2

måner och således avse även de kommunala bostadstillägg, som enligt för­

slaget skola ersätta de nuvarande statliga och särskilda bostadstilläggen.

Bestämmanderätten angående införandet av kommunala bostadstillägg och,

med vissi undantag, angående grunderna i övrigt för beräkningen av sådana

tillägg föreslås tillkomma vederbörande kommun. En följd av förslaget i

denna del är att folkpensioneringslagens bostadskostnadsgruppering för­

svinner.

Förslaget innebär vidare en del andra jämkningar i folkpensionerings­

lagen. Bl. a. föreslås att karenstiden för rätt till sjukbidrag nedsättes från

ett år till sex månader.

Maximigränsen för kommunernas skyldighet att bidraga till kostnaderna

för tilläggspensioner, änkepensioner och hustrutillägg föreslås höjd från 50

till 60 procent. Till kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen före­

slås kommunerna skola bidraga med */j0 procent för varje fullt tiotal skatte-

ören per invånare i kommunen, dock med högst 60 och lägst 25 procent av

totalkostnaden för bostadstilläggen inom kommunen.

Även avdragsreglerna i 1947 års lag om särskilda barnbidrag föreslås

mildrade.

Kostnaderna för reformens genomförande uppskattas, såvitt angår änd­

rade regler för inkomstprövning och bostadstillägg inom folkpensione­

ringen, till ett årligt belopp av omkring 25 milj. kronor, varav ungefär

15 milj. kronor skulle falla på staten och 10 milj. kronor på kommunerna.

De nya reglerna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1954. För

övergångstiden den 1 juli 1952—den 31 december 1953 föreslås viss privi-

legiering i inkomstprövningshänseende av pension på grund av arbetsan-

ställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

3

F örslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431)] om folkpensionering.

Härigenom förordnas, att 4 § 4 mom. och It a § lagen den 29 juni 1946

om folkpensionering skola upphöra att gälla samt att 3 § 3 mom., 4 § 1 och

2 mom., 5—16 §§, 18 § 1 mom., 33, 34 och 36 §§ ävensom 38 § 1 mom. och

39 § samma lag*

1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

3 §.

3 mom. Har sådan höggradig ned­

sättning av arbetsförmågan som i

2 mom. sägs varit oavbrutet bestå­

ende minst ett år och kan den, utan

att anses varaktig, antagas bliva be­

stående ytterligare avsevärd tid,

skall därunder utgå folkpension i

form av sjukbidrag.

4 §.

1 mom. Till envar som är berät­

tigad till ålderspension utgår a 11-

män ålderspension. Allmän

ålderspension utgör, där ej annat

följer av vad nedan sägs, för år räk­

nat för gift pensionsberättigad, vars

make jämväl åtnjuter folkpension

eller till vars hustru i 8 § omförmält

hustrutillägg utgår, 800 kronor samt

för annan pensionsberättigad 1 000

kronor.

2 mom. Till envar---------------------

Jämte grundpension utgår, där ej

annat följer av vad nedan sägs,

(Föreslagen lydelse:)

3 §•

3 mom. Har sådan höggradig ned­

sättning av arbetsförmågan som i

2 mom. sägs varit oavbrutet bestå­

ende minst sex månader och kan

den, utan att anses varaktig, antagas

bliva bestående ytterligare avsevärd

tid, skall därunder utgå folkpension

i form av sjukbidrag.

4 §•

1 mom. Till envar som är berät­

tigad till ålderspension utgår a 11-

män ålderspension. Allmän

ålderspension utgör, där ej annat

följer av vad nedan sägs, för år räk­

nat för gift pensionsberättigad, vars

make jämväl åtnjuter folkpension

eller till vars hustru i 5 § omförmält

hustrutillägg utgår, 800 kronor samt

för annan pensionsberättigad 1 000

kronor.

- om året.

Jämte grundpension utgår, där ej

annat följer av vad nedan sägs,

1 Senaste lydelse se beträffande 4 § 1 och 4 mom., 7—10, 11 a och 33 §§ ävensom 38 §

1 mom. SFS 1951: 157, beträffande 5, 16, 34 och 36 §§ SFS 1947: 221 och beträffande 14 §

1 mom. SFS 1947:527.

4

Kangl. Maj.ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:)

tilläggspension med 600 kro­

nor om året till gift pensionsberät-

tigad och 800 kronor om året till

ogift pensionsberättigad.

8

§.

Till pensionsberättigads hustru,

som själv ej åtnjuter folkpension,

utgår hustrutillägg, därest

hustrun fyllt sextio år och makarna

varit gifta minst fem år. Bortsett

från indextillägg utgöres hustrutill-

lägget av tilläggspension och bo­

stadstillägg, uppgående till samma

belopp som hustrun skulle hava er­

hållit i form av sådana förmåner,

därest hon varit berättigad till inva­

lidpension. Hustrutillägg utgår en­

dast om det överstiger belopp, var­

med mannens folkpension skall

minskas, då hustrutillägg beviljas.

När särskilda skäl därtill föran­

leda må, om mannen åtnjuter ålders­

pension, hustrutillägg utgå, oaktat

hustrun ej fyllt sextio år.

*§•

4 mom. Folkpension i form av all­

män ålderspension, tilläggspension

eller änkepension förhöjes genom

indextillägg under de förut­

sättningar och enligt de grunder,

som angivas i It a §.

11 a §.

1 mom. Enligt de närmare före­

skrifter, som meddelas av Konung­

en, verkställer socialstyrelsen beräk­

ning av förhållandet mellan de all­

männa levnadskostnaderna under

varje kvartals sista månad och lev-

(Föreslagen lydelse:)

tilläggspension med 600 kro­

nor om året till gift pensionsberätti­

gad, vars make åtnjuter folkpension

eller vars hustru uppbär hustrutill-

lågg, samt 800 kronor till annan

pensionsberättigad.

5 §.

Till pensionsberättigads hustru,

som själv ej åtnjuter folkpension,

utgår hustrutillägg, därest

hustrun fyllt sextio år och makarna

varit gifta minst fem år. När sär­

skilda skäl därtill föranleda, må

hustrutillägg utgå, oaktat hustrun

ej fyllt sextio år. Hustrutillägg ut­

gör, där ej annat följer av vad nedan

sägs, 600 kronor om året. Hustru­

tillägg utgår endast om det översti­

ger belopp, varmed mannens folk­

pension skall minskas, då hustrutill-

lägg beviljas.

6

§.

1 mom. Allmän ålderspension, till-

läggspension, änkepension och hust-

rutillägg förhöjas genom index­

tillägg under de förutsättningar

och enligt de grunder, som angivas

i denna paragraf.

2 mom. Enligt de närmare före­

skrifter, som meddelas av Konung­

en, verkställer socialstyrelsen beräk­

ning av förhållandet mellan de all­

männa levnadskostnaderna under

varje kvartals sista månad och lev-

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:)

nadskostnaderna i juni 1946. På

grundval härav fastställer Konungen

senast den 22 i nästpåföljande kvar­

tals första månad det procenttal

(pensionspristalet), som utmärker

angivna förhållande. Sålunda fast­

ställt pensionspristal skall gälla från

och med månaden närmast efter

den, varunder det fastställts, till och

med den månad, då nytt pensions­

pristal fastställes.

2 mom. För varje hel mångfald

av fem, varmed pensionspristalet

överstiger 100, utgör indextillägget

för år räknat

30 kronor för änkepensionsberät-

tigad och för hustru, som uppbär

hustrutillägg,

40 kronor för gift pensionsberätti-

gad, vars make åtnjuter ålderspen­

sion eller tilläggspension eller vars

hustru uppbär hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsbe-

rättigad.

Där pensionspristalet, efter att

hava stigit med hel mångfald av

fem, åter nedgår, skall indextillägget

utgå efter oförändrade grunder, så

länge pensionspristalet överstiger

närmast lägre hela mångfald av fem.

5 §■

Å vissa orter förhöjes folkpension

med bostadstillägg på sätt ne­

dan sägs. För detta ändamål indelas

riket i fem bostadskostnadsgrupper

på sådant sätt att grupp med högre

nummer omfattar orter med större

bostadskostnader, däri inberäknade

kostnaderna för bränsle, än grupp

med lägre nummer. Indelningen

(Föreslagen lydelse:)

nadskostnaderna i juni 1946. På

grundval härav fastställer Konungen

senast den 22 i nästpåföljande kvar­

tals första månad det procenttal

(pensionspristalet), som utmärker

angivna förhållande. Sålunda fast­

ställt pensionspristal skall gälla från

och med månaden närmast efter

den, varunder det fastställts, till och

med den månad, då nytt pensions­

pristal fastställes.

3 mom. För varje hel mångfald

av fem, varmed pensionspristalet

överstiger 100, utgör indextillägget

för år räknat

30 kronor för änkepensionsberät-

tigad och för hustru, som uppbär

hustrutillägg,

40 kronor för gift pensionsberät-

tigad, vars make åtnjuter ålderspen­

sion eller tilläggspension eller vars

hustru uppbär hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsbe-

rättigad.

Där pensionspristalet, efter att

hava stigit med hel mångfald av

fem, åter nedgår, skall indextillägget

utgå efter oförändrade grunder, så

länge pensionspristalet överstiger

närmast lägre hela mångfald av fem.

6

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

verkställes av socialstyrelsen enligt

de närmare föreskrifter Konungen

meddelar.

Bostadstillägg utgår, där ej annat

följer av vad nedan stadgas, med

följande belopp för år räknat, näm­

ligen

a) till gift pensionsberättigad och

till änkepensionsberättigad med 100

kronor i bostadskostnadsgrupp II,

200 kronor i grupp 111, 300 kronor

i grupp IV och 400 kronor i grupp

V, samt

b) till annan pensionsberättigad

med 150 kronor i bostadskostnads­

grupp II, 300 kronor i grupp III, 450

kronor i grupp IV och 600 kronor i

grupp V.

Pensionsberättigad anses tillhöra

den bostadskostnadsgrupp, inom vil­

ken han är mantalsskriven; dock att

för tillhörighet till någon av grup­

perna II—V fordras att den pen-

sionsberättigade även de tre närmast

föregående åren varit mantalsskri­

ven å ort i den gruppen eller i grupp

med högre nummer, såvida icke på

grund av omständigheterna prövas

skäligt i särskilt fall medgiva undan­

tag härifrån. Vistas pensionsberätti­

gad stadigvarande å ort tillhörande

bostadskostnadsgrupp med lägre

nummer än den, inom vilken han är

mantalsskriven, må förordnas att

pensionen skall beräknas efter be­

stämmelserna för den lägre bostads-

kostnadsgruppen.

6 §.

7 §.

Där kommun så beslutat, skall till Där kommun så beslutat, skall

pensionsberättigad som år mantals- kommunalt bostadstillägg

skriven inom kommunen utgå sär- utgå till pensionsberättigad som är

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:)

skilt bostadstillägg i enlig­

het med grunder som kommunen

har att bestämma. Sådant tillägg

skall anses såsom folkpension.

7 §■

Tilläggspension, änkepension och

bostadstillägg minskas med fem

tiondelar av den pensionsberättiga-

des årsinkomst i vad den må över­

stiga för gift pensionsberättigad 300

kronor och för annan pensionsberät­

tigad 400 kronor. Minskning skall,

där rätt till såväl tilläggs- eller änke­

pension som bostadstillägg förelig­

ger, med bortseende från indextill-

lägg ske proportionellt å tilläggs-

eller änkepensionen och bostadstill-

lägget. Indextillägg minskas först

sedan tilläggs- eller änkepensionen

i övrigt bortfallit.

(Föreslagen lydelse:)

mantalsskriven inom kommunen

eller till där mantalsskriven hustru

som uppbär hustrutillågg. Sådant

tillägg skall anses såsom folkpen­

sion.

Kommunalt bostadstillägg utgår

enligt de grunder kommunen be­

stämmer. Avvikelse från vad nedan

i 8 och 13 §§ stadgas må dock icke

äga rum och ej heller må för rätt till

kommunalt bostadstillägg fordras

viss tids bosättning inom kommu­

nen eller uppställas annat därmed

jämförligt villkor.

Om kommuns beslut rörande kom­

munalt bostadstillägg skall pensions-

stgrelsen ofördröjligen underrättas.

8

§■

Tilläggspension, änkepension, hust­

rutillägg och kommunalt bostadstill­

ägg minskas med en tredjedel av

den pensionsberättigades årsinkomst

i vad den må överstiga för gift pen­

sionsberättigad 750 kronor och för

annan pensionsberättigad 1 000 kro­

nor samt med ytterligare en tredje­

del i vad årsinkomsten må överstiga

1 050 kronor för gift pensionsberät­

tigad och 1 400 kronor för annan

pensionsberättigad.

Minskning skall, där rätt till såväl

tilläggs- eller änkepension eller

hustrutillägg som kommunalt bo­

stadstillägg föreligger, med bortse­

ende från indextillägg ske proportio­

nellt å tilläggs- eller änkepensionen

eller hustrutillägget och bostadstill-

lägget. Indextillägg minskas först

sedan tilläggs- eller änkepensionen

eller hustrutillägget i övrigt bort­

fallit.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:)

9 §■

För gift pensionsberättigad, vars

make ej åtnjuter folkpension, skola,

om ej heller hustrutillägg utgår, till-

låggspension och bostadstillägg hö­

jas, tilläggspensionen med en tredje­

del, därvid bortses från indextillägg,

samt bostadstillägget med hälften,

dock först sedan minskning skett

enligt 7 §.

10

§.

Har gift pensionsberättigad, vars

make ej åtnjuter folkpension, före

sextio års ålder blivit helt oförmögen

till arbete, må, där särskilda skäl

därtill föranleda, utan hinder av vad

i 7 § är stadgat tilläggspension och

bostadstillägg tillerkännas honom

med, bortsett från indextillägg, till­

sammans högst 400 kronor om året.

Sådan förmån må utgå även om

folkpension sedermera tillerkännes

den pensionsberättigades make, dock

endast i den mån makarnas sam­

manlagda pensionsförmåner icke

därigenom komma att överstiga be­

loppet av den tidigare utgående folk­

pensionen.

Vad nu sagts skall ej gälla den

som uppbär blind tillägg enligt 11 §.

(Föreslagen lydelse:)

9 §■

Har gift pensionsberättigad, vars

make ej åtnjuter folkpension, före

sextio års ålder blivit helt oförmögen

till arbete, må, där särskilda skäl

därtill föranleda, utan hinder av vad

i 8 § är stadgat tilläggspension till­

erkännas honom med, bortsett från

indextillägg, högst 400 kronor om

året. Sådan förmån må utgå även

om folkpension sedermera tillerkän­

nes den pensionsberättigades make,

dock endast i den mån makarnas

sammanlagda pensionsförmåner icke

därigenom komma att överstiga be­

loppet av den tidigare utgående folk­

pensionen.

Vad nu sagts skall ej gälla den

som uppbär blindtillägg enligt 10 §.

H §■

10 §.

Pensionsberättigad som lider av sådan blindhet som i 3 § 2 mom. sagts

och som blivit blind före fyllda sextio år skall utöver honom eljest till­

kommande folkpension erhalla blindtillägg med 700 kronor om året.

Blindtillägg må ej utgå till den som enligt gällande bestämmelser om

blindundervisning är skolplikt^.

12

§■

11

§.

Uppgår folkpension ej till helt antal kronor, skall den avrundas till när­

maste hela krontal. Änkepension, som efter avrundning som nu sagts

understiger 60 kronor, skall ej utgå.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:)

ter vilken förmånen blivit bestämd,

må pensionen i enlighet därmed

ökas eller minskas.

Mantalsskrives någon som åtnju­

ter bostadstillägg å ort i annan bo-

stadskostnadsgrupp eller överföres

den ort där han är mantalsskriven

till annan sådan grupp, skall bo­

stadstillägget jämkas eller bortfalla

enligt reglerna för den senare grup­

pen, såvida icke på grund av om­

ständigheterna prövas skäligt i sär­

skilt fall medgiva undantag härifrån.

Efter mantalsskrivning å ort i bo-

stadskostnadsgrupp med högre num­

mer må dock höjning av pensionen

ske endast efter ansökning och med

tillämpning av vad i 5 § sista styc­

ket stadgats.

Befinnes någon som åtnjuter folk­

pension icke längre vara svensk

medborgare eller mantalsskriven i

riket, skall pensionen indragas, så­

vida icke detta med hänsyn till om­

ständigheterna prövas oskäligt.

(15 §.)

3 mom. Den som åtnjuter tilläggs­

pension, änkepension, bostadstillägg

eller särskilt bostadstillägg är plik­

tig att, om hans eller hans makes

ekonomiska förhållanden väsentligt

förbättrats, utan oskäligt dröjsmål

meddela detta till pensionsstyrelsen

eller pensionsnämndens ordförande

i det pensionsdistrikt, där han se­

nast blivit mantalsskriven. Enahan­

da skyldighet åligger honom, om

han mantalsskrives å annan ort än

(Föreslagen lydelse:)

ter vilken förmånen blivit bestämd,

må pensionen i enlighet därmed

ökas eller minskas.

Vad sålunda stadgats skall äga

motsvarande tillämpning, där för

någon som åtnjuter kommunalt bo­

stadstillägg förhållandena så ändrats

att rätten till tillägget därav på­

verkas.

Befinnes någon som åtnjuter folk­

pension icke längre vara svensk

medborgare eller mantalsskriven i

riket, skall pensionen indragas, så­

vida icke detta med hänsyn till om­

ständigheterna prövas oskäligt. För

den som ej längre år mantalsskriven

i riket skall dock kommunalt bo­

stadstillägg alltid indragas.

15 §.

Den som åtnjuter tilläggspen­

sion, änkepension, hustrutillägg el­

ler kommunalt bostadstillägg är

pliktig att, om hans eller hans ma­

kes ekonomiska förhållanden vä­

sentligt förbättrats, utan oskäligt

dröjsmål meddela detta till pensions­

styrelsen eller pensionsnämndens

ordförande i det pensionsdistrikt,

där han senast blivit mantalsskri­

ven. Enahanda skyldighet åligger

honom, om han åtnjuter kommunalt

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:)

tillförne och denna ort räknas till

lägre bostadskostnadsgrupp än hans

förra mantalsskrivningsort, så ock

om han ingår äktenskap eller om

hans äktenskap upplöses genom ma­

kens död eller annorledes. Åtnjuter

någon invalidpension eller sjukbi­

drag, vare han pliktig att, om hans

arbetsförmåga väsentligt förbättrats,

göra anmälan som nu sagts.

I detta mom. stadgad anmälnings­

skyldighet åvilar beträffande omyn­

dig pensionsberättigad förmyndaren.

Uppbäres pensionen av myndighet

eller av annan person än den pen-

sionsberättigade eller dennes för­

myndare, är jämväl sådan myndig­

het eller person anmälningsskyldig.

16

§.

För pensionsberättigad som be­

träffande sin eller sin makes in­

komst eller egendom eller ekonomis­

ka förhållanden i övrigt åberopat

oriktig uppgift av beskaffenhet att

kunna påverka rätten till pension,

ehuru skäligen kunnat fordras av

honom att uppgiften varit riktig,

skall ansökning om tilläggspension,

änkepension, bostadstillägg eller

särskilt bostadstillägg avslås och re­

dan beviljad sådan förmån indra­

gas; dock att, där ej annat finnes

påkallat, viss tid skall bestämmas

under vilken rätten därtill skall vara

förverkad. I samband med sådant

beslut skall ock bestämmas huru­

vida rätten att erhålla förmånen ef­

ter den angivna tidens utgång skall

vara beroende av ny ansökning.

Vad nu är sagt skall, där skäl

därtill prövas föreligga, gälla jäm-

(Föreslagen lydelse:)

bostadstillägg och mantalsskrives å

annan ort än tillförne, så ock om

han ingår äktenskap eller om hans

äktenskap upplöses genom makens

död eller annorledes. Åtnjuter nå­

gon invalidpension eller sjukbidrag,

vare han pliktig att, om hans arbets­

förmåga väsentligt förbättrats, göra

anmälan som nu sagts.

I första stycket stadgad anmäl­

ningsskyldighet åvilar beträffande

omyndig pensionsberättigad förmyn­

daren. Uppbäres pensionen av myn­

dighet eller av annan person än den

pensionsberättigade eller dennes för­

myndare, är jämväl sådan myndig­

het eller person anmälningsskyldig.

16

§.

För pensionsberättigad som be­

träffande sin eller sin makes in­

komst eller egendom eller ekono­

miska förhållanden i övrigt åbero­

pat oriktig uppgift av beskaffenhet

att kunna påverka rätten till pen­

sion, ehuru skäligen kunnat fordras

av honom att uppgiften varit rik­

tig, skall ansökning om tilläggspen­

sion, änkepension, hustrutillägg el­

ler kommunalt bostadstillägg avslås

och redan beviljad sådan förmån in­

dragas; dock att, där ej annat fin­

nes påkallat, viss tid skall bestäm­

mas under vilken rätten därtill skall

vara förverkad. I samband med så­

dant beslut skall ock bestämmas

huruvida rätten att erhålla förmå­

nen efter den angivna tidens utgång

skall vara beroende av ny ansökning.

Vad nu är sagt skall, där skäl

därtill prövas föreligga, gälla jäm-

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:)

väl för pensionsberättigad, som utan

vederlag eller mot uppenbarligen

otillräckligt vederlag avhänt sig in­

komst eller egendom i sådan myc­

kenhet att avhändelsen avsevärt in­

verkar vid beräkning av tilläggspen­

sion, änkepension, bostadstillägg

eller särskilt bostadstillägg, ehuru

han bort förutse att avhändelsen

skulle föranleda behov av sådan

pensionsförmån eller av högre så­

dan. I fall som nu sagts må ock, i

stället för eller jämte påföljd, som

i första stycket sägs, vid fastställan­

det av den pensionsberättigades års­

inkomst så anses som om han fort­

farande, helt eller delvis, vore i be­

sittning av inkomst eller egendom

som han avhänt sig.

Har någon försummat den honom

enligt 15 § 3 mom. åvilande skyldig­

heten att meddela upplysning om för­

ändrade förhållanden, må, där för­

summelsen inverkat på rätten till

eller beloppet av folkpensionen och

icke kan anses ursäktlig, ansökning

om tilläggspension, änkepension, bo­

stadstillägg eller särskilt bostadstill­

ägg avslås och redan beviljad så­

dan förmån indragas så som i första

stycket stadgats.

Vägrar någon —------------------------

18 §.

1 mom. Det pensionsbelopp, som

efter bifall till ansökning om folk­

pension eller jämkning av sådan

pension eller efter upphävande av

förordnande om indragning eller

minskning varom förmäles i 38 §

tredje stycket först förfaller till be­

talning, skall, där den pensionsbe-

(Föreslagen lydelse:)

väl för pensionsberättigad, som utan

vederlag eller mot uppenbarligen

otillräckligt vederlag avhänt sig in­

komst eller egendom i sådan myc­

kenhet att avhändelsen avsevärt in­

verkar vid beräkning av tilläggspen­

sion, änkepension, hustrutillägg el­

ler kommunalt bostadstillägg, ehuru

han bort förutse att avhändelsen

skulle föranleda behov av sådan

pensionsförmån eller av högre så­

dan. I fall som nu sagts må ock, i

stället för eller jämte påföljd, som

i första stycket sägs, vid fastställan­

det av den pensionsberättigades års­

inkomst så anses som om han fort­

farande, helt eller delvis, vore i be­

sittning av inkomst eller egendom

som han avhänt sig.

Har någon försummat den honom

enligt 15 § åvilande skyldigheten att

meddela upplysning om förändrade

förhållanden, må, där försummelsen

inverkat på rätten till eller beloppet

av folkpensionen och icke kan an­

ses ursäktlig, ansökning om tilläggs­

pension, änkepension, hustrutillägg

eller kommunalt bostadstillägg av­

slås och redan beviljad sådan för­

mån indragas så som i första styc­

ket stadgats.

— denna påföljd.

18 §.

1 mom. Det pensionsbelopp, som

efter bifall till ansökning om folk­

pension eller jämkning av sådan

pension eller efter upphävande av

förordnande om indragning eller

minskning varom förmäles i 38 §

2 mom. första stycket först förfaller

till betalning, skall, där den pen-

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:)

rättigade under den tid å vilken pen­

sionsbeloppet belöper i väsentlig

mån erhållit sin försörjning av all­

männa medel, till den del pensions­

beloppet motsvarar vad den myn­

dighet som tillhandahållit försörj­

ningen visar sig hava för nämnda

tid utgivit för den pensionsberätti-

gades samt hans makes och minder­

åriga barns försörjning uppbäras av

myndigheten. Föranleda eljest sär­

skilda skäl till att pensionsbelopp

som nu sagts bör helt eller till viss

del uppbäras av annan än den pen-

sionsberättigade, äger pensionssty-

relsen förordna därom.

33 §.

Ansökning om — — -—- --------------

Ansökningen, som avfattas enligt

fastställt formulär, skall innehålla

nödiga upplysningar för utredande

av sökandens pensionsrätt ävensom

en av sökanden och, om han är gift,

jämväl hans make på heder och

samvete avgiven förklaring, att de

lämnade upplysningarna äro med

sanningen överensstämmande. För

omyndig sökande skall förklaringen

avgivas av förmyndaren. Är sökan­

de, som är myndig, ur stånd att

själv avgiva sådan förklaring, skall

riktigheten av upplysningarna inty­

gas av två trovärdiga, med sökan­

dens förhållanden förtrogna perso­

ner. Vad sist sagts skall äga mot­

svarande tillämpning å make till

sökanden.

Vid ansökningen-------------------- - —

Vad angående ansökning om pen­

sion stadgats gäller även angående

(Föreslagen lydelse:)

sionsberättigade under den tid å vil­

ken pensionsbeloppet belöper i vä­

sentlig mån erhållit sin försörjning

av allmänna medel, till den del pen­

sionsbeloppet motsvarar vad den

myndighet som tillhandahållit för­

sörjningen visar sig hava för nämn­

da tid utgivit för den pensionsberät-

tigades samt hans makes och min­

deråriga barns försörjning uppbäras

av myndigheten. Föranleda eljest

särskilda skäl till att pensionsbelopp

som nu sagts bör helt eller till viss

del uppbäras av annan än den pen-

sionsberättigade, äger pensionssty-

relsen förordna därom.

33 §.

— blivit mantalsskriven.

Ansökningen, som avfattas enligt

fastställt formulär, skall innehålla

nödiga upplysningar för utredande

av sökandens pensionsrätt ävensom

en av sökanden och, om han är gift

samt ansökningen ej avser enbart

allmän ålderspension eller grnnd-

pension, jämväl hans make på heder

och samvete avgiven förklaring, att

de lämnade upplysningarna äro med

sanningen överensstämmande. För

omyndig sökande skall förklaringen

avgivas av förmyndaren. Är sökan­

de, som är myndig, ur stånd att själv

avgiva sådan förklaring, skall rik­

tigheten av upplysningarna intygas

av två trovärdiga, med sökandens

förhållanden förtrogna personer.

Vad sist sagts skall äga motsvarande

tillämpning å make till sökanden.

— — pensionsstyrelsen meddelar.

Vad angående ansökning om pen­

sion stadgats gäller även angående

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:)

ansökning om ökning av pension,

dock erfordras därvid läkarunder­

sökning som i tredje stycket sägs

allenast, där sådant av pensionssty-

relsen eller pensionsnämnden på­

fordras.

34 §.

Avser pensionsansökning allenast

allmän ålderspension och föreligga

ej skäl för tillämpning av 13 §, skall

pensionsnämndens ordförande oför­

dröj ligen insända ansökningen med

tillhörande handlingar till pensions-

styrelsen. Föreligga skäl som nyss

sagts skall pensionsnämnden beslu­

ta i ärendet.

Söker någon —---------------------------

Avser pensionsansökning särskilt

bostadstillägg, skall pensionsnämn­

den även, under iakttagande av de

grunder för utgivande av sådant till-

lägg som fastställts av kommunen,

besluta med vilket belopp och för

vilken tid dylikt tillägg skall utgå.

(Föreslagen lydelse:)

ansökning om ökning av pension

eller om kommunalt bostadstillägg

å ny mantalsskrivningsort, dock er­

fordras därvid läkarundersökning

som i tredje stycket sägs allenast,

där sådant av pensionsstyrelsen eller

pensionsnämnden påfordras.

34 §.

Avser pensionsansökning allenast

allmän ålderspension och föreligga

ej skäl för tillämpning av 12 §, skall

pensionsnämndens ordförande oför­

dröj ligen insända ansökningen med

tillhörande handlingar till pensions­

styrelsen. Föreligga skäl som nyss

sagts skall pensionsnämnden besluta

i ärendet.

- ny ansökning.

Avser pensionsansökning kommu­

nalt bostadstillägg, skall pensions­

nämnden även angiva sättet för be­

räkningen av tilläggets storlek.

I fall---------------- —------------- till pensionsstyrelsen.

Vad angående handläggning av

ansökning om pension ovan stad­

gats gäller även angående handlägg­

ning av ansökning om ökning av

pension. Minskning eller indragning

av pension av orsak, som angivits

i 5 § sista stycket, 15 § 1 mom.

första stycket och 2 mom. första och

tredje styckena samt 16 §, beslutas

av pensionsnämnden i det pensions-

distrikt, där pensionstagaren senast

blivit mantalsskriven. Innan pen-

sionsnämnd fattar beslut i ärende

rörande minskning eller indragning

av pension, skall nämnden, om så

ske kan, lämna pensionstagaren

Vad angående handläggning av

ansökning om pension ovan stad­

gats gäller även angående handlägg­

ning av ansökning om ökning av

pension eller om kommunalt bo­

stadstillägg å ny mantalsskrivnings­

ort. Minskning eller indragning av

pension av orsak, som angivits i

14 § 1 mom. första stycket och 2

mom. samt 16 §, beslutas av pen­

sionsnämnden i det pensionsdistrikt,

där pensionstagaren senast blivit

mantalsskriven. Innan pensions-

nämnd fattar beslut i ärende rö­

rande minskning eller indragning

av pension, skall nämnden, om så

15

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

eller, om han är omyndig, hans för- ske kan, lämna pensionstagaren el-

myndare tillfälle att yttra sig.

ler, om han är omyndig, hans för­

myndare tillfälle att yttra sig.

36 §.

36 §.

Finner pensionsstyrelsen —------------------------------- pensionens utbetalande.

Pensionsnämnds beslut---------------- —------------- må utgå.

Om pensionsstyrelsen---- — -------------------------därom utfärdar.

Där i-----------------------------------förnyad prövning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Skall i anledning av inträffad för­

ändring med avseende å pensions-

berättigads ålder, civilstånd eller

tillhörighet till bostadskostnads-

grupp eller som en följd av att

hustrutillägg beviljas folkpension

beräknas på annat sätt än före för­

ändringen, må pensionsstyrelsen,

där ej annat följer av 15 § 2 mom.

andra stycket, utan ansökning eller

föregående prövning av pensions-

nämnd verkställa erforderlig jämk­

ning av pensionen. Pensionsstyrel­

sen må ock, där med avseende å

pensionsberättigad eller hans make

fall föreligger som i 17 § eller 18 §

2 mom. sägs, utan föregående pröv­

ning av pensionsnämnd förordna

om tillämpning av 13 § samt verk­

ställa därav föranledd jämkning av

pensionen.

Där pensionsstyrelsen----------------

Vad angående-------------------- -------

38 §.

1 mom. Folkpension utgår, i

den mån ej beträffande särskilt bo­

stadstillägg annat följer av beslut

som meddelats jämligt 34 § tredje

stycket, från och med den månad,

varunder rätt till pension inträtt,

vilket, där ej rätten visas hava tidi­

gare varit för handen, anses hava

skett vid den tid, då pensionen sök-

Skall i anledning av inträffad för­

ändring med avseende å pensions-

berättigads ålder eller civilstånd eller

som en följd av att hustrutillägg be­

viljas folkpension beräknas på annat

sätt än före förändringen eller skall

på grund av pensionsberättigads

mantalsskrivning i annan kommun

kommunalt bostadstillägg bortfalla,

må pensionsstyrelsen utan ansök­

ning eller föregående prövning av

pensionsnämnd verkställa erforder­

lig jämkning av pensionen. Pensions,

styrelsen må ock, där med avseende

å pensionsberättigad eller hans make

fall föreligger som i 17 § eller 18 § 2

mom. sägs, utan föregående pröv­

ning av pensionsnämnd förordna om

tillämpning av 12 § samt verkställa

därav föranledd jämkning av pen­

sionen.

-------------- styrelsen bestämmer.

— meddelat beslut.

38 §.

1 mom. Folkpension utgår från

och med den månad, varunder rätt

till pension inträtt, vilket, där ej

rätten visas hava tidigare varit för

handen, anses hava skett vid den

tid, då pensionen söktes, till och

med den månad, varunder pensions­

tagaren avlidit eller pensionen eljest

skall upphöra att utgå. Pension ut-

16

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

tes, till och med den månad, varun- går dock ej för längre tid tillbaka

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

der pensionstagaren avlidit eller pen­

sionen eljest skall upphöra att utgå.

Pension utgår dock ej för längre tid

tillbaka än tre månader före den

månad, under vilken pensionen sök­

tes, ändå att rätten visas hava tidi­

gare förvärvats.

Lag samma---------------------—------

Folkpension utbetalas--------------- -

39 §.

Har någon genom oriktiga upp­

gifter eller genom underlåtenhet att

fullgöra honom jämlikt 15 § 3 mom.

åvilande anmälningsskyldighet eller

annorledes förorsakat att folkpen­

sion till honom eller hans make

obehörigen utgått eller utgått med

för högt belopp, eller har någon el­

jest obehörigen eller med för högt

belopp uppburit folkpension och har

han skäligen bort inse detta, skall

återbetalning ske av vad för mycket

utbetalats, där ej pensionsstyrelsen

i särskilt fall finner anledning att

helt eller delvis eftergiva sådan

återbetalningsskyldighet.

än tre månader före den månad, un­

der vilken pensionen söktes, ändå

att rätten visas hava tidigare för­

värvats.

av pension.

--------------utbetalas kvartalsvis.

39 §.

Har någon genom oriktiga upp­

gifter eller genom underlåtenhet att

fullgöra honom jämlikt 15 § åvilan­

de anmälningsskyldighet eller an­

norledes förorsakat att folkpension

till honom eller hans make obehö­

rigen utgått eller utgått med för högt

belopp, eller har någon eljest obehö­

rigen eller med för högt belopp upp­

burit folkpension och har han skäli­

gen bort inse detta, skall återbetal­

ning ske av vad för mycket utbeta­

lats, där ej pensionsstyrelsen i sär­

skilt fall finner anledning att helt

eller delvis eftergiva sådan återbe­

talningsskyldighet.

Denna lag tråder i kraft den 1 ja­

nuari 1954; dock skall 33 § andra

stycket i dess nya lydelse lända till

efterrättelse från och med den 1 juli

1952.

Under tiden den 1 juli 1952—den

31 december 1953 skall pension, som

utgår på grund av egen eller anhö­

rigs arbetsanställning och som ej

utgives i anledning av olycksfall i

arbete eller däri ådragen yrkessjuk­

dom, vid tillämpningen av 7 och

14 §§ i dessa lagrums äldre lydelse

icke räknas som inkomst till den del

17

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

den understiger 450 kronor om året

för gift pensionsberättigad och 600

kronor om året för annan pensions­

berättigad. I fråga om äkta makar

skall pensionen för envar av dem be­

räknas till hälften av deras samman­

lagda pension.

Den som vid utgången av år 1953

åtnjuter bostadstillägg enligt 5 § i

dess nuvarande lydelse äger för ti­

den därefter erhålla folkpension med

minst det belopp, varmed pensionen

skulle hava utgått, därest hittillsva­

rande bestämmelser rörande dylikt

tillägg alltjämt varit gällande. Det

belopp, varmed folkpensionen i så­

dant fall överstiger vad eljest skulle

hava utgått, skall anses såsom kom­

munalt bostadstillägg.

Det åligger pensionstagare att i

den ordning pensionsstyrelsen be­

stämmer lämna erforderliga uppgif­

ter för omräkning av folkpension

enligt bestämmelserna i denna lag.

Angående sådana uppgifter samt på­

följd av oriktiga upplysningar däri

skall i tillämpliga delar gälla vad om

ansökning om folkpension stadgas.

Underlåter pensionsberättigad att

lämna uppgifter som nu sagts, må

tilläggspension, änkepension, hust­

rutillägg och kommunalt bostadstill-

lägg tills vidare innehållas.

De ytterligare föreskrifter, som

må vara erforderliga i samband med

införandet av denna lag, meddelas

av Konungen eller efter Konungens

bemyndigande av pensionsstyrelsen;

och må i dessa föreskrifter förord­

nas att ökning av pension med an­

ledning av bestämmelserna i denna

lag må kunna ske utan ansökning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 215.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om

kommunernas

bidrag

till kostnaderna för folkpensioneringen.

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947 om kommu­

nernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

1

§•

Kommun skall för varje kalender­

år bidraga till kostnaderna för pen­

sioner enligt lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering med

dels viss andel, motsvarande tre

tjugondeis procent för varje fullt

tiotal skatteören per invånare i

kommunen, av kostnaden för till-

läggspensioner, änkepensioner och

bostadstillägg, som under året utbe­

talats till inom kommunen mantals­

skrivna pensionsberättigade, dock

högst hälften av nämnda kostnad,

dels ock hela kostnaden för

särskilda bostadstillägg, som under

året utgått i enlighet med av kom­

munen fastställda grunder.

Därest tilläggspensioner och änke­

pensioner förhöjts genom indextill-

lägg, skall vad i första stycket stad-

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1951:159.

(Föreslagen lydelse:)

1 §•

Kommun skall för varje kalender­

år bidraga till kostnaderna för pen­

sioner enligt lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering med

dels viss andel, motsvarande tre

tjugondeis procent för varje fullt

tiotal skatteören per invånare i kom­

munen, av kostnaden för tilläggs­

pensioner, änkepensioner och hust­

rutillägg, som under året utbetalats

för inom kommunen mantalsskrivna

pensionsberättigade, dock högst tre

femtedelar av nämnda kostnad,

dels ock viss andel, motsva­

rande en femtedels procent för varje

fullt tiotal skatteören per invånare

i kommunen, av kostnaden för kom­

munala bostadstillägg, som under

året utbetalats för pensionsberättiga­

de, mantalsskrivna inom kommu­

nen, dock högst tre femtedelar och

lägst en fjärdedel av sagda kostnad.

Därest tilläggspensioner, änkepen­

sioner och hustrutillägg förhöjts ge­

nom indextillägg, skall vad i första

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och

änklingar med barn.

Härigenom förordnas, att lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och

änklingar med barn1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

Har änka---------------- ------------------- nedan stadgas.

Rätt till--------------------- —---------till bidrag.

Bidraget utgår med belopp mot­

svarande änkepension och bostads­

tillägg enligt lagen om folkpensione­

ring. Har änkepension förhöjts ge­

nom indextillägg, skall motsvarande

ökning ske av bidrag enligt denna

lag. Kommun äger besluta att till

bidragsberättigad som är mantals­

skriven inom kommunen därjämte

skall utgå särskilt bostadstillägg i

enlighet med grunder som kommu­

nen har att bestämma. Beträffande

bidraget skall i övrigt i tillämpliga

delar gälla vad i lagen om folkpen­

sionering stadgas om änkepension,

bostadstillägg och särskilt bostads­

tillägg. Vid tillämpning av 74 §

1 mom. skall såsom inkomst ej räk­

nas bidrag enligt denna lag.

Vårdnadshavare, som —------------

Vid tillämpningen----------------------

Bidraget utgår med belopp mot­

svarande änkepension enligt lagen

om folkpensionering. Har änkepen­

sion förhöjts genom indextillägg,

skall motsvarande ökning ske av bi­

drag enligt denna lag. Kommun äger

besluta att till bidragsberättigad

som är mantalsskriven inom kom­

munen därjämte skall utgå kommu­

nalt bostadstillägg. Beträffande bi­

drag och bostadstillägg som avses i

denna lag skall i övrigt i tillämpliga

delar gälla vad i lagen om folkpen­

sionering och lagen om kommuner­

nas bidrag till kostnaderna för folk­

pensioneringen stadgas om änkepen­

sion jämte indextillägg samt kom­

munalt bostadstillägg. Vid tillämp­

ning av 73 § 1 mom. lagen om folk­

pensionering skall såsom inkomst ej

räknas bidrag enligt denna lag.

--------- — med vårdnadshavaren.

------- mellan makarna.

1 Senaste lydelse se SFS 1951:158.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders m. fl. barn.

Härigenom förordnas, att 6 § 3 och 4 mom., 8 och 10 §§ samt 16 § 1 mom.

lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

m.

fl. barn skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse:)

6

§•

3 mom. I fall som avses i 1 mom.

första stycket 1 samt 3—5 minskas

bax-nbidraget med 25 procent av mo­

derns årsinkomst i vad den översti­

ger 2 tOO kronor. Är modern gift

och sammanlever hon med sin man,

minskas barnbidraget med 25 pro­

cent av makarnas sammanlagda års­

inkomst i vad den överstiger 3 000

kronor. Åtnjuter modern änkepen­

sion eller hustrutillägg enligt lagen

om folkpensionering eller uppbär

någon av makarna tilläggspension

enligt samma lag, skall dock minsk­

ning som förut sagts ske med blott

10 procent av årsinkomsten.

Motsvarande minskning ---------------------- -—- —- — sammanlagda inkomst.

Finnas, då---------------- —------------ - varje barn.

Är den — — —------------— — sådant bidrag.

(Gällande lydelse:)

6

§•

3 mom. I fall som avses i 1 mom.

första stycket 1 samt 3—5 minskas

barnbidraget med 25 procent av mo­

derns årsinkomst i vad den översti­

ger 1 800 kronor och med ytterligare

50 procent av inkomsten i vad den

överstiger 3 200 kronor. Är modern

gift och sammanlever hon med sin

man, minskas barnbidraget med 25

procent av makarnas sammanlagda

årsinkomst i vad den överstiger

2 200 kronor och med ytterligare 50

procent av inkomsten i vad den över­

stiger 4 600 kronor.

4 mom. Har barn inkomst, som

ej härrör från dess eget arbete, skall

barnbidraget minskas med nämnda

inkomst, i vad den överstiger 100

kronor för år. Kan barnet antagas

komma att uppbära underhållsbi­

drag från någon som enligt lag är

4 mom. Har barn inkomst, som

ej härrör från dess eget arbete, skall

barnbidraget minskas med nämnda

inkomst, i vad den överstiger 200

kronor för år. Kan barnet antagas

komma att uppbära underhållsbi­

drag från någon som enligt lag är

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:)

samt 39 och 41 §§ lagen om folkpen­

sionering skola äga motsvarande till-

lämpning beträffande barnbidrag.

(Föreslagen lydelse:)

första, andra och fjärde styckena

samt 3 mom. ävensom 39 och 41 §§

lagen om folkpensionering skola äga

motsvarande tillämpning beträffan­

de barnbidrag.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­

nuari 1954.

Pensionsstyrelsen har att, utan

särskild ansökan därom, omräkna

vid lagens ikraftträdande utgående

barnbidrag i enlighet med bestäm­

melserna i denna lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

25

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 mars

1952.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, statsråden

S

köld

, Z

etterberg

, T

orsten

N

ils

­

son

, S

träng

, E

ricsson

, A

ndersson

, L

ingman

, H

ammarskjöld

, N

orup

,

H^edlund, P^ersson, H^jälmar N^ilson, L^indell.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändring av folk­

pensioneringslagens regler rörande inkomstprövning m. m. samt anför.

Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 juni 1950 tillkallade

min företrädare i ämbetet åtta sakkunniga med uppdrag att verkställa en

översyn av folkpensioneringslagens regler om inkomstprövning m. m. De

sakkunniga1, vilka antagit benämningen 1950 års folkpensionsrevision, ha

den 15 november 1951 slutfört sitt uppdrag genom att avlämna ett betän­

kande (SOU 1951:45) om avdragsregler och bostadstillägg m. m.

över detta betänkande ha efter remiss yttranden avgivits av statskonto­

ret, riksräkenskapsverket, socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, riksförsäk-

ringsanstalten, försäkringsinspektionen, statens pensionsanstalt, statens or-

ganisationsnämnd, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, änkepen-

sioneringskommittén, allmänna statsbidragsutredningen, Svenska social-

vårdsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas för­

bund, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen,

Handelns arbetsgivareorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Tjänste­

männens centralorganisation (TCO), Riksförbundet landsbygdens folk,

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Socialförsäkringsbolagens förening,

Svenska personal-pensionskassan, Sveriges kommunalanställdas pensions­

kassa, Kooperationens pensionsanstalter, Livförsäkringsanstalten Folket,

1 De sakkunniga ha varit ledamoten av riksdagens första kammare E. Sjödahl, ordförande,

ledamoten av riksdagens andra kammare K. Andersson i Björkäng, byråchefen R. Broberg,

ledamoten av riksdagens första kammare K. Damström, ombudsmannen Sigrid Ekendahl,

ledamoten av riksdagens första kammare C. Eskilsson, chefredaktören J. L. Hartmann och

dlrektörsassistenten S. O. Hydén.

Sveriges folkpensionärers riksorganisation, Sveriges folkpensionärers riks­

förbund, De blindas förening, De lungsjukas riksförbund och De vanföras

riksorganisation.

Pensionsstyrelsen har vid sitt yttrande fogat utlåtanden från 11 av styrel­

sens ortsombud. Överståthållarämbetet har inkommit med yttrande från

Stockholms stad. Länsstyrelserna ha bifogat yttranden från sammanlagt

156 kommuner, av dem 49 städer.

Framställningar i ärendet ha inkommit från ett flertal lokala folkpen-

sionärssammanslutningar m. fl.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till behandling. I samband

härmed torde få behandlas även de spörsmål avseende folkpensione-

ringen, vilka aktualiserats dels genom 1950 års besparingsutredning, som

den 13 november 1950 avlämnat en promemoria med förslag till änd­

rade grunder för kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensione­

ringen, dels ock genom ett av pensionsstyrelsen den 24 augusti 1951 avgivet

förslag rörande minskning av den enligt folkpensioneringslagen gällande

karenstiden för rätt till sjukbidrag.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Huvuddragen av gällande bestämmelser.

Den allmänna folkpensioneringen.

Lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering (nr 431; ändr. 221/1947,

527/1947, 732/1948, 264/1950, 157/1951 och 332/1951), som trädde i kraft

den 1 januari 1948, skiljer mellan å ena sidan ålderspension, som utgår efter

det vederbörande uppnått 67 år, samt å andra sidan invalidpension, sjuk­

bidrag och änkepension, vilka förmåner utgå för tid dessförinnan.

Ålderspension utgöres i första hand av allmän ålderspension. Denna för­

mån är till storleken oberoende av vederbörandes inkomst och förmögen­

het. Den utgör för gift pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjuter folk­

pension eller till vars hustru utgår hustrutillägg, 800 kronor samt för annan

pensionsberättigad 1 000 kronor, allt för år räknat. (4 § 1 mom.) Makar,

som båda fyllt 67 år, erhålla sålunda sammanlagt 1 600 kronor per år, me­

dan en ogift över 67 år uppbär 1 000 kronor om året. Den allmänna ålders­

pensionen förhöj es enligt vissa grunder med indextillägg. I ålderspensionen

kunna vidare, på sätt närmare framgår av det följande, ingå bostadstill-

lägg, särskilt bostadstillägg och blindtillägg.

Invalidpension utgår till den som på grund av kropps- eller sinnessjuk­

dom, sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja sig

genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter, under

förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses varaktig (3 §

2 mom.). Sjukbidrag åter tillkommer den som oavbrutet under minst ett

år lidit av sådan höggradig nedsättning av arbetsförmågan som erfordras

27

för erhållande av invalidpension, om nedsättningen —- utan att anses var­

aktig — kan antagas bli bestående ytterligare avsevärd tid (3 § 3 inom.).

Sjukbidrag beviljas för viss tid, under det att invalidpension utgår tills

vidare.

Invalidpension och sjukbidrag utgöras av grundpension och tilläggspen­

sion (4 § 2 inom.). Grundpensionen utgår oberoende av storleken av veder-

börandes inkomst och förmögenhet samt uppgår till 200 kronor om året.

Tilläggspensionens storlek är däremot beroende av den årsinkomst som

fastställts för den pensionsberättigade. Tilläggspensionen utgår med högst

000 kronor om året för gift pensionsberättigad och med högst 800 kronor om

året för ogift pensionsberättigad. För gift pensionsberättigad, vars make icke

åtnjuter folkpension, skall, därest ej heller hustrutillägg utgår, tilläggspen­

sionen förhöjas med en tredjedel (9 §). Tilläggspensionen förhöjes liksom

den allmänna ålderspensionen efter vissa grunder med indextillägg.

Invalidpensions- och sjukbidragsbeloppen kunna förhöjas med bostads­

tillägg, särskilt bostadstillägg och blindtillägg.

Änkepension utgår till änka som vid mannens frånfälle fyllt 55 år och

varit gift med honom ininst fem år. Till änka som fyllt 55 år kan, om hon

uppnått denna ålder under samma kalenderår som det varunder man­

nen avlidit eller när eljest särskilda skäl föranleda därtill, änkepen­

sion utgå oaktat hon vid mannens frånfälle ej fyllt 55 år (3 § 4 mom.).

Änkepension utgör högst 600 kronor om året (4 § 3 inom.). Den är i sin

helhet till storleken beroende av den för änkan fastställda årsinkomsten.

Änkepension tillkommer ej änka, som åtnjuter folkpension i annan form.

Ingår änka nytt äktenskap, upphör rätten till änkepension. Änkepension

förhöjes med indextillägg och i förekommande fall även med bostadstillägg

och särskilt bostadstillägg.

Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad gift mans hustru, därest hon

fyllt 60 år och makarna varit gifta minst fem år. Hustrutillägget utgöres

av tilläggspension och bostadstillägg, uppgående till samma belopp som

hustrun skulle ha erhållit i form av sådana förmåner, om hon varit berät­

tigad till invalidpension. Hustrutillägg utgår icke till hustru, som själv

åtnjuter folkpension, och utgår endast om det överstiger belopp, varmed

mannens pension skall minskas, då hustrutillägg beviljas. Om mannen

åtnjuter ålderspension kan, när särskilda skäl föranleda därtill, hustru­

tillägg utgå, oaktat hustrun ej fyllt 60 år (8 §). Hustrutillägget förhöjes

med indextillägg.

I fråga om indextillägg gäller, alt socialstyrelsen har att verkställa be­

räkning av förhållandet mellan de allmänna levnadskostnaderna under

varje kvartals sista månad och levnadskostnaderna i juni 1946. På grund­

val härav fastställer Konungen under nästpåföljande kvartals första månad

det procenttal (pensionspristalet), som utmärker angivna förhållande. Så­

lunda fastställt pensionspristal skall gälla från och med månaden närmast

Kungl. Mcij.ts proposition nr 215.

28

efter den, varunder det fastställts, till och med den, månad, då nytt pensions-

pristal fastställes. För varje hel mångfald av fem, varmed pensionspris-

talet överstiger 100, utgör indextillägget för år räknat 30 kronor för änke-

pensionsberättigad och för hustru, som uppbär hustrutillägg, 40 kronor

för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension eller tilläggs­

pension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, samt 50 kronor för annan

pensionsberättigad (11 a §). — Det i januari 1952 fastställda pensions-

pristalet är 133.

Vad angår bostadstillägget stadgas’ (5 §), att riket är med hänsyn till bo­

stads- och bränslekostnadernas storlek indelat i fem bostadskostnadsgrup-

per. I bostadskostnadsgrupp I, som omfattar en avsevärd del av landsbygden,

ifrågakomma ickei bostadstillägg. Bostadskostnaderna inom denna grupp äro

avsedda att täckas av den allmänna pensionen. De bostadstillägg, som utgå

i grupperna II—V, äro i enlighet härmed icke avsedda att täcka hela kost­

naden för bostad och bränsle utan endast de merutgifter för dessa ända­

mål, som uppkomma i de ur bostadskostnadssynpunkt dyrare orterna. In­

delningen i bostadskostnadsgrupper verkställes av socialstyrelsen. Nu gäl­

lande bostadskostnadsgruppering avser tiden till och med juni 1953.

Bostadstilläggets storlek beror av den för den pensionsberättigade fast­

ställda årsinkomsten samt utgör i bostadskostnadsgrupperna II—V för gift

pensionsberättigad och änkepensionsberättigad högst 100, 200, 300 och 400

kronor samt för annan pensionsberättigad högst 150, 300, 450 och 600 kro­

nor, allt för år. För gift pensionsberättigad, vars make ej åtnjuter folkpen­

sion, skall, om ej heller hustrutillägg utgår, bostadstillägget höjas med

hälften (9 §).

Särskilt bostadstillägg kan i kommun, som beslutat införa sådant tillägg,

utgå till pensionsberättigad som är mantalsskriven i kommunen (6 §). Till­

lägget utgår i enlighet med grunder som kommunen bestämmer. Härför

redogöres närmare i ett följande avsnitt.

Blindtillägg utgår till pensionsberättigad som saknar synförmåga eller

vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel rättats, är så nedsatt att han sak­

nar ledsvn, under förutsättning att han blivit blind före fyllda 60 år. Blind-

tiHägget utgör 700 kronor om året och är till storleken oberoende av den

blindes inkomst eller förmögenhet. Blindtillägg utgår icke till den som

är skolplikt^' enligt gällande bestämmelser om blindundervisning (11 §). I

I det föregående har angivits, att vissa folkpensionsförmåner äro beroen­

de av inkomstprövning. Tilläggspension, bostadstillägg och änkepension

samt det av förstnämnda båda förmåner sammansatta hustrutillägget mins­

kas nämligen med 5/10 av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den

må överstiga för gift pensionsberättigad 300 kronor (för makar tillsam­

mans 600 kronor) och för annan pensionsberättigad 400 kronor (7 §).

Det är alltså två omständigheter, som påverka storleken av de inkomst-

Kungl. Maj :ts proposition nr 215.

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

29

prövade förmånerna, dels den avdragsfria inkomsten och dels

den s. k. a v d r a g s f a k t o r n, d. v. s. den del av den överskjutande in­

komsten varmed förmånerna reduceras. Minskningen sker — med bortse­

ende från indextillägg — proportionellt å tilläggs- eller änkepensionen och

bostadstillägget, där rätt till såväl tilläggs- eller änkepension som bostads­

tillägg föreligger. Indextillägg minskas först sedan tilläggs- eller änkepen­

sionen i övrigt bortfallit.

Gift pensionsberättigad, som före sextio års ålder blivit helt oförmögen till

arbete, äger under vissa förutsättningar utfå tilläggspension och bostadstill-

lägg med tillsammans högst 400 kronor om året (s. k. hjålplöshetstillägg)

utan hinder av avdragsreglerna för egen inkomst (10 §).

Avdragsreglerna anknyta till vederbörandes årsinkomst. Därmed avses

all den inkomst för år räknat, som någon skäligen kan antagas komma

att åtnjuta under den närmaste tiden. Såsom inkomst räknas dock icke

annan folkpensionsförmån än blindtillägg och ej heller allmänt barnbidrag

eller understöd, som någon på grund av skyldskap eller svågerlag må vara

föranledd utgiva (14 §).

Rörande värderingen av naturaförmåner har Kungl. Maj :t meddelat före­

skrifter i brev till pensionsstyrelsen den 11 juli 1947. I nämnda brev före-

skrives bl. a. till vilka belopp det årliga värdet av olika förmåner, såsom fri

kost, fri bostad, fritt bränsle och fritt lyse, skola uppskattas samt grunderna

för uppskattningen av de förmåner, som utgå mot ersättning vilken uppen­

barligen avsevärt understiger det normala priset.

Beträffande förmögenhet gäller den skärpningsregeln, att förmögenhe­

tens avkastning vid beräkningen av årsinkomsten skall höjas med 10 % av

det belopp, varmed förmögenheten överstiger för gift pensionsberättigad

7 500 kronor (för äkta makar tillsammans alltså 15 000 kronor) och för

annan pensionsberättigad 10 000 kronor (14 § 2 mom. andra st.).

Är den pensionssökande gift, skall hans årsinkomst beräknas utgöra hälf­

ten av makarnas sammanlagda årsinkomst och hans förmögenhet hälften

av deras sammanlagda förmögenhet (14 § 3 mom.). I detta sammanhang må

nämnas, att gift pensionsberättigad, när särskilda skäl föreligga, anses så­

som ogift. Vidare kan ogift pensionsberättigad, vilken sedan avsevärd tid

sammanlever med annan under äktenskapsliknande förhållanden, anses

såsom gift med denne (13 §).

Årsinkomst skall avrundas till närmaste hela tiotal kronor (14 § 4 mom.).

Uppgår folkpension icke till helt antal kronor, skall den avrundas till när­

maste hela krontal (12 §).

De avdragsregler, för vilka nu redogjorts, avse icke de särskilda bostads­

tilläggen. För dessa gäller i detta hänseende vad vederbörande kommun be­

stämt. Beträffande övriga inkomstprövade pensionsförmåner hänvisas till

följande tablå.

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 215.

Inkomstgränser, som utesluta trän rätt till bostadstillägg, tilläggspension, bustrutillägg, änke­

pension eller änke- oeb änkling sbidrag vid ett pensionspristal av 130. För gifta personer

avses makarnas gemensamma inkomst.

Bostadskostnadsgrupp

I

ii

III

IV

V

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Ålderspension

Bostadstillägg till ogift pensionstagare ........................

—

700

1 000

1 300

1 600

Bostadstillägg till gift pensionstagare............................

—

1 000

1 400

1 800

2 200

Hustrutillägg + ev. bostadstillägg .................................

2 680

3 080

3 480

3 880

4 280

Invalidpension (sjukbidrag)

Tilläggspension till ogift invalidpensionär 4- ev. bo­

stadstillägg ............................................................................

2 600

2 900

3 200

3 500

3 800

till gift d:o (maken utan folkpensionsförmåner) ....

4 200

4 600

5 000

5 400

5 800

till gift d:o (maken har ålderspension) ........................

3 740

4 140

4 540

4 940

5 340

till gift d:o (maken har invalidpension, sjukbidrag

eller hustrutillägg) ..........................................................

3 960

4 360

4 760

5160

5 560

Hustrutillägg + ev. bostadstillägg ................................

3 480

3 880

4 280

4 680

5 080

Änkepension (änke- och änklingsbidrag) + ev. bostads-

tillägg....................................................................................

1 850

2 050

2 250

2 450

2 650

Det bör observeras, att de angivna inkomstgränserna för rätt till invalid­

pension (sjukbidrag) icke i och för sig angiva den inkomst av eget arbete,

som en invalid kan ha utan att förlora sin invalidpension. Redan en avse­

värt lägre arbetsinkomst kan nämligen medföra, att vederbörande icke anses

vara invalid i lagens mening och sålunda överhuvudtaget ej är berättigad

till invalidpension eller sjukbidrag. I praxis anses invaliditet i lagens me­

ning endast föreligga, då arbetsförmågan är nedsatt med ungefär två

tredjedelar.

Hur avdragsreglerna verka reducerande på de statliga folkpensionsförmå­

nerna framgår av denna sammanställning, som hänför sig till pensionstaga-

rebeståndet i januari 1951.

Antal pensionstagare

sammanlagt

med fulla

ink.-prövade

förmåner

med reduc.

ink.-prövade

förmåner

utan

ink.-prövade

förmåner

Ålderspensioner.....................................

612 292

126 988

44 763

440 541

Invalidpensioner och sjukbidrag ..

150 358

105 167

30 357

14 834

Änkepensioner .....................................

14 096

6 649

7 447

—

Hustrutillägg.........................................

18 468

8 387

10 081

—

Summa

795 214

247 191

92 648

455 375

Rörande antalet ålderspensionstagare utan inkomstprövade förmåner må

nämnas, att av dessa över hälften eller 273 310 bodde i bostadskostnads-

grupp I, där ålderspensionär ej uppbär inkomstprövade statliga förmåner.

31

I fråga om kostnaderna för folkpensioneringen gäller

att de bestridas av staten med bidrag dock av kommunerna såvitt angår de

inkomstprövade förmånerna. Staten tillgodogör sig även de folkpensions­

avgifter, som upptagas enligt 19 § folkpensioneringslagen i samband med de

allmänna skatterna. Kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna

regleras genom lagen den 30 juni 1947 om kommunernas bidrag till kost­

naderna för folkpensioneringen (nr 398; ändr. 266/1950 och 159/1951).

Kommun skall för varje kalenderår bidraga till kostnaderna dels för de in­

komstprövade förmåner utom särskilda bostadstillägg, som under året ut­

betalats till inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade, med en

andel som motsvarar 3/20 % för varje fullt tiotal skatteören per invånare

i kommunen (dvs. 1,5 % för varje skattekrona per invånare), samt dels

med hela kostnaden för särskilda bostadstillägg, som under året utgått i

enlighet med av kommunen fastställda grunder. Kommun är dock icke skyl­

dig bidraga med mera än halva kostnaden för annan inkomstprövad pen­

sionsförmån än särskilt bostadstillägg. Allmän ålderspension jämte index­

tillägg därå ävensom grundpension och blindtillägg bekostas helt av staten.

Vid bestämmandet av antalet skatteören per invånare i kommunen skall

hänsyn tagas till det antal skattekronor och skatteören, som enligt kommu­

nalskattelagen påförts de till kommunen skattskyldiga i taxeringslängden

för året med däri intill årets utgång införda ändringar eller gjorda tillägg,

samt till antalet invånare vid årets ingång.

Pensionsstyrelsen uträknar de belopp, varmed kommunerna skola bidra­

ga till folkpensionskostnaderna, och avfordrar kommunerna dessa belopp.

Utbetalningen av folkpensionerna handhaves av pensions­

styrelsen. Angående utbetalningen äro särskilda föreskrifter meddelade i

kungörelsen den 20 juni 1947 angående sättet och tiden för utbetalning av

folkpensioner (nr 469; ändr. 267/1950 och 160/1951).

Bidrag till änkor och änklingar med barn.

Folkpensionsförmånerna kompletteras med vissa andra förmåner, bland

dem de s. k. änke- och änklingsbidragen, varom bestämmelser äro givna i

lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar med barn (nr 531;

ändr. 265/1950 och 158/1951). Enligt denna lag äger änka eller änkling,

som under sin vårdnad har barn i äktenskapet med den avlidne maken

eller annat barn, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas

hem, erhålla bidrag av allmänna medel för egen del. Bidrag utgår dock en­

dast under förutsättning att barnet icke fyllt 10 år och att vårdnadshavaren

stadigvarande bor tillsammans med barnet. Rätt till änke- och änklings-

bidrag föreligger icke om vårdnadshavaren åtnjuter folkpension. Ingår

vårdnadshavaren nytt äktenskap, upphör rätten till bidrag.

Änke- och änklingsbidrag utgår med belopp motsvarande änkepension och

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

32

bostadstillägg (till änka) enligt lagen om folkpensionering. Om änkepension

förhöj es genom indextillägg, ökas änke- och änklingsbidraget på motsva­

rande sätt. Kommun kan besluta att till bidragsberättigad, som är mantals­

skriven inom kommunen, skall utgå särskilt bostadstillägg i enlighet med

de grunder kommunen bestämmer. Beträffande bidraget gäller i övrigt i

tillämpliga delar vad i folkpensioneringslagen stadgas om änkepension, bo­

stadstillägg och särskilt bostadstillägg. Änke- och änklingsbidrag räknas

icke såsom inkomst enligt nämnda lag.

Beträffande finansieringen av änke- och änklingsbidragen tillämpas sam­

ma regler som för folkpensionerna, och motsvarande gäller i fråga om ut­

betalningen av dessa bidrag enligt kungörelsen den 26 september 1947 angå­

ende sättet och tiden för utbetalning av särskilda barnbidrag samt bidrag

till änkor och änklingar med barn (nr 769; ändr. 268/1950 och 161/1951).

Särskilda barnbidrag.

En annan bidragsform, som i detta sammanhang är av intresse, utgöres

av de särskilda barnbidragen. Bestämmelserna därom återfinnas i lagen den

26 juli 1947 (530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl.

barn. De enligt denna lag bidragsberättigade barnen kunna med hänsyn till

förutsättningarna för bidrags erhållande samt bidragsbeloppens storlek in­

delas i två huvudgrupper. Den ena gruppen omfattar föräldralösa och med

dem jämnställda barn. För barn tillhörande denna kategori utgör bidraget

högst 420 kronor om året (5 §). Den andra gruppen omfattar barn till

änkor och invalider m. fl. För dessa barn utgår bidraget med högst 250

kronor om året (6 §). Bidrag utgår längst t. o. m. den månad, under vilket

barnet fyller 16 år (4 §).

Bidrag enligt 5 § utgår ej eller nedsättes efter vad som finnes skäligt,

därest barnet har inkomst, som ej härrör från barnets eget arbete och som

helt eller i mera väsentlig mån kan anses täcka kostnaden för barnets uppe­

hälle och uppfostran.

Bidrag enligt 6 § reduceras med hänsyn till både barnets och försörjarens

inkomst. Barnets egen arbetsinkomst inverkar dock ej på bidragets storlek.

Underhållsbidrag från någon som enligt lag är skyldig utgiva sådant bidrag

samt bidragsförskott skall i sin helhet avdragas å barnbidraget. I övrigt

gäller att annan inkomst som barnet åtnjuter är avdragsfri intill ett belopp

av 100 kronor om året, varefter avdrag sker med hela det överskjutande

inkomstbeloppet. Beträffande inverkan av försörj arens inkomst gäller att

för ensamstående försörjare en årsinkomst av 1 800 kronor är avdragsfri.

Motsvarande belopp för sammanlevande makar eller föräldrar utgör 2 200

kronor. Överskjutande inkomster reducera barnbidraget med 25 % av in­

komsten och med ytterligare 50 % — alltså med sammanlagt 75 % — i vad

inkomsten överstiger för ogift 3 200 kronor och för sammanlevande makar

eller föräldrar 4 600 kronor.

Kungl. Maj. ts proposition nr 215.

33

Under förutsättning att barnet icke har egen inkomst upphör rätten till

barnbidrag enligt 6 §, när försörjarens årsinkomst uppgår till följande be­

lopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Årsinkomst vid vilken rutten till

barnbidrag upphör

1 barn

kr.

2 barn

kr.

3 barn

kr.

4 barn

kr.

5 barn

kr.

För ensamstående ................................

För makar sammanlagt ...................

2 800

3 200

3 400

4 200

3 740

4 800

4 070

5 140

4 400

5 470

De särskilda barnbidragen utbetalas av pensionsstyrelsen. Angående ut­

betalningen gälla de föreskrifter, som äro meddelade i den förut omnämn­

da kungörelsen den 26 september 1947 angående sättet och tiden för utbe­

talning av särskilda barnbidrag samt bidrag till änkor och änklingar med

barn.

Kommunerna bidraga för varje kalenderår till kostnaderna för de sär­

skilda barnbidragen med viss andel — motsvarande 3/20 % för varje fullt

tiotal skatteören per invånare i kommunen —- av kostnaden för bidrag,

som under året utbetalats till barn, beträffande vilka pensionsnämnd inom

kommunen under året varit behörig pröva ansökning om särskilt barn­

bidrag av det slag varom är fråga. Kommunen svarar dock för högst hälf­

ten av kostnaden (19 §).

Antalet barn, som äro berättigade till särskilda barnbidrag enligt 5 och

6 §§, beräknas till omkring 1 400 resp. 33 000.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas att i propositionen nr 70 till

årets riksdag framlagts ett förslag till lag angående dyrtidstillägg för år

1952 å de särskilda barnbidragen. Enligt detta förslag skall under år 1952

å bidrag enligt 5 § utgå dyrtidstillägg om 105 kronor samt å bidrag enligt

lagens 6 § tillägg om 70 kronor.

Kommunala pensionstillskott.

Enligt lagen den 26 juli 1947 om kommunala pensionstillskott in. in. (nr

528) äger ett fattigvårdssamhälle ställa medel till fattigvårdsstyrelsens för­

fogande med föreskrift att tillskott och bidrag, som utdelas av dessa medel,

icke skola anses såsom fattigvård.

Sådana tillskott och bidrag få utdelas endast i vissa fall, som angivas i

lagen. Dessa fall äro:

1) beredande av understöd (kommunala pensionstillskott) i penningar

eller naturaförmåner åt personer, som uppbära folkpension och icke jäm-

ligt 16 § första—tredje styckena folkpensioneringslagen äro uteslutna från

tilläggspension, änkepension eller bostadstillägg, men ändock av särskilda

skäl finnas vara i behov av fattigvård;

2) beredande av understöd (kommunala tillskott till bidrag till änkor

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. AV 215.

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

och änklingar med barn) av enahanda slag åt personer, vilka finnas vara

i behov av fattigvård, oaktat de åtnjuta änke- eller änklingsbidrag;

3) beredande av understöd (kommunala tillskott till särskilda barnbi­

drag eller till bidragsförskott) av enahanda slag åt barn, vilka finnas vara

i behov av fattigvård, trots att för dem utgå särskilda barnbidrag eller bi­

dragsförskott; samt

4) beredande av bidrag (kommunala sjukvårdsbidrag) till bestridande,

gemensamt med pensionsstyrelsen, av kostnader för åtgärder till förebyg­

gande eller hävande av höggradig nedsättning av arbetsförmågan.

Bidragen eller tillskotten må ej tilldelas andra personer än sådana, som

äro mantalsskrivna inom fattigvårdssamhället och där äga hemortsrätt i

fråga om fattigvård.

I övrigt äger samhället bestämma de grunder, som skola iakttagas av

fattigvårdsstyrelsen när den beviljar tillskott och bidrag.

Särskilda bostadstillägg.

Såsom förut nämnts äger kommun jämlikt 6 § folkpensioneringslagen

besluta att, enligt grunder som kommunen bestämmer, särskilt bostadstill-

lägg skall utgå till folkpensionär, som är mantalsskriven inom kommunen.

Angående förekomsten av ifrågavarande tillägg och deras storlek må hän­

visas till följande av folltpensionsrevisionen gjorda sammanställningar.

Bostadskostnadsgrupp

Antal kommuner som vid års­

skiftet 1950—51 infört tillägget

Antal invånare

absolut tal

i % av samt­

liga kommuner

i gruppen

absolut tal

i % av in­

vånarantalet

i gruppen

i ..............................

226

11

507 889

20,6

ⁱⁱ .........................................

88

44

495 362

63,0

in ..............................

61

32

1 077 739

69,4

IV .........................................

19

79

935 577

98,4

v .........................................

16

76

992 352

97,9

Kommuner tillhörande flera

bostadskostnadsgrupper.

14

50

102 865

46,2

Summa

424

4 111 784

Bostadskostnadsgrupp

Antal personer

med särskilt

bostadstillägg

i mars 1950

Antalet i före­

gående kolumn

i % av samt­

liga folkpen-

sionstagare i

bostadskost-

nadsgruppen

Samma antal

i % av antalet

personer med

statl. bost.

tillägg

Årligt belopp

av särskilda

bostadstillägg

inom bostads-

kostnads-

gruppen

Genomsnitt­

ligt årligt

tilläggsbelopp

per mottagare

i.................................

9 242

2,7

1 352 364

146

ⁱⁱ.................................

11216

11,6

20,7

1 936 247

173

in........................

18 338

12,0

18,7

3 825 764

209

IV .................................

15 948

17,9

29,0

4 303 400

270

v .................................

17 636

19,2

34,0

5 544 339

314

Summa

72 380

9,4

16 962114

234

36

av bostadskostnaden, bli givetvis reglerna för bostadskostnadens faststäl­

lande av stor betydelse. I grunderna finnas därför ofta särskilda bestäm­

melser härom. Till bostadskostnad räknas regelmässigt kostnaden för bräns­

le. Emellanåt föreskrives att pensionsberättigad, som vill åtnjuta särskilt

bostadstillägg, skall kunna anmodas flytta till anvisad godtagbar bostad,

vid äventyr att tillägget beräknas efter hyran i den anvisade bostaden. Så är

fallet i Stockholm.

För bestämmandet av bostadskostnaden för den som sammanbor med

barn eller andra finnas ofta särskilda regler angivna i grunderna eller an­

visningar till dessa.

I 173 kommuner med 844 000 invånare är föreskrivet att särskilt bostads­

tillägg skall nedsättas eller helt indragas för den som erhållit bostad i pen­

sionärshem. 1 vissa andra kommuner äro reglerna för tilläggets beräkning

så utformade, att det ej utgår eller utgår endast med lågt belopp till den

som bor i pensionärshem.

För pensionstagare som mera stadigvarande äro intagna å anstalt utgår i

allmänhet ej särskilt bostadstillägg. I åtskilliga kommuners grunder finnes

uttrycklig bestämmelse härom.

I fråga om de avdragsregler, som gälla för de särskilda bostadstilläggen,

föreligga mycket stora variationer. Däremot äro reglerna för den i n-

komstberäkning, som utgör grundvalen för avdragsreglernas till-

lämpning, i det stora hela tämligen enhetliga i det att de gå ut på att

inkomstberäkningen skall ske enligt 14 § lagen om folkpensionering.

Vad nu sagts om inkomstberäkningen äger dock ej tillämpning då det

gäller förmögenhets inverkan på inkomstberäkning

för det särskilda bostadstillägget. Endast 63 kommuner med tillsammans

333 000 invånare följa i detta avseende folkpensioneringslagens regler. Fler­

talet kommuner har infört betydligt strängare regler. Den så kallade skärp­

ningen av förmögenhetsavkastningen börjar ofta vid ett mycket obetydligt

förmögenhetsbelopp och verkställes med en hög procentsats. I själva verket

äro reglerna ibland sådana att den som har någon mera nämnvärd förmö­

genhet är utesluten från rätten till tillägg. I en del kommuner föreskrives

uttryckligen att särskilt bostadstillägg ej får utgå för den händelse den pen-

sionsberättigade har förmögenhet av viss storlek.

I fråga om a v drags reglerna för inkomsten följa grunderna

för det särskilda bostadstillägget i 194 kommuner med sammanlagt 1 305 000

invånare reglerna i folkpensioneringslagen. För pensionstagare med såväl i

lagen stadgad inkomstprövad förmån som särskilt bostadstillägg innebär

detta att avdrag från pensionsförmånerna sammanlagt sker med hela belop­

pet av den inkomst, som överskjuter det avdragsfria inkomstbeloppet (400

kronor för ogift och 600 kronor för makar gemensamt).

I en stor del av kommunerna varierar avdragsfaktorn för det särskilda

bostadstillägget efter inkomstens storlek. Så är fallet i 83 kommuner med

sammanlagt 1 848 000 invånare. I dessa kommuner är avdragsfaktorn ofta

25 % intill visst inkomstbelopp och därefter 50 %. I Stockholm gäller så­

lunda att inkomst mellan 400 och 800 kronor för ogift samt mellan 600 och

1 000 kronor för makar reducerar det särskilda bostadstillägget med 25 %

av inkomsten. Inkomst därutöver reduceras så att det sammanlagda av­

draget å alla pensionsförmåner blir lika stort som det överskjutande in­

komstbeloppet. Att öka den egna inkomsten utöver 800 för ogift och 1 000

kronor för makar lönar sig sålunda ej, såvida ej inkomsten blir så stor

Kungl. Maj.ts proposition nr 21ö.

37

att den överstiger den övre inkomstgräns vid vilken rätten till någondera

pensionsförmånen upphör.

Några kommuner ha för inkomster över viss gräns fastställt avdrags-

faktorn för det särskilda bostadstillägget till 100 %. Detta kan i vissa fall

medföra, att en ökning av den egna inkomsten med 100 kronor medför en

sänkning av folkpensionen med 150 kronor.

Några kommuner (19 stycken med sammanlagt 177 000 invånare) ha

fastställt samma avdragsfria inkomst som den i folkpensioneringslagen an­

givna men nöjt sig med en lägre avdragsfaktor än

B/io-

I fråga om den avdragsfria inkomsten har fastställts lägre belopp än

400 resp. 600 kronor i 70 kommuner med en sammanlagd folkmängd av

494 000 invånare. Å andra sidan ha 17 kommuner med sammanlagt 81 000

invånare stannat för högre avdragsfria inkomster.

I ett fåtal kommuner förekommer ej något avdrag för egen inkomst, och

några kommuner ha privilegierat ett eller flera inkomstslag.

Vid utformningen av avdragsreglerna för de särskilda bostadstilläggen

har man i regel ej tagit hänsyn till förefintligheten av särskilda barnbi­

drag utgående till pensionstagarens barn. Finnas dylika barnbidrag, kan tyd­

ligen det sammanlagda avdraget å de statliga folkpensionsförmånerna, å det

särskilda bostadstillägget och å de särskilda barnbidragen högst betydligt

överstiga den egna inkomst som föranlett avdraget. Med hänsyn till att

den avdragsfria inkomsten för särskilda barnbidrag ligger förhållandevis

högt, inträder dock sagda förhållande endast undantagsvis.

Av folkpensioneringsrevisionens utredningar framgår sålunda, att de sär­

skilda bostadstilläggen utgå efter synnerligen varierande grunder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Förslaget till ändrade regler om inkomst­

prövning och bostadstillägg.

Allmänna synpunkter.

Såsom framgår av den redogörelse, som lämnas å sid. 44—50 i folkpen-

sionsrevisionens betänkande, har i olika sammanhang åtskillig kritik

riktats mot de nuvarande avdragsreglerna inom folkpensioneringen, vilka

i många fall leda till en stark reduktion av inkomstprövade pensionsför­

måner, då pensionstagarcn ökar sin egeninkomst. Enligt kritiken skulle

avdragsreglerna ha en hämmande effekt på arbetarpensioneringen samt en

oförmånlig inverkan på arbetsvilligheten hos folkpensionärerna. Därjämte

skulle reglerna motverka viljan till sparsamhet för ålderdomen.

I fråga om behovet av eu reform på detta område framhåller

folkpensionsrevisionen, som anser den framkomna kritiken ha fog för sig,

att det förefölle revisionen som om frågan rörande möjligheten för arbets­

givarna att pensionera sina anställda, utan att folkpensioneringens bestäm­

melser verkade hämmande, skulle äga störst aktualitet i nuvarande läge.

Revisionen fortsätter.

Tjänstemännen har i allt större utsträckning tillförsäkrats pensionsför­

måner i relation till lönen. Härvidlag har folkpensioneringens avdrags-

38

regler inte verkat hämmande eftersom de i relation till lönerna bestämda

tjänstepensionerna oftast blir så pass höga att de inkomstprövade folkpen­

sionsförmånerna ter sig mindre betydelsefulla. Så blir däremot inte fallet

då fråga är om pensioner, som utgår med lägre belopp. I förhållande till

storleken av sådana pensioner blir det tillägg, som de inkomstprövade för­

månerna eventuellt kan utgöra, av stor betydelse. Antalet löntagare i den­

na grupp är därjämte så stort att det för en arbetsgivare framstår såsom

i hög grad önskvärt att de förmåner som utges av det allmänna kan kom­

plettera de pensioner arbetsgivaren själv finner sig kunna utge. Avdrags-

reglerna verkar även hämmande på lusten hos arbetstagare som ej kan

vänta pension från arbetsgivare och på smärre inkomsttagare inom handel

och lantbruk att själva försäkringsvägen förskaffa sig ett mera väsent­

ligt komplement till den allmänna folkpensionen. Detta faktum får sär­

skild betydelse för arbetstagare som på grund av arbetets natur ofta byter

anställning.

Beträffande avdragsreglernas inverkan på arbetsviljan framhåller re­

visionen bl. a., att detta vore en synpunkt, som hade särskild aktualitet i

ett arbetsmarknadsläge, som präglades av stor brist på arbetskraft. För in­

validernas del förelåge speciella problem, då arbetsförmågan började åter­

komma, såsom rädslan att, innan arbetsförmågan bestående återvunnits,

söka sig ut i arbete med risk för betydande sänkning eller förlust av pen­

sionen.

Möjligheten att spara för ålderdomsförsörjningen utan hinder av av-

dragsreglerna anser revisionen framför allt vara betydelsefull för sådana

befolkningsgrupper som icke kunde räkna på pension från arbetsgivare.

Detta sparande bedrevs ofta så att sparmedlen ej kunde omvandlas i en

livränta eller pension. Sålunda investerades sparmedlen ofta i ett eget hem

eller i en annan mindre fastighet eller i en rörelse. Ur samhällsekonomisk

synpunkt vore det enligt revisionens mening givetvis av stor betydelse, att

sparandet icke hämmades genom de sociala välfärdsåtgärderna.

Då revisionen härefter diskuterar olika metoder för att tillgodose det

föreliggande reformbehovet, överväger revisionen först möjligheten

att helt slopa inkomstprövningen. För ålderspensioneringens

del skulle en dylik reform, som här bleve av övervägande betydelse i fråga

om de statliga bostadstilläggen, medföra att pensionens storlek bleve obe­

roende av den egna inkomsten men däremot beroende av den bostadskost-

nadsgrupp, i vilken den pensionsberättigade bodde. Åtgärden skulle bli

betydelselös i bostadskostnadsgrupp I och av störst betydelse i bostads-

kostnadsgrupp V. Detta skulle enligt revisionens mening skärpa de olägen­

heter, som vore förenade med bostadskostnadsgrupperingen. Kostnaderna

för åtgärden skulle vidare i det stora hela icke komma de mest behövande

befolkningslagren till del utan snarare tvärtom. Merkostnaden skulle en­

bart för ålderspensionärernas del uppgå till 60 milj. kronor om året.

En invalidpensionering, som vore oberoende av inkomstprövning, skulle

enligl revisionens mening vara synnerligen svårhanterlig, då det gällde att

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

39

pröva rätten till invalidpension (sjukbidrag), såvida man ej kunde finna

någon annan metod än inkomstprövningen för att anpassa pensionens stor­

lek efter försörjningsförmågans nedsättning. Revisionen anför härom.

Det är sannolikt att om alla, som befinnes vara invalider i folkpen­

sioneringslagens mening eller uppfyller villkoren för erhållande av sjuk­

bidrag, skulle erhålla en pension av (för ogift) 1 300—1 900 kronor om året

utan hänsyn till årsinkomsten, åtskilliga personer som nu inte söker folk­

pension skulle söka sådan. I åtskilliga av dessa nytillkomna fall skulle inva­

liditeten säkerligen vara tveksam. Inte minst skulle detta vara fallet beträf­

fande personer, som erhållit ålderspension av sin arbetsgivare men ännu

inte uppnått 67 års ålder. Vad nu sagts skulle framtvinga en synnerligen

noggrann och svårbemästrad prövning av invaliditetsfrågorna och likväl

skulle säkerligen kostnadsökningar uppkomma, vilka inte var motiverade

av mera trängande behov.

Under samma förutsättning skulle man inte kunna låta förmånerna

successivt minska i den mån arbetsförmågan steg utan man blev tvungen

att, då en viss arbetsförmåga uppnåddes, på en gång draga in hela pensio­

nen. Detta skulle givetvis medföra risk för att pensionstagarna inte efter

förmåga utnyttjade sin arbetskraft och även i övrigt vara otillfredsställande.

Med hänsyn till vad nu anförts rörande de speciella nackdelarna av en

slopad inkomstprövning för invalidpensioneringens del har revisionen över­

vägt huruvida inte dessa nackdelar skulle kunna bemästras genom att

grunda rätten till invalidpension på invaliditetsgraden såsom fallet är vid

livränteberäkningen inom den sociala olycksfallsförsäkringen. Det har där­

vid framkommit att svårigheterna att tillämpa en medicinsk gradering av

invaliditeten vid psykiska sjukdomar och vid olika kombinationer av åkom­

mor blir, om inte oöverstigliga, så dock synnerligen svårbemästrade. Här­

till kommer att en sådan metod inte skulle ge lika god garanti som de

nuvarande reglerna för att vederbörande erhåller vad han behöver för sin

försörjning. Revisionen har på angivna skäl funnit att det nuvarande syste­

met är avgjort att föredraga då det gäller en socialförsäkring av folkpensio­

neringens beskaffenhet.

Kostnaderna för en slopad inkomstprövning i fråga om invalidpensioner

och sjukbidrag beräknar revisionen, under förutsättning att antalet pen-

sionstagare icke ökade, till 28 milj. kronor per år vid nuvarande indexläge.

Merkostnaden med hänsyn till en väntad ökning av pensionstagarnas antal

uppskattar revisionen till 8 å 15 milj. kronor om året. För hustrutilläggens

del skulle enligt revisionens beräkningar merkostnaden bli 20 ä 24 milj.

kronor om året. En slopad inkomstprövning för änkepensionerna skulle

belöpa sig på omkring 13 milj. kronor om året.

Den totala årliga merkostnaden vid en slopad inkomstprövning skulle

alltså, konstaterar revisionen, uppgå till omkring 133 milj. kronor.

Även om eu icke obetydlig del av dessa merkostnader komme att åter-

bäras till stat och kommun i form av en ökning av såväl direkta som in­

direkta skatter, anser revisionen, att med hänsyn till kostnadernas stor­

lek och till verkningarna i övrigt av inkomstprövningens slopande eu sådan

åtgärd ej nu bör ifrågakomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

40

Vid sina fortsatta överväganden har revisionen (sid. 61—66 i betänkan­

det) kommit in på frågan om en privilegiering av vissa in­

komster vid inkomstprövningen och erinrar då om att enligt 1935 års

folkpensioneringslag pension och understöd, som utginge på grund av gåva,

testamente eller försäkring, vilken icke vore i lag föreskriven, eller också,

utan samband med olycksfall i arbete, på grund av egen eller anhörigs

förutvarande arbetsanställning, ur inkomslberäkningssynpunkt varit pri­

vilegierade intill vissa belopp, nämligen 300, 350 resp. 400 kronor i de tre

då förefintliga ortsgrupperna.

För att kunna bedöma ifrågavarande spörsmål har revisionen funnit sig

böra närmare söka klargöra verkningarna av de nuvarande avdragsreg-

lerna såväl beträffande inkomstslag, vilka kunde tänkas bli privilegierade,

som beträffande övriga inkomstslag. Härom anför revisionen.

Vad beträffar tjänstepensioneringen finns rörande avdragsreglernas in­

verkan å denna vissa uttalanden och siffror i pensionsutredningens prin­

cipbetänkande. Med ledning av de uppgifter som lämnats i nämnda be­

tänkande och av vad folkpensionsrevisionen själv inhämtat har revisionen

kommit till den uppfattningen att redan avdragsreglerna i folkpensione­

ringslagen verkar starkt hämmande i fråga om den frivilliga pensioneringen

av särskilt kroppsarbetare. Att denna hämmande effekt skärpts genom de

avdragsregler som i regel gäller för de särskilda bostadstilläggen torde också

vara otvivelaktigt. I själva verket torde en ändring av avdragsreglerna så­

väl i själva lagen som för de särskilda (kommunala) bostadstilläggen vara

en ovillkorlig förutsättning för att pensioneringen genom arbetsgivarnas

försorg av kroppsarbetare skall kunna bli effektivare. En sådan ändring

kan uppenbarligen antingen ske genom en privilegieringsbestämmelse eller

genom en generell uppmjukning av avdragsreglerna.

I syfte att erhålla en uppfattning om avdragsreglernas inverkan på pen-

sionstagarnas vilja att utnyttja sin arbetskraft har revisionen verkställt en

enkät med länsarbetsnämnderna. Av denna enkät anser sig revisionen kun­

na draga den slutsatsen att avdragsreglerna hade en viss återhållande ver­

kan i detta hänseende. Vidare kunde enligt revisionens mening förmodas att

de folkpensionärer, som kände till avdragsreglernas verkan, i viss omfatt­

ning undveke att uppsöka länsarbetsnämnderna för att erhålla arbete.

Revisionen har med hänsyn bl. a. till dessa överväganden funnit att de

faktiska förhållandena icke motivera att man nu intager en annan stånd­

punkt än vid antagandet av gällande folkpensioneringslag beträffande frå­

gan om pensions- och arbetsinkomstens inbördes förhållande i privilegie-

ringshänseende. I vart fall gällde detta så länge utvägen att generellt mild­

ra avdragsreglerna kunde beträdas.

Revisionen anför vidare.

De flesta torde vara ense om att inkomstprövade förmåner inte böra till­

komma innehavarna av större förmögenheter. I syfte att förhindra detta

har man i folkpensioneringslagen den bestämmelsen att vid uppskattning

av förmögenhets avkastning denna skall höjas med 10 % av det belopp,

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Kiingl. Mcij.ts proposition nr '215.

41

varmed förmögenheten överstiger för gift pensionsberättigad 7 500 kronor

(15 000 kronor för makarna tillsammans) och för annan pensionsberättigad

10 000 kronor. Denna s. k. skärpning har utformats så att den i regel inte

skulle drabba smärre sparkapital eller innehavet av egna hem eller andra

mindre fastigheter. Genom penningvärdets relativt starka fall sedan lagens

antagande år 1946 verkar skärpningen uppenbarligen i nuvarande läge

kraftigare än som avsågs då bestämmelsen därom infördes. Skulle man,

utan att ändra skärpningsbestämmelsen, privilegiera inkomsterna av pen­

sion och arbete blev resultatet tydligen att man ytterligare rubbade den av­

vägning mellan de olika inkomstslagen som ansågs lämplig år 1946. Detta

skulle enligt revisionens förmenande vara föga önskvärt med hänsyn bland

annat till de höjningar av taxeringsvärdena å fastigheter, däribland egna

hemmen, som är att förutse. Ur administrativ synpunkt skulle det medföra

betydande svårigheter att privilegiera arbetsinkomst utan att privilegiera

även förmögenhetsavkastning. Särskilt skulle detta vara fallet i fråga om

jordbruksfastigheter.

Revisionen erinrar om att vissa anmärkningar framställts mot att en pen-

sionsinkomst vid inkomstberäkningen behandlades annorlunda än förmö-

genhetsinkomst, i det att eu pension — som ju vore att jämställa med ett

hopsparat kapital — medräknades till hela årsbeloppet under det att endast

avkastningen av en förmögenhet (jämte ev. skärpning) upptoges såsom in­

komst. Revisionen har därför undersökt en metod att jämställa dessa in­

komstslag, innebärande att såsom inkomst av pension endast skulle räknas

normal avkastning av ett kapital, som motsvarade nuvärdet av pensionen.

Som en sådan regel emellertid skulle utfalla olika för pensionsinkomst i

olika fall samt leda till den enligt revisionens mening icke rättvisa effekten,

att pensionsinkomst alltid behandlades gynnsammare än arbetsinkomst, har

revisionen ej velat förorda eu särskild regel för beräkning av pensions­

inkomst.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då en privilegieringsbestämmelse

i större eller mindre mån skulle komplicera lagtillämpningen, anser revi­

sionen anledning icke föreligga att genom privilegieringsbestänunelser gyn­

na vissa inkomstslag vid inkomstberäkningen inom folkpensioneringen.

Sedan revisionen funnit sig varken kunna förorda slopad inkomstpröv­

ning eller inkomstprivilegiering, har revisionen till behandling upptagit

frågan om en höjning av den avdragslria inkomsten och eu mildring av

avdragsfaktorn. Härvid har revisionen emellertid funnit, att den först måste

taga ställning till frågan om bostadstilläggens konstruktion.

Det nuvarande läget i fråga om inkomstprövningen hade nämligen i vä­

sentlig mån förorsakats av att avdragsreglerna i folkpensioneringslagen till-

lämpades samtidigt med avdragsregler för de särskilda bostadstilläggen.

Inkomstprövningsfrågan kunde enligt revisionens mening därför icke lö­

sas utan att frågan om bostadstilläggen närmare utretts, vilket i sin tur ej

kunde ske utan att hela systemet för bostadstillägg inom folkpensioneringen

omprövades.

42

Revisionen utvecklar denna sin mening på följande sätt.

Såvitt angår de kommuner som infört särskilt bostadstillägg kan uppen­

barligen frågan om mildrade avdragsregler inte lösas enbart genom en

ändring av avdragsreglerna för de i folkpensioneringslagen reglerade in-

komstprövade pensionsförmånerna. Om dessa avdragsregler uppmjukas kan

tänkas att de kommunala avdragsreglerna i motsvarande mån skärps. I

enstaka fall gäller att de kommunala reglerna i sig själva är nog stränga

för att medföra de olägenheter som man vill undanröja genom en reform.

Man kan knappast heller lösa de föreliggande spörsmålen genom att

utan någon mera väsentlig ändring av folkpensioneringslagens avdrags­

regler ålägga kommunerna att tillämpa mycket liberala avdragsregler.

Detta skulle nämligen öka kommunernas utgifter och ökningen skulle till

stor del komma sådana personer till godo, som man inte ansåg i behov av

kommunala understöd. Risk skulle då föreligga att kommunerna skulle bli

mera restriktiva då det gäller att besluta om särskilda bostadstillägg —

åtminstone om dessa inte förenades med betydande statsbidrag. Det skulle

för övrigt lätt fattas såsom en omotiverad statlig reglering, om staten tvinga­

de kommunerna att iakttaga vissa avdragsregler utan att samtidigt lämna

statsbidrag.

Om man önskar behålla konstruktionen med två slag av bostadstillägg

återstår tydligen möjligheten att stadga sådana avdragsregler för både de

lagreglerade förmånerna och de särskilda bostadstilläggen att den sam­

manlagda effekten blir något så när tillfredsställande. Detta stöter dock,

såvitt angår avdragsfaktorn, på vissa svårigheter eftersom både statliga

bostadstillägg och särskilda bostadstillägg inte utgår i alla kommuner och

de särskilda tilläggens maximibelopp varierar i de individuella fallen. Man

skulle i en kommun inte få samma sammanlagda avdragsfaktor som i en

annan kommun. Vidare skulle i en och samma kommun avdragsfaktorn va­

riera i olika inkomstlägen och för olika pensionstagare. Vill man råda

bot härpå genom att höja den statliga avdragsfaktorn i de fall och i de

inkomstlägen då särskilt bostadstillägg inte utgår, blir resultatet att in­

komstgränserna för rätten till de statliga förmånerna kommer att höjas i de

kommuner som inför särskilt bostadstillägg i förhållande till övriga kom­

muner. Samtidigt skulle uträkningen av de olika pensionsförmånerna yt­

terligare kompliceras.

Vad nu sagts utvisar enligt revisionens mening att det knappast är möjligt

att på ett något så när tillfredsställande sätt samordna statliga och kom­

munala avdragsregler i fråga om bostadstilläggen. Därjämte kan en sådan

samordning näppeligen genomföras utan statsbidrag till de särskilda bo­

stadstilläggen. Resultatet blir då att man får dels statliga bostadstillägg med

kommunala bidrag och dels kommunala bostadstillägg med statliga bidrag,

ett föga tilltalande resultat.

Revisionen har gjort ingående undersökningar angående möjligheterna

av att med bibehållande inom folkpensioneringen av det nuvarande syste­

met med bostadstillägg nå tillfredsställande resultat i fråga om avdrag­

reglerna i de fall särskilda bostadstillägg utgår. Revisionen har därvid

funnit sina ovan resonemangsvis gjorda antaganden bestyrkta såvitt an­

går avdragsfaktorn. Rent tekniskt är det däremot möjligt att nå en till­

fredsställande samordning i fråga om den avdragsfria inkomsten genom att

föreskriva vissa regler härför även beträffande de särskilda bostadstilläggen.

Även då inställer sig emellertid frågan om statsbidrag till de särskilda bo­

stadstilläggen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

43

Till vad nu sagts kommer att stark kritik riktats mot den nuvarande

bostadskostnadsgrupperingen och att denna för övrigt genom tillkomsten

av särskilda bostadstillägg i betydande mån rubbats om man ser till de

sammanlagda förmåner som utgår i olika orter.

Frågan om sammanslaget bostadstillägg.

Med hänsyn till det anförda har revisionen ansett sig böra närmare under­

söka om icke lösningen av avdragsproblemet kunde erhållas genom att

sammanslå de nuvarande båda bostadstilläggen till ett nytt kommunalt bo­

stadstillägg.

Den största fördelen med ett sammanslaget bostadstillägg anser folk-

pensionsrevisionen vara att enhetliga avdragsregler — vilka givetvis även

borde gälla tilläggs- och änkepensioner — kunde föreskrivas. En annan

betydande fördel vore att fastställandet av eu bostadskostnadsgruppering

för pensionerna samt de administrativa och andra olägenheter som voro

förenade med en sådan undvekes. Man vunne också att den smidiga an­

passning efter de föreliggande behoven, som i vissa avseenden utmärkte de

särskilda bostadstilläggen om de vore lämpligt utformade, kunde överflyt­

tas på det sammanslagna tillägget.

Rörande frågan hur ett sammanslaget bostadstillägg bör konstrueras

framhåller revisionen, att en reglering i lag av en så viktig fråga som

det sammanslagna bostadstilläggets maximistorlek knappast vore möjlig,

samt tillägger, att det näppeligen vore lämpligt att förvägra kommunerna

bestämmanderätt om bostadstilläggens storlek, om man gåve dom befo­

genhet att bestämma om tillägg överhuvudtaget skulle utgå.

Farhågorna för att kommunerna ej skulle bevilja erforderliga tillägg,

avvisas av revisionen, som i detta hänseende anför.

Revisionen är för sin del av den uppfattningen att risken härför är så

obetydlig, att man inte behöver räkna med den, under förutsättning att vid

utformningen av finansieringsbestämmelserna tillses att alla kommuner har

ekonomiska möjligheter att införa bostadstillägg.

Det antagandet som revisionen sålunda gjort angående kommunernas

villighet att införa tillägg bestyrkes enligt revisionens mening av att sär­

skilda bostadstillägg redan nu införts i stor omfattning trots förefintlig­

heten av de statliga tilläggen. Av de 462 kommuner med tillsammans 4,5

miljoner invånare, som nu är placerade i bostadskostnadsgrupperna II—V,

har sålunda 198 kommuner med sammanlagt 3,6 miljoner invånare infört

särskilda bostadstillägg. Att någon av de kommuner i dessa bostadskost-

nadsgrupper, som inte infört särskilt bostadstillägg, skulle underlåta att

införa bostadstillägg om de statliga tilläggen skulle slopas anser revisionen

högst osannolikt. Att tillägg kommer att utgå i de kommuner i bostads-

kostnadsgrupp I, som infört särskilt bostadstillägg, kan hållas för visst.

Men därutöver kommer med största sannolikhet ett antal kommuner, som

nu är i sistnämnda bostadskostnadsgrupp, att införa bostadstillägg, om

dessa blir delvis finansierade med statsmedel. Den risk för minskade bo­

stadstillägg, som till äventyrs kan föreligga såvitt angår nu förefintliga

pensionärer, bör undanröjas genom eu övergångsbestämmelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

44

Rörande det motsatta förhållandet eller risken för att kommunerna i stäl­

let skulle bevilja onödigt höga bostadstillägg framhåller revisionen.

Att kommunerna skulle bli alltför generösa vid fastställandet av grun­

derna för bostadstilläggen, då dessa delvis finansieras av statsmedel, synes

knappast troligt. De mera välsituerade kommunerna får själva, enligt de

kommunbidragsgrunder som revisionen föreslår, betala en stor del av

tilläggen. För de övriga kommunerna kommer redan den kostnadsandel,

som föreslås falla å kommunen, att utgöra ett starkt återhållande moment

under förutsättning att andelen inte blir för liten. Inom kommunerna lär

också finnas en naturlig motvilja mot att utge understöd, som delvis finan­

sieras med kommunala medel, till personer vilka inte behöver hjälp. Om

kommunen bestämmer alltför höga maximibelopp för tilläggen kommer

emellertid de avdragsregler, som föreslås av revisionen, att medföra höga

inkomstgränser och sålunda att de inkomstprövade förmånerna utgår även

till relativt välsituerade personer. Även detta kommer sålunda att utgöra ett

återhållande moment.

Avvägningen av det nya tillägget mellan olika civilståndskategorier bör

enligt revisionen överlämnas åt kommunerna. Det kunde nämligen förvän­

tas, att kommunerna icke skulle sätta någon av de i folkpensioneringslagen

upptagna pensionärskategorierna i ett sämre läge, liksom vanligen ej heller

skett f. n. beträffande de särskilda bostadstilläggen. Därmed avsåges givet­

vis icke att det skulle vara kommunerna betaget att införa särskilda be­

stämmelser för anstaltsvårdade och dem som vore bosatta i pensionärshem.

Angående frågan i vad mån de nya bostadstilläggen böra vara anknutna

till de faktiska hyres- och bränslekostnaderna uttalas.

Revisionen har övervägt huruvida i lagen skall anges de förutsättningar,

under vilka bostadstillägg kan utgå, exempelvis på sådant sätt att till­

lägget tår utgivas endast för att täcka bostads- och bränslekostnader. En

sådan gränsdragning är emellertid alltför snäv och skulle leda till försäm­

ringar å åtskilliga orter i förhållande till vad nu gäller. De återhållande

moment som föreligger för rundhänthet från kommunernas sida enligt vad

ovan sagts är enligt revisionen så starka att frihet bör kunna lämnas kom­

munerna att utan hinder av detaljbestämmelser i lagen utforma förutsätt­

ningarna för bostadstilläggens utgivande efter de speciella behov som råder

i de olika kommunerna. Revisionen utgår emellertid ifrån att bostadstill-

läggen i regel kommer att såsom hittills anknytas till de bostads- och

bränslekostnader, som den enskilde pensionären kan antas ha under den

närmaste framtiden. Vid en sådan anknytning till bostads- och bränslekost­

naderna kan det måhända i vissa kommuner vara lämpligt att utgå ifrån

ett visst minimibelopp beträffande dem som har egen bostad.

Även om kommunerna sålunda skall ha frihet att väsentligen reglera

förutsättningarna för bostadstilläggen måste dock gälla att bostadstilläggen

endast får avse tillgodoseende av mera stadigvarande behov. Mera tillfäl­

liga behov får tillgodoses på annan väg. Även ur den enskildes synpunkt

bör eu pension vara något mera stadigvarande, en fast utgångspunkt vid

dennes planläggning av sin försörjning. Också administrativa skäl gör det

nödvändigt att återhållsamhet iakttages i fråga om bestämmelser, som kan

leda till täta jämkningar av pensionsbeloppen.

K ungt. Maj:ts proposition nr 215.

45

Bl. a. sistnämnda skäl har föranlett revisionen att icke föreslå någon

indexreglering av de nya bostadstilläggen. Folkpensionens totalbelopp skulle

i annat fall bli indexreglerade på två olika sätt, något som skulle i hög grad

komplicera uträkningen och utbetalningen av folkpensionerna. Detta borde

enligt revisionens mening givetvis icke förhindra, att en mera stadigvarande

förändring av levnadskostnaderna kunde leda till en omprövning av bo­

stadstilläggens storlek.

I fråga om avdragsreglerna finner revisionen, att dessa måste bestämmas

i folkpensioneringslagen då eljest huvudsyftet med den aktuella reformen

kunde förfelas. För undvikande av alltför komplicerad lagstiftning och

lagtillämpning borde samma bestämmelser gälla för alla de inkomstprövade

folkpensionsförmånerna. En kommun skulle alltså ej ha rätt att fastställda

avdragsregler, som aweke från lagens regler, eller vid sidan av dessa upp­

ställda särskilda bestämmelser rörande inverkan av visst inkomstslag eller

förmögenhetsinnehav.

Revisionen föreslår, att det sammanslagna tillägget betecknas kommu­

nalt bostadstillägg. Ehuru det till sin utformning skulle utgöra ett

mellanting mellan det statliga och det särskilda bostadstillägget, vore dock

det kommunala inflytandet avgörande på den viktigaste punkten, nämligen

huruvida tillägg skulle utgå inom kommunen och hur de grunder skulle vara

beskaffade, som avgjorde storleken av det oreducerade tillägget i varje

särskilt fall. Det kunde visserligen ifrågasättas, om beteckningen bostads­

tillägg borde bibehållas i fråga om det sammanslagna tillägget med hänsyn

till vad revisionen anfört därom, att tilläggen ej alltid skulle täcka enbart

bostadskostnader. Det syntes emellertid revisionen lämpligast att behålla

denna beteckning, som angåve det viktigaste av de behov, som man ville till­

godose med hjälp av tillägget.

Rörande de förutsättningar, som eu pensionär bör uppfylla i fråga om

anknytningen till den tilläggsbeviljande kommunen, anför revisionen.

När man tar bort bostadskostnadsgrupperingen och därmed de statliga

bostadstilläggen skulle kunna inträffa att en person, som flyttar från en

ort med bostadstillägg till en annan ort med sådant tillägg, inte skulle få

något bostadstillägg alls, om kommunerna kunde ställa upp villkor utöver

mantalsskrivning inom kommunen för rätt till bostadstillägg. Revisionen

föreslår därför eu bestämmelse av innebörd att så ej får ske. Någon mot­

svarighet kommer sålunda inte att finnas till den bestämmelsen, som nu

finnes (5 § folkpensioneringslagen), att för tillhörighet till någon av bo-

stadskostnadsgrupperna II—V fordras att den pensionsberättigadc även

de tre närmast föregående åren skall ha varit mantalsskriven å ort i den

gruppen eller i grupp med högre nummer, såvida inte på grund av omstän­

digheterna prövas skäligt medgiva undantag härifrån. En tillfredsställande

sådan bestämmelse skulle knappast kunna utformas, sedan bostadskost­

nadsgrupperingen slopats, och inte heller vara påkallad i de fall det kom­

munala bostadstillägget anknyter sig till storleken av vissa pensionärens

faktiska utgifter. Från den nuvarande bestämmelsen torde för övrigt un­

danlag medgivas i mycket stor omfattning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

46

Några farhågor för att en kommun med låga bostadskostnader skall bli

skyldig att under en stor del av mantalsskrivningsåret bidraga till ett högt

bostadstillägg åt en pensionär, som i början av året flyttar till en kommun

med höga bostadskostnader, torde ej behöva föreligga, eftersom det kan

förutsättas att bostadstilläggen i regel kommer att fastställas till vissa

maximibelopp, som inte får överskridas annat än på särskilda skäl, och

dessa maximibelopp torde bli avvägda med hänsyn till de inom kommunen

vanligen förekommande bostadskostnaderna. För övrigt bör i detta avse­

ende beaktas att kommunbidraget till bostadstilläggen i regel torde bli lågt

i kommuner med låga bostadskostnader.

I 5 § folkpensioneringslagen finnes en bestämmelse att det, om pensions-

berättigad vistas stadigvarande å ort tillhörande bostadskostnadsgrupp med

lägre nummer än den, inom vilken han är mantalsskriven, kan förordnas

att pensionen skall beräknas efter bestämmelserna för den lägre bostads-

kostnadsgruppen. Eftersom revisionen utgår ifrån att det kommunala bo­

stadstillägget i regel skall anknyta till den faktiska bostadskostnaden,

finner revisionen någon motsvarande bestämmelse inte vara erforderlig

sedan bostadskostnadsgruppeningen slopats.

Utformningen av de kommunala grunderna bleve — framhåller revisio­

nen vidare —- uppenbarligen av stor betydelse för hur systemet med kom­

munala bostadstillägg skulle fungera i praktiken. Självklart vore en viss

enhetlighet i utformningen av grunderna önskvärd. Revisionen hyste den

förhoppningen, att de olika kommunalförbunden i detta avseende skulle

bistå sina medlemmar med råd och upplysningar. Hjälp med den tekniska

utformningen av grunderna borde också kunna erhållas hos pensionssty-

relsen, som måhända kunde tänkas lämna vissa allmänna vägledande an­

visningar.

Avdragsreglerna.

När revisionen härefter (sid. 75—88 i betänkandet) övergår till att be­

handla avdragsreglerna — vilka enligt revisionens förut angivna ståndpunkt

böra vara desamma för samtliga inkomstprövade folkpensionsförmåner —

konstaterar revisionen till en början, att den avdragsfria inkomsten och

avdragsfaktorn äro av olika betydelse för skilda slag av inkomster och olika

starkt påverka de inkomstgränser, som utesluta från rätt till inkomst­

prövade förmåner. Härom anför revisionen.

Den avdragsfria inkomsten är av särskilt stor betydelse för arbetarpen-

sioneringen. Även en ganska låg avdragsfaktor torde nämligen lägga bety­

dande hinder i vägen för en sådan pensionering. Vill man på ett effektivt

sätt undanröja hindren för arbetarpensioneringen måste det sålunda ske

genom höjning av den avdragsfria inkomsten, såvida man inte vill utnyttja

privilegieringsmetoden, en utväg som i det föregående betecknats såsom

principiellt icke önskvärd.

För folkpensionsrevisionen är det såsom tidigare framhållits en väsentlig

uppgift att underlätta arbetarpensioneringen. Det är därför naturligast för

revisionen att vid avvägningen av avdragsreglerna låta den avdragsfria in­

komstens höjning komma i förgrunden. Även ett annat skäl talar för att

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

47

tonvikten Itigges på den avdragsfria inkomsten. Denna verkar nämligen

i allmänhet mindre höjande å inkomstgränserna för rätt till de inkomst-

prövade förmånerna än avdragsfaktorn. Man kan också uttrycka det så att

i stort sett den avdragsfria inkomsten är av störst nytta för dem som har

låga inkomster under det att en mild avdragsfaktor är fördelaktig för dem

som har mera betydande egna inkomster.

Vid bedömandet av storleken av den höjning av den avdragsfria

inkomsten, som kunde vara påkallad, utgår revisionen ifrån att den

avdragsfria inkomsten realvärde i varje fall borde återställas, vilket vid ett

pensionspristal av 130 skulle innebära en förhöjning till 520 resp. 780 kro­

nor. Revisionen berör i detta sammanhang frågan om en eventuell index­

reglering av den avdragsfria inkomsten samt framhåller.

För en sådan anordning talar bland annat den omständigheten att index­

regleringen skulle möjliggöra för arbetsgivarna att ge indextillägg å pensio­

nerna till sina pensionärer utan att detta återverkade på dessas folkpen­

sioner. Revisionen har dock funnit att en indexreglering allt för mycket

skulle komplicera lagtillämpningen eftersom omräkning av ett stort antal

folkpensioner skulle bli nödvändig vid indexvariationer. Därtill är att mär­

ka, att liknande belopp på andra områden, exempelvis ortsavdragen för den

direkta beskattningen, inte är indexreglerade. Statsmakterna har för övrigt

möjlighet att vid behov justera den avdragsfria inkomsten. Viktigt är att

så sker vid en mera betydande ändring av pensionspristalet, som kan för­

väntas bli stadigvarande. Revisionen föreslår sålunda inte någon index­

mässig reglering av den avdragsfria inkomsten.

Därest en tillräcklig mildring av inkomstprövningens verkningar skall

ernås, är det emellertid enligt revisionens mening uppenbarligen icke till­

fyllest att återställa realvärdet av den avdragsfria inkomsten. Huru stor

den ytterligare höjningen borde bli berodde på en avvägning emellan å ena

sidan intresset av att öppna möjligheter för en utvidgad och förbättrad

arbetarpension, en ökad arbetsinsats från pensionärernas sida och ett ökat

sparande och å andra sidan kostnaderna för staten och kommunerna samt

frågan hur långt upp på inkomstskalan inkomstprövade förmåner skulle

kunna utgå. Ehuru de två sista synpunkterna icke minst i nuvarande eko­

nomiska läge manade till försiktighet, borde likväl, enligt vad revisionen

uttalar, icke tagas ett alltför kort steg härvidlag, ty i så fall skulle de före­

liggande problemen icke lösas i nämnvärd omfattning.

Vid övervägande av detta spörsmål har revisionen ansett sig främst böra

taga hänsyn till arbetarpensioneringsfrågan; och med denna utgångspunkt

har revisionen stannat för eu höjning av den avdragsfria inkomsten till

1 000 kronor för ogift och 1 500 kronor för makar. Revisionen anför.

Kan man anta att ett mera betydande antal arbetsgivare skulle ha vilja

och förmåga att höja pensionerna väsentligt, om den gräns höjes där dessa

börjar beskäras genom avdragsreglerna, måste enligt revisionens mening

mycket starka skäl föreligga för att man inte skulle höja den avdragsfria

inkomsten så långt som arbetsgivarna skulle vilja gå. Revisionen har av

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

48

naturliga skäl inte kunnat utröna huru höga arbetarpensioner arbetsgivarna

skulle kunna och vilja utge, om inga avdragsregler lade hinder i vägen. Även

om det är uppenbart att många, särskilt mindre arbetsgivare också under en

sådan förutsättning skulle underlåta att ge pensioner eller endast ge mycket

obetydliga pensioner till sina anställda, har revisionen dock den uppfatt­

ningen att i sådant fall åtskilliga arbetsgivare skulle överväga högst bety­

dande pensionsförbättringar. Pensioner å 1 000 kronor för ogifta och 1 500

kronor för makar ligger enligt revisionens antagande inte utanför gränsen

för det sannolika. Måhända skulle enstaka företag utge ännu högre pen­

sioner.

De belopp, som vid ett pensionspristal av 130 en ålderspensionär skulle

ha till sin försörjning om arbetarpensionen höjdes intill den avdragsfria

inkomstens belopp, framgår av följande tabell, där de tre olika fallen avse

bostadstilläggsförhållandena dels i orter, som nu ha enbart särskilt bostads­

tillägg, dels i medelstora städer, dels ock i Stockholm.

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Ogift

Makar

Allmän

ålders­

pension

Bostads­

tillägg

Arbetar-

pension

S:a

Allmän

ålders­

pension

Bostads­

tillägg

Arbeta r-

pension

S:a

Fall

I ...........

1 300

150

1 000

2 450

2 080

250

1 500

3 830

11 ...........

1 300

600

1 000

2 900

2 080

900

1 500

4 480

*

III ...........

1 300

1 000

1 000

3 300

2 080

1 500

1 500

5 080

Revisionen har bedömt den förordade höjningen av den avdragsfria in­

komsten även med hänsyn till andra inkomstslag och anser sig kunna kon­

statera, att i fråga om inkomst av arbete avdragsreglerna icke vid nuva­

rande löneläge spela så stor roll för dem, som stanna kvar i sitt tidigare

arbete vid 67-årsålderns inträde eller få en ny något så när stadigvarande

heltidstjänst. Lönerna vore nämligen avsevärt mycket större än de inkomst-

prövade förmåner, som kunde påräknas från folkpensioneringen. Däremot

vore avdragsreglerna av betydelse för åldringarnas möjligheter att taga

deltids- och tillfälliga arbeten, och ur, denna synpunkt utgjorde den angivna

avdragsfria inkomsten en högst avsevärd förbättring vid jämförelse med nu

rådande förhållanden.

Beträffande invalidernas speciella problem anför revisionen.

Uppenbart är att, så länge invaliditeten består, möjligheten att genom

arbete bidraga till försörjningen regelmässigt är ganska ringa. I de flesta

fall måste därför även ur synpunkten att invaliderna skall kunna utnyttja

sin arbetskraft en avdragsfri inkomst av 1 000 resp. 1 500 kronor te sig

såsom tillräcklig. I vissa fall kommer den dock att anses vara låg. Då en

invalids arbetsförmåga börjar öka, kommer vid den nu övervägda avdrags­

fria inkomsten en reduktion av pensionen att sätta in relativt snart. Detta

är dock nödvändigt om pensionen skall kunna i mera avsevärd mån reduce­

ras innan den måste helt indragas på grund av att invaliditet inte längre

kan anses föreligga. Önskvärdheten av en successiv minskning av folkpen­

sionen vid arbetsförmågans återfående talar sålunda närmast för att den

50

Vad angår det andra ledet av avdragsreglerna, nämligen avdragsfal;-

t o r n, uttalar revisionen, att en måttlig avdragsfaktor vore av särskild

betydelse, då det gällde att tillvarataga pensionstagarnas arbetsförmåga.

Om denna utnyttjades på bästa sätt, överstege ju arbetsinkomsten relativt

ofta varje avdragsfri inkomst som kunde övervägas. Icke minst för inva-

lidpensionstagarnas del vore avdragsfaktorn betydelsefull ur nämnda syn­

punkt. Men givet vore att en låg avdragsfaktor även verkade fördelaktigt

för såväl tjänstepensionsfrågan som sparviljan. Å andra sidan funnes om­

ständigheter, som talade för att avdragsfaktorn ej borde fastställas för

lågt, främst det förhållandet att avdragsfaktorn vore det utslagsgivande

momentet i avdragsreglerna i fråga om att reglera den övre inkomstgräns,

som utestängde en pensionstagare från rätt till inkomstprövade förmåner.

Ju högre avdragsfaktorn vore, desto lägre bleve inkomstgränsen.

Vid bedömandet av inkomstgränsens läge måste enligt revisionens me­

ning särskilt beaktas, att inkomstprövade pensionsförmåner ej borde utgå

till befolkningskategorier, som hade sin försörjning vid ålderdom och inva­

liditet tillfredsställande ordnad på annat sätt. Revisionen avsåge därmed

närmast stats- och kommunal tjänstemännen ävensom privatanställda tjän­

stemän med ungefärligen motsvarande pensionsförmåner. Ur nämnda syn­

punkt ville det synas som om inkomstgränserna icke borde ligga ovanför

5 000-kronorsnivån. Helt strikt torde dock en sådan gränsdragning ej be­

höva följas, eftersom de inkomstprövade förmånerna i närheten av inkomst­

gränsen bleve ganska små och därför i regel icke söktes.

Vidare borde märkas, att avdragsfaktorn spelade stor roll i de fall, då

vederbörande hade hela det avdragsfria beloppet utnyttjat för visst in­

komstslag, exempelvis pension från arbetsgivaren, och därutöver uppbure

annan inkomst, exempelvis av sparkapital eller eget hem. Denna omständig­

het gjorde att området närmast över den avdragsfria inkomsten vore särskilt

känsligt, då det gällde att bestämma avdragsfaktorn. En mild avdragsfak­

tor där vore därför synnerligen önskvärd.

Med utgångspunkt från det anförda diskuterar revisionen möjligheterna

av en enhetlig avdragsfaktor och kommer då fram till att denna ej syntes

kunna sättas lägre än till 50 %, enär man eljest finge mycket höga inkomst­

gränser och därmed även relativt stora kostnader och ökat administrativt

arbete. Även en avdragsfaktor å 50 % vore enligt revisionens mening olämp­

lig, emedan den i de fall, där de inkomstprövade förmånerna vore stora,

gåve väl höga inkomstgränser samtidigt som den verkade hårdare än önsk­

värt i det känsliga inkomstskiktet omedelbart över den avdragsfria inkom­

sten.

Det anförda har föranlett revisionen att pröva olika alternativ med en

avdragsfaktor, som differentieras så att den blir lägst i området närmast

över den avdragsfria inkomsten för att därefter bli högre. Revisionen har

härvid dels övervägt en avdragsfaktor å 35 % intill en årsinkomst av 1 400

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

än revisionen föreslagit sjunker inkomstgränserna med samma belopp som

sänkningen av den avdragsfria inkomsten.

Vad särskilt angår invaliderna måste beaktas att arbetsinkomst som en

invalid förvärvar kan utesluta honom från rätt till invalidpension även om

den avsevärt understiger inkomstgränsen, eftersom invaliditet i princip

inte föreligger, då arbetsförmågan uppgår till mer än y3 av den normala.

Det är sålunda i fråga om invaliderna i regel endast sidoinkomster, exem­

pelvis tjänstepensioner eller förmögenhetsavkastning, som kan leda till att

årsinkomsten ligger i närheten av de högsta inkomstgränserna. Sådana in­

komster förekommer endast mera undantagsvis i fråga om dem, som blivit

invalider i yngre åldrar. De invalider åter som drabbats av invaliditeten

först närmare 67-årsåldern omfattas endast kortare tid av de för invalider

framkomna inkomstgränserna.

Vid övervägande av de olika alternativen har revisionen funnit, att in­

komstgränserna, särskilt i fråga om invalider, låge ganska högt i alla alter­

nativen i de fall, då relativt stora bostadstillägg utgåves, men att alternativet

med en enhetlig avdragsfaktor om 50 % vore särskilt ofördelaktigt ur denna

synpunkt. Vid beaktande av olika synpunkter har revisionen stannat för

alternativet med avdragsfaktörerna 33% och 66% %. Såsom stöd härför

anföres bl. a. följande.

Även i de förhållandevis mycket fåtagliga fall då skattskyldighet för egen

inkomst föreligger kommer den pensionsberättigade vid detta alternativ

att få behålla en del av marginalinkomsten. Inkomstgränserna är betydligt

lägre än vid alternativet med en enhetlig avdragsfaktor om 50 %. Vid detta

liksom vid alla andra alternativ blir givetvis inkomstgränsen i det enskilda

fallet beroende av storleken av det kommunala bostadstillägg, som kan utgå.

Det ömtåliga inkomstskiktet närmast över den avdragsfria inkomsten drab­

bas endast av en relativt mild avdragsfaktor.

I vissa fall, nämligen då reduktion på grund av pensionstagarens egen

inkomst samtidigt skedde i fråga om särskilda barnbidrag, kan enligt

revisionens mening det förordade alternativet föranleda betänkligheter,

enär en sammanlagd avdragsfaktor å (66% -f- 25) 91% % kunde uppkom­

ma. Här föreslår revisionen därför en sänkning av avdragsfaktorn å 66% %

till 50 %, vilket resulterar i en sammanlagd avdragsfaktor å 75 %. Detta

förslag behandlas närmare i avsnittet rörande inkomstprövningen av de

särskilda barnbidragen.

För änkepensionernas del konstaterar revisionen, att inkomstgränserna

bleve ganska låga, beroende på att pensionsbeloppen vore relativt låga. Att

ändra själva grundbeloppet för änkepensionen hade emellertid ej legat inom

revisionens uppdrag, och revisionen framhåller att detta i stället vore en

fråga som borde prövas av änkepensioneringskommittén, som tillkallats för

att göra en allmän översyn av änkornas förmåner. I avvaktan på denna

översyn hade revisionen ej heller velat komplicera avdragssystemet inom

folkpensioneringen med en avdragsfaktor för änkepensionerna, som rörde

sig med andra tal än i fråga om andra folkpensionsförmåner.

54

landen undergår kostnadsfördelningen mellan staten och de enskilda kom­

munerna förändringar på grund av ändringar i skatteunderlag och invånar­

antal samt genom införandet av särskilda bostadstillägg eller ändring av

grunderna för sådana tillägg. Vid förskjutningar i penningvärdet blir uppen­

barligen ändringarna i fråga om skatteunderlaget särskilt stora, dock inte

lika stora i alla kommuner. Den 1 januari 1952 träder den nya kommunin-

delningsreformen i kraft. Samtidigt blir nya bestämmelser om ortsavdragen

tillämpliga för den kommunala beskattningen, vilka bestämmelser verkar

reducerande å antalet skattekronor. Eu blivande omtaxering av den fasta

egendomen verkar säkerligen i motsatt riktning.

Revisionen måste sålunda konstatera att vilka kommunbidragsregler som

än fastställes förskjutningar är oundvikliga i kostnadsfördelningen för

de enskilda kommunernas del. Även i fråga om kostnadsfördelningen i stort

mellan staten och kommunerna är vissa —- sannolikt inte mera betydande —

förskjutningar i ena eller andra riktningen inte osannolika.

Vad nu anförts har föranlett revisionen att grunda sina överväganden i

fråga om kommunbidragen å de senast kända faktiska siffrorna i fråga

om antal skattekronor, invånarantal och folkpensionskostnader, häri in­

räknat kostnaderna för änke- och änklingsbidrag samt särskilda barnbidrag.

Redan de nu angivna utgångspunkterna för revisionens överväganden i

förevarande avseende förhindrar revisionen att föreslå någon indexregle­

ring beträffande kommunbidragen.

Revisionen framhåller i samband härmed, att den under dessa förhål­

landen ej ansett sig böra taga ställning till ett av socialvårdskommittén i

dess betänkande angående socialhjälpslag (SOU 1950:11) framlagt förslag

att göra kommunbidragsprocenten varierande.

Revisionen anför vidare.

De av revisionen föreslagna bostadstilläggen är såsom tidigare fram­

hållits ett mellanting mellan de statliga och de särskilda bostadstilläggen.

De är sålunda till sin utformning delvis reglerade i lag. Redan detta för­

hållande gör det motiverat att staten bidrager till tilläggen. Att så bör ske

i väsentlig mån framgår därav att de kommunala tilläggen helt kommer

att ersätta de statliga bostadstilläggen, som till närmare 60 % bekostas av

staten. Skulle statens kostnadsandel inte utmätas relativt rikligt föreligger

risk att en del kommuner, i vilka nu finnes statliga bostadstillägg, inte

inför kommunala bostadstillägg. Sistnämnda omständighet nödvändiggör

också att statens kostnadsandel blir mera betydande i kommuner med svagt

skatteunderlag.

Om de nu anförda skälen talar för att statens bidrag till de kommunala

bostadstilläggen inte bestämmes för lågt så finns å andra sidan skäl som

talar för att kommunernas andel inte bör bli för liten. Sålunda ersätter

det kommunala bostadstillägget även det särskilda bostadstillägget, som nu

helt bekostas av kommunerna. För en kommun, som har särskilt bostads­

tillägg men inte statligt, medför varje bidrag från statens sida till det

kommunala bostadstillägget en lättnad. Det är också uppenbart att ett högt

statsbidrag kan stimulera kommunerna att besluta mera generösa grunder

för det kommunala bostadstillägget. Även om detta ur synpunkten av folk­

pensioneringens effektivitet kan vara önskvärt måste dock tillses att statens

utgifter inte blir för stora genom kommunala beslut, som inte kan påverkas

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

56

Revisionen har stannat för att kommunbidraget bör beräknas särskilt

för det kommunala bostadstillägget och särskilt för övriga inkomstprövade

förmåner sammanlagt. Det har vid sådant förhållande visat sig lämpligast,

bl. a. med hänsyn till kommunernas möjligheter att bedöma de ekonomiska

verkningarna av sina beslut rörande kommunala bostadstillägg, att nämnda

maximum tillämpas för vardera av de nämnda båda förmånsgrupperna för

sig. Detta kan visserligen i enstaka fall resultera i att kommunbidraget blir

något lägre än eljest, men denna konsekvens är relativt sett utan större

betydelse. Revisionen föreslår sålunda att maximibidraget räknas särskilt

för var och en av de båda förmånsgrupperna.

De kommunala bostadstilläggen är som förut närmare utvecklats i väsent­

liga avseenden beroende å kommunala beslut. Det synes därför naturligt

att kommunerna alltid får bära en inte allt för oväsentlig del av kostnaderna

för dessa tillägg. Detta är så mycket mera motiverat som kommunerna nu

får bekosta de särskilda bostadstilläggen i deras helhet. Revisionen anser det

på grund härav erforderligt att ett visst minimum fastställes för kommun­

bidraget till de kommunala bostadstilläggen. Detta minimum får dock inte

bestämmas så högt att det hindrar införandet av behövliga bostadstillägg

även i kommuner med svagt skatteunderlag. Revisionen har för sin del

funnit ett minimibidrag å 25 % vara lämpligt. Även om kommunbidrags-

frågan löses genom systemet med en enhetlig bidragsfaktor bör minimi-

bidraget endast avse bostadstillägget trots att man härigenom inte helt

uppnår den önskade administrativa förenklingen. Det skulle nämligen inte

vara försvarbart att av ett sådant skäl höja kommunbidragen i de ekono­

miskt svaga kommuner som inte har några bostadstillägg.

Revisionen har vid övervägandet av kommunbidragsfaktorns storlek prö­

vat flera alternativ, varvid huvudalternativen bygga på olika ståndpunkts-

taganden till frågan, om en enhetlig kommunbidragsfaktor bör användas

för alla inkomstprövade folkpensionsförmåner eller om en särskild kom-

munbidragsfaktor bör bestämmas för de kommunala bostadstilläggen och

den nuvarande faktorn (0,15 %) bibehållas för övriga inkomstprövade för­

måner. Rörande fyra sådana alternativ har revisionen gjort beräkningar av

kommunbidragets storlek för 32 kommuner, utvalda med tanke på att olika

kommuntyper, landsdelar och bostadskostnadsgrupper skulle bli represen­

terade, ävensom kommuner med och utan särskilda bostadstillägg.

Vid uppgörandet av dessa alternativ har revisionen utgått från att den

nuvarande kommunbidragsfaktorn å 0,15 % per tiotal skatteören (= 1 % %

per skattekrona) måste höjas, därest man ville bibehålla den nuvarande

kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, även sedan statsbidrag in­

förts till den del av de kommunala bostadstilläggen, som motsvarade de sär­

skilda bostadstilläggen. Därvid har valts en höjning av kommunbidragsfak­

torn dels till 0,167 % (alternativ I) och dels till 0,175 % (alternativ II), allt

per tiotal skatteören (= 1% % resp. 1% % per skattekrona). Vidare har re­

visionen valt två alternativ med en särskild kommunbidragsfaktor för de

kommunala bostadstilläggen, varvid faktorn för övriga folkpensionsförmå­

ner bibehållits vid nuvarande nivå under det att den särskilda faktorn satts

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

57

till 0,19 % i ena fallet (alternativ III) och 0,20 % i det andra (alternativ IV),

allt per tiotal skatteören (= 1,9 % resp. 2 % per skattekrona).

Resultatet av dessa stickprovsberäkningar har redovisats i en i tre ta­

beller gjord sammanställning, vilken torde få såsom bilaga fogas till stats­

rådsprotokollet i detta ärende.

I anslutning till sammanställningen framhåller revisionen, att vid jäm­

förelse mellan nuvarande kommunbidrag samt kommunbidragen enligt de

ifrågavarande fyra alternativen måste beaktas, att de senare bidragen be­

räknats med utgångspunkt från att de inkomstprövade förmånerna komme

att — enligt vad revisionens beräkningar givit vid handen — i samtliga de

undersökta kommunerna stiga med i genomsnitt 8 % på grund av de av re­

visionen förordade ändringarna av avdragsreglerna.

Av sammanställningen framgår att den för hela riket genomsnittliga

kommunbidragsprocenten skulle bli 41,96 % enligt alternativ I, 43,24 % en­

ligt alternativ II, 41,73 % enligt alternativ III och 42,32 % enligt alternativ

IV. Alternativ III överensstämmer närmast med den procentsats, som fram-

räknats beträffande pensionstagarna i januari 1951 med användning av

1950 års skattekrontal, eller 41,65 %.

Med hänsyn till att alternativen III och IV vore fördelaktigare än alter­

nativen I och II för kommunerna i de fall antalet skattekronor vore lågt

och i de fall bostadstillägg saknades eller endast utgjordes av särskilt bo­

stadstillägg, under det att skillnaden mellan de båda grupperna av alterna­

tiv vore relativt obetydlig för övriga kommuner, anser revisionen, att något

av alternativen III och IV borde föredragas. Vid valet mellan dessa konstate­

rar revisionen, att alternativ III, såsom nyss angivits, skulle ge en genom­

snittlig kommunbidragsprocent, som närmast motsvarade den nuvarande

procentsatsen. Emellertid förskötes denna successivt uppåt i den mån kom­

munerna införde eller förbättrade särskilda bostadstillägg. Med hänsyn till

att åt kommunerna överlämnades rätten att bestämma om kommunalt bo­

stadstillägg skulle utgå eller ej, borde kommunernas bidrag ej sättas för

lågt. Revisionen förordar därför alternativ IV.

På grund härav föreslår revisionen, att kommunbidragsbestämmclserna

utformas så, att för tilläggspensioner, hustrutillägg, änkepensioner samt

änke- och änklingsbidrag tillämpas den nuvarande bidragsregeln, dvs. att

bidragsandelen skall utgöra 3/20 (= 0,15) % gånger antalet hela tiotal

skatteören per invånare, dock att maximibidraget sättes till 3/s mot nu

%. För de kommunala bostadstilläggen föreslås kommunbidragsandelen

skola utgöra '/s (= 0,20) % gånger antalet hela tiotal skatteören per invå­

nare, dock högst 3/s och lägst %.

Rörande den återverkan på folkpensionskostnaderna, som kan antagas

bli följden av eu sammanslagning av bostadstilläggen, anför revisionen.

Kostnaderna för det allmänna genom enbart de föreslagna ändringarna av

avdragsreglerna har beräknats till omkring 17 miljoner kronor. De gjorda

58

beräkningarna är, särskilt såvitt de berör de särskilda bostadstilläggen, be­

häftade med en viss osäkerhet, men felmarginalen torde vara relativt obe­

tydlig.

En betydande ovisshet måste däremot känneteckna antagandena rörande

den kostnadsökning, som säkerligen uppkommer genom att kommuner som

nu inte har bostadstillägg av något slag inför kommunala bostadstillägg

och att andra kommuner beslutar sådana grunder för de kommunala bo­

stadstilläggen att dessa tillägg genomsnittligt blir större än de nu utgående

statliga och särskilda bostadstilläggen tillsammantagna. Hur stor denna

kostnadsökning kommer att bli kan endast gissningsvis beräknas. Antar

nian att den skulle uppgå till 5 å 10 miljoner kronor skulle totalkostnaderna

för reformen bli omkring 25 miljoner kronor. Av detta belopp skulle i så fall

omkring 15 miljoner kronor falla på staten och omkring 10 miljoner kronor

på kommunerna.

De nu nämnda beloppen är visserligen betydande i sig själva. Emellertid

är det tydligt att alla verkliga förbättringar av folkpensioneringen drar

stora kostnader på grund av pensioneringens omfattning. Ser man de an­

givna siffrorna ur denna synpunkt kan "konstateras att de utgör blott ca

2,5 % av det allmännas utgifter för folkpensioneringen. Därvid kan erinras

om att en höjning av folkpensionerna med ett indexsteg medför en årlig

kostnadsökning å ca 35 miljoner kronor. Tillika bör påpekas att en bety­

dande del av de kostnader, som uppkommer vid reformen av avdragsregler-

na, direkt föranledes av att det sänkta penningvärdet realiter skärpt av-

dragsreglerna.

Administrationsspörsmål.

Enligt vad revisionen framhåller (sid. 104—106 i betänkandet), kommer

den av revisionen förordade ändringen av avdragsreglerna icke att i någon

högre grad påverka folkpensioneringens administration i stort. Sammanslag­

ningen av bostadstilläggen till ett kommunalt bostadstillägg skulle dock för

pensionsnämnderna i kommuner, som införde kommunalt bostadstillägg,

medföra ett icke obetydligt merarbete, åtminstone om kommunen nu ej hade

infört särskilt bostadstillägg. Pensionsnämnden skulle ju få tillämpa icke

endast de författningsmässiga bestämmelserna om folkpensioneringen utan

även de kommunala grunderna. För åtskilliga pensionsnämnder skulle emel­

lertid en arbetslättnad uppkomma genom bostadstilläggens sammanslag­

ning, nämligen i de kommuner, som nu hade särskilda bostadstillägg med

andra avdrags- och mantalsskrivningsbestämmelser än folkpensionerings­

lagens. Där behövdes nämligen i fortsättningen endast uppgöras en in­

komstberäkning för sökanden i stället för två. För pensionsstyrelsen

torde sammanslagningen av bostadstilläggen ej behöva medföra någon

nämnvärd ändring i arbetsbördans storlek. Arbetsrutinen komme i vissa

avseenden att förenklas genom bostadskostnadsgrupperingens bortfallande

och sammanslagningen av de båda nu förefintliga slagen av bostadstillägg.

Indragningar av kommunala bostadstillägg vid utflyttning ur en kommun

och ansökningar om bostadstillägg i nya kommunen, om denna infört så­

dant tillägg, ävensom användningen av dubbla kommunbidragsfaktorer för

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

60

års vårriksdag kunde fatta beslut i saken och att författningsändring­

arna vore utfärdade i mitten av år 1952, borde kommunerna under hösten

1952 kunna besluta om grunder för bostadstilläggen och de organisa­

toriska spörsmål, som därmed sammanhängde. Sedan beslut härom fat­

tats ■— om möjligt senast i oktober 1952 ■—- kunde arbetet igångsättas i

pensionsnämnderna med prövningen av de olika pensionstagarnas rätt till

inkomstprövade förmåner. Detta arbete torde i regel kunna genomföras

ganska snabbt i mindre kommuner med ett relativt litet antal av reformen

berörda pensionstagare men måste i de större kommunerna och särskilt i

de största städerna bli tidskrävande. Det torde i sådana kommuner vara

lämpligt att pensionsnämnderna successivt överlämnade sitt arbetsresultat

till pensionsstyrelsen. Då styrelsens personella och tekniska resurser vore

begränsade och icke kunde för en kort tid ökas över en viss gräns, vore det

enligt revisionens mening synnerligen önskvärt, att den tid som skulle stå

till styrelsens förfogande för det tekniska förberedelsearbete som nyss be­

rörts ej utmättes för snävt.

I ett avseende bör emellertid enligt revisionens mening reformen kunna

gå i verkställighet redan den 1 juli 1952. Härom anför revisionen.

Revisionen föreslår, att pension på grund av egen eller makes föregående

arbetsanställning inte skall räknas såsom inkomst under tiden 1 juli 1952

—31 december 1953 intill 600 kronor för ogift och 900 kronor för makar till­

sammans. Detta innebär att den av revisionen föreslagna höjningen av den

avdragsfria inkomsten till 1 000 resp. 1 500 kronor i vad angår pensioner

från arbetsgivare kan tillämpas omedelbart efter författningsändringarnas

tillkomst.

Det torde inte bereda alltför stora tekniska svårigheter att såvitt angår

dem, som fått sina pensionsförmåner reducerade på grund av en tjänste­

pension, relativt snabbt höja dessa förmåner även om ansökningsförfa-

rande finnes böra komma till användning i dessa fall. I de fall åter då

arbetsgivarna höjer pensionerna med högst de angivna beloppen behöver

ingen som helst jämkning ske i anledning av höjningen. De principiella

invändningar som kan göras mot att gynna pensionsinkomst före arbets­

inkomst får enligt revisionens mening inte lägga hinder i vägen för att

utan dröjsmål öppna möjlighet att förbättra pensionerna från arbetsgi­

varna, särskilt som fråga är om en relativt kort tid och det inte är uteslutet

att ett ganska betydande antal förutvarande arbetstagare härigenom kan få

sitt ekonomiska läge förbättrat.

Revisionen har observerat att den föreslagna ändringen av avdragsfak-

torn undantagsvis kan medföra att folkpensioner som höjts på grund av den

sålunda föreslagna övergångsbestämmelsen kan behöva sänlias något sedan

reformen i övrigt trätt i kraft. Emellertid torde denna olägenhet närmast

vara teoretisk eftersom den sammanlagda avdragsfaktorn för de statliga

och särskilda bostadstilläggen regelmässigt är högre än enligt förslaget.

Enligt en grov uppskattning skulle den temporära privilegieringen med­

föra en kostnadsökning å i runt tal 3 milj. kronor.

För att förhindra att folkpensionär vid reformens ikraftträdande får sina

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

62

Den avdragsfria inkomsten för barnet är satt till 100 kronor om året,

vilket belopp kan synas lågt och i varje fall bör höjas med hänsyn till pen­

ningvärdets fall sedan 1947, då de nuvarande bidragsbeloppen fastställ­

des. Att den avdragsfria inkomsten då sattes så lågt som 100 kronor berodde

på att avdragsfriheten eljest för familjer med flera barn skulle komma att

avse ganska betydande belopp och medföra risk för att man försökte öka

möjligheterna till barnbidrag genom överförande av inkomst från modern

till barnet. Detta skäl föranleder revisionen att föreslå att beloppet ej höjes

utöver 200 kronor för varje barn. En sådan höjning innebär alt barn med

kapital upp till 6 000 å 7 000 kronor, varå utgår 3 % ränta, får fullt barn­

bidrag.

Revisionen anser sig ej böra föreslå någon ändring i regeln att avdrag

sker med hela den del av barnets inkomst, som överskjuter det avdragsfria

beloppet. I fråga om avdraget på grund av försörj arens inkomst förordar

revisionen en höjning från 2 200 till 3 000 kronor i det fall, då modern är

gift och sammanlever med maken, och från 1 800 till 2 400 kronor i andra

fall. Med denna höjning, som vore högre än vad indexmässigt vore påkallat,

bereddes försörjaren avdragsfrihet ovanför folkpensioneringens avdragsfria

belopp med 1 400 kronor för ogift resp. 1 500 kronor för makar gemensamt,

vilket enligt revisionens mening torde vara tillfyllest.

För försörjarens inkomst gäller nu en avdragsfaktor på 25 % upp till

3 200 kronor för ogift och 4 600 kronor för makar gemensamt. För över­

skjutande del av inkomsten höjes avdragsfaktorn till 75%. Revisionen

erinrar om att gränserna för övergången till det strängare avdraget avvägts

med tanke på att folkpensionsförmånerna då i regel skulle ha bortfallit.

Vidare anför revisionen bl. a.

Eftersom revisionen föreslår att bostadstilläggen skall sammanslås till ett

kommunalt bostadstillägg och dettas storlek skall bestämmas av vederbö­

rande kommun, blir det svårt att angiva någon bestämd inkomstgräns, där

man skulle kunna höja avdragsfaktorn för barnbidragen utan risk för att

avdrag samtidigt sker å folkpension och barnbidrag. Det synes revisionen

därför lämpligast att behålla avdragsfaktorn 25 % även för högre inkomster.

Då barnbidraget högst utgör 250 kronor för varje barn behövs för övrigt

endast 1 000 kronors egen inkomst utöver det avdragsfria beloppet för att

bidraget för ett barn skall helt bortfalla. När det gäller familjer med ett

stort antal barn blir emellertid inkomstgränserna otvivelaktigt mycket höga.

Under förutsättning att barnet inte har egen inkomst kommer rätten till

bidrag enligt 6 § nämligen att bortfalla vid de inkomstbelopp, som framgår

av följande tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Årsinkomst vid vilken rätten till

barnbidrag upphör

1 barn

kronor

2 barn

kronor

3 barn

kronor

4 barn

kronor

5 barn

kronor

För ensamstående................................

För makar sammanlagt ....................

3 400

4 000

4 400

5 000

5 400

6 000

6 400

7 000

7 400

8 000

Vid bedömandet av dessa inkomstgränser bör hänsyn tagas till att familjer

med många barn ofta torde vara i behov av särskilda bidrag för familjens

64

Socialstyrelsen anser i princip, att man — med bortseende från invalid-

pensionerna, som stå i alltför starkt tekniskt samband med invaliditetens

fastställande — bör avskaffa inkomstprövningen inom folkpensioneringen.

När detta kan ske, beror uppenbarligen på de finansiella möjligheterna. Då

det synes ogörligt att inom de närmaste åren nå fram till ett fullständigt

avskaffande av inkomstprövningen, torde den enda framkomliga vägen vara

att successivt uppmjuka avdragsreglerna.

I några remissyttranden intager man en än mera positiv inställning till

inkomstprövningens slopande. Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

hemställer sålunda, att möjligheterna av en slopad inkomstprövning ytter­

ligare övervägas, samt framhåller.

TCO anser för sin del, att revisionens förslag att sammanslå det stat­

liga och det särskilda bostadstillägget till ett enda bostadstillägg i och för

sig är ändamålsenligt, då det otvivelaktigt medför, att den nuvarande in­

komstprövningens negativa verkningar mildras. Organisationen har emeller­

tid inte funnit anledning frångå sin tidigare vid flera tillfällen deklarerade

ståndpunkt, att inkomstprövning i detta sammanhang icke är önskvärd.

TCO finner det dessutom vara skäl erinra om att den i sitt yttrande över pen-

sionsutredningens betänkande med förslag angående allmän pensionsför­

säkring ifrågasatte, om det icke ur vissa synpunkter vore mera rationellt

att i första hand bygga ut den nuvarande folkpensioneringen, exempelvis ge­

nom ett successivt avskaffande av inkomstprövningen för tilläggspensioner­

na. Härigenom skulle realiserandet av ett acceptabelt förslag till allmän

pensionsförsäkring icke behöva uppskjutas.

Rörande de ekonomiska konsekvenserna av en slopad inkomstprövning

anför TCO vidare.

De direkta kostnaderna för en sådan åtgärd bli givetvis relativt betydande.

Särskilt i nuvarande läge kan det också — vilket revisionen framhåller

väcka betänkligheter, att en sådan kostnadsökning i det stora hela inte

kommer de allra lägsta inkomsttagarna till del. TCO anser dock, att de eko­

nomiska konsekvenserna inte böra överdrivas. Betydande belopp komma

nämligen skattevägen — genom såväl direkt som indirekt beskattning

att återgå till det allmänna. En icke oväsentlig administrativ lättnad och

därigenom också kostnadsminskning bör dessutom kunna påräknas. I den

mån inkomstprövningen medför minskade arbetsinsatser och en anpassning

av inkomsterna efter avdragsreglerna, skulle de faktiska kostnaderna för

samhället kunna bli avsevärt mindre, än man vid ett hastigt betraktande av

problemet kanske väntar. Organisationen får därför hemställa, att den

samhällsekonomiska merkostnaden för ett slopande av inkomstprövningen

nu eller i varje fall vid en framtida översyn av bestämmelserna rörande

folkpensioneringen blir föremål för särskild prövning.

Även Svenska personal-pensionskassan, Sveriges kommunalanställdas

pensionskassa, Livförsäkringsanstalten Folket och Kooperationens pensions-

anstalter, vilka avgivit ett gemensamt yttrande, uttala sig för att inkomst­

prövningen slopas. Enligt den mening, som framkommer i detta yttrande,

vore revisionens argumentering mot en sådan åtgärd icke övertygande. Vad

särskilt anginge svårigheterna att tillämpa en medicinsk gradering av in-

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

66

Södermanlands och Västernorrlunds län, Tjänstemännens centralorganisa­

tion, Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska landskommunernas för­

bund, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges folkpensionärers

riksförbund samt 8 kommuner anse, att förslaget ej bör läggas till grund

för lagstiftning och att frågan bör göras till föremål för ytterligare utred­

ning. I andra hithörande yttranden yrkas, att förslaget ändras eller kom­

pletteras, främst såvitt angår bostadstilläggens konstruktion samt finansie­

ringsfrågan.

Bostadstilläggens konstruktion.

Såsom framgår av vad nyss anförts är i remissyttrandena meningarna

delade om lämpligheten av att införa ett kommunalt bostadstillägg i över­

ensstämmelse med vad revisionen föreslagit.

Vad först angår de yttranden, där revisionens förslag i detta hänseende

tillstyrkts eller lämnats utan erinran, anför social­

styrelsen.

Risken för att någon kommun skall underlåta att införa bostadstillägg,

om behov därav föreligger inom dess område, måste bedömas som tämligen

obetydlig, bl. a. av det skälet att kommunen i sådant fall nödgas lämna bi­

drag till pensionärens försörjning genom fattigvården, vilken den i all­

mänhet själv får bekosta helt. Detta skäl kommer sannolikt att äga giltig­

het även sedan fattigvården ersatts med socialhjälp, ehuru det självfallet

förlorar i styrka i proportion till statsbidragsgivningens omfattning för

denna hjälpform.

Däremot kunna möjligen vissa farhågor yppas ifråga om storleken av de

bostadstillägg, som kommunerna vid behov komma att besluta. Tillägget

kan nämligen, i avsaknad av ett allmänt rättesnöre, i vissa fall tänkas bli

så snävt tilltaget, att pensionären beredes endast nödtorftig försörjning. En­

ligt socialstyrelsens uppfattning måste man genom folkpensioneringen före­

bygga, att pensionären vid smärre, tillfälliga variationer i försörjningsbeho­

vet nödgas anlita fattigvården eller socialhjälpen för att utfylla pensions­

beloppet. Det är alltså nödvändigt, att de sammanlagda förmånerna inom

folkpensioneringen medgiva en försörjningsstandard, som ligger klart ovan­

för fattigvårdsnivån. Då ansvaret för att denna minimistandard upprätt-

hålles till stor del kommer att vila på kommunerna på grund av det nya

bostadstillägget, anser styrelsen, att dessa synpunkter måste framhävas

starkt vid reformens genomförande. Det bör vara en angelägen uppgift för

kommunförbunden att verka för att bostadstillägget utformas enligt de där­

vid uppdragna riktlinjerna. Till vägledning för kommunerna och i kontroll­

syfte bör man noggrant följa utvecklingen på detta område genom fortlö­

pande statistik, som belyser förhållandet mellan försörjningsnivåerna för

folkpensionärer och fattigvårdsklientel i varje särskild kommun. Socialsty­

relsen kommer att beakta denna synpunkt vid utformningen av socialsta­

tistiken. Under hänvisning till det anförda tillstyrker styrelsen förslaget i

denna del.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller, att anordningen med ett enda

slag av bostadstillägg vore en avgjord fördel framför nu rådande system. Att

hysa farhågor för att kommuner, där statligt bostadstillägg nu utginge,

Knngl. Maj.ts proposition nr 215.

67

skulle underlåta införa det nya bostadstillägget, syntes vara obefogat. Den

av revisionen föreslagna övergångsbestämmelsen, att de som nu uppbure

statligt bostadstillägg ej skulle få sänkta förmåner, borgade även härför.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar, att med de föreslagna finansierings-

bestämmelserna risk ej syntes föreligga för att kommunerna vare sig skulle

visa oberättigad sparsamhet eller alltför stor generositet vid utgivandet av

bostadstilläggen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner förslaget välbetänkt och tillägger.

Då rätten att besluta såväl om sådant tillägg skall utgå som om grun­

derna för detsamma helt överlåtits åt kommunerna, kan man visserligen

befara att tilläggen få en högst skiljaktig utformning, en omständighet som

kan synas mindre lämplig för en social förmån av denna art. Tidigare er­

farenheter från detta och andra områden ge dock oförtydbart vid handen

att de kommunala myndigheterna så starkt känna sitt ansvar, att några

sociala olägenheter icke torde följa av denna fria prövningsrätt. Länssty­

relsen delar således revisionens uppfattning att i folkpensionslagen ej böra

införas andra normerande bestämmelser om de kommunala bostadstilläggen

än de som i övrigt gälla för beräkning av årsinkomst, avdragsregler och

fordringar å mantalsskrivning m. m.

Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar, att en anordning med statliga

bostadstillägg, till vilka kommunerna lämnade bidrag, visserligen kunde sy­

nas lämpligare, emedan man då saknade anledning befara, att mindre bär­

kraftiga kommuner underläte att införa bostadstillägg. Då emellertid ett

kommunalt inflytande på förmånens avvägning syntes vara i sakligt hän­

seende starkt påkallat, och föreskrifterna i förslaget erhållit eu tillfreds­

ställande utformning, i det att erforderligt utrymme lämnats för den kom­

munala bestämmanderätten, samtidigt som genom lagfästandet av vissa

grundregler skapats en fast ram för bidragen, funne länsstyrelsen sig ej

böra avstyrka revisionens förslag.

Svenska socialvårdsförbundet hälsar med tillfredsställelse det förtroende

till kommunerna, som förslaget enligt dess mening faktiskt innebure, och

tillägger.

Under senare år bar man för att nå enhetlighet i utformning av social-

vårdsverksamhet, till vilken staten bidragit, i allmänhet bestämt, att etl

centralt ämbetsverk skall utfärda mer eller mindre detaljerade råd och an­

visningar, som i praktiken regelbundet ha fått bindande karaktär. För so-

cialvårdsförbundet är det givetvis tillfredsställande, när man här föreslår

att förtroendefullt lämna åt kommunernas egna förbund att genom råd och

upplysningar till sina medlemmar söka uppnå den önskvärda enhetligheten

i utformningen. Det är ett naturligt uttryck för eu strävan att hävda den

kommunala självbestämmanderätten.

Vad härefter angår de kritiska yttrandena, så äro de erinringar som

riktats mot revisionens förslag i denna del av olika slag. Bland dem,

som framkommit med principiella invändningar, märkes

pensionsstyrelsens majoritet (4 ledamöter), som erinrar om att man vid

den senaste reformen av folkpensioneringen ville undvika en individuell

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

68

beliovsprövning av förmånerna och därför, i den mån dessa ej gjor­

des obligatoriska, begränsade sig till en i lagen reglerad inkomstpröv­

ning. På grund bärav hade de inkomstprövade generella pensionsför­

månerna icke ansetts kunna göras tillräckligt stora för att täcka behovet

för pensionärer med särskilt höga bostads- eller andra levnadskostnader.

Därför hade öppnats möjlighet för kommunerna att i form av särskilda

bostadstillägg föra in under folkpensioneringen en väsentlig del av de

behovsprövade understödsformer, som folkpensionärerna eljest skulle varit

hänvisade till. Dessa särskilda bostadstillägg förutsattes skola utgå efter

en begränsad individuell behovsprövning av ett slag, som ej vidlådde folk­

pensioneringen i övrigt, nämligen prövning med hänsyn till den enskilde

pensionärens kostnad för bostad och bränsle. Med nuvarande ordning upp-

bure av ca 260 000 folkpensionärer med allmänt bostadstillägg endast nå­

got mer än 63 000 även särskilt bostadstillägg. Av sistnämnda antal kunde

blott omkring 52 000 beräknas vara underkastade den särskilda prövning,

som följde av att rätten till tillägget gjorts beroende av vederbörandes bo­

stads- och bränslekostnader, medan över 200 000 pensionärer med allmänt

bostadstillägg icke vore underkastade sådan prövning. Eftersom revisionen

förutsatt, att de kommunala bostadstilläggen skulle anknytas till nämnda

kostnader i det enskilda fallet samt att kommunalt bostadstillägg skulle

införas i samtliga kommuner tillhörande bostadskostnadsgrupperna II—V,

innebure förslaget i praktiken, att i princip minst 200 000 folkpensionärer

underkastades utvidgad uppgiftsskyldighet vid ansökningstillfällen och änd­

rade förhållanden samt en mera ingående och mera skälighetsbetonad pröv­

ning av i första hand pensionsnämnderna. De av revisionen lämnade upp­

gifterna rörande de kommunala grunderna för särskilda bostadstillägg ut­

visade, att tilläggen ofta förenats med långt gående individuell prövning,

exempelvis i frågor rörande bostadens storlek och standard, möjligheterna

till billigare bostad, sammanboendeförhållanden in. in. Att utsträcka denna

tendens till ökad behovsprövning till nya pensionärskategorier ingåve en­

ligt pensionsstyrelsens mening starka betänkligheter, särskilt som de se­

nare decenniernas strävanden inom folkpensioneringen främst gått ut på

att i möjlig mån inskränka behovsprövningen. I varje fall syntes ej skäl

föreligga att utsträcka anpassningen efter behoven i det enskilda fallet

till större del av pensionen än till det extra tillägg, som vore avsett för pen­

sionärer med ett större minimibehov av penningmedel än andra för att

kunna uppehålla en skälig levnadsstandard.

~~ Under erinran att ett genomförande av revisionens förslag medförde bo-

stadskostnadsgrupperingens slopande anför pensionsstyrelsen vidare bl. a.

Anmärkningen att bostadskostnadsgrupperingen i vissa fall medför ojäm­

na resultat kan ej bestridas, då det torde ligga i sakens natur att detta ej kan

undvikas. Att ojämnheter skulle förekomma i större omfattning har dock

knappast påvisats. I varje fall måste ojämnheter av en helt annan storleks­

ordning uppkomma, om man övergår till ett system, som helt bygger på

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Kungl. Maj:Is proposition nr 215.

(J9

kommunala och av sammanhållande direktiv alldeles obundna skälighets-

avgöranden. Man kan nämligen ej komma ifrån att en del kommuner äro

mera och en del mindre generösa i fråga om sådana ändamål som det före­

varande, och att en utjämning i detta avseende näppeligen kan åstadkom­

mas genom statsbidrag.

För övrigt synes kunna ifrågasättas lämpligheten av att — som revisio­

nens förslag innebär — på förhand binda staten vid avsevärda statsbidrags-

utgifter, vilka icke kunna överblickas och som utan garanti mot missbruk

bli beroende av de enskilda kommunernas beslut om kommunala folkpen­

sionstillägg och om dessa tilläggs belopp.

Pensionsstyrelsen uttalar vidare, att de av revisionen åberopade skälen

för att tillfredsställande avdragsregler icke kunde åstadkommas under an­

nan förutsättning än att de allmänna bostadstilläggen avskaffades icke

syntes vara hållbara. Styrelsen fortsätter.

Utan att här kunna närmare gå in på den av revisionen blott antydnings-

vis behandlade frågan om samordning av nuvarande avdragsregler vill

pensionsstyrelsen ifrågasätta, huruvida icke en tillfredsställande lösning av

problemet kunde åstadkommas på ett ganska enkelt sätt med tillämpning av

följande principer. Den avdragsfria inkomsten för de statliga förmånerna

— inberäknat allmänt bostadstillägg — höjes avsevärt mer än vad revisionen

föreslagit, exempelvis till 2 000 kronor om året (här avses för att förenkla

resonemanget endast ensamstående pensionärer). För de särskilda bostads­

tilläggen föreskrives en viss lägsta avdragsfri inkomst av exempelvis den

storlek revisionen föreslagit, 1 000 kronor om året. Inom det inkomstom­

råde som härigenom uppkommer, alltså mellan inkomstgränserna 1 000 och

2 000 kronor, lämnas kommunerna tämligen fria händer att reglera sina

särskilda bostadstillägg, dock att avdragsfaktorn för egen inkomst ej får

överstiga ett visst i lagen angivet procenttal.

På detta sätt kommer — liksom enligt revisionens förslag — folkpen­

sionens maximibelopp alltid att utgå till pensionärer som ej ha högre års­

inkomst än 1 000 kronor. I kommuner som infört särskilt bostadstillägg re­

duceras detta efter en viss skala, i den mån inkomsten överstiger 1 000 kro­

nor eller det högre belopp som kommunen kan ha bestämt. Först när in­

komsten överskrider 2 000 kronor, börja övriga inkomstprövade pensions­

förmåner att reduceras efter i lagen föreskrivna regler. Det särskilda bo­

stadstillägget bör då ha bortfallit, vilket torde framstå som något helt na­

turligt, enär skäl knappast kunna föreligga att till en person med en in­

komst av 2 000 kronor förutom oavkortade statliga pensionsförmåner ut­

giva en särskild, av kommunen bekostad förmån som ersättning för den

merkostnad han har på grund av att han bebor eu särskilt dyr lägenhet.

Skulle i något fall kommunen önska utgiva så högt särskilt bostadstillägg,

att detsamma även med en relativt hög avdragsfaktor icke helt bortredu­

cerats vid en årsinkomst av 2 000 kronor, bör emellertid eu möjlighet läm­

nas öppen för kommunen att låta reduceringen fortsätta något över 2 000-

kronorsgränsen. Såsom villkor härför bör givetvis gälla, att de båda då

jämsides verkande avdragsfaktorerna tillsammans icke överstiga ett visst

i lagen angivet procenttal.

Vidare framhåller pensionsstyrelsen, att den skisserade lösningen ej lorde

bli dyrare för statsverket än revisionens förslag, beroende dels på inkomst­

fördelningen bland folkpensionärer med inkomslprövad pension, dels på

att systemet knappast gjorde statsbidrag till de särskilda bostadstilläggen

behövligt.

Styrelsen förordar en samordning av avdragsreglerna utan rubbning i

princip av det nuvarande systemet med allmänna och särskilda bostads­

tillägg. I samband med övervägandet av detta förslag borde enligt styrelsens

mening företagas en översyn av bostadskostnadsgrupperingen samt av de

båda bostadstilläggens konstruktion, belopp och finansiering. Utgångspunkt

för en sådan översyn borde vara, att folkpensionen, inberäknat det all­

männa men ej det särskilda bostadstillägget, i möjligaste mån skulle utgå

med belopp, som motsvarade vad pensionstagaren oundgängligen behövde

för en skälig försörjning under förutsättning att han bebodde en bostad av

viss bestämd, ej alltför låg standard. Man borde alltså dels så långt som

möjligt tillämpa principen om lika bostadsstandard, dels taga hänsyn jäm­

väl till andra levnadskostnader för pensionärerna än kostnaden för bostad

och bränsle.

Det må i detta sammanhang anmärkas, att eu minoritet inom pensions-

stgrelsen (generaldirektören och 2 ledamöter) anse att en utredning av den

karaktär, som majoriteten i styrelsen åsyftat, innehölle ytterligt omfattan­

de och svårlösta problem och måste bli synnerligen tidsödande. En förbätt­

ring av folkpensionärernas ställning syntes enligt minoritetens mening inom

rimlig tid betydligt lättare kunna vinnas på den väg revisionen anvisat. En

förutsättning härför vore dock, att vissa garantier i form av en statlig

kontroll skapades för att uppenbart otillfredsställande föreskrifter i de kom­

munala grunderna för de nya bostadstilläggen ej bleve bestående.

Försäkringsinspektionen anför.

Den föreslagna lösningen synes ur flera synpunkter enkel och tilltalande,

vartill kommer att som stöd för förslag, som medför ökade uppgifter och

större inflytande för kommunerna, kan åberopas den nya kommunindel­

ningen, som skapat större och mer bärkraftiga enheter och därmed även

förutsättningar för en ökad kompetens hos de kommunala organen. För­

slaget innebär emellertid ett väsentligt avsteg från en av de principer, som

varit grundläggande för den nuvarande folkpensioneringen, nämligen att

staten genom sin lagstiftning i huvudsak skall garantera pensionärernas

rimliga försörjning på de olika orterna. Avsikten med de särskilda bostads­

tilläggen var att på orter med särskilt höga bostadskostnader komplettera

de statliga, efter vissa mera schematiska regler utgående bostadstilläggen.

Enligt revisionens förslag få de kommunala bostadstilläggen i fortsättningen

icke blott denna kompletterande uppgift utan komma att regelmässigt ut­

göra en del av folkpensionsförmånerna till obemedlade pensionärer inom

alla bostadskostnadsgrupper utom den lägsta.

Inspektionen anser sig bl. a. med hänsyn till vad ovan framhållits icke

kunna taga ställning till frågan om lämpligheten av en så genomgripande

reform som slopandet av de statliga bostadstilläggen utgör och vars aspekter

i olika hänseenden icke närmare belysts av revisionen.

Överståthållarämbetet finner sammanslagningen av bostadstilläggen väc­

ka betänkligheter ur vissa synpunkter samt uttalar.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

bostadstillägg minst skall utgivas till pensionär med inkomst under den av-

dragsfria.

De vanföras riksorganisation förordar fastställda maximi- och minimi­

gränser för bostadstilläggen.

Även Svenska personal-pensionskassan, Sveriges Kommunalanställdas

Pensionskassa, Livförsäkringsanstalten Folket och Kooperationens pensions-

anstalter anse det önskvärt, att de kommunala bostadstilläggens lägsta och

eventuellt även högsta belopp fastställdes i folkpensioneringslagen, samt

anföra härom.

Måhända kan det vara lämpligt att i lagen stadga, att det kommunala

bostadstillägget icke får understiga det statliga — med kommunbidrag ut­

givna —- bostadstillägg som inom kommunen gäller omedelbart före refor­

mens ikraftträdande. Att lagstiftningsvägen fastställa en maximigräns för

det kommunala bostadstillägget är kanske icke erforderligt, om man i lagen

stadgar, att kostnader för bostadstillägg över en viss av bostadskostnads-

gruppen beroende gräns skola bäras helt av respektive kommuner.

En annan metod att normera de kommunala bostadstilläggen är att i

folkpensioneringslagen införa minimi- och maximibelopp, uttryckta i pro­

cent av den allmänna ålderspensionen (inkl. indexförhöjning). Utan att

framställa något egentligt förslag vilja vi åskådliggöra konstruktionen av en

dylik regel genom nedanstående tabell, där de upptagna siffrorna få anses

endast som exempel:

74

Kiingl. Maj.ts proposition nr 215.

Boslails-

kostnads-

grupp

övre och undre grans för kommunalt bostadstillägg

i % av all­

män ålders­

pension

i kronor (pensionspristal 130)

för ogift

för pensionsberättigade

makar

5

50—100

650—1 300

1 040—2 080

1

40— 80

520—1 040

832—1 664

3

30— 60

390— 780

624—1 248

2

20— 40

260— 520

416— 832

1

0— 30

0— 390

0— 624

Kommunerna skulle inom dessa gränser fastställa bostadstillägg med visst

belopp för ogifta folkpensionärer och visst belopp för pensionsberättigade

makar. Oavsett efter vilka principer beloppen beräknas bör i lagen utsägas,

att de skola vara lika för alla medborgare inom kommunen och reduceras

efter enhetliga regler med hänsyn till inkomsten.

Vidare förorda dessa försäkringsanstalter, att varje beslut om införande

av kommunalt bostadstillägg eller ändring i förut fattat beslut därom skall

underställas och godkännas av statlig myndighet, lämpligen pensionsstyrel-

sen.

Nämnas må ytterligare i detta sammanhang att länsstyrelsen i Blekinge

län och TCO helt allmänt uttala, att en förutsättning för genomförandet

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

av revisionens förslag vore, att säkerhet vunnes att kommunerna införde

bostadstillägg av minst samma storlek som nu eller åtminstone av samma

storlek som de statliga bostadstilläggen.

Frågan om index reglering av kommunala bostadstillägg har be­

rörts i det yttrande, som avgivits av stadsfullmäktige i Stockholm. I detta

yttrande — utarbetat av borgarrådsberedningen i staden — understrykes

angelägenheten av att sådan reglering sker eller att garantier på annat

sätt skapas för att tilläggens realvärde bibehålies. Vidare anföres.

För närvarande ligga de förmåner en folkpensionär med samtliga tillägg

erhåller i Stockholm något under vad som utgår till socialvårdsklientelet.

Detta sammanhänger främst med att endast ålderspensionsdelen av folk­

pensionen är indexreglerad. Om icke grundbeloppen höjas eller indexreg­

lering genomföres beträffande bostadstilläggen, som ju delvis avse att täcka

även andra levnadskostnader än bostadskostnaden, kommer vid stigande

index klyftan att vidgas mellan folkpensionärerna och socialvårdsklientelet.

Mot en indexreglering ha de sakkunniga åberopat administrativa svåiig-

heter, men enligt beredningens mening måste man här finna en lösning,

som garanterar folkpensionärerna skydd för ökade levnadskostnader. Be­

redningen anser, att denna fråga bör lösas i samband med den föiestående

revisionen av folkpensionslagen. Om så emellertid icke skulle bli fallet, föi-

utsätter beredningen, att problemet blir föremål för särskild uppmäiksam-

het, då stadsfullmäktige framdeles skola fastställa reglerna för de nya

bostadstilläggen.

Fn indexreglering av kommunala bostadstillägg förordas vidare av drätsel­

kammaren i Nacka och stadsfullmäktige i Lidköping.

Beträffande det föreslagna förbudet för kommun att

mantalsskrivnin

utöver

[ ö — fordra viss tids bosättning

inom kommunen såsom villkor för rätt Lill bostads­

tillägg framhåller pensionsstgrelsen, att detta förbud innebure en ladi-

kal brytning med principer, som hittills gällt, både i fråga om allmänna

bostadstillägg och i allmänhet även i fråga om de särskilda bostadstill-

läggen. Enligt 5 § folkpensioneringslagen gällde sålunda, att pensions-

berättigad, som flyttat från kommun i lägre till kommun i högre faostads-

kostnadsgrupp, icke utan påvisande av särskilda skäl kunde beviljas all­

mänt bostadstillägg enligt reglerna för den högre gruppen, förrän han i

fulla tre år varit mantalsskriven i den nya kommunen eller i kommun

tillhörande samma eller högre grupp. Kommunerna hade varit synner­

ligen angelägna att införa liknande och ofta betydligt strängaie bestäm­

melser i fråga om särskilt bostadstillägg i sylte alt begränsa rätten till

denna förmån till personer, som hade nära samhörighet med kommunen.

Vidare gåve nuvarande 5 § folkpensioneringslagen möjlighet all nedsatta

allmänt bostadstillägg för pensionär, som stadigvarande vistades i annan

ionnnun iin den där han vore mantalsskriven, ett stadgande som ofta

aiotsvarades av liknande föreskrifter i de kommunala grunderna för sär­

skilt bostadstillägg. Enligt revisionens förslag skulle däremot, även sedan

7(5

folkpensionär flyttat till exempelvis en ort där sådant tillägg icke före-

komme, avflyttningsortens regler för kommunalt tillägg tillämpas så länge

pensionstagaren formellt vore mantalsskriven där, och detta även om den

pensionsberättigade med vetskap om denna bestämmelse genom under­

låten anmälan eller på annat obehörigt sätt åstadkomme, att han bleve

kvarskriven i den kommun varifrån han flyttat. — Den av revisionen

föreslagna regeln innebure visserligen en förbättring för vissa kategorier

pensionärer, i synnerhet för dem som från landsbygden flyttade in i större

städer, men åsidosatte helt den vid hittillsvarande dyrortsgraderingar alltid

såsom viktig ansedda principen att personer, som i sin krafts dagar

uppehållit sig på billigare orter, icke borde direkt uppmuntras att vid av­

tagande arbetsförmåga söka sig in till dyrorterna. Revisionen ansåge det

uppenbarligen helt naturligt, att en pensionär, som flyttade från en kom­

mun med låga levnadskostnader till en kommun med hög hyresnivå, kunde

påräkna att omedelbart få den högre hyran ersatt i form av ökad folk­

pension på den nya bostadsorten. Denna uppfattning torde knappast delas

av dyrorter i allmänhet och i varje fall ej av storstäderna.

Liknande synpunkter i fråga om risken för obehörig inflyttning till orter

med högre bostadstillägg ha framförts av länsstyrelsen i Jönköpings län,

som förordar viss tids mantalsskrivning, av drätselkammaren i Malmö, som

iöicslår viss tids bosättning, och av drätselkammaren i Nacka, som anser

all den nuvarande regeln om tre års mantalsskrivning bör bibehållas.

Drätselkammaren i Göteborg anser det fortfarande böra få ankomma på

den lokala pensionsmyndigheten att avgöra, huruvida eu till kommunen

nyinflyttad skall vara berättigad till kommunalt bostadstillägg i inflytt-

ningskommunen eller ej, även om mantalsskrivning skett. Ävenså erford­

rades en bestämmelse om rätt för kommun att bevilja lägre bostadstillägg

om vederbörande bosatte sig stadigvarande å ort med lägre bostadskost­

nader.

Ln inflyttningsspärr förordas även av drätselkammaren i Karlstad, stads­

fullmäktige i Tranås och pensionsnämnden i Söderhamn.

Riksförbundet landsbygdens folk anför.

Alla torde vara medvetna om det önskvärda i att den relativt improduktiva

del av befolkningen det här gäller, icke ökar befolkningsträngseln i den

mera markerade delen av tätbebyggelsen. Detta har redan beaktats inom

de grupper, där pensionen är ordnad på ett högre plan än det nu allmänt

gällande och där pensionens storlek icke är beroende av bostadsorten. Så

har i stor utsträckning varit förhållandet, då pensionerade tjänstemän an­

sett det ekonomiskt fördelaktigt att flytta till småstäder eller till landsbyg­

den. Detta syfte befrämjas av förslaget om att »kommunalt bostadstillägg»

försvinner som en följd av bostadskostnadsgrupperingen. Om detta skall

kunna realiseras utan svårigheter, måste emellertid grunderna för bostads­

tilläggens finansiering så förändras, att denna utflyttning icke innebär

en extra belastning för de kommuner, dit de pensionerade flytta. Detta kan

avhjälpas, antingen genom att staten helt övertager även den del av kost­

Kunyl. Maj.ts proposition nr 215.

77

naderna, 10 milj. kr., som av revisionen nu beräknats åvila kommunerna,

eller också genom att man ordnar en clearing kommunerna emellan.

Utom det anförda samt en klar deklaration från statens sida om önsk­

värdheten av en sådan utflyttning, är det sannolikt, att även andra åtgärder

kunna vidtagas, som befrämja intresset för en sådan. För undvikande av

varje missförstånd anser sig förbundet böra påpeka, att tvångsdirigering i

någon form icke bör förekomma, utan skall allt vara beroende av att indi­

viden själv finner det fördelaktigt med ett sådant byte av vistelseort.

Den av revisionen föreslagna beteckningen kommunalt bo­

stadstillägg å det sammanslagna tillägget har föranlett erinringar i

några remissyttranden. Drätselkammaren i Karlstad och kommunalnämn­

den i Åtvidaberg föreslå enbart benämningen »bostadstillägg», enär tillägget

även vore statligt, och stadsfullmäktige i Skövde, Falkenberg och Östersund

finna beteckningen »kommunalt pensionstillägg» mera adekvat, enär till­

lägget avsåges skola täcka ej enbart bostadskostnader. Fullmäktige i sist­

nämnda stad ifrågasätta även benämningen »kommunal folkpension».

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Inkomstprövningen.

I flertalet remissyttranden tillstyrkes revisionens förslag om höjning av

den avdragsfria inkomsten från 400 till 1 000 kronor om året för ogift och

från 600 till 1 500 kronor om året för äkta makar. Yrkanden om ändringar

i olika avseenden framkomma dock i vissa yttranden.

Fn mera begränsad höjning av den avdragsfria i n-

inkomsten föreslås av statskontoret, som anför.

Det vill förefalla statskontoret, som om den föreslagna höjningen av den

avdragsfria inkomsten borde kunna begränsas till de alternativt diskuterade

beloppen, 800 kronor för ogift och 1 200 kronor för makar. Med hänsyn till

den ytterligare modifiering av avdragsreglerna, som skulle följa av för­

slaget om sänkt avdragsfaktor för inkomstskiktet närmast över den avdrags­

fria inkomsten, torde de av ämbetsverket förordade inkomstgränserna vara

tillfyllest för att stimulera till sådan utveckling av arbetarpensioneringen,

varmed de sakkunniga räknat. Inom dessa gränser rymmes också den upp­

räkning av den avdragsfria inkomsten, som kan vara motiverad på grund av

ändrat penningvärde.

Länsstyrelsen i Gotlands län och pensionsnämnden i Östersund ifrågasätta

en liknande begränsning av höjningen. Härvid åberopar länsstyrelsen att en

viss försiktighet vid bestämmandet av den avdragsfria inkomsten måste

iakttagas med hänsyn till dels det statsfinansiella läget, dels ock den nuva­

rande starka stegringen av de äldre, improduktiva åldersgrupperna med

därav följande ökad försörjningsbörda för de arbetande.

Å andra sidan förordas en ytterligare höjning av den a v-

dragsfria inkomsten utöver vad revisionen föreslagit av länssty­

relsen i Uppsala län, Landsorganisationen, Sveriges Folkpensionärers riks­

förbund, De vanföras riksorganisation, stadsfullmäktige i Lidköping, kom-

78

inunalnämnderna i Alvesta och Timra köpingar samt kommunalfullmäktige

i Hammars och Löftadalens kommuner.

Länsstyrelsen i Uppsala län och Landsorganisationen föreslå en höjning

till 1 200 resp. 1 800 kronor. Denna höjning syntes Landsorganisationen

skälig med hänsyn till att revisionen avvisat tanken på en indexreglering

av den avdragsfria inkomsten. Vid reformens ikraftträdande torde förhöj­

ningen eljest stanna vid 70 %, alltså ej den av revisionen eftersträvade för­

dubblingen av beloppens realvärde.

De vanföras riksorganisation förordar en höjning till 1 500 kronor även

för ogifta pensionärer.

En indexreglering av den avdragsfria inkomsten

påyrkas av stadsfullmäktige i Stockholm, drätselkammaren i Nacka och

kommunalfullmäktige i Älvdalens kommun.

I fråga om gränsen för för mögen hetsskärp ningen anför

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Ehuru revisionens ståndpunkt på denna punkt förefaller otadlig, vill

länsstyrelsen ifrågasätta, om icke en höjning av dessa förmögenhetsgränser

borde ske med belopp, som täcka penningvärdets fall under den tid, som

förflutit sedan de nu gällande gränserna tillkommo. En dylik höjning skulle

på ett rättmätigt sätt skydda ägarna av mindre bostadsfastigheter och be­

främja sparviljan. Ändringen skulle också innebära allenast ett återställande

av folkpensionsförmånernas realvärde på denna punkt. Emellertid ha kom­

munerna vid fastställandet av grunder för utgivandet av särskilda bostads­

tillägg i åtskilliga fall fastställt betydligt lägre gränser för skärpning av

förmögenhetsinnehav än folkpensioneringslagen innehåller. Om nu de sär­

skilda bostadstilläggen sammanslås med de allmänna, blir följden, att folk­

pensioneringslagens förmögenhetsgränser bli gällande för de nya kommu­

nala bostadstilläggen. Enär detta i många fall sålunda innebär förbättrade

folkpensionsförmåner även för pensionstagare med mindre förmögenhet,

må revisionens ståndpunkt i denna del måhända kunna godtagas. Länssty­

relsen anser dock önskvärt, att denna fråga särskilt uppmärksammas vid

lagförslagets fortsalta behandling.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län förklarar, att den icke kan dela revi­

sionens uppfattning att ökningen av det kapital, vars avkastning rymdes

inom den höjda avdragsfria inkomsten, mer än väl motsvarade penning­

värdesförsämringen, sedan folkpensioneringslagen antogs 1946. Talet för

levnadskostnaderna enligt 1914 års indexserie utgjorde i juli månad 1946

143 och i oktober månad 1951 209, vilket motsvarade en stegring av index

med 46 %. Därjämte måste hänsyn tagas till den höjning av fastighetsvärde­

na, som bleve följden av den nu pågående allmänna fastighetstaxeringen,

vilken i genomsnitt torde komma att icke oväsentligt överstiga de 42 å 43 %,

vartill revisionens förslag ledde. Detta kunde leda till att pensionärer, som

innehade egna hem, uteslutande av taxeringsvärdenas höjning kunde få vid­

kännas avdrag å de inkomstprövade pensionsförmånerna utan att i realiteten

ha kommit i något bättre ekonomiskt läge än tidigare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

79

Eu höjning av gränsen för förmögenhetsskärpningcn förordas även av

stadsfullmäktige i Falun, pensionsnämnden i Falkenberg och kommunal­

fullmäktige i Själevads kommun.

Fattigvårdsnämnden jämte vissa andra sociala myndigheter i Stockholm

ha anfört.

Den föreslagna reformen innebär för Stockholms vidkommande bland

annat även, att de nuvarande starkt restriktiva reglerna för reducering av

kommunalt bostadstillägg vid kapitalinnehav bli helt annorlunda. Ett bank­

kapital på 4 400 kronor utestänger nu en ensamstående pensionstagare från

kommunalt bostadstillägg vid en nettohyra av 800 kronor per år.^ Enligt

de nya avdragsreglerna skulle förekomsten av ett bankkapital på cirka

15 400 kronor icke medföra någon som helst reducering av det kommunala

bostadstillägget. För makar med en beräknad nettohvra av 1 200 kronor

utgöra dessa belopp 6 200 respektive 23 100 kronor.

Å andra sidan innebära de föreslagna avdragsreglerna, att vid kapitalinne­

hav förmögenhetsgränsen, som utesluter från inkomstprövade förmåner,

höjes väsentligt. Nyssnämnda förmögenhetsgräns, som i Stockholm för när­

varande utgör för invalidpensionär, ogift 38 400, gift 56 500, ålderspensionär

ogift 20 800, makar 29 600, höjes sålunda till respektive 45 100, 67 000, 31 900

och 46 800.

En ensamstående ålderspensionär skulle sålunda utöver ålderspensionen

vid en förmögenhet på t. ex. 30 000 kronor bli berättigad till kommunalt

bostadstillägg" med 147 kronor per år. Kommunens andel till detta belopp

skall efter de föreslagna statsbidragsreglerna utgå med 60 % av 147 eller

cirka 88 kronor.

Även om sparvilja skall stimuleras genom mildare avdragsregler, före­

faller det dock icke nödvändigt, att bostadstillägg eller andra inkomstprövade

folkpensionsförmåner skola kunna utgå vid så höga förmögenhetsbelopp

som de ovan nämnda.

Skäl synes därför föreligga att något skärpa avdragsreglerna vid förmö­

genheter över viss gräns. Detta skulle möjligen även kunna åstadkommas

genom att de nuvarande bestämmelserna ändrades i fråga om den s. k.

skärpningen. Vid uppskattning av inkomst av kapital skall enligt nuvarande

bestämmelser räknas 2,5 % ränta å hela kapitalet, vartill kommer s. k.

skärpning med ytterligare It) % på det belopp, som överstiger för ensam­

stående 10 000 kronor och för makar 15 000 kronor. Om skärpningsprocen-

ten vid kapital överstigande visst belopp sattes högre, skulle härigenom den

uppskattade inkomsten bli större och vid lägre kapital än de förut angivna

utestänga från rätten till inkomstprövade förmåner.

överståthållarämbetet anför i anslutning härtill.

Även om enligt överståthållarämbetets mening de angivna förmögenhets-

gränserna i och för sig med hänsyn till penningvärdesförsämringen äro

försvarbara vill överståthållarämbetet dock instämma i vad stadens myn­

digheter anfört. Om man beaktar, att inkomstprövade pensionsförmåner

till en pensionär med kapital reellt sett i allmänhet komma de blivande

arvingarna tillgodo genom att kapitalet tack vare pensionsförmånerna ej

behövt lagas i anspråk, synes det knappast rimligt att använda skattemedel

härför så pass högt upp på förmögenhetsskalan som i de anförda exemplen.

Kanyl. Maj.ts proposition nr 215.

80

Man frågar sig i detta sammanhang om ej tillvaratagandet av pensionärernas

sparvilja sker till för högt pris.

Även beträffande avdragsfaktorn har i några remissyttranden

framförts erinringar mot revisionens förslag.

Landsorganisationen uttalar, att den höga avdragsfaktorn å 6G % %, som

revisionen föreslagit för inkomster över 1 400 kronor för ogift och 2 100 kro­

nor för makar, drabbade för hårt och kunde bli av avgörande betydelse för

arbetsinsatsens storlek. Landsorganisationen ansåge sig ej kunna föreslå

något annat alternativ utan begränsade sig till ett allmänt påpekande om

önskvärdheten av att revisionens målsättning att underlätta åldringarnas

arbetsinsatser i ännu högre grad tillgodosåges än genom förslaget.

En enhetlig avdragsfaktor å 50 % förordas av länsstyrelserna i Blekinge

och Kopparbergs län.

Svenska personal-pensionskassan, Sveriges kommunalanställdas pensions­

kassa, Livförsäkringsanstalten Folket och Kooperationens pensionsanstalter

hemställa i första hand om en enhetlig avdragsfaktor å 25 eller 33 % %,

i andra hand om bibehållande av den nuvarande avdragsfaktorn å 50 %.

Nämnda försäkringsanstalter anföra därvid bl. a.

Eftersom folkpensionsavdrag, som variera med inkomsterna, uppenbar­

ligen verka på samma sätt som de vanliga inkomstskatterna, ligger det nära

till hands att för olika inkomstlägen undersöka den sammanlagda verkan

av folkpensionsavdrag och inkomstskatt, dvs. det totala marginalavdraget.

Med utgångspunkt från nu gällande beskattningsregler och en kommunal­

skatt av It kronor per skattekrona finner man då, att i de inkomstlägen,

där avdragsfaktorn vid folkpensioneringen är 66 % %, marginalavdraget

normalt blir så högt som 74 å 75 %. Detta bör ses mot bakgrunden av att —

vid den nyssnämnda kommunalskattesatsen — den högsta marginalskatt,

som för närvarande förekommer i vårt land och som inträder först när

årsinkomsten överstiger en kvarts miljon kronor, är 73,3 %. Vid dessa be­

räkningar har man bortsett från den skärpning av marginalavdraget, som

kan betingas av förmögenhetsinnehav och som för folkpensionärerna inträ­

der vid en avsevärt mindre förmögenhet än för övriga medborgare.

Härvid hade dock — framhålles det vidare — hänsyn icke tagits till

den ytterligare skärpning av marginalavdraget, som föranleddes av att folk­

pensionärer utan nämnvärda egna inkomster vid beskattningen beviljades

ett extra avdrag med intill 3 000 kronor enligt 50 § 2 mom. fjärde stycket

kommunalskattelagen och som vid stigande egna inkomster successivt indro-

ges. Därigenom kunde marginalavdraget komma att uppgå till 84 % i vissa

inkomstlägen. Detta föranledde för övrigt, att icke blott avdragsfaktorn i

folkpensioneringslagen borde mildras, utan även att kommunalskattelagens

nämnda stadgande borde överses och eventuellt upphävas.

Försäkringsanstalterna tillägga, att den föreslagna anordningen med två

avdragsfaktorer försvårade det praktiska handhavandet av inkomstpröv­

ningen, varför denna anordning ej borde övervägas. För den synpunkten

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

81

talade även atl de inkomstbälten, där den lägre faktorn föreslagits gälla,

ju vore mycket smala.

Beskattningens inverkan framhålles även av Svenska försäkringsbolags

riksförbund, som förordar sänkning av avdragsfaktorn å 66 % % till 50 %

eller, om detta av statsfinansiella skäl ej läte sig göra, bibehållande av den

nuvarande enhetliga faktorn å 50 %.

En enhetlig avdragsfaktor å högst 33 % % förordas av TCO och De van­

föras riksorganisation. Olika förslag om delad avdragsfaktor lämnas av

socialstyrelsen (25—50 %), kommunalfullmäktige i Olof ströms köping (33%

—50 %), pensionsnämnden i Stora Malms kommun (30—50 %), pensions-

nämnden i Östersund (35 — 70 %) samt av länsstyrelsen i Malmöhus län

och kommunalfullmäktige i Tvings kommun (25—50—70 %). Härvid före­

slås i allmänhet samma inkomstintervall som revisionen räknat med.

För yttrandena i vad de beröra den föreslagna sänkningen av avdragsfak­

torn i de inkomstlägen, där även särskilt barnbidrag reduceras, redogöres

närmare i det följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Finansieringsfrågan.

Den av revisionen föreslagna lösningen av frågan om finansieringen av de

inkomstprövade folkpensionsförmånerna har — om bortses från de i ärendet

hörda kommunerna — tillstyrkts eller lämnats utan erinran i omkring

hälften av de avgivna yttrandena. Till denna grupp höra yttrandena från

bl. a. socialstyrelsen, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Kristianstads,

Örebro, Gävleborgs och Kopparbergs län samt Svenska socialvårdsförbundet.

Av de hörda kommunerna har ett hundratal ej haft något att erinra mot

de föreslagna finansieringsbestämmelserna, därav ungefär en fjärdedel

städer.

I vissa av de kritiskt inställda yttrandena göres gällande, att de föreslagna

kommunbidragsreglerna ej skapade tillräcklig garanti för att kommunerna

införde erforderliga kommunala bostadstillägg. Yttranden i denna riktning

ha avgivits av bl. a. länsstyrelserna i Blekinge samt Göteborgs och Bohus län.

Sistnämnda länsstyrelse anför.

Logiskt sett kunde man ha valt utvägen, att inarbeta det kommunala

tillägget i det statliga. Skillnaden i förhållande till revisionens förslag skulle

då i första hand bliva den, att i lagstiftningsväg och icke genom kommunala

beslut skulle avgöras, när det sammanslagna tillägget skulle utgå, så som

för närvarande sker beträffande det statliga bostadstillägget, men i andra

hand väl också ett annat betraktelsesätt i frågan om fördelningen av kost­

naderna mellan staten och kommunerna. Om nämligen kommunerna icke

tillerkännas bestämmanderätt i den viktigaste frågan — om tillägg skola

utgå eller icke — måste kravet på deltagande i kostnaderna bli mindre.

Emellertid bör beaktas, att även om man väljer den av revisionen före­

slagna lösningen, så är en så fullständig anslutning från kommunernas

sida som möjligt önskvärd ur pensionstagarnas synpunkt. Man eftersträvar

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1052. 1 sand. Nr 215.

82

alltså i verkligheten samma resultat som om bestämmandet, när de sam­

manslagna tilläggen skola utgå, skedde lagstiftningsvägen. Under sådana

förhållanden kan man icke utan vidare förutsätta, att en för kommunerna

rättvisande kostnadsfördelning ernås genom revisionens förslag härutinnan.

Länsstyrelsen anser önskvärt, att denna fråga göres till föremål för ytter­

ligare ingående överväganden.

Farhågor för alltför stor generositet från vissa kommuners sida vid bo­

stadstilläggens avvägning ha uttalats i andra yttranden. Länsstyrelsen i Ös­

tergötlands län uttalar, att det kanhända ej stått klart för revisionen, i

vilken omfattning förslaget kunde medföra ökade utgifter för staten. Läns­

styrelsen i Västerbottens län ifrågasätter, om icke kommunens andel borde

ökas i den mån bostadstillägget sattes högre än t. ex. det nu gällande all­

männa bostadstillägget. TCO föreslår, att kostnader för bostadstillägg över

en viss gräns — måhända beroende av bostadskostnaderna på orten —

skola bäras helt av respektive kommun.

I flera yttranden framhålles, att den föreslagna kostnadsfördelningen ej

vore riktigt avvägd, enär kommunen belastades i alltför hög grad. Dessa

yttranden ha i flertalet fall avgivits av städer.

Stadsfullmäktige i Stockholm finna förslaget för stadens vidkommande

helt oantagligt. Enligt förslaget skulle de av de ändrade avdragsreglerna för­

anledda ökade kostnaderna, sammanlagt ungefär 3 milj. kronor, praktiskt

taget helt falla på staden. Statens andel i kostnadsökningen skulle utgöra

endast 4 %, medan staden skulle få bära icke mindre än 96 %. Mot bak­

grunden av att folkpensioneringen obestridligen måste anses vara en statlig

uppgift yrkade staden, att de ökade kostnaderna för reformens genom­

förande helt skulle bäras av staten.

Överståthållarämbetet anför.

Ämbetet förenar sig med revisionen i den av revisionen angivna utgångs­

punkten att den nuvarande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun

i stort sett bör bibehållas oförändrad. Med denna utgångspunkt framstår

dock den för Stockholms del framräknade fördelningen mellan staden och

staten av kostnadsökningen i anledning av revisionens förslag som svår­

förenlig. Den tyder i stället på att kommunen skulle få bära praktiskt taget

hela bördan av reformen. Detta är ej någon rimlig konsekvens av en reform,

som är betingad av förhållanden, för vilka i varje fall Stockholms stad icke

kan åläggas något ansvar. Med hänsyn till den förut angivna utgångspunkten

blir dock utrymmet för ändringsförslag tämligen begränsat, i det att ämbetet

anser sig i nuvarande läge icke kunna rikta erinran mot annat än de sär­

regler som revisionen föreslagit för de kommunala bostadstilläggen.

Härutinnan föreslår ämbetet en enhetlig kommunbidragsfaktor å 0,15 %

gånger antalet tiotal skatteören per invånare. Denna bidragsprocent, som

redan nu gällde för statliga inkomstprövade förmåner, kunde nämligen

ej anses vara så låg att den måste skärpas i fråga om de kommunala

bostadstilläggen med hänsyn till att dessa utginge efter grunder, över

vilka staten i huvudsak ej hade något inflytande. Vidare kunde överståt-

Kungl. Maj:is proposition nr 215.

83

hållarämbetet ej inse nödvändigheten av en minsta bidragsprocent, som ju

innebure eu extra merbelastning för de svagaste kommunerna.

Drätselkammaren i Göteborg finner förslaget medföra en ej obetydlig

ökning av kommunernas utgifter för folkpensioneringen, vilken ökning

vore särskilt framträdande för de större städernas del. I stället för att

som skett eftersträva ett alternativ, enligt vilket den nuvarande kostnads­

fördelningen mellan stat och kommun i stort skulle bibehållas, borde revi­

sionen ha dragit konsekvenserna av sitt förbättringsförslag och föreslagit

ökat statsbidrag eller minskat kommunalt bidrag till folkpensionskostna­

derna. Det vore för övrigt tvivelaktigt, om det vore möjligt att fastställa

enhetliga kommunbidragsbestämmelser för hela landet, så att rättvisa ve-

derfores de största kommunerna, Stockholm och Göteborg.

Drätselkammaren i Malmö gör gällande, att de huvudsakliga kostnaderna

även för bostadstilläggen borde åvila staten, enär folkpensioneringen hu­

vudsakligen vore en statlig angelägenhet och staten tillgodogjorde sig

folkpensionsavgifterna.

Liknande synpunkter framfördes bl. a. av länsstyrelserna i Älvsborgs och

Västernorrlands län, Svenska stadsförbundet samt flera kommuner, där­

ibland städerna Örebro, Linköping, Gävle, Jönköping, Karlskoga, Väners­

borg, Kumla. I några av dessa yttranden framhålles, att i varje fall mer­

kostnaderna för de av revisionen föreslagna reformerna borde helt åvila

statsverket.

Svenska stadsförbundet anför bl. a.

Vad som sedan 1947 förekommit i kostnadsfördelningsfrågan, ger ur

kommunal synpunkt anledning till berättigad kritik. Vid 1947 års riksdag

utgingo statsmakterna från att kommunernas bidrag till de inkomstprövade

folkpensionsförmånerna borde stanna vid 15 procent. Den då antagna lagen

om kommunernas bidrag till folkpensioneringskostnaderna utformades med

tanke härpå. När folkpensioneringslagen 1948 trädde i kraft, visade det

sig emellertid, att kommunerna redan från begynnelsen fingo svara för

en procentuellt sett mer än dubbelt så hög kostnadsandel. Relationerna

mellan stats- och kommunandel ha därefter som följd av införandet av

indextillägg och — till väsentlig del av inflationen beroende — höjningar

av det kommunala skatteunderlaget fortsatt att utveckla sig i för kom­

munerna ogynnsam riktning. Revisionen räknar med att kommunandelen

för närvarande skulle uppgå till nära 36 procent. Till grund för dessa be­

räkningar ligga 1950 års skattekronor och pensionstagarebeståndet i januari

1951. Någon hänsyn till den s. k. engångsinflationen synes ej ha tagits.

Omtaxeringen av den fasta egendomen kommer sannolikt helt att neutra­

lisera den kommunala ortsavdragsreformens verkningar på det kommu­

nala skatteunderlaget. Allt talar därför för att övervältringen av folkpen-

sionskoslnaderna från stat på kommun skall fortsätta i accelererat tempo,

och att kommunerna inom eu snar framtid få svara för en tredubbelt större

andel i kostnaderna än som avsågs vid 1947 års riksdagsbeslut. Intet av de

förslag, som revisionen framlagt i finansieringsfrågan, är ägnat alt hejda

denna utveckling och naturligtvis långt mindre att återställa de ursprung­

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

ligen tänkta relationerna mellan stats- och kommunandel i folkpensione-

ringskostnaden. Ännu en gång vill förbundet understryka det principiellt

oriktiga i att folkpensioneringen till väsentlig del bekostas med medel, som

uttagas genom den proportionella kommunala beskattningen. Helt orim­

ligt ter sig också det aktuella läget i kostnadsfrågan mot bakgrunden av

allt, som under senare år sagts om att folkpensioneringen och vad därmed

hör samman är att betrakta såsom en statlig angelägenhet och att den

kommunala andelen blott vore ett slags pant för en objektiv bedömning

inom pensionsnämnderna av förekommande pensionsärenden.

Av det nu sagda framgår, att förbundet från sina utgångspunkter icke

kan biträda revisionens förslag i finansieringsfrågan, vilka förslag ur nyss

anförda större perspektiv framstå såsom helt godtyckliga. Om man med

revisionen anser sig kunna skjuta det större spörsmålet om en ny kost­

nadsfördelning mellan stat och kommun åt sidan, borde väl ändock rikt­

linjen för revisionens förslag i den nu aktuella kostnadsfördelningen ha

varit, att staten påtoge sig hela kostnaden för de reformer, som ha avseende

på andra inkomstprövade pensionsförmåner än som motsvaras av det

nuvarande särskilda bostadstillägget.

I de remissyttranden, som avgivits av länsstyrelsen i Malmöhus län och

kommunalfullmäktige i Vollsjö kommun, framhålles att anledning saknades

att konstruera så invecklade kommunbidragsregler, som revisionen före­

slagit, när resultaten ändock ej bleve mera rimliga. Därvid påpekas bl. a.

skillnaderna enligt förslaget i utdebitering för bostadstillägg mellan ytter­

lighetsfallen Kramfors och Alnö, å ena sidan, samt Lovö och Djursholm, å

andra sidan. Olika förenklingsförslag ha även framlagts. En enhetlig kom-

munbidragsfaktor föreslås bl. a. av länsstyrelsen i Norrbottens län och all­

männa statsbidragsutredningen. Nämnda utredning anför.

Statsbidragsutredningen vill i detta avseende erinra om att chefen för

finansdepartementet i proposition nr 93 till 1951 års riksdag angående

provisorisk skatteersättning till kommunerna i anledning av ortsavdrags-

reformen m. in., vilken proposition bifallits av riksdagen, uttalade, att den

sänkning av de kommunala skatteunderlagen, som bleve en följd av de

höjda kommunala ortsavdragen, icke borde leda till att kommunernas

efter skatteunderlaget graderade andel av kostnaderna för folkpensione­

ringen sänktes med skatteunderlagsbortfallet. Därest icke allmänna stats-

bidragsutredningens arbete dessförinnan resulterade i en sådan reform av

fördelningsgrunderna, att frågan om en omräkning bortfölle, torde förslag

om tillägg till lagen om kommunernas bidrag till kostnaderna för folk­

pensionering få föreläggas 1953 års riksdag.

I det betänkande angående systemet för statsbidragsgivning till kom­

muner statsbidragsutredningen har under utarbetande komma endast att

upptagas principerna för en systemomläggning. Även om detta förslag skulle

föreläggas 1953 års riksdag, är det uteslutet att den detaljerade över-

arbetning av en rad skilda författningsbestämmelser samt ändrade anslags­

beräkningar, som skulle bli en följd av systemomläggningen, skulle kunna

genomföras samtidigt. Det av chefen för finansdepartementet angivna

förslaget till ändring av fördelningsgrunderna för folkpensioneringskost-

naderna måste därför genomföras oberoende av statsbidragsutredningens

överväganden på det principiella området. Då folkpensionsrevisionens lag­

85

förslag icke avsetts att träda i kraft förrän den 1 januari 1954, synes lämp­

ligt att det redan nu överarbetas i enlighet med de av chefen för finans­

departementet angivna principerna.

Vidare anför utredningen.

Den högre kommunbidragsfaktorn för de kommunala bostadstilläggen

har av revisionen motiverats med önskemålet att tillse att statens utgifter

ej bliva för stora genom kommunala beslut, som icke kunna påverkas av

de statliga myndigheterna. Även om detta uttryck tolkas så, att det avser

statens kostnadsandel i varje särskilt fall, saknas underlag för antagandet

att fastställandet av en enhetlig bidragsprocent skulle i fråga om de kom­

munala bostadstilläggen leda till kommunala beslut, mot vilka allmänt

sett erinran funnes att göra. Därtill kommer den olägenhet ur administra­

tiv och kameral synpunkt, som uppkommer vid tillämpning av skilda be­

räkningsgrunder. Den höjning av kommunbidragsfaktorn för de allmänna

kostnaderna, som bör företagas på grund av ortsavdragsreformen, skulle

för övrigt utjämna skillnaderna mellan bidragsprocenterna för de skilda

slagen av kostnader och därmed skillnaden mellan de totalbelopp kom­

munerna skulle ha att erlägga enligt enhetliga eller skilda beräkningsgrun­

der. Denna senare skillnad torde i allmänhet icke komma att uppgå till mer

än något eller några ören per skattekrona och torde därför, vilken stånd­

punkt man än i övrigt intager till förevarande spörsmål, icke kunna sägas

vara av sådan storleksordning, att den påkallar avvikelse från en av prak­

tiskt administrativa skäl motiverad enhetlig beräkningsgrund.

Vad slutligen angår den föreslagna minimiregeln för kommunernas andel

av kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen, 25 %, synes denna

regel stå i strid mot principen om skatteunderlagsgradering av kommu­

nernas bidragsandelar. Regeln skulle enligt revisionens förslag få tillämp­

ning endast å kommuner med lägre skatteunderlag än 12,5 skattekronor

per invånare. Skulle syftet med minimiregeln vara att förhindra att kom­

munerna på statens bekostnad visa alltför stor generositet vid lämnande

av kommunala bostadstillägg, synes den icke böra begränsas till det fåtal

kommuner, vilka ha lägre skatteunderlag än 12,5 skattekronor per in­

vånare, utan minst lika stora skäl för en begränsning av statens andel

borde kunna anföras beträffande de bärkraftigare kommunerna.

Statsbidragsutredningen har sålunda för sin del kommit till den uppfatt­

ningen, att tillräckliga skäl icke förelåge att för närvarande frångå det

gällande systemet för fördelning mellan stat och kommun av kostnaderna

för folkpensioneringen med en enhetlig beräkningsgrund, uttryckt som

en procentuell andel för kommunerna, vilken procentsats graderades efter

kommunernas skatteunderlag per invånare men maximerades till visst pro­

centtal.

Båda de alternativ med enhetlig kommunbidragsfaktor, som revisionen

undersökt, liksom clt system med den nuvarande procentsatsen tillämpad

på alla inkomstprövade förmåner ha förespråkare bland remissinstanserna.

Statskontoret förordar alternativ II, dvs. 0,175 % gånger antalet tiotal

skatteören per invånare med de av revisionen föreslagna maximi- och mini­

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

86

migränserna, och framhåller, att efter den utjämning av kommunernas för­

hållanden, som måste bli följden av kommunindelningsreformen, anled­

ning torde saknas att utforma bidragsreglerna under särskilt hänsynsta­

gande till kommuner med svag ekonomi.

Ändringar avseende maximi- och minimigränserna ha föreslagits av

några kommuner. Kommunalfullmäktige i Lerums kommun förorda så­

lunda, att nämnda gränser sättas till 40 resp. 75 %. Pensionsnämnden i

Julita kommun anser att maximigränsen bör helt slopas.

I yttranden från bl. a. Svenska landskommunernas förbund framhålles,

att det vore uteslutet, att ge bostadstilläggen den föreslagna konstruktionen,

förrän om och när den kommunala skatteutjämningsfrågan lösts. För­

bundet hade tidigare givit uttryck åt sin åsikt att kommunbidragen ej vore

berättigade. Det vore i stort sett en fiktion alt dessa bidrag verkade åter­

hållande på pensionsnämnderna vid beviljande av inkomstprövade folk­

pensionsförmåner, ty dessa nämnder valdes ej för att tillvarataga kommu­

nalekonomiska intressen och fattade ej heller sin uppgift så. Som bort­

tagande av kommunbidraget emellertid av statsfinansiella skäl vore ute­

slutet, ville förbundet ifrågasätta följande lösning.

Man kunde tänka sig ett bibehållande av den nuvarande ekonomiska

totalbalansen mellan statsverket och kommunerna genom ett kommun­

bidrag, utgående med samma belopp per skattekrona för samtliga kommu­

ner. Om man därvid bortser från de särskilda bostadstilläggen, skulle detta

bidrag under nuvarande förhållanden näppeligen överstiga 50 öre per skatte­

krona. Det säger sig självt, att redovisningen av ett dylikt kommunbidrag

skulle bli ytterst enkel. På ett sådant kommunbidragssystem skulle må­

hända kunna uppbyggas ett system med bostadstillägg av det slag, som

föresvävat folkpensionsrevisionen. Om bostadstilläggen därvid närmare reg­

leras i folkpensioneringslagen skulle större eller mindre del av kommu­

nernas kostnader härför kunna få karaktären av en generell höjning av

det nyssnämnda enhetliga kommunbidraget. Lämnas det däremot åt kom­

munerna att inom vidsträckta gränser själva bestämma över bostadstilläg­

get, kvarstår här den ursprungliga motiveringen för ett kommunbidrag,

som då får till uppgift att förhindra alltför stor frikostighet. Ett sådant

kommunbidrag till bostadstilläggen borde vara relativt starkt progressivt

i förhållande till skatteunderlaget. Någon övre spärregel borde icke före­

komma, därest man icke anser att vissa kommuner genom någon slags

naturrätt tillförsäkrats en gynnsammare ålderssammansättning och ett

högre skatteunderlag än andra kommuner.

I några yttranden, bl. a. från pensionsnämnden i Östersund, har ifråga­

satts, om icke kommunbidraget borde indexregleras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Reformens genomförande.

I sitt yttrande finner pensionsstyrelsen revisionens allmänna övervägan­

den rörande det administrativa arbete, som är förenat med

reformens genomförande, i stort sett ej ge anledning till anmärkning samt

anför.

Kungl. Maj:Is proposition nr 215.

87

Vid ändringar med anledning av inträffade förändringar med avseende

på pensionstagares ålder eller civilstånd eller som en följd av alt hustru-

tillägg beviljas kommer styrelsen att nödgas först vidtaga sådana belopps-

ändringar som föreskrivas i lagen och därefter de ytterligare belopps-

ändringar, som pensionsnämnderna med stöd av de kommunala bestäm­

melserna besluta. Härtill kommer effektuerandet av alla de beloppsänd­

ringar, som föranledas av att de kommunala tilläggen skola vara beroende

av varje pensionärs växlande bostads- och bränslekostnader. Redan de

extra beloppsändringar, som föranledas av nuvarande särskilda bostads­

tillägg, orsaka mycket arbete och därmed förenade kostnader på pensions-

styrelsens utbetalnings- och därmed närmast sammanhörande avdelningar.

Ett genomförande av förslaget om kommunala bostadstillägg skulle komma

effekten av dessa olägenheter att flerdubblas, vilket kan tänkas föranleda

organisatoriska svårigheter och eftersläpning av arbetet.

Beträffande det administrativa arbetet bör även erinras om att ett genom­

förande av revisionens förslag skulle för pensionsstyrelsen medföra en ar-

betsanhopning av stora mått vid årsskiftena, då pensionernas belopp i stor

utsträckning skola omräknas till följd av ändrad mantalsskrivning. Utöver

vad redan anförts kan följande nämnas. Intill utgången av november 1951

hade till styrelsen inkommit 12 000 anmälningar från vederbörande folk-

bokföringsregister angående mantalsskrivningsändringar från 1952 års in­

gång. Av dessa medförde 700 sänkning eller bortfallande av det allmänna

bostadstillägget till följd av flyttning till lägre bostadskostnadsgrupp. Av

övriga anmälningar beräknas 2 000 beröra personer inom bostadskostnads-

grupperna II—V med inkomstprövad pension, vilka flyttat till annan kom­

mun tillhörande samma eller högre bostadskostnadsgrupp.

För närvarande föranleda dylika flyttningar i allmänhet ej omedelbar

omräkning av folkpensionen, då flyttning till högre bostadskostnadsgrupp

i regel först efter 3 år och endast efter ansökan kan medföra höjning av

pensionen, och flyttning inom samma bostadskostnadsgrupp ej berör det all­

männa bostadstillägget. Efter ett genomförande av revisionens förslag oför­

ändrat skulle samtliga sådana fall medföra en omedelbar omräkning av folk­

pensionen. Vidare skulle ett genomförande av förslaget — såsom revisionen

också framhållit — med största sannolikhet få till följd att kommunala bo­

stadstillägg infördes i ett antal kommuner inom bostadskostnadsgrupp 1,

varigenom antalet beloppsändringar vid varje årsskifte skulle ytterligare

ökas.

Del merarbete, som genomförandet av förslaget om kommunala bostads­

tillägg skulle förorsaka pensionsstyrelsen, komme givetvis alt nödvändig­

göra en permanent förstärkning av ^Aiss personal. Styrelsen kan emellertid

för närvarande icke närmare beräkna personalbehovets storlek. I

I fråga om arbetet i samband med själva ikraftträdandet av reformen

anför pensionsstyrelsen.

Beträffande omräkningen för lagändringens genomförande föreslår re­

visionen, att pensionsnämnderna skola verkställa eu genomgång av alla

pensionstagare, som kunna beröras av ändringen, samt för var och eu fast­

ställa det belopp i form av bostadstillägg, tilläggspension, änkepension eller

hustrutillägg, som skulle utgå utan hänsyn till inkomsterna. Vidare skulle

beloppet av de egna inkomsterna beräknas och det härvid framkomna pen­

sionsbeloppet angivas. Kort innehållande nämnda samt övriga erforderliga

uppgifter skulle därefter tillställas pensionsstyrelsen. Styrelsen förutsätter,

88

Kunyl. Maj.ts proposition nr 215.

att inkomstuppgifterna på dessa kort skola specificeras på samma sätt som i

pensionsnämndsutlåtandena och alltså fördelas på grupperna fastighet, bo­

stad, lönearbete, livränta eller pension osv.

Revisionen synes utgå från att någon jämförelse icke skall ske inom

pensionsstyrelsen mellan de inkomstbelopp som upptagas på nämnda kort

och de inkomstbelopp som upptagits i senaste tidigare ingivna pensionsan-

sökan, vilken för övrigt kan ha behandlats av annan pensionsnämnd än den

som insänder uppgiftskortet för omräkningen. Då staten ju skall bekosta en

väsentlig del av pensionerna, finner styrelsen emellertid självklart, alt kon­

troll skall ske av att t. ex. ett tidigare upptaget livräntebelopp ej bortfallit

på det till styrelsen insända kortet. Eljest skulle för övrigt bestämmelserna

om ökning av pension i 33 och 34 §§ kunna sättas ur kraft utan att styrel­

sen hade möjlighet att ingripa. Vidare bör inom styrelsen kontrolleras, att

inkomstspecifikationen är rätt neradderad och att det avdrag för inkomst,

som gjorts från pensionens maximibelopp, svarar mot den angivna totalin­

komsten.

Revisionen har kommit till den slutsatsen, att reformen sannolikt ej kan

genomföras förrän den 1 januari 1954 men alt ett eventuellt framflyttande

av denna tidpunkt till exempelvis den 1 juli 1953 i och för sig vore önsk­

värt. I anslutning härtill vill pensionsstyrelsen framhålla, att enligt styrel­

sens mening en tidigare tidpunkt för ikraftträdandet än den 1 januari 1954

av tekniska och andra skäl icke är tänkbar.

Revisionen förklarar vidare, att det om möjligt bör eftersträvas att kom­

munerna kunna fatta beslut om grunderna för sina bostadstillägg senast

i oktober 1952. Angående överlämnandet till pensionsstyrelsen av pensions-

nämndernas arbetsmaterial finner revisionen det ändamålsenligt att pen­

sionsstyrelsen tillerkännes befogenhet att, i möjlig mån efter samråd med

kommunerna, fastställa de tider som kunna vara lämpliga. Enligt revisio­

nens mening är det synnerligen önskvärt att den lid som skall stå till sty­

relsens förfogande för det tekniska omräkningsarbetet icke utmätes för

snävt. Pensionsstyrelsen finner för sin del nödvändigt, att antingen i över­

gångsbestämmelserna till lagen eller i de av Kungl. Maj :t meddelade före­

skrifterna uttryckligen fastslås, att kommunerna skola ha fattat beslut om

grunderna för sina bostadstillägg senast i oktober 1952 ävensom alt pen­

sionsstyrelsen i nämnda föreskrifter tillerkännes den befogenhet att fast­

ställa tider som av revisionen föreslagits.

Pensionsstyrelsen förutsätter i det följande, att uppgifterna för omräk­

ningen inkomma till styrelsen i jämn följd under en tidrymd av ett år.

Det må emellertid framhållas, att det, hur man än gör, i verkligheten torde

bli ytterst svårt för att ej säga omöjligt att undvika en stark anhopning av

uppgifter mot slutet av perioden, en omständighet som kan komma att

vålla allvarliga förseningar.

Om arbetet med omräkningen kan jämnt fördelas över hela år 1953, skulle

enligt uppskattningar, vilka dock äro ytterst osäkra, omräkningen kräva

30 å 40 arbetskrafter på avdelningen för uträkning av pensioner. I arkivet,

där styrelsens s. k. huvudkort över utgående pensioner förvaras, skulle er­

fordras ytterligare 8 arbetskrafter. Vid beräknandet av dessa antal har för

omräkningspersonalen antagits samma frånvarofrekvens på grund av sjuk­

dom, semestrar nr. m. som för den nuvarande personalen. På styrelsens

stansnings- och maskinavdelningar skulle också en betydande personalök­

ning krävas.

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 215.

89

Alt anskaffa erforderlig personal för omräkningen torde vålla ej obetyd­

liga svårigheter, helst som ganska kvalificerad personal kräves för detta

arbete. Vidare erfordras under den tid omräkningen pågår en väsentlig

ökning av nuvarande arkivutrymme för huvudkorten. Något tillräckligt

utrymme, som kan tagas i bruk för detta ändamål eller för placering av

oinräkningspersonalen, finnes ej inom styrelsens lokaler. Vid hänvändelse

under hand till byggnadsstyrelsen har meddelats, att byggnadsstyrelsen

för närvarande icke ser någon möjlighet att bereda pensionsstyrelsen de

ökade lokalutrymmena.

Statens organisationsnamnet har även berört dessa frågor och yttrar.

Revisionens förslag att ersätta det statliga och det särskilda bostadstill-

lägget med kommunalt bostadstillägg kommer i samband med reformens

genomförande att medföra ett betydande engångsarbete för pensionsstyrel­

sen. Sålunda måste cirka 300 000 huvudkort antingen omskrivas eller änd­

ras och cirka 600 000 hålkort nystansas. För omskrivning eller ändring

av huvudkorten samt kontroll dels av pensionsnämndernas uppgifter i

vad avser kontrollsummering av inkomstuppgifterna och dels av att

riktiga avdragsregler tillämpats, vilken kontroll enligt av kommitténs

ordförande lämnad upplysning de sakkunniga anse böra utföras av sty­

relsen, kommer att erfordras ungefärligen 35—45 personer under ett år.

I detta antal har inräknats den personal, som åtgår för in- och utplockning

av lmvudkort. I förutsättningen ingår även att uppgifterna utföras av per­

soner, som äro vana vid dylikt arbete. Nystansningen av hålkort — stans­

ning och kontrollstansning — kommer att erfordra cirka 7 personer under

ett år, därest varje person beräknas kunna medhinna stansning av 100 kort

per timme, vilket antal måste vara en måttlig prestation. Med ett medel­

gott underlag borde emellertid normalt cirka 120 kort per timme och per­

son kunna medhinnas. Styrelsens personal kan icke vid sidan av sitt or­

dinarie arbete utföra dessa arbeten av engångsnatur utan extra arbetskraft

måste anlitas för desamma. Till följd av inkomstgränsernas förskjutning

uppåt komma flera personer att få del av de inkomstprövade förmånerna,

vilket medför, att antalet ansökningar blir större och detta medför i sin tur

någon ökning av arbetet, i första hand för försäkringsbyrån.

Revisionen har föreslagit, att ett kort skall insändas av pensionsnämn-

derna till pensionsstyrelsen för verkställighet av nämndernas beslut. Orga-

nisationsnämnden ifrågasätter, om icke pensionsnämnderna i stället böra

ifylla samtliga uppgifter på huvudkortet med undantag av uppgiften om

till pensionsnumret hörande index, varefter kortet, sedan det underskrivits

av pensionsnämndsordföranden, insändes till pensionsstyrelsen för verk­

ställighet. Korten insorteras, sedan komplettering rörande uppgiften om in­

dex och kontroll av pensionsnämndernas uppgifter skett, i huvudkortsre-

gistret bakom det nu i registret befintliga huvudkortet. I samband med re­

formens ikraftträdande arkiveras de gamla huvudkorlen. Direktiv till pen­

sionsnämnderna rörande huvudkorlens ifyllande böra utfärdas av pensions­

styrelsen, eventuellt i samråd med landskommunernas förbund och stads-

förbundel. Omskrivning eller ändring av de 300 000 huvudkorten behöver

under sådana förhållanden icke ske inom pensionsstyrelsen utom i de fall de

insända huvudkortens utseende är sådant, all omskrivning erfordras. Det

merarbele, som genom det av nämnden här skisserade tillvägagångssättet

pålägges pensionsstyrelsen, kommer att bliva av betydligt mindre omfatt­

90

ning än därest omskrivning eller ändring skall ske på sätt de sakkunniga

föreslagit. Vilket personalbehov, som i sistnämnda fall kommer att uppstå,

kan nämnden nu icke ange, då det bl. a. är omöjligt beräkna det antal hu­

vudkort, som eventuellt måste omskrivas.

För att underlätta arbetet inom pensionsstyrelsen före reformens ikraft-'

trädande och därigenom skapa möjligheter för att reformen skall kunna ge­

nomföras vid den tidpunkt revisionen föreslagit vill nämnden förorda, att

pensionsnämnden ålägges skyldigheten att vad beträffar de större kommu­

nerna insända korten successivt och vad beträffar de mindre kommunerna

på ett tidigt stadium, sedan statsmakternas beslut i ärendet föreligger.

De föreslagna olika beräkningsgrunderna för de kommunala bidragsan-

delarna torde icke komma att medföra något merarbete för styrelsen. Där­

emot torde efter reformens genomförande enligt vad nämnden nu kan be­

döma en viss ökning av arbetsvolymen komma att uppstå för försäkrings-

byråns huvudkortsregister, utbetalningsavdelning och avdelningen för de­

centraliserade ärenden. Hur stor ökningen kan bliva, har nämnden för när­

varande ingen möjlighet uttala sig om. Den kommer dock icke att på­

verka organisationen men kan väl tänkas påfordra en mindre personal­

ökning.

I ett flertal remissyttranden har framställts önskemål om ett tidigare

ikraftträdande, nämligen av länsstyrelsen i Kristianstads län, stads­

fullmäktige i Uppsala, drätselkammaren i Växjö, De vanföras riksorganisa­

tion m. fl.

Länsstyrelsen i Örebro län anser att reformen i vad avser änkepensio­

nerna borde sättas i kraft redan den 1 juli 1952.

Revisionens förslag att pension från arbetsgivare

skulle privilegieras under eu övergångstid har för­

anlett särskilda påpekanden i några yttranden.

Pensionsstyrelsen avstyrker detta förslag samt anför.

Ur rent administrativ synpunkt har styrelsen intet att invända mot detta

förslag, varvid styrelsen förutsätter att pensionshöjningar i anledning av

detsamma endast skola genomföras efter ansökan och behandlas av pen-

sionsnämnd i vanlig ordning. Styrelsen kan emellertid av andra skäl icke

tillstyrka eu sådan privilegiering av pensionerna. Enligt styrelsens mening

vore det nämligen svårt att undgå att jämväl privilegiera benefika under­

stöd, enär det i praktiken ofta är mycket svårt att göra skillnad mellan så­

dana understöd och arbetarepensioner. Ur rättvisesynpunkt borde privile­

gieringen vidare omfatta med arbetarepension jämförliga pensionsförsäk-

ringsförmåner, som hantverkare m. fl. förskaffat sig genom inbetalning

till försäkringsinrättning. Slutligen borde, av skäl som revisionen antytt,

även arbetsinkomst privilegieras.

Dessa skäl väger enligt styrelsens mening tungt redan under den förut­

sättningen, att en definitiv reform skulle träda i kraft den 1 januari 1954,

som revisionen föreslagit. Skulle den slutgiltiga reformen fördröjas ännu

längre, kan det knappast anses försvarligt att från de provisoriska åtgär­

derna undantaga alla andra än dem som åtnjuta pension från sin f. d.

arbetsgivare. Härtill kommer, att inga garantier finnas för att kommuner­

na införa motsvarande privilegieringsbestämmelser i fråga om de särskilda

Kungl. Maj. ts proposition nr 215.

91

bostadstilläggen. Göra de ej detta, kan den avsedda effekten i viss män

utebli, nämligen den att arbetsgivarna skola finna sig kunna höja av dem

utgivna pensioner utan att höjningen helt eller till väsentlig del kommer

stat eller kommun och ej pensionstagaren själv tillgodo.

Pensionsstyrelsen vill i stället föreslå en provisorisk förbättring av samt­

liga de folkpensioner, som nu utgå med reducerat belopp på grund av

pensionärernas sidoinkomster, av vad slag dessa vara må. Då härvid den

nuvarande avdragsfaktorn, 50 %, lämpligen bör bibehållas — såsom re­

visionen förordat i sitt förslag till privilegiering enbart av pension på grund

av förutvarande arbetsanställning — torde den avdragsfria inkomstens be­

lopp böra höjas med en viss försiktighet, så att en framtida definitiv lös­

ning av avdragsproblemet icke försvåras. Revisionen påpekar själv, att en

så stor höjning som till 1 000 kronor för ensamstående och 1 500 kronor

för makar kan nödvändigöra en sänkning av vissa folkpensioner vid en

definitiv reglering i enlighet med förslaget om kommunala bostadstillägg.

Med hänsyn härtill och då en samordning av nuvarande olika avdragsreg-

ler enligt av styrelsen tidigare skisserade principer givetvis kan i detaljerna

utformas på olika sätt, finner styrelsen lämpligt att begränsa det avdrags­

fria beloppets provisoriska höjning till 800 kronor för ensamstående och

1 200 kronor för makar.

Vidare anför styrelsen.

En sådan provisorisk pensionsförbättring, som skulle omfatta omkring

90 000 pensionärer, bör i huvudsak kunna åstadkommas genom en teknisk

omräkning inom pensionsstyrelsen. Styrelsen borde dock ha möjlighet att

kräva ansökan eller motsvarande uppgift av pensionstagaren samt beslut

av vederbörande pensionsnämnd i fall, då detta kan anses påkallat. Omräk­

ningen skulle sålunda kunna ske enligt principer som tillämpades, när de

gamla pensionerna omräknades enligt bestämmelserna i nya lagen vid den­

nas ikraftträdande den 1 januari 1948. De nya bestämmelserna torde kunna

göras tillämpliga tidigast fr. o.m. den 1 januari 1953, dock under förutsätt­

ning att erforderliga beslut fattas av innevarande års riksdag under vår­

sessionen.

För att själva ornräkningsarbetet skall kunna utföras i tid torde erfordras

en personal å 30 å 35 personer. Härtill kommer personal för de nya uppgif­

ternas överförande till hålkort och för hålkortens vidare bearbetning. Lik­

nande personal- och lokalsvårigheter, som pensionsstyrelsen angivit be­

träffande genomförandet av revisionens förslag, komma även att föreligga

vid nu berörda provisoriska omräkning.

Den årliga kostnadsökning, som pensionsstyrelsens nu ifrågavarande

förslag medför, uppgår med utgångspunkt från revisionens beräkningar till

omkring 11,5 miljoner kronor, varav kan beräknas belöpa på staten 7,0

och på kommunerna 4,5 miljoner kronor.

Drätselkammaren i Nacka och stadsfullmäktige i Ludvika anse, att även

arbetsinkomst borde interimistiskt privilegieras, och stadsfullmäktige i

Fagersta framhålla, att man borde medtaga s. k. gratialer, dvs. fri bostad,

vedbrand och lyse eller andra regelbundet återkommande förmåner, som

en folkpensionär kunde åtnjuta i anledning av tidigare arbetsanställning

och som vore ofta förekommande i industriorter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Stadsfullmäktige i Falkenberg och kommunalfullmäktige i Stora Sunne

kommun finna det nödvändigt, att all inkomst ställes i nivå med arbetar-

pension i nu ifrågavarande hänseende.

Statskontoret, som förordat en avdragsfri inkomst å 800 resp. 1 200 kro­

nor, föreslår motsvarande belopp i fråga om den interimistiska privile­

gieringen.

Stadsfullmäktige i Varberg och pensionsnämnden i Mölndal framhålla,

att vissa olägenheter kunde uppkomma, när den interimistiska privilegie­

ringen av arbetarpension bortfölle vid ikraftträdandet av den föreslagna

reformen i dess helhet. Många pensionsstiftelser innehölle nämligen en be­

stämmelse, att pension från stiftelsen ej finge fastställas till sådant belopp,

att folkpensionen på grund därav minskade. Under övergångstiden kunde

därför pension utbetalas för hela det privilegierade beloppet, men den 1

januari 1954 måste pensionen sänkas, därest vederbörande hade någon an­

nan inkomst vid sidan av folkpensionen, som medförde att pensionen från

stiftelsen delvis fölle utanför det nya avdragsfria beloppet. För att undgå

detta borde privilegieringen omfatta det belopp, varmed annan sidoinkomst

än arbetsgivarepension understege 1 000 kronor för ogift resp. 1 500 för två

gifta folkpensionärer.

Vad slutligen angår den föreslagna övergångsbestämmelsen

i fråga om bostadstilläggens storlek anför pensions-

stgrelsen.

Stadgandets innebörd synes vara att, oavsett huruvida eller med vilket

belopp kommunalt bostadstillägg införes i viss kommun, det åligger kom­

munens pensionsnämnd att i all framtid vid ifrågasatt minskning av pension

för pensionstagare, som omfattas av stadgandet, undersöka huruvida det

ifrågasatta pensionsbeloppet, frånsett indextillägg, uppgår till minst samma

belopp som skulle ha utgått enligt samtliga omedelbart före ikraftträdandet

gällande bestämmelser i folkpensioneringslagen samt med stöd av densam­

ma utfärdade författningar och föreskrifter. På detta sätt föreskrives til 1-

lämpning under mer än en mansålder framåt av bl. a. bostadskostnads-

grupperingen i det skick den nu befinner sig, de före ikraftträdandet gäl­

lande reglerna för avdrag med hänsyn till inkomst och förmögenhet, bestäm­

melserna om uppskattning av naturaförmåners värde och föreskrifterna

om inkomstens beräkning i övrigt.

Pensionsstyrelsen finner för sin del den nu berörda övergångsbestämmel­

sen omöjlig att tillämpa för pensionsnämnderna mer än möjligen en helt

kort tid efter lagändringarnas ikraftträdande, och för pensionsstyrelsen

skulle det draga orimlig tid och kostnad att på annat sätt än genom stick­

prov övervaka dess riktiga tillämpning. Bestämmelsen bör därför antingen

helt utgå ur den föreslagna lagtexten eller ock givas formen av en skyldighet

för kommunerna att vid antagande av grunder för kommunala bostads­

tillägg fastställa bestämmelser som ge samma resultat som det av revisio­

nen föreslagna stadgandet.

Rörande de principiella farhågor revisionen tilläventyrs kan ha hyst för

eu sådan anordning må framhållas följande. Om staten utom i fråga om

ett grundbelopp avhänder sig möjligheten att reglera folkpensionens maxi-

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

93

mistorlek och anser att detta bör vara en kommunal angelägenhet, böra

kommunerna rimligen också kunna anförtros uppgiften att vid faststäl­

landet av sina bestämmelser om det nya tillägget taga hänsyn till att pen­

sionärerna inom kommunen tidigare erhållit allmänt bostadstillägg. En

dylik befogenhet tillägger revisionen kommunerna i fråga om tidigare ut­

gående särskilt bostadstillägg. Även om man vid ändringar i folkpensione-

ringslagstiftningen brukat tillämpa principen att ej sänka utgående för­

måner enbart på grund av att bestämmelserna ändrats, må framhållas att

någon principiell skillnad i nu avsett hänseende icke föreligger mellan de

allmänna och de särskilda bostadstilläggen.

I några yttranden, bl. a. från stadsfullmäktige i Gävle, har yrkats, att

övergångsbestämmelsen finge omfatta jämväl nu utgående särskilda bo­

stadstillägg samt att den gjordes tillämplig även å kommande folkpensio­

närer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Inkomstprövning av de särskilda barnbidragen.

I denna del har revisionens förslag i det stora flertalet yttranden lämnats

utan erinran.

Inkomstprövningens avskaffande förordas dock på sina håll, varjämte

vissa jämkningsförslag framkommit.

Socialstyrelsen förklarar sig dela den principiella uppfattning om det

nära sambandet mellan invalidpensioner och särskilda barnbidrag, som i

förarbetena till den nuvarande särskilda barnbidragslagen åberopades mot

ett avskaffande av inkomstprövningen av nämnda bidrag. Styrelsen fort­

sätter.

Å andra sidan föreligger ett synnerligen starkt behov att avskaffa in­

komstprövningen framför allt för änkorna. Att företaga eu diskrimination

av bidragsmottagarna anser styrelsen uteslutet. Det måste således ske en

avvägning av intressena att bibehålla eller slopa inkomstprövningen av de

särskilda barnbidragen. I denna situation väljer socialstyrelsen att övergiva

de principiella betänkligheterna för invalidernas vidkommande och föror­

dar alltså, att inkomstprövningen avskaffas helt. Detta skulle även innebära

en avsevärd administrativ förenkling. Vidare undgår man svårigheterna att

finna en nöjaktig metod för inkomstprövning av barnbidrag och folkpen­

sioner samtidigt. Härtill kommer, att revisionens kostnadsberäkningar syn­

barligen bygga på en felräkning, i det att man medtagit även barn till från­

skilda kvinnor samt ogifta kvinnors barn, vilkas fäder äro kända. Vid ge­

nomförande av styrelsens förslag har man sålunda i själva verket att räk­

na med en merkostnad på icke 10- 12 utan 5—7 miljoner kronor.

För den händelse styrelsens förslag icke skulle vinna beaktande, önskar

styrelsen endast framhålla följande. Den sammanlagda avdragsfaktorn på

75 procent för särskilt barnbidrag och folkpensionsförmåner är icke god­

tagbar av samma skäl, som styrelsen har anfört vid behandlingen av av-

dragsfaktorerna inom folkpensioneringen. För övrigt skulle man vid till-

lämpning av förslaget kunna komma till det säregna resultatet, att, sedan

folkpensionsförmånerna konsumerats och en del av barnbidragen återstår,

avdragsfaktorn sjunker från 75 till 25 procent vid en ytterligare inkomst­

94

ökning, som ju måste innebära en förbättring av försörjningsförmågan. Den

möjlighet, som närmast står till buds för att förhindra en dylik regres-

sivitet, är att fastställa samma avdragsfaktor för de särskilda barnbidragen

som för folkpensioneringen. Detta kan styrelsen från sina utgångspunkter

självfallet icke biträda. Om icke inkomstprövningen av de särskilda barn­

bidragen avskaffas, torde man komma att få finna sig i den oegentlighet,

som regressiviteten innebär. Verkan därav mildras dock, om man — som

styrelsen under sådana förhållanden vill föreslå -— maximerar det samman­

lagda avdraget till 50 procent. En högre avdragsfaktor kan styrelsen icke

acceptera, vare sig reduktionen träffar folkpensionsförmåner enbart eller

tillsammans med särskilt barnbidrag. För det senare ensamt skulle givetvis

avdragsfaktorn 25 procent bibehållas.

Landsorganisationen, TCO, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sven­

ska personal-pensionskassan, Sveriges kommunalanställdas pensionskassa,

Livförsäkringsanstalten Folket och Kooperationens pensionsanstalter för­

orda likaledes att inkomstprövningen slopas. Därvid framhålles bl. a. att

det här gällde grupper i särskilt behov av samhällets omvårdnad ävensom

att det vore onödigt med en så omständlig apparat som inkomstprövningen

medförde, när det rörde sig om små bidragsbelopp. Därest inkomstpröv­

ningen likväl bibehölles, borde ett högre sammanlagt avdrag än 50 % å

folkpension och särskilt barnbidrag ej förekomma.

Pensionsstyrelsen, som framhåller att kostnadsökningen genom en slo­

pad inkomstprövning torde komma att stanna vid ca 5 miljoner kronor

om året, förklarar sig vara tveksam, huruvida det nuvarande avdragsfria

beloppet för barnets inkomster vid sidan av arbete borde — såsom revisio­

nen föreslagit — fördubblas. Detta skulle innebära, att om barnet hade sys­

kon en ganska avsevärd sammanlagd förmögenhet kunde ägas av änkan

och barnen utan att bidraget reducerades. Någon motivering för en höj­

ning av det avdragsfria beloppet mer än som motsvarade penningvärdets fall

hade ej heller förebragts.

I fråga om försörjarens avdragsfria inkomst anser pensionsstyrelsen den­

na ej böra sättas lägre än 3 000 kronor om året för ensamstående försörjare

och motsvarande högre belopp för makar. Ifrågavarande avdragsfria in­

komst hade nämligen förut satts jämförelsevis högt med hänsyn huvudsak­

ligen till angelägenheten att i skälig omfattning undantaga försörjarens

arbetsinkomst från inverkan på bidragsbeloppet. Med hänsyn till nuvarande

arbetslöner ansåge pensionsstyrelsen därför en mera avsevärd höjning er­

forderlig.

Vidare anför styrelsen.

Enligt pensionsstyrelsens mening föreligga inga sakliga skäl att före­

skriva en lägre avdragsfaktor för de särskilda barnbidragen än för folkpen­

sionerna i andra fall än då dessa förmåner skulle reduceras på samma

gång. Detta fall kan emellertid icke inträffa för försörjare som ej åtnjuta

folkpension, dvs. ungefär halva antalet, och även när särskilt barnbidrag

utgår för folkpensionärs barn är det ytterligt sällsynt, att pensionstagarens

årsinkomst överstiger 3 000 kronor och sålunda kan vålla dubbla avdrag

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

95

enligt pensionsstyrelsens förslag angående avdragsfri inkomst. Särbestäm­

melser för dylika fall böra meddelas i lagen om särskilda barnbidrag och

ej — som revisionen föreslagit — i folkpensioneringslagen. Med hänsyn

härtill vill styrelsen föreslå, att avdragsfaktorn i lagen om särskilda barn­

bidrag bringas till överensstämmelse med den som väljes för ensamstående

i lagen om folkpensionering. Bestämmelsen härom bör kompletteras med en

föreskrift att den sålunda bestämda avdragsfaktorn, när avdrag även skall

ske på försörjares folkpension, nedsättes eller slopas så att båda avdragen

tillsammans överensstämma med avdraget för ensamstående folkpensionär.

För att vid inkomstökning undvika plötslig minskning av barnbidraget med

avsevärt belopp i det ögonblick, då inkomstprövad pensionsförmån bortfal­

ler, medan allmän ålderspension eller grundpension kvarstår, bör därjämte

föreskrivas, att avdrag i sådant fall endast får ske i den mån inkomsten

överstiger inkomstgränsen för rätt till den inkomstprövade pensionsför­

månen.

Styrelsen anmärker vidare, att den av revisionen föreslagna bestämmelsen

om sänkning av avdraget å folkpension i de fall, då reducerat särskilt barn­

bidrag utginge, hade viss mindre tilltalande konsekvens. Styrelsen anför

följande exempel härpå.

Det särskilda barnbidraget för barn till ensam moder eller fader utgör

normalt 250 kronor, enligt revisionens förslag minskat med eu fjärdedel

av det belopp, varmed försörjarens årsinkomst överstiger 2 400 kronor.

Om endast ett barn är berättigat till bidrag, bortfaller detta alltså när för­

sörjarens årsinkomst uppgår till 3 400 kronor. Enligt den föreslagna be­

stämmelsen medför i dylikt fall uppnåendet av sistnämnda inkomst, att

avdraget från folkpensionen — när inkomstprövad pension utgår med till­

räckligt högt belopp — plötsligt ökas från hälften till två tredjedelar av

inkomsten i den mån denna överstiger 2 400 kronor, alltså med 1/c av

1 000 eller med 167 kronor. Styrelsen anser att en korrigering av avdrags­

faktorn i ifrågavarande sällan förekommande fall bör göras i lagen om

särskilda barnbidrag.

Stadsfullmäktige i Hässleholm förorda en höjning av de avdragsfria be­

loppen för försörjares inkomst till åtminstone 3 600 resp. 4 500 kronor om

året. Stadsfullmäktige i Lidköping, pensionsnämnden i Söderhamn och kom­

munalnämnden i Timrå köping föreslå en höjning av de särskilda barnbi­

dragens grundbelopp, varjämte de båda förstnämnda förorda en indexreg­

lering av bidragen.

Änkepensioneringskommittén förklarar sig ej ha något att erinra mot

revisionens förslag samt framhåller, att den i sitt blivande betänkande

ämnar föreslå dels en höjning av barnbidragens grundbelopp med 50 kro­

nor för barn under sju år, dels ock eu indexreglering liknande den i

folkpensioneringen.

1950 års besparingsutrednings förslag och yttrandena däröver.

Med Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1950 tillkallades samma

dag inom finansdepartementet en särskild utredningsman, direktören T.

VVärn, jämte ett antal experter för att i besparingssyfte verkställa eu över­

Kungl. Maj.ts proposition nr 21ö.

96

Kungl. Mctj:ts proposition nr 215.

syn av statsutgifterna. Utredningen — som bedrivits under benämningen

1950 års besparingsutredning — har redovisat resultatet av sitt arbete i

ett flertal skrivelser till Kungl. Maj :t med förslag till olika besparingsåtgär­

der. I skrivelse den 13 november 1950 har utredningen behandlat frågan

om begränsning av statsbidragen till kommunerna.

Utredningen har i denna skrivelse framhållit, att det ur samhällsekono­

misk synpunkt syntes naturligt, att besparingsaktionerna inom statsförvalt­

ningen utsträcktes att omfatta även den kommunala delen av den offent­

liga förvaltningen. Utredningen förordade därför, att någon begränsning

vidtoges även i fråga om sådan statens bidragsgivning till kommunerna,

som ej vore inriktad på att stimulera kommunerna till viss verksamhet utan

vore av skatteutjämnande natur. Som denna begränsning borde drabba alla

kommuner i samma grad, d. v. s. i ett rättvist förhållande till deras ekono­

miska bärkraft, borde den avse bidrag, som vore graderat efter antalet skat­

tekronor per invånare i kommunen och avse verksamhet med i huvudsak

samma utbredning i alla kommuner.

Med utgångspunkt från det anförda har utredningen bl. a. funnit, att en

allmän begränsning av statens bidragsgivning till kommunerna lämpligen

borde ske genom en höjning av kommunernas bidrag till kostnaderna för

folkpensioneringen enligt lagen den 30 juni 1947 om sådana bidrag. I detta

hänseende har utredningen föreslagit, att kommunernas andel av kostna­

derna för tilläggspensioner, änkepensioner och bostadstillägg, som under

året utbetalats till inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade,

höjdes från ^3/ao procent till 4/20 (= Vs) procent för varje fullt tiotal skatteören

per invånare i kommunen. Därjämte har föreslagits en höjning av den

nuvarande maximigränsen för kommunens kostnadsandel från högst hälf­

ten till högst hela kostnaden.

Kommunernas bidrag till de angivna folkpensionskostnaderna uppgingo

— enligt vad utredningen uppgiver — under budgetåret 1949/50 till sam­

manlagt omkring 71 milj. kronor. Höjningen av maximigränsen skulle

medföra en ökning av kommunandelen med ca 4 milj. kronor och höjningen

av procentsatsen en ökning å ca 25 milj. kronor, varför kommunbidragens

nyssnämnda summa kunde väntas uppgå till omkring 100 milj. kronor. Med

hänsyn till att denna ökade kommunala bidragsgivning till staten endast

torde uppgå till omkring 1 procent av kommunernas totala utgifter år

1948 — enligt då föreliggande preliminär uppgift uppgående till omkring

2 800 milj. kronor — borde utgiftsökningen kunna bäras av kommunerna

utan skattehöjning genom besparingsåtgärder av olika slag.

över utredningens förslag ha efter remiss yttranden avgivits av stats­

kontoret, riksräkenskapsverket, pensionsstyrelsen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och

Bohus, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, all-

97

männa statsbidragsutredningen, 1949 års skatteutredning, Svenska stads­

förbundet och Svenska landskommunernas förbund. Överståthållarämbetet

har bifogat yttrande från Stockholms stad. Länsstyrelserna ha inkommit

med yttranden från sammanlagt 55 kommuner.

I flertalet remissyttranden har man ställt sig avvisande mot utredningens

förslag. Denna ståndpunkt har intagits av statskontoret, pensionsstyrelsen,

överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån, Svenska

stadsförbundet samt 33 kommuner, bland dem Stockholm och Göteborg.

Därvid har åberopats bl. a., att ett system, som för vissa kommuner kunde

leda till en överflyttning på kommunen av den övervägande delen av statens

kostnader för vissa pensionsförmåner, icke stode i överensstämmelse med

folkpensioneringens karaktär av en i princip statlig angelägenhet. Det har

vidare framhållits som långt ifrån säkert, att den föreslagna skärpningen

av bidragsbestämmelserna komme att drabba de bärkraftigaste kommu­

nerna, enär kommunbidragens storlek även berodde på bostadskostnads-

grupp och antalet pensionstagare med inkomstprövade förmåner. Vidare

har gjorts gällande, att det för många kommuner ej förelåge några möjlig­

heter att bära höjningen av kommunbidraget utan ökad utdebitering. Kost­

naderna för de föreslagna ändringarna ha beräknats till 37 å 40 milj.

kronor.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Värmlands, Gävleborgs, Västernorr-

lands och Norrbottens län, 1949 års skatteutredning och Svenska landskom­

munernas förbund samt 20 kommuner ha avstyrkt en förhöjning av pro­

centsatsen för kommunernas andel men tillstyrkt den föreslagna höjningen

av maximigränsen för kommunbidraget. I sistnämnda avseende har åbe­

ropats, att därmed de ekonomiskt bärkraftigaste kommunernas förmåns­

ställning skulle bringas att upphöra och en önskvärd skatteutjämning mel­

lan kommunerna åstadkommas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har tillstyrkt en försiktig höjning av pro­

centsatsen och maximigränsen, och två kommuner ha helt anslutit sig till

utredningens förslag.

Kungl. Maj. ts proposition nr 215.

Departementschefen.

Vid tillkomsten av 1946 års lag om folkpensionering diskuterades ingå-

nde i vad mån folkpensionerna borde inkomstprövas. Den lösning, som

statsmakterna då stannade för, innebar att den allmänna ålderspensionen,

blindtillägget samt den del av invalidpensionen och sjukbidraget, som be­

nämnes grundpension, utgå oberoende av vederbörandes inkomst- och för­

mögenhetsförhållanden under det att övriga lagstadgade pensionsförmåner,

d. v. s. invalidernas tilläggspension ävensom änkepension, hustrutillägg

och bostadstillägg, äro inkomstprövade. Lagreglerna härom äro utformade

så, att de inkomstprövade förmånerna — i förekommande fall deras sam­

manlagda belopp — minskas med 50 procent av den pensionsberättigades

7 —Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 215.

98

Kungl. Mcij. ts proposition nr 215.

årsinkomst i vad den överstiger 400 kronor för ogift och 600 kronor för

äkta makar.

Enligt folkpensioneringslagen kunna folkpensionärerna utöver de i lagen

reglerade pensionsförmånerna erhålla särskilda bostadstillägg av kommu­

nala medel. Beslut härom fattas av de enskilda kommunerna, som ha full

frihet att bestämma de grunder efter vilka dessa tillägg skola utgå. Vid

lagens tillkomst förutsattes emellertid att tilläggen skulle vara inkomst-

prövade och beroende av vederbörandes bostads- och bränslekostnader. De

särskilda bostadstilläggen, som äro att betrakta såsom folkpension i lagens

bemärkelse, ha vunnit en stor utbredning, i det att sådana tillägg nu utgå

i kommuner med över 4 milj. invånare och med ett sammanlagt årsbelopp

om i runt tal

20

milj. kronor.

Anledningen till att den allmänna ålderspensionen bestämdes att utgå

utan inkomstprövning var bl. a., att man ansåg att den enskildes intresse

av att spara till sin ålderdom och åldringarnas villighet att utnyttja sin

kvarstående arbetsförmåga skulle motverkas, om ålderspensioneringen ut­

formades på ett sådant sätt att pensionen reducerades kraftigt för den

som hade inkomster vid sidan av pensionen. Man befarade även, att arbets­

givare kunde bli mindre villiga att ordna enskild pensionering för anställda,

för fall att dessa därigenom ginge miste om en betydande del av sin folk­

pension. Att statsmakterna icke ansågo sig kunna slopa inkomstprövningen

också beträffande de till beloppen lagstadgade bostadstilläggen till ålders­

pensionärerna berodde främst på de avsevärda kostnadsökningar, som

detta skulle ha medfört. Statsfinansiella synpunkter tillmättes avgörande

betydelse även när det gällde att avgöra, huruvida förtidspensionerna skulle

vara inkomstprövade eller ej, men härvidlag inverkade också andra fak­

torer, såsom att en inkomstprövning underlättar anknytningen av förmå­

nens storlek till variationer i pensionstagarens arbetsförmåga.

Sedan lagen om folkpensionering varit i kraft några år och erfarenhet

vunnits angående lagens verkningar, gjordes från olika håll gällande, att

lagens regler för inkomstprövningen medförde vissa ofördelaktiga verk­

ningar, främst i fråga om möjligheten att stimulera folkpensionärer till

ökad arbetsinsats samt att ordna en tillfredsställande enskild arbetarpen-

sionering; och min företrädare i ämbetet, som anslöt sig till den uppfatt­

ningen att avdragsreglerna inom folkpensioneringen kunde leda till mindre

tillfredsställande resultat, tillkallade enligt bemyndigande den 16 juni 1950

sakkunniga för att biträda med utredning angående översyn av folk­

pensioneringslagens regler om inkomstprövning och därmed sammanhäng­

ande problem. De sakkunniga, vilka antogo benämningen 1950 års folk-

pensionsrevision, ha numera fullgjort sitt uppdrag och redovisat resultatet

av utredningsarbetet i ett den 15 november 1951 avgivet betänkande angå­

ende avdragsregler och bostadstillägg m. m. (SOU 1951:45).

Folkpensionsrevisionen har funnit, att verkningarna av den i lagen om

99

folkpensionering föreskrivna inkomstprövningen äro sådana, att nu gäl­

lande regler måste mildras; att helt slopa inkomstprövningen inom folk­

pensioneringen har revisionen ansett ej kunna ifrågakomma. Den jämk­

ning av avdragsreglerna, som förordas av revisionen, bör enligt dess mening

avse alla inkomstslag. Tanken på en privilegiering av vissa inkomster,

d. v. s. en återgång till ett system som var rådande enligt äldre folkpen-

sioneringslagstiftning, avvisas av revisionen. Mildringen föreslås genomförd

på så sätt, att den avdragsfria årsinkomsten — den inkomst en folkpensio­

när kan ha utan att de inkomstprövade pensionsförmånerna påverkas —

höjes från 400 kronor till 1 000 kronor för ogift och från 600 kronor till

1 500 kronor för äkta makar. Vidare innebär förslaget, att avdragsfaktorn,

d. v. s. den andel av den överskjutande inkomsten varmed de inkomstprö­

vade förmånerna skola minskas, bestämmes till, bortsett från visst special­

fall, 33V3 procent intill en årsinkomst av 1 400 kronor för ogift och 2 100

kronor för äkta makar samt

662/3

procent för överskjutande inkomst.

Nu nämnda avdragsregler föreslås skola gälla enhetligt för alla inkomst­

prövade folkpensionsförmåner, alltså även för de bostadstillägg, av kom­

mittén betecknade kommunala bostadstillägg, som enligt förslaget skola

ersätta de nuvarande allmänna och särskilda bostadstilläggen. Enligt revi­

sionens mening kan man nämligen ej få till stånd tillfredsställande avdrags­

regler med det nuvarande systemet med dubbla bostadstillägg. Jag kommer

att närmare uppehålla mig vid denna fråga i fortsättningen. I detta sam­

manhang vill jag endast nämna, att det enligt förslaget skall överlåtas til!

kommunerna att avgöra huruvida bostadstillägg skola utgå eller ej och huru

stora tilläggen skola vara. Tilläggen skola anses såsom folkpension samt

beviljas och utbetalas i samma ordning som folkpensionerna i övrigt. Till

kostnaden för de nya bostadstilläggen skola enligt förslaget kommunerna

bidraga med

4/20

procent för varje fullt tiotal skatteören per invånare i

kommunen, dock med högst 60 procent och lägst 25 procent av totalkost­

naden för dessa tillägg.

I remissyttrandena är man allmänt ense om att de nuvarande avdrags­

reglerna inom folkpensioneringen böra mildras. Olika meningar ha emel­

lertid framkommit rörande frågan på vilket sätt detta bör ske.

Jag biträder den uppfattningen att en reform på detta område är av

behovet påkallad. F. n. förhåller det sig otvivelaktigt så, att en pensions-

tagare, som skaffar sig ökade inkomster vid sidan av pensionen, kan få

sina sammanlagda pensionsförmåner minskade i så hög grad, att hela eller

större delen av inkomstökningen bortfaller. För att taga endast ett exempel

så framgår av folkpensionsrevisionens betänkande, att en ogift invalidpen­

sionär i Stockholm, vars bostads- och bränslekostnader fastställts till 800

kronor om året, får behålla endast en fjärdedel av merinkomst mellan 600

och 800 kronor, ej något av inkomst mellan 800 och

1

600 kronor och blott

en tiondel av inkomst mellan 1 600 och 1 800 kronor. Den främsta orsaken

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

100

till dylika och liknande resultat är, såsom revisionen även framhåller, att

verkningarna av den i lagen föreskrivna inkomstprövningen avsevärt

skärpts genom de avdragsregler som kommunerna ansett sig böra föreskriva

i fråga om rätt till de särskilda bostadstilläggen.

Innan jag går vidare in på revisionens förslag, vill jag erinra om att revi­

sionens uppdrag varit begränsat till frågan om folkpensioneringens avdrags­

regler och vissa angivna detalj spörsmål rörande folkpensioneringen, til]

vilka jag återkommer i ett senare avsnitt. I en del remissyttranden ha

emellertid yrkats höjningar av de olika pensionsförmånernas grundbelopp,

och särskilda yrkanden ha framkommit bl. a. rörande förmånerna till blinda

och andra svårt invalidiserade. Till sistnämnda yrkanden är jag icke beredd

att taga ställning i detta ärende. Ifrågavarande spörsmål torde få ytterligare

övervägas, och det är min avsikt att låta föranstalta om en särskild utred­

ning i detta hänseende. Sedan automatisk kompensation för höjda levnads­

kostnader kommit till stånd genom de år 1951 beslutade indextilläggen å

folkpensionerna, anser jag mig vidare ej i detta sammanhang böra ingå på

frågan om en förhöjning av själva grundbeloppen av de indexreglerade

folkpensionsförmånerna.

Vad härefter angår frågan hur en uppmjukning av inkomstprövningen

inom folkpensioneringen bör genomföras delar jag revisionens uppfattning

att det, i varje fall i dagens läge, ej synes vara en fram k o m-

lig väg att helt avskaffa inkomstprövningen. Härvid­

lag behöver jag endast peka på den avsevärda kostnadsökning för stats­

verket, som en sådan reform skulle föra med sig. För övrigt är spörsmålet

härom intimt förknippat med frågan om en allmän pensionsförsäkring,

varom i år igångsatts en ny utredning.

Likaså är jag ense med revisionen om att någon bestående i n k o in s t-

privilegiering ej bör införas inom folkpensione­

ringen. Detta är också den allmänna uppfattningen i remissyttrandena.

I ett par av yttrandena har dock önskats privilegiering av vissa speciella

förmåner, nämligen blindtillägg samt sjukpenning från erkänd sjukkassa.

Såsom jag redan framhållit är det min mening att låta utreda olika spörs­

mål avseende folkpensionsförmånerna till blinda; i samband med nämnda

utredning torde få prövas huruvida blindtillägget, såsom föreslagits, ej skall

räknas såsom inkomst enligt folkpensioneringslagen. Vad åter angår sjuk­

penningen torde det nu förhålla sig så, att vid inkomstprövningen denna

i sin helhet vanligen räknas såsom inkomst och att hänsyn således icke

tages till de merutgifter, som ofta uppkomma med anledning av ett sjuk­

domsfall. Det synes dock rimligt att vid inkomstprövningen sådan hänsyn

tages. Att därutöver bortse från sjukpenningen torde ej böra ske.

Det har också föreslagits att någon form av privilegiering borde införas

för inkomst från förmögenhet, som vore placerad i en av endast pensions-

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Kungl. Maj. ts proposition nr 215.

101

tagaren och hans familj bebodd fastighet eller som bestode av bundet kapi­

tal. Svårigheterna att finna en väl avvägd avgränsning härvidlag torde

emellertid vara alltför stora för att denna väg skulle kunna beträdas. Genom

de av mig i fortsättningen förordade nya avdragsreglerna minskas för övrigt

i avsevård mån behovet av särskilda regler i detta hänseende.

Såsom revisionen funnit torde strävandena att reformera folkpensione­

ringens inkomstprövning i stället få inriktas på att generellt mildra lagens

avdragsregler. Härmed träder frågan om bostadstilläggens kon­

struktion i förgrunden. Enligt revisionens mening är det, på sätt redan

antytts, icke möjligt att komma till rätta med ifrågavarande problem, där­

est man bibehölle det nuvarande systemet med samtidig tillämpning av

lagens avdragsregler och de av kommunerna beslutade avdragsreglerna för

de särskilda bostadstilläggen. Att mildra avdragsreglerna enbart för de

statliga bostadstilläggen skulle nämligen ej vara tillfyllest, enär de nu­

varande avdragsreglerna för de särskilda bostadstilläggen redan i många

fall vore så stränga, att de föreliggande olägenheterna skulle bibehållas.

Varje mildring av avdragsreglerna måste sålunda även avse de kommunala

reglerna. För att den sammanlagda effekten av avdragsreglerna skulle bli

tillfredsställande, måste enligt revisionens mening sådant ingrepp i kom­

munernas rätt att bestämma avdragsreglerna ske, att risk kunde föreligga

att kommunerna, om icke betydande statsbidrag lämnades, skulle med

hänsyn till den genom mildrade avdragsregler orsakade ökningen av kost­

naderna för dessa tillägg bli mera restriktiva rörande tilläggen till men för

folkpensionärerna. Därmed skulle man få dels statliga bostadstillägg med

kommunala bidrag och dels kommunala bostadstillägg med statliga bidrag,

ett resultat som revisionen funne föga tilltalande.

Revisionen har ansett sig böra stanna för en sammanslagning av de

nuvarande båda bostadstilläggen till ett gemensamt bostadstillägg av kom­

munal karaktär. Fördelen härmed vore främst att man erhölle enhetliga

avdragsregler, över vilkas verkningar man från statsmakternas sida hade

kontroll. Vidare skulle man slippa bostadskoslnadsgrupperingen för de

nuvarande statliga bostadstilläggen, vilket vore en betydande fördel med

hänsyn till dels de svårigheter, som alltid vore förbundna med en dylik

gruppering, dels det förhållandet, att grupperingen genom de särskilda

bostadstilläggen redan vore i betydande mån rubbad, om man såge till de

sammanlagda folkpensionsförmåner, som utginge å olika orter. En ytter­

ligare fördel vore, att det nya tillägget kunde anpassas efter de föreliggande

behoven på det smidigare sätt, som — där tilläggen vore lämpligt utfor­

made — utmärkte de nuvarande särskilda bostadstilläggen.

Förslaget att sammanslå de nuvarande bostadstilläggen till ett enhetligt

bostadstillägg har i och för sig i allmänhet godtagits i remissyttrandena

under motivering, att någon effektiv lösning av avdragsproblemet ej torde

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

kunna vinnas, så länge man arbetade med två slag av bostadstillägg. Fler­

talet av dem, som deltagit i ärendets behandling i pensionsstyrelsen, har

emellertid soin ett exempel ifrågasatt, om icke en lösning av problemet

kunde åstadkommas inom ramen för lagens nuvarande konstruktion där­

igenom att dels den avdragsfria inkomsten för det särskilda bostadstilläg­

get höjdes, exempelvis till

1

000

kronor för ensamstående, dels ock den

avdragsfria inkomsten för de statliga inkomstprövade förmånerna sattes

avsevärt högre, exempelvis till 2 000 kronor för ensamstående. Inom det

inkomstområde, som uppkomme mellan dessa gränser, kunde kommu­

nerna lämnas tämligen fria händer att reglera sina särskilda bostads­

tillägg, dock att avdragsfaktorn för egen inkomst ej finge överstiga ett

i

lagen angivet procenttal. Tilläggen borde avvägas så, att de i allmänhet

reducerades till noll, när inkomsten stigit till den gräns, där de statliga

förmånerna började minskas. Som villkor för att låta reduceringen fort­

sätta över denna gräns borde gälla, att de båda då jämsides verkande av-

dragsfaktorerna icke överstege ett visst i lagen angivet procenttal.

Rörande detta förslag vill jag framhålla, att den avdragsfria inkomsten

för de statliga inkomstprövade förmånerna skulle behöva sättas mycket högt,

därest utrymme skulle beredas kommun i bostadskostnadsgrupp V att ut­

giva särskilda bostadstillägg av nuvarande storlek. Med en avdragsfaktor å

50 procent kunde kommunen utgiva ett särskilt bostadstillägg å högst 500

kronor, om detta skulle helt reduceras i inkomstintervallet

1

000—2

000

kronor. Inom ifrågavarande bostadskostnadsgrupp utgå emellertid f. n.

särskilda bostadstillägg med högre belopp i ett stort antal fall till ogifta

ålderspensionstagare. Den avdragsfria inkomsten för statliga förmåner

borde därför ej för ogift pensionstagare sättas lägre än pensionssty­

relsen tänkt sig. För två äkta makar skulle nämnda avdragsfria inkomst

behöva sättas till lägst 3 000 kronor. En konsekvens härav bleve, att man

i exempelvis bostadskostnadsgrupp II skulle till makar med 2 080 kronor i

ålderspension jämte indextillägg samt 3 000 kronor i egen inkomst, d. v. s.

med 5 080 kronor sammanlagt till sin försörjning, utgiva ytterligare 200

kronor i statligt bostadstillägg. Först vid en högre inkomst skulle detta

bostadstillägg börja reduceras.

En avdragsfri inkomst för statliga förmåner, vilken är avpassad för den

högsta ortsgruppen, blir uppenbarligen alltför hög i andra ortsgrupper. Där

skulle nämligen spännvidden bli alltför stor mellan dem, som enbart äro

hänvisade att leva på folkpensionen, och dem som ha relativt stora egna

inkomster vid sidan av folkpensionen men likväl ej få pensionen reducerad.

Att fastställa det avdragsfria beloppet olika högt för olika ortsgrupper synes

mig ej vara någon framkomlig väg att lösa förevarande svårigheter, Över

huvud förefaller det vara svårt att med ledning av pensionsstyrelsens för­

slag nå fram till en godtagbar lösning av ifrågavarande problem.

Innan jag går vidare vill jag erinra om vad som redan tidigare fram­

io;s

hållits därom att enligt folkpensionsrevisionens förslag kommunerna skola

äga bestämma huruvida bostadstillägg skola utgå eller ej samt huru stora

tilläggen skola vara. Revisionen har ej ansett sig böra göra tilläggen direkt

avhängiga av vissa bestämda utgifter för pensionärerna men förutsatt, att

tilläggen i regel skola anknytas till de bostads- och bränslekostnader, som

pensionären kan antagas ha under den närmaste framtiden.

I åtskilliga remissyttranden har kritik riktats mot ett system med kom­

munala bostadstillägg av föreslagen typ därvid framhållits bl. a., att för­

slaget innebure ett avsteg från en av folkpensioneringens grundprinciper,

nämligen att staten genom sin lagstiftning skulle i huvudsak garantera pen­

sionärernas rimliga försörjning på de olika orterna efter vissa enhetliga

grunder. Det har också uttalats farhågor för å ena sidan att kommuner i

fråga om bostadstilläggen komme att visa alltför stark sparsamhet, med

påföljd att folkpensionärerna ej på alla orter finge erforderliga tillägg, samt

å andra sidan att kommuner skulle bli alltför generösa, när det gällde att

fastställa grunder för tilläggen. På sina håll har påyrkats införandet i folk­

pensioneringslagen av särskilda spärregler eller eljest bestämmelser, var­

igenom kommunala beslut om bostadstillägg ställdes under statlig kontroll.

Enligt min mening tala starka skäl för riktigheten av det av folkpensions-

revisionen gjorda antagandet, att kommunerna komma att förvalta den

dem i detta hänseende anförtrodda uppgiften med vederbörlig omsorg och

så, att de nya bostadstilläggen bli skäligt avvägda. Redan det förtroende

för kommunerna, som genomförandet av ett förslag av det innehåll revi­

sionen förordat innebär, bör verka som en sporre för kommunerna att söka

åstadkomma en rimlig och rättvis avvägning av bostadstilläggen. Riskerna

för att kommuner skulle bli alltför restriktiva vid bestämmandet av grun­

derna för bostadstilläggen synas mig icke betydande, under förutsättning

att frågan om kostnadernas fördelning mellan stat och kommun löses

riktigt. Till frågan härom återkommer jag närmare i fortsättningen. Om

dessutom tillses att vid övergången till det nya systemet de nuvarande folk-

pensionärerna tillförsäkras rätt till bostadstillägg motsvarande minst vad

nu utgår i statlig dylik förmån, vinnes garanti för att dessa pensionärer

bli bibehållna vid sina nuvarande förmåner. En övergångsbestämmelse av

angiven innebörd torde även komma att påverka tilläggens storlek för ny­

tillkommande folkpensionärer.

Riskerna för en alltför stor kommunal generositet bör enligt min upp­

fattning ej heller överdrivas. Därest finansieringsfrågan löses i anslutning

till vad revisionen förordat, skulle kommunerna själva få svara för eu

väsentlig del — för de mera bärkraftiga kommunerna upp till RO procent

— av kostnaderna, ett förhållande som torde verka återhållande. Ytter­

ligare må pekas på den inom kommunerna säkerligen förefintliga obenä­

genheten att utgiva bidrag av delvis kommunala medel till personer, som

ej vore i behov av hjälp, ävensom på den omständigheten, att en genom

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

104

alltför höga bostadstillägg uppdriven folkpensionsnivå säkerligen skulle

medföra press uppåt på nivån inom fattigvårdens område, där kommunen

har att stå hela kostnaden.

På grund av vad nu anförts och då jag funnit, att olägenheter av olika

slag äro förbundna både med sådana spärregler, som föreslagits i vissa

remissyttranden, och med ett system, enligt vilket kommunala beslut om

bostadstillägg skulle underställas Kungl. Maj:t eller eventuellt pensions-

styrelsen, anser jag mig böra godtaga revisionens förslag i detta hänseende.

Jag vill emellertid tillägga, att utvecklingen på området kommer att följas

med uppmärksamhet. Därest det till äventyrs skulle visa sig att utveck­

lingen tenderade att ej följa rätta linjer, torde spörsmålet få tagas under

förnyad prövning.

Vad angår storleken av de nya bostadstilläggen har, såsom berörts, revi­

sionen ej ansett sig böra knyta densamma direkt till pensionstagarens bo­

stads- och bränslekostnader. Anledningen härtill är, att i sådant fall en

sänkning av bostadstilläggen skulle framtvingas å de orter, där nu genom

de särskilda bostadstilläggen en viss allmän standardhöjning åstadkommits

för folkpensionärerna. Jag utgår emellertid ifrån, att kommunerna, när

de skola utforma förutsättningarna för tilläggens utgivande, taga sikte

endast på vederbörandes mera stadigvarande behov och regelmässigt an­

knyta tilläggen till de bostads- och bränslekostnader, som den enskilde

pensionären kan antagas ha. En sådan anknytning kan givetvis ske på

olika sätt. I en del kommuner kan det måhända visa sig lämpligt att stadga

att kostnaden för egen bostad skall anses utgöra visst lägsta belopp. Vissa

schematiska regler att beräkna bostadskostnader för fall att pensionären

sammanbor med annan kunna visa sig erforderliga liksom även bestämmel­

ser, enligt vilka tilläggen maximeras eller varigenom eljest förhindras att

hänsyn tages till högre bostads- och bränslekostnader än som kunna anses

svara mot bostad av skälig storlek och standard. I likhet med revisionen

förutsätter jag, att de olika kommunalförbunden komma att såvitt möjligt

bistå kommunerna, när grunderna för de nya bostadstilläggen skola fast­

ställas. Härigenom och genom vägledande upplysningar av pensionsstyrel-

sen torde en eftersträvansvärd enhetlighet kunna vinnas.

Någon indexreglering av bostadstilläggen anser jag mig ej böra förorda,

särskilt med hänsyn till de administrativa komplikationer som en sådan

anordning skulle medföra, och då det dessutom torde vara att förvänta, att

mera stadigvarande avsevärda förändringar i levnadskostnaderna ändock

komma att beaktas av kommunerna.

Av vad förut anförts framgår, att den omläggning av bostadstilläggen,

som jag ansett böra komma till stånd, föranletts därav att en uppmjukning

av inkomstprövningen inom folkpensioneringen ej synes kunna ske, därest

icke härutinnan i lag fastställda regler vunne generell tillämpning. Eu

följd härav är kommunernas frihet att bestämma om grunderna för de nya

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

105

bostadstilläggen måste såtillvida begränsas, att avvikelse ej får ske från vad

i lagen stadgas om inkomstens beräkning och om pensionsförmånens

minskning vid stigande inkomst.

Även i ett annat avseende synes, i överensstämmelse med vad revisionen

föreslagit, det nya systemet ävensom folkpensionärernas intresse kräva,

att rätten till bostadstillägg fastställes i lag. Jag syftar härvid på förslaget

att de bostadstillägg, som en kommun beslutat införa, endast må tillkomma

den som är mantalsskriven inom kommunen och att kommun för rätten

till bostadstillägg icke må uppställa fordran å viss tids bosättning inom

kommunen eller annat därmed jämförligt villkor. I annat fall skulle ju

kunna inträffa att en pensionär, som vore mantalsskriven inom en kom­

mun med ett tämligen lågt bostadstillägg och som flyttade till och bleve

mantalsskriven i en kommun med ett högre bostadstillägg, helt uteslötes

från tillägg, trots att de kommunala grunderna eljest skulle berättigat

honom därtill. De i vissa remissyttranden yppade betänkligheterna mot att

ett genomförande av revisionens förslag i denna del skulle leda till att

folkpensionärer opåkallat sökte sig till orter med höga bostadstillägg anser

jag vara betydligt överdrivna.

Vad i detta sammanhang slutligen angår beteckningen å den nu behand­

lade pensionsförmånen synes mig den föreslagna benämningen kommunalt

bostadstillägg väl täcka förmånens karaktär och huvudsyfte, varför den­

samma ej föranleder någon erinran från min sida.

För att härefter övergå till spörsmålet om den avdragsf ria års­

inkomsten så innebär den av folkpensionsrevisionen föreslagna höj­

ningen av denna inkomst från 400 kronor till 1 000 kronor för ogift samt

från 600 kronor till 1 500 kronor för äkta makar ungefär en fördubbling

av den avdragsfria inkomstens realvärde. Med utgångspunkt från att enligt

gällande regler inom den nuvarande avdragsfria inkomsten vid en avkast­

ning av

3

procent rymmes ett kapital av

10

800 kronor för ogift och 16

200

kronor för äkta makar, medför den ifrågasatta höjningen av den avdrags­

fria inkomsten att nyssnämnda belopp höjes till 15 400 kronor resp. 23 100

kronor, dvs. en höjning med något över 40 procent.

Vid remissbehandlingen ha framkommit såväl yrkanden om eu mera

begränsad höjning av den avdragsfria inkomsten — 800 resp.

1

200

kronor

— som önskemål om en ytterligare höjning därav.

1

ett par yttranden ha

i detta sammanhang föreslagits ändringar i den nuvarande regeln att vid

inkomstberäkningen förmögenhets avkastning skali höjas med

10

procent

av det belopp, varmed förmögenhet överstiger för gift 7 500 kronor — dvs.

för äkta makar 15

000

kronor — och för annan pensionsberättigad

10

000

kronor. En höjning av skärpningsgränsen har motiverats med farhågor för

alt pensionärer med egna hem eljest kunde efler den pågående allmänna

fastighetstaxeringen få vidkännas eu minskning av folkpensionsförmånerna.

Iiungl. Maj. ts proposition nr 215.

106

En ytterligare belastning av förmögenhetsinkomsten i högre lägen har i

andra yttranden ansetts påkallad, emedan de förmögenhetsgränser, som

utestängde från rätt till inkomstprövade förmåner, eljest komrne att ligga

mycket högt, då höga bostadstillägg införts. För Stockholms del skulle

t. ex. dessa förmögenhetsgränser med nuvarande bostadstillägg och med en

till 2,5 procent beräknad avkastning av förmögenhet höjas för en ogift

ålderspensionär från 20 800 kronor till 31 900 kronor och för ett gift åld-

ringspar från 29 600 till 46 800 kronor. För invaliderna skulle gränserna

komma att ligga än högre.

För egen del finner jag den av revisionen föreslagna höjningen av den

avdragsfria inkomsten vara väl avvägd och tillstyrker därför förslaget i

denna del. För att klargöra förslagets verkningar må nämnas att — med

utgångspunkt från det nuvarande pensionspristalet 133 — för en ogift

pensionär med allmän ålderspension av

1

000

kronor kommer att å ort,

där bostadstillägget kan tänkas bli 600 kronor — cn medelstor stad — fin­

nas utrymme för en helt avdragsfri egeninkomst eller pension å

1

000

kronor, med påföljd att vederbörande erhåller åtminstone 2 900 kronor

om året till sin försörjning. Å en ort med

1

000

kronor i bostadstillägg —

en storstad — skulle nyssnämnda belopp motsvaras av beloppet 3 300 kro­

nor. För makar, som båda äro folkpensionärer, skulle motsvarande belopp

bli 4 180 resp. 4 580 kronor.

Någon ändring av den nu i lagen föreskrivna skärpningsregeln med an­

ledning av förmögenhetsinnehav vill jag ej f. n. förorda. I likhet med revi­

sionen finner jag vidare det vara administrativt alltför svårgenomförbart

med en särskild indexreglering av den avdragsfria inkomsten.

F olkpensionsrevisionens förslag i fråga om a v dragsfaktorns

storlek — 33V

3

procent intill en årsinkomst av 1 400 kronor för ogift

och

2

100

kronor för äkta makar samt

662/3

procent för överskjutande in­

komst, dock i sistnämnda fall 50 procent därest avdrag samtidigt skall ske

å utgående särskilt barnbidrag — har vunnit anslutning i flertalet remiss­

yttranden. Den kritik, som framförts, har främst tagit sikte på att avdrags-

faktorn

662/3

procent skulle verka för hårt, framför allt om hänsyn toges

till beskattningens inverkan. I de inkomstlägen, där nämnda avdragsfaktor

tillämpades, bleve nämligen det sammanlagda marginalavdraget bortåt

75 procent, om man räknade med en kommunalskatt å 11 kronor per

skattekrona. Toges hänsyn jämväl till den ytterligare skärpning av margi­

nalavdraget, som skedde när det extra avdraget vid beskattningen enligt

50 § 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen för folkpensionärer utan

nämnvärda egna inkomster successivt indroges, kunde stundom uppkomma

ett sammanlagt marginalavdrag å upp till 84 procent. I yttrandena har

framförts dels förslag om en enhetlig avdragsfaktor å 33V

3

eller 50 procent,

dels ock vissa av revisionen redan prövade men avvisade förslag om olika

faktorer (bl. a. 35—70, resp. 25—50—70 procent).

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

107

Avdragsfaktorn i inkomstskiktet närmast över den avdragsfria inkomsten

synes mig ej få sättas alltför högt, detta särskilt med tanke på att före­

komsten av någon mindre sidoinkomst eljest kunde föranleda därtill att

ej hela den avdragsfria inkomsten skulle kunna utnyttjas för enskild pen­

sionering. Ur denna synpunkt torde den föreslagna avdragsfaktorn om

33^3

procent inom inkomstintervallet

1

000—1 400 kronor för ogift och

1 500—2 100 kronor för äkta makar vara lämplig. En avdragsfaktor av

nämnda storlek medför emellertid, att avdragsfaktorn måste skärpas för

större inkomster, om ej alltför höga inkomstgränser skola uppkomma. I be­

aktande härav synes den föreslagna avdragsfaktorn om

662/3

procent för

inkomster över 1 400 kronor för ogift och 2 100 kronor för äkta makar även

höra godtagas. Angivna avdragsfaktor kan visserligen i och för sig synas

hög. Härvidlag bör dock hållas i minnet, att det sammanlagda avdraget f. n.

ofta, då särskilt bostadstillägg utgår, motsvarar 100 procent. Ser man för

övrigt ej blott till själva marginalavdraget utan till storleken av den in­

komst pensionären får behålla av hela sin inkomst, visar det sig, att avdra­

get blir tämligen måttligt. Det kan emellertid ej förnekas att genom be­

skattningsreglerna marginalavdraget kan bli kraftigt höjt. Eftersom de fall

det här gäller torde vara förhållandevis fåtaliga, anser jag mig dock med

hänsyn till övriga på frågan inverkande omständigheter sakna anledning

att frångå revisionens förslag i förevarande hänseende.

I en detalj vill det dock synas som om skäl föreligger att avvika från

revisionens förslag, nämligen i fråga om den föreslagna sänkningen av av­

dragsfaktorn från

662/3

procent till 50 procent i de fall, då reducerat sär­

skilt barnbidrag samtidigt utgår. Man synes nämligen ej kunna komma

ifrån, att genom en sådan regel en avdragströskel uppstode vid den gräns,

där barnbidraget reducerades till noll, något som pensionsstyrelsen även

påpekat i sitt yttrande. Denna konsekvens kan emellertid som regel undvikas

genom att man, då en sådan samverkan mellan avdragsreglerna för folk­

pension och för särskilt barnbidrag medför ett alltför stort avdrag, i stället

minskar avdragsfaktorn för barnbidraget. Spörsmålet härom kommer att

närmare behandlas i samband med frågan om inkomstprövning av de sär­

skilda barnbidragen.

De årliga merkostnader, som bli en följd av de mildrade avdragsreglerna,

ha — med utgångspunkt från nuvarande statliga och särskilda bostadstill-

lägg — beräknats till omkring 17 milj. kronor.

Beträffande härefter spörsmålet om fördelningen mellan sta­

ten och kommunerna av kost n aderna för folkpension e-

ringen må först erinras om att den nuvarande fördelningen innebär, att

Staten helt bekostar de icke inkomstprövade folkpensionsförmånerna, mot­

svarande omkring 75 procent av de sammanlagda folkpensionsförmånerna,

under det att både stat och kommun deltaga i kostnaderna för inkomst­

prövade förmåner, dock med undantag av de särskilda bostadstilläggen, för

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

108

vilka kommunerna helt svara. I fråga om de delvis av kommunerna be­

kostade förmånerna är kommunandelen satt i relation till skatteunderlaget

i kommunen och motsvarar

3/20

procent för varje fullt tiotal skatteören per

invånare i kommunen av årskostnaderna för nämnda förmåner, dock högst

hälften av sagda kostnader. Kommunernas andel i dessa kostnader ut­

gjorde för år 1950 genomsnittligt omkring 36 procent. Medräknas de sär­

skilda bostadstilläggen, uppgick kommunandelen nämnda år till drygt

41 procent av alla inkomstprövade förmåner. Enligt verkställda beräkningar

torde båda ifrågavarande procenttal stiga till omkring 38 resp. 43 för åren

1951 och 1952.

Utgångspunkten för folkpensionsrevisionens överväganden kring detta

spörsmål har varit, att genomförandet av den av revisionen förordade re­

formen borde i minsta möjliga mån rubba den nuvarande kostnadsfördel­

ningen i stort mellan stat och kommun. Denna utgångspunkt synes mig

riktig.

Beträffande de nya kommunala bostadstilläggen torde man böra efter­

sträva en ordning som ställer kommunerna i paritet i fråga om möjlig­

heterna att utgiva erforderliga dylika tillägg. Dessa möjligheter äro givet­

vis beroende på flera olika omständigheter, bl. a. skatteunderlaget och

skattetrycket i kommunen samt antalet folkpensionärer, vilka äro i behov

av extra tillskott utöver folkpensionens grundförmåner. Att avväga kom­

munbidraget efter alla dessa faktorer — av vilka den förstnämnda torde

vara den mest utslagsgivande — går näppeligen, utan att kommunbidrags­

reglerna bli mycket komplicerade och svårtillämpliga. Under angivna för­

hållanden och då de allmänna principerna för kostnadsfördelningen rörande

all statskominunal verksamhet f. n. prövas av därför utsedda sakkunniga,

torde det ej vara anledning att frångå den nuvarande avvägningsnormen

för kommunernas bidrag, dvs. det faktiska skatteunderlaget per invånare

i kommunen.

När det sedan gäller att bedöma storleken av kommunernas andel i för­

hållande till statens, synes man i fråga om kostnaderna för de kommunala

bostadstilläggen böra iakttaga, att statens andel å ena sidan avväges rela­

tivt rikligt för att hindra att bostadstilläggen bestämmas till för ringa be­

lopp och å andra sidan ej göres så stor, att kommunerna frestas fastställa

för höga tillägg. En dylik avvägning är givetvis alltid vansklig att göra,

och försiktigheten torde bjuda att man — innan närmare erfarenheter vun­

nits — gör avvägningen sådan, att den nuvarande kostnadsfördelningen

mellan staten och kommunerna i stort sett bibehålies. I detta sammanhang

må erinras om det förslag till ändrade kommunbidragsgrunder, som fram­

lagts av 1950 års besparingsutredning. Detta förslag innebär bl. a. en viss gene­

rell höjning av kommunbidragsandelen i syfte att därigenom till den kommu­

nala delen av den offentliga förvaltningen utsträcka den besparingsaktion,

som utredningen haft att befrämja inom statsförvaltningen. En på sådana

Kungi. Maj. ts proposition nr 215.

109

grunder byggd generell höjning av kommunbidraget synes mig ej tillrådlig

i nuvarande sammanhang, särskilt emedan den innan de kommunala bo­

stadstilläggen hunnit stabiliseras skulle kunna tänkas leda till en för folk­

pensionärerna menlig återhållsamhet hos kommunerna i fråga om dessa

tillägg.

Den kommunbidragsfaktor som skall fastställas bör givetvis, om kost­

nadsfördelningen i stort skall bibehållas oförändrad, vara högre än den för

statliga inkomstprövade förmåner fastställda bidragsfaktorn, enär kommu­

nerna ju f. n. helt bekosta de särskilda bostadstilläggen. Fastställdes en

enhetlig faktor för såväl de kommunala bostadstilläggen som övriga in­

komstprövade förmåner, medförde detta emellertid, att alla kommuner

bleve belastade med den högre procentsats, som nödvändiggöres av sam­

manslagningen av bostadstilläggen; och detta alldeles oavsett om kommu­

nen hade bostadstillägg eller ej. Bl. a. med hänsyn härtill har revisionen

— trots de därmed förenade administrativa komplikationerna — ansett sig

böra föreslå, att den nuvarande kommunbidragsprocenten bibehålies i fråga

om andra inkomstprövade förmåner än kommunala bostadstillägg samt att

en särskild och högre procentsats fastställes för detta tillägg. Jag biträder

detta förslag.

Såsom förut nämnts är kommunbidraget nu maximerat till 50 procent be­

träffande andra inkomstprövade förmåner än de särskilda bostadstilläggen.

Medräknas kostnaderna för sistnämnda tillägg, överstiger kommunandelen

i flera fall denna gräns och kommer i vissa fall upp till omkring 60 procent,

för att i något enstaka fall överstiga detta procenttal. Med den förut givna

förutsättningen, att den nuvarande kostnadsfördelningen mellan stat och

kommun bör bibehållas såvitt möjligt orubbad, synes maximigränsen så­

lunda böra höjas till 60 procent. Besparingsutredningens nyssnämnda för­

slag innebär emellertid även ett borttagande av maximigränsen för kom­

munbidraget. Detta har motiverats med att de ekonomiskt bäst ställda

kommunerna eljest ej skulle bli engagerade i den avsedda besparingsaktio-

nen och vidare med att varje maximiregel innebure ett opåkallat gynnande

av nämnda kommuner. Att nu helt slopa maximigränsen synes dock ej

böra ske. Däremot anser jag det motiverat att höja den övre bidragsgrän-

sen till 60 procent. Såsom revisionen funnit, bör denna gräns räknas sär­

skilt för de kommunala bostadstilläggen och särskilt för övriga inkomst­

prövade förmåner. Eljest torde det i många fall bli svårt för kommunerna

att bedöma de ekonomiska verkningarna av sina beslut rörande kommu­

nala bostadstillägg.

Med hänsyn till kommunernas stora inflytande på de kommunala bo­

stadstilläggen har revisionen ansett det påkallat, att kommunerna få bära

en ej alltför oväsentlig del av kostnaderna för dessa tillägg. Revisionen har

därför föreslagit en minimigräns å 25 procent för nämnda kostnader. Trots

att man därmed — såsom även framhållits i några remissyttranden — gör

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Ilo

ett avsteg från principen om lika belastning av kommunerna med hänsyn

till skatteunderlaget, anser jag mig böra godtaga förslaget härom.

Med utgångspunkt från det anförda har revisionen funnit, att kommun­

bidraget till de särskilda bostadstilläggen bör sättas till

0,19

eller

0,20

procent

för varje fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen av kostnaderna för

dessa tillägg. Det förra alternativet skulle resultera i en genomsnittlig kom­

munbidragsprocent för hela riket av 41,73, under det att det senare alterna­

tivet skulle giva en bidragsprocent av 42,32. Revisionen har även gjort stick-

provsberäkningar rörande huru de båda alternativen skulle verka i prak­

tiken, varvid 32 kommuner utvalts. Resultatet av dessa beräkningar har

revisionen redovisat i en sammanställning, vilken såsom bilaga fogats till

protokollet i detta ärende och till vilken jag hänvisar. Med hänsyn till resul­

tatet av dessa beräkningar samt övriga överväganden i denna fråga har

revisionen förordat, att kommunbidragsfaktorn fastställes för de kommu­

nala bostadstilläggen till

0,20

procent och för övriga inkomstprövade för­

måner till

0,15

procent med en begränsning av kommunandelen till, i båda

fallen, ett maximum å ⁶⁰ procent samt, i fråga om de kommunala bostads­

tilläggen, ett minimum å 25 procent.

I remissyttranden har gjorts gällande, att resultatet av de föreslagna

kommunbidragsreglerna bleve obilligt för vissa kommuner. Jag vill ej

heller förneka att de föreslagna reglerna komma att för många kommuner

medföra någon merbelastning i förhållande till vad nu gäller. Förslaget

innebär emellertid också en lättnad för vissa kommuner, och enligt min

mening innebär förslaget i det stora hela en rimlig avvägning. Det torde

för övrigt vara ogörligt att skapa kommunbidragsregler, som för varje en­

skild kommun helt bibehåller den andel i folkpensionskostnaderna, som

gäller enligt nuvarande regler. Redan under rådande förhållanden ske dess­

utom förskjutningar i -kommunens andel i sagda kostnader, exempelvis

genom ändringar i skatteunderlag och invånarantal eller genom införandet

av särskilda bostadstillägg.

Som bekant skola de kommunala ortsavdragen höjas fr. o. m. den

1 januari 1952, dock att i fråga om 1952 års taxering äldre bestämmelser

skola gälla. Höjningen kommer att medföra en sänkning av de kommunala

skatteunderlagen, och därav följer i sin tur en automatisk sänkning av

kommunernas efter skatteunderlaget graderade andel av kostnaderna för

folkpensioneringen. Folkpensionsrevisionen har i sina beräkningar ej tagit

någon hänsyn till nu angivna förhållande, ehuruväl en justering förut­

satts enligt de uttalanden, som av chefen för finansdepartementet gjordes

vid anmälan av propositionen nr 93 till 1951 års riksdag och som god­

kändes av riksdagen. Med beaktande av de ökningar av de kommunala

skatteunderlagen, som sedermera inträffat, kan jag emellertid efter samråd

med chefen för finansdepartementet tillstyrka, att vid förevarande regle­

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

in

ring bortses från den för kommunerna gynnsamma verkan av ortsavdrags-

ref ormen.

Att med någon större grad av säkerhet beräkna de totalkostnader

för det allmänna, som föranledas av den nu ifrågavarande reformen

avseende folkpensioneringen, torde icke låta sig göra. Till den förut om­

nämnda till omkring 17 milj. kronor beräknade årliga kostnadsökningen,

som blir en följd av uppmjukningen av avdragsreglerna, måste nämligen

läggas vissa kostnader, som sammanhänga med bostadstilläggens föränd­

rade konstruktion. Revisionen har för sin del uppskattat sistnämnda kost­

nadsökning till 5 å 10 milj. kronor om året. Den sammanlagda merkost­

naden för reformens genomförande skulle i enlighet härmed hålla sig om­

kring 25 milj. kronor om året, varav omkring 15 milj. kronor skulle falla

på staten och omkring

10

milj. kronor på kommunerna.

Det är givet att genomförandet av en reform av den art det nu gäller

kräver betydande omräknings- och annat förberedelsearbete — erforderliga

föreskrifter härom torde få utfärdas i administrativ ordning — och det

torde därför icke vara möjligt att låta de nya reglerna träda i kraft

förrän den 1 januari 1954. Härigenom komma alltså kostnaderna för re­

formen icke att belasta statsbudgeten under instundande budgetår.

Folkpensionsrevisionen har emellertid föreslagit, att pension på grund

av egen eller makes föregående arbetsanställning icke skall räknas såsom

inkomst under tiden den 1 juli 1952—den 31 december 1953 intill 600

kronor om året för ogift och 900 kronor om året för makar tillsammans.

Den föreslagna höjningen av den avdragsfria inkomsten kan härigenom

omedelbart tillämpas på enskild pensionsinkomst upp till angivna belopp.

Jag finner en sådan temporär privilegiering av dylik inkomst synnerligen

värdefull med hänsyn till den relativt långa övergångstiden för reformen

i övrigt. Trots de principiella invändningar, som enligt vad jag förut an­

fört kunna resas mot att endast ifrågavarande slag av inkomst privilegie­

ras, anser jag därför att förslaget såsom en övergångsanordning bör genom­

föras. Härigenom torde, såvitt nu kan överblickas, icke under nästkom­

mande budgetår uppstå någon merkostnad för statsverket. Någon ändring

i det under femte huvudtiteln, punkt 90, i årets statsverksproposition till

Bidrag till folkpensioner in. in. för budgetåret 1952/53 äskade förslagsan­

slaget av 741 milj. kronor ger förslagets genomförande sålunda ej anled­

ning till.

Av vad jag anfört vid behandlingen av frågan om bostadstilläggens kon­

struktion framgår att jag anser, att lagen bör innehålla en garanti för att

de folkpensionärer, som vid den nya lagstiftningens ikraftträdande upp­

bära statliga bostadstillägg, bli bibehållna vid sina nuvarande förmåner i

detta hänseende. Mot eu motsvarande av folkpensionsrevisionen föreslagen

övergångsbestämmelse har emellertid pensionsstyrelsen invänt, att en

sådan bestämmelse skulle vålla alltför stora administrativa besvärligheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.