Prop. 1953:237
('angående godkännande av avtal mellan Sverige och Danmark för undvikan\xad de av dubbelbeskattning beträffande skatter å in\xad komst och förmögenhet samt angående handräckning i skatteärenden, m. m.',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 237.
1
Nr 237.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal mellan Sverige och Danmark för undvikan de av dubbelbeskattning beträffande skatter å in komst och förmögenhet samt angående handräckning i skatteärenden, m. m.; given Stockholms slott den 30 oktober 1953.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finans- och utrikesdepartementsärenden för den 16 oktober 1953 och över finans ärenden för denna dag samt med överlämnande av två den 27 oktober 1953 undertecknade avtal mellan Sverige och Danmark dels för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet och dels angående handräckning i skatteärenden jämte till förstnämnda avtal höran de slutprotokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att
dels godkänna nämnda avtal och slutprotokoll;
dels antaga härvid fogat förslag till förordning angående ändring i för ordningen den 5 juni 1953 (nr 293) om särskild sjömansskatt;
dels ock i övrigt bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen denna dag hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL.
Per Edvin Sköld.
1
Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 237.
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 237.
Overenskomst
mellem Kongeriget Danmark og
Kongeriget Sverige til undgåelse af
dobbeltbeskatning vedrurende
skatter af indkomst og
formue.
Kongeriget Danmark og Kongeriget
Sverige, der onsker såvidt muligt åt
undgå dobbeltbeskatning med hensyn
til skatter af indkomst og formue, er
blevet enige om åt indgå en overens
komst.
I dette ojemed har til befuldmsegtigede
udnsevnt:
Hans Majestset Kongen af Danmark:
Den danske Chargé d’Affaires a. i. i
Stockholm, Ambassaderåd N. Chr. Sten-
derup, og
Hans Majestset Kongen af Sverige:
Sin Udenrigsminister, Hans Excellence
Östen Undén,
som efter åt have undersogt hinandens
fuldmagter og fundet dem i god og
behörig form, er blevet enige om fol-
gende bestemmelser:
Artikel 1.
Denne overenskomst finder anvendelse
på fysiske personer, som er bosat i
Kongeriget Danmark eller i Kongeriget
Sverige, samt på danske og svenske
juridiske personer.
Overenskomsten gselder for Dan
marks vedkommende ikke for Faeroerne
og Grönland.
Artikel 2.
Som skatter af indkomst og formue
anses i denne overenskomst skatter,
som på grundlag af de kontraherende
staters lovgivning erleegges direkte af
nettoindkomst eller af nettoformue, en-
ten for statens eller kommunens reg-
ning.
Som sådanne skatter betragtes saerlig:
Avtal
mellan Konungariket Sverige och
Konungariket Danmark för undvi
kande av dubbelbeskattning beträf
fande skatter å inkomst och för
mögenhet.
Konungariket Sverige och Konunga
riket Danmark hava, föranledda av
önskan att, såvitt möjligt, undvika
dubbelbeskattning beträffande skatter
å inkomst och förmögenhet, överens
kommit att avsluta ett avtal.
För detta ändamål hava till befull-
mäktigade ombud utsett:
Hans Majestät Konungen av Sverige:
Sin Minister för Utrikes Ärendena,
Hans Excellens Östen Undén; och
Hans Majestät Konungen av Dan
mark:
Den danske t. f. Chargé d’Affaires i
Stockholm, Ambassadrådet N. Chr. Sten-
derup,
vilka, efter att hava granskat var
andras fullmakter och funnit dem i god
och behörig form, överenskommit om
följande bestämmelser:
Artikel 1.
Detta avtal är tillämpligt å fysiska
personer, som äro bosatta i Konunga
riket Sverige eller i Konungariket Dan
mark, samt å svenska och danska juri
diska personer.
Avtalet gäller för Danmarks vid
kommande icke beträffande Färöarna
och Grönland.
Artikel 2.
Med skatter å inkomst och förmö
genhet avses i detta avtal skatter, som
på grundval av de avtalsslutande sta
ternas lagstiftning utgå direkt å netto
inkomst eller å nettoförmögenhet, vare
sig för statens eller kommuns räkning.
Som sådana skatter anses särskilt:
Kungl. Maj.ts proposition nr 237.
3
1. vedrorende lovgivningen i Dan mark:
a) indkomst- og formueskat til sta ten,
b) fselleskommunal indkomst- og for- mueskat,
c) kommunal indkomstskat,
d) skatter og afgifter, som erlsegges på samme grundlag som nogen af de under a)—c) angivne skatter, samt
2. vedrorende lovgivningen i Sverige:
a) statslig indkomstskat,
b) statslig formueskat,
c) kuponskat,
d) kommunal indkomstskat,
e) skatter og afgifter, som erlsegges på samme grundlag som nogen af de under a)—d) angivne skatter.
Artikel 3.
Såfremt ikke andet bestemmes i denne overenskomst, beskattes ind komst og formue kun i den af de kon- traherende stater, hvor den skatteplig- tige er bosat.
Fysisk person anses ifolge denne overenskomst for bosat i en af staterne, hvis han der har sin faste bopsel og hjemsted eller stadig opholder sig der, eller iovrigt i henseende til beskatningen der skal behandles på samme måde som en i staten bosat person. Skulle anven- delsen af den nsevnte regel medfore, åt han måtte anses for bosat i begge stater, skal han ifolge denne overenskomst anses for bosat i den stat, med hvilken han har de staerkeste personlige og ekono miske förbindelser. Kan sporgsmålet om, hvor en person skal anses for åt vsere bosat, heller ikke afgores i henhold til sidstnsevnte regel, skal personen anses for åt vsere bosat i den stat, i hvilken han er statsborger. Er han statsborger i begge stater, eller er han ikke stats borger i nogen af disse, skal de hojeste finansmyndigheder trseffe aftale fra til- fselde til tilfaelde.
Juridisk person anses ifolge denne overenskomst for bosat i den stat, hvor bestyrelsen eller den hojeste ledelse har sit saede.
1. beträffande lagstiftningen i Sverige:
a) statlig inkomstskatt,
b) statlig förmögenhetsskatt,
c) kupongskatt,
d) kommunal inkomstskatt,
e) utskylder och avgifter, som utgå efter samma grunder, som någon av de under a)—d) angivna skatterna; samt
2. beträffande lagstiftningen i Dan mark:
a) inkomst- och förmögenhetsskatt till staten,
b) gemensam kommunal inkomst- och förmögenhetsskatt,
c) kommunal inkomstskatt,
d) utskylder och avgifter, som utgå efter samma grunder, som någon av de under a)—c) angivna skatterna.
Artikel 3.
Såframt ej annat stadgas i detta avtal, beskattas inkomst och förmögenhet alle nast i den av de avtalsslutande staterna, där den skattskyldige är bosatt.
Fysisk person anses enligt detta avtal bosatt i en av staterna, om han där har sitt egentliga bo och hemvist eller där stadigvarande vistas, eller eljest i beskattningshänseende där skall be handlas på samma sätt som en i staten bosatt person. Skulle han med tillämp ning av nämnda regel anses bosatt i båda staterna, skall han enligt detta avtal anses bosatt i den stat, med vilken han har de starkaste personliga och eko nomiska förbindelserna. Kan frågan om var en person skall anses vara bosatt icke heller avgöras enligt sistnämnda regel, skall personen anses vara bosatt i den stat, i vilken han äger medborgar skap; är han medborgare i båda staterna eller är han icke medborgare i någon av dessa, skola de högsta finansmyndig heterna träffa överenskommelse från fall till fall.
Juridisk person anses enligt detta avtal vara bosatt i den stat, där styrelsen eller högsta förvaltningen har sitt säte.
Knngl. Maj:ts proposition nr 237.
Uskiftet dödsbo skal anses for åt vsere bosat i den af de to stater, hvor den afdode i henhold til andet stykke i denne artikel skal anses for åt have vseret bosat ved dodsfaldet.
Artikel 4.
Skat af indkomst af fast ejendom, beliggende i en af de to stater, erlsegges kun i denne stat.
Artikel 5.
Skat af indkomst af handel, industri eller anden erhvervsvirksomhed eller nsering, som udoves fra fast driftssted i en af de to stater, erlsegges, såfremt ikke andet bestemmes i det folgende, kun i denne stat. Findes faste driftsste- der i begge stater, oppebserer hver stat skat af den del af indkomsten, der erhverves fra fast driftssted indenfor den pågseldende stats område.
Som fast driftssted betragtes plads, på hvilken der til stadigt brug ved virk- somhedens udovelse findes sserligt anlaeg eller er truffet sserlig foranstaltning, så som plads, hvor foretagendet har sin ledelse, kontor, filial, stadigvserende agentur, produktionssted, vserksted, ind- kobs- eller salgssted, vareoplag, grube, stenbrud eller lignende, som er genstand for bearbej delse.
Som indkomst af erhvervsvirksomhed betragtes også indkomst som medejere af forretningsforetagender, dog ikke indkomst af aktier og lignende vaerdi- papirer.
Artikel 6.
Royalty, som erlsegges for udnyttelse af fast ejendom eller for bearbej delse af grube, stenbrud eller lignende, beskattes i den af staterne, hvor den faste ejen dom, gruben eller bruddet er beliggende.
Anden royalty beskattes ifolge be- stemmelserne i artikel 3.
Med royalty ligestilles periodisk afgift för udnyttelse af patent, monster eller lignende.
Artikel 7.
Skat af indkomst af forretningsfore tagender, bestående i udovelse af sofart
Oskift dödsbo skall anses vara bosatt i den av de båda staterna, där den avlidne enligt andra stycket i denna artikel skall anses hava varit bosatt vid dödsfallet.
Artikel 4.
Skatt å inkomst av fast egendom, belägen i en av de båda staterna, utgår allenast i denna stat.
Artikel 5.
Skatt å inkomst av handel, industri eller annan rörelse eller yrke, vilken inkomst härflyter från fast driftställe i en av de båda staterna, utgår, såframt ej i det följande annorlunda stadgas, allenast i denna stat. Finnas fasta driftställen i båda staterna, uppbär vardera staten skatt å den del av in komsten, som förvärvas från inom sta tens område befintligt fast driftställe.
Som fast driftställe anses plats, å vil ken för stadigvarande bruk vid rörelsens utövande finnes särskild anläggning eller vidtagits särskild anordning, såsom plats där företaget har sin ledning, kontor, filial, stadigvarande agentur, tillverk- ningsplats, verkstad, inköps- eller för säljningsställe, varunederlag, gruva eller annan fyndighet, som är föremål för bearbetning.
Som inkomst av rörelse betraktas även inkomst genom delägarskap i före tag, dock icke inkomst av aktier och lik artade värdepapper.
Artikel 6.
Royalty, som utgår för nyttjande av fast egendom eller för bearbetande av gruva eller annan fyndighet, beskattas i den av staterna, där den fasta egendo men, gruvan eller fyndigheten är belä gen.
Annan royalty beskattas enligt be stämmelserna i artikel 3.
Såsom royalty anses jämväl periodiskt utgående avgift för utnyttjande av patent, mönster eller dylikt.
Artikel 7.
Skatt å inkomst av företag för ut övande av sjöfart eller luftfart, vars
Kungl. Maj.ts proposition nr 237.
5
eller luftfart, hvis virkelige ledelse har sit ssede i en af de to stater, erlsegges kun i denne stat.
Artikel 8.
Med hensyn til aktieudbytter forbe- holder hver stat sig ret til i det omfång, det er foreskrevet i dens skattelovgiv- ning, åt opkrseve og tilbageholde skat, som i henhold til dens skattelovgivning fradrages ved kilden, dog ikke mere end 5 procent af udbyttets bruttobelob.
Hvor der i den ene stat foretages fradrag i henhold til bestemmelserne i forste stykke, skal den anden stat i den statsindkomstskat, der falder på udbyt- tet, indromme et sserligt fradrag på 5 procent af udbyttets bruttobelob eller på den lavere procent, som måtte vsere fradraget i den stat, hvorfra udbyttet udbetales. Sidstnsevnte fradrag kan, for- såvidt angår Danmark, formindskes med den skattelettelse, som efter den i Dan mark gseldende lovgivning måtte til- komme den skattepligtige på grund af retten til ved indkomstanssettelsen åt erholde fradrag for den erlagte kildeskat.'
I tilfaslde, hvor udbytte fra et aktie- selskab i den ene stat oppebseres af et i den anden stat bosat aktieselskab, som direkte eller indirekte behersker mindst 50 procent af stemmetallet for samtlige aktier i det aktieselskab, der udbetaler udbyttet, skal udbyttet vsere fritaget for beskatning i den sidstnaevnte stat, men dog kun i det omfång, livori udbyt tet efter denne stats love ville have vaeret fritaget for beskatning, såfremt begge aktieselskaber var blevet anset som bosat i denne stat.
Artikel 9.
Indkomst af personligt arbejde (her- under ikke indbefattet pensioner) be- skattes kun i den af de to stater, hvor den skattepligtige har udfort den virk- somhed, ved hvilken indkomsten er indtjent.
Sådan indkomst skal dog beskattes i overensstemmelse med reglerne i artikel 3
a) i tilfselde, hvor den skattepligtige er bosat i den ene af de to stater, og indkomsten er indtjent ved arbejde,
verkliga ledning har sitt säte i en av de båda staterna, utgår allenast i denna stat.
Artikel 8.
Beträffande aktieutdelningar förbe håller sig vardera staten rätt att, i den mån dess skattelagstiftning så föreskri ver, uttaga och innehålla skatt som enligt dess skattelagstiftning avdrages vid käl lan, dock ej mera än 5 procent av ut delningens bruttobelopp.
Därest i endera staten avdrag sker enligt bestämmelserna i första stycket, skall den andra staten från sin på utdel ningen belöpande statliga skatt å in komst medgiva ett särskilt avdrag med 5 procent av utdelningens bruttobelopp eller med den lägre procentsats, som må hava avdragits i den stat, varifrån utdel ningen utbetalas. I sistnämnda avdrag må, såvitt Danmark angår, inräknas sådan skattelättnad, som enligt dansk lagstiftning tillkommer skattskyldig genom rätt att vid inkomstberäkningen åtnjuta avdrag för den vid källan ut tagna skatten.
I sådana fall, då utdelning från ett aktiebolag i den ena staten uppbäres av ett aktiebolag i den andra staten, som direkt eller indirekt behärskar minst 50 procent av röstetalet för samtliga aktier i det bolag, som utbetalar utdelningen, skall utdelningen vara undantagen från beskattning i den sistnämnda staten, dock endast i den mån utdelningen enligt nämnda stats lagar skulle hava varit undantagen från beskattning om båda bolagen ansetts vara bosatta i den staten.
Artikel 9.
Inkomst av personligt arbete (pen sioner härunder icke inbegripna) be skattas allenast i den av de båda sta terna, där den skattskyldige utövat den verksamhet, från vilken inkomsten här rör.
Emellertid skall dylik inkomst be skattas i enlighet med bestämmelserna i artikel 3
a) i fall då den skattskyldige är bosatt i den ena av de båda staterna samt inkomsten förvärvats genom ar-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 237.
udfort i den anden stat for en arbejds-
giver, der er bosat udenfor denne, og den
omhandlede indkomst er udbetalt af
nsevnte arbejdsgiver,
b) i tilfselde, hvor den skattepligtige
er bosat i den ene af de to stater, og
den ved arbejde i den anden stat ind-
tjente indkomst ikke bliver beskattet i
denne stat.
Såfremt arbejdet helt eller hoved-
sagelig ndfores ombord på dansk eller
svensk skib eller luftfartoj, skal arbejdet
anses för åt vsere udfort i den stat, hvis
nationalitet skibet eller luftfartoj et har.
Artikel 10.
Studenter og lserlinge; som udeluk-
kende i studie- eller uddannelsesojemed
opholder sig i en af de kontraherende
stater, underkastes ikke beskatning i
denne stat af belob, som de modtager
til ophold, studier eller uddannelse fra
deres i den anden stat bosatte og der
skattepligtige slsegtninge.
Artikel 11.
Formue, bestående af fast ejendom i en
af de to stater eller tilbehor til sådan
ejendom, beskattes kun i denne stat.
Formue, bestående i foretagender til
udovelse af handel, industri eller anden
erhvervsvirksomhed eller naering, be
skattes kun i den stat, som ifolge be-
stemmelserne i denne overenskomst er
berettiget til åt kraeve skat af indkom-
sten af samme formue.
Artikel 12.
Denne overenskomst får ikke ind-
flydelse på retten til åt opnå eventuelle
storre lettelser, som i henhold til folke-
rettens almindelige regler er eller i frem-
tiden måtte blive indrommet diploma
tiske og konsuleere tjenestemsend.
I den udstrsekning indkomst og for
mue på grund af sådanne storre let
telser ikke beskattes i anssettelseslandet,
forbeholdes beskatningsretten hjem-
landet.
bete, utfört i den andra staten för en
arbetsgivare, som är bosatt annorstä
des än i denna stat, och ersättningen
ifråga utbetalts av nämnde arbetsgivare,
b) i fall då den skattskyldige är
bosatt i den ena av de båda staterna
och den genom arbete i den andra staten
förvärvade inkomsten icke beskattas i
denna stat.
Då arbetet helt och hållet eller till
huvudsaklig del fullgöres ombord å
svenskt eller danskt fartyg eller luft
fartyg, skall arbetet anses hava utförts
i den stat, vars nationalitet fartyget
eller luftfartyget sålunda äger.
Artikel 10.
Studenter samt hantverks- och affärs-
praktikanter, som allenast i studie- eller
utbildningssyfte uppehålla sig i en av
de avtalsslutande staterna, underkastas
icke beskattning i denna stat för
belopp, som de för underhåll, studier
eller utbildning mottaga från sina i den
andra staten bosatta och där redan
skattskyldiga anhöriga.
Artikel 11.
För förmögenhet, bestående av fast
egendom i en av de båda staterna eller
tillbehör till sådan egendom, utgår skatt
allenast i denna stat.
För förmögenhet, bestående av företag
för utövande av handel, industri eller
annan rörelse eller yrke, utgår skatt alle
nast i den stat, vilken enligt bestäm
melserna i detta avtal skatt å inkomst
av samma förmögenhet tillkommer.
Artikel 12.
Detta avtal inverkar icke på rätten
att åtnjuta eventuella, längre gående
befrielser, som i kraft av folkrättens
allmänna regler medgivits eller fram
deles må komma att medgivas diploma
tiska och konsulära befattningshavare.
I den mån på grund av sådana längre
gående befrielser påförande av skatter
å inkomst eller förmögenhet icke sker i
anställningsstaten, förbehålles beskatt
ningen hemlandet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 237. 7
Artikel 13.
Den stat, i hvilken den skattepligtige anses for åt vaere bosat, må ved fast- sajttelsen af skatten anvende den skatte sats, som skulle have vseret bragt til anvendelse, hvis også indkomst og for- mue, som ifolge forskrifterne i denne overenskomst kun må beskattes i den anden stat, var inddraget under beskat- ning i forstnaevnte stat.
Artikel 14.
Kan den skattepligtige påvise, åt be- stemmelser, trufne af skattemyndig- hederne i de kontraherende stater, for ham har medfört dobbeltbeskatning, må han herimod gore indsigelse hos den af de to stater, hvor han er bosat, eller som han tilhorer. Anses indsigelsen for begrundet, kan denne stats hojeste finansmyndighed trseffe overenskomst med den anden stats hojeste finans myndighed for åt undgå dobbeltbeskat ning.
Artikel 15.
I tilfselde, hvor vanskeligheder eller tvivl opstår ved denne overenskomsts fortolkning og anvendelse, kan de hojeste finansmyndigheder i de to kontraherende stater trceffe sserlige overenskomster.
Artikel 16.
De kontraherende stater forpligter sig til åt överläde til deres hojeste finans myndigheder åt traffe rimelig afgorelse af ethvert andet sporgsmål vedrorende de skatter, aftalen angår, som, på grund af forskelligheder mellem de i de to stater gaeldende principper angående skattens erlseggelse eller iovrigt, kan forekomme uden åt vsere udtrykkelig reguleret i denne overenskomst.
Artikel 17.
Denne overenskomst skal ratificeres for Danmarks vedkommende af Hans Majestset Kongen af Danmark og for Sveriges vedkommende med rigsdagens samtykke af Hans Majestset Kongen af Sverige. Ratifikationsdokumenterne skal snarest muligt udveksles i Stockholm.
Artikel 13.
Den stat, i vilken den skattskyldige anses vara bosatt, må vid bestämmande av skatten använda den skattesats, som skulle hava tillämpats, om även inkomst och förmögenhet, som enligt föreskrif terna i detta avtal äro i beskattnings hänseende förbehållna den andra staten, tagits till beskattning i förstnämnda stat.
Artikel 14.
Kan skattskyldig visa, att av beskatt- ningsmyndigheterna i de avtalsslutande staterna vidtagna åtgärder för honom medfört dubbelbeskattning, må han här emot göra erinringar hos den av de båda staterna, där han är bosatt eller som han tillhör. Anses erinringarna grun dade, kan denna stats högsta finans myndighet träffa överenskommelse med den andra statens högsta finansmyndig het för att undvika dubbelbeskattning.
Artikel 15.
I fall, då svårighet eller tvivelsmål uppkommer vid detta avtals tolkning och tillämpning, kunna de högsta fi nansmyndigheterna i de båda avtals slutande staterna träffa särskilda över enskommelser.
Artikel 16.
De avtalsslutande staterna förbinda sig att överlämna åt sina högsta finans myndigheter att träffa skäligt avgörande av varje annan fråga, som, på grund av olikhet mellan de i båda staterna gäl lande principerna angående skattens utgörande eller eljest, kan, utan att vara uttryckligen reglerad i detta avtal, uppstå beträffande de skatter avtalet avser.
Artikel 17.
Detta avtal skall ratificeras för Sveri ges del med riksdagens samtycke av Hans Majestät Konungen av Sverige och för Danmarks del av Hans Majestät Konungen av Danmark. Ratifikations- handlingarna skola snarast möjligt ut växlas i Stockholm.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
Overenskomsten trader i kraft med
udvekslingen af ratifikationsdokumen-
terne.
Artikel 18.
Når ratifikationsdokumenterne er ud-
vekslet, skal overenskomsten bringes til
anvendelse:
a) i Danmark:
på sådanne skatter af indkomst og
formue, som erlsegges på grundlag af
skatteligningen for skatteåret 1954/55
eller senere skatteår;
b) i Sverige:
på sådanne skatter af indkomst og
formue, som erlsegges på grundlag af
skatteligningen for året 1954 eller senere
års skatteligning;
på kuponskat af sådant udbytte, som
forfalder til betaling den 1. januar 1954
eller senere.
Ved denne overenskomsts ikrafttra-
den ophorer overenskomsten af 6. maj
1932 mellem Kongeriget Danmark og
Kongeriget Sverige til undgåelse af
dobbeltbeskatning vedrorende direkte
skatter åt gselde; dog skal sidstnsevnte
overenskomst stadig finde anvendelse,
når der er tale om anssettelser eller
revision af anssettelser for tidligere år
end ovenfor anfört.
Artikel 19.
Overenskomsten förbliver gseldende,
sålsenge den ikke opsiges af nogen af de
kontraherende stater. Opsigelse skal
finde sted mindst seks måneder for et
kalenderårs udgang. Er dette opsigelses-
varsel blevet iagttaget, finder overens
komsten sidste gang anvendelse:
a) i Danmark:
på de skatter af indkomst eller formue,
der erlsegges på grundlag af skattelig
ningen for det skatteår, som begynder i
det kalenderår, der folger nsermest efter
det, i hvilket opsigelsen har fundet sted;
b) i Sverige:
på de skatter af indkomst eller for
mue, der erlsegges på grundlag af skatte-
Avtalet träder i kraft med utväx-
lingen av ratifikationshandlingarna.
Artikel 18.
Sedan ratifikationshandlingarna ut
växlats, skall avtalet äga tillämpning:
a) i Sverige:
beträffande sådana skatter å inkomst
eller förmögenhet, som utgå på grund av
1954 eller senare års taxeringar;
beträffande kupongskatt å sådan ut
delning, som förfaller till betalning den
1 januari 1954 eller senare;
b) i Danmark:
beträffande sådana skatter å inkomst
eller förmögenhet, som utgå på grund av
taxering för skatteåret 1954/1955 eller
senare skatteår.
Vid ikraftträdandet av detta avtal
upphör avtalet den 6 maj 1932 mellan
Konungariket Sverige och Konunga
riket Danmark för undvikande av dub
belbeskattning beträffande direkta skat
ter att gälla; dock att sistnämnda avtal
alltjämt skall äga tillämpning ifråga om
taxering eller eftertaxering för tidigare
år än ovan angivits.
Artikel 19.
Avtalet förbliver gällande, så länge
detsamma icke uppsäges av någon av de
avtalsslutande staterna. Uppsägning
skall äga rum minst sex månader före
kalenderårets utgång. Har denna upp
sägningstid iakttagits, tillämpas avtalet
sista gången:
a) i Sverige:
beträffande sådana skatter å inkomst
eller förmögenhet, som utgå på grund
av taxering året närmast efter det, var
under uppsägningen ägde rum;
beträffande kupongskatt å sådan
utdelning, som förfaller till betalning
det år, varunder uppsägningen ägde
rum;
b) i Danmark:
beträffande sådana skatter å inkomst
eller förmögenhet, som utgå på grund
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
9
ligningen for året, der folger nsermest efter det, i hvilket opsigelsen har fundet sted;
på kuponskat af sådant udbytte, der forfalder til betaling det år, i hvilket opsigelsen har fundet sted.
Til bekraftelse herpå har de to staters befuldmsegtigede undertegnet overens- komsten og forsynet samme med deres segl.
Udfaerdiget i Stockholm den 27. oktober 1953 i to eksemplarer, i det danske og det svenske sprog, således åt de to tekster har samme gyldighed.
av taxering för det skatteår, som börjar under kalenderåret närmast efter det, då uppsägningen ägde rum.
Till bekräftelse härå hava de båda staternas befullmäktigade ombud under tecknat avtalet och försett detsamma med sina sigill.
Som skedde i Stockholm den 27 oktober 1953 i dubbla exemplar, på svenska och danska språken, vilka båda texter äga lika vitsord.
Östen Undén.
N. Chr. Stenderup.
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 237.
Slutprotokol.
Slutprotokoll.
Ved undertegnelsen af den denne
dag mellem Ivongeriget Danmark og
Kongeriget Sverige indgåede overens-
komst til undgåelse af dobbeltbeskatning
vedrorende skatter af indkomst og for-
mue har undertegnede befuldmsegtigede
afgivet folgende enslydende erk lie ringer,
som skal udgore en integrerende del af
overenskomsten.
1. Den i overenskomstens artikel 2
optagne opregning af de skatter, som
overenskomsten omfatter, tilsigter ikke
åt vsere udtommende.
Tvivlsporgsmål om, hvilke skatter der
omfattes af overenskomsten, skal afgores
i god förståelse mellem de to staters
hojeste finansmyndigheder.
De to staters hojeste finansmyndig
heder skal, så ofte anledning dertil
förekommer, udveksle fortegnelser over
de i hver stat gseldende skatter på ind
komst og formue.
2. Ved kommuner forstås i denne
overenskomst kommuner af såvel hojere
som lavere orden.
3. Denne overenskomst omfatter ikke
vierdis Lign i ngsskatter, omsättningsskat
ter, skatter på samfaerdsel eller för
drag, sserlige skatter på lotteri-gevinst
og vaeddemål, arve- og gaveskatter samt
ej heller i Sverige erlagt »bevillningsavgift
för vissa offentliga föreställningar» eller
tilsvarende i Danmark erlagte skatter.
4. Indkomst eller formue, af hvilken
uskiftet dödsbo i den ene stat beskattes,
må ikke tillige beskattes hos de i dodsboet
anpartsberettigede i den anden stat.
Pengefideikommisser samt aflosnings-
summer for fideikommisser (danske len
og stamhuse indbefattede) omfattes ikke
af bestemmelserne i denne overens
komst, men den til såaanne henhorende
formue og de deraf flydende indkomster
skal vsere undergivet beskatning efter
de i hver stat gseldende bestemmelser.
Vid undertecknandet av det denna
dag mellan Konungariket Sverige och
Konungariket Danmark slutna avtalet
för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och för
mögenhet hava undertecknade befull-
mäktigade ombud avgivit följande lika-
lydande förklaringar, som utgöra en
integrerande del av avtalet.
1. Den i artikel 2 av avtalet intagna
uppräkningen av de skatter, som avtalet
omfattar, avser icke att vara uttöm
mande.
Tvivelaktiga frågor rörande vilka skat
ter, som innefattas under avtalet, skola
avgöras i samförstånd mellan de båda
staternas högsta finansmyndigheter.
De båda staternas högsta finansmyn
digheter skola, så ofta anledning därtill
förekommer, utbyta förteckningar över
i vardera staten utgående skatter å
inkomst och förmögenhet.
2. Med kommuner förstås i detta
avtal kommuner av såväl högre som
lägre ordning.
3. Detta avtal omfattar icke värde-
stegringsskatter, omsättningsskatter,
skatter å samfärdsel eller förbrukning,
särskilda skatter å vinst å lotterier och
vadhållning, arvs- och gåvoskatter samt
ej heller i Sverige utgående bevillnings
avgift för vissa offentliga föreställningar
eller motsvarande i Danmark utgående
skatter.
4. Inkomst eller förmögenhet, för
vilken oskift dödsbo i den ena staten
beskattas, må ej tillika beskattas hos
dödsbodelägare i den andra staten.
Penningfideikommiss samt avlösnings-
summor för fideikommiss (danska »len»
och stamhus inbegripna) omfattas icke
av bestämmelserna i detta avtal, utan
skola däri nedlagd förmögenhet och där
av härflytande inkomster vara under
kastade beskattning efter de i varje
stat gällande bestämmelserna. Båda sta-
Kungl. Maj.ts proposition nr 237.
11
De to stater er enige om i påkommende tilfaelde gennem deres hojeste finans- myndigheder åt optage forhandlinger om, i hvilket omfång og efter hvilke grundssetninger skattelempelse kan gives indehaverne af sådanne fideikommisser, forsåvidt dobbeltbeskatning af disse skulle foreligge.
5. Bestemmelsen i artikel 4 gaelder såvel indkomst, som erhverves ved den faste ejendoms umiddelbare anvendelse og brug, som indkomst ved udleje, bort- forpagtning samt enhver anden slags anvendelse af ejendommen, ligesom rea- lisationsfortjeneste, som erhverves ved ikke erhvervsmsessig afhsendelse af fast ej endom samt af tilbehor, som afhsendes i förbindelse med ejendommen.
Som indkomst af fast ejendom betrag- tes indkomst ved faeldning af skov på egen eller andens jord, såvel som ind komst, som må tilkomme producenten ved det faeldede tommers befordring til eksporthavn og dets salg indenfor riget, ligesom ved sådan foraedling af tom- meret, som finder sted indenfor riget andetsteds end på fast driftssted.
6. Til naering ifolge artikel 5 regnes også fri naering, såsom videnskabelig, kunstnerisk, litteraer, undervisende og opdragende virksomhed, som også virk- somhed som laege, advokat, arkitekt og ingenior.
7. Bestemmelserne i artikel 5 gaelder såvel indkomst, som erhverves ved umid- delbar drift af virksomheden, som også indkomst ved virksomhedens udleje til en anden, ligesom fortjeneste ved af- haendelse af virksomheden eller del deraf eller af genstande, som anvendes i virk somheden.
8. Plads for byggeforetagende, hvis udforelse har overskredet eller, såvidt kan forudses, kommer til åt overskride en tidsperiode af tolv måneder, skal anses som fast driftssted i overenskom- stens betydning. Fast driftssted i den ene af de kon- traherende stater skal ikke anses for åt foreligge alene af den grund, åt et i den anden stat hjemmehorende foretagende i den forste stat har et datterselskab eller der opretholder forretningsforbin-
terna äro ense om att i förekommande fall genom sina högsta finansmyndig heter upptaga förhandlingar om i vilken omfattning och efter vilka grunder skattelindring kan medgivas innehavare av sådana fideikommiss, för så vitt dubbelbeskattning av dem skulle före ligga.
5. Bestämmelsen i artikel 4 gäller såväl inkomst, som förvärvas genom den fasta egendomens omedelbara för valtande och brukande, som ock inkomst genom uthyrning, utarrendering samt varje annat slags användning av egen domen ävensom realisationsvinst, som förvärvas genom icke yrkesmässig av yttring av fast egendom samt av till behör, som avyttras i samband med egendomen. Såsom inkomst av fast egendom be traktas inkomst genom avverkning av skog på egen eller annans mark, så ock inkomst, som må tillkomma avverkaren genom det avverkade virkets forsling till exporthamn och dess försäljning inom riket ävensom genom sådan föräd ling av virket, som inom riket äger rum annorstädes än å fast driftställe.
6. Till yrke enligt artikel 5 räknas även fritt yrke, såsom vetenskaplig, konstnärlig, litterär, undervisande och uppfostrande verksamhet, så ock verk samhet som läkare, advokat, arkitekt och ingenjör.
7. Bestämmelserna i artikel 5 gälla såväl inkomst, som förvärvas genom omedelbart bedrivande av rörelse, som ock inkomst genom rörelses upplåtelse åt annan ävensom vinst genom avytt ring av rörelsen eller del därav eller av föremål, som användes i rörelsen.
8. Plats för byggnadsföretag, vars utförande överskridit eller, såvitt för utses kan, kommer att överskrida en tidrymd av tolv månader, skall anses såsom fast driftställe i avtalets mening.
Fast driftställe i den ena av de avtals slutande staterna skall ej anses före ligga allenast på den grund, att ett i den andra staten hemmahörande företag i den förra staten har ett dotterbolag eller där upprätthåller affärsförbindelser blott
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 237.
delser Mot ved en fuldstaendig uaf-
hsengig representant eller gennem en
representant (agent), som vel er sta
digt virksom for foretagendets regning
indenfor den forste stat, men kun for-
midler forretninger uden åt vaere be-
fuldmaegtiget til åt afslutte forretninger
på foretagendets vegne.
9. De hojeste finansmyndigkeder kan
indgå sserlig overenskomst for på rimelig
vis åt tilvejebringe deling af indkomster
af handel, industri og anden erhvervs-
virksomhed i de i artikel 5, forste stykke,
andet punkt, tilsigtede tilfaelde.
10. Ved »lignende vaerdipapirer» i
artikel 5, sidste stykke, forstås, forså-
vidt den gaeldende lovgivning i Danmark
angår, andelsbeviser, som indehaves af
kommanditister, interessenter, andels-
havere eller andre ikke fuldt ansvarlige
deltagere i erhvervsvirksomhed samt,
forsåvidt den gaeldende lovgivning i
Sverige angår, beviser for andele i
svenske okonomiske foreninger.
Såfremt der på grund af aendring af
bestemmelserne i en af staternes lov
givning angående selskaber eller andre
sammenslutninger i erhvervsojemed op-
står sporgsmål om betydningen af ud-
trykket »lignende vaerdipapirer», kan de
to staters hojeste finansmyndigheder
traffe saerlig overenskomst herom.
11. Den omstaendighed, åt en skatte-
pligtig i medför af artikel 3 skal anses
för åt vaere bosat i Sverige, skal ikke
vaere til hinder for, åt han, såfremt
han på grund af ophold i Danmark op-
fylder betingelserne for skatteansaettelse
efter den danske lovgivnings regler,
skatteansaettes i Danmark forsåvidt
angår indkomst ved personligt arbejde
(jfr. artikel 9, forste stykke), indtjent i
Danmark i det indkomstår, der efter
de danske regler skal laegges til grund
for denne skatteansaettelse. Regien i
artikel 13 skal i dette tilfaelde vaere
anvendelig ved skattens beregning i
Danmark.
12. Under hensyn til den danske
lovgivnings regel, hvorefter beskatning
som folge af bopael i Danmark sker efter
indkomst, erhvervet året forud for
skatteåret, erklaerer de to stater sig
genom en fullständigt oberoende repre
sentant eller genom en representant
(agent), som visserligen är stadigvarande
verksam för företagets räkning inom den
förra staten men blott förmedlar affärer
utan att vara befullmäktigad att avsluta
affärer å företagets vägnar.
9. De högsta finansmyndigheterna
kunna sluta särskilt avtal för att på
skäligt sätt åstadkomma uppdelning av
inkomster av handel, industri och annan
rörelse i de i artikel 5 första stycket andra
meningen avsedda fallen.
10. Med »likartade värdepapper» i
artikel 5 sista stycket förstås, såvitt
gällande lagstiftning i Sverige angår,
bevis å andelar i svenska ekonomiska
föreningar samt, såvitt gällande lag
stiftning i Danmark angår, bevis å ande
lar, som innehavas av kommanditdel
ägare, intressenter, andelshavare eller
andra begränsat ansvariga delägare i
förvärvsverksamhet.
Därest på grund av ändring av be
stämmelserna i någondera statens lag
stiftning angående bolag eller andra
sammanslutningar för företags drivande
fråga uppkommer om innebörden av
uttrycket »likartade värdepapper»,
kunna de båda staternas högsta finans-
myndigheter träffa särskild överens
kommelse härutinnan.
11. Den omständigheten att en skatt
skyldig enligt artikel 3 skall anses vara
bosatt i Sverige utgör icke hinder för
att den skattskyldige, därest han på
grund av vistelse i Danmark uppfyl
ler förutsättningarna för att kunna
påföras skatt i enlighet med bestämmel
serna i den danska lagstiftningen, i Dan
mark påföres skatt beträffande inkomst
av personligt arbete (jämför artikel 9
första stycket), som förvärvats i Dan
mark under det inkomstår, vilket enligt
danska regler skall läggas till grund för
skattens påförande. Bestämmelsen i
artikel 13 skall i detta fall äga tillämp
ning vid skattens påförande i Danmark.
12. Med hänsyn till den danska lag
stiftningens ståndpunkt att för bosätt
ning under viss tid i Danmark taga till
beskattning inkomst, som under före
gående år förvärvats, förklara sig de
Kungl. Maj. ts proposition nr 237.
13
enige om, åt overenskomsten ikke skal va?re til hinder for sådan beskatning i Danmark af indkomst, henhorende under artikel 3, samt åt sporgsmålet om, hvor- vidt dobbeltbeskatning med hensyn til sådan indkomst skal siges åt foreligge, efter overenskomsten skal bero på, om beskatningen sker i begge stater på grund af bopael i samme tidsrum.
Med henblik på den danske lovgiv- nings regel om, åt skattepligten i Dan mark i tilfrelde, hvor en skattepligtig opgiver sin bopael i Danmark, vedvarer skatteåret ud, er der mellem de to stater enighed om folgende: Dersom den skatte- pligtige under ophold i Sverige der bliver undergivet almindelig (fuld) indkomst- skattepligt, bortfalder den danske ind- komstskattepligt for den tilsvarende periode (jfr. om formueskattepligten punkt 13). Den danske skattepligt på- virkes derimod ikke af, åt den skatte- pligtige bliver underkastet begraenset skattepligt i Sverige, f. eks. skattepligt af indkomst ved personligt arbejde (jfr. artikel 9, forste stykke).
Bestemmelserne i artikel 5 og artikel 9, forste stykke, skal ikke vajre til hinder for, åt Danmark i tilfselde af en skatte- pligtigs flytning fra Sverige til Danmark efter tilflytningen beskatter den på- gaeldende af erhvervsindkomst, indtjent i Sverige inden flytningen, såfremt den pågaeldende erhvervsvirksomhed ophorer som folge af flytningen, eller af indkomst ved personligt arbejde, som er indtjent i Sverige inden flytningen. I tilfselde hvor en person — som i medför af den i andet stykke i dette punkt omhandlede be- stemmelse i dansk lovgivning er under givet almindelig (fuld) skattepligt i Danmark indtil udgangen af skatteåret, uanset åt han har opgivet sin bopael i Danmark — i dette tidsrum på grund af ophold i Sverige der er blevet undergivet begrsenset indkomstskattepligt (jfr. andet stykke, sidste punktum i dette punkt), kan han efter sin tilbagevenden til Dan mark dog ikke i Danmark beskattes af indkomst af den i dette stykke omhand-
avtalsslutande staterna ense därom, att hinder enligt avtalet ej skall anses före ligga för dylik beskattning i Danmark av inkomst, som avses i artikel 3, samt att spörsmålet, huruvida dubbelbeskatt ning i fråga om dylik inkomst skall anses föreligga, skall enligt avtalet bedömas med hänsyn till om beskattning sker i båda staterna på grund av bosättning under samma tidrymd.
Med hänsyn till den bestämmelse i den danska lagstiftningen, enligt vilken skattskyldigheten i Danmark i sådana fall då en skattskyldig uppgiver sitt hemvist i Danmark fortbestår intill skatteårets utgång, hava de båda sta terna överenskommit om följande: Där est den skattskyldige under vistelse i Sverige därstädes underkastas oin skränkt skattskyldighet för inkomst, bortfaller i Danmark skattskyldigheten för inkomst för motsvarande tid (jämför beträffande skattskyldighet för förmö genhet punkt 13). Å skattskyldigheten i Danmark inverkar däremot icke den omständigheten att den skattskyldige i Sverige underkastas begränsad skatt skyldighet, till exempel skattskyldighet för inkomst av personligt arbete (jämför artikel 9 första stycket).
Bestämmelserna i artikel 5 och artikel 9 första stycket skola icke utgöra hinder för att Danmark i händelse av skattskyl digs flyttning från Sverige till Danmark efter flyttningen beskattar honom för sådan inkomst av rörelse, som förvär vats i Sverige före flyttningen, därest ifrågavarande rörelse upphör som följd av flyttningen, eller för inkomst av per sonligt arbete, vilken förvärvats i Sverige före flyttningen. Då en person — vilken enligt den i andra stycket i denna punkt omförmälda bestämmelsen i dansk lag stiftning är underkastad oinskränkt skattskyldighet i Danmark intill ut gången av skatteåret, oavsett att han uppgivit sitt hemvist i Danmark — under denna tid på grund av vistelse i Sverige blivit där underkastad begränsad skattskyldighet för inkomst (jämför andra stycket sista meningen i denna punkt), kan han efter återkomst till Danmark dock icke därstädes beskattas för i Sverige förvärvad inkomst som i
Kungl. Maj. ts proposition nr 237.
lede art, der er indtjent og beskattet i Sverige.
Skulle anvendelsen af disse bestem- raelser medfore, åt den samlede beskat- ning i de to stater kommer til åt omfatte indkomstbelob, der er vsesentlig storre eller vaesentlig mindre end det belob, som ville vsere blevet genstand for be- skatning, hvis hele indkomsten for den pågseldende periode var blevet beskattet under eet, kan de to staters hojeste finansmyndigheder trseffe saerlige aftaler om afvigelse fra disse bestemmelser.
13. Bestemmelserne i artikel 3 skal, forsåvidt angår formuebeskatningen, ikke finde anvendelse ved flytning fra den ene stat til den anden, idet hvert land i sådanne tilfaelde skal vaere beret- tiget til åt gå frem efter sin skattelov- givning, medmindre de to staters hojeste finansmyndigheder i saerlige tilfaelde måtte blive enige om undtagelser. 14. Hver af staterne skal have ret til i påkommende tilfaelde åt kraeve doku mentation for, åt dobbeltbeskatning i denne overenskomsts betydning före ligger.
Udfaerdiget i Stockholm den 27. oktober 1953 i to eksemplarer, i det danske og det svenske sprog, således åt de to tekster har samme gyldighed.
detta stycke avses och som i Sverige beskattas.
Skulle tillämpningen av dessa bestäm melser medföra, att den sammanlagda beskattningen i båda staterna kommer att avse inkomstbelopp, som är avse värt större eller avsevärt mindre än det, som skulle tagits till beskattning, om all inkomst för ifrågavarande period beskattats en gång, kunna de båda staternas högsta finansmyndigheter träffa särskilda överenskommelser om avvikelse från dessa bestämmelser.
13. Bestämmelserna i artikel 3 skola, såvitt angår beskattning av förmögen het, ej tillämpas i händelse av skatt skyldigs flyttning från den ena staten till den andra, utan vardera staten skall i dylikt avseende äga förfara enligt sin lagstiftning, med mindre de båda sta ternas högsta finansmyndigheter i sär skilda fall överenskomma om undantag. 14. Vardera staten skall vara oför hindrad att i förekommande fall fordra bevis för att dubbelbeskattning i avta lets mening föreligger.
Som skedde i Stockholm den 27 oktober 1953 i dubbla exemplar, på svenska och danska språken, vilka båda texter äga lika vitsord.
Östen Undén.
N. Chr. Stenderup.
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
15
Overenskomst
mellem Kongeriget Danmark og
Kongeriget Sverige om bistånd
i skattesager.
Kongeriget Danmark og Kongeriget Sverige er blevet enige om åt indgå en overenskomst om bistånd i skattesager.
I dette ojemed har til befuldmsegtigede udnsevnt:
Hans Majestset Kongen af Danmark: Den danske Chargé d’Affaires a. i. i Stockholm, Ambassaderåd N. Chr. Sten- derup, og
Hans Majestaet Kongen af Sverige:
Sin Udenrigsminister, Hans Excellence Östen Undén,
som efter åt have undersogt hinandens fuldmagter og fundet dem i god og behörig form er blevet enige om folgende bestemmelser:
Almindelige bestemmelser.
Artikel 1.
Begge stater forpligter sig gensidigt til åt yde hinanden bistånd i skattesager på den nedenfor nsermere angivne måde.
Ved bistånd forstås i denne overens komst:
a) overlevering af dokumenter,
b) tilvejebringelse af oplysninger og udveksling af sådanne uden sserlig bogsering eller efter anmodning i det enkelte tilfselde, samt
c) inddrivelse af skat.
Artikel 2.
Som skatter anses i denne overens komst:
a) de skatter, på hvilke overenskom- sten af 27. oktober 1953 mellem Konge riget Danmark og Kongeriget Sverige til undgåelse af dobbeltbeskatning ved- rorende skatter af indkomst og formue finder anvendelse; samt
Avtal
mellan Konungariket Sverige och
Konungariket Danmark angående
handräckning i skatteärenden.
Konungariket Sverige och Konunga riket Danmark hava överenskommit att sluta avtal angående handräckning i skatteärenden.
För detta ändamål hava till befull- mäktigade ombud utsett:
Hans Majestät Konungen av Sverige: Sin Minister för Utrikes Ärendena, Hans Excellens Östen Undén; och
Hans Majestät Konungen av Dan mark:
Den danske t. f. Chargé d’Affaires i Stockholm, Ambassadrådet N. Chr. Sten- derup,
vilka, efter att hava granskat var andras fullmakter och funnit dem i god och behörig form, överenskommit om följande bestämmelser:
Allmänna bestämmelser.
Artikel 1.
Båda staterna förplikta sig ömsesidigt att lämna varandra handräckning i skatteärenden på sätt nedan närmare angives.
Med handräckning förstås i detta avtal:
a) delgivning av handlingar,
b) införskaffande av uppgifter och utbyte av upplysningar utan särskild begäran eller efter framställning i det enskilda fallet, samt
c) indrivning av skatt.
Artikel 2.
Med skatter avses i detta avtal:
a) de skatter, å vilka avtalet den 27 oktober 1953 mellan Konungariket Sverige och Konungariket Danmark för undvikande av dubbelbeskattning be träffande skatter å inkomst och för mögenhet äger tillämpning; samt
16
Kangl. Maj:ts proposition nr 237.
b) de afgifter, på hvilke overenskom-
sten af 27. oktober 1953 mellem Konge-
riget Danmark og Kongeriget Sverige
til undgåelse af dobbeltbeskatning ved-
rorende skatter af arvemidler finder
anvendelse.
Artikel 3.
Bistånd ydes kun forsåvidt angår
skattekrav mod skattepligtige, som til-
liorer den stat, fra hvilkep anmodningen
er fremkommet, eller som er bosat i
denne stat. Som bosat i en af staterne
betragtes ifolge denne overenskomst
tillige personer, der stadig opholder sig
der, eller iovrigt i henseende til beskat-
ningen der skal behandles på samme
måde som en i staten bosat person, her-
under også personer, som beskattes i
Danmark i overensstemmelse med be-
stemmelserne i punkterne 11 og 12 i
slutprotokollen til den i artikel 2
nsevnte overenskomst til undgåelse af
dobbeltbeskatning vedrorende skatter
af indkomst og formue.
Var den i forste stykke nsevnte be
tingelse til stede indenfor det tidsrum
eller på det tidspunkt, skattekravet
angår, skal den omstsendighed, åt be
tingelsen senere er bortfaldet, ikke
vsere til hinder for, åt bistånd ydes; heraf
folger bl. a., åt hvor et skattekrav er
opstået i en af staterne på grund af
bossettelse i denne stat, skal den om
stsendighed, åt bopselsforholdene senere
er amdret, ikke vsere til hinder for, åt der
i den anden stat ydes bistånd i anledning
af det opståede skattekrav.
Forsåvidt angår overlevering af doku-
menter samt tilvejebringelse af oplys-
ninger, der forefindes i offentligt til-
gsengelige akter, ydes bistånd, selvom
den i forste stykke nsevnte betingelse
ikke er til stede.
Artikel 4.
Al skriftveksling i sager om bistånd
sker direkte mellem det danske finans
ministerium eller den myndighed, som
finansministeren i Danmark bestemmer,
og det svenske finansdepartement eller
den myndighed, som finansministeren
i Sverige bestemmer.
b) de skatter, å vilka avtalet den
27 oktober 1953 mellan Konungariket
Sverige och Konungariket Danmark för
undvikande av dubbelbeskattning be
träffande skatter å kvarlåtenskap äger
tillämpning.
Artikel 3.
Handräckning medgives blott såvitt
angår skatteanspråk mot skattskyldiga,
som tillhöra den stat, från vilken fram
ställningen gjorts, eller som äro bosatta
i denna stat. Såsom bosatta i en av sta
terna behandlas enligt detta avtal även
personer, som där stadigvarande vistas
eller som eljest i beskattningshänseende
där skola behandlas på samma sätt som
en i staten bosatt person, härunder inbe
gripet personer, som påföras skatt i Dan
mark i enlighet med bestämmelserna i
punkterna 11 och 12 i slutprotokollet
till det i artikel 2 omförmälda avtalet
för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och för
mögenhet.
Förelåg i första stycket angiven för
utsättning under den tidrymd eller vid
den tidpunkt, skatteanspråket avser,
skall den omständigheten, att förutsätt
ningen sedermera bortfallit, ej utgöra
hinder för handräckningens beviljande;
härav följer bland annat att, då skatte
krav uppkommit i en av staterna på
grund av bosättning i den staten, skall
den omständigheten, att bosättningsför-
hållandena sedermera ändrats, icke ut
göra hinder för beviljande i den andra
staten av handräckning i anledning av
sagda skattekrav.
För delgivning av handling samt för
införskaffande av upplysningar, som
kunna inhämtas i offentliga handlingar,
medgives handräckning även om i första
stycket angiven förutsättning icke före
ligger.
Artikel 4.
All skriftväxling i ärenden om hand
räckning sker direkt mellan svenska
finansdepartementet eller den myndig
het, som finansministern i Sverige be
stämmer, samt danska finansministeriet
eller den myndighet, som finansminis
tern i Danmark bestämmer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
17
Artikel 5.
De liöjeste finansmyndigheder kan trseffe aftale i overensstemmelse med be- stemmelserne i artikel 19 angående de oplysninger, som anmodning om bistånd skal indehokle.
Artikel 6.
Anmodning om bistånd kan afslås, hvis den stat, der er anmodet om åt yde bistånd, anser denne for egnet til åt bringe dens hojhedsrettigheder eller sik- kerhed i fare.
Artikel 7.
Ydes der bistånd helt eller delvis, skal den stat, der er anmodet om åt yde bi stånd, uf orto vet underrette den anden stat om sägens udfald.
Såfremt bistandsanmodningen ikke efterkommes, skal den stat, der er blevet anmodet om åt yde bistånd, ufortovet underrette den anden stat herom med angivelse af grunden hertil.
Ved meddelelse af underretning i hen- hold til denne artikel skal tillige oplyses sådanne omstaendigheder, der kan vsere af betydning for skattesagens videre behandling.
Artikel 8.
Dokumenter, som er udfserdiget eller bekrgeftet af en domstol eller en for- valtningsmyndighed i den ene stat, behover ikke åt legaliseres for åt kunne anvendes i skattesager indenfor den anden stats område.
Hvad der er fastsat i denne artikel, gselder også med hensyn til dokumenter, der er underskrevet af en tjenestemand ved domstolen eller myndigheden, så fremt sådan underskrift er tilstrsekkelig ifolge lovgivningen i den stat, domstolen eller myndigheden tilhorer.
Artikel 5.
De högsta finansmyndigheterna äga träffa överenskommelse enligt bestäm melserna i artikel 19 angående de upp gifter, som framställning om handräck ning skall innehålla.
Artikel 6.
Framställning om handräckning kan avböjas, om den stat, hos vilken hand räckningen begärts, anser densamma äg nad att äventyra dess höghetsrättigheter eller säkerhet.
Artikel 7.
Verkställes handräckning helt eller delvis, skall den stat, hos vilken hand räckningen begärts, utan dröjsmål under rätta den andra staten om utgången av ärendet.
Efterkommes icke framställning om handräckning, skall den stat, hos vilken handräckningen begärts, ofördröj ligen underrätta den andra staten därom med angivande av skälen för beslutet.
Vid meddelande av underrättelse en ligt denna artikel skola tillika angivas sådana omständigheter som må vara av betydelse för skatteärendets vidare behandling.
Artikel 8.
Handling, som utfärdats eller be styrkts av domstol eller förvaltnings myndighet i den ena staten, behöver ej legaliseras för att användas i skatte ärende inom den andra statens område.
Vad i denna artikel sagts gäller jämväl beträffande handling, som underskrivits av tjänsteman hos domstolen eller myn digheten, såframt sådan underskrift är tillräcklig enligt lagstiftningen i den stat, domstolen eller myndigheten tillhör.
Overlevering af dokumenter.
Artikel 9.
Vedkommende myndighed i den stat, der er anmodet om overlevering af et dokument, kan, bortset fra de tilfselde, som omhandles i meste stykke, ind-
Delgivning av handlingar.
Artikel 9.
Vederbörande myndighet i den stat, hos vilken delgivning begärts, kan utom i fall, som avses i nästföljande stycke, inskränka sig till att verkställa
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
skrsenke sig til åt foretage overleve-
ringen ved dokumentets afgivelse til
modtageren, forsåvidt denne er villig
til åt modtage det.
Efter onske fra den stat, som har an-
modet om overleveringen, skal dokumen
tet overleveres under iagttagelse af den
form, som er foreskrevet for lignende
overlevering i lovgivningen i den stat,
der er anmodet om overlevering.
Artikel 10.
Som bevis for overleveringen skal
gselde enten en dateret og bekraeftet
erkendelse fra den, til hvem overleve
ringen er sket, eller en attest fra ved-
kommende myndighed i den stat, der er
anmodet om åt foretage overleveringen,
udvisende formen og tidspunktet for
overleveringen.
Tilvejebringelse af oplysninger m. v.
Artikel 11.
Tilvejebringelse af oplysninger skal
ske i overensstemmelse med lovgiv
ningen i den stat, til hvilken anmod-
ningen herom er rettet.
Anmodningen må ikke efterkommes,
såfremt dette ville medfore, åt forret
nings-, fabrikations- eller erhvervshem-
meligheder derved ville blive åbenbaret.
Anmodningen kan afslås, dersom den
stat, der fremssetter anmodningen, ifolge
sin egen lovgivning ikke på bogsering af
den anden stat kan fremskaffe oplys
ninger af den omspurgte art.
Den myndighed, som fremssetter an
modningen, skal oplyse, hvorvidt den
pågaeldende foranstaltning ifolge statens
egen lovgivning kan foretages på begae
ring af den anden stat.
Artikel 12.
De i artikel 4 omhandlede myndig
heder skal, i det omfång det hensigts-
maessigt kan ske på grundlag af til-
gaengelige oplysninger, snarest muligt
efter udgangen af hvert kalenderår uden
saerlig anmodning udveksle sådanne op
lysninger angående fysiske personer med
bopael i den anden stat eller der hjem-
mehorende juridiske personer, som kan
antages åt vaere af betydning for disses
delgivningen genom handlingens över
lämnande till mottagaren, såvitt denne
är villig mottaga densamma.
På önskan av den stat, som begärt
delgivningen, skall handlingen delgivas
i den form, som för liknande delgivning
är föreskriven enligt lagstiftningen i den
stat, hos vilken delgivning begärts.
Artikel 10.
Såsom bevis om delgivningen skall
gälla antingen ett daterat och bestyrkt
erkännande av den, med vilken delgiv
ningen skett, eller ett intyg av veder
börande myndighet i den stat, hos vilken
delgivningen begärts, utvisande formen
och tiden för delgivningen.
Införskaffande av uppgifter, m. in.
Artikel 11.
Införskaffande av uppgifter skall ske
i enlighet med lagstiftningen i den stat,
till vilken framställning om införskaf
fande av uppgifterna riktats.
Framställningen må icke efterkom
mas, om bifall till framställningen skulle
medföra yppandet av affärs-, fabrika
tions- eller yrkeshemlighet. Framställ
ningen kan avböjas, därest den stat,
som gör framställningen, enligt sin egen
lagstiftning icke kan på begäran av den
andra staten införskaffa uppgift av det
slag varom fråga är.
Den myndighet, som gör framställ
ningen, skall uppgiva, huruvida den
åtgärd, varom fråga är, enligt lagstift
ningen i den egna staten kan vidtagas
på begäran av den andra staten.
Artikel 12.
I artikel 4 omförmälda myndigheter
skola, i den mån det lämpligen kan ske
på grundval av tillgängliga uppgifter,
snarast möjligt efter utgången av varje
kalenderår, utan särskild framställning
utbyta sådana upplysningar, avseende i
den andra staten bosatta fysiska perso
ner eller där hemmahörande juridiska
personer, som kunna antagas vara av
betydelse för deras taxering. Omfatt-
Kungl. Maj.ts proposition nr 237.
19
skatteanssettelse. Omfanget af de op- lysninger, som således skal udveksles, fastsaettes ved overenskomst på den måde, som omhandles i artikel 19.
Dersom det i den stat, som har mod taget oplysningerne, viser sig, åt disse ikke svarer til de virkelige forhold, skal vedkommende myndighed i denne stat, forsåvidt det findes åt kunne ske og kan antages åt vaire af interesse for den anden stat, snarest muligt tilbagesende de modtagne dokumenter til vedkom mende myndighed i denne med oplys- ning om grunden tiltilbagesendelsen eller på anden måde underrette denne myn dighed om forholdet.
Inddrivelse af skat.
Artikel 13.
Et eksigibelt skattekrav skal efter an- modning fra den ene stat anerkendes som eksigibelt i den anden stat samt ind- drives i overensstemmelse med dennes lovgivning.
Med anmodning om inddrivelse af skat skal folge en erklsering fra ved kommende myndighed i den stat, der fremssetter anmodningen, om, åt kravet er eksigibelt; denne myndigheds kom- petence skal bekrseftes af myndighed som omhandlet i artikel 4.
Bistånd til inddrivelse ydes ikke, så- fremt skattekravet, hvis det blev gen- nemfort, ville medfore dobbeltbeskat- ning i forhold mellem de to stater.
Artikel 14.
Anmodning om bistånd til inddrivelse kan kun fremssettes, forsåvidt der ikke i den pågseldende stat föreligger til- strsekkelige inddrivelsesmuligheder.
Forsåvidt angår arvinger eller andre, der har erhvervet midler som folge af et dodsfald, ydes der ikke bistånd til inddrivelse af skat i det omfång, skatte kravet överskrider belobet eller vserdien på erhvervelsestidspunktet af det, der er erhvervet som folge af dodsfaldet.
Artikel 15.
For skat, som skal inddrives ifolge denne overenskomst, gselder ikke sserlig
ningen av de upplysningar, som sålunda skola utbytas, bestämmes genom över enskommelse i den ordning varom i artikel 19 stadgas.
Därest det i den stat, som mottagit upplysningarna, befinnes att dessa icke motsvara de verkliga förhållandena, skall vederbörande myndighet i den staten, om så finnes kunna ske och det kan antagas vara av intresse för den andra staten, så snart som möjligt återställa de mottagna handlingarna till veder börande myndighet därstädes, med angi vande av skälen för återställandet, eller ock på annat sätt underrätta myndig heten om förhållandet.
Indrivning av skatt.
Artikel 13.
Exigibelt beslut i skatteärende skall, efter framställning från den ena staten, i den andra staten erkännas såsom exigi belt samt verkställas i enlighet med dess lagstiftning.
Vid framställning om indrivning skall fogas förklaring av vederbörande myn dighet i den stat, från vilken framställ ningen göres, att beslutet är exigibelt; denna myndighets behörighet skall be styrkas av myndighet som i artikel 4 sägs.
Handräckning för indrivning med- gives icke, därest skatteanspråket, om det genomfördes, skulle föranleda dubbel beskattning i förhållandet mellan de båda staterna.
Artikel 14.
Framställning om handräckning för indrivning må ifrågakomma endast så vitt tillräckliga möjligheter för indriv ning icke föreligga i den egna staten.
Handräckning beviljas icke för indriv ning av skatt, såvitt angår arvingar eller andra vilka förvärvat egendom på grund av dödsfall, i den mån skatte anspråket överskrider beloppet eller värdet vid tiden för förvärvet av vad som på grund av dödsfallet förvärvats.
Artikel 15.
Beträffande skatt, som skall indrivas enligt detta avtal, åtnjutes icke för
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 237.
fortrinsret, som er fastsat for skatter i
den stat, der er anmodet om bistånd.
Ved inddrivelse af skat ifolge denne
overenskomst skal sogsmål ved dom-
stolene eller konkurs xkke indledes, med-
mindre den hojeste finansmyndighed i
den stat, hvor inddrivelsen sker, efter
bogsering af den tilsvarende myndighed
i den stat, der har fremsat anmodningen,
udtrykkelig giver sit samtykke hertil.
Artikel 16.
Den stat, hvor inddrivelse ifolge
denne overenskomst har fundet sted,
er overfor den anden stat ansvarlig for
de inddrevne belob.
Sxrlige bestemmelser.
Artikel 17.
Med hensyn til foresporgsler, oplys-
ninger og erklseringer samt andre medde-
lelser, som ifolge denne overenskomst
fremkommer til en af staterne, skal de i
denne stat gseldende lovregler om tavs-
hedspligt og dokumenters hemmelig-
holdelse finde anvendelse.
Artikel 18.
For bistånd ifolge denne overenskomst
i en af staterne kan der ikke afkrseves
den anden stat afgift eller godtgorelse
for udgifter. Den forstnsevnte stat er
dog berettiget til godtgorelse dels for
vederlag til sagkyndige, dels for udgif
ter, som er foranlediget ved stsevnings-
msends medvirken i de i artikel 9, andet
stykke, omtalte tilfselde, dels endelig
for udgifter i förbindelse med sogsmål
ved domstolene, som er foranlediget af
bistandsydelsen.
Artikel 19.
De hojeste finansmyndigheder i de to
stater kan trseffe yderligere aftaler i
overensstemmelse med denne overens-
komsts formål. Foruden om udveks-
lingen af sådanne oplysninger, som om-
tales i artikel 12, kan de sserlig tneffe
nsermere aftale om de mindstebelob,
som en anmodning om inddrivelse må
skatter stadgad särskild förmånsrätt i
den stat, hos vilken handräckning
begärts.
Vid indrivning av skatt enligt detta
avtal skall rättegångsförfarande vid
domstol eller konkursförfarande icke
inledas, med mindre den högsta finans
myndigheten i den stat, hos vilken
indrivningen sker, efter begäran av
motsvarande myndighet i den stat, som
gjort framställningen, uttryckligen där
till samtycker.
Artikel 16.
Den stat, i vilken indrivning enligt
detta avtal ägt rum, är gentemot den
andra staten ansvarig för de indrivna
beloppen.
Särskilda bestämmelser.
Artikel 17.
Beträffande förfrågningar, upplys
ningar, uppgifter och utlåtanden även
som andra meddelanden, vilka i anled
ning av detta avtal ingå till någondera
staten, tillämpas i denna stat gällande
laga bestämmelser angående tystnads
plikt och handlingars hemlighållande.
Artikel 18.
För handräckning enligt detta avtal i
en av staterna må den andra staten
icke påföras någon avgift eller kost
nadsersättning. Den förstnämnda staten
är dock berättigad till ersättning dels
för gottgörelse till sakkunniga, dels för
kostnader, som föranletts genom för-
rättningsmäns medverkan uti de i arti
kel 9 andra stycket angivna fallen, dels
ock för kostnader på grund av rätte
gångsförfarande vid domstol, som för-
anledes av handräckningens verkstäl
lande.
Artikel 19.
De högsta finansmyndigheterna i de
båda staterna kunna träffa ytterligare
överenskommelser i enlighet med detta
avtals syftemål. De kunna särskilt när
mare överenskomma — förutom be
träffande utbytet av sådana upplys
ningar som avses i artikel 12 — angå
ende minsta belopp, som framställning
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
21
angå, om afgifter i förbindelse med
inddrivelse, renter, rettergangsomkost-
ninger, boder og andre lignende belob
uden strafferetlig karakter, som pålober
i förbindelse med beskatning eller ind
drivelse, om fastssettelse af kurs for
omregningen af belob, som skal ind-
drives, samt om regnskabsaflseggelse for
inddrevne belob.
Skulle der opstå vanskeligheder eller
tvivl vedrorende overenskomstens for
tolkning eller anvendelse, kan de naevnte
myndigheder ligeledes trseffe saerlig af-
tale.
Artikel 20.
Med udtrykket »den hojeste finans-
myndighed» forstås i denne overens-
komst finansministeren i den pågseldende
stat.
Artikel 21.
Denne overenskomst gaelder for Dan
marks vedkommende ikke for Faeroerne
og Grönland.
Artikel 22.
Denne overenskomst skal ratificeres
for Danmarks vedkommende af Hans
Majestaet Kongen af Danmark og för
Sveriges vedkommende med rigsdagens
samtykke af Hans Majestaet Kongen af
Sverige.
Ratifikationsdokumenterne skal sna
rest muligt udveksles i Stockholm.
Overenskomsten traeder i kraft ved
begyndeisen af den måned, som folger
naermest efter udvekslingen af ratifika
tionsdokumenterne. Det iagttages her-
ved, åt bistånd ikke skal ydes,
forsåvidt angår tilvejebringelse af op-
lysninger fra Sverige, såfremt den ind-
komst eller formue, som sagen angår, i
Danmark er medregnet eller burde have
vaeret medregnet ved skatteansaettelsen
for skatteåret 1953/54 eller tidligere
skatteår;
forsåvidt angår tilvejebringelse af op-
lysninger fra Danmark, såfremt den ind-
komst eller formue, som sagen angår, i
Sverige er medregnet eller burde have
vaeret medregnet ved skatteligningen for
året 1953 eller tidligere år;
om indrivning må avse, angående avgif
ter i samband med indrivning, räntor,
rättegångskostnader, viten och andra
liknande, i samband med beskattning
eller indrivning utgående belopp utan
straffrättslig karaktär, angående fast
ställande av kurs för omräkning av
belopp, som skola indrivas, samt angå
ende redovisning av indrivna belopp.
Skulle svårighet eller tvivelsmål upp
komma rörande avtalets tolkning eller
tillämpning, äga nyssnämnda myndig
heter likaledes träffa särskild överens
kommelse.
Artikel 20.
Med uttrycket högsta finansmyndig
het förstås i detta avtal finansministern
i vederbörande stat.
Artikel 21.
Detta avtal gäller för Danmarks vid
kommande icke beträffande Färöarna
och Grönland.
Artikel 22.
Detta avtal skall ratificeras för Sveri
ges del med riksdagens samtycke av
Hans Majestät Konungen av Sverige
och för Danmarks del av Hans Majestät
Konungen av Danmark.
Ratifikationshandlingarna skola sna
rast möjligt utväxlas i Stockholm.
Avtalet träder i kraft med ingången
av den kalendermånad, som följer när
mast efter utväxlingen av ratifikations
handlingarna. Härvid iakttages, att
handräckning ej medgives,
beträffande införskaffande av uppgift
från Danmark, därest inkomst eller för
mögenhet, varom i ärendet är fråga, i
Sverige taxerats eller bort taxeras vid
1953 eller tidigare års taxering;
beträffande införskaffande av uppgift
från Sverige, därest inkomst eller för
mögenhet, varom i ärendet är fråga, i
Danmark taxerats eller bort taxeras för
skatteåret 1953/54 eller tidigare skatte
år;
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 237.
forså vidt angår tilvejebringelse af
oplysninger vedrerende säger om afgifter
af arvemidler, såfremt arveladeren eller
testatoren er afgået ved doden for dagen
for overenskomstens ikrafttraden;
forsåvidt angår inddrivelse af dansk
skat af indkomst eller formue, såfremt
skatten er pålignet for skatteåret 1953/54
eller tidligere skatteår;
forsåvidt angår inddrivelse af svensk
skat af indkomst eller formue, såfremt
skatten er pålignet på grundlag af
skatteligningen for året 1953 eller tid
ligere år eller på grundlag af efteransaet-
telse for noget af de nsevnte år; samt
forsåvidt angår inddrivelse af afgif
ter af arvemidler, såfremt arveladeren
eller testatoren er afgået ved doden for
dagen for overenskomstens ikrafttraden.
Artikel 23.
Overenskomsten skal gaelde, så Isenge
den ikke opsiges af nogen af de kontra-
herende stater. Opsigelse skal finde sted
mindst seks måneder for et kalenderårs
udgang. Er opsigelsesfristen iagttaget,
ophorer overenskomstens gyldighed ved
kalenderårets udgang.
Anmodning om bistånd, som er kom
met frem til vedkommende myndighed
i den stat, til hvilken anmodningen er
rettet, inden overenskomsten er ophort
åt gaelde, skal efterkommes i henhold til
overenskomstens bestemmelser.
beträffande införskaffande av uppgift
i ärende rörande skatt å kvarlåtenskap,
om arvlåtaren eller testatorn avlidit
före dagen för avtalets ikraftträdande;
beträffande indrivning av svensk skatt
å inkomst eller förmögenhet, om skatten
utgår på grund av 1953 eller tidigare
års taxering eller på grund av efter-
taxering för något av nämnda år;
beträffande indrivning av dansk skatt
å inkomst eller förmögenhet, om skatten
utgår för skatteåret 1953/54 eller tidigare
skatteår; samt
beträffande indrivning av skatt å
kvarlåtenskap, om arvlåtaren eller testa
torn avlidit före dagen för avtalets
ikraftträdande.
Artikel 23.
Avtalet skall förbliva gällande så
länge detsamma icke uppsäges av någon
av de avtalsslutande staterna. Uppsäg
ning skall äga rum minst sex månader
före kalenderårets utgång. Har uppsäg
ningstiden iakttagits, upphör avtalets
giltighet med kalenderårets utgång.
Framställning om handräckning, som
inkommit till vederbörande myndighet
i den stat, till vilken framställningen rik
tats, innan avtalet upphört att gälla,
skall efterkommas i enlighet med avta
lets bestämmelser.
Til bekraftelse herpå har de to staters Till bekräftelse härå hava de båda
befuldmsegtigede undertegnet denne staternas befullmäktigade ombud under-
overenskomst og forsynet samme med tecknat detta avtal och försett detsamma
deres segl.
med sina sigill.
Udfserdiget i Stockholm den 27. oktober Som skedde i Stockholm den 27 oktober
1953 i to eksemplarer, i det danske og 1953 i dubbla exemplar, på svenska och
det svenske sprog, således åt de to danska språken, vilka båda texter äga
tekster har samme gyldighed.
lika vitsord.
Östen Undén.
N. Chr. Stenderup.
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
23
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 5 juni 1953
(nr 293) om särskild sjömansskatt.
Härigenom förordnas, att 3 § och 4 § 2 mom. förordningen den 5 juni
1953 om särskild sjömansskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
Nuvarande lydelse.
3 §.
Särskild sjömansskatt —- — — i
tjänsten.
4 §■
2 mom. Skatteavdrag skall icke
verkställas, om sjömannen företer
för honom i Danmark, Island, Norge
eller Ungern utfärdad debetsedel el
ler annan likvärdig handling varav
framgår att han har att erlägga skatt
för inkomst till något av nämnda
länder. I annat fall må skatteavdrag
icke underlåtas med mindre sjöman
nen med intyg från länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län styrker, att
skatteavdrag icke skall göras.
Föreslagen lydelse.
3 §■
Särskild sjömansskatt — — — i
tjänsten.
Särskild sjömansskatt skall utgå i
helt antal kronor, därvid överskju
tande öretal bortfaller.
4 §.
2 mom. Skatteavdrag skall icke
verkställas, om sjömannen företer
för honom i Island, Norge eller Ung
ern utfärdad debetsedel eller annan
likvärdig handling varav framgår att
han har att erlägga skatt för inkomst
till något av nämnda länder. I annat
fall må skatteavdrag icke underlåtas
med mindre sjömannen med intyg
från länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län styrker, att skatteavdrag
icke skall göras.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1954.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i stats
rådet å Stockholms slott den 16 oktober 1953.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,
Sträng, Ericsson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell, Nordenstam.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemen
sam beredning med tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, stats
rådet Lindell, fråga om godkännande av förslag till avtal mellan Sverige och
Danmark dels för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å
inkomst och förmögenhet och dels angående handräckning i skatteärenden.
Departementschefen anför därvid följande.
Den 6 maj 1932 undertecknades avtal mellan Sverige och Danmark för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter jämte ett till
avtalet hörande slutprotokoll. Sedan avtalet godkänts av samma års riksdag
(prop. nr 253, bev.utsk. betänk, nr 47, skriv, nr 273) utfärdades kungörelse
i ämnet den 30 juni 1932 (nr 348). Avtalet är alltjämt gällande.
I punkt 4 andra stycket i slutprotokollet till avtalet föreskrives, att därest
i någondera staten införes beskattning av inkomst av kapital vid källan
(genom avdrag), skall, intill dess särskild överenskommelse träffas, dylik
beskattning icke innefattas under avtalet. Då avtalet ingicks förefanns icke
sådan beskattning i någondera staten. Sedan Sverige år 1943 infört kupong
skatt å aktieutdelning inleddes förhandlingar mellan de båda staterna i av
sikt att träffa ett tilläggsavtal. På grund av ockupationen av Danmark
kunde emellertid ett avtal i vanlig ordning icke träffas. Ett förslag till till
äggsavtal upprättades år 1943, vilket dock aldrig undertecknades eller rati
ficerades. Sedan förslaget jämte en note från Danmarks minister i Stock
holm förelagts riksdagen (prop. 1944 nr 219), bemyndigade riksdagen
Kungl. Maj :t (skriv. 1944 nr 147) att meddela föreskrift om vissa skatte
lättnader. Genom kungörelse den 26 maj 1944 (nr 259) har i anslutning
härtill lämnats föreskrifter angående restitution i vissa fall av kupongskatt
å aktieutdelning.
1932 års avtal har under senare år kommit att tillämpas i ett avsevärt
mycket större antal fall än tidigare. Detta sammanhänger med att danska
arbetstagare under det andra världskriget och åren därefter i icke obetydlig
omfattning förskaffat sig arbetsanställning av längre eller kortare varaktig
Kungl. Maj. ts proposition nr 237.
25
het här i riket. Enligt gällande avtal beskattas inkomst av personligt arbete
i den av staterna, där arbetstagaren anses vara bosatt. I Danmark anser man
i regel — vid tillämpning av avtalet — i Sverige arbetande danskar vara
bosatta i Danmark, om de under vistelsen här i riket har familj i Danmark
eller på annat sätt har stark anknytning till hemlandet. Man anser sig så
ledes i Danmark äga rätt att beskatta sådana personer för deras under vis
telsen härstädes förvärvade inkomst. 1 Sverige medför det från och med år
1947 tillämpade uppbördssystemet, att även en kortvarig arbetsanställning
föranleder skatteavdrag. Centrala uppbördsnämnden har genom meddelan
den till de lokala skattemyndigheterna givit föreskrifter för att söka an
passa uttagandet av preliminärskatt till reglerna i tillämpningskungörelsen
om taxering i Sverige av danska arbetstagare. Med hänsyn till vissa särskilda
bestämmelser i avtalet har emellertid tillämpningskungörelsen utformats så
att i alla de fall, då stadigvarande vistelse föreligger i Sverige, skall beskatt-
ningsnämnderna — oaktat den skattskyldige enligt avtalet skall anses vara
bosatt i Danmark — tillse att taxering åsättes vederbörande, som om av
talet icke förefanns. Rättelse kan endast vinnas genom framställning till
riksskattenämnden. Då centrala uppbördsnämnden måst anpassa sina före
skrifter härtill, har preliminärskatt kommit att uttagas, så snart en vis
telse i Sverige kan anses vara eller komma att bli stadigvarande. Detta har
i sin tur medfört, att dubbelbeskattning i ett stort antal fall uppkommit. För
att söka undvika eller för att undanröja denna beskattning krävs ett tids
ödande arbete för därav berörda myndigheter i såväl Sverige som Danmark.
På grund av nyssberörda förhållanden har sedan länge förelegat önskan
om ändring av avtalets bestämmelser om beskattning av inkomst av person
ligt arbete. Vidare har sedan avtalet ingåtts skattelagstiftningen i Sverige
och Danmark undergått väsentliga förändringar, varför behov av en all
män översyn av avtalets bestämmelser har ansetts föreligga. Även i andra
hänseenden har det visat sig önskvärt, att avtalet bleve kompletterat och
ändrat.
Vid olika tillfällen har förslag från svensk sida framställts om förhand
lingar mellan de båda staterna för revidering av avtalets bestämmelser. Se
dan danska regeringen givit sin anslutning till förslag härom, ägde förhand
lingar rum i Stockholm under tiden den 9—den 14 juli 1952 och i Köpen
hamn under tiden den 11—den 21 maj 1953. Förhandlingarna fördes å
svensk sida av generaldirektören Rolf Dahlgren, f. d. kammarrättsrådet
Otto Ekenberg samt juris doktorn K. G. A. Sandström.
I Danmark framlades för något år sedan förslag till ny lag om skatt till
staten å inkomst och förmögenhet m. in. Förslaget skulle, om det antoges,
innebära en genomgripande förändring av den statliga direkta beskattning
en. Sålunda innehåller förslaget bland annat nya regler om skattskyldighe
tens inträde och upphörande. Med hänsyn till den tid, som kunde antagas
förflyta innan detta förslag blivit slutligen prövat, förelåg vid förhandling
arna enighet om att icke för det dåvarande företaga någon allmän översyn
av bestämmelserna i avtalet. Förhandlingsarbetet begränsades därför i hu
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
vudsak till revidering av avtalet allenast på vissa punkter, där behov av
mera omedelbara ändringar ansågs föreligga. Under förhandlingarnas gång
visade det sig emellertid av praktiska skäl önskvärt att upprätta förslag till
helt nytt avtal, vars text i andra delar än som nyss angivits skulle vara
likalydande med gällande avtal. Vid förhandlingarna föreslogs från dansk
sida, att till behandling skulle upptagas jämväl frågan om avtal mellan Sve
rige och Danmark dels för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å kvarlåtenskap och dels angående handräckning i skatteärenden. —
Beträffande förslag till avtal mellan de båda staterna för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap får jag hänvisa till
vad jag härom senare kommer att anföra. — På grund av vad sålunda före
slagits vid förhandlingarna utarbetade förhandlingsdelegationerna förslag
till dels avtal mellan Sverige och Danmark för undvikande av dubbelbeskatt
ning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet jämte ett till avtalsför-
slaget hörande slutprotokoll och dels avtal mellan de båda staterna angående
handräckning i skatteärenden. Tillika utarbetades förslag till särskild över
enskommelse jämlikt artikel 19 i förslaget till handräckningsavtal.
Avtalsförslagen jämte förslaget till slutprotokoll — vilka handlingar
jämte ett rörande paraferingen upprättat protokoll torde få såsom bilaga1
fogas vid protokollet i detta ärende —• överlämnades av de svenska förhand
larna till chefen för finansdepartementet.
De upprättade handlingarna remitterades den 13 augusti 1953 till kam
marrätten, som inkommit med utlåtande däröver den 17 september sam
ma år.
Under hand har nu från dansk sida meddelats, att man vore beredd att
underteckna avtalsförslagen.
I. Förslaget till avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter
å inkomst och förmögenhet.
Jag torde först få erinra om följande regler angående den danska be
skattningen. Beskattning sker för »skatteår», vilket sammanfaller med bud
getåret, som löper från och med den 1 april ena året till och med den 31
mars följande år. Skatten beräknas med ledning av föregående kalenderårs
eller räkenskapsårs inkomst samt förmögenheten vid föregående årsskifte
eller vid utgången av föregående räkenskapsår. Skattskyldighet åvilar först
och främst den, som är bosatt i Danmark, samt vidare den, som icke är bo
satt därstädes men vistats i Danmark under viss tid. Skattskyldigheten för
fysiska personer inträder vid den statliga beskattningen normalt vid skatte-
1 Förslagen till avtal och slutprotokollet har här uteslutits. Nämnda handlingar är lika ly
dande med de vid propositionen fogade handlingarna utom därutinnan att det i den danska ly
delsen av artikel 12 förekommande ordet »tjenestemsend> i förslaget till avtal för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet motsvarades av ordet
»embetsmsend», att ombudens namn tillagts i avtalens ingress, att datering och underskrifter
införts samt att i avtalen införts ratifikationsortens namn.
Kungl. Maj.ts proposition nr 237.
27
årets början, d. v. s. den 1 april. En person, som inflyttar till Danmark och där bosätter sig, taxeras emellertid där till statlig inkomstskatt redan un der inflyttningsåret såsom obegränsat skattskyldig för inkomster under ett föregående år, då han ännu icke var bosatt i Danmark. Skattskyldigheten inträder nämligen som regel första gången vid ingången av det skattehalvår (skatteåret indelas i två skattehalvår: den 1 april—den 30 september och den 1 oktober—den 31 mars), som följer efter inflyttningen i Danmark. En person, som den 1 april eller den 1 oktober vistas i Danmark — utan att ha fast bostad där — och som under de närmast föregående sex månaderna med eller utan avbrott uppehållit sig i Danmark tillhopa tre månader, är skattskyldig därstädes på samma sätt som i Danmark bosatta personer. För en person, som vistas i Danmark från den 1 juni 1953, inträder således skattskyldighet för skattehalvåret den 1 oktober 1953—den 31 mars 1954, och han är skyldig att i Danmark erlägga halv skatt för all inkomst under år 1952. Skattskyldigheten upphör med utgången av det skatteår, under vilket den skattskyldige utflyttar från Danmark, eller med utgången av det skattehalvår, under vilket han avlidit. Vid kommunalbeskattningen gäller såsom huvudregel att envar är obegränsat skattskyldig, vilken har haft fast bostad i kommunen under minst tre månader av året. Taxering till kommu nal inkomstskatt kan avse kvartal, för vilket en fjärdedel av årsskatten betalas. En person, som flyttar till en kommun, skall betala skatt från in gången av det efter inflyttningen följande kvartalet. Beträffande skattskyl dighetens upphörande gäller samma regler för vilka nyss redogjorts beträf fande statsbeskattningen.
Det föreliggande avtalsförslaget överensstämmer — som tidigare påpekats — i väsentliga delar med gällande svensk-danska avtal. Den huvudsakligas te olikheten mellan det gällande och det föreslagna avtalet föreligger beträf fande beskattning av inkomst av personligt arbete. Även i övrigt företer emel lertid avtalsförslaget på några punkter sakliga avvikelser från det nu gäl lande avtalet, varjämte förslaget även i formellt hänseende uppvisar skilj aktigheter mot detta avtal.
Vad de sakliga avvikelserna beträffar må först nämnas, att medan det gällande avtalet äger tillämpning å medborgare i Sverige och Danmark samt å svenska och danska juridiska personer, avses det nu föreslagna avtalet (art. 1) skola gälla beträffande fysiska personer, som är bosatta i Sverige eller i Danmark, samt å svenska och danska juridiska personer. Ändringen sammanhänger med, att man numera i internationella avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet regel mässigt övergått till att låta bosättningen och icke medborgarskapet vara avgörande för frågan om avtalens tillämplighet.
Beträffande det föreslagna avtalets giltighetsområde i geografiskt hän seende må nämnas, att förslaget (art. 1) icke är avsett att tillämpas å Fär öarna och Grönland. Ehuru i det gällande avtalet någon begränsning i nämnt hänseende icke föreskrivits, har icke heller detta avtal ansetts till- lämpligt beträffande Färöarna, enär i de danska skattelagarna uttryckligen
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 237.
angivits, att de icke gäller för dessa öar. Icke heller beträffande Grönland
är dansk skattelagstiftning tillämplig, varför det gällande avtalet ej heller
ansetts tillämpligt beträffande Grönland.
Bestämmelserna om var fysisk person skall anses bosatt har i avtalsför-
slaget (art. 3) erhållit annan utformning än i gällande avtal. De föreslagna
bestämmelserna är i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande reg
ler i av Sverige under senare tid ingångna dubbelbeskattningsavtal, t. ex. av
talet med Finland av den 21 december 1949.
Föreskrifter till förhindrande av dubbelbeskattning av aktieutdelning
har överförts från »tilläggsavtalet» av år 1943 till det nu föreslagna av
talet (art. 8). Därjämte har bestämmelser intagits i avtalsförslaget (art. 8
sista stycket) angående aktieutdelning, som går från dotterbolag i den ena
staten till moderbolag i den andra staten, innebärande att utdelningen un
der vissa villkor skall vara undantagen från beskattning i den stat, där mo
derbolaget anses vara bosatt. Samma bestämmelser förefinns i av Sverige år
1952 ingånget avtal med Nederländerna ävensom i det den 1 april 1953 un
dertecknade avtalet med Belgien.
Den viktigaste nyheten innehålles i artikel 9 av avtalsförslaget samt i
punkterna 11 och 12 i förslaget till slutprotokoll och gäller beskattningen av
inkomst av personligt arbete. Som huvudregel gäller att sådan inkomst skall
beskattas allenast i den av de båda staterna, där den skattskyldige utövat
den verksamhet, från vilken inkomsten härrör. Beskattning av ifrågavaran
de inkomst skall emellertid ske i den skattskyldiges bosättningsstat dels i
fall då den skattskyldige är bosatt i den ena av de båda staterna samt in
komsten förvärvats genom arbete, utfört i den andra staten för en arbets
givare, som är bosatt annorstädes än i denna stat, och ersättningen i fråga
utbetalts av nämnde arbetsgivare, och dels i fall då den skattskyldige är
bosatt i den ena av de båda staterna och den genom arbete i den andra sta
ten förvärvade inkomsten icke beskattas i denna stat.
Punkterna 11—13 i det föreslagna slutprotokollet innehåller liksom punk
terna 17 och 18 i slutprotokollet till det gällande avtalet invecklade föreskrif
ter om skattskyldighetens omfattning vid flyttning mellan de båda staterna.
På grund av de principiella olikheterna mellan de svenska och danska
skattesystemen — beträffande dels bestämmandet av den inkomst, som
skall ligga till grund för beskattning och dels tidpunkten för skattskyldighe
tens inträde och upphörande — kan icke undvikas att föreskrifter av in
vecklad beskaffenhet måste meddelas. Första och tredje styckena i punkt
17 samt punkt 18 i det gällande slutprotokollet har sålunda — med endast
en mindre språklig ändring — intagits även i det nu föreliggande förslaget
till slutprotokoll. Andra stycket i punkt 17 har icke medtagits i förslaget,
enär såsom från dansk sida framhölls där meddelade föreskrifter saknade
praktisk hetydelse. I fjärde stycket i punkt 17 givna regler har inarbetats i
tredje stycket i den föreslagna punkt 12.
I punkt 11 i förslaget regleras beskattningen av inkomst av personligt ar
bete i de fall, då en person med hemvist i Sverige vistas i Danmark under
Kungl. Maj.ts proposition nr 237.
29
sådan tid, att skattskyldighet inträder enligt dansk lagstiftning. Danmark äger i dylika fall endast beskatta den del av inkomsten, som förvärvats i Danmark under det inkomstår, vilket enligt danska regler skall läggas till grund för skattens påförande. I Sverige under detta år förvärvad inkomst äger Danmark icke beskatta. Emellertid äger Danmark vid bestämmande av skatten för annan inkomst använda den skattesats, som skulle ha tilläm pats, om även i Sverige förvärvad inkomst medräknats.
Andra stycket i punkt 12 i förslaget till slutprotokoll reglerar inkomstbe skattningen under löpande skatteår i de fall, då en person företager flytt ning från Danmark. Därest personen under vistelse i Sverige här i riket blir obegränsat skattskyldig för inkomst, bortfaller i Danmark skattskyl digheten för inkomst för motsvarande tid. Därest personen i fråga under vistelse i Sverige här blir endast begränsat skattskyldig för inkomst, fort- består skattskyldigheten för inkomst i Danmark skatteåret ut. Emellertid framgår av § 3 i paraferingsprotokollet, att förhandlarna å ömse sidor ut gått från att i sistnämnda fall den skattskyldige skall, i den mån hans eko nomiska förhållanden prövas därtill föranleda, medgivas anstånd med er läggande av sådan inkomstskatt i Danmark, som skolat gäldas under tiden för vistelsen i Sverige.
I tredje stycket första meningen i punkt 12 i förslaget till slutprotokoll regleras inkomstbeskattningen under påföljande skatteår eller skatteperiod i de fall, då en person företager flyttning från Sverige till Danmark. I be rörda fall äger Danmark rätt att efter flyttningen beskatta personen i fråga dels för inkomst av rörelse, som förvärvats i Sverige före flyttningen, där est ifrågavarande rörelse upphör som följd av flyttningen — bestämmelsen finns redan nu i punkt 17 sista stycket i slutprotokollet till gällande avtal — och dels för inkomst av personligt arbete, vilken förvärvats i Sverige före flyttningen; denna sistnämnda bestämmelse är nytillkommen och har påkallats för att möjliggöra beskattning i Danmark efter inflyttningen.
Andra meningen i tredje stycket i punkt 12 reglerar inkomstbeskattning en under påföljande skatteår eller skatteperiod i de fall, då en person — med uppgivande av sitt hemvist i Danmark — vistas i Sverige en kortare eller längre tid under löpande skatteår och därefter återvänder till Dan mark. Därest personen i fråga blivit i Sverige underkastad begränsad skatt skyldighet för inkomst, kan han efter återkomsten till Danmark icke där städes beskattas för sådan under vistelsen i Sverige förvärvad inkomst av arbete eller rörelse, som i Sverige beskattas.
I fråga om personer anställda å fartyg och luftfartyg föreslås skola gälla (art. 9 sista stycket) att, om arbetet helt och hållet eller till huvudsaklig
del fullgöres ombord å svenskt eller danskt fartyg eller luftfartyg, arbetet skall anses ha utförts i den stat, vars nationalitet fartyget eller luftfartyget äger.
Det föreslagna avtalet föreslås skola träda i kraft å den dag, då utväx- lingen av ratifikationshandlingarna sker (art. 17), samt förbliva gällande så länge detsamma icke uppsäges av någon av staterna (art. 19). Efter ut-
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
växling av ratifikationshandlingarna skall avtalet (art. 18) å svensk sida tillämpas första gången vid 1954 års taxering. I fråga om svensk kupong skatt avses avtalet skola tillämpas beträffande skatt å sådan utdelning, som förfaller till betalning den 1 januari 1954 eller senare. Å dansk sida föreslås avtalet skola tillämpas beträffande sådana skatter å inkomst eller förmögenhet, som utgår på grund av taxering för skatteåret 1954/55 eller senare skatteår. Även å dansk sida kommer alltså det föreslagna avtalet alt träda i kraft beträffande skatter, som avser beskattningsåret 1953 eller motsvarande räkenskapsår. Bestämmelserna är sålunda i sak reciproka.
Det gällande avtalet mellan Sverige och Danmark för undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter föreslås (art. 18 sista styc ket) skola upphöra att gälla allteftersom bestämmelserna i det nu före slagna avtalet träder i tillämpning. Gällande avtal föreslås dock alltjämt skola äga tillämpning i fråga om taxering eller eftertaxering för tidigare år än ovan angivits.
Kammarrätten har i sitt remissyttrande förklarat sig i huvudsak icke ha någon erinran att göra mot avtalsförslaget. Emellertid har kammarrätten föreslagit, att i artikel 10 i förslaget ordet studenter utbytes mot det vidare uttrycket studerande. Vidare har kammarrätten framhållit önskvärdheten av att en del vägledande exempel måtte intagas i en blivande tillämpnings- kungörelse, enär det kunde förutses, att de föreslagna avtalsbestämmelser na i åtskilliga fall komme att erbjuda stora tillämpningssvårigheter.
II. Förslaget till avtal angående handräckning i skatteärenden.
Beträffande det föreliggande förslaget till avtal mellan Sverige och Dan mark angående handräckning i skatteärenden må påpekas, att någon över enskommelse på detta område tidigare icke förelegat mellan de båda sta terna. Avtal på detta område har emellertid tidigare träffats med Tyskland, Frankrike, Amerikas förenta stater, Finland, Norge och Nederländerna ävensom med Belgien. Det nu föreliggande avtalsförslaget överensstämmer i alla väsentliga delar med avtalet med Norge. Avtalsförslaget företer dock vissa sakliga avvikelser, varjämte förslaget i formellt hänseende på några punkter avviker från nyssnämnda avtal.
Liksom det svensk-norska avtalet upptager det nu föreliggande avtalsför slaget bestämmelser angående delgivning av handlingar, angående inför skaffande av uppgifter i skatteärenden samt angående indrivning av skatt.
Handräckning föreslås (art. 3) skola medgivas blott såvitt angår skatte- anspråk mot skattskyldiga, som tillhör den stat, från vilken framställning en gjorts, eller som är bosatta i denna stat. Såsom bosatta i en av staterna behandlas enligt avtalsförslaget även personer, som där stadigvarande vis tas eller som eljest i beskattningshänseende där skall behandlas på samma sätt som en i staten bosatt person, härunder inbegripet personer, som på förs skatt i Danmark i enlighet med bestämmelserna i punkterna 11 och 12
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
31
i det föreslagna slutprotokollet till förslaget till avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.
Avtalsförslaget föreslås (art. 2) skola gälla beträffande skatter, vilka om fattas av dels förslaget till avtal mellan Sverige och Danmark för undvi kande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögen het och dels det föreslagna avtalet mellan de båda staterna för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap.
Föreskrifter föreslås (art. 12) vidare om att upplysningar i skatteären den automatiskt skall utbytas mellan de båda staterna. I punkt 2 i förslag till särskild överenskommelse jämlikt artikel 19 i avtalsförslaget uppräk nas de upplysningar, som sålunda skall givas. Uppräkningen är i huvud sak i överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i artikel XII av det svensk-norska avtalet.
I avtalsförslaget (art. 20) har intagits en bestämmelse att med uttryc ket högsta finansmyndighet förstås i avtalet finansministern i vederböran de stat.
I fråga om ikraftträdandet av handräckningsavtalet stadgas (art. 22), att avtalet skall träda i kraft med ingången av den kalendermånad, som följer närmast efter utväxlingen av ratifikationshandlingarna.
Kammarrätten har i sitt remissyttrande förklarat sig icke ha annan erin ran mot förslaget än att, då Kungl. Maj :t vore högsta finansmyndighet i
Sverige, artikel 20 borde ändras i enlighet därmed eller utgå.
III. Departementschefen.
Det föreslagna nya avtalet för undvikande av dubbelbeskattning beträf fande skatter å inkomst och förmögenhet innefattar en omläggning av be skattningen av personligt arbete. Då den föreslagna huvudregeln om be skattning av sådan inkomst i den stat, där arbetstagaren utövat den verk samhet, från vilken inkomsten härrör, står i överensstämmelse med mot svarande föreskrifter i de å senare tid av Sverige träffade internationella avtalen för undvikande av dubbelbeskattning, finner jag det önskvärt att även i förhållandet mellan Sverige och Danmark en sådan regel förefinns. Jag får vidare påpeka att den föreslagna ändringen av beskattningsrätten till inkomst av personligt arbete skulle komma att innebära en minskad arbetsbörda för de myndigheter, som har att handlägga skatteärenden å förevarande område. Jämväl i övrigt torde en dylik omläggning av beskatt ningsrätten vara av intresse ur svensk synpunkt.
På grund av olikheten i de svenska och danska skattesystemen beträf fande reglerna om tidpunkten för skattskyldighetens inträde och upphö rande kan icke undvikas, att i viss mån invecklade föreskrifter meddelas för de fall, då flyttning äger rum mellan de båda staterna. Då — som kam marrätten anfört i sitt remissyttrande — tillämpningssvårigheter torde kun na uppstå, synes det lämpligt, att vissa vägledande exempel ges i den bli
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 237.
vande tillämpningskungörelsen. Därest det i Danmark framlagda förslaget
till ny skattelag antages, skulle härigenom förutsättningar erhållas för för
enklade regler i berörda avseenden. Ombuden å ömse sidor har enligt vad
som framgår av paraferingsprotokollet varit ense om, att nya förhandlingar
borde inledas sedan den danska skattelagstiftningen ändrats. Vid den all
männa översyn av avtalsbestämmelserna, som då avses skola ske, kan även
ledes upptagas frågan om eventuell utsträckning av den skattefrihet, som
nu tillkommer studenter för emottagna underhållsbidrag in. in., till att av
se jämväl andra studerande.
För egen del finner jag det önskvärt, att det nu gällande avtalet ersättes
med ett nytt avtal upprättat i överensstämmelse med det föreliggande för
slaget. Jag tillstyrker följaktligen att förslaget godkännes å svensk sida.
I fråga om personer anställda å bland annat fartyg innehåller det före
slagna avtalet den nya bestämmelsen att, om arbetet helt och hållet eller
till huvudsaklig del fullgöres ombord å svenskt eller danskt fartyg, arbetet
skall anses ha utförts i den stat, vars nationalitet fartyget äger. Enligt hu
vudbestämmelsen i avtalet för beskattning av inkomst av tjänst kommer allt
så en i Danmark bosatt sjöman, som tjänstgör å svenskt fartyg, att — i mot
sats till vad nu gäller — bli skyldig utgöra skatt i Sverige för sin inkomst av
denna tjänstgöring. På grund härav bör vidtagas en ändring i förordningen
den 5 juni 1953 (nr 293) om särskild sjömansskatt. I denna förordning, som
träder i kraft den 1 januari 1954, föreskrives nämligen bland annat, att
skatteavdrag för sjömansskatt icke skall verkställas, om sjömannen företer
för honom i Danmark utfärdad debetsedel eller annan likvärdig handling
varav framgår att han har att erlägga skatt för inkomst till detta land. Denna
föreskrift grundar sig på bestämmelsen i det gällande avtalet, att inkomst
av personligt arbete beskattas i den av staterna, där arbetstagaren anses vara
bosatt. Därest det nu föreliggande avtalsförslaget godkännes, torde emellertid
den ändringen i förordningen om särskild sjömansskatt böra vidtagas, att
vad där i nu berörda hänseenden sägs om sjöman, som har att erlägga skatt
till Danmark, utgår ur förordningen. I detta sammanhang torde i förord
ningen få införas en föreskrift, att sjömansskatt alltid skall uttagas i helt an
tal kronor, så att överskjutande öretal bortfaller.
Vad angår förslaget till avtal mellan de båda staterna angående hand
räckning i skatteärenden, finner jag det naturligt, att det redan bestående
avtalsförhållandet utbygges med ett handräckningsavtal. Angående kam
marrättens erinran mot artikel 20 i avtalsförslaget finner jag den föreslag
na formuleringen kunna godtagas. Stadgandet avser allenast att angiva,
vem som i förhållande till Danmark företräder Sverige i de avseenden var
om fråga är. Givetvis bör här liksom i de övriga avtalen beslutanderätten
för Sveriges del i princip utövas av Kungl. Maj :t. Jag tillstyrker att försla
get till handräckningsavtal godkännes från svensk sida.
I anledning av propositionen nr 108 till 1952 års riksdag har riksdagen
bemyndigat Kungl. Maj:t att uppdraga åt riksskattenämnden att övertaga
med tillämpningen av mellan Sverige och främmande stater ingångna dub-
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
33
belbeskattnings- och handräckningsavtal sammanhängande arbetsuppgif ter, vilkas handläggning enligt avtalen skulle ankomma på Kungl. Maj :t. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj :t genom kungörelse den 6 juni 1952, nr 590, uppdragit åt riksskattenämnden, att bland annat över taga handläggningen av och fatta beslut i vissa ärenden, vilka samman hänger med tillämpningen av gällande dubbelbeskattningsavtal med Dan mark. Vidare har Kungl. Maj :t genom kungörelse sistnämnda dag, nr 562, till riksskattenämnden överlämnat handläggningen av vissa handräcknings- ärenden, sammanhängande med tillämpningen av de mellan Sverige och Finland samt mellan Sverige och Norge träffade handräckningsavtalen. Om fattningen av de uppgifter, vilka sålunda ankommer på riksskattenämnden, framgår av nämnda kungörelser och berörda proposition. Åt Kungl. Maj :t torde nu böra lämnas bemyndigande, att — sedan de föreliggande avtals- förslagen godkänts — uppdraga åt riksskattenämnden att, i den omfattning Kungl. Maj :t bestämmer, övertaga sådana med tillämpningen av avtalen sammanhängande uppgifter, vilkas handläggning eljest skulle ankomma å Kungl. Maj:t.
I detta sammanhang torde jag få upptaga en särskild fråga till behand ling. I flera av de dubbelbeskattningsavtal, som Sverige ingått, finns regler av innebörd att studerande och praktikanter, som vistas här i riket för un dervisning eller utbildning, icke skall beskattas här i riket för vad som ut betalats till dem av personer i hemlandet till bestridande av deras uppe hälle, undervisning eller utbildning. Motsvarande regler gäller för svenska studerande eller praktikanter vid vistelse i den andra avtalsslutande sta ten. Beträffande inkomster, som utländska studerande förvärvar genom verksamhet här i riket och uppbär härifrån, innehåller dubbelbeskattnings avtalen i regel icke någon särskild bestämmelse. Ett undantag utgör det svensk-finska dubbelbeskattningsavtalet av den 21 december 1949, som in nehåller särskilda bestämmelser i punkt 4 av slutprotokollet till art. 8 för dessa fall. Enligt dessa bestämmelser skall en studerande vid universitet el ler högskola i den ena staten, som under högst etthundra dagar under ett och samma kalenderår innehar anställning i den andra staten för att erhålla för studierna erforderlig praktisk utbildning, icke underkastas beskattning i sistnämnda stat för inkomst av anställningen, om inkomsten ej överstiger 1 500 svenska kronor respektive 60 000 finska mark.
Med den utformning avtalens bestämmelser och de interna svenska reg lerna för beskattning av tjänst över huvud taget har fått, kommer sålunda inkomst av praktiktjänstgöring här i riket i regel att bli beskattad här. I de fall då praktiktjänstgöringen icke pågår mer än några månader och vederbörande under återstoden av året icke har inkomst av personligt ar bete blir beskattningen i Sverige av en utländsk praktikant betydligt hår dare än av en svensk praktikant. Den förre erhåller nämligen, då han i re gel ej torde anses bosatt här i riket, intet ortsavdrag eller, om han anses
3
Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 237.
34
bosatt här i riket under tiden för praktiktjänstgöringen, endast ortsavdrag
med reducerade belopp.
I åtskilliga främmande länder gäller däremot sådana regler, att en ut
ländsk studerande, som vistas i landet under kortare tid för praktiktjänst
göring, icke blir därstädes beskattad för inkomst av sådan tjänstgöring. Det
har från några av de länder, där ett sådant system gäller, gjorts framställ
ningar om ändring av de svenska beskattningsreglerna. Sådana framställ
ningar har gjorts från Storbritannien, Västtyskland och Österrike, med vil
ka länder vi har ett livligt praktikantutbyte. En framställning i ämnet har
också ingivits till finansdepartementet av Svenska industrins praktik
nämnd. Det har i sistnämnda framställning särskilt framhållits, att prakti
kanternas löneförmåner vore så beräknade, att de skulle räcka till resor
och uppehälle, men att något utrymme för beskattning därav ej funnes.
Vid de förut nämnda förhandlingarna med Danmark berördes jämväl
denna fråga, men ansågs att man tills vidare kunde avvara särskilda bestäm
melser om beskattning av praktikanter. Frågan ansågs lämpligen kunna
upptagas till behandling, sedan den tidigare omnämnda revideringen av de
danska skattebestämmelserna genomförts. Det är emellertid möjligt att frå
gan om praktikanternas beskattning kommer att aktualiseras redan dess
förinnan även såvitt avser Danmark. Även beträffande andra än nu nämnda
länder torde frågan bli aktuell. Enligt min mening talar starka skäl för en
ändring av gällande förhållanden. I regel skulle detta innebära att Sverige
gör vissa eftergifter beträffande beskattningen av praktikanter, dock endast
i förhållande till sådana länder, som garanterat svenska studerande samma
förmåner.
Ändringar av ingångna dubbelbeskattningsavtal förutsätter regelmässigt
riksdagens godkännande. Då det här kan bli fråga om att ändra ett förhål
landevis stort antal avtal samt ändringarna är av begränsad betydelse, sy
nes riksdagens godkännande lämpligen kunna få den formen, att riksdagen
lämnar Kungl. Maj :t ett generellt bemyndigande att reglera denna fråga
med de länder, vilka uttrycker intresse för en överenskommelse av i det
föregående angiven innebörd beträffande studerande och praktikanter. Så
dana överenskommelser bör erhålla ett innehåll, som huvudsakligen över
ensstämmer med innehållet i tidigare ingångna överenskommelser i fråga
om beskattningen av bidrag från hemlandet och inkomst av praktikverk
samhet. Beträffande inkomster som studerande förvärvar genom praktik
verksamhet bör möjlighet föreligga att något överskrida den maximigräns,
som angivits i det svensk-finska avtalet. I formellt hänseende bör en över
enskommelse av här avsett slag kunna ta sig uttryck antingen i en direkt
ändring av vederbörande avtal eller i en separat överenskommelse.
Under erinran att det torde ankomma på tillförordnade chefen för ut
rikesdepartementet att göra framställning rörande avtalens undertecknande
hemställer föredragande departementschefen härefter, att Kungl. Maj :t
måtte för sin del godkänna förslagen till avtal mellan de båda staterna dels
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
35
för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och
förmögenhet jämte till avtalet hörande slutprotokoll och dels angående
handräckning i skatteärenden.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl
lan bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.
Ur protokollet:
Ulf Thorselius.
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 237.
Bilaga.
Protokol
om parafering af et förslag til over-
enskomst mellem Danmark og
Sverige til undgåelse af dobbelt-
beskatning vedrorende skatter
af indkomst og formue.
§ 1.
Efter forhandlinger dels i Stockholm
i tiden 9. juni til 14. juni 1952, dels i
Kobenhavn i tiden 11. maj till 21. maj
1953 mellem repraesentanter for den
danske og den svenske regering enedes
man om, åt på dansk og svensk affattede
tekster til et under forhandlingerne ud-
arbejdet förslag til en overenskomst
mellem Kongeriget Danmark og Konge-
riget Sverige til undgåelse af dobbelt-
beskatning vedrorende skatter af ind
komst og formue efter stedfunden brev-
veksling skulle paraferes af repraesen-
tanterne.
§
2
.
Det blev bemaerket, åt der i Danmark
var fremsat förslag til en ny lov om skat
til staten af indkomst og formue m. v.
Under hensyn til den tid, der måtte
antages åt ville hengå, inden dette för
slag ville vsere faerdigbehandlet, var de
to ländes repraesentanter enige om ikke
under forhandlingerne åt foretage nogen
almindelig detailgennemgang af bestem-
melserne i den under 6. maj 1932 mellem
Kongeriget Danmark og Kongeriget
Sverige indgåede overenskomst til und
gåelse af dobbeltbeskatning vedrorende
direkte skatter. Arbejdet blev derfor
hovedsagelig begraenset til en revision
af overenskomsten af 1932 på de punk
ter, hvor der skonnedes åt vaere trang
til mere umiddelbare aendringer. Af
praktiske grunde blev der imidlertid
udarbejdet förslag til en helt ny over
enskomst, hvis tekst på andre punkter
end de nys naevnte var ligelydende med
den gaeldende overenskomst.
Protokoll
rörande parafering av ett förslag
till avtal mellan Sverige och Dan
mark för undvikande av dubbelbe
skattning beträffande skatter å
inkomst och förmögenhet.
§ 1.
Efter förhandlingar dels i Stockholm
under tiden den 9—den 14 juni 1952
och dels i Köpenhamn under tiden den
11—den 21 maj 1953 mellan ombud för
svenska och danska regeringarna, över-
enskoms att på svenska och danska
språken avfattade texter till ett vid för
handlingarna upprättat förslag till avtal
mellan Konungariket Sverige och Ko
nungariket Danmark för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter
å inkomst och förmögenhet skulle brev-
ledes paraferas av ombuden.
§
2
.
Det antecknades, att i Danmark
framlagts förslag till ny lag om skatt
till staten å inkomst och förmögenhet
m. m. Med hänsyn till den tid, som
kunde antagas förflyta innan detta för
slag blivit slutligen prövat, hade ombu
den å ömse sidor varit ense om att vid
förevarande förhandlingar icke företaga
någon allmän detaljgranskning av be
stämmelserna i det den 6 maj 1932
mellan Konungariket Sverige och Ko
nungariket Danmark ingångna avtalet
för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande direkta skatter. Arbetet
hade därför i huvudsak begränsats till
revidering av 1932 års avtal allenast på
vissa punkter, där behov av mera ome
delbara ändringar ansetts föreligga. Av
praktiska skäl hade emellertid upp
rättats förslag till helt nytt avtal, vars
text i andra delar än som nyss angivits
vore likalydande med gällande avtal.
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
37
Reprsesentanterne var enige om, åt der, når de ovennsevnte gendringer i den danske skattelovgivning var blevet ved taget, burde indledes forhandlinger mel- lem de to stater med det formål åt fore tage en almindelig revision af overens- komstens bestemmelser på grundlag af den til den tid ggeldende lov.
§ 3.
Ved affattelsen af punkt 12, andre stykke, sidste punktum, i overenskom- stens slutprotokol er de to ländes re- prsesentanter gået ud fra, åt der i til- fselde, hvor en skatteyder i Danmark stadig er indkomstskattepligtig i dette land, skont han under ophold i Sverige er blevet underkastet begrsenset skatte- pligt der, skal gives ham henstand med erlseggelse af sådan indkomstskat til Danmark, som skal betales under ophol- det i Sverige, i det omfång hans eko nomiske forhold findes åt give anledning hertil.
Kobenhavn, den 2. juni 1953.
Stockholm, den 1 juni 1953.
B. Blume.
A. Begtrup.
Rangel-Nielsen.
Ombuden voro eniga om att, efter det ovan åsyftade ändringar i dansk skatte lagstiftning vidtagits, nya förhandlingar mellan de båda staterna borde inledas i avsikt att företaga en allmän översyn av avtalsbestämmelserna på grundval av dåmera gällande lag.
§ 3.
Vid avfattningen av punkt 12 andra stycket sista meningen i slutprotokollet till avtalet hava ombuden å ömse sidor utgått från att i fall, då i Danmark skattskyldighet för inkomst fortbestår för en skattskyldig, som under vistelse i Sverige där blir underkastad begrän sad skattskyldighet, den skattskyldige skall, i den mån hans ekonomiska för hållanden prövas därtill föranleda, med givas anstånd med erläggande av sådan inkomstskatt i Danmark, som skolat gäldas under tiden för vistelsen i Sverige.
Stockholm den 1 juni 1953.
Köpenhamn den 2 juni 1953.
Rolf Dahlgren.
Otto Ekenberg.
G. Sandström.
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Hal land i statsrådet å Stockholms slott den 16 oktober 1953.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,
Sträng, Ericsson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, HjälmarNilson, Lindell, Nordenstam.
Tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Lindell, anför.
Genom beslut förut denna dag har Kungl. Maj :t på föredragning av chefen för finansdepartementet godkänt förslag till avtal mellan Sverige och Dan mark dels för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å in komst och förmögenhet jämte tillhörande slutprotokoll dels angående hand räckning i skatteärenden. I anledning härav hemställer jag, efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, att Kungl. Maj:t måtte be myndiga chefen för utrikesdepartementet att för Sveriges del under förbehåll för ratifikation underteckna ifrågavarande avtal jämte slutprotokoll.
Vad tillförordnade departementschefen sålunda med in stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt, be hagar Hans Kungl. Höghet Regenten bifalla.
Ur protokollet:
Gunnar Ljungdahl.
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
39
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i stats rådet å Stockholms slott den 30 oktober 1953.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern
för
utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena.
Sedan Kungl. Maj :t den 16 oktober 1953 bemyndigat chefen för utrikes departementet att för Sveriges del underteckna avtal mellan Sverige och Danmark för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet jämte tillhörande slutprotokoll samt angående handräck ning i skatteärenden av en lydelse svarande mot de förslag, Kungl. Maj :t tidigare samma dag för sin del godkänt, har nämnda avtal och slutprotokoll den 27 oktober 1953 blivit vederbörligen undertecknade.
I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 16 oktober 1953 anfört i ärendet, att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå riksdagen att
dels godkänna nämnda avtal och slutprotokoll;
dels antaga ett inom finansdepartementet upprättat för slag till förordning angående ändring i förordningen den 5 juni 1953 (nr 293) om särskild sjömansskatt;
dels bemyndiga Kungl. Maj :t eller, i den mån Kungl. Maj :t förordnar, riksskattenämnden, att därest det för genom förande av ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga ändringar i verkställda taxeringar, vare sig de avser statliga eller kom munala skatter;
dels bemyndiga Kungl. Maj :t att, i den omfattning Kungl.
Maj :t bestämmer, uppdraga åt riksskattenämnden att över taga de med tillämpningen av ifrågavarande avtal sam manhängande arbetsuppgifter, vilkas handläggning eljest skulle ankomma å Kungl. Maj:t;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig över ensstämmelse med vad i det föregående anförts under förut sättning av ömsesidighet ingå överenskommelser med främ mande makt om särskilda regler för beskattning av stude-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
rändes och praktikanters inkomst vid undervisning, utbild
ning eller praktiktjänstgöring här i riket.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan, förordnar Hans Kungl. Höghet Re-
genten att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Harald Häggquist.
637737. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag