9

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 13 och 15 riksdagsordningen.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

§ 13.

Andra kammarens ledamöter sko­

la till ett antal av tvåhundratrettio

väljas för en tid av fyra år, räknade

från och med januari månads början

året näst efter det, under vilket valet

skett.

§ 15.

1. I varje valkrets väljes, efter

folkmängden vid början av året näst

före den fyraårsperiod, för vilken va­

len gälla, en riksdagsman för varje

fullt tal, motsvarande en tvåhundra­

trettiondel av rikets folkmängd.

2. För valkrets, vars folkmängd ej

uppgår till fullt tre tvåhundratret­

tiondelar av rikets folkmängd, väljas

dock tre riksdagsmän.

3. Därest det antal riksdagsmän,

som med tillämpning av stadgandena

i 1 och 2 mom. bör utses, icke uppgår

till tvåhundratrettio, skola, för ernå­

ende av detta antal, de valkretsar,

vilkas folkmängd mest överskjuter

de tal, som enligt 1 mom. äro be­

stämmande för riksdagsmännens an­

tal inom valkretsarna, var för sig i

ordning efter överskottens storlek

vara berättigade att välja ytterligare

en riksdagsman. Äro överskottstalen

lika för två eller flera valkretsar, av-

§ 13.

Andra kammarens ledamöter sko­

la till antalet vara tvåhundratrettio

eller det högre tal, som föranledes av

stadgandet i 15 § 3 mom. De skola

väljas för en tid av fyra år, räknade

från och med januari månads böljan

året näst efter det, under vilket va­

let skett.

§ 15.

1. I varje valkrets väljes, efter

folkmängden vid början av året näst

före den fyraårsperiod, för vilken va­

len gälla, en riksdagsman för varje

fullt tal, motsvarande en tvåhundra­

trettiondel av rikets folkmängd.

2. Därest det antal riksdagsmän,

som med tillämpning av stadgandet i

1 mom. bör utses, icke uppgår till

tvåhundratrettio, skola, för ernående

av detta antal, de valkretsar, vilkas

folkmängd mest överskjuter de tal,

som enligt samma mom. äro bestäm­

mande för riksdagsmännens antal

inom valkretsarna, var för sig i ord­

ning efter överskottens storlek vara

berättigade att välja ytterligare en

riksdagsman. Äro överskottstalen lika

för två eller flera valkretsar, avgöres,

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för

perioden 1953—1956.

Med avseende å val och särskilda röstsammanräkningar för besättande

av plats i riksdagens andra kammare för perioden 1953—1956 förordnas

härigenom, att 56 § 3 mom. lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen

icke skall gälla, att i stället för ettvart av följande lagrum i 1920 års lag,

nämligen 56 § 4 mom., 59 § andra stycket, 79 § första stycket, 81 § och 87 §,

skola här nedan under motsvarande lagrumsbeteckning upptagna bestäm­

melser gälla, att vad i 57 § 2 mom. tredje stycket och 72 § sjätte stycket

1920 års lag sägs om samma lag skall gälla jämväl beträffande nu ifråga­

varande lag, att det i 59 § tredje stycket 1920 års lag angivna formuläret

skall ersättas av formulär av den lydelse bilaga vid denna lag utvisar samt

att i 88 § andra stycket 1920 års lag orden »enligt 87 § av lagen om val till

riksdagen» skola utbytas mot orden »enligt lagen med vissa bestämmelser

om val till riksdagens andra kammare för perioden 1953—1956».

56 §.

4 mom.

Sedan den tid gått till ända, inom vilken kandidatanmälan må ändras,

skall Konungens befallningshavande ofördröj ligen företaga slutlig prövning

av de inkomna anmälningarna av kandidater. Finnes någon kandidat icke

vara valbar, eller är icke visat, att han lämnat partiet tillstånd att anmäla

honom, skall hans namn å anmälan anses obefintligt.

Över godkända anmälningar upprättar Konungens befallningshavande en

lista. Å denna uppföras partibeteckningarna i bokstavsordning jämte under

varje partibeteckning de av partiet anmälda kandidaterna. Å listan utsättes

även erinran om bestämmelserna i 59 § fjärde stycket lagen den 26 novem­

ber 1920 om val till riksdagen. Formulär till listan fastställes av Konungen.

Över Konungens befallningshavandes beslut i ärende varom i detta mom.

sägs må klagan föras allenast i samband med besvär över valet.

59 §.

Andra stycket.

Å valsedel skall ovanför namnen utsättas partibeteckningen (partinamn

eller annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller för viss me-

ningsriktning); och skall vad i 68 § lagen den 26 november 1920 om val till

riksdagen sägs om väljarbeteckning avse sådan partibeteckning.

79 §.

Första stycket.

Ogill är valsedel:

till vilken använts annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som uppenbarligen blivit med avsikt

där anbragt;

vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe än

ovanför namnen;

vilken upptager mer än en beteckning ovanför namnen;

vilken upptager valkretsbeteckning å annat ställe än nedanför namnen;

vilken icke upptager något giltigt namn; dock att då samtliga namn skola

av anledning, som i 80 § andra stycket lagen den 26 november 1920 om val

till riksdagen sägs, anses såsom obefintliga, valsedeln likväl skall tillgodo­

räknas det parti, vars partibeteckning den bär.

81 §.

1. Sedan valsedlarna ordnats efter partibeteckning, skall inom varje

parti, till den utsträckning, som för utseendet av stadgat antal riksdagsmän

är nödig, genom särskilda sammanräkningar bestämmas ordning mellan de

namn å partiets valsedlar, vilka avse själva riksdagsmannavalet.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.

2. Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn, som står

först å sedeln.

Partiets valsedlar ordnas i grupper så, att sedlar med samma första namn

bilda en grupp.

Valsedlarna inom varje grupp räknas, och deras antal utgör gruppens

rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står först på

gruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordningen.

3. Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det namn, vil­

ket, bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står främst

å sedeln.

Den eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående samman­

räkning gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas, och

nämnda valsedlar ordnas i nya grupper så, att sedlar, som vid den pågående

sammanräkningen gälla för ett och samma namn, bilda en grupp; däremot

bibehållas övriga befintliga grupper oförändrade.

Valsedlarna inom varje nybildad grupp räknas, och deras antal utgör

gruppens rösttal.

För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och

jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den grupp eller samman­

lagda rösttalet för de grupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.

Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke grupp av

valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

5

6

plats. Har så skett, erhålles namnets jämförelsetal genom att dela dess

rösttal med det tal, som motsvarar den del, gruppen tagit i besättandet av

plats eller platser, som utdelats (gruppens platstal), ökat med 1, eller, om

flera grupper av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av

förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1.

Platstalet för en grupp beräknas sålunda, att gruppens rösttal delas med

största jämförelsetalet vid sammanräkningen närmast före gruppens bil­

dande.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.

4. Bråktal, som uppkommer vid delning, beräknas i decimaler, två till

antalet. Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum.

5. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika par­

tierna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas det parti, vilket för

varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal. Plats, som

blivit ett parti tilldelad, besättes genast så, att partiets första plats tillerkän-

nes den, vars namn är det första i ordningen inom partiet, partiets andra plats

den, som bär andra namnet i ordningen, partiets tredje plats den, som bär

tredje namnet i ordningen, och så vidare efter samma grund, ändå att den,

som är berättigad till platsen, redan fått sig tillerkänd plats från ett eller

flera andra partier.

Jämförelsetalet beräknas, så länge partiet ännu icke fått sig någon plats

tilldelad, genom att partiets rösttal delas med 1,4. Därefter beräknas jäm­

förelsetalet för varje gång så, att partiets rösttal delas med det tal, som

är 1 högre än det dubbla antalet av partiet tilldelade platser. Har samma

person erhållit platser från två partier, skall dock, vid beräkning av det

antal platser som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats;

har någon erhållit platser från tre partier, anses varje sådan plats såsom

en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund.

Har ett parti redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsva­

rar de å partiets valsedlar upptagna namn, vilka avse själva riksdagsman-

navalet, varder det från vidare jämförelse uteslutet.

6. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn står främst

i ordningen inom det parti, som, enligt vad i 5 mom. sägs, har största jäm­

förelsetalet.

7. Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas

genom lottning.

87 §.

1. Har någon, som blivit vald till riksdagsman, avsagt sig uppdraget eller

eljest avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit vald, då skall

Konungens befallningshavande ofördröjligen vid offentlig förrättning, så

kungjord, som i 26 § lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen sägs,

verkställa ny röstsammanräkning inom det parti, för vilket den avgångne

blivit vald. Blev den avgångne vald för flera partier, skall sammanräkningen

ske inom det parti, från vilket plats först tilldelades honom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

7

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka

gällde för den avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet tillde­

lades plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst. Med iaktta­

gande av att namn å någon, som blivit genom valet utsedd till riksdagsman,

anses såsom obefintligt, skall röstvärdet tillgodoräknas det namn, som står

främst av de för den avgångne riksdagsmannen särskilt upptagna efterträ­

darenamnen, eller, om sådant namn ej finnes, det namn för själva riksdags-

mannavalet, som står främst å sedeln, eller, om ej heller sådant namn fin­

nes, det namn, som står främst bland samtliga efterträdarenamnen å se­

deln. Den som erhållit högsta rösttalet inträde såsom ledamot i den avgång­

nes ställe. Mellan lika rösttal skilje lotten.

Efter sammanräkningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas un­

der försegling.

2. Lag samma vare, där riksdagsman, som blivit utsedd jämlikt 1 mom.,

avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd; och skall vid

den nya sammanräkningen såsom förut hänsyn tagas blott till de valsed­

lar, som gällde för den först avgångnes namn vid den sammanräkning, då

namnet tilldelades plats i ordningen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I lag eller särskild författning förekommande hänvisning till stadgande,

vilket ersatts av bestämmelse i denna lag, skall avse sistnämnda bestäm­

melse.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Bilaga.

Formulär till s. k. spaltad valsedel, som må användas vid val till riksdagens

andra kammare för perioden 1953—1956.

Plats för partibeteckning

0

Plats för valkretsbeteckning

Valsedelns storlek och antalet rum å sedeln må lämpas efter behovet.

Vänstra sidan är avsedd för riksdag smanna- och efterträdarenamn; högra

sidan år avsedd för särskilda efterträdarenamn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

9

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Hal­

land, i statsrådet å Stockholms slott den 28 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern

E^{rlander ,} ministern för utrikes ärendena

U^{ndén ,} statsråden

S^köld, Z^etterberg, T^orsten N^ilsson, S^träng, E^ricsson, A^ndersson,

L^ingman, N^orup, H^edlund, P^ersson, H^jälmar N^ilson, L^indell.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter ge­

mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring av

gällande regler för val till riksdagens andra kammare.

Föredraganden anför följande.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 januari 1950 tillkallade

jag samma dag ledamoten av riksdagens första kammare landshövdingen K.

J. Olsson, ordförande, ledamoten av första kammaren direktören, numera

borgarrådet J. Bergvall, borgmästaren C. O. Engqvist, ledamoten av andra

kammaren professorn E. Håstad, ledamoten av andra kammaren folkskollä­

raren G. Skoglund, ledamoten av första kammaren professorn S. Wahlund

och ledamoten av andra kammaren sekreteraren A. Wallentheim att verk­

ställa utredning rörande frågorna om införande av beslutande folkomröst­

ning, om reformering av det proportionella valsystemet vid andrakammarval

och om revision av bestämmelserna om stads indelning i valkretsar. Utred­

ningsmännen, vilka antogo benämningen 1950 års folkomröstnings- och val-

sättsutredning, bedriva arbetet i etapper, av vilka den första gällt det propor­

tionella valsättet vid andrakammarvalen. Efter att ha slutfört sitt arbete i

denna första del, har utredningen den 28 november 1951 avgivit betänkande,

del I, angående det proportionella valsättet vid val till riksdagens andra

kammare (SOU 1951:58), innefattande förslag till lag angående ändrad

lydelse av 30, 81, 90 och 91 §§ lagen den 26 november 1920 (nr 796) om

val till riksdagen. Yttranden över detta betänkande ha efter remiss avgivits

av länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Hal­

lands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Kopparbergs, Väster-

norrlands, Jämtlands och Västerbottens län. Länsstyrelsen i Kronobergs

län har vid sitt yttrande fogat ett yttrande av magistraten i Växjö. Vidare

har ledamoten av riksdagens andra kammare herr O. Nyberg inkommit med

eu framställning i ärendet.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till behandling.

10

Kangl. Maj:ts proposition nr 175.

Inledning.

Gällande ordning för valen till riksdagens andra kammare.

Proportionellt valsätt vid valen till riksdagens andra kammare infördes år

1909 i samband med utvidgning av rösträtten till denna kammare. Lilyiande

bestämmelser om proportionellt valsätt infördes samtidigt för valen till första

kammaren, för val till landsting och stadsfullmäktige samt för val av riks­

dagens utskott. Jämväl för vissa val inom kommunala representationer även­

som för val till kommunalfullmäktige ha motsvarande regler sedermera

upptagits.

Den metod för proportionella val, vilken vunnit tillämpning i Sverige,

grundar sig på en av belgiern Victor d’Hondt anvisad fördelningsregel.

Valordningen för valen till andra kammaren regleras genom riksdagsord­

ningen (RO) samt lagen om val till riksdagen av den 26 november 1920 med

däri senare vidtagna ändringar (VL).

I § 13 RO fastställes att andra kammarens 230 ledamöter som regel skola

väljas för en tid av fyra år.

Valen förrättas i valkretsar.

Beträffande valkretsindelningen hänvisar RO i § 14 till vallagen. Enligt

30 § VL utgör antalet andrakammarkretsar 28. Till grund för denna indel­

ning ligger länsindelningen. Flertalet län, liksom Stockholms stad, bilda

sålunda var sin valkrets. Tre län äro vart för sig delade i två valkretsar.

Detta gäller Göteborgs och Bohus län, där Göteborgs stad utgör en valkrets

och länets landstingsområde en, vidare Malmöhus län, där städerna Malmö,

Hälsingborg, Landskrona och Lund tillsammans bilda den s. k. fyrstads-

kretsen medan övriga delar av länet utgöra en valkrets, samt slutligen Älvs­

borgs län, som är delat i en nordlig och en sydlig valkrets.

Det antal riksdagsmän, som varje valkrets äger utse, regleras enlig § 15 RO

vart fjärde år efter folkmängden, närmare bestämt efter befolkningstalen

vid början av året näst före varje andrakammarperiod. För varje fullt tal

motsvarande 1/230 av rikets folkmängd utses en ledamot av andra kam­

maren, dock icke i någon valkrets mindre än tre ledamöter. Om vid tillämp­

ning av nämnda regel icke samtliga 230 platser kunde fördelas, tilldelas

återstående platser de valkretsar, som efter den första fördelningen uppvisa

de största överskotten i fråga om folkmängd. För fyraårsperioden 1949—1952

har enligt dessa bestämmelser antalet platser i andra kammaren för varje

valkrets fastställts genom KK den 8 maj 1948 (nr 211).

Då valkretsarna förete betydande olikheter i fråga om befolkningens

storlek, växlar i anslutning därtill antalet mandat i kretsarna. Nu gällande

fördelning av mandaten på valkretsarna belyses av följande sammanställ­

ning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

11

Antal

valkretsar

1 ......................

Antal

mandat i

varje krets

...................... 24

Antal

valkretsar

5

......................

Antal

mandat 1

varje krets

8

1 ...................... ..................... 12

2 ...................... ...................... 7

2 ..................... ..................... 11

2 ...................... ...................... 6

1 ...................... ...................... 10

6 ...................... ...................... 5

7

...................... ...................... 9

1 ...................... ..................... 3

Den folkrikaste valkretsen utgöres av Stockholms stad (över 700 000 inv.),

där således väljas 24 andrakammarledamöter. Den till folkmängden minsta

kretsen är Gotlands län (ej fullt 60 000 inv.), inom vilken utses endast 3

ledamöter. Detta antal är för övrigt beroende av den förut omnämnda be­

stämmelsen att icke inom någon valkrets mandaten må vara färre än 3.

Befolkningstalen för övriga valkretsar ligga mellan ca 350 000 och 140 000.

Som framgår av tabellen utses i dessa kretsar högst 12 och lägst 5 riksdags­

män.

I fråga om valmetoden gives i § 18 RO det grundläggande stadgandet att

valen till andra kammaren skola vara omedelbara och proportionella samt

att vid valen lika röst tillkommer varje röstande. Alla bestämmelser för den

närmare regleringen av den proportionella metoden återfinnas i vallagen.

Fördelningsför farandet efter ett val grundas på användningen av välj ar-

beteckningar. Härom stadgas i 59 § VL. Dylika beteckningar avse att sär­

skilja olika grupper av väljare eller samverkande sådana grupper eller olika

meningsriktningar. Å valsedel skall finnas minst en väljarbeteckning, och

högst tre sådana beteckningar kunna samtidigt användas å en valsedel. I

sistnämnda fall utgöras beteckningarna i allmänhet av en kartellbeteckning,

en partibeteckning och en fraktionsbeteckning.

Åt välj arbeteckningar kan beredas visst skydd genom ett registrerings- och

anmälningsförfarande. Bestämmelserna härom — vilka tillkommo genom en

lagändring år 1935 —- innebära emellertid icke skyldighet att hos myndighet

anmäla en väljarbeteckning för att denna skall få användas vid val. Stad-

gandena rörande nämnda förfarande äro intagna i 55 och 56 §§ VL. Enligt

54 § äger sålunda parti ansöka om registrering av partibeteckning, vilket

sker hos inrikesdepartementet. Partier, vilka fått partibeteckningar registre­

rade och vid ett val ämna samverka i kartell, kunna jämlikt 56 § gemensamt

anmäla kartellbeteckning hos KB. För anmälan av kartell förutsättes, liksom

för att partibeteckning skall vid ett visst val åtnjuta skydd, att parti hos

KB anmält kandidater. För undvikande av valmissbruk må kartellbeteckning

och registrerad partibeteckning, avseende ett parti som deltager i kartellen,

användas endast i samband med varandra såsom första respektive andra väl­

jarbeteckning. Av liknande skäl skall, när å valsedel användes registrerad

väljarbeteckning för parti som anmält kandidater, såsom första namn å

sedeln upptagas en av de anmälda kandidaterna.

Tillvägagångssättet vid röstsammanräkningen regleras i 81 § VL. De val­

sedlar, som befunnits giltiga, ordnas till en början efter välj arbeteckningar.

Valsedlar med samma första beteckning sammanföras därvid i särskilda

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

grupper (A-grupper). I den mån en andra välj arbeteckning förekommer,

bildas inom A-grupperna nya grupper (B-grupper). Inom dessa sker en lik­

nande uppdelning, därest en tredje väljarbeteckning kommit till användning

(C-grupper). Genom särskilda uträkningar bestämmes därefter så långt

erforderligt ordningsföljden mellan kandidaterna inom de olika grupperna.

Slutligen vidtager fördelningen av mandaten mellan A-grupperna. Denna

fördelning sker i enlighet med d’Hondts metod med ledning av särskilda för

grupperna gällande jämförelsetal. För varje grupp utgöres jämförelsetalet

av gruppens rösttal så länge gruppen ej erhållit någon plats. Därefter erhålles

gruppens jämförelsetal genom att dela rösttalet med antalet redan erhållna

platser, ökat med 1. Då samma princip ligger till grund jämväl för den dess­

förinnan verkställda uträkningen av ordningsföljden mellan kandidaterna,

kommer även fördelningen av mandat mellan B-grupper tillhörande samma

A-grupp samt mellan C-grupper tillhörande samma B-grupp att ske enligt

d’Hondts regel.

Närmare anvisningar för röstsammanräkningen ha meddelats genom KK

den 17 mars 1954- (nr 86) i anslutning till fastställande av erforderliga

formulär.

Utredningens tillsättande.

Vid 1949 års riksdag väcktes frågan om en revision av det gällande syste­

met för proportionella val. I de likalydande motionerna 1:51 av herr Elon

Andersson m. fl. och 11:52 av herr Carlström m. fl. hemställdes, att riks­

dagen måtte hos Kungl. Maj :t göra framställning om en skyndsam och

förutsättningslös utredning av möjligheterna att tillförsäkra de olika par­

tierna mandat i förhållande till deras samlade rösttal samt om framläggan­

de för riksdagen av de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda. I

motionerna erinrades dels om system med tilläggs- och riksmandat dels om

andra grundregler för mandatfördelningen än den d’Hondtska metoden. I

de ävenledes likalydande motionerna I: 190 av herr Wahlund m. fl. och

II: 238 av herrar Eriksson i Näs och Jonsson i Skedsbygd yrkades att riks­

dagen hos Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning i syfte att åvägabringa

ändamålsenliga valmetoder. I den till grund för sistnämnda yrkande an­

förda motiveringen utvecklades främst tanken på att —- för att ernå större

rättvisa vid valen och göra kartellbildning överflödig — i stället för d’Hondts

fördelningsregel tillämpa den s. k. uddatalsmetoden eller liknande beräk-

ningssätt.

Konstitutionsutskottet tillstyrkte (uti. nr 20) i anledning av motionerna en

utredning av frågan om reformering av det proportionella valsystemet vid

andrakammarvalen i anslutning till vissa av utskottet angivna riktlinjer.

I sitt utlåtande i ämnet framhöll utskottet att tanken på en återgång till

det tidigare tillämpade systemet med majoritetsval numera finge anses sak­

na aktualitet. Emellertid erinrades om att sedan länge krav rests på en re­

formering av valmetoden i vissa hänseenden, vilka reformkrav kommit att

åsyfta åvägabringande av en valmetod, som å ena sidan gåve större pro­

portionell rättvisa än den nuvarande och å andra sidan gjorde kartellbild­

ningar onödiga. Utskottet fortsatte:

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

13

Enligt utskottets mening kunna de angivna reformkraven icke frånkännas

ett visst berättigande. Det är obestridligt, att det gällande valsystemet icke

skänker en tillfredsställande proportionell rättvisa. Den korrigeringsmöjlighet,

som ligger i samgåendet i kartell, förmår icke helt motverka tendensen i val­

systemet att gynna de större partierna. Systemet med kartellbildningar är

enligt utskottets mening förenat med uppenbara olägenheter. Utskottet vill

fördenskull förorda, att en utredning kommer till stånd om möjligheterna att,

utan eftersättande av andra värden inom det politiska livet, vinna större pro­

portionell rättvisa vid mandatfördelningen mellan partierna, samtidigt som

det nuvarande kartellsystemet avskaffas.

Såsom utgångspunkt för en reform på förevarande område borde en­

ligt utskottets mening uppställas det kravet, att valsystemet i görligaste

mån skulle giva ett rättvist resultat icke blott vid nu rådande röstfördel­

ning mellan partierna utan även vid framdeles tänkbara väsentliga förskjut­

ningar i röstfördelningen. Valsystemet finge alltså icke vara konstruerat med

tanke på att i nuvarande läge gynna visst parti eller vissa grupper av partier.

I utskottets utlåtande erinrades vidare om olika utvägar, vilka kunde

komma i betraktande för att ernå en rättvisare mandatfördelning mellan

partierna. Beträffande själva fördelningssystemet framhölls bl. a. att, såvitt

utskottet kunnat finna, anledning saknades att frångå den d’Hondtska för-

delningsmetoden. Denna vilade enligt utskottets uppfattning på en riktig

tankegång och uppvisade därjämte de fördelarna, att den kunde tillämpas

vid alla former av val och att den vunnit hävd i det allmänna medvetandet.

I trots därav ville utskottet icke motsätta sig att även frågan om själva för-

delningsmetodens utformning omprövades i nu förevarande sammanhang.

Utskottet underströk emellertid därvid än en gång det såsom utgångspunkt

för en reform på förevarande område av utskottet uppställda kravet, att

valsystemet skulle giva ett ur rättvisesynpunkt tillfredsställande resultat icke

blott vid nu rådande röstfördelning mellan partierna utan även vid fram­

deles tänkbara förskjutningar i röstfördelningen.

Konstitutionsutskottets utlåtande godkändes, efter debatt, av riksdagens

båda kamrar. I skrivelse till Kungl. Maj :t den 7 maj 1949 (nr 208) hem­

ställde riksdagen därefter om ifrågavarande utredning.

I direktiven för utredningen anförde jag — efter att ha berört frågan om

införande i den svenska författningen av beslutande folkomröstning — angå­

ende valsättet vid andrakammarvalen följande:

Även om beslutande folkomröstning skulle införas, måste dock strävan­

dena efter att skapa ett uttryck för folkviljan framför allt inriktas på att få

fram lämpliga regler för folkrepresentationens utväljande. Av den i det före­

gående lämnade redogörelsen framgår att det nuvarande valsystemet för

andrakammarval ansetts icke ge full rättvisa. Häremot kan tydligen invän­

das att valsystemet avsiktligt utformats så att icke folkrepresentationen skall

bli alltför mycket uppsplittrad i småpartier. Även med tillbörligt beaktande

av denna viktiga synpunkt kan det emellertid uppstå vissa icke nödvän­

diga ojämnheter genom vårt valkretssystem, särskilt därigenom att flera

av valkretsarna äro väl små för att det proportionella systemet skall komma

till sin rätt och hindra tillfälligheter från att spela eu alltför stor roll för

valresultatet.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

I det förut nämnda utlåtandet av konstitutionsutskottet vid 1949 års riks­

dag (nr 20/1949) angivas olika utvägar för att vinna bättre proportionell

rättvisa än för närvarande. I detta hänseende har utskottet bl. a. erinrat

om de förslag att i en eller annan form anordna ett utjämningsförfarande,

som vid skilda tillfällen framförts. Det är emellertid tänkbart att även andra

än de av utskottet angivna möjligheterna kunna finnas. Utskottet har fram­

hållit att det nuvarande systemet med kartellbildningar är förenat med up­

penbara olägenheter. En av målsättningarna för utredningsarbetet bör en­

ligt utskottets mening därför vara att kartellsystemet skall kunna avskaffas.

Detta uttalande vill jag understryka.

I likhet med riksdagen anser jag att hela det hithörande problemkom­

plexet bör göras till föremål för en allsidig utredning.

Yerkningarna av gällande proportions val system.

I kapitel V av betänkandet har utredningen framlagt resultatet av en un­

dersökning rörande verkningssättet i proportionellt avseende av det nu till-

lämpade valsystemet. I en tabellbilaga ha sammanförts uppgifter om den

totala röst- och mandatfördelningen på olika partier vid samtliga andra-

kammarval som hållits sedan det proportionella valsättets införande. Därav

framgår även över- resp. underrepresentationen vid valen för varje del­

tagande parti i förhållande till en fullt riksproportionell fördelning av man­

daten. En sammanställning av sammanlagda avvikelserna, uttryckta i antal

mandat, från riksproportionaliteten vid varje val dels enligt det faktiska

valutslaget och dels för den händelse valsamverkan mellan partier icke före­

kommit visar följande:

V a 1

Verklig

avvikelse;

antal mandat

Avvikelse enl.

d’Hondt utan

valsamverkan;

antal mandat

1911 ...........................................................

9

8

1914 (våren) ...........................................

4

6

1914 (hösten) ...........................................

5

6

1917 ...........................................................

16

20

1920 ...........................................................

14

15

1921 ...........................................................

10

9

1924 ...........................................................

14

lf>

1928 ...........................................................

10

13

1932 ...........................................................

13

17

1936 ...........................................................

12

19

1940 ...........................................................

10

18

1944 ...........................................................

13

19

1948 ...........................................................

11

13

Genomsnittlig avvikelse:

samtliga val ...........................................

10,8

13,7

valen 1911—20 .......................................

9,6

11,0

valen 1921—28 .......................................

11,8

12,3

valen 1932—48 .......................................

11,8

17,2

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Beträffande slutligen fördelningen av mandat i valkretsarna enligt det nu­

varande systemet anmärker utredningen, att den d’Hondtska fördelnings­

regeln — åtminstone i de större av de nuvarande andrakammarkretsarna

-—- gåve resultat, vilka i allmänhet kunde anses som i stort sett rättvisande.

Emellertid ställdes enligt d’Hondts regel jämförelsevis stora krav på stor­

leken av en politisk grupp för att den vid fördelningen skulle erhålla ett

mandat. Särskilt i små valkretsar kunde därför ibland även sådana poli­

tiska meningsriktningar, vilka omfattades av en ej obetydlig del av befolk­

ningen i valkretsen, förbli orepresenterade. Även till följd av kartellbildning

uppkomme inom valkretsarna i vissa fall påtagliga ojämnheter i fördel­

ningen av mandaten partierna emellan.

Betänkandet,

Allmänna utgångspunkter för en reform.

Kapitel VI i betänkandet innehåller en redogörelse för vad utredningen

ansett böra vara allmänna utgångspunkter för en valsättsreform. Utred­

ningen anför härom till en början:

När mot gällande system för valen till riksdagens andra kammare fram­

kommit sådana anmärkningar för bristande proportionalitet som föranlett

ifrågavarande utredning, bär därmed främst syftats på att mindre partier,

vilka vid valen framgå vart för sig, i allmänhet icke erhålla det antal man­

dat som svarar mot deras andelar av det samlade rösttalet i riket, medan å

andra sidan stora partier kunna bli avsevärt överrepresenterade. Denna ten­

dens hos systemet medför icke endast att sådana grupper, som med hänsyn

till sin ringa storlek knappast kunna anses äga berättigade anspråk på re­

presentation vid valen, helt eller delvis uteslutas. Även partier, vilka om­

fatta en avsevärd del av befolkningen utan att likväl höra till de allra största,

få i regel finna sig i att bli ej oväsentligt underrepresenterade. Risken för

ofullständig representation har föranlett partierna att i stor utsträckning

samverka vid valen genom att sammansluta sig i kartell. Denna utväg leder

emellertid icke alltid till åsyftad utjämning.------------Framför allt kan från

allmän synpunkt mot kartellväsendet invändas att ett parti kan ställas in­

för valet att antingen ingå kartell med ett annat parti, vars politiska inrikt­

ning avviker från det egna partiets i sådan grad att en dylik samverkan ej

för partiet framstår som naturlig och önskvärd, eller riskera att bli avsevärt

underrepresenterat i riksdagen. För väljarnas del kan förfarandet även få till

följd att de nödgas stödja ett parti, vars politik i väsentliga frågor av dem

ogillas. Såväl från riksdagens sida som i de av departementschefen medde­

lade direktiven för utredningen har också understrukits önskvärdheten av

att kartellväsendet avskaffas.

Utredningen berör härefter frågan om förhållandet mellan riksproportio-

nalitet och valkretsproportionalitet och yttrar härom:

Ojämnheterna i partirepresentationen sammanhänga, enligt vad den gjor­

da undersökningen utvisar, med att riket för mandatfördelningen är upp­

delat i ett betydande antal valkretsar. Det skulle med anledning härav kun­

na ifrågasättas, om ett bibehållade av valkretsindelningen över huvud taget

är nödvändigt.

17

Under antagande att frågan endast gällde att åstadkomma största möj­

liga rättvisa mellan partierna, skulle tydligen samtliga mandat omedelbart

kunna fördelas med ledning av partiernas sammanlagda röstsiffror för ri­

ket. Områdena för de nuvarande valkretsarna skulle för sådant fall kunna

bibehållas såsom enheter för fullgörande av de administrativa åtgärderna i

samband med valen liksom för en förberedande sammanräkning av där av­

givna röster. Den slutliga sammanräkningen samt fördelningen av mandaten

skulle däremot verkställas centralt för riket såsom en valkrets. En dylik

ordning har sedan länge tillämpats i Nederländerna vid valen till den folk­

valda kammaren. Enligt ett valsystem uppbyggt efter dessa grunder kunna

partierna utan svårighet tilldelas mandat i nära överensstämmelse med riks-

fördelningen av rösterna. -—---------

När man i vårt land bestämt sig för röstning och mandatfördelning val­

kretsvis ha emellertid andra skäl än önskvärdheten av största möjliga pro­

portionella rättvisa partierna emellan varit bestämmande. Landets stora geo­

grafiska utsträckning, växlande naturförhållanden och näringsgeografiska

betingelser samt ofta bristfälliga kommunikationer göra att provinsintres­

sena spela en större roll än i länder av annan struktur. Inom de olika lands­

delarna anser man sig ha betydande lokala intressen att tillvarataga. Sedan

gammalt ha också ledamöterna av andra kammaren, oavsett partitillhörighet,

i viss mån framstått som representanter för just den landsdel, inom vilken de

blivit valda. För svenska förhållanden måste det därför anses naturligt att va­

len till andra kammaren liksom hittills förrättas valkretsvis, så att de röster

som avgivas inom ett avgränsat område i första hand få vara avgörande

för vilka representanter som skola utses från den ifrågavarande landsde-

len. Ett sammanförande av rösterna för hela riket och en med ledning därav

företagen central fördelning av samtliga mandat till andra kammaren skulle

även innebära risk för en mekanisering av valproceduren och ett tillbaka-

skjutande av det personliga momentet vid valen.--------— En reform av

detta slag torde icke från något håll förordas. Även folkomröstnings- och val-

sättsutredningen utgår på grund av vad sålunda anförts från att valkrets­

valen alltjämt skola bibehållas.

Av det sagda framgår att frågan om proportionaliteten vid andrakam-

marvalen ej kan betraktas enbart från synpunkten av partiernas represen­

tation i kammaren i förhållande till deras sammanlagda rösttal i riket

utan även måste ses mot bakgrunden av resultaten i de skilda valkretsarna.

Då de röstningsresultat som vid valen uppnås i de särskilda valkretsarna i

första hand skola läggas till grund för fördelningen av mandaten, torde man

— hur valsystemet i övrigt än närmare utformas — alltid få räkna med

en del avvikelser från en fullt riksproportionell fördelning. Vissa tekniska

lösningar för att i större utsträckning än enligt nuvarande system tillgodose

kravet på riksproportionalitet vid valen ha sålunda en benägenhet att med­

föra ökade avsteg från valutslagen i kretsarna. Vid prövning av olika vägar

för åstadkommande av önskad proportionalitet vid andrakammarvalen mås­

te därför riks- och valkretssynpunkterna vägas mot varandra.

I betänkandet framhålles vidare i detta sammanhang, att utöver propor-

tionalitetskravet uppenbarligen även åtskilliga andra synpunkter gjorde sig

gällande, vilka påverkade lösningen av rcpresentationsproblemct. Det vore

sålunda ett naturligt önskemål att valordningen icke vore alltför invecklad

utan såvitt möjligt byggde på enkla och klara principer. Härför talade ej

endast hänsyn till myndigheternas arbete och möjligheterna att snabbt

beräkna resultaten av valen. Vid ett demokratiskt styrelsesätt vore det även

2

Ttihang

till

riksdagens

protokoll

1

!)~>

2. I

samt ^. Xr

17 ^- i

.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

angeläget att grunddragen av det förfarande som användes för att tillsätta

folkrepresentationen •— liksom de allmänna principerna för demokratiens

arbetsformer i övrigt — kunde förstås av envar.

Utredningen fortsätter:

Bland de allmänna krav som måste ställas på valsystemet är vidare att

detta skall i sin mån främja ett gott personval samt såvitt möjligt bidraga

till att upprätthålla och stärka intresset för valen. Nu nämnda faktorer torde

i viss mån vara avhängiga av varandra. Sålunda är det otvivelaktigt ägnat

att skänka större intresse åt valakten, om väljarnas insats vid valen ej

begränsas till att de ge sin anslutning till det ena eller det andra partiet

utan de därjämte ha möjlighet att verka för val av just de kandidater, som

av dem anses mest önskvärda. Å andra sidan kan ett bristande valintresse

lätt ta sig uttryck i att väljarna i allmänhet ställa sig mer eller mindre lik­

giltiga till, vilka kandidater som uppställas vid valen. Det är av nämnda

skäl angeläget att vid utformningen av valsystemet till att bättre motsvara

de partiproportionella kraven de personliga synpunkterna likväl icke trängas

åt sidan.

Vid organisationen av andrakammarvalen kan självfallet icke heller släp­

pas ur sikte att dessa ytterst måste syfta till att den representation som

framgår ur valen skall kunna väl fylla sin funktion i statslivet. Tydligen

bör proportionalismen lika litet som de övriga principer, från vilka man

vid uppbyggnaden av valsystemet anser sig böra utgå, vinna tillämpning i

vidare mån än som synes förenligt med det nämnda allmänna målet för

valen.

I detta sammanhang är att uppmärksamma att •—- samtidigt som det är

önskvärt att i folkrepresentationen finnas företrädda de olika politiska

meningsriktningar, vilka uppbäras av en icke alltför obetydlig grupp inom

befolkningen -— det jämväl är av största vikt att representationen ej är i

för hög grad splittrad. Åtskilliga exempel från utlandet visa, att en ut­

präglad partisplittring kan utgöra ett avgörande hinder för ett effektivt de­

mokratiskt styrelseskick. Även om vilja till samarbete finnes mellan skilda

politiska grupper synes det ofrånkomligt att, om representationen är upp­

delad på ett stort antal olika partier, svårigheterna måste ökas att där finna

ett tillräckligt fast underlag för en positiv politik inom skilda områden av

statslivet. Särskilt vid parlamentarisk styrelseform såsom i vårt land, där

sammansättningen av andra kammaren är avgörande även för regerings­

bildningen, torde närvaron av stora, fast organiserade grupper inom kam­

maren vara en nödvändig förutsättning för det politiska systemets effekti­

vitet.

Då vid mandatens fördelning efter proportionell grund även grupper om­

fattande ett jämförelsevis ringa antal väljare kunna påräkna att bli repre­

senterade i förhållande till sitt rösttal, saknas emellertid i detta fall det

återhållande moment mot uppkomsten av obetydliga småpartier, som sär­

skilt vid majoritetsval gör sig starkt gällande. Meningsskiftningar utan

större principiell räckvidd liksom mer eller mindre tillfälliga motsättningar

kunna till följd därav vid proportionalitetsvalen läggas till grund för bil­

dande av nya partier utan risk för underrepresentation. Medan väljarna el­

jest för att kunna hävda sig vid valen tvingas samverka i några få stora

partier, kan således proportionalismen underlätta en utveckling mot grupp­

bildningar i stort antal och av växlande karaktär samt, i många fall, av

ringa styrka. Av nämnda skäl ligger det, såvitt rör de politiska valen, onek­

ligen en fara i att ensidigt driva de proportionella synpunkterna.

Att man vid den politiska utvecklingen i Sverige efter införande av pro­

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

kretsar med ett jämförelsevis betydande antal platser kunde olika politiska

meningsriktningar lättare uppnå mandat, och till följd av det större mandat­

antalet kunde representationen i dessa kretsar även i övrigt närmare an­

slutas till styrkeförhållandena mellan partierna inom väljarkåren. Den i all­

mänhet jämnare fördelningen av mandaten inom stora valkretsar liksom den

omständigheten att kretsarna vore jämförelsevis få förbättrade även utsik­

terna att för valområdet i dess helhet uppnå ett proportionellt sett rättvi­

sande resultat vid valen. Det kunde därför enligt utredningen från propor­

tionell synpunkt vara önskvärt att förstora åtminstone de mindre av de

nuvarande andrakammarkretsarna.

Vid tidigare överväganden rörande valkretsindelningen har — framhåller

utredningen — mot stora valkretsar invänts framför allt att valproceduren i

dessa bleve alltför mekaniserad och invecklad. Utredningen fortsätter:

Om valkretsarna göras alltför stora, kan det finnas en viss fara för att

den direkta kontakten mellan väljarna och de av dem utsedda representan­

terna minskas. En olägenhet av de långa kandidatlistor som erfordras vid

val i en stor valkrets är sålunda att väljarna i allmänhet endast i begränsad

utsträckning kunna äga någon närmare kännedom om de kandidater, på

vilka de rösta. I stora valkretsar kan även den för valen nödvändiga sam­

verkan mellan väljarna försvåras. Detta gäller särskilt glest befolkade trak­

ter, där valkretsarna komma att omfatta vidsträckta områden och de stora

avstånden bidraga till en viss isolering. En för stark centralisering av den

politiska verksamheten kan bli följden, och de lokala intressena kunna få

svårare att göra sig gällande vid nomineringen av kandidater.

Utredningen anför vidare, att vid valkretsindelningens utformande man

självfallet borde taga i sikte att valkretsarna skulle utgöra med hänsyn till

befolkningens levnadsförhållanden och intressen, kommunikationsleder och

det ekonomiska livet i övrigt så naturliga enheter som möjligt. Från denna

synpunkt betraktad måste den nuvarande indelningen, som i huvudsak an-

slöte sig till länsindelningen, anses innebära betydande fördelar. Om större

valkretsar än länen skulle inrättas, syntes detta böra ske genom samman­

slagning av närbelägna län till en valkrets i sådana fall, där befolknings­

förhållandena kunde anses göra ett dylikt sammanförande möjligt. Främst

komme därvid i fråga att sammanföra de med hänsyn till folkmängden

minsta länen till större enheter. I de fall där ett län nu omfattade mer än

en andrakammarvalkrets kunde även övervägas, huruvida denna uppdelning

alltjämt borde bestå.

Från nu angivna utgångspunkter har utredningen prövat olika möjlig­

heter till utvidgning av valkretsarna. Utredningen har härvid funnit, att

enbart en förstoring av de minsta andrakammarkretsarna icke vore till­

fyllest för att vid valen säkerställa en tillräckligt rättvisande fördelning av

mandaten mellan partierna. Förutsatt att d’Hondts regel bibehölles och ett

särskilt utjämningsförfarande ej anordnades, skulle det enligt utredningen

för att undgå kartellsystemet i stället bli erforderligt att inrätta t. o. m,

större valkretsar än de nuvarande 19 förstakammarkretsarna. En så vitt­

gående reform av valkretsindelningen för valen till andra kammaren hade

22

väljas. Då några mera vägande skäl för Älvsborgs läns uppdelning på tven-

ne valkretsar numera ej torde föreligga, synes vidare hela detta län böra

bilda en valkrets. För några ändringar därutöver i valkretsindelningen har

utredningen ej funnit tillräckliga skäl.

I enlighet med det anförda föreslår utredningen att Västernorrlands och

Jämtlands län sammanföras till en gemensam valkrets, Blekinge och Kris­

tianstads län till en samt de nuvarande två valkretsarna i Älvsborgs län

till en.

När utredningen stannat för denna lösning, har utredningen icke förbi­

sett att det ur principiella och i någon mån även praktiska synpunkter kan

riktas invändningar mot att en valkrets sammansättes av två län. Även en­

ligt utredningens mening hade det varit bäst att vid valkretsindelningen

följa länsindelningen. Ett tungt vägande skäl för ändringen är emellertid

att, på sätt förut närmare utvecklats, proportionella valmetoder i allmän­

het ge ur proportionell rättvisesynpunkt sämre resultat i små valkretsar än

i stora och detta särskilt i kretsar med mindre än fem mandat. Då utred­

ningens tillkomst motiverats bl. a. med önskvärdheten att åstadkomma stör­

re proportionell rättvisa, måste det anses konsekvent att man i detta sam­

manhang söker förebygga att valkretsarna bli för små i fråga om antalet

mandat. Genom en förstoring av de minsta valkretsarna kan man också tills

vidare förebygga att folkfattigare delar av landet få avstå mandat till folk-

rikare delar med stark befolkningstillväxt.

Utredningen framhåller, att genom den förordade lösningen Blekinge och

Kristianstads län kunde tillsammans behålla 13 mandat, medan de annars

finge nöja sig med sammanlagt 12, samt att Västernorrlands och Jämtlands

län tillsammans skulle bevara 14 mandat, däribland ett mandat som annars

sannolikt skulle tillfalla Stockholms stad. Beträffande Älvsborgs län fram-

hålles att vid en sammanslagning av de båda länsdelarna till en valkrets

skulle denna bli berättigad till 12 mandat och sålunda representationen för

länet i andra kammaren komma att bättre svara mot länets folkmängd än

vad nu är fallet (sammanlagt 11 mandat).

Mot utredningens förslag i fråga om valkretsindelningen ha reservationer

anförts av herrar Wallentheim och Håstad. Herr Wallentheim har yrkat, att

ingen ändring måtte vidtagas i de nu gällande bestämmelserna om valsät­

tet och alltså ej heller beträffande valkretsindelningen. Angående motive­

ringen för detta yrkande torde jag få återkomma i det följande. Herr Hå­

stad har i sin reservation anfört:

Det har hittills varit en stor fördel att varje län bildat en egen krets eller,

om det varit delat i två kretsar, bildat egna kretsar utan sammanblandning

med andra län. Härigenom har varje län garanterats sin tillbörliga repre­

sentation, och någon möjlighet till s. k. valkretsgeometri har aldrig yppats.

En sammanslagning av ett litet län med ett större framkallar fara för att

det förra i verkligheten kommer att erhålla färre representanter än som det

proportionellt vore berättigat till, om det utgjort en egen krets. Då inom

överskådlig tid blott ett par län kunna tänkas få sin mandatsiffra reducerad

till mindre än fem, har jag icke kunnat se någon olägenhet i en sådan be­

stämmelse, enligt vilken alla län skola vara tillförsäkrade minst fem man­

dat, med undantag för Gotland som bör bibehållas vid sina nuvarande tre.

Kangl. Maj.ts proposition nr 175.

24

Kungi. Maj.ts proposition nr 175.

parti och annan kandidat än dem som enligt röstfördelningen i samma val­

krets skulle haft att besätta mandatet.

För det slutliga besättandet av utjämningsmandaten kan, i stället för

att utdela dem i valkretsarna, även begagnas ett särskilt nomineringsför-

farande. Detta är innebörden av det system med s. k. riksmandat, vilket

förordades i ett år 1932 framlagt regeringsförslag till reform av valsättet

vid andrakammarvalen (prop. nr 194). För att besätta de 30 riksmandat,

vilka upptogos i förslaget, skulle från varje parti framläggas en särskild för

riket gemensam kandidatlista, s. k. rikslista. De kandidater vilka upptagits

på ett partis rikslista skulle jämlikt förslaget besätta de till partiet förda

riksmandaten i den ordning, vari deras namn uppförts på listan.

Ett utjämningsförfarande kan emellertid anordnas även utan att bestäm­

da mandat äro från början undantagna för denna uppgift. Liksom enligt

gällande ordning äro alltså i detta fall mandaten endast av ett slag och utan

undantag före valet uppdelade på de olika valkretsarna. En jämkning av

den valkretsvis verkställda fördelningen av mandaten på partierna möjlig-

göres därvid genom regler, som tillåta en omfördelning av mandaten, eller

genom att valkretsfördelningen avbrytes innan samtliga mandat utdelats.

Metoden att omfördela mandat eller s. k. mandatöverföringssystem, som

på sin tid förordades i en vid 1918 års riksdag framlagd motion, innebär

såsom beteckningen anger, att mandat efter den i valkretsarna verkställda

fördelningen i viss ordning kunna överföras från partier, vilka genom

nämnda fördelning överrepresenterats, till sådana som därvid ej erhållit

tull representation i förhållande till sitt samlade röstunderlag. Genom reg­

ler om mandatöverföring kan sålunda ett parti nödgas avstå från ett eller

flera av sina i valkretsarna förvärvade mandat för att representationsrätten

för annat parti skall tillgodoses.

Om i stället begagnas den andra av de nyss angivna utvägarna, nämligen

att begränsa fördelningen i valkretsarna så att ett antal mandat kvarstår

såsom restmandat, kunna dessa sedermera fördelas under hänsynstagande

till proportionaliteten i en eller flera övervalkretsar. Genom ett dylikt för­

farande undvikes den av överföringssystemet följande olägenheten att par­

tier och kandidater berövas mandat, vilka redan — låt vara preliminärt —

tilldelats dem.

Kapitel VIII av betänkandet innehåller en närmare redogörelse för rest-

mandat-, tilläggsmandat- och riksmandatsystem och för deras verkningssätt.

Utredningen vitsordar, att de valkretsvis uppkommande ojämnheterna i par­

tiernas representation kunde avsevärt motverkas genom ett utjämnings­

system av det ena eller andra slaget. Å andra sidan framhålles att valsyste­

met vid begagnande av sådana dubbla fördelningsmetoder bleve komplicerat.

Vid den granskning från olika synpunkter, som utredningen underkastat de

ifrågavarande utjämningssystemen, konstateras vidare bl. a. att ett utjäm-

ningsförfarande vid bibehållande av den d’Hondtska regeln måste för att

leda till avsett resultat bli så omfattande att möjligheterna till en propor­

tionell fördelning av mandaten i valkretsarna väsentligt skulle försämras,

särskilt i de mindre kretsarna. Även vissa tekniska svårigheter framhållas.

Med hänsyn till olägenheterna har utredningen ansett sig icke kunna till­

styrka någon form av utjämningssystem.

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 175.

hänsyn till möjligheterna att försvåra åtkomsten av det första mandatet

för varje parti i de skilda valkretsarna, utan att dock risken för kartellbild­

ning blir alltför framträdande.

På s. 70—81 i betänkandet har utredningen lämnat en ingående redo­

görelse för olika tänkbara fördelningsmetoder, i sina huvuddrag innebäran­

de följande.

1. Den nu tillämpade metoden är som redan nämnts d’Hondts metod.

Enligt denna fördelas mandaten successivt mellan partierna (eller eljest

förekommande väljargrupper) med ledning av särskilda för grupperna be­

räknade jämförelsetal, varvid varje plats tilldelas den grupp som vid plats­

tillsättningen uppvisar det största jämförelsetalet. För varje grupp utgöres

jämförelsetalet till en början av gruppens rösttal. Sedan mandat tilldelats

en grupp, beräknas dess jämförelsetal genom att dela rösttalet med vissa

tal. Dessa divisionstal representeras av antalet redan erhållna mandat, ökat

med 1. Regeln kan alltså uttryckas så, att jämförelsetalen erhållas genom

att efter hand dividera partiernas rösttal med 1, 2, 3, 4 o. s. v.

2. Utredningen framhåller att även andra serier divisionstal skulle kunna

användas utan att metodiken förlorade sin karaktär av proportionalitets-

förfarande. Sålunda innebure den s. k. uddatalsmetoden att jämförelsetalen

erhölles genom att successivt dividera rösttalet med de udda talen 1, 3, 5,

7 o. s. v. Man kunde även uttrycka regeln så, att divisionstalen represente­

rades av det dubbla antalet redan erhållna mandat, ökat med 1. Dessa

divisionstal medförde starkare reduktion av rösttalet och skapade därigenom,

jämfört med d’Hondts metod, för varje mandat som ett parti erhölle i en

valkrets allt större svårighet att erövra ytterligare mandat. Vid d’Hondts

metod vore det omöjligt för ett parti att bereda sig mandatvinst genom upp­

delning på smärre väljargrupper. Vid uddatalsmetoden vore det däremot,

till följd av den kraftiga reduktionen av ett partis rösttal varje gång det

förvärvade ett mandat, tänkbart att det, vid de storleksförhållanden mellan

partierna som rådde i en viss valkrets, kunde befinnas lönande för ett

parti att vid valet framgå i skilda grupper. Uddatalsmetoden innefattade vis­

serligen i sig själv ett slags spärr, innebärande att partier vilkas »exakta

mandattal»1 understege 0,5 icke kunde erhålla mandat. Likväl kunde det

enligt denna metod inträffa att även ett parti med förhållandevis ringa an­

tal röster ibland lyckades förvärva ett mandat. Utredningen hade därför

haft anledning undersöka huruvida möjligheter förelåge att modifiera me­

toden, så att större krav på rösttal ställdes, då ett parti i en valkrets eröv­

rade sitt första mandat.

3. Vid sin undersökning i sistnämnda hänseende har utredningen kom­

mit fram till en metod som benämnts den jämkade uddatalsmetoden. Utred­

ningen anmärker, att det låge nära till hands att skärpa »spärren» 0,5 för

första mandatet utan att man rubbade uddatalsmetodens effekt i fråga om

mandattilldelningen i fortsättningen och utan att man över huvud taget för­

1 Exakta mandattalet uträknas efter det procenttal, som motsvarar partiets andel av totala

röstantalet i valkretsen.

27

ändrade metodens karaktär av rent proportionellt tillvägagångssätt. Man

leddes då till att i talserien 1, 3, 5, 7 o. s. v. ersätta den första siffran med

något annat och högre tal. Den högsta siffra som rimligen kunde komma

i fråga vore 1,5 vilken i jämförelse med andra siffran 3 gåve d’Hondts pro­

portion (1,5: 3 =1:2). Om man alltså tillämpade divisionstalen 1,5, 3, 5,

7 o. s. v. erhölles en kompromiss mellan uddatalsmetoden och d’Hondts

metod. Denna jämkade uddatalsmetod representerade en konstruktionsmäs-

sigt fullt naturlig skärpning av den rena uddatalsmetoden. Vad som talade

emot den på så sätt jämkade metoden vore att den gåve en icke obetydlig

övervikt för stora partier eller, mera preciserat, partier vilka i en valkrets

säkrat sitt första mandat och konkurrerade om de följande. Det vore själv­

klart att små partier, vilka enligt den jämkade uddatalsmetoden kämpade

om sitt första mandat och vilka alltså stode i en konkurrensställning likar­

tad den vid d’Hondts metod, skulle på liknande sätt som enligt gällande

valsystem frestas till kartellbildning. Denna avgörande olägenhet kunde

motverkas genom att man lindrade skärpan i spärren och utbytte divisorn

1,5 mot någon lämplig siffra mellan 1 och 1,5. Utredningen ville icke avvisa

denna möjlighet men hade stannat för en tekniskt annan utformning av

spärrförfarandet.

4. En annan metod som utredningen prövat är den s. k. valkvotsmeto-

den. Valkvoten erhålles genom att dela sammanlagda antalet giltiga röster

i en valkrets med antalet tillgängliga mandat i kretsen. För varje gång val­

kvoten innehålles i ett partis rösttal tillföres enligt ifrågavarande metod

partiet ett mandat. Då emellertid valkvoten aldrig går jämnt upp i röst­

talen för partierna, uppkommer vid en sådan division alltid ett större eller

mindre antal överskottsröster. Därav följer även att icke alla mandat kun­

na fördelas med användande av valkvoten. För de återstående mandaten

tillgripes då fördelning efter största överskott, d. v. s. det första restman-

datet föres till det parti som har det största röstöverskottet, det andra rest-

mandatet till partiet med det näst största röstöverskottet o. s. v.

Den nämnda majoritetsmässiga behandlingen av överskottsrösterna har

utredningen ansett utgöra en svaghet i den i övrigt proportionella valkvots-

metoden. Utredningen har vidare framhållit, att valkvotsmetoden än mera

än uddatalsmetoden möjliggjorde för småpartier att komma till mandat

och därför främjade partisplittring.

5. Den nyssnämnda olägenheten hos valkvotsmetoden, att det i prakti­

ken icke är möjligt att fördela samtliga mandat efter enkel valkvot, kan

enligt utredningen uttryckas så, att valkvoten är alltför stor som fördel-

ningstal. Utredningen anför att en lämpligare lösning kunde erhållas om

man ersatte den enkla valkvoten såsom fördelningstal med ett lägre tal, så

att om möjligt alla tillgängliga mandat kunde fördelas med hjälp därav.

En i betänkandet beskriven metod, benämnd Droops metod, innebär för­

delning efter förminskad valkvot och största överskott. Den förminskade

valkvoten i detta fall — Droops fördelningstal — erhålles genom att sam­

Kungl. Maj.ts proposition, nr 175.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

manlagda antalet giltiga röster i en valkrets divideras med antalet mandat

i kretsen, ökat med 1

,

varefter den erhållna kvoten höjes till närmast högre

ental (om kvoten utgör ett helt tal, höjes den en enhet). Även vid begag­

nande av den förminskade valkvoten såsom fördelningsnorm kvarstå i vissa

fall restmandat, vilka måste fördelas efter regeln om största överskott.

Sistnämnda regel erhåller dock — framhåller utredningen — en väsentligt

mindre tillämpning än vid enkel valkvot. På grund av det lägre fördelnings-

talet och den mera begränsade tillämpningen av överskottsregeln kunde de

större partierna bättre hävda sig enligt Droops metod än vid den enkla val-

kvotsmetoden.

6. I betänkandet anföres, att om man för att förhindra verklig eller val­

taktisk splittring av partierna eller av andra skäl önskade försvåra för par­

tierna att erhålla sina första mandat, olika tillvägagångssätt kunde använ­

das. Då det gällde metoder, vilka innefattade regeln om största överskott,

vore det naturligt att anknyta spärren till valkvoten. Ett förslag i denna

riktning hade för några år sedan framförts i den allmänna diskussionen.

Den föreslagna metoden, kallad Skölds spärrmetod, innebure i huvudsak,

att valkvotsmetoden kombinerades med en spärr, i det att endast de par­

tier, som uppnått visst minsta rösttal i valkretsen, finge deltaga i mandat­

fördelningen. För att komma i fråga till mandat skulle enligt denna spärr­

metod ett parti i valkretsen ha erhållit ett rösttal, som utgjorde minst 60 %

av valkvoten plus en röst. I motiveringen för förslaget hade framhållits,

att om fem partier konkurrerade om mandaten, intet parti med ett rösttal

motsvarande minst valkvoten kunde förvärva mandat för rösttal i genom­

snitt understigande 60 % av valkvoten. Den förordade spärrgränsen inne­

bure alltså att under nämnda förhållanden av ett mindre parti för delta­

gande i mandatfördelningen fordrades minst så många röster, som ett större

parti i det för detta förmånligaste läget hade att betala för ett mandat.

7. Utredningen hade ansett — framhålles vidare i betänkandet — att den

60-procentiga spärregeln också skulle kunna tillämpas på uddatalsmeloden

och hade betecknat detta förfaringssätt såsom uddatalsmetoden med spärr.

Denna utformning av spärregeln framstode i konstruktivt hänseende som

synnerligen enkel, och regeln torde vara lätt att tillämpa.

Utredningen har närmare prövat verkningarna av Skölds spärrmetod,

Droops metod, uddatalsmetoden, den jämkade uddatalsmetoden och udda­

talsmetoden med spärr genom att undersöka utfallet av metoderna vid till-

lämpningen å föreliggande röstsiffror för ettvart av de fem senaste valen

till andra kammaren, d. v. s. valen 1932—1948. Såväl metodernas verk­

ningar i riksproportionellt hänseende som deras resultat med avseende på

valkretsproportionaliteten ha beaktats. Vidare har särskilt undersökts frå­

gan i vad mån de angivna metoderna kunna antagas göra kartellväsendet

överflödigt. Uppmärksamhet har även ägnats frågan, huruvida metoderna

kunna antagas i tillräcklig mån hindra partiuppdelningar i valtaktiskt syfte.

29

För en jämförelse av den allmänna tendensen i riksproportionellt avse­

ende hos de ifrågavarande metoderna och hos d’Hondts metod, tillämpad

med och utan karteller, kunna enligt utredningen talen för de samman­

lagda avvikelserna vid valen begagnas. I betänkandet redovisas de nämnda

avvikelserna siffermässigt i denna tabell:

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Sammanlagda avvikelser från riks proportionell fördelning vid skilda

fördelningsmetoder, valen 1932—1958. Antal mandat.

Metod

V a 1

Genom­

snittlig

avvikelse

1932

1936

1940

1944

1948

Tillämpad metod (d’Hondt med karteller)....

13

12

10

13

11

11,8

d’Hondts metod (utan kartell)...........................

17

19

18

19

13

17,2

Skölds spärrmetod...................................................

6

11

9

4

5

7,0

Droops metod...........................................................

8

9

9

8

9

8,6

Uddatalsmetoden ...................................................

6

7

6

3

3

5,0

Jämkad uddatalsmetod .......................................

13

15

9

8

11

11,2

Uddatalsmetoden med spärr...............................

7

12

9

4

6

7,6

Som en sammanfattning av sin ifrågavarande undersökning rörande me­

todernas verkningar och såsom sitt ställningstagande till frågan om fördel-

ningsmetoden anför utredningen:

Med d’Hondts fördelningsmetod följer fördelen av ett fullt enhetligt sy­

stem för mandatens fördelning vid valen. En styrka hos metoden är jämväl

att vid tillämpning därav en delning av ett parti aldrig kan medföra ett för

partiet förmånligare resultat av mandatfördelningen, utan metoden i stället

verkar för sammanhållning bland väljarna. Då detta förhållande grundas

på att metoden ständigt ger ett visst företräde åt grupper med stark anslut­

ning bland väljarna framför mindre väljargrupper, ligger emellertid däri

även metodens svaghet: att den avrundning till helt mandatantal, som är

oundgänglig vid fördelningen, i varje valkrets alltid övervägande verkar i

en och samma riktning och sålunda, när valkretsarna äro många, samman­

lagt för riket ofta föranleder avsevärda avvikelser från proportionalitets-

principen.

Därest man — med bibehållande i princip av den valkretsindelning som

nu gäller för andrakammarvalen och utan att tillgripa ett särskilt utjäm­

ningssystem — vill åstadkomma en riksproportionellt sett jämnare fördel­

ning av mandaten i andra kammaren, är det såsoin följer av det sagda

nödvändigt att i viss utsträckning uppgiva den vid d’Hondts metod tilläm­

pade principen att stora partier alltid skola äga visst företräde. En ny för­

delningsmetod måste med andra ord innebära att partierna vid avrund-

ningsförfarandet i samband med mandatfördelningen skola, oavsett stor­

leken, vara mera jämställda än de äro enligt gällande system, och det är

nödvändigt att i fråga om mandatens fördelning i valkretsarna godtaga att

även ett stort parti kan komma att i en del kretsar något missgynnas, lik­

som detta i andra kretsar inträffar för mindre partier. De på avrundningen

30

beroende proportionalitetsavvikelserna i de olika valkretsarna kunna i så­

dant fall motverka varandra, och man får möjlighet att nå jämnare fördel-

ningsresultat för riket. Även i ett dylikt system måste dock, som tidigare

framhållits, representationsrätten begränsas för de minsta väljargrupperna,

vilket i allmänhet medför en viss övervikt för särskilt de största grupperna.

Vissa ledamöter av utredningen ha, såsom påpekats redan vid behandlingen

av de allmänna utgångspunkterna för en valreform, utgått från uppfatt­

ningen att en dylik övervikt för partier med särskilt stark anslutning bland

väljarna är i och för sig önskvärd. Enligt denna uppfattning har det även

framstått som naturligt att valsystemet måste ge skälig garanti för att de

oundvikliga variationerna vid mandattilldelningen till partierna i valkret­

sarna icke skola föranleda mindre representation i andra kammaren för de

största partierna än som svarar mot sådana partiers andelar av det samlade

rösttalet i riket. Andra ledamöter åter ha ansett att — med undantag av

erforderlig begränsning av representationen för de minsta väljargrupperna

i syfte att undgå alltför stor partisplittring — en så fullständig proportio-

nalitet som möjligt borde eftersträvas.

På sätt den utförda undersökningen visar, erbjuda sig olika tekniska ut­

vägar för en reform av fördelningssystemet vid andrakammarvalen i den

nu angivna riktningen. Vare sig till utgångspunkt för ett system tages för­

delning efter enkel eller förminskad valkvot eller fördelning efter jämfö­

relsetal beräknade enligt uddatalsregeln, finnas möjligheter att genom lämp­

lig utformning av systemet i huvudsak tillgodose de nämnda kraven i fråga

om mandatens fördelning på partierna i andra kammaren utan att otill-'

börligt eftersätta önskemålet om en jämn fördelning även i förhållande till

röstutfallet i de särskilda valkretsarna.

Av de valmetoder som i det föregående upptagits till prövning innefattar

den jämkade uddatalsmetoden den minsta ändringen i förhållande till det

vid andrakammarvalen nu rådande systemet. Som nämnts utgör nämligen

denna metod en kompromiss, vid vilken den d’Hondtska fördelningsprin­

cipen i viss utsträckning bibehålies. Till följd därav kvarstår emellertid vid

tillämpning av den jämkade uddatalsmetoden på de vid andrakammarvalen

föreliggande förhållandena, enligt vad vid utredningen bestyrkts, en bety­

dande övervikt för de större väljargrupperna. Proportionalitetsavvikelserna

vid den sammanlagda fördelningen av mandaten för riket bli sålunda enligt

denna metod i allmänhet icke mindre än enligt den nu tillämpade ord­

ningen, d. v. s. fördelning efter d’Hondts regel i samband med användning

av kartell, och i en del fall kunna avvikelserna t. o. m. bli större. På grund

därav elimineras ej heller de nuvarande möjligheterna för partier att ge­

nom kartell försätta sig i ett bättre läge vid mandatfördelningen. Då par­

tierna därjämte enligt metoden i många fall ej utsätta sig för någon som

helst risk vid bildande av kartell, kan denna metod icke väntas föranleda

någon väsentlig minskning av kartellväsendet. Enligt den jämkade udda-

tafsmetoden erhålles därför icke någon tillfredsställande lösning av propor-

tionalitetsproblemet vid valen till andra kammaren. Utredningen kan såle­

des icke förorda att denna metod lägges till grund för fördelningssystemet

vid valen.

Av övriga i den föregående framställningen berörda fördelningsmetoder

föranleder såväl Droops metod (fördelning efter förminskad valkvot och

största röstöverskott) som än mera valkvotsmetoden (fördelning efter en­

kel valkvot och största röstöverskott) och den rena uddatalsmetoden en

längre gående utjämning i fördelningsresultaten för riket än den nyss nämn­

da metoden. Enligt Droops metod bibehålla likväl väljargrupper med talrik

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

32

skilt uppmärksammats frågan huruvida Droops metod samt valkvots- och

uddatalsmetoderna med spärr kunna anses i tillräcklig mån hindra att par­

tier genom uppdelningar vid valen i vissa fall bereda sig en förmånligare

ställning än som eljest tillkommer dem. Enligt envar av dessa metoder fin­

nes möjlighet för att en partiuppdelning, om en sådan skulle kunna genom­

föras på lämpligt sätt, i undantagsfall kan leda till ökad mandattilldelning

till partiet. Att även teoretiskt under alla omständigheter utesluta nämnda

möjlighet torde endast kunna ske vid en valmetod, vilken genomgående

lämnar sådant företräde åt större grupper som den d’Hondtska metoden.

Emellertid torde de nu avsedda fallen, där en formell uppdelning av ett parti

verkligen skulle löna sig, vara sällsynta. För att kunna begagna dem ford­

ras även förmåga att med tillräcklig säkerhet förutse valdeltagandet och

utfallet av röstningen i skilda hänseenden. Man kan därjämte ställa sig

tvivlande till, om praktiska möjligheter föreligga att på önskat sätt vid valet

genomföra en uppdelning av de röstande i olika grupper. Utredningen har

i anslutning till undersökningen i denna del icke kunnat finna att någon

nämnvärd möjlighet till missbruk av förevarande slag finnes vid tillämp­

ning av de ifrågavarande fördelningsmetoderna. Det har ovan förutsatts

att vid dessa metoder i allmänhet saknas användning för karteller. Det måste

även förutsättas att delningsåtgärder ej skola komma till användning. För

övrigt är att beakta, att ett delningsförfarande blott skulle kunna ifråga-

komma för de stora partierna.

Vad härefter gäller den tekniska konstruktionen av metoderna kan till för­

mån för valkvotsmetoden kompletterad med en spärregel särskilt åberopas

enkelheten i den enligt metoden tillämpade huvudregeln. Detsamma gäller i

viss mån även den Droopska metoden. Då emellertid enligt dessa metoder •—

och i särskilt stor utsträckning enligt valkvotsmetoden — huvudregeln icke

medger en fullständig fördelning av mandaten utan en avvikande matema­

tisk princip måste för detta ändamål tillgripas, innefattar uddatalsmetoden

i förening med spärr, där samtliga mandat alltid fördelas efter en enhetlig

grundregel, onekligen ett säkrare tillvägagångssätt för en konsekvent till-

lämpning av proportionalitetsprincipen.

Vidare tillåter uddatalsmetoden, i likhet med d'Hondts metod, till följd

av sin konstruktion med för varje parti bestämda serier av jämförelsetal

att fördelningen av mandaten grundas på en omedelbar jämförelse av styr­

keförhållandena mellan de partier som närmast äro i fråga att erhålla man­

dat utan att de röster som avgivits för olika smärre partier kunna inverka

därvid. Fördelning med tillämpning av enkel eller förminskad valkvot är

däremot i viss mån beroende av det totala antalet röster i valkretsen. Även

härigenom kännetecknas uddatalsmetoden av större säkerhet.

I konstruktivt hänseende måste därför uddatalsmetoden med spärr anses

överlägsen de två övriga ifrågavarande metoderna. Detta förhållande bör

enligt utredningens mening tillmätas avgörande betydelse.

Av viss betydelse i detta sammanhang är även att förfarandet jämlikt

uddatalsmetoden tekniskt utformats på liknande sätt som enligt d’Hondts

metod, eftersom det därigenom torde vara lättare att med de i övrigt för

valen nu gällande bestämmelserna förena ett på uddatalsmetoden byggt för­

delningssystem än ett system med ett avvikande tekniskt förfarande. Möjlig­

heten att vid fördelningsproceduren i stort sett bibehålla invanda former

för förfarandet kan också i den praktiska tillämpningen underlätta över­

gången till det nya systemet.

Som förut antytts ligger vid Droops metod redan i den tillämpade fördel­

ningsregeln en tillräcklig spärr mot småpartier, medan ett system enligt

uddatalsmetoden liksom enligt valkvotsmetoden måste kompletteras med

Kungl. Maj.ts proposition nr 175%

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

undanröjas. Jag har därför stannat vid yrkandet att ingen ändring måtte

vidtagas i nu gällande bestämmelser för valsätt, valkretsindelning och sam-

manräkningsförfarande beträffande de avgivna rösterna.

Vidare har herr Skoglund reserverat sig och yrkat dels att såsom fördel­

ningsregel skall användas Droops metod, dels ock att endast en väljarbe-

teckning skall tillåtas vid andrakammarvalen. I nu ifrågavarande reserva­

tion anföres bl. a.:

I utredningens allmänna utgångspunkter för en reform av valsättet kan

jag instämma. Dock synes det mig, som om utredningen ej nog beaktat and­

ra kammarens parlamentariska roll som underlag för regeringsbildningen.

Nu har man stannat för att i den föreslagna valmetoden införa en spärr, som

skall förhindra uppkomsten av en mängd småpartier. I stället borde man

ha eftersträvat en effektiv garanti för att ett majoritetsparti icke behövde

riskera att bliva underrepresenterat vare sig i den enskilda valkretsen eller i

riket som helhet. Ett valsystem, som ej tager hänsyn till denna principiella

målsättning, synes vara svårförenligt med önskemålet om en funktionsdug­

lig statsstyrelse. Med hänsyn till detta problems betydelse torde det väl kun­

na förenas med en demokratisk grundåskådning, att ett stort parti blir i

viss mån överrepresenterat.

Av de tre i flera avseenden likvärdiga fördelningsmetoder, vilka i första

hand övervägts inom utredningen, synes Droops metod (förminskad valkvot

och största överskott) bäst tillgodose de här anförda synpunkterna.-----------

Då jag fäster avgörande vikt vid den ovan anförda synpunkten, att stora

partier ej skola riskera underrepresentation, och då jag i övrigt ej finner

några mer betydande skäl tala till förmån för den av utredningens majori­

tet föreslagna metoden, förordar jag att Droops metod ersätter den

d’Hondtska fördelningsregeln vid valen till andra kammaren såvitt angår

mandatfördelningen mellan partierna.

Enligt direktiven för utredningen gällde det att söka nå fram till en val­

ordning, som möjliggjorde ett avskaffande av valkartellerna. Då jag nu för­

ordar en valmetod, som i stort sett förtar kartellernas verkningar, synes det

mig följdriktigt, att de bestämmelser som möjliggöra valsamverkan genom

karteller borttagas ur lagen.------- -—

Jag kan ej finna att några skäl tala för ett bibehållande av valkartellerna,

och därför föreslår jag, att endast en väljarbeteckning skall tillåtas vid and­

rakammarvalen.

Utredningens lagförslag.

I enlighet med de överväganden, för vilka här i korthet redogjorts, har

utredningen upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 30, 81, 90

och 91 §§ lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen. För­

slaget torde såsom bilaga 1 få fogas till protokollet.

Yttrandena.

I allmänhet ha de hörda myndigheterna icke haft någon invändning mot

den i betänkandet uttryckta uppfattningen att det nu tillämpade valsättet

vore i behov av reformering. Ett undantag härvidlag utgör länsstyrelsen i

Hallands län, som yttrar:

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

Utvecklingen icke minst av kommunikationerna har enligt länsstyrelsens

uppfattning medfört, att de skäl som en gång föranledde länets uppdelning i

valkretsar förlorat i styrka. Länsstyrelsen kan därför instämma i utredning­

ens uttalande, att några mera vägande skäl för denna uppdelning numera

icke torde föreligga. För att länet bör bilda en endå valkrets talar dessutom,

att länets representation i andra kammaren därigenom skulle komma att

bestämmas under hänsynstagande till länets samlade folkmängd och icke

såsom nu till folkmängden i vardera valkretsen för sig, en förändring som

ju med nuvarande folkmängdssiffror skulle medföra en ökning av länets

andrakammarmandat från It till

12

.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anför, att ojämnheterna i partirepresen­

tationen sammanhängde med att riket för mandatfördelningen vore upp­

delat i ett betydande antal valkretsar. Det låge därför nära till hands att

fråga sig om ett bibehållande av valkretsindelningen över huvud taget vore

nödvändigt. Utredningen hade anfört ett flertal nackdelar, som skulle vara

förknippade med slopandet av valkretsindelningen, samt uttalat att knap­

past någon numera vore beredd att förorda en sådan åtgärd. Icke förty

syntes det länsstyrelsen ha varit av värde, om utredningen verkställt en

närmare undersökning rörande för- och nackdelar av en riksvalkrets eller i

vart fall ett system byggande på principen om fördelning av mandaten par­

tierna emellan på grundval av partiernas samlade röstsiffror inom riket.

Länsstyrelsen vore för sin del ej övertygad om att icke de nackdelar som

ansåges följa av tillämpningen av nyssnämnda princip åtminstone i viss

utsträckning genom lämpliga åtgärder kunde elimineras. Utredningen hade

framlagt förslag om att ett antal mindre valkretsar skulle sammanläggas

med viss angränsande valkrets. Sålunda föresloges att Blekinge läns och

Kristianstads läns valkretsar skulle utgöra eu valkrets. Syftet med förslaget

att låta de minsta valkretsarna uppgå i större valkretsenheter vore att i

viss mån söka eliminera olägenheten av att förekomsten av småvalkretsar

vid proportionella val alltid innebure ett större spelrum för tillfälliga avvi­

kelser, i ena eller andra riktningen, från den fördelning som ansåges ur

proportionell synpunkt önskvärd. Ur denna synpunkt hade det givetvis varit

till större fördel om Blekinge läns valkrets förenats med Kronobergs läns

valkrets, vilken senare även tillhörde de mindre valkretsarna. Med hänsyn

bland annat till att Blekinge och Kristianstads län tillsamman utgjorde en

valkrets vid val av ledamöter till första kammaren ville dock länsstyrelsen

ej ställa sig helt avvisande till det föreliggande förslaget.

Länsstyrelsen i Kopparbergs lån framhåller — utan att vilja motsätta sig

utredningens förslag i fråga om valkretsindelningen — att vissa olägenheter

otvivelaktigt vore förbundna med alltför stora valkretsar. Ju större valkret­

sarna vore, desto lättare komme de personliga synpunkterna att trängas åt

sidan. Länsstyrelsen hyste därför den uppfattningen, att stor återhållsamhet

borde iakttagas, då fråga uppkomme om tillskapande av större valkretsar än

de nuvarande.

Övriga fyra remissinstanser avstyrka förslaget såvitt det avser samman­

slagning av olika län till en valkrets.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

proportionalitetssynpunkt ansåges önskvärt eller ofrånkomligt att ingen

valkrets — bortsett från Gotlands län — i fortsättningen utsåge mindre än

fem riksdagsmän, syntes det av herr Håstad reservationsvis framförda för­

slaget till lösning av detta speciella problem tills vidare utgöra en fram­

komlig väg.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:

Länsstyrelsen anser kombinationen Jämtlands län och Västernorr lands

län som en valkrets vid val till riksdagens andra kammare från många syn­

punkter olämplig, varför ett dylikt ingrepp i valkretsindelningen icke utan

tvingande skäl bör företagas. Det skulle här bli fråga om en valkrets med

en areal av minst 744 kvadratmil med landsdelar med så olika struktur,

som finnes i landskapen Jämtland och Härjedalen samt Medelpad och Ånger­

manland. Otympligheten av en så stor valkrets ligger i öppen dag, i synner­

het som Västernorrlands valkrets är stor och tungarbetad som den är. Fråga

är ock om icke valintresset skulle minskas med en anordning som den före­

slagna. I varje fall skulle valarbetet bli mera arbetstyngande och kostsamt.

Länsstyrelsen finner sig i anledning härav icke kunna tillstyrka den före­

slagna sammanslagningen av Västernorrlands och Jämtlands län till en val­

krets och förordar fördenskull bibehållandet av Jämtlands län såsom egen

valkrets.

Att i stort sett varje län ulan sammanblandning med andra län bildar en

valkrets vid val till riksdagens andra kammare synes vara en naturlig ord­

ning. Den bygger på den tradition, som visar sig i den samhörighet och den

intressegemenskap, som en länsbefolkning vant sig vid att känna och som

tager sig uttryck i gemensam verksamhet på skilda områden av samhälls­

livet. Att Västernorrlands län och Jämtlands län nu utgöra en gemensam

krets i fråga om val till riksdagens första kammare kan rimligen icke tagas

till intäkt för en liknande ordning, då det gäller val till riksdagens andra

kammare. Förstnämnda valordning berör endast respektive landsting en

gång vart åttonde år. Det ställer sig i flera avseenden helt annorlunda, om

de två länen skola gemensamt välja ledamöter till riksdagens andra kam­

mare.

I övrigt vill länsstyrelsen icke underlåta att i detta sammanhang fram­

hålla, att lika stora skäl skulle kunna framläggas för en sammanslagning

av ett ytterligare antal andra län i riket än dem, som utredningen nu tänkt

sig.

Då länsstyrelsen alltså ansett sig böra hävda kravet, att Jämtlands län

alltjämt skall utgöra egen valkrets, uppstår frågan vilken utväg, scm bör

väljas för att länet skall undgå en hotande mandatminskning vid de poli­

tiska valen. En reservant inom utredningen, herr Håstad, har på den punk­

ten framlagt ett förslag, som synes länsstyrelsen vara värt beaktande.

Frågor om utjämningssystem och fördelningsmetod.

Utredningens förslag att ingen form av särskilt utjämningssystem skall

införas samt att för fördelning av mandaten mellan A-grupperna den

d’Hondtska metoden skall utbytas mot uddatalsmetoden med spärr har rönt

bestämt motstånd endast från en remissinstans, nämligen länsstyrelsen i

Hallands län. Övriga instanser ha uttryckligen förklarat förslaget härom

lämpligt eller — i några fall efter viss tvekan — sagt sig icke vilja motsätta

sig detsamma.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

mandatfördelningen och därmed onödiggöra kartellbildning. Först genom ett

sådant system kunde de lokala orättvisorna verkligt utjämnas och utan att

hemfalla till krav på s. k. millimeterrättvisa torde man med fog kunna häv­

da, att det bäst överensstämde med det proportionella valsättets idé att

riksröstetalen bleve avgörande för de olika politiska partiernas represen­

tation i riksdagen. Det kunde visserligen icke bestridas, att en ordning med

tilläggs- eller riksmandat komplicerade valsystemet och att åtskilliga tek­

niska svårigheter vore förknippade ined en sådan ordning, men erfarenhe­

terna från andra länder, där ett likartat system införts, visade dock att

komplikationerna kunde reduceras och svårigheterna undanröjas. Mot ut­

redningens förslag vore att framhålla att kombinationen av uddatalsmeto-

den med en spärregel gjorde fördelningen svårbegriplig för väljarna och

att metoden hade en tendens att gynna den folkmening, som råkade vara

koncentrerad till blott vissa valkretsar, i jämförelse med den folkmening

med samma totala röstetal, som vore spridd över hela landet. Härtill komme

att utredningens förslag endast avsåge förhållandet mellan partiernas repre­

sentation. I fråga om platsfördelningen mellan kandidaterna inom parti­

erna föresloge utredningen däremot ej någon ändring. I sistnämnda avseen­

de komme alltjämt att tillämpas den bearbetade form av d’Hondts metod,

som benämndes den d’Hondt-Phragménska metoden. Att två olika metoder

skulle tillämpas vid sammanräkningsförfarandet komme att göra detta onö­

digt komplicerat. Därest statsmakterna funne sig icke böra genomföra sy­

stemet med tilläggs- eller riksmandat, ville länsstyrelsen emellertid med hän­

syn till att utredningens förslag innebure en tydlig förbättring av nu gäl­

lande ordning och att varje förbättring av rådande system vore att hälsa

med tillfredsställelse icke motsätta sig att uddatalsmetoden med spärr in­

fördes i stället för d’Hondts metod vid mandatens fördelning mellan parti­

erna. Länsstyrelsen ville dock understryka utredningens uttalande att gäl­

lande metod för platsfördelningen mellan kandidaterna upptoges till om­

prövning. — Länsstyrelsen i Västmanlands län anför att om man ville ha

ett valsystem som gåve vad man kallade proportionell rättvisa, syntes man

icke kunna komma förbi utjämningsförfarandet. Ett dylikt system, som

icke gjorde alltför stort intrång i valkretsvalen men med vilket man skulle

kunna komma proportionalitetsfördelningen så nära som möjligt, vore ett

restmandatsystem av i betänkandet närmare beskrivet slag. Om de till ett

sådant system hörande övervalkretsarna icke gjordes alltför stora, behövde

intrånget i valkretsvalen icke bli så kännbart. Små övervalkretsar skulle

visserligen medföra en något sämre proportionalitet, men då systemet ur

proportionalitetsprincipens synpunkt vore överlägset andra valsystem, be­

hövde en mindre ojämnhet icke betyda så mycket. De mer formella nack­

delarna med ett sådant system — omfattande uträkningar — ansåge läns­

styrelsen icke behöva verka avskräckande. Då riksdagen begärt att få ett

förslag till jämnare fördelning av riksdagsmandaten de olika partierna

emellan och då de sakkunniga, sin uppenbara tveksamhet inför alla de dis­

kuterade metoderna till trots, slutligen ändock sökt nå ett positivt resultat

42

Kungl. Maj.ts proposition, nr 175.

utslaget vid de olika metoderna endast vore obetydlig. Emellertid ansåge

länsstyrelsen, att Droops metod ur vissa betydelsefulla synpunkter vore att

föredraga framför de båda andra metoderna. Denna metod tedde sig otvi­

velaktigt psykologiskt och känslomässigt mera tilltalande än de båda andra

metoderna, vilka för att hindra att alltför små gruppbildningar bleve repre­

senterade, måste förses med spärr. Därigenom komme de minsta partierna

att redan före mandatfördelningen avskiljas och dessa partier finge icke

ens formellt vara med vid fördelningsförrättningen. De med spärr kombi­

nerade fördelningsreglerna innebure således, att vissa röster redan från

början på sätt och vis erhölle en anstrykning av mindervärdighet, vilket

psykologiskt sett tedde sig mindre tilltalande. Ett sådant förfarande be­

hövde icke tillgripas vid Droops metod. Då Droops metod därjämte vore

förbunden med den fördelen, att stora partier icke behövde riskera att bli

underrepresenterade, ansåge länsstyrelsen, att Droops metod varit att före­

draga framför uddatalsmetoden i förening med spärr. Då emellertid jäm­

väl sistnämnda metod kunde anses innebära en tillfredsställande lösning

på valsättsfrågorna och då majoriteten inom kommittén anslutit sig till

denna metod, ansåge sig länsstyrelsen kunna tillstyrka kommitténs förslag.

Antalet tillåtna väljarbeteckningar.

Såsom tidigare nämnts har ledamoten i utredningen herr Skoglund i sin

reservation föreslagit den förändringen av nuvarande valsystem, att endast

en välj arbeteckning skulle tillåtas vid andrakammarvalen mot nuvarande

tre. I denna del biträdes reservationen av länsstyrelsen i Älvsborgs lån,

som finner det inkonsekvent att efter den av utredningen föreslagna re­

formen bibehålla vallagens regler om teknisk valsamverkan. Länsstyrelsen

i Stockholms län ifrågasätter om tillräckliga skäl föreligga att, därest ut­

redningens förslag genomföres, bibehålla de regler som möjliggöra valsam­

verkan genom kartell. Övriga remissinstanser ha icke uttalat sig i frågan.

Departementschefen,

Redan ganska snart efter införandet år 1909 av proportionellt valsätt för

andrakammarvalen riktades anmärkningar mot den tillämpade metoden för

fördelning av mandat, vilken förmenades icke giva full rättvisa åt olika

partiriktningar utan regelmässigt gynna de större partierna på de mindres

bekostnad. De mer betydande reformer av valmetoden som vidtagits efter

år 1909 ha också föranletts av en strävan att uppnå ett mera proportio­

nellt resultat vid valen. Sålunda genomfördes år 1921 en ny valkretsindel­

ning med större valkretsar för att det proportionella valsystemet bättre

skulle komma till sin rätt än som varit möjligt med den tidigare kretsindel­

ningen. En några år senare genomförd reform innebar att valsamverkan ge­

nom kartell underlättades tekniskt. Ända sedan det proportionella valsättets

införande hade nämligen mindre partier sökt att genom samverkan vid va­

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Den kritik som sålunda kan riktas mot det nuvarande valsystemet föran­

ledde riksdagen att år 1949 begära en utredning om förändrat valsätt. Så­

som huvudsaklig riktlinje för en reform framhöll härvid riksdagen, att

man borde söka vinna större proportionell rättvisa vid mandatfördelningen

mellan partierna och på så sätt samtidigt avskaffa kartellsystemet, ^å andra

sidan underströks dock vikten av att icke vid en reform med detta syfte

andra värden i det politiska livet eftersattes. I denna allmänna målsättning

kan jag, såsom framgår av vad jag yttrade i direktiven för utredningen, i

stort sett instämma. Jag finner det sålunda önskvärt att man vid ett pro­

portionellt valsätt — i stället för att i utjämnande syfte främja användningen

av karteller — söker genom en förändring av själva valmetoden nå ett så

rättvisande resultat, att åtminstone i allmänhet behov av valtaktisk parti­

samverkan icke föreligger. Det är emellertid uppenbart, att man vid en

ändring av valsättet i denna riktning måste beakta risken för att en alltför

långt driven proportionalitet leder till partisplittring, som försvårar bildan­

det av regeringar med fast parlamentariskt underlag i andra kammaren.

Då fråga är om att söka bedöma vilket valsätt som är det för vårt land

lämpligaste, göra sig även flera andra allmänna synpunkter och intressen

gällande än de nu nämnda. Utredningen har i detta hänseende framhållit,

att vid prövningen av olika vägar för att åstadkomma önskad proportiona­

litet riks- och valkretssynpunkter måste vägas mot varandra, i det att vissa

metoder för att tillgodose kravet på riksproportionalitet ha en benägenhet att

medföra avsteg från valutslagen i valkretsarna. På liknande sätt måste en

avvägning ske mellan de partiproportionella kraven och de rent personliga

momenten i valakten. Vidare har påpekats vikten av att valsystemet icke

är alltför invecklat och att grunddragen av detsamma kunna förstås av

envar.

Sammanfattningsvis torde kunna sägas att, då det gäller att taga ställ­

ning till utformningen av det lämpligaste valsystemet, ett flertal mot varandra

delvis stridande synpunkter möta och att det är förenat med betydande svå­

righeter att rätt avväga dessa mot varandra. Dessa svårigheter böra emeller­

tid ej hindra att man söker finna ett system som bättre än det nuvarande

tillgodoser olika berättigade intressen.

Utredningen har anfört, att för en sådan reform av det proportionella

valsystemet, som varit syftet med utredningens arbete, i huvudsak tre vägar

stå öppna, nämligen dels en utvidgning av valkretsarna, dels införandet av

ett särskilt utjämningssystem och dels övergång till annan metod för röst­

sammanräkning och mandatfördelning än den nu tillämpade. Det påpekas

emellertid att en lämplig lösning kan vara att finna genom samtidigt anli­

tande av mer än en av dessa utvägar. I utredningens förslag — vilket fram­

gått såsom resultatet av en kompromiss om vilken de flesta ledamöterna

enat sig — förordas införandet av ett valsätt som ger bättre proportionalitet

än det nuvarande och att som medel härför främst väljes att utbyta den nu­

varande d’Hondtska fördelningsmetoden mot en annan metod, vilken be­

Kungl. Maj. ts proposition nr 175.

45

nämnts uddatalsmetoden med spärr. Tanken att tillämpa särskilt utjäm-

ningsförfarande har helt avvisats i majoritetsförslaget. Beträffande valkrets­

indelningen har endast föreslagits den begränsade ändringen, att tre av de

mindre valkretsarna skola sammanslås med andra kretsar.

Beträffande valkretsindelningen har utredningen funnit att en

avsevärd utvidgning skulle erfordras för att enbart på denna väg — utan an­

litande av särskilt utjämningsförfarande eller övergång till annan fördel-

ningsmetod — säkerställa en tillräckligt rättvisande fördelning av mandaten

mellan partierna. En så vittgående reform av kretsindelningen har utred­

ningen icke velat förorda. Anledningen härtill har varit vissa av utredningen

påpekade olägenheter av ett system med mycket stora valkretsar, såsom att

valproceduren skulle bli alltför invecklad, att kontakten mellan väljarna

och de valda skulle minskas och att samverkan mellan väljarna skulle för­

svåras. Utredningen har också framhållit de principiella och praktiska förde­

larna av att, på sätt nu är fallet, valkretsindelningen i huvudsak ansluter sig

till länsindelningen. Emellertid har utredningen, med hänsyn till att en

proportionell valmetod i allmänhet ger ett ur proportionell rättvisesynpunkt

sämre resultat i små kretsar än i stora, ansett att tre av de nuvarande

5

-

manskretsarna borde sammanslås med angränsande kretsar.

Jag biträder utredningens uppfattning, att en så genomgripande ändring

av valkretsindelningen, som skulle erfordras för att utan andra förändring­

ar av valsystemet åvägabringa erforderlig proportionalitet och göra kartel­

lerna onödiga, icke bör komma till stånd. Ett tillskapande av så stora val­

kretsar, som då skulle bli nödvändiga, har heller icke påyrkats av någon

bland remissinstanserna. Till utredningens mera begränsade förslag att

sammanslå vissa 5-mansvalkretsar — vilken fråga är av mindre vikt ur

riksproportionell synpunkt — vill jag senare återkomma.

Vad härefter angår utvägen att för fördelningen av mandaten mellan par­

tier eller andra väljargrupper införa ett särskilt utjämningsförfa-

rande, kunna självfallet, såsom framgår av vad några remissinstanser

anfört, vissa skäl anföras för en sådan lösning. Emellertid torde det förhål­

la sig så, att för en sådan förbättring av proportionaliteten, som erfordras

för att göra kartellsystemet överflödigt utan att likväl risk för partisplitt­

ring skall uppstå, det icke är nödvändigt att göra en så omfattande änd­

ring av det nuvarande valsättet, som införandet av ett utjämningssystem

skulle innebära. Härtill kommer, att — såsom utredningen framhållit —

vissa direkta olägenheter äro förbundna med ett dylikt system. Såsom sär­

skilt oförmånligt framstår enligt min mening att utslagen i valkretsarna

i viss mån förlora i betydelse och att vid valen partihänsyn komma att allt­

för mycket dominera på bekostnad av de personliga momenten. Jag anser

därför i likhet med utredningen att denna väg att åstadkomma större pro-

portionalitct knappast hör beträdas.

Beträffande den tredje utvägen att åstadkomma ett proportionellt mera

rättvisande resultat, nämligen att övergå till a n n a n fördelning s-

metod äu d’Hondts regel, finnas såsom utredningen visat olika möjlig­

46

Kangl. Maj.ts proposition nr 175.

heter. Utredningen har ingående undersökt ett antal skilda fördelnings-

metoder. Några av dessa ha av utredningen ansetts i alltför hög grad göra

det möjligt för mindre partier att förvärva mandat och därför innebära risk

för partisplittring och försvåra möjligheterna att uppnå stabilitet och effek­

tivitet i det parlamentariska arbetet. Så har fallet varit med de oföränd­

rade uddatals- och valkvotsmetoderna. Dessa båda metoder ha därför an­

setts ej kunna komma i fråga. I detta hänseende har varken inom utred­

ningen eller bland remissmyndigheterna någon avvikande mening uttalats.

För egen del ansluter jag mig helt till utredningens uppfattning i denna

fråga.

De övriga fördelningsmetoder, som utredningen diskuterat, äro den jäm­

kade uddatalsmetoden, uddatalsmetoden med spärr, Skölds spärrmetod och

Droops metod. Utredningen har ansett, att den jämkade uddatalsmetoden

med divisionstalen ¹,5, 3, 5 o. s. v. skulle ge en så betydande övervikt för

stora partier att mindre partier kunde frestas till kartellbildning. Visser­

ligen kan enligt utredningens åsikt denna olägenhet motverkas genom att

divisionstalet 1,5 utbytes mot någon lämplig siffra mellan 1 och

1

,

5

, men

utredningen har likväl framför en sålunda jämkad uddatalsmetod före­

dragit uddatalsmetoden med spärr, vilken utredningen funnit synnerligen

enkel i konstruktivt hänseende och lätt att tillämpa.

Utredningen har sökt bedöma verkninglirna i olika hänseenden av udda­

talsmetoden med spärr, Skölds spärrmetod och Droops metod. I fråga om

verkningarna i proportionellt hänseende har utredningen ansett att meto­

derna ej utvisa sådana skiljaktigheter att principiell olikhet med hänsyn

till den allmänna tendensen vid fördelningen kan anses föreligga mellan

dem. Dock har Droops metod synts lämna ett mera bestämt företräde åt

den största väljargruppen än de två andra metoderna. Beträffande frågan

huruvida kartellväsendet skall visa sig onödigt vid tillämpning av udda­

talsmetoden med spärr, Skölds metod eller Droops metod har utredningen

funnit, att det icke vid någon av dem kan helt uteslutas att partisamverkan

vid valen någon gång kan leda till mandatvinst men att möjligheterna här­

till äro mycket begränsade. Utredningen har därför ansett att önskemålet

att kunna avveckla kartellsystemet i huvudsak kan tillgodoses enligt envai

av de tre metoderna. I särskilt hög grad har detta ansetts gälla uddatals­

metoden med spärr. Utredningen har vidare ansett att enligt envar av ifråga­

varande tre metoder visserligen i undantagsfall partiuppdelning kan leda till

ökad mandattilldelning till partiet men har bedömt de praktiska möjlig­

heterna härtill såsom mycket små. I konstruktivt hänseende har utredning­

en ansett uddatalsmetoden med spärr överlägsen de två övriga metoderna.

Utredningen har tillmätt sistnämnda förhållande avgörande betydelse och

har därför förordat uddatalsmetoden med spärr.

I fråga om valet av fördelningsmetod har emellertid uppfattningen inom

utredningen varit mycket delad. Mot utredningsmajoritetens förslag ha två

reservationer anförts. En ledamot, vilken funnit starka skäl tala för en

övergång till majoritetsval men med hänsyn till utredningsdirektiven fun­

48

ningsmetod, avsedd att göra kartellerna onödiga. Jag vill därför föreslå, att

vid val för nyssnämnda mandatperiod valsedlarna skola vara försedda med

partibeteckning men att ingen annan väljarbeteckning skall vara tillåten.

Jag instämmer i utredningens uttalande, att risken för valtaktisk uppdelning

av partier icke bör överdrivas. Helt torde man dock icke kunna bortse från

denna risk, om man övergår till någon av de ifrågavarande metoderna. I nu

nämnda hänseenden — såvitt avser det proportionella resultatet samt för­

måga att motverka kartellbildning och partiuppdelning — framstå uddatals-

metoden med spärr, en lämpligt anordnad jämkad uddatalsmetod, Skölds

metod och Droops metod såsom tämligen likvärdiga. I tekniskt hänseende

anser jag dock i likhet med utredningen att metoder, som bygga på uddatals-

systemet, ha ett företräde framför sådana som grundas på fördelning efter

valkvot — enkel eller förminskad — och största överskott. Särskilt den om­

ständigheten, att valkvoten räknas på sammanlagda antalet röster i valkret­

sen och att alltså inverkan härvid utövas även av rösterna för partier, som

ej erhålla mandat, samt det ofta slumpvisa utfallet av fördelningen efter

överskott utgöra enligt min mening svagheter hos de Sköldska och Droopska

metoderna. Liksom utredningsmajoriteten anser jag att denna uddatalsme-

todens överlägsenhet i konstruktivt avseende bör leda till att metoden nu

väljes framför Skölds och Droops metoder.

Den spärr för erhållande av första mandatet, som uddatalsmetoden krä­

ver, kan som nämnts anordnas på två sätt. Vilketdera spärrförfarandet som

än väljes kan spärren lätt skärpas eller lindras. Man kan därför få de båda

spärranordningarna att verka på i det närmaste samma sätt. En principiell

skillnad föreligger dock mellan dem. Den fristående spärr, förlagd vid 60 %

av valkvoten, som utredningen förordat, innebär liksom valkvotsmetoderna

att hänsyn tages till sammanlagda rösttalet i valkretsen, varför alla partier i

större eller mindre grad inverka på beräkningen. En sådan inverkan av andra

partier äger icke rum vid tillämpning av det andra spärrförfarandet, vilket

blott innebär att redan i fråga om ett partis första mandat jämförelsetalet

erhålles genom en reducering av rösttalet på liknande sätt som då det gäller

följande mandat. Sistnämnda spärrförfarande synes mig av denna anledning

tekniskt lämpligare och systematiskt bättre förenligt med uddatalsmetoden

än den fristående spärren. Länsstyrelsen i Kopparbergs län har beträffande

metoder med fristående spärr anfört, att de medförde att de minsta partierna

redan före mandatfördelningen avskiljdes och alltså ej ens formellt finge

vara med vid fördelningsförrättningen. Spärren innebure således att vissa

röster redan från början på sätt och vis erhölle en anstrykning av minder­

värdighet, vilket psykologiskt tedde sig mindre tilltalande. Vad länsstyrelsen

sålunda anfört visar enligt min mening på en betydande nackdel hos den

fristående spärren. En sådan ofördelaktig verkan har icke den i en jämkad

uddatalsmetod liggande spärren. På grund av nu redovisade skäl anser jag

att för spärrförfarandet bör väljas metoden att bestämma redan det första

jämförelsetalet för ett pax-ti genom att reducera rösttalet med ett lämpligt

divisionstal.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

böra hållas åtskilda från varandra och kan följaktligen icke förorda sam­

manslagning i de nu ifrågavarande fallen. Ej heller finner jag anledning

föreligga att nu göra ändring i fråga om Älvsborgs läns av geografiska och

andra skäl betingade uppdelning i två valkretsar.

Vad utredningen anfört om olägenheterna ur proportionell synpunkt av

valkretsar med mindre än fem mandat finner jag emellertid övertygande.

För närvarande är genom en bestämmelse i § 15 riksdagsordningen sörjt för

att icke i någon valkrets skall utses mindre än tre ledamöter i andra kam­

maren. Huvudregeln om mandatfördelningen är att i varje valkrets skall,

efter folkmängden vid början av året näst före den fyraårsperiod för vilken

valen gälla, väljas en riksdagsman för varje fullt tal motsvarande en 230-del

av rikets folkmängd. Denna regel kompletteras dels av en bestämmelse, en­

ligt vilken för valkrets, vars folkmängd ej uppgår till fullt tre 230-delar av

rikets folkmängd, dock skola väljas tre riksdagsmän, dels ock av en före­

skrift att, om icke vid tillämpning av de nämnda stadgandena antalet riks­

dagsmän som skola väljas uppgår till 230, så skola, för ernående av detta

antal, de valkretsar vilkas folkmängd mest överskjuter de tal som enligt

huvudregeln äro bestämmande för riksdagsmännens antal inom valkretsarna

var för sig i ordning efter överskottens storlek vara berättigade att välja ytter­

ligare en riksdagsman. Garantiregeln att i varje krets skola väljas minst tre

riksdagsmän har nu tillämpning endast för Gotlands läns valkrets. Någon

förändring av mandattalet för denna krets ifrågasättes icke av utredningen

och torde ej heller böra ske. För övriga valkretsar synes emellertid önsk­

värt, att åtgärder vidtagas för att förhindra att på grund av ojämnheter i

befolkningsutvecklingen mandattalet i en krets nedgår under fem. Enligt

vad jag inhämtat ger en preliminär uppskattning av befolkningssiffrorna

den 1 januari 1952, vilka ligga till grund för den mandatfördelning på val­

kretsarna som skall ske under innevarande år, anledning antaga att alla val­

kretsar utom Gotlands län komma att för fyraårsperioden 1953—1956 utse

minst fem andrakaminarledamöter. Såsom utredningen framhållit torde

emellertid risk föreligga för att inom en tämligen snar framtid Blekinge och

Jämtlands län komma att — därest nuvarande regler ej ändras — förlora

vartdera ett mandat. En utväg att förhindra en sådan nedgång i mandat­

talet har anvisats i en vid utredningens förslag fogad reservation. Enligt

denna skulle alla valkretsar utom Gotland vara tillförsäkrade minst fem man­

dat. Detta skulle ske genom en regel, innebärande att 230 mandat skulle för­

delas såsom hittills mellan de olika valkretsarna, varefter sådana kretsar —

bortsett från Gotland — som därvid icke erhållit fem mandat skulle få

ytterligare mandat för utfyllning till sistnämnda antal. Bestämmelsen skulle

följaktligen innebära att antalet ledamöter av andra kammaren kunde kom­

ma att överstiga 230. För reservationen ha de fyra länsstyrelser uttalat sig,

vilka avstyrkt utredningens förslag om sammanläggning av olika län.

Det kan möjligen sägas vara en olägenhet hos den reservationsvis före­

slagna regeln att enligt densamma ledamotstalet i andra kammaren är varie­

rande. Denna nackdel kan emellertid icke undvikas, om man vill garan-

Kungl. Maj:ts proposition ni 175.

51

rantera de minsta valkretsarna ett visst antal mandat och samtidigt icke låta

detta medföra minskning för de större kretsarna. Den nuvarande garanti-

regeln till förhindrande av att mandattalet i en krets understiger tre kan

icke medföra ökning av ledamotsantalet i andra kammaren, vilket leder till

att den fördel regeln bereder en liten krets motsvaras av en nackdel för nå­

gon av de större kretsarna. Om emellertid nu minimiregeln utvidgas till att

även avse att alla kretsar utom den minsta skola vara tillförsäkrade minst

fem mandat och garantin därför kommer att få större betydelse i tillämp­

ningen, synes erforderligt att regeln utformas så, att större kretsar icke bli

lidande. Fördelen med en garantiregel av ifrågavarande slag, nämligen att

man hindrar uppkomsten av alltför små valkretsar med därav följande sämre

proportionalitet vid valen, äro enligt min mening så betydande, att de mer

än väl uppväga nackdelen med det varierande ledamotsantalet i kammaren.

Det kan tilläggas att inom överskådlig tid antalet ledamöter kommer att

endast obetydligt överskjuta 230.

På grund av vad jag nu anfört vill jag förorda, att i riksdagsordningen

stadgas dels att, därest det antal riksdagsmän som vid fördelning enligt de

nuvarande reglerna om folkmängd och största överskott bör utses i en val­

krets antingen icke uppgår till tre eller ock till minst tre men ej fem, an­

talet skall ökas, i förra fallet till tre och i senare fallet till fem, dels ock att i

anledning härav antalet ledamöter i andra kammaren kan överstiga 230.

Införandet av nu nämnda stadganden bör ske genom ändringar i §§ 13 och

tera de minsta valkretsarna ett visst antal mandat och samtidigt icke låta

15 riksdagsordningen. Förslag till sådana ändringar har upprättats inom

justitiedepartementet.

Jag övergår nu till en redogörelse för särskilda stadganden i det förut

nämnda lagförslaget angående valsätt för perioden 1953—1956.

Speciell motivering

till förslaget till lag med vissa bestämmelser om val till riksdagens

andra kammare för perioden 1953—1956.

Såsom tidigare nämnts är avsikten, att den föreslagna nya fördelnings-

metoden och systemet med blott en välj arbeteckning (partibeteckning)

skola prövas vid val och särskilda sammanräkningar som avse besättande

av plats i andra kammaren för perioden 1953—1956. Fråga är således ej

blott om 1952 års ordinarie val utan även om olika slag av nyval och kom-

pletteringsval, vilka avse samma mandatperiod. Likaså skola de nya reg­

lerna tillämpas vid sådana särskilda röstsammanräkningar, som kunna kom­

ma att företagas för att t. ex. fylla plats efter den som valts för perioden

men avgått under densamma. Lagförslaget innebär, att med avseende å dessa

52

val och särskilda sammanräkningar bl. a. följande stadganden i lagen den 26

november 1920 om val till riksdagen upphävas eller ersättas av nya bestäm­

melser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

56 §.

I 56 § givas bestämmelser angående rätt för parti, som enligt 54 § fått

partibeteckning inregistrerad, att anmäla kandidater, om rätt för två eller

flera sådana partier att anmäla kartellbeteckning samt om prövning av så­

dana anmälningar m. m. Enär enligt förslaget kartellbeteckning icke skall

vara tillåten, ha i lagförslaget meddelats föreskrifter, innebärande att stad-

gandena i 56 §, såvitt de avse kartellbeteckningar, icke skola tillämpas. För­

slaget föranleder att Kungl. Maj :t bör utfärda nytt formulär till sådan lista,

som omnämnes i 56 § 4 mom.

59 §.

Reglerna i 59 § vallagen om valsedels beskaffenhet röna såtillvida in­

verkan av förslaget, att i stället för föreskrifterna i andra stycket om utsät­

tande av en, två eller tre välj arbeteckningar skall gälla, att å valsedel skall

angivas partibeteckning, d. v. s. partinamn eller annan beteckning i ord

för viss grupp av valmän eller för viss meningsriktning. Den föreslagna fö­

reskriften om att partibeteckning skall utsättas har hämtats från 15 § val­

lagen, som avser förstakammarval. I anledning av denna ändring bör det

vid vallagen fogade formuläret till s. k. spaltad valsedel vid andrakammar-

val ersättas med ett nytt formulär. I det nu upprättade förslaget till formulär

har plats angivits för valkretsbeteckning. Detta har föranletts av ett denna

dag framlagt förslag om rätt att å valsedel angiva sådan beteckning.

79 §.

I 79 § vallagen meddelas bestämmelser om ogiltighet av valsedel. Stad-

gandena i första stycket av paragrafen föreslås ersatta av nya bestämmel­

ser. Ändringen har föranletts av att valsedel skall upptaga partibeteckning

men att ingen annan välj arbeteckning skall vara tillåten. Vid utformningen

av de nya bestämmelserna har hänsyn tagits till det under 59 § omnämnda

förslaget om angivande av valkretsbeteckning å valsedel.

81 §.

Förslaget föranleder, att reglerna i 81 § vallagen om röstsammanräkning

och mandatfördelning böra helt ersättas av nya bestämmelser.

I stället för de fyra första momenten i 81 §, vilka behandla ordnandet av

namnen inom C-, B- och A-grupper, ha upptagits bestämmelser om hur nam­

nen skola ordnas inom de olika partierna. Dessa bestämmelser ha hämtats

från 19 § vallagen, som gäller förstakammarval. I stället för nuvarande 5

mom. av 81 § ha införts regler om mandatfördelningen mellan partierna i

enlighet med vad som angivits i den allmänna motiveringen.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Bilaga 1.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 30, 81, 90 och 91 §§ lagen den 26

november 1920 (nr 796) om val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 30, 81, 90 och 91 §§ lagen den 26 november 1920

om val till riksdagen

1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

30 §.

För valen till andra kammaren indelas riket i tjugufem valkretsar, näm­

ligen :

Stockholms stad;

Göteborgs stad;

Göteborgs och Bohus läns landstingsområde;

Malmö, Hälsingborgs, Landskrona och Lunds städer;

Malmöhus läns valkrets, innefattande länets landsbygd samt städerna

Ystad, Trelleborg, Skanör med Falsterbo, Eslöv och Höganäs;

Blekinge län och Kristianstads län;

Västernorrlands län och Jämtlands län;

vart och ett av rikets övriga län.

81 §.

1. För rösternas sammanräknande ordnas valsedlarna efter väljarbeteck-

ning, varom i 59 § andra stycket sägs, sålunda, att valsedlar med samma

första beteckning sammanföras i särskilda grupper (A-grupper).

Förekomma inom A-grupp valsedlar med en andra beteckning, ordnas

A-gruppens sedlar efter sådan beteckning (B-grupper). Till A-gruppen hö­

rande sedlar med endast en beteckning anses tillhöra en särskild B-grupp.

Förekomma inom B-grupp valsedlar med en tredje beteckning, ordnas

B-gruppens sedlar efter sådan beteckning (C-grupper). Till B-gruppen hö­

rande sedlar med endast två beteckningar anses tillhöra en särskild C-grupp.

2. a) För varje C-grupp bestämmes i erforderlig utsträckning genom sär­

skilda sammanräkningar ordning mellan de namn å gruppens valsedlar, vil­

ka avse själva riksdagsmannavalet.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.

b) Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn, som står

först å sedeln.

C-gruppens valsedlar ordnas i namngrupper så, att sedlar med samma

första namn bilda en namngrupp.

Valsedlarna inom varje namngrupp räknas, och deras antal utgör namn­

gruppens rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står

först på namngruppens valsedlar.

1 Senaste lydelse av 30 § se 1944: 84, av 81 § se 1940:550, av 90 § se 1932:271 och av91§

se 1940: 271; jfr även för de tre sistnämnda §§ 1944:84.

56

Kungl. Maj. ts proposition nr 175.

liållit platser från 3 A-grupper, anses varje sådan plats såsom en tredjedels

plats; och så vidare efter samma grund.

Har en A-grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som mot­

svarar de å gruppens valsedlar upptagna namn, vilka avse själva riksdags-

mannavalet, varder den från vidare jämförelse utesluten.

6

. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn står

främst i ordningen inom den A-grupp, som, enligt vad i 5 mom. sägs, har

största jämförelsetalet.

7. A-grupp, vars rösttal ej överstiger sex tiondelar av sammanlagda an­

talet röster i valkretsen, delat med antalet av de platser, som där skola be­

sättas, må icke deltaga i fördelningen av platserna.

8

. Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas

genom lottning.

90 §.

Vad ovan är stadgat i avseende å magistrat skall i stad utan magistrat i

tillämpliga delar gälla om den valnämnd, som skall finnas för sådan stad.

Valnämnd, som i första stycket sägs, skall bestå av kommunalborgmästa­

ren i staden såsom ordförande samt två ledamöter jämte suppleanter för

dem, vilka väljas för fyra år av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,

av allmänna rådstugan. Valet äger rum å tid, då val till befattningar inom

kommunen eljest anställes. Vad i 33—36 §§ i övrigt är stadgat i avseende

å valnämnd å landet skall äga motsvarande tillämpning beträffande den val­

nämnd, varom nu är fråga.

Äro i stad flera valdistrikt, skall magistraten eller i stad utan magistrat

valnämnden för varje valdistrikt utse tre eller flera personer att såsom ma­

gistratens eller valnämndens deputerade vara valförrättare i distriktet. Av

dessa förer den främste ordet. Protokollet över valförrättningen föres av den

magistraten eller valnämnden därtill utsett.

91 §.

Omfattar valkrets för val till andra kammaren olika län, skall samman­

räkning av avgivna röster för valkretsen verkställas av Konungens befall-

ningshavande i det av länen, som Konungen bestämmer.

Anmälan, som avses i 56 §, skall i valkrets, varom nu är fråga, göras hos

den Konungens befallningshavande, som förordnats att verkställa röstsam­

manräkningen.

Konungens befallningshavande, som ej har att verkställa röstsammanräk­

ning för valkretsen, skall på sätt stadgas i 76 § tredje stycket tillse, att val­

protokoll, röstlängd och omslag, som avses i

68

§ 3 inom., inkomma från

valdistrikten i länet, samt från försumlig valförrättare infordra vad som fat­

tas. De inkomna handlingarna skola därefter skyndsamt överlämnas till den

Konungens befallningshavande, som skall verkställa sammanräkningen.

Denna lag träder i kraft den

58

Knngl. Maj.ts proposition nr 175.

Jämkad nddalalsmetod (1.3, 3, 5, 7 o. s. v.).

Partier

1933

1936

1940

1944

1948

H......................................

54 ^(- 1)

42 ⁽⁺ 1)

42 ^(± 0)

38 ⁽⁺ 1)

27 ^(- 1)

B..............................

L ¹ ..........................

37 ⁽⁺ 4)

4 ^(± 0)

37

(+

4)

31 ⁽⁺ 4)

33 ⁽⁺ 2)

28 (±

0

)

F.............................

Fr ⁾ ..........................

21

(—

1

)

28

(—

2

)

24 (- 3)

29 (- 1)

54 ⁽⁺ 1)

Sd............................. 101 (+ 4)

112

(+

6

)

130 ⁽⁺ 5)

in

(+ 3)

in ⁽⁺ 4)

Ki; Sp.....................

8

(-4)

6

^(- 4)

- (-D

—

—

Si; K........................

5 (-

1

)

5

(-

2

)

3 ^(— 5)

19 ^(- 5)

10 ^(- 4)

övr...................................

^- (-

1

)

- (-

3)

—

—

—

S:a avvikelser

± 8

± H

^± 9

± 6

i 5

Genomsnittlig avvikelse: 7.8

Jämkad uddatalsmetod (1.4, 3, 5, 7 o. s. v.).

H.............................. 54 (— 1)

42 (+ 1)

43 (+ 1)

38 (+ 1)

23 (—5)

B.............................. 37 (+ 4)

37 (+ 4)

29 (+ 2)

33 ( + 2)

29 (+ 1)

L I .......................... 4 (i 0)

F....................... 26 (— 4)

23 (— 1)

28 (— 2)

55 ( + 2)

Fr I.......................... 21 (— 1)

Sd............................. 102 (+ 5) 116 (+ 10) 131 (+

6

) 113 (+ 5) 113 (± 6)

Ki; Sp..................... 7 (—5)

6

(—4)

— (—1)

—

—

Si; K........................ 5 (— 1)

3 (-4)

4 (-4)

18 (-

6

)

10 (-4)

Övr................... — (—

1

) —• (— 3) —____________ —_________—______

S:a avvikelser ±9

±15

±9

±8

±9

Genomsnittlig avvikelse: 10.0

Stockholm 1952. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

Ö20564