Prop. 1952:127

('angående anslag för budgetåret 1952/53 till arbetsmarknadsstyrelsen och den offentliga arbetsförmedlingen m. in.',)

Kungi. Maj:ts proposition nr 127.

1

yr 127.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag för

budgetåret 1952/53 till arbetsmarknadsstyrelsen och den offentliga arbetsförmedlingen m. in.; given Stockholms slott den 1 mars 1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi­ falla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Med anledning av det förslag som framlagts av utredningen angående näringslivets lokalisering föreslås, att den hittills bedrivna lokaliserings- verksamheten utvecklas i huvudsak i enlighet med f. n. tillämpade rikt­ linjer. Uppgiften att vara centralmyndighet för verksamheten föreslås fort­ farande ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen. Personalen för lokaliserings- ärendena föreslås något förstärkt.

En av 1950 års arbetsförmedlingsutredning företagen översyn av arbets­ marknadsstyrelsens verksamhet och organisation redovisas. 1 fråga om verksamhetsområdet föreslås, bortsett från lokaliseringsverksamheten, icke annan ändring än att den av pensionsstyrelsen bedrivna yrkesutbildande verksamheten med början under budgetåret 1952/53 överflyttas till arbets­ marknadsstyrelsen. Denna anses fortfarande böra vara utrustad för att bedriva beredskapsarbeten i egen regi.

1—m as Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 127.

2

I fråga om arbetsmarknadsstyrelsens organisation föreslås, att tre byråer — ntlänningsbyrån, sociala byrån och försvarsbyrån — utgå ur organisa­ tionen som självständiga byråer. En särskild arbetsvårdsbyrå samt en loka­ liserings- och utredningsbyrå föreslås inrättade. I sistnämnda byrå inordnas även den nuvarande försvarsbyrån. Styrelsens personaluppsättning föreslås i viss utsträckning reducerad.

I fråga om den offentliga arbetsförmedlingen redovisas en av 1950 års arbetsförmedlingsutredning verkställd översyn av organisationen inom Stockholms stad och län.

Arbetsmarknadsstyrelsens uppsättning av maskiner för anläggningsar­ beten föreslås kompletterad och förnyad så att den förslår för sysselsätt­ ning av ca 3 000 man.

Anslag äskas till arbetsmarknadsstyrelsen, den offentliga arbetsförmed­ lingen och arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12?.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

7 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Sköld, Danielson, Zetterbebg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam

beredning med cheferna för kommunikations-, finans-, handels-, jordbruks-,

inrikes- och civildepartementen.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj;t, på min hemställan, under

femte huvudtiteln, punkterna 44—49 och 56, föreslagit riksdagen att, i av-

bidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1952/53 beräkna

följande anslag:

Arbetsmarknadsstyrelsen:

Kronor

Avlöningar .................................................. 3 329 000

Omkostnader .............................................. 798 500

Krisorganisationen ...................................... 1 050 000

Den offentliga arbetsförmedlingen:

Avlöningar .................................................. 15 085 000

Omkostnader .............................................. 4 006 000

Krisorganisationen ...................................... 2 500 000

Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens

förrådsverksamhet ...................................... 100

Jag hemställer nu att få upptaga ifrågavarande spörsmål till fortsatt

handläggning. Härvid torde till en början de av utredningen angående

näringslivets lokalisering framlagda förslagen få behandlas. Därefter upp­

tagas i övrigt föreliggande spörsmål rörande arbetsmarknadsstyrelsen och

den offentliga arbetsförmedlingen. Slutligen torde arbetsmarknadsstyrelsens

förrådsverksamhet få behandlas.

I. ÅTGÄRDER FÖR NÄRINGSLIVETS LOKALISERING.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallade statsrådet Ericsson den

17 februari 1947 vissa sakkunniga att utreda och avgiva förslag rörande

frågan om näringslivets lokalisering. De sakkunniga ha den 26 januari 1951

avgivit betänkande i frågan (SOU 1951: 6). I det följande lämnas en kort­

fattad redogörelse för innehållet i betänkandet samt däröver avgivna yttran­

den.

4

Kungl. May.ts proposition nr 127.

Betänkandet.

Inledning.

Utredningen redogör inledningsvis för sambandet mellan befolknings-

rörelser och näringslivets lokalisering under åren 1870—1949 samt för den

under 1940-talet förda lokaliseringspolitiken. De sakkunniga erinra bl. a.

om den upplysnings- och rådgivningsverksamhet i lokaliseringsfrågor, som

industriens produktionsråd — bildat av Sveriges industriförbund och

Svenska arbetsgivareföreningen — och dåvarande statens arbetsmarknads­

kommission i samarbete påbörjade 1945. Inom arbetsmarknadsstyrelsen

handläggas numera dessa ärenden av sektionen för social planläggnings-

verksamhet; under styrelsen bedriva även länsarbetsnämnderna sådan

verksamhet. Oberoende av till vilket av här nämnda organ — produktions-

rådet, arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnderna — företagen

hänvända sig, sker den lokaliseringspolitiska bedömningen efter enhetliga

riktlinjer. Av företagen inhämtas sålunda erforderliga uppgifter beträf­

fande behovet av manlig och kvinnlig arbetskraft, företagets fordringar på

kommunikationer samt tillgång på vatten och elkraft, särskilda anspråk

på industritomtens läge, speciella önskemål rörande verksamhetens för­

läggning med hänsyn till råvarornas belägenhet och avsättningsmarkna­

derna för de tillverkade produkterna in. m. Med ledning av de lämnade

uppgifterna göres i samråd med företaget en bedömning av vilka områden

som ur såväl allmänna som företagets synpunkter kunna anses lämpliga

för den planerade industrien, varefter olika orter inom dessa områden

bli föremål för undersökning.

Den hittills hedrivna verksamheten har fått relativt stor betydelse; i

samband med startandet av 200—250 nya industrianläggningar med ca

10 000 arbetare ha företagen diskuterat lokaliseringsfrågan med produk-

tionsrådet eller arbetsmarknadsorganeu.

Även de i flera län bildade företagareföreningarna ha handlagt lokalise­

ringsfrågor.

Behovet av eu samhällelig lokaliseringspolitik.

Ekonomiska synpunkter. Av affärsmässiga skäl eftersträva företagen

att förlägga produktionen till de orter, som företagsekonomiskt äro mest

gynnsamma, d. v. s. i regel där produktions- och distributionskostnaderna

bli så små som möjligt. Eu nationalekonomisk kalkyl kan emellertid

icke inskränkas till de poster, som komma till uttryck i företagets bokslut,

utan måste omfatta de totala konsekvenserna av lokaliseringsåtgärderna.

Som direkt följd av lokaliseringen kan samhället förorsakas betydande

kostnader för investeringar i bostäder, vägar, skolor etc. Vidare kunna

driftskostnaderna för anläggningar, som drivas av samhället, variera på

olika orter. Avvikelser från den nationalekonomiskt riktiga lokalisei ingen

kunna även uppstå genom att företagens val av produktionsort icke leder

till ett maximalt utnyttjande av samhällets arbetskraftsresurser. I fråga

om orter med eu arbetskraftsreserv måste övervägas om arbetskraften skall söka sig till förvärvskällor på andra håll i landet eller om nya förvärvs­ källor skola lokaliseras till den plats, som bar överskott på arbetskraft.

Sociala synpunkter. Den befolkning, som bor i glesbebyggda områden och i små tätorter, har f. n. i flera avseenden en lägre standard i fråga om social och kulturell service av olika slag än befolkningen i de medelstora och större tätorterna. Genom lokaliseringspolitiska åtgärder kan man söka stödja utbyggnaden av näringslivet inom sådana tätorter, vilka kunna bli av betydelse som kommersiella och kulturella centra för befolkningen på den egentliga landsbygden. Man kan vidare sträva efter att få anlägg­ ningarna så lokaliserade, att de kunna betjäna ett så stort antal människor som möjligt, samtidigt som man söker effektivisera kommunikationsväsen­ det. Ehuru eu standardutjämning mellan olika samhällstyper endast till en del är fråga om näringslivets lokalisering kunna åtgärder av antytt slag reducera bestående standardskillnader. Även sådana olägenheter som den konjunkturkänslighet, vilken uppstår på en ort om näringslivet är alltför ensidigt, en lokal disproportion mellan antalet män och kvinnor och eu ogynnsam åldersstruktur i ett område kunna i många fall påverkas genom lokaliseringspolitiska åtgärder.

Försvarspolitiska synpunkter. Även om de försvarspolitiska synpunk­ terna icke alltid kunna få avgörande inflytande på lokaliseringen av näringslivet måste de likväl under överskådlig framtid tillmätas stor vikt.

Den krigsviktiga industrien bör utbyggas inom områden, som icke direkt kunna väntas beröras av krigshandlingar till lands. Inom dessa områden bör industrien vara grupperad så, att samma förnödenheter kunna till­ verkas på flera olika ställen och att långa transporter i samband med till­ verkningen undvikas i största möjliga utsträckning. En alltför stark kon­ centration av näringslivet till ett fåtal större städer bör undvikas.

Slutsatser. Under de närmaste decennierna kan förutses en fortsatt av­ folkning av landsbygden samt en utflyttning från de landsdelar, som nu ha en relativt stor befolkning inom jord- och skogsbruk. Då förutsätt­ ningarna att i ökad utsträckning decentralisera produktionsenheterna inom industri och hantverk till jordbruksbygder äro begränsade, torde lokalisc- ringsfrågan främst komma att gälla vilka tätorter, som i framtiden skola öka eller eventuellt minska sin folkmängd. För lokaliseringspolitiken blir här uppgiften närmast att söka jämka lokaliseringen så, att det blir möj­ ligt att samordna bebyggelsegrupper inom större områden — i den glesa jordbruksbebyggelsen med smärre handels- och industriorter samt dessa med medelstora och större städer — på ett sådant sätt, att befolkningen på landsbygden får rika kontaktmöjligheter med tätorternas affärs- och kul­ lurliv, samtidigt som stadsbefolkningen får ökad beröring med landsbyg­ dens arbetsmiljö och rekreationsmöjligheter. Lokaliseringspolitiska åtgär­ der kunna sannolikt reducera de totala investeringskostnaderna i samhälle!, sänka produktions- och transportkostnader samt medverka till att lokala arbetskraftsresurser, som annars skulle stå outnyttjade, lagas i anspråk. Eu

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

5

6

mera aktiv lokaliseringspolitik från samhällets sida måste dock bygga på ett väsentligt större kunskapsmaterial än man 1'. n. förfogar över.

Lokaliseringspolitikens medel.

Såväl förläggningen av olika samhälleliga institutioner som effekten av statens verksamhet på skilda områden — t. ex. i fråga om byggnadsregle- ringen, arbetsmarknads- och bostadspolitiken, jordbruket och kommunika­ tionsväsendet — äro av betydelse för näringslivets lokalisering. För direkt påverkan av enskilda företags lokalisering bör i första hand upplysning och rådgivning komma i fråga. Informationsverksamhet i lokaliserings- frågor är ett sätt att öka effektiviteten inom näringslivet. Då flera orter ur företagsekonomisk synpunkt äro likvärdiga men det ur samhällelig syn­ punkt föreligger stora skillnader mellan de olika alternativen, är rådgiv­ ning värdefull. Samarbetet mellan staten och det enskilda näringslivet, som varit av relativt begränsad omfattning och haft begränsade resurser, bör utvidgas. Forsknings- och utredningsverksamheten måste intensifieras.

Om rådgivning icke får avsedd effekt kan ifrågasättas, om samhället bör tillgripa ekonomiska stödåtgärder — subventioner —- för att påverka lokaliseringen. Staten bör endast i undantagsfall lämna individuella sub­ ventioner till enskilda företag, t. ex. då av såväl företagsekonomiska som nationalekonomiska skäl ett flertal orter äro likvärdiga medan samtidigt dessa alternativ äro mycket olika ur social synpunkt. Kollektiva subven­ tioner till företag inom vissa områden böra kunna förekomma. För en av­ vägning och bedömning ur rikssynpunkt av lokaliseringsfrågor av denna karaktär saknas emellertid f. n. lämpligt forum.

Kommunerna böra däremot icke genom subventioner påverka före­ tagens lokalisering; bl. a. kan härigenom den lokaliseringsinriktning, som eftersträvas av nationalekonomiska skäl, i stor utsträckning snedvridas. Möjligheterna att inskränka de kommunala subventionerna äro emellertid begränsade. En aktiv statlig lokaliseringspolitik torde dock komma att minska kommunernas benägenhet att ge subventioner till enskilda företag.

Om de angivna utvägarna att påverka näringslivets lokalisering icke medföra önskade resultat kan övervägas, om samhället skall ha möjlighet att genom tillståndstvång förhindra en lokalisering, som ur det allmännas synpunkt anses olämplig. Utredningen framhåller i detta sammanhang önskvärdheten av att förhindra lokaliseringen av nya företag till stock­ holmsregionen. Innan ställning härtill tages bör dock avvaktas frågan om byggnadsregleringens fortbestånd samt de erfarenheter, som kunna vinnas av en utvidgad lokaliseringsverksamhet.

Lokaliseringsplaneringen.

Lokaliseringspolitiska åtgärder böra grundas på utredningar, som klar­ lägga de sociala och ekonomiska konsekvenserna av olika lokaliserings- alternativ. I viss utsträckning måste en sådan planering bedrivas i nationell

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

skala. För alt kunna beräkna sannolika förskjutningar i den totala syssel­ sättningen och lokaliseringen av produktionsenheterna inom eu bransch krävas ofta utredningar, som avse förhållanden inom hela landet. Kommu- nikationsspörsmål och frågan om eu befolkningsförflyttning mellan olika landsdelar måste i huvudsak bedömas ur rikssynpunkt. Andra problem böra behandlas regionnit. Lolcaliseringsverksamheten bör inom ett område med differentierat näringsliv och olikartad bebyggelse klargöra dels var skilda produktionsenheter av sociala och ekonomiska skäl böra förläggas inom området, dels ock vilka åtgärder som erfordras för att den lämpliga förläggningen kan komma till stånd. Länen böra vara enheter för den regionala lokaliseringsplaneringen; planeringen skall dock i vissa fall kunna utsträckas över länsgränserna.

Lokaliseringsplaneringen har ett nära samband med den översiktsplane­ ring, som enligt byggnadslagen bedrives i form av generalplaner eller regio­ nalplaner. Lokaliseringsplaneringen måste därför samordnas med bebyg­ gelseplaneringen liksom med den regionala jordbruksplanering, som be­ drives under ledning av lantbruksstvrelsen. Arbetet bör fördelas så, att frågor, som röra näringslivets lokalisering inom större områden, angripas enhetligt för städer och landsbygd — med hjälp av material, som fram­ kommit i det förberedande arbetet om jordbruksplanering och bebyggelse­ planering — medan den konkreta detaljerade planeringen därefter sker för olika områden i regionplaner och generalplaner enligt byggnadslagen resp. i regionala jordbruksplaner.

Lokaliserings verksamhetens organisation.

Lokaliseringsverksamheten bör påbörjas i relativt begränsad skala och i sådana former, att organisatoriska förändringar lätt kunna genomföras. Verksamheten bör bedrivas dels genom ett centralorgan, dels genom sär­ skilda länsorgan.

Det centrala organet skall övertaga den rådgivning i lokaliseringsfrågor, som f. n. bedrives av arbetsmarknadsstyrelsen i samråd med industriens produktionsråd. Organet bör beakta, att statens verksamhet om möjligt bedrives och förlägges så, att den gynnar en utveckling av näringslivet i överensstämmelse med den lokaliseringspolitiska målsättningen. Det skall vidare ha ansvaret för de utredningar och slutsatser i lokaliseringspolitiska frågor, som kunna erfordras för den översiktliga bebyggelseplaneringen och den regionala jordbruksplaneringen samt söka intensifiera utrednings- och forskningsverksamheten i lokaliseringsfrågor.

Utredningen har övervägt, om det centrala organet skulle kunna inord­ nas i arbetsmarknadsstyrelsen. Förslaget avvisas dock. Härom anföra de sakkunniga.

För en samordning med arbetsmarknadsstyrelsen talar framför allt att detta verk f. n. i samråd med industriens produktionsråd har hand om råd­ givningen i lokaliseringsfrågor. En lösning, som ligger nära till hands, är därför att den redan existerande organisationen byggs ut till eu särskild lokaliseringsbyrå eller avdelning inom styrelsen. Vi anse dock icke att

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

7

organisationsfrågan bör lösas efter denna linje. Det skulle uppstå svårig­ heter att på ett tillfredsställande sätt fylla samtliga de krav, som redovisats i det föregående särskilt beträffande samordningen av statens planerings- atgärder samt beredandet av eu fri och auktoritativ ställning åt central­ organet. Härtill kommer att det skulle föreligga risk för att lösningen av lokaliseringsproblemen skedde med större beaktande av de sysselsättnings- politiska faktorerna, än som vore önskvärt ur andra samhälleliga syn­ punkter.

Det ligger dock i sakens natur att den erfarenhet, som genom sociala beredskapssektionens verksamhet vunnits i fråga om lokaliseringspolitiska åtgärder, bör utnyttjas vid planläggningen av lokaliseringspolitikens admi­ nistration. Enligt av arbetsmarknadsstyrelsen lämnade uppgifter har eu tjänsteman med heltid och en på halvtid fortlöpande varit sysselsatta med lokaliseringspolitiska frågor. Utredningar om arbetsmarknadsfrågor av be­ tydelse för lokaliseringspolitiken böra dock även i fortsättningen anförtros arbetsmarknadsstyrelsen.

Utredningen avstyrker också, att det centrala organet inordnas i Kungl. Maj :ts kansli eller byggnadsstyrelsen samt att för ändamålet inrättas ett självständigt ämbetsverk. I stället förordas eu fristående nämnd — statens lokaliseringsnämnd. Eu sådan verksamhetsform skulle bättre än någon annan möjliggöra en smidig anpassning efter arbetsuppgifterna, vilkas stor­ lek ännu icke kan bestämt fixeras. Nämnden bör bestå av ordförande samt förslagsvis 6 ledamöter. För att undvika dubbelarbete och kompetenstvister i förhållande till byggnadsstyrelsen bör chefen för styrelsen eller dess plan­ avdelning vara ledamot i nämnden. Experter på arbetsmarknads-, jord­ bruks-, försvars- och trafikekonomiska frågor böra finnas inom nämnden eller såsom särskilt tillkallade sakkunniga.

I fråga om organisationen av nämndens kansli anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

Utredningen har ansett det vara lämpligt att kansliets personal till en början fördelas på två avdelningar. Den ena avdelningen skall i huvudsak handha frågor, som sammanhänga med rådgivning och granskning av olika slags planer, främst general- och regionplaner samt jordbruksplaner. Denna avdelning bör även svara för kontakten med olika grenar av statsförvalt­ ningen i syfte att bevaka lokaliseringsfrågorna. Den andra avdelningen bör främst syssla med utredningsverksamhet och med rådgivningen till det en­ skilda näringslivet. I den hittillsvarande verksamheten har man huvudsak­ ligen anlagt arbetsmarknadspolitiska synpunkter. I framtiden får man för­ utsätta, att rådgivningen i många fall måste byggas på relativt omfattande samhällsekonomiska och näringspolitiska utredningar. Det synes därför naturligt, att rådgivningen till en början bör ske från utredningsavdel­ ningen.

Kanslichefen skall leda kansliets arbete och svara för ärendenas behö­ riga handläggning. Han skall därjämte särskilt ägna sig åt ledningen av planarbetet och förestå denna avdelning. Det kommer till stor del att bero på honom om verksamheten får en god inriktning. På innehavaren av denna befattning måste därför ställas stora krav. Viktigast är att han äger initia­ tivförmåga, organisationstalang och har lätt att samarbeta med andra. Han bör äga erfarenhet av utredningsarbete och kännedom om närings­ livets förhållanden. De sakkunniga anse det därför ofrånkomligt att kansli­ chefen ges en relativt hög löneställning och i varje fall icke placeras lägre än i Cp 14.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

9

Utrednings- och rådgivningsavdelningen bör utrustas med två kvalifi­

cerade tjänstemän i Ce 31 (varav den ene förutsättes huvudsakligen komma

att syssla med utredningsarbete och den andre med rådgivningsverksam­

heten). På avdelningen bör därutöver när verksamheten kommit igång

finnas minst fem befattningshavare i amanuensställning och högre.

Planavdelningen, som skall föx-estås av kanslichefen, behöver en 1 :e

aktuarie och två amanuenser.

Vid sidan om dessa extra tjänstemän behöver emellertid kansliet till­

gång till experter av olika slag. Ett anslag för arvoden till sakkunniga bör

därför ställas till nämndens förfogande att användas efter anvisningar av

Kungl. Maj :t. Det är utredningens uppfattning, att nämnden genom att

centralt anlita experter kan minska behovet av undersökningar i lokali-

seringsfrågor på andra håll inom statsförvaltningen och att därigenom

nämndens utgifter för experter kunna komma att medföra betydande bespa­

ringar på andra håll. Utredningen föreslår att under första året anvisas

ett anslag för detta ändamål av 25 000 kronor.

Kungl. Majds proposition nr 127.

För omkostnader beräknas ett belopp av 30 000 kronor.

Utredningen har med sitt förslag endast angivit den ungefärliga perso­

nal och arbetsorganisation som anses sannolik, sedan verksamheten

vunnit viss stadga. Organisationen bör emellertid icke i sin helhet till­

skapas omedelbart utan successivt uppbyggas i den takt, som Kungl. Maj :t

finner lämplig.

De totala kostnaderna vid en fullt utbyggd organisation beräknas enligt

följande sammanställning till ca 310 000 kronor (omräknat efter 1951 års

höjning av det rörliga tillägget). Utredningen är för sin del övertygad om

att nämndens arbete kommer att leda till samhällsekonomiska vinster som

flerfaldigt överstiga kostnaderna för statsverket.

Nämnden

1 ordförande ........................................ ..................... 5 000

0 ledamöter (2 400) ........................... ..................... 14 400

Planavdelningen

1 kanslichef Cp 14 ................................ ..................... 26 904

1 n ouo

1 förste aktuarie Cg 27 .......

(alt. förste byråsekreterare)

2 amanuenser Ce 20 .......... ..................... ................. 21 600

Utrednings- och

2 byrådirektörer Ce 31 ........................

................. 38 232

rådgivnings-

1 förste aktuarie Cg 27 ........................... ................. 15 888

avdelningen

2 aktuarier Cg 24 ....................................

(alt. byråsekreterare)

.................. 27 144

2 amanuenser Ce 20 ............................... .................. 21 600

Övrig personal

1 kontorist Ce 13 ...................................................... 8 088

2 kanslibiträden Ce 11 ........................... .................. 14 7 84

4 kontorsbiträden Ca 8 ........................... .................. 25 152

1 expeditionsvakt Ce 9 .......................... .................. 6 636

Extra biträdeshjälp .............................. .................. 16 000

Arvoden till sakkunniga ..................... ................... 25 000

Omkostnader ............................................ .................. 30 000

Summa kronor 312 310

10

Som regionala organ anses endast länsstyrelserna kunna komma i fråga. Länslokaliseringsorganet bör emellertid vara sammansatt så, att såväl näringslivet som kommunerna få inflytande på lokaliseringspolitiken. Om länsstyrelsen får den organisation, som föreslagits av länsstyrelseutred­ ningen, kan detta önskemål tillgodoses. Genomföres icke länsstyrelseutred­ ningens förslag eller uppskjutes genomförandet av detta, bör till länsstyrel­ sen knytas ett expertråd eller en kommitté med tills vidare uteslutande rådgivande funktioner och med uppdrag att under landshövdingens led­ ning och i samarbete med planberedningen inom länsstyrelsen handlägga lokaliseringsfrågorna. Bland experterna böra finnas representanter för landstinget och eventuellt landstingsfria städer samt representanter för företagare och anställda inom näringslivet. Inom länsstyrelserna måste finnas eu tjänsteman med statistisk eller ekonomisk utbildning, som kan ägna sig åt lokaliseringsfrågor.

I denna del har en av de sakkunniga varit av avvikande mening och i stället förordat inrättandet av ett arbets- och industridepartement.

Kungl. Maj:In proposition nr 127.

Yttranden.

Yttranden över belänkandet ha avgivits av chefen för försvarsstaben, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskon­ toret, statens lönenämnd, statens organisationsnämnd, överstyrelsen för yrkesutbildning, lantbruksstyrelsen — som överlämnat yttranden från lantbruksnämnderna — lantmäteristyrelsen, kommerskollegium —- som bi­ fogat yttranden från samtliga handelskamrar — riksnämnden för ekono­ misk försvarsberedskap, civilförsvarsstyrelsen, överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser — vilka tillika ingivit yttranden från Stockholms stad och vissa andra kommuner —- tekniska högskolan i Stockholm, Chal­ mers tekniska högskola, statens samhällsvetenskapliga forskningsråd, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska ar­ betsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens cen- Irulorganisation (TCO), Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges grossistför­ bund, Kooperativa förbundet, Sveriges hantverks- och småindustriorganisa­ tion, Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska teknologföreningen, Svenska arkitekters riksförbund, Sveriges lantmätareförening och Före­ ningen för samhällsplanering.

I yttrandena har med få undanlag vitsordats behovet av eu aktiv sam­ hällelig lokaliseringspolitik.

Kommerskollegium framhåller, att den starkt tilltagande konkurrensen mellan samhällen och landsdelar om nya industrier medför behov av ökad vägledning rörande företagens samhälleligt lämpliga lokala förläggning.

Behovet av en samhällelig lokaliseringspolitik har enligt arbetsmarknads­

Kungl. Maj:ts proposition nr 12?.

11

styrelsen aktualiserats genom den rådande bostadsbristen. Bostadsstyrelsen

understryker för sin del, alt lokalisering av näringslivet bör ske även under

beaktande av samhällets intresse av att undvika felinvesteringar. En ökad

differentiering av näringslivet på sådana orter, som nu domineras av kon­

junkturkänsliga industrier, skulle minska riskerna för förluster. Lantbruks-

styrelsen framhåller, att lantbruksorganisationen i sin planeringsverksam­

het sökt ställa jordbruket och dess problem i belysning av näiängslivet i

dess helhet. Styrelsen anför vidare.

Industriens och andra tätortsnäringars lokaliseringsproblem ha väl hit­

tills oftast bedömts mot bakgrunden av de större tätorternas utbyggnads-

problem, kommunikationsproblem etc. och mycket av det som hittills ut­

förts i planeringssyfte får anses vara ur intressesynpunkt starkt tätortsbe-

tonat. För var dag skarpes kravet på att uppmärksamma vad dessa problem

innebära för å ena sidan landsbygden och dess även till jordbruket när­

mast anslutna tätorter samt å andra sidan städer och andra större tätorter

med mera ensidig funktion för stadsnäringar. Det är nödvändigt att vid

behandlingen av sådana lokaliserings- och planeringsproblem jordbruksbyg­

dens intresse av att erhålla ett differentierat näringsliv som ekonomisk

grund för standardhöjning mera än som hittills skett beaktas. Samhälleliga

åtgärder torde erfordras härför.

Landsorganisationen anser, att utredningen klart påvisat behovet av åt­

gärder för att åstadkomma en ur samhällssynpunkt så lämplig lokalisering

av olika företag som möjligt. Liknande synpunkter ha också anförts av

länsstyrelsen i Malmöhus lön, Kooperativa förbundet, TCO, Svenska arbets­

givareföreningen och Sveriges industriförbund.

Så länge byggnadsregleringen består, anse statskontoret och länsstyrelsen

i Jämtlands län ytterligare åtgärder för näringslivets lokalisering knappast

erforderliga.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner det tveksamt, om den i och för

sig önskvärda spridningen av industrien till landsbygden kan främjas genom

samhälleliga åtgärder. Eu utveckling utan ingripande från myndigheter

eller kommuner vore den lyckligaste. Med hänsyn till osäkerheten vid en

bedömning av lokaliseringen ur försvarsberedskapssynpunkt anser riks-

nämnden för ekonomisk försvarsberedskap ur sin synpunkt behov ej före­

ligga av en särskild organisation för lokaliseringsplanering.

Vad utredningen anfört om forskning samt upplysning och rådgivning

som lokaliseringspolitiska medel biträdes i flertalet yttranden.

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Skaraborgs och Västmanlands

län, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges indu­

striförbund samt TCO förorda, att lokaliscringsverksamheten tills vidare

begränsas till nämnda uppgifter. Likartade synpunkter ha framförts av

Kooperativa förbundet. Olämpligheten av kommunala subventioner under-

strykes i de flesta remissutlåtandena. Tillståndsgivning som lokaliserings-

politiskt medel avstyrkes i de yttranden, där denna fråga direkt behandlats.

Vad beträffar verksamhetens organisation har förslaget om inrät­

12

tande av eu fristående Iokaliseringsnämnd avstyrkts i det övervägande an­ talet yttranden. Statens organisaiionsnämnd, flertalet länsstyrelser, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund,

Kooperativa förbundet, Sveriges hantverks- och smäindustriorganisation samt TCO förorda i allmänhet, att den centrala lokaliseringsverksamheten förlägges till arbetsmarknadsstyrelsen. Åtskilliga anse det tillräckligt om en viss utvidgning av den av arbetsmarknadsstyrelsen i samarbete med produktionsrådet hittills bedrivna upplysnings- och rådgivningsverksam­ heten kommer till stånd. Kooperativa förbundet anser, att risken för att sysselsättningspolitiska faktorer skulle vinna större beaktande än andra, om verksamheten förlägges till arbetsmarknadsstyrelsen, kan förebyggas, om till styrelsen knytes en nämnd med representanter för berörda ämbets­ verk och näringslivet. En förstärkning av arbetsmarknadsstyrelsen med sådana representanter förordas även av länsstyrelserna i Kalmar, Kristian­ stads och Örebro län. Av övriga avstyrkande instanser föreslår statskontoret kommerskollegium som centralorgan. Länsstyrelsen i Hallands län förordar en beredning inom Kungl. Maj :ts kansli.

Byggnadsstyrelsen förordar tills vidare endast fortsatt utredning. Den verksamhet och de åtgärder, som tills vidare skulle kunna åläggas den föreslagna nämnden, torde nämligen bli av så förberedande karaktär att ett lika gott resultat hör kunna uppnås av en till organisationsformen mera obunden, fortsatt utredning. De områden, som närmast sammanhöra med lokaliseringsfrågorna, äro bebyggelseplaneringen och verksamheten rörande reglering av arbetskraft och investering. Styrelsen finner det därför natur­ ligt att de två verk, byggnadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen, som i främsta rummet svara för dessa verksamheter och vilkas organisation omspänner eller har tillgång till såväl länsinstanser som kommunala organ, åläggas fullfölja denna utredning, eventuellt med biträde av den särskilda ytterligare expertis som kan befinnas lämplig.

Riksförbundet landsbygdens folk föreslår, att tills vidare endast en forsk- ningskommitté tillsättes med uppgift att samordna utredningsverksamheten.

Bland de myndigheter och organisationer, som tillstyrka förslaget om inrättande av eu särskild nämnd, märkas arbetsmarknadsstyrelsen — som anser att nämndens kansli bör förläggas till styrelsen — lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, överståthållarämbetct, Landsorganisationen och

Sveriges lantbruksförbund. Kommerskollegium tillstyrker förslaget om en särskild nämnd under förutsättning att denna inordnas under arbetsmark­ nadsstyrelsen och att verksamheten även i fortsättningen bedrives i nära samband med industriens produktionsråd.

Bostadsstyrelsen föreslår, att tillsynen över plan- och byggnadsväsendet flyttas från byggnadsstyrelsen till ett nytt ämbetsverk, som även skulle handlägga lokaliseringsfrågor. Tills vidare kan för lokaliseringspolitiken inrättas en särskild nämnd under byggnadsstyrelsen.

I de flesta yttrandena är inställningen positiv till utredningens förslag

Kungl. Maj ds proposition nr 127.

13

att länsstyrelserna skola vara regionala lokaliseringsorgan. Förslaget till-

styrkes uttryckligen av bl. a. bostadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmä-

tcristyrclsen, ett flertal länsstyrelser, Sveriges lantbruks förbund och Lands­

organisationen. Vissa länsstyrelser anse det dock tveksamt, om det av orga­

nisatoriska skäl går att f. n. genomföra förslaget. I några yttranden för­

ordas, att verksamheten handliaves av de inom vissa länsstyrelser verk­

samma länsråden. Länsarbetsnämnderna såsom regionala lokaliserings­

organ föreslås bl. a. av kommerskollegium, några länsstyrelser och TCO.

Arbetsmarknadsstyrelsen understryker behovet av samordning av den pla­

neringsverksamhet, som olika länsorgan utföra. I avbidan på ytterligare

erfarenhet böra länsarbetsnämnderna tills vidare fungera som regionala

lokaliseringsorgan. överslåthållarämbctet framhåller, att spörsmålet om

Stor-Stockholmsområdets framtida administration, såvitt angår för områ­

det gemensamma lokaliserings- och planeringsfrågor, snarast måste lösas.

Departementschefen.

Den verksamhet, som hittills bedrivits i skilda former i syfte att ernå

en lämplig förläggning och spridning av industriföretagen, har varit av icke

ringa betydelse. Utredningen angående näringslivets lokalisering har i sitt

betänkande förordat eu systematisk utveckling av denna verksamhet. I lik­

het med utredningen och flertalet av dem som yttrat sig i ärendet är jag av

den uppfattningen, att samhället bör bedriva en aktiv lokaliseringspolitik.

Kunskaperna på detta område äro emellertid ännu långt ifrån fullständiga.

Det blir därför en primär uppgift att sammanställa och bearbeta tillgängligt

material samt att främja specialundersökningar och annan forskning.

De synpunkter av ekonomisk, social och försvarspolitisk natur, som ut­

redningen anlagt på behovet av en samhällelig lokaliseringspolitik, äro en­

ligt min mening beaktansvärda. Lokaliseringspolitiken bör samordnas med

strävandena all maximalt utnyttja tillgängliga arbetskraftsresurser och

stödja utbyggnaden av näringslivet på de platser, där de totala kostnaderna

för produktionen äro lägst. Särskild uppmärksamhet bör ägnas folkminsk­

ningen på landsbygden och utflyttningen från de landsdelar, som nu ha eu

relativt stor befolkning inom jord- och skogsbruk. Jag vill i sammanhanget

erinra om det allvarliga problem, som Stor-Stockholms tillväxt innebär.

De ekonomiska och sociala synpunkterna på lokaliseringspoliliska åt­

gärder måste i det praktiska arbetet ofta komma i konflikt med varandra.

Avvägningen för därvid ske från fall till fall. Betydelsefullt är emellertid

alltid att de ekonomiska konsekvenserna i vidsträckt mening av olika alter­

nativa åtgärder bli klarlagda.

En precisering av de riktlinjer, efter vilka lokaliseringspolitiken bör ar­

beta, när det gäller förläggningen av näringsliv och samhälleliga anlägg­

ningar inom olika regioner, bör kunna erhållas genom såväl undersökningar

berörande hela landet som regionala studier av den typ som lokaliserings-

utredningen skisserat. Sådana regionala studier synas böra komma till

Kungl. May.ts proposition nr 127.

14

stånd länsvis och anknytas till bebyggelseplaneringen och den regionala jordbruksplaneringen. Frågor som röra näringslivets lokalisering inom större områden böra således angripas enhetligt för stadsbygd och lands­ bygd. En dylik samordning med ömsesidigt utbyte av material och synpunk­ ter torde vara nödvändig för att såväl den översiktliga planeringen som lo­ kaliseringspolitiken skola kunna bedrivas ändamålsenligt.

Vad angår lokaliseringspolitikens medel synes den politik, som från sam­ hällets sida skall bedrivas i syfte att påverka enskilda företags förläggning, främst böra få formen av upplysning och rådgivning. Denna verksamhet måste framför allt taga sikte på att för företagarna klargöra de sociala och ekonomiska förhållanden, som ur det allmännas synpunkt böra beaktas vid lokaliseringen. Företagarna å sin sida böra ha intresse av att centralt och lättillgängligt kunna få erforderliga upplysningar rörande sådana för­ hållanden, som äro av betydelse för deras ställningstagande i lokaliserings- frågor, såsom arbetsmarknadsläget på olika platser, markpriser, transport­ kostnader o. s. v.

I åtskilliga remissuttalanden har framhållits, att lokaliseringspolitiken tills vidare icke bör omfatta mera än forskning och rådgivning. Denna upp­ fattning kan motiveras med att man här rör sig på ett svårbedömbart och föga känt område. Med hänsyn härtill synes det riktigt att forsknings- och upplysningsverksamhet i synnerhet i begynnelseskedet erhåller en domine­ rande ställning vid lokaliseringspolitikens utformning. Jag vill emellertid samtidigt understryka, att om dessa uppgifter effektivt skola kunna full­ följas måste ett fortlöpande intimt samarbete äga rum mellan statliga, kom­ munala och enskilda organ, som i olika sammanhang syssla med lokalise- ringsfrågor. Ett .statligt organ på detta område bör sålunda söka samordna strävandena att åstadkomma en välavvägd lokalisering. Man har anled­ ning hoppas att genom en sådan samordnande verksamhet efterhand skola vinnas icke blott ökade kunskaper om olika lokaliseringsproblem utan över­ huvudtaget ett bättre underlag för en sund lokaliseringspolitik.

Jag delar lokaliseringsutredningens uppfattning, att individuella bidrag av staten som medel för lokaliseringspåverkan i regel icke böra förekomma. Frågan huruvida kollektiva bidrag böra ifrågakomma torde få prövas i varje särskilt fall. I överensstämmelse med vad som anförts såväl av utred­ ningen som i flertalet yttranden vill jag understryka önskvärdheten av att de kommunala subventionerna upphöra. Lokaliseringsorganet bör vid fort­ löpande samarbete med kommunerna ha sin uppmärksamhet riktad härpå. Den fortsatta utvecklingen torde få utvisa, huruvida anledning kan anses föreligga att vidtaga några särskilda åtgärder på detta område.

Tillståndsgivning för att förhindra olämplig lokalisering anser jag icke erforderlig. Så länge byggnadsregleringen fortgår, böra emellertid lokali- seringspolitiska synpunkter anläggas vid prövningen av ansökningar om byggnadstillstånd. Tillståndsärenden av lokaliseringspolitisk betydelse pas­

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

sera numera arbetsmarknadsstyrelsens sociala planläggningssektion för

yttrande. Motsvarande ordning bör gälla för lokaliseringsorganet.

Utöver de direkta lokaliseringspolitiska åtgärder, som här berörts, bör

lokaliseringsorganet skaffa sig god överblick över lokaliseringen av statens

olika verksamhetsgrenar.

Genom den föreslagna uppläggningen av samhällets politik på detta om­

råde får lokaliseringsorganet vissa möjligheter att indirekt inverka på loka­

liseringen av det enskilda näringslivet. En sådan indirekt påverkan bör

även ske genom att lokaliseringsorganet uppmärksamt följer verksamheten

inom olika områden av samhällslivet ur lokaliscringspolitisk synpunkt.

Med hänsyn till vad som tidigare anförts om målsättningen för lokalise­

ringspolitiken är det av största vikt, att denna politik nära samordnas med

arbetsmarknadspolitiken, bebyggelseplaneringen och jordbruksplaneringen.

De nu berörda uppgifterna böra enligt utredningen anförtros ett centralt

statligt organ. Vissa skäl kunna tala för att samma centrala myndighet bör

handlägga frågor angående såväl stadsplaneväsendet som näringslivets lo­

kalisering. Frågan om en eventuell omorganisation av stadsplaneväsendet

är för närvarande under behandling inom kommunikationsdepartementet.

Oavsett hur denna fråga löses, synes det även för planväsendet fördelaktigt,

att det redan nu skapas en organisation, som kan ge översiktsplaneringen

erforderligt underlag i fråga om lokaliseringspolitiska utredningar och be­

dömanden. Detta har även framhållits av flera remissmyndigheter. Det

är emellertid önskvärt, alt organisationen ges en sådan form, att man icke

förhindrar att bebyggelseplanering och lokaliseringspolitik organisatoriskt

sammanföras, om detta framdeles skulle visa sig ändamålsenligt.

Utredningen har föreslagit inrättande av en särskild nämnd, varigenom

eu fri och auktoritativ ställning skulle beredas centralorganet. I åtskilliga

yttranden har emellertid uttalats den uppfattningen, alt eu viss utvidgning

av arbetsmarknadsstyrelsens sektion för social planläggning bör vara till­

räcklig. Arbetsmarknadsstyrelsen själv samt kommcrskollegium ha uttalat

sig för en särskild nämnd, som dock skulle vara knuten till styrelsen.

Då verksamheten tills vidare endast bör ha försökskaraktär torde det ur

administrativ synpunkt vara lämpligt, att den förlägges till någon redan

bestående myndighet. I första hand synas härvid arbetsmarknadsstyrelsen

och byggnadsstyrelsen kunna komma i fråga. I avvaktan på närmare erfa­

renheter och den slutliga utformningen av planväsendets organisation för­

ordar jag, att ledningen av lokaliseringsverksamheten tills vidare förlägges

till arbetsmarknadsstyrelsen, vilken som nämnts redan har en sektion med

vissa uppgifter på detta område. .lag har övervägt, huruvida styrelsen för

prövning av de lokaliseringspolitiska frågor, som enligt mitt förslag skola

handläggas av centralorganet, bör kompletteras med speciell sakkunskap på

samma sätt som redan sketl genom den särskilda delegationen hos styrelsen

för frågor rörande arbetslöshetsförsäkring. Inrättandet av en sådan delega­

tion synes emellertid kunna anstå något. Till en början torde det erforderliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

15

samrådet med berörda myndigheter, organisationer m. fl. kunna ske i andra former.

Såsom närmare utvecklas vid behandlingen i det följande av arbetsmark­ nadsstyrelsens organisation, bör den nuvarande sociala planläggningssek- tionen, där lokaliseringsfrågorna för närvarande behandlas, ingå i en loka­ liserings- och utredningsbyrå. Denna byrå bör som en av sina huvudupp­ gifter ha lokaliseringsfrågorna. Till personalorganisationen torde jag fä återkomma i nämnda sammanhang.

Jag är icke för närvarande beredd att taga ställning till organiserandet av den lokaliseringspolitiska verksamheten på länsstadiet. Jag anser ej detta vara något hinder för att påbörja verksamheten; tvärtom torde vara lämpligt att innan länsorganisationen hinner fastlåsas avvakta erfarenhe­ ten från det centrala lokaliseringsorganets arbete. De uppgifter som här föreligga torde tills vidare få ombesörjas av länsstyrelserna, länsarbets­ nämnderna, lantbruksnämnderna och andra lokala organ, som handlägga ifrågavarande ärenden. Ett ståndpunktstagande i denna del är även beroende av länsstyrelsernas blivande organisation. Jag förutsätter, att centralorganet med uppmärksamhet följer frågan om lokaliseringsverksamheten i länen och — sedan erfarenheter vunnits — avger förslag till ordnandet av denna verksamhet. 16

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

II. ARBETSMARKNADSSTYRELSENS ORGANISATION.

1950 års arbetsförmedlingsutredning1, vilken tidigare behandlat den offentliga arbetsförmedlingens organisation, har avlämnat ett den 22 november 1951 dagtecknat betänkande angående arbetsmai’knadsstyrelsens organisation. Utlåtanden över betänkandet ha avgivits av arbetsmarknads­ styrelsen, överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen, pensionsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, skolöverstyrelsen, statens lönenämnd, Landsorganisationen i Sverige, Tjäns­ temännens centralorganisation (TCO), Civila statsförvaltningens tjänste­ mannaförbund och Arbetsmarknadstjänstemännens riksförening, Sveriges juristförbund, Statsverkens ingenjörsförbund och Svenska väg- och vatten­ byggares riksförbund. Svenska arbetsgivareföreningen har förklarat sig icke önska avge utlåtande över betänkandet.

Översikt av organisationen.

Arbetsmarknadsstyrelsen inrättades enligt beslut av 1947 års riksdag (prop. nr 239, statsutsk. uti. nr 227, rd. skr. nr 441) fr. o. m. den 1 januari 1948. Styrelsen utgöres av en generaldirektör och chef, en överdirektör och

1 Riksdagsmännen Gustaf Karlsson (ordförande), I. Johansson och G. Åqvist samt byråchefen L. Hultströra.

17

souschef samt sju av Kungl. Maj :t särskilt utsedda ledamöter. Kungl.

Maj:t har därjämte förordnat, att hos styrelsen skall tills vidare vara in­

rättad en arvodesbefattning såsom överingenjör med ställning som sous­

chef beträffande vissa ärenden. Hos styrelsen finnas inrättade två dele­

gationer, vilka utöva styrelsens beslutanderätt i vissa ärenden. Den ena

delegationen handhar ärenden rörande erkända arbetslöshetskassor, den

andra ärenden angående inköp av gatsten för statens räkning. Styrelsens

kansli delas i en permanent del och en krisdel. Inom styrelsen finnas tio

byråer.

Arbetsförmedlingsbyråns huvuduppgift är att planlägga och övervaka

arbetsförmedlingens verksamhet.

Yrkesvägledningsbyrån handhar ärenden rörande ungdomsförmedling

och yrkesvägledning.

Försåkringsbyrån handlägger ärenden rörande arbetslöshetsförsäkringen.

Sociala byråns arbetsuppgifter äro fördelade på tre sektioner, nämligen

sektionen för arkivarbeten och musikerhjälp, sektionen för allmän arbets-

löshetshjälp (kontantunderstöd m. m.) och sociala planläggningssektionen.

Tekniska byråns huvuduppgifter äro att upprätta förslag till investerings-

reserv (planläggningssektionen) samt att handlägga ärenden rörande stat­

liga och statskommunala beredskapsarbeten (byggnadssektionen).

Försvarsbyrån handlägger ärenden rörande utnyttjande av landets ar­

betskraft under krigs- och beredskapstillstånd (uppskov in. in.).

Kanslibyrån är organiserad på tre sektioner, juridisk-administrativa sek­

tionen, personalsektionen och statistiksektionen.

Kameralbyrån är likaledes indelad i tre sektioner, kamerala sektionen,

revisionssektionen och intendentursektionen.

Utlänning sb yr ån handlägger ärenden angående arbetstillstånd för ut­

ländsk arbetskraft, praktikantutbyte med utlandet m. in. Till byrån har

tills vidare även knutits arbetsvårdssektionen, vilken tidigare ingått i yrkes­

vägledningsbyrån.

Byggnadstillståndsbyråns uppgifter omfatta ärenden angående ansök­

ningar om byggnadstillstånd.

Utlänningsbvrån och byggnadstillståndsbyrån tillhöra styrelsens kris­

organisation, övriga byråer den permanenta organisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Arbetsförinedlingsutredningens förslag.

Arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsområde.

Utredningen har ifrågasatt mera väsentliga förändringar i arbetsmark­

nadsstyrelsens arbetsuppgifter endast i fråga om arbetsvärden, styrelsens

byggande verksamhet samt förrådsverksamheten.

Den arbetsvärdande verksamheten för partiellt arbetsföra har, anför ut­

redningen, under senare år successivt utbyggts i anslutning till de förslag.

2—2 57 6 2

Bihavg till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 127.

18

som framlagts av kommittén för partiellt arbetsföra. Sedan statsmakterna år 1950 uppdragit vissa riktlinjer för den fortsatta försöksverksamheten på detta område (prop. 1950: 167), har arbetsmarknadsstyrelsen tillagts fler­ talet av de uppgifter, som kommittén förutsatt skola ankomma på styrelsen i egenskap av centralt arbetsvårdsorgan. Ett undantag utgör den yrkesut- bildande verksamhet, som pensionsstyrelsen utövar och vilken av kommit­ tén föreslagits skola överflyttas till arbetsmarknadsorganen. Under frågans behandling vid 1950 års riksdag uttalade departementschefen som sin upp­ fattning, att det i längden kommer att framstå som administrativt olämp­ ligt, att arbetsmarknadsstyrelsen och pensionsstyrelsen parallellt och utan klar gränsdragning sinsemellan bedriva yrkesutbildande verksamhet för partiellt arbetsföra (prop. 1950: 167, s. 59). Emellertid var departements­ chefen icke beredd att föreslå beslut om överflyttning utan ansåg, att arbets­ marknadsstyrelsen borde vinna ytterligare erfarenhet av den arbetsvår- dande verksamheten, innan en dylik överflyttning skedde. Utredningen har i denna fråga haft överläggningar med de båda verkens ledning. Härunder har framkommit, att det synes möjligt att den ifrågasatta överflyttningen skulle kunna verkställas successivt med början den 1 juli 1952. Utredningen förordar för sin del eu sådan lösning av frågan.

Utredningen erinrar, att frågan huruvida arbetsmarknadsstyrelsen bör organiseras för att i egen regi bedriva beredskapsarbeten var föremål för ingående övervägande av sakkunniga rörande ett centralt arbetsmarknads- organ (SOU 1947:27). Utredningen anför vidare följande.

Den lösning av frågan, som de sakkunniga stannade för och som god­ kändes av statsmakterna, innebar att åt styrelsen borde uppdragas den byggande verksamhet, som erfordrades för att möta mera tillfälliga ök­ ningar av arbetslösheten inom visst mera begränsat yrkesområde eller geo­ grafiskt område. Styrelsen skulle dock alltid ha hand om arbeten i sådan omfattning, att den ur beredskapssynpunkt erforderliga minimiorganisa- tionen blev fullt sysselsatt. I fråga om denna funno de sakkunniga det angeläget, att organisationen utformades så att den kunde avvecklas, om utvecklingen skulle föranleda därtill. Alternativet till arbetsmarknadssty­ relsen som byggande verk, nämligen att för undvikande av dubbelorganisa­ tion väg- och vattenbyggnadsverket skulle ha hand om all statlig bygg­ nadsverksamhet i beredskapssyfte, bedömes av de sakkunniga liksom vid frågans fortsatta behandling som mindre lämpligt. Den vägledande syn­ punkten var härvid, att en effektiv beredskap på ifrågavarande område var av den största betydelse ur samhällsekonomisk och social synpunkt även under tider med förhållandevis ringa arbetslöshet. Erfarenheten hade utvisat, att en organisation, där centralorganet för arbetslöshetsfrågor kunde i egen regi driva arbeten, hade goda möjligheter att ingripa snabbt och effektivt, vilket icke kunde anses vara fallet, om centralorganet var helt beroende av andra myndigheter för anordnande av arbeten. För väg- och vattenbyggnadsverkets del påvisades, att vissa svårigheter voro förknippade med verkets sysslande med beredskapsarbeten på grund av att i verkets normala verksamhet strängt ekonomiska synpunkter måste vara avgörande. Såsom ett ytterligare skäl mot att samordna upprätthållandet av en bered- skapsorganisation med väg- och vattenbyggnadsverkets normala verksamhet

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

19

Kungl. Majrts proposition nr 127.

åberopades, att de sociala synpunkterna i vissa hänseenden måste få en utslagsgivande betydelse, när det gäller arbeten, som anordnas av syssel- sättningspolitiska skäl. Däremot ansågs det icke möjligt att helt fritaga väg- och vattenbyggnadsverket från beredskapsuppgifter med hänsyn till att vid en arbetslöshet i större utsträckning en omfattande medverkan från detta verk torde vara ofrånkomlig.

För att belysa utvecklingen har utredningen lämnat vissa uppgifter angående antalet arbetsplatser samt antalet hänvisade arbetare vid statliga beredskapsarbeten i arbetsmarknadsstyrelsens (arbetsmarknadskommis­ sionens) regi sedan 1946.

Antal arbets- Antal hänvisade

År

platser

arbetare

Lägst

Högst

Lägst

Högst

1946 ..................... ....................... 27

51

359

1 361

1947 ..................... ....................... 14

38

114

730

1948 ..................... ....................... 10

23

132

491

1949 ...................... ....................... 12

20

135

415

1950 ...................... ....................... 10

22

131

459

1951 ...................... ....................... 7

11

54

228

Motsvarande siffror för statliga beredskapsarbeten i väg- och vatten­ byggnadsstyrelsens regi framgå av följande sammanställning.

Antal arbets- Antal hänvisade

År

platser

arbetare

Lägst

Högst

Lägst

Högst

1946 ...................... ....................... 47

76

566

2 210

1947 .............................................. 27

61

199

1 341

1948 ...................... ....................... 29

45

241

969

1949 ...................... ....................... 25

44

346

878

1950 .............................................. 21

37

240

738

1951 ..................... ........................ 15

26

148

351

I statskommunala arbeten ha under samma tid sysselsatts hjälpsökande arbetslösa enligt följande tablå.

Antal arbets-Antal hänvisade

År

platser

arbetare

Lägst

Högst

f Lägst

Högst

1946 ..................... ........................ 47

86

429

1 104

1947 ..................... ........................ 17

50

125

773

1948 ..................... ........................ 17

45

112

543

1949 ..................... ........................ 15

51

125

614

1950 ..................... ........................ 9

52

58

842

1951 ..................... ........................ 2

17

12

287

Utredningen framhåller, att omfattningen av beredskapsarbetena, såsom sammanställningarna utvisa, minskat starkt under den senaste femårs­ perioden. Detta gäller särskilt de arbeten, som drivas i arbetsmarknads­

20

styrelsens regi. Ehuru styrelsens organisation för dessa uppgifter minskats, synes organisationen f. n. icke vara fullt utnyttjad. Utredningen anför i detta sammanhang vidare.

De statliga beredskapsarbetena ha under de senaste åren haft så liten omfattning, att de mycket väl skulle kunna drivas antingen av väg- och vattenbyggnadsverket eller av arbetsmarknadsstyrelsen. Om samtliga be­ redskapsarbeten överföras till väg- och vattenbyggnadsverket skulle perso­ nalbehovet inom detta verk knappast öka nämnvärt (bortsett från arbets- ledarna). En sådan överföring skulle innebära, att arbetsmarknadsstyrel­ sens uppgifter beträffande beredskapsarbetena inskränktes till att pröva behovet av sådana arbeten, att besluta om igångsättande av arbeten i de fall, då behovet av arbetsobjekt icke kan tillgodoses på annat sätt, att ställa medel till förfogande samt att avsyna statskommunala beredskapsarbeten och granska redovisningar för sådana arbeten. En minskning av arbets­ marknadsstyrelsens tekniska personal skulle härvid vara möjlig. Arbets­ marknadsstyrelsen torde i sin tur utan personalökning kunna överta de beredskapsarbeten, som drivas av väg- och vattenbyggnadsverket. Någon om än ringa personalminskning skulle härigenom möjliggöras inom sist­ nämnda verk.

Enligt utredningens uppfattning tala fortfarande de skäl, som åbero­ pades vid arbetsmarknadsstyrelsens tillkomst, för att styrelsen utrustas på sådant sätt, att den kan driva beredskapsarbeten i egen regi. Detta talar i sin tur för att väg- och vattenbyggnadsverkets beredskapsarbeten över­ föras till arbetsmarknadsstyrelsen. Emellertid äro å andra sidan vissa för­ delar förknippade med att väg- och vattenbyggnadsverket driver sådana arbeten. Genom att beredskapsarbetena huvudsakligen drivas under vin­ tern, då det ordinarie vägbyggandet har sin minsta omfattning, kunna så­ väl arbetsledare som vissa maskiner utnyttjas effektivare än eljest skulle vara fallet.

Med hänsyn härtill anser utredningen det vara en lämplig anordning, att väg- och vattenbyggnadsverket fortsätter att i viss omfattning driva beredskapsarbeten samt att arbetsmarknadsstyrelsen tillföres andra byg­ gande uppgifter, så att dess tekniska personal utnyttjas fullt. En möjlig­ het, som angives av utredningen, är att styrelsen, som tidigare bedrivit vatten- och avloppsföretag i beredskapssyfte, övertager den byggande verk­ samhet beträffande dylika företag, som väg- och vattenbyggnadsverket be­ driver som entreprenör för kommunerna. Utredningen har under sina överväganden funnit en sådan anordning lämplig och anser, att denna fråga bör närmare övervägas i samband med prövningen av 1946 års vatten- och avloppssakkunnigas förslag (SOU 1951:26). För den händelse detta förslag icke kan genomföras, bör det ankomma på arbetsmarknadsstyrel­ sen att undersöka även andra utvägar att tillföra styrelsen byggande upp­ gifter.

Utredningens förslag beträffande arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet behandlas i ett särskilt avsnitt i det följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

21

Bgråindelningcn.

Utredningens förslag i fråga om byråindelningen bär uppgjorts i sam­

råd med verkets ledning och bygger enligt utredningen i allt väsentligt på

vunna erfarenheter av den år 1947 beslutade organisationen.

Utredningen har till en början erinrat, att man vid utformandet av

den nuvarande organisationen övervägde hur rimliga anspråk på organisa­

tionens elasticitet med hänsyn till de skiftande förhållandena på arbets­

marknaden skulle kunna låta sig förena med kravet på nödig stadga och

kontinuitet i fråga om verksamhetens bedrivande. Övervägandena föran­

ledde bl. a. en uppdelning av arbetsmarknadsstyrelsens organisation i eu

permanent del och en krisdel. Till krisdelen fördes personalorganisatio­

nen för ärenden rörande byggnadsregleringen och utlänningsverksam-

heten. Utmärkande för krisdelens organisation är att några ordinarie

tjänster icke kommit till användning inom densamma utan endast extra-

ordinarie och extra tjänster. Antalet extraordinarie tjänster är därjämte

maximerat.

Utredningen har föreslagit, att uppdelningen i en permanent del och en

krisdel skall bibehållas. Med hänsyn till den ovisshet som råder rörande

investeringskontrollen i framtiden bör den personal, som erfordras för

ärenden rörande byggnadsregleringen, enligt utredningens mening tills

vidare alltjämt lämnas utanför den permanenta organisationen.

Beträffande personalen för utlänningsärenden har utredningen funnit

frågan mera tveksam. Ehuru de numera kvarstående uppgifterna i stort

sett torde vara av bestående natur, anser utredningen det icke uteslutet, att

organisationsfrågan kan komma att påverkas av 1949 års utlänningskommit-

tés förslag. Utredningen har bl. a. av denna anledning funnit det svårt att

överblicka omfattningen av arbetsuppgifterna i framtiden och anser sig

därför icke böra förorda, att den särskilda för utlänningsärenden avsedda

personalen f. n. hänföres till den permanenta organisationen.

Arbetsförmedlingsbyrån och utlänning sb gr ån. Utredningen har fram­

hållit, att arbetsmarknadsstyrelsens primära uppgift är ledningen av den

offentliga arbetsförmedlingens verksamhet. Denna uppgift ankommer nu

väsentligen på arbetsförmedlingsbyrån, yrkesvägledningsbyrån samt utlän-

ningsbyrån med den provisoriskt dit hänförda sektionen för arbetsvårds-

ärenden. De centrala uppgifterna åvila arbetsförmedlingsbyrån. Denna

byrå är det organ inom styrelsen, där utbud och efterfrågan på arbetskraft

böra mötas. Byrån kommer alltså alt inta ställningen av ett slags »riks-

arbetsförmedling». Arbetsförmedlingsbyrån skulle vinna eu förbättrad

överblick över arbetsmarknaden om frågorna rörande disposition av ut­

ländsk arbetskraft inom det svenska näringslivet, vilka handläggas inom

utlänningsbyrån, överföras till den förstnämnda byrån. Utredningen fin­

ner det naturligt, att arbetsförmedlingsbyråns resp. befattningshavare få

22

att överväga, huruvida arbetskraftsbehov, soin ej kan fyllas med svensk arbetskraft, i stället skall täckas med utländsk sådan och att vidtaga därav betingade förberedande åtgärder, innefattande bl. a. samråd med vederbö­ rande fackliga organisation. En sådan överflyttning av ärenden, vilken torde medföra ett icke oväsentligt minskat personalbehov, synes möjlig, då behovet av en särskild utlänningsbyrå icke är lika stort som tidigare. Utredningen föreslår därför, att utlänningsbyrån indrages och att utlän­ ningsärendena överföras till arbetsförmedlingsbyrån. Arbetskraftsfrågorna böra därvid handläggas av den personal å denna byrå, som handhar för- medlingsärendena i övrigt, medan för återstående ärenden, vilka röra ar­ betstillstånd, praktikantutbyte m. m., bör inrättas eu särskild sektion inom byrån.

Å andra sidan föreslår utredningen, att vissa mindre ärendegrupper, främst avseende omskolning av friställd och svårplacerad arbetskraft samt utbildning av arbetsförmedlingspersonal, skola flyttas från arbetsförmed­ lingsbyrån till andra byråer.

I fråga om yrkesvägledningsbyråns nuvarande arbetsuppgifter har ut­ redningen icke ifrågasatt någon ändring.

Utredningen har härefter behandlat frågan om inrättande av en arbetsvårdsbyrå. Vid utformandet av styrelsens nuvarande organisation förelåg, anför utredningen, ett förslag från kommittén för partiellt arbetsföra om inrättande av en särskild arbetsvårdsbyrå. Förslaget ansågs dock icke kunna läggas till grund för organisationsplanen med hänsyn till att ställ­ ning då ännu ej tagits till nämnda kommittés förslag samt på grund av svårigheten att säkert bedöma verksamhetens framtida omfattning och ut­ formning. Å andra sidan betonades, att arbetsvårdsärendena med hänsyn till sin vikt och omfattning under alla förhållanden borde tillförsäkras en relativt fristående ställning i styrelsens organisation. Ärendena förlädes därför till en särskild sektion inom yrkesvägledningsbyrån. Sektionen har sedermera brutits ut ur denna byrå och provisoriskt underställts chefen för utlänningsbyrån.

Utredningen framhåller, att den arbetsvårdande verksamheten, som till en början huvudsakligen omfattade i militärtjänst skadade personer, un­ der de senaste åren har ökat väsentligt i omfattning. Vid tiden för arbets­ marknadsstyrelsens inrättande fanns icke någon egentlig arbetsvårdsverk- samhet för övriga partiellt arbetsföra, de s. k. civilskadade, utan endast arbetsförmedling genom särskilda för denna grupp avdelade tjänstemän. Sedermera har organisationen utbyggts. Med inräknande av de befatt­ ningar, som med anledning av utredningens förslag beslutats av 1951 års riksdag, omfatta de lokala arbetsvårdsexpeditionerna numera 70-talet tjänstemän. En betydande omskolningsverksamhet för civilskadade har tillkommit. 1950 års riksdag har med anledning av propositionen nr 167 godkänt vissa riktlinjer för arbetsvärden, innefattande bl. a. omskolning, statsbidrag till skyddad och halvskyddad verksamhet, inrättande av två

Kungl. Maj:ts proposition nr lä?.

23

arbetskliniker för arbetsprövning och arbetsträning m. in. Arbetsvärden har fortfarande i stort sett karaktären av försöksverksamhet, men denna får numera anses ha vunnit sådan stadga, att det finns helt annan anled­ ning att överväga inrättandet av en särskild arbetsvårdsbyrå än vad fallet var vid arbetsmarknadsstyrelsens tillkomst. Ett skäl härför är för övrigt just den omständigheten, att verksamheten ännu icke i alla delar utfor­ mats definitivt. Stora krav på initiativ samt samordning och övervakning måste nämligen under verksamhetens utbyggnad ställas på det centrala ar- betsvårdsorganet. Härtill kommer att styrelsens ifrågavarande verksamhet kommer att ytterligare öka, om pensionsstyrelsens yrkesutbildande verk­ samhet, såsom utredningen föreslagit, överföres till arbetsmarknadsstyrel­ sen. Med hänsyn till dessa omständigheter och då erfarenheterna av ar- betsvårdsärendenas sammanförande med yrkesvägledningen inom en byrå icke varit goda, anser sig utredningen böra tillstyrka, att en särskild ar­ betsvårdsbyrå inrättas.

Enligt utredningens förslag bör arbetsvårdsbyrån handlägga de ärenden, som nu ankomma på arbetsvårdssektionen. Härjämte föreslås, att från sociala byrån ävensom från arbetsförmedlingsbyrån skola överflyttas ären­ den rörande kursverksamhet för hjälpsökande arbetslösa samt annan fri­ ställd arbetskraft. Samtliga inom styrelsen förekommande omskolnings- ärenden komma härigenom att handläggas gemensamt.

Utredningen har anfört, att frågan om arkivarbetenas framtida utform­ ning f. n. är föremål för särskild utredning inom arbetsmarknadsstyrel­ sen. Vid en inventering, som styrelsen företagit av de i arkivarbete och musikerhjälp sysselsatta, har klientelet ansetts böra hänföras till tre grup­ per, omfattande dels rena arbetslöshetsfall med möjlighet att inom viss tid utan särskilda stödåtgärder kunna placeras på öppna marknaden, dels sådana fall, som först efter lämpliga arbetsvårdsåtgärder kunna vinna an­ ställning i näringslivet, och dels slutligen sådana fall, som icke bedömas stå till arbetsmarknadens förfogande utan där arkivarbetet måste beteck­ nas som skyddad verksamhet. Styrelsen har meddelat, att den har för av­ sikt att föreslå att dessa grupper behandlas enligt olika regler. Förslag till sådana regler har dock icke utformats innan utredningen måst ta ställning till organisationsfrågorna. Utredningen har därför icke kunnat lägga fram förslag till en mera definitiv organisation för ifrågavarande ärenden. I av- bidan på resultatet av styrelsens utredning anses ärendena tills vidare kunna handläggas inom arbetsvårdsbyrån eller tekniska byrån. Vid redovisningen av personalbehovet för arkivarbetsärendena har utredningen utgått från att ärendena skola handläggas inom tekniska byrån.

Beträffande försäkringsbijråns arbetsuppgifter har utredningen icke ifrågasatt någon ändring.

Arbelsförmedlingsutredningcn har föreslagit, att eu ny byrå, benämnd utredningsbi/rån, inrättas. Innan motiveringen för detta förslag återges, torde här få redogöras för sociala och tekniska byråernas organisation och uppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

24

Den nuvarande sociala byrån är organiserad på tre sektioner. Eu sektion bär hand om ärenden rörande arkivarbeten och musikerhjälp. Sektionen för allmän arbetslöshctshjälp handlägger ärenden angående kontantunder- stöd, hänvisning' av arbetslösa till beredskapsarbeten och yrkesutbildnings- kurser samt statliga steninköp in. m. Inom sociala planläggningssektionen utarbetas arbetsmarknadsöversikfer och prognoser över utvecklingen på arbetsmarknaden. För detta ändamål upprätthålles nära kontakt med nä­ rings- och arbetsmarknadsorganisationer samt med statliga myndigheter och organ. Sektionen upprättar vidare sådana översikter och prognoser över till­ gång och behov av arbetskraft inom olika områden, som erfordras för natio- nalbudgetdelegationens arbete samt utarbetar arbetsmarknadsanalyser, som tjäna som vägledning för industrilokalisering. Härjämte utövar sektionen en rådgivande verksamhet i dylika frågor. Vid industrinedläggelser och större driftinskränkningar tar sektionen initiativ till åtgärder för att lösa uppkom­ mande omställningsproblem. För att få förhandsinformationer om väntade dylika händelser tillämpas ett i samråd med industriens produktionsråd upprättat varselsystem. Inom sektionen föres ett register, som omfattar samtliga kommuner och innehåller material av betydelse för bedömandet av arbetskraftstillgången och arbetsmarknadsutvecklingen i olika kommuner och regioner.

Enligt förordningen den 2 maj 1947 om investeringsfonder äger svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening att avsätta viss del av årsvinsten till investeringsfond. Det åvilar arbetsmarknadsstyrelsen att utöva tillsyn, granska och föra register över avsättningarna till dessa fonder, att verka för att fondernas ianspråktagande i erforderlig utsträckning planlägges samt att pröva och avgöra frågor om fonds ianspråktagande. Inom styrelsen tilkommer det sociala planläggningssektionen att handlägga hithörande ärenden.

Tekniska byrån är indelad i eu planläggningssektion och en byggnads- sektion. Till tekniska planläggningssektionens uppgifter hör att upprätta förslag till investeringsreserv. Det härför erforderliga utredningsarbetet om­ fattar i stort sett alla områden för statlig, kommunal och statsunderstödd byggnads- och anläggningsverksamhet. Grundmaterialet erhålles genom in­ förskaffande av kompletterande uppgifter rörande sådana företag, som ingå i reserven, samt nya uppgifter om ytterligare företag, som bedömas lämpliga att intagas i densamma. Efter granskning och eventuell ytterligare utredning och komplettering införas uppgifterna i ett register. Uppgörandet av förslaget till investeringsreserv kräver ett nära samarbete med det ordi­ narie budgetarbetet inom berörda departement. Då statsverkspropositionen föreligger färdig företages det slutliga utarbetandet av förslaget, varvid ofta erfordras förnyat samråd med berörda verk och myndigheter.

Sedan år 1946 har det centrala arbetsmarknadsorganet av Kung!. Maj :t årligen anbefallts att avge utlåtanden i de anslagsfrågor, som angå de under kommunikationsdepartementet lydande verkens investeringar. Det utred­ ningsarbete, som erfordras härför, utföres inom sektionen.

Sektionen handlägger f. n. även ärenden rörande statsbidrag till plane­ ring av investeringsobjekt. Emellertid skall enligt beslut vid 1951 års riksdag planeringsarbetet i fortsättningen i huvudsak äga rum inom ramen för vederbörande myndighets ordinarie anslag. Sektionens befattning med ifrågavarande ärenden kommer härigenom att upphöra.

Byggnadssektioncn handlägger ärenden rörande statliga och statskom- munala beredskapsarbeten.

Utredningen erinrar, att det vid styrelsens inrättande övervägdes alt för­ dela de ärenden, som nu handläggas inom sociala byrån och tekniska byrån,

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 127.

25

på tre byråer, nämligen en planläggningsbyrå, en social byrå och en teknisk

byrå. Till planläggningsbyrån skulle enligt detta alternativ sammanföras

planläggningssektionerna inom de nuvarande byråerna. Alternativet av­

visades främst av det skälet, att det ur beredskapssynpunkt finge anses

principiellt olämpligt att åtskilja de planläggande och verkställande upp­

gifterna rörande arbetsbrist.

Utredningen framhåller, att de verkställande åtgärderna rörande arbets-

löshetshjälp, inom sociala byrån avseende främst kontantunderstöd och

arkivarbeten samt inom tekniska byrån beredskapsarbeten, minskat i om­

fattning under den lid som förflutit, sedan styrelsen inrättades. Däremot

har behovet av överblick över arbetskraftstillgången och dess utnyttjande

blivit alltmer framträdande, vilket innebär att utrednings- och planerings­

verksamheten på arbetsmarknadsområdet fått allt större betydelse. Såsom

exempel nämnes den utrednings- och prognosverksamhet, som bearives

inom arbetsmarknadsstyrelsen för nationalbudgetdelegationens räkning.

Utredningen anser det sannolikt, alt vid bibehållen hög sysselsättning i

framtiden kravet på utredningsverksamhet av allmänt arbetsmarknadspoli­

tisk natur kommer att göra sig än starkare gällande än hittills. I samman­

hanget erinras om de förut berörda förslagen om utbyggande av den loka-

liseringspolitiska verksamheten samt de tidigare framlagda förslagen om

upptagande av en prognosverksamhet rörande behovet av arbetskraft inom

yrken med relativt långvarig utbildning, vilken fråga f. n. utredes av 1949

års arbetskraftsutredning. Förslagen visa, framhåller utredningen, att be­

hovet av arbetsmarknadspolitisk utredningsverksamhet ökar, varför det

synes angeläget, att arbetsmarknadsstyrelsen är utrustad med ett väl kvali­

ficerat utredningsorgan. Om så är fallet, torde behovet av alt anordna fri­

stående utredningsorgan för speciella frågor minska.

Utredningen finner det därför lämpligt, att eu särskild utredningsbyrå,

bildad genom sammanslagning av sociala och tekniska byråernas planlägg-

ningssektioner, inrättas. Enligt utredningens förslag bör till denna byrå

även föras kanslibyråns statistiksektion, varvid samtidigt föreslås, att den

statistik, som föres på arbetsförmedlingsbyrån och vrkesvägledningsbyrån,

skall koncentreras till statistiksektionen.

Sedan planläggningssektionen utbrutits, skulle av sociala byrån återstå

dels sektionen för arkivarbete m. in. och dels sektionen för allmän arbets-

löshetshjälp. De på sistnämnda sektion ankommande ärendena böra enligt

utredningens mening handläggas inom tekniska byrån, där ärenden rörande

beredskapsarbeten — bortsett från investeringsplanläggningen -— fortfarande

skola handläggas. I avvaktan på resultatet av styrelsens förenämnda under­

sökning rörande arkivarbetenas framtida utformning anser utredningen, så­

som förut nämnts, alt även dessa ärenden kunna handläggas inom tekniska

byrån. Sociala byrån skulle sålunda utgå ur styrelsens organisation.

Beträffande försvarsbyrån har utredningen anfört bl. a. följande.

Försvarsbyrån är den till omfattningen minsta av styrelsens byråer. För­

utom biträdespersonal sysselsätter den f. n. 5 tjänstemän. Vid arbetsmark­

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 127

26

nadsstyrelsens tillkomst ersatte försvarsbyrån den tidigare inom arbets­

marknadskommissionen för samma uppgifter inrättade militära beredskaps-

byrån, vilken vid denna tidpunkt omfattade 8 tjänstemän jämte biträdes-

personal. Med hänsyn till den relativt ringa personalstyrkan ifrågasattes vid

den nya organisationens utformande att inordna den militära beredskapsby-

rån i någon annan av arbetsmarknadsstyrelsens byråer. Emellertid ansågos

övervägande skäl tala för bibehållande av en särskild byråorganisation för

ifrågavarande uppgifter. Bl. a. erinrades om att under krigsåren icke mindre

än tre byråer erfordrades inom arbetsmarknadskommissionens kansli för

handhavandet av uppskovsväsendet och frågorna i övrigt rörande disposi­

tionen av arbetskraft under krigsförhållande. Vidare betonades, att det

planläggningsarbete, som ankom på militära beredskapsbvrån, var av vital

betydelse för såväl försvarets som folkförsörjningens funktionsduglighet i

en beredskapssituation samt att byråns chef intog en betydelsefull mellan­

ställning mellan å ena sidan de militära myndigheterna och å andra sidan

företrädare för produktionen. Härtill kom att verksamheten var artskild

från den verksamhet, som i övrigt skulle komma att åvila arbetsmarknads­

styrelsen.

Enligt utredningens uppfattning tala alltjämt samma skäl som vid styrei­

sens tillkomst för ett bibehållande av en särskild byråorganisation för de

uppgifter, som ankomma på försvarsbyrån.

Vad kanslibyrån och kameralbyrån beträffar har utredningen övervägt

möjligheterna att sammanslå byråerna. Emellertid har utredningen funnit,

att en gemensam byrå — nämnda byråer omfatta f. n. tillhopa 44 personer

utom biträdespersonal — även sedan statistiksektionen överförts till utred-

ningsbyrån, skulle bli alltför stor, om icke arbetsuppgifterna kunna ytter­

ligare minskas. I denna fråga anför utredningen vidare.

Utredningen har i detta sammanhang uppmärksammat eu av särskilda

sakkunniga nyligen verkställd utredning rörande väg- och vattenbyggnads­

styrelsens organisation och personalbehov för administrativa m. fl. arbets­

uppgifter (otryckt betänkande den 25 sept. 1951). De nämnda sakkunniga

ha med hänsyn till bl. a. den förstärkning, som under senare år genomförts

beträffande den kamerala organisationen hos de lokala vägförvaltningarna,

ansett det möjligt att kraftigt beskära den kamerala revisionen inom väg-

och vattenbyggnadsstyrelsen. I stället ha de sakkunniga funnit, att väsent­

liga förbättringar stå att vinna genom eu inom styrelsen bedriven teknisk-

ekonomislc granskningsverksamhet, för vilken styrelsen nu i stort sett sak­

nar organ. De sakkunniga ha sålunda föreslagit, att revisionskontoret inom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kameralbyrå skall indragas, att ett sär­

skilt organ för teknisk-ekonomisk granskning och kontroll skall inrättas

inom styrelsen samt att den kamerala granskningen — utom siffergransk-

ningen, vilken väsentligt reducerad föreslås inordnad i styrelsens kamrerar-

kontor — skall överföras till riksräkenskapsverket. Om arbetsmarknads­

styrelsens kamerala revision skulle kunna minskas efter liknande linjer',

skulle detta närmast leda till att kameralbyråns revisionssektion skulle

kunna indragas. Förutsättningar skulle härigenom finnas för en samman­

slagning av kameral- och kanslibyråerna. Emellertid har utredningen icke

funnit, att eu beskärning av arbetsmarknadsstyrelsens kamerala revision är

möjlig eller lämplig. Å ena sidan skulle delta erfordra att länsarbetsnämn­

derna, som sakna någon egentlig kameral organisation, måste tillföras ökade

personalresurser till kostnader, som icke skulle stå i rimlig proportion till

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

27

möjliga besparingar inom styrelsen. Å andra sidan är revisionssektionens

kamerala granskning redan starkt begränsad, medan den sakliga gransk­

ningen under senare år givits ökad betydelse.

Utredningen anser dock, att frågan om en sammanslagning av byråerna

torde kunna bli aktuell framdeles, sedan de av byggnadsregleringen föran­

ledda s. k. åtalsärendena, vilka utgöra en betydande del av kanslibyråns

uppgifter, försvunnit eller minskat väsentligt i antal.

Beträffande de båda byråernas arbetsuppgifter föreslår utredningen vissa

jämkningar utöver vad som följer av statistiksektionens utbrytande ur

kanslibyrån. Sålunda bör den utbildningsverksamhet, som inom arbetsför-

medlingsbyrån, yrkesvägledningsbyrån och arbetsvårdssektionen bedrives

för den offentliga arbetsförmedlingens personal i organisatoriskt och kurs-

tekniskt avseende lämpligen handhavas av kanslibyrån. För undvikande av

dubbelarbete synes vidare böra till kameralbyrån koncentreras handlägg­

ningen av frågor rörande styrelsens och den offentliga arbetsförmedlingens

omkostnadsanslag och lokaler, vilka ärenden nu äro uppdelade på kameral-

resp. kanslibyrån.

Omfattningen av byggnadstillståndsbyråns uppgifter, vilka uteslutande

sammanhänga med byggnadsregleringens uppehållande, har icke givit utred­

ningen anledning att ifrågasätta den nuvarande organisationen.

Utredningen föreslår sålunda att inom arbetsmarknadsstyrelsen skola

finnas följande tio byråer.

Arbetsförmedlingsbyrån,

Y rkesvägledningsbyrån,

Arbetsvårdsbyrån,

F örsäkringsbyr ån,

U tredningsbyrån,

Tekniska byrån,

Försvarsbyrån,

Kanslibyrån,

Kameralbyrån,

Byggnadstillståndsbyrån.

I jämförelse med den nuvarande byråindelningen innebär förslaget, att

sociala byrån och utlänningsbyrån utgå ur organisationen, medan två nya

byråer, arbetsvårdsbyrån och utredningsbyrån, tillkomma.

Beträffande arbetsmarknadsstyrelsens uppdelning på en permanent del

och en krisdel innebär förslaget ingen ändring. Den för byggnadsregleringen

och utlänningsverksamheten erforderliga personalen anses sålunda allt­

jämt höra beräknas utanför den permanenta delen.

Allmänt angående personalorganisationen.

I likhet med vad fallet är beträffande flertalet verk har arbetsmark­

nadsstyrelsens avlöningsanslag för budgetåret 1951/52 minskats i anledning

av den anbefallda 3-procentnedskärningen. Arbetsförmedlingsutrcdningen

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 127.

28

har upplyst, att styrelsen med hänsyn till föreliggande vakanser in. in. icke tagit ställning till indragning av några tjänster på grund av anslags­ minskningen. Utredningen har därför vid beräkningen av anslagsbehovet utgått från den före 1 juli 1951 gällande organisationen med de ändringar som beslutats av 1951 års riksdag.

Denna organisation, utredningens förslag till ändringar i densamma samt den av mig förordade organisationen för nästa budgetår framgå av som bilaga till detta protokoll redovisade sammanställningar. I det följande redogöres närmare för innebörden av dessa förslag.

Utredningen framhåller inledningsvis, att den med hänsyn till tjänste- förteckningskommitténs arbete ansett sig böra taga ställning till lönegrads- frågor endast då organisationsfrågor jiåkallat detta. Vidare har utred­ ningen icke ingått på prövning av styrelsens arbetsrutiner, då utredningen förutsatt, att dessa komma att prövas vid den undersökning, som organisa- tionsnämnden väntas utföra inom verket.

Verksledningen.

Verksledningen utgöres av generaldirektören (Cp 19) och överdirektören (Cpl7). Härjämte har Kungl. Maj :t förordnat, att hos styrelsen skall tills vidare vara inrättad en arvodesbefatlning som överingenjör med löneför­ måner motsvarande Cs 15. överingenjören har överinseendet över bygg- nadstillståndsbyrån, tekniska byrån och kameralbyråns intendentursektion samt utövar beträffande där handlagda ärenden den beslutanderätt, som skulle ha ankommit på överdirektören.

Utredningen har ansett, att anledning saknas att ifrågasätta denna orga­ nisation så länge byggnadsregleringen uppehälles i nuvarande omfattning.

Byråcheferna.

Av styrelsens nuvarande tio byråchefer är chefen för tekniska byrån placerad i Cp 13, cheferna för yrkesvägledningsbyrån, försvarsbyrån, ut- länningsbyrån och byggnadstillståndsbyrån i Ce 37 och de övriga i Ca 37. Enligt utredningens förslag tillkomma inom den permanenta organisatio­ nen två byråer, arbetsvårdsbyrån och utredningsbyrån, medan sociala by­ rån utgår ur organisationen. Utredningen föreslår, att den för sociala byrån avsedda ordinarie byråchef stjänsten föres på övergångsstat samt att två nya tjänster i Ce 37 inrättas. Härjämte föreslår utredningen, att den för yrkesvägledningsbyrån avsedda byråchefsbefattningen omändras till ordinarie tjänst. Av byråchefstjänsterna inom krisorganisationen bör den för utlänningsbyrån avsedda befattningen indragas.

Arbetsförmedlingsbyrån.

Arbetsförmedlingsbyrån är f. n. organiserad på tre sektioner: allmänna sektionen (ärenden angående arbetsmetoder och arbetsmaterial, vakans­ rapportering, personalutbildning m. in.), tjänstemannaförmedlingens hu­

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

29

vudcentral och förmedlingssektionen. Utredningen har anfört, att förrned-

lingsarbetet för tjänstemän efter hand kommit att alltmera samordnas med

förmedlingsarbetet för övriga yrkesgrupper. Någon särskild sektion för

tjänstemannaförmedlingen erfordras icke längre utan denna sektion bör

sammanslås med förmedlingssektionen. I samband härmed böra de två för

allmänna sektionen och förmedlingssektionen avsedda sektionschefsbefatt-

ningarna (Ca 31 resp. Ca 29) byta plats.

Beträffande allmänna sektionen föreslås i övrigt icke annan ändring än

att de två tjänstemän som syssla med personalutbildningsfrågor (1 förste

byråsekreterare i Ca 27 och 1 assistent i Ce 22) flyttas till kanslibyrån samt

att en assistent i Ce 19, som för tjänstemannaförmedlingens del handhar

vakansrapporteringen, flyttas till allmänna sektionen. För denna liksom

för övriga assistenter i 19 lönegraden har utredningen använt benämningen

kontorsskrivare.

Förmedlingssektionens uppgifter komma efter sammanslagningen med

tjänstemannaförmedlingens huvudcentral att omfatta frågor rörande ar­

betsförmedling för tjänstemän och alla de grupper av arbetstagare i övrigt,

som icke falla under yrkesvägledningsbyrån och arbetsvårdsbyrån. På sek­

tionen skall därjämte, såsom förut nämnts, ankomma att pröva behovet av

utländsk arbetskraft inom de olika yrkesgrupperna.

Till tjänstemannaförmedlingens förfogande finnas f. n. bl. a. en tjänst

som förste byråinspektör i Ce 29, en byråingenjörstjänst i Ce 27 och 2

byråinspektörsbefattningar i Ce 25. Då behovei av expertis för tekniskt ut­

bildad personal i nuvarande arbetsmarknadsläge är begränsat, har byrå-

ingenjörsbefattningen hållits vakant. Det behov av dylik expertis, som f. n.

föreligger inom tjänstemannaförmedlingens område, anses kunna tillgodo­

ses av hos styrelsen anställda tjänstemän med teknisk utbildning. Utred­

ningen har därför icke beräknat någon personal härför inom förmedlings­

sektionen. Enligt utredningen är vidare en av de nämnda byråinspektörs-

tjänsterna i Ce 25 icke erforderlig inom sektionen.

Vad angår förmedlingsarbetet för övriga grupper av arbetstagare svara

f. n. 4 förste byråinspektörer, därav en i Ce 29, en i Ca 27 och 2 i Ce 27,

samt en byråinspektör i Ca 25 var och en för ett bestämt yrkesområde.

Förste byråinspektören i Ce 29, vilken tillhör krisorganisationen, handläg­

ger ärenden rörande byggnadsfacken. I jämförelse med de arbetsuppgifter,

som åvila övriga förste byråinspektörer, har utredningen funnit denna

löneställning för hög och föreslår därför, att tjänsten placeras i Ce 27.

Tjänsten anses alltjämt böra beräknas inom krisorganisationen. Beträf­

fande övriga nu nämnda tjänster föreslår utredningen, att byråinspektörs-

tjänsten i Ca 25, vilken är avsedd för ärenden rörande jordbruk och skogs­

bruk, omändras till en förste byråinspektör stjänst i Ca 27. Utredningen har

funnit arbetsuppgifternas natur och omfattning motivera denna uppflytt-

ning.

Beträffande personalen i övrigt inom sektionen föreslås eu minskning

med en assistent i Ce 22.

Kungl. Maj:ls proposition nr 127.

30

Vtlänningssektionens arbetsuppgifter komma, sedan prövningen av frå­

gor rörande behovet av utländsk arbetskraft övergått till förmedlingssek-

tionen, att huvudsakligen omfatta ärenden rörande arbetstillstånd för ut­

länningar, praktikantutbyte med utlandet, upplysning beträffande arbets-

utsikter i Sverige och utlandet samt uppgifter, som sammanhänga med

flyktingars mottagande i Sverige.

Utredningen anför, att arbetet på sektionen torde få ledas relativt själv­

ständigt av sektionschefen, vilken bl. a. sannolikt får svara för huvuddelen

av det nära samarbete, som måste upprätthållas med utlänningskommissio-

nen, polismyndigheterna och, i fråga om praktikantärenden, med utländska

myndigheter. Sektionschefen bör därför vara byrådirektör i Ce 31.

För handläggning av arbetstillståndsärenden, vilka 1950 uppgingo till

9 432 och under första halvåret 1951 till 6 770, beräknar utredningen en

byråassistent i Ce 24, 4 amanuenser eller byråsekreterare samt en kontors-

skrivare i Ce 19. Amanuenstjänsterna böra vid behov kunna ombildas till

assistenttjänster. Härjämte räknar utredningen med en assistent i Ce 22

för flyktingärenden.

Beträffande ärenden rörande praktikantutbyte och upplysningsverksam­

het framhåller utredningen, att arbetsuppgifterna i tämligen stor utsträck­

ning medföra förhandlingar såväl med fackliga organisationer som med

utländska myndigheter och sålunda ställa relativt stora krav på persona­

len. Denna beräknar utredningen till en förste byråsekreterare i Ce 27, en

byråinspektör i Ce 25, en amanuens eller byråsekreterare samt en assistent

i Ce 22.

Jämfört med utlänningsbyråns organisation vid utgången av budgetåret

1950/51 tillkomma enligt utredningens förslag 2 nya tjänster, byrådirek­

tören och byråinspektören, medan å andra sidan organisationen minskas

med 6 tjänster, nämligen en förste byråsekreterare i Ce 29, 2 amanuenser

och 3 assistenter i högst Ce 22.

Yrkesvägledningsbyrån.

Vid arbetsmarknadsstyrelsens tillkomst utformades, anför utredningen,

organisationen för yrkesvägledningen med hänsyn till att det pågående ut­

redningsarbetet på skolväsendets område kunde komma att mera avsevärt

ändra förutsättningarna i fråga om sambandet mellan yrkesvägledning

och skolväsende. Det program för yrkesvägledningsarbetet i skolorna, som

skolkommissionen sedermera skisserat, skall nu prövas närmare inom

ramen för den försöksverksamhet med nioårig enhetsskola, som påbörjats

i vissa skoldistrikt fr. o. m. läsåret 1949/50. De administrativa detaljfrå­

gorna och främst den konkreta gränsdragningen mellan skolans och ar­

betsförmedlingens uppgifter behandlas f. n. av en samarbetskommitté, i

vilken arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkes­

utbildning och skolkommissionens yrkesutbildningsdelegation äro repre­

senterade. Denna kommitté har ännu icke lagt fram sina slutliga förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

31

Då någon mera väsentlig förändring av styrelsens uppgifter beträffande

yrkesvägledningen icke väntas, har utredningen emellertid ansett sig kunna

förorda vissa åtgärder för att ge styrelsens organisation för dessa uppgifter

en mera permanent utformning.

Utredningen har redovisat yrkesvägledningsbyråns personal under två

sektioner, den ena för ärenden rörande ungdomens arbetsmarknad, plats­

förmedling för ungdom och yrkesvägledning inom både arbetsförmedlingens

och skolans område samt den andra för de arbetsuppgifter, som innefatta

sammanställning av upplysnings- och informationsmaterial.

För de uppgifter, vilka skola ankomma på den första sektionen, finnas

f. n. en förste byråinspektör i Ce 27, 2 konsulenter i Cg 27, 2 byråassisten­

ter i Ce 24, 2 amanuenser samt en arvodesanställd läkare.

Sektionen bör enligt utredningen ledas av förste byråinspektören. Med

hänsyn till den kvalificerade karaktären av arbetsuppgifterna rörande yr­

kesvägledningens allmänna utformning, samarbetet mellan arbetsförmed­

lingen och skolan m. m. föreslås tjänsten uppflyttad till 29 lönegraden.

Den anses därjämte böra uppföras å ordinarie stat.

Av konsulenterna skall den ene liksom hittills svara för yrkesvägled­

ningen vid realskolor, gymnasier och universitet och den andre för yrkes­

vägledningen inom folkskolan och enhetsskolan. För båda konsulenterna

förutsättes viss tjänstgöring inom skolöverstyrelsen komma till stånd. För

att hindra alltför täta ombyten å befattningarna föreslår utredningen, att

tjänsterna omändras till extra ordinarie.

För det aktiva yrkesvägledningsarbetet vid läroverk och universitet räk­

nar utredningen med de nuvarande byråassistenterna i Ce 24.

Av amanuenserna föreslås en överflyttad till utredningsbyrån som följd

av utredningens förslag om koncentration till denna byrå av styrelsens

statistikuppgifter.

Den utrednings- och informationsverksamhet som skall ankomma på

andra sektionen omfattar främst utarbetande av ett antal publikationer.

Svenskt yrkeslexikon (tidigare benämnt yrkeskartoteket) är ett uppslags­

verk innehållande yrkesbeskrivningar med uppgifter angående bl. a. de

fysiska och psykiska krav, som yrket ställer på sina utövare, utbildnings-

vägar och utbildningskostnader, kompetenskrav, anställningsförhållanden

samt inkomst- och befordringsmöjligheter. Hittills ha ca 1 500 yrken be­

handlats, upptagande 400 blad. I färdigt skick beräknas lexikonet omfatta

omkring 600 blad. Lexikonet är främst avsett för yrkesvägledare och andra

tjänstemän hos de lokala arbetsförmedlingarna samt för yrkesvalslärare i

skolorna. Vidare utarbetas olika broschyrer (Att välja yrke, Gymnasister­

nas ämnesval och Skolor för yrkesutbildning). Såsom komplettering till

yrkeslexikonet och nämnda tre broschyrer utarbetas ett flertal översikter

och seriemeddelanden i stencilerad form. Härjämte bedrives en yrkes-

orienterande upplysningstjänst genom den s. k. radiobrevlådan, som kom

till 1945.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

32

Andra sektionen skall enligt utredningens förslag stå under byråchefens

direkta ledning. För uppgiften att under denne leda utredningsarbetet sva­

rar f. n. en amanuens. Dennes åligganden finner utredningen motivera en

högre löneställning. Utredningen föreslår därför, att amanuenstjänsten ut­

bytes mot en förste byråsekreterarbefattning i Ce 27.

Beträffande personalbehovet i övrigt erinrar utredningen om att det

tidigare förutsatts, att utrednings- och redaktionspersonalen, vilken f. n.

utgöres av 4 amanuenser och 6 assistenter i högst Cg 24, borde kunna

minskas sedan det grundläggande arbetet för uppläggande av lexikonet

in. m. avslutats, även om ett icke ringa behov av dylik personal måste

kvarstå därefter för fortlöpande revision av materialet. För yrkeslexikonets

del har det visat sig, att ett omfattande revisionsarbete redan nu är erfor­

derligt, om alla de uppgifter beträffande löner, utbildningskostnader in. m.,

som lexikonet innehåller, skola hållas aktuella. Arbetet därmed bör emel­

lertid enligt utredningens mening kunna bedrivas med mindre personal­

insats än hittills. Utöver förste byråsekreteraren i Ce 27 föreslår utred­

ningen för sektionen sex amanuenser eller byråsekreterare. Dessa tjänster

anser utredningen böra vid behov kunna ombildas till assistenttjänster i

Ce 22, varigenom bl. a. möjlighet torde yppas att placera kvalificerade ung-

domsförmedlingstjänstemän å sektionen.

Arbetsvårdsbyrån.

Utredningen framhåller, att den arbetsvårdande verksamheten under se­

nare år utbyggts i huvudsaklig överensstämmelse med de förslag, som fram­

lagts av kommittén för partiellt arbetsföra. Sedan 1950 års riksdag i an­

ledning av propositionen nr 167 slutligt prövat flertalet av kommitténs för­

slag har arbetsmarknadsstyrelsen tilldelats i huvudsak alla de uppgifter,

som kommittén förutsatte för det centrala arbetsvårdsorganet. Den arbets­

vårdande verksamheten inrymmer sålunda numera — förutom arbetsför­

medling -— omskolning, yrkesutbildning, arbetsprövning och arbetsträ-

ning, provanställning, arbete i skyddad verksamhet m. m. Verksamhetens

ökade och alltjämt ökande omfattning påkallar enligt utredningen en för­

stärkning av styrelsens organisation för ifrågavarande uppgifter. Å andra

sidan anses verksamhetens försökskaraktär utgöra anledning att iakttaga

försiktighet vid beräkningen av personalbehovet. Av samma anledning

föreslår utredningen, att några ordinarie tjänster tills vidare icke skola in­

rättas å arbetsvårdsbyrån.

Utredningen redovisar personalen under två sektioner.

Första sektionen bör stå under byråchefens direkta ledning samt hand­

lägga ärenden rörande arbetsförmedling och utbildning av partiellt arbets­

föra, häri inräknat de ärenden, som utredningen föreslagit skola succes­

sivt från den 1 juli 1952 överflyttas från pensionsstyrelsen. Enligt utred­

ningens förslag skola vidare från arbetsförmedlingsbyrån överföras utbild-

ningsärenden angående arbetslösa och friställd arbetskraft. Sektionen skall

Kungl. Maj ds proposition nr 127.

även svara för styrelsens informations- och propagandaverksamhet i ar-

betsvårdsfrägor m. m.

För sektionen beräknas de tjänster, som för motsvarande uppgifter fin­

nas inom den nuvarande sektionen. På grund av det ökade antalet

utbildningsärenden föreslår utredningen, att en ny assistenttjänst i Ce 22

inrättas med uppgift att leda det ekonomiska utredningsarbetet i sam­

band med dessa ärenden. Härjämte räknar utredningen med en förstärk­

ning med 2 assistenter i Ce 22 för de ökade uppgifter, som följa med över­

tagandet av pensionsstyrelsens ärenden. Enligt utredningen uppgå dessa

f. n. till ett antal av ca 400 nya ärenden per år. Utredningen framhåller,

att det möjligen kan visa sig nödvändigt att ytterligare förstärka persona­

len för dessa ärenden. Som jämförelse lämnas följande uppgifter beträf­

fande pensionsstyrelsens personal för ifrågavarande uppgifter.

Inom pensionsstyrelsen kräver handläggningen av utbildningsärenden,

som ledes av en byrådirektör med jämväl andra uppgifter, såsom beslu­

tande personal två förste byråsekreterare i 27 lönegraden samt två amanu­

enser under den tid dessa äro förordnade i nämnda lönegrad. Dylikt för­

ordnande inneha ifrågavarande amanuenser större delen av året. Enligt

vad utredningen inhämtat beräknar pensionsstyrelsen att genom överflytt­

ningen till arbetsmarknadsstyrelsen nämnda personal med undantag av en

förste byråsekreterare i 27 lönegraden skulle kunna frigöras för annat ar­

bete. Denne anses behövlig för utredning av sådana ärenden hos pensions­

styrelsen, i vilka yrkesutbildning kan tänkas bli aktuell, samt för sam­

arbetet mellan de båda myndigheterna i dylika ärenden.

På andra sektionen skola i huvudsak ankomma ärenden rörande ar-

betsprövning, arbetsträning, skyddad och halvskyddad verksamhet, hem­

arbete m. m. För sektionschefsposten avses en inom den nuvarande ar-

betsvårdssektionen befintlig tjänst som förste byråinspektör i Ce 29.

Ett arvode av 14 000 kronor har beräknats för en tekniker med upp­

gift att biträda vid anskaffande av arbetsobjekt för de träningsverkstäder

och arbetscentraler, som upprättas av landsting, kommuner m. fl. Befatt­

ningen är f. n. vakant. Enligt utredningens uppfattning torde dessa upp­

gifter i varje fall under den närmaste tiden icke bli av den omfattning

eller den speciella natur att en särskild för tekniker avsedd tjänst kan an­

ses motiverad. Utredningen anser, att, i den mån teknisk expertis er­

fordras vid handläggningen av ifrågavarande ärenden, detta behov torde

kunna tillgodoses genom anlitande av styrelsens anslag till sakkunniga och

experter. Arvodesbefattningen föreslås omändrad till en byråinspektörs-

tjänst i Ce 25, vars innehavare bl. a. skall biträda vid förhandlingar med

landsting, kommuner och industrier om upprättande av träningsanstalter,

arbetscentraler m. in.

I övrigt beräknar utredningen för sektionen en amanuens eller byrå­

sekreterare och en assistent i Ce 22.

3—257

62

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1

samt. Nr 127.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

33

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

Försäkringsbyrån.

Utredningen erinrar, att försäkringsbyrån vid arbetsmarknadsstyrelsens

inrättande överflyttades från socialstyrelsen. I samband härmed ifråga­

sattes en omorganisation av byrån. Emellertid ansågs denna fråga böra

anstå till dess klarhet vunnits rörande arbetslöshetsförsäkringens fram­

tid. Härvid åsyftades främst möjligheten av ett genomförande av en obliga­

torisk försäkring i anslutning till de förslag, som socialvårdskommittén

sedermera framlagt. Numera ha särskilda utredningsmän tillkallats för

en översyn av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Med hänsyn här­

till har arbetsförmedlingsutredningen icke ansett sig böra upptaga frågan

om försäkringsbyråns personalorganisation till mera ingående behandling.

Omfattningen av byråns arbetsbörda nödvändiggör dock enligt utredningen,

att en viss förstärkning av organisationen redan nu kommer till stånd.

För de administrativa ärendena (registrering, understödsrätt vid arbets­

vägran, statsbidrag m. m.) finnas f. n. en byrådirektör i Ce 31, 3 förste

byråsekreterare (1 Ca 27, 1 Ce 27 och 1 Cg 27) samt en amanuens. Utred­

ningen har beträffande ifrågavarande ärenden anfört bl. a. följande.

Granskningen och prövningen av kassornas beslut i understödsärenden

ha under senare år kommit alltmera i förgrunden. Medan antalet arbets-

vägransfall 1946 uppgick till 820, utgjorde antalet 1950 ca 1 815. Ären­

dena ha icke blott ökat kvantitativt utan även i många fall blivit mera

svårbedömbara med hänsyn till att arbetslöshetsförsäkringen kommit att

omfatta nya grupper av arbetstagare med delvis speciella arbetsförhållan­

den och levnadsvillkor. På grund av det starkt stegrade antalet arbets-

vägransfall har det visat sig nödvändigt att i viss utsträckning delegera

byrådirektörens beslutanderätt i dessa ärenden på sektionens tre förste

byråsekreterare. Även anordningen med en särskild delegation inom sty­

relsen för ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring har efterhand medfört

en betydande ökning av arbetsuppgifterna för dessa tjänstemän, vilka stå

till delegationens förfogande för erforderligt utredningsarbete samt såsom

föredragande.

Utredningen anser, att en förbättrad löneställning för dessa befattnings­

havare bör kunna övervägas. Emellertid föreslår utredningen, att tills

vidare icke vidtages annan åtgärd än att en förste byråsekreterartjänst i

Ce 29 inrättas i utbyte mot en dylik tjänst i Ce 27. Utredningen förutsätter

härvid, att ärendena differentieras efter svårighetsgrad så att de mest

kvalificerade ärendena anförtros ifrågavarande tjänsteman. Härjämte före­

slås, att en förste byråsekreterartjänst i Cg 27, vilken inrättades 1948, om­

ändras till extra ordinarie.

För inspektion av kassorna och instruktion av kassornas och arbets­

förmedlingens personal finnas f. n. en förste byråinspektörstjänst i Ce 27

och 2 amanuenstjänster (den ena tillfälligt ändrad till tjänst i Cg 22). Ut­

redningen framhåller, att personalen icke räcker till för ifrågavarande upp­

gifter. Härför anlitas i stor utsträckning även andra tjänstemän inom

byrån. Dessa fullgöra sålunda vid sidan av sina egentliga åligganden revi­

sions-, inspektions- och instruktionsuppgifter. Oaktat denna anordning

har främst inspektionen av arbetslöshetskassornas lokalavdelningar, vilka

f. n. uppgå till ca 8 000, måst i betydande grad eftersättas. Rörande om­

fattningen av instruktionsverksamheten nämnes, att förutom redogörare

sysselsättas vid den lokala administrationen 10 000—15 000 uppbördsmän.

Den personalt örstärkning, som kan ifrågasättas för nu angivna ären­

den, är enligt utredningen främst beroende av vilka krav, som ur statens

synpunkter böra ställas på kontrollen över arbetslöshetskassornas verk­

samhet. Då denna fråga synes böra närmare prövas i samband med över-

synen av försäkringen, har utredningen i förevarande sammanhang an­

sett sig endast böra föreslå sådan förstärkning, som under alla förhållan­

den kan antagas bli behövlig. Utredningen har därvid i första hand funnit

en förbättrad löneställning böra ifrågakomma för sektionschefen. Den nu­

varande befattningen som förste byråinspektör i Ce 27 föreslås därför upp­

flyttad till Ce 29.

För inspektions- och revisionsverksamheten vid arbetslöshetskassornas

lokalavdelningar föreslår utredningen, att två befattningar som byråinspek­

tör i Ce 25 inrättas. För denna verksamhet räknar utredningen härjämte

med 2 amanuenser.

För de försäkringsteknisk-statistiska uppgifterna finnas f. n. en tjänst

som förste aktuarie i Ce 29 och en amanuenstjänst. Utredningen erin­

rar, att arbetsmarknadsstyrelsen tidigare hemställt att sektionen måtte

tillföras ytterligare personal med försäkringsmatematisk kompetens med

hänsyn till de oavlåtligt växande arbetsuppgifterna. Inom försäkrings-

byrån har förutom byråchefen endast förste aktuarien försäkringstek-

nisk utbildning. Detta har medfört, att byråchefen i betydande omfatt­

ning måst ägna tid åt de löpande ärendena av försäkringsmatematisk natur.

Utredningen anser det nödvändigt, att byråchefen i görlig mån befrias från

handläggningen av dylika ärenden för att kunna ägna erforderlig uppmärk­

samhet åt större principiella frågor rörande arbetslöshetsförsäkringen.

Också för att trygga den nödvändiga återväxten inom denna sektion anses

en dylik förstärkning vara nödvändig. Utredningen föreslår därför, att eu

befattning som förste aktuarie i Ce 27 inrättas å sektionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

35

Utredningsbgrån.

Utredningsbyråns arbete föreslås skola organiseras på tre sektioner, näm­

ligen en allmän sektion motsvarande sociala planläggningssektionen samt

eu teknisk planläggningssektion och eu statistiksektion motsvarande de nu­

varande sektionerna med samma namn. Utredningen förutsätter liksom be­

träffande övriga byråer, att någon skarp gräns icke skall uppehållas mellan

sektionerna. Särskilt allmänna och tekniska sektionernas arbete anses böra

intimt samordnas.

36

Till utredningsbyrån och speciellt allmänna sektionen bör i större ut­

sträckning än vad f. n. är fallet beträffande sociala planläggningssektionen

sammanföras det inom styrelsen i anledning av remisser eller eljest före­

kommande utredningsarbetet i arbetsmarknadsfrågor av allmän natur.

Intill dess ställning tagits till lokaliseringsutredningens förslag, förutsättes

den rådgivande verksamheten i lokaliseringsfrågor fortsätta som hittills.

Sociala planläggningssektionens personal utgöres av en byrådirektör i

Ce 31, en förste byråsekreterare i Ca 27 och 4 amanuenser. Utredningen

föreslår, att sektionen skall stå under byråchefens direkta ledning. Byrå­

direktör stjänsten föreslås därför utgå ur organisationen. Med hänsyn till

den berörda koncentrationen av utredningsarbetet till byrån anses å andra

sidan eu viss förstärkning av personalorganisationen i övrigt erforderlig.

Utredningens förslag härom upptar en förste byråsekreterare i Ce 27 i ut­

byte mot en amanuens. Denne befattningshavare skall främst ha till upp­

gift att under byråchefen handlägga remissärenden men även att svara för

planläggningen av åtgärder vid industrinedläggelser och större driftsin­

skränkningar.

I övrigt beräknar utredningen att å sektionen skall tjänstgöra nu till­

gänglig personal. Av denna beräknas förste byråsekreteraren i Ca 27 och

en amanuens huvudsakligen för utarbetande av prognoser och översikter

rörande utvecklingen på arbetsmarknaden, bl. a. för nationalbudgetdelega-

tionens räkning och till vägledning för lokaliseringspolitiken. Återstående

2 amanuenser böra utöva tillsynen över näringslivets investeringsfonder,

handha varselsystemet in. m.

Tekniska planläggningssektionens arbetsuppgifter omfatta bl. a. ärenden

rörande statsbidrag till detaljplanering av investeringsobjekt. Enligt beslut

vid 1951 års riksdag skall planeringsarbetet i fortsättningen i huvudsak

äga rum inom ramen för vederbörande myndigheters ordinarie anslag. Då

sektionens befattning med ifrågavarande ärenden härigenom kommer att

upphöra, föreslås eu härför beräknad assistenttjänst i Ce 19 av utredningen

till indragning.

I avbidan på resultatet av arbetsmarknadsstatistikkommitténs arbete

föreslås beträffande personalen inom statistiksektionen endast den änd­

ringen att från yrkesvägledningsbyrån överflyttas en amanuensbefattning

med aktuarieuppgifter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

Tekniska byrån.

Enligt utredningens förut redovisade förslag till byråindelning skola

arkivarbetsärendena i avvaktan på resultatet av styrelsens utredning be­

träffande dessa arbeten sammanföras med ärendena rörande allmän arbets-

löshetshjälp (kontantunderstöd till arbetslösa m. in.) till en sektion inom

tekniska byrån, som därjämte skall omfatta den nuvarande byggnads-

sektionen.

37

Antalet svenska arkivarbetare och musikerhjälpta har under åren 1948—

1950 uppgått till mellan 350 och 500 samt antalet utlänningar, som syssel­

satts i arkivarbete eller erhållit musikerhjälp, till omkring 400. Medan

arkivarbetsverksamheten har varit relativt konstant, har kontantunderstöds-

verksamheten liksom ärendena rörande hänvisning av arbetare till bered­

skapsarbeten under rådande arbetsmarknadsförhållanden minskat i om­

fattning. Till följd härav bär hl. a. en för ifrågavarande ärenden avsedd

byrådirektör stjänst i Ce 31 vid uppkommen vakans icke ansetts böra åter­

besättas. Tjänsten uppehälles f. n. medelst förordnande att bestrida göro-

mål, som ankomma på tjänsteman i 29 lönegraden. Utredningen förut­

sätter, att den föreslagna sektionen för ärenden rörande kontantunderstöd,

arkivarbeten in. m. skall stå under byråchefens direkta ledning. Byrådirek­

tör stjänsten liksom det nämnda förordnandet föreslås därför utgå ur orga­

nisationen. I stället beräknar utredningen 2 befattningar som förste byrå­

sekreterare i Ce 27, av vilka den ene bör svara för arkivarbetsärendena och

den andre för ärenden rörande kontantunderstöd m. m. Härjämte beräknar

utredningen 2 amanuenser eller byråsekreterare med huvudsaklig uppgift

att biträda vid handläggningen av arkivarbetsärendena. Utredningens för­

slag innebär, att den nuvarande organisationen ökas med 2 förste byråsek­

reterare i Ce 27 men minskas med en byrådirektör i Ce 31, en amanuens

och en assistent i Cg 19, den sistnämnde tillhörande krisorganisationen.

I fråga om den för ärenden angående beredskapsarbeten avsedda ingen-

jörspersonalen föreslås icke någon ändring. Härvid förutsätter utredningen,

att styrelsens byggande verksamhet erhåller sådan omfattning, att denna

personal hålles fullt sysselsatt. Vad angår byggnadssektionens övriga per­

sonal anser utredningen, att behovet av juridisk expertis i frågor, som angå

beredskapsarbeten, bör kunna tillgodoses av kanslibyråns jurister, varför

en för dessa frågor avsedd amanuensbefattning bör indragas.

Försvarsbyrån.

Utredningen har vid genomgången av försvarsbyråns arbetsuppgifter icke

funnit anledning ifrågasätta den nuvarande personalorganisationen. Emel­

lertid har utredningen ansett sig böra fästa uppmärksamheten på de om­

fattande register — företagsregister och uppskovsregister — som föras inom

byrån som hjälpmedel i arbetet. Företagsregistren utnyttjas i stor utsträck­

ning även av sociala planläggningssektionen. Uppläggningen av dessa

register anses lämpligen böra närmare utredas i samband med den under­

sökning av styrelsens arbetsmetoder, som statens organisationsnämnd

väntas komma att påbörja inom den närmaste tiden.

Kanslibyrån.

Av kanslibyråns olika arbetsuppgifter berör utredningen särskilt oin-

budsmannaärendena, av vilka de s. k. åtalsärendena utgöra den ojämförligt

största delen. Utredningen anför härom bl. a. följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

38

Antalet diarieförda dylika ärenden uppgick under åren 1948—1950 till resp. 4 222, 5 846 och 4 964. Åtalsärendena föranledas av bestämmelserna i 12 § lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete, enligt vilka förseelse mot lagen ej må åtalas av allmän åklagare, där den ej av tillsynsmyndigheten, d. v. s. arbetsmarknadsstyrelsen, anmäles till åtal. I propositionen nr 324 till 1943 års riksdag anfördes härom (s. 54), att åtal med hänsyn till lagens extraordinära karaktär icke torde böra tillgripas i fall, då andra åtgärder befinnas vara mera ägnade att befordra effektiviteten av lagens tillämpning. Efter bedömande av omständigheterna i det enskilda fallet underlåter , arbetsmarknadsstyrelsen i enlighet härmed i stor utsträckning att anmäla förseelse till åtal och nöjer sig med en erinran till den felande. Samtliga förseelser anmälas emellertid till styrelsen, där prövningen av frågan huru­ vida åtal skall anställas äger rum. Beslutanderätten i dessa frågor ankom­ mer på kanslibyråchefen.

Med hänsyn till den betydande organisation som f. n. måste uppehållas för prövning av åtalsärendena anser utredningen, att en minskning av antalet ärenden som prövas centralt vore önskvärd. Enda möjligheten här­ till torde med nuvarande byggnadsreglering vara, att avgörandet i mera bagatellartade ärenden överlämnas till länsarbetsnämnderna. Vikten av en enhetlig rättstillämpning och den omständigheten att nämnderna icke äro försedda med juridiskt utbildad personal tala dock emot en dylik uppdel­ ning av åtalsärendena. Utredningen har vid bedömande av personalorganisa­ tionen icke ansett sig kunna utgå från annan grund än den nu gällande men förutsätter, att möjligheterna att minska antalet centralt behandlade åtalsärenden uppmärksammas i samband med eventuella ändringar beträf­ fande byggnadsregleringens utformning.

I fråga om kanslibyråns organisation uppställer utredningen som ett all­ mänt önskemål att byråchefens befattning med åtalsärendena minskas till förmån för hans övriga uppgifter. För ett verk som arbetsmarknadssty­ relsen med många underlydande organ och mycket skiftande verksamhet är behovet av juridisk och administrativ expertis särskilt framträdande. Detta behov bör i första hand fyllas av kanslibyråchefen.

Av denna anledning föreslår utredningen, att en omorganisation före­ tages beträffande byråns högre befattningar. Personalsektionen förestås nu av en byrådirektör, medan å juridisk-administrativa sektionen finnas 2 förste byråsekreterartjänster i 29 lönegraden. Enligt utredningens förslag skall sistnämnda sektion förestås av en byrådirektör och personalsektionen i stället av en tjänsteman i 29 lönegraden.

Byrådirektör stjänsten å juridisk-administrativa sektionen skall enligt förslaget inrättas i stället för den för styrelsens ordinarie ombudsmanna- ärenden beräknade befattningen som förste byråsekreterare i Ca 29. Byrå­ direktören bör intaga ställningen som styrelsens ombudsman med huvud­ saklig uppgift att svara för samtliga ombudsmannaärenden, inklusive åtals­ ärendena, så länge byggnadsregleringen varar. Även om sannolikheten talar därför, är det enligt utredningen osäkert huruvida behov av en ombuds­ man i 31 lönegraden kommer att föreligga, om byggnadsregleringen

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

39

skulle upphöra eller ersättas med en reglering i annan form. Med hän­

syn härtill föreslås att byrådirektörstjänsten tills vidare inrättas som extra

ordinarie, varvid den nämnda förste byråsekreterarbefattningen i Ca 29 bör

föras på övergångsstat.

För åtalsärendena räknar utredningen i övrigt med en förste byråsekre­

terare i Ce 29, 2 förste byråsekreterare i Ce 27 samt 3 amanuenser, vilket i

förhållande till det antal jurister, som tidigare beräknats för dessa ären­

den, innebär en minskning med 2 amanuenser. Utredningen förutsätter

därjämte, att den förstnämnda befattningen skall kunna utnyttjas för även

andra uppgifter inom sektionen. Samtliga nu ifrågavarande tjänster anses

böra beräknas inom krisorganisationen.

Enligt utredningens förslag skola ärenden angående länsarbetsnämnder­

nas lokaler och omkostnadsanslag avskiljas från sektionen för att hand­

läggas å kameralbyrån tillsammans med dylika ärenden berörande styrelsen.

I samband därmed föreslås, att en för ifrågavarande uppgifter avsedd förste

byråsekreterarbefattning i Ca 27 överflyttas till kameralbyrån.

Vidare föreslår utredningen, att redaktörsbefattningen, vilken f. n. är

förenad med ett arvode av högst It 868 kronor, omändras till en heltids­

tjänst i Ce 27 på grund av väntade ökade uppgifter i samband med ut­

givande av en särskild tidning för arbetsmarknadsfrågor. För styrelsens

planer beträffande tidningen har utredningen lämnat i huvudsak följande

redogörelse.

Redan i 1947 års riksdagsbeslut angående arbetsmarknadsstyrelsen för­

utsattes, att riksvakanslistan och nyheter från arbetsmarknaden, vilka

senare publiceras i Sociala Meddelanden, skulle sammanföras till en sär­

skild tidning, som skulle utgivas varje vecka av arbetsmarknadsstyrelsen.

På grund av tryckeriernas bristande kapacitet torde det vara synnerligen

svårt att regelbundet varje vecka få fram en tidning, om denna skulle fram­

ställas på kortare tid än den nuvarande riksvakanslistan. Därtill kommer,

att ett system med utsändande av lediga platser blott en gång i veckan icke

är tillfredsställande, enär riksvakanslistans uppgifter genom de många för­

ändringar som äga rum mycket snabbt förlora sin aktualitet och mot slutet

av löpande vecka bruka utvisa betydande avvikelser från det faktiska läget

beträffande lediga platser. På grund härav har styrelsen upptagit tanken

att utsända riksvakanslistan med användande av ett system, som innebär,

att listan hålles verkligt aktuell och återspeglar läget dag för dag i fråga

om lediga platser. Därigenom skulle besparingar kunna göras och ökad

säkerhet vinnas. Ett dylikt system förutsätter, att snabbförbindelser kunna

ordnas mellan styrelsen och samtliga länsarbetsnämnder och vice versa

samt helst även mellan länsarbetsnämnderna inbördes.

Efter att ha undersökt olika möjligheter bar styrelsen stannat för ett

system med telexanläggning. Denna skulle i första hand användas för att

hålla riksvakanslistan aktuell, varvid förfarandet skulle bli i huvudsak

följande.

Varje lördag utsänder styrelsen en stencilerad riksvakanslista per post

till samtliga arbetsförmedlingsorgan. Påföljande måndag förmiddag in­

rapportera länsarbetsnämnderna per telex under lördagen och måndag

morgon nyanmälda lediga platser jämte förekommande avrapporteringar.

Dessa meddelanden sammanställas omedelbart å styrelsens arbetsförmed-

Kungl. May.ts proposition nr 127.

lingsbyrå och utsändas måndag förmiddag samtidigt till länsarbetsnämn­

derna per telex.

Tisdag—fredag upprepas förfarandet med inrapportering till styrelsen

och utsändning till nämnderna, vilka efter varje sändning omedelbart upp­

rätta en duplicerad ändringslista, som utsändes till samtliga avdelnings­

kontor och expeditioner men däremot icke till ombuden. Dessa senare böra

alltså endast erhålla de fullständiga vakanslistorna och få i övrigt, när så

blir erforderligt, söka kontakt med sitt kretskontor.

Även i andra sammanhang kan telex med största fördel komma till an­

vändning. I stället för kortare rundskrivelser och cirkulär till länsarbets­

nämnderna kan telex utnyttjas liksom vid snabbutredningar där uppgifter

nu måste begäras per telefon av samtliga nämnder. Även för meddelanden

av olika slag till enskilda nämnder kan telex självfallet användas i stället

för telefon, under förutsättning att muntliga resonemang äro obehövliga.

Även nämnderna skulle få stor nytta av telex för sändande av meddelanden

sinsemellan i arbetsförmedlings- och andra ärenden.

Kostnaderna för telexanläggningen har styrelsen beräknat till 110 000

kronor, varav 85 000 kronor anses böra belasta styrelsen. Denna kostnad

beräknas i huvudsak uppvägas av inbesparade utgifter för telefonsamtal

och riksvakanslistan, vilka utgifter uppskattats till ca 72 500 kronor.

Då styrelsen förutsätter, att riksvakanslistan skal! utsändas genom telex,

kommer den avsedda tidningen, vars namn tills vidare bör hållas öppet,

icke — annat än i undantagsfall — att behöva belastas med direkta upp­

gifter om lediga platser. Självfallet skall den innehålla fortlöpande upp­

lysningar om arbetsmarknadsläget, d. v. s. om behovet av och tillgången på

arbetskraft i anslutning till länsarbetsnämndernas halvmånadsrapporter,

varav följer att den bör utgivas med två nummer per månad. I övrigt skall

gälla, att tidskriften skall vara ett officiellt språkrör för arbetsmarknads­

frågor. Tidskriften är överhuvudtaget avsedd att redigeras så, att dess

innehåll kan intressera var och en, som vill följa utvecklingen på arbets­

marknaden. I tidningen bör också ingå det material, som styrelsen nu

publicerar i Sociala Meddelanden.

Tidskriften är avsedd att spridas i första hand bland verkets egna tjänste­

män, till dagspressen och vissa intresseorganisationer men också genom

prenumeration bland allmänheten.

I anslutning till att styrelsen får ett eget tidskriftsorgan bör styrelsen

också —- liksom andra verk — utgiva sina tjänstemeddelanden för internt

bruk i form av tryckt cirkulärsamling.

Kostnaderna för tidningen har styrelsen för nästa budgetår beräknat

till 32 500 kronor. Kostnaderna beräknas emellertid till stor del uppvägas

av bortfallande utgifter för tryck i Sociala Meddelanden.

De föreliggande planerna beträffande telexanläggningen och utgivandet

av en särskild tidning synas utredningen otvivelaktigt ägnade att medföra

en effektivisering av förmedlingsarbetet och att sprida kännedom om be­

tydelsefulla frågor rörande arbetsmarknaden. Då därjämte kostnadsök­

ningen, på grund av möjliga besparingar i andra avseenden, torde bli av

förhållandevis ringa storlek, tillstyrker utredningen, att styrelsen anvisas

medel för ändamålet.

Beträffande sektionens personal i övrigt föreslår utredningen indrag­

ning av en assistenttjänst i Cg 19.

Såvitt utredningen kunnat bedöma är behovet av en byrådirektörstjänst

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

41

å personalsektionen betydligt mindre framträdande än i fråga om den

juridisk-administrativa sektionen. Utredningen anför, att byrådirektören

visserligen tillagts en viss beslutanderätt i personalärenden men att tjänsten

i huvudsak synes ha erhållit karaktären av ren föredragandetjänst. Den

bör därför utbytas mot en befattning som förste byråsekreterare i Ca 29.

Utredningen förutsätter därvid, att den sistnämnda tjänsten hålles vakant,

så länge den nuvarande innehavaren av byrådirektörstjänsten, vilken bör

föras på övergångsstat, kvarstår i tjänst.

Vid arbetsmarknadsstyrelsens tillkomst inrättades för handläggning av

personalärenden under sektionschefen två befattningar som förste byrå­

sekreterare i Ce 27, av vilka den ene avsågs för ärenden rörande länsarbets­

nämndernas personal och den andre för styrelsens personalärenden. En av

dessa tjänster har sedermera överförts till försäkringsbyrån. Då två

tjänster i Ce 27 fortfarande böra finnas för personalärendena, föreslår ut­

redningen, att en amanuenstjänst utbytes mot en förste byråsekreterarbe­

fattning i Ce 27.

Utöver nuvarande tjänster upptar utredningens förslag härjämte en förste

byråsekreterare i Ca 27 och en assistent i Ce 22, vilka föreslagits skola över­

flyttas från arbetsförmedlingsbyrån i samband med att utbildningsverk­

samheten för den offentliga arbetsförmedlingens personal överföres till

kanslibyrån.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Kameralbi] rån.

Utredningen bär anfört, att vid 1950 års riksdag beslut fattades om in­

dragning av ett antal tjänster, vilka styrelsen vid en översyn av kameral­

byråns organisation funnit sig kunna undvara. Å andra sidan ansågos de

förslag, som styrelsen samtidigt framlagt till förstärkning av kameral- och

revisionssektionerna, icke böra prövas i nämnda sammanhang med hänsyn

till bl. a. utredningens ifrågavarande granskning. Enligt utredningen torde

det f. n. icke vara möjligt att ytterligare minska personalen beträffande de

båda sistnämnda sektionerna, varför utredningen i denna del begränsat sig

till att behandla den av styrelsen föreslagna personalförstärkningen för sek­

tionerna. Vad intendentursektionen angår bar utredningen funnit det möj­

ligt att minska sektionens personal, om förrådsrörelsen begränsas till den

omfattning, som utredningen föreslagit (se s. 87).

Den förstärkning, som styrelsen föreslagit för kamerala sektionen, avser

utbyte av ett förordnande att bestrida göroinål, som eljest ankomma på

tjänsteman i 27 lönegraden, mot en ordinarie befattning som biträdande

kamrerare i samma lönegrad, inrättande av en revisor stjänst i Ca 24 i stället

för en bokhållartjänst i Ca 21 ävensom ändrad lönegradsplacering för en

kontorsskrivare från Cg 17 till Ce 19 samt för kassören från Ce 18 till Ca 19.

Förordnandet i 27 lönegraden, vilket inrättades år 1949 med hänsyn till

att en förstärkning av den kamerala organisationen då befanns oundgäng­

ligen erforderlig, anser utredningen fortfarande behövligt. Utredningen är

42

emellertid icke övertygad om att behovet är att anse som permanent och kan därför icke tillstyrka inrättande av en tjänst som biträdande kamrer.

Den tidigare genomförda indragningen av tjänster förutsatte i viss ut­ sträckning eu omdisponering av arbetsuppgifterna på sektionens olika be­ fattningshavare. Sålunda ankommer det nu på bokhållaren bl. a. att över­ vaka all dispositionsbokföring och anslagskontroll samt pröva ifrågasatta utgifter berörande styrelsens omkostnadsanslag, medan kontorsskrivaren övertagit bokhållarens tidigare uppgifter beträffande det egentliga bok- föringsarbetet. Med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter, som nu ankomma på nämnda befattningshavare, tillstyrker utredningen att bok- hållartjänsten omändras till revisorstjänst i Ca 24 och att kontorsskrivar- befattningen placeras i Ce 19.

Den ifrågasatta löneförbättringen för kassören bör enligt utredningens mening prövas i ett större sammanhang.

Beträffande revisionssektioncn har styrelsen föreslagit, att en för sek­ tionschef sposten avsedd tjänst som förste revisor i Ca 27 omändras till en befattning för revisionskommissarie i Ca 29 samt att en till krisorganisa­ tionen hörande revisorstjänst i Cg 24 överföres till normalorganisationen och uppföres på ordinarie stat, varigenom sektionen skulle komma att dis­ ponera två ordinarie revisor stjänster i sistnämnda lönegrad. Förslagen har styrelsen motiverat med behovet av att successivt utveckla sektionens granskning och systematiska utredningar beträffande de lokala organens förvaltning.

Utredningen har icke ansett sig höra pröva förslaget om uppflyttning i lönegrad av förste revisorn, då denna fråga synes böra hänskjutas till 1949 års tjänsteförteckningskommitté. Frågan om överförande av revisor stjänsten i Cg 24 till normalorganisationen anser utredningen böra anstå tills vidare med hänsyn dels till att i sektionens åligganden ännu ingå kontrollupp­ gifter av kriskaraktär och dels till den minskning av kameralärendena, som inträffat genom beredskapsarbetenas minskade omfattning.

Vad intendentursektionen angår föreslår utredningen, att personalorga­ nisationen minskas med en byråingenjör i Ce 27 (vakant), en förrådskon- trollör i Ce 22 och en ingenjör i Ce 21. Genom indragningen av förrådskon- trollörstjänsten förutsättas vissa uppgifter innefattande bl. a. materielbok- föring och slitagedebitering komma att överföras till materialförvaltaren i Ce 19, som därjämte skall svara för styrelsens kansliförråd in. m. Tjänsten föreslås därför uppflyttad till assistenttjänst i Ce 22.

Som förut berörts förutsättes härjämte, att en förste byråsekreterare i Ca 27, som handlägger ärenden rörande styrelsens och länsarbetsnämnder­ nas lokaler och omkostnadsanslag, flyttas från kanslibyrån till intendentur­ sektionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Byggnadstillståndsbyrån.

Med undantag för biträdespersonalen upptar byggnadstillståndsbyråns organisation 22 tjänster. Av dessa äro 6 befattningar vakanta, nämligen

43

2 ingenjör stjänster i Ce 27 resp. Ce 23 samt 4 amanuensbefattningar. Ifråga­

varande tjänster har utredningen i första hand föreslagit till indragning.

Vidare framhåller utredningen, att det under utredningsarbetets gång har

framkommit möjlighet att indraga även en byrådirektör stjänst i Ce 31 och

en föredragandetjänst i Cg 31, den senare dock under förutsättning att den

vakanta ingenjörstjänsten i Ce 27 återbesättes. I fråga om byrådirektören

anges denna möjlighet främst ha sin grund däri, att tjänsten, som f. n. uppe­

hälles av en länsarbetsdirektör under innehavarens ledighet för annan verk­

samhet, under senare år i stor utsträckning utnyttjats för speciella utred­

ningsuppgifter, vilka numera i huvudsak bortfallit.

Bitrudespersonal m. m.

Nuvarande organisation för biträdespcrsonal upptar 9 kansliskrivare, 10

kontorister, 40 kanslibiträden och 116 biträden i reglerad befordringsgång

(= summa 175). Av dessa redovisas 3 kontorister, 14 kanslibiträden och

22 biträden inom krisorganisationen.

I samband med utredningsarbetet har en omprövning av biträdesbehovet

verkställts av styrelsen, varvid antalet tjänster kunnat minskas. Styrelsens

förslag, vilket'utredningen för sin del tillstyrker, upptar 11 kansliskrivare,

11 kontorister, 39 kanslibiträden och 96 biträden i reglerad befordringsgång

(— summa 157). Härav ha två kontorister, 8 kanslibiträden och 14 biträden

beräknats inom krisorganisationen. I jämförelse med nuvarande organisa­

tion innebär förslaget å ena sidan en ökning med 2 kansliskrivare och en

kontorist samt å andra sidan minskning med ett kanslibiträde och 20 biträ­

den i reglerad befordringsgång.

Av de föreslagna två kansli skrivarna är en avsedd för försäkringsbyrån

och en för kanslibyrån. Försäkringsbyrån saknar f. n. kansliskrivare, vilket

enligt styrelsen visat sig menligt för kansliarbetets rationella bedrivande.

Den för kanslibyrån upptagna kansliskrivaren skall förestå generaldirek­

törens och överdirektörens gemensamma kansli. Den föreslagna konto­

risten skall tjänstgöra som föreståndare för en för byråerna avsedd gemen­

sam skrivcentral, omfattande 14 av de förut nämnda biträdena.

De nya tjänsterna föreslås skola i avbidan på biträdesutrcdningens

granskning av styrelsen upptagas som extra ordinarie.

Expeditionsvaktpersonalen består av en förste expeditionsvakt samt 13

expeditionsvakter, varav 3 redovisas inom krisorganisationen.

Antalet expeditionsvakter minskas enligt utredningens förslag med en.

Av återstående tjänster redovisas en inom krisorganisationen.

Förrådspersonalen består av en förrådsvaktmästare, två hantverkare och

två expeditionsvakter. Förrådsvaktmästaren tillhör krisorganisationen. Av

denna personal anses en expeditionsvakt kunna inbesparas. Den andre

expeditionsvakten bör benämnas förrådsman. Förrådspersonalen skulle

alltså komma att omfatta 4 tjänster, vilka samtliga redovisas inom normal-

organisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Härjämte räknar utredningen med en å försvarsbyrån nu befintlig

arvodesbefattning för en pensionerad underofficer.

Sammanfattning.

Arbetsmarknadsstyrelsens organisation vid ingången av budgetåret 1951/

52 upptog enligt utredningen sammanlagt 390 befattningar, varav 297 till­

hörande den permanenta organisationen och 93 krisorganisationen. Enligt

utredningens förslag skulle antalet befattningar utgöra 345, varav 282 inom

den permanenta organisationen och 63 inom krisorganisationen.

Yttranden.

Vissa allmänna synpunkter.

Enligt statskontorets mening hade det varit önskvärt, att även resultatet

av organisationsnämndens undersökningar hade förelegat, innan den före­

slagna omorganisationen genomföres. Överrevisorerna vid arbetsmarknads­

styrelsen ha givit uttryck åt en liknande uppfattning. Då det därjämte

synes överrevisorerna som om ett genomförande av utredningsförslaget i

dess helhet knappast torde komma att medföra vare sig någon mera väsent­

lig förenkling av arbetsmarknadsstyrelsens organisation eller besparingar

av den storleksordning, som utredningen angivit, ifrågasätta överrevisorerna,

om icke utredningens förslag borde bli föremål för överarbetning innan

detsamma slutligt prövas.

Landsorganisationen har uttryckt sin förväntan, att den föreslagna ned­

skärningen av organisationen icke minskar eller kommer att minska arbets­

marknadsstyrelsens möjligheter att fullfölja sina för arbetstagarna viktiga

uppgifter.

Arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsområde.

Arbetsförmedlingsutredningens förslag att pensionsstyrelsens yrkes-

utbildande verksamhet med avseende å partiellt arbetsföra

successivt överföres till arbetsmarknadsstyrelsen med början den 1 juli

1952 tillstyrkes av arbetsmarknadsstyrelsen. Pensions styr elsen, som tidigare

i olika sammanhang redovisat sin uppfattning i denna fråga, understryker

ånyo, att en sådan överflyttning skulle komma att få vittgående och under­

stundom skadliga verkningar för den del av styrelsens verksamhet, som

omfattar invaliditetsbedömningen. Mellan invaliditetsprövningen och den

verksamhet, som syftar till att häva invaliditet och arbetsoförmåga, måste

förefinnas en intim samordning — understundom så intim, att stånd-

punktstagandet i invaliditetsfrågan blir direkt avhängigt av det sätt, på

vilket arbetsfrågan löses. Ur administrativ och praktisk synpunkt skulle

det vara olämpligt, därest frågan om beredande av exempelvis yrkesutbild­

ning komme att bli beroende av en annan myndighets ställningstagande,

45

än den som beslutar angående invaliditeten. Pensionsstyrelsen fäster även

uppmärksamheten vid att bibehållandet hos styrelsen av den yrkesutbil-

dande verksamheten medför, att denna alltjämt får en förankring hos de

lokala folkpensioneringsorganen, vilkas i allmänhet goda kännedom om de

partiellt arbetsföras personliga miljö, stora förtrogenhet med arbetsförhål­

landena m. m. kan komma verksamheten till godo.

Arbetsmarknadsstyrelsen delar utredningens mening, att styrelsen bör

vara utrustad på sådant sätt, att den kan bedriva beredskapsarbeten

i egen regi. Styrelsen framhåller, att det är en självklar förutsättning,

att beredskapsarbeten icke skola anordnas och bedrivas så, att lokal arbets­

löshet genom dem konserveras. Denna fråga har ägnats stor uppmärk­

samhet från arbetsmarknadsorganens sida. Vid varje tidpunkt ha möjlig­

heterna väl tillvaratagits att överföra ifrågavarande arbetskraft till arbeten

i öppna marknaden. Läget på arbetsmarknaden kan emellertid snabbt för­

ändras och göra extra åtgärder för att trygga sysselsättningen erforderliga.

Med hänsyn härtill anser styrelsen det nödvändigt, att centralorganet för

arbetslöshetsfrågor har tillgång till en byggnadsorganisation, som är så

uppbyggd, att den snabbt och effektivt kan ingripa i en arbetslöshetssitua­

tion. Styrelsen delar även utredningens mening, att det bör eftersträvas

att styrelsens byggnadsorganisation är fullt sysselsatt, varvid även andra

byggande uppgifter än den av utredningen berörda verksamheten beträf­

fande utförandet av vatten- och avloppsföretag för kommunernas räkning

kunna tillföras styrelsen.

Vid styrelsens behandling av ifrågavarande spörsmå.1 har avvikande

mening anmälts av eu av styrelsens ledamöter och tre byråchefer, vilka an­

sett att de statliga beredskapsarbetena böra avskaffas såsom hjälpform i

den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid arbetslöshet. Här­

för talar lijälpformens obetydliga omfattning, den omständigheten att den

numera i avsevärd omfattning ersatts med beviljande av byggnadstillstånd

samt dess mindre önskvärda biverkningar då arbetsobjektet är beläget i en

trakt där arbetslöshet ej föreligger. Slopandet av denna hjälpform skulle

gynna den för statsverket mera ekonomiska hjälpformen statskommunala

beredskapsarbeten. Möjligheterna att bekämpa en eventuell arbetslöshets­

kris genom anordnande av beredskapsarbeten synas numera inom flertalet

yrkesområden starkt begränsade. Även om tvekan skulle råda om lämp­

ligheten att avskaffa de statliga beredskapsarbetena bör arbetsmarknads­

styrelsens byggande verksamhet överföras till väg- och vattenbyggnads­

verket, som efter sin utveckling under de senaste åren bör kunna övertaga

densamma.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bör arbetsmarknadsstyrelsen

liksom hittills vara utrustad för att kunna bedriva arbeten i egen regi. Då

man bör räkna med alt sådana situationer kunna uppkomma, att en rela­

tivt omfattande byggnadsverksamhet snabbt kan behöva igångsättas och

bedrivas av arbetsmarknadsstyrelsen, bör den permanenta organisationen

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

46

för dessa uppgifter icke vara för liten. Emellertid är det av vikt att per­ sonalen har god sysselsättning även när beredskapsarbeten icke äro igång. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser, att arbetsmarknadsstyrelsen bör oberoende av prövningen av vatten- och avloppssakkunnigas förslag be­ redas möjlighet att på samma sätt som väg- och vattenbyggnadsverket ut­ föra vatten- och avloppsföretag åt kommuner. Innan den framtida utform­ ningen av vatten- och avloppsorganisationen är klar, anses det dock icke nödvändigt eller lämpligt, att arbetsmarknadsstyrelsen helt skulle övertaga väg- och vattenbyggnadsverkets ifrågavarande verksamhet. Härutöver synes böra övervägas om icke arbetsmarknadsstyrelsen borde ha möjlighet att utföra ordinära vägföretag, varvid bl. a. syftas på möjligheten för arbets­ marknadsstyrelsen att i öppna marknaden fullfölja nedlagda beredskaps- företag.

Överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätta lämpligheten av att arbetsmarknadsstyrelsen övertager byggande uppgifter beträffande vatten- och avloppsföretag från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, då en relativt omfattande organisation för sådan anläggningsverksamhet redan uppbyggts inom denna styrelse.

Statskontoret erinrar, att ämbetsverket redan i samband med arbets­ marknadsstyrelsens inrättande för sin del icke kunde tillstyrka att det cen­ trala arbetsmarknadsorganet försågs med byggande avdelning och förråd.

Mot bakgrunden av den erfarenhet som hittills vunnits bör organisations- nämnden vid sin blivande undersökning ägna hithörande spörsmål särskild uppmärksamhet.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund (CST) och arbetsmark­ nadst jänstemännens riksförening (ATR) ansluta sig till arbetsförmedlings- utredningens uppfattning att arbetsmarknadsstyrelsen bör tillföras en ordi­ narie byggande verksamhet och då i första hand vatten- och avlopps- byggande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

Byråindelningen.

Mot förslaget om arbetsmarknadsstyrelsens uppdelning i en perma­ nent del och en krisdel riktar arbetsmarknadsstyrelsen i princip icke någon invändning. Enligt styrelsen finnas dock skäl för att hänföra vissa befattningshavare avsedda för den föreslagna utlänningssektionens prakti­ kantverksamhet till normalorganisationen. CST och ATR anse, att samt­ liga befattningshavare för utlänningsfrågorna böra hänföras till den per­ manenta delen. Statskontoret ifrågasätter, huruvida tillräcklig anledning längre föreligger att i anslagshänseende räkna med en permanent del och en krisdel. Överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen förorda, att för- svarsbyrån överföres till krisorganisationen.

Beträffande den föreslagna indelningen av arbetsmarknadssty­ relsen i tio byråer framhåller styrelsen, att förslaget står helt i över­ ensstämmelse med det av styrelsens ledning för utredningen framlagda för­

47

slaget. I anslutning härtill anför styrelsen, att det torde finnas få centrala

ämbetsverk med så vitt skilda arbetsuppgifter inom sitt ämbetsområde

som arbetsmarknadsstyrelsen. Härtill kommer att styrelsen har omfattande

lokalförvaltningar sig underställda, vilka även ha mycket differentierade

arbetsuppgifter.

Den ledamot av styrelsen och de tre byråchefer, vilka reserverat sig mot

bibehållandet av de statliga beredskapsarbetena som hjälpform, ha även

anmält avvikande mening i fråga om den föreslagna byråindelningen. Leda­

moten och två av byråcheferna ha sålunda föreslagit, att tekniska byråns

byggande verksamhet nedlägges och att till en byrå benämnd sociala byrån

sammanföras arbetsvårdsärenden, ärenden rörande allmän arbetslöshets-

hjälp, arkivarbete och musikerhjälp samt ärenden rörande beviljande och

central kontroll av beredskapsarbeten. Den tredje byråchefen har under

hänvisning till att flera förslag, som kunna påverka omfattningen av sty­

relsens arbetsuppgifter och deras fördelning på byråerna, f. n. äro under

utarbetande eller vänta på att realiseras avstyrkt, att den föreslagna byrå­

indelningen genomföres.

I betraktande av det stora antalet byråer framstår det enligt statskonto­

rets mening såsom särskilt angeläget, att nya byråer icke anordnas, innan

det blivit till fullo klarlagt, att alla organisatoriska åtgärder vidtagits, som

kunna nedbringa organisationens omfattning. Statens lönenämnd ifråga­

sätter, huruvida en så långt driven uppdelning på byråer, som den utred­

ningen föreslagit, numera är motiverad. Vad särskilt angår försvarsbyrån

erinrar nämnden, att den redan vid arbetsmarknadsstyrelsens inrättande

framhöll, att det syntes kunna övervägas att ersätta denna byrå med en

särskild sektion, ingående i någon av övriga byråer. Såsom exempel på

organisationsenheter, där chefernas inplacering i löneskalan för byråchefer

med hänsyn till arbetsuppgifter och personaluppsättning synes tveksam,

nämnes förutom försvarsbyrån yrkesvägledningsbyrån, arbetsvårdsbyrån

och tekniska byrån. Beträffande kansli- och kameralbyråerna har löne-

nämnden icke blivit övertygad om att en sammanslagning av byråerna

icke skulle kunna komma till stånd. I anslutning härtill föreslår nämnden,

att det vid den fortsatta prövningen av utredningsförslaget närmare över-

väges, huruvida icke en minskning av antalet organisationsenheter skulle

kunna åstadkommas. Pensionsstyrelsen tillstyrker inrättandet av en sär­

skild arbetsvårdsbyrå, om en överflyttning av styrelsens yrkesutbildande

verksamhet till arbetsmarknadsstyrelsen anses böra äga rum. Enligt över-

revisorernas mening synes det synnerligen önskvärt och påkallat, att

arbetsmarknadsstyrelsens uppgifter beträffande arbetsvärd, allmän arbets-

löshetshjälp, musikerhjälp samt arkivarbets- och omskolningsverksamhet

sammanföras till en byrå under benämningen social- och arbetsvårdsbyrån.

överrevisorerna kunna icke förorda inrättandet av den särskilda utred-

ningsbyrån. Som motivering härför framhålles att, därest lokaliseringsut-

rcdningcns förslag om inrättande av ett särskilt lokaliseringsorgan skulle

realiseras, torde detta organ komma alt ombesörja de mera omfattande ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

48

redningarna i hithörande frågor. Om åter detta organ icke skulle komma

till stånd, synes arbetsmarknadsstyrelsen vid behov av dylika mera omfat­

tande utredningar, som icke helt kunna utföras av den nuvarande sociala

planläggningssektionen, böra anlita redan befintliga expertorgan. Med hän­

syn till att tekniska byråns arbetsuppgifter, enligt vad överrevisorerna

erfarit, sedan lång tid tillbaka varit förhållandevis begränsade, skulle det

vara till fördel, om sociala planläggningssektionen knötes till tekniska

byrån, varigenom den tekniska personalen skulle kunna anlitas för utred­

ningar inom den sociala planläggningssektionens område. Enligt över-

revisorernas uppfattning bör försvarsbyrån i rådande världspolitiska läge

kvarstå som självständig byrå. Vad angår kansli- och kameralbyråerna

framhåller överrevisorerna, att frågan om en sammanslagning av de båda

byråerna är avhängig av ett flertal omständigheter, bl. a. av i vilken ut­

sträckning arbetsmarknadsstyrelsens lokala organ tilläggas befogenheter

att själva fatta administrativa och kamerala avgöranden, över revisorer na

ifrågasätta, om icke länsarbetsnämnderna i detta avseende nu böra givas en

något självständigare ställning, varigenom vissa personalbesparingar inom

styrelsen sannolikt skulle kunna göras. Enligt överrevisorernas mening bör

även arbetsmarknadsstyrelsens interna revision kunna avvecklas och där­

med sammanhängande frågor överföras till riksräkenskapsverket. Reviso­

rerna erinra i detta sammanhang, att det vid inrättandet av arbetsmark­

nadsstyrelsen förutsattes, att styrelsens revision skulle omhänderha den

kamerala granskningen av de underlydande organens verksamhet, medan

den kontinuerliga sakliga granskningen av bl. a. dessa organs förvaltning

och räkenskaper skulle ombesörjas av överrevisorerna. Sedermera har

även statens sakrevision tillagts befogenhet att verkställa sakrevisionella

.undersökningar inom detta område. Någon ytterligare granskning i sak-

revisionellt avseende synes icke påkallad. Liksom utredningen anse emel­

lertid överrevisorerna, att frågan om en sammanslagning av kansli- och

kameralbyråerna bör upptagas till prövning först sedan kanslibyråns

arbetsuppgifter i fråga om åtalsärendena upphört eller minskat väsentligt.

Riksräkenskapsverket anser, att en indragning av styrelsens kamerala

revision icke f. n. är lämplig. Behovet av fortlöpande och effektiv kontroll

över de lokala organens medelsförvaltning bör tills vidare såsom hitintills

tillgodoses genom att den kamerala granskningen i första hand verkställes

på arbetsmarknadsstyrelsen inom dess revisionssektion.

Med anledning av utredningens uttalande att försvarsbyrån tills vidare

bör bestå som särskild byrå framhålla OST och ATR, att det med hänsyn

till personalen är synnerligen angeläget, att definitivt besked lämnas om

byråns ställning i styrelsens organisation.

Personalorganisationen.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att styrelsen vid sin tillkomst den 1

januari 1948 hade sammanlagt 462 anställda. Detta antal har undan för

undan reducerats. Den 1 juli 1948 utgjorde antalet befattningshavare i

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

49

tjänst 437, varav 161 tillhörde krisorganisationen, den 1 juli 1950 var an­

talet 382, varav 96 å krisorganisationen, och den 1 juli 1951 voro 360 i

tjänst, varav 85 å krisorganisationen. Antalet i styrelsens nuvarande orga­

nisation ingående befattningar har av utredningen angivits till 390 men

bör vara 38a. Skillnaden mellan detta antal och antalet befattningshavare

i tjänst den 1 juli 1951 (360) beror på att ca 25 befattningar kunnat vakant-

sättas. Med hänsyn till att styrelsens arbetsuppgifter till sin omfattning

och även till sin art variera från tid till annan är det nödvändigt att styrel­

sens personalorganisation är elastisk. Styrelsen måste äga möjlighet att i

mån av behov anställa extra personal. Den av utredningen beräknade per­

sonalorganisationen blir — även med de ändringar styrelsen funnit på­

kallade — en minimiorganisation.

Med hänsyn till att behov av överingenjören funnits över fyra år

och då man icke kan överblicka huru länge det kommer att förefinnas, är

det enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning icke rimligt att befatt­

ningen bibehålies endast som arvodestjänst. Den bör därför hänföras till

lönegrad med beteckning Cp. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller,

att överingenjören innehar förordnande å tjänst i Cp 13 hos denna styrelse,

vilket utgår den 1 juli 1955. Styrelsen ifrågasätter om icke behovet av över­

ingen jörstjänsten är att anse som permanent, och att den därför bör upp­

tagas på arbetsmarknadsstyrelsens personalstat. Svenska väg- och vatten-

i}lJ99ares riksförbund föreslår, alt överingenjörsbefattningen omändras till

tjänst i Cp 16.

I fråga om byråcheferna föreslår arbetsmarknadsstyrelsen liksom

CST och ATR, att samtliga byråchef stjänster upptagas på ordinarie stat.

Innehavaren av tjänsten som chef för den nuvarande sociala byrån, vilken

tjänst utredningen föreslagit skola föras på övergångsstat, kan enligt

arbetsmarknadsstyrelsen icke lämpligen förordnas att uppehålla tjänst i

lägre lönegrad. Befattningshavaren i fråga, vilken under 1955 uppnår pen-

sioneringsperiodens övre gräns, bör tills vidare ställas till styrelsens för­

fogande för särskilda arbetsuppgifter. Lönenämnden ifrågasätter, huruvida

tillräckliga skäl föreligga att placera chefen för tekniska byrån i annan

lönegrad (Cp 13) än övriga byråchefer.

Beträffande byråpersonalen förordar lönenämnden, att frågan om

löneställningen för den ledande byråpersonalen underkastas ny prövning

i samband med den av nämnden föreslagna översynen av utredningens

organisationsförslag. Nu befintliga tjänster som assistent i 19 lönegraden

ha i den föreslagna organisationen upptagits som kontorsskrivare. En even­

tuell ändring i detta hänseende bör icke genomföras annat än i samband

med den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen. Vidare synes det enligt

lönenämnden i viss mån oklart vilka arbetsuppgifter inom styrelsen som

böra ankomma å amanuens- och byråsckrcterarpersonal å ena, samt å

assistent- och inspektörspersonal å den andra sidan. Lönenämnden förut­

sätter, alt även dessa gränsdragningsspörsmål komma att uppmärksammas

i samband med tjänsteförteckningsrevisionens genomförande.

1

267

62

Rihang till riksdagens protokoll 1952. I samt. Nr 127.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

50

För öviiga yttranden beträffande byråpersonalen redogöres i det

följande byrå för byrå med undantag av biträdes- samt vaktmästar- och för-

rådspersonalen, vilken behandlas i ett sammanhang.

Arbetsförmedlingsbyrån.

I fråga om förmedlingssektionen ifrågasätter arbetsmarknadssty­

relsen lämpligheten av att så länge den nuvarande innehavaren kvarstår i

befattningen till 27 lönegraden nedflytta den förste byråinspektör, som f. n.

är placerad i Ce 29 och har att handlägga arbetskraftsärenden rörande bygg­

nadsverksamheten. Enligt CST och ATR synes nedflyttningen icke motiverad.

Nämnda organisationer kunna icke biträda förslaget om indragning av en

byråingenjörstjänst i Ce 27, avsedd för förmedlingsarbetet för tekniker.

Tjänsten föreslås i stället omändrad till byråinspektörstjänst i Ca 25.

TCO anser det nödvändigt, att behovet av särskild arbetskraft för hand­

läggning av tjänstemannafrågor blir bättre tillgodosett än enligt utred­

ningens förslag.

Vad utlänningssektionen angår erinrar arbetsmarknadsstyrelsen om

att den personaluppsättning, som föreslagits för arbetstillståndsärendena,

bygger på ärendenas omfattning under år 1950. Medan antalet ärenden detta

år uppgick till ca 9 000, utgjorde antalet 1951 ej mindre än 15 000. Då styrel­

sen likväl ansluter sig till utredningens förslag, sker detta under den uttryck­

liga förutsättningen att styrelsen får medel för att vid behov kunna anställa

extra personal för assistentuppgifter. CST och ATR anse, att för ifråga­

varande uppgifter behövs minst samma personal som f. n. De båda organisa­

tionerna föreslå härjämte, att en för praktikant- och utbytesfrågor m. m.

avsedd förste byråsekreterartjänst i Ce 27 uppflyttas till Ca 29 med hänsyn

till de ansvarsfyllda och krävande arbetsuppgifterna. Härjämte föreslås upp-

flyttning av en assistenttjänst från 19 till 22 lönegraden.

Yrkesvägledningsbyrån.

Skolöverstyrelsen erinrar, att arbetsförmedlingsutredningen utgått frän

att personalbehovet inom arbetsmarknadsstyrelsen för yrkesvägledningen

och därmed sammanhängande frågor i stort sett torde vara av permanent

natur samt att utredningen förutsatt viss tjänstgöring inom skolöverstyrel­

sen för två konsulenter, överstyrelsen anser sig under nuvarande förhållan­

den böra avvakta de förslag i ärendet, som komma att framläggas av sam-

arbetskommittén för den yrkesorienterande och yrkesvägledande verksam­

heten inom olika skolformer, helst som, efter vad överstyrelsen har sig be­

kant, ett permanent samarbetsorgan torde komma att föreslås med uppgift

att följa utvecklingen inom yrkesvägledningsverksamheten.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att den amanuens med aktuarie-

uppgifter, som utredningen föreslagit skola överflyttas till utredningsbyråns

statistiksektion, tidvis kunnat utnyttjas även för andra uppgifter inom

Kungl. Maj:is -proposition nr 127.

Öl

byrån. Med hänsyn härtill och då skolkonsulenterna vidare skola tjänstgöra

delvis hos skolöverstyrelsen föreslås, att personalen förstärkes med en befatt­

ning som byråinspektör i 25 lönegraden. Vidare böra de båda nuvarande

byråassistentbefattningarna i Ce 24 på grund av de kvalificerade uppgifter

med avseende på yrkesvägledningen i gymnasier och universitet, som äro

förenade med desamma, uppflyttas till Ce 25. Det är icke möjligt att redu­

cera den för utrednings- och redaktionsarbete behövliga personalen i den

utsträckning, som utredningen föreslagit. Utöver av utredningen beräknade

en förste byråsekreterare i 27 lönegraden och 6 amanuenser eller byråsek­

reterare förslår styrelsen en amanuens eller byråsekreterare.

Enligt lönenämnden bör frågan om inrättande av den nämnda förste

byråsekreterartjänsten prövas först i anslutning till tjänsteförtecknings-

revisionens genomförande.

Uppflyttning av byråassistentbefattningarna till Ce 25 förordas även av

OST och ATR, vilka härjämte föreslå inrättande av en förste byråsekreterar­

befattning i Ce 27 för bl. a. förmedlingstekniska frågor. Organisationerna

räkna med ytterligare en tjänsteman i Cg 24 så länge första upplagan av

yrkeslexikonet utarbetas, varjämte föreslås att 2 amanuensbefattningar ut­

bytas mot byråinspektör stjänster i 25 lönegraden.

Statsverkens ingenjörsförbund anser, att högre teknisk utbildning bör

vara representerad inom yrkesvägledningsbyrån samt föreslår, att 2 tjänster

i 27 lönegraden reserveras för tekniker.

Arbetsvårdsbyrån.

Arbetsmarknadsstyrelsen har — i avvaktan på erfarenheter rörande

arbetsuppgifternas omfattning -— icke någon erinran att göra mot den av

utredningen föreslagna förstärkningen med 2 assistenter i Ce 22 för de ökade

uppgifter, som följa med övertagandet av pensionsstyrelsens utbildnings-

ärenden. Vidare ansluter sig styrelsen — ehuru med tvekan — till utred­

ningens förslag, att teknikerbehovet för de arbetsvårdande uppgifterna

under den närmaste tiden fylles genom anlitande av styrelsens anslag till

ersättningar till experter och sakkunniga. Enligt styrelsen förutsätter detta

emellertid, att anslaget uppräknas från 13 000 till 25 000 kronor.

Pensionsstyrelsen anser, att den av utredningen föreslagna personalför­

stärkningen för de uppgifter, som skola överföras till arbetsmarknadsstyrel­

sen, icke torde vara tillräcklig, då det av utredningen till ca 400 angivna

antalet nya utbildningsärenden per år hos pensionsstyrelsen i verkligheten

torde vara väsentligt större. OST och ATR hävda, att en ytterligare förstärk­

ning av byråns personal redan nu är nödvändig och att eu uppflyttning i

lönegrad av vissa tjänster måste anses motiverad.

För säkring sbyrån.

Arbetsmarknadsstyrelsen säger sig icke sakna förståelse för att den pågå­

ende översynen av arbetslöshetsförsäkringen kan komma att påverka den slut­

liga organisationen för försäkringsbyrån men beklagar, att ställningstagan­

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

52

det till frågan ånyo ställes på framtiden. Emellertid anses utredningen med

sitt förslag till provisorisk organisation ha sökt råda bot på väsentliga arbets-

mässiga olägenheter.

Mot arbetsförinedlingsutredningens förslag' om uppflyttning av en av

de för administrativa ärenden avsedda tre förste byråsekreterarna i

27 lönegraden till Ce 29 har lönenämnden icke funnit anledning till erinran

under förutsättning att, såsom utredningen föreslagit, de mest kvalificerade

ärendena anförtros ifrågavarande tjänsteman. Juristförbundet hemställer,

att även de båda andra förste byråsekreterarbefattningarna uppflyttas till

29 lönegraden.

Med anledning av vad utredningen anfört rörande byråns inspektions-

och instruktionsverksamhet betonar arbetsmarknadsstyrelsen, att

ifrågavarande verksamhet har synnerligen stor betydelse. Ett riktigt bedri­

vande av densamma kan med de avsevärda bidragsbelopp, varom det här

kan bli fråga, ge ekonomiska resultat, mot vilka personal- och övriga admini­

strationskostnader te sig blygsamma. Utredningen synes ha förutsatt, att in-

spektionsarbetet skall utföras av 2 inspektörer i Ce 25 och 2 amanuenser.

Enligt styrelsen är detta icke någon ändamålsenlig anordning, då mängden

och karaktären av arbetsuppgifterna nödvändiggöra, att envar av dessa be­

fattningshavare måste självständigt utföra inspektions- och instruktions-

arbete. Vid sådant förhållande böra de 2 amanuensbefattningarna ombildas

till byråinspektör stjänster i Ce 25. Enligt OST och ATR synes 27 lönegraden

vara fullt motiverad för de av utredningen föreslagna inspektörstjänsterna.

Juristförbundet hemställer, att sektionschefen erhåller byrådirektörs löne-

och tjänsteställning.

Beträffande den för försäkringsteknisk-matematiska ärenden

avsedda personalen framhåller arbetsmarknadsstyrelsen, att det torde bli

svårt att få en kvalificerad kraft till den av utredningen föreslagna tjänsten

som förste alctuarie i Ce 27. Styrelsen anmäler sin avsikt att om försöket

icke leder till önskat resultat återkomma i ärendet. Lönenämnden anser, att

frågan om inrättande av den nämnda förste aktuarietjänsten bör prövas i

samband med tjänsteförteckningsrevisionens genomförande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Utredningsbyrån.

Det av arbetsförmedlingsutredningen för den allmänna sektionens

vidkommande föreslagna utbytet av en amanuensbefattning mot en tjänst

som förste byråsekreterarc i Ce 27 finner arbetsmarknadsstyrelsen behöv­

ligt men anser, att tjänsten bör uppföras i Ce 29. Detta förslag omfattas

även av CST och ATR.

I fråga om statistiksektionen föreslå de nämnda organisationerna,

att den nuvarande tjänsten som förste aktuarie i Ce 27 uppflyttas till Ce 29

och att en befattningshavare i Cg 15, vilken handhar statistiska uppgifter

rörande byggnadstillståndsärendena på denna sektion, uppflyttas till 17

lönegraden. Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår för sin del, att sistnämnda

tjänst uppflyttas till Ce 17.

Tekniska byrån.

Utredningens förslag till personalorganisation för tekniska byrån bär

ieke givit arbetsmarknadsstyrelsen anledning till erinran. Beträffande upp­

gifterna för sektionen för allmän arbetslöshetsbjälp vill styrelsen

icke utesluta, att det, sedan arkivarbetsutredningen slutförts, kan visa sig

lämpligt att göra viss ny ärendefördelning mellan denna sektion och ar-

betsvårdsbyrån. CST och ATR föreslå, att arkivarbetsärendena skola föras

till arbetsvårdsbyrån. Lönenämnden finner det synnerligen tveksamt, om

arbetsuppgifterna inom sektionen motivera de av utredningen föreslagna

2 förste byråsekreterartjäns terna i Ce 27.

Vad angår byggnads sektionen anse CST och ATR, att en amanu­

ensbefattning i den nuvarande organisationen bör ersättas med en ingenjörs-

tjänst i 24 lönegraden. Eu ingenjörsbefattning i 21 lönegraden kan därvid

indragas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

58

Kanslibyrån.

Arbetsmarknadsstyrelsen har funnit anledning till erinran endast be­

träffande juridisk-administrativa sektionen. Styrelsen framhåller,

att utredningens förslag i realiteten innebär att — frånsett byråchefen och

den föreslagne byrådirektören — sektionens permanenta del skall bestå av

allenast en rättsbildad tjänsteman i amanuens’ eller byråsekreterares tjäns­

teställning. Med hänsyn till sektionens arbetsuppgifter bör på den perma­

nenta delen finnas, förutom byråchefen och byrådirektören, en förste byrå­

sekreterare i Ca 27 och en juridisk amanuens eller byråsekreterare. I fråga

om sektionens krisdel anser styrelsen det icke erforderligt, att de av ut­

redningen beräknade 3 förste byråsekreterarna sättas i högre lönegrad än

Ce 27. För handläggning av ifrågavarande ärenden erfordras därutöver

endast eu rättsbildad amanuens. Styrelsens nu nämnda förslag omfattas

även av CST och ATR. Enligt juristförbundet bör personaluppsättningen

på sektionens krisdel utgöras av 2 förste byråsekreterarc i 29 lönegraden,

3 förste byråsekreterare i 27 lönegraden samt en amanuens, varjämte för

sektionens permanenta del bör bibehållas den nu befintliga förste byråsekre-

terartjänsten i Ca 29. Lönenämnden anser, att utredningens förslag om upp-

flyttning av denna tjänst till byrådirektörstjänst samt inrättandet av en

redaktör stjänst i Ce 27 bör prövas i samband med tjänsteförteckningsrevi-

sionens genomförande.

Utredningens förslag att byrådirektörstjänsten å personalsektionen

skall ersättas med en förste byråsekreterarbefattning i Ca 29 kan icke till­

styrkas av CST och ATR samt juristförbundet. De båda förstnämnda organi­

sationerna anse härjämte, att en förste byråsekreterarbefattning i Ca 27,

54

vilken av utredningen föreslagits skola överflyttas från arbetsförmedlings-

byrån för handläggning av frågor rörande utbildningsverksamhet, bör

uppflyttas till 29 lönegraden samt underställas chefen för kanslibyrån.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Kameralbyrån.

Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar, att utredningen icke ansett sig kunna

tillstyrka styrelsens förslag att kamerala sektionen förstärkes med eu

befattning som kamrerare i Ca 27 i utbyte mot det nuvarande förordnandet

att bestrida göromål, som eljest ankomma på tjänsteman i 27 lönegraden.

Enligt styrelsen är behovet av denna arbetskraftsförstärkning, som funnits

alltsedan 1942, under nu rådande förhållanden alltjämt nödvändigt icke

minst med hänsyn till att länsarbetsnämnderna sakna egentlig kameral

organisation. För att tillmötesgå utredningens synpunkter så långt som

de icke beskära de praktiska möjligheterna att för ändamålet förvärva

eller behålla duglig arbetskraft, föreslår styrelsen, att ifrågavarande be­

fattning i stället för såsom ordinarie uppföres som extra ordinarie. OST

och ATR anse det angeläget, att befattningen ordinariesättes i 27 löne­

graden. Utredningens förslag om utbyte av en bokhållartjänst i Ca 21 mot

en revisorstjänst i Ca 24 och av en kontorsskrivartjänst i Cg 17 mot en

sådan tjänst i Ce 19 bör enligt lönenumndens mening prövas i samband

med genomförandet av tjänsteförteckningsrevisionen.

Beträffande utredningens förslag att till tjänsteförteckningskommittén

hänskjuta frågan om uppflyttning av förste revisorn på re visions sek­

ti o nen från 27 till 29 lönegraden framhålla OST och ATR, att anledning

saknas att avvakta tjänsteförteckningskommitténs ställningstagande till

frågan på grund av den omorganisation av sektionen som successivt genom­

förts under de sista åren.

Gentemot vad utredningen anfört beträffande styrelsens förslag att en

inom revisionssektionen befintlig revisorstjänst i Cg 24 skulle överflyttas

från krisorganisationen och ordinariesättas invänder arbetsmarknadssty­

relsen, att sektionens befattning med kontrolluppgifter av k riskaraktär nu­

mera icke kunna giva kontinuerlig sysselsättning åt en revisor. Utred­

ningens i annat sammanhang uttalade åsikt, att styrelsens organisation

för beredskapsbyggande m. m. skall vara fullt sysselsatt inbjuder i stället

till den slutsatsen, att kameralärendena åter komma att öka i omfattning.

Styrelsen finner det därför angeläget, att ifrågavarande revisorstjänst om­

flyttas till normalorganisationen och ordinariesättes. CST och ATR hävda,

att enbart de ökade arbetsuppgifter, som tillagts revisionssektionen i sam­

band med dess omorganisation, motivera bifall till styrelsens förslag.

Vad intendentursektionen angår kan arbetsmarknadsstyrelsen

icke ansluta sig till utredningens förslag om indragning av befattningen

som förrådskontrollör (Ce 22). Styrelsen har dock intet att erinra mot att

befattningen hålles vakant och att frågan om dess återbesättande prövas,

55

sedan större klarhet om styrelsens byggande verksamhet och därav för­

anlett personalbehov vunnits. Utredningens förslag om indragning även av

en ingenjörsbefattning i Ce 21 kan styrelsen biträda endast därest med­

givande erhålles att vid centralförrådet i Gnesta inrätta en befattning som

föreståndare i Ce 25 i utbyte mot de nuvarande befattningarna som för­

valtare och verkmästare (arvoden motsvarande 21 resp. 17 lönegraden).

Enligt OST och ATR kan förrådskontrollörbefattningen vakantsättas tills

vidare under förutsättning, att den av utredningen till indragning före­

slagna ingenjörsbefattningen i Ce 21 bibehålies och uppflyttas till Ce 24.

Förutom byråintendenten och en förste byråsekreterare i Ca 27 räkna orga­

nisationerna härjämte med 2 ingenjörer och 2 assistenter i 24 lönegraden.

Lönenämnden anser, att det av utredningen föreslagna utbytet av en mate-

rialförvaltartjänst i Ce 19 mot eu assistenttjänst i Ce 22 bör prövas i sam­

band med tjänsteförteckningsrevisionen.

Byggnadstillståndsbyrän.

Den av utredningen till indragning föreslagna byrådirektörstjänsten i

Ce 31 bör enligt arbetsmarknadsstyrelsen endast vakantsättas med hänsyn

bl. a. till den ordinarie innehavaren, vilken sedan åtskilliga år anlitas för

uppdrag inom handels- och industrikommissionen. Däremot kan en före­

dragandetjänst i Cg 31 — såsom utredningen föreslagit — indragas, dock

endast under förutsättning att ej blott en vakant ingenjör stjänst i Ce 27

återbesättes utan även att en nv ingenjör stjänst i Ce 29 inrättas. Styrelsens

ifrågavarande förslag ha även upptagits av OST och ATR, medan svenska

väg- och vattenbyggares riksförbund föreslagit inrättande av en teknisk

byrådirektörsbefattning i Ce 31.

Beträffande byråns övriga personal föreslår arbetsmarknadsstyrelsen,

att en tjänst som byråinspektör i Cg 25 omändras till extra ordinarie med

hänsyn till att innehavaren varit i styrelsens (arbetsmarknadskommis­

sionens) tjänst i över 16 år. Styrelsen kan icke biträda utredningens förslag

om indragning av en ingenjörstjänst i Ce 23. Även i nu nämnda avseenden

överensstämmer styrelsens förslag med uppfattningen hos OST och ATR.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Bitrudcspersonalen in. in.

I fråga om biträde spel- so na ten räknar arbetsmarknadsstyrelsen

med behov av ytterligare 2 skriv- eller kontorsbiträden som följd av yrkes-

utbildningsärendenas överflyttning från pensionsstyrelsen. Vidare föreslås,

att antalet kanslibiträden i utredningens förslag skall ökas med 3, varvid

antalet kontors- och skrivbiträden föreslås skola minskas med samma an­

tal. C ST och ATR ha funnit, att biträdespersonalen i jämförelse med ut­

redningens förslag bör ökas med 2 kansliskrivare, 1 kontorist och 8 kansli-

biträden samt minskas med 3 skriv- och kontorsbiträden. Lönenämnden

anser, att utredningens förslag om inrättande av 2 nya kansliskrivar-

tjänster och 1 kontoristtjänst bör prövas av 1947 års biträdesutredning.

56

Utredningens förslag beträffande expeditionsvakt- och förråds* personalen har föranlett erinran från OST och ATR, vilka efter samråd med civilförvaltningens personalförbund avstyrka den föreslagna indrag­ ningen av en expeditionsvakt tillhörande förrådspersonalen. Härjämte föreslås, att den å försvarsbyrån befintliga arvodestjänsten för en pensio­ nerad underofficer inrättas som tjänst i lönegrad 9.

Kungl. Majris proposition nr 1,27.

Ordinariesättning.

Arbetsmarknadsstyrelsen har även upptagit frågan om ordinariesättning av vissa tjänster. Styrelsen anför, att arbetsmarknadsstyrelsen vid sin till­ komst utrustades med ett jämförelsevis litet antal tjänster.

Då styrelsens organisation nu efter fyra år blivit föremål för översyn, framstår det som ett oavvisligt behov att få proportionen mellan ordinarie och icke ordinarie tjänster bättre tillrättalagd. Utredningen har, frånsett några speciella fall, icke ansett sig böra taga ställning till detta spörsmål under hänvisning till, bl. a., tjänsteförteckningskommitténs och biträdesut- redningens pågående arbeten. Arbetsmarknadsstyrelsen kan icke finna an­ ledning att antaga, att dessa utredningar skola så påverka styrelsens per­ sonalorganisation, att de kunna lägga hinder i vägen för en begränsad ordi­ nariesättning av vissa tjänster, vilkas behövlighet varken styrelsen eller ut­ redningen ifrågasatt.

Vid bifall till styielsens förslag beträffande antalet tjänster föreslås att den ordinarie personalen ökas med 77 tjänster utöver vad utredningen före­ slagit.

Förslag om ordinariesättning av vissa tjänster ha vidare framlagts av de över utredningens betänkande hörda personalorganisationerna.

Tidpunkten för omorganisationen.

Arbetsmarknadsstyrelsen förordar slutligen, att tidpunkten för omorga­ nisationen icke sättes tidigare än till årsskiftet 1952/53 för att möjliggöra en friktionsfri övergång till den nya organisationen. OST och ATR anse, att en sådan ordning ur personalens synpunkt synes mest tillfredsställande.

Departementschefen.

Arbetsmarknadsstyrelsen inrättades enligt beslut av statsmakterna år 1947. Det är naturligt att ett nyorganiserat ämbetsverk behöver göras till föremål för översyn sedan någon tids erfarenhet av den nya organisationen vunnits. I fråga om arbetsmarknadsstyrelsen tillkommer den omständig­ heten, att avsevärda förändringar som påverka styrelsens arbetsuppgifter inträtt sedan den nuvarande organisationen fastställdes. 1950 års arbets- förinedlingsutredning, vilken som huvuduppgift haft att granska den lokala arbetsförmedlingsorganisationen, bär nu i samråd med arbetsmark­

57

nadsstyrelsen granskat även styrelsens organisation. Granskningen har be­

gränsats i vissa hänseenden, bl. a. med hänsyn till pågående tjänsteförteck-

ningsrevision och annat pågående utredningsarbete. Vidare har arbetsför-

medlingsutredningen förutsatt, att arbetsrutiner m. ni. komma att grans­

kas genom organisationsnämndens försorg. Det skulle givetvis ha varit

önskvärt att resultatet av organisationsnämndens undersökning förelegat

innan ställning tages till arbetsförmedlingsutredningens förslag. Organisa-

tionsnämndens undersökning, som även avses omfatta den offentliga ar­

betsförmedlingen, är emellertid en fråga på längre sikt (minst två år).

Under sådana förhållanden och då organisationsfrågan med hänsyn till

de förändringar, som inträtt i styrelsens arbetsuppgifter sedan nuvarande

organisation beslöts, icke utan olägenhet kan uppskjutas, bör arbetsförmed­

lingsutredningens förslag läggas till grund för proposition till årets riks­

dag. I detta sammanhang bör framhållas, att man även i framtiden torde

ha att räkna med att eu fortgående anpassning av verksamheten och orga­

nisationen måste äga rum i anslutning til! utvecklingen på arbetsmarknaden.

Vad angår arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsområde har jag i

det föregående förordat, att de uppgifter, som avse näringslivets lokalise-

ring, skola utvecklas ytterligare. Arbetsförmedlingsutredningen bär ifråga­

satt mera väsentliga förändringar endast beträffande arbetsvärden, sty­

relsens byggande verksamhet samt dess förrådsverksaxnhet. Sistnämnda

verksamhet behandlar jag i ett senare avsnitt. Här lorde jag få behandla

arbetsvärden och den byggande verksamheten.

Beträffande arbetsvärden innebär utredningens förslag att en — i sam­

band med att statsmakterna år 1950 uppdrogo riktlinjerna för den fort­

satta försöksverksamheten på detta område — ifrågasatt överflyttning till

arbetsmarknadsstyrelsen av den yrkesutbildande verksamhet, som pen-

sionsstyrelsen utövar, bör verkställas successivt med början den 1 juli 1952.

Arbetsmarknadsstyrelsen har tillstyrkt detta förslag medan pensionsstyrel-

sen har uttryckt farhågor för en sådan överflyttning med hänsyn till den

samordning, som måste förefinnas mellan invaliditetsprövningen i folk-

pensioneringsärenden och den verksamhet som syftar till alt häva invalidi­

tet och arbetsoförmåga. För egen del ansluter jag mig till den uppfattning,

som omfattades av min företrädare i ämbetet vid frågans tidigare behand­

ling, nämligen alt det i längden kommer att framstå som administrativt

olämpligt att arbetsmarknadsstyrelsen och pensionsstyrelsen parallellt och

utan klar gränsdragning sinsemellan bedriva yrkesutbildande verksamhet

för partiellt arbetsföra. Åtminstone huvuddelen av pensionsstyrelsens ifråga­

varande verksamhet bör överföras till arbetsmarknadsstyrelsen. .lag till­

styrker, att beslut nu fattas om att ifrågavarande överflyttning skall på­

börjas under nästa budgetår. Då omorganisationen av arbetsmarknadssty­

relsen icke hör träda i kraft förrän den 1 januari 1953, kan någon mera

betydande omläggning knappast genomföras under budgetåret 1952/53.

Förslag till närmare riktlinjer för ärendesfördelningen mellan de båda

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

58

verken, angående det nödvändiga samarbetet samt angående erforderliga

ändringar i pensionsstyrelsens organisation böra läggas fram i samband

med de båda verkens anslagsäskanden för budgetåret 1953/54.

Vad angår frågan om arbetsmarknadsstyrelsens byggande verksamhet

har utredningen, under hänvisning till de skäl som åberopades vid arbets­

marknadsstyrelsens tillkomst, stannat för att styrelsen alltjämt bör ut­

rustas på sådant sätt, att den kan driva beredskapsarbeten i egen regi. Ut­

redningen har icke heller ansett, att väg- och vattenbyggnadsverket bör

fritagas från drivande av dylika arbeten, då vissa fördelar för verkets del

i fråga om utnyttjande av maskiner in. in. äro förenade därmed. Med hän­

syn härtill anser utredningen det vara eu lämplig anordning, att väg- och

vattenbyggnadsverket fortsätter att i viss omfattning driva beredskapsar­

beten samt att arbetsmarknadsstyrelsen tillföres andra byggande uppgifter,

så att dess tekniska personal utnyttjas fullt. Utredningen har i sådant

syfte pekat på möjligheten att arbetsmarknadsstyrelsen övertager den

byggande verksamhet i fråga om vatten och avlopp, som väg- och vatten­

byggnadsverket bedriver såsom entreprenör för kommunerna.

Arbetsmarknadsstyrelsen har, ehuru med reservation av en ledamot och

tre byråchefer, tillstyrkt utredningens förslag. Även väg- och vattenbygg­

nadsstyrelsen har tillstyrkt förslaget. Innan den framtida utformningen av

vatten- och avloppsorganisationen är klar, anses det dock icke lämpligt

eller önskvärt att arbetsmarknadsstyrelsen helt övertar väg- och vatten­

byggnadsverkets ifrågavarande verksamhet. Vidare anser väg- och vatten­

byggnadsstyrelsen, att det bör övervägas att ge arbetsmarknadsstyrelsen

möjlighet att utföra vägföretag i öppna marknaden.

Ehuru man bör räkna med att beredskapsarbeten sannolikt icke komma

att i framtiden spela samma roll som tidigare vid bekämpande av arbets­

löshet, böra sådana arbeten såväl i statlig som kommunal regi fortfarande

ingå bland de arbetslöshetsbekämpande åtgärderna. På grund härav och då

utvecklingen å arbetsmarknaden icke kan förutses med säkerhet finner jag

— trots att de statliga beredskapsarbetena under de senaste åren kunnat

reduceras starkt till omfattningen -— icke välbetänkt att avskaffa det ins­

trument för en aktiv arbetsmarknadspolitik, som arbetsmarknadsstyrelsens

byggande organisation oaktat sin ringa omfattning utgör. Jag tillstyrker

sålunda utredningens förslag att arbetsmarknadsstyrelsen alltjämt utrustas

för att driva arbeten i egen regi. Jag har vidare icke något att erinra mot

att arbetsmarknadsstyrelsen beredes möjlighet att under tider med låga

arbetslöshetssiffror bedriva arbeten i öppna marknaden, som kunna hålla

dess byggnadsorganisation fullt sysselsatt. De i sådant syfte anvisade möj­

ligheterna beträffande utförande av vatten- och avloppsföretag samt väg­

företag anser jag böra prövas. Hur de bägge frågorna närmare skola lösas,

torde få bli beroende av samråd mellan arbetsmarknadsstyrelsen samt väg-

och vattenbyggnadsstyrelsen.

Jag övergår härefter till att behandla de olika spörsmålen angående ar­

betsmarknadsstyrelsens organisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127

59

Mot utredningens förslag i vad det avser uppdelningen av styrelsens

personalorganisation i en permanent del och en krisdel har jag icke

något att erinra.

Utredningens förslag i fråga om byråorganisationen innebär, att

inom styrelsen alltjämt skola finnas tio byråer. Två nya byråer, benämnda

arbetsvårdsbyrån och utredningsbyrån, skulle tillkomma, medan nuvarande

sociala byrån och utlänningsbyrån föreslås skola utgå ur organisationen.

I några yttranden har ifrågasatts huruvida en så långt driven uppdelning

på byråer kan anses motiverad. Enligt min mening föranleder mångsidig­

heten i arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet behov av ett relativt stort

antal byråer. Med undantag för förslaget att behålla försvarsbyrån som

självständig byrå har jag därför ansett mig kunna f. n. godtaga utredningens

förslag. Härvid har jag också beaktat de ytterligare anspråk på organisa­

tionen, som den föreslagna utbyggnaden av lokaliseringsverksamheten

ställer.

Jag tillstyrker sålunda utredningens förslag att sociala byrån och ut­

länningsbyrån utgå ur byråorganisationen.

Vad utredningen anfört beträffande behovet av en särskild byrå för den

arbetsvårdande verksamheten, vilken nu omhänderhas av den till utlän­

ningsbyrån provisoriskt knutna arbetsvårdssektionen, synes innefatta en

bärande motivering för förslaget. Arbetsvärden är av stor betydelse ur sam­

hällsekonomisk och social synpunkt. Arbetsuppgifterna äro, sedan nya

riktlinjer enligt beslut av 1950 års riksdag uppdragits för verksamheten,

i ständigt stigande och komma att ytterligare öka genom den av mig för­

ordade överflyttningen av åtminstone huvuddelen av pensionsstyrelsens

yrkesutbildande verksamhet till arbetsmarknadsstyrelsen. Arbetsvårdsären-

dena låta sig vidare icke organiskt inordnas i någon annan byrå. Jag till­

styrker sålunda, att arbetsvårdssektionen ombildas till en särskild arbets-

vårdsbyrå.

Jag delar utredningens uppfattning att utrednings- och planläggnings-

verksamheten i arbetsmarknadsfrågor i nuvarande läge bör givas ökat ut­

rymme inom styrelsens organisation. Av särskild betydelse är behovet av

ett speciellt organ för den förut nämnda lokaliseringsverksamheten. För

ifrågavarande ärenden hör eu särskild byrå finnas. Denna bör erhålla be­

nämningen lokaliserings- och utredningsbyrån. Den nuvarande försvars­

byrån, vars uppgifter i huvudsak äro av utredande och planläggande natur,

synes lämpligen kunna inordnas som en sektion inom den nya byrån.

Beträffande kanslibyrån och kameralbyrån delar jag utredningens och

överrevisorernas uppfattning att frågan om eu sammanslagning av dessa

byråer bör närmare prövas när de av byggnadsregleringen föranledda

åtalsärendena, vilka utgöra en avsevärd del av kanslibyråns arbetsupp­

gifter, minskat väsentligt i antal. Med hänsyn till vad riksräkenskapsverket

anfört bör någon indragning av styrelsens kamerala revision f. n. icke

komma till stånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

60

Kungl. Maj:is proposition nr 127.

Mot vad utredningen i övrigt anfört angående arbetsuppgifternas fördel­ ning mellan byråerna har jag icke något att erinra. Jag förutsätter dock att arbetsmarknadsstyrelsen i fråga om detaljerna icke skall vara strängt bunden utan kunna vidtaga de förändringar som befinnas lämpliga för att främja organisationens effektivitet.

Vad sedan gäller personalbehovet har arbetsförmedlingsutredningen erinrat, att arbetsmarknadsstyrelsens avlöningsanslag för innevarande bud­ getår minskats genom den anbefallda 3-procentsnedskärningen. Då styrelsen på grund av vakanser icke tagit ställning till indragning av tjänster i an­ ledning härav, har utredningen vid sin prövning av personalbehovet utgått från den vid budgetårsskiftet den 1 juli 1951 gällande organisationen. Det sammanlagda antalet befattningar utgjorde vid denna tidpunkt enligt ar­ betsmarknadsstyrelsen 385. Av dessa voro ca 25 vakanta. Detta är ett ut­ tryck för den reduktion av styrelsens personalorganisation — särskilt kris- delen — vilken ägt rum under de senaste åren och vilken möjliggjorts av utvecklingen på arbetsmarknaden. Enligt arbetsförmedlingsutredningens förslag skulle organisationen minskas med ett antal tjänster motsvarande de vakantsatta samt därutöver ytterligare ett antal tjänster. Samtidigt har utredningen på några punkter föreslagit förstärkningar för arbetsuppgifter, som vuxit i omfattning. Enligt utredningsförslaget skulle antalet befatt­ ningar bli 345, varav 282 inom den permanenta organisationen och 63 inom krisorganisationen. Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit resp. 350, 290 och 60 befattningar. I den mån minskningar i personalorganisationen befunnits möjliga böra de givetvis genomföras. Utbyggnaderna kan jag till­ styrka endast i mycket begränsad omfattning. Till lönegradsuppflytt- ningarna kan jag f. n. endast i undantagsfall taga ställning. I övrigt torde dessa frågor böra prövas av tjänsteförteckningskommittén. De av statens lönenämnd aktualiserade spörsmålen angående användningen av amanuens- och byråsekreterarpersonal, å ena, samt assistent- och inspektörspersonal, å andra sidan, komma att upptagas i ett vidare sammanhang. I avbidan på resultatet av tjänsteförteckningsrevisionen har jag icke ansett mig böra förorda någon ordinariesättning av tjänster.

I bilaga till detta protokoll redovisas sammanställningar över personal­ organisationen för arbetsmarknadsstyrelsen. I det följande redogör jag för den närmare innebörden av mitt förslag i huvudsak endast i vad detta avser inrättande av nya tjänster samt ändrad lönesättning för befintliga tjänster. I övrigt torde jag få hänvisa till de nämnda sammanställningarna.

Från arbetsmarknadsstyrelsens samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sida har föreslagits, att den nuvarande arvodestjänsten som överingenjör uppföres i lönegrad med beteckningen Cp. Med hänsyn till svårigheterna att överblicka det framtida behovet av tjänster är jag icke beredd att nu tillstyrka någon ändring beträffande denna tjänst.

Kungl. Mai ds proposition nr 12?.

61

Såsom framgår av det föregående föranleder mitt förslag till byråindel-

ning att nuvarande försvars- och utlänningsbyråerna utgå ur styrelsens

organisation. Till följd härav böra de för dessa båda byråer inrättade byrå­

chefstjänsterna i Ce 37 indragas. Den för sociala byrån inrättade byråchefs­

tjänsten i Ca 37 bör utnyttjas för utredningsbyrån.

För arbetsvårdsbyrån bör inrättas en ny tjänst som byråchef i Ce 37.

Med hänsyn till att yrkesvägledningens framtida ställning ännu icke är

helt klarlagd hör den för yrkesvägledningsbyrån avsedda byråchefstjänsten

fortfarande vara extra ordinarie.

Övriga av mig tillstyrkta förändringar i personalbehovet redovisas i det

följande byrå för byrå med undantag av biträdespersonalen m. fl., vilken

jag behandlar i ett sammanhang. Vid denna redovisning har jag liksom i de

förutnämnda sammanställningarna för andra tjänster i 19 lönegraden än

nu befintliga kontorsskrivartjänster använt benämningen assistent.

I fråga om arbetsf örmedlingsbyråns personalorganisation tillstyrker jag

utredningens förslag. Med anledning av vad arbetsmarknadsstyrelsen an­

fört angående personalbehovet för ärenden angående arbetstillstånd vill

jag anföra, att det vid en mera »avsevärd ökning av antalet ärenden bör

ankomma på Kungl. Maj :t att pröva huruvida eu tillfällig förstärkning av

personalen måste företagas.

Jag har förut anfört, att jag anser mig förhindrad att biträda förslaget

om ordinariesättning av byråchefstjänsten å yrkesvägledningsbyrån. Jag

kan icke heller tillstyrka, att den nuvarande tjänsten som förste byråsek-

reterarc i Ce 27 ombildas till ordinarie tjänst. Frågan om lönegradsplace-

ringen för denna tjänst bör prövas av tjänsteförteckningskojnmittén. Även

frågan om utbyte av eu amanuenstjänst mot eu befattning i Ce 27 bör

prövas i nämnda sammanhang. Däremot kan jag biträda förslaget att de

båda konsulenttjänsterna i Cg 27 ombildas till tjänster i Ce 27. För de ar­

betsuppgifter, som skulle falla på andra sektionen (sammanställning av upp­

lysnings- och informationsmaterial), beräknar jag 7 tjänster för amanuenser

eller assistenter, av vilka högst 4 böra vara amanuenstjänster.

För yrkesväglednings- och arbetsvårdsärenden finnes hos styrelsen an­

ställd en läkare med årsarvode om 3 900 kronor. Detta arvode synes böra

höjas med 400 kronor.

Beträffande arbetsvårdsbyrån tillstyrker jag, att den nuvarande perso­

nalen tills vidare förstärkes med 2 assistenter i Ce 22 för de ökade upp­

gifter, söm följa med övertagandet av pcnsionsstvrelsens hithörande ären­

den. Frågan om möjliga minskningar av pensionsstyrelsens personalbehov

i anledning härav torde böra prövas först sedan de närmare riktlinjerna

för överflyttningen blivit uppdragna. Utredningen har föreslagit, att byråns

personal förstärkes med ytterligare 2 assistenttjänster i Ce 22. Jag kan

f. n. endast tillstyrka den ena av dessa tjänster.

Utredningen har vidare föreslagit, att en f. n. vakant arvodesbefattning

för tekniker ändras till en byråinspektörstjänst i Ce 25. Jag biträder för­

62

slaget med den ändringen att tjänsten tills vidare placeras i Cg 25. För till­

godoseende av teknikerbehovet för de arbetsvårdande uppgifterna beräknar

jag i stället ett belopp av 4 000 kronor under styrelsens anslag till experter

och sakkunniga.

Vad försåkringsbijrån angår har utredningen erinrat, att eu omorganisa­

tion av byrån varit aktuell ända sedan byrån i samband med arbetsmark­

nadstyrelsens tillkomst överflyttades dit från socialstyrelsen men att denna

fråga ansetts böra anstå till dess klarhet vunnits rörande arbetslöshetsför­

säkringens framtid. Med hänsyn till att särskilda utredningsmän numera

tillkallats för eu översyn av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen har

utredningen icke upptagit organisationsfrågan till mera ingående behand­

ling. Den år från år ökade omfattningen av byråns arbetsbörda har utred­

ningen dock ansett nödvändiggöra, att en viss personalförstärkning redan

nu kommer till stånd. En provisorisk förstärkning är även enligt min

mening motiverad. Jag kan dock endast delvis tillstyrka utredningsför­

slaget i denna del. De föreslagna lönegradsuppflyttningarna böra hänskjutas

till tjänsteförteckningskommittén. Personalförstärkningarna böra begränsas

till eu tjänst i Cg 25 för inspektions- oph instruktionsuppgifter samt en

tjänst i Cg 27 för försäkringsteknisk-statistiska uppgifter. Sistnämnda

tjänst bör tillsättas endast om därigenom vinnes en verklig förstärkning

av arbetskrafterna för angivna uppgifter. Förslaget att en förste byråsek-

reterartjänst i Cg 27 ombildas till tjänst i Ce 27 biträder jag.

Beträffande lokaliserings- och utredningsbyrån utgår jag i det följande

från att dess arbete organiseras på fyra sektioner, nämligen en sektion

motsvarande den nuvarande sociala planläggningssektåonen, här kallad

allmänna sektionen, en sektion motsvarande den nuvarande tekniska plan-

läggningssektionen, eu statistiksektion och en försvarssektion.

För allmänna sektionen beräknar jag den personal, som f. n. finns inom

sociala planläggningssektionen. För lokaliseringsärendena bör tills vidare

endast inrättas en befattning som förste aktuarie i Cg 27 och en amanuens­

tjänst. Härvid har jag beaktat, att eu nu befintlig amanuenstjänst huvud­

sakligen utnyttjas för lokaliseringsfrågor, varjämte byrådirektören ägnar

en del av sin tid åt dessa frågor. Arbetsförmedlingsutredningens förslag att

en ny förste byråsekreterartjänst i Ce 27 skall inrättas i utbyte mot en

amanuensbefattning kan jag f. n. icke tillstyrka. För tekniska sektionen

bör beräknas samma personaluppsättning som nu finns med undantag för

att en befattning i Ce 19 utgår.

I samband med att försvarsbyrån omändras till en särskild sektion och

den nuvarande byråchefsbefattningen utgår ur organisationen bör en byrå-

direktörstjänst i Ce 31 inrättas. I övrigt räknar jag med oförändrat per­

sonalbehov för ifrågavarande ärenden.

I avbidan på resultatet av arbetsmarknadsstatistikkommitténs arbete kan

jag i likhet med utredningen icke förorda annan ändring i personaluppsätt­

ningen för statistiksektionen än att en amanuens med statistikuppgifter

överflyttas från yrkesvägledningsbyrån till sektionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

63

Vad härefter angår tekniska byrån har utredningen beräknat personal

för arkivarbetsärendena samt ärendena rörande kontantunderstöd m. m.

inom denna byrå. För arkivarbetsärendenas del har härvid avsetts ett pro­

visorium i avbidan på resultatet av styrelsens utredning rörande dessa

ärenden. En för ifrågavarande ärenden avsedd tjänst som byrådirektör i

Ce 31 — f. n. uppehållen medelst ett förordnande i 29 lönegraden — före­

slår utredningen till indragning. I stället beräknas 2 förste byråsekreterar­

befattningar i Ce 27, av vilka den ena avses för arkivarbetsärenden och den

andra för ärenden rörande kontantunderstöd m. in. Jag kan f. n. endast

förorda, att den ena av dessa tjänster inrättas.

För byggnadssektionen räknar jag i likhet med utredningen med oför­

ändrat personalbehov bortsett från att en amanuensbefattning utgår.

I fråga om kanslibyråns organisation ansluter jag mig till utredningens

uppfattning, att byråchefens befattning med åtalsärendena bör minskas till

förmån för hans övriga uppgifter. Jag tillstyrker sålunda, att den juridisk­

administrativa sektionen förstärkes med en byrådirektörstjänst mot att

en dylik tjänst å personalsektionen indrages.

Byrådirektörstjänsten å juridisk-administrativa sektionen bör inrättas

i stället för en befattning som förste byråsekreterare i Ca 29, vilken är

avsedd för styrelsens ordinarie ombudsmannaärenden. Med hänsyn till

ovissheten om det framtida behovet av en ombudsmannatjänst i 31 löne­

graden för bl. a. åtalsärendena föreslår jag, att befattningen tills vidare

inrättas som extra ordinarie, varvid den nämnda förste byråsekreterarbe­

fattningen i Ca 29 bör föras på övergångsstat. För åtalsärendena i övrigt

beräknar jag i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens förslag 3 förste byrå-

sekreterarbefattningar i Ce 27 samt en amanuens, vilka samtliga böra redo­

visas inom krisorganisationen. I jämförelse med nuvarande organisation

för ifrågavarande ärenden innebär mitt förslag, att en förste byråsekreterar­

befattning i Ce 29 nedflyttas till Ce 27 samt att antalet amanuenser minskas

från två till en.

Beträffande sektionens personalbehov i övrigt tillstyrker jag med anled­

ning av vad arbetsmarknadsstyrelsen anfört att en förste byråsekreterar­

befattning i Ce 27 inrättas mot att antalet byråsekreterare och amanuenser

minskas från 4 till 2. I enlighet med utredningens förslag bör härjämte en

assistenttjänst i 19 lönegraden indragas och en förste byråsekreterare i

Ca 27, vilken handlägger ärenden rörande länsarbetsnämndernas lokaler

och omkostnader, överflyttas till kameralbyrån.

Utredningen har tillstyrkt ett av arbetsmarknadsstyrelsen framlagt för­

slag att riksvakanslistan skall ersättas med vakansrapportering med anli­

tande av det s. k. telexsystemet samt att arbetsmarknadsstyrelsen skall

utge en tidskrift såsom ersättning bl. a. för det avsnitt om arbetsmarknads­

frågor som nu ingår i Sociala meddelanden. Jag har icke annat att erinra

mot dessa förslag än att den planerade tidskriften tills vidare bör få en

mindre omfattning än styrelsen tänkt sig och utges månadsvis. Jag kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

64

icke tillstyrka förslaget att den nuvarande arvodesbefattningen som redak­

tör ändras till en befattning i Ce 27.

Vad personalsektionen angår bör, såsom förut nämnts, byrådirektörs-

tjänsten i Ca 31 indragas. I stället bör inrättas en förste byråsekreterartjänst

i Ca 29. Frågan om inrättande av ytterligare en förste byråsekreterarbefatt­

ning i Ce 27 i utbyte mot en amanuenstjänst bör prövas av tjänsteförteck-

ningskommittén.

Beträffande kameralbyrån tillstyrker jag utredningens förslag med den

ändringen att lönegradsuppflyttningarna böra prövas av tjänsteförtecknings-

kommittén. Den å kamerala sektionen inrättade tjänsten i Cg 17 bör tills

vidare ändras till befattning i Ce 17. En ökning av styrelsens byggande verk­

samhet kan givetvis ge anledning till omprövning av personalbehovet på

intendentursektionen.

Med hänsyn till rådande ovisshet rörande byggnadsregleringen i fram­

tiden böra f. n. icke några större förändringar vidtagas beträffande bygg-

nadstillståndsbyrån. Jag räknar f. n. icke med annan ändring än att antalet

amanuenstjänster såsom utredningen föreslagit inskränkes till en.

I fråga om biträdespersonalen in. m. innebär utredningens förslag dels å

ena sidan ökning med 2 kansliskrivare och en kontorist samt å andra sidan

minskning med ett kanslibiträde och 20 biträden i reglerad befordrings-

gång och dels minskning med 2 expeditionsvakter. Med undantag av att för

de föreslagna kansliskrivartjänsterna i stället bör avses kontoristbefatt­

ningar har jag ansett mig kunna godtaga detta förslag. Som utredningen

funnit böra de nya tjänsterna upptagas såsom extra ordinarie. Frågan huru­

vida biträdespersonalen behöver ökas med hänsyn till överflyttningen av

vissa ärenden från pensionsstyrelsen samt till lokaliseringsverksamhetens

utbyggnad torde få prövas framdeles.

De av mig förordade förslagen innebära, att hela antalet befattningar

blir 348, varav 64 inom krisorganisationen.

I fråga om ikraftträdandet av de föreslagna ändringarna i organisationen

ansluter jag mig till arbetsmarknadsstyrelsens förslag, att tidpunkten här­

för i syfte att möjliggöra en så frilctionsfri övergång som möjligt fastställes

till den 1 januari 1953. Jag förutsätter dock att det skall visa sig möjligt

att redan dessförinnan indraga tjänster, som icke skola ingå i den nya orga­

nisationen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de övergångs­

bestämmelser som befinnas erforderliga. III.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

III. ANSLAG TILL ARBETSMARKNADSSTYRELSEN.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar.

1950/51 .........................................................

1951/52 (statsliggaren s. 312) ............

1952/53 (förslag) ......................................

Anslag Nettoutgift

2 781 000 2 683 277

2 724 000

3 343 000

(Jo

Arbetsmarknadsstyrelsen har i sitt utlåtande över arbetsförmedlingsutred-

ningens förslag beräknat grundlönekostnaderna (d. v. s. exkl. rörligt tillägg)

enligt utredningens förslag till 2 400 000 kronor och enligt styrelsens i utlå­

tandet framlagda förslag till 2 500 000 kronor, vilket enligt utredningens

förslag innebär en minskning med 66 000 kronor och enligt styrelsens förslag

en ökning med 34 000 kronor. Inberäknat kostnader för tillfällig personal,

vikariats- och övertidsersättningar samt rörligt tillägg beräknar styrelsen

kostnaderna under anslaget enligt sitt förslag till 3 557 000 kronor för

helt år.

De partementsch ef en.

Vid bifall till de av mig i det föregående förordade förslagen och med in­

räknande av ett belopp av 75 000 kronor för tillfällig personal samt vika­

riats- och övertidsersättningar beräknar jag det erforderliga anslagsbehovet

under nästa budgetår till 3 343 000 kronor. Inberäknat kostnader för chefs­

löneregleringen, löneklassuppflyttningar, reglerad befordringsgång samt

höjning av det rörliga tillägget innebär detta en ökning av anslaget med

619 000 kronor.

Jag beräknar anslaget sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 840 000 (+ 40 000) kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, 65 600 (—26400) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1 621 000

( + 75 000) kronor;

ersättningar till experter och sakkunniga 17 000 (+ 4000)

kronor;

rörligt tillägg 799 400 (+ 526 400) kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Anslag Nettoutgift

1950/51

......................................................................................... 632 000 515 693

1951/52 (statsliggaren s. 315)

.............................................. 671 000

1952/53 (förslag) ........................................................................ 761 000

Yrkanden.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 3/« 1951) hemställt, att anslaget

höjes med 127 500 kronor i enlighet med följande sammanställning.

ökning Minskning

1. Sjukvård m. in....................................................................... 13 000

2. Övriga expenser för eget behov ..................................... 85 000

3. Expenser för annat än eget behov ................................. 20 000

4. Publikationstryck ............................................................... 10 000

5. .Särskilda kurser m. in. för arbetsförmedlingstjänste-

män ..................................................................................... 500

128 000

500

+ 127 500

5 —2*7

52

liihang till riksdagens protokoll 1952.

1 samt. Nr 127.

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

Motivering.

1. Sjukvård m. m. Utgift 1949/50 22 528, 1950/51 35 043; anslag 1951/52

22

000

.'

2. Övriga expenser för eget behov. Utgift 1949/50 235 887, 1950/51

263 999; anslag 1951/52 273 000. — Kostnaderna för renhållning och städ­

ning beräknas öka med 4 000 kronor. För skrivmaterial, papper, blankett­

tryck o. d. beräknas de verkliga kostnaderna för budgetåret 1950/51 till

ca 83 000 kronor. Genom övergång från stencilering till tryckning av vissa

broschyrer beräknas en besparing under innevarande budgetår uppkomma

med 7 000 kronor. Vid bifall till styrelsens förslag (se punkt 4) att styrel­

sens cirkulärmeddelanden till länsarbetsnämnderna i stället för att sten-

cileras skola tryckas i form av en ordersamling uppkommer en ytterligare

besparing av 3 000 kronor. Trots nämnda besparingar å sammanlagt 10 000

kronor måste på grund av prishöjningarna å papper 80 000 kronor beräk­

nas för nästa budgetår, innebärande en ökning med 7 000 kronor. Kostna­

derna för telegram, telefon och annonsering böra i samband med väntad

leverans under budgetåret 1952/53 av s. k. telexapparater för styrelsen och

nämnderna uppräknas med abonnemangsavgifter och sändningskostnader

för anläggningen. Härför beräknas 110 000 kronor, varav 85 000 kronor

böra belasta styrelsen. Då anläggningen förutsättes medgiva en besparing

av kostnader för rikstelefonsamtal, begränsas kostnadsökningen till 80 000

kronor, ökningen uppväges dock till större delen av minskade kostnader

för publikationstryck genom indragning av riksvakanslistan (se punkt 4).

Kostnaderna för inköp och underhåll av möbler m. fl. inventarier beräknas

trots prisökningar kunna minskas med 6 000 kronor. Delposten beräknas

sålunda till (273 000 +

4

000 + 7 000 + 80 000 — 6 000) 358 000 kronor.

3. Expenser för annat än eget behov. Anslagsposten bör med hänsyn till

prisstegringar och höjda arbetslöner uppräknas med 20 000 kronor till

70 000 kronor.

4. Publikationstryck. Utgift 1949/50 59 485, 1950/51 74 065; anslag 1951/

52 145 000. För riksvakanslistan och för styrelsens andel i Sociala medde­

landen har för innevarande budgetår beräknats 100 000 kronor. Under för­

utsättning att telexanläggningen kan tagas i anspråk i den ordning som för­

utsatts bortfalla dessa kostnader under ifrågavarande post med undantag

av kostnaden för den planerade tidskriften Arbetsnytt. Det för denna tidi­

gare beräknade beloppet 25 000 kronor bör med hänsyn till prisstegringarna

höjas till 32 500 kronor.

I enlighet med styrelsens förslag att broschyren »Att välja yrke» i be­

sparingssyfte endast skall tryckas vart annat år har för innevarande bud­

getår någon kostnad icke beräknats för denna broschyr. Under budgetåret

1950/51 trycktes broschyren i 30 000 exemplar. För att samtliga avgångs­

klasser i folkskolan skola kunna erhålla broschyren erfordras en samman­

lagd upplaga av 70 000 exemplar, varför upplagan under budgetåret 1952/

53 bör fastställas till 40 000 exemplar. Vid nuvarande prisläge beräknas

66

. Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

67

kostnaderna för denna broschyr liksom för övriga broschyrer för den

yrkesvägledande verksamheten enligt följande.

Att välja yrke ....................................................:.

1951/52

Ökning

40 000

1952/53

40 000

Skolor för yrkesutbildning ....................... .....

9 000

6 000

15 000

Gymnasisternas ämnesval .............................

3 800

2 700

6 500

Broschyr för real- och flickskolestadiet .......

4 200

2 800

7 000

Svenskt yrkeslexikon (yrkeskartoteket) •...■

14 000

5 000

19 000

Aktuellt för yrkesvägledning ....... .............

Stipendier och utbildningslån ....................

Folkhögskolor .......................................................

3 000

1 000

4 000

Industriens yrkesskolor och ............. ...........

Inträdeskrav vid högskolor och statliga verk

34 000

57 500

91 500

Styrelsens cirkulärmeddelanden till länsarbetsnämnderna, vilka hittills

duplicerats, böra i framtiden tryckas. Kostnaderna härför beräknar sty­

relsen till 15 000 kronor, vilka dock (se punkt 2) beräknas bli kompen­

serade till ett belopp av 3 000 kronor genom minskade kostnader för dup-

liceringspapper m. m.

För tryckning av styrelsens årsredogörelse beräknas 3 000 kronor samt

för vissa jordbruksbroschyrer och diverse tryckningskostnader 6 000 resp.

1 000 kronor. Anslagsposten till publikationstryck beräknas sålunda till

(32 500 + 91 500 + 15 000 + 3 000 + 6 000 + 7 000) 155 000 kronor.

Yttrande.

Statskontoret anser, att den för anslagsposten till expenser för eget

behov föreslagna höjningen bör kunna begränsas. Bl. a. synes det för inköp

av möbler .in. in. beräknade beloppet av 45 000 kronor kunna ytterligare

nedsättas med hänsyn till den komplettering av inventarierna, som ägt

rum efter styrelsens inflyttning i nya lokaler. För publikationstryck torde

böra räknas med oförändrat belopp av 145 000 kronor.

Departementschef en.

■lag har icke något att erinra mot arbetsmarknadsstyrelsens förslag om

uppräkning av anslagsposten till sjukvård in. in. med 13 000 kronor.

Vid behandlingen av arbetsmarknadsstyrelsens organisation har jag för­

klarat, att jag biträder styrelsens förslag att för vakansrapporteringen ut­

nyttja telexsystemet. Till avgifter härför bör såsom styrelsen föreslagit be­

räknas ett belopp av 80 000 kronor under delposten till övriga expenser för

eget behov. Jag kan även i övrigt godtaga beräkningen av denna post, vilken

sålunda bör höjas med 85 000 kronor. I fråga om delposten till expenser för

annat än eget behov kan jag endast tillstyrka eu uppräkning med 10 000

kronor.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

1 förcnämnda sammanhang har jag förklarat, att jag endast kan tillstyrka

att styrelsen beredes möjlighet att i stället för det i Sociala meddelanden in­

gående avsnittet angående arbetsmarknaden ge ut en månadstidskrift av

mindre omfattning. För detta ändamål bör beräknas ett belopp av 2,0 000

kronor under nästa budgetår. Återstoden av det för innevarande budgetår

till riksvakanslistan och Sociala meddelanden beräknade beloppet bör utgå.

Jag kan icke tillstyrka ökad medelsanvisning för att möjliggöra tryckning

av styrelsens cirkulärmeddelanden till länsarbetsnämnderna. Däremot kan

jag godtaga beräkningen av kostnaderna för broschyrer in. in. för yrkes­

vägledningen, 91 500 kronor, samt för övriga publikationer, 16 000 kronor.

Anslagsposten till publikationstryck bör alltså uppföras med (20 000 +

91 500 + 16 000) 127 500 kronor, vilket innebär en minskning av posten

med 17 500 kronor.

Mot den föreslagna minskningen med 500 kronor av posten till särskilda

kurser in. m. för arbetsförmedlingstjänstemän har jag intet att invända.

Omkostnadsanslaget bör alltså höjas med (13 000 + 10 000 + 85 000^—

17 500 — 500) 90 000 kronor och uppföras med (671 000 + 90 000) 761 000

kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen.

Anslag Nettoutgift

1950/51 ........................................................................................... 900 000 992 376

1951/52 (statsliggaren s. 316) .............................................. 900 000

1952/53 (förslag) ........................................................................ 875 000

Av det för innevarande budgetår anvisade anslaget ha till avlöningar

beräknats 800 000 kronor och till omkostnader 100 000 kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 3/a 1951) under förutsättning av oför­

ändrad organisation beräknat medelsbehovet under nästa budgetår till

950 000 kronor för avlöningar och 100 000 kronor för omkostnader eller

sammanlagt 1 050 000 kronor.

Departementschefen.

Antalet befattningar inom krisorganisationen uppgick vid ingången av

budgetåret 1951/52 till 93, varav dock några voro vakanta. Vid bifall till de

av mig i det föregående förordade förslagen skulle antalet befattningar

under nästa budgetår utgöra 64. Avlöningskostnaderna kunna för nästa

budgetår uppskattas till ca 775 000 kronor inberäknat 32—33 % rörligt till-

lägg. Då till omkostnader (utgift 1950/51 93 919 kronor) bör beräknas oför­

ändrat belopp, 100 000 kronor, bör hela anslaget upptagas till (775 000 +

100 000) 875 000 kronor.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 127.

69

IV. SÄRSKILDA FRÅGOR RÖRANDE DEN OFFENTLIGA

ARBETSFÖRMEDLINGEN.

1950 års arbetsförmedlingsutredning har tidigare avlämnat betänkanden

angående den offentliga arbetsförmedlingens organisation, varvid dock

organisationen i Stockholms stad och län endast behandlades delvis. Med

anledning av ifrågavarande betänkanden omprövades arbetsförmedlingens

organisation i sin huvuddel vid 1951 års riksdag (prop. nr 135, statsutsk.

uti. nr 152, rd. skr. nr 296). Arbetsförmedlingsutredningen har därefter

den 20 juni 1951 avlämnat sitt betänkande III, Arbetsförmedlingsorganisa-

tionen i Stor-Stockholm (stencilerat). Utlåtanden över detta betänkande

ha avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen — som överlämnat yttranden av

arbetsnämnden i Stockholm och länsarbetsnämnden i Stockholms län —

statskontoret, statens lönenämnd, länsstyrelsen i Stockholms län, Stock­

holms stadskollegium och Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund.

Vidare har arbetsförmedlingsutredningen i särskild skrivelse den 28 decem­

ber 1951 behandlat tjänsterna för de s. k. statistikassistenterna. Yttranden

över denna skrivelse ha avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret,

statens lönenämnd och Arbetsmarknadstjänstemännens riksförening.

I det följande torde till en början nämnda betänkande och skrivelse få

behandlas. Därefter torde arbetsmarknadsstyrelsens anslagsäskanden för

nästa budgetår få upptagas.

Arbetsförmedlingsutrednmgens förslag.

Arbetsförmedlingens organisation i Stor-Stockholm.

Utredningen har till en början anfört, att det område, som Stockholms

stads statistiska kontor redovisar under beteckningen Stor-Stockholm, inne­

fattar, förutom Stockholm, 44 kommuner (före den nya kommunindel­

ningen) och vid slutet av år 1948 hade 963 311 invånare. Nämnda område

bör skiljas från det område, som förutsättes ingå i regionplaneförbundet

för Stockholmsområdet. Detta område kommer enligt Kungl. Maj :ts beslut

att omfatta 98 (äldre) kommuner, vilka vid slutet av år 1948 hade cn sam­

manlagd befolkning av 1 035 164 personer.

Utredningen har hänvisat till vissa av Stockholms stadskollegium i annat

sammanhang redovisade beräkningar, enligt vilka folkmängden i Stor-

Stockholm skulle stiga till ca 1 300 000 personer omkring år 1960. Utred­

ningen har vidare redogjort för vissa undersökningar, av vilka arbetstill­

fällenas koncentration till den inre staden framgår. Bl. a. uppges, att under

februari 1951 ca 81 % av de hos arbetsförmedlingen i Stockholms stad an­

mälda lediga platserna funnos i inre staden, medan endast 58—59 % av de

under nämnda månad anmälda arbetssökande voro hemmahörande där.

70

Utredningen liar härefter behandlat frågan huruvida en enhetlig orga­

nisation bör finnas för arbetsförmedlingen i Stor-Stockholm. Utredningen

har erinrat, att i det betänkande, som låg till grund för statsmakternas

beslut år 1947 angående den offentliga arbetsförmedlingens organisation

(SOU 1946:51) föreslogs, att Stockholms län skulle delas mellan arbets-

nämnden i Stockholms stad samt länsarbetsnämnderna i Södermanlands

och Uppsala län. En lämplig arbetsmarknadsenhet ansågs höra omfatta,

förutom Stockholms stad, Södertörn (utom Södertäljeområdet), Mälar­

öarna, hela ölandskapet öster om Stockholms stad samt Stockholms län

norrut till en gräns ungefär vid Upplands-Väsby—Vallentuna—österåker.

Delarna av länet norr om denna gräns borde hänföras till länsarbetsnämn­

den i Uppsala och Södertäljeområdet till länsarbetsnämnden i Eskilstuna.

Vid anmälan av propositionen 1947:239 anförde emellertid föredragande

statsrådet (s. 183), att inrättande av speciella förvaltningsområden, vilkas

gränser avvika från länsindelningens, bör undvikas för verk med mera all­

männa förvaltningsuppgifter och därmed även för arbetsförmedlingen. En

särskild länsarbetsnämnd för Stockholms län borde därför alltjämt finnas.

Detta blev också riksdagens beslut. Nämnden har emellertid fått en ofull­

ständig kansliorganisation. Vissa uppgifter ombesörjas även för länets

del av personalen hos arbetsnämnden i Stockholm.

Arbetsförmedlingsutredningen har framhållit, att några skäl knappast

synas föreligga för att från Stockholms län skilja någon del av den söder

om Stockholm belägna länsdelen. Södertäljeområdet har utan tvivel bättre

förbindelser och över huvud taget större samhörighet med Stockholm än

med Eskilstuna. Vad åter gäller den norra länsdelen är det numera otänk­

bart att dra gränsen så snävt som gjordes i förenämnda betänkande. Skulle

så ske komme icke ens de i del nuvarande begreppet Stor-Stockholm in­

rymda kommunerna att tillföras Stockholms arbetsmarknadsområde. Under

sådana förhållanden synes det utredningen lämpligast att, om en samman­

slagning i fråga om arbetsmarknadsorganisationen skall genomföras, hela

Stockholms län sammanföres med Stockholms stad.

En sammanslagning av de båda nämnderna skulle enligt utredningens

mening innebära vissa betydande fördelar. Arbetsförmedlingsorganisatio-

nen skulle på ett smidigare sätt kunna anpassas till de aktuella behoven.

I fråga om personalen skulle vissa besparingar kunna göras, då man icke

behöver ha dubbel uppsättning av kanslipersonal för nämndernas behov.

Clearingmöjligheterna i fråga om personal mellan staden och länet skulle

öka. Bättre service för allmänheten skulle på vissa punkter också kunna

ernås.

Mot en sammanslagning kan enligt utredningen anföras, att området

med hänsyn till folkmängden skulle bli av alltför stor omfattning för att

samtliga problem skulle kunna ägnas en tillfredsställande uppmärksamhet.

Fara skulle även kunna föreligga för att storstadsproblemen komme att

alltför mycket dominera nämndens verksamhet och att landsbygdsproble-

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

71

men bleve eftersatta. Dessa invändningar torde emellertid icke vara av av­

görande betydelse. Vad angår tillgodoseendet av landsbygdsområdenas in­

tressen synes det icke omöjligt att säkerställa detta genom föreskrifter om

nämndens sammansättning in. m.

Ehuru starka skäl enligt utredningens mening tala för en sammanslag­

ning av de båda nämnderna anser sig utredningen dock icke böra fram­

lägga förslag härom med hänsyn till att staden och länet i övrigt ha skilda

administrativa organ och att länet ur administrativ synpunkt på andra om­

råden utgör en självständig enhet. Så länge som man har en åtskild admi­

nistration på andra områden bör enligt utredningens mening nuvarande

uppdelning i fråga om arbetsmarknadsorganisationen bibehållas. Ett in­

timt samarbete mellan staden och länet är emellertid nödvändigt, och orga­

nisationen bör uppläggas så att detta på allt sätt underlättas.

För att befrämja samarbetet bör länsarbetsnämndens kansli enligt ut­

redningens mening få lokaler tillsammans med arbetsnämndens. Utred­

ningen vill dock icke motsätta sig att länsarbetsnämndens kansli såsom

planerats förlägges i anslutning till arbetsförmedlingens kontor i Solna in­

till dess att för de båda nämnderna gemensamma lokaler kunna erhållas.

Personalorganisationen i Stockholms stad.

Utredningen har anfört, att befolkningen i Stor-Stockholm vuxit med ca

100 000 personer sedan den nuvarande arbetsförmedlingsorganisationen

kom till. Tack vare den goda sysselsättningen ha påfrestningarna på arbets­

förmedlingen icke stigit i samma takt. År 1946 utgjorde antalet ansökningar

om arbete i Stockholm 279 000, antalet lediga platser 243 000 och antalet

tillsatta platser 186 000. År 1950 voro motsvarande siffror 306 000, 287 000

och 219 000. I fråga om de tillsatta platserna har emellertid en utveckling

mot mera kortvariga anställningar skett. Antalet arbetssökande personer

har snarare avtagit än ökat under ifrågavarande tid.

Med hänsyn till den kraftiga befolkningsökning som ägt rum och som

väntas i Stor-Stockholm anser utredningen det icke möjligt att företaga

någon större nedskärning av arbetsförmedlingens resurser i detta område.

På vissa förmedlingsområden, kanske främst i fråga om ungdomsförmed-

lingen och yrkesvägledningen, komma de stora yngre årskullarna inom kort

att utsätta arbetsförmedlingen för stora påfrestningar. Behovet av arbets-

förmedlingsservice synes också stiga i och med att staden växer. Ju större

staden blir, desto svårare blir det för den enskilde att på egen hand över­

blicka arbetsmarknaden och att komina i kontakt med de för honom

lämpligaste arbetstillfällena.

Den organisation utredningen föreslår är, anför utredningen, avsedd för

nuvarande lokalförhållanden. Skulle ett sammanförande av arbetsförmed­

lingens olika lokaler komma till stånd, bör personalbehovet omprövas.

Vad angår arbetsnämndens kansli har utredningen anfört, att biträdes-

personalen enligt pcrsonalplanen utgöres av 3 kanslibiträden och 40 skriv-

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

72

eller kontorsbiträden (varav ti extra befattningshavare) inom normalorga­

nisationen samt 10 skriv- eller kontorsbiträden inom krisorganisationen.

Bl. a. på grund av de dåliga befordringsutsikterna har arbetsnämnden haft

stora svårigheter att rekrytera biträdespersonal. Enligt nämndens mening

borde 2 befattningar i Ce 13 oeh en i Ce 11 inrättas i stället för motsvarande

antal befordringsgångstjänster. Utredningen har ansett, att frågan om in­

rättande av kontoristtjänster (13 lgr) bör prövas av 1947 års bi-

trädesutredning. Däremot är ett utbyte av 3 skriv- eller kontorsbiträdes-

tjänster mot 3 kanslibi trädest jänster i Cell av organisatoriska skäl så

starkt av behovet påkallat, att eu dylik omorganisation bör genomföras

snarast. Utöver de 3 utbytta tjänsterna skulle enligt utredningens mening

denna omorganisation möjliggöra indragning av 3 andra skriv- eller kon-

torsbiträdest jänster.

I fråga om artist- och musikerförmedlingen torde få erinras, att 1951

års riksdag beslöt indragning av de inom denna förmedlingsgren inrättade

expeditionerna i Linköping, Växjö, Karlstad och Örebro. Expeditionerna i

Stockholm, Göteborg och Malmö behöllos. Härjämte beslöts, att expeditio­

nen i Gävle skulle kvarstå under budgetåret 1951/52 med hänsyn till att

frågan om denna expedition nära sammanhänger med organisationen i

Stockholms stad. Utredningen har funnit det svårt att f. n. bedöma i vilken

utsträckning Stockholmsförmedlingen kommer att tillföras arbetsuppgifter

genom nedläggandet av expeditionerna i Linköping, Växjö, Karlstad och

Örebro. Utredningen finner det därför försvarbart, att avgörandet av frågan

om Gävle-expeditionen får anstå intill dess att erfarenhet av den redan be­

slutade omorganisationen erhållits. Någon förstärkning av personalen på

Stockholmsexpeditionen föreslås icke.

För sjömansförmedlingen avses enligt gällande personalplan eu förste

assistent i lönegrad 22 (föreståndare), en assistent i lönegrad 19 och 2

assistenter i lönegrad lö. Regelmässigt äro ytterligare 2—3 tjänstemän till­

delade denna expedition. Utredningen anser motiverat, att föreståndar-

tjänsten, som f. n. är en förste assistenttjänst i 22 lönegraden, utbytes mot

eu inspektörstjänst i 24 lönegraden. Även i övrigt föreslås en förstärkning

av sjömansförmedlingen så att denna, utom föreståndaren, enligt förslaget

normalt skall bestå av 2 assistenter i 19 och 3 i 16 lönegraden.

Ungdomsförmedlingen har f. n. följande personaluppsättning: 1 inspek­

tör (24 lgr), föreståndare, samt för manlig ungdomsförmedling 5 assisten­

ter, för kvinnlig ungdomsförmedling 4 assistenter, för manlig yrkesvägled­

ning 3 assistenter och för kvinnlig yrkesvägledning 3 assistenter. Vidare äro

2 assistenttjänster (1 i 22 lgr och 1 i 16 lgr) för ungdomsförmedling inom

Stockholms län uppförda på arbetsnämndens stat. Utredningen har med

hänsyn till den ökning av antalet ungdomar som kan påräknas anfört, att

det på något längre sikt knappast synes möjligt att undgå en ökning av

personalstyrkan på ungdomsförmedlingen i Stockholms stad. F. n. föreslår

utredningen, att ytterligare en tjänst i 22 lönegraden inrättas för yrkes-

Kungi. Maj:ts proposition nr 127.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127'.

73

vägledning. De för verksamheten i Stockholms län avsedda tjänsterna böra

enligt utredningens mening redovisas på länsarbetsnämndens stat.

För arbetsvårdsärenden finnas f. n. 1 inspektör (25 lgr), 4 förste assis­

tenter (22 lgr), 7 assistenter i 19 lönegraden (varav en extra tjänsteman)

samt 3 assistenter i 16 lönegraden. Utredningen föreslår icke annan änd­

ring än att den extra assistentbefattningen i 19 lönegraden ombildas till

extra ordinarie tjänst.

I fråga om tjänstemannaförmedlingen föreslår utredningen, med anled­

ning av en av statens organisationsnämnd företagen undersökning, att en

tjänst som förste assistent i 22 lönegraden överföres till länsarbetsnämn­

den i Stockholms län och där avses för arbetsvårdsärenden. Även en tjänst

i 16 lönegraden anses kunna indragas inom tjänstemannaförmedlingen.

En av organisationsnämnden föreslagen indragning av en tjänst i 19 löne­

graden anses däremot icke böra genomföras.

Vad slutligen angår arbetsförmedlingen i övrigt har utredningen ansett

förstärkning av personalen erforderlig på vissa punkter, främst expeditio­

nen för restaurangpersonal och hemhjälpscentralen. I fråga om sistnämnda

central anmärker utredningen dock, att någon förstärkning icke beräknats

för förmedling av hemsamariter, då hemsamaritverksamheten liksom hem-

vårdarinneverksamheten ansetts i första hand vara en kommunal angelä­

genhet. Resultatet av utredningens översyn i denna del samt av de i det före­

gående återgivna förslagen angående specialförmedlingarna har blivit, att

antalet assistenttjänster i 16 lönegraden bör ökas med 2, varjämte 4 extra

assistenttjänster föreslås ersatta med extra ordinarie befattningar.

I planen för arbetsnämnden i Stockholm äro f. n. upptagna 30 aspirant-

befattningar. Utredningen anser detta antal alltför stort för att verksam­

heten skall kunna planläggas rationellt. I anslutning till ett av arbetsnämn­

den framlagt förslag förordar utredningen, att antalet aspiranter minskas

med 12 samt att i stället 10 nya assistenttjänster i 16 lönegraden inrättas.

Vad angår krisorganisationen har utredningen föreslagit viss reduktion

av den för utlänningsärenden anställda personalen. Denna utgjordes vid

tiden för utredningens granskning av 12 personer, varav en i lönegrad 22,

3 i lönegrad 19 och 8 i lönegrad 16. Av tjänsterna i 16 lönegraden voro 5

placerade på olika förmedlingsexpeditioner i reguljärt förmedlingsarbete

och en på kassaavdelningen. Med hänsyn till utlänningsfrågornas omfatt­

ning i Stockholm har utredningen icke ansett det möjligt att föreslå in­

dragning av hela den för utlänningsärenden avsedda personalen. En reduk­

tion anses emellertid möjlig. Utredningen har ansett tillräckligt, att 5 be­

fattningar bibehållas (1 i lgr 22, 2 i lgr 19 och 2 i lgr 16), vilket skulle inne­

bära indragning av en befattning i lönegrad 19 och 6 i lönegrad 16.

•74

I följande sammanställning upptages nuvarande antalet befattningar

i Stockholms stad samt det av utredningen föreslagna antalet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Lönegr ad

Befattning

Nuvarande

antal

Förslag

Ökning eller

minskning

+ ~

Arbetsnämndens kansli.

33

Arbetsnamn dsdirektör..............................................

i

1

29

Förste inspektör ......................................................

i

1

24

Inspektör.....................................................................

3

3

22

Förste assistent ......................................................

1

1

19

Assistent......................................................................

1

1

11

Kanslibiträde.............................................................

3

6

+ 3

11

Förste expeditionsvakt ..........................................

1

1

9

Expeditions vakt..........................................................

2

2

ce

1

"t

f

Skriv- oeb kontorsbiträden ..................................

34

34

47

50

+ 3

För medling spersonal.

25

Inspektör......................................................................

O

2

24

»

1

2

+ 1

22

Förste assistent ......................................................

24

22

— 2

19

Assistent.....................................................................

48

50

+ 2

16

»

45

61

+ 16

10-14

Aspirant ......................................................................

30

18

— 12

150

155

+ 5

Extra tjänstemän.

15

Extra tjänsteman för statistik..............................

1

1

4-8

Extra skriv- och kontorsbiträden ......................

6

— 6

Yaktmästarbiträden..................................................

4

4

19

Assistent......................................................................

1

... 1

16

Extra assistenter utan särskild placering ....

4

— 4

16

5

— 11

Krisorganisationen

:

utlänningsavdelningen.

22

Förste assistent..........................................................

1

i

19

Assistent......................................................................

3

2

— 1

16

»

8

2

6

4—8

Skriv- och kontorsbiträden ..................................

3

3

15

8

— 7

Krisorganisationen: byggnadscentralen

..................

16

16

± 0

Summa

244

234

— 10

Förslagen beräknas för arbetsnämndens del innebära en minskning av

de årliga avlöningskostnaderna med 68 600 kronor (inberäknat 32—33 %

rörligt tillägg), varav 3 500 kronor falla på normalorganisationen och

65 100 kronor på krisorganisationen.

Personalorganisationen i Stockholms län.

Förutom de två tjänster (1 i 22 och 1 i 16 lgr), som nu finnas

för ungdomsförmedling och yrkesvägledning inom Stockholms län och av

75

utredningen redovisas å länsarbetsnämndens personalstat, anser utred­

ningen erforderligt, att cn ny tjänst i 19 lönegraden för nämnda uppgifter

inrättas vid kontoret i Solna.

Utredningen anser, att arbetsvärden i Stockholms län icke f. n. blir före­

mal för den uppmärksamhet som erfordras. Utredningen föreslår därför

dels, som förut nämnts, att en tjänst i 22 lönegraden vid tjänstemannaför­

medlingen i Stockholms stad överflyttas till länet och där utnyttjas för

arbetsvårdsärenden dels ock att en assistenttjänst i 10 lönegraden nyin-

rättas för nämnda ärenden i länet.

Utredningen upprepar sitt tidigare framförda förslag om inrättande av

ytterligare ett avdelningskontor med halvtidstjänstgöring i Stockholms län

(i Huddinge).

För länsarbetsnämndens del innebära förslagen en ökning av avlönings-

kostnaderna med 55 000 kronor inberäknat kostnaderna för de från arbets-

nämnden överflyttade tjänsterna (2 tjänster i 22 lgr och 1 i 16 lgr).

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 127.

Statistikassistenterna.

Arbctsförmedlingsutredningen har erinrat, att den i sitt betänkande den

110 november 1950 angående den offentliga arbetsförmedlingens organisation

förklarat sig ämna återkomma till frågan om de vid länsarbetsnämnderna

anställda s. k. statistikassistenternas framtida ställning sedan utredningen

behandlat arbetsmarknadsstyrelsens organisation. Utredningen anför nu,

att ifrågavarande befattningar sedan arbetsförmedlingens definitiva för­

statligande den 1 januari 1948 äro placerade å extra stat (17 tjänster i

Cg 15 och 7 i Cg 17). Statistikassistenternas huvuduppgifter äro att svara

för länsarbetsnämndernas statistik samt olika register, bl. a. beredskaps-

registren. Statistikassistenterna ha endast i ett fåtal fall kunnat förordnas

på lägre pensionsberättigande tjänster. Befattningshavarna kunna uppvisa

relativt långvariga anställningstider, ett tiotal sedan 1942 och 1943.

Utredningen anser det rimligt, att ifrågavarande tjänstemän erhålla pen­

sionsberättigande anställning utan ytterligare dröjsmål. Utredningen är

emellertid icke beredd att förorda högre lönegrad än 15 och anser sig så­

lunda icke böra ta ställning till huruvida 17 eller 19 lönegraden bör utnytt­

jas för vissa av ifrågavarande tjänster liksom icke heller till huruvida den

vanliga assistentlönegraden 16 bör användas i stället för 15 lönegraden.

Dessa frågor höra närmast till tjänsteförteckningsrevisionen. Enligt utred­

ningens mening bör ställning till lönegradsfrågan icke tagas, innan arbets­

marknadsstatistikkommittén framlagt sina förslag och statistikassistenter­

nas arbetsuppgifter därefter blivit slutligt bestämda.

Utredningen förordar därför, att för statistikassistenterna nu inrättas

extra ordinarie tjänster i 15 lönegraden, varvid arbetsmarknadsstyrelsen

dock bör ha möjlighet att härutöver tills vidare inrätta tjänster i Cg 17 för

de nuvarande tjänstemännen i denna lönegrad.

7t;

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Yttranden

Arbetsförmedlingsutredningens förslag att länsarbetsnämnden i

Stockholms län skall bibehållas har tillstyrkts av arbetsmarknads­

styrelsen samt länsstyrelsen och länsarbetsnämnden i Stockholms län. Över-

ståthållarämbetet har erinrat om att ämbetet tidigare tillstyrkt, att Stock­

holms län underställes arbctsnämnden i Stockholm. De av arbetsförmed-

lingsutredningen företagna undersökningarna ge ytterligare stöd för upp­

fattningen, att en enhetlig arbetsförmedlingsorganisation bör eftersträvas.

Det synes dock icke uteslutet, att en sammanslagning av nämnderna med

hänsyn till verksamhetsområdets storlek och den omständigheten, att sta­

den och länet i övrigt ha skilda organ, även skulle komma att medföra vissa

olägenheter, måhända främst för de övriga arbetsuppgifter, som utöver led­

ningen av arbetsförmedlingen för närvarande ankomma på nämnderna. En

dylik sammanslagning skulle därjämte försvåra ett fullföljande av 1948 års

länsstyrelseutrednings förslag om inordnande av vissa fristående länsorgan

i länsstyrelserna. Stockholms stadskollegium har åberopat, att Stockholms­

regionen bildar en i stort sett enhetlig arbetsmarknad. Starka skäl tala

därför för att även arbetsförmedlingen organiseras enhetligt för hela regio­

nen. Kollegiet vill sålunda i princip tillstyrka en sådan sammanslagning av

arbetsförmedlingsorganen. Arbctsnämnden i Stockholm har anfört, att

nämnden tidigare tillstyrkt förslaget att huvuddelen av Stockholms län

skulle sammanföras med staden i fråga om arbetsförmedlingen. De senare

årens erfarenheter ha icke givit nämnden anledning att frångå sin upp­

fattning om lämpligheten av eu organisationsförändring. Statskontoret

anser, att avsevärda fördelar stå att vinna vid ett sammanförande av de

båda nämnderna. Den omständigheten att staden och länet i övrigt ha

skilda administrativa organ kan icke utgöra tillräckligt skäl mot ett sådant

sammanförande. Statskontoret har för sin del svårt att inse, att länsindel­

ningen skall behöva utgöra avgörande hinder för sådan organisation av

arbetsförmedlingsverksamheten, som ur rationell synpunkt visar sig lämp­

lig. Staden och länet utgöra en enhet i fråga om hushållningssällskap och

lantbruksnämnd. Då man vidare torde kunna utgå ifrån att länsstyrelse­

utredningens förslag att överföra länsarbetsnämndernas funktioner till läns­

styrelserna icke kommer att genomföras, kan icke heller detta förslag åbe­

ropas som skäl att ställa frågan om en sammanslagning av arbetsnämn-

derna på framtiden. Statskontoret, som anser en uppdelning av länet på

flera länsarbetsnämnder icke böra komma i fråga, föreslår, att så snart

lokalförhållandena så medgiva Stockholms län i sin helhet sammanföres

med Stockholms stad i fråga om arbetsmarknadsorganisationen.

Med anledning av vad utredningen anfört rörande förläggningen

av länsarbetsnämnden och huvudkontoret i Stockholms län

har arbetsmarknadsstyrelsen uttalat, att vissa synnerligen besvärliga lokal­

frågor för arbetsnämnden och länsarbetsnämnden måste lösas och att

77

länsarbetsnämnden därför tills vidare bör förläggas till Solna. Denna för­ läggning bör emellertid betraktas som en försöksanordning och man får se till resultatet därav när anordnande av gemensamma lokaler för arbets- nämnden och länsarbetsnämnden kan bli aktuellt. Den närmare gräns­ dragningen mellan de olika nämnderna bör få bestämmas av styrelsen.

Beträffande utredningens förslag till personalorganisation för ar be t snämnden i Stockholm har arbetsmarknadsstyrelsen anfört, att enligt förslaget arbetsnäinndens personalresurser komma att minskas med sammanlagt 10 befattningar. Mot bakgrunden av utredningens uttalande att arbetsuppgifterna kunna förväntas öka för arbetsförmedlingen i Stockholm synes det styrelsen som om de föreslagna indragningarna äro alltför stora. Omsättningen av personal är särskilt stor vid arbetsnämnden. Detta har till följd att 5—6 tjänster alltid äro vakanta. Därtill komma alltid tjänstledig­ heter av olika anledningar. Det föreligger därför ständigt behov av vikarier. Vissa fördelar stå att vinna genom att behålla ett antal av de extra assisten­ ter, som enligt utredningens förslag skulle utgå ur organisationen. Genom att dessa finnas att tillgå och genom omflyttningar skulle ofta behovet av utomstående vikarier, vilkas upplärande medför en belastning för den övriga personalen, kunna elimineras. Två av de fyra befattningar i Cg 16, som utredningen föreslagit till indragning, böra därför behållas.

Den kvalitetsförbättring av tjänsterna i biträdesgraderna, som utred­ ningen föreslår, torde möjliggöra, att det totala antalet biträden minskas något, å andra sidan kvarstå fortfarande de med rådande lokalförhållanden sammanhängande svårigheterna att rationellt utnyttja biträdespersonalen. Styrelsen föreslår därför, att två av de sex extra befattningar för skriv- eller kontorsbiträden, som föreslagits till indragning, tills vidare behållas.

Styrelsen föreslår vidare, att befattningen som föreståndare för ung- domsförmedlingcn uppflyttas från 24 till 25 lönegraden. De stora krav som ställas på denna befattningshavare bland annat med hänsyn till befolk­ ningsutvecklingen motivera, att befattningen i likhet med motsvarande be­ fattningar inom tjänstemannaförmedlingen och arbetsvärden i Stockholm hänföres till lönegrad 25. En av befattningarna i lönegrad 16 inom ung- domsförinedlingen bör vidare utbytas mot eu befattning i lönegrad 19. Om­ sättningen av personal är särskilt stor inom ungdomsförmedlingen, bland annat beroende på att kraven på utbildning ställas högre inom denna för- medlingsgren än inom andra. Detta har nämligen till följd alt befattnings­ havare i 16 lönegraden lätt kunna få mera välavlönat arbete.

Statskontoret har i fråga om artist- och musikerförmedlingen icke funnit tillräckliga skäl att frångå utredningens tidigare förslag om indragning av

Gävleexpeditionen. 1 vart fall torde personalen å expeditionen kunna minskas. Vad utredningen anfört rörande sjömansförmedlingen har icke övertygat statskontoret om angelägenheten av eu förbättrad löneställning för föreståndaren och en assistent. Anledning föreligger icke att beträffande tjänstemannaförmedlingen frångå statens organisationsnämnds förslag att

Kungl. Maj-.ts proposition nr 127.

78

ytterligare en assistenttjänst i 19 lönegraden indrages. Statskontoret ifråga­

sätter nödvändigheten av en särskild koinmunalarbetarexpedition för för­

medling av viss personal till Stockholms stad. Det bör övervägas om icke

arbetsuppgifterna omedelbart kunna flyttas till andra expeditioner utan

personalförstärkning å dessa. Expeditionsföreståndarens löneställning, 22-

lönegraden, förefaller vidare väl hög. Vad slutligen angår förslaget att byta

ut 12 aspiranttjänster mot 10 assistenttjänster kunna vissa skäl anföras

för en dylik åtgärd. Då denna fråga emellertid har ett intimt samband

med förhållandena å landets övriga arbetsförmedlingar, bör förslaget icke

upptagas till behandling i detta sammanhang.

Statens lönenämnd har icke funnit anledning till erinran mot de av ut­

redningen framlagda förslagen till lönegradsplacering även om nämnden

hyser viss tvekan om den föreslagna uppflyttningen av föreståndartjänsten

vid sjömansförmedlingen.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund anser, att varje tal om

nedskärning av arbetsförmedlingens resurser i Stockholm borde vara ute­

slutet med hänsyn till befolkningsutvecklingen. Samtliga inspektör stjäns­

ter vid arbetsnämnden och arbetsförmedlingen i Stockholm böra inrättas

såsom tjänster i 25 lönegraden, varför fyra tjänster i 24 lönegraden böra

uppflyttas. Antalet biträdesbefattningar över kontorsbiträdesgraden bör

vara nio mot för närvarande tre. Det synes tveksamt om den av utredningen

föreslagna indragningen av skriv- eller kontorsbiträdestjänster är möjlig

att realisera. Förbundet ifrågasätter, om förslaget till minskning av utlän-

ningsroteln är tillräckligt realistiskt i nuvarande läge. En ny tjänst i löne­

grad 19 bör inrättas å den kvinnliga förmedlingen för förstärkning av verk­

samheten för placering av ensamstående mödrar. Utredningens förslag

innebär indragning av en extra assistentbefattning för hemsamaritverk-

samheten, vilket synes diskutabelt. För artist- och musikerförmedlingen

erfordras ytterligare en assistentbefattning samt förstärkning av biträdes-

personalen. Antalet 19-gradstjänster är för litet inom ungdomsförmed-

lingen med hänsyn till arbetsuppgifternas karaktär och kvalitet. Den tjänst

i 22 lönegraden å tjänstemannaförmedlingen, som enligt förslaget skall fri­

göras, bör ägnas andra betydelsefulla arbetsuppgifter vid denna förmedling.

Än mera betänksam ställer man sig mot förslaget att dra in en tjänst i

10 lönegraden.

Arbetsförmedlingsutredningens förslag till personalorganisation

inom Stockholms län har tillstyrkts av arbetsmarknadsstyrelsen. Med

anledning av förslaget att ett deltidskontor i klass 6 skall inrättas i Hud­

dinge har styrelsen emellertid anfört, att förslaget i och för sig är välmoti­

verat men att verksamheten vore mera betjänt av att ett kontor i klass 5

inrättas i Hallstavik.

Med anledning av utredningens förslag beträffande stati sti k as­

sistenter na har arbetsmarknadsstyrelsen anfört, att förslaget om place­

ring i Ce 15 tills vidare kan godtagas i avvaktan på tjänsteförteckningsrevi-

Kungl. Maj:ts proposition nr 1X7.

79

sionen, om möjlighet lämnas styrelsen att i vissa fall bereda de befattnings­

havare, som skola handha ifrågavarande arbetsuppgifter, en högre lönc-

ställning. Sålunda böra de tjänstemän som nu ha tjänst i Cg 17 i enlighet

med utredningens förslag få bibehålla denna. Vidare har det i vissa fall visat

sig önskvärt att till hithörande göromål överföra arbetsförmedlingstjänste-

män, som på grund av försvagad hälsa eller annan orsak visat sig mindre

lämpliga för förmedlingsarbete. Av de tjänstemän, som nu handha statis-

tikgöromål hos nämnderna, äro fem ordinarie tjänstemän i Ca 16 eller

Ca 19. Styrelsen hemställer om bemyndigande att vid behov beordra assi­

stent i högst lönegrad Ca eller Ce 19 att med bibehållna löneförmåner

uppehålla befattning för statistik- och beredskapsärenden. Den assistent­

tjänst, vars innehavare erhållit sådant förordnande, bör under tiden få

uppehållas med vikariatslöneförordnande. Statens lönenämnd har icke fun­

nit anledning till erinran mot vad utredningen föreslagit beträffande sta­

tistikassistenterna. Statskontoret har uttalat, att om skälen för att tjäns­

terna ombildas till extra ordinarie anses så starka, att arbetsmarknadssta­

tistikkommitténs förslag icke böra avvaktas, torde göromålen i varje fall

icke kunna motivera högre lönegrad än Ce 13. Civila statsförvaltningens

tjänstemannaförbund finner uppenbart, att en placering i 15 lönegraden är

orimligt låg med hänsyn till arbetsuppgifternas mångfald och art. Förbun­

det hemställer, att samtliga ifrågavarande tjänster placeras i 19 lönegraden

samt att, om detta icke kan bifallas, tjänsterna tills vidare inrättas som

extra ordinarie i de lönegrader, till vilka nuvarande befattningshavare äro

hänförda.

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

Departementschefen.

Arbetsförmedlingens organisation inom Stockholms stad och Stockholms

län erbjuder särskilda problem med hänsyn till att den centrala delen av

länet utan tvivel i arbetsmarltnadshänseende hör närmare samman med

Stockholms stad än med de yttre delarna av länet. En samordning av verk­

samheten inom Stockholmsområdet är därför angelägen. När arbetsförmed­

lingens nuvarande organisation fastställdes av statsmakterna år 1947 före­

låg förslag att för att säkerställa samordningen förlägga den centrala delen

av länet under arbetsnämnden i Stockholm. Förslaget avböjdes med moti­

vering alt för arbetsmarknadsfrågorna icke borde skapas eu organisation,

som avvek från länsindelningen. Samma synpunkt bör enligt min mening

fortfarande tillmätas avgörande vikt. Det är icke önskvärt att för förvalt­

ningsuppgifter av sådan natur som de arbetsmarknadspolitiska ha eu från

länsindelningen avvikande organisation. De svårigheter, som den nuvarande

länsindelningen i Stockholmsområdet föranleder, böra lösas i annat sam­

manhang. Jag ansluter mig därför till arbetsförmedlingsutredningens för­

slag att en särskild länsarbetsnämnd fortfarande skall finnas för Stock­

holms län. En samordnad verksamhet beträffande arbetsmarknadsfrågorna

inom staden och länet bör givetvis ändock säkerställas. Lämpligt synes

SO

Kungl. Maj ds

proposition nr 127.

vara, att de bada nämndernas kanslier såsom utredningen föreslagit sam­

manföras inom en byggnad. Detta kan icke ske för närvarande. Arbets-

nämndens lokaler äro splittrade och delvis i hög grad otillfredsställande.

Länsarbetsnämnden har nyligen flyttat in i goda lokaler i anslutning till

arbetsförmedlingens kontor i Solna. Lokalfrågan bör emellertid upptagas

till förnyad prövning när nya lokaler bli tillgängliga för arbetsnämnden i

Stockholm. Närmare bestämmelser angående gränsdragningen mellan de

båda nämndernas verksamhet och angående samordningen mellan dem

böra liksom hittills utfärdas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Trots den ökning av folkmängden i Stockholmsområdet, som ägt rum

under de senaste åren, har arbetsförmedlingsutredningen föreslagit en viss

minskning av personalorganisationen; om de 7 till indragning föreslagna

tjänsterna inom krisorganisationen medräknas skulle enligt utredningens

förslag antalet heltidstjänster i Stockholms stad och län minskas med 5.

I fråga om antalet tjänster kan jag tillstyrka utredningens förslag utom så

tillvida, att jag icke beräknar någon tjänst för ett nytt kontor i Huddinge.

Vad angår anställningsform och lönegrad kan jag däremot endast delvis

tillstyrka förslagen. Avsikten är att .statens organisationsnämnd skall fort­

sätta den granskning av arbetsförmedlingens organisation, som företagits

genom arbetsförmedlingsutredningen. Visserligen torde det dröja en avse­

värd tid innan resultatet av denna granskning föreligger. Den torde dock få

föranleda, att extra anställningsform tillämpas beträffande flertalet av de

tjänster som enligt utredningens förslag skola inrättas eller ombildas.

Såsom utredningen föreslagit bör antalet kanslibiträden vid arbetsnämn­

den ökas med 11 och samtidigt 6 extra befattningar för skriv- eller kontors-

biträden utgå. 1 fråga om kanslibiträdestjänsterna kan jag tillstyrka extra

ordinarie anställningsform. Löneställningen för sjömansförmedlingens före­

ståndare bör prövas i samband med tjänsteförteckningsrevisionen. I övrigt

skulle enligt utredningens förslag beträffande Stockholms stad tillkomma

en tjänst i Ce 22 och en tjänst i Ce 19. Eu tjänst i Cg 19 och 4 tjänster i

Cg 16 skulle ombildas till Ce-tjänster. Som ersättning för indragna tjänster

inom krisorganisationen skulle ytterligare 3 tjänster i Ce 16 tillkomma.

Samtliga ifrågavarande tjänster torde tills vidare få vara extra tjänster.

Slutligen skulle 12 aspiranttjänster ersättas med 10 tjänster i Ce 16. Detta

förslag kan jag tillstyrka endast såtillvida, att 10 tjänster i Cg 16 inrättas.

Förslaget beträffande Stockholms län innebär, bortsett från den före­

slagna kontorsföreståndartjänsten, att en tjänst i Ce 19 och en tjänst i Ce 16

skulle inrättas. Även dessa tjänster böra tills vidare vara Cg-tjänster.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i annat sammanhang anmält, att place­

ringen av länsarbetsnämndens kansli i anslutning till kontoret i Solna möj­

liggör ett bättre utnyttjande av personalen, varför en aspirantbefattning

och 2 befattningar för skriv- eller kontorsbiträden (den ena inom krisorga­

nisationen) kunna indragas. Medel böra sålunda icke beräknas för dessa

tjänster under nästa budgetår.

Arbetsförmedlingsutredningen har föreslagit, att de s. k. statistikassisten­

81

terna skola — med bibehållande i förekommande fall av sin tjänst i Cg 17 —

beredas extra ordinarie tjänst i 15 lönegraden i avbidan på slutlig prövning

av tjänsternas lönegradsplacering. Jag biträder detta förslag. Jag har icke

något att erinra mot att arbetsmarknadsstyrelsen må, om särskilda skäl

föreligga därtill, förordna tjänsteman i högst lönegrad Ca (Ce) 19 att

uppehålla dylik tjänst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Y. ANSLAG TILL DEN OFFENTLIGA ARBETSFÖR-

MEDLINGEN.

Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar.

Anslag

1950/51

.................................... . 12 897 000

1951/52 (statsliggaren s. 317) 12 670 000

1952/53 (förslag) .................... 14 960 000

Yrkanden.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 3/» och 18/ia 1951) hemställt, att an­

slaget höjes med 2 370 000 kronor på sätt framgår av följande uppställning.

Nettoutgift

13 625 179

1. Arbetsförmedlingsutredningens förslag till personal­

organisation i Stor-Stockholm .....................................

2. Arbetsmarknadsstyrelsens förslag till personal­

organisation i Stor-Stockholm utöver utredningens

förslag .................................................................................

3. Arvoden till kontaktmän ..............................................

4. Arvoden till yrkesvalslärare ..........................................

5. Arvoden till arbetsförmedlingsombud ........................

6. Omräkning

Löneklassuppflyttningar..................................................

Rörligt tillägg ....................................................................

Omräkning av anslaget för 1951/52 .............................

Indragningar föranledda av beslut av 1951 års riks­

dag .....................................................................................

7. Ordinariesättning av 157 tjänster.

Ökning Minskning

51 308

32 876

10 000

15 000

75 000

194 602

2 135 274

92 750

_____________236810

2 606 810

236 810

+ 2 370 000

Motivering.

1.—2. Beträffande dessa punkter torde få hänvisas till vad som anförts

under nästföregående avsnitt.

3. Kontaktmännen för yrkesvägledning — lärare som anlitas på orter

där ungdomsförmcdling icke finnes — erhålla för lektioner i skolan er-

Bihang till riksdagens protokoll 1952.

1 samt. Nr 127.

6—257 52

82

sättning enligt timtaxa i kungörelsen nr 495/1950. Denna ersättning har

höjts i samband med att det rörliga tillägget ökats. För tjänstgöring under

expeditionstid utgår ersättning med 5 kronor för timme, vilket belopp varit

oförändrat sedan år 1945. Det är skäligt att beloppet höjes till 6 kronor

för timme.

4. Ett belopp av 10 000 kronor beräknas komma att erfordras för av­

löning åt yrkesvalslärare inom försöksdistrikten med nioårig enhetsskola

för deras tjänstgöring inom arbetsförmedlingen. De blivande yrkesvals-

lärarna böra under ca 3 veckor hospitera vid ungdomsförmedling innan

de förklaras behöriga såsom yrkesvalslärare. Kostnaderna härför beräknas

till 5 000 kronor.

7. Genom beslut av 1951 års riksdag ordinariesattes 66 tjänster i löne­

graderna 19—25 utöver de tidigare befintliga tjänsterna. Trots denna för­

bättring är proportionen mellan ordinarie och extra ordinarie tjänster fort­

farande mycket ogynnsam. Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår, att ytter­

ligare 142 extra ordinarie tjänster ombildas till ordinarie på sätt som fram-

Kungl. Maj ds proposition nr 127.

går av följande tablå.

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag

Lgr

Befattning

Nuvarande_ organisation

Ordinarie Övriga

S:a

Ordinarie Övriga

Ökning

betr.

ordinarie

24 Inspektör ..................

9

4

13

11

2

+ 2

24 Kontorsföreståndare

10

1

11

10

1

22 Förste assistent........

102

51

153

118

35

+ 16

22 Kontorsföreståndare

23

23

23

19 Assistent ..................

114

129

243

162

81

+ 48

19 Kontorsföreståndare

54

6

60

60

+ 6

16 Assistent ..................

35

270

305

71

234

+ 36

16 Kontorsföreståndare

16

49

65

50

15

+ 34

363

510

873

505

368

+ 142

Härjämte böra i enlighet med tillämpade grunder för reglerad beford-

ringsgång 15 befattningar för kontorsbiträde i Ca 8 inrättas.

De 2 till ordinariesättning föreslagna tjänsterna i 24 lönegraden äro

inspektörstjänster för kansliärenden i Stockholm och Göteborg.

Av de 16 tjänsterna i 22 lönegraden (förste assistent) äro 2 avsedda för

allmänna arbetsförmedlingsuppgifter, 5 för tjänstemannaförmedling, 3 för

arbetsvärd, 2 för yrkesvägledning, 2 för artistförmedling och 2 för expedi­

tioner för industri och hantverk.

I lönegrad 19 ha samtliga kontorsföreståndare utom 6 nu blivit ordinarie.

Styrelsen anser, att samtliga ifrågavarande föreståndare böra vara ordi­

narie. Av assistenterna i nämnda lönegrad böra icke flera än en tredjedel

av antalet vara extra ordinarie. 48 tjänster böra vid sådant förhållande

ombildas.

I lönegrad 16 kan det fortfarande vara skäl att behålla ett förhållande­

83

vis stort antal extra ordinarie tjänster. Antalet ordinarie kontorsförestån-

dartjänster bör dock ökas från 16 till 50 och antalet ordinarie assistent­

tjänster från 35 till 71.

Yttranden.

Statskontoret vill icke motsätta sig att ett begränsat antal ordinarie be­

fattningar inrättas men finner det av styrelsen föreslagna antalet alltför

högt. Icke minst med hänsyn till angelägenheten av att här avsedda orga­

nisation har en viss grad av elasticitet synes antalet böra begränsas väsent­

ligt, i varje fall intill dess att organisationsnämnden verkställt sin under­

sökning av verksamheten.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund anser, att utöver de av

arbetsmarknadsstyrelsen föreslagna tjänsterna 29 tjänster i 22 lönegraden

böra ombildas till ordinarie.

Departementschefen.

Organisationen inom Stockholms stad och Stockholms län har jag be­

handlat under nästföregående avsnitt. Med anledning av de av mig därvid

förordade förslagen bör anslaget höjas med 27 000 kronor.

Jag har icke något att erinra med anledning av förslagen rörande arvoden

till kontaktmän för yrkesvägledningen och ej heller mot att särskilt belopp

beräknas för arvoden åt yrkesvalslärare. Riktlinjer för den försöksverksam­

het, där sistnämnda lärare anlitas, underställdes riksdagen i propositionen

1951: 136. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser om

yrkesvalslärarnas arvoden. Det för arvoden till arbetsförmedlingsombud av­

sedda beloppet minskades för innevarande budgetår med 90 000 kronor (in­

beräknat 12 % rörligt tillägg). Styrelsen har nu hemställt, att beloppet ånyo

måtte ökas med 75 000 kronor (inberäknat 33 % rörligt tillägg). Enligt vad

jag inhämtat ha de försök som företagits med skriftliga anmälningar av

arbetssökande å orter där arbetsförmedlingskontor eller ombud ej finnes,

icke motsvarat förväntningarna. På grund härav och med hänsyn till de

numera osäkra förhållandena på arbetsmarknaden anser jag mig icke

böra motsätta mig en viss förstärkning av det för ombudsarvoden avsedda

beloppet. Förstärkningen bör dock begränsas till 50 000 kronor.

Jag vill icke heller motsätta mig, att ytterligare ett antal tjänster inom

arbetsförmedlingen överföres på ordinarie stat. Såsom statskontoret anfört

bör dock det av styrelsen föreslagna antalet reduceras. Jag förordar, att

ytterligare 80 tjänster (2 i 24 Igr, 16 i 22 Igr, 38 i 19 lgr och 24 i 16 lgr)

ombildas till ordinarie tjänster. Härjämte bör antalet befattningar i Ca 8

såsom arbetsmarknadsstyrelsen anfört ökas med 15.

De av mig förordade förslagen föranleda, inberäknat omräkningsposterna,

en ökning av anslaget med 2 290 000 kronor. Anslagsposterna beräknas

sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 5 115 000 (+ 1 123 000)

kronor;

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

84

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, 229 000 kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 6 037 000

(— 1 178 000) kronor;

särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän 1 500 kronor;

rörligt tillägg 3 577 500 (+ 2 345 000) kronor.

Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader.

Anslag

Nettoutgift

1950/51

........................................... 3 515 000

3 467 771

1951/52 (statsliggaren s. 320) 3 450 000

1952/53 (förslag) ..................... 3 978 000

Yrkanden.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 3/9 1951) hemställt, att anslaget höjes

Kungl. May.ts 'proposition nr 127.

med 556 000 kronor.

Ökning

1. Sjukvård m. m....................... ... ............................................................ 30 000

2. Reseersättningar

................................................................................... 45 000

3. Underhåll och drift av tjänstebilar ........................................................ 15 000

4. Lokalkostnader

................................................................................... 163 000

5. Expenser ...................................................................................................... 290 000

6. Utbildnings- och instruktionsverksainhet ........................................... 13 000

556 000

Motivering.

1. Sjukvård in. in. Utgift 1949/50 74 924, 1950/51 91 264; anslag 1951/52

60 000.

2. Reseersättningar. Utgift 1949/50 282 677, 1950/51 261 774; anslag

1951/52 265 000. Till belastningssiffran för 1950/51 bör läggas ett belopp

av 8 000 kronor för utgifter, som icke hunnit verkställas före budgetårets

utgång. Den av 1951 års riksdag beslutade reduktionen av arbetsförmed­

lingens personal torde icke komma att medföra någon minskning av ut­

gifterna för resor, då den friställda personalen företagit resor i mycket

begränsad omfattning och ökade kostnader torde uppstå för s. k. ambula-

torisk förmedling. Höjningen av biljettpriser och traktainentser sättningar

torde medföra en kostnadsökning av i genomsnitt 15 %.

3. Underhåll och drift av tjänstebilor. Utgift 1949/50 87 498, 1950/51

85 316; anslag 1951/52 90 000. Till belastningssiffran för 1950/51 bör läggas

ett belopp av 3 000 kronor för utgifter, vilka icke hunnit bestridas före

budgetårets utgång. Med hänsyn till de avsevärt höjda reparationskostna­

derna bör posten höjas med 15 000 kronor.

4. Lokalkostnader. Utgift 1949/50 1 158 678, 1950/51 1 182 965; anslag

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

1951/52 1 180 000. De verkliga kostnaderna för 1950/51 beräknas uppgå till

ca 1 197 000 kronor. Av detta belopp utgöra ca 19 700 kronor inrednings-

och reparationskostnader, ca 68 100 kronor lokalersättningar till arbetsför-

medlingsombud och 1 109 000 kronor utgifter för hyror, bränsle, lyse

och vatten. För 1952/53 beräknar styrelsen på grund av prisstegringar ett

medelsbehov för inrednings-, ändrings- och reparationsarbeten av 25 000

kronor. Till lokalersättningar åt arbetsförmedlingsombud beräknas 68 000

kronor. Utgifterna för hyror, bränsle, lyse och vatten uppskattas, med reser­

vation för åtskilliga ovissa faktorer, till 1 250 000 kronor.

5. Expenser. Utgift 1949/50 1 829 281, 1950/51 1 791 808; anslag 1951/52

1 790 000. De verkliga utgifterna för 1950/51 beräknas till 1 801 000 kronor.

Ökningen av medelsbehovet för nästa budgetår betingas huvudsakligen av

prisstegringarna.

6. Utbildnings- och instruktionsverksamhet. Utgift 1949/50 31 055,

1950/51 53 560; anslag 1951/52 60 000. De fasta utgifterna ha stigit väsent­

ligt. Detta gäller i första hand de största posterna, nämligen rese- och

traktamcntskostnader samt inackorderingsavgifter. Man torde även få

räkna med en viss höjning av föreläsararvodena.

Statskontoret anser, att anslagsposten till reseersättningar bör fastställas

till något lägre belopp än styrelsen beräknat, förslagsvis 300 000 kronor.

Anslagsposten till lokalkostnader bör med hänsyn till den av 1951 års

riksdag beslutade indragningen av vissa kontor kunna upptagas till lägre

belopp än för innevarande budgetår. Höjningen av expensposten bör be­

gränsas till ca 10 % och posten sålunda uppföras med 1 980 000 kronor.

Departementschefen.

Jag har icke något att erinra mot den av arbetsmarknadsstyrelsen före­

slagna uppräkningen av anslagsposterna till sjukvård in. in., underhåll och

0

, drift av tjänstebilar samt lokalkostnader med resp. 30 000, 15 000 och

163 000 kronor. Anslagsposten till reseersättningar synes böra höjas med

40 000 kronor, anslagsposten till expenser med 270 000 kronor samt an­

slagsposten till utbildnings- och instruktionsverksamhet med 10 000 kronor.

Anslaget bör alltså höjas med (30 000 f 15 000 + 163 000 + 40 000 +

Yttrande.

270 000 + 10 000) 528 000 kronor och upptagas till (3 450 000

3 978 000 kronor.

528 000)

Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen.

1950/51 ..........................................

1951/52 (statsliggaren s. 321 )

1952/53 (förslag)

Anslag

2 500 000

2 500 000

2 500 000

Nettoutgift

2 586 116

86

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 3/s 1951) anfört, att avlöningskostna-

derna för arbetsförmedlingens krispersonal under budgetåret 1950/51 upp-

gingo till ca 2 060 000 kronor. Härvid är att märka, att höjningen av det rör­

liga tillägget endast berörde halva budgetåret. För hela innevarande budgetår

gäller ett liögre procenttal, vilket innebär, att det anvisade beloppet 1 900 000

kronor icke kommer att visa sig tillräckligt, trots att flertalet utlännings-

tjänster indragas senast den 1 januari 1952. Icke heller de ytterligare minsk­

ningar i antalet befattningar, som kunna komma att genomföras under

budgetåret 1952/53, torde med hänsyn till det rörliga tillägget leda till att

kostnaderna komma att understiga 4 900 000 kronor.

Styrelsen, som av Kungl. Maj :t anbefallts att inkomma med utredning

angående biträdesbehovet för den offentliga arbetsförmedlingens perma­

nenta organisation och krisorganisation, anmäler, att statens organisations-

nämnd snarast möjligt kommer att företaga en översyn av detta personal­

behov. Styrelsen kommer att så snart resultatet av översynen föreligger av­

giva ifrågavarande utredning.

Styrelsen upplyser, att utgifterna under omkostnadsposten uppgingo till

517 700 kronor under budgetåret 1950/51. Med tillägg av kostnader, som

bestritts efter budgetårets utgång, uppgick den verkliga belastningen till

545 700 kronor. Med hänsyn till inträffade prisstegringar och avgiftshöj­

ningar bör omkostnadsposten för nästa budgetår uppföras med oförändrat

belopp, 600 000 kronor.

Hela anslaget beräknas alltså till (1 900 000 + 600 000) 2 500 000 kronor

eller samma belopp som anvisats för innevarande budgetår.

Statskontoret har icke haft något att erinra mot anslagsberäkningen.

Departementschefen.

Under innevarande budgetår har ett antal av de för utlänningsärenden

inrättade tjänsterna indragits i enlighet med beslut av 1951 års riksdag.

I det föregående har jag tillstyrkt indragning av ytterligare 7 dylika tjänster.

Möjligheterna alt minska även den för handhavande av byggnadsregle-

ringen avsedda organisationen böra givetvis beaktas. Såsom arbetsmark­

nadsstyrelsen anfört föranleder emellertid det höjda rörliga tillägget samt

prisstegringarna ett ökat medelsbehov. Såsom styrelsen föreslagit bör an­

slaget för nästa budgetår anvisas med oförändrat belopp 2 500 000 kronor.

VI. ARBETSMARKNADSSTYRELSENS FÖRRÅDS-

VERKSAMHET.

År! »etsförmed lingsutredningen s förslag.

Arbetsmarknadsstyrelsens förråd omfattar för närvarande i huvudsak

materiel, som är avsedd för beredskapsarbeten. Under det senaste kriget

anskaffades i stor utsträckning materiel för flyktingläger och för skogs­

arbete, men dessa förråd ha numera till största delen avvecklats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

87

För att kunna bedöma behovet av förrådsorganisation inom arbetsmark­

nadsverket har utredningen nödgats ingå på frågan i vilken utsträckning

materiel för beredskapsarbeten bör hållas i förråd av arbetsmarknadssty­

relsen med hänsyn till de av styrelsen drivna arbetena och såsom bered­

skap för möjlig framtida arbetslöshet.

Beredskapslagringens storlek.

Utredningen anför att arbetsmarknadsstyrelsen har övertagit uppgiften

att hålla materiel för beredskaps- och motsvarande arbeten från sina före-

sånsare arbetsmarknadskommissionen och arbetslöshetskommissionen. Be-

0

O

ståndet av dylik materiel, omfattande arbetsmaskiner och redskap för an­

läggningsarbeten ävensom baracker och förläggningsutrustning, hade sin

maximala omfattning vid arbetslöshetskrisen under 1930-talets första hälft

och motsvarade då behovet för en i statliga reservarbeten sysselsatt arbets­

styrka av cirka 28 000 man (juli 1934). Därefter minskades materielmäng-

den successivt och motsvarade vid arbetsmarknadskommissionens tillkomst

1 maj 1940 ungefärligen behovet för sysselsättning av cirka 10 000 man.

Förrådshållningens omfattning har sedermera varit föremål för olika

överväganden. Härom anför utredningen i huvudsak följande.

Investeringsutredningen (SOU 1940: 13) ansåg, att ett beredskapslager

borde uppläggas för alt bemästra en första ansvällning av arbetsvolymen

vid inträdande arbetslöshet samt för att säkerställa tillgången på sådana

maskiner, redskap och verktyg, beträffande vilka den inhemska industriens

tillverkningskapacitet var otillräcklig att möta den ökade efterfrågan, som

kunde befaras vid en arbetsmarknadskris. Utredningen ansåg det ända­

målsenligt, att komplettering i första hand företogs av maskinförråden hos

arbetsmarknadskommissionen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Denna komplettering borde erhålla sådan omfattning, att förråden ifråga

blevo tillräckliga för en ökning av arbetsstyrkan med 15 000 man.

Vidare må erinras om en på uppdrag av statens sakrevision under senare

delen av 1947 verkställd granskning av arbetsmarknadskommissionens för-

rådsverksamhet. Ifråga om avvägningen av förrådets storlek framhöll sak­

revisionens utredningsman bland annat, att den omständigheten borde be­

aktas, att man fick gå så långt tillbaka i tiden som till 1936 för att finna

en arbetsstyrka vid beredskapsarbeten i arbetslöshetskommissionens regi

uppgående till inemot 10 000 man samt att det kunde antagas, att bered-

skapshållningen av arbetsmaskiner och redskap med de nya utvägar, som

borde kunna finnas, var tillfyllest även om den skulle reduceras till att

avse behovet för cirka 7 500 man.

1947 års arbetslöshetssakkunniga konstaterade, att behov dittills ej visat

sig föreligga av en beredskapslagring av tidigare ifrågasatt omfattning.

Enligt de sakkunnigas uppfattning kunde det ej heller anses lämpligt att

verkställa upphandling, förrän behov uppstod. På grundval av dessa över­

väganden ville de sakkunniga förorda, att beredskapsförråden hos arbets-

marknadsstyrelsen erhöllo en sådan omfattning, att de blevo tillräckliga för

en arbetsstyrka av cirka 6 000 man.

Vid anmälan av arbetslöshetssakkunnigas förslag i propositionen nr

249 till 1948 års riksdag uttalade föredragande departementschefen, att en

beredskapslagring av den storleksordning, som de sakkunniga föreslagit.

88

kunde anses tillräcklig, om den var avsedd för en säsongarbetslöshet av

något större omfattning än den under de tidigare åren vanliga. Enligt depar­

tementschefens mening kunde det emellertid anses överensstämma med de

grundsatser som präglat bland annat investeringsplanläggningen att sätta

målet för beredskapen mot arbetslöshet högre. Han ansåg sig därför icke

böra förorda en begränsning av arbetsmarknadsstyrelsens lagerhållning i

den föreslagna omfattningen. Ehuru departementschefen å andra sidan

icke kunde tillstyrka, att lagerhållningen ökades till den av investerings-

utredningen föreslagna omfattningen, ansåg han, att förråden — vilka i

fråga om vissa arbetsmaskiner uppskattats förslå för 7 000—8 000 man

men icke innehöllo fullgod maskinuppsättning ens för detta antal — borde

tills vidare i stort sett bibehållas vid oförändrad storlek.

1 fråga om storleken av arbetsmarknadsstyrelsens nuvarande förråd

erinrar arbetsförmedlingsutredningen, att styrelsen under 1950 företagit

en undersökning i syfte att utröna behovet av materiel för sysselsättning

av 7 500 man i beredskapsarbeten. Utredningen har givit vid handen, att

väsentliga underskott föreligga beträffande flera olika slag av maskiner

hos den befintliga maskinparken samt att därutöver vissa slag av maski­

ner helt saknas. I lagerhållningen ingående handredskap och förläggnings-

materiel ha med hänsyn till nuvarande leveransmöjligheter nedbringats

till en genomsnittlig storlek, motsvarande behovet för 7 500 respektive

4 000 man.

Arbetsförmedlingsutredningen konstaterar, att ovisshet för närvarande

råder rörande målsättningen för förrådsverksamheten, vilket måste göra

sig gällande såväl när det gäller nyanskaffningar och försäljningar som

beträffande förrådsväsendets lokal- och personalfrågor. Utredningen anser

det angeläget att mera bestämda riktlinjer snarast meddelas för verksam­

hetens bedrivande.

För att kunna fullgöra den uppgift i fråga om beredskapsarbeten, som

utredningen angivit — innefattande att i egen regi driva vissa ax-beten —

bör arbetsmarknadsstyrelsen disponera maskiner och redskap för anlägg-

ningsai-beten. Med hänsyn till beredskapsarbetenas ringa omfattning för

närvarande och önskemålet att styrelsen skall kunna ingripa mycket snabbt

bör materieltillgången möjliggöra en viss ökning av beredskapsarbetena.

Hur högt målet bör sättas eller med andra ord i vilken utsträckning mate­

riel bör hållas i förråd av beredskapsskäl anser utredningen emellertid i

hög grad tveksamt. Utredningen anför härom bland annat följande.

Sysselsättningsprogrammen i investeringsreserven för innevarande bud­

getår innebära, att sysselsättning skulle kunna beredas cirka 96 000 man i

genomsnitt under ett år, därav 38 000 inom husbyggnadsprogrammet och

54 000 inom grovarbetsprogrammet samt 4 000 man i industriarbete. Utan

en ingående undersökning torde det icke vara möjligt att avgöra, i vilken

utsträckning de nuvarande maskinresurserna i landet möjliggöra ett ge­

nomförande av detta sysselsältningsprogram vid sidan av den ordinarie

verksamheten. Utredningen har icke ansett sig böra företa en sådan under­

sökning. Emellertid torde maskintillgången ha ökat i icke obetydlig omfatt­

ning under senare år. Samtidigt har mekaniseringsgraden stigit avsevärt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

Allmänt sett synes det finnas anledning antaga, att maskintillgången inom

landet är utnyttjad för den normala byggnads- och anläggningsverksam-

heten. Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har upplysts, att verkets

maskinpark, vilken är den största som disponeras av en statlig förvaltning,

är underdimensionerad i förhållande till omfattningen av verkets nuvarande

verksamhet. Förutom de egna maskinerna disponerar verket för närvarande

ett stort antal sådana, tillhöriga entreprenörer och andra utomstående,

bland vilka även märkes arbetsmarknadsstyrelsen. Även kommunernas och

entreprenadfirmornas materiel torde i stort sett vara fullt utnyttjad. Så­

som framgår av det anförda representerar icke ens arbetsmarknadssty­

relsens materiel helt en beredskap, i det att denna materiel delvis är ut­

hyrd och sålunda utnyttjad i den normala anläggningsverksamheten.

Å andra sidan tala enligt utredningen vägande skäl för att den bild av

beredskapen, som sålunda framkommit, icke bör tillmätas alltför stor vikt.

Vad som sagts om att materieltillgångarna äro i stort sett utnyttjade gäller

under förutsättning, att arbetena bedrivas med nuvarande höga mekanise­

ringsgrad. Det torde åtminstone övergångsvis vara försvarligt att vid

en omfattande arbetslöshet minska mekaniseringen, varigenom arbets­

styrkan kan ökas. Vidare bör i beräkningen medtagas, att helt andra

förutsättningar än tidigare nu torde föreligga beträffande industriens

möjligheter att i eu krissituation möta en ökad efterfrågan på ma­

skiner. Härtill kommer, att anläggningsarbeten icke torde komma att

ges samma centrala roll som tidigare vid en eventuell framtida omfattande

arbetslöhetskris. Slutligen, framhåller utredningen, torde eventualiteten av

en sådan icke böra tillmätas någon större sannolikhet. Utifrån nu anförda

synpunkter har arbetsförmedlingsutredningen ansett, att arbetsmarknads­

styrelsens lagerhållning i rådande läge på arbetsmarknaden bör kunna be­

gränsas till att avse behovet för drivande av arbeten vid eu inom visst om­

råde och visst yrke uppträdande arbetslöshet av begränsad omfattning.

Enligt utredningen gör emellertid ovissheten om arbetsmarknadens ut­

veckling det icke möjligt att draga några bestämda slutsatser beträffande

den erforderliga storleken av denna lagerhållning. En viss ledning för be­

dömande av frågan anser utredningen dock kunna erhållas av den omfatt­

ning, i vilken beredskapsarbeten hittills förekommit.

Verksamheten hade, anför utredningen, sin största omfattning under

arbetslöshetskrisen i början av 1930-talet. Den högsta sysselsättningssiffran

uppnåddes som förut nämnts i juli 1934, då antalet i arbetslöshetskommis-

sionens regi sysselsatta arbetare uppgick till cirka 28 000 man. Under den

period med början i maj 1940, då arbetsmarknadskommissionen svarade

för verksamheten, var sysselsättningen störst under 1944. Maximisiffran

uppnåddes i maj nämnda år, då antalet hänvisade arbetare vid statliga och

statskonnnunala beredskapsarbeten uppgick till 6 491. Antalet vid bered­

skapsarbeten sysselsatta arbetare har härefter starkt nedgått. Under åren

1948—1950, då arbetsmarknadsstyrelsen handhaft verksamheten, har det

högsta antalet sysselsatta uppgått till cirka 2 000 man. Verksamheten hade

sin maximala omfattning i mars 1950, då 2 035 man sysselsattes vid bered­

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

89

skapsarbeten. Antalet sysselsatta arbetare har under 1951 ytterligare ned­

gått.

Utredningen konstaterar, att med undantag för arbetslöshetskrisen un­

der 1930-talet har behov hittills ej förelegat av materiel för en större arbets­

styrka än cirka 6 500 man, vilken dock är att finna så pass långt tillbaka

i tiden som 1944. Arbetsmarknadsläget har emellertid sedan dess under­

gått en radikal förändring och det synes utredningen därför mera realistiskt

att räkna med en lagerhållning motsvarande behovet för den största arbets­

styrka, som sysselsatts vid beredskapsarbeten under de senaste åren eller

cirka 2 000 man. Utredningen har dock ansett, att beredskapslagringen av

försiktighetsskäl bör givas en omfattning motsvarande behovet för cirka

3 000 man.

Vad angår sammansättningen av den i arbetsmarknadsstyrelsens nuva­

rande förråd ingående materielen uppvisar maskinparken enligt beräk­

ningar, som företagits inom styrelsen, såväl överskott som underskott i

förhållande till en arbetsstyrka av den föreslagna storleksordningen. Vid

beräkningarna har hänsyn tagits till behovet av utrangeringar samt vän­

tade leveranser under innevarande budgetår. Utredningen har icke ansett

sig böra närmare ingå på prövning av frågan om den erforderliga upprust­

ningen av maskinparken eller kostnaderna härför, då det torde få ankomma

på styrelsen att framlägga förslag härom. Emellertid understryker utred­

ningen lämpligheten av att upprustningsprogrammet under rådande för­

hållanden genomföres successivt och under hänsynstagande till att maskin­

parken bör kunna tjäna som stomme för en utbyggnad, om situationen på

arbetsmarknaden skulle ge anledning därtill. Med hänsyn till denna even­

tualitet synes tills vidare sådan i den nuvarade maskinuppsättningen in­

gående omodern men fullt användbar materiel böra behållas, som icke stäl­

ler särskilda anspråk ifråga om lagringsmöjligheter. Utredningen förut­

sätter härjämte, att i förrådsrörelsen ingående arbetsmaskiner skola lik­

som för närvarande är fallet kunna uthyras i den mån styrelsen icke be­

höver utnyttja dem för egna arbeten.

Däremot anser utredningen, att lagring av handredskap och förlägg-

ningsmateriel knappast är påkallad av beredskapsskäl. Då emellertid ar­

betsredskapen huvudsakligen utgöras av använd materiel, som vid en reali­

sation torde representera ett förhållandevis ringa värde, synes intet vara

att erinra mot att vissa mängder av dylik materiel hålles i förråd tills

vidare under förutsättning att nämnvärda kostnader härigenom icke upp­

komma.

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Förrådsorganisationen.

Förrådsorganisationen bestod ursprungligen av materieluppläggningar

vid ett antal större arbetsföretag eller komplex av dylika företag. I samband

med arbetenas successiva upphörande reducerades antalet av dessa tempo­

91

rära, under respektive arbetsledningars förvaltning stående materielplatser

och ombildades därvid till förrådsorgan med var sin särskilda lokala för­

valtning. Rörande de nuvarande organen har utredningen lämnat följande

uppgifter.

Dessa organ utgöras numera av de s. k. centralförråden, vilka för när­

varande finnas i Tenhult, Gnesta och Långsele. Förrådsplatsernas tomtom­

råden äro förhyrda och byggnadsbestånden är i regel av enkel beskaffenhet.

I Tenhult utgöras byggnaderna av en f. d. torvlada jämte ett antal från

nedlagda arbetsplatser flyttade skjul och bodar. Huvudbyggnaden i Gnesta

på ett av statens järnvägar förhyrt markområde är ett f. d. lokstall och

övriga byggnader bestå av baracker och skjulbyggnader. Den i Långsele

befintliga enda byggnaden är en f. d. ladugård med stall och fodermagasin.

Den för förrådshållningen erforderliga verkstadsrörelscn är koncentrerad

till förrådet i Gnesta.

Vid de tre centralförråden finnas för närvarande en ledningspersonal

av tre förvaltare, en redogörare och två biträdande redogörare samt en

verkstadsförman. övrig personal utgöres av nio verkstadsarbetare, tre sme­

der och en reparatör, en snickare samt tretton förråds- och diversearbetare

eller sålunda totalt 34 personer.

Driftkostnaderna för förråden ha under det sistförflutna budgetåret upp­

gått till cirka 380 000 kronor.

Utredningen erinrar, alt arbetsmarknadsstyrelsen i anslutning till den

tidigare berörda utredningen rörande behovet av materiel för en ax-bets-

styrka av 7 500 man även undersökt möjligheterna att samordna en förråds-

rörelse av denna omfattning med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens för-

rådsverksamhet, därvid olika alternativ för samordning framkommit. Av

utredningens redogörelse inhämtas bland annat, att arbetsmarknadsstyrel­

sen i framställning till Kungl. Maj :t förordat en lösning i huvudsak inne­

bärande att arbetsmarknadsstyrelsen, vad förrådshållningen för södra och

norra Sverige beträffar, i stället för att hålla egna byggnadsbestånd för­

hyr lokaler inom byggnader, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för-

tidsuppföras. Härvid har förhyrning å tre depåförråd (Skillingaryd, Vän­

näs och Älandsbro) preliminärt beräknats, medan förrådshållningen för

mellersta Sverige fortfarande skulle vara förlagd till centralförrådet i

Gnesta. Styrelsen har tillika hemställt om bemyndigande att för förbätt­

ringar vid förrådet i Gnesta få disponera 95 000 kronor av tillgängliga

medel ur anslaget till styrelsens förrådsverksamhet. Genom remiss har

utredningen anbefallts pröva ifrågavarande framställningar.

Arbetsförmedlingsutredningen framhåller, alt genom den reducering av

lagerhållningen, som utredningen föreslagit, frågan om förrådsorganisa-

tionen har kommit i ett annat läge och lämpligen bör lösas efter andra lin­

jer än arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit. Utredningens förslag innebär,

att lagerhållningen koncentreras till centralförrådet i Gnesta, vilket är be­

läget i mellersta Sverige och varifrån transportmöjligheterna med järnväg

till olika delar av landet äro goda. Enligt vad utredningen inhämtat hos

arbetsmarknadsstyrelsen och genom besök på platsen torde det erforderliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

92

behovet av olika lagringsutrymmen, sedan vissa förbättringar företagits, i

huvudsak kunna tillgodoses inom de nuvarande förrådslokalerna och med

anlitande av den av styrelsen begärda medelsanvisningen för förbättringar

vid förrådet. För lagerhållningens koncentration till Gnesta talar även att

den för de nuvarande förråden gemensamma verkstadsrörelscn finnes där.

Utredningen anser, att det torde vara ändamålsenligt att utöver förrå­

det i Gnesta upprätthålla en mindre förrådsorganisation i Norrland med

hänsyn till det hittills ständiga behovet av beredskapsarbeten i denna lands­

ända. Ifrågavarande uppgift torde tills vidare kunna fyllas av det nuva­

rande förrådet i Långsele. Emellertid utgår det gällande nyttjanderättsav-

talet, vilket omfattar både tomt och byggnader, år 1954 utan möjlighet till

förlängning. Med hänsyn såväl härtill som till förrådslokalernas mindre

lämpliga beskaffenhet, anses förrådsorganisationen för Norrlands vidkom­

mande med fördel kunna anordnas i anslutning till den länsdepå, som

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för avsikt att upprätta i Vännäs. En­

ligt utredningen kan möjligen det härutöver vara lämpligt med någon

upplagsplats för sådan materiel, bland annat decauvilleinateriel, som icke

erfordrar förrådsbyggnader. Någon personal synes icke behöva beräknas

härför.

Genom den föreslagna förrådsorganisationen skulle det nuvarande för­

rådet i Tenhult, vars verksamhet för närvarande är av relativt ringa om­

fattning, upphöra. Den vid förrådet tjänstgörande personalen uppgående

till en förvaltare, en biträdande redogörare och en förrådsman, torde häri­

genom kunna inbesparas. Förrådspersonalen vid förråden i Gnesta och

Långsele består för närvarande av 25 respektive 6 personer. Genom pen­

sionsavgång anses en minskning möjlig under nästa budgetår med 2 respek­

tive 3 personer. Utredningen har icke funnit det möjligt alt nu göra någon

mera ingående beräkning av det erforderliga personalbehovet för de båda

förråden. Emellertid förutsätter utredningen, att ytterligare minskningar

skola kunna göras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Yttranden över arbetsförmedliiigsutredningens förslag.

Beträffande den föreslagna lagerhållningen framhåller arbetsmark­

nadsstyrelsen, att utredningen i alltför hög grad bundit sina hänsynsta­

ganden till det rådande läget på arbetsmarknaden och de erfarenheter rör

rande behovet av beredskapsarbeten, som utmärkt de senaste åren. Det

avgörande, som statsmakterna måste träffa, gäller enligt styrelsens mening

närmast huruvida beredskapshållningens syfte skall vara att täcka behovet

av utrustning å ena sidan vid en mera säsongmässigt betonad och relativt be­

gränsad arbetslöshet eller å andra sidan för ett första skede vid en arbets­

löshetskris av större mått. Vid ett sådant val anser styrelsen försiktigheten

bjuda, att man avväger beredskapshållningens omfattning så att förutsätt­

ningar finnas att möta även en svårare kris. Enligt styrelsens uppfattning

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

93

är eu beredskapshållning, som möjliggör sysselsättning av cirka 7 500 man,

avgjort att föredraga framför utredningens förslag. Styrelsen har i detta

sammanhang även hänvisat till att den centrala företagsnämnden för ar­

betsmarknadsstyrelsens förrådsrörelse för sin del ansett, att skäl icke fram­

kommit för en ändrad uppfattning angående förrådsrörelsens omfattning.

Styrelsens förslag beträffande beredskapshållningen har närmast avsett

hållandet av en maskinpark. För ernående av en såväl kvantitativt som kva­

litativt tillfredsställande uppsättning måste denna dels utökas och dels för­

nyas, vilket även gäller vid en begränsning av beredskapshållningen till

det av utredningen föreslagna behovet för cirka 3 000 man. Enligt styrel­

sens uppfattning bör möjlighet omedelbart beredas styrelsen att beställa

de maskiner, som erfordras för en sysselsättning av detta antal man. En ut­

ökning av behovet för sysselsättning av cirka 7 500 man anses böra genom­

föras successivt beroende av läget på arbetsmarknaden. I fråga om övrig

materiel anser styrelsen, att handredskapen icke böra nedbringas under

den nivå, som väljes som riktlinje för beredskapshållningen, och att för-

läggningsmaterielen vid en förrådshållning för cirka 7 500 man utan olä­

genhet kan hållas vid det nuvarande lagrets storlek motsvarande behovet

för cirka 4 000 man, medan den vid en beredskapshållning enligt utred­

ningens förslag kan nedbringas till behovet för cirka 2 000 man.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen delar utredningens uppfattning att an­

läggningsarbeten icke torde komma att givas samma centrala roll som

tidigare vid en eventuell omfattande arbetslöshet. Med hänsyn till oviss­

heten om den omfattning, i vilken dylika arbeten därvid kunna komma

ifråga, är styrelsen dock tveksam om lagerhållningen i fråga om maski­

ner och materiel kan begränsas så starkt, som utredningen förutsatt. Över­

revisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen anse, att utredningens beräkning

av behovet av förrådshållning är alltför snäv och att densamma därför

knappast torde böra läggas till grund för ett beslut i ämnet.

Utredningens förslag beträffande förrådsorganisationen har icke

föranlett något särskilt uttalande från arbetsmarknadsstyrelsens sida. Icke

heller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har haft något att anföra i frågan,

medan överrevisorerna förutsätta, att organisationsfrågan såvitt möjligt

löses i samverkan med andra statliga myndigheter, som för sin verksam­

het ha tillgång till förrådslokaler.

Arbetsmarknadsstyrelsens anslagsberäkning in. ni.

Å riksstatcn för innevarande budgetår har till Kostnader för arbetsmark­

nadsstyrelsens förrådsverksamhet anvisats ett reservationsanslag av 100

kronor. Vid utgången av budgetåret 1950/51 fanns å anslaget en reserva­

tion av 4 575 442 kronor.

Kungl. Maj:t har medgivit, att under budgetåret 1951/52 må från an­

slaget bestridas utgifter intill följande belopp i den mån medel för täckande

av utgifterna finnas disponibla å anslaget.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Kronor

Kostnader för förrådens drift ................................................................... 340 000

Anskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel ....... 500 000

Anskaffning av reservdelar ........................................................................ 150 000

Kostnader för uppläggning av förråd av rör och rördelar in. in. ...

50 000

Summa kronor 1 040 000

Kungl. Maj:t har vidare medgivit, att arbetsmarknadsstyrelsen, under an­

givna förutsättning, må under budgetåret 1951/52 disponera vid utgången

av budgetåret 1950/51 outnyttjade medel, vilka genom Kungl. Maj:ts tidi­

gare beslut anvisats till anskaffning av maskiner, redskap och förläggnings-

materiel.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 3/s 1951) anfört, att uppbördsmedlen

under budgetåret 1950/51 uppgått till ca 1 760 000 kronor, varav för­

sälj ningsinkomster 1 060 000 kronor, hyror 365 000 kronor och debite­

ringar på andra anslag 335 000 kronor. Försäljningen av överskottsmate-

riel bär i stort sett slutförts under nämnda budgetår.

Försälj ningsinkomster na under innevarande budgetår beräknas

numera till 100 000 kronor. Hyresinkomsterna kunna med hänsyn till

höjda hyror och ökad uthyrning beräknas stiga till 400 000 kronor. Debi­

teringar å andra anslag uppskattas till 250 000 kronor. Uppbördsmedlen

beräknas sålunda till 750 000 kronor, varigenom tillgängliga medel under

anslaget skulle komma att utgöra (4 575 442 + 750 000) ca 5 325 000 kronor.

I fråga om utgifterna under anslaget har styrelsen, som utgått från att

dess förut omnämnda förslag om viss samordning med väg- och vatten­

byggnadsverkets förrådsrörelse skall kunna genomföras före utgången av

budgetåret 1952/53, anfört i huvudsak följande.

Med hänsyn till löne- och prisstegringar beräknas driftkostnaderna vid

styrelsens centralförråd komma att uppgå till 380 000 kronor. Av anslags­

posten till anskaffning av maskiner m. m. beräknas med hänsyn till fram­

skjutna leveranstider endast 250 000 kronor komma att belasta anslaget

under budgetåret 1951/52. Kostnaderna för anskaffning av reservdelar och

för uppläggning av förråd av rör och rördelar m. in. räknar styrelsen med

att kunna begränsa till de härför anvisade beloppen av 150 000 resp.

50 000 kronor. I reservationen från budgetåret 1950/51 ingå 350 000 kro­

nor, vilka tidigare anvisats till anskaffning av maskiner in. m. Beloppet,

som styrelsen disponerat genom utlagda beställningar, beräknas komma att

ianspråktagas under innevarande budgetår. För förbättringar vid förrådet

vid Gnesta räknar styrelsen med att få disponera 95 000 kronor. Slutligen

beräknar styrelsen kostnaderna för flyttning av förrådet i Tenhult till

Skillingaryd till 30 000 kronor. De sammanlagda utgifterna uppskattas så­

lunda till (380 000 + 250 000 + 150 000 + 50 000 + 350 000 + 95 000 +

30 000) 1 305 000 kronor.

Utifrån dessa beräkningar skulle vid innevarande budgetårs utgång fin­

nas en reservation å anslaget av (5 325 000 — 1 305 000) 4 020 000 kronor.

För nästa budgetår beräknar styrelsen uppbördsmedlen i anledning

av försäljningar, uthyrningar och debiteringar på andra anslag till samma

belopp som för innevarande budgetår eller 750 000 kronor. Tillgängliga

medel å anslaget skulle sålunda utgöra (4 020 000 + 750 000) 4 770 000

kronor.

Driftkostnaderna vid styrelsens förråd beräknas till 360 000 kronor.

Under hänvisning till tidigare uttalanden om maskinparkens tillstånd och

angelägenheten av att styrelsen icke på grund av brist på maskiner hindras

från att bedriva beredskapsarbetena på ett ekonomiskt försvarbart sätt be­

räknar styrelsen medelsbehovet för anskaffning av maskiner -—- minskat

med det belopp av 500 000 kronor, som anvisats för innevarande budgetår

—- till 2 500 000 kronor. Till anskaffning av reservdelar och kostnader för

uppläggning av förråd av rör och rördelar beräknas oförändrat 150 000

resp. 50 000 kronor. Slutligen beräknar styrelsen i enlighet med sitt för­

slag om samordning med väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsrörelse

kostnaderna för flyttning av förrådet i Långsele till nämnda verks förråd

i Vännäs till 35 000 kronor.

De sammanlagda utgifterna under anslaget för budgetåret 1952/53 skulle

sålunda enligt styrelsens beräkningar uppgå till följande belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

95

Kronor

Kostnader för förrådens drift ............................................................... 360 000

Anskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel ....... 2 500 000

Anskaffning av reservdelar ................................................................... 150 000

Förräntning av förråd av rör och rördelar samt anskaffning av

diverse materiel ..................................................................................... 50 000

Kostnader för flyttning av förrådet i Vännäs ..................................... 35 000

Summa kronor 3 095 000

Då å anslaget tillgängliga medel för budgetåret 1952/53 i det föregående

beräknats till 4 770 000 kronor, föreslår styrelsen, att anslaget endast an­

visas med ett formellt belopp.

Styrelsens framställning har icke givit statskontoret anledning till annat

uttalande än att till anskaffning av maskiner in. m. bör anvisas oförändrat

belopp eller högst 500 000 kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen har, såsom förut nämnts, i sitt utlåtande över

arbetsförmedlingsutredningens förslag hemställt, att möjlighet beredes sty­

relsen att omedelbart beställa de maskiner, som erfordras för att styrel­

sens maskinuppsättning skall förslå för sysselsättning av cirka 3 000 man.

Kostnaden för denna ökning av maskinparken beräknas till ca 2,7 miljoner

kronor, medan återanskaffning, i anledning av utrangering av maskiner

inköpta under 1930-talet, beräknas draga en kostnad av ca 2,b miljoner

kronor. Sistnämnda kostnad anses kunna fördelas på de närmaste tre

åren. Motsvarande kostnader för fyllande av behovet vid sysselsättning av

ca 7 500 man ha beräknats till 6,o miljoner resp. 3,i miljoner kronor.

Departementschefen.

För de anläggningsarbeten, som under 1930-talet och början av 1940-

talet utfördes av arbetsmarknadsstyrelsens föregångare, statens arbetslös-

hetskommission och statens arbetsmarknadskommission, anskaffades be­

tydande mängder arbetsmaskiner, arbetsredskap och förläggningsmateriel.

Ehuru omfattningen av de anläggningsarbeten, som bedrivits i arbetslös-

hetsbekämpande syfte, sedermera minskats starkt, har en stor del av mate-

rielen behållits såsom en reserv med tanke på ett eventuellt ökat behov av

dylika arbeten. Någon klar målsättning för den sålunda uppehållna be­

redskapen har dock icke funnits. Matcrielen har under årens lopp blivit

föråldrad och starkt försliten. Under de senaste åren har åtskillig materiel

utrangerats och försålts. Nyanskaffning av materiel har under samma tid

ägt rum i begränsad omfattning; senast har för ett vart av budgetåren

1950/51 och 1951/52 ett belopp av 500 000 kronor ställts till förfogande

för nyanskaffning och återanskaffning av materiel. Sådan materiel som

icke tages i anspråk för de i statlig regi bedrivna beredskapsarbetena ut­

hyres i stor utsträckning.

Jag har i det föregående förordat, att arbetsmarknadsstyrelsen fortfa­

rande skall vara utrustad för att driva beredskapsarbeten i egen regi. För

dessa arbeten bör styrelsen disponera arbetsmaskiner av så god beskaffen­

het, att arbetena kunna bedrivas på ett enligt nutida måttstock ekono­

miskt sätt. Även för beredskapsarbeten, som drivas i annan statlig myn­

dighets eller kommuns regi, bör i den mån så erfordras materieltillskott

kunna erhållas från arbetsmarknadsstyrelsen. Detta kan vara en förut­

sättning för att beredskapsarbetena skola kunna komma till stånd. Ut­

över den sålunda erforderliga maskinuppsättningen —• vilken om man tar

hänsyn endast till de senaste årens beredskapsarbeten skulle behöva ha

en relativt liten omfattning — bör emellertid fortfarande finnas en reserv.

Utvecklingen på arbetsmarknaden kan icke med säkerhet förutses. Man

bör därför räkna med möjligheten av störningar, som kunna föranleda be­

hov av att öka anläggningsarbetenas sammanlagda omfattning. I ett så­

dant läge är tillgången till materiel eu av de väsentliga förutsättningarna

för att åtgärder skola kunna vidtagas snabbt. Även vid ett mycket be­

gränsat behov av nya beredskapsarbeten är snabbheten i åtgärderna bero­

ende av att materiel finnes tillgänglig omedelbart.

När det gäller att fastställa ett mått för den beredskap som sålunda bör

upprätthållas föreligga, såsom arbetsförmedlingsutredningen anfört, bety­

dande svårigheter. Utredningen har föreslagit, att beredskapen skall be­

gränsas till att avse arbetsmaskiner för sysselsättande av ca 3 000 man.

Arbetsmarknadsstyrelsen har ansett, att beredskapen bör avse materiel för

7 500 man. Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har uttalat tvekan an­

gående tillräckligheten av den av utredningen föreslagna materielbered-

skapen. För egen del är jag böjd för att anse en bättre beredskap än den

av utredningen föreslagna önskvärd. Läget är emellertid sådant, att ar­

betsmarknadsstyrelsens nuvarande maskinpark behöver kompletteras och

förnyas i mycket betydande utsträckning redan för att den skall kunna

anses utgöra en tillfredsställande beredskap för 3 000 man. Styrelsen har

angivit kostnaderna härför till ca 5,2 miljoner kronor. Ehuru de av sty-

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

relsen härvid förutsatta anskaffningarna torde kunna reduceras något

utan att det väsentliga syftet går förlorat, innebär sålunda även en bered­

skap för 3 000 man ett betydande investeringsbehov. F. n. synes beslut

böra fattas om att materielberedskapen under de närmaste åren bör ökas

till att avse behovet för sysselsättning av det sålunda av utredningen före­

slagna antalet. Sedan detta program genomförts bör med ledning av då

föreliggande erfarenheter ställning tagas till frågan om en eventuell ytter­

ligare förbättring av beredskapen.

Vad angår handredskap och förläggningsmateriel delar jag utredningens

uppfattning att lagring av sådan materiel knappast är påkallad av bered-

skapsskäl. I vilken utsträckning nu befintlig materiel av dessa slag fort­

farande skall behållas bör bedömas med hänsynstagande till lagringskost­

naderna. Avgörandet torde böra få ankomma på Kungl. Maj :t.

Med den målsättning för materielhållningen, som i enlighet med vad

jag nu anfört bör gälla under de närmaste åren, bör arbetsmarknadssty­

relsens förrådsorganisation såsom utredningen föreslagit koncentreras till

centralförrådet i Gnesta. EU mindre förråd bör finnas i Norrland. Det nu-

varande förrådet i Tenhult bör avvecklas. Möjligen kan det visa sig lämp­

ligt att åtminstone under eu övergångstid behålla ett mindre förråd även

i södra Sverige. Även i denna del torde avgörandet böra få ankomma på

Kungl. Maj :t.

Jag övergår härefter till beräkningen av medelsbehovet för nästa bud­

getår.

Arbetsmarknadsstyrelsen har beräknat, att vid en begränsning av mål­

sättningen i fråga om arbetsmaskiner till behovet för 3 000 man maskin­

parken behöver kompletteras för ca 2,? miljoner kronor samt att maski­

ner för en kostnad av ca 2,6 miljoner kronor behöva anskaffas såsom er­

sättning för föråldrade och utslitna maskiner. Förstnämnda belopp torde

kunna minskas med ca 0,:> miljon kronor. Det bör närmare undersökas

huruvida icke också återanskaffningen kan reduceras något genom att en

del av den äldre materielen repareras. På den i beredskapssyfte lagerhållna

materielen synes nämligen kunna ställas lägre kvalitetskrav än på den

materiel, som beräknas komma till användning även utan en mera bety­

dande ökning av beredskapsarbetenas omfattning. Jag beräknar det sam­

manlagda medelsbehovet till ca 4,.-, miljoner kronor, vilket torde böra för­

delas på tre år. Under nästa budgetår bör alltså ett belopp av 1,5 miljoner

kronor ställas till förfogande av de medel —- försäljnings- och hyresin­

komster — som finnas reserverade under arbetsmarknadsstyrelsens för-

rådsanslag. Vid materielanskaffningen bör givetvis den största hänsyn

lagas till andra statliga samt enskilda beställningar.

Mot arbetsmarknadsstyrelsens beräkning av medelsbehovet i övrigt för

nästa budgetår har jag icke något att erinra. Till kostnader för förrådens

drift böra beräknas 360 000 kronor, till anskaffning av reservdelar 150 000

kronor, till förräntning av förråd av rör och rördelar samt anskaffning av

7—

267 52

Bihnng till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 127.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

97

98

diverse materiel 50 000 kronor samt till flyttning av förrådet i Vännäs

35 000 kronor. Härtill kommer kostnaden för förbättringsarbeten beträf­

fande Gnesta-förrådet, vilka arbeten tidigare beräknats kosta 95 000 kro­

nor och numera — med hänsyn till prisstegringarna — 110 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet skulle alltså utgöra (1 500 000 + 360 000

+ 150 000 + 50 000 + 35 000 + 110 000) 2 205 000 kronor. Härjämte böra

medel, som anvisats under tidigare budgetår men icke disponerats eller ut­

betalats, få ställas till förfogande i mån av behov. Då under anslaget till­

gängliga medel beräknas komma att uppgå till 4 770 000 kronor erfordras

endast formell medelsanvisning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

VII. HEMSTÄLLAN.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna de i det föregående förordade riktlinjerna be­

träffande arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet och organisa­

tion;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningarna

för arbetsmarknadsstyrelsen och den offentliga arbetsförmed­

lingen vidtaga de ändringar, som påkallas av vad jag i det

föregående förordat;

c) fastställa följande avlöningsstat för arbetsmarknads­

styrelsens permanenta organisation, att tillämpas tills vidare

fr. o. m. budgetåret 1952/53:

Avlöningsstat.

Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 840 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis ..................................... 65 600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 1 621 000

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, för­

slagsvis ............................................................................ 17 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................................... 799 400

Summa kronor 3 343 000:

d) fastställa följande avlöningsstat för den offentliga arbets­

förmedlingens permanenta organisation, att tillämpas tills

vidare fr. o. m. budgetåret 1952/53:

Avlöningsstat.

Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 5 115 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis .......................................... 229 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal... 6 037 000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke­

ordinarie tjänstemän, förslagsvis ......................... 1 500

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................................... 3 577 500

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

99

Summa kronor 14 960 000;

e) under femte huvudtiteln för budgetåret 1952/53 anvisa

1. till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsan­

slag av 3 343 000 kronor;

2. till Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsan­

slag av 761 000 kronor;

3. till Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen ett för­

slagsanslag av 875 000 kronor;

4. till Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar ett för­

slagsanslag av 14 960 000 kronor;

5. till Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader ett

förslagsanslag av 3 978 000 kronor;

6. till Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen

ett förslagsanslag av 2 500 000 kronor;

7. till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverk-

samhet ett reservationsanslag av 100 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Särnmark.

100

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 127.

Bilaga.

Befattning

Organisation

den 1 juli 1951

Föreslagen organisation

1950 års arbets-

förmedlingsutred-

nings förslag

Departements­

chefens förslag

Arbetsförtnedliiigsbyrån.

Byråchef ..................................................

1 Ca 87

1 Ca 37

1 Ca 37

Allmänna sektionen.

Byrådirektör..............................................

1 Ca 31

Förste byråsekreterare..........................

1 Ca 27

»

byråinspektör..............................

1 Ca 29

1 Ca 29

» »

1 Ca 27

1 Ca 27

1 Ca 27

Byråsekreterare ......................................

1 Ca 24

1 Ca 24

1 Ca 24

Amanuens..................................................

O

u

2

2

Assistent ..................................................

1 Ca 22

1 Ca 22

1 Ca 22

»

1 Ce 22

»

1 Ce 19

1 Ce 19

Förmedlingssektionen.

(= tjänstemannaförmedlingens huvud-

central 4- förmedlingssektionen)

Byrådirektör..............................................

1 Ca 31

1 Ca 31

Förste byråinspektör..............................

1 Ca 29

» »)

1 Ce 29

1 Ce 29

1 Ce 29

» »

1 Ce 29»

1 Ce 27 1

1 Ce 27 1

)> »

1 Ca 27

2 Ca 27

2 Ca 27

» »

2 Ce 27

2 Ce 27

2 Ce 27

Byråingenjör ..........................................

1 Ce 27

Byråinspektör..........................................

1 Ca 25

»

2 Ce 25

1 Ce 25

1 Ce 25

Byråsekreterare ......................................

1 Ca 24

1 Ca 24

1 Ca 24

Amanuens..................................................

2

2

2

Assistent ..................................................

1 Ca 22

1 Ca 22

1 Ca 22

n

2 Ce 22

1 Ce 22

1 Ce 22

»

1 Ce 19

Utlänningssektionen

.1

(= utlänningsbyrån)

Byråchef ..................................................

1 Ce 37

Byrådirektör..............................................

1 Ce 31

1 Ce 31

Förste byråsekreterare..........................

1 Ce 29

» »

1 Ce 27

1 Ce 27

1 Ce 27

Byråinspektör..........................................

1 Ce 25

1 Ce 25

Amanuens..................................................

7

5

5

Byråassistent ..........................................

1 Ce 24

1 Ce 24

1 Ce 24

Assistent ..................................................

4 Ce, Cg 22

2 Ce 22

2 Ce 22

» ........................

2 Ce, Cg 19

1 Ce 19

1 Ce 19

Yrkesvägledningsbyrån.

Byråchef ..................................................

1 Ce 37

1 Ca 37

1 Ce 37

Första sektionen.

Förste byråinspektör..............................

1 Ce 27

1 Ca 29

1 Ce 27

Konsulent..................................................

2 Cg 27

2 Ce 27

2 Ce 27

Byrå assistent ..........................................

2 Ce 24

2 Ce 24

2 Ce 24

Amanuens..................................................

2

1

1

Läkare ......................................................

1 arvode

1 arvode

1 arvode

1 Krisorganisationen.

Kungl. Maj ds proposition nr 127.

101

Befattning

Organisation

den 1 juli 1951

Föreslagen organisation

1950 års arbets-

förmedlingsutred-

nings förslag

Departements­

chefens förslag

Andra sektionen.

Förste byråsekreterare..........................

t Ce 27

- _

Amanuens..................................................

4

\

Assistent ..................................................

6 högst Cg 24/

Arbetsvårdsbyrån.

(= arbetsvårdssektionen)

Byr&cbef ..................................................

1 Ce 37

1 Ce 37

Första sektionen.

Byråinspektör..........................................

1 Ce 25

1 Ce 25

1 Ce 25

Amanuens..................................................

2

2

2

Assistent ..................................................

3 Ce 22

6 Ce 22

5 Ce 22

n

..................................................................

3 Ce 19

3 Ce 19

3 Ce 19

Andra sektionen.

Förste byråinspektör..............................

1 Ce 29

1 Ce 29

1 Ce 29

Tekniker ..................................................

1 arvode

Byråinspektör..........................................

1 Ce 25

1 Cg 25

Amanuens..................................................

1

1

1

Assistent ..................................................

1 Ce 22

1 Ce 22

Försäkringsbyråu.

Byråchef ..................................................

1 Ca 37

1 Ca 37

1 Ca 37

Administrativa sektionen.

Byrådirektör ..........................................

1 Ce 31

1 Ce 31

1 Ce 31

Förste byråsekreterare..........................

1 Ce 27

1 Ce 29

1 Ce 27

n

»

..................................

1 Ca 27

1 Ca 27

1 Ca 27

» »

1 Cg 27

1 Ce 27

1 Ce 27

Amanuens..................................................

1

1

1

Inspektions- och instruktionssektionen.

Förste byråinspektör..............................

1 Ce 27

1 Ce 29

1 Ce 27

Byråinspektör..........................................

2 Ce 25

1 Cg 25

Amanuens..................................................

2

2

2

Försäkringsteknisk-statistiska

sektionen.

Förste aktuarie ......................................

1 Ce 29

1 Ce 29

1 Ce 29

» » ................................

1 Ce 27

1 Cg 27

Amanuens..................................................

1

1

1

Lokaliserings- och ntredningsbyrån.

(Ersfttter sociala byrån)

Byråchef ..................................................

1 Ca 37

1 Ce 37

1 Ca 37

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Befattning

Organisation

den l juli 1951

Föreslagen organisation

1950 års arbets-

förmedlingsutred-

nings förslag

Departements­

chefens förslag

Allmänna sektionen.

(==

sociala planläggningssektionen)

Byrådirektör ..........................................

1 Ce 31

1 Ce 31

Förste byråsekreterare..........................

1 Ca 27

1 Ca 27

1 Ca 27

n

n

1 Ce 27

Förste aktuarie ......................................

1 Cg 27

Amanuens..................................................

4

3

5

Tekniska sektionen.

(= tekniska planläggningssektionen)

Byrådirektör..............................................

1 Cp 9

1 Cp 9

1 ep 9

Förste byråingenjör ..............................

1 Ce 29

1 Ce 29

1 Ce 29

Amanuens..................................................

1

1

1

Kontorsskrivare......................................

1 Ce 19

För svar ssektionen.

(= försvarsbyrån)

Byråchef ..................................................

1 Ce 37

1 Ce 37

Byrådirektör..............................................

1 Ce 31

Förste byråinspektör..............................

i Ca 29

1 Ca 29

1 Ca 29

» »

1 Ce 27

1 Ce 27

1 Ce 27

Amanuens..................................................

2

2

O

u

Assistent ..................................................

1 Ce 22

1 Ce 22

1 Ce 22

Statistiksektionen.

(Från kanslibyrån)

Förste aktuarie ......................................

1 Ce 27

1 Ce 27

1 Ce 27

Amanuens..................................................

2

3

3

Extra tjänsteman ..................................

1 Cg 151

1 Cg 15 1

1 Cg 15 1

Tekniska byrån.

Byråchef ..................................................

1 Cp 13

1 Cp 13

1 Cp 13

Sektionen för allmän arbets

-

löshetshjälp.

(—

sociala byråns sektioner för all-

män arbetslöshetshjälp och

arkivarbete)

Byrådirektör..............................................

1 Ce 31

Förste byråsekreterare..........................

2 Ce 27

1 Ce 27

Byråsekreterare ......................................

1 Ca 24

1 Ca 24

Amanuens..................................................

2

2

2

Assistent ..................................................

1 Cg 19 1

Byggnadssektionen.

Arbetschef ..............................................

1 Cp 9

1 Cp 9

1 Cp 9

Förste byråingenjör ..............................

1 Ca 29

1 Ca 29

1 Ca 29

Byråingenjör ..........................................

1 Ce 27

1 Ce 27

1 Ce 27

Amanuens..................................................

2

1

1

Ingenjör......................................................

1 Ce 21

-1 Ce 21

1 Ce 21

Kontorsskrivare ......................................

1 Ce 19

1 Ce 19

1 Ce 19

1 Krisorganisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

103

Befattning

Organisation

den 1 juli 1951

Föreslagen organisation

1950 års arbets­

förmedlings utred­

nings förslag

Departements­

chefens förslag

Kanslibyrån.

Byråchef ..................................................

1 Ca 37

l Ca 37

1 Ca 37

Juridisk administrativa sektionen.

Byrådirektör..............................................

1 Ce 31

1 Ce 31

Förste byråsekreterare..........................

1 Ca 29

)» » ..........................

1 Ce 29 1

1 Ce 291

)'

A

, , .

t............

1 Ca 27

1 Ce 27

» )) ..........................

2 Ce 27 1

2 Ce 27 1

3 Ce 27 1

Redaktör ..................................................

1 arvode

1 Ce 27

1 arvode

Byråsekreterare ......................................

1 Ca 24

1 Ca 24

1 Ca 24

Amanuens..................................................

6 (därav 2 l)

4 (därav 3 l)

2 (därav 1

')

Assistent ..................................................

1 Cg 19

Registrator ..............................................

1 Ce 18

1 Ce 18

1 Ce 18

Personalsektionen.

Byrådirektör..............................................

1 Ca 31

Förste bvråsekreterare..........................

1 Ca 29

1 Ca 29

fl

»

..........................

1 Ca 27

1 Ca 27

» » ..........................

t Ce 27

2 Ce 27

1 Ce 27

Amanuens..................................................

2

1

2

Assistent ..................................................

1 Ce 22

1 Ce 22

Kontorsskrivare ......................................

1 Ce 19

1 Ce 19

1 Ce 19

Kameralbyrån.

Byråchef ..................................................

1 Ca 37

1 Ca 37

1 Ca 37

Kamerala sektionen.

Kamrerare..................................................

1 Ca 29

1 Ca 29

1 Ca 29

Biträdande kamrerare ..........................

1 27 lgr

1 27 lgr

1 27 lgr

Revisor ......................................................

2 Ca 24

3 Ca 24

2 Ca 24

Amanuens..................................................

1

1

1

Assistent ..................................................

1 Ce 22

1 Ce 22

1 Ce 22

Bokhållare..................................................

1 Ca 21

1 Ca 21

Kassör ......................................................

1 Ce 18

1 Ce 18

1 Ce 18

Kontorsskrivare......................................

1 Cg 17

1 Ce 19

1 Ce 17

Revisionssektionen.

Förste revisor..........................................

1 Ca 27

1 Ca 27

1 Ca 27

Revisor......................................................

1 Ca 24

1 Ca 24

1 Ca 24

» ......................................................

1 Cg 24 1

1 Cg 24 1

1 Cg 24 1

Amanuens..................................................

3

3

3

Inten den tursektion en.

Byråintendent..........................................

1 Ca 29

1 Ca 29

1 Ca 29

Förste byråsekreterare..........................

1 Ca 27

1 Ca 27

Byråingenjör ..........................................

1 Ce 27

Ingenjör......................................................

1 Ce 24

1 Ce 24

1 Ce 24

»

......................................................

1 Ce 21

Förrådskontrollör ..................................

1 Ce 22

Assistent ..................................................

2 Ce 22

3 Ce 22

2 Ce 22

Materialförvaltare ..................................

1 Ce 19

1 Ce 19

1 Krisorganisationon.

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 12?.

Organisation

den 1 juli 1951

Föreslagen organisation

15 ofattning

1950 års arbets-

förinedlingsutred-

nings förslag

Departements­

chefens förslag

By ggnad st illståudsbyrån. i

Byråchef ..................................................

i Ce 37

1 Ce 37

1 Ce 37

Byrådirektör..............................................

1 Ce 31

1 Ce 31

Extra föredragande ..............................

1 Cg 31

1 Cg 31

Förste byräingeniör ..............................

1 Ce 29

1 Ce 29

1 Ce 29

Byråingenjör ..........................................

2 Ce 27

2 Ce 27

2 Ce 27

i)

..........................................

1 Cg 25

1 Cg 25

1 Cg 25

Byråinspektör..........................................

1 Cg 25

1 Cg 25

1 Cg 25

Amanuens..................................................

5

1

1

Ingenjör ..................................................

3 Cg, Ce 23

2 Cg, Ce 23

3 Cg, Ce 23

Assistent ..................................................

1 Cg 21

1 Cg 21

1 Cg 21

I>

.

.............................. 6 högst Cg, Ce 19 6 högst Cg, Ce 19 6 högst Cg, Ce 19

Biträdespersonal in. t)

Kansliskrivare..........................................

9

11

9

Kontorist ..................................................

10 (därav 3 l)

11 (därav 2 *)

13 (därav 2 ■)

Kanslibiträde ..........................................

40 i »

14 *)

39 ( »

8 *)

39 ( »

8

')

Kontorsbiträde ......................................

116 ( » 22

96 ( »

14')

96 ( »

14l)

Förste expeditionsvakt..........................

1

1

1

Expeditionsvakt......................................

13 (därav 3 *)

12 (därav 1

1)

12 (därav 1')

Förrådsvaktmästare ..............................

1 1

1

1

Hantverkare..............................................

2

2

2

Förrådsman..............................................

1

1

Expeditionsvakt ......................................

2

Arvodesbefattning..................................

i

1

1

1 Krisorganisationen.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Propositionens huvudsakliga innehåll

......................................................................................................................

1

I.

Åtgärder för näringslivets lokalisering

...................................................................... 3

Betänkandet................................................................................................................................................................

4

Yttranden..................................................................................................................................................................... 10

Departementschefen...........................................................................................................................................

13

II. Arbetsmarknadsstyrelsens organisation

.............................................................................. 16

Översikt av organisationen...................................................................................................................... 17

Arbetsförmedlingsutredningens förslag....................................................................................... 17

Yttranden.....................................................................................................................................................................

44

Departementschefen........................................................................................................................................... 56

III.

Anslag till arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar ....................................................................................... 64

»

: Omkostnader .................................................................................... 65

»

: Krisorganisationen ................................................................... 68

IV.

Särskilda frågor rörande den offentliga arbetsförmedlingen

_____ 69

Arbetsförmedlingsutredningens förslag....................................................................................... 69

Yttranden..................................................................................................................................................................... 76

Departementschefen...........................................................................................................................................

79

V.

Anslag till den offentliga arbetsförmedlingen.

Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar ............................................................ 81

*

»

»

: Omkostnader ....................................................... 84

»

: Krisorganisationen ....................................... 85

VI.

Arbetsmarknadsstyrelsens för råds verk samhet.

Arbetsförmedlingsutredningens förslag....................................................................................... 86

Yttranden över arbetsförmedlingsutredningens förslag ........................................ 92

Arbetsmarknadsstyrelsens anslagsberäkning m. m........................................................... 93

Departementschefen...........................................................................................................................................

95

VII.

Hemställan

................................................................................................................................................................. 98

Bilaga

................................................................................................................................................................................................ 100

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

105

8

—257

52

Bihang till riksdagens protokoll 1952.

1 samt. Nr 127