2

Kungl. Maj:ts proposition nr 28-

beräknas enligt de värden å tillgångar och skulder, som upptagits i balans­

räkning för dotterbolaget vid fusionstillfället. I stället förordas, att i dylika

fall dessa värden skall upptagas till belopp, som motsvarar saluvärdena.

I utskiftningsskatteförordningen föreslås ytterligare ett par ändringar av

huvudsakligen teknisk natur.

Slutligen föreslås vissa ändringar i reglerna för inkomstbeskattningen av

aktiebolag och ekonomiska föreningar. Sålunda förordas, att bolag och för­

eningar, som driver såväl penningrörelse som annan verksamhet, skall äga

skattefritt uppbära utdelning å s. k. organisationsaktier — för närvarande

gäller detta blott beträffande utdelning å organisationsaktier avseende pen­

ningrörelsen. Vidare föreslås att bolag och föreningar skall erhålla en vid­

gad rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för ränta å gäld, som belöper

å innehavda aktier, varå utdelningen är skattefri.

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 28.

loppet icke överstiger vare sig vad

till bolaget för dessa aktier inbeta­

lats eller vad som utgör i bolaget

befintligt tillskjutet belopp;

b) vad som eljest utskiftas i sam­

band med nedsättning av aktiekapi­

tal eller vid sådant förvärv av aktie

som i 2 § sägs, i den mån bolagets

egna fonder därigenom nedbringas

under tillskjutet belopp; och

Nuvarande lydelse:

c) vad som vid bolagets upplös­

ning utskiftas, i den mån det utskif­

tade beloppet icke överstiger tillskju­

tet belopp.

9

§•

Uppgift till ledning för egen taxe­

ring (deklaration) till utskiftnings-

skatt skall i enlighet med av Kungl.

Maj:t fastställt formulär innehålla

upplysning angående såväl vad i bo­

laget tillskjutits som vad därifrån ut­

skiftats.

Deklaration för — — — anma-

ningen angives.

Deklaration för----------- - äga rum.

Vid upplösning----------- skall mins­

kas.

I övrigt------------- till utskiftnings-

skatt.

Över riksskattenämndens------- -—

icke föras.

Anvisningar.

Såsom tillskjutet —------- tillskju­

tet belopp.

Med bolags----------- -må avdragas.

Vid beräknande — — — för in­

komst.

fonder därigenom nedbringas under

tillskjutet belopp;

Föreslagen lydelse:

b) vad som — ändå att bolagets

egna fonder därigenom icke ned­

bringas under tillskjutet belopp — i

samband med inlösen av aktier enligt

i fastställd bolagsordning gällande

grunder utskiftas, i den mån det så­

lunda utskiftade beloppet icke över­

stiger vare sig vad till bolaget för

dessa aktier inbetalats eller vad som

utgör i bolaget befintligt tillskjutet

belopp; dock att vad sålunda stadgas

icke skall äga tillämpning om aktier­

na i bolaget till huvudsaklig del ägas

eller på därmed jämförligt sätt inne­

havas — direkt eller genom förmed­

ling av juridisk person — av en fy­

sisk person eller ett fåtal fysiska per­

soner; och

c) vad som vid bolagets upplösning

utskiftas, i den mån det utskiftade

beloppet icke överstiger tillskjutet be­

lopp.

9 §.

Uppgift till ledning för egen taxe­

ring (deklaration) till utskiftnings-

skatt skall i enlighet med av riksskat­

tenämnden fastställt formulär inne­

hålla upplysning angående såväl vad i

bolaget tillskjutits som vad därifrån

utskiftats.

Deklaration för — — —- anma-

ningen angives.

Deklaration för------------ äga rum.

Vid upplösning----------- skall mins­

kas.

I övrigt------------ till utskiftnings-

skatt.

Över riksskattenämndens------------

icke föras.

Anvisningar.

Såsom tillskjutet — — — tillskju­

tet belopp.

Med bolags------------ må avdragas.

Vid beräknande -— — — för in­

komst.

6

Kungl.

i

Maj:ts proposition nr 28-

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370).

Härigenom förordnas, att 39 § 1 mom. och 54 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 ävensom punkt 1 av anvisningarna till 39 § samma

lag1 skola erhålla ändrad lydelse på

Nuvarande lydelse:

39 §.

1 mom. Från bruttointäkt, varom

1 38 § 1 mom. förmäles, må a v-

d r a g göras för förvaltningskostnad

ävensom för ränta å gäld, som icke

skolat avdragas enligt bestämmelser­

na i 22, 25, 29, 33 och 36 §§ samt i

2 mom. av denna paragraf;

dock att, om svenskt aktiebolag el­

ler svensk ekonomisk förening åt­

njutit inkomst genom sådan utdel­

ning å aktier, banklotter eller för-

eningsandelar, för vilken jämlikt

54 § första stycket a) skatteplikt

icke föreligger, bolaget eller förening­

en ej må njuta avdrag för ränta å

gäld, som belöper å nämnda värde­

handlingar, i vidare mån än som

räntan överstiger utdelningen.

sätt nedan angives.

Föreslagen lydelse:

39 §.

1 mom. Från bruttointäkt, varom

1 38 § 1 mom. förmäles, må a v-

d r a g göras för förvaltningskostnad

ävensom för ränta å gäld, som icke

skolat avdragas enligt bestämmelser­

na i 22, 25, 29, 33 och 36 §§ samt i

2 mom. av denna paragraf. Svenskt

aktiebolag eller svensk ekonomisk

förening, som åtnjutit inkomst ge­

nom sådan utdelning å aktier eller

föreningsandelar, för vilken jämlikt

54 § skatteplikt icke föreligger, må

likväl ej njuta avdrag för ränta å

gäld, som belöper å nämnda värde­

handlingar, i vidare mån än som rän­

tan överstiger utdelningen. Oaktat

vad sist sagts må bolaget eller för­

eningen åtnjuta avdrag för ränta å

gäld som belöper å aktier eller för­

eningsandelar, vilka innehavas såsom

ett led i organisationen av annan

verksamhet än förvaltning av fastig­

het, värdepapper eller annan därmed

likartad lös egendom, ävensom för

ränta å gäld som belöper å andra in­

nehavda aktier i bolag eller andelar i

ekonomisk förening såvida detta in­

nehav motsvarar mer än nio tionde­

lar av aktie- eller andelskapitalet i

sistnämnda bolag eller förening samt

under förutsättning tillika att sam­

ma bolag eller förening icke — direkt

eller genom förmedling av juridisk

person — under beskattningsåret ägt

aktier eller föreningsandelar.

Senaste lydelse av 54 § se 1951: 325.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

än räntan överstiger utdelningen.

Därest icke annat framgår av före-

bragt utredning, skall jämlikt 44 §

och anvisningarna till samma para­

graf å nämnda värdehandlingar i re­

gel anses belöpa lika stor del av bo­

lagets eller föreningens hela gäld,

som värdehandlingarnas bokförda

värde utgör utav bokförda värdet av

bolagets eller föreningens samtliga

tillgångar (jfr punkt 3 av anvisning­

arna till 44 §).

Nuvarande lydelse:

förda värde utgör utav bokförda vär­

det av bolagets eller föreningens

samtliga tillgångar (jfr punkt 3 av

anvisningarna till 44 §).

Föreslagen lydelse:

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå medde­

lad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att

äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1953 års taxering samt

i fråga om eftertaxering för år 1953 eller tidigare år.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 28-

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 decem­

ber 1952.

Närvarande:

Statsministern

E^{rlander ,} ministern ^för utrikes ärendena

U^{ndén ,} statsråden

S^köld, Z^etterberg, T^orsten N^ilsson, S^träng, E^ricsson, A^ndersson,

L^ingman, H^ammarskjöld, H^edlund, P^ersson, L^indell, N^ordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om vissa

ändringar i utskiftningsskatteförordningen, m. m. samt anför därvid föl­

jande.

I. Inledning.

Vid 1950 års riksdag beslöts åtskilliga ändringar i förordningen den 27

juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska

bankbolags tillgångar, vilka ändringar upptogs i förordningen den 17 no­

vember 1950, nr 587. I den proposition, nr 240, däri förslag till dessa änd­

ringar förelädes riksdagen, framhöll jag att vissa i propositionen berörda

spörsmål måhända borde upptagas till förnyad prövning sedan 1944 års

allmänna skattekommitté slutfört då pågående undersökningar rörande de

s. k. familjebolagens och deras delägares beskattning. En av de frågor, be­

träffande vilka jag ifrågasatte omprövning, gällde huruvida de i nyssnämnda

proposition föreslagna reglerna rörande vad som skulle anses såsom återbä­

ring av tillskjutet belopp vid inlösen av aktier enligt i fastställd bolagsord­

ning gällande grunder borde inskränkas att avse allenast andra bolag än fa-

miljebolag. Vidare ifrågasatte jag huruvida de i samma proposition före­

slagna lättnaderna i utskiftningsskattehänseende vid fusion mellan aktie­

bolag borde äga tillämpning när fråga vore om familjebolag.

1944 års allmänna skattekommitté avgav år 1950 ett betänkande (SOU

1950:21), däri bland annat föreslogs ändrade bestämmelser angående be­

skattning av utdelning å svenska aktier och andelar i vissa fall. I betänkan­

det framlades förslag till vissa ändringar i principerna för familjebolags be­

skattning. Ett på betänkandet grundat förslag förelädes i proposition nr 182

1951 års riksdag. Sedan riksdagen godtagit vad i propositionen föreslagits,

utfärdades vederbörliga författningar den 1 juni 1951 (nr 325—327). I sist­

nämnda proposition framhöll jag, att i samband med den då ifrågasatta lag­

stiftningen en omprövning lämpligen bort ske av den i 39 § 1 mom. kom­

munalskattelagen upptagna regeln om avdrag för ränta å gäld. Eftersom

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

föremål för överväganden i samband med den ifrågasatta översynen av

vissa bestämmelser i utskiftningsskatteförordningen. Utskottet underströk

tillika angelägenheten av att dessa överväganden bedrevs så att proposition

i ämnet kunde framläggas om möjligt för 1953 års riksdag.

II. Ändringar i utskiftningsskatteförordningen.

A. Återbäring av tillskjutet belopp.

Inledning. Enligt 1 § 1 mom. första stycket utskiftningsskatteförordningen

utgår utskiftningsskatt allenast i den mån de utskiftade medlen icke är att

anse såsom återbäring av tillskjutet belopp. Bestämmelserna om vad som

är att anse såsom återbäring av tillskjutet belopp återfinnes i 4 § samma

förordning. Såsom sådan återbäring anses enligt punkt a) i nämnda para­

graf vad som i samband med inlösen av aktier enligt i fastställd bolagsord­

ning gällande grunder utskiftas, i den mån det sålunda utskiftade beloppet

icke överstiger vare sig vad till bolaget för dessa aktier inbetalats eller vad

som utgör i bolaget befintligt tillskjutet belopp; enligt punkt b) i samma

paragraf vad som eljest utskiftas i samband med nedsättning av aktie­

kapital eller vid vissa förvärv av egen aktie eller dotterbolags förvärv av

aktier i moderbolaget i vissa fall, i den mån bolagets egna fonder därigenom

nedbringas under tillskjutet belopp; samt enligt punkt c) i samma paragraf

vad som vid bolagets upplösning utskiftas, i den mån det utskiftade beloppet

icke överstiger tillskjutet belopp. Innebörden av det sagda är, att vid lös­

ningen av spörsmålet vilken del av bolagets tillgångar, som skall anses ha

tagits i anspråk för en utskiftning, lagstiftaren intagit den ståndpunkten att

vinstmedel i första hand skall anses ha utskiftats. Dock göres från denna all­

männa regel det undantag, som framgår av den nyss återgivna punkten a) i

4 § utskiftningsskatteförordningen. I detta undantagsfall anses det utskif­

tade beloppet i första hand taget av tillskjutet belopp och går i denna del

alltså fritt från utskiftningsskatt oavsett om bolaget haft vinstmedel mot­

svarande vad som utskiftats eller ej.

I samband med förarbetena till 1950 års ändringar i utskiftningsskatte­

förordningen fördes på tal att helt slopa bestämmelserna, att tillskjutet

belopp skulle i första hand anses taget i anspråk vid utskiftning. Det an­

fördes därvid såsom skäl för en sådan ändring, att möjligheterna till kon­

staterat missbruk av dessa bestämmelser först med en sådan anordning

helt förhindrades. Emellertid valde man allenast utvägen att på visst sätt be­

gränsa tillämpningsområdet för undantagsbestämmelsen. Såsom motivering

härför åberopades, att inlösning av aktier enligt i bolagsordningen be­

stämda grunder oftast komme i fråga beträffande preferensaktiekapital och

syntes då närmast vara att likställa med återbetalning av upplånat kapital.

Man borde icke försvåra för aktiebolag, som upplagt preferensaktielån, att

inlösa sådana aktier.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Det statsfinansiella utbytet av utskiftningsskatt får emellertid antagas bliva

ringa för nybildade aktiebolags vidkommande.

För äldre bolags vidkommande ställer sig saken sålunda. I övergångs­

bestämmelserna till förordningen den 17 november 1950 (nr 587) angående

ändring i förordningen den 27 juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning

av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar undantogos från de

skärpta bestämmelserna i 4 § av förordningen sådana utskiftningsfall, då

beslut om nedsättning av aktiekapital anmälts för registrering före den 1

januari 1950. Där så är förhållandet, kunna alltså äldre bolag fortfarande i

den omfattning, som i nedsättningsbeslutet avses, intill tillskjutna beloppet

skattefritt utskifta vinst, som överförts till aktiekapitalet. De äro därjämte

oförhindrade att, därest förbehåll därom vid bolagets bildande träffats i bo­

lagsordningen, skattefritt utskifta medel, i den mån det sålunda utskiftade

beloppet icke överstiger vare sig vad till bolaget för dessa aktier inbetalats

eller vad som utgör i bolaget befintligt tillskjutet belopp. Med enahanda re­

servation äger bolaget därjämte skattefritt utskifta medel, som tillförts

bolaget genom ökning av aktiekapitalet, såvitt förbehåll om inlösen av ak­

tierna enligt vissa grunder förut i behörig ordning gjorts och intagits i bolags­

ordningen. Såsom aktiebolagslagen i denna del tolkats, kan ett beslut om

inlösen av aktier enligt i bolagsordningen angivna grunder aldrig avse aktier,

som redan utgivits vid beslutets fattande, utan endast aktier, som därefter

utgivas. Med hänsyn till det sätt, varpå motsvarande spörsmål blivit lösta i

ovannämnda förordning den 17 november 1950 (nr 587), kan det för nu

diskuterade lagändring, som ju har en betydligt ringare räckvidd än 1950

års lagändringar, knappast ifrågakomma att avfatta övergångsbestämmel­

serna efter andra grunder än dem, som kommo till användning vid ikraft­

trädandet av nämnda förordning. Äldre bolag skulle alltså icke kunna från­

tagas den skattefrihet, vartill de äro berättigade på grund av bestämmelser

i bolagsordningen, vilka anmälts för registrering före den dag, då den disku­

terade lagändringen får anses hava blivit aktuell förslagsvis den 1 januari

1952. Inskränkningen i skattefriheten skulle alltså komma att i huvudsak

avse ökningar av aktiekapital, vilka anmälts för registrering nämnda dag

eller därefter. I fråga om dylika transaktioner får det emellertid i ännu högre

grad än vad gäller nystartade företag antagas, att de komma att ersättas av

andra åtgärder.

Remissyttrandena. Flertalet av de hörda myndigheterna och organisatio­

nerna tillstyrker utredningsmannens förslag. Därvid framhålles bl. a. att

den ifrågasatta författningsändringen torde vara ett önskvärt komplement

till de nyligen antagna ändrade reglerna om inkomstbeskattning av famil-

jebolag. Jämväl på nu förevarande område syntes den ifråga om inkomstbe­

skattningen införda differentieringen böra genomföras. — Avstyrkande ut­

talanden har gjorts av kammarrätten, Sveriges advokatsamfund, Sveriges

grossistförbund och handelskammaren i Göteborg. Från sistnämnda remiss­

yttranden torde här följande få återgivas.

Kammarrätten erinrar om sin i tidigare sammanhang uttalade mening, att

den förmånliga behandlingen vid inlösen av preferensaktier icke borde till­

komma familjebolag. Kammarrätten hade icke anledning att nu frångå den­

na mening. Emellertid skulle den föreslagna bestämmelsen äga tillämpning

endast med avseende å aktieemissioner, som komme att ske efter förslagets

ikraftträdande. Såsom i utredningsmannens promemoria framhållits tedde

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

söka täppa till sådana luckor i skattelagstiftningen som kunde inbjuda till

missbruk. I förevarande fall ansåge förbundet emellertid det vara viktigare

att bibehålla familjebolagen vid samma möjligheter som övriga aktiebolag

att, när detta befunnes önskvärt ur företagsekonomisk synpunkt, utöka ak­

tiekapitalet under förbehåll om successiv utskiftningsskattefri amortering

än att förebygga de starkt begränsade missbruksmöjligheter, som härigenom

kunde hållas öppna. Slutligen ville förbundet ytterligare framhålla att be­

greppet familjebolag ännu vore förhållandevis diffust, i följd varav en viss

rättsosäkerhet kunde förväntas följa och att utvidgning av särbestämmel­

serna för denna företagskategori därför ej utan bärande skäl borde vidta­

gas. Vidare kunde den föreslagna lagändringen komma att medföra konse­

kvenser i fråga om formen för den framtida kapitalförsörjningen inom dy­

lika företag, som ur näringspolitiska synpunkter kunde vara mindre önsk­

värda.

Sveriges advokatsamfund anför i sitt yttrande i huvudsak följande. För­

slaget toge ej hänsyn till det förhållandet att då fråga uppkomme att sanera

ett familjebolag saneringen ofta skedde så att bolagets leverantörer ginge

med på att förvandla sina fordringar på bolaget till preferensaktiekapital, av­

sett att så snart saneringen genomförts och likviditeten förbättrats återbeta­

las till de ursprungliga fordringsägarna. Det låge i öppen dag att om ett så

anskaffat preferensaktiekapital icke kunde återbetalas utan erläggande av ut-

skiftningsskatt saneringsmöjligheterna komme att allvarligt försämras. Sa-

neringsmöjligheten byggde nämligen just på den tanke, mot vilken den sak­

kunnige vände sig, nämligen att bolaget, om det finge fortsätta sin verksam­

het, skulle kunna samla upp så mycket vinstmedel att det av borgenärerna

genom preferensaktieteckningen gjorda tillskottet skulle kunna återbetalas.

Saneringsplanen byggde vidare på den av erfarenheten bestyrkta förutsätt­

ningen att en borgenär i regel icke vore villig att förvandla sin fordran till

aktiekapital, om han icke kunde räkna med att i en ej alltför avlägsen fram­

tid återfå kapitalet, såvida icke hans fordran skulle vara så stor att han ge­

nom att förvandla den till aktiekapital komme att bli majoritetsinnehavare i

bolaget. Även i andra fall förelåge ett sakligt välmotiverat och fullt lojalt be­

hov att efter förvandling av ett bolags skulder till preferensaktiekapital kun­

na nedsätta detta utan erläggande av utskiftningsskatt.

Departementschefen. Som av det tidigare sagda framgår genomfördes vid

1950 års riksdag en rad betydelsefulla ändringar i utskiftningsskatteförord-

ningen. En del av dessa avsåg att tilltäppa vissa luckor i lagstiftningen, vilka

i icke obetydlig omfattning utnyttjats för erhållande av icke avsedda skatte­

lättnader.

Sålunda hade tidigare bestämmelser möjliggjort för bolagen att genom ut­

givning av gratisaktier, intagande i bolagsordningen av en föreskrift att dessa

aktier ägde inlösas och ett därefter verkställt inlösande av desamma tillföra

delägarna bolagets vinstmedel intill ett belopp motsvarande i bolaget be­

fintligt tillskjutet belopp utan att någon beskattning härigenom inträdde vare

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

17

sig för bolaget eller dess delägare frånsett en eventuell realisationsvinstbe­

skattning för de senare. Däremot medförde åtgärden att bolagets tillskjutna

belopp komme att minska, något som dock bleve av betydelse allenast när

bolaget vid en framtida tidpunkt upplöstes eller nedsatte sitt aktiekapital.

På förslag av 1949 års utskiftningsskattesakkunniga, vilket förslag upp­

togs i den förut omnämnda propositionen nr 240 till 1950 års riksdag, erhöll

bestämmelserna i 4 § utskiftningsskatteförordningen den utformning, för

vilken jag nyss redogjort. Innebörden av 1950 års lagändring i nu föreva­

rande hänseende är den, att när gratisaktier inlöses vederlaget anses i första

hand taget av vinstmedel. Detsamma kan bliva förhållandet då andra aktier

än gratisaktier inlöses till överpris, nämligen till den del vederlaget över­

stiger vad som inbetalts till bolaget för aktierna i fråga.

I propositionen nr 240 framhöll jag, att de däri föreslagna bestämmelserna

icke förhindrade vissa åtgärder i skatteundandragande syfte. Jag påpekade

bl. a., att i de fall, där redan i den ursprungliga bolagsordningen intagits en

bestämmelse att aktierna kunde inlösas, intet hinder förelåge mot att förfara

t. ex. så att aktiekapitalet nedsattes med belopp, motsvarande hos bolaget

ansamlade vinstmedel — vilket icke komme att medföra påföring av utskift-

ningsskatt — samt att aktiekapitalet därefter genom fondemission upp­

bringades till ursprungligt belopp. Ett sådant förfaringssätt skulle i reali­

teten icke innebära annat än ett skattefritt överförande av vinstmedel till

aktieägarna. Även andra därmed jämförbara åtgöranden kunde bestämmel­

serna lämna utrymme för. Jag tilläde, att vad anginge bolag, som framdeles

bildades, man finge räkna med att i bolagsordningen kunde upptagas be­

stämmelser om möjlighet till aktieinlösen, vilka bestämmelser — sedan

vinstmedel hos bolaget ansamlats — läte sig utnyttjas i nyss angivet syfte.

Anledningen till att bestämmelserna år 1950, oaktat vad nu senast fram­

hållits, utformades på angivet sätt var hänsyn till sådana bolag, som i och

för sin verksamhet nödgades anskaffa riskvilligt kapital genom preferens­

aktieemission. Det syntes skäligt att sådana preferensaktier skulle få inlö­

sas utan någon utskiftningsbeskattning. Det var alltså av hänsyn till dessa

fall som man avstod från alternativet att stadga, att all utskiftning i sam­

band med aktieinlösen skulle anses i första hand avse vinstmedel.

Utredningsmannen har erinrat om mitt uttalande i proposition nr 240,

att om man på andra områden av skattelagstiftningen införde regler om en

viss särbehandling av s. k. familjebolag, så borde prövas huruvida detta

icke borde ske även på nu förevarande område. Skulle man finna så kunna

ske, komme invändningarna mot utformningen av utskiftningsskatteförord-

ningens regler att väsentligen minska i betydelse.

Med detta uttalande åsyftade jag uppenbarligen att det erfarenhetsmässigt

främst varit s. k. familjebolag som utnyttjat de påtalade luckorna i utskift-

ningsbeskattningen.

Utredningsmannen har nu — under åberopande av den vid 1951 års riks­

dag genomförda lagstiftningen rörande beskattningen av familjebolag i vissa

fall — föreslagit en sådan ändring av 4 § utskiftningsskatteförordningen, att

‘2 Ilihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 28.

18

vederlag, som av familjebolag utbetalas vid aktieinlösen, alltid skall anses i

första hand taget av vinstmedel.

I flertalet remissyttranden tillstyrkes författningsändringen. Även kam­

marrätten synes i princip dela utredningsmannens uppfattning men avstyr­

ker likväl den ifrågasatta författningsändringen, nämligen av hänsyn till

att frågan förefölle vara av ringa praktisk betydelse.

Med hänsyn till att i det enskilda fallet fråga kan vara om betydande

belopp, som genom eu lucka i reglerna skulle undgå beskattning, kan jag

för egen del icke godtaga vad kammarrätten anfört som en avgörande in­

vändning mot förslaget.

I övriga avstyrkande remissyttranden har särskilt understrukits, att de

föreslagna reglernas generella utformning skulle försvåra preferensaktie­

emissioner även för i skattehänseende korrekta familjebolag.

Detta påpekande är givetvis i huvudsak riktigt. Det torde emellertid icke

kunna ifrågakomma att i förevarande sammanhang göra skillnad mellan

familjebolag av olika slag eller mellan mer eller mindre legitima preferens­

aktieemissioner. Man får därför mot varandra väga önskemålet att tilltäppa

en uppenbar lucka i lagstiftningen och nackdelen med för familjebolagen

generellt utformade regler ägnade att försvåra inlösen av preferensaktier.

Vad emellertid angår familj ebolagen torde preferensaktier sällan utbjudas;

när så under senare år likväl skett, torde anledningen härtill merendels ha

varit en annan än behovet av att anskaffa rörelsekapital. Det synes därför

troligt att en lagstiftning enligt utredningsmannens förslag skulle vara av

underordnad betydelse för de lojala familjebolagen.

Jag förordar alltså att utredningsmannens nu ifrågavarande förslag ge­

nomföres.

De föreslagna bestämmelserna synes böra bli tillämpliga i de fall, då be­

slutet om nedsättning av aktiekapitalet anmälts för registrering efter den 31

december 1952.

B. Beräkningen av beskattningsbart belopp vid fusion.

Gällande bestämmelser. I sjätte stycket av anvisningarna till utskiftnings-

skatteförordningen stadgas att, därest aktiebolag till delägare utskiftar an­

nat än penningar, värdet av det utskiftade skall upptagas till belopp, som

motsvarar saluvärdet vid tiden för utskiftningen. Motivet för denna regel

är klart. Aktiebolags inkomst skall dubbelbeskattas och utskiftningsskatten

ersätter i vissa fall inkomstbeskattningen av aktieägarna för mottagen ut­

delning. Följaktligen bör underlaget för beräkning av utskiftningsskatt och

för beräkning av inkomstskatt vid utdelning i princip vara detsamma.

Bortsett från fall av nedsättning av aktiekapitalet, varom nu icke är frå­

ga, förefinnes emellertid två undantag från nyssnämnda regel i utskiftnings-

skatteförordningen, vilka båda undantag hänför sig till fall, då utskiftning­

en kommer till stånd i samband med en fusion enligt 174 § 1 inom. aktiebo­

lagslagen, d. v. s. fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag. Undan­

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

20

förfaringssättet icke syntes föreligga vare sig enligt aktiebolagslagen eller

bokföringslagen, omtalar utredningsmannen att — enligt vad han erfarit —

detta förfaringssätt även i viss omfattning praktiserats av de skattskyldiga.

Utredningsmannen har vidare särskilt erinrat om att enligt numera gäl­

lande bestämmelser vissa familjebolag vore skattskyldiga för mottagen ut­

delning samt framhållit, att denna omständighet utgjorde ett starkt skäl

för en omprövning av ifrågavarande stadgande i anvisningarna till utskift-

ningsskatteförordningen.

Utredningsmannen har, utifrån nu återgivna synpunkter, förordat den

ändringen i utskiftningsskatteförordningen, att vid sådan fusion enligt 174 §

1 mom. aktiebolagslagen, som icke medför befrielse från eller uppskov med

erläggande av utskiftningsskatt, dotterbolagets till dylik skatt beskattnings­

bara belopp skall beräknas med utgångspunkt från saluvärdena och icke

från de bokförda värdena. Författningstekniskt innebär förslaget att sista

stycket av anvisningarna till utskiftningsskatteförordningen utgår.

Remissyttrandena. Utredningsmannens förslag att sista stycket av anvis­

ningarna till utskiftningsskatteförordningen skulle utgå har tillstyrkts i fler­

talet remissyttranden. Avstyrkande utlåtanden har avgivits av delegerade

för Sveriges industriförbund m. fl. samt handelskammaren i Göteborg och

Sveriges advokatsamfund. I ett yttrande har ifrågasatts den inskränkningen

i utredningsmannens förslag, att bestämmelsen fortfarande skulle gälla be­

träffande andra aktiebolag än familj ebolag.

Bland de myndigheter och organisationer, som tillstyrkt förslaget, åter­

finnes kammarrätten, flertalet hörda länsstyrelser, överståthållarämbetet,

Sveriges köpmannaförbund samt hyresgästernas sparkasse- och byggnads-

föreningars riksförbund u. p. a. Vanligen har man därvid utan närmare

motivering tillstyrkt utredningsmannens förslag. I de yttranden, däri frågan

berörts mer utförligt, vitsordas det resultat, vartill utredningsmannen kom­

mit, såsom riktigt och framhålles angelägenheten av att den föreslagna änd­

ringen blir genomförd.

I sitt avstyrkande utlåtande framhåller handelskammaren i Göteborg, att

utredningsmannen icke påvisat, att skattskyldiga vid tillämpningen erhållit

några obehöriga förmåner. Det kunde då icke anses vara berättigat att redan

nu vidtaga en ändring i förordningen endast på den grund att utrednings­

mannen trott sig finna, att lagen i en detalj skulle kunna kringgås.

I det av industriförbundet m. fl. åberopade yttrandet framhålles, att skäl

syntes icke ha anförts för upphävande av ifrågavarande så sent som år 1950

införda stadgande, vars syfte vore att underlätta önskvärda fusioner och

förenkla taxeringsarbetet.

Sveriges advokatsamfund anser förslaget innebära att fusion praktiskt ta­

get komme att omöjliggöras utom i de fall, då antingen någon utskiftnings­

skatt ej alls skulle utgå, därför att fråga vore om ett äldre koncernförhål­

lande eller ett sådant förhållande, där moderbolaget redan från början ägt

mer än 90 procent av aktierna i dotterbolaget eller medgivande erhölles att

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

skatten i de fall då sådan skall erläggas vid fusion enligt 174 § 1 inom. aktie­

bolagslagen. De åsyftade fallen är alltså de, där utskiftningsskatten icke

utan vidare efterges eller där någon av förutsättningarna för dispensbeslul

av riksskattenämnden saknas. Sistnämnda förutsättningar är, som framgår

av 1 § 2 mom. andra stycket utskiftningsskatteförordningen, att med fusio­

nen åsyftas att vinna en mera ändamålsenlig organisation, att erläggandet

av utskiftningsskatten med hänsyn till dennas storlek kan anses utgöra ett

väsentligt hinder för fusionen samt att fusionen icke kan antagas vara ett

led i åtgöranden, syftande till att erhålla obehörig förmån i beskattnings­

avseende.

Av det sagda framgår att den av utredningsmannen uppmärksammade

anvisningspunkten blir tillämplig vid fusioner, där omständigheterna är

sådana att anledning saknats ur det allmännas synpunkt att medge egentliga

skattelättnader. Likväl förordade jag, att för dylika fall det till utskiftnings-

skatt beskattningsbara beloppet skulle beräknas på grundval av tillgångar­

nas värde enligt balansräkningen. Anledningen härtill var icke att ur utskift-

ningsskattesynpunkt underlätta dessa fusioner; härtill saknades som av det

förut sagda framgår tillräckliga skäl. Anledningen var i stället följande.

Med ett bibehållande av utskiftningsskatteförordningens principiella upp­

byggnad borde även i nu avsett fall skatten beräknas med utgångspunkt

från tillgångarnas saluvärde. En sådan regel kunde emellertid förutses bli

i huvudsak utan effekt, enär den skulle kringgås genom att dotterbolagets

icke bundna vinstmedel medelst utdelning eller på därmed likvärdigt sätt

skattefritt överfördes till moderbolaget före fusionstillfället. Detta kunde

förutses komma att gälla även beträffande i räkenskaperna osynliga vinst­

medel såsom dolda reserver i anläggnings- och omsättningstillgångar. Från

dessa utgångspunkter syntes man lika gärna, för att nå eu förenkling i reg­

lerna, frånfalla det principiellt riktiga och gå på de bokförda värdena.

Det finnes av två skäl anledning att ompröva detta ståndpunktstagande.

Sedan 1950 års lagstiftning på utskiftningsbeskattningens område har

nya regler införts rörande beskattning av vissa familjeboiag. Sålunda beslöt

1951 års riksdag, att familjebolag, som utnyttjats i syfte att bereda fysisk

person icke avsedd skattelättnad, skall vara skattskyldiga för utdelning från

andra bolag. Detta innebär, att dessa familjebolag icke längre skulle, på sätt

nyss angivits, kunna kringgå en principiellt riktigt utformad bestämmelse

om beräkning av till utskiftningsskatt beskattningsbart belopp vid fusion.

Den nu diskuterade bestämmelsen i anvisningarna till utskiftningsskatte­

förordningen utgör, såvitt angår ifrågavarande familjebolag, efter 1951 års

lagändring en påtaglig inadvertens i skattelagstiftningen.

Av ytterligare ett skäl bör ifrågavarande anvisningspunkt omprövas. För­

ut har framhållits att denna formulerats på sätt som skett med tanke på

att utskiftningsskatten ändå aldrig skulle i verkligheten träffa annat än

bundna vinstmedel. Såsom utredningsmannen framhållit har på taxerings-

håll iakttagits, att genom vissa åtgärder från de skattskyldigas sida även de

bundna vinstmedlen undandrages utskiftningsbeskaltning vid fusion. Jag

hänvisar till vad jag härom i det föregående anfört.

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

23

Genom en värdering på grundval av saluvärdena och icke på grundval av

de bokförda värdena förhindras visserligen icke transaktioner av antydd

art men de försvåras i viss omfattning. Detta torde utgöra tillräckligt skäl

för att återföra bestämmelserna till sin principiellt riktiga utformning även

såvitt gäller andra bolag än familjebolag.

Jag förordar följaktligen att utredningsmannens förslag genomföres. Där­

vid vill jag än en gång understryka, att författningsändringen icke riktar

sig mot sådana fusioner enligt 174 § 1 mom. aktiebolagslagen, vilka i tidi­

gare sammanhang bedömts ur samhällets synpunkt så angelägna att man

genom skattelättnader velat underlätta deras genomförande.

De nya reglerna synes böra tillämpas i de fall, då bolagsstämmans beslut

om tillåtelse till fusionsavtal anmälts för registrering efter den 31 december

1952.

C. Övriga ändringar i utskiftningsskatteförordningen.

Utredningsmannen. De ändringar som utredningsmannen i övrigt föresla­

git i utskiftningsskatteförordningen är huvudsakligen av teknisk natur.

I 2 § utskiftningsskatteförordningen angives vad som skall förstås med

utskiftat belopp. Härmed avses, såvitt nu är i fråga, vad bolaget i samband

med nedsättning av aktiekapital eller vid bolagets upplösning utgiver i pen­

ningar eller annat till delägare i förhållande till hans andel eller efter an­

nan i bolagsordningen bestämd grund, i den mån vad sålunda utgivits icke

enligt förordningen om statlig inkomstskatt är att hänföra till utdelning

från bolaget.

Utredningsmannen har framhållit, att skatteförfattningarna icke syntes

innehålla någon bestämmelse, i vilket fall ett belopp, som i samband med

nedsättning av aktiekapital eller vid bolagets upplösning utgåves till del­

ägare i förhållande till hans andel eller efter annan i bolagsordningen be­

stämd grund, vore att hänföra till utdelning och därigenom undantagen från

beskattning enligt utskiftningsskatteförordningen. I aktiebolagslagen funnes

reglerat i vilka fall utbetalningar till aktieägarna i denna deras egenskap

finge ske. Till aktieägarna kunde i denna deras egenskap allenast utbetalas

vinstutdelning, belopp som blivit disponibelt genom nedsättning av aktie­

kapitalet utan att beloppet skulle avsättas till reservfond samt belopp som

utskiftades till delägare sedan bolaget trätt i likvidation. Vinstutdelning

och utskiftning efter likvidation förutsattes skola ske i förhållande till en­

var delägares andel i bolaget. Men bolagsordningen kunde innehålla före­

skrifter om utdelning efter annan grund. Vid nedsättning av aktiekapitalet

enligt 65 § aktiebolagslagen reglerades utbetalningarna av bestämmelser i

bolagsordningen, under det att vid nedsättning av aktiekapital jämlikt 67 §

nämnda lag det sätt, varpå nedsättningen skulle genomföras, bestämdes av

nedsättningsbeslutet. Detta kunde enligt 66 § 2 inom. aktiebolagslagen inne­

hålla, att vissa aktier skulle inlösas eller att minskning skulle ske av ak­

tiernas nominella belopp. Sagda lag syntes icke innehålla något absolut

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

hinder mot att i sistnämnda fall utbetalningarna till delägarna verkställ­

des efter andra principer än förhållandet mellan andelarna utan att grun­

den vore bestämd i bolagsordningen. Utginge man från att skattskyldighet

icke ålåge skattesubjekten i annat fall än då skattskyldigheten klart fram-

ginge av författningarna, syntes eu verklig utskiftning, som icke skedde i

förhållande till delägarens andel eller efter annan i bolagsordningen be­

stämd grund, enligt gällande regler knappast kunna anses utgöra en till

inkomstskatt skattepliktig intäkt av kapital och till intäkt av annan för­

värvskälla, t. ex. tillfällig förvärvsverksamhet, kunde den hänföras en­

dast under vissa bestämda förhållanden. Ett stöd för ett dylikt antagande

vore det sätt, varpå utskiftningsskatteproblemet blivit löst i gällande be-

skattningssystem. Eftersom en utskiftning, som icke skedde i förhållande

till delägares andel eller efter annan i bolagsordningen bestämd grund,

enligt utredningsmannen icke heller syntes kunna hänföras under 2 § ut-

skiftningsskatteförordningen om man toge hänsyn till dess bokstavliga ly­

delse, förefölle det vara en i lagstiftningen icke reglerad fråga, hur en så­

dan utskiftning skulle behandlas i beskattningshänseende. En dylik ut­

skiftning syntes t. ex. kunna gå ut på att viss delägare skulle av de andra

delägarna utlösas ur bolaget med dess medel. Självfallet borde dylika ut-

skiftningar icke vara fritagna från beskattning, varför det syntes böra ta­

gas under övervägande huruvida icke 2 § utskiftningsskatteförordningen

borde undergå en lämplig omformulering.

I enlighet härmed har utredningsmannen föreslagit ett tillägg till sist­

nämnda paragraf av innebörd, att med utskiftat belopp skall förstås även

belopp, som i nu avsedda fall utgår till aktieägare efter grund som fastställts

i beslutet om nedsättning av aktiekapitalet.

Vidare har utredningsmannen föreslagit en ytterligare ändring i 4 § ut­

skiftningsskatteförordningen. Det kunde enligt utredningsmannen råda viss

tvekan om rätta innebörden av den förut behandlade bestämmelsen i 4 §

a), sedd i belysning av stadgandet vid b) i samma paragraf. Genom den

formulering, som punkten a) erhållit, kunde synas som om utskiftnings-

skatt alltid skulle uttagas, så snart det utskiftade beloppet överstege vad

till bolaget för de inlösta aktierna kunde ha inbetalats och alltså oavsett

om bolagets egna fonder överstege tillskjutet belopp eller ej. En sådan tolk­

ning vore dock enligt utredningsmannen icke av lagstiftaren avsedd. Stad­

gandet vid a) skulle aldrig i det särskilda fallet leda till ett strängare re­

sultat än det, som skulle ifrågakomma därest stadgandet vid b) i stället

varit tillämpligt. Lagstiftarens mening med sammankopplandet av de båda

i punkten aj angivna förutsättningarna hade allenast varit att täcka de

fall, där vinstmedel utskiftats. Detta framginge klart av lagstiftningens för­

arbeten. Till förebyggande av en oriktig lagtolkning borde emellertid lag­

rummet undergå en lämplig omformulering.

Remissyttrandena. De hörda myndigheterna och organisationerna har icke

i något hänseende gjort erinran mot utredningsmannens förslag i nu fö­

revarande delar.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

des ofta bli den tidpunkt, då moderbolaget övertagit dotterbolaget tillhöriga

maskiner och andra inventarier. Det synes dock icke finnas någon rimlig

anledning att behandla i realiteten helt likartade fall på skilda sätt.

Sedan gammalt har träförädlingsindustrien inköpt skogsfastigheter för

tillgodoseende av en del av sitt virkesbehov. Dessa fastighetsförvärv ha ofta

skett genom inköp av aktier i skogsbolag. Intet godtagbart skäl föreligger för

att fusioner i dylika fall icke skulle kunna bliva föremål för dispens. Det

torde tvärtom förhålla sig så, att fusionsinstitutet tillkommit icke minst

med hänsyn till önskvärdheten av att underlätta en ändamålsenlig organi­

sation av de inom skogsindustrien verksamma koncernerna.

Möjligt är, att de sakkunniga med uttrycket »driva rörelse» i förevarande

sammanhang avsett »utöva verksamhet». Endast en sådan tolkning leder till

ett materiellt tillfredsställande resultat. Det är dock icke att förvänta, att

fusioner skola igångsättas i förlitande på att denna tolkning skall godtagas

av riksskattenämnden. Om syftet med fusionsinstitutet skall vinnas är det

därför angeläget, att oklarheten rörande ifrågavarande bestämmelsers rätta

innebörd snarast undanröjes. Detta synes lämpligen böra ske därigenom, att

i 1 § 2 mom. andra stycket förordningen den 27 juni 1927 om skatt vid ut-

skiftning av aktiebolags tillgångar vidtages den ändringen, att en förutsätt­

ning för sådant medgivande som i nämnda lagrum avses angives vara »att

båda bolagen utöva verksamhet, som bildar en naturlig enhet».

Bevillningsutskottet inhämtade riksskattenämndens yttrande över mo­

tionerna. Riksskattenämnden framhöll därvid, att motionärernas tolkning

överensstämde med uttalanden av utskiftningsskattesakkunniga, bland vil­

ka funnes företrädare för såväl näringslivet som skatteteknisk sakkunskap.

Någon författningsändring syntes därför icke böra vidtagas utan en mer

ingående utredning. Därvid borde beaktas i vad mån vissa kommuners

skatteunderlag kunde beröras av sådana bolagsfusioner, som i motionerna

avsåges. Riksskattenämnden påpekade vidare, att vissa andra ifrågasatta

ändringar i utskiftningsskatteförordningen vore under prövning inom fi­

nansdepartementet och att det syntes lämpligt att det av motionärerna be­

rörda spörsmålet behandlades i samband därmed.

Till denna uppfattning anslöt sig bevillningsutskottet och riksdagen.

För egen del får jag i detta spörsmål anföra följande.

Med ifrågavarande bestämmelser i utskiftningsskatteförordningen har

åsyftats att underlätta sådana fusioner, vilka avser att möjliggöra eu mer

ändamålsenlig organisation av den utav de båda berörda bolagen bedrivna

verksamheten. Då någon affärsverksamhet i nu avsedd mening merendels

icke bedrives av skattskyldig, vars inkomst är hänförlig till förvärvskällan

jordbruksfastighet eller annan fastighet, är uppenbart att anledning förele­

gat att i förevarande sammanhang särskilt uppmärksamma aktiebolag som

bedriver rörelse. Det är mot denna bakgrund utskiftningsskattesakkunni-

gas nyss återgivna uttalande bör ses.

Även enligt min mening är det i första hand fusioner mellan rörelseidkan-

de bolag, som man i förevarande sammanhang velat observera. Det synes

nämligen kunna göras gällande, att fusioner i andra fall än de sistnämnda

mera sällan är av organisatoriska skäl så angelägna, att det ur allmän syn­

punkt framstår som motiverat att för dessa fall medge skattelindring av ett

28

Kungl. Maj.ls proposition nr 28.

vidare män än som räntan överstiger utdelningen. Om icke annat framgår

av förebragt utredning, skall å värdehandlingarna i fråga i regel anses belöpa

lika stor del av bolagets eller föreningens hela gäld, som värdehandlingar­

nas bokförda värde utgör utav bokförda värdet av bolagets eller föreningens

samtliga tillgångar (se punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 39 §

samt 44 § och punkt 3 av anvisningarna till sistnämnda paragraf kommu­

nalskattelagen). Sedan 54 § kommunalskattelagen ändrats genom lag den

1 juni 1951, nr 325, har kretsen av de bolag och föreningar, för vilka det i

39 § stadgade undantaget gällde, undergått en viss förändring. Enligt 54 §,

sådant detta lagrum lydde före nyssnämnda lagändring, var svenska aktie­

bolag och svenska ekonomiska föreningar frikallade från skattskyldighet för

utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, dock

att denna frikallelse icke gällde sådana bolag och föreningar, vilka drev

bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse. Som en följd härav

blev undantaget i 39 § kommunalskattelagen av betydelse blott för sådana

svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar, vilka drev annan rörelse

än penning- eller försäkringsrörelse. Efter 1951 års lagändring har 54 §

kommunalskattelagen i detta hänseende följande innehåll: I princip är

svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar helt frikallade från

skattskyldighet för utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekono­

miska föreningar. Undantag gäller emellertid i några hänseenden. Sålunda

är aktiebolag och ekonomiska föreningar, vilka driver bank- eller annan

penningrörelse, undantagna från skattskyldighet i nu angivet hänseende

allenast såvitt avser utdelning å aktier eller andelar, vilka innehaves som

ett led i organisationen av sådan bolagets eller föreningens verksamhet. Vi­

dare är aktiebolag, som driver försäkringsrörelse, frikallade från skattskyl­

dighet för utdelning allenast då fråga är om sjuk-, olycksfalls- eller skade-

försäkringsrörelse och de aktier eller andelar, varå utdelningen erhållits,

innehafts som ett led i organisationen av sådan försäkringsrörelse. Uteslutna

från skattefrihet för utdelning är vidare vissa s. k. familjebolag, nämligen

sådana vilka icke visat att deras vinstmedel i skälig omfattning använts för

utdelning till delägarna. Dock föreligger även för dessa familjebolag skatte­

frihet för utdelning, nämligen när fråga är om utdelning å sådana aktier

eller andelar vilka innehaves av bolaget eller föreningen såsom ett led i

organisationen av annan verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepap­

per eller annan därmed likartad lös egendom. Riksskattenämnden kan vidare

medgiva familjebolag rätt att för viss tid åtnjuta skattefrihet jämväl för an­

nan utdelning.

Av det förut sagda framgår, att tillämpligheten av undantagsstadgandet i

39 § 1 mom. kommunalskattelagen är beroende av om mottagaren (bolaget

eller föreningen) är skyldig skatta för åtnjuten utdelning eller ej. Genom

1951 års nyss refererade lagändringar har nämnda skyldighet alltså i vissa

hänseenden inskränkts och i andra utvidgats, i följd varav lillämplighets-

området för nyssnämnda undantagsstadgande i motsvarande mån ändrats.

Slutligen må här tilläggas, att vad som i det föregående angivits gälla en­

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

handlingar, därå avkastningen icke vore underkastad skatteplikt, icke bor­

de vara avdragsgill i vidare mån än räntan överstigit utdelningen.

192i års skatteberedning föreslog enahanda begränsning av gäldränteav-

draget som 1921 års kommunalskattekommitté och anförde såsom motive­

ring för sin ståndpunkt bland annat följande.

Såsom allmän regel torde böra gälla, att, om man från beskattning fri—

kallar visst slag av intäkt, omkostnaderna för denna intäkts förvärvande

ej heller böra få avdragas vid beskattningen; hela förvärvskällan bör såväl

till intäkter som utgifter hållas utanför inkomstberäkningen. I konsekvens

härmed borde man väl rätteligen, i likhet med vad nu gäller, icke tillåta

aktiebolag avdrag för ränta, som kan anses belöpa på innehavda aktier.

Ville man däremot ordna beskattningen av moder- och dotterbolag på så­

dant sätt, att bolagen komme att sammanlagt erhålla samma beskattning

som om de sammanslutits till ett enda företag, torde det ligga närmast till

hands att tillåta avdrag för ränta på aktier i dotterbolag. Skulderna finge

då antagas hava ådragits för att anskaffa kapital till den samfällda rörel­

sen, och den omständigheten, att en del av det lånade kapitalet placerats i

ett dotterbolag i form av aktier i stället för att utlånas till detta, torde icke

böra medföra förbud mot avdrag av räntan. Emellertid torde man, bland

annat med hänsyn till följderna därav för kommunalbeskattningens del,

svårligen kunna tillåta avdrag för dylik ränta. Då moderbolaget ju upplånat

penningarna och skulle få åtnjuta ränteavdraget, komme den kommun, där

moderbolaget skall beskattas, att få vidkännas ränteavdraget, ehuru skul­

den får anses hänföra sig till dotterbolagets rörelse och räntan därför bor­

de minska dotterbolagets inkomst. Man bör även, såvitt möjligt, hava sam­

ma regler för moder- och dotterbolag i inskränkt mening som för aktie­

bolag, som hava aktier i andra bolag, utan att samarbetet mellan bolagen

är så intimt, att de kunna betraktas såsom moder- och dotterbolag, och det

torde knappast kunna ifrågakomma att medgiva dylika bolag avdrag för

ränta å skuld, som belöper på främmande aktier, om utdelningen på dessa

aktier icke beskattas. Man måste nämligen i beskattningsavseende behandla

dylika bolag såsom fullt självständiga företag, enär det eljest uppstår svå­

righeter, som torde visa sig omöjliga att lösa på ett praktiskt sätt. Ett för­

bud mot ränteavdrag i förevarande avseende torde jämväl hava stor praktisk

betydelse från den synpunkten, att det försvårar för bolagen att genom bil­

dande av bulvanbolag, lånande av penningar bolagen emellan o. s. v. und­

komma den beskattning, som är avsedd. Dock synes man av billighetsskäl

böra, på sätt kommunalskattekommittén föreslagit, tillåta, att ränta, som

belöper på främmande aktier, får avdragas i den mån den överstiger intäk-

len av aktierna.

I avgivet utlåtande över skatteberedningens förslag yttrade kammarrätten

i hithörande delar följande.

Fråga vore vidare, om ej den antagna utgångspunkten — att moder- och

dotterföretagets sammanlagda skattebörda ej borde bliva större än, om alle­

nast ett stort företag funnits, detta skulle haft att draga — borde betinga

avdrag för ränta även beträffande aktier och föreningsandelar i dotterföre­

tag. Det funnes anledning att vara tveksam i detta avseende.

I propositionen nr 102/1927 med förslag till kommunalskattelag uttalade

departementschefen, att han med hänsyn till faran för missbruk funne sig

icke kunna förorda att, på sätt kammarrätten ifrågasatt såsom möjligt,

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

till lösning av problemet utan inskränkte sig till att framhålla, att en översyn

av bestämmelserna syntes påkallad.

I proposition nr 182/1951 på grundval av skattekommitténs nyssnämnda

betänkande förordades den ändring i reglerna för skattskyldighet för utdel­

ning, som riksdagen därefter beslöt och för vilken inledningsvis redogjorts.

I propositionen framhölls därvid, att i samband med en sådan lagstiftning

anledning i och för sig funnes att ompröva den i 39 § 1 mom. kommunal­

skattelagen upptagna regeln om avdrag för ränta å gäld. Då skattekom-

mittén emellertid icke framlagt något förslag till lösning av detta spörsmål

och frågan vore av så invecklad beskaffenhet att den erfordrade en särskild

utredning, kunde något ändringsförslag för det dåvarande emellertid icke

framläggas.

Utredningsmannen. I promemorian erinrar utredningsmannen om att an­

ledningen till de inskränkningar i kedjebeskattningen, som nu vore rådande,

grundade sig på den uppfattningen, att när det gällde moder- och dotter­

bolag i egentlig mening, den sammanlagda skatten för bolagen och deras

delägare icke borde vara större än om bolagen sammanslutits till ett bolag.

Denna uppfattning torde numera icke från något håll bestridas. Den hade

kommit att te sig så mycket mera självfallen som aktiebolagslagstiftningen

numera innehölle särskilda regler angående koncerner, varigenom koncer­

nen i bolagsrättsligt hänseende behandlades som en självständig organisa­

tion med egen redovisning in. in. Därtill komme att i praxis koncerner vid

beskattningen i betydande utsträckning tillerkänts rätt till vinstöverflytt­

ningar inom koncernen. Vidare hade regler införts, innebärande att i vissa

fall av fusion inom en koncern kontinuitet skulle iakttagas vid den fort­

satta beskattningen.

Härefter fortsätter utredningsmannen.

Koncernbegreppet enligt aktiebolagslagstiftningen överensstämmer emel­

lertid icke helt med det förhållandet att ett bolag äger organisationsaktier

i ett annat bolag. Enligt 221 § 1 mom. aktiebolagslagen föreligger eu koncern

dels om ett aktiebolag äger mer än hälften av aktierna i ett annat aktiebolag

eller, om aktier med olika röstvärde finnas, så många aktier, att röstetalet

för dem utgör mer än hälften av röstetalet för samtliga aktier, dels om ett

eller flera dotterbolag eller ock moderbolaget och ett eller flera dotterbolag

tillsammans äga så många aktier i ett annat bolag som nyss sagts, dels och

om ett aktiebolag eljest på grund av aktieinnehav eller avtal eller av annan

orsak har ett bestämmande inflytande över ett annat aktiebolag, varmed

jämväl är förbundet ett väsentligt intresse i det senares ställning och resul­

tatet av dess verksamhet. Det synes alltså för tillvaron av ett koncernför­

hållande icke nödvändigtvis fordras, att de aktier, ett moderbolag sålunda

innehar, ha karaktären av tillgångar för stadigvarande bruk ('anläggnings­

tillgångar). Ett dylikt krav torde emellertid uppställas på begreppet orga­

nisationsaktier i skatteförfattningarna. Ä andra sidan fordra skatteförfatt-

ningarna icke, att innehavet av organisationsaktier skall vara så betydande

att ett koncernförhållande med nödvändighet kommer att föreligga, ehuru

så enligt sakens natur så gott som alltid synes bliva fallet. Då det gäller

att överväga en eventuell lagändring på grund av ränteregelns konsekvenser

för beskattningen av moder- och dotterbolag i egentlig mening, synes det

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

område omfattade i huvudsak blott bank- och försäkringsbolag ävensom fa­

milj ebolag, i den mån sistnämnda bolag bedreve annan verksamhet än

förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egen­

dom. Familj ebolagens verksamhet kunde emellertid vara av den mest skif­

tande art. Det förefölle som om svårigheten att å familj ebolagsområdet ur­

skilja organisationsaktier i allmänhet icke bleve mindre än att bland ett

vanligt aktiebolags aktieinnehav urskilja de aktier, vilka hade denna ka­

raktär. De betänkligheter, som i detta avseende tidigare mött, finge sålunda

anses numera eliminerade.

Det kunde måhända vidare invändas, fortsätter utredningsmannen, att

fördelningsregeln skulle bli svårhanterligare i tillämpningen, om särskilda

regler för ränteavdrag fastställdes att gälla för organisationsaktier. Det finge

emellertid erinras om att en dylik olägenhet redan i stor utsträckning före-

låge enligt gällande lagstiftning genom den partiella skattebefrielsen för or­

ganisationsaktier.

Därefter framhålles, att då frågan om ändring av ränteregeln tidigare i

olika sammanhang berörts, avdragsrätt för gäldränta endast ifrågasatts i

fråga om gäld hänförlig till aktier i dotterbolag i egentlig mening. 1944 års

allmänna skattekommitté hade inskränkt sitt uttalande i detta avseende till

fall, då fråga vore om aktier eller andelar, vilka utgjorde ett led i organise­

randet av aktiebolags eller ekonomisk förenings rörelse. Beträffande andra

aktier hade kommittén ansett ränteregeln naturlig. En lagändring åsyftande

även sistnämnda fall skulle enligt utredningsmannens mening kunna med­

föra ganska avsevärda finansiella konsekvenser, enär aktiebolagen numera

kommit att i allt större utsträckning placera kassamedel i börsnoterade eller

andra aktier. En dylik placering gynnades redan i avsevärd grad genom

skattefriheten för utdelningarna, varigenom placeringen framstode såsom

fördelaktig ur företagsekonomisk synpunkt. Anledning att ytterligare gynna

denna placering syntes icke föreligga.

Då det gällde att diskutera den närmare avgränsningen av det område,

inom vilket för organisationsaktiernas del ränteregeln borde avlysas, syntes

man, enligt vad utredningsmannen därefter anför, som ledande princip

böra följa den grundsats, som läge bakom denna regel, nämligen att skatte­

pliktiga intäkter icke borde belastas med ränteavdrag, som hänförde sig till

icke skattepliktiga inkomster. Därjämte finge man givetvis utgå ifrån att

en ändring i gällande beskattningsrätts regler om förvärvskällornas indel­

ning, om avdrag för underskott m. in. icke kunde ifrågakomma i detta

begränsade sammanhang.

Utredningsmannen framhåller, att i själva begreppet organisationsaktier

kunde anses ligga, att den verksamhet, dotterbolaget bedreve, vore av samma

art som den som moderbolaget — helt eller delvis — bedreve. En integration

av ett eller annat slag måste med andra ord förutsättas för att det över huvud

taget kunde bli tal om dylika aktier. I fråga först om förvärvskällan rörelse

rådde enighet därom, att organisationsaktier i denna förvärvskälla borde

vara undantagna från ränteregeln. Till stöd härför kunde — förutom förut

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

35

refererade uttalanden — åberopas den omständigheten, att familj ebolagslag-

stiftningen icke alls berörde denna förvärvskälla. Det syntes icke kunna

ifrågasättas, att kedjebeskattning skulle förekomma i vidare omfattning än

som varit avsett för familjebolagens del. Beträffande förvärvskällan kapital

vore att märka, att med avseende å bolag eller föreningar, vilka skulle hän­

föras under den särskilda familjebolagslagstiftningen, kedjebeskattning ägde

rum i fråga om organisationsaktier i denna förvärvskälla. Vid dylikt för­

hållande förelåge avdragsrätt för den gäldränta, som hänförde sig till ak­

tierna. Enligt sakens natur vore det ett sällsynt förhållande att aktier eljest

ägde naturen av organisationsaktier i förvärvskällan kapital. En ändring

av ränteregeln torde endast medföra ringa verkningar beträffande beräk­

ningen av den inkomst av kapital, som förelåge i form av inkomst av för­

lagsbevis och andra lån m. m. Ändringen skulle medföra, att ränteavdraget

å organisationsaktierna finge göras från inkomst av sistnämnda slag. Det

ville emellertid i fråga om förvärvskällan kapital synas, som om koncern­

formen skulle möjliggöra ett kringgående av ränteregeln. Därtill komme,

att i nämnda förvärvskälla gränsdragningen mellan organisationsaktier och

andra aktier bleve i särskilt hög grad flytande. Det kunde knappast göras

gällande att ett bibehållande av ränteregeln å detta område skulle innebära

en sådan orättvisa gentemot ifrågavarande skattskyldiga att dess upphävande

kunde anses motiverat.

Rörande fördelningen av ränta å gäld av olika slag anför utrednings­

mannen, att ett aktiebolags eller en ekonomisk förenings innehav av aktier

eller föreningsandelar, för vilka skatteplikt icke förelegat, i praxis kommit

att behandlas som ett slags förvärvskälla för sig, i det att avdraget för gäld­

ränta fått göras först sedan förvärvskällans samtliga intäkter blivit utnytt­

jade därtill. Detta förfaringssätt förefölle naturligt men hade icke undgått

kritik. Denna kritik förmenade, att avdraget borde göras särskilt för varje

aktiepost. Det vore emellertid uppenbart, påpekar utredningsmannen, att i

dylikt fall ränteregeln skulle mycket lätt kunna kringgås genom att utdel­

ningarna förlädes till aktier, som kunde visas vara fria från ränta. Den

ränta, som belöpt å andra aktier, komme då att få avdragas från skatteplik­

tiga intäkter. Härtill komme att nämnda kritik syntes utgå från att rätten

till avdrag för den överskjutande räntan vore ställd utom varje diskussion.

Av förarbetena framginge dock, att det snarast varit av billighetsskäl som

avdrag ansetts böra medgivas för denna räntedel.

De regler för fördelning av ränta å gäld, som utformats i praxis, finge i

allmänhet anses ganska förmånliga för de skattskyldiga. De medgåve näm­

ligen i viss omfattning att en separat utredning gjordes om vissa aktiepos­

ter, under det att man i fråga om andra poster fölle tillbaka på den subsi-

diära fördelningsregeln. Den allmänna regeln inom beskattningsrätten vore

eljest i princip, att om vid en fördelning fullständig utredning icke kunde

vinnas inom hela det komplex, som omfattades av beräkningarna, fördel­

ningen borde omfatta hela komplexet. Genom att nu vissa delar av kom­

plexet finge som gäldfria utbrytas komme andra delar därav att belastas

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

med så mycket högre ränteavdrag. Detta komme då möjligen att träffa

skattepliktiga intäkter, ehuru det i det särskilda fallet icke kunde anses ute­

slutet, att något gäldränteavdrag icke hänförde sig till samma intäkter.

Fördelningsregeln torde i praxis utfalla gynnsamt för de skattskyldiga även

så till vida som avseende icke syntes fästas därvid att värdehandlingarna

kunde utgöra valutor för andra tillgångar. Å andra sidan kunde det givetvis

tänkas, att fördelningsregeln i enktaka fall kunde utfalla ogynnsamt för de

skattskyldiga.

I den remitterade promemorian fastslår utredningsmannen vidare, att ge­

nom de lagändringar, som år 1951 företagits i 54 § kommunalskattelagen

och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt, frågan om beräkning av av­

drag för ränta å gäld, som hänförde sig till innehav av aktier och förenings-

andelar, hade blivit mera komplicerad. Enligt förut gällande bestämmelser

berodde frikallelsen från skattskyldighet för aktieutdelning uteslutande på

vilket slags verksamhet, som bedreves av aktiebolaget eller den ekonomiska

föreningen. Frikallelsen liksom skattskyldigheten omfattade alltid samtliga

aktier och föreningsandelar. I detta hänseende hade ändring skett genom

1951 års lagstiftning. Detta berodde på den särskilda behandling, som kom­

me organisationsaktier till del. Med dylika aktier avsåges aktier och ande­

lar, vilka innehades som ett led i organisationen av bolagets eller förening­

ens verksamhet. Sådana aktier och andelar torde städse ha karaktären av

anläggningstillgångar.

Genom de undantag, som sålunda stadgats i kedjebeskattningen — här-

utinnan hänvisas till vad som tidigare anförts — kunde det, framhåller ut­

redningsmannen vidare, numera inträffa, att skattskyldighet förelåge be­

träffande utdelning å vissa aktier och föreningsandelar men icke å andra.

Givetvis komme detta att försvåra tillämpningen av fördelningsregeln. Här­

om anför utredningsmannen vidare.

För de skattesubjekt, som erhållit (partiell) lindring i kedj ebeskattning­

en, t. ex. banker och försäkringsbolag, torde det komma att erbjuda svårig­

heter att utreda, vilken del av bolagets gäldränta, som faktiskt hänför sig

till organisationsaktierna. På grund därav att för dylika skattesubjekts vid­

kommande skattskyldigheten förut var oinskränkt bär nämligen anledning

saknats att arkivera uppgifter härutinnan. I fråga om dessa skattesubjekt

torde man knappast kunna undgå att tillämpa den subsidiära fördelnings­

regeln. Detta torde för mången te sig stötande såsom i fråga om bankbolags

innehav av organisationsaktier i bolag, som uteslutande har till ändamål att

förvalta fastighet för bankens inrymmande. Det skulle nämligen enligt den­

na uppfattning verka verklighetsfrämmande om bankaktiebolags inlåning

skulle anses använd till fastighetsförvärv. Det är i detta avseende över huvud

taget fråga om företag, som äro underkastade åtskilliga restriktioner beträf­

fande kapitalanvändning och likviditet till förhindrande av att upplånade

medel infryses i företaget. Ett gemensamt drag för företag, varom nu är

fråga, är även att det egna kapitalet utgör en synnerligen ringa del av om­

slutningen, varför fördelningsregeln möjligen får anses medföra ett opro­

portionerligt stort tillägg i ifrågavarande hänseende. Å andra sidan hävdas,

att den nuvarande fördelningsregeln är i stort sett såväl rättvisande som

lämplig även i fråga om dylika företag.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

flera håll understrukits det principiellt oriktiga i att genom nuvarande reg­

ler för avdrag av gäldränta kedjebeskattning på en omväg äger rum. De

skäl som tidigare åberopats mot avdrag för ränta å gäld, som belöpte å så­

dana aktier eller föreningsandelar, beträffande vilka utdelningen enligt

54 § lcommunalskattelagen ej beskattades, vore, enligt vad i åtskilliga ytt­

randen uttalats, icke längre bärande. Sålunda kunde det tidigare anförda

skälet att fördelningen i beskattningshänseende mellan olika kommuner

av koncernbolags inkomster kunde rubbas, knappast längre åberopas.

Beträffande omfattningen av den föreslagna rätten till avdrag för ränta

å organisationsaktier har flertalet hörda myndigheter och organisationer

ingen invändning att göra. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län fram­

håller, att det vore naturligt att räntan mellan rörelseidkande moderbolag

och dotterbolag gjordes avdragsgill. Dock kunde anföras betänkligheter mot

att medgiva ränteavdrag för sådana aktier, vilka innehades av moderbola­

get som ett led i organisationen av fastighetsförvaltning, i synnerhet då blott

en ringa del av fastigheten användes för moderbolagets verksamhet. Enligt

länsstyrelsens mening syntes man här böra kräva, att den av dotterbolaget

ägda fastigheten till huvudsaklig del utnyttjades för moderbolagets rörelse.

Länsstyrelsen vore medveten om att en sådan bestämmelse kunde giva an­

ledning till svårbedömliga gränsfall, men å andra sidan skulle ett slo­

pande av sådan spärr säkerligen medföra icke motiverade skattelättnader.

Det har från flera håll påpekats, att begreppet organisationsaktier vore

oklart och att därför en definition av begreppet borde ske i kommunalskat­

telagen eller dess anvisningar. Sålunda anför länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län att olika uppfattningar om detta begrepps rätta innebörd fram­

kommit och att länsstyrelsen haft ett stort antal förfrågningar rörande tolk­

ningen av begreppet, vilket allt tydde på att osäkerhet rådde om tillämp­

ningen. I allmänhet torde organisationsaktie kunna anknytas till koncern­

begreppet enligt 221 § aktiebolagslagen, men enligt skatteförfattningarna

vore begreppet mera begränsat. Den tolkning av begreppet organisations­

aktie, som utredningsmannen givit uttryck för, har ansetts i stort sett över­

ensstämma med den i skatlelitteraturen vedertagna definitionen. Den nå­

got vaga utformning, som begreppet erhållit i kommunalskattelagen, gåve

emellertid anledning till tvekan rörande den rätta tolkningen, varför en

klarare definition vore önskvärd.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att åtskilliga svårigheter skulle un­

danröjas och många taxeringstvister förebyggas, om i kommunalskattela­

gen intoges en samlande och klarläggande definition av begreppet organisa­

tionsaktie.

Kooperativa förbundets styrelse anför i detta sammanhang.

I den år 1951 beslutade lagtexten liksom i den nu föreslagna saknas defi­

nition på vad som skall anses vara »organisationsaktier», men i promemo­

rian uttalas att i detta begrepp torde ligga att den verksamhet dotterbolaget

bedriver är av samma art som den som moderbolaget -— helt eller delvis

—- bedriver. En integration av ett eller annat slag måste med andra oxd

förutsättas för att det över huvud taget kan bliva tal om dylika aktier. En­

40

samhet avsågs tydligen penningrörelse, som ju förbundet bedriver vid sidan

av sin handels- och fabriksrörelse. Förbundet kan alltså taga skattefri utdel­

ning endast på aktier eller andelar i företag, som utgöra ett led i penning­

rörelsen, en ringa förmån eftersom något sådant företag knappast finnes.

Möjligen kunde dit räknas det fastighetsbolag, i vars hus förbundets rörelse

bedrives, men för penningrörelsen kräves däri så ringa utrymme, att bolaget

icke gärna kan anses som »organisationsföretag» åt penningrörelsen.

För att man skulle ernå det av förbundet önskade resultatet, möjlighet att

taga skattefri utdelning av dotterföretagen i handels- och fabriksrörelsen,

skulle erfordras en obetydlig ändring i den senast citerade lagtexten (54 §

K. L. och 7 § S. I.), nämligen att man därur borttager ordet »sådan». För­

bundet skulle då kunna taga skattefri utdelning av nästan alla dotterföretag,

ej blott dem, som till äventyrs äro samorganiserade med penningrörelsen.

Styrelsen tillåter sig föreslå att denna fråga upptages i nu förevarande

sammanhang och bringas till sin lösning på sätt styrelsen föreslagit. Detta

är så mycket mera motiverat som det av såväl 1944 års skattekommitté som

i promemorian erkännes, att bibehållandet av kedjebeskattningen är i prin­

cip omotiverat när det gäller utdelning mellan moder- och dotterföretag som

icke äro av familjebolags typ. Detta har kommit till uttryck genom utta­

lande av innebörd att den sammanlagda skatten för moderbolag och dotter­

bolag i egentlig mening icke borde vara större än om bolagen sammanslutits

till ett bolag. Dylika auktoritativa uttalanden hava för övrigt blivit gjorda

även i andra skatteutredningar ända sedan 1920-talet.

Departementschefen. I skattelagstiftningen har i princip intagits den

ståndpunkten, att när fråga är om moder- och dotterbolag i egentlig me­

ning, skattebelastningen bör för koncernen och dess delägare ej bli större

än om bolagen varit sammanslagna till ett bolag. Det har, med andra ord,

ansetts saknas anledning att utkräva en sammanlagd större skatt endast av

det skälet, att verksamheten av organisatoriska skäl fördelats på moder- och

dotterföretag.

Det är mot bakgrunden härav som reglerna i 54 § kommunalskattelagen

och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt bör ses. Dessa regler medger

skattefrihet för utdelning mellan aktiebolag och ekonomiska föreningar

och förhindrar följaktligen i dessa fall en s. k. kedjebeskattning. Bestäm­

melserna är, som av det förut sagda framgår, emellertid icke undantagslösa.

Sålunda gäller att bolag och förening, som driver bank- eller annan pen­

ningrörelse, är fritagna från beskattning av utdelningsinkomst allenast till

den del utdelning härrör från aktier eller andelar, A-ilka innehaves som ett

led i organisationen av nyssnämnda verksamhet. Därjämte finnes undantag

stadgat beträffande vissa försäkringsbolag, något som i förevarande sam­

manhang kan lämnas åt sidan, och beträffande vissa familj ebolag.

Undantagsbestämmelsen rörande företag, som bedriver penningrörelse,

sammanhänger med att sådana företags innehav av aktier och andelar i

regel är att skattemässigt betrakta såsom varor i rörelsen. Härav följer att

utdelningen får karaktär av inkomst av rörelse. Att utdelningen skall i

sådant fall beskattas, har städse varit lagstiftarens ståndpunkt.

I vissa fall har emellertid aktier och andelar, innehavda av företag som

driver penningrörelse, karaktär av anläggningstillgångar och icke av varu­

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

särskilda omständigheter. Även vad Kooperativa förbundet i detta hän­

seende anfört, synes böra uppmärksammas vid utformning av praxis. Det

skulle kunna befaras att en mera i detalj utförd bestämmelse mången

gång skulle snarare försvåra än underlätta ett materiellt riktigt bedömande.

Beträffande det av Kooperativa förbundet framförda önskemålet är läget

följande.

Förbundet liksom vissa till förbundet anslutna ekonomiska föreningar

har, ^dd sidan av annan verksamhet, till uppgift att in- och utlåna pen­

ningmedel. I den mån denna sistnämnda verksamhet är skattemässigt

att betrakta som penningrörelse, blir bestämmelserna i 54 § andra stycket

kommunalskattelagen och 7 § andra stycket förordningen om statlig in­

komstskatt tillämpliga. Detta innebär, att huvudregeln om skattefrihet för

utdelning å innehavda aktier och andelar icke gäller; fri från skatt blir

allenast utdelning, vilken härrör från bolag och förening som utgör ett led

i det mottagande företagets organisation av sin penningrörelse.

Kooperativa förbundets yrkande går ut på att företag med såväl penning­

rörelse som annan verksamhet skall äga skattefritt mottaga utdelning å

innehavda organisationsaktier (-andelar) oavsett om innehavet är ett led i

organisationen av penningrörelsen eller av annan verksamhet.

Anledningen till att bestämmelserna år 1951 i förevarande hänseende ut­

formades så snävt som skedde var följande. Ett företag, som driver pen­

ningrörelse, skall skatta såsom för inkomst av rörelse för utdelning å inne­

havda aktier. Dock ansågs anledning saknas att skattlägga utdelning å för

penningrörelsen innehavda organisationsaktier. Dessa aktier kan även re­

lativt lätt särskiljas från övriga innehavda aktier. Driver företaget vid si­

dan av penningrörelsen annan verksamhet (här bortses från försäkringsrö­

relse), finnes visserligen i princip icke någon anledning att beskatta utdel­

ning å andra aktier eller andelar än sådana som skattemässigt är att be­

trakta som varulager i penningrörelsen. Då det emellertid ansetts som svårt

eller omöjligt att särskilja dylika tillgångar från övriga av företaget inne­

havda aktier och andelar, ville man icke uppställa skatteregler som väl vore

materiellt betingade men i praktiken svåra eller omöjliga att tillämpa. Det

skulle även kunna anföras, att om den skattskyldige organiserade verk­

samheten så att penningrörelsen drevs av en juridisk person och övrig verk­

samhet av en annan, så skulle skattebestämmelserna icke medföra någon

oriktig beskattning.

Det av Kooperativa förbundet framförda önskemålet inskränker sig, som

av det nyss sagda framgår, till ett förslag om sådan ändring av bestämmel­

serna, att företag med på angivet sätt blandad verksamhet skall åtnjuta

skattefrihet för utdelning å alla aktier och andelar av organisationskarak-

tår. Krav på skattefrihet för utdelning å aktier och andelar, som förvärvats

av medel från annan verksamhet än penningrörelsen och som icke är av or-

ganisationskaraktär, framföres med andra ord ej.

För egen del anser jag förbundets önskemål i huvudsak kunna tillgodo­

ses. Utdelningen på organisationsaktier i den egentliga verksamheten bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

43

göras skattefri. Dock synes ofrånkomligt att begränsa skattefriheten till ut­

delning å organisationsaktier i annan verksamhet än sådan som avser för­

valtning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom.

Det skulle nämligen icke vara förenligt med lagstiftningens utformning i

jämförbara hänseenden om skattefrihet skulle medges för utdelning å aktier,

som förvärvats för i penningrörelsen upplånade medel och beträffande vilka

kunde göras gällande att de innehades som ett led i organisationen av en

verksamhet bestående i värdepappersförvaltning. Som jag även i ett senare

sammanhang får anledning framhålla, är det vidare mången gång icke görligt

att avgöra om aktier i fastighetsbolag innehaves som ett led i organisationen

av fastighets- eller av värdepappersförvaltning. Det bör alltså icke ifråga-

komma att söka i skattelagstiftningen göra någon åtskillnad i dessa båda

fall. -— Den av mig föreslagna utformningen förhindrar å andra sidan ej att

utdelning överföres skattefritt från ett bolag, som har till uppgift att förvalta

den fastighet vari moderföretagets rörelse bedrives. Med hänsyn härtill kan

för övrigt antagas, att en på anlvtt sätt begränsad uppmjukning av nuva­

rande bestämmelser i själva verket nära sammanfaller med vad förbundet

med sitt yrkande åsyftat. Jag anser mig alltså böra förorda att bestäm­

melser med dylikt innehåll meddelas.

Vad jag sålunda förordat, bygger på hänsynstagande till såväl skattelag­

stiftningens grundläggande principer som önskemålet att undvika tillämp-

ningssvårigheter. Att dylika svårigheter i speciella fall likväl kan uppkomma

är ofrånkomligt. Med anknytning till det nyss antydda fallet, där det rörelse-

idkande bolaget ägde aktierna i ett fastighetsbolag, vars fastighet utnyttjades

just i moderbolagets rörelse, kan fråga uppkomma huru läget skall bedömas

exempelvis då fastighetsbolaget jämväl äger aktier i annat bolag eller då

fastigheten till blott en del användes i moderbolagets rörelse. I dessa fall

kan antagas att praxis kommer att fästa avgörande betydelse vid vad som

kan anses vara dotterbolagets huvudsakliga verksamhet respektive om fas­

tigheten till huvudsaklig del användes i moderbolagets rörelse.

Jag övergår härefter att behandla det av utredningsmannen framlagda

förslaget om ändrade bestämmelser rörande avdrag för ränta å gäld, som

belöper å innehavda aktier och andelar.

I fråga om innebörden av gällande bestämmelser hänvisar jag till vad

nyss återgivits från utredningsmannens promemoria. Jag får i anslutning

härtill framhålla, att riktigheten av att i princip bibehålla regeln att av­

drag för ränta å gäld, hänförlig till aktier och andelar varå utdelningen är

fri från skatt, icke får göras i vidare mån än räntan överstiger utdelning­

en, ej från något håll ifrågasatts. Skulle denna bestämmelse helt borttagas,

kunde nämligen ett bolag helt eller delvis frigöra sig från beskattningen av

vanlig rörelseinkomst genom att upplåna medel och härför förvärva aktier;

aktieutdelningen bleve skattefri och räntan å de upplånade medlen kom-

me att avräknas mot rörelseinkomsten såsom ett allmänt avdrag.

Annorlunda bör emellertid läget bedömas, då fråga är om organisations-

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

aktier. Om, exempelvis, ett bolag upplånar penningmedel att användas för

bildandet av ett dotterbolag, bör moderbolaget äga skattefritt till sig genom

utdelning överföra dotterbolagets vinst och samtidigt tillgodoföra sig av­

drag för räntan å de upplånade medlen. Denna uppfattning grundar sig på

principen, att skattebelastningen ej bör öka allenast därför att organisa­

tionsformen med dotterbolag användes.

Att bestämmelserna för närvarande icke bär en häremot svarande ut­

formning, sammanhänger med den tidigare omnämnda uppfattningen att

avgörande svårigheter skulle vara förenade med särskiljandet av organisa-

tionsaktier från andra aktier. Denna uppfattning har, som framgår av 1951

års lagstiftning och vad tidigare anförts, numera övergivits. Jag anser mig

följaktligen böra förorda, att utredningsmannens förslag i princip godtages.

Såsom utredningsmannen påpekat, kan efter en dylik lagstiftning vissa

svårigheter uppkomma, när det gäller att avgöra i vad mån gäld är hänför-

lig till sådana aktier, varå utdelningen är skattefri, och till andra aktier.

Dessa olägenheter föranledes av 1951 års bestämmelser, enligt vilka — i

motsats till vad dessförinnan gällde — ett och samma bolag kan inneha

aktier av båda slagen. Denna olägenhet, som måhända icke skall till sin

innebörd överdrivas, är emellertid ofrånkomlig. Den synes icke utgöra nå­

got avgörande skäl mot en lagändring.

Utredningsmannens förslag innebär vidare, att från sådana aktier skulle

i förevarande sammanhang bortses, vilka innehaves som ett led i organisa­

tionen av verksamhet i form av förvaltning av värdepapper eller därmed

likartad lös egendom.

Förslaget ansluter sig i denna del till 1951 års lagstiftning rörande be­

skattning av familjebolag i vissa hänseenden. Några invändningar har ej

gjorts i remissyttrandena och det synes uppenbart att skattelättnadsreg-

lerna bör ha denna begränsning. I detta sammanhang får jag erinra om att

i det av Sveriges industriförbund m. fl. åberopade yttrandet uttalats önsk­

värdheten av ett förtydligande uttalande av innebörd, att uttrycket »värde­

papper eller därmed likartad lös egendom» åsyftade sådan lös egendom,

därå avkastningen enligt 38 § 1 mom. kommunalskattelagen vore att hän­

föra till intäkt av kapital. Härtill må framhållas att nämnda uttryck genom

1951 års lagstiftning infördes i 54 § kommunalskattelagen och 7 § förord­

ningen om statlig inkomstskatt samt att detsamma, därest det upptages även

i 39 § kommunalskattelagen, där givetvis bör ha motsvarande innebörd.

Att man vid 1951 års lagstiftning med nyssnämnda uttryck i första hand

åsyftade i 38 § 1 mom. kommunalskattelagen angiven egendom torde vara

uppenbart.

När fråga är om i 54 § tredje stycket kommunalskattelagen och motsva­

rande stadgande i förordningen om statlig inkomstskatt avsedda familje­

bolag, gäller emellertid vidare, att utdelningen beskattas även då fråga är

om aktier innehavda som ett led i organisationen av fastighetsförvaltning.

Utredningsmannen har på anförda skäl ansett anledning saknas att i nu

förevarande sammanhang göra åtskillnad mellan dylika organisationsak-

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

finansiellt sett skulle bli ganska obetydliga. Det bör därvid uppmärksammas,

att de nuvarande reglerna om gäldränteavdrag i praktiken i betydande om­

fattning kringgås, nämligen genom att visst eller vissa år mycket stora

utdelningar göres medan utdelning helt underlåtes andra år. Därtill kommer

att de nya reglerna åsyftar ett tillrättaläggande av en oriktig beskattning,

varför frågans fiskaliska innebörd får anses vara av i viss mån underordnad

betydelse. Ej heller finnes anledning antaga att verkningarna för de en­

skilda kommunernas del bleve sådan att detta borde utgöra något avgörande

skäl mot den ifrågasatta lagstiftningen.

IV. Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927 (nr 321)

om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar;

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370); samt

3) förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli

1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författ-

ningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birgit Warholm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

47

Bihang.

Utredningsmannens förslag

till

förordning om ändring i Kungl. Maj:ts förordning den 27 juni 1927

(nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar.

Härigenom förordnas, att 2 och 4 §§ Kungl. Maj:ts förordning den 27

juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar även­

som anvisningarna till nämnda förordning skola erhålla följande ändrade

lydelse:

2

§•

Med utskiftat belopp förstås vad bolaget i samband med nedsättning av

aktiekapital eller vid bolagets upplösning utgiver i penningar eller annat

till delägare i förhållande till hans andel eller efter annan i bolagsordningen

eller i beslutet om nedsättningen bestämd grund, i den mån vad sålunda

utgivits icke enligt förordningen om statlig inkomstskatt är att hänföra till

utdelning från bolaget. Om bolag mot vederlag förvärvat egen aktie annor-

ledes än i samband med nedsättning av aktiekapitalet eller vid inrop å auk­

tion av för bolagets fordran utmätt aktie eller om dotterbolag annorledes

än vid inrop, som nyss sagts, mot vederlag förvärvat aktie i moderbolaget,

skall sådant vederlag, i den mån det icke hänföres till utdelning, likaledes

anses såsom utskiftat belopp.

I utskiftat----------- utskiftningsskatt utgöra.

4

§•

Med återbäring av tillskjutet belopp förstås:

a) vad som utskiftas i samband med nedsättning av aktiekapital eller

vid sådant förvärv av aktie, som i 2 § sägs, i den mån bolagets egna fonder

därigenom nedbringas under tillskjutet belopp;

b) vad som — ändå att bolagets egna fonder icke därigenom nedbringas

under tillskjutet belopp — i samband med inlösen av aktier enligt i fast­

ställd bolagsordning gällande grunder utskiftas, i den mån det sålunda ut­

skiftade beloppet icke överstiger vare sig vad till bolaget för dessa aktier

inbetalats eller vad som utgör i bolaget befintligt tillskjutet belopp; dock

att vad sålunda stadgats icke skall äga tillämpning om aktierna i bolaget

till huvudsaklig del ägas eller på därmed jämförligt sätt innehavas — direkt

eller genom förmedling av juridisk person — av en fysisk person eller ett

fåtal fysiska personer; och

c) vad som — — — tillskjutet belopp.

Anvisningar.

Såsom tillskjutet -— ------- tillskjutet belopp.

Med bolags------- -— må avdragas.

Vid beräknande------------för inkomst.

Har delägare — — — verkliga värde.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Utskiftas tillgångar i fall som i 4 § a) sägs, måste en värdering göras av

bolagets tillgångar vid tiden för utskiftningen. Till grund för detta värdes be­

räknande bör läggas den av bolaget senast före utskiftningen upprättade ba­

lansräkningen. Vid bestämmandet av vilka å balansräkningen upptagna till­

gångar skola medräknas i värdet, skola givetvis samma grunder gälla, som

i fråga om beräknande av storleken av bolags ingångsvärde.

Därest aktiebolag------- — för utskiftningen.

Vid tillämpning — — — blivit realiserade.

Har vid------- -— före fusionstillfället.

Där vid------------av moderbolaget.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1953; dock att äldre

bestämmelser fortfarande skola äga tillämpning, då beslut om nedsättning av

aktiekapital eller bolagstämmas beslut om tillåtelse till fusionsavtal anmälts

för registrering före den 1 januari 1952.