2

Kungi. Maj.ts proposition nr 265.

(Gällande lag:)

(Kungl

.

Maj:ts förslag:)

Nr 607.

Sjöarbetstidslag;

given Stockholms slott den 30 sep­

tember 1938.

1 KAP.

Inledande bestämmelser.

1

§•

1 mom.

Denna lag äger, med ne­

dan omförmälda undantag, tillämp­

ning beträffande arbete som å svenskt

fartyg anställd person för fartygets

räkning eller eljest på grund av för­

mans uppdrag

ombord å fartyget el­

ler annorstädes utför.

2 mom.

Från lagens tillämpning

undantages arbete som utföres av

befälhavare å fartyg

å vilket

utom

befälhavaren

minst två personer äro

anställda;

förste (främste)

styrman vilkens

skeppstjänst icke är indelad i vakter,

eller vilken är anställd å fartyg i in­

skränktare fart än nordsjöfart;

förste (främste) maskinist

vilkens

skeppstjänst icke är indelad i vakter,

eller vilken är anställd å fartyg i in­

skränktare fart än nordsjöfart;

föreståndare för ekonomiavdelning­

en å fartyg

å vilket

utom

förestånda­

ren

minst tre personer äro anställda

inom avdelningen;

läkare;

person som är anställd uteslutande

för sjukvård;

radiotelegrafist som är anställd

uteslutande i sådan egenskap;

radiotelefonist som är anställd ute­

slutande i sådan egenskap;

person vilken

å fartyg i inskränk­

tare fart än nordsjöfart är anställd

Förslag till

Sjöarbetstidslag.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Inledande bestämmelser.

1

§•

1 mom.

Denna lag äger, med ne­

dan omförmälda undantag, tillämp­

ning beträffande arbete som å svenskt

fartyg anställd person för fartygets

räkning eller eljest på grund av för­

mans uppdrag

utför ombord å farty­

get eller annorstädes.

2 mom.

Från lagens tillämpning

undantages arbete som utföres av

befälhavare å fartyg

varå

utom

denne

minst två personer äro an­

ställda;

främste

styrman vilkens skepps­

tjänst icke är indelad i vakter;

maskinchef

vilkens skeppstjänst

icke är indelad i vakter;

föreståndare för ekonomiavdelning­

en å fartyg

varå

utom

denne

minst

tre personer äro anställda inom av­

delningen;

läkare;

person som är anställd uteslutande

för sjukvård;

person vilken

är anställd å far­

tyg med en bruttodräktighet under-

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

huvudsakligen för

passagerares di­

rekta betjänande;

person tillhörande redarens familj

å fartyg

i inskränktare fart än nord­

sjöfart;

person som är anställd å fartyg av

följande slag, nämligen:

a) kronan tillhörigt fartyg

om vil­

ket

Konungen

icke

annorlunda för­

ordnat,

b) fiske-

eller fångstfartyg

då det

såsom sådant användes,

eller fartyg

som nyttjas till verksamhet omedel­

bart förbunden med fiske

eller

fångst,

c) isbrytar- eller räddnings- eller

bärgningsfartyg då det

såsom sådant

användes,

d) lustfartyg,

e) skolfartyg som icke i allmän

trafik befordrar gods eller passage­

rare,

f) segelfartyg utan hjälpmaskin,

sådant segelfartyg med hjälpmaskin,

vars bruttodräktighet understiger 100

registerton, eller ock annat fartyg

som har en nettodräktighet understi­

gande 20 registerton

och nyttjas i

inskränktare fart än nordsjöfart,

så­

vida ej Konungen om fartyg varom

nu är sagt annorlunda förordnat.

3 mom.

När synnerliga skäl där­

till äro, må Konungen, eller

den

myn­

dighet

åt vilken

Konungen

må hava

uppdragit att i vissa avseenden där-

utinnan utöva beslutanderätt,

med­

giva undantag jämväl i övrigt från

tillämpningen av denna lag.

2

§■

1 mom.

I denna lag förstås med

skeppstjänst:

arbete varom i 1 §

1 mom. sägs;

(Gällande lag:)

stigande 500 registerton

huvudsakli­

gen för

att direkt betjäna passage­

rare;

person tillhörande redarens familj

å fartyg

med en bruttodräktighet un­

derstigande 500 registerton; eller

person som är anställd å fartyg av

följande slag, nämligen

a) kronan tillhörigt fartyg,

såvida

icke

Konungen annorlunda förord­

nat,

b) fiskefartyg då det

användes så­

som sådant,

eller fartyg som nyttjas

till verksamhet omedelbart förbunden

med fiske,

c) isbrytar- eller räddnings- eller

bärgningsfartyg då det

användes så­

som sådant,

d) lustfartyg,

e) skolfartyg som icke i allmän

trafik befordrar gods eller passage­

rare,

f) segelfartyg utan hjälpmaskin,

sådant segelfartyg med hjälpmaskin

vars bruttodräktighet understiger 100

registerton, eller ock annat fartyg

som har en nettodräktighet understi­

gande 20 registerton, såvida ej Ko­

nungen om fartyg varom nu är sagt

annorlunda förordnat.

3 mom.

När synnerliga skäl där­

till äro, må Konungen eller myndig­

het

som

Konungen

förordnar

medgi­

va undantag jämväl i övrigt från till-

lämpningen av denna lag.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

2

§•

1 mom.

I denna lag förstås med

skeppstjänst:

arbete varom i 1 § 1

mom. sägs;

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 265.

(Gällande lag:)

(Kungl. Maj:ts förslag:)

s joman:

en var som förrättar

skeppstjänst varå lagen äger tillämp­

ning;

styrman:

annan till fartygsbefälet

hörande person än befälhavaren;

maskinist: till maskinbefälet hö­

rande person;

ekonomipersonal:

personal som är

anställd för besättningens eller passa­

gerarnas förplägning eller uppassning

eller andra sysslor som

med dylikt

arbete äga samband,

eller för expe-

ditionsgöromål eller annan liknande

tjänstgöring;

dagman:

sjöman vilkens skepps­

tjänst icke är indelad i vakter och

som ej tillhör ekonomipersonalen;

passagerarfartyg:

fartyg för vilket

gällande passagerarfartygscertifikat

är utfärdat;

oavbruten gång:

färdsätt känne­

tecknat därav att icke land angöres

eller eljest beröring med land äger

rum under längre tid än 2 timmar

vid varje tillfälle;

dygn:

tiden från klockan 0 till

klockan 24;

helgdag:

dygn varå söndag eller

här i riket bruklig helgdag infaller;

nordsjöfart:

fart väster om linjen

Hanstholm-Lindesnäs och bortom

Cuxhaven intill linjen Shetlands nord-

pynt—Trondheimsf jorden; 11 gra­

der västlig longitud (Irlands väst­

kust) och 48 grader nordlig latitud

(Brest).

Fartyg skall under resa hela tiden

anses nyttjat i den fart som bestäm­

mes av det från svenskt land längst

bort belägna i resan ingående far­

vatten, dock ej i den mån fartyget

till följd av storm, sjöskada eller an­

nan trängande nöd kommit utanför

farvatten som resan skolat omfatta.

sjöman:

en var som förrättar

skeppstjänst varå lagen äger tillämp­

ning;

styrman:

annan till fartygsbefälet

hörande person än befälhavaren;

ekonomipersonal:

personal som är

anställd för besättningens eller passa­

gerarnas förplägning eller uppass­

ning eller andra sysslor som

äga

samband med dylikt arbete,

eller för

expeditionsgöromål eller annan lik­

nande tjänstgöring;

dagman:

sjöman vilkens skepps­

tjänst icke är indelad i vakter och

som ej tillhör ekonomipersonalen;

passagerarfartyg:

fartyg för vilket

gällande passagerarfartygscertifikat

är utfärdat;

oavbruten gång:

färdsätt känne­

tecknat därav att icke land angöres

eller eljest beröring med land äger

rum under längre tid än 2 timmar

vid varje tillfälle;

dygn:

tiden från klockan 0 till

klockan 24;

helgdag:

dygn varå söndag eller

här i riket bruklig helgdag infaller;

nordsjöfart:

fart väster om linjen

Hanstholm—Lindesnäs och bortom

Cuxhaven intill linjen Shetlands nord­

pynt—Trondheimsf jorden, 11 gra­

der västlig longitud (Irlands väst­

kust) och 48 grader nordlig latitud

(Brest).

Fartyg skall under resa hela tiden

anses nyttjat i den fart som bestäm­

mes av det från svenskt land längst

bort belägna i resan ingående farvatt­

net, dock ej i den mån fartyget till

följd av storm, sjöskada eller annan

trängande nöd kommit utanför far­

vatten som resan skolat omfatta.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

5

2 mom.

Vid beräknande av arbets­

tid enligt denna lag skola undantagas

dels måltidsrast, dels ock annat up­

pehåll i skeppstjänsten,

försåvitt

sjö­

mannen enligt förmans besked där­

under äger avlägsna sig från arbets­

platsen och uppehållet varar, där

fråga är om fartyg som

i 9 § avses,

minst en halv timme och eljest minst

1 timme.

2 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg som

nyttjas i fjärrtrafik.

3 §•

I detta kapitel meddelade bestäm­

melser avse fartyg som nyttjas i nord­

sjö- eller vidsträcktare fart, eller i

fart vari ingår resa som under van­

liga förhållanden kräver mer än 12

timmars oavbruten gång (fjärrtra­

fik).

4 §.

Ordinarie arbetstid till sjöss för

vaktindelad sjöman som ej tillhör

ekonomipersonalen utgör

samman­

lagt högst

24

timmar för två dggn i

följd, dock att arbetstiden för dggn

räknat ej må överstiga

a)

8 timmar

för styrman i fall

det

för fartygets behöriga bemanning nö­

diga antalet styrmän uppgår till minst

tre;

(Gällande lag:)

b)

8 timmar för maskinist i fall

det för fartygets behöriga bemanning

nödiga antalet maskinister uppgår

till minst tre;

2 mom.

Vid beräknande av arbets­

tid enligt denna lag skola undanta­

gas dels måltidsrast, dels ock annat

uppehåll i skeppstjänsten,

såvida

sjö­

mannen enligt förmans besked där­

under äger avlägsna sig från arbets­

platsen och uppehållet varar, där frå­

ga är om fartyg som

avses i 10 §,

minst en halv timme och eljest minst

1 timme.

2 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg

i fjärrtrafik.

3 §.

I detta kapitel meddelade bestäm­

melser avse fartyg som nyttjas i

nordsjö- eller vidsträcktare fart, eller

i fart vari ingår resa som under van­

liga förhållanden kräver mer än 12

timmars oavbruten gång (fjärrtra­

fik).

4 §•

Ordinarie arbetstid till sjöss för

vaktindelad sjöman som ej tillhör

ekonomipersonalen utgör

högst 8

timmar om dygnet i följande fall,

nämligen

a) för styrman i fall

fartyget år

statt i 1) nordsjö- eller vidsträcktare

fart och har en bruttodräktighet som

uppgår till minst 500 registerton el­

ler 2) inskränktare fart och har en

bruttodräktighet överstigande 1 000

registerton;

b)

för sjöman som tillhör maskin­

befälet i fall fartyget är statt i 1)

nordsjö- eller vidsträcktare fart och

har en maskinstyrka överstigande 700

indikerade hästkrafter eller en brut-

(Kungl. Maj.ts förslag:)

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

(Gällande lag:)

c)

8 timmar

för sjöman som till­

hör däcksmanskapet i fall fartygets

bruttodräktighet

överstiger 2 000 re­

gisterton;

d)

8 timmar

för sjöman som till­

hör maskinmanskapet i fall

fartygets

bruttodräktighet överstiger 700 regis­

terton; samt

e)

8 timmar

i annat fall än i punkt

d) sägs för eldare som har att för

hand

verkställa eldning

med kol, där­

est resan

under vanliga förhållanden

kräver mer än 24 timmars oavbruten

gång

samt fartyget är statt il) vid­

sträcktare fart ån nordsjöfart, eller 2)

nordsjöfart och har en maskinstyrka

av minst 250 indikerade hästkrafter,

eller ock 3) inskränktare fart och

har en maskinstyrka av minst 600 in­

dikerade hästkrafter.

I fall som i punkt a) avses må, ut­

över där angiven tid, styrman åläg­

gas att under högst 1 timme om dyg­

net såsom ordinarie arbete utföra

nautiska och meteorologiska observa­

tioner ävensom journalföring och

andra expeditionsgöromål; styrman

todräktighet av minst 500 register­

ton eller 2) inskränktare fart och har

en maskinstyrka överstigande 700 in­

dikerade hästkrafter eller en brutto­

dräktighet överstigande 1 000 regis­

terton;

c) för sjöman som tillhör däcks­

manskapet i fall fartygets brutto­

dräktighet

uppgår till minst 500 re­

gisterton;

d) för sjöman som tillhör maskin­

manskapet i fall

fartyget har en ma­

skinstyrka överstigande 700 indike­

rade hästkrafter eller en bruttodräk­

tighet av minst 500 registerton;

e) i annat fall än i punkt d) sägs

för eldare som har att för hand

elda

med kol, därest resan under vanliga

förhållanden kräver mer än 24 tim­

mars oavbruten gång;

samt

(Kungl. Maj:ts förslag:)

f) för sjöman som tillhör radio­

personalen, därest fartygets brutto­

dräktighet uppgår till minst 500 re­

gisterton.

I annat fall än under a)

—

f) sägs

må den ordinarie arbetstiden till

sjöss för vaktindelad sjöman som ej

tillhör ekonomipersonalen icke över­

stiga 25 timmar för två dygn i följd.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

6

§•

Ordinarie arbetstid till sjöss för

sjöman tillhörande ekonomipersona­

len utgör

för dygn räknat högst 10

timmar; å helgdag må dock dylik

sjöman icke såsom ordinarie arbete

åläggas annan skeppstjänst än sådan

som erfordras för besättningens och

passagerarnas förplägning jämte nö­

dig uppassning i övrigt samt lättare

rengöring.

Ordinarie arbetstid till sjöss för

ekonomipersonal skall, såvida ej an­

nat överenskommits, förläggas mel­

lan klockan 5 och klockan 20.

Från tillämpning av förestående

stadganden i denna paragraf undan­

tages arbete som utföres å passage­

rarfartyg, dock att ordinarie arbets­

tid för ekonomipersonal å dylikt far­

tyg icke må överstiga 12 timmar om

dygnet, samt att denna arbetstid skall

så förläggas, att en sammanhängande

vilotid av minst 8 timmar erhålles

under loppet av 25 timmar.

Ekonomipersonalens ordinarie ar­

betstid bör fördelas i enlighet med en

av befälhavaren på förhand fastställd

arbetsplan.

7 §•

Ordinarie arbetstid vid fartygets

ankomst till eller avgång från hamn

utgör

för dygn räknat högst 10 tim­

mar för styrman och högst 9 timmar

för annan sjöman som ej tillhör eko­

nomipersonalen,

dock

att

(Gällande lag:)

6

§•

Ordinarie arbetstid till sjöss för

sjöman tillhörande ekonomipersona­

len utgör

högst

å passagerarfartyg: 10 tim­

mar om dygnet under loppet av 15

timmar i följd; samt

å annat fartyg: 9 timmar om

dygnet under loppet av 13 timmar i

följd.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Ekonomipersonalens ordinarie ar­

betstid bör fördelas i enlighet med en

av befälhavaren på förhand fastställd

arbetsplan.

7 §•

1 mom.

Ordinarie arbetstid vid

fartygets ankomst till eller avgång

från hamn utgör

för sjöman som ej

tillhör ekonomipersonalen högst 8

timmar om dygnet. Nyttjas fartyget i

inskränktare fart än nordsjöfart och

uppgår dess bruttodräktighet till

högst 1 200 registerton, må dock sjö­

mannen utöver sagda tid såsom ordi­

narie arbete under sammanlagt högst

1 timme om dygnet åläggas skepps­

tjänst av följande slag, nämligen 1)

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 265.

(Gällande lag:)

dygn varunder

ankomst till eller av­

gång från hamn äger rum,

må vid be»

räkning av ordinarie arbetstid för

vaktindelad sjöman å sådant dygn

tillämpas de bestämmelser som en»

ligt 4 § gälla, då fartyget är till sjöss;

dock att i dylikt fall skeppstjänst icke

må, medan fartyget ligger förtöjt el­

ler förankrat i hamn, såsom ordina­

rie arbete åläggas sådan sjöman un­

der längre tid än 1 timme.

Beträffande ordinarie arbetstid för

sjöman tillhörande ekonomipersona­

len skola vid fartygets ankomst till

eller avgång från hamn bestämmel­

serna i 6 § lända till efterrättelse.

dygn varunder

fartyget ankommer till

eller avgår från hamn,

må vid beräk­

ning av ordinarie arbetstid för vakt­

indelad sjöman å sådant dygn tilläm­

pas de bestämmelser som enligt 4 §

gälla, då fartyget är till sjöss; dock

att i dylikt fall skeppstjänst icke må,

medan fartyget ligger förtöjt eller för­

ankrat i hamn, såsom ordinarie arbete

åläggas sådan sjöman under längre

tid än 1 timme.

2 mom.

Beträffande ordinarie ar­

betstid för sjöman tillhörande ekono­

mipersonalen skola vid fartygets an­

komst till eller avgång från hamn be­

stämmelserna i 6 § lända till efterrät­

telse.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

8

§•

Ordinarie arbetstid under fartygets

uppehåll i hamn utgör

för sjöman som ej tillhör ekonomi­

personalen högst 8 timmar om dyg­

net

och högst

48 timmar i veckan;

samt

för sjöman som tillhör ekonomi-

personalen

högst 8 timmar om dyg­

net, dock att, där för behörig fort­

gång av den övriga besättningens

skeppstjänst eller för passagerarnas

betjänande så kräves, dylik sjöman

må, utöver sagda tid, såsom ordinarie

arbete åläggas skeppstjänst å passa­

gerarfartyg under sammanlagt högst

2 timmar om dygnet, och å annat

8 §•

1 mom.

Ordinarie arbetstid under

fartygets uppehåll i hamn utgör för

sjöman som ej tillhör ekonomiperso­

nalen högst 8 timmar om dygnet.

Arbetstiden må dock icke överstiga

48

timmar i veckan.

Ej heller må å helg­

dag sjömannen såsom ordinarie ar­

bete åläggas

annan skeppstjänst än

vanligen förekommande löpande gö-

romål och lättare rengöring under

tillhopa högst 1 timme.

2 mom.

För sjöman som tillhör

ekonomipersonalen

utgör ordinarie

arbetstid under fartygets uppehåll i

hamn för dygn högst

å passagerarfartyg:

då passagerare finnes ombord, 10

timmar under loppet av H timmar i

följd; och

i annat fall 8 timmar under loppet

av 12 timmar i följd, dock att arbets-

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 265-

(Gällande lag:)

söclcendag mellan klockan 5 och kloc­

kan 19 och å helgdag mellan klockan

6 och klockan 19, såvida ej annat för-

anledes av sådan ändrad förläggning

av arbetstid varom nyss nämnts.

3 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg som

nyttjas i närtrafik.

9

§•

Nyttjas fartyg i annan fart än i 3 §

sägs (närtrafik), skall, där skepps-

tjänsten ej är anordnad i enlighet

med vad i 2 kapitlet stadgas, ordina­

rie arbetstid utgöra högst 24 timmar

för två dygn i följd,

dock

att sjöman som ej tillhör eko­

nomipersonalen å passagerarfartyg,

icke må såsom ordinarie arbete åläg­

gas skeppstjänst under längre tid än

sammanlagt 63 timmar i veckan.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

för ekonomipersonalen å

fartyg

som icke för passagerare, till tiden

före klockan 19.

9

§.

Överstiger den ordinarie arbets­

tiden

a) 48 timmar under loppet av en

vecka då fråga är om vaktindelad

sjöman vars ordinarie arbetstid till

sjöss utgör högst 8 timmar om dyg­

net, eller

b) 112 timmar under loppet av två

veckor i följd då fråga är om annan

sjöman,

skall sjömannen för överskjutande

tid åtnjuta vederlag i form av fri­

tid eller på annat sätt enligt vad

därom må fastställas genom kollek­

tivavtal eller annan överenskommelse.

3 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg

i närtrafik.

10

§.

Nyttjas fartyg i annan fart än i 3 §

sägs (närtrafik), skall, där skepps-

tjänsten ej är anordnad i enlighet

med vad i 2 kap. stadgas, ordinarie

arbetstid utgöra högst 24 timmar för

två dygn i följd; dock

må arbetstiden

icke överstiga 112 timmar under lop­

pet av två veckor i följd.

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 265.

övertidsarbete ej heller förekomma

regelbundet till sjöss. Har styrman å

vars arbete stadgandet i

4

§ punkt a)

äger tillämpning, utöver där angiven

tid såsom ordinarie arbete under mer

än 1 timme, för dygn räknat, ålagts

radiotelegraf- eller radiotelefontjänst,

skall från här medgiven tid för över­

tidsarbete av högst

24

timmar i vec­

kan avdragas den tid styrmannen så­

lunda mer än 1 timme för dygn ta­

gits i anspråk för radiotelegraf- el­

ler radiotelefontjänst.

Från

nu stadgad begränsning

un­

dantages övertidsarbete som erford­

ras för:

a) nödig vakttjänst i hamn;

b) vidtagande av åtgärd som blivit

påbjuden av myndighet i hamn;

c) skeppstjänst som föranledes

därav att besättningen blivit under

pågående resa förminskad;

d) annan skeppstjänst som ej

kan tåla uppskov och som måste

fullgöras å tid då sjöman icke eljest

enligt denna lag har att förrätta ar­

bete.

13

§.

1 mom.

Ersättning för övertidsar­

bete skall utgå i penningar, eller ock

då fråga är om vakttjänst i hamn el­

ler om arbete utfört av sjöman som

icke uppbär kontant lön, beredas i

form av fritid.

2

mom.

Övertidsersättning, som ut­

går i penningar, skall för timme räk­

nat utgöra, när övertidsarbetet ut­

förts å söckendag, minst en 150-del,

och när övertidsarbetet utförts å

helgdag, minst en 75-del av sjöman­

nens kontanta månadslön, oberäknat

kostpenningar eller däremot svaran­

de ersättning.

(Gällande lag:)

(Kungl Maj:ts förslag:)

Från

den i första stycket stadga­

de begränsningen

undantages över­

tidsarbete som erfordras för

a) nödig vakttjänst i hamn;

b) vidtagande av åtgärd som blivit

påbjuden av myndighet i hamn;

c) skeppstjänst som föranledes

därav att besättningen blivit under

pågående resa förminskad;

eller

d) annan skeppstjänst som ej

kan tåla uppskov och som måste

fullgöras å tid då sjöman icke eljest

enligt denna lag har att förrätta ar­

bete.

U

§.

1 mom.

Ersättning för övertidsar­

bete skall utgå i penningar eller ock,

då fråga är om vakttjänst i hamn el­

ler om arbete utfört av sjöman som

icke uppbär kontant lön, beredas i

form av fritid.

2

mom.

Övertidsersättning som ut­

går i penningar skall för timme räk­

nat utgöra, när övertidsarbetet ut­

förts å söckendag, minst en 150-del

och, när övertidsarbetet utförts å

helgdag, minst en 75-del av sjöman­

nens kontanta månadslön, oberäknat

kostpenningar eller däremot svaran­

de ersättning.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

(Gällande lag:)

(Kungl Maj.ts förslag:)

tidsjournal,

upprättad enligt formu­

lär som fastställes av fartygsinspek-

tionens chefsmyndighet.

Ej må någon vars rätt är

därav

beroende

förvägras att om

övertids-

journals

innehåll

undfå nödig kän­

nedom

och att

därav

taga skriftligt

utdrag.

Övertidsjournal

skall av re­

daren förvaras minst två år efter

dess avslutning.

När skäl därtill äro må Konungen,

eller

den

myndighet Konungen

där­

till

förordnar, meddela eftergift från

skyldigheten att föra

övertidsjournal

såvitt angår fartyg

i inskränktare

fart än nordsjöfart.

16

§.

Befälhavare skall tillse att ett

exemplar av denna lag finnes till­

gängligt ombord å fartyget.

17

§.

Tillsyn å efterlevnaden av denna

lag utövas av fartygsinspektionens

tillsynsorgan; och skall i övrigt be­

träffande tillsynen i tillämpliga delar

lända till efterrättelse vad i 1, 6 och

7 kapitlen lagen den 16 oktober 1914

(nr 349) om tillsyn å fartyg finnes

stadgat.

Närmare föreskrifter angående

till­

synens utövande

meddelas av Ko­

nungen.

18

§.

Befälhavare som använder sjöman

till skeppstjänst i strid mot vad i

denna lag stadgas, straffes med dags­

böter.

Lika med befälhavare straffes re­

dare, där förseelsen skett med hans

vetskap och vilja.

Anteckningarna i journalen skola in­

föras senast dagen efter den under vil­

ken arbetet utföres.

Ej må någon vars rätt är

beroen­

de därav

förvägras att

erhålla nö­

dig kännedom

om

arbetstids journals

innehåll och att taga skriftligt utdrag

därav. Arbetstids journal

skall av re­

daren förvaras minst två år efter

dess avslutning.

När skäl därtill äro må Konungen

eller myndighet

som

Konungen för­

ordnar meddela eftergift från skyl­

digheten att föra

arbetstids journal

såvitt angår fartyg

med en brutto-

dräktighet understigande 500 regis­

terton.

17

§.

Befälhavare skall tillse att ett

exemplar av denna lag finnes till­

gängligt ombord å fartyget.

18

§.

Tillsyn å efterlevnaden av denna

lag utövas av fartygsinspektionens

tillsynsorgan. I övrigt skall beträffan­

de tillsynen i tillämpliga delar lända

till efterrättelse vad i 1, 6 och 7 kap.

lagen den 16 oktober 1914 (nr 349)

om tillsyn å fartyg finnes stadgat.

Närmare föreskrifter angående

till­

synen

meddelas av Konungen.

19

§.

Befälhavare som använder sjöman

till skeppstjänst i strid mot vad i

denna lag stadgas, straffes med dags­

böter.

Lika med befälhavare straffes re­

dare, där förseelsen skett med hans

vetskap och vilja.

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 265-

86

—88

§§ sjömanslagen stadgas äga

motsvarande tillämpning.

24

§.

Om domstol i mål rörande förseel­

se varom i denna lag sägs skall vad

i 89 § sjömanslagen stadgas äga mot­

svarande tillämpning.

25

§.

Böter som ådömas enligt denna

lag tillfalla kronan.

(Gällande lag:)

86

och 87

§§ sjömanslagen stadgas

äga motsvarande tillämpning.

23

§.

Om domstol i mål rörande förseel­

se varom i denna lag sägs skall vad

i 89 § sjömanslagen stadgas äga mot­

svarande tillämpning.

24

§.

Böter som ådömas enligt denna

lag tillfalla kronan.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Denna lag träder i kraft den 1 ja­

nuari

1939.

Vederbörande myndighet äger att

jämväl innan denna lag trätt i kraft

meddela undantag som avses i 1 §

3 mom. och

15

§ eller godkännande

som avses i

14

§.

I fråga om fartyg som vid denna

lags ikraftträdande redan i svensk

mans

ägo nyttjas till sjöfart, eller som

då

redan

är under byggnad för svensk

mans

räkning och blivit sjösatt, gäller

följande:

Erfordras vid tillämpning av stad-

gandena i 4 §

punkt c) och d)

an­

gående ordinarie arbetstid till sjöss

för sjöman som tillhör däcks-

eller

maskinmanskapet

större antal man

än det för vilket fartygets bostäder

eller stadigvarande inrättningar äro

avsedda, må där Konungen, eller

den

myndighet

åt vilken

Konungen

må

hava uppdragit prövningen därutin-

Denna lag träder i kraft den 1 ja­

nuari

1949.

Genom denna lag upphäves sjöar­

betstidslagen den 30 september 1938

(nr 607). I fråga om domstol i tviste­

mål som bör bedömas efter sistnämn­

da lag skall dock vad där är stadgat

alltjämt gälla.

Vederbörande myndighet äger att

jämväl innan denna lag trätt i kraft

meddela undantag som avses i 1 §

3 mom. och

16 §

eller godkännande

som avses i

15

§.

I fråga om fartyg som vid denna

lags ikraftträdande redan i svensk

ägo nyttjas till sjöfart, eller som då

är under byggnad för svensk räkning

och blivit sjösatt, gäller följande:

Erfordras vid tillämpning av stad-

gandena i 4 §

punkterna a)

—

f)

an­

gående ordinarie arbetstid till sjöss

för sjöman som tillhör däcks-,

ma­

skin- eller radiopersonalen

större an­

tal man än det för vilket fartygets bo­

städer eller stadigvarande inrättning­

ar äro avsedda, må där Konungen

eller myndighet

som

Konungen

för­

ordnar

funnit anordnande av ytter-

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

(Gällande lag:)

(Kungl. Maj.ts förslag:)

nan,

funnit anordnande av ytterligare

bostäder eller inrättningar icke vara

praktiskt möjligt eller icke kunna ske

utan oskälig kostnad, samt

däröver

utfärdats särskilt bevis,

ordinarie ar­

betstid till sjöss för

sjöman, varom

här är fråga,

beräknas utan avseende

å vad i nämnda

lagrum stadgas.

Be­

vis som nyss sagts må icke utfärdas

att gälla för längre tid än fyra år åt

gången; beviset skall förvaras ombord.

ligare bostäder eller inrättningar icke

vara praktiskt möjligt eller icke kun­

na ske utan oskälig kostnad, samt

särskilt bevis utfärdats därom,

ordi­

narie arbetstid till sjöss för

sjöman­

nen

beräknas utan avseende å vad

i nämnda

stadganden föreskrives.

Bevis som nyss sagts må icke utfär­

das att gälla för längre tid än fyra

år åt gången; beviset skall förvaras

ombord.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 8 maj 1958.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

W^igforss, M^öller, S^köld, G^jöres, D^anielson, V^ougt, Z^etterberg,

N^ilsson, S^träng, E^ricsson, M^ossberg, W^eijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och socialdeparte­

menten anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Gjöres, följande.

Genom beslut den 18 januari och den 1 februari 1946 bemyndigade Kungl.

Maj :t min företrädare i ämbetet att tillkalla sju utredningsmän för att verk­

ställa utredning och avgiva förslag i fråga om sjöfolkets levnads- och arbets­

förhållanden. Enligt direktiven för utredningen skulle utredningsmännen

bl. a. undersöka möjligheterna för en mera allmän tillämpning inom sjö­

fartens område av principen om 8-timmars arbetsdag. Såsom utredningsmän

tillkallades fil. dr. A. Björnberg, ordförande, kommerserådet G. Böös, direk­

tören H. F. Beuterskiöld, förbundsordföranden J. Svensson, direktören A.

Söre, ombudsmannen E. Blomgren och sjökaptenen Å. Strömberg. Sedan

Björnberg erhållit begärt entledigande, förordnades den 5 juni 1947 f. d. ord­

föranden i Landsorganisationen i Sverige Aug. Lindberg till ordförande i

kommittén.

Utredningen, som antagit benämningen 1946 års sjömanskommitté, har

den 2 februari 1948 avgivit betänkande med förslag till sjöar­

betstidslag (SOU 1948: 16). Förslaget är icke enhälligt. Särskilda ytt­

randen ha sålunda avgivits av kommittéledamöterna Böös och Reuterskiöld.

över betänkandet ha utlåtanden avgivits av kommerskollegium, delega­

tionen för det internationella socialpolitiska samarbetet, Sveriges fartygsbe-

fälsförening, Inrikessjöfartens befälsförening, Svenska maskinbefälsförbun-

det, Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewartsföreningen, Landsorganisa­

tionen i Sverige, Sveriges redareförening, Kanalflottans rederiförening, Skär­

gårds- och mälarflottornas rederiförening, Föreningen Sveriges inrikessjö-

fart, Sveriges segelfartygsförening och Svenska arbetsgivareföreningen. Sve­

riges allmänna sjöfartsförening, som erhållit tillfälle att yttra sig över be­

tänkandet, har icke inkommit med yttrande.

På grundval av vad sålunda i ärendet förekommit har inom handelsde­

partementet upprättats förslag till ny sjöarbetstidslag. Detta torde såsom

Bihang

fogas till statsrådsprotokollet för denna dag. I detta bihang har gäl­

lande sjöarbetstidslag sammanställts i parallelltext med departementsför-

slaget.

22

Under år 1937 fortsatte det nordiska samarbetet. Sålunda höllos över­

läggningar mellan representanter för de nordiska länderna i Oslo rörande

huvudprinciperna för det gemensamma lagstiftningsarbetet samt i Köpen­

hamn för författningsteknisk sammanjämkning av de förslag beträffande

reglering av sjöfolkets arbetstid, som framkommit inom de olika länderna.

Bl. a. på grundval härav framlade Kungl. Maj :t till 1938 års riksdag pro­

position (nr 223) med förslag till sjöarbetstidslag. Propositionen innefatta­

de även förslag att 1936 års arbetstids- och bemanningskonvention måtte

ratificeras, dock med det förbehåll att såsom villkor för ikraftträdande av

svensk ratifikation skulle uppställas fordran på ratifikation av, förutom

övriga nordiska länder, Nederländerna, Sovjetunionen samt Storbritannien.

Propositionen bifölls av riksdagen, och i enlighet härmed utfärdade Kungl.

Maj:t den 30 september 1938 (nr 607) ny sjöarbetstidslag att träda i kraft

den 1 januari 1939. Den 16 december 1938 ratificerade Sverige Genévekon-

ventionen angående arbetstid och bemanning å fartyg. Konventionen, som

ratificerats av, förutom Sverige, Amerikas Förenta Stater, Australien och

Belgien, har icke trätt i kraft.

Kungi. Maj.ts proposition nr 265.

Gällande sjöarbetstidslag.

Gällande sjöarbetstidslag är, såsom förut nämnts, återgiven i bihang till

statsrådsprotokollet. Enligt lagen utgör den ordinarie arbetstiden till sjöss

å fartyg i fjärrtrafik högst 8 timmar om dygnet för styrmän och maskinis­

ter, där det för behörig bemanning enligt befälsförordningen kräves minst

tre av vardera kategorien, samt för däcks- och maskinmanskapet å fartyg

med en bruttodräktighet överstigande 2 000, resp. 700 registerton. Dagmän­

nen ha i fj ärrtrafik en arbetstid till sjöss av högst 8 timmar om dygnet och

48 timmar i veckan. Under ankomst- och avgångsdygn utgör den dagliga

arbetstiden å fartyg i fjärrtrafik högst 10 timmar för styrmän och 9 timmar

för annan sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen, med undantag av tre-

vaktindelad maskinpersonal, för vilken den dagliga arbetstiden är bestämd

till högst 8 timmar. Ordinarie arbetstid under fartygs uppehåll i hamn är

för sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen, högst 8 timmar om dygnet

och 48 timmar i veckan i fjärrtrafik. Den dagliga ordinarie arbetstiden för

ekonomipersonalen å fartyg i fjärrtrafik är till sjöss samt under ankomst-

och avgångsdygn högst 10 timmar på lastfartyg och 12 timmar på passage­

rarfartyg samt i hamn högst 8 timmar, dock att personalen för vissa slag

av arbeten i hamn får användas under ytterligare 1 timme om dagen å last­

fartyg och 2 timmar å passagerarfartyg. I närtrafik är den ordinarie arbets­

tiden högst 24 timmar för två dygn i följd med den begränsningen att sjö­

man, som ej tillhör ekonomipersonalen å passagerarfartyg, må åläggas

skeppstjänst såsom ordinarie arbete under sammanlagt högst 63 timmar i

veckan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

23

Seattlekonventionen år 1946.

I juni månad 1946 ägde Internationella arbetskonferensens tjuguåttonde

session (sjätte sjöfartskonferensen) rum i Seattle. Vid konferensen, som

samlat representanter för 32 länder, antogos nio konventioner jämte ett an­

tal rekommendationer. Bl. a. antogs en konvention (nr 76) angående hyior,

arbetstid och bemanning å fartyg. Konventionen torde såsom

Bilaga I

få

fogas till statsrådsprotokollet.

Konventionen äger tillämpning å maskindrivna handelsfartyg med en

bruttodräktighet om 500 registerton eller mera. Å fartyg i vad konventio­

nen benämner fj ärrtrafik utgör arbetstiden för befäl och manskap inom

däcks-, maskin- och radioavdelningarna till sjöss och å ankomst- och av-

gångsdagar högst 8 timmar om dygnet samt i hamn 2 timmar (för visst

arbete) å söndagar och 8 timmar å övriga dagar. Arbetstid därutöver be­

traktas såsom övertid för vilken särskild ersättning skall utgå. Ifall det

totala antalet arbetstimmar under en vecka överstiger 48 — med undan­

tag av tid som betraktas såsom övertid — skall i enlighet med vad som

kan överenskommas genom kollektivavtal mellan redar- och sjöfolksorga-

nisationer kompensation lämnas i form av fritid i hamn eller annorledes.

I fart som enligt konventionen må anses såsom närtrafik utgör förenämn-

da personals ordinarie arbetstid till sjöss 24 timmar för två dygn i följd;

under hamndygn må den ordinarie arbetstiden liksom i fj ärrtrafik utgöra

högst 2 timmar på söndagar samt högst 8 timmar övriga dagar. För ar­

betstid därutöver skall övertidsersättning utgå. överstiger det samman­

lagda antalet arbetstimmar, övertidsarbete oräknat, 112 timmar under en

period av två veckor i följd (eller sålunda genomsnittligt 8 timmar per

dygn), skall på samma sätt som stadgas för fartyg i fjärrtrafilc kompensa­

tion lämnas för arbetstid utöver nämnda timantal. Konventionens före­

skrifter innebära sålunda i stor utsträckning tillämpning av 8-timmarsdagen

och 48-timmarsveckan för personalen inom däcks-, maskin- och radioavdel­

ningarna.

I fråga om personer som tillhöra ekonomiavdelningen innehåller kon­

ventionen särskilda bestämmelser dels för passagerarfartyg, dels för andra

fartyg. Till sjöss samt å ankomst- och avgångsdygn utgör den ordinarie ar­

betstiden för dygn räknat högst 10 timmar å passagerarfartyg samt 9 tim­

mar å annat fartyg. Å passagerarfartyg utgör arbetstiden i hamn, då pas­

sagerare finnas ombord, högst 10 timmar om dygnet samt i annat fall

högst 8 timmar om dygnet, utom å lördagar, då den utgör 5 timmar, samt

å söndagar, då den utgör 5 timmar för personal i mässtjänst samt 2 timmar

för annan personal. Å lastfartyg må den ordinarie arbetstiden i hamn upp­

gå till högst 8 timmar om dygnet, utom å lördagar och söndagar, då den är

maximerad till 6 resp. 5 timmar. Även för ekonomipersonalen stadgas,

att vederbörande sjöman skall för ordinarie arbetstid utöver 112 timmar

under två veckor i följd åtnjuta kompensation enligt vad som kan over-

24

enskommas genom kollektivavtal i form av fritid i hamn eller annorledes.

Sålunda har principen om 8 timmars arbetsdag i viss mån antagits jämväl

för ekonomipersonalen, och konventionens bestämmelser innebära härut-

innan en väsentlig begränsning av den ordinarie arbetstiden i jämförelse med

vad som hittills i allmänhet praktiserats inom handelsflottorna.

Frågan om ratificering av konventionen törelades 1947 års riksdag (prop.

nr 321). Vid anmälan av ärendet i statsrådet anförde jag, att enär de i kon­

ventionen berörda frågorna vore föremål för utredning av sjömanskommit-

tén, konventionen icke för det dåvarande borde ratificeras. Då det fram-

stode sasom önskvärt att skapa förutsättningar för ratifikation vid en se­

nare tidpunkt, vore det dock angeläget, att de i konventionen uttryckta

principerna beaktades vid det fortsatta utredningsarbetet, i den utsträckning

så kunde befinnas möjligt och lämpligt. Riksdagen yttrade (skr. nr 477),

att riksdagen på de i propositionen anförda skälen ansåge, att med av­

görandet av frågan om ratificering borde tills vidare anstå. I det fortsatta

lagstiftningsarbetet borde emellertid eftersträvas, att konventionen så små­

ningom skulle kunna ratificeras.

Frågan om ratificering av konventionen dryftades vid en nordisk kon­

ferens i Oslo hösten 1947. Därvid framhölls från olika håll, att konventio­

nen icke innehåller någon övergångs- eller dispensbestämmelse, som med­

ger att hänsyn tages till eventuell bemanningsbrist eller till de tekniska svå­

righeter som kunna föreligga för ombyggnad av fartygen. Likaså framhölls

det betänkliga däri att konventionen stadgar ovillkorligt förbud mot regel­

bundet övertidsarbete. Konventionens ratifikationsbestämmelser ansågos ej

tillfredsställande, och vidare ifrågasattes, huruvida man vid ratificering

kunde undgå att lagstifta beträffande lönerna.

Ratificeringsfragan befann sig vid tidpunkten för Oslokonferensen ännu

på utredningsstadiet i Sverige, Norge och Finland. I den vid konferensen an­

tagna kommunikén meddelades, att det under konferensen kommit till ut­

tryck, att det skulle vara av den största betydelse att i fortsättningen upp­

rätthålla samarbetet mellan de nordiska länderna rörande de vid konferensen

behandlade spörsmålen.

I anledning av de betänkligheter mot en ratificering av konventionen

som framkommit vid konferensen antog Internationella arbetsbyråns pari­

tetiska sjöfartskommission vid sitt sammanträde i Geneve i december 1947

bl. a. en resolution med anhållan att arbetsbyråns styrelse måtte infordra

rapporter före utgången av mars 1948 från de olika ländernas regeringar

rörande inställningen till Seattlekonventionerna samt att styrelsen måtte

ålägga arbetsbyrån att iordningställa en rapport rörande de inkomna re-

geringssvaren att överlämnas till en trepartskonferens, som borde hållas

snarast möjligt och i varje fall inte senare än i början av hösten 1948 och

som skulle besluta om vidare åtgärder på området. Enligt senare ingångna

meddelanden från Internationella arbetsbyrån har byrån vidtagit förbere­

dande åtgärder i det syfte paritetiska sjöf artskommissionen angivit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

26

rade hästkrafter samt för allt maskinbefäl som självt förrättar smörjnings-

arbete. Det torde få omnämnas, att förslaget i denna del går utöver Seattle-

konventionens krav dels genom att det stadgar trevaktsystem för samt­

liga fartyg i nordsjö- eller vidsträcktare fart (konventionen omfattar en­

dast fartyg med större bruttodräktighet än 500 registerton), dels genom

att det stadgar trevaktsystem i östersjö- och inskränktare fart, där kon­

ventionen icke nödvändigtvis kräver tillämpning av detta system. Däcks­

manskapets och radiopersonalens ordinarie arbetstid till sjöss utgör enligt

förslaget 8 timmar om dygnet å alla fartyg med en bruttodräktighet om

minst 500 registerton. Principen om åtta timmars arbetsdag föreslås vidare

bliva tillämplig för maskinmanskapet å alla fartyg i nordsjö- eller vid­

sträcktare fart samt i inskränktare fart å fartyg som har en dräktighet om

minst 500 bruttoton eller en maskinstyrka överstigande 700 indikerade häst­

krafter. För den tvåvaktindelade personalen har arbetstiden såsom i gäl­

lande lag begränsats till 24 timmar för två dygn i följd.

Även den föreslagna arbetstidsregleringen för ekonomipersonalen avvi­

ker ej oväsentligt från gällande lag. Det föreslås sålunda, att den dagliga

ordinarie arbetstiden till sjöss minskas å passagerarfartyg från 12 timmar

till 10 timmar för person som är anställd huvudsakligen för passagerarnas

direkta betjänande, till 9 timmar för den egentliga kökspersonalen och till

8 timmar om dygnet för annan ekonomipersonal samt å lastfartyg från 10

till 9 timmar. Därjämte ha ändrade bestämmelser i fråga om förläggningen

av arbetstiden föreslagits.

Vid fartygs ankomst till eller avgång från hamn har den ordinarie ar­

betstiden generellt inskränkts till 8 timmar om dygnet för annan personal

än ekonomipersonal. För ekonomipersonalens vidkommande har gällande

lags bestämmelse om att arbetstiden skall vara densamma som till sjöss

bibehållits oförändrad såvitt angår passagerarfartygen, medan arbetstiden

å lastfartygen inskränkts till 8 timmar om dygnet.

Jämväl i nu berörda avseenden går kommittéförslaget på vissa punkter

utöver vad Seattlekonventionen fordrar.

Lagförslaget innehåller vidare en för svensk sjöarbetstidslagstiftning ny

bestämmelse (9 §) om att vederlag skall lämnas för viss ordinarie arbetstid

och utgå efter överenskommelse mellan arbetsmarknadsparterna i form av

fritid i hamn eller på annat sätt. Å fartyg om minst 500 bruttoregisterton skall

personalen i allmänhet erhalla vederlag i den mån den ordinarie arbetstiden

överstiger 48 timmar i veckan. För ekonomipersonalen å dylika fartyg samt

för all personal å mindre fartyg skall rätten till vederlag inträda först när

den ordinarie arbetstiden överstiger 112 timmar under loppet av två veckor

i följd. Vissa kategorier av sjöfolket skola sålunda erhålla kompensation för

söndagsarbete till sjöss, medan andra erhålla vederlag för ordinarie arbete,

som genomsnittligt per dag överstiger normalarbetsdagen i land.

För när t^r afikens del har den ordinarie arbetstiden liksom i gäl­

lande lag begränsats till 24 timmar för två dygn i följd. Den gällande be-

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

28

iakttaga försiktighet och återhållsamhet, varför vid bedömandet av utred­

ningen måste hållas i minnet, att den angåve minimiresultat. Den fråga som

enligt Redareföreningens mening i synnerhet framträtt när det gällde ratifi-

cering av konventionen vore, huru man i dagens läge tänkt sig att kunna

genomföra den ofrånkomliga ökningen av bemanningen inom skilda katego­

rier, då bristen på såväl fartygs- som maskinbefäl redan vore framträdande

och rekryteringen av kökspersonal långt ifrån tillfredsställande. Icke mindre

an 250 styrmän, 205 maskinbefäl och 333 man tillhörande kökspersonalen

skulle enligt Redareföreningens utredning behöva nyanställas å lastfartygs-

flottan. Därtill komme 94 personer — huvudsakligen kökspersonal — å pas­

sagerarfartygen. Icke ens med en sådan tillströmning till navigationsskolorna

att samtliga klasser bleve fullbelagda skulle den nuvarande bristen på befäl,

i synnerhet maskinbefäl, kunna täckas på åtskilliga år, och än mindre skulle

detta bliva fallet, därest ytterligare 463 befälspersoner skulle behöva an-

stallas. Föreningen har vidare framhållit, att det ringa antal elever som

ärligen utbildas vid landets enda skola för skeppskockar — 12 stycken __

icke ens tillnärmelsevis förmådde fylla det nuvarande rekryteringsbehovet.

Kommerskollegium har efter granskning av Redareföreningens utredning

funnit sig kunna i huvudsak godtaga de vunna utredningsresultaten. Kol-

egiurn har dock ifrågasatt, huruvida engångskostnaderna komme att bliva

fullt sa betydande som Redareföreningens beräkning utvisat, eftersom det

torde finnas en del reservutrymmen ombord å fartygen, som eventuellt

kunde tagas i anspråk såsom bostäder för nytillkommande besättningsmän.

Beträffande Redareföreningens utredning rörande passagerarfartygen har

kommerskollegium anmärkt, att kollegium till följd av de invecklade arbets­

förhållanden, vilka råda ombord å dessa fartyg, icke haft möjlighet att när­

mare kontrollera denna utredning. Slutligen har kommerskollegium an­

märkt, att personalkostnaderna sannolikt torde kunna beräknas utgöra 20__

2° procent av handelsflottans totala driftkostnader.

Den av Stockholms rederiaktiebolag Svea utförda utredningen, som avser

bolagets för den svenska kustfarten representativa trafik, utvisar, att ekono-

nnpersonalen å rederiets fartyg enligt gällande sjöarbetstidslag och kollektiv­

avtal redan uppnått arbetstidsförhållanden liknande dem konventionen avser

Om konventionens närtrafikklausul (art. 12) tillämpades för den övriga

personalen, skulle nämnvärda ekonomiska konsekvenser för kustfartygen

icke uppstå. De mindre fartygen skulle sålunda få en Övertid av högst 9

timmar per man och månad. Däremot skulle en tillämpning av fjärrtrafik-

klausulen medföra, att ett stort antal arbetstimmar måste kompenseras,

nämligen å storre kustbåtar 33 arbetstimmar samt å mindre 41 arbetstimmar

per man och månad. Utredningen, som omfattat 26 lastfartyg och 6 passa­

gerarfartyg,hade givit till resultat, att vid tillämpning av fjärrtrafikklausulen

den totala enångskostnaden för ombyggnad av bostäder skulle belöpa sig till

915 000 kronor samt att de årliga merkostnaderna under samma förutsätt­

ning skulle uppgå till omkring 520 000 kronor, varvid utgående indextillägg

å grundhyran icke medräknats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

29

Bolaget har vidare anfört, att det för alla fartyg framträdde en annan

avsevärd försämring än den beräknade merkostnaden. De befälshytter som

skulle inbyggas i fartygen ansåges vara ytterst svårplacerade. Man finge

räkna med att däckslast av trä minskades med cirka 10 standard, däcks­

last av koks med 20 ton och däckslast av massa med 15 ton, varigenom far­

tygens inkomstmöjligheter komme att betydligt nedgå. Bolaget har även

framhållit, att det om konventionen lades till grund för lagstiftning skulle

bliva betydligt svårare att bemanna svenska fartyg med kvalificerat manskap.

Det kunde ifrågasättas om det över huvud taget vore möjligt att tillgodose

konventionens bestämmelser. Slutligen har rederiet erinrat om att den in­

rikes sjöfarten vore hårt trängd av konkurrensen från landväga trafikmedel

och hävdat, att gällande sjöarbetstidslag och kollektivavtal gåve så restrik­

tiva bestämmelser angående arbetstiden att gränsen redan nåtts för inrikes-

trafikens räntabilitet. Rederiet ansåge sålunda, att om konventionen antoges,

sådana svårigheter skulle uppstå för kusttrafiken att densamma svårligen

skulle kunna upprätthållas.

Kommerskollegii egna utredningar, vilka baserats på material, som varit

tillgängligt inom ämbetsverket, ha avsett att fastställa dels den bemannings­

ökning och de därmed följande kostnadsstegringar som skulle föranledas av

en tillämpning av konventionens bestämmelser i jämförelse med nu före­

kommande faktisk bemanning och kostnaderna för denna och dels i vad

mån befintliga bostäder ombord å fartygen lämna utrymme för en beman­

ningsökning. Utredningen om bemanningsökningen har omfattat 300 far­

tyg i storleksgruppen 500—2 000 bruttoregisterton och visat, att en beman­

ningsökning om 946 man erfordrades för att uppfylla konventionens be­

stämmelser. ökningen fördelade sig på 270 styrmän, 233 maskinister, 111

man tillhörande däcksmanskapet och 18 tillhörande maskinmanskapet samt

314 personer tillhörande ekonomipersonalen. Årskostnaderna hade enligt

det lägsta alternativet (6 man på däck) beräknats till omkring 9 milj. kio-

nor samt engångskostnaderna för ombyggnad av bostäder till ungefärligen

samma belopp. Den speciella utredningen om behovet av nya bostader

grundade sig på en individuell undersökning beträffande bostadsbeståndet

å varje särskilt i utredningen ingående fartyg, medan Redareföreningens

motsvarande undersökning avsett bostäder för samtliga nytillkomna be­

sättningsmän, oavsett huruvida i särskilda fall förefintligt bostadsutrymme

kunnat medge inhysande av en del av de nytillkomna. Utredningen visade,

att bostadsutrymmen skulle behöva anskaffas endast för 744 personer, var­

för engångskostnaderna vid alternativet 6 man på däck skulle belöpa sig

till cirka 7,5 milj. kronor (i stället för 9 milj. kronor). Kollegium gör dock

den reservationen, att beräkningarna utgått från faktiskt tillgänglig be­

manning resp. befintligt bostadsutrymme utan hänsyn till de särskilda

uppgifter, för vilka i förhållande till gällande arbetstidsreglering övertalig

personal (dagmän, befälselever) kunde vara avsedd. Kollegium påpekar,

att dylik personals användning i vakttjänst kunde medföra ekonomiska

konsekvenser av annan art, såsom ökat underhållsarbete i hamn. Likaså

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

30

kunde, framhåller kollegium, ianspråktagande av tillgängligt bostadsut­

rymme hindra medtagande av befälselever med därav följande konsekvenser

för befälsrekryteringen.

För egen del erinrar sjömanskommittén till en början, att de utredningar,

som utförts av Redareföreningen och Sveabolaget tillkommit för att belysa

de ekonomiska verkningar som skulle uppstå, därest Seattlekonventionen

genomfördes. Kommittén anser likväl, att utredningarna kunde vara bely­

sande jämväl för ett bedömande av kommitténs lagförslag. Vissa omstän­

digheter komme emellertid att verka i kostnadsreducerande riktning. Härom

anför kommittén följande.

Forst torde observeras att utredningarna äro baserade på den förutsätt­

ningen att konventionens bestämmelser utan undantag skulle genomföras

pa alla svenska fartyg med en bruttodräktighet om 500 registerton eller

mera. Detta har kommittén emellertid funnit icke vara möjligt, och om möj­

ligheter till undantag från tillämpning av trevaktsystemet beredas existe­

rande fartyg i enlighet med kommitténs förslag, torde kostnaderna för om­

byggnad av bostäder komma att högst avsevärt reduceras. Verkningarna

mildras aven därigenom att sådana ombyggnadsarbeten, från vilka dispens

eventuellt icke kan påräknas under fartygens hela återstående livstid, lik­

väl kunna fördelas pa ett flertal ar. Genom de föreslagna övergångsbestäm­

melserna, vilka kommittén har anledning antaga komma att i ganska stor

omfattning få tillämpas under en övergångstid, reduceras ju även de år­

liga kostnaderna, eftersom bemanningsökning med därav följande ökade lö­

ner och Övriga omkostnader därigenom kan i viss utsträckning undvikas

Vidare ha i utredningarna den s. k. fritidskompensationen beräknats en­

ligt ett kompensationsförfarande med ersättning timme för timme. En så­

dan fritidskompensation lämnas visserligen för vissa kategorier ombord­

anställda i Danmark, men enligt kommitténs förslag skulle det överlåtas åt

arbetsmarknadsparterna att själva överenskomma om kompensationens art

och storlek, och det är sålunda ovisst huruvida kompensationen kommer

att bliva av den förutsatta storleksordningen. Vad angår däcksbemanning­

en torde kommittén särskilt få omnämna, att den för sin del anser en be­

manning- av 6 man tillfredsställande åtminstone på fartyg med mindre

bruttodräktighet än 2 000 ton; endast de i utredningarna förekommande

lagsta kostnadsalternativen torde sålunda få anses vara av intresse. I fråga

om ekonomipersonalen torde vidare nu liksom vid förarbetena till gällande

lag kunna åberopas, att en bättre genomförd rationalisering och mera ar-

betsbesparande metoder i många fall skola göra det möjligt att tillgodose

behovet av arbetskraft ombord utan bemanningsökning. Ehuru kommit­

tén icke kunnat närmare precisera de reduceringar som sålunda få göras i

kostnadsberäkningarna, uppskattar kommittén dem till så betydande be­

lopp att den icke anser att hänsyn till de ekonomiska förhållandena böra

utgöra hinder för det framlagda lagförslaget.

Kommittén framhåller vidare, att dess förslag på vissa punkter komme

att medföra större kostnader än som skulle uppkommit vid ett genomfö­

rande av konventionen. Dessa merkostnader vore dock relativt obetydliga.

Kommittén anför härom följande.

Dessa avvikelser avse bl. a. en vidsträcktare tillämpning av 8-timmars-

prmcipen till sjöss för personer som icke tillhöra ekonomipersonalen, en

torkortning av arbetstiden för vissa kategorier av ekonomipersonalen samt

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

31

en vidsträcktare tillämpning av 48-timmarsklausulen beträffande kompen­

sation än konventionen kräver. Avvikelserna äro emellertid till sm ekono­

miska innebörd av obetydlig storleksordning i jämförelse med de tidigare

nämnda reduceringarna.

Kommittén lämnar även en redogörelse för regleringen av arbetstiden för

sjöfolk i Storbritannien, Danmark och Norge. I Storbritannien och Danmark

är arbetstiden reglerad uteslutande genom kollektivavtal. I Norge däremot

finnes förutom kollektivavtal även en sjöarbetstidslag. Beträffande sjöar­

betstiden i nu nämnda länder anför kommittén i huvudsak följande.

Ehuru det erbjuder stora svårigheter att tillförlitligt redogöra för ut­

ländska kollektivavtal, torde i allt fall, med reservationer för i avtalen to-

rekommande specialbestämmelser och undantag in. in., få lämnas en kort-

fattad orientering rörande arbetstidsregleringen för Storbritanniens han­

delsflotta. För trevaktindelat befäl utgör arbetstiden å fartyg i vidsträck­

tare utrikes fart 8 timmar om dygnet till sjöss, å ankomst- och avgangs-

dygn samt i hamn. I hamn är dock arbetstiden å lördagar inskränkt till o

timmar samt å söndagar till tid som erfordras för sedvanligt rutinarbete.

Å fartyg med en bruttodräktighet av mer än 1 600 ton skola tre styrman

finnas anställda, såvida befälstillgången tillåter detta. För tvåvaktindelat

befäl gäller sannna arbetstid i hamn (8 timmar), medan arbetstiden i ov-

rigt regleras enligt bestämmelserna för inrikes fart (home trade, omfattan­

de jämväl fart på närbelägna främmande länder). I inrikes fart galler tor

nämnda kategorier en arbetstid av sammanlagt 112 timmar under loppet

av två veckor i följd, d. v. s. 8 timmar i genomsnitt per dygn; till sjöss ar

arbetstiden maximerad till 14 timmar om dygnet. Under ankomst- och av-

gångsdygn gäller en kombinerad regel för beräkning av ordinarie arbets-

tid: Maximum är 8 timmar måndag—fredag samt 6 timmar lördag -son-

da<r. Tid därutöver är att betrakta såsom övertid, dock endast om det över­

skjutande arbetet ägt rum under fartygets uppehåll i hamn, medan skepps-

tjänst till sjöss får fortgå såsom ordinarie arbete intill sedvanligt maxi­

mum av 14 timmar under ifrågavarande dygn. Arbetstiden under vanligt

hamndygn är liksom i utrikes fart 8 timmar. Andra förläggningstidei galla

dock. För däcksmanskapet är arbetstiden å fartyg med en bruttodräktighet

överstigande 2 500 ton i utrikes fart begränsad till 56 timmar i veckan till

sjöss samt under ankomst- och avgångsdygn. För dygn räknat är arbets­

tiden maximerad till 12 timmar med en sammanhängande minimifritul av

8 timmar. För trevaktindelat maskinmanskap gäller samma veckobegrans-

ning. För arbete utöver 8 timmar om dygnet skall särskild kompen-

sation lämnas, såvida det ej gäller säkerhetstjänst. I inrikes fart beräknas

arbetstiden till sjöss och i hamn på basis av 8 timmar per dygn i genom­

snitt under loppet av två veckor i följd (d. v. s. med ett maximum av 112

timmar för hela tidsperioden). Till sjöss är arbetstiden per dygn maxime­

rad till 14 timmar. Beträffande arbetstiden vid ankomst och avgång tilläm­

pas samma kombinerade regel som nyss återgivits i fråga om betälet, dock

all det för ordinarie arbete under fartygets uppehåll i hamn angivna maxi­

mum utgör 0 timmar (i stället för 8). Arbetstiden under hamndygn utgor

liksom för befälet i såväl utrikes som inrikes fart 8 timmar. Fkonomiper-

sonalens arbetstid är begränsad Ull 10 timmar om dygnet (med en minsta

sammanhängande vilotid av 8 limmar) till sjöss samt under ankomst- och

avgångsdygn. Samma bestämmelse gäller under hamndygn, då passagerare

finnas ombord, medan arbetstiden i annat fall i hamn är 6 timmar å son­

dagar (resp. 2 timmar för person som icke tillhör köks- och uppassarper-

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

sonalen), 7 timmar å lördagar samt 8 timmar å övriga dagar. Särskilda be­

stämmelser gälla beträffande kompensation för söndagar till sjöss. För

varje söndag skall sålunda åtnjutas kompensation med en halv fridag (för

ekonomipersonalen sex halva fridagar för fem söndagar till sjöss).

Enligt de danska kollektivavtalen är arbetstiden för personer som icke

tillhöra ekonomipersonalen 8 timmar i hamn. Till sjöss utgör den ordinarie

arbetstiden 8 timmar per dygn för styrmän och maskinister. Denna arbets-

tidsbegränsning innebär dock ej med nödvändighet tillämpning av trevakt-

systemet, men å fartyg med en bruttodräktighet överstigande 1 400 regis­

terton skola, där bostadsutrymmen kunna inrättas till rimlig kostnad, tre

styrmän vara anställda. Varje söndag till sjöss kompenseras med ett fri-

i

1

-,,amn'

däcksmanskapet har överenskommits, att trevaktsysteni

skall tillampas å fartyg med en bruttodräktighet överstigande 500 register­

ton, dar enligt bemanningsreglerna föreskrivet antal medger detta. De som

arbeta i tva vakter erhålla ett månadstillägg om 25 kronor. För maskin­

manskapet utgör arbetstiden till sjöss 8 timmar om dygnet. Ekonomiper­

sonalens arbetstid är såväl i hamn som till sjöss fastställd till 10 timmar

om dygnet.

Arbetstiden a norska fartyg i utrikes fart har genom s. k. lönnsnemnd-

kjennelser (obligatorisk skiljedom), gällande till den 1 mars 1948, för vissa

personalkategorier blivit forkortad i jämförelse med gällande lag. Sålunda

har fastställts, att trevaktsystemet skall tillämpas för däcks- och maskin­

manskapet a alla fartyg med en bruttodräktighet över 1 200 ton. Ekonomi­

personalens arbetstid skall till sjöss samt under ankomst- och avgångsdvgn

UIg-ra ®11tl“mar„s®mt 1 hamn 8 timmar. Arbetstiden för radioteleÅafisterna

utgör till sjöss 8 timmar om dygnet och 56 timmar i veckan samt i hamn

8 timmar om dygnet och 48 timmar i veckan.

Vidkommande de ekonomiska verkningarna av en utan stöd av en inter­

nationell reglering företagen reformering av den svenska sjöarbetstidslag-

stiftningen hävdar kommittén, att en i begränsad omfattning och med hän­

syn till de praktiska förhållandena utformad revision i närmare anslutning

till den nuvarande lagens huvudprincip icke, såvitt kommittén kunde be­

döma, syntes komma att medföra större hinder för svensk sjöfartsnäring,

vare sig i konkurrensen med främmande sjöfart eller med andra trafik-

juedel i hemlandet. Kommittén framhåller, att kostnadsökningarna till

följd av en reform i enlighet med kommitténs förslag icke torde bliva av

sådan storleksordning att de komme att i högre grad påverka konkurrens­

läget. Dessutom skulle förslaget, om det upphöjdes till lag, enligt kommit­

téns uppfattning sannolikt medföra förmånliga verkningar på rekryteringen

till sjömansyrket, vilket skulle vara till fördel för sjöfartsnäringen. Kom­

mittén hyser förhoppningen, att den förbättring av sjöfolkets arbetsförhål­

landen, som kommittén åsyftade, skulle medföra ökad tillgång till kvalifi­

cerad personal, såväl befäl som manskap, för vår handelsflotta.

Kommittéledamoten

Böös

uttalar, att han kände sig mera tveksam än

kommitténs majoritet beträffande den svenska sjöfartsnäringens förmåga

att i en sämre konjunktur än den nuvarande uthärda konkurrensen från

andra länders handelsflottor utan stöd av en mera allmänt genomförd

internationell reglering av sjöfolkets arbetsförhållanden. De ekonomiska

konsekvenserna av kommitténs lagförslag anser Böös vara av sådan art,

33

att det borde övervägas huruvida icke, i avvaktan på en allmännare inter­

nationell anslutning till den princip som kommit till uttryck i kommitté­

förslaget, lagens ikraftträdande borde anstå och göras beroende av särskilt

beslut av Kungl. Maj :t.

Böös anser det vidare vara tveksamt, huruvida behovet av befäl och man­

skap skulle kunna fyllas vid ett genomförande av kommitténs förslag. Detta

komme sannolikt icke att kunna ske, varför bristen komme att få täckas

med övertidsarbete. De med lagens genomförande följande förmånerna i

form av minskad arbetstid eller ökad övertidsersättning syntes dock så

småningom komma att medföra förbättrade rekryteringsförhållanden. Sär­

skilt med hänsyn härtill anser sig Böös, ehuru icke utan tvekan, kunna bi­

träda förslaget om utsträckt tillämpning av 8-timmarsprincipen jämväl i

vad angår befälet.

Böös framhåller slutligen, att han ansåge det oriktigt att kommittén i sitt

förslag infört bestämmelser, vilka komme att medföra att arbete, som re­

gelmässigt måste utföras, förvandlades till övertidsarbete. Därigenom kom­

me övertidsarbetets mängd att ökas, medan arbetstidens summa lämnades

obeskuren. Om man i likhet med kommittén ansåge, att lönefrågor princi­

piellt borde lämnas åt arbetsmarknadens parter att reglera genom kollek­

tivavtal utan lagstiftarens inblandning, krävde konsekvensen, att man borde

undvika att skapa lagregler, vilkas verkan vore lönereglerande och icke ar-

betstidsbegränsande.

Kommittéledamoten

Reuterskiöld

har framhållit, att de ekonomiska verk­

ningarna av kommittéförslaget skulle bliva alltför betungande särskilt för

de medelstora och mindre fartygen. Reuterskiöld yttrar bl. a.

Sedan den första sjöarbetstidslagens tillkomst år 1919 ha avsevärda för­

bättringar i sjöfolkets arbetstid genomförts. Detta skedde framför allt ge­

nom 1938 års sjöarbetstidslag. De ekonomiska verkningarna av denna lag

ha för sjöfartsnäringen varit betydande. Det framhålles ofta, att näring­

en utan svårigheter kunnat tåla dessa belastningar. Därvid bortser man

emellertid från, att sjöfarten till följd av världskriget och dess efterverk­

ningar kunnat arbeta under goda konjunkturer. På grund härav har sjö­

fartsnäringen hittills kunnat bära de merkostnader, som arbetstidsinskränk-

ningen medfört. Men huru skulle det gestaltat sig, om näringen fått arbeta

under en lågkonjunktur? Det kan vara av intresse att i detta sammanhang

hänvisa till den utredning, som företogs av kommerskollegium år 1934 rö­

rande den svenska sjöfartsnäringens ekonomiska förhållanden. Utredningen

skulle, såsom kollegium framhöll, vara ägnad att klargöra den inverkan,

som de tidigare årens utveckling på sjöfartens område finge anses hava

utövat och utövade på den svenska sjöfartsnäringens möjligheter inom olika

verksamhetsområden. Såsom bekant rådde under de första åren av 1930-

talet en omfattande depression, vilken i synnerhet träffade sjöfarten. År

1933

torde hava varit del för åtminstone trampsjöfarten svåraste året.

Driftsresultatct sistnämnda år för de i utredningen ingående 205 tramp­

rederiföretagen, omfattande en fartygsflotta av 609 fartyg om 573 000 brut­

tolon, utvisade, alt före avskrivning endast intjänats 2,i miljoner kronor.

För ej mindre än 94 rederier förelåg rent driftsunderskott med 1,2 miljo­

ner kronor. Endast 62 rederier hade haft möjlighet alt göra avskrivningar

till ungefär 5

%

av bokföringsvärdet. Om affärsmässig avskrivning had<>

3

liihang till riksdagens protokoll t!)hS. 1 samt. Nr 265.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

34

verkställts av samtliga rederier, skulle trampfarten detta år ha gått med

en förlust av 2,9 miljoner kronor. — Det må erinras om att trampflottan

ännu icke på långt när uppnått förkrigsnivån. Orsakerna härtill hava varit

flera. Bland annat hava de höga priserna å detta tonnage omöjliggjort ny­

beställningar i många fall. Därest tramprederierna finna, att omkostnaderna

för bedrivandet av rörelsen så väsentligt ökas, som genom den föreslagna

arbetstidslagen blir fallet för dem tillhöriga fartyg, är fara värt, att varken

köp från utlandet eller nybyggen komma till stånd. Detta vore att beklaga,

enär svensk sjöfart härigenom blir utträngd från transportområden, som av

ålder betjänats av svenska fartyg. Vad detta skulle betyda för vårt land i

form av minskade arbetstillfällen och reducerade fraktintäkter ligger i öppen

dag.

Beträffande ämnets internationella sidor anför Reuterskiöld i huvudsak

följande.

Enligt min mening är det oriktigt, att man från svensk sida nu framlägger

förslag till arbetstidsregler på grundval av Seattlekonventionen, innan man

sett resultatet av det igångsatta arbetet på en revidering av konventionen.

Det synes mig vidare oriktigt, att man såsom i flera fall skett som skäl för

införandet av skärpta bestämmelser i vår sjöarbetstidslag åberopar deras

förefintlighet i konventionen, om icke därmed förknippas den bestämda

förutsättningen, att en sådan lagstiftning här i landet icke tillämpas, förrän

konventionen, i den form den kan komma att få, trätt i kraft jämlikt före­

skrifterna i art. 26. Att det för svenskt vidkommande är av synnerlig vikt,

att de övriga nordiska länderna och Storbritannien ansluta sig, torde icke

närmare behöva utvecklas.

I betänkandet har lämnats en kortfattad redogörelse för arbetstidsregle-

ringen i Storbritannien. Därav framgår, att denna är på många punkter till

och med mindre betungande för rederinäringen än nu gällande sjöarbetstids­

lag här i Sverige. För att rätt förstå, huru man i Storbritannien, vilket land

dock ännu måste anses såsom världens främsta sjöfartsidkande nation, ser

på dessa problem, torde utöver vad i betänkandet framhålles böra anföras

följande. Befälets arbete regleras över huvud taget icke genom några arbets-

tidsbestämmelser om vederbörande anses vara heltidsanställd i rederiet och

har vissa närmare bestämda förmåner såsom sjukhyra, extra semester etc.

Man fordrar icke heller en så omfattande befälsbemanning, som förslaget

till sjöarbetstidslag, om det genomfördes, skulle medföra. Sålunda behöver

man först å fartyg i utrikes fart, överstigande 1 600 bruttoton, 3 styrmän,

detta endast under förutsättning att så många styrmän kunna anskaffas,

och å fartyg mellan 700 och 1 600 bruttoton 2 styrmän. För fartyg under

700 ton synas inga föreskrifter finnas. Man får icke heller bortse från, att en

ej oväsentlig del av den engelska utrikestrafiken faller under begreppet

»home trade», för vilken trafik för rederierna betydligt fördelaktigare villkor,

när det gäller arbetstiden, äro fastställda. Denna home trade omfattar icke

endast, såsom namnet skulle kunna giva vid handen, fart i brittiska farvatten

utan jämväl fart mellan Storbritannien och de vid Nordsjöns södra kust

belägna länderna ävensom fart på franska kanalhamnar.

I fråga om arbetstiden för manskapet är det först å fartyg, överstigande

2 500 bruttoton i utrikes fart, som man fordrar trevaktsystem. Det framgår

jämväl av de brittiska arbetstidsbestämmelserna, att man icke ansett sig

kunna uppspalta ekonomipersonalen på ett sådant sätt, som skett i det nu

föreliggande sjöarbetstidsförslaget. Man har sålunda fastställt en arbetstid

av 10 timmar per dygn till sjöss samt under ankomst- och avgångsdygn för

all sådan personal. Det torde sålunda vara ovedersägligt, att de nyligen genom

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

35

kollektivavtalen antagna reglerna om arbetstiden i Storbritannien äro väsent­

ligt förmånligare än vad såväl konventionen som kommittébetänkandet in­

nebär.

De nordiska länderna hava tagit upp frågan om samarbete i detta ärende.

Det torde under sådana förhållanden icke vara riktigt att framlägga svenskt

förslag i avseende å sjöarbetstiden, innan detta samarbete avslutats.

Reuterskiöld förklarar vidare, att han ansåge den brist på befäl och kva­

lificerad kökspersonal, som nu förefunnes, vara av så allvarlig natur, att

den för närvarande icke möjliggjorde ett genomförande av kommittéförslaget.

Härom anför Reuterskiöld bl. a. följande.

Det torde icke bliva möjligt att på mycket lång tid, om ens någonsin,

bemanna fartygen med författningsenligt befäl vad både antal och kvali­

fikationer angå. För närvarande föreligger en befälsbrist på sammanlagt

omkring 500 personer (huvudsakligen maskinbefäl) och förslaget skulle

medföra ett ytterligare behov av cirka 450 man, varav omkring hälften

nautiskt befäl, å vilket en begynnande brist redan visat sig, och hälften ma­

skinbefäl.

Reuterskiöld anser slutligen i likhet med Böös det oriktigt att införa så­

dana bestämmelser att konsekvensen härav i stor utsträckning bleve en mas­

kerad löneförhöjning.

Remissyttrandena.

Kommerskollegium

anser, att det ur social synpunkt

är önskvärt att den svenska sjöarbetstidslagstiftningen reformeras. Kollegium

påpekar, att de av kommittén föreslagna åtgärderna sannolikt kunna få bety­

delse för att underlätta den på senare år otillräckliga rekryteringen till sjö­

mansyrket, särskilt befälsbanan.

Ämbetsverket framhåller emellertid, att de ekonomiska konsekvenserna

för den svenska sjöfartsnäringen och dennas konkurrensförmåga ej få under­

skattas. Kollegium anför härom följande.

Principiellt hyser kollegium alltjämt den av kollegium vid tidigare till­

fällen hävdade uppfattningen, att reformer inom sjöarbetstidslagstiftningens

område kräva hänsynstagande till den internationella utvecklingen och att

man följaktligen bör framgå med varsamhet så länge man icke kan med

säkerhet räkna på utjämning i skälig mån av konkurrensen länderna emel­

lan genom en något så när tillfredsställande internationell enhetlighet i fråga

om kostnadskrävande sociala reformer. Kollegium menar, att slutförandet

av ämnets behandling inom Internationella arbetsorganisationen helst borde

avvaktas, innan ytterligare lagstiftningsåtgärder för Sveriges del vidtagas.

Såsom särskilt angeläget framstår emellertid, fortsätter kollegium, att

klarhet vinnes i vad mån en med förslaget jämförlig reglering av arbetstids-

förhållandena kommer till stånd i utländska handelsflottor som konkurrera

med svensk sjöfart, varvid främst läget i Norge och Storbritannien bör ägnas

uppmärksamhet. Om rådande förhållanden i dessa länder yttrar kollegium i

fortsättningen bl. a. följande.

Det torde härvid få anmärkas, att den norska arbetstidsregleringen f. n.

i huvudsak icke går längre än gällande svenska lag och kollektivavtal, medan

den helt och hållet på kollektivavtal grundade regleringen för Storbritan­

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

niens del i vissa avseenden går längre. För den engelska handelsflottan gäl­

ler detta dock bl. a. ej den betydelsefulla grupp som däcksmanskapet utgör,

för vilken trevaktsystemet genomförts endast å fartyg med en större brutto-

dräktighet än 2 500 ton. För Norges del är en kommitté i färd med att ut­

arbeta förslag till nya sjöarbetstidsbestämmelser, och enligt vad kollegium

inhämtat torde kommitténs betänkande komma att avgivas inom en nära

framtid.

Enligt kollegii mening är det i det läge, som sålunda nu råder, av syn­

nerlig vikt att framför allt det nordiska samarbetet på området fortsätter.

Innan definitivt avgörande träffas för Sveriges del, bör, säger kollegium,

säkerhet ha vunnits för att en med svensk sjöarbetstidslagstiftning till sina

ekonomiska verkningar i huvudsak likvärdig arbetstidsreglering beslutats

för den norska handelsflottans vidkommande.

Kollegium framhåller slutligen, att den i ärendet förebragta utredningen

rörande fartyg mellan 500—2 000 bruttoregisterton tillfyllestgörande visar,

att kostnadsökningen kommer att bliva så betydande, att försiktighet och

varsamhet vid revisionens genomförande otvivelaktigt är av nöden.

Sjöfolksförbundet

tillstyrker kommittéförslaget. Med anledning av de av

kommittéledamoten Böös uttalade farhågorna om minskad konkurrenskraft

för den svenska handelsflottan framhåller förbundet, att under de senaste

25—30 åren en rad reformer genomförts i fråga om arbetstiden till sjöss.

Trots detta hade denna näringsgren blomstrat som aldrig tillförne.

Fartygsbefälsföreningen

vill icke bestrida, att en övergång till generell 8-

timmarsdag för sjöfarten kommer att medföra stora engångs- och årliga kost­

nader för rederinäringen. Enligt förbundets mening finnas emellertid vägar

att trots de ökade kostnaderna göra den svenska rederinäringen lika konkur­

renskraftig som tidigare. En handelsflotta med moderna och mera ändamåls­

enliga fartyg än de flesta andra och med en sjömanskår som hör till de

allra bästa torde nog, menar föreningen, kunna hävda sig i konkurrensen.

Då föreningen anser det tillbörligt, att sjöfolket i fråga om arbetstidens längd

blir jämnställt med landets övriga medborgare, tillstyrker föreningen i hu­

vudsak kommittéförslaget.

Enligt

Inrikessjöfartens befälsförening

skulle ett genomförande av kom­

mitténs förslag icke ha någon större ekonomisk betydelse med hänsyn till

de stora vinster rederinäringen har. Icke heller anser föreningen att kon­

kurrensen mot utlandet skulle försvåras, då de flesta utländska fartygen

enligt föreningen som regel nu ha större besättningar än motsvarande

svenska. Föreningen anser, att kommittéförslaget borde ha gått längre och

generellt genomfört 48-timmarsveckan. För att bibehålla den svenska han­

delsflottans konkurrenskraft måste man, framhåller föreningen, begränsa

sjöfolkets arbetstid, varigenom rekryteringen underlättas. Föreningen till­

styrker i huvudsak kommittéförslaget men hemställer, att frågan om ytter­

ligare arbetstidsbegränsning för sjöfolket å det mindre tonnaget snarast

måtte utredas.

Landsorganisationen

finner kommitténs förslag till revision av sjöarbets-

tidslagstiftningen vara väl motiverat och i stort sett väl avvägt. Organisatio­

37

nen finner vidare icke att de med den föreslagna reformen förenade eko­

nomiska konsekvenserna äro av den betydelse att de böra få hindra att den­

na genomföres. Organisationen framhåller, att de bibehållna och vidgade

dispensmöjligheterna för existerande fartyg betyda en avsevärd minskning

av de kostnader för ombyggnad och bemanning, som en omedelbar anpass­

ning till lagstiftningen skulle draga med sig. Därtill kommer, fortsätter

organisationen, att man torde kunna förutsätta att den trots allt ofrånkom­

liga kostnadsökningen på längre sikt kommer att motverkas av en effek­

tivare arbetsorganisation, ökad maskinell utrustning och andra rationalise-

ringsåtgärder. Vad beträffar de av redarorganisationerna företagna ekono­

miska utredningarna anser Landsorganisationen, att kommittén anfört vä­

gande skäl för sitt omdöme att utredningsresultaten icke böra innebära

avgörande hinder för att förslaget förverkligas. Organisationen erinrar slut­

ligen om att den föreslagna regleringen i lag redan i stor omfattning före­

gripits av kollektivavtalsmässig reglering, särskilt i vad gäller de mindre

fartygen.

Sveriges redareförening

erinrar om att vår sjöarbetstidslag är tämligen

ny och därtill en av de mest framskridna i världen. Föreningen avstyrker

förslaget och framhåller, att kommittén icke tillräckligt beaktat ärendets

internationella karaktär samt de ekonomiska återverkningarna — särskilt

under en lågkonjunktur — av en längre gående sjöarbetstidslag än den nu­

varande. Den rådande bristen på befäl och befälspersonal talar också enligt

föreningens mening emot ett antagande av kommitténs förslag. Föreningen

anser, att vi böra iakttaga en i förhållande till andra sjöfartsnationer av­

vaktande hållning, då det gäller att antaga en på Seattlekonventionen baserad

lag angående sjöarbetstiden. I avseende å de allmänna skäl som i övrigt

tala emot en revision av gällande sjöarbetstidslag i den omfattning, som före­

slagits, ansluter sig föreningen helt till de synpunkter, som framförts av

kommittéledamoten Reuterskiöld.

Föreningen vänder sig mot kommittémajoritetens uppfattning, att den

internationella utvecklingen syntes giva stöd för en reformering av den

svenska sjöarbetstidslagen. Enligt föreningens mening skulle kommitténs för­

slag, om det upphöjdes till lag, få mycket olyckliga konsekvenser för den

svenska handelsflottans konkurrensförmåga mot utlandet. Enligt undersök­

ningar, som föreningen gjort, vore de svenska fartygen redan nu hårdare

ekonomiskt belastade än likartade fartyg i Danmark och Norge. Vad Dan­

mark anginge vore det riktigt, att förmånligare arbetstidsbestämmelser än

de svenska i en del hänseenden fastställts. Å andra sidan vore emellertid

övertidsersättningen lägre i Danmark än i Sverige. Vidare vore i Danmark

inkomst av rederirörelse mellan utländska hamnar fri från skatt. Vad Norge

beträffade hade, såvitt föreningen visste, slutlig ståndpunkt till en revision

av sjöarbetstidslagen ännu icke tagits. Föreningen ville även påstå att vårt

sjöfolk redan med gällande lagstiftning genomsnittligt hade bättre villkor

än det brittiska.

Kungl. Mnj:ts proposition nr 265.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

Vad övriga ekonomiska konsekvenser av förslaget beträffar uttalar Reda­

reföreningen, att övergångsbestämmelserna i viss mån vore ägnade att ned­

bringa engångsutgifterna för ombyggnad av fartygen. De eftergifter, som

medgåves, vore emellertid alltför snäva och endast temporära. Kvar stode,

att man å existerande fartyg i mycket stor utsträckning bleve nödsakad att

vidtaga kostsamma ombyggnader. Det vore enligt föreningens mening obil­

ligt, att rederierna nu åter skulle tvingas att ändra sina fartyg, sedan de

på grund av 1938 års sjöarbetstidslag och 1943 års befälsförordning ned­

lagt stora summor på ombyggnaden av bostadsutrymmena.

Skärgårds- Och mälarflottornas rederiförening

räknar med att för det 60-

tal skärgårds- och mälarbåtar, som föreningen representerar, den årliga mer­

kostnaden vid förslagets genomförande skulle uppgå till i runt tal 500 000

kronor. Härutöver komme sedan ombyggnadsarbeten för cirka 900 000 kro­

nor för att utöka personalbostäderna. Föreningen framhåller, att de till fö­

reningen anslutna rederierna redan arbetade med stora ekonomiska svårig­

heter. Som exempel härpå nämnes, att det största av dessa rederiföretag un­

der åren 1946 och 1947 redovisat underskott å sin rörelse med 16 000 res~

pektive 200 000 kronor. Föreningen befarar, att en skärpning av sjöarbets-

tidslagstiftningen i den omfattning kommittén föreslagit ofelbart skulle

medföra, att skärgårdstrafiken helt eller delvis bringades att upphöra. Med

hänsyn till de anförda synpunkterna hemställer föreningen i första hand,

att gällande sjöarbetstidsbestämmelser måtte bibehållas oförändrade. I and­

ra hand yrkar föreningen, att vissa ändringar måtte göras i förslaget. Des­

sa angivas i samband med behandlingen av remissyttrandena i den spe­

ciella motiveringen.

Även

Segelfartggsföreningen

framhåller de kännbara ekonomiska verk­

ningar, som ett antagande av kommitténs förslag skulle få, särskilt för

det mindre tonnaget. Konkurrensen från utländska fartyg är redan nu,

framhåller föreningen, ganska hård och inom inrikestrafiken är konkur­

rensen från järnväg och bilar ytterst skarp. Föreningen framhåller särskilt,

att verkningarna av förslaget skulle bli mycket kännbara under en lågkon­

junktur, och befarar att det då skulle bli nödvändigt att i stor utsträckning

lägga upp det mindre tonnaget. Till belysning av förslagets ekonomiska

verkningar har föreningen föranstaltat om utredning av den väntade kost­

nadsökningens storlek för segelfartyg med hjälpmaskin. Enligt utredningen

skulle den årliga kostnadsökningen för dessa fartyg, tillsammans 670 styc­

ken, uppgå till i runt tal 8 000 000 kronor. Till ombyggnadsarbeten för bo­

städer skulle komma engångsutgifter å 7 600 000 kronor. Föreningen mot­

sätter sig därför skärpta bestämmelser inom sjöarbetstidslagstiftningen.

Kanalflottans rederiförening

framhåller, att speciella förhållanden gällde

för de till föreningen anslutna båtarna. Trafiken vore helt begränsad till de

inre vattenvägarna. På grund av kanalledernas ringa djup och bredd och icke

minst slussarnas dimensionering vore de i denna fart gående fartygens stor­

lek ytterst begränsad och lastkapaciteten liten. Dräktigheten uppginge i me­

deltal till ca 200 bruttoregisterton. Trots detta vore fartygen talrikt beman­

40

Departementschefen. Under det att åttatimmarslagen sedan lång tid till­

baka är lagfäst för flertalet arbetstagare i land, har sjöfolket icke i samma

omfattning fått arbetstiden begränsad genom lagstiftning. Anledningen

härtill är att söka i de speciella förhållanden, varunder sjöfolket arbetar.

Sedan länge har det dock framstått som ett önskemål att i möjlig mån ut­

jämna den skillnad, som sålunda föreligger i fråga om arbetstidsreglerna

för sjöfolket och andra arbetstagare. Tid efter annan har också sjöarbets-

tidslagstiftningen ändrats till sjöfolkets förmån. Ett stort steg i denna

riktning togs genom 1938 års sjöarbetstidslag, som fortfarande gäller. Un­

der de tio år, som gått efter denna lags tillkomst, ha från sjöfolkets sida

vid flera tillfällen framförts yrkanden om en ny revision av sjöarbetstids-

lagstiftningen i syfte att ytterligare närma sjöfolkets arbetstid till den i

land gängse arbetstiden. Sociala skäl synas mig motivera att frågan om en

förkortning av arbetstiden för sjömännen nu ånyo prövas av statsmakter­

na. En omprövning av sjöarbetstidslagen aktualiseras vidare därav, att frå­

gan om en förbättrad arbetstidsreglering för sjöfolket upptagits på många

andra håll, bland annat i våra grannländer.

De internationella konkurrensförhållandena inom sjöfarten samt den in­

rikes sjöfartens särskilda arbetsvillkor göra det nödvändigt att vid en revi­

sion av sjöarbetstidslagen gå fram med försiktighet, så att icke sjöfarts­

näringen tillfogas skador, som kunna ha menliga återverkningar för folk­

hushållet i dess helhet och för sjömansyrkets utövare. Å andra sidan mås­

te iakttagas, att den nya lagen bör utformas på sådant sätt att sjöfolkets

berättigade intressen i möjligaste mån bli tillgodosedda. Därjämte synes

största möjliga hänsyn böra tagas till Seattlekonventionens regler, så att

förutsättningarna för Sveriges framtida anslutning till konventionen före-

ligga, om denna senare revideras i de stycken, som enligt vad tidigare sagts

nu hindra ratificering. De krav, som sålunda måste ställas på en ny lag­

stiftning om sjöarbetstiden, uppfyllas i väsentliga stycken av sjömanskom-

mitténs lagförslag. I vissa avseenden synes förslaget dock gå längre i ar-

betstidsförkortande riktning än som för närvarande kan anses tillrådligt.

Jag har därför inom handelsdepartementet låtit verkställa en överarbet-

ning av kommittéförslaget. Ändringarna innebära i stort sett, att vissa av

kommittén gjorda avvikelser från Seattlekonventionen frångåtts och att

lagförslaget sålunda jämkats till närmare överensstämmelse med konven­

tionen.

Enligt departementsförslaget förkortas arbetstiden i såväl fjärr- som

närtrafik i jämförelse med gällande lag. Vad den förstnämnda trafiken an­

går bestämmes den ordinarie arbetstiden till sjöss för vaktindelad däcks-,

maskin- och radiopersonal i allmänhet till 8 timmar om dygnet, så snart

fartyget har en bruttodräktighet av minst 500 registerton. Den ordinarie

arbetstiden å ankomst- och avgångsdagar minskas i förslaget från 9 tim­

mar (10 timmar för styrmän) till 8 timmar. Vidare föreslås väsentliga in­

skränkningar beträffande ekonomipersonalens arbetstid, nämligen till sjöss

samt å ankomst- och avgångsdagar från 10 timmar å lastfartyg och 12 tim­

Kunql. Maj:ts proposition nr 265.

41

mar å passagerarfartyg till 9 respektive 10 timmar. Jämväl den ordinarie

arbetstiden i hamn minskas i icke obetydlig grad för ekonomipersonalen.

Såsom en nyhet föreslås, att i fjärrtrafik vederlag i någon form skall utgå

för den ordinarie arbetstid, som överstiger i vissa fall 48 timmar i veckan

och i andra fall 112 timmar under loppet av två veckor i följd. I fråga om

fartyg i närtrafik upptager förslaget en minskning av arbetstiden från i

allmänhet 63 timmar i veckan till 112 timmar under två veckor i följd.

Förslaget, som avses träda i kraft den 1 januari 1949, upptager dessutom

bl. a. vissa övergångsbestämmelser, som medgiva att tvåvaktsystemet efter

prövning i varje särskilt fall alltjämt kan få tillämpas beträftande vissa

vid ikraftträdandet existerande fartyg.

De ekonomiska konsekvenserna av departementsförslaget äro svåra att

beräkna med full säkerhet. De av sjömanskommittén redovisade ekono­

miska kalkylerna giva dock en viss ledning för frågans bedömande. Kom­

mittén har, såsom tidigare nämnts, inhämtat uppgifter om hur stora kost­

naderna skulle bli för att genomföra Seattlekonventionens bestämmelser

och med ledning härav dragit slutsatser rörande de ekonomiska konsekven­

serna av det förslag, som kommittén utarbetat. Da depaitementsförslaget

i högre grad än kommittéförslaget ansluter sig till Seattlekonventionen,

kunna de siffror, som sjömanskommittén utgått från, med större säkerhet

användas för att bedöma de ekonomiska följderna av en lagstiftning en­

ligt departementsförslagets linjer.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår har Sveriges redare­

förening framlagt två alternativ, ett dyrare och ett billigare, för beräkning­

en av kostnaderna för det fall att Seattlekonventionens bestämmelser ge­

nomföras. Skillnaden mellan de båda alternativen hänför sig till beman-

ningsstyrkan på däck. I det ena alternativet hav räknats med tre och i det

andra med två man på varje vakt. Vid trevaktsystemets tillämpning skall

manskapsbemanningen på däck utgöra i det ena fallet nio och i det andra

fallet sex man. Frågan vilket av dessa alternativ, som bör läggas till grund

för kostnadsuppskattningen, rör närmast sjöfartssäkerheten. Kommittén

har uttalat, att den för sin del ansåge en däcksbemanning av sex man till­

fredsställande, åtminstone på fartyg med mindre bruttodräktighet än 2 000

ton. Denna kommitténs uppfattning, som också utgjort en förutsättning

för kommerskollegii utredning i ärendet, finner jag mig kunna godtaga.

Vid bedömandet av kostnadsfrågan skulle man alltså kunna hålla sig till

det lägre alternativet, vilket — några större passagerarfartyg oräknade —

upptager en årlig kostnadsökning på omkring 9 miljoner kronor jämte en­

gångskostnader till likaledes omkring 9 miljoner kronor. Kommerskollegii

utredning, vilken avser även andra än till Sveriges redareförening anslut­

na fartyg och omfattar jämväl fartyg i inrikes fart, utvisar kostnadsök­

ningar av samma storleksordning. Både Redareföreningens och kommers­

kollegii utredning gäller för fartyg om minst 500 ton brutto.

Vad kustfarten beträffar må anmärkas, att den av Stockholms rederi­

Kungi. Maj.ts proposition nr 265.

42

aktiebolag Svea utförda utredningen vilar på förutsättningen att konven­

tionens regler för fartyg i fjärrtrafik skulle tillämpas i full utsträckning för

kustfarten. Då detta icke är fallet vare sig beträffande kommittéförslaget

eller i fråga om departement sförslaget, ger denna utredning i förevarande

läge icke någon tillförlitlig vägledning beträffande verkningarna för kust­

fartens del. Det bör emellertid uppmärksammas att i kommerskollegii ut­

redningar ingå jämväl fartyg som nyttjas i kustfart. Vidkommande fartyg

i fjärrtrafik av mindre storlek än 500 ton brutto vill jag framhålla, att den

jämkning, som skett i departementsförslaget, särskilt avsett just dessa

mindre fartyg, för vilka de för den större sjöfarten gällande reglerna en­

ligt departementsförslaget i väsentliga avseenden icke skulle bliva tillämp­

liga; detta gäller i främsta rummet bestämmelser som skulle inverka på

bemanningens storlek och därmed på behovet av ökat bostadsutrymme.

Kostnadsökningen för motorsegelflottan till följd av en arbetstidsreglering

i enlighet med departementsförslaget kan för den skull icke antagas bliva

tillnärmelsevis av den storleksordning som Sveriges segelfartygsförening

uppgivit såsom resultat av föreningens förut omförmälda utredning. Vad

åter angår närtrafiken torde den utformning departementsförslaget erhål­

lit i vad det gäller fartyg i denna trafik berättiga till det antagandet, att

den föreslagna arbetstidsförkortningen i allmänhet skall kunna genomfö­

ras utan större ökning av personalen och följaktligen icke behöva föranle­

da sådana kostnader som Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening

räknat med i fråga om kommittéförslaget.

Ehuru många osäkra faktorer försvåra en uppskattning av de ekono­

miska verkningarna av den tilltänkta lagreformen, torde man dock med

tämligen stor säkerhet kunna utgå ifrån att det för handelsflottan i dess

helhet kan röra sig om ett tiotal miljoner kronor i engångskostnader och

ungefär lika mycket i ärlig kostnadsökning, därest de föreslagna bestäm­

melserna i full utsträckning skulle bringas i tillämpning omedelbart. Det­

ta är emellertid icke avsikten. De föreslagna övergångsbestämmelserna för

redan existerande fartyg äro avsedda att åstadkomma en anpassning grad­

vis till de nya reglerna. Tillämpningen av dessa bestämmelser, vilka sär­

skilt taga sikte på de fall där kostnaderna för nya bostäder m. in. skulle

bliva oskäligt höga, måste antagas komma att i väsentlig mån minska

kostnaderna. Härtill kommer att erfarenheten visat, att en arbetstidsför­

kortning alltid leder till personalbesparande rationaliseringsåtgärder. Inom

sjöfarten torde visserligen rationaliseringsmöjligheterna vara mindre än

på många andra håll, men vissa möjligheter till kostnads- och personal­

besparande åtgärder äro säkerligen för handen.

Vid bedömande av de ekonomiska verkningarna måste särskild hänsyn

tagas till konkurrensläget i förhållande till främmande länder. I detta hän­

seende äro förhållandena ej lätta att bedöma. Amerikas Förenta Stater,

som för närvarande ha världens största handelsflotta, tillämpa princi­

piellt trevaktsystemet och 48-timmarsveckan för de ombord å fartygen

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

43

anställda, men detta är ur konkurrenssynpunkt av mindre intresse, enar

det vittgående amerikanska subventionssystemet förhindrar varje tdl-

förlitlig ekonomisk jämförelse med våra förhållanden. Vad Storbritannien

beträffar har den brittiska regeringen, som icke lärer vara betänkt att för­

anstalta om lagstiftning på området, officiellt förklarat, att gällande kollek­

tivavtal i väsentliga avseenden, ehuru icke fullständigt, uppfylla Seattle-

konventionens bestämmelser. Av den redogörelse kommittén lämnat för in­

nehållet i de brittiska kollektivavtalen framgår emellertid att avvikelserna

från konventionen äro jämförelsevis betydande. Sålunda synes exempelvis

trevaktsystemet till sjöss för styrmän och däcksmanskap tillämpas i avse­

värt mindre utsträckning än konventionen angiver, och arbetstiden för eko­

nomipersonalen står icke heller i överensstämmelse med konventionens

krav. I andra avseenden äro dock förmånerna för de anställda större, och

det kan i vart fall konstateras, att väsentliga förbättringar i arbetsvillkoren

åvägabragts på senare år. Danmark är ett annat land, för vilket man tills

vidare icke har att räkna med lagstiftning i fråga om sjöfolkets arbetstid.

De danska kollektivavtalen innebära emellertid en vittgående tillämpning

av 8-timmarsprincipen såväl till sjöss och vid ankomst och avgång som vid

uppehåll i hamn. Detta gäller för däcksmanskapets del å alla fartyg med en

bruttodräktighet överstigande 500 ton, där bemanningen är tillräcklig här­

för. För befälet synes 8-timmarsprincipen vara generellt tillämplig, men

det får observeras, att detta icke med nödvändighet medför att trevaktsy­

stemet tillämpas, enär ett antal av tre styrmän icke är obligatoriskt å

mindre fartyg. Ehuru den danska lcollektivavtalsregleringen lika litet som

den engelska tillåter en direkt jämförelse med de föreslagna svenska lag­

bestämmelserna, är det dock tydligt att de danska avtalen innehålla betyd­

ligt större förmåner för de anställda än dessa tidigare åtnjutit. Vad Norge

beträffar kan ett kommittéförslag till ny sjöarbetstidslag, i huvudsak grun­

dat på Seattlekonventionen, väntas bliva framlagt inom den närmaste ti­

den. Proposition i ämnet torde komma att föreläggas årets storting. Slut­

ligen får jag nämna, att den finska regeringen vidtagit förberedelser för att

framlägga förslag om en ny sjöarbetstidslag efter i huvudsak samma riktlin­

jer som det här föreliggande.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att man visserligen icke kan påvisa

någon mera allmän överensstämmelse mellan den tilltänkta svenska sjöar­

betstidslagen och förhållandena i de länder som för oss närmast äro av in­

tresse, men tendensen till högst väsentliga förbättringar i sjöfolkets arbets­

villkor är dock påtaglig. Med hänsyn härtill och i betraktande av den svens­

ka rederinäringens förutsättningar torde en med lämpliga modifikationer

genomförd reformering av sjöarbetstidslagen efter de linjer sjömanskom-

mittén föreslagit icke behöva möta allvarligare betänkligheter ur ekonomisk

synpunkt. Mina förhoppningar om att den svenska handelsflottan jämväl

i fortsättningen skall visa sig konkurrenskraftig styrkas särskilt darav att

fartygsbeståndet på senare år i myckel stor utsträckning förnyats och föi-

bättrats på sådant sätt alt fartygens konkurrensförmåga okats väsentligt.

44

Den föreslagna lagstiftningen kommer att ställa ökade krav på tillgången

pa befäl. Det har i remissyttrandena framhållits, att det skulle komma att

bil mycket svårt, ja kanske omöjligt, att fylla befälsbehovet, särskilt vad

galler fartygsbefälet. De verkställda utredningarna visa också med tämligen

stor samstämmighet, att ett väsentligt antal befälspersoner måste nyanstäl­

las, nar lagen i full utsträckning träder i kraft. I den mån existerande far­

tyg tills vidare komma att undantagas genom att övergångs- eller dispens­

klausuler tillampas, minskas dessa svårigheter, men helt eller ens till större

delen kunna de icke på så sätt undanröjas. Det behöver dock icke befaras

att befalsbristen i allmänhet skulle komma att hindra att fartygen nyttjas.

Enligt särskilda stadganden i sjöarbetstidslagen och befälsförordningen blir

nämligen befälhavare, som avseglar utan att ha erhållit erforderligt antal

vederbörligen kvalificerat befäl, fri från ansvar, därest han kan visa, att

tillgång till pålitligt behörigt befäl icke funnits i senast besökta hamn. I

den utsträckning bristen kommer att täckas med hjälp av övertidsarbete

kunna kostnaderna visserligen bli betydande, men det är dock icke oberät­

tigat att antaga, att just de förmåner, som sjöfolket erhåller, därest den

nya sjoarbetstidslagen genomföres, så småningom skola medföra förbätt­

rade rekrytermgsförhållanden. Givetvis verka i samma riktning också alla

e andra törbattringar med avseende å sjömännens arbets- och levnadsvill­

kor, som på skilda vägar redan blivit genomförda eller äro på väg att Ge­

nomföras.

ros

Slutligen vid jag med några ord beröra den mot kommittéförslaget rik­

tade anmärkningen att dess genomförande i stor utsträckning skulle inne-

bara aHenast en löneförbättring i form av ökad övertidsersättning i stäl­

let för verklig minskning av arbetstiden. En sådan verkan finner jag icke

önskvärd och jag har för den skull på flera punkter vidtagit ändringar i

kommitténs förslag i syfte att undvika dylika konsekvenser. Jag vill emel­

lertid också framhålla, att en genom arbetstidsregleringen vållad fördyring-

av arbetskraften kan verka förmånligt så till vida att den kan framkalla

rationaliseringsåtgärder i form av förbättrade arbetsmetoder o. d. i syfte

att undvika eljest erforderligt övertidsarbete.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att jag varken ur ekonomiska eller

andra synpunkter finner avgörande skäl tala emot att genomföra en ny siö-

arbetstidslagstiftning, som i den mån under förhandenvarande omständig­

heter ar möjligt tillgodoser sjöfolkets berättigade önskemål om förkortning

av arbetstiden. Jag övergår därför nu till alt närmare redogöra för det inom

handelsdepartementet upprättade förslaget till ny sjöarbetstidslag. Fram­

ställningen kommer därvid att i stort sett begränsas till de stadganden,

som i sak avvika från den gällande lagens bestämmelser eller beträffande

vilka eljest sakliga ändringar ifrågasatts. Formella jämkningar i den nu-

varande lagtexten komma däremot i regel icke att särskilt beröras i fram­

ställningen. De framgå emellertid av förut nämnda bihang, som upptager

den gallande lagen och departementsförslaget i parallelltext.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

45

De särskilda stadgandena i departementsförslaget.

1 KAP.

Inledande bestämmelser (1 och 2 §§).

1 §

(lagens tillämpningsområde).

Sjöarbetstidslagen äger enligt 1 § 1 inom. tillämpning beträffande arbete

som å svenskt fartyg anställd person för fartygets räkning eller eljest på

grund av förmans uppdrag utför ombord å fartyget eller annorstädes.

Från denna regel stadgas i 2 mom. vissa undantag. Salunda undantages

arbete, som utföres av bl. a. följande kategorier, nämligen dels befälhavare

å fartyg, varå utom denne minst två personer äro anställda, dels förste

(främste) styrman resp. förste (främste) maskinist, vilkens skeppstjänst

icke är indelad i vakter eller vilken är anställd å fartyg i inskränktare fart

än nordsjöfart, dels föreståndare för ekonomiavdelningen å fartyg, varå

utom denne minst tre personer äro anställda inom avdelningen, dels radio-

telegrafist resp. radiotelefonist, som är anställd uteslutande i sådan egen­

skap, samt dels, å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart, person som

är anställd huvudsakligen för att direkt betjäna passagerare eller tillhör re­

darens familj. Bland undantagen märks vidare arbete av person som är an­

ställd å fångstfartyg eller fartyg, som nyttjas till verksamhet omedelbart

förbunden med fångst, eller å isbrytar- eller bärgningsfartyg eller å maskin­

drivet fartyg, som har en nettodräktighet understigande 20 registerton och

nyttjas i inskränktare fart än nordsjöfart, såvida ej Konungen om fartyg som

sist nämnts annorlunda förordnat.

Slutligen upptager paragrafen i 3 mom. en allmän dispensregel. Enligt

denna må, när synnerliga skäl därtill äro, Konungen eller den myndighet,

åt vilken Konungen må hava uppdragit att i vissa avseenden utöva beslu­

tanderätt därutinnan, medgiva ytterligare undantag från tillämpningen av

sjöarbetstidslagen.

Sjömanskommittén

föreslår vissa ändringar i undantagsbestämmelserna i

2 mom. Sålunda är till en början undantaget beträffande styrmän och ma­

skinister i kommitténs förslag inskränkt till att gälla endast främste styr­

man resp. maskinchef, vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter. Kom­

mittén anför härom, att Seattlekonventionen avsåge även fartyg i inskränk­

tare fart än nordsjöfart men att den å andra sidan vore tillämplig endast å

fartyg med eu bruttodräktighet av 500 registerton eller däröver. Ehuru det

sålunda skulle vara möjligt att, utan att åsidosätta konventionens krav, in­

föra ett undantag för vaktindelad främste styrman och maskinchef å mindre

fartyg, ansåge kommittén det vara olämpligt alt i en principiell fiåga sa-

dan som denna göra skillnad mellan befattningshavare å större och mindre

fartyg. Några nämnvärda ekonomiska verkningar av förslaget i denna del

torde icke behöva befaras, eftersom nu ifrågavarande vaktindelade styr­

46

män och maskinister redan genom kollektivavtal hade sin arbetstid regle­

rad i huvudsaklig överensstämmelse med gällande lags bestämmelser.

Sjömanskommitténs förslag skiljer sig vidare från gällande lag däri, att

undantaget för arbete av radiotelegrafister och radiotelefonister utgått. För­

slaget överensstämmer härutinnan med Seattlekonventionen. I propositio­

nen nr 223: 1938, varigenom gällande lag förelädes riksdagen, yttrade då­

varande departementschefen, att han icke funne anledning att föreslå någon

reglering i lag av yrkestelegrafisternas arbetstid, eftersom det kunde befaras

att därigenom skulle vållas inskränkningar i den trådlösa kommunikationen

med fartygen, till nackdel i vissa fall även för besättningarna. Kommittén

anser, att man numera icke torde behöva hysa några sådana farhågor.

Ytterligare föreslås av sjömanskommittén, att de i lagen förekommande

undantagen beträffande arbete av person, som är anställd huvudsakligen för

att direkt betjäna passagerare, och person tillhörande redarens familj be­

gränsas till att gälla fartyg med en bruttodräktighet understigande 500 re­

gisterton. Enligt kommittén måste den föreslagna gränsdragningen, som

står i överensstämmelse med Seattlekonventionen, anses lämpligare än den

nu gällande begränsningen till fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart.

Kommittén framhåller därjämte, att ändringen icke torde förorsaka några

större kostnadsökningar.

Slutligen föreslår sjömanskommittén den ändringen, att undantaget be­

träffande fångstfartyg och fartyg, som nyttjas till verksamhet omedelbart

förbunden med fångst, skall utgå samt att undantaget för arbete å maskindri­

vet fartyg med en nettodräktighet under 20 registerton skall vara generellt

och sålunda icke begränsas till det fall att fartyget nyttjas i inskränktare fart

än nordsjöfart. Beträffande fångstfartygen framhåller kommittén, att Seatt­

lekonventionen icke medger undantag för sådana. Såvitt kommittén har sig

bekant finnes i vårt land f. n. icke något fångstfartyg av den storleksordning

att det beröres av ändringen. Emellertid framhåller kommittén, att om i

framtiden exempelvis valfångstfartyg skulle införlivas med den svenska

handelsflottan och särskild reglering av arbetstiden skulle behövas för dem,

dispensbestämmelsen i 1 § 3 mom. ger möjlighet därtill.

De av sjömanskommittén föreslagna undantagen överensstämma i övrigt

helt med gällande lag.

Kommittéledamoten

Reuterskiöld

förklarar i sitt särskilda yttrande, att

den nuvarande formuleringen av 1 § 2 mom. sjöarbetstidslagen enligt hans

förmenande bör bibehållas. I yttrandet anföres vidare bl. a. följande.

Det kan icke vara riktigt, att under lagens tillämpningsområde lägga så­

dana sjömän, vilka äro att anse såsom förmän för viss avdelning ombord

eller vilka kunna själva i stor utsträckning reglera sin arbetstid. Jag syftar

härvid närmast å förslaget om att i större utsträckning än hittills arbets-

tidsreglera främste styrmans och maskinchefs arbete ävensom att helt reg­

lera radiotelegrafists och radiotelefonists arbete. — Det bör framhållas, att

från arbetstidslagen för detaljhandeln av den 18 juli 1942 undantagits före­

tagsledare eller annan befattningshavare i överordnad ställning ävensom

sådant arbete, som utföres under sådana förhållanden, att det ej kan anses

Kungi. Maj.ts proposition nr 265.

il

tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande. — Det är icke

meningen, att främste styrmän och maskinister skola erhålla en överhövan

betungande arbetstid, men deras ställning såsom arbetsledare synes mig mo­

tivera, att de undantagas från lagens tillämpning. — När det gäller radiotele-

grafister och radiotelefonister kunna liknande synpunkter anföras. Liksom

i

avseende å förste styrmannens och maskinchefens arbete är det synnerligen

svårt att kontrollera den övertid, som radiotelegrafisten uttager. Med hänsyn

härtill har också hans arbete hittills ansetts böra stå utanför lagens regle­

ring.

Remissyttrandena. Beträffande de av sjömanskommittén föreslagna undan­

tagsbestämmelserna i 1 § 2 mom. ha i åtskilliga yttranden påyrkats änd­

ringar.

Sveriges Redareförening

och

Segelfartygsföreningen

anse, att de nu gäl­

lande reglerna böra lämnas helt orubbade.

Undantagsbestämmelsen för befälhavare beröres i yttrandena av

Fartygs-

befälsf öreningen

och

Inrikessjöf artens befäls förening.

Den förstnämnda för­

eningen uttalar, att det måste anses orimligt att befälhavare å mindre far­

tyg, vilken måste vara beredd att gripa in när som helst och därför måste

vila, när tillfälle erbjudes, dessutom skall vara tvungen att gå vakt. Detta

missförhållande bör, anser föreningen, avhjälpas genom att man ändrar

antingen sjöarbetstidslagen eller befälsförordningens bemanningsföreskrif­

ter.

Inrikessjöf artens befälsförening

föreslår, att undantagsbestämmelsen

för befälhavare ändras till att avse befälhavare å fartyg, å vilket förutom be­

fälhavaren minst ett fartygsbefäl finnes anställt. Föreningen framhåller, att

om en befälhavare icke har annat fartygsbefäl till sitt förfogande, han icke

har någon möjlighet att anpassa arbetstiden efter egen önskan. En arbets­

tid om 14, 16 och 18 timmar per dygn förekommer enligt föreningen i myc­

ket stor utsträckning på det mindre tonnaget, och ännu längre arbetstid

tillhör icke ovanligheten. Speciellt å bogserfartyg förekommer det även,

framhåller föreningen, att besättningen tjänstgör i två skift, medan befäl­

havaren icke får någon avlösning.

Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening

förordar, att även arbete

av ende styrman och ende maskinist på passagerarfartyg i närtrafik un­

dantages från lagens tillämpningsområde. Föreningen framhåller, att inom

skärgårdstrafiken sådana styrmän och maskinister för närvarande äro un­

dantagna från sjöarbetstidsbestämmelserna på grund av dispensbeslut av

Kungl. Maj :t jämlikt 1 § 3 mom. Emellertid anser föreningen det vara olämp­

ligt att undantaget skall vara betingat av särskilt beslut. Följden därav bleve

ett permanent osäkerhctstillstånd.

Undantaget beträffande föreståndare för ekonomiavdelningen behandlas

av

Sjöfolksförbundet

och

Stewartsföreningen.

Sjöfolksförbundet ifrågasät­

ter, om icke föreståndaren borde undantagas endast i sådana fall när eko­

nomipersonalen uppginge till fem eller sex personer. Stewartsföreningen

yrkar, att undantaget skall avse allenast intendenten eller, där sådan sak­

nas, chefsstewarten å passagerarfartyg. I andra hand hemställer föreningen,

att undantaget skall omfatta blott de fall, då sammanlagt minst sju perso-

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

48

Man måste räkna med att den minskning av arbetstiden för övrig inten-

denturpersonal, som kommittén föreslår, kommer att icke endast direkt

öka arbetstiden för stewartarna utan motsvarande kompensation utan där­

jämte medföra en oundgänglig ökning av antalet anställda inom intenden-

turavdelnmgarna.^ Detta leder självfallet till att å en mängd fartyg, där

stewartarna nu få tillgodonjuta lagens bestämmelser, de i framtiden kom­

ma att falla utanför. — Stewarten ombord å ett fartyg, som har en så pass

liten bemanning i fråga om ekonomipersonal, att förutom stewarten endast

‘re ‘yra personer äro anställda i intendenturavdelningen, måste i stor ut­

sträckning utföra en mängd grovsysslor av olika slag. Någon anledning vår­

tor en dylik föreståndare för ekonomiavdelningen skall stå utanför lagens

bestämmelser kan icke föreligga.

Förslaget att föra in radiopersonalen under sjöarbetstidslagen kritiseras

av

Sveriges redareförening,

som anför följande.

Så lange förläggningen av radiotelegrafisternas arbetstid i vissa fall reg­

leras genom bl. a. 1929 års sjösäkerhetskonvention, torde det enligt för-

emngens förmenande vara uteslutet, att man genom bestämmelse i arbets­

tidslagen skall kunna ernå en minskning av denna personals verkliga ar­

betstid. Omständigheterna fordra nämligen, att telegrafisten förrättar tjänst

f- tld»,

Pa dygnet’ då förbindelse kan erhållas med vederbörande kuststa­

tion. Mera sällan sammanfalla dessa tider med de, då passning jämlikt sä-

kerhetskonventionen erfordras. Resultatet blir sålunda, att ordinarie arbete

förvandlas till övertidsarbete. Jämväl den omständigheten att det ställer

sig omo j ligt för en utomstående att effektivt kontrollera telegrafistens ar­

betstid, torde bora medföra, att denne liksom i vissa fall föreståndare för

ekonomiavdelningen undantages från lagens tillämpning.

Något undantag för arbete av anställda å isbrytar- och bärgningsfartyg

bör enligt

Sjöfolksförbundet

icke göras. Såsom skäl härför anför förbun­

det i huvudsak följande.

Nämnda fartygs i allmänhet stora utrymmen giva alla möjligheter till

inredande av bostäder ombord utan att inkräkta på lastförmågan. Med av­

seende på isbrytarfartygen tillkommer den omständigheten, att dessa van­

ligtvis agas av det allmänna, som härvidlag skäligen borde föregå med gott

exempel. I flertalet fall ha också kollektivavtal med föreskrifter om 8 tim­

mars arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka ingåtts för dessa fartygs be­

sättningar. Samma är förhållandet för bärgningsfartygens vidkommande.

Maskinbefäls förbundet

anmärker på att maskindrivna fartyg med en net-

todräktighet understigande 20 registerton föreslås skola falla utanför sjö­

arbetstidslagen. Följden blir enligt förbundet, att större delen av bogser-

båtsflottans personal får oreglerad arbetstid, fastän tjänstgöringen å bog-

serfartyg är synnerligen krävande. Arbetstidsfrågan för denna personal­

kategori bör enligt förbundets uppfattning ägnas all uppmärksamhet. För­

bundet påpekar emellertid, att med den utformning lagrummet har Kungl.

Maj:t kan förordna, att arbetstiden skall regleras på bogserbåtar med

mindre nettodräktighet än 20 ton.

Fartygsbefälsföreningen

yrkar, att den

undre gränsen för sjöarbetstidslagens tillämpning sättes vid 30 bruttoton

Kungi. Maj:ts proposition nr 265.

ner äro anställda inom ekonomiavdelningen. Såsom motivering anför för­

eningen bl. a. följande.

49

i stället för vid 20 nettoton. Härigenom skulle man undvika att specialfar­

tyg, exempelvis bogserbåtar, med extraordinärt lågt nettotonnage komme

att falla utanför lagen.

Inrikessjöfartens befälsförening

framhåller, att grän­

sen enligt gällande lag medför orimliga konsekvenser, då fråga är om bog-

serfartyg. Föreningen hemställer, att gränsen måtte bestämmas till 20 brut­

toton.

Arbetsgivareföreningen

förordar å andra sidan en höjning av tonna­

gegränsen för att därigenom även de större bogserfartygen skulle falla utan­

för lagen. Enligt föreningen är det nämligen svårt att anordna bostäder om­

bord å bogserbåtarna, därför att skroven med hänsyn till djupgående,

manöverduglighet o. d. måste hållas så små som möjligt och förhållande­

vis stora utrymmen måste reserveras för maskiner med tillhörande anord­

ningar. Utanför sjöarbetstidslagen bör enligt Arbetsgivareföreningens upp­

fattning vidare falla stuveriföretagens passagerarfartyg för transport av

stuveriarbetare till och från arbetsplatsen. Dylika fartyg ha, framhåller

föreningen, samma lätta arbetsuppgift, vare sig nettodräktigheten ligger

under eller över 20 registerton. Jämväl pråmar böra enligt Arbetsgivareför­

eningen falla utanför lagen, enär ekonomiska förutsättningar saknas för er­

forderliga ombyggnader av det till övervägande delen äldre pråmtonnaget.

Dispensbestämmelsen i 1 § 3 mom. beröres allenast av

Maskinbefäls för­

bundet,

som anser att icke annan myndighet än Kungl. Maj :t bör kunna

medgiva undantag från sjöarbetstidslagens tillämpning.

Departementschefen. De av sjömanskominittén föreslagna ändringarna i

1 § 2 mom. sjöarbetstidslagen innebära, att undantagen från lagen i vissa

fall göras mindre omfattande och lagens tillämpningsområde i motsvarande

mån utvidgas. I remissyttrandena ha dessutom i några fall förordats änd­

ringar på punkter, där kommittén icke föreslagit någon avvikelse från gäl­

lande lag.

Vad först angår undantagel rörande befälhavare må framhållas, att be­

fälhavaren intager en alldeles särskild ställning. Han är redarens represen­

tant och har dessutom ett självständigt ansvar för fartyget och förhållandena

ombord. Härutinnan får jag främst hänvisa till bestämmelserna i tredje ka­

pitlet sjölagen. Erinras må vidare därom, att det är befälhavaren som i sis­

ta hand avgör i vilken utsträckning övertidsarbete är påkallat och som har

ansvaret för förande av journal rörande övertid o. d. Under nu angivna

förhållanden synes det icke böra ifrågakomma att i större utsträckning

än som skett göra sjöarbetstidslagen tillämplig å befälhavare. De av Far-

tygsbefälsföreningen och Inrikessjöfartens befälsförening i denna del an­

förda önskemålen torde således icke böra föranleda någon lagändring. Jag

tillstyrker alltså, i likhet med sjömanskommittén, att den nuvarande un­

dantagsbestämmelsen rörande befälhavare bibehålies oförändrad.

Sjömanskommittén har föreslagit, att de nuvarande undantagen beträf­

fande vaktindelad förste (främste) styrman och förste (främste) maski­

nist å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart skola utgå. I anslutning till

gällande kollektivavtal för maskinister har kommittén samtidigt föresla-

4

Biliang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 265.

Kungi. Maj.ts proposition nr 265.

50

git, att man i den nya lagen skall använda termerna främste styrman samt

maskinchef. Emot utvidgningen av sjöarbetstidslagens tillämplighet har

kommittéledamoten Reuterskiöld invänt, att främste styrman och maskin­

chef äro arbetsledare. Då emellertid här icke är fråga om att göra sjöar­

betstidslagen tillämplig å någon ny personalkategori utan allenast om att

upphäva den tidigare fartgränsen för lagens tillämplighet å ifrågavarande

personalgrupp, torde den av Reuterskiöld åberopade principiella synpunk­

ten icke böra tillmätas avgörande betydelse. Då jag vidare, i likhet med sjö-

manskommittén, anser det olämpligt att på denna punkt uppställa en fart­

gräns, biträder jag kommitténs förslag. Vad angår den av Skärgårds- och

mälarflottornas rederiförening berörda frågan om sjöarbetstidslagens till­

lämplighet å arbete, som utföres av ende styrman och ende maskinist å

passagerarfartyg i närtrafik, finner jag övervägande skäl tala för att den

nuvarande ordningen bibehålies.

Undantaget beträffande föreståndare för ekonomiavdelningen å fartyg

erhöll sin nuvarande lydelse år 1942. Då skedde en inskränkning av områ­

det för undantagets tillämplighet i förhållande till vad som gällde enligt

den ursprungliga lydelsen av 1938 års lag. I remissyttrandena över sjö-

manskommitténs förslag har från arbetstagarehåll yrkats, att undantaget

nu skall inskränkas ytterligare. Bl. a. framhålles, att den ökning av antalet

anställda inom intendentur avdelningarna, som måste bliva en följd av den

nya sjöarbetstidslagen, i en mängd fall skulle leda till att stewartar, som

nu falla under lagen, skulle komma in under undantagsstadgandet. Det

torde emellertid icke vara möjligt att nu göra några säkra beräkningar be­

träffande i vilken utsträckning den nya lagen kan komma att få sådan ver­

kan. Jag vill för övrigt framhålla, att grunden till undantaget är förestånda­

rens ställning såsom arbetsledare, vilken uppenbarligen markeras starkare

ju fler personer som äro anställda inom avdelningen. Med hänsyn härtill

och då något verkligt behov att nu utvidga sjöarbetstidslagens tillämpning

inom ifrågavarande personalgrupp utöver vad som skedde så sent som 1942

icke torde föreligga, anser jag, i likhet med sjömanskommittén, att någon

lagändring för närvarande icke bör göras på denna punkt.

Sjömanskommittén har föreslagit, att sjöarbetstidslagen skall bliva till­

lämplig beträffande radiotelegrafister och radiotelefonister. Häremot har

invänts, att radiotekniska förhållanden göra det svårt att begränsa radio­

personalens arbetstid och att det möter svårigheter att kontrollera den över­

tid, som ifrågavarande personal tager ut. Dessa invändningar synas mig

emellertid icke kunna tillmätas avgörande betydelse. Sociala skäl synas

starkt tala för att radiopersonalen föres in under sjöarbetstidslagen. Jag vill

också framhålla, att Seattlekonventionen icke innefattar något undantag

för denna personal. Jag tillstyrker därför sjömanskommitténs förslag på

denna punkt.

De speciella förhållanden, under vilka isbrytar- och bärgningsfartyg äro

verksamma, tala för att dylika fartyg fortfarande böra falla utanför sjö­

arbetstidslagen. Jag kan därför icke förorda Sjöfolksförbundets förslag, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

51

undantaget beträffande dylika fartyg skulle utgå. Jag tillstyrker alltså, i

likhet med sjömanskommittén, att den nuvarande undantagsbestämmelsen

rörande dessa fartyg bibehålies oförändrad.

Undantaget beträffande maskindrivet fartyg, som har en nettodräktighet

understigande 20 registerton, har berörts i flera yttranden, framför allt såvitt

angår bogser fartyg. Såväl en höjning som en sänkning av tonnagegränsen

har därvid förordats. Beträffade bogserfarten torde det förhålla sig så,

att den vid vissa tillfällen eller under vissa perioder bär behov av att

kunna förfoga över de anställdas arbetskraft utan några inskränkningar

i lag. Å andra sidan förekommer det långa tider, då bogserfartygen blott

ligga i beredskap och arbetet inskränker sig till i huvudsak endast passning.

Under nu angivna förhållanden torde övervägande skäl tala för att icke

utvidga sjöarbetstidslagens tillämplighet å bogserfartyg. Å andra sidan tor­

de det icke vara påkallat att föra ytterligare bogserfartyg utanför lagen.

För bogserfartygens del är jag således icke beredd att förorda någon änd­

ring av tonnagegränsen. Vad angår andra speciella fartygstyper torde det

icke heller vara skäl att ändra gränsen 20 nettoton. På sätt lagrummet med­

ger torde det lämpligen böra ankomma på Kungl. Maj :t att förordna om

de undantag, som för särskilda fall eventuellt kunna visa sig påkallade.

Lagrummets nuvarande begränsning till att blott avse inskränktare fart än

nordsjöfart sammanhänger med utformningen av 1936 års Genévekonven-

tion. Då Seattlekonventionen icke nödvändiggör en dylik begränsning, till­

styrker jag kommitténs förslag att fartbegränsningen skall utgå. Under åbe­

ropande av det anförda förordar jag, att det nu behandlade undantagsstad-

gandet erhåller den av sjömanskommittén föreslagna lydelsen.

Jämväl på övriga punkter ansluter jag mig till sjömanskommitténs förslag

till undantag från sjöarbetstidslagens tillämpning.

Det föreslagna dispensstadgandet i 1 § 3 mom. överensstämmer med gäl­

lande lag. Från Maskinbefälsförbundets sida har framställts önskemål om

att den nuvarande rätten för Kungl. Maj :t att delegera beslutanderätten i

dispensärenden till annan myndighet skall borttagas. Detta synes mig emel­

lertid icke lämpligt. Jag förordar således att dispensregeln i 1 § 3 mom. bi­

behålies oförändrad.

2 §

(definitioner m. m.).

Denna paragraf innehåller i 1 mom. vissa definitioner.

Sjömcinskommitten

ifrågasätter ingen annan ändring än att definitionen å maskinist uteslutes.

Anledningen till uteslutningen är att definitionen ansetts överflödig, sedan

den genom kollektivavtal införda titeln maskinchef upptagits i 1 §.

Enligt 2 § 2 mom. sjöarbetstidslagen skola vid beräknande av arbetstid

undantagas dels måltidsrast, dels ock annat uppehåll i skeppstjänsten, för-

såvitt sjömannen enligt förmans besked därunder äger avlägsna sig från

arbetsplatsen och uppehållet varar, där fråga är om fartyg i nartrafik,

minst en halv timine och eljest minst en timme.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

52

Sjömanskommittén

föreslår den ändringen i stadgandet, att tiden för av­

dragsgillt uppehåll (annat än måltidsrast) bestämmes till minst en timme

även såvitt gäller fartyg i närtrafik. Förslaget överensstämmer i detta hän­

seende med sjöarbetstidsbestämmelserna före nu gällande lags ikraftträ­

dande. Kommittén upplyser, att det från de ombordanställdas sida anmärkts

att arbetstiden med stöd av stadgandet i dess nuvarande lydelse kunde för­

delas i alltför många perioder med små mellanrum. Frågan vore enligt

kommitténs uppfattning ej längre av samma praktiska och ekonomiska be­

tydelse som vid tidpunkten för gällande lags tillkomst, och kommittén hade

ansett sig böra tillmötesgå de anställdas önskemål.

Kommittéledamoten

Reuterskiöld,

som motsätter sig kommitténs förslag

beträffande 2 § 2 inom., anför följande.

Den nuvarande bestämmelsen om rätten att i närtrafik från arbetstiden

avdraga uppehåll om minst en halv timmes varaktighet måste särskilt med

hänsyn till den för denna trafik föreslagna nedskärningen av arbetstiden bi­

behållas. De speciella villkor, under vilka denna trafik bedrives, göra det nöd­

vändigt att pa ett effektivt sätt tillvarataga arbetstiden. De ekonomiska svå­

righeter, varunder även under nu rådande förhållanden denna för kommu­

nikationerna i våra skärgårdsområden viktiga trafik lider, skulle ytterligare

ökas, om övertid finge tillgripas som en följd av att under arbetstiden upp­

kommande kortare uppehåll i arbete, vilka vederbörande ägde fritt använda,

icke kunde frånräknas.

Det har anförts, att fall skulle hava förekommit, då arbetstiden genom

alltför ofta återkommande kortvariga uppehåll blivit utdragen under lång

tid av dygnet. Detta torde kunna lösas genom tillfogandet av en bestäm­

melse därom, att endast ett visst antal sådana kortare uppehåll finge av­

dragas från dygnsarbetstiden.

Remissyttrandena.

Maskinbefälsförbnndet

föreslår, att lagrummets defi­

nitioner kompletteras med en definition av begreppet indikerad hästkraft.

Definitionen borde innehålla, att såsom ett fartygs indikerade hästkrafter

skulle i första hand gälla den maskinstyrka, som stipulerats i fartygsbestäl-

larens kontrakt med fartygsbyggaren. Om maskinstyrkan i byggnadskontrak-

tet uppgivits i effektiva hästkrafter, borde de indikerade anses vara 4/3 av

de effektiva.

Beträffande tiden för avdragsgillt uppehåll ansluter sig

Sveriges redareför­

ening

till Reuterskiölds särskilda yttrande.

Jämväl

Segelfartygsföreningen

samt

Skärgårds- och mälarflottornas rederi­

förening

anse, att någon ändring icke bör göras i nu gällande bestämmelser

i ämnet. Den sistnämnda föreningen framhåller, att det måste ligga i sakens

natur, att därest arbetstiden skall mer och mer förkortas, den samtidigt måste

effektiveras, där så ske kan. Föreningen anför vidare bl. a. följande.

Nämnas må att av de till rederiföreningen anslutna fartygen ett 40-tal tra­

fikera skärgården utanför Vaxholm och därvid fullgöra resan Stockholm—

Vaxholm på cirka 65 minuter. Då däcksbesättningen dels har några minuters

sysselsättning efter avgången från Stockholm och dels måste vara på sina ar­

betsplatser några minuter före ankomsten till Vaxholm, blir arbetsuppehållet

i detta fallet cirka 55 minuter under varje resa. En del fartyg göra 4—6 såda­

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

53

na resor per dag, varunder en man sysselsättes med biljettförsäljning och en

man med styrning under det att övriga två eller tre däcksmän äro helt

lediga. I genomsnitt kan varje man erhålla 2—4 timmar icke avdragsgill

ledighet per dag och endast enligt kommittéförslaget nyttjas till 4—6 timmars

effektivt arbete. Frågan om rätt till halvtimmes- eller heltimmesavdrag är

för dessa fartyg ytterst betydelsefull. Föreningen ansluter sig till Reuter-

skiölds reservation i detta avseende.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart

förklarar, att med de skärpningar i

bestämmelserna, som i övrigt föreslås, det skulle ha varit motiverat, att

halvtimmesregeln utsträckts till all fart utmed kusten och till grannlän­

derna.

Departementschefen. I departementsförslaget har i överensstämmelse med

vad sjömanskommittén föreslagit den på skilda ställen i gällande lag an­

vända benämningen maskinist ersatts med uttrycket »sjöman som tillhör

maskinbefälet» eller liknande. För främste maskinist å fartyg har såsom

förut under 1 § angivits införts titeln maskinchef. Den i 2 § 2 mom. upp­

tagna definitionen å maskinist blir genom dessa ändringar överflödig och

bör därför utgå ur lagen. — Maskinbefälsförbundet har framfört önskemål

om att i lagen skall införas en definition på begreppet indikerad hästkraft.

För närvarande beräknas i förekommande fall ett fartygs maskinstyrka

enligt vissa formler fastställda i en kungörelse, som kommerskollegium ut­

färdat med stöd av bemyndigande i befälsförordningen. Någon anledning att

frångå denna ordning synes icke nu föreligga, och jag har därför icke funnit

mig böra tillmötesgå Maskinbefälsförbundets önskemål.

Såsom antytts i det föregående infördes den speciella halvtimmesregeln i

2 § 2 mom. för närtrafiken först genom den nuvarande sjöarbetstidslagen.

Förut gällde för alla fartyg, att annat uppehåll i arbetet än måltidsrast måste

fortvara minst en timme för att vara avdragsgillt. Sjömanskommittén före­

slår nu, att man åter skall utsträcka tiden till en timme för närtrafiken.

Med hänsyn till de från redarehåll framförda skälen mot kommitténs för­

slag anser jag mig emellertid icke kunna förorda, att den gällande bestäm­

melsen ändras. Det bör vid bedömandet av denna fråga särskilt beaktas, att

den ordinarie arbetstiden å fartyg i närtrafik enligt 10 § departementsför­

slaget ej oväsentligt minskats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

2 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg i fjärrtrafik (3—9 §§).

De materiella stadgandena, innehållande den egentliga arbetstidsregle-

ringen, äro i departementsförslaget liksom i gällande lag fördelade på tre

kapitel. Av dessa reglerar förevarande kapitel den ordinarie arbetstiden å

fartyg i fjärrtrafik, medan 3 kapitlet avser ordinarie arbetstid å fartyg i

närtrafik och 4 kapitlet innehåller gemensamma bestämmelser rörande sä­

kerhetstjänst och därmed likställd skeppstjänst samt övertidsarbete.

54

3 §

(fjärrtrafikens omfattning).

I denna paragraf bestämmes begreppet fj ärrtrafik. Sålunda stadgas, att

i 2 kapitlet meddelade föreskrifter avse fartyg, som nyttjas i nordsjö- eller

vidsträcktare fart eller i fart vari ingår resa, som under vanliga förhållan­

den kräver mer än 12 timmars oavbruten gång (fjärrtrafik). Annan fart ut­

gör enligt 9 § i gällande lag s. k. närtrafik.

Någon ändring av stadgandet föreslås icke av

sjömanskommittén.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart

påtalar, att begreppen fjärrtrafik och

närtrafik icke korrespondera med Seattlekonventionens begrepp med sam­

ma namn. Fastän konventionens fjärrtrafikbestämmelser vore konstruera­

de för en mera långväga sjöfart, komme de enligt förslaget att bliva tillämp­

liga på betydande delar av den svenska kustfarten och fart mellan Sverige

och grannländerna. Visserligen finge man enligt kommittéförslaget till-

lämpa tvåvaktsystem i fj ärrtrafik i vissa fall — i överensstämmelse med

konventionens närtrafikregler — men de härför avgörande tonnage- och

maskinstyrkegränserna skure i stort sett rätt igenom den svenska kustfarten

och farten på grannländerna.

För egen del vill jag framhålla följande. I Seattlekonventionen använ­

des begreppet närtrafik för att angiva ett i själva konventionen till sin om­

fattning icke direkt bestämt fartområde, vilket en till konventionen ansluten

stat har frihet att under iakttagande av vissa villkor själv fastställa. Fart

utanför dylikt område är fj ärrtrafik i konventionens bemärkelse. För Sveriges

vidkommande torde det vara riktigt och ändamålsenligt att betrakta nord­

sjö- och vidsträcktare fart såsom fj ärrtrafik i konventionens mening. Fjärr-

trafikbegreppet i den svenska sjöarbetstidslagen är däremot mera omfattan­

de, i det att det inbegriper icke blott nordsjö- och vidsträcktare fart utan

även inskränktare fart, så snart däri ingår resa, som under vanliga förhål­

landen kräver mer än 12 timmars oavbruten gång. Denna begreppsskillnad

har icke förbisetts vare sig av sjömanskommittén eller i departementsför-

slaget. Icke heller har den hindrat ett utnyttjande av friheten att tillämpa

vissa av konventionens för närtrafik gällande, mindre stränga bestämmel­

ser på fj ärrtrafik. Sålunda tillätes i 4 § tvåvaktsystem — i överensstäm­

melse med konventionens närtrafikregler —- i vissa fall då fråga är om

fj ärrtrafik enligt svensk terminologi. Å andra sidan måste ihågkommas, att

det kan befinnas lämpligt att tillämpa trevaktsystem — i enlighet med

konventionens fj ärr trafikregler — å trafik, som vi enligt konventionen äro

oförhindrade att behandla som närtrafik.

4 §

(ordinarie arbetstid till sjöss för vaktindelad däcks-, maskin- och

radiopersonal).

Enligt 4 § sjöarbetstidslagen utgör ordinarie arbetstid till sjöss för vakt­

indelad sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen, sammanlagt högst 24

timmar för två dygn i följd. Denna allmänna bestämmelse är emellertid

i väsentliga hänseenden modifierad. Sålunda är 8-timmarsprincipen genom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

55

Kungl. Mcij:ts proposition nr 265.

förd för styrmän i fall det för fartygets behöriga bemanning nödiga antalet

styrmän uppgår till minst tre och för maskinister under motsvarande för­

utsättning. En arbetstid av 8 timmar om dygnet gäller vidare för däcksman­

skap å fartyg med större bruttodräktighet än 2 000 registerton och för ma­

skinmanskap i fall fartygets bruttodräktighet överstiger 700 registerton.

Även i annat fall än sist sagts är arbetstiden för eldare, som har att för hand

elda med kol, inskränkt till 8 timmar, nämligen om resan under vanliga för­

hållanden kräver mer än 24 timmars oavbruten gång samt fartyget är statt

it) vidsträcktare fart än nordsjöfart eller 2) nordsjöfart och har en maskin­

styrka av minst 250 indikerade hästkrafter eller ock 3) inskränktare fart och

har en maskinstyrka av minst 600 indikerade hästkrafter.

Härutöver upptar 4 § vissa specialstadganden. Sålunda må styrman ut­

över nyss angiven tid av 8 timmar åläggas att under högst 1 timme om

dygnet såsom ordinarie arbete utföra nautiska och meteorologiska obser­

vationer ävensom journalföring och andra expeditionsgöromål. Styrman,

som tillika är mot särskild ersättning anställd såsom radiotelegrafist eller

radiotelefonist, må under sistnämnda tid jämväl användas till radio-

telegraf- eller radiotelefontjänst samt därutöver beordras att under yt­

terligare högst 2 timmar om dygnet såsom ordinarie arbete förrätta så­

dan tjänst. Vidare innehåller paragrafen bl. a. en bestämmelse, att ask-

hissning må åläggas maskinmanskapet såsom ordinarie arbete utöver vad

som eljest stadgas i paragrafen.

Sjömanskommittén

föreslår, att området för tillämpningen av 8-tim-

marsprincipen väsentligt vidgas beträffande den vaktindelade däcks-, ma­

skin- och radiopersonalen. Kommitténs förslag vilar i huvudsak på reg­

lerna i Seattlekonventionen.

För styrmän uppställes 8-timmarsprincipen såsom norm beträffande

samtliga fartyg i nordsjö- eller vidsträcktare fart samt i fråga om fartyg

med en bruttodräktighet överstigande 1 000 ton i inskränktare fart. Kom­

mittén anför härom.

Jämfört med nuvarande bestämmelser i befälsförordningen innebär för­

slaget, att trevaktsystemet kommer att träda i stället för tvåvaktsystemet

dels i vidsträckt oceanfart å fartyg med en bruttodräktighet om 1 000 ton

och därunder, dels i medelhavs- och inskränkt oceanfart å passagerarfar­

tyg om 1 000 ton och därunder samt å annat fartyg om 2 000 ton och där­

under, dels i nordsjöfart å passagerarfartyg med en bruttodräktighet om

1 500 ton och därunder samt å annat fartyg om 2 000 ton och därunder, dels

i östersjöfart å fartyg med en bruttodräktighet om mellan 1 000 och 2 00U

ton. Enligt Seattlekonventionen skulle det med hänsyn till innebörden av

dess fjärrtrafiksbegrepp vara tillåtet att draga en gräns för trevaktsyste-

mets tillämpning vid 500 bruttoregisterton i nordsjö- och vidsträcktare t art,

men kommittén har icke ansett en dylik gräns erforderlig i denna fart. Vad

angår 8-timmarsprincipens genomförande i östersjöfart har kommittén

stannat vid 1 000 bruttoregisterton med hänsyn till att de praktiska förhål­

landena icke för närvarande synas medgiva en vidsträcktare tillämpning,

konventionens föreskrifter kräva över huvud taget icke genomförande av

trevaktsystemet å fartyg i östersjöfart. Frågan om behörigheten hos de styr­

män som behöva nyanställas i anledning av den föreslagna arbetstidsreg-

56

Kungi. Maj:ts proposition nr 265.

leringen anser kommittén böra upptagas till prövning i särskild ordnin«

Kommittén vill betona angelägenheten av att ändring i befälsförordnin«en

genomföres samtidigt med ikraftträdandet av ny sjöarbetstidslag, enär man

icke larer kunna lämna behörighetsfrågan oreglerad, då antalet styrmän

okas till foljd av strängare arbetstidsreglering.

Med hänsyn till den brist på fartygsbefäl som på senare år förelegat torde

et kunna befaras, att behörigt befäl under rådande omständigheter icke

skall kunna erhållas. Understundom torde sålunda tvåvaktsystemet få

anlitas a fartyg även där befälet enligt lagens föreskrifter skall ha 8 tim­

mars arbetsdag till sjöss. För den händelse att fartyget skulle komma att

betinna sig till sjöss under en hel vecka, skulle övertidsarbete erfordras

under sammanlagt 28 timmar. Detta torde låta sig göra oaktat Övertid sar-

betet enligt 13 § ar begransat till ett maximum av 24 timmar i veckan, enär

13 § andra stycket punkt d) i sådant fall enligt kommitténs mening skulle

kunna tillampas, vilket stadgande medgiver att skeppstjänst som ej kan

tU?-aS ^°V °Cu SOm nl,å.stc. fullgöras å tid då sjöman icke eljest enligt sjö-

arbetstidslagen har att förrätta arbete får utföras oavsett den stadgade be­

gränsningen av övertidsarbetet.

ö

Beträffande maskinbefälet (maskinister) föreslår sjömanskom-

mittén, att 8-timmarsprincipen genomföres för alla fartyg i nordsjö- eller

vidsträcktare fart samt för fartyg i inskränktare fart, vilka ha en maskin­

styrka överstigande 700 indikerade hästkrafter eller en bruttodrälctighet

överstigande 1 000 registerton. I kommitténs förslag upptas vidare 8-tim-

marsprincipen såsom norm för arbetstiden även för sjöman tillhörande

maskinbefälet å andra fartyg, därest han har att själv förrätta smörjnings-

arbete. Kommittén antör om dessa bestämmelser bl. a. följande.

Kommittéförslaget kommer i jämförelse med gällande befälsförordning

i. r^ra,e? °yergan§ från tvåvaktsystemet till trevaktsystemet för ma-

skmbefalet dels i medelhavs- och inskränkt oceanfart å fartyg med en

ruttodrakhghet av 2 000 ton och därunder resp. en maskinstyrka av 800

tiaheVav^OnohtdarUIldar’ * nordsjöfart å fartyg med enbruttodräk-

* if a - °00it

darunder resP- en maskinstyrka av 1 000 hästkraf-

mellanh¹dnnnndehr’odnnn

\

ostersj°fart å fartyg med en bruttodrälctighet av

stiiJmde

17

mflti2

alla f'arlyg nied en maskinstyrka över­

stigande 700 hastkrafter dels slutligen för allt maskinbefäl som självt förrät-

tar smörjningsarbete. I fråga om tonnagegränserna, behörighetsfrågan samt

sambandet mellan befälets arbetstidsreglering och befälsförordningen hän-

\isas till vad tidigare sagts beträffande styrmän.

Den speciella bestämmelsen i kommittéförslaget för maskinbefäl, som har

att forratta smörjningsarbete, har, enligt vad kommittén förmäler, föran­

letts av en av Maskinbefälsförbundet i skrivelse till Kungl. Maj :t den 27 au­

gusti 1945 gjord framställning. I denna framhålles bl. a., att det å^vissa

fartyg där maskinbefälet är tvåvaktindelat förekommit att maskinbefälet —

da smorjaren (för vilken lagen föreskriver 8 timmars arbetsdag) indragits

— fått förutom sitt eget arbete utföra smörj ningsarbete och då icke i 8

timmar utan i 12 timmar per dygn. Förbundet betecknade detta förhållan­

de som en orattvisa och anhölle, att åtgärder omedelbart måtte vidtagas för

rättelse. Kommittén förklarar för egen del, att den ansåge den nuvarande

arbetstidsregleringen icke tillfredsställande på denna punkt och därför ville

57

föreslå att arbetstiden för allt maskinbefäl, som hade att förrätta smörj-

ningsarbete, begränsades till 8 timmar.

För däcks manskapet innebär kommittéförslaget, att tillämpning­

en av 8-timmarsprincipen utsträckes till fartyg med en bruttodräktighet av

2 000—500 registerton. Seattlekonventionen, vars tillämpning såsom förut

nämnts är begränsad till fartyg med minst 500 tons bruttodräktighet, före­

skriver 8 timmars arbetsdag endast i den fart, soni i konventionen betecknas

såsom fjärrtrafik. Till denna behöver för svensk del icke nödvändigtvis hän­

föras annan än nordsjö- och vidsträcktare fart. Kommittén törklarar emel­

lertid, att den icke anser det lämpligt att göra någon skillnad mellan nord-

och östersjöfart i détta hänseende.

Arbetstiden för in a s k i n in a n s k a p e t har i kommittéförslaget be­

gränsats till 8 timmar om dygnet å samtliga fartyg i nordsjö- och vidsträck­

tare fart samt å fartyg i inskränktare fart, vilka ha en bruttodräktighet av

minst 500 ton eller en maskinstyrka överstigande 700 indikerade hästkraf­

ter. Kommittén uttalar, att maskinmanskapets tjänstgöring i nordsjö- och

vidsträcktare fart finge anses vara så krävande, att tillämpning av trevakt-

systemet icke borde göras beroende av fartygets storlek; endast ett fåtal

fartyg torde f. ö. beröras av att 8-timmarsprincipen utsträcktes till fartyg

av mindre bruttodräktighet än 500 ton i sådan fart.

Vad angår det särskilda stadgandet för eldare, som har att för hand elda

med kol, föreslår kommittén, att 8-timmarsprincipen skall avse alla fartyg

på resa, som kräver mer än 24 timmars oavbruten gång. Förslaget skiljer

sig sålunda från gällande lag bl. a. däri, att 8 timmars arbetsdag skall till-

lämpas oavsett fartygets maskinstyrka även i nordsjö- och inskränktare

fart. Kommittén anför, att ändringarna motiveras av starka arbetshygienis-

ka skäl och att de icke torde få nämnvärda ekonomiska konsekvenser.

För radiopersonalen, vilken såsom förut (under 1 §) nämnts är

undantagen från gällande lags bestämmelser, upptar kommittéförslaget ett

nytt stadgande i 4 §. Enligt detta utgör arbetstiden 8 timmar om dygnet å

fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 ton.

Det i gällande lag upptagna specialstadgandet för styrmän

har i kommittéförslaget helt uteslutits. Kommittén framhåller, att Seattle­

konventionen icke, frånsett en bestämmelse om extra arbetstid för vissa ob-

servationsgöromål, medger sådan extra arbetstid, som avses i stadgandet.

Kommittén har vidare i sitt förslag uteslutit det nuvarande special­

stadgandet rörande askhissning till sjöss såsom ordinarie

arbete. Som motivering anför kommittén, att Seattlekonventionen icke med­

ger något motsvarande undantag samt att askhissning torde kunna utiöras

under vakterna med hjälp av maskinella anordningar.

Kommittéledamoten

Böös

anmäler avvikande mening beträffande kom­

mitténs förslag att helt utesluta specialstadgandet om extra arbetstid för

styrmän. Böös anför följande.

Enligt Seattlekonventionen må liksom enligt gällande lag sådana nautiska

observationer för fastställande av fartygets position och sådana meteorolo­

Kungl. Maj:ts proposition nr 265-

58

giska observationer, som enligt sedvana och sjömansbruk verkställas av far-

tygsbefälet, äga rum utanför ordinarie arbetstid utan att därför räknas så­

som övertidsarbete. Det rör sig i regel om någon kortare stund, vanligen

vid middagstid. Stadgandet härom har uteslutits i förslaget. Det har gjorts

gällande att dylika observationer icke längre nödvändigtvis behöva förrät­

tas i den ordning som av ålder varit bruklig, men denna mening delas icke

av alla fackmän, och på Seattlekonferensen var man ense om att möjlig­

göra bibehållandet av den gamla ordningen. Jag anser, att så även bör

vara fallet för vårt vidkommande; stadgandet i fråga bör emellertid begrän­

sas till utförande av sedvanliga och nödvändiga nautiska och meteorolo­

giska observationer och kan så avfattat lämpligen inrymmas i förslagets

11 §, med vars övriga bestämmelser det i viss mån är besläktat. Ett sålunda

konstruerat stadgande innebär för övrigt en icke oväsentlig inskränkning

i jämförelse med gällande bestämmelse i 4 §, som medger arbete utanför

vakterna under en hel timme per dygn för ifrågavarande observationer

jämte journalföring och expeditionsgöromål.

Kommittéledamoten

Reuterskiöld

anför, att den utvidgning av 8-timmars-

principens tillämpningsområde, som föreslagits av kommittén och som på

flera punkter ginge längre än Seattlekonventionen, enligt hans uppfattning

skulle medföra så betydande ekonomiska konsekvenser för den för kon­

junkturförändringar mest känsliga delen av handelssjöfarten, d. v. s. de

medelstora och mindre fartygen och då i främsta rummet trampfartygen,

att han icke kunde ansluta sig till förslaget. De nu gällande tongränserna

hade nedskurits alltför mycket. I vissa fall förekomme ingen undre gräns,

trots att Seattlekonventionen föreskreve detta. Sammanlagt vore det ett

stort antal fartyg, som berördes av de föreslagna ändringarna.

Som belysande för de svårigheter, som enligt hans uppfattning skulle

uppstå för mindre fartyg, anför Reuterskiöld följande exempel.

Vissa rederier hava såsom ersättning för sina tidigare trampfartyg, bygg­

da i slutet av 1800-talet, men nu antingen förlista eller sålda till utlandet,

kontraherat och i en del fall redan erhållit ersättningsbyggen av en storlek,

som man räknat med skola kunna hävda sig, i synnerhet i konkurrensen

med det holländska och belgiska smatonnaget. Det gäller här seriebyggen

av en motorfartygstyp om cirka 550 bruttoton. Ett sådant fartyg har man på

grund av nuvarande lag- och avtalsbestämmelser räknat med att kunna

driva med 13 mans besättning, inklusive befähavaren. Skulle lagen genom­

föras, måste man räkna med minst 18 mans besättning, inklusive befälha­

varen. Detta medför i synnerhet när det gäller så små fartyg, varom här

är fråga, att lastutrymme måste tagas i anspråk i sådan utsträckning, att

det under normala konjunkturer icke blir möjligt att förränta fartygen, var­

till komma de ökade kostnaderna för bemanningen.

På ett belgiskt motorfartyg om cirka 550 bruttoton sysselsatt i nordsjö­

fart uppgår bemanningen endast till 12 personer, inklusive befälhavaren.

Samma bemanning finnes i jämförliga holländska fartyg. Att de svenska

fartygen komma i ett sämre konkurrensförhållande jämfört med dessa far­

tyg är uppenbart.

Beträffande den av kommittén föreslagna särskilda regeln för maskin­

befäl, som har att själv förrätta smörj ningsarbete, förklarar Reuter­

skiöld, att denna komme att verka mycket betungande för de mindre farty­

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

59

gen. Regeln innebure i själva verket, att tre maskinbefäl måste anställas å

mindre fartyg ner till 500 bruttoton, därest icke tre smörj are tillsattes. De

ekonomiska konsekvenserna kunde befaras komma att äventyra möjlig­

heterna för dylika fartyg att upprätthålla sin trafik. Vad Maskinbefalsfor-

bundet anfört i sin av kommittén omnämnda framställning rörande följ­

derna för maskinbefäl om smörjningspersonal indroges, vore icke riktigt,

enär i praktiken sådan indragning jämlikt kollektivavtalsbestammelse mel­

lan Sveriges redareförening och Maskinbefälsförbundet sedan 1940 varit

förbjuden.

Beträffande specialstadgandet för styrmän om extra ar­

betstid för observationsarbete m. in. anför Reuterskiöld, att det icke syn­

tes riktigt att nu ur lagen utesluta bestämmelsen om den med 1 timme ut­

ökade arbetstiden, särskilt som man under Seattlekonferensen efter in­

gående diskussion inkluderat en liknande föreskrift i konventionen.

Slutligen framhåller Reuterskiöld i fråga om askhissningen till

sjöss, att viss ersättning f. n. utginge enligt kollektivavtal för sådant arbete,

därest det förrättades utanför ordinarie arbetstid. Det syntes darfor icke

vara erforderligt att utbyta denna kontanta ersättning mot lagstadgad över­

tidsersättning. I anslutning därtill erinrar Reuterskiöld om att dåvarande

departementschefen i propositionen nr 223:1938 avvisade tanken på att

utesluta den nuvarande bestämmelsen under motivering bl. a. att övertids­

ersättning vid varje tillfälle skulle beräknas såsom för en halvtimmes ar­

bete, ehuru den vid varje vaktskifte återkommande askhissningen i regel

krävde helt kort tid och sällan uppginge till mer än 10 eller 15 minuter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

Remissyttrandena. De av sjömanskommittén föreslagna bestämmelserna

om ordinarie arbetstid till sjöss för vaktindelad däcks-, maskin- och radio-

personal lämnas utan erinran av

Sjöfolksförbundet. Sveriges redareförening

ansluter sig däremot i allt till Reuterskiölds reservation.

Kommerskollegium

anser, att tillämpningen av trevaktsysiemet principi­

ellt bör inskränkas till fartyg med en bruttodräktighet om 500 ton eller mera.

Såsom skäl härför anför kollegium följande.

De ekonomiska verkningarna för fartyg med en bruttodräktighet under­

stigande 500 ton har kommittén underlåtit att narmare utreda. Genom att

från vissa redare införskaffa upplysningar rörande konsekvenserna av lag­

förslaget för några utvalda typiska fartyg inom nämnda tonnagegrupp har

kollegium sökt bilda sig en uppfattning rörande storleksordningen av mer­

kostnaderna. Det bär härvid framkommit, att den förekommande kombine­

rade östersjö- och nordsjötrafik, som bedrives av segelfartyg med hjälp­

maskin och mindre ång- och motorfartyg, kan bliva omojliggjord, därest

förslaget realiseras. Det torde få anmärkas, att såval de rörliga som de

fasta kostnaderna komma att öka proportionsvis mycket mera för dessa

mindre fartyg, vartill kommer att den inskränkning i lastkapacitet som

det ökade bostadsutrymmet medför blir särdeles kännbar för dessa fartyg.

På grund av tekniska hinder torde en ombyggnad i flertalet fall sannolikt

få anses icke vara praktiskt möjlig. Även med hansyn till konsekvenserna

för en eventuellt erforderlig utbyggnad av den mindre nordsjotlottan kan

60

kollegium icke finna försvarligt att lagstiftningsvägen genomföra en ut­

sträckt tillämpning av trevaktsystemet längre än verkställda undersökningar

rörande de praktiska och ekonomiska möjligheterna härför sträcka sig, i

all synnerhet då man rör sig på ett med hänsyn till konkurrensförhållan­

dena så ömtåligt område som den mindre sjöfarten, vars bibehållande ej

minst ur rekryteringssynpunkt är av största vikt. Härtill kommer att

Seattlekonventionens tillämpningsområde begränsats till fartyg om minst

pOO bruttoton och att kommittén för sin del iakttagit samma begränsning

i vad angår däcksmanskapet.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart

gör, såsom tidigare antytts, erinringar

mot de föreslagna tonnage- och maskinstyrkegränserna för 8-timmarsprin-

cipens tillämplighet, under framhållande av att dessa skära rätt igenom

flera grupper av den inrikes farten. Beträffande de olika gränserna anför

föreningen i huvudsak följande.

Vad först beträffar gränsen 500 registerton överskrides denna av större

delen av de maskindrivna fartyg, som driva mera långväga reguljär kust-

fart, och däribland även av sådana med en tämligen begränsad lastförmåga.

Vad sist sagts gäller även och kanske i än högre grad vissa pråmfartyg, vil­

ka ha ett i förhållande till dödviktskapaciteten stort bruttotonnage. Grän-

sen 700 indikerade hästkrafter är också en gräns, som överskrides av en

stor del av här ifrågavarande fartyg, enär dessa måste ha för isbrytning

erforderlig maskinkraft. Likaså överskrides detta hästkraftstal av en del

bogserbatar, vilka med hänsyn till tjänsten ombord och fartygens utform­

ning i övrigt dock närmast äro att jämföra med mindre fartyg.

Kanalflottans rederiförening

hemställer, att förslaget måtte omarbetas

så, att beträffande fartyg, vilka äro insatta i trafik på de inre vattenvä­

garna och i allt fall under viss del av resan äro hänvisade till gång i ka­

nalerna och vilkas dräktighet icke överstiger 300 bruttoregisterton __ d.

y. s. det största tonnage som kan framföras i Göta kanal — arbetstiden

icke begränsas utöver vad i gällande lag föreskrives.

\ ad angår arbetstiden för styrmän förordar

kommerskollegium,

på

skal som tidigare anförts, att 8-tiinmarsprincipens genomförande på far­

tyg i nordsjö- eller vidsträcktare fart begränsas till fartyg med en brutto-

dräktighet om minst 500 registerton.

kartijgsbefiilsföreningen

framställer erinringar mot regeln, att i inskränk­

tare fart än nordsjöfart styrmans arbetstid skall utgöra 8 timmar om dyg­

net allenast under förutsättning att fartyget har en bruttodräktighet om

mer än 1 000 registerton. Föreningen anför därvid bl. a. följande.

Man kan fråga sig i vad mån det skall vara lättare eller nödvändigare

att ha tre styrmän på hur små fartyg som helst i nordsjö- och vidsträcktare

tart an i den inskränktare farten. Visserligen kan med visst fog hävdas, att

de med nödvändighet kortare resorna inom den inskränktare sjöfartens

område ge mindre anledning till överansträngning genom vakttjänsten, men

man förbiser, att tjänsten i hamn oftast är lika ansträngande. Det är sant,

att 8-timmarsprincipen, när det gäller arbete i hamn, sedan länge är fast-

siagen, men det bör uppmärksammas, att i denna trafik övertidsarbete i

samband med lossning och lastning är icke undantag utan regel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265-

61

Sveriges redareförening

anser arbetstidsregleringen för styrmän, vilken

går betydligt längre än Seattlekonventionen, oskäligt sträng. Särskilt fram­

håller föreningen, att förslaget skulle medföra, att tre styrmän måste an­

ställas å alla fartyg ned till 20 nettoton, vilka nyttjas i nordsjö- eller vid­

sträcktare fart.

För maskinbefälet föreslår

kommerskollegium

på förut anförda

skäl, att 8-timmarsprincipen skall genomföras å fartyg i nordsjö- eller

vidsträcktare fart allenast under förutsättning att fartyget har en brutto-

dräktighet, som uppgår till minst 500 registerton.

Maskinbefälsförbundet

hälsar den föreslagna regleringen av maskinbefä­

lets arbetstid med tillfredsställelse och framhåller samtidigt, att den kanske

förnämsta orsaken till den nuvarande maskinbefälsbristen varit arbetstidens

längd. Gentemot kommittéförslaget gör förbundet allenast den invändningen,

att det vore önskvärt att tonnagegränsen för tillämpningen av 8-timmars­

principen för maskinbefäl å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart sattes

vid samma tontal som för maskinmanskapet, d. v. s. 500 bruttoton.

Sveriges redareförening

åberopar i fråga om de föreslagna tonnagegrän­

serna för maskinbefälets arbetstid samma synpunkter som föreningen an­

fört beträffande regleringen av styrmännens arbetstid.

Den av sjömanskommittén föreslagna speciella 8-timmarsbestämmelsen

för maskinbefäl, som har atl förrätta smörjningsarbete, tillstyrkes av

Ma­

skinbefälsförbundet,

som anser det orimligt att maskinbefäl, som smörjer,

skall ha längre arbetstid än en underordnad, som utför samma slags arbete.

Kommerskollegium, Sveriges redareförening, Segelfartygsföreningen, För­

eningen Sveriges inrikessjöfart, Kanalflottans rederiförening

samt

Arbets­

givareföreningen

framställa däremot erinringar emot stadgandet ifråga.

Enligt

kommerskollegium

bör bestämmelsen begränsas till att avse alle­

nast fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 registerton.

Sveriges redareförening

anför följande.

En fortgående utveckling på det maskintekniska området har haft till

följd, att det manuella arbetet i fartygets maskinrum avsevärt minskats, åt­

minstone när det gäller mindre fartyg. Sålunda har smörj ningsarbetet i

stor utsträckning automatiserats. Det kan då icke vara riktigt att fordra,

att å de fartyg, varom här i huvudsak blir fråga, anställas tre maskinbefäl

för den händelse dessa skulle få förrätta jämväl smörjningsarbete på sina

vakter. — 1 detta sammanhang torde böra framhållas, att man nu även bör­

jat införa manövrering av fartygsmaskineriet från kommandobryggan eller

styrhytten, varigenom maskinbefälets befattning härmed bortfaller och tid

sålunda inbesparas för annat arbete.

Segelfartygsf öreningen

yrkar, att bestämmelsen rörande maskinbefäl, som

själv har att förrätta smörjningsarbete, begränsas till att gälla fartyg med

en maskinstyrka överstigande 700 indikerade hästkrafter eller en brutto­

dräktighet överstigande 1 000 registerton.

Kanalflottans rederiförening

framhåller särskilt, att den av bestämmelsen

föranledda övergången till trevaktsystem komme att medföra, att en tredje­

del av arbetstiden per dygn för kanalbåtarnas maskinbefäl permanent bleve

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

62

övertid. Någon möjlighet att öka bemanningen på kanalbåtarna funnes näm­

ligen icke.

Arbetsgivareföreningen

uppehåller sig vid bestämmelsens inverkan på

bogserfarten. Föreningen anför därvid bl. a. följande.

Följden av bestämmelsen skulle bli, att på bogserbåtar i fjärrtrafik, på

vilka lagen bleve tillämplig, maskinisterna skulle ha 8 timmars arbetsdag.

Sålunda skulle tre maskinister vara anställda på sådana bogserbåtar. Detta

måste anses onödigt då man knappast kan jämföra maskinbefälets arbets-

uppgifter på bogserbåtarna med motsvarande uppgifter å maskindrivna last­

fartyg.

I fråga om arbetstiden för däcksmanskap uttalar

Sveriges redare­

förening,

att svårigheter komme att uppstå därigenom att man fastställt en

fartygstonnagegräns om 500 bruttoton att gälla i alla farvatten. I detta sam­

manhang erinrar föreningen bl. a. om att Seattlekonventionen gjorde det

möjligt att hänföra fart i oss omgivande farvatten till närtrafik, vilket kom­

mittéförslaget icke tagit hänsyn till.

Segelfartggsföreningen

yrkar, att den däcksmanskapet berörande tonnage­

gränsen höjes från 500 till 1 000 bruttoregisterton.

Vad angår arbetstiden för maskinmanskap anser

kommerskolle­

gium,

på förut anförda skäl, att densamma jämväl i nordsjö- och vidsträck­

tare fart bör begränsas till 8 timmar om dygnet allenast i de fall då fartyget

har en bruttodräktighet om minst 500 registerton eller en maskinstyrka över­

stigande 700 indikerade hästkrafter.

Sveriges redareförening

kräver likaledes en nedre tongräns för 8-timmars-

principens genomförande i nordsjö- och vidsträcktare fart.

Segelfartggsföreningen

yrkar, att den maskinmanskapet berörande 500-

tonsgränsen vid inskränktare fart än nordsjöfart höjes till 1 000 brutto­

registerton.

Beträffande det föreslagna särskilda stadgandet för koleldare framhåller

Kanalflottans rederiförening,

att detsamma skulle medföra, att en tredjedel

av kanalbåtseldarnas arbetstid per dygn permanent komme att utgöras av

Övertid. Någon möjlighet att utöka antalet eldare funnes nämligen icke.

Föreningen vänder sig vidare mot att arbetstiden för eldare fastställts för

dygn och icke för vecka.

Beträffande arbetstiden för eldare å bogserbåtar hänvisar

Arbetsgivareför­

eningen

i stort sett till de synpunkter, som föreningen anfört beträffande

arbetstiden för maskinbefäl, som själv har att förrätta smörjningsarbete å

dylika båtar.

Beträffande radiopersonalen hemställer

Segelfartggsföreningen,

att den personalen berörande tonnagegränsen måtte höjas till 1 000 brutto­

registerton.

Med anledning av kommittéledamöterna Böös’ och Reuterskiölds reserva­

tioner med krav på extra arbetstid för styrmans observa-

tionsgqromål bestrider

Fartggsbefälsföreningen

att det är nödvän­

digt för ett fartygs säkerhet att samme man, som tagit longitudobserva-

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

63

tionen, också gör meridianobservationen och slutför beräkningen av farty­

gets position.

Sveriges redareförening

anser däremot bärande skäl saknas för att bort­

taga den särskilda bestämmelsen rörande styrmans observationsgöromål.

Departementschefen. Sjömanskommittén har för fjärrtrafikens del före­

slagit en väsentligt utvidgad tillämpning av 8-timmarsprincipen till sjöss

för vaktindelad däcks-, maskin- och radiopersonal. Detta förslag har mött

starka invändningar icke blott från redarehåll utan även från kommers­

kollegium. Man har bl. a. framhållit, att förslaget skulle få svåra ekono­

miska konsekvenser särskilt för det mindre tonnaget, för vilket såväl de

rörliga som de fasta kostnaderna skulle öka mycket mera än för de större

fartygen. Den minskning av lastkapaciteten, som det ökade bostadsutrym­

met måste medföra, skulle vidare bliva särskilt kännbar för de mindre

fartygen. Det har dessutom framhållits, att det icke kan vara försvarligt

att utsträcka trevaktsystemet längre än verkställda undersökningar rö­

rande de praktiska och ekonomiska möjligheterna härför sträcka sig.

Dessa synpunkter synas mig så avgörande, att jag, i likhet med kommers­

kollegium, anser mig i princip icke kunna förorda en tillämpning av tre­

vaktsystemet å fartyg med mindre bruttodräktighet än 500 registerton. För

denna begränsning talar även den omständigheten, att Seattlekonventionens

tillämpningsområde begränsats till fartyg om minst nämnda dräktighet.

För den av kommittéledamoten Reuterskiöld omnämnda typen av mo­

torfartyg om cirka 550 bruttoton, vilken är avsedd att nyttjas i trafik, var-

est fartygen måste konkurrera med det holländska och belgiska småton-

naget, medför den av mig förordade 500-tonsgränsen icke någon lättnad.

Man synes emellertid, av inhämtade uppgifter att döma, ha räknat med

större maskinbemanning än som strängt taget kan vara erforderlig. I den

mån det ändock skulle visa sig nödvändigt att undantaga dylika fartyg från

8-timmarsprincipens tillämpning, bör det finnas utsikter för vederbörande

redare att dispensvägen uppnå erforderliga lättnader.

I överensstämmelse med det anförda förordar jag till en början den av­

vikelsen från sjömanskommitténs förslag, att arbetstiden för styrmän

och maskinbefäl å fartyg i nordsjö- eller vidsträcktare fart bestäm­

mes till högst 8 timmar om dygnet allenast i fall fartyget har en brutto­

dräktighet om minst 500 registerton. För maskinbefälets del torde dock tre-

vaktsystem dessutom böra föreskrivas för fartyg i nordsjö- eller vidsträck­

tare fart, om fartyget har en maskinstyrka överstigande 700 indikerade häst­

krafter. Vad angår fartyg i inskränktare fart torde, såsom sjömanskom-

mittén anfört, förhållandena icke medgiva en mera utsträckt tillämpning

av 8-timmarsprincipen än vad kommittén föreslagit. Invändningarna från

befälshåll mot 1 000-tonsgränsen i sistnämnda fart kunna därför icke för­

anleda någon ändring i denna del av kommitténs förslag.

I samband med den här förordade arbetstidsregleringen kan det, såsom

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

64

sjömanskommittén framhållit, bli erforderligt att i vissa delar revidera 1936

års befälsförordning. Hithörande spörsmål har jag för avsikt att anmäla

senare.

För maskinbefäl, som har att förrätta smörjningsarbete, har sjömans­

kommittén, efter framställning av Maskinbefälsförbundet, föreslagit ett

specialstadgande av innehåll, att arbetstiden skall begränsas till 8 timmar

om dygnet även i sådana fall, där 8-timmarsprincipen eljest icke skulle vara

tillämplig. Av skäl som jag tidigare anfört anser jag till en början, att i

aUt fall en sådan begränsning måste göras i det föreslagna specialstadgan­

dets räckvidd, att det icke kommer att äga tillämpning å fartyg med en

bruttodräktighet understigande 500 registerton. Stadgandet skulle härige­

nom komma att bliva tillämpligt allenast å fartyg, som är statt i inskränk­

tare fart än nordsjöfart och har en bruttodräktighet av 500—1 000 ton och

en maskinstyrka på högst 700 indikerade hästkrafter. Även med denna be­

gränsning synes mig stadgandet emellertid föga rationellt. Sinörjningsar-

betet är nämligen mycket olika på skilda slag av fartyg. Där det förekom­

mer mera regelbundet, utgör det vanligen allenast en mindre del av maskin­

befälets göromål, i regel omkring 10 minuters arbete varje timme. Såvitt

angår motorfartyg lärer smörj ningen av maskineriet å fartyg i den stor-

leksgrupp, varom här är fråga, i allmänhet försiggå automatiskt med hjälp

av särskilda maskinella anordningar, i vilket fall endast helt obetydlig eller

mera tillfällig smörj ning behöver förrättas för hand. Med hänsyn härtill

torde det föreslagna specialstadgandet vara obehövligt för motorfartygens

del. Vad angår ångfartygen är smörjningsarbetet även där rätt varierande

till sin omfattning. Nya ångfartyg i den här aktuella storleksgruppen byg­

gas blott i ringa utsträckning. Vid sådant förhållande skulle specialstad­

gandet huvudsakligen bliva tillämpligt å ett mindre antal äldre ångfartyg,

för vilka för övrigt frågan om undantag jämlikt övergångsbestämmelserna

säkerligen skulle bliva aktuell. Med hänsyn härtill finner jag det icke

erforderligt, att det här diskuterade specialstadgandet intages i sjöarbets­

tidslagen.

Sjömanskommitténs förslag rörande däcks- och maskinmanska­

pet samt radiopersonalen finner jag i stort sett väl avvägt. Jag för­

ordar härutinnan, under hänvisning till det tidigare anförda, allenast den

ändringen i kommittéförslaget, att huvudregeln om 8-timmarsprincipens

tillämplighet å maskinmanskapet jämväl i nordsjö- och vidsträcktare fart

göres beroende av att fartyget har ett tonnage om minst 500 bruttoton eller

en maskinstyrka överstigande 700 indikerade hästkrafter. Med anledning av

vad Kanalflottans rederiförening och Arbetsgivareföreningen anfört beträf­

fande det föreslagna specialstadgandet för eldare, som har att för hand

elda med kol, vill jag framhålla, att om det faktiskt eller ekonomiskt skulle

vara omöjligt att tillämpa detta av arbetshygieniska skäl föreslagna stad­

gande, möjlighet finnes att i enskilda fall dispensvägen söka befrielse från

tillämpningen därav.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

65

I anslutning till vad jag tidigare anfört rörande styrmännens arbetstid

vill jag här upptaga den av kommittéledamöterna Böös och Reuterskiöld

och jämväl i vissa yttranden berörda frågan om anvisande av särskild

tid utanför vakterna för utförande av nautiska och meteorolo­

giska observationer. Jag delar kommitténs mening att det icke

är lämpligt att pålägga styrmännen en timmes extra arbete per dag för

dessa och vissa andra sysslors utförande. Detta är för övrigt icke heller med­

givet enligt Seattlekonventionen. Jag kan emellertid å andra sidan icke finna

det välbetänkt att helt utesluta möjligheten att i enlighet med sedvänja

och sjömansbruk låta även vaktfria styrmän »ta höjden» och verkställa

andra observationer för bestämmande av fartygets position m. m., vilket

alltjämt torde vara rätt vanligt. Den tid, som åtgår härför, lärer i regel

inskränka sig till någon kortare stund, 10—15 minuter. Under erinran om

att även Seattlekonventionen medger, att ifrågavarande sysslor uträttas

såsom ordinarie arbete, vill jag därför förorda, att gällande lags bestäm­

melse härutinnan såtillvida bibehålies, att sedvanliga och nödvändiga nau­

tiska och meteorologiska observationer må utan övertidsersättning åläggas

styrmän utöver den för vakttjänst till sjöss anvisade ordinarie arbetstiden.

Ett stadgande härom synes lämpligen kunna intagas i 11 §.

Vad angår frågan om behovet av ett specialstadgande rörande

askhissning synes mig avgörande vikt böra tillmätas det förhållan­

det, att enligt vad jag inhämtat moderna fartyg ha mekaniska anordningar,

som möjliggöra askhissning under vakttiden, och att dylika anordningar

utan alltför stora kostnader lära kunna installeras å fartyg, som icke redan

äro så utrustade. Härtill kommer att Seattlekonventionen icke medger nå­

got undantag för askhissning. Med hänsyn härtill ansluter jag mig till sjö-

manskommitténs förslag att utesluta det nuvarande specialstadgandet.

5 §

(ordinarie arbetstid till sjöss för dagman).

Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman utgör enligt 5 § i gällande lag

högst 8 timmar för dygn räknat. Arbetstiden må dock icke överstiga 48

timmar i veckan. Ej heller må dagman å helgdag under längre tid än sam­

manlagt högst 1 timme såsom ordinarie arbete åläggas annan skeppstjänst

än sådan, som regelmässigt ingår i hans åliggande och icke kan tåla upp­

skov. Den ordinarie arbetstiden till sjöss för dagman skall, såvida ej annat

överenskommits, förläggas mellan klockan 6 och klockan 20.

Någon ändring av stadgandet föreslås icke av

sjömanskommittén.

Sveriges redareförening

anför, att det icke vore riktigt, att man i sjöar­

betstidslagen i motsats till i övriga arbetstidslagar reglerade den dagliga

arbetstiden på så sätt, att man förhindrade en smidigare förläggning av den

maximala veckoarbetstiden. Det vore enligt föreningen tillräckligt att an­

giva, att veckoarbetstiden för dagman icke finge överstiga 48 timmar med

rätt för parterna att överenskomma om förläggningen.

För egen del anser jag, att skäl icke finnas att frångå den nuvarande

regleringen av dagmans ordinarie arbetstid till sjöss.

5

Bihang till riksdagens protokoll IMS. 1 samt. Nr 26.1.

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

6 §

(ordinarie arbetstid till sjöss för ekonomipersonal).

Enligt 6 § sjöarbetstidslagen utgör ordinarie arbetstid till sjöss för eko­

nomipersonalen högst 10 timmar om dygnet. Å helgdag skall dock det ordi­

narie arbetet begränsas till sådan skeppstjänst, som erfordras för besätt­

ningens och passagerarnas förplägnad jämte nödig uppassning i övrigt samt

lättare rengöring. Arbetstiden skall, såvida ej annat överenskommits, för­

läggas mellan klockan 5 och 20.

Från tillämpningen av dessa bestämmelser undantages arbete på passa­

gerarfartyg. För ekonomipersonal å sådant fartyg må ordinarie arbetstid

till sjöss icke överstiga 12 timmar om dygnet. Denna arbetstid skall förläg­

gas så att en sammanhängande vilotid av minst 8 timmar erhålles under

loppet av 24 timmar.

I paragrafen stadgas slutligen, att ekonomipersonalens ordinarie arbets­

tid bör fördelas i enlighet med en av befälhavaren på förhand fastställd

plan.

Sjömanskommittén

förordar åtskilliga ändringar i dessa bestämmelser.

Den ordinarie arbetstiden per dygn har sålunda i dess förslag å passage­

rarfartyg minskats till 10 timmar för person, som är anställd huvudsak­

ligen för att direkt betjäna passagerarna, till 9 timmar för den egentliga

kökspersonalen samt till 8 timmar för annan ekonomipersonal. På andra

fartyg har arbetstiden nedsatts från 10 till 9 timmar om dygnet. Den sär­

skilda föreskriften i gällande lag om helgdagsarbete har uteslutits. Vidare

ha de nuvarande bestämmelserna om förläggningen av arbetstiden änd­

rats. Sålunda föreslås beträffande personal, som å passagerarfartyg är an­

ställd för att direkt betjäna passagerare, liksom beträffande den egentliga

kökspersonalen å sådana fartyg, att arbetstiden skall uttagas inom en tid­

rymd (spridningstid) av 14 limmar i följd, medan på andra fartyg sprid-

ningstiden för all ekonomipersonal bestämts till 13 timmar i följd. Det nu­

varande stadgandet om särskild på förhand fastställd arbetsplan har i

kommittéförslaget bibehållits oförändrat.

Til] motivering för förslaget anför kommittén följande.

Seattlekonventionen har maximerat den ordinarie arbetstiden till sjöss för

ekonomipersonalen å passagerarfartyg till 10 timmar om dygnet. I enlighet

härmed har kommittén minskat arbetstiden för personer som äro anställda

för passagerarnas direkta betjäning till 10 timmar; för den egentliga köks-

personalens vidkommande har det synts kommittén saknas anledning att

upprätthålla någon skillnad mellan arbetstiden å passagerarfartyg och

lastfartyg; jämlikt konventionens bestämmelse om högst 9 timmars ordi­

narie arbetstid om dygnet för ekonomipersonalen å dessa senare fartyg —

vilken kommittén infört i sitt förslag — har arbetstiden för den egent­

liga kökspersonalen föreslagits till 9 timmar jämväl å passagerarfartygen.

För övrig ekonomipersonal (intendentur-, expeditions- och förrådspersonal

etc.) å passagerarfartyg bör utan större praktiska svårigheter 8-timmars

arbetsdag kunna tillämpas; personal av sistnämnda slag torde i allmänhet

finnas endast å ett fåtal större passagerarfartyg. Den i lagen förekomman­

de begränsningen av arbetets art å helgdagar för ekonomipersonalen å

lastfartyg har kommittén funnit vara av så allmän karaktär att bestämmel­

67

sen bör kunna utgå, i all synnerhet som den blott återger vad som är all­

mänt bruk till sjöss. Vad angår förläggningsbestämmelserna har föränd­

ringen skett efter mönster av Seattlekonventionen; de nu förordade mera

tänjbara förläggningsbestämmelserna torde i någon mån bidraga till att

underlätta anpassningen till den föreslagna inskränkningen av arbetstiden.

En dubblering av förläggningsbestämmelserna genom bibehållande av till

vissa klockslag fixerade förläggningstider har icke ansetts lämplig och skulle

f. ö. lätt kunna motverka en önskvärd rationalisering av ekonomipersona­

lens arbete.

Kommittéledamoten

Böös

framhåller, att man i Seattlekonventionen icke

differentierat arbetstiden till sjöss för ekonomipersonalen å passagerarfar­

tyg utan fastställt en enda, generellt tillämplig regel. Man rörde sig här

på ett ömtåligt område, där man gjorde klokt i att överlåta detaljreglering­

en åt parternas egna överenskommelser, vilka medgåve en långt smidigare

anpassning efter växlande förhållanden. Böös föresloge därför att man be­

gränsade stadgandet till en bestämmelse av innehåll, att ordinarie arbets­

tid till sjöss för ekonomipersonalen å passagerarfartyg må utgöra för

dygn räknat högst 10 timmar under loppet av 14 timmar i följd.

Även kommittéledamoten

Reuterskiöld

är av skiljaktig mening beträf­

fande de av kommittén föreslagna bestämmelserna i 6 §. I fråga om pas­

sagerarfartygen uttalar han, att den uppdelning av ekonomiper­

sonalen, som gjorts i kommittéförslaget, icke kunde godtagas, enär den

dels vore alltför rigorös och dels komme att medföra betydligt ökade över­

tidsersättningar. Om förslaget genomfördes, skulle detta få till följd, att

den ekonomiska driften av passagerarfartygsflottan avsevärt försvårades.

Nyligen hade s/s Drottningholm försålts till utlandet. Ett av de vägande

skälen därför hade varit, att gällande bestämmelser i avseende å bostä­

der och arbetstid vore så rigorösa, att det icke längre ansetts ekonomiskt

lönande att driva fartyget. Samma orsaker hade medverkat till att m/f

Kungsholm icke återförts till svensk flagg utan komme att gå i trafik för

utländskt företag. Vad detta betydde för passagerartrafiken mellan Sverige

och Amerika låge i öppen dag. Det hade uppgivits från sakkunnigt håll, att

om kommittéförslaget genomfördes, man inaste öka ekonomipersonalen

å t. ex. m/f Gripsholm med ett stort antal man. Enär bostadsutrymme

f. n. icke funnes tillgängligt för större personal än som nu vore anställd,

hade man beräknat att passagerarantalet finge icke oväsentligt reduceras.

Även den för Sveriges förbindelser med Storbritannien viktiga londontra-

fiken skulle hårt drabbas av kommittéförslagets bestämmelser om ekono­

mipersonalen.

Reuterskiöld uttalar vidare, att internationella förhållanden spelade en

väsentlig roll på passagerartrafikens område. Man kunde icke ställa den

svenska passagerare rten i ett sådant läge, att konkurrensen med utlandet

försvårades. Han påyrkade bestämt, att en revidering av kommittéförslaget

på denna punkt skedde och att man frånginge uppdelningen av ekonomi­

personalen i grupper ävensom att spridningstiden icke minskades under

den nu gällande. Enligt Reuterskiöld vore det bättre om man icke and-

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

rade nuvarande lagbestämmelser utan överläte åt arbetsmarknadens parter

att lösa uppkommande frågor av speciell karaktär.

Beträffande andra fartyg än passagerarfartyg anför Reuterskiöld,

att det finge anses ofrånkomligt, att med kommittéförslagets bestämmelser

måste följa, att övertid komme att uttagas i omfattande grad utöver vad

som nu skedde. Såsom regel beflitade sig de svenska rederierna att hålla en

god och närande kost. Det kunde befaras, att kommittéförslaget komme

att medföra, att vissa inskränkningar i kosthållet måste vidtagas. — Un­

der kategorien annat fartyg hänfördes även sådana, som enligt bestäm­

melserna icke betraktades som passagerarfartyg men vilka medförde högst

12 passagerare. Det läte sig enligt Reuterskiölds förmenande icke göra att

begränsa arbetstiden för kökspersonalen å dessa fartyg till densamma,

som vore gällande för vanliga lastfartyg. För de kombinerade fartygen bor­

de införas vissa särbestämmelser, som anslöte sig till reglerna för passa­

gerarfartyg.

Remissyttrandena.

Sjöfolks förbundet

har inga erinringar att göra mot de

föreslagna bestämmelserna rörande arbetstiden till sjöss för ekonomiper­

sonal.

Kommerskollegium

finner bestämmelserna icke stå i överensstämmelse

med principen, att lagstiftningen bör undvika att på sådant sätt ingripa i

arbetsordningen ombord på fartygen, att arbete, som regelmässigt måste ut­

föras, förvandlas till övertidsarbete. I likhet med kommittéledamöterna Böös

och Reuterskiöld anser kollegium, att med hänsyn till arbetsområdets

svårreglerade karaktär övervägande skäl tala för att parterna själva genom

kollektivavtal böra få anpassa arbetstiden för passagerarfartygens ekonomi­

personal efter de faktiska, mycket skiftande arbetsförhållandena. Kolle­

gium föreslår därför, att ekonomipersonalen å passagerarfartyg uppdelas

i blott två grupper med olika arbetstid samt att arbetstiden för ifrågava­

rande personal bestämmes till 10 timmar om dygnet under loppet av 14

timmar i följd, då fråga är om personal som är anställd huvudsakligen för

att direkt betjäna passagerarna, samt till 9 timmar om dygnet under lop­

pet av 14 timmar i följd, då fråga är om annan personal.

Sveriges redareförening

och

Segelfartygsföreningen

uttala sin anslutning

till Reuterskiölds synpunkter. Den förstnämnda föreningen anför därutöver

i huvudsak följande.

Den föreslagna uppdelningen av ekonomipersonalen å passagerarfartyg

kan icke tillämpas i praktiken. Det hade varit bättre, om man icke från­

gått hittillsvarande bestämmelser på området. Icke ens efter de ingående

diskussioner, som fördes i Seattle, var det möjligt att ernå en annan lösning

än den, som kom till uttryck i konventionens artikel 14, i vilken arbetstiden

generellt fastställes till 10 timmar under loppet av 14 timmar i följd. —

Mäss- och skansuppassare å passagerarfartyg torde enligt förslaget ej få

hållas i arbete mera än 8 timmar, medan de å lastfartyg ha skyldighet att

arbeta 9 timmar. Inkonsekvensen härav visar tydligt, att man här givit

sig in på ett område, som torde vara praktiskt taget omöjligt att reglera

genom lagstiftning. — När det gäller spridningstiden för ekonomiperso­

69

nalen å passagerarfartyg kommer den föreslagna minskningen av nämnda

tid att medföra stora olägenheter, i synnerhet för passagerarfartyg å kortare

trader. På förfrågan har Rederi AB Svenska Lloyd upplyst, att å rederiets

tre fartyg, som upprätthålla reguljär förbindelse mellan Göteborg och Lon­

don, det trots utökning av såväl uppassnings- som kökspersonal icke komme

att bliva möjligt att undvika övertidsarbete i stor utsträckning. Man har

beräknat att å de tre fartygen finge anställas ytterligare sammanlagt 37 per­

soner. Bortsett från den ökning av lönekontot, som bleve en följd härav,

skulle rederiet genom minskat bostadsutrymme för passagerarna göra en

årlig förlust i passagerarintäkter om cirka 572 000 kronor. Svenska Lloyd

har vidare påtalat, att om passagerarantalet skulle nedgå samtidigt som

den service, vilken kunde givas passagerarna, bleve sämre, ökade svårig­

heter skulle uppstå att rekrytera den s. k. drickspenningspersonalen, d. v. s.

uppassare, uppasserskor och städerskor. Från Svenska Amerika Linien har

föreningen inhämtat bl. a., att ekonomipersonalen å motorfartyget Grips-

holm skulle behöva ökas med 29 man. Härför måste tagas i anspråk utrym­

met för 64 passagerare i turistklass. Enbart passageraravgiftsförlusten upp­

skattas till 826 000 kronor per år. Medan besättningen å Gripsholm år 1925

utgjorde 16,8 % av passagerarantalet, utgör densamma för närvarande

32,6 %. Skulle den förut angivna bemanningsökningen tillkomma, bleve pro­

centtalet 39,6. Ökningen faller helt på ekonomipersonalen och har skett på

bekostnad av passagerarutrymmet. — Härutöver vill föreningen framhålla,

att den nu gällande svenska bostadskungörelsen, när det gäller förläggningen

av ekonomipersonal, går vida utöver den i Seattle antagna bostadskonven-

tionen. — Vad angår arbetstiden för ekonomipersonal å annat fartyg än

passagerarfartyg vill föreningen framhålla, att med den erfarenhet förening­

en har av de stora krav på en god och omväxlande kost, som besättningarna

å de svenska fartygen ha, det även med en långt gående rationalisering icke

torde bliva möjligt att tillgodose dessa krav, om såväl arbets- som spridnings-

tiden skulle inskränkas på sätt som föreslagits. Svarar icke mathållningen

mot besättningens krav, kan besättningen icke förmås att stanna under

längre tid.

Kanalflottans rederiförening

hemställer, att arbetstiden icke begränsas ut­

över vad nu gällande lag föreskriver, då fråga är om fartyg, vilka äro in­

satta i trafik å de inre vattenvägarna och i allt fall under viss del av resa

äro hänvisade till gång i kanalerna och vilkas dräktighet icke överstiger

300 bruttoregisterton.

Departementschefen. Då en viss förkortning av arbetstiden till sjöss för

fartygens ekonomipersonal genomfördes år 1938, förutsattes att en rationali­

sering av kökspersonalens arbete var möjlig. En dylik rationalisering lär även

i stor utsträckning ha kommit till stånd, bl. a. genom samverkan mellan de

kollektivavtal sslutande parterna. Då det torde vara sannolikt, att ytterliga­

re rationaliseringar kunna genomföras, anser jag mig kunna förorda nå­

gon ytterligare minskning av ekonomipersonalens arbetstid. Jag inser emel­

lertid, att eu alltför snäv arbetstidsreglering på detta område kan få svåra

ekonomiska konsekvenser för rederinäringen. Härtill kommer att en mera

ingående reglering möter stora svårigheter på grund av de växlande ar­

betsuppgifter, som denna personalgrupp har, och på grund av de skiftande

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

förhållandena på olika fartyg. Det kan sålunda nämnas att vid avtalsregle-

ring av ekonomipersonalens arbetsvillkor det i vissa fall av praktiska skäl

visat sig nödvändigt att dela upp personalen i ett mycket stort antal kate­

gorier. Under nu angivna förhållanden synes det mig lämpligt, att sjöar­

betstidslagen lämnar ganska stort utrymme åt parterna att på överenskom­

melsens väg söka komma fram till den mest ändamålsenliga regleringen av

arbetstiden för olika grupper av ekonomipersonal. Jag är därför icke beredd

att beträffande denna personal förorda en strängare eller mera detaljerad

arbetstidsreglering i lag än Seattlekonventionen innehåller. Jag anser så­

lunda, att för all ekonomipersonal den ordinarie arbetstiden till sjöss bör

i sjöarbetstidslagen bestämmas till högst 10 timmar om dygnet under lop­

pet av 14 timmar i följd, då fråga är om passagerarfartyg, och till högst 9

timmar om dygnet under loppet av 13 timmar i följd, då fråga är om annat

fartyg.

Särskilt på passagerarfartyg kan det möta svårigheter att anordna bo­

stadsutrymmen för den ökade ekonomipersonal, som en tillämpning av de

nya bestämmelserna i många fall kan komma att kräva. Med hänsyn härtill

ämnar jag anmoda kommerskollegium att inkomma med förslag till änd­

ringar i gällande föreskrifter rörande bostäder å fartyg för ombord anställ­

da. Vissa lättnader i dessa föreskrifter torde kunna medgivas i anslutning

till den i Seattle år 1946 antagna bostadskonventionen.

Skulle det i enstaka fall visa sig praktiskt ogörligt att genomföra den

av mig förordade förkortningen av arbetstiden till sjöss för ekonomiper­

sonal, får det ankomma på redarna att dispensvägen söka erhålla befrielse

från skyldigheten att iakttaga föreskrifterna i fråga. Jag hoppas emeller­

tid, att det skall visa sig möjligt att bemästra svårigheterna utan att dis­

pensförfarandet i större utsträckning skall behöva anlitas.

7 §

(ordinarie arbetstid vid ankomst till eller avgång från hamn).

1 mom. (sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen).

Enligt 7 § sjöarbetstidslagen, som i olikhet med motsvarande paragraf i

departementsförslaget icke är indelad i särskilda moment, utgör ordinarie

arbetstid vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn högst 10 timmar

om dygnet för styrman och högst 9 timmar om dygnet för annan sjöman,

som ej tillhör ekonomipersonalen. Dock må arbetstiden för vaktindelad ma­

skinpersonal ej överstiga vederbörandes ordinarie arbetstid till sjöss. Hu­

vudregeln modifieras ytterligare av en bestämmelse angående de slag av ar­

beten, som må åläggas sjöman å helgdag.

Paragrafen innehåller vidare samma bestämmelse som 4 § om askhiss-

ning.

Härjämte upptar paragrafen en särskild regel för s. k. sen ankomst och

tidig avgång. Förutsättning för regelns tillämpning är att fartyget befin­

ner sig till sjöss eller eljest i gång under större delen av dygn, varunder

ankomst' till eller avgång från hamn äger rum. Är detta fallet, må vid be­

räkning av ordinarie arbetstid för vaktindelad sjöman å sådant dygn till-

71

lämpas de bestämmelser, som enligt 4 § gälla, då fartyget är till sjöss. Me­

dan fartyget ligger förtöjt eller förankrat i hamn, må dock i dylikt fall

skeppstjänst icke åläggas sjömannen såsom ordinarie arbete under längre

tid än 1 timme.

Sjömanskommittén

föreslår, att den ordinarie arbetstiden vid fartygets

ankomst till eller avgång från hamn för sjöman, som ej tillhör ekonomi­

personalen, generellt begränsas till 8 timmar om dygnet. Den nuvarande

regeln för helgdag har i kommittéförslaget bibehållits oförändrad, medan

de särskilda stadgandena om askhissning samt sen ankomst och tidig av­

gång uteslutits.

Kommittén anför, att 8-timmarsregeln genomförts för däcks- och maskin­

manskapet å ankomst- och avgångsdag genom kollektivavtal mellan Sve­

riges redareförening och Sjöfolksförbundet. Dock gällde den modifikatio­

nen, att arbetstiden för vissa närmare uppräknade slag av arbeten kunde

utsträckas ytterligare 1 timme å fartyg med en dräktighet understigande

1 800 ton dödvikt. I Seattlekonventionen vore 8 timmars arbetsdag fast­

ställd vid ankomst och avgång i fj ärrtrafik. Ehuru arbetsförhållandena vid

ankomst och avgång torde erbjuda ett ur lagstiftningssynpunkt relativt

svårreglerat område, hade kommittén likväl ansett sig böra förorda 8-tim-

marsprincipens generella genomförande; även det särskilda stadgandet rö­

rande arbetstiden vid sen ankomst och tidig avgång hade ansetts böra utgå.

Beträffande bestämmelsen om askhissning hänvisades till vad kommittén

yttrat under 4 §.

Kommittéledamoten

Böös

uttalar, att kommitténs förslag till reglering av

arbetstiden vid ankomst och avgång vore det mest framträdande exemplet

på vad han åsyftade med sitt tidigare i den allmänna motiveringen återgivna

yttrande om principen att lagstiftningen i möjligaste mån borde undvika att

på sådant sätt ingripa i arbetsordningen ombord å fartygen, att arbete som

regelmässigt måste utföras förvandlades till övertidsarbete. I fortsättningen

anför Böös följande.

Ehuru det är obestridligt att det normalt föreligger ett ökat behov av ar­

bete då ett fartyg ankommer till eller avgår från hamn, har kommittén ansett

sig böra förorda 8-timmarsprincipens generella genomförande jämväl å an­

komst- och avgångsdagar och härvid även låtit nu gällande specialregel

rörande arbetstidens beräkning i fall av sen ankomst eller tidig avgång utgå

ur förslaget. Med hänsyn till Seattlekonventionens krav härutinnan har jag

icke velat motsätta mig begränsning av den ordinarie arbetstiden till 8 tim­

mar vid ankomst och avgång i vanliga fall, men jag kan icke biträda försla­

get att utesluta stadgandet om arbetstiden vid sen ankomst och tidig av­

gång. Den lösning av problemet som åvägabragts genom det särskilda stad­

gandet i 7 § i gällande lag har tillkommit efter mycket noggrant övervä­

gande och under hänsynstagande till berättigade intressen å båda sidor.

Såsom särskilt motiv för att vid sen ankomst resp. tidig avgång medgiva

tillämpning av de regler, som gälla då fartyget är till sjöss (4 §), anförde

departementschefen, att det med hänsyn till arbetstidslagstiftningens grund­

principer syntes honom icke vara riktigt att på sådant sätt beskära arbets­

tiden att, vad t. ex. ankomstdagar beträffade, såsom ordinarie arbete för­

rättad vakttjänst till sjöss i efterhand förvandlades till övertidsarbete alle­

Kungi. Maj:ts proposition nr 265.

72

nast av den anledningen att fartyget senare på dagen ankomme till hamn,

vilket utan ifrågavarande specialstadgande skulle bliva fallet beträffande

tvåvaktindelad personal. Att stadgandet genom kollektivavtal i viss utsträck­

ning blivit satt ur spel, är uppenbarligen intet skäl för uteslutning av stad­

gandet, enär de ekonomiska förmåner som därigenom tillförsäkrats sjöfolket

just äro av det slag som bör säkerställas genom kollektivavtal och icke ge­

nom lagstiftning. Jag föreslår därför, att ifrågavarande specialstadgande bi­

behålies.

Kommittéledamoten

Reuterskiöld

anför liknande synpunkter på kommit­

téns förslag i denna del som kommittéledamoten Böös.

2 mom. (ekonomipersonalen).

7 § sjöarbetstidslagen innehåller i sista stycket ett stadgande rörande eko­

nomipersonalen. Enligt detta skola beträffande ordinarie arbetstid för så­

dan personal vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn bestämmel­

serna i 6 § angående ordinarie arbetstid till sjöss lända till efterrättelse.

Sjömanskommittén,

som upptar bestämmelserna om ekonomipersonalen

i ett särskilt mom., föreslår i fråga om passagerarfartyg samma arbetstid

som då fartyget är till sjöss. Beträffande andra fartyg föreslås att ordina­

rie arbetstid för ekonomipersonalen vid fartygets ankomst till eller avgång

från hamn icke skall få överstiga 8 timmar om dygnet under loppet av

12 timmar i följd.

Som motivering anför kommittén, att i likhet med annan personal även

ekonomipersonalen borde i största möjliga utsträckning komma i åtnjutande

av den vanliga begränsningen av arbetstiden i hamn jämväl under ankomst-

och avgångsdygn. Det syntes utan större praktiska svårigheter i allmänhet

vara möjligt att ordna arbetsförhållandena å lastfartygen så, att denna be­

gränsning kunde genomföras. Av hänsyn till ekonomiska och praktiska om­

ständigheter ansåge sig kommittén däremot icke kunna förorda, att prin­

cipen utsträcktes till passagerarfartygen.

Kommittéledamoten

Reuterskiöld

förklarar, att han måste inlägga en

gensaga mot det resonemang, som föres i kommittéförslaget beträffande

lastfartygen. Den uppfattning, som kommit till uttryck i resonemanget, vore

icke riktig. Att inskränka arbetstiden för ekonomipersonalen å söckendagar

till 8 timmar under 12 timmar i följd torde komma att medföra, att de öv­

riga ombordvarande icke kunde erhålla den kosthållning, som de skäligen

borde kunna påräkna. Arbetstiden å ankomst- och avgångsdygn borde icke

understiga den som gällde för sjödygn.

Remissyttrandena. De av sjömanskommittén föreslagna bestämmelserna

rörande ordinarie arbetstid vid ankomst till eller avgång från hamn möta

inga invändningar från

Sjöfolksförbundets

sida.

Kommerskollegium

anser, i likhet med kommittéledamöterna Böös och

Reuterskiöld, att dessa bestämmelser strida mot principen, att lagstiftningen

icke bör förvandla arbete, som regelmässigt måste utföras, till övertidsarbe­

te. Kollegium finner det anmärkningsvärt, att i förslaget utan närmare mo­

tivering uteslutits det särskilda stadgandet rörande arbetstiden vid sen an­

Kungi. Maj:ts proposition nr 265.

73

komst och tidig avgång. Detta stadgande, som är förenligt med Seattle-

konventionen, bör enligt kollegii mening bibehållas.

Sveriges redareförening

förordar, under hänvisning till de av Böös anför­

da synpunkterna, att någon ändring icke vidtages i nu gällande bestämmel­

ser rörande ordinarie arbetstid vid ankomst till och avgång från hamn.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart

anser, att den för inrikessjöfarten mest

betungande bestämmelsen i hela förslaget är, att ökad ordinarie arbetstid icke

skulle få uttagas i samband med fartygs ankomst till eller avgång från hamn.

Föreningen framhåller, att för en stor del av den inrikes sjöfarten den

föreslagna inskränkningen skulle bliva bestämmande för det övervägande

antalet av arbetsårets dygn.

Segelfartygsföreningen

hemställer, att för sjöman, som icke tillhör ekono­

mipersonalen, den ordinarie arbetstiden måtte utökas till 9 timmar om

dygnet. Såsom motivering åberopar föreningen, att det vid fartygs ankomst

och avgång är nödvändigt med längre arbetstid än 8 timmar, särskilt vid

sen ankomst.

Kanalflottans rederiförening

gör samma hemställan, som anförts vid be­

handlingen av frågan om ordinarie arbetstid till sjöss for ekonomipersonal.

Föreningen understryker, att begränsningen av arbetstiden vid ankomst till

och avgång från hamn verkar speciellt betungande tör de till föreningen

anslutna fartygen och att konsekvenserna skulle bliva uppenbart orimliga i

varje fall vid tidig avgång eller sen ankomst.

Departementschefen.

Bestämmelserna i 7 § kräva särskild uppmärksam­

het därför att de bliva så gott som ensamt normerande för den ordinarie

arbetstiden för större delen av den inrikes sjöfarten. Denna bedrives näm­

ligen i allmänhet under sådana förhållanden att ankomst eller avgång, eller

bådadera, äger rum så gott som varje dag. Denna omständighet i förening

med det kända förhållandet att större behov av arbete i regel gör sig gäl­

lande i samband med ankomst och avgång har, såsom i motiven till 1938

års lag tydligt angivits, utgjort grunden till att arbetstiden å ankomst- och

avgångsdagar utmätts något rikligare än vid uppehåll i hamn enligt 8 §.

Betydande intressemotsättningar ha också såväl nu som tidigare kommit ti

synes beträffande innehållet i förevarande stadgande.

Det torde av angivna skäl vara nödvändigt att gå varsamt fram vid regle­

ringen av arbetstiden vid ankomst och avgång. Då emellertid parterna iun-

nit möjligt att genom kollektivavtal i betydande utsträckning jamstalla ar­

betet vid ankomst och avgång med arbete under uppehåll i hamn finner jag

mig — med hänsyn jämväl till Seattlekonventionens krav i detta hänseende

__ kunna i princip biträda kommitténs förslag, så långt det sammanfaller

med ifrågavarande kollektivavtalsbestämmelser och såvitt angår sådana an­

komst- och avgångsdagar, varunder fartyget huvudsakligen befinner sig i

hamn. .lag förordar sålunda en inskränkning av den ordinarie arbetstiden till

8 timmar å ankomst- och avgångsdagar å fartyg, som nyttjas i nordsjo- och

vidsträcktare fart, ävensom å fartyg med eu bruttodräktighet överstigande

Kangl. Maj.ts proposition nr 265.

74

1

200 registerton (ungefärligen motsvarande 1 800 ton dödvikt), som nyttjas

i östersjö- eller inskränktare fart. För mindre fartyg i östersjö- eller in­

skränktare fart är jag likaledes beredd att föreslå en arbetstid av 8 timmar

om dygnet såsom allmän begränsning av den ordinarie arbetstiden vid an­

komst och avgång. Här förordar jag emellertid, i huvudsaklig överensstäm­

melse med gällande kollektivavtal, att sjömännen därutöver må under högst

1 timme åläggas skeppstjänst för vissa närmare angivna slag av arbete,

vars utförande vid ankomst och avgång är särskilt av behovet påkallat.

Vad härefter angår sådana tillfällen då fartyg under större delen av dyg­

net befinner sig till sjöss, är det enligt min mening nödvändigt att lämna

erforderligt utrymme för det arbete som kräves för vakttjänst till sjöss. Jag

ansluter mig i detta hänseende helt till den uppfattning, som föredragande

departementschefen utvecklat vid anmälan i statsrådet av förslaget till nu

gallande lag. Jag finner sålunda specialregeln rörande ordinarie arbetstid

vid sen ankomst och tidig avgång böra bibehållas, vilket ock kan ske utan

hinder av hänsyn till Seattlekonventionen.

Vad jag nu anfört gäller regleringen av arbetstiden för sjömän som ej

tillhöra ekonomipersonalen. Vad ekonomipersonalen angår har kommit­

tén beträffande passagerarfartygen, i överensstämmelse med gällande lags

bestämmelser rörande all ekonomipersonal, föreslagit att de bestämmel­

ser, som äga tillämpning då fartyget är till sjöss, skola lända till efterrät­

telse jämväl å ankomst- och avgångsdagar. Beträffande lastfartygen återigen

innebär kommitténs förslag samma begränsning av ekonomipersonalens ar­

betstid som i hamn eller en minskning med 1 timme i jämförelse med ar­

betstiden till sjöss enligt kommitténs förslag (6 §), resp. 2 timmar i jäm­

förelse med nu gällande lagbestämmelser. Detta synes mig vara att gå allt­

för långt. Redan den av mig föreslagna regleringen av ekonomipersonalens

arbetstid till sjöss innebär en icke oväsentlig reducering i förhållande till

gällande lag. Därjämte stadgar Seattlekonventionen samma arbetstid å an­

komst- och avgångsdagar som till sjöss. Med hänsyn härtill finner jag ej

skäl att för ekonomipersonalens vidkommande frångå gällande regel att

arbetstiden vid ankomst och avgång skall likställas med arbetstiden till

sjöss.

8 §

(ordinarie arbetstid vid uppehåll i hamn).

Enligt 8 § sjöarbetstidslagen utgör ordinarie arbetstid under fartygets up­

pehåll i hamn för sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen, högst 8 timmar

om dygnet och högst 48 timmar i veckan. Ä helgdag må sjömannen icke

läggas annan skeppstjänst än vanligen förekommande löpande göromål och

lättare rengöring under tillhopa högst 1 timme.

För ekonomipersonalen är den ordinarie arbetstiden vid uppehåll i hamn

fastställd till högst 8 timmar om dygnet. Om för behörig fortgång av den

övriga besättningens skeppstjänst eller för passagerarnas betjänande så krä­

ves, må dock sjöman, som tillhör ekonomipersonalen, härutöver såsom or­

dinarie arbete åläggas skeppstjänst å passagerarfartyg under sammanlagt

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

75

högst 2 timmar och å annat fartyg under sammanlagt högst 1 timme. Å helg­

dag må ekonomipersonalen såsom ordinarie arbete icke åläggas annan

skeppstjänst än sådan som erfordras för besättningens och passagerarnas

förplägning jämte nödig uppassning i övrigt samt lattare rengöring.

Slutligen innehåller paragrafen bestämmelser om arbetstidens förläggning.

Sålunda skall arbetstiden för sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen, för­

läggas å söckendag mellan klockan 6 och klockan 18 samt å helgdag mellan

klockan 7 och klockan 9. För ekonomipersonalen å annat fartyg an passa­

gerarfartyg gäller, att arbetstiden å söckendag skall förläggas mellan klockan

5 och klockan 19 samt arbetstiden å helgdag mellan klockan 6 och klockan

19. De nu angivna reglerna skola emellertid tillämpas endast såvida ej annat

överenskommits eller är i vederbörande hamn brukligt.

Sjömans kommittén

har i sitt förslag uppdelat bestämmelserna om ordina­

rie arbetstid vid uppehåll i hamn i tre moment.

1 mom. innehåller bestämmelser om arbetstidens längd för sjöman, som

ej tillhör ekonomipersonalen. Kommittéförslaget innefattar här mgen änd­

ring av gällande regler.

,

I 2 mom. regleras arbetstidens längd för ekonomipersonalen. Kommittén

föreslår, att arbetstiden å passagerarfartyg för denna personal bestämmes ti

högst 10 timmar under loppet av 14 timmar i följd, då passagerare finnes

ombord. När så icke är fallet, har enligt förslaget arbetstiden begränsats till

högst 8 timmar om dygnet under loppet av 12 timmar i foljd a mandagar

fredagar samt till högst 5 timmar å lördagar och helgdagar; för annan

ekonomipersonal än köks- och uppassarpersonalen har arbetet a helgdag

ytterligare inskränkts till att avse vanligen förekommande löpande goromal

eller

lättare rengöring under

tillhopa högst 2 timmar.

Å andra fartyg än passagerarfartyg har arbetstiden begränsats till hogs

8 timmar under loppet av 12 timmar i följd å måndagar—fredagar samt till

6 timmar å lördagar. Den nuvarande helgdagsregeln för ekonomipersonalen

å dessa fartyg har bibehållits oförändrad utom i så måtto att arbetstidens

längd, i likhet med vad som skett i Seattlekonventionen, maximerats till 5

timmar

I 3 inom. har sjömanskommittén upptagit bestämmelser om arbetstidens

förläggning. Dessa äro, såvitt de angå sjömän som ej tillhöra ekonomiperso­

nalen, lika med gällande lags.

..

Beträffande ekonomipersonalen uttalar kommittén, att det ansetts nöd­

vändigt att skapa något större elasticitet, varför förläggningsklausulen ute­

slutits beträffande sådana lastfartyg som förde passagerare. Härjämte hade

förläggningsbestämmelsen begränsats såtillvida, att den endast angave ett

klockslag, klockan 19, efter vilket ordinarie arbete i regel ej finge forekomma.

Då det praktiska syftet med bestämmelsen finge anses vara att begransa

kvällsarbetet, hade det icke ansetts erforderligt att stadga en fixerad begyn­

nelsetid på morgnarna, helst som något missbruk icke torde behova befaras

som följd av att bestämmelsen härom borttoges.

76

Kommittéledamoten

Reuterskiöld

förklarar, att han beträffande personal,

som ej tillhörde ekonomipersonalen, icke hade någon annan erinran mot sjö-

manskommitténs förslag till bestämmelser om ordinarie arbetstid vid uppe­

håll i hamn än att han ansåge, att den maximala arbetstiden per dygn icke

skulle fastlåsas till 8 timmar om dygnet. Det syntes vara tillräckligt med

bestämmelsen om 48 timmars veckoarbetstid.

I fråga om ekonomipersonalen anför Reuterskiöld, att det i stor utsträck­

ning förekomme, att kombinerade last- och passagerarfartyg även under

hamnliggande hade passagerare ombord. Det framstode då som nödvändigt,

att man för att kunna bereda en tillfredsställande service hade möjlighet att

å nämnda fartyg uttaga åtminstone lika lång arbetstid som å passagerar­

fartygen under motsvarande förhållanden, ävensom att spridningstiden bibe-

hölles vid 14 timmar.

Remissyttrandena.

Sjöfolksförbundet

gör icke någon erinran mot den före­

slagna regleringen av den ordinarie arbetstiden vid uppehåll i hamn.

Sveriges redareförening

och

Segelfartggsföreningen

ansluta sig till kom-

mitteledamoten Reuterskiölds reservation. Den förstnämnda föreningen un­

derstryker vikten av att ekonomipersonalens arbetstid å lördagar samt helg­

dagar icke fixeras så, att en tillfredsställande mathållning för de ombord­

varande omöj liggöres.

Kanalflottans rederiförening

hemställer även på detta område, att nu gäl­

lande bestämmelser måtte bibehållas för kanalfartens del. Föreningen fram­

håller, att de föreslagna inskränkningarna i ekonomipersonalens arbetstid

aro så vittgående, att de i avsevärd omfattning skulle medföra ett lagstift-

ningsvis infört övertidsarbete inom kanalfarten.

Departementschefen. Från redarehåll ha gjorts vissa erinringar mot sjö-

manskommitténs förslag rörande den ordinarie arbetstiden under fartygs

uppehåll i hamn. Anmärkningarna avse väsentligen förhållandena å fartyg,

som fora passagerare utan att vara passagerarfartyg i teknisk bemärkelse.

Invändningarna torde emellertid icke böra föranleda någon ändring, enär

kommittéförslaget i denna del bygger på Seattlekonventionen. Beträffande

fartyg, som icke direkt falla under konventionen, närmast i vad gäller in-

rikestrafiken, torde de uttalade farhågorna ha mindre betydelse, eftersom det

mera sällan lärer förekomma, att andra fartyg än passagerarfartyg föra

passagerare i inrikes fjärrtrafik.

Sveriges redareförening har särskilt påtalat, att en inskränkning av eko­

nomipersonalens arbetstid å lördagar och helgdagar kommer att försämra

mathållningen för de ombordvarande vid hamnuppehållen. Då emellertid

Sjöfolksförbundet godtagit denna del av kommittéförslaget, torde anledning

saknas att för den övriga besättningens skull överväga någon avvikelse från

Seattlekonventionen och sjömanskommitténs förslag på denna punkt.

Icke heller i övrigt finner jag anledning att frångå den av sjömanskom-

inittén föreslagna regleringen av den ordinarie arbetstiden vid fartygs uppe­

håll i hamn.

Kungl. Maj.ts proposition ni 265.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

77

9 §

(vederlag för viss ordinarie arbetstid).

Bestämmelserna i departementsförslagets 9 § sakna motsvarighet i gal-

lände läs.

.

........

Sjömanskommittén

har föreslagit, att vederlag skall beredas vissa sjöman

för en del av den ordinarie arbetstiden. Vederlaget skall till art och storle

bestämmas genom kollektivavtal. Därvid skall avseende fästas å att veder­

laget i största möjliga utsträckning bör utgå i form av fritid i hamn och

att sådan fritid icke skall räknas som semester. Åt sjöman som ej tillhör

ekonomipersonalen skall vederlag utgå, å fartyg med en bruttodräktighet

av minst 500 ton för ordinarie arbetstid utöver 48 timmar i veckan samt a

annat fartyg för sådan arbetstid utöver 112 timmar under loppet av tvä

veckor i följd. Sjöman som tillhör ekonomipersonalen skall, oberoende av

fartygets storlek, likaledes erhålla vederlag för den del av den ordinarie

arbetstiden, som överstiger 112 timmar under loppet av två veckor i foljd.

Kommittén framhåller, att det föreslagna stadgandet hade sin förebild i

Seattlekonventionen. Förslaget avsåge att tillförsäkra däcks-, maskin- oc

radiopersonalen å större fartyg vederlag för ordinarie arbetstid utöver nor­

mal arbetsvecka i land (48 timmar), dvs. i realiteten kompensation for ar­

bete å helgdagar till sjöss. Beträffande sådan personal å mindre fartyg sam

beträffande ekonomipersonalen å fartyg i allmänhet avsåge förslaget att

kompensera för ordinarie arbetstid utöver en genomsnittlig arbetsdag av 8

timmar (112 timmar under två veckor). Kommittén funne det angeläget att

för sjöfolkets del på detta sätt åvägabringa någon motsvarighet till vad som

gällde för flertalet arbetstagare i land. Då de avtalsslutande arbetsmark-

nadsparterna själva finge fastställa vederlagets art och storlek, torde erfor­

derlig hänsyn kunna tagas till de särskilda förhållandena inom olika grenar

av sjöfarten.

Kommittéledamoten

Böös

uttalar, att den av kommittén föreslagna veder-

lagsklausulen i 9 § enligt hans uppfattning vore felkonstruerad. Böös yttrar

härom.

Sådan klausulen i förslaget är avfattad medför den å ena sidan att tre-

vaktindelad personal å fartyg med mindre bruttodräktighet an 500 ton_icke

kommer i åtnjutande av någon vederlagsförman alls, vilket knappast torde

ha varit kommitténs avsikt; å andra sidan verkar förslaget darhan att viss

tvåvaktindelad personal kommer att erhålla rätt till vederlag i storre ut­

sträckning än som åsyftats med de stadganden i konventionen, vaniran ve-

derlagsidén är hämtad. Meningen torde, i korthet uttryckt, kunna sagas vara

att trevaktindelad personal skall erhålla kompensation för sondagar till

sjöss, medan tvåvaktindelad personal skall åtnjuta kompensation för den

tid som överstiger den ordinarie arbetstiden vid trevaktindelmng. Fn ligt

min mening bör paragrafen i anslutning till motsvarande stadganden i kon­

ventionen avfattas så, att vederlag skall ånjutas for ordinarie arbetstid som

överstiger a) 48 timmar då fråga är om sjöman vars ordinarie arbetstid till

sjöss enligt 4 § utgör högst 8 timmar om dygnet, och b) 112 timmar under

två veckor i följd då fråga är om annan sjöman (dvs. tvåvaktindelad perso­

nal och ekonomipersonal).

78

Kommittéledamoten

Reuterskiöld

anför, att de flesta sjömän av man-

skapsgrad icke vore pamönstrade fartygen mer än omkring två tredjedelar

av året. För dessa sjömän vore vederlagsbestämmelserna i 9 § sålunda med

hänsyn till fritidsbehovet icke påkallade. De komme därför med säkerhet

att i mycket stor utsträckning verka i löneförbättrande riktning. Det vore

även enligt kommittémajoritetens mening oriktigt att i lagstiftningsväg

medverka därtill. Bestämmelsen borde därför utgå. Reuterskiöld yttrar vi­

dare, under framhållande av liknande synpunkter som kommittéledamoten

Böös, att bestämmelsen icke vore riktigt uppbyggd. Slutligen uttalar Reuter­

skiöld, att bestämmelsen kunde komma att medföra betungande konsekven­

ser för svensk sjöfart.

Remissyttrandena.

Kommerskollegium

anser den av sjömanskommittén

föreslagna bestämmelsen rörande vederlag för viss ordinarie arbetstid icke

vara utformad på ett tillfredsställande sätt. I anslutning till de av Böös an­

förda synpunkterna föreslår kollegium, att vederlag skall utgå, om den or­

dinarie arbetstiden överstiger a) 48 timmar i veckan då fråga är om vakt-

indelad sjöman vars ordinarie arbetstid till sjöss utgör 8 timmar om dyg­

net eller b) 112 timmar under loppet av två veckor i följd då fråga är om

annan sjöman.

Sjöfolksförbundet

uttalar, att sjömanskommitténs konstruktion av veder-

lagsbestämmelsen vore felaktig under förutsättning att kommittén avsett

att bereda trevaktindelad personal kompensation för arbetstid, som över­

stiger 48 timmar i veckan. Bestämmelsen borde enligt förbundet omformu­

leras så, att sjöman, vars ordinarie arbetstid enligt 4 § utgör högst 8 tim­

mar om dygnet, tillförsäkras vederlag för ordinarie arbetstid, överstigande

48 timmar i veckan.

Landsorganisationen

har samma uppfattning som Sjöfolksförbundet i

fråga om vederlagsrätten för trevaktindelad personal. Landsorganisationen

upptager därjämte till behandling frågan, om, på sätt Böös anser, den av

kommittén föreslagna vederlagsbestämmelsen även måste anses felkon-

struerad därigenom att viss tvåvaktindelad personal skulle erhålla vederlag

redan för arbetstid, som överstege 48 timmar i veckan. Enligt Landsorgani­

sationens mening föreligger här icke någon felkonstruktion. Härom anför

organisationen följande.

Böös torde här åsyfta styrmän och maskinister på fartyg i östersjöfart

med en bruttodräktighet av 500—1 000 registerton. För den begränsning

av trevaktssystemets tillämpning för denna personal — i jämförelse med

manskap å samma fartyg — som förslaget innebär kunna måhända sak-

liga skäl anföras, men dylika skäl synas ej kunna förebringas för en mot-

svarande begränsning av vederlagsrätten.

Fartggsbefälsföreningen

förordar att vederlagsbestämmelsen omarbetas

på sätt Böös föreslagit. Föreningen anför härutinnan följande.

Det vill synas, som om kommitténs förslag i sin nuvarande form skulle

ge anledning till vissa egendomliga förhållanden. Genom att kompensation

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 265-

79

för all tid överstigande 48 timmar per vecka bestämts för alla fartyg med

en bruttodräktighet överstigande 500 ton kommer man därhän att befäl

och maskinmanskap å ett fartyg mellan 500 och 1 000 bruttoton i östersjö­

fart skulle vara skyldiga att arbeta 24 timmar på två efter varandra fol-

jande dygn men ändock skulle få kompensation för all tid överstigande

48 timmar i veckan. Å andra sidan skulle samma kategorier på ett fartyg

under 500 bruttoton i vidsträcktare fart endast få kompensation för tid

överstigande 56 timmar, d. v. s. de skulle aldrig få någon kompensation

för tjänst på söndagar under resan.

Sveriges redareförening

uttalar sin anslutning till Reuterskiölds syn­

punkter och anför därutöver i huvudsak följande.

Konsekvenserna vid en tillämpning av den föreslagna vederlagsbestäm-

melsen bliva sådana, att de komma att orsaka svårigheter och tvister. Det

kan icke vara riktigt, att man nyttjar artiklarna 12:4, 13:5 och 14: 4 i

Seattlekonventionen, då man icke begagnat sig av möjligheten i artikel 11

och uppdragit rimliga gränser mellan när- och fj ärrtrafik och ej heller

följt konventionens'huvudstadgande i artikel 2:2 angående tillämpnings­

området. — Ett exakt bedömande av de ekonomiska konsekvenserna av

vederlagsbestämmelsen är icke möjligt men redan nu torde med visshet

kunna sägas, att desamma komma att bliva betydande för sjöfartsnäring­

en. Då kompensationen i första hand ansetts böra utgå i form av fritid,

måste man räkna med att fartygen i många fall icke hava tillgång till till­

räckligt antal man under hamnliggande för att handhava fartygens skötsel.

Härigenom måste extra folk från land anställas för utförandet av nödvän­

diga arbeten, om icke fartygens drift och underhåll skall eftersättas. Vad

detta betyder ur kostnads- och konkurrenssynpunkt ligger i öppen dag.

Segelfartggsföreningen

anser likaledes, att vederlagsbestämmelsen bör

utgå. Såsom skäl härför åberopar föreningen, att stadgandet i praktiken

skulle medföra, att alla fartyg bleve underkastade trevaktssystem, samt att

bestämmelsen gåve arbetstagarna ett stöd vid avtalsförhandlingarna med

arbetsgivarna.

Kanalflottans rederiförening

finner det uppenbart, att i kanaltrafiken ve­

derlagsbestämmelsen icke kan leda till annan påföljd än en väsentlig löne­

stegring, då i nämnda trafik möjligheterna att kompensera besättningen

med fritid äro mycket små. Tidsperioden 112 timmar är enligt föreningen

alltför snävt tilltagen och bör för kanaltrafiken icke sättas lägre än till 126

timmar. Med hänsyn till kanalsjöfartens starkt säsongmässiga karaktär

ifrågasätter för övrigt föreningen, huruvida någon vederlagsbestämmelse är

nödvändig för denna trafik.

Arbetsgivareföreningen

framhåller, att för den sjöfart, som representeras

av föreningen, den överskjutande arbetstiden skulle bliva så betydande,

att möjlighet icke funnes att ge kompensation genom fritid i hamn.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart

anmärker på att sjömanskommittén

gått längre än Seattlekonventionen därutinnan, att viss tvåvaktindelad per­

sonal enligt kommittéförslaget erhåller vederlag så snart den ordinarie ar­

betstiden överstiger 48 timmar i veckan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

80

Departementschefen. Med hänsyn till de särskilda driftsförhållandena

inom sjöfarten är det i allmänhet praktiskt omöjligt att begränsa arbets­

tiden för sjöfolket på samma sätt som för arbetstagare i land, d. v. s. till

48 timmar i veckan. För att emellertid bereda sjömännen viss kompensa­

tion för deras längre arbetstid har sjömanskommittén föreslagit, att ve­

derlag skall utgå för den del av den ordinarie arbetstiden, som, i vissa

fall, överstiger 48 timmar i veckan eller, i andra fall, 112 timmar under lop­

pet av två veckor i följd. Vederlaget har icke fixerats i lagen utan har före­

slagits skola fastställas genom kollektivavtal. Härvid skulle avseende fästas

å att det i största möjliga utsträckning borde utgå i form av fritid i hamn.

Emot den av sjömanskommittén föreslagna ordningen har bl. a. gjorts den

principiella invändningen, att bestämmelsen i stor utsträckning komme att

verka i lönelörbättrande riktning och att det vore oriktigt att lagstiftnings­

vägen bidraga till löneförhöjningar. Enligt min mening strider emellertid

icke kommitténs förevarande förslag mot principen, att lönefrågor böra

regleras av parterna själva. Enligt förslaget överlämnas det ju till parterna

att bestämma vederlaget, vilket helst bör utgå i form av fritid. Under sådana

förhållanden och då den av kommittén föreslagna ordningen svnes vara en

iämplig väg att i skälig mån utjämna klyftan mellan arbetsförhållandena

för sjöfolket och för arbetstagare i land, ansluter jag mig till tanken att

vederlag skall utgå för viss del av sjömans ordinarie arbetstid.

Förebilden till sjömanskommitténs förslag till vederlagsbestämmelser är

att finna i Seattlekonventionen. Denna ger uttryck för principen att tre-

vaktindelad personal skall erhålla kompensation för söndagsarbete (arbets­

tid utöver 48 timmar i veckan) och annan personal för arbetstid utöver en

genomsnittlig arbetsdag av 8 timmar (arbetstid utöver 112 timmar under

loppet av två veckor i följd). Kommitténs förslag avviker emellertid från

konventionens linje. Sålunda skulle trevaktindelad personal å fartyg med

mindre bruttodräktighet än 500 ton icke komma i åtnjutande av något

vederlag alls och å andra sidan viss tvåvaktindelad personal erhålla rätt

till vederlag i större utsträckning än som åsyftats i konventionen. Enligt

min mening föreligger icke anledning att på denna punkt frångå Seattle­

konventionen. Jag förordar därför, att vederlagsregeln konstrueras i över­

ensstämmelse med vad kommittéledamoten Böös samt kommerskollegium

föreslagit på denna punkt.

Beträffande sättet för bestämmande av vederlag och formen för veder­

laget ansluter jag mig i stort sett till sjömanskommitténs förslag. Då emel­

lertid icke alla redare och sjömän omfattas av kollektivavtal, bör vederlaget

kunna fastställas icke blott genom kollektivavtal utan även genom annan

överenskommelse. Den av kommittén förordade formuleringen beträffande

formen för vederlaget synes mig vidare binda parterna i alltför hög grad.

Jag förordar därför, att det föreskrives att vederlaget skall lämnas i form

av fritid eller på annat sätt. Denna formulering överensstämmer med Seattle-

konventionens text. Att fritid, vilken lämnas såsom vederlag, icke skall räknas

som semester torde icke behöva särskilt utsägas i lagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265-

Kungi. Maj:ts proposition nr 265-

81

3 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg i närtrafik (10 §).

10 §

(ordinarie arbetstid i närtrafik).

Denna paragraf motsvarar 9 § sjöarbetstidslagen. I detta lagrum stadgas,

att om fartyg nyttjas i annan fart än i 3 § sägs (närtrafik), den ordinarie

arbetstiden skall, såvida skeppstjänsten ej är anordnad i enlighet med stad-

gandena för fjärrtrafik, utgöra högst 24 timmar för två dygn i följd. Sjöman,

som ej tillhör ekonomipersonalen å passagerarfartyg, må dock icke såsom

ordinarie arbete åläggas skeppstjänst under längre tid än sammanlagt 03

timmar i veckan.

Sjömanskommittén

har i sitt förslag upptagit samma huvudstadgande

för närtrafiken som i gällande lag, nämligen att den ordinarie arbetstiden

skall utgöra högst 24 timmar för två dygn i följd. Stadgandet kompletteras

med en regel, att arbetstiden dock icke må överstiga 112 timmar under lop­

pet av två veckor i följd. Denna regel är generell och omfattar sålunda jäm­

väl ekonomipersonalen på passagerarfartyg.

Som motivering för förslaget anför kommittén, att enligt dess uppfatt­

ning även det sjöfolk, som sysselsattes å fartyg i närtrafik, principiellt bor­

de komma i åtnjutande av en arbetstidsreglering, som innebure en normal­

arbetsdag av 8 timmar i genomsnitt. Genom kollektivavtal hade arbetstiden

också i flera fall inskränkts på detta område. Allvarligare praktiska hinder

torde icke föreligga för att minska arbetsdagen från genomsnittligt 9 till 8

timmar, särskilt som verkningarna avsevärt mildrades genom att den ge­

nomsnittliga arbetstiden finge utjämnas under loppet av två veckor i stäl­

let för en. Vad särskilt anginge arbetstiden för eRonomipersonalen å pas­

sagerarfartyg i närtrafik ville kommittén nämna, att den ordinaiie ar­

betstiden i den mest betydelsefulla farten, skärgårds- och mälartrafiken,

vore begränsad genom kollektivavtal till 69 timmar i veckan för den kvinn­

liga personalen. Den av kommittén föreslagna inskränkningen kunde i vissa

fall bli rätt avsevärd, men kommittén förmenade, att det särskilt på när­

trafikens område skulle visa sig möjligt att åstadkomma en väsentlig ratio­

nalisering av arbetet. Kommittén ville därjämte erinra om att enligt 1 § i

kommitténs lagförslag serverings- och uppassarpersonal på fartyg med

mindre bruttodräktighet än 500 ton vore undantagen från sjöarbetstidsreg-

leringen. Fartyg av nu nämnd storlek utgjorde huvuddelen av närtrafiks-

tonnaget.

Kommittéledamoten

Reuterskiöld

framhåller, att fartygen i närtrafik

förde en ojämn kamp mot andra transportmedel. Det vore fara värt, att

den ökning av utgifterna för denna trafik, som bleve följden av kommit­

téns förslag om förkortad arbetstid, komme att i en del fall omöjliggöra

driften. Detta kunde bl. a. medföra, att den inom våra vidsträckta skär­

gårdsområden bosatta befolkningen bleve lidande. Slutligen uttalar Rcuter-

0

Bihcing till riksdagens protokoll HUS. 1 samt. Nr 265.

82

skiöld, att en ekonomisk utredning angående verkningarna av kommitténs

lörslag beträffande närtrafiken borde företagas, innan slutlig ståndpunkt

därtill fattades.

Remissyttrandena. Sjömanskommitténs ändringsförslag beträffande den

ordinarie arbetstiden å fartyg i närtrafik lämnas utan erinran av

Sjöfolks-

förbnndet.

Sveriges redareförening

ansluter sig till Reuterskiölds reservation.

Segelfartggsföreningen

hemställer, att maximiarbetstiden för två veckor

i följd måtte höjas från 112 till 126 timmar.

Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening

anhåller, att arbetstiden

för sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen, måtte fastställas till högst

120 timmar under två på varandra följande veckor samt arbetstiden för

ekonomipersonal till 130 timmar under två veckor. Såsom motivering här­

för anför föreningen i huvudsak följande.

Kommittéförslaget skulle i praktiken i jämförelse med nu enligt lag och

avtal tillämpade bestämmelser innebära sådana avsevärda begränsningar

av arbetstiden som en minskning av densamma för vissa personalkategorier

från 63 till 56 timmar i veckan och för andra från 70 till 56 timmar i vec­

kan. De praktiska hindren för ett genomförande av förslaget äro väsent­

liga. Skall arbetstiden minskas ombord å skärgårds- och mälarbåtarna,

måste antingen resornas antal eller längd minskas för varje fartyg eller

ock måste besättningarna ökas och i samband härmed bostadsutrymmena

utökas. En utjämning av arbetstiden över två veckor är icke av sådant vär­

de, att den kan tagas till intäkt för en minskning av arbetstiden. Den ratio­

nalisering av arbetet, kommittén förutsätter vara möjlig, kan enligt rede­

riernas uppfattning icke genomföras, såvida icke med rationalisering här

menats ett helt eller delvis nedläggande av restaurationsrörelserna på farty­

gen. — Kostnadsökningarna för det 60-tal skärgårds- och mälarbåtar, som

tillhöra föreningen, kunna för samtliga personalkategorier, inklusive befä­

let, beräknas uppgå till mer än 500 000 kronor. Kostnaderna för den erfor­

derliga utökningen av personalens bostäder torde belöpa sig till cirka 900 000

kronor. I detta sammanhang må framhållas, att det nu icke längre är

möjligt att utöka bostäderna utan att ytterligare inkräkta på passagerar­

utrymmena med påföljd att det tillåtna passagerarantalet minskas och

därmed även möjligheterna att i fortsättningen driva den redan nu ekono­

miskt hårt trängda rederirörelsen med skärgårds- och mälarfartygen.

Departementschefen. Den av sjömanskommittén föreslagna minskningen

av den ordinarie arbetstiden å fartyg i närtrafik till högst 112 timmar un­

der loppet av två veckor i följd synes mig i och för sig önskvärd. Det torde

ock i allmänhet vara möjligt att genomföra densamma utan alltför svåra

ekonomiska konsekvenser för sjöfarten, under förutsättning att längden

av avdragsgilla uppehåll bestämmes på sätt jag förordat under 2 §. Den av

kommittén föreslagna förlängningen från en vecka till två veckor av tids­

perioden för beräkningen av den maximala ordinarie arbetstiden torde bi­

draga till att underlätta arbetstidsförkortningens genomförande. Härigenom

erhåller arbetsledningen större frihet och möjlighet att smidigare anpassa

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

83

arbetstiden efter växlande trafikbehov. Trots detta kan det emellertid för

viss trafik av säsongbetonad karaktär stundom bliva vanskligt att tillgodose

det normala trafikbehovet inom ramen för den föreslagna arbetstiden. Sär­

skilt gäller detta skärgårdstrafiken, som under cirka tre månader på som­

maren företer en betydande intensitet i jämförelse med de lugnare förhållan­

dena under året i övrigt. Med de svårigheter, som härigenom kunna uppstå,

torde man emellertid kunna komma till rätta genom tillämpning av dis­

pensregeln i 1 § 3 mom. Dispensmöjligheten har sedan länge i viss utsträck­

ning anlitats för den säsongbetonade trafikens del.

Vad angår ekonomipersonalen å passagerarfartyg, för vilken den av sjö-

manskommittén föreslagna arbetstidsförkortningen är mest långtgående,

vill jag erinra om att personer, som äro anställda å fartyg med en brutto-

dräktighet understigande 500 registerton huvudsakligen för att direkt be­

tjäna passagerare, jämlikt 1 § 2 mom. departementsförslaget äro undan­

tagna från sjöarbetstidslagens tillämpning. För den övriga ekonomiperso­

nalen torde det med god vilja i allmänhet låta sig göra att begränsa arbets­

tiden på samma sätt som för besättningen i allmänhet, även om detta nå­

gon gång kan komma att ske på bekostnad av den övriga besättningens och

måhända i någon mån också passagerarnas bekvämlighet och trevnad.

I händelse av allvarliga svårigheter torde i enskilda fall dispens få med­

delas jämlikt 1 § 3 mom.

Under åberopande av det anförda tillstyrker jag, att den ordinarie ar­

betstiden å fartyg i närtrafik begränsas på sätt sjömanskommittén före­

slagit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265-

4 KAP.

Säkerhetstjänst och övertidsarbete (11—14 §§).

11 §

(säkerhetstjänst).

Denna paragraf motsvaras av 10 § sjöarbetstidslagen. Där medgives för

närvarande, att utöver vad i 2 och 3 kapitlen sägs skeppstjänst — utan

särskild ersättning, om ej annat överenskommits — må åläggas sjöman i

vissa farosituationer samt för deltagande i föreskrivna övningar med bärg­

nings- och eldsläckningsredskap o. d. Sjömanskommittén föreslår ingen änd­

ring av stadgandet.

Som jag nämnt i det föregående förordar jag emellertid för egen del,

att ytterligare en art av arbete, nämligen utförande av sedvanliga och nöd­

vändiga nautiska och meteorologiska observationer, skall hänföras till sådan

skeppstjänst som, ehuru utförd utom ordinarie arbetstid, enligt 11 § ej

utan överenskommelse därom berättigar sjömannen till särskild ersätt­

ning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

12 §

(övertidsarbete).

I denna paragraf, som frånsett en ändrad paragrafhänvisning upptager

det nuvarande stadgandet i It § sjöarbetstidslagen i oförändrad lydelse,

bestämmes begreppet övertidsarbete. Sålunda säges, att utöver vad i 2 och

3 kapitlen stadgas må mot ersättning åläggas sjöman jämväl annan än i

It § omförmäld skeppstjänst (övertidsarbete).

13 §

(begränsning av övertidsarbete).

Paragrafen motsvarar 12 § sjöarbetstidslagen.

Sistnämnda lagrum innehåller såsom huvudbestämmelse, att sjöman må

användas till övertidsarbete högst 24 timmar i veckan. Å fartyg i fjärrtrafik

må dock övertidsarbete icke förekomma i sådan utsträckning, att tiden för

sjömannens skeppstjänst under ett och samma dygn därigenom skulle upp­

gå till mer än 16 timmar. Härutöver gäller, att å fartyg i nordsjö- eller vid­

sträcktare fart övertidsarbete ej må förekomma regelbundet till sjöss.

För trevaktindelade styrmän, vilka tillika utföra radiotelegraf- eller radio­

telefontjänst, innehåller paragrafen en specialregel. Denna innebär, att i vis­

sa fall en del av radiotjänsten skall avdragas från den i paragrafen medgiv­

na övertiden av 24 timmar i veckan.

Från de sålunda stadgade begränsningarna undantages i paragrafen över­

tidsarbete, som erfordras för vissa uppräknade slag av skeppstjänst. Dessa

äro a) nödig vakttjänst i hamn, b) vidtagande av åtgärd, som blivit påbju­

den av myndighet i hamn, c) skeppstjänst, som föranledes därav att be­

sättningen minskats under pågående resa, samt d) annan skeppstjänst, som

ej kan tåla uppskov och som måste fullgöras å tid, då sjöman icke eljest en­

ligt sjöarbetstidslagen har att förrätta arbete.

Sjömanskommittén

har i sitt förslag upptagit den nuvarande huvudbe­

stämmelsen om högst 24 timmars övertidsarbete per vecka. Regeln om be­

gränsning av övertidsarbete till sammanlagt högst 16 timmars skeppstjänst

under ett och samma dygn har utsträckts att gälla även fartyg i närtrafik.

Vidare har förbudet mot regelbundet övertidsarbete till sjöss i nordsjö- eller

vidsträcktare fart ersatts med en allmän rekommendation gällande alla far­

tyg, att övertidsarbete ej bör förekomma regelbundet.

Eftersom kommittén i sitt lagförslag principiellt likställt radiotelegraf-

och radiotelefontjänst med annan skeppstjänst, har den speciella regeln för

övertidsarbete av styrmän, som tillika utföra radiotjänst, borttagits.

De särskilda undantagen från begränsningen av övertidsarbetet i gällande

lag ha av kommittén bibehållits oförändrade.

Till motivering för sitt förslag anför sjömanskommittén följande.

Kommittén har främst av arbetshygieniska skäl utsträckt 16-timmars-

begränsningen till att gälla även för närtrafik. Häremot kan invändas, att

i de fall då den ordinarie arbetstiden är begränsad till 24 timmar för två

dygn i följd endast obetydligt utrymme kommer att finnas för övertidsar­

bete. Skulle övertidsarbete, utan att något av undantagen från begränsningen

skulle vara tillämpligt, behöva anlitas i sådan utsträckning att en samman­

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

85

lagd arbetstid av mer än 16 timmar om dygnet skulle behöva uttagas, tor­

de detta enligt kommitténs uppfattning ofta bero på något missförhållande

i själva arbetsorganisationen. Vad särskilt angår den av kommittén föreslag­

na rekommendationen, att övertidsarbete ej bör förekomma regelbundet, må

anföras, att kommittén av skäl som tidigare angivits funnit den föreslagna

arbetstidsbegränsningen såsom helhet betraktad icke kunna genomtöras utan

att övertidsarbete mer eller mindre regelbundet kommer att behöva anlitas

åtminstone under en övergångsperiod; detta arbete bör dock, sedan den

nya arbetsrutinen blivit inarbetad, så småningom kunna begränsas.

Kommittéledamoten

Reuterskiöld

förklarar i sitt särskilda yttrande, att

han icke kunde ansluta sig till kommitténs förslag, att styrmanstelegrafists

övertidsarbete skall medräknas i det begränsade antalet övertidstimmar per

vecka.

I fortsättningen anför Reuterskiöld bl. a. följande.

Vidare finner jag icke kommitténs skäl bärande, då det anföres, att den

föreslagna arbetstidsbegränsningen skall kunna genomföras utan regelbun­

det övertidsarbete mer än under en kortare övergångsperiod. Härvid behö­

ver endast hänvisas till den omständigheten, att, när det gäller såväl befäl

som ekonomipersonal redan nu svårigheter föreligga att bemanna fartygen.

Genomförandet av den nu föreslagna lagen finge — därom äro alla ense

— till följd, att ytterligare ett stort antal sjömän av skilda kategorier måste

anställas. Då sådana icke kunna anskaffas, säger det sig självt, att man

måste låta den personal, som finnes tillgänglig, arbeta på övertid i betydligt

större utsträckning än vad nu är fallet. Det kan såsom redan nämnts icke

förväntas, att befälsbristen inom överskådlig tid skall kunna fyllas, enär

härför skulle behövas icke endast en mångdubbling av den nuvarande re­

kryteringen utan även en utvidgning av navigationsskolorna.

Därtili kommer, att man måste räkna med att ytterligare bostäder icke

kunna anordnas i någon större utsträckning å redan existerande fartyg.

Övertidsarbete kommer sålunda enligt min mening att bliva allmänt före­

kommande. Om detta ses mot bakgrunden av att övertid redan nu måste

uttagas i mycket stor utsträckning, inses lätt konsekvenserna i detta avse­

ende av en skärpt arbetstidsreglering.

Remissyttrandena.

Sveriges redareförening

ansluter sig till Reuterskiölds

reservation samt understryker, att övertidsarbete måste tillgripas i betydligt

större utsträckning än hittills, om förslaget genomföres.

Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening

samt

Segelfartygsförening­

en

framställa erinringar mot att den dygnsbegränsning av sammanlagd ar­

betstid till högst 16 timmar, som tidigare gällt endast fjärrtrafiken, nu skulle

gälla även närtrafiken. Den förstnämnda föreningen anför härutinnan bl. a.

följande.

En sådan utvidgning av dygnsbestämmelsen skulle i hög grad beröra pas­

sageraretrafiken i landets skärgårdar, där fartygen vid veekoskiftena nödgas

väsentligt utöka turernas antal mellan skärgårdarna och intilliggande tät­

orter. Arbetstiden blir vid dessa tillfällen mycket koncentrerad men kan

kompenseras dagarna före och efter veckosluten, om lagstiftningen, såsom

hittills skett, lämnar möjlighet därtill.

86

Kungi. Mcij:ts proposition nr 265-

Departementschefen. Sjömanskommittén har föreslagit, att den för fjärr-

trafiken nu gällande regeln, att ordinarie arbetstid jämte övertid må uppgå

till högst 16 timmar under ett och samma dygn, skall utsträckas till att om-

tatta även närtrafiken. Såsom Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening

framhållit kan detta förslag, om det genomföres, medföra olägenheter för

skärgårdstrafiken vid veckoskiftena. Enligt min mening tala emellertid så

starka arbetshygieniska skäl för förslaget, att jag, trots nyssnämnda olä­

genheter, anser mig böra förorda detsamma. Det torde icke vara omöjligt

för rederierna att genom en lämplig organisation av arbetet komma till

rätta med svårigheterna på området.

Såsom framhållits i den allmänna motiveringen är det icke möjligt att

genomföra den förkortning av den ordinarie arbetstiden, som departements-

förslaget innehåller, därest icke det nuvarande förbudet mot regelbundet

övertidsarbete upphäves. Det är därför nödvändigt, att förbudet utgår ur

lagen. I likhet med sjömanskommittén anser jag det lämpligt, att i stället

i lagen intages en allmän rekommendation, att övertidsarbete ej bör före­

komma regelbundet.

Vad kommittéledamoten Reuterskiöld anfört rörande styrmanstelegrafists

övertidsarbete synes innebära, att den tid styrman fullgör telegrafisttjänst

utöver honom eljest såsom ordinarie arbete åliggande skeppstjänst icke

skulle inräknas i den tillåtna övertiden om 24 timmar i veckan. Jag anser

det emellertid icke skäligt, att styrmanstelegrafist skall kunna åläggas

mer övertid än andra sjömän. Jag ansluter mig därför till sjömanskommitténs

förslag på denna punkt.

14 §

(ersättning för övertidsarbete).

Paragrafen, som motsvarar 13 § sjöarbetstidslagen och frånsett vissa rent

redaktionella skiljaktigheter överensstämmer med denna, innehåller bestäm­

melser om ersättning för övertidsarbete. Sådan skall antingen utgå i pen­

ningar eller, i vissa fall, beredas i form av fritid. Ersättning, som utgår i

penningar, skall för timme räknat utgöra, när övertidsarbetet utförts å

söckendag, minst en 150-del, och när arbetet utförts å helgdag, minst en

75-del av sjömannens kontanta ersättning, oberäknat kostpenningar eller

däremot svarande ersättning. Övertidsersättningen skall beräknas särskilt

för varje tillfälle övertidsarbete utförts. Påbörjad halvtimme skall ersättas

såsom hel halvtimme. Paragrafen innehåller vidare vissa regler angående

övertidsersättning i form av fritid.

Sjömanskommittén

föreslår, att gällande bestämmelser om övertidser­

sättning bibehållas oförändrade. Kommittéledamöterna Böös och Reuter­

skiöld framföra emellertid i sina särskilda yttranden erinringar mot de

nuvarande bestämmelserna.

Sålunda uttalar

Böös,

att det i konsekvens med kommitténs avböjande

hållning i fråga om lagstiftning på löneområdet enligt hans mening borde

övervägas, om man icke borde överlåta åt parterna att själva överenskom­

ma om övertidsersättningens storlek, självfallet med ett lagstadgat mini­

87

mum, lämpligen bestämt till i Seattlekonventionen föreskrivna 125 procent

av timlönen.

Reuterskiöld

anför bl. a. följande.

Enligt vad jag har mig bekant är det endast här i Sverige, som övertids­

ersättningen utgår med viss del av månadslönen per timme. Ej ens i U.S.A.

med de i förhållande till oss högre lönerna till sjöfolket har man ansett ett

sådant beräkningssätt lämpligt utan kollektivavtalsvägen fastställt vissa be-

lopp per timme för de olika kategorierna. Så har man även förfarit i de

övriga skandinaviska länderna. Det kan icke heller enligt mitt förmenande

vara riktigt att jämväl fortsättningsvis behålla det nu tillämpade systemet

i Sverige. Åtminstone när det gäller befälet kunna ersättningsbeloppen sti­

ga till belopp, som icke kunna anses rimliga och vilka icke förekomma inom

yrken i land. I utlandet har man också haft sin uppmärksamhet riktad på

detta förhållande vilket orsakat vissa svårigheter, när det bland annat gällt

att tidsbefrakta svenska fartyg till utlänningar.

Remissyttrandena. I fråga om ersättningen för övertidsarbete uttala

Sve­

riges redareförening

och

Segelfartygsföreningen

sin anslutning till kom­

mittéledamoten Reuterskiölds särskilda yttrande. Redareföreningen fram­

håller särskilt, att månadslönernas stegring och införandet av olika slag av

lönetillägg medfört, att övertidsersättningen per timme numera för de

högre betalda stigit till belopp, som icke kunna betecknas som skäliga. En

maximigräns för övertidsersättning borde därför fastställas.

Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening

ifrågasätter, under hänvis­

ning till Böös’ och Reuterskiölds reservationer, om det icke vore riktigast

att överlåta åt rederierna och de ombordanställda att själva överenskomma

om övertidsersättningens storlek.

Med anledning av Böös’ reservation anföra

Maskinbefälsförbundet

och

Landsorganisationen,

att om kommittéförslaget hade karaktären av löne-

lagstiftning, detta i lika mån gällde om Böös’ förslag. I båda fallen vore det

fråga om lagstadgade minima för övertidsersättningen, bestämda i relation

till grundlönen. Endast såtillvida avveke reservantens förslag från majori­

tetens, att minimiersättningen med den av honom förordade beräkningen

syntes bliva lägre än enligt majoritetsförslagets med gällande lag överens­

stämmande beräkningsgrunder.

Vad angår beräkningen av övertidsersättningen anför

Maskinbefälsför-

bundet

i huvudsak följande.

Förbundet kan endast med stor tvekan godkänna den i förslaget fast­

ställda ersättningen för övertidsarbete. Förbundet är av den uppfattningen,

att ersättningen snarare bör utgå med en 120-del av månadslönen när arbe­

tet utförts å söckendag och en 60-del om arbetet utförts å helgdag. Som mo­

tivering för detta önskar förbundet framhålla, att i den män arbetstiden

genom den föreslagna lagens ikraftträdande kommer att minskas, kommer

därmed ersättningen i lön per utförd arbetstimme att bli större, om utgåen­

de löner förbli oförändrade. Om sålunda ersättningen i lön för utfört arbete

blir större, anser förbundet det vara en logisk följd att ersättningen för

övertidsarbete också bör bli större.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

88

Departementschefen. Bestämmelserna angående ersättning för övertids­

arbete ha från flera håll ägnats särskild uppmärksamhet. Detta är helt na­

turligt med hänsyn till den omfattning, övertidsarbetet kan befaras komma

att få, och den höga nivå, som den kontanta månadslönen till vissa katego­

rier anställda numera nått.

På grund av övertidsersättningens karaktär av arbetslön synas princi­

piella skäl tala för att överlåta åt parterna själva att avtalsvägen reglera

övertidsersättningens storlek. Så har exempelvis skett i 1942 års arbetstids­

lag för detaljhandeln. Emot denna lösning talar emellertid bl. a. den om­

ständigheten, att Seattlekonventionen ställt övertidsersättningen i bestämd

relation till den ordinarie avlöningen. Konventionen stadgar sålunda, att

övertidsersättningen skall utgöra minst 125 procent av timlönen. Med hänsyn

härtill anser jag mig icke kunna förorda, att sjöarbetstidslagen nu skulle

ändras därhän, att parterna ensamma skulle kunna fritt bestämma övertids­

ersättningens storlek. Sjöarbetstidslagen synes liksom nu böra fastställa

ett minimum för ersättningen.

Om man i lag skall tixera ett minimum för övertidsersättningen, kan

man gå fram efter flera olika linjer. En lösning är att bestämma övertids­

ersättningen på det sätt som Seattlekonventionen anvisar. Det synes emel­

lertid i praktiken möta vissa svårigheter att tillämpa konventionens regel.

Sålunda torde det, då arbetstiden skiftar efter fartygets positioner (i hamn,

till sjöss etc.), vara vanskligt att annorledes än i efterhand beräkna an­

talet arbetstimmar per månad, vilket antal för övrigt förmodligen månad för

månad skulle växla för samma person och säkerligen även skulle vara olika

för sjömän i samma löneställning. Valet synes mig därför böra stå mellan

å ena sidan att fastställa ett fast belopp, eventuellt olika för lägre och liögre

kategorier av anställda, och å andra sidan att tillämpa den beräkningsmetod,

som nu gällande lag innehåller och som enligt sjömanskommitténs förslag

skulle kvarstå oförändrad. Frågan blev föremål för ingående överväganden

under förarbetena till 1938 års lag. Då ett system med fasta belopp med

nödvändighet blir stelt och endast med svårighet kan anpassas efter för­

ändringar i löneläget samt därför icke torde kunna uppfylla Seattlekonven-

tionens krav, anser jag, i likhet med föredragande departementschefen vid

anmälan av 1938 års lag, det klokast att bibehålla det nuvarande systemet.

Jag förordar därför, i likhet med sjömanskommittén, att de nuvarande be­

stämmelserna angående ersättning för övertidsarbete bibehållas oförändrade,

även om övertidsersättningen i vissa fall, särskilt för det högre befälet, där­

igenom kan komma att uppgå till betydande belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

89

5 KAP.

Övriga bestämmelser (15—24 §§).

Av bestämmelserna i detta kapitel motsvaras 15—20 §§ av 14—19 §§ sjö­

arbetstidslagen, 21 § av 21 § sjöarbetstidslagen samt 22—24 §§ av 23—25 §§

samma lag. Endast 16 § i departementsförslaget innefattar sakliga änd­

ringar i förhållande till gällande lag.

16 §

(arbetstidsjournal).

Såsom nämnts motsvarar paragrafen 15 § sjöarbetstidslagen. Sistnämn­

da paragraf innehåller bestämmelser om skyldighet att föra övertidsjournal

å fartyg in. in. Övertidsjournalen skall upprättas enligt formulär, som fast­

ställes av fartygsinspektionens chefsmyndighet, d. v. s. kommerskollegium.

Enligt sista stycket i paragrafen må Konungen eller myndighet som Ko­

nungen förordnar meddela eftergift från skyldigheten att föra övertids­

journal såvitt angår fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart.

Sjömanskommittén

föreslår den sakliga ändringen av bestämmelsen, att

möjligheten att meddela dispens i stället skall avse fartyg med en brutto-

dräktighet understigande 500 ton. Ändringen motiveras med att Seattle-

konventionen omfattar endast fartyg, vilkas bruttodräktighet uppgår till

minst 500 ton.

Remissyttrandena.

Sjöfolksförbundet

yttrar beträffande denna paragraf

följande.

Förutsättningen för att såväl övertidsersättning som den i 9 § stadgade

kompensationen för viss överskjutande ordinarie arbetstid skall komma sjö­

mannen tillgodo torde få anses vara, att arbetstidsjournal fores. Skyldighet

att föra övertidsjournal innebär ingenting annat än att i densamma in o-

res den arbetstid, som enligt den subjektiva uppfattningen hos den person,

som för övertidsjournalen, är att anse som sådan. Särskilt for koks- och

ekonomipersonalen, och med hänsyn till att stadgandet om arbetstids-

schema för denna personal icke är obligatoriskt, har erfarenheten visat, åt

olösliga tvister ständigt uppkomma. När det gällt att losa dessa tvister har

det oftast visat sig vara omöjligt att få fram hur det i verkligheten vari

med arbetstidens längd och förläggning, enär påstående ställts mot pasta-

Enligt vår mening bör därför största avseende fästas vid att den vid

Seattlekonferensen antagna konventionen nr 76 angående hyror, arbetstid

och bemanning i artikel 22 d) stadgar förande av arbetstidsjournal, och vilt

Sjöfolksförbundets styrelse därför påyrka, att den i forslagets 16 § angivna

skyldigheten att föra övertidsjournal utbytes mot skyldighet att fora arbets-

tidsjournal.

Departementschefen. Syftet med den i gällande lag föreskrivna journalen

är att där skall redovisas den övertid, för vilken övertidsersättning skall ut­

gå. Med hänsyn till den nya bestämmelsen i 9 § departementsförslaget, en­

ligt vilken vederlag skall utgå för viss ordinarie arbetstid, blir det, såvitt

90

angår fartyg i fjärrtrafik, i fortsättningen oftast nödvändigt att i journalen

redovisa också den ordinarie arbetstiden, åtminstone i viss utsträckning.

Såsom sjöf olksf orbundet yrkat bör därför stadgas skyldighet att föra ar-

betstidsjournal. Att journalen får denna benämning bör emellertid icke i och

för sig föranleda att all arbetstid skall journalföras. Anteckningarna böra

icke vara mera detaljerade än vad som är praktiskt nödvändigt. Det är

angelaget, att arbetet att föra journalen icke alltför mycket inkräktar på

befälets Övriga göromål. Å andra sidan bör arbetstidsredovisningen i jour­

nalen vara så pass utförlig, att sådana tvister som sjöf olksf örbundet om­

nämnt i sitt yttrande i görligaste mån undvikas. Liksom fallet är beträf­

fande den nuvarande övertidsjournalen bör det ankomma på kommerskol-

legium att fastställa formulär till arbetstidsjournalen.

Mot sjömanskommitténs förslag om ändring av eftergiftsbestämmelsen i

paragrafens sista stycke har jag icke något att erinra. Jag förordar alltså,

att förslaget genomföres.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

Av stadgandena i sjöarbetstidslagens 5 kapitel sakna 20 och 22 §§ mot­

svarighet i departementsförslaget. Enligt förstnämnda paragraf straffas

befälhavare, styrman, maskinist, föreståndare för ekonomiavdelningen el­

ler redare, som sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra fört

falsk övertidsjournal eller övertidsjournalen ändrat eller förstört, undan­

stuckit eller oläslig gjort. Vidare straffas enligt paragrafen redare, därest

förseelse som nu sagts begåtts av någon tillhörande nämnda personalgrup­

per samt förseelsen skett med redarens vetskap och vilja. Straffet är i

samtliga fall dagsböter eller fängelse i högst sex månader. I förhållande till

strafflagens nuvarande bestämmelser om förfalskningsbrott innefattar lag­

rummet i flera avseenden en utvidgning av det straffbara området. Sjö-

manskommittén har icke föreslagit någon saklig ändring av stadgandena

i paragrafen.

I ett nyligen framlagt förslag till lag om ändring i strafflagen (:prop.

nr 80: 1948) ha de nuvarande bestämmelserna i strafflagens 12 kapitel i

väsentliga delar omlagts. Om detta förslag genomföres, skulle — bortsett

från stadgandet om redares husbondeansvar — samtliga i 20 § sjöarbets-

lidslagen upptagna förseelser falla under strafflagen. Sålunda kommer

den som för falsk journal att kunna straffas jämlikt 13 kap. 11 § straff­

lagen för osant intygande, där åtgärden innebär fara i bevishänseende.

Den som falskeligen ändrar journal skulle under samma förutsättning

kunna dömas jämlikt 12 kap. 1, 2 eller 3 § strafflagen för urkundsför­

falskning. Den som förstör, gör obrukbar eller undanskaffar journal, var-

över han ej äger förfoga, skulle slutligen, likaledes under förutsättning att

åtgärden innebär fara i bevishänseende, bli straffbar enligt 12 kap. 4 §

för undertryckande av urkund. Straffskalorna i de nu nämnda lagrummen

i strafflagen äro icke i något fall lägre än straffskalan i 20 § sjöarbets­

tidslagen. De föreslagna strafflagsändringarna äro avsedda att träda i

kraft den 1 januari 1949, d. v. s. samtidigt med den nya sjöarbetstids­

91

lagen. Med hänsyn till det anförda synes någon anledning icke föreligga

att i sistnämnda lag upptaga speciella straffbestämmelser rörande de nu

nämnda brotten.

Även bestämmelsen i 20 § gällande sjöarbetstidslag om redares husbon­

deansvar synes kunna utgå. I den mån en sådan förseelse, som avses i

nämnda paragraf, begås med redarens vetskap och vilja och redaren icke

blir förfallen till ansvar jämlikt någon av strafflagens allmänna medyer-

kansbestämmelser eller annat stadgande i strafflagen, torde något storre

behov av straffansvar för redaren icke föreligga. Jag forordar salunda, att

någon motsvarighet till 20 § icke upptages i den nya sjöarbetstidslagen

I 22 § gällande sjöarbetstidslag föreskrives, att det åligger allmän åkla­

gare att tala å förseelse varom i sjöarbetstidslagen sägs. Ett motsvarande

stadgande förekom redan i 1919 års lag om arbetstiden å svenska fartyg,

sitt utlåtande över förslaget till nämnda lag uttalade lagrådet (prop. nr b

till 1919 års urtima riksdag), att stadgandet såsom obehövligt kunde utga.

Föredragande departementschefen förordade emellertid, att paragrafen

skulle bibehållas till upplysning i där avhandlat hänseende för dem, som

lagen närmast komme att röra. Numera synes anledning saknas att fornya

bestämmelsen. Det må framhållas, att någon motsvarighet icke förekom­

mer i övriga lagar, som reglera arbetstidsförhållanden. Jag föreslår sa­

lunda, att bestämmelsen utgår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

Slutstadganden.

Siömanskommitlén

föreslår, att den nya lagen skall träda i kraft den 1

januari 1949. Kommittéförslaget upptar vidare vissa övergångsbestämmel­

ser, bl. a. ett efter mönster av nuvarande lag formulerat stadgande avse­

ende fartyg, som vid den nya lagens ikraftträdande redan i svensk ago

nyttjas till sjöfart eller som då är under byggnad för svensk rakning och

blivit sjösatt. Stadgandet innebär, att om tillämpningen av bestämmelser­

na i 4 § punkterna a)—g) angående ordinarie arbetstid till sjöss for sjö­

man, som tillhör däcks-, maskin- eller radiopersonalen, skulle krava större

antal man än det för vilket fartygets bostäder eller stadigvarande inrätt­

ningar äro avsedda, den ordinarie arbetstiden till sjöss for sjömannen ma

beräknas utan avseende å vad i nämnda bestämmelser föreskrives. Förut­

sättning härför är, att Konungen eller myndighet som Konungen forordnar

funnit, att det icke är praktiskt möjligt att anordna ytterligare bostader

eller inrättningar å fartyget eller att sådana icke kunna anordnas utan

oskälig kostnad. Vidare skall särskilt bevis om denna Konungens eller

myndighetens prövning ha utfärdats. Sådant bevis må icke ulfardas att

gälla för längre tid än två år åt gången. Motsvarande tid i övergångsbe­

stämmelsen till den gällande lagen utgör fyra år.

.

Sjömanskommittén uttalar, att i de fall då eftergift enligt det föreslagna

övergångsstadgandet lämnats, den subsidiära regeln i

4 §

om

24

timmars

arbetstid för två dygn i följd komme att tillampas. Bestämmelserna i §

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

om vederlag för viss ordinarie arbetstid rönte icke något inflytande av

övergångsstadgandet, varför sålunda i förekommande fall vederlag skulle

utga for ordinarie arbetstid utöver 48 timmar i veckan resp. 112 timmar

under två veckor i följd.

Kommittén anför vidare bl. a. följande.

Kommittén är även medveten om att den strängare arbetstidsreglering

som föreslagits för ekonomipersonalen i vissa fall kan komma att' kräva

oknmg av personalen och ombyggnad av fartygen, varför det har ifråga­

satts huruvida icke ett särskilt övergångsstadgande borde gälla även för

namnda kategori. Av hänsyn till tekniska omständigheter har kommittén

emellertid icke sett sig i stånd att för alla ifrågakommande fall utforma

lämpligt stadgande; kommittén vill anvisa dylika fall att regleras med hjälp

u\ dispensklausulen i 1 § 3 mom.

*

Mot kommitténs förslag till övergångsbestämmelser ha kommittéleda­

möterna Böös och Reuterskiöld anfört erinringar.

Böös

yttrar följande.

Slutligen vill jag beträffande övergångsstadgandet för s. k. existerande

r-vXfi fo*jesla> att giltighetstiden för därstädes avsedda bevis rörande de

förhållanden som skola konstituera rätt att vid arbetstidsberäkningen till-

amPa °v1er§aaösstadgandet, bestämmes till fyra år liksom i 1938 års lag.

„ ti”!11 sk a förhållanden varom här är fråga undergå i regel icke någon

väsentlig förändring under en så kort tidrymd som den majoriteten före­

slagit (tva ar) och det synes mig vara alldeles onödigt att belasta adminis-

Hatl.°n?n med dubbelt så mycket och till stor del sannolikt onödigt arbete

t orKraga varande prövning av förutsättningarna för övergångsstadgandets

F?ra,a,r aJ ,en 1 Jiknande sammanhang vanlig giltighetstid

(Jfr 1930 ars sjoarbetstidskonvenlion), och den har även den fördelen att

provningen kan grundas på resultatet av sådana mera ingående undersök-

ningar av teknisk art som äga rum i samband med de vanligen vart fjärde

ar återkommande periodiska besiktningarna av fartygen.

I

Reuterskiölds

yttrande uttalas följande.

Förslagets övergångsbestämmelser äro icke tillfyllest. Det är nödvändigt

att

ta

0

fcs till existerande fartyg i större utsträckning än vad som

skett i förslaget. Det ma bringas i erinran, att rederierna nödgats bygga

wLnfirr aiiQa.Vartyö! f°”tri anIednin§ av 1938

års sjöarbetstidslag och

sedan tiUfolje 1943 ars hostadsforordning. Det är eu ständig osäkerhet, som

företagen utsattas för genom dessa ideligen återkommande nya författning­

ar a sjöfartens område. Att nu ånyo kräva ombyggnad å fartygen kan icke

garna betecknas annat an som oskäligt. Det är icke för mycket att begära,

att de existerande fartygen lämnas intakta i största möjliga utsträckning.

Salunda bor generell eftergift beviljas för dessa fartyg. Den rätt till indi-

viduena eftergdäer med eu varaktighet av två år, som förslaget innebär,

ar allt för snavt tilltagen och skulle komma att förorsaka en ständig osä-

Kernet tor rederierna.

ö

Vidare kan jag icke finna något skäl, varför dispens icke skall beviljas

aven da det galler okade bostadsutrymmen för ekonomipersonalen. Enligt

de utrednmgar, som verkställts, måste ett stort antal (omkring 400) dylika

arbetstagare nyanställas, därest förslaget genomföres. Eftergifterna böra så­

lunda även avse dessa.

Det är också nödvändigt, att i övergångsbestämmelserna inryckes ett

93

stadgande, huru skall förfaras, då redaren på grund av befälsbrist icke kan

anskaffa behörigt befäl. Då befälsbristen såsom jag tidigare framhållit

för lång tid framåt kommer att lägga hinder i vägen för ett genomförande

av lagens bestämmelser, när det gäller vakttjänsten, måste en klausul av

allmän karaktär tillfogas, som gör det möjligt för befälhavaren, att, för

den händelse han inför behörig myndighet kan styrka omöjligheten att

anskaffa behörigt befäl, erhålla undantag från tillämpningen av lagen.

övergångsbestämmelserna böra hava den innebörden, att hittills gällan-

de regler skola tillämpas och icke begränsas så snävt som föreslagits.

Remissyttrandena.

I fråga om övergångsstadgandet för existerande fartyg

understryker

Sveriges redareförening

vad kommittéledamoten Reuterskiöld

anfört i sitt särskilda yttrande.

Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening

framhåller, att även på

fartyg i närtrafik bostäderna skulle bliva otillräckliga, därest de ombord-

anställdas antal måste ökas. Detta gäller enligt föreningen icke blott i fråga

om bostäder för däcks- och maskinpersonal, inbegripet befälet, utan även

för ekonomipersonalen. Dispensmöjligheten enligt 1 § 3 mom. synes för­

eningen icke komma att fungera tillfredsställande, enär de olika parternas

synpunkter i en fråga som denna ofta kunna vara delade och försvåra ett

avgörande.

Kommerskollegium, Segelfartggsföreningen

och

Arbetsgivareföreningen

förorda, i likhet med kommittéledamoten Böös, att giltighetstiden för de

bevis, som skola utfärdas enligt övergångsstadgandet, bestämmes till fyra år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

departementschef en.

Såsom sj ömanskommittén föreslagit bör den nya la­

gen träda i kraft den 1 januari 1949. I samband med att den gamla lagen

upphäves bör föreskrivas, att vad där är stadgat alltjämt skall gälla beträf­

fande förseelse mot lagen, som begåtts under tiden för dennas giltighet,

ävensom i fråga om domstol i tvistemål, som bör bedömas efter samma lag.

Kommitténs förslag till övergångsstadgande för s. k. existerande fartyg

har upprättats efter mönster av gällande lag. Stadgandet avser däcks-, ma­

skin- och radiopersonalen och tar hänsyn till det fallet, att tillämpningen

av bestämmelserna i 4 § angående 8 timmars ordinarie daglig arbetstid till

sjöss skulle kräva större antal man än det för vilket fartygets bostäder

eller stadigvarande inrättningar äro avsedda. Med hänsyn till de svårighe­

ter som i många fall otvivelaktigt komma att uppstå vid tillämpningen av

de föreslagna arbetstidsreglerna på existerande fartyg synes en sådan be­

stämmelse motiverad. Mot stadgandet har från redarehåll invänts att det

icke vore tillräckligt omfattande bl. a. såtillvida att ekonomipersonalen fölle

utanför. Såsom kommittén antytt torde det emellertid icke vara möjligt att

för nämnda personal uppställa en tillfredsställande regel. Härför äro eko­

nomipersonalens arbetsförhållanden alltför skiftande på olika fartyg. Icke

heller i andra hänseenden synes det lämpligt att utvidga det av kommittén

föreslagna stadgandet. För sådana fall som icke omfattas av detta förelig­

ger emellertid möjlighet till dispens enligt den allmänna dispensregeln i 1 §

94

3 mom., varvid undantagen kunna anpassas efter de speciella förhållanden,

som i olika fall föreligga.

Jag tillstyrker sålunda, att i den nya lagen upptages ett övergångsstad-

gande av den innebörd kommittén föreslagit. Emellertid bör såsom kom­

mittéledamoten Böös förordat giltighetstiden för de i stadgandet avsedda

bevisen bestämmas till fyra år i likhet med vad som skett i gällande lag.

I de fall då övergångsstadgandet tillämpas kommer den ordinarie arbets­

tiden för vederbörande personalkategori att utgöra 24 timmar för två dygn

i följd i stället för 8 timmar per dygn. Med den utformning bestämmelsen

i 9 § om vederlag för ordinarie arbetstid erhållit i departementsförslaget

följer härav, att vederlag kommer att utgå för ordinarie arbetstid utöver

112 timmar under loppet av två veckor i följd.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över det inom

handelsdepartementet upprättade förslaget1 till

sjöarbetstidslag

måtte för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­

lan bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Olle Hellberg.

1 Förslaget som fanns bifogat detta protokoll såsom bihang har här utelämnats. Bihanget

var likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget utom såtillvida, att vissa redak­

tionella jämkningar vidtagits samt att från andra stycket i slutstadgandet uteslutits en bestäm­

melse av innehåll att beträffande förseelse mot sjöarbetstidslagen den 30 september 1938 som

begåtts under tiden för lagens giltighet skulle vad där vore stadgat alltjämt gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

95

Bilaga I.

Konvention (nr 76) angående hyror, arbetstid och bemanning

å fartyg.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Seattle och där samlats den 6 juni 1946 till sitt tjugoåttonde sammanträde

och

beslutat antaga vissa förslag angående hyror, arbetstid och bemanning å

fartyg, vilken fråga utgör nionde punkten på dagordningen för samman­

trädet, samt

funnit, att dessa förslag, vilka innebära en fullständig revision av konven­

tionen 1936 angående arbetstid och bemanning å fartyg, böra taga form av

en internationell konvention,

antager denna, den tjugonionde dagen i juni år nittonhundrafyrtiosex föl­

jande konvention, som skall benämnas »konventionen angående hyror, ar­

betstid och bemanning å fartyg, 1946» [Wages, Hours of Work and Manning

(Sea) Convention, 1946].

Avd. I. Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

Intet i denna konvention skall anses inverka på någon bestämmelse i lag,

skiljedom, sedvänja eller avtal mellan redare och sjömän angaende hyror,

arbetstid eller bemanning, som tillförsäkrar sjömännen förmånligare villkor

än de som stadgas i denna konvention.

Artikel 2.

1. Denna konvention äger tillämpning å varje fartyg i allmän eller enskild

ägo, som

a) framdrives medelst maskineri;

b) är registrerat i ett territorium, för vilket denna konvention gäller;

c) yrkesmässigt nyttjas till befordran av last eller passagerare;

d) nyttjas å resa till sjöss.

2. Denna konvention äger icke tillämpning å:

a) fartyg med en bruttodräktighet understigande 500 registerton;

b) träfartyg av primitiv byggnad, som »dhows» och »junks»;

c) fartyg, som nyttjas till fiske eller i verksamhet, som står i direkt sam­

band därmed;

d) »estuarial craft» (flodmynningsfartyg).

96

Artikel 3.

Denna konvention äger tillämpning å varje ombord anställd person med

undantag av:

a) befälhavaren;

b) lots, som ej tillhör besättningen;

c) läkare;

d) sjukvårdspersonal, som är anställd uteslutande för sjukvård;

e) personer, vilkas åligganden uteslutande avse lasten ombord;

f) personer, som arbeta uteslutande för egen räkning eller gottgöras alle­

nast genom andel i vinst eller förtjänst;

g) personer, som icke gottgöras för sin tjänstgöring eller som erhålla alle­

nast nominell lön eller hyra;

h) personer, som äro anställda ombord av annan arbetsgivare än redaren,

med undantag av radiotelegrafister i tjänst hos ett radiobolag;

i) ambulerande stuveriarbetare, som icke tillhöra besättningen;

j) personer anställda å valfångstfartyg, flytande valkokerier, transport­

fartyg eller eljest hos valfångstexpedition eller liknande företag på villkor

fastställda i särskilt med vederbörande sjöfolksorganisation slutet kollek­

tivavtal för valfångst eller liknande företag, innehållande bestämmelser an­

gående löner, arbetstid och andra arbetsvillkor;

k) personer, som icke tillhöra besättningen (vare sig de äro påmönstrade

eller icke) men som äro anställda under fartygets uppehåll i hamn för repa­

ration, rengöring, lastning eller lossning eller annat liknande arbete eller

för avlösning, underhåll eller vakttjänst.

Artikel i.

I denna konvention avses med:

a) »befäl»: person — annan än befälhavaren — som i sjömansrullan be­

tecknats såsom befäl eller innehar sådan tjänsteställning, att han enligt lag,

kollektivavtal eller sedvänja är att anse såsom befäl;

b) »manskap»: medlem av besättningen, med eller utan behörighetsbevis,

som icke är befälhavare eller befäl;

c) »matros»: besättningsman som enligt nationell lagstiftning eller, där

sådan icke givits, enligt kollektivavtal är att anse såsom kompetent att full­

göra varje åliggande, som kan ankomma på en medlem av däcksmanskapet,

med undantag av arbetsförmän och specialister;

d) »grundhyra»: befäl eller manskap tillkommande kontant lön, ej inräk­

nat övertidsersättning, premier eller andra bidrag i penningar eller in na­

tura.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

Avd. II. Hyra.

Artikel 5.

1. Grundhyran för en matros, anställd å fartyg varå denna konvention

äger tillämpning, må för en kalendermånads tjänst icke understiga i det

Förenade Konungariket Storbritanniens och Norra Irlands valuta sexton