2

17) förordning om ändrad lydelse av 7 § förordningen den 1 juni 1951

(nr 568) angående provisorisk skatteersättning i anledning av ortsavdrags-

reformen;

18) förordning om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ förordningen den 17

december 1948 (nr 766) angående taxering och debitering av skatt vid änd­

ring i kommunal eller ecklesiastik indelning, m. m.;

19) förordning om ändrad lydelse av 3 och 4 §§ förordningen den 30 april

1943 (nr 218) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning;

20) lag om ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensione­

ring;

21) förordning om ändrad lydelse av § 3 mom. 2 och § 6 förordningen den

31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riks-

försäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete;

samt

22) förordning om särskild sjömansskatt;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen före­

dragande departementschefen denna dag hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att skatteavdrag för preliminär A-skatt skall gö­

ras å inkomst av korttidsanställning (huvudsaklig arbetsanställning under

kortare tid än en vecka). Fysisk person skall dock verkställa sådant avdrag

endast om det utbetalade lönebeloppet utgör utgift i rörelse. Centrala upp-

bördsnämnden skall äga medgiva befrielse från avdragsskyldighet vid kort­

tidsanställning, där så av särskilda skäl finnes påkallat. Vid lägre dagsin-

komst än 10 kronor skall avdrag ej göras. Avdragets storlek skall beräknas

enligt en i de vanliga skattetabellerna intagen avdelning för skatt å dagsin-

komst. Samtliga tabeller skall utvisa samma avdrag vid korttidsanställning;

avdragen skall grundas på en genomsnittlig kommunal utdebitering och

någon differentiering med hänsyn till ortsgrupp eller civilstånd skall i dessa

fall ej göras. Om debetsedel å preliminär skatt eller därvid fogat skattekort

ej företetts för arbetsgivaren, skall avdrag göras med 25 procent av löne­

beloppet.

Ett av uppbördssakkunniga framlagt förslag om skatteavdrag å bisysslor

föreslås för närvarande ej skola genomföras.

Skyldigheten att verkställa skatteavdrag för preliminär B-skatt föreslås

upphävd. Skatteavdrag för kvarstående skatt skall endast verkställas i fråga

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

skatt skall behållas av arbetsgivaren. I stället skall arbetsgivaren vid åter­

ställande av arbetstagares debetsedel förse denna med intyg om den inne­

hållna skatten, m. in. eller, om debetsedel icke överlämnats, senast vid an­

ställningens slut lämna arbetstagaren särskilt kvitto å innehållet skattebe­

lopp.

Vidare förordas bland annat att länsstyrelse skall, då särskilda skäl där­

till föranleder, äga befria skattskyldig eller arbetsgivare från att erlägga res-

pit- och restavgift.

En skärpning föreslås av straffbestämmelserna för arbetsgivare, som verk­

ställt skatteavdrag men underlåtit att inom föreskriven tid inbetala det in­

nehållna beloppet. Dessa bestämmelser anses sålunda böra utvidgas att om­

fatta även fängelse i högst sex månader.

I propositionen har även upptagits frågan om beskattningen m. m. av sjö­

män. Med hänsyn till de erinringar, som vid remissbehandlingen riktats mot

sjömansskatteutredningens förslag till lag om sjömansskatt m. m., anses nå­

got förslag icke nu kunna framläggas om en definitiv sjömansskatt. I stället

förordas att frågan om beskattning och uppbörd av skatt för sjöman skall

tills vidare lösas genom partiella reformer inom ramen för nuvarande be­

skattnings- och uppbördssystem. I sådant hänseende föreslås bland annat

att skatteavdrag för kvarstående skatt, som arbetstagare på svenskt handels­

fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton har att erlägga, skall

verkställas endast om arbetstagaren begär att så skall ske samt att avdrag

för preliminär skatt på sådant fartyg skall göras med 20 procent av inkoms­

ten, därest debetsedel å preliminär skatt eller skattekort icke överlämnats.

Vidare skall åtgärder vidtagas för att deklarationsblanketter skall finnas

tillgängliga för sjömännen under deklarationstiden å svenska fartyg samt å

svenska konsulat och sjömanshus i utlandet. Deklarationerna skall kunna av­

lämnas å fartygen och genom rederiernas försorg befordras till hemlandet.

Vidare förordas att på fartyg av förut angivna storlek en särskild statlig in­

komstskatt skall av sjöman, som eljest icke är skattskyldig här i riket, er­

läggas genom skatteavdrag med 15 procent av den kontanta lönen, såvida

icke sjömannen visar att han är skyldig att betala skatt för inkomsten till

annat land.

Slutligen föreslås ändrade regler rörande utbetalning till kommunerna av

dem tillkommande skattemedel av innebörd att utbetalningarna skall ske vid

sex tillfällen under året i stället för som nu vid fyra. Dessa tillfällen för-

lägges i anslutning till uppbördsterminerna.

De föreslagna bestämmelserna är avsedda att i huvudsak träda i kraft den

1 januari 1954.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

av prövningsnämnd eller av kammarrätten eller Kungl. Maj:t, dels skatt

som påföres på grund av eftertaxering, dels ock skatt som utöver tidigare

påförd skatt skall erläggas på grund av beslut rörande ändrad debitering;

inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret;

uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med februari

månad nästföljande år;

landet: jämväl stad utan magistrat samt sådan stad med magistrat, som

enligt förordnande av Kungl. Maj :t tillhör fögderi;

stad: stad med magistrat, som icke tillhör fögderi; samt

lokal skattemyndighet: på landet häradsskrivare och i stad kronokamre-

rare.

3 §•

1 mom. I den omfattning nedan angives skall skattskyldig i kommun,

där han kan antagas bliva påförd slutlig skatt enligt den årliga taxeringen

året näst efter inkomståret, utgöra preliminär skatt med belopp, vilket så

nära som möjligt kan antagas motsvara i den slutliga skatten ingående stat­

lig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, pensionsavgift, kommunal in­

komstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel.

2 mom. Preliminär skatt utgår såsom preliminär A-skatt eller preliminär

B-skatt.

1. Preliminär A-skatt skall med de undantag, som framgår av vad ne­

dan i detta moment och i 10 § sägs, i den skattskyldiges hemortskommun

för inkomståret utgöras för sådan inkomst av tjänst, vilken helt eller delvis

utgår i penningar och vilken hänför sig till den skattskyldiges huvudsak­

liga arbetsanställning eller eljest utgör hans huvudsakliga inkomst av tjänst.

För inkomst av sådan huvudsaklig arbetsanställning hos fysisk person el­

ler dödsbo, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, skall dock pre­

liminär A-skatt erläggas endast om vad som utbetalats utgör utgift i en

av arbetsgivaren bedriven rörelse.

Med tjänst likställes i denna förordning rätt till pension, livränta, som

utgår på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes

än på grund av försäkring, ersättning, som i annan form än livränta utgår

på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst,

samt undantagsförmåner ävensom sådant periodiskt understöd eller sådan

därmed jämförlig periodisk intäkt, varför givaren enligt 22, 25 eller 29 §

kommunalskattelagen är berättigad till avdrag.

Preliminär A-skatt skall utgå med belopp som angives i skattetabell, var­

om i 4 § förmäles, eller med den procent av inkomsten, varom i 7 § och

40 § andra stycket sägs. I särskilda fall må lokal skattemyndighet föreskriva

annan beräkningsgrund, exempelvis att skatten skall beräknas å viss del av

inkomsten eller å inkomsten minskad med visst belopp eller att skatten skall

utgå med särskilt angiven procent av inkomsten.

Beträffande den som jämte ovan avsedd inkomst av tjänst åtnjuter an­

nan inkomst eller är skattskyldig för förmögenhet må lokal skattemyndig­

het, då särskilda skäl därtill föranleda, föreskriva att preliminär A-skatt

skall erläggas jämväl för sistnämnda inkomst eller för förmögenheten. Där­

vid skall den skattskyldiges preliminära skatt beräknas antingen till viss

procent av den huvudsakliga inkomsten av tjänst eller enligt skattetabell

å nämnda inkomst ökad med visst belopp eller ock utgå med visst belopp

utöver vad i skattetabellen angives för den huvudsakliga inkomsten av tjänst.

Är i fall varom i föregående stycke sägs inkomsten vid sidan av den hu­

vudsakliga inkomsten av tjänst betydande i förhållande till denna eller fö­

religga eljest särskilda omständigheter, må lokal skattemyndighet föreskri­

va, att preliminär B-skatt skall erläggas i stället för preliminär A-skatt.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

kens make icke uppbär inkomst, skall likställas med gift manlig inkomst­

tagare som under 2) avses.

Ogift skattskyldig, som har husföreståndarinna hos sig anställd, skall,

om han har hemmavarande barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag före­

ligger, likställas med gift manlig inkomsttagare som under 2) avses.

Under 3) omnämnd inkomsttagare, som icke har vårdnaden om barnet

men som sammanlever med den, under vars vårdnad barnet står, skall hän­

föras till under 4) angiven grupp av skattskyldiga.

Med ogift skattskyldig skall likställas skattskyldig, som är änkling, änka,

frånskild eller hemskild.

3 mom. För envar för ortsavdragens beräkning vid inkomsttaxeringen an­

vänd ortsgrupp skola upprättas särskilda tabeller, angivande den preliminära

skatten under förutsättning att statlig inkomstskatt beräknas med tillämp­

ning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret, samt

att det sammanlagda beloppet av kommunal inkomstskatt, landstingsmedel

och tingshusmedel beräknas för skattekrona och skatteöre till vissa i hela

krontal bestämda belopp, vilka av riksskattenämnden fastställas för varje

inkomstår.

4 mom. I skattetabellerna skall därjämte intagas en särskild kolumn, vari

angives det belopp varmed preliminär A-skatt skall beräknas å inkomst för

dag av sådan anställning som är avsedd vara kortare tid än en vecka. För

samtliga skattetabeller skola enahanda belopp angivas i den särskilda ko­

lumnen att tillämpas oberoende av arbetstagarens civilstånd och annan i

2 mom. angiven omständighet. Skattebeloppen skola beräknas på grundval

av beräknelig genomsnittlig sysselsättning under året och av den utdebi­

tering till kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel samt

med tillämpning av det ortsavdrag, som riksskattenämnden för varje år be­

stämmer. Den särskilda skattekolumnen skall avse en lägsta dagsinkomst av

tio kronor. I övrigt skall vad ovan i denna paragraf sägs i tillämpliga delar

gälla vid skattebeloppens beräkning.

5 §•

Vid beräkning av preliminär A-skatt enligt skattetabell skall för envar

skattskyldig tillämpas den tabell, som dels avser den ortsgrupp till vilken

den kommun eller kommundel hör där den skattskyldige mantalsskrives för

inkomståret och dels avser en sammanlagd utdebitering till kommunal in­

komstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel, vilken för skattekrona och

skatteöre är lika med det belopp, som för nämnda kommun eller kommun­

del bestämts till utdebitering för inkomståret. Ingår i sistnämnda utdebite­

ring öretal, uppgående till högst femtio, användes den tabell, som avser när­

mast lägre utdebitering. Därest i utdebiteringen ingår öretal, överstigande

femtio, tillämpas den tabell som avser närmast högre utdebitering. Att å

inkomst av arbetsanställning, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka,

preliminär A-skatt dock kan beräknas enligt vilken som helst för inkomst­

året upprättad skattetabell, framgår av bestämmelserna i 4 § 4 mom.

Förhållandena den 1 november året näst före inkomståret äro, där icke

i nästfoljande stycke annorledes stadgas, avgörande för till vilken i 4 § 2

mom. omförmäld grupp av skattskyldiga vederbörande skall hänföras. Här­

vid skall iakttagas, att i nämnda författningsrum med barn icke avses barn,

som före nyssnämnda tidpunkt fyllt femton år.

Skall under inkomståret preliminär A-skatt enligt tabell börja utgå för

skattskyldig, för vilken skatt icke tidigare sålunda beräknats, skall i fråga

om skattskyldigs civilstånd det förhållande, som kan antagas komma att

ligga till grund för taxering under året näst efter inkomståret, samt, vad an­

10

10

§.

Preliminär A-skatt skall icke beräknas å ersättning, som vid kommunal

tjänst anvisas för vissa med tjänsten förenade kostnader, ej heller å ersätt­

ning, som vid enskild tjänst anvisas för sådana kostnader, därest icke er­

sättningen väsentligen överstiger vad som skäligen kan anses vara erforder­

ligt för kostnadernas bestridande.

Preliminär A-skatt skall icke utgå för:

a) folkpension enligt lagen om folkpensionering;

b) bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn;

c) bidrag enligt lagen om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

m. fl. barn;

d) familjebidrag enligt familj ebidragsförordningen den 29 mars 1946 eller

enligt förordningen den 29 juni 1946 om familjebidrag åt värnpliktiga m. fl.,

vilka drabbats av kroppsskada;

e) kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av

statsmedel;

f) tillskott och bidrag enligt lagen om kommunala pensionstillskott m. in.;

eller

g) sådan pension, livränta eller annan skattepliktig ersättning från för-

säkringsanstalt, som uppgår till högst 1 500 kronor för år.

Preliminär A-skatt skall vidare icke utgå å ersättning, som utbetalas till

person, vilken är i konkurs.

11

§•

Preliminär A-skatt skall beräknas å det belopp, som återstår sedan från

inkomsten avräknats dels avgifter, som den skattskyldige erlägger för sådan

pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i sam­

band med tjänst, dels ock avgifter, som den skattskyldige i samband med

tjänsten erlägger för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än ge­

nom försäkring.

Till andra vid taxering medgivna avdrag för kostnader för fullgörande av

tjänst än ovan sagts må hänsyn tagas vid beräkning av preliminär A-skatt

allenast där den i 72 § omförmälda centrala uppbördsnämnden förklarat att

så må ske.

12

§.

I fråga om svensk medborgare, som tillhör svensk beskickning hos ut­

ländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsu­

latets betjäning och som på grund av sin tjänst är bosatt utomlands, skall

preliminär A-skatt avse allenast å inkomsten av tjänsten belöpande statlig

inkomstskatt jämte pensionsavgift samt beräknas enligt av Kungl. Maj :t

fastställda grunder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Preliminär B-skatt.

13 §.

Preliminär B-skatt skall, där nedan icke annorledes stadgas eller särskilda

omständigheter ej till annat föranleda, utgå med belopp motsvarande den

slutliga skatt, som påförts den skattskyldige året näst före inkomståret, till

den del sistnämnda skatt avser annat än utskiftningsskatt, ersättningsskatt

eller sådan i denna förordning icke omnämnd skatt eller avgift, vilken på­

förts jämlikt bestämmelse i annan författning.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

17 §.

1 mom. Skattskyldig, som har att erlägga preliminär B-skatt för inkomst,

är pliktig att utan anmaning avgiva preliminär självdeklaration:

1) därest han under året näst före inkomståret icke taxerats för inkomst

i den kommun inom vilken sådan skatt skall erläggas;

2) därest i vederbörande kommun hans vid årlig taxering året näst efter

inkomståret till statlig eller kommunal inkomstskatt taxerade inkomst, så­

vitt senast den 1 december året näst före inkomståret kan bedömas, kom­

mer att överstiga motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen året näst

före inkomståret i kommunen med minst en femtedel av sistnämnda in­

komst, dock minst sexhundra kronor; samt

3) därest skattskyldig året näst före inkomståret haft att erlägga preli­

minär A-skatt.

2 mom. Skattskyldig må i andra fall än i 1 mom. sägs avgiva preliminär

självdeklaration, därest han så finner erforderligt.

18 §.

Preliminär självdeklaration skall avfattas å blankett enligt av riksskatte­

nämnden fastställt formulär.

Preliminär självdeklaration enligt 17 § 1 mom. skall avlämnas senast

den 1 december under året näst före inkomståret eller, om den skattskyl­

dige då icke ägde kännedom om att han kommer att uppbära inkomst, för

vilken skattskyldighet föreligger, senast fjorton dagar efter det han vun­

nit sådan kännedom.

Preliminär självdeklaration enligt 17 § 2 mom. skall avlämnas senast

den 1 december året näst före inkomståret.

Preliminär självdeklaration skall avlämnas till den lokala skattemyn­

dighet, som har att debitera skatt enligt vad i 22 § sägs.

19 §.

Efter anmaning av lokal skattemyndighet är arbetsgivare, försäkrings­

bolag eller understödsförening skyldig att, arbetsgivaren beträffande namn­

given, hos honom anställd person och bolaget eller föreningen beträffande

namngiven person, till vilken utgives pension, livränta eller annan skatte­

pliktig ersättning, lämna uppgift å löneförmån, pension, livränta eller an­

nan ersättning, som enligt vad antagas kan kommer att utbetalas under

inkomståret.

20

§.

Finnes anledning antaga, att skattskyldig enligt 17 § 1 mom. varit skyl­

dig att utan anmaning avgiva preliminär självdeklaration, men har han icke

avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller befinnes avgiven

deklaration ofullständig, äger den lokala skattemyndigheten anmana den

skattskyldige att avgiva dylik deklaration eller att fullständiga den avgivna

deklarationen.

21

§.

Anmaning jämlikt 19 eller 20 § skall innehålla dels föreläggande för den

anmanade att till den lokala skattemyndigheten avlämna deklaration eller

annan uppgift inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem da­

gar efter delfåendet, dels ock underrättelse om påföljd som underlåtenhet

att hörsamma anmaningen kan medföra.

14

Kiingl. Maj:ts proposition nr 100.

26 §.

Preliminär B-skatt skall debiteras i en gemensam post, därvid skattebe­

loppet avrundas till det närmast lägre hela krontal, vilket utan att öretal

uppkommer är jämnt delbart med antalet av de uppbördsterminer varun­

der skatten skall förfalla till betalning. Preliminär skatt, som icke uppgår

till sextio kronor, skall icke påföras.

Preliminär B-skatt skall förfalla till betalning med lika belopp under

envar uppbördstermin under uppbördsåret eller, vid debitering under in­

komståret, under envar av de återstående uppbördsterminerna under upp­

bördsåret.

27 §.

1 mom. Vid debitering av slutlig skatt skall iakttagas:

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig in­

komstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av

grundbeloppet, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken

skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel likale­

des uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatte-

öre, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräk­

nas mot ifrågavarande slutliga skatt, dock att, därest i stad fastställts an­

nan utdebitering för den slutliga skatten än för den preliminära skatten,

den kommunala inkomstskatten skall utgöras efter den utdebitering som

bestämts att gälla för den slutliga skatten; samt

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel påföras

i en gemensam post, därvid iakttages att skattebeloppet vid öretal över fem­

tio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal.

2 mom. Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas:

1) debiterad preliminär B-skatt;

2) sådan preliminär A-skatt, som den skattskyldiges arbetsgivare i strid

mot bestämmelserna nedan i denna förordning underlåtit att innehålla ge­

nom skatteavdrag och som till följd härav av lokal skattemyndighet fast­

ställts till betalning; samt

3) annan än under 1) och 2) avsedd preliminär skatt, som av den skatt­

skyldige erlagts.

3 mom. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt, som

enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst en femtedel av den slut­

liga skatten eller med minst tiotusen kronor, skall den skattskyldige till

statsverket erlägga ränta med fem procent, för en beräknad tid av ett år,

å den del av det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen kronor;

dock att det belopp, varå ränta sålunda skall beräknas, skall avrundas till

närmast lägre hundratal kronor. Vid bedömande av om och med vilket be­

lopp, ränta skall utgå, skall i den slutliga skatten icke inräknas utskiftnings-

skatt, ersättningsskatt eller olycksfallsförsäkringsavgift, ej heller skall i

den preliminära skatten inräknas sådan i 2 mom. under 3) omförmäld

preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret.

Vad i denna förordning stadgas angående kvarstående skatt skall, där

icke annat angives, äga motsvarande tillämpning beträffande i föregående

stycke omförmäld ränta.

28

§.

Kvarstående skatt, som icke uppgår till minst fem kronor, skall icke er­

läggas.

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 100.

33 §.

För skattskyldig skall utfärdas debetsedel, särskild för preliminär skatt,

för slutlig skatt, för fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter och i 1 § omförmäl-

da annuiteter samt för tillkommande skatt. Debetsedel skall upptaga å upp-

bördskortet eller i debiteringslängden angivna uppgifter. Vid debetsedel sko­

la vara fogade skatteanvisningar, avsedda för inbetalning av skatt.

Vid debetsedel, avseende preliminär skatt, skall därjämte vara fogat skat­

tefri, upptagande å debetsedeln angivna uppgifter angående den skatt­

skyldige och det slag av skatt, som påförts honom. Upptager debetsedeln

uppgift angående tillämplig skattetabell och kolumn i tabellen, skall jäm­

väl nämnda uppgift angivas å skattekortet. Vid debetsedeln skall i sist an­

givet fall fogas ett exemplar av tabellen i fråga.

Debetsedel med tillhörande skatteanvisningar och skattekort skall upp­

rättas i enlighet med av riksskattenämnden fastställt formulär.

34 §.

Har någon att erlägga skatt för flera fastigheter, som äro särskilt taxe­

rade, skall, därest han före den 15 mars under taxeringsåret därom hos

lokal skattemyndighet gör framställning, särskild debetsedel utfärdas för

envar sådan fastighet.

35 §.

Debetsedel å fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter samt annuiteter, varom

i 1 § sägs, skall senast den 25 augusti under taxeringsåret samt debetsedel

å slutlig skatt senast den 15 december under taxeringsåret med posten utan

kostnad för den skattskyldige tillställas denne under adress som är angiven

i mantalslängd, taxeringslängd eller befolkningsregistret eller anmälts till

den lokala skattemyndigheten.

Debetsedel, avseende preliminär A-skatt, skall i den ordning, som i näst­

föregående stycke sägs, översändas till skattskyldig senast den 18 januari

under inkomståret.

Har skattskyldig tidigare icke haft inkomst, för vilken preliminär A-skatt

skolat utgöras, men börjar han under inkomståret uppbära sådan inkomst,

skall han ofördröj ligen göra anmälan därom hos vederbörande lokala skat­

temyndighet. Denna har att under i anmälningen uppgiven eller eljest känd

adress till den skattskyldige skyndsamt översända debetsedel.

36 §.

Debetsedel, upptagande preliminär B-skatt, skall i den ordning, som i 35

§ första stycket sägs, översändas till skattskyldig senast den 25 februari

under inkomståret.

Debetsedel å preliminär B-skatt, som grundar sig på preliminär taxe­

ring verkställd under inkomståret, så ock debetsedel å tillkommande skatt

skola översändas till skattskyldig så snart ske kan.

37 §.

Därest skattskyldig som icke senast fem dagar efter den tidpunkt, som i

35 § första eller andra stycket eller i 36 § första stycket angives, erhållit

vederbörlig debetsedel, hos den lokala skattemyndigheten gör anmälan här­

om, åligger det denna att, om debetsedel bort utfärdas, under i anmälningen

uppgiven eller eljest känd adress ofördröj ligen översända sådan till den

skattskyldige. Anmälan, som här avses, bör göras senast tio dagar efter

nyssnämnda tidpunkt.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Arbetstagare, som icke har att gälda preliminär A-skatt, skall inom i för­

sta stycket angiven tid för arbetsgivaren uppvisa debetsedel å preliminär

B-skatt, påförd i hemortskommunen, eller skattekort å sådan skatt eller in­

tyg av lokal skattemyndighet, att arbetstagaren icke har att erlägga prelimi­

när A-skatt. Har debetsedel, skattekort eller intyg som nyss sagts ej upp­

visats för arbetsgivaren och har till denne ej heller överlämnats debetsedel

å preliminär A-skatt eller företetts skattekort å sådan skatt, skall skatte­

avdrag för preliminär A-skatt verkställas med tjugufem procent eller, så­

vitt angår arbetstagare å svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av

minst 500 registerton, med tjugu procent av lönebeloppet vid varje avlö-

ningstillfälle. Skatteavdrag som nyss sagts skall vid anställning, avsedd att

vara kortare tid än en vecka, dock icke göras å dagsinkomst understigande

tio kronor.

Skatteavdrag för kvarstående skatt verkställes allenast beträffande skatt­

skyldig, för vilken göres skatteavdrag för preliminär A-skatt. Har sådan ar­

betstagare icke till arbetsgivaren överlämnat debetsedel å slutlig skatt eller

vederbörlig del av debetsedeln och har han ej heller för arbetsgivaren uppvi­

sat debetsedel eller del därav som nyss sagts eller intyg av lokal skattemyn­

dighet att han icke har att erlägga kvarstående skatt, skall under tid, då

skatteavdrag för sådan skatt skall verkställas, dylikt avdrag ske med tjugu­

fem procent av lönebeloppet vid varje avlöningstillfälle. Att skatteavdrag

som nyss sagts icke skall verkställas vid anställning, som är avsedd vara

kortare tid än en vecka eller som är förlagd till i nästföregående stycke an­

givet fartyg, framgår av 39 § 1 mom.

Därest arbetstagaren åtnjuter jämväl naturaförmån varom i 8 § första

stycket sägs, skall skatteavdrag enligt andra eller tredje stycket beräknas

jämväl å naturaförmånens värde för den tid löneutbetalningen avser.

Det belopp, som skall avdragas enligt andra eller tredje stycket, avrun­

das till närmast lägre hela krontal.

(Se vidare anvisningarna.)

41 §.

1 mom. Vill arbetstagare, att skatteavdrag för gäldande av preliminär

A-skatt skall under inkomståret eller viss del därav verkställas med större

belopp än som enligt bestämmelserna här ovan skall ske, och gör han an­

mälan härom hos arbetsgivaren, är denne skyldig att från och med det av­

löningstillfälle, som infaller näst efter det två veckor förflutit från det an­

mälningen skedde, verkställa det begärda skatteavdraget.

2 mom. Om det belopp, som skulle återstå sedan skatteavdrag gjorts,

jämte den inkomst den skattskyldige i övrigt kan åtnjuta understiger vad

den skattskyldige kan anses behöva till underhåll för sig själv och för make

och oförsörjda barn (existensminimum), äger den lokala skattemyndigheten

efter ansökan av den skattskyldige förordna, att skatteavdrag icke skall ske

eller skall verkställas med mindre belopp än som skulle ske enligt bestäm­

melserna här ovan. Nedsättning av skatteavdrag för preliminär skatt må

dock icke beviljas skattskyldig annat än vid nedsatt arbetsförmåga, långva­

rig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller i annat därmed jäm­

förligt läge.

Det belopp, som motsvarar den skattskyldiges existensminimum, skall be­

räknas med ledning dels av bestämmelserna i 50 § 2 mom. kommunalskatte-

lagen och anvisningarna till nämnda paragraf om avdrag för väsentligen

nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, dels ock av de normalbelopp för

existensminimum, som fastställas jämlikt nämnda lagrum.

(Se vidare anvisningarna.)

20

Kungl. Mcij:ts proposition nr 100.

Jämkning av preliminär skatt.

45 §.

1 mom. Sedan debetsedel å preliminär skatt utfärdats, må, därest bättre

överensstämmelse mellan den preliminära och den motsvarande slutliga

skatten därigenom kan antagas uppkomma, genom jämkning föreskrivas

ändrade grunder för uttagande av den preliminära skatten. Jämkning skall

göras bland annat i följande fall, nämligen

1) då skattskyldig har att utgöra preliminär A-skatt och enligt underrät­

telse från länsbyrå för folkbokföringen sådan ändring skett i den skattskyl­

diges civilstånd, vartill hänsyn skall tagas vid taxering under året näst efter

inkomståret;

2) då skattskyldig visar eller, såvitt hans ortsavdrag är beroende av ma­

kes inkomst, gör sannolikt att ändring skett i förhållande, vartill hänsyn

skall tagas vid bestämmande av ortsavdrag för honom vid den taxering, som

skall verkställas under året näst efter inkomståret;

3) då skattskyldig gör sannolikt eller det eljest för myndigheten framstår

såsom troligt, att den preliminära skatten till följd av ändring i inkomst eller

i avdrag för omkostnader i förvärvskälla eller beträffande allmänna avdrag

eller av annan anledning kommer att avvika från motsvarande slutliga

skatt;

4) då skattskyldig visar eller myndigheten eljest erhåller kännedom om

att den skattskyldiges skatteförmåga blivit väsentligen nedsatt av anled­

ning, varom i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen förmäles, dock att jämk­

ning av skäl, som angivas i tredje stycket nämnda moment, icke skall ske,

om den skattskyldige har att utgöra preliminär A-skatt och således bestäm­

melserna i 41 § 2 mom. äro tillämpliga; eller

5) då genom ändring i inkomstförhållandena eller av annat skäl ändrad

skatteform synes påkallad.

I fall, som under 3) sägs, bör såvitt angår preliminär A-skatt jämkning

vidtagas allenast då på grund av jämkningen preliminär skatt komme att

uttagas med minst en femtedel högre eller lägre belopp än som utan jämk­

ning skulle erläggas, dock att jämkning icke skall ske då ändringen i den

preliminära skatten understiger tjugufem kronor. Jämkning av preliminär

B-skatt i nyss angivna fall bör göras allenast då påräknelig inkomst med

minst eu femtedel över- eller understiger den tidigare antagna inkomsten,

dock med minst sexhundra kronor.

Oaktat vad i föregående stycke sägs, må jämkning verkställas om skillna­

den mellan slutlig och eljest utgående preliminär skatt komme att bliva

mer betydande eller fråga är om nedsatt skatteförmåga eller annan särskild

omständighet.

Erhåller lokal skattemyndighet genom anmälan av skattskyldig eller eljest

vetskap om att preliminär skatt blivit obehörigen eller med oriktigt belopp

påförd eller att felaktighet ägt rum vid utskrivandet av debetsedel, skall

myndigheten vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som i följd härav må

Innan jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att ytt­

ra sig, där detta icke uppenbarligen är obehövligt.

Jämkning må icke verkställas efter inkomstårets utgång med mindre den

preliminära skatten därigenom nedsättes. Ansökan om sådan jämkning

skall av skattskyldig ingivas före utgången av april månad året nast efter

inkomståret.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

liminär skatt. Befinnes deklaration ofullständig, äger myndigheten anmana

den skattskyldige att fullständiga den avgivna deklarationen. Bestämmelser­

na i 21 § skola härvid äga motsvarande tillämpning.

(Se vidare anvisningarna.)

47 §.

Har genom skatteavdrag innehållits större belopp än som enligt meddelat

beslut om jämkning skall under den närmast följande uppbördsterminen

inbetalas, skall arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla arbetsta­

garen vad sålunda för mycket innehållits.

Anstånd med inbetalning av skatt.

48 §.

1 mom. Skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga på grund av arbetslös­

het eller sjukdom eller eljest oförvållat blivit nedsatt, må beviljas anstånd

med erläggande av preliminär B-skatt, kvarstående skatt, fastighetsskatt,

skogsvårdsavgifter eller i 1 § omförmälda annuiteter eller tillkommande skatt,

som förfaller till betalning under högst två av de uppbördsterminer, vilka

utlöpa närmast efter det ansökan om anstånd gjorts. Anståndet må avse

hela skatten eller del därav. Anståndstiden må bestämmas till längst ett år

efter utgången av den månad, varunder den första av nyssnämnda terminer

infaller, dock att anstånd med erläggande av fastighetsskatt, skogsvårdsav­

gifter samt annuiteter, varom i 1 § sägs, icke må beviljas för längre tid än

att den i 17 kap. 6 § handelsbalken stadgade förmånsrätten för dylik skatt

kan göras gällande.

2 mom. Värnpliktig, som inryckt till militärtjänstgöring och vars skatte­

betalningsförmåga till följd härav blivit nedsatt, må beviljas anstånd med

erläggande av preliminär B-skatt, kvarstående skatt, fastighetsskatt, skogs­

vårdsavgifter eller i 1 § omförmälda annuiteter eller tillkommande skatt,

som förfaller till betalning under uppbördstermin, vilken helt eller delvis in­

faller under tiden för militärtjänstgöringen eller under tiden därefter, dock

senast under tredje kalendermånaden efter den då tjänstgöringen upphör. An­

ståndet må avse hela skatten eller del därav. Anståndstiden må bestämmas

till längst ett år efter utgången av den månad, varunder den uppbördster­

min infaller som anståndet avser, dock att anstånd därutöver må beviljas

för tiden intill dess den värnpliktige efter beviljad ledighet för återgång

till civil verksamhet (hempermittering) eller hemförlovning tre kalender­

månader i följd varit fri från tjänstgöring. Anstånd med erläggande av fas­

tighetsskatt, skogsvårdsavgifter samt annuiteter, varom i 1 § sägs, niå lik­

väl icke beviljas för längre tid än i 1 mom. stadgas.

3 mom. Har, sedan anstånd beviljats, den skattskyldiges ekonomiska för­

hållanden undergått väsentlig förbättring, må frågan om anstånd för den

skattskyldige upptagas till förnyad prövning.

(Se vidare anvisningarna.)

49 §.

1 mom. Skattskyldig, som anfört besvär över beskattningsnämnds eller

skattedomstols beslut rörande taxering, må beviljas anstånd med inbetalning

av skatt på grund av taxeringen, därest vederbörande taxeringsintendent

i yttrande över den skattskyldiges framställning om anstånd förklarat sig

icke hava något att erinra mot bifall, helt eller delvis, till densamma. An­

24

Kung/. Maj:ts proposition nr 100.

Uppbörd av skatt.

52 §.

Uppbörd av skatt verkställes genom postverket samt de penninginrätt­

ningar, med vilka Kungl. Maj :t därom träffat avtal.

Arbetsgivare skall för arbetstagare ombesörja inbetalning av skatt, som

innehållits å dennes lön.

Inbetalning av skatt sker kostnadsfritt.

53 §.

1 mom. Debiterad skatt samt sådan preliminär A-skatt, som av arbets­

givare innehållits med ledning av debetsedel, skall, där ej nedan i denna

paragraf eller i 55 eller 56 § annorlunda stadgas, senast under den uppbörds-

termin, då skatten förfaller till betalning, medelst skatteanvisning inbetalas

å fast postanstalt inom riket eller hos sådan penninginrättning, varom i 52 §

sägs.

Inbetalning, som icke skall ske på sätt i nästfoljande stycke sägs, må ock

kunna fullgöras sålunda, att skattebeloppet medelst girering överföres till

postgirokontorets skatteavdelning. För att dylik inbetalning, avseende viss

uppbördstermin, skall anses fullgjord under denna termin, skall försändelse

innehållande girokort jämte skatteanvisning eller skatteanvisningar även­

som, i sistnämnda fall, summerad förteckning över de olika skattebeloppen

hava inkommit till postanstalt senast å terminens sista dag.

Arbetsgivare med minst två arbetstagare så ock annan arbetsgivare, be­

träffande vilken länsstyrelsen eller i stad den lokala skattemyndigheten så

förordnat, skall inbetala under uppbördstermin förfallande skatt, som inne­

hållits å ax-betstagares lön, sålunda, att det sammanlagda skattebeloppet

medelst inbetalningskort eller girokort inbetalas eller överföres till post­

girokontot för skatteavdelningen vid postkontoret i residensstaden. Sam­

tidigt skola skatteanvisningar jämte summerad förteckning över de olika

skattebeloppen insändas till skatteavdelningen; arbetsgivare med minst ett­

hundra arbetstagare må dock efter tillstånd av vederbörande länsstyrelse

insända skatteanvisningar avseende preliminär A-skatt jämte summerad

förteckning över de olika, vid varje uppbördstermin till skatteavdelningen

inbetalda skattebeloppen allenast en gång om året i samband med inbetal­

ning av skatt förfallande till betalning under uppbördsterminen i januari må­

nad. I sist avsett fall skall arbetsgivaren för varje arbetstagare insända alle­

nast en skatteanvisning på vilken upptagits sammanlagda beloppet av de för

arbetstagaren gjorda skatteavdragen. Arbetsgivare, varom i detta stycke för-

mäles, må samtidigt med inbetalning av arbetstagares skatt inbetala jämväl

arbetsgivaren själv påförd preliminär och kvarstående skatt. För att inbetal­

ning skall anses verkställd under uppbördsterminen, skall inbetalningskortet

eller girokortet ävensom i förekommande fall försändelsen hava inkommit

till postanstalt senast den 18 i den månad, under vilken terminen infaller.

Vid inbetalning av preliminär A-skatt för arbetstagare skall arbetsgivaren

å skatteanvisningen hava angivit storleken av det inbetalade skattebeloppet.

Skattskyldig, som önskar före utgången av sista uppbördsterminen under

uppbördsåret erlägga preliminär skatt med belopp utöver vad som debite­

rats, må göra detta medelst skatteanvisning, därvid beloppet antecknas å

därför avsedd plats å anvisningen. Sådant belopp skall, därest skattskyldig

icke inbetalar vid senare tillfälle under uppbördsåret förfallande skatt, av­

räknas härå.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

ningar ävensom summerad förteckning över de särskilda skattebeloppen in­

sändas till vederbörande skatteavdelning.

Inbetalningen skall ske senast å sista dagen i andra månaden efter den,

då uppbördsterminen infallit. Möter hinder för inbetalning inom nämnda tid

må länsstyrelsen i det län, där rederiets huvudkontor är beläget, bevilja an­

stånd med inbetalningen, i regel dock högst en månad.

56 §.

1 mom. Inbetalas i annat fall än i 53 § 1 mom. tredje stycket, 54 eller

55 § sägs skatt medelst skatteanvisning under tiden mellan två uppbörds-

tenniner, skall skatten anses vara inbetald under den senare av dessa termi­

ner, såvida icke av anteckning å inbetalningskort eller girokort eller eljest

framgår att inbetalningen avser skatt, som förfallit till betalning under en

tidigare uppbördstermin.

2 mom. Till särskilt postgirokonto (centrala skattekontot) skall inbetalas

eller medelst girering överföras:

a) preliminär A-skatt, som arbetstagare erlägger utöver vad som innehål­

lits genom skatteavdrag å hans lön, eller preliminär B-skatt, som skattskyl­

dig utöver debiterat belopp inbetalar efter utgången av den sista uppbörds­

terminen under uppbördsåret;

b) annan skatt än preliminär skatt, därest inbetalning sker av allenast en

del av den skatt, som förfaller till betalning under uppbördstermin;

c) skatt, som på grund av att debetsedel saknas eller av annan anledning

icke kan inbetalas medelst skatteanvisning; samt

d) skatt, som icke inbetalats inom föreskriven tid men som erlägges in­

nan indrivning sker.

Även om arbetstagare vid anställning, avsedd att vara kortare tid än en

vecka, överlämnat debetsedel å preliminär A-skatt, må arbetsgivaren till

centrala skattekontot inbetala för arbetstagaren innehållen preliminär A-

skatt.

Vid inbetalning av skatt som under d) sägs skall samtidigt inbetalas rest-

avgift, varom i 58 § förmäles.

3 mom. Beträffande inbetalning som i 2 mom. första stycket under b) och

c) samt i 2 mom. andra stycket sägs skall följande gälla.

Avser inbetalningen skatt, som innehållits för arbetstagare, vars anställ­

ning upphört före ingången av månad, varunder nästföljande uppbördster­

min inträffar, skall inbetalningen göras inom fjorton dagar från det anställ­

ningen upphörde, dock icke senare än å nämnda uppbördstermin, såvida

länsstyrelsen eller i stad den lokala skattemyndigheten icke medgivit an­

stånd med inbetalningen.

I annat fall än i föregående stycke sägs skall inbetalningen verkställas

senast under den uppbördstermin, då skatten förfaller till betalning.

Vad ovan i detta moment sägs, har icke avseende beträffande inbetalning

av skatt, som innehållits för arbetstagare å svenskt handelsfartyg med en

bruttodräktighet av minst 500 registerton. Skatt som innehållits för sådan

arbetstagare skall även i nu avsedda fall inbetalas inom tid, som i 55 § sägs.

4 mom. Skatt, som inbetalas till centrala skattekontot, skall anses vara

inbetald den dag då inbetalningskort eller försändelse innehållande girokort

inkommit till postanstalt.

Vid inbetalningen skall å inbetalningskortet eller girokortet angivas den

skattskyldiges namn och postadress ävensom skatteslag, uppbördsår och

uppbördstermin, samt, där så kan ske, den skattskyldiges födelsetid och

mantalsskrivningsadress samt debetsedelns nummer. Då arbetsgivare inbe­

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

utmätning och vad därvid må undantagas, om utmätt egendoms försäljning,

om fördelning av medel, som till följd av utmätning influtit, samt om kla­

gan över utmätningsmans förfarande.

3 mom. Vad i utsökningslagen stadgas om skyldighet för borgenär att i

vissa fall förskjuta kostnad äger ej tillämpning vid utmätning för skatt.

Utmätning må även i gäldenärens frånvaro genast förrättas utan att sådan

underrättelse, varom i 59 och 60 §§ utsökningslagen sägs, blivit honom med­

delad. Skall utmätning ske av gäldenären tillhörig fast egendom, som finnes

å annan ort än där han har sitt hemvist, skall dock underrättelse jämte

uppgift om förrättningsstället med rekommenderat tjänstebrev senast fjorton

dagar före förrättningen avsändas till gäldenären under adress, som angivits

i restlängden eller eljest kan av utredningsmannen utrönas. Återkommer

brevet såsom obeställbart, skall utmätningsmannen därom underrätta över-

exekutor vid insändandet av protokoll över utmätningen; och åligger det i

sådant fall överexekutor att, innan vidare åtgärder för egendomens försälj­

ning vidtagas, anställa de ytterligare efterforskningar rörande gäldenärens

vistelseort, som med hänsyn till av utmätningsmannen redan vidtagna åt­

gärder och övriga omständigheter må anses erforderliga, samt, om vistelse­

orten därvid utrönes, på sätt överexekutor finner lämpligt lämna gäldenären

underrättelse om utmätningen. Har egendomen veterligen övergått till ny

ägare, skola åtgärder varom i detta stycke sägs i stället vidtagas för hans

underrättande. Kan hans adress ej utrönas, bör dock underrättelse lämnas

förre ägaren.

i mom. Beträffande införsel för skatt skall iakttagas vad som är stadgat

i 21 g lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta.

61 §.

1 mom. Därest skattskyldig, som häftar för restförd skatt, enligt vunnen

upplysning vistas å känd ort utom riket och skatten vid undersökning inom

riket icke kunnat uttagas, skall utmätningsmannen, där ej stadgandet i 2

mom. till annat föranleder, därom göra anmälan hos länsstyrelsen, som så­

vitt ske kan vidtager åtgärd för att den skattskyldige genom vederbörande

beskickning eller konsulat erhåller anmaning att till beskickningen eller

konsulatet erlägga skatten. Sådan anmälan skall, därest särskilda skäl icke

föreligga, göras allenast om det restförda beloppet uppgår till minst två­

hundra kronor.

2 mom. Föreligger mellan Sverige och främmande stat överenskommelse,

på grund varav handräckning i sistnämnda stat kan erhållas för indrivning

av skatt, skall det åligga utmätningsmannen att, om skatten ej kunnat ut­

tagas här i riket men anledning föreligger till antagande att den skall kunna

indrivas genom handräckning i den främmande staten, vidtaga de åtgärder,

som enligt vad särskilt stadgats erfordras för erhållande av sådan hand­

räckning.

o

62 §.

Finner länsstyrelsen efter anmälan av utmätningsman eller eljest sådana

omständigheter föreligga, att skattskyldig eller arbetsgivare, som jämlikt

denna förordning är ansvarig för arbetstagares skatt, bör försättas i kon­

kurs bär i riket för utfående av skatt, skall länsstyrelsen förordna, att ut­

mätningsmannen skall göra framställning därom; dock att, då skattebelopp,

för vilket den skattskyldige eller arbetsgivaren häftar, understiger etthundra

kronor, sådan framställning ej må ske, med mindre i det föreliggande fallet

synnerliga skäl därtill äro.

30

Kungl. May.ts proposition nr 100.

66

§.

Avskrivning av debiterad skatt må äga rum:

1) då den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar till skattens

gäldande och införsel i honom tillkommande avlöning, pension eller livränta

enligt gällande bestämmelser icke kan äga rum, dock att avskrivning icke

må ske för skatt, för vilken fast egendom svarar, med mindre utretts att

betalning för skatten icke kunnat erhållas ur egendomen;

2) då upplysning icke kunnat vinnas om skattskyldigs vistelseort eller

skattskyldig icke kunnat anträffas å ort, där han enligt inhämtade upplys­

ningar antagits uppehålla sig;

3) då skattskyldig vistas å utrikes ort och åtgärd av beskickning eller

konsulat eller vederbörande utländska myndighet vidtagits för beloppets ut-

fående, utan att detsamma influtit;

4) då skattskyldig vistas å utrikes ort och anmaning att gälda skatten

icke kan tillställas honom genom beskickning eller konsulat eller vederbö­

rande utländska myndighet; samt

5) då beloppet av den skatt, för vilken till utlandet avflyttad eller där­

städes eljest bosatt skattskyldig häftar, icke uppgår till tvåhundra kronor

och särskilda skäl för åtgärd varom i 61 § 1 mom. sägs icke föreligga.

Avskrivning av preliminär skatt må icke äga rum förrän efter utgången

av andra uppbördsåret efter det, under vilket skatten förfallit till betalning.

Avskrivning av kvarstående och tillkommande skatt må icke äga ram

förrän efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten förfallit til!

betalning.

Då arbetsgivaren jämlikt 75 § är ansvarig för arbetstagares skatt, må av­

skrivning av denna icke äga rum, förrän det befunnits, att skatten av anled­

ning, som i första stycket sägs, ej heller kan utfås av arbetsgivaren.

67 §.

Länsstyrelsen skall pröva fråga om avkortning eller avskrivning av skatt

och, där stadgade förutsättningar härför föreligga, förordna om skattens av­

kortning eller avskrivning.

Har avskrivning av skatt ägt rum kvarstår likväl den skatt skyldiges och,

i förekommande fall, arbetsgivarens betalningsskyldighet.

Restitution av skatt.

68

§.

1 mom. Överstiger erlagd preliminär skatt motsvarande slutliga skatt eller

har genom skatteavdrag enligt 40 § tredje stycket innehållits mer än som

svarar mot den skattskyldige påförd kvarstående skatt, skall länsstyrelsen

i det län, där skatten debiterats, skyndsamt ombesörja att det överskjutande

beloppet återbetalas till den skattskyldige utan kostnad för denne. Restitu­

tion skall dock icke ske av belopp understigande fem kronor.

Det åligger lokal skattemyndighet i stad att skyndsamt tillhandahålla

länsstyrelsen erforderliga uppgifter om skatt, som enligt första stycket skall

återbetalas till skattskyldiga i staden.

Sedan beslut, som i 45 § 2 mom. avses, inkommit till länsstyrelsen, skall

länsstyrelsen utan kostnad för den skattskyldige till denne återbetala det

belopp, som han enligt beslutet äger återbekomma.

Finner Kungl. Maj :t sådan återbetalning av skatt som i första stycket

sägs böra verkställas av annan än länsstyrelse, må Kungl. Maj :t därom för­

ordna.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

skatten icke inräknas sådan i 27 § 2 inom. under 3) omförmäld preliminär

skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret; vidare skall

med slutlig skatt likställas sådan tillkommande skatt, som enligt vad i 68 §

i inom. andra stycket sägs helt eller delvis skall gäldas med där omförmäld

preliminär skatt.

Ränta som i föregående stycke sägs skall icke utgå å belopp, varå i 2 mom.

omförmäld ränta tillgodoföres den skattskyldige.

2 mom. Den som jämlikt 68 § 2 mom. äger återbekomma för mycket

erlagd skatt skall erhålla ränta därå efter fem procent för år. Sådan ränta

skall dock icke utgå å belopp som dödsbo i anledning av skattskyldigs från-

fälle befriats från att erlägga eller å räntebelopp som påförts enligt stadgan­

det i 27 § 3 mom. I fall varom i 68 § 3 mom. sägs skall ränta utgå endast å

den del av det för mycket erlagda beloppet, som skall utbetalas till den skatt­

skyldige.

Vid beräkning av ränta enligt detta moment skall iakttagas:

att ränta utgår för skatt, som preliminärt erlagts under vederbörligt upp­

bördsår, från utgången av nämnda år samt för annan skatt, därest den er­

lagts under förra hälften av ett uppbördsår, från och med den 1 därpå föl­

jande september och, därest den erlagts under senare hälften av ett upp­

bördsår, från och med den 1 därpå följande mars;

att, därest skatt betalts före uppbördstennin, då skatten förfallit till betal­

ning, skatten anses som erlagd under nämnda uppbördstennin;

att, därest skatten betalts "i flera poster och restitutionen avser allenast

viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket erlagda beloppet

avräknas mot det eller de belopp som sist guldits; samt

att ränta utgår till och med den dag, då beloppet återbetalas.

Efterkrav och preskription av skatt.

70 §.

1 mom. För slutlig eller kvarstående skatt, fastighetsskatt, skogsvårds-

avgifter eller i 1 § omförmälda annuiteter eller tillkommande skatt, som

blivit från debitering obehörigen utesluten eller till för ringa belopp påförd,

är den skattskyldige fortfarande ansvarig. Har skattskyldig gottskrivits pre­

liminär skatt med" för högt belopp och har till följd därav skatt felaktigt

restituerats, är han skyldig att till statsverket återbetala vad han sålunda

oriktigt utfått. Dock är han fri från betalningsskyldighet som i detta mo­

ment sägs, därest krav icke delgives honom inom fyra år efter utgången av

det uppbördsår, under vilket skatten rätteligen skolat debiteras eller felak­

tigt blivit gottskriven, samt beslut angående hans betalningsskyldighet är

meddelat inom två år efter det kravet hos honom anställdes.

2 mom. Finner länsstyrelsen efter anmälan av lokal skattemyndighet

eller eljest, att skatt blivit från debitering obehörigen utesluten eller till för

ringa belopp påförd eller att preliminär skatt blivit gottskriven med för högt

belopp, har länsstyrelsen att efter hörande av den skattskyldige fastställa

det belopp denne har att gälda.

71 §.

Åtgärder för uttagande av skatt må icke vidtagas senare än fem år efter

utgången av det uppbördsår, under vilket skatten enligt verkställd debite­

ring skolat erläggas.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

börande jämlikt denna förordning åligger, jämväl taga del av självdeklara­

tion eller annan uppgift eller handling som avlämnats till ledning vid årlig

taxering.

Självdeklaration, uppgift eller handling som i första stycket sägs skall

förvaras under samma tid som motsvarande självdeklaration vid årlig taxe­

ring.

Vad i 56 § 1 mom. andra, fjärde, femte, sjätte och åttonde styckena taxe-

ringsförordningen stadgas beträffande självdeklaration, uppgift eller hand­

ling som avlämnats till ledning vid årlig taxering, skall i tillämpliga delar

gälla även i fråga om självdeklaration, uppgift eller handling som i första

stycket avses.

Ansvarighet för debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av skatt.

74 §.

1 mom. Häradsskrivare eller kronokamrerare är ansvarig för den debite­

ring, som på honom ankommer.

Postverket ansvarar för den uppbörd av skatt, som äger rum genom ver­

kets försorg.

Kronokamrerare är ansvarig för den redovisning av skatt, som på honom

ankommer.

Utmätningsman ansvarar för indrivning och den redovisning därav, som

på honom ankommer.

2 mom. Underlåter lokal skattemyndighet eller utmätningsman att inom

föreskriven tid fullgöra vad på vederbörande enligt denna förordning an­

kommer, skall länsstyrelsen, då sådant blivit känt, omedelbart vidtaga de

åtgärder, vartill förhållandena kunna föranleda.

Arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, m. m.

75 §.

Underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa skatteavdrag, utan skä­

lig anledning att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, är han jämte ar­

betstagaren ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp

som svarar mot vad han underlåtit att avdraga. Krav på erläggande av skatte­

belopp som nu sagts må följaktligen riktas mot såväl arbetsgivaren som

arbetstagaren, dock att därest den sistnämnde vistas å känd ort inom riket

arbetsgivaren må krävas endast om arbetstagaren underlåtit att efter an-

maning gälda skattebeloppet i fråga.

Efterkommer arbetsgivaren icke anmodan att erlägga beloppet, må det­

samma uttagas i den ordning som stadgas i fråga om indrivning av skatt,

dock att införsel ej må beviljas.

Arbetsgivare eller arbetstagare, som har att erlägga mot underlätet skatte­

avdrag svarande belopp, är tillika skyldig att å beloppet erlägga restavgift.

Har lokal skattemyndighet icke prövat, om arbetsgivare är skyldig att

svara för arbetstagares skatt, skall utmätningsmannen, därest arbetsgivaren

bestrider sådan skyldighet, av den lokala skattemyndigheten i orten inhämta

besked, huruvida arbetsgivaren är att anse såsom ansvarig för skatten. Den­

na må hos arbetsgivaren uttagas endast därest sistnämnda myndighet finner

sådan ansvarighet föreligga.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Straffbestämmelser m. m.

79 §.

Har någon lämnat oriktig uppgift till arbetsgivare om förhållande, som

har betydelse för verkställandet av skatteavdrag, under sådana omständig­

heter att det kan antagas hava skett i syfte att åstadkomma att skatteavdrag

icke verkställes eller sker med för lågt belopp, eller

har någon i preliminär självdeklaration eller i ansökan om jämkning av

preliminär skatt eller i annan uppgift uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

lämnat oriktig uppgift, ägnad att för honom eller den han företräder leda

till frihet från preliminär skatt eller till för låg sådan skatt, eller

har någon i ansökan jämlikt 41 § 2 mom. om nedsatt skatteavdrag eller i

ansökan om anstånd med inbetalning av skatt uppsåtligen eller av grov

oaktsamhet lämnat oriktig uppgift angående förhållande av betydelse för

ärendets avgörande,

straffes med dagsböter.

80 §.

/ mom. Utbetalar arbetsgivare, som är skyldig verkställa skatteavdrag,

lön utan att denna minskats med föreskrivet belopp för gäldande av arbets­

tagares skatt och sker detta uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är alle­

nast ringa, straffes med dagsböter.

Fullgör arbetsgivare icke sin skyldighet att inom föreskriven tid till upp-

bördsmyndighet inbetala belopp motsvarande det, varmed arbetstagares lön

minskats för gäldande av dennes skatt, och ligger i avseende härå uppsåt

eller grov oaktsamhet arbetsgivaren till last, straffes med dagsböter eller

fängelse i högst sex månader.

2 mom. Underlåter någon att behörigen fullgöra vad honom enligt 19 §

åligger, eller

fullgör icke arbetsgivare behörigen vad honom enligt 78 § 1 mom. första

eller andra stycket åligger,

straffes med böter, högst trehundra kronor.

81 §.

Den, som jämlikt 73 § tagit del av självdeklaration eller annan upp­

gift eller handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelse

i denna förordning eller som avlämnats till ledning vid årlig taxering, må ej

i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentliggöra

eller yppa innehållet i sådan handling. Bryter någon häremot, straffes med

dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

82 §.

Straff enligt denna förordning skall icke inträda, då den skyldige för sin

förseelse är underkastad ansvar för tjänstefel eller förseelsen eljest är be­

lagd med straff enligt allmänna strafflagen.

83 §.

Hörsammar icke skattskyldig anmaning att avlämna preliminär själv­

deklaration eller att fullständiga sådan deklaration eller att för jämkning

inkomma med för den skattskyldige utfärdad debetsedel å preliminär skatt,

eller

underlåter någon att hörsamma anmaning enligt 19 §, eller

underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa skatteavdrag, att full­

göra sådan skyldighet eller verkställer han skatteavdrag med för lågt belopp,

eller

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

derbörande samt därefter skyndsamt överlämna handlingarna till kammar­

rätten med det yttrande, vartill omständigheterna giva anledning.

Över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj :t genom be­

svär, vilka tillika med bevis om dagen för utslagets delfående skola hava

inkommit till finansdepartementet inom två månader från den dag, då kla­

ganden erhöll del av utslaget, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären

icke upptagas till prövning.

Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl frågan, huru­

vida vitet bort föreläggas, komma under bedömande.

87 §.

Besvär över beslut enligt denna förordning eller över taxering befriar icke

klaganden i vidare mån än i 49 § sägs från att i behörig ordning erlägga

skatt.

Särskilda föreskrifter.

88

§.

Om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av skatt i Stockholm

skall gälla, utöver eller i stället för vad i denna förordning är stadgat, vad

Kungl. Maj :t därom särskilt förordnar.

89 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna för­

ordning meddelas av Kungl. Maj :t.

Anvisningar

till 3 §.

1. Frågan huruvida skattskyldig skall erlägga preliminär A-skatt eller

preliminär B-skatt skall, då preliminär självdeklaration som i 16 § sägs icke

avgivits eller upplysning om den skattskyldiges inkomstförhållanden eljest

icke vunnits, bedömas med ledning av senast verkställda årliga taxering.

Därest därvid den skattskyldiges inkomst av annat än tjänst och tillfällig

förvärvsverksamhet uppgår till högst en fjärdedel av den sammanlagda upp­

skattade inkomsten, bör den skattskyldige erlägga preliminär A-skatt. El­

jest bör han påföras preliminär B-skatt. Har preliminär självdeklaration av­

lämnats eller upplysning om den skattskyldiges inkomstförhållanden eljest

vunnits, skall frågan huruvida preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt

bör erläggas bedömas med motsvarande tillämpning av vad nyss sagts, där­

vid hänsyn dock skall tagas till förhållandet mellan annan inkomst än i 3 §

2 mom. under 1 första och andra styckena sägs och den sammanlagda upp­

skattade inkomsten.

Av 3 § 2 mom. framgår, att preliminär B-skatt må påföras i stället för pre­

liminär A-skatt, därest särskilda omständigheter, t. ex. speciella svårigheter

att verkställa i 39 § omförmält skatteavdrag, föreligga. Å andra sidan kunna

omständigheterna vara sådana, att preliminär B-skatt visserligen framstår

som den naturliga skatteformen, men att preliminär A-skatt likväl bör er­

läggas, exempelvis därför att den skattskyldige vid upprepade tillfällen ti­

digare år underlåtit att i vederbörlig ordning inbetala debiterad preliminär

skått.

2. Kan skattskyldig antagas bliva berättigad att vid inkomsttaxeringen

njuta avdrag för mer betydande utgifter eller omkostnader, vartill hänsyn

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Såväl arbetsgivare som arbetstagare kunna göra framställning om befrielse

från skatteavdrag. Har arbetsgivare begärt befrielse från att verkställa

skatteavdrag, skall arbetstagare, som beröres av framställningen, eller om­

bud för denne höras däröver.

Vid prövning av arbetsgivares ansökan om befrielse från skyldighet att

verkställa skatteavdrag skall särskilt beaktas intresset för arbetstagare att

erhålla en bekväm skattebetalningsform och för det allmänna att ernå en

effektiv utskyldsbetalning.

5. Det ankommer på centrala uppbördsnämnden att i den omfattning be­

hov därav föreligger meddela bindande besked rörande tillämpningen av

bestämmelserna om när skatteavdrag skall göras. Därjämte må nämnden,

då fråga är om anställning som är avsedd att vara kortare tid än en vecka,

föreskriva att skatteavdrag ej skall verkställas, därest sådant avdrag skulle

medföra avsevärda olägenheter eller om särskilda skäl eljest föreligga. Även

i andra fall må nämnden, där detta med hänsyn till skattskyldigs inkomst-

eller anställningsförhållanden finnes påkallat, förklara att skatteavdrag ej

skall verkställas.

6. Om arbetstagare å svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av

minst 500 registerton begärt att skatteavdrag för kvarstående skatt skall

verkställas, åligger det befälhavaren eller rederiet att härom skyndsamt

underrätta skatteavdelningen vid postkontoret i residensstaden i det län, där

rederiet har sitt huvudkontor. Sådan underrättelse skall lämnas å blankett,

vartill formulär fastställes av riksskattenämnden och som tilllhandahålles av

statsverket.

till 40 §.

I 40 § andra och tredje styckena angivna skatteavdrag med tjugufem pro­

cent av lönebeloppet skola ej verkställas, då det är för arbetsgivaren uppen­

bart att anställningen hos honom är att anse såsom bisyssla. Är så ej fallet,

må avdrag underlåtas allenast därest arbetstagaren med intyg från lokal

skattemyndighet styrker att fråga är om bisyssla.

Skatteavdrag skall icke göras å lön, som utbetalas senast den 25 februari

under inkomståret, därest arbetstagaren företer debetsedel eller skatte-

kort utvisande att han för nästföregående inkomstår varit påförd preli­

minär B-skatt. Vad sist sagts har dock icke avseende å nyanställd arbets­

tagare, som kan antagas hava sin väsentliga utkomst av anställningen.

Det åligger arbetsgivaren, att senast en vecka innan i 40 § tredje stycket

angivet avdrag för kvarstående skatt med tjugufem procent av lönebeloppet

första gången göres genom skriftlig eller muntlig hänvändelse till arbets­

tagaren uppmana denne att överlämna debetsedel å slutlig skatt eller veder­

börlig del av sådan debetsedel eller på i sagda paragraf föreskrivet sätt visa

att skatteavdrag för kvarstående skatt ej skall göras. Därvid skall arbets­

givaren tillika erinra arbetstagaren om det skatteavdrag, som eljest kom­

mer att göras.

Har genom skatteavdrag jämlikt 40 § andra eller tredje stycket innehållits

större belopp än vad enligt debetsedel, skattekort eller av lokal skattemyn­

dighet utfärdat intyg, som arbetstagaren företett efter det avdraget gjorts,

skall vid närmast följande uppbördstillfälle inbetalas, må arbetsgivaren mot

kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad sålunda för mycket innehållits.

Kan det antagas, att nyanställd arbetstagare, som har debetsedel å pre­

liminär B-skatt, har sin väsentliga utkomst av anställningen, åligger det

arbetsgivaren anmäla dylikt förhållande till den lokala skattemyndigheten.

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 100.

2. För att ernå bättre överensstämmelse mellan slutlig skatt och erlagd

preliminärskatt kan genom jämkning föreskrivas, att utbyte skall ske av

preliminär A-skatt beräknad enligt skattetabell eller av preliminär B-skatt

mot preliminär A-skatt beräknad enligt särskild av lokal skattemyndighet

angiven grund. Jämför vidare 3 § och anvisningarna till samma paragraf.

3. Den bevisning, som skattskyldig måste prestera för att erhålla jämk­

ning, är icke lika i de i 45 § 1 mom. under 2)—4) omnämnda fallen. Begäres

jämkning jämlikt 2) i nämnda moment på grund av sådan ändring i makes

inkomst, som påverkar den skattskyldiges ortsavdrag, eller jämlikt samma

moment 3), behöver vederbörande endast göra sannolikt, att de ifrågavaran­

de förhållandena komma att vara för handen; mera kan han tydligen i dessa

fall icke heller åstadkomma. I övriga fall har han däremot att styrka, att

de berörda omständigheterna verkligen föreligga.

4. Med inkomst, varom i 45 § 1 mom. andra stycket sägs, bör vid jämk­

ning i hemortskommunen som regel förstås den sammanräknade nettoin­

komsten vid taxering till statlig inkomstskatt, i förekommande fall minskad

med utgift för periodiskt understöd och pensionsförsäkringspremie.

5. Har skattskyldig under inkomståret, innan beslutet om jämkning med­

delats, erlagt högre preliminär skatt än han rätteligen bort göra, skall den

för mycket inbetalda skatten icke restitueras. I stället skall den preliminära

skatt, som skall erläggas efter beslutet om jämkning, i motsvarande mån

reduceras, så att den sammanlagda preliminärskatten kommer att uppgå till

belopp, som beräknas böra utgå för inkomståret. Fall kunna förekomma —

sådana torde inträffa i synnerhet vid jämkning under senare delen av in­

komståret — då preliminärskatten nedsättes med så stort belopp att, trots

det den skattskyldige helt befriats från att erlägga dylik skatt under åter­

stående uppbördsterminer under uppbördsåret, han likväl för inkomståret

inbetalt högre skatt än han kan antagas hava rätteligen bort göra.

Uppgår det för mycket inbetalda beloppet till minst en femtedel av den slut­

liga skatt, som kan beräknas komma att utgå, dock till minst etthundra

kronor, äger skattskyldig återbekomma det för mycket inbetalda beloppet

utan avvaktan å debitering av den slutliga skatten. Äro särskilda förhållan­

den för handen — fråga är t. ex. om nedsatt skatteförmåga eller om ett

särskilt stort skattebelopp — kan myndigheten, även om det angivna vill­

koret icke är uppfyllt, medgiva att det för mycket erlagda beloppet återbe­

talas till den skattskyldige.

till 46 §.

Preliminär självdeklaration kan vara behövlig t. ex. om skattskyldig, som

har att erlägga preliminär B-skatt, kan antagas komma att få sina in­

komster eller utgifter mera avsevärt förändrade eller om skattskyldig, för

vilken utfärdats debetsedel å preliminär A-skatt, blivit näringsidkare och i

följd därav bör påföras preliminär B-skatt.

Preliminär självdeklaration bör icke infordras, där för jämkning erfor­

derliga uppgifter kunna införskaffas på annat sätt.

till 48 §.

Med värnpliktig avses i 48 § 2 mom. värnpliktig, som icke är fast an­

ställd vid krigsmakten, dock att bestämmelserna i nämnda moment icke äga

tillämpning å värnpliktig, som är elev vid krigsskolan eller undergår utbild­

ning för vinnande av fast anställning på aktiv stat vid marinen eller flyg­

vapnet, ej heller å värnpliktig som jämlikt 27 § 1 mom. värnpliktslagen full­

gör tjänstgöring med en varaktighet av högst sextio dagar.

Vad om värnpliktig i 48 § 2 mom. stadgas skall äga motsvarande tillämp­

ning i fråga om:

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 6 och 7 §§ förordningen den

6 juni 1952 (nr 411) med bestämmelser om begränsning

i vissa fall av preliminär skatt.

Härigenom förordnas, att 6 och 7 §§ förordningen den 6 juni 1952 med

bestämmelser om begränsning i vissa fall av preliminär skatt skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

6

§.

Innebär beslut------------ ändrade skatten.

7 §•

Innebär beslut som avses i 5 § att preliminär B-skatt icke vidare skall utgå

för inkomståret, åligger det länsstyrelsen, därest den skattskyldige redan in­

betalt preliminär skatt med större belopp än vad han enligt sagda beslut är

skyldig att erlägga, att utan dröjsmål till den skattskyldige återbetala det

överskjutande beloppet.

Å belopp, —---------icke ränta.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1954.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 870).

Härigenom förordnas, att 1 §, 46 § 2 mom. och 60 § kommunalskattelagen

den 28 september 19281 2

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Allmän kommunalskatt, varom stadgas i kommunallagarna, skall utgöras

i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som påföres en var

skattskyldig enligt de i denna lag fastställda grunder; dock att skatten skall

utgå i helt antal kronor enligt vad i gällande uppbördsförordning stadgas.

Angående taxeringsmyndigheter —------- gällande taxeringsförordning.

46 §.

2 mom. I hemortskommunen —------- eller uppfostran;

2) för dels sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående pensionsav­

gift enligt lagen om folkpensionering, som under beskattningsåret påförts

den skattskyldige, dels ock avgift för pensionsförsäkring, som ej avses i

1 Senaste lydelse av 46 § 2 mom. se 1950: 308 och av 60 § se 1952: 377.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

4 §•

1 mom. Från sammanlagda------------- eller lotterivinst;

slutlig skatt eller fastighetsskatt, som här i riket påförts skattskyldig på

grund av taxering under året näst före det taxeringsår, varom fråga är, eller

sådan här i riket påförd tillkommande skatt, varå skattskyldig under först­

nämnda år erhållit debetsedel, allt till den del skatten skall erläggas till kom­

mun eller annan kommunal samfällighet.

Skattskyldig, som------------ kommunalskattelagen sägs.

Har sådan — — — för dotterbolaget.

6

§•

1 mom. Skyldighet att------------ 21 §§ sägs:

a) fysisk person:------- — eller rörelse;

för slutlig skatt, fastighetsskatt eller tillkommande skatt, som restituerats,

avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av den skattskyldige åt­

njutits vid tidigare års taxeringar; samt

för inkomst------------ ekonomiska föreningar;

b) svenska aktiebolag--------— eller rörelse;

för slutlig skatt, fastighetsskatt eller tillkommande skatt, som restitue­

rats, avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits

vid tidigare års taxeringar; samt

för inkomst-------------ekonomiska föreningar.

10

§.

3 mom. Statlig inkomstskatt skall utgå i helt antal kronor, därvid iakt-

tages att skattebeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat

öretal avrundas nedåt till närmaste hela krontal.

11

§.

1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxe­

ras en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma

inkomst. Har vid dylik taxering avdrag, varom i 4 § 1 mom. förmäles, helt

eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens inkomst, må bristen av­

räknas å den andra makens inkomst. Ortsavdrag beräknas för en var av ma­

karna till hälften av det belopp, som i 8 § 1 mom. andra stycket sägs, dock

att, om sådan del av ortsavdraget helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den

ena makens taxerade inkomst, bristen må avräknas å den andra makens

taxerade inkomst. Avdrag, som i 9 § 2 mom. andra stycket sägs, beräknas

för vardera maken för sig under iakttagande av att avdraget för makarna

tillsammans icke må överstiga det i nämnda stycke angivna högsta beloppet.

Skatten beräknas å det sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara

inkomster och fördelas å makarna efter förhållandet mellan deras beskatt­

ningsbara inkomster. Vad i 10 § 3 mom. sägs, skall därvid tillika iakttagas.

Skola makarna------------ högre ortsgruppen.

20

§.

2 mom. Konungen äger,-------- — i riket.

I fall, varom i detta mom. förmäles, må Konungen förklara, att statlig in­

komstskatt skall av skattskyldig utgöras till högre belopp än gällande be­

stämmelser eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att upp­

gå till större andel, procentuellt beräknad, av den på grundval av överens­

kommelsen eller förordnandet fastställda beskattningsbara inkomsten än

skatten skulle utgjort av den beskattningsbara inkomst, som skulle hava

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

hetsskatt i helt antal kronor skall äga motsvarande tillämpning vid beräk­

ning av skatt, som i detta mom. avses.

överenskommelse med —--------månader tilländalupit.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1954.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen

den 6 juni 1952 (nr 410) med bestämmelser om begränsning

av skatt i vissa fall.

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. förordningen den 6 juni 1952 med

bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall skall erhålla ändrad ly­

delse på sätt nedan angives.

2

§.

1 mom. Avkortning av------------ skattepliktiga förmögenheten.

Vid fastställande —--------beräknat belopp.

Vid beräkning enligt denna förordning av belopp, som må avkortas eller

restitueras, iakttages att beloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och

vid annat öretal avrundas nedåt till närmaste hela krontal.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1954.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 oktober 1951 (nr

691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke

tillhör svenska kyrkan.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 26 oktober 1951 om viss lindring i

skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan skall erhålla änd­

rad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Avgifter till svenska kyrkan eller hennes prästerskap, kyrkomusiker eller

betjäning, vilka efter kyrkostämmas beslut eller eljest utdebiteras efter de

grunder som för kommunalutskylders utgörande i allmänhet äro stadgade,

skola efter endast sextio procent av det belopp för skattekrona och skatte-

öre, vilket bestämts till utdebitering, påföras den, som är för inkomståret

mantalsskriven här i riket men som vid ingången av inkomståret icke till­

hör svenska kyrkan.

Vad ovan — — •— beträffande fastighetsskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

2 mom. Särskild självdeklaration skall för den kommun, deklarationen

avser, innefatta de uppgifter, som erfordras för taxeringen inom kommunen;

och skall om sådan deklaration i tillämpliga delar gälla vad om allmän

självdeklaration är stadgat.

3 mom. Beträffande sådan allmän eller särskild självdeklaration, som

skattskyldig jämlikt 28 § 2 mom. har att avgiva inom län där skattskyldig­

het till kommunal inkomstskatt för honom föreligger i flera kommuner eller

särskilda administrativa områden inom kommun eller som skattskyldig jäm­

likt 28 § 3 mom. har att avgiva i kommun där skattskyldighet som nyss

sagts föreligger i särskilda inom kommunen förefintliga administrativa om­

råden, skall utöver vad ovan är stadgat gälla, att i deklarationen skola upp­

tagas de uppgifter, som erfordras för tillämpningen av bestämmelserna i

60 § kommunalskattelagen.

30 §.

Självdeklaration av------- — ägt rum.

Vad här är sagt om kommun skall, med det undantag som framgår av

andra punkten i 60 § kommunalskattelagen, gälla jämväl i fråga om inom

kommun beläget administrativt område, där menighet äger utöva beskatt­

ningsrätt.

33 §.

Till ledning-------------utbetalts, angående det utbetalda beloppet.

I uppgift, ----------- avdrag skett.

Beträffande annan------------ för lyftning.

Vid fullgörande av vad i denna paragraf är stadgat skall uppgiftsskyldig

upprätta särskild uppgiftshandling för varje person, varom fråga är. Där så

kan ske, skall uppgift fullständigt angiva personens namn, hemvist, bostads­

adress och födelseår ävensom, där för honom utfärdad debetsedel eller skat-

tekort å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret överlämnats till

den uppgiftsskyldige och denne verkställt skatteavdrag, numret å nämnda

debetsedel.

Arbetsgivare, som-------------i huvudbok.

34 §.

Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringsplik-

tigt fartyg skall varje år till ledning för delägares taxering utan anmaning

avlämna följande uppgifter angående bolaget eller rederiet, nämligen

a) för varje kommun, där delägare är skattskyldig till statlig inkomstskatt

och statlig förmögenhetsskatt: uppgift, särskilt för varje sådan delägare, vil­

ken uppgift skall avfattas enligt reglerna för allmän självdeklaration och

tillika innehålla upplysning om den delägaren tillkommande andelen av bo­

lagets eller rederiets inkomst och värdet av hans andel eller lott i bolaget

eller rederiet; samt

b) för varje kommun, dit någon av bolaget eller rederiet innehavd förvärvs­

källa är att hänföra: uppgift, avfattad enligt reglerna för särskild själv­

deklaration, med upplysning tillika om den andel av inkomsten, som å var­

je delägare belöper.

Äro bolagets eller rederiets samtliga delägare skattskyldiga till statlig in­

komstskatt och statlig förmögenhetsskatt i samma kommun, skall dock upp­

gift, som i b) avses, icke lämnas för den kommunen.

Finnes inom kommun administrativt område, inom vilket menighet äger

utöva beskattningsrätt, skola vid avlämnande av uppgifter som ovan sägs i

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

mer än en ort, och har vederbörande erhållit debetsedlar å slutlig skatt, fas­

tighetsskatt eller tillkommande skatt därför å olika tider, räknas besvärs-

tiden från den senaste tidpunkten.

Denna förordning skall träda i kraft, såvitt angår 29 § 1 mom. och 124

1 mom., den 1 januari 1954, samt i övrigt den 1 januari 1955.

Förslag

till

lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 251)

om kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 67, 69 och 72 §§ lagen den 6 juni 1930 om

kommunalstyrelse på landet1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an-

gives.

67 §.

Kommuns medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra in­

komster, täckas med allmän kommunalskatt. Utdebitering av sådan skatt

skall fastställas i förhållande till de skattekronor och skatteören, som enligt

bestämmelserna i kommunalskattelagen vid senaste taxering påförts de till

kommunen skattskyldiga.

69 §.

Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebite­

ring för ett år, skall utgöras dels sådan allmän kommunalskatt, som ingår i

preliminär skatt för inkomst under detta år, dels ock sådan allmän kom­

munalskatt, som ingår i slutlig skatt och fastighetsskatt på grund av näst-

följande års taxering.

72 §.

Kommun äger av statsverket uppbära allmän kommunalskatt med belopp,

motsvarande vad som skulle utgå på grundval av det antal skattekronor och

skatteören, som vid taxering för visst år påföras de till kommunen skatt­

skyldiga, efter det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till

utdebitering för nästföregående år. Har dödsbo enligt 75 § kommunalskatte­

lagen medgivits befrielse från att erlägga allmän kommunalskatt, skall be­

lopp, som kommunen eljest ägde uppbära av statsverket, nedsättas i mot­

svarande mån.

Kommunen äger av statsverket såsom förskott uppbära det belopp, som pa

grundval av taxeringsnämnds beslut visst år rörande taxering till kommunal

inkomstskatt beslutats till utdebitering för nästkommande år. Vad sålunda

beslutats till utdebitering ingår i kommunens fordran hos statsverket vid

ingången av året näst efter det då beslutet fattades. Förskottet avräknas mot

den allmänna kommunalskatt, som kommunen äger uppbära av statsverket

på grundval av taxeringen under året efter det, då förskottet enligt bestäm­

melserna i nästföljande stycke utanordnas.

1 Senaste lydelse av 67, 69 och 72 §§ se 1946:485.

54

67 §.

Stad äger av statsverket uppbära allmän kommunalskatt med belopp, mot­

svarande vad som skulle utgå på grundval av det antal skattekronor och

skatteören, som vid taxering för visst år påföras de till staden skattskyl­

diga, efter det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utde­

bitering för nästföregående år. Har jämlikt 19 § femte stycket annan utde-

biteringsgrund slutligen fastställts än som beslutats vid det ordinarie sam­

manträdet i oktober månad, skall till grund för utbetalningen läggas den

utdebitering, som bestämts i samband med utgifts- och inkomststatens fast­

ställande. Har dödsbo enligt 75 § kommunalskattelagen medgivits befrielse

från att erlägga allmän kommunalskatt, skall belopp, som staden eljest ägde

uppbära av statsverket, nedsättas i motsvarande mån.

Staden äger av statsverket såsom förskott uppbära det belopp, som på

grundval av taxeringsnämnds beslut visst år rörande taxering till kommu­

nal inkomstskatt beslutats till utdebitering för nästkommande år. Vad så­

lunda beslutats till utdebitering ingår i stadens fordran hos statsverket vid

ingången av året näst efter det då beslutet fattades. Förskottet avräknas mot

den allmänna kommunalskatt, som staden äger uppbära av statsverket på

grundval av taxeringen under året efter det, då förskottet enligt bestämmel­

serna i nästföljande stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör stadens fordran hos statsverket

enligt första och andra styckena, skall länsstyrelsen under samma år utan-

ordna till drätselkammaren med en sjättedel å åttonde dagen i var och en

av månaderna januari, mars, maj, juli, september och november. Är stadens

fordran icke uträknad vid utbetalningstillfället i januari månad, skall vid

detta tillfälle utbetalas samma belopp som utbetalades i november månad

nästföregående år; dock må länsstyrelsen, då särskilda skäl föranleda där­

till, förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Därest det i januari

månad utbetalade beloppet icke motsvarar en sjättedel av stadens fordran,

skall härav betingad jämkning ske av det belopp, som utbetalas i mars

månad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1953, dock att bestämmelserna i 67 §

första stycket första punkten icke skola äga tillämpning beträffande allmän

kommunalskatt enligt 1953 års taxering.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

januari månad utbetalade beloppet icke motsvarar en sjättedel av stadens

fordran, skall härav betingad jämkning ske av det belopp, som utbetalas i

mars månad.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1953, dock att bestämmelserna i 59 §

första stycket första punkten icke skola äga tillämpning beträffande allmän

kommunalskatt enligt 1953 års taxering.

F ö r s 1 a g

till

lag angående ändrad lydelse av 60 § lagen den 6 juni 1930

(nr 259) om församlingsstyrelse.

Härigenom förordnas, att 60 § lagen den 6 juni 1930 om församlingssty­

relse1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

60 §.

Vad kyrkostämman eller kyrkofullmäktige beslutat till utdebitering skall,

allt efter ändamålets beskaffenhet, genom kyrkorådet, skolrådet eller sär­

skild styrelse delgivas på landet kommunalnämnden och i stad drätselkam­

maren, vilka det åligger att på sätt i lagen om kommunalstyrelse på landet

eller lagen om kommunalstyrelse i stad är stadgat härom underrätta läns­

styrelsen och vederbörande lokala skattemyndighet för debitering och upp­

börd av avgifterna till församlingen i samband med övriga kommunalut-

skylder.

Församling äger av statsverket uppbära avgifter till församlingen med

belopp, motsvarande vad som skulle utgå på grundval av det antal skatte­

kronor och skatteören, som vid taxering för visst år påföras de till försam­

lingen skattskyldiga, efter det belopp för skattekrona och skatteöre, som

bestämts till utdebitering för nästföregående år. Har skattskyldig, som icke

tillhör svenska kyrkan, enligt lagen den 26 oktober 1951 om viss lindring i

skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan åtnjutit lindring i

skattskyldigheten till församlingen eller har dödsbo enligt 75 § kommunal­

skattelagen medgivits befrielse från att erlägga avgift till församlingen,

skall belopp, som församlingen eljest ägde uppbära av statsverket, nedsättas

i mosvarande mån.

Församlingen äger av statsverket såsom förskott uppbära det belopp, som

på grundval av taxeringsnämnds beslut visst år rörande taxering till kom­

munal inkomstskatt beslutats till utdebitering för nästkommande år. Vad

sålunda beslutats till utdebitering ingår i församlingens fordran hos stats­

verket vid ingången av året näst efter det då beslutet fattades. Förskottet

avräknas mot de avgifter, som församlingen äger uppbära av statsverket på

grundval av taxeringen under året efter det, då förskottet enligt bestämmel­

serna i nästfoljande stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör församlingens fordran hos stats­

verket enligt andra och tredje styckena, skall länsstyrelsen under samma år

1 Senaste lydelse se 1946: 495.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör församlings eller den kyrkliga

samfällighetens fordran hos statsverket enligt tredje och fjärde styckena,

skall överståthållarämbetet under samma år utanordna till kyrkorådet, skol­

rådet, biblioteksstyrelsen eller församlingsdelegerades kassaförvaltare med

en sjättedel å åttonde dagen i var och eu av månaderna januari, mars, maj,

juli, september och november. Är ifrågavarande fordran icke uträknad vid

utbetalningstillfället i januari månad, skall vid detta tillfälle utbetalas sam­

ma belopp som utbetalades i november månad nästföregående år; dock må

överståthållarämbetet, då särskilda skäl föranleda därtill, förordna att ut­

betalning skall ske med annat belopp. Därest det i januari månad utbetalade

beloppet icke motsvarar en sjättedel av nämnda fordran, skall härav be­

tingad jämkning ske av det belopp, som utbetalas i mars månad.

Överståthållarämbetet skall------------ av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1953, dock att bestämmelserna i 64 §

tredje stycket första punkten icke skola äga tillämpning beträffande avgifter

till församlingen och den kyrkliga samfälligheten enligt 1953 års taxering.

Förslag

till

lag angående ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting.

Härigenom förordnas, att 45 § 2 mom., 46 § 1 mom. och 50 § lagen den

20 juni 1924 om landsting1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an-

gives.

45 §.

2 mom. Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till

utdebitering för ett år, skall utgöras dels sådan landstingsskatt, som ingår i

preliminär skatt för inkomst under detta år, dels ock sådan landstingsskatt,

som ingår i slutlig skatt och fastighetsskatt på grund av nästföljande års

taxering.

46 §.

1 mom. Där i lag eller författning icke finnes stadgat, att skatt eller avgift

till täckande av landstingets utgifter skall utgå efter annan grund, skola

sådana utgifter täckas med landstingsskatt. Skyldighet att erlägga landstings­

skatt skall, med den inskränkning som må föranledas av stadgandet i 2

mom., åligga en var, som inom landstingsområdet är till allmän kommunal­

skatt skattskyldig, efter de grunder, som för utgörande av sådan skatt i

allmänhet äro stadgade.

50 §.

Landstinget äger av statsverket uppbära landstingsmedel med belopp, mot­

svarande vad som skulle utgå på grundval av det antal skattekronor och

skatteören, som vid taxering för visst år påföras de till landstinget skatt­

1 Senaste lydelse av 45 § 2 mom., 46 § 1 mom. och 50 § se 1946: 487.

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

2

§.

Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebi­

tering för ett år, skola utgöras dels tingshusmedel, som ingå i preliminär

skatt för inkomst under detta år, dels ock tingshusmedel, som ingå i slutlig

skatt och fastighetsskatt på grund av nästfoljande års taxering.

5 §.

Tingshusbyggnadsskyldige äga av statsverket uppbära tingshusmedel med

belopp, motsvarande vad som skulle utgå på grundval av det antal skatte­

kronor och skatteören, som vid taxering för visst år påföras de till tingslaget

skattskyldiga, efter det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts

till utdebitering för nästföregående år. Har dödsbo enligt 75 § kommunal­

skattelagen medgivits befrielse från att erlägga tingshusmedel, skall belopp

som tingshusbyggnadsskyldige eljest ägde uppbära av statsverket nedsättas i

motsvarande mån.

Tingshusbyggnadsskyldige äga av statsverket såsom förskott uppbära det

belopp, som på grundval av taxeringsnämnds beslut visst år rörande taxering

till kommunal inkomstskatt beslutats till utdebitering för nästkommande

år. Vad sålunda beslutats till utdebitering ingår i tingshusbyggnadsskyldiges

fordran hos statsverket vid ingången av året näst efter det då beslutet fatta­

des. Förskottet avräknas mot de tingshusmedel, som tingshusbyggnadsskyl­

dige äga uppbära av statsverket på grundval av taxeringen under året efter

det, då förskottet enligt bestämmelserna i nästföljande stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör tingshusbyggnadsskyldiges ford­

ran hos statsverket enligt första och andra styckena, skall länsstyrelsen un­

der samma år utanordna till tingshusbyggnadsskyldige med en sjättedel å

åttonde dagen i var och en av månaderna januari, mars, maj, juli, septem­

ber och november. Är nämnda fordran icke uträknad vid utbetalningstil]-

fället i januari månad, skall vid detta tillfälle utbetalas samma belopp som

utbetalades i november månad nästföregående år; dock må länsstyrelsen,

då särskilda skäl föranleda därtill, förordna att utbetalning skall ske med

annat belopp. Därest det i januari månad utbetalade beloppet icke mot­

svarar en sjättedel av tingshusbyggnadsskyldiges fordran, skall härav be­

tingad jämkning ske av det belopp, som utbetalas i mars månad.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953, dock att bestämmelserna

i 5 § första stycket första punkten icke skola äga tillämpning beträffande

tingshusmedel enligt 1953 års taxering.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

grund av taxering av fastighet verkställd under det år då indelningsändring-

en träder i kraft, utgå enligt den utdebitering för skattekrona och skatteöre,

efter vilken fastighetsskatt påföres i sistnämnda kommun.

Fordran hos —--------nya indelningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1954.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 och 4 §§ förordningen den

30 april 1943 (nr 218) om skyldighet för arbetsgivare att

anmäla arbetsanställning.

Härigenom förordnas, att 3 och 4 §§ förordningen den 30 april 1943 om

skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning1 skola erhålla änd­

rad lydelse på sätt nedan angives.

3 §.

Anmälan skall--------— anställningens början.

Anmälan göres å särskild blankett (anställningskort), som för varje an­

ställd utskrives i ett exemplar. Formulär till anställningskort fastställes av

riksskattenämnden.

Anställningskort tillhandahålles-------------med posten.

4 §•

Utmätningsmannen skall förvara anställningskortet i ett alfabetiskt ordnat

register. År arbetstagaren mantalsskriven inom annan utmätningsmans

tjänstgöringsområde, skall avskrift av anställningskortet översändas till

denne.

Där utmätningsmannen så finner lämpligt, skall anställningsregistret i

stället förvaras hos exekutionsbiträde.

Ur anställningsregister -— — — fem år.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953.

1 Senaste lydelse av 4 § se 1947: 519.

64

Kungl. Mcij:ts proposition nr 100.

lägga kvarstående eller tillkommande skatt, vari ingår pensionsavgift, under

uppbördstermin, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger beskatt-

ningsnämnd, där ömmande omständigheter äro för handen, att efter fram­

ställning från dödsboet medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis

av pensionsavgiften. Befrielse må dock icke avse pensionsavgift, som påförts

i anledning av eftertaxering till statlig inkomstskatt och som rätteligen sko­

lat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum före dödsfallet.

Framställning som ovan avses skall avlämnas senast under andra kalen­

deråret efter dödsåret.

I fråga om besvär över beskattningsnämnds beslut som i första stycket

sägs skall motsvarande gälla som finnes i taxeringsförordningen stadgat

beträffande besvär över beslut enligt 15 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt.

22

§.

Pensionsavgift påföres i den kommun, där för den avgiftspliktige beräk­

nats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst.

Om debitering och uppbörd av pensionsavgifter är i övrigt stadgat i upp-

bördsförordningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954. I samband därmed skall föl­

jande iakttagas.

Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om pensionsavgifter,

som påföras för år 1953 eller tidigare år.

I fråga om avgifter, som påföras för år 1954, skola i stället för vad i 19 §

2 mom. stadgas följande bestämmelser gälla:

Pensionsavgift skall utgå med en procent av den avgiftspliktiges till stat­

lig inkomstskatt för året taxerade inkomst med de begränsningar som ne­

dan sägs.

Makar, som båda äro avgiftspliktiga och taxeras enligt för gift skatt­

skyldig gällande bestämmelser, skola erlägga avgift med sammanlagt högst

200 kronor. Därvid skall iakttagas, att om vardera makens taxerade inkomst

överstiger 10 000 kronor, envar påföres pensionsavgift med 100 kronor. Om

endast den ene makens taxerade inkomst överstiger 10 000 kronor, minskas

i förekommande fall dennes avgift så att sammanlagda beloppet av makar­

nas pensionsavgifter ej överstiger 200 kronor.

Avgiftspliktig, som taxeras enligt för gift skattskyldig gällande bestäm­

melser och vilkens make är fritagen från skyldighet att erlägga pensionsav­

gift allenast därför att för denne icke beräknats taxerad inkomst, skall er­

lägga avgift med högst 200 kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses i de två närmast föregående styckena

skall erlägga avgift med högst 100 kronor.

Enligt ovan angivna grunder beräknad pensionsavgift avrundas i före­

kommande fall nedåt till närmast hela krontal.

66

Såsom sjöman anses icke den, som är anställd uteslutande för fartygets

iståndsättande eller uppläggning eller för tillsyn eller betjäning vid fartygets

uppehåll i hamn.

2

§.

Sjöman, som icke är underkastad skattskyldighet här i riket enligt förord­

ningen om statlig inkomstskatt för sin inkomst ombord, skall för nämnda

inkomst erlägga statlig inkomstskatt i form av särskild sjömansskatt. Sjö­

man skall dock icke erlägga särskild sjömansskatt, därest han på godtag­

bart sätt visar, att han är skattskyldig i annat land för inkomsten.

Kungl. Maj :t äger bestämma, att särskild sjömansskatt icke skall erläggas

av sjömän eller vissa grupper sjömän vid fart i särskilda farvatten.

3 §.

Särskild sjömansskatt skall utgå med femton procent av sjömannens kon­

tanta inkomst ombord, i förekommande fall minskad med avgifter, som

han på grund av sin tjänst ombord har att erlägga för egen eller efterlevan­

de familjs pensionering. Skatten beräknas icke på sedvanlig kontant ersätt­

ning för naturaförmåner i form av kost och bostad och icke heller på sed­

vanlig ersättning för koj utrustning, för förlust av effekter vid fartygs för-

olyckande eller för hållande av egna verktyg i tjänsten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

4 §•

1 mom. Den särskilda sjömansskatten skall av befälhavaren eller reda­

ren avdragas vid utbetalning av inkomst ombord.

2 mom. Skatteavdrag skall icke verkställas, om sjömannen företer för

honom i Danmark, Island, Norge eller Ungern utfärdad debetsedel eller an­

nan likvärdig handling varav framgår att han har att erlägga skatt för

inkomst till något av nämnda länder. I annat fall må skatteavdrag icke

underlåtas med mindre sjömannen med intyg från länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län styrker, att skatteavdrag icke skall göras.

3 mom. Då skatteavdrag verkställts, skall sjömannen tillställas kvitto

på den innehållna skatten.

5 §.

Befälhavare, som verkställt skatteavdrag enligt denna förordning, skall

härom lämna redaren erforderliga uppgifter för verkställande av redovisning

som i nästa stycke sägs.

Det åligger redaren, att till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lan tor

varje period om två månader, räknad från kalenderårets början, redovisa

under perioden innehållen skatt. Redovisningen för sådan period skall läm­

nas senast den sista dagen i tredje månaden efter periodens utgång genom

insättning av skattens sammanlagda belopp på länsstyrelsens postgirokonto

för särskild sjömansskatt och insändande till länsstyrelsen av förteckning

över gjorda skatteavdrag in. in., vilken förteckning skall upprättas å blan­

kett vartill länsstyrelsen fastställt formulär. Möter hinder för redovisning

inom nyss angiven tid, må nämnda länsstyrelse på framställning kunna be­

vilja anstånd därmed, i regel dock högst en månad.

6

§•

Har skatteavdrag verkställts för sjöman, som för länsstyrelsen i Göte­

borgs och Bohus län visar att han är skattskyldig i annat land för inkomsten

68

Därest särskilda skäl föreligga, må av sjöman anförda besvär upptagas

till prövning, oaktat ovan i denna paragraf angivna besvärstider icke iakt­

tagits.

11

§•

Besvär över beslut enligt denna förordning befria icke klaganden från att

i behörig ordning erlägga särskild sjömansskatt.

12

§.

De närmare föreskrifter, som kunna erfordras för tillämpning av denna

förordning, meddelas av Kungl. Maj :t.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951.

70

hovrätt, överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser, Svenska arbets­

givareföreningen, Sveriges industriförbund, Föreningen skogsarbeten, Sve­

riges arbetsgivareförening för hotell och restauranter, Sveriges redareför­

ening, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska bankföreningen,

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges köp­

mannaförbund, Sveriges grossistförbund, Handelns arbetsgivareorganisation,

Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete, Sveriges centrala restaurangak­

tiebolag, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisa­

tion, Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet, Svenska sjöfolksför-

bundet, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,

Svenska landstingsförbundet, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges hä-

radsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Föreningen Sve­

riges stadsfogdar, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Svenska exekutions-

männens riksförbund, Svenska polisförbundet, Taxeringsnämndsordföran-

denas riksförbund och Svenska västkustfiskarnas centralförbund.

Det må här erinras om att de sakkunniga i sitt betänkande även behandlat

bestämmelserna rörande förmånsrätt för skatt m. m. Denna fråga har jag

emellertid tidigare anmält i statsrådet och förslag till ändring i 17 kap.

handelsbalken har i proposition nr 7 förelagts 1953 års riksdag.

Sedan nyssnämnda remissyttranden avgivits, har spörsmålet rörande ut­

formningen av vissa straffbestämmelser i uppbördsförordningen ytterligare

behandlats, nämligen i en inom finansdepartementets rättsavdelning av läns-

assessorn Axel Morén utarbetad promemoria.

Över denna promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits av justitie-

kanslersämbetet, riksåklagarämbetet, kammarrätten, Svea hovrätt, hovrätten

över Skåne och Blekinge, centrala uppbördsnämnden, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värm­

lands och Västernorrlands län, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges in­

dustriförbund, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges redareförening,

Sveriges lantbruksförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistför­

bund, Handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges hantverks- och små­

industriorganisation, Landsorganisationen i Sverige samt Tjänstemännens

centralorganisation.

Utom de förslag, som framlagts i förenämnda betänkande och prome­

moria, avser jag att här till behandling upptaga vissa förslag om debitering

av folkpensionsavgifter, som framlagts av assessorn i kammarrätten Sten

von Otter i en inom finansdepartementets rättsavdelning utarbetad, den 25

januari 1952 dagtecknad promemoria angående möjligheten att åstad­

komma ett i vissa hänseenden förenklat taxerings- och debiteringsförfa-

rande.

Över den av von Otter utarbetade promemorian har, efter remiss, yttran­

den avgivits av kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket, pen-

sionsstyrelsen, socialstyrelsen, statistiska centralbyrån, överståthållarämbe-

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Slutligen får jag här omnämna, att vid åtskilliga av de i det föregående

angivna remissyttrandena fogats särskilda yttranden av lokala skattemyn­

digheter eller andra. När anledning därtill finnes, kommer jag i det följande

att omnämna vad som anförts även i dessa yttranden.

II. Skatter och avgifter, som debiteras och uppbäres vid den

allmänna uppbörden.

I anslutning till behandlingen av frågan om vilka skatter och avgifter,

som skall debiteras och uppbäras vid den allmänna uppbörden, har de sak­

kunniga framlagt vissa förslag för att underlätta debiteringen in. m. av folk­

pensionsavgifter, olychsfallsförsäkringsavgifter samt annuiteter å avdik-

ningslån och å förskott för avlösning av frälseräntor.

De sakkunniga förordar bl. a. att olycksfallsförsäkringsavgifterna skall

debiteras och uppbäras ett år senare än för närvarande samt påföras al­

lenast i den kommun, där arbetsgivaren mantalsskrivits för året näst före

det, då avgifterna skall debiteras; härigenom skulle debiteringen av slutlig

skatt följa mantal slängden för året före debiteringsåret i fråga om såväl

olycksfallsförsäkringsavgifter som övriga i den slutliga skatten ingående

skatter och avgifter. Vad sålunda förordats avsåge emellertid endast av­

gifter understigande 100 kronor; avgifter å 100 kronor och däröver borde

uppbäras av riksförsäkringsanstalten. Såvitt gäller annuiteter å avdiknings-

lån föreslår de sakkunniga, att när fastighet som besväras av sådan annuitet

delats genom laga skifte, länsstyrelsen skall meddela nytt beslut om avdik-

ningslånets fördelning med hänsyn till de nya fastigheternas båtnad av torr­

läggningsföretaget. Motsvarande borde gälla annuitet å förskott för avlösning

av frälseränta. Vidare borde bestämmelserna beträffande avdikningslån

ändras i vissa avseenden bl. a. så att annuiteterna alltid komme att utgå i

hela krontal.

I sitt den 4 november 1952 avgivna betänkande rörande sjukförsäkring

och yrkesskadeförsäkring (SOU 1952:39) har socialförsäkringsutredningen

bl. a. föreslagit, att arbetsgivarna skall lämna bidrag till sjukförsäkringen

samt att dessa bidrag skall erläggas i samma ordning som avgifterna till

yrkesskadeförsäkringen och samtidigt med dessa. Utredningen förutsätter,

att förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter

för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete ersättes av en ny förordning, vid vars utarbetande

folkbokförings- och uppbördsexpertis borde medverka, och att i denna nya

förordning intages bestämmelser även om uppbörden av arbetsgivarnas bi­

drag till sjukförsäkringen.

Då ställning ännu icke tagits till socialförsäkringsutredningens betän­

kande, torde uppbördssakkunnigas förslag att förskjuta debiteringen och

uppbörden av olycksfallsförsäkringsavgifterna ett år framåt i tiden få prövas

i ett senare sammanhang. Vad angår förslaget att ifrågavarande avgifter

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Före det nya uppbördssystemet debiterades och uppbars bl. a. även h u s-

hållningssällskapsavgifterna i samband med den allmänna

uppbörden.

7944 års uppbördsberedning uttalade, att dessa avgifter utan större olägen­

het syntes kunna uppbäras av hushållningssällskapen själva.1

I propositionen nr 370 till 1945 års riksdag med förslag till uppbördsför-

ordning' m. m. framhöll dåvarande chefen för finansdepartementet2 bl. a.,

att det föreslagna uppbördssystemet komme att föranleda ett betydande ar­

bete för debiterings- och uppbördsmyndigheterna. Det vore därför nödvän­

digt att i så stor utsträckning som möjligt förenkla detta arbete. En sådan

förenkling kunde ske genom att från det allmänna uppbördssystemet ute­

sluta vissa avgifter, vilka torde kunna uppbäras i särskild ordning. Departe­

mentschefen anförde vidare.

Det bör i detta sammanhang särskilt beaktas, att uppbörden av enskilda

sammanslutningar tillkommande avgifter skulle medföra en särskild belast­

ning till följd därav, att inflytande belopp måste tillgodoföras vederbörliga

inkomsttitlar efter individuell fördelning. En summarisk fördelning å titlar

i förhållande till debiterade belopp är nämligen icke möjlig, då nyssberörda

sammanslutningar självfallet icke böra uppbära större belopp än som för

deras räkning influtit. Å andra sidan lärer icke kunna förnekas, att en om­

läggning av uppbörden skulle för ifrågavarande sammanslutningar medföra

vissa olägenheter. Dessa olägenheter torde dock i allt fall vara mindre än

de fördelar, som samtidigt skulle vinnas för debiterings- och uppbördsmyn­

digheterna. Jag vill härvid särskilt framhålla, att vissa hushållningssällskap

och försäkringsbolag redan nu själva handhava uppbörden av dem tillkom­

mande avgifter.

I enlighet med det nu anförda och med hänsyn till angelägenheten att av­

lasta en del av nuvarande uppgifter från debiterings- och uppbördsmyndig­

heterna tillstyrker jag beredningens förslag, att de förut angivna avgifterna

till vissa försäkringsanstalter, hushållningssällskapsavgifter och riddarhus-

kapitationsavgifter icke vidare skola uppbäras vid den allmänna uppbörden

utan av vederbörande sammanslutning.

Bevillningsutskottet, som också hade att taga ställning till i två likalydan-

de motioner framställda yrkanden om att hushållningssällskapsavgift även

efter det nya uppbördssystemets genomförande skulle få uttagas i samband

med den allmänna uppbörden, tillstyrkte det i propositionen framlagda för­

slaget. Utskottet anförde.3

Även om den halvofficiella ställning, som hushållningssällskapen intaga,

kunde synas föranleda att avgifterna till dessa borde upptagas å debetsedel

tillsammans med skatt, skulle dock härav förorsakas så betydande svårig­

heter ur uppbördssynpunkt — icke minst med hänsyn till att nämnda av­

gifter äro frivilliga — att utskottet icke finner sig kunna tillstyrka det i

ovannämnda motioner framförda yrkandet.

I skrivelse den 10 september 1949 till uppbördssakkunniga bär Hushåll­

ningssällskapens förbund hemställt, att de sakkunniga måtte framlägga för­

1 SOU 1945: 27 s. 183.

2 Prop. nr 370/1945 s. 108.

3 Bev.-utskottets bet. nr 65/1945 s. 15.

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

som vid sistnämnda tidpunkt avlidit. Beloppet av den pensionsavgift, som

skall av avgiftspliktig årligen erläggas, utgör en procent av hans enligt för­

ordningen om statlig inkomstskatt för året taxerade inkomst eller, om den

avgiftspliktige är gift och mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll

som sin make, en halv procent av makarnas sammanlagda taxerade inkoms­

ter. För varje avgiftspliktig är dock högsta avgift 100 kr. Pensionsavgiften

skall alltid utföras i helt antal kronor så att överskjutande öretal bortfaller.

Enligt 20 § lagen om folkpensionering skall äkta make svara jämväl för

andra maken påförd pensionsavgift för tid under äktenskapet, då makarna

är mantalsskrivna såsom tillhörande samma hushåll.

Folkpensionsavgifterna ingår i den preliminära skatten. Då pensionsav­

gift slutligen påföres, skall den införas i huvudskriften av inkomstlängden

samt därjämte debiteras i debiteringslängd och å uppbördskort (kreditkort).

Om av två äkta makar, som är mantalsskrivna såsom tillhörande samma

hushåll, den ene icke skall påföras annan skatt eller avgift än pensions­

avgift, skall avgiften påföras den andre maken under förutsättning att upp­

bördskort är upplagt för denne. Pensionsavgifterna antecknas under rubri­

kerna »Pensionsavgift, egen» och »Pensionsavgift, makes».

Vid debitering och uppbörd av olycksfallsförsäkringsavgif-

t e r för i riksförsäkringsanstalten försäkrade skiljes mellan »mindre» och

»större» arbetsgivare, varvid till de senare räknas arbetsgivare som syssel­

sätter i regel minst fem anställda. Endast avgifterna för de »mindre» arbets­

givarna uppbäres vid den allmänna uppbörden. Avgifterna för dessa uträknas

av riksförsäkringsanstalten och införes av anstalten i de s. k. arbetsgivar-

förteckningarna, som upprättas av lokal skattemyndighet med ledning av

mantalsuppgifter in. in. De av anstalten i nämnda förteckningar antecknade

avgifterna påföres vederbörande arbetsgivare av den lokala skattemyndig­

heten i samband med debitering av slutlig skatt året näst efter det år, av­

gifterna avser.

Efter debiteringen skall arbetsgivarförteckningarna, i vad de angår varje

särskild kommun på landet samt stad som tillhör fögderi, före den 1 oktober

av lokal skattemyndighet tillställas vederbörande kommunalstämmas ord­

förande, magistrat eller kommunalborgmästare som har att under viss be­

stämd och vederbörligen kungjord tid, ej understigande 14 dagar, på till­

kännagivet lämpligt ställe hålla förteckningarna, i stad särskilt för varje

hppbördsdistrikt, de avgiftspliktiga tillhanda. Förteckningarna bör därefter

senast inom oktober månads utgång återsändas till den lokala skattemyn­

digheten, som har att återställa desamma till riksförsäkringsanstalten inom

lid, som av anstalten bestämmes. I stad med egen uppbördsförvaltning skall

förteckningarna särskilt för varje uppbördsdistrikt i enahanda ordning ge­

nom den lokala skattemyndighetens försorg hållas de avgiftspliktiga till­

handa och därefter återställas till riksförsäkringsanstalten inom tid, som av

anstalten bestämmes.

Förmenar arbetsgivare, att avgift blivit honom obehörigen eller oriktigt

påförd, äger han jämlikt § 6 förordningen den 31 mars 1922, nr 130, för er­

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

En radikal lösning av problemet vore, fortsätter de sakkunniga, att äkta

makar påfördes pensionsavgift oberoende av varandra och med hänsyn alle­

nast till den taxerade inkomst, som åsatts vederbörande make. Ett så vittgå­

ende förslag hade de sakkunniga dock icke ansett sig kunna upptaga. De

sakkunniga hade i stället sökt finna utvägar, vilka icke innebure en så om­

fattande omläggning, Härom anföres följande.

Om den avgiftspliktige är gift och mantalsskriven såsom tillhörande sam­

ma hushåll som sin make, uppgår pensionsavgiften för envar av makarna

till en halv procent av makarnas sammanlagda taxerade inkomst, dock

högst 100 kr. Är endast den ene av makarna taxerad, debiteras denne även

den andre makens pensionsavgift. Äro båda makarna taxerade påföres en­

var av dem sin avgift. Om den ene makens inkomst är mycket låg i för­

hållande till den andres, kommer den förre att påföras en oproportionerligt

hög pensionsavgift. För att undvika ett dylikt resultat har i ett av de in­

komna yttrandena ifrågasatts att makarnas sammanlagda pensionsavgifter

skulle fördelas mellan makarna i förhållande till envars taxerade inkomst.

Detta tillvägagångssätt torde dock komma att åsamka de lokala skatte­

myndigheterna väsentligt ökat arbete. En annan, enklare fördelningsgrund

synes vara att envar avgiftspliktig påföres pensionsavgift med en procent

av den taxerade inkomsten, högst 100 kr. eller, om den avgiftspliktige är

taxerad som gift, högst 200 kr., dock att om i det senare fallet båda ma­

karna äro taxerade, makarnas sammanlagda pensionsavgift icke får över­

stiga 200 kr. I den mån så erfordras får därvid pensionsavgiften nedsättas

för den av makarna, som åsatts en taxerad inkomst överstigande 10 000 kr.

Överstiger båda makarnas taxerade inkomst nämnda belopp, påföres envar

av makarna pensionsavgift med 100 kr.

I fråga om äkta makar, av vilka allenast den ene är avgiftspliktig, beräk­

nas för närvarande pensionsavgiften för den avgiftspliktige maken med

ledning av makarnas sammanlagda inkomst eller, om endast en av makar­

na har inkomst, med ledning av dennes inkomst oavsett om han skall de­

biteras avgift eller icke. Lämpligare synes vara att knyta avgiftsplikten

endast till den av makarna, som åsatts taxerad inkomst. Är denne av annan

anledning, t. ex. på grund av ålder, ej avgiftspliktig, påföres icke pen­

sionsavgift för någon av makarna, även om den andre maken enligt nu

gällande regler skulle ha varit skyldig erlägga avgift. Om den av makarna,

som åsatts taxerad inkomst, även i övrigt är avgiftspliktig, men den andre

maken enligt gällande bestämmelser icke skulle haft att erlägga avgift,

bör enligt de sakkunniga avgiften beräknas som om den avgiftspliktige varit

ensamstående. Detsamma synes böra gälla, om båda makarna åsatts taxe­

rad inkomst men den ene av makarna av annan anledning icke skulle vara

avgiftspliktig.

Detta förslag innebär, att pensionsavgiftsbeloppen i vissa fall bli änd­

rade i förhållande till vad nu gäller beträffande äkta makar, av vilka endast

den ene är avgiftspliktig. För närvarande utgår avgift med en halv pro­

cent av den taxerade inkomsten för den av makarna som är avgiftspliktig,

högst 100 kr. Enligt förslaget skall avgiften utgöra en procent av inkomsten,

högst 100 kr., men endast påföras, om den av makarna, som i övrigt är av­

giftspliktig, tillika är taxerad. Om denne icke skulle ha åsatts taxerad in­

komst, påföres ingen pensionsavgift. Om alltså mannen åsatts taxerad in­

komst understigande 20 000 kr. och hustrun ej har någon inkomst och

icke heller i övrigt skulle vara avgiftspliktig, kommer den förstnämnde

att påföras en något högre avgift än för närvarande, t. ex. vid en inkomst

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

varande bestämmelser, som ledde sitt ursprung till tidigare uppbördssystem

då avgifterna icke uttogs preliminärt, skulle ändras att avse december månad

året näst före debiteringsåret, såvitt gällde person, som kommit i åtnjutande

av folkpension, resp. den 1 januari sistnämnda år beträffande person som

förlorat sitt svenska medborgarskap eller avlidit.

De sakkunniga framhåller, att restitution av slutlig eller tillkommande

skatt enligt 89 § 2 mom. andra stycket uppbördsförordningen skulle verk­

ställas av länsstyrelsen. Återbetalning av för mycket erlagd olycksfall s-

försäkringsavgift skulle dock ske genom riksförsäkringsanstal-

tens försorg. Denna bestämmelse vore föranledd av det förhållandet, att

anstalten i samband med att avgifterna antecknats i arbetsgivarförteck-

ningarna från vederbörlig inkomsttitel å riksstaten tillgodofört olycksfalls-

försäkringsfonden avgifternas belopp. Det hade därför ansetts, att det borde

ankomma på anstalten att vid upphävande eller nedsättning av verkställd

avgiftspåföring återbetala det belopp, som anstalten oriktigt tillgodofört sig.

Emellertid hade denna bestämmelse medfört olägenheter. Innan återbetal­

ning kunde ske, hade anstalten att undersöka, om vederbörande påförts

kvarstående skatt och i så fall om denna erlagts. Hade den kvarstående

skatten ej erlagts, skulle avkortning i stället ske. Beslut härom hade dock

ansetts böra fattas av länsstyrelsen.

Det torde vara mera ändamålsenligt, säger de sakkunniga, att även olycks-

fallsförsäkringsavgifter skulle restitueras av länsstyrelsen. På riksförsäk-

ringsanstalten borde ankomma att vid varje beslut om upphävande eller

nedsättning av påförd olycksfallsförsäkringsavgift underrätta vederbörande

länsstyrelse härom och samtidigt återföra ett mot beslutet svarande belopp

från olycksfallsförsäkringsfonden till vederbörlig inkomsttitel å riksstaten.

Länsstyrelsen hade därefter att handlägga ärendet i likhet med vad som

gällde beträffande annan slutlig skatt, som skulle restitueras eller av­

kortas.

Slutligen framhåller de sakkunniga, att arbetsgivarförteckningarna enligt

§ 3 mom. 2 förordningen den 31 mars 1922, nr 130, skulle under viss tid

hållas tillgängliga för granskning av de avgiftspliktiga. Under senare år

torde det mycket sällan ha förekommit, att någon avgiftspliktig infunnit

sig för att kontrollera avgiften i förteckningen. Utställandet syntes numera

vara utan betydelse och bestämmelsen härom torde saklöst kunna utgå.

Därest avgiftspliktig önskade erhålla uppgift om honom påförd avgift, kun­

de sådan erhållas genom hänvändelse till den lokala skattemyndigheten.

Promemorian angående möjligheten att åstadkomma ett i vissa hänseen­

den förenklat taxerings- och debiteringsförfarande. Såsom inledningsvis om­

nämnts har en inom finansdepartementet tillkallad sakkunnig, assessorn i

kammarrätten Sten von Otter, behandlat vissa frågor om debitering av folk­

pensionsavgifter i en den 25 januari 1952 dagtecknad promemoria angående

möjligheten att åstadkomma ett i vissa hänseenden förenklat taxerings- och

debiteringsförfarande.

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

därigenom nedbringa kostnaderna för bl. a. folkbokföringsväsendet. Ju mera

adressmaskinanläggningarnas användningsområde vidgades, desto viktigare

vore det, dels att maskinerna bleve rationellt utnyttjade så att icke plåtma­

terialet och maskinerna utsattes för onödigt slitage, dels ock att det dagliga

rutinarbetet för länsbyråernas personal så mycket som möjligt förenklades.

Ett rationellt utnyttjande av de tryckande registren och av de längder

in. in., vilka framställdes med hjälp av dessa register, förutsatte att de i

längderna inflytande uppgifterna, utan efterhandskomplettering, finge ligga

till grund för bl. a. taxering till statlig och kommunal skatt och debitering

av skatter och andra avgifter, bl. a. avgifter till folkpensioneringen. Så vore

för närvarande icke fallet och detta förorsakade folkbokförings-, taxerings-

och debiteringsmyndigheterna ett avsevärt merarbete.

Möjligheter till arbetsförenkling torde, säger utredningsmannen vidare,

uppkomma i samband med att de av 1949 års skatteutredning och 1949 års

uppbördssakkunniga framlagda förslagen genomfördes.

Sedan i promemorian framhållits att — därest skatteutredningens förslag

genomfördes — inkomstlängden ur taxeringss/ynpunkt ej längre skulle

behöva kompletteras med uppgifter om dödsfall och civilståndsändringar,

erinras om att uppbördssakkunniga i syfte att förenkla debiterings- och

indrivningsarbetet föreslagit vissa ändringar beträffande folkpensionsav­

gifterna. Dessa ändringar koinme även ur folkbokföringssynpunkt att inne­

bära eu viss förenkling. Fråga vore dock huruvida icke ytterligare förenk­

lingar — utöver de av de sakkunniga föreslagna — skulle kunna ernås,

vilka skulle komma såväl folkbokförings- som debiteringsmyndigheterna

till godo. Härom anföres följande.

Urvalet av de personer, vilka skola påföras pensionsavgift, sker för när­

varande huvudsakligast med ledning av de uppgifter, som finnas införda i

inkomstlängden, antingen uppgifterna framgå av det i längden gjorda av­

trycket av vederbörandes personplåt eller uppgift införts manuellt genom

länsstyrelsens försorg. Av de manuellt införda uppgifterna äro i första hand

av betydelse de, som avse inträffade dödsfall beträffande personer i avgifts-

pliktig ålder. I den mån förhållanden inträffa, vilka icke framgå av inkomst­

längden men som kunna vara av betydelse för avgiftspåföringen, erhåller

debiteringsförrättaren i annan ordning kännedom därom. Så sker dels beträf­

fande dödsfall, vilka inträffat under tiden från den 1 november beskattnings­

året till och med den 30 juni taxeringsåret — av tekniska skäl är det icke

möjligt för länsbyråerna att komplettera inkomstlängderna med dödsfall,

som inträffat efter den 1 november beskattningsåret — dels beträffande de

fall, där en person i avgiftspliktig ålder tillerkänts folkpension eller sådan

pension upphört att utgå, dels ock beträffande nationalitetsändringar.

För vederbörande debiteringsförrättare möter det inga svårigheter att

iakttaga i inkomstlängden verkställda anteckningar om dödsfall. Däremot

ställer det sig praktiskt ogenomförbart för honom att med ledning av mot­

tagna underrättelser beakta dödsfall, om vilka anteckning icke skett i in-

komstlängden. Ett sådant beaktande skulle förutsätta, att de lokala skatte­

myndigheterna omedelbart före dcbiteringsarhetets början i det hos dem för­

da, av avtryckskort bestående kortregistret över befolkningen inom distrik­

tet kontrollerade, huruvida uppgift inkommit att en avgiftspliktig avlidit,

ett förfarande som skulle vara alltför tidsödande. Det nuvarande systemet

84

syntes dock böra vara förhållandena viss dag, förslagsvis den 1 januari be­

skattningsåret. Regeln skulle då bli, att pensionsavgift icke skulle erläggas

för avgiftspliktig person, vilken avlidit före den 1 januari beskattningsåret;

däremot skulle avgift erläggas för den som avlidit nämnda dag eller se­

nare. Vidare anföres följande.

Ur principiell synpunkt kan visserligen mot ett sådant förslag riktas den

invändningen, att'det är obilligt att pensionsavgift skall erläggas icke blott

för det år, då dödsfallet inträffat, utan även för året därefter. Betänkligheter­

na mot en sådan ordning synas dock icke kunna vara alltför starka. Dels ha

nämligen pensionsavgifterna numera karaktären av en statlig skatt och icke

en på försäkringsmässiga grunder baserad pensionsavgift, dels har i de flesta

fall — såsom följd av nuvarande uppbördssystem — för den avlidne redan

erlagts »preliminär pensionsavgift». Betänkligheterna synas böra bliva än

mindre, om man tager i beaktande, att en viss reducering av avgiftsbelop­

pets storlek sker automatiskt, därigenom att den till statlig inkomstskatt

taxerade inkomsten, vilken ligger till grund för beräkningen av pensionsav­

giften, såsom regel är mindre ju tidigare under året dödsfallet inträffat. I

detta sammanhang må även framhållas alt uppbördssakkunniga föreslagit

införandet av en bestämmelse om att dödsboet efter en person under vissa

omständigheter skall kunna befrias från erläggandet av sådan pensionsav­

gift som debiterats i samband med debiteringen av kvarstående eller till-

o *

kommande skatt.

Ytterligare må, till bemötande av en eventuell invändning om det orätt­

visa i att pensionsavgift skall erläggas för en avliden, framhållas följande.

Förutsättningen för att en avgiftspliktig skall paföras pensionsavgift är att

han, om han är ogift, för debiteringsåret blivit taxerad till statlig inkomst­

skatt för en taxerad inkomst av minst 1 200 kronor. Avgörande för om en

person skall påföras pensionsavgift, respektive för med vilket belopp avgif­

ten skall påföras honom är sålunda bl. a. hans inkomstförhållanden under

beskattningsåret. Att detta realiter innebär att avgiftsskyldigheten inträtt

redan under beskattningsåret torde icke kunna förnekas; skyldigheten full-

söres även förstnämnda år genom att avgiften erlägges preliminärt. I fråga

om skyldighet att erlägga skatt till stat och kommun gäller, att denna skyl­

dighet uppstår under det år, då inkomsten förvärvas (beskattningsåret), och

icke det år, då skatten debiteras (taxeringsåret). Statlig och kommunal in­

komstskatt skall erläggas för den inkomst, en person förvärvat före döds­

fallet; något oberättigat synes det icke vara i att pensionsavgift, beräknad

ä den inkomst som förvärvats före dödsfallet, skall erläggas för avliden

person.

Några bärande skäl emot att pensionsavgift skall erläggas aven for per­

son, som avlidit under beskattningsåret eller senare, synas sålunda icke

kunna anföras. Ur statsverkets synpunkt är det en fördel, att de en gång

preliminärt erlagda avgifterna icke skola restitueras.

Debiteringen av pensionsavgifterna kommer att så avsevärt förenklas,

därest debiteringsförrättarna slippa taga hänsyn till dödsfall, som inträffat

efter ingången av beskattningsåret, att man allvarligt bör överväga genom­

förandet av en sådan ordning.

Enligt uppbördssakkunnigas förslag skulle svensk medborgare som för­

lorat sitt svenska medborgarskap före den 1 januari debiteringsåret icke på­

föras pensionsavgift. Beträffande utlänning som förvärvat svenskt medbor­

garskap syntes, framhåller utredningsmannen, innebörden av gällande be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100,

det förenklades — taga risken att en del avgiftspliktiga icke bleve påförda

pensionsavgift.

Beträffande debiteringen av pensionsavgift för äkta makar erinras i pro­

memorian om skatteutredningens förslag, att samtaxering icke skulle ske

året efter det då äktenskapet ingåtts. Uppbördssakkunniga hade å sin sida

föreslagit, att för debitering av pensionsavgift för äkta makar lämpligen bor­

de gälla samma regler som vid sambeskattning av äkta makar. I detta avse­

ende borde alltså gälla att, om makarna under större delen av året icke levt

tillsammans, pensionsavgifterna borde för envar av makarna beräknas som

om makarna varit ogifta. Hade äktenskapet ingåtts under beskattningsåret,

borde makarna i förevarande sammanhang behandlas som om de icke varit

gifta.

Slutligen erinras i promemorian, att pensionsavgift för närvarande icke

skulle erläggas av person, som under juni månad debiteringsåret ägt upp­

bära folkpension. Uppbördssakkunniga hade föreslagit den ändringen, att

förhållandena under december månad året före debiteringsåret i stället

skulle vara avgörande för avgiftsfriheten. Uppgift om att pension beviljats

eller upphört att utgå erhölle debiteringsförrättarna i särskild ordning från

vederbörande länsbvrå. Av inkomstlängden framginge, vilka personer i av-

giftspliktig ålder, som tillerkänts folkpension; uppgifterna avsåge dock för­

hållandena, sådana dessa vore registrerade i de tryckande registren vid tid­

punkten för tryckningen av inkomstlängden.

Med hänsyn till nödvändigheten att så mycket som möjligt rationalisera

arbetet med avgiftsdebiteringen vore det enligt utredningsmannens mening

önskvärt att inkomstlängdens uppgifter finge vara avgörande för huruvida

en person i avgiftspliktig ålder skulle påföras pensionsavgift. Principen i

fråga om befrielse från skyldighet att erlägga pensionsavgift skulle då bli,

att avgift ej skulle påföras den, som under januari månad beskattningsåret

ägt uppbära folkpension, men att debiteringen skulle ske med ledning av

inkomstlängdens uppgift om utgående folkpension. Vidare skulle föreskri­

vas att, om någon påförts avgift ehuru han icke varit skyldig erlägga sådan,

han skulle kunna vinna rättelse efter anförda debiteringsbesvär.

Innebörden av dessa bestämmelser skulle bliva densamma som med avse­

ende å bestämmelserna om avgiftsskyldighet och befrielse från sådan skyl­

dighet för dem, som förvärvat eller förlorat svenskt medborgarskap. Av­

giftspliktig, som tillerkänts folkpension, komme alltså att bli skyldig erläg­

ga pensionsavgift dels för det år, då pensionen börjat utgå, dels ock för det

därpå följande året. Att observera vore emellertid att sådan person i regel

torde ha erlagt »preliminär pensionsavgift» under året före det, då pensio­

nen börjat utgå. Den som förlorat rätten till folkpension, komme att bliva

undantagen från avgiftsplikt under två år.

Sammanfattningsvis föreslås i promemorian, att i 19 § lagen om folkpen­

sionering måtte föreskrivas

att pensionsavgift icke skall erläggas av den, som under januari månad

⁸⁶

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

av riksräkenskapsverket, statens organisationsnamnet, överståthållaråmbetet,

länsstyrelserna i Södermanlands, Kalmar, Gotlands, Älvsborgs, Värmlands,

Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens lön samt Föreningen Sveri­

ges kronokamrerare. Därvid åberopas i allmänhet, att alldeles påtagliga för­

delar skulle ur såväl administrativa som kostnadsbesparande synpunkter

vinnas, om avgifterna avskaffades. Vidare framhålles, att avgifterna nume­

ra knappast kunde anses ha karaktären av försäkringsavgifter. Sålunda kan

länsstyrelsen i Västernorrlands lån icke finna något berättigat motiv för att

uttaga pensionsavgift, eftersom varje svensk medborgare finge folkpension,

oavsett om han betalade avgiften eller ej. Några bärande psykologiska skäl

för avgiftens bibehållande syntes numera knappast kunna anses föreligga.

Länsstyrelsen i Värmlands län anför bl. a. att de psykologiska skäl som tidi­

gare ansetts motivera en särskild avgiftsdebitering syntes i viss män ha

bortfallit, eftersom icke blott preliminär A-skatt utan i stort sett jämväl

preliminär B-skatt enligt de sakkunnigas förslag komme att uttagas av de

skattskyldiga utan angivande av storleken av däri ingående folkpensions­

avgift och sådan avgift därjämte som regel icke komme att uttagas, om ve-

derbörandes inkomst understege 1 200 kr. Vidare uttalar Föreningen Sveri­

ges kronokamrerare, att frågan om att snarast pröva avgiftsdebiteringen i

hela dess vidd framstode som så mycket mera angelägen, som den »good­

will», vilken folkpensionsavgifterna kunnat ha i betalningshänseende, allt­

mera torde försvinna, i den mån vetskapen bleve allmän, att avgiftsbetal-

ningen ej inverkade å storleken av utfallande pension. Länsstyrelsen i Norr­

bottens län erinrar därjämte om att avgiften utgjorde endast en mindre de!

av det belopp, som årligen erfordrades för att täcka utgifterna för folkpen­

sionerna.

De sakkunnigas förslag beträffande pensionsavgifterna för äkta makar

har föranlett erinran endast i ett fåtal yttranden. Från yttrandena torde

följande få återgivas.

Enligt statens organisationsnämnds mening syntes böra prövas, huruvida

icke äkta makar borde påföras pensionsavgift oberoende av varandra och

avgiften sålunda beräknas endast med hänsyn till den taxerade inkomst, som

åsatts vederbörande make.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför.

Beträffande debiteringen av pensionsavgift för äkta makar får länssty­

relsen anföra, att om endast den ene maken taxerats till statlig inkomst­

skatt, denne bör påföras hela pensionsavgiften, dock högst 200 kronor, utan

särskild fördelning makarna emellan. Taxeras däremot båda makarna synes

det länsstyrelsen praktiskt, att den make, som påförts den lägre taxeringen,

debiterades för 1/2 % av det för honom taxerade beloppet, dock högst för

100 kronor, och den andre maken för återstoden av den för makarna ge­

mensamma pensionsavgiften, som kan uppgå till högst 200 kronor för ma­

karna gemensamt. Därest endast den ena av makarna skall påföras pensions­

avgift, bör denne, om han särskilt taxerats, påföras pensionsavgift med

Va % av den sammanlagda inkomsten, dock högst 100 kronor. Genomföres

länsstyrelsens förslag vinnes dels att den nuvarande uppdelningen på två

inkomsttitlar slopas och att de av häradsskrivareföreningen påtalade olä­

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

skett januari 1953 eller tidigare. Sålunda skulle de personer för vilka pen­

sionen utbetalats första gången under februari till maj 1953 bli befriade

från 1953 års avgift men ej från 1954 års. En särskild övergångsbestäm­

melse erfordras beträffande 1953 års avgiftsbetalning för att undgå ett så­

dant förhållande. Motsvarande gäller beträffande personer avlidna februari

till juni 1953 samt personer som blivit utländska medborgare under sam­

ma tid.

Härutöver vill pensionsstyrelsen påpeka följande. Enligt såväl gällande

som föreslagna lagbestämmelser skall avgörande för avgiftsbefrielse på

grund av folkpensions beviljande vara om pensionstagare ägt uppbära folk­

pension viss månad. Såsom pensionsstyrelsen påpekat i yttrande den 11

januari 1951 rörande en av 1950 års skattelagssakkunniga utarbetad prome­

moria bör uttrycket »ägt uppbära folkpension» tolkas så att för befrielse från

pensionsavgift skall erfordras icke endast att pensionsrätt på grund av gjord

ansökan föreligger för resp. månad utan även att folkpension faktiskt

kunnat lyftas under månaden antingen av pensionstagaren själv eller av

annan som varit berättigad därtill. I anslutning härtill vill styrelsen fram­

hålla att, såsom framgår av 8 § folkpensioneringslagen, pensionsberättigads

hustru, till vilken hustrutillägg utgår, själv ej är att anse som folkpensions-

tagare, varför avgiftsbefrielse icke kan gälla hustru som uppbär hustru-

tillägg.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar bl. a., att det icke syntes tilltalande

att debitering skulle ske enbart med ledning av debiteringslängdens uppgif­

ter om utgående pension och om nationalitet samt att en person, som enligt

föreskrifterna om avgiftsplikt icke skolat erlägga pensionsavgift, skulle be­

höva anföra besvär för att få rättelse, när debiteringsförrättaren faktiskt

följt givna föreskrifter. Även kronokamreraren i Malmö framhåller olägen­

heterna av att debiteringslängdens uppgifter angående nationalitet och pen-

sionsförhållanden icke komme att helt överensstämma med förhållandena

den 1 januari sagda år. Olägenheten härav torde dock vara ganska ringa och

skulle sannolikt icke medföra ett större antal debiteringsbesvär. Sett ur en­

bart debiteringssynpunkter kunde emellertid ifrågasättas, huruvida icke åt­

gärder kunde vidtagas till förhindrande av påtalade bristande överensstäm­

melse. Såvitt kronokamreraren kunde finna torde så utan olägenhet kunna

ske genom att länsbyråerna till tiden efter tryckningen av debiteringsläng-

den uppsköte aktualiseringen av tryckplåtarna, såvitt avsåge förändringar

i nationalitet och pensionsförhållanden, vilka inträffade den 1 januari eller

senare under beskattningsåret.

Vidare framhåller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att mot an­

knytningen av avgiftsskyldigheten till förhållandena vid beskattningsårets

ingång kunde invändas, att en hel del personer komme att få betala pen­

sionsavgifter även sedan de börjat uppbära folkpension. I vissa fall kunde

pensionsavgift rent av komma att uträknas på i taxerad inkomst ingående

folkpension. Länsstyrelsen utginge dock ifrån att denna avgift oftast täcktes

av en preliminär inbetalning, verkställd före inträdet i pensionsåldern. Olä­

genheten av att i enstaka fall den ifrågasatta avgiftspåföringen kunde kom­

ma att medföra förhöjning i kvarstående skatt för en nybliven folkpensio­

när torde emellertid uppvägas av de praktiska fördelarna med förslaget.

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

följd därav, enklare debiteringsregler och bättre överensstämmelse mellan

preliminär och slutlig skatt.

De sakkunniga har särskilt uppmärksammat den situation, som uppkom­

mer då äkta makar båda har taxerad inkomst men den ena en relativt obe­

tydlig sådan. I dylikt fall kan maken med den mindre inkomsten komma att

påföras en pensionsavgift, som icke står i rimlig proportion till den sam­

tidigt påförda skatten.

De sakkunnigas förslag beträffande beräkningen av folkpensionsavgift för

äkta makar innebär i korthet följande.

Är båda makarna avgiftspliktiga — en av förutsättningarna härför är

enligt förslaget att båda åsatts taxerad inkomst — uträknas avgiften för

envar av dem till en procent av vederbörandes taxerade inkomst. Då den

sammanlagda avgiften ej får överstiga 200 kronor, nedsättes i förekomman­

de fall avgiften för den, vars taxerade inkomst överstiger 10 000 kronor, i

sådan omfattning att den sammanlagda avgiften blir 200 kronor. Överstiger

vardera makens taxerade inkomst 10 000 kronor, påföres envar avgift med

100 kronor.

Är en av makarna avgiftsplildig men icke den andre enär denne saknar

taxerad inkomst, skall avgiften för den förstnämnde maken utgöra en pro­

cent av dennes taxerade inkomst och högst 200 kronor.

Är, slutligen, en av makarna avgiftspliktig men icke den andre oaktat

denne åsatts taxerad inkomst, skall avgiften för den avgiftspliktige uträk­

nas till en procent av hans taxerade inkomst och utgöra högst 100 kronor.

Här bortses alltså från den icke avgiftspliktige makens eventuella inkomst.

Det må tilläggas, att de sakkunniga med sitt ifrågavarande förslag icke

åsyftat någon ändring i vad nu gäller därulinnan att den taxerade inkoms­

ten skall — för att grunda avgiftsplikt — uppgå till minst 1 200 kronor.

För att icke komplicera återgivandet av innebörden i de sakkunnigas för­

slag har från denna regel bortsetts i det nyss anförda.

De sakkunnigas förslag synes enligt min mening materiellt godtagbart

och innefatta en riktig avgränsning av de fall, där storleken av ena makens

pensionsavgift bör påverkas av andra makens inkomst. Att gå så långt som

statens organisationsnämnd ifrågasatt, nämligen att alltid uträkna avgiften

för gift person med bortseende från andra makens inkomst, anser jag mig,

i likhet med de sakkunniga, i nuvarande läge icke kunna förorda, om än

ytterligare lättnader i debiteringsarbetet med en sådan anordning skulle

vinnas. Vad angår det av länsstyrelsen i Jämtlands län framförda förslaget,

synes detta icke lämna ett mer eller ens lika tillfredsställande resultat som

de sakkunnigas förslag. Jag vill emellertid i anslutning härtill erinra om att

de sakkunnigas förslag i motsats till länsstyrelsens i vissa lägen leder till

en högre avgift än de nuvarande bestämmelserna. Ett exempel må belysa

detta. Antages blott ena maken vara avgiftspliktig och år dennes taxerade

inkomst 10 000 kronor, medan den andra makens taxerade inkomst uppgår

till 5 000 kronor, blir avgiften för förstnämnde make enligt de sakkunniga

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

att söka säkerställa möjligheterna för det allmänna att utfå de debiterade

avgifterna. Av de av mig förordade reglerna för beräkning av äkta makars

pensionsavgifter i vissa fall framgår nämligen att jag icke velat hävda den

meningen, att makar skulle i avseende å folkpensionsavgiften behandlas

såsom oberoende av varandra.

Vad härefter angår övriga förslag rörande debitering av folkpensionsav­

gift, vilka samtliga åsyftar förenklingar i debiteringsförfarandet, må följan­

de framhållas.

De särskilda grunderna för beräkning av äkta makars pensionsavgifter

bör tillämpas endast i de fall, då makarna skall samtaxeras. Har äktenska­

pet ingåtts under beskattningsåret (året före debiteringsåret) eller har ma­

karna eljest under större delen av nämnda år icke levt tillsammans, bör så­

ledes pensionsavgiften för vardera maken beräknas som för ogift.

För närvarande skall pensionsavgift erläggas av varje svensk medborgare

i viss ålder och med en viss minsta inkomst under förutsättning, att han för

debiteringsåret är mantalsskriven i riket. Avgift skall dock icke erläggas

av den som under juni månad debiteringsåret ägt uppbära folkpension eller

den 1 juli samma år förlorat sitt svenska medborgarskap, ej heller för den

som vid sistnämnda tidpunkt avlidit. De sakkunniga föreslår, att mantals­

skrivningen för beskattningsåret, d. v. s. året närmast före det då pensions­

avgiften slutligt påföres, skall vara avgörande för avgiftsplikten samt att

tidpunkterna, då de förhållanden skall föreligga som medför avgiftsbefri­

else, ändras till december månad under beskattningsåret för den som erhål­

lit folkpension och till den 1 januari debiteringsåret för den som förlorat

sitt svenska medborgarskap eller avlidit. I den förut omnämnda departe­

mentspromemorian förordas en ytterligare förskjutning av dessa tidpunk­

ter, nämligen till januari månad beskattningsåret resp. den 1 januari be­

skattningsåret. Den sist angivna tidpunkten skall, enligt promemorian, vara

avgörande även för den som förvärvat svenskt medborgarskap; avgiftsbe-

friad skall med andra ord den vara, som den 1 januari beskattningsåret icke

är svensk medborgare. Vidare föreslås i promemorian, att debiteringen skall

verkställas med ledning av uppgifterna i plåtavtrycken i debiteringsläng-

den. Sistnämnda förslag motiveras av att uppgifterna i denna längd i vad

de avser utgående folkpension och nationalitet icke alltid överensstämmer

med vad i dessa hänseenden gällde under januari månad resp. den 1 januari

beskattningsåret; personplåtarna i de tryckande registren aktualiseras näm­

ligen fortlöpande fram till debiteringslängdernas tryckning, som i regel sker

under mars—maj beskattningsåret (i Stockholm några månader senare).

Att uppbördssakkunnigas och i än högre grad departementspromemorians

förslag är ägnade att tillgodose önskemålet om förenklade debiteringsregler

är uppenbart. Med hänsyn härtill bör allvarligt övervägas att genomföra de

föreslagna författningsändringarna. Förenklingen skulle emellertid i viss

omfattning vinnas till priset av bestämmelser, som ur andra synpunkter

möjligen kan anses mindre tillfredsställande. Utredningsmannens såväl som

remissinstansernas mening är att fördelarna överväger nackdelarna.

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

le i väsentlig mån undanröja tillämpningsbesvärligheterna. Då några avgö­

rande invändningar mot en dylik bestämmelse icke synes vara att fram­

ställa — jag hänvisar till det utförliga resonemang som utredningsmannen

fört och för vilket jag i det föregående redogjort — förordar jag, att för­

slaget genomföres, vilket alltså innebär att det avgörande skall vara om

vederbörande är avliden vid ingången av året näst före debiteringsåret.

Jag vill i detta sammanhang påpeka, att dödsfall under beskattningsåret och

fram till tidpunkten för tryckningen av längden visserligen inpräglas å

personplåtarna men då dagen för dödsfallet samtidigt inpräglas, försvåras

debiteringen icke härav.

Beträffande den som förlorat svenskt medborgarskap gäller för närvaran­

de, att pensionsavgift ej skall påföras om förlusten av medborgarskapet ägt

rum före den 1 juli debiteringsåret. Denna regel medför därför ungefärligen

samma debiteringsbesvärligheter som de nyss antydda. Utredningsmannen

har velat avlägsna dessa besvärligheter genom en regel av innebörd, att av­

görande tidpunkt skulle i stället för den 1 juli debiteringsåret vara den 1

januari året närmast dessförinnan. Av skäl, som utredningsmannen anfört,

synes ur materiell synpunkt en dylik regel godtagbar. Med en sådan bestäm­

melse följer emellertid vissa andra olägenheter. De tryckande registren ak­

tualiseras fortlöpande och följaktligen kommer längderna att utvisa även

sådana nationalitetsändringar, som inträffat under beskattningsåret och

fram till tryckningsdagen. Då man icke kan registrera dagen för nationa-

litetsändringen, leder utredningsmannens förslag, vilket alltså innebär dels

att den 1 januari beskattningsåret skall vara den avgörande dagen och dels

att avgiftsdebiteringen helt skall grundas på längden, till att i vissa fall av­

gift felaktigt kommer att påföras respektive icke debiteras. För att i viss

omfattning avhjälpa denna olägenhet föreslår utredningsmannen att den

som enligt huvudregeln felaktigt påförts avgift skulle äga efter besvär häri

erhålla rättelse.

Mot förslaget har invänts, att det syntes föga tilltalande att föreskriva ett

debiteringsförfarande, som ovillkorligen måste i vissa fall ge ett oriktigt

resultat. Den särskilda besvärsregeln skulle vidare medföra ett visst mer-

arbete.

De gjorda påpekandena synes mig föranleda att man bör söka lösa frågan

på ett i viss mån annat sätt. Av det förut sagda framgår, att jag ur materiell

synpunkt icke kan anse hinder föreligga mot att som ur pensionsavgifts-

synpunkt relevant dag för den som vinner eller förlorar svenskt medborgar­

skap föreskriva någon dag under beskattningsåret. Såsom ur debiterings-

synpunkt mest lämplig skulle då kunna väljas den dag då längderna tryc-

kes. Med en sådan regel vinnes att en debitering enligt längden alltid kom­

mer att svara mot huvudregeln om när avgiftsplikt i princip skall inträda

Häremot kan visserligen invändas att längderna tryckes på något olika ti­

der, nämligen av länsstyrelserna någon gång under mars—april beskatt­

ningsåret och av mantalsverket i Stockholm ytterligare några månader se­

nare; en viss ojämnhet i fråga om tidpunkten för avgiftspliktens inträde

98

slagit; vad som i motiveringen anförts rörande avgifternas storlek i vissa

angivna exempel in. in. bör dock rätteligen korrigeras med ledning av be­

slutet om avgiftshöjning.

Som framgår av det förut sagda förordar jag, att de i denna proposition

föreslagna ändrade bestämmelserna om avgiftsberäkning in. m. skall till-

lämpas fr. o. in. den slutliga debiteringen år 1954. De höjda pensionsavgif­

terna skulle däremot första gången påföras vid den slutliga debiteringen år

1955. Författningstekniskt synes detta böra lösas så, att 19 § folkpensione­

ringslagen erhåller en lydelse som svarar mot förslagen i såväl denna pro­

position som i proposition nr 15 och att i övergångsbestämmelser föreskri-

ves att de nya reglerna träder i kraft den 1 januari 1954, dock att avgifts­

höjningen skall tillämpas först år 1955.

Vad till sist angår de sakkunnigas förslag att för mycket erlagd olycks-

fallsförsäkringsavgift skall restitueras av länsstyrelsen och att bestämmel­

serna om utläggande av arbetsgivarförteckningarna för granskning skall

upphävas, förordar jag att dessa förslag genomföres.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

III. Olika slag av preliminär skatt och grunderna för användning

av de olika skatteslagen, in. ni.

Gällande bestämmelser. Preliminär skatt utgår enligt 3 § uppbördsförord-

ningen såsom preliminär A-skatt, preliminär B-skatt eller preliminär C-

skatt.

Preliminär A-skatt erlägges för sådan inkomst av tjänst, som helt eller

delvis utgår i penningar och som hänför sig till den skattskyldiges huvud­

sakliga arbetsanställning eller eljest utgör hans huvudsakliga inkomst av

tjänst. Med tjänst likställes rätt till pension, vissa livräntor in. in. Skatten

uttages med belopp, som angives i skattetabell, eller med viss procent av in­

komsten.

Preliminär B-skatt erlägges av skattskyldig, som åtnjuter annan inkomst

än sådan som nyss nämnts. Preliminär B-skatt utgår för inkomster från

den skattskyldiges samtliga förvärvskällor ävensom för förmögenhet och

beräknas på grundval av verkställd taxering.

Preliminär C-skatt utgöres av skattskyldig, som har att erlägga preliminär

A-skatt, därest den skattskyldige åtnjuter jämväl annan inkomst än av

tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet samt denna inkomst uppgår till

minst eu femtedel av den sammanlagda uppskattade inkomsten, dock minst

600 kr. Den preliminära C-skatten utgår för inkomst av andra förvärvskäl­

lor än tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet samt dessutom för förmögen­

het och beräknas — liksom preliminär B-skatt — på grundval av verkställd

taxering.

Från nu återgivna huvudbestämmelser gäller åtskilliga undantag. Sålunda

stadgas i 3 § sista stycket uppbördsförordningen, att om skattskyldig, som

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

ragraf har närmare angivits, vad som skall anses som »betydande del av in­

komsten», resp. »betydande inkomst». Rörande tolkningen av uttrycket

»betydande» i dessa sammanhang har centrala uppbördsnämnden i sitt med­

delande nr 7/1946 uttalat, att avdragsgilla omkostnader till mer än 25 pro­

cent av inkomsten i regel finge anses som i förevarande hänseende bety­

dande. Vidare finge inkomster vid sidan av inkomsten från huvudsaklig

arbetsanställning anses som betydande, om de uppginge till mer än 25 pro­

cent av den sammanlagda uppskattade inkomsten, dock minst 600 kr.

Tidigare förslag. I sitt första betänkande (SOU 1950: 7 s. 29 ff.) föreslog

de sakkunniga, att avdrag för preliminär A-skatt skulle verkställas även å

inkomst av korttidsanställning, bisyssla och tillfälligt arbete. Med inkomst

av tillfälligt arbete avsågs till inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet hän-

förlig inkomst genom tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig

eller därmed jämförlig verksamhet samt av tillfälligt uppdrag.

Vid övervägande av efter vilka grunder den preliminära skatten skulle ut­

tagas, då skattskyldig hade såväl sådan inkomst, varå skatteavdrag kunde

ske, som annan inkomst, ifrågasatte de sakkunniga om icke ett system lik­

nande det finska borde införas. Nämnda system skulle innebära, att man

genomgående skulle röra sig med preliminär A-skatt med skatteavdrag å all

inkomst av tjänst och av tillfälligt arbete samt debiterad preliminär skatt

utan avdrag å all annan inkomst.

De sakkunniga diskuterade även möjligheten att använda preliminär C-

skatt i större utsträckning än som skedde. Sålunda skulle förslagsvis A-

och C-skatt utgå i sådana fall, där inkomsten vid sidan av tjänsteinkomst

och inkomst av tillfälligt arbete uppginge till mellan 25 och 75 procent av

den sammanlagda inkomsten. Om sidoinkomsten överstege 75 procent, resp.

understege 25 procent av den sammanlagda inkomsten, skulle vederbörande

påföras enbart B-skatt, resp. enbart A-skatt.

De sakkunniga tog emellertid ej definitiv ståndpunkt till dessa spörsmål

utan ansåg sig böra uppskjuta ställningstagandet till sitt senare betän­

kande. De sakkunniga föreslog därför att liknande regler, som f. n. tilläm­

pades vid fall av blandade inkomster, tills vidare skulle i huvudsak gälla vid

påföring av preliminär skatt. Där så prövades lämpligt borde dock B-skatten

ersättas med A-skatt jämte G-skatt eller A-skatten kompletteras med C-

skatt. Om en arbetstagare med B-skatt underläte att erlägga skatten i be­

hörig ordning, borde B-skatten ersättas med A-skatt för tjänsteinkomsten

och C-skatt för inkomsten i övrigt. Bland skattskyldiga, för vilka det kunde

vara lämpligt att A- och C-skatt tillämpades i stället för B-skatt, nämnde de

sakkunniga skogsarbetare i Norrland med relativt ringa inkomst av jord­

bruk.

De sakkunniga. Inledningsvis erinrar de sakkunniga om att de olika möj­

ligheter att beräkna den preliminära skatten, som funnes i nu gällande upp-

bördssystem, avsåge att anpassa skatten efter de skilda sätt, varpå inkomst

102

finnas anledning att avstå från en debiterad preliminär skatt, då den sidoin-

komst varå sådan skatt skall beräknas är liten i förhållande till den sam­

manlagda inkomsten. Såsom alternativ till det finska systemet diskuterade

därför de sakkunniga såsom tidigare nämnts i sitt förra betänkande möjlig­

heten av att uttaga endast B-skatt, resp. endast A-skatt, då sidoinkomsten

överstiger 75 procent, resp. understiger 25 procent av den sammanlagda in­

komsten, samt att i övriga fall låta A- och C-skatt utgå.

För närvarande tillämpas i praktiken ett system med preliminär skatt,

enligt vilket för skattskyldiga med blandade inkomster utfärdas debetsedel

antingen endast å preliminär A-skatt eller också endast å preliminär B-skatt.

Därvid erhåller den skattskyldige i regel B-skatt, då sidoinkomsten översti­

ger 25 procent av hela inkomsten, och eljest A-skatt. Vid en jämförelse av

detta system med det finska bör dock beaktas, att skatteavdrag enligt det i

Sverige tillämpade systemet skall göras även för B-skatt, såvida ej den lo­

kala skattemyndigheten beslutat annorlunda.

Efter fortsatta överväganden har de sakkunniga ansett sig böra förorda,

att det nuvarande, i praktiken tillämpade systemet i huvudsak bibehålies vid

blandade inkomster. Vad som framför allt förmått de sakkunniga att intaga

denna ståndpunkt hade varit, att utförda provdebiteringar på grundval av

det tidigare av de sakkunniga förordade systemet icke visat sig medföra ett

så förbättrat resultat som man haft anledning antaga. Provdebiteringarna

hade vidare givit vid handen, att antalet skattskyldiga, för vilka debetsedel å

preliminär C-skatt skulle utfärdas, bleve mycket ringa.

Även en annan omständighet hade medfört, att saken kommit i ett något

annat läge än tidigare. Arbetsgivarnas skyldighet att verkställa skatteav­

drag för preliminär skatt föresloges nu mindre omfattande än i det första

betänkandet. Skatteavdrag skulle således icke verkställas å all inkomst av

tjänst och icke heller å inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. Vid beräk­

ning av den debiterade preliminära skatten komrne den lokala skattemyn­

digheten som regel endast att ha tillgång till inkomstlängden. Av denna fram-

ginge emellertid icke om skattskyldig åtnjutit sådan inkomst av tjänst, varå

avdrag ej skulle göras, eller inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. Å dylik

inkomst skulle därför skattskyldig med A- och C-skatt icke komma att er­

lägga någon preliminär skatt. Om den skattskyldige däremot påfördes en­

dast debiterad preliminär skatt, komme preliminär skatt att utgå för hela

inkomsten enligt inkomstlängden.

En konsekvent tillämpning av ett system med två kombinerade skattefor-

mer skulle kräva, att de lokala skattemyndigheterna hade tillgång även till

de skattskyldigas deklarationer för att vid beräknandet av den debiterade

preliminära skatten kunna ta hänsyn till — förutom sådan inkomst som

med nuvarande bestämmelser kan göras till föremål för preliminär C-skatt

— jämväl sådan inkomst av tjänst, varå skatteavdrag icke skulle verkställas,

och till inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. Endast därigenom skulle

nyss omnämnda felkälla kunna undvikas. En sadan generell förhands­

granskning skulle bli mycket betungande och i många fall säkerligen ej

medhinnas.

Vidare framhåller de sakkunniga, att om både A- och C-skatt skulle utgå,

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

beslut. I sistnämnda fall borde det emellertid även med det nu förordade

systemet föreligga möjlighet att, då så funnes påkallat, komplettera den

preliminära A-skatten med preliminär C-skatt. Denna möjlighet borde vi­

dare finnas i andra fall, där det kunde föreligga behov att kunna föreskriva

att preliminär skatt skulle uttagas ur inkomst, som enligt huvudregeln icke

skulle drabbas av sådan skatt. Behov kunde även föreligga att i vissa fall

utbyta preliminär B-skatt mot preliminär A- och C-skatt.

De sakkunniga förordar därför, att den preliminära C-skatten bibehålies

men endast som en subsidiär skatteform att tillämpas, då den skattskyldige

så begärde eller den lokala skattemyndigheten i särskilt fall så funne lämp­

ligt. I stället för preliminär A- och C-skatt borde lokal skattemyndighet i

särskilda fall kunna förordna om uttagande av preliminär A-skatt med för­

höjt skatteavdrag. Den preliminära A-skatten skulle då antingen utgå en­

ligt skattetabell och beräknas på lönen ökad med ett av myndigheten an­

givet och med ledning av den skattskyldiges inkomstuppgifter eller av hans

senast åsatta taxering beräknat belopp eller ock utgå efter viss av myndig­

heten uträknad procentsats. Fördelarna med sistnämnda skatteform vid

jämförelse med kombinationen A- och C-skatt vore, att debitering och upp­

börd förenklades samt att inkomstförändringarn<a följdes bättre. Även jämk-

ningsförfarandet underlättades. Vid ändrad sidoinkomst torde också den

skattskyldige bättre kunna uppmärksamma möjligheterna att erhålla ny

jämkning. Förhöjt skatteavdrag torde emellertid icke alltid vara lämpligt.

Då tjänsteinkomsten vore ringa i förhållande till hela inkomsten eller då

sidoinkomsten utfölle vid ett fåtal tillfällen eller då den skattskyldige hade

beskattningsbar förmögenhet kunde denna metod endast undantagsvis an­

tagas bli lämplig.

De sakkunniga uttalar, att utbyte av de normala skatteformerna A-skatt

eller B-skatt mot A- och C-skatt eller mot A-skatt med förhöjt skatteavdrag

kunde befinnas lämpligt för vissa grupper skattskyldiga, t. ex. skogsarbe­

tare med mindre jordbruksinkomst och sådana stuveriarbetare, vilka —

såsom i Norrland vore vanligt — jämväl åtnjöte inkomst av jordbruk eller

av rörelse. Centrala uppbördsnämnden borde äga rätt att föreskriva lämplig

skatteform för sådana grupper av skattskyldiga, där avvikelse från huvud­

regeln vore påkallad. De fall i övrigt, då en tillämpning av A- och C-skatt

eller av A-skatt med förhöjt skatteavdrag kunde komma i fråga redan från

inkomstårets början, torde närmast vara — förutom när den skattskyldige

själv ansökte därom — då den skattskyldige tidigare haft sådan skatteform

eller då han år efter år erhållit betydande kvarstående skatt, som blivit

restförd, eller då han vid upprepade tillfällen försummat att erlägga honom

påförd B-skatt och därjämte förutsättning funnes för skatteavdrag. Under

inkomståret torde C-skatt eller A-skatt med förhöjt skatteavdrag komma

att påföras huvudsakligen, då det befunnes att den skattskyldige icke i be­

hörig ordning eriade sin preliminära B-skatt.

Den lokala skattemyndigheten borde i det enskilda fallet äga fritt bedöma

— efter eget initiativ och efter hörande av den skattskyldige eller efter

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

De sakkunniga påpekar, att enligt ett av Kungl. Maj:t den 10 juni 1948

(NJA 1948: 440) meddelat utslag utgjorde den omständigheten att försäljare

varit berättigad uppbära honom tillkommande provision direkt av arbetsgiva­

rens kunder icke hinder mot införsel, enär arbetsgivaren haft att föranstalta

om att den ordning, i vilken försäljaren skulle utbekomma provision, änd­

rades på det sätt som föranleddes av införselbeslutet. Däremot torde arbets­

givaren f. n. icke vara skyldig att göra skatteavdrag i dylikt fall (centrala upp-

bördsnämndens meddelande nr 5/1950). De nuvarande bestämmelserna möj­

liggjorde sålunda för arbetsgivare och arbetstagare att avtala om sådan form

för löneutbetalningen, att skatteavdrag icke skulle göras. Denna möjlighet

kunde missbrukas i syfte att undkomma skatt. Det borde därför bero på

lokal skattemyndighets prövning, huruvida vederbörande skulle erlägga pre­

liminär B-skatt i stället för preliminär A-skatt. Som regel borde emellertid

dessa skattskyldiga erlägga B-skatt; endast i undantagsfall borde A-skatt

utgå och avdragsskyldighet för arbetsgivaren föreligga.

Definitionen av begreppet preliminär A-skatt måste, framhåller de sak­

kunniga vidare, bli beroende av hur frågan om avdragsskyldighetens om­

fattning löstes. I överensstämmelse med de sakkunnigas förslag i denna fråga

borde stadgas, att preliminär A-skatt skulle erläggas för inkomst av tjänst,

vilken helt eller delvis utginge i penningar och hänförde sig till sådan den

skattskyldiges huvudsakliga arbetsanställning, som icke vore avsedd att

vara kortare tid än en vecka, eller eljest utgjorde hans huvudsakliga inkomst

av tjänst. Preliminär A-slcatt skulle jämväl utgå för annan, helt eller delvis

kontant inkomst av tjänst än nyss sagts, som utbetalades av statlig eller

kommunal myndighet, juridisk person eller, i den män beloppet utgjorde

utgift i rörelse, jordbruk eller skogsbruk, av annan arbetsgivare. Med tjänst

skulle likställas rätt till pension, livränta som utginge på grund av sjuk-,

olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäk­

ring, ersättning som i annan form än livränta utginge på grund av sjuk-

eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, samt undantagsför-

måner ävensom sådant periodiskt understöd eller sådan därmed jämförlig

periodisk intäkt, varför givaren enligt 22, 25 eller 29 § kommunalskattelagen

vore berättigad till avdrag. Preliminär A-skatt skulle dock icke erläggas,

därest för den skattskyldige skulle utfärdas debetsedel å preliminär B-skatt.

Icke heller skulle preliminär A-skatt erläggas, om den skattskyldige väl åt-

njöte inkomst av tjänst, men skatteavdrag därå icke skulle göras t. ex. på

grund av uttryckliga författningsbestämmelser.

Vidare framhålles, att vid debitering av preliminär skatt utan ledning av

preliminär deklaration preliminär B-skatt skulle påföras skattskyldig, som

icke åtnjöte inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet. Skedde de­

biteringen med ledning av preliminär deklaration eller verkställdes omde­

bitering efter jämkningsbeslut skulle preliminär B-skatt påföras skattskyl­

dig, som icke åtnjöte sådan inkomst av tjänst, för vilken enligt vad tidigare

anförts preliminär A-skatt skulle utgöras.

Därest — vid debitering av preliminär skatt utan ledning av preliminär

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

107

deklaration — den skattskyldige enligt senaste taxering blivit taxerad dels

för inkomst av tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet och dels för annan

inkomst, borde för den skattskyldige endast utfärdas debetsedel å preliminär

A-skatt, om den senare inkomsten uppginge till högst en fjärdedel av den

sammanlagda uppskattade inkomsten från olika förvärvskällor. Vore in­

komsten av andra förvärvskällor än tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet

större än nyss sagts, borde den skattskyldige påföras preliminär B-skatt.

Skedde debiteringen med ledning av avlämnad preliminär deklaration,

finge frågan huruvida A- eller B-skatt skulle påföras bedömas efter jämfö­

relse mellan å ena sidan sådan inkomst av tjänst, varå skatteavdrag kunde

verkställas, och å andra sidan den skattskyldiges inkomst i övrigt.

Då särskilda förhållanden därtill föranledde borde den lokala skattemyn­

digheten efter ansökan eller av eget initiativ äga påföra preliminär B-skatt

i stället för preliminär A-skatt även om sidoinkomsten understege ovan an­

givna del av den sammanlagda uppskattade inkomsten, t. ex. om förmögen­

hetsskatt inginge i den beräknade slutliga skatten med relativt stort belopp,

ehuru förmögenhetens avkastning av någon anledning vore låg i förhållan­

de till tjänsteinkomsten. Vidare borde dylikt förordnande komma i fråga

beträffande skattskyldiga, vilka normalt med hänsyn till sina förvärvskällor

hade att erlägga preliminär B-skatt men för vilka visst år inkomstens för­

delning på de olika förvärvskällorna med tillämpning av nyss angivna regel

skulle föranleda utfärdande av debetsedel å preliminär A-skatt. Vore sido­

inkomsten större än en fjärdedel av den sammanlagda uppskattade inkomsten,

torde däremot vid ändring av skatteform anledning icke föreligga att utbyta

B-skatt mot »vanlig» A-skatt. Skulle i sådant fall ändring ske, borde i stäl­

let för B-skatten träda A-skatt jämte C-skatt eller A-skatt med förhöjt

skatteavdrag.

Remissyttrandena. De sakkunnigas förslag har i det stora flertalet remiss­

yttranden tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Från yttrandena torde följande få här återgivas.

Föreningen Sveriges kronokamrerare ifrågasätter, om ej beteckningen

»preliminär skatt» borde utbytas mot »källskatt», en benämning som bättre

förstodes av de skattskyldiga och dessutom användes av de flesta.

Beträffande den preliminära C-s katten yttrar överståthål-

laråmbetet, att yrkande från vissa håll framställts om att denna skatteform

borde avskaffas, enär preliminär A-skatt och B-skatt skulle täcka förelig­

gande behov av olika former för uttagande av preliminär skatt. Ämbetet

kände icke heller till något fall, då preliminär C-skatt kommit till använd­

ning i praktiken. Då denna skatteform emellertid kompletterade de två öv­

riga formerna för preliminär skatt och medgåve en smidig utökning av käll-

skattesystemets användbarhet i sådana särskilda fall, då övriga skatteformer

var för sig skulle lämna ett sämre uppbördsresultat, förordade ämbetet i

likhet med de sakkunniga, att den preliminära C-skatten bibehölles som en

subsidiär skatteform.

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Länsstyrelsen i Västerbottens län är tveksam, om den preliminära C-skat-

ten borde bibehållas. Såvitt länsstyrelsen kunde finna, vore huvudskälet för

bibehållande av C-skatten, att avdragsskyldigheten för B-skatten skulle upp­

höra. Inom Västerbottens län, där någon C-skatt under år 1951 icke debi­

terats, hade emellertid av de lokala skattemyndigheterna vitsordats att de

kommit väl tillrätta med föreliggande svårigheter genom att tillämpa endast

A-skatt eller B-skatt. För de skattskyldiga vore det ett extra besvär att

hålla reda på ytterligare en skattsedel å preliminär skatt och svårt att för­

stå, när skatteformen preliminär C-skatt över huvud taget skulle användas.

Det komine att taga mycken tid för de lokala skattemyndigheterna att un­

dervisa de skattskyldiga om C-skattens användbarhet. Ansåges C-skatten

böra bibehållas som en subsidiär skatteform, borde den icke ovillkorligen

tillämpas i varje fall, som skattskyldig så begärde. Den lokala skattemyn­

digheten borde kunna i varje särskilt fall pröva och avgöra, huruvida pre­

liminär C-skatt skulle användas eller ej.

Ej heller länsstyrelsen i Uppsala län är helt övertygad om nyttan av att

bibehålla den preliminära C-skatten. Med de föreliggande svårigheterna att.

anpassa denna skatt efter olika förhållanden borde den användas så litet

som möjligt. I stället borde preliminär A-skatt med förhöjt skatteavdrag;

utnyttjas, vilket i de flesta fallen komme att giva ett bättre resultat, när

sidoinkomsten uppginge till högst 1/4 av den totala. Föreskrift borde därför

meddelas, att det skulle åligga vederbörande arbetsgivare att göra särskild

anmälan om sidoinkomsten till den lokala skattemyndigheten, som genom

påstämpling å A-skattesedeln skulle angiva såväl sättet för som omfattning­

en av det ökade skatteavdrag, som borde tillämpas. Även länsstyrelsen i

Örebro län, Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter samt

Sveriges centrala restaurangaktiebolag anser preliminär A-skatt med för­

höjt skatteavdrag vara att föredraga framför A-skatt jämte C-skatt. Som

skäl härför anför organisationerna de avsevärda olägenheter, som utfär­

dandet av dubbla debetsedlar skulle medföra för de skattskyldiga. Sveriges

lantbruks förbund och Riksförbundet landsbygdens folk yttrar, att anled­

ning icke torde föreligga att ens subsidiärt införa preliminär C-skatt vid si­

dan av de hittills allmänt använda skatteformerna A-skatt och B-skatt.

Till de sakkunnigas uttalande att de lokala skattemyndig­

heterna borde i det enskilda fallet få fritt bedöma

vilken form av preliminär skatt som vore ägnad att

medföra det bästa uppbördsresultatet, uttalar riksräken-

skapsverket sin anslutning. Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att.

den vidsträckta befogenhet, som syntes i de sakkunnigas förslag ha givits de

lokala skattemyndigheterna att anpassa den preliminära skatten efter veder­

börande skattskyldiges inkomstförhållanden, och den smidighet, som där­

igenom förlänats uppbördssystemet, torde bli till båtnad för dess tillämpning.

De sakkunnigas uttalande att preliminär A - s k a 11 borde — bort­

sett från den utvidgning av skattens användningsområde som följde av att.

avdragsskyldigheten utökades — användas i större utsträckning än för när­

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

bart eller till övervägande del — men denna helt eller delvis bestode av så­

dan inkomst, varå preliminär A-skatt ej skulle utgå och sålunda ej heller

skatteavdrag göras, t. ex. folkpension och benefikt understöd. Om prelimi­

när deklaration icke avlämnats, hade den lokala skattemyndigheten en­

dast inkomstlängden till ledning och av denna framginge ej arten av tjäns-

teinkomsten. Utfärdades i sådant fall enligt de föreslagna bestämmelserna

debetsedel å preliminär A-skatt, bleve inkomsten icke preliminärbeskattad.

Länsstyrelsen i Kalmar län anför, att de föreslagna reglerna vid debitering

av preliminär skatt utan ledning av preliminär deklaration icke torde kun­

na tillämpas med mindre i taxeringslängdens anteckningskolumn angåves,

huruvida någon del av den uppskattade tjänsteinkomsten utgjordes av folk­

pension eller benefikt understöd samt i så fall beloppet därav.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller, att det vore mindre lämpligt

att meddela bindande anvisningar för de fall då preliminär B-skatt skulle

användas. I stället borde de lokala skattemyndigheterna få fria händer att

välja den skatteform, som ansåges lämpligast i det enskilda fallet. Härige­

nom skulle t. ex. kunna förhindras, att notoriska skatteskolkare med stöd av

anvisningarna kunde tilltvinga sig debetsedel å preliminär B-skatt med där­

av följande befrielse från skatteavdrag; omvänt skulle de lokala skatte­

myndigheterna i sådana fall, då fara för skatteförlust icke förelåge, kunna

utfärda B-skattesedel, om sådan innebure större bekvämlighet, även om

följdriktigt A-skattesedel bort utfärdas.

Kronokamreraren i Hälsingborg anser det påkallat att snävare än de sak­

kunniga avgränsa de fall, där preliminär B-skatt skulle påföras skattskyl­

dig med inkomst av tjänst; att medgiva alla med en sidoinkomst utöver en

fjärdedel av den sammanlagda inkomsten att själva betala sin skatt, vore

att gå för långt. Kronokamreraren ifrågasätter, om icke gränsen för sidoin-

komstens storlek borde sättas vid 40 procent av den sammanlagda inkoms­

ten. Skedde detta, vunnes såväl större garanti för att skatten skulle inflyta

som en skatteform, vilken bättre anpassade sig efter inkomstens skiftningar

än den preliminära B-skatten.

I några yttranden har vissa erinringar gjorts mot de föreslagna defini-

lionerna av preliminär A-skatt och preliminär B -

skatt. Sålunda anför översiåthållarämbetet, att enligt den lämnade de­

finitionen å preliminär A-skatt dylik skatt skulle erläggas för inkomst av

tjänst, hänförande sig till sådan den skattskyldiges huvudsakliga arbetsan-

ställning, som icke vore avsedd att vara kortare tid än en vecka, eller eljest

utgjorde hans huvudsakliga inkomst av tjänst. Denna formulering syntes

kunna givas den ej avsedda innebörden, att preliminär A-skatt skulle som

allmän regel utgå å skattskyldigs huvudsakliga inkomst av tjänst, även om

anställningen vore avsedd att vara kortare tid än en vecka. Defirtitionen

torde därför vara ägnad att vålla tolkningssvårigheter. På grund härav och

då de preliminära A-skattefall, som vore avsedda att beskrivas genom ut­

trycket »eller eljest utgör hans huvudsakliga inkomst av tjänst», redan

112

Kungl. Majrts proposition nr 100

Departementschefen. Såsom de sakkunniga framhållit, torde det vara

ofrånkomligt att även i fortsättningen använda åtminstone två olika slag av

preliminär skatt, nämligen dels en preliminär skatt, som beräknas på utbe­

tald lön med ledning av skattetabeller eller till viss procent av lönen (preli­

minär A-skatt) och dels en preliminär skatt, som utgår för den skattskyldi-

ges samtliga inkomster jämte förmögenhet (preliminär B-skatt) och som

grundar sig på särskild debitering. Bland annat av denna anledning synes

det mindre lämpligt att, såsom i något yttrande ifrågasatts, utbyta beteck­

ningen »preliminär skatt» mot »källskatt». Ännu ett skäl mot ett sådant för­

slag är, att så länge skatteavdrag skall göras jämväl för kvarstående skatt,

»källskatt» icke skulle vara något entydigt begrepp.

Den preliminära C-skatten användes för närvarande ytterst sällan, vilket

främst sammanhänger med att vissa påfallande olägenheter är förenade

med denna skatteform. Då C-skatt kan förekomma endast vid sidan av A-

skatt, följer härav att den skattskyldige erhåller två debetsedlar å prelimi­

när skatt, varav den ena skall tillställas arbetsgivaren för skatteavdrag me­

dan den andra skall användas när den skattskyldige själv verkställer skatte­

inbetalningar. Skattskyldig med A- och C-skatt får alltså samma bestyr som

två skattskyldiga, därav den ene har A-skatt och den andre B-skatt. För

lokal skattemyndighet föranleder C-skatten även ökat arbete; med hänsyn

till svårigheterna att fastställa C-skattens belopp lärer arbetet att utfärda

A- och C-skattesedlar för en skattskyldig normalt vara besvärligare och mer

tidsödande än att utfärda debetsedlar för två skattskyldiga, därav den ene

har A-skatt och den andre B-skatt. Även för postverket, länsstyrelserna och,

vid restförd skatt, indrivningsmyndigheterna uppkommer speciella olägen­

heter med den kombinerade skatteformen. Att densamma även förorsakar

statsverket extra kostnader framgår av det nyss sagda.

Med uppbördsreglernas nuvarande utformning har de skattskyldiga lik­

som de lokala skattemyndigheterna haft ringa intresse av kombinationen

A- och C-skatt. Även om C-skatten hade vunnit en mera omfattande an­

vändning, torde kunna ifrågasättas huruvida därigenom ett väsentligt bättre

uppbördsresultat uppnåtts. För en riktigt bestämd C-skatt kräves nämligen

den skattskyldiges medverkan i ungefärligen samma omfattning, som er­

fordras för en riktigt bestämd preliminär B-skatt.

Frågan huruvida C-skatten skall bibehållas eller ej torde enligt min me­

ning följaktligen helt få bedömas från synpunkten huruvida av olika an­

ledningar påkallade ändringar i uppbördsreglerna motiverar detta.

Först må då erinras om en av de sakkunniga väckt tanke om enbart A-

skatt när sidoinkomsten understiger 25 procent av den sammanlagda in­

komsten, enbart B-skatt då sidoinkomsten överstiger 75 procent av den sam­

manlagda inkomsten och A-skatt jämte C-skatt i övriga fall. De sakkun­

niga avvisar emellertid själva denna tanke och jag delar deras betänklig­

heter mot densamma.

Vidare må erinras om de sakkunnigas förslag att avskaffa skatteavdrag

för B-skatt. Detta förslag bör enligt min mening genomföras. Därav lärer

då följa —• jag återkommer längre fram till detta spörsmål — en ökning av

114

givna lämna sådan föreskrift som nyss sagts, nämligen om detta finnes mo­

tiverat av föreliggande omständigheter i det särskilda fallet.

Vad de sakkunniga i övrigt anfört och föreslagit kan jag i huvudsak bi­

träda. Jag vill särskilt understryka, att lokal skattemyndighet bör äga i

det enskilda fallet fritt bedöma, vilken form av preliminär skatt som synes

medföra det bästa uppbördsresultatet och därför bör påföras. Hänsyn till de

skattskyldigas önskemål skall alltså tagas i den mån detta är förenligt med

nyss angivna grundprincip. Den föreslagna anvisningen att B-skatt bör på­

föras, om den skattskyldige vid sidan av inkomst, varå skatteavdrag kan

göras, har annan inkomst som överstiger en fjärdedel av den sammanlagda

uppskattade inkomsten, och att i övriga fall A-skatt skall utgå, bör fattas

som en allmän riktlinje vid ett bedömande, som tar hänsyn jämväl till om­

ständigheterna i det enskilda fallet.

Godtages även förslaget att avskaffa skatteavdrag för B-skatt, bör emel­

lertid jämväl denna omständighet beaktas vid prövning av en skattskyldigs

framställning om B-skatt i stället för A-skatt i nyss antydda fall. En dylik

framställning bör alltså icke efterkommas, om det finnes anledning antaga

att ett försämrat uppbördsresultat skulle föranledas därav.

Förslaget att den preliminära A-skatten skall användas i större utsträck­

ning än för närvarande synes mig särskilt angeläget att beakta icke blott

med tanke på att skatteavdrag föreslås skola avskaffas för B-skatt utan även

med hänsyn till erfarenheten att uppbördsresultatet för skattskyldiga med

B-skatt för närvarande är så mycket sämre än för övriga skattskyldiga. I

detta sammanhang må framhållas, att en ökad användning av A-skatten kan

— icke minst med tanke på skattskyldiga som är berättigade att göra avdrag

för omkostnader till betydande del av sin inkomst — komma att medföra

vissa svårigheter för de lokala skattemyndigheterna att före det avsedda

ikraftträdandet den 1 januari 1954 av de nya bestämmelserna medhinna er­

forderliga undersökningar för att utröna, vilka skattskyldiga med B-skatt

som i stället bör erlägga A-skatt, och att beräkna skatteuttagets storlek. I

den mån detta ej medhinnes för samtliga berörda skattskyldiga under år

1953, får undersökningarna fortsättas under år 1954 och en ändring av skat-

teformen göras i samband med utfärdandet av preliminärdebetsedlarna för

inkomståret 1955.

I ett remissyttrande ifrågasättes, om den som erhållit procentuellt redu­

cerad A-skatt i anledning av stora omkostnadsavdrag icke borde vara skyl­

dig att hos den lokala skattemyndigheten anmäla ändrad anställning. En be­

stämmelse med angivna innehåll framstår visserligen som i och för sig moti­

verad. Då det emellertid med största sannolikhet kan antagas, att densamma

komme att iakttagas endast av den, som vore angelägen om att icke erhålla

kvarstående skatt eller önskade få mindre skatteuttag och som därför utan

att sådan skyldighet stadgades ändå begärde jämkning, finner jag övervä­

gande skäl tala för att avstå från att meddela den ifrågasatta föreskriften.

Såsom i några yttranden påpekats kan, då preliminär självdeklaration icke

avlämnats, debetsedel å A-skatt komma att utfärdas för skattskyldig, vars

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

116

rätt, skall för envar skattskyldig anges, hur stor del av den beskattnings­

bara inkomsten som belöper på dylikt område. Därvid skall de allmänna

reglerna om beskattningsort tillämpas. Detta stadgande avser alltså att till­

föra det administrativa området ett skatteunderlag, bestämt efter i princip

samma grund som gäller i avseende å fördelning av skatteunderlag kommu­

ner emellan. Stadgandet tar sikte exempelvis på det fall, då en skattskyldig

inom kommunen är bosatt utanför ett däri ingående administrativt område

inom vilket han haft inkomst av rörelse eller fastighet eller åtnjutit reali­

sationsvinst.

Från denna regel, som är tyngande i tillämpningen, föreskrevs redan vid

kommunalskattelagens tillkomst av praktiska skäl det undantaget, att om

stad innefattade flera församlingar, skulle fysisk person, som skulle där

mantalsskrivas, för av honom i staden bedriven handelsrörelse beskattas i

den församling, där han skulle mantalsskrivas. Vid 1952 års riksdag beslöts,

med hänsyn bl. a. till svårigheten att skilja mellan handelsrörelse och an­

nan rörelse, den ytterligare uppmjukningen, att fysisk person skall för all

av honom i staden bedriven rörelse beskattas i mantalsskrivningsförsam-

lingen. Denna bestämmelse, vartill förslag framlades i proposition nr 227/

1952, gäller fr. o. in. 1954 års taxering.

Med angivna bestämmelse i kommunalskattelagen bör sammanställas vad

som stadgas i 28 § taxeringsförordningen. I andra momentet av nämnda pa­

ragraf föreslcrives sålunda, att juridisk person skall avge allmän självdekla­

ration inom det län, där han är skattskyldig till statlig inkomstskatt och

statlig förmögenhetsskatt, samt särskild självdeklaration i varje annat län,

inom vilket han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt. Vidare kan

juridisk person anmanas avge särskild självdeklaration även i förstnämnda

län ävensom i flera exemplar. I 28 § 3 mom. stadgas bl. a., att fysisk peison

(varmed likställes oskift dödsbo och familjestiftelse), som är skattskyldig

till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, skall avgiva dels i

den kommun, där han var mantalsskriven för året näst före taxeringsåret

eller, utan att ha varit mantalsskriven, är skattskyldig till sådan skatt, all­

män självdeklaration till ledning vid taxering till nämnda skatter och till

kommunal inkomstskatt i samma kommun, dels i varje annan kommun, dar

han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt, särskild självdeklaration

till ledning vid taxering till sådan skatt. I andra stycket av samma moment

utsäges, att om inom kommun finnes administrativt område med särskild

beskattningsrätt och om fysisk person är skattskyldig för inkomst eller för­

mögenhet såväl inom sådant område som inom annan del av kommunen,

skall, därest de delar av kommunen, varom sålunda är fråga, tillhör olika

taxeringsdistrikt, med avseende å självdeklarationens avgivande så anses,

som om varje sådant distrikt utgjorde särskild kommun.

Tillika bör observeras dels stadgandet i 29 § 1 mom. 5) taxeringsförord­

ningen, att allmän självdeklaration skall upptaga de särskilda kommuner

och de särskilda administrativa områden inom kommunen, där inkomsten

bör beskattas, med uppgift om den ort, där huvudkontoret funnits, och om

huru stor del av inkomsten enligt den skattskyldiges åsikt belöper a varje

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

118

skattskyldige alltid skulle taxeras, beskattas och längdföras för hela sin in­

komst inom kommunen i det administrativa område, där han enligt allmän­

na regler taxeras till statlig inkomstskatt. Blott en deklaration till kommu­

nen skulle ifrågakomma. En dylik regel kan emellertid antagas påverka

skatteunderlagets fördelning exempelvis i kommun på landet, däri ingår

municipalsamhälle, eller, såvitt angår juridisk person, i stad med flera för­

samlingar i sådan omfattning att den knappast torde kunna förordas. Det

sist sagda gäller emellertid ej fysisk person i stad. Beträffande sådan skatt­

skyldig har man ju redan tidigare föreskrivit, att hans inkomst av rörelse

skall beskattas i mantalsskrivningsförsamlingen även om den förvärvats i

annan församling i staden. Da inkomst av fastighet eller genom föisäljning

av fastighet representerar ett vida blygsammare skatteunderlag än rörelse­

inkomsten, torde hinder icke behöva anses föreligga mot eu på antytt sätt

gjord utvidgning av undantagsbestämmelsen i andra meningen av 60 §

kommunalskattelagen. Med hänsyn till de praktiska konsekvenserna av en

så formulerad regel -— väsentliga arbetsbesparingar för taxerings- och debi-

teringsmyndigheterna skulle vinnas samtidigt som de skattskyldiga finge

ett minskat antal debetsedlar att handskas med — vilt jag alltså förorda en

lagstiftning av dylik innebörd.

Återstår så att avgöra huru skall förfaras med skattskyldiga på landet

och juridiska personer i stad. Övervägande skäl synes här tala för följande

förfaringssätt. De nuvarande bestämmelserna i 60 § kommunalskattelagen

bibehålies för dessa fall; likaså reglerna i 28 § 2 mom. taxeringsförordning-

en rörande självdeklaration av juridisk person. För skattskyldig fysisk per­

son föreslcrives att alltid blott en självdeklaration skall avges inom varje

kommun. Den skattskyldiga tysiska eller juridiska personen taxeras där

han är mantalsskriven respektive där huvudkontoret är beläget för hela sin

inkomst inom kommunen och längdföres följaktligen också blott på ett ställe

i inkomstlängden. Som en konsekvens härav utfärdas för varje skattskyldig

alltid blott en debetsedel å preliminär skatt och en å slutlig skatt inom kom­

munen. De förut omnämnda svårigheterna med avräkning mellan prelimi­

när och slutlig skatt samt beräkning av ränta å kvarstående eller överskju­

tande preliminär skatt, som följer av att skattskyldig taxeras på olika hall

inom kommunen, elimineras. Dessa betydande vinster kan emellertid göras

allenast till priset av en föreskrift att på den plats i inkomstlängden, där

den skattskyldige finnes upptagen, en anteckning i förekommande fall gö-

res om det kommunala skatteunderlagets fördelning på de olika administia-

tiva områdena. Vid beräkning av det skattebelopp, som skall tillkomma det

ifrågavarande området, ävensom då uppgift skall lämnas om skatteunder­

laget för området måste alltså anteckningar av nyss antydd art beaktas.

Som en ytterligare olägenhet kan möjligen även andragas, att lokal skatte­

myndighet i vissa fall får ökat besvär med att å debetsedeln för slutlig skatt

ange hur kommunalskatten beräknats. För närvarande, då systemet med

olika debetsedlar för varje administrativt område tillämpas, behöver blott

anges antalet skattekronor och skatteören samt den för området gällande

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

120

inkomståret icke taxerats för inkomst men kan antagas komma att under

inkomståret uppbära inkomst varför skattskyldighet föreligger. Preliminär

taxering skall vidare verkställas, om det med sannolikhet är att antaga, att

vid årlig taxering året näst efter inkomståret till statlig och kommunal in­

komstskatt taxerad inkomst kommer att avvika från motsvarande inkomst

vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret med minst 1/5 av sist­

nämnda inkomst, dock minst 600 kr. Även i andra än nämnda fall må

preliminär B-skatt beräknas på grundval av preliminär taxering, därest sär­

skilda omständigheter därtill föranleder. Efter det debetsedel å preliminär

skatt för inkomståret utfärdats för den skattskyldige må preliminär taxering

icke verkställas.

Lokal skattemyndighet skall verkställa beräkning av preliminär B-skatt

beträffande skattskyldiga, vilka för inkomståret har att utgöra sådan skatt i

kommun eller kommundel inom myndighetens tjänstgöringsområde. Därvid

skall beskattningsbar inkomst och beskattningsbar förmögenhet fastställas i

enlighet med bestämmelserna i förordningen om statlig inkomstskatt, kom­

munalskattelagen samt förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

Om så finnes påkallat med hänsyn till det konjunkturläge, som kan an­

tagas komma att råda under inkomståret, äger Kungl. Maj :t förordna att

B-skatt, som beräknas med ledning av årlig taxering, skall för riket i dess

helhet eller viss del därav eller för vissa kategorier skattskyldiga utgå å

allenast viss procentuell del av den beskattningsbara inkomst, som skall

ligga till grund för uträkningen av den preliminära skatten.

Preliminär taxering skall åsättas med ledning av preliminär självdekla­

ration men må även åsättas med stöd av annan uppgift eller upplysning.

Skattskyldig, som har att utgöra preliminär B-skatt, är under vissa förut­

sättningar pliktig att utan anmaning till vederbörande lokala skattemyn­

dighet avge preliminär självdeklaration. Deklaration skall avlämnas senast

den 1 december under året näst före inkomståret eller, om den skattskyldige

då icke ägde kännedom om att han kommer att uppbära inkomst, varför

skattskyldighet föreligger, senast 14 dagar efter det han vunnit sådan kän­

nedom. Skattskyldig må även i andra fall avge preliminär självdeklaration,

därest han så finner erforderligt. I sistnämnda fall skall deklarationen av­

lämnas senast den 1 december året näst före inkomståret.

Nu återgivna bestämmelser för beräkning av preliminär B-skatt in. m.

äger med vissa avvikelser motsvarande tillämpning beträffande preliminär

C-skatt.

Preliminär B- eller C-skatt skall förfalla till betalning, om skattens belopp

uppgår till högst 120 kr., med 20 kr. under den första och envar av de när­

mast följande uppbördsterminerna till dess hela beloppet sålunda förfallit

till betalning, dock att under den första terminen dessutom skall förfalla be­

lopp som vid sådan fördelning icke uppgår till 20 kr., samt om skattens

belopp överstiger 120 kr., med lika belopp under envar av uppbördstermi­

nerna, dock att belopp, som skall förfalla under annan termin än den första,

skall avrundas till närmast lägre hela antal kronor därvid återstoden skall

förfalla under den första terminen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

121

De sakkunniga. De sakkunniga framhåller, att debiteringen av preliminär

B-skatt normalt byggde på de inkomster, som den skattskyldige haft under

andra året före inkomståret, med beaktande av bl. a. de ändringar i mantals­

skrivnings- och familjeförhållandena, som kunde inverka på ortsavdragets

storlek. I den preliminära skatten ingående statlig inkomstskatt och kom­

munal inkomstskatt samt i förekommande fall pensionsavgift och statlig

förmögenhetsskatt uträknades var för sig. Den så beräknade skatten överens­

stämde givetvis sällan med motsvarande slutliga skatt. Arbetet med detalj­

uträkning av den preliminära B-skatten vore därför knappast motiverat ens

vid ändringar i den kommunala utdebiteringen eller i det procenttal, som låge

till grund för beräkning av den statliga inkomstskatten; man syntes med

fog kunna ifrågasätta, om icke detta arbete borde kunna ersättas av ett för­

enklat tillvägagångssätt. Om B-skatten i stället debiterades med samma be­

lopp som den slutliga skatt, vilken senast påförts den skattskyldige, borde

i stort sett ett lika gott resultat ernås. Eftersom det här vore fråga om ett

mycket schematiskt tillvägagångssätt, syntes man kunna bortse från att

i de fall, där i den slutliga skatten inginge olycksfallsförsäkringsavgift, även

den preliminära skatten till synes komme att omfatta dylik avgift. Till led­

ning för den skattskyldige borde å debetsedeln angivas, att den påförda pre­

liminära skatten vore densamma som senaste slutliga skatt. Å debetsedeln

för sistnämnda skatt funnes nämligen alla uppgifter om huru skattebeloppet

beräknats. Omlades B-skattedebiteringen på angivet sätt vunnes — utan

några egentliga nackdelar för de skattskyldiga eller det allmänna — en vä­

sentlig arbetslättnad för de lokala skattemyndigheterna.

Debiterades den preliminära B-skatten med samma belopp som senaste

slutliga skatt, komme den skattskyldige att automatiskt få åtnjuta det sär­

skilda avdrag för nedsatt skatteförmåga, som kunde ha beviljats vid den

senast verkställda årliga taxeringen. Detta kunde i och för sig icke anses fullt

tillfredsställande särskilt i sådana fall där det extra avdraget medgivits på

grund av existensminimum. Praktiska skäl torde dock tala för att man

jämväl i dessa fall debiterade B-skatten efter huvudregeln, d. v. s. med ett

belopp motsvarande senaste slutliga skatt. Detta finge icke anses innebära

att den lokala skattemyndigheten prövat frågan, om extra avdrag borde be­

viljas. Såvida icke särskilt jämkningsbeslut meddelades, bleve nämnda fråga

icke aktuell förrän vid den årliga taxeringen året efter inkomståret.

Efter ansökan borde B-skatten jämkas t. ex. om den skattskyldige på

grund av ändrat civilstånd vore berättigad till annat ortsavdrag än vid senast

verkställda taxering. Vid jämkningen borde skatten uträknas med ledning av

de taxerade inkomsterna vid nämnda taxering, såvida icke preliminär tax­

ering ägt rum. Jämkning med omdebitering av skatten borde vidare äga rum,

om den skattskyldige anmälde, att han icke vidare hade att erlägga folk­

pensionsavgift eller att den preliminära skatten borde minskas med ett be­

lopp motsvarande i den slutliga skatten ingående olycksfallsförsäkringsav­

gift. Den lokala skattemyndigheten borde vara oförhindrad vidtaga ändring

av B-skatten av nu angivna orsaker utan ansökan av den skattskyldige.

Det kunde antagas, att sådana ändringsbeslut komme att meddelas endast

i undantagsfall.

De sakkunniga erinrar om att beträffande preliminär B-skatt, som beräk­

nas med ledning av årlig taxering, 1944 års uppbördsberedning (SOU 1945:

27 s. 224) ifrågasatte, om icke vid allmänt stigande inkomster den uträknade

beskattningsbara inkomsten borde procentuellt höjas, innan den lades till

grund för skatteutråkningen. Uppbördsberedningen fann emellertid detta icke

tillrådligt, enär en dylik generell förhöjning av den eljest utgående skatten

kunde befaras i ett stort antal fall föranleda jämkning i skatten eller restitu­

tion av viss del därav.

Frågan hade emellertid på nytt blivit aktuell genom den allmänna in­

komstökningen de senaste åren, som medfört att rörelseidkare och jordbru­

kare i regel genomsnittligt erlagt en alltför låg preliminär skatt, därför att

varje år inkomsterna två år tidigare legat till grund för skatteuträkningen.

För löntagarna hade däremot automatiskt uttagits den högre preliminära

skatt, som motsvarade de höjda lönerna. Den skillnad i skatteuttag mellan å

ena sidan löntagarna och å andra sidan företagarna, som sålunda varit för

handen, hade från flera håll påtalats. För att åvägabringa ett likformigare

skatteuttag mellan de båda grupperna hade ifrågasatts, huruvida icke —

därest företagarnas inkomster kunde antagas genomsnittligt bli avsevärt

högre under inkomståret än två år dessförinnan -— sådan preliminär B-skatt,

som ej skulle beräknas med ledning av preliminär taxering, borde genomgå­

ende höjas.

Frågan hade berörts i det avsnitt av propositionen nr 203 till 1951 års riks­

dag, som avsåge förslaget om införande av bestämmelser om ränta å kvar­

stående skatt. Därvid framhölls att det borde ankomma på uppbördssak-

kunniga att närmare överväga frågan, om uppbördsförordningen på denna

punkt borde ändras så, att Kungl. Maj :t erhölle fullmakt att fatta beslut

om generell höjning av B-skatten.

De sakkunniga påpekar vidare, att enligt den finska lagen om förskotts-

uppbörd finansministeriet ägde rätt förordna, att inkomst, som skulle ut­

göra grund för beräkning av förskott å skatt (motsvarande den svenska B-

skatten), i hela riket eller i vissa delar därav skulle höjas eller nedsättas

med visst belopp, då det till följd av konjunkturväxlingar eller fluktuatio­

ner i penningens värde eller av andra dylika orsaker finge antagas att be­

skattningsbar inkomst av fastighet, näring, rörelse in. in. i allmänhet stigit

över eller sjunkit under den inkomst, varå senast verkställda beskattning

eller taxering grundats. Liknande stadgande återfunnes i en i Norge fram­

lagd proposition med förslag till uppbördsförfattning enligt källskattesyste-

met.

Vidare framhålles, att bestämmelserna om ränta å kvarstående skatt kun­

de antagas åstadkomma en viss förbättring av källskatteuppbörden även i

en sådan situation, varom nu vore fråga. Emellertid skulle ränta icke påfö­

ras om den kvarstående skatten icke uppginge till minst 1 000 kr. Eftersom

det stora flertalet skattskyldiga icke uppnådde så hög inkomst, att med

denna begränsning någon risk för räntepåföring behövde uppkomma, kom-

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

avsåge ej detta fall. En utväg vore att föreskriva deklarationsplikt för alla

skattskyldiga, som flyttat mellan olika lokala skattemyndigheters tjänst-

göringsområden och som för inkomståret skulle erlägga preliminär B-skatt.

Skatten skulle sålunda alltid uträknas med ledning av preliminär taxering.

Att införa deklarationsskyldighet för specialfall måste emellertid anses

mindre lämpligt. Skyldigheten skulle sannolikt ofta komma att förbises. Det

torde också vara tillräckligt, om lokal skattemyndighet berättigades att in­

fordra deklaration där så erfordrades. Såväl häremot som mot en ökad dekla­

rationsplikt skulle kunna invändas, att de skattskyldiga icke borde besväras

i onödan. De för skattepåföringen erforderliga uppgifterna skulle lika väl

kunna inhämtas från den lokala skattemyndighet, som debiterat den skatt­

skyldiges sista slutliga skatt. Emellertid förbisåges då, att inkomsterna för

dessa skattskyldiga vanligen ändrades vid flyttning. I regel torde det vara

till fördel för den skattskyldige, att den preliminära skatten uträknades på

grundval av hans egen beräkning av inkomsterna under inkomståret. Mot­

svarande borde gälla vid flyttning mellan kommuner inom samma lokala

skattemyndighets tjänstgöringsområde.

De sakkunniga förordar därför, att den preliminära B-skatten alltid skall

beräknas med ledning av preliminär taxering, då senaste slutliga skatt på­

förts i annan kommun än den där B-skatten skall debiteras samt att den

lokala skattemyndigheten i sådant fall skall äga infordra preliminär själv­

deklaration från den skattskyldige.

Därefter uttalar de sakkunniga, att bestämmelserna i övrigt för de fall,

då preliminär taxering skulle ske, borde bibehållas oförändrade.

Enligt dessa bestämmelser finge, om särskilda omständigheter därtill för­

anledde, preliminär taxering verkställas även om inkomstförändringarna

icke uppginge till minst X/B av inkomsten enligt den senaste taxeringen och

minst 600 kr. Enligt de sakkunnigas mening borde sådana omständigheter

anses föreligga, då fråga vore t. ex. om ömmande omständigheter eller om

en betydande skillnad mellan preliminär och påräknelig slutlig skatt. En

liberal tillämpning av regeln vore att förorda, särskilt då preliminär taxe­

ring påkallades av den skattskyldige.

I 13 § sista stycket uppbördsförordningen stadgades att preliminär taxering

icke finge verkställas efter det debetsedel å preliminär skatt för inkomståret

utfärdats. Denna bestämmelse borde enligt de sakkunnigas mening utgå.

Till klargörande av begreppet preliminär taxering anför de sakkunniga

följande.

Den preliminära B-skatten skall enligt de sakkunnigas förslag normalt

påföras med samma belopp som den senaste slutliga skatten. I de fall där

det finnes anledning att till grund för debiteringen lägga annan inkomst än

den, varå nämnda slutliga skatt utgått, förekommer preliminär taxering och

den preliminära B-skatten uträknas på den sålunda fastställda inkomsten.

Under inkomståret kan behov föreligga att få den preliminära B-skatten

ändrad. Sådan ändring sker genom jämkning i olika former. Vid jämkning

kan inträffa, att debiteringsförrättaren till grund för skattens uträknande

måste lägga andra inkomstbelopp eller avdrag än som tidigare använts. Här­

vid måste ofta förfaras på samma sätt som vid preliminär taxering, d. v. s.

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

mun än den där han vore mantalsskriven. Därvid hade ifrågasatts, om icke

gränsen för denna skyldighet kunde sättas vid en inkomst å 500—1 000

kronor. Detta skulle emellertid strida mot principen, att den preliminära

skatten skulle så nära som möjligt överensstämma med den slutliga och

kunde därför icke förordas av de sakkunniga. En viss begränsning i skatt­

skyldigheten uppkomme dock genom bestämmelsen att preliminär skatt un­

derstigande för närvarande 20 kr. och enligt de sakkunnigas förslag 30 kr.

ej skulle påföras.

Sådana skattskyldiga, som skulle erlägga preliminär B-skatt, kunde i all­

mänhet icke i förväg med säkerhet beräkna sina inkomster. Enligt de sak­

kunnigas mening borde därför nu gällande skyldighet att utan anmaning

avgiva preliminär självdeklaration icke utvidgas. En skärpning skulle med

största sannolikhet bli utan effekt.

Däremot borde lokal skattemyndighet erhålla ökade möjligheter att in­

fordra preliminär självdeklaration. För närvarande vore anmaningsrätten

begränsad till sådana fall, då den skattskyldige försummat att fullgöra sin

deklarationsplikt. I de flesta fall torde det vara omöjligt för myndigheterna

att avgöra, om sådan skyldighet varit för handen. Anmaningsrätt borde

därför föreligga så snart myndigheten ansåge sig ha anledning antaga, att

den skattskyldige varit pliktig att utan anmaning avgiva deklaration. Vi­

dare borde, såsom tidigare anförts, lokal skattemyndighet äga infordra pre­

liminär självdeklaration från sådan skattskyldig, som skulle erlägga pre­

liminär B-skatt men påförts senaste slutliga skatt i annan kommun.

Sedan de sakkunniga närmare berört vissa med en debitering av C-skatt

sammanhängande spörsmål — härutinnan hänvisas till s. 137—138 i betän­

kandet — framhålles, att B-skatten och C-skatten för närvarande skulle för­

falla till betalning med lika belopp å uppbördsterminerna med den justering

som erfordrades för att erhålla hela krontal för varje termin. Vid upprepade

tillfällen hade önskemål om en smidigare skatteinbetalning framförts av

skattskyldiga, främst av sådana som upphure sina inkomster oregelbundet

eller företrädesvis under viss del av året. De sakkunniga funne skäligt att

dessa önskemål beaktades och förordade därför, att debiterad preliminär

skatt skulle kunna förfalla till betalning vid allenast viss eller vissa terminer

med överhoppande av de andra terminerna. För att sådan ojämn fördelning

av skatteinbetalningarna skulle medgivas, torde som regel framställning

från den skattskyldige böra förutsättas men lokal skattemyndighet borde

även av eget initiativ kunna bestämma att viss eller vissa terminer skulle

överhoppas, om så tillämpats under året före inkomståret. De skattskyldiga

borde icke ha ovillkorlig rätt att få skatten uppdelad efter egen önskan.

Avvikelserna från huvudregeln måste motiveras av den skattskyldiges in­

komstförhållanden och bli beroende av den lokala skattemyndighetens pröv­

ning från fall till fall. Det vore tydligt, att en viss försiktighet måste iakt­

tagas. Annars kunde man befara, att myndigheterna bleve överhopade med

dylika framställningar och att sådana gjordes utan att annat motiv förelåge

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

faringssätt, därest någon av de faktorer, som påverkade överensstämmelsen

mellan B-skatten och den slutliga skatten, i undantagsfall kunde förutses få

särskilt stor betydelse. Även häradsskrivaren i Mölndals fögderi ifrågasätter

lämpligheten av att senaste slutliga skatt lägges till grund för den prelimi­

nära B-skatten, då den kommunala utdebiteringen undergått stora föränd­

ringar; i varje fall borde den föreslagna debiteringsmetoden icke komma till

användning, om ändringen i den kommunala utdebiteringen överstege viss

gräns. Vid större utdebiteringsförändringar skulle skatten schematiskt kun­

na uträknas på grundval av senaste årliga taxering med ledning av den i

A-skattetabellerna intagna sambeskattningstabellen och befintliga tabeller

för uträkning av den årsinkomst, som svarade mot erlagd preliminär skatt.

Vidare framhålles, att förslaget att den preliminära B-skatten skulle jäm­

kas, då skattskyldig anmälde att han icke vidare hade att erlägga folkpen­

sionsavgift, syntes innebära ett avsteg från vad som gällde i fråga om den

preliminära A-skatten; för sistnämnda skatt verkställdes ej jämkning un­

der motsvarande förhållanden. Ej heller borde den preliminära B-skatten

behöva jämkas i fråga om olycksfallsförsäkringsavgifter å förslagsvis högst

50 kronor. Även Föreningen Sveriges kronokamrerare anser det vara onö­

digt att kategoriskt föreskriva jämkning i dessa fall utan avseende å eljest

gällande jämkningsgräns (den s. k. femtedelsregeln), i synnerhet som ifrå­

gavarande avgifter många gånger uppginge till högst blygsamma belopp.

Föreningen erinrar om att »femtedelsregeln» icke vore tvingande; den kun­

de sålunda frångås om särskilda omständigheter därtill föranledde.

Beträffande frågan om en generell höjning av den preli­

minära B-skatten vid allmänt stigande inkomster

finner Sveriges köpmannaförbund i likhet med de sakkunniga, att bestäm­

melser i ämnet icke borde utfärdas i förväg. Förbundet framhåller vikten av

att näringslivets olika organisationer, icke minst dess branschorganisationer,

hördes innan ett beslut om sådan generell höjning fattades. Svenska skogs-

och flott vin g sar be tar e för b u ^/1 de t åter anser, att det borde varit av stort värde

om ett förslag i förevarande avseende framlagts redan nu för remissinstan­

sernas prövning. Vidare anför länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att

länsstyrelsen vore överens med de sakkunniga om att en generell höjning

förutsatte ett beaktande av olika omständigheter. Detta syntes dock icke

utesluta att befogenhet till dylik åtgärd tillädes Kungl. Maj :t.

I fråga om preliminär taxering yttrar länsstyrelsen i Väster­

bottens län.

Lokal skattemyndighet bör, när helst så anses påkallat, äga verkställa

preliminär taxering utan ansökan av skattskyldig. Därigenom skulle den

skattekredit, som framför allt skattskyldiga med debiterad preliminär

skatt under nuvarande tider med penningvärdeförsämring och goda vinster

åtnjuta, i möjligaste mån minskas. Även den nuvarande risken för straff­

ränta å ett belopp överstigande 1 000 kronor synes vara alltför ringa för att

förmå de skattskyldiga att med något större intresse försöka nedbringa de

kvarstående skatterna så mycket som möjligt. Med kreditåtstramningen sy­

nes också möjligheterna att skjuta på inbetalningen av skatterna vara ett

bekvämt sätt att varje år erhålla ett räntefritt lån av staten på 1 000 kronor

130

Beträffande frågan om en begränsning av skyldigheten att

erlägga preliminär skatt i annan kommun än h e m-

0 r t s k o in m u n e n, yttrar länsstyrelsen i Kalmar län, att de sakkunniga

icke syntes tillräckligt ha beaktat de speciella förhållanden, som vore att

finna i trakter, som till övervägande del utgjordes av skogsbygd. Inom Kal­

mar län ägdes t. ex. inom Vimmerby fögderi omkring 600 jordbruksfastig­

heter av personer, som avflyttat till städer och andra tätorter. Under de år

skogsförsäljningar gjordes å dylika fastigheter, uppkomme till kommunal

inkomstskatt skattepliktig inkomst, vilket däremot oftast icke bleve fallet

de år, då enda inkomsten utgjordes av arrendeavgift. Till följd av att skogs-

uttagen gjordes oregelbundet, kunde de taxerade inkomsterna för ifråga­

varande skattskyldiga icke läggas till grund för debitering av preliminär

skatt för nästkommande år, utan samtliga fastighetsägare måste — innan

preliminär debetsedel utfärdades — tillfrågas om sina beräknade inkomster.

Detta tidsödande och till synes onödiga arbete skulle kunna undgås, därest

viss begränsning av lokala skattemyndighetens debiteringsskyldighet före-

skreves. Länsstyrelsen i Örebro län ifrågasätter, huruvida i förevarande fall

preliminär skatt borde påföras, då föregående års taxerade inkomst icke

uppgått till exempelvis 500 kronor. Ehuru en dylik begränsning enligt de

sakkunnigas mening strede mot principerna för den preliminära skatten,

syntes ett avsteg från nämnda principer i förevarande fall motiverat av

praktiska skäl, allrahelst som någon slutlig skatteförlust i regel icke torde

vara att befara.

Beteckningen preliminär självdeklaration anses av länsstyrelsen i Väster-

norrlands län böra utbytas mot »Uppgift för beräkning av preliminär skatt»

e. d. Icke sällan förekomme, säger länsstyrelsen, att skattskyldiga för­

växlade innebörden av preliminär självdeklaration och allmän självdekla­

ration. I synnerhet vore detta fallet vid tiden för avlämnande av den all­

männa självdeklarationen.

Vidare föreslår länsstyrelsen i Västmanlands län, att tiden för a v g ⁱ-

vande av preliminär deklaration skall framflyttas från den

1 till den 31 december året före inkomståret. Länsstyrelsen framhåller, att

det för de skattskyldiga ofta syntes vara en olägenhet, att preliminär dekla­

ration skulle avgivas mera än en månad före årsskiftet. En utsträckning av

tiden till den 31 december syntes icke vara till men för de lokala skatte­

myndigheterna.

De sakkunnigas förslag att debiterad preliminär skatt skall kunna f ö r-

falla till betalning vid allenast viss eller vissa ter­

miner med överhoppande av de andra terminerna finner länsstyrelsen i

Kristianstads län tillfredsställande. Det nuvarande systemet med en ovill­

korlig fördelning av skatten i lika delar på varje uppbördstermin hade enligt

länsstyrelsens erfarenhet varit ägnad att skapa svårigheter t Öl skattskyldiga

med ojämn och oregelbundet inflytande inkomst. Sveriges lantbruksföi bund

och Riksförbundet landsbygdens folk uttrycker sin tillfredsställelse över de

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

mögenhet utgöra ett i viss mån onödigt merarbete. Det torde kunna anta­

gas, att preliminärskatten icke komme att medföra ett sämre uppbörds-

resultat än som följer av nuvarande bestämmelser, om den i stället debite­

rades med samma belopp som den slutliga skatt, vilken senast påförts den

skattskyldige. Detta kan förmodas gälla även om i sistnämnda skatt ingår

olycksfallsförsäkringsavgift, vilken avgift merendels är låg. I slutlig skatt

kan emellertid ingå även sådana skatter, som icke skall erläggas prelimi­

närt, t. ex. utskiftningsskatt eller ersättningsskatt. Sådan skatt är oftast

av engångsnatur och kan uppgå till betydande belopp. Den bör därför —

i motsats till olycksfallsförsäkringsavgift — i förekommande fall frånräk-

nas den slutliga skatten, innan denna lägges till grund för debiteringen av

den preliminära B-skatten.

För att underlätta debiteringsarbetet förordar jag alltså, att den preli­

minära B-skatten i de fall, då skatten ej skall beräknas med ledning 'av

preliminär taxering, regelmässigt debiteras med samma belopp som den

senast påförda slutliga skatten, dock att i förekommande fall avdrag skall

göras för däri ingående utskiftningsskatt etc.

I några remissyttranden har föreslagits vissa undantag från den föror­

dade regeln. Sålunda har ifrågasatts, att lokal skattemyndighet skulle äga

valfrihet att debitera skatten på det förordade sättet eller med ledning av

avgiven preliminär deklaration för året före inkomståret eller att skatten

skulle efter jämförelse mellan senaste B-skatt och senaste slutliga skatt de­

biteras med det största av dessa skattebelopp. Vidare har från något håll

förordats, att särskilda beräkningsgrunder skulle tillämpas vid större änd­

ringar i den kommunala utdebiteringen.

Sådana undantag skulle icke obetydligt komplicera debiteringsförfarandet

utan att för den skull utgöra någon garanti för ett väsentligt bättre upp-

bördsresultat. Utan den skattskyldiges hörande torde det vidare mången

gång vara omöjligt att bedöma, huruvida den beräknade inkomsten under

året före inkomståret bättre lämpade sig som grundval för debiteringen än

inkomsten under året därförut. Ej heller är det utan vidare klart, att ett

iakttagande av ändrad kommunal utdebitering alltid skulle medföra bättre

överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt, då det härutinnan

avgörande främst är relationen mellan beräknad och verklig inkomst un­

der beskattningsåret. Å andra sidan kan med fog hävdas, att om lokal skat­

temyndighet bleve ovillkorligt bunden till en regel sådan som den i det

föregående förordade vissa hinder skulle finnas mot att ernå det i det en­

skilda fallet bästa möjliga resultatet av preliminärskatteuppbörden. Regeln

att B-skatten skall debiteras med ledning av senast påförda slutliga skatt

bör därför enligt min mening utformas att gälla för sådana fall, där sär­

skilda omständigheter icke bör föranleda att skatten beräknas enligt annan

grund. Lokal skattemyndighet, som i det enskilda fallet anser skäl tala föl­

en skatteberäkning annorledes än efter huvudregeln, bör dock icke påföra

högre B-skatt än som föranledes av sistnämnda regel utan att först ha be­

rett den skattskyldige tillfälle att yttra sig.

134

preliminär skatt å beräknelig inkomst och förmögenhet under beskattnings­

året. Att i författningstexten mera exakt ange när av nu antydda skäl pre­

liminär taxering eller jämkning må verkställas, synes icke böra ifrågakom-

ma. Det torde vara tillräckligt med ett stadgande om att preliminär taxering

eller jämkning må göras, när särskilda omständigheter är för handen, såsom

exempelvis då nedsatt skatleförmåga föreligger eller fråga är om mer be­

tydande skillnad mellan eljest utgående preliminär skatt och påräknelig

slutlig skatt.

Av det sagda framgår, att jag icke biträder de sakkunnigas förslag att

jämkning ovillkorligen skall göras, då skattskyldig anmäler att folkpensions­

avgift ej längre skall utgå eller att olycksfallsförsäkringsavgift ingått i se­

nast påförda slutliga skatt.

Jag anser mig knappast kunna dela den mening, som uttalats av läns­

styrelsen i Västerbottens län, att lokal skattemyndighet borde — när helst

så ansåges påkallat — äga verkställa preliminär taxering utan ansökan av

skattskyldig. De möjligheter till sådan preliminär taxering, som redan finnes

och nu föreslås, torde få anses tillräckliga.

I några yttranden har förordats, att den nuvarande specifika uträkning­

en av B-slcatten efter preliminär taxering borde avskaffas och att skatten

i stället skulle uträknas med ledning av de vanliga skattetabellerna eller

efter skattetabeller med skatten uträknad per år, därvid i förekommande

fall förmögenhetsskatten borde uträknas särskilt för sig och tilläggas. Mot

en sådan schematisk skatteberäkning talar emellertid, att den i en stor

mängd fall antingen icke kan ske eller skulle leda till att skatten konnne

att avsevärt avvika från slutresultatet av en specifik uträkning. Detta gäller

t. ex. då den skattskyldige skall erlägga endast kommunalskatt eller då lian

haft väsentlig inkomst av fastighet, som ej alls eller endast till ringa del

beskattas till kommunal inkomstskatt på grund av det s. k. procentavdra-

get. Med hänsyn härtill bör B-skatten alltid efter preliminär taxering uträk­

nas på sätt nu sker.

Vidare bör observeras det fall, då skattskyldig, som under året före in­

komståret haft A-skatt, övergått till sådan verksamhet att han under in­

komståret skall erlägga B-skatt. Understundom torde därvid inkomsterna

ändras så avsevärt, att skyldighet att avlämna preliminär självdeklaration fö­

religger enligt gällande bestämmelser. I de fall då den beräknade inkomständ­

ringen icke är av sådan storleksordning att dylik skyldighet föreligger, mås­

te tillses att lokal skattemyndighet erhåller underrättelse om att B-skatt

skall debiteras. Bestämmelserna om skyldighet att avlämna deklaration synes

därför böra kompletteras med tanke härpå.

Om skattskyldig, som har att erlägga B-skatt, flyttat från en kommun

till en annan, bör skyldighet föreligga att avge preliminär deklaration. Jag

kan icke dela de sakkunnigas betänkligheter häremot. Förbises skyldigheten,

får den skattskyldige anmanas att deklarera.

För att underlätta skatteinbetalningen för skattskyldiga, som uppbär sina

inkomster oregelbundet eller företrädesvis under viss del av året, förordar

de sakkunniga, att debiterad preliminär skatt skall kunna förfalla till betal­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

avgörande vikt, att jag icke anser mig kunna förorda att de sakkunnigas

förslag i denna del genomföres.

Vad de sakkunniga föreslagit i hänseenden, som jag förut ej närmare be­

rört, föranleder icke någon erinran från min sida. I vissa remissyttranden

har önskemål uttalats om vissa ändringar i eller kompletteringar av de sak­

kunnigas förslag i skilda hänseenden. Dessa önskemål synes emellertid av

skilda skäl icke kunna efterkommas.

V. Debitering av olika slags skatt; utfärdande av debetsedlar av

olika slag.

Jag avser att här behandla begreppen slutlig, kvarstående och tillkom­

mande skatt, tiderna för debetsedlarnas utsändande till de skattskyldiga,

antalet uppbördsterminer för de olika skatteslagen samt vissa, huvudsak­

ligen tekniska detaljer rörande debitering av olika slag av skatt och upp­

rättande av debetsedlar, i den mån dessa detaljer regleras i uppbördsför-

ordningen. Av de sakkunniga i detta sammanhang diskuterade frågor, var­

om bestämmelser bör utfärdas i administrativ ordning, ämnar jag sålunda

i stort sett icke upptaga till behandling. Detta gäller t. ex. uppdebitering

i länsräkenskaperna av debiterad preliminär skatt, utformningen av debet­

sedlarna å slutlig skatt, införande av en gemensam inkomst- och debite-

ringslängd samt detaljutformningen av en sådan längd.

Gällande bestämmelser m. m. 1 2 § 2 mom. uppbördsförordningen defi­

nieras bl. a. begreppen slutlig skatt, kvarstående skatt och till­

kommande skatt. Sålunda förstås med slutlig skatt utskylder vilka

debiteras på grund av sådan taxering till statlig inkomstskatt, statlig förmö­

genhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt och kommunal inkomst­

skatt, varom beskattningsnämnd fattat beslut senast den 10 oktober under

taxeringsåret, skogsvårdsavgifter och andra utskylder vilka debiteras på grund

av sådan taxering av fastighet varom beslut fattats av taxeringsnämnd eller

fastighetsprövningsnämnd, ävensom andra i 1 § uppbördsförordningen om-

förmälda avgifter och annuiteter vilka debiteras i sammanhang med nämnda

utskylder (folkpensionsavgifter, olycksfallsförsäkringsavgifter samt annuite­

ter å avdikningslån och å förskott för avlösning av frälseräntor); med kvar­

stående skatt vad som återstår att erlägga, sedan preliminär skatt avräknats

från slutlig skatt; samt med tillkommande skatt dels fastighetsskatt och

skogsvårdsavgifter, som debiteras på grund av sådant beslut rörande taxe­

ring, vilket fattats av prövningsnämnd eller av kammarrätten eller av Kungl.

Maj :t, dels annan skatt än fastighetsskatt och skogsvårdsavgifter, som debi­

teras på grund av sådant beslut rörande taxering, vilket fattats av prövnings­

nämnd senare än den 10 oktober under taxeringsåret eller av kammarrätten

eller av Kungl. Maj :t, dels skatt, som påföres på grund av eftertaxering, dels

ock skatt, som skall erläggas på grund av sådant beslut rörande ändrad

debitering av kvarstående skatt, vilket fattats av lokal skattemyndighet eller