Innehållsförteckning.

Sid. Skrivelse till Konungen ................................................. 7 Förslag till lag om folkpensionering,

Alternativ I. ........................................................ 13 Förslag till lag om införande av lagen om folkpensionering ............ 31 Förslag till lag om folkpensionering,

Alternativ II. ....................................................... 33 Förslag till lag om folkpensionering, *

Alternativ III. ...................................................... 87 Kap. 1. L'tländsk lagstiftning ............................................ 42

Danmark ............................................................ 4-4

Finland .............................................................. 49 Norge ........................................................... ....' 51 Frankrike ............................................................ 52 Nya Zeeland ......................................................... 54 Sovjetunionen ........................................................ 56 Storbritannien ........................................................ 57

Tyskland ............................................................ 60 U. S. A. ............................................................. 61 Kap. 11. Den nuvarande folkpensioneringen i vårt land ................. 62 Kap. III. Det föreliggande förslagets huvudsakliga innehåll ............. 78 Kap. IV. Skäl för reformering av den nuvarande folkpensioneringen . . . '87 Kap. V. Folkpensioneringens omfattning ................................ 92

Det försäkringsmässiga skyddet mot förtida arbetsoförmåga (invaliditetsför—

säkringen) .......................................................... 92 Folkpensioneringens anknytning till sjukförsäkringen ..................... 101 Invaliditetsbegreppet. och invaliditetsprövningen ......................... 104

Folkpensioneringens förhållande till arbetslöshetsförsäkring och socialhjälp

(fattigvård) ........................................................ 109 Pensionsåldern ........................................................ 114 Änkepension ......................................................... 118 Barnbidrag ........................................................... 120 Blindtillägg .......................................................... 120 Särskilda bestämmelser, som påverka rätten till folkpension ............. ' 121 Hemortsrättsbestämmelser ............................................. 122 Kap. VI. Principerna för folkpensioneringens utformning ............... 123

Försäkringen grundad på avgifter eller icke ............................. 123 Individuell pensionering eller familjepensionering ......................... 127 Dyrortsgraderingsfrågan ............................................... 130 Bostadstilläggens utformning .......................................... 131

• Sida 4
•  Original

Inkomstprövade pensioner eller icke ................................... 133 De 5. k. avdragsreglerna .............................................. 140 Rörliga tillägg ........................................................ 142 Privilegierad inkomst ................................................. 143 Inkomstberäkningen i övrigt ........................................... 144 Kap. VII. Pensionsförmanernas storlek ................................. 152 Allmänna synpunkter ................................................. 152 Grundpensionerna ..................................................... 156 Dyrortsgraderingen .................................................... 158 Pensionsbeloppen ..................................................... 164 Pensionsbeloppen då endast den ena av två makar uppbär pension ......... 167 Högsta inkomstgränsen för rätt till inkomstprövade pensionsförmåner ...... 169 Högre folkpension vid uppskjuten pensionering .......................... 171 H jälplöshetstillägg .................................................... 1 73 Blindtillägg .......................................................... 175 Kap. VIII. Folkpensionernas finansiering ................................ 177 Allmänna synpunkter ................................................. 177 Pensionsavgifternas storlek och utformning .............................. 177 Kommunbidragens storlek och utformning .............................. 180 Folkpensioneringsfonden ............................................... 185 Kap. IX. Pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande verksamhet ....... 187 Sjukvård ............................................................. 187 Yrkesutbildning ...................................................... 189 Annan verksamhet .................................................... 191 Kap. X. Pensionsstyrelsens frivilliga pensionsförsäkring ................ 194 Kap. XI. Övergångsbestämmelser ....................................... 196 Tiden för den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande ................... 196 Pensionsförmånerna . . . . . . . . . . ......................................... 197 Omräkningsförfarande ................................................. 198 Kap. XII. Kostnadsberäkningar ......................................... 201 Framräknad folkmängd ............................................... 201 Civilståndsfördelning och invalidfrekvens ................................ 201 Antal pensionsberättigade ............................................. 205 Pensionsålderns ekonomiska betydelse .................................. 206 Antal ensamt pensionsberättigade gifta ................................. 209 Fördelning på. bostadskostnadsgrupper .................................. 210 Kostnader för pensionering utan inkomstprövning ....................... 215 Avdrag för egen inkomst .............................................. 217 Änkepensioner ........................................................ 224— Blindtillägg .......................................................... 224 Vissa ej beräknade kostnader .......................................... 226 Årlig totalkostnad per den 1 januari 1948 .............................. 226 Kommunbidrag ....................................................... 229 Erforderliga statsanslag ............................................... 230 Pensionsavgifter ...................................................... 232 Inkomst av folkpensioneringsfonden .................................... 234 Återbäring av pension genom skatter ................................... 234 Minskning av fattigvårdskostnader m. m. ............................... 240 Tabeller ............................................................. 242

• Sida 5
•  Original

Sid.

Kap. XIII. Speciell motivering .......................................... 256 Särskilda yttranden ..................................................... 276

1. Herrar Bexelius, Hartmann Och Wangson ............................ 276

2. ,, Hagård och Skoglund ....................................... 276

3. ,, Hartmann och Wallén samt fru Nordgren .................... 277

4. ,, Hartmann, Höjer, Wallén och Östlind ........................ 278

5. ,, Hartmann och Höjer ........................................ 278

6. Fru Nordgren samt herrar Hagård, Skoglund och Wallén ............... 279

7. Herr Wangson .................................................... 280

Bilagor:

A. Yttrande angående inom socialvårdskommittén verkställd utredning rörande

invaliditetsprövningen m. m. ........................................ 282

B. Den sannolika framtida befolkningsutvecklingen av professor Sten Wahlund 298 C. Kostnadsberäkning för änkepensionering enligt socialvårdskommitténs förslag av fll. dr Gerdt Brundin ..................................... 309

• Sida 6
•  Original

• Sida 7
•  Original

TILL KONUNGEN.

Genom beslut den 17 december 1937 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för socialdepartementet att utse en kommitté med uppdrag att verkställa en över- syn av den svenska socialvården och framlägga därav föranledda förslag. Rikt-

• Sida 8
•  Original

linjerna för kommitténs arbete framgå av departementschefen statsrådet Gustav Möllers anförande till statsrådsprotokollet vid föredragningen av detta ärende. Efter en redogörelse för under senare år företagna utrednin- gar berörande olika delar av den sociala hjälpverksamheten, anförde de- partementschefen bland annat följande:

”Av nu anförda skäl delar jag riksdagens uppfattning, att en allmän över— syn av socialvården, däri inräknat fattigvården, bör äga rum. Denna översyn kan emellertid icke begränsas till att avse endast nyssnämnda åtgärder för skapande av enhetlighet. Den bör även upptaga till granskning socialvårdens materiella innehåll. Vid den allmänna översyn, som jag sålunda förordar, möta fyra huvuduppgifter, 1) revision av fattigvårdslagen, vilken revision i vissa delar kan antagas komma att beröra även barnavårdslagen, 2) gransk- ning av lagstiftning rörande såväl socialförsäkringen som övriga socialpoli- tiska stödåtgärder, framför allt ur synpunkten av dess effektivitet och till- räcklighet, 3) samordnande i görlig mån av socialvårdens olika grenar samt 4) omprövning av socialvårdsutgifternas fördelning mellan stat och kommun.

Granskningen av socialförsäkringen bör avse att utröna, både huruvida den bör underkastas förändringar i syfte att bättre tillgodose föreliggande upp- gifter och huruvida densamma lämpligen kan utvidgas till att avse även andra behov än för närvarande är fallet. Övervägas bör exempelvis om icke sjukkasseväsendet kan omläggas eller utvecklas på sådant sätt att invalid- understödsverksamheten låter sig däri naturligen inordnas. Beträffande övriga statliga socialpolitiska åtgärder bör undersökas dels huruvida under- stödsbeloppen och de för dessas åtnjutande gällande förutsättningarna äro rättvist och rimligt avvägda, dels ock huruvida hjälpformer av denna typ ) lämpligen kunna utsträckas till att omfatta grupper, vilka nu äro därifrån * uteslutna.”

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för socialdeparte— mentet den 3 januari 1938 såsom ledamöter i kommittén dåvarande lands- hövdingen Bernh. Eriksson, byråchefen E. G. Bexelius, numera ledamoten av riksdagens andra kammare, lasarettssysslomannen A. Hagård, numera gene- raldirektören K. J. Höjer, ledamoten av riksdagens första kammare, profes- sorn B. G. Ohlin, stadsfullmäktiges i Malmö ordförande, direktören E. Ols— son, samt ledmöterna av riksdagens andra kammare fru Olivia Nordgren, lantbrukaren 0. A. Wallén och redaktören A. 1. E. Österström. Därjämte upp- drogs åt Eriksson att såsom ordförande leda kommitténs arbete. På därom

• Sida 9
•  Original

gjord framställning entledigade chefen för socialdepartementet den 3 maj 1938 professor Ohlin från uppdraget och tillkallade ledamoten av riksdagens andra kammare J. M. Skoglund att i Ohlins ställe vara ledamot av kommit— tén. Sedan Kungl. Maj :t den 4 oktober 1940 bemyndigat chefen för social- departementet att tillkalla ytterligare en ledamot, tillkallades genom beslut samma dag fattigvårdsdirektören i Stockholm O. R. Wangson att vara leda- mot av kommittén. Österström avled under november månad 1943, varefter redaktören Lennart Hartmann den 14 juli 1944 utsågs till ledamot efter Öster- ström. Kommittén har antagit namnet Socialvårdskommittén.

Till kommitténs sekreterare vid utredningen om revision av folkpensio- neringen har av chefen för socialdepartementet förordnats byråchefen i pensionsstyrelsen Rolf Broberg.

Till sakkunniga vid utredningen förordnades av chefen för socialdeparte— mentet den 9 oktober 1943 byråchefen i pensionsstyrelsen Anders Josef Öst- lind samt sekreteraren, numera t. f. byråchefen Manne Ferdinand Parenius, den 12 april 1944 byråchefen i pensionsstyrelsen 0. E. Tegendal samt den 25 april 1945 förste provinsialläkaren, numera t. f. byråchefen i medicinalsty- relsen Håkan XVickbom och biträdande lasarettsläkaren vid Södersjukhuset i Stockholm, docenten Eric Jonsson.

De försäkringstekniska utredningarna och kostnadsberäkningarna ha ut— förts av byråchefen Östlind.

Av professorn Sten Wahlund har utförts en prognos om den sannolika fram- tida befolkningsutvecklingen och av förste byråinspektören Gerdt Brundin kostnadsberäkningar för änkepensioneringen.

I syfte att erhålla ett material, som kunde utgöra en belysning av fattig- vårdsförhållandena i allmänhet och i vilken omfattning folkpensionärerna erhölle understöd från fattigvården eller i form av kommunala pensionstill- skott har kommittén utfört tvenne omfattande statistiska undersökningar, för vilka redogöras i tryckta betänkanden, den ena angående kommunernas ålderdomshem (S.O.U. 1940: 22) och den andra angående fattigvårdcns understödsverksamhet (S.O.U. 1941: 29). Under åren 1944 och 1945 har utförts en omfattande statistisk undersökning angående folkpensionärernas bostadsförhållanden m.m., för vilken redogöres i kommitténs betänkande (S.O.U. 1945: 23).

Till Kungl. Maj:t har kommittén förutom yttranden över vissa riksdags- motioner avgivit följande förslag beträffande folkpensioneringen:

• Sida 10
•  Original

den 16 september 1941 angående ändringar av reglerna för minskning av tilläggspension på grund av egen inkomst;

den 29 juni 1944 angående provisoriska tillägg till tilläggspensioner och invalidunderstöd m.m.; och

den 21 december 1944 angående provisoriska utjämningspensioner och utjämningsunderstöd.

] fråga om folkpensioneringens administrativa handhavande har det icke varit möjligt att i detta sammanhang framlägga förslag. Det är kommitténs avsikt att snarast möjligt avgiva särskilt betänkande i denna fråga sedan vissa pågående utredningar avslutats om annan ordning för folkpensionernas utbe— talande och klarhet vunnits rörande sjukförsäkringens organisation. Kom— mittén har icke ansett det vare sig behövligt eller möjligt att i detta samman— hang utarbeta erforderliga följdförfattningar till den föreslagna lagen. Efter— som lagstiftningen föreslagits att träda i kraft först den 1 januari 1948, torde erforderlig tid föreligga att i annan ordning utarbeta sådana författningar liksom även att genomföra den lagstiftning rörande pensioneringens orga- nisatoriska handhavande, som kan befinnas erforderlig.

I avbidan på befolkningsutredningens förslag om allmänna barnbidrag har kommittén uppskjutit frågan om revision av barnbidragslagen och i samband därmed utredningen om understöd till änkor med minderåriga barn;

I betänkandet framläggas tre av kommittén utarbetade alternativ för ut- formningen av ålderspensioneringen. Dessa alternativ skilja sig därutinnan att ålderspension utgöres enligt alternativ I av 200 kronors grundpension och tilläggspension efter inkomstprövning, enligt alternativ II av 600 kronors grundpension och tilläggspension efter inkomstprövning samt enligt alterna- tiv III av allmän ålderspension i sin helhet utgående utan inkomstprövning. Enligt samtliga alternativen utgå bostadstillägg i vissa orter efter inkomst- prövning. Folkpension avseende tid före 67 års ålder utgår enligt samma bestämmelser i alla tre alternativen.

Av kommitténs ledamöter ha ordföranden herr Eriksson, herrar Bexelius, Hartmann och Wangson samt fru Nordgren förordat alternativ II och herrar Hagård, Höjer, Olsson, Skoglund och Wallén alternativ III. Av de särskilt tillkallade sakkunniga har herr Parenius uttalat sig för alternativ 11 samt herrar Tegendal och Östlind för alternativ 111.

Till kommittén har från socialdepartementet överlämnats för att tagas i

övervägande vid utredningen följande förslag och framställningar:

• Sida 11
•  Original

den 15 april 1943 framställning från Svenska Landsbygdens kvinnoför- förbund,

den 30 juni 1943 framställning från besparingsberedningen, den 18 oktober 1943 framställning från Stockholms Förenade Folkpen— sionärer, den 8 november 1943 framställning från Sven Johan Karlsson, Tjurkö, samt den 28 juni 1945 framställning från Sveriges Folkpensionärers Riks-

organisation. Den 2 mars 1945 har av chefen för socialdepartementet överlämnats riks- dagens skrivelse den 27 febr. 1945 vari anhålles, att vid utarbetande av

förslag till folkpensioneringens framtida utformning måtte beaktas, att folk-

erhålla mindre, kontanta belopp varöver de själva äga förfoga.

Med återställande av nämnda handlingar får kommittén härmed över- lämna:

]. Förslag till lag om folkpensionering avseende ovannämnda tre alter-

nativ samt

50 förslag till lag om införande av lagen om folkpensionering. Särskilda yttranden ha i vissa frågor avgivits av undertecknade Bexe— lius, Hagård, Hartmann, Höjer, Olivia Nordgren, Skoglund, Wallén och

Wangson.

Stockholm i november 1945. Underdånigst pensionärer, som avses i 11 % folkpensionslagen, få i lag föreskriven rätt att

BERNH. ERIKSSON

| ERNST BEXELIUS ALARIK HAGÅRD LENNART HARTMANN KARL J. HÖJER OLIVIA NORDGREN EMIL OLSSON

MARTIN SKOGLUND OTTO WALLEN OTTO WANGSON

Rolf Broberg Josef Östlind

• Sida 12
•  Original

• Sida 13
•  Original

Alternativ I.

Förslag till

lag om folkpensionering.

Allmänna bestämmelser.

1 &.

Envar svensk medborgare, som är eller bör vara i riket mantalsskriven, är där ej nedan i denna lag annorlunda stadgas berättigad till folkpension.

Rätt till folkpension inträder

a) vid fyllda sextiosju år (ålderspension);

b) med avseende å tid före fyllda sextiosju år vid höggradig och varaktig nedsättning av arbetsförmågan (invalidpension);

e) med avseende å tid före fyllda sextiosju år vid höggradig nedsättning av arbetsförmågan, vilken varit oavbrutet bestående minst ett år, där ned— sättningen utan att kunna anses varaktig dock kan antagas bli bestående ytterligare avsevärd tid (sjukbidrag); samt

d) med avseende å tid, för vilken rätt till folkpension som under a)—c) sagts ej föreligger, vid mannens frånfälle för änka, som då fyllt femtiofem år och varit gift med honom minst tio år ( änkepension ).

Rätt till folkpension som under b) och c) sagts inträder tidigast den månad under vilken den pensionsberättigade fyller sexton år.

Ingår kvinna som åtnjuter änkepension nytt äktenskap, upphör rätten till ånkepensionen.

Såsom bidrag till pensionskostnaderna, skola pensionsavgifter erläggas i enlighet med vad nedan sägs.

2 %.

Höggradig nedsättning av arbetsförmågan skall anses vara för handen hos den, vilken på grund av kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller lyte befinnes vara ur stånd att försörja sig genom sådant arbete, som mot- svarar hans krafter och färdigheter. Höggradig nedsättning av arbetsför- mågan skall dock utan hinder av vad nu sagts anses vara för handen hos

• Sida 14
•  Original

den, som är blind. Såsom blind skall anses den, som saknar synförmåga eller vilkens synförmåga, sedan ljusbrytningsfel rättats, är så nedsatt att han saknar ledsyn.

3 %.

Pensionsärenden, som i denna lag avses, handläggas av en för hela riket gemensam myndighet, benämnd pensionsstyrelsen, samt av särskilda pen- sionsnämnder i orterna.

Grunder för pcnsionsstyrelsens organisation och verksamhet, utöver vad i denna lag stadgas, bestämmas av Konung och riksdag.

Om folkpension,

) ! 4 5. )

1 mom. Till envar, som är berättigad till ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag, utgår grundpension med 200 kronor om året. )

Jämte grundpension utgår, där ej annorlunda föranledes av vad nedan sägs, ) tilläggspension med 600 kronor om året för gift pensionsberättigad och ) 800 kronor om året för annan. )

2 mom. Änkepension utgör, där ej annorlunda föranledes av vad nedan ) sägs, 600 kronor om året. )

3 mom. Riket indelas med hänsyn till bostadskostnaderna i fem bostads- ) kostnadsgrupper på sådant sätt att grupp med högre nummer omfattar orter i med större bostadskostnader, däri inberäknade kostnaderna för bränsle, än ) grupp med lägre nummer. För pensionsberättigad tillhörande grupp med i högre nummer än I förhöjas tilläggspension och änkepension med särskilda ] tillägg, avsedda att täcka de högre bostadskostnaderna (bostadstillägg). Bo- stadstillägg utgör för år räknat i bostadskostnadsgrupp II för gift pensionsberättigad och änkepensionsberät-

tigad 100 kronor och för annan 150 kronor,

i bostadskostnadsgrupp III för gift pensionsberättigad och änkepensionsbe- rättigad 200 kronor och för annan 300 kronor, i bostadskostnadsgrupp IV för gift pensionsberättigad och änkepensionsbe- rättigad 300 kronor och för annan 450 kronor samt i bostadskostnadsgrupp V för gift pensionsberättigad och änkepensionsbe- rättigad 400 kronor och för annan 600 kronor. Indelningen i bostadskostnadsgrupper verkställes enligt de närmare före- skrifter Konungen meddelar av den myndighet, som har att verkställa indel— ning i ortsgrupper enligt 48 ä 1 inom. kommunalskattelagen den 28 september 1928, och gäller för en tid av tio år i sänder. Pensionsberättigad anses till- höra den bostadskostnadsgrupp inom vilken han är mantalsskriven; dock att för tillhörighet till bostadskostnadsgrupp med högre nummer än I skall fordras att den pensionsberättigade även de tre närmast föregående åren

• Sida 15
•  Original

varit mantalsskriven å ort i den gruppen eller grupp med ännu högre num- mer, såvida icke på grund av omständigheterna prövas skäligt i särskilt fall medgiva undantag.

4 mom. Tilläggspension och änkepension ävensom bostadstillägg minskas med fem tiondelar av den pensionsberättigades årsinkomst i rad dun må överstiga för gift pensionsberättigad 300 kronor och för annan pensions- berättigad 400 kronor samt, där ej är fråga om änkepension. med ytterligare tre tiondelar i vad årsinkomsten må överstiga dubbla nämnda belopp. Minsk— ning skall ske proportionellt å tilläggs- eller änkepension och bostadstillägg.

Till pensionsberättigad gift man,xvilkens hustru ej är pensionsberättigad, , ,; utgår hustrutillägg, där hustrun fyllt 60 år och makarna varit gifta minst 10 / år. Hustrutillägget utgö1es av tillät!r t,gspension och bostadstillägg, uppgående !

! | | | | )

till samma belopp som hustrun skulle ha erhållit 1 form av sadana förmåner, dälest hon varit pensionsberättigad. '

För gift pensionsberättigad, som ej är berättigad till hustrutillägg [etch vil- kens make ej är pensionsberättigad, skall tilläggspension och bostay'dstillägg höjas, tilläggspensionen med en tredjedel och bostadstilläggct med hälften.

Uppgår tillä ggspension, änkepension eller summan av tilläggs- elller änke- pension och bostadstillägg ej till helt antal kronor, skall pensiofnen eller summan avrundas till närmaste hela krontal. lli

Uppg år änkepension efter avrundning som nu sagts till mindre/' än 60 kro- nor, skall den ej utgå.

5 mom. Pensionsstyrelsen äger, där särskilda skäl därtill föranleda, med- giva, att, utan hinder av bestämmelserna i 4 mom. första stycket första punkten, tilläggspension och bostadstillägg må utgå med tillsammans högst 400 kronor om året till gift pensionsberättigad, vilken ej är berättigad till blindtillägg som i 5 % sägs, under följande förutsättningar, nämligen

att den pensionsberättigade äger rätt till invalidpension. att invalidpensionen beviljats den pensionsberättigade för tid före fyllda sextio år,

att den pensionsberättigade är helt oförmögen till arbete och att den pensionsberättigades make ej är berättigad till folkpension. Sålunda beviljad förmån kan jämväl utgå för tid, efter det alt den pen- sionsberättigade uppnått sextiosju års ålder. Skulle, sedan även maken till- erkänts folkpension, makarnas folkpensioner tillsammans uppgå till lägre belopp än den folkpension som på grund av vad nu sagts utgått till den först pensionsberättigade maken, äger pensionsstyrelsen tillerkänna donne tilläggspension och bostadstillägg till så stort belopp att makarnas folkpensio- ner sammanlagt uppgå till beloppet av den tidigare utgående folkpensioncn.

6 mom. När nedan i denna lag talas om tilläggspension avses därvid även änkepension och bostadstillägg, såvida icke annat av ordalydelsen fram— går.

• Sida 16
•  Original

5 %.

Lider pensionsberättigad av sådan blindhet, som i 2 % sagts, och har han blivit blind före fyllda sextio år, förhöjes hans folkpension med 700 kronor om året ( blindtillägg). Blindtillägg utgives dock icke till den som enligt gällande bestämmelser om blindundervisning är skolpliktig.

6 5. 1 mom. Ärsinkomst, som i 4 & avses, utgör med nedan nämnda avvikelser —______ all den inkomst, för år räknad, som någon skäligen kan antagas komma att '— under den närmaste tiden åtnjuta. Såsom inkomst räknas icke annan folk- X pension än blindtillägg och ej understöd, som någon på grund av skyldskap weller svågerlag må vara föranledd att utgiva. Pension eller understöd, som utgår till pensionsberättigad eller dennes make på grund av gåva, testamente eller försäkring, vilken icke är i lag föreskriven, eller ock, utan samband med oljvjckfall i arbetet, på grund av egen eller anhörigs förutvarande arbets- anställnitpg, räknas ej heller såsom inkomst i den mån beloppet sammanlagt icke över'stiger för äkta makar 600 kronor och för annan 400 kronor. Ärsinkt); kronor. ' 2 momJFörmån av fri bostad och fritt bränsle får, där bostaden med hänsyn till ortens förhållande i fråga om sin beskaffenhet och storlek är till- fredsställande, ej uppskattas lägre än till följande belopp:

mst avrundas för envar pensionsberättigad till närmaste hela tiotal

För var och en av äkta makar För annan pensionsberättigad ) Tilläggspensionen be- _ _ j räknad enligt bestäm- Bostad utan Bostadumed fri Bostad utan Bostadnmed. fri ) melserna för: uppvarmmng uppvarmmng uppvarmnmg uppvarmnmg ) Kr. Kr. Kr. Kr. ) Bostadskost- . nadsgrupp I 80 120 110 170 ) , ,, 11 170 215 240 310 i ,, III 260 310 370 450 ,, IV 350 405 500 590 ,, V 440 500 630 730

Där inkomst eljest helt eller delvis utgöres av naturaförmåner, skall upp- skattningen verkställas efter regler, som fastställas av Konungen.

Åtnjuter någon bostad, bränsle eller annan förmån mot en ersättning, som uppenbarligen i avsevärd mån understiger det i orten för förmån av samma beskaffenhet normala priset, skall såsom inkomst räknas skillnadsbeloppet mellan å ena sidan det verkliga värdet av förmånen, dock högst det belopp

• Sida 17
•  Original

vartill värdet av förmånen skulle hava uppskattats om den varit helt veder- lagsfri, och å andra sidan den betingade ersättningen.

Inkomst av fast egendom eller byggnad å ofri grund skall lägst upptagas till det inkomstbelopp, som skulle kunna ernås, därest beloppet av egendo- mens värde efter avdrag av gäld varit placerat i räntebärande värdehand- lingar.

Vid uppskattningen av förmögenhets avkastning skall denna höjas med 10 procent av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga för gift pensions- berättigad 7 500 kronor och för annan 10 000 kronor.

Såsom någons förmögenhet skall vid tillämpningen av denna paragraf anses summan av honom tillhörigt kapital och saluvärdet av andra tillgångar av större värde, såsom fast egendom och större husdjur, sedan från summan avdragits förefintlig gäld.

3 mom. Har någon på sätt sägs i 9 5 andra stycket avhänt sig inkomst eller egendom, må vid fastställandet av hans årsinkomst så anses som om han fortfarande vore i besittning av inkomsten eller egendomen.

4 mom. I fråga om äkta makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av , förmögenhet beräknas utgöra hälften av makarnas sammanlagda förmö-

genhet.

7 5.

Vid tillämpningen av denna lag må gift pensionsberättigad, där i särskilda fall med hänsyn till föreliggande omständigheter så finnes höra ske, anses såsom icke gift samt icke gift pensionsberättigad, vilken sedan avsevärd tid sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden med annan, anses som om han vore gift med denne.

8 &.

I mom. Befinnes arbetsförmågan hos den, som åtnjuter invalidpension eller sjukbidrag, icke längre vara höggradigt nedsatt skall hans folkpension indragas.

Åtnjuter pensionsberättigad med bidrag av allmänna medel sjukvård eller yrkesutbildning för förebyggande eller hävande, helt eller delvis, av arbets- oförmåga, mä med hänsyn till föreliggande omständigheter förordnas, att folkpension under tiden icke skall utgå eller utgå med nedsatt belopp. Har han anhöriga, vilka för sitt uppehälle äro beroende av pensionen, må dem medgivas rätt att under samma tid uppbära denna eller del därav.

2 mom. Har för någon, som åtnjuter tilläggspension, årsinkomsten ökats till sådant belopp att rätt till tilläggspension ej längre tillkommer honom, indrages tilläggspensionen. Sker eljest ändring i den inkomst efter vilken tilläggspensionen blivit bestämd, må pensionen i enlighet därmed ökas eller 2

• Sida 18
•  Original

minskas, dock att ökning av pensionsbelopp ej må äga rum mer än en gång under varje år.

Mantalsskrives någon som åtnjuter tilläggspension å ort i annan bo- stadskostnadsgrupp eller överföres den ort, där han är mantalsskriven, till annan sådan grupp, skall tilläggspensionen jämkas eller bortfalla enligt reglerna för den senare gruppen, såvida icke på grund av särskilda omstän— digheter prövas skäligt i särskilt fall medgiva undantag; dock att efter man— talsskrivning å ort i bostadskostnadsgrupp med högre nummer höjning av pensionen må ske endast efter ansökning och med tillämpning av vad i 4 & 3 mom. sista stycket stadgats.

Befinnes någon som åtnjuter folkpension icke längre uppfylla de villkor i fråga om svenskt medborgarskap och mantalsskrivning i riket, som i 1 & första stycket sagts, skall pensionen indragas, såvida icke detta med hänsyn till omständigheterna prövas oskäligt.

3 mom. Den, som åtnjuter tilläggspension, är pliktig att, om hans arbets- förmåga eller hans eller hans makes ekonomiska förhållanden i övrigt väsent- ligt förbättrats, utan oskäligt dröjsmål meddela detta till pensionsstyrelsen eller pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt, där han senast bli- vit mantalsskriven. Enahanda skyldighet åligger honom, om han ingår äkten- skap eller om hans äktenskap upplöses genom makens död eller annorledes. Åtnjuter någon invalidpension eller sjukbidrag, vari icke ingår tilläggspen— sion, vare han pliktig att, om hans arbetsförmåga väsentligt förbättrats. göra anmälan som nu sagts.

I detta mom. stadgad anmälningsskyldighet åvilar beträffande omyndig pensionsberättigad förmyndaren och beträffande pensionsberättigad, som är gift och sammanbor med sin make, jämväl maken. Uppbäres pensionen av annan än den pensionsberättigade eller nu nämnd person, är jämväl denne anmälningsskyldig.

9 5.

För pensionsberättigad, som beträffande sin eller sin makes inkomst eller egendom eller tidigare avhänd inkomst eller egendom i samband med egen eller makes pensionsansökning åberopat oriktig uppgift av beskaffenhet att kunna påverka rätten till tilläggspension, ehuru skäligen kunnat fordras av honom att uppgiften varit riktig, skall ansökning om tilläggspension avslås och redan beviljad sådan pension indragas; dock att, där ej annat finnes påkallat, viss tid skall bestämmas under vilken rätten till tilläggs- pension skall vara förverkad. I samband med beslut om avslag eller indrag- ning för viss tid skall pensionsstyrelsen bestämma huruvida rätten att erhålla tilläggspension efter den tidens utgång skall vara beroende av ny ansökning. Vad nu är sagt skall, där skäl därtill prövas föreligga, gälla jämväl för

• Sida 19
•  Original

pensionsberättigad, som utan vederlag eller mot uppenbarligen otillräckligt vederlag avhänt sig inkomst eller egendom i sådan myckenhet att avhändel- sen avsevärt inverkar vid beräkning av tilläggspension, ehuru han bort för- utse att avhändelsen skulle föranleda behov av sådan pension eller av högre sådan.

Har någon försummat den honom enligt 8 % 3 mom. åvilande skyldigheten att meddela upplysning om förändrade förhållanden med avseende å honom. själv eller hans make, må, där försummelsen inverkat på rätten till eller beloppet av folkpensionen och icke kan anses ursäktlig, ansökning om till— ) läggspension avslås för honom och hans make och redan beviljad tilläggs— pension indragas så som i första stycket stadgats.

Har pensionsberättigad under avsevärd tid inom de två senaste åren före ansökning om folkpension varit bemfallen åt alkoholmissbruk eller eljest fört förargelseväckande levnadssätt eller uppenbarligen icke efter förmåga ) sökt årligen försörja sig, skall, där icke särskilda omständigheter till annat

föranleda, ansökningen avslås, den pensionsberättigade obetaget att efter ny ansökning få sin rätt till folkpension ånyo prövad. Förfaller den, som fått folkpension sig tillerkänd, till missbruk eller levnadssätt som i första punkten sagts, skall pensionen, under iakttagande dock av vad i nämnda punkt sägs, indragas och göras beroende av ny ansökning.

Vägrar någon utan giltig anledning att underkasta sig sådan sjukvård eller yrkesutbildning för förebyggande eller hävande, helt eller delvis, av arbets- oförmåga, vartill bidrag erbjudits honom av allmänna medel, och anses ut— sikter förefinnas att genom dylik åtgärd förebygga höggradig nedsättning av arbetsförmågan eller häva redan inträdd sådan nedsättning, må folkpension helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsättning att han gjorts uppmärksam på denna påföljd.

10 &.

Tilläggspension och blindtillägg utgå ej för tid, under vilken pensions— ) berättigad undergår frihetsstraff, är intagen i häkte eller å tvångsarbetsanstalt ) eller eljest är på statens bekostnad intagen å annan anstalt än sjukvårds— ) anstalt.

Är någon intagen å allmän sjukvårdsanstalt och har vårdtiden å anstalten uppgått till mera än två månader, skall förmån, som i första stycket sagts, ) för därefter förflytande vårdtid ej utgå, dock må pensionsstyrelsen, där an- ) staltsvistelsen icke kan antagas bli långvarig och särskilda skäl därtill för- anleda, medgiva att tilläggspensionen eller viss del av densamma må utgå för tid, som styrelsen bestämmer.

Vad här ovan sagts gäller jämväl med avseende å tid, under vilken å anstalt intagen pensionsberättigad tillfälligt vistas annorstädes än vid anstalten. Före- ligger omständighet, som i första och andra styckena sagts, beträffande del

• Sida 20
•  Original

av kalendermånad, skall förmånen utan hinder därav utgå för hela den månaden.

I fall som i denna % avses må pensionsstyrelsen medgiva nära anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av den pensionsberättigades folkpen- sion, rätt att uppbära denna eller del därav.

Föreståndare för anstalt som ovan avses är pliktig att i den ordning Ko- nungen bestämmer ofördröjligen till pensionsstyrelsen anmäla anstaltsvis- telses början och slut, där vistelsen kan inverka på den intagnes rätt till folk— pension.

) 11 g. ) 1 mom. Det pensionsbelopp, som efter ansökning om folkpension eller ) jämkning av sådan pension eller upphävande av förordnande om indragning varom förmäles i 31 % tredje stycket först förfaller till betalning, skall, där den pensionsberättigade under den tid å vilken pensionsbeloppet belöpcr i väsentlig mån erhållit sin försörjning av allmänna medel, till den del pen- sionsbeloppet motsvarar vad den myndighet som tillhandahållit försörjnin— gen visat sig hava för nämnda tid utgivit för den pensionsberättigades samt hans makes och minderåriga barns försörjning uppbäras och tillgodogöras ) av myndigheten. Pensionsstyrelsen äger, där eljest särskilda skäl föranleda ) till att det först till betalning förfallande pensionsbeloppet bör helt eller till ) viss del uppbäras av annan än den pensionsberättigade, besluta att så ) skall ske. ) 2 mom. För tid, under vilken pensionsberättigad är intagen å fattigvårds- ) samhälle tillhörig anstalt eller mot avgift, som av fattigvårdssamhälle er- ) lägges, åtnjuter vård eller försörjning å annan anstalt, äger fattigvårdssam- hället uppbära honom tillkommande folkpension samt därav tillgodogöra sig i förra fallet kostnaderna för vården eller försörjningen och i senare fallet utgiven dagavgift och annan vårdkostnad, dock skall fattigvårdssamhället vara skyldigt att av pensionsbeloppet månatligen tillhandahålla den pensionsberät- | tigade själv belopp motsvarande den honom tillkommande grundpensionen ) eller, där den pensionsberättigade på grund av sitt tillstånd ej kan begagna sig ) av kontanta medel, använda motsvarande belopp för ökande av hans trivsel * eller eljest till hans personliga nytta. Lag samma vare, då fattigvårdssamhälle haft kostnader för vård av pensionsberättigad under sådana omständigheter, att samhället är berättigat till ersättning jämlikt 40 % 3 mom. i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården. Fattigvårdssamhälle, som på grund av vad nu sagts uppbär någons folkpension, skall, där denne utskrives från anstalten, ofördröjligen anmäla detta till pensionsstyrelsen. Vad i detta mom. sägs om fattigvårdssamhälles rätt att tillgodogöra sig pensionsberättigads folkpension, gäller endast, därest i vederbörlig ordning av-

• Sida 21
•  Original

fattad anmälan om anstaltsvistelsen kommit pensionsstyrelsen tillhanda i så god tid att utbetalning kunnat ske till fattigvårdssamhället.

Vad här ovan sagts om fattigvårdssamhälles rätt att uppbära pension skall äga motsvarande tillämpning å kommun, såvitt angår pensionsberättigad, som jämlikt lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård och ungdomsskydd omhändertagits av barnavårdsnämnd.

Om finansieringen av folkpensionema.

12 %.

Pensionsavgift erlägges för varje år av envar svensk medborgare, dock ej för år före det, under vilket han fyller aderton år, eller efter det, under vilket han fyllt sextiosex år, eller för år, för vilket han icke är i riket mantals— skriven. Pensionsavgift erlägges ej heller av person, som vid den tidpunkt avgiften förfaller till betalning åtnjuter folkpension eller är omhändertagen av allmänna fattigvården för varaktig försörjning. Dödsfall eller förlust av svenskt medborgarskap före den dag avgiftsbelopp förfaller till betalning medför befrielse från skyldighet att erlägga detta belopp.

Beloppet av den pensionsavgift, som skall av avgiftspliktig årligen erläggas, utgör för ogift person och annan gift person än nedan sägs sex kronor eller, om han enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för året har taxerat belopp överstigande 600 kronor, en procent av det taxerade beloppet, dock högst 50 kronor, samt för avgiftspliktig, som är gift och man— talsskriven såsom tillhörande samma hushåll som sin make, tre kronor eller, om makarna tillsammans ha taxerat belopp överstigande 600 kronor, en halv procent av deras sammanlagda taxerade belopp, dock högst 50 kronor.

Pensionsavgift, som enligt ovan angivna grunder ej skulle vara bestämd __ till helt antal kronor, skall med uteslutande av öretalet utgå efter närmast ' lägre hela krontal.

13 å.

)

) Äkta make svarar jämväl för andra maken påförd pensionsavgift för tid ) under äktenskapet, då makarna äro mantalsskrivna såsom tillhörande samma hushåll.

14 &.

Pensionsavgifterna ingå till en fond, kallad folkpensioneringsfonden. Ko— nung och riksdag fastställa plan för fondens använding, innefattande regler för dess tillväxt och slutliga belopp, ävensom grunder för fondmedlens pla- cering och fondens förvaltning i övrigt.

• Sida 22
•  Original

15 %. Till pensionskostnaderna lämnas bidrag av staten och av kommunerna. Varje kommun bidrager för pensionsberättigad, som efter prövning av des.— pensionsnämnd förklarats äga rätt till tilläggspension, med a) en tiondel av kostnaden för tilläggspension och änkepension utom bo— stadstillägg samt b) av kostnaden för bostadstillägg i bostadskostnadsgrupp II 30 procent,

i grupp III 40 procent, i grupp IV 50 procent och i grupp V 60 procent; dock att, där tilläggspensionen, änkepensionen eller 'bostadstillägget efter ansökning ökats, den kommun vars pensionsnämnd prövat ansökningen och. där ökning av pensionen skett utan ansökning, den kommun varest den pen- sionsberättigade vid ökningen var mantalsskriven, skall vidkännas den ök— ning av på kommun belöpande andel av pensionskostnaderna, som föran— ledes av pensionens förändrade beräkning. Är pensionsnämnd gemensam för två eller flera kommuner, avgöres dessa kommuner emellan frågan om betal— ningsskyldigheten med hänsyn till den pensionsberättigades mantalsskriv- ningsort vid det tillfälle, då förmånen eller ökningen söktes. Minskas folkpen— sion, till vilken två eller flera kommuner lämna bidrag, skall den kommuns andel i första hand minskas, som senast blivit skyldig bidraga till pensionskost— naden. Vid beräkning av kommuns bidrag skall höjning eller sänkning, som sker på grund av vad i 4 % 4 mom. fjärde stycket sagts, anses ha skett propor— tionellt å tilläggs— eller änkepension och bostadstillägg samt en tolvtedel av pensionsberättigad årligen tillkommande tilläggspension, änkepension och bostadstillägg anses belöpa på varje månad. Varje kommuns bidrag uträknas av pensionsstyrelsen. Angående tid och sätt för gäldande av kommunbidrag förordnas av Konungen.

Staten bidrager med vad av kostnaden för folkpensioner återstår efter avdrag av kommunernas bidrag och tillskott från folkpensioneringsfonden.

16 %.

1 mom. Enligt de i 12 & angivna grunderna och med ledning av taxerings— längden verkställes påföring av pensionsavgifter av den, som har att debitera kronoutskylder.

Konungens befallningshavande äger upphäva avgiftspåföringen för den. som obehörigen fått avgift sig påförd eller med rätta fått sådan sig påförd men på grund av senare inträffad händelse skall vara undantagen från avgiftsplikt.

2 mom. Angående besvär över påföring av pensionsavgift genom debi- teringsförrättare gäller vad om besvär över fel vid debitering av kronout- skylder är stadgat.

3 mom. Pensionsavgifterna uppbäras och redovisas i sammanhang med kronouppbörden.

• Sida 23
•  Original

Om pensionsnämnden-.

17 5.

Varje socken å landet samt varje stad ävensom varje köping, som utgör egen kommun, bildar ett pensionsdistrikt.

Hava två eller flera socknar på landet gemensam kommunalförvaltning, skola de samfällt utgöra ett pensionsdistrikt.

Där på grund av kommuns vidsträckthet eller folkmängd eller andra för- hållanden så prövas lämpligt, må kommunen fördelas i två eller flera pen- sionsdistrikt. Likaså må, där så med hänsyn till föreliggande förhållanden prövas lämpligt, två eller flera kommuner sammanslås till ett pensionsdi- strikt. Beslut om sådan fördelning eller sammanslagning ävensom om upp- hävande eller förändring därav fattas å landet av kommunalstämma och i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga.

Beslutet skall underställas Konungens befallningshavande, som äger att detsamma antingen oförändrat fastställa eller ock på anförda skäl ogilla.

Fråga om fördelning eller sammanslagning av pensionsdistrikt må även väckas av Konungens befallningshavande, och skall därvid i övrigt förfaras på sätt här ovan är sagt.

18 5.

För varje pensionsdistrikt skall finnas en pensionsnämnd, bestående av en ordförande och ett jämnt antal ledamöter, högst sex.

Ordförande i pensionsnämnd och suppleant för honom förordnas av Konungens befallningshavande för fyra år i sänder, Konungens befallnings- havande dock obetaget att återkalla sådant förordnande och för den tid, som återstår, utse annan person.

Ledamöterna i pensionsnämnd jämte en suppleant för varje ledamot väljas varje gång för fyra år, å landet av kommunalstämma eller av kommunal- t'ullmäktige, där sådana finnas, och i stad av stadsfullmäktige eller, där så- dana ej finnas, av allmän rådstuga. Vid val å kommunalstämma och allmän rådstuga iakttages, att varje röstande har en röst. Då inom ett pensions- distrikt pensionsnämnd första gången valts, skall efter lottning halva antalet av de utsedda ledamöterna avgå vid utgången av andra året av den tid, för vilken de blivit valda, så ock suppleanterna för de sålunda avgående leda- möterna. Avgår ledamot eller suppleant under den för honom bestämda tjänstgöringstid, anställes fyllnadsval; och bör den sålunda valde tjänstgöra under den tid, som för den avgångne återstått.

Där två eller flera kommuner sammanslagits till ett pensionsdistrikt, skall minst en ledamot i pensionsnämnden jämte en suppleant för denne utses av varje kommun; och äger Konungens befallningshavande att, efter veder- börande kommuners hörande, i övrigt bestämma, huru många ledamöter jämte suppleanter varje kommun har att välja.

• Sida 24
•  Original

Sedan val av ledamot eller suppleant ägt rum, skall underrättelse om den valdes namn och bostad ofördröjligen meddelas pensionsnämndens ord— förande.

Har beslut, på sätt i 17 & sägs, fattats om ändring i bestående indelning av pensionsdistrikt, skola uppdragen för ordförande, ledamöter och supp- leanter i pensionsnämnd inom pensionsdistrikt, som av ändringen beröres, anses förfalla vid den tid, då beslutet träder i tillämpning, samt nytt för- ordnande av ordförande och suppleant för honom meddelas ävensom nytt val av ledamöter och suppleanter för dem förrättas.

19 %.

Ordförande eller ordförandes suppleant samt ledamot eller ledamots supp- leant i pensionsnämnd må endast den man eller kvinna vara, som är i kom- munen boende samt icke är omyndig eller i konkurstillstånd eller av all— männa fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning.

Ej må annan kunna avsäga sig uppdrag, som nu nämnts, än ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra uppdraget, den, som under de fyra sistförflutna åren tjänstgjort såsom ordförande eller ledamot i pensionsnämnd, samt den, som eljest uppgiver förhinder som i fråga om ordförande av Konungens befallningshavandevoch i fråga om ledamot av vederbörande valkorporation godkännes. ' '

20 å. .

Pensionsnämnd _har, förutom att i allmänhet övervakadenna lags efter— levnad inom pensionsdistriktet, att vid behandling av ärenden rörande pen— sion förfara på sätt i 27 % angives samt att i övrigt ställa sig till efterrättelse bestämmelserna i denna lag och de föreskrifter, som angående pensions— nämnder av Konungen meddelas.

21 %.

Pensionsnämnd sammanträder å ställe, som nämnden bestämmer, på kal- lelse av ordföranden, så ofta denne med avseende å inkomna ärendens antal och vikt finner det nödigt, dock minst en gång varje ,kalenderhalvår. Sam— manträde skall av ordföranden, i samråd med det av pensionsstyrelsen jäm- likt 25 & förordnade ombudet, utsättas till tid, då, enligt vad antagas kan, ombudet är oförhindrat att närvara. Tid och ställe för sammanträde låte ordföranden minst en vecka förut kungöra i kyrka samt tillika på annat lämpligt sätt bringa till allmänhetens kännedom.

Suppleanten för ordföranden äger, om han icke är ledamot i nämnden, likväl närvara vid nämndens sammanträden och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten.

• Sida 25
•  Original

22 %.

Pensionsnämnd må ej handlägga ärende, där icke, förutom ordföranden, minst två ledamöter äro tillstädes. I pensionsdistrikt, som bildats genom sammanslagning jämlikt 17 5 av två eller flera kommuner, må pensions- nämnden ej handlägga ärende, som rör viss kommun, utan att minst en ledamot från denna kommun är tillstädes.

Inträffar för ordförande eller ledamot sådant hinder, att han ej kan inställa sig vid sammanträde, åligger det honom att därom ofördröjligen underrätta vederbörande suppleant; och vare sålunda underrättad suppleant skyldig att utan vidare kallelse infinna sig.

Ordförande, ledamot eller vederbörligen kallad suppleant, som utan av pensionsnämnden godkänt förhinder utebliver från nämndens sammanträde, ävensom ordförande eller ledamot, vilken vid inträffat förhinder uraktlåter att underrätta suppleant, skall till kommunens kassa böta, ordföranden eller hans suppleant tjugufem kronor samt ledamot eller hans suppleant fem kro- nor; skolande, där pensionsdistrikt bildats genom sammanslagning jämlikt 17 % av två eller flera kommuner, böter, som erlagts av ordföranden eller hans suppleant, lika fördelas mellan kommunerna samt böter, som erlagts av ledamot eller hans suppleant. tillfalla kassan i den kommun, för vilken han är vald. Därest sammanträde med hänsyn till bestämmelserna i första stycket av denna paragraf måste inställas eller upplösas, böte ledamot eller suppleant dubbelt. Om uttagande av böter, "varom ovan sägs, förordnar Ko- nungens befallningshavande efter anmälan av ordföranden eller ledamot i vederbörande pensionsnämnd eller av pensionsstyrelsens ombud i orten.

23 ”5.

Å pensionsnämnds sammanträde skola till prövning företagas de sedan nästföregående sammanträde inkomna ärenden, och skall ärende genast av- göras, där icke nämnden för vederbörandes hörande eller eljest i följd av särskilda omständigheter finner uppskov oundgängligen erfordras. Dock skall i sådant fall ärendet bringas till slut å näst därpå följande samman— träde.

Äro vid omröstning rösterna lika delade, gäller den mening ordföranden biträder.

24 %.

Pensionsnämnds ordförande har att ställa sig till efterrättelse bestämmel- serna i denna lag och de föreskrifter i övrigt, som rörande hans åligganden må av Konungen meddelas.

Sedan protokoll för pensionsnämnds sammanträde justerats, åligger det ordföranden att ofördröjligen till vederbörandes kännedom å förut kungjort ställe anslå en förteckning över de ansökningar, rörande vilka beslut fattats,

• Sida 26
•  Original

och anses härigenom meddelande om besluten hava skett den dag anslag gjordes. Samtidigt skall ordföranden med allmänna posten tillställa varje sökande besked om det beslut, som fattats i anledning av hans ansökan.

Ordföranden och hans suppleant äro med avseende å rätt till gottgörelse i anledning av sitt uppdrag likställda med vald ledamot av kommunal nämnd, som utsetts till ordförande.

25 %. För varje pensionsdistrikt skall finnas ett av pensionsstyrelsen förordnat ombud; dock må samma person kunna förordnas till ombud för flera pen- sionsdistrikt.

Ombudet äger närvara vid vederbörande pensionsnämnds sammanträden och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten. I övrigt har ombudet att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som varda av pensions— styrelsen meddelade.

Om pensionsansökning m. m.

26 %.

Ansökning om folkpension skall göras hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt, där sökanden senast blivit mantalsskriven.

Ansökningen, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla nödiga upplysningar för utredande av sökandens pensionsrätt. Ansökning skall, där den ej allenast avser grundpension för tid efter fyllda sextiosju år, därjämte innehålla en av sökanden och, om han är gift, jämväl hans make på heder och samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna äro med sanningen överensstämmande. Är sökanden ur stånd att själv avgiva sådan förklaring och är han ej omyndig, skall riktigheten av upplysningarna intygas av två trovärdiga, med sökandens förhållanden förtrogna personer. För omyndig sökande skall förklaringen avgivas av förmyndaren.

Vid ansökningen skall fogas prästbevis enligt fastställt formulär eller, där hinder därför möter, annat bevis, som pensionsstyrelsen må finna skäl god» taga. Avser ansökningen invalidpension, sjukbidrag eller blindtillägg skall sökanden undergå läkarundersökning, där icke pensionsstyrelsen för visst fall må finna skäl medgiva undantag. Utlåtande enligt fastställt formulär angående läkarundersökningen skall av läkaren ofördröjligen utfärdas och vidarebefordras i den ordning pensionsstyrelsen bestämmer.

Vad angående ansökning om pension stadgats, gäller även angående anv sökning om ökning av pension, dock erfordras därvid läkarundersökning, som i tredje stycket sägs allenast, där sådan av pensionsstyrelsen eller pen— sionsnämnden påfordras.

• Sida 27
•  Original

27 %.

Avser pensionsansökning allenast grundpension för tid efter fyllda sextio— sju år och kan det ej antagas föreligga skäl för tillämpning av 9 % fjärde stycket, skall pensionsnämndens ordförande ofördröjligen insända ansök- ningen med tillhörande handlingar till pensionsstyrelsen. I motsatt fall skall pensionsnämnden besluta, huruvida sökanden har rätt till grundpension.

Söker någon eljest ålderspension, skall pensionsnämnden pröva i ansök- ningen lämnade upplysningar och åberopade handlingar samt på grund av denna prövning och kända förhållanden fastställa årsinkomst enligt 6 g och besluta, huruvida sökanden har rätt till tilläggspension. Har därvid uppkommit fråga om undantag varom i 4 5 3 mom. sista stycket förmälts. skall nämnden meddela beslut i frågan. Avslås med stöd av 9 & ansökning i vad gäller tilläggspension, skall pensionsnämnden, där den finner den omständighet som föranlett beslutet icke skola utgöra hinder mot bifall till ansökning om tilläggspension efter viss tids förlopp, meddela bestämmelse- härutinnan.

Söker någon invalidpension, sjukbidrag, änkepension eller blindtillägg, skall pensionsnämnden på samma sätt pröva ansökningen och besluta, huru- vida sökanden åger rätt till pensionen, bidraget eller tillägget, ävensom, där ansökningen avser tilläggspension, meddela beslut i de övriga frågor, som i andra stycket avses.

I fall, som i första stycket andra punkten samt i andra och tredje styckena sagts, skall pensionsnämndens ordförande snarast möjligt efter besvärsti— dens utgång insända nämndens beslut jämte handlingarna i ärendet till pen— sionsstyrelsen.

Vad angående handläggning av ansökning om pension ovan stadgats gäller även angående handläggning av ansökning om ökning av pension. Minskning eller indragning av pension av orsak, som angivits i 8 5 1 mom. första stycket och 2 mom. första och tredje styckena samt 9 %, beslutas av pensionsnämnden i det pensionsdistrikt, där pensionstagaren senast blivit mantalsskriven. Innan pensionsnämnd fattar beslut i ärende rörande minsk- ning eller indragning av pension, skall nämnden, om så ske kan, lämna pensionstagaren tillfälle att yttra sig.

28 %.

Ändring i pensionsnämnds beslut må av enskild sakägare ävensom av kom- mun och av ombud för pensionsstyrelsen sökas hos styrelsen genom besvär, vilka skola insändas till pensionsnämndens ordförande, så att de äro honom tillhanda sist å fjortonde dagen efter beslutets meddelande, den dagen oräk- nad då sådant skedde. Ordföranden äge ock att över nämndens beslut anföra besvär. Över anförda besvär skall nämnden avgiva yttrande att åtfölja hand- lingarna till pensionsstyrelsen.

• Sida 28
•  Original

29 %.

Finner pensionsstyrelsen i fall, där ansökning icke skolat föranleda beslut av pensionsnämnd, den, som ansökt om allenast grundpension för tid efter fyllda sextiosju år, vara berättigad till sådan pension, skall styrelsen besluta om pensionens utbetalande.

Finner pensionsstyrelsen eljest i ärende rörande ansökning om folkpension, att pensionsnämndens beslut är lagligen grundat, skall styrelsen fastställa be— slutet ävensom, där sökanden befunnits berättigad till pension, bestämma pensionsbeloppet samt, där fråga är om sjukbidrag, den tidpunkt intill vilken bidraget längst må utgå.

Om pensionsstyrelsen finner för bedömande av ansökning erforderligt att sökandens hälsotillstånd undersökes å sjukvårdsanstalt eller av läkare, som av styrelsen bestämmes, äger styrelsen föreskriva såsom villkor för rätt till ) pension, att sökanden under högst 30 dagar för undersökning vistas å sjuk- ) vårdsanstalt, som styrelsen anvisar, eller underkastar sig undersökning av den av styrelsen anvisade läkaren. Avser ansökningen blindtillägg, må sty- relsen -ock förordna, att sökanden skall undergå läkarbehandling eller be- handling å sjukvårdsanstalt, såframt synförmågan därigenom kan antagas | bliva förbättrad. Sökandens kostnader för att följa pensionsstyrelsens före- ) skrift skola bestridas av statsmedel enligt de närmare bestämmelser Konun- ) gen därom utfärdar. )

Finner pensionsstyrelsen i ärende rörande ansökning om folkpension att pensionsnämnds beslut icke är lagligen grundat, skall styrelsen, där ej på grund av anförda besvär rättelse kan ske, återförvisa ärendet till förnyad prövning; dock att, där fel uppenbarligen blivit begånget vid fastställandet av den bo- stadskostnadsgrupp enligt vilken sökandens folkpension skall beräknas eller av sökandens årsinkomst enligt 6 % samt detta fel antingen uppkommit alle- nast genom felräkning eller avser omständighet sammanhängande med sö- kandens tillhörighet till viss bostadskostnadsgrupp eller-ock icke överstiger ett belopp av 100 kronor, pensionsstyrelsen må utan återförvisning verk— ställa nödig rättelse.

Skall i anledning av inträffad förändring med avseende å pensionsberätti- gads civilstånd hans folkpension beräknas på annat sätt än före förändringen, må pensionsstyrelsen även utan ansökning eller föregående prövning av pen- sionsnämnd verkställa erforderlig jämkning av pensionen.

I behandling av fråga om återförvisning och i handläggning av besvärsmål skola deltaga minst två av styrelsens ledamöter; skolande av dessa åtminstone en hava fullgjort vad författningarna föreskriva dem, som uti domarämbeten må nyttjas. Uppstå i fall, då två ledamöter deltaga, skiljaktiga meningar, skall ytterligare en ledamot tillkallas. Härutöver gälle vad allmänna lagen stadgar angående omröstning till dom.

Där pensionsstyrelsen finner skäl därtill föreligga, äger styrelsen besluta,

• Sida 29
•  Original

att, intill dess styrelsen slutligen avgjort på styrelsens prövning beroende pensionsärende, pension skall utgå enligt av styrelsen fastställda grunder och på de villkor i övrigt som styrelsen bestämmer.

Vad angående handläggning av ansökning om pension i denna paragraf stadgats, gäller i tillämpliga delar även handläggning av andra ärenden rörande pension, i vilka pensionsnämnd meddelat beslut.

30 %.

Över pensionsstyrelsens beslut i ärende rörande pension må klagan ej föras av enskild sakägare. Justitiekanslern eller efter justitiekanslerns medgivande kommun, pensionsnämnds ordförande och pensionsstyrelsens ombud må söka ändring i pensionsstyrelsens beslut hos Konungen genom besvär, vilka vid talans förlust skola å trettionde dagen från den dag beslutet gavs vara inkomna till socialdepartementet.

31 %.

Folkpension utgår från och med den månad, varunder rätt till pension inträtt, vilket, där ej rätten visas hava tidigare varit för handen, anses hava skett vid den tid, då pensionen söktes, till och med den månad, varunder pen- sionstagaren avlidit eller pensionen enligt beslut skall upphöra att utgå. Pen- sion utgår dock ej för längre tid tillbaka än tre månader före den månad, under vilken pensionen söktes, ändå att rätten visas hava tidigare förvärvats.

Lag samma vare i tillämpliga delar i fråga om ökning eller minskning av pension.

Finnes grundad anledning antaga att folkpension bör indragas eller mins- kas, äger pensionsstyrelsen, innan beslut därom i vederbörlig ordning fattats, förordna att pensionen tillsvidare icke skall utbetalas eller ock att den tills- vidare skall utgå med det minskade belopp, vartill förhållandena må för- anleda.

Folkpension utbetalas månadsvis, därvid den må anses belöpa på de- cember månad med högst elva kronor högre belopp än på envar av årets övriga månader. Folkpension, som utgöres av enbart grundpension eller är änkepension, må dock utbetalas kvartalsvis, därvid den i fråga om änke- pension må anses belöpa på kalenderårets sista kvartal med högst tre kronor högre belopp än på ett vart av årets övriga kvartal. Angående sättet och den närmare tidpunkten för utbetalning av folkpension förordnas av Konungen.

Har någon som åtnjuter folkpension ej lyftat visst belopp därav före ut- gången av året näst efter det, under vilket beloppet förfallit till betalning, skall beloppet vara förverkat.

32 %.

Har någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra honom jämlikt 8 & 3 mom., 10 % femte stycket eller 11 ä 2 mom. första stycket

• Sida 30
•  Original

sista punkten åvilande anmälningsskyldighet eller annorledes förorsakat att folkpension till honom eller annan utgått eller utgått med för högt belopp eller har folkpension uppburits av någon som ej ägt rätt därtill och denne skäligen bort inse detta, vare han pliktig återbetala vad för mycket utbetalats. Pensionsstyrelsen skall, om skäl därtill prövas föreligga, söka åter vad för mycket utbetalats eller del därav.

Om pension på grund av frivilliga avgifter. 33 5.

Genom frivilliga avgifter skola svenska medborgare, under de förutsätt» ningar och på de villkor Konungen bestämmer, kunna hos pensionsstyrelsen försäkras till erhållande av pension.

Försäkringstekniska grunder för denna försäkringsverksamhet fastställas av Konungen, varvid bestämmelserna i 213 5 första och andra styckena lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse skola äga tillämpning.

De frivilliga avgifterna bilda en fond, vilken, i den mån Konungen ej stadgar undantag, förvaltas på sätt som gäller för folkpensioneringsfonden.

Om regelbundet återkommande försäkringsteknisk undersökning av verk— samheten enligt denna paragraf förordnas av Konungen.

Särskilda bestänunelser. 34 &. Rätt till pension enligt denna lag kan icke överlåtas och må förty ej för gäld tagas i mät. 35 &. Arbetsgivare, bankbolag, sparbanker, andra penningförvaltande inrätt— ningar och försäkringsanstalter ävensom taxeringsmyndigheterna äro pliktiga att i särskilda fall efter anmaning lämna pensionsstyrelsen eller ordförande i pensionsnämnd uppgift för namngiven person rörande förhållande, som är av betydelse för dennes rätt till folkpension.

36 %. Konungen äger under förutsättning av ömsesidighet träffa överenskom— melse med främmande makt i fråga om tillämpning av denna lag å dess undersåtar.

37 5. De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga för lagens tillämpning, meddelas av Konungen.

• Sida 31
•  Original

Förslag till Lag om införande av lagen om folkpensionering.

1 5.

Den denna dag utfärdade lagen om folkpensionering, vilken här nedan betecknas den nya folkpensioneringslagen, träder i kraft den 1 januari 1948. [ den mån annorlunda ej framgår av vad nedan sägs skola samtidigt äldre bestämmelser om folkpensioner, avgiftspensioner, ut jämningspensioner, inva— lidunderstöd och utjämningsunderstöd samt blidhetsersättningar upphöra att gälla.

2 &.

Pensionsavgifterna för år 1947 skola påföras och erläggas enligt bestäm— melserna i den nya folkpensioneringslagen. Pensionsavgifterna för nämnda år och år 1946 ävensom pensionsavgifter för tidigare är, vilka redovisas till pensionsstyrelsen efter 1946 års utgång, skola anses såsom avgifter enligt den nya folkpensioneringslagen.

3 5.

Skulle jämlikt äldre bestämmelser på grund av avgifter, som erlagts enligt l & lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, avgifts- eller grundpension till någon hava utgått med högre belopp än grundpension jämlikt bestämmelserna i den nya folkpensioneringslagen, skall grundpen- sionen till honom utgå med det högre beloppet. Skulle avgifter som nu nämnts hava erlagts av någon, som enligt den nya folkpensioneringslagen ej är berättigad till pension, äger pensionsstyrelsen bevilja honom folkpen— sion med skäligt belopp.

4 &.

Folkpensioner, avgiftspensioner, utjämningspensioner, invalidunderstöd och utjämningsunderstöd, vilka utgå vid 1947 års utgång, skola för tiden därefter utan särskild ansökan utgå såsom folkpension jämlikt bestämmel— serna i den nya folkpensioneringslagen i den mån annat ej följer av 3 % här

• Sida 32
•  Original

ovan. Blindhetsersättningar som utgå vid nämnda tidpunkt skola för tiden därefter utan särskild ansökan ersättas med folkpension.

Det åligger pensionsstyrelsen att före nämnda tid omräkna utgående pen- sioner, understöd och ersättningar, som nu sagts. Vid omräkningen skall bostadstillägg beräknas enligt bestämmelserna för den bostadskostnadsgrupp, till vilken den ort hänförts i vilken den pensionsberättigade är mantals- skriven den 1 januari 1947. Blir den pensionsberättigade för år 1948 mantals- skriven i ort tillhörande bostadskostnadsgrupp med lägre nummer, skall dock så snart ske kan hänsyn tagas därtill.

Vid omräkning som ovan sagts skall årsinkomsten fastställas enligt bestäm- melserna i 6 5 den nya folkpensioneringslagen i den mån så kan ske med ledning av hos pensionsstyrelsen tillgängliga handlingar. Kan så ej ske skall den pensionsberättigade hava att efter anmaning avgiva uppgift enligt fast- ställt formulär rörande sina ekonomiska förhållanden. Angående sättet för avgivande av sådan uppgift samt påföljd av felaktiga eller ofullständiga upplysningar i densamma skall i tillämpliga delar gälla vad om ansökan om folkpension i den nya folkpensioneringslagen stadgas. Underlåter den pen- sionsberättigade att avgiva uppgift som nu sagts, må tilläggspension och bostadstillägg förvägras honom.

Av omräkningen föranledd ökning av kommunbidrag skall erläggas av den kommun, i vilken pensionstagaren är mantalsskriven den 1 januari 1947. I övrigt skall angående kommunernas bidragsskyldighet till kostnaderna för genom omräkningen fastställda folkpensioner gälla vad i 15 å den nya folk- pensioneringslagen sägs.

I den utsträckning pensionsstyrelsen bestämmer skola pensionsnämnderna under år 1947 fastställa pensionsberättigades årsinkomster såväl jämlikt äldre lag som jämlikt bestämmelserna i den nya folkpensioneringslagen.

5 5.

Vad i lag eller särskild författning må vara föreskrivet om folkpensioner, avgiftspensioner, utjämningspensioner, invalidunderstöd och utjämningsun- derstöd samt blindhetsersättningar ävensom avgifter till den allmänna pen— sionsförsäkringen eller till folkpensioneringen skall i tillämpliga delar gälla folkpension och avgifter jämlikt den nya folkpensioneringslagen.

6 5.

De ytterligare föreskrifter, som må vara erforderliga i samband med in- förandet av den nya folkpensioneringslagen, meddelas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av pensionsstyrelsen.

• Sida 33
•  Original

Alternativ 11.

Förslag till

lag om folkpensionering.

Allmänna bestämmelser.

1—3 åå. Lika med alt. I.

Om folkpension. 4 %.

1 mom. Till envar, som är berättigad till ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag, utgår grundpension. Grundpension utgör för år räknat för den som är berättigad till ålderspension 600 kronor och för annan 200 kronör.

Jämte grundpension utgår, där ej annorlunda föranledes av vad nedan sägs, tilläggspension med för år räknat, då fråga är om ålderspension,- 200 kronor för gift pensionsberättigad och 400 kronor för annan samt eljest 600 kronor för gift pensionsberättigad och 800 kronor för annan.

2 mom. Änkepension utgör, där ej annorlunda föranledes av vad nedan sägs, 600 kronor om året.

3 mom. Riket indelas med hänsyn till bostadskostnaderna i fem bostads- kostnadsgrupper på sådant sätt att grupp med högre nummer omfattar orter med större bostadskostnader, där inberäknade kostnaderna för bränsle, än grupp med lägre nummer. För pensionsberättigad tillhörande grupp med högre nummer än I föhöjas tilläggspension och änkepension med särskilda tillägg, avsedda att täcka de högre bostadskostnaderna (bostadstillägg). Bo- stadstillägg utgör för år räknat i bostadskostnadsgrupp II för gift pensions-berättigad och änkepensionsberät-

tigad 100 kronor och för annan 150 kronor,

i bostadskostnadsgrupp III för gift pensonsberättigad och änkepensionsbe- rättigad 200 kronor och för annan 300 kronor, i [bostadskostnadsgrupp IV för gift pensionsberättigad och änkepensionsbe- rättigad 300 kronor och för annan 450 kronor samt -

• Sida 34
•  Original

i bostadskostnadsgrupp V för gift pensionsberättigad och änkepensionsbt'f rättigad 400 kronor och för annan 600 kronor. Indelningen i bostadskostnadsgrupper verkställes enligt de närmare före— skrifter Konungen meddelar av den myndighet, som har att verkställa indel- ning i ortsgrupper enligt 48 ä 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928, och gäller för en tid av tio år i sänder. Pensionsberättigad anses till, höra den bostadskostnadsgrupp inom vilken han är mantalsskriven; dock att för tillhörighet till bostadskostnadsgrupp med högre nummer än I skall fordras att den pensionsberättigade även de tre närmast föregående åren varit mantalsskriven å ort i den gruppen eller grupp med ännu högre num— mer, såvida icke på grund av omständigheterna prövas skäligt i särskilt fall medgiva undantag.

4 mom. Tilläggspension och änkepension ävensom bostadstillägg minska.—. med fem tiondelar av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den mä överstiga för gift pensionsberättigad 300 kronor och för annan pensionsberät— tigad 400 kronor samt, där fråga är om invalidpension eller sjukbidrag. med ytterligare tre tiondelar i vad årsinkomsten må överstiga dubbla nämnda belopp. Minskning skall ske proportionellt å tilläggs— eller änke- pension och bostadstillägg.

Till pensionsberättigad gift man, vilkens hustru ej är pensionsberättigad. utgår hustrutillägg, där hustrun fyllt 60 år och makarna varit gifta i minst 10 år. Hustrutillägget utgöres av tilläggspension och bostadstillägg, uppgående till samma belopp som hustrun skulle ha erhållit i form av sådana förmåner. därest hon varit berättigad till invalidpension.

För gift pensionsberättigad, som ej är berättigad till hustrutillägg och vil— ) kens make ej är pensionsberättigad, skall tilläggspensionen och bostadstill— ) lägget höjas enligt följande regler. Tilläggspensionen skall, då fråga är om ) ålderspension, fördubblas och eljest höjas med en tredjedel. Bostadstillägget | skall i båda fallen höjas med hälften.

Uppgår tilläggspension, änkepension eller summan av tillåggs- eller änke— pension och bostadstillägg ej till helt antal kronor. skall pensionen eller summan avrundas till närmaste hela krontal.

Uppgår änkepension efter avrundning som nu sagts till mindre än 60 kru— nor, skall den ej utgå.

5 mom. Pensionsstyrelsen äger, där särskilda skäl därtill föranleda, mede giva, att, utan hinder av bestämmelserna i 4 mom. första stycket första punkten, tilläggspension och bostadstillägg må utgå med tillsammans högst 400 kronor om året till gift pensionsberättigad, vilken ej är berättigad till "blindtillägg som i 5 & sägs, under följande förutsättningar, nämligen

att den pensionsberättigade äger rätt till invalidpension, att invalidpensionen beviljats den pensionsberättigade för tid före fyllda sextio år,

• Sida 35
•  Original

att den pensionsberättigade är helt oförmögen till arbete och att den pensionsberättigades make ej är berättigad till folkpension. Skulle, sedan även maken tillerkänts folkpension, makarnas folkpensioner tillsammans uppgå till lägre belopp än den folkpension som på grund av vad nu sagts utgått till den först pensionsberättigade maken, äger pensionsstyrel- sen tillerkänna denne tilläggspension och bostadstillägg till så stort belopp att makarnas folkpensioner sammanlagt uppgå till beloppet av den tidigare utgående folkpensionen.

6 mom. När nedan i denna lag talas om tilläggspension avses därvid även änkepension och bostadstillägg, såvida icke annat av ordalydelsen framgår.

5—9 åå. Lika med alt. 1.

10 %.

Folkpension utgår ej för tid, under vilken pensionsberättigad undergå:— t'rihetsstraff, är intagen i häkte eller å tvångsarbetsanstalt eller eljest är på statens bekostnad intagen å annan anstalt än sjukvårdsanstalt.

Är någon intagen å allmän sjukvårdsanstalt och har vårdtiden å anstalten uppgått till mera än två månader, skall folkpension för därefter förflytande vårdtid ej utgå, dock må pensionsstyrelsen, där anstaltsvistelsen icke kan antagas bli långvarig och särskilda skäl därtill föranleda, medgiva att folk- pensionen eller viss del av densamma, utöver vad i fjärde stycket sägs, må utgå för tid, som styrelsen bestämmer.

Vad här ovan sagts gäller jämväl med avseende å tid, under vilken är anstalt intagen pensionsberättigad tillfälligt vistas_ annorstädes än vid anstalten.

För tid, som ovan avses, skall utan hinder av vad där sagts grundpen- sion utgå med 200 kronor för år räknat. Pensionsstyrelsen må vidare medgiva nära anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av den pensionsberätti— gades folkpension i vad den överstiger nämnda belopp, rätt att uppbära folkpensionen eller del därav.

Föreligger omständighet, som i första och andra styckena sagts, beträf— fande del av kalendermånad, skall förmånen utan hinder därav utgå för hela den månaden.

Föreståndare för anstalt som ovan avses är pliktig att i den ordning Ko— nungen bestämmer ofördröjligen till pensionsstyrelsen anmäla anstaltsvis— telses början och slut, där vistelsen kan inverka på den intagnes rätt till folk- pension.

11 5. 1 mom. Lika med alt. I. 2 mom. För tid, —————se alt. I—————annan vårdkostnad, dock skall

• Sida 36
•  Original

fattigvårdssamhället vara skyldigt att av folkpensionen tillhandahålla den pensionsberättigade själv månatligen 16 kronor och därutöver för december månad 8 kronor eller, där———se alt. I———av barnavårdsnämnd.

Om finansieringen av pensionerna.

12—14 åå. Lika med alt. I.

15 5. Till pensionskostnaderna lämnas bidrag av staten och av kommunerna. Varje kommun bidrager för pensionsberättigad, som efter prövning av dess pensionsnämnd förklarats äga rätt till folkpension, med a) femton procent av kostnaden ——— se» alt. 1— — —— från folkpensio- neringsfonden.

16 %. Lika med alt. I.

Om pensionsnämnder.

17—25 åå. Lika med alt. I.

Om pensionsansökning m. m. 26—31 åå. Lika med alt. I. —32 5.

Har någon — —-— se alt. I — — _ 8 5 3 mom., 10 & sjätte stycket — —— del därav.

Om pension på grund av frivilliga avgifter. 33 %. Lika med alt. I. Särskilda bestämmelser. 34—37 åå . Lika med alt. 1.

Förslag till lag om införande _av lagen om folkpensionering.

1—6 åå. Lika med alt. I. ..

• Sida 37
•  Original

Alternativ III.

Förslag till

Allmänna bestämmelser.

)

lag om folkpensionering. 1—3 ss.

Lika med alt. 1.

Om folkpension.

4 g. 1 mom. Till envar, som är berättigad till ålderspension, utgår allmän ålderspension. Allmän ålderspension utgör för år räknat för ogift pensions— berättigad och gift pensionsberättigad, som ej uppbär i 5 mom. omförmält hustrutillägg, 1000 kronor samt för annan 800 kronor. [ 2 mom. Till envar, som är berättigad till invalidpension eller sjukbidrag, ) utgår grundpension med 200 kronor om året. Jämte grundpension utgår, där ej annorlunda föranledes av vad nedan ) sägs, tilläggspension med 600 kronor om året för gift pensionsberättigad och ) 800 kronor om året för annan. » 3 mom. Änkepension utgör, där ej annorlunda föranledes av vad nedan ) sägs, 600 kronor om året. 4 mom. Riket indelas med hänsyn till bostadskostnaderna i fem bostads- ) kostnadsgrupper på sådant sätt, att grupp med högre nummer omfattar orter ) med större bostadskostnader, däri inberäknade kostnaderna för bränsle, än grupp med lägre nummer. För pensionsberättigad tillhörande grupp med högre nummer än I förhöjas allmän ålderspension, tilläggspension och änke- pension med särskilda tillägg, avsedda att täcka de högre bostadskostnaderna (bostadstillägg). Bostadstillägg utgör för år räknat i bostadskostnadsgrupp 11 för gift pensionsberättigad och änkepensionsberät— tigad 100 kronor och för annan 150 kronor, i bostadskostnadsgrupp III för gift pensionsberättigad och änkepensionsbe— rättigad 200 kronor och för annan 300 kronor,

• Sida 38
•  Original

i bostadskostnadsgrupp IV för gift pensionsberättigad och änkepensionsbe- rättigad 300 kronor och för annan 450 kronor samt i bostadskostnadsgrupp V för gift pensionsberättigad och änkepensionsbe— rättigad 400 kronor och för annan 600 kronor. Indelningen i bostadskostnadsgrupper verkställes enligt de närmare före— skrifter Konungen meddelar av den myndighet, som har att verkställa indel- ning i ortsgrupper enligt 48 g 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928, och gäller för en tid av tio år i sänder. Pensionsberättigad anses tillhöra den bostadskostnadsgrupp inom vilken han är mantalsskriven; dock att för tillhörighet till bostadskostnadsgrupp med högre nummer än I skall fordras att den pensionsberättigade även de tre närmast föregående åren varit man— talsskriven å ort i den gruppen eller grupp med ännu högre nummer, såvida icke på grund av omständigheterna prövas skäligt i särskilt fall medgiva ) undantag. )

5 mom. Tilläggspension, änkepension och bostadstillägg minskas med fem tiondelar av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga ) för gift pensionsberättigad 300 kronor och för annan pensionsberättigad ) 400 kronor samt, där fråga är om invalidpension eller sjukbidrag, med ) ytterligare tre tiondelar i vad årsinkomsten må överstiga dubbla nämnda ) belopp. Minskning skall, där rätt till tilläggs- eller änkepension jämte bostads— tillägg föreligger, ske proportionellt å tilläggs- eller änkepensionen och ho— ) stadstillägget. )

Till pensionsberättigad gift man, vilkens hustru ej är pensionsberättigad. ) utgår hustrutillägg, där hustrun fyllt 60 år och makarna varit gifta minst 10 ) år. Hustrutillägget utgöres av tilläggspension och bostadstillägg, uppgående ) till samma belopp som hustrun skulle ha erhållit i form av sådana förmåner, ) därest hon varit berättigad till invalidpension. Är mannen berättigad till ålderspension. utgår dock hustrutillägg allenast. därest detsamma överstiger 200 kronor.

För gift pensionsberättigad, som ej är berättigad till hustrutillägg och vil- kens make ej är pensionsberättigad, skall tilläggspension och bostadstillägg höjas, tilläggspensionen med en tredjedel och bostadstillägget med hälften. )

Uppgår tilläggspension, änkepension, bostadstillägg eller summan av till— ) läggs— eller änkepension och bostadstillägg ej till helt antal kronor, skall ) pensionen, bostadstillägget eller summan avrundas till närmaste hela krontal.

Uppgår änkepension efter avrundning som nu sagts till mindre än 60 kro— nor. skall den ej utgå.

6 mom. Pensionsstyrelsen äger, där särskilda skäl därtill föranleda, med- giva, att, utan hinder av bestämmelserna i 5 mom. första stycket första punkten, tilläggspension och bostadstillägg må utgå med tillsammans högst 400 kronor om året till gift pensionsberättigad, vilken ej är berättigad till blindtillägg som i 5 & sägs, under följande förutsättningar. nämligen

• Sida 39
•  Original

att den pensionsberättigade äger rätt till invalidpension, att invalidpensionen beviljats den pensionsberättigade för tid före fyllda aextio år,

att den pensionsberättigade är helt oförmögen till arbete och att den pensionsberättigades make ej är berättigad till folkpension. Skulle, sedan även maken tillerkänts folkpension, makarnas folkpensioner tillsammans uppgå till lägre belopp än den folkpension som på grund av vad nu sagts utgått till den först pensionsberättigade maken, äger pensions— styrelsen tillerkänna denne tilläggspension och bostadstillägg till så stort belopp att makarnas folkpensioner sammanlagt uppgå till beloppet av den tidigare utgående folkpensionen.

7 mom. När nedan i denna lag talas om tilläggspension avses därvid även änkepension och bostadstillägg, såvida icke annat av ordalydelsen framgår.

För tid, som ovan avses, skall utan hinder av vad där sagts utgå av den allmänna ålderspensionen 200 kronor för år räknat eller ock grundpensionen. Pensionsstyrelsen mä vidare medgiva nära anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av den pensionsberättigades folkpension i vad den överstiger nämnda belopp, rätt att uppbära folkpensionen eller del därav. Föreligger omständighet —— ——» — se alt. II —»— —— —— till folkpension.

5—7 åå. Lika med alt. 1. 8 %. ! mom. Lika med alt. 1. V ' 3 mom. Har för ———— — se alt. I- — —— .-.- av vad i 4 g 4 mom. sista VVVVV — prövas oskäligt.

3 mom. Den, som ——- — — —- se alt. I — — —— nu sagts. Anmälningsskyldighet åligger jämväl den som åtnjuter enbart allmän ålderspension, om han ingår äktenskap.

I detta - ,, ' ,, se alt. I », _, ' f— denne anmälningsskyldig.

)

) 9 g.

) Lika med alt. I.

) 10 å.

) Folkpension utgår—w se alt. II __” '—— vid anstalten.

)

11 %. 1 mom. Lika med alt. 1. 2 mom. För tid,———se alt. I—— ———annan vårdkostnad, dock skall fattigvårdssamhället vara skyldigt att av folkpensionen tillhandahålla den

• Sida 40
•  Original

pensionsberättigade själv månatligen 16 kronor och därutöver för december månad 8 kronor eller, där————se alt. I———av barnavårdsnämnd.

Om finanseringen av folkpensionema.

12—14 åå. Lika med alt. 1.

15 5.

Till pensionskostnaderna lämnas bidrag av staten och av kommunerna. Varje kommun bidrager för pensionsberättigad, som efter prövning av dess pensionsnämnd förklarats äga rätt till folkpension, med

a) en femtedel av kostnaden—__ se alt. I———höjning eller sänk- ning, som sker på grund av vad i 4 5 5 mom. fjärde stycket sagts, anses — — — av Konungen.

Staten bidrager———se alt. I————från folkpensioneringsfonden.

16 %. Lika med alt. 1.

Om pensionsnämnder.

17—25 åå. Lika med alt. I.

Om pensionsansökning m. m.

26 &. Ansökning om ———— se alt. I ——— blivit mantalsskriven. Ansökningen, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla nödiga upplysningar för utredande av sökandens pensionsrätt. Ansökning skall, där den ej allenast avser allmän ålderspension, därjämte innehålla——H se alt. I — _— —— pensionsnämnden påfordras. 27 &.

Avser pensionsansökning allenast allmän ålderspension och kan det ej antagas föreligga skäl för tillämpning av 7 5 eller 9 % fjärde stycket, skall pensionsnämndens ordförande ofördröjligen insända ansökningen med till— hörande handlingar till pensionsstyrelsen. I motsatt fall skall pensionsnämn- den, där fråga är om tillämpning av 7 %, besluta huruvida sökanden skall anses såsom gift eller icke gift samt eljest besluta huruvida sökanden har rätt till allmän ålderspension.

• Sida 41
•  Original

Söker någon eljest — — — se alt. I —— -—— — varom i 4 5 4 mom. sista stycket —— —— — yttra sig.

28 %. Lika med alt. 1.

29 &. Finner pensionsstyrelsen i fall, där ansökning icke skolat föranleda beslut

av pensionsnämnd, den, som ansökt om allenast allmän ålderspension, vara berättigad till sådan pension, skall styrelsen besluta om pensionens utbe- talande. Finner pensionsstyrelsen —— — —— se alt. I. — — — meddelat beslut. 30—31 åå. Lika med alt. I. ' 32 å. . Har någon ——-—— se alt. I ——— 8 5 3 mom., 10 % sjätte stycket eller

Om pension på grund av frivilliga avgifter. 33 &. Lika med alt. 1.

Särskilda bestämmelser.

34—37 gg.

— —— — del därav. Lika med alt. I.

Förslag till lagtom införande av lagen om folkpensionering.

1—6 åå. Lika med alt. 1.

• Sida 42
•  Original

Kap. 1. Utländsk lagstiftning.

I de flesta länder, där obligatorisk folkpensionering införts, avser den allenast löneanställda med relativt låga inkomster eller vissa grupper löne— anställda. Allmän folkpensionering förekommer endast i följande länder:

Är för ifrågavarande

pensionerings

införande ) Sverige .......................... 1913 ) Schweiz, Kantonen Glarus . .' ....... 1916 ) Schweiz, Kantonen Appenzell A. Rh. 1925 (endast ålderspension) ) Schweiz, 'Kantonen Basel . .......... 1931 (endast ålderspension) ) Danmark .................... 1927 (1933) (1921 invalidpension) ) Uruguay . ........................ 1934 ? Amerikas förenta stater . . . .. . . .. .. . 1935 (endast invalidpension) Norge ............................ 1936 (endast ålderspension) Finland .......................... 1937 Australien ........................ 1938 Nya Zeeland ...................... 1938

De länder, i vilka folkpensioneringen i princip omfatta alla löntagare (vil— kas inkomster understiga visst belopp) äro följande:

pensionerings

) ) ) Är för ifrågavarande ) ) inf örandc )

Tyskland ......................... 1889 1911 (invalidpension) Storbritannien .................... 1925 (ålderspension) Irland ........................... 1911 (endast invalidpension) Rumänien . .................. 1912, 1932 Nederländerna .................... 1913 Italien ............................ 1919 Spanien .......................... 1919 (endast ålderspension) Sovjetunionen ................. ( 1922 (invalidpension) ' ' ' ' 1932 (ålderspension) Grekland .................... 1922, 1934 Bulgarien ........................

• Sida 43
•  Original

Är för ifrågavarande

pensionerings införande

('.hile ............................ 1924 Belgien ........................... 1924/25 Frankrike ........................ 1928 Ecuador .......................... 1935 (endast ålderspension) Amerikas förenta stater ............ 1)1935 (endast ålderspension) Jugoslavien ....................... 1937 (endast ålderspension)

Allenast vissa grupper av löneanställda omfattas av obligatorisk folkpen— sionering i följande länder:

Är för pen-

sioneringens Pensioneringens införande omfattning

Österrike ........ 1907 privattjänstemän

1927 arbetare (utom jordbruk) (ej i kraft betr.

invalidpension) 1928 jordbruksarbetare (ej i kraft betr. invalid- pension)

Tjeckoslovakien .. 1889 gruvarbetare

1906 privattjänstemän

1924 arbetare 1925 självständiga arbetare (ej i kraft) Luxemburg ...... 1911 arbetare i industri och handel

1931 tjänstemän i industri och handel Argentina ........ 1921 offentligt anställda

1923 bankanställda

1938 sjömän (endast ålderspension) Brasilien . . . . . . . . . 1923 järnvägspersonal

1926 hamnarbetare 1931 offentligt anställda 1932 gruvarbetare 1933 sjömän 1934 bankanställda

1934 katfelagerarbetare (endast invalidpension) 1938 transportarbetare

) Yngern .......... 1925 gruvarbetare 1928 arbetare i industri och handel Cuba ............ 1927 sjömän och hamnarbetare Polen ............ 1927 intellektuella arbetare

l) Ej jordbruk och husligt arbete. Beträffande invalidpension, se föreg. sida.

• Sida 44
•  Original

Möjligen ha under krigsåren ytterligare nationer infört obligatorisk folk- pensionering eller utsträckt redan förefintlig sådan att omfatta större befolk— ningslager.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen var Tyskland det första land, som införde obligatorisk folkpensionering för lönearbetare. Vårt eget land var emellertid det första, som införde en allmän folkpensionering.

Här nedan lämnas en kortfattad redogörelse för folkpensioneringen i våra grannländer Danmark, Finland och Norge samt i Frankrike, Nya Zeeland, Sovjetunionen, Storbritannien, Tyskland och U.S.A I samband med redo- görelsen för folkpensioneringen i Storbritannien redogöres även för de reformplaner, som därstädes förelagts parlamentet.

Danmark.

I Danmark infördes år 1921 obligatorisk invalidpensionering för dem, som voro medlemmar av de erkända sjukkassorna. Redan 1891 hade dock införts en lagstiftning om åldersräntor utgående efter skälighetsprövning. Enligt den nu gällande lagen den 20 maj 1933 om folkförsäkring stadgas att den som sjukförsäkrat sig eller tillförsäkrat sig rätt att bli sjukförsäkrad i allmän sjukkassa, samtidigt är försäkrad mot invaliditet och berättigad till ålders- ränta. Till personer under 65 år utgår invalidränta, om den försäkrades arbetsförmåga genom beslut av invalidförsäkringsrätten förklarats nedsatt till en tredjedel. Till personer över 65 år samt till personer i åldern 60—65 år, som icke uppbära invalidränta, utgår åldersränta utan någon prövning av arbetsförmågans nedsättning. För invalidförsäkringen erlägges i åldern mel- lan 18 och 60 år en särskild avgift tillsammans med sjukförsäkringsavgiften.

På grund av de nu återgivna bestämmelserna omfattas praktiskt taget hela det danska folket av invalidförsäkring och ålderspensionering.

Årsavgiften till invalidförsäkringen utgör för dem, som inträtt i försäk- ringen före 21 års ålder, kronor 8: 40 och för övriga kronor 9: 60. Äro två sammanlevande makar båda försäkrade, nedsättas dock dessa premiesatser till- resp. kronor 7: 20 och 8: 40. De inbetalda årsavgifterna ingå till en för hela landet gemensam invalidförsäkringsfond. Till de nämnda beloppen komma sjukkasseavgifterna, vilka för ”bidragydende” (passiva) medlemmar, som icke erhålla sjukhjälp, utgöra kronor 2: 40 om året.

För att en ”bidragydende" medlem skall kunna erhålla invalidränta måste han inträda i sjukkassa såsom ”nydende” medlem.

Det må bemärkas att underlåtenhet att erlägga invalidpremier har ungefär samma verkan på medlemskapet i sjukkassa som underlåtenhet att erlägga sjukkasseavgift. För rätten att erhålla invalid- och åldersräntor äro vidare ganska stränga värdighetsvillkor uppställda.

• Sida 45
•  Original

Utgifterna för invalidräntorna stanna till 6/7 å invalidförsäkringsfonden och staten. Av den återstående sjundedelen fördelas 7/10 på landets kom- muner under det att 3/10 ersättas av en mellankommunal utjämningsfond.

o

Utgifterna för åldersräntorna stanna till 4/7 a staten. Av de återstående 3/7 Stanna 2/10 (= 6/70 av hela kostnaden) å vederbörande kommun under det att 5/10 fördelas på landets kommuner och 3/10 ersättas av den mellan— kommunala utjämningsfonden.

Invalid- och åldersräntor utgå med följande grundbelopp:

I Köpen- _ hamn, Fred- I Övrilga I 1 t _ ) riksberg 0. samha len ande 1 ) Gentofte med ox er övrigt ) kommuner 1 500 mv. ) Årligen kr. Årligen kr. Årligen kr. ) , E ) Till makar, när bägge ha rätt till ränta ........ 1086 912 702” ' Åldersränta förhöjes vid uppskov med ansökan tills ' den äldste maken fyllt: 65 år till ................................. 1 140 960 738 67 ,, ,, .................................. 1 194 1002 774 70 ,, ,, .................................. 1 248 1050 810 Till ensam man samt makar, när blott 'mannen har rätt till ränta ........................... 732 606 468 Ålderdomsränta förhöjes vid uppskov med ansökan till: 65 års ålder till ............................ 768 636 492 67 ,, ,, ,, ........................ 804 666 516 70. ,, ,, ,, ............................ 840 696 540 Till ensam kvinna samt makar, när blott hustrun ) har""rätt till ränta ............................ 678 ) 564 432 Åldersränta förhöjes vid uppskov med ansökan till: ) ) 65 års ålder till ........................... 714 ) 594 456 ) )

Till de ovan angivna beloppen skall i fråga om invalidräntorna läggas ett invalidtillägg på 90, 84 eller 78 kronor i resp. ortsgrupper. Även sedan en in'validräntetagare erhållit ålderspension, äger han behålla invalidtillägget. —- Medför invaliditeten tillstånd av hjälplöshet, som nödvändiggör att invaliden stadigvarande måste ha bistånd av andra och ytterligare avskär hönöm från

• Sida 46
•  Original

möjligheten att åtaga sig förvärvsarbete, utgår ett ytterligare tillägg 51 resp. 180, 168 och 156 kronor. Även detta tillägg får invaliden behålla sedan han fått åldersränta. Om var och en av två makar är berättigad till nämnda hjälp löshetstillägg, nedsättes det med 1/4 för vardera.

För barn under 15 år utgå barntillågg. För första barnet är tillägget 144. 120 och 96 kronor i resp. ortsgrupper. För vart och ett av de följande barnen utgår resp. 72, 60 och 48 kronor. I bamtillägg kan dock högst utgå 360, 300 och 240 kronor i resp. ortsgrupper.

Finner kommunalstyrelsen att en invalid- eller åldersräntetagares förhål- landen äro särskilt svåra, kan den bevilja vederbörande ett personligt tillägg. Härvid skall särskild hänsyn tagas till mycket gamla och svaga räntetagare. Kommunalstyrelsen får till sådana tillägg högst använda ett belopp av 7 1/2 procent av de sammanlagda grundbeloppen av de invalid- och åldersräntor. som föregående räkenskapsår utlämnats i kommunen. Nyssnämnda procent— sats torde nu vara temporärt höjd till 15 procent.

Invalid— och åldersränta utgår med hela grundbeloppct endast om veder— börandes årsinkomst icke överstiger 40 procent av detsamma. Det s. k. av— dragsfria beloppet är alltså 40 procent av pensionens grundbelopp. Över— stiger inkomsten det avdragsfria beloppet, minskas räntan och därå utgående— tillägg med 60 procent av de närmast följande 500 kronornas inkomst. In- komstbelopp överstigande sagda 500 kronor medföra fullt avdrag å för— månerna. I fråga om invalidräntetagare kan dock räntan med tillägg iclcv nedsättas under en tredjedel av grundbeloppct. Blir åldersränta med tillägg till följd av avdragen mindre än 1/12 av grundbeloppet, bortfaller den.

Privilegierad är, intill 200 kronor, inkomst av pension, legat eller inkomst. vilken förvärvats genom av vederbörande själv eller annan för honom tecknad frivillig försäkring, eller är ränta av ett på samma sätt förvärvat kapital. ) Invalidräntetagares arbetsinkomst är privilegierad intill ett belopp mota svarande räntans grundbelopp. )

Underhållsbidrag för räntetagares barn räknas som inkomst blott med halva beloppet.

Inkomst av förmögenhet ökas med 5 procent av förmögenheten intill 4 000 kronor, 6 procent av förmögenheten mellan 4 000 och 8 000 kronor och 7 pro- cent av förmögenheten över 8 000 kronor. I fråga om förmögenhet bestående av fast egendom, kan skärpningen i visst fall minskas.

De ovan angivna ränte— och tilläggsbeloppen äro beräknade med utgångs— punkt från prisnivån i oktober 1929. Vid ändringar i prisnivån skola beloppen höjas eller nedsättas med 3 procent för varje stigning eller sänkning av pris; nivån med 3 procent. Beloppen äro således indexreglerade. För närvarande äro räntebeloppen förhöjda med 69 procent och uppgå fr. 0. m. den 1 april 1945 till följande belopp.

• Sida 47
•  Original

) | ) )

Ortsgrupp

alder med oavkortat belopp: ) 11 m Ensamstående man ................ 1 359: —— 1 125: —— 873: _.— Ensamstående kvinna .............. 1 269: —— 1 044: _. 810: —

Två makar ....................... 2 019: 1 692: - _ 1 308:

Invalidrånta utom invalidtillägg:

Ensamstående man ................ 1 236: ——» 1 023: __, 792: » Ensamstående kvinna . . . .. . . .. .. .. . 1146:—» 954: —— 729: _- Två makar ....................... 1 836: _ 1 542: * 1 185: _... lnvalidtillägg:

Ensamstående .................... 153: ———- 141:-— 132: __ Två makar, båda invalider .......... 306: 282: —— 264: —'

Vid jämförelse med pensionerna i Sverige bör ihågkommas, att den danska kronan har lägre värde än den svenska.

Ansökning om invalid- eller åldersränta skall enligt lagen ingivas till ”det sociale Udvalg” (socialnämnden) i vederbörande kommun på fastställd blan- kett, men ingives i praktiken i stor utsträckning till vederbörande sjukkassa. Ansökningen skall innehålla de för bedömande av rätten till invalid— eller åldersränta nödvändiga upplysningarna, däribland ett utlåtande från sjuk- kassan rörande den sökande. Den som inger ansökan om invalidränta är skyldig att samtidigt tillhandahålla ett läkarintyg avfattat å fastställt for— mulär. Läkarintyget betalas av invalidförsäkringsfonden, om ansökningen bifalles eller leder till sjukvårdande åtgärder; i andra fall betalas det av den sökande själv. Läkarintyget sändes av den utfärdande läkaren direkt till sjuk- kassedirektoratet i Köpenhamn men läkaren har att dessutom delgiva social— nämnden den slutsats vartill han kommit i fråga om invaliditeten.

Ansökning om invalidränta vidaresändes av socialnämnden till sjukkasse- direktoratet tillsammans med utlåtande från nämndens sida om den för- säkrades förvärvs- och andra förhållanden, däribland hans taxering; upp- fyller den försäkrade ej värdighetsbestämmelserna skall dock nämnden icke vidaresända ansökningen. Sjukkassedirektoratet granskar inkommen ansök- ning. Befinnes därvid att förutsättningarna i övrigt för erhållande av invalid— ränta föreligger, överlämnas ärendet jämte det inkomna läkarintyget till invalidförsäkringsrätten för avgörande av huruvida invaliditet i lagens me— ning föreligger. Invalidförsäkringsrätten meddelar beslut huruvida invaliditet föreligger och från vilken tidpunkt invaliditeten må anses ha inträtt samt huruvida den försäkrade uppfyller villkoren för erhållande av hjälplöshets— tillägg. Beror invaliditeten av olycksfall kan invalidförsäkringsrätten ej slut— ligt avgöra ärendet förrän avgörande har träffats enligt olycksfallsförsäkrings— lagstiftningen. Har invalidförsäkringsrätten funnit invaliditet föreligga och

• Sida 48
•  Original

eventuellt också att förutsättningarna för utgivande av hjälplöshetstillägg äro för handen avlåtes genom sjukkassedirektoratet meddelande härom till veder- börande kommuns socialnämnd. Socialnämnden fastställer därefter invalid- räntans belopp. Räntan utgår från den tidpunkt, då invaliditeten enligt rättens beslut må anses ha inträtt, dock tidigast från den tidpunkt då ansökningen ingavs. För att invaliditet skall anses föreligga erfordras att nedsättningen av arbetsförmågan kan antagas ha en varaktighet av minst omkring ett år. I denna tid inräknas även tid av nedsatt arbetsförmåga före ansökningen om invalidränta.

Ansökning om åldersränta avgöres av socialnämnden. Invalid- och äldersränta utbetalas månadsvis i förskott av uppehållskom- munen, dock kan åldersränta, om den uppgår till mindre än *120 kronor om året, utbetalas kvartalsvis i förskott. Konstaterar socialnämnden att en ränte— tagare icke bör ha dispositionsrätt över den honom beviljade räntan be- Stämmer nämnden på vilket sätt räntan skall komma vederbörande tillgodo. därvid om så erfordras skall tillses att räntetagaren omyndigförklaras.

Under budgetåret 1943/44 uppgingo kostnaderna för invalidräntor m. m. till 56193000 kronor och för åldersräntor m. m. till 215 374000 kronor.

De nämnda beloppens närmare fördelning framgår av följande specifika- tion:

a) Invalidräntor m. m. 1000-tal kronor Grundbelopp med invaliditetstillägg .................... 40 002 H jälplöshetstillägg och blindtillägg .................... 1 057 Barntillägg . . . . . .................................... 1 760 Personliga tillägg .................................... 3 614 Supplerande tillägg .................................. 248 Sjukhjälp ................... . ...................... 1 273 Andra sjukvårdande åtgärder ......................... 2 887 Övrigt . ............................................ 5 352

Summa 56 193 b) Åldersräntor m. m. Grundbelopp ........................................ 167 132 Personliga tillägg .................................... 13 827 Andra åtgärder berättigande till statsbidrag ............. 25 861 Ålderdomshemmens driftsunderskott ................... 6 407 Utgifter ej berättigande till statsbidrag beträffande älderspensionärerna ................................ 2 147

Summa 215 374

Av den nu intagna specifikationen framgår att de egentliga folkpensionerna dragit en kostnad av (40 002+167 132) = 207 134 miljöner kronor. I belop-

• Sida 49
•  Original

pet ingår höjningen av pensionsbeloppen på grund av levnadskostnadernas stigning.

Utgifterna för invalidräntor m. m. inklusive förvaltningskostnader finan- sierades sålunda:

1 OOO-tal kronor

Kommunerna ....................................... 7 253 Staten . ............................................ 28 914 De försäkrade . ...................................... 16 687 Arbetsgivare ........................................ 5 7 60

Summa 58 614

Av de ovan omförmälda utgifterna å sammanlagt 215 374 miljoner kronor för åldersräntor m. m. belöpte 97191 miljoner kronor å kommunerna och återstoden 118 183 miljoner kronor å staten.

Finland.

i i I Finland utfärdades den 31 maj 1937 en lag om folkpensionering, vilken ) trädde i kraft den 1 januari 1939. Lagen omfattar alla invånare, som icke vid lagens ikraftträdande eller vid inflyttningen till Finland fyllt 55 år. Enligt lagen skola erläggas försäkringspremier, vilka skola under de 5 första åren efter lagens ikraftträdande utgöra en procent av den försäkrades årsinkomst, dock minst 50 och högst 500 mark per år, samt därefter 2 procent, dock minst 75 och. högst 1 000 mark om året. Pensionsförmånerna äro: ) 1) invaliditetspension; 2) ålderdomspension; samt ' 3) till invaliditets- och ålderdomspension ansluten tilläggspension. Försäkringspremierna inlevereras till en folkpensionsanstalt. Denna anstalt ombesörjer även genom postverkets förmedling pensionsutbetalningarna. De på avgifter grundade pensionerna (”invaliditetspension” och ”ålder- domspension”) bestridas av de fondmedel, som uppkomma genom avgifts- ) inbetalningen. Tilläggspensionerna bestridas av stat och kommun. Kommunerna indelas efter sin ekonomiska ställning i fem grupper sålunda, | att kommunens andel i tilläggspensionen utgör: i första gruppen 30 procent ,, andra ,,* 25 ,, ,, tredje ,, 20 ,, ,, fjärde ,, 15 ,, ,, femte ,, 10 ,,

Kommunernas gruppering verkställes av statsrådet för högst 5 år i sänder. Invalidiletspensionen består av en grunddel och en spardel samt kan först

• Sida 50
•  Original

utgå sedan tre års avgifter erlagts. Invalidpensioner utbetalades sålunda från och med 1942.

Grunddelen utgör, alltefter den försäkrades ålder vid inträde i försäkringen. 500—700 mark om året. Grunddelen reduceras vidare efter vissa regler, om invaliditetspensionen beviljas först vid relativt hög ålder (i sådana fall är tydligen spardelen relativt hög). För erläggandet av grunddelarna reserveras högst 25 procent av försäkringspremierna.

Den del av försäkringspremie, som ej skall reserveras för kostnaderna för grunddelarna, gottskrivas årligen den försäkrades konto saint förräntas efter fastställd räntefot.

Invaliditetspensionens spardel skall ha ett kapitalvärde, som, beräknat enligt fastställd mortalitetstabell och räntefot, med hänsyn till pensionstaga— rens ålder är lika stort som det å hans konto innestående kapitalet. )

Rätt till älderdomspension inträder vid 65 års ålder, dock endast om minst 10 års försäkringsavgifter erlagts. Ålderdomspensioner komma sålunda att )

) I I i )

utbetalas första gången under år 1949. Ålderspension bildas av det å den försäkrades konto innestående kapitalet. på samma sätt som invaliditetspensionens spardel. Understiger på ovan nämnt sätt beräknad invaliditets— eller ålderdoms— pension beloppet av den högsta möjliga pension, vartill pensionstagaren skulle ägt rätt, om han före försäkringsfallets inträffande hade blivit berättigad till pension, höjes pensionen till sistnämnda belopp, dock till minst 500 mark Avlider försäkrad före beviljandet av pension utbetalas de försäkrings— premier, vilka han själv erlagt och icke reserverats för invaliditetspensionens grunddelar, sammanlagt dock icke mera än 15 000 mark, åt efterlevande make och av den avlidne försörjda bröstarvingar. Uppgår det belopp, som bör ) restitueras, icke till 500 mark, höjes det till detta belopp. Riksdagens motive- , ring för denna höjning var att beloppet borde vara så stort att det räckte till ) kostnaden för en anspråkslös begravning. ) Tilläggspensionen till invaliditets- och ålderdomspension utgör i ) första (dyraste) ortsgruppen 2 400 mark ) andra ,, 2 000 ,. tredje ,, 1 600

Den s. k. avdragsfria inkomsten utgör: )

Ortsgrupp Ogifta Makar 1 2 000 3 000 2 1 400 2 000 3 1 000 1 600

Överskjuta inkomsterna nu nämnda belopp, minskas tilläggspensionerna med hälften av det överskjutande beloppet. Såsom inkomst räknas även ålderdoms- och invaliditetspension men icke

• Sida 51
•  Original

det underhåll pensionstagaren på grund av fattigvårdslagen må erhålla av ar— betsgivare.

Har tilläggspensionstagare barn under 16 år, höjes tilläggspensionen för varje barn med högst 10 procent. Erhålla båda makarna samtidigt tilläggs— pension, förhöjes den makes pension, vars tilläggspension är störst.

Norge.

I Norge infördes allmän ålderdomspensionering (alderstrygd) genom en lag av den 16 juli 1936, på grund av vilken pensionsrätt inträdde från och med den 1 juli 1937.

Pensionsrätt inträder vid 70 års ålder, om vederbörande vistats i Norge minst halva tiden efter det han fyllt 16 år och i varje fall de sista 5 åren.

) Den vilkens årsinkomst överstiger 800 kronor i stad och 600 kronor på lan- ) det, skall erlägga i pensionsavgift 1 procent av inkomsten, dock högst 100 ) kronor. Avgiftsplikten sträcker sig fr. o. ni. det år vederbörande fyller 18 år ) och intill det år då han avlider eller fyller 70 år. Avgiftsplikt åvilar även aktie- ) bolag och andra skattskyldiga juridiska personer. | Pensionsavgifterna inflyta till en fond (aldersfonden).

Kommunerna utbetala ålderspensioner och begravningshjälp.

|

För sina utgifter härför under visst budgetår har kommunen rätt att få er— sättning med hälften av statskassan och 3/3 av aldersfonden. Dock är bidraget till ålderspensioner begränsat till de nämnda andelarna av de pensioner, som framkomma vid tillämpning av det nedan omförmälda lägsta pensionsunder— laget, därvid tilläggsprocenten för makar icke skall räknas högre än 50 pro- cent. Ä kommunerna stanna såluna dels 1/a av kostnaderna för minimipen— sionerna och dels hela pensionskostnaden i vad den överstiger minimum.

För varje kommun skall fastställas ett pensionsunderlag, särskilt för en— samstående och särskilt för makar. Pensionsunderlaget skall vara av den stor- leken, att 60 procent av beloppet ger en ensam person utan annan inkomst det nödvändiga till uppehållet inom kommunen under ett år. Pensionsunderlaget må dock icke understiga 800 kronor i städer och 600 kronor i landskommu- ner. För makar skall pensionsunderlaget vara minst 50 procent högre än för en ensamstående. För försäkrade med barn skall pensionsunderlaget vara så stort att 60 procent av detsamma ger hela familjen nödvändigt uppehälle. Pensionsunderlag fastställes av socialdepartementet, vars beslut kan över— klagas hos Konungen.

Den årliga ålderspensionen utgör 60 procent av det belopp, som fattas för att den pensionsberättigades beräkneliga årliga inkomster skola nå upp till pensionsunderlaget. Har den försäkrade familj skall motsvarande pensions— underlag och hela familjens inkomst tagas i betraktande.

Vid inkomstberäkningen bortses från

• Sida 52
•  Original

a) gåvor eller andra förmåner, å vilka vederbörande ej har rättsligt krav, i vad avser ett belopp intill det minsta pensionsunderlaget (800 resp. 600 kronor) , b) annan inkomst intill 1/3 av pensionsunderlaget. Inkomst av förmögenhet beräknas som om för förmögenheten inköpts livränta, dock avdrages härvid förmögenhet, som består av fast egendom, intill ett belopp av 6 000 kronor.

När en pensionär eller en familjemedlem till honom avlider, utbetalas be- gravningshjälp med 75 kronor, varifrån dock avdrages begravningshjälp från sjukkassa eller annan offentlig kassa.

I Oslo och Aker har pensionsunderlaget fastställts till 1 400 kronor för en- samstående och 2 300 kronor för äkta makar. Högsta pension blir här 840 resp. 1 380 kronor. I övrigt ha 75 procent av städerna och 14 procent av lands— kommunerna högre pensionsunderlag än det lägsta medgivna. Av samtliga pensionärer bodde år 1940 42 procent i kommuner med högre pensions- underlag än det lägsta. För städerna var siffran 92 procent och för lands- bygden 24 procent.

Högsta pension varierar sålunda i praktiken mellan 360 och 840 kronor för ensamstående och mellan 540 och 1380 kronor för makar. I vissa kom- muner ha pensionärerna de senaste åren beviljats dyrtidstillägg, vilka dock budgetåret 1943—1944 i allmänhet endast uppgingo till 10 a 15 procent av pensionsbeloppen.

Den 31 december 1940 uppgick antalet ålderspensionärer till 107 297. Här- vid ha äkta makar räknats gemensamt. Räknar man med hela det antal per- soner som åtnjöt pensionsförmåner (inklusive 2 081 barn) var antalet 138 192. Omkring 75 procent av befolkningen över 70 år beräknades åtnjuta pension. Av pensionärerna hade 53 procent egen bostad under det att 32 procent inne- bodde hos anhöriga och 15 procent innebodde i annat privat hem eller i ålder- domshem. De till nämnda pensionärer beviljade årspensionerna uppgingo till sammanlagt 51 764 394 kronor. Av beloppet belöpte sig på staten och alders- fonden 36,2 miljoner kronor och på kommunerna återstående 15,5 miljoner kronor. Kostnaderna för begravningshjälp torde årligen ha uppgått till om— kring 800 000 kronor.

Frankrike.

Redan år 1910 infördes i Frankrike en obligatorisk folkpensionering för vissa löntagare. Genom en lag om socialförsäkring av år 1928, vilken före sitt ikraftträdande i väsentlig mån ändrades genom en lag av år 1930, infördes i Frankrike en socialförsäkring som avser att täcka riskerna vid sjukdom, in- validitet, ålderdom och dödsfall m. m. År 1935 ersattes nämnda lagstiftning med två socialförsäkringslagar, den ena avseende anställda i handel, industri och husligt arbete och den andra anställda i jordbruket och dess binäringar. Försäkringspliktiga äro enligt den förstnämnda av de gällande lagarna alla anställda i åldern mellan 13 och 60 år, vilkas årsinkomst icke överstiger en

• Sida 53
•  Original

viss gräns. Gränsen i fråga beror av bostadsorten och barnantalet. Undan— tagna äro barn, som utan ersättning utföra arbete för föräldrarnas räkning, ävensom tillfällighetsarbetare samt anställda, vilkas årsinkomst understiger visst belopp (1000 francs). Anställda, som i annan ordning åtnjuta skydd mot de risker den obligatoriska försäkringen avser att täcka —— t. ex. civila tjänstemän, järnvägstjänstemän, sjömän tillhörande handelsflottan och gruv— arbetare —— äro också ställda utanför försäkringen.

Socialförsäkringen handhaves dels av fria primärkassor, vilkas antal ej är begränsat, och dels av departementala kassor, vilka i regel omfatta ett depar- tement (län). I departemental kassa bliva försäkrade dels de, som anmält sig som medlemmar i kassan, och dels de, som underlåtit att anmäla sig till inträde i någotdera slaget av kassor. Samtliga kassor äro distriktsvis samman- slutna till distriktsföreningar, vilka lämna de anslutna kassorna ersättning för vissa prestationer. Dessutom finnes inom försäkringen upprättad en all— män garantikassa med uppgift att till distriktsföreningarna utbetala bidrag efter särskilda grunder. En kassas angelägenheter förvaltas av en styrelse, som i primärkassorna i sin helhet och i departementalkassorna till stor del väl jes av de försäkrade. I departementalkassorna utses vissa styrelseledamöter av arbetsgivare och läkare.

Den statliga kontrollen utövas i departementen av statliga förvaltnings— byråer, vilka äro underställda arbetsministern. Vid ministerns sida står ett socialförsäkringsråd med representanter för olika intressen.

Socialförsäkringens samtliga risker täckas av en enda avgift, som till lika delar betalas av medlemmen och arbetsgivaren. Avgiften utgör inom den för industri, handel och husligt arbete gällande försäkringen 8 procent av den försäkrades arbetsinkomst i den mån denna icke överstiger 1500 francs i månaden. Nämnda 8 procent fördelas enligt särskilda årliga beslut på de olika försäkringsorganen. Härvid skall iakttagas att minst 45 procent av avgif- ten för försäkrade fyllda 30 år och 25 procent av densamma för yngre för- säkrade skall användas för bildande av åldersräntor.

De belopp, som sålunda avse älderspensioneringen skola bokföras indivi- duellt och bilda räntor (pensioner) enligt rent försäkringsmässiga grunder, därvid premiereservsystemet kommer till användning. De försäkrade kunna välja på två tariffer, varav den ena avser ren livränteberäkning och den andra utbetalning av avgifternas kapitalbelopp vid dödsfall. Varje försäkrad, som uppnått 60 års ålder har dock, om han under minst 30 år erlagt viss minimi- avgift, rätt till en åldersränta av minst 40 procent av den genomsnittliga årliga arbetsinkomsten, sådan denna framgår av avgiftsbetalningen. Räntan höjes för försäkrad som uppfostrat minst tre barn tills de uppnått 16 år med en tiondel. Försäkrad kan, om han erlagt avgifter för minst 25 år efter sitt sex— tonde år, erhålla åldersränta från 55 är, därvid den givetvis utgår med lägre belopp än eljest.

• Sida 54
•  Original

Pensionsberättigad, som begagnat sig av alternativet med ren livränteberäk- ning, kan begära att få begagna åldersräntans kapitalvärde, i den mån det avser större räntebelopp än 1 000 francs, till inköp av fast egendom av viss beskaffenhet eller att kapitalvärdet begagnas till en åldersränta som till hälf» ten skall överföras på efterlevande make.

Inom socialförsäkringen för inom jordbruket och dess binäringar anställda skola vissa enhetsavgifter erläggas av de försäkrade. Enhetsavgifterna äro olika stora för försäkrade under 16 är (barn) samt för män och kvinnor. Av avgiftsbeloppen skola för ålderdomsförsäkringen begagnas 2/12 i fråga om barn, 6/10 i fråga om kvinnor och 10/20 i fråga om män. Äldersräntan utgår från och med 60 års ålder med ett belopp av 20 gånger det genomsnittligt till ålderdomsförsäkringen erlagda ärsbidraget. under förutsättning att avgifter erlagts för minst 30 år.

Invalidräntorna finansieras enligt kapitaltäckningssystemet. Enligt den för anställda i handel, industri och husligt arbete gällande lag- stiftningen utgår invalidränta till den som vid sjukhjälpstidens utgång (efter sex månaders Sjukhjälp) har arbetsförmågan nedsatt med minst två tredje- delar. För den som före 30-årsä1dern inträtt i försäkringen är livräntan 40 pro- cent av den genomsnittliga årliga arbetsinkomsten sådan som årsinkomsten framgår av de erlagda avgifterna. För den som inträtt i försäkringen efter 30 års ålder reduceras invalidräntan med 1/:m för varje levnadsår mellan 30 år och inträdesåldern, dock lägst till vissa minimibelopp.

Invalidränta fastställes tillsvidare för viss tid. Invalidränta indrages, när arbetsförmågan överstiger 50 procent. Utbetalningen av räntan inställes helt eller delvis, när mottagaren av arbete och ränta har en sammanlagd inkomst, som minst uppgår till den arbetsinkomst han hade före invaliditetens in- träffande. Då den försäkrade uppnår 60 års ålder ersättes invalidräntan med åldersränta.

Enligt den för jordbruk med binäringar gällande lagstiftningen utgår inva- lidräntan till den som inträtt i försäkringen före 30 års ålder med ett belopp av 10 gånger det genomsnittligt till åldersförsäkringen erlagda årsbidraget. För andra försäkrade reduceras räntebeloppet. Vissa minimibelopp för inva» lidräntas storlek äro dock föreskrivna.

Nya Zeeland.

År 1938 beslöts i Nya Zeeland en lag om social säkerhet, vilken lag trädde i kraft år 1939. Denna lag utgör en utvidgning och sammanställning av dittills på socialförsäkringens område gällande lagar. Sedan 1898 hade funnits ålderspensionering och senare hade tillkommit änkepensionering, familje— bidrag, arbetslöshetsförsäkring m. 111. För finansieringen av socialförsäkringen har inom statsräkenskaperna bil»

• Sida 55
•  Original

dats en särskild fond. Varje person över 16 års ålder registreras och måste betala en registreringsavgift till fonden. Registreringsavgiften utgör för män i åldern 16—20 år samt för alla kvinnor 5 shillings om året (kr. 4: 50). Vuxna män ha att erlägga 5 shillings i kvartalet. Dessutom skall till fonden inbetalas ett bidrag av en shilling per pund (5 procent) av alla löner och andra inkom— ster. Ytterligare tillföres fonden erforderliga statsbidrag, vilka torde överstiga det belopp, som sammanlagt inflyter i avgifter.

Socialförsäkringsprestationerna utgöras av en allmän pension (universal superannuation) samt speciella ålders-, invalid-, änke- och pupillpensioner. t'amiljebidrag m. m.

Den allmänna pensionen innebär att alla vid 65 års ålder utan inkomst- eller behovsprövning erhålla visst pensionsbelopp. Detta belopp utgör första året 10 pund1 (169 kronor) för att sedan stiga med 2 1/2 pund årligen, tills år » 1968 ett maximum av 78 pund (1318 kronor) uppnåtts. Stigningen av pen- ) sionsbeloppen gäller även för dem, som redan erhållit pension. ) Alla personer över 60 år äro efter inkomstprövning berättigade till en ål— ) derspension av 1 pund 10 shillings i veckan (= 78 pund eller 1 318 kronor om året). Den avdragsfria inkomsten utgör såväl för ogift som för två pen- ) sionsberättigade makar tillsammans 52 pund om året (879 kronor). Pensio— | nen reduceras med hela beloppet av överskjutande inkomst, varför inkomst- gränsen blir för ogift 2 pund 10 shillings och för makar 4 pund i veckan. Är endast den ena av två makar pensionsberättigad är den avdragsfria inkomsten ?. pund 10 shillings i veckan för denne. Inkomstgränsen för rätt till pension blir sålunda 4 pund i veckan. Förmögenhetsinkomst höjes vid inkomstberäk- ningen med 10 procent av nettokapitalet. Pension till den, som har ett eller flera barn under 16 års ålder kan höjas ) med skäligt belopp, dock med högst 13 pund per år och barn. i Allmän pension och ålderspension kunna ej utgå samtidigt. Den pension | skall utgå som är fördelaktigast för den försäkrade. År 1968 bli ålderspen- sionerna obehövliga för personer som fyllt 65 år, enär den allmänna pen- sionen då uppgår till ålderspensionens maximibelopp. Till den som fyllt 16 år och är totalt blind eller stadigvarande arbetsoför- mögen på grund av olyckshändelse, sjukdom eller lyte utgår invalidpension. lnvalidpensionens storlek varierar med hänsyn till försörjningsbördan. För ensamstående är pensionen ett pund 10 shillings i veckan (= ålderspensionen) om pensionären fyllt 21 år. För tid dessförinnan är den ett pund. Invalidpen- .sionens maximibelopp utgör fyra pund och utgår, då invaliden har att för- sörja make och fyra barn. Den avdragsfria inkomsten utgör ett pund i veckan för ogift person utan försörjningsskyldighet mot barn, ett pund 10 shillings för en gift man eller änkling med minderåriga barn och två pund för gift [kvinna. För blinda äro avdragsreglerna ännu frikostigare.

1 Omräkning av engelska pund till svenska kronor enligt en pundkurs av kronor 16:90.

• Sida 56
•  Original

Samhällsförhållandena i Sovjetunionen medföra uppenbarligen att pro- blemställningarna på socialförsäkringens område bli något olikartade i för- hållande till vad fallet är i andra länder. Den redogörelse som här lämnas för invalid- och ålderdomspensioneringen i Unionen är därför endast mycket schematisk. Hänsyn har vidare icke kunnat tagas till under de senare åren möjligen vidtagna förändringar.

Ålderspensioneringen omfattar kroppsarbetare i varje slag av ekonomisk verksamhet, ingenjörer och skickliga tekniska arbetare samt vissa särskilt angivna tjänstemän.

Invaliditetsförsäkring åter är obligatorisk för alla anställda. Undantagna äro vissa grupper av tillfälligt eller säsongmässigt anställda samt vissa såsom ovärdiga ansedda medborgargrupper.

Rätt till ålderspension inträder vid 60 års ålder för män och 55 års ålder för kvinnor. Gruvarbetare som arbeta under jorden pensioneras vid 50 års ålder. För rätt till ålderspension erfordras 25 års anställning för män och 20 års anställning för kvinnor; för gruvarbetare m. fl. erfordras dock endast 20 års anställningstid.

Invalidiserade personer indelas i tre grupper nämligen I) sådana som helt förlorat sin arbetsförmåga och tarva konstant hjälp av annan, 2) sådana som helt förlorat arbetsförmågan både i sitt eget och annat yrke och 3) sådana som äro urståndsatta att regelbundet arbeta i sitt eget yrke men i stånd att, efter erforderlig utbildning, använda sin återstående arbetsförmåga i till- fälligt arbete eller för korta perioder och i mindre kvalificerat arbete.

För rätt till invalidpension erfordras att vederbörande haft arbete visst antal år vid invaliditetens inträffande. Antalet år är enligt särskild skala be— roende av åldern vid nämnda tidpunkt. För dem som bli invalider före 20 års ålder erfordras sålunda icke någon föregående anställningstid under det att för vanliga kroppsarbetare, som vid 50 års ålder drabbas av invaliditet, er- fordras minst 8 ärs anställningstid.

Ålderspensionens storlek beror dels av medelarbetslönen, under de sista 12 månaderna, dock tages ej hänsyn till lönebelopp överstigande 300 rubel, och dels av det yrke i vilket den sökande varit sysselsatt. Pensionen varierar efter yrket mellan 50 och 60 procent av nämnda medelarbetslön. Invalid- pension beräknas till viss procent av medelarbetslönen och varierar efter an- ställningens varaktighet, yrkets art och den invaliditetsgrupp till vilken sö- kanden hänförts. Invalidpensionernas grundbelopp, som variera mellan 33 och 69 procent av medelarbetslönen, ökas i vissa fall med hänsyn till tjänst- göringstiden.

Pension reduceras om pensionären har egna inkomster, så att summan av pension och inkomst icke får överstiga arbetsinkomsten före pensionsfallet. Även i vissa andra fall kan pension indragas eller minskas.

• Sida 57
•  Original

Pensionerna finansieras genom allmänna medel och en socialförsäkrings- avgift, som uttages av arbetsgivarna och avser alla socialförsäkringsgrenar. Avgiften står i proportion till den utbetalda lönesumman och är beroende av verksamhetens art.

Storbritannien.

Folkpensioneringen i Storbritannien grundas för närvarande på tre olika lagstiftningar. Där finnes sålunda dels en allmän understödsmässig pensione- ring, som omfattar alla medborgare och ger rätt till pension fr. o. m. 70 års ålder, dels en försäkringsmässig pension, som omfattar allenast löntagare och ger rätt till pension intill 70-årsåldern fr. o. m. 65 års ålder i fråga om män och 60 års ålder i fråga om kvinnor, samt dels tilläggspensionering, grundad på individuell behovsprövning.

) Den försäkringsmässiga pensionen, som utgår utan behovsprövning, finan- sieras i princip genom avgifter av de anställda och deras arbetsgivare. Med hänsyn till förekomsten av ganska omfattande övergångsbestämmelser m. m. utgår dock ett visst statsbidrag till försäkringen.

Pensioneringen i övrigt är icke försäkringsmässigt ordnad utan finansieras skattevägen.

Den försäkringsmässiga pensionen utgör 10 shillings i veckan (439 kronor om åretl). Till samma belopp uppgår den understödsmässiga pensionens maximibelopp, vilket utan behovsprövning utgår till dem, som förut åtnjutit den försäkringsmässiga pensionen. Den till förtidsinvalider utgående invalid- hjälpen från sjukförsäkringen utgör för vecka 10 1/2 shillings för män, 8 shil-

. lings för gifta kvinnor och 9 shillings för ogifta kvinnor och änkor. Försäk-

) rad mans änka erhåller änkepension utgörande 10 shillings i veckan jämte vissa barntillägg. Änkepensionen löper intill dess änkan ingår nytt äkten— ' skap eller uppnår 70 års ålder. ) År 1940 infördes i Storbritannien tilläggspensioner, grundade på individuell

) behovsprövning vid vilken dock vägledande taxor skulle begagnas. För när-

) varande kunna tilläggspensionerna uppgå till sådant belopp att pension och ) tilläggspension tillsammans utgöra 22 shillings för ensamstående och 37 shil- lings för äkta makar, allt per vecka. De årliga högsta totalpensionerna äro ) sålunda i svenskt mynt omkring 967 kronor för ensamstående och 1 626 kro-

) nor för makar. ) Sedan sir William Beveridge i november är 1942 framlagt en rapport om ) socialförsäkringen och därmed sammanhängande hjälpformer har den eng- ) elska regeringen numera med utgångspunkt från de i Beveridge”s rapport

) framkomna förslagen framlagt bl. a. ett förslag angående socialförsäkringen.

Den engelska regeringen uttalar i principfrågan att den anser, att det be-

1 Omräkning av engelska pund till svenska kronor enligt en pundkurs av kronor 16: 90.

• Sida 58
•  Original

hövs såväl en höjning av understöden vid sjukdom och arbetslöshet och av ålderspensionerna som ett system med familjebidrag, som blir till väsentlig hjälp till barnens försörjning. Kostnaderna för dessa familjebidrag skola i sin helhet bestridas av skattemedel. De falla sålunda utanför socialförsäkrings- systemet i egentlig mening. Med detta enda undantag har regeringen hållit fast vid principen, att friheten från nöd i första hand måste åstadkommas genom socialförsäkring —— att förmånerna skola förvärvas genom avgifts— betalning. Man har icke gjort något försök att låta avgifterna variera med hänsyn till avgiftsbetalarnas inkomstförhållanden. I stort sett har man till- lämpat den principen, att lika stora förmåner skola erhållas för lika stora avgifter. Samtidigt ha de som erlägga avgifterna och åtnjuta förmånerna klas- sificerats — icke efter inkomst, utan efter levnadsförhållanden — i sex klas— ser, allt efter de förmåner försäkringstagarna äro i behov av och de avgifter de måste erlägga för att erhålla dessa förmåner.

Regeringen har icke ansett det praktiskt genomförbart att basera förmå— nerna på en minimistandard. Den riktiga målsättningen är en understödsnivå. som ger en rimlig trygghet mot nöd och samtidigt tar hänsyn till de maxi- mala avgifter, som man rimligtvis kan begära av den stora massan försäk— ringstagare. )

Befolkningen skall enligt regeringsförslaget såsom nyss sagts indelas i sex ) klasser. Dessa utgöras av löntagare (klass I), självständiga yrkesutövare ) (klass II), husmödrar (klass III), icke yrkesverksamma vuxna (klass IV). barn (klass V) och personer över arbetsför ålder (klass VI). Avgifter erläggas endast av personer tillhörande klasserna I, II och IV. För personer tillhörande ) klass I erlägges viss del av avgiften av arbetsgivaren. ) Kontant familjebidrag skall vid sidan av socialförsäkringen utgå med 5 shillings i veckan för varje barn utöver det första (åldersgränsen samman- hänger med skolavslutningsåldern). Uppbär försörjaren hjälp från socialför- säkringen utgives även familjebidrag med nyssnämnda belopp för det första barnet.

Ålderspension skall utgå med för dem som erhålla full pension 35 shillings i veckan för ett gift par och 20 shillings för ensamstående. De årliga pensionse beloppen bli i svenskt mynt resp. 1 617 och 878 kronor. För erhållande av full ) ålderspension skola under 50 år årligen ha erlagts eller blivit efterskänkta ) 50 veckoavgifter. Vid sjukdom eller arbetslöshet kunna veckoavgifterna efter— skänkas. Vid lagens ikraftträdande gälla vissa lindrande övergångsbestäm- ) melser. Pensioner skola endast utgå till dem, som upphört med förvärvsarbete. ) och skola nedsättas, om vederbörande förtjänar mer än 20 shillings i veckan. ) Minimiäldern för rätt till ålderspension är 65 år för män och 60 år för kvinnor men den gemensamma pensionen skall utgå när mannen är pensionsberätti- gad oavsett hustruns ålder, såvida hon, om hon är under 60 är, icke har för- värvsarbete. Pensionerna skola enligt ganska stränga regler reduceras i den

• Sida 59
•  Original

mån försummelse i fråga om avgiftsbetalningen föreligger. De som upphöra att arbeta senare än vid lägsta pensionsåldern få, när de sedan erhålla pen— sion, sina pensioner ökade med 2 shillings i veckan för äkta makar och en shilling för ensamstående för varje år de arbetat efter pensionsålderns inträde.

Invalidunderstöd utgår sedan någon varit på grund av sjukdom oavbrutet arbetsoförmögen under tre år. Understödet utgår med samma standardbelopp som folkpensionerna (för förvärvsarbetande gift kvinna utgör dock invalidun— derstödet 16 shillings i veckan under det att ålderspensionen utgör 20 shillings).

. I regeringsförslaget framhålles att det nuvarande socialförsäkringssyste- met sörjer för ånkornas behov (utom genom bidrag för minderåriga barn) med pension om 10 shillings i veckan. Denna pension utgår så länge änke- ståndet varar, oavsett huru ung kvinnan är då hon blir änka och vare sig hon har minderåriga barn eller ej. Regeringen anser, att denna ordning icke på ett lämpligt sätt tillgodoser de skiftande behoven hos änkor i olika åldrar och olika omständigheter och att den bör revideras på följande sätt: 1) Temporära veckounderstöd böra utgå med relativt höga belopp för att hjälpa en änka under den period av ekonomisk anpassning, som normalt inträder efter mannens död. 2) Särskild hjälp bör utgå till änkor med minderåriga !barn. 3) En pension med samma belopp som ålderspensionen bör utgå till en änka, som varit gift eller vårdat sina barn under lång tid och som vid man- nens död eller då hennes yngsta barn icke längre är beroende av henne har uppnått en sådan ålder, att hon knappast kan ånyo taga avlönat arbete. Regeringen föreslår i enlighet härmed införande av följande understöds- former: 1) Änkeunderstöd om 36 shillings i veckan, som skall utgå under de första 13 veckorna efter mannens död till kvinna, som blivit änka före 60 års ålder, samt till kvinna, som blivit änka efter denna ålder och vilkens man ej kvalificerat sig för ålderspension; 2) Målsmansunderstöd om 24 shillings i veckan till änka, som i sin familj har minderåriga barn och utgå så länge änkan i hemmet har minst ett minderårigt barn; samt 3) Änkepension om 20 shillings i veckan, som skall utgå till änka, som är 50 år eller äldre, när hon blir änka eller när hon upphör att vara berättigad till målsmansunderstöd, i båda fallen under förutsättning, att hon ingått ) äktenskap minst 10 år före mannens död. Denna pension upphör då den utbytes mot ålderspension. De här nämnda understöden upphöra, då kvinnan gifter om sig. För att änkeunderstöd, målsmansunderstöd och änkepension skall utgå. skall mannen ha uppfyllt samma avgiftsvillkor som beträffande ålders- pension.

• Sida 60
•  Original

Målsmansunderstöd och änkepension skola reduceras, då arbetsförtjänsten överstiger 20 shillings per vecka; härvid skall tillämpas en glidande skala efter samma linjer som beträffande ålderspension.

Sjukunderstöd, arbetslöshetsunderstöd eller utbildningsbidrag skall icke utgå tillsammans med änkeunderstöd, målsmansunderstöd eller änkepension.

Hela socialförsäkringen administreras statligt och i spetsen för administra- tionen står ett socialförsäkringsministerium. Hela befolkningen måste konti- nuerligt bokföras i ett eller flera centrala register. I detta register skall varje avgiftsbetalning — veckoavgift — antecknas. Det uttalas i regeringens be- tänkande att denna uppgift medför väldiga administrativa problem, men så vitt man kan förutse äro dessa problem ej olösliga. Ute i landet skall man upprätta ett omfattande nät av lokala kontor, där allmänheten kan ingiva ansökningar, erhålla upplysning eller vägledning och avhämta vissa under- stöd. Det förutsättes dock att pensionerna skola utbetalas genom postverket.

Det beräknas att utgifterna för ålderspensioner skola uppgå till 169 mil- joner pund år 1945 för att successivt stiga till 324 miljoner pund år 1975. År 1945 beräknas 16 pensionärer komma på 100 avgiftsbetalare under det att år 1975 cirka 31 pensionärer komma på 100 avgiftsbetalare.

Tyskland.

I Tyskland genomfördes den första invalid- och åldersförsäkringslagen för arbetare redan 1889. År 1911 sammanfördes de olika socialförsäkringsgre- narna i den sedan dess gällande '”Reichsversicherungsordnung", vilken vid olika tillfällen ändrats. Denna lagstiftning gäller lönearbetare (löntagare med tim— eller ackordsavlöning) och vissa därmed jämställda kategorier. Vid sidan härav finnes en lagstiftning rörande försäkring av ”anställda” (löntagare med fast lön) och en rörande arbetare och anställda vid gruvor. År 1934 he— slöts en särskild lag, som syftade till förenhetligande av socialförsäkringen.

Försäkringsplikt inträder i princip i och med arbetsanställningen. Den som slutar en försäkringspliktig sysselsättning och icke är arbetsoförmögen kan frivilligt fortsätta försäkringen. Likaså kunna alla tyska medborgare före 40 års ålder frivilligt ansluta sig till försäkringen. I vissa fall är det även möj- ligt för de försäkringspliktiga att på frivillighetens väg höja försäkrings— prestationerna.

Försäkringen äger rum i särskilda försäkringsinrättningar. Pensionen ut— göres av ett grundbelopp och därjämte tillägg i förhållande till de erlagda avgifterna. Pensionerna äro förenade med barntillägg.

Pensionsrätt för den försäkrade själv inträder i regel vid 65 års ålder eller dessförinnan inträffande invaliditet. I händelse av den försäkrades frånfälle utgå änke— och barnpensioner. Änkepension utgår enligt ”Reichsversiche-

• Sida 61
•  Original

rungsordnung” blott om änkan själv är invalid eller fyllda 65 år men i försäk- ringen för "anställda" till alla änkor.

Försäkringen finansieras i princip av arbetsgivarna och de försäkrade men vissa ganska betydande statsbidrag utgå också.

Med hänsyn till ovissheten om penningvärdet för närvarande i Tyskland synes det meningslöst att närmare gå in på storleken av avgifter och pen— Stoner.

U. S. A.

Genom lag den 14 augusti 1935 har i Amerikas förenta stater införts en fede- ral (d. v. s. alla staterna omfattande) ålderspensionering. Därjämte ha i ett stort antal stater införts särskilda hjälpåtgärder för åldringar. Den federala pen- sionsförsäkringen, på grund av vilken pensioner utgått fr. o. m. 1942 års in- gång, är grundad på avgiftsbetalning från arbetsgivare och anställda. Lagen omfattar dock ej dem, som äro sysselsatta i jordbruksarbete och husligt arbete. De anställdas avgifter utgå med viss procent av årslönen. Arbetsgivarna ha att för de anställda erlägga lika mycket som dessa själva. Procentsatsen stiger successivt under åren 1937—1948 från 1 till 3 procent. Fr. o m. 1949 utgör sålunda pensionsavgiften sammanlagt 6 procent av den årliga löneinkomsten. Avgift utgår dock icke å den del av löneinkomsten, som överstiger 3 000 dol- lars. Pensionerna beräknas emellertid ej i proportion till de erlagda avgif- terna utan till summan av löneinkomster före 65-årså1dern. Därvid med- räknas emellertid endast inkomster, som belöpa å tiden efter 1936. Månads- pensionen utgör 1/2 procent av de första 3 000 dollarnas inkomst, 1/12 procent av inkomsten mellan 3 000 och 45 000 dollars och 1/24 procent av inkomsten i vad den överstiger 45000 dollars. Högsta pension är dock 85 dollars i månaden. Sålunda erhåller exempelvis en person, som fyller 65 år är 1970 och under åren 1937—1970 förtjänat sammanlagt 69000 dollars, ålders- pension enligt följande.

1/2 0/o å 3000 dollars = 15 dollars i månaden

1/12 0/0 å 42 000 ,, = 35 ” 99 ” 1/24 0/0 å 24 000 ,, = 10 ” ” ” Summa pension 60 dollars i månaden

Avgifterna ha karaktären av en skatt, som i huvudsak är avsedd för ålders- pensioneringens finansiering men även tar sikte på bidrag till de olika stater- nas utgifter för pensionering och arbetslöshetshjälp m. m. Avgifterna inflyta till den federala statskassan. Hos finansministeriet upplägges i gengäld en fond för mötande av pensionsutgifterna. Denna fond skall under varje bud- getår vara så stor, som enligt premiereservsystemet erfordras med hänsyn till pensionsförpliktelserna. Ränteberäkningen skall ske efter 3 procent. Fond- medlen placeras helt i USA:s statsobligationer.

• Sida 62
•  Original

Kap. 11. Den nuvarande folkpensioneringen i vårt land.

De grundläggande bestämmelserna för folkpensioneringen i vårt land åter— finnas i första hand i lagen den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering och i förordningen samma dag (nr 435) om invalidunderstöd. Bestämmel- ser om provisoriska utjämningspensioner och utjämningsunderstöd återfinnas i lagen den 1 juni 1945 (nr 233) om provisoriska utjämningspensioner och ut— jämningsunderstöd. De med folkpensioneringen sammanhängande bestäm— melserna om blindhetsersättning och barnbidrag, vilka återfinnas i förord» ningen den 20 april 1934 (nr 105) om blindhetsersättning och lagen den 18 juni 1937 (nr 382) om barnbidrag, beröras i det följande allenast i den mån detta är erforderligt för redogörelsen rörande folkpensioneringen. Gällande bestämmelser angående dyrtidstillägg och provisoriska pensionsförstärk- ningar återfinnas i lagen den 1 juni 1945 (nr 235) om dyrtidstillägg under budgetåret 1945/46 å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, i för- ordningen den 1 juni 1945 (nr 241) om dyrtidstillägg under budgetåret 1945/46 å blindhetsersättningar samt i lagen den 1 december 1944 (nr 751) om provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd och förordningen den 1 juni 1945 (nr 239) om provisorisk förstärkning av blind— hetsersättningar. Till de grundläggande bestämmelserna om folkpensione— ringen torde även böra räknas lagen den 18 juni 1937 (nr 384) om kommu— nala pensionstillskott m. 111.

Vid sidan av nämnda grundläggande författningar finnas angående folk- pensioneringen åtskilliga tillämpnings- och andra föreskrifter. Följande av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser gälla sålunda för närvarande:

1) kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 417) angående ersättning för

läkarintyg, läkarundersökning och behandling å sjukvårdsanstalt i fall, som avses i 3 och 5 55 förordningen om blindhetsersättning; kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 418) angående sättet och tiden för utbetalande av blindhetsersättning; 3) kungörelsen den 6 december 1935 (nr 599) angående anordnande av pensionsstyrelsens på frivilliga avgifter grundade försäkring; 4) reglementet den 18 december 1936 (nr 638) angående förvaltningen av folkpensioneringsfonden m. m.; 5) kungörelsen den 22 januari 1937 (nr 21) angående kostnaderna för undersökning, som avses i 31 & fjärde stycket lagen om folkpensione— ring; 10 V

• Sida 63
•  Original

6)

7) 8)

9)

10)

11)

12)

13)

14)

15)

16)

17)

18)

19)

20)

kungörelsen den 29 januari 1937 (nr 28) angående påföring, debite- ring, uppbörd och redovisning av pensionsavgifter enligt lagen om folkpensionering; instruktionen den 13 mars 1937 (nr 69) för pensionsnämnderna; brev den 30 juni 1937 (nr 869) till pensionsstyrelsen angående fast- ställande av regler för uppskattning enligt lagen om folkpensionering av naturaförmåner; kungörelsen den 5 november 1937 (nr 923) angående inbetalning av landstingens och kommunernas andelar i tilläggspensioner enligt lagen om folkpensionering m. m.; kungörelsen den 5 november 1937 (nr 925) angående formulär till prästbcvis för ansökning om folkpension, invalidunderstöd, blindhets- ersättning, barnbidrag och bidragsförskott; brev den 30 december 1937 angående försäkringstekniska grunder för pensionsstyrelsens på frivilliga avgifter grundade försäkring m.m.; kungörelsen den 8 april 1938 (nr 115) om utbetalning till kommun om ersättning av statsmedel för förhöjning av tilläggspension, invalid- understöd och barnbidrag; brev den 5 maj 1939 till pensionsstyrelsen angående styrelsens indi- viduella invaliditetsförebyggande verksamhet; kungörelsen den 25 september 1942 (nr 772) angående sättet och tiden för utbetalning av pensioner och understöd jämlikt lagen om folkpen— sionering och förordningen om invalidunderstöd; kungörelsen den 25 september 1942 (nr 773) angående sättet och tiden för utbetalning av barnbidrag; kungörelsen den 1 juni 1945 (nr 232) med särskilda bestämmelser an- gående tillämpningen under budgetåret 1945/46 av lagen om proviso- riska förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd; kungörelsen den 1 juni 1945 (nr 234) med särskilda bestämmelser an- gående tillämpningen av förordningen om provisorisk förstärkning av blindhetsersättningar; kungörelsen den 1 juni 1945 (nr 236) med särskilda bestämmelser an— gående tillämpningen av lagen om dyrtidstillägg under budgetåret 1945/46 å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag; kungörelsen den 1 juni 1945 (nr 240) med särskilda bestämmelser an- gående tillämpningen av lagen om provisoriska utjämningspensioner och utjämningsunderstöd; samt kungörelsen den 1 juni 1945 (nr 242) med särskilda bestämmelser an- gående tillämpningen av förordningen om dyrtidstillägg under bud— getåret 1945/46 å blindhetsersättningar.

I detta sammanhang torde även böra omnämnas socialstyrelsens kungö— relse den 28 juni 1937 (nr 714) angående indelning i ortsgrupper av samtliga

• Sida 64
•  Original

orter i riket jämlikt lagen om folkpensionering, pensionsstyrelsens cirkulär den 31 mars 1937 med anvisningar rörande utredning i fråga om förutsätt— ningarna för erhållande av blindhetsersättning samt pensionsstyrelsens in- struktion den 30 mars 1938 för de av styrelsen jämlikt 27 % lagen om folk- pensionering förordnade ombud.

Försäkringstillhörighet. Lagstiftningens huvudsakliga innehåll. Lagen om folkpensionering bygger i princip på skyldighet för envar svensk medborgare att erlägga pensionsavgifter. På grund av dessa avgifter och med bidrag av allmänna medel föreligger rätt till folkpension vid varaktig oförmåga till arbete och senast vid fyllda 67 år, även om varaktig arbetsoförmåga då ännu icke är för handen. Förutsättning för erhållande av folkpension är alltså, att åtminstone någon pensionsavgift erlagts. Förordningen om invalidunderstöd åter avser dem, som icke erlagt sådana avgifter. Rätt till invalidunderstöd till- kommer i princip den, som vid fyllda 16 år är eller sedermera blir varaktigt arbetsoförmögen och ej fått någon avgift sig påförd. Sådan rätt må, där särskilda skäl därtill äro, tillerkännas även den, som fått någon eller några pensionsavgifter sig påförda men underlåtit att erlägga dessa avgifter.

På grund av erlagda avgifter utgår grundpension. Jämte grundpension ut— går tilläggspension till dem, vilkas inkomster understiga vissa gränser. Inva— lidunderstöd motsvarar i fråga om storlek och förutsättningar för dess ut- givande tilläggspension. Vad i det följande säges om tilläggspension är därför även tillämpligt å invalidunderstöd.

F örutsättningarna för pensions erhållande. Pension skall, såsom nyss sagts, utgå dels vid varaktig arbetsoförmåga och dels oberoende härav vid fyllda 67 års ålder. Folkpensioneringen avser sålunda att skydda mot de ekonomiska följderna av såväl förtida arbetsoförmåga som ålderdom. Om man, kanske icke helt terminologiskt riktigt, betecknar folkpensioneringen som en försäk- ring, är den att anse såsom en kombinerad invaliditets- och ålderdomsför- säkring.

I lagen har angivits att varaktig oförmåga till arbete skall anses vara för handen hos den, som befinnes till följd av ålderdom, kropps- eller sinnes- sjukdom, vanförhet eller lyte'vara ur stånd att vidare försörja sig genom så- dant arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter. Denna definition å invaliditet innebär att hänsyn allenast tages till arbetsförmågan och icke till försörjningsmöjligheterna i övrigt. Hänsyn tages vidare allenast till för- mågan att försörja sig själv men icke till förmågan att försörja andra, vilkas försörjning eventuellt kan åligga honom. I praxis anses invaliditet föreligga då arbetsförmågan är nedsatt till ungefär 1/3 av den normala eller då pen— sionssökanden, med skälig hänsyn tagen till hans yrkesfärdighet och hittills- varande utbildning, icke kan anses vara i stånd att förtjäna mer än 1/3 av vad kroppsligen och andligen friska personer i samma yrke och med liknande utbildning på samma trakt bruka förtjäna. Av vad nu sagts torde framgå

• Sida 65
•  Original

att invaliditetsgraden icke kan bestämmas schablonmässigt efter medicinska grunder utan att hänsyn skall tagas till yrke, utbildning och miljöförhållan- den. Kravet å arbetsoförmågans varaktighet har i lagen närmare angivits genom ordet ”vidare”. Därmed avses icke att arbetsoförmågan skall vara för all framtid bestående. Å andra sidan anses invaliditet ej föreligga i sådana fall där oförmågan till arbete är övergående, såsom vid vanliga akuta sjuk- domar. Pensionsavgifter. Pensionsavgift erlägges för tiden från och med det 18:e till och med det 65:e levnadsåret, dock endast för år då vederbörande är i riket mantalsskriven. Pensionsavgift erlägges ej heller av person, som åt- njuter folkpension, invalidunderstöd eller blindhetsersättning eller är om- händertagen av allmänna fattigvården för varaktig försörjning. Pensionsav- giften utgör 6 kronor om året eller, om den avgiftspliktige enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för året har taxerat belopp över— stigande 600 kronor, en procent av det taxerade beloppet. Om avgiftspliktig är gift med annan avgiftspliktig och mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som sin make, skola de för makarna så beräknade avgiftsbeloppen sammanläggas och skall vardera makens pensionsavgift utgöra hälften av * det sammanlagda beloppet. Högsta pensionsavgift är 20 kronor. Makar svara i för varandras avgifter för tid, då makarna äro mantalsskrivna såsom tillhö- rande samma hushåll. I Grundpension. Grundpensionen utgör årligen 70 kronor jämte en tiondel av de erlagda pensionsavgifterna. Ha mindre än sju avgifter påförts eller ha i ej alla påförda" avgifter erlagts reduceras pensionen efter vissa regler. Dessa ! bestämmelser nödvändiggöra tydligen individuell bokföring av alla påförda i och erlagda pensionsavgifter. Det torde böra bemärkas att erläggandet av ! pensionsavgifterna icke medför ovillkorlig rätt till en grundpension av angi- ' ven storlek utan har vid folkpensioneringslagens tillkomst förutsatts att bestämmelserna om pensionsförmånernas storlek skola kunna ändras i lag- stiftningsväg (SOU 1934: 18, sid. 131—132). Grundpension enligt nu angivna regler utgår endast, därest åtminstone en avgift erlagts enligt bestämmel- l serna i lagen om folkpensionering. Till den, som allenast erlagt avgifter enligt lagen om allmän pensionsförsäkring, utgår i stället avgiftspension beräknad enligt bestämmelserna i sistnämnda lag. Tilläggspension. Tilläggspensionen utgår med följande belopp, nämligen

i ortsgrupp 1 ................... 250 kronor, ,, ,, 2 ................... 350 ,, , ,, ,, 3 ................... 450 ,, ,

med avdrag av fem tiondelar av den pensionsberättigades årsinkomst, i vad den må överstiga 200 kronor. På grund av denna bestämmelse inträder tyd- ligen rätt till tilläggspension, då årsinkomsten understiger 700 kronor i orts- 5

• Sida 66
•  Original

grupp 1, 900 kronor i ortsgrupp 2 och 1 100 kronor i ortsgrupp 3. Vad nu sagts gäller den, som är berättigad till grundpension. Beträffande pensionär. som enligt vad ovan sagts är berättigad till avgiftspension i stället för grund» pension, är tilläggspensionens högsta belopp 300, 400 och 500 kronor i resp ortsgrupper. Inkomstgränserna för rätt till tilläggspension bli på grund härav för sådan pensionär resp. 800, 1000 och 1 200 kronor. Anledningen till att till läggspensionen är högre för den, som har avgiftspension, än för den, som har grundpension, är att avgiftspensionerna i regel äro avsevärt lägre än grund pensionerna samt att man önskat att skillnaden i fråga om de totala pension.—- förmånerna skulle bli så liten som möjligt.

Ortsgrupper. Indelningen i ortsgrupper verkställes av socialstyrelsen. Till ”ortsgrupp 3 höra städerna Stockholm, Göteborg, Djursholm, Lidingö, Solna. Sundbyberg, Sollefteå, Sundsvall, Östersund, Umeå, Boden och Luleå även- som fyra landskommuner i Stockholms län samt delar av Gällivare och Juk- kasjärvi kommuner. Till andra ortsgruppen höra ett stort. antal städer samt vissa landskommuner och delar av landskommuner. Den övriga delen av lan— det tillhör ortsgrupp 1. Av tilläggspensionärerna hade vid 1944 års utgång 68 procent pension enligt bestämmelserna för ortsgrupp 1, 20 procent enligt bestämmelserna för ortsgrupp 2 och 12 procent enligt bestämmelserna för ortsgrupp 3.

Enligt folkpensioneringslagen äger Konungen i fråga om ort, vilken grän— sar till ort i högre ortsgrupp, på därom av vederbörande kommun gjord fram- ställning förordna, att tilläggspension till pensionstagare, vilken är mantalsu skriven inom visst intill gränsen liggande område, skall förhöjas med 50 kro- nor, därest de båda orterna tillhöra ortsgrupp 1 och 2 eller 2 och 3, samt med 100 kronor, därest de tillhöra ortsgrupp 1 och 3. Förordnanden, som avses med nämnda bestämmelse, gälla under år 1945 med avseende å 22 orter. Tager man hänsyn till dessa gränsorter finnas sålunda i själva verket fem ortsgrupper enligt den gällande lagstiftningen.

Årsinlcomst. För bestämmandet av tilläggspensionens storlek är det tyd— ligen av största betydelse huru den pensionssökandes årsinkomst beräknas. ! folkpensioneringslagen ha därför intagits vissa grundläggande bestämmelser för inkomstberäkningen. Enligt dessa utgör årsinkomst i princip all den in» komst, som någon kan antagas komma att tills vidare årligen åtnjuta. Såsom inkomst räknas dock icke folkpension och ej understöd, som någon på grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva, i den mån det icke överstiger en med hänsyn till understödstagarens behov skälig försörj— ning. Pension eller understöd, som utgår på grund av gåva, testamente eller försäkring, vilken icke är i lag föreskriven, eller ock, utan samband med olycksfall i arbetet, på grund av egen eller anhörigs förutvarande arbets—- anställning, räknas ej heller såsom inkomst, i den mån beloppet sammanlagt icke överstiger '

• Sida 67
•  Original

,. .. ..................

Där inkomst helt eller delvis utgöres av naturaförmåner, skall uppskatt- ningen verkslällas efter regler, som fastställas av Konungen. Sådana regler ha fastställts genom Kungl. Maj:ts brev den 30 juni 1937. I detta brev före— skrives att årliga värdet av fri kost för en person skall uppskattas till 265 kro— nor, att årliga värdet av bostad ej får uppskattas till lägre belopp än 60 kro— nor för person, som är berättigad till tilläggspension med belopp gällande för ortsgrupp 1, 120 kronor för person berättigad till tilläggspension med belopp gällande för ortsgrupp 2 samt 180 kronor för person berättigad till tilläggs— pension med belopp gällande för ortsgrupp 3 ävensom att årliga värdet av fritt bränsle till husbehov eller fri vedbrand och värme skall uppskattas till 15 kronor och fritt lyse till 10 kronor. Vidare fastställas i brevet å—priser för vissa vanliga varuslag samt angivas de kvantiteter av dessa varuslag. som i normala fall förbrukas av en person i eget hushåll.

Vid uppskattningen av fastighets eller kapitals avkastning skall denna hö— jas med 4 procent av det belopp, varmed sammanlagda behållna värdet av fastighet och kapital må överstiga 5 000 kronor, och med ytterligare 6 pro— cent av det belopp, varmed samma värde må överstiga 10 000 kronor. För dem, som äro berättigade till grundpension, bli vid en ränteavkastning av 3 procent de kapitalbelopp, som utestänga en person utan egna inkomster i övrigt från rätt till tilläggspension, följande: 11 538 kronor i ortsgrupp 1. 13 077 kronor i ortsgrupp 2 och 14,615 kronor i ortsgrupp 3.

I fråga om äkta makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av fastighet eller kapital beräknas utgöra hälften av sammanlagda behållna värdet av makar— nas fastighetsinnehav eller kapital, där ej i särskilda fall pensionsstyrelsen med hänsyn till föreliggande omständigheter finner beräkningen tills vidare böra ske såsom för ogift person.

Provisoriska förbättringar. För närvarande äro folkpensionerna förenade med dels dyrtidstillägg och dels provisoriska förstärkningar.

Under budgetåret 1945/46 utbetalas dyrtidstillägg i juli och november 1945 samt i januari, mars och maj 1946. Varje gång utbetalas i dyrtidstillägg ett månadsbelopp av folkpensionen eller invalidunderstödet, i juli 1945 och maj' 1946 dock lägst 35 kronor. För nämnda budgetår utbetalas vidare provisog riska pensionsförstärkningar med dels i december 1945 ett belopp, utgörande: för ogift person ävensom för den, vars make fyllt 60 är och ej förlegen del åtnjuter tilläggspension, invalidunderstöd, utjämningspension eller utjäm- ningsunderstöd, 100 kronor samt för annan pensions- eller understödstagare 50 kronor samt dels i september 1945 ett belopp motsvarande folkpensions— eller invalidunderstödsbelopp för en månad.

• Sida 68
•  Original

Beträffande såväl dyrtidstillägg som provisoriska förstärkningar gäller att de endast utgå till dem, som åtnjuta folkpension, vari ingår tilläggspension eller invalidunderstöd.

Omständigheter, som utesluta från pensionsrätt. Därest någon, som uppbär pension på grund av invaliditet, icke längre är varaktigt arbetsoförmögen, skall pensionen indragas. Har för någon, som åtnjuter tilläggspension, års- inkomsten ökats till sådant belopp att rätt till tilläggspension ej längre till- kommer honom, indrages tilläggspension. Sker eljest ändring i den årsin- komst, efter vilken tilläggspensionen blivit bestämd, må pensionen i enlighet därmed ökas eller minskas. Angående jämkning av pensionerna vid flyttning mellan olika ortsgrupper finnas särskilda bestämmelser. Anmälningsskyl- dighet åligger pensionär angående omständigheter, som böra föranleda minsk- ning eller indragning av pensionen.

Ansökan om tilläggspension skall avslås och redan beviljad tilläggspension indragas för pensionsberättigad, vilken avhänt sig egendom utan vederlag eller mot uppenbarligen otillräckligt vederlag i sådan myckenhet att avhän— delsen avsevärt inverkar vid beräkning av tilläggspension, ehuru han bort förutse att avhändelsen skulle föranleda behov av tilläggspension, för pen- sionsberättigad, vilken beträffande sin inkomst eller egendom åberopat orik- tig uppgift av beskaffenhet att påverka rätten till tilläggspension, ehuru skä— ligen kunnat fordras av honom att uppgiften varit riktig, samt för pensions- berättigad, vilken visat tredska med avseende å erläggande av pensions- avgifterna. Har pensionstagare försummat att fullgöra. sin nyss nämnda an- mälningsskyldighet om förändrade förhållanden, kan hans tilläggspension indragas.

Har pensionsberättigad under avsevärd tid inom de två senaste åren före ansökning om tilläggspension varit hemfallen åt dryckenskap eller eljest fört förargelseväckande levnadssätt eller uppenbarligen icke efter förmåga sökt årligen försörja sig, skall ansökningen avslås, den pensionsberättigade obe— taget att efter ny ansökning få sin rätt till tilläggspension ånyo prövad. För- faller den, som fått tilläggspension sig tillerkänd, till sådant levnadsätt skall tilläggspensionen indragas och göras beroende av ny ansökning.

Vägrar någon utan giltig anledning att underkasta sig sådan sjukvård eller yrkesutbildning för förebyggande eller hävande av arbetsoförmåga, vartill bidrag erbjudits honom av allmänna medel, och anses goda utsikter före— finnas att genom dylik åtgärd förebygga inträdandet av varaktig oförmåga till arbete eller häva redan inträdd sådan, må folkpension helt eller delvis. tillsvidare förvägras honom, under förutsättning att han gjorts uppmärksam på denna påföljd. Tilläggspension skall i regel indragas för tid, under vilken pensionsberätti-l gad undergår frihetsstraff eller är intagen å tvångsarbetsanstalt eller eljest år på statens bekostnad intagen på anstalt. Då någon åtnjuter anstaltsvård:

• Sida 69
•  Original

på fattigvårdens bekostnad, äger fattigvårdssamhället uppbära hans folk- pension samt därav tillgodogöra sig sina utgifter för vården.

F örskottering. Har kommun, sedan någon ansökt om folkpension, förskot- terat pension åt honom, äger kommunen uppbära det först till betalning för- fallande pensionsbeloppet, i vad det hänför sig till tid för vilken förskott ut- givits, och därav tillgodogöra sig förskottet.

Finansiering. Pensionsavgifterna ingå till en fond, kallad folkpensionerings— fonden. Denna fond förvaltas av särskilda fullmäktige. Numera bokföras pensionsavgif ter samt räntor å folkpensioneringsfonden å riksstatens inkomst- sida under det att samtliga staten åvilande pensionsutgifter bokföras å riks- statens utgiftssida. Till pensionskostnaderna bidraga staten och kommunerna.

Varje kommun bidrager med viss andel av tilläggspensionen för pensions— tagare, som efter prövning av dess pensionsnämnd förklarats äga rätt till tilläggspension; dock att, där tilläggspensionen blivit efter ansökning ökad, den kommun vars pensionsnämnd prövat ansökningen och, där ökning av tilläggspensionen skett utan ansökning, den kommun varest pensionstagaren» vid ökningen var mantalsskriven, skall bidraga med nämnda andel av ök- ningen. Varje kommuns bidrag uträknas av pensionsstyrelsen. Kommun- bidragen utgöra för orter tillhörande ortsgrupp 1 en åttondedel, för orter till- hörande ortsgrupp 2 en femtedel och för orter tillhörande ortsgrupp 3 en fjärdedel, dock att, därest Stockholm eller Göteborg hänföras till denna orts— grupp, stadens andel skall utgöra tre tiondelar.

Pensionsavgifterna påföras med ledning av taxeringslängderna av den, som har att debitera kronoutskylder samt uppbäras och redovisas i sammanhang med kronouppbörden.

Pensionsnämndcr. Varje socken å landet samt varje stad ävensom varje köping, som utgör egen kommun, bildar ett pensionsdistrikt. Där på grund av kommunens vidsträckthet eller folkmängd eller andra förhållanden så prö— vas lämpligt, må kommunen fördelas i två eller flera pensionsdistrikt. Likaså må, där så med hänsyn till föreliggande förhållanden prövas lämpligt, två eller flera kommuner sammanslås till ett pensionsdistrikt.

För varje pensionsdistrikt skall finnas en pensionsnämnd bestående av en ordförande och ett jämnt antal ledamöter, högst sex. Ordförande och suppleant för honom förordnas av Konungens befallningshavande för fyra år i sänder. Ledamöterna jämte en suppleant för varje ledamot väljas varje gång för fyra är, å landet av kommunalstämma eller av kommunalfullmäktige, där sådana finnas, och i stad av stadsfullmäktige. Där två eller flera kommuner sammanslagits till ett pensionsdistrikt, skall minst en ledamot i pensions- nämnden jämte en suppleant för denne utses av varje kommun.

Pensionsnämnd sammanträder å ställe, som nämnden bestämmer, så ofta ordföranden med avseende å inkomna ärendens antal och vikt finner det nödvändigt, dock minst en gång varje kalenderhalvår.

• Sida 70
•  Original

Ortsombud. För varje pensionsdistrikt skall finnas ett av pensionsstyrelsen förordnat ombud. Samma person kan dock förordnas till ombud för flera pensionsdistrikt. I hela riket finnes för närvarande ett 80-tal ombud. Ombud äger närvara vid vederbörande pensionsnämnds sammanträden och deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

Pensionsansökning. Ansökning om folkpension eller om ökning av sådan pension skall ä fastställt formulär göras hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt, där sökanden senast blivit mantalsskriven. Vid ansök— ningen skall fogas prästbevis enligt fastställt formulär. Någon föreskrift att läkarintyg skall företes finnes däremot icke, men då fråga är om pension före fyllda 67 år, företes sådant intyg så gott som undantagslöst.

Ansökan om enbart grundpension efter fyllda 67 år insändes ofördröj— ligen till pensionsstyrelsen av pensionsnämndens ordförande.

Avser ansökningen folkpension, vari ingår tilläggspension, skall pensions— nämnden fastställa sökandens årsinkomst ävensom, där fråga är om sökande. vilken icke fyllt 67 år, pröva, huruvida varaktig arbetsoförmåga föreligger. samt besluta, huruvida sökanden har rätt till folkpension (eventuellt endast till grundpension).

Avser ansökningen allenast grundpension före fyllda 67 års ålder, har pensionsnämnden allenast att pröva, huruvida varaktig arbetsoförmåga före— ligger samt på grund härav besluta angående ansökningen.

Då pensionsnämnden fattat beslut angående pensionsansökning, skall perr 'sionsnämndens ordförande snarast möjligt efter besvärstidens utgång in- sända nämndens beslut jämte handlingarna i ärendet till pensionsstyrelsen.

Frågor om ökning, minskning eller indragning av pension behandlas på motsvarande sätt, som nyss sagts.

Besvär över pensionsnämnds beslut. Ändring i pensionsnämnds beslut mån av enskild sakägare ävensom av kommun och av pensionsstyrelsens ombud sökas hos styrelsen genom besvär, vilka skola insändas till pensionsstyrelsens ordförande, så att de äro honom tillhanda senast å fjortonde dagen efter be— slutets meddelande. Även ordföranden äger att anföra besvär över nämndens beslut. Över anförda besvär skall nämnden avgiva yttrande att åtfölja hand- lingarna till pensionsstyrelsen.

Pensionsstyrelsens befattning med pensionsansökning. Finner pensionssty- relsen den, som sökt grundpension från fyllda 67 år, vara berättigad till sådan pension, skall styrelsen bestämma pensionsbeloppet. Är fråga om folkpension. vari ingår tilläggspension, eller om grundpension på grund av varaktig oför- måga till arbete, skall pensionsstyrelsen, därest den finner pensionsnämn— dens beslut vara lagligen grundat, fastställa beslutet samt, där sökanden fun. nits berättigad till pension, bestämma pensionsbeloppet.

Om pensionsstyrelsen finner det erforderligt för bedömande av pensions—

(:

ansökning att sökandens hälsotillstånd undersökes a sjukvårdsanstalt. äger

• Sida 71
•  Original

| l i l [

styrelsen föreskriva såsom villkor för rätt till pension, att sökanden under högst en månad för undersökning vistas å sjukvårdsanstalt. som styrelsen anvisar.

Finner pensionsstyrelsen, att pensionsnämndens beslut icke är lagligen grundat, skall styrelsen, där ej på grund av anförda besvär rättelse kan ske. återförvisa ärendet till förnyad prövning.

Besvär över pensionsstyrelsens beslut. Över pensionsstyrelsens beslut i ärende rörande pension må klagan ej föras av enskild sakägare. Justitie- kanslern eller efter dennes medgivande kommun, pensionsnämndens ordfö— rande och pensionsstyrelsens ombud må dock söka ändring i pensionsstyrel— sens beslut genom besvär hos Konungen (Regeringsrätten).

Utbetalning av folkpension m. m. Folkpension utgår från och med den månad, varunder rätt till pension inträder, till och med den månad, varunder pensionstagaren avlidit eller pensionens indragning beslutats. Pensionen ut- går dock ej för längre tid tillbaka än sex månader före den månad, under vilken pensionen sökts.

Finnes grundad anledning antaga att folkpensionen bör minskas eller indragas, äger pensionsstyrelsen, innan beslut därom i vederbörlig ordning fattats, förordna, att pensionen tills vidare skall utgå med lägre belopp eller att den icke tills vidare skall utbetalas.

Den, som blivit berättigad till folkpension, erhåller ett av pensionsstyrelsen utfärdat pensionsbrev med vilket följer ett s. k. kvittenshäfte. Sagda kvittens— _ häfte består av ett antal kvittensblanketter, å vilka tryckts det pensionsbelopp.

som vederbörande äger erhålla varje betalningstermin. Mot avlämnande å visst postkontor av en sådan kvittens vederbörligen underskriven utbekom- mer pensionstagaren sin pension. Vid utbetalning av dyrtidstillägg å folkpen— sionerna tillgår så att månaden före den, då dyrtidstillägget skall utbetalas. den kvittensblankett som avser sistnämnda månad å vederbörande post— kontor åstämplas en kvittensmening avseende dyrtidstilläggsbeloppet. Pen- sionärerna har sedermera att underskriva såväl själva kvittensblanketten som den åstämplade kvittensmeningen och utfå på grund härav såväl pensionen som dyrtidstillägget. Vid utbetalning av provisorisk pensionsförstärkning till— går i stort sett såsom vid utbetalning av dyrtidstillägg men ha särskilda åt- gärder måst vidtagas för utbetalning av det merbelopp som skall utgivas till ogifta och vissa gifta pensionärer.

Äterkrav. Har någon genom oriktiga uppgifter eller annorledes utverkat tilläggspension, som icke borde ha tillerkänts honom, skall pensionsstyrelsen. om skäl därtill prövats föreligga, vidtaga erforderliga åtgärder för att återfå vad för mycket utbetalats.

Frivillig pension. Enligt folkpensioneringslagen skola svenska medborgare kunna genom frivilliga avgifter försäkras hos pensionsstyrelsen för erhållande

. av pension. Den på grund härav ordnade frivilliga pensionsförsäkringen har

• Sida 72
•  Original

särskilt under senare tid erhållit en betydande omfattning. För densamma redogöres närmare i annat sammanhang.

Övergångsbestå'mmelser. Tidigare har nämnts att folkpensioneringslagen trädde i kraft den 1 januari 1937 samt att dyrortsgraderingen av tilläggspen- sionerna trädde i kraft med 1938 års ingång. I samband med redogörelsen för tilläggspensionernas storlek omnämndes, att grundpension endast till- kommer dem, som erlagt åtminstone en avgift enligt den nya lagstiftningen (de som endast erlagt avgift enligt 1913 års lag erhålla avgiftspension), samt att de tilläggspensionärer, som icke äro berättigade till grundpension, erhålla större tilläggspensioner. Anledning synes saknas att i vidare män i detta sam- manhang ingå på övergångsbestämmelserna till folkpensioneringslagen. '

Blindhetsersättning. I fråga om blindhetsersättning må i detta sammanhang- endast erinras om att denna ersättning utgör 500 kronor för år samt att så- som blind anses den, som saknar synförmåga eller vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel rättats, är så nedsatt, att han saknar ledsyn. Från rätten till blindhetsersättning äro undantagna vissa kategorier. Sålunda utgår icke blind- hetsersättning till den, vars egen eller vars försörjningspliktiga anhörigas ekonomiska ställning är sådan att blindhetsersättning rimligen icke hör till honom utgå, eller till den, som blivit blind efter fyllda 60 år. Även å blind- hetsersättning utgår numera dyrtidstillägg, vilket för budgetåret 1945/46 utgör 208 kronor, samt provisorisk förstärkning uppgående till 108 kronor för år.

Barnbidrag. Enligt 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring voro pen- sionstilläggen förenade med barntillägg. Dessa barntillägg äga icke någon motsvarighet i folkpensioneringslagen utan äro ersatta med barnbidrag enligt lagen om barnbidrag. Barnbidrag enligt sistnämnda lag utgår till uppehälle och uppfostran åt barn, vars föräldrar, adoptivföräldrar, fader, adoptant eller adoptants make avlidit eller vars fader, styvfader, moder, adoptant eller adop- tants make är arbetsoförmögen. Såsom arbetsoförmögen skall anses den, som på grund av varaktig oförmåga till arbete är berättigad till folkpension enligt folkpensioneringslagen. Barnbidrag utgår icke för längre tid än till och med den månad, under vilken barnet fyller 16 år. Barnbidragen äro dyrortsgrade— rade och, då det gäller barn till folkpensionärer och änkor, i fråga om sin storlek även beroende av antalet barn. Barnbidragen reduceras, därest den arbetsoförmögnes årsinkomst överstiger visst belopp samt därest barnet självt han inkomst, som ej härrör från dess eget arbete. I fråga om bestridande av kostnaderna för barnbidragen gälla motsvarande bestämmelser som i fråga om bestridande av kostnaderna för tilläggspensioner. Även i övrigt överens- stämma bestämmelserna i lagen om barnbidrag i många avseenden med bestämmelserna i folkpensioneringslagen. Barnbidragen utbetalas emellertid icke på samma sätt som de lagstadgade folkpensionerna, utan betalningen sker direkt från pensionsstyrelsen medelst postgiro (samma utbetalningssy-

• Sida 73
•  Original

stem tillämpas numera även beträffande pensioner på grund av pensionssty- relsens frivilliga pensionsförsäkring).

Kommunala pensionstillskott m. m. Kommunala pensionstillskott, vilka icke skola vara att anse såsom fattigvård, kunna, om vederbörande kommun ställer medel till förfogande, utgivas av fattigvårdsstyrelse till personer, som äro mantalsskrivna inom fattigvårdssamhället och där äga hemortsrätt i fråga om fattigvård, i följande fall nämligen dels ät personer, vilka uppbära folkpension, invalidunderstöd eller blindhetsersättning men ändock finnas vara i behov av fattigvård, dels åt barn, vilka finnas vara i behov av fattig- vård oaktat för dem utgå barnbidrag eller bidragsförskott enligt lagen den 11 juni 1943 om förskottering av underhållsbidrag till barn. Vidare kunna i stället för fattigvård utgivas kommunala sjukvårdsbidrag till bestridande, gemensamt med pensionsstyrelsen, av kostnader för åtgärder till förebyg— gande eller hävande av arbetsoförmåga. I övrigt äger fattigvårdssamhället självt bestämma de grunder, som böra iakttagas av fattigvårdsstyrelsen för beviljande av tillskott eller bidrag. Har sådant bestämmande ej skett, an- kommer på fattigvårdsstyrelsen att bevilja tillskott och bidrag, i den mån styrelsen prövar nödvändigt.

Provisoriska utjämningspensioner och utjämningsunderstöd. Enligt lagen den 1 juni 1945 om provisoriska utjämningspensioner och utjämningsunder— stöd, vilken lag trätt i kraft den 1 juli 1945, gäller, att, där någon är utesluten l

från rätt till i folkpension ingående tilläggspension eller till invalidunderstöd allenast på grund av storleken av sin inkomst, han äger uppbära särskilt pen- sionsbelopp (utjämningspension), utöver honom tillkommande folkpension, eller särskilt invalidunderstödsbelopp (utjämningsunderstöd). De sagda för- månerna utgå för år räknat med följande belopp, nämligen a) för ogift per- son ävensom för den, vars make fyllt 60 år och ej för egen del åtnjuter till— läggspension, invalidunderstöd, ut jämningspension eller utjämningsunderstöd, 170 kronor samt för annan 120 kronor, i båda fallen med avdrag av det be- lopp, varmed vederbörandes årsinkomst må överstiga den lägsta årsinkomst, som skulle hava uteslutit honom från rätt till tilläggspension eller invalid— understöd; samt b) för den, som enligt a) är berättigad till utjämningspen— sion, ytterligare ett belopp motsvarande en tredjedel av honom tillkommande folkpension.

Genom denna lagstiftning har man i huvudsak lyckats undvika den olä- genhet, som uppkommit genom sättet för dyrtidstilläggens och de proviso- riska pensionsförstärkningarnas utformning, nämligen att en person som har tilläggspension eller invalidunderstöd kan tillsammans med egna in- komster ernå en sammanlagd inkomst, vilken är större än den inkomst, som den har att leva av, som på grund av inkomstens storlek är utesluten från rätt till tilläggspension eller invalidunderstöd.

• Sida 74
•  Original

Tabell 1. Antal pensionstagare den 31 dec. 1944.

Ei fyllda. 67 år Fyllda, 67 är

(invalidpensionstagare) (älderspcnsionstagare) Enbart . Enbart Till' Invalid- Sum avglifts- 132; Invalid- avegllfte— lä s- . ' - . . - på. någ? ma grund- pen- näää! Summa grund- sion pen - swn pen- sion sion

Samt-- liga,

Män med pension enl.

övergångsbest. Ortsgrupp ] ...... 22 331 4 451 26 782 —- , 70 279 1 845 72 124; — _ ,. 2 ...... 5 290 1 222 6 512 —— 16 422 662 17 084 »— .. 3 ...... 3 652 917 4 569 — 7 724 662 8 386 — 37 863[ 1 080 94 425 3 169 97 594 40 023 176 560

enl. övergångsbesi. Ortsgrupp ] ...... 2

Kvinnor med pension enl. huvudbest.

Ortsgrupp 1 ...... 16861 1876 18 737 _ 31439 273 31712 _ ,, 2 ...... 5 776 766 6 542 — 11512 422 11 934 _ .. 3 ...... 3 767 515 4 282 _ 6 687 443 7 130 _ Summa 26 404 3 157 29 561 5700 49 638 1 138 50 776 52 210 138 247 Samtliga 112 534 19 890 132 424 10 855 310 099 16 007 326106190 717 660102

!

Kvinnor med pension

Män med pension enl. huvudbest.

Ortsgrupp l ...... 2 ...... ”

24 799 7 315

4 348 1 273

29 147 8 588

86 110 26 368 16 078

6 032 2 471

92 142 28 839 17 885

12 324 3 056 1 823

2 162 798 696

14 486 3854 2519

128 556

27 563 6 883 3 034

522 316 552

138 866

28 085 7 199 3 586

37 133 222 088

17 203 3 656 20 859 37 480 1 390 38 870 123 207

Det bör observeras att folkpension för varje månad utgår för flera pensio- närer än som statistiskt redovisas med ledning av utfärdade pensionsbrev. enär pensioner i ganska avsevärd omfattning utgå retroaktivt. Av tab. 1 framgår, att 458 530 personer åtnjöto tilläggspension och invalidunderstöd den 31 december 1944. Av nyss angivet skäl torde emellertid omkring nämnda tidpunkt det antal personer, för vilket sådan pension utgick, ha varit större eller sannolikt cirka 475 000.

Kostnaderna för folkpensioneringen under åren 1930—1944 framgå av tab. 2.

• Sida 75
•  Original

fall. 2. Omfattningen av folkpensioneringen åren 1930—1944 (exkl. blindhetsersättning, barntillägg och barnbidrag). Belopp i 1000-tal kronor.

¹ Vid utgången av resp. år gällande folkpensioner och inva- Årets utgifter för pensioner och understöd,1 lidunderstöd fr. 0. m. är 1941 inkl. dyrtidstillägg, åvilande Antal inalles Härav Årligt utgående belopp 1

. _ _ »- , Summa. ; Summa lååång?- exkl. dyrtidstillagg b rutt o— _ netto _

_ sioner (in- Härav Staten Staten utgifter : utgifter i 1 000- folk- validunder— tilleggs- Brutto- Netto- tal mängd stöd) 1 Inalles pensioner utgifter' utgifteru över 15 år 1 00043," (invalidun—

derstöd)

1%a,v

53 895 56 518 60 502 64 150 66 604

1930 453 9,8 328 54 440 50 408 44 910 40 517 6 689 6 689 58 288 1931 483 10,4 337 57870 53 019 47 815 42418 7050 7 050 61 915 1932 509 10,8 351 62 365 56 732 51 633 45 402 7 550 7 550 66 733 1933 536 11,3 368 67 122 60 614 55 029 48 160 7 995 7 995 71 019 1934 552 11,5 378 70 710 63 481 57 602 49 886 8 359 8 359 74 320

1 | ! |

1935 563 11,6 382 72 865 64 927 59 775 51 412 8 504 8 504 76 783 | 68 420 1936 566 11,5 382 74 130 65 571 60 883 50 770 8 597 8 597 78 077 | 67 964

1937 582 11,7 410 122 859 113 358 105 432 56 517 14 666 6 964 127 062 78 147 1938 602 12,1 439 146 099 135 012 122 773 68 020 23 627 7 101 153 501 98 748 1939 615 449 150 314 136 676 126 858 60 178 24 344 6 557 157 759 i 91 079 l 1 | |

81080 118 108 133 506 168 024 158 824

1940 622 451 152 857 136 366 128 568 50 928 24 144 6 008 158 720 1941 631 12,5 452 155 088 135 598 160 529 81 093 30 130 6 885 _ 197 544

1942 645 , 456 158 336 135 756 175 486 94 549 32 162 6 795 ' 214 443 1943 654 460 170 855 ' 145 374 210 009 124 465 36 589 6 970 253 568

1944 660 459 170 953 142 654 207 465 115 621 36 695 6 508 | 250 6686

¹ Åren 1938—1944 ingå kommunala dyrortsförhöjningar med inalles resp. 84, 137, 139, 133, 136, 134 och 159 tusental kronor, som bekostats med hälften av staten och hälften av kommunerna (6 5 3 mom. folkpensioneringslagen).

" Här ingå avgiftspensioner även åren 1930—1936, oaktat desamma då hestredos av pensionsförsäkringsfonden.

” Skillnaden mellan statens brutto- och nettoutgifter utgöres åren 1930—36 av avgiftspensioner (se anm. 2) och åren 1937—1944 av folk— pensioneringsfondens bidrag (= folkpensionsavgifter och fondens ränteavkastning, minskat med avskrivningar och —— t. 0. m. budgetåret 1938/39 _— fondavsättning).

⁴ För städer utanför landsting har ett mot landstingsandelen svarande belopp överförts till landstingets kostnader. 1 kommunernas kost- nader äro för åren 1930—1936 ej inräknade utgifter för éj erlagda grundavgil'ter. Samtidigt med här angivna kommun- och landstingsandelar för år 1944 inlevererades andelar ä 8 567 000 resp. 1 500 000 kronor, utgörande andelar i provisoriska förstärkningar för budgetåret 1944/45, utbetalda första halvåret 1945, vilka förstärkningar inalles uppgingo till 52 824 000 kronor. _,

'5 Då provisoriska förstärkningar tillkommit fr. o. m. januari 1945, utgör den årliga totalkostnaden nu över 300 miljoner kronor. Budgetåret "” I944/45 utgjorde den sålunda brutto 304 295 000 kronor. (Se även not.. 4.)

• Sida 76
•  Original

Statens utgifter för folkpensioner, barnbidrag och blindhetsersättningar m. in. under den senaste tiden fördela sig sålunda:

Tab. 3.

Budgeterat ”få?/fået ”312193 Riksstatsanslag 19114”? . Anvi—ade Pensions—tyrel- Ve'kh: "1613 medel sens lis—kande tusental kr. tusental kr. tusental kr. Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd m. m. 147 268 149 000 152 000 Bidrag till dyrtidstillägg å folkpensioner och inva- lidunderstöd ............................... 61 800 61 400 62 600 Bidrag till provisoriska förstärkningar av tilläggs— pensioner och invalidunderstöd .............. 42 757 44 000 43 500 Summa till folkpensionerna 251 825 254 400 258 100 Barnbidrag .................................. 7 894 8 600 7 500 Dyrtidstillägg å barnbidrag .................... 3 668 4 000 3 500 Åtgärder till förebyggande och hävande av inva- liditet ..................................... 3 729 4 350 4 800 Ersättning åt blinda m. m. ................... 1620 1600 1 600 Provisorisk förstärkning av ersättning åt blinda — 350 350 Dyrtidstillägg å ersättning åt blinda ............ 674 670 670 Summa till barnbidrag, invaliditetsförebyggande åtgärder och blindhetsersättningar 17 585 19 570 * 18 420 Pensionsstyrelsen: Avlöningar ................................. 1 859 1 889 1 929 Omkostnader ............................... 386 304 511 Pensionsstyrelsens ortsombud ................ 226 240 230 ; Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar 1 899 2 000 1 950 ; Ersättning till häradsskrivarna för pensionsavgifts- förteckningar ............................... 110 110 110 Summa till förvaltningskostnader (avse även tillsyn över sjukkassor m. m.) 4 480 4 543 4 730 ) Totalt 273 890 278 513 281 250

I förvaltningskostnaderna ha ej inräknats statsverkets utgifter för tjänste— i lokaler.

Kommunernas och landstingens utgifter i form av bidrag till folkpensioner , och invalidunderstöd uppgingo för år 1944 till 53 190 000 kronor.

Totalkostnaderna för folkpensionerna uppgingo, såsom framgår av tab. 2, ' sistnämnda år till brutto 304 295 000 kronor. Härifrån höra, om man önskar erhålla det allmännas nettoutgifter för folkpensionerna, avdragas dels infly- tande pensionsavgifter och dels räntor å folkpensioneringsfonden. Under budgetåret 1944/45 inlevererades till statsverket influtna pensionsavgifter med 63 518 295 kronor och räntor å folkpensioneringsfonden med 29 590 661 kronor. För budgetåret 1945/46 ha motsvarande belopp beräknats till 65 resp. 29,5 miljoner kronor. Antager man att dessa belopp bli lika stora för , budgetåret 1946/47 kunna statens och kommunernas nettoutgifter för folk- ] pensionerna för sistnämnda budgetår beräknas till omkring 210 miljoner ' kronor. Härtill komma, vid jämförelse med kommitténs förslag, kostnaderna för blindhetsersättningar och tillägg å desamma med 2,6 miljoner kronor.

• Sida 77
•  Original

De vid årsskiftet 1944/45 gällande pensionsbreven jämte kostnaderna för de utfästa pensionerna framgå av tab. 4. Kostnadssiffrorna i tabellen in- kludera ej dyrtidstilläggen.

Tab. 4. Pensioner gällande vid årsskiftet 1944/45.

5 395 |201572

män kvinnor I båda könen Tillitggspensioner bÅlrlig-t bÅlrligt 1 Ålrllgt i

. .. e opp i e be onn (invalidunderstöd) Antal tusental Antal mågan Antal tusental

kr. kr. kr. Ortsgrupp 1 ....................... 141 477 38 128 171 738 47 077 313 215 85 205 ,, 2 ....................... 34 649 12 370 55 903 20 309 90 552 32 679 ,, 3 ....................... 19 060 8 569 35 703 16 201 54 763 24 770 Inalles 195 186 59 067 263 344 83 587 458 530 142 654 Grund- eller avgiftspensioner, utgående

jämte tilläggspensioner ........... 180 381 7 719 242 252 7 151 422 633 14 870 Enbart grund— eller avgiftspensioner . . . 104 581 8 034 96 991 13 429

I genomsnitt uppburo folkpensionslagare med högsta möjliga tilläggspen- sion under budgetåret 1944/45 inklusive grundpension, dyrtidstillägg och provisoriska förstärkningar följande belopp:

Tab. 5. Två makar Häri ingående grundpension Ogift som båda hä. (avgiftspension) folkpension kr. kr. kr. Ogift Två. makar Enligt övergångsbestämmelserna: Ortsgrupp l ................... 589 1078 14 28 ,, ................... 722 1 344 14 28 ,, 3 ................... 871 1 642 14 28 Enligt huvudbestämmelserna: Tilläggspensionärer: Ortsgrupp 1 ................. 605 1 110 76 152 ,, 2 ................. 733 1 366 72 144 ,, 3 ................. 879 1 657 69 138 Invalidunderstödstagare : Ortsgrupp 1 ................. 503 (906) — —- ,, 2 ................. 637 (1 174) —- — ,, 3 ................. 775 (1 450) —— —

Angående den av pensionsstyrelsen bedrivna frivilliga pensionsförsäk- ringen lämnas vissa statistiska uppgifter i kap. X. De hos pensionsstyrelsen förvaltade fonderna uppgingo den 30 juni 1945 till 882 328 566 kronor 50 öre. Härav utgjorde folkpensioneringsfonden jämnt 787 miljoner kronor och fonderna för den frivilliga pensionsförsäk- ringen 95 285 790 kronor 79 öre. Återstoden utgjordes av vissa mindre till förvaltning överlämnade fonder.

• Sida 78
•  Original

Kap. 111. Det föreliggande förslagets huvudsakliga innehåll.

folkpensionering. Emellertid äro de föreslagna förändringarna i materiellt avseende så vittgående, att förslaget torde kunna sägas taga sikte på en helt ny ordning för försörjningen av de medborgare, som äro berättigade till folk— pension. Den ledande principen vid förslagets utformning har varit, att de pensionsförmåner, som lämnas, skola vara så beskaffade, att hjälp från det allmänna i annan ordning endast skall vara behövlig i undantagsfall. Kom—- mittén har med andra ord sökt göra folkpensioneringen i görligaste mån effektiv.

Ur principiell synpunkt skiljer sig förslaget från den nuvarande lagen 0111 folkpensionering däruti, att erläggande av pensionsavgifter icke utgör förut sättning för pensionsrätten. De av kommittén föreslagna pensionsavgifterna äro sålunda endast att anse såsom ekonomiska bidrag till pensioneringen. Med denna utgångspunkt erfordras icke någon särskild förordning om in— validunderstöd.

Den nuvarande folkpensioneringen avser ekonomiskt skydd vid ålderdom och förtida, varaktig invaliditet. Det föreliggande förslaget utsträcker follaj pensioneringen även att avse fall, då invaliditeten icke kan anses vara var— aktig, samt att omfatta jämväl kvinnor, som vid relativt hög ålder bli änkor utan att därvid vala berättigade till folkpension på grund av ålderdom eller invaliditet. 1 den föreslagna lagstiftningen ha inarbetats bestämmelser om sär- skilda blindtillägg avsedda att ersätta de nuvarande blindhetseisattnmnarna1

Förslaget innefattar icke bestämmelse1 om barnbidrag elle1 barntillägg.= Revision av den nuvarande lagstiftningen på detta område skall upptaga— av kommittén, när befolkningsutredningen avslutat sin utredning om all männa barnbidrag. I frågan om folkpensioneringens administrativa hand havande har det icke heller varit möjligt att i detta sammanhang framlägga förslag. I detta avseende är det kommitténs avsikt att framlägga särskilt be' tänkande, sedan vissa pågående utredningar om en annan ordning för folk-- pensionernas utbetalande avslutats och klarhet vunnits rörande den närmare beskaffenheten. av en blivande obligatorisk sjukförsäkring. I avbidan på lösandet av sjukförsäkringsfrågan och en blivande reformering av fattig— vårdslagstiftningen ha vissa bestämmelser i det föreliggande förslaget måst bli av plovisorisk natur. I förslaget ha i så gott som oförändrat skick provi—

Det föreliggande förslaget bygger på den nu gällande lagstiftningen om,

! I

• Sida 79
•  Original

79 soriskt upptagits nu gällande folkpensioneringslags bestämmelser angående folkpensioneringens administrativa handhavande. Detta har skett i syfte att göra det möjligt att låta den föreslagna lagstiftningen i alla avseenden ersätta den nuvarande.

Kommittén har icke ansett det vare sig behövligt eller möjligt att i detta sammanhang utarbeta erforderliga föl jdförfattningar till den föreslagna lagen. Eftersom lagstiftningen föreslagits att träda i kraft först den 1 januari 1948. torde erforderlig tid föreligga att i annan ordning utarbeta sådana författ- ningar liksom även att genomföra den lagstiftning rörande pensioneringens organisatoriska handhavande, som kan befinnas erforderlig.

Såsom framgår av vad ovan sagts bibehålles i det föreliggande förslaget den nuvarande anknytningen mellan ålderspensioneringen och invalidpen- sioneringen.

Den ålder, som berättigar till ålderspension, pensionsåldern, har bibehållits vid 67 år. Kommittén har ingående övervägt en sänkning av pensionsåldern för kvinna med tre eller fem år. En sådan reform skulle emellertid medföra så stora kostnader, att kommittén icke ansett sig kunna förorda ett sådant förslag. Bestämmelserna om pension före den ålder, då rätt till ålderspension inträder. ha omarbetats i syfte bland annat att åstadkomma en effektiv sam- ordning med den föreslagna allmänna sjukförsäkringen. Vid höggradig och varaktig nedsättning av arbetsförmågan skall utgå invalidpension, oberoende av om vederbörande år eller varit sjukpenningförsäkrad. Den, som lider av höggradig nedsättning av arbetsförmågan, vilken varit oavbrutet bestående minst ett år, skall, där nedsättningen utan att kunna anses varaktig, dock kan antagas bli bestående ytterligare avsevärd tid, erhålla sjukbidrag, vilket skall beviljas för viss tid åt gången. Rätt till sjukbidrag för en person, som utförsäkrats från sjukpenningförsäkringen, föreligger sålunda i regel.

Den föreslagna änkepensionen tillkommer endast kvinna, som blir änka efter fyllda 55 år och vid mannens frånfälle varit gift med honom under minst tio år. Behov föreligger även för yngre änkor, som ha minder— åriga barn i sin värd, att erhålla försörjningshjälp. Till dessa änkor böra dock icke utgå understöd i form av pension utan försörjningsbidrag, som avvägas i förhållande till de minderåriga barnens ålder o'ch liknande om— ständigheter. Denna fråga ämnar kommittén upptaga till utredning i sam- band med revisionen av barnbidragslagen.

Bestämmelserna om pensionsförmånerna äro i det väsentliga helt nya. Under det att den nuvarande folkpensioneringen i fråga om pensionsför— månernas storlek i princip icke tager hänsyn till den pensionsberättigades civilstånd, innebär förslaget, att folkpensionen skall beräknas efter andra grunder för äkta makar än för ogifta personer. Med äkta makar skola jäm- ställas personer, vilka sedan avsevärd tid sammanleva under äktenskaps- liknande förhållanden.

• Sida 80
•  Original

De nuvarande tilläggspensionerna äro dyrortsgraderade och ha i anledning därav orterna i landet indelats i tre dyrortsgrupper. Förslaget innebär, att själva pensionen i princip skall vara lika stor i hela landet. Emellertid skola de olika orterna med hänsyn till bostads- och bränslekostnaderna indelas i fem bostadskostnadsgrupper. I de fyra grupper, där bostads— och bränsle- kostnaderna äro högst, skola utgivas särskilda bostadstillägg. Även dessa bostadstillägg skola beräknas på annat sätt för äkta makar än för ogifta pensionsberättigade.

Den nuvarande folkpensionen består av en grundpension, vilkens storlek är beroende av antalet och storleken av påförda och erlagda pensionsavgifter, samt av tilläggspensioner, vilka äro beroende av den pensionsberättigades beräknade årsinkomst. I fråga om invalidpensionerna och sjukbiclragen över- ensstämmer det föreliggande förslaget i så motto med vad nu gäller, att pen- sionen består av dels en grundpension och dels tilläggspension. Den föreslagna grundpensionen är emellertid oberoende av avgiftsbetalningen och utgör alltid 200 kronor. Tilläggspensionen är liksom för närvarande till sin storlek be— roende av inkomstprövning. Detsamma är förhållandet med bostadstillägget.

Änkepensionerna motsvara till storlek och beskaffenhet tilläggspension (jämte bostadstillägg) för gift invalidpensionsberättigad. De bli sålunda i sin helhet beroende av inkomstprövning.

I fråga om ålderspensionerna har kommittén utarébetat tre alternativa för- slag. Det första av dessa, alternativ 1, innebär, att ålderspensionerna liksom för närvarande utgå efter inkomstprövning och beräknas efter samma grun- der som invalidpensionerna och sjukbidragen. Detta alternativ innebär så- lunda, att till alla åldringar utgår en grundpension om 200 kronor, samt därutöver, om icke årsinkomsten lägger hinder i vägen därför, tilläggspension jämte bostadstillägg. Alternativ II skiljer sig icke i princip från alternativ 1 men innebär, att grundpensionen höjes från 200 till 600 kronor för varje ålderspensionsberättigad, samt att tilläggspensionens maximibelopp i stället nedsättes med 400 kronor. Alternativ III innebär, att både grundpension och tilläggspension ersättas med en allmän ålderspension, som utgår utan in- komstprövning men är förenad med inkomstprövade bostadstillägg. De tre alternativen äro konstruerade så, att totalpensionen för den, som saknar egna inkomster eller vilkens egna inkomster högst uppgå till beloppet av den av- dragsfria inkomsten, blir exakt lika stor. Alternativen skilja sig sålunda genom den betydelse, inkomstprövningen har för pensionsbeloppens bestämmande.

De föreslagna blindtilläggen skola utgöra 700 kronor. Enär enligt förslaget samtliga personer, som enligt nuvarande bestämmelser äro berättigade till blindhetsersättning, skola anses såsom invalider vid tillämpningen av folk- pensioneringslagen, komma ifrågavarande blinda alltid att förutom blind- tillägget från folkpensioneringen uppbära minst grundpensionen a 200 kronor Blinda, som icke äro berättigade till tilläggspension, komma sålunda att enligt

• Sida 81
•  Original

belopp.

följande sätt: alternativ I alltid äga uppbära 900 kronor om-året. Enligt alternativen II och 111 kommer ett högre sammanlagt belopp att utgå till dem, som fyllt 67 år.

De maximala pensionsförmånerna, frånsett blindtillägg, uppgå till följande

Enligt samtliga alternativen beräknas invalidpension och sjukbidrag på

Bostadskostnadsgrupp: I 11 lll IV V Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. Ogift pensionstagare. Grundpension ....................... 200 200 200 200 200 Tilläggspension ..................... 800 800 800 800 800 Bostadstillägg . ...................... — 150 300 450 600 Summa: 1 000 1 150 1 300 1 450 1 600 Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. Makar, som båda ha tilläggspension, tillsammans. Grundpension ....................... 400 400 400 400 400 Tilläggspension ..................... 1 200 1 200 1 200 1 200 1 200 , Bostadstillägg ....................... — 200 400 600 800 1 Summa: 1 600 1 800 2 000 2 200 2 400

Enligt alternativ I beräknas ålderspension på samma sätt som angivits för

invalidpensioner och sjukbidrag.

Enligt alternativ II beräknas ålderspension på följande sätt:

Bostadskostnadsgrupp: I 11 111 IV V Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. Ogift pensionstagare. Grundpension ....................... 600 600 600 600 600 Tilläggspension ..................... 400 400 400 400 400 Bostadstillägg . ...................... —— 150 300 450 600 Summa: 1 000 1 150 1 300 1 450 1 600 Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. Makar, som båda ha tilläggspension, tillsammans. Grundpension . ...................... 1 200 1 200 1 200 1 200 1 200 Tilläggspension ..................... 400 400 400 400 400 Bostadstillägg . ...................... — 200 400 600 800 Summa: 1 600 1 800 2 000 2 200 2 400

• Sida 82
•  Original

Enligt alternativ III beräknas ålderspension på följande sätt: Bostadskostnadsgrupp:

] II Itt IV v . Kr. Kr. Kr. Kr. Kr Ogift pensionstagare. Allmän ålderspension ................ 1 000 1 000 1 000 1 000 1 000 Bostadstillägg ....................... — 150 300 450 600

Summa: 1000 1 150 1300 1450 1600

Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. Makar, som båda Ita bostadstillägg, tillsammans. Allmän ålderspension ................ 1 600 ]. 600 1 600 1 600 1 600 Bostadstillägg . ...................... — 200 400 600 800

Summa: 1 600 1800 2 000 2 200 2 400

Högsta änkepension kommer att utgöra:

Bostadskostnadsgrupp:

1 II II I IV v Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. Änkepension ........................ 600 600 600 600 (500 Bostadstillägg ....................... — 100 200 300 400

Summa: 600 700 800 900 1. 000

Tilläggspension och bostadstillägg liksom även änkepension minskas med hänsyn till förefintliga egna inkomster.

Den inkomst, som en folkpensionär får ha utan att den del av folkpen— sionen, som är beroende av årsinkomstens storlek, minskas, den s. k. avdrags— fria inkomsten, föreslås höjd för ogift person från nuvarande 200 till 400 km- nor och för makar från 400 till 600 kronor. Det överskjutande inkomstbelopp, som minskar pensionsbeloppet endast med viss del, den s. k. avdragsfaktorn. vilken enligt den nu gällande lagstiftningen är fem tiondelar men på grund av dyrtidstillägg och provisoriska förstärkningar i realiteten uppgår till minst två tredjedelar, föreslås bli fem tiondelar med avseende å ett inkomstbelopp lika stort som den avdragsfria inkomsten. För överskjutande belopp föreslås. då fråga är om invalidpensioner och sjukbidrag och även för ålderspensioner enligt alternativ I, en avdragsfaktor av åtta tiondelar. Då fråga är om ålders— pensioner enligt alternativen II och 111 samt änkepensioner föreslås även beträffande nyssnämnda Överskjutande belopp avdragsfaktorn fem tiondelar.

För att tillmötesgå kravet på att även hustru, som icke uppnått den stadgade pensionsåldern men dock uppnått relativt hög ålder, skall erhålla pension då mannen erhåller dylik, föreslås i samtliga alternativ att, om hustrun fyllt 60 år och icke är pensionsberättigad samt makarna varit gifta minst tio år.

• Sida 83
•  Original

till den pensionsberättigade mannen skall utgå h 11 s t r 11 t i 1 l ä g g, med samma belopp som hustrun skolat erhålla i form av tilläggspension och bostadstillägg, därest hon varit berättigad till invalidpension.

I andra fall, där allenast den ene av två makar är pensionsberättigad, tillses genom särskilda bestämmelser om förhöjning av vissa pensionsförmåner, att den pensionsberättigade makens högsta pension blir densamma, som högst skulle ha tillkommit en ogift pensionsberättigad.

Enligt den nuvarande folkpensioneringslagens bestämmelser blir en gift invalid, även om hans arbetsoförmåga är total, ofta utesluten från tilläggs- pension på grund av att makens arbetsinkomst uppskattas till sådant belopp. att makarnas sammanlagda årsinkomst förhindrar utgivandet av tilläggspen- sion. Därest icke särskilda undantagsbestämmelser infördes, skulle även enligt föreliggande förslag i åtskilliga sådana fall endast kunna utgå grundpension. 200 kronor. Förslaget innebär därför möjlighet för pensionsstyrelsen att i dylika fall, om invaliden är helt oförmögen till arbete, efter särskild prövning hö ja folkpensionen, så att den sammanlagt uppgår till högst 600 kronor.

I fråga om beräkning av årsinkomst ha föreslagits vissa ändringar i för- hållande till de nu gällande bestämmelserna i detta avseende i syfte att effek- tivisera inkomstprövningen.

I de nu gällande bestämmelserna om privilegiering av vissa slag av in— komster ha föreslagits vissa ändringar. Privilegieringen skall sålunda gälla icke allenast för den person, som åtnjuter inkomsten, utan även för dennes make. Den nuvarande dyrortsgraderingen av privilegieringsbeloppen har bort- tagits och ersatts med enhetsbelopp om 600 kronor för makar och 400 kronor för ogift pensionsberättigad.

I lagförslaget ha angivits de belopp, vartill förmånen av fri bostad med eller utan fri uppvärmning skall uppskattas. Värdet av fri bostad utan uppvärm- ning skall upptagas för makar till 160, 340, 520, 700 och 880 kronor i respek- tive bostadskostnadsgrupper och för ogift pensionsberättigad till 110, 240, 370, 500 och 630 kronor. Andra naturaförmåner än bostad och uppvärmning skola uppskattas efter regler, som fastställas av Konungen. Kommittén har utgått ifrån att de olika produkternas för hela landet genomsnittliga detalj— handelspris skola ligga till grund för uppskattningen.

Beträffande reglerna för beräkning av förmögenhets avkastning föreslås vissa ändringar.

I fråga om finansieringen av folkpensioneringen innebär kommitténs för— slag, att densamma liksom för närvarande skall ske genom statsmedel med bidrag av pensionsavgifter och kommunbidrag.

Pensionsavgifternas beräkning har föreslagits ändrad på sådant sätt, att vardera av äkta makar skall erlägga 1/2 procent av makarnas sammanlagda taxerade inkomst, dock lägst 3 och högst 50 kronor om året, och en ogift person 1 procent av den taxerade inkomsten, dock lägst 6 och högst 50 kronor

• Sida 84
•  Original

om året. Den totala avgiftssumma, som enligt dessa grunder beräknas årligen inflyta, är något större än den, som skulle inflyta enligt nuvarande grunder.

Genom att grundpensionen enligt förslaget icke utgår i förhållande till in- betalda pensionsavgifter, blir individuell bokföring av avgifterna icke nöd- vändig. Härigenom vinnas betydande administrativa lättnader vid såväl upp- bördsmyndigheternas redovisningar som för pensionsstyrelsen.

Finansieringen av de pensionsförmåner, som skola utgå lika inom alla ortsgrupper, d. v. s. grundpension (allmän ålderspension), tilläggspension och blindtillägg, är enligt förslaget en i princip statlig angelägenhet. I syfte att erhålla en i möjligaste mån effektiv inkomst- och invaliditetsprövning föreslås dock visst kommunalt bidrag till tilläggspensionerna. Vid tillämpning av alternativ I har detta bidrag nedsatts från för närvarande lägst 12 1/2 procent till en tiondel, enär kommunernas utgifter för folkpensioneringsändamål eljest skulle bli för betungande. Enligt alternativen II och Ill skall kommun- bidraget till tilläggspensionerna utgöra 15 resp. 20 procent, vilket möjliggöres därigenom att tilläggspensionerna enligt dessa alternativ genomsnittligt sett bli mycket lägre än vid tillämpning av alternativ 1. Bostadstillägget åter är enligt förslaget i högre grad än tilläggspensionen att anse såsom en kom- munal angelägenhet. Kommunerna skola sålunda bidraga till dessa tillägg med relativt betydande belopp eller med 30 procent i bostadskostnadsgrupp II, 40 procent i bostadskostnadsgrupp III, 50 procent i bostadskostnadsgrupp IV och 60 procent i bostadskostnadsgrupp V. Änkepensionerna ha ur kommun-' bidragssynpunkt jämställts med tilläggspensionerna.

Såsom förut sagts har kommittén icke nu kunnat avgiva förslag i fråga om folkpensioneringens administrativa handhavande. Kommittén har dock förut- satt, att åtgärder skola vidtagas i syfte att effektivisera såväl inkomstprövning och invaliditetsprövning som den s. k. efterkontrollen över pensionstagarna. Kommittén har vidare under övervägande, huruvida uträkning och utbetal- ning av folkpensionerna skola kunna ske centralt genom pensionsstyrelsens försorg.

Vårdas pensionsberättigad för längre tid på det allmännas bekostnad å annan anstalt än fattigvårdsanstalt, skall pensionen indragas, därvid dock skall iakttagas att den pensionsberättigade skall av pensionen äga uppbära ett belopp, motsvarande 200 kronor om året. Är pensionsberättigad på fattig- vårdssamhälles eller barnavårdsnämnds bekostnad intagen på anstalt. skall han av sin folkpension själv äga disponera ett belopp, motsvarande 200 kro- nor om året.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1948. Kom- mittén är av den uppfattningen, att alla medborgare oberoende av ålder och avgiftsbetalning böra efter lagens genomförande komma i åtnjutande av de föreslagna pensionsförmånerna, och har därför ansett övergångsbestämmelser av mera tidsvarig karaktär onödiga med ett nedan angivet mindre väsentligt

• Sida 85
•  Original

undantag. De bestämmelser, som avse att reglera förhållandena vid den nya lagstiftningens införande, ha sammanfattats i en särskild lag, betecknad lag om införande av lagen om folkpensionering.

Utgående folkpensioner, avgiftspensioner, utjämningspensioner, invalid— understöd och ut jämningsunderstöd skola utan särskild ansökning omräknas samt utgå såsom folkpension jämlikt bestämmelserna i den nya lagen. Blind— hetsersättningar skola för tiden efter den nya lagstiftningens ikraftträdande utan särskild ansökning ersättas med folkpension, i vilken ingår blindtillägg. Vid omräkningen skall årsinkomsten fastställas enligt bestämmelserna i den nya folkpensioneringslagen. Personer, som enligt nu gällande lagstiftning icke äro pensionsberättigade men som bli berättigade till folkpension enligt den nya lagstiftningen, ha att i vanlig ordning ingiva ansökning om pension.

Pensionsavgifterna för år 1947 skola påföras och erläggas enligt bestäm- melserna i den nya lagen. Pensionsavgifter för år 1946 ävensom pensions- avgifter för tidigare år, vilka redovisas till pensionsstyrelsen efter 1946 års utgång, skola — ehuru de beräknats enligt bestämmelserna i nu gällande lag

anses såsom avgifter enligt den nya folkpensioneringslagen. I syfte att förhindra att den, som på grund av avgiftsbetalning enligt lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913 blivit berättigad till högre avgifts- eller grundpension än 200 kronor, skall berövas sin rätt har före— slagits, att i dylikt fall grundpensionen skall höjas till det högre beloppet.

Totalkostnaderna för de nuvarande folkpensionerna, invalidunderstöden och blindhetsersättningarna kunna för närvarande beräknas till 305 a 310 milj. kronor om året. Härav belöper å kommunerna 50—55 milj. kronor. Till sta- ten inflyta pensionsavgifter med omkring 65 milj. kronor och räntor å folk- pensioneringsfonden med omkring 29,5 milj. kronor om året. Statens netto- utgifter för ifrågavarande ändamål kunna sålunda beräknas till omkring 160 milj. kronor om året.

Enligt det föreliggande förslaget kunna totalkostnaderna för folkpensione- ringen efter förhållandena vid 1948 års ingång beräknas till, enligt alternativ I 726 milj. kronor, enligt alternativ II 778 milj. kronor och enligt alternativ Ill 831 milj. kronor. Av dessa kostnader belöpa sig 14 milj. kronor å änkepen- sionerna och 12 it 14 milj. kronor å hustrutilläggen.

I pensionsavgifter och räntor å folkpensionsfonden beräknas vid alla tre alternativen årligen inHyta omkring 100 milj. kronor. Kommunbidragen beräknas till enligt alternativ I 88 milj. kronor, alternativ II 85 milj. kronor och alternativ III 74 milj. kronor.

Statens nettokostnader skulle sålunda komma att uppgå till enligt alternativ I 538 milj. kronor, enligt alternativ II 593 milj. kronor och enligt alternativ III 657 milj. kronor. Vid jämförelse av kostnaden för de olika alternativen bör emellertid observeras, att staten, kommuner och enskilda, som ordnat pen- sionsförhållandena för de anställda, kunna, därest något av alternativen II

• Sida 86
•  Original

eller 111 skulle genomföras, tänkas komma att göra vissa besparingar å pen- sionerna till de anställda. Därjämte kommer en icke obetydlig andel av mer— kostnaden för alternativen II och III att återintlyta till stat och kommuner i form av direkta skatter. Enligt samtliga alternativen böra betydande bespa— ringar för kommunerna uppkomma i fråga om utgifterna för fattigvård och kommunala pensionstillskott.

På grund av den förändring i åldersfördelningen i riket, som kommer att äga rum under de närmaste årtiondena och i huvudsak innebär att antalet folkpensionärer, särskilt åldringar, visar en kraftig successiv stigning, kunna totalkostnaderna för folkpensioneringen beräknas under de närmaste åren komma att stiga med genomsnittligt 1 1/2 procent om året. Under åren 1950— 1970 kan antalet folkpensionärer beräknas stiga med omkring 30 procent.

• Sida 87
•  Original

Kap. IV. Skäl för reformering av den nuvarande folkpensioneringen.

Mot den nuvarande folkpensioneringen ha särskilt under de senaste åren riktats allvarliga anmärkningar såväl inom riksdagen som i den allmänna diskussionen. Inom riksdagen har sålunda ett antal motioner väckts om förbättringar av folkpensioneringen i olika avseenden och interpellationer i frågan ha framförts. Kommittén anser icke nödvändigt att här lämna en mera ingående redogörelse för dessa motioner och interpellationer.

Den viktigaste anmärkningen, som riktats mot den nuvarande folkpen— sioneringen, har avsett pensionsförmånernas otillräcklighet. Man har gjort gällande, att pensionerna borde vara av sådan storlek att folkpensionärerna skulle med hjälp av desamma kunna erhålla en skälig försörjning utan att behöva anlita fattigvård eller annan offentlig eller enskild hjälpverksamhet. Å vissa orter lämnas visserligen kommunala pensionstillskott i betydande omfattning och av relativt tillfredsställande storlek, men i det stora flertalet kommuner förekomma icke kommunala pensionstillskott och i de kommuner, där de förekomma, äro de ofta förknippade med sådana villkor att en stor del av pensionärerna icke kunna komma i åtnjutande av desamma. Av av- görande betydelse är att de kommunala tillskotten utdelas efter individuell behovsprövning och sålunda icke ha pensions fixerade karaktär utan äro ett slag av offentlig hjälpverksamhet.

De under senaste åren beslutade tilläggen till folkpensionerna, dyrtidstillägg och provisoriska pensionsförstärkningar, ha jämte den förbättrade arbets- tillgången för icke fullgod arbetskraft dock enligt vad de av kommittén verk- ställda utredningarna utvisa lett till, att folkpensionärerna trots den rådande dyrtiden icke behövt i större utsträckning än före kriget anlita fattigvården. Vad nu sagts belyses närmare av den åt sid. 47 i kommitténs betänkande X intagna tablån. Såvitt kan bedömas av den av kommittén verkställda bostads- undersökningen torde sålunda under år 1943 av de tilläggspensionärer, som ej voro intagna å anstalt, 13,6 procent ha åtnjutit hemunderstöd från fattig- vården, varjämte 3,3 procent av dem åtnjutit kommunala pensionstillskott. Detta skulle innebära, att bland samtliga tilläggspensionärer 53 500 erhölle fattigvårdsunderstöd och 15 200 kommunala pensionstillskott. Siffrorna torde, såsom framgår vid jämförelser med fattigvårdsstatistiken, vara något för låga, beroende därpå, att pensionärer, som endast erhållit mindre tillfälliga understöd till inköp av bränsle eller dylikt, ej redovisats såsom understödse

• Sida 88
•  Original

tagare vid bostadsundersökningen. Av den ovan omförmälda tablån framgår att hemunderstöd förekomma i långt större utsträckning i tätorterna än å den rena landsbygden. I Göteborg åtnjöto sålunda år 1943 icke mindre än 39,3 procent av tilläggspensionärerna hemunderstöd under det att mot- svarande siffra för landsbygdens A-kommuner var 6,5 procent.

De nyss angivna ej särskilt höga siffrorna torde dock icke få tillmätas allt för stor betydelse, då det gäller att belysa behövligheten av större folkpen- sioner. Frågan om folkpensionernas storlek torde nämligen numera icke allenast vara en fråga om att lämna de gamla och arbetsoförmögna livets oundgängliga nödforft utan i kanske högre grad en fråga om den levnads- standard, å vilken dessa personer skola kunna leva. Den av kommittén verk- ställda bostadsutredningen utvisar enligt kommitténs mening, att folkpen- sionärernas bostadsstandard mångenstädes är mycket låg. De låga folkpen- sionerna leda också i många fall till att föräldrar måste för att kunna erhålla en dräglig försörjning bo hos sina barn eller att barnen innebo hos för- äldrarna. Ofta torde detta varken vara tillfredsställande för föräldrarna eller för barnen, varjämte förhållandet kan antagas i viss mån verka hindrande å barnens familjebildning. Enligt kommitténs mening föreligger icke någon tvekan om nödvändigheten av att folkpensionerna förbättras. Målet bör här- vidlag vara att åldringarna även under tider, då de icke kunna på sätt nu sker utnyttja sin arbetskraft, skola kunna erhålla en med hänsyn till den allmänna levnadsstandarden i samhället skälig försörjning utan att annat än ' i undantagsfall behöva anlita fattigvården eller den understödsform, som enligt kommitténs mening bör träda i stället för densamma. En omläggning av folkpensioneringen i sådan riktning står även i god överensstämmelse med socialvårdskommitténs riktlinjer för socialvårdens utformning, vilka syfta till att en behövande samhällsmedlem i regel skall kunna erhålla erforderlig hjälp genom en enda hjälpform.

Om sålunda enighet i stort sett råder angående behovet av förbättring av folkpensioneringen i fråga om förmånernas storlek, torde meningarna vara mera delade, då det gäller den närmare utformningen av förmånerna och pensioneringens omfattning över huvud taget.

Den fråga, som vid sidan om pensionernas storlek varit föremål för störst uppmärksamhet alltsedan den nuvarande folkpensioneringslagens tillkomst, är dyrortsgraderingsfrågan. Från landsbygdshåll har gjorts gällande, att pris- utvecklingen under de senaste åren lett till en sådan utjämning av levnads— kostnaderna inom olika delar av landet, att fog för en gradering av pen- sionernas storlek icke föreligger. Härvid har man dock i regel gjort undantag för bostadskostnaderna, vilka otvivelaktigt variera mycket starkt mellan olika orter. Även om man sålunda från landsbygdshåll haft klart för sig skill- naden i fråga om bostadsutgifter å de olika orterna, har man dock från sådant håll framhållit, att bostäderna å landsbygden i genomsnitt skulle vara av så

• Sida 89
•  Original

mycket lägre kvalitet än bostäderna i städerna, att man icke finge vid pen— sionsförmånernas bestämmande utan vidare utgå från de faktiska kost- naderna. Folkpensionärerna å landsbygden borde nämligen på något sätt erhålla kompensation för att de bodde sämre än pensionärerna i städerna. Socialvårdskommittén har ägnat hithörande spörsmål den mest ingående uppmärksamhet, vilket framgår särskilt av den av kommittén företagna bostadsundersökningen. Kommittén återkommer till detta spörsmål i kapitlen om folkpensioneringens konstruktion och folkpensionernas storlek.

Om bostadsfrågan sålunda är av dominerande betydelse vid bedömande av frågan om dyrortsgradering, är detta även fallet, då det gäller frågan huruvida folkpensioneringen skall anordnas såsom en familjepensionering eller icke. Enligt folkpensioneringslagen erhålla två makar, som båda ha folkpension, dubbelt så mycket som en ensamstående pensionär. Även om genom utformningen av de provisoriska pensionsförstärkningarna en viss ändring hårutinnan inträtt, kan dock sägas att två samboende pensionärer i stort sett ha dubbelt så mycket att leva av som en ensamboende pensionär. Emellertid är det uppenbart och framgår även av kommitténs bostadsunder— sökning, att bostadskostnaden i regel är nästan lika stor för en ensamboende pensionär som för två makar, som bo tillsammans i egen bostad. Även vissa övriga levnadskostnader torde vara relativt sett större för en ensamboende än för andra. I utlandet är folkpensioneringen i regel anordnad såsom en familjepensionering, vilket innebär att två makar icke på långt när ha dubbelt så stor pension som en ogift pensionär. Därest man önskar, att pensions- förmånerna i möjligaste mån skola anpassas efter behovet, så att man kan erhålla största möjliga effektivitet av pensioneringen inom en viss kostnads— ram, synes det ofrånkomligt, att folkpensioneringens konstruktion förändras i förevarande avseende.

Vid upprepade tillfällen ha framställts önskemål om att även hustrur till män med tilläggspension skola erhålla tilläggspension, åtminstone om hust- rurna uppnått viss relativt hög ålder. I samband härmed har ifrågasatts kom- plettering av folkpensioneringen med änkepensionering, Att de sålunda ifråga- satta reformerna äro förtjänta av beaktande är otvivelaktigt.

Pensionsåldern är vid all pensionering ett av de viktigaste spörsmålen och i detta avseende har icke heller den nuvarande folkpensioneringen undgått kritik. Önskemål ha sålunda framkommit om sänkning av pensionsåldern generellt eller för vissa grupper, t. ex. för alla kvinnor eller allenast för de gifta kvinnorna. Detta spörsmål har av kommittén ägnats ingående över- väganden, till vilka kommittén återkommer i kapitlet om folkpensioneringens omfattning.

Vid flera tillfällen såväl inom som utom riksdagen ha framställts yrkanden att de kommunala pensionstillskotten borde göras obligatoriska. Utgångs- punkten har härvid varit, att folkpensionerna icke äro eller kunna göras så

• Sida 90
•  Original

stora, att de under alla omständigheter kunna täcka pensionärernas behov. varför de tarva komplettering med en efter individuell behovsprövning ut- gående förmån utan fattigvårdskaraktär. Ifrågavarande spörsmål samman- hänger uppenbarligen nära med den samordning mellan de olika socialvårds- grenarna, som det ankommer på socialvårdskommittén att söka åstadkomma.

Majoriteten inom 1928 års pensionsförsäkringskommitté föreslog (SOU 1934: 18), att invalidernas försörjning skulle ordnas genom en komplettering av sjukförsäkringen, varigenom folkpensioneringen allenast skulle bli en ålderdomsförsäkring. Det huvudsakliga motivet för en sådan omläggning var att invaliditetsprövningen icke var eller kunde bli helt tillfredsställande inom folkpensioneringens ram och med den för densamma tänkta centrali- serade organisationen. Ehuru invaliditetsprövningen såsom framgår av vad kommittén anför i kapitlet om folkpensioneringens omfattning numera får anses vara tämligen tillfredsställande, har kommittén dock ansett sig böra noga överväga, huruvida invalidernas försörjning lämpligen skulle kunna överflyttas till den av kommittén föreslagna allmänna sjukförsäkringen.

Folkpensioneringens organisatoriska handhavande sammanhänger intimt med den utformning, man vill giva pensioneringen. Varje mera betydande ökning av pensionsförmånernas storlek måste också medföra större krav på organisationen. Även om den nuvarande organisationen i stort sett kan anses vara relativt tillfredsställande är den dock förenad med vissa uppenbara brister. Sålunda är det tydligt att det medför mycket betydande svårigheter att vid en starkt centraliserad organisation på ett tillfredsställande sätt handha frågor om inkomstberäkning och fortlöpande kontroll av pensionärernas pen- sionsrätt. Vidare kan vid en sådan organisation svårligen undvikas att alltför lång tid förflyter mellan ansökningen om pension och den första pensions- utbetalningen. Det centrala utbetalningssystemet lider också, åtminstone med den utformning det nu har, av stor stelhet, vilken särskilt kommer till synes. då man önskar genomföra förbättringar av pensionsförmånema.

En förbättring av folkpensioneringen, om den skall bli av större betydelse. kommer att draga betydande kostnader. Det är då påtagligt, att frågan om pensionsavgifternas storlek och utformning blir av betydande intresse. Inom riksdagen har även såväl i samband med dyrtidstilläggens införande som eljest framlagts motioner om förhöjning av pensionsavgifterna eller ändrade grunder för deras uttagande. Med pensionsavgifternas storlek och utformning sammanhänger nära frågan om bibehållandet och utformningen av de nu- varande grundpensionerna. Även i övrigt har finansieringsspörsmålen till— dragit sig intresse och motioner ha förekommit om ändring av kommun- andelarnas storlek såvitt angår dyrtidstilläggen. I detta sammanhang torde böra erinras om kommunalskatteberedningens förslag rörande den komv munala skatteutjämningen, i vad detsamma berör kommunernas andelar i folkpensionskostnaderna. Att ifrågavarande spörsmål äro av den största

• Sida 91
•  Original

betydelse vid genomförandet av en reformerad folkpensionering torde vara uppenbart.

Vad beträffar den nuvarande folkpensioneringens detaljutformning har kritiken mest riktats mot bestämmelserna om den s.k. avdragsfria inkomsten och s. k. privilegiering av pensioner från förutvarande arbetsgivare. I åtskil- liga motioner l1ar yrkats på höjning av den avdragsfria inkomstens belopp särskilt med hänsyn till att folkpensionärema skola uppmuntras att genom arbete bidraga till sin försörjning. Även har y1kats på höjning av det belopp 1v arbetsgivarepension, som icke skall medräknas vid inkomstbeläkningen.

Även 1 övr rigt har i vissa detaljer kritik riktats mot de nuvarande bestäm 111elsernas utformning.

Med hänsyn till vad nu anförts torde någon mera ingående motivering föl behovet av en reformerad folkpensionering i vårt land icke vara erfordellig.

• Sida 92
•  Original

Kap. V. Folkpensioneringens omfattning.

Det första spörsmålet man har att taga ställning till vid folkpensioneringens reformering är frågan angående vilka kategorier av hjälpbehövande som skola omfattas av pensioneringen. I samband härmed måste man taga ställ- ning till folkpensioneringens förhållande till annan social hjälpverksamhet och då närmast övriga socialförsäkringsgrenar. Därutöver kommer man i detta sammanhang in på sådana betydelsefulla spörsmål som pensionsåldern, änkepensionering och barnbidrag samt huruvida försäkringen bör omfatta dem, som på det allmännas bekostnad vårdas å anstalt. En fråga, som härvid träder i förgrunden, är huruvida invaliditetsförsäkringen liksom för närva- rande bör vara sammanförd med ålderspensioneringen.

Det försäkringsmässiga skyddet mot förtida arbetsoförmåga (invaliditetsförsäkringen) .

Majoriteten inom 1928 års pensionsförsäkringskommitté föreslog, att pen- sionsförsäkringen skulle befrias från uppgiften att meddela försäkring mot förtidsinvaliditet samt att denna försäkring skulle överföras till en därför mera lämpad gren av socialförsäkringen, nämligen sjukförsäkringen. Genom denna inskränkning skulle enligt nämnda kommitté från pensionsförsäk- ringen bortskäras en del därav, som enligt erfarenheten icke fungerade till- fredsställande utan i viss utsträckning gjort tjänst åt andra understödsbehov än dem, för vilka pensionsförsäkringen vore avsedd. De medel, som stode till buds för pensioneringen, kunde efter denna inskränkning användas till enbart ålderdomspensionering och därigenom avsevärda förbättringar av pen- sionsförmånerna möjliggöras. Kostnadsberäkningarna visade, hur svårt det vore att på annat sätt bereda åldringarna någorlunda tillfredsställande pen- sioner. Härtill komme att ett naturligt samband förefunnes mellan invalidi- tetsförsäkringen och sjukförsäkringen. S jukförsäkringens organisatoriska för- delar hade —— trots ett påtagligt behov och trots det nära sakliga sambandet — icke kunnat utnyttjas till gagn för invaliditetsförsäkringen. Mellan sjukför- säkringens och invaliditetsförsäkringens omvårdnad funnes vidare en lucka, som lämnade den understödsbehövande blottställd. Dessa brister syntes på ett naturligt och verksamt sätt bli avhjälpta genom invaliditetsförsäkringens anknytning till sjukförsäkringen.

• Sida 93
•  Original

Pensionsförsäkringskommittén anförde såsom stöd för sin uppfattning, att försäkringen mot förtidsinvaliditet icke fungerat tillfredsställande, att läkar- intyg i regel företetts i fråga om personer under 65 år, innan dessa förklarats vara invalider, samt att det oaktat allmänt från representanter för pensions— nämnderna, pensionsstyrelsens ombud i nämnderna och pensionsstyrelsen, d. v. 5. från alla som hade att taga befattning med pensionsförsäkringsverk- samhetens praktiska utövande, framhölles, att invaliditetsprövningen ofta icke kunde ske med den grad av tillförlitlighet som borde krävas med hänsyn till vikten i ekonomiskt avseende för det allmänna av att pensionstillägg och understöd icke beviljades i större utsträckning än avsett vore.

En förklaringsgrund till den bristande effektiviteten hos invaliditetspröv- ningen framginge enligt nämnda kommittés mening vid närmare gransk- ning av de uppgivna invaliditetsorsakerna i de fall, i vilka prövningen lett till att invaliditet ansetts vara för handen. Därvid kunde de undersökningar rö- rande invaliditetsorsakerna, vilka verkställts dels av pensionsstyrelsen på grundval av material från år 1918 och dels av kommittén belysande för- hållandena år 1928, tjäna till viss ledning. Resultaten av den av kommittén verkställda undersökningen hade framlagts i Del I sid. 97 0. f., där även en del jämförande sammanställningar gjorts avseende båda undersökningarna.

Pensionsförsäkringskommittén anförde härefter följande: Älderdomssvag- het och den därmed nära sammanfallande sjukdomsgruppen myocardit och cardioscleros omfattade tillsammans år 1928 36 procent och år 1918 56,3 procent av hela materialet. Skillnaden mellan de båda undersökningarna kunde dock i verkligheten ej ha varit fullt så stor. Näst de rena ålderssjuk— domarna intoge reumatismen 1928 liksom 1918 den främsta platsen bland invaliditetsorsakerna. Till gruppen reumatiska och andra artriter hade näm- ligen av 1928 års material hänförts icke mindre än 12,4 procent av hela an- talet undersökta fall och av 1918 års material 9,1 procent. Närmast följande grupp var, likaledes enligt båda undersökningarna, tuberkulösa lungsjuk- domar, som år 1928 voro invaliditetsorsak i 5,4 procent av hela antalet inva- liditetsfall och 1918 i 5,8 procent av fallen. Grupperna sinnessjukdomar, idioti och epilepsi intoge, om de sammanfördes, ett framträdande rum, i det att de tillsammans utgjorde invaliditetsorsak år 1928 i 8 procent och 1918 i 4,3 procent av samtliga invaliditetsfall. Att inom den svenska pensionsförsäk— ringen prövningen av frågan, huruvida invaliditet i lagens mening förelåge, ej vore tillräckligt effektiv, vore säkerligen till stor del beroende på de domi— nerande invaliditetsorsakerna samt på den omständigheten, att varken de rena ålderssjukdomarna eller de reumatiska sjukdomarna, då dessa upp- träda vid tilltagande ålder, i regel föranledde att vederbörande vände sig till läkare för erhållande av vård. Med anledning av sådan sjukdom sökte per- soner of ta läkare först för att erhålla intyg, att deras arbetsförmåga vore i så hög grad nedsatt att rätt till pension förelåge. Den undersökande läkaren

• Sida 94
•  Original

ställdes därvid inför uppgiften att utan föregående kännedom om patienten och i regel efter en enda undersökning fälla ett omdöme om hans arbetsför— måga, ett omdöme, som på grund av ifrågavarande sjukdomars natur i stor utsträckning måste grundas icke på objektiva undersökningsresultat utan på patientens egna uppgifter rörande hans tillstånd. Det läge i öppen dag, att resultatet av en sådan prövning icke kunde bliva fullt tillfredsställande. Sär— skilt framhölls i fråga om gifta eller förut gifta kvinnor, vilka aldrig ägnat sig åt förvärvsarbete i egentlig bemärkelse utan uteslutande åt hemmets sköt— sel, att de utfärdade intygens värde ofta vore osäkert. Något avgörande i in— validitetsfrågan skulle visserligen icke träffas av de medicinska auktoriteterna. utan det utfärdade läkarintyget skulle endast tjäna pensionsnämnden, som hade att fatta beslut i frågan, till viss ledning. Givet vore dock, att om läka- ren förklarat den sökandes arbetsförmåga vara nedsatt med minst två tredje— delar, det mången gång kunde vara svårt för pensionsnämnden att gå emot den uppfattning, som kommit till uttryck i läkarintyget, även om nämnden med stöd av sin personliga kännedom om sökandens arbetsförmåga skulle vara av annan mening. Då kommunerna naturligtvis hade stort ekonomiskt intresse av att pensionstillägg i största möjliga utsträckning tillerkändes per— soner, som icke själva kunde sörja för sin utkomst, antingen detta berodde på bristande arbetsförmåga eller bristande tillgång på arbetstillfällen, kunde det för pensionsnämnden kännas som en lättnad att kunna förklara en sö— kande för invalid i pensionsförsäkringslagens mening med stöd av ett läkarv intyg. En bidragande orsak till att vissa brister vidlådde prövningen av inva- liditetsfrågan vore att söka i det förhållandet, att somliga läkare saknade fult insikt om betydelsen av en noggrann invaliditetsprövning och därför utan fullgiltiga skäl och enbart för att förhjälpa vederbörande till att erhålla pension utfärdade ett begärt intyg. Då det för de pensionssökande stode fritt att för styrkande av invaliditeten vända sig till vilken läkare de önskade. hände det att i socialmedicinska frågor mindre förfarna läkare i rätt stor utsträckning bleve anlitade i sådana fall då invaliditetsfrågan vore tvivelaktig eller invaliditet i lagens mening icke kunde anses vara för handen.

Fyra ledamöter av 1928 års pensionsförsäkringskommitté anförde i före— varande fråga, att det icke ringa antal personer, som på grund av för tidigt åldrande redan före 67 år bli oförmögna att skaffa sig sin utkomst, genom ett antagande av sjukkassealternativet skulle ställas helt utan möjlighet att erhålla erforderlig hjälp av det allmänna i annan form än fattigvård. En sådan lagstiftning skulle gå i rakt motsatt riktning mot den från många håll uttalade önskan om en sänkning av den för rätt till avgiftspension fastställda åldern av 67 år, en önskan som kommittén emellertid ansett sig av kostnads— hänsyn icke kunna tillmötesgå. Det måste vidare vara av stor vikt att låta den nyligen genomförda sjukkassereformen utveckla sig utan störande in— flytelser. Av dessa skäl ansåge sig reservanterna böra förorda, att invaliditets—

• Sida 95
•  Original

försäkringen tills vidare sammanhölles med ålderdomsförsäkringen i huvud— saklig överensstämmelse med det av kommittén utarbetade förslaget till lag om folkpensionering. Visserligen ställde sig kostnaderna för den kombinerade invaliditets- och älderdomspensioneringen väsentligt högre än kostnaderna för enbart ålderdomspensioneringen vid sjukkassealternativet. Vid bedöman— det av olikheterna i kostnadshänseende mellan de båda förslagen måste emel— lertid hänsyn tagas till att sjukkassealternativet, för att på ett tillfredsställande sätt kunna fylla sitt ändamål, förutsatte en allmän anslutning till den fri- villiga sjukförsäkringen med därav föranledda ökade kostnader för staten till bidrag åt sjukkasserörelsen. Den nuvarande invaliditetsprövningen vid pensionsansökningar vore förenad med väsentliga svagheter. Åtgärder borde därför vidtagas för att öka effektiviteten av denna prövning. Lagförslaget innehölle ett par viktiga bestämmelser i sådant syfte. Men även andra åt- gärder borde vidtagas för att förhindra, att invalidpension utginge i fall. där varaktig arbetsoförmåga i verkligheten icke vore för handen. Många av landets läkare saknade tillräcklig insikt i lagens fordringar på invaliditet för att kunna avfatta ett fullgott läkarutlåtande. I läkarutbildningen borde därför ingå undervisningskurser rörande pensionsförsäkringen i de delar, som kunde vara av särskilt intresse för läkarna. Även kunde det tänkas, att, åtminstone på platser, där flera läkare vore bosatta, intyg av endast en viss eller vissa av dem godtoges. Tillika borde efterkontrollen av pensionstagare ytterligare utvecklas och skärpas.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 217 till 1935 års riksdag, i vilken proposi- tion förslag framlades till lag om allmän folkpensionering, anförde veder- börande departementschef, att han i princip måste anse kommittémajoritetens förslag såsom välgrundat i fråga om invaliditetspensioneringens anordnande. Det framlagda förslaget anslöte sig emellertid i detta avseende till kommitté- minoritetens ståndpunkt. Angående anledningen härtill anförde departements— chefen bland annat, att 1931 års sjukkassereform ännu icke vore fullt genom- förd. Det syntes svårt att överblicka konsekvenserna för sjukkasserörelsen. om man redan för det dåvarande skulle oroa densamma med nya arbets— uppgifter och nya avgiftshöjningar. Värre vore dock att de erkända sjuk— kassorna endast omfattade 20—25 procent av Sveriges befolkning i arbets— föra åldrar. En mängd invalider skulle, därest kommittémajoritetens förslag komme till utförande, komma att bli hänvisade till fattigvården och kom- munerna skulle därför belastas med nya utgifter. Det syntes därför som om frågan om en skilsmässa mellan ålderdomspensioneringen och invaliditets- pensioneringen måste uppskjutas, till dess sjukkasserörelsen nått en helt annan utveckling än den dåvarande.

Riksdagen godtog Kungl. Maj:ts förslag i förevarande avseende, varför den nu gällande lagen om folkpensionering omfattar både invaliditets- och ålder— domspensionering.

• Sida 96
•  Original

Efter tillkomsten av nämnda lag ha en rad åtgärder vidtagits i syfte att förbättra invaliditetsprövningen och att förhindra att personer, som erhållit folkpension men icke längre äro därtill berättigade, kunna fortsätta uppbära densamma. Ett nytt formulär till läkarintyg har sålunda utarbetats, i vilket skall lämnas en utförlig beskrivning av såväl den undersöktes tillstånd ur medicinsk synpunkt vid undersökningstillfället som en redogörelse för tidi- gare sjuklighet. Det har i regel visat sig möjligt att genom läkarintyg utfärdat enligt formuläret erhålla en god bedömning av den pensionssökandes hälso- tillstånd och arbetsförmåga. Den genom 31 & folkpensioneringslagen öppnade möjligheten att för undersökning remittera tveksamma fall till sjukhus har vidare begagnats i allt större utsträckning. Härigenom har också möjliggjorts för pensionsstyrelsen och dess läkare att bilda sig en uppfattning angående arbetsförmågan hos sådana sökande, för vilka de ursprungligen utfärdade läkarintygen varit bristfälliga. I vissa sådana fall begär pensionsstyrelsen, efter hörande av hos styrelsen anställd läkare, komplettering av de i läkar- intygen lämnade uppgifterna. '

Pensionsnämnderna ha uppmanats att lämna i möjlig mån uttömmande beskrivning å den nedsättning av arbetsförmågan, varav den sökande enligt nämndens bedömande kan lida, samt att angiva vilka sysslor, som kunna utföras av den sökande, och vilka denne icke kan utföra.

Den avdelning inom pensionsstyrelsen, som handhar s. k. efterkontroll, har högst avsevärt utbyggts. Härigenom har det blivit möjligt att periodvis verk- ställa kontroll av pensionsfall, vilka äro tveksamma ur invaliditets- eller inkomstsynpunkt. Detta s. k. observationsförfarande tillämpas i särskilt stor utsträckning beträffande yngre pensionstagare.

I detta sammanhang må erinras att vissa sakkunniga inom statens bespa- ringsberedning den 7 juli 1942 till besparingsberedningen avgivit betänkande angående folkpensionsklientelets invaliditetsgrad samt pensionsförfarandets anpassning till centraliserad socialvård. Detta betänkande torde ha medfört. att invaliditetsprövningen i vissa fall ytterligare skärpts något.

Socialvårdskommittén har i april 1944 framlagt förslag till lag om allmän sjukförsäkring. Med hänsyn härtill och till de överväganden, som förekommit i samband med tillkomsten av den nuvarande lagen om folkpensionering, har det för kommittén varit naturligt att utgå ifrån, att invaliditetsförsäkringen borde anknytas till sjukförsäkringen. Under utredningsarbetets gång har emellertid allt större tveksamhet yppat sig, huruvida detta är den lämpligaste lösningen av förevarande spörsmål.

Redan den omständigheten, att man inom sjukförsäkringen i princip måste fordra total arbetsoförmåga för utgivande av hel sjukpenning under det att man inom invaliditetsförsäkringen icke synes böra uppställa så stränga ford- ringar, bereder stora svårigheter, då det gäller att sammanföra de båda för-

• Sida 97
•  Original

säkringsgrenarna. Den nämnda omständigheten leder till, att rätten till in- validpension enligt nuvarande regler icke sällan inträder vid en tidigare tid- punkt, än den då rätt till sjukpenning inträder. En övergång till det av 1928 års pensionsförsäkringskommitté förordade systemet kan sålunda antagas medföra, att en del personer, vilka äro berättigade till invalidpension enligt nuvarande bestämmelser, icke skulle bli det enligt den nya lagstiftningen. Härtill kommer att enligt socialvårdskommitténs förslag av landets vuxna befolkning allenast omkring 3 3/4 miljoner skulle bli sjukpenningförsäkrade, under det att denna befolknings hela antal, bortsett från dem som uppnått 67 års ålder och därför äro berättigade till ålderspension, uppgår till omkring 4 1/2 miljoner. Av de mera än 3/4 miljon vuxna personer, som sålunda ute— stängas från sjukpenningförsäkringen, måste en betydande del antagas vara sådana, som förr eller senare bli i behov av invalidpension.

Även i fråga om utformningen av förmånerna råder en principiell skillnad mellan det nuvarande systemet för invalidpensioneringen och den föreslagna sjukförsäkringen. Den av kommittén föreslagna sjukförsäkringen utgår ifrån, att sjukpenningen skall ersätta genom sjukdom förlorad arbetsinkomst, så att den sjukes levnadsstandard och ekonomi i minsta möjliga mån skall påverkas av sjukdomen. Folkpensioneringslagen åter bygger på den principen, att pen- sionärerna skola erhålla en pension, som för dem möjliggör en dräglig för— sörjning. Enligt kommitténs mening är den princip, som tillämpas i sjuk— försäkringsförslaget avgjort att föredraga framför försörjningsprincipen, då fråga är om att täcka mera tillfälliga behov. Är däremot fråga om mera var— aktiga förhållanden, är den i folkpensioneringslagen tillämpade principen, försörjningsprincipen, att föredraga. Det kan nämligen icke vara riktigt,.att en person för all framtid skall väsentligen med hjälp av allmänna medel erhålla en försörjning, som är bättre än andras, därför att han vid en viss tidpunkt råkat ha större arbetsinkomst. En person, som blir varaktigt ur stånd att försörja sig, bör med andra ord vara pliktig att inrätta sin livsföring efter de förändrade förhållandena. Dessa synpunkter taga sig också uttryck i olika principer för finansieringen av de kontanta förmånerna inom sjukförsäk- ringen respektive folkpensioneringen. Den bättre försörjning, som vissa per— soner få enligt sjukförsäkringsförslaget än andra, bekostas väsentligen av dem själva, under det att förmånerna enligt folkpensioneringslagen väsent- ligen bekostas av det allmänna.

En allmän sjukförsäkring torde sannolikt så småningom verka uppfost- rande i så måtto att läkare komma att sökas på ett relativt tidigt stadium även vid sådana sjukdomar som reumatism, tuberkulos m. fl. Härigenom och genom de sjukdomsförebyggande åtgärder som av samhället vidtagas bör dessa sjukdomars betydelse ur invalidiseringssynpunkt successivt minska. Dessutom torde det i framtiden endast undantagsvis förekomma att läkare första gången besökes, då ett pensionsintyg önskas. Man kan sålunda utgå 7

• Sida 98
•  Original

ifrån att förutsättningarna för en god invaliditetsprövning komma att bb större än vad de voro, då 1928 års pensionsförsäkringskommitté avgav sitt betänkande och även än vad de nu äro.

Med hänsyn till de sagda övervägandena har inom socialvårdskommittén verkställts en särskild utredning avseende dels att bedöma den nuvarande invaliditetsprövningen inom folkpensioneringen och dels att konstatera i vad mån de personer, som med nuvarande bestämmelser erhålla invalidpension. skulle vara berättigade till hel sjukpenning enligt den föreslagna lagen om allmän sjukförsäkring och beträffande vilka det sålunda skulle låta sig göra att anordna hjälpen vid invaliditet såsom påbyggnad å sjukpenningförsäk— ringen. Undersökningen avsåg en tiondel av de 1876 och senare födda per. soner, för vilka pensionsbrev utfärdats under år 1943, ävensom ett antal är dem, beträffande vilka under nämnda år ansökning om folkpension avslagits. enär invaliditeten icke ansetts styrkt. Samtliga pensionsårenden ha uttagits slumpvis på sådant sätt att undersökningen kan antagas vara representativ. Bedömningen av materialet har verkställts av vissa av de till kommittém förfogande ställda sakkunniga. Sedermera ha två såsom sakkunniga inom kommittén tillkallade läkare genomgått en betydande del av materialet och därvid ansett sig kunna konstatera, att den verkställda bedömningen varit ur medicinsk synpunkt så god som rimligen kan begäras. Dessa läkare ha vidare haft att uppmärksamma beskaffenheten av den nuvarande invaliditets— prövningen och de möjligheter, som kunna förefinnas att ytterligare förbättra densamma. Resultatet av den sålunda verkställda undersökningen ha sam— manfattats i en promemoria, vilken bifogas detta betänkande såsom bilaga A.

Den nu omförmälda undersökningen utvisar otvetydigt, att invaliditets prövningen inom folkpensioneringen numera avsevärt förbättrats. Det är därför tveksamt om en bättre prövning skulle kunna ernås genom att den» samma anförtros åt andra organ än folkpensioneringens. Huru principerna för en invaliditetsprövning än utformas, kan dock uppenbarligen icke und— vikas, att i enstaka fall resultatet av densamma blir mindre tillfredsställande på grund av subjektiva omständigheter eller brister i prövningens detalj- utformning. Den nyss uttalade åsikten om den nuvarande invaliditetspröv- ningens beskaffenhet utesluter därför ingalunda att, därest den nuvarande anordningen för invaliditetsförsäkringen bibehålles, åtgärder måste över- vägas för att ytterligare förbättra prövningen.

Den uppfattning angående den nu förekommande invaliditetsprövningen. till vilken kommittén sålunda kommit, bestyrkes i viss mån genom de siffror rörande invalidfrekvensen dels enligt 1928 års pensionsförsäkringskommit— tés beräkning och dels enligt pensionsstyrelsens nuvarande erfaranhet, som framgå av tab. 3* (sid. 244).

Av den ovan angivna sakkunnigutredningen framgår att av dem, som för närvarande beviljas invalidpension, omkring 70 procent skulle omfattas ai

• Sida 99
•  Original

sjukpenningförsäkringen enligt förslaget till lag om allmän sjukförsäkring (om man bortser från övergångsbestämmelserna till sagda lag). Av återstå- ende 30 procent skulle något mer än 1/4 bestå av sådana, som varit varaktigt :trbetsoförmögna redan före fyllda 16 år. Av de 70 procent, som enligt vad nu sagts skulle omfattas av den föreslagna sjukpenningförsäkringen, kunna omkring 4/5 beräknas ha haft så hög grad av arbetsoförmåga, att de varit berättigade till hel sjukpenning, under det att återstoden icke ägt rätt till sådan sjukpenning. Allenast omkring 55 procent av hela det antal, som under år 1943 erhållit invalidpension, skulle sålunda enligt utredningen ha varit berättigade till invalidhjälp, om denna utgjorts av en fortsatt sjukpenning. Tager man vidare hänsyn till att dödligheten är större bland dem, som skulle varit berättigade till sjukpenning, än bland de övriga, torde man kunna antaga, att en invalidförsäkring, som utgör en fortsättning av sjukpenning— försäkringen, allenast skulle lämna hjälp åt omkring hälften av dem, som erhålla hjälp genom den nuvarande invalidpensioneringen.

Med dessa siffror för ögonen och då enligt vad ovan sagts invaliditets— prövningen för närvarande kan anses vara i stort sett relativt tillfredsstäl- lande, varjämte möjligheter finnas att inom den nuvarande folkpensione- ringens ram ytterligare förbättra densamma, anser kommittén, att man icke utan mycket tungt vägande skäl bör frångå det nuvarande sättet för invalid- pensioneringens anordnande, särskilt som detta i olika avseenden medför betydande fördelar. Pensionsåldern kan sålunda utan för stora olägenheter fastställas relativt högt, om ålderspensioneringen är sammanfogad med in- validpensioneringen, något som eljest icke är möjligt. Vidare kan den elasti- citet som förefinnes inom den nuvarande folkpensioneringen, i det att hänsyn kan tagas till förvärvsmöjligheterna vid varje tidpunkt för den ej fullgoda arbetskraften och till förhållandena inom olika orter och förvärvsförhållan- den, svårligen vinnas vid en invaliditetsförsäkring, som med nödvändighet så gott som uteslutande måste bygga på ett rent medicinskt bedömande.

Möjligheterna att utnyttja den restarbetskraft, som förefinnes hos dem, som icke ha full försörjningsförmåga, ha visat sig vara ganska goda inom den nuvarande folkpensioneringen och kunna uppenbarligen i någon mån ökas. Skulle man vid en av sjukkassorna meddelad invaliditetsförsäkring kunna tillåta, att de understödda utförde förvärvsarbete, måste vissa möjligheter finnas att jämka h jälpens storlek efter arbetsförmågan, vilket i sin tur skulle leda till, att inkomstprövning måste utföras såväl av sjukkassorna som av de organ, som handha ålderdomspensioneringen. Detta skulle säkerligen verka ganska otillfredsställande, särskilt då fråga vore om relativt gamla invalider. Skulle man åter från sjukkassorna utgiva hel invalidhjälp intill dess arbets- förmågan överstege en viss gräns, då hjälpen helt skulle bortfalla, komme man säkerligen att på ett effektivt sätt förhindra utnyttjandet av invalidernas återstående arbetsförmåga.

• Sida 100
•  Original

Den nuvarande invalidpensioneringen möjliggör pensionering av personer, vilka periodvis äro friska och periodvis sjuka,i det fall att sjukdomsperioderna äro så långa eller så täta, att arbetsförmågan blir väsentligt nedsatt. Denna möjlighet föreligger icke, därest invalidhjälpen konstrueras på samma sätt som en sjukpenning. Beträffande sådana personer synes en konstant, efter försörjningsprincipen utformad hjälp vara att föredraga framför en hjälp, som endast utgår under sjukdomsperioderna.

Även därest invalidförsäkringen skulle anknytas till sjukförsäkringen skulle det säkerligen icke vara tillrådligt att låta sjukpenningen övergå automatiskt i invalidhjälpen. Detta skulle realiter innebära en obegränsad sjukhjälpstid inom sjukpenningförsäkringen —— något som bör undvikas, om man önskar i möjlig mån återföra de långvarigt sjuka till arbetslivet.

I så gott som all utländsk lagstiftning, utom lagstiftningen i Storbritannien, har man också ansett det ogörligt att direkt låta hjälpen till invaliderna utgöra en fortsättning å hjälpen från sjukpenningförsäkringen, och även i Stor— britannien har man enligt den nu framlagda regeringsplanen begränsat sjuk- hjälpstiden till 3 år.

De olägenheter, som vidlåda det nuvarande systemet, nämligen att sjuk- kassornas organisation och erfarenheter rörande de pensionssökande icke kunna utnyttjas samt att en lucka kan uppkomma mellan sjukförsäkringen och invalidförsäkringen, äro otvivelaktigt starka skäl för en omläggning av det nuvarande systemet för invalidförsäkringens anordnande. Kommittén har i sitt betänkande angående sjukförsäkringen klart utsagt, att kommittén an- såge någon lucka icke böra uppkomma mellan de båda försäkringsgrenarna och har även ansett en obligatorisk sjukförsäkring i viss mån vara motiverad av den omständigheten att den skulle utgöra en grund, å vilken invaliditets- försäkring kunde byggas.

Det är, såsom framgår av det följande, tekniskt möjligt att med bibehål- lande i princip av en invalidpensionering anknuten till ålderspensioneringen utforma sådana bestämmelser, att någon lucka mellan den kontanta sjuk— hjälpen och folkpensioneringen i praktiken icke behöver uppkomma. Vidare har det visat sig att, särskilt därest en viss decentralisering av folkpensio- neringens administration genomföres, sjukkassornas erfarenheter och orga- nisation kunna utnyttjas för underlättande av invaliditetsbedömningen och inkomstberäkningarna. Med hänsyn till vad nu anförts synas enligt kom- mitténs mening knappast några vägande skäl föreligga att utbryta invalid- pensioneringen från folkpensioneringen. Förut har framhållits att en sådan åtgärd icke bör vidtagas utan synnerligen starka skäl därför. Kommittén föreslår därför, att den nuvarande folkpensioneringen i förevarande avseende bibehålles oförändrad.

• Sida 101
•  Original

Folkpensioneringens anknytning till sjukförsäkringen.

I det föregående avsnittet har kommittén redogjort för de skäl, vilka för- anlett kommittén att föreslå, att hjälpen vid invaliditet fortfarande skall vara anknuten till ålderdomsförsäkringen eller med andra ord att folkpensione- ringen även framdeles skall utgöra skydd mot såväl invaliditet som ålderdom. Nämnda ståndpunktstagande hindrar icke, att folkpensioneringens anknyt- ning till sjukförsäkringen är av största betydelse.

Enligt det av kommittén framlagda förslaget till lag om allmän sjukför- säkring skall den icke vara sjukpenningförsäkrad, som tillerkänts folkpension enligt lagen om folkpensionering eller invalidunderstöd enligt förordningen om invalidunderstöd, i vad avser tiden från och med månaden efter den, under vilken den första utbetalningen av tilläggspensionen eller invalidunder- stödet skall ske och därefter så länge rätt till sådan förmån föreligger. Detta innebär, att kommittén ansett att tilläggspensionärernas försörjning skall ordnas med hjälp av folkpensioneringen och icke med hjälp av sjukpenning- försäkringen. Genom bestämmelsen förhindras vidare att hjälp samtidigt utgår från folkpensioneringen och sjukförsäkringen. Emellertid blir det i viss mån beroende av en persons eget val, huruvida han skall erhålla hjälp från den ena eller den andra socialförsäkringsgrenen. Förmånerna från folkpen- sioneringen äro nämligen i vissa fall större än förmånerna från den föreslagna sjukpenningförsäkringen, varför vederbörande om han varaktigt lider av höggradig nedsättning av arbetsförmågan kan finna det fördelaktigt att söka folkpension, innan han blivit utförsäkrad från sjukpenningförsäkringen. I viss mån torde detta förhållande vara direkt önskvärt. S jukpenningförsäk- ringen avser nämligen i princip att ersätta inkomstbortfall vid mera tillfällig arbetsoförmåga. Visar det sig emellertid, att arbetsoförmågan är varaktig, bör vederbörande redan på ett tidigt stadium kunna erhålla hjälp enligt försörj— ningsprincipen. Detta kan bli fallet vid förevarande anordning. Det måste också anses riktigt, att de sjukpenningförsäkrade i förevarande avseende ej skola vara i sämre läge än de, som icke blivit sjukpenningförsäkrade.

Enligt en inom socialdepartementet utarbetad och den 31 maj 1945 dag- tecknad p.m. angående vissa jämkningar i socialvårdskommitténs förslag till allmän sjukförsäkring föreslås, att den omständigheten att någon uppbär tilläggspension icke skall föranleda att han uteslutes från sjukpenningför—" säkringen. Under denna förutsättning kunna tydligen sjukpenning och folk— pension utgå samtidigt. Beloppet av tilläggspension (bostadstillägg) skulle dock enligt det nu framlagda förslaget till reformerad folkpensionering re— duceras i den mån det årliga beloppet av sjukpenning överstiger den inom folkpensioneringen fastställda s. k. avdragsfria inkomsten. Grundpension (allmän ålderspension) reduceras dock ej på grund av utgående sjukpenning,

• Sida 102
•  Original

något som komme att verka särskilt otillfredsställande, om folkpensioneringezn skulle anordnas enligt alternativ II eller III och sjukhjälpstiden jämväl för dem som uppbära folkpension bibehölles vid två år. Utformas den allmänna sjukförsäkringen enligt det i departementspromemorian med alternativ III betecknade ändringsförslaget kan, därest icke särskilda bestämmelser införas rörande folkpensionärerna, vid sjukdom komma att under avsevärd tid utg:”å såväl folkpension, avpassad efter försörjningsbehovet. som sjukpenning. ll'ktil' ledes avpassad efter detta behov.

Enligt kommitténs mening är det ofrånkomligt att särskilda åtgärder vid tagas för att åvägabringa samordning mellan de båda socialförsäkringsgre— narna. vilketdera av de båda i departementspromemorian föreslagna änd— ringsförslagen som än kommer till utförande.

Såsom förut framhållits bör icke den omständigheten att någon äger rätt uppbära sjukpenning betaga honom rätten att erhålla folkpension. Vidare bereder det avsevärda svårigheter av praktisk natur att anpassa folkpen- sionen efter mera tillfälligt utgående sjukhjälp, Det är sålunda naturligt att sjukförsäkringen i samordningssyfte anpassar sig efter folkpensioneringen och icke tvärtom.

Åtnjuter någon folkpension med högsta möjliga belopp eller har pensionen allenast reducerats på grund av andra inkomster än egen arbetsinkomst synes, sedan folkpensionerna höjts på av kommittén föreslaget sätt, anled— ning saknas att utgiva sjukpenning till honom vid iråkad sjukdom. Hans försörjning är ju garanterad redan genom folkpensionen och de eventuella egna inkomsterna. Utgår åter folkpensionen med reducerat belopp på grund av att för den pensionsberättigade beräknats viss arbetsinkomst, 'kan det, där arbetsinkomsten ej är allt för obetydlig, föreligga skäl för att densamma vid mera tillfällig sjukdom ersättes genom sjukpenning.

Skulle sjukförsäkringen anordnas enligt alternativ 1 i departementsprome- morian borde i varje fall fastslås att vid bestämmandet av folkpensionärs årsinkomst för sjukpenningens beräknande denna in'komst ej får överstiga den inkomst av arbete som ingår i den årsin'komst, vilken ligger till grund för beräkningen av till pensionstagaren eventuellt utgående tilläggspension (bostadstillägg). Gifta kvinnor utan egen arbetsinkomst bereda härvid ett särskilt pro-blem. Anordnas åter sjukförsäkringen enligt alternativ II i depaiv tementspromemorian, kan icke denna utväg väljas att vinna korrespondens mellan förmånerna från de båda socialförsäkringsgrenarna utan torde bli nödvändigt att i stället begränsa storleken av den sjukpenning som utgives till sjukpenningförsäkrade folkpensionärer till förslagsvis två kronor. Familje— tillägg böra givetvis icke utgå å sådan sjukpenning. Oberoende av efter vilket alternativ sjukförsäkringen anordnas torde starkt kunna ifrågasättas om sjuk— penningförsäkringen bör omfatta personer som fyllt 67 år, därest folkpensiO» neringen skulle anordnas enligt det av kommittenföreslagna alternativ Ill.

• Sida 103
•  Original

Det synes under alla omständigheter vara mindre lämpligt att hjälp under längre tid kan utgå från båda socialförsäkringsgrenarna. Mister en folkpen— sionär för mera avsevärd tid sin arbetsförtjänst, bör han hjälpas genom att den beräknade arbetsinkomsten icke vidare påverkar folkpensionens storlek. Det må också erinras att icke sällan kan inträffa att en person som börjat uppbära Sjukhjälp beviljas folkpension. I dylikt fall 'kan tydligen, därest icke sjukhjälpstiden begränsas genom särskild bestämmelse, såväl sjukpenning som folkpension 'komma att utgå upp till två år. Kommittén vill på nu an— förda skäl- föreslå att sjukhjälpstiden för den som berättigats till folkpension begränsas till 90 dagar vid varje sjuklighetstillstånd.

Skulle på sätt nu föreslagits såväl sjukpenningens storlek som sjukhjälps- tiden beskäras beträffande folkpensionärerna, bleve det icke behövligt att vid inkomstprövningen för folkpensionernas beräkning taga hänsyn till möj- ligen utgående sjukpenning, något som även rent administrativt skulle inne- bära en stor fördel.

Enligt kommitténs förslag till lag om allmän sjukförsäkring skall sjuk- hjälpstiden för vård å sjukvårdsanstalt (sjukhusvården) vara densamma som för sjukpenningförsäkringen, d. v. s. i regel två är. Kommitténs utgångspunkt har därvid varit att vid behov av längre tids vistelse å sjukvårdsanstalt inva- liditet i regel föreligger, varför bestridandet av vårdkostnaden då närmast hör samman med invalidförsäkringen. Emellertid finnes icke anledning att i folkpensioneringslagen införa bestämmelser om rätt till fri sjukhusvård. De föreslagna pensionerna förslå nämligen i de flesta fall väl att täcka de vårdavgifter, som nu i regel uttagas å allmän sal eller avdelning å allmänna sjukhus, och skulle sådan vårdavgift i något fall vara för hög för att folk— pensionärerna skola kunna erlägga densamma bör vårdavgiften kunna an- passa-s efter folkpensionernas belopp. I själva verket föreligger redan nu del förhållandet, att vårdavgifterna ibland äro lägre än folkpensionerna, med påföljd att, då det gäller vissa grupper av sjuka, som ej ha möjlighet att förbruka överskjutande pensionsbelopp, överskott uppkomma, som kapitali- seras och efter pensionstagarnas död tillfalla deras arvingar. Ifrågavarande spörsmål kommer slutligen i ett annat läge, därest, såsom föreslagits i den tidigare omnämnda departementspromemorian, staten skall erlägga alla vård— avgifter å allmän sal eller avdelning å sjukvårdsanstalterna.

Kommittén anser det i princip riktigast att, därest staten eller allmän sjukkassa erlägger vårdavgift eller staten eljest bestrider kostnaderna för folkpensionärs vistelse ä sjukvårdsanstalt, folkpensionen ej utgår under vård- tiden. Uppenbart är nämligen att en pensionär, som för längre tid är intagen & en sjukvårdsanstalt, icke har samma behov av folkpension som andra pen- sionärer. Höjningen av pensionsbeloppen ökar betydelsen av det nu angivna förhållandet. Man kan givetvis tänka sig en sådan anordning, att ny inkomst— heräkning verkställes då någon för längre tid intages på sjukvårdsanstalt samt

• Sida 104
•  Original

att därvid värdet av de å anstalten lämnade förmånerna upptages till lämpligt belopp. I många fall torde med hänsyn till avdragsreglernas utformning denna utväg dock endast leda till en relativt obetydlig minskning av folk— pensionen, nämligen i de fall då vederbörande saknar egna inkomster eller har ringa sådana. Det synes därför lämpligt, att pensionen ej utgår för tid, då någon mera varaktigt är intagen å sjukvårdsanstalt på allmän sjukkassas eller statens bekostnad. Kommittén har i lagtexten såsom ett provisorium betecknat sjukvårdsanstalt, där vården lämnas på nu angivet sätt, såsom ”allmän sjukvårdsanstalt”.

Enligt kommitténs mening bör den ifrågavarande konsekvensen av intag— ningen å sjukvårdsanstalt inträda först då intagningstiden uppgått till minst två månader. Vidare skall, även då folkpensionen i princip ej skall utgå under vårdtiden, den pensionsberättigade av grundpension (allmän ålderspension) äga uppbära 200 kronor för år räknat, varför han kommer att även under anstaltsvistelsen ha ett skäligt belopp till sitt förfogande för personliga ut- gifter. Är han gift, skall, därest anstaltsvistelsen kan antagas bli varaktig, till hans make eventuellt utgående pension kunna beräknas såsom för ogift person. Då vistelsen icke kan antagas bli långvarig, kan det vara skäligt, att den sjuke får möjlighet att behålla sin bostad, varför efter särskild prövning skall kunna bestämmas, att viss del av tilläggspensionen skall utgå jämväl under anstaltsvistelsen eller viss tid av densamma. Denna prövning skall till undvikande av godtycke verkställas av pensionsstyrelsen. Pensionsstyrelsen skall vidare kunna medgiva nära anhörig till pensionsberättigad, som för sitt" uppehälle är beroende av dennes folkpension, rätt att till skälig del uppbära densamma. Är folkpensionen förenad med hustrutillägg, bör detta tillägg i dylika fall utan särskild utredning kunna utbetalas till hustrun.

Det bör bemärkas att kommitténs förslag i denna del allenast får betraktas såsom ett provisorium, vilket kan kräva omarbetning, sedan statsmakterna tagit ställning till frågan om den allmänna sjukförsäkringens anordnande.

Invaliditetsbegreppet och invaliditetsprövningen.

Kommittén har med hänsyn till att uttrycket ”oförmåga till arbete” har en annan innebörd inom såväl den nuvarande som den av kommittén före- slagna sjukförsäkringen än vad fallet är inom folkpensioneringen, ansett att inom den nu föreslagna lagstiftningen uttrycket i fråga bör ersättas med ett uttryck, som bättre överensstämmer med vad lagstiftningen åsyftar. Kom— mittén har härvid stannat för uttrycket ”höggradig nedsättning av arbetsför- mågan”. Kommittén vill dock uttryckligen framhålla, att den icke avsett att det ändrade uttryckssättet skall föranleda ändring i fråga om invaliditets- bedömningen. I princip bör alltså alltfort upprätthållas kravet på att arbets—

• Sida 105
•  Original

förmågan skall vara så nedsatt att vederbörande icke kan anses vara i stånd att genom arbete förtjäna mer än en tredjedel av vad kroppsligen och and- ligen friska personer i samma yrke och med liknande utbildning på samma trakt bruka förtjäna. Emellertid vill kommittén framhålla att den ökning av pensionsförmånerna som föreslagits med sannolikhet kommer att medföra att antalet invalidpensionssökande kommer att stiga — något som i sin tur torde nödvändiggöra att invaliditetsprövningen blir förhållandevis sträng.

I fråga om särskilt äldre hustrur med enbart hushållsarbete, kvinnor som blivit änkor vid relativt hög ålder och andra äldre personer, vilka icke tidi- gare bedrivit förvärvsarbete, torde för närvarande en viss mildare invalidi— tetsprövning tillämpas, vilken betingats såväl av svårigheten att beträffande dylika personer avgöra invaliditetsgraden som av skälighetshänsyn. Kommit- tén har såsom framgår av det följande föreslagit införande av pensioner till kvinnor, som blivit änkor efter 55 års ålder, samt hustrutillägg till pensio- nerna för gifta män, vilkas hustrur fyllt 60 år och ej äro själva pensionsbe- rättigade. Härigenom bortfalla beträffande äldre hustrur och änkor skälen för en sådan mildare invaliditetsprövning, som nyss nämnts.

Inom den nuvarande folkpensioneringen erfordras för rätt till invalidpen- sion icke blott att arbetsoförmåga föreligger utan även att den är varaktig. Sistnämnda fordran innebär dock icke, att arbetsoförmågan behöver vara livsvarig. I praxis anses i regel varaktig arbetsoförmåga föreligga, om man kan antaga, att arbetsoförmågan sannolikt kommer att bestå åtskilliga år framåt i tiden. Vid beviljande av invalidpension synes icke heller framdeles fordran å arbetsoförmågans varaktighet kunna eftergivas. Den omsorgsfulla prövning, som är nödvändig, då det gäller utgivande av förmåner, vilkas stor— lek icke allenast är beroende av arbetsförmågans nedsättning utan även av vederbörandes ekonomiska förhållanden, kan icke lämpligen äga rum, då fråga är om allenast kortvariga tillstånd av nedsatt arbetsförmåga. Även om kommittén sålunda anser varaktighetsbegreppet inom invaliditetsförsäkringen nödvändigt även framdeles, synes det dock erforderligt, att detsamma upp- mjukas i syfte att möjliggöra en samordning mellan sjukpenningförsäkringen och invaliditetsförsäkringen. Uppenbarligen kan det ibland förhålla sig så att, därest en person söker folkpension i början av ett sjukdomstillstånd, nedsätt- ningen av hans arbetsförmåga kan bedömas bli så långvarig, att han bör äga rätt till invalidpension, under det att bedömandet skulle bli ett annat, därest han väntat två år, d. v. s. till dess sjukhjälpstiden från sjukkassan gått till ända, med att söka pension. I sistnämnda fall 'kanske den återstående tiden av arbetsoförmåga eller nedsatt arbetsförmåga bedömes till allenast ett år eller ännu kortare tid. Den omständigheten, att vederbörande väntar med att söka folkpension till dess sjukhjälpstiden gått till ända, bör dock icke försätta honom i ett sämre läge, än han skulle ha varit, därest han tidigare sökt folk— pension.

• Sida 106
•  Original

I dylika fall skulle det dock enligt kommitténs mening vara föga lämpligt att bevilja invalidpension, enär den pensionsberättigade därigenom lätteligen skulle bibringas den uppfattningen att han vore varaktigt arbetsoförmögen. varigenom hans återgång till förvärvsarbete av psykologiska skäl skulle för- svåras. Kommittén föreslår därför att i dylika fall skall kunna utgå en tids— begränsad pension, benämnd sjukbidrag. Sjukbidrag bör även kunna utgå i andra fall, där nedsättningen av arbetsförmågan visserligen kan antagas bli relativt långvarig men där den ej kan anses såsom varaktig eller det är ovisst huruvida den är sådan. Emellertid böra tämligen stränga fordringar upp- ställas i fråga om varaktigheten av arbetsförmågans nedsättning! även för utgivande av sjukbidrag. Det kan nämligen icke vara lämpligt att för ut— givande av hjälp under allenast en eller annan månad verkställa den ingående prövning, som bör erfordras för beviljande av folkpension. Om sjukbidrag beviljades vid kortare tids nedsättning av arbetsförmågan än ett par år, skulle folkpensioneringen vidare komma att i viss mån tjänstgöra såsom en sjuk- försäkring vid sidan av den allmänna sjukförsäkringen. Särskild risk härför skulle föreligga, om folkpension kunde utgå redan från början av tillstånd av nedsatt arbetsförmåga, vilka icke kunna anses såsom varaktiga. I dylika fall bereder det ofta avsevärd svårighet att bedöma huru länge arbetsför— mågans nedsättning kan antagas komma att bestå, förrän densamma varit beståndande viss tid. Kommittén har därför såsom villkor för rätt till sjuk—v bidrag uppställt dels att nedsättningen av arbetsförmågan vid ansöknings- tillfället varit oavbrutet bestående minst ett år samt dels att nedsättningen utan att kunna anses varaktig dock kan antagas komma att bestå ytterligare avsevärd tid. Rörande tolkningen av uttrycket ”avsevärd tid” må nämnas att kommittén förutsatt att rätt till sjukbidrag allenast skall föreligga, där nedsättningen av arbetsförmågan kan antagas bestå minst två år, av vilken tid ett år eller möjligen något mera får avse tid före ansökningstillfället _ om vederbörande under den tiden varit fylld 16 år eller ej bör ej tillmätas betydelse. Dessa villkor kunna i undantagsfall leda till att en lucka uppkom- mer mellan hjälpen från sjukförsäkringen och hjälpen från folkpensione- ringen. Detta förhållande torde i praktiken knappast bli av betydelse, särskilt som sjukförsäkringen i princip fordrar total arbetsoförmåga under det att för rätt till sjukbidrag allenast erfordras med två tredjedelar nedsatt arbets— förmåga. Sådan nedsättning av arbetsförmågan torde ofta föreligga viss tid efter en sjukdom, som under två års tid föranlett hel arbetsoförmåga. De fall där en lucka likväl kan uppkomma mellan hjälpen från de båda social- försäkringsgrenarna böra givetvis uppmärksammas vid utformningen av ny lagstiftning angående socialhjälp (fattigvård).

Med den utformning som sålunda givits sjukbidragen böra dessa kunna utgöra en god hjälpform för dem, som under längre tid lidit av lungtuberkn- los utan att kunna anses vara för framtiden arbetsoförmögna. Detsamma

• Sida 107
•  Original

gäller vid fall av ben- och ledtuberkulos samt en del sinnessjukdomar och vissa former av njursjukdomar m. fl. sjukdomar. I sådana fall är det till viss tid begränsade sjukbidraget, vars fortbestånd blir beroende av ny prövning i samband med denna tids utlöpande, en lämplig hjälpform. Det finnes emel— lertid också sjukdomstillstånd, där en dylik temporär hjälp skulle kunna verka direkt hindrande för den sjukes tillfrisknande och där utgivande av sjukbidrag alltså skulle vara felaktigt med hänsyn både till det allmännas och till den sjukes eget intresse. Kommittén avser härvid framför allt den mycket stora sjukdomsgrupp, som populärt plågar benämnas neuros och medicinskt oftast neurasteni eller psykasteni. Däremot avses icke sådana mera grava psykiska tillstånd som t. ex. tvångsneuroser, grava konstitutio- nella förstämningstillstånd, przesenila demenser, följdtillstånd efter hjärn- skador och h järnsjukdomar, vilka tillstånd icke böra benämnas neuros utan med sina speciella diagnoser. De fall varom nu är fråga, neuroser i inskränkt mening, utmärka sig antingen därigenom att neurosen ensam betingar hela sjukdomstillståndet eller därigenom att neurosen förstorar verkningarna av en organisk sjukdom i fråga om arbetsförmågan. Det som hos de nervösa dominerar är en överkänslighet, som gör att för dem inverkan av såväl psy- kiska som fysiska obehag bli förstorade och intensivare förnimbara, vartill kommer att deras viljeliv är i abnorm grad beroende av känslostämningar och föreställningar. Neurotikern behöver icke vara simulant men han över— värderar sina besvär. Vid en sådan neuros har den sjuke i verkligheten prak- tiskt taget alltid en väsentligt större arbetsförmåga än han själv tror, blott han kan lära sig att utföra ett arbete trots de besvär han känner. Hans själv- förtroende och förmåga att reda sig själv kunna återuppväckas genom att han genom träning eller annorledes successivt vänjes vid arbete. I motsatt riktning kan, då fråga är om en neurotiker, beviljandet av folkpension _ den må nämnas sjukbidrag eller annat —— verka, särskilt om vederbörande har klart för sig att en förbättring av förvärvsförmågan 'kan medföra minskning eller indragning av bidraget. Erfarenheten såväl från vårt land som från utlandet visar att vid neuroser utgivandet av en pension eller livränta för begränsad tid mycket lätt leder till att arbetsoförmågan blir varaktig eller med andra ord för över neurosen till den form av neuros, som brukar kallas ränteneuros. Kommittén har med vad nu sagts velat betona vikten av att sjukbidrag eller invalidpension ej beviljas, då diagnosen är okomplicerad neuros (enkel neurasteni) ävensom ränteneuros. Den av kommittén sålunda förordade lagtillämpningen står även enligt kommitténs mening i god över— ensstämmelse med den föreslagna lagtexten, i det att i dylika fall en hög- gradig nedsättning av arbetsförmågan ej kan anses styrkt —— i varje fall icke med avseende å ”ytterligare avsevärd tid” — även om den sökande till även— tyrs avhållit sig från arbete under något år eller längre tid.

Den nya pensionsform som sjukbidraget utgör kommer oundvikligen att

• Sida 108
•  Original

leda till att å administrationen av folkpensioneringen kommer att ställas ökade krav. Denna konsekvens väger dock enligt kommitténs mening lätt mot de fördelar i materiellt avseende som vinnas.

Bestämmandet av den tid, för vilken sjukbidrag skall längst utgå, skall ankomma på pensionsstyrelsen. Pensionsnämnderna torde nämligen sakna tillgång till den medicinska expertis, som härvid är erforderlig, varjämte ett centralt avgörande av dylika spörsmål är nödvändig ur enhetlighetens syn- punkt. Kommittén har dock utgått ifrån, att pensionsnämnderna skola av- giva förslag i frågan huruvida invalidpension eller sjukbidrag bör komma till användning och den tid för vilken eventuellt sjukbidrag bör utgivas.

Kommittén har kommit till den övertygelsen, att prövningen av arbets- förmågans nedsättning och varaktigheten därav, den s. k. invaliditetspröv- ningen, bör verkställas centralt. Vid en decentraliserad prövning kan näm- ligen icke undvikas en ganska stor ojämnhet, varjämte det är ogörligt att till lokala organ knyta den erforderliga medicinska expertisen. Det torde också vara lättare för ett centralt ämbetsverk att motstå påtryckningar från de pensionssökandes sida, något som är av särskild vikt då förmånerna äro stora och sålunda mycket begärliga. Vid en centraliserad invaliditetspröv- ning föreligger även större möjligheter att anordna invaliditetsförebyggande sjukvård samt yrkesutbildning. Redan att låta lokala organ, sjukkassorna, verkställa prövning av arbetsoförmåga, då det gäller understöd under så lång tid som två år, ansågs av kommittén under dess arbete med sjukför- säkringslagstiftningen icke helt tillfredsställande. Kommittén föreslog dock en sjukhjälpstid av två år med hänsyn särskilt till den sjukhjälpstid, som förefinnes inom de erkända sjukkassorna. Det är angeläget att även inom sjukförsäkringen vissa sjukdomsfall, som varat längre tid än t. ex. ett år, bli underkastade en central prövning i syfte att möjliggöra invaliditets- före-byggande åtgärder och yrkesutbildning samt att förhindra, särskilt i neurosfall, att Sjukhjälp utgår för tid, då vederbörande kan arbeta, om han är därtill nödsakad. Föreskrifter i sådan riktning kunna emellertid enligt kommitténs förslag till lag om allmän sjukförsäkring meddelas av pensions— styrelsen. För rätt till invalidpension eller sjukbidrag förutsättes sålunda. enligt det nu föreliggande förslaget liksom enligt gällande lagstiftning en central prövning av invaliditetsfrågan. Kommittén anser det självfallet ait vid denna prövning skall föreligga den utredning, som hos sjukkassorm finnes tillgänglig beträffande den sökande.

Kommittén vill redan nu framhålla, att den förutsatt att den personal, som skall handhava invaliditetsprövningen inom pensionsstyrelsen, högst väsentligt förstärkes och att vissa ändringar vidtagas i sättet för invaliditets- frågornas handläggning. Till hithörande frågor är det kommitténs avsikt att återkomma i det särskilda betänkande rörande socialförsäkringens organ- satoriska handhavande, som kommittén har för avsikt att framlägga.

• Sida 109
•  Original

Folkpensioneringens förhållande till arbetslöshetsförsäkring och socialhjälp (fattigvård).

Genom särskilda bestämmelser i blivande lag om arbetslöshetsförsäkring bör det sörjas för att arbetslöshetshjälp och folkpension icke kunna utgå samtidigt.

i Tidigare har nämnts att hjälp från det allmännas sida efter individuell

' behovsprövning (socialhjälp) kan tänkas behöva förekomma i vissa undan— tagsfall, då någons sjukhjälpstid gått till ända men rätt till folkpension icke föreligger. Uppenbart är att även i vissa andra fall socialhjälpen kan behöva komplettera folkpensionen. Folkpensionerna kunna nämligen icke fastställas till så höga belopp, att de under alla omständigheter förslå till alla utgifter. Kommittén har därför bland annat övervägt huruvida icke den hjälp, som kommunerna lämna folkpensionärerna, borde inom vissa ganska snäva grän- ser obligatoriskt erhålla karaktären av kommunala pensionstillskott-. Detta spörsmål är emellertid ganska komplicerat och sammanhänger nära med den reformering av fattigvårdslagstiftningen, som är föremål för kommitténs ut- redning. Det kan vidare förväntas att sedan pensionerna höjts på föreslaget sätt ytterligare hjälp från det allmännas sida endast skall behöva förekomma i undantagsfall. Behovet av ändrade bestämmelser beträffande de kommu- nala pensionstillskotten i syfte att göra dem i viss mån obligatoriska torde

1 sålunda genom den föreslagna lagstiftningen i väsentlig mån bortfalla. På j de nu anförda skälen har kommittén avstått ifrån att i detta sammanhang

* föreslå ändringar i lagen om kommunala pensionstillskott m. m. Vissa redak- tionella ändringar i denna lag bliva uppenbarligen,nödvändiga, därest den skall gälla — i vad avser tiden, intill dess lagen om kommunala pensions— tillskott blivit ersatt med ny lag om socialhjälp eller annan lagstiftning — jämväl sedan den nu föreslagna folkpensioneringslagen trätt i kraft.

Ett spörsmål, vars lösning bereder vissa svårigheter är frågan, huruvida och med vilka belopp folkpension skall utgå, då någon stadigvarande är in— tagen på allmän anstalt. Enligt folkpensioneringslagen gäller att tilläggs- pension ej utgår för tid, under vilken pensionsberättigad undergår frihets- straff eller är intagen å tvångsarbetsanstalt eller eljest är på statens bekostnad intagen å anstalt, för såvitt icke tiden understiger en månad. Har den pen- sionsberättigade anhöriga, vilka för sitt uppehälle äro beroende av tilläggs- pensionen, må dem medgivas rätt att uppbära denna under tiden. Vidare gäller att fattigvårdssamhälle äger för tid, under vilken pensionstagare är intagen å fattigvårdssamhället tillhörig anstalt eller mot avgift, som av fat- tigvårdssamhället erlägges, åtnjuter vård eller försörjning å annan anstalt, uppbära honom tillkommande folkpension samt därav tillgodogöra sig i förra fallet kostnaderna för vården eller försörjningen och i senare fallet utgiven dagavgift och annan vårdkostnad. Detsamma gäller då fattigvårds-

• Sida 110
•  Original

samhället haft kostnader för vård av pensionstagare under sådana omstän— digheter, att samhället är berättigat till ersättning jämlikt 40 g 3 mom. i lagen om fattigvården. Storleken av det belopp, fattigvårdssamhället enligt vad nu sagts skall äga tillgodogöra sig, skall bestämmas i enlighet med de i 51 & lagen om fattigvården angivna grunderna. Sistnämnda lagrum stadgar bland annat, att ersättning för lämnad vård skall utgå med det belopp, vartill kost— naden därför skäligen kan uppskattas, samt att Konungen eller den myn— dighet, som Konungen därtill förordnar, äger, om och i den utsträckning för— hållandena det påkalla, fastställa det belopp, med vilket ersättning för vård å anstalt eller inrättning skall i olika fall utgå. Kungl. Maj:t har med stöd ai detta stadgande fastställt vårdtaxa enligt fattigvårds- och barnavårdslagarna.

Behov synes icke föreligga att i princip ändra bestämmelserna om folk pensionen med avseende å tid, då vederbörande är på statens bekostnad in tagen å annan anstalt än sjukvårdsanstalt.

Emellertid torde bestämmelserna tarva komplettering i vissa hänseenden. Sålunda böra de utsträckas att avse även häktningstid samt att avse även tid. under vilken å anstalt intagen pensionsberättigad tillfälligtvis vistas annor- städes än vid anstalten. Kommittén har därvid särskilt tänkt på kortare feriet eller permissioner för dem, som äro elever vid blindinstitut och dövstums— skolor eller äro intagna vid vanföreanstalter eller vårdanstalter för blinda och dövstumma med komplicerat lyte. För längre ferier —— uppgående till minst en månad _ bör dock folkpension utgå till den pensionsberättigade. Den av kommittén sålunda föreslagna bestämmelsen skall även gälla de fall. då någon är intagen å allmän sjukvårdsanstalt. Den omständigheten att någon, som eljest är stadigvarande intagen å en anstalt, utskrivits för några få dagar bör enligt kommitténs mening icke föranleda till att rätt till pensio— nen inträder. Har någon intagits ä eller utskrivits från anstalt vid annan tid- punkt än månadsskifte, skall pensionen utan hinder av anstaltsvistelsen utgå för hela in- eller utskrivningsmånaden.

För närvarande gäller, att kommun, som, sedan någon ansökt om folk pension, förskotterat pension åt honom, äger uppbära det först till betalning förfallande pensionsbeloppet, i vad det hänför sig till tid för vilken förskott utgivits, och därav tillgodogöra sig förskottet. Denna bestämmelse är i vissa avseenden otillfredsställande. Folkpension utbetalas sålunda i betydande om- fattning jämväl för viss tid före den tidpunkt pensionsansökningen ingivits. Har sökanden under denna tid helt eller delvis försörjts av det allmänna, är det föga tilltalande att till honom utbetala ett ganska betydande engångs- belopp utan bör det allmänna i dylikt fall i första hand kunna få sina kost nader täckta. Vid utgivande av hjälp för tid efter pensionsansökningens in— givande måste med nuvarande bestämmelse uttryckligen angivas att hjälpen utgör förskott, i annat fall har kommunen ej rätt till folkpensionen. Detta förbises ej sällan av de kommunala myndigheterna, vilket leder till missför'

• Sida 111
•  Original

stånd och skriftväxling. Kommittén föreslår därför att, där pensionsberät— tigad under tid, för vilken pension retroaktivt utgår, i väsentlig mån erhållit sin försörjning av allmänna medel, folkpension avseende den tiden skall kunna utbetalas till den myndighet — i regel fattigvårdsmyndighet —— som tillhandahållit försörjningen. Härvid hör av praktiska skäl ersättning jämväl kunna utgivas för belopp som avsett makes och minderåriga barns försörj- ning. Emellertid kunna även i andra fall skäl föreligga att icke utbetala de ofta ganska stora ”retroaktivbeloppen” till pensionstagaren själv. Det kan sålunda inträffa att denne ej är i stånd att själv handhava sina angelägen- heter men att förmyndare icke blivit förordnad för honom eller att han i avbidan på pensionens utbetalande omhändertagits av anhörig, vilken själv är i sådant ekonomiskt läge att ersättning skäligen bör utgå för omhänder— tagandet. Det föreslås därför att, där särskilda skäl föranleda till att det först till betalning förfallande pensionsbeloppet utbetalas till annan än pensions— tagaren, pensionsstyrelsen äger föreskriva att utbetalning skall ske till denne.

Det har under utredningens gång gjorts gällande att behov föreligger av möjlighet för pensionsstyrelsen att, även beträffande andra pensionsbelopp än det först till betalning förfallande, kunna bestämma att pensionen skal] utbetalas till annan än pensionstagaren själv. Det har nämligen visat sig att icke på långt när alla, som på grund av sitt fysiska eller psykiska tillstånd äro ur stånd att själva på ett något så när ändamålsenligt sätt begagna sina pensioner, äro omyndigförklarade. Emellertid har kommittén icke ansett sig för närvarande kunna förorda ett så starkt ingrepp i folkpensionärernas frihet att själva råda över sina medel som en bestämmelse i antydd riktning skulle innebära. Kommittén vill i detta sammanhang betona önskvärdheten av att pensionsmyndigheterna tillse att pensionstagare, som ej är i stånd att själv handhava sin ekonomi, erhåller förmyndare.

I fråga om de å fattigvårdsanstalter intagna går utvecklingen allt mera i den riktningen, att de anstaltsvårdade ha att erlägga en viss vårdavgift, vil- ken kan betalas med hjälp av folkpension och eventuella andra inkomster. Härigenom blir den intagne icke att anse såsom omhändertagen av fattig- vården utan såsom inackorderad å fattigvårdsanstalten. Under sådana om- ständigheter kan det ifrågasättas, om den nuvarande bestämmelsen angående rätt för fattigvårdsstyrelse att tillgodogöra sig folkpension, som tillkommer anstaltsvårdad pensionstagare är helt tillfredsställande ur principiell syn- punkt. Ur praktisk synpunkt torde den dock för närvarande vara nödvän- dig. Den kan i viss mån sägas innebära, att fattigvårdsstyrelsen har legal fullmakt att uppbära folkpension för dem, som äro intagna å en fattigvårds- anstalt, antingen fattigvårdssamhället som sådant svarar för den intagnes vårdkostnader eller icke. Emellertid torde en viss inskränkning i fattigvårds- samhällets rätt att disponera över folkpensionen vara påkallad. Det är nu—

• Sida 112
•  Original

mera vanligt, att fattigvårdssamhället av folkpensionen tillhandahåller de å anstalt intagna vissa fickpengar. Någon legal skyldighet härtill föreligger dock icke, och beloppen av dessa tickpengar variera avsevärt. Det framstår såsom önskvärt, att pensionärerna alltid finge för sina personliga behov själva disponera ett bestämt belopp, förslagsvis 200 kronor. Å andra sidan äro gällande bestämmelser om storleken av de belopp, som fattigvårdsstyrel- sen så tillgodogör sig av pensionen, så avvägda, att pensionärerna efter före- slagen höjning av folkpensionerna själva skulle få disponera mycket större belopp.

Såsom å sid 110 framhållits gäller nu att storleken av det belopp, som fattigvårdssamhälle äger tillgodogöra sig av folkpensionen, skall bestämmas i enlighet med de i 51 % lagen om fattigvården angivna grunderna. Med stöd av i sistnämnda paragraf given bestämmelse har Kungl. Maj:t utfärdat en taxa angående ersättningsbelopp vid vård å bl. a. fattigvårdsanstalt, vilken taxa sålunda även reglerar storleken av de belopp, som fattigvårdssamhälle må tillgodogöra sig av folkpensionen.

Denna vårdtaxa är så avvägd att ersättningsbeloppen ligga avsevärt under de verkliga kostnaderna. I taxan äro fattigvårdsanstalterna indelade i tre orts- grupper A, B och C på grundval av skattegrupperingen och motsvarande A—gruppen skattegrupp I, B-gruppen II och III och C-gruppen IV och V. Ersättningsbeloppen per vårddag äro upptagna till resp. kr. 1: 40, 1:60 och 1:80, på vilka belopp utgår 33 % förhöjning med viss avrundning, varför ersättningsbeloppen nu uppgå till kr. 1:90, 2: 15 och 2:40. Dessa belopp motsvara för helår en vårdkostnad av kr. 693: 50, 784: 75 och 876: 00. Till jämförelse må nämnas, att enligt ännu icke publicerade uppgifter om värdet av vård å fattigvårdsanstalt år 1944, vilka uppgifter kommittén under hand erhållit från socialstyrelsen, detta värde per vårddag uppgick till för lands— bygden kr. 2:61 och för städerna kr. 4:37. För hela riket var detsamma kr. 3: 34. Dessa uppgifter måste emellertid behandlas med stor varsamhet. Endast i undantagsfall torde uppgiftslämnarna haft tillgång till eller upp- gjort några mera ingående kostnadskalkyler, innefattande bl. a. beräkningar av de fasta kostnaderna för anstaltsvården o. (1. Det torde för övrigt i många fall vara svårt att ur kommunernas räkenskaper särskilja de utgifter, som uteslutande hänföra sig till fattigvårdsanstalterna och deras verksamhet. Sannolikt ha därför uppgifterna grundats på mer eller mindre summariska uppskattningar av kostnaden per vårddag och därvid torde understundom nyssnämnda taxa haft ett visst inflytande. Det är därför desto mera uppr-n- bart, att de verkliga kostnaderna ligga avsevärt högre än de i taxan upptagna beloppen.

Då taxan tillkommit i syfte att reglera frågor om ersättning mellan kom- muner, har sagda förhållande icke ansetts medföra någon egentlig olägenhet. Det innebär såtillvida endast en viss kostnadsfördelning mellan den kommun,

• Sida 113
•  Original

5118 "där vårdtagaren vistas, och den, där han äger hemortsrätt. När taxan enligt folkpensioneringslagen även blivit reglerande för storleken av det belopp, som må uttagas såsom ersättning för vård på ålderdomshem, har ej heller i detta sammanhang taxebeloppens ringa storlek hittills medfört någon olägen- het, enär pensionerna ej varit större än att de likväl åtgått för att täcka vård- kostnaden, beräknad efter taxan, i varje fall om pensionstagaren erhållit ett rimligt belopp i fickpengar.

Annorlunda kommer det att ställa sig, sedan de föreslagna väsentliga höj- ningarna av folkpensionerna genomförts. Därest ersättning får uttagas endast enligt taxan, skulle pénsionärer med föreslagna maximipensioner i lägsta bostadskostnadsgrupp fritt få disponera kr. 306: 50 och i högsta bostadskost- nadsgrupp 724 kronor.

En sådan ordning skulle betyda, att pensionärer, vilka intagits på ålder— domshem o. d. anstalter, skulle få en ekonomiskt långt bättre ställning än som kan beredas övriga pensionstagare. Kommittén kan icke finna detta vare sig rimligt eller med hänsyn till önskvärdheten av att begränsa anstaltsvården till dem, som behöva dylik, sunt. Det är därför nödvändigt att sagda förhål- lande tillrättalägges.

Därvid bör man välja mellan tvenne vägar. Man kan i stället för att grunda ersättningens beräkning på fattigvårdstaxan göra den beroende av ensärskilt för detta ändamål utarbetad taxa, vilken i så fall bör upptaga olika belopp för var och en av de bostadskostnadsgrupper, efter vilka bostadstillägget växlar. I så fall skulle pensionstagaren äga själv disponera vad som därefter återstode av pensionen, och ersättningsbeloppen borde då så bestämmas, att ett skäligt belopp bleve disponibelt för pensionstagarens personliga behov. En annan och enklare utväg, vilken kommittén finner vara att föredraga, är, att det föreskrives att pensionstagaren alltid skall få disponera 200 kronor under det att återstoden av pensionen går till täckning av anstaltskostnaderna. Ingen taxa blir i så fall behövlig.

Mot sistnämnda ordning torde kunna riktas erinringar endast om man behövde befara, att fattigvårdssamhället därigenom erhölle större ersättning än de verkliga vårdkostnaderna. Enligt kommitténs mening är emellertid så icke förhållandet. Sedan 200 kronor utgivits till pensionstagaren, skulle för vårdkostnaderna disponeras i grupp I 800 kronor eller kr. 2: 19 per dag Och i grupp V 1 400 kronor" eller kr. 3: 84 per dag. De verkliga vårdkostnaderna äro otvivelaktigt högre.

Kommittén har sålunda stannat för att föreslå, att den nu i folkpensione- ringslagen intagna bestämmelsen om storleken av den ersättning, som av fattigvårdssamhälle må uttagas av folkpensionen såsom ersättning för vård å fattigvårdsanstalt, får utgå, och att det i stället intages en bestämmelse, att fattigVårdssamhälle skall vara pliktigt att månatligen tillhandahålla pensio- nären av hans folkpension ett belopp motsvarande 200 kronor om året. Kom— 8

• Sida 114
•  Original

mittén har tänkt sig att beloppet skall utbetalas med 16 kronor i månaden samt därutöver 8 kronor i december. För det fall att pensionären på grund av sitt tillstånd icke kan själv bruka dessa medel, skall fattigvårdssamhället begagna medlen för ökandet av den intagnes trivsel, t. ex. genom inköp av blommor eller godsaker eller eljest till pensionärens nytta. Det torde icke vara välbetänkt att låta fattigvårdssamhället tillgodogöra sig tickpenningbeloppet för dem, som ej kunna handhava pengar, enär i sådant fall godtycke lätt kunde bli rådande.

De föreslagna bestämmelserna om fattigvårdssamhälles rätt att uppbära anstaltsvårdad folkpensionärs folkpension måste emellertid även de anses såsom provisoriska i avbidan på tillkomsten av en ny lagstiftning om social— hjälp (fattigvård). Man kan vid utformningen av en sådan lagstiftning uppen- barligen tänka sig en sådan anordning, att folkpensionärerna städse be- traktas såsom betalande inackorderingar å de kommunala ålderdoms- eller vårdhemmen, varför kommunerna genom lagstiftningen i detta avseende allenast åläggas att under vissa förutsättningar tillhandahålla inackordering och vård för vissa fastställda belopp. Även i dylikt fall bleve det dock sanno— likt nödvändigt att kommunen erhölle möjlighet att direkt från pensions— myndigheterna erhålla det fastställda ersättningsbeloppet.

För vinnande av administrativ enkelhet har föreslagits, att fattigvårds— samhälle allenast äger tillgodogöra sig anstaltsvårdad pensionstagares pen- sion, därest i vederbörlig ordning avfattad anmälan om anstaltsvistelsen in- kommit till pensionsstyrelsen i så god tid att utbetalning kunnat ske till fattigvårdssamhället. Kommittén har förutsatt att särskilda bestämmelser skola utfärdas såväl angående sådan anmälnings innehåll och beskaffenhet som angående den tid den skall senast vara inkommen till pensionsstyrelsen. [nföres central utbetalning av folkpensionerna, torde det av tekniska skäl vara omöjligt att tillställa en pensionär, som strax före en utbetalningsdag utskrivits från en fattigvårdsanstalt, den honom tillkommande folkpensionen för månaden. I dylikt fall bör det utan särskild föreskrift stå fattigvårds- samhället fritt att utkvittera pensionsbeloppet. Sker detta har emellertid samhället att tillställa pensionstagaren vad å honom själv belöper av belop- pet. Genom en sådan anordning förhindras också, att en anstaltsvårdad per- son genom att lämna anstalten strax före tiden för pensionsutbetalningen kommer i besittning jämväl av det pensionsbelopp, som rätteligen skulle till- komma fattigvårdssamhället.

Pensionsåldern.

Den ålder, som fastställes för rätt till ålderdomspension, är uppenbarligen utomordentligt betydelsefull såväl för folkpensioneringens effektivitet som ur kostnadssynpunkt. Vid åtskilliga tillfällen ha yrkanden framställts om

• Sida 115
•  Original

sänkning av pensionsåldern generellt eller beträffande vissa kategorier. Det torde enligt kommitténs mening icke kunna förnekas, att en pensionsålder av 67 år ligger ganska högt åtminstone beträffande vissa befolkningskate— gorier. I vissa andra länder är den dock högre, såsom t. ex. i Norge där den är fastställd till 70 år. I Danmark är pensionsåldern 60 år och i Storbritan— nien är den 65 år för män och 60 år för kvinnor såvitt angår dem, som omfattas av den obligatoriska sjukförsäkringen, samt 70 år för övriga per- soner. Enligt det i Storbritannien nyligen framlagda förslaget till social— reform utgå ålderspensioner endast till dem, som upphört med förvärvs— arbete, dock tidigast vid 65 år för män och 60 år för kvinnor. Vid jämförelser med vissa andra länder bör emellertid hållas i minnet att medellivslängden är ovanligt hög i Sverige, vilket leder till att pensionskostnaderna 'bli stora, samt att antagas kan att arbetsförmågan bland befolkningen i vårt land bibehålles till högre ålder än i många andra länder. Man kan sålunda icke utan vidare göra jämförelser med förhållandena i utlandet.

Kommittén har undersökt möjligheterna att sänka pensionsåldern dels generellt och dels för vissa grupper. Det har därvid visat sig, att en generell sänkning av pensionsåldern till 65 år för både män och kvinnor skulle öka folkpensioneringens utgifter med omkring 10 procent, under det att en sänk- ning till 65 år för männen och 60 år för kvinnorna skulle medföra en ökning med omkring 25 procent i förhållande till kostnaderna vid den nuvarande pensionsåldern. Bibehålles pensionsåldern för män vid 67 år men sänkes den för kvinnor till 62 år ökas kostnaderna med närmare 14 procent. Den befolk— ningsutveckling, som är att förvänta under de närmaste årtiondena, är av sådan art att den vid övervägandena om pensionsåldern bör tillmätas största vikt, därvid även bör beaktas nödvändigheten av att åldringarnas arbetskraft utnyttjas i största möjliga omfattning. Antalet personer i olika levnadsålder under de närmaste årtiondena har av professorn S. G. Wahlund beräknats på sätt framgår av den till hans bifogade utredning hörande tab. C.

Nämnda tabell torde med full tydlighet utvisa nödvändigheten av att iakttaga den allra största varsamhet vid pensionsålderns bestämmande, om det överhuvudtaget skall bli möjligt att i framtiden utgiva tillräckliga pen- sioner till dem, som bäst behöva sådana. Kostnaderna per 1 000 kronors pen— sion komma sålunda att vid bibehållande av den nuvarande pensionsåldern stiga från 195,9 kronor per aktiv medborgare (fr. o. m. 16 t. o. m. 66 års ålder) är 1950, till 242,3 kronor år 1970 och 268,o kronor år 1980. Sänkes pensions— åldern för både män och kvinnor till 65 år bli motsvarande kostnader 219,5, 273,5 och 300,54 kronor. Bibehålles männens pensionsålder vid 67 år men sänkes kvinnornas till 62 år bli motsvarande siffror 229,4, 285,6 och 311,11. Fastställes pensionsåldern till 65 år för män och 60 år för kvinnor kunna samma kostnader beräknas till resp. 259,5, 326,0 och 352,s kronor. Kommittén har, med hänsyn härtill och till nödvändigheten av att åldringarnas arbets-

• Sida 116
•  Original

kraft i möjlig mån utnyttjas, ansett en generell sänkning av pensionsåldern helt utesluten.

I utlandet är pensionsåldern på vissa håll lägre för kvinnor än för män. Av föreliggande siffror beträffande invalidfrekvensen synes framgå, att skäl föreligga för en lägre pensionsålder för kvinnor även i vårt land. Följande på pensionsstyrelsens erfarenhet grundade siffror angående antalet folkpensions- tagare i vissa åldrar vid 1940 års slut i procent av folkmängden i samma ålder åro i detta avseende av intresse:

Ålder Män Kvinnor 60—61 år .............................. 7,14 12,37 (il—62 ,, .............................. 8,67 14,70 62—63 ,, .............................. 9,72 16,61 63—64 ,, .............................. 11,01 19,82 64—65 ,, .............................. 12,84 22,64 65—66 ,, .............................. 15,26 25,69 66—67 ,, .............................. 18,24 28,48

Dessa siffror synas utvisa, att en pensionsålder för männen av 67 år för kvinnornas del borde motsvaras av en pensionsålder av 63 it 64 år. Emellertid äro nämnda siffror beträffande kvinnorna sannolikt för låga, enär kvinnorna ofta vänta att söka pension till dess deras män söka sådan. Med hänsyn härtill synes 62 51 63 års pensionsålder för kvinnorna kunna anses motsvara 67 års för männen. En sänkning av kvinnornas pensionsålder till 62 år skulle leda till kostnadsökningar, vilka är 1950 kunde beräknas till 13,9 procent, 1960 till 13,8 procent och 1970 till 13,9 procent av de pensions-' kostnader, som skulle uppkomma under nämnda år vid en pensionsålder av 67 år för alla. I detta sammanhang bör även bemärkas att en sänkning av pensionsåldern leder till att den grundpension (allmänna ålderspension), vilken av kommittén såsom av det följande framgår ansetts böra utgöra en del av folkpensionen, kommer att utgå till ett betydande antal kvinnor, vilka fortfarande äro i fullt förvärvsarbete —— en omständighet, som med fog kan väcka missnöje hos männen i samma ålder och sysselsättning. För närmaste tiden torde en sänkning av pensionsåldern för kvinnorna till 62 år leda till en kostnadsökning, vilken med utgångspunkt från de av kommittén föreslagna pensionsförmånerna kan beräknas till omkring 100 miljoner kronor om året. Enligt kommitténs mening är en kostnadsökning av denna storlek ej motive- rad av de fördelar, som pensionsålderns sänkning skulle medföra, särskilt då ålderdomspensioneringen såsom föreslagits är sammankopplad med en inva— lidpensionering. Kommittén anser det icke heller lämpligt att föreslå en' mindre sänkning av pensionsåldern för kvinnorna än nu sagts, enär en sådan sänkning icke skulle mer än i begränsad omfattning undanröja de olägen- heter, som en hög pensionsålder medför, och likväl medföra betydande ut-

• Sida 117
•  Original

gifter och i avsevärd mån komplicera lagstiftningen. Behovet av sän'kt pen- sionsålder för kvinnorna minskas också avsevärt, därest såsom föreslagits änkepensionering införes och höjning av pensionsberättigad mans pension verksfälles, då hans hustru ej är pensionsberättigad men uppnått 60 års ålder. På nu anförda skäl har kommittén icke ansett sig kunna annat än föreslå att den nuvarande åldern för rätt till ålderspension eller sextiosju år bibehålles även i den nya lagstiftningen.

I vissa yrken måste de anställda lämna sin anställning redan vid 60 51 65 års ålder på grund av de stora fordringar å kroppskrafter och uthållighet, som arbetet inom yrket ställer. I många fall äro de anställda, då de ha slutat sitt arbete, utslitna. I andra fall åter äro de väl i stånd att utföra arbete av annat slag, under förutsättning att sådant finnes tillgängligt. En generell nedsättning av pensionsåldern med avseende å vissa yrken kan därför icke förordas av kommittén, särskilt som en sådan anordning skulle medföra behov av invecklade lagbestämmelser. Kommittén anser att ganska mycket i förevarande avseende kan vinnas genom utnyttjande av förefintliga möj- ligheter av att på frivillighetens väg ordna de anställdas pensionsfråga för tiden mellan den faktiska pensionsåldern och den tidpunkt då rätt till ålders— pension från folkpensioneringen inträder. Det samband mellan invaliditets- och ålderdomsförsäkring, som förefinnes inom den svenska folkpensione— ringen, kan även i viss mån undanröja de olägenheter, som enligt vad nu sagts äro förknippade med den, enligt det föreliggande förslaget, fortfarande höga pensionsåldern.

I olika sammanhang har mot den nuvarande folkpensioneringen anmärkts, att, då allenast den ena .av två makar tillerkänts folkpension men den andre maken icke erhållit sådan, makarna ofta bli hänvisade att båda försörja sig på en folkpension som är avsedd för den ena. Detta missförhållande har framträtt särskilt starkt, då den icke pensionsberättigade maken — i regel hustrun — på grund av relativt hög ålder icke kan ägna sig åt förvärvs- arbete av betydelse utom det egna hemmet.

Nu nämnda synpunkt har i viss mån beaktats vid utformningen av de provisoriska förstärkningarna av folkpensionerna. Det ”fixa förstärknings- beloppet” är nämligen 50 kronor högre för gift tilläggspensionär, vilkens make fyllt 60 år och ej själv är pensionsberättigad, än för annan gift tilläggs- pensionär. Emellertid har en gift tilläggspensionär med den högre proviso- riska förstärkningen icke större sådan förstärkning än en ogift tilläggs- pensionär.

Kommittén har, såsom i kap. VII närmare angives, föreslagit att en gift tilläggspensionär (pensionär med allmän ålderspension) vilkens make ej är pensionsberättigad skall ha lika stor total folkpension som en motsvarande ogift pensionstagare. Härigenom vinnes dock icke vad man i förevarande

• Sida 118
•  Original

avseende eftersträvar. Det har därför ansetts nödvändigt komplettera den föreslagna lagstiftningen med bestämmelser, vilka leda till att pensionsbe- rättigad mans pensionsförmåner kunna utgå med högre belopp, då hans hustru fyllt 60 år och ej är pensionsberättigad, än vad fallet eljest är, då av två makar blott den ene är pensionsberättigad. Dessa bestämmelser kompli— cera lagstiftningen. De förutsätta vidare tillvaron av en allmän änkepensio- nering. Utan bestämmelserna i fråga skulle lagstiftningen emellertid i ett betydande antal fall förfela sitt syfte att bereda en dräglig försörjning.

Det hade varit önskvärt, att man i förevarande som i andra fall i fråga om pensionsrätten kunnat upprätthålla en fullständig jämlikhet mellan könen, men detta skulle förutsätta införandet även av änkemanspensione- ring. Behovet av särskilda bestämmelser för att höja hustruns pension för det fall att hon har en icke pensionsberättigad man i åldern 60—67 år torde vara ringa och i varje fall icke av sådan storlek att det kan motivera in- förandet av änkemanspensionering. Kommittén har därför funnit lämpligt inskränka bestämmelserna att avse det fall, att mannen är den pensionsbe— rättigade.

Höjningen av pensionsförmånerna i förevarande fall kommer att såsom närmare framgår av kap. VlI leda till att den pensions-berättigade mannens folkpension i regel för år räknat blir 200 kronor lägre än vad makarnas sammanlagda pension skulle vara, om även hustrun vore pensionsberättigad.

Änkepension.

I föregående avsnitt har framhållits att en allmän änkepensionering är en förutsättning för att man på ett tillfredsställande sätt skall kunna ordna makarnas försörjning, då blott mannen är berättigad till folkpension. Funnes icke änkepensionering skulle ju änkan, som tidigare helt eller delvis erhållit sin försörjning genom folkpensioneringen, om mannen avlede innan hon själv blivit berättigad till invalidpension eller uppnått 67 års ålder, vara lämnad helt utan stöd från folkpensioneringens sida. Detta skäl är, ehuru i sig självt starkt, knappast tillräckligt för att ensamt motivera införandet av en allmän änkepensionering. Enligt kommitténs mening tala emellertid åt- skilliga skäl för särskild hjälp inom folkpensioneringens ram för kvinnor, som bli änkor vid relativt hög ålder.

Sedan gammalt har änkornas lott ansetts särskilt svår. I våra dagar torde, sedan förvärvsmöjligheterna för kvinnorna blivit större, förhållandena för änkorna i många fall te sig ljusare än fordom. Emellertid intaga fortfarande dels änkor, som ha att vårda minderåriga barn, samt dels änkor, vilka —— utan att vid änkeblivandet eller kortare tid dessförinnan ha ägnat sig åt för— värvsarbete —— blivit änkor vid relativt hög ålder, en framträdande plats bland de kategorier, som behöva samhällets hjälp. Man kan vad angår de sist—

• Sida 119
•  Original

nämnda änkorna icke göra gällande att deras ställning är ungefärligen den- samma som ogifta kvinnors i motsvarande ålder, enär än'korna oftast genom äktenskapet kommit att stå vid sidan av förvärvslivet och därför ha särskilt svårt att vid högre ålder erhålla sin bärgning genom arbete. Då det gäller änkor, som ha minderåriga barn i sin vård, sammanhänger hjälpbehovet nära med barnens antal och ålder. Hjälpen till dessa änkor måste därför utformas i intim anslutning till barnbidragslagstiftningen. Man kan till och med tänka sig att barnbidragen bestämmas på sådant sätt att de förstå att täcka försörj- ningen helt eller delvis även för den person, som har barnen i sin vård. Skulle så ske behövas tydligen icke särskilda åtgärder för att tillförsäkra sådan änka erforderlig samhällelig hjälp av fortlöpande natur. Såsom närmare utvecklas i följande avsnitt har det icke varit möjligt att till behandling inom kommittén upptaga barnbidragslagstiftningen förrän frågan om allmänna barnbidrag blivit löst. Kommittén har därför varit nödsakad att i förevarande avseende inskränka sitt förslag att avse hjälp till kvinnor, vilka vid relativt hög ålder bli änkor. Det är också dessa änkors försörjningsförhållanden, som närmast sammanhänga med folkpensioneringen i övrigt.

Vad först angår den åldersgräns för änkeblivandet som kan vara lämplig kunna uppenbarligen olika meningar råda. Kommittén har i princip ansett en gränsdragning vid 55 är lämplig. I regel torde en icke förut förvärvs- arbetande kvinna, som uppnått nämnda ålder, ha svårt att helt försörja sig genom arbete även om hennes kroppskrafter och själsförmögenheter äro utan anmärkning. Skulle åldersgränsen sättas mera avsevärt lägre, kunde man måhända befara att änkorna i vissa fall underläte att helt utnyttja den för- sörjningsförmåga, som numera i regel får anses förefintlig hos medelålders kvinnor Kommittén har övervägt att till förhindrande av att för stor skillnad & försörjningshänseende skulle uppkomma mellan änkor, som vid mannens frånfälle nyss fyllt 55 år, och änkor, som vid nämnda tidpunkt icke fullt upp- nått sagda ålder, bestämmelserna om änkepensioneringen skulle utformas så att två tredjedelar av normal änkepension skulle utgå till kvinna, som vid mannens frånfälle fyllt 54 men ej 55 år, och en tredjedel av normal änke- pension till kvinna, som vid mannens frånfälle fyllt 53 men ej 54 år. Med hänsyn till önskvärdheten av att lagstiftningen ej skall bli för komplicerad och till att änkepensionerna vid en sådan anordning relativt ofta bleve för små för att vara effektiva har förslaget utformats utan någon dylik utjäm- ningsanordning.

Änkepension bör icke utgå till en kvinna som varit gift endast kort tid med sin man. En sådan änka bör nämligen icke anses ha nämnvärt sämre möjligheter att försörja sig än andra kvinnor i samma ålder och med mot- svarande kroppskrafter och färdigheter. Man kan med andra ord icke pre- sumera att en änka har svårare än andra kvinnor i samma ålder att erhålla förvärvsarbete, såvida hon icke varit gift en relativt lång tid. Kommittén

• Sida 120
•  Original

föreslår därför att änkepension endast skall kunna utgå-om äktenskapet varat minst tio år. Givetvis kan invändas, att en kvinna som varit gift mer än tio år under den tiden ingalunda lämnat förvärvslivet utan kanske haft hel— tidsanställning utom hemmet. Otvivelaktigt komma sådana förhållanden att föreligga relativt ofta. Kommittén har likväl funnit det onödigt att upp— ställa krav på att kvinnan under viss tid av äktenskapet avhållit sig från förvärvsarbete —— ett krav som säkerligen skulle medföra stora tillämpnings- svårigheter —— enär den föreslagna änkepensionen liksom tilläggspensionen. skall vara beroende av inkomstprövning. Vid denna prövning kunna och höra pensionsmyndigheterna taga hänsyn till den utsträckning i vilken änkan utfört förvärvsarbete under äktenskapets bestånd samt till de faktiska in— komster hon uppbär på grund av arbetsanställning. Genom fordringen å viss längre tids äktenskap elimineras även möjligheten av att äktenskap ingås i syfte att tillförsäkra hustrun änkepension. , , : , I_ händelse änka ingår äktenskap bör änkepensionen upphöra att utgå.; Kommitténs förslag innebär vidare, att rätten till änkepension-en upphör, då änkan erhåller invalidpension eller sjukbidrag eller uppnår 67 års ålder. Kommittén har vid utformningen av denna nya hjälpform ansett sig böra iakttaga viss varsamhet och förutsatt att erfarenheten får utvisa huruvida och i vilka avseenden behov av förbättringar föreligga. Kostnaderna för den föreslagna änkepensioneringen ha likväl på sätt av kostnadsberäkningarna närmare framgår beräknats till 14 miljoner kronor enligt förhållandena vid 1948 års ingång.

Barnbidrag.

Bestämmelserna om barnbidrag till folkpensionärers barn återfinnas för närvarande icke i folkpensioneringslagen utan i lagen den 18 juni 1937 om barnbidrag. Sistnämnda lag avser emellertid icke allenast barnbidrag för barn till arbetsoförmögna personer utan även för föräldralösa barn och änkors barn. Kommittén har icke haft möjlighet att närmare ingå på frågorna rörande den framtida utformningen av lagstiftningen rörande barnbidrag till nämnda kategorier av barn med hänsyn till den av befolkningsutredf ningen bedrivna utredningen angående införande av allmänna barnbidrag. Kommittén har därför avsett att i annat sammanhang framlägga förslag i barnbidragsfrågan. Därvid kunna givetvis vissa ändringar i eller tillägg till den nu'föreslagna lagstiftningen visa sig erforderliga.

Blindtillägg.

Enligt förordningen den 20 april 1934 (nr 105) om blindhetsersättning utgår i princip en särskild blindhetsersättning till den som före fyllda 60 år

• Sida 121
•  Original

blivit blind. Såsom blind anses den, som saknar synförmåga eller vilkens synförmåga, sedan ljusbrytningsfel rättats, är så nedsatt att han saknar ledsyn. I utlandet utgår flerstädes särskilda tillägg, blindtillägg, till invalider som lida av blindhet. Kommittén har ansett det ur samordningssynpunkt riktigast att blindhetsersättningarna ersättas med särskilda blindtillägg inom folkpensioneringens ram. En betydande del av dem, som nu uppbära blind- hetsersättning, äro emellertid ej folkpensionärer. Det är ej kommitténs mening att utestänga dessa från den lytesersättning som blindtillägget bör utgöra. Det föreliggande förslaget innebär därför att de personer, vilka lida av sådan blindhet som för närvarande berättigar till blindhetsersättninv, skola anses vara invalider i folkpensioneringslagens mening. Ifrågavarande blinda bli på grund härav berättigade till såväl folkpension (grundpension) som, om blindheten inträtt före 60 års ålder, blindtillägg. Genom denna an— ordning vinnes att pensionsmyndigheterna befrias från den svåra uppgiften att avgöra huruvida en blind skall anses såsom invalid eller icke. Storleken av hans folkpension blir däremot i regel beroende av inkomstprövning.

Särskilda bestämmelser som påverka rätten till folkpension.

I redogörelsen för den nuvarande lagstiftningen ha berörts de omständig- heter, som kunna föranleda till, att folkpension avslås eller redan beviljad folkpension indrages, trots att rätt till pension föreligger enligt lagens grund— läggande bestämmelser. Det är enligt kommitténs mening icke vare sig lämpligt eller möjligt att undvara bestämmelser av detta slag, s. k. värdighets- bestämmelser. De i den nuvarande lagen förefintliga värdighetsbestämmel- serna avse allenast tilläggspension och invalidunderstöd, utom såvitt angår påföljden av att underkasta sig erbjuden sjukvård eller yrkesutbildning. Kommitténs förslag överensstämmer i detta avseende i stort sett med den nu gällande lagstiftningen.

Den höjning av grundpensionerna (den allmänna ålderspensionen) som nu föreslagits tillika med grundpensionens föreslagna oberoende av betal— ningen av pensionsavgifter gör det emellertid tveksamt huruvida icke värdig— hetsbestämmelserna böra utsträckas att omfatta jämväl grundpensionen. Kommittén har emellertid icke funnit en sådan anordning nödvändig utom så vitt angår den påföljd, vilken bör inträda för den som är eller varit hem- fallen åt alkoholmissbruk eller eljest fört eller för förargelseväckande lev- nadssätt eller uppenbarligen icke efter förmåga sökt årligen försörja sig. I dylikt fall anser kommittén att icke heller grundpension (allmän ålders— pension) bör utgå. Förslaget har utformats i enlighet härmed.

I övrigt ha vissa detaljändringar vidtagits i fråga om värdighetsbestämmel— serna, till vilka kommittén återkommer i den speciella motiveringen.

• Sida 122
•  Original

Hemortsrätten inom folkpensioneringen.

Enligt den nu gällande folkpensioneringslagen äro pensionsförmånernas storlek och vederbörande kommuns ansvar för andel i pensionskostnaderna anknutna till mantalsskrivningen. Pensionen skall även sökas hos pensions- nämnden i mantalsskrivningskommunen. Man kan sålunda säga att inom folkpensioneringen mantalsskrivningskommunen är att anse såsom hemorts- kommun.

Inom den av kommittén föreslagna allmänna sjukförsäkringen liksom även i de erkända sjukkassorna är däremot bosättningen avgörande för i vilken kassa en medborgare skulle vara försäkrad. I fattigvårdslagen finnes ett sär- skilt hemortsrättsbegrepp — i viss mån anknutet till mantalsskrivningen. Socialvårdskommittén torde i samband med sin revision av fattigvårdslag- stiftningen komma att föreslå vissa ändringar i fråga om hemortsrättsbegrep- pet därstädes.

Uppenbarligen är det önskvärt att samma hemortsbegrepp gäller för all socialvård. Emellertid skulle det vara föga rationellt att utbyta de nu före— fintliga och relativt enkla reglerna inom folkpensioneringen mot fattigvårdens mera svårtillämpade hemortsrättsföreskrifter —— särskilt som dessa kunna förväntas bli förändrade relativt snart. Å andra sidan kan det knappast vara lämpligt att låta bosättningen vara avgörande för det kommunala betalnings- ansvaret under måhända många år. Det officiella konstaterandet av vars och ens samhörighet med viss plats, som mantalsskrivningen utgör, torde vara särskilt betydelsefullt för en socialförsäkring, i vilken förmånerna äro orts- graderade. Den reformering av folkbokföringen, som kan väntas relativt snart bli genomförd, torde också leda till att mantalsskrivningen kommer att smi- digare anknyta till de faktiska förhållandena än vad nu är fallet.

Kommittén har därför funnit sig icke böra föreslå någon principiell för- ändring av folkpensioneringens hemortsrättsbegrepp. Måhända kan det dock framdeles, sedan den allmänna sjukförsäkringen blivit genomförd och vunnit stadga, låta sig göra att direkt anknyta rätten till folkpension till tillhörig— heten till viss allmän sjukkassa.

Emellertid har kommittén föreslagit viss uppmjukning av bestämmelserna om nedsättning av bostadstillägg vid flyttning till ort i lägre bostadskostnads— grupp i syfte att möjliggöra undantag i fall, där bestämmelsen verkar på ett mindre tillfredsställande sätt. Kommittén har dock utgått ifrån att denna möjlighet skall begagnas restriktivt och har huvudsakligen avsett det fall att det vid den tidpunkt, då sänkningen av bostadstillägget blir aktuell, är känt att den pensionsberättigade återflyttat till den dyrare orten.

• Sida 123
•  Original

Kap. VI. Principerna för folkpensioneringens utformning.

Försäkring grundad på avgifter eller icke.

Enligt 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring lämnades i princip valuta enligt försäkringstekniska grunder för erlagda pensionsavgifter. Avgiftspen- sionernas storlek berodde sålunda, sedan år 1921, dels av de erlagda avgifter- nas storlek och dels av den ålder, vid vilken avgifterna erlagts. I den nu gäl- lande lagen om folkpensionering har detta system frångåtts. Det visade sig nämligen, att avgiftspensionerna blevo mycket små för dem, som endast erlade låga avgifter, varjämte en mycket avsevärd tid skulle förflyta, innan något större antal avgiftspensioner av mera betydande storlek komme att utgå. Det försäkringstekniska systemet hade med andra ord den nackdelen, att det icke tillgodosåg dem, som vid bestämmelsernas ikraftträdande uppnått en relativt hög ålder och vilka sålunda ganska snart blevo i behov av pen- sion, och icke heller dem, som under en stor del av eller kanske under hela sin avgiftspliktiga ålder endast erlade mycket låga avgifter. Enligt de nu gällande bestämmelserna utgår på grund av de erlagda avgifterna grund— pension med 70 kronor jämte därutöver 10 procent å de erlagda avgifterna. Enligt dessa bestämmelser är högsta möjliga grundpension 166 kronor (om hänsyn ej tages till övergångsbestämmelserna). Grundpension med så högt belopp kommer uppenbarligen endast att utgå i undantagsfall. För närvarande uppgå grundpensionerna i genomsnitt till omkring 75 kronor för dem, som uppbära tilläggspensioner, och till omkring 90 kronor för dem, som uppbära enbart grundpensioner. Den nu tillämpade anordningen verkar på sådant sätt att de, som betalat den högsta avgiften under större delen av den tid de varit avgiftspliktiga, icke erhålla full valuta för avgifterna försäkringstekniskt sett, under det att de, som antingen påförts och erlagt relativt få avgifter eller i regel erlagt låga avgifter, erhålla mer än full valuta för avgifterna. De be- räkningar, som ligga till grund för lagstiftningen, förutsatte, att grundpensio— nerna icke skulle kunna helt finansieras av de influtna avgifterna, utan att staten skulle få lämna ett visst tillskott. Den utveckling av penningvärde och lönenivå, som ägt rum efter lagstiftningens tillkomst, har emellertid lett till, att avsevärt större avgiftsbelopp influtit än som beräknats, under det att ut- gifterna för grundpensioner icke ökats i samma mån. Man kan därför antaga, att grundpensionerna försäkringstekniskt sett numera helt bekostas av de inflytande avgifterna.

• Sida 124
•  Original

Vid bedömandet av ett system sådant som det nu tillämpade med dels på avgifter grundade pensioner och dels pensioner finansierade med skattemedel är av intresse konstatera, huru stor del av de totala pensionsförmånerna som utgöres av de på avgifter grundade pensionerna. Till ogifta pensionärer, som uppbära högsta tilläggspension enligt folkpensioneringslagens huvudbcstäm- melser, utgå för närvarande i genomsnitt i form av grundpension, tilläggs- pension, dyrtidstillägg och provisoriska pensionsförstärkningar:

I ortsgrupp I 605 kr., varav grundpension 76 kr. eller 12 1/2 %, 37 ” II 733 91 79 5, 72 7, ,? 10 ,) $, 97 III 879 ,, 9, I, 69 77 ,, 8 ,, .

Av vad ovan sagts framgår att grundpensionerna äro av relativt liten bety— delse ur försörjningssynpunkt. Däremot medföra de på grund av sitt bety- dande antal relativt stor kostnad för administrationen av folkpensioneringen. Desamma torde därför, så länge de äro så små som för närvarande, huvudsak- ligen kunna motiveras med psykologiska skäl. Man kan emellertid ifråga- sätta, om det kan vara behövligt att inom en obligatorisk försäkring verk- ställa individuell bokföring och uträkning av pensioner utgående med så små belopp som grundpensionerna, då pensionsbeloppen i alla händelser icke stå __i relation till de erlagda avgifterna. Även därest det nuvarande systemet med pensionsavgifter och grundpensioner bör bibehållas, vilket av kommittén i det följande föreslås, synas sålunda åtgärder i förenklande syfte önskvärda.

Man kommer därmed in på den för hela folkpensioneringen grundläggande frågan, huruvida och i vad mån pensioneringen skall byggas på avgiftsbetal- ning. I Danmark finansieras ålderdomspensioneringen helt med skattemedel, under det att de försäkrade och arbetsgivare ha att bidraga till invalidpen- sioneringen genom vissa relativt låga avgifter. Vid ett sådant system uppkom- mer icke frågan om valuta för avgifterna annat än inom invalidförsäkringen. I Danmark erhålla också alla som blivit förtidsinvalider en viss invalidränta oberoende av inkomsten. Den norska folkpensioneringen förutsätter erläg- gande av avgifter, vilka emellertid helt ha karaktären av en särskild pensions— skatt. Några grundpensioner finnas sålunda icke i Norge. I Storbritannien finansieras den nuvarande folkpension, till vilken varje medborgare som därav har behov är berättigad från och med 70 års ålder, helt av skattemedel, under det att den pensionering, som avser tiden före nämnda ålder och alle- nast omfattar de befolkningslager beträffande vilka den engelska socialför— säkringslagstiftningen gäller, i huvudsak finansieras genom försäkrings- avgifter. Enligt den nu föreliggande regeringsplanen för socialförsäkringens anordnande i Storbritannien komma höga försäkringsavgifter att uttagas, vilka till betydande del avse ålderdoms- och invaliditetsförsäkring. ,Försäk— ringsförmånerna tillkomma envar med den begränsningen, att viss arbets- inkomst utestänger från rätten till densamma. Förmögenhetsinnehav åter

• Sida 125
•  Original

påverkar icke rätten till sagda förmåner. Den federala ålderdomspen- sioneringen i Amerikas fö1enta stater är helt grundadå avgiftsbetalning, ehuru pensionernas beräkning icke sker efter försäkringstekniska grunder. I Tyskland byggde folkpensioneringen på avgifter, men vissa statsbidrag utgingo till densamma.

Under senare år ha i riksdagen vid ett par tillfällen motioner väckts om utredning angående höjning av pensionsavgifterna. Socialvårdskommittén har upptagit denna fråga till ingående prövning. Uppenbart är att, därest folkpensioneringen helt eller till mela avsevärd del skall grundas på avgifts- betalning, pensionsavgifterna måste bli av en helt annan storleksordning än de nuvarande avgifterna. Detta torde framgå därav, att enligt de för pensions- styrelsens frivilliga försäkring gällande grunderna en man, som önskar erhålla en pension ä 1 000 kronor vid fyllda 67 år, måste, om han erlägger lika stora avgifter från och med det år, han fyllt 18, till och med det år, under vilket han fyller 66 år, årligen betala ett belopp av 80 kronor. Genomsnittligt torde man kunna räkna med, att varje person för att erhålla en någorlunda till- fredsställande helt på avgifter grundad ålderspension bör i pensionsavgift erlägga lägst 5 procent av sin a1betsinkomst. Skola med avgifterna även finansieras såväl invalidförsäkring som hustrurnas och barnens pensionering samt barntillägg, måste denna siffra höjas ganska väsentligt. Även dälest avgifter av nu antydd storleksordning uttagas, låter det sig icke göra att giva varje försäkrad valuta enligt försäkringstekniska grunder, enär resultatet i sådant fall skulle bli, att de personer, som uppnått endast små inkomster under den tid, de varit arbetsföra, skulle få alltför obetydliga pensioner.'En viss utjämning bleve sålunda nödvändig ungefärligen på det sätt, som är fallet enligt lagstiftningen i Amerikas förenta stater. Vid bestämmandet av pensionsavgifterna måste emellertid hänsyn tagas till samtliga avgifter för socialförsäkringsändamål. I utlandet hålla sig dessa avgifter för de befolk- ningsgrupper som omfattas av försäkringen i allmänhet inom 5 a 8 procent av arbetsinkomsten. Med hänsyn till den maximering av avgifterna, som överallt förekommer, bli procentsatserna uppenbarligen relativt högre för dem, som ha låga inkomster, än för dem, som ha höga inkomster. De sist- nämnda ha i stället att skattevägen lämna större bidrag till socialvård och socialförsäkring. Avgifterna till sjuk- och arbetslöshetsförsäkring enligt det av kommittén framlagda förslaget komma i inkomstläget 2 21 3 000 kron01 att uppgå till 4 a 5 procent av arbetsinkomsten. Skulle för folkpensione- ringen uttagas avgifter om 5 procent eller mera, bleve sålunda den totala avgiftsbelastningen närmare 10 procent. Kommittén har icke ansett det' vara vare sig möjligt eller lämpligt att uttaga socialförsäkringsavgifter av denna storleksordning, utan har funnit att den nuvarande pensionsavgiften om en procent icke bör överskridas, för så vitt avgifterna till sjuk- och arbets- löshetsförsäkringarna bliva av den storlek nyss antagits.

• Sida 126
•  Original

Det ståndpunktstagande i avgiftsfrågan, till vilket kommittén sålunda kom- mit, innebär, att folkpensioneringen måste såsom hittills i huvudsak finan- sieras med skattemedel. Man kan då ifrågasätta, om anledning finnes att över- huvudtaget uttaga särskilda avgifter för folkpensioneringen. Pensionsavgif— terna bli uppenbarligen i varje fall närmast att betrakta såsom en special- skatt. Enligt kommitténs mening är det dock ur psykologisk synpunkt vik— tigt, att varje medborgare i arbetsför ålder åtminstone i någon mån bidrager till sin egen försörjning vid ålderdom och invaliditet. Rätten att erhålla vissa förmåner utan behovsprövning blir också mera markerad genom att var och en bidrager till förmånernas finansiering. Ur statsfinansiell synpunkt kan icke heller bortses från de avsevärda belopp, som även med de nuvarande grun— derna för avgifternas beräknande inflyta till statskassan. Kommittén föreslår därför, att pensionsavgifter av ungefär samma storleksordning som de nuva- rande skola uttagas. Till sättet för avgiftsbeloppens beräknande återkommer kommitten i det följande.

Då kommittén sålunda stannat för att föreslå bibehållandet av pensions— avgifter, vilka icke äro av den storleksordning, att folkpensioneringen mer än till en viss del kan finansieras genom desamma, uppkommer frågan, huru» vida genom avgifternas erläggande skall uppkomma en ovillkorlig rätt till pension eller om avgifterna allenast skola anses såsom bidrag till kostnaderna för den folkpension, varav var och en eventuellt kan bli i behov. Ingen torde med säkerhet kunna veta, huruvida han i händelse av invaliditet eller på sin ålderdom kan för sitt livsuppehålle bli i behov av folkpension eller icke. Man kan därför icke utan vidare säga, att ett slopande av de av inkomst— prövning oberoende grundpensionerna skulle innebära, att vissa avgiftsbe- talare icke vore tillförsäkrade någon valuta för sina avgifter. Det kan vidare icke förnekas att grundpensioner inom ålderspensioneringen ha den nackdelen, att de vid den fastställda pensionsålderns uppnående aktualisera hela pensionsfrågan och sålunda kunna leda till att tilläggspension, om sådan förekommer, utgår från en tidigare tidpunkt än som eljest blivit fallet. Vissa skäl kunna dock åberopas för att pensionsrätt i viss omfattning skall till- komma alla avgiftsbetalare. Den stora del av svenska folket, som erlagt pensionsavgifter enligt 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring, torde sålunda ha en ovillkorlig rätt att få tillförsäkrad valuta för de erlagda avgif— terna. Även om motsvarande rätt icke kan anses föreligga på grund av avgifter erlagda enligt den nuvarande lagen om folkpensionering har dock gemene man bilbragts den uppfattningen, att erläggande av pensionsavgifter medför rätt under alla förhållanden till åtminstone ett visst mindre pensions— belopp. Ett borttagande av grundpensionerna skulle på grund av de sagda omständigheterna framtvinga övergångsbestämmelser, vilka skulle vara ur administrativ synpunkt betungande och sträcka sig mycket långt fram i tiden. Ur psykologisk synpunkt torde det också vara värdefullt, att alla människor, även de mest välsituerade, äga uppbära folkpension. Skulle man

• Sida 127
•  Original

framdeles finna sig kunna övergå till en pensionering grundad å större pensionsavgifter, finnes en grund att bygga på, om man inom folkpen- sioneringen bibehåller systemet med vissa grundpensioner, till vilka alla ha rätt. — Vid det nu förda resonemanget huruvida grundpensioner böra utgå eller icke har kommittén i viss mån utgått ifrån att liksom nu är fallet, större delen av den folkpension, som är erforderlig för uppehållet, skall utgöras av en ”tilläggspension” utgående efter inkomstprövning. Emellertid har kom- mittén även uppgjort förslag till en lösning, som i princip innebär att hela ålderspensionen (frånsett bostadstillägg) utgår utan inkomstprövning eller med andra ord att alla medborgare vid viss ålder, oberoende av inkomst och förmögenhet, bli berättigade till lika stor folkpension. Vid en sådan lösning av folkpensioneringsfrågan saknar uppenbarligen diskussionen om grund- pensionernas vara eller icke vara allt intresse.

Kommittén har i det föregående antytt, att det synes ganska meningslöst att individuellt beräkna pensioner av så liten storlek som de nuvarande grundpensionerna. Det synes därför kommittén, som om man, därest icke pensionsavgifterna högst avsevärt höjas, skulle kunna till alla — även sådana som ej erlagt någon avgift — utgiva grundpension med samma belopp. En dylik enhetlig grundpension besitter, förutom fördelen av administrativ enkelhet, den fördelen att man vid bestämmandet av folkpensionens total- belopp kan räkna med att alla åtnjuta en bestämd grundpension. Skulle äter den icke inkomstprövade delen av ålderspensionen, på sätt föreslagits i alt. II och III, väsentligen höjas, erhålla samtliga pensionärer med de föreslagna låga avgifterna mer än full valuta för sina avgifter. Denna pen- sionsdel blir alltså även den ett i huvudsak genom skattemedel finansierat understöd, vilket till sin storlek helt bestämmes av lämplighetsskäl.

I frågan om pensionsavgifterna och grundpensionerna må ytterligare fram- hållas, att man uppenbarligen kan liksom i Danmark låta pensionsavgifterna allenast avse invalidförsäkringen eller också kan man låta dem enbart avse ålderdomsförsäkringen. Med det nära samband i alla avseenden, som enligt förevarande förslag kommer att råda mellan invalid- och ålderdomsförsäk- ringen, synes icke något vara att vinna på en förändring av nu antytt slag i fråga om avgifternas karaktär, särskilt med tanke på de övergångbestäm- melser som enligt vad nyss påpekats i så fall bli nödvändiga.

Individuell pensionering eller familjepensionering.

Vår svenska folkpensionering är ordnad individuellt eller med andra ord så att pensionsförmånerna i princip beräknas oberoende av vederbörandes civilstånd. Ett avsteg från denna princip har gjorts vid utformningen av de

• Sida 128
•  Original

provisoriska pensionsförstärkningarna, vilka i regel utgå med högre belopp till ogifta personer än till gifta. Praktiskt taget överallt i utlandet är folkpen- sioneringen ordnad som en familjeförsäkring, d. v. 5. så att de ogifta erhålla Större pensioner relativt sett än de gifta. Det är en allmän erfarenhet från den svenska folkpensioneringen, att två makar, som båda ha folkpension, i regel ha avsevärt lättare att reda sig på sina pensioner än vad en ensam- stående pensionär har. Vid en reformering av folkpensioneringen ligger det därför nära tills hands att överväga större förbättringar för de ensamstående än för övriga folkpensionärer. Den av kommittén verkställda statistiska ut— redningen angående folkpensionärernas bostadsförhållanden m. m. utvisar att de ensamstående pensionärernas hyres— och bränslekostnader äro i det när— maste lika stora som för äkta makar. Även den utredning angående folkpen— sionärernas levnadskostnader, som av socialstyrelsen verkställts i slutet av år 1943, utvisar att de gifta pensionärernas levnadskostnader äro icke obetydligt lägre än de ogiftas per individ räknat. Med hänsyn till sättet för sistnämnda undersöknings bedrivande och det ringa antalet undersökta fall kan dock sagda undersökning icke tjäna till större ledning vid bedömandet av de i olika fall erforderliga pensionsbeloppens storlek. De vid kommitténs undersökning framkomna siffrorna rörande förekomsten av hemunderstöd från fattig: vården och av kommunala pensionstillskott tyda också på, att gifta pensio— närer i stort sett ha lättare att reda sig på sina pensioner än de ogifta. Det är för kommittén sålunda klart, att välgrundade skäl tala för att pensionerna böra vara relativt sett högre för ensamstående pensionärer än för samboende.

Fråga uppkommer då vilka pensionärer, som skola åtnjuta det högre belop— pet, och vilka, som skola åtnjuta det lägre. Icke allenast äkta makar sam-— manbo, utan samboende förekommer även med avseende å föräldrar och barn eller syskon eller oskylda personer. Å andra sidan sammanbo makar icke alltid. Beträffande pensionärer, som äro intagna å anstalter, spelar sam— boendeförhållandet icke någon större roll.

Av hela antalet tilläggspensionärer kunna omkring 140 000 antagas sam- manbo med make. I det övervägande flertalet fall, avseende mera än 100 000 tilläggspensionärer, hade enligt kommitténs bostadsutredning båda makarna tilläggspension. Samboende med annan under äktenskapsliknande förhål- landen utan vigsel skulle enligt kommitténs bostadsutredning förekomma med avseende å omkring 5000 pensionärer men sannolikt är denna siffra för låg.

Av de omkring 290 000 tilläggspensionärerna med egen bostad samman- bodde 40,6 procent eller omkring 118000 pensionärer med annan tilläggs- pensionär. Av dessa 118000 pensionärer sammanbodde drygt 100000 med make (i vissa av dessa fall även med annan tilläggspensionär) och omkring 37500-med annan under äktenskapsliknande förhållanden.

Icke mindre än omkring 105 000 tilläggspensionärer kunna beräknas inne-

• Sida 129
•  Original

bo hos annan. Av dessa innebo närmare 18000 hos föräldrar, 60000 hos barn, 12 000 hos syskon, omkring 5 500 hos annan släkting, omkring 2 800 hos arbetsgivare eller f. d. arbetsgivare och återstående omkring 7 000 hos annan.

Utgår man ifrån att äkta makar skola relativt sett erhålla lägre folkpension än två ensamboende pensionärer, ligger det nära till hands att göra gällande, att den lägre pensionen bör utgå även i andra fall, där samboende— eller inne— boendeförhållande föreligger. Tydligt är emellertid att man icke gärna kan sänka pensionen för pensionär, därför att han sammanbor med, innehor hos eller har hos sig inneboende en oskyld person, som ej har tilläggspension. I så fall skulle en tilläggspensionär knappast kunna ha hos sig boende en hus- hållerska eller vårdarinna, inackordera sig på ett pensionat eller i något privat hem eller hyra ut ett överflödigt rum. Om samboendet äger rum med en oskyld person, som också har tilläggspension, äro förhållandena i viss mån likartade. Det är ju ej alls säkert att de båda pensionärerna ha hushåll och ekonomi gemensamt och samboendet kan vara av mera tillfällig natur. Sist- nämnda omständighet är även tillämplig då fråga är om samboende med an- höriga, åtminstone om de icke utgöras av föräldrar eller barn. Det skulle t. ex. säkerligen icke vinna förståelse bland allmänheten därest folkpensionen minskades för två systrar, som båda hade tilläggspension, därför att .de flyttat samman i en bostad. Kontrollsvårigheterna skulle dessutom vara av sådan natur, att en bestämmelse av sagda innebörd" säkerligen icke skulle tillämpas annat än i begränsad omfattning. Där fråga är om samboende mellan barn och föräldrar ligger saken otvivelaktigt något annorlunda till. Här föreligger nämligen försörjningsplikt och samboendet kan i många fall antagas bli livsvarigt. Då kommittén likväl icke heller i detta fall ansett sig kunna föreslå att folkpensionen reduceras på grund av samboendet beror detta på att kommittén kommit till den uppfattningen att särskilt föräldrars inneboende hos barn ofta dikteras av ekonomisk nödvändighet och: icke' är tillfredsställande vare sig för föräldrarna eller för barnen. Mången gång kan också tvånget för barnen att taga hand om en åldrig fader eller moder för- sena eller omöjliggöra bildandet av egen familj. De fall, då barn med tilläggs- pension innebo hos föräldrar, äro i allmänhet av sådan art att det för för— åldrarna är en "stor belastning” att hos sig ha barnet, som kanske lider av fallandesjuka, sinnesslöhet eller höggradig vanförhet. Anledning synes så- lunda saknas även i dessa fall att sänka folkpensionen. Gemensamma förde ovan uppräknade olika fallen äro slutligen två omständigheter, som tala emot sänkandet av pensionen vid samboende, nämligen dels att ekonomien åt- minstone i juridiskt avseende ej är gemensam för de samboende och dels att en sänkning av pensionen på grund av samboendet skulle avsevärt in— skränka pensionärernas möjligheter att inom ramen av sina tillgångar'ordna sin försörjning på bästa sätt. Kommittén har dock ansett, att det skulle verka 9

• Sida 130
•  Original

synnerligen stötande för rättsmedvetandet om personer, vilka sedan en följd av år sammanbott såsom makar utan att vara vigda, på grund härav skulle få avsevärt högre pension än om de varit gifta. Enligt förslaget skola dessa därför jämställas med äkta makar.

Äkta makar och de sistnämnda pensionärerna skola enligt förslaget erhålla såväl lägre tilläggspension (allmän ålderspension) som, å de orter där sådana förekomma, lägre bostadstillägg.

Dyrortsgraderingsfrågan.

I det föregående ha berörts de anmärkningar som riktats mot dyrorts» graderingen av folkpensionerna samt uttalats att icke heller kommittén funna den nuvarande anordningen i detta avseende tillfredsställande.

Såsom framgår av 1943 års dyrortskommittés nyligen avgivna betänkande (SOU: 1945: 32) föreligga fortfarande betydande skiljaktigheter i fråga om levnadskostnaderna å olika orter i vårt land. Dessa skiljaktigheter hänföra sig i väsentlig mån till utgifterna för skatter, hyra och bränsle. Sagda betänkande har utgått från den utgiftsbudget för man, hustru och två barn, som inrym- mes inom ramen av lönen i elfte löneklassen enligt civila avlöningsreglemen- tet. Uppenbarligen skilja sig folkpensionärernas levnadsförhållanden i högst avsevärd män från en sådan familjs. På grund av det lägre inkomstläget spela skatterna en mindre roll för folkpensionärerna varjämte utgifterna för kon— sumtionsändamål bli lägre även relativt sett. Utgifterna för hyra och bränsle äro också lägre men ej lika mycket lägre som övriga utgifter. Dessa omstän- digheter leda till att skiljaktigheterna i fråga om levnadskostnaderna i olika orter beträffande folkpensionärerna huvudsakligen hänföra sig till bostads- och bränsleposterna. Detta antagande bestyrkes av den bostadsutredning som socialvårdskommittén verkställt. Denna utvisar att den genomsnittliga årshyran i av tilläggspensionärerna förhyrda lägenheter varierar mellan 125 kronor i landsbygdens A-kommuner och 727 kronor i Stockholm. I fråga om lägenheter om ett rum och kök utan centraluppvärmning, som förhyrdes av två ensamboende makar med tilläggspension. varierade kostnaderna mellan 123 och 646 kronor.

Emellertid förhyra pensionärerna bostäder i långt större utsträckning i dyrorterna än å landsbygden. Kommitténs bostadsutredning visar sålunda att i landsbygdens A-kommuner förhyra endast 9,9 procent av tilläggspen— sionärerna egen bostad under det att motsvarande siffra utgör för Stock— holm 50,8 procent och för Göteborg 58,3 procent (se vidare SOU:1945:23. sid. 18). I landsbygdens A-kommuner bodde i stället 33 procent av tilläggs- pensionärerna å egen fastighet varjämte 15 procent bodde i kostnadsfritt upp- låten bostad. För den nuvarande dyrortsgrupp 1 voro motsvarande siffror 34 och 14 procent under det att siffrorna för dyrortsgrupp 3 voro 2 1/2 och

• Sida 131
•  Original

1 1/2 procent. För tilläggspensionärer med egen bostadsfastighet var enligt utredningen den genomsnittliga årliga bostadskostnaden 72 kronor i lands- bygdens A—kommuner och 101 kronor i hela ortsgrupp 1 men 447 kronor i ortsgrupp 3. Även kostnaderna för inköpt bränsle voro betydligt högre å tät- orterna än å landsbygden.

Av vad nu sagts torde enligt kommitténs mening med full tydlighet framgå att en tilläggspensionär behöver större belopp för sin försörjning, om han bor i en storstad än om han bor på landsbygden. Det förhållandet att bostäderna i städerna i avsevärt större utsträckning än å landsbygden äro försedda med sådana bekvämligheter som vatten, avlopp och avträde inomhus kan icke i och för sig rubba detta faktum. Däremot kan det motivera att de tillägg till pensionerna som äro behövliga i de dyrare bostadsorterna delvis finansieras av vederbörande kommun. Av ekonomiska och även andra skäl torde det vara uteslutet att till alla folkpensionärer utgiva pensioner av den storlek, som erfordras för försörjningen i en storstad. Ej heller torde man skäligen kunna fordra att de som i dyrorterna bli berättigade till folkpension skola flytta till orter, där bostäderna äro billigare.

Kommittén har av angivna skäl funnit att den nuvarande dyrortsgrade- ringen av folkpensionerna bör ersättas med särskilda bostadstillägg i de dyrare bostadsorterna, avsedda att täcka merkostnaderna för bostad och bränsle. Dessa bostadstillägg skola till avsevärd del finansieras genom tillskott från vederbörande kommuner.

Såsom framgår av vad nu sagts anser kommittén att grund- och tilläggs- pensionerna böra vara lika stora i landets olika delar. Härvid har kommittén ansett sig kunna utgå ifrån att levnadskostnaderna, frånsett bostad och bränsle, för folkpensionärerna ej äro mera varierande än att de kunna be- traktas såsom ungefärligen lika stora i hela landet. Detta antagande jämte pensionsbeloppens höjning måste i sin tur leda till att andra naturaförmåner än de nyss nämnda uppskattas till belopp motsvarande de för hela landet genomsnittliga inköpspriserna.

Bostadstilläggens utformning.

Inom kommittén ha övervägts åtskilliga olika alternativ för bostadstill- läggens utformning. Man kan sålunda tänka sig, att tillägg beviljas efter individuell prövning under hänsynstagande till de faktiska bostadskostna— derna och pensionärens möjligheter att ordna sin bostadsfråga. Denna lös- ning synes kommittén emellertid vara mycket litet tillfredsställande. De pen— sions'beviljande myndigheterna skulle enligt densamma bli nödsakade att taga ställning till sådana frågor, som huruvida sökandens bostad vore av onödigt hög kvalitet, om den vore för stor, om sökanden kunde vara bosatt—inom en

• Sida 132
•  Original

annan del av kommunen, där bostäderna vore billigare, om någon annan bostad funnes att tillgå i den öppna marknaden, om sökanden hade möjlighet att få plats å något pensionärshem eller i någon stiftelse, hur stor sökandens andel i bostadskostnaden kunde anses vara, när han sammanbodde med andra personer, hur stor del av en eventuell helinackorderingskostnad, som belöpte på bostaden o. s. v. Eftersom icke någonstädes finnas bostäder av lämplig beskaffenhet och med samma prisläge för alla pensionärer, skulle vid en sådan anordning en del pensionärer, som bodde i dåliga bostäder, icke få mera kontanta medel att röra sig med än andra, som bodde i avsevärt bättre och bekvämare bostäder. Anordningen skulle säkerligen också leda till, att pensionärerna skulle göra vad de kunde för att skaffa sig bättre och sålunda dyrare bostäder, varigenom kostnaderna successivt skulle stiga. Ur pensio- närernas synpunkt skulle anordningen medföra den nackdelen, att de icke skulle ha någon viss kostnadsram, inom vilken de kunde ordna sin livsföring, utan de skulle de facto vara underkastade en behovsprövning, som säkerligen mångenstädes komme att bli av sådan natur, att skillnaden mellan folkpension och fattigvård icke bleve den man kan önska.

Ett andra alternativ till frågans lösning är, att man har lika stora och rela- tivt låga bostadstillägg inom hela riket, vilka kunna antagas i flertalet fall vara tillräckliga för dem, som bo å billigaste ort eller själva äga bostads- fastighet eller äro inackorderade hos anhöriga eller äro intagna å anstalter. Beträffande dem, som måste förhyra bostäder för högre belopp eller vilkas nödvändiga utgifter för egen fastighet bevisligen äro högre än det allmänna bostadsbidraget, skulle vissa förhöjningar utgå efter individuell prövning, därvid man emellertid icke skulle taga hänsyn till sökandens ekonomiska ställning i allmänhet utan endast till hans bostadsutgifter. Vid en sådan lös- ning likaväl som vid en lösning enligt det första alternativet bleve det säker- ligen nödvändigt att införa vissa maximibelopp för de särskilda tilläggens storlek, vilka maximibelopp måste dyrortsgraderas. Det andra alternativet är uppenbarligen mera tillfredsställande än det första men skulle leda till, att inom dyrorterna praktiskt taget alla pensionärer, som icke vore intagna å an- stalt eller bodde hos anhöriga, skulle bli underkastade en individuell prövning, vilket däremot icke bleve fallet å landsbygden. I fråga om dyrorterna komme sålunda vid detta system att uppkomma samma svårigheter som enligt det första alternativet. För folkpensionärerna i dyrorterna skulle detta säkerligen synas som en orättvisa, och för pensionsmyndigheterna därstädes bleve an- ordningen synnerligen betungande.

Ett tredje alternativ är, att generella tillägg införas, vilka äro graderade efter bostadskostnaderna å de olika orterna på ett sådant sätt att det blir möjligt för det stora flertalet pensionärer att inom tilläggets ram ordna sin bostadsfråga. Däremot kunna vid en sådan anordning bostadstilläggen icke- göras så höga, att även de pensionärer, som förhyra bostäder för väsentligt

• Sida 133
•  Original

högre hyror än genomsnittet, få sina bostadskostnader täckta. Det kan icke heller anses vara vare sig behövligt eller önskvärt, att folkpensioneringen betalar topphyror, enär i sådant fall pensionärerna komma att konkurrera om de mera centralt belägna bostäderna, vilka i första hand synas böra förbehållas dem, vilka på grund av sitt arbete ha behov av att bo centralt. Detta alternativ innebär framför det andra alternativet den fördelen, att de flesta pensionärer även å dyrorterna skulle kunna utan individuell prövning ordna sin bostadsfråga. Det erbjuder också större möjligheter för pensionä- rerna att, därest de så önska, skaffa sig inackordering hos släkt eller andra även å dyrorterna. Alternativet lider emellertid, liksom även fallet i viss mån måste bli enligt första och andra alternativen, av den nackdelen att det inom alla ortsgrupper kommer att finnas ett visst antal pensionärer, vilka av en eller annan anledning icke kunna förskaffa sig tillfredsställande bostad inom den ekonomiska ram, som folkpensionen och de egna tillgångarna erbjuda. Dessa folkpensionärer komma att även i fortsättningen bli hän- visade till att söka ett supplerande understöd i form av fattigvård eller kom— munalt pensionstillskott.

Kommitténs förslag bygger på det tredje alternativet, därvid emellertid bostads- och bränslekostnaderna å billigaste ort inarbetats i tilläggspensionen. Bostadstilläggen komma sålunda att avse merutgifterna för bostad och bränsle i de ur bostadskostnadssynpunkt dyrare orterna.

I annat sammanhang har framhållits att bostadskostnaderna i regel icke äro mycket större för två samboende personer än för en ensamboende person. Detta gäller i första hand de billigare orterna. Å dyrorterna har särskilt i den moderna bebyggelsen bostadslägenheternas storlek nedskurits så starkt, att en lägenhet, som kan anses relativt tillfredsställande för en person, icke all- tid förslår för två. Bostadstilläggen föreslås därför vara något högre för makar tillsammans än för en ensamstående pensionär.

Inkomstprövade pensioner eller icke.

Det kan synas naturligast att förmåner, som finansieras med allmänna medel, endast utgå till personer, som ha direkt behov av dem. Inom den nuvarande folkpensioneringen har detta betraktelsesätt tagit sig uttryck där— uti, att de med allmänna medel helt finansierade tilläggspensionerna och invalidunderstöden satts i relation till den pensionsberättigades egna inkom- ster. De regler som bestämma de egna inkomsternas inverkan å folkpensio- nernas storlek plåga kallas avdragsregler. Mot de nuvarande avdragsreglerna ha emellertid vid upprepade tillfällen framställts anmärkningar i olika avse— enden. De viktigaste av dessa gå ut på att genom reglerna de enskilda med- borgarnas vilja att själva sörja för sin ålderdom t. ex. genom hopsamlande av sparmedel eller ordnande av pensionsförsäkring förminskas samt att pen-

• Sida 134
•  Original

sionstagarna genom reglerna förhindras att utnyttja sin arbetskraft. Vidare har gjorts gällande att dessa regler leda till att arbetsgivarna bliva mindre intresserade av att på ett effektivt sätt sörja för sina anställda.

Enligt kommitténs mening är det av största vikt att sparsamheten befräm- jas och att medborgarna känna sig ansvariga för sin egen försörjning jämväl sedan de uppnått sådan ålder, att de måste upphöra med sitt arbete. Ur såväl den enskildes som det allmännas synpunkt är det också av stor bety- delse att folkpensionärernas liksom även andra partiellt arbetsföras arbets- kraft i möjlig mån kommer till användning. Den förstnämnda omständig— heten berör huvudsakligen ålderspensioneringen under det att den sistnämnda är av betydelse för såväl ålders— som invalidpensioneringen. Folkpensione- ringens utformning är av betydelse för arbetsgivarnas möjligheter att pen- sionera sina anställda i fråga om såväl ålderspensioneringen som invalid- pensioneringen, därvid dock ålderspensioneringens utformning är av största betydelse.

Av vad nu sagts framgår att skälen för att icke göra folkpensionerna beroende av inkomstprövning äro flera och i viss mån starkare i fråga om ålderspensioneringen än i fråga om invalidpensioneringen. Härtill kommer att förutsättningen för att invaliditet skall anses föreligga innan rätten till ålderspension inträder är den, att arbetsförmågan är höggradigt nedsatt. Tillvaron av en hög arbetsinkomst innebär i sig själv ett indicium för att invalidpension ej bör utgå. Vid invaliditetsprövningen måste sålunda ofta den pensionssökandes förvärvsmöjligheter beaktas. O'tvivelaktigt underlättas denna prövning, om möjlighet förefinnes att göra pensionens storlek bero- ende av arbetsinkomsten, så att alternativet icke måste vara avslag eller full pension. Denna synpunkt gäller också, då arbetsförmågan successivt åter- vänder. Skulle hela pensionen indragas på en gång då arbetsförmågan nått en viss gräns, komme resultatet måhända att bli motsatsen till det önskade. nämligen det att pensionstagaren ej vågade utnyttja sin arbetskraft. Även icke inkomstprövade invalidpensioner kunna sålunda verka konserverande å arbetsoförmåga. Det kan slutligen antagas att om förhållandevis hög inva- lidpension utgåves utan inkomstprövning, sådan pension skulle i långt större utsträckning än eljest sökas av personer, vilkas invaliditet är tveksam och vilka måhända på grund av sin ekonomiska ställning ej äro i oundgängligt behov av folkpension. På grund av vad nu sagts har kommittén ansett det icke vara tillrådligt att till förtidsinvaliderna utan inkomstprövning utgiva större del av folkpensionen än den relativt blygsamma grundpension, vilken kommittén såsom tidigare angivits funnit böra utgå. Vad om invaliderna anförts äger även i huvudsak tillämpning å dem, som skola vara berättigade till sjukbidrag och änkepension. Det föreliggande förslaget innebär sålunda att folkpensionen till dem, som icke fyllt 67 år, skall vara inkomstprövad utom såvitt angår en viss icke särskilt stor grundpension.

• Sida 135
•  Original

Vad angår ålderspensionerna föreligga såsom ovan angivits starka skäl för att folkpensionerna skola utgå utan hänsyn till arbets- och andra inkomster. Därest så kunde ske skulle folkpensionen — förutom att i sig själv utgöra en relativt dräglig försörjning — vara en plattform å vilken den enskilde med-

* borgaren efter förmåga kunde bygga vidare, då det gällde ålderdomsförsörj- ningen, och vilken av arbetsgivarna kunde påbyggas med pensioner av önskvärd storlek åt de anställda. Emellertid medför en sådan lösning, såsom framgår av kostnadsberäkningarna, ganska avsevärt högre utgifter än en lösning som innebär bibehållande av inkomstprövning jämväl för åldring— arna. Uppenbarligen kan man också — även om man häremot invänder. att de välsituerade genom sina skatter få mer än till fullo betala de pensio- ner som skulle tillkomma dem om inkomstprövningen slopas — göra gäl- lande att merkostnaden kan begagnas för att tillgodose mera trängande behov, om det överhuvud låter sig ur statsfinansiell synpunkt göra att åstad- komma de erforderliga medlen. I fråga om valet av olika alternativ i före- varande avseende må påpekas, att alternativen ur kostnadssynpunkt alltmer närma sig varandra ju liberalare avdragsreglerna göras i alternativet med inkomstprövning.

Med hänsyn till ifrågavarande spörsmåls stora betydelse även ur andra synpunkter än dem kommittén har att företräda, har kommittén på denna punkt utarbetat tre olika alternativ. Enligt ett av dessa, alternativ I, skall ålderspension vara i lika mån beroende av den pensionsberättigades in- komster som invalidpension och sjukbidrag. Detta alternativ är sålunda ut- format på samma sätt som den nu gällande lagstiftningen. Det andra alterna- tivet, alternativ Il, skiljer sig från alternativ I därigenom att grundpensionen till åldringarna avsevärt höjts och tilläggspensionen minskats i motsvarande mån. Alternativ III slutligen innebär att grundpensionen och tilläggspensio- nen för åldringarna sammanslagits till en utan inkomstprövning utgående allmän ålderspension. Även enligt alternativ III kommer emellertid inkomst- prövning för åldringarna att förefinnas, nämligen i fråga om bostadstilläggen. Kommittén har nämligen ansett det riktigast att den icke inkomstprövade delen av folkpensionen är lika stor i hela riket. De tillägg, som på grund av höga bostadskostnader äro nödvändiga å vissa orter för att göra pensione- ringen effektiv, böra begränsas till dem som ha behov av desamma. Emellertid ha kostnaderna beräknats även för det fall att jämväl bostadstilläggen utgå utan inkomstprövning. Vid tillämpning av alternativ III blir i regel inkomst- prövning beträffande ålderspensionärerna onödig i lägsta bostadskostnads— gruppen.

De olika pensionsförmånernas storlek enligt de tre alternativen ävensom den närmare utformningen av dem framgå av kap. VII.

Rörande kostnaderna för de olika alternativen må ur kostnadsberäkning' arna hämtas följande siffror avseende förhållandena den 1 januari 1948.

• Sida 136
•  Original

Alt. I. Alt. 11. Alt. III. miljoner kr. miljoner kr. miljoner kr. Grundpensioner till åldringar .................. 112,3 837,0 — ,, övriga ..................... 50,4 50,4 50,4 Allmän ålderspension ......................... — »- 516,5 Blindtillägg .................................. 2,3 2,3 2,3 Summa ej inkomstprövade förmåner 165,0 389,7 569,2 Tilläggspensioner till åldringar ................. 304,0 lift-"1,3 12,8 ,, övriga ................... 157,4 157,4 157,4 Bostadstillägg till åldiingar .................... 50,0 46,9 42.7 ,, övriga ...................... 35,2 35,2 35,2 Änkepensioner ................................ 14,0 14,0 14.0 Summa inkomstprövade förmåner 560,15 388,8 262,1 Totalutgifter 725,6 778,51 831,11 Pensionsavgifter och t'ondränta ................ 100,0 100,0 100,0 Kommunbidrag ............................... 88,1 85,1 74,1 Summa ”inkomster” 188,1 185,1 174,1 Statens nettokostnader 537,5 593.4 657,2

Totalkostnaderna komma att på grund av det successivt stigande antalet åldringar och inflyttningen till dyrorterna under de närmaste åren efter år 1948 öka med i genomsnitt ungefär 11/2 procent årligen. Antalet pen— sionsberättigade har vidare beräknats mellan år 1950 och år 1970 stiga med omkring 30 procent. Med hänsyn till ovissheten om inkomstutveck- lingen och befolkningsomflyttningen bliva dock siffror avseende förhållan- dena ett eller flera tiotal år framåt i tiden ganska ovissa. Säkrast kan tyd- ligen kostnadsstegringen beräknas enligt alternativ III, enär utgifterna enligt detta alternativ äro minst beroende av inkomstförhållandena.

Såsom framgår av tabell 6 är skillnaden i totalkostnad mellan det andra och det första alternativet 52,9 miljoner kronor samt mellan det tredje och det andra alternativet 52,8 miljoner kronor. Mellan tredje och första alternativen är den totala kostnadsskillnaden 105,7 miljoner kronor. Statens utgifter enligt de olika alternativen bero i viss män på utformningen av kommunbidragen. I detta avseende kunna uppenbarligen jämkningar i vad kommittén föreslagit lätteligen vidtagas, om så anses önskvärt. Vid jäm— förelsen mellan de olika alternativen torde man därför böra hålla sig till siffrorna för totalutgifterna.

Redan storleken av de pensioner, som komma att utges av det allmänna, kommer sannolikt att leda till att många medborgare söka ordna sina eko- nomisk-a förhållanden så att de ej lägga hinder i vägen för erhållandet av dessa pensioner. Detta i sin tur leder till att de ovan angivna skillnadsbelop- pen successivt minska därigenom att kostnaderna enligt de billigare alterna- tiven bli högre än beräknat.

• Sida 137
•  Original

En annan omständighet, som i betydande mån kan komma att verka redu- cerande på merkostnaderna för alternativen II och III är den att grund- pensionen för åldringar (den allmänna ålderspensionen) enligt dessa alterna- tiv nått en sådan böjd att hänsyn till densamma framdeles torde komma att tagas vid bestämmandet av ålderspensioner även till stats- och kommu- nalanställda. Enligt kommitténs mening är det, därest statsmakterna stanna för någotdera av dessa båda alternativ, angeläget att en särskild utredning verkställes rörande folkpensioneringens inverkan på ålderspensionerna till de befattningshavare, för vilka pensionskostnaderna helt eller till väsentlig del bestridas av allmänna medel.

Eftersom merkostnaderna för alternativen II och III föranledas av att medborgare, som jämlikt alternativ I äro uteslutna från rätten till tilläggs- pension eller allenast äro berättigade till ringa sådan pension, erhålla högre folkpension än enligt alternativ I, kommer en betydande del av dessa mer- kostnader att återflyta till det allmänna i form av direkta och indirekta skatter. Enligt verkställda beräkningar torde med nuvarande beskattnings- bestämmelser i direkta skatter till stat och kommuner återgå 20 51 25 procent av merkostnaderna. Härav torde ungefär hälften falla på staten och hälften på kommunerna. Huru mycket som återgår till staten genom den indirekta beskattningen torde icke med någon större grad av säkerhet kunna beräknas utan en specialundersökning. Någon sådan har icke verkställts av kommittén.

Även om hänsyn tages till de ovan angivna faktorerna är det uppenbart, att vissa ganska betydande merkostnader uppkomma enligt alternativen II och III vid jämförelse med alternativ I samt enligt alternativ III vid jämförelse med alternativ II. Vid avgörandet av vilket alternativ som bör komma till utförande —— om det över huvud taget är möjligt ur statsfinansiell synpunkt att antaga något av de dyrare alternativen — blir frågeställningen tydligen den huruvida de fördelar med hänsyn till sparvilja och strävanden att på annat sätt ordna för medborgarnas ålderdom samt de administrativa för- delar, som särskilt alternativ III medför, äro så stora att de anses uppväga merkostnaderna. En viss hänsyn torde härvid även tagas till de ur moralisk synpunkt mindre tilltalande konsekvenser som inkomstprövningen redan med de nuvarande pensionsbeloppen visat sig medföra, därigenom att de pensionsberättigade söka undandölja inkomster och tillgångar i syfte att få högre pension. För de pensionsberättigade måste det uppenbarligen te sig tilltalande att ålderspensionen utgår utan granskning av ekonomiska och personliga förhållanden samt att ändringar till det bättre i fråga om inkomst- förhållandena ej leda till sänkning av folkpensionen.

I samtliga tre alternativ ha föreslagits samma avdrags- och privilegierings— bestämmelser. Även enligt alternativ III förekommer inkomstprövning för åldringar nämligen i fråga om bostads— och hustrutilläggen.

I det föregående har angivits, att det ur principiell synpunkt ingalunda

• Sida 138
•  Original

är nödvändigt att pensionsavgifter av den relativt ringa storlek, som före— slagits av kommittén, ge full valuta försäkringstekniskt sett åt alla försäk— rade, enär avgifterna helt eller delvis kunna anses såsom bidrag till den av allmänna medel utgående pension, vartill envar äger rätt i fall av behov. [ detta sammanhang må därför endast påpekas, att alla försäkrade försäk— ringstekniskt sett få mer än full valuta för sina avgifter enligt alternativen II och III, under det att enligt alternativ I ett betydande antal försäkrade ej få sådan valuta.

Kommittén anser sig med hänsyn till de nackdelar, som enligt vad förut sagts äro förenade med relativt stora och av inkomstprövning beroende ålders- pensioner, icke kunna förorda utformning av ålderspensionerna enligt alter- nativ I. Orsaken till att kommittén likväl ansett sig böra utarbeta detta alter- nativ är att kommittén funnit lämpligt framlägga ett förslag, som så nära som möjligt ansluter sig till bestående förhållanden. Valet bör enligt kom- mitténs mening i förevarande avseende stå mellan alternativen II och III. Av kommitténs ledamöter ha ordföranden herr Eriksson, herrar Bexelius, Hart- mann och VVangson samt fru Nordgren funnit ålderspensionerna böra be- räknas enligt alternativ II under det att övriga ledamöter, nämligen herrar Hagård, Höjer, Olsson, Skoglund och Wallén uttalat sig för alternativ III. Av särskilt tillkallade sakkunniga ha herr Parenius förordat alternativ ll samt herrar Tegendal och Östlind alternativ 111.

Till förmån för alternativ II har anförts bland annat följande. Så länge folkpensionerna äro så begränsade som även enligt förevarande förslag blir fallet kan det knappast anses lämpligt att utgiva lika stora pensioner till personer, vilka icke för sitt uppehälle äro i väsentlig mån beroende av pen— sionerna, som till dem beträffande vilka detta är förhållandet. Pensionsför- månerna höra med andra ord rimligen vara högre till dem, som i huvudsak allenast ha sin folkpension att leva av, än till dem, som därutöver åtnjuta kanske betydande egna inkomster. Därför att man vill förbättra folkpensio- nerna för personer, som verkligen behöva dem, är det icke en given konse- kvens att man tillerkänner de övriga medborgarna lika stora pensioner. De befolkningsgrupper som i inkomsthänseende ligga mellan dem, som sakna egna inkomster, och dem, som ha betydande sådana, tillgodoses i skälig mån även enligt förevarande alternativ. Jämväl enligt detta alternativ bliva möjlig- heterna att finna användning för åldringarnas arbetskraft samt för arbets- givarna att ordna pensioneringen för sina anställda tillfredsställande och avsevärt större än för närvarande. Alternativet ansluter sig närmare än alter- nativ III till den nu gällande lagstiftningen, varför anpassningen efter de nya bestämmelserna av t. ex. nu utgående tjänstepensioner och liknande för- måner bör bli lättare enligt detta alternativ än enligt alternativ III. Icke heller enligt alternativ III undgår man inkomstprövning beträffande åldringarna —-

• Sida 139
•  Original

såväl bostads- som hustrutilläggen bli sålunda beroende av inkomstprövning. Den stora gruppen invalidpensionärer, liksom även änkepensionärerna, bli därjämte underkastade inkomstprövning enligt såväl alternativ II som alter- nativ III. Att man enligt alternativ III slipper inkomstprövning beträffande en stor grupp pensionärer blir därför relativt sett av mindre betydelse. De ) personer, som under hela sin avgiftspliktiga tid erlagt högsta pensionsavgift erhålla enligt alternativ II så gott som exakt den valuta i form av grund- pension, som enligt försäkringstekniska grunder bör tillkomma dern, varför grundpensionens storlek väl korresponderar med den föreslagna högsta pen- sionsavgiften. Slutligen bör icke förglömmas att alternativ III ur statsfinan— siell synpunkt är avsevärt mera betungande än alternativ II.

Till förmån för alternativ III har i första hand påpekats att enligt detta alternativ all inkomstprövning utom för erhållande av hustrutillägg blir obe- hövlig beträffande åldringarna i den lägsta bostadskostnadsgruppen. I denna bostadskostnadsgrupp, som i stort sett omfattar den rena landsbygden, är inkomstprövning av naturliga skäl förenad med särskilda svårigheter. Även i de övriga bostadskostnadsgrupperna kommer för åldringarna huvudparten av folkpensionen att utgå utan inkomstprövning. Detta kan antagas leda till att också en del till mindre bostadstillägg berättigade personer endast söka den allmänna ålderspensionen. Därjämte bli jämväl i dessa bostadskostnads- grupper möjligheterna att begagna folkpensionen såsom grundval för en god ålderdomsförsörjning med hjälp av pensioner från arbetsgivare, livräntor, sparkapital eller eget arbete större enligt detta alternativ än enligt något av de andra alternativen. Folkpensioneringen förhindrar med andra ord icke i större mån sparsamhet och förtänksamhet samt användning av åldringarnas arbetskraft, därest den utformas enligt alternativ III. Ur moralisk synpunkt är det av stor betydelse att folkpensioneringen icke utformas så att frestelse uppstår att genom överförande av tillgångar på annan eller undandöljande av tillgångar eller inkomster förskaffa sig större pension än som rätteligen bör utgå. I detta avseende är alternativ III mera tillfredsställande än de övriga alternativen. Den omständigheten att även ett mindre antal personer me-d mera betydande egna inkomster enligt detta alternativ kunna erhålla lika stor ålderspension som övriga medborgare kommer att tydligt markera att folkpension icke har understöds utan pensions karaktär, något som är mycket önskvärt. Det kan även anses skäligt att de, som genom beskattningen i sär- skilt hög grad haft och ha att bidraga till folkpensioneringens finansiering, få åtnjuta i huvudsak samma förmåner som övriga medborgare. Den beräk- nade kostnadsskillnaden mellan alternativen II och III är visserligen icke obetydlig men reduceras genom de större besparingar å pensioner till i allmän tjänst anställda personer och dessas familjemedlemmar, som bli möjliga enligt detta alternativ, samt därigenom att till det allmänna i form av skatter åter- inflyter en betydande del av kostnadsskillnaden mellan alternativen. Att ad—

• Sida 140
•  Original

ministrationskostnaderna måste bli lägre enligt alternativ III än enligt alter- nativ II torde med tydlighet framgå därav, att enligt förstnämnda alternativ allenast omkring en tredjedel av folkpensionerna till åldringarna blir be- roende av inkomstprövning under det att enligt alternativ II motsvarande andel blir omkring tre fjärdedelar. Vad som anförts utgör sannolika skäl för att alternativ III på lång sikt blir samhällsekonomiskt fördelaktigare än alternativ 11.

De 5. k. avdragsreglerna.

Såsom framgår av det föregående bli 5. k. avdragsregler ofrånkomliga även inom en reformerad folkpensionering. Uppenbarligen bliva dessa regler också mera betydelsefulla i den mån de pensionsförmåner, vilkas storlek de påverka, bli större. Pensionsförmånens storlek och avdragsreglernas utform- ning bli tillsammans bestämmande för den högsta inkomstgråns, vid vilken förmånen kan utgivas. Tillämpar man samma avdragsregler vid relativt stora pensionsförmåner som vid små pensionsförmåner, bli sålunda de in- komstgränser, som medgiva rätt till pension utöver grundpensionen, högre i det förra fallet än i det senare. Detta visar sig tydligt inom den nuvarande folkpensioneringen. Ehuru avdragsreglerna äro de samma för de olika dyr— ortsgrupperna, bli de inkomstbelopp, som utesluta från rätt till tilläggspen- sion, olika i de olika dyrortsgrupperna och äro för närvarande enligt folk- pensioneringslagens huvudbestämmelser 700, 900 och 1 100 kronor inom resp. ortsgrupper.

l nästföregående avsnitt har berörts vissa erinringar mot de nuvarande av- dragsreglerna som i olika sammanhang framställts. Vad angår ålderspensio- närerna bli vid det i samma avsnitt omförmälda alternativ Ill avdragsregler i regel obehövliga såvitt angår lägsta bostadskostnadsgruppen. Även om nämnda alternativ genomföres bli dock avdragsregler nödvändiga såväl be- träffande alla folkpensionstagare vilka ej fyllt 67 år som beträffande dem, vilka efter uppnåendet av nämnda ålder äro bosatta i någon av de dyrare bostadskostnadsgrupperna. Genomföres något av alternativen I och II komma avdragsregler att beröra alla grupper av pensionsberättigade. De framställda anmärkningarna böra sålunda i möjlig mån beaktas vilket alternativ som än väljes.

Vad först angår den inkomst, som icke påverkar tilläggspensionens belopp, ”den avdragsfria inkomsten” må erinras att denna nu utgör 200 kronor för varje tilläggspensionär (sålunda 400 kronor för äkta makar). Enligt kom- mitténs mening bör den avdragsfria inkomsten ej vara dubbelt så hög för makar som för ensamstående. I detta avseende kunna analogt åberopas de skäl, som anförts för att två makar behöva lägre folkpension än två ogifta pen—

• Sida 141
•  Original

sionärer. Genom att den avdragsfria inkomsten för makar göres relativt lägre än för ensamstående nedsättes den inkomstgräns, vid vilken makar bli berät- tigade till tilläggspension. Kommittén har övervägt två alternativ för den av- dragsfria inkomstens bestämmande nämligen dels 400 kronor för ogift och 600 kronor för två makar och dels 300 kronor för ogift och 450 kronor för två makar. Enligt verkställda kostnadsberäkningar kommer det förra alter- nativet att i förhållande till det senare vid de den 1 januari 1948 rådande förhållandena öka pensionskostnaderna enligt alternativ I med 24 miljoner kronor, enligt alternativ II med 18 miljoner kronor och enligt alternativ lll med 12 miljoner kronor. Kommittén har trots de därmed förenade kostna— derna funnit skälen för höjning av den avdragsfria inkomsten så starka, att de motivera de högre beloppen, vilka sålunda intlutit i förslaget.

Avdragsfaktorn i fråga om inkomst överstigande den avdragsfria är enligt folkpensioneringslagens nuvarande lydelse 5/10. Med hänsyn till utformningen av dyrtidstillägg och provisoriska pensionsförstärkningar är avdragsfaktorn- emellertid i verkligheten 2/3—3/4. Ur synpunkten att uppmuntra till sparsam- het och'arbetsvilja bör avdragsfaktorn uppenbarligen vara låg under det att den, därest man genom densamma önskar utestänga personer med sådan inkomst att de ej för sin försörjning ha behov av tilläggspension, bör vara hög. Det låter sig uppenbarligen göra att, såsom skett i Danmark, vid en viss inkomstgräns minska pensionen med hela inkomsten. I dylikt fall har pen-' sionstagaren ingen som helst förmån av de inkomstbelopp som ligga ovanför in'komstgränsen (såvida de ej äro så stora att de helt utesluta från pensions- rätt). Kommittén har därför icke velat beträda denna väg. Kommitténs för-— slag innebär att inkomster utöver den avdragsfria intill 400 kronor för ogift och 300 kronor för annan medföra avdrag med 5/10 av inkomstens belopp" varemot överskjutande inkomst, då fråga är om invalidpension eller sjuk- bidrag eller ålderspension som utgår jämlikt alternativ I, medför avdrag med &/10— av inkomstbeloppet. Då fråga är om ålderspension jämlikt alternativen II och III samt änkepension har det emellertid visat sig möjligt att bibehålla avdragsfaktorn 5/10 utan inskränkning. De högsta inkomstgränserna för rätt till de inkomstprövade pensionsförmånerna, som framkomma i olika fall, återfinnas i kap. VII.

Storleken av den inkomstreduktion, som enligt ovan angivna regler inträ- der vid olika inkomstlägen, framgår av följande uppställning:

• Sida 142
•  Original

Avdrag &. pensionsförmånerna för ogift, för två. makar tillsammans Åmmkom” (för ma" 5/10 och 8/10 endast. 5/10 5/10 och 8/10 endast 5/10 kar gemensam sadan) avdrag avdrag avdrag avdrag i%av i%av i%av i%av 1 kr. inkoms- i kr. inkoms- ! kr. tnkoms- i kr. inkoms-

ten ten ten ten

400 0 0 0 0 0 0 O O 500 50 10,0 50 10,0 0 0 0 O 600 100 16,7 100 16,7 0 0 0 0 700 150 21,4 150 21,4 50 7,1 50 7,1 800 200 25,0 200 25,0 100 12,5 100 12,5 900 280 31,1 250 27,8 150 16,7 150 16,7 1 000 360 36,0 300 30,0 200 20,0 200 20,0 1 200 520 43,3 400 33,3 300 25,0 300 25,0 1 500 760 50,7 550 36,7 540 36,0 450 30,0 2 000 1 160 58,0 800 40,0 940 47,0 700 35,0 2 500 (1 560) 62,4 (1 050) 42,0 1 340 53,6 950 38,0 3 000 1 740 58,0 1 200 40,0 3 500 (2140) 61,1

Av uppställningen framgår att enligt båda avdragsreglerna en mindre egen inkomst icke mera avsevärt påverkar pensionsförmånernas storlek. Vid där— efter stigande inkomst blir avdraget även relativt sett avsevärt större —— detta gäller självfallet i särskilt hög grad då 8/10 avdrag kommer till användning.

Det kan givetvis diskuteras, huruvida avdrag först bör verkställas å till- läggspensionen resp. änkepensionen eller å bostadstillägget, då båda för- månerna utgå samtidigt. Kommittén har emellertid funnit övervägande skäl tala för att avdrag göres proportionellt å såväl tilläggspension (änkepension) som bostadstillägg. Är tilläggspensionen 600 kronor och bostadstillägget 200 kronor kommer avdraget sålunda att till 3/4 avse tilläggspensionen och 1/4 bostadstillägget. Något mera avsevärt administrativt besvär vid uträknandet av kommunernas andelar i pensionskostnaderna lär enligt vad kommittén inhämtat icke behöva uppkomma härigenom.

Rörliga tillägg.

i Danmark äro folkpensionerna förenade med rörliga tillägg. Kommittén har emellertid icke föreslagit sådana tillägg, enär dessa medföra ett mycket betydande merarbete i fråga om pensionernas uträkning och utbetalning, om de skola anslutas till växlingarna i penningvärdet. Det synes icke heller nöd- vändigt att ändra folkpensionernas storlek vid mindre betydande växlingar i prisnivån. Av socialstyrelsens förut berörda undersökning framgår sålunda att folkpensionärernas levnadskostnader synas vara underkastade mindre variationer än levnadskostnaderna för hela folket. Därtill kommer den om- ständigheten, att om levnadskostnaderna komma att sjunka kort tid efter det

• Sida 143
•  Original

att folkpensioneringsreformen genomförts, även pensionsbeloppen skulle komma att sänkas.

Skulle en sådan höjning av folkpensionärernas levnadskostnader inträda, att statsmakterna finna behov föreligga av procentuella dyrtidstillägg böra sådana införas genom särskilt beslut. Anordningen med för hela riket lika tilläggspensioner förenade med bostadstillägg underlättar i hög grad möj- ligheten att införa rättvist avvägda dyrtidstillägg, i det att olika procent- satser kunna tillämpas med avseende å tilläggspensionerna och å bostads- tilläggen. Den av kommittén förutsatta omläggningen av utbetalningssyste- met underlättar utbetalningen av eventuellt önskvärda dyrtidstillägg.

Privilegierad inkomst.

Enligt den nu gällande folkpensioneringslagen räknas ej såsom inkomst pension eller understöd, som utgår på grund av gåva, testamente eller försäk— ring, vilken icke är i lag föreskriven, eller ock, utan samband med olycksfall i arbetet, på grund av egen eller anhörigs förutvarande arbetsanställning, i den mån beloppet sammanlagt icke överstiger

i ortsgrupp 1 .................. 300 kronor, ,, ,, 2 .................. 350 ,, och ,, ,, 3 .................. 400 ,,

Denna s. k. privilegierade inkomst beräknas i fråga om äkta makar sär- skilt för vardera maken. Emellertid kan enligt praxis en arbetsgivare, genom att giva tillkänna sin vilja att i anledning av mannens förutvarande arbets- anställning visst belopp skall som pension eller understöd tillkomma hustrun. åstadkomma att privilegiering sker jämväl för henne. Huru stor privilegie- ringen blir kan sålunda i vissa fall bero på en arbetsgivares större eller mindre välvilja eller kunskap om tillämpningen av gällande bestämmelser.

Även i vissa andra avseenden ha anmärkningar riktats mot privilegierings- bestämmelsen. Man har sålunda påpekat att pension från arbetsgivare kom- mer i gynnsammare läge än livränta, som utgår på grund av den obligato- riska olycksfallsförsäkringen, trots att olycksfallet kanske medför att arbets- givarpension ej beviljas. För många kan det synas egendomligt att, om någon köper en livränta för sitt sparkapital, livräntan privilegieras under det att i annat fall kapitalinnehavet bestraffas genom en kraftig skärpningsregel. Krav ha slutligen framställts att arbetsinkomst borde privilegieras i viss utsträck- ning.

De nåmnda anmärkningarna aktualisera frågan, om det verkligen före— ligger skäl att skilja på privilegierade och andra inkomster, d. v. s. om icke det riktiga vore att höja "den avdragsfria inkomsten” kraftigt och slopa privilegieringsbestämmelsen.

• Sida 144
•  Original

Kommittén har emellertid kommit till den slutsatsen, att den nuvarande avgränsningen av vissa inkomster, som privilegierats, har starka skäl för sig. Den stimulerar sålunda arbetsgivare och andra att genom pensionering eller understöd sörja för anställda eller deras anhöriga i viss utsträckning. Vad angår privilegieringen av inköpta livräntor är densamma i viss mån skenbar i det att, såsom visas i annat sammanhang, livränte'beloppen ofta bli avsevärt högre än vad avkastningen å det kapital livräntan kostat i inköp skulle ha varit tillsammans med föreskriven höjning av avkastningen. Att privilegiera förmåner på grund av i lag föreskriven försäkring synes icke tillrådligt, sär- skilt om obligatorisk sjuk- och arbetslöshetsförsäkring införes. Att privilegiera arbetsinkomst bereder betydande svårigheter, särskilt som det ofta är svårt att avgöra vad som är arbetsinkomst. Sålunda är det i regel nästan ogörligt att i fråga om ägare av jordbruksfastighet avgöra vad som är fastighetsavkast- ning och vad som är ägarens egen arbetsinkomst.

Kommittén föreslår därför att inkomstprivilegieringen avser samma slag av inkomster som för närvarande. Emellertid föreslås sådan förändring av bestämmelsens utformning att för makar privilegiering räknas gemensamt, d. v. 5. att oavsett vilkendera maken som uppbär inkomsten hälften räknas såsom privilegieringsbar inkomst för vardera av dem, samt att dyrortsgrade- ringen av beloppen upphäves och beloppen liksom pensionsförmånerna göras beroende av civilståndet.

Ur arbetsgivaresynpunkt bör det vara-fördelaktigt att kunna räkna med samma privilegieringsbestämmelse i alla ortsgrupper. Privilegieringsbeloppet föreslås till 400 kronor för ogift och 600 kronor för makar gemensamt (300 kronor för vardera).

Det kan synas som om de föreslagna privilegieringsbeloppen äro låga. Emellertid måste ihågkommas att genom privilegieringen ofta gynnas de i ekonomiskt avseende bäst ställda folkpensionärerna samt att privilegierings- beloppen för dem, som åtnjuta privilegieringsbar inkomst, verka höjande å de redan förut ganska höga inkomstgränserna för rätt till tilläggspension. Sistnämnda omständighet är av stor betydelse då det gäller personer med pensioner från stat eller kommun.

Vid jämförelse med de nuvarande beloppen bör för övrigt beaktas den föreslagna höjningen av ”den avdragsfria inkomsten”.

Inkomstberäkningen i övrigt.

Enligt den nu gällande lagen om folkpensionering gäller att årsinkomst i princip skall anses utgöra all den inkomst, som någon skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen åtnjuta. För beräkningen av en pensionssökan- des rätt till tilläggspension måste sålunda göras en uppskattning av hans bli-

• Sida 145
•  Original

vande inkomster. Av uttrycket ”tillsvidare årligen åtnjuta” synes framgå, att man vid denna uppskattning bör taga sikte på den beräknade genom- snittsinkomsten under en ganska avsevärd tidsrymd, åtminstone något år. I praktiken har emellertid tillvaron av inkomster, vilka kunna beräknas utgå under allenast några månader, beaktats på det sättet, att årsinkomsten för den tid, dessa inkomster utgå, beräknats till högre belopp än för den följande tiden. Kommittén är av den uppfattningen, att denna praxis ur materiella synpunkter är riktig. Det är enligt kommitténs mening nödvändigt, sedan folkpensionerna höjts på föreslaget sätt, att pensionsrätten så nära som möjligt ansluter sig till de verkliga inkomstförhållandena. Enligt kom— mitténs mening är därför en in'komstuppskattning, som avser den beräknade genomsnittsinkomsten under ett eller flera år framåt i tiden, icke lämplig. Kommittén har med hänsyn till vad nu sagts föreslagit, att såsom årsinkomst i princip skall anses all den inkomst, för år räknad, som någon skäligen kan antagas komma att under den närmaste tiden åtnjuta. Om någons in— komst under de närmaste månaderna kan uppskattas till 100 kronor i måna- den, skall sålunda hans årsinkomst bestämmas till 1 200 kronor. Kommittén har emellertid icke avsett, att den ändrade lydelsen av bestämmelsen skall tagas till intäkt för täta jämkningar av folkpensionerna, föranledda av helt tillfälliga inkomster. Förhåller det sig så, att pensionstagare vid ansöknings— tillfället saknar inkomst eller har mycket obetydlig sådan men kan antagas, att hans inkomster komma att successivt stiga, synes lämpligen kunna räknas med den sammanlagda inkomst, han kan antagas ha under förslagsvis de närmaste sex månaderna. I dylikt fall bör tydligen efter viss tid undersökas vilken årsinkomst, som kan antagas vara den riktiga i fortsättningen. Då fråga är om sjukbidrag, kan tydligen inkomstutvecklingen följas därigenom att bidraget beviljas för viss begränsad tid åt gången.

Den föreslagna folkpensioneringen kommer att åsamka det allmänna bety- dande utgifter. Storleken av dessa utgifter blir emellertid i hög grad beroende av inkomstprövningens effektivitet. Skola de av kommittén uppgjorda kost- nadskalkylerna hålla, är det sålunda nödvändigt, att de beräknade inkoms- terna icke understiga dem, vilka pensionärerna faktiskt åtnjuta. Ur kontroll- synpunkt är det bland annat angeläget, att erforderligt samarbete äger rum mellan taxeringsnämnder och pensionsnämnder. Till denna fråga återkom- mer kommittén i det betänkande, som kommittén har för avsikt att avgiva rörande de organisatoriska frågorna. Redan nu må framhållas, att kommittén anser det tveksamt, huruvida en centraliserad inkomstprövning kan uppfylla de krav, som måste ställas, sedan den föreslagna lagstiftningen genomförts. Kommer en centraliserad inkomstprövning att bibehållas, måste i alla hän— delser förutsättas, att ett nära samarbete äger rum mellan vederbörande tjänstemän i pensionsstyrelsen och folkpensioneringens lokala organ.

Vad särskilt angår inkomstberäkningen vid bestämmandet av änkepensio— 10

• Sida 146
•  Original

nerna må framhållas, att en viss varsamhet härvid kan vara erforderllig. Skälig hänsyn bör sålunda tagas till familje- och miljöförhållanden, vilka, då det gäller att bedöma änkornas arbetsmöjligheter, måhända kunna vara av ännu större betydelse än i fråga om övriga folkpensionärer. Att hänsyn bör tagas till änkas psykiska tillstånd under tiden närmast efter mannens från— fälle torde utan vidare vara uppenbart. För beräknande av änkas inkomst— förhållanden under tiden närmast efter mannens frånfälle kan det i många fall bli nödvändigt att lita till preliminära uppgifter rörande dödsboets ställ- ning. I dylika fall bör inkomstfrågan upptagas till förnyad undersökning, sedan bouppteckning och arvskifte skett.

För närvarande torde i vissa fall folkpensionärernas inkomster vara fast- ställda till avsevärt lägre belopp än de verkliga. Sålunda medräknas icke vissa dyrtidstillägg varjämte naturaförmånerna uppskattas till belopp, som ha föga anknytning till den nuvarande prisnivån. Det torde också vara ett känt faktum att tilläggspensionärernas arbetsinkomster uppskattas för lågt i många fall. Sedan pensionsbeloppen anpassats efter det nuvarande penning— värdet finnas inga reella skäl till dylika eftergifter, vilka gynna vissa kate— gorier av pensionstagare. Kommittén utgår därför ifrån att inkomsterna sedan den nya lagstiftningen trätt i kraft beräknas till sitt verkliga belopp eller värde. Naturaförmåner torde därvid böra upptagas till belopp, som av Kungl. Maj:t fastställas i anslutning till för hela riket gällande medelpriser. Värdet av fri bostad och bränsle skall dock bestämmas enligt i lagen angivna grunder.

Sålunda skall, där bostaden med hänsyn till ortens förhållande i fråga om sin beskaffenhet och storlek är tillfredsställande, enbart fri bostad upp— skattas till för gift pensionsberättigad resp. 80, 170, 260, 350 och 440 kronor i resp. bostadskostnadsgrupper samt för ogift pensionsberättigad resp. 110, 240, 370, 500 och 630 kronor. Ingår i bostadsförmånen fri uppvärmning, skola bostadskostnaderna för gift pensionsberättigad uppskattas till i resp. bostadskostnadsgrupper 120, 215, 310, 405 och 500 kronor samt för ogift till 170, 310, 450, 590 och 730 kronor. Dessa belopp äro något lägre än de som vid pensionsbeloppens utformning antagits falla på bostad och bränsle. Skillnaden beror dels därpå, att värdet av fritt bränsle för matlagning icke inräknats och dels på önskan att få lämpligt avrundade belopp, vilka utvisa lika stor stegring mellan bostadskostnadsgrupperna.

Är bostad av sämre kvalitet eller mindre storlek än som sålunda stipulerats bör den värderas till lägre belopp än det fastställda, är den åter särskilt först- klassig eller rymlig bör den upptagas till högre belopp. I regel torde en lägenhet böra omfatta ett rum och kök. I moderna fastigheter kan dock ett rum och kokvrå i vissa fall vara till fyllest även beträffande makar. Äro pensions— tagarna inneboende och ha de jämväl fri kost, torde bostad om ett rum utan kokvrå, om rummet är tillfredsställande i övrigt, kunna anses utgöra fullgod bostad.

• Sida 147
•  Original

Med tanke särskilt på inkomstuppskattningen rörande jordbruk har före- slagits att inkomst av fast egendom eller hus å ofri grund lägst skall upptagas till det inkomstbelopp, som skulle kunna ernås därest den däri nedlagda för- mögenheten varit placerad i räntebärande värdepapper. Denna regel kan tänkas komma att i undantagsfall resultera i att bostadsvärde fastställt enligt ovan angivna grunder kan komma att höjas.

Åtnjuter någon en förmån, t. ex. bostad, till underpris bör skillnaden mel— lan det verkliga värdet och det betingade priset upptagas såsom inkomst. Därest så icke skedde skulle uppenbarligen föreskrifterna om värdering av fria förmåner kunna delvis sättas ur kraft, därigenom att en låg ersättning betingades.

Vad nyss sagts aktualiserar hyresbestämmelserna för pensionärshemmen. Kommittén förutsätter att hyrorna i pensionärshemmen höjas till de belopp, vartill fri bostad enligt förslaget lägst skall värderas. Skola de nuvarande låga hyrorna å sådana hem likväl behållas i fortsättningen måste uppenbar— ligen skillnaden mellan det värde som i lagen fastställts för fri bostad och den betingade hyran räknas såsom inkomst. I annat fall skulle de pensionärer, som intagits i pensionärshem, de facto åtnjuta en betydande förmån på det allmännas bekostnad vid sidan av folkpensionen som icke tillkommer andra.

I 7 5 andra stycket av den nu gällande folkpensioneringslagen stadgas att vid uppskattningen av fastighets eller kapitals avkastning denna skall höjas med 4 procent av det belopp, varmed sammanlagda behållna värdet av fastig— het och kapital må överstiga 5 000 kronor, och med ytterligare 6 procent av det belopp, varmed samma värde må överstiga 10 000 kronor. I samma para- grafs tredje stycke stadgas, att i fråga om äkta makar värdet av fastighet eller kapital skall för envar av dem beräknas utgöra hälften av sammanlagda värdet av makarnas fastighetsinnehav eller kapital.

De nu nämnda reglerna avse att förhindra att personer med relativt stor förmögenhet beviljas tilläggspension. Dessutom torde det icke sällan förhålla sig så att en relativt förmögen person har större möjligheter att på ett till- fredsställande sätt ordna sin försörjning än andra med samma årsinkomst, t. ex. genom anskaffande av egen bostadslägenhet eller fastighet, förvärv av rätt till plats i stiftelse o. s. v. Särskilt i fråga om gamla personer föreligger också möjligheten att genom successiv förbrukning av kapital eller belåning eller försäljning av fastighet anskaffa medel till uppehållet. Folkpensionens uppgift är ju att tillse att de gamla och förtidsinvaliderna erhålla en tillfreds— ställande försörjning men icke att deras besparingar ograverade skola gå till arvingarna.

Den förmögenhet, som för närvarande utesluter från rätt till tilläggspension enligt folkpensioneringslagens huvudbestämmelser utgör —— om kapitalräntan är 3 procent och andra inkomster ej finnas —

• Sida 148
•  Original

i ortsgrupp 1 ................ 11 538 23 077 ,, ,, 2 ................ 13 077 26 154 ,, ,, 3 ................ 14 615 29 231

De nu angivna siffrorna utvisa, att i vissa fall förefintligheten av ett ganska betydande kapital icke utgör hinder för erhållande av en, låt vara obetydlig, tilläggspension. Har den pensionssökande inkomster av annan natur än av förmögenhet, t. ex. genom arbete, kan dock även en relativt obetydlig för- mögenhet utesluta från rätten till tilläggspension. I dylika fall kan göras gällande att antingen arbetsviljan eller viljan till sparande kan taga skada av pensionsbestämmelsernas utformning i detta avseende.

Är förmögenheten exempelvis placerad i en lågt taxerad fastighet, ger den uppenbarligen större möjligheter ur försörjningssynpunkt än eljest. Å andra sidan kan det te sig lättare att för försörjningen utnyttja ett i bank placerat belopp än en fastighet, som kanske endast inrymmer bostad. Sistnämnda synpunkt är av särskild betydelse i fråga om ägarna av s. k. egna hem.

Slutligen blir vid de nuvarande reglerna av ganska stor betydelse om mindre avrundningar nedåt av kapitalet tillåtas med hänsyn till väntad successiv förbrukning av detsamma, om man i kapitalet inräknar upplupna räntor, om man tillåter kvittning med skulder, som löpa utan ränta, m. fl. dylika om- ständigheter. Det bör också observeras, att beskattningen kan vara mera tyngande för de folkpensionärer, som ha ett relativt stort kapital, än för andra pensionärer med samma inkomst.

I Danmark gäller, att vid beräkning av ålders-ränta till en person, som äger förmögenhet i fastighet eller andra tillgångar, till hans årliga inkomst skall läggas 5 procent av förmögenhetens belopp. Överstiger förmögenheten 4 000 kronor tillägges ytterligare 1 procent av det överskjutande beloppet och upp- går förmögenheten till mer än 8 000 kronor tillägges dessutom 1 procent av belopp över 8 000 kronor. För den del av förmögenheten, som må bestå av fast egendom, vilken blott begagnas av vederbörande själv, kan tillägget dock nedsättas till 2 procent. Vidare gäller att i alla händelser vid beräkning av såväl ålders- som invalidränta skall bortses från ett inkomstbelopp av "intill 200 kronor, om detta utgöres av pension eller legat eller är förvärvat som liv- ränta genom en för pensionären tecknad frivillig försäkring eller är ränta av ett på samma sätt förvärvat kapital, därvid dock kapitalet skall beräknas minst giva normal sparkasseränta. Har försäkringen tecknats av pensionären själv, tillämpas vad nu sagts blott om försäkringen tecknats innan han fyllt 60 år. _ Det bör bemärkas, att skärpningsbestämmelsen icke gäller beräk- ning av invalidränta.

Enligt den norska lagstiftningen skall inkomst av förmögenhet räknas som om för förmögenheten köpts livränta efter gällande villkor för ren livränte-

• Sida 149
•  Original

beräkning, härifrån dock undantagen förmögenhet, som består av fast egen- dom, för ett belopp intill 6 000 kronor.

Enligt den danska lagstiftningen kommer sålunda en åldrings kapital att påverka pensionen avsevärt mera än en förtidsinvalids och enligt den norska lagstiftningen, som blott avser ålderspension, påverkas pensionen av kapital- innehavet kraftigare ju äldre pensionären är. I båda dessa länder kan av- kastning av fast egendom i viss mån beräknas efter gynnsammare grunder än av annan förmögenhet.

Den danska skärpningsregeln är i så måtto strängare än den svenska, att skärpning räknas å hela kapitalet under det att den svenska allenast avser kapital över 5 000 kronor. Den danska regeln är emellertid mildare i det av— seendet, att den högsta skärpningen är 7 procent under det att i Sverige den högsta skärpningen är 10 procent. Att göra jämförelse mellan den svenska och den norska regeln bereder svårigheter med hänsyn till att den norska lagstiftningen endast avser personer som fyllt 70 år. Den norska regeln torde dock för sådana personer vara strängare än den svenska. Vid ett förmögen— hetsinnehav (som ej avser fast egendom) av 10000 kronor beräknas i vårt land, om bankräntan är 3 procent, avkastningen till 500 kronor (3 procent å 10000 + 4 procent ä 5 000) under det att en livränta inköpt av en man vid 70 års ålder för samma kapital skulle ge en årsinkomst av 1 063 kronor.

Höjer man den s. k. avdragsfria inkomsten, synes man höra tillse, att innehavare av relativt stora kapitaltillgångar icke härigenom bli berättigade till pension av allmänna medel. Den norska regeln torde härvid vara effektiv, åtminstone såvitt angår åldringarna. Kommittén har därför övervägt huru— vida icke samma regel kunde vara lämplig även inom den svenska folk- pensioneringen. Av följande skäl har kommittén emellertid ansett detta icke vara fallet. Regeln leder till alltför stränga resultat beträffande mycket gamla personer och alltför milda resultat beträffande yngre. Vissa modifikationer skulle sålunda bli erforderliga. Huvudregeln skulle också tarva modifikation i de fall att förmögenheten utgöres av en mindre fastighet. Regeln bleve så- lunda ej särskilt en'kel till sin utformning. Därtill kommer att den sannolikt i tillämpningen skulle medföra betydande svårigheter t. ex. då det vid jämk- ning av pensionen visar sig att förmögenheten ökat eller minskat.

Kommittén har därför undersökt huruvida icke den nuvarande regeln för skärpning av inkomst av förmögenhet alltfort skulle kunna begagnas, därvid emellertid en ytterligare höjning med 10 procent skulle drabba belopp över- stigande 15 000 kronor till förhindrande av att de förmögenhetsgränser, som utesluta från rätt till inkomstprövad pension, skulle komma att ligga alltför högt. Det har därvid befunnits att regeln skulle oskäligt hårt drabba pensions- berättigad, som äger en mindre bostadsfastighet, vilken huvudsakligen bebos av honom själv och eventuellt även hans make (eget hem). Taxeringsvärdena å dylika fastigheter liksom även fastigheternas saluvärde ha nämligen på

• Sida 150
•  Original

sistone i många fall avsevärt höjts. Det synes även önskvärt att ett mindre sparkapital icke för mycket inverkar på pensionens storlek. Slutligen har det befunnits lämpligt att skärpningen i likhet med pensionsförmånerna och den avdragsfria inkomsten i viss mån göres beroende av civilståndet. Kommittén har därför föreslagit att skärpning av avkastningen å förmögenhet först skall inträda vid 7 500 kronors förmögenhet för gift pensionsberättigad (för makar tillsamman sålunda 15 000 kronor) och för annan vid 10 000 kronor. Å hela det överskjutande beloppet skall avkastningen höjas med 10 procent. Den sålunda föreslagna regeln torde bli enkel i tillämpningen samt ge relativt tillfredsställande resultat i olika avseenden.

Utgår man från 3 procents avkastning å förmögenhet bli de förmögenhets- belopp, som utesluta från rätt till inkomstprövad pensionsförmån där andra egna ej privilegierade inkomster ej finnas, av den storlek som framgår av följande uppställning.

Gift pensionsberättigad. Makarna tillsammans.

Invalidpension, sjukbidrag och enligt alt. I utgående ålderspension.

Bostadskostnadsgrupp Ej gift pensionsberättigad

I .................. 19 615 kronor 29 423 kronor 11 .................. 21 057 ,, 31346 ,, III .................. 22 500 ,, 33 269 ,, IV .................. 23 942 ,, 35 192 ,, V .................. 25 384 ,, 37 115 ,,

Ålderspension enligt alt. II.

I .................. 16 923 kronor 22 307 kronor II .................. 19 230 ,, 25 384 ,, III .................. 21 538 ,, 28 461 ,, IV .................. 23 846 ,, 31 538 ,, V .................. 26 153 ,, 34 615 ,,

I .................. —— —

II .................. 13 076 kronor 19 230 kronor III .................. 15 384 ,, 22 307 ,, IV .................. 17 692 ,, 25 384 ,,

V .................. 20 000 ,, 28 461 ,,

Vid [bedömandet av de i uppställningen förefintliga beloppen bör hållas i minnet, att en åldring, som vid tillämpning av alternativ II uteslutits från tilläggspension på grund av sin förmögenhet, äger uppbära grundpension med 600 kronor om året (för makar blir grundpensionen 1 200 kronor) samt

• Sida 151
•  Original

att vid tillämpning av alternativ III varje åldring oberoende av inkomst och förmögenhet äger uppbära allmän ålderspension med 1 000 kronor om året (makar med 1 600 kronor).

Såsom förut framhållits tillåtes i praxis en viss avrundning nedåt av det uppgivna kapitalet med hänsyn till väntad förbrukning under den när- maste tiden. Ju kraftigare skärpningen är desto större inverkan på inkomst- beräkningen har uppenbarligen sådan avrundning.

Höjas pensionerna på föreslaget sätt torde någon anledning att tillåta avrundning nedåt av de vid ansökningstillfället förefintliga kapitaltillgån- garna ej föreligga. Någon större successiv förbrukning av kapitalet blir nämligen i regel ej nödvändig. Kommittén förutsätter därför att vid inkomst- beräkningen någon större avrundning av kapitalet ej skall tillåtas. Upplupna räntor avseende den löpande ränteterminen böra ej inverka å kapitalet.

• Sida 152
•  Original

Kap. VII. Pensionsförmånernas storlek.

Allmänna synpunkter.

I det föregående har berörts den inverkan å möjligheterna att ordna en effektiv folkpensionering, som befolkningsutvecklingen har. Det är för envar uppenbart, att det ur ekonomisk synpunkt är svårare än eljest att ordna folkpensioneringen, då antalet åldringar snabbt stiger, samtidigt som befolk- ningen i arbetsför ålder stagnerar. Även om man liksom socialvårds- kommittén har den inställningen att de gamla och de i förtid invalidi- serade äro förtjänta av en levnadsstandard, som ungefärligen motsvarar övriga medborgares, kan man icke bortse ifrån den begränsning av sam- hällets möjligheter härutinnan, som särskilt föranledes av befolkningsutveck- lingen. Man får hålla i minnet, att man, därest man önskar hålla produktionen uppe, icke kan för mycket beskära de arbetandes realinkomster. Även ur nativitetssynpunkt är det nödvändigt, att de, som äro i arbetsför ålder, ha en relativt god försörjning. Om man önskar giva särskilt dem, som ha barn att fostra, en sådan försörjning med hjälp av allmänna medel, uppkomma stora krav å statskassan, vilka konkurrera med de krav, som ställas å den- samma från folkpensioneringens sida. Ytterst bottna våra möjligheter att på ett tillfredsställande sätt såväl sörja för det uppväxande släktet som för de gamla och arbetsoförmögna i upprätthållandet av produktionen vid en hög nivå. De socialpolitiska åtgärderna konuna därför icke att på lång sikt nå åsyftad effekt, om de utformas så, att produktionen hämmas genom dem.

Även om de nu anförda synpunkterna mana till försiktighet vid folkpen- sioneringens utformning, är det dock enligt kommitténs mening tydligt, att samhället bör göra allt vad som är möjligt för att förbättra de nu utgående och i de flesta fall alltför knappt tillmätta folkpensionerna. En reform bör vara effektiv i den meningen att den möjliggör för det stora flertalet pensions- tagare, att reda sig utan understöd efter individuell behovsprövning. Sär- skilda svårigheter vid bestämmandet av folkpensionernas storle'k föreligga emellertid för närvarande genom ovissheten om det framtida penningvärdet och den ekonomiska utvecklingen överhuvud taget. Kommittén anser, att man i stort sett är nödsakad att utgå från det nu rådande penningvärdet, därvid man emellertid kan räkna med sänkning av vissa levnadskostnads- poster, såsom t. ex. 'b—ränsleposten. Å andra sidan kanske man bör räkna med en viss stegring på lång sikt av de rena bostadskostnaderna. Dessa omstän—

• Sida 153
•  Original

digheter måste leda till, att man ic'ke kan utan vidare grunda sin uppfattning om storleken av pensionsförmånernas erforderliga belopp på statistiskt siffer- material, utan man måste även bygga på den kännedom, man på annat sätt kan äga om folkpensionärernas levnadsförhållanden och hjälpbehov. Även den omständigheten att man vill bestämma pensionsbeloppen lika —— utom för bostads- och bränslekostnaden — inom landets olika delar leder till, att pensionens belopp måste bestämmas efter andra grunder än de rent statistiskt motiverade.

Vid bestämmandet av pensionsbeloppen bör hänsyn också tagas till de nu utgående pensionernas storlek samt till storleken av de kommunala pen— sionstillskott eller hemunderstöd, som i ganska stor utsträckning utgivas till folkpensionärerna. ,

Såsom i annat sammanhang nämnts äro de genomsnittliga högsta pensions- beloppen för ogifta pensionstagare i de olika dyrortsgrupperna för närvarande 605, 733 och 879 kronor resp. enligt folkpensioneringslagens huvudbestäm— melser. För makar bli enligt samma bestämmelser motsvarande belopp 1 110, 1366 och 1657 kronor. De nämnda beloppen avse att täcka alla lev- nadskostnader, sålunda även utgifterna för bostad och bränsle.

I Stockholm kan till ensam pensionär utan större egna inkomster utgivas kommunalt pensionstillskott eller hemunderstöd högst med så stort belopp, att hans folkpension, kommunala pensionstillskott eller hemunderstöd och egna inkomster sammanlagt årligen uppgå till mellan 1 700 och 1 800 kronor. För makar ligger motsvarande belopp mellan 2 700 och 2 800 'kronor. Å den rena landsbygden lämnas, såsom tidigare nämnts, kommunala pensionstillskott eller fattigvård av stadigvarande natur endast i relativt ringa omfattning till folkpensionärerna. Rörande hithörande förhållanden må i övrigt hänvisas till de siffror, som erhållits vid kommitténs statistiska utredning (SOU 1945: 23) och av vilka här må återgivas följande:

Av hela det undersökta antalet pensionärer, som ej voro intagna för anstalts— vård, hade såsom förut nämnts 13,6 procent hemunderstöd och 3,8 procent kommunalt pensionstillskott. Sammanlagt uppburo sålunda 17,4 procent av de ej anstaltsvårdade pensionärerna kommunalt bidrag av nu angivet slag. Det visade sig att procenttalet pensionärer med hemunderstöd eller kommu- nalt pensionstillskott å landsbygden i stort sett steg med den växande in- dustrialiseringen och i städerna med dessas storlek. I landsbygdens A-kom- muner utgjorde de understödda sålunda 7,4 procent mot i D—kommunerna 29,2 procent. I städerna med mindre än 5 000 invånare utgjorde de under- stödda pensionärerna 15,9 procent mot i Göteborg 39,8 procent och i Stock- holm 37,8 procent. För Malmö var motsvarande siffra allenast 24,8 procent. Ser man på de olika dyrortsgrupperna visar det sig att antalet understödda är större å dyrorterna än å billigaste ortsgruppen trots att folkpensionerna äro dyrortsgraderade. Antalet understödda inom resp. ortsgrupper var sålunda

• Sida 154
•  Original

12,0, 24,1 och 37,9 procent. Även i fråga om understödens storlek förekommer en markerad skillnad.

Hemunderstöden från fattigvården äro i regel något större för de ogifta än för de gifta, i fråga om de kommunala pensionstillskotten är förhållandet det motsatta. Vid bedömandet av utredningens siffror i fråga om de gifta tilläggspensionärerna bör ihågkommas att i de fall, där allenast mannen är pensionsberättigad, båda makarna skola leva på hans pension jämte hem- understödet eller det kommunala pensionstillskottet. De lämnade siffrorna beträffande gifta pensionärer avse för övrigt båda makarna. Tages hänsyn härtill är det uppenbart att de genomsnittliga understödsbeloppen relativt sett ligga betydligt högre för de ogifta än för de gifta.

_ Det bör observeras att vid undersökningens verkställande de provisoriska pensionsförbättringarna ännu icke tillkommit.

Det är även av intresse att ta del av vissa siffror ur den officiella fattig— värdsstatistiken; den senast fullt bearbetade avser år 1943. De här nedan lämnade uppgifterna avse endast de folkpensionärer som åtnjutit fattigvård (pensionstillskott). Dessa utgöra såsom nyss framhållits allenast en mindre del av hela antalet folkpensionärer. Folkpensionernas maximibelopp uppgick under andra halvåret 1943, om man räknar med en genomsnittlig grundpen— sion på 75 kr., inom respektive ortsgrupper till 476, 602 och 744 kr. per år.

Enligt nämnda officiella statistik uppgick för understödstagare (inkl. per- soner med kommunalt pensionstillskott), vilka samtidigt hade tilläggspension (familjens huvudperson tilläggspension eller i fråga om gift par eller sam— boende endera av dem tilläggspension), hemunderstödets belopp för hel månadi ortsgrupp I till 19 kronor för ensamstående, 29 kronor för gifta, av vilka endast den ena hade pension och 23 kronor för gifta, vilka båda hade pension. För dem, som hade understöd hela året _ och så var fallet för omkring 3/4 av samtliga pensionärer med hemunderstöd — utgick alltså i ortsgrupp I hemunderstöd med ett årligt belopp av för respektive kategorier 228, 348 och 276 kronor.

En person i ortsgrupp I med högsta möjliga pension 476 kronor och hem- understöd hade sålunda i genomsnitt en sammanlagd inkomst av 704 kronor, om han var ensamstående, och om han var gift, utan att maken hade pen- sion, av 824 kronor. Gällde det makar, vilka båda hade pension, uppgick i genomsnitt den sammanlagda inkomsten till 1 228 kronor.

Medelunderstöden i ortsgrupp II för de nämnda tre familjetyperna voro för landsbygden 312, 540 och 408 kronor och för städerna 372, 588 och 444 'kronor. Den sammanlagda inkomsten var alltså (pension 602 kronor) för landsbygden resp. 914, 1 142 och 1 612 kronor och för städerna 974, 1 190 och 1 648 kronor.

Om man inom ortsgrupp III betraktar den där dominerande kommunen, Stockholms stad, för sig, finner man att medelunderstöden för resp. tre fa—

• Sida 155
•  Original

miljetyper låg vid 672, 1 248 och 948 kronor. Med maximipensionen (744 kro- nor) gav detta en årsinkomst för resp. familjetyper av 1416, 1992 och 2 436 kronor.

En granskning av materialet utvisar, att understödsbeloppen ligga väl sam- lade omkring de beräknade medeltalen.

Om man vill använda redovisade understödsbelopp som mätare på vad vederbörande ha att existera på, är det angeläget uppmärksamma, att dessa belopp i viss utsträckning innefatta det uppskattade värdet av naturaför— måner såsom bostad, bränsle, kläder m.m. De belopp, med vilka dylika för- måner ingå i understödets beräknade värde, plåga vara låga.

Därest en pensionstagare skall i den öppna marknaden tillhandla sig vad han erhållit som understöd in natura, erfordras sålunda i regel ett större belopp än det i statistiken beräknade värdet av förmånen.

Efter uppdrag av Kungl. Maj:t utförde socialstyrelsen en mindre undersök- ning rörande folkpensionärers levnadsförhållanden under de sista månaderna av år 1943. Av störst intresse är den det av undersökningen, som hade formen av en hushållsbudgetundersökning omfattande en fullständig inkomst— och utgiftsbokföring under fyra veckor samt vissa retrospektiva uppgifter för hela år 1943. Det må hänvisas till den redogörelse för denna undersökning, som återfinnes i Sociala meddelanden 1944 nr 4 (sid. 308). Här må endast återgivas de årsbudgeter för vissa folkpensionärer, som konstruerats på grundval av undersökningen.

Tab. 8. Konstruerade årshudgeter för vissa folkpensionärer i städerna och på landsbygden.

0 lt n" . (eåsåååååfaår Makar Landsbygd Städer | Landsbygd Städer Antal undersökta hushåll ......... 374 194 336 149 Totalinkomst (kontant 0. in natura) per år kr. ..................... 900—1 100 1 200—1 350 1 500—1 800 1 900—2 200 Procentuell utgift för: Livsmedel ....................... 44 40 47 44 Bostad och bränsle .............. 27 34 23 28 Lyse ............................ 2 2 2 2 Beklädnad ...................... 11 8 11 6 Skatter ......................... 1 1 1 2 Övriga utgifter: förenings- o. försäkr.avgifter . . . . 1 l 1 2 tidningar, förströelser .......... 2 3 2 3 tvättmedel, hygien ............. 2 3 2 2 diverse ........................ 10 8 11 11 Summa 100 100 100 100 Därav kontant 81 90 83 92 ( in natura 19 10 17 8

Vid användning av resultatet av ifrågavarande undersökning måste upp— märksammas, att själva metoden för undersökningen( individuell bokföring

• Sida 156
•  Original

inom varje hushåll) särskilt i fråga om en grupp som den här berörda måste ge ett ensidigt urval, som ger anledning behandla materialet med försiktighet.

Grundpensionema.

I det föregående har kommittén angivit de skäl, som föranlett kommittén att bibehålla systemet med icke inkomstprövade grundpensioner såväl be- träffande invalidpensioneringen som beträffande ålderspensioneringen. I sam- band därmed ha även angivits skälen för att kommittén ansett grundpen- sionen böra utgå med ett enhetligt belopp, oberoende av huruvida och med vilka belopp pensionsavgifter erlagts. Olika meningar kunna uppenbarligen alltid råda rörande storleken av en grundpension.

Såsom framgår av redogörelsen för den nu gällande folkpensioneringen uppgå för närvarande de grundpensioner som utgå till dem, vilka äro berätti- gade till tilläggspension, till följande genomsnittsbelopp:

Ogift Två makar

Bostadskostnadsgrupp I ........... 76 kr. 152 kr. ,, II ........... 72 ,, 144 ,,

,, III ........... 69 ,, 138 ,,

För pensionstagare, som icke är berättigad till tilläggspension, är den ge- nomsnittliga grundpensionen högre och utgör för närvarande omkring 90 kronor.

Den högsta tänkbara grundpensionen är enligt den nu gällande folkpen- sioneringslagen 166 kronor. Med hänsyn till gällande övergångsbestämmelser komma dock vissa personer att äga rätt till större pension på grund av er- lagda avgifter. Den högsta pension till vilken någon enligt gällande bestäm- melser kan vara berättigad på grund av sin avgiftsbetalning är kronor 287: 10. Det antal personer, vilka äro berättigade till grundpension, överstigande 200 kronor, torde högst uppgå till några hundratal.

En man, som har att erlägga 50 kronor om året i pensionsavgift från och med det år, under vilket han fyllt 18 år, intill dess han blir berättigad till invalidpension eller uppnår 67 års ålder, skulle enligt försäkringstekniska grunder vid en räntefot av 3 procent och med tillämpning av de dödlighets— och invaliditetsantaganden, som ligga till grund för pensionsstyrelsens fri- villiga försäfkring, bli berättigad vid 67 års ålder eller dessförinnan inträffad invaliditet till en pension av för mån 451 kronor och för kvinnor 389 kronor. De föreslagna bestämmelserna om avgiftsplikten leda emellertid till att endast få personer komma att erlägga högsta avgiftsbeloppet, 50 kronor, under hela den avgiftspliktiga tiden. Med hänsyn härtill torde även de, som under större delen av sin arbetsföra ålder erlägga den högsta avgiften, få full valuta för

• Sida 157
•  Original

sina avgifter, därest dessa berättiga till en ganska avsevärt lägre pension än vad nu sagts. Fastställes grundpensionen exempelvis till 200 kronor, torde man dock icke kunna göra gällande, att de, som under en stor del av sitt liv erlagt högsta pensionsavgiften, erhålla full valuta från sina avgifter. Såsom framgår av vad i annat sammanhang anförts, behöver denna omständighet ej utgöra hinder för pensionens fastställande till nämnda belopp, enär avgif- terna för dessa personer mycket väl kunna delvis anses vara motiverade av den trygghet folkpensioneringen medför för varje medborgare. Ingen torde nämligen med säkerhet kunna veta, huruvida han i händelse av invaliditet eller ålderdom kan bli i behov av pension av allmänna medel. Tages hänsyn till denna synpunkt, torde med visst fog kunna göras gällande, att alla få valuta för sina pensionsavgifter, även om grundpensionen skulle fastställas till allenast 200 kronor. De, som endast erlagt låga avgifter under en stor del av sitt liv, komma givetvis att bli något överkompenserade, därest grund- pensionen fastställes till nämnda belopp. Emellertid bliva de flesta personer, som under sin krafts dagar haft små inkomster, i behov av tilläggspension, varför till dem i varje fall måste utgå avsevärt större sammanlagd folkpen- sion än 200 kronor om året.

Önskar man i princip bibehålla det nuvarande systemet med grund- och tilläggspensioner, synes det kommittén som om en grundpension av 200 kro- nor kunde vara lämplig. Fastställes grundpensionen till detta belopp, komma erforderliga övergångsbestämmelser i fråga om grundpensionerna att såsom framgår av vad ovan sagts endast avse ett relativt fåtal personer. Övergångs- bestämmelserna i detta avseende komma sålunda icke att föranleda något större administrativt besvär. Ett belopp av 200 kronor torde icke heller vara så ringa, att det icke kan anses förtjänt av beteckningen pension. För makar utgör ett belopp av 400 kronor ett icke obetydligt tillskott till försörjningen.

I annat sammanhang har framhållits, att, då det gäller invalidförsäkringen, en alltför stor del av folkpensionen med hänsyn till invaliditetsprövningen icke bör utgivas utan inkomstprövning. Enligt kommitténs mening är det därför såvitt angår invaliderna knappast tillrådligt att bestämma grundpen- sionen till högre belopp än 200 kronor.

Kommittén har på anförda skäl föreslagit, att grundpensionen i fråga om samtliga pensionstagare, berättigade till grundpension, enligt alternativ I skall utgöra 200 kronor.

I alternativ II har beträffande åldringarna föreslagits en grundpension om 600 kronor om året. Vid en så relativt hög räntefot som 3 procent drager en försäkring avseende dels en livränta av 200 kronor om året intill 67 år i hän— delse av för tidig invaliditet samt dels en ålderspension om 600 kronor om året från fyllda 67 år, vid premiebetalning från och med det adertonde till och med det sextiosjätte levnadsåret eller intill invaliditetens inträffande, en årlig nettokostnad av för man kr. 51: 12 och för kvinna kr. 56: 81. Enligt

• Sida 158
•  Original

detta alternativ 1komma sålunda samtliga avgiftsbetalare att erhålla mer än full valuta för sina avgifter även enligt rent försäkringstekniska grunder. Man kan om man så vill göra gällande, att de icke inkomstprövade pensions- förmånerna vid detta alternativ äro beräknade så att de ge full valuta för de föreslagna avgifterna, därvid man antager, att staten för de medborgare, som ej betala den högsta avgiften, tillskjuter skillnaden mellan sagda avgift och den faktiskt erlagda.

Dyrortsgraderingen.

För att utröna pensionärernas bostadsutgifter, häri inräknat bränslekost— nader, har socialvårdskommittén såsom tidigare nämnts företagit en om- fattande statistisk undersökning. I fråga om resultaten av denna undersök- ning får kommittén hänvisa till sitt betänkande nr X. Av undersökningen framgår att 63,1 0/0 av tilläggspensionärerna ha egen bostad, under det att 23 0/0 innebo hos annan och 13,3 0/0 äro intagna å anstalt. Dessa siffror variera ganska avsevärt inom olika slag av kommuner och inom de olika dyrorts— grupperna. Inom tredje dyrortsgruppen ha sålunda endast 58,8 0/0 av tilläggs- pensionärerna egen bostad, under det att 22,1 0/0 innebo hos annan och 19,1 0/0 äro intagna å anstalt.

De gifta pensionärerna disponera i mycket stor utsträckning egen bostad. Enligt undersökningen ha sålunda de gifta pensionärer, som sammanbo med sin make, egen bostad i 90,5 0/0 av alla fall, under det av de ogifta endast 39,2 % ha egen bostad. Än'klingar eller änkor ha egen bostad i 61 % av fallen. Endast 8,5 % av de samboende makarna innebo hos annan, under det att motsvarande siffror för de ogifta är 31,4 0/0 och för änklingarna och änkorna 30 0/0. Av de ogifta äro 29,4 0/0 intagna å anstalt, under det att för änklingarna och änkorna motsvarande siffra är 9 % och för pensionärer, som sammanbo med make, 1 0/o.

Utredningen visar vidare, att av de pensionärer, som ha egen bostad, i tredje dyrortsgruppen 88,4 0/0 förhyra bostaden. Motsvarande siffra för andra ortsgruppen är 64,4 % och för första ortsgruppen allenast 22,8 %. Av hela antalet tilläggspensionärer förhyra allenast 25 % sin bostad. Av samtliga tilläggspensionärer i tredje ortsgruppen förhyra 50 % bostad, under det att motsvarande siffror för andra och första ortsgrupperna äro 39 0/o och 14 0/o. Mindre än 10 0/0 av de i landsbygdens A—kommuner boende pensionärerna förhyra bostad.

Ä ägd jordbruks- eller bostadsfastighet bo icke mindre än 41,9 0/0 av de tilläggspensionärer, som ha egen bostad. Även i detta avseende förefinnas starka variationer mellan de olika dyrortsgrupperna. Som man kan vänta återfinnas huvudparten av de tilläggspensionärer, som äga sin fastighet, inom första ortsgruppen. Icke mindre än 53,7 % av de tilläggspensionärer därstä-

• Sida 159
•  Original

des, som ha egen bostad, bo å egen fastighet (16,3 % å jordbruksfastighet och 37,4 % å bostadsfastighet). I fråga om enbart landsbygdens A—kommuner är motsvarande siffra 55,5 0/0 (24,0 % å jordbruksfastighet och 31,5 0/0 å bostads- fastighet). I andra ortsgruppen bo 24,6 % av tilläggspensionärerna med egen bostad å ägd fastighet. För tredje ortsgruppen är motsvarande siffra allenast 4,5 %; Av hela antalet tilläggspensionärer bo i ortsgrupp 1 32 %, i ortsgrupp 2 15 % och i ortsgrupp 3 mindre än 3 % å ägd fastighet. Med ägd bostads- fastighet har ovan jämställts det fall, att någon äger bostadshus å annans grund.

Kostnadsfritt upplåten bostad åtnjuta enligt undersökningen 17,1 0/0 av de tilläggspensionärer, som ha egen bostad. Motsvarande siffra är för första orts- gruppen 21,9 %, för andra ortsgruppen 9,6 % och för tredje ortsgruppen 2,8 %. I förhållande till hela antalet tilläggspensionärer inom resp. ortsgrupper ha 13, 6 och 2 % fri bostad.

Av utredningen framgår sålunda tydligt att pensionärerna i ganska obe— tydlig utsträckning förhyra bostad å de billigare orterna, under det att detta är mycket vanligt å de dyrare orterna. Å de billigare orterna äga pensio— närerna i stället i stor utsträckning de fastigheter, å vilka de bo, under det att detta är ganska sällsynt å de dyraste orterna. Kostnadsfritt upplåten bostad förekommer också i ojämförligt flera fall å de billigare orterna än å de dyrare. Tydligt är sålunda att hyresfaktorn måste tillmätas en betydligt större vikt å dyrorterna än å de billigare orterna. Man måste med andra ord förutsätta, att ortstilläggen skola vara så avpassade, att de kunna å dyr- orterna täcka kostnaderna för förhyrning av bostaden. För landsbygdens vidkommande åter betyder det belopp man anser erforderligt för bostad och bränsle i väsentlig män att värdet av egen eller kostnadsfritt upplåten bostad vid inkomstberäkningarna bör upptagas till detta belopp. Även relativt låga bostadstillägg torde å landsbygden möjliggöra för pensionärerna att göra rätt för sig, då de innebo hos anhöriga, under det att detta icke i samma mån blir fallet i storstäderna.

Det bör i detta sammanhang bemärkas, att ungefär lika stor andel av pen- sionärerna innebo hos andra i storstäderna som å landsbygden. Detta förhål- lande torde förklaras därigenom, att pensionärerna i storstäderna i betydande omfattning icke haft råd att förhyra egen bostad. Å landsbygden däremot torde förklaringen till att så många innebo hos andra kunna sökas däri, att bostadsutrymmena icke sällan äro ganska stora å vissa jordbruksfastigheter samt uti det ännu på sina håll förekommande undantagssystemet. De sämre bekvämligheterna i landsbygdens bostäder och dessas ganska ofta ensliga be- lägenhet torde också vara omständigheter, som kunna föranleda till inne- boende hos andra.

I fråga om kostnaderna för 'de förhyrda bostäderna föreligga enligt kom- mitténs undersökning mycket betydande variationer. Genomsnittskostnaden

• Sida 160
•  Original

för av pensionär förhyrd lägenhet varierar sålunda mellan 125 kronor i landsbygdens A-kommuner och 7 27 kronor i Stockholm. För de tre dyrorts- grupperna voro genomsnittssiffrorna 175, 381 och 632 kronor. Genomsnitts- kostnaden för hela riket är 367 kronor. Även inom resp. dyrortsgrupper äro variationerna betydande.

Bostadskostnaderna för pensionärer med egen fastighet varierade .också betydligt eller från 72 kronor i landsbygdens A—kommuner till 570 kronor i Stockholms stad. Inom de olika dyrortsgrupperna voro kostnaderna resp. 101, 238 och 447 kronor. Genomsnitts'kostnaderna för hela riket voro 148 kronor. Kommittén har emellertid i sin statistiska utredning framhållit, att kostnaderna för de egna fastigheterna i vissa fall torde ha blivit för lågt angivna i de av kommittén inhämtade uppgifterna, enär man ofta förbisett underhållskostnaderna för fastigheterna. Även i fråga om utgifterna för bostad i egen fastighet förekomma stora variationer inom resp. dyrorts- grupper.

Vid bedömandet av de ovan angivna hyreskostnadssiffrorna måste beaktas, att dessa avse även lägenheter med centralvärme beträffande vilka uppvärm— ningskostnaden ingår i hyran. Lägenheterna med centraluppvärmning före— komma relativt sett i större omfattning i dyrorterna än å billigaste ort. I ortsgrupp 1 betingade för ensamboende pensionärer bostäder bestående av ett rum eller ett kök eller ett rum med kokvrå utan värme 107 kronor och med värme 151 kronor. Motsvarande siffror för andra ortsgruppen voro 199 och 287 kronor och för tredje ortsgruppen 343 och 466 kronor. Lägen— heter om ett rum och kök, två rum eller två rum med kokvrå betingade utan värme för ensamboende pensionär 150 kronor i första, 292 kronor i andra och 472 kronor i tredje ortsgruppen under det att sådana lägenheter med värme kostade resp. 223, 496 och 822 'kronor. För två makar ligga kostnaderna i regel något högre än för en ensamboende.

Skillnaden i bostadskostnad för äkta makar, som icke sammanbo med barn eller annan, och för övriga ensamboende i de fall, då bostaden förhyres, är av stort intresse då det gäller att taga ställning till pensionsförmånernas storlek.

I de olika ortsgrupperna är hyran för bostad utan värme följande:

Tab. 9. Ortsgrupp 1 Ortsgrupp 2 Ortsgrupp 3

Liigenhetens storlek ensam- enbart, ensam- enbart ensam- enbart boende makar boende makar boende makar

1 rum, 1 kök eller 1 rum i med kokvrå ............ 107 | 111 199 206 343 456 1 rum och kök, 2 rum eller| | 2 rum med kokvrå ..... | 150 | 155 292 324 472 529

Lägenheter med centralvärme bli, såsom framgår av vad nyss sagts avse— värt dyrare i hyra än lägenheterna utan värme. Det bör här anmärkas att

• Sida 161
•  Original

antalet av tilläggspensionärer förhyrda lägenheter med centralvärme är ganska obetydligt i lägsta ortsgruppen i förhållande till antalet lägenheter utan värme —— bland de undersökta tilläggspensionärerna 160 resp. 1 813. I tredje ortsgruppen åter är förhållandet ett annat. Där ha av de undersökta tilläggspensionärerna 562 lägenheter med centralvärme och 737 lägenheter utan sådan värme. Av utredningssiffrorna framgår vidare, att de tilläggs- pensionärer, som bo i centraluppvärmda lägenheter, till mycket stor del få nöja sig med ett rum eller ett rum och kokvrå.

Mot de siffror, som framkommit vid kommitténs undersökning, kan riktas den anmärkningen, att de icke återspegla det verkliga behovet utan endast äro ett uttryck för det faktiska förhållandet. Man kan med andra ord säga, att siffrorna angiva kostnaderna för de bostäder pensionärerna faktiskt ha, men icke kostnaderna för sådana bostäder som de skäligen borde kunna ha tillgång till. Med hänsyn härtill kan det i förevarande avseende vara av intresse att taga del av siffror, avseende bostadskostnaderna i allmänhet å olika orter.

Den år 1939 verkställda hyresräkningen är i detta fall upplysande. Från densamma äro följande siffror hämtade avseende medelhyran för lägenheter å ett rum eller ett kök, ett rum med kokvrå samt ett rum och kök, dels utan centralvärme och dels med centralvärme, i nedan angivna grupper av orter:

Tab. 10.

Ett rum eller Ett rum Ett rum ett kök med kokvrå. och kök utan I med utan I med utan I med värme värme värme

Stockholm ............... 379 639 490 824 593 1 058 Göteborg ................. 269 473 378 731 437 747 Malmö ................... 225 416 289 609 382 718 Förstadsorter ............. 186 338 314 726 343 712 Städer med 20 000— 100 000 inv. 207 375 289 581 369 666 | ,, m. m. med 10 000— 20 000 inv. 196 342 264 546 338 582

,, ,, med 5 000—— 10 000 inv. 156 315 233 519 290 527 ,, ,, med 1 000— 5 000 inv. 143 287 207 457 256 458 ,, ,, med under

1 000 inv. 128 225 213 335 233 385

Icke-adm. tätorter m. minst 1 000 inv. 129 232 186 387 222 365

,, ,, m. under 1 000 inv. 124 208 205 412 210 342 Landskommuner i övrigt . . . 103 219 166 307 185 314 Samtliga orter ............ 221 418 307 | 726 387 | 319

Av tabellen framgår att förhållandet mellan hyreskostnaderna å de olika orterna är ungefär detsamma enligt hyresräkningen som enligt kommitténs

• Sida 162
•  Original

utredning angående folkpensionärerna. Emellertid äro hyresbeloppen i stort sett något lägre enligt kommitténs utredning än enligt hyresräkningen. Detta är ganska naturligt enär pensionärerna icke kunnat hyra mera moderna lägenheter samt de ej heller haft behov av att bo vid de ur kommunikations- synpunkt mest gynnade bostadslägena. Några mera bestämda slutsatser an— gående pensionärernas bostadsstandard kunna sålunda knappast dragas av hyresbeloppens storlek i och för sig. Av hyresräkningen framgår liksom enligt kommitténs undersökning att variationerna inom samma dyrortsgrupp kunna vara mycket betydande i fråga om hyreskostnadsnivån.

Även andra utvägar stå till buds att bedöma bostadskostnaderna i allmän- het. Kommittén har sålunda tagit del av de kollektivavtal, som gälla för lantarbetare och skogsarbetare, i vilka avtal hyresbeloppen för av arbets— givare tillhandahållen bostad äro fixerade. Alltför stor vikt kan dock i detta sammanhang icke tillmätas de i dessa avtal förefintliga siffrorna med hänsyn till att hyresbeloppen undergått förhöjning samtidigt som timpenningen ökat, vilket innebär att hyrorna ha satts i viss relation till den kontanta avlö— ningens storlek. Vidare avse dessa siffror familjehostäder, vilka genomgående behöva vara något större än folkpensionärernas bostäder.

Angående folkpensionärernas bostadsförhållanden kunna vidare vissa slut- satser dragas av den av kommittén verkställda statistiska undersökningen angående fattigvårdens understödsverksamhet (SOU 1941: 29). Även social- styrelsens i slutet av år 1943 verkställda levnadskostnadsundersökning ger tillgång till visst siffermaterial för bedömandet av folkpensionärernas bostads- kostnader. Vid de siffror, som framkommit vid denna undersökning, kan emellertid för stort avseende icke fästas med hänsyn till det sätt, varpå upp- gifterna för undersökningen måst införskaffas.

Den av socialvårdskommittén verkställda undersökningen utvisar vilken betydelse bränslekostnaden har för pensionärerna. Av undersökningen fram- gick sålunda att mindre än 20 procent av pensionärerna med egen bostad hade tillgång till fritt bränsle eller bränsle å egen fastighet, samt att av åter— stoden drygt 90 procent hade att inköpa bränsle under det att för de övriga bränslet ingick i bostadskostnaden. Den genomsnittliga kostnaden för inköpt bränsle, frånsett kostnader för gas och elektricitet, uppgår enligt undersök- ningen till 137 kronor. För de olika dyrortsgrupperna är siffran, om gas och elektricitet icke medräknas, respektive 126, 162 och 159 kronor. Om gas och elektricitet för matlagningsändamål medräknas, höjas medeltalen för de högsta ortsgrupperna icke obetydligt (se härom den statistiska bostadsutred— ningen s. 31). De angivna Siffrornas storlek är uppenbarligen i hög grad beroende av det nuvarande läget å bränslemarknaden. Enligt inhämtade upp— gifter vill det synas, som om bränslekostnaderna för närvarande skulle vara i genomsnitt ungefär dubbelt så höga som före det nu pågående kriget. Även om man icke kan räkna med, att kostnaderna komma att sjunka till den nivå,

• Sida 163
•  Original

de hade före kriget, torde det dock vara berättigat att räkna med en bety- dande sänkning av desamma till den tidpunkt, då det förevarande förslaget kan antagas bli genomfört, eller inom relativt kort tid därefter.

Reduceras de ovan angivna bränslekostnaderna på lämpligt sätt och läggas de till hyreskostnaderna för bostäderna utan centralvärme, erhåller man en tämligen god uppfattning om det belopp, vartill bostadskostnaderna böra beräknas å olika dyrorter. Vid bestämmandet av ortstilläggen synes dock hänsyn bl. a. böra tagas till den utsträckning, i vilken lägenheter utan central- uppvärmning finnas i orterna, enär pensionärerna å vissa orter äro nödsa— kade att förhyra de dyrare lägenheterna med centralvärme.

Av den verkställda bostadsutredningen framgår att tilläggspensionärernas bostäder, mätta efter antalet rum, genomsnittligt sett äro något större i första ortsgruppen än i dyrorterna. Å andra sidan förefinnas bekvämligheter i form av vatten och avlopp, inomhusavträden m. m. i långt större utsträckning i dyrorterna än i första ortsgruppen. I detta avseende märkes också en tydlig skillnad mellan städer och landsbygd, sålunda att inom samma dyrortsgrupp lägenheterna i städerna äro i större omfattning utrustade med bekvämlig— heter än lägenheterna å landsbygden. Av utredningen kan dock icke några säkra jämförande slutsatser dragas angående kvaliteten å de bostäder, som å de olika orterna disponeras av tilläggspensionärerna, enär förutom rums- antalet och tillgången till bekvämligheter många andra omständigheter äro av betydelse i detta avseende, såsom värme- och ljudisolering, ventilations- möjligheter, ljusförhållanden, kommunikationsförhållanden, höjden över marken, tillgång till trädgård 0. s. v. En känd sak är emellertid att många tilläggspensionärer såväl i dyrorterna som i orter, som tillhöra första orts- gruppen, 1nåste bebo lägenheter av en otillfredsställande kvalitet. Detta för— hållande gäller dock icke endast tilläggspensionärerna.

Utredningen utvisar att av samtliga tilläggspensmnärer allenast omkring 5300 bodde å pensionärshem. Byggandet av pensionärshem har sålunda hittills icke varit av större betydelse för lösandet av tilläggspensionärernas bostadsfråga. Frågan huruvida det kan vara önskvärt att i framtiden genom forcerat pensionärshemsbyggande anskaffa bostäder åt tilläggspensionärerna eller om det kan visa sig lämpligare att lösa dessa bostadsproblem i annan ordning torde icke behöva prövas av socialvårdskommittén i detta samman— hang. Kommittén vill därför nn inskränka sig till att påpeka, att de pen— sionsförmåner, som föreslås av kommittén, möjliggöra för pensionärerna att erlägga högre hyror än hittills.

Tidigare har angivits att den del av folkpensionen, som vore avsedd att täcka bostads— och bränslekostnaderna borde graderas efter dessa kostnaders storlek å olika orter.

Kommittén har funnit att ett system med allenast tre ortsgrupper icke är tillfyllest, enär skillnaden i bostadstilläggens storlek vid ett sådant system

• Sida 164
•  Original

måste bli alltför stor, om bostadstilläggen skola göras något så när effektiva. Det må anmärkas, att det redan nu befunnits nödvändigt att för vissa gräns— orter tillämpa särskilda beslämmelser i fråga om pensionernas storlek, var— igenom antalet ortsgrupper för närvarande i viss mån är fem. Å andra sidan bör det uppenbarligen ur administrativ synpunkt undvikas, att antalet grup- per blir alltför stort. Kommittén föreslår därför, att de olika orterna inom landet med hänsyn till bostads— och bränslekostnaderna skola indelas i fem bostadskostnadsgrupper. Det bör bemärkas, att denna ortsgruppering kommer att skilja sig från annan ortsgruppering i två avseenden, nämligen dels i det avseendet att den allenast avser bostad och bränsle och icke övriga levnads- kostnader och dels i det avseendet att den i huvudsak skall taga sikte på bo- städer av det slag som gemenligen bebos av folkpensionärer. Även 1943 års dyrortskommitté har i sitt nyligen avgivna betänkande (SOU 1945: 32) före- slagit ett system med fem ortsgrupper. Socialvårdskommittén har undersökt huruvida det skulle låta sig göra att begagna den sålunda föreslagna dyrorts— indelningen även för folkpensioneringens del. Med hänsyn till vad ovan an- förts om beskaffenheten av en för folkpensioneringen lämplig ortsgradering och till att skatteposten, som i en allmän dyrortsgradering är av stor bety- delse, är mindre betydelsefull för folkpensionärerna, har detta icke låtit sig göra.

Kommittén har avsett, att allenast Stockholm skall hänföras till femte orts- gruppen. Till fjärde ortsgruppen torde i huvudsak komma att hänföras Göte— borg och vissa av Stockholms förorter, till tredje ortsgruppen Malmö och flertalet andra större och medelstora städer och samhällen. Till andra orts- gruppen skulle hänföras återstående städer och samhällen ävensom förorter till vissa städer och ett ganska stort antal landskommuner. Till första orts- gruppen skulle sålunda komma att hänföras i huvudsak endast den rena landsbygden. Vad nu sagts avser uppenbarligen endast att angiva vissa kon— sekvenser av den föreslagna ortsindelningen och icke att i fråga om detaljerna föregripa en blivande på statistiskt underlag grundad ortsgruppering. Enligt förslaget skall förevarande ortsgruppering verkställas av socialstyrelsen samt revideras vart tionde år.

I fråga om de bestämmelser, som skola gälla för höjning eller sänkning av pensionsförmånerna vid förflyttning mellan olika orter, föreslås regler, som i huvudsak motsvara de, som nu gälla inom folkpensioneringen, därvid dock viss uppmjukning skett.

Pensionsbeloppen.

Huru höga folkpensionerna böra vara i olika fall är såsom framgår av vad tidigare sagts en avvägningsfråga, vid vilkens prövning en rad faktorer spela in. I början av detta kapitel ha lämnats vissa vägledande upplysningar i fråga

• Sida 165
•  Original

om den standard, på vilken enligt senaste tillgängliga uppgifter folkpensionä- rer utan tillgång till egna medel eller anhörigas bistånd existera. Som där framhållits lämna dessa uppgifter dock inga preciserade hållpunkter. Ej hel— ler kan man finna sådana på näringsfysiologiska eller dylika grunder. Fixe- randet av den minimistandard. vilken genom folkpensionen skall tillförsäk— ras invalider och åldringar m. fl. måste därför i väsentlig grad bli en bedöm- ningsfråga.

Vid denna bedömning är det av vikt att ha för ögonen att ett av de vikti- gaste målen för reformen, såsom tidigare framhållits, är att göra folkpensio- neringen effektiv i den meningen, att pensionstagarna —— bortsett från sär- skilda fall — skola *kunna frigöras från beroendet av understöd från fattig- vården eller annan hjälpverksamhet efter fri behovsprövning.

I detta avseende måste reformen få en annan innebörd än de successiva förbättringar av folkpensionerna, vilka hittills genomförts. Dessa partiella reformer ha icke ansetts vara av den omfattning i fråga om pensionernas storlek, att desamma beträffande en betydande grupp pensionärer ansetts böra föranleda indragning eller minskning av från fattigvården eller i form av kommunala pensionstillskott utgående understöd. Förbättringarna av pensionerna ha därför i praktiken medfört en höjning av den minimistan- dard, som genom understöd från fattigvården (eller i ett begränsat antal kommuner genom kommunala pensionstillskott) tillförsä'krats pensionstagare och även andra hjälpbehövande, och sålunda haft föga att betyda för strä- vandena att från fattigvården frikoppla de pensionstagare, som redan tidigare tillerkänts understöd därifrån.

Vill man nu komma till ett annat resultat, är det nödvändigt att fastställa pensionsbelopp av sådan storlek, att man kan göra gällande, att en pensions- tagare i allmänhet kan erhålla en någorlunda tillfredsställande existens på pensionen. Endast i den mån så ske-r kan man göra gällande att folkpensio- nerna s'kola vara normerande för understödsnivån, d. v. 5. att till folkpen- sionstagare supplerande understöd efter fri behovsprövning endast böra utgå när särskilda omständigheter föreligga, vil'ka öka behovet utöver det normala.

För att detta skall kunna bli fallet och med hänsyn till att den standard, som för närvarande tillkommer personer, vilka äro beroende av det allmän— nas hjälp, åtminstone i vissa delar av landet torde få anses vara alltför knappt utmätt, är det angeläget, att man vid bestämmande av pensionsbe- loppen kommer till belopp, vilka erbjuda en avsevärd förbättring i förhål- lande till de nu utgående högsta beloppen.

Kommittén har ur här anförda synpunkter funnit, att den totala folkpen- sion — bortsett från bostadstillägg — som bör utgå till en ogift person. lämpligen kan fixeras till 1 000 kronor om året. För äkta makar tillsamman-s bör i sådant fall 1 600 kronor utgöra ett lämpligt belopp. Eftersom grund- pensionen till dem, som äga upp-bära invalidpension eller sjukbidrag eller

• Sida 166
•  Original

ålderspension enligt alternativ I föreslagits till 200 kronor, kommer tilläggs— pensionen sålunda att i dessa fall uppgå till 800 kronor för ogift pensions- tagare och 600 kronor för gift pensionstagare (1 200 kronor för två makar, som båda ha pension). Utgår ålderspension enligt alternativ 11, blir tilläggs— pensionen 400 kronor för ogift pensionstagare och 200 för gift. Den ålders— pension, som enligt alternativ III skall utgå med lika belopp i alla orter —— den allmänna ålderspensionen — kommer att uppgå till 1 000 kronor för ogift och 1 600 kronor för två makar.

De bostadstillägg, som kommittén såsom tidigare utvecklats ansett nödvän- diga i orter, där bostads- och bränslekostnaderna äro höga, böra även de utformas efter enkla linjer även om full matematisk rättvisa ej därigenom uppnås —— en sådan torde för övrigt icke kunna vinnas med någon metod.

Kommittén föreslår att bostadstilläggen för ogift tilläggspensionär i de fyra högsta ortsgrupperna blir resp. 150, 300, 450 och 600 kronor samt för gift tilläggspensionär 100, 200, 300 och 400 kronor (för makar som båda ha till- läggspension alltså sammanlagt 200, 400, 600 och 800 kronor).

De föreslagna totalpensionerna samt deras sammansättning framgå av uppställningen _å sid. 81—82.

Fördelar man de föreslagna pensionsbeloppen å dels det belopp, vartill kostnaden för bostad och bränsle kan antagas uppgå, och dels det belopp som återstår för övriga levnadskostnader, erhåller man, under förutsättning att övriga levnadskostnader beräknas till samma belopp i alla bostadskostnads— grupper, följande siffror:

Bostadskostnadsgrupp I II III IV V kr. kr. kr. kr. kr. Ensamstående: Bostad och bränsle ................ 200 350 500 650 800 Övriga levnadskostnader ............ 800 800 800 800 800 Summa 1 000 1 150 1 300 1 450 1 600 114 altar: Bostad och bränsle ................ 250 450 650 850 1050 Övriga levnadskostnader ............ 1 350 1 350 1 350 1 350 1 350 Summa 1 600 1 800 | 2 000 2 200 2 400

En beräkning sådan som den ovanstående måste uppenbarligen bli mycket schematisk, varför den icke kan göra anspråk på att ens i stora drag åter- spegla de verkliga behoven. Den visar emellertid efter vilka principer pen- sionsbeloppens avvägning ägt rum. De belopp, till vilka fri bostad skall vär- deras, återfinnas å sid. 146.

Kommittén har icke funnit möjligt att inom folkpensioneringens ram med generell verkan lösa den otvivelaktigt mycket komplicerade frågan om pen—

• Sida 167
•  Original

sionärernas bostadsförsörjning, vilken fråga står i nära samband med bo- stadsförsörjningen i allmänhet och därför bör bli föremål för övervägande i annat sammanhang. Härtill kommer att det på bostadsområdet otvivelaktigt försiggår en snabb utveckling, efter vilken anpassning måste ske på annat sätt än genom dispositioner i folkpensioneringslagen.

Då det gäller att bestämma änkepensionernas belopp bör ihågkommas att dessa pensioner endast skola utgå till relativt arbetsföra personer — änkor som fyllt 67 år eller fått sin arbetsförmåga höggradigt nedsatt bli berättigade till ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag. Med hänsyn härtill kan änkepensionen bestämmas till lägre belopp än annan folkpension. Huru mycket lägre den skall vara kan givetvis diskuteras. Kommittén har presu- merat att en änkepensionsberättigad änka skall kunna själv bidraga till sin försörjning med minst så stort belopp som motsvarar den avdragsfria inkom- sten, d. v. s. 400 kronor om året. I överensstämmelse härmed har änkepen- sionen föreslagits till 600 kronor. Pensionen skall enligt förslaget vara för— enad med lika stort bostadstillägg, som skall tillkomma gift pensionstagare, d. v. s. i bostadskostnadsgrupperna II—V 100, 200, 300 resp. 400 kronor. Högsta änkepensionen inklusive bostadstillägg blir sålunda i de olika bostads- kostnadsgrupperna 600, 700, 800, 900 resp. 1000 kronor. De föreslagna maximibeloppen äro lika stora som maximibeloppen av det hustrutillägg, vilket tillkommer gift man vilkens hustru fyllt 60 år och ej själv är pensions- berättigad (se härom nästa avsnitt). I många fall kommer sålunda det för- sörjningsbidrag från folkpensioneringens sida vilket realiter till—kommit en sådan hustru som nyss sagts att vid mannens död ersättas av en lika stor änkepension.

Enligt förslaget skola änkepensionerna i sin helhet vara inkomstprövade. Någon anledning att utgiva änkepension av nu förevarande slag till kvinnor med lönande förvärvsarbete synes nämligen icke föreligga.

Då det ej synes tilltalande att utgiva huru små pensioner som helst, har föreslagits att änkepension, som skulle uppgå till mindre än 60 kronor om året, ej skall utgå.

PensionsbeIOppen då endast den ena av två makar uppbär pension.

Såsom ett av skälen för införande av änkepensionering har kommittén an— givit, att, om sådan pensionering infördes, möjlighet skulle öppnas att, då gift man men ej hans hustru vore pensionsberättigad och hustrun uppnått viss relativt hög ålder, exempelvis 60 år, höja mannens pension, så att den någorlunda motsvarade de båda makarnas behov för sin försörjning. Enligt kommitténs mening bör dock en sådan höjning icke innebära att mannen er- håller lika stor pension, som makarna sammanlagt skolat uppbära, om även

• Sida 168
•  Original

hustrun varit pensionsberättigad. Då hustrun är arbetsför, synes det möjligt för makarna att reda sig med något mindre folkpension, än om båda makarna äro arbetsoförmögna. Det synes dessutom önskvärt att en viss förhöjning av makarnas sammanlagda folkpension inträder, då jämväl hustrun erhåller pension. Kommittén har därför föreslagit att folkpensionen för gift man, vilkens hustru ej är pensionsberättigad men uppnått 60 års ålder, skall för- höjas genom hustrutillägg.

Ett hustrutillägg av förevarande slag bör utformas på sådant sätt att man- nens pension, hustrutillägget inberäknat, blir något lägre än den samman- lagda pension, som skulle ha tillkommit makarna, om jämväl hustrun varit pensionsberättigad. Tillägget 'bör vidare i princip icke vara större än den änkepension, som hustrun kan påräkna om hon blir änka. Förslaget innebär därför att hustrutillägget skall motsvara det belopp i tilläggspension och bostadstillägg vartill hustrun skulle ha varit berättigad, därest hon ägt rätt till invalidpension. Hustrutillägget kommer sålunda alltid att med grund— pensionens belopp, 200 kronor, understiga beloppet av den invalidpension som eventuellt skulle ha tillkommit hustrun. Makarnas sammanlagda pen- sionsförmåner komma sålunda att öka med 200 kronor, då jämväl hustrun blir pensionsberättigad, under förutsättning att deras ekonomiska ställning är oförändrad. Hustrutilläggets maximibelopp blir enligt den angivna regeln 600 kronor jämte i förekommande fall bostadstillägg såsom för gift pensions- berättigad. Detsamma överensstämmer sålunda exakt med den föreslagna änkepensionens maximibelopp.

Det torde böra påpekas att hustrutillägg vid tillämpning beträffande åld- ringarna av alternativen II och 111 kan utgå även i vissa fall, då mannen alle- nast är berättigad till grundpension resp. allmän ålderspension. I dylika fall måste tydligen inkomstprövning äga rum för utrönande av det belopp, vartill hustrutillägget bör uppgå. Det förutsättes därför att pensionsansökning alltid, där utgivande av hustrutillägg ifrågasättes, prövas i samma ordning som eljest tillämpas, då fråga är om inkomstprövad pensionsförmån.

I analogi med vad som föreslagits i fråga om änkepensionen har såsom ytterligare villkor, för att det högre pensionsbeloppet skall kunna utgå, i nu förevarande fall föreskrivits, att makarna skola ha varit gifta minst 10 år. Finnes icke en sådan bestämmelse kommer risk att föreligga att — visser- ligen i undantagsfall äktenskap ingås i syfte att eljest icke pensionsberätti- gad kvinna, som fyllt 60 år, skall erhålla bidrag till sin försörjning från folk- pensioneringen. Anledning torde ej heller föreligga att låta folkpensione- ringen sörja för en arbetsför kvinna, som allenast under en kortare tid varit borta från förvärvsarbete.

Då i andra fall än som nu sagts allenast den ena av två makar är berätti- gad till folkpension, synes det icke rimligt, att hans folkpension utgår med lägre belopp än som tillkommer en ogift pensionsberättigad. Man kunde

• Sida 169
•  Original

uppenbarligen tänka sig, att lagbestämmelserna utformades på sådant sätt, att de högre pensionsbeloppen avsåge såväl ogift pensionsberättigad som gift pensionsberättigad, vilkens make ej är pensionsberättigad. Genom en sådan anordning skulle emellertid inkomstgränserna för rätt till de inkomstprövade pensionsförmånerna bli högre om allenast den ena maken hade pension än om båda hade det, vilket i sin tur skulle medföra, att i vissa fall minskning av den till makarna utgående folkpensionen kunde inträffa, då jämväl den andra maken bleve pensionsberättigad. Kommittén har därför i stället före— slagit sådana höjningar av de pensionsbelopp, som tillkomma gift pe tsions— berättigad, att den högsta folkpensionen, så länge den andra maken icke är pensionsberättigad, blir densamma som för ogift pensionsberättigad. De höj- ningar, som sålunda föreslagits, avse både tilläggspension och bostadstillägg. Då det gäller den i alternativ III föreslagna allmänna ålderspensionen, vilken icke är inkomstprövad, har däremot den utvägen valts att direkt fastställa samma belopp för gift, vilkens make ej är pensionsberättigad, som för ogift. Detta har i sin tur lett till att bestämmelsen om hustrutillägg för åldringarna vid detta alternativ måst begränsas att avse fall, då hustrutillägget enligt förut angiven grund skulle överstiga 200 kronor, — eljest skulle en hustru- tilläggsberättigad pensionstagare erhålla lägre folkpension än om han icke varit berättigad till hustrutillägget.

Högsta inkomstgränser för rätt till inkomstprövade pensionsförmåner.

I avsnittet rörande avdragsreglerna har nämnts att den avdragsfria inkom- sten föreslagits till för icke gift pensionsberättigad 400 kronor och för makar tillsammans 600 kronor. Vidare har angivits, att avdragsfaktorn i princip skall utgöra fem tiondelar men i fråga om invalidpension, sjukbidrag och enligt alternativ I utgående ålderspension utgöra åtta tiondelar, såvitt angår det in— komstbelopp, som överstiger den avdragsfria inkomstens dubbla belopp.

De i n k 0 m 5 tb e 1 o p p, som utesluta från rätt till inkomstprövade pen- sionsförmåner i olika fall, framgå av följande uppställning:

• Sida 170
•  Original

Invalidpension, sjukbidrag och enligt alt. I utgående ålderspension.

Bostadskostnadsgrupp I 11 111 IV V kr. kr. kr. kr. kr. Ej gift pensionstagare .......... 1 550 1 737: 50 1 925 2 112: 50 2 300 Gift pensionstagare; makarna tillsammans ........ 2 325 2 575 2 825 3 075 3 325 Gräns för hustrutillägg ........ 2 325 2 575 2 825 3 075 3 325 Ålderspension enligt alt. II. Ej gift pensionstagare . ........ 1 200 1 500 1 800 2 100 2 400 Gift pensionstagare; makarna tillsammans ........ 1 400 1 800 2 200 2 600 3 000 Gräns för hustrutillägg ........ 2 325 2 575 2 825 3 075 3 325 Ålderspension enligt alt. III. Ej gift pensionstagare .......... —— 700 1 000 1 300 1 600 Gift pensionstagare; makarna tillsammans ........ —— 1 000 1 400 1 800 2 200 Gräns för hustrutillägg ........ 1 825 2 075 2 325 2 575 2 825 Änkepension. 1 480 1 680 1 880 2 080 2 280

Det bör i detta sammanhang erinras om, att inkomstgränserna i de fall privilegierad inkomst föreligger de facto äro högre än ovan angivits. Är fråga om ogift kunna de angivna beloppen sålunda höjas med högst 400 kronor och är fråga om makar kunna beloppen höjas med högst 600 kronor. Enär änka är ogift, kunna de för änkepensionen angivna inkomstgränserna genom privilegiering höjas med högst 400 kronor.

De ovan angivna inkomstgränserna äro enligt kommitténs mening i många fall i högsta laget, vilket visar nödvändigheten av ganska stränga avdrags- regler, då pensionerna bli av den höjd, som föreslagits. Skulle avdragsreglerna uppmjukas ytterligare bleve det knappast någon mening med inkomstpröv- ningen såvitt angår åldringarna. Även om de angivna inkomstgränserna kunna giva vid handen, att vissa personer bli berättigade till pensionsför- måner, varav de måhända icke kunna anses vara i behov, medför detta emel— lertid i sig självt icke så stora ekonomiska konsekvenser, som man kunde antaga, enär pensionsbeloppen som tillkomma de personer, vilkas inkomster ligga i närheten av den högsta gränsen, bli ganska obetydliga.

Vid bedömandet av försörjningsläget för dem, som åtnjuta just den egna inkomst, som utesluter från rätt till inkomstprövad folkpension, hör till den egna inkomsten läggas beloppet av honom till-kommmande grundpension eller allmän ålderspension. Göres en sådan summering, visar det sig, att en ogift

• Sida 171
•  Original

ålderspensionstagare i femte bostadskostnadsgruppen, vilkens egna inkomster uppgå till grånsbeloppen och ej äro privilegierade, för sin försörjning sam— manlagt har till förfogande enligt alternativ I 2 500 kronor, enligt alternativ II 3 000 kronor och enligt alternativ III 2 600 kronor. För makar, bosatta i nämnda bostadskostnadsgrupp, bli motsvarande belopp 3 725 kronor, 4 200 kronor och 3 800 kronor.

Högre folkpension vid uppskjuten pensionering.

Ä vissa håll i utlandet gäller att ålderspension utgår med högre belopp, om den sökes vid högre ålder än om den sökes vid lägre ålder. I Danmark kan ålderspension utgå redan från 60 års ålder. Väntar pensionären att be- gära ålderspension tills han fyllt 65 år höjes pensionens grundbelopp med c:a 5 procent, väntar han till 67 år höjes det med sammanlagt c:a 10 procent och väntar han till 70 år blir höjningen sammanlagt c:a 15 procent. Enligt regeringsförslaget i Storbritannien skall pensionen utgöra 35 shillings i vec- kan för makar och 20 shillings för ensamstående samt utgå tidigast från 65 års ålder till män och 60 års ålder till kvinnor. Om pensioneringen upp— skjutes skall pensionsbeloppet ökas med 2 shillings i veckan för makar och en shilling i veckan för ensamstående, allt för varje år, varmed pensioneringen uppskjutes.

Utgår man från att en kvinna är berättigad till en livränta å 100 kronor, som börjar vid 67 års ålder, kan hon — enligt 3 0/0 räntefot och dödlighets- tahellen R 32 —— för den händelse hon uttager livräntan senare erhålla föl- jande belopp från nedan angivna åldrar.

Livräntan börjar utgå Livräntebelopp kr. vid 67 års ålder .................................... 100:— ,, 68 ,, ,, .................................... 110:04 ,, 69 ,, ,, .................................... 121: 58 ,, 70 ,, ,, .................................... 134: 91 ,, 71 ,, ,, .................................... 150:40 ,, 72 ,, ,, .................................... 168: 54 ,, 73 ,, ,, .................................... 189: 89 ,, 74 ,, ,, .................................... 215: 24 ,, 75 ,, ,, .................................... 245: 55

För män är stegringen något större. I fråga om pensioner, som helt eller såsom i Storbritannien till väsentlig del finansieras genom avgifter beräknade efter försäkringstekniska grunder, torde invändningar knappast kunna göras mot att man låter pensionen stiga med varje år som dess uttagande uppskjutes.

• Sida 172
•  Original

Med avseende å en pension, som utgår helt eller till huvudsaklig del med hänsynstagande till pensionstagarens egen in'komst, ställer sig saken emeller— tid annorlunda. En sådan pension är avsedd att i anledning av inträffad för- sörjningsoförmå—ga täcka de nödvändiga levnadskostnaderna. Anledning synes då knappast föreligga att utgiva högre pension till den, som på grund av bättre hälsa eller andra omständigheter kunnat försörja sig själv till hög ålder, än till den, som tidigare förlorat sin försörjningsförmåga. För en äld- ring med något kapital skulle det vid en sådan anordning kunna löna sig att genom att förbruka kapitalet innan pension sökes uppskjuta pensionsåldern. Över huvud taget torde kunna sägas, att anordningen skulle gynna dem, som i fråga om hälsa eller tillgångar ha det bäst ställt, i förhållande till dem, som ha ett oavvisligt behov av pensionen så snart den kan erhållas. Eftersom man helst icke bör bestämma pensionen till lägre belopp, än vad som erfordras för en skälig försörjning för dem som söka den vid den lägsta pensionsåldern, blir pensionen, om den höjes då dess uttagande uppskjutes, avsevärt högre än nödvändigt för dem, vilka kunna vänta länge med att söka pension. Till vad nu sagts kommer att lagstiftningen och försäkringens administrativa hand- havande kompliceras genom en anordning sådan som den nu antydda. I Dan- mark torde missnöje mot pensioneringens anordnande i förevarande avseende ha yppats av ovannämnda skäl och har det till och med varit tal om att slopa den nämnda graderingen av pensionerna. Erfarenheterna från Danmark torde också närmast tyda på att höjning av pensionen, då den uttages vid högre ålder, icke har någon större effekt på tidpunkten för sökande av pension.

Ur kostnadssynpunkt må bemärkas att en högre pension till dem, som söka pension senare än normalt, lätt kan medföra merutgifter därigenom att även de, vilka i alla händelser icke skulle ha sökt pension förrän vid den högre åldern, komma i åtnjutande av pensionsförhöjningen.

Givetvis kan skäl föreligga att vid tillämpning av alternativ I i fråga om ålderspensionerna höja grundpensionen, om folkpension sökes först vid rela— tivt hög ålder. I detta alternativ kan man ju eventuellt anse grundpensionen utgöra en ren försäkringsprestation. De höjningar, som kunna komma i fråga, skulle emellertid bli av så pass ringa storlek, absolut taget, att det synts kom- mittén helt meningslöst att komplicera lagstiftningen genom en sådan an- ordning.

Grundpensionen till åldringarna enligt alternativ II och den allmänna ål— derspensionen enligt alternativ III kunna, även om de icke äro inkomstprö- vade, knappast anses såsom försäkringsprestationer i vanlig mening. Beträf- fande dessa förmåner gäller därför i det väsentliga vad ovan anförts.

Den föreslagna pensionsåldern är för övrigt så hög, att behovet av särskilda åtgärder för att stimulera till ett uppskjutande av pensioneringen icke är av

• Sida 173
•  Original

tillnärmelsevis samma betydelse som exempelvis i Storbritannien, där en pen- sionsålder av 65 år för män och 60 år för kvinnor föreslagits.

Med hänsyn till vad nu anförts innefattar det föreliggande förslaget icke några bestämmelser om Ökning av pensionsförmånerna, då pensioneringen uppskjutes till högre ålder.

H _| älplöshetstillägg.

[ den danska folkförsäkringslagen stadgas (& 40 Stk. 2) följande: ”Medför invaliditet ett tillstånd av hjälplöshet, som nödvändiggör att invaliden stadig- varande måste ha hjälp av andra och ytterligare avskär honom från möjlig- heten alt åtaga sig förvärvsarbete av praktisk betydelse, skall till det i Stk. 1 nämnda tillägget (invalidtillägget) ytterligare fogas ett tillägg å resp. 180, 168 och 156 kronor. När en sådan invalid övergår att uppbära åldersränta, behåller han ifrågavarande såväl som det i Stk. 1 nämnda tillägget.”

Hjälplöshetslillägget till de danska invaliderna är indexreglerat, varför det f. n. utgår med 69 0/o förhöjning.

I Danmark avgöras invaliditetsfrågor centralt av ”invalideforsikringsret- ten”. Denna rätt avgör även, om den försäkrade uppfyller villkoren för att uppbära hjälplöshetstillägg.

Om man först diskuterar frågan om hjälplöshetstillägg till förtidsinvali- derna torde man icke kunna förneka att vissa skäl tala för att invalidpension utgår med högre belopp till dem, som lida av svårartad invaliditet, än till de övriga. Emellertid möter införandet av en sådan skillnad i hjälpens storlek vissa betänkligheter. Varje gränsdragning medför sålunda en försvårad prövning av ärendena. Den nu ifrågasatta gränsdragningen skulle sannolikt medföra en invecklad praxis, som något skulle påminna om invaliditetsgrade— ringen inom olycksfallsförsäkringen. Om hjälplöshetstillägget liksom i Dan- mark fastställes till ett fixt belopp och detta är någorlunda stort, uppkommer i vissa fall risk för att en invalid erhåller högre sammanlagda inkomster om han beviljats tilläggspension (med h jälplöshetstillägg) än om han på grund av sina inkomster utestängts från rätten till tillägspension. Om hjälplöshetstillägg skulle utgå inom folkpensioneringen måste i varje fall, därest man vill und- vika godtycke, rätten därtill böra prövas centralt.

Bibehåller man den nuvarande kombinationen av invalid- och ålderspen- sionering, bör det dock icke bereda oöverstigliga svårigheter att inom pen— sionsstyrelsen i samband med invaliditetsfrågornas prövning även avgöra frågor om rätt till hjälplöshetstillägg. Önskar man förbehålla hjälplöshets— tilläggen allenast åt dem som bli svårt invalidiserade vid relativt ung ålder, 1 torde en särskild åldersgräns för rätt till desamma kunna övervägas. Det kan exempelvis såsom förutsättning för hjälplöshetstillägget föreskrivas att den svårartade invaliditeten skall ha uppkommit före 55 eller 60 års ålder.

• Sida 174
•  Original

Skulle hjälplöshetstillägg utgå till vissa förtidsinvalider, måste man defi— niera den särskilt svåra invaliditet, som skulle medföra rätt till tillägget. Man kan sålunda generellt säga, att tillägget skall utgå till dem, vilkas arbetsför- måga stadigvarande nedsatts med minst 4/5, och därvid tillämpa olycksfalls— försäkringens 'beräkningsgrunder beträffande invaliditetsgraden. En annan möjlighet är att låta tillägget utgå till dem, som måste åtnjuta ständig vård och tillsyn av annan, eller med andra ord till dem, som äro ur stånd att taga vara på sig själva. Man kan även tänka sig vissa objektiva förutsättningar för tilläggets utgående såsom att vederbörande är ständigt sängliggande, är ur stånd att utan hjälp intaga sin föda, i väsentlig grad saknar rörelseförmåga i båda armarna, o. s. v. Vilken definition man än väljer blir den ej helt till— fredsställande.

Ett visst samband synes även råda mellan utformningen av avdragsreg- lerna och behovet av hjälplöshetstillägg. Gör man avdragsreglerna så liberala, att även invalider med relativt stor arbetsinkomst kunna få full pension, ligger det otvivelaktigt nära till hands att genom ett hjälplöshetstillägg kom— pensera dem, som sakna förutsättningar att utnyttja de möjligheter, som lag- stiftningen sålunda erbjuder dem, vilka ha någon arbetsförmåga i behåll.

Om hjälplöshetstillägg skulle utgå endast till förtidsinvaliderna, uppstår frågan om detta tillägg skall utgå även efter det vederbörande erhållit ålders- pension. Då folkpension i stort sett utgår med samma belopp till förtids— invaliderna och åldringarna, skulle, om tillägget indroges vid pensionsålderns uppnående, den pensionsberättigades ekonomiska ställning försämras. F inge däremot de, som en gång erhållit hjälplöshetstillägg behålla detsamma efter pensionsålderns uppnående, skulle de få bättre pensionsförmåner än övriga åldringar, som kunde vara lika hjälplösa.

I fråga om hjälplöshetstillägg till ålderspensionerna äro vissa av de ovan angivna synpunkterna tillämpliga. Emellertid äro motiven för hjälplöshets— tillägg i detta fall svagare och svårigheterna att bemästra ett sådant tillägg långt större. De flesta åldringar bli sålunda successivt mer och mer hjälplösa. Vid en högre ålder kunna de flesta åldringar betraktas som i väsentlig mån hjälplösa. Ett hjälplöshetstillägg till åldringar skulle sålunda komma att för många betraktas som en förhöjd ålderspension. De hjälplösa åldringarna torde också i regel, därest ej anhöriga ta hand om dem, intagas på ålderdoms- hem eller liknande inrättningar.

Enligt kommitténs mening föreligger i många fall behov av särskild hjälp från samhället, då en folkpensionär är fysiskt eller psykiskt hjälplös. Många av dessa hjälplösa äro i behov av anstaltsvård, varför det bör vara en oav- vislig uppgift för samhället att tillse att tillräckligt antal vårdplatser finnas tillgängliga.

Den komplicerade frågan om särskilt understöd till hjälplösa folkpensio- närer, som vistas i sina hem, torde icke kunna lösas efter generella linjer.

i 3 i i i

• Sida 175
•  Original

Därtill äro behoven allt för olika. Kommittén har därför icke ansett sig kunna i förevarande sammanhang föreslå folkpensionernas komplettering med särskilda hjälplöshetstillägg. Frågan om de hjälplösa folkpensionärernas hjälpbehov utöver folkpensionen kommer i stället att närmare övervägas i samband med utarbetande av den nya socialhjälpslagen, vilken skall ersätta fattigvårdslagen.

Blindtillägg.

Såsom förut angivits innebär kommitténs förslag, att de nuvarande blind— hetsersättningarna ersättas med särskilda blindtillägg, varjämte de personer, vilka i fråga om blindhetens beskaffenhet uppfylla förutsättningarna för er- hållande av blindhetsersättning, bli berättigade till invalidpension.

Enligt förordningen om blindhetsersättning utgår sådan ersättning med 500 kronor om året till den som saknar synförmåga eller vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel rättats, är så nedsatt att han saknar ledsyn. Förutsätt— ningar för ersättningens utgivande äro vidare bland annat att vederbörande fyllt 16 år samt att blindheten ej inträffat efter fyllda 60 år. Ä blindhets- ersättning utgår för närvarande dels dyrtidstillägg med 208 kronor om året och dels provisorisk förstärkning med 108 kronor om året. De totala för- måner som utbetalas till en ersättningsberättigad blind utgöra sålunda 816 kronor om året. Är den blinde berättigad till folkpension, påverkas hans rätt till tilläggspension av själva blindhetsersättningsbeloppet men ej av dyr- tidstilläggen och den provisoriska förstärkningen.

Antalet blinda med blindhetsersättning utgör för närvarande omkring 3 180. Av dessa ha omkring 1 610 (varav 280 fyllda 67 är) icke någon folk- pension, omkring 680 (varav 170 fyllda 67 är) enbart grund- eller avgifts- pension samt omkring 890 (varav 270 fyllda 67 år) tilläggspension eller inva- lidunderstöd. Genom den höjning av gränserna för rätt till tilläggspension, som kommer till stånd enligt kommitténs förslag, skulle sannolikt antalet ersättningsberättigade blinda med tilläggspension ganska avsevärt stiga, därest bestämmelserna om blindhetsersättningen bibehölles oförändrade.

I fråga om blindhetstilläggets storlek må erinras om att för närvarande ett ganska betydande antal blinda, som ej åtnjuta tilläggspension, vid sidan av blindhetsersättningen uppbära grund— eller avgiftspension. Med hänsyn bland annat härtill har kommittén föreslagit att blindtillägget skall utgöra 700 kro- nor om året. Detta innebär att en blind utan tilläggspension erhåller 900 kro- nor om året (1. v. s. 75 kronor i månaden från folkpensioneringen. Är han i berättigad till ålderspension och tillämpas något av alternativen II eller III för beräknandet av sådan pension, bli hans sammanlagda förmåner 1 300 resp. 1 700 kronor om året.

Med hänsyn till den mycket avsevärda höjning av tilläggspensionerna

• Sida 176
•  Original

(häri inräknade bostadstillägg) som av kommittén föreslagits, synes det icke lämpligt att vid beräkningen av tilläggspensioner och bostadstillägg bortse från eller privilegiera blindtilläggen. Kommittén föreslår därför att dessa liksom blindhetsersättningarna skola räknas såsom inkomst vid folkpensionernas fastställande.

För ogift folkpensionär utan andra inkomster än blindtillägget bli enligt vad nu sagts de högsta pensionsförmånerna följande

Invalidpension, sjukbidrag och enligt alt. I utgående ålderspension.

Bostads- Grundpension Tilläggspen- kostnads- eller allmän Blindtillägg: sion och bo- Summa grupp: ålderspension: stadstillägg: Kr. Kr. Kr. Kr. I ............... 200 700 650 1 550 11 ............... 200 700 800 1 700 111 ............... 200 700 950 1 850 IV ............... 200 700 1 100 2 000

V ............... 200 700 1 250 2 150

Ålderspension enligt alt. II.

I . ............. 600 700 250 1 550 11 ............... 600 700 400 1 700 III ............... 600 700 550 1 850 IV ............... 600 700 700 2 000 V ............... 600 700 850 2 l50

I ............... 1 000 700 — 1 700 II ............... 1 000 700 —— 1 700 III ............... 1 000 700 150 1 850 IV ............... 1 000 700 300 2 000 V ............... 1 000 700 450 2 150

Till jämförelse må nämnas att enligt nuvarande bestämmelser i motsva- rande fall och under förutsättning att grundpensionen beräknas till 65 kronor om året summan av folkpension med därå utgående tillägg och blindhets- ersättning med dårå utgående tillägg utgör

i ortsgrupp I ................ 1206 kronor

• Sida 177
•  Original

Kap. VIII. Folkpensionernas finansiering.

Allmänna synpunkter.

I kap. VI ha angivits de huvudprinciper, som kommittén ansett böra ligga till grund för folkpensioneringens finansiering. Finansieringen skall enligt dessa principer i huvudsak ske genom skattemedel, men de försäkrade skola ha att erlägga vissa avgifter såsom bidrag till pensionskostnaderna. Storleken av de erlagda avgifterna skall icke påverka pensionsrätten. Avgifterna äro sålunda huvudsakligen avsedda att betona folkpensioneringens karaktär av en socialförsäkring och medborgarnas rätt till folkpension. Varje medborgare får genom avgifterna en känsla av att han i mån av sin förmåga bidrager till sin pensionering, vilket bör bereda tillfredsställelse och medverka till känslan av medborgarnas solidariska ansvar för försörjningen av de gamla och förtidsinvaliderna. Avgifterna komma även att ur statsfinansiell syn— punkt bli av betydelse, enär de i vissa fall uttagas jämväl av sådana, som icke ha att [betala direkta skatter till staten. Enligt vad i det föregående an- givits skola avgifterna i princip vara av ungefär samma storlek och beskaffen- het som de avgifter, som nu utgå. Detta behöver dock icke innebära, att bestämmelserna böra vara identiskt lika med de nuvarande. Kommittén före- slår i själva verket ganska genomgripande förändringar i fråga om avgifter- nas storlek och utformning.

Pensionsavgifternas storlek och utformning.

De avgifter, som nu erläggas i olika inkomstlägen, framgå av uppställningen å nästa sida.

Av uppställningen framgår att makar i vissa inkomstlägen ha att till— sammans erlägga högre avgifter än en ogift person med samma taxerade inkomst som makarnas samt att avgiftsmaximum för två makar ligger vid 40 kronor, under det att det för en ensamstående ligger vid 20 kronor. Av— giftsminimum för makar är 12 kronor, under det att det för en ensamstående är 6 kronor. Vid ett system, där pensionsförmånerna stå i relation till de erlagda avgifterna, kan det vara påkallat att låta avgifterna bli högre för två makar än för en ogift person i samma inkomstläge, enär eljest de gifta medborgarna genomgående skulle få lägre pensionsförmåner än de ogifta. Sätter man däremot icke pensionsförmånernas storlek i relation till de er- 12

• Sida 178
•  Original

Tab. 11. Nuvarande pensionsavgift (kr.) , För samboende makar, bada avgiftspliktiga (fårugäiår 11115? nååär Ena. maken ej taxerad eller Yai-dera. maken taxerad för Fö a %> m Mm naggade Var-dera. Tillsammans Vai-dera Tillsammans

600 och därunder . 6 12 6 700 .............. 6 12 7 800 .............. 7 14 8 900 .............. 7 14 () 1 000 .............. 8 16 10 1 200 .............. 9 18 6 12 12 1 400 .............. 10 20 7 14 14 1 600 .............. 11 22 8 16 16 1 800 .............. ]2 24 (t 18 18 2 000 .............. 13 26 10 20 20 2 200 .............. 14 28 l t 22 20 2 400 .............. 15 30 12 24 20 2 600 .............. 16 32 13 26 20 2 800 .............. 17 34 14 225 20 3 000 .............. 18 36 15 30 20 3 200 .............. 19 38 16 32 20 3 400 .............. 20 40 17 34 20 3 600 .............. 20 40 18 36 20 3 800 .............. 20 40 19 38 20 4 000 och däröver .. 20 40 20 40 20

lagda avgifterna, synes det icke rimligt, att en ogift person skall ha lägre pensionsavgift än två makar med samma taxerade inkomst. Kommittén har därför föreslagit, att ogifta personer i princip skola betala en pensionsavgift av 1 procent av den taxerade inkomsten, under det att var och en av makar skola ha att i pensionsavgift erlägga 1/2 procent av den gemensamma taxerade inkomsten.

I enlighet med den nyss angivna principen har den lägsta avgiften för ogift bibehållits vid sex kronor under det att den för makar gemensamt skatt uppgå till samma belopp, vilket innebär att den lägsta avgiften för varje make sänkes från sex till tre kronor.

Den högsta pensionsavgiften är för närvarande som nyss sagts 20 kronor för ogift och 40 kronor för makar. Med hänsyn till det förändrade penning- värdet synes en höjning av avgiftsmaximum motiverad. En sådan höjning är även motiverad av de ökade pensionsförmånerna. Då det gäller de något högre inkomstlägena synes det icke, särskilt med hänsyn till beskattningens utformning, nödvändigt att vid en lika taxerad inkomst makars sammanlagda avgifter bli av samma storlek som en ogift persons. I de fall där båda ma— karna ha betydande inkomster synes det särskilt motiverat att låta båda erlägga maximiavgiften. Kommittén föreslår sålunda att avgiftsmaximum för varje avgiftspliktig skall utgöra 50 kronor. Detta belopp skall erläggas av ogift med taxerad inkomst uppgående till 5 000 kronor eller mera och av

• Sida 179
•  Original

gift, då makarnas sammanlagda taxerade inkomst uppgår till 10 000 kronor eller mera. Vid sistnämnda inkomstläge ha sålunda två makar, om de båda äro avgiftspliktiga, att erlägga 100 kronor. Enligt det föreliggande förslaget komma sålunda pensionsavgifterna att uppgå till följande belopp:

Tab. 12.

Föreslagen pensionsavgift (kr.) Taxerad inkomst (för makar det sammanlagda beloppet) För samboende makar kr. För annan Värdera Tillsammans

600 och därunder ......... 3 6 6 700 ...................... 3 6 7 800 ...................... 4 8 8 900 ...................... 4 8 9 1 000 ...................... 5 10 10 1 200 ...................... 6 12 12 1 400 ...................... 7 14 14 1 600 ...................... 8 16 16 1 800 ...................... 9 18 18 2 000 ...................... 10 20 20 2 r>00 ...................... 1 1 22 22 2 600 ...................... 13 26 26 3 000 ...................... 15 30 30 3 400 ...................... 17 34 34 4 000 ...................... 20 40 40 5 000 ...................... 25 50 50 6 000 ...................... 30 60 50 7 000 ...................... 35 70 50 8 000 ...................... 40 80 50 9 000 ...................... 45 90 50 10 000 och däröver ......... 50 100 50

Skulle avgifterna till den allmänna sjukförsäkringen fastställas till väsent— ligt lägre belopp än vad kommittén föreslagit, bör kunna övervägas en för- dubbling av de nu föreslagna pensionsavgifterna. En sådan avgiftsförhöjning 1 synes vara särskilt försvarbar därest ålderspensioneringen utformas enligt alternativ III.

Beräkningar ha uppgjorts angående beloppet av pensionsavgifter, som kunna beräknas intlyta enligt de av kommittén föreslagna bestämmelserna för pensionsavgifternas beräkning. Dessa beräkningar utvisa att med nu- varande penningvärde och inkomstförhållanden kan antagas, att summan av inflytande pensionsavgifter kommer att uppgå till 70 51 75 miljoner kronor, vilket skulle innebära en ökning med 5 a 10 miljoner kronor i förhållande till de enligt nuvarande bestämmelser inflytande pensionsavgif terna. Det torde vara ganska meningslöst att söka beräkna beloppen av de pensionsavgifter, som komma att framdeles inflyta, vilkendera av grunderna för avgifternas beräkning man än begagnar, eftersom den hittillsvarande erfarenheten ut—

• Sida 180
•  Original

visat, att dylika kalkyler lätt omkullkastas vid förskjutningar i fråga om penningvärdet eller inkomstförhållandena.

Vid den utformning av grundpensionerna som av kommittén föreslagits blir individuell bokföring av avgifterna onödig för pensionsbeloppens beräk- ning. Pensionsstyrelsens befattning med avgifternas beräkning och upphörd kan därför helt upphöra. Däremot synas avgifterna allt fortfarande böra inflyta till folkpensioneringsfonden. Skattemyndigheterna skola sålunda ha att i klumpsummor inleverera de influtna avgiftsbeloppen till denna fond. Genom den individuella avgiftsbokföringens slopande vinnas betydande administrativa besparingar hos såväl pensionsstyrelsen som uppbördsmyn- digheterna.

Kommunbidragens storlek och utformning.

I det föregående har nämnts att enligt det föreliggande förslaget tilläggs— pensionen i princip skall vara en statlig angelägenhet, under det att bostads- tilläggen skola ha en mera kommunal karaktär. Det synes nämligen riktigt, att de förmåner, som utgå med lika belopp i landets olika delar, bestridas av statsmedel, under det att de merförmåner, som anses nödvändiga å vissa orter, till en betydande del bestridas av vederbörande kommun.

Med de nu gällande bestämmelserna för kommunbidragens beräkning äro kommunbidragen för personer, som ha högsta tilläggspension enligt folk- pensioneringslagens övergångsbestämmelser följande, om kommunbidragen till dyrtidstillägg och provisoriska pensionsförstärkningar medräknas:

Ortsgrupp Stockholm och 1 2 3 Göteborg 1 procent ............ 12,5 20,0 25,0 30,0 1 kronor: För ogift .......... 71 141 212 255 För två makar ..... 130 261 400 480

Enligt kommunalskatteberedningens förslag till kommunal skatteutjämning (SOU 1943: 43) skulle de nuvarande bestämmelserna rörande kommun- bidragens beräkning fortfarande i stort sett gälla med den viktiga modifika— tionen att kommuner med mindre antal skattekronor per invånare än ett av Konungen bestämt antal skulle få kommunbidragen reducerade, under det att desamma skulle höjas i kommuner med större antal skattekronor per invånare. Enligt detta förslag komme i vissa kommuner kommunbidraget att

bli mycket obetydligt, under det att det i andra kommuner bleve synner- ligen stort.

• Sida 181
•  Original

Enligt kommitténs mening låter det sig icke göra att på sätt kommunal— skatteberedningen föreslagit på en omväg reducera kommunbidragen i vissa orter. Dessa bidrag äro nämligen huvudsakligen avsedda att inom pensions— nämnderna framtvinga en noggrann prövning av pensionsansökningarna. Er- farenheten torde utvisa, att understöd ofta utbetalas mera rundhänt, då den egna kommunen icke åsamkas någon direkt utgift, än då detta är fallet. För— håller det sig så, att en pensionssökande måste beviljas fattigvård, om han icke kan erhålla folkpension, är det uppenbart, att pensionsnämnden härav kan påverkas vid sin prövning av vederbörandes pensionsansökning. Ur ifrågavarande synpunkt vore det uppenbarligen mest önskvärt, att kom- munerna finge bidraga till folkpensionerna, i den mån pensionerna äro be- roende av den kommunala prövningen, enligt samma grunder som till social- hjälpen (fattigvården). Detta låter sig dock icke göra, emedan i så fall alltför stora kostnadsökningar skulle uppkomma för kommunerna. Ur principiell synpunkt kan också göras gällande, att åldringarnas och invalidernas för— sörjning är en hela folkets angelägenhet, varför den i första hand bör bestridas genom statsmedel.

Söker någon invalidpension eller sjukbidrag, har pensionsnämnden att taga ställning till såväl frågan huruvida vederbörandes arbetsförmåga är så väsent- ligt nedsatt, att folkpension bör utgå, som till frågan om den årsinkomst vilken bör läggas till grund för pensionens beräkning. Med hänsyn härtill kunde ifråga-sättas, huruvida kommunbidrag icke borde beräknas även å grundpensionen, då fråga är om invalidpensioner och sjukbidrag.

Skulle grundpensionerna jämväl för invaliderna bestämmas till ett relativt högt belopp, vore det enligt kommitténs mening nödvändigt, att kommunerna bidroge även till grundpensionernas finansiering. Kommittén har emellertid såsom förut nämnts föreslagit, att den grundpension, som skall tillkomma dem, vilka äro berättigade till invalidpension eller sjukbidrag, skall utgöra 200 kronor. Detta belopp torde icke vara så högt, att det kommer att i nämn- värt större omfattning än den nuvarande grundpensionen leda till att per- soner, vilka icke äro berättigade till tilläggspension, ingiva pensionsansök- ningar. Med hänsyn härtill har kommittén icke ansett behövligt att uttaga kommunbidrag till de föreslagna grundpensionerna.

Vid prövning av ansökningar om ålderspension har pensionsnämnden huvudsakligen att taga ställning till frågan om den årsinkomst, efter vilken pensionen skall beräknas. Någon anledning föreligger på grund därav icke att uttaga kommunbidrag till den i alternativen I och II föreslagna grund- pensionen till åldringarna eller den i alternativ III föreslagna allmänna ålders— pensionen. '

Den vederbörande kommun åvilande andelen av viss pensionsförmän får icke vara alltför ringa, om kommunandelen skall fylla sin funktion att fram- tvinga en effektivare prövning. Ur nämnda synpunkt borde kommunandelen

• Sida 182
•  Original

helst icke understiga en fjärdedel eller en femtedel av kostnaden. Då det gäller tilläggspension eller änkepension, bör man sålunda, om så är möjligt, taga sikte på en kommunandel av nu nämnd storlek. Vad angår bostadstilläggen åter, skola dessa såsom förut framhållits i större utsträckning än tilläggs— eller änkepensionen anses som en kommunal angelägenhet. Den kommun, inom vilken ett högre bostadstillägg utgår, bör sålunda bestrida en ganska avsevärd del av merkostnaden härför. Det kan givetvis tänkas, att en enhetlig kommunandel fastställes i fråga om bostadstilläggen. Skall denna andel icke bli alltför låg, komma emellertid genom densamma kommunbidragsutgifterna för vissa mindre och medelstora orter att i förhållande till vad nu är fallet bli alltför stora. Kommittén har därför föreslagit en skala, vilken innebär, att procentsatsen stiger med bostadskostnadsgruppens nummer, så att kommun- bidraget även procentuellt sett blir högst i femte bostadskostnadsgruppen.

Skulle alternativ I för folkpensionernas beräkning genomföras, komme tilläggspensionerna att bli avsevärda även för åldringarna. Med hänsyn här- till synes det kommittén icke möjligt att vid detta alternativ fastställa så hög kommunandel beträffande tilläggs— och änkepensionerna som en fjärdedel eller en femtedel. Kommittén har därför med hänsyn till den belastning, som skulle uppkomma för kommunerna, föreslagit, att kommunbidraget till till- läggs- och änkepensionerna enligt detta alternativ skall utgöra 10 procent.

Skulle alternativ II genomföras, bli tilläggspensionerna för åldringarna avsevärt lägre än enligt alternativ 1. Detta förhållande gör det möjligt att vid detta alternativ uttaga en högre kommunandel i fråga om tilläggs— och änkepensionerna än vid alternativ 1. Kommittén har föreslagit detta kommun- bidrag till 15 procent.

Alternativ III innebär i princip, att tilläggspension icke alls utgår till åld- ringarna. Kommunerna behöva sålunda vid detta alternativ i stort sett endast bidraga till tilläggspensionerna till invaliderna, till änkepensionerna och till bostadstilläggen. Härigenom synes det möjligt att vid detta alternativ fast— ställa kommunandelen till tilläggs- och änkepensionerna till 20 procent. Ur synpunkten av den kommunala prövningens effektivitet torde sålunda 'alter- nativ III vara mest tillfredsställande.

Hur kommunbidragen till bostadstilläggen skola avvägas blir tydligen en ren lämplighetsfråga, därest blott iakttages att de om möjligt icke understiga vad som enligt vad nyss sagts är önskvärt med hänsyn till den lokala pröv— ningens effektivitet. Det föreliggande förslaget innebär, att kommunbidraget till bostadstilläggen utgår med i bostadskostnadsgrupp II 30 procent, i bo— stadskostnadsgrupp III 40 procent, i bostadskostnadsgrupp IV 50 procent och i bostadskostnadsgrupp V 60 procent.

Enligt förslaget komma kommunernas bidrag till folkpensioneringen att för varje folkpensionär med högsta folkpension bli följande:

• Sida 183
•  Original

I II III IV V . kr. kr. kr. kr. kr. Invalidpension, sjukbidrag och enligt alt. I utgående ålderspension. För ogift 10 procent av tilläggspensionen . . . . 80 80 80 80 80 Andel av bostadstillägg (30, 40, 50 resp. 60 procent) .............. _ 45 120 225 360 80 125 200 305 440 För äkta makar tillsammans 10 procent av tilläggspensionen . . . . 120 120 120 120 120 Andel av bostadstillägg (30, 40, 50 resp. 60 procent) .............. — 60 160 300 480 120 180 280 420 600 Ålderspension enligt alt. II. För ogift 15 procent av tilläggspensionen . . . . 60 60 60 60 60 Andel av bostadstillägg (30, 40, 50 resp. 60 procent) .............. _ 45 120- 225 360 60 105 180 285 420 För äkta makar tillsammans 15 procent av tilläggspensionen . . . . 60 60 60 60 60 Andel av bostadstillägg (30, 40, 50 resp. 60 procent) .............. —— 60 160 300 480 60 120 220 360 540 Invalidpension och sjukbidrag enligt alt. II. För ogift 15 procent av tilläggspensionen . . . . 120 120 120 120 120 Andel av bostadstillägg (30, 40, 50 resp. 60 procent) .............. — 45 120 225 360 120 165 240 345 480 För äkta makar tillsammans 15 procent av tilläggspensionen . . . . 180 180 180 180 180 Andel av bostadstillägg (30, 40, 50 resp. 60 procent) .............. — 60 160 300 480 180 240 340 480 660 Ålderspension enligt alt. III. För ogift Andel av bostadstillägg (30, 40, 50 . resp. 60 procent) .............. —_— 45 120 225 360

• Sida 184
•  Original

Bostadskostnadsgrupp [ 11 III IV V kr. kr. kr. kr. kr.

För äkta makar tillsammans

Andel av bostadstillägg (30, 40, 50 resp. 60 procent) .............. _ 60 160 300 480

Invalidpension och sjukbidrag enligt alt. III.

För ogift 20 procent av tilläggspensionen . . . . 160 160 160 160 160 Andel av bostadstillägg (30, 40, 50

resp. 60 procent) .............. _ 45 120 225 360

160 205 280 385 520 För äkta makar tillsammans

20 procent av tilläggspensionen . . . . 240 240 240 240 240 Andel av bostadstillägg (30, 40, 50 resp. 60 procent) .............. _ 60 160 300 480

240 300 400 540 720

Storleken av den årliga kostnaden per den 1 januari 1948 för den före- slagna folkpensioneringen ävensom kommunbidragets totalsumma och för— delning på bostadskostnadsgrupper framgår av följande uppställning.

Tab. 13. Pensionskostnadernas fördelning mellan staten och kommunerna (vid de den 1 januari 1948 rådande förhållandena). Siffrorna 1 miljoner kronor.

— Brutto-

Förmån Total- Bidrag från kommuner i bostadskostnadgrupp kosflinud

komm I | 11 ) m ) rv | v ) r—v Swän

Alternativ 1.

Grundpensioner 162,69 _ _ _ _ _ _ 162,69 Tilläggspensioner

__ och bostadstillägg 546,55 23,51 14,07 17,79 8,59 21,76 85,72 460,83 Ankepensioner 14,_ 0,47 0,35 0,51 0,26 0,78 2,37 11,63

Blindtillägg ....... 2,30 — _ _ _ _ _ 2,30

Summa 725,54 23,98 14,42 18,30 8,85 22,54 88,09 637,45 Alternativ II.

Grundpensioner . . . 387,39 _ _ _ _ _ _ 387,39 Tilläggspensioner o. bostadstillägg . .. 374,77 21,23 13,44 17,39 8,22 21,87 82,15 292,62 Änkepensioner .... 14,_ 0,70 0,46 0,62 0,29 0,86 2,93 11,07 Blindtillägg ....... 2,30 _ _ _ _ — _ 2,30 Summa 778,46 ) 21,93 13,90 18,01 8,51 22,73 85,08 693,38 Alternativ III. Grundpensioner . . . 50,35 _ — _ _ _ — 50,35 Allmänna ålderspen- sioner .......... 516,53 _ _ _ _ _ — 516,53 Tilläggspensioner o. bostadstillägg ... 248,07 15,61 11,01 15,36 7,92 20,66 70,56 177,51 Änkepensioner .... 14,— 0,94 0,58 0,72 0,33 0,94 3,51 10,49 Blindtillägg ....... 2,30 _ _ _ — _ _ 2,30

Summa 831,25 16,55 11,59 16,08 8,25 21,60 74,07 757,13

• Sida 185
•  Original

Av de nu meddelade siffrorna framgår att kommunernas kostnader enligt samtliga tre alternativen bli högre än för närvarande. De för närvarande inflytande kommunbidragen till folkpensioner och invalidunderstöd kunna nämligen uppskattas till drygt 50 miljoner kronor om året. Vid jämförelsen mellan kommunernas nuvarande utgifter och de utgifter, som uppkomma, därest något av de nu föreliggande förslagen genomföres, bör hållas i minnet, att kommunerna, sedan folkpensioneringen reformerats, få sina utgifter för fattigvård och kommunala pensionstillskott avsevärt minskade. Därjämte komma de föreslagna folkpensionerna att medföra en viss icke obetydlig höj- ning av skatteunderlaget i kommunerna. Det kan därför antagas, att kom- munernas nettobelastning genom den nya lagstiftningen blir mindre än för närvarande. Särskilt gäller detta alternativen II och III. Ser man på de olika bostadskostnadsgrupperna, ligga kommunbidragen enligt de olika alterna— tiven ungefär lika i dyrortskostnadsgrupperna IV och V. I de övriga bostads- kostnadsgrupperna, särskilt bostadskostnadsgrupp I, bli kommunbidragen betydligt lägre enligt alternativ III än alternativ II samt lägre enligt alter- nativ II än enligt alternativ I. Ur skatteutjämningssynpunkt torde sålunda alternativ III vara fördelaktigast, med hänsyn dels till att den totala belast- ningen på kommunerna blir lägst enligt detta alternativ, och dels till att kommunbidragen relativt sett bli lägre i de lägsta bostadskostnadsgrupperna än i de högre.

Kommittén har tänkt sig att för beräkning av såväl pensionsbelopp som kommunbidrag skola utarbetas tabellverk, något som avsevärt underlättas därigenom att årsinkomst enligt förslaget skall fastställas i med tio jämnt delbara krontal. Beräkningen av kommunbidraget till varje särskild pension kommer sålunda att kunna ske mycket enkelt. I förenklingssyfte har även föreslagits att, då flera kommuner äro bidragsskyldiga för viss pension, kom— munbidragen i händelse pensionen sänkes först skall minskas för den kom- mun, inom vilken höjning av pensionen sist kommit till stånd. Den nuvarande bestämmelsen, vilken innebär, att minskning av kommunbidragen propor- tionellt skall tillgodogöras de olika kommuner, som ha att bidraga till pen- sionen, medför ett tämligen onödigt räknearbete.

Kommittén har förutsatt, att pensionerna såsom för närvarande skola ut- betalas av statsmedel, varefter räkningar tillställas respektive kommuner å deras bidrag.

Folkpensioneringsfonden.

Vid en obligatorisk och hela folket omfattande folkpensionering kan uppen- barligen ifrågasättas, huruvida anledning finnes att överhuvud taget ha någon särskild folkpensioneringsfond. Pensionsavgifterna kunna uppenbarligen di-

• Sida 186
•  Original

rekt tillföras riksstatens inkomstsida och därigenom bidraga till finansieringen av det löpande årets folkpensionsutgifter. Vissa skäl kunna emellertid tala för, att folkpensioneringsfonden bibehålles. Fondens förvaltningskostnader äro relativt sett synnerligen obetydliga, varför någon kostnadsbesparing av be- tydelse icke kan uppkomma genom att den nuvarande fonden sammanföres med andra statliga fonder till gemensam förvaltning. Då därjämte de fond- medel, som uppkomma inom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring, lämp- ligen böra förvaltas hos pensionsstyrelsen och sålunda en ganska betydande fondförvaltning i varje fall torde komma att finnas därstädes, har kommittén utgått ifrån, att den nuvarande folkpensioneringsfonden bibehålles såsom en av pensionsstyrelsen förvaltad fond. Härför talar även den omständigheten, att fonden till betydande del motsvaras av förpliktelser på grund av erlagda pensionsavgifter.

Folkpensioneringsfonden uppgår för närvarande till 787 miljoner kronor. Vid den nu gällande folkpensioneringslagens tillkomst var avsikten att fonden skulle få successivt stiga till 1 miljard kronor men på grund av krigsför- hållandena avbröts vidare fondering, varför fonden haft sin nuvarande storlek sedan den 30 juni 1939.

Kommittén har utgått ifrån, att de inflytande pensionsavgifterna liksom för närvarande skola redovisas till folkpensioneringsfonden och sålunda, lik- som för närvarande, över denna tillföras statsregleringen. Eftersom den in— dividuella bokföringen av pensionsavgifterna enligt det föreliggande förslaget skall upphöra, behöva skattemyndigheterna, därest förslaget genomföres, endast redovisa klumpsummor till fonden.

• Sida 187
•  Original

Kap. IX. Pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande verksamhet.

För närvarande förekommer inom folkpensioneringen en betydande verk- samhet avseende att förhindra inträdande av för tidig arbetsoförmåga eller att upphäva verkningarna av redan inträdd nedsättning av arbetsförmågan. Denna verksamhet är dels individuell, dels av mera allmän natur.

Sjukvård.

Redan i början av sin verksamhet hade pensionsstyrelsen sin uppmärk— samhet riktad på det förhållandet att förutom sommarkurorterna några sär— skilda sjukvårdsanstalter för vård av obemedlade och mindre bemedlade patienter, lidande av reumatisk sjukdom eller neuros, icke funnes eller kunde väntas komma till stånd inom överskådlig tid. På grund härav fann styrelsen det erforderligt att vidtaga åtgärder för att fylla denna brist i vår sjukvårds- organisation. Som resultat av styrelsens verksamhet på detta område till— kommo först tre av pensionsförsäkringsfonden ägda eller kontrollerade kur- anstalter, en med medelhögt läge eller skogsklimat _ Tranås _ en med havsklimat _ Nynäs — och en med fjällklimat — Åre. Å dessa anstalter beredes huvudsakligen vård åt personer, lidande av reumatiska eller nervösa sjukdomar. Anstalterna i Tranås, Nynäshamn och Åre hava plats för resp. 178, "250 och 120 patienter. Dessutom finnes vid kuranstalten i Tranås en särskild avdelning om cirka 100 platser för helt betalande patienter.

Då det platsantal, som pensionsstyrelsen förfogade över å dessa anstalter, emellertid snart visade sig otillräckligt, vidtog styrelsen för att på ett effektivt sätt kunna bekämpa särskilt de reumatiska sjukdomarna åtgärder för att väsentligt utöka antalet vårdplatser. Styrelsen träffade därför med landsting och städer avtal om upprättande av särskilda avdelningar vid vissa sjukvårds— anstalter. På detta sätt tillkommo kuranstalterna vid lasaretten i Norrköping, Västerås, Lund, Lidköping och Umeå, vid garnisonssjukhuset i Boden samt vid vanföreanstalten i Göteborg. Samtliga dessa avdelningar äro avsedda för reumatiskt sjuka och omfatta i regel 55 51 60 platser. För barn, lidande av akut reumatisk infektion utan pågående ledbesvär, disponerar styrelsen Bro- strömska sjukhemmet för barn i Göteborg, omfattande 30 platser. Vård åt nervsjuka beredes, förutom vid de tre tidigare nämnda fristående anstal-

• Sida 188
•  Original

terna i Tranås, Nynäshamn och Åre, även vid en kuranstalt om 120 platser vid lasarettet i Vänersborg samt vid en särskild avdelning om 61 platser vid allmänna sjukhuset i Malmö. Till kuranstalten i Vänersborg hänvisas dess- utom även personer, lidande av reumatiska sjukdomar.

Vård å kuranstalt beredes förutom åt personer, lidande av reumatisk sjuk- dom eller neuros, jämväl åt personer, lidande av exempelvis astma, ischias, neuralgi eller följder av barnförlamning. Astmasjuka vårdas å kuranstalterna i Tranås och Åre, vilka på grund av det för dessa sjuka gynnsamma klimatet äro särskilt lämpade härför. Å kuranstalterna i Nynäshamn, Tranås, Åre och Vänersborg theredes dessutom vård åt personer med h järt-, mag— eller tarm- sjukdomar samt, vad Åre beträffar, även vissa fall av ögonsjukdomar.

Med hänsyn till den under vissa tider av året relativt långa väntetiden å styrelsens kuranstalter har för vård av lättare fall i jämförelsevis stor om- fattning under sommarmånaderna anlitats privata brunns- och badanstalter.

Bidrag utgår i regel icke till sjukvård åt person, som alltför mycket över- skridit, när det gäller ledgångsreumatism, 60 års åldern samt vid övriga sjuk- domar 55 års åldern. Det har nämligen visat sig att utsikterna att för längre tid återställa arbetsförmågan hos personer, som alltför mycket överskridit nämnda åldrar, i regel äro små, åtminstone då det gäller de sjukdomsformer, som mest förekomma i pensionsstyrelsens invaliditet-sfärebyggande verk- samhet.

Den å kuranstalterna lämnade värden har givit mycket goda resultat icke blott med hänsyn till det omedelbara resultatet vid patientens utskrivning från anstalten utan även med hänsyn till resultatet en längre tid efter kurens avslutande. Vid undersökning angående varaktigheten av de resultat, som uppnåtts genom kurortsvården, har det visat sig, att en mycket stor procent av de genom vård förbättrade patienterna helt eller i mera väsentlig grad försörjer sig. Antalet sålunda återställda har beträffande personer, lidande av reumatiska sjukdomar, uppgått till omkring 65 procent och beträffande personer, lidande av nervösa sjukdomar, till cirka 70 procent av samtliga vårdade.

Sammanlagda antalet platser, som för ifrågavarande verksamhet stå till styrelsens förfogande, är 1 141. Under år 1944 erhöllo omkring 6000 per- soner kurortsvård genom pensionsstyrelsens försorg.

Pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet inskränker sig emellertid icke enbart till kurortsvård. Därutöver lämnar nämligen styrelsen bidrag till viss specialvård, t. ex. behandling av vissa hudsjukdomar å S:t Görans sjukhus, inackorderingskostnader vid lupusbehandling samt behandling för stamning och andra talrubbningar å Karolinska sjukhusets foniatriska poliklinik och Göteborgs stads foniatriska poliklinik. Vidare lämnar styrelsen bidrag till operationer av barn med gomdefekter, framför allt kluvna gommar, å Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn och å Göteborgs barn-

• Sida 189
•  Original

sjukhus samt i många fall till därefter nödvändiga talövningar å Svenska röda korsets hem för barn med gomdefekter. Personer som beredas kurorts- vård kunna i samband därmed erhålla bidrag till tandvård. Sådant bidrag utgives också i vissa fall till personer, som erhålla bidrag till behandling av gomdefekter.

Den sjukvård, som pensionsstyrelsen lämnar, är avsedd för obemedlade och mindre bemedlade. Gränsen mellan bemedlade och mindre bemedlade är dock icke alltför snävt dragen. Frågan om bidrag skall kunna lämnas till sjukvård eller yrkesutbildning avgöres från fall till fall under hänsynstagande till sökandens och hans föräldrars ekonomiska förhållanden, försörjnings— skyldighet m. m. Styrelsen bestrider aldrig hela kostnaden för sjukvården eller yrkesutbildningen utan visst bidrag måste alltid lämnas av sökanden själv, hans anhöriga eller kommunen. Då fråga är om kurortsvård, utgör detta bidrag som regel för vanlig kur 138 kronor, beräknat efter kr. 2: 30 om dagen under två månader. Därest patientens eller hans anhörigas ekonomiska ställning är relativt god, kan vårdavgiften höjas till kr. 3: 30, 4: 30 och upp till 7:30 om dagen. Alla de kostnader för kuren, som härutöver uppstå, betalas av pensionsstyrelsen. Styrelsen betalar därjämte i regel kostnaden för patien- tens resa till och från anstalten med belopp, motsvarande priset för tredje klass biljett å järnväg ävensom i viss utsträckning utgifterna för landsvägs— resor. I de fall då sökandens ekonomiska ställning är så god att styrelsen med hänsyn härtill icke anser sig kunna bestrida någon del av vårdkostna— derna, kan emellertid sökanden i vissa fall, beroende på platstillgången, be- redas vård å styrelsens anstalter till självkostnadspris.

Yrkesutbildning.

Styrelsens yrkesutbildande verksamhet har till syfte att åt personer, som äro behäftade med lyte eller lida av kroniska sjukdomar eller följder av sådana, bereda möjligheter till självförsörjning genom utbildning i ett för dem med hänsyn till deras kroppskrafter och själsförmögenheter lämpligt yrke. Yrkesutbildningen och kurortsvården kunna ofta vara intimt förbundna med varandra. Sålunda förekommer det ej sällan att en person först beredes kurortsvård och därefter, när det visar sig att vederbörandes tidigare yrke icke längre lämpar sig för hans genom sjukdomen mera begränsade arbets— förmåga, genom styrelsens försorg erhåller yrkesutbildning i ett för honom lämpligt, lättare yrke.

För utbildning av vanföra finnas särskilda yrkesskolor vid vanföreanstal- terna. Dessa anstalter äro belägna i Stockholm, Hälsingborg, Göteborg och Härnösand. Intill den 1 juli 1937 lämnade styrelsen bidrag jämväl till utbild- ning vid dessa anstalter, men efter nämnda tidpunkt bestridas kostnaderna

• Sida 190
•  Original

härför helt av statsmedel i annan ordning. Därest styrelsen finner yrkes- utbildningen böra äga rum vid någon av vanföreanstalternas yrkesskolor, hänvisar styrelsen vederbörande sökande dit.

Yrkesutbildning av sådana vanföra, som icke anses behöva utbildas vid någon av nämnda yrkesskolor, ävensom av andra personer med reducerad arbetsförmåga, framför allt sådana med läkt eller stationär lungtuberkulos, astma, hjärtfel, kronisk njurinflammation, sockersjuka, ledgångsreumatism o. d., äger i regel rum hos enskilda yrkesidkare. Utbildningen förlägges därvid såvitt möjligt till sökandens hemort, där sökanden efter slutad utbild- ning torde hava de största möjligheterna att uppnå självförsörjning antingen såsom anställd eller såsom egen yrkesidkare.

Styrelsen lämnar bidrag till yrkesutbildning företrädesvis i hantverks- betonade yrken, men även åtskilliga andra utbildningsmöjligheter före— komma. Utbildningstidens längd varierar avsevärt beroende på vilket yrke som väljes. De av pensions-styrelsen i samråd med Sveriges hantverks- och småindustriorganisation fastställda minimitiderna växla för de hantverks— betonade yrkena från 2 till 5 år. Styrelsens bidrag utgår med vissa maximi- belopp, olika för olika yrken; dock må styrelsens bidrag icke överstiga tre fjärdedelar av kostnaderna.

De yrken, vilka äro procentuellt sett vanligast förekommande vid bere- dande av yrkesutbildning genom styrelsens försorg äro för män skrädderi-, snickeri-, måleri- och bilreparatörsyrket samt för kvinnor sömmerske- och modistyrket. Men även många andra yrken kunna komma i fråga.

Yrkesutbildning lämnas i allmänhet åt därtill eljest berättigade personer, vilkas ålder icke mera avsevärt överstiger den inom yrkesgrenen vanliga ut- bildningsåldern. Om med hänsyn till vederbörandes personliga förutsätt— ningar samt till omständigheterna i övrigt särskilda skäl tala därför, beredes emellertid utbildning även åt betydligt äldre personer. Under senare år har pensionsstyrelsen i ökad utsträckning gått in för att om'besörja utbildning jämväl åt dylika personer. I högre ålder väljes dock i regel yrken med kort utbildningstid, kompletterande utbildningskurser eller dylikt.

För att befästa resultatet av yrkesutbildningen söker styrelsen i görligaste mån tillse, att den utbildade efter utbildningstidens slut erhåller arbete, var— vid den första anställningen många gånger vinnes hos läromästaren. Sedan den utbildade ett antal år praktiserat i yrket och förvärvat ökade färdigheter och kunskaper, lämnar styrelsen _ därest det ur skilda synpunkter anses lämpligt att den utbildade börjar egen rörelse och medel därtill icke kunna erhållas från annat håll — bidrag till anskaffande av arbetsmaskiner och verktyg. Endast om det visar sig nödvändigt att eleven redan omedelbart efter utbildningstidens slut börjar såsom sin egen, kan bidrag till arbets- maskin redan då påräknas från styrelsen. Undantag härifrån kan efter sär- skild prövning ifrågakomma för sömmerskor, vilka således eventuellt kunna

• Sida 191
•  Original

erhålla bidrag till symaskin redan vid utbildningens avslutande även om de, såsom också för dem är angeläget, äro i tillfälle att i fortsättningen en tid framåt arbeta hos annan.

Resultatet av yrkesutbildningsverksaniheten har visat sig vara synnerligen gott. Under år 1944 hava över 500 personer fullbordat sin utbildning.

För närvarande uppgå statsverkets kostnader för den individuella invali— ditetsförebyggande verksamheten till omkring 3 600 000 kronor för år.

Annan verksamhet.

Vid sidan av den individuella invaliditetsförebyggande verksamheten har pensionsstyrelsen från och med år 1921 inriktat sig jämväl på åtgärder av mera allmän natur, ägnade att förebygga invaliditet eller befrämja folkhälsan. Dcnna sistnämnda verksamhet har huvudsakligen formen av bidrag till upprättande eller utvidgning av konvalescentheni samt till anordnande av mindre badanläggningar på landsbygden. Som allmän regel gäller, att bidrag ej beviljas enskild person utan allenast kommun, förening eller stiftelse.

För budgetåret 1945/46 har av statsmedel för sådan verksamhet, som här avses, beviljats 150 000 kronor.

För närvarande utreder kommittén för partiellt arbetsföra de problem, som sammanhänga med de partiellt arbetsföras försörjning och sysselsättning. Uppenbarligen kan en avsevärd del av folkpensionärerna anses vara partiellt arbetsföra. Av övriga partiellt arbetsföra kunna åtskilliga förväntas relativt snart bli folkpensionärer. De problem, som sammanhänga med partiell arbets- oförmåga, beröra sålunda mycket intimt folkpensioneringen. Ett samarbete i hithörande frågor har därför inletts mellan nämnda kommitté och social- vårdskommittén.

Ehuru nu icke kan förutses vilka förslag, som komma att av kommittén för partiellt arbetsföra avgivas i de frågor, som närmast beröra folkpensione- ringen, vill socialvårdskommittén redan nu framlägga vissa egna synpunkter å pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande verksamhet.

Enligt socialvårdskommitténs mening måste, huru de partiellt arbetsföras problem än komma att lösas, pensionsstyrelsen både ha skyldighet och möj- lighet att i samband med prövningen av inkommande ansökningar om inva- lidpension taga ställning till frågan, huruvida den sökandes arbetsförmåga kan förbättras genom vård, yrkesutbildning, omskolning, anskaffande av nödiga arbetsmaskiner och verktyg, hjälp till igångsättande av självständig verksamhet eller arbetsanskaffning. Skulle pensionsstyrelsen icke taga ställ—

• Sida 192
•  Original

ning till denna fråga, skulle med all sannolikhet det allmännas kostnader för folkpensioneringen stiga betydligt, varjämte en nationalekonomisk förlust skulle uppkomma genom att de pensionssökandes möjligheter att utföra ar- bete i många fall icke bleve tillvaratagna. Invalidförklaringen såsom sådan kan dessutom ha mycket ogynnsamma psykologiska verkningar på den hjälp- behövande, vilka taga sig uttryck i håglöshet och rädsla för att i händelse av försök till arbete förlora den säkra om ock ganska magra försörjning, som in— validpensionen utgör. Den föreslagna höjningen av folkpensionerna kommer uppenbarligen atti mycket hög grad öka vikten av att pensionsmyndigheterna ständigt ha uppmärksamheten riktad på ifrågavarande spörsmål.

Invaliditetsförebyggande åtgärder böra tydligen om möjligt insättas på ett långt tidigare stadium än det, då vederbörandes arbetsförmåga redan blivit så mycket och så varaktigt nedsatt, att frågan om folkpension blivit aktuell. Så sker i många fall redan för närvarande. Införandet av en obligatorisk sjuk- försäkring innebär redan i och för sig en invaliditetsförebyggande åtgärd, i det att en sådan försäkring åtminstone på lång sikt måste leda till, att vård- behövande tidigare komma under läkarbehandling. Den obligatoriska sjuk- försäkringen kommer också att själv ha behov av en verksamhet, som för- hindrar att sjukdomsfall bli onödigt långa och därmed onödigt kostsamma för försäkringen. Emellertid öppnar den obligatoriska sjukförsäkringen möjlig- heter att på ett tidigt stadium få kännedom om fall av hotande eller nyligen inträffad invaliditet, något som uppenbarligen utgör förut-sättningen för en verkligt effektiv invaliditetsförebyggande verksamhet.

Därest, såsom socialvårdskommittén föreslagit, pensionsstyrelsen även framdeles skall bli tillsyn'smyndighet för sjukföräkringen, komma sålunda stora möjligheter att föreligga för styrelsen att införskaffa uppgifter å dem, som kunna vara i behov av invaliditetsförebyggande åtgärder. Kommittén har i sitt betänkande angående den allmänna sjukförsäkringen föreslagit, att sjukpenning helt eller delvis må förvägras sjukpenningförsäkrad, som utan anledning vägrar att underkasta sig sådan sjukvård eller yrkesutbildning för förebyggande eller hävande av arbetsoförmåga, vartill bidrag enbjudits honom av allmänna medel, under förutsättning att goda utsikter förefinnas att genom - dylik åtgärd förebygga inträffande av varaktig eller långvarig oförmåga till arbete eller häva redan inträffad sådan. Kommittén framhöll i samband här— med, att genom förefintligheten av en sådan bestämmelse även skulle under— lättas det samarbete mellan folkpensioneringen och sjukförsäkringen, som * kommittén förutsatt skulle komma till stånd. Vad nu sagts angående pensions- styrelsens möjligheter att uppspåra de fall, då invaliditetsförebyggande åt- gärder äro behövliga, talar också för, att pensionsstyrelsen även i fortsätt— ningen skall ha befattning med invaliditetsförebyggande verksamhet. ,

Kommittén har emellertid utgått ifrån, att pensionsstyrelsens invaliditets- , förebyggande verksamhet i första hand skall inskränkas därtill att styrelsen i

• Sida 193
•  Original

tillser, att de möjligheter utnyttjas, som föreligga att med hjälp av andra allmänna eller enskilda organisationer tillgodose det föreliggande behovet. I sådant syfte bör ett intimt samarbete äga rum, särskilt med arbetsmarknads- kommissionen eller den myndighet som framdeles kan träda i dennes ställe. Enligt vad kommittén inhämtat, har ett dylikt samarbete redan inletts.

Först i andra hand, då hjälp ej kan vinnas i annan ordning, bör pensions- styrelsen själv lämna sådan. Även då pensionsstyrelsen själv i det väsentliga lämnar hjälpen i ekonomiskt avseende, bör i möjlig män från annat håll, såsom från kommuner, blindföreningar, dövstumföreningar och vanföre- anstalternas centralkommitté, påkallas den medverkan som kan erhållas.

Att för närvarande taga ställning till storleken av de medel, som kunna bli behövliga för av pensionsstyrelsen finansierad invaliditetsförebyggande verk- samhet, är uppenbarligen icke möjligt. Det riktiga synes i detta avseende vara, att såsom för närvarande medelsbehovet prövas för ett budgetår i sänder, i vilket fall hänsyn kan tagas till de andra hjälpåtgärder, som så småningom kunna komma till stånd. Kommittén får därför nu inskränka sig till att fram- hålla vikten av, att pensionsstyrelsen till sitt förfogande erhåller de medel, vilka äro erforderliga för att en effektiv invaliditetsförebyggande verksamhet skall kunna bedrivas i såväl sjukförsäkringens som folkpensioneringens och därmed också i det allmännas intresse.

• Sida 194
•  Original

Kap. X. Pensionsstyrelsens frivilliga pensionsförsäkring.

Den hos pensionsstyrelsen anordnade frivilliga pensionsförsäkringen har de senare åren visat ett betydande uppsving. Detta framgår av följande siff- ror rörande de avgiftsbelopp, som erlagts till denna försäkring under nedan angivna år:

Å Avgiftsbelopp r

kronor 1940 ............................. 3 423 000 1941 . ............................ 4 664 000 1942 ............................. 6 122 000 1943 ............................. 7 772 000

1944 ............................. 13 282 000

Den frivilliga pensionsförsäkringen handhaves efter helt försäkringsmäs- siga grunder och utan statsbidrag (bortsett från obetydliga bidrag till vissa äldre försäkringar). Försäkringsavgifterna inflyta till en särskild fond. De försäkringstekniska beräkningarna förutsätta en förräntning av 2 3/4 procent av denna fonds tillgångar. Beträffande två på grund av under tidigare år inbetalda försäkringsavgifter upprättade fonder förutsättas förräntningar av 4,3 resp. 3 1/4 procent. De tre sålunda förefintliga försäkringsfonderna redo- visas var för sig i särskilda värdehandlingar. Dessa fonders storlek den 30 juni 1945 framgår av följande uppställning:

Kronor 4,3 procent fonden 35 136000 3,25 procent fonden ................ 13 283 000 2,75 procent fonden ................ 46 867 000

Summa 95 286 000

Antalet frivilligt försäkrade personer uppgick vid 1944 års utgång till cirka 50 000. Av dessa uppburo 4 700 pension med ett sammanlagt pensionsbelopp av 2 290 000 kronor om året. Den frivilliga försäkringen har att årligen till statsverket inbetala visst belopp, för närvarande 40 000 kronor, såsom ersätt— ning för pensionsstyrelsens handhavande av försäkringens förvaltning.

Enligt kommitténs mening utgör pensionsstyrelsens frivilliga pensionsför- säkring på grund av de låga förvaltningskostnaderna med därav följande låga avgifter samt den smidiga utformningen ett mycket gott komplement

• Sida 195
•  Original

till den obligatoriska folkpensioneringen. Det är därför kommitténs förhopp- ning, att densamma skall komma till en allt större användning. En vidgad upplysningsverksamhet angående denna försäkrings fördelar är därför önsk— värd. Måhända kunna dock vissa utvidgningar av försäkringen vara önsk- värda.

I sistnämnda avseende må erinras om, att enligt det föreliggande förslaget ! pensionsåldern för rätt till ålderspension bibehållits vid 67 år, men att åt-

skilliga personer otvivelaktigt redan tidigare förlora sin arbetsinkomst utan att kunna betraktas såsom invalider i folkpensioneringslagens mening. Pen— sionsåldrar vid 60, 63 och 65 år äro sålunda vanliga såväl inom allmän som enskild tjänst. Den frivilliga försäkringen bör enligt kommitténs mening ut— formas så, att en arbetstagare genom densamma kan tillförsäkra sig själv eller genom sin arbetsgivare tillförsäkras en pension av ungefär samma stor- lek som den maximala folkpensionen för tiden mellan den, då han kan påräkna att på grund av ålder få sluta sitt arbete, och uppnåendet av 67 års ålder. Måhända kan det också visa sig möjligt att utbygga försäkringen så, att den även kan avse pensionering av den försäkrades efterlevande familje- medlemmar.

Det har ibland ifrågasatts, att staten skulle lämna bidrag till ifrågavarande pensionsförsäkring. Man har därvid förmenat, att densamma härigenom skulle bli mera lockande. Kommittén kan dock icke finna det lämpligt att anordna en för alla medborgare öppen frivillig pensionsförsäkring, som delvis tinan— sieras med statsmedel. Det kan nämligen ifrågasättas, om en statssubventio- nerad pensionsförsäkring komme att i sådan utsträckning omfattas av be— folkningslager i svag ekonomisk ställning, att en statssubvention kan vara motiverad. Sannolikt skulle de ekonomiskt sämst ställda i stort sett underlåta att begagna sig av försäkringen, vilken däremot skulle begagnas av personer med relativt god ekonomi. Genomföres den av kommittén nu föreslagna re- formeringen av folkpensioneringen, torde för övrigt statens utgifter för pen- sioneringsändamål bli så betydande, att man icke utan synnerligen starka skäl bör ytterligare öka utgifterna härför.

Kommittén har icke funnit vare sig möjligt eller nödvändigt att framlägga närmare förslag till reformering av pensionsstyrelsens frivilliga pensionsför- säkring utan förutsätter, att denna fråga upptages till prövning inom pensions- styrelsen, sedan statsmakterna fattat beslut i frågan om den obligatoriska folk- pensioneringens reformering. Kommittén vill dock såsom ett önskemål uttala, att erforderliga medel ställas till pensionsstyrelsens förfogande för den upp- lysningsverksamhet rörande försäkringen, som otvivelaktigt är erforderlig.

• Sida 196
•  Original

Kap. XI. Övergångsbestämmelserna.

Tiden för den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande.

Med hänsyn till de pensionsberättigade är det uppenbarligen önskvärt, att de föreslagna förbättringarna av folkpensionerna kunna genomföras snarast möjligt. Emellertid bereder det på grund av det stora antalet pensionärer och det centraliserade handhavandet av pensioneringen så gott som oöverstigliga svårigheter att på mycket kort tid vidtaga ändringar med avseende å samtliga folkpensioner. Dessa svårigheter accentueras därigenom att den mera kvali- ficerade personalen i pensionsstyrelsen är mycket knappt tillmätt samt att en rent mekanisk omräkning av de nuvarande pensionerna får anses utesluten med hänsyn till de väsentligt ändrade grunderna för pensionernas beräkning och omläggningen av ortsgrupperingen. Kommittén har därför räknat med att, därest kommitténs förslag antages av 1946 års riksdag, den nya lagstift- ningen tidigast kan träda i kraft den 1 januari 1948.

I fråga om pensionsavgifterna kan emellertid den föreslagna lagstiftningen träda i kraft tidigare än nu sagts. Kommittén har därför föreslagit, att redan 1947 års pensionsavgifter skola beräknas och erläggas enligt de nya bestäm- melserna. 1946 års avgifter ävensom pensionsavgifter för tidigare år, vilka redovisas till pensionsstyrelsen efter 1946 års utgång, skola vidare, liksom 1947 års avgifter, anses såsom avgifter enligt den nya lagen. Detta innebär, att inga avgifter, som redovisas efter år 1946, behöva bokföras individuellt. En konsekvens härav är, att personer, som bli pensionsberättigade under slutet av år 1946 eller under år 1947, icke vid grundpensionens beräknande få till- tillgodoräkna den avgift, de må ha erlagt för år 1946 eller efter år 1946 års utgång för tidigare år. De få sålunda intill 1948 års ingång en obetydlighet lägre grundpension än vad de eljest skolat ha. I gengäld få de emellertid från och med 1948 års ingång i regel avsevärt högre grundpension än enligt nu- varande bestämmelser. Kommittén har förutsatt att i administrativ ord- ning tillses att alla pensionsavgifter, som erlagts före den nya lagens utfär— dande, inlevereras till pensionsstyrelsen före 1946 års utgång. Skulle så ej ske kunde nämligen personer, som medan äldre lagstiftning ännu är gäl- lande i förevarande avseende erlagt pensionsavgifter, i vissa fall med avse- ende å tid före den nya lagstiftningens ikraftträdande erhålla något mindre valuta för avgifterna än vad de vid dessas erläggande haft anledning antaga.

Bland de första åtgärder, som måste vidtagas sedan statsmakterna fattat

• Sida 197
•  Original

beslut om en efter de föreslagna linjerna reformerad folkpensionering, är fördelning av orterna i riket på de olika bostadskostnadsgrupperna Även i övrigt torde vissa åtgärder av administrativ natur behöva vidtagas så snart som möjligt efter den nya lagstiftningens utfärdande eller kanske redan tidi- , gare, om det skall bli möjligt att till samtliga pensionsberättigade utgiva l pensioner enligt de nya grunderna från och med 1948 års ingång.

Kommittén har utgått ifrån, att personer, som bli pensionsberättigade eller berättigade till tilläggspension (bostadstillägg) först i och med den nya lag— stiftningens ikraftträdande, skola kunna ingiva ansökningar därom redan under sista hälften av år 1947. Vad i övrigt angår under år 1947 inkommande pensionsansökningar synes det i regel vara lämpligt, att pensionsnämnderna fastställa årsinkomst såväl enligt de nuvarande som enligt de nya bestäm- melserna. Enligt förslaget ligger det i pensionsstyrelsens hand att utfärda erforderliga föreskrifter i detta avseende.

Pensionsförmånerna.

Kommittén har ansett det i hög grad önskvärt, att övergångsbestämmelser icke skola förekomma, vilka leda till, att folkpensionerna kunna utgå efter olika grunder, sedan den nya lagstiftningen trätt i kraft. Förslaget innebär därför, att de nuvarande folkpensionärerna skola erhålla exakt samma pen- sionsförmåner som de medborgare, vilka direkt erhålla folkpension enligt de nya bestämmelserna. Även personer, som enligt äldre bestämmelser nu äro helt utestängda från rätt till folkpension, skola enligt förslaget ha sådan rätt.

, Kommittén anser den sålunda intagna ståndpunkten vara den enda, som kan * försvaras ur rättvisesynpunkt. Den leder dessutom till mest tillfredsställande resultat ur administrativ synpunkt.

Emellertid har tvekan yppats, huruvida det kan vara motiverat att höja nu enbart utgående avgifts- eller grundpensioner till de nya beloppen eller att utgiva enbart grundpension till dem, som på grund av bristande avgifts- betalning ej kunna erhålla sådan enligt nu gällande bestämmelser trots att de i övrigt uppfylla betingelserna för att erhålla folkpension. Inom kommittén har diskuterats ett förslag av innebörd, att äldre lagbestämmelser i fråga om avgifts- eller grundpension skulle tillämpas nå dem, som före den nya lagens ikraftträdande uppnått" 67 års ålder eller blivit invalider i folkpensionerings- lagens mening, intill dess dessa personer bleve berättigade till tilläggspension. Vid sistnämnda tidpunkt skulle de erhålla grundpension enligt de nya be- stämmelserna till undvikande av att Olika tilläggspensionärer å samma ort och i samma inkomstläge erhölle olika stor totalpension. Vidare skulle de personer, som bleve berättigade till grundpension de första åren efter lagens ikraftträdande, tilldelas grundpensioner, som voro lägre än de grundpensioner,

• Sida 198
•  Original

som skola utgå enligt den nya lagstiftningen, men högre än de grundpensioner, som genomsnittligt utgå enligt nu gällande bestämmelser. Även dessa redu- cerade grundpensioner skulle höjas till fullt belopp, då vederbörande bleve berättigade till tilläggspensioner. Genom sådana övergångsbestämmelser skulle utgifterna för folkpensioneringen kunna reduceras under en övergångstid. Vill man tillämpa alternativ III för ordnande av ålderspensioneringen, låter det sig emellertid icke göra att begagna den sålunda diskuterade utvägen, och kommittén kan icke, även därest detta icke blir fallet, förorda densamma.

Kommittén har nämligen ansett rättvisan fordra, att alla medborgare även i förevarande avseende behandlas lika. Äldringarna, vilka genom sitt arbete skapat de ekonomiska förhållanden i vårt land, som kunna möjliggöra en folkpensionering av den föreslagna beskaffenheten och måhända alltfort genom sina skatter få bidraga till densamma, kunna med fog göra gällande, att de ha rätt komma i åtnjutande av samma grundpension som de med- borgare som nu äro yngre. Det stora flertalet folkpensionärer med enbart grundpension torde också utgöras av personer, som på grund av tjänste- pension. livränta eller en mindre förmögenhet utestängts från rätten till till- läggspension. men som väl behöva det tillskott till försörjningen, som den föreslagna höjningen av grundpensionen skulle utgöra — särskilt som real- värdet av deras inkomster eller tillgångar säkerligen i många fall aVsevärt reducerats genom de senaste årens prisutveckling. Enligt det föreliggande förslaget bli sålunda övergångsbestämmelser i stort sett onödiga även med avseende å grundpensionerna (den allmänna ålderspensionen).

I det föregående har nämnts, att ett mindre antal personer på grund av enligt 1913 års lag erlagda avgifter kunna vara berättigade att vid 67 års ålder eller dessförinnan inträdd arbetsoförmåga erhålla högre avgifts- eller grundpension än 200 kronor. Dessa personer skola enligt förslaget få sina grundpensioner höjda till det högre beloppet. ” *

Omräkningsförfarandet.

Med hänsyn till de genomgripande förändringar i fråga om pensionernas beräkning som föreslås vore det säkerligen riktigast att samtliga tilläggs- pensionärer tinge inkomma med nya ansökningar och att pensionerna enligt den föreslagna lagstiftningen beräknades med ledning av dessa. Det står emel— lertid klart för kommittén, att denna utväg är alltför tidsödande. Kommittén har därför tänkt sig att pensionsstyrelsen skulle infordra uppgiftert'om*man- talsskrivningsort, bostadsadress och civilstånd beträffande samtliga tilläggs- pensionärer, varefter en omräkning skulle ske med ledning av upplysningarna i de h05 pensionsstyrelsen förefintliga akterna. I" de fall pensionstagarna sakna egna inkomster eller ha obetydliga sådanablir det tydligen endast fråga om'

• Sida 199
•  Original

en mekanisk omräkning, vid vilken dock hänsyn måste tagas till civilstånd och bostadskostnadsgrupp. Förefinnas däremot inkomster av beskaffenhet att kunna påverka pensionsbeloppet måste inkomstberäkning verkställas enligt de nya reglerna. Det torde vid omräkningen ibland inträffa, att behov yppar sig av färskare uppgifter. Kommittén har föreslagit att pensionsstyrelsen i dylika fall skall kunna från pensionstagaren infordra en på heder och sam- vete avgiven uppgift angående sina ekonomiska förhållanden samt att under- låtenhet att avgiva sådan uppgift skall kunna medföra den påföljden att pen- sion kan förvägras. Visar det sig att ändrade inkomstförhållanden inträtt, bör uppenbarligen även den pension, som utgår enligt gällande lagstiftning, kunna jämkas med avseende å tiden intill den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Omräkningen kommer uppenbarligen att medföra en synnerligen stark på- frestning å pensionsmyndigheterna och då särskilt pensionsstyrelsen. Koni- mittén har i syfte att utröna, huru densamma lämpligast bör verkställas samt de arbetskrafter och den tid, som kan antagas komma att åtgå därför, låtit på prov omräkna nybeviljade och jämkade folkpensioner med avseende å två månader under år 1945. Det har därvid visat sig, att omräkningen måste verkställas efter ganska schematiska linjer, och att densamma knappast kan förenas med någon mera ingående kontroll över pensionstagarnas förhållan- den vid tidpunkten för omräkningen. Däremot torde vissa iakttagelser i sam- band med omräkningen kunna utgöra utgångspunkt för efterkontroll, sedan omräkningsarbetet slutförts. Det är enligt kommitténs mening synnerligen önskvärt, att kontrollen över pensionstagarnas pensionsrätt intensifieras. ej minst omedelbart efter den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Enligt förslaget komma orterna i riket att indelas i fem bostadskostnads- grupper under det att de för närvarande äro indelade i tre dyrortsgrupper. Det skulle sannolikt möta mycket stora svårigheter för pensionsstyrelsen att beträffande varje särskild pensionstagare i samband med omräkningen kon— statera, hur lång tid han varit mantalsskriven i viss bostadskostnadsgrupp. Kommittén har därför föreslagit, att vid omräkningen bostadstillägg skall beräknas enligt bestämmelserna för bostadskostnadsgrupp. till vilken den ort hänförts, i vilken den pensionsberättigade är mantalsskriven den 1 januari 1947. Blir den pensionsberättigade för år 1948 mantalsskriven i ort tillhörande bostadskostnadsgrupp med lägre nummer. skall dock så snart ske kan hänsyn tagas därtill. I fråga om dem, som bli berättigade till inkomstprövad folk- pension först från tidpunkt efter 1947 års utgång, skola tillämpas den nya lagens bestämmelser om tre års mantalsskrivning såsom förutsättning för erhållande av bostadstillägg enligt bestämmelserna för högre bostadskostnads- grupp. Genom den nyssnämnda bestämmelsen kunna tydligen vissa pensions— tagare, särskilt sådana som bli pensionsberättigade under år 1947, bli försatta i ett gynnsammare läge än eljest. Detta synes dock vara en konsekvens, som måste tagas i den administrativa enkelhetens intresse.

• Sida 200
•  Original

Kommittén torde i det särskilda betänkande, som kommittén har för avsikt att avgiva i organisationsfrågan, behandla vissa spörsmål rörande arbetets organisation inom pensionsstyrelsen under övergångstiden. Vidare torde i nämnda betänkande komma att avhandlas omläggningen av systemet för utbetalningen av folkpensionerna.

• Sida 201
•  Original

Kap. XII. Kostnadsberäkningar.

Framräknad folkmängd.

För att erhålla en grundval för beräkning av de kostnader, som ett genom- förande av kommitténs förslag skulle medföra, har kommittén vänt sig till professor Sten Wahlund med anhållan om ett framräknande av hela rikets folkmängd med fördelning på kön och åldrar. Folkmängdssiffror skulle här- vid anges för utgången av åren 1947 och 1950 samt för vart femte år därefter till och med år 1985. En redogörelse för de av Wahlund verkställda beräk- ningarna återfinnes i bil. B.

Angående nämnda utrednings resultat torde böra framhållas, att det an- tagande, som Wahlund gjort beträffande fruktsamheten efter år 1944, på- verkar de åldrar, som omfattas av folkpensioneringen, eller åldrarna 16 år och däröver, först år 1961 och detta är endast i fråga om åldersklassen 16—17 år. Går man ända fram till år 1985, finner man, att nämnda antagande endast influerar på antalen män och kvinnor i åldrarna 16—41 år, i vilka antalen invalider äro relativt obetydliga. Antagandet i fråga spelar därför i fråga om hela den tid, för vilken siffror här framläggas, en mycket ringa roll i vad rör folkpensioneringens utgiftssida. Däremot har det gjorda antagandet angående fruktsamheten stor betydelse, då det gäller antalet aktiva under slutet av den period, som beräkningarna omfatta, ett förhållande vartill kommittén åter— kommer i det följande.

Beträffande de för tidsperioden 1947—1985 för åldrarna över 41 år med hjälp endast av gjorda dödlighetsantaganden erhållna folkmängdssiffrorna torde man kunna våga påstå, att de snarare komma att visa sig för låga än för höga, eftersom dödligheten under en längre tid befunnit sig i avtagande och Wahlund till grund för kalkylerna lagt den under åren 1938—1942 obser- verade dödligheten utan reduktion. Någon säkerhetsmarginal kan sålunda icke sägas ha inlagts i de till grundval för kostnadsberäkningarna fram— räknade antalen åldringar och ej heller i fråga om antalen män och kvinnor ned till 41 års ålder.

Civilståndsfördelning och invalidfrekvens.

Då det för kommittén gällt att utgående från Wahlunds folkmängdssiffror söka beräkna antalet förtidsinvalider vid olika tidpunkter fram till år 1985,

• Sida 202
•  Original

har kommittén baserat sina kalkyler på en undersökning rörande hur stor del av alla män respektive kvinnor av olika åldrar och civilstånd, som upp- bära invalidpension eller -understöd enligt nu gällande lag om folkpensione- ring och förordning om invalidunderstöd.

Eftersom den senast verkställda folkräkningen avser 1940 års utgång, för- delades vid undersökningen i fråga till en början alla vid denna tidpunkt pensionerade eller understödda invalider efter kön och ålder, varvid man även skilde på dem, som uppburo enbart pension för erlagda avgifter, s. k. grund— eller avgiftspension, och på dem, som uppburo tilläggspension eller invalidunderstöd.

Antalet pensionstagare av olika kön och åldrar anges för de båda kate- gorierna i procent av motsvarande tolalantal personer i tab. 1411

Antalen vid 1940 års utgång pensionerade korrigerades sedan med hänsyn till att under år 1941 ett antal pensionstagare tillkommo med retroaktivt för december månad 1940 utgående pension och de så höjda antalen fördelades slutligen på civilstånd. Denna fördelning skedde i fråga om tilläggspensions- tagarna och invalidunderstödstagarna med stöd av de vid kommitténs bostads- undersökning våren 1943 insamlade uppgifterna om civilstånd, omfattande var 20:e sådan pensionstagare, och i fråga om de enbart grund- eller avgifts- pensionsberättigade med stöd av en inom pensionsstyrelsen verkställd stick- provsundersökning, omfattande var 10:e av dessa pensionstagare. I fråga om den senare gruppen fick man härvid nöja sig med uppgift om civilståndet vid pensionens beviljande, en omständighet som dock icke torde innebära någon större felkälla, eftersom enbart avgiftspensionsberättigade gifta förtidsinva- lider i regel torde bli berättigade till tilläggspension då maken avlider, och sålunda försvinna som enbart avgiftspensionsberättigade. Vad de vid pen- sionens beviljande icke gifta pensionstagarna beträffar, torde man i detta sammanhang tryggt kunna bortse från att en eller annan ingår äktenskap.

Resultatet av fördelningen av förtidsinvaliderna på civilstånd framgår av tab. 2*, i vilken även intagits uppgifter om motsvarande totalantal personer enligt folkräkningen. Redan ett ytligt studium av denna tabell ger vid handen, att icke gifta såväl absolut som relativt omfatta betydligt större antal invalider än de gifta och detta i fråga såväl om män som kvinnor. Vidare framgår av tabellen, att man har ett relativt stort antal invalida män och kvinnor redan i åldersgruppen 20—25 år och att i närmast högre åldersgrupper antalet in— valider icke är så avsevärt mycket större. Förklaringen härtill är det stora antal personer som redan från barndomen äro att betrakta som invalider Och som äga rätt till invalidunderstöd från 16 års ålder.

Av tab. 1* framgår, att nämnda s. k. perpetuella invalider vid 16 års ålder torde uppgå till omkring en procent av hela antalet män, respektive kvinnor.

lTabeller med * efter numret återfinnas å sid. 242—255.

• Sida 203
•  Original

Att det dröjer till fram emot 20-årså1dern, innan de alla erhållit sitt under- stöd, torde »kunna tillskrivas deras målsmäns okunnighet om den rätt som tillkommer vid 16 års ålder invalida personer. Kommittén har sålunda med stöd av tab. I”" antagit antalet perpetuella invalider för vartdera könet i 16- årsåldern uppgå till en procent. Samma antagande gjordes på sin tid» av ålderdomsförsäkringskommittén. Vidare har nu antagits, att de perpetuella invalidernas dödlighet icke skiljer sig från den för män, resp. kvinnor genom- snittliga och slutligen att samtliga perpetuella invalider förbli ogifta.

Utgår man från dessa antaganden, kan man med hjälp av tab. 2* genom att först för varje kön och äldersklass minska där angivna antal ej gifta invalider med en procent av totalantalen gifta och ej gifta av respektive kön beräkna övriga invalider i procent av motsvarande folkmängd. Resultaten av på detta sätt utförda kalkyler återfinnas i tab. 3*. För jämförelse ha i samma tabells två sista kolumner angivits motsvarande av 1928 års pensionsför- säkringskommitté beräknade antal invalida män, respektive kvinnor.

Jämför man de av kommittén erhållna resultaten med 1928 års pensions— försäkringskommittés, finner man att desamma för ej gifta män och kvinnor icke avvika mera från varandra, än att pensionsförsäkringskommitténs siff— ror, vilka på grund av det sätt på vilket de härletts äga ett jämnare förlopp, kunna betraktas vara en utjämning även av de nu konstaterade invalid- frekvenstalen och sålunda väl lämpa sig för beräkningar rörande antalen ej gifta invalida män och kvinnor.

Vad däremot angår de gifta, synes skillnaden vara alltför stor för att man skulle kunna lägga 1928 års pensionsförsäkringskommittés siffror till grund för kalkylerna, då detta troligen skulle innebära onödigt stor säkerhets- marginal. Visserligen torde de tal, som socialvårdskommittén funnit för gifta, vara alltför låga på grund av att en hel del gifta invalider äro uteslutna från rätten till tilläggspension genom den arbetsföre makens inkomst och på grund av att de grundpensioner, som nu utgå, äro så obetydliga, att ett stort antal gifta invalider ej söka dylik pension, men å andra sidan synes ganska troligt, att de gifta männen och kvinnorna utvisa mindre invaliditet än de icke gifta, även om man bortser från de perpetuella invaliderna, eftersom de som ingå äktenskap väl få anses i stort sett vara mera friska och arbetsföra än de, som förbli ogifta.

Att man med de ökade förmåner, som kommitténs förslag ger de gifta förtidsinvaliderna oavsett makens inkomst, måste räkna med en betydligt större invaliditet för gifta än den som framgår av undersökningen av nu- varande pensionstagare, förefaller kommittén nödvändigt. Kommittén har därför, saknande objektiva grunder för något annat förfarande, antagit invalidtalen för gifta ligga mitt emellan de för gifta och icke gifta konsta- terade, varefter en obetydlig utjämning gjorts av de så beräknade frekvens- talen. De erhållna resultaten äro på grund av beräkningssättet helt naturligt

• Sida 204
•  Original

behäftade med en icke obetydlig felmarginal. Dennas storlek belyses i det följande.

De med stöd av vad här anförts till grund för kommitténs fortsatta beräk- ningar lagda antagandena angående antalet icke perpetuella invalida män och kvinnor av olika civilstånd och åldrar, redovisas i nedanstående tabell. I denna har åldersintervallet 60—67 år uppdelats i ettårsklasser för att möjlig- göra noggrannare beräkningar över vad en eventuell sänkning av den nu- varande pensionsåldern 67 år skulle innebära.

Tal). 14. Antal icke perpetuella förtidsinvalider enligt av socialvårds- kommittén gjorda antaganden, för olika kön, civilstånd och åldrar, i procent av motsvarande folkmängd.

Ålder Män Kvinnor r Gifta. Ej gifta Gifta | Ej gifta

16—18 0,12 0,23 0,12 0,23 18—20 0,21 0,42 0,21 0,42 20—25 0,40 0,75 0,40 0,78 25—30 0,73 1,31 0,75 1,42 30—35 1,16 2,02 1,23 2,27 35440 1,79 2,92 1,87 3,38 40—45 2,46 4,05 2,68 4,87 45—50 3,50 5,51 3,87 6,94 50—55 4,80 7,51 5,88 10,06 55—60 7,07 10,69 9,15 14,92 60—61 9,76 13,60 12,92 19,21 61—62 10,96 14,91 14,66 21,10 62"63 12,36 16,43 16,71 23,29 63—64 14,02 18,21 19,09 25,88 64—65 16,04 20,31 22,03 28,99 65—66 18,48 22,88 25,49 32,68 66—67 21,52 26,08 29,67 36,97

Folkmängdens fördelning å civilstånd har för hela ifrågavarande tids- period antagits komma att i olika åldersklasser överensstämma med fördel— ningen vid folkräkningen vid 1940 års utgång, vilken redovisas i tab. 15.

• Sida 205
•  Original

Tab". 15. Relativa antalet gifta inom olika åldersgrupper över 16 år i hela riket enl. folkräkningen den 31 dec. 1940.

Ålder år Råån Kväll” 0 0

16—18

' 18—20 0,13 4,23 i ? 20—25 8,44 28,21 25—30 40,50 59,62 30—35 63,63 70,73 35—40 72,97 71,99 40—45 77,36 71,19 45 50 79,29 69,34 50—55 78,60 65,20 55—60 76,65 60,76 60—61 75,26 56,79 61—62 73,99 56,24 62—63 72,82 54,69 63—64 72,14 53,28 64—65 71,31 51,32 65—66 70,32 50,08 66—67 69,08 48,32 67—70 65,80 44,58 70—75 59,10 35,86 75—80 48,67 25,81 80—85 36,71 16,43 85—90 26,03 8,82 110—% 17,46 4,27 95— &, 12,68 7,89

Antal pensionsberättigade.

Med hjälp av tab. 14 och 15 samt under iakttagande av antagandet om de perpetuella invalidernas antal fördelades Wahlunds antal män och kvinnor för alla åldrar över 16 är å civilstånd och uträknades totala antalet invalider i åldrarna 16——67 år. Resultatet av beräkningarna utvisade, att man vid ut- gången av åren 1947 och 1950 skulle med bibehållen pensionsålder för såväl män som kvinnor ha i tab. 16 angivna antal pensionsberättigade personer.

• Sida 206
•  Original

Tab. 16. Antal förtidsinvalider och åldringar vid 1947 och 1950 års utgång.

Vid utgången av är

1947 1950

Kön och civilstånd

123552; Åldringar Summa. 535521, Åldrtngar Summa

Män: Gifta .................. 54 906 140 510 195 416 57 386 146 748 204 134 Ej gifta ................ 53 087 119 033 172 120 54 106 124 087 178 193

Summa 107 993 259 543 367 536 111 492 270 835 382 327

Kvinnor: Gifta .................. 59 166 95 360 154 526 61 559 99 588 161 147 Ej gifta ................ 84 574 206 838 291 412 87 066 214 773 301 839 Summa 143 740 302 198 445 938 148 625 314 361 462 986 Båda könen: Gifta .................. 114 072 235 870 349 942 118 945 246 336 365 281 Ej gifta ................ 137 661 325 871 463 532 141 172 338 860 480 032

Summa 251733 j 561741 813 474 260117 585196 ' 845 313

Som framgår av tabellen skulle antalet pensionsberättigade vid oförändrad pensionsålder komma att uppgå till omkring 813000 vid 1947 års utgång och 845 000 vid 1950 års utgång, utvisande en ökning på tre år med i det närmaste fyra procent. '

Anmärkas kan, att man, om man räknat med samma invaliditet för gifta som för ej gifta, skulle erhållit inalles 61 150, respektive 63 334 fler pensions- berättigade och, om man endast räknat med den för gifta konstaterade invaliditeten, skulle erhållit lika mycket mindre antal pensionsberättigade.

Pensionsålderns ekonomiska betydelse.

De för vart 5:e år från år 1950 till år 1985 för olika alternativ i fråga om pensionsåldern erhållna totalantalen pensionsberättigade anges i tab. 17. Under de erhållna antalen anges i densamma med ;1; tecken och mindre siffror de antal, som skulle tillkommit eller avgått, om man för gifta räknat med samma invaliditet som för icke gifta, respektive den för gifta kon- staterade.

• Sida 207
•  Original

lab. 17. Beräknat antal pensionstagare (förtidsinvalider och åldringar) i hela riket vid utgången av vart 5:e år fr. o. m. 1950 t. o. m. 1985 vid olika pensionsåldrar.

Pensipåsalder Vid utgången av är män kg,? 1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985

67 67 845 313 908 652 967 716 1 032 906 1 098 178 1 159 734 1 204 560 1 209 768 3: 63 334 :i: 66 087 :L— 68 246 :|: 69 182 i 68 902 :E 67 605 31: 65 656 :i: 64 565 67 64 909 960 976 849 1 041 255 1 112 287 1 182 375 1 247 686 1 287 862 1 297 813 i 60 033 :1: 62 606 i 64 491 i 65 130 d: 64 602 & 63110 i 61 396 :i: 60 073 67 62 962 951 1031808 1101099 1 176 493 1250 955 1316 231 1351829 1360 806 i 57 582 :|: 60 065 & 61724 :|: 62 158 i 61 431 :E 59 939 i 58 436 i 57 158 65 65 928 903 995 446 1 063 248 1 136 177 1 209 033 1 279 537 1 317 907 1 328 448 i 59 471 :t 62 070 :i: 63 832 3: 64 416 i 63 788 d: 62 091 i 60 435 d: 59 116 65 60 1063 287 1 138 212 1216 997 1301 182 1384 208 1451 497 1486 379 1488 364 i 58 351 :i: 55 574 3: 56 837 i 56 902 :i: 55 813 :|: 54 774 :i: 52 452 ;t: 51 815

I % av antalet vid 1950 års utgång

67 67 100,0 107,5 114,5 1222 129,11 137,2 142,5 143,1 67 64 100,0 107,4 114,4 1222 129,11 137,1 141,5 142,11 67 62 100,0 107,2 114,3 1222 129,11 136,7 140,4 141,3 65 65 100,11 107,2 114,5 122,3 130,2 137,7 141,9 143,0 65 60 100,0 107,11 114,5 122,4 130,2 136,5 139,13 140,11

I % av antalet vid 67 års pensionsålder

67 67 100,0 100,0 100,0 100,0 100,11 100,0 100,0 100,0 67 64 107,6 107,5 107,6 107,7 107,7 107,6 106,9 107,3 67 62 113,9 113,11 113,8 113,9 113,9 113,5 112,2 112,5 65 65 109,9 109,6 109,11 110,0 110,1 110,3 109,4 109,11 65 60 125,11 125,3 125,8 126,0 126,11 125,2 123,4 123,0

Av nedre delen av tabellen framgår dels att antalet pensionsberättigade kan antagas under tiden 1950—1985 stiga med 40 procent eller däröver, vilket alternativ man än väljer, och vidare att exempelvis en pensionsålder för män av 65 år och för kvinnor av 60 år skulle medföra omkring 25 procent fler pensionsberättigade än ett bibehållande av nuvarande pensionsålder, 67 år, för såväl män som kvinnor. "

Den ekonomiska betydelsen såväl av den framtida förändringen i ålders— fördelningen som av en sänkning av nuvarande pensionsålder belyses genom tab. 18. I denna anges dels antalet aktiva mellan 16 år och respektive pen- sionsålder, dels den med hjälp av dessa antal och antalen pensionsberätti- gade invalider och åldringar beräknade årliga kostnaden per aktiv för 1 000 kronors pension till varje pensionsberättigad.

• Sida 208
•  Original

Tab. 18. Beräknat antal aktiva mellan vissa åldersgränser i hela riket vid utgången av vart 5:e fr. o. m. 1950 t. o. m. 1985 jämte kostnaden per aktiv för 1000 kronors ålders- och invalidpensiol vid olika pensionsåldrar.

Pensigåsalder Vid utgången av år kvin- män nor 1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985

Antal aktiva mellan 16 och 18 år | | 157 OO9| 178 309| 241 7121 236 978 [ 220149| 207 2491 210 989 | 228 006

Antal aktiva mellan 16 år och pensionsåldern

, 67 67 4315 752 4301771 4375 372 4487179 4532176 4518 331 4494 390 4529162 67 64 4 251 105 4 233 574 4 301833 4 407 798 4 447 979 4 430 379 4 411088 4 441 117 67 62 4198114 4178 615 4 241989 4 343 592 4 379 399 4 361834 4 347121 4 378124 65 65 4 232 162 4 214 977 4 279 840 4 383 908 4 421 321 4 398 528 4 381043 4 410 482 65 60 4 097 778 4 072 211 4 126 091 4 218 903 4 246146 4 226 568 4 212 571 4 250 566

Kostnad per aktiv över 16 år för 1 000 kronors pension (kr.) 67 67 195,9 211,2 221,2 ) 230,2 242,3 256,7 268,0 267,1 67 64 214,1 230,7 242,11 2523 265,8 281,13 292,11 2922 67 62 229,4 246,9 259,11 1 270,11 & 285,11 301,15 4 311,0 310,8 65 65 219,5 236,2 248,4 259,2 273,5 290,11 300,8 301,2 65 60 259,5 279,5 295,0 308,4 326,11 343,4 3528 350,2

Man ser av tabellen hur årliga kostnaden för 1000 kronors pension med bibehållen pensionsålder med lika fördelning på alla aktiva stiger från slutet av år 1950 till slutet av år 1985 från kronor 195,9 till kronor 267,1. Vid en sänkning av pensionsåldern med fem år för endast kvinnor uppgår kostnaden redan vid 1950 års slut till kronor 229,4 för att till slutet av år 1985 stiga till kronor 310,13. Skulle man sänka pensionsåldern till 65 år för män och 60 år för kvinnor, skulle 1 000 kronors pension till varje förtidsinvalid och åldring medföra en kostnad per aktiv av kronor 259,5 och 350,2 vid utgången av åren 1950, resp. 1985.

Tabellen har kompletterats med en rad, innehållande uppgifter om antalet aktiva mellan 16 och 18 år, för att möjliggöra beräkning av antalet avgifts- pliktiga.

I anslutning till tabellen vill kommittén framhålla, att Wahlund lagt 1944 års fruktsamhetsnivå till grund vid beräkningen av under perioden nytill- kommande årskullar barn, en nivå, som man knappast vågar hoppas skall bli bestående under en så lång tidsperiod. De framtida antalen aktiva torde därför snarare vara för högt än för lågt beräknade, under det att förhållandet, såsom redan nämnts, torde vara omvänt i fråga om antalet åldringar. Även om de i tabellen angivna siffrorna äro i viss mån skrämmande, torde man sålunda icke kunna påstå att de ge en mörkare bild av den sannolika ut- vecklingen av folkpensioneringens kostnader än som läget motiverar. Tro- ligen är bilden i stället alltför ljus.

• Sida 209
•  Original

Med de två närmast föregående tabellerna anser sig kommittén ha på ett tillfredsställande sätt belyst såväl den relativa kostnadsstegringen framdeles som den relativa inverkan av en eventuell sänkning av pensionsåldrarna, var- för kommittén i fortsättningen inskränker sig till beräkningar rörande vad ett genomförande av kommitténs förslag skulle medföra för kostnader under de första åren efter förslagets genomförande.

Antal ensamt pensionsberättigade gifta.

Enligt kommitténs förslag skola gifta och ej gifta erhålla olika stora pen- sioner. Vidare skola gifta, i de fall där endast den ena maken är berättigad till pension, eller 8. k. ensamt pensionsberättigade gifta, få större pension än var och en av två makar, som båda äro berättigade till pension. Slutligen skola ensamt pensionsberättigade gifta män med hustru över 60 är få ytter- ligare höjd pension.

Vid beräkningen av det antal personer, som skulle erhålla nämnda för- höjningar av pensionen, konstaterades till en början, att man för att erhålla lika många gifta kvinnor inalles som gifta män över 67 år måste medräkna, förutom gifta kvinnor över 67 är, alla gifta kvinnor i åldrarna 64 67 år och dessutom 14,952 procent av antalet gifta kvinnor i åldern 63—64 år.

För att erhålla antalet förtidsinvalida män, gifta med aktiva kvinnor, multi- plicerades sedan för varje åldersklass under 67 år antalet gifta invalida män med relativa antalet aktiva bland 3 år yngre gifta kvinnor, varefter de så erhållna antalen summerades. Antalet manliga åldringar, gifta med aktiva kvinnor under 67 år, erhölls genom att till antalet gifta aktiva kvinnor i åldrarna 64—67 år addera 14.952 procent av antalet gifta aktiva kvinnor i åldersklassen 63—64 år. Männen i denna grupp beräknas få den större för- höjningen. Antalet förtidsinvalida kvinnor, gifta med aktiva män under 67 år, erhölls genom att multiplicera antalet invalida gifta kvinnor i varje ålders- klass från 16 till 63 år med relativa antalet aktiva bland 3 år äldre gifta män och till produkternas summa lägga 85,048 procent av motsvarande produkt för åldersklassen 63—64 år. Slutligen beräknades antalet förtidsinvalida män, som äro gifta med icke pensionsberättigade kvinnor över 60 år. Detta antal erhölls genom att multiplicera för varje åldersklass från 60 till 63 är antalet gifta aktiva kvinnor med invalidfrekvensen för 3 år äldre gifta män och till summan av så erhållna produkter lägga 85,048 procent av motsvarande produkt för åldersklassen 63—64 år.

Resultaten av samtliga dessa beräkningar äro sammanställda i tab. 19.

• Sida 210
•  Original

. Inalles Härav gifta män Kategori ,,,.| __ med hustru

Män Kvinnor | Summa över 60 år Förtidsinvalider ...... 50 622 43 800 | 94 422 10 326 Aldringar ........... 33 778 — | 33 778 33 778 Summa 84 400 | 43 800 | 128 200 44 104

I procent av motsvarande totalantal gifta

Förtidsinvalidcr ...... 92,20 74,03 82,77 18,81 Åldringar ........... 24,04 _ 14,32 | 24,04 Inalles 43,19 | 28,34 | 36,63 | 22,57

Av tabellen framgår att omkring 36 51 37 procent av alla pensionsberät- tigade gifta skulle få förhöjning såsom ensamt pensionsberättigade gifta och att av de pensionsberättigade gifta männen omkring 43 procent skulle få denna förhöjning samt något mer än hälften av de sistnämnda (22,6 av 43,2) få den ytterligare förhöjning, som skulle tillkomma gifta pensionsberättigade män, vilkas hustrur äro över 60 år och icke pensionsberättigade.

Fördelning på bostadskostnadsgrupper.

Sedan i det föregående redovisade kalkyler utförts, gällde det att söka för— dela de erhållna antalen förtidsinvalider och åldringar på de av kommittén föreslagna bostadskostnadsgrupperna.

För den skull har kommittén verkställt en preliminär fördelning av alla rikets kommuner på fem bostadskostnadsgrupper med hänsyn till endast kostnaderna för bostad och bränsle. Då så visat sig erforderligt har skilts på municipalsamhälle och den övriga delen av en kommun, liksom även kommun i enstaka undantagsfall delats enligt annan indelningsgrund.

Vid fördelningen hämtades kostnadstalen för nämnda båda budgetposter för varje kommun eller del av kommun ur 1941 års prisundersökning, vilken socialstyrelsen utfört såsom underlag för en eventuell ny dyrortsgruppering. Vardera talserien utgjordes av indextal med Stockholm : 1 000. Dessa tal ha omräknats i krontal för varje ort med utgångspunkt från beloppen 650 kronor för bostad och 150 kronor för bränsle avseende Stockholms stad. För varje kommun ha de sålunda beräknade bostads- och bränsleposterna adderats. De erhållna talen ange vad bostad och bränsle enligt 1941 års prisunder— sökning skulle kosta i var och en av rikets kommuner, om den sammanlagda kostnaden vore 800 kronor i Stockholm. Kommunerna ordnades efter talens storleksordning, varefter de indelades i fem grupper.

• Sida 211
•  Original

För bostadsposten har 1939 års bostadsräkning givit grundmaterialet. Vid beräkningen har man i princip sökt fastställa kostnaderna för en bostad av samma standard i alla kommuner, såväl stadssamhällen som landsbygds- kommuner. Beräkningsmetoderna redovisas utförligt i Soc. Medd. 1942, sid. 405—409.

Bränsleposten avser utgifterna både till uppvärmning av bostaden och för matlagning o. dyl. Förfaringssättet vid beräkningarna anges närmare i Soc. Medd. 1942, sid. 409—410 och 413—414.

I fråga om resultatet av den så verkställda grupperingen i vad den rör de olika kommunerna skall här endast nämnas, att Stockholms stad är den enda kommun, som placerats i högsta bostadskostnadsgruppen (bostadskostnads- grupp V) och att Göteborg tilldelats den näst högsta samt Malmö den mel— lersta av de fem grupperna.

Sedan kommittén verkställt nämnda fördelning, sökte kommittén göra en direkt beräkning av antalet förtidsinvalider och åldringar av skilda kön och civilstånd i de olika bostadskostnadsgrupperna vid utgången av åren 1947 och 1950. Härvid gick kommittén tillväga på följande sätt.

Flyttningen mellan rikets kommuner och särskilt inflyttningen från lands- bygden till städerna har åstadkommit, att köns—, ålders- och civilstånds— fördelningen av invånarna i en kommun kan skilja sig betydligt från mot- svarande fördelning i en annan kommun och åstadkommer även en fort— gående förändring av nämnda fördelning inom de olika kommunerna.

För att taga alla de hänsyn till denna omständighet, som varit möjligt, hal kommittén med hjälp av folkräkningarna för åren 1900,1910,1920,1930 och 1940 beräknat antalet invalider och åldringar av olika kön och civilstånd vid utgången av nämnda år i Stockholm, Göteborg, Malmö, var för sig, samt — som en enhet — övriga städer och slutligenå landsbygden, varefter man genom extrapolation beräknat motsvarande antal vid utgången av åren 1947 och 1950. För vart och ett av ifrågavarande fem områden framgår nämligen folkmängden för varje kön, civilstånd och levnadsålder av de publicerade redogörelserna för nämnda folkräkningar.

För varje åldersklass tillämpades i tab. 14 angivna invalidfrekvenser. Kommittén har icke kunnat taga hänsyn till att invalidfrekvensen möjligen varierar för samma kön, civilstånd och ålder från kommun till kommun.

Eftersom betydande förändringar skett i den administrativa indelningen under de 40 år, som grundsiffrorna omfatta, har man vid extrapolationen icke räknat med de för varje tidpunkt beräknade antalen förtidsinvalider, resp. åldringar, utan först uttryckt dem i procent av den folkmängd, som fanns inom respektive områden vid tidpunkten i fråga. '

Vid extrapolationen till utgången av åren 1947 och 1950 ha de för åren 1900 till 1940 angivna värdena utjämnats medelst parabler enligt minsta kvadratmetoden, varefter till varje parabel dragits tangenten i den punkt,

• Sida 212
•  Original

som svarar mot 1940 års utgång. Slutligen har beräknats de värden å varje tangent, som svara mot 1947 och 1950 års utgång.l

Resultaten av de beräkningar, för vilka här redogjorts, föreligga i fråga om förtidsinvaliderna i tab. 4* och i fråga om åldringarna i tab. 53.

Sedan man sålunda erhållit antal förtidsinvalider och åldringar för olika kön och civilstånd för nämnda delområden i procent av respektive områdes folkmängd vid utgången av åren 1947 och 1950, gällde det att beräkna totala folkmängderna för samma områden och tidpunkter med fördelning sam- tidigt å de fem bostadskostnadsgrupperna.

Härvid tillgreps samma förfaringssätt. Man lade de verkliga folkmäng— derna vid olika förflutna tidpunkter till grund för parabelutjämningar och extrapolerade medelst till parablerna dragna tangenter. I stället för uppgifter avseende åren 1900, 1910, 1920, 1930 och 1940 kunde man dock här lägga till grund siffror för utgången av åren 1940, 1941, 1942, 1943 och 1944.2 Resul- taten anges i tab. B*.

Beträffande i denna tabell angivna siffror märkes, att talen för samtliga är hänföra sig till den administrativa indelningen den 1 januari 1945. Sålunda har folkmängden i exempelvis Västra Frölunda, som inkorporerades med Göteborg den 1 januari 1945, medräknats i Göteborgs redan vid utgången av år 1940.

Sedan folkmängdssiffror för slutet av åren 1947 och 1950 på detta sätt erhållits för de olika bostadskostnadsgrupperna samt deras undergrupper, beräknades antalet förtidsinvalider och åldringar inom de olika undergrup- perna med fördelning på kön och civilstånd genom tillämpning av i tab. 4* och 5* angivna tal. Slutresultaten anges för varje bostadskostnadsgrupp i tab. 7*, vilken tabell har betecknats som preliminär tabell.

De antal förtidsinvalider och åldringar vid utgången av åren 1947 och 1950, som i denna tabell angivas för hela riket och som erhållits oberoende

' Formlerna för beräkning av värdena äro: Värdet vid 1947 års utgång =

72% (242 [1—289 12—340 I3+89 l4+998 15),

och värdet vid 1950 års utgång =

710 (3211—37 12—46 l3+5 I4+116 15),

där ll, Iz .. 15 beteckna värdena för åren respektive 1900, 1910 .. 1940.

* Formlerna för beräkning av värdena äro: Värdet vid 1947 års utgång = 1,2 11— 1,8 [2—1,8 (;;—0,8 [ri—3.2 15 och värdet vid 1950 års utgång = 1 7—0 (162 11—172 12—246 I3—60 14'1'386 15), där ll, Iz . . ”15 beteckna värdena för åren respektive 1940, 1941 . . 1944.

• Sida 213
•  Original

av Wahlunds framräknade folkmängdssiff ror, anges i nedanstående samman- ställning, i vilken även meddelas de tidigare med hjälp av nämnda folk- mängdssiffror erhållna antalen i procent av de nu erhållna.

Tab. 20. Antal förtidsinvalider och åldringar för hela riket.

Medelst utjämning och extrapolation ååågäsåfiiå ;ånäethlblåqålmlggbi Kön och civilstånd beräknade. antal procent av vidstående Förtidsinvalider Åldringar Förtidsinvalider Åldringar Vid 1947 års utgång. Mån: Gifta ............. 58 373 135 888 94.06 103,40 Ej gifta ........... 58 624 121 120 90,56 98,28 Kvinnor: Gifta ............. 62 074 93 502 95,32 101,99 Ej gifta ........... 90 085 211 298 93,88 97,89 Vid 1950 års utgång. Män: Gifta ............. 62 925 142 442 9l,20 103,02 Ej gifta ........... 62 237 128 700 86,94 96,42 Kvinnor: Gifta ............. 66 430 97114 92,67 102,55 Ej gifta ........... 95 596 222 065 91,08 96,72

Då de antal förtidsinvalider och åldringar, som grundats på Wahlunds framräknade folkmängd, måste anses betydligt säkrare än de medelst ut- jämning och extrapolation erhållna —— vilka endast avsågo att möjliggöra en uppdelning av förstnämnda antal på bostadskostnadsgrupper — har slut- ligen i tab. 7* för olika kategorier angivna antal multiplicerats med de procenttal, som anges i här ovan lämnad tabell. Resultaten anges i tab. 21, vilken till skillnad från tab. 7* betecknats som definitiv tabell.

• Sida 214
•  Original

Tab, 21. Beräknat antal förtidsinvalider (16—67 år) och åldringar (över 67 år) av olika kön och civilstånd i olika bostadskostnadsgrupper vid utgången av åren 1947 och 1950.

Definitiv tabell.

% Resp. Folk— % Män Kvinnor 333," ägg] m n. ördel- förde - å % Kategori Summa. "ååå ”läget?? "ci Gifta EJ gifta Gifta. E] giftal per per m % % Vid utgången av år 1947 V FÖrtidsinvaIider ............ 6 011 5 452 6 597 12 290,> 30 350 12,06 Åldringar ................. 9 502 7 754 6 567 23 693, 47 516 8,46 Summa 15 513 13 206 13 164 35 983& 77 866 9,57 10,65 IV Förtidsinvalider ............ 3 513 3 254 3 681 5 876 16 324 6,48 Åldringar ................. 6 120 5 308 4 323 11 954 27 705 4,93 Summa 9 633 8 562 8 004 17 830 44 029 5,41 6,37 111 Förtidsinvalider ............ 9 903 8 601 10 500 16 395 45 399 18,03 Åldringar ................. 22 104 17 420 15 075 36 466 91 065 16,21 Summa 32 007 26 021 25 575 52 861||136 464 16,78 17,73 11 Förtidsinvalider ............ 11 086 10 411 11 852 16 966)i 50 315 19,99 Åldrin ar ................. 28 760 23 786 19 502 42 009 114 057 20,30 g | Summa 39 846 34 197 31 354 58 975; 164 372 20,21 20,24 1 Förtidsinvalider ............ 24 393 25 369 26 536 33 047 109 345 43,44 Aldringar ................. 74 024 64 765 49 893 92 716281 398 50,10 Summa 98 417 90 134 76 429 125 763) 390 743 48,03 45,01 Hela Förtidsinvalider ............ 54 906 53 087 59 166| 84 574251 733 100,00 riket Åldringar ................. 140 510 119 033 95 360206 838561 741 100,00 Summa 195 416172120154 526 291412l1813 474 100,00 100,00 ll Vid utgången av år 1.950 V Förtidsinvalider ............ 6 736 5 813 7 402 13 162 33 113 12,73 Åldringar ................. 10 739 8 688 7 437 26 122 52 986 9,05 Summa 17 475 14 501 14 839 39 284» 86 099 10,19 11,32 IV Förtidsinvalider ............ 3 859 3 438 4 027 6 211) 17 535 6,74 Aldringar ................. 6 728 5 855 4 751 12 909I 30 243 5,17 Summa 10 587 9 293 8 778 19 120; 47 778 5,65 6,63 111 Förtidsinvalider ............ 10 903 9 217 11 505 17 658 49 283 18,95 Åldringar ................. 24 637) 19 385 16 779 39 883100 684 17,21 Summa 35 540 28 602 28 284 57 541 149 967 17,74 18,63 11 Förtidsinvalider ............ 11 713 10 758 12 450i 17 667 52 588 20,22 Åldringar ................. 30 566 25 238 20 722 44 146, 120 672 20,62 Summa 42 279 35 996 33 172 61 813ii173 260 20,50 20,50 I Förtidsinvalider ............ 24 175 24 880 26 175 32 368,107 598 41,36 Åldringar ................. 74 078 64 921 49 899 91 713280 611 47,95 Summa 98 253 89 801 76 074 124 081388 209 45,92 42,92 I Hela Förtidsinvalider ............ 57 386 54 106 61 559 87 066 |260 117 100,00 riket Aldringar ................. 146 748 124 087 99 588 214 773 585 196 100,00 I 1 Summa 204 134;178 193|161 147 301839l|845 313 100,00 100,00

• Sida 215
•  Original

Den önskade fördelningen av antalen förtidsinvalider och åldringar å bostadskostnadsgrupper föreligger härmed.

För att slutligen för olika bostadskostnadsgrupper erhålla antal ensamt pensionsberättigade makar och det häri ingående antal män, vilkas hustrur äro över 60 år och icke pensionsberätitgade, ha talen för gifta i tab. 21 , multiplicerats med motsvarande procenttal i tab. 19. Denna kalkyl har dock ) endast utförts för 1947 års utgång. Resultaten anges i nedanstående tabell.

Tab. 22. Antal förtidsinvalider och åldringar vid 1947 års utgång, gifta med aktiva under 67 år i olika bostadskostnadsgrupper.

Bostadskostnadsgrupp Inalles mgåråzd ägg,, och kategori Män Kvinnor Summa. över 60 år ) V. Förtidsinvalider . 5 542 ) 4 884 10 426 1 131 Åldringar ....... 2 284 — 2 284 2 284 Summa 7 826 4 884 12 710 3 415 IV. Förtidsinvalider . 3 239 2 725 5 964 661 Åldringar ....... 1 471 — 1 471 1 471 Summa 4 710 2 725 7 435 2 132 111. Förtidsinvalider . 9 131 7 773 16 904 1 863 Åldringar ....... 5 314 _ 5 314 5 314 Summa 14 445 7 773 22 218 7 177 11. Förtidsinvalider . 10 221 8 774 18 995 2 084 Åldringar ....... 6 914 — 6 914 6 914 Summa 17 135 8 774 25 909 8 998 1. Förtidsinvalider . 22 489 19 644 42 133 4 587 Åldringar ....... 17 795 — 17 795 17 795 Summa 40 284 19 644 59 928 22 382 Hela riket: Förtidsinvalider . . . . 50 622 43 800 94 422 10 326 Åldringar ......... 33 778 — 33 778 33 778 Summa 84 400 43 800 128 200 44 104

Kostnader för pensionering utan inkomstprövning.

Sedan kommittén beräknat antal förtidsinvalider och åldringar av olika kategorier för olika bostadskostnadsgrupper, kan man beräkna mot dessa antal svarande kostnader för pensioner utgående i samtliga fall med av kommittén föreslagna maximibelopp, d. v. 5. för en pensionering utan in- komstprövning. Maximibeloppen anges i tab. 23.

• Sida 216
•  Original

Tab. 23. Maximipension i olika bostadskostnadsgrupper enligt samtliga alternativ.

Två makar, båda Ensamt pensionsberättigad gift ) _ _ _ _ Bostadskost- pensionsberätti- __________ Ej gift. EJ "W&W 911141” nadsgrupp gade, tillsammans Men,) du hustrpn | Annan ) åldern 55'57 år ur over 60 är kr. kr. | kr. ) kr. kr.

V 2 400 2 200 1 600 1 600 1 000 IV 2 200 2 000 1 450 1 450 900 111 2 000 1 800 1 300 1 300 800

11 1 800 1 600 1 150 1 150 700 I 1 600 1 400 1 000 1 000 600

Resultatet av beräkningarna anges i nedanstående tabell, i vilken för full- ständighetens skull även medtagits kostnaderna för en änkepensionering utan inkomstprövning och för föreslagna blindtillägg. Kostnader för sjukbidrag ingå icke. Då kommittén framlagt tre olika alternativ i fråga om avdragen för egen inkomst vid pensioneringen av åldringar, ha i tabellen kostnaderna uppdelats å förtidsinvalider och åldringar.

Tab. 24. Kostnader per 1 januari 1948 imiljoner kronor för pensionering utan inkomstprövning.

Härav för Förmånens natur Inalles törtidsinva- . lider åldringar Folkpensioner, utom nedan angivna'tillägg ..... 859,431 270,371 589,06 Tillägg för ensamt pensionsberättigade gifta ..... 32,81 24,50 8,31 Ytterligare tillägg för ej pensionsberättigade hustrur Över 60 år ................................. 19,81 4,75 15,06 Änkepensioner ................................ 15,56 —— — Blindtillägg .................................. 2,30 1,78 0.52 Summa 929,91 301,40 612,95

I ovanstående kostnader ingå bostadstillägg med nedanstående belopp.

Tab. 25. Bostadstillägg i miljoner kronor vid pensionering utan inkomstprövning.

Härav för Föl-månens natur Inalles ,

förtidsin- åldringar

valider Bostadstillägg, utom nedan angivna förhöjningar 114,602 40,11: 74,49 Förhöjningar för ensamt pensionsberättigade gifta 7,17 5,62 1,55 Ytterligare förhöjningar för ej pensionsberättigade _. hustrur över 60 år ......................... 2,17 0,62 1,55 Ankepensioner ................................ 2,80 —— —- Blindtillägg .................................. — — —

Summa 126,74 46,35 1 77,59

1 Här ingå blinda under 67 år, som ej äro invalider i den nu gällande folkpensionerings- lagens mening, med 1,51 miljoner kronor. 2Här ingå blinda under 67 år, som ej äro invalider i den nu gällande folkpensionerings- lagens mening, med 0,11 miljoner kronor.

• Sida 217
•  Original

Avdrag för egen inkomst.

För en beräkning av den minskning i kostnaderna, som inträder genom föreslagna avdrag med hänsyn till vederbörandes egen inkomst, fann kom— . mittén, i avsaknad av material för högre inkomsttagare, lämpligt låta verk- ) ställa en särskild bearbetning av en del av de vid 1935/1936 års folkräkning genom länsstyrelserna insamlade uppgifterna rörande för år 1935 till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade belopp ”återstående inkomst”, vilka upp- gifter omfattade omkring en femtedel av befolkningen. Då uppgifterna in- stansats på hollerith-kort, som alltjämt förvarades, kunde en bearbetning av desamma verkställas utan större kostnader och tidsutdräkt.

Uppgifterna å korten omfattade bland annat uppgifter om kommun, födel- seår, civilstånd, egen inkomst i 100-tal kronor och egen förmögenhet i 1 000- tal kronor samt dessutom för de gifta männen uppgifter om makarnas sam- manlagda inkomster.l Sistnämnda uppgift saknades å de gifta kvinnornas kort. Bland uppgifterna å korten märkes även uppgift om nedsatt arbetsför- måga.

En jämförelse mellan antalet arbetsoförmögna enligt folkräkningen och enligt pensionsstyrelsens material utvisade, att folkräkningens uppgifter om nedsättningen i arbetsförmågan ej kunde användas för kommitténs utred- ningar. Bearbetningen måste därför på ett undantag när inskränkas till åldringarna.

Undantaget utgjordes av gifta män. Det syntes nämligen kommittén som om för gifta kvinnliga förtidsinvalider under 64 år kunde användas samma inkomstfördelning, som för gifta män i åldrarna 60—67 år, om man bortsåg från hustrurnas inkomster. Man skulle med andra ord antaga, att invalida hustrur saknade egen inkomst.

För gifta kvinnliga förtidsinvalider över 64 år'2 liksom för gifta kvinnliga åldringar borde man kunna använda samma inkomstfördelning som för gifta manliga åldringar.

För bearbetningen utsorterades därför ur nämnda folkräknings hela mate— rial de kort, som avsågo personer över 67 år, med undantag för gifta kvinnor, och därjämte korten för gifta män i åldrarna 60—67 år.

Före uppgörandet av tabellariska sammanställningar över vederbörandes inkomster och förmögenhet sorterades korten på de av kommittén föreslagna bostadskostnadsgrupperna och inom varje sådan grupp på civilstånd samt i fråga om de gifta männen på åldersgrupperna 60—67 år samt 67 år och

¹ Enligt folkpensioneringslagen beräknas gift persons inkomst utgöra hälften av makarnas sammanlagda inkomster. * Antalet gifta kvinnliga förtidsinvalider över 64 år, beräknade på samma sätt som antalen i tab. 21, utgöra i bostadskostnadsgrupperna V—I respektive 913, 571, 1 872, 2 234 och 5 300, eller inalles 10 890.

• Sida 218
•  Original

däröver. Inom varje på så sätt erhållen grupp fördelades materialet efter vederbörandes inkomst _ för gifta män över 67 år efter makarnas samman- lagda inkomst —— och inom varje inkomstgrupp efter förmögenhet.

Den erhållna fördelningen på inkomstklasser framgår av tabellerna S*— 10*. Den i första kolumnen av tabellerna angivna inkomsten anger resp. inkomstintervalls mittpunkt. Endast för lägsta och högsta inkomstklasserna anges högsta resp. lägsta inkomstgränsen. I exempelvis tab. S* anger sålunda inkomsten 850 kronor inkomstintervallet 750—950 kronor etc.

Vid beräkning av höjningen i inkomst på grund av innehavd förmögenhet ha tillämpats andra, något strängare regler för höjningen än dem, som slutligen influtit i kommitténs förslag. Detta har dock icke ansetts kräva någon omräkning på grund av de i jämförelse härmed stora felkällor som eljest föreligga. I detta sammanhang erinras även om att man icke kunnat för ä'kta makar taga någon som helst hänsyn till hustruns eventuella för- mögenhet.

Då de insamlade inkomstuppgifterna avsågo år 1935, då penningvärdet var åtskilligt högre än nu, kunde icke de erhållna inkomstfördelningarna utan vidare läggas till grund för kostnadskalkyler. Kommittén beslöt därför att räkna med en med 30 procent förhöjd inkomst. Uppgivna förmögenheter ändrades däremot icke. Vad nämnda förhöjning av inkomsterna medfört för minskning i beräknade kostnadssummor kommer att beröras i det följande.

Ytterligare en omständighet måste tagas i betraktande innan inkomstför- delningen kunde läggas till grund för kalkyler rörande pensionskostnaderna, nämligen förekomsten av inkomst av privilegierbar natur.

För att kunna korrigera inkomstfördelningen med hänsyn härtill utfördes en del kalkyler rörande förekomsten av privilegierbar inkomst bland nu- varande pensionstagare. Härvid användes uppgifter erhållna i samband med' kommitténs bostadsundersökning; se dess betänkande X, sid. 78 85. Kal- kylerna redovisas i tab. 11*. De vid bostadsundersökningen erhållna upp- gifterna, vilka för olika områden avsågo förtidsinvalider och åldringar till— sammans, underkastades såsom framgår av tabellen en omräkning för att man skulle erhålla siffror för förtidsinvalider och åldringar var för sig.

Av de ur bostadsundersökningens material framgående resultaten framgick till en början, att man icke behövde skilja på män och kvinnor. Att relativt lika många gifta män som gifta kvinnor befunnits ha privilegierad inkomst. ligger i sakens natur, men även för ej gifta framgick ingen större skillnad för könen. Sålunda hade 12,13 procent av de icke gifta männen och 12,88 pro- cent av de icke gifta kvinnorna privilegierad inkomst.

Såsom var att vänta utvisade materialet däremot stor skillnad i fråga om privilegierad inkomst för förtidsinvalider och åldringar. Av gifta förtids— invalider hade sålunda 6,55 procent privilegierad inkomst, men 14,84 procent av gifta åldringar. För icke gifta voro motsvarande procenttal 5,92, resp. 14,66.

• Sida 219
•  Original

Förhållandet mellan talen för förtidsinvalider och åldringar var alltså 0,441 för gifta och 0,404 för icke gifta.

För att kunna erhålla siffror för enbart åldringar inom vart och ett av de olika områdena multiplicerades de konstaterade procenttalen för de gifta med 14,64 : 13,49 och för de icke gifta med 14,66 : 12,65, där 13,49 och 12,65 ange , procenttalen för gifta, resp. icke gifta invalider och åldringar med privilegier— bar inkomst. Nämnda korrigeringsfaktorer blevo uträknade 1,1001, resp. 1,1589.

Av materialet framgick vidare, att privilegierad inkomst förekommer i större utsträckning bland de under senare år tillkomna pensionstagarna än bland de tidigare tillkomna. Ovannämnda korrigeringsfaktorer multiplicera— des därför med 16,76 : 13,49, resp. 16,65 : 12,65, där procenttalen 16,76 och 16,65 avse år 1940 och senare tillkomna pensionstagare. De slutliga korrigerings— faktorerna för de för olika områden angivna procenttalen blevo på så sätt 1,367 och 1,525 för gifta, resp. icke gifta.

Sedan alla procenttal ovanför dubbellinjen i tab. 11* erhållits, beräknade man med hjälp av dessa de under nämnda linje för bostadskostnadsgrupperna V—I angivna procenttalen.

Med stöd av dessa sistnämnda procenttal för åldringar och ovan angivna relation mellan förekomsten av privilegierbar inkomst hos förtidsinvalider och hos åldringar har kommittén antagit, att i nedanstående tabell angivet antal personer ha privilegierbar inkomst.

Tab. 26. Relativt antal pensionstagare med privilegierbar inkomst.

Bostads- Förtids- kostnads- invalider Åldrlngar

grupp % %

V 20 45 IV l 5 35 I I I 15 35

l I 10 25 I 5 10

Tydligt är att dessa procenttal äro synnerligen osäkra i fråga om högre inkomstagare, eftersom de erhållits ur material, omfattande endast dem, som uppbära tilläggspension eller understöd enligt nu gällande bestämmelser. Denna omständighet har dock ganska ringa betydelse på grund av att dels de högre inkomsttagarna äro relativt fåtaliga, dels privilegieringen över hu- vud taget spelar mindre roll.

Beträffande den privilegierbara inkomstens storlek har för de i undersök— ;ningen ingående inkomsttagare, som taxerats till inkomst år 1936, antagits, latt den alltid uppgår till högsta privilegierbara belopp, 600 kronor för makar 1och 400 kronor för icke gift. Såsom framgår av det följande har för lägre

• Sida 220
•  Original

inkomsttagare särskilt antagande om den privilegierade inkomstens storlek icke varit erforderligt.

Sedan man sålunda höjt 1935 års inkomst med 30 procent, skärpt för för- mögenhet och gjort avdrag för privilegierad inkomst, förelågo inkomstfördel— ningarna ännu icke i det skick, att de kunde läggas till grund för kostnads- kalkyler. Man saknade nämligen alltjämt erforderlig uppdelning på inkomst- intervall för de gifta, som tillsammans med maken hade mindre än 975 kro- nors inkomst, och de icke gifta, som hade mindre än 845 kronors inkomst.

För att erhålla en fördelning av dem, vilkas inkomster lågo under nämnda inkomstgränser, verkställdes i pensionsstyrelsen inkomstberäkning i unge- färlig överensstämmelse med de regler, som kommittén föreslår, beträffande de personer, som under juni och juli månader är 1945 erhållit tilläggspension (invalidunderstöd) eller jämkning av dylik förmån. För den lägsta bostads- kostnadsgruppen medtogos endast under juni månad behandlade ansök— ningar. Man erhöll denna gång även material avseende förtidsinvalida män och kvinnor, såväl gifta som icke gifta.

Sedan för åldringarna och gifta kvinnliga förtidsinvalider under 64 år de båda bearbetningarna sammanfogats, förelåg för dessa grupper den inkomst- fördelning, som framlägges i följande tabeller, och som använts vid kostnads- kalkylerna. Någon utjämning vid skarven mellan de båda undersökningarna företogs icke.

Tab. 27. Gifta män över 67 år inom varje bostadskostnadsgrupp procentiskt fördelade på inkomstgrupper enligt socialvårdskommitténs antaganden.

(Samma fördelning tillämpas för kvinnor över 64 är.)

Makarnas samman- Bostadskostnadsgrupp lagda. ärliga. inkomst 111 kr.

0— 450 21,24 25,57 450—_ 600 3,94 13.42 600— 900 11,02 20,46 900— 975 3,14 4,48 975—1 235 5,03 6,05 1 235—1 495 4,52 5,11 1 495—1 755 4,19 3,63 1 755—2 015 4,15 2,97 2 015—2 275 3,90 2,60 2 275—2 535 3,81 1,92 2 535—2 795 3,39 1,66 2 795—3 055 3,27 1,25 3 055—3 315 3,35 1,10 3 315—3 575 2,51 . 0.76 3575 och däröver 22,54 9,02

Summa 100,00 100,00

• Sida 221
•  Original

Tab. 28. Ej gifta män och kvinnor över 67 år inom varje bostadskostnadsgrupp procentiskt fördelade på inkomstgrupper enligt socialvårdskommitténs antaganden.

Bostadskostnadsgrupp Årlig inkomst kr. V W 111 | 11 1 Mån

0— 300 43,07 42,59 38,75 38,22 33,02 300— 400 0,61 3,12 2,84 7,92 12,00 400— 600 6,75 2,65 8,57 13,17 18,01 600— 800 4,42 4,21 5,14 5,92 12,01

800— 845 1,10 — 1,71 0,67 — 845— 975 1,10 1,56 2,30 2,36 2,10 975—1 105 1,60 2,03 1,66 1,93 1,90 1 105—1235 1,47 2,03 2,30 1,33 1,65 1235—1365 1,35 1,56 1,88 1,76 1,22 1365—1495 1,72 1,72 1,55 1,23 1,26 1495—1625 1,10 2,65 2,14 1,33 1,19 1625—1755 1,35 1,09 1,50 1,26 1,01 1 755—1885 1,35 2,03 1,77 1,06 0,69 1885—53 015 0,86 2,03 1,45 1,03 0,71 2015—2145 0,74 1,56 1,66 1,06 0,75 2145—2275 1,21 0,94 1,66 0.83 0,69 2275 och däröver 30,18 28,23 23,12 18,92 11,79 Summa 100,00 100,00 100,00 [ 100,00 100,00

Kvinnor

0— 300 47,11 49,57 48.33 45,14 47,97 300— 400 1,88 5,01 5,30 9,19 9,60 400— 600 7,54 8,62 10,51 12,25 16,57 600— 800 5,65 5,01 10,57 8,41 11,34 800— 845 0,62 3,61 0,76 1,53 1,74 845— 975 1,92 1,62 1,60 1,58 1,16 975—1105 1,58 1,56 1,47 1,37 1,15 ] 105—1235 1,85 1,62 1,22 1,23 0,81 1235—1365 1,73 1,40 1,13 1,31 0,75 1365—1495 1,42 1,19 0,93 1,01 0,59 1495—1625 1,42 1,13 0,82 0,80 0,61 1 625—1 755 1,05 0,97 0,80 0,83 0,48 1755—1885 1,02 0,81 0 73 0,64 0,34 1885—2015 1,08 0,54 0,71 0,51 0,39 2 015—2 145 0,83 0,86 0,76 0,72 0,37 2 145—2 275 0,65 0,59 0,53 0,59 0,28 2275 och däröver 22,65 15,89 13,77 12,89 5,85 Summa 100,00 100,00 100,00 100,00 100,00

• Sida 222
•  Original

Tab. 29. Gifta invalida kvinnor under 64- år inom varje bostadskostnadsgrupp procentislrt fördelade på inkomstgrupper enligt socialvårdskommitténs antaganden.

Makarnas samman- Bostadskostnadsgrupp lagda, ärliga inkomst kr. v IV 111 II 1

0— 450 11,37 9,15 12,13 13,29 14,64 450— 600 0,59 — ——— 1,67 7,68 600— 900 2,78 3,73 2,38 6,66 10,97 900— 975 , 0,59 1,03 0,46 2,15 3,29 975—1 105 * 1,06 1,49 1,27 2,81 4,74 1 105—1235 0,93 1,31 2,72 2,70 4,40 1235—1365 , 1,45 1,31 1,85 3,65 4,66 1365—1495 0,86 0,75 2,19 2,79 4,10 1495—1625 ; 1,39 1,31 1,76 3,21 3,86 1625—1755 1,12 1,12 2,13 2,56 3.47 1755—1885 1,26 1,40 2,07 2,70 2,92 1 885—2 015 * 1,39 2,15 2,38 2,90 2,63 2015—2 145 1 1,19 1,31 2,10 3,01 2,31 2 145—2 275 1 1,26 1,77 2,13 2,68 2,08 2 275—2 405 1 0,99 2,05 2,38 2,54 2,07 2 405—2 535 & 1,65 2,33 2,01 2,93 1,83 2535—2 665 1,26 1,96 2,84 2,12 1,81 2 665—2 795 & 1,12 1,77 2,28 2,70 1,72 2 795—2 925 0,86 1,68 2,65 2,81 1,53 2925—3 055 , 1,19 2,05 2,38 1,76 1,34 3 055—3 185 .3 1,45 2,80 2,47 2,15 1,27 3185—3 315 1,45 3,36 2,68 1,73 1,12 3 315—3 445 * 1,72 2,24 1,94 1,73 1,04 3 445—3 575 * 0,99 , 1,40 2,59 1,11 0,90 3575 och däröver 60,08 50,53 40,21 25,64 13,62 Summa 100,00 100,00 100,00 100,00 100,00

Beträffande de grupper, som ej avhandlats i det föregående, nämligen gifta manliga samt alla icke gifta förtidsinvalider ha beräkningar utförts på föl- jande sätt.

Vad först angår de icke gifta såväl manliga som kvinnliga förtidsinvaliderna ligger till grund för antagna invalidfrekvenser förutsättningen, att samtliga dylika invalider söka folkpension eller invalidunderstöd redan med nuvarande pensionsförmåner. Vidare är antalet icke gifta förtidsinvalider, som söka enbart grundpension, synnerligen obetydligt. Man torde därför kunna räkna med att avdragen för inkomst medföra ungefärligen samma genomsnittliga besparing å maximibeloppen för samtliga icke gifta förtidsinvalider som för icke gifta förtidsinvalider, som under juni och juli månader i år erhållit till— läggspension eller invalidunderstöd eller jämkning av sådan förmån. Bespa- ringen för dessa personer angives i procent av maximibeloppen av tilläggs— pension och bostadstillägg i nedanstående sammanställning. Tabellen inne— håller även det antal pensionstagare, som undersökningen omfattar.

! I |

• Sida 223
•  Original

Tab. 30. Besparing genom avdrag för inkomst för icke gifta förtidsinvalider i procent av maximibeloppet av tilläggspension och bostadstillägg.

Bostadskostnads- Man . K VI nn 0 r grupp Antal Besggmng Antal Beagaomg V 51 1,69 1 15 5, 5 7 IV 27 4,41 63 4, 89 111 39 4,85 97 5, 24 I I 51 4,31 127 5,93 1 69 4,04 33 6,69

Med stöd av i denna tabell angivna besparingar, som alla, oaktat de stöda sig på ett ringa antal undersökta fall, äro av ungefärligen samma storleks- ordning, med undantag för män i bostadskostnadsgrupp V, har kommittén antagit att av kostnaderna för tilläggspensioner och bostadstillägg till icke gifta förtidsinvalider genom avdrag för inkomst i alla bostadskostnadsgrup- per inbesparas 5 procent såväl i fråga om manliga som kvinnliga invalider.

Beträffande gifta manliga förtidsinvalider ligga förhållandena annorlunda till. Här förutsätta de antagna invalidfrekvenstalen, att det antal gifta manliga invalider, som nu uppbär pension eller understöd, ökas vid ett antagande av något av [kommitténs förslag med ej mindre än 90,36 procent.

Vid beräkningen har antagits, att alla de gifta manliga invalider, som sålunda beräknats tillkomma, ha en egen inkomst, som nätt och jämnt ute- sluter dem från rätt till tilläggspension (invalidunderstöd) enligt nuvarande bestämmelser. Denna gräns kan här beräknas för bostadskostnadsgrupperna V—I till resp. 1 100, 1 100, 900, 800 och 700 kronor. Man kan i detta samman- hang bortse från utjämningspensionerna, eftersom sådana icke existerade år 1940, till vilket år undersökningen av invalidfrekvenstalen hänför sig.

I nedanstående tabell anges den besparing för de gifta manliga förtids- invaliderna, som enligt verkställda beräkningar skulle ha uppstått i kost- naderna för högsta möjliga tilläggspensioner och bostadstillägg, om antalet under juni och juli månader behandlade ansökningar ökats med 90,36 procent, avseende personer med nyssnämnda inkomster. I tabellen redovisas även motsvarande besparing för enbart de under juni och juli månader behandlade ansökningarna.

Tab. 31. Besparing genom avdrag för inkomst för gifta manliga förtidsinvalider i procent av maximibeloppet av tilläggspension och bostadstillägg.

Enllgt juni _juli månaders ansökningar Inklusive på grund av lagändring till" Bostadskostnads- , , kommande grupp Antal Beseering Beräknat antal Bean,;n'mg o 0 V 48 8, 6 7 9 1 30, 6 6 IV 30 15,93 57 37,37 111 64 13,50 122 30,23 11 80 11,45 152 27,04 1 108 10,49 206 23,71

• Sida 224
•  Original

Med ledning av dessa siffror och även med hänsyn till att det gjorda an- tagandet om de på grund av en lagändring nytillkommande invalidernas inkomster kan anses innebära en viss säkerhetsmarginal, har kommittén för gifta manliga förtidsinvalider räknat genomgående med 30 procent besparing av tilläggspensioner och bostadstillägg genom avdrag för inkomst.

Med hjälp av ovan erhållna data ha kostnaderna för folkpensioner enligt kommitténs förslag kunnat beräknas med undantag för änkepensioner, blind- tillägg och sjukbidrag samt vissa pensionsförhöjningar, beroende av skälig- hetsprövning. Resultatet av de sålunda utförda beräkningarna meddelas i tab. 12*—14*.

I tab. 12* anges kostnaderna, frånsett tillägg till ensamt pensionsberättigade gifta och i tab. 13* kostnaderna för de tillägg, som tillkomma alla ensamt pen- sionsberättigade gifta, samt i tab. 14* kostnaderna för de ytterligare tillägg, som tillkomma ensamt pensionsberättigade män med hustrur över 60 år.

Änkepensioner.

Vad änkepensionerna angår, har antalet änkor och kostnaden för deras pensionering beräknats av byråinspektören, fil. doktor Gerdt Brundin. En av Brundin lämnad redogörelse härför återfinnes som bil. C. De av honom beräknade kostnaderna anges i sista kolumnen av ta'b. 33. Änkepension från- sett bostadstillägg å densamma betecknas i detta kapitel som tilläggspension.

Blindtillägg.

Kommittén har verkställt en stickprovsundersökning, omfattande var femte person, som i maj månad 1945 uppbar blindhetsersättning enligt nu gällande bestämmelser. Inalles utgjorde dessa personer 636. Deras fördelning på olika grupper framgår av tab. 32.

• Sida 225
•  Original

Tal). 32. Antal personer som i maj 1945 åtnjöto blindhetsersättning.

Tabellen omfattar en femtedel av samtliga..

Bostadskostnadsgrupp Sum- Förmäner ma. v | 1v | 111 | 11 | I Under 67 år Endast blindhetsersättning ................... 26 12 25 40 163 266 Blindhetsersättning jämte endast grund- eller avgiftspension .......... 7 5 14 16 59 101 tilläggspension (invalidunderstöd) ........... 18 | 14 21 25 47 125 Summa | 51 | 31 60 81 269 492 Över 67 år Endast blindhetsersättning ................... | 3 2 5 7 39 56 Blindhetsersättning jämte endast grund- eller avgiftspension .......... 2 1 2 7 22 34 tilläggspension (invalidunderstöd) ........... 5 9 13 25 54 Summa 10 | 5 16 27 86 144

Antalet stickprov svarar mot ett antal av inalles 3 180 personer med blind- hetsersättning. AV däri ingående 2 460 personer under 67 år uppburo 1 330 icke folkpension och ha därför ej någon motsvarighet i det material, som ligger till grund för i det föregående beräknade antal förtidsinvalider. Enligt förslaget skall även ifrågavarande kategori och ytterligare ett fåtal personer, som hittills varit uteslutna från rätt till blindhetsersättning på grund av egen eller försörjningspliktiga anhörigas ekonomiska ställning, äga rätt till såväl blindtillägg åt 700 kronor som folkpension enligt vanliga grunder. Blindtill— lägget skall räknas som icke privilegierad inkomst.

En närmare uppskattning av vad ett genomförande av förslaget skulle med- föra för kostnader för samtliga blinda utöver de folkpensioner, som med- räknats i det föregående, utvisade, att man endast behövde räkna med kost- naderna för själva blindtilläggen. Kostnaderna för de invalidpensioner, som skulle tillkomma genom att i folkpensioneringslagen utsträcka invaliditets— begreppet till att omfatta samtliga, som sakna ledsyn redan före 60 års ålder, torde nämligen ungefärligen uppvägas av att blindhetsersättning icke i nämn- värd utsträckning torde ingå i de inkomster, som framgå av materialet från 1935/1936 års folkräkning.

Kostnaden för blindtilläggen torde kunna beräknas till 2,30 miljoner kronor, varav 1,73 för förtidsinvalider och 0,52 för åldringar.

• Sida 226
•  Original

226 Vissa ej beräknade kostnader.

De pensionsförmåner, rörande vilka kostnadsberäkningar icke utförts, ut- göras av sjukbidrag och de pensionsförhöjningar, som jämlikt 4 % 5 inom. alt. I och däremot svarande bestämmelser i övriga alternativ skola utgå efter skälighetsprövning av pensionsstyrelsen. Båda nämnda poster äro helt natur.- ligt mycket svåra att uppskatta.

Beträffande sjukbidragen är att märka, att åtskilliga av dem, som enligt nu gällande bestämmelser erhålla folkpension eller invalidunderstöd och som sålunda redan äro inbegripna i kommitténs kostnadsberäkningar, skulle erhållit sjukbidrag, om de föreslagna bestämmelserna varit gällande. Kom— mittén avser härmed de pensionstagare, som uppförts på obscrvationslista för omprövning framdeles av invaliditeten. Den ökning av antalet folkpen- sionstagare, som ett införande av sjukbidrag skulle medföra, torde med hän— syn härtill knappast vara mera betydande.

I fråga om den förhöjning av invalidpension, som enligt förslaget kan utgå efter medgivande av pensionsstyrelsen till ensamt pensionsberättigad gift person, som före 60 års ålder blivit fullständigt invalid, torde redan av själva bestämmelsernas utformning framgå, att det icke kan röra sig om något i detta sammanhang nämnvärt belopp.

Härtill är att märka, att kommittén icke verkställt någon uppskattning av den besparing i kostnaderna, som kommer att uppstå därigenom, att folkpen- sion i vissa i 10 % omnämnda fall skall utgå med endast en grundpension, resp. allmän ålderspension å 200 kronor, såvida icke undantag från denna regel medgives av särskilda skäl, såsom att anhörig till den pensionsberätti- gade för sitt uppehälle är beroende av dennes pension. Nämnda besparing torde icke vara oväsentlig, särskilt i jämförelse med de båda nyssnämnda poster på utgiftssidan. vilkas storlek ej heller uppskattats.

Årlig totalkostnad per den 1 januari 1948.

Beräknade årliga totalkostnader per den 1 januari 1948 för av kommittén föreslagna folkpensioner anges i tab. 33.

• Sida 227
•  Original

Tab. 33. Årlig kostnad per den 1 januari 1948 för föreslagna folkpensioner, i miljoner—kronor.

| | Kostnad | | 150513qu Kostnad för åldringar enligt |för ej inva- . Bostads— ! för for— lida. änkor | kostnads- : Förmån | tidsinva- under 67 , grupp | |A tllder .412. 1 Alt. 11 Alt.. 111 år : | | 1- 1—111 . . 1411. 1—111 | | | V | (hundpension eller allmän

] ålderspension ........... 6,07 9,50 28,51 44,52 ' — | ' Tilläggspension ........... 18,45 21,67 10,27 0,58 1,56 ; | Bostadstillägg ............ 13,71 15,86 15,57 14,38 1,04

* Summa 38,23 | 47,03 54,35 1 59,48 | 2,60

IV | Grundpension eller allmän .

, ålderspension ........... 3,27 = 5,54 16,62' , 25,76 _ * Tilläggspension ........... 9,80 13,09 7,13 0,41 0,73 Bostadstillägg ............ 5,46 7,14 5,89 | 6,30 | 0,37

Summa 18,53 25,77 29,64 | 32,47 | 1,10 111 Grundpension eller allmän | . |

| ålderspension ........... 9,09 18,21 54,64 | 84,04 , _ ; Tilläggspension ........... 27,46 44,80 20,32 | 1,65 2,18 Bostadstillägg ............ 10,19 16,24 15,38 I 13,63 | 0,72

Summa 46,73 79,25 90,05 I 09,32 ? 2,90 | ll | Grundpension eller allmän |

| ålderspension ........... 10,06 | 22,81 68 43 | 101, 84 ; —

| Tilläggspension ........... 31,27 | 59,70 26,53 2,52 | 2,31

| Bostadstillägg ............ , 5,79 , 10,78 10,07 ' 8,40 ' 0,39

| Summa | 47,12 | 93,29 105,03 | 115,76 ? 2,70

I | Grundpension eller allmän| ' ! |

, ålderspension ........... 21,87 _ 56,28 168,84 | 257,37 | _ '

| Tilläggspension ........... 70,40 | 164,74 71.08 7,67 ; 4,70

| Bostadstillägg ............ _ | — _ -— = —

Summa 92,27 221,02 239,92 265,04 4,70 v- .1 |Bli11dtillägg .............. 1,79 0,52 0,52 0,52 _ | | , Hela | Grundpension eller allmän ; | , riket. ålderspension ........... 50,35 , 112,34 * 337,04 516,53 ' — Tilläggspension ........... 157,38 | 304,00 ' 135,33 12,83 11,48 I Bostadstillägg ............ 35,15 | 50,02 46,91 42,71 2,52 | Blindtillägg .............. 1,73 | 0,52 | 0,52 0,52 _—

| Summa 244,66 | 466,88 |, 519,90 572,59 | 14,00 Bcspariny genom avdrag för | _ 3 '

inkomst ................ 56,74 146,07 » 93,17 ' 40,36 | 1,66 ' Därav på bostadstillägg . . . . 11,2 27,57 30,68 34,88 ; 0,28 ;

Genom sammanslagning av de 1 tabellen angivna kostnaderna för invalider, åldringar och änkor, framgår att den totala årliga kostnaden per den 1 'ja— nuari 1948 kan beräknas enligt

alternativ I till 725,54 miljoner kronor,

,, II ,, 778,46 ,, ,, och ,, III ,, 831,25 ”

9:

• Sida 228
•  Original

Den genom avdrag för inkomst vunna besparingen uppgår enligt liknande summering för alternativ I till 204,37 miljoner kronor, ,, II ,, 151,45 ,, ,, och ,, III ,, 98,66 ,, ,, .

Den vid alternativ 111 för åldringar vunna besparingen genom avdrag för inkomst uppgår till 40,36 miljoner kronor, varav 34,88 miljoner kronor å bo- stadstilläggen. Såsom framgår av tab. 17*, inbesparas skillnaden 5,48 miljoner kronor på tillägg till ensamt pensionsberättigade män med hustru över 60 år, vilka personer äro de enda åldringar, som enligt nämnda alternativ ha tilläggspensioner.

Om man vid kostnadsberäkningen icke alls höjt den nr 1935/1936 års folk- räkning framgående inkomsten, skulle man kommit till en totalkostnad enligt

alternativ 1 av 755,11 miljoner kronor,

,, II ,, 798,67 ,, ,, och ,, III ,, 842,67 ,, ,,

Beräknade totalkostnader skulle sålunda ha stigit enligt alternativ I med 29,57 miljoner kronor,

,, II ,, 20,21 ,, ,, och ,, III ,, 11,42 ,, ,,

Sistnämnda kostnadsstegring utgör i procent av den ovan angivna total- kostnad, som erhållits med utgångspunkt från 1935 års inkomst ökad med 30 procent,

vid alternativ I 4,09 procent,

,, ,, 11 2,00 ,, och ,, ,, 111 1,31 ,,

Nämnda procenttal äro belysande för den grad, i vilken kostnaderna för de olika alternativen påverkas av fluktuationer i de pensionerades inkomster.1

Slutligen torde i detta sammanhang böra nämnas, att om man räknat utan privilegiering men fortfarande med 1935 års inkomster höjda med 30 pro- cent, skulle man erhållit en årlig kostnad enligt

alternativ I av 715,02 miljoner kronor,

,, II ,, 771,29 ,, ,, och ,, III ,, 826,20 ,, ,, .

1De angivna procenttalen äro något, om ock obetydligt för låga, enär kostnaderna för gifta manliga och icke gifta såväl manliga som kvinnliga förtidsinvalider samt änkor ingå med samma belopp i samtliga de kostnadssummor, som ovan jämförts. Kostnaderna för nämnda förtidsinvalider ingå med inalles 228,24 miljoner kronor, frånsett blindtillägg, och kostnaderna för änkepensioner med 14,0 miljoner kronor.

• Sida 229
•  Original

Kostnadsökningen på grund av privilegieringen av vissa inkomster kan så- lunda beräknas vid alternativ I till 9,61 miljoner kronor, ,, II ,, 7,18 ,, ,, och ,, IlI ,, 5,05 ,,

,) '

Kommunbidrag.

Kommunerna skola enligt de olika alternativen I—III bidraga dels med 10, 15 resp. 20 procent av tilläggspensionerna (änkepensionerna), dels i bostads- kostnadsgrupperna V—II enligt samtliga alternativ med 60, 50, 40 resp. 30 procent av bostadstilläggen.

Tilläggspensionerna och bostadstilläggen uppgå enligt de olika alternativen l—III till i tab. 34 angivna belopp.

Tab. 34. Tilläggspensioner och bostadstillägg i miljoner kronor.

Bostadskostnadsgrupp

Alte" Förmån Summa nat-lv v IV 111 11 I I Tilläggspension .. 41,68 23,62 74,44 93,28 239,84 472,86 Bostadstillägg 30,61 12,97 27,15 16,96 — 87,69 Summa 72,29 36,59 101,59 110,24 | 239,84 560,55 11 Tilläggspension .. 30,28 17,66 49,96 60,11 146,18 301,19 Bostadstillägg . .. 30,32 11,72 26,29 16,25 — 84,58 Summa 60,60 29,38 76,25 76,36 146,18 388,77 III Tilläggspension .. 20,59 10,94 31,29 36,10 82,77 181,89 Bostadstillägg . . . 29,13 12,13 24,54 14,58 _ 80,38 Summa 49,72 23,07 | 55,03 I 50,68 I 82,77 262,07

Med hjälp av denna tabell kunna kommunbidragen beräknas till i tab. 35 angivna belopp.

Tab. 35. Kommunbidrag i miljoner kronor med fördelning & tilläggspensioner och bostadstillägg.

Bostadskostnadsgrupp Alter- Förmån Summa "3th v rv m n 1

I Tilläggspension .. 4,17 2,36 7,44 9,33 23,98 47,28 Bostadstillägg . . . 18,37 6,49 10,86 5,09 — 40,81

Summa 22,54 8,85 18,30 14,42 23,98 88,09

11 Tilläggspension . . 4,54 2,65 7,49 9,02 21,93 45,63 Bostadstillägg . . . 18,19 5,86 10,52 4,88 — 39,45

Summa 22,73 8,51 18,01 13,90 21,93 85,08

III Tilläggspension .. 4,12 2,19 6,26 7,22 16,55 36,34 Bostadstillägg . . . 17,48 6,06 9,82 4,37 — ' 37,73

Summa 21,60 8,25 16,08 11,59 16,55 74,07

• Sida 230
•  Original

Enligt vad som framgår av tabellen, skulle kommunerna sammanlagt bi— draga enligt alternativ I med 88,09 miljoner kronor, ,, ,, Il ,, 85,00 ,, ,, och ,, III ,, 74,07 ,, ,,

För jämförelse meddelas nedan i miljoner kronor de 1945 debiterade kom- munandelarna, fördelade å bostadskostnadsgrupper. Bostadskostnadsgrupp Debiterade kommunandelar år 1945

Summa 45,18

. Till dessa belopp komma debiterade landstingsandelar och däremot sva- rande andelar för städer, som ej deltaga i landsting, med inalles 8,01 miljoner kronor. Den kommuner och landsting är 1945 debiterade summan utgör så— ledes 53,19 miljoner kronor. Beloppet avser under år 1944 utbetalda folk- pensioner och dyrtidstillägg samt under våren 1945 för budgetåret 1944/45 utbetalda provisoriska förstärkningar.

I jämförelse med sistnämnda belopp, 53,19 miljoner kronor, utvisa före— slagna kommunandelar en ökning

enligt alternativ I av 34,90 miljoner kronor eller 65,0 %

., ,. II ,, 31,89 ,, ,, ,, 60,0 % och ,, III ,, 20,88 ,, ,, ,, 39,9 %.

För de, olika kommunerna blir ökningen mycket olika. För exempelvis Stockholms stad, som år 1945 inklusive landstingsandel debiterats 7,92 mil— joner kronor, utgör ökningen

enligt alternativ I 14,02 miljoner kronor eller 185 %,

., ,, II 14,91 ,, ,, ,, 1.87 % och ,, ., - III 13,68 ,, ,, ,, 173 %.

_ För övrigt får kommittén beträffande förslagets ekonomiska innebörd för kommunerna hänvisa till vad som här nedan sägs under rubrikerna: ”Åter- bäring av pension genom skatter” och ”Minskning i fattigvårdskostnader "m. m.”

Erforderliga statsanslag.

Kommunandelarna förskotteras av staten från under händer varande me— del, varför i tab. 33 angivna kostnadsbelopp skola minskas med ovan beräk- nade kommunandelar, då det gäller att beräkna erforderliga statsanslag.

• Sida 231
•  Original

Till grund för en sådan beräkning bör sålunda läggas nedanstående kostnad per den 1 januari 1948. enligt alternativ I 637,45 miljoner kronor, ,, II 693,38 ,, ,, och ,. ,, III 757,18 ,, ,,

För att. med hjälp av dessa belopp kunna beräkna erforderliga statsanslag under de första åren efter ikraftträdandet av den nya folkpensioneringslagen ha en del kalkyler utförts rörande den årliga kostnaden per den 1 januari 1951. Dessa kalkyler ha grundats på i det föregående angivna antal invalider och åldringar i olika bostadskostnadsgrupper vid utgången av år 1950. Med stöd av dessa kalkyler kan den årliga kostnaden antagas under tre års tid stiga med omkring 4,2 procent.

Erforderliga statsanslag de närmaste budgetåren skulle därför, under förut- sättning att den nya lagen träder i kraft den 1 januari 1948, kunna, i procent av de ovan per den 1 januari 1948 beräknade kostnadsbeloppen, uppskat-, tas till

för budgetåret 1947/48 50,2 procent,

,, ,, 1948/49 101,4 ,, , ,, 1949/50 102,13 ,, och ,, ,, 1950/51 104,2 ,, I hela miljoner skulle statens kostnader enligt olika alternativ bli:

97

All.. I Alt. 11 Alt. III budgetåret 1947/48 ...................... 320 348 380 ,, 1948/49 ...................... 646 703 768 ,, 1949/50 ...................... 655 713 778 1950/51 ........... 664 723 789

79

Till ovan för budgetåret 1947/48 angivna kostnader skulle komma kost— nader för enligt nu gällande bestämmelser under andra halvåret 1947 ut- gående förmåner. = —

Här torde för belysning av sistnämnda kostnaders storlek böra nämnas, att: pensionsstyrelsen för hela budgetåret 1946/47 begärt följande motsvarande

statsanslag: till bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd m. m. . .......... kronor 152000000, till ersättning ät blinda m.m. ................ ,, 1 600 000, , till dyrtidstillägg å folkpensioner och invalid— understöd ................................... ,. 62 600 000, till dyrtidstillägg å ersättning åt blinda ........ ,, 670 000, Ä till provisoriska förstärkningar av tilläggspensio- ner och invalidunderstöd ...................... ,, 43 500 000 och till provisorisk förstärkning av ersättning åt blinda ,, 350 000.

Summa kronor 260 720 000

• Sida 232
•  Original

Erforderliga statsanslag för andra halvåret 1947 torde med stöd härav kunna beräknas till omkring 130 miljoner kronor.

Pensionsavgifter.

Å riksstatens inkomstsida finnas två poster, som skola fråndragas de på utgiftssidan upptagna anslagen för folkpensioner, om man vill ange statens nettoutgifter för pensionerna. Dessa poster äro folkpensionsavgifter och in- komst av folkpensioneringsfonden.

I fråga om folkpensionsavgifterna innebär kommitténs förslag vissa för- ändringar. Maximiavgiften höjes sålunda för samtliga avgiftspliktiga från 20 till 50 kronor. För de gifta sänkes minimiavgiften från 6 till 3 kronor och vidare sänkes avgiften för gifta lägre inkomsttagare, då den ena maken saknar till statlig inkomst— och förmögenhetsskatt taxerad inkomst eller har en sådan inkomst mindre än 600 kronor. Slutligen utsträckes avgiftsplikten att omfatta även det år, vederbörande uppnår 66 års ålder.

För att söka utröna i vilken grad summan påförda pensionsavgifter kom- mer att påverkas av de föreslagna ändringarna har för vissa som stickprov uttagna kommuner 1941 års inkomsttaxeringslängder lånats från riksarkivet och avgifter uträknats enligt de föreslagna bestämmelserna.

I vad mån de utvalda kommunerna äro att anse som representativa för städer och landsbygd inom olika ortsgrupper framgår av nedanstående tabell.

Hela riket | I undersökningen ingående kommuner Antal . . . Påförd Antal Påförd avmtts- . . . .. avgift. l avmfts- avgift 1 Område €£$—ggr medeltal Område påförda. medeltal Tusental kr. personer kr. Ortsgrupp 3 Städer ....... 794 16,3 Luleå ....................... 9 326 15,5 Landsbygd . . . 49 16,3 — _ —— Ortsgrupp 2 Städer ....... 886 15,1 Nyköping ................... 9 509 15,3 Landsbygd . . . 209 14,0 4 kommuner inom Göteborgs och Ortsgrupp 1 Bohus samt Alvsborgs lan .. 13 918 14,3 Städer ....... 87 13,9 —— — — Landsbygd . . . 2 174 11,4 20 kommuner inom Blekinge, Kristianstads och Skaraborgs län ....................... 26 766 11,4

Beräkningarna visade, att vid avgiftspåföring enligt av kommittén före- slagna grunder den för år 1941 påförda avgiftssumman ökades i Luleå och Nyköping med 25 resp. 17 procent och i de utvalda landskommunerna inom ortsgrupp 2 med 14 procent samt att avgiftssumman i de utvalda lands- kommunerna inom ortsgrupp 1 minskades med omkring 4 procent.

• Sida 233
•  Original

Tillämpades dessa resultat på inom olika ortsgrupper nämnda år inalles påförda avgiftssummor med uppdelning av ortsgrupp 2 i städer och lands- bygd, steg den i hela riket för år 1941 påförda avgiftssumman från 54,52 till 59,24 miljoner kronor.

Kommittén hade ämnat komplettera undersökningen rörande 1941 års avgifter med en liknande beträffande 1944 års avgifter för samma kommuner, men tyvärr kunde kommittén erhålla tillgång till erforderligt material endast för Nyköping. För nämnda stad resulterade den nya avgiftspåföringen för år 1944 i att den enligt nuvarande bestämmelser påförda avgiftssumman steg med ej mindre än omkring 31 procent.

Jämför man de enligt de föreslagna bestämmelserna för åren 1941 och 1944 för Nyköping påförda avgiftssummorna, finner man, att avgiftssumman för år 1944 är hela 42,0 procent större än avgiftssumman för år 1941.

Den enligt nuvarande bestämmelser påförda avgiftssumman ökades från år 1941 till år 1944 för hela riket med 22,4 och i Nyköping med 27,1 procent.

Med stöd härav torde kunna antagas, att enligt föreslagna bestämmelser påförd avgiftssumma, som för Nyköping under nämnda tid ökades med 42,0 procent, för hela riket skulle ha stigit med (22,4 :27,1) )( 42,0 eller 35,2 procent.

Då vidare avgiftssumman i fråga för hela riket ovan för år 1941 beräknats till 59,24 miljoner kronor, kommer man för år 1944 till en avgiftssumma enligt de föreslagna bestämmelserna av 80 miljoner kronor.

Räknar man med stöd av hittills gjord erfarenhet med omkring 6 procent restantier och sålunda icke tager hänsyn till att restantierna torde bliva åt- skilligt mindre, sedan man infört ”skatt vid källan”, skulle, om föreslagna bestämmelser varit gällande, för år 1944 ha influtit i pensionsavgifter omkring 75 miljoner kronor. För år 1941 skulle motsvarande belopp ha utgjort något över 55 miljoner kronor.

Det bör påpekas att kalkylen i fråga om 1944 års belopp icke gör anspråk på att vara annat än en grov uppskattning.

Man torde dock våga påstå, att kalkylerna med säkerhet visat, att de före— slagna bestämmelserna i fråga om pensionsavgifternas storlek komma att ge en icke obetydligt större avgiftssumma än de nuvarande och att ökningen vid nuvarande inkomstfördelning väl kan tänkas uppgå till 15 procent eller däröver.

Till statsverket influtna pensionsavgifter utgjorde

budgetåret 1940/41 46,90 miljoner kronor, 1941/42 50,03 ,, 1942/43 56,12 ,, 1943/44 60,22 ,, 1944/45 63,52 ,,

• Sida 234
•  Original

Även om man räknar med någon försämring av konjunkturerna, synes det kommittén som man med de föreslagna avgiftsbestämmelserna borde under de närmaste åren efter den nya lagens ikraftträdande kunna räkna med en inflytande årlig pensionsavgiftssumma av något mer än 70 miljoner kronor.

Inkomst av folkpensioneringsfonden.

Den andra posten på riksstatens inkomstsida, vartill hänsyn bör tagas vid angivande av statens nettokostnader för folkpensioner, utgöres, såsom nämnts, av inkomst av folkpensioneringsfonden.

Denna fond uppgår sedan andra världskrigets början till 787 miljoner kronor.

Å fonden upplupna räntor utgjorde

budgetåret 1940/41 30,01 miljoner kronor. 1941/42 30,68 1942/43 30,30 1943/44 30,17 1944/45 29,57

Med hänsyn till att ränteavkastningen nedgår och att tre procents ränte- avkastning skulle ge ett belopp av endast 23,01 miljoner kronor, torde man icke böra räkna med högre belopp än 27 miljoner kronor vid den nya lagens ikraftträdande.

De två posterna å riksstatens inkomstsida, som böra avräknas från an- slagen på utgiftssidan vid angivande av statens nettoutgifter för folkpensio— neringen, kunna sålunda tillsammans uppskattas till i runt tal 100 miljoner kronor vid tiden för den nya lagens ikraftträdande.

Åter-bäring av pension genom skatter.

Man har även andra inkomstposter, som böra fråndragas för erhållande av statens nettokostnader.

Främst bland dessa märkes återbäring av pension i form av skatter, såväl direkta som indirekta.

De indirekta skatterna, som åtminstone för det stora antal pensionsberät- tigade, vilka sakna annan inkomst än folkpensionen, kunna avräknas å kost— naderna för pensionerna, kunna med säkerhet antagas uppgå till ett icke obetydligt belopp. Kommittén saknar emellertid material för att närmare beräkna de indirekta skatternas betydelse i folkpensionstagarnas hushåll- , nmg. '

• Sida 235
•  Original

Vad däremot angår de direkta skatternas betydelse, erbjuder det ingen större svårighet att mer ingående belysa deras ekonomiska betydelse.

Till en början finner man, att personer, som ha ett till statlig inkomst- och , förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp av 10000 kronor eller däröver, * vid nu gällande skattebestämmelser återbära i form av direkta skatter till stat och kommun i nedanstående sammanställning angiven del av pensionen.

Tab. 36. Återbäring av pension i form av direkta skatter till stat och kommun i procent.

Till statlig inkomst- Ej statliga skatter inalles per skattekrona. och förmögenhetsskatt . beskattningsbart 8 kr. 10 kr. 12 kr. 15 kr. 20 kr. beloppl % % % % %

10 000— 12000 29,85 31,37 32,90 35,19 39,00 12 000— 15000 32,15 33,62 35,10 37,31 41,00 15 000— 25 000 38,13 39,47 40,82 42,84 46,20 25 000— 35 000 44,57 45,77 46,98 48,79 51,80 35 000— 40 000 47,33 48,47 49,62 51,34 54,20 40 000— 50 000 51,01 52,07 53,14 54,74 57,40 50 000— 60 000 53,77 54,77 55,78 57,29 59,80 60 000—100 000 | 57,45 58,37 59,30 60,69 63,00 100 000—200 000 64,35 65,12 65,90 67,06 69,00 200 000 0. däröver 71,25 71,87 72,50 73,44 75,00

II tabellen angivna siffror äro ej fullt exakta i de fall, där folkpensionen åstadkommer, att intervallsgränserna överskridas.

De större inkomsttagare, som här avhandlats, äro relativt fåtaliga, särskilt bland åldringar och invalider, som det här gäller, varför deras återbäring av pension har mindre ekonomisk betydelse för staten. Tabellen torde dock försvara sin plats, då den visar vilken behållning den enligt kommitténs olika alternativa förslag utgående grund— eller allmänna ålderspensionen skulle ge de större inkomsttagarna.

Beträffande personer med lägre inkomster, som utgöra det stora flertalet bland pensionstagarna och som betyda mest i detta sammanhang, lämnas här fyra tabeller, varav tab. 37 och 38 ge exempel för barnlösa äkta makar, som båda uppbära pension å dyraste, resp. billigaste ort, och tab. 39 och 40 motsvarande uppgifter för icke gifta.

Med dyraste ort avses här endast Stockholm och med billigaste ort en ort, som tillhör såväl lägsta ortsgrupp enligt nu gällande folkpensioneringslag som lägsta bostadskostnadsgrupp enligt förslaget och som vidare tillhör den grupp i skattetekniskt avseende, som har de lägsta ortsavdragen. Andra allmänna avdrag än för allmänna skatter har antagits icke förekomma. Ej heller har räknats med extra avdrag för nedsatt skatteförmåga.

• Sida 236
•  Original

Tab. 37. Exempel å pension och direkta skatter för två makar å dyraste ort enligt nuvarande och föreslagna bestämmelser.

Egen inkomst. för makarna. tillsammans 1 kr.

600 | 1 400 ] 2 200 | 3 000 | 4 500

Pension i kr. för makarna tillsammans

Nuvarande bestämmelser1 1 675 1 525 973,33 440 150 Förslag: Alt. I . . . . . . . . . 2 400 2 400 1 940 1 300 660 ,, II 2400 2400 2000 1600 1200 ,, III 2400 2400 2000 1600 1600

Direkta skatter inalles i kr., om samtliga ej statliga skatter utgöra kr. 8 per skattekrona

Endast egen inkomst . . . . . . . . . 0 0 28 128,97 240,15 Eg. ink. plus pens. enl. nuv. best. . 57,97 117,47 152,77 189,07 261,07

,, ,, alt. I . . . . 156,45 240,15 294,12 326,05 357,97 ,, ,, ,, 11 156,45 240,15 306,57 385,75 463,65 ,, ,, Ill .. 156,45 240,15 306,57 385,75 542,82 av hela pensionen, som återbäres i form av direkta skatter,

Nuvarande bestämmelser .. 3,5 7,7 12,8 13,8 13,9 Förslag: All.. I 6,5 10,0 13,7 15,2 17,9 ,, II 6,5 10,0 13,9 16,0 18,6 ,, III 6,5 10,0 13,9 16,0 18,9

Aterbäring av ökningeni pension,

Vid ökning i pension: Till alt. 1 från nuv. best. 13,6 14,6 15,9 n n n n 2018 1979

,, ,, 111

,, ,, II 13,6 16,9 111 13,6 16,9

,)

*Inberåknat dyrtidstillägg och provisorisk förstärkning samt utan hänsyn till avrundningsregler.

• Sida 237
•  Original

Tab. 38. Exempel å pension och direkta skatter

för

två makar

&

billigaste ort enligt nuvarande och föreslagna best

elser.

Nuvarande bestämmelserl Förslag: Alt. 1 .

Egen inkomst för makarna. tillsammans i kr.

¹ 106,67 ¹ 600 ¹ 600 ¹ 600

600

973,33 ¹ 600 ¹ 600 ¹ 600

¹ 400

440 ¹ 140 ¹ 200 ¹ 600

² 200

Pension i kr. för makarna tillsammans

150 500 ¹ 200 ¹ 600

³ 000

150 400 ¹ 200 ¹ 600

Direkta skatter i kr., om samtliga ej statliga skatter utgöra 11 kr. per skattekrona

Endast egen inkomst Eg. ink. plus pens. enl. nuv. best. . ,, alt. ,, !)

Nuvarande bestämmelser . Förslag: Alt. 1 ,, II ,, III

Vid ökning i pension: Till att. I från nuv. best.

., 11 ,, 111 .. II ,, 111 ,, alt. 1 . . ,, ,, II . . . ,, nuv. best. ” ” I,

0 38,50 112,62 112,62 112,62

3,5 7,0 7,0 7,0

15,0 15,0 15,0

5,50 108,05 213,05 213,05 213,05 10,5 13,0 13,0 13,0 16,8 16,8 16,8

80,55 153,05 269,57 278,72 368,62

16,5 16,6 16,5 18,0 16,6 15.2 22,5 16,5 18,6

213,05 237,20 301,70 457,25 547,15

16,1 17,6 20,4 20,9

Aterbäring av ökningen ! pansion, i %

18,3 22,3 22,5 21,0 21,4

368,62 401,70 457,25 637,05 725,67

av hela pensionen, som återbäres i form av direkta skatter, i %

22,1 22, 7 22,4 22,3

22, 2 22, 5 22, 2 22,4 22, 3

1054,55 1090,87 ¹ 151,92 1349,72 1447,10

24,2 24,5 24,6 24,5

llnberäknat dyrtidstillägg och provisorisk förstärkning

samt utan hänsyn till avrund-ningsregler.

• Sida 238
•  Original

Tab. 39. Exempel å pensioner och direkta skatter för icke gift person å dyraste ort enligt nuvarande och föreslagna bestämmelser.

Egen inkomst 1 kr.

() ] 400 | 800 | 1 600

² 400

l,

³ 600 ⁶ 000

Nuvarande bestämmelser1 . . . . . . . . . . . . . Förslag: Alt. I . . . .. ,, 11 . ,, Ill

Endast egeninkomst Eg. ink. plus pens. enl. nuv. best. alt. I II III

” 17 7) 7) " H 11 )7 17 17 77 71 17 )! n 77 11

Nuvarande bestämmelser ..............[ Förslag: Alt. I ,, III.. ....... .....

Vid ökning i pension: Till alt. I från nuv. best. ..... ,, ,, 11 ,, alt. 1 ,, ,, III ,, ,, ll ..... ,, Il ,, nuv. best. ,, ,, III ,, ,, ,,

Pension i kr.

887,50 737,50 470 75 . . 1 600 1 600 1 400 760 . 1 600 I 600 1 400 1 000 . 1 600 1 600 1 400 ] 000

⁰ 0 12 107,52 15,20 40,12 58,17 120,77 107,52 175,22 212,90 248,65 107,52 175,22 212,90 302,27 107,52 175,22 212,90 302,27

Del av hela pensionen, som återbäres i form av direkta skatter,

1,7 * 5,4 9,8 17,7 6,7 l 11,0 14,4 18,6 6,7 1 11,0 14,4 19,5 6,7 [ 11,0 14,4 19,5

Det av ökningen i pension, som återbäres, i %

13,0 l 15,7 16,6 18,7 ¹ 22,3

19,6 19,6

52

I

75 200 600 000

Direkta skatter inalles i kr., om samtliga ej statliga skatter utgöra 8 kr. per skattekrana

256,95 272,75 302,27 390,37 472,10

&)

_lev— (302020?

m=

(23,6 22,0 20,4 22 4

7

21,6

75 200 600 I 000

'$

_q—q—qo)

1.1 l——'

19,5 19,8 20,7 10,7 20,2

75 200 600 ¹ 000

¹ 023,62 ¹ 041,42 ¹ 070,12 ¹ 164,65 ¹ 259,17

23,7 23,2 23,5 23,6 23,0 23,6 23,6 23,5 23,5

llnberäknul dyrlidstillägg och provisorisk förstärkning sami ulan hänsyn lill avrund-ningsreglcr.

• Sida 239
•  Original

Tab. 40. Exempel å pension och direkta skatter för icke gift person å billigaste ort enligt nuvarande och föreslagna bestämmelser.

Egen inkomst i kr.

400 800 | 1 600 | 2 400

Pension 1 kr.

Nuvarande laestiamnielser1 ....... . ' 603,33 470 170 75 Förslag: Alt. I . .j 1000 ' 1000 800 200 ¹ 000 1 000 800 600 ¹ 000 1 000 1 000 ] 000 . 1 000

Direkta skatter inalles i kr., om samtliga ej statliga skatter utgöra 11 kr. per skattekrona ⁰ 40,95 188,75 ' 372,37 640,80 1218,20

Endast egen inkomst . . . . . . . 0 |

Eg. ink. plus pens. enl. nuv. best. . 14,30 1 51,07 68,45 205,37 389 ! 656,15 1238,10 73,02 1 145,07 188,75 234,97 417,32 | 684,47 1270,70

73,02 ' 145,07 188,75 327,42 505,95 : 774,37 1375,70

73,62 | 145,07 234,97 417,32 595,35 870,52 1477,65

av hela pensionen, som återbäres i form av direkta skallar, i %

Nuvarande bestämmelser . . . . . . ........ 2,4 10,9 16,2 22,2 22,2 20,5 26,5

7,3 7,3

14,5 18,5 23,1 22,3 26,2 14,5 19,4 22,9 22,3 25,9

!

7,3 | 14,5 18,5 23,1 22,5 , 26,2 | |

Det av ökningen i pension, som återbäres, i % Vid Ökning i pension: *

Till alt. I från nuv. best. . , 19,1 ' , 22,7 ,, II ,, alt. 1 ... . 22,2 ,, III ,, ,, II 23,1 22,5 ,, II ,, nuv. best. ' 19,1 ' 22,3 ,, 111 ,, ,, ,, 20,1 * 22,4

llnberäknat dyrtidstillägg och provisorisk förstärkning samt utan hänsyn till avrundningsregler.

• Sida 240
•  Original

Å dyraste ort ha de ej statliga skatterna antagits uppgå till 8 kronor per skattekrona och å billigaste ort till 11 ”kronor per skattekrona.

Vidare har bortsetts från privilegierad inkomst, varigenom man erhållit minimisiffror för återbäringen av pension.

Uppgifterna avse i fråga om alternativen II och III ålderspension. Invalid- pension enligt dessa alternativ överensstämmer med pension enligt alter- nativ [. Skulle exempelvis av två makar den ena maken vara över 67 år och den andra förtidsinvalid, erhålles därför återbäringen vid alternativen II och 111 genom att i tabellen taga medeltalet av de för alternativ I och alternativ 11 resp. alternativ llI angivna talen.

I tabellerna har räknats med en grundpension enligt nuvarande bestäm— melser av 75 kronor. Hänsyn har icke tagits till nuvarande övergångsbestäm- melser.

Av tabellerna framgår, att de allra lägsta inkomsttagarna få återbära 13 51 15 procent av den förhöjning av pensionsförmånerna, som de skulle erhålla vid ett antagande av något av kommitténs förslag, samt att alla med upp till 6 000 kronors egen inkomst, vilka skulle få högre pensioner enligt alternativ 11 eller III än enligt alternativ I, finge i direkta skatter återbära omkring 20 51 25 procent av den förbättring, som de förstnämnda alternativen skulle ge i jämförelse med det sistnämnda.

I det föregående har inräknats även den återbäring, som äger rum i form av icke statliga skatter. Denna kan åtminstone i fråga om återbäring av den ökning i pension, som inträder vid en övergång från alternativ I till alter- nativ 11 eller alternativ III, beräknas till lika många procent av ökningen i pension, som utdebiteringen per skattekrona utgör i kronor.

Slutligen torde här böra framhållas, att tabellerna 37—40 i varje särskilt fall utvisa de direkta skatternas sammanlagda belopp för såväl endast den egna inkomsten som för inkomst plus folkpension enligt de olika alternativen.

Minskning i fattigvårdskostnader m. 111.

Av tab. 37—40 framgår, att de som sa'kna egen inkomst (eller ha inkomst under 200 kronor) få sina pensioner väsentligt höjda och med samma belopp enligt alla alternativen.

Ett utdrag ur tabellerna, utvisande skillnaden för ifrågavarande pensions- tagare, lämnas i tab. 41. I pensioner enligt nuvarande bestämmelser inräknas dyrtidstillägg och provisorisk förstärkning.

• Sida 241
•  Original

Pension enligt

nuvaran de __ Ökning bestämmelser förslaget

kr. kr . kr.

Dyraste ort: Två makar, tillsammans 1675 725 Icke gift 887,50 712,50

Billigaste ort: Två makar, tillsammans I 106,67 493,33 Icke gift 603,33 396,67

För personer med något högre inkomst blir ökningen, såsom framgår av nyssnämnda tabeller ändå större.

Beträffande personer intagna å anstalt på fattigvårdssamhälles bekostnad finnes i förslaget bestämmelse om att vederbörande pensionstagare själv skal] av pensionen äga disponera 200 kronor (två makar sålunda 400 kronor).

Även om nämnda 200 kronor (400 kronor) skulle frånräknas i tabellen an- givna förhöjningar — å många ålderdomshem få redan nu pensionstagarna disponera över ett mindre belopp —— finner man att, om något av kommitténs alternativ antages, kommunerna kunna i betydligt större utsträckning än hittills få sina utgifter för å ålderdomshem rn. fl. vårdanstalter intagna pen- sionstagare täckta. I vad gäller vård på sjukhus kommer emellertid på grund av bestämmelserna i 40—42 %% fattigvårdslagen besparingen lands- tingen tillgodo.

För att i någon mån belysa den ekonomiska betydelsen av denna omstän- dighet kan nämnas, att fattigvårdssamhällena under tiden oktober 1943—sep- tember 1944 utkvitterade pension för i genomsnitt 48 377 personer med inalles 26,05 miljoner kronor och under tiden oktober 1944 — september 1945 för i genomsnitt 48 705 personer med inalles 33,66 miljoner kronor. Av sist- nämnda belopp utgjorde 7,40 miljoner kronor provisoriska förstärkningar, vilka sakna motsvarighet under den först angivna perioden. En uppskattning av kommunernas och landstingens ökade inkomster för här avsedda pensions- tagare har givit till resultat ett belopp av omkring 16 miljoner kronor.

Förutom med ovanstående pensionstagare har man att räkna med omkring 100 000 pensionstagare, som åtnjuta hemunderstöd till ett belopp av troligen omkring 20 a 25 miljoner kronor. Man borde få räkna med åtminstone det lägre av dessa belopp som besparing för kommunerna, om något av kommit- téns förslag genomföres.

I förevarande redogörelse för de minskade utgifter för det allmänna, som ett genomförande av kommitténs förslag skulle medföra, må slutligen erinras om att komunernas kostnader för pensionärshem torde komma att påverkas av den föreslagna lagstiftningen.

• Sida 242
•  Original

Tab. 1*. Antal pensionstagare vid 1940 års slut, fördelade efter kön och ålder, i procent av motsvarande folkmängd.

Män Kvinnor

Ålder Enbart; pen- Tilläggs- Enbart pen- Tilläggs- ar ston för pension eller sion för pension eller erlagda. invalld- Summa. . erlagda invalid-

avgitter understöd * . avgifter understöd

0,26 0,65 0,82

__|—__. WIOKQGO »c—woue.

anwa-acc

.m en

• Sida 243
•  Original

Tab. 1* (forts.). Antal pensionstagare vid 1940 års slut, fördelade efter kön och ålder, i procent av motsvarande folkmängd.

Ålder

Män

Kvinnor

Enbart pen- Tillägg» Enbart pen- Tilläggs- m' sion för pension eller sion för penisen eller

erlagda invalidun- Summa. erlagda invalidun— Summa. avgifter derstöd avgifter derstöd 61—-62 0,53 8,14 8,67 0,98 13,72 14,70 62_63 0,63 9,09 9,72 1,15 15,46 16,61 63—64 0,57 10,44 11,01 1,20 18,62 19,82 64—65 0,62 12,22 12,84 1,31 21,33 22,64 65—66 0,77 14,49 15,26 1,29 24,40 25,69 66467 0,94 17,30 18,24 1,18 27,30 28,48 67—68 40,01 30,45 70,46 31,53 43,65 75,18 68—69 49,39 42,73 92,12 39,49 54,15 93,64 69—70 46,26 . 48,98 95,24 36,27 59,10 95,37 70—71 44,55 49,88 94,43 35,33 59,92 95,25 71—72 42,73 51,92 94,65 34,20 61,32 95,52 72,—73 42,18 52,38 94,56 33,89 61,88 95,77 73—74 39,03 56,77 95,80 31,54 63,77 95,31 74—75 36,65 59,04 95,69 29,02 66,99 96,01 75—76 35,65 59,68 95,33 27,93 67,90 95,83 76—77 33,09 63,02 96,11 27,05 68,85 95,90 77—78 32,69 63,13 95,82 25,87 69,42 95,29 78—79 31,29 64,94 96,23 25,43 70,40 95,83 79—80 31,05 64,93 95,98 24,13 71,17 95,30 80—81 30,83 65,95 96,78 23,01 72,22 95,23 81—82 29,67 66,85 96,52 14,73 72,95 87,68 82—83 27,82 68,53 96,35 12,22 73,57 85,79 83—84 28,95 67,08 96,03 8,05 - 73,15 81,20 84—85 28,87 66,98 95,85 6,36 73,70 80,06 85—86 26,48 68,86 95,34 5,48 74,48 79,96 86—87 26,95 67,67 94,62 3,56 75,77 79,33 87—88 25,30 67,93 93,23 3,88 75,07 78,95 88—89 21,31 68,21 89,52 3,36 75,33 78,69 559—% 16,87 68,99 85,86 2,12 76,50 78,62 90— 4,86 65,97 70,83 0,53 74,51 75,04

• Sida 244
•  Original

Tabell 2*. Beräknat antal pensionsberättigade förtidsinvalider vid utgången av år 1940, fördelade efter kön, civilstånd och ålder samt motsvarande folkmängd.1

Antal pensionsberättigade för december 1940 Folkmängd vid 1940 års utgång

Män Kvinnor Män Kvinnor

Gifta Ej gifta. Gifta. Ej gifta Gifta. Ej gifta, Gifta. Ej gifta.

16—20 — 1 676 1 557 149 214 662 4 745 202 848 20—25 88 3 424 3 096 23 089 250 362 74 713 190 177 25—30 166 4 207 111 971 164 520 160 123 108 461 30—35 531 4 864 174 842 99 942 190 748 78 953 35—40 1 200 4 984 180 668 66 929 180 422 70 193 40—45 1 520 4 924 172 550 50 513 163 391 66 126 45—50 2 351 4 078 156 387 40 851 144 577 63 915 50—55 2 900 4 388 138 795 37 778 124 055 66 203 55—60 4 095 4 882 118 570 36 113 100 962 65 199 60—65 8 274 5 773 98 177 36 016 79 035 65 818 65—67 4 985 3 255 32 180 13 970 24 603 25 377 Summa 26 110 46 455 j 1 207 378 1 011 656 1 247 374 1 003 270

Tabell 3*. Antal icke perpetuella förtidsinvalider enligt pensionsstyrelsens erfarenhet och enligt 1928 års pensionsförsäkringskommittés beräkningar, för olika kön, civilstånd och åldrar, i procent av motsvarande folkmängd.

Enligt pensionsstyrelsen Enligt; 1928 års pensions— försäkringskomrnitté

Män Kvinnor

Gifta Ej gifta Gifta Ej gifta Mim KVinnOf

16—20 0,00 — 0,00 — 0,32 20—25 0,38 0,28 0,02 0,24 0,75 25—30 0,15 0,88 0,08 1,12 1,31 30—35 0,30 2,12 0,19 2,06 2,02 35——40 0,66 3,75 0,37 3,09 2,92 40—45 0 88 5,33 0,49 4,53 4,05 45—50 1,50 5,16 0,79 5,66 5,51 50—55 2,09 6,94 1,69 8,27 7,51 55—60 3,45 9,23 3,38 14,45 10,69 60—65 8,43 12,30 10,52 25,25 16,62 65—67 15,49 19,99 19,70 35,91 24,46

1 Av i tabellen inalles angivna 72565 män och 96 465 kvinnor hade 68 954 män och 91 278 kvinnor bev!ijats pension före 1940 års utgång.

• Sida 245
•  Original

Tabell 4*. På grundval av folkräkningar-na vid utgången av vart 10:de år fr. o. m. 1900 t. o. m. 1940 för olika områden beräknat antal förtidsinvalider (16—67 år) av olika kön och civil- stånd i procent av hela folkmängden inom respektive område samt motsvarande beräknade procenttal vid utgången av åren 1947 och 1950.

Vid utgången av år | 1920 1930 1940

Område, kön och civilstånd

Stockholm Gifta män 0,562 0,642 0,776 Ej gifta män ............ 0,771 0,790 0,807 Gifta kvinnor 0,623 0,694 0,848 Ej gifta kvinnor ......... 1,740 1,737 1,799

3,696 3,863 4,230

Göteborg Gifta män 0,531 0,616 0,755 Ej gifta män ............ 0,709 0,751 0,796 Gifta kvinnor 0,592 0,661 0,792 Ej gifta kvinnor ......... 1,411 1,360 1,424

3,243 3,388 3,767

Malmö Gifta män 0,554 0,667 0,807 Ej gifta män ............ 0,627 0,701 0,741 Gifta kvinnor . 0,622 0,720 0,868 Ej gifta kvinnor ......... 1,253 1,460 1,482

Summa 3,056 3,548 3,898

Övriga Städer Gifta män 0,605 0,673 0,777 Ej gifta män ............ 0,634 0,679 0,716 Gifta kvinnor 0,681 0,746 0,823 Ej gifta kvinnor ......... 1,290 1,335 1,381

Summa 3,210 3,433 3,697

Landsbygden Gifta män 0,655 0,679 0,780 Ej gifta män ............ 0,671 0,745 0,838 Gifta kvinnor 0,752 0,765 0,854 Ej gifta kvinnor ......... 0,975 1,005 1,082

3,059 3,194 3,554

Hela riket Gifta mån 0,634 0,672 0,779 Ej gifta män ............ 0,676 0,736 0,805 Gifta kvinnor 0,722 0,751 0,844 Ej gifta kvinnor ......... 1,104 1,148 1,237

Summa 3,136 3,307 3,665

• Sida 246
•  Original

Tabell 5*. Inom olika områden enligt folkräkningarna vid utgången av vart 10:de år fr. o. m. 1900 t. o. nl. 1940 befintligt antal åldringar (över 67 år) av olika kön och civilstånd i procent av hela folkmängden inom respektive område samt motsvarande beräknade procenttal vid ut- gången av åren 1947 och 1950.

Vid utgången av är 1920 | 1930 | 1940

Område, kön och civilstånd

Stockholm

Gifta män 0,864 1,081 1,156 Ej gifta män ............ 0,717 0,876 0,985 Gifta kvinnor 0,648 0,826 Ej gifta kvinnor ......... 2,811 3,216

5,040 V 6,183

Göteborg Gifta män 0,931 1,156 Ej gifta män ............ 0,749 1,040 Gifta kvinnor 0,730 0,850 Ej gifta kvinnor ......... 2,36? 2,608

4,772 5,654

Malmö Gifta män 0,968 ' 1,350 Ej gifta män ............ 0,633 1,066 Gifta kvinnor 0,743 0,950 Ej gifta kvinnor ......... 1,938 2,512

4,232 * 5,878

Övriga städer Gifta män 1,338 1,595 Ej gifta män ............ 0,979 1,254 Gifta kvinnor 0,974 1,117 Ej gifta kvinnor ......... 2,719 2,978

6,010 6,944

Landsbygden Gifta män 2,001 2,222 Ej gifta män ............ 1,564 1,970 Gifta kvinnor 1,451 1,540 Ej gifta kvinnor ......... 2,698 2,975

7,714 8,707

Hela riket Gifta män 1,750 1,921 Ej gifta män ............ 1,359 1,663 Gifta kvinnor 1,275 1,339 Ej gifta kvinnor ......... 2,683 - 2,971

Summa 7,067 7,894

• Sida 247
•  Original

Tabell 6*. Folkmängden inom olika bostadskostnadsgrupper vid utgången av åren 1940—1944 samt motsvarande beräknade folkmängd vid utgången av åren 1947 och 1950.

| Bostadskostnadsgrupp och Vid utgången av år i undergrupp %

1040 'i 1941 i 1942 1943 1944 ”| 1947

V: i Stockholm ........... 590 543 . ' 613 754 1 * 654 864 ' ' ' 803 lll ! 1VZ Göteborg ............ 293 265 295 086 297 764 302 747 309 348 331 421 353 539 Övriga städer ........ 72 243 74 842 77 036 79 599 83 88 95 275 106 888 Landsbygd .......... 7 888 8 003 8 257 8 476 8 663 9 378 10 078

Summa 373396 377931 383057 390822 401893 436074 470505

111:

Malmö 155 465 157 4621 159 803 163 116i 107 885 182 509 197 243 Övriga städer ........ 733 553 747 049I 765 933 787 928, 811 385 890 474 969 179 Landsbygd 114 350, 115 534 118 005 121308 125 738 140 586 155 429 1003 368 1020 0451043 741 1072 35211 105 0081213 5691321 851

ll:

Städer 631 733 639 037 648 009! 660 559 677 433: 730 533 783 882 Landsbygd .......... 623 195 626 314 630 772 634 849 639 774 655 058 670 336

Summa 1254 92851265 351 1278 781 1295 4081317 207 1385 591 1454 218

I.

' i Städer .............. 30 6341 30 896 31 368 31 753 32 504 34 621 36 763 Landsbygd .......... 3 117 669 3 112 289 3 107 499 3 098 313 3 085 872,3 047 025 3 007 882

Summa 3148 303 3143185 3138 867 3130 066 3118 37613 081646 3 044 645 Hela riket ............. 6 370 538 6 406 474 6 458 200 6 522 827 6 597 348 6 846 135 7 094 330

• Sida 248
•  Original

Tabell 7*. Beräknat antal förtidsinvalider (16—67 år) och åldringar (över 67 år) av olika kön och civilstånd i olika bostadskostnadsgrupper vid utgången av åren 1947 och 1950. Preliminär tabell (beräknad på grundval av tab. 4*—6*).

"|" Resp. Folk- ? Män Kvinnor katego- "ålägg- äp, ris för- -- _ "åa. delnin fordel _; 5 Kategori ' Summa påboså ”155239 1595 * grup- gun". få Gitta Ej gifta Gifta Ej gifta Per per 91 | % % Vid utgången av år 1947 v Förtidsinvalider ............ 6391 6021 6921 13 091] 32 424 12,05 Åldringar ................. 9189 7890 6439 24 204, 47 722 8,50 Summa 15580 13911 13360 37295i 80146 9,64 10,65 IV Förtidsinvalider ............ 3 735 3593 3862 6259, 17 449 6,48 Åldringar ................. 5919 5401 4239 12 212, 27771 4,94 Summa 9654 8994 8101 18 471; 45220 5,44 6,37 111 Förtidsinvalider ............ 10 528 9498, 11016 17 463 48505 18,02 Åldringar ................. 21377 17725 14 781 37 252 91135 16,22 Summa 31905 27 223 25 797 54 71511139 640 16,81 17,73 11 Förtidsinvalider ............ 11786 11497 12435 18072H 53790 19,98 Åldringar ................. 27 814 24 203, 19122 42 915114 054 20,30 Summa 39600 35700 31557 60 987ii167 844 20,20 20,24 1 Förtidsinvalider ............ 25933, 28015 27840 35 200,2116 988 43,47 Åldringar ................. 71589 65 901 48 921 94 715281 126 50,04- 1 Summa 97 522 93 916 76 761129 915';398114 47,91 45,01 Hela Förtidsinvalider ............ 58 3731 58 624 62074 90 085,269156 100,00 riket Aldringar ................. 135888121120 93 502211 298561 808 100,00 Summa 194 261.179 744155 576301 383830 964 100,00 100,00 Vid utgången av år 1950 v Förtidsinvaiider ............ 7 386 6687 7 988 14 4521' 36513 12,71 Åldringar ................. 10424 9011 7252 27 009I 53 696 9,10 Summa 17810 15 698 15240 41461; 90209 10,28 11,32 IV Förtidsinvalider ............ 4 232 3954 4 346 6819 19 351 6,74 Åldringar ................. 6531 6073 4 633 13 347 30 584 5,18 Summa 10763 10027 8979 201661 49 935 5,69 6,63 111 Förtidsinvalider ............ 11955 10602 12415 19 388 54360 18,93 Åldringar ................. 23914 20106 16362 41237,,101 619 17,21 Summa 35 869 30 708 28 777 60 625'155979 17,78 18,63 11 Förtidsinvalider ............ 12844 12 375 13435 19 398[ 58 052 20,21 Åldringar ................. 29669 26176 20 207 45 645121697 20,62 Summa 42513 38 551 33 642 65 0431179 749 20,48 20,50 1 Förtidsinvalider ............ 26508 28 619 28 246 35 539118 912 41,41 Åldringar ................. 71904 67 334 48660 94 827 282 725 47,89 Summa 98 412 95 953 76 906 130 366H401 637 45,77 42,92 Hela Förtidsinvalider ............ 62 925 62 237 66 430 95 596 287188 100,00 riket Åldringar ................. 142 442128 700 97 114 222 065 590 321 100,00 Summa 205367190937163544317 661|1877509l100,00 100,00

• Sida 249
•  Original

Tab. B*. Gifta män över 67 år, fördelade efter makarnas sammanlagda inkomst enligt vid särskilda folkräkningen 1935/1936 insamlade uppgifter, omfattande omkring en femtedel av befolkningen.

Inkomst Bostadskostnadsgrupp

kr- IV 11

Mindre än 750 850 1 050 1 250 1 450

1 650 1 850 2 050 2 250 2 450

2 650 2 850 3 050 3 250 3 450

3 650 3 850 3 950 och däröver

Summa

• Sida 250
•  Original

Tab. 9*. Gifta män mellan 60 och 67 år, fördelade efter mannens inkomst enligt vid särskilda folkräkningen 1935/1936 insamlade uppgifter, omfattande omkring en femtedel av befolkningen.

Inkomst ! Bostadskostnadsgrupp Summa kr- V IV 111 | 11 1

Mindre än 650 206 132 401 732 4 788 6 259 '

700 19 9 54 94 665 841 800 15 17 42 113 748 935 900 12 15 96 109 702 ' 934 1 000 23 14 59 135 744 ) 975

1

1 100 13 6 67 107 676 869 1 200 23 14 61 124 626 848 1 300 17 11 76 104 543 751 1 400 17 14 66 99 455 651 1 500 20 24 77 108 427 656

1 600 21 15 72 108 374 590 1 700 22 20 66 103 320 531 1 800 14 23 73 89 334 533 1 900 27 25 71 113 264 500 1 2 000 19 18 97 78 263 475 '

2100 15 18 77 102 259 471 2 200 11 19 87 103 220 440 2 300 20 22 78 68 206 394 2 400 23 30 83 88 182 406 2 500 22 38 86 60 151 357

2 600 28 27 71 68 154 348 2 700 21 18 103 45 139 326 2 800 20 21 84 54 122 301 2 900 30 31 97 42 104 304 3 000 32 19 73 28 87 239

3 100 39 19 67 39 84 248 3 200 29 28 57 34 71 219 3 300 36 26 62 32 72 228 3 400 27 28 55 26 58 194 3 500 25 18 48 25 67 183

3 600 33 14 33 24 53 157 3 700 15 19 40 18 35 127 3 800 28 12 44 25 38 147 3 900 32 12 40 8 35 127 . 3 950 och däröver 559 295 578 483 668 2 583 1 Summa 1513 1071 3 241 3 588 14 734 24 147 ;

• Sida 251
•  Original

Tab. 10*. Ej gifta åldringar (över 67 år), fördelade efter inkomst enligt vid särskilda folkräk- ningen 1935/1936 insamlade uppgifter, omfattande omkring en femtedel av befolkningen.

Inkomst Bostadskostnadsgrupp

kr. | Summa

Mindre än 650 700 800 900 1 000

1 100 I 200 1 300 1 400 1 500

1 600 1 700 1 800 1 900 2 000

2 100 2 200 2 300 2 400 2 500

2 600 2650 och däröver 100

Summa ] 641 13 530

Kvinnor

Mindre i'm 650 1 326 18 779 700 43 347 800 36 321 900 53 200 1 000 30 178

1 100 29 140 1 200 33 116 1 300 17 106 1 400 19 86 1 500 15 73

1 600 65 1 700 54 1 800 57 1 900 28 2 000 28

2 100 24 2 200 26 2 300 28 2 400 16 2 500 18

2 600 16 2650 och däröver 178

Summa 20 884

• Sida 252
•  Original

Tab. H*. Antal pensionstagare med privilegierad inkomst, frånsett ersättning från sjukkassa, i procent av hela antalet pensionstagare med egen inkomst. Enligt Socialvårds- kommitténs betänkande X sid. 78—85 och enligt här gjorda beräkningar.

Gifta Ej gifta. Konstaterat. Beäåääårägm Konstaterat Beåggäågml 013331 över 67 111- 611691 över 67 år /o % Å) % A—kommuner .................... 5,43 7,42 4,82 7,35 B-kommuner .................... 7,24 9,90 5,40 8,24 C-kommuner .................... 13,87 18,96 10,17 15,51 D-kommuner .................... 24,64 33,68 20,80 31,72 Stadssamhällen med mindre än 5000 inv ............ 11,87 16,23 12,41 18,93 5 000— 10 000 ,, ........... 24,03 32,85 19,75 30,12 10 000— 30 (.00 ,, ........... 24,84 33,96 23,73 36,19 30 000—100 000 ,, ........... 31,50 43,06 22,59 34,45 Malmö .......................... 29,03 39,68 24,03 36,65 Goteborg ........................ 24,29 33,20 22,58 34,43 Göteborgs förorter ............... 14,29 19,53 20,69 31,55 Stockholm ...................... 30,83 42,14 29,32 44,71 Stockholms förorter .............. 20,73 28,34 21,35 32,56 Ortsgrupp 1 ..................... 9,68 13,23 7,54 11,50 ,, 2 ..................... 26,85 36,70 23,33 35,58 ,, 3 ..................... 28,63 39,14 27,17 41,43 Män ............................ 13,48 18,43 12,13 18,50 Kvinnor ........................ 13,49 18,44 12,88 19,64 Pensionstagare under 67 år ....... 6,55 — 5,92 —— ,, över 67 ,, ....... 14,84 18,44 14,00 19,30 Uppgifter, avgivna 1935—1939 .................... 15,44 — 14,97 — 1940 och senare ............... 16,76 18,44 16,65 19,30 Inalles .......................... 13,49 18,44 12,65 19,30 Bostadskostnadsgrupp V ......... —— 42,14 — 44,7 1 ,, IV ......... -— 32,22 —— 34,17 ,, 111 ......... — 37,96 _ 34,35 ,, 11 ......... — 25,60 —— 24,27 ,, I...... — 8,99 — 11,07

• Sida 253
•  Original

Tab. l2*. Årlig kostnad per den 1 januari 1948 för föreslagna invalid- och ålderspensioner, frånsett tillägg till ensamt pensionsberättigade gifta, i miljoner kronor.

K..”W'd Kostnad för åldringar enligt Bostads- f_or . tor- kostnads- Förmån tidsmva-

lider grupp Alt. I—III Alt. I Alt. 11 Alt. III

V Grundpension eller allmän ålderspension 6,07 28,51 44,30 Tilläggspension .................... 17,1 1 9,68 —— Bostadstillägg ..................... 12,53 15,17 13,98

Summa 35,71 53,36 58,28

Grundpension eller allmän ålderspension 3,27 16,62 25,62 Tilläggspension .................... 9,03 6,7 1 _ Bostadstillägg ..................... 4,95 5,69 6,1 1

Summa 17,25 29,02 31,73

Grundpension eller allmän ålderspension 9,08 54,64 83,63 Tilläggspension 25,22 18,63 — Bostadstillägg 9,20 14,82 13,08

43,50 88,09 96,71

Grundpension eller allmän ålderspension 10,06 68,43 104,41 Tilläggspension .................... 28,57 23,97 — Bostadstillägg ..................... 5,19 9,63 7,97

Summa 43,82 102,03 112,38

Grundpension eller allmän ålderspension 21,87 168,84 256,61 Tilläggspension .................... 63,84 63,28 — Bostadstillägg ..................... _ — —

Summa 85,71 232,12 256,61

Grundpension eller allmän ålderspension 50.35 337,04 514,57 Tilläggspension .................... 143,7 7 122,27 —— Bostadstillägg ..................... 31,87 45,31 41,14

Summa 225,99 504,62 555,71

Besparing genom avdrag för inkomst 44,38 84,44 33,35 Därav på bostadstillägg ............. 8,24 29,18 33.35

• Sida 254
•  Original

Tab. 13*. Årlig kostnad per den 1 januari 1948 för föreslagna tillägg till ensamt pensionsbe- rättigade gifta, i miljoner kronor.

Bostads- kostnads- . grupp ;

Föl-mim

! Kostnad 1 för för- f tidsinva— '

Kostnad för åldringar enligt

lider ' Alt. 1—1113

Alt. I Alt. II Alt. III

Allmän ålderspension ............... Tilläggspension .................... Bostadstillägg

Allmän ålderspension ............... T illäggspension .................... Bostadstillägg

Allmän ålderspension ............... Tilläggspension .................... Bostadstillägg .....................

Summa

Allmän ålderspension ............... Tilläggspension .................... Bostadstillägg

Allmän ålderspension ............... Tilläggspension .................... Bostadstillägg .............. ' .......

Summa

Allmän ålderspension ............... Tilläggspension .................... Bostadstillägg .....................

Summa

Besparing genom avdrag för inkomst Därav på bostadstillägg .............

• Sida 255
•  Original

Tab. 14*. Årlig kostnad per den 1 januari 1948 för föreslagna tillägg — utöver i tab. l3* medräknade — till ensamt pensionsberättigade män med hustru över 60 år, i miljoner kronor.1

&??? Kostnad för åldringar enligt Bostads- ,, . . _ kostnads- Forman ”lisää? % grupp Alt. 1—111 Alt. I Alt. 11 Alt. 111 V Allmän ålderspension .............. — — —— —0724 Tilläggspension .................... 0,32 0,39 0,41 0,58 Bostadstillägg ..................... 0,16 0,20 0,22 0,24 Summa 0,48 0,59 0,63 0,58 IV Allmän ålderspension .............. _— —— — —0,16 Tilläggspension .................... 0,18 0,28 0,30 0,41 Bostadstillägg ..................... 0,07 0,10 0,11 0,11 Summa 0,25 0,38 0,41 0,36 111 Allmän ålderspension .............. __ — —— —0,65 Tilläggspension .................... 0,52 1,13 1,20 1,65 Bostadstillägg ..................... 0,13 0,28 0,31 0,35 Summa 0,65 1,41 i 1.51 1,35 l ll Allmän ålderspension .............. — — ; — ——0,95 Tilläggspension .................... 0,58 1,71 1,82 2,52 Bostadstillägg ..................... 0,07 0,22 1 0,26 0,28 Summa 0,65 1,93 2,08 1,85 1 Allmän ålderspension .............. —— — —— ——2,80 Tilläggspension .................... 1,29 '.20 5,63 7,67 Bostadstillägg ..................... _ — — —— Summa 1,29 5,20 5,63 4,87 Hela Allmän ålderspension .............. — _ _ —4,80 riket Tilläggspension .................... 2,89 8,71 9,36 12,83 Bostadstillägg ..................... 0,43 0,80 0,90 0,98 Summa 3,32 9,51 10,26 9,01 Besparing genom avdrag för inkomst 1,43 5,55 4,80 6,05 Därav på bostadstillägg ............. 0,19 0,75 0,65 0,57

* Även för ifrågavarande gifta män har i tab. 13* räknats med samma pensionsförhöjning som för andra ensamt pensionsberättigade gifta. Detta förklarar minusposterna för all- männa ålderspensioner i alternativ III i tab. 14*, vilka poster där motsvaras av höjningar i lilläggspensioner och bostadstillägg.

• Sida 256
•  Original

Kap. XIII. Speciell motivering.

Lagen om folkpensionering (samtliga tre alternativ).

1 5.

Se den allmänna motiveringen sid. 92—122. Denna paragraf innehåller de grundläggande bestämmelserna rörande rätt till folkpension samt rörande avgiftsplikt.

I den nuvarande lagen regleras den lägsta ålder, då rätt till folkpension föreligger, därigenom att pensionsavgifter icke erläggas för år före det, under vilket någon fyller 18 år. Eftersom rätten till folkpension enligt förslaget är oberoende av avgiftsbetalningen, har i förevarande paragraf införts en bestämmelse, att invalidpension eller sjukbidrag tidigast utgår från och med den månad, under vilken den pensionsberättigade fyller 16 år. Den sålunda angivna åldersgränsen överensstämmer med den, som stadgats i för- ordningen om invalidunderstöd.

Rätt till folkpension tillkommer enligt denna & envar svensk medborgare, som är eller bör vara i riket mantalsskriven. I 4 % 3 mom. andra stycket (vid alt. III 4 mom. andra stycket), 8 % 2 mom. andra stycket och 3 mom. första stycket, 15 5, 26 5 första stycket, 27 & sista stycket samt övergångsbestäm- melserna 4 & fjärde stycket talas emellertid endast om den, som är eller blivit mantalsskriven i viss kommun. Det torde i regel vara ganska lätt att kon- statera, om en svensk medborgare vistas i riket under sådana omständigheter, att han bör vara mantalsskriven. Däremot kan det bereda mycket stora svå- righeter att konstatera, i vilken kommun en icke mantalsskriven person bör vara mantalsskriven. I princip har kommittén ansett, att den omständig- heten alt en svensk medborgare icke är mantalsskriven i viss kommun icke bör betaga honom rätten till folkpension. Har han tidigare varit mantals- skriven i riket, skall han ingiva ansökning till den kommun, där han senast blivit mantalsskriven, och denna kommun skall även ha att svara för erläg- gandet av kommunandelar. Då det gäller att avgöra, enligt vilken bostads— kostnadsgrupp bostadstillägg för en sådan person skall beräknas, ha regler icke givits i lagen. Kommitténs mening är, att en sådan person i princip icke bör ha bostadstillägg. Har han emellertid senast blivit mantalsskriven i en ort, där sådant tillägg kan utgå, och har han faktiskt varit bosatt under de sista tre åren i ort tillhörande samma eller högre bostadskostnadsgrupp, bör dock bostadstillägg kunna utgivas. Det torde böra ankomma på de admini- strativa myndigheterna att i förevarande avseende med ledning av vad nu

• Sida 257
•  Original

sagts utforma en lämplig praxis. Är åter fråga om en svensk medborgare, som aldrig varit mantalsskriven i Sverige, finns enligt förslaget icke någon pen- sionsnämnd, som är behörig pröva pensionsansökning, innan vederbörande blivit mantalsskriven. Det torde icke heller vara nödvändigt, att en person, vilkens anknytning till landet icke är starkare, erhåller folkpension, förrän han mantalsskrivits. Kommitténs mening är sålunda, att en dylik person skall ha att vänta med ingivande av pensionsansökning, till dess han blivit man- talsskriven i viss kommun.

I lagtexten ha införts vissa beteckningar på de olika slagen av folkpension, nämligen ålderspension, invalidpension, sjukbidrag och änkepension. Ordet sjukbidrag har begagnats i syfte att markera, att förmånen i fråga icke är avsedd att vara av så stadigvarande natur, som fallet vanligen är med pen- sion. Ur psykologisk synpunkt kan det vara av betydelse, att den, vilkens hjälpbehov kan antagas vara begränsat till tiden. icke tillerkännes pension, enär han därigenom kan bibringas den uppfattningen, att han ansetts ur stånd att för framtiden försörja sig.

Då det gäller annan folkpension än änkepension, behöver den pensions- sökande icke själv taga ställning till frågan, vilket slag av pension han skall söka. Han skall endast på samma sätt som nu söka folkpension. Beviljas han på grund av ansökningen exempelvis invalidpension, skall denna automatiskt ersättas med ålderspension, då han uppnår pensionsåldern. Sjukbidrag skall, såsom framgår av 29 å andra stycket, beviljas för viss tid. Kommittén. förut- sätter, att i fall av behov, innan sådan tid gått till ända, ny ansökning skall ingivas. Denna nya ansökning kan resultera i antingen förlängd tid för sjuk- bidraget eller invalidpension eller, om vederbörande fyllt 67 år, ålderspension. Eventuellt kan man, därest så befinnes lämpligt, fastställa ett förenklat an- sökningsformulär att begagnas, då fråga är om förlängning av tid för sjuk- bidrag. Man kan också tänka sig, att pensionsstyrelsen vid beviljande av sjuk- bidrag bestämmer, att detsamma skall utgå intill viss tidpunkt, pensionssty- relsen obetaget att efter särskild prövning före den tidpunkten besluta om viss ytterligare förlängning av understödstiden. Överhuvudtaget torde pensionsstyrelsen böra ha stor frihet vid lagtillämpningen i förevarande av- seende.

Uppbär någon änkepension, bör för erhållande av invalidpension, sjuk- ! bidrag eller ålderspension erfordras ny ansökning. Kommittén har förutsatt, * att kvinna, som uppbär änkepension, i god tid innan hon fyller 67 år skall erhålla en särskild erinran om, att änkepensionen upphör utgå vid fyllda 67 år, samt att särskild ansökning om ålderspension bör ingivas.

2 %. Se den allmänna motiveringen sid. 104—108. Såsom i den allmänna motiveringen angivits är det icke kommitténs me-

• Sida 258
•  Original

ning, att ersättandet av beteckningen oförmåga till arbete med beteckningen höggradig nedsättning av arbetsförmågan skall föranleda uppmjukning i fråga om invaliditetsbedömningen. Den i förevarande paragraf givna defini- tionen å höggradig nedsättning av arbetsförmågan ansluter sig därför nära till den i 2 % nuvarande lag givna definitionen å oförmåga till arbete. Emellertid har det ansetts något oegentligt att såsom orsak till för tidig invaliditet upptaga ålderdom. Detta ord har därför utgått i den nya redi- , geringen. Någon saklig ändring har icke avsetts härmed, utan kommittén 3 har utgått från, att på grund av åldrande före 67 års ålder inträdda för- l ändringar av sådan beskaffenhet att vederbörande på grund av desamma är i ur stånd att försörja sig genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter l och färdigheter, innefattas under begreppet kropps- eller sinnessjukdom. *

I den nuvarande lagstiftningen definieras varaktighetsbegreppet endast ge- nom ordet ”vidare”. Kommittén har ansett det onödigt att i lagtexten intaga någon definition å begreppen ”varaktig” och ”avsevärd tid”.

l ! g.. |

Se den allmänna motiveringen sid. 78—79. | Denna paragraf liksom även 17—25, 28 och 30 åå äro direkt hämtade ur den nuvarande folkpensioneringslagen. Kommittén har nämligen ansett det riktigast att icke i detta sammanhang vidtaga några som helst sakliga ändrin- gar i dessa paragrafer. Samtliga de ändringar, som kunna vara erforderliga, komma att föreslås i det betänkande, kommittén har för avsikt att avgiva rörande pensioneringens organisatoriska handhavande. Den förevarande och de nyss nämnda paragraferna äro sålunda att anse såsom allenast proviso— riskt införda i lagförslaget. Detsamma gäller för övrigt även i viss mån 10, 11. 26, 27 och 29 55.

4 5.

Se den allmänna motiveringen sid 123—143, 152—175. Denna paragraf motsvarar 6 5 den nuvarande lagen. Sedan erläggandet av pensionsavgifter icke längre utgör förutsättning för rätt till folkpension. har det synts riktigast att sammanföra bestämmelserna om skyldighet att er lägga pensionsavgifter med övriga bestämmelser rörande finansieringen av folkpensionerna.

I sitt betänkande angående den allmänna sjukförsäkringen har kommittén förutsatt att avgift till allmän sjukkassa för sjukvårdsförsäkring skall be— träffande tilläggspensionär erläggas av statsverket. Det har emellertid synts onödigt att införa bestämmelse härom i folkpensioneringslagen, utan synes det till fyllest, att i samband med beviljandet av härför erforderliga medel föreskrifter av Konungen utfärdas angående det sätt, varpå avgifterna för ifrågavarande försäkrade skola tillföras vederbörande sjukkassa (jämför 35 & 4 mom. förslaget till lag om allmän sjukförsäkring). Måhända kan

• Sida 259
•  Original

också ifrågavarande spörsmål komma i ett annat läge, därest sjukvårds- avgifterna skulle fastställas till avsevärt lägre belopp än som skulle bli fallet enligt kommitténs förslag. Skulle ålderspensioneringen utformas enligt alt. III, låter det sig icke heller göra att begränsa förmånen att avse allenast till- läggspensionärer.

Kommittén har i 3 mom. (vid alt. III 4 inom.) föreslagit indelning av or- terna i riket i bostadskostnadsgrupper. Härmed har kommittén velat uttryck— ligen angiva, att allenast bostadskostnaderna skola vara avgörande vid orts- grupperingen. Möjligen kan man, därest man skulle anse ordet ”bostads- kostnadsgrupp” för otympligt, tänka sig ordet ”bostadsgrupp”. Enligt kom- mitténs mening för dock ordet ”bostadsgrupp” tankarna i viss mån till sättet för bostadsfrågans ordnande snarare än till kostnaderna för bostaden.

I 5 mom. (vid alt. III 6 mom.) har såsom förutsättning för utgivande av den särskilda pensionsförmånen bland annat föreskrivits, att den pensions— berättigade skall vara helt oförmögen till arbete. Ifrågavarande pensions- förmån avser huvudsakligen det fall, då en arbetsförmögen mans hustru vid relativt ung ålder drabbas av sådan sjukdom att därigenom uppkommer en svår belastning på makarnas ekonomi. Kan hustrun i någon omfattning utföra arbete i det egna hemmet, torde i regel icke uppkomma en sådan belastning. Stadgandet bör sålunda komma till användning huvudsakligen i de fall, då den pensionsberättigade på grund av sitt fysiska eller psykiska tillstånd är att anse såsom själv i behov av tillsyn och hjälp.

5 %.

Se den allmänna motiveringen sid. 80—81. 120—121 och 175—176. I förordningen om blindhetsersättning ha i 2 & angivits åtskilliga om— ständigheter, som utesluta från rätt till sådan ersättning. Flera av dessa omständigheter ha antingen direkt upptagits i den föreslagna lagstiftningen eller utesluta enligt densamma från rätt till all folkpension och sålunda även från rätten till blindtillägg. Den nu förefintliga bestämmelsen, att från rätt till blindhetsersättning är utesluten den vars egen eller vars försörj— ningspliktiga anhörigas ekonomiska ställning är sådan att blindhetsersätt- ning icke rimligen bör till honom utgå, har visat sig svårtillämplig och i varje fall av ringa praktisk betydelse. Någon motsvarighet till densamma återfinnes därför icke i den föreslagna lagstiftningen. Enligt förslaget är rätten till blindtillägg sålunda oberoende av storleken av egen eller anhö- rigas inkomst eller förmögenhet. Blindtillägget har med andra ord erhållit karaktären av en ren lytesersättning.

6 %. Se den allmänna motiveringen sid 143—151. 1 mom. Första stycket av förevarande moment ansluter sig nära till första stycket av den nuvarande 7 %. Emellertid förekomma avvikelser i vissa av—

• Sida 260
•  Original

seenden. Enligt förslaget gäller sålunda, att annan folkpension än blindtill— lägg icke skall räknas som inkomst, under det att nu gäller, att icke någon folkpension räknas såsom inkomst. Skillnaden betingas av att de nu ut- gående blindhetsersättningarna icke äro att anse såsom folkpension. I fråga om beräkningen av de privilegieringsbara beloppen skiljer sig förslaget från vad nu gäller såväl därutinnan, att beloppen, då det gäller makar, räknas för dessa gemensamt, som därigenom att dyrortsgraderingen av privilegie- ringsbeloppen borttagits. Se härom den allmänna motiveringen. För närva- rande gäller att understöd, som någon på grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd utgiva, icke skall räknas som inkomst, ”i den mån det icke överstiger en med hänsyn till understödstagarens behov skälig försörj- ning". De inom citationstecknen angivna orden ha icke medtagits i förslaget, enär den med desamma avsedda restriktionen synes onödig och i praktiken vara av föga betydelse.

Bestämmelsen i andra stycket att årsinkomst avrundas till närmaste hela 10-tal kronor avser att underlätta beräkningen av folkpensionerna. Kom- mittén har i detta avseende, såsom i annat sammanhang angivits, tänkt sig, att tabeller skulle utarbetas, av vilka direkt framgår bland annat pen- sionsbeloppens storlek i olika fall. Avrundningen bör, då den framräknade årsinkomstens belopp slutar med exakt fem kronor, ske till närmast lägre lO-tal kronor, d. v. s. så att den blir till fördel för den pensionsberättigade. Är fråga om äkta makar skall avrundningen beträffande vardera maken ske till närmaste hela 10-tal kronor.

2 mom. Kommittén har fullt klart för sig, att det inom samma bostads- kostnadsgrupp ibland kan inträffa, att det av kommittén angivna värdet av själva bostaden blir för högt och i stället värdet av bränslet blir för lågt, under det att på andra orter förhållandet är det motsatta. Att nå full rättvisa är dock icke möjligt inom en lagstiftning sådan som den förevarande, vilken med nödvändighet måste vara ganska schematisk. De av kommittén före- slagna bestämmelserna rörande uppskattning av värdet ä fri bostad äro i varje fall avsevärt mera detaljerade än de, som nu tillämpas. Med fri bostad avses även bostad i egen fastighet.

Tredje stycket i förevarande moment äger icke motsvarighet i den nuva- rande lagen. Bestämmelserna i detsamma avse att förhindra, att bestämmel- serna om privilegiering och uppskattning av bostad och andra naturaför- måner kringgås genom att sådana förmåner tillhandahållas till underpriser. Stycket avser icke det fall, att pensionären lyckats i den öppna marknaden förhyra bostad eller skaffa sig annan förmån till lägre pris än det, vartill den skolat uppskattas för det fall, att den erhållits kostnadsfritt. Ej heller avser stycket det fall, att någon på grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att tillhandahålla naturaförmån till underpris. Vad sist sagts torde utan vidare framgå av 1 mom.

• Sida 261
•  Original

Vad angår det i fjärde stycket förefintliga uttrycket ”varit placerade i räntebärande värdehandlingar”, kan detta uppenbarligen giva anledning till olika tolkningar. Enligt kommitténs mening kan man dock anförtro åt pensionsstyrelsen att i förevarande avseende utforma en lämplig praxis.

I sista stycket av förevarande moment ha intagits bestämmelser angående vad som vid höjning av förmögenhetsavkastning skall anses såsom någons förmögenhet. Förslaget innebär en viss utvidgning av nu gällande bestäm- melser, enär enligt dessa t. ex. större husdjur icke hänförts till förmögen- heten. Kommittén har såsom definition på förmögenhet vid tillämpning av denna paragraf använt uttrycket kapital och saluvärdet av andra tillgångar av större värde, såsom fast egendom och större husdjur. Denna exempli- fiering bör givetvis icke hindra att såsom förmögenhet betraktas exempelvis mindre husdjur, om de förekomma i stort antal. Bedriver den pensionssö- kande pälsdjursuppfödning, renskötsel eller äggproduktion i stor skala, bör sålunda värdet av de i sådan rörelse ingående djuren och anläggningarna betraktas såsom förmögenhet. Samma gäller båtar och fiskredskap, som tillhöra en fiskare, vilken ensam eller i förening med andra bedriver sin rörelse i större omfattning.

Vad angår det värde, som skall ligga till grund vid förmögenhetsupp— skattningen, har detta i fråga om annan tillgång än kapital betecknats med saluvärdet, varom utredning alltså måste förebringas. Vad angår fastighet får dess saluvärde i regel anses motsvaras av dess taxeringsvärde, vilket sålunda i allmänhet torde komma att läggas till grund vid uppskattning av värdet utav fastighet. Emellertid förekommer det, enligt vad kommittén inhämtat, icke sällan att de verkliga värdena å pensionsberättigade tillhöriga fastigheter avsevärt avvika från taxeringsvärdena. Därest i sådana fall till- förlitlig utredning kan förebringas rörande det verkliga värdet, bör detta läggas till grund vid förmögenhetsuppskattningen. Vid uppskattningen av såväl inkomst som förmögenhet bör förefintligheten och beskaffenheten av den pensionsberättigade tillhörig skog särskilt beaktas.

3 mom. Bestämmelsen i detta moment korresponderar med påföljds- bestämmelsen i 9 5 andra stycket. Gällande folkpensioneringslag medger icke, att vid tillämpning av påföljdsbestämmelserna förfara på olika sätt vid skilda slag av egendomsavhändelse. Om avhändelse skett under sådana omständigheter, som i 9 % första stycket nu gällande lag sägs, skall ansök- ning om tilläggspension avslås och redan beviljad sådan pension indragas. Denna ståndpunkt leder ej sällan till resultat, som för menige man te sig såsom oskäliga. Om avhändelsen icke skett med tanke på att därigenom utverka tilläggspension eller större sådan pension än som eljest skolat utgå, utan under den uttryckliga eller tysta förutsättningen att avkastning må beräknas å egendomen i samma utsträckning som om avhändelsen icke skett, är det uppenbarligen ofta icke påkallat att helt förvägra tilläggspension.

• Sida 262
•  Original

Den pensionsberättigade finner det i sådana fall blott naturligt att han till- erkännes den pension, som skolat utgå, därest avhändelsen icke skett. Å andra sidan förekomma givetvis sådana fall, då avslag eller indragning bör ske. På grund av vad nu anförts anser kommittén, att de nuvarande be- stämmelserna i förevarande hänseende böra modifieras. Enligt förevarande moment må, om någon på sätt i 9 & andra stycket sägs, avhänt sig inkomst eller egendom, vid fastställandet av hans årsinkomst så anses som om han fortfarande vore i besittning av inkomsten eller egendomen. Kommittén har tänkt sig, att denna bestämmelse i första hand bör tillämpas. Påföljd jäm— likt 9 & andra stycket skall sålunda inträda allenast i de fall, då det med hänsyn till omständigheterna i ärendet icke kan anses tillfyllest med till— lämpning av förevarande moment. Därest avhändandet av inkomsten eller egendomen ligger långt tillbaka i tiden, bör varsamhet iakttagas vid tillämp- ningen av förevarande lagrum.

1 5.

Se den allmänna motiveringen sid. 129—130. Kommittén har utgått ifrån att i de fall, där den ena av två makar är för avsevärd tid intagen på anstalt, makarna skola, efter prövning av pensions- nämnd, kunna betraktas såsom icke gifta. Den föreslagna utformningen av folkpensionerna leder till att behov av tillämpning i detta avseende av före- varande paragraf kommer att föreligga i långt större utsträckning än vad förhållandet är med motsvarande bestämmelse i nu gällande lag.

Tillämpningen av bestämmelsen att icke gift pensionsberättigad, vilken sedan avsevärd tid sammanlever med annan, skulle anses som om han vore gift med denne kommer uppenbarligen att utgöra en grannlaga uppgift för pensionsmyndigheterna. Kommittén förutsätter, att bestämmelsen allenast skall "komma till användning, där vederbörande mera varaktigt sammanbo såsom äkta makar, varvid det skulle verka stötande, om de erhölle pension efter andra grunder än som gälla för makar. Ha vederbörande flyttat sam- man först vid högre ålder, hör särskild försiktighet iakttagas vid |bestäm- melsens tillämpning. Ha två samboende personer gemensamma barn, utgör detta uppenbarligen ett starkt indicium på att de böra betraktas på samma sätt som äkta makar.

8 5.

1 mom. Detta moment motsvarar 8 % 1 mom. nuvarande lag. Andra stycket reglerar delvis samma förhållanden, som avses i andra styc- ket av den föreslagna 10 å.Emellertid har förevarande bestämmelse i så måtto större räckvidd, att den även avser vård å andra sjukvårdsanstalter än all— männa samt tid, under vilken vederbörande åtnjuter yrkesutbildning. Före- varande bestämmelse bör i förhållande till 10 % betraktas såsom en special— bestämmelse, varför 10 å i första hand skall tillämpas.

l 1 | A i ( v

• Sida 263
•  Original

2 mom. Enligt 8 g 2 mom. nu gällande folkpensioneringslag må jämkning i pensionsbelopp ej äga rum mer än en gång under varje år. Då folkpen— sionerna bli av den storlek, som nu föreslagits, synes det kommittén ange- läget, att möjlighet finnes att successivt under loppet av ett år sänka in— komstprövad pensionsdel. Någon anledning att medgiva täta ökningar av så- dan pensionsdel torde däremot icke föreligga. Förslaget innebär därför, att ökning av pensionsbelopp ej må äga rum mer än en gång under varje år.

Sista stycket motsvarar 8 & 2 mom. tredje stycket nu gällande lag. Emeller— tid innebär förslaget, att i förevarande avseende samma regel skall gälla be— träffande grundpension (allmän ålderspension) som beträffande tilläggspen- sion.

3 mom. En av de vanligaste anledningarna till förbättring av en folkpen- sionärs ekonomiska ställning är den, att han erhåller ett arv. I dylikt fall bör enligt kommitténs mening förbättringen anses ha inträtt i och med arv— skiftet, såvida icke pensionstagaren faktiskt erhållit förskott å arvsbeloppet eller haft laglig möjlighet erhålla sådant förskott före arvskiftet.Hålles arvskif- tet senare än som kan anses motiverat av boets beskaffenhet, kan dock arvta- garens förbättrade ekonomi anses ha inträtt vid en tidigare tidpunkt än tiden för arvskiftet. Överhuvudtaget torde en viss varsamhet vara på sin plats, då det gäller att tillämpa påföljd som i 9 & tredje stycket sägs eller verkställa återkrav på grund av underlåten anmälningsskyldighet jämlikt förevarande moment. Man torde nämligen icke böra ställa alltför stora anspråk på pensionstagarnas vare sig omdömesförmäga eller företagsamhet i förevarande avseende. Sär- skilt gäller vad nu sagts, då någons ekonomiska ställning förändrats genom att han avyttrat en tillgång, t. ex. en fastighet. Ur pensionstagarens synpunkt torde det Väl i regel förhålla sig så, att den ekonomiska ställningen icke väsent- ligt förändrats därigenom att en tillgång ersatts med en annan. Erhåller en pensionsberättigad en avlönad anställning av mera stadigvarande natur bör i regel kunna fordras att anmälan därom verkställes utan dröjsmål. Utför han däremot arbete, vilket han kan antaga är av helt tillfällig art, torde mindre fordringar å snabb anmälan böra uppställas. Väsentlig ändring av förhål- landena kan knappast anses ha inträtt förrän det visat sig att arbetsinkom- sten kan bli av viss varaktighet.

Någon bestämmelse angående skyldighet att anmäla förändrad mantals— skrivningsort har ej föreslagits. Kommittén har nämligen utgått ifrån att den modärniserade folkbokföringen skall vara i funktion vid den tid den föreslagna lagstiftningen träder i kraft samt att i administrativ väg skall reg- leras folkbokföringsmyndigheternas uppgiftsskyldighet till pensionsmyndig- heterna i förevarande avseende. Sannolikt torde kommittén få anledning återkomma till förevarande spörsmål i samband med det förslag i fråga om sättet för folkpensionernas utbetalning, som kommittén har för avsikt att avgiva i annat sammanhang.

• Sida 264
•  Original

Se den allmänna motiveringen sid. 121. I denna paragraf, vilken motsvarar den nuvarande 9 %, återfinnas de 5. k. värdighetsbestämmelserna.

Första stycket motsvarar första stycket b) i den nuvarande 9 &. Bestäm- melsen är utsträckt att avse även felaktiga uppgifter beträffande makes in- komst eller egendom samt beträffande tidigare avhänd inkomst eller egendom. Påföljden skall vidare kunna inträda, även då den felaktiga uppgiften lämnats i en tidigare pensionsansökning för sökanden själv eller för hans make. Där påföljden anses allenast behöva sträcka sig över relativt kort tid, vilken kanske gått till ända då ärendet slutligen avgöres, synes det onödigt, att ny pensionsansökning skall göras efter påföljdstidens utgång. Bestäm- melsen har därför formulerats så, att ansökning om tilläggspension skall kunna avslås för viss tid, efter vars utgång tilläggspension skall kunna be- viljas på föreliggande ansökning. För närvarande gäller, att den felaktiga uppgiften för att kunna medföra påföljd skall ha varit av beskaffenhet att påverka rätten till tilläggspension. Enligt förslaget räcker det, att den varit av beskaffenhet att kunna påverka rätten till tilläggspension. Ändringen avser att giva möjlighet att tillämpa påföljdsbestämmelsen även i det fall, att den felaktiga uppgiften faktiskt icke påverkat rätten till tilläggspension, t. ex. av den anledning att ansökningen avslagits av annat skäl. Den felaktiga uppgiften kan i sådant fall föranleda avslag å en senare ingiven pensions- ansökning.

I fråga om andra stycket må hänvisas till vad som anförts beträffande 6 5 3 mom. Stycket motsvarar 9 & första stycket a) i nu gällande lag.

Den i första stycket e) i den nuvarande 9 & förefintliga bestämmelsen har icke motsvarighet i förslaget. Sedan den individuella avgiftsbokföringen slo- pats, torde det nämligen bereda mycket stora svårigheter att konstatera, huru- vida någon visat tredska med avseende å erläggande av pensionsavgifterna.

Tredje stycket motsvarar andra stycket i den nuvarande 9 %. Bestämmelsen har emellertid utsträckts på sådant sätt, att underlåtenhet att verkställa an- mälan om förändrade förhållanden kan medföra påföljd även i fråga om ny pensionsansökning för den pensionssökande själv eller för hans make. För närvarande kan påföljden bli ganska illusorisk därigenom att den pensions- sökande inom kort tid sedan pensionen indragits inkommer med ny pensions- ansökning.

Fjärde stycket motsvarar tredje stycket i den nuvarande 9 %. Vissa föränd- ringar ha dock vidtagits i förhållande till den nuvarande lydelsen i syfte att möjliggöra en mera ändamålsenlig tillämpning av bestämmelserna. Sålunda har ordet dryckenskap utbytts mot ordet alkoholmissbruk, vilket senare användes i alkoholistlagstiftningen. Vidare har medgivits möjlighet att be- vilja pensionsansökning, ehuru vederbörande inom de senaste två åren före

• Sida 265
•  Original

ansökningen varit hemfallen åt alkoholmissbruk eller eljest fört förargelse- väckande levnadssätt eller uppenbarligen icke sökt ärligen försörja sig. Kom- mittén har härvid närmast tänkt på det fallet, att vederbörande varit in- tagen på en anstalt, t. ex. alkoholistanstalt, och därefter står under över- vakning. I dylika fall torde den omständigheten, att vederbörande erhåller folkpension, vilken kan indragas i händelse av återfall, utgöra en stark press på den pensionsberättigade att uppföra sig väl. Är en pensionssökande mera stadigvarande intagen på sjukvårds- eller annan anstalt, synes anledning också kunna föreligga att bevilja pensionsansökning. Möjlighet föreligger ju i sådant fall icke för den pensionsberättigade att missbruka folkpensio- nen (till den del den i dylikt fall utgår). Dessutom kan i dylikt fall tänkas, att folkpensionen bör helt eller till viss del utgivas till anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av pensionen.

Sista stycket motsvarar sista stycket i den nuvarande 9 &. Bestämmelsen överensstämmer också i princip med den i 24 % 5 mom. förslaget till lag om allmän sjukförsäkring intagna bestämmelsen.

10 5.

Se den allmänna motiveringen sid. 103—104 och 110. Bestämmelsen i andra stycket måste anses såsom provisorisk. Innan de planer, som föreligga att med hjälp av statsmedel göra vården å allmän sal eller avdelning å vissa sjukvårdsanstalter helt avgiftsfri, erhållit en närmare utformning, är det icke möjligt att mer exakt angiva de fall, då folkpensionen bör indragas vid vistelse å sjukvårdsanstalt. Kommittén har därför nödgats beteckna de fall, då någon genom det allmännas medverkan erhåller fri vård å sjukvårdsanstalt, med orden ”intagen å allmän sjukvårdsanstalt”. Det bör observeras, att folkpensionen med stöd av bestämmelserna i 11 å andra stycket den nuvarande folkpensioneringslagen i stor utsträckning tages i anspråk, då den pensionsberättigade är intagen å sjukvårdsanstalt och vård- avgiften erlägges av fattigvårdssamhälle. Sådant ianspråkstagande av pen- sionen kan avse även mycket korta sjukhusvistelser. Enligt förslaget där- emot skall pensionen indragas allenast, då vårdtiden uppgått till mer än två månader, vartill kommer att, där intagningen allenast avser del av viss kalendermånad, pensionen utan hinder av intagningen skall utgå för hela den månaden.

Det kan uppenbarligen i vissa fall vara svårt för en anstaltsföreståndare att veta huruvida en å anstalten intagen person är folkpensionstagare. Kom- mittén har dock icke ansett denna omständighet böra föranleda anmälnings- skyldighet för de pensionsberättigade själva rörande intagning å anstalt. Skulle mera betydande svårigheter i detta avseende framträda i praktiken, torde det icke vara ogörligt att utan införande i folkpensioneringslagen av sådan anmälningsskyldighet råda bot på desamma.

• Sida 266
•  Original

11 &.

Se den allmänna motiveringen sid. 109—114. 1 mom. Av uttrycket ”visat sig hava för nämnda tid utgivit” framgår, att den myndighet, som önskar uppbära någons folkpension, är skyldig att där pensionsstyrelsen så påfordrar genom kvitton eller kvitterade räkningar klart styrka sina utlägg för den pensionsberättigade.

2 mom. Andra momentets första stycke motsvarar 11 å andra stycket nu gällande folkpensioneringslag. Förslaget måste i denna del anses allenast såsom ett provisorium. I kommentaren till 10 5 har påpekats, att bestäm- melserna huru skall förfaras med pensionsberättigades pension vid vistelse å sjukvårdsanstalt icke kunna mera definitivt utformas, förrän klarhet vun— nits, angående huru kostnaderna för sjukhusvården framdeles skola bestridas. Redan av detta skäl torde en omarbetning av förevarande bestämmelse fram- deles bli erforderlig. Ännu viktigare är emellertid, att bestämmelsen nära sam- manhänger med utformningen av den blivande socialhjälpen (fattigvården). Se härom sid. 114.

I detta sammanhang må erinras om, att, därest folkpensionerna, såsom kommittén tänkt sig som en möjlighet, skola utbetalas direkt från pensions- styrelsen till de pensionsberättigade, frågan, huruvida pensionsstyrelsen äger på grund av fullmakt utbetala pensionen till annan än den pensionsberätti- gade själv eller dennes förmyndare, måste upptagas till prövning.

Såsom närmare framgår av vad å sid. 113—114 anförts skall fattigvårds— samhälle äga såsom ersättning för vård å fattigvårdsanstalt tillgodogöra sig å sådan anstalt intagen persons folkpension med avdrag av det belopp av 200 kronor om året, som skall tillkomma pensionstagaren själv. Kommittén

::

har utgått ifrån att, därest a fattigvårdsanstalt intagen manlig pensions— tagare uppbär hustrutillägg och icke jämväl hustrun intagits å anstalten på fattigvårdssamhällets bekostnad, hustrutillägget skall av samhället till- ställas hustrun. Dylika fall torde dock bli förhållandevis sällsynta, enär såsom framgår av vad vid 7 & anförts makarna i regel böra betraktas såsom icke gifta, där mannens intagning kan antagas vara under avsevärd tid. Enligt 9 % fjärde stycket lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsför- säkring gällde att vad stadgats om fattigvårdssamhälles rätt att uppbära pension för tid, under vilken pensionstagare vore intagen å fattigvårdsanstalt eller mot avgift, som av fattigvårdssamhälle erlades, skulle äga motsvarande tillämpning å kommun såvitt anginge pension, tillkommande pensionstagare, som jämlikt lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård omhändertagits av barnavårdsnämnd. Denna bestämmelse bortföll vid införandet av folkpen— sioneringslagen, enär det då antogs, att barnavårdsnämnd icke komme att bestrida utgifter för pensionstagare. Detta kan emellertid förekomma, varför en bestämmelse av motsvarande innehåll återfinnes i tredje stycket föreva- rande moment.

• Sida 267
•  Original

12 5.

Se den allmänna motiveringen sid. 123—127 och 232—234. Denna paragraf motsvarar 4 5 nu gällande folkpensioneringslag. Den nu förefintliga föreskriften att från avgiftsplikt skall undantagas den, som ej tidigare fått avgift sig påförd och som befinnes vara arbetsoförmögen, är ej behövlig, sedan rätten att erhålla folkpension gjorts oberoende av erläg— gandet av pensionsavgifter. Det torde kunna ifrågasättas om icke även det undantag, som gäller för personer, vilka äro omhändertagna av allmänna fattigvården för varaktig försörjning, borde kunna utgå. Det stora flertalet av dessa personer komma att åtnjuta folkpension och sålunda på den grund vara undantagna från avgiftsplikt.

För närvarande skola pensionsavgifter erläggas till och med det år, under vilket någon fyller 65 år. Denna gräns har valts för att redovisning av erlagd avgift och anteckning därom på vederbörandes kontokort skola kunna ske innan den avgiftsskyldige uppnår 67 års ålder. Då den individuella avgifts- bo'kföringen borttages, kan avgiftsplikten utsträckas att omfatta det år, under vilket någon fyller 66 år. Förslaget har avfattats i överensstämmelse härmed.

13 5.

Denna bestämmelse motsvarar 5 % den nu gällande folkpensioneringslagen. I förhållande till vad nu gäller innebär förslaget den ändringen, att ordet ”avgiftspliktig” strukits. Äkta make blir sålunda skyldig att svara för erläg— gande av andra makes pensionsavgifter, även sedan han uppnått den ålder, att han själv icke är avgiftspliktig. Denna ändring sammanhänger med för— slaget, att pensionsavgiften för makar skall beräknas å makarnas gemen- samma taxerade inkomst. Har en man, vilken uppnått 67 års ålder, relativt hög inkomst, kommer sålunda hans hustru, om hon fortfarande är i avgifts— pliktig ålder, att påföras en relativt stor pensionsavgift. Det är då rimligt, att mannen svarar för erläggandet av denna avgift.

14 g.

Se den allmänna motiveringen sid. 185—186. Denna paragraf är av samma lydelse som 12 å den nu gällande folk- pensioneringslagen.

15 %.

Se den allmänna motiveringen sid. 180—185 och 229—230. Enligt nu gällande bestämmelse skall kommuns bidrag vid ökning av nå— gons pension allenast beräknas å det ökade pensionsbeloppet. Saken blir något mera komplicerad enligt det föreliggande förslaget, därigenom att olika procentsatser gälla för själva tilläggspensionen eller änkepensionen och för

• Sida 268
•  Original

bostadstilläggen, samt att minskning av pension sker proportionellt å till— läggspension eller änkepension och bostadstillägg. Enligt förslaget skall vid uträkningen av kommunbidrag tillgå så, att den kommun, som beviljat ök— ning, skall vidkännas den ökning av på kommun belöpande andel av pensionskostnaderna, som föranledes av pensionens ökning. Uppbär en ogift invalidpensionsberättigad i form av tilläggspension och bostadstillägg enligt bestämmelserna i bostadskostnadsgrupp II sammanlagt 475 kronor, anses av detta belopp 400 kronor utgöra tilläggspension och 75 kronor

nor jämte 30 procent å 75 kronor (1. v. 5. kronor 22: 50 eller sammanlagt kronor 62: 50. Erhåller denna pensionstagare sedermera högsta pension en-

kronor eller sålunda sammanlagt 200 kronor. Den kommun, i vilken ökningen beviljats, skall vidkännas kommunbidrag med (200—62: 50 =) kronor 137: 50, under det att den kommun, som ursprungligen beviljat tilläggspen- sionen, fortfarande skall bidraga med kronor 62:50.

16 %.

Någon bestämmelse motsvarande den i 14 & nuvarande folkpensionerings- lag förefintliga har icke synts behövlig, sedan pensionsbeloppens beroende av avgiftsbetalningen upphört. Det åligger uppenbarligen pensionsstyrelsen att utan särskilt stadgande tid efter annan undersöka, huruvida ändringar av bestämmelserna rörande folkpensionerna kunna bliva erforderliga samt att, därest så finnes vara fallet, hos Konungen göra anmälan därom.

Första momentet motsvarar 15 å den nu gällande folkpensioneringslagen. Då pensionsstyrelsen icke vidare skall individuellt bokföra pensionsavgif- terna, synes styrelsen icke i något avseende behöva befatta sig med påföring av pensionsavgifter eller upphävande av avgiftspåföring. Dessa befogenheter skola sålunda uteslutande tillkomma länsstyrelse.

Någon bestämmelse motsvarande den i andra stycket av den nuvarande 15 % synes icke heller erforderlig. Därest taxeringen höjes av prövningsnämnd eller eftertaxering sker, skall sålunda även pensionsavgiften kunna ökas.

Pensionsnämndsordförandenas skyldighet att lämna vederbörande man- talsskrivningsförrättare uppgift om nybeviljade folkpensioner förutsättes komma att bibehållas. Om någon, som åtnjuter folkpension, påföres pen- sionsavgift för egen räkning, bör anhållan om avgiftsbefrielse göras hos läns- styrelsen.

Andra momentet motsvarar 16 å den nuvarande folkpensioneringslagen. Vissa redaktionella ändringar i förhållande till vad nu gäller ha föreslagits med hänsyn till att pensionsstyrelsens befattning med pensionsavgifterna föreslagits upphöra. bostadstillägg. Kommunbidraget blir då en tiondel av 400 kronor eller 40 kro- ? ligt bestämmelserna i bostadskostnadsgrupp 111, blir kommunbidraget en ' tiondel av 800 kronor eller 80 kronor och 40 procent å 300 kronor d. v. s. 120 *

• Sida 269
•  Original

Tredje momentet motsvarar 17 å den nuvarande folkpensioneringslagen. Den nu förefintliga bestämmelsen att pensionsavgift må kunna särskilt er— läggas torde tillämpas i mycket liten omfattning. Ur de avgiftspliktigas syn- punkt blir bestämmelsen utan betydelse, därest pensionernas storlek såsom föreslagits blir oberoende av avgiftsbetalningen. Kommittén har därför icke upptagit bestämmelsen i det föreliggande förslaget.

Bestämmelserna i den nuvarande 18 % torde vara utan större praktisk be— tydelse redan för närvarande. Omlägges skatteuppbörden på sådant sätt, att arbetsgivare har att avdraga hos honom anställds skatter å dennes lön, blir ? bestämmelsen helt onödig. Kommittén har icke upptagit någon motsvarande

bestämmelse i det föreliggande förslaget.

17—25 55. Se vad vid 3 % anförts.

26 %. Denna paragraf motsvarar 28 5 den nu gällande folkpensioneringslagen. Ändringar i vad nu föreslagits kunna bli erforderliga i samband med utfär- T dandet av eventuella nya bestämmelser rörande folkpensioneringens och ' annan socialförsäkrings organisatoriska handhavande.

Är en gift man som fyllt 67 år på grund av storleken av makarnas egna inkomster allenast berättigad till grundpension jämlikt alternativ II eller är han allenast berättigad till allmän ålderspension jämlikt alternativ III, men kan till honom utgå hustrutillägg, skall ansökningen göras i samma ordning som gäller för annan ansökning om folkpension, i vilken ingår tilläggspen- sion, för så vitt hustrutillägget skall kunna tillerkännas honom.

Vad angår andra stycket har kommittén utgått ifrån att, där pensions— berättigad är ur stånd att själv ansöka om pension, ansökningen skall göras och undertecknas av förmyndare. Kommittén vill i detta sammanhang även påpeka den möjlighet, som enligt förmyndarskapslagens elfte kapitel 3 & föreligger att få god man förordnad för den, som på grund av övergående sjukdom är ur stånd att bevaka sin rätt eller förvalta sin egendom. Intygande om uppgifternas riktighet av två trovärdiga, med sökandens förhållanden för- trogna personer bör enligt kommitténs mening endast utgöra en nödfalls- åtgärd. Ehuru så icke uttryckligen angivits i lagtexten, bör intyg av sådana personer jämväl kunna ersätta makes underskrift å pensionsansökning. Sedan folkpensionerna höjts på föreslaget sätt, är det ur både allmän och en— skild synpunkt av stor vikt, att sättet för pensionsansöknings tillkomst ägnas tillbörlig uppmärksamhet.

Till frågan om sättet för utfärdande av läkarintyg återkommer kommit- tén i organisationsbetänkandet.

• Sida 270
•  Original

27 5.

Denna paragraf motsvarar 29 å nu gällande folkpensioneringslag. De i för— slaget förefintliga bestämmelserna få betraktas såsom allenast provisoriska. Bestämmelsernas definitiva utformning blir uppenbarligen helt beroende av det sätt, på vilket folkpensioneringens organisatoriska handhavande kan bli anordnat.

Med den föreslagna lydelsen av första stycket kommer pensionsnämndens ordförande att ha att pröva huruvida ansökning om enbart grundpension vid fyllda 67 är (allmän ålderspension) skall, i anledning av att tillämpning av * 9 & fjärde stycket kan ifrågasättas, underkastas prövning av pensionsnämn— den. Är fråga om jämlikt alternativ III utgående allmän ålderspension kan sådan prövning åvila honom jämväl i anledning av att tillämpning av 7 5 kan ifrågasättas. Den prövningsrätt, som sålunda tillkommer ordföranden, bör enligt kommitténs mening icke väcka betänkligheter, därest allenast formuläret för ordförandens utlåtande över ansökning av förevarande slag utformas på sådant sätt att pensionsstyrelsen därav kan erhålla tillräckliga upplysningar för att kunna bedöma, huruvida ärendet bort handläggas av pensionsnämnden eller icke. Har detta ej skett men finner pensionsstyrelsen så böra ske, har styrelsen endast att återställa ärendet till ordföranden med anmodan att upptaga det till behandling vid pensionsnämndens nästa sam- manträde. Det må påpekas att, därest man icke tilldelade pensionsnämndens ordförande en prövningsrätt av förevarande slag, det bleve nödvändigt att låta hela antalet ansökningar om enbart grundpension vid fyllda 67 är (allmän ålderspension) passera pensionsnämnden. Detta skulle emellertid medföra ett merarbete, som icke stode i proportion till det antal ärenden av förevarande slag, i vilka tillämpning av 7 & resp. 9 & fjärde stycket bör ske.