Prop. 1950:99

('angående studentsociala stödåtgärder m. m.',)

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 99.

1

Nr 99.

Kungl. Majrts proposition till riksdagen angående studentsociala

stödåtgärder m. m.; given Drottningholms slott den 3 februari 1950.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande de­ partementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

Enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Josef Weijne.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås införande av studielån med statlig kreditgaranti för studerande vid universitet och högskolor samt vid socialinstituten från och med nästa budgetår. Förslag framlägges rörande formerna för en stat­ lig subvention till uppförande av studentbostadshns.

Vidare behandlas frågan om de högre utbildningsmöjligheternas demo­ kratisering ur principiella synpunkter. I huvuddrag redovisas student­ sociala utredningens framställning rörande universitets- och högskolestuden- ternas aktuella situation och i samband därmed diskuteras olika former av studentsociala stödåtgärder.

1

—

Bihany till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr DO.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 3 februari 1950.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander, statsråden

M

öller

, S

köld

, Q

uensel

, D

ani

-

elson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

W

eijne

, A

ndersson

, L

ingman

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför che­

fen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under åttonde huvud­

titeln, punkten 115, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposi­

tion i ämnet, för budgetåret 1950/51 beräkna till Gemensamma universi-

tetsändamål: Naturastipendier åt studerande vid universiteten och vissa

högskolor ett reservationsanslag av 310 000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen (bilagan 28, Kapital­

budgeten, punkterna 13 och 14) föreslagit riksdagen att, i avbidan på sär­

skild proposition i ämnet, för budgetåret 1950/51 beräkna

dels till 'Statens lånefond för universitetsstudier ett investeringsanslag av

950 000 kronor;

dels ock till Allmänna studielånefonden ett investeringsanslag av

4 000 000 kronor.

Jag torde nu ånyo få anmäla dessa anslagsfrågor.

I samband härmed torde jag få behandla frågan om vissa studentsociala

stödåtgärder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

3

I. Vissa studentsociala stödåtgärder.

1. Inledning.

Den studerande akademiska ungdomens ekonomiska och sociala förhål­ landen ha under årens lopp varit föremål för en omfattande uppmärksam­ het. Olika utredningar ha behandlat hithörande frågor, och även statsmak­ terna ha visat ett positivt intresse, när det gällt att ekonomiskt underlätta studier vid universitet och högskolor för obemedlade och mindre bemed­ lade studenter. De statliga åtgärderna ha emellertid hittills haft en ganska begränsad omfattning. Från och med år 1919 anvisas årligen under den s. k. allmänna studielånefonden medel till räntefria studielån för begåvade, fattiga lärjungar vid offentliga läroanstalter, och år 1939 inrättades en sär­ skild statens lånefond för universitetsstudier. Såsom kapitalinvestering i den sistnämnda fonden har för innevarande budgetår anvisats 950 000 kronor, varav 100 000 kronor till nya lån. Ur allmänna studielånefonden har under läsåret 1949—50 utdelats 1 511 000 kronor för fortsatta lån, därav 518 100 kronor till studerande vid fackhögskolorna och socialinstitu­ ten, samt 1 776 000 kronor för nya lån, därav 661 650 kronor till studerande vid fackhögskolorna och socialinstituten. Sedan år 1939 anvisar riksdagen årligen även medel för utdelning av statsstipendier i form av fri bostad och kost för studerande vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid karo­ linska mediko-kirurgiska institutet. Från och med år 1945 kunna sådana s. k. naturastipendier även tilldelas studerande vid Stockholms och Göte­ borgs högskolor. Slutligen böra nämnas de av 1946 års riksdag beslutade lånen med statlig kreditgaranti åt den, som avlagt akademisk eller därmed jämförlig examen. De sedan 1947 utgående stipendierna för främjande av högre vetenskapliga studier ha däremot tillkommit i första hand som ett led i den vetenskapliga upprustningen i vårt land och torde icke böra hän­ föras till studentsociala stödåtgärder.

Hittills vidtagna åtgärder ha emellertid visat sig otillräckliga för att göra den högre utbildningen åtkomlig för alla därför lämpade. Obemed­ lade och mindre bemedlade studiebegåvade ungdomar äro alltjämt i stor utsträckning av ekonomiska hinder utestängda från möjligheten att skaffa sig högre utbildning. Kungl. Maj:t bemyndigade därför den 29 no­ vember 1946 chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst nio sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning och avgiva förslag angående frågan om universitets- och högskoleungdomens ekono­ miska och sociala föihallandcn. Vid utverkandet av ifragavarande bemyn­ digande anförde jag, efter att inledningsvis ha berört tidigare utredningar

4

samt de åtgärder, som hittills vidtagits för att underlätta högre studier för

obemedlade och mindre bemedlade studenter, bland annat följande.

Sakkunnigutredningens mål bör vara att på grundvalen av gjorda under­

sökningar och överväganden avgiva förslag till åtgärder för att undanröja

ännu kvarstående hinder av ekonomisk natur för studielämplig ungdom

att genomgå utbildning vid våra universitet och högskolor. Detta syfte kan

nås på en, eventuellt flera av tre olika vägar, nämligen studielån, stipendier

och lön under studietiden. Studielån och stipendier äro tidigare prövade

stödformer, medan däremot tanken på lön under studietiden framförts först

under senare år och med en helt ny principiell motivering. Enligt denna äro

högre studier och fackutbildning att betrakta som samhällsnvttigt arbete,

som följaktligen borde betalas i förhållande till sin betydelse för samhället.

Medan stipendier i princip endast tillfalla ekonomiskt behövande eller

givas som belöning för särskilt framstående prestationer, måste studielön

rent principiellt tillfalla alla utan behovsprövning. Dessa distinktioner

torde vara nödvändiga för en diskussion om studiekostnadsproblemet.

Studiekostnadsproblemet måste emellertid behandlas i nära samband

med akademikernas arbetsmarknadsförhållanden. Särskilt aktuella äro frå­

gorna om rationell yrkesvägledning och tillförlitliga arbetsmarknadsprog-

noser för de akademiska yrkena. Även åtgärder på det studentsociala om­

rådet böra ses i sitt samband med studiekostnadsfrågorna. Hur studenternas

bostadsfråga löses kan sålunda få stor betydelse även för utformningen av

exempelvis den statliga stipendiegivningen.

De sakkunniga böra i största möjliga utsträckning utnyttja det utred-

ningsmateriel, som redan föreligger, framför allt det som sammanbragts av

1945 års akademikerutredning. Genom samråd med statens studielåne-

nämnd torde dess erfarenheter och synpunkter rörande låne- och stipendie-

verksamhet böra inhämtas. Kontakt bör vidare hållas med 1945 års uni-

versitetsberedning. Jag förutsätter härvid, att frågor rörande undervisning

och studiernas organisation, såvitt gäller universiteten samt Stockholms och

Göteborgs högskolor, utredas av den sistnämnda sakkunnigberedningen,

men att denna däremot icke behandlar frågor rörande studenternas ekono­

miska och sociala förhållanden.

De sakkunniga böra icke begränsa sin utredning till att avse endast stats-

universiteten, karolinska institutet och de s. k. fria högskolorna utan böra

ingå på de studentsociala förhållandena även vid de s.k. fackhögskolorna.

När det gäller att finna lämpliga stödformer böra de sakkunniga i första

hand undersöka möjligheten att medelst studielån giva varje studerande

tillräckliga ekonomiska resurser för att under eget ansvar kunna bedriva

studier. Olika kreditformer kunna härvid tänkas. Sannolikt torde de nyligen

möjliggjorda statsgaranterade akademikerlånen kunna erbjuda en lämplig

kreditform även för själva studietiden. Mot studielånen som stödform kan

anföras, att de i och med amorteringstvånget komma att starkt belasta den

yngre akademiskt utbildade arbetskraften. Å andra sidan synes studielåne-

systemet onekligen erbjuda en i stort sett effektiv utväg att nå det mål

varåt man här syftar, samtidigt som denna stödform ur statsfinansiell syn­

punkt ställer sig fördelaktigare än andra.

Ur de studerandes egen synpunkt torde stipendieformen förefalla mest

tilltalande. En sådan lösning av studiekostnadsproblemet är emellertid helt

beroende av statsfinansiella förutsättningar. Finna de sakkunniga likväl

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

denna stödform vara att föredraga framför ett system med studielån, torde

böra beaktas, att stipendiesystemet bör konstrueras så, att åtminstone alla

verkligt studiebegåvade och obemedlade studenter skola kunna erhålla ef­

fektivt stöd. De sakkunniga böra dessutom taga ställning till frågan, huru­

vida kontantstipendier eller naturastipendier äro att föredraga. Med hän­

syn till att studiekostnadsproblemet väsentligen är ett problem om studen­

ternas levnadskostnader vill det synas som om naturastipendier i någon

form vore att rekommendera. Erfarenheterna av de nuvarande statsstipen-

dierna i form av fri bostad och kost äro gynnsamma. Under alla förhållan­

den torde det vidare vara lämpligt att på något sätt kombinera en statlig

stipendiegivning med stöd åt studentbostadsbyggandet. De sakkunniga

böra därför pröva olika tänkbara former av sådant stöd, varvid i första

hand direkta kapitalsubventioner och hyressubventioner torde ifrågakom-

ma. Vidare bör inrättandet av särskilda studentmatsalar övervägas, efter­

som avsevärda besparingar i levnadskostnaderna torde stå att vinna även

på detta område.

I samband med bostadsfrågan böra även de gifta studenternas speciella

problem uppmärksammas. Hyressubventioner i någon form torde sålunda

kunna tänkas för s. k. studentfamiljer, oavsett om de bo i studentbostads­

hus eller hyra i öppna marknaden. Det i den allmänna diskussionen fram­

förda förslaget om särskilda kollektivhus för studentfamiljer med barn

torde likaledes böra bli föremål för prövning.

Ett radikalt och fullständigt utbyggande av det statliga stipendiesyste-

met skulle i realiteten innebära en form av studielön. Såsom tidigare fram­

hållits är nämligen skillnaden mellan statliga studiestipendier och studielön

framför allt av principiell natur. Det är därför angeläget, att de sakkunniga

även taga ställning till själva principfrågan, nämligen huruvida ett statligt

ekonomiskt stöd till de studerande vid universiteten och högskolorna bör

givas med eller utan individuell behovsprövning.

EU utbyggande av stipendiesystemet skulle komma att aktualisera även

en råd andra frågor, som de sakkunniga böra taga ställning till. Härvid står

spörsmålet om de akademiska studiernas frihet i förgrunden. En viss kon­

troll av stipendiaternas eller låntagarnas studieresultat måste nämligen

under alla förhållanden komma till stånd. Men jag är samtidigt klart med­

veten om att en sådan kontroll kan komma att innebära icke önskvärda in­

skränkningar i studiernas frihet. Det gäller därför att söka undvika, att en

större ekonomisk trygghet för de enskilda under studietiden vinnes på be­

kostnad av deras frihet i studierna.

Ett undanröjande av de ekonomiska hindren för tillträde till de akade­

miska studiebanorna kommer otvivelaktigt att medföra en stark ökning av

tillströmningen till universitet och högskolor. T nuvarande läge med brist

på kvalificerad arbetskraft och även med hänsyn till den expansion som är

att vänta pa samhällslivets olika områden, synes det emellertid, som om

risk för överproduktion av högskoleutbildad arbetskraft icke skulle komma

att föreligga under nu överskådlig tid. De sakkunniga torde doek icke böra

förbigå den synnerligen komplicerade frågan om en reglerad tillströmning

till universitet och högskolor. Jag förutsätter emellertid, att eu vägledande

synpunkt för de sakkunniga kommer att vara (önskvärdheten av att såvitt

möjligt undvika spärrar byggda på andra grunder än ett kvalitativt urval.

Till de studentsociala frågorna hör även studenthälsovården, och det är

önskvärt, att de sakkunniga framlägga förslag syftande till en obligatorisk

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

5

hälsokontroll av samt fri sjukvård för den vid universitet och högskolor studerande ungdomen. Frågan om studenternas fysiska fostran förtjänar jämväl att uppmärksammas i detta sammanhang. Slutligen vill jag fram­ hålla, att de sakkunniga höra kunna upptaga även andra än de i det före­ gående angivna studentekonomiska och studentsociala spörsmål till be­ handling.

Den vägledande synpunkten för de sakkunniga bör vara önskvärdheten av att framlägga positiva förslag till de högre utbildningsmöjligheternas demokratisering genom undanröjande av de ekonomiska hindren för till­ träde till de högre utbildningsanstalterna. Utöver denna allmänna målsätt­ ning bör utredningen bedrivas förutsättningslöst. För att snabbt ernå prak­ tiskt genomförbara resultat böra de sakkunniga — om så befinnes lämp­ ligt — successivt framlägga avgränsade förslag.

I direktiven framhålles vidare, att utredningen bör överväga inrättandet av ett prognosinstitut för den intellektuella arbetsmarknaden samt i fråga om universitetsstatistiken upptaga en nära samverkan med 1945 års uni- versitetsberedning.

Såsom sakkunniga tillkallades numera ledamoten av riksdagens andra kammare, filosofie doktorn R. H. L. Edenman (ordförande), medicine kan­ didaten H.S. Dahlström, numera byråchefen i socialdepartementet P. A. Eckerberg, ledamoten av riksdagens första kammare, kommunalborgmästa­ ren i Karlskoga J. E. Ericson, filosofie licentiaten L. F. Kjellman, ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren H. R. Nilsson, e. o. läro­ verksadjunkten N. G. Norman och e. o. byråinspektören N.-O. Witting. Såsom de sakkunnigas sekreterare tjänstgjorde amanuensen E. G. A. Fors­ ström.

De sakkunniga, som antogo benämningen »1946 års utredning om den högre utbildningens demokratisering — studentsociala utredningen», ha den 20 september 1947 avgivit betänkande angående inrättande av ett prognosinstitut för intellektuell arbetskraft samt den 5 november 1948 be­ tänkande och förslag angående studentsociala stödåtgärder (stat. off. utr. 1948:42).

Över sistnämnda betänkande ha yttranden avgivits av universitetskans­ lern efter hörande av vederbörande vid universiteten i Uppsala och Lund, karolinska institutet, Stockholms och Göteborgs högskolor samt tandläkar- högskolorna i Stockholm och Malmö, överstyrelsen för de tekniska hög­ skolorna efter hörande av vederbörande vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola, direktionen för handelshögskolan i Stock­ holm, styrelsen för handelshögskolan i Göteborg, styrelserna för farmaceutiska institutet, veterinärhögskolan, skogsliögskolan och lantbrukshögskolan, styrelserna för socialinstituten i Stockholm och Göteborg samt för syd­ svenska socialinstitutet, direktionen över gymnastiska centralinstitutet, statsstipendienämnderna vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid Stockholms högskola, Göteborgs högskola och skogshögskolan, garantilånenämnden, studielånenämnden, skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, statskon­

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

7

toret, statistiska centralbyrån, järnvägsstyrelsen, medicinalstyrelsen, bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, 19/f6 års folktandvårdssakkunniga samt forskningsrådens samarbetsdelegation.

Tillfälle att yttra sig ha beretts följande: Riksbanksfullmäktige, styrelsen för Sveriges förenade studentkårer, elevkårerna vid socialinstituten i Stock­ holm och Göteborg samt vid sydsvenska socialinstitutet, Alnarps elevkår, styrelsen för svenska bankföreningen, styrelsen för svenska sparbanksför­ eningen, Uppsala studentkårs kreditkassa, Lunds studentkårs kreditkassa,

Götebmgs högskolas studentkårs kreditkassa, Stockholms studentkårers kreditkassa, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges yngre läroverkslärares förening, läroverkslärarnas riksförbund, socialdemokratiska ungdomsförbundet, folkpartiets ungdomsförbund, svenska landsbygdens ungdomsförbund, högerns ungdomsförbund, kommunistiska ungdomsförbundet, styrelsen för svenska landstingsförbundet, tjänstemännens central­ organisation, stiftelsen Uppsala studentbostäder, akademiska föreningens i Lund ekonomiska utskott samt stiftelsen studenthemmet i Stockholm.

Härjämte ha Sveriges yngre naturvetares förening samt styrelserna för Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund, Sveriges småskollärarinneförbund och seminariernas elevförbund inkommit med skri­ velser i ämnet.

I det följande ämnar jag behandla frågan om de högre utbildningsmöjlig­ heternas demokratisering ur principiella synpunkter samt likaledes i princip diskutera olika former av studentsociala stödåtgärder. Jag avser även att i huvuddrag redovisa studentsociala utredningens framställning rörande uni­ versitets- och högskolestudenternas aktuella situation för att därmed få den sociala och ekonomiska bakgrunden till de av utredningen framförda förslagen till studentsociala stödåtgärder. Slutligen ämnar jag hemställa om att för riksdagen framläggas förslag om införande av studielån med stat­ lig kreditgaranti för studerande vid universitet och högskolor samt vid so­ cialinstituten. Jag ämnar även framlägga förslag rörande statlig subven- tionering av studentbostadsbyggnader.

2. Principiella synpunkter på frågan om de högre utbild-

ningsmöj ligheternas demokratisering.

Studentsociala utredningen.

Utbildningsmöjligheternas demokratisering måste enligt de sakkunniga innebära samma rätt och samma möjligheter för envar medborgare att oav­ sett social ställning, ekonomiska förutsättningar och bostadsort få den ut­ bildning, för vilken han eller hon är lämpad. En demokratisering i här nämnda avseende skulle alltså innebära, att nuvarande ekonomiska och geografiska spärrar till såväl läroverk som universitet och högskolor brötos

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 99.

8

och att urvalet till de högre utbildningsanstalterna gjordes beroende ute­

slutande av de studerandes intellektuella förutsättningar och lämplighet

för studier. De sakkunniga framhålla vidare, att en demokratisering av ut­

bildningsmöjligheterna bör ske parallellt med en höjning av hela folkets

bildningsnivå genom en förbättrad obligatorisk skolutbildning. Det före­

liggande förslaget till studentsociala stödåtgärder borde därför betraktas

som ett led i en allmän kulturell upprustning.

De nuvarande utbildningshindren av ekonomisk och geografisk natur

kunna enligt utredningen icke försvaras ur någon synpunkt. Vi göra oss för

det första skyldiga till ett uppenbart slöseri med vårt lands teoretiska be­

gåvningar. När den mänskliga faktorn alltmer kommit att framstå såsom

den största nationella tillgången, måste nämligen ett litet land som vårt

söka att rationellt utnyttja och tillvarataga den begåvning, som kan finnas

inom alla samhällsgrupper. Utredningen anser det ställt utom varje tvivel,

att det finns en stor outnyttjad »begåvningsreserv» framför allt inom de

lägre socialgrupperna men även på ur skolsynpunkt missgynnade orter.

Utredningen framhåller vidare, att ett urval till de högre utbildnings-

banorna, som i stor utsträckning baseras på de enskilda familjernas ekono­

miska och sociala ställning, icke heller kan accepteras med hänsyn till all­

männa sociala rättvisesynpunkter. Privatekonomiska förutsättningar borde

över huvud taget icke vara avgörande för en persons möjligheter att skaffa

sig högre utbildning. En bredare social rekryteringsbas till de ledande pos­

terna i samhället torde slutligen enligt utredningen komma att mildra klass­

motsättningarna och befästa den politiska demokratin. Bildningens nuva­

rande ojämna och godtyckliga fördelning vore över huvud taget en starkt

bidragande orsak till rådande klassföreställningar och sociala motsättningar.

Den nuvarande rekryteringen till universitet och högskolor visar enligt

utredningen, att kravet på en demokratisering av de högre utbildningsmöj­

ligheterna är berättigat. Resultatet av företagna undersökningar — vilket

senare skall redovisas — visar nämligen, att det icke är någon överdrift,

när man i den offentliga debatten gjort gällande, att möjligheten att be­

driva högre studier fortfarande i stor utsträckning är förbehållen personer

ur de bättre situerade samhällsgrupperna.

De sakkunniga äro givetvis medvetna om att även andra än ekonomiska

faktorer påverka rekryteringen till läroverk och högskolor. Föräldrarnas

attityd framför allt gentemot läroverken spelar sålunda en stor roll. Tradi­

tionella och psykologiska synpunkter göra sig likaledes starkt gällande vid

valet av levnadsbana. Även föräldrarnas sociala ambitioner inverka på yr­

kesvalet, och att dessa äro vitt skilda inom olika socialgrupper torde vara

ett känt förhållande. När utredningen likväl anlagt utpräglat ekonomiska

synpunkter på frågan om de högre utbildningsmöjligheternas demokratise­

ring, är det i medvetande om att statsmakterna i stort sett icke ha andra

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 99.

9

möjligheter, om man inom överskådlig tid vill nå resultat, än att genom olika praktiska åtgärder söka bryta nu existerande utbildningshinder av ekonomisk, geografisk och social natur. Utredningen understryker emeller­ tid, att den allvarligt strävat efter att endast föreslå sådana åtgärder, som i tillbörlig utsträckning taga hänsyn till olika socialgruppers traditionella och psykologiska inställning till högre utbildning och yrkesval.

I samband med en diskussion om urvalsprinciperna för de högre skolorna framhåller utredningen, att när den med skärpa hävdat nödvändigheten av att urvalet av elever till de högre skolorna uteslutande sker på grundval av intellektuella och kvalitativa egenskaper, har den därmed naturligtvis icke gjort sig till tolk för en uppfattning, att all begåvning bör komma de s. k. intellektuella och akademiska yrkena till godo. Teoretiskt och allmänt be­ gåvat folk behövs enligt utredningen självklart även på andra yrkesom­ råden, bland annat för att hindra att en ur demokratisk synpunkt olycklig samhällsklyvning uppstår. Någon fara för att de praktiska och manuella yrkena skulle komma att utarmas på all begåvning torde dock icke före­ ligga, och som skäl för detta sitt påstående anför utredningen bland annat de synpunkter skolkommissionen utvecklat i denna fråga.

Utredningen har även behandlat den ofta diskuterade frågan om de aka­ demiska studiernas frihet och understryker bland annat starkt, att samhäl­ lets ekonomiska åtaganden i vad det gäller de enskilda studerandena under inga omständigheter kunna motivera en inskränkning i deras personliga fri- och rättigheter. Beträffande utredningens övriga principiella synpunkter hänvisas till betänkandet, s. 15—21.

Remissyttranden.

Det övervägande antalet remissinstanser har givit sin fulla anslutning till de principiella grundtankarna i utredningens förslag beträffande de högre utbildningsmöjligheternas demokratisering. Allmänt har framhållits önsk­ värdheten av att genom ökade statliga stödåtgärder underlätta högre stu­ dier även för begåvad ungdom från obemedlade och mindre bemedlade hem. Att urvalet till de högre utbildningsbanorna uteslutande bör bero av vederbörandes studiebegåvning understrykes likaledes i ett flertal yttran­ den. Universitetskanslern anser t. ex. en demokratisering av utbildnings­ möjligheterna betingad av rättvisesynpunkter och angelägenheten av att tillvarataga förefintlig studiebegåvning. Skolöverstyrelsen erinrar om att de av utredningen föreslagna åtgärderna ligga helt i linje med de strävan­ den att demokratisera skolutbildningen, som fått uttryck i av 1940 års skolutredning avgivna och delvis realiserade förslag samt i 1946 års skol- kommissions principbetänkande. Socialstyrelsen framhåller bland annat, att bortsett från alla rättvisesynpunkter har samhället icke råd att under­ låta att tillvarataga även de studiebegåvningar, som härröra från mindre

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

10

välsituerade samhällsskikt, och därtill kommer att det för närvarande råder

brist på akademiskt utbildad arbetskraft inom flera yrkesområden, vilket

även socialstyrelsen säger sig haft känning av. Även statskontoret fram­

håller den nuvarande icke obetydliga bristen på intellektuell arbetskraft,

vilket gör det desto angelägnare ur samhällets synpunkt att även begåvad

ungdom i knappa ekonomiska omständigheter får tillfälle till högre studier.

Reservationer mot vissa av utredningens principiella motiveringar för en

demokratisering av de högre utbildningsmöjligheterna anföras av tekniska

högskolans lärarkollegium, som anser det tveksamt, huruvida det är riktigt

ur samhällets synpunkt att vidtaga åtgärder, som kunna medföra en bety­

dande och allmän höjning av antalet studenter vid universitet och högsko­

lor, varvid dock hänsyn måste tagas till, huruvida avsevärd brist på arbets­

kraft finnes inom vissa specialområden. Lärarkollegiet varnar även för en

alltför stark beskäming av de praktiska yrkenas tillgång på intellektuellt

begåvade människor. Den sistnämnda synpunkten framföres även av hö­

gerns ungdomsförbund. Vidare anser svenska bankföreningen att ekono­

miska förutsättningar under rådande förhållanden saknas för att låta de i

betänkandet framförda förslagen omsättas i verkligheten, men även oavsett

allmänt ekonomiska synpunkter ifrågasätter bankföreningen, om det syfte­

mål, som föresvävat de sakkunniga vid förslagens utformande, kan anses

vara befogat.

Departementschefen.

Studentsociala utredningens principiella synpunkter på frågan om de

högre utbildningsmöjligheternas demokratisering kan jag i stort sett an­

sluta mig till. De nuvarande utbildningshindren av ekonomisk och geogra­

fisk natur kunna nämligen svårligen försvaras och måste anses oförenliga

med en demokratisk samhällsuppfattning. Det är därför glädjande, att så stor

enighet synes ha uppnåtts om önskvärdheten av att genom ökade statliga

stödåtgärder underlätta högre studier även för begåvad ungdom från obe­

medlade och mindre bemedlade hem. I princip synes man således vara i

stort sett enig om att urvalet till de högre utbildningsbanorna uteslutande

bör bero av vederbörandes intellektuella förutsättningar och lämplighet för

studier och icke liksom nu i stor utsträckning baseras på de enskilda famil­

jernas ekonomiska och sociala ställning.

Jag vill starkt understryka nödvändigheten av att — även med bortse­

ende ifrån sociala rättvisesynpunkter — främja rekryteringen till univer­

sitet och högskolor med hänsyn till den brist på akademiskt utbildad ar­

betskraft, som råder inom flera yrkesområden och som sannolikt även i

fortsättningen kommer att göra sig gällande, därest icke utbildningskapa­

citeten kommer att öka. Det skulle emellertid få mycket skadliga verk­

ningar för de intellektuella yrkena och för samhället, om denna ökning av

rekryteringen till högre studier i första hand skulle komma att omfatta ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

11

större antal studenter med medelmåttig studiebegåvning. Det framstår därför som angeläget att tillvarataga även de studiebegåvningar, som kom­ ma från mindre välsituerade samhällsskikt. Som utredningen i annat sam­ manhang påvisat, torde det finnas en stor outnyttjad »begåvningsreserv» framför allt inom de lägre socialgrupperna samt på ur skolsynpunkt miss­ gynnade orter.

Det är självklart icke endast ekonomiska faktorer, som påverka rekryte­ ringen till de högre utbildningsanstaltema. De sakkunniga ha också fram­ hållit, att traditionella och psykologiska synpunkter göra sig starkt gällande vid valet av levnadsbana. Föräldrarnas allmänna attityd gentemot olika utbildningsvägar torde ävenledes inverka på barnens olika yrkesval, liksom föräldrarnas sociala ambitioner. Det synes vidare vara en riktig iakttagelse, när utredningen anmärker, att traditionens och hemmiljöns betydelse ofta visar sig hos de unga själva i form av en allmän osäkerhet inför nya yrkes- miljöer, vilket avspeglar sig även vid valet av studieriktning. De här an­ tydda irrationella faktorernas inverkan på rekryteringen till de högre ut- bildningsbanorna torde emellertid icke kunna elimineras, förrän ännu rå­ dande klassföreställningar och fördomar ytterligare försvagats. Under så­ dana förhållanden ha därför statsmakterna, såsom utredningen också fram­ håller, i stort sett icke andra möjligheter, om man inom överskådlig tid vill nå resultat, än att genom olika praktiska åtgärder söka bryta nu existeran­ de utbildningshinder av ekonomisk och geografisk natur.

Jag är även angelägen understryka, att en demokratisering av de högre utbildningsmöjligheterna måste ske parallellt med en höjning av den all­ männa bildningsnivån genom en förbättrad obligatorisk skolutbildning. Ett brytande av de ekonomiska och geografiska utbildningshindren redan på realskole- och gymnasiestudiet är likaledes en förutsättning. Den omfat­ tande stipendieringen vid läroverk och liknande läroanstalter, som numera genomförts och torde komma att ytterligare utbyggas, kommer därför att få den största betydelse även för de studentsociala stödåtgärdernas utform­ ning. Man bör nämligen kunna räkna med ökade förutsättningar att skapa en socialt mera differentierad rekrytering även till universiteten och hög­ skolorna. Frågan om utbildningsmöjligheternas demokratisering måste slut­ ligen ses i samband med den framtida skolans organisatoriska utformning, framför allt med hänsyn till förutsättningarna att skapa ett rationellt urval av elever till gymnasier och högskolor.

I några remissyttranden ha farhågor yppats för att en stark beskärning av de praktiska yrkenas tillgång på intellektuellt begåvade människor skulle bli följden av en betydande och allmän höjning av antalet studenter vid universitet och högskolor. T andra sammanhang har man talat om en »intellektuell utarmning» av de praktiska yrkena etc. Fn utveckling i sådan riktning skulle givetvis vara olycklig. Lika självklart är att teoretiskt och

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 99.

12

allmänt begåvat folk behövs även på andra yrkesområden än de s. k. intel­

lektuella och akademiska. I likhet med såväl studentsociala utredningen som

skolkommissionen anser jag emellertid, att farhågorna för en intellektuell

utarmning av de praktiska och manuella yrkena äro överdrivna. Jag kan

icke heller finna, att några bärande skäl anförts för att frångå denna uppfatt­

ning. För det första torde alla beräkningar av den s.k. begåvningsreservens

storlek vara ytterst osäkra, vilket även framgår av utredningens i ett se­

nare sammanhang redovisade undersökningar. Ökningen av antalet stude­

rande vid universitet och högskolor kommer dessutom alltid att ske under

mer eller mindre hänsynstagande till behovet av arbetskraft inom alla om­

råden. Det finns vidare ingen särskild anledning räkna med att de prak­

tiska yrkena i framtiden skulle få mindre konkurrenskraft än för närvaran­

de. Snarare bör man vid en fortsatt ekonomisk och social utjämning i sam­

hället räkna med motsatsen. Slutligen torde det alltid komma att finnas

människor, som av olika skäl föredraga att göra sina insatser på ett prak­

tiskt yrkesområde, även om teoretiska utbildningsmöjligheter skulle före­

ligga.

Jag vill till sist endast understryka utredningens med skärpa hävdade

uppfattning, att samhällets ekonomiska åtaganden i vad det gäller de en­

skilda studerandena under inga omständigheter kunna motivera en in­

skränkning i deras personliga fri- och rättigheter. Jag vill även erinra om

att jag redan i mina direktiv för utredningen framhöll nödvändigheten av

att söka undvika, att en större ekonomisk trygghet för de enskilda under

studietiden vunnes på bekostnad av deras frihet i studierna.

3. Universitets- och högskolestudenternas aktuella situation.

Studentsociala utredningen har i sitt betänkande lämnat en ganska brett

upplagd redogörelse för universitets- och högskoleungdomens .aktuella si­

tuation. Den inledes med en rad statistiska uppgifter rörande abiturien­

terna, omfattande antalet avlagda studentexamina, abiturienternas sociala

härkomst, betygsnivå, val av vidareutbildning, social härkomst och betygs­

nivå, social härkomst och val av vidareutbildning samt betygsstandard och

val av vidareutbildning.

Framställningen bygger till väsentlig del på en vid statistiska institutio­

nen vid Lunds universitet företagen statistisk undersökning rörande stu-

dentårgångama 1930, 1937 och 1943. Ett omfattande tabellmaterial rö­

rande den sistnämnda årgången ställdes till studentsociala utredningens

förfogande. Lunda-undersökningen, som utförts av pol. mag. Sven Moberg

och professor C.-E. Quensel, har numera i sin helhet publicerats av

1945 års universitetsberedning i dess fjärde betänkande (stat. off. utr.

1949: 48.) Utöver en allmän hänvisning till studentsociala utredningens be­

tänkande s. 25—49 och till universitetsberedningens nämnda betänkande

vill jag anföra följande.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 99.

13

Statistiska uppgifter rörande abiturienterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Abiturienternas sociala härkomst framgår av följande

uppställning, där antalet abiturienter år 1943 fördelats på grupper efter

målsmans yrke.

Yrkesgrupp

Antal abiturienter

Procentuell fördelning

Män

Kvinnor

Summa

Män

Kvinnor

Summa

A. Lantbrukare m. fl. ...

242

122

364

9,6

8,3

9,1

B. Folkskollärare................

16S

135

301

6,6

9,1

7,5

C. Akademiker m. fl............

526

368

894

21,0

24,9

22,6

C. Officerare..........................

85

42

127

3,4

2,8

3,2

D. Direktörer.......................

208

108

316

8,3

7,3

7,9

E. Handlande.......................

325

203

528

12,9

13,7

13,2

F. Högre tjänstemän ....

372

196

568

14,8

13,3

14,2

G. Lägre tjänstemän ....

157

84

241

6,2

5,7

6,0

H. Hantverkare, arbetare

344

152

496

13,7

10,3

12,4

X. Fruar, änkor...................

33

25

58

1,8

1,7

1,5

X. Yrke okänt....................

55

43

98

2,2

2,9

2,5

Summa

2518

1478

8 991

100,0

100,0

100,0

Omgrupperas de anförda procenttalen i tabellen för manliga respektive

kvinnliga abiturienter efter den sedvanliga indelningen i större socialgrup­

per (I—III) erhålles följande siffror.

Socialgrupp I (yrkesgrupperna C; D och F) män 48,3 procent; kvinnor

49,o procent; samtliga 48,o procent (50,o procent). Socialgrupp II (yrkes­

grupperna A; B; E och G samt cirka hälften av yrkesgrupp H) män 40,4 pro­

cent; kvinnor 40,3 procent; samtliga 40,4 procent (42,o procent.) Socialgrupp

III( återstoden av yrkesgrupp H) män 7,8 procent; kvinnor 5,9 procent;

samtliga 7,i procent (7,4 procent). Yrkesgrupp X män 3,g procent; kvinnor

4,e procent; samtliga 3,o procent (0 procent). Siffror inom parentes angiva

procenttalen för de tre socialgrupperna, sedan yrkesgrupp X utproportione-

rats på huvudgrupperna.

En jämförelse med de uppgifter, som meddelas av 1940 års skolutred­

ning i betänkandet rörande sambandet mellan folkskola och högre skola,

(stat. off. utr. 1944:21, s. 314 ff.) ger — trots att uppgifterna redovisas efter

helt andra normer — en tämligen likartad bild av den sociala sammansätt­

ningen av gymnasiets elevkår. Sålunda visade det sig, att

11

,b procent av

dessa elever härstammade ur socialgrupp III, vilket i betraktande av att

studieavbrotten av ekonomiska skäl äro relativt sett talrikare bland dessa

elever någotsånär stämmer med Lunda-undersökningens redovisning vilken

upptar blott de elever, som avlagt studentexamen.

Uppgifterna rörande abiturienternas studentbetyg, som

redovisas av Lunda-undersökningen, omfatta både de i skriftlig och inunt-

14

lig examen erhållna vitsorden samt betygen i tidigare bortvalda skolämnen.

Däremot ha inga uppgifter om sedermera företagna kompletteringar införts

i denna del av undersökningen. Redovisningen omfattar sålunda endast de

betyg, som erhållits i samband med avläggandet av studentexamen. Upp­

gifterna ha bearbetats statistiskt och betygen poängberäknats efter en skala

med sju enheter (0—6). Betyget C (Icke godkänd) erhöll poängvärdet 0

och betyget A (Berömlig) poängvärdet 6. Betygssumman beräknades för

varje i undersökningen redovisad abiturient och infördes på registerkorten.

I följande tabell återgives fördelningen av abiturienterna på vissa större

grupper, motsvarande de sedvanliga betygen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Studentbetygens betygs-

Antal abiturienter

Procent

klass (poängvärde)

Män

Kvinnor

Summa

Män

Kvinnor

Summa

Knappt godkänd (—1,9). .

15

—

15

0,6

—

0,4

Godkänd — Icke utan be­

röm godkänd (2,0—2,9) .

1202

611

1813

47,8

41,3

45,4

Icke utan beröm godkänd

— Med beröm godkänd

(3,0—3,9)..........................

1002

674

1 676

39,9

45,6

42,0

Med beröm godkänd — Med

utmärkt beröm godkänd

(4,0—4,9)..........................

271

176

447

10,8

11,9

11,2

Med utmark t beröm god­

känd — Berömlig (5,0

—6,0)................................

23

17

40

0,9

1,2

1,0

Summa

2 513

1478

3 991

100,0

100,0

100,0

De anförda siffrorna bekräfta tidigare gjorda erfarenheter, nämligen att

de kvinnliga abiturienterna över lag redovisa högre betyg än de manliga.

Genomsnittet för samtliga kvinnliga abiturienter ligger vid 3,23 poäng, mot­

svarande ett gott Ba; för de manligas vidkommande är genomsnittet

3,«,

d. v. s. något lägre men dock ovanför Ba-strecket.

Av stort intresse är även att se sambandet mellan betygsstandard

och val av vidareutbildning. Lägges därvid studentbety­

gets poängvärde som norm för studiebegåvning, så synas de abiturienter,

som avse att studera vid handelshögskolorna, representera det bästa urvalet.

Därnäst komma de abiturienter, som söka sig till de tekniska högskolorna,

och de som söka till tandläkarinstitut och farmaceutiska institutet samt

till socialinstitut. Dessa fem läroanstalter utgöra målet för studenter, vil­

kas betygsstandard är högre än för genomsnittet av samtliga, som avse att

ägna sig åt högre studier. Under detta genomsnittsvärde komma i tur och

ordning de blivande fakultetsstudenterna, gymnastiska centralinstitutets

elever och blivande studerande vid de jordbruksbetonade fackhögskolorna.

15

Rangordningen i betygshänseende är i stort sett lika för manliga och

kvinnliga abiturienter. Bland de senare komma dock teknologer efter far­

maceuter och tandläkare.

Inom gruppen av abiturienter, som avse annan utbildning, råda i viss

mån särpräglade förhållanden. Endast 32,3 procent av samtliga manliga

abiturienter ligger nämligen över betygsnivån Ba, medan motsvarande pro­

centtal för de kvinnliga abiturienterna uppgår till 71,9. Till det låga vär­

det för de förra bidrar i främsta rummet de låga genomsnittsvärdena för

manliga abiturienter, som avse utbildning vid handelsgymnasierna och på

militärbanan (29,4 procent respektive 26,8 procent). Manliga abiturienter,

som söka till statens affärsdrivande verk, redovisa däremot ett genomsnitt,

som ligger något högre än genomsnittet för studenter, som 'ämna bedriva

högre studier, under det att studenter, som ämna söka sig till folkskolesemi-

narierna, ha en något lägre betygsstandard.

De kvinnliga abiturienter, som avse annan utbildning, ha som helhet ett

högre genomsnittsvärde i studentbetygen än studentskor, som söka sig till

de högre utbildningsbanorna. Högsta värdet redovisas av de blivande ele­

verna vid folkskoleseminariema. Därnäst komma de, som avse att söka in

vid statens affärsdrivande verk, och sist de blivande eleverna vid handels-

gymnasiema. För dessa båda sistnämnda kategorier är genomsnittsbetyget

dock något lägre än för dem som avse högre utbildning.

En procentuell beräkning av antalet abiturienter inom varje redovisad

grupp av tillämnad utbildning, som uppvisar studentbetyg överstigande

genomsnittsvärdet Ba, ger följande resultat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Val av utbildning

StudentbeO

och högre

Män

Tg ovanför Ba

) i procent a\

Kvinnor

(3,1 poäng

samtliga

Summa

Fakultet.............................

56,8

70,5

61,4

Teknisk högskola...................

76,0

84,6

76,3

Handelshögskola................

82,2

100,0

83,3

1 andläkarinstitut och farmaceutiska institutet . .

67,7

87,5

72,5

Veterinär-, lantbruks- och skogshögskolan.............

42,9

_

42,9

Socialinstitut.......................

58,3

71,4

67,5

Gymnastiska centralinstitutet.............

42,8

50,0

48,9

Summa högre utbildning

60,5

71,4

66,2

Folkskoleseminarier......................

54,1

81,7

65,8

Ilandelsgyrnnasier..........................

29,4

64,1

41,8

Statens affärsdrivande verk ....

66,2

70.5

68,3

Militärutbildning...................

26,8

—

26,8

Summa övrig utbildning

32,8

71,9

48,1

Utbildning okänd.......................................

28,9

42,5

36,0

Samtliga

51,6

58,7

54,2

16

Genomsnittsbetyget för de av 1943 års abiturienter, som uppgivit sig

skola söka in på olika utbildningsbanor, var följande med abiturienterna

fördelade efter läroanstalt (siffrorna inom parentes avse kvinnliga abitu­

rienter, övriga siffror manliga): Uppsala universitet 3,3 (3,5), Lunds univer­

sitet 3,2 (3,s), Stockholms högskola 3,o (3,4), Göteborgs högskola 3,3 (3,5),

karolinska institutet 3,2 (3,5), tekniska högskolan 3,5 (4,o), Chalmers tek­

niska högskola 3,3 (3,3), handelshögskolan i Stockholm 3,7 (4,2), handelshög­

skolan i Göteborg 3,2 (3,5), tandläkarinstitut 3,3 (3,7), farmaceutiska insti­

tutet 3,2 (3,3), veterinärhögskolan 2,9, lantbrukshögskolan 3,o, skogshögsko-

lan 3,3, socialinstitut 2,9 (3,4), gymnastiska centralinstitutet 3,0 (3,o), folk-

skoleseminarium 3,i (3,e), handelsgymnasier 2,7 (3,2), statens affärsdrivande

verk 3,2 (3,4),' militärbanan 2,7, vidareutbildning ej påbörjad 2,7 (3,i) samt

vidareutbildning ej känd 2,7 (2,9).

Begåvningsreserven.

Utredningen framhåller inledningsvis, att då ett starkt behov av akade­

miskt utbildad arbetskraft föreligger, är det av största vikt, att de för denna

utbildning och dessa yrken bäst lämpade och hågade personerna komma i

tillfälle att genomgå sådan utbildning. Strävandena att underlätta tillström­

ningen till de intellektuella studiebanorna borde därför inriktas på att

skapa gynnsammare studiebetingelser för de studenter, som tillhöra de hit­

tills mindre val utnyttjade reserver av begåvning och intellektuell kapa­

citet, som äro att finna främst inom socialgrupperna II och III.

Antalet studenter är f. n. mindre än 5 procent av en samlad årsklass

tjugoåringar, även om procenttalet under de senare åren varit i sakta sti­

gande. Då en påtaglig minskning av årsklasserna i tjugoårsåldem kommit

till synes under de sista åren av 1940-talet och då en ökning icke är att

vänta förrän under femårsperioden 1959—63, skulle detta medföra att

antalet varje år examinerade studenter minskade, om antalet studenter av

hela årsklassen i fortsättningen endast uppginge till samma procenttal som

nu eller blott höjdes med någon eller några tiondels procent per år, såsom

varit fallet under de senaste åren. Av rena arbetsmarknadsskäl torde det

därför bli nödvändigt, att fler studiebegåvningar än vad nu är fallet få

tillfälle att genomgå en sådan utbildning, som svarar emot deras intellek­

tuella resurser. Det är i detta sammanhang, som resonemanget om »begåv­

ningsreserven» sätter in. Utredningen anför här följande.

Tidigare har varje underlag saknats för en uppskattning av det antal

personer, som ha intellektuella förutsättningar för att kunna avlägga stu­

dentexamen. Bristen på ett sakligt underlag har t. o. m. föranlett i övrigt

insiktsfulla personer att i olika sammanhang varna för en ökad rekrytering

av studenter ur de breda lagren, då en sådan ökning skulle medföra en

»intellektuell utarmning» av dessa folkgrupper. Risken härför vore över­

hängande, om det visade sig, att begåvningsreserven inom dessa stora grup­

per vore — relativt sett — oerhört mycket mindre än inom de grupper,

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

17

som hittills till övervägande del rekryterat de högre studiebanorna. Med införandet av de brett upplagda testningarna av värnpliktiga vid inskriv- ningsförrättningen har emellertid ett försök gjorts att skapa ett statistiskt underlag för eu beräkning av begåvningsreserven. Utredningen har ansett sig böra taga hänsyn till de erfarenheter, som undersökningen av 1945 års värnpliktiga lämnat, och vilka återgivas av docenten Torsten Husen i en uppsats med titeln »Intelligenskrav på olika skolutbildningsstadier» i tid­ skriften »Skola och samhälle» år 1946. Utredningen v ill framhålla, att docenten Husens resultat icke i och för sig ligga till grund för utredningens uppskattning av de ekonomiskt sämre ställda samhällsgruppernas möjlig­ heter att rekrytera en avsevärd ökning av studentkadrarna; dessa möjlig­ heter framgå enligt utredningens mening ovedersägligt av de tidigare meddelade siffrorna för abiturienternas nuvarande sociala härkomst. Ut­ redningen är vidare väl medveten om att metoderna för testningar av detta slag komma att bli föremål för vetenskaplig diskussion och sannolikt avsevärt kunna utvecklas. Då emellertid den Husénska undersökningen varit den enda av detta slag som förelegat för utredningen, har denna an­ sett sig böra sammanställa dess resultat med de siffror för studenternas sociala rekrytering, som legat till grund för utredningens arbete.

Enligt docenten Husens undersökning visade det sig, att cirka 19 procent av samtliga värnpliktiga — oavsett tidigare skolutbildning och tidpunkten för dennas avslutande — hade en intelligenskvot (IQ) väl motsvarande och överstigande det minimikrav ur intellektuell synpunkt (IQ =114), som undersökningsledaren ansåg sig kunna fastställa som nedersta gränsen för eu någotsånär friktionsfri passage fram till gymnasiets sista ring.

I senare beräkningar, utförda med delvis andra premisser, har docenten Husen kommit till resultatet att antalet »studentexamenskapabla» inom en årsklass värnpliktiga uppgick till cirka 12 procent. Skillnaden i metod var att i det första fallet, då begåvningsreserven fastställdes till 19 procent, jämförelsen utfördes mellan de inskrivningspliktiga, som ännu tillhörde gymnasiet och sålunda icke avlagt studentexamen, och övriga, som redan avslutat sin skolgång under det att i de senare undersökningarna jämfördes redan examinerade studenter med övriga inskrivningspliktiga. Härav följde eu viss förskjutning uppåt på skalan för intelligenskvot för »studentexa­ menskapabla». De senare undersökningarna, som utförts på åldersklasserna 1946 respektive 1947, ha publicerats i tidskriften Folkskolan (4, 1947) samt i ett större arbete med titeln »Begåvning och miljö. Studier i begåv- ningsdemokratiseringens problem» (Sthlm 1948).

Enligt den Husénska siffran 19 procent skulle under nuvarande förhål­ landen endast något över % av de studentexamenskapabla avlägga sådan examen. Siffran 12 procent motsvarar % av detta antal.

Undersökningarna ha begränsats till de manliga tjugoäringarna. Av den tidigare framställningen har det emellertid framgått, att betygsstandarden för kvinnliga abiturienter i regel är högre än för manliga, varför man skulle kunna antaga, att fördelningen av begåvningar inom hela årsklassen icke underskrider de värden, som uppvisas av de intelligensprövade manliga värnpliktiga.

Om sålunda cirka 19 eller 12 procent av samtliga inom cn årsklass skulle besitta de primära intellektuella resurser, som erfordras för att avlägga studentexamen, utgör skillnaden mellan dessa båda tal och det för varje år redovisade procenttalet studenter av hela årsklassen ett visst mått på

2

- lilhnng till riksdagens protokoll l!)r>0. 1 sand. Xr DO.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 99.

18

den begåvningsreserv, som sålunda icke utnyttjats. Denna reserv skulle

alltså under alternativa förutsättningar uppgå till följande antal personer

under åren 1938—17.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Å r

Årsklass

antal

Antal student-

exaraenskapabla

Antal

avlagda

student­

examina

Begåvuings-

reserv antal (c:a)

19 %

a

12 %

b

a

b

1938 ..........................

103 200

19 600

12 400

3 450

16150

8 950

1939 ..........................

102 200

19 400

12 250

3 689

15 700

8 550

1940 ..........................

123 200

23 400

14 800

3 806

19 600

11 000

1941..........................

114 400

21 750

13 700

3815

17 950

9 900

1942 ..........................

104 900

19 950

12 600

3 853

16100

8 750

1943 ..........................

102 600

19 500

12 300

4195

15 300

8100

1944 ..........................

99 600

18 900

12 000

4 204

14 700

7 800

1945 ..........................

98 300

18 700

11800

4112

14 600

7 700

1946..........................

94 300

17 900

11300

4 062

13 850

7 250

1947 ..........................

90 500

17 200

10 900

4159

13 050

6 750

Det bör dock med skärpa understrykas, att dessa beräkningar i bästa

fall kunna ge en uppskattning av antalet personer, som besitta erforderliga

intellektuella förutsättningar för avläggande av studentexamen. Men efter­

som framgång i studier i hög grad även sammanhänger med andra faktorer,

såsom intresse, ambition och förmåga av planering, har man ingen garanti

för att ens huvuddelen av den här beräknade »begåvningsreserven» skulle

vara i stånd att verkligen avlägga studentexamen, om den finge tillfälle

fortsätta sin skolgång. Vidare bör den »felvarians», som ligger i brister i

tillförlitlighet hos det här använda provinstrumentet påpekas, och som

innebär en överskattning av antalet. Å andra sidan bör framhållas, att de

synnerligen stora skillnaderna i intellektuell träning mellan studenterna

och de enbart folkskoleutbildade medför en kraftig underskattning av de

senares intellektuella förutsättningar (mätta med här använt prov) jäm­

förda med studenternas. Detta innebär en underskattning av antalet en­

bart folkskoleutbildade, som ligger över den beräknade intellektuella

miniminivån för avläggande av studentexamen.

Emot detta resonemang kan givetvis den invändningen riktas, att målet

icke rimligen kan vara att skapa intellektuella yrkesutövare i samma om­

fattning, som begåvningsreserven teoretiskt skulle medgiva. I en sådan

situation vore farhågor för uppkomsten av ett intellektuellt proletariat

fullt befogade. Samhällets behov av personer med en gedigen skolunder-

byggnad är dock avsevärt större än behovet av akademiskt utbildade per­

soner. Även inom de praktiska yrkena och näringsgrenarna behövs allmänt

begåvade och väl utbildade personer, då redan nu höga krav ställas på de

praktiska yrkenas företrädare.

Slutsatsen av detta allmänna resonemang är sålunda för de intellektuella

yrkenas vidkommande, att folkminskningen redan inom en förhållandevis

kort framtid starkt kommer att beskära studentkadrarna, ur vilka dessa

yrken skola rekryteras. Åtgärder med omedelbar verkan, som skulle syfta

19

till att tillföra akademierna ett ökat urval av begåvningar, äro i viss ut­

sträckning icke möjliga att vidtaga, då selektionen sätter in redan tidigare.

Den närmast liggande möjligheten att trygga återväxten inom de intellek­

tuella yrkena och i görligaste mån öka antalet yrkesutövare i takt med

samhällets samfällda behov är sålunda, att genom ekonomiskt stöd möj­

liggöra fortsatta studier för begåvade ungdomar och på detta sätt under­

lätta deras val mellan olika levnadsbanor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Statistiska uppgifter rörande de studerande vid högre läroanstalter.

Antalet vid universitet och högskolor inskrivna studerande,

höstterminen 191+8.

Läroanstalter

Samtliga studerande

Därav

Kvinnor

i % av samt­

liga stud.

vid resp.

läroanstalter

Antal

I %

Män

Kvinnor

Uppsala universitet.............................

3 262

20,8

2 332

930

28,5

Lunds universitet................................

2 663

17,1

1965

698

26,2

Stockholms högskola..........................

2 324

14,9

1602

722

31,1

Göteborgs högskola.............................

595

3,8

399

196

32,9

Karolinska institutet..........................

898

5,8

704

194

21,6

Tekniska högskolan.............................

1561

10,0

1 537

24

1,5

Chalmers tekniska högskola.............

847

5,1

835

12

1.4

Handelshögskolan i Stockholm . . .

597

3,8

575

22

3,7

Handelshögskolan i Göteborg ....

360

2,3

353

7

1,9

Tandläkarhögskolorna.......................

728

4,7

546

182

25,0

Farmaceutiska institutet...................

268

1.7

87

181

67,5

Veterinärhögskolan.............................

197

1,8

187

10

5,1

Lantbrukshögskolan.............................

244

1,6

239

5

2,0

Skogshögskolan...................................

82

0,5

82

0

0,0

Socialinstiluten....................................

811

5,2

461

350

43,2

Gymnastiska centralinstitutet ....

171

1,1

41

130

76,0

därav:

gymnastiklärarlinjen...................

101

0,7

40

61

60,4

sjukgymnastlinjen.......................

70

0,1

1

69

98,6

Summa

15 608

100,0

11945

3 663

23,5

därav:

fakulteter.......................................

9 742

02,4

7 002

2 740

28,1

fackhögskolor................................

5 866

37,0

4 943

923

15,7

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Nyinskrivna studerande (hela antalet) fördelade efter val

av studieriktning, höstterminen 1948.

Studieriktning

Män

Kvinnor

Båda könen

Fakultetsstudier.

Teologiska fakulteten....................................................

22

2

24

Juridiska fakulteten ....................................................

302

50

352

Medicinska fakulteten................................................

130

42

172

Filosofiska fakulteten....................................................

910

563

1 473

Samtliga fakulteter

1364

657

2 021

Därav nyinskrivna i egentlig mening

1 072

535

1607

Fackhögskolor.

Tekniska högskolor.......................................................

552

5

557

Handelshögskolor..........................................................

279

8

287

Tandläkarhögskolor.......................................................

G4

24

88

Farmaceuliska institutet1)..........................................

9

71

80

Veterinärhögskolan.......................................................

33

2

35

Lantbrukshögskolan.......................................................

46

—

46

Skogsliögskolan.............................................................

SO

—

30

Socialinstituten.............................................................

134

103

237

Gymnastiska centralinstitutet...................................

22

67

89

Samtliga fackhögskolor

1 169

280

1 449

Därav nyinskrivna i egentlig mening

998

259

1 257

Summa

2 533

937

3 470

Summa nyinskrivna

2 070

794

2 864

Studenternas sociala härkomst.

Ur statistiska centralbyråns bearbetning av uppgifter rörande den sociala

härkomsten inom de akademiska läroanstalternas studentkårer, avseende

tiden höstterminen 1937—vårterminen 1946, har utredningen gjort vissa

sammanställningar, visande universitets- och högskolestudenternas fördel­

ning efter social härkomst (kombination yrkesgrupp—socialgrupp) och

studieriktning.

Nioårsundersökningen har omfattat sammanlagt 21 455 studenter, varav

15 837 män och 5 618 kvinnor. Vid fakultet inskrivna utgjorde 13 084

(8 719 män och 4 365 kvinnor) och vid fackhögskolor inskrivna 8 371

(7118 män och 1 253 kvinnor). Statistiska centralbyråns bearbetning av

uppgifterna rörande den sociala härkomsten baserades på samma indel-

l) 1947 års motsvarande siffra var ej mindre än 188, vilket sammanhänger med att intag­

ning till den s. k. apotekarkursen äger rum i regel endast vartannat år.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 99.

21

Yrkesgrupp

Socialgrupp

Fakultets-

studenter

Fackhögskole-

studenter

Summa

Manliga

Kvinnliga

Manliga

Kvinnliga

%

%

©/

/°

%

Antal

%

A lantbrukare I................

1,3

1,4

1,3

0,9

277

1,3

II................

6,7

4,4

7,4

5,1

1 368

6,4

Summa A

8,0

5,8

8,7

6,0

1 645

7,7

B folkskollärare II.............

5,4

5,6

5,1

4,2

1 129

5,3

C akademiker

I.............

27,2

32,0

24,3

32,3

5 895

27,5

D direktörer

I.............

10,5

13,2

11,3

12,1

2 449

11,4

E handlande

II.............

8,7

8,4

9,t

11,0

1905

8,9

F högre tjänstemän I . . .

17,0

18,9

15,8

16,9

3 648

17,0

11 . .

0,7

0,7

1,2

0,7

185

0,9

Summa F

17,7

19,6

17,0

17,6

3 833

17,9

G lägre tjänstemän II . . .

10,8

8,6

10,4

8,4

2164

10,0

H 1 hantverkare

II

4,4

2,5

5,4

4,2

928

4,3

2 vaktmästare m. fl. III

2,7

1,3

3,1

2,1

539

2,5

3 arbetare

III

3,6

2,3

3,6

1,4

695

3,2

Summa II

10,7

6,1

12,1

7,7

2162

10,0

X okända ..........................

1,0

0,7

2,0

0,7

273

1,3

Summa

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

Antal

8 719

4 365

7118

1253

21455

Anm,.: Till yrkesgrupp F, socialgrupp I, ha förts »Övriga inom socialgrupp I», till yrkesgrupp

G »övriga inom socialgrupp II» och till yrkesgrupp II 3 »övriga inom socialgrupp III».

ning i socialgrupper och yrkesgrupper, som tillämpas inom den officiella

valstatistiken, medan utredningen redovisar överföringen av nioårsunder-

sökningens siffror till den av Wicksell—Larsson tidigare använda yrkes­

gruppindelningen (utredning rörande de svenska universitets- och högskole-

studenternas sociala och ekonomiska förhållanden, stat. off. utr. 1936:34).

Pa grundval av den sist anförda tabellen har utredningen även gjort

en sammanställning, som visar den rådande fördelningen av studenter,

manliga och kvinnliga, efter social härkomst och studieriktning, dels i abso­

luta tal dels i procent inom varje studieriktning.

Det visade sig alltså, att 57,2 procent av studenterna kommo från social­

grupp I, 35,s procent från socialgrupp II, 5,7 procent från socialgrupp III

och 1,3 procent redovisade såsom okända. Det kan i detta sammanhang

även vara av intresse att återge valstatistikens uppgifter om väljarkårens

fördelning på socialgrupperna I—III, vilka framkomma i en representa-

tivitetsundersökning över rösträtten och valdeltagandet inom olika yrkes­

grupper vid valen till riksdagens andra kammare år 1944 (statistisk årsbok

1947 tab. 277, s. 327). Enligt denna omfattade socialgrupp I 5,7 procent,

socialgrupp II 37,4 procent och socialgrupp III 56,o procent av de i under-

22

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 99.

A n t a 1

P r o c e n t

Studieriktning

S o c i a 1 g r u p p

Socialgrupp

I

ii

m

X

S:a

I

II

III

X

S:a

Fakultetsstudenter

Män

Teologi..........................

238

328

99

9

674

35,3

48,7

14,7

1,3

100,o

Juridik.............................

1 646

711

87

25

2 469

66,7

28,8

3,5

1,0

100,0

Medicin..........................

891

389

37

9

1326

67,2

29,3

2,8

0,7

100,0

Humaniora...................

1410 1237

234

34

2 915

48,4

42,4

8,0

1,2

100,0

Naturvetenskap.............

699

530

92

14

1335

52,4

39,7

6,9

1,0

100,0

Kvinnor

Teologi ..........................

21

12

4

—

37

56,8

32,4

10,8

—

100,0

Juridik.............................

264

103

9

4

380

66,7

28,8

3,5

1,0

100,0

Medicin..........................

209

63

3

1

276

75,7

22,8

1,1

0,4

100,0

Humaniora...................

2 006

956

117

23

3102

64,7

30,8

3,8

0,7

100, o

Naturvetenskap.............

358

183

27

2

570

62,8

32.1

4,7

0.4

100,0

Summa fakultets-

studenter

7 742 4 512

709

121

13 084

59,2

34,5

5,4

0,9

100,0

Fackhögskolestudenter

Män

Tekniska högskolor . . .

1 970 1371

215

120

3 676

53,6

37,3

5,8

3,3

100,0

Handelshögskolor ....

1016

616

149

21

1802

56,4

34,2

8,3

1,1

100,0

Tandläkarinstitutet . . .

285

293

60

1

639

44,6

45,9

9,5

—

100,0

Farmaceutiska institutet

132

151

21

1

305

43,3

49,5

7,2

—

100,0

Veterinärhögskolan . . .

94

81

1

—

176

53,4

46,0

0,6

—

100,0

Lantbrukshögskolan . .

66

136

13

—

215

30,7

63,3

6,0

—

100,0

Skogshögskolan.............

121

Öl

13

—

185

65,4

27,6

7,0

—

100,o

Gymnastiska central-

7,5

institutet ...................

64

47

9

—

120

53,3

39,2

—

100,o

Kvinnor

Tekniska högskolor . . .

32

11

—

2

45

71,1

24,5

—

4,4

100,0

Handelshögskolor ....

54

25

3

1

83

65,1

30,1

3,6

1,2

100,0

Tandläkarinstitutet. . .

186

118

14

—

318

58,5

37,1

4,4

--

100,0

Farmaceutiska institutet

236

162

13

2

413

57,2

39,2

3,6

—

100,0

Veterinärhögskolan . . .

6

—

—

—

6 100,0

—

—

—

100,0

Lantbrukshögskolan . .

3

—

—

—

3 100,0

—

—

—

100,0

Gvmnastiska central-

27,3

3.6

institutet....................

262

105

14

4

385

68.1

1,0

100,0

Summa fackhög-

skolestudenter

4 527 3167

525

152

8 371

54,1

37,8

6,3

1,8

100,o

S:a män:

Fakultetsstudenter . . .

4 884 3195

549

91

8 719

56,0

36,7

6,3

1,0

100,0

Fackhögskolestudenter .

3 748 2 746

481

143

7 118

52,7

38,6

6,7

2,0

100,0

Summa

8 632

5 941

1030

234

15 837

54,5

37,5

6,5

1,5

100,0

S:a kvinnor:

Fakultetsstudenter . . .

2 858 1 317

160

30

4 365

65,5

30,2

3,7

0,6

100,o

Fackhögskolestudenter .

779

421

44

9

1253

62,1

33,7

3,5

0,7

100,0

Summa

3 637

1738

204

39

5 618

64,8

30,9

3,6

0,7

100,0

Samtliga

12 269

7 679

1234

273

21455

57,2

35,8

5,7

M

100.0

sökningen medtagna personerna, vilka motsvarade Vio av antalet i röst­

längderna upptagna personer.

När utredningen sökt beräkna omfattningen av de studentsociala stöd­

åtgärderna och framlagt en ekonomisk kalkyl över statens blivande kost­

nader, har utredningen i första hand använt resultaten av den nämnda nio-

årsundersökningen bland studerande vid universitet och högskolor. Resul­

tatet av den Wicksell—Larssonska utredningen rörande studenternas so­

ciala och ekonomiska förhållanden ha de sakkunniga däremot i många

avseenden ansett föråldrat. Vissa jämförelser med Wicksell—Larssonska

utredningens redovisning av föräldrarnas förmåga att ekonomiskt bidraga

till barnens fortsatta studier ha dock gjorts. (Se studentsociala utredningen

s. 62—65).

Då socialinstitutens elever icke ingå i den nuvarande uni-

versitetsstatistiken och följaktligen ej heller i nioårsundersökningen, har

utredningen direkt hos de olika läroanstalterna inhämtat vissa statistiska

uppgifter.

Beträffande elevernas sociala härkomst visar det sig, att 30 procent kom­

mer från socialgrupp I; 50,3 procent från socialgrupp II; 12,2 procent från

socialgrupp III och 7,s procent från okänd yrkesgrupp.

Av de olika elevkategoriema med avseende på förutbildning utgjorde

studenterna 51,s procent, studerande med folkhögskola 24,i procent, med

realexamen 16,5 procent, med normalskolekompetens 4,4 procent samt med

enbart folkskola som grundläggande utbildning 3,4 procent. I fråga om

övriga statistiska uppgifter rörande socialinstitutens elevkårer hänvisas till

betänkandet, s. 65—69.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 99.

23

Studenternas ekonomiska förhållanden.

Det statistiska material, som stått till utredningens förfogande, när det

gällt studenternas ekonomiska förhållanden, har i första hand utgjorts av

»1945 års akademikerutredning» (stat. off. utr. 1947:25) samt en inom

Uppsala universitets studentkår företagen enkät, där förhållandena under

höstterminen 1946 fått en utförlig behandling. För kännedom om det sta­

tistiska underlaget hänvisas för övi-igt till betänkandet, s. 69—72.

Studietidens ekonomi har av utredningen belysts med uppgifter, som

avse dels inkomsterna, dels utgifterna. Då de svenska studenterna i större

utsträckning än studenter i andra länder finansiera sina studier genom att

upptaga lån under studietiden, liar utredningen — ehuru något oegentligt

— måst räkna studielån som en »inkomst». Med denna skenbara inkomst

följa i vissa fall nödvändiga utgifter för räntor och amorteringar redan

under studietiden samt avgifter för livförsäkringar, som tagits som täck­

ning för studieskulderna.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Inkomster.

Till inkomstsidan har utredningen fört a) eget kapital, som tagits i an­

språk för studiekostnadernas bestridande; b) inkomster av eget förvärvs­

arbete; c) bidrag från föräldrar; d) stipendier; e) andra återbetalningsfria

medel och f) upptagna lån.

Följande tabell visar studiekostnadernas bestridande enligt 1945 års aka­

demikerutredning.

Därav procentuell andel bestridd genom

Årgång

Antal

dekla­

ranter

studie­

kostnad

(1 000-tal

kr.)

Eget

kapital

Inkomst

av för-

värvs-

verksam-

het

Återbe-

taln.-fritt

underhåll

av för­

äldrar

Sti­

pen­

dier

Andra

åter-

betaln.-

fria

medel

Lån

Fakulteterna

1920 ................................

189

3 710

5,4

7,9

46,0

3,4

0,8

36,5

1925 ................................

321

5 292

8,6

10,1

39,0

4,4

2,0

35,9

1930 ................................

300

5 400

6,7

8,7

48,5

3.9

1,3

30,9

1935 ................................

388

6 048

10,2

8,8

51,3

3,2

1,0

25,5

1940 ................................

55

561

7,3

14,0

44,0

3,3

4,8

26,6

1920—40

1253

21 011

8,0

9,1

46,3

3,7

1,4

31,5

Studerande 1940

332

4 952

5,8

8,6

47,6

2,6

0,6

34.8

Samtliga

1585

25 963

7,5

9,0

46,7

3,5

1,2

32,1

Fackhö g skolor n a

1920 ................................

154

2126

4,3

4,4

45,4

2,3

1,0

42,6

1925 .................................

153

1 971

7,9

4,6

49,3

1,4

0,2

36,6

1930 ................................

260

3 279

8,1

3,1

49,2

1,6

0,4

37,6

1935 ................................

298

3 632

7,6

6,0

46,5

1,7

1,4

36,8

1940 ................................

160

1882

7,3

8,5

47,7

1,8

0,3

34,4

1920-40

1025

12 890

7,2

5,2

47,5

1,8

0,7

37,6

Studerande 1940

241

3 064

11,7

8,8

37,6

1,9

0,7

39,3

Samtliga

1266

15 954

8,1

5,8

45,7

1,8

0,7

37,9

Av tabellen framgår att mer än halva totala studiekostnaden för de

redovisade studenterna bestreds genom återbetalningsfritt underhåll av

föräldrarna och av studenternas eget kapital. Även en väsentlig del av

skulderna bestod av lån, som upptagits inom familjen, d. v. s. skulder till

föräldrar eller andra närstående och enskilda. Förhållandet belyses när­

mare i följande tabell, av vilken framgår, att denna interna skuldsättning

för akademiker med examen från fakultet uppgick till sammanlagt 45 pro­

cent för deklaranterna av årgångarna 1920 och 1925 samt till 47 procent

av årgångarna 1930 och 1935. Inräknas även civilingenjörer och civil­

ekonomer i de nämnda grupperna erhålles en intern skuldsättning på 50

procent, lika inom alla studentårgångarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

25

Total skuldsättning vid inträdet i förvärvslivet, fördelad på långivare.

cä

e _

Därav skuld, i procent till

Examen

Årgång

T o

ta

l

sk

u

ld

su

m

(1

0

0

0

-t

al

k

r.

fö

rä

ld

ra

r

an

d

ra

när

stå

end

e

oc

h

en

sk

il

d

a

kr

ed

itk

as

so

r

o

ch

li

k

n

an

d

e

ban

ker

oc

h

fö

r-

jsäk

ring

sbo

lag

st

at

en

s

stu

die

lån

an

d

ra

k

re

d

it

­

givare

I

all

t

Teol. kand.; jur. kand.;

1920, 1925

2 905,9

19

26

8

3G

3

8

100

med. lic.; fil. mag.

1930, 1935

2 596,0

28

19

14

30

5

4

100

Teol. kand.; jur. kand.;

med. lic.; fil, mag.; eivil-

ing.-examen och ekonom-

1920, 1925

3 721,1

24

26

6

32

4

8

100

examen.

1930, 1935

4 063,2

29

21

9

32

6

3

100

Utredningen har av de här anförda siffrorna dragit den slutsatsen, att

endast cirka Vi av akademikerna finansierar sina studier genom banklån

och liknande. Det är, som också påpekats av flera remissinstanser, ett fel­

slut, enär det enligt de anförda tabellerna icke är fråga om huru de stude­

rande fördela sig med avseende på anlitade utvägar för bestridande av

studiekostnaderna. Den totala skuldsumman utsäger nämligen icke något

om i vilken utsträckning skuldsatta studerande utnyttja olika lånemöjlig-

heter utan endast att Vi av de totala studiekostnaderna finansieras genom

banklån och liknande. Utredningen har också själv inskjutit en allmän

reservation mot innebörden av beräkningarna. »Det är givet», framhåller

sålunda utredningen, »att bedömas studiekostnaderna i stort, så är det i

och för sig likgiltigt, om bidragen härröra från den ena eller andra inkomst­

källan. När de enskilda studenternas studiekostnader skola uppskattas, kan

ett sådant summariskt betraktelsesätt emellertid knappast vara tillfyllest.

Det finnes nämligen ringa sannolikhet för att någon enskild student skulle

uppvisa en individuell fördelning av studiekostnaderna, som s\ arade mot

totalkostnadernas genomsnittliga fördelning. För åtskilliga studenter täc­

kas studiekostnaderna helt genom bidrag från hemmet eller genom eget

kapital, som tages i anspråk för detta ändamål. För andra åter star endast

lånevägen öppen, och åter andra måste ägna sig åt förvärvsarbete.»

Det statistiska materialet tillåter icke någon noggrannare särredovisning

av de olika bidragsformernas fördelning i de enskilda fallen, men förhål­

landet får dock i viss mån en statistisk belysning, om man jämför propor­

tionen mellan skuldsatta och icke-skuldsatta akademiker vid inträdet i

förvärvslivet. Utredningen lämnar bland annat följande uppgifter.

Av 104 teologie kandidater från årgångarna 1920—1935 voro 159 skuld­

satta vid examens avläggande, d. v. s. 82 procent. Skuldsummorna varie­

rade inom olika årgångar mellan 7 100 kronor och 8 300 kronor. Av 151

filosofie kandidater tillhörande samma årgångar voro 5(5 skuldsatta, d. v. s.

26

37 procent. Av 235 filosofie magistrar voro 131 skuldsatta eller 56 procent.

Skuldsummornas medeltal för anförda examina inom filosofiska fakulteten

varierade mellan 5 300 och 9 300 kronor för kandidatexamen och mellan

7 100 och 8 800 för magisterexamen. Av 340 juris kandidater voro 142

skuldsatta, eller 42 procent, och skuldsummornas medeltal växlade för olika

årgångar mellan 5 800 och 9 400 kronor. För medicine licentiaternas vid­

kommande redovisades 162 skuldsatta av 240, d. v. s. nära 68 procent.

Skuldsummorna voro inom denna utbildning avsevärt högre eller mellan

13 900 och 21 000 kronor.

För fackhögskolestudenterna kunde uppgifter i detta hänseende endast

lämnas beträffande civilingenjörerna. Av redovisade 661 civilingenjörer

deklarerade 361 studieskulder, d. v. s. 54 procent. Skuldsättningens medel­

tal varierade mellan 5 400 och 8 800 kronor.

I arbetsmarknadskommissionens utredning rörande militärtjänstgöring­

ens inverkan på universitets- och högskoleungdomens studier och ekono­

miska förhållanden (stat. off. utr. 1943: 77) beräknades den totala skuld­

summan år 1943 bland de studerande vid universitet och högskolor till

mellan 35 och 40 miljoner kronor. Genomsnittliga skuldsumman per skuld­

satt studerande uppgick till 6 400 kronor, och om den interna skuldsätt­

ningen frånräknades till 3 400 kronor.

Enligt Uppsala-enkäten hade 31 procent av redovisade aktiva studeran­

de förvärvsarbete i någon form; av dem hade 5 procent heltidsanställning;

8 procent deltidsanställning och 18 procent mera tillfälliga förvärvsarbe­

ten. Av studenter utan examen hade 24 procent av de manliga och 18 pro­

cent av de kvinnliga förvärvsarbete, huvudsakligen av tillfällig art. Av

studerande med lägre examen redovisade 49 procent av de manliga och

44 procent av de kvinnliga förvärvsarbete, likaledes huvudsakligen av till­

fällig art. Studerande med högre examen voro till 81 procent sysselsatta

med förvärvsarbete av mera permanent natur. Motsvarande uppgifter från

Stockholm och Göteborg giva vid handen, att de studerande där i ännu

högre grad ägna sig åt förvärvsarbete, under det att uppgifterna från Lund

visa, att förvärvsarbetet där har ungefär samma omfattning som i Upp­

sala eller t. o. m. något mindre. Skillnaden mellan de olika studieorterna

står i samband med att det generellt sett finnes flera möjligheter till för­

värvsarbete för studenter i de större städerna än i de mindre. Härtill kom­

mer, att de högre levnadskostnaderna i Stockholm och Göteborg tvinga

studenter med mindre god ekonomi att ägna sig åt förvärvsarbete.

Stipendier spela däremot — med undantag för de statliga naturastipen-

dierna — en ringa roll för studiekostnadernas gäldande.

Utgifter.

Studentsociala utredningen anför i fråga om studenternas olika utgifter

bland annat följande.

Till de fasta och ofrånkomliga utgifterna höra kostnaderna för bostad

och mat, kläder, tvätt och personlig hygien, resor till och från studieorten,

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 99.

27

kursavgifter och kurslitteratur. Därtill komma sådana utgifter, som be­

tingas av skuldsättningen, d. v. s. livförsäkringspremier och låneräntor.

Utgifter för rekreation, förströelse och nöjen spela en viss roll, men de äro

alltför varierande och därför svåra att beräkna. Summan av de fasta kost­

naderna torde vara tämligen konstant eller åtminstone uppvisa rätt obe­

tydliga variationer, som direkt kunna hänföras till skillnader i ekonomisk

standard studenterna emellan.

I Uppsala-enkäten redovisades kostnader för bostad och kost under höst­

terminen 1946 för såväl ogifta som gifta studenter. Enligt denna undersök­

ning hyrde 20 procent av samtliga uppgiftslämnare i Uppsala direkt av

fastighetsägare, 49 procent av studenterna hyrde rum av lägenhetsinne-

havare, 10 procent bodde hos föräldrar eller andra anhöriga. Återstoden,

21 procent, bodde i studenthus eller studenthem. Av studentskorna voro

något flera inneboende än studenterna.

Månadshyran för manliga studenter uppvisade ett medianvärde av 65

kronor — nedre respektive övre kvartilvärdena lågo vid 56 respektive 74

kronor. Medeltalet för hyresbeloppet för manliga studenter låg vid 67 kro­

nor och för kvinnliga studenter vid 70 kronor. Uppgifterna avse ogifta stu­

denter.

Kostnaderna för mat uppvisade större skillnader än kostnaderna för bo­

stad. Huvudparten av de manliga ogifta studenterna intogo två mål om

dagen på matställe, under det att de ogifta kvinnliga studenterna i regel

intogo ett mål i hemmet och ett på matställe. Totalkostnaderna för mat

per månad utgjorde 98 kronor för ogifta studerande, som ej voro inackor­

derade i kost hos föräldrar eller anhöriga, (för manliga 101 kronor och för

kvinnliga 92 kronor).

Sammanlagt uppgingo genomsnittskostnaderna för mat och bostad till

167 kronor för manliga och 162 kronor för kvinnliga studenter. För samt­

liga studenter, manliga och kvinnliga, låg nedersta respektive översta de-

cilen vid 132 respektive 205 kronor, vilket innebär, att 80 procent av de

i enkäten redovisade studenterna återfunnos mellan dessa gränsvärden.

För gifta studenter stego självfallet såväl bostads- som matkostnaderna

under förutsättning att endera kontrahenten ensam skulle svara för famil­

jens försörjning. Behovet av en lugn arbetsplats för studierna i hemmet

medförde, att den vanligaste bostadstypen för gifta studenter var 2 rum

och kök. Månadshyran utgjorde i genomsnitt 96 kronor för de barnlösa

familjerna och 134 kronor för ettbarnsfamiljerna. För studentfamiljer med

två barn var 3 rum och kök den vanligaste bostadstypen med genomsnitts-

liyran 143 kronor. Förutsatt att båda makarna studera, blir således den

individuella bostadskostnaden per kontrahent 48 kronor i de barnlösa

familjerna; 67 kronor i ettbarnsfamiljerna och 72 kronor i tvåbarnsfamil-

jerna.

Matkostnaderna för ett studentäktenskap utgjorde i medeltal 165 kronor

i månaden. För dem som intogo samtliga huvudmål i hemmet var famil­

jens matkostnader 159 kronor, d. v. s. 80 kronor per kontrahent. För famil­

jer utan barn var motsvarande kostnad lägre eller 140 kronor = 70 kronor

per kontrahent. För ettbarnsfamiljerna motsvarade kostnaderna nära nog

medeltalet och utgjorde 155 kronor eller 78 kronor per kontrahent, om mer­

kostnaderna för barnet delas lika mellan makarna. För tvåbarnsfamiljerna

slutligen uppgingo matkostnaderna till 194 kronor i månaden eller 97 kro­

nor per kontrahent. Uppgifterna lämnades med reservation, då familjernas

ekonomiska ställning i övrigt icke var känd och ej heller barnens ålder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

28

Godtagas uppgifterna såsom tämligen säkra, innebära de, att de primära

kostnaderna per studiemånad för studentmakar, vilka båda studera, skulle

uppgå till i runt tal 240 kronor för barnlösa familjer, till 290 kronor för

ettbarnsfamiljerna och 340 kronor för tvåbarnsfamiljerna. I jämförelse

med de tidigare meddelade genomsnittsbeloppen per månad för ogifta

manliga respektive kvinnliga studenter (167 respektive 162 kronor) ha

således studentmakarna var för sig lägre kostnader för kost och bostad än

ogifta studenter. Först i studentfamiljer med 2 barn uppgå kostnaderna

för kost och bostad — utslagna per kontrahent — till högre belopp än för

ogifta studenter. I kalkylen ha självfallet inga kostnader för bosättning,

underhåll och nyanskaffning av möbler o. s. v. inräknats utan blott de

primära kostnaderna för kost och bostad.

En jämförelse mellan akademikerutredningens uppgifter om de primära

levnadskostnaderna för Uppsalastudenter visar god överensstämmelse med

Uppsala-enkätens motsvarande siffror. I akademikerutredningen angivas

sålunda kostnaderna för bostad och vivre under studieåret till 1 975 kro­

nor, vari ingår ett belopp om 400 ä 500 kronor för övriga utgifter under

studieåret. För ogifta manliga studenter var enligt Uppsala-enkäten mot­

svarande kostnad 1 970 kronor.

Ovan gjorda beräkningar av levnadskostnaderna för olika studentkate­

gorier vid Uppsala universitet grunda sig på medeltal inom relativt nog­

grant avgränsade grupper. Det är givet, att i de enskilda fallen de nämnda

kostnaderna kunna både över- och underskridas. Det blir i sista hand de

enskilda studenternas livsföring, som är avgörande för levnadskostnadernas

storlek.

Överensstämmelsen mellan den i akademikerutredningen meddelade

uppgiften rörande studenternas genomsnittliga primära levnadskostnader

i Uppsala och motsvarande siffra från Uppsalaenkäten gör, att utredningen

anser sig kunna godtaga de av akademikerutredningen meddelade uppgif­

terna för de primära levnadskostnaderna på övriga studieorter. Sålunda

skulle för ogifta studerande, vilka icke äro boende i hemmet under läsåret,

mediankostnaden för bostad och vivre uppgå till 2 395 kronor i Stockholm,

1 975 kronor i Uppsala, 1 870 kronor i Lund och 2 025 kronor i Göteborg.

Utöver dessa utgifter för de primära levnadskostnaderna tillkomma

andra mer eller mindre fasta kostnader, såsom avgifter för kurser och ter­

minsavgifter, utgifter för kurslitteratur, för amorteringar och räntor samt

för försäkringar.

Studietidens längd.

Utredningen anför:

De genomsnittliga kostnaderna för studenternas uppehälle på studie­

orterna ha varit förhållandevis lätta att fastställa på grundval av upp­

gifterna i akademikerutredningen och Uppsala-enkäten. Skillnaden i total

studiekostnad för olika akademiska examina blir därför beroende av den

tid. som studierna i genomsnitt kräva.

En samlad uppgift över den verkliga studietiden för olika examina är

emellertid svår att framlägga, då många faktorer inverka på dennas längd.

Om studietiden t. ex. belastas med förvärvsarbete i större eller mindre

utsträckning, medför detta visserligen en ekonomisk lättnad, men denna

lättnad får i regel köpas på bekostnad av studieeffektiviteten. Likaså inne­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 99.

29

bär värnpliktstjänstgöringen ofta ett väsentligt avbräck för de manliga

studenterna, och under krigsåren inverkade beredskapstjänstgöringen, som

i vissa fall utsträcktes under flera år, ytterst störande på studiegången.

Men även under mera normala tider förete de studerande stora skillnader

i studietid, vilka bland annat sammanhänga med de personliga förutsätt­

ningarna för studierna.

Det kan emellertid fastslås, att de tider, som anföras i kursplanerna för

olika examina och ämneskombinationer, sällan kunna hållas. Den allmänna

tendensen synes vara, att studietiden väsentligt ökat för de flesta examina.

Härtill ha många orsaker bidragit, bland annat ha kursfordringarna ut­

ökats.

Utredningen har emellertid genom införskaffande av olika uppgifter sökt

att inom vissa gränser fastställa en »normal» studietid och därvid kommit

till följande resultat.

Fakultetsstudier: filosofie kandidatexamen: 6 ä 8 terminer (3—4 läsår);

teologie kandidatexamen, juris kandidatexamen, politices magisterexamen

och filosofie magisterexamen: 11 terminer, (5,5 läsår); medicine kandidat­

examen: 5 å 6 terminer (3 läsår); medicine licentiatexamen (utöver kandi­

datexamen) 9 ä 10 terminer (5 läsår).

Fackhögskolestudier: civilingenjörsexamen: 8 terminer (4 läsår); civil­

ekonomexamen: 9 terminer (3 läsår); veterinär examen: 6 läsår om vardera

10 månader; tandläkarexamen: 5 läsår, farmacie kandidatexamen: 2 ter­

miner (1 läsår); apotekar examen (utöver farm.kand.-examen) 4 terminer

(2 läsår); agronomexamen: 8 terminer (4 läsår); jägmästarexamen: 8 ter­

miner (4 läsår, av vilka det första omfattar 50 studieveckor) samt för

avgångsexamen från socialinstituten: 6 terminer (2 läsår) och gymnastik­

lärarexamen: 4 terminer (2 läsår).

Studiekostnadernas totala belopp.

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 99.

Uppskattade studiekostnader för olika akademiska examina.

Avsedd examen

Antal

studieår

Kostnad

per

studieår

Totalkostnad

(1948 års

prisläge)

Teologie kandidat....................................................

5 '/»

3100

IT 100

Juris kandidat..........................................................

5 7*

4100

22 G00

Politices magister....................................................

5 7 i

4100

22 600

Medicine licentiat....................................................

8

4 400

35 200

Filosofie kandidat....................................................

3-4

3 500

11000—14 000

Filosofie magister....................................................

6 7»

3 500

10 300

Civilingenjör.............................................................

4

4 000

IG 000

Civilekonom..............................................................

3

4 000

12 000

Tandläkare.................................................................

5

4 100

20 500

Veterinär....................................................................

(i

4 100

24 G00

Farmacie kandidat................................................

1

3 G00

3 G00

Apotekare.................................................................

2

3 (iOO

7 200

Agronom....................................................................

4

3 000

12 000

Jägmästare.................................................................

4

4 100

IG 400

Socialexamen.............................................................

2

3 (iOO

7 200

Gymnastikdirektör....................................................

2

4 000

8 000

30

Tabellen, som redovisar studiekostnadernas medeltal för olika examina,

anger endast levnadskostnadernas sannolika belopp under den som »nor­

mal» uppfattade studietiden för respektive examina jämte övriga kostna­

der, så långt dessa kunnat beräknas. Men givetvis äro de anförda siffrorna

i högsta grad approximativa. Tabellen bygger på akademikerutredningens

uppgifter rörande studiekostnaderna för nettostudieår, sådana dessa kost­

nader redovisas av studenter tillhörande årgång 1940. Utredningen har

vidare höjt de av akademikerutredningen angivna siffrorna med cirka 10

procent för att dessa skulle kunna anses motsvara prisläget år 1948.

Remissyttranden.

Vissa anmärkningar har riktats mot utredningens tolkning av det statis­

tiska materialet. En del remissinstanser — däribland kanslern och över­

styrelsen för de tekniska högskolorna — har ansett behovet av stödåtgär­

der för studenter från socialgrupperna I och II vara större än vad utred­

ningen synes ha räknat med. Samma uppfattning har statsstipedienämnden

vid Stockholms högskola, som dessutom anser, att den nuvarande skatte­

lagstiftningen i fortsättningen ytterligare kommer att minska möjligheter­

na för föräldrar i de högre socialgrupperna att bestrida kostnaderna för

barnens utbildning. I flera yttranden framhålles att den Wicksell—Lars-

sonska utredningen rörande socialklasser och föräldrarnas bidragsförmåga

i väsentliga avseenden måste anses föråldrad.

Kanslern anser liksom större akademiska konsistoriet i Uppsala, att ut­

redningen undervärderat traditionens betydelse, när det gällt att förklara

studentkårernas sociala sammansättning, och den sistnämnda instansen

anser dessutom, att de akademiska studierna också måste leda till ekono­

miskt lönande och socialt ansedda levnadsbanor för att kunna locka ung­

dom i större utsträckning från socialgrupp III.

Göteborgs högskolas lärarråd har i anledning av utredningens försök till

uppskattning av »begåvningsreserven» ansett det synnerligen vågsamt

och spekulativt att söka pressa upp procentsatsen »studentexamenskapa-

bla» från 12 till 19. Lärarrådet anser 12 procent vara en säkrare siffra.

Samma remissinstans framhåller vidare, att den del av utredningens argu­

mentering, som grundar sig på indelningen i och begåvningsfördelningen

inom socialklasser, är otillräckligt underbyggd och synes innebära en på­

taglig schematisering.

Vissa korrigeringar av och reservationer emot utredningens statistiska

uppgifter ha gjorts i några yttranden, för vilka jag avser att redogöra

endast i den mån dessa utredningens uppgifter komma att ligga till grund

för särskilda förslag eller framställningar.

Sammanfattningsvis må ur statistiska centralbyråns yttrande anföras

följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

31

Den i betänkandet framlagda sammanställningen av vissa resultat från

föreliggande statistiska undersökningar angående bland annat tillström­

ningen till den högre undervisningen, studenternas sociala härkomst, stu­

diekostnaderna och deras finansiering (Lundaundersökningen, universitets-

statistikens hittills ej publicerade redogörelse för nioårsperioden 1937—

1946, 1945 års akademikerutredning samt en lokalundersökning bland stu­

denter vid Uppsala universitet) ger enligt centralbyråns mening otvetydigt

vid handen, att det ur olika synpunkter måste anses angeläget att de eko­

nomiska betingelserna för studier vid universitet och högskolor förbättras

genom lämpliga statliga stödåtgärder.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 99.

Departementschefen.

Den brett upplagda redogörelse för universitets- och högskolestudenter-

nas aktuella situation, som studentsociala utredningen lämnat i sitt betän­

kande, torde vara nödvändig för att få den sociala och ekonomiska bak­

grunden till de av utredningen framförda praktiska förslagen. I likhet med

flertalet remissinstanser anser jag, att det sammanställda statistiska mate­

rialet otvetydigt visar angelägenheten av att genom olika statliga stödåt­

gärder dels förbättra de ekonomiska betingelserna för högre studier över

huvud taget, dels främja en socialt mera allsidig rekrytering till våra uni­

versitet och högskolor.

Redan av de uppgifter, som lämnats rörande abiturienternas och studen­

ternas sociala härkomst, torde framgå, att de ekonomiskt sämre ställda

samhällsgrupperna måste ha möjligheter att rekrytera en avsevärd ökning

av studentkadrarna. Detta påstående torde kunna göras, även om man

— som jag tidigare framhållit — måste anse beräkningar av den s. k.

begåvningsreservens storlek vara ytterst osäkra. Man kan under alla för­

hållanden icke göra gällande, att vi med nuvarande utbildningssystem på

ett rationellt sätt tillvarataga vårt lands teoretiska begåvningar.

De principiella motiveringarna för en politik syftande till de högre ut­

bildningsmöjligheternas demokratisering har jag tidigare anfört. Jag vill

därför i detta sammanhang endast ytterligare understryka vissa särskilt

anmärkningsvärda förhållanden i studenternas nuvarande sociala och eko­

nomiska situation.

Studentkårerna visa en föga socialt differentierad sammansättning med

en oproportionerlig överrepresentation för socialgrupp I, icke mindre

än 57,2 procent av studentantalet. Från socialgrupp IT komnio enligt ut­

redningens beräkningar 35,s procent och från socialgrupp III 5,7 procent av

studenterna vid universitet och högskolor. Den använda indelningen i so­

cialgrupper är visserligen behäftad med uppenbara brister. Man kan exem­

pelvis icke utan vidare sätta likhetstecken mellan socialgrupp I och de eko­

nomiskt bäst ställda i samhället, vilket även torde framgå av utredningens

uppdelning av socialgrupperna på olika yrkesgrupper. Men även med från­

32

gående av den gängse socialgruppsindelningen synes det statistiska mate­

rialet ge stöd för utredningens påstående, att möjligheten att be­

driva högre studier fortfarande i stor utsträckning är förbehållen personer

ur de bättre situerade samhällsgrupperna. Därmed har jag icke velat påstå,

att studentkårernas sociala sammansättning uteslutande skulle bero på

olika gruppers privatekonomiska förutsättningar. Jag har redan tidigare

bland annat framhållit de traditionella och psykologiska faktorernas bety­

delse för rekryteringen till de högre utbildningsbanorna. Detta konstate­

rande ändrar dock icke det faktum, att studentkårernas nuvarande sam­

mansättning är i högsta grad socialt och ekonomiskt betingad.

Den familjeekonomiska bakgrundens betydelse framgår även av den re­

dogörelse, som lämnats för studiekostnadernas bestridande. Det visar sig

sålunda, att mer än halva totala studiekostnaden för de i den föreliggande

undersökningen redovisade studenterna bestreds genom återbetalningsfritt

underhåll av föräldrarna och av studenternas eget kapital. Även skulderna

bestodo till bortåt 50 procent av lån, som upptagits inom familjen eller

bland närstående och enskilda. Detta skulle alltså innebära, att endast

cirka 1/4 av de totala studiekostnaderna finansierades genom banklån

och liknande. Huru de studerande fördela sig med avseende på anli­

tade utvägar för bestridande av studiekostnaderna framgår däremot icke

av det anförda siffermaterialet. De statistiska uppgifter, som utred­

ningen hämtat från akademikerutredningen, ge dock en viss uppfattning

om proportionen mellan skuldsatta och icke-skuldsatta akademiker vid in­

trädet i förvärvslivet. Av teologie kandidaterna voro salunda 82 procent

skuldsatta, av medicine licentiaterna 68 procent, av filosofie magistrarna

56 procent, av civilingenjörerna 54 procent, av juris kandidaterna 42 pro­

cent och av filosofie kandidaterna 37 procent. Belysande är även den av

arbetsmarknadskommissionen 1943 utförda undersökningen, enligt vilken

den genomsnittliga skuldsumman per skuldsatt studerande uppgick till

6 400 kronor. Frånräknar man den interna skuldsättningen skulle alltså den

genomsnittliga skuldsumman stanna vid 3 400 kronor. Det kan invändas,

att de anförda siffrorna icke äro aktuella, och därför bör man numera

genomgående räkna med något högre belopp, men de torde likväl lämna en

god bild av lånens betydelse för studiernas finansiering.

För en riktig uppfattning av studenternas ekonomiska förhållanden bör

hänsyn även tagas till förvärvsarbetets omfattning. Möjligheter till för­

värvsarbete i större eller mindre utsträckning under studietiden medför

visserligen en ekonomisk lättnad och minskad skuldsättning och kan givet­

vis i många fall även innebära en värdefull praktik för en kommande yrkes­

verksamhet, men dessa fördelar få, såsom utredningen med rätta framhåller,

i regel köpas på bekostnad av studieeffektiviteten. Förvärvsarbete under

studietiden torde därför ofta vara ett bevis på att erforderligt studiekapital

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

33

icke kunnat anskaffas på annat sätt. Av de aktiva studerandena i Uppsala

hade höstterminen 1946 icke mindre än 31 procent förvärvsarbete i någon

form. Motsvarande uppgifter från Stockholm och Göteborg visa, att stu­

denterna på dessa studieorter i ännu högre grad ägna sig åt förvärvsarbete,

vilket ju sedan länge varit ett känt förhållande.

Beträffande studenternas olika utgifter under studietiden hänvisar jag

till vad utredningen i denna fråga anfört. Då de uppgivna kostnaderna för

bostad och kost hänföra sig till hösten 1946 äro emellertid siffrorna för låga

på grund av sedan dess inträffad prisstegring framför allt i fråga om uthyr­

ningsrum. Enligt inhämtade uppgifter synas därför de genomsnittliga kost­

naderna för bostad och mat böra höjas med i runt tal 15 procent. Även ut­

redningens beräkningar av studiekostnadernas totala belopp torde av

samma skäl vara i underkant.

Då jag med hänsyn till det ekonomiska läget icke är beredd att förorda

förslag till årets riksdag om införandet av nya statsstipendier i enlighet med

utredningens förslag, anser jag mig icke i detta sammanhang böra taga

ställning till utredningens försök att fastställa en »normal» studietid för

olika examina.

De av utredningen framlagda uppgifterna rörande abiturienternas stu­

dentbetyg äro av betydelse, när det gäller att söka fastställa en viss

betygsgräns såsom presumtion för studielämplighet, och jag behandlar där­

för detta spörsmål i samband med mitt ställningstagande till frågan om

införande av studielån med statlig kreditgaranti.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

4. Olika former av studentsociala stödåtgärder.

Allmänna synpunkter.

Inledningsvis framhåller utredningen i eu principiell diskussion angående

olika studentsociala stödformer bland annat följande.

Ett statligt stöd till de studerande kan, liksom fallet är med övriga former

av socialpolitik, insättas efter två skilda linjer. Antingen kunna de stude­

rande beredas direkt ekonomiskt stöd, eller kunna studiekostnaderna ned­

bringas genom åtgärder, som göra uppehället på studieorten billigare —

t. ex. bostadssubventioner, ekonomiskt stöd åt matsalar avsedda för de

studerande, inrättande av kurslitteratursamlingar, avskaffande av obliga­

toriska avgifter, samt i vissa fall genom nedskärande av studietiden.

Det direkta statliga stödet, som kan utgå i form av lön under studietiden

eller stipendier under hela eller delar av studietiden, får till resultat, att en

del kostnader, vilka tidigare på olika sätt bestredos av enskilda, nu över­

föras på det allmänna. Utgår understödet i form av studielån, medför detta,

att studiekostnaderna skjutas på framtiden och återkomma efter studie­

tidens slut såsom amorteringar av de upptagna lånen. Ingendera av dessa

tre stödformer — lön, stipendier eller lån — verkar direkt sänkande på

studiekostnaderna. De bibehållas vid samma nivå som tidigare. I det en-

3 — Dihang till riksdagens yrotokoll lDoO. 1 sand. Nr 09.

34

skilda fallet innebär stödet visserligen, att studiekostnadsproblemet löses,

antingen definitivt eller temporärt — beroende på stödets utformning —

förutsatt att det utgående stödet motsvarar de reella studiekostnaderna.

Införas däremot parallellt med de direkta stödformerna även indirekta

sådana, i form av kapitalsubventioner till bostadshus och liknande inrätt­

ningar för studenterna, vinnes först och främst, att totalkostnaderna för det

allmänna med sannolikhet minska i det långa loppet. Dessutom kommer en

allmän reduktion av dessa kostnader även dem tillgodo, vilka av olika skäl

kunna komma att ställas utanför det direkta stödet. Sådana åtgärder an­

sluta sig dessutom i praktiken till de studentsociala åtgärder, som redan

vidtagits av studenternas egna organisationer på de olika studieorterna.

En kombination av direkta och indirekta stödåtgärder synes av ovan an­

förda skäl utredningen vara den lämpligaste metoden att nedbringa studie-

kostnaderna och därmed att utvidga rekryteringsbasen till de högre stu­

dierna.

Utredningen har en utförlig behandling av själva begreppet studielön

samt anför de skäl, som kunna tänkas tala för eller emot en studielön till

akademiker (s. 132—143).

Utredningen har emellertid avstyrkt en lösning av studiekostnadspro­

blemet efter lönelinjen, liksom praktiskt taget samtliga remissinstanser, och

då jag icke har för avsikt att i någon form föreslå införandet av studielön till

de studerande vid universitet och högskolor, anser jag mig icke böra ingå

härpå.

I fråga om statsstipendier framhåller utredningen, att erfarenheten av

de nuvarande naturastipendierna i form av fri bostad och kost är gynnsam.

Genom en enkät bland nuvarande och f. d. statsstipendiater har utredning­

en inhämtat stipendiaternas uppfattning om stipendiernas form, om kon­

trollåtgärderna, förmedlingen av stipendieförmånerna m. fl. frågor och dess­

utom ha statsstipendienämnderna meddelat sina erfarenheter.

Redan i stipendieringens principer ligger, framhåller utredningen, en be­

hovs- och lämplighetsprövning i motsats till vad som gäller för studielönen.

Även i bestämmelserna för den nuvarande stipendieringen förutsattes en

sådan prövning. Någon mera rigorös studiekontroll behöver emellertid av

denna grund icke utövas. Vidare torde man lättare kunna undvika en konst­

lad reglering av tillströmningen till de högre studierna vid ett stipendie-

system, eftersom behovs- och lämplighetsprövade stipendier icke torde

komma att utöva samma lockelse — ens under en lågkonjunktur — som

generellt utgående studielöner. Utredningen framhåller vidare, att en sti-

pendiering, där de studerandes ekonomiska villkor och studiebegavning

fäller utslaget, icke rimligen kan motiveras med principen om högre studier

och fackutbildning som samhällsnyttig verksamhet. Ett avsteg från denna

princip innebär en försvagning av utredningens argumentering för ett ökat

statligt stöd åt de studerande, men att utredningen likväl gjort detta avsteg

säges bero uteslutande på den nu rådande sociala fördelningen bland stu­

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

35

denterna, som tar sig uttryck bland annat däri att de flesta icke äro i behov

av studielönen som stödform. Utredningen har nämligen ansett det ange­

lägnare, att i första hand obemedlade studenter beredas tillfälle att påbörja

och genomföra akademiska studier.

Beträffande studielånets för- och nackdelar anför utredningen i huvudsak

bland annat.

Studielånet är som stödform en i princip effektiv hjälp under studieåren

Det kan lattare än lön och stipendier anpassas till den hjälpbehövandes

reella behov. Det vädjar i högre grad än de båda andra stödformerna till

den studerandes eget ansvar och kan därför inrättas med ett minimum av

kontrollåtgärder från statens sida. För statens vidkommande innebära stu­

dielånen i första hand en viss förlustrisk i form av »felinvesteringar», som

icke kan uppskattas i förväg. Sannolikt är denna risk emellertid icke sär-

skilt stor, da det är ett känt förhållande, att akademiker i regel äro sköt-

samma som låntagare, även om svårigheterna att återbetala lånen i de en­

skilda fallen kunna vara utomordentligt stora.

.Som en av de väsentligaste svagheterna med ett lånesystem anger utred-

ningen det förhållandet, att låntagaren icke är skyddad mot eventuellt in­

tränade prishöjningar, som påverka levnadskostnaderna.

Då dessa stiga, tvingas studenten att låna större belopp, vilket leder till

en u‘a<^ skuldsättning, varav följer större svårigheter att amortera

skulderna efter inträdet i förvärvslivet. Om framdeles levnadskostnaderna

ater sjunka och penningvärdet sålunda åter stiger, medför detta, att skuld-

böidans lealvärde stegras i samma takt, samtidigt som de numera oftast

mdexreglerade lönebeloppen sjunka med levnadskostnadernas nedgång. Er­

farenheterna från 1920-talet äro i detta sammanhang fullt belysande.

Det finnes vidare en psykologiskt betingad motvilja mot skuldsättning

som är särskilt utbredd inom de socialgrupper, för vilka tillträdet till de

högre studierna bör underlättas. Denna inställning står sannolikt i sam­

band med att dessa stora grupper — främst arbetare, jordbrukare och lägre

tjänstemän ha mycket påtagliga erfarenheter av de skiftande konjunktu­

rerna i det ekonomiska livet, vilket gör, att en skuldsättning för en så tids-

ki av ande utbildning som den akademiska, ter sig äventyrlig och ytterst

riskabel. Utsikten att för lånade pengar förvärva en obestämd möjlighet till

en bättre ekonomisk ställning kan synas vara en långsökt utväg, som av­

viker från den inom dessa socialgrupper gängse traditionen. Om det statliga

stödet skulle inskränkas till en subvention av räntebeloppet på det utlånade

kapitalet, d. v. s. något hundratal kronor per år till var och en, som behöver

låna pengar för att kunna studera, så löper man risken att många studie-

begåvade, medellösa eller mindre bemedlade studenter skulle avstå från att

söka sig till de högre studierna.

Den mest uppenbara nackdelen med studielånen ur de studerandes syn­

punkt är gi\etvis den, att lanen icke definitivt lösa studiekostnadsproble-

met. I den allmänna diskussionen om stödformerna har man då ibland före­

slagit, att studieskulderna skulle kunna reduceras eller avskrivas, därest

studenterna nått sina avsedda examina med goda betyg eller att reduktio-

tionen av studieskulden skulle börja redan under studietiden, allt eftersom

den studerande avlägger sina tentamina. Mot dessa lösningar av studiekost­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 99.

36

nadsproblemet framhåller utredningen, att i det förra fallet får för­

slaget en viss likhet med studielönen, ehuru med den skillnaden att löne­

beloppet utgår i efterhand. I det senare fallet saknar man varje möjlighet

att bedöma skillnaderna i studieprestationen för olika ämnen och ämnes­

kombinationer, varför förslaget skulle medföra stora praktiska svårigheter.

Vidare anför utredningen.

Härtill kommer, att om man skulle belöna en god studieprestation med

ett ekonomiskt vederlag, så borde även de studenter, som av egna eller

anhörigas medel bekostat sina studier, komma i åtanke vid en dylik premie-

ring. Då subventioner i efterhand rent principiellt förefalla mindre till­

talande, vore det bättre att ge subventionen redan under studieåren, då den

bäst behövs. Vidare kunde man riskera, att även skötsamma studenter

skulle inskränka sina amorteringar till ett minimum i avvaktan på en all­

män reduktion eller avskrivning av skuldbördan. Ur praktisk-politisk syn­

punkt ställer det sig svårt att framlägga ett dylikt förslag, som skulle re­

sultera i att akademikerna kunde anses vara orättvist gynnade i förhållande

till andra medborgare och särskilt till sådana, som på ett eller annat sätt

erhållit ekonomisk hjälp av staten, men icke befinna sig i samma gynn­

samma ställning att kunna få skulden avskriven, helst som akademikern

befinner sig i den situationen, att han kan börja utnyttja sina förvärvade

kunskaper i sitt yrkesarbete. Utvägen att täcka studiekostnaderna med

olika slag av subventioner i efterhand förefaller därför utredningen olämp­

lig, då den leder till komplikationer. Det synes vara en helt orealiserbar

tanke.

Statliga studielån enbart kunna av dessa skäl icke betraktas som en full­

värdig stödform, framhåller utredningen, utan böra användas som en kom­

pletterande utväg att bistå de studerande.

Sammanfattningsvis anför utredningen, att det statliga stödet

till studerande vid högre läroanstalter bör inriktas på ett utbyggande av

statsstipendier och studielån i kombination. Båda stödformerna skola lik­

som tidigare behovsprövas, men möjligheten att genom en liberalare be-

hovsprövning än hittills bistå även mindre bemedlade och icke enbart obe­

medlade studenter skall tryggas. Behovsprövningen av låneansökningarna

bör dock inskränkas till en realistisk bedömning av den lånesökandes behov

och förutsättningar. Stipendiestödet skall till skillnad mot nu icke förbe­

hållas fakultetsstudenterna utan utvidgas till att omfatta de studerande

vid fackhögskolorna och socialinstituten med vissa undantag.

Genom en kombination av stipendier och studielån garanteras enligt ut­

redningen, att de studenter, som äro i behov av ekonomiskt stöd under stu­

dietiden, kunna beredas erforderlig hjälp, utan att det egna ansvaret för

studierna och den individuella friheten under studieåren behöver beskäras.

Sammanfattning av utredningens f ör slag.

Utredningen föreslår beträffande de direkta stödåtgärderna,

1. att statsstipendier (natura- och kontantstipendier) skola kunna till­

delas studerande vid universiteten, karolinska institutet och de fria hög­

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

skolorna i Stockholm och Göteborg samt studerande vid faekhögskolorna

och socialinstituten;

2. att statsstipendierna skola motsvara de studerandes kostnader för

bostad och/eller kost under en studietid av nio månader per år för fakultets-

studenter och under den studietid, som stadgas i läroanstalternas kurspla­

ner och reglementen för studerande vid fackhögskolorna och socialinstitu­

ten;

3. åt t statsstipendium in natura skall kunna tilldelas studerande, som är

i behov av ekonomiskt stöd och som uppfyller kravet på god studiebegåv­

ning;

4. att det ekonomiska behörighetskravet för erhållande av statsstipen­

dium förändras därhän, att förutom obemedlade även mindre bemedlade

studerande kunna komma i åtnjutande av detta stöd;

5. att kravet på god studiebegåvning skall anses vara uppfyllt av stipen-

diesökande, som vid avlagd studentexamen erhållit ett betyg, vars genom­

snittliga betygsvärde minst motsvarar vitsordet »Icke utan beröm god­

känd» eller häremot svarande kvalifikationer för den, som icke avlagt stu­

dentexamen;

6. att naturastipendium efter särskild prövning må kunna kompletteras

med ett kontantstipendium på högst 400 kronor per läsår;

7. att naturastipendium, då särskilda skäl tala härför, må kunna utgå

under ytterligare någon del av studieåret efter framställning härom från

stipendiaten;

8. att stipendium i regel skall utgå under den första halva delen av den

genomsnittliga studietiden för i ansökan om stipendium angiven lägre aka­

demisk examen (ämbetsexamen), dock att för studerande inom medicinska

fakulteten licentiatexamen skall räknas såsom grundläggande examen;

9. att prövningen av stipendieansökningarna anförtros styrelserna för de

studentsociala byråerna på de olika studieorterna (se punkt 29);

10. att ränte- och amorteringsfria studielån med statlig kreditgaranti

skola stå till statsstipendiaternas förfogande för bestridande av övriga

utgifter, som icke täckas av stipendieförmånerna, samt att sådana studie­

lån även skola kunna tilldelas studerande, som framgångsrikt bedrivit stu­

dier med stipendiestöd under halva studietiden;

11. att amorteringsfria studielån med statlig kreditgaranti jämväl skola

ställas till förfogande för studerande — såväl nyinskrivna som tidigare in­

skrivna — vilka icke tilldelats statsstipendium men uppfylla kraven på stu­

dielämplighet och kunna styrka behov av studiekredit, varvid räntefrihet

dock skall medgivas först efter särskild behovsprövning;

12. att studielånen efter fullbordade studier skola omskrivas till akade­

mikerlån med statlig kreditgaranti och med en amorteringstid anpassad

efter låntagarens ekonomiska situation efter examen;

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

37

38

13. att innehav av statsstipendium och/eller studielån med statlig kredit­

garanti göres oberoende av den studerandes val av studieort.

Utredningen föreslår ifråga om indirekta stödåtgärder,

14. att statlig subvention till uppförande av studentbostadshus kommer

till stånd för att dels avhjälpa den rådande bristen på uthyrningsrum, dels

hindra en ytterligare höjning av de studerandes bostadskostnader;

15. att studentbostadshusen erkännas såsom »allmännyttiga företag»,

varigenom de i största möjliga utsträckning kunna komma i åtnjutande av

nu utgående statligt stöd till bostadsbyggandet;

16. att anslag till inventarier i studentbostadshusen upptages under åt­

tonde huvudtiteln;

17. att statlig subvention för byggande och inredning av särskilda stu­

dentmatsalar kommer till stånd i erforderlig utsträckning i syfte att bereda

studenterna på de skilda kårorterna tillgång till måltidsabonnemang till

skälig kostnad;

18. att fria resor i tredje klass med järnväg eller i motsvarande klass

med båt eller buss utgå i början och slutet av varje termin till studerande,

vilkas resekostnad uppgår till minst 15 kronor för enkel resa mellan hemort

och studieort eller vice versa;

19. att fria resor jämväl utgå till studerande, vilka av studieplanerna

tvingas att förlägga någon del av sina studier eller att utföra praktikant­

arbete på annan ort än studieorten;

20. att nu utgående förmåner vid resa mellan studieort och hemmet

under terminerna (s. k. 20-dagarsresor) skola bibehållas;

21. att nu utgående 50 procent nedsättning av biljettpriset för resor med

statens järnvägar, vilka företagas av svenska och utländska studenter

under förutsättning att resorna äro anordnade av Sveriges förenade stu­

dentkårer såsom utbytesresor mellan Sverige och utlandet, skall gälla för

envar svensk eller utländsk student, som avser att studera i utlandet res­

pektive vid någon svensk läroanstalt;

22. att särskilda kurslitteratursamlingar i enlighet med utredningens

förslag inrättas på de skilda studieorterna;

23. att de vid skilda läroanstalter förekommande obligatoriska avgifterna,

såsom inskrivnings-, termins-, kurs- och examensavgifter, framdeles av­

skaffas och ersättas med anslag till respektive läroanstalter att utgå under

åttonde huvudtiteln, dock att studerande, som tilldelats statsstipendium,

skall befrias från erläggande av sådana avgifter redan fr. o. m. läsåret

1949/50.

Utredningen föreslår beträffande studenternas hälso- och sjukvård.

24. att läkarundersökningar göras obligatoriska för samtliga vid univer­

sitet och högskolor inskrivna studerande, varvid undersökningarna i första

hand inriktas på kontroll av tuberkulos;

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 99.

39

25. att studentläkarbefattningar inrättas i Lund, Stockholm och Göte­

borg samt att den nu befintliga studentläkarbefattningen i Uppsala bibe­

hålies och omorganiseras i enlighet med utredningens förslag;

26. att vid universitet och högskolor inskrivna studenter beredas möjlig­

het till frivillig försäkring enligt lagen om allmän sjukförsäkring av 3 ja­

nuari 1947 på samma villkor, som gälla för den obligatoriska sjukförsäk­

ringen, oavsett de sakna inkomster eller ha mindre än 600 kronor i års­

inkomst;

27. att studenterna jämväl skola kunna använda sig av den frivilliga för­

säkring, som enligt den i p. 26 nämnda lagen skall kunna tecknas som till-

lägg till sjukpenningförsäkringen;

28. att studenterna beredas möjlighet att genom folktandvården erhålla

fri tandvård på studieorten oavsett mantalsskrivningsorten.

Utredningen föreslår vidare,

29. att fyra studentsociala byråer, en på vardera studieorten Uppsala,

Lund, Stockholm och Göteborg, inrättas med i betänkandets kap. 11 (s.

257 ff.) angivna arbetsuppgifter och föreslagen organisation;

30. att den centrala studentsociala verksamheten anförtros åt en nämnd,

statens studentsociala nämnd med garantilånenämnden, vilken skall ut­

göra den högsta instansen i studentsociala frågor; samt

att den nuvarande garantilånenämnden uppgår i denna nämnd.

Kos tna cl sberäkning ar.

Studentsociala utredningens förslag till ett ökat ekonomiskt stöd till

universitets- och högskolestudenterna bygga på förutsättningen, att varje

studerande vid dessa läroanstalter, som är i behov av ekonomiskt bistånd

under studietiden och som uppfyller vissa fordringar på studielämplighet,

skall beredas möjlighet att erhålla sådant stöd. Omfattningen av stöd­

åtgärderna och i sista hand storleken av de anslag, som erfordras härför,

blir härigenom beroende av de studerandes ådagalagda behov. Anslagen

ha av denna anledning icke kunnat fixeras till bestämda belopp för en

längre tid, och kostnadsberäkningarna måste givetvis betraktas såsom

synnerligen approximativa.

De studentsociala stödåtgärderna skulle enligt utredningens förslag kom­

ma att öka successivt i omfattning år från år och uppnå ett maximum

efter åtta år, sedan reformerna införts. Därefter stabiliseras läget under

den teoretiska förutsättningen, att tillströmningen av studerande till de

akademiska läroanstalterna förblir konstant och att behovet av stödåtgär­

der likaledes är konstant inom de skilda kategorierna av studenter. Under

dessa förutsättningar har utredningen beriiknat kostnadsökningen för stu­

dentsociala stödåtgärder under det första budgetåret till 5 878 000 kronor,

varav 3 632 000 kronor i cngångsanslag. Av engångsanslaget skulle till

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

40

kurslitteratursamlingar hänföras 107 800 kronor, till inventarier m. m. till

de studentsociala byråerna 24 000 kronor, till inventarier till student­

bostäder 1 000 000 kronor samt å kapitalbudgeten under Fonden för låne­

understöd: Tilläggslån för byggandet av studentbostäder 2 500 000 kro­

nor. De årliga anslagen skulle nå sitt maximum under åttonde året med

8 130 000 kronor. Utredningens kostnadsberäkningar framgå närmare av

följande tablå.

Kungl. Majrts 'proposition nr 99.

Nu ut­

gående

B e r ä k n a d e an slag

Anslag

anslag 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57

t u s e n tal k r o n o r

Äldre stipendier . .

608,7

308,0

178,0

73,0

43,0

13,0

13,0

13,0

13,0

Nya stipendier . . .

—

1 500,o

3 400,0

4 500,0

4 650,0

4 650,0

4 650,0

4 650,0

4 650,0

Räntebidrag.............

—

40,0

130,0

220,0

350,0

400,0

710,0

740,0

765,0

Resebidrag.............

Kurslitteratur-

8,0

690,0

700,0

720,0

740,0

760,0

780,0

800,0

800,0

samlingar.............

—

12,7

17,0

17,0

17,0

17,0

17,0

17,0

17,0

Oblig. avgifter . . .

29,4

179,4

1 700,0

1 700,0

1 700,0

1 700,0

1 700,0

1 700,0

1 700,0

Hälso- och sjukvård

Provisoriskt anslag

16,e

66,4

70,0

70,0

70,0

70,0

70,0

70,0

70,0

till sjukvård . . .

—

45,0

45,0

—

—

—

—

—

— .

Organisation ....

45,3

112,6

115,0

115,0

115,0

115,0

115,0

115,0

115,0

Summa

Engångsanslag

708,0

2 964,1

3 631,8

6 355,0

2 500,0

7 415,0

7 685,0

7 725,0

8055,0

8105,0

8130,0

Sär skilt yttrande.

Ledamoten av utredningen herr Dahlström har i ett särskilt yttrande

utvecklat vissa från utredningen i övrigt avvikande synpunkter beträf­

fande stödformerna. Närmast avser reservanten ett annat system för sti-

pendiering, i princip innebärande stipendier till alla studenter under de tre

första terminerna. Någon ekonomisk behovsprövning skulle sålunda icke

förekomma. Kostnaderna för det av herr Dahlström föreslagna systemet

skulle fullt utbyggt belöpa sig till cirka 9,25 miljoner kronor per år enbart för

stipendier och avskrivning av studielån. Reservanten anser vidare, att ut­

redningen ej närmare ingått på frågan om studenternas beroende av för­

äldrarna i ekonomiskt avseende samt att den familjerättsliga facksynpunk­

ten på dessa problem närmare hade bort uppmärksammats och utretts.

Förutom en allmän hänvisning till betänkandet (s. 182—183) må följande

återgivas.

Emellertid skulle ett utbetalande av stipendier till alla studenter under

de första tre terminerna från statens synpunkt te sig dyrbart med hänsyn

till studieavbrotten, som äro särskilt vanliga bland de relativt sett mindre

41

studielämpliga. Därför synes det lämpligt att reducera antalet stipendier

för varje fakultet eller högskola med hänsyn till frekvensen av studie­

avbrott i varje särskilt fall. Därvid kan man räkna med en viss säkerhets­

marginal på exempelvis 10 procent, så att, vid en högskola, där studie­

avbrotten utgöra 20 procent av de nyinskrivna, endast 70 procent erhålla

stipendier. Vid exempelvis skogshögskolan, där praktiskt taget inga studie­

avbrott förekomma, behöver ingen sådan begränsning göras. Gallringen

skulle ske med ledning av studentbetygen, som visat sig vara till god led­

ning vid bedömning av risken för studieavbrott (enligt professor C.-E.

Quensels utredning). Ett sådant förfarande utgör en tillräckligt säker

garanti för att inga eller ytterst få stipendier utbetalas till studenter, som

ej fullfölja studierna. De, som härigenom ställas utanför stipendiestödet,

ha alltså relativt svaga studentbetyg. Dessa skulle beredas möjlighet att

genom lån med statlig kreditgaranti finansiera sina studier. Skulle de

kunna uppvisa ett acceptabelt studieresultat för de första tre terminerna,

skulle de få sina lån avskrivna med belopp, som motsvarade stipendierna.

Härmed vinnes alltså, att efter denna tidpunkt ha alla studenter, som

klarat av sina studier acceptabelt, erhållit samma förmån — dock först i

efterhand för dem som hade så klena studentbetyg, att staten ej riskerade

stipendium på dem.

Föräldrarnas ekonomiska situation är i många fall avgörande för den

utbildning, som barnen påkostas eller kosta på sig. Bland annat därför är

det riktigare att, såsom i ovan skisserade förslag, i första hand ta studen­

ternas egen ekonomi i betraktande vid utformningen av stödet. Studen­

terna äro dock rättskapabla individer, som snart efter studentexamen upp­

nå myndig ålder. Endast 9 procent av studenterna ha sådana inkomst-

eller förmögenhetsförhållanden, att de inte skulle »behöva» ekonomiskt

stöd av det allmänna.

Remissyttranden.

I detta sammanhang avser jag endast att redogöra för de synpunkter,

som vid remissbehandlingen framkommit rörande utredningens allmänna

och principiella ställningstagande till olika former av studentsociala stöd­

åtgärder men icke för remissbehandlingen rörande utredningens olika prak­

tiska förslag. Spörsmål såsom stipendiernas form, stipendietidens längd

för olika studentkategorier, tidpunkten för stipendiernas inrättande, de

olika behörighetskraven, inrättande av kurslitteratursamlingar, fria resor

och övriga förslag, vilka jag tidigare sammanfattningsvis redovisat, böra

underställas riksdagen efter hand som Kungl. Maj:t är beredd att framlägga

förslag härom.

Utredningens linje i valet mellan olika former av direkta studentsociala

stödåtgärder, nämligen en kombination av statsstipendier och studielån

samt utredningens förslag till stödåtgärdernas utformning, ha i sina huvud­

drag accepterats av ett stort antal remissinstanser däribland kanslern, kon­

sistorierna vid universiteten i XJppsala och Lund, lärarråden vid Stockholms

och Göteborgs högskolor, lärarkollegiet vid karolinska institutet, översty­

relsen för de tekniska högskolorna, skolöverstyrelsen, statskontoret, forsk-

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

ningsrådens samarbetsdelegation, socialinstituten och Sveriges förenade

studentkårer (SFS).

När det gäller den relativa vikt, man vill tillmäta de båda stödformerna

stipendier och lån, har dock vid diskussionen inom SFS två linjer fram­

kommit. Den ena huvudlinjen anknyter till utredningens grundsyn, att

den familjeekonomiska bakgrunden skall avgöra frågan om behörighet till

direkt statlig subvention samt att de studenter, som ej med egna eller för­

äldrars medel till någon del kan finansiera de högre studierna, borde få i

varje fall de primära levnadskostnaderna täckta i sådan grad, att de ej

av ekonomiska skäl tvingas till en i förhållande till andra studenter opro­

portionerligt stor skuldsättning. Ett utöver utredningens förslag ökat antal

delstipendier för de grupper, som endast delvis kunna bekosta sina studier,

anses ur samma allmänna synpunkt såsom önskvärt. Företrädarna för den

här refererade linjen anse det även nödvändigt med en stipendiering av

minst den omfattning utredningen föreslår, om skuldtrycket ej skall öka för

akademikergruppen som helhet och om procenttalet väsentligt skuldsatta

ej skall öka. Behovsprövade statsstipendier har vidare ansetts vara den

effektivaste metoden att avlägsna de ekonomiska och psykologiska hindren

för en rimligare socialgruppsrekrytering. Frågan anses dock komma i ett

nytt läge, när gymnasierna blivit en socialt mer allsidig rekryteringsbas

för de högre studierna.

Företrädarna för den andra huvudlinjen inom SFS, vilka i högre grad

betrakta studenten såsom en i förhållande till föräldrarna fristående indi­

vid, anse studielånet som den primära av de direkta statliga stödåtgär­

derna. Det innebär i princip effektiv hjälp under studieåren och gör aka­

demikernas belägenhet tillräckligt likartad. Av psykologiska skäl förordar

man dock ett tillräckligt antal rekryteringsstipendier utgående under en

relativt begränsad tid. Företrädarna för denna linje anse vidare bland

annat, att bestämda risker för ingrepp i den fulla personliga friheten upp­

stå vid en stipendiering under längre tid och att ett stipendiesystem i allt­

för hög grad avtrubbar ansvarskänslan. Slutligen anses att skillnaden i ut­

gångsläge mellan stipendierade och icke-stipendierade blir mindre, om

stipendietiden blir kort. SFS framhåller dock, att enighet rått om att be-

hovsprövningen under nuvarande förhållanden icke borde slopas, även om

skälen för detta ställningstagande varit olika.

De invändningar, som vid remissbehandlingen framkommit mot utred­

ningens val av stödformer, ha i stort sett följt tre linjer. En del remiss­

instanser, däribland direktionen för handelshögskolan i Stockholm, styrel­

sen för handelshögskolan i Göteborg, tekniska högskolans i Stockholm lärar­

kollegium, styrelsen för veterinärhögskolan, styrelsen för skogshögskolan,

garantilånenämnden, studielånenämnden, Lunds studentkårs kreditkassa

och Sveriges akademikers centralorganisation, ha ansett att tyngdpunkten

bör läggas vid statsgaranterade studielån under hela studietiden och att

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

43

stipendier endast böra tilldelas studerande med utpräglad studiebegåvning. Några av dessa remissinstanser ha även uttalat sympatier för det av herr Dahlström inom utredningen reservationsvis framförda förslaget, att lånen borde kompletteras med vissa rekryteringsstipendier under kortare tid.

Studielånenämnden anför som motivering för lånelinjen bland annat.

Nämnden håller för sin del före, att huvudvikten i fråga om studie­ hjälpen bör läggas på lånen, soni bör vara den normala typen även från början av studierna. I princip anser nämligen nämnden, att lånen äro den riktiga stödformen, när det gäller studier eller utbildning för studerande, som hunnit upp i den ålder, att de böra själva taga ansvaret för sin eko­ nomi och, om de icke förut gjort det, lära sig att »stå på egna ben». Lånen äro en hjälp till självhjälp, vars fostrande värde är obestridligt. Och när det som i här behandlade studiehjälpsfråga gäller unga män och kvinnor, som i och genom sin utbildning vid universitet och högskolor komma att intaga ledande poster i samhället (utredningens ord), får denna synpunkt på lånen en särskild betydelse. Det förhållandet att utbildningen vid uni­ versiteten i allmänhet och vid fackhögskolorna regelmässigt avslutas med en examen, efter vars avläggande förvärvsarbetet omedelbart kan börja, talar även principiellt för lånen.

Socialstyrelsen ansluter sig däremot principiellt till stipendielinjen och anser systemet med studier på lån olämpligt. Styrelsen säger sig dock inse, att den av utredningen föreslagna avvägningen mellan stipendie- och låne- vägen kan förefalla att vara den mest rationella, så länge endast ett mycket begränsat belopp kan beräknas komma att stå till förfogande för stipen­ dier. På något längre sikt måste det emellertid framstå som ett angeläget önskemål att avskaffa eller åtminstone starkt reducera det olämpliga och särskilt i Sverige vanliga systemet med studier på lån. I den mån stats- finansiella skäl möjliggöra en utbyggnad av stipendiesystemet, borde det; följaktligen enligt socialstyrelsen utsträckas att gälla även den senare delen av studietiden.

Den tredje linjen, efter vilken kritiken framförts, gäller utredningens för­ slag till behovsprövning av de studentsociala stödåtgärderna, i första hand statsstipendierna. I några yttranden har man sålunda gjort gällande, att enbart studielämpligheten borde vara utslagsgivande och att man under alla förhållanden endast skulle taga hänsyn till den studerandes egna eko­ nomiska förhållanden, eftersom studenten i ekonomiskt avseende borde betraktas som en självständig individ. Dessa eller liknande synpunkter ha anförts av bland andra lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola, sty­ relsen för veterinärhögskolan, Sveriges akademikers centralorganisation och högerns u n g domsf ör hund.

Läroverkslärarnas riksförbund har uttalat sig för en realistisk behovs­ prövning med hänsyn till de faktiska ekonomiska förhållandena och varnat för att schematiskt utgå från en viss social miljö. Tjänstemännens central­ organisation har uttalat sympatier för tanken, att stödåtgärderna borde

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

44

komma flertalet studenter till godo, oberoende av föräldrarnas ekonomiska

ställning, men godtagit behovsprövningen med hänsyn till statsfinansiella

skäl. Ytterligare några remissinstanser ha framfört statsfinansiella skäl för

ett accepterande av behovsprövningen.

Av övriga allmänna synpunkter, som framkommit vid remissbehand­

lingen, må nämnas kravet på en större differentiering av de student­

sociala förmånerna bland annat genom en gradering av stipendierna, vilket

önskemål framförts av bland andra kanslern, skolöverstyrelsen och SFS.

Socialstyrelsen har framhållit, att särskild hänsyn borde tagas till de stu­

derande, som efter en viss tids förvärvsarbete önskade bedriva akademiska

studier. Vidare har forskningsrådens samarbetsdelegation ansett, att de

studentsociala förmånerna icke borde reduceras för stipendiat, som upp-

bure lön för assistent- eller amanuenstjänstgöring.

Slutligen bör även nämnas att frågorna om avdragsrätt för amortering

av studieskulder vid inkomstbeskattning, avdragsrätt för periodiskt under­

stöd för bedrivande av högre studier samt lättnader vid sambeskattningen

upptagits i flertalet yttranden från akademiska myndigheter och organi­

sationer.

Departementschefen.

En kombination av direkta och indirekta stödåtgärder torde vara

den lämpligaste metoden, om man inom en viss begränsad kostnadsram vill

nå en så stor effekt som möjligt med de statliga stödåtgärderna. Utred­

ningens förslag i detta avseende har också allmänt accepterats av myndig­

heter och organisationer. Jag kan för egen del i princip ansluta mig till vad

utredningen anfört om önskvärdheten av att de direkta stödformerna —

stipendier och lån — kombineras med indirekta sådana i syfte att ned­

bringa studenternas levnadskostnader. Såsom utredningen framhåller, synes

man härigenom vinna, att totalkostnaderna för det allmänna med sanno­

likhet minska i det långa loppet samt att en reduktion av levnadskostna­

derna även kommer dem tillgodo, som av olika skäl ställas utanför det

direkta stödet.

De direkta stödformer, som böra väljas, måste enligt min uppfattning

fylla vissa bestämda villkor. Det gäller för det första att ställa erforder­

ligt studiekapital till förfogande och att ekonomiskt underlätta bedrivandet

av högre studier. För det andra måste stödåtgärderna få en sådan utform­

ning att de främja rekryteringen till universitet och högskolor från de

ekonomiskt svagare grupperna i samhället. Slutligen böra sådana stöd­

former väljas, som i största möjliga utsträckning göra de studerandes eko­

nomiska situation så likartad som möjligt oavsett den familjeekonomiska

bakgrunden. De stödformer, som då erbjuda sig, äro studielön, statsstipen-

dier och statliga lån.

Studielönen har så gott som enhälligt avvisats, och det finns därför ingen

anledning att här diskutera dess för- och nackdelar. Denna stödform, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

45

onekligen har vissa principiella fördelar, saknar nämligen för närvarande aktualitet, och de skäl, som utredningen anfört emot denna stödform, äro så övertygande, att studielönen under nuvarande förhållanden bör kunna avföras från diskussionen.

Stipendieformen torde vara den mest tilltalande ur de studerandes egen synpunkt. Stipendier kunna lösa den enskildes studiekostnadsproblem, de torde vara den effektivaste stödformen ur rekryteringssynpunkt och kunna bidraga till att vissa studenter icke av ekonomiska skäl tvingas till en i för­ hållande till andra oproportionerligt stor skuldsättning. Stipendier medföra å andra sidan olägenheter i samband med en ekonomisk behovsprövning, som under nuvarande förhållanden torde vara nödvändig. En lösning av studiekostnadsproblemet efter stipendielinjen är dessutom helt beroende av statsfinansiella förutsättningar.

Vad slutligen studielånet beträffar, så innebär detta i princip en effektiv hjälp under studieåren. Studiekostnadsproblemet löses åtminstone tempo­ rärt. Studielånet kan smidigt anpassas till den hjälpbehövandes reella be­ hov och torde i högre grad än andra stödformer vädja till den studerandes eget ansvar. Vidare blir kravet på ekonomisk behovsprövning mindre än vid stipendier. Ur statsfinansiell synpunkt äro studielånen att föredraga såsom mindre kostsamma än övriga stödformer.

Studielånet som stödform har å andra sidan även uppenbara nackdelar. I och med amorteringstvånget komma lånen att starkt belasta den akade­ miskt utbildade arbetskraften. Ur rekryteringsfrämjande synpunkt synas lånen vara underlägsna stipendierna. Särskilt inom de socialgrupper, för vilka tillträdet till högre studier bör underlättas, föreligger en utbredd, psykologiskt betingad motvilja mot skuldsättning. I motsats till vissa remissinstanser kan jag icke heller finna, att statliga lån på samma sätt som statsstipendier kunna göra studenternas ekonomiska situation mera likartad oavsett de privatekonomiska resurserna. För den enskilde akade­ mikern måste nämligen i de flesta fall skuldsummans storlek tillmätas av­ görande betydelse.

Slutligen vill jag beröra några av de anmärkningar, som vid remiss­ behandlingen framkommit mot utredningens val av stödformer.

Det är i synnerhet behovsprövningen av de föreslagna statsstipendierna, som därvid blivit föremål för kritik. I några yttranden har det sålunda hävdats, att enbart studielämpligheten borde vara utslagsgivande för er­ hållande av statlig studiehjälp. Man borde vidare bortse ifrån den familje- ekonomiska bakgrunden och i ekonomiskt avseende betrakta studenterna såsom självständiga individer. Principiellt sett synes det finnas vissa skäl för en sådan uppfattning, men mot bakgrunden av ännu rådande sociala förhållanden måste denna likväl betraktas som orealistisk. De icke behovs­ prövade stipendierna för främjande av högre vetenskapliga studier ha en annan karaktär. De ha nämligen i första hand tillkommit med hänsyn till

Kungl. Maj:ts 'proposition m 99.

46

vetenskapens behov av forskare och icke med en studentsocial motivering.

En utbyggnad av de statliga stödåtgärderna för universitets- och högskole-

studerande måste däremot ske framför allt med en social motivering och

kan enligt min mening icke uteslutande få formen av en statlig premiering

av de bättre studiebegåvningarna oavsett de enskilda studenternas ekono­

miska förhållanden. Jag vill också erinra om att det inom Sveriges förenade

studentkårer rått enighet om att behovsprövningen under nuvarande för­

hållanden icke borde slopas. Även med hänsyn till statsfinansiella skäl

synes en behovsprövning för närvarande vara nödvändig.

Anser man en behovsprövning nödvändig följer därav att man icke

gärna kan acceptera en uppfattning, som helt vill bortse ifrån studenternas

familjeekonomiska bakgrund. Denna bakgrunds betydelse framgår, som jag

tidigare anfört, av den redogörelse utredningen lämnat för studiekostna­

dernas bestridande. Skulle hänsyn endast tagas till studenternas »egna eko­

nomiska förhållanden» skulle däremot grunden för en behovsprövning un­

danryckas. Då skulle endast två vägar återstå, nämligen antingen en pre­

miering uteslutande av studiebegåvningarna eller någon form av lön under

studietiden.

Däremot vill jag starkt understryka önskvärdheten av att de statliga

stödåtgärderna, inom ramen för tillgängliga ekonomiska resurser, komma

så många som möjligt tillgodo. Den föreslagna lånereformen syftar bland

annat härtill. Jag är även medveten om att ett statligt stipendiesystem

vid universitet och högskolor måste givas en sådan utformning, att skill­

naden i utgångsläge mellan stipendierade och icke-stipendierade akademiker

blir så liten som möjligt. Utredningens förslag, att statsstipendierna endast

skola utgå under den första halva delen av den genomsnittliga studietiden

och täcka de primära levnadskostnaderna, är avsett att verka i den rikt­

ningen. En differentiering av de studentsociala förmånerna bland annat

genom en gradering av stipendierna och räntefrihet för vissa låntagare är

likaledes ägnad att skapa större rättvisa för de grupper, som ligga i de

olika gränsskikten. När Kungl. Maj:t är beredd att föreslå riksdagen anslå

medel till nya statsstipendier böra dessa spörsmål på nytt upptagas till

behandling.

Slutligen vill jag framhålla, att jag icke funnit några övertygande skäl

tala för att en stipendiering i den omfattning utredningen föreslagit skulle

komma att medföra bestämda risker för ingrepp i den fulla personliga fri­

heten eller att stipendier skulle avtrubba ansvarskänslan. Erfarenheten hit­

tills av olika statliga stipendier talar nämligen i motsatt riktning.

Under hänvisning till vad jag sålunda anfört, förordar jag, att det direkta

statliga stödet till universitets- och högskolestuderande samt de studerande

vid socialinstituten inriktas på ett utbyggande av statsstipendier och stu­

dielån i kombination.

Såsom jag tidigare framhållit, är jag emellertid med hänsyn till det eko­

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

47

nomiska läget icke beredd att nu framlägga förslag till nya statsstipendier eller förorda anslag till de av utredningen föreslagna indirekta stödåtgär­ derna. I det följande ämnar jag däremot hemställa om att för riksdagen framläggas förslag om införande av studielån med statlig kreditgaranti samt förslag rörande formerna för en statlig subvention till uppförande av studentbostadshus.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

5. Studielån med statlig kreditgaranti.

L ån ef or mer n a.

Studentsociala utredningen har i valet mellan olika låneformer stannat för att föreslå studielån med statlig kreditgaranti (garantilån) efter möns­ ter av de nuvarande statsgaranterade akademikerlånen, som infördes år 1946 efter förslag av befolkningsutredningen. Studentsociala utredningen syftar i sitt förslag till en långtgående utvidgning av den statliga kredit­ garantin, så att denna skulle komma de studerande till godo redan under de år, då studierna bedrivas. Det synes nämligen, framhåller utredningen, ur alla synpunkter angeläget, att de studieavbrott, som uppenbart bero på ekonomiska skäl, en gång för alla elimineras och att de studerandes bero­ ende av borgensmän och kreditinstitut i görligaste mån avlägsnas.

Beträffande statens förlustrisker anför utredningen. Utredningen vill dock icke undanskymma, att en väsentligt utökad stu­ diekredit med statlig garanti till studerande skulle kunna medföra större förlustrisker för staten än vad de nuvarande akademikerlånen innebära. De beviljas enligt författningen blott akademiker, som redan vunnit an­ ställning. I ett sådant vägande av risker mot fördelar böra emellertid också konsekvenserna av det nu rådande sättet att finansiera studierna medtagas. En illa planerad skuldsättning kan framtvinga studieavbrott lika väl som svårigheten att överhuvud få lån. Utvägen att skaffa medel för fortsatta studier genom tillfälliga förvärvsarbeten av de mest skiftande slag leder till en ofrånkomlig nedsättning av studietakten och kan ofta resultera i totala studieavbrott. De psykologiska konsekvenserna av dylika kompli­ kationer äro icke heller önskvärda. De förluster i tid, arbete och pen­ ningar, som det nuvarande systemet — eller den nuvarande bristen på sys­ tem — i realiteten innebär för både studenterna och den akademiska ut­ bildningen över huvud taget, överstiga väsentligt de ekonomiska risker, som en statsgaranterad studiekredit skulle kunna medföra. Utredningen hyser den bestämda uppfattningen, att därest den lånesökandes allmänna studielämplighet underkastas en rimlig prövning, kunna riskerna för fel­ investeringar betraktas som måttliga.

Utredningen föreslår, att de nya studielånen till skillnad från akademiker­ lånen endast beviljas för ett år och under de första tre terminerna helst för en termin i sänder. Lånen borde enligt utredningen vara amorteringsfria under studietiden, men efter avlagd examen borde de omskrivas till aka­ demikerlån med en amorteringstid, avpassad efter låntagarens ekonomiska situation efter examen. Länen borde vidare utlämnas utan annan säkerhet

48

än den statliga garantien mot ränta, som Ivungl. Maj:t med hänsyn till det

allmänna ränteläget fastställer. Några försäkringsgarantier föreslås sålunda

icke. Berättigade att utlämna garantilån skulle enligt utredningens förslag

bli Sveriges riksbank, bankaktiebolag, sparbank, jordbrukskassa samt stu­

dentkårs kreditkassa och annan därmed jämförlig kreditkassa. Den sökan­

de skulle själv få bestämma i vilken kreditanstalt han önskade placera sitt

garantilån.

Utredningen föreslår, att studielån med statlig kreditgaranti skulle stå

till statsstipendiaternas förfogande redan under stipendietiden såsom ut­

fyllnad av naturaförmånerna kost och logi. Självfallet borde stipendiaterna

kunna erhålla garantilån även efter stipendietidens utgång. Dessa studie­

lån ha föreslagits bliva räntefria fram till den tidpunkt, då de omskrivas

till akademikerlån.

För studerande, vilka icke tilldelats stipendium men ändock äro i behov

av studiekredit, skulle ävenledes de statsgaranterade studielånen stå till

förfogande. Utredningen anser, att behovs- och lämplighetsprövningen för

dessa studerandes vidkommande kunde mildras utan att dock helt efter­

sättas. I ömmande fall skulle även dessa lån kunna beviljas med räntebe-

frielse, vilket dock skulle förutsätta särskild behovsprövning.

Härutöver har utredningen föreslagit, att även studerande, som inskrivits

innan det utvidgade stipendie- och lånesystemet införes, skulle vara be­

rättigade att erhålla garantilån.

B ehörig hetskrav et.

För statsstipendiaterna skulle enligt utredningen icke föreligga några

ytterligare krav på behörighet utöver dem som kunna komma att upp­

ställas i samband med stipendierna.

För övriga lånesökande — av vilka många kunna befinna sig i en ekono­

misk situation, som blott obetydligt skiljer sig från stipendiaternas — må

enligt utredningen som första villkor krävas ådagalagd studielämplighet.

Det framgår icke direkt av betänkandet, i vilka fall kravet på studielämp­

lighet skall anses uppfyllt, men det synes som om utredningen ansett, att

lämplighetsprövningen i fråga om de lånesökande borde vara något mil­

dare än för stipendiesökande.

Beträffande kravet på statsstipendiaternas studielämplighet anför utred­

ningen:

Studielämpligheten kan enligt utredningens uppfattning icke eftersättas.

Men kravet skall icke heller skärpas därhän, att stipendierna endast tillfalla

de s. k. toppbegåvningarna — då dessa, som framgår av redogörelsen för

Lunda-undersökningen, utgöra en ytterst begränsad del av abiturienterna.

Enklast formulerat torde detta behörighetskrav kunna uttryckas så, att

studentbetygets genomsnittsvärde för stipendieberättigad endast i undan­

tagsfall bör underskrida Ba-strecket.

I regel komma de flesta stipendieansökningarna även i fortsättningen

Kungl. May.ts proposition nr 99.

49

att ingivas av elever i de högsta gymnasieringarna vid högre allmänna läroverk och övriga läroanstalter, som äga rätt att anställa studentexamen. Lärarkollegiets utlåtande över de stipendiesökandes studielämplighet bör även framgent vara utslagsgivande vid bedömningen av stipendieansök­ ningarna. Härtill kommer ett mindre antal ansökningar från sökande, som avlagt studentexamen såsom privatister. Dessa äro till stor del okända för prövningsnämnden, och deras genomsnittsbetyg uppvisa i regel lägre värden än de ordinarie skolelevernas betyg. Till detta bidrar i hög grad, att många av privatisterna måst fullgöra sina studier under ytterst häm­ mande omständigheter. Härvidlag torde det studentsociala organet böra — såsom redan nu sker — underkasta betygsmeriterna en något mildare bedömning, såframt övriga vitsord av omdömesgilla personer styrka den sökandes lämplighet för högre studier.

När det gäller studenter, vilka först under de mera fria studieförhållan­ dena vid de akademiska läroanstalterna kunnat ådagalägga sin studie- lämplighet, bör stipendium kunna utgå, därest den sökande under de två första studieåren genom avlagda tentamina eller andra vitsord av akade­ misk lärare kan styrka sin studiebegåvning.

Att utöver kravet på ådagalagd studielämplighet fastställa några be­ stämda gränser för det studentsociala organets befogenheter beträffande lånen torde vara ogörligt, framhåller utredningen, som anser, att därest studielämplighet och styrkt behov av studiekredit föreligga, borde det beslutande organet också kunna bifalla en låneansökan.

Lånens storlek.

Studentsociala utredningen har gjort vissa beräkningar för att kunna uppskatta lånebehovet för olika studentkategorier, varvid utredningen skilt mellan stipendiater, nyinskrivna, som icke erhålla stipendium, samt tidigare inskrivna, som icke heller erhålla stipendium. Utredningen har därvid förutsatt, att statsstipendium skulle komma att utgå under första halva delen av den genomsnittliga studietiden. I betänkandet anföres följande.

De belopp, som komma ifraga för olika studentkategorier, växla givet­ vis med det övriga statliga stödet, med studenternas allmänna ekonomiska situation o. s.v. Utgår man från en genomsnittlig studiekostnad av 300 å 325 kronor per studiemånad, skulle den årliga kostnaden för 9 månaders uppehåll på studieorten uppgå till 2 700 å 3 000 kronor. Då stipendieförmå- nerna kunna beräknas motsvara ungefär 2 000 kronor per år, uppstår en brist för statsstipendiaterna på 700 å 1 000 kronor, vilken i många fall måste täckas genom studielån. Till följd av särskilda omständigheter kunna statsstipendiaterna stundom behöva större lån — t. ex. om föräldrarna helt sakna möjlighet att giva något understöd under de stipendielösa månaderna av kalenderåret. Den genomsnittliga lånesumman torde därför i många fall komma att överskrida mellanskillnaden mellan stipendieförmånernas värde och levnadskostnadernas totalbelopp under studieåret. Men å andra sidan visar enkäten bland stipendiaterna, att många av dem föredraga förvärvs­ arbete under ferierna, vilket något reducerar nödvändigheten av att ge större studielån. En realistisk uppskattning av statsstipendiater-

4

— Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 sand. Nr 00.

.Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

50

nas lånebehov torde därför stanna vid c:a 1000

kronor per studieår.

För övriga studenter, som bliva berättigade att erhålla statsgaranterade

studielån, kan lånebeloppet knappast exakt fastställas i förväg. Utgår man

emellertid från den uppskattning beträffande årskostnaden, som anförts i tab.

s. 29, d. v. s. 3 100 ä 4 400 kronor, är det givet, att om föräldrars bidrag eller

annorledes anskaffade medel icke kunna bestrida mer än en tredjedel av

årskostnaden, d. v. s. 1 000 ä 1 500 kronor per år, är den studerande redan i

styrkt behov av stipendium i stället för av studielån. Härav skulle man vara

berättigad draga den slutsatsen, att de rena studielånen skulle kunna be­

räknas uppgå till cirka 2 000 kronor per år. Emellertid torde det visa sig, att

dessa studerande i stor utsträckning föredraga att låna hela det erforderliga

beloppet. Lånebehovet torde därför böra uppskat­

tas till 3 000 kronor per år under de första studie­

åren och till 4 000 kronor under de senare.

Resonemanget avser i första hand de studenter, som nyinskrivas vid de

högre läroanstalterna. För de studerande, vilka redan vistats vid nämnda

anstalter så länge, att stipendiestöd icke kan beredas dem, bör beräkningen

utgå från hela studiekostnaden per läsår.

I följande sammanställning ha de sannolika lånebehoven för de olika

studieåren och för skilda studentkategorier angivits tillika med en beräk­

ning av det totala lånebehovet fram till avsedd examen. I de enskilda

fallen kunna givetvis både högre och lägre belopp förekomma,

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 99.

Studentkategori

(antal studieår)

Genomsnittligt lånebehov kr. för studieår

Summa

lånebe­

hov kr.

l:a

2:a

3:e

4:e

5:e

6:e

7:e

8:e

A 1 (1 kr)

Nyinskrivna.............

3 000

—

—

—

—

—

—

—

3 000

A 2 (2 år)

Stipendiater.............

1000

3 000

—

—

—

—

—

—

4 000

Nyinskrivna.............

3 000

3 000

—

—

—

—

—

—

6 000

Förut inskrivna . . .

3 000

—

—

—

—

—

—

—

3 000

B (3 år)

Stipendiater.............

1000

2 000

3 000

—

—

—

—

—

6 000

Nyinskrivna.............

3 000

3000

3 000

—

—

—

—

—

9 000

Förut inskrivna . . .

3 000

3 000

—

—

—

—

—

—

6 000

C (4 år)

Stipendiater.............

1000

1000

3 000

4 000

—

—

—

—

9 000

Nyinskrivna.............

3 000

3 000

3 000

4 000

—

—

—

—

13 000

Förut inskrivna . . .

3 000

3 000

4 000

—

—

—

—

—

10 000

D (6 år)

Stipendiater.............

1000

1000

1000

4 000

4 000

4 000

—

—

15 000

Nyinskrivna.............

3 000

3 000

3 000

4 000

4 000

4 000

—

—

21000

Förut inskrivna . . .

3 000

3 000

4 000

4 000

4 000

—

—

—

18000

E (8 år)

Stipendiater.............

1000

1000

1 000

2 000

4 000

4 000

4 000

4 000

21000

Nyinskrivna.............

3 000

3000

3 000

4 000

4 000

4 000

4 000

4 000

29 000

Förut inskrivna . . .

3 000

3 000

4 000

4 000

4 000

4 000

4 000

—

26 000

Anm.

För tandläkare, vilka förts till kategori D, trots att studietiden omfattar 5 år, blir det totala

genomsnittliga lånebehovet för de tre ovanstående kategorierna 11 000, 17 000 och 14 000 kronor.

51

Antalet studielån.

Utredningen har även sökt uppskatta antalet studielån med statsgaranti, som kommer att erfordras för att i fortsättningen eliminera borgenslån i banker och upplåningen hos privatpersoner. Det är självklart, att en sådan beräkning med nödvändighet måste bli ytterst approximativ. Utredningen var också själv medveten om att beräkningen måste grundas på ett rent teoretiskt resonemang rörande förhållandena inom studentkårerna vid de olika läroanstalterna, vilket icke motsvarar de verkliga förhållandena, efter­ som någon hållbar statistisk analys av studiegången vid olika läroanstalter icke finnes tillgänglig. Utredningen måste därför förutsätta, att antalet stu­ derande, som i fortsättningen inskrives, är lika stort under olika år; vidare att den sociala grupperingen inom dessa årskullar av studerande icke nämnvärt förändras samt att alla studerande uppfylla ett allmänt villkor på studielämplighet, som skulle garantera, att studierna kunde fullföljas till avsedd examen inom den fastställda maximitiden. Beräkningen byggde slutligen på att ett stipendie- och lånesystem av den konstruktion, som utredningen föreslagit, infördes vid en given tidpunkt.

Med hänsyn till behörigheten att erhålla statsstipendium indelade ut­ redningen de studerande i fyra grupper, nämligen

I. statsstipendiater, vilka skola erhålla utfyllnadslån; II. f. d. statsstipendiater, vilka skola erhålla studiekredit under återsto­ den av studietiden fram till avsedd examen;

III. nyinskrivna studerande, vilka icke erhålla statsstipendium, och IV. studerande, vilka vid stipendie- och lånesystemets införande vistats vid läroanstalterna så länge att de icke kunna komma i åtnjutande av stipendiestöd.

För de fyra grupperna har redan en preliminär beräkning av de sannolika lånebeloppen per studieår utförts i de enskilda fallen, vilken jag tidigare redovisat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Sammanlagt skulle under sålunda antagna förutsättningar studielånen till studerande, som avse att avlägga lägre akademisk examen, komma att uppgå till följande antal för de fyra olika kategorierna studenter:

Studielån till

L ä sår

l:a 2:a 3:e 4:e 5:e 6:e

7:e 8:e

I stipendiater............. 940 1 700 2 260 2 320 2 320

2 320 2 320 2 320

II f. d stipendiater . . — ISO 380 1080 1 640

2 200 2 260 2 320

III

nyinskrivna.............

905

1 795

2 600 3 300 3 845 4 365 4 425

4 485

IV tidigare inskrivna . . 5 000 3 475 2 350

1 400 800 200 100 —

Summa

6 845 7150 7 590 8100

8 605 9 085 9105 9125

På grundval av dessa beräkningar har utredningen sökt uppskatta den statliga kreditgarantins omfattning, när denna uppnår sitt maximum

52

under det år, då de studenter, som redovisa den längsta studietiden för

avsedd examen, lämna de akademiska läroanstalterna — d. v. s. under det

åttonde studieåret. Under antagande av att inga väsentliga förändringar

framdeles inträffa beträffande grunderna för stipendiering och långivning,

skulle enligt utredningen den statliga kreditgarantin från och med det

ättonde året efter det att lånereformen genomförts komma att uppgå till

ett värde av cirka 75 miljoner kronor.

I övrigt hänvisas till betänkandet s. 175—177.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Statens ränt eut g ijt er.

Enligt utredningens förslag skulle studielån till statsstipendiater och

förutvarande stipendiater i princip vara befriade från ränta. Vidare förut­

satte utredningen, att även andra studerande — såväl nyinskrivna som tidi­

gare inskrivna — skulle kunna komma i åtnjutande av räntebefrielse, dock

först efter särskild prövning. Den sistnämnda kategorien uppskattade utred­

ningen till 10 procent av samtliga låntagare utan stipendier. Under dessa

förutsättningar skulle statens ränteutgifter för studielån komma att uppgå

till under första året 41 000 kronor; under andra året 128 000 kronor;

under tredje året 222 000 kronor; under fjärde året 348 000 kronor; under

femte året 401 000 kronor; under sjätte året 712 000 kronor; under sjunde

året 738 000 kronor och under åttonde året samt därpå följande år 765 000

kronor. Sammanlagt skulle räntesubventionen till de studerande under de

första åtta åren komma att uppgå till i avrundat tal 3 355 000 kronor.

Total räntebefrielse skulle, om utredningens förslag genomfördes, under

dessa åtta år ha tillkommit 7190 stipendiater och 1 170 övriga studenter,

d. v. s. sammanlagt 8 360 studenter. (Beträffande utredningens beräkningar

hänvisas till betänkandet s. 177—179).

Dessutom föreslår utredningen, att statens lånefond för universitets­

studier avvecklas eller användes för andra ändamål, förslagsvis till att

täcka statens ränteutgifter vid det av utredningen föreslagna lånesystemet.

Vissa administrativa frågor.

Utredningen har även diskuterat, huruvida innehavet av statsstipendium

eller statsgaranterat studielån borde bindas vid en och samma studieort

eller om dessa förmåner skulle kunna överflyttas från en ort till en annan.

Då syftet med det utvidgade statliga stödet till universitets- och högskole-

studenterna är att underlätta deras studiemöjligheter utan att beskära

deras fri- och rättigheter, har utredningen ansett, att innehavet av stats­

stipendium eller studielån med statlig kreditgaranti icke skall utgöra något

hinder för sådant ombyte. Utredningen föreslår därför, att ett studielån

skall kunna överflyttas till annan läroanstalt med motsvarande undervis-

53

ning — antingen för viss del av studietiden eller för hela — genom att ve ­ derbörliga handlingar överföres till stipendieniimnden på den nya orten.

På samma sätt anser utredningen, att stipendiat eller låntagare, som av­ ser att studera vid utländsk läroanstalt, borde kunna få behålla förmånerna, även under utlandsvistelsen. Ansökan om fortsatt studielån under utlands vistelse skulle få bedömas efter sedvanliga regler, d. v. s. med hänsyn till ådagalagda studieresultat.

Beträffande studieavbrotten anför utredningen:

Vid studieavbrott av kortare varaktighet ankommer det på stipendiaten eller låntagaren att underrätta det studentsociala organet om orsakerna til 1 frånvaron samt om tidpunkten, då studierna kunna återupptagas. Sagda organ får därefter taga ställning till, huruvida stipendiaten efter åter­ komsten må inträda i sina rättigheter samt huruvida låntagaren får dis ponera över innestående lånebelopp under studieavbrottet. Vid totalt stu­ dieavbrott, liksom vid uteblivande från studierna utan anmälan om åter­ komst, skall det studentsociala organet pröva, om låntagarens allmänna villkor tillåta en återbetalning av studielånet och med denne träffa avtal om lånets amortering. Någon återbetalningsskyldighet beträffande stipen- dieförmånema anser utredningen däremot icke böra föreskrivas.

Avgräns ni 7i gsfrågor.

Utredningen har i sina förslag till ökat statligt stöd åt studerande aka demisk ungdom uppdragit vissa gränser mellan olika läroanstalter, som rekryteras med personer, som avlagt studentexamen. Utredningen har i första hand strävat efter att utvidga det statliga stödet till att omfatta studerande vid samtliga akademiska läroanstalter enligt den gängse be­ tydelsen av dessa ord, d. v. s. förutom de fakultetsbetonade läroanstalterna även fackhögskolorna och socialinstituten. Till fackhögskolorna har utred­ ningen därvid hänfört de tekniska högskolorna, handelshögskolorna, tand- läkarhögskoloma, farmaceutiska institutet, veterinärhögskolan, lantbruks- högskolan, skogshögskolan, gymnastiska centralinstitutets gymnastiklärav linje samt högre mejeritekniska avdelningen vid Alnarps lantbruks-, mejeri och trädgårdsinstitut.

Utredningen har således bland annat lämnat de studerande vid folkskole seminarierna, vid konsthögskolan och vid musikhögskolan utanför de sto dentsociala stödåtgärderna. Utredningen framhåller emellertid att utform­ ningen av stödåtgärderna utan svårighet medgiver ett utvidgande av såväl stipendier som studielån till jämväl andra studentkategorier.

För en kategori av fackhögskolestudenter har utredningen föreslagit en begränsning av de studentsociala stödåtgärderna. Sålunda ha de stu derande vid farmaceutiska institutet, vilka avse att avlägga sådan farmacie kandidatexamen, som ej berättigar till fortsatta studier för apotekav- examen, undantagits från stipendiestödet. För dessa studerandes vidkom mande anser utredningen, att studielånen erbjuda en lämpligare stödform.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

54

Kungl. Maj:ts -proposition nr 99.

Remissyttrande n.

Utredningens förslag att införa studielån med statlig kreditgaranti liar

vunnit en nästan enhällig anslutning vid remissbehandlingen. Det är endast

statskontoret, studielånenämnden och styrelsen för svenska bankförening­

en, som framfört vissa erinringar. Statskontoret anser sålunda, att närmare

erfarenheter beträffande statens förluster på akademikerlånen borde av­

vaktas, innan den statliga kreditgarantin utsträcktes till de studerande vid

universitet och högskolor. Ämbetsverket anser vidare, att någon motive­

ring för avskaffandet av de nuvarande universitetsstudielånen icke fram­

lagts. Studielånenämnden ställer sig av praktiska skäl tveksam till lämp­

ligheten att utbyta de nuvarande räntefria studielånen mot statsgarante-

rade lån och anför bland annat.

Utredningen har föreslagit, att lånen skulle få formen av statsgaranterade

lån, upptagna i allmän kreditanstalt. Studielånen ha hittills finansierats

genom anslag på kapitalbudgeten och administrerats av generalpoststyrel­

sens bankavdelning. Systemet har så vitt nämnden kunnat bedöma i stort

sett fungerat mycket tillfredsställande. Disponibla lånemedel per år ha

emellertid varit begränsade, och häri har legat den nackdelen, att lån icke

alltid i tillräcklig utsträckning kunnat utdelas. Denna nackdel får vägas

mot den fördel för staten, som legat däri, att statsmakterna varje år kunnat

bestämma, hur mycket som finge utlånas till de studerande. Införas de

statsgaranterade lånen, kan statsmakternas grepp om finansieringen förlo­

ras, för så vitt icke varje år bestämmes, hur stort belopp statsgaranterade

lån får beviljas. Men i så fall återkommer nackdelen, som följt med studie­

lånen. För nämnden ha studielånen i fråga om administrationen haft den

fördelen, att nämnden haft endast en kreditinrättning, generalpoststyrel­

sen, att korrespondera med. Nämnden föreställer sig, att administrationen

skulle bli mera betungande, om den lånegivande myndigheten får att göra

med ett stort antal kreditanstalter.

Slutligen ställer sig styrelsen för svenska bankföreningen ytterst tveksam

till frågan, huruvida systemet med statlig kreditgaranti lämpligen borde

komma till användning vid utlämnande av lån, där understödsmomentet är

så starkt framträdande som i de föreslagna studielånen. Denna tveksamhet

innebär dock icke, att affärsbankerna skulle vilja undandraga sin med­

verkan. I yttrandet anföres nämligen sammanfattningsvis följande.

Med detta ståndpunktstagande har bankföreningen naturligen icke velat

uttala, att affärsbankerna, därest likväl studielån med statsgaranti anses

böra införas, skulle vilja undandraga sig att deltaga i utlämnandet av så­

dana lån. Tvärtom synes det vara riktigt, att en lånesökande för sådant

fall kan vända sig till en affärsbank, därest han så önskar. Med hänsyn till

den illikvida karaktär som skulle komma att utmärka dylika lån kan dock

helt naturligt intet uttalande göras, i vilken omfattning affärsbankerna

skulle kunna engagera sig i långivning av detta slag.

I fråga om kreditinstitutens medverkan har skolöverstyrelsen framhållit,

att det vore ekonomiskt fördelaktigt för statsverket, om lånen utlämnades

genom statlig kreditanstalt.

55

Utredningens förslag, att studielån under de första tre terminerna helst

borde beviljas för en termin i sänder, har avstyrkts av kanslern, översty­

relsen jör de tekniska högskolorna, statsstipendienämnden i Uppsala och

SFS. Överstyrelsen framhåller bland annat, att ett alltför kortfristigt stöd

torde vara ägnat att hos vederbörande skapa en känsla av ekonomisk

otrygghet och att det som regel icke heller torde kunna förväntas att en

studerande efter endast en termins studier skulle kunna uppvisa några

mera påtagliga studieresultat. Tillräckligt korrektiv mot missbruk torde

enligt överstyrelsen föreligga i den av utredningen föreslagna bestämmel­

sen, att lån endast skola utbetalas månads- eller kvartalsvis.

Det av utredningen uppställda kravet på studielämplighet

för erhållande av lån har, i den mån det diskuterats, i stort sett blivit till­

styrkt och av bland andra kanslern och överstyrelsen jör de tekniska hög­

skolorna. Studielänenämnden anför i denna fråga följande.

Kravet på studielämplighet för att erhålla lån anser nämnden böra vara

det, som utredningen föreslagit för stipendiums erhållande eller ett genom­

snittsvärde å studentbetyget av Ba, även om för vissa specialhögskolor

detta medelvärde i praktiken kommer att visa sig vara väl lågt. Nämnden

har emellertid den uppfattningen, att icke alltför stränga krav på studie­

lämpligheten böra uppställas i fråga om Mnegivningen. Betygskravet mot­

svarar huvudsakligen det krav, som nämnden ansett böra ställas för inne­

hav av stipendium i gymnasiet, varvid dock är att märka, att kravet blir

något mildare, då det gäller studenter, emedan studentbetygen genom­

snittligt ligga högre än gymnasiebetygen.

Lunds studentkårs kreditkassa anser däremot att för vissa studiegrenar

starka skäl tala för en något högre gräns än Ba.

I flera yttranden göres gällande, att någon ekonomisk behovs­

prövning icke borde förekomma och att kreditgarantin i princip borde

tillkomma alla, som ådagalagt studielämplighet. Sådana synpunkter ha

framförts av bland andra lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm,

styrelsen för veterinärhögskolan, som ansett att endast räntefriheten borde

behovsprövas under hänsynstagande till studenternas egna ekonomiska

villkor, Lunds studentkårs kreditkassa, Sveriges akademikers centralorga­

nisation, TCO samt SFS. Studielänenämnden framhåller, att där behov

av lån förefinnes, böra lån kunna beviljas.

I fråga om lånens storlek har SFS framhållit, att de borde läm­

nas med så stora belopp, att samtliga normala årsomkostnader täcktes.

Organisationen önskar vidare understryka, att studenternas lånebehov är

synnerligen skiftande och att det givetvis ej far vara frågan om att genom

fixerade lånebelopp söka framtvinga en enhetlig standard.

Beträffande räntefrihete n ha några remissinstanser — studieläne­

nämnden, Sveriges akademikers centralorganisation och TCO — ansett,

att samtliga lån i princip borde vara räntefria. Även statsstipendienämnden

i Stockholm, och SFS anse, att räntebefrielse borde beviljas i större ut­

sträckning. SFS yttrar härom följande.

Kungl. May.ts proposition nr 99.

56

Utredningen har ansett, att räntefrihet endast i synnerligen begränsad

omfattning skall medges dem, som ej erhållit statsstipendium. SFS före­

slår, att en gradering av förmånerna kommer till stånd även genom en

ökning av antalet räntefria lån, en åtgärd som skulle kunna tillgodose

»mellanskiktets» behov, och bidraga till en utjämning av den orättvisande

kategoriklyvning, som torde bli följden av utredningens förslag. På grund

av det penningpolitiska läget torde det icke vara möjligt att nu mera gene­

rellt bevilja räntefrihet. Den behovsprövning, som här är nödvändig, bör

dock vara synnerligen liberal, och sedan det ekonomiska läget förbättrats,

bör räntefrihet beviljas sökande, så snart inte särskilda skäl talar däremot.

Av övriga synpunkter, som framkommit vid remissbehand­

lingen, böra följande nämnas. Statsstipendienämnden i Uppsala anser, att

även studielånen liksom de nuvarande naturastipendierna borde kunna

sökas redan före inskrivningen vid vederbörande läroanstalt. Uppsala stu-

dentlcårs kreditkassa påpekar vissa befarade ojämnheter i fråga om låne­

villkoren och förordar en del uppmjukningar i lånereglerna. Det föreslås

bland annat, att omskrivning till akademikerlån borde föreskrivas efter

varje avlagd »slutexamen» men att möjligheter samtidigt borde skapas

för räntebefrielse och amorteringsuppskov efter särskild ansökan, varvid

skälig hänsyn borde tagas till fortsatta studier. Räntefrihet skulle vidare

beviljas endast för viss begränsad tid, exempelvis ett år i sänder, och detta

skulle gälla alla kategorier av låntagare.

Styrelsen för svenska sparbanksföreningen förordar, att studielånen efter

band som de beviljas skola kunna sammanföras till ett lån, vilket skulle

vara ägnat att förenkla ränteberäkningen och bokföringen utan olägenheter

från statens intressesynpunkter. Styrelsen anser det vidare av principiella

skäl olämpligt, att — såsom antytts i betänkandet på s. 260 — speciellt

stöd skulle kunna utgå till vissa kreditinstitutioner, t. ex. studenternas

egna kreditkassor, för att »sätta dem i stånd att ikläda sig ytterligare för­

pliktelser». Styrelsen kan nämligen icke finna det behövligt eller lämpligt,

att en stödverksamhet med studentsociala syften utvidgas till att omfatta

även stöd till kreditinstitutioner. Styrelsen för Stockholms studentkårers

kreditkassa anser däremot, att en undersökning borde företagas beträffande

kreditkassornas behov av ekonomiskt stöd från det allmännas sida för att

kunna ombesörja studenternas legitima lånebehov, särskilt i de fall stat­

liga garantilån ej kunna påräknas. Även styrelsen för Lunds studentkårs

kreditkassa har betonat svårigheterna för kassan att med den nuvarande

till 3 procent fastställda räntefoten administrera studielåneverksamheten.

Styrelsen önskar därför att räntesatsen vid garantilånen i stället för fast

göres rörlig med tillräcklig räntemarginal i förhållande till exempelvis spar­

bankernas inlåningsränta eller att kreditkassan i erforderlig utsträckning

tillförsäkras tillgång till förlagsmedel till en räntefot av om möjligt 1/2

procent under den för de statsgaranterade lånen föreskrivna räntefoten.

Slutligen anser statskontcyret i fråga om avgränsningsspörsmå-

1 e n, att någon saklig motivering icke anförts för en sådan differentiering

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 99.

57

av de studerande, att seminarieeleverna lämnas utanför den förordade studiehjälpen, medan exempelvis de studerande vid socialinstituten, där studietiden endast uppgår till två år, komma i åtnjutande av densamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Departementschefen.

De statliga räntefria studielån, som hittills utgått till studerande vid universitet och högskolor, ha uppenbarligen icke varit tillfyllest. Av befolkningsutredningens betänkande om akademikernas amorterings- problem (stat. off. utr. 1945: 51) framgår, att bland de akademiker, som åtnjutit statliga lån, icke mindre än 87,9 procent av de i undersökningen deltagande redovisade även andra studielån. Läget i dag torde i stort sett vara detsamma. Visserligen har antalet räntefria lån ur allmänna studielånefonden till de studerande vid fackhögskolorna och socialinsti­ tuten ökat avsevärt under de sista åren. För läsåret 1949—1950 ha så­ lunda utdelats 454 nya lån på tillhopa 661 650 kronor. Såsom kapitalin­ vestering i statens lånefond för universitetsstudier har däremot varje år sedan budgetåret 1944/45 till nya lån anvisats oförändrat 100 000 kronor. Under alla förhållanden måste avsevärt större kreditmöjligheter ställas till förfogande, om det allmänna genom studielån vill underlätta de studeran­ des ekonomiska villkor och främja rekryteringen till universitet och hög­ skolor. Jag är därför beredd att i väsentliga delar förorda bifall till utred­ ningens förslag om ökning av lånemöjligheterna.

När det gäller själva låneformen, ha de sakkunniga föreslagit studielån med statlig kreditgaranti efter mönster av de nuvarande statsgaranterade akademikerlånen. Starka skäl synas tala för denna låneform. Den är för det första i hög grad smidig. Den kräver ett minimum av administrativ ar­ betskraft, och härtill komma de synnerligen goda erfarenheterna från ga- rantilånenämndens hittillsvarande arbete. Det måste vidare anses naturligt att söka åstadkomma en och samma låneform för såväl examinerade aka­ demiker som studerande vid universitet och högskolor. Det synes slut­ ligen vara ekonomiskt fördelaktigt att icke behöva lägga upp statliga låne­ fonder av den storlek, som det här måste bli fråga om.

En långtgående utvidgning av den statliga kreditgarantin till de stude­ rande vid universitet och högskolor torde komma att innebära ett verk­ samt ekonomiskt stöd. Jag delar även utredningens uppfattning, att det är angeläget att de studerandes beroende av borgensmän och kreditinstitut i görligaste mån avlägsnas. Utan tvivel har nämligen svårigheten och många gånger omöjligheten att anskaffa privat borgen för studielån verkat i hög grad hämmande på rekryteringen till de högre utbildningsbanorna. Om staten i stället ikläder sig borgensansvar för studielån synes ett väsentligt studiehinder bli undanröjt. För övrigt hänvisar jag till vad jag tidigare anfört i samband med mitt principiella ställningstagande till olika student­ sociala stödåtgärder.

58

En väsentligt utökad studiekredit med statlig garanti kan givetvis kom­

ma att medföra större förlustrisker för staten än vad de nuvarande akade­

mikerlånen innebära. Jag anser dock, att dessa risker icke böra överdrivas.

Fördelarna med de statsgaranterade lånen äro dessutom så stora, att även

starka betänkligheter borde kunna övervinnas. Jag vill särskilt understryka,

att det i varje fall icke finns någon för staten mindre kostsam stödform av

tillnärmelsevis samma effekt.

Den viktigaste garantin emot »felinvesteringar» av studiekapital ligger

i kravet på ådagalagd studielämplighet. Skola garantilånen, såsom före­

slagits, ställas till förfogande redan för de nyinskrivna studenterna, finnes

ingen annan kvalifikationsgrund än studentbetyget att utgå ifrån. Ett bra

studentbetyg är dock i och för sig ingen garanti för framgång i fria akade­

miska studier, som kräva även andra egenskaper än de som framför allt

äro avgörande vid mera bundna skolstudier. Emellertid säger oss såväl

erfarenheten som företagna undersökningar, att det föreligger en direkt

överensstämmelse mellan studentbetyg och senare studieresultat. En klar

gräns synes här gå mellan dem som ha under Ba i medelbetyg i student­

examen och dem som ha högre. Universitetsberedningen har i sitt fjärde

betänkande (stat. off. utr. 1949: 48) lämnat ett rikhaltigt siffermaterial,

som stöder detta påstående. Av naturvetarna ha sålunda 78 procent av

1937 års studenter, som legat under Ba-strecket, misslyckats med sina

studier. Av juristerna misslyckades 42 procent av denna kategori, av huma­

nisterna ha över hälften av denna grupp misslyckats etc., medan av grup­

pen över AB blott några få procent misslyckats.

En ytterligare säkerhet skulle vinnas, om kreditgaranti beviljades först

efter ett par års framgångsrika högskolestudier. Ett sådant lånesystem

skulle å andra sidan strida mot den statliga stipendie- och lånepolitik för

studerande, som hittills förts. Ur studiehjälpssynpunkt skulle det innebära

en avsevärd försämring. Skulle den statliga kreditgarantin icke beviljas

under de första åren, skulle de nya lånen icke heller få den rekryterings-

främjande verkan som avsetts. Det torde vidare vara ett känt förhållande,

att de första studieåren äro svårast att finansiera för den enskilde.

Det gäller sålunda att väga studiehjälpssynpunkten mot nödvändigheten

av att undvika alltför stora ekonomiska risker för staten. Jag har därvid

kommit till den uppfattningen, att studielån i princip böra stå till förfo­

gande redan vid studiernas början men att man i avvaktan på erfarenheter

av den utvidgade statliga kreditgarantin tills vidare bör ställa något högre

betygskrav än vad utredningen föreslagit för att bevilja kreditgaranti ute­

slutande med stöd av studentbetyget. Med hänsyn till att endast cirka 12

procent av abiturienterna ha ett genomsnittsbetyg av AB eller därutöver

och cirka 42 procent ett genomsnittsbetyg av Ba och därutöver upp till icke

fullt AB, bör krävas ett genomsnittligt poängvärde i läroämnen av minst

3,5 i en betygsskala med sju enheter (0—6), där betyget C erhåller poäng­

Kungl. Maj:ts fr opposition nr 99.

59

värdet 0 och betyget A poängvärdet 6. Självfallet bör dock icke en rigorös poängbedömning förekomma, och särskilda hänsyn måste givetvis tagas till olika slag av visad specialbegåvning samt till privatister, vars genom- snittsbetyg i regel uppvisa lägre värden än de ordinarie skolelevernas.

Så snart den studerande uppvisat resultat av sina akademiska studier genom tentamen eller annan form av vitsord från akademisk lärare eller på annat sätt styrkt sin studielämplighet, bör kreditgaranti kunna beviljas oavsett studentbetyget.

Det torde vidare innebära ytterligare en säkerhet, om, såsom utred­ ningen föreslagit, garantilån beviljas endast för ett år i sänder och under de första tre terminerna för en termin i sänder. En sådan bestämmelse synes mig icke, såsom överstyrelsen för de tekniska högskolorna framhållit, be­ höva skapa en känsla av ekonomisk otrygghet hos vederbörande, då ju bestämmelsen uteslutande skulle avse att vara en garanti mot uppenbara missbruk av låneförmånerna. Det bör vidare understrykas, att avsikten ej är att ett lån skulle avskrivas endast därför att en person misslyckats med sina studier. Avskrivning av ett lån måste alltid omsorgsfullt prövas och i sista hand hänskjutas till Kungl. Maj:t för avgörande. Allmänt sett kan till sist sägas, att erfarenheterna av studenter och akademiker såsom låntagare äro goda.

När det gäller att bedöma studielämpligheten hos socialinstitutens elever måste speciella bedömningsgrunder tillämpas, eftersom en stor del av de studerande vinna inträde efter särskilt inträdesprov och ej på grund av tidi­ gare avlagd examen.

I fråga om den ekonomiska behovsprövningen böra några bestämda inkomstgränser icke fastställas. I princip delar jag nämligen den uppfatt­ ningen, att den statliga kreditgarantin bör tillkomma alla, som fylla kraven på studielämplighet. För att förhindra missbruk av den statliga kredit­ garantin torde emellertid rent allmänt böra föreskrivas, att garanti bör kunna beviljas, då behov av lån förefinnes.

Utredningens beräkningar av antalet studielån och den statliga kredit­ garantins omfattning äro såsom framhållits ytterst approximativa och bygga dessutom på rent teoretiska — och sannolikt orealistiska — förut­ sättningar. Jag är å andra sidan medveten om svårigheten, för att icke säga omöjligheten, att göra tillförlitliga förhandskalkyler beträffande kre­ ditgarantins storlek. Utredningens beräkningar ge dock en viss uppfatt­ ning om lånebehovet, även om summan 75 miljoner kronor sannolikt är för låg. Som jämförelse kan nämnas, att garantilånenämnden hittills be­ viljat garanti till akademiker för i runt tal 25 miljoner kronor.

Utredningen har föreslagit, att de nya lånen skulle bli räntefria för stats­ stipendiater, förutvarande statsstipendiater och för ytterligare cirka 10 pro­ cent av övriga låntagare. Med hänsyn till det ekonomiska läget anser jag mig icke nu kunna förorda en sådan räntefrihet. Även av andra skäl synes

Kungl. May.ts proposition nr 99.

60

det vara lämpligare — åtminstone för närvarande — att icke förbinda de

statsgaranterade lånen med någon form av räntefrihet utan liksom hittills

låta räntefria lån efter särskild behovsprövning utgå från de båda nu existe­

rande lånefonderna. 'Det torde nämligen bli billigare ur statens synpunkt

att använda fondmedel än att genom direkt subvention ersätta de enskilda

studerandena för deras ränteutgifter. Ett sådan förfaringssätt synes även

bli administrativt enklare. När de studentsociala stödåtgärderna fått

större omfattning, är det däremot möjligt, att fondsystemet bör avvecklas.

För att rationellt kunna samordna de studentsociala åtgärderna föreslår

jag, att räntefria studielån till studerande vid fackhögskolorna och social­

instituten i fortsättningen utdelas av samma organ, som föreslås skola be­

vilja den statliga kreditgarantin. Kapitalinvesteringar avsedda för nya rän­

tefria studielån till studerande vid fackhögskolorna och socialinstituten

böra därför i fortsättningen lämpligen göras i statens lånefond för univer­

sitetsstudier, vilken sedan 1939 är utbruten ur allmänna studielånefonden

och vars lånemedel utdelas av de lokala statsstipendienämnderna. Till

frågan om medelsanvisningen återkommer jag senare.

Låneberättigade skulle enligt utredningen vara såväl nyinskrivna som

tidigare inskrivna studenter. För att undvika en alltför stor belastning på

de garantibeviljande organen vid själva starten, torde det bli nödvändigt

att begränsa de nya statsgaranterade studielånen till studenter, som in-

skrivits tidigast höstterminen 1948. Överhuvudtaget synes det motiverat

att till en början begränsa de nya lånemöjligheterna för att sedan even­

tuellt utvidga lånestödet till att omfatta även andra kategorier av stude­

rande, t. ex. seminarieeleverna.

De av Uppsala studentkårs kreditkassa framförda synpunkterna i fråga

om vissa uppmjukningar av lånereglema torde förtjäna övervägas vid ut­

formningen av lånebestämmelserna. Jag tillstyrker vidare svenska spar­

banksföreningens förslag, att studielånen efter hand som de beviljas skola

kunna sammanföras till ett lån. Däremot anser jag mig icke nu böra taga

ställning till frågan om ett eventuellt stöd till studenternas egna kredit-

kassor. Sparbanksföreningens synpunkter på detta spörsmål synas dock

i princip kunna accepteras.

I övrigt har jag icke funnit anledning till erinran emot de förslag, som

framlagts av studentsociala utredningen. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj:t att senare utfärda de förordningar och föreskrifter, som äro erfor­

derliga. Någon medelsanvisning för täckande av eventuellt uppkommande

kapitalförluster synes icke vara nödvändig under budgetåret 1950/51.

Under punkten anslagsberäkningar avser jag dock att för nämnda ändamål

föreslå ett nominellt anslag av 100 kronor.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna de av mig förordade grunderna för studie­

lån med statlig kreditgaranti.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

G1

6. Statlig subvention till uppförande av studentbostäder.

Studenternas bostadsfråga.

Studentsociala utredningen framhåller inledningsvis nödvändigheten av

ett statligt ingripande för att lösa studenternas alltmer brännande bostads­

fråga. Ett statligt stöd till byggande av studentbostäder skulle i första hand

syfta till att söka hindra en allmän höjning av hyresnivån på rumsuthyr-

ningsmarknaden samt avhjälpa bristen på studentrum i våra universitets-

och högskolestäder, vilken är sadan, att situationen vid en ytterligare ök­

ning av antalet studenter snabbt skulle kunna bli ohållbar. Utredningen

understryker vidare de allvarliga följder en tilltagande bostadsbrist skulle

få för hela vårt högre utbildningsväsende och anför vidare bland annat föl­

jande.

xlv olika indirekta stödformer torde statsbidrag till byggandet av stu-

dentbostäder vara den effektivaste. Jämte matkostnaderna utgör hyran den

stora fasta utgiftsposten i studentens budget. Med den nuvarande utveck­

lingen pa bostadsmarknaden är hyran för möblerade rum dessutom i sti­

gande, vilket företagna undersökningar också visa. Sålunda gav en år 1934

företagen s. k. representativundersökning av studentrumshyrorna i Uppsala

till resultat en medelhyra av 51 kronor per månad, medan medelhyran i

Uppsala höstterminen 1946 var 65 kronor per månad. För närvarande torde

hyran ligga ännu nagot högre. Samma utveckling kan konstateras även i

Övriga universitets- och högskolestäder. Utredningen anser därför att ett

statligt stöd till byggandet av studentbostäder i första hand måste syfta

till att söka hindra en allmän höjning av hyresnivån på rumsuthymings-

marknaden. Ett nedbringande av hyreskostnaderna under den nuvarande

medelhyresnivån på respektive orter med hjälp av statliga stödåtgärder

torde däremot av olika skäl vara uteslutet. För det första skulle det krävas

subventioner av en storleksordning, som sannolikt icke torde kunna ut­

verkas. För det andra skulle det innebära en sådan förmån att bo i mo­

derna studentrum med en hyra under den genomsnittliga, att bostadsrätten

skulle fa stipendiekaraktär och därmed behöva behovsprövas, så länge icke

alla studenter kunde beredas plats i med statsmedel uppförda hus eller

tills den allmänna hyresnivån för uthyrningsrum kunnat pressas ned till

de subventionerade husens. Fn utveckling i de båda sistnämnda riktning­

arna synes dock i hög grad osannolik. Man kan också tänka sig generellt

utgående hyressubventioner eller hyresrabatter åt alla, vilkas hyra skulle

komma att överstiga den nivå, som fastställdes, oavsett om de bodde i

studentbostadshus eller ej. Med en helt fri rumsuthyrningsmarknad torde

emellertid ett sadant system icke komma att verka återhållande på hyres-

sättningen. Även med hänsyn till andra medborgargrupper synes generella

hyresrabatter till studenter icke vara att rekommendera. Fn sådan sub-

ventionsform skulle dessutom innebära en allmän, icke behovsprövad sti -

pendling, som svårligen kunde samordnas med övriga av utredningen

föreslagna direkta stödåtgärder.

Fn direkt kapitalsubvention vid byggandet av studentbostäder torde där­

för vara den enda framkomliga vägen, om man vill hålla studenternas

hyreskostnader och därmed levnadskostnader nere. Såväl erfarenheten som

gjorda beräkningar visa nämligen att hyrorna i nybyggda studentbostads­

62

hus komma att ligga avsevärt över den nuvarande genomsnittliga hyres­

nivån på orten, därest ingen subventionering äger rum. Studentbostadshus

äro nämligen ur ekonomisk synpunkt föga tillfredsställande beroende på

bland annat krav på särskild ljudisolering och mängden av småutrymmen,

vilket fördyrar byggnadskostnaderna. Därtill kommer att hyrorna i regel

endast kunna beräknas för nio månader per år. Nytillkomna studentbo­

städer skulle av dessa skäl komma att verka hyreshöjande även på den all­

männa hyresrumsmarknaden i universitets- och högskolestäderna. Om, så­

som utredningen i det följande ämnar föreslå, student bostadsföretag där­

emot subventioneras i åtminstone så stor utsträckning, att hyresbeloppen

icke behöva överskrida »medelhyran» på studieorten, får man i stället en

prispressande faktor av betydelse, som skulle komma att påverka hyres­

nivån för uthyrningsrum även i det gamla bostadsbeståndet, förutsatt att

antalet nybyggda studentrum icke bleve alltför obetydligt. Även med hän­

syn till att utredningen föreslår en kraftig ökning av antalet naturastipen-

dier för universitets- och högskolestuderande, är ett nedbringande av stu­

denternas hyresutgifter en angelägen uppgift, eftersom detta indirekt skulle

medföra minskade utgifter för statsstipendier.

Utredningen anser det ställt utom allt tvivel, att antalet uthyrningsrum

för studenter minskat, bland annat därigenom att den äldre bebyggelsen

i universitetsstäderna, som i viss utsträckning inrymde för ändamålet lämp­

liga uthyrningsrum, ersatts med nya bostadshus, som enbart planerats för

att tillgodose de enskilda familjernas bostadsbehov. Samma inverkan på

rumsbeståndet torde även de särskilt under 1930-talet ofta gjorda om­

byggnaderna av större lägenheter till mindre och till icke bostadsändamål

ha haft. Det är bland annat denna utveckling, som enligt utredningen

framtvingat och kommer att framtvinga uppförandet av speciella bostads­

hus för studenter.

Planerade studentbostäder.

I ecklesiastikdepartementet ligga för närvarande framställningar om

statsbidrag för uppförande av studentbostadshus från stiftelsen Uppsala

studentbostäder, akademiska föreningens i Lund ekonomiska utskott, stif­

telsen Västgötagården i Uppsala, stiftelsen Östgötagården i Uppsala samt

Värmlands nation i Lund. Dessutom har från Stockholms studentkårers

förbundsstyrelse och Stockholms studenters idrottsförening inlämnats en

framställning med begäran om statsanslag till uppförande av en »student­

stad» i Stockholm omfattande bostäder för 1 500 ensamstående och 500

gifta studenter samt en rad gemensamhetsutrymmen såsom matsalar, sam­

lingsrum, bibliotek, utrymmen för idrott samt administrations- och butiks­

lokaler. Den sistnämnda framställningen är emellertid av så preliminär ka­

raktär, att den här kan förbigås. Även Stockholmspr oj ektet kommer dock

sannolikt att inom en icke alltför avlägsen framtid få en mer definitiv

utformning. Vidare har stiftelsen Studenthemmet i Stockholm begärt anslag

ur lotterimedelsfonden såsom bidrag till uppförande av ett studentbostads­

hus inrymmande cirka 240 rum.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 99.

63

För en närmare beskrivning av de planerade studentbostäderna hän­

visas till betänkandet s. 187—188.

Om man undantar Värmlands nations i Lund redan uppförda bostads­

hus samt det av stiftelsen Studenthemmet i Stockholm planerade huset,

vilka ännu icke granskats av bostadsstyrelsen med hänsyn till subven-

tionsbehovet, skulle enligt styrelsens beräkningar den totala byggnads-

kostnaden exklusive inventarier uppgå till i runt tal 9,o miljoner kronor för

de nu aktuella studentbostäderna, samt behovet av subventioner vara i runt

tal 5,2 miljoner kronor, varav cirka 1,2 miljoner kronor såsom subvention

till inventarier och resten i form av »tilläggslån». Detta under förutsätt­

ning att hyresbeloppen icke skulle behöva överskrida den genomsnittliga

hyresnivån på orten. Denna kalkyl utfördes i början av år 1947. Hösten

1948, när betänkandet lämnades, beräknades en genomsnittlig ökning av

byggnadskostnaderna med 8 procent ha inträffat, medan byggnadskost-

nadema därefter i stort sett icke undergått någon förändring. Behovet av

tilläggslån skulle alltså numera uppgå till 4,32 miljoner kronor.

Kungl. Maj:ts proposition m 99.

Utredningens förslag.

Allmänna synpunkter.

Utredningen anser det knappast lämpligt att fastställa generella regler

för en statlig subventionering av studentbostäder på samma sätt som

exempelvis skett i fråga om subventionering av pensionärshem, utan varje

konkret projekt borde i princip på ett eller annat sätt bli föremål för

Kungl. Maj:ts prövning. Då verksamheten sannolikt komrne att få en

väsentligt större omfattning än vad som framginge av de aktuella projek­

ten, vore det å andra sidan angeläget, att bestämmelserna angående upp­

förande av studentbostäder om möjligt gjordes så generella, att de åtmins­

tone utan större modifikationer kunde komma till användning även vid

framtida ansökningar om statsbidrag till uppförande av studentbostäder.

Utredningen anför vidare:

Även när det gäller de former, i vilka ett framtida studentbostadsbyg­

gande skall ske, är det av praktiska skäl olämpligt att föreskriva vissa

bestämda lösningar. Det aktuella behovet av studentrum, tillgången på

tomtmark och läget på byggnadsmarknaden måste i varje särskilt fall bli

avgörande. De planerade s. k. studentstäderna i Uppsala och Lund äro

sålunda i första hand motiverade av det faktum, att det gällt för veder­

börande att snabbt försöka tillföra marknaden ett betydande antal rum.

Med de tomtmöjligheter som hittills förelegat har en större sammanhäng­

ande bebyggelse i detta läge framstått som den enda möjligheten — nu­

mera synas dock även andra lösningar erbjuda sig.

Även i Stockholm kommer med största sannolikhet byggandet av en

stor studentstad att vara den enda framkomliga vägen, när det gäller att

rationellt och på lång sikt lösa studenternas bostadsfråga. Vissa möjlig­

heter torde nämligen finnas att i Stockholm exploatera ett större, samman­

hängande markområde med gynnsamt liige i förhållande till de olika hög­

64

skolorna. Däremot synes det i Stockholm så gott som omöjligt att få väl-

belägen tomtmark för ett flertal enskilt liggande studenthem.

Ett större studentbostadskomplex torde även erbjuda vissa direkta för­

delar i jämförelse med enstaka studentbostadshus, framför allt möjlig­

heten att effektivt utnyttja olika kollektiva anläggningar, gemensam vär-

mecentral m. m. Även driftskostnaderna skulle därmed bli lägre. Däremot

är det ovisst, huruvida en bebyggelse i student stadens form ställer sig eko­

nomiskt fördelaktigare än byggandet av enstaka hus. I varje fall torde

man icke med utgångspunkt från det jämförelsematerial, som hittills före­

legat, kunna draga några bestämda slutsatser. Skola planerings- och an­

läggningskostnaderna mera väsentligt kunna nedbringas, synes man näm­

ligen böra räkna med betydligt större projekt än de nu aktuella i Upp­

sala och Lund.

Utredningen anser det dock ovisst, huruvida ett sammanförande av flera

studentbostadshus till stora enheter i »studentstadens» form kan vara ägnat

att främja en social anpassning av den akademiska ungdomen. Några bevis

för den ena eller den andra uppfattningen torde dock icke kunna fram­

läggas, så länge man saknar all praktisk erfarenhet av dessa studentstäder.

Men det finns enligt utredningen anledning att ställa frågan, om icke en

koncentrering av 100-tals och i Stockholmsfallet 1 000-tals studenter till

isolerade bostadskollektiv skulle komma att medföra en ytterligare av­

skärmning av studenterna från samhället i övrigt. Mot en sådan uppfatt­

ning kan naturligtvis anföras, att man ingalunda har några garantier för

att en student, som bor i ett enskilt studenthem eller som hyr in sig hos

en familj ute i staden, därigenom skulle komma i någon livligare kontakt

med yttervärlden. Snarare torde väl det stora studentkollektivet vara ägnat

att ge studenterna rikligare tillfällen till kamratliv och därmed åtminstone

motverka ensidighet i umgänget och isolering inom det egna facket. ^

Utredningen har med dessa synpunkter icke velat ge uttryck åt någon

deciderad uppfattning beträffande lämpligheten av studentbostadsbyggande

i studentstadens form. Både för- och nackdelar kunna nämligen framläg­

gas. Som redan framhållits anser utredningen de nu aktuella »student-

städerna» vara motiverade med hänsyn till det läge, vari studenternas bo­

stadsfråga befinner sig. Men innan man går längre på den inslagna vägen,

bör man allvarligt överväga, huruvida en kategoribebyggelse för studenter

är att rekommendera framför allt av sociala skäl. Utredningen vill även

— utan all jämförelse i övrigt — erinra om att erfarenheterna av annan

kategoribebyggelse, t. ex. för barnrika familjer och folkpensionärer, icke

äro odelat gynnsamma.

När det "siutligen gäller det sätt, på vilket staten ekonomiskt bör stödja

produktionen av studentbostäder, är detta givetvis beroende av subven-

tionsbehovet, vilket i sin tur står i direkt relation till de principer, som

anses böra gälla för hyressättningen i bostäderna och den standard —

och därmed den kostnad — som man anser lägenheterna böra ha.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Hyresniv å.

I princip bör det statliga stödet enligt utredningen syfta till att möjlig­

göra uppförandet av studentbostäder av tillfredsställande standard, vilka

kunna uthyras till en »rimlig» hyra. Utredningen anser därför, att hyran

för ett rum i av statsmedel subventionerade bostäder icke bör sättas högre

än den genomsnittliga hyran för ett studentrum på orten.

65

Utredningen förordar, att för varje universitets- och högskolestad fast­

ställes en »standardhyra», som motsvarar den osubventionerade hyran för

ett rum med given standard i en viss ekonomisk hustyp. För varje stad

fastställes dessutom, på grundval av en undersökning om den gällande

genomsnittliga hyresnivån för studentrum på orten, en »normalhyra», till

vilken hyran av standardrummet bör sänkas genom subvention. Från

sistnämnda hyra bör dock den slutliga hyran i det konkreta fallet få variera

inom vissa gränser med hänsyn till eventuella avvikelser från »standard­

rummets» standard. Bostadsstyrelsen bör efter kontakt med studentkårerna

föreslå den standardhyra och normalhyra, som skall gälla på respektive

orter.

Standard.

På studentbostadshusens standard bör man enligt utredningens mening

kunna ställa samma fordringar, som gälla för bostadsfastigheter, vilka

kunna erhålla tertiärlån.

Utredningen föreslår vidare, att en normalstandard — baserad på in­

givna förslag — fastställes för varje enskild lägenhet. Från denna standard

borde tillåtas sådana avvikelser, som innebure en hyresförskjutning på

högst 15 procent från den för normalstandarden fastställda hyran och ut­

ifrån vilken subventionsbehovet beräknades. Normalstandarden skulle vi­

dare vid varje tillfälle föreslås av bostadsstyrelsen.

Vissa specialbestämmelser anses bli nödvändiga i fråga om storleken

och utrustningen av de enskilda lägenheterna samt beträffande den ut­

sträckning, i vilken kollektiva anläggningar skola tillåtas och subventio­

neras. Utredningen yttrar härom följande.

Rummen måste vara av lämplig storlek — i regel minst 14 m2 — efter­

som de skola tjäna såsom både bostads- och arbetsrum. Ljudisolering, ven­

tilation och belysning måste vara tillfredsställande ur studiesynpunkt. Varje

lägenhet bör utrustas med tvättställ och garderob, den senare om 0,o m2;

ett wc per var 5:e samt bad- och duschrum per var 10:e lägenhet. Vidare

bör ett gemensamhetsutrymme om 20 m2 per vart 20:e rum kunna god­

kännas samt ett s. k. tekök i varje våningsplan.

För familjebostäder bör däremot gälla den standard, som är gängse i

motsvarande lägenhetstyper av medelgod standard.

Förutom de gemensamhetsutrymmen (samlings-, motions- eller musik­

rum), som ovan angivits, synes statlig subvention icke böra utgå för så­

dana kollektiva anläggningar som restaurant, tvättstugor, garage och per­

sonalbostäder, utan i den mån sådana anläggningar förekomma böra för

dem beräknas skälig marknadshyra. Därest »marknadshyran» icke skulle

täcka produktions- och förvaltningskostnader för en restaurantanläggning,

bör dock under vissa förutsättningar subvention kunna erhållas. I sådana

fall måste dock krävas en noggrann kalkyl, som visar vad en subvention

skulle betyda för restaurantens ekonomi.

Vad slutligen beträffar kostnaden för inventarier, så synes det med ut­

gångspunkt från de beräkningar som gjorts i Uppsala och Lund, som om

en kostnad av högst 1 250 kronor per bostadsrum för närvarande skulle

kunna garantera en fullt tillfredsställande möblering av studentbostäder.

5

—

Dihang till riksdagens 'protokoll 1050. 1 samt. Nr DO.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Finansierin g.

Utredningen förordar, att staten skall stödja produktionen av student­

bostäder i enlighet med de principer, som gälla för erhållande av tertiärlån

och tilläggslån för flerfamiljshus jämlikt kungörelsen den 30 juni 1948,

nr 587. Utredningen anför följande:

Utredningen föreslår, att den del av byggnadskostnaderna, som ligger

inom avkastningsvärdet, finansieras dels genom bottenlån i ÖDpna mark­

naden, dels genom ett statligt tertiärlån upp till 100 procent. För att emel­

lertid studentbostadshus skola kunna erhålla statliga tertiärlån för bostads­

byggande upp till 100 procent, föreslår utredningen, att de stiftelser och

organisationer, som uppföra husen, betraktas såsom allmännyttiga företag.

Vidare bör det kommunala förmedlingsorganet på sedvanligt sätt utöva

kontroll av byggnadsföretaget samt vederbörande kommun få represen­

tation i bostadsföretagets styrelse. Bestämmelsen om majoritet för de

kommunala representanterna i allmännyttiga bostadsföretags styrelser tor­

de dock icke böra gälla beträffande studentbostadsföretag. Efter under

hand inhämtade upplysningar har utredningen dessutom anledning för­

moda, att kommunerna på här berörda orter icke skola vägra sin medverkan

till en sådan kontroll. Däremot torde man knappast kunna förutsätta, att

vederbörande kommuner skola vara villiga att stå den förlustrisk, som

annars tillkommer dem. Studentkårerna själva torde icke heller kunna

ataga sig de borgensförpliktelser, som det här kommer att bli fråga om,

även om det av principiella skäl vore motiverat, att studenterna själva

genom sina organisationer hade ett visst ansvar för utfallet av fastighets­

förvaltningen. Under sådana förhållanden torde staten i dessa begränsade

fall kunna avstå från kravet på kommunal eller annan borgen.

Den del av byggnadskostnaderna, som icke faller inom avkastningsvär­

det — överkostnaden — bör i enlighet med ovan angivna principer för

hyress ät tningen subventioneras av staten. Av olika subventionsformer har

därvid en kapitalsubvention i form av ränte- och amorteringsfritt »till-

läggslån» synts utredningen mest ändamålsenlig. Lånen böra alltså vara

ränte- och amorteringsfria i tio år, varefter det bör omprövas, huruvida

lånen med hänsyn till den allmänna hyresnivåns utveckling helt eller del­

vis böra göras räntebärande eller om de böra avskrivas. För varje enskilt

projekt bör behovet av tilläggslan prövas av bostadsstyrelsen med utgångs­

punkt från skälig anskaffningskostnad och beräknat avkastningsvärde en­

ligt de hyresinkomster, som böra inflyta, om hyrorna sättas i överens­

stämmelse med ovan angivna principer samt enligt beräknade »godkända

omkostnader». Sedan bostadsstyrelsen meddelat, vilket subventionsbehov

som föreligger i de olika fallen, bör det ankomma pa Kungl. Maj:t att fatta

slutgiltigt beslut angående storleken av den statliga subventionen.

Som villkor för erhållande av tilläggslån till studentbostadshus bör före­

skrivas, att hyrorna icke få höjas utan hörande av bostadsstyrelsen.

För att studenthem även i fortsättningen skola ha möjligheter att erhålla

donationer till stipendierum m. m., torde det vidare böra föreskrivas, att

därest studentbostad vid sidan av den statliga subventionen kan erhålla

subvention för att sänka hyrorna under »normalhyran», bör sådan sub­

vention icke föranleda, att det statliga tilläggslånet minskas.

Kostnaderna för inventarier böra däremot icke inräknas i byggnads­

kostnaderna. Studentbostädernas möblering synes i stället böra tillgodoses

67

genom en särskild subvention, vartill medel böra anvisas under åttonde

huvudtiteln. En särskild fömyelsefond för inventarier bör vidare uppläggas

för varje fastighet, och de erforderliga avsättningarna till en sådan fond

böra eventuellt kunna uttagas i form av särskilda hyrestillägg. Hur man

än förfar i detta avseende, måste under alla förhållanden i beräkningen

av fastigheternas omkostnader tillåtas en post för avsättning till förnyelse

av inventarier.

Remissyttrande n.

Utredningens förslag i studentbostadsfrågan ha vunnit praktiskt taget

enhällig anslutning. Bostadsstyrelsen har sålunda ingen erinran mot de

av utredningen föreslagna allmänna principerna för hyressättningen och i

fråga om standarden i med statsbidrag uppförda studentbostadshus samt

formen för finansieringen av sådana hus. Styrelsen anser dock, att förslag

beträffande såväl »standardhyra» som »normalhyra» för staden ävensom

i fråga om normalstandard först böra uppgöras av vederbörande student­

bostadsföretag i samråd med det kommunala förmedlingsorganet för stat­

liga lån och bidrag, varefter de uppgjorda förslagen böra prövas av bostads­

styrelsen.

Styrelsen anser vidare i likhet med utredningen det vara obestridligt,

att tillgången på uthyrningsrum för bland annat studenter nedgått under

de senaste åren.

I fråga om beräkningen av produktions- och driftkostnaden samt sub-

ventionsbehov för olika projekt anför styrelsen.

Härvid synes böra övervägas i vad mån de principer, som enligt kun­

görelsen om tertiärlån gälla för beräkning av tilläggslån för flerfamiljshus,

kunna tillämpas å studentbostadsföretagen. Nyssnämnda tilläggslån utgår

med ett visst belopp per nr lägenhetsyta med för varje ort fastställt be­

lopp. Härigenom vinnes dels att ovisshet icke behöver råda om till vilket

belopp subvention i varje fall bör uppgå, dels att det framstår som ett

klart intresse att åstadkomma bästa möjliga planlösning för projektet. Av

de i utredningen redovisade projekten framgår, att subventionen enligt

sökanden uppgår till 50 ä 70 procent av byggnadskostnaden men enligt

bostadsstyrelsen till 20 ä 70 procent; styrelsens beräkningar utvisa alltså

i vissa fall avsevärt mindre subventionsbehov. Såsom dessa siffror visa

torde det icke vara möjligt att fixera ett tilläggslånebelopp för varje ort.

Huruvida detta blir möjligt framdeles kan bedömas först, sedan erfarenhet

vunnits om denna nya låneverksamhet.

Vad utredningen föreslagit i fråga om standard anser styrelsen kunna

godtagas tills vidare såsom riktlinjer. Styrelsen erinrar emellertid om de

betydande avvikelser härifrån, som förekommit i de tidigare granskade

projekten.

Styrelsen tillstyrker vidare förslaget, att studentbostadsföretagen skola

— i likhet med de allmännyttiga företagen enligt gällande kungörelse om

tertiärlån — kunna erhålla tertiiirlån till 100 procent av avkastnings­

värdet. Styrelsen anför vidare:

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

68

Med hänsyn till företagens art torde icke böra krävas, att kommunen

skall vara majoritetsrepresenterad i företagets styrelse. Någon utfästelse

av kommunen, jämförlig med förbindelse enligt 33 § gällande kungörelse

om tertiärlån, att svara för förluster torde icke böra krävas. Erforderlig

subvention bör i enlighet med utredningens förslag utgå i form av till-

läggslån, ränte- och amorteringsfria under tio år, varefter prövning om

eventuell avskrivning skall verkställas. Eftersom behovet av subvention

blir avsevärd, torde krav på att kommunen skall bidraga till kostnaderna

för företaget med belopp motsvarande en fjärdedel av tilläggslånet icke

böra ställas. Med hänsyn till den betydelse, som utbildningsanstalterna och

studenterna ha för vederbörande stad, synes emellertid i gengäld krav

böra resas på att erforderlig tomtmark tillhandahålles utan kostnad; kost­

naden för eventuellt erforderlig extra grundförstärkning bör icke heller

belasta studentbostadsföretaget.

Stiftelsen Uppsala studentbostäder

har påpekat vissa avvikelser mot nu

gällande standard och styrelsen för Sveriges förenade studentkårer

anser,

att rummen böra ha en nettogolvyta av minst 16 m“. Den sistnämnda

organisationen framhåller vidare, att om den gällande genomsnittliga hyres­

nivån för studenthem på orten skulle bli normerande för studenthemmens

hyresnivå, skulle detta komma att medföra, att hyran för ett subventio­

nerat studentrum i Stockholm skulle komma att ligga betydligt högre än

på övriga kårorter.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 99.

Departementschefen.

Ett statligt stöd till uppförande av studentbostäder framstår för när-

varande såsom angeläget dels för att avhjälpa den svåra bristen på stu­

dentrum i våra universitets- och högskolestäder och dels för att om

möjligt söka hindra en ytterligare höjning av studenternas hyreskost­

nader och därmed också deras levnadskostnader. Både utredningen och

bostadsstyrelsen ha understrukit, att tillgången på uthyrningsrum för stu­

denter nedgått under de senaste åren. Med ett växande studentantal kom­

mer studenternas bostadssituation att ytterligare förvärras, om icke relativt

snabbt ett tillräckligt antal studentrum tillföres hyresmarknaden i våra

universitets- och högskolestäder. De allvarliga följder en tilltagande brist

på studentrum skulle få för vårt högre utbildningsväsende torde vara

uppenbara. Därtill komma de av utredningen åberopade studentsociala

skälen för ett statligt stöd till studentbostadsbyggande.

Av den tidigare lämnade översikten av aktuella studentbostadsprojekt

framgår, att studenternas egna organisationer och stiftelser länge planlagt

uppförandet av en rad bostadshus. Det torde vidare vara klart, att dessa

projekt icke kunna förverkligas utan stöd från det allmänna, om hyres­

beloppen skola kunna hållas på en rimlig nivå. Såsom utredningen fram­

hållit, visar såväl erfarenheten som gjorda beräkningar, att hyrorna i ny­

byggda studentbostadshus komma att ligga avsevärt över den nuvarande

genomsnittliga hyresnivån på orten, därest ingen subventionering äger

69

mm. Studentbostadshus draga nämligen relativt höga byggnadskostnader,

bland annat till följd av att särskilda krav måste ställas på ljudisoleringen

och tillgång till småutrymmen. Därtill kommer, att hyrorna i regel endast

kunna beräknas för nio månader per år. En icke subventionerad student­

bostadsproduktion torde därför komma att verka hyreshöjande även på den

allmänna hyresrumsmarknaden i universitets- och högskolestäderna. Av

dessa skäl förordar jag en statlig subvention till uppförande av student­

bostadshus.

I likhet med bostadsstyrelsen kan jag ansluta mig till vad utredningen

anfört om principerna för hyressättningen och om standarden i med stats­

bidrag uppförda studentbostadshus. I anledning av utredningens förslag,

att statens ekonomiska stöd till företag för anordnande av studentbostäder

i första hand skall lämnas i form av tertiärlån och tilläggslån, får jag erinra

om att i propositionen nr 153 till förra årets riksdag förordades, att —

i avvaktan på statsmakternas beslut beträffande stödåtgärder för student­

bostäder — dylika företag skulle kunna erkännas och erhålla lån såsom

allmännyttiga företag enligt kungörelsen nr 587/1948 om tertiärlån och

tilläggslån för flerfamiljshus. Förslaget godkändes av riksdagen (stats­

utskottets utlåtande nr 171 och riksdagens skrivelse nr 341). I likhet med

bostadsstyrelsen anser jag de skäl utredningen åberopat för att huvud­

parten av stödet till studentbostäder lämnas i form av tertiärlån och till-

läggslån bärande. Jag förordar fördenskull, att dylika lån även i fortsätt­

ningen skola kunna beviljas för uppförande av studentbostäder. De i vissa

delar betydelsefulla jämkningar i de allmänna lånebestämmelserna, som

utredningen förordat i fråga om studentbostäder, upptager jag till prövning

i det följande.

Det av utredningen diskuterade spörsmålet om formerna för själva

studentbostadsbyggandet anser jag mig icke nu böra taga ställning till.

Av praktiska skäl synes det nämligen vara olämpligt att föreskriva vissa

bestämda lösningar. I stället bör, såsom utredningen anmärker, det aktuella

behovet av studentrum, tillgången på tomtmark och läget på byggnads­

marknaden i varje särskilt fall bli avgörande.

I enlighet med bostadsstyrelsens uppfattning anser jag, att förslag till så­

väl »standardhyra» som »normalhyra» för orten ävensom till »normalstand-

dard» först böra uppgöras av vederbörande studentbostadsföretag i samråd

med det kommunala förmedlingsorganet för statliga lån och bidrag samt

därefter underställas bostadsstyrelsens prövning. Det bör vidare ankomma

på bostadsstyrelsen att för varje särskilt byggnadsföretag bedöma de upp­

gjorda produktions- och driftskalkylerna samt pröva subventionsbehovet

med utgångspunkt från skälig anskaffningskostnad och beräknat avkast-

ningsvärde enligt de hyresinkomster, som böra inflyta, om hyrorna sättas i

överensstämmelse med av utredningen angivna principer. Det bör sedan an­

komma på Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall besluta angående storleken

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

70

av den statliga subventionen. En riktpunkt vid beräkningen av subventio­

nen synes kunna bli de principer, som enligt kungörelsen om tertiärlån gälla

för beräkning av tilläggslån för flerfamiljshus. Sistnämnda tilläggslån utgå

med ett visst belopp per kvadratmeter lägenhetsyta med för varje ort

fastställt belopp. Såsom bostadsstyrelsen framhållit, torde det emellertid

för närvarande icke vara möjligt att i fråga om studentbostäder fixera ett

tilläggslånebelopp för varje ort. 'Sedan erfarenhet vunnits av den nya låne-

verksamheten för studentbostadsbyggande, torde det därför få ankomma

på Kungl. Maj:t att efter förslag av bostadsstyrelsen närmare fastställa

de principer, som böra gälla för beräkning av tilläggslån för student-

bostadshus.

Jag tillstyrker utredningens förslag, att stiftelser och organisationer, som

uppföra studentbostadshus, skola betraktas såsom allmännyttiga företag

och följaktligen, enligt gällande kungörelse om tertiärlån, kunna erhålla

tertiärlån till 100 procent av avkastningsvärdet. Jag ger vidare min an­

slutning till vad bostadsstyrelsen anfört i fråga om vederbörande kommuns

ställning till studentbostadsföretagen, och anser av de skäl styrelsen fram­

hållit det vara rimligt, att kommunen tillhandahåller erforderlig tomtmark

utan kostnad.

Jag förordar slutligen i enlighet med utredningens förslag, att erforderlig

subvention skall utgå i form av tilläggslån, ränte- och amorteringsfria un­

der tio år, varefter prövning om eventuell avskrivning skall verkställas.

Medel till ifrågavarande tertiärlån och tilläggslån böra utgå från Låne­

fonden för bostadsbyggande, respektive Fonden för Låneunderstöd: Till-

läggslån för viss bostadsbyggnadsverksamhet. Någon ökad kapitalinveste­

ring synes för närvarande inte påkallad härav. Till bidrag till kostnaderna

för inventarier i studentbostadshusen torde medel i sinom tid böra anvisas

å riksstaten under driftbudgeten.

Den omständigheten att vissa av de i det föregående omnämnda student-

bostadsbyggnadsföretagen redan kommit till utförande torde icke böra

utgöra hinder för att de bli delaktiga av här förordade understödsåtgärder.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig förordade grunder för tertiärlån och

tilläggslån till uppförande av studentbostadshus.

7. Vissa organisationsfrågor.

Utredningen föreslår, afl fyra studentsociala byråer, en på vardera stu­

dieorten Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg, skulle inrättas samt att

den centrala studentsociala verksamheten skulle anförtros åt en nämnd,

statens studentsociala nämnd med garantilånenämnden, i vilken den nu­

varande garantilånenämnden skulle uppgå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

71

Den lokala studentsociala verksamheten borde enligt

utredningen handhavas av styrelserna för de nämnda studentsociala byrå­

erna och deras uppgifter skulle i stort sett vara följande.

1. att behandla ansökningar om naturastipendier, kontantstipendier och

räntebidrag samt att utbetala beviljade stipendier och bidrag;

2. att behandla ansökningar om studielån och besluta om statlig kredit­

garanti för dessa;

3. att svara för de expeditionella åtgärder, som bliva nödvändiga i sam­

band med de fria resor, studenterna bliva berättigade till;

4. att undersöka standarden och priserna på studentrum och -matsalar

samt att föreslå åtgärder för att förbättra förhållandena på dessa områden;

5. att bedriva rumsförmedling;

6. att följa det studentsociala arbetet på resp. kårorter och föreslå de åt­

gärder, som kunna komma att visa sig erforderliga samt i övrigt handlägga

sådana lokala studentsociala frågor, som äro hänförliga till den av byrå­

erna bedrivna verksamheten;

7. att svara för att studenterna erhålla upplysningar och råd i student­

sociala frågor;

8. att utöva den kontrollerande verksamhet, som föreskrives beträffande

olika föreslagna stödåtgärder;

9. att föra de för verksamheten nödvändiga registren och dylikt;

10. att tillsätta sekreterare samt anställa den personal, som i övrigt är

erforderlig för byråns verksamhet, samt

11. att efter godkännande av det centrala organet utfärda instruktion

för sekreterare och personal.

Beträffande styrelsernas sammansättning anför utredningen bland annat

följande.

Styrelserna för de studentsociala byråerna i Uppsala, Lund och Göteborg

böra bestå av sju ledamöter och styrelsen för den studentsociala byrån i

Stockholm av nio ledamöter. I var och en av de fyra styrelserna bör ingå

tvä allmänna representanter, varav minst en skall vara väl insatt i prak­

tiska ekonomiska frågor. De båda allmänna representanterna böra utses

av Kungl. Maj:t för en tid av två år, och eu av dem bör tillika utses till

styrelsens ordförande. Två av ledamöterna i de tre förstnämnda styrelserna

och tre av styrelsen för Stockholmsbyråns ledamöter skola vara företrädare

för de läroanstalter, som beröras av byråns verksamhet. Övriga ledamöter

skola representera berörda studentkårer. I styrelsen för de studentsociala

byråerna i Uppsala, Lund och Göteborg skola således ingå tre studentrepre­

sentanter och i styrelsen för Stockholmsbvrån fyra studentrepresentanter.

Universitets- och högskolerepresentanterna böra utses av konsistorium eller

lärarråd på det sätt och i den ordning rektorerna vid de av byråns verksam­

het berörda utbildningsanstalterna bestämma och studentrepresentanterna

av berörda studentkårers beslutande organ. Samtliga dessa ledamöter böra

utses för motsvarande tid som de allmänna representanterna. På samma

sätt som ledamöterna böra för var och en av dessa utses personliga supp­

leanter. En av styrelsens ledamöter bör av densamma utses till vice ord­

förande. Vid behandling av speciella frågor bör styrelsen äga rätt att med

sig adjungera sakkunniga.

Vid utseendet av ledamöter och suppleanter, som i viss styrelse skola

representera läroanstalterna samt studentkårerna, bör tillses att om möjligt

samtliga högskolor och studentkårer bliva företrädda antingen genom ordi­

Kungl. Maj:ts -proposition nr 99.

72

narie ledamot eller genom suppleant. Vid behandling av frågor, som rör

studenter inskrivna vid eller förhållanden vid utbildningsanstalt, som ej

är företrädd i styrelsen med ordinarie ledamot, skall suppleant, som repre­

senterar ifrågavarande utbildningsanstalt kallas att närvara vid styrelsens

sammanträden. Samma skall gälla beträffande studentrepresentationen och

suppleanterna för de i styrelsen ingående företrädarna för studentkå­

rerna. Genom detta system torde styrelsen i regel komma att omfatta den

åsyftade speciella sakkunskapen. Skulle ytterligare sakupplysningar anses

erforderliga, böra dessa kunna erhållas genom ett remissförfarande eller en

underhandskontakt.

Styrelsen för studentsociala byrån i Uppsala skall handlägga ärenden

rörande studenter inskrivna vid universitetet samt vid lantbrukshögskolan

i Ultuna. Motsvarande byrå i Lund skall omfatta dels studenter inskrivna

vid Lunds universitet och tandläkarhögskolan i Malmö, dels elever vid

sydsvenska socialinstitutet i Lund och vid högre mejeritekniska avdelningen

vid Alnarpsinstitutet.

Till studentsociala byrån i Stockholm skola hänföras studenter inskrivna

vid Stockholms högskola, karolinska institutet, tekniska högskolan, veteri­

närhögskolan, tandläkarhögskolan, farmaceutiska institutet, skogshögsko-

lan och handelshögskolan samt elever vid socialinstitutet och gymnastik­

lärarlinjen vid gymnastiska centralinstitutet. Antalet utbildningsanstalter

och det sammanlagda studentantalet i Stockholm har motiverat att utred­

ningen föreslår nio ledamöter i denna styrelse mot sju i de tre övriga.

Studentsociala byrån i Göteborg skall vara gemensam för studenter in­

skrivna vid Göteborgs högskola, Chalmers tekniska högskola, handelshög­

skolan och den nyinrättade medicinska högskolan samt eleverna vid social­

institutet.

Den föreslagna centralorganisationen skulle bland annat ha

följande uppgifter.

1. att utgöra den studentsociala verksamhetens högsta organ och att

företräda denna gentemot statsmakterna samt taga initiativ till denna verk­

samhets förbättrande,

2. att samordna de studentsociala byråernas verksamhet samt att draga

upp riktlinjerna för de bedömningsgrunder, dessa ha att följa,

3. att i övrigt ha överinseendet över de studentsociala byråernas verk­

samhet,

4. att infordra erforderliga uppgifter från de lokala organen,

5. att begära erforderliga anslag samt att fördela dessa på de lokala

organen,

6. att avgöra frågor, vilka av byråernas styrelser hänskjutas till nämn­

den,

7. att utgöra besvärsinstans i frågor angående naturastipendier, kon-

tantstipendier, rese- och räntebidrag samt statlig kreditgaranti för studie­

lån,

8. att bevilja statlig kreditgaranti för lån åt sökande, vilka avlagt aka­

demisk eller därmed jämförlig examen, och som tidigare ej erhållit stats-

garanterat studielån,

9. att bevilja statlig kreditgaranti för lån åt studerande vid utbildnings­

anstalter, som ej beröras av utredningens förslag,

10. att handha de till akademikerlån omskrivna studielånen,

11

.

att föra nödvändiga centralregister och dylikt.

Kungl. Maj ds proposition nr 99.

73

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 99.

Den föreslagna centrala nämnden skulle bestå av nio av Kungl. Maj:t

utsedda ledamöter, vilket skulle innebära en utökning av den nuvarande

garantilånenämnden med tre ledamöter. Av nämndens ledamöter borde

fyra företräda allmänna intressen, två av ledamöterna borde vara särskilt

förtrogna med frågor rörande studiekredit samt tre besitta god kännedom

om studenternas förhållanden och om de akademiska eller därmed jäm­

förliga studieområdena. Kungl. Maj:t skulle vidare utse ordförande samt

förordna suppleant för envar av nämndens ledamöter och utse sekreterare

hos nämnden.

Den föreslagna organisationen har av utredningen beräknats draga föl­

jande kostnader:

I. Årliga anslag.

A. Lokalorganisationerna:

Kronor

1. Arvoden: sekr. i Uppsala....................................................... 3 000

»

» Lund.......................................................... 3 000

>

» Stockholm................................................. 4 500

»

» Göteborg.................................................... 2 000

ordförande och styrelseledamöter.......................................

2. Löner:

4 deltidsanställda kamrerare med i genomsnitt 300 kronor/mån.

4 kanslibiträden och kassörer, Cg 11.............................................

Extra personal.......................................................................................

3. Hyror (i genomsnitt 1 500 kronor per byrå)....................................

4. Övriga kostnader (tel., porto, expenscr m. in.)................................

B. Centralorganisationen:

1. Arvoden: sekr................ .....;................... ......................................

nämndens ordförande och ledamöter................................

Resc- och traktamentsersättning..........................................................

2. Löner:

Tjänsteman, Ce 22.................................................................................

Skrivbiträde, Ce 4—8.............................................................................

Extra personal..........................................................................................

3. Övriga utgifter inkl. hyra.......................................................................

II. Engångsanslag:

Kronor

Kronor

12 500

5 000

17 500

14 400

23 700

4 000

42100

6 000

12 000

Summa

77 600

5 000

5 000

2 000

12 000

10 200

4 300

2 500

17 000

5 000

Summa

34000

Lokalorganisationen:

Inköp av inventarier för fyra byråer, 0 000 kronor till vardera................... 24 000

Summa

24 000

Totalt: Årligt anslag 111 000 kronor

Engångsanslag 24 000

>

Nuvarande årliga kostnader:

Statsstipendienämnderna....................................................... Il 300

Garantilånenämnden................................................................ 34 000

It c m is sy ttr anden.

Summa

45 300

Utredningens förslag till det studentsociala arbetets organisation och

administrativa utformning har utsatts för stark kritik från flera remiss­

instanser. Framför allt har förslaget om inrättande av särskilda student­

sociala byråer kritiserats. I flera yttranden har gjorts gällande, att de nya

studentsociala uppgifterna kunde anförtros utökade statsstipendienämn-

74

der och redan befintliga organisationer och expeditioner. Det har vidare

ansetts naturligt med en anknytning till den av studenterna själva redan

skapade organisationen.

I några yttranden har föreslagits, att den studentsociala verksamheten

liksom hittills borde bedrivas av en särskild nämnd för varje högskola,

men det har i andra yttranden hävdats, att verksamheten borde koncent­

reras till ett organ på varje kårort. Några av de remissinstanser, som gått

på den sistnämnda linjen, ha dock framhållit önskvärdheten av att berörda

högskolor och kårer bereddes tillräcklig representation i de lokala organen.

Man borde sålunda ej låta avskräcka sig av en relativt stor byråstvrelse,

om därigenom vunnes en fyllig representation för olika intressen.

Slutligen har i några yttranden föreslagits särskilda beredningsorgan

vid de olika högskolorna, som skulle behandla ärenden angående stipendier

och lån, innan dessa avgjordes av den studentsociala byråns styrelse.

Den föreslagna centrala nämnden har däremot accepterats av flertalet

remissinstanser. Dess nödvändighet har dock ifrågasatts av statsstipendie­

nämnden i Göteborg

och studielånenämnden.

Den förstnämnda instansen

samt statsstipendienämnden i Uppsala

avstyrka dock på det bestämdaste,

att statens studentsociala nämnd skulle utgöra besvärsinstans i frågor

rörande tilldelande av stipendier och andra förmåner. Den nu gällande

föreskriften, att beslut av statsstipendienämnd icke kan överklagas, har

enligt statsstipendienämnden i Uppsala icke visat sig medföra några som

helst olägenheter utan tvärtom ansetts vara till fördel för de studerande,

vilka efter kännedom om dem tilldelat statligt understöd kunnat i god tid

planera sina fortsatta studier utan risk att nämnda understöd efter över­

klagande aldrig kommer dem tillgodo. Garantilånenämnden

tillstyrker där­

emot i huvudsak den föreslagna organisationen, ävensom besvärsrätten.

Även SFS

förordar inrättandet av en besvärsinstans i lokala utdelnings-

ärenden.

Kungl. Mäj:ts proposition nr 99.

Departementschefen,

Studentsociala utredningen har baserat sitt organisationsförslag på för­

utsättningen, att de studentsociala organen i stort sett skulle få de upp­

gifter, som av utredningen angivits. Då jag av statsfinansiella skäl nu är

beredd att endast förorda, att den föreslagna kreditreformen förverkligas,

synes åtminstone för närvarande en betydligt enklare organisation än den

utredningen föreslagit vara tillfyllest. Den lösning, som då närmast er­

bjuder sig, torde vara att låta förstärkta statsstipendienämnder på de olika

kårorterna handhava även de nya garantilånen och följaktligen bevilja

kreditgaranti. Att ha en särskild nämnd för varje högskola synes däremot

icke vara lämpligt. En sådan lösning skulle exempelvis för Stockholms

vidkommande innebära icke mindre än tio olika garantibeviljande organ,

vilket utan tvivel skulle medföra olägenheter för såväl banker och kredit­

institut som de studerande. En alltför långt driven decentraliserad verk-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr S9.

75

samhet torde även medföra högre administrationskostnader. Jag förordar

därför eu statsstipendienämnd på varje kårort. I dessa nämnder böra emel­

lertid samtliga högskolor ha minst en ordinarie ledamot, som antingen är

lärar- eller studentrepresentant. Ett system med suppleanter bör dess­

utom innebära ytterligare garantier för en allsidig representation. Jag förut­

sätter vidare, att alla ärenden rörande stipendier och lån skola remitteras

till särskilda beredningsorgan vid de berörda högskolorna. Förutom repre­

sentanter för lärare och de studerande, vilka böra utses av respektive kon­

sistorium eller lärarråd och berörda studentkårers beslutande organ, torde

i nämnderna böra ingå två av Kungl. Maj:t utsedda allmänna represen­

tanter, varav minst en bör besitta sakkunskap från kreditområdet. En av

dessa sistnämnda representanter bör tillika utses till ordförande. Sekrete­

rare och övrig erforderlig personal böra anställas av nämnderna själva. Det

torde emellertid böra ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles utfärda

närmare bestämmelser rörande statsstipendienämndernas sammansättning

och organisation.

Med hänsyn till redan befintliga studentsociala stödåtgärder och vad jag

tidigare förordat skulle det tills vidare ankomma på statsstipendienämn-

dema a) att utdela naturastipendier åt studerande vid universiteten i Upp­

sala och Lund, vid karolinska institutet, vid medicinska högskolan i Göte­

borg samt vid Stockholms och Göteborgs högskolor; b) att utdela bok­

stipendier åt studerande vid universiteten i Uppsala och Lund; c) att be­

sluta om statlig kreditgaranti för studielån samt d) att utdela räntefria

studielån från statens lånefond för universitetsstudier.

Stipendier, som för närvarande utgå till studerande vid gymnastiska

centralinstitutet, vid de tekniska högskolorna, vid lantbruks-, veterinär-

oeh skogshögskolorna, vid tandläkarhögskolorna samt vid socialinstituten,

böra däremot tills vidare utdelas av samma organ som nu.

Vissa av de uppgifter, som enligt utredningens förslag skulle ankomma

på statens studentsociala nämnd med garantilånenämnden, torde lämpligen

böra uppdragas åt garantilånenämnden. Någon ändring av garantilåne-

nämndens sammansättning torde icke påkallas härav. Vad särskilt be­

träffar utredningens förslag, att centralorganet skulle utgöra besvärsinstans

i frågor rörande bland annat stipendier och studielån, anser jag mig icke

kunna förorda detsamma. Jag vill härvid särskilt framhålla, att det av

praktiska skäl icke synes mig möjligt att medgiva besvärsrätt i fråga om

stipendier och räntefria studielån, för vilka begränsade anslagsmedel stå

till förfogande. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles

meddela de ytterligare bestämmelser, som kunna bli erforderliga för att

reglera garantilånenämndens nya uppgifter på det studentsociala området.

Den av mig förordade lokala organisationen för studiehjälpsverksamheten

torde kunna beräknas medföra en årlig merkostnad av i runt tal 20 000

kronor. Till frågan om medelsanvisningen härför återkommer jag i det föl­

jande.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

II. Anslagsberäkningar.

1. Reservationsanslaget till Gemensamma universitetsändamål:

Naturastipendier åt studerande vid universiteten

och vissa högskolor.

Detta reservationsanslag har sedan budgetåret 1946/47 varit uppfört

med 310 000 kronor och disponeras på sätt framgår av s. 548 f. i stats-

liggaren. Universitetskanslern

har, efter hemställan från organisationskom­

mittén för medicinska högskolan i Göteborg, föreslagit, att förevarande

anslag måtte höjas med 5 000 kronor för att bereda möjlighet jämväl för

studerande vid nämnda högskola att komma i åtnjutande av naturastipen­

dier. I likhet med kanslern tillstyrker jag denna höjning av anslaget.

Av de nuvarande statsstipendienämndema disponeras nu 10 700 kronor

per år till förvaltningskostnader. Till Kungl. Maj:ts disposition stå där­

jämte 600 kronor. Såsom jag emellertid tidigare framhållit, kan den av

mig förordade lokala organisationen för att administrera de studentsociala

stödåtgärderna beräknas medföra ökade kostnader, som av mig uppskattats

till 20 000 kronor. Jag har därvid räknat med ett ökat medelsbehov för

arvoden åt statsstipendienämndemas sekreterare och ledamöter. Det ökade

kamerala arbetet i samband med de nya garantilånen för studerande torde

vidare kräva särskild arbetskraft, och slutligen torde nämndernas utgifter

för expenser m. m. komma att stiga.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört, förordar jag att förevarande

anslag höjes.med (5 000 -f- 20 000 =) 25 000 kronor till 335 000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Gemensamma universitetsändamål: Naturastipen­

dier åt studerande vid universiteten och vissa högskolor

för budgetåret 1950/51 anvisa ett reservationsanslag av

335 000 kronor.

2. Kostnader för avskrivning av studielån med statlig

kreditgaranti till studenter m. fl.

Såsom jag i det föregående anfört, torde man icke redan under budget­

året 1950/51 behöva räkna med några kapitalförluster i samband med

den statliga kreditgarantin för studielån åt studerande vid universitet

och högskolor m. fl. läroanstalter. Ett nominellt belopp å 100 kronor av

förslagsanslags natur synes dock böra upptagas för nämnda ändamål. Jag

hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Kostnader för avskrivning av studielån med stat­

lig kreditgaranti till studenter m. fl.

för budgetåret 1950/51

anvisa ett förslagsanslag av 100 kronor.

77

3. Investeringsanslaget till Statens lånefond för

universitetsstudier.

Från denna lånefond utgå sedan år 1939 räntefria studielån till obemed­

lade eller mindre bemedlade studerande med utpräglad studiebegåvning

vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet. Enligt beslut

av 1944 års riksdag har möjlighet beretts även för studerande vid de en­

skilda högskolorna i Stockholm och Göteborg att erhålla dylika studielån.

Enligt ett av Kungl. Maj:t den 15 juni 1939 fastställt reglemente (nr 290)

för utdelning av räntefria lån för universitetsstudier skola lånen fördelas

av särskilda statsstipendienämnder samt utbetalning m. m. av lånen hand­

havas av generalpoststyrelsen.

Såsom kapitalinvestering i fonden ha anvisats följande anslag:

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Budgetår

Nya

lån

kronor

Fortsatta

lån

kronor

Summa

anslag

kronor

1939/40 .......... ......... *140 000

—

1140 000

1940/41 .......... ......... 70 000

70 000

140 000

1941/42 .......... ......... 70 000

140 000

210 000

1942/43 .......... .......... 70 000

210 000

280 000

1943/44 .......... .......... 70 000

280 000

350 000

1944/45 .......... ......... 100 000

350 000

450 000

1945/46 ......... .......... 100 000

450 000

550 000

1946/47 ......... .......... 100 000

550 000

650 000

1947/48 .......... .......... 100 000

650 000

750 000

1948/49 .......... .......... 100 000

750 000

850 000

1949/50 .......... ......... 100 000

850 000

950 000

Anslaget för innevarande budgetår är avsett att fördelas våren 1950 för

studier under läsåret 1950/51. De räntefria studielånen torde efter infö­

rande av de nya studielånen med statlig kreditgaranti böra utdelas i sam­

band med statsstipendienämndernas prövning av ansökningar om statlig

kreditgaranti, alltså på hösten varje år. Ytterligare medel för räntefria

studielån till studerande vid universiteten, karolinska mediko-kirurgiska

institutet samt vid Stockholms och Göteborgs högskolor borde därför be­

höva anvisas först för budgetåret 1951/52. Emellertid har vid Lunds uni­

versitet från och med år 1941 det för visst budgetår anvisade anslaget till

studielån kommit att utdelas för studier under samma i stället för efterföl­

jande läsår. Statsstipendienämnden i Lund har därför utdelat sin del av

innevarande års anslag redan våren 1949 för studier läsåret 1949/50 och

är följaktligen i behov av nya medel för att kunna utdela lån för studier

under läsåret 1950/51. Medelsanvisningen till räntefria studielån för stu-

1 Av besparingsskäl togs härav endast ett belopp av 70 000 kronor i anspråk.

78

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 99.

derande vid Lunds universitet har för innevarande budgetår uppgått till

298 000 kronor.

Såsom jag i det föregående framhållit, böra räntefria studielån till stu­

derande vid fackhögskolorna m. fl. läroanstalter i fortsättningen utdelas

av samma organ, som skola bevilja studielån med statlig kreditgaranti,

nämligen statsstipendienämnderna, vilka redan nu bevilja räntefria stu­

dielån ur statens lånefond för universitetsstudier åt studerande vid univer­

siteten in. fl. läroanstalter. Kapitalinvesteringar avsedda för nya räntefria

studielån till studerande vid fackhögskolorna och socialinstituten böra

därför, såsom jag i annat sammanhang anfört, göras i statens lånefond

för universitetsstudier. Enligt av studielånenämnden lämnad uppgift har

nämnden för innevarande läsår utdelat nya räntefria studielån till ett

belopp av 1 776 000 kronor, därav 661 650 kronor till studerande vid fack­

högskolor, socialinstitut, gymnastiska centralinstitutet och farmaceutiska

institutet samt vid medicinska högskolan i Göteborg. Under beaktande

av att de studerande vid dessa läroanstalter ännu icke kommit i åtnju­

tande av naturastipendier och med hänsyn till vad jag nyss anfört om be­

hovet av medel till studielån åt studerande vid universitetet i Lund, anser

jag mig böra förorda, att för nästa budgetår anvisas ett investeringsanslag

av 1 000 000 kronor. Anslaget torde böra fördelas av de nya statsstipendie­

nämnderna hösten 1950 och avse studier under läsåret 1950/51. Kungl.

Maj:t torde framdeles vilja bestämma fördelningen av detta anslag mellan

lärosätena.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Statens lånefond för universitetsstudier för bud­

getåret 1950/51 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000

kronor.

4. Investeringsanslaget till Allmänna studielånefonden.

Sedan år 1920 finnes inrättad en särskild fond — från och med budget­

året 1942/43 benämnd allmänna studielånefonden — vilken står under

förvaltning av statskontoret och varur studielånenämnden äger att årligen

utdela lån för underlättande av studiemöjligheterna för begåvade obemed­

lade eller mindre bemedlade lärjungar vid offentliga läroanstalter av olika

slag.

Till kapitalinvestering har riksdagen beviljat anslag för varje budgetår

utom för budgetåret 1944/45, då investering icke ansågs erforderlig. Så­

lunda beviljades för budgetåret 1947/48 ett anslag av 560 000 kronor och

för budgetåret 1948/49 ett anslag av 1 500 000 kronor. För innevarande

budgetår utgör anslaget 3 000 000 kronor.

Kostnaderna för den nämnd, som handlägger låneärendena, bestridas

från ett av riksdagen under åttonde huvudtiteln anvisat anslag. Till ersätt-

ning åt postverket för dess bestyr med studielånen är därjämte i riksstaten

uppfört ett särskilt anslag.

Studielånenämnden har meddelat, att för innevarande budgetår utöver

anslaget av 3 000 000 kronor kunnat för utdelning disponeras till fonden

influtna amorteringar, beräknade till omkring 340 000 kronor. Våren 1949

hade nämnden utdelat 1 511 000 kronor som fortsatta lån och 756 000

kronor som nya lån, alltså tillhopa 2 267 000 kronor. Antalet sökande hade

varit 2 380, av vilka 1 763 fått sina ansökningar beviljade. Hösten 1949

hade nämnden bland 1 231 sökande, huvudsakligen nybörjare, utdelat lån

till 851 elever med 1 020 000 kronor. För budgetåret 1949/50 hade sålunda

tillhopa 2 614 studerande erhållit lån å sammanlagt 3 287 000 kronor. Mot­

svarande lånebelopp för närmast föregående budgetår hade varit 2 092 000

kronor, således omkring 1 200 000 kronor lägre.

Nämnden har vidare anfört, att den starka ökningen av nya lån med­

förde, att under budgetåret 1950/51 avsevärda medel måste stå till för­

fogande för fortsatta lån. Stegrat antal elever i vissa läroanstalter, bland

annat seminarierna, motiverade också stora krav på lånemedel. Om nu­

varande lånebestämmelser bibehölles, syntes även för nästa budgetår en

ökning av lånesumman med 1 200 000 kronor böra beräknas. För utdelning

disponibla medel skulle då uppgå till omkring 4 500 000 kronor. Då härav

omkring 540 000 kronor beräknades kunna utgå ur tillgängliga kapital­

medel, har nämnden hemställt, att för budgetåret 1950/51 måtte vid oför­

ändrade lånegrunder anvisas ett investeringsanslag av 4 000 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

79

Departementschefen.

Jag delar studielånenämndens uppfattning om behovet av en väsentlig

höjning av detta anslag för nästa budgetår. Vid bifall till mitt förslag att

nya räntefria studielån till studerande vid fackhögskolor och vissa andra

läroanstalter i fortsättningen skola utgå från statens lånefond för univer­

sitetsstudier förordar jag, att anslaget för nästa budgetår höjes med 500 000

kronor till 3 500 000 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Allmänna studielånefonden för budgetåret 1950/

51 anvisa ett investeringsanslag av 3 500 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bi­

laga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Einar Berlitz.

80

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 99.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Vissa studentsociala stödåtgärder ............................................................. 3

1. Inledning ............................................................................................. 3

2. Principiella synpunkter på frågan om de högre utbildningsmöjlig­

heternas demokratisering ..................................................................... 7

3. Universitets- och högskolestudenternas aktuella situation...................12

4. Olika former av studentsociala stödåtgärder........................................ 33

5. Studielån med statlig kreditgaranti .................................................... 47

6. Statlig subvention till uppförande av studentbostäder ...................... 61

7. Vissa organisationsfrågor ......................................................... 70

II. Anslagsberäkningar.

1. Reservationsanslaget till Gemensamma universitetsändamål: Natura -

stipendier åt studerande vid universiteten och vissa högskolor .... 76

2. Kostnader för avskrivning av studielån med statlig kreditgaranti till

studenter m. fl..........................................................................................76

3. Investeringsanslaget till Statens lånefond för universitetsstudier .... 77

4. Investeringsanslaget till Allmänna studielånefonden ..........................78

Stockholm 1950 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

500378