2

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

De genom propositionen framlagda lagförslagen utgör resultatet av en av

riksdagen begärd översyn av lagstiftningen om tomträtt. Huvudsyftet med

reformen kan sägas vara att, med bevarande av de grundtankar på vilka

tomträttsinstitutet vilar, i möjligaste mån stärka tomträttshavarens rättsliga

ställning och därmed även tomträttens kreditvärde.

Enligt gällande lag skall tomträtt upplåtas på viss tid, minst 26 och högst

100 år. I förslaget har däremot tomträtten utformats som en på obestämd

tid upplåten nyttjanderätt. Tomträttshavaren skall icke någonsin kunna

uppsäga tomträttsavtalet. Däremot skall markägaren ha rätt att genom upp­

sägning bringa tomträtten att upphöra vid utgången av vissa på förhand be­

stämda tidsperioder, dock endast om det för honom är av vikt att marken

användes för bebyggelse av annan art eller eljest på annat sätt än tidigare.

Om ej längre tid avtalas, skall den första perioden omfatta 60 år och varje

följande period 40 år. Den avgäld, som tomträttshavaren har att erlägga,

skall under tomträttens bestånd kunna omregleras med hänsyn till inträdda

ändringar i markvärdet. Omreglering skall, där ej längre tid avtalats, kunna

påkallas vart tjugonde år. När tomträtten upphör på grund av uppsägning,

skall markägaren vara skyldig att inlösa byggnader och annan egendom som

utgör tillbehör till tomträtten.

När upplåtelsen väsentligen avser annat ändamål än bostadsbebyggelse

medger förslaget att avtal slutes om vissa avvikelser från de nu angivna reg­

lerna om avgälds- och uppsägningsperiodernas längd och om markägarens

lösenskyldighet.

Under det att tomträttens användningsområde för närvarande är inskränkt

till tomtindelad mark, skall enligt förslaget alla slag av fastigheter i allmän

ägo kunna vara föremål för tomträttsupplåtelse.

Även beträffande den inskrivningsrättsliga regleringen av tomträtten fö­

reslås åtskilliga ändringar. Bl. a. skall skyldighet föreligga att söka inskriv­

ning såväl av tomträttsupplåtelse som av senare fång till tomträtt. Vidare

skall tomträtt kunna intecknas icke blott, såsom nu gäller, för fordran utan

även för annan rättighet, t. ex. servitut.

Den nya lagstiftningen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1954. I

princip skall de nya bestämmelserna emellertid icke gälla i fråga om äldre

tomträtter.

4

3 §.

Avtal om upplåtelse av tomträtt skall upprättas skriftligen och med vitt­

nen. I upplåtelsehandlingen skall uttryckligen angivas att upplåtelsen avser

tomträtt.

I fråga om avtal varigenom tomträtt överlåtes äge vad i 1 kap. 2 § jorda­

balken är stadgat motsvarande tillämpning.

4 §.

I upplåtelsehandlingen skall angivas det ändamål för vilket upplåtelsen

äger rum och det belopp varmed avgälden till dess annat bestämmes skall

utgå. Handlingen skall tillika innehålla de närmare föreskrifter rörande

fastighetens användning och bebyggelse samt de bestämmelser i övrigt som

skola gälla i fråga om tomträtten.

Äro vid tiden för upplåtelsen i stadsplan eller eljest särskilda byggnads-

bestämmelser meddelade rörande fastigheten, skola de, om ej annat avta­

lats, anses ingå i upplåtelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

5 §•

Tomträttsupplåtelse skall anses innefatta överlåtelse å tomträttshavaren

av byggnad och annan egendom, som vid upplåtelsen enligt lag hör till fas­

tigheten. Vill fastighetsägaren betinga sig ersättning för den överlåtna egen­

domen, skall den bestämmas särskilt.

6

§.

Ej må i tomträttsupplåtelse upptagas villkor, varav tomträttens inträde

eller bestånd skulle vara beroende, ej heller inskränkning ske i tomträtts-

havarens rätt att överlåta tomträtten eller i denna upplåta panträtt. In­

skränkning i rätten att upplåta nyttjanderätt i tomträtten må ske allenast

med Konungens medgivande.

7 §•

Har fastighetsägaren eller tomträttshavaren överskridit sin rätt eller

åsidosatt sin skyldighet på grund av upplåtelsen, åligge honom att åter­

ställa vad som rubbats eller fullgöra vad som eftersatts samt ersätta ska­

dan. Ej må i anledning av vad någondera sidan sålunda låtit komma sig till

last upplåtelsen hävas.

8

§■

Är till säkerhet för beståndet av tomträtt inskrivning sökt eller medde­

lad, gälle om verkan därav vad i allmänhet är stadgat angående inteckning

för nyttjanderätt till fast egendom.

Om inskrivning av fång till tomträtt, så ock om inteckning i sådan rätt

är särskilt stadgat.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

Ej må uppsägning ske, med mindre det är av vikt för ägaren att fastig­

heten användes för bebyggelse av annan art eller eljest på annat sätt än tidi­

gare.

15 §.

Uppsägning av tomträttsavtal skall ske minst två år före periodens ut­

gång, om ej längre tid överenskommits; dock må uppsägning icke i något

fall ske tidigare än fem år före periodens utgång. Fastighetsägaren låte ock

inom samma tid som gäller för uppsägningen anteckna denna i tomträtts-

protokollet; sker det ej, vare uppsägningen utan verkan.

Uppsägning skall ske skriftligen; därvid böra skälen angivas. Angående

sättet för uppsägning gälle i övrigt i tillämpliga delar vad i 2 kap. 38 § är

stadgat.

16 §.

Anser tomträttshavaren att skäl för uppsägning ej föreligga, må han

klandra uppsägningen. Talan därom skall väckas inom tre månader sedan

uppsägningen antecknades i tomträttsprotokollet; försittes denna tid, vare

rätt till talan förlorad.

17 §.

Skall på grund av uppsägning tomträtten upphöra, vare fastighetsägaren

skyldig att lösa byggnad och annan egendom, som utgör tillbehör till tomt­

rätten. Löseskillingen skall motsvara egendomens värde vid tomträttens

upphörande, under antagande att tomträtten med samma ändamål och i öv­

rigt oförändrade föreskrifter angående fastighetens användning och bebyg­

gelse alltjämt skulle bestå.

Har efter uppsägningen å tomträtten nedlagts kostnad, som icke varit

nödig, må därigenom uppkommen värdeökning icke tagas i beräkning vid

löseskillingens bestämmande.

Upplåtes tomträtt väsentligen för annat ändamål än bostadsbebyggelse,

må därvid överenskommas, att lösenskyldighet icke eller allenast i begrän­

sad omfattning skall åligga fastighetsägaren.

18 §.

Då lösenskyldighet åligger fastighetsägaren, skall inom ett år sedan upp­

sägningen antecknades i tomträttsprotokollet eller, om uppsägningen kland­

rats, inom ett år sedan dom i målet vann laga kraft väckas talan om löse­

skillingens bestämmande, vid påföljd att eljest uppsägningen förfaller. Ta­

lan må väckas av såväl fastighetsägaren som tomträttshavaren.

Sedan genom dom som vunnit laga kraft löseskillingen blivit bestämd,

skall den inom en månad nedsättas hos länsstyrelsen, dock ej i något fall

tidigare än en månad före den dag till vilken uppsägning ägt rum. Sker det

ej, äge på ansökan länsstyrelsen låta uttaga beloppet som om betalningsskyl­

dighet ålagts genom domen.

Medel som nedsatts skola ofördröj ligen insättas i bank för att där inne-

stå mot ränta.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

ven, gälle dock tomträtten till dess inskrivningen dödas. Ehuru inskrivning­

en dödats, svare fastighetsägaren för rättighet, som oberoende av inteckning

var gällande i tomträtten.

23 §.

Vill fastighetsägaren väcka talan som avses i 10 eller 18 § eller ur tomt­

rätten söka betalning för avgäld och är tomträtten överlåten å annan utan

att nye tomträttshavaren sökt inskrivning av sitt fång, må utan hinder av

överlåtelsen talan riktas mot förre tomträttshavaren.

Vad nu sagts om väckande av talan gälle ock i fråga om uppsägning.

24 §.

Mål angående omprövning eller jämkning av avgäld, klander av uppsäg­

ning eller bestämmande av löseskilling upptages av expropriationsdomstol.

25 §.

Angående rättegången i mål som avses i 24 § gälle vad om expropriation

i allmänhet är stadgat, i den mån det är tillämpligt. Rör tvisten fråga som

kan inverka på inteckningshavares rätt, vare rätten ej bunden av parts yr­

kande eller medgivande.

I mål angående bestämmande av löseskilling vare fastighetsägaren plik­

tig att, i den mån ej annat föranledes av vad i 18 kap. 6 och 8 §§ rättegångs­

balken stadgas, ersätta tomträttshavarens rättegångskostnad.

26 §.

När i mål angående omprövning eller jämkning av avgäld eller om klan­

der av uppsägning stämning utfärdats eller dom meddelats eller rätten eljest

skilt målet från sig, skall rätten ofördröj ligen göra anmälan därom till in­

skrivningsdomaren.

Motsvarande anmälningsskyldighet åligge länsstyrelsen, då löseskilling

som avses i 17 § blivit nedsatt.

27 §.

Vad i utsökningslagen, lagsökningslagen och konkurslagen är stadgat

angående fast egendom och inteckning däri samt om fastighetsägaren till­

kommande rätt till andel i sådan inteckning skall äga motsvarande till-

lämpning i fråga om tomträtt och inteckning däri; bestämmelserna i 82 §

utsökningslagen samt 28, 32 och 39 §§ konkurslagen angående lagfart

gälle även inskrivning av fång till tomträtt.

Vid expropriation eller annat sådant tvångsförvärv som avser tomträtt

skall tomträtten anses likställd med fast egendom.

10

I fråga om tomträtt som upplåtits före lagens ikraftträdande må fastig­

hetsägaren och tomträttshavaren överenskomma om sådan ändring i upp­

låtelsen, att denna bringas i överensstämmelse med nya lagen. Angående

sådan överenskommelse gälle vad i 4 kap. 21 § nya lagen är föreskrivet.

Sedan överenskommelsen blivit inskriven, äge nya lagen även i övrigt till-

lämpning i fråga om tomträtten. Om ej senare begynnelsedag angivits i

överenskommelsen, skall den första av de i 10 och 14 §§ nämnda kapitel av­

sedda perioderna räknas, den i 10 § från dagen för överenskommelsen och

den i 14 § från dagen för tomträttens upplåtande.

Utan hinder av bestämmelserna i 4 kap. 6 och 11 §§ äldre lag må tomträtt

eller vattenfallsrätt intecknas till säkerhet för nyttjanderätt, servitut eller

annan särskild rättighet.

I stället för vad enligt äldre lydelsen av 4 kap. 7 § andra punkten samt

11 och 12 §§ är föreskrivet i fråga om anteckning i tomträttsprotokollet av

ändring i eller tillägg till avtal varigenom tomträtt eller vattenfallsrätt upp­

låtits skall följande gälla:

Är före den dag då fråga om sådan anteckning förekommer inteckning

sökt eller meddelad i tomträtten eller vattenfallsrätten eller sökes samma

dag inteckning för annat än fordran, må anteckning ej ske, med mindre in-

teckningshavaren medgivit åtgärden eller ock ändringen eller tillägget är

väsentligen utan betydelse för dennes säkerhet. Vad nu sagts äge motsvaran­

de tillämpning beträffande utmätning som verkställts före den dag då frågan

om anteckning förekommer.

Vad i 4 kap. 8 och It §§ äldre lag är stadgat om nedsättning hos överexe-

kutor skall avse länsstyrelsen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 177.

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

11

Förslag

till

Lag

angående tillägg till lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 25) om servitut.

Härigenom förordnias, att i lagen den 14 juni 1907 om servitut skall in­

föras en ny paragraf, betecknad 9 §, av följande lydelse.

9 §.

Med servitut må även tomträtt eller vattenfallsrätt belastas. Till förmån

för sådan rätt må ock servitut stiftas. I fråga om servitut som nu sagts gälle

i tillämpliga delar vad i denna lag är stadgat om servitut i eller till förmån

för fastighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 36 § lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med

vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt

om rätt till elektrisk kraft m. m.

Härigenom förordnas, att 36 § lagen den 22 juni 1920 med vissa bestäm­

melser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk

kraft m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

36 §.

Vad enligt denna lag gäller i fråga

om fastighet skall äga motsvarande

tillämpning beträffande tomträtt och

vattenfallsrätt; dock att i sådan rätt

ej må meddelas inteckning till säker­

het för rättighet till elektrisk kraft.

Vad här------ -------------------------------

(Föreslagen lydelse.)

36 §.

Vad enligt denna lag gäller i fråga

om fastighet skall äga motsvarande

tillämpning beträffande tomträtt och

vattenfallsrätt.

sådan rätt

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1954.

14

Kungl. yiaj.ts proposition nr 177.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 § lagen den 24 maj 1895 (nr 36 s. 1) angående

vad till fast egendom är att hänföra.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast

egendom är att hänföra1 skall erhålla

(Gällande lydelse.)

4 §.

Har någon efter särskilt stadgande

eller på annan emot en var gällande

grund äganderätt till byggnad eller

annat, som, efter ty i 2 eller 3 § sägs,

skulle till annans fasta egendom hö­

ra, då må det ej till den fasta egen­

domen räknas. Byggnad, stängsel el­

ler annan för stadigvarande bruk

avsedd anläggning å tomt, sotm be­

sväras av inskriven tomträtt, eller ö

område, som besväras av inskriven

vattenfallsrätt, eller å jord, som upp­

låtits under besittningsrätt för obe­

gränsad tid (åborätt) enligt lagen om

upplåtelse under åborätt av viss jord,

må ej, ändå att byggnaden eller an­

läggningen tillhör ägaren av den fas­

ta egendomen, hänföras till denna.

För gruvdrift-----------------------------

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse.)

4 §.

Har någon efter särskilt stadgande

eller på annan emot en var gällande

grund äganderätt till byggnad eller

annat, som, efter ty i 2 eller 3 § sägs,

skulle till annans fasta egendom hö­

ra, då må det ej till den fasta egen­

domen räknas. Byggnad, stängsel el­

ler annan för stadigvarande bruk

avsedd anläggning å område, som be­

sväras av inskriven tomträtt eller

vattenfallsrätt eller innehaves enligt

lagen om upplåtelse under åborätt av

viss jord, må ej, ändå att byggnaden

eller anläggningen tillhör ägaren av

den fasta egendomen, hänföras till

denna.

jord hänföras.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1954.

1 Senaste lydelse, se SFS 1926:197.

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

15

Förslag

till

Lag

angående tillägg till lagen den 30 september 1904 (nr 48 s. 1) om

samäganderätt.

Härigenom förordnas, att i lagen den 30 september 1904 om samägande­

rätt skall införas en ny paragraf, betecknad 20 §, av följande lydelse.

20

§.

Vad i denna lag är stadgat om samäganderätt till fastighet skall i till­

lämpliga delar gälla i fråga om tomträtt, som innehaves av två eller flera.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 27) om inskrivning

av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt.

Härigenom förordnas, dels att 1, 2, 4, 5 och 7 §§ lagen den 14 juni 1907

om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att i 3 § samma lag

ordet »tomten» skall utbytas mot »fastigheten», dels att i 6, 8 och 11 §§ i

lagen ordet »rätten» skall ersättas med »inskrivningsdomaren», dels ock att

lagen från och med 12 § till slutstadgandet skall erhålla den lydelse som

angives i det följande.1

(Gällande lydelse.)

1 §•

Vill den, åt vilken tomträtt upplå­

tits, få rättigheten inskriven, göre

därom ansökan hos den rätt varun­

der tomten lyder, och ingive den

handling, vari rättigheten upplåtits.

Rätten låte handlingen offentligen

uppläsas och i tomträttsprotokollet

införas.

Företer ej sökanden upplåtelse­

handling så upprättad och i övrigt så

beskaffad, som lag föreskriver, varde

ansökningen avslagen.

(Föreslagen lydelse.)

1 §•

Den som fått tomträtt till sig upp­

låten vare pliktig att hos inskriv­

ningsdomaren vid den rätt, varun­

der fastigheten lyder, söka inskriv­

ning av tomträtten.

Inskrivning skall sökas inom tid

och vid påföljd som beträffande lag­

fart å fång till fast egendom är stad­

gad; dock skall, då upplåtaren åt­

kommit fastigheten genom fång som

enligt lag skall lagfaras, tiden för sö­

kande av inskrivning icke i något

fall börja löpa innan lagfart sökts.

Då inskrivning sökes, skall den

handling, vari tomträtten upplåtits,

uppvisas för inskrivningsdomaren;

och låte denne införa handlingen i

1 Senaste lydelse, se beträffande rubriken SFS 1911:69 s. 3, beträffande 6 och 17 §§ 1920:428

samt beträffande 12 § 1930:112; jfr även 1936:224.

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

17

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

2

§.

Ej må inskrivning meddelas, där

tomten är besvärad av sökt eller be­

viljad inteckning eller kan jämlikt

stadgandet i 11 kap. 2 § jordabalken

i upplåtarens hand häfta för fordran

eller rättighet, ej heller där utmät­

ning av tomten skett och ej visas

hava upphört att gälla; dock att hin­

der för inskrivning ej möter därav,

att till annan tomt inom område, var­

till tomten hör, tomträtt upplåtits och

blivit inskriven.

4 §.

Den, som söker inskrivning av

tomträtt, vare pliktig att visa tom­

tens läge enligt den för området upp­

rättade planen samt tomtens ytinne­

håll och längden av dess särskilda

sidor. Visas det ej, när inskrivningen

sökes, vare ansökningen vilande, till

dess sökanden fullgjort vad i sådant

avseende åligger honom.

5 §.

Vill ny tomrättshavare få sitt fång

inskrivet, ingive till rätten handling­

ar, som visa, att tomträtten till ho­

nom övergått från den, till vilken

tomträtten upplåtits, eller, där sena­

re tomträttshavare fått sitt fång in­

skrivet, från denne; och låtc rätten

handlingarna i nödiga delar offent­

ligen uppläsas och i tomträttsproto-

kollet införas.

tomträttsprotokollet. Är handlingen

ej så upprättad som lag föreskriver

eller finnes upplåtelsen ej överens­

stämma med lag, varde ansökningen

avslagen.

2

§.

Ej må inskrivning meddelas, där

fastigheten är besvärad av sökt eller

beviljad inteckning eller kan jämlikt

stadgandet i It kap. 2 § jordabalken

i upplåtarens hand häfta för fordran

eller rättighet, ej heller där utmät­

ning av fastigheten skett och ej visas

hava upphört att gälla.

4 §.

Den som söker inskrivning av tomt­

rätt vare, där upplåtelsen avser tomt,

pliktig att visa i vilket kvarter och

vid vilka gator tomten är belägen

samt tomtens ytinnehåll och längden

av dess särskilda sidor. Visas det ej,

när inskrivningen sökes, vare ansök­

ningen vilande, till dess sökanden

fullgjort vad i sådant avseende ålig­

ger honom.

5 §.

Angående skyldighet för ny tomt­

rättshavare att söka inskrivning av

fång, varigenom tomträtten övergått

å honom, sk(dl vad om lagfart å

fång till fast egendom är stadgat äga

motsvarande tillämpning; dock skall

tiden för sökande av inskrivning icke

i något fall börja löpa innan inskriv­

ning av tomträtten sökts.

2

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 177.

18

Den som söker inskrivning skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

7 §•

Är, då ansökning göres om inskriv­

ning, som i 5 § sägs, inskrivning av

tomträtten sökt men frågan därom

vilande, må ansökningen ej bifallas

förr än inskrivningen blivit beviljad.

Lag samma vare, där inskrivning av

föregående tomträttshavares fång är

sökt men frågan därom förklarats vi­

lande.

12

§.

Då inskrivning är beviljad, utfär-

de rätten därom bevis. I detta bevis

skall anmärkas tomtens läge och stor­

lek, dagen då tomträtten uppläts,

den tid för vilken tomträtten är upp­

låten samt, där inskrivningen avser

fång till tomträtt, dagen då inskriv­

ning av tomträtten meddelades. Fö­

rekommer villkor, som inskränker

tomträttshavarens rätt att tomträtten

överlåta eller med inteckning belasta>

eller är tomträttshavarens behörig­

het sålunda inskränkt genom annans

för inskrivningsdomaren uppvisa sm

fångeshandling ävensom de övriga

handlingar som äro erforderliga till

styrkande av fångets laglighet; och

låte inskrivningsdomaren handling­

arna i nödiga delar införas i tomt-

rättsprotokollet. Sökes inskrivning för

dödsbo med avseende å tomträtt, som

innehafts av den döde, företes inre­

gistrerad bouppteckning efter honom.

7 §•

Är, då ansökning göres om inskriv­

ning som i 5 § sägs, inskrivning av

tomträtten sökt men frågan därom

förklarad vilande, må ansökningen

ej bifallas förrän inskrivningen blivit

beviljad. Är förre tomträttshavaren

annan än den till vilken tomträtten

upplåtits, må ansökningen ej bevil­

jas innan det tidigare fånget blivit

inskrivet. För inskrivning av fång,

som skett genom expropriation eller

annat sådant tvångsförvärv, erfordras

dock ej att föregående fång är inskri­

vet.

12

§.

Då inskrivning är beviljad, utfärde

inskrivningsdomaren därom bevis. I

detta bevis skall anmärkas dagen då

tomträtten uppläts samt, där inskriv­

ningen avser fång till tomträtt, da­

gen då inskrivning av tomträtten

meddelades. 1 fall som avses i 4 §

skall tomtens läge och storlek anteck­

nas i beviset. Förekommer i fråga

om fång till tomträtt villkor, som

inskränker tomträttshavarens rätt

att överlåta eller inteckna tomträtten,

eller är tomträttshavarens behörighet

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

19

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

på testamente grundade rätt att nytt­

ja tomten, varde det ock anmärkt.

i sådant avseende inskränkt genom

annans på testamente grundade rätt

att nyttja fastigheten, varde det ock

anmärkt.

13 §.

Ansökan om inskrivning av avtal,

som avses i 4 kap. 21 § lagen om nytt­

janderätt till fast egendom, göres av

fastighetsägaren eller tomträttshava-

ren; och skall därvid vad i 1 § tred­

je stycket är stadgat äga motsvaran­

de tillämpning.

År inteckning förut sökt eller med­

delad i tomträtten eller sökes sam­

ma dag inteckning för annat än ford­

ran, må inskrivning ej beviljas, med

mindre inteckningshavaren medgivit

åtgärden eller avtalet är väsentligen

utan betydelse för dennes säkerhet.

Vad nu sagts äge motsvarande till-

lämpning beträffande utmätning som

verkställts före den dag inskrivning­

en sökes.

14 §.

Då till inskrivningsdomaren in­

kommit anmälan, som avses i 4 kap.

26 § lagen om nyttjanderätt till fast

egendom, skall anteckning därom å

nästa inskrivningsdag göras i tomt-

rättsprotokollet.

Visas, att uppsägning, som anteck­

nats i tomt rätts protokollet, återgått

på grund av överenskommelse eller

enligt 18 § samma kapitel eljest för­

fallit, skall ock anteckning därom

ske på sätt nyss sagts.

13 §.

15 §.

Visar tomtägaren, att den tid, för Framgår av anteckningar, som in-

vilkcn tomträtten upplåtits, gått till förts i tomträltsprotokollet, eller upp-

20

Kungl.

i

Maj:ts proposition nr 177.

ända eller att tomträtten eljest upp­

hört att gälla, varde det i tomträtts-

protokollet anmärkt.

Skall efter överenskommelse mel­

lan tomtägaren och tomträttshavaren

tomträtten upphöra innan därför av­

talad tid gått till ända, må ej anmärk­

ning, som nyss sagts, ske, med min­

dre tomträtten är fri från inteckning.

14 §.

Har beslut, varigenom underrätt

avslagit ansökan om inskrivning, som

i 1 § avses, blivit till följd av besvär

ändrat av högre rätt, vare sökanden

pliktig att i stad inom tre månader

och å landet sist å det ting, som in­

faller näst efter tre månader, från

det utslaget om ändringen vunnit la­

ga kraft, det hos underrätten förete,

vid äventyr att i annat fall inskriv­

ning, som på grund av utslaget be­

viljas, gäller så som vore den sökt

å den dag, utslaget vid underrätten

företes.

17 §.

Vad här ovan i 1—3 samt 5—16

§§ är stadgat angående tomträtt skall,

med undantag av bestämmelsen i 6

§ andra stycket första punkten, äga

motsvarande tillämpning i fråga om

vattenfallsrätt. Den, som söker in­

skrivning av sådan rätt, vare pliktig

att vid påföljd, som i 4 § sägs, ingiva

protokoll vid lantmäteriförrättning,

vartill upplåtelsehandlingen hänvisar,

jämte styrkt kopia av den därvid

upprättade karta.

(Jfr 12 § här ovan.)

(Gällande lydelse.)

lyses eljest, att tomträtten enligt h-

kap. 19 § lagen om nyttjanderätt till

fast egendom upphört att gälla, skall

det anmärkas i tomträttsprotokollet.

Sökes på grund av förhållande,

som avses i 22 § samma kapitel, att

inskrivningen av tomträtten skall dö­

das, må ansökningen ej beviljas, med

mindre tomträtten är fri från inteck­

ning.

16 §.

Har beslut, varigenom inskriv­

ningsdomare avslagit ansökan om in­

skrivning av tomträtt, till följd av be­

svär blivit ändrat, vare sökanden plik­

tig att inom tre månader från det be­

slutet om ändringen vann laga kraft

förete detsamma hos inskrivningsdo­

maren, vid äventyr att i annat fall

ansökningen om inskrivning skall

anses gjord först å den dag beslutet

företes för inskrivningsdomaren.

(Föreslagen lydelse.)

17 §.

Vad här ovan i 1—3, 5—13 och

16 §§ är stadgat angående tomträtt

skall, med undantag av bestämmelsen

i 6 § andra stycket första punkten,

äga motsvarande tillämpning i fråga

om vattenfallsrätt. Den som söker

inskrivning av sådan rätt vare plik­

tig att, vid påföljd som i 4 § sägs, in­

giva protokoll vid lantmäteriförrätt­

ning, vartill upplåtelsehandlingen

hänvisar, jämte styrkt kopia av den

därvid upprättade kartan. 1 bevis om

inskrivning av vattenfallsrätt skall

utöver vad i 12 § sägs anmärkas den

tid för vilken vattenfallsrätten är upp-

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

21

(Gällande lydelse.)

(Se 13 § här ovan.)

16 §.

Vid rätten skall i överensstämmel­

se med tomträttsprotokollet föras

bok så inrättad, att därav lätteligen

kan ses: varje tomträtt, i fråga om

vilken inskrivning blivit sökt, tiden

då det skett, sökandens namn, fånget,

där ansökningen avser sådan inskriv­

ning, samt sådan inskränkning i

tomträttshavarens rätt, varom i 12 §

förmäles, så ock tiden då inskriv­

ning blivit beviljad eller avslagen

eller ock ansökan om inskrivning

förklarats vilande eller därefter åter

hos rätten anmälts. Då ändring eller

tillägg till tomträttsavtalet anteck­

nats i protokollet eller anteckning

däri skett enligt 10, 11 eller 13 §,

varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bo­

kens förande meddelas av Konungen.

låten ävensom upplåtelsevillkor,

som inskränker nyttjanderättshava-

rens rätt att överlåta eller inteckna

vattenfallsrätten.

Visar fastighetsägaren, att den tid,

för vilken vattenfallsrätten upplåtits,

gått till ända eller att rättigheten el­

jest upphört, varde det anmärkt i

tomträtts protokollet. Skall efter över­

enskommelse mellan fastighetsäga­

ren och nyttjanderättshavaren vat­

tenfallsrätten upphöra innan därför

avtalad tid gått till ända, må ej så­

dan anmärkning ske, med mindre

vattenfallsrätten är fri från inteck­

ning.

18 §.

Vid rätten skall i överensstämmel­

se med tomträttsprotokollet föras bok

enligt de närmare bestämmelser som

meddelas av Konungen.

Då ansökan om inskrivning av

tomträtt eller vattenfallsrätt beviljats

eller förklarats vilande eller i tomt­

rättsprotokollet anmärkts att tomt­

rätt eller vattenfallsrätt upphört, så

ock då inskrivning av tomträtt dö­

dats, skall anteckning göras jämväl i

fastighets- eller inteckningsboken.

(Föreslagen lydelse.)

Denna lag träder i kraft den 1 ja­

nuari 105b.

I fråga om tomträtt eller vatten-

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

(Gällande lydelse.)

fallsrätt varå, enligt vad i övergångs­

bestämmelserna till lagen den

angående ändring i lagen den

14 juni 1907 om nyttjanderätt till

fast egendom är stadgat, 4 kap. sist­

nämnda lag skall äga tillämpning i

sin äldre lydelse skall även beträf­

fande inskrivningsåtgärd, som ifrå-

gakommer efter nya lagens ikraftträ­

dande, äldre lag gälla.

Angående inskrivning av sådan

överenskommelse, som avses i nämn­

da övergångsbestämmelser, skall nya

lagen tillämpas. Innan överenskom­

melsen må inskrivas skall inskriv­

ning hava skett såväl av tomträtten

som, om tomträtten från förste in­

nehavaren övergått å annan, av siste

innehavarens fång.

(Föreslagen lydelse.)

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

23

Förslag

till

Lag

om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt.

Härigenom förordnas som följer.

1 §.

Bestämmelserna i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i

fast egendom äge, såvitt de ej strida mot vad här nedan stadgas, motsva­

rande tillämpning i fråga om inteckning i tomträtt.

Därvid skall vad i nämnda förordning är stadgat om lagfart avse inskriv­

ning av tomträtt eller av fång till sådan rätt samt vad där sägs om lagfarts-

protokoll och inteckningsprotokoll avse tomträttsprotokoll.

2

§.

Ej må inteckning meddelas i flera tomträtter gemensamt eller, där tomt­

rätt tillhör flera, i enderas andel däri.

Panträtt, som genom inteckning i tomträtt vinnes, må ej särskilt göras

gällande i andel av tomträtten.

Inteckning för fordran må meddelas allenast för visst belopp i penningar.

3 §•

Ej må inteckning i tomträtt beviljas med mindre tomträtten blivit inskri­

ven och, om tomträtten från förste innehavaren övergått å annan, den som

medgivit inteckning eller upplåtit rättighet, för vilken inteckning sökes, fått

sitt fång inskrivet.

4 §.

I inteckningsförordningen meddelad föreskrift, som grundar sig å bestäm­

melserna i 11 kap. 2 § jordbalken om viss företrädesrätt för ogulden köpe­

skilling, skall ej iakttagas. Vad i nämnda förordning är stadgat om tillämp­

ning även beträffande nyttjanderätt eller annan rättighet i fast egendom

av sagda företrädesrätt skall ej heller lända till efterrättelse.

I stället för de i 53 § andra stycket och 58 § 4 mom. andra stycket inteck­

ningsförordningen upptagna stadgandena därom att rättighetshavare, som

försummat att söka inteckning inom den i 11 kap. 2 § jordabalken före­

skrivna tiden, i visst fall förverkat sin rätt till skadestånd av upplåtaren,

skall gälla, att rätten till skadestånd är förverkad, om rättighetshavaren på

grund av underlåtenhet att söka inteckning för rättigheten fått vika för

annan.

24

5 §.

Upplyses, då fråga är om inteckning i tomträtt för fordran, att tomträtten

eller andel däri tagits i mät före den dag inteckningen söktes eller ock

samma dag ansökningen gjordes och visas ej att utmätningen upphört att

gälla, skall ansökningen avslås.

6

§.

Utmätes tomträtten, äge nyttjanderätt, rätt till avkomst eller annan för­

mån eller till servitut eller till elektrisk kraft, för vilken inteckning sökts

före eller å den dag utmätningen skedde, företräde framför utmätnings-

sökandens fordran, där ej denna skall ur tomträtten utgå med bättre för­

månsrätt än utmätning medför.

7 §•

Vad i denna lag är stadgat om inteckning i tomträtt skall avse även vatten-

fallsrätt; dock äge föreskrifterna i 4 § andra stycket inteckningsförord-

ningen icke tillämpning.

8

§•

Vid rätten skall i överensstämmelse med tomträttsprotokollet föras bok

enligt de närmare bestämmelser som meddelas av Konungen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954.

Genom lagen upphäves lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 31) om inteck­

ning i tomträtt och vattenfallsrätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

25

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av lagen den 15 juni 1934 (nr 255) angående anteck­

ning om innehav av fordringsliandling på grund varav

inteckning beviljats i fast egendom m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 15 juni 1934 angående anteckning

om innehav av fordringshandling på grund varav inteckning beviljats i fast

egendom m. in.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Vill någon------------vederbörlig fastighetsbok.

Uppvisande varom------------egendomen ligger.

Anmäler den, — — — fastighetsbok anmärkt.

Vad sålunda stadgats angående inteckning i fast egendom skall äga mot­

svarande tillämpning i fråga om inteckning i tomträtt eller vattenfallsrätt,

med iakttagande att vad ovan sagts om inteckningsprotokoll och fastighets­

bok skall avse tomträttsprotokoll och tomträttsbok eller vattenfallsrättsbok.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954.

1 Senaste lydelse, se SFS 1939: 121.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

Förslag

till

om

Lag

ändrad lydelse av 16 § förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12)

angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 16 § förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

16 §.

Kanal eller — —- — lag belastas.

Ej heller må inteckning meddelas i fastighet, som besväras av inskriven

tomträtt eller vattenfallsrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954.

1 Senaste lydelse, se SFS 1917:190.

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

27

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 10 oktober 1952.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

Z^etterberg, T^orsten N^ilsson, S^träng, E^ricsson, L^ingman, H^ammarskjöld,

N^orup, P^ersson, H^jälmar N^ilson, L^indell, N^ordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­

fen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagberedningens betän­

kande den 27 september 1952 med förslag till ny lagstiftning om tomträtt

m. m. (SOU 1952: 28), i vilket betänkande sammanförts av motiv åtföljda

förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nytt­

janderätt till fast egendom;

2) lag angående tillägg till lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 25) om ser­

vitut;

3) lag angående ändrad lydelse av 36 § lagen den 22 juni 1920 (nr 474)

med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om

rätt till elektrisk kraft in. m.;

4) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 § handelsbalken;

5) lag om ändrad lydelse av 4 § lagen den 24 maj 1895 (nr 36 s. 1) an­

gående vad till fast egendom är att hänföra;

6) lag angående tillägg till lagen den 30 september 1904 (nr 48 s. 1) om

samäganderätt;

7) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 27) om in­

skrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt;

8) lag om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt;

9) lag om ändrad lydelse av lagen den 15 juni 1934 (nr 255) angående

anteckning om innehav av fordringshandling på grund varav inteckning be­

viljats i fast egendom in. in.; och

10) lag om ändrad lydelse av 16 § förordningen den 16 juni 1875 (nr 42

s. 12) angående inteckning i fast egendom.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över de av lagbered­

ningen utarbetade lagförslagen måtte för det i § 87 regeringsformen omför-

mälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­

lan bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

29

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 23 decem­

ber 1952.

Närvarande:

justitieråden N^issen,

H^ellquist,

K^arlgren,

regeringsrådet E^ckerberg.

Enligt lagrådet den 13 oktober 1952 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Re-

genten i statsrådet den 10 oktober 1952, hade Kungl. Maj :t förordnat, att

lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ända­

målet inhämtas över upprättade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjan­

derätt till fast egendom;

2) lag angående tillägg till lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 25) om servi­

tut;

3) lag angående ändrad lydelse av 36 § lagen den 22 juni 1920 (nr 4-74)

med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om

rätt till elektrisk kraft m. m.;

4) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 § handelsbalken;

5) lag om ändrad lydelse av 4 § lagen den 24 maj 1895 (nr 36 s. 1) angåen­

de vad till fast egendom är att hänföra;

6) lag angående tillägg till lagen den 30 september 1904 (nr 48 s. 1) om

samäganderätt;

7) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 27) om in­

skrivning av tomträtt och vattenfalls rätt samt av fång till sådan rätt;

8) lag om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt;

9) lag om ändrad lydelse av lagen den 15 juni 1934 (nr 255) angående an­

teckning om innehav av fordring shandling på grund varav inteckning be­

viljats i fast egendom m. m.; och

10) lag om ändrad lydelse av 16 § förordningen den 16 juni 1875 (nr 42

s. 12) angående, inteckning i fast egendom.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­

gits av hovrättsassessorn Torkel Nordström.

Förslagen föranledde följande yttranden.

Lagrådet:

De remitterade förslagen åsyfta att giva den år 1907 i lagstiftningen in­

förda tomträtten eu utformning som motsvarar de fordringar vilka numera,

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

under ändrade förhållanden, kunna ställas på densamma. Denna form för

upplåtelse av mark har, delvis på äganderättens bekostnad, erhållit en avse­

värt större ekonomisk och social betydelse än man vid dess införande torde

ha räknat med, och förutsättningar finnas otvivelaktigt för en fortsatt ut­

veckling i samma riktning. Denna utveckling bör få lagstiftningens stöd. Ur

samhällelig synpunkt är det angeläget att tomträttens värde i kredithän-

seeende stärkes och befästes; i själva verket torde en av den nuvarande lag­

stiftningens mera framträdande brister ligga däri att den icke tillräckligt till­

godoser behovet av tomträttens användning som belåningsobjekt. Uppgiften

att förstärka tomträtten och därmed öka dess kreditvärde utan att rubba

kommunernas möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt disponera sin mark

och tillgodogöra sig markvärdestegring erbjuder uppenbarligen betydande

svårigheter. De föreliggande förslagen anvisa en lösning av härmed sam­

manhängande spörsmål, vilken synes vara i allt väsentligt väl ägnad att

åstadkomma den avsedda förbättringen av tomträtten. De erinringar som

i det följande göras rikta sig icke mot förslagens grundläggande bestämmel­

ser utan avse, där de ej äro av huvudsakligen redaktionell natur, allenast så­

dana modifikationer i mera speciella hänseenden, som ha synts lagrådet

erforderliga eller önskvärda.

Förslaget till lag angående ändring i nyttjanderättslagen.

4 KAP.

1 §•

Justitierådet Karlgren och regeringsrådet Eckerberg:

Genom att tomträtten betecknas såsom nyttjanderätt till fastighet »undei

obestämd tid» synes ej adekvat uttryck givas för vad tomträtten enligt

förslaget innebär. Närmast föra de citerade orden tanken på en nyttjande­

rätt som gäller blott tills vidare, i det att vardera kontrahenten -— eller åt­

minstone endera •— har rätt att när som helst genom uppsägning bringa

avtalet, omedelbart eller efter utgången av viss tidsfrist, till upphörande.

Hänvisas må härutinnan till 3 kap. 5 § första stycket första punkten nytt­

janderättslagen, som avser det fall att hyrestiden i ett hyresavtal ej är be­

stämd; enligt motiven till detta stadgande följer i sådant fall av avtalets

natur, vid frånvaro av i lag påbjuden minimitid för hyra, att envar av

kontrahenterna när som helst må uppsäga avtalet (jfr ock sista stycket i

paragrafen ävensom 6 § samma kapitel). Den i förslaget reglerade tomt­

rätten är emellertid av annan beskaffenhet. Tomträttshavaren saknar all

uppsägningsrätt. Från hans synpunkt sett är avtalet ett avtal för all fram­

tid, ett »evighetsavtal». Och vad fastighetsägaren beträffar saknar denne

uppsägningsrätt under en viss första tidsperiod, i brist på annan överens­

kommelse sextio år. Under denna bestämda tid är avtalet således ovill­

korligt bindande för bägge kontrahenterna. Ej heller i övrigt har fastig­

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

31

hetsägaren rätt att uppsäga avtalet annat än under särskilda i lagen an­

givna betingelser. Även för hans vidkommande är följaktligen avtalet i

princip bindande för obegränsad tid eller allt framgent. Att med hänsyn

till sagda inskränkta uppsägningsrätt å fastighetsägarens sida — som före­

ligger även om avtalet självt icke upptager något förbehåll därom —- be­

skriva tomträtten såsom upplåten för obestämd tid och sålunda under­

stryka villkorligheten eller den eventuella ovaraktigheten av dess fort­

bestånd torde vara mindre väl förenligt med de föreslagna lagreglernas

anda.

På grund av vad nu anförts synes det vara att förorda, att orden »under

obestämd tid» utbytas mot ett annat uttryck, exempelvis »under obegrän­

sad tid». Detta eller motsvarande uttryck förekommer ock flerstädes i be­

tänkandet (s. 41, 46, 61, 73).

Justitierådet Karlgren:

Enligt förslaget gäller som ovillkorlig förutsättning för att en nyttjande­

rätt skall hänföras till tomträtt, att upplåtelsen sker mot vederlag. Någon

reell innebörd behöver emellertid detta krav icke ha. Såsom i motiven fram-

hålles sättes vederlaget ibland i praxis så lågt, att det icke har någon egent­

lig ekonomisk betydelse, och detta kan naturligen inträffa även i framtiden.

Det till stöd för bestämmelsen i betänkandet (s. 73) anförda argumentet,

att när tomträtten »konstrueras som en i princip ständig nyttjanderätt» det

vore av vikt, att tomträttshavaren genom att erlägga avgäld med regelbundet

återkommande mellanrum »erkänner» fastighetsägarens rätt till marken,

synes ej ha någon saklig tyngd. Orden »mot årlig avgäld i penningar» torde

förty böra utgå. Beaktas denna hemställan, föranledas därav vissa formella

jämkningar annorstädes i förslaget.

3 §•

Lagrådet:

Enligt gällande lag skall avtal, varigenom upplåtes tomträtt, upprättas

skriftligen och med vittnen. Regeln torde böra tolkas så, att samma form­

krav här gäller som vid överlåtelse av fast egendom enligt 1 kap. 2 § jorda­

balken. Förslagets mening synes ock vara, att denna överensstämmelse skall

bibehållas. Under sådana omständigheter förefaller det lämpligast att icke

i någon mån närmare angiva formkravets innebörd utan låta lagtexten i

denna del nära ansluta sig till den gällande lydelsen. I första stycket av

förevarande paragraf synes därför böra stadgas allenast, att avtal om upp­

låtelse av tomträtt skall upprättas skriftligen och med vittnen samt alt i

upplåtelsehandlingen skall uttryckligen angivas att upplåtelsen avser tomt­

rätt.

4 §.

Lagrådet:

1 den allmänna motiveringen till förslaget anföres, att under den tid som

tomträttsinstitutet bestått den meningen synes ha blivit alltmera förhärs­

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

kande, att tomträtten bör, såvitt det kan ske utan åsidosättande av de all­

männa intressen som vid dessa upplåtelser kräva beaktande, tillgodose i stort

sett samma funktion som tillkommer äganderätten. I förslaget har också

tomträtten i viktiga avseenden närmats till äganderätten, främst därigenom

att den nuvarande tidsbegränsade tomträtten ombildats till en i och för sig

för obegränsad tid upplåten rättighet.

Enligt 4 § har emellertid, ehuru stadgandets verkliga innebörd i detta hän­

seende icke i lagtexten framträder mera markerat, genomförts en legal

reglering, som i allt fall kan innebära att tomträttshavarens ställning blir en

helt annan än en ägares och för övrigt även en annan än en tomträttshava-

res enligt hittillsvarande praxis. I tomträttsavtalet kunna jämlikt stadgan­

det införas bestämmelser dels om att upplåtelsen skall ske för visst syfte

(»ändamål»), dels om att fastigheten skall användas, eller icke användas,

på visst sätt (»närmare föreskrifter rörande fastighetens användning och

bebyggelse»); från de »bestämmelser i övrigt», som tillika omnämnas i lag­

rummet, kan här bortses. Tomträtten må alltså göras till en på olika sätt

ändamåls- och användningsbestämd rättighet, som kan starkt avvika från

den vanliga ägande- eller förfoganderätten till en fastighet. Visserligen

torde man icke ha räknat med att genom föreskrifter i tomträttsavtalet

tomträttshavaren underkastas mycket långtgående åligganden, i positiv eller

negativ riktning, med avseende å utnyttjandet av fastigheten, och de erfa­

renheter man hittills haft beträffande tomträttsinstitutet i dess äldre gestalt­

ning ge väl icke heller stöd för att en utveckling hän mot en för tomträtts­

havaren besvärande bundenhet i hans rättsutövning vore att befara. När

det i motiven talas om att det enligt 4 § kan vara fråga om sådana positiva

förpliktelser som skyldighet att på fastigheten utföra och underhålla vissa

anläggningar eller uppföra vissa byggnader samt om sådana inskränkningar

i dispositionsrätten som att en viss del av tomten icke får bebyggas eller att

träd icke få fällas utan fastighetsägarens samtycke, åsyftas förmodligen

främst förpliktelser av den art att de må tänkas tjäna i första hand tomt­

rättshavarens eget välförstådda intresse, låt vara att det jämväl för upp­

låtaren, samhället, ligger stor vikt uppå att anläggningarna och byggna­

derna komma till stånd, träden ej fällas o. s. v. Även med denna begräns­

ning kan emellertid tomträttshavarens bundenhet bliva tryckande. Begräns­

ningen är ej heller utsagd i lagtexten och lärer omöjligen kunna uppställas

och upprätthållas. Den omständigheten, att tomträttsupplåtarna i allmän­

het icke hittills gjort försök att ålägga tomträttshavarna en omfattande

bundenhet av ifrågavarande art, innebär ingen säkerhet för att ej i fram­

tiden — då måhända de som önska tomtmark få färre tillfällen än nu att

förvärva jord med äganderätt — upplåtarna komma att i icke önskvärd

omfattning utnyttja de möjligheter som i förevarande hänseende stå dem

till buds.

I detta sammanhang är särskilt att märka, att de ifrågavarande inskränk­

ningarna i tomträttshavarens dispositionsrätt, sådana de fastslagits i tomt­

rättsavtalet, i och för sig äro gällande för all framtid, principiellt oberoende

?2

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

33

av om förutsättningarna för deras tillämplighet under årens lopp förändras.

Och de binda icke blott tomträttshavaren och hans arvingar utan även

den som, t. ex. genom köp, förvärvar tomträtten eller som erhåller pant­

rätt, nyttjanderätt eller annan begränsad sakrätt i densamma; de gälla mot

tomträttshavarens borgenärer över huvud. De genom tomträttsavtalet fast­

slagna inskränkningarna i dispositionsrätten kunna icke ändras annat än

i enlighet med i lagen givna föreskrifter. Ju längre bundenheten sträcker

sig, dess mindre lämpad blir vid sådant förhållande fastigheten att utnyttja

som allmänt kredit- och omsättningsobjekt; jfr i detta sammanhang uttalan­

det i betänkandet (s. 44), att tomtägaren genom att i upplåtelsen intaga

ändamålsbestämmelser, såsom i fråga om bebyggelsens omfattning och an­

vändning, i viss mån kan på förhand begränsa omfattningen av sin lösen­

skyldighet (enligt 17 §).

Begreppet tomträtt ger med hänsyn till innehållet i 4 § icke närmare

besked om hur inskränkt eller av vilken typ tomträttshavarens rätt över­

huvud är. Tomträttshavaren kan enligt 4 § med sakrättslig verkan åtaga

sig förpliktelser till passivitet beträffande fastighetens utnyttjande icke blott

till förmån för viss eller vissa fastigheter som sådana utan även till förmån

för viss person. Omvänt gäller att förpliktelser, som ålagts tomträttshava­

ren till förmån för en eller ett flertal fastigheter som sådana, kunna avse —

till fastigheten hänförlig — positiv verksamhet. Såvitt angår positiva för­

pliktelser uppkommer för övrigt oklarhet om hur stadgandet i 4 § förhåller

sig till reglerna om den avgäld tomträttshavaren har att prestera. De skyl­

digheter, som nu åsyftas och som på sätt ovan nämnts må, mer eller mindre

direkt, vara stipulerade i fastighetsägarens intresse, kunna i realiteten ut­

göra ett vederlag för tomträttsupplåtelsen, även om detta vederlag icke be­

stämts i penningar och följaktligen icke utgör sådan avgäld som i 1 § sägs.

Med hänsyn till vad ovan anförts skulle det vara önskvärt, om de in­

skränkningar, som genom ändamåls- och användningsföreskrifter enligt 4 §

få göras i tomträtten, kunde närmare regleras och fixeras. Stora svårig­

heter möta dock i sådant hänseende, främst på grund av tomträttens egen­

skap att i princip gälla för obegränsad tid framåt. Men med tanke just

på denna tomträttens karaktär framträder i allt fall behovet av att här

taga i anspråk, till tomträttshavarens skydd, sådana remedier som i allmän­

het te sig påkallade när det rör sig om långtids- eller evighetsavtal och som

för övrigt i viss utsträckning anses erforderliga t. o. in. vid mera kortvariga

avtal. Lagrådet syftar här på möjligheten att under domstols medverkan

åvägabringa de jämkningar i ingångna avtal, som till följd av ändrade för­

hållanden framstå som nödvändiga för att undanröja uppenbart otillfreds­

ställande verkningar. Att låta för oöverskådlig tid gällande avtal, som ålägga

ena kontrahenten konkreta förpliktelser gentemot hans medkontrahent, även

sådana av positiv natur, hestå orubbade utan rätt till jämkning på grund

av ändrade förutsättningar synes icke vara tillrådligt. I förslaget har ock

i ett hänseende beaktats denna synpunkt. Till följd av nya eller ändrade

byggnadsbestämmelser eller »av annan därmed jämförlig anledning» kan

!}

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr m.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

en jämkning i avgäldens belopp komma till stånd. Men det behov varom

nu talats är icke därmed fyllt. Avgälden kan ju vara av underordnad be­

tydelse för tomträttshavaren i jämförelse med den belastning, som en ända­

måls- eller användningsbestämmelse enligt 4 § innefattar. Det fordras en

rättsregel, som tager direkt sikte på dessa belastningar; jfr servitutslagens

regler om begränsning, förflyttning, förändring och upphörande av servitut.

Närmast efter förebild av 3 § lagen om återköpsrätt till fast egendom synes

kunna stadgas, att om till följd av ändrade förhållanden, som icke äro att

hänföra till tomträttshavaren eller bero av denne, i tomträttsavtalet med­

delade föreskrifter rörande upplåtelsens ändamål samt fastighetens använd­

ning och bebyggelse bliva oskäligt betungande för tomträttshavaren, rätten

på hans yrkande må förordna om den jämkning av föreskrifternas innehåll,

som kan finnas påkallad, samt att rätten därvid äger att, om jämkningen

det föranleder, besluta om höjning av avgäldens belopp eller annan änd­

ring i upplåtelsevillkoren. Det torde vara erforderligt att utrusta rätten även

med sistnämnda befogenhet, enär eljest risk kunde föreligga att genom

jämkningen tomträttshavaren bleve otillbörligt gynnad eller upplåtelsen

t. o. m. komme i strid med tvingande lagbestämmelser om lösenskyldighet

(17 §) samt om längden av de tidsperioder, under vilka avgälden skall hållas

oförändrad (10 §) eller vid vilkas utgång tomträtten må bringas att upp­

höra (13 §).

Ett dylikt stadgande bör icke kunna väcka farhågor för att tomträtts­

havaren skulle kunna göra sig fri från avtalsvillkor blott därför att dessa

i ett visst läge te sig obekväma. I normala fall lär överenskommelse kunna

träffas, och om så icke kan ske har tomträttshavaren enligt förslaget möj­

lighet att erhålla jämkning av avgälden. Stadgandet är, såsom framgår av

det ovan sagda, avsett för sådana säkerligen även framdeles ovanliga fall

då tomträttshavarens förpliktelser utan dennes föranledande under ändrade

förhållanden framstå såsom klart oskäliga och rättelse icke kan vinnas ge­

nom nedsättning av avgäldens belopp. Det förutsättes ju ock att missför­

hållandet icke kan avhjälpas genom ändringsavtal i enlighet med lagens

föreskrifter. Om upplåtaren erbjudit en rimlig jämkning av villkoren, har

han tydligen icke någon anledning att befara att domstolen skulle gå ut­

över denna. Den omständigheten att upplåtarna i regel äro kommuner ut­

gör uppenbarligen icke grund för att underlåta att uppställa en rättsregel

som måste anses naturlig i fall då båda kontrahenterna normalt äro en­

skilda personer.

Ett stadgande sådant som det nu förordade borde lämpligen ha sin plats

i en ny paragraf mellan de föreslagna 12 och 13 §§. Till undgående av om­

numrering av alla de följande paragraferna i 4 kap. kunde man samman­

föra 10 och 11 §§, vilka innehållsligt sett ha samband, i en och samma pa­

ragraf, numrera om förslagets 12 § och låta den nya paragrafen intaga den

därigenom ledigblivna platsen.

5 §.

Lagrådet:

Med hänsyn till det nära sambandet mellan denna paragraf och 9 §

andra stycket synes det lämpligt att, i stället för den i förslaget gjorda upp­

räkningen av byggnad, stängsel med mera, här liksom i 9 § andra stycket

hänföra sig till gällande bestämmelser angående vad som skall vara att

anse som tillbehör till fastighet. Detta kunde ske genom att det i viss an­

slutning till ordalagen i 17 § stadgades, att tomträttsupplåtelse skall anses

innefatta överlåtelse å tomträttshavaren av byggnad och annan egendom,

som vid upplåtelsen enligt lag hör till fastigheten. Den sakliga skillnad,

som ändringen i uttryckssättet skulle medföra, torde sakna all praktisk

betydelse.

I paragrafens andra punkt föreslcrives, att betingad ersättning för den

överlåtna egendomen skall bestämmas särskilt, varjämte det tillägges »att

utgå på en gång eller under vissa år». Med detta tillägg, som icke blivit

motiverat, har väl i första rummet åsyftats att ytterligare inskärpa, att

ersättningen måste särskiljas från avgälden för tomträtten. Ur denna syn­

punkt torde tillägget emellertid icke vara erforderligt. I och för sig inne­

håller tillägget en för övrigt icke alldeles klar regel om ersättningens ut­

givande. Överlåtelsen av egendomen är närmast att betrakta som ett i upp­

låtelsen inflätat köp, och anledning torde saknas att för dessa fall av

köp meddela någon särbestämmelse uti ifrågavarande hänseende. Lagrådet

hemställer att de citerade orden få utgå.

6

§.

Lagrådet:

I syfte att förhindra, att en tomträttsupplåtelses rättsverkan skall kunna

bliva avhängig av någon oviss framtida händelse, har i 6 § stadgats för­

bud mot att i tomträttsupplåtelse upptaga villkor, varav tomträttens inträde

eller bestånd skulle vara beroende. Så utformat synes emellertid förslaget gå

något längre än nödigt och lämpligt är. Sålunda förhindras ägaren av en

fastighet, varå finnes uppförd en värdefull byggnad, att vid upplåtelse av

tomträtt i fastigheten göra förbehåll varigenom upplåtelsen blir beroende

av att medkontrahenten inom avtalad tid utger viss ersättning för bygg­

naden. Ett dylikt förbehåll kan dock vara synnerligen befogat, helst som det

ej är avsett att reglerna om inteckning för ogulden köpeskilling skola få

någon motsvarighet såvitt gäller ersättning enligt 5 § i förslaget. Då det

vidare icke kan antagas att förbehåll av nyss angivet slag skulle motverka

den åsyftade förstärkningen av tomträtten, hemställer lagrådet att ifråga­

varande förbud utformas så, att vid tomträttsupplåtelse verkan av upplå­

telsen ej må göras beroende av annat villkor än utgivande av ersättning

som avses i 5 §.

För det fall att upplåtelsen icke blir bestående på grund av att ett sådant

villkor brister, bör det tydligen tillses, att inskrivning av tomträtten ej sker.

Sökcs inskrivning innan det visat sig om villkoret uppfyllts eller ej, bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

35

36

därför inskrivningen icke beviljas utan förklaras vilande till dess upplys­

ning härom vinnes. Ett stadgande av detta innehåll synes höra införas i

4 § lagen om inskrivning av tomträtt m. in. Vad åter angår tomträttsupp-

låtelser, med vilka förbundits icke tillåtna villkor eller förbehåll, må erinras,

att enligt 1 § tredje stycket sista punkten förslaget till lag angående änd­

ring i sistnämnda lag ansökan om inskrivning av tomträtt skall avslås,

därest upplåtelsehandlingen ej är så upprättad som lag föreskriver eller

upplåtelsen finnes ej överensstämma med lag. Härigenom torde inskriv­

ning av dylika tomträttsupplåtelser förhindras.

7

§■

Lagrådet:

Stadgandet att, om fastighetsägaren eller tomträttshavaren överskridit sin

rätt eller åsidosatt sin skyldighet på grund av upplåtelsen, det åligger ho­

nom att återställa vad som rubbats eller fullgöra vad som eftersatts, kan

synas uttrycka en i sakens natur liggande regel, och för flertalet fall är

säkerligen heller intet att invända mot detsamma. En så allmän bestäm­

melse som den anmärkta lärer dock icke böra uppställas. Fråga kan sålunda

uppkomma, huruvida icke under särskilda förhållanden en återställelse in

natura av det enligt tomträttsavtalet fordrade tillståndet skulle ådraga

vederbörande så oproportionerliga kostnader eller medföra en ur allmän

synpunkt så betänklig värdeförstöring, samtidigt som måhända motpartens

intresse av återställelsen är ganska ringa, att penningersättning eller någon

annan prestation bör få träda i stället för naturafullgörelse. Denna möj­

lighet kunde komma i betraktande exempelvis då en tomträttshavare i

god tro åsidosatt sina förpliktelser beträffande fastighetens användning

och bebyggelse och det olagliga tillståndet varat under mycket lång tid. Sär­

skilt märkes att den föreslagna förpliktelsen till återställelse tydligen skulle

komma att drabba även en tomträttshavare, som icke själv gjort sig för­

fallen till någon pliktförsummelse utan från sin företrädare övertagit fas­

tigheten i det mot tomträttsavtalet stridande skicket. Förevarande spörs­

mål torde böra lämnas öppet att bedömas med stöd av allmänna rättsgrund­

satser rörande anspråk på uppfyllelse in natura av en kontraktsförplik-

telse.

Den i paragrafen stadgade skadeståndsskyldigheten är, enligt vad syn­

barligen avsetts, strikt. Även denna regels generella avfattning ingiver be­

tänkligheter. Det är tvivelaktigt om det står i överensstämmelse med all­

männa rättsgrundsatser att, såsom här skett, undantagslöst ålägga en kon­

trahent, vilken — rent objektivt sett — överskridit gränserna för den ho­

nom tillkommande sakrätten, detta stränga ansvar. Regelns hårdhet är för

övrigt särskilt framträdande, om det är meningen att även en senare tomt­

rättshavare än den som åsidosatt sin skyldighet på grund av upplåtelsen

skall, förutom att han har förpliktelse till återställelse in natura, vara ovill­

korligt skadeståndsskyldig. Spörsmålet i fråga, som ur principiell syn­

punkt har en omfattande räckvidd, synes icke — lika litet som det nyss

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

37

nämnda — ägnat att regleras i lag. Bedömandet kan med fördel överläm­

nas åt rättstillämpningen.

Däremot ha i motiven så vägande skäl anförts för det i paragrafens

andra punkt upptagna, från vad som i allmänhet gäller avvikande häv-

ningsförbudet, att i stort sett intet synes vara att erinra mot detsamma; dock

torde, därest vad lagrådet under 6 § hemställt blir beaktat, undantag från

förbudet böra göras för de fall då vid tomträttsupplåtelse verkan av upp­

låtelsen gjorts beroende av utgivande av ersättning som avses i 5 §.

I enlighet med det ovan anförda skulle 7 § lämpligen kunna erhålla det

innehållet, att har fastighetsägaren eller tomträttshavaren överskridit sin

rätt eller åsidosatt sin skyldighet på grund av tomträttsavtalet, må ej i an­

ledning därav avtalet frånträdas; dock att fastighetsägaren skall äga göra

gällande förbehåll, varigenom verkan av upplåtelsen gjorts beroende av

utgivande av ersättning som avses i 5 §.

Den av lagrådet här föreslagna termen tomträttsavtal, som för övrigt

redan godtagits i lagstiftningen (se 274 § lagen om försäkringsrörelse),

lärer till sin innebörd icke kunna missförstås; som jämförelse må erinras,

att nyttjanderättslagen använder uttrycket arrendeavtal för avtal innefat­

tande upplåtelse av arrenderätt ävensom i motsvarande betydelse uttrycket

hyresavtal.

Justitierådet Karlgren:

Den föreslagna regeln att ett tomträttsavtal icke får frånträdas i anled­

ning av att endera kontrahenten överskridit sin rätt eller åsidosatt sin skyl­

dighet — även om överskridandet är så väsentligt att hävningsrätt eller rätt

att genom uppsägning bringa avtalet att upphöra för framtiden skulle följa

av allmänna rättsgrundsatser — är i belysning av vad som anföres i motiven

icke fullt klar. Det heter där, att stadgandet avser endast hävande på grund

av kontraktsbrott och icke berör återgång av tomträttsupplåtelse på grund

av att avtalet som sådant från början är behäftat med fel; i detta hänseende

gälla, tillägges det, självfallet allmänna regler om avtals ogiltighet. Ett kon­

traktsbrott kan ju emellertid föreligga just i anledning av ett från början

föreliggande fel; exempelvis kan egendom, som jämlikt 5 § skall anses inne­

fattad i tomträttsupplåtelsen, vara behäftad med fel av sådan beskaffenhet

att en köpare skulle ha rätt att frånträda avtalet såsom för sig oförbindande.

Huruvida hävningsrätt i dylika lägen avsetts skola inträda, är förty tvek­

samt. I alla händelser kan väl förslagets mening antagas vara, att när det

gäller från början förhandenvarande förutsättningsfel å eu kontrahents sida

i andra fall än dem där man plägar tala om kontraktsbrott och avtalet jäm­

likt allmänna rättsregler skulle bedömas som ogiltigt, denna ogiltighetspå-

följd må inträda oberoende av stadgandet i 7 § •— och även utan hinder av

bestämmelsen i 6 § om att i tomträttsupplåtelse cj må upptagas villkor,

varav tomträttens inträde eller bestånd skulle vara beroende.

Är nämnda antagande riktigt, uppkommer vidare frågan, huruvida i de

fall då ett avtal enligt allmänna rättsgrundsatser rörande betydelsen av bris­

38

tande förutsättningar skulle vara overksamt på grund av någon efter av­

talsslutet inträffad omständighet — annan än en sådan som innefattar kon­

traktsbrott — även ett tomträttsavtal skall upphöra att vara bindande. Re­

dan enligt lagtexten komma sådana fall utanför området för 7 §, och ehuru

det icke rör sig om något från början föreliggande förutsättningsfel och

alltså icke om ogiltighet i trängre och egentlig bemärkelse, har det för­

modligen varit åsyftat, att å fallen skulle tillämpas vanliga avtalsrättsliga

regler. Detta — liksom vad nyss anfördes om att ursprungliga förutsätt­

ningsfel å endera kontrahentens sida tänkts skola vinna beaktande i enlighet

med sagda allmänna regler — innebär emellertid, att principen om tomt-

rättsupplåtelsens ovillkorlighet skulle underkastas en del modifikationer,

vilkas räckvidd och berättigande det är svårt att överskåda och bedöma.

Man kan bl. a. fråga sig, huruvida icke en kontrahent många gånger har

större anledning att bliva fri från ett avtal, om han hävdar att medkon-

trahenten i förhållande till honom åsidosatt sina avtalsförpliktelser, än om

han som grund för att avtalet icke skall vara för honom bindande åberopar

en omständighet av annan natur. Skall regeln om att kontraktsbrott sakna

relevans för frågan om avtalets bestånd gälla, ter det sig alltså egendomligt

att i samma omfattning som eljest anse förutsättningar, typiska eller indi­

viduella, äga relevans. Och det är tydligt att de fall då ett avtal frånkännes

verkan på grund av att en kontrahents förutsättning slagit fel ofta stå ytter­

ligt nära dem där ett konkludent eller underförstått avtalsvillkor, som ej

uppfyllts, kan intolkas i avtalet; enligt 6 § skall emellertid som nämnt ver­

kan av tomträttsupplåtelse icke få göras beroende av villkor. Att behandla

dessa fall olika kan därför framstå som opraktiskt och irrationellt.

I en del hithörande situationer torde visserligen nu antydda svårigheter

lösa sig av sig själva. Redan formkravet vid tomträttsavtal lärer nämligen i

viss utsträckning föranleda, att förutsättningar som eljest skulle vara rele­

vanta komma att här sakna relevans. Men delvis stå svårigheterna utan

tvivel kvar. Det vill under sådana förhållanden synas, att såväl den här när­

mast dryftade bestämmelsen i 7 § som ock villkorsregeln i 6 § rimligen

måste ha till följd, att man endast i mera extrema fall bör kunna vid tomt­

rättsavtal låta oriktiga eller bristande förutsättningar utgöra grund för avtals

ogiltighet eller overksamhet. Det lär med andra ord icke vara möjligt att

fullt ut upprätthålla den tanke, som ovan antagits vara förslagets, nämligen

att reglerna om felaktiga förutsättningar skulle gälla principiellt oberoende

av de för tomträtten särskilt upptagna bestämmelserna i 6 och 7 §§. De se­

nare måste starkt påverka även de förra. Uteslutet är väl icke ens, att det

av nämnda skäl kan finnas anledning att låta vissa i avtalslagen reglerade

ogiltighetsgrunder erhålla en mera inskränkt giltighet på ifrågavarande

område än inom förmögenhetsrätten i allmänhet.

8

§.

Lagrådet:

Som nyttjanderättslagen redan i 1 kap. 2 § innehåller en bestämmelse om

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

39

inskrivning av tomträtt, enligt vilken sådan inskrivning kan erhållas under

de villkor och i den ordning, särskilt är stadgat, synes vad i första stycket

av förevarande paragraf sägs om inskrivning av tomträtt utgöra en upp­

repning som bör undvikas. Ifrågavarande hänvisning i första stycket torde

därför böra utgå. I stället kunde i andra stycket efter första ordet inskjutas

orden »enligt därom meddelade föreskrifter», varjämte fortsättningen av

stycket torde få undergå någon redaktionell jämkning. I samband härmed

lärer ordningsföljden mellan de två första styckena böra omkastas.

Regeln i tredje stycket har enligt motiven tillkommit för att undanröja

rådande ovisshet huruvida de i stycket nämnda lagrummen äro tillämpliga

å nyttjanderätt i tomträtt. Stadgandet skulle emellertid kunna föranleda

den uppfattningen, att ingen av de övriga bestämmelserna i ny ttj ander ätts­

lagen vore att tillämpa på dylik nyttjanderätt. Beträffande många av dem,

exempelvis 1 kap. 1 § och åtskilliga föreskrifter i 2 och 3 kap., torde dock

motsatsen gälla. Att detaljerat angiva alla dessa lärer icke kunna ifråga-

komma. Med hänsyn härtill och då enligt lagrådets mening den föreslagna

regeln måste antagas äga giltighet även utan lagfästande, hemställer lag­

rådet att tredje stycket får utgå.

9 §■

Lagrådet:

Stadgandet att tomträtt ej må delas kunde giva anledning till det miss­

förståndet, att jämväl en uppdelning av tomträtten i ideella andelar vore

otillåten. Något hinder härför föreligger emellertid icke; jfr det föreslagna

tillägget till lagen om samäganderätt. Den åsyftade innebörden av stadgandet

är väl i stället, att tomträtt ej må uppdelas på särskilda områden av fastig­

het, i vilken den upplåtits. Lagrådet förordar, att avfattningen ändras i en­

lighet härmed.

Vad som i första hand innehålles i andra stycket av denna paragraf, näm­

ligen att viss egendom skall utgöra tillbehör till tomträtten, synes böra få

komma till tydligare uttryck än enligt den föreslagna lydelsen. Så skulle ske

om det finge heta, att sedan inskrivning av tomträtt skett, skall i överens­

stämmelse med de grunder, som enligt lag gälla i fråga om tillbehör till fas­

tighet, sådan byggnad och annan egendom som finnes å fastigheten anses

utgöra tillbehör till tomträtten. I fråga om fastighet kan det undantagsvis

förekomma att dit hör egendom som ej finnes å fastigheten. Det torde vara

klart att med den här föreslagna formuleringen ej avses att beträffande

tomträtt från tillbehörsbegreppet utesluta dylik egendom.

10

§.

Lagrådet:

Första stycket av 10 § innehåller stadganden därom att kontrahenterna

skola under näst sista året av en tidsperiod äga påkalla omprövning av tomt-

rättsavgäldens belopp samt att, om sådan prövning ej påkallas, avgälden

skall förbli oförändrad under nästa period. Av It § första stycket framgår,

att avgäldsreglering skall kunna komma till stånd antingen genom dom­

40

Knngl. Maj:ts proposition nr 177.

stolsavgörande eller genom överenskommelse. Det är oklart huruvida eu

överenskommelse skall för att bliva bindande ha träffats före utgången av

näst sista året eller om det är tillräckligt att den ene kontrahenten under

detta år hos den andre har påkallat reglering. Avfattningen av 11 § första

stycket synes antyda, att meningen är den förstnämnda, för vilken också

sakliga skäl tala. Stadgandena torde böra omarbetas så att innebörden i

nämnda hänseende tydligt framgår. Detta synes lämpligast kunna ske så­

lunda att bestämmelserna i 11 § första stycket infogas i första och andra

punkterna av 10 §, varvid särskilt angives att överenskommelse om regle­

ring skall ha träffats före utgången av näst sista året av en period. Även

några andra redaktionella jämkningar torde böra vidtagas i de båda första

punkterna i 10 §.

Beträffande utgångspunkten för periodberäkningen, varom föreskrift med­

delas i tredje punkten, synas övervägande praktiska skäl tala för att första

perioden alltid räknas från den dag tomträttshavaren tillträder fastigheten.

I varje fall torde det föreslagna stadgandet vara alltför obestämt i vad det

utan begränsning tillåter att som utgångspunkt avtalas en senare dag än

dagen för upplåtelsen.

Lagrådet förordar på grund av det anförda, att 10 § första stycket erhål­

ler i huvudsak följande avfattning. I första punkten angives, att avgälden

skall utgå med oförändrat belopp under en var av vissa tidsperioder, med

rätt för såväl fastighetsägaren som tomträttshavaren att under näst sista

året av varje period väcka talan angående omprövning av avgäldens belopp

för nästföljande period. I andra punkten stadgas, att om så ej sker, avgäl­

den skall under den perioden utgå med samma belopp som förut, där ej före

den i första punkten angivna fristens utgång annat avtalats. I tredje punk­

ten slutligen föreskrives, att om ej längre tid överenskommes, varje period

utgör tjugu år, den första räknad från tomträttshavarens tillträde av fastig­

heten. Med denna lydelse av 10 § första stycket bortfaller 11 § första stycket.

Lagrådet erinrar om att lagrådet under 4 § ifrågasatt, att förevarande pa­

ragraf sammanföres med 11 §. 11

11

§•

Lagrådet:

Under 10 § har lagrådet förordat, att i nämnda paragraf infogas bestäm­

melserna i första stycket av 11 §.

Mot stadgandena i andra stycket av 11 § om grunderna efter vilka om­

reglering av avgälden skall ske synes i princip icke vara något att erinra.

Det är tydligen av största vikt, att vid sådan reglering tillbörligen beaktas

i vilken utsträckning markvärdet — som skall ligga till grund för avgäldens

storlek — bör reduceras med hänsyn till inskränkningar, vilka enligt tomt-

rättsavtalet gälla i fråga om fastighetens utnyttjande. Det är icke möjligt att

i lagtexten giva mer än en kort erinran härom. Lagen om återköpsrätt till

fast egendom har i 10 § en motsvarande regel av innebörd att fastighetens

värde skall uppskattas under antagande att för obestämd tid framåt varje

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

graf hemställes, att i första stycket av förslagets 13 § ordet »tomträtt» ut­

bytes mot »tomträttsavtal».

Enligt andra stycket i förslagets 13 § skall, om ej längre tid överenskom-

mes, den första av de tidsperioder, vid utgången av vilka tomträtten kan

bringas att upphöra, utgöra sextio år räknat från dagen för upplåtelsen

eller den senare dag som däri angivits. Det senare alternativet, som icke

motiverats, lärer åsyfta att bereda markägaren tillfälle att låta perioderna

för flera tomträttsupplåtelser sluta samtidigt. Det synes emellertid något

oegentligt att säga, att den första perioden börjar exempelvis fem år efter

tomträttsupplåtelsen, ty även dessa fem år bilda ju en tidsperiod. För vin­

nande av det angivna syftemålet torde den ifrågavarande bestämmelsen

icke vara erforderlig, då samma resultat kan uppnås genom överenskom­

melse om viss slutdag för den första perioden. Lagrådet hemställer, att

orden »eller den senare dag som däri angivits» få utgå.

Därest vad lagrådet förordat i fråga om innehållet i 7 § godtages, lärer

det vara tydligt att där omnämnd möjlighet att frånträda tomträttsavtal

icke röner någon inverkan av de i förevarande och följande paragrafer

givna reglerna beträffande uppsägning.

Justitierådet Karlgren:

Det närmande av tomträtten till äganderätten, som skett enligt föreva­

rande lagförslag, tager sig bland annat uttryck däri, att fastighetsägaren

icke har en ovillkorlig utan blott en under vissa angivna förutsättningar

inträdande uppsägningsrätt. Med hänsyn till intresset att bereda tomträtts-

havaren en ställning, som i trygghetshänseende kan sägas vara jämförlig

med en ägares, är det likväl naturligen icke påkallat, att tomträtten

liksom äganderätten är till tiden obegränsad. Tomträttshavarens ställning

skulle ju vara än förmånligare, om han för sin del hade en, mer eller

mindre omfattande, uppsägningsrätt. I 13 § stadgas emellertid, att tomt­

rätten ej må uppsägas av tomträttshavaren; denne är — trots att, såsom

av lagrådet vid 4 § anmärkts, hans förpliktelser kunna vara mera vitt­

gående än en ägares — för all framtid ovillkorligt bunden, utan hänsyn

till att fastighetsägaren å sin sida har låt vara som nämnts icke obegrän­

sade möjligheter att genom uppsägning få tomträttsupplåtelsen att upp­

höra. Ett praktiskt viktigt motiv för sagda regel, som i och för sig är be­

tänklig med hänsyn till att »haltande» rättsärenden lätt ge anledning till

mindre önskvärda konsekvenser, finnes emellertid, nämligen att om upp­

sägningsrätt för tomträttshavaren förelåge, den rätt att av fastighetsäga­

ren erhålla lösen för byggnader å tomten, som väl i allmänhet måste till­

erkännas honom därest uppsägningsbefogenheten skall ha ett mera be­

tydande värde, kunde bliva för fastighetsägaren besvärande. Huruvida det­

ta motiv måste föranleda att, såsom enligt förslaget, tomträttshavaren

berövas varje uppsägningsrätt, kan visserligen vara föremål för tvekan.

I alla händelser har omförmälda motiv icke någon större bärkraft, om fas­

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

43

tighetsägaren själv i tomträttsavtalet förbehållit sig, att dylik lösenskyldig­

het icke eller allenast i begränsad omfattning skall vara förhanden. Sådana

förbehåll äro enligt 17 § sista stycket tillåtna, när tomträtt upplåtits väsent­

ligen för annat ändamål än bostadsbebyggelse, t. ex. för ett industriellt

ändamål. Varför tomträttshavaren här skulle av hänsyn till fastighetsäga­

ren sakna uppsägningsrätt låter sig icke inse. Och då lösningsrättens ute­

slutande eller begränsande i allmänhet är ägnat att starkt nedsätta tomt­

rättens värde som kreditobjekt, lärer icke heller ur synpunkten av tomt­

rättens utnyttjande för kreditändamål tillräckliga skäl föreligga att i nu

åsyftade fall göra densamma å tomträttshavarens sida ouppsägbar. Vid

sådant förhållande torde även inskränkningarna enligt 14 § i fastighets­

ägarens uppsägningsrätt här böra bortfalla. Det torde följaktligen vara

lämpligast att på detta område närmare anknyta till nu gällande rätt.

Häremot kan näppeligen med någon styrka åberopas fördelen av att

tomträtten i hithörande avseende, beträffande tomträttshavarens avsaknad

av uppsägningsrätt, har en enhetlig, för alla fall av tomträtt gällande inne­

börd. Denna mera systematiska eller konstruktiva fördel lärer nämligen,

om praktiska skäl tala för en särregel, vara för dyrköpt. För övrigt har lag­

förslaget självt genom att på flera punkter — utöver den som redan be­

rörts i fråga om fastighetsägarens lösenskyldighet — underkasta för an­

nat ändamål än bostadsbebyggelse upplåten tomträtt en särbehandling ut-

gestaltat dylik tomträtt till en i viss mån självständig tomträttstyp.

Jag hemställer alltså, att i förslaget vidtages ändring, i enlighet med

vad här ovan anmärkts, beträffande uppsägningsrätten i sådana fall då

lösenskyldighet för fastighetsägaren är jämlikt 17 § sista stycket utesluten

eller begränsad.

15 §.

Lagrådet:

Därest lagrådets hemställan att i 13 § första stycket ordet »tomträtt»

utbytes mot »tomträttsavtal» bifalles, torde förevarande paragraf böra jäm­

kas på samma sätt.

16 §.

Lagrådet:

Att vid en ensidig rättshandling sådan som uppsägning, vars främsta

betydelse ligger i att viss rättsverkan uppkommer till nackdel för adres­

saten, betunga denne med skyldighet att genom väckande av talan vid

domstol göra rättshandlingens ogiltighet gällande lärer innefatta ett avsteg

från vad som i allmänhet gäller i de fall då fråga uppkommer om ogiltig­

het av en rättshandling av berörda art. I förevarande fall kan emellertid för

eu sådan regel anföras vägande skäl. Regeln får icke missförstås därhän,

att tomträttshavaren skulle ha bevisbördan för att uppsägningen är ogil­

tig.

17 §.

Lagrådet:

Värderingen av den egendom som fastighetsägaren har att inlösa vid

tomträttens upphörande skall enligt första stycket andra punkten ske un­

der antagande att tomträtten och med densamma förenat villkor angående

fastighetens användning och bebyggelse alltjämt skulle bestå. Stadgandet

utgör en motsvarighet till värderingsregeln i 11 § men har, utan att någon

saklig avvikelse åsyftats, erhållit en annan formulering såtillvida att det

icke särskilt framhålles, att ändamålet med tomträtten skall beaktas. Att

så måste ske kan väl sägas ligga i orden »fastighetens användning och be­

byggelse». Men då med detta uttryck i 4 § avses specialföreskrifter, som

åtminstone delvis kunna vara oberoende av ändamålet med tomträttsupp-

låtelsen, och då det till förebyggande av all tvekan om innebörden torde vara

önskvärt att i de båda värderingsreglerna så långt möjligt brukas samma

terminologi, bör lämpligen ändring vidtagas i senare ledet av första styc­

ket andra punkten i 17 §. Den föreslagna formuleringen synes kunna ut­

bytas mot »under antagande att tomträtten alltjämt skulle bestå med oför­

ändrade villkor i fråga om ändamålet samt fastighetens användning och

bebyggelse».

Under hänvisning till sitt yttrande vid 19 § får lagrådet vidare hemställa,

att som en sista punkt i första stycket av förevarande paragraf införes ett

stadgande av innehåll, att om tomträttshavaren, enligt vad i 19 § sägs, från­

träder tomträtten innan den upphört, skall fastighetsägaren ock vara skyl­

dig att å löseskillingen gälda sex procent årlig ränta från dagen för från-

trädandet.

18 g.

Lagrådet:

Då uppsägning av tomträttsavtal kan äga rum så tidigt som fem år före

den löpande tidsperiodens utgång, kan det ofta komma att inträffa att löse-

skillingens belopp blivit slutligen bestämt lång tid före den dag till vilken

uppsägning skett. Det är för sådana fall ändamålslöst att nedsättning sker

så tidigt som tre månader från löseskillingens bestämmande. Helst synes

visserligen nedsättning böra äga rum någon tid före den dag då enligt

uppsägningen tomträtten skall upphöra. Detta är dock ogörligt, om löse­

skillingen slutligen bestämts strax före nämnda dag eller då ännu icke är

sålunda bestämd. Vidare synes en skälig respittid böra beredas fastighets­

ägaren. Lagrådet föreslår, att första punkten i denna paragrafs andra stycke

ersättes med en regel därom, att löseskillingen skall nedsättas hos läns­

styrelsen senast en månad före den dag då enligt uppsägningen tomt­

rätten skall upphöra eller, om löseskillingen två månader före nämnda

dag icke är bestämd genom dom som vunnit laga kraft, inom en månad

från det löseskillingen blivit sålunda bestämd. Till följd av den nu före­

slagna ändringen av andra styckets första punkt bör en formell jämkning

ske av styckets andra punkt.

Nedsättningsskyldigheten enligt denna paragraf bör avse även ränta som

enligt det av lagrådet föreslagna tillägget till 17 § skall gäldas.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

45

19 §.

Lagrådet:

Enligt vad motiven utvisa är lagrummets innebörd den, att i regel tomt­

rätten upphör den dag, till vilken uppsägning skett, men att, om lösen­

skyldighet föreligger, tomträtten icke upphör — och i följd därav fastighets­

ägaren icke äger tillträda fastigheten —- förrän löseskillingen nedsatts. I

tydlighetens intresse torde någon jämkning i lagtexten böra vidtagas.

Varken i lagtexten eller i motiven beröres frågan huruvida tomträtts-

havaren äger frånträda tomträtten innan löseskillingen, om sådan skall ut­

givas, blivit nedsatt och därigenom bliva fri från sina åtaganden enligt

tomträttsavtalet, särskilt avgäldsskyldigheten. Någon förpliktelse att från­

träda tomträtten, som då ännu icke upphört, bör ej föreligga, men tomt-

rättshavaren måste å andra sidan på grund av uppsägningen hava full rätt

därtill; dock bör av hänsyn till fastighetsägarens intresse av att icke råka

i ett svävande rättsläge tomträttshavaren, om han vill begagna ifrågavarande

möjlighet, vara skyldig frånträda tomträtten redan den dag, till vilken

uppsägning skett. Gör han så, kan det icke fordras av honom att han för

tiden efter frånträdandet av tomträtten gentemot fastighetsägaren fullgör

någon av de med tomträttsinnehavet förbundna skyldigheterna. Något ut­

tryckligt generellt lagstadgande härom lärer ej vara erforderligt; till fyllest

torde vara om det utsäges, att han i enlighet med vad ovan nämnts äger

frånträda tomträtten trots att den ej upphört. I ett avseende torde dock en

lagbestämmelse behövas. Innehavare av intecknad fordran äger att ur löse­

skillingen bekomma ränta för tiden ända fram till löseskillingens fördelning;

liknande är förhållandet för innehavare av intecknad avkomsträtt. Utbe­

talningen till inteckningshavare av här avsedda belopp sker på tomträtts-

havarens bekostnad. För att han skall skyddas mot dylik förlust lärer det

böra åläggas fastighetsägaren att utgiva ränta å löseskillingen från dagen

för tomträttshavarens frånträdande av tomträtten, en utgift för vilken fas­

tighetsägaren hålles skadeslös genom att han får tidigare än vartill han

eljest vore berättigad komma i besittning av fastigheten med åbyggnader.

En sådan bestämmelse torde hava sin plats i 17 §.

På grund av vad sålunda anförts hemställer lagrådet, att åt 19 § gives

den lydelsen, att när dagen för fastighetsägarens tillträde är inne och, om

lösenskyldighet åligger honom, löseskillingen blivit nedsatt, upphör tomt­

rätten med däri upplåtna rättigheter; tomträttshavaren städse obetaget att

vid förstnämnda tidpunkt frånträda tomträtten.

21

§.

Lagrådet:

Enligt denna paragraf skall ett beträffande tomträtten slutet ändrings-

avtal, med mindre det inskrivits, icke vara gällande mot inteckningshavare

eller annan som har rättighet i tomträtten. Det oinskrivna ändringsavtalet

— och att inskrivning uteblivit kan ju bero på omständigheter, varöver en

part i avtalet icke råder (se 13 § förslaget till lag angående ändring i lagen

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

om inskrivning av tomträtt m. m.) — saknar således giltighet, förutom som

naturligt är mot tidigare rättsägare av nämnda art, jämväl mot senare så­

dana. Regeln som blott delvis har motsvarighet i gällande rätt, för vilken

inteckning i tomträtt för annat än fordran är främmande, kan leda till ma­

teriellt otillfredsställande resultat, om den senare rättsägaren — t. ex. den

som vunnit inteckning för nyttjanderätt eller, såsom en arrendator eller hy­

resgäst, under vissa förutsättningar åtnjuter sakrättsligt skydd för sin nytt­

janderätt utan inteckning — vid rättighetens förvärv haft vetskap om änd-

ringsavtalet eller t. o. m. samtyckt till detsamma. Även i sådana fall kom­

mer emellertid i betraktande vad i motiven till förslaget anförts om att det

skulle kunna leda till allvarliga förvecklingar, därest icke tomträtten finge

samma innehåll i förhållande till alla inteckningshavare eller andra som

ha rättighet i tomträtten. Åtminstone när det gäller exekutiv försäljning av

tomträtten synes förty nämnda regel böra upprätthållas på det sätt att det

oinskrivna ändringsavtalet aldrig skall beaktas vid försäljningen. Huruvida

det åter i andra sammanhang får anses uteslutet, att en rättsägare av här

avsedda slag, som vid sitt förvärv icke varit i god tro beträffande ändrings­

avtalet, måste respektera samma avtal, torde trots lagtextens avfattning vara

en öppen fråga (jfr den vedertagna tolkningen av 46 och 50 §§ inteck-

ningsförordningen, sammanställda med 1 kap. 3 och 5 §§ nyttjanderätts-

lagen).

Om nu det oinskrivna ändringsavtalet åtminstone i princip icke kan åbe­

ropas mot senare nyttjanderättshavare och därmed likställda rättsägare, lä­

rer det i motsats till vad som i motiven göres gällande finnas fog för att ej

heller låta avtalet gälla mot den som genom frivillig överlåtelse förvärvat

tomträtten. Varför den som genom frivilligt singularfång förvärvat hela tomt­

rätten skulle vara sämre ställd än den som erhållit en begränsad rättighet

däri, är svårt att inse. I betänkandet anföres, att en sådan bundenhet för en

singularsuccessor av tidigare ändringsavtal överensstämmer med allmänna

rättsregler och att tillräcklig anledning icke synts föreligga att på denna

punkt avvika från vad som nu gäller. Det är dock tveksamt, om en sådan

överensstämmelse med allmänna rättsregler i verkligheten är för handen.

Det läge varom här är tal torde — med hänsyn till tomträttens enligt försla­

get åsyftade innebörd, bl. a. att den i likhet med fastighet kan utnyttjas som

kreditbasis och underlag för upplåtelse av begränsade sakrättigheter — när­

mast vara jämförligt med det fall, att ägaren av en fastighet, som belastats

med nyttjanderätt eller servitut, genom ett ointecknat ändringsavtal gått

med på en utvidgning av rättigheten i fråga; en ändamåls- eller använd-

ningsbestännnelse enligt 4 § kan ju i allmänhet sägas innefatta ett slags ser-

vituts- eller nyttjanderättsbelastning. Men i ett sådant fall följer ju icke av

allmänna rättsgrundsatser, att ändringsavtalet principiellt blir gällande mot

en singularsuccessor, här alltså en efterföljande ägare av fastigheten. Den

bundenhet av ett ändringsavtal rörande en begränsad sakrätt, som enligt

praxis inträder till nackdel för en senare förvärvare av densamma — i det

att förvärvaren oberoende av god eller ond tro underkastas en i ändrings-

47

avtalet gjord inskränkning av rättigheten — motsvaras i allmänhet icke, då

ändringsavtalet har nyss angivna syfte att utvidga rättighetens innehåll, av

någon till nackdel för en ny ägare inträdande bundenhet. För övrigt torde

den i motiven åberopade grundsatsen, att en ny innehavare av en begränsad

sakrätt måste låta mot sig gälla ett ointecknat och för honom obekant änd-

ringsavtal beträffande rättigheten, i sig själv utgöra en så tvivelaktig regel,

att densamma knappast bör, då ett rättsområde blir föremål för ny legal

reglering, utan starka skäl bibehållas. Härtill kommer slutligen, att det vid

tomträtt finns så mycket större anledning att fritaga en singularsuccessor från

att vara bunden av ett oinskrivet ändringsavtal, som det ursprungliga toint-

rättsavtalet för sin giltighet kräver viss form, bl. a. just med hänsyn till tredje

mans intressen. Redan av denna orsak blir jämförelsen med nyssnämnda

rättspraxis, som närmast hänför sig till icke formbundna skogsavverknings-

avtal, i viss mån haltande. Med stöd av vad nu anförts torde vara att förorda,

att ett oinskrivet ändringsavtal frånkännes verkan jämväl gentemot den till

vilken tomträtten överlåtes, under förutsättning att denne är i god tro beträf­

fande förekomsten av ändringsavtalet. Har däremot vid överlåtelsen förbe­

håll gjorts om avtalets bestånd eller har förvärvaren eljest vid förvärvet ägt

eller bort äga kännedom om avtalet, bör han icke skyddas. Härvid må fram­

hållas, att man i allmänhet ej kan ställa anspråk på att förvärvaren skall

vara verksam för att utröna om något ändringsavtal föreligger; att ett så­

dant avtal är tillgängligt hos vederbörande kommunala myndighet kan ej

anses giva det sådan publicitet, att en köpare av tomträtten bör äga känne­

dom därom. Naturligtvis kunna dock särskilda omständigheter föreligga,

som föranleda ett annat bedömande. Till besvarande uppställer sig vidare

frågan huruvida förvärvaren bör skyddas gentemot ett tidigare ändringsav­

tal även om inskrivning därav sökes samma dag som han söker inskrivning

av sitt fång. Hänsynen till markägarens intresse lärer fordra, att i detta

läge förvärvaren får vika. Skall emellertid markägarens möjlighet att be­

vara sin rätt genom att omedelbart söka inskrivning bliva effektiv, torde

det, på grund av de svårigheter som förekomsten av inteckningar i tomt­

rätten eller skedd utmätning därav kan medföra för beviljande av inskriv­

ning, vara erforderligt att i lagen om inskrivning av tomträtt in. in. införes

ett stadgande om vilandeförklaring av sådan ansökan för den händelse hin­

der för bifall därtill möter av nu angiven orsak.

Utan särskilt lagstadgande torde vara tydligt, att om till följd av över­

låtelse av tomträtten ändringsavtalet icke kommer att bestå gentemot den

nyc tomträttshavaren, de regler, som i 1 kap. 4 § nyttjanderättslagen med­

delas rörande skadeståndsrält för nyttjanderättshavaren när nyttjanderät-

ten i anledning av överlåtelse av fastigheten går förlorad, här böra vinna

motsvarande tillämpning till förmån för medkontrahenten i ändringsav­

talet.

På grund av det anförda hemställer lagrådet, att i förevarande paragraf

inskjutes ett andra stycke av innehåll, att därest tomträtten överlåtes, skall

avtal som avses i första stycket icke vara gällande mot den nyc tomträtts-

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

48

Kungl. Maj ds proposition nr 177.

havaren, utan så är att överlåtelsen skett med förbehåll om avtalets be­

stånd eller tomträttshavaren eljest vid sitt förvärv ägt eller bort äga känne­

dom om avtalet eller inskrivning därav sökes sist å den dag inskrivning

av fånget sökes. I samband härmed torde — jämte det ovan antydda tillägg

göres till lagen om inskrivning av tomträtt m. m. — i samma lag böra in­

föras regler rörande villkoren för inskrivning av ändringsavtal, då tomt­

rätten överlåtits sedan avtalet träffades.

I anslutning till vad här anförts vill lagrådet i det följande förorda änd­

rad avfattning av 13 § sistnämnda lag. Av de regler, som meddelas i det —

enligt denna avfattning — tredje stycket av paragrafen framgår, att inskriv­

ning av ändringsavtal må ske utan att medgivande därtill lämnats av den

som erhållit inteckning i eller vunnit utmätning av tomträtten å senare dag

än inskrivning sökts av ändringsavtalet, även om denna ansökan icke ome­

delbart bifallits utan förklarats vilande med stöd av det fjärde stycke i sam­

ma paragraf som lagrådet föreslår. Redan en ansökan om inskrivning av änd­

ringsavtalet utövar alltså den verkan, att sagda rättsägare därefter icke ha

någon möjlighet att hindra inskrivning av avtalet. Innan inskrivningen kom­

mit till stånd, är emellertid — frånsett den verkan av bristande god tio, som

lagrådet inledningsvis under förevarande paragraf berört — ändringsavtalet

icke gällande; det skall således ej beaktas vid en exekutiv auktion å tomt­

rätten. Någon erinran i lagtexten rörande nu omförmälda begränsade rätts­

verkan av en ansökan om inskrivning av ändringsavtal torde icke vara av

nöden.

Med hänsyn till de av lagrådet tidigare ifrågasatta ändringarna i paragraf­

följden bör hänvisningen i 21 § till stadgande i vissa uppräknade paragrafer

ändras till att avse stadgande i 10, 11, 14, 15 eller 17 §.

Som enligt vad av motiven till 21 § andra stycket synes framgå avsikten

därmed icke är att göra andra bestämmelser om upplåtelse av tomträtt än de

i 4 kap. meddelade tillämpliga å avtal som avses i första stycket, lärer i tyd­

lighetens intresse en jämkning av lagtexten böra ske.

Lagrådet finner det icke erforderligt att i fråga om ändringsavtal, å vilka

jämlikt övergångsbestämmelserna i förslaget till lag angående ändring i nytt-

janderättslagen äldre lag med i samma bestämmelser omförmäld modifika­

tion skall tillämpas, meddelas föreskrifter av den art lagrådet här ovan för­

ordat.

Justitierådet Karlgren:

Av anledning som framgår av det under 13 § förslaget till lag angående

ändring i lagen om inskrivning av tomträtt in. m. sagda anser jag att före­

varande paragraf bör undergå jämväl den förändringen, att det stadgas att

ett icke inskrivet ändringsavtal ej är, om tomträttshavaren försatts i kon­

kurs, gällande mot konkursborgenärerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

22

§.

49

Lagrådet:

I det remitterade förslaget finns ingen bestämmelse, som förbjuder fastig­

hetsägaren och tomträttshavaren att ingå avtal om tomträttens upphörande.

I motiven yttras i denna fråga allenast, att ett sådant avtal icke bör i och för

sig medföra tomträttens upphörande utan behandlas som en överlåtelse av

tomträtten på fastighetsägaren samt att de rättsverkningar som följa av så­

dan överlåtelse behandlas i 22 §. Frågan synes vara av den betydelse, att den

icke bör i lagtexten förbigås med tystnad. Det torde böra uttryckligen stad­

gas, att reglerna i 22 § gälla även för det fall att fastighetsägaren och tomt­

rättshavaren överenskomma om tomträttens upphörande. Sker så, får, på

grund av hänvisningen till förevarande paragraf i 15 § andra stycket i för­

slaget till lag angående ändring i lagen om inskrivning av tomträtt m. m.,

inskrivningen av tomträtten ej dödas med mindre tomträtten är fri från in­

teckning.

Som de i lagtexten inskjutna orden »annorledes än genom uppsägning» äro

ägnade att framkalla den uppfattningen, att uppsägning av tomträttsavtalet

leder till att tomträtten som sådan kommer i fastighetsägarens hand, men en­

ligt förslaget verkan av uppsägning är att tomträtten upphör, hemställer

lagrådet, att de citerade orden få utgå.

23 §.

Lagrådet:

Av lagrådet under 4 § ifrågasatt sammanförande av 10 och 11 §§ skulle

påkalla en redaktionell följdändring i 23 §.

24 §.

Lagrådet:

Därest lagrådets under 4 § gjorda förslag om införande av ett stadgande

om jämkning av i tomträttsavtal meddelade föreskrifter rörande upplåtelsens

ändamål samt fastighetens användning och bebyggelse godtages, torde mål

om sådan jämkning böra i likhet med vad som enligt 24 § gäller beträffande

vissa andra slag av mål upptagas av expropriationsdomstol. Under nämnda

förutsättning torde föreskrift härom intagas i denna paragraf.

26 §.

Lagrådet:

\ id bifall till vad lagrådet under 4 § föreslagit lära bestämmelserna i före­

varande paragrafs törsta stycke böra gälla även mål om jämkning av det

slag, varom där sagts.

4

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr m.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

5 KAP.

3 §•

Lagrådet:

Därest reglerna i 4 kap. 21 § angående ändringsavtals giltighet gentemot

andra rättsägare än kontrahenterna modifieras i enlighet med vad lagrådet

hemställt, lärer förevarande paragraf böra undergå motsvarande ändring.

Andra stycket i paragrafen torde böra jämkas på enahanda sätt som lag­

rådet i fråga om 4 kap. 21 § andra stycket antytt.

Övergångsbestämmelserna.

Lagrådet:

Som en konsekvens av den ändring i andra stycket av förslagets 13 §, var­

om lagrådet hemställt, torde en jämkning böra ske i andra stycket sista

punkten av övergångsbestämmelserna så att möjligheten att ange senare be­

gynnelsedag än i punkten stadgas kommer att avse allenast i 10 § avsedd

tidsperiod. Därjämte bör, därest vad lagrådet beträffande grupperingen av

innehållet i 13 och 14 §§ förordat godtages, hänvisningen till 13 § i stället

avse 14 §.

Då meningen måste vara att första punkten i nuvarande 4 kap. 7 § fort­

farande skall gälla i de fall som avses i femte stycket av övergångsbestäm­

melserna, synes en redaktionell jämkning i fjärde stycket böra vidtagas, för­

slagsvis sålunda att däri angives, att i stället för vad enligt äldre lydelsen av

4 kap. 7 § andra punkten samt 11 och 12 §§ är föreskrivet i fråga om anteck­

ning i tomträttsprotokollet av ändring i eller tillägg till avtal varigenom tomt­

rätt eller vattenfallsrätt upplåtits skall följande gälla.

Det i femte stycket använda uttrycket »inteckning för nyttjanderätt eller

annan därmed likställd rättighet» torde för tydligare utmärkande av inne­

börden böra utbytas mot »inteckning för annat än fordran».

Förslaget till lag angående tillägg till lagen om samäganderätt.

20

§.

Lagrådet:

Då 7 § lagen om samäganderätt endast är tillämplig å sådan samfälld fas­

tighet beträffande vilken tillämpning av föreskrifterna om laga skifte kan

ifrågakomma, samt det — särskilt med hänsyn till innehållet i den föreslag­

na 9 § i 4 kap. nyttjanderättslagen — är uppenbart att nämnda föreskrif­

ter icke äro tillämpliga å tomträtt, hemställer lagrådet att undantagsstad-

gandel i nu förevarande paragraf såsom obehövligt måtte utgå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

51

Förslaget till lag angående ändring i lagen om inskrivning av

tomträtt in. m.

4 §•

Lagrådet:

Under hänvisning till vad lagrådet under 4 kap. 6 § förslaget till lag an­

gående ändring i ny ttj ander ättslagen anfört hemställer lagrådet, att till före­

varande paragraf fogas ett andra stycke av innehåll, att har i tomträtts-

avtalet verkan av upplåtelsen gjorts beroende av utgivande av ersättning

som avses i 4 kap. 5 § nyttjanderättslagen, och är villkoret ej uppfyllt, när

inskrivning sökes, vare ansökningen vilande, till dess det visas att upplå­

telsen blivit ståndande.

13 §.

Lagrådet:

Vid behandlingen av 4 kap. 21 § förslaget till lag angående ändring i nytt­

janderättslagen har lagrådet förordat, att därest tomträtt överlåtes, skall

ett tidigare slutet ändringsavtal, som avses i nämnda lagrum, ej vara gäl­

lande mot den nye tomträttshavaren, utan så är att överlåtelsen skett med

förbehåll om avtalets bestånd eller tomträttshavaren eljest vid sitt förvärv

ägt eller bort äga kännedom om avtalet eller inskrivning därav sökes sist

å den dag inskrivning av fånget sökes.

Godtages detta förslag, böra i förevarande paragraf regler meddelas om i

vilka fall inskrivning av ändringsavtal må ske då tomträtten överlåtits se­

dan avtalet träffades. Har inskrivning av fånget ännu ej blivit sökt, när

ansökan göres om inskrivning av ändringsavtalet, eller sökes samtidigt in­

skrivning av avtalet och av fånget, skall hänsyn till överlåtelsen icke tagas

i inskrivningsärendet. I övriga fall däremot, d. v. s. när ansökan om in­

skrivning av avtalet göres å senare dag än den då inskrivning av fånget

sökes, bör i konsekvens med vad lagrådet tidigare föreslagit inskrivning

av avtalet beviljas allenast om överlåtelsen skett under förbehåll om av-

lalets bestånd eller den nye tomträttshavaren medgivit avtalets inskriv­

ning. Med dessa fall bör tydligen likställas att markägaren kan genom fö­

reteende av dom eller annan handling visa, att tomträttshavaren är bun­

den av avtalet. Däremot torde i inskrivningsärendet icke finnas utrymme

för bevisning om ond tro hos tomträttshavaren när förbehåll om avtalets

bestånd ej skett.

De nu förordade reglerna kunde lämpligen infogas i paragrafen såsom

ett nytt andra stycke samt erhålla den avfattningen, att överlåtes tomträt­

ten, vare det ej hinder för inskrivning av avtalet, om sådan sökes sist å den

dag inskrivning av fånget sökes, men må i annat fall inskrivning av av­

talet icke beviljas, ined mindre överlåtelsen skett med förbehåll om av­

talets bestånd eller ock den nye tomträttshavaren medgivit åtgärden. I sam­

band härmed torde i nästföljande stycke efter det inledande ordet »Är»

böra infogas »då inskrivning av avtalet sökes».

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Tillika får lagrådet, under hänvisning till vad lagrådet under 4 kap.

21 § förslaget till lag angående ändring i nyttjanderättslagen yttrat, hem­

ställa, att till förevarande paragraf fogas ett fjärde stycke innehållande fö­

reskrift därom, att om på grund av stadgande i — enligt lagrådets förslag

— tredje stycket av paragrafen hinder möter för beviljande av inskrivning

av ändringsavtal, vare inskrivningsansökningen vilande i avbidan på hind­

rets undanröjande.

Vidtages den av lagrådet förordade redaktionella ändringen i femte styc­

ket av övergångsbestämmelserna i förslaget till lag angående ändring i

nyttjanderättslagen, bör motsvarande ändring ske i förevarande paragraf.

Justitierådet Karlgren:

Av 4 kap. 21 § förslaget till lag angående ändring i nyttjanderättslagen

framgår motsättningsvis, att ett inskrivet ändringsavtal är gällande icke

blott mot senare rättsägare utan även mot dem som före inskrivningen

förvärvat någon rätt i tomträtten; i analogi med det av lagrådet vid nämn­

da paragraf anförda uppkommer för övrigt även här spörsmål om bety­

delsen av bristande god tro rörande förhandenvaron av en tidigare belast­

ning av tomträtten. Flertalet hithörande intressenter skyddas dock enligt

förevarande paragraf i den ordningen, att inskrivning ej rätteligen kan

komma till stånd med mindre de medgivit åtgärden eller ändringsavtalet

enligt inskrivningsdomarens bedömande är väsentligen utan betydelse för

deras säkerhet. Sålunda gäller detta om alla inteckningshavare — även så­

dana som förvärvat sin rätt efter ändringsavtalets tillkomst med vetskap

om detsamma, men väl icke om de samtyckt till avtalet — vare sig inteck­

ningen avser fordran eller nyttjanderätt, servitut eller annan dylik i tomt­

rätten upplåten begränsad sakrätt. Det gäller likaledes om den som vunnit

utmätning i tomträtten. Utanför de skyddade intressenternas krets falla

däremot, enligt vad som lärer vara förslagets innebörd — förutom enskil­

da borgenärer, för vilkas krav tomträtten ej särskilt häftar, t. o. m. om de

åtnjuta sakrättsligt skydd i form av förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § han-

delsbalken — tomträttshavarens konkursborgenärer (konkursboet). Den

panträtt eller panträttsliknande rätt, som föreligger för konkursbo, jäm-

ställes här icke med den motsvarande rätt, som uppkommer genom utmät­

ning. Konkursbos panträtt betraktas icke som en »rättighet i tomträtten».

Denna förslagets ståndpunkt har icke motiverats och synes ingiva vissa

betänkligheter. Har tomträttshavaren försatts i konkurs, bör rimligen icke

sedermera, även om ändringsavtalet slutits tidigare, till konkursboets ska­

da en belastning kunna läggas å tomträtten, vare sig det gäller ett slags

med panträtt eller avkomsträtt jämförlig gravation, såsom då avgälden

ökas, eller — vilket med hänsyn till innehållet i 4 kap. 4 § förslaget till lag

angående ändring i nyttjanderättslagen är ett fall av praktisk betydelse —

gravationen är att jämställa med nyttjanderätt eller servitut.

Häremot synes icke kunna med fog invändas, att det dock även i andra

jämförliga sammanhang förekommer, att konkursbo åtnjuter sämre rätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

53

än utmätningsborgenär, nämligen därutinnan att en ointecknad nyttjande­

rätt eller servitutsrätt — men naturligtvis icke en ointecknad, enbart på

pantförskrivning grundad panträtt — måste i större utsträckning respek­

teras av konkursboet än av utmätningsborgenären; vid en exekutiv fastig-

hetsauktion, som äger rum på begäran av konkursbo, faller ju jämväl en

dylik rättighet, om den grundar sig på skriftlig, för auktionsförrättaren

tillgänglig handling, inom lägsta budet, vadan försäljningen icke får ske

till förfång för rättighetens innehavare (107 § första stycket 3 inom., 114 §

andra punkten utsökningslagen). Ty dels kan det vara tveksamt om denna

egenartade legala reglering är av beskaffenhet att förtjäna efterföljd dels

torde det anmärkta missgynnandet av konkursbo i jämförelse med en ut­

mätningsborgenär sällan hava någon reell betydelse på grund av den an-

slutningsrätt, varom förmäles i 114 § första punkten utsökningslagen och

som föranleder att den ointecknade nyttj anderätten eller servitutsrätten,

vilken i borgenärsförteckningen skall upptagas efter intecknade rättigheter

liksom efter fordran varför utmätning skett, kommer att falla utanför

lägsta budet och över huvud har ytterst små utsikter att räddas vid den

exekutiva auktionen. På liknande sätt är rättigheten ock i allmänhet för

konkursboet oskadlig i alla de fall, då den exekutiva auktionen redan från

början skolat äga rum för gäldande av en inteckningsborgenärs eller annan

enligt lagrummet anslutningsberättigad borgenärs fordran. Motsvarighet till

vad nu sagts om att konkursbo i verkligheten icke nämnvärt besväras av

en rättighet, som i och för sig skulle vara mot detsamma bindande — oak­

tat en korresponderande bundenhet ej åvilar en utmätningsborgenär —-

saknas däremot enligt förslaget i nu avsedda fall. Har ändringsavtalet in-

skrivits, skall den ifrågavarande gravationen gälla så att säga med bästa

rätt i tomträtten, och någon annan möjlighet för konkursboet att vinna be­

frielse från densamma lär icke föreligga än att, i den mån härför erforder­

liga förutsättningar äro för handen, väcka talan jämlikt konkurslagens

regler om återvinning i konkurs. Denna utväg, som är förenad med viss

omgång, är emellertid, bl. a. till följd av bevissvårigheterna, ofta föga fram­

komlig.

Till stöd för förslagets ståndpunkt kan visserligen anföras, att om tomt-

rättshavaren försatts i konkurs, inteckningshavare icke kunna förväntas

lämna sitt medgivande till inskrivning av ändringsavtalet med mindre de­

ras säkerhet ej genom åtgärden äventyras och alt vid sådant förhållande

inskrivning i allmänhet ej kommer till stånd. Något skydd för konkursbor­

genärernas intressen erbjuder dock icke detta förhållande alltid. Inteck-

ningshavare kunna ha lämnat sitt medgivande före konkursen, och inskriv­

ning måste då äga rum. Än vidare märkes, att andra enligt 114 § utsök­

ningslagen anslutningsberättigade borgenärer än inteckningshavare icke

tillerkänts någon rätt att motsätta sig inskrivningen. Under alla omständig­

heter kvarstår det principiellt mindre riktiga i att konkursbo ej jämställes

med en utmätningsborgenär, när efter det vederbörande vunnit sin säker­

het i gäldenärcns egendom densamma åsamkas ökad belastning.

54

Med hänsyn till vad nu anmärkts förordar jag, att i förevarande para­

graf intages en bestämmelse om att, därest tomträttshavaren försatts i

konkurs, inskrivning av ändringsavtal ej må beviljas med mindre konkurs­

förvaltaren medgivit åtgärden eller avtalet är väsentligen utan betydelse

för konkursborgenärernas säkerhet. I konsekvens härmed torde 4 kap. 21 §

nyttjanderättslagen böra undergå motsvarande ändring, ehuru en ändring

icke här är lika starkt av praktiska behovet påkallad som i ovan berörda

fall, enär konkursboet ej genom ett oinskrivet ändringsavtal — lika litet

som genom en oinskriven nyttjande- eller servitutsrätt enligt vad ovan ut­

vecklats — lärer kunna tillskyndas men av någon betydelse.

Till de intressenter, som icke äro skyddade enligt förevarande paragraf,

höra ytterligare sådana innehavare av ointecknade arrende- och hyresrät-

tigheter, som på grund av skriftligt kontrakt tillträtt fastigheten. Att dessa

rättigheter kunna bliva lidande genom ett ändringsavtal är uppenbarligen

ej tillfredsställande. Förhållandet vitsordas ock i viss mån i motiven. Till

försvar för förslagets ståndpunkt anföres allenast, att det vore en allmän

inskrivningsrättslig regel, att vid inskrivning hänsyn tages endast till in­

skrivna rättigheter. Måhända förtjänar trots detta formella argument att

övervägas, huruvida det icke läte sig göra att genom en lagregel sörja för

att jämväl nämnda rättsägares intressen här bleve beaktade. Det kunde så­

lunda ifrågasättas en bestämmelse om att det vid ansökan om inskrivning

av ändringsavtal skulle åligga sökanden att lämna uppgift, huruvida i tomt­

rätten upplåtits några dylika arrende- eller hyresrättigheter, samt om att in­

skrivning icke finge beviljas med mindre rättigheternas innehavare medgi­

vit åtgärden eller avtalet vore väsentligen utan betydelse för deras säker­

het. En annan möjlighet att bereda sagda intressenter rättsskydd skulle

vara att i lagen upptaga ett stadgande av innebörd att, om den upplåtna

rättigheten lidit intrång genom ändringsavtalet, skadeståndsansvar ålåge

icke blott som naturligt är tomträttshavaren utan även fastighetsägaren,

förutsatt att denne haft eller bort hava vetskap om avtalets inverkan i detta

hänseende. Väl torde ett dylikt ansvar för fastighetsägaren följa redan av

allmänna rättsgrundsatser i vissa fall. Men en lagbestämmelse i ämnet kun­

de vara önskvärd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

Övriga lagförslag.

Lagrådet:

Dessa förslag lämnas utan erinran.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

55

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stock­

holms slott den 13 februari 1953.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

U^{ndén ,} statsråden

S^köld, T^orsten N^ilsson,

S^träng, E^ricsson, A^ndersson, L^ingman, H^ammarskjöld, N^orup. H^edlund,

P^ersson, L^indell, N^ordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför till­

förordnade chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, följande.

Lagrådet har den 23 december 1952 avgivit utlåtande över det den 10

oktober 1952 till lagrådet remitterade, av lagberedningen utarbetade försla­

get till lag angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nytt­

janderätt till fast egendom och vissa därmed sammanhängande lagförslag.

Under lagstiftningsärendets fortsatta behandling har fråga uppkommit om

ändring i lagberedningens förslag på två punkter, där lagrådet lämnat för­

slaget utan erinran. Med anledning härav har inom departementet upprät­

tats förslag till ändrad lydelse av 4 kap. 6 och 14 §§ nyttjanderättslagen.

Jag anhåller nu att få anmäla frågan om remiss till lagrådet av detta för­

slag.

6

§■

Enligt gällande lag möter ej hinder att genom föreskrifter i tomträtts-

upplåtelse — med bindande verkan för varje innehavare av tomträtten —

inskränka tomträttshavarens rätt att överlåta eller inteckna tomträtten el­

ler att däri upplåta nyttjanderätt eller annan särskild rättighet. Såsom fram­

går av lagberedningens betänkande (s. 34—35) har under senare år åtskil­

liga städer begagnat denna möjlighet för att tillgodose vissa bostadspoli­

tiska syften.

Lagberedningen har ansett, att dylika inskränkningar i tomträttshava­

rens rätt icke borde få förekomma. I enlighet härmed har beredningen i

0 § av förslaget upptagit ett stadgande av innehåll att i tomträttsupplå-

telse inskränkning ej må ske i tomträttshavarens rätt att överlåta tomt­

rätten eller i denna upplåta panträtt, nyttjanderätt, servitut eller annan sär­

skild rättighet. Angående motiveringen till förslaget får jag hänvisa till be­

tänkandet (s. 40—41, 70 o. 80).

Såvitt angår förbudet mot inskränkningar i rätten att överlåta eller in­

teckna tomträtten är de skäl, som lagberedningen åberopat till stöd för sitt

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

förslag, enligt min mening övertygande. Däremot anser jag det tveksamt,

om icke förslaget går väl långt, när även inskränkningar i rätten att upp­

låta nyttjanderätt i tomträtten helt förbjudits. Det är tänkbart, att behov

av sådana inskränkningar kan uppkomma i vissa situationer. Sålunda kan

det, när en kommun upplåter ett område för bebyggelse med hyreshus, vara

av vikt att i första hand söka tillgodose barnrika familjers bostadsbehov. För­

siktigheten synes därför bjuda, att man icke uppställer ett absolut hinder

mot inskränkningar i rätten att upplåta nyttjanderätt. Å andra sidan synes

det icke böra överlämnas åt tomträttsupplåtarna att i detta hänseende före­

skriva vilka begränsningar som helst. Det bör nämligen av hänsyn till lomt-

rättens kreditvärde undvikas, att man får alltför många olika typer av så­

dana föreskrifter. Med hänsyn härtill synes det böra krävas, att föreskrif­

terna i fråga skall vara godkända av Kungl. Maj :t. Detta godkännande bör

kunna lämnas antingen generellt eller för ett särskilt fall. Svenska stads­

förbundets styrelse, som av mig beretts tillfälle att yttra sig i frågan, har

förklarat att den icke har något att erinra mot en sådan lösning. Vad slut­

ligen angår inskränkningar i tomträttshavarens befogenhet att upplåta andra

särskilda rättigheter synes något praktiskt behov av att begränsa avtals­

friheten icke föreligga.

I enlighet med det anförda torde förevarande paragraf i förslaget böra

ändras på det sättet, att dels inskränkning i tomträttshavarens rätt att

upplåta nyttjanderätt i tomträtten må ske med Kungl. Maj:ts medgivande,

dels förbudet mot inskränkning i rätten att upplåta servitut eller annan

särskild rätt utgår.

14 §.

Frågan vilka skäl som berättigar fastighetsägaren att uppsäga tomträtts-

avtal behandlas i 14 § av lagberedningens förslag. Där föreskrives, att upp­

sägning icke får ske, med mindre det är av vikt för ägaren att förfoga över

fastigheten för ändamål, som enligt lag må tillgodoses genom expropria­

tion eller annat tvångsförvärv eller som eljest från allmän synpunkt är av

väsentlig betydelse.

Av tomträttsinstitutets ändamål följer, att uppsägningsrätten bör vara

mera vidsträckt än rätten till tvångsförvärv. Med hänsyn härtill synes det

icke lämpligt att, såsom skett i förslaget, skjuta tvångsförvärvsfallen i för­

grunden. Det är nämligen icke uteslutet, att stadgandet härigenom skulle

kunna komma att erhålla en mera restriktiv tillämpning än som är me­

ningen. Typfallet då uppsägning bör få ske är, att fastigheten skall använ­

das för bebyggelse av annan art än tidigare, t. ex. hyreshus i stället för vil­

lor. Det synes därför lämpligast att lagtexten avfattas med direkt sikte på

detta fall. Även utan att fråga är om ändring av bebyggelsens art kan det

undantagsvis för ägaren vara av sådan vikt att fastigheten användes på

annat sätt än förut, att uppsägning bör få ske. Jag föreslår därför, att stad­

gandet om uppsägningsgrunderna formuleras så att uppsägning må ske en­

dast då det är av vikt för ägaren att fastigheten användes för bebyggelse av

annan art eller eljest för annat ändamål än tidigare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

57

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett i en­

lighet med det anförda upprättat, såsom bilaga1 till detta protokoll fogat

förslag till ändrad lydelse av 4 kap. 6 och 14 §§ lagen den 14 juni 1907

(nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom måtte för det i § 87 rege­

ringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­

lan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Sven Fischier.

1 Denna bilaga har bär uteslutits, enär den är likalydandc med 4 kap. 6 § och 14 § tredje

stycket i det genom propositionen framlagda förslaget till lag angående ändring i lagen om

nyttjanderätt till fast egendom.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 18

februari 1953.

Närvarande:

justitieråden N^issen,

H^ellquist,

K^arlgren,

regeringsrådet E^ckerberg.

Enligt lagrådet den 16 februari 1953 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i stats­

rådet den 13 februari 1953, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlå­

tande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till ändrad lydelse av 4 kap. 6 och 14 §§ i förut av lag­

rådet behandlat förslag till lag angående ändring i lagen den 14 juni 1907

(nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsrådet Torkel Nordström.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

6

§•

Den föreslagna regeln, att inskränkning i rätten att upplåta nyttjanderätt

i tomträtt må med Konungens medgivande göras i tomträttsavtalet, innebär

att tomträttshavarens rätt kan underkastas begränsningar, vilkas beskaffen­

het och räckvidd icke nu låta sig överskådas. Allt eftersom dessa begräns­

ningar äro mer eller mindre vittgående får tomträtten såsom rättighetstyp

betraktad ett väsentligt olika innehåll. Det synes icke tillfredsställande, att

tomträttens innebörd sålunda göres beroende av ett i administrativ ordning

företaget bedömande.

I remissprotokollet beröres icke mera ingående, vilka inskränkningar i

befogenheten att utnyttja tomträtten för nyttjanderättsupplåtelse som skola

kunna ifrågakomma. I korthet antydes allenast, att man velat hålla möjlig­

heterna öppna att realisera vissa bostadspolitiska önskemål. Någon närmare

motivering föreligger följaktligen icke till stöd för att det för sådant ända­

mål skulle vara påkallat att, på det sätt som här föreslås, rubba den i lag­

förslaget intagna principiella ståndpunkten, att tomträttshavaren skall — i

den mån icke en ändamåls- eller användningsbestämmelse enligt 4 § annat

föranleder — ha samma befogenheter som en ägare att genom uthyrning

eller annan nyttjanderättsupplåtelse tillgodogöra sig sin rätt. Förslaget torde

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

59

ej heller, bortsett från att Svenska stadsförbundets styrelse beretts tillfälle

att yttra sig, ha varit föremål för överväganden och yttranden å remissmyn­

digheternas sida. Under sådana omständigheter synes tvivelaktigt, om till­

räckliga skäl nu föreligga att frångå lagberedningens förslag i denna del.

I lagtexten utsäges icke vilken påföljd som skall inträda om i strid mot

en i tomträttsavtalet intagen inskränkning i tomträttshavarens befogenhet

att med nyttjanderätt belasta tomträtten slutits ett hyresavtal eller eljest

verkställts nyttjanderättsupplåtelse. Därest, såsom ingalunda är uteslutet, i

rättstillämpningen skulle göra sig gällande den meningen, att dylika avtal

äro — med hänsyn till att tomträttshavaren vid sitt förfogande överskridit

gränserna för den rätt han innehaft — att bedöma som ogiltiga eller i allt

fall såsom icke ägande full giltighet, kunna kännbara rättsförluster drabba

hyresgäster och andra intressenter. Över huvud torde en del rättsliga kompli­

kationer vara att befara. Väl kunna liknande svårigheter i viss utsträckning

framträda även vid tillämpningen av det nyss åsyftade stadgandet i 4 §. Men

det är uppenbart, att svårigheterna i förevarande fall accentueras. Även av

detta skäl synes försiktigheten bjuda att avsteg icke göres från den ur­

sprungliga regeln, att inskränkning i tomträttshavarens rättsutövning må

ske lika litet när det gäller nyttjanderättsupplåtelse som när fråga är om

förpantning av tomträtten.

Något praktiskt intresse av att medgiva inskränkning i rätten att i tomt­

rätt upplåta annan begränsad sakrätt än panträtt och nyttjanderätt lärer

icke föreligga. Lagberedningens ståndpunkt att med sistnämnda rättigheter

jämställa servitut, avkomsträtt m. m. förefaller alltså välgrundad. Att giva

olika regler för panträtt och avkomsträtt, liksom för nyttjanderätt och ser­

vitut, synes för övrigt mindre lämpligt med hänsyn till att dessa rättigheter

ej sällan kunna vara varandra mycket närstående.

På nu anförda skäl finner lagrådet sig icke kunna tillstyrka den före­

slagna ändringen.

Det må tilläggas, att om ändringen genomföres, behovet av den av lagrådet

i dess utlåtande den 23 december 1952 under 4 § förordade jämkningsregeln

blir än mer påtagligt än eljest. Det ligger i sakens natur, att inskränkningar

av här närmast åsyftade art kunna vara av beskaffenhet att icke böra bestå

för obegränsad tid framåt. Att märka är härvidlag, att om en sådan inskränk­

ning en gång upptagits i tomträttsavtalet, densamma icke kan genom nytt

administrativt beslut bortfalla utan principiellt ingår som ett moment i tomt-

rättsupplåtelsen för all framtid.

14 §.

Lagrådet har intet att erinra mot den nu föreslagna lydelsen. Ändringen

föranleder ingen jämkning i vad lagrådet i sitt utlåtande den 23 december

1952 förordat i fråga om grupperingen av innehållet i 13 och 14 §§.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 27 februari 1953.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

S^köld, Z^etterberg, T^orsten N^ilsson, S^träng, E^ricsson, L^ingman,

N^orup, H^edlund, P^ersson, H^jälmar N^ilson, L^indell, N^ordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­

fen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 23 decem­

ber 1952 avgivna utlåtande över de den 10 oktober 1952 till lagrådet remit­

terade förslagen till

1) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nytt­

janderätt till fast egendom;

2) lag angående tillägg till lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 25) om ser­

vitut;

3) lag angående ändrad lydelse av 36 § lagen den 22 juni 1920 (nr 474)

med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om

rätt till elektrisk kraft m. m.;

4) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 § handelsbalken;

5) lag om ändrad lydelse av 4 § lagen den 24 maj 1895 (nr 36 s. 1) an­

gående vad till fast egendom är att hänföra;

6) lag angående tillägg till lagen den 30 september 1904 (nr 48 s. 1) om

samäganderätt;

7) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 27) om in­

skrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt;

8) lag om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt;

9) lag om ändrad lydelse av lagen den 15 juni 1934 (nr 255) angående

anteckning om innehav av fordring shandling på grund varav inteckning be­

viljats i fast egendom m. m.; och

10) lag om ändrad lydelse av 16 § förordningen den 16 juni 1875 (nr 42

s. 12) angående inteckning i fast egendom.

Föredraganden anmäler vidare, likaledes efter gemensam beredning med

statsrådets övriga ledamöter, lagrådets den 18 februari 1953 avgivna utlå­

tande över det den 13 februari 1953 till lagrådet remitterade förslaget till

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

61

ändrad lydelse av 4 kap. 6 och 74 §§ lagen den 74 juni 1907 (nr 36 s. 1) om

nyttjanderätt till fast egendom.

Föredraganden anför följande.

Tomträttsinstitutet infördes genom 1907 års lag om nyttjanderätt till fast

egendom. Bestämmelserna om tomträtt återfinns i lagens 4 kap. Vid flera

tillfällen har önskemål framförts om en revision av lagstiftningen i ämnet.

Redan år 1927 hemställde Stockholms stadsfullmäktige i skrivelse till

Kungl. Maj :t om vissa ändringar i tomträttslagstiftningen.

I anledning av motioner vid 1945 års riksdag anhöll riksdagen i skrivelse

den 16 juni 1945 (nr 405), att Kungl. Maj :t ville låta verkställa en förut­

sättningslös och allsidig utredning av tomträttslagstiftningen samt för riks­

dagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Den 13

september 1945 överlämnades skrivelsen till lagberedningen för att tagas i

beaktande vid fullgörandet av dess uppdrag att revidera jordabalken.

I enlighet med riksdagens hemställan i skrivelse den 5 mars 1949 (nr

50) har Kungl. Maj :t till beredningen vidare överlämnat två vid 1949 års

riksdag väckta motioner (I: 113 och II: 132) angående utredning av möj­

ligheterna att använda å ofri grund belägna magasin och dylika byggnader

såsom kreditobjekt in. m.

Vidare har svenska stadsförbundets styrelse i skrivelse den 25 september

1950 till Kungl. Maj :t föreslagit vissa ändringar i tomträttslagstiftningen och

hemställt att Kungl. Maj :t snarast möjligt måtte vidtaga anstalter för re­

formbehovens tillgodoseende. Även denna skrivelse har överlämnats till be­

redningen.

Under våren 1951 utarbetade beredningen en promemoria angående huvud­

grunderna för en revision av lagstiftningen om tomträtt, över promemorian

avgavs efter remiss yttranden av kammarkollegiet (som bifogade utlåtanden

från stiftsnämnderna i Uppsala, Lund, Göteborg och Härnösand), domän-

styrelsen, bostadsstyrelsen, bank- och fondinspektionen, sparbanksinspek-

tionen, försäkringsinspektionen, Stockholms stads fastighetsnämnd, drätsel­

kamrarna i Göteborg, Malmö, Norrköping och Västerås, svenska stadsför­

bundets styrelse, styrelsen för konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

styrelsen för svenska bostadskreditkassan, aktiebolaget Stockholms tomt-

rättskassa, svenska bankföreningen, svenska sparbanksföreningen, svenska

försäkringsbolags riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges

industriförbund, hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riks­

förbund (HSB), Stockholms trädgårdsstadsföreningars centralförening,

Bromma representantförsamling, Ålsten-Nockeby trädgårdsstadsförening,

Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare.

I några yttranden uttrycktes önskemål att beredningen måtte utbryta

frågan ur dess samband med jordabalksreformen och framlägga särskilt

förslag i ämnet. Efter samråd med mig fann sig beredningen böra tillmötesgå

detta yrkande.

Under beredningens fortsatta behandling av frågan ägde överläggningar

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

rum med beredningens rådgivande nämnd1 ävensom med företrädare för

svenska stadsförbundet och av förbundet tillkallade representanter för vissa

städer. Beredningens arbete utmynnade i de lagförslag, över vilka lagrådet

nu avgivit utlåtande. Jag anhåller att till behandling få upptaga frågan

om avlåtande av proposition till riksdagen i ämnet.

Huvudgrunderna i lagberedningens förslag.

I betänkandet framhålles, att under den tid som tomträttsinstitutet bestått

den meningen — även inom tomträttsupplåtarnas krets — syntes ha blivit

alltmera förhärskande, att tomträtten borde, i den mån det kunde ske

utan åsidosättande av de allmänna intressen som här krävde beaktande,

tillgodose i stort sett samma funktion som äganderätten. Som mål för en

revision av lagstiftningen på detta område borde därför uppställas, att tomt-

rättshavarens ställning såvitt möjligt rättsligt tryggades samtidigt som tomt-

rättsupplåtarens intressen tillvaratoges, särskilt därutinnan att han kunde

tillgodogöra sig inträdd markvärdestegring och vid behov förfoga över den

upplåtna marken för annat allmännyttigt ändamål. Denna problemställning

innefattade i många fall en avvägning mellan i viss mån motstående intres­

sen.

Beredningens förslag innebär en betydande ändring av tomträttsinstitutets

uppbyggnad. Enligt gällande lag skall tomträtt upplåtas för viss tid, minst

26 och högst 100 år. Beredningen föreslår, att tomträtten i stället konstrueras

som en på obestämd tid upplåten nyttjanderätt. Tomträtten skall alltså

icke såsom nu automatiskt upphöra vid en på förhand bestämd tidpunkt,

utan den skall gälla till dess en positiv åtgärd, en uppsägning, vidtages för

att bringa den att upphöra. Från tomträttshavarens sida skall tomträtten

emellertid städse vara ouppsägbar. Beredningen har härvid utgått från

att tomträttshavaren skall äga överlåta tomträtten och att han skall vara

skyddad mot annan höjning av avgälden än sådan som svarar mot inträdd

värdestegring å marken. Fastighetsägaren skall däremot ha befogenhet att

genom uppsägning bringa tomträtten att upphöra vid utgången av vissa

tidsperioder, dock endast i de fall då han till stöd för uppsägningen kan

åberopa skäl av viss i lagen angiven beskaffenhet. Om fastighetsägaren be­

gagnar sin uppsägningsrätt, skall han i princip vara skyldig att lösa bygg­

nader och annat som utgör tillbehör till tomträtten. För avståendet av själva

marken skall tomträttshavaren däremot självfallet icke ha någon ersätt­

ning; marken tillhör nämligen icke honom utan fastighetsägaren. Då tomt­

rätten såsom nämnts skall vara ouppsägbar från tomträttshavarens sida,

kan denne aldrig framtvinga inlösen. En förutsättning för att tomträtten

1 Nämnden består av ledamöterna av riksdagens första kammare direktören Knut Ewerlöf

och hemmansägaren Oscar Werner, ledamöterna av andra kammaren hemmansägaren Abel

Andersson och lantbrukaren Per Johnsson, förutvarande ledamoten av andra kammaren, f. d.

banarbetaren C. P. Olsson ävensom advokaterna Gustaf Carlsson och Nils Köhler samt bank­

juristen Axel Åström.

63

skall kunna konstrueras på detta sätt är, att möjlighet beredes å ena sidan

fastighetsägaren att under tomträttens bestånd genom höjning av avgälden

komma i åtnjutande av inträdd värdestegring å marken och å andra sidan

tomträtlshavaren att få avgälden sänkt för det fall att markvärdet minskats.

Det föreslås därför, att såväl fastighetsägaren som tomträttshavaren vid

utgången av vissa perioder skall äga påkalla omreglering av avgälden.

De av beredningen utarbetade nya bestämmelserna om tomträtt har ut­

formats som ett förslag till ny lydelse av hela 4 kap. nyttjanderättslagen.

I sin gällande lydelse innehåller detta även föreskrifter om vattenfallsrätt.

Beredningen har icke funnit anledning att i förevarande sammanhang ingå

på frågan huruvida huvudgrunderna för lagstiftningen om vattenfallsrätt

behöver revideras. I förslaget har därför de nu gällande bestämmelserna i

ämnet med några mindre jämkningar intagits som ett nytt 5 kap. i nytt­

janderättslagen. Även beträffande den inskrivningsrättsliga regleringen av

tomträtts- och vattenfallsrättsinstituten har beredningen upprättat förslag

till ändrad lagstiftning. Följdändringar har därjämte föreslagits i åtskilliga

andra lagar.

Efter denna inledande översikt övergår jag nu till att något närmare redo­

göra för de viktigare bestämmelserna i beredningens förslag. Beträffande

motiveringen för desamma får jag i huvudsak hänvisa till betänkandet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

Förslaget till lag angående ändring i nyttjanderättslagen.

Liksom enligt gällande lag har befogenheten att upplåta tomträtt i princip

förbehållits det allmänna. Huvudregeln är, att tomträtt får upplåtas endast i

fastighet som tillhör kronan eller kommun eller som eljest är i allmän ägo.

I förslaget har emellertid bibehållits den nuvarande bestämmelsen att fas­

tighet som tillhör stiftelse efter medgivande av Kungl. Maj :t i varje sär­

skilt fall må upplåtas under tomträtt. Däremot skall, i motsats till vad som

nu gäller, upplåtelse av tomträtt från fideikommiss icke vidare kunna

ifrågakomma.

Enligt gällande lag är tomträttsinstitutets tillämpningsområde inskränkt

till tomtindelad mark. Förslaget innehåller däremot icke någon begränsning

av tillämpningsområdet med hänsyn till fastighetens art. Det enda krav som

uppställes är, att föremålet för upplåtelsen skall utgöra en för sig bestående

fastighet, en registerfastighet.

Upplåtelse av tomträtt skall ske för visst ändamål. Enligt förslaget mö­

ter ej hinder mot att vid sidan av bestämmelserna om ändamålet med upp­

låtelsen i avtalet intaga närmare föreskrifter rörande fastighetens använd­

ning och bebyggelse. När upplåtelsen avser en fastighet, beträffande vilken

särskilda byggnadsbestäinmelscr fastställts genom stadsplan eller annan

plan för bebyggelsen, skall de vid tiden för upplåtelsen gällande byggnads-

bestämmelserna anses ingå i upplåtelsevillkoren, om ej annat avtalats.

I syfte att stärka förtroendet för tomträtten föreslår beredningen vissa in­

64

skränkningar i den nu rådande avtalsfriheten. Sålunda skall det icke vidare

vara tillåtet att i tomträttsupplåtelse intaga villkor, varav tomträttens in­

träde eller bestånd skulle vara beroende. Ej heller skall inskränkning få

ske i tomträttshavarens rätt att överlåta tomträtten eller i densamma upp­

låta panträtt, nyttjanderätt eller annan särskild rättighet. Den omständig­

heten att en kontrahent överskridit sin rätt eller åsidosatt sin skyldighet på

grund av upplåtelsen skall icke i något fall medföra rätt för den andre kon­

trahenten att häva avtalet. Däremot skall det åligga den felande att åter­

ställa vad som rubbats eller fullgöra vad som eftersatts samt ersätta skadan.

Angående frågan vad som skall räknas som tillbehör till tomträtt inne­

bär förslaget icke någon större avvikelse från gällande rätt. Huvudprincipen

är, att såsom tillbehör till inskriven tomträtt skall anses allt som enligt lag

skulle ha utgjort tillbehör till fastigheten, om tomträttshavaren varit ägare

till denna.

Såsom redan nämnts är det en förutsättning för den föreslagna konstruk­

tionen av tomträtten, att avgälden under tomträttens bestånd kan omreg­

leras med hänsyn till ändringar i markens värde. Beredningen har kommit

till det resultatet, att avgäldens anpassning efter markvärdets ändringar

måste ske genom prövning i varje särskilt fall. Med ett sådant system har

det av praktiska skäl ansetts nödvändigt att föreskriva vissa begränsningar

i rätten att påkalla avgäldsreglering. Den grundläggande regeln är, att avgäl­

den skall utgå med oförändrat belopp under vissa på förhand bestämda

perioder. Om ej längre tid överenskommes, skall varje period utgöra 20

år; vid upplåtelse av tomträtt väsentligen för annat ändamål än bostadsbe­

byggelse är det emellertid tillåtet att avtala om kortare perioder, dock minst

10 år. Under näst sista året av varje period har såväl fastighetsägaren som

tomträttshavaren rätt att påkalla omreglering av avgälden. Begagnas ej

denna möjlighet, skall avgälden även under nästa period utgå med samma

belopp som förut. Omreglering av avgälden kan ske antingen genom över­

enskommelse eller genom domstolsavgörande. Sådant mål skall upptagas av

expropriationsdomstol. Avgäldens belopp för den följande perioden skall av

domstolen bestämmas på grundval av markens värde vid tiden för ompröv­

ningen. Uppskattningen av markvärdet skall ske under hänsynstagande till

ändamålet med upplåtelsen och de närmare föreskrifter som tomträttshava­

ren har att iakttaga i fråga om fastighetens användning och bebyggelse.

Undantagsvis kan avgäldens belopp jämkas under löpande avgäldsperiod.

Sålunda möter icke hinder mot överenskommelse mellan fastighetsägaren

och tomträttshavaren om sådan jämkning, som föranledes av ändrade för­

hållanden rörande tomträttens utövning. För de fall då tomträttens värde

avsevärt minskats genom nya eller ändrade byggnadsbestämmelser eller av an­

nan därmed jämförlig anledning har tomträttshavaren tillerkänts rätt att

oberoende av överenskommelse få avgälden sänkt.

Genom uppsägning från fastighetsägarens sida kan, såsom tidigare

nämnts, tomträtten bringas att upphöra endast vid utgången av vissa tids­

perioder. Om ej längre tid överenskommes, omfattar den första perio-

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

65

den 60 år och varje följande period 40 år. Vid upplåtelse av tomträtt väsent­

ligen för annat ändamål än bostadsbebyggelse får emellertid överenskom­

melse träffas om kortare perioder, dock minst 20 år.

Uppsägningsrätten är även på annat sätt begränsad. Uppsägning får näm­

ligen ske endast om det är av vikt för fastighetsägaren att förfoga över fas­

tigheten för ändamål, som enligt lag kan utgöra grund för expropriation eller

annat tvångsförvärv eller som eljest är av väsentlig betydelse från allmän

synpunkt. Anser tomträttshavaren, att uppsägning skett utan laga grund,

äger han inom viss tid klandra uppsägningen. Sådan tvist prövas av exprop-

riationsdomstolen.

Såsom inledningsvis framhållits skall fastighetsägaren när tomträtten

upphör på grund av uppsägning i regel vara skyldig att lösa byggnad och

annan egendom, som utgör tillbehör till tomträtten. Fastighetsägarens er­

sättningsskyldighet är begränsad härtill; ersättning för indirekt skada till

följd av tomträttens upphörande, t. ex. förlust genom flyttning eller ned­

läggande av rörelse, skall alltså i motsats till vad som gäller vid expropria­

tion icke utgå. Löseskillingen skall bestämmas till vad som motsvarar egen­

domens värde vid tomträttens upphörande under antagande att tomträtten

alltjämt skulle bestå. Förslaget innehåller ett undantag från de nu angivna

reglerna om lösenskyldighet för fastighetsägaren. Vid upplåtelse av tomt­

rätt väsentligen för annat ändamål än bostadsbebyggelse skall det sålunda

vara tillåtet att avtala om att lösenskyldighet icke alls eller endast i begrän­

sad omfattning skall åligga fastighetsägaren.

Fastställandet av löseskillingens storlek skall ankomma på expropriations-

domstolen. Löseskillingen skall erläggas genom att nedsättas hos länssty­

relsen. Det nedsatta beloppet skall sedan fördelas enligt reglerna om fördel­

ning av köpeskilling för exekutivt såld fast egendom.

Liksom enligt gällande lag har med hänsyn till andra rättsägares intres­

sen viss begränsning skett i fastighetsägarens och tomträttshavarens befo­

genhet att genom senare överenskommelse ändra det genom tomträttsupp-

låtelsen grundlagda rättsförhållandet. Det stadgas sålunda, att dylik över­

enskommelse, med mindre den inskrivits, icke är gällande mot intecknings-

havare eller annan som har rättighet i tomträtten. Denna bestämmelse

kompletteras med en regel i lagen om inskrivning av tomträtt in. in., enligt

vilken för sådan inskrivning förutsättes, att alla inteckningshavare i tomt­

rätten medgivit åtgärden eller att överenskommelsen är väsentligen utan be­

tydelse för inteckningshavares säkerhet.

Beredningen föreslår att de nya bestämmelserna skall träda i kraft den 1

januari 1954. I fråga om tomträtt eller vattenfallsrätt som upplåtits dessför­

innan skall såsom huvudregel gälla, att äldre lag fortfarande skall tilläm­

pas. En äldre tomträtt kan emellertid bringas under nya lagen genom att

fastighetsägaren och tomträttshavaren överenskommer om ändring i upplå­

telsen till överensstämmelse med de nya bestämmelserna och sedan låter in­

skriva denna överenskommelse. Vidare skall några av de nya bestämmel­

serna gälla i fråga om alla äldre tomträtter och vattenfallsrätter, hl. a. re-

5

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr ¹⁷⁷ .

Kiingl. Maj.ts proposition nr 177.

66

geln att inteckningshavares medgivande till inskrivning av ändrings- eller

tilläggsavtal icke erfordras i de fall då avtalet är väsentligen utan betydelse

för hans säkerhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Övriga lagförslag.

Enligt gällande rätt kan tomträtt eller vattenfallsrätt icke belastas med

servitut och ej heller vara härskande i fråga om servitut. Det av beredningen

föreslagna tillägget till servitutslagen åsyftar att öppna möjlighet att belasta

tomträtt eller vattenfallsrätt med servitut och att stifta servitut även till för­

mån för sådan rätt.

För närvarande saknas särskilda bestämmelser om gemensamt innehav av

tomträtt. Beredningen föreslår att vad i samäganderättslagen stadgas om sam­

äganderätt till fastighet skall äga motsvarande tillämpning i fråga om tomt­

rätt, som tillhör två eller flera.

De viktigaste av de föreslagna ändringarna i lagen om inskrivning av tomt­

rätt m. in. innebär, att skyldighet stadgas att söka inskrivning såväl av själva

tomträttsupplåtelsen som av senare fång till tomträtten. I fråga om den tid,

inom vilken inskrivning skall sökas, och den påföljd, som är förenad med

underlåtenhet i detta hänseende, skall i stort sett samma regler tillämpas som

beträffande lagfart å fång till fast egendom. Med avseende å äldre tomträtter

skall inskrivningsskyldighet emellertid icke föreligga, så länge tomträtten

fortfarande är underkastad den äldre lydelsen av nyttjanderättslagens be­

stämmelser. Vattenfallsrätt skall i fråga om inskrivningsskyldighet vara lik­

ställd med tomträtt.

Enligt gällande lag om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt kan inteck­

ning i sådan rätt meddelas endast för fordran. Beredningen föreslår, att tomt­

rätt och vattenfallsrätt skall kunna intecknas även för nyttjanderätt, servitut,

avkomsträtt och rätt till elektrisk kraft. Vid utarbetandet av förslaget till ny

lag i ämnet har beredningen använt den metoden, att hänvisning skett till

reglerna om inteckning i fast egendom, i den mån ej avvikelse från dessa reg­

ler ansetts påkallad av särskilda förhållanden. Den viktigaste avvikelsen från

vad som gäller beträffande fast egendom är, att det nuvarande förbudet mot

gemensamma inteckningar bibehållits i förslaget.

Övriga lagförslag innehåller endast mindre jämkningar, som i huvudsak

är föranledda av andra föreslagna ändringar.

Departementschefen.

Den särskilda art av nyttjanderätt som kallas tomträtt infördes i vår lag­

stiftning år 1907. Lagstiftaren avsåg därmed att ställa till samhällets förfo­

gande en lämplig form för att tillhandahålla enskilda tomtmark för bebyg­

gande utan att avstå från äganderätten till marken. Genom att äganderätten

förblev i samhällets hand ville man främst vinna, att eventuell värdestegring

67

å marken skulle stanna hos samhället och att för samhällsutvecklingen önsk­

värda förändringar i fråga om markens användning lättare skulle kunna ge­

nomföras. Tomträtten har visat sig vara ett livskraftigt institut av stor bety­

delse för städernas markpolitik. Visserligen dröjde det — om man bortser

från Stockholm ganska länge innan tomträtten fick större användning,

men på senare tid har de allra flesta av de större och medelstora städerna

liksom också en del mindre städer övergått till att tillhandahålla tomtmark

genom tomträttsupplåtelse i stället för att sälja marken, åtminstone i fråga

om bostadsbebyggelse. Ett uttryck för statsmakternas uppskattning av tomt-

i ättens värde utgör den ar 1949 genomförda ändringen i expropriationslagen,

enligt vilken expropriation kan beviljas för att i kommunens ägo överföra

icke tätbebyggd mark för upplåtelse med tomträtt. Den ökade möjlighet som

därigenom beretts kommunerna att bevara den framtida markvärdestegring­

en äi särskilt betydelsefull, så länge icke en tillfredsställande lösning vunnits

av den tekniskt invecklade frågan att till samhället indraga oförtjänt värde­

stegring å mark i enskild ägo.

Under den tid tomträttsinstitutet tillämpats har emellertid så småningom

vissa brister i lagstiftningen framträtt. Sålunda har det bl. a. visat sig, att

den nuvarande utformningen av tomträtten är förenad med olägenheter i

fråga om tomträttens användbarhet som kreditsäkerhet. Vid upprepade till­

fällen har också framställningar gjorts om översyn av lagstiftningen i ämnet.

Det av lagberedningen nu framlagda förslaget har till syfte att, med bibehål­

lande av de grundtankar på vilka tomträttsinstitutet vilar, råda bot på de

bristfälligheter som visat sig och anpassa lagstiftningen till de ändrade för­

hållanden som inträtt efter de nuvarande bestämmelsernas tillkomst. Såsom

iramgår av min förut lämnade redogörelse för lagberedningens förslag inne­

bär detta en förstärkning av tomträttshavarens rättsliga ställning — och där­

med även av tomträttens värde som kreditobjekt — genom att till tomträtts­

havarens förmån vissa inskränkningar skett i den nu rådande avtalsfriheten.

Av särskild vikt är i detta hänseende det föreslagna stadgandet att mark­

ägaren i regel skall vara skyldig att inlösa tomträttshavarens byggnader, när

tomträtten upphör. Då, såsom redan framhållits, reformen icke avser att rubba

tomträttens grundvalar, har emellertid förstärkningen av tomträttshavarens

ställning ej kunnat drivas längre än som ansetts förenligt med de allmänna

intressen som institutet alltjämt skall tjäna. Förslaget att tomträtten icke

längre skall upplåtas på bestämd tid utan i stället på obestämd tid kan visser­

ligen synas innebära eu avvikelse av stor principiell räckvidd, men denna änd­

ring är till stor del av rättsteknisk art. Upplåtarens intresse av att utan

tillgripande av expropriation kunna genomföra förändringar i fråga om mar­

kens användning tillgodoses genom den uppsägningsrätt som tillerkänts ho­

nom. Vad angår markvärdestegringen förutsättes denna enligt förslaget kom­

ma upplåtaren till godo dels genom att han medan tomträtten består kan er­

hålla höjning av avgälden med hänsyn till markvärdestegringen, dels genom

att upplåtarens ersättningsskyldighet vid uppsägning i intet fall omfattar

markvärdet med därå inträdd värdestegring. Betydelsefull från såväl allmän

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

68

som enskild synpunkt är den utvidgning av tomträttens användningsområde

som förslaget innebär. Därigenom har i väsentliga delar tillgodosetts de öns­

kemål, som framförts i de förut omnämnda motionerna vid 1949 års riksdag.

I detta sammanhang må framhållas, att ett genomförande av beredningens

förslag i fråga om tomträttens användningsområde skulle medföra en viss

utvidgning av möjligheten för kommuner att erhålla expropriation för upp­

låtelse med tomträtt. Eftersom enligt gällande lag endast tomtindelad mark

kan upplåtas med tomträtt, är nämligen expropriationsmöjligheten i prakti­

ken nu inskränkt till mark, som avses skola göras till föremål för stadsplan

och tomtindelning.

Lagrådet har ansett, att lagberedningens förslag är väl ägnat att läggas

till grund för ny lagstiftning i ämnet. Även jag har samma uppfattning. För­

slaget synes sålunda innebära en i allt väsentligt lämplig avvägning mellan

den enskilde tomträttshavarens och samhällets intressen. Det är också min

förhoppning att en reform av lagstiftningen enligt de av lagberedningen upp­

dragna huvudlinjerna skall medföra en ökad användning av tomträtten.

Vad angår de särskilda bestämmelserna i lagförslagen har lagrådet fram­

ställt vissa erinringar. Vidare har, såsom framgår av statsrådsprotokollet

för den 13 februari 1953, ändring ifrågasatts i lagberedningens förslag på

två punkter, där lagrådet icke gjort någon erinran. Det torde icke vara er­

forderligt att jag uppehåller mig vid förslagens särskilda bestämmelser i

andra hänseenden än där lagrådet framställt erinran eller jag eljest funnit

anledning att uttala mig. Vad jag i fortsättningen har att anföra synes

lämpligen kunna anknytas till de stadganden som uttalandena avser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

Förslaget till lag angående ändring i nyttjanderättslagen.

4 KAP.

1

§•

Vad vissa ledamöter av lagrådet anfört under denna paragraf bör enligt

min mening icke föranleda någon ändring i lagberedningens förslag.

3 §•

Stadgandet om formen för upplåtelse av tomträtt finner jag böra av­

fattas på sätt lagrådet föreslagit.

4 §•

Lagrådet har icke gjort någon anmärkning mot förevarande paragraf i

förslaget. I anslutning till paragrafen har emellertid lagrådet upptagit ett

särskilt spörsmål till behandling, nämligen om rätt för tomträttshavaren att

på grund av ändrade förhållanden vid domstol påkalla jämkning av tomt-

rättsavtalets föreskrifter rörande upplåtelsens ändamål samt fastighetens

användning och bebyggelse. Som bakgrund till sitt förslag att införa en sådan

jämkningsmöjlighet har lagrådet gjort vissa kritiska uttalanden om lämp­

69

ligheten av ändamåls- och användningsföreskrifter i tomträttsavtal. Jag kan

icke dela lagrådets betänkligheter mot dylika föreskrifter. Enligt min upp­

fattning framstår det som en av tomträttsinstitutets fördelar, att det bereder

samhället möjlighet att närmare än som kan ske genom byggnadslagstift­

ningen inverka på markens användning. Att denna möjlighet skulle komma

att begagnas för att ålägga tomträttshavare en oskäligt tryckande bundenhet,

torde knappast behöva befaras. Den belastning, som en ändamåls- eller an-

vändningsbestämmelse må innebära för tomträttshavaren, kan icke få be­

dömas isolerat utan måste ses i sitt sammanhang med tomträttsavtalets

hela innehåll, särskilt avgäldens storlek. En begränsning av möjligheterna

att genomföra dylika bestämmelser ligger för övrigt däri, att förpliktelsen

alltid måste hänföra sig till fastigheten. Ett åtagande från tomträttshavarens

sida att fullgöra viss prestationsskyldighet, som går därutöver, medför näm­

ligen icke någon sakrättslig verkan.

Att en viss i ett avtalsförhållande ingående bestämmelse på grund av änd­

rade förhållanden kan jämkas av domstol är icke något för svensk lagstift­

ning okänt. Redan lagberedningens förslag innehåller, såsom även lagrådet

framhållit, en sådan jämkningsregel för ett visst begränsat fall, nämligen

stadgandet i 12 § andra stycket. Den av lagrådet förordade jämkningsmöj-

ligheten är emellertid principiellt och praktiskt av annan innebörd. En änd­

ring av ändamålet kan medföra återverkningar på nästan alla andra delar av

rättsförhållandet, såsom beträffande bebyggelsens art och omfattning, tids­

periodernas längd, avgäldens storlek samt lösenskyldigheten och dess om­

fattning. Förslaget innebär alltså att domstol skulle få befogenhet att ändra

praktiskt taget hela rättsförhållandets innehåll. För övrigt skulle varje ut­

vidgning av byggnadsrätten kunna medföra en ökning av fastighetsägarens

lösenskyldighet. Frågan om jämkning kan vidare ofta ha nära samband med

den stadsplan som gäller eller som kan väntas bli fastställd i en nära fram­

tid, ett spörsmål som helt beror av prövning i administrativ ordning. Lag­

rådet lär visserligen ha förutsatt, att ett domstolsavgörande om jämkning

måste underordnas stadsplanebestämmelserna, men förslaget skulle likväl

kunna leda till svårlösta konflikter mellan domstolen och stadsplanemyndig-

heterna.

Med hänsyn till det anförda hyser jag starka betänkligheter mot att i den

av lagrådet föreslagna omfattningen låta domstol jämka avtal om tomträtt.

1 flertalet fall torde tomträttshavarens berättigade intressen tillgodoses

redan genom den möjlighet till jämkning i avgälden som lagberedningens

förslag erbjuder. Något behov av ytterligare korrektiv synes knappast före-

ligga. Om det ändamål för vilket tomträtten upplåtits sedermera förlorat sin

betydelse, kan kontrahenterna enligt förslaget överenskomma att tomträtten

skall upphöra eller att den skall få ett nytt ändamål. Såsom lagberedningen

framhållit ligger det även i fastighetsägarens intresse att sådana ändringar

kommer till stånd. Det finns icke någon rimlig anledning antaga att det

oaktat fastighetsägaren — som nästan alltid är antingen en kommun eller

staten utan bärande skäl skulle motsätta sig eu dylik lösning. Å andra

Kungl. Maj.ts proposition nr 177

70

sidan synes den av lagrådet föreslagna jämkningsregeln kunna medföra viss

risk för att förhandlingsvilliga tomträttsupplåtare komme att indragas i

svårutredda och kostsamma tvister med mindre förhandlingsvilliga toint-

rättshavare.

Av anförda skäl kan jag icke biträda lagrådets förslag.

5 §•

Vad lagrådet föreslagit under denna paragraf synes böra iakttagas.

6

§•

Lagrådet har hemställt om ett undantag från den av lagberedningen före­

slagna regeln att i tomträttsupplåtelse ej må intagas villkor, varav tomt­

rättens inträde eller bestånd skulle vara beroende. Det ifrågasatta undan­

taget innebär, att upplåtaren, när han betingat sig ersättning för egendom

som enligt 5 § ingår i upplåtelsen, skall äga uppställa det villkoret, att ver­

kan av upplåtelsen skall vara beroende av att ersättningen betalas.

De fall då egendom av större värde överlåtes genom en tomträttsupplå­

telse torde sannolikt även framdeles komma att bli sällsynta. I praktiken

torde upplåtarna även utan den av lagrådet föreslagna anordningen kun­

na skaffa sig tillfredsställande säkerhet för att ersättningen för sådan

egendom erlägges. Härtill kommer att ett villkor av ifrågavarande art för

tomträttshavaren skulle innebära väsentliga olägenheter i kredithänseen­

de. Innan villkoret uppfyllts, skulle nämligen hinder möta för inskrivning

av tomträtten och därmed även för beviljande av inteckning i densamma.

På grund av det anförda anser jag, att den av lagrådet föreslagna ändring­

en icke bör genomföras.

Ett spörsmål varom råder delade meningar är, huruvida det även i fort­

sättningen bör vara tillåtet att av bostadssociala skäl i tomrättsupplåtelse

inskränka tomträttshavarens rätt att sluta hyresavtal eller upplåta annan

nyttjanderätt, t. ex. bostadsrätt. Enligt lagberedningens förslag skulle tomt­

rättshavarens rätt att upplåta nyttjanderätt icke få begränsas. Såsom fram­

går av statsrådsprotokollet för den 13 februari 1953 har emellertid förordats

den ändringen i förslaget, att sådan inskränkning skulle få ske efter medgi­

vande av Kungl. Maj :t. Lagrådet har, såsom framgår av dess yttrande den

18 februari 1953, förklarat sig icke kunna tillstyrka en dylik ändring.

I likhet med lagberedningen anser jag, att tomträttshavaren i princip bör

vara jämställd med en ägare såvitt angår överlåtelse och upplåtelse av be­

gränsade sakrätter. Skäl kan emellertid anföras för en avvikelse i ett hänse­

ende. När en kommun upplåter sin mark för bebyggande, kan det nämligen

föreligga ett starkt intresse för kommunen att samtidigt söka tillgodose vissa

bostadspolitiska syften. I första hand gäller vad nu sagts kommunens in­

tresse av att lägenheterna i en nybyggnad kommer de mest behövande bland

de bostadssökande till godo. Den möjlighet kommunen nu äger i detta hän­

seende har också i det läge på bostadsmarknaden som varit rådande under

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

71

senare år visat sig värdefull från allmän synpunkt. Att helt förbjuda dy­

lika inskränkningar i tomträttshavarens rätt bör därför enligt min mening

icke ifrågakomma, om ej från andra synpunkter tungt vägande skäl kan

anföras mot desamma.

Lagrådet har i första hand invänt, att det icke syntes tillfredsställande

att tomträttens innehåll gjordes beroende av ett i administrativ ordning

företaget bedömande. Den typ av inskränkningar, som för närvarande torde

vara mest aktuell, är föreskrifter om att uthyrning skall ske genom kom­

munal bostadsförmedlings försorg. Det synes emellertid icke tillrådligt att

i lagen begränsa undantaget från det av lagberedningen föreslagna förbu­

det till föreskrifter av detta innehåll. I ett förändrat läge är det nämligen

icke uteslutet, att det kan visa sig önskvärt att tillämpa andra slag av in­

skränkningar i rätten att upplåta nyttjanderätt. Å andra sidan synes, sär­

skilt av hänsyn till tomträttens kreditvärde, den ordningen att inskränkning­

arna underkastas Kungl. Maj :ts prövning vara avgjort bättre än att upplå­

tarna får fria händer att utforma vilka slags inskränkningar som helst. Lag­

rådet har vidare uttryckt farhågor för att det föreslagna stadgandet skulle

kunna medföra rättsförluster för hyresgäster och andra intressenter, när

nvttjanderättsupplåtelse skett i strid mot en i tointrättsavtalet intagen in­

skränkning. Sedan åtskilliga år tillbaka har emellertid dylika inskränk­

ningar i stor omfattning intagits i tomträttsavtal utan att några nackdelar

i detta hänseende visat sig. Frågan om inskränkningarnas verkan mot hy­

resgäster synes utan olägenhet kunna överlämnas åt rättstillämpningen. Vad

lagrådet i övrigt anfört utgör enligt min mening ej heller tillräcklig anled­

ning att frångå det till lagrådet remitterade förslaget till ändring i före­

varande paragraf.

7

§■

Vid denna paragraf har lagrådet hemställt att ur förslaget måtte utgå

bestämmelsen om skyldighet för tomträttshavaren eller fastighetsägaren

att vid överskridande eller åsidosättande av föreskrifter i tomträttsupplå-

telsen återställa vad som rubbats eller fullgöra vad som eftersatts samt er­

sätta skadan. Såvitt angår frågan om skyldighet att återställa vad som

rubbats eller fullgöra vad som eftersatts har lagrådet framhållit, att för

flertalet fall intet vore att invända mot bestämmelsen, men att det under

vissa särskilda förhållanden kunde ifrågasättas att utbyta naturafullgörel-

se mot penningersättning eller annan prestation. Även beträffande frågan

om skadcståndsskyldighet vore enligt lagrådets åsikt stadgandet alltför ge­

nerellt avfattat. Lagrådet har ansett att dessa frågor icke borde regleras

i lag utan överlämnas åt rättstillämpningen.

Vad först angår frågan om skyldighet att återställa vad som rubbats el­

ler fullgöra vad som eftersatts behöver enligt min mening det av lagbered­

ningen föreslagna stadgandet icke tolkas så strängt, att den däri uttryck­

ta regeln skulle vara helt undantagslös. Vissa begränsningar torde följa

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

av sakens natur, såsom då hinder av faktisk eller rättslig art möter mot

fullgörelse in natura. Det har uppenbarligen icke varit lagberedningens me­

ning, att stadgandet skulle sätta dylika allmänna rättsgrundsatser ur funk­

tion. Som exempel på ett likartat stadgande vill jag hänvisa till 21 § köp­

lagen. Enligt detta lagrum äger köparen alltid fordra naturafullgörelse.

Det har här överlämnats åt rättpraxis att enligt allmänna rättgrundsatser

fastställa de begränsningar i denna rätt, som må anses följa av reglerna

om omöjlighet att prestera (se Almén: Köp och byte, 3 uppl. s. 267 ff.).

Däremot kan jag icke dela lagrådets mening att ytterligare begränsning­

ar i skyldigheten till naturafullgörelse skulle kunna ifrågasättas på grund­

val av en avvägning av kontrahenternas intressen. Lagrådets ståndpunkt

torde icke överensstämma med den hittillsvarande rättstillämpningen, och

det förefaller ytterst tveksamt, om den skulle kunna genomföras utan stöd

av positivt lagstadgande.

Att enligt förslaget all hävningsrätt på grund av kontraktsbrott uteslu­

tits utgör en särskild anledning att bibehålla den föreslagna regeln om

skyldighet till naturafullgörelse. Av samma anledning anser jag också en

regel om strikt skadeståndsansvar vara motiverad. Det måste nämligen an­

ses betydelsefullt, att i lagen inskärpes att avtalets bestämmelser noggrant

iakttagas och att ett åsidosättande, även om det ej medför hävningsrätt,

är förenat med allvarliga påföljder. För upplåtare av ett stort antal tomt­

rätter kan det vara svårt att övervaka att de i varje tomträttsupplåtelse

meddelade föreskrifterna rörande fastighetens användning och bebyggelse

verkligen iakttas. För en mindre noggrann tomträttshavare kan det där­

för te sig lockande att i ena eller andra hänseendet skaffa sig en otillåten

förmån, särskilt om han kunde räkna med att en rättslig beivran ej skulle

leda till återställande av det tidigare tillståndet. Med hänsyn till att tomt­

rätt nästan undantagslöst kommer att upplåtas antingen av en kommun

eller av staten torde man å andra sidan icke behöva räkna med att befo­

genheten att kräva återställande skall komma att begagnas i sådana fall,

då intresset av att återställelse sker är ringa. Vidare är att märka, att enligt

allmänna rättsregler den rätt, som enligt stadgandet tillkommer den för­

fördelade kontrahenten, under vissa omständigheter torde kunna gå för­

lorad, om han, trots att han ägt kännedom om kontraktsbrottet, under lång

tid underlåtit att påtala detsamma.

Stadgandet avser endast det avtalsrättsliga förhållandet mellan kontra­

henterna. Det reglerar alltså icke frågan huruvida den fullgörelseskyldig-

het, som en tomträttshavare ådragit sig, övergår på en ny innehavare av

tomträtten. Av allmänna sakrättsliga grundsatser torde emellertid följa,

att skyldigheten att återställa gäller även för senare tomträttshavare. Hu­

ruvida även skadeståndsskyldigheten intar samma ställning är däremot,

såsom lagrådet framhållit, mera tveksamt. Detta spörsmål har emellertid

i förslaget lämnats öppet.

Av skäl som nu anförts bör enligt min mening det av lagberedningen

föreslagna stadgandet bibehållas oförändrat.

73

8

§•

Vad lagrådet under denna paragraf hemställt torde i allt väsentligt böra

iakttagas. Det synes emellertid knappast erforderligt att, såsom lagrådet

föreslagit, i stadgandet om verkan av sökt eller beviljad inskrivning av tomt­

rätt inskjuta orden »enligt därom meddelade föreskrifter».

9

§•

Stadgandet i första stycket torde böra avfattas på sätt lagrådet förordat.

Såsom framgår av stadgandets lydelse avser det endast uppdelning av

tomträtten. Att en fastighet är upplåten med tomträtt utgör däremot

icke hinder för att fastigheten delas. En sådan delning medför emel­

lertid icke någon uppdelning av tomträtten.

Jag finner ej tillräcklig anledning föreligga att andra stycket ändras på

sätt lagrådet förordat. En mindre jämkning torde emellertid böra ske i lag­

beredningens förslag.

10 och 11 §§.

Lagrådets hemställan att bestämmelserna i 11 § första stycket i lagbered­

ningens förslag infogas i första och andra punkterna i 10 § första stycket

och att i samband därmed vissa redaktionella jämkningar sker i dessa punk­

ter anser jag mig böra biträda.

I fråga om utgångspunkten för periodberäkningen har lagberedningen

föreslagit, att den första avgäldsperioden skall räknas från upplåtelsen eller

den senare dag som däri angivits. Lagrådet har däremot ansett, att utgångs­

punkten för första perioden alltid bör vara den dag tomträttshavaren till­

träder fastigheten. För min del anser jag icke tillräckliga skäl föreligga att

i denna fråga helt utesluta parternas avtalsfrihet. Den i lagberedningens för­

slag medgivna möjligheten att välja en senare utgångspunkt än dagen för

upplåtelsen avser självfallet endast sådana mindre jämkningar, som påkal­

las av praktiska hänsyn. Någon risk torde ej föreligga att stadgandet skulle

komma att missbrukas i strid med den allmänna bestämmelsen i 1 §.

Vad angår andra stycket av It § i lagberedningens förslag har lagrådet

uttalat sin anslutning till de principer, på vilka stadgandet vilar. Stadgan­

dets innebörd torde enligt min mening komma till tydligt uttryck i den av

lagberedningen föreslagna lydelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

12

§.

Såsom ytterligare exempel i lagtexten på förhållanden, som kan föranleda

jämkning i avgäldens belopp, har lagrådet föreslagit »ändring i fastighetens

område». Därmed torde lagrådet avse sådana fall då området för tomträtten

minskats genom naturhändelse eller dom i ägotvist men däremot ej de fall

då ett område genom jorddelningsförrättning avskilts från den fastighet

vari tomträtten upplåtits. En åtgärd av sistnämnda slag lämnar nämligen

tomträtten oberörd. Det av lagrådet föreslagna uttrycket synes emellertid

kunna föra tanken på att även sådana fall åsyftades och torde därför vara

mindre lämpligt.

Mot vad lagrådet i övrigt föreslagit i fråga om avfattningen av denna para­

graf har jag icke något annat att erinra än att ordet »jämförlig» synes böra

utbytas mot »särskild».

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

13 och 14 §§.

Lagrådet har förordat den omgrupperingen av lagberedningens förslag,

att stadgandet i 14 § placeras som ett andra stycke i 13 § samt att andra och

tredje styckena av 13 § bildar 14 §.

Enligt min mening synes det lämpligare, att i 13 § allenast upptages för­

budet mot uppsägning av tomträttsavtal från tomträttshavarens sida och

att bestämmelserna om uppsägning från fastighetsägarens sida sammanfö­

res i 14 §. Därvid torde frågan om den för uppsägningsrättens inträde av­

görande periodindelningen böra behandlas före frågan vilka omständigheter

som vid utgången av en sådan period kan utgöra grund för uppsägning.

I anslutning till vad lagrådet hemställt torde i den nya 13 § ordet »tomt­

rätt» böra utbytas mot »tomträttsavtal».

Vad angår lagrådets erinran i fråga om utgångspunkten för periodberäk­

ningen anser jag däremot att de av lagrådet anförda skälen icke bör föran­

leda någon ändring i lagberedningens förslag, vilket i detta hänseende över­

ensstämmer med motsvarande stadgande angående avgälden.

På sätt framgår av statsrådsprotokollet för den 13 februari 1953 har till

lagrådet remitterats ett förslag till ändrad lydelse av stadgandet rörande de

skäl som berättigar fastighetsägaren att uppsäga tomträttsavtalet. Detta

förslag, vilket lagrådet lämnat utan erinran, torde böra genomföras.

15 §.

Den av lagrådet förordade jämkningen bör vidtagas.

16 §.

Lagrådet har under denna paragraf gjort ett uttalande angående bevis­

bördan i mål om klander av uppsägning. Då uttalandet lär överensstämma

med allmänt vedertagna processuella grundsatser har jag i och för sig icke

något att erinra mot detsamma. Med hänsyn till beskaffenheten av de frågor,

som föreligger till bedömande i dylika mål, torde emellertid spörsmålet vem

bevisbördan åligger vara av jämförelsevis underordnad betydelse.

17 §.

Enligt lagberedningens förslag är stadgandet om fastighetsägarens lösen­

skyldighet i princip tvingande. Emellertid bär det undantaget gjorts, att kon­

trahenterna, när upplåtelsen väsentligen avser annat ändamål än bostads­

bebyggelse, skall äga överenskomma att lösenskyldighet icke alls eller en­

dast i begränsad omfattning skall föreligga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

75

Svenska bankföreningen har i skrivelse den 2 januari 1953 till Kungl.

Maj :t hemställt, att den obligatoriska lösenskyldigheten i varje fall måtte ut­

sträckas till kontors- och därmed jämförliga affärsbyggnader, även om in­

dustribyggnader anses böra lämnas utanför densamma. Som skäl för detta

yrkande har främst åberopats, att lösenskyldighet vore en förutsättning för

att marken bleve utnyttjad på det mest ekonomiska sättet och att värdet å

där uppförda byggnader upprätthölles och förkovrades. Detta intresse vore

så betydelsefullt, att det utan vidare toge över intresset för städerna att und­

gå lösenskyldighet i de undantagsfall, där sådan skyldighet kunde bli aktu­

ell. De anförda synpunkterna gjorde sig med särskild styrka gällande i fråga

om affärsbyggnader, i synnerhet sådana som innehölle kontorslokaler. Dy­

lika byggnader vore i här relevanta hänseenden vida mer jämförliga med bo­

stadshus än med industribyggnader.

I särskilda skrivelser den 3 och den 23 januari 1953 har konungariket

Sveriges stadshypotekskassa och styrelsen för svenska sparbanksföreningen

uttalat sin anslutning till bankföreningens hemställan.

Ehuru gällande lag icke stadgar någon lösenskyldighet, torde upplåtarna

i praxis regelmässigt ha åtagit sig dylik skyldighet vid upplåtelser för så­

dana ändamål som bankföreningen främst åsyftar med sin framställning.

Anledning torde saknas att antaga att ett genomförande av lagberedningens

förslag skulle medföra ändring i denna praxis. Den av bankföreningen ifrå­

gasatta gränsdragningen för den obligatoriska lösenskyldigheten är enligt

min mening alltför obestämd för att kunna läggas till grund för en lagregel,

över huvud synes det svårt att finna någon annan hållbar gräns än den som

lagberedningen föreslagit. När det gäller upplåtelse för annat ändamål än

bostadsbebyggelse kan förhållandena nämligen vara så skiftande, att det

knappast synes möjligt att utsträcka lösenskyldigheten utan att man därvid

skulle få med en del fall, där det kan vara motiverat att inskränka eller ute­

sluta lösenskyldigheten. Av anförda skäl anser jag att framställningen icke

bör föranleda någon ändring i lagberedningens förslag.

Med anledning av vad lagrådet anmärkt mot avfattningen av första styc­

ket andra punkten i lagberedningens förslag torde denna punkt böra omfor­

muleras.

Lagrådet har vidare hemställt, att i paragrafen måtte införas ett stadgan­

de om skyldighet för fastighetsägaren att i visst fall erlägga ränta å löseskil-

lingen. Ränta skulle erläggas, om tomträttshavaren, ehuru löseskillingen än­

nu icke blivit nedsatt, frånträder tomträtten å den dag till vilken uppsägning

skett. Ett sådant stadgande synes även enligt min mening befogat.

Såsom framgår av lagrådets yttrande under 18 § anser lagrådet, att den i

18 § föreskrivna nedsättningsskyldigheten bör avse även ränta. För denna

ståndpunkt kan goda skäl anföras. En dylik ordning skulle emellertid

kunna medföra betydande praktiska svårigheter, särskilt om frånträdet ägt

rum först efter det domstol bestämt löseskillingen. Jag anser det därför

vanskligt att införa en föreskrift om skyldighet att nedsätta ränta å löseskil­

lingen. Vid sådant förhållande synes stadgandet om fastighetsägarens skyl­

dighet att erlägga ränta icke böra inflyta i förevarande paragraf utan i stäl­

let i 19 §.

18 §.

Mot den av lagrådet föreslagna ändringen i andra stycket av denna para­

graf har jag i sak icke något att erinra. Stadgandet synes emellertid böra av­

fattas sålunda, att sedan genom dom som vunnit laga kraft löseskillingen

blivit bestämd, skall den inom en månad nedsättas hos länsstyrelsen, dock

ej i något fall tidigare än en månad före den dag till vilken uppsägning skett.

I fråga om lagrådets uttalande om skyldighet att nedsätta ränta får jag

hänvisa till vad jag anfört under 17 §.

19 §.

Såsom lagrådet framhållit torde den av lagberedningen föreslagna lagtex­

ten böra jämkas i förtydligande syfte.

Lagrådet har vidare hemställt, att till paragrafen måtte fogas ett tillägg

av innebörd att tomträttshavaren alltid skall äga att frånträda tomträtten å

den dag till vilken uppsägning skett, ehuru löseskillingen då ännu icke blivit

nedsatt. Ett dylikt frånträdande av tomträtten skulle, såsom framgår av

lagrådets yttrande, icke innebära att tomträtten därmed upphört att gälla

utan allenast att tomträttshavaren efter ett sådant frånträdande icke längre

vore skyldig att gentemot fastighetsägaren fullgöra någon av de med tomt-

rättsinnehavet förbundna förpliktelserna. Enligt min mening torde redan av

allmänna rättsregler följa, att tomträttshavaren äger att frånträda innehavet

av tomträtten å den genom uppsägningen bestämda tillträdesdagen samt att

han för sådant fall icke längre är bunden av sina i tomträttsavtalet gjorda

åtaganden. Någon bestämmelse härom synes alltså icke erforderlig.

I enlighet med vad jag anfört under 17 § torde i förevarande paragraf

böra intagas ett stadgande om skyldighet att gälda ränta å löseskilling.

21

§.

Enligt lagberedningens förslag skall ändringsavtal beträffande tomträtt

icke vara gällande mot inteckningshavare eller annan som har rättighet i

tomträtten, med mindre avtalet inskrivits. Förslaget innehåller däremot icke

någon motsvarande inskränkning i ändringsavtals giltighet mot den till

vilken tomträtten efter avtalets ingående överlåtes. Lagrådet har emellertid

hemställt, att ett oinskrivet ändringsavtal ej skall gälla mot den till vilken

tomträtten överlåtes, med mindre överlåtelsen skett under förbehåll om av­

talets bestånd eller förvärvaren eljest vid sitt förvärv ägt eller bort äga kän­

nedom om avtalet eller inskrivning därav sökes sist å den dag inskrivning

av tomträttsförvärvet sökes.

Lagrådets förslag innebär, att reglerna om oinskrivet ändringsavtals be­

stånd vid överlåtelse av tomträtten skulle bringas i nära överensstämmelse

med de konkurrensregler som gäller i fråga om överlåtelse av fast egendom.

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

77

Otvivelaktigt talar också vissa skäl för att tomträtten i förevarande hän­

seende likställes med fast egendom, särskilt den omständigheten att tomt­

rätten är avsedd att gå i handel på samma sätt som fast egendom. Med hän­

syn till de särskilda förhållanden som föreligger i fråga om tomträtt torde

det emellertid knappast vara behövligt att till tryggande av omsättningen

bereda förvärvare av tomträtt ett mot tomträttsupplåtaren verkande rätts­

skydd mot oinskrivna ändringsavtal. Om den som är spekulant på en tomt­

rätt ej litar på överlåtaren, kan han utan svårighet hos upplåtaren, så gott

som undantagslöst en kommun eller staten, erhålla tillförlitlig upplysning,

huruvida det finns något oinskrivet ändringsavtal rörande tomträtten. Den­

na synpunkt har också på ett närliggande område kommit till uttryck i lag­

stiftningen, nämligen i fråga om beståndet av rätt till elektrisk kraft mot

ny ägare. En skriftlig sådan upplåtelse är enligt 15 § i 1920 års lag om elekt­

riska anläggningar gällande mot ny ägare utan särskilt förbehåll. Denna

regel har motiverats med att den som vid inköp av en elektrisk anläggning

ville kontrollera säljarens uppgift om anläggningens abonnenter i allmänhet

kunde erhålla erforderliga upplysningar ur säljarens handelsböcker. Med

skäl torde kunna göras gällande att möjligheten att inhämta upplysningar

är betydligt bättre tillgodosedd i fråga om tomträttsupplåtelser. Härtill kom­

mer, att den av lagrådet föreslagna regleringen skulle innebära en väsentlig

komplicering av ifrågavarande rättsförhållanden, helst som en nödvändig

konsekvens av förslaget synes vara, att inteckning i tomträtten icke kan få

beviljas, så länge en ansökan om inskrivning av ändringsavtal är vilande. En

sådan ordning skulle sannolikt ej sällan komma att medföra allvarliga prak­

tiska olägenheter. Med hänsyn till det anförda anser jag lagrådets ändrings­

förslag på denna punkt icke böra genomföras.

Med hänsyn till de av mig förordade ändringarna i 11 och 13 §§ bör den i

21 § förekommande hänvisningen till vissa paragrafer jämkas.

Jag biträder lagrådets förslag till förtydligande av andra stycket.

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

22

§.

Vad lagrådet anfört under denna paragraf torde böra iakttagas.

23 §.

Den av mig föreslagna överflyttningen av stadgandet i 11 § första stycket

i lagberedningens förslag till 10 § första stycket påkallar, att i förevarande

paragraf hänvisningen till 11 § ändras till att avse 10 §.

5 KAP.

3 §•

Den redaktionella jämkning av andra stycket, som förordats av lagrådet,

bör vidtagas.

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

övergångsbestämmelserna.

Med hänsyn till den av mig förordade uppdelningen av 13 § i lagberedning­

ens förslag bör hänvisningen i andra stycket av övergångsbestämmelserna

till 13 § i stället avse 14 §.

Vad lagrådet anfört i fråga om fjärde och femte styckena torde böra iakt­

tagas.

Förslaget till lag angående tillägg till lagen om samäganderätt.

20

§.

Med anledning av vad lagrådet anfört under denna paragraf synes avfatt­

ningen böra jämkas.

Förslaget till lag angående ändring i lagen om inskrivning

av tomträtt m. m.

13 §.

I lagberedningens förslag torde icke böra göras någon annan ändring än

att det i andra stycket använda uttrycket »inteckning för nyttjanderätt eller

annan därmed likställd rättighet» i enlighet med lagrådets hemställan ut­

bytes mot »inteckning för annat än fordran».

I enlighet med det anförda har de av lagberedningen framlagda lagför­

slagen överarbetats inom departementet. I samband därmed har även vissa

redaktionella jämkningar vidtagits i desamma.

Föredraganden hemställer härefter att de sålunda överarbetade lagförsla­

gen måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Georg Dahlin.

Kangl. Maj:ts proposition nr 177.

79

Innehållsförteckning.

Sid

Proposition . ............................................................................................................ 1

Lagförslag ................................................................................................................... 3

Utdrag av statsrådsprotokollet den 10 oktober 1952 ............................................ 27

Utdrag av lagrådets protokoll den 23 december 1952 ........................................ 29

Utdrag av statsrådsprotokollet den 13 februari 1953

55

Utdrag av lagrådets protokoll den 18 februari 1953 ............................................ 58

Utdrag av statsrådsprotokollet den 27 februari 1953 ......................................... 60

Huvudgrunderna i lagberedningens förslag....................................................... 62

Departementschefen .............................................................................................. 66

Allmän motivering s. 66. — Specialmotivering s. 68.