Prop. 1953:32

('angående ratifikation av tilläggsprotokoll till Europarådets konvention an\xad gående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

1

Nr 32.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ratifikation

av tilläggsprotokoll till Europarådets konvention an­ gående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna; given Stockholms slott den 16 januari 1953.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över uirikes- departementsärenden för den 16 januari 1953 vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att, på sätt varom föredragande departementschefen hem­ ställt, godkänna ratifikation av tilläggsprotokoll till Europarådets konven­ tion angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

GUSTAF ADOLF.

Östen Undén.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Genom propositionen föreslås godkännande av att Sverige ratificerar ett tilläggsprotokoll av den 20 mars 1952 till Europarådets konvention angå­ ende skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Tilläggs­ protokollet innehåller artiklar till skydd för äganderätt och rätt till under­ visning ävensom för politiska rättigheter.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt Nr 32.

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 januari 1953.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och ecklesiastik­

departementen anmäler ministern för utrikes ärendena fråga om ratifika­

tion av tilläggsprotokoll till Europarådets konvention av den 4 november

1950 angående skgdd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna.

Föredraganden anför följande:

Med stöd av riksdagens godkännande, lämnat genom bifall till proposi­

tionen nr 165 till 1951 års riksdag, har Sverige den 11 januari 1952 ratifice­

rat Europarådets konvention av den 4 november 1950 angående skydd för

de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Denna kon­

vention är likväl såtillvida ofullständig, som däri icke upptagits bestämmel­

ser om alla de rättigheter, vilka under förarbetena till konventionen befun­

nits böra omfattas av denna. Ehuru såväl Europarådets rådgivande försam­

ling som samma organisations ministerkommitté funnit att i konventionen

borde meddelas bestämmelser även till skydd för äganderätten, för rätten

till undervisning och för de politiska rättigheterna, blevo nämligen dessa

rättigheter, beträffande vilka närmare bestämmelser icke hunnit utformas,

icke medtagna i konventionen. I samband med konventionens underteck­

nande beslöt emellertid ministerkommittén den 4 november 1950 att åt en

expertkommitté uppdraga att utarbeta förslag till komplettering av konven­

tionen genom bestämmelser angående skydd även för nyssnämnda tre kate­

gorier av rättigheter. Expertkommittén, vari Sverige företräddes av utrikes­

rådet Sture Petrén och förste sekreteraren i utrikesdepartementet Carl Hen­

rik Petersén, utarbetade därefter ett förslag till tilläggsprotokoll till kon­

ventionen. Sedan förslaget underställts den rådgivande församlingens juri­

diska och administrativa utskott, blev förslaget efter vissa jämkningar den

20 mars 1952 godkänt av ministerkommittén. I den form tilläggsprotokollet

härigenom erhållit blev det sistnämnda dag undertecknat av Sverige och

Europarådets övriga 14 medlemmar eller Belgien, Danmark, Frankrike,

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

3

Grekland, Irland, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Saar, Storbritannien, Turkiet och Tyska Förbundsrepubliken.

Art. 1 i tilläggsprotokollet innehåller stadgandet om skydd för ägande­ rätten. I artikeln föreskrives sålunda, att envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt samt att ingen må berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som angivas i lag och av folkrättens allmänna grundsatser. Härtill har togats ett tillägg, som uttryckligen gör förbehåll för statens rätt att genom­ föra sådan lagstiftning som staten finner erforderlig för att reglera nytt­ jandet av viss egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalningen av skatter och andra pålagor eller av böter och viten.

I art. 2 ha upptagits bestämmelser om rätten till undervisning. Denna rättighet har förlänats ett dubbelt innehåll, i det att dels föreskrives att ingen må förvägras rätten till undervisning, dels ock stadgas att staten vid utövandet av den verksamhet staten kan påtaga sig i fråga om uppfost­ ran och undervisning skall respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med för­ äldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.

Därefter meddelas i art. 3 ett stadgande, som syftar till att skydda med­ borgarnas politiska rättigheter och som erhållit den avfattningen att de för- dragsslutande parterna förbinda sig att anordna fria och hemliga val med skäliga mellanrum samt under förhållanden som tillförsäkra folket rätt att fritt ge uttryck åt sin mening beträffande sammansättningen av den lag­ stiftande församlingen.

De återstående stadgandena i tilläggsprotokollet är o av teknisk natur och avsedda att låta protokollet framstå såsom en integrerande del av Europa­ rådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I art. 4 föreskrives sålunda, att fördragsslutande part vid undertecknandet eller ratificerandet av protokollet eller när som helst senare må tillställa Europarådets generalsekreterare en förklaring an­ gående i vilken utsträckning parten förbinder sig att tillämpa protokollets bestämmelser på territorier, som angivas i förklaringen och för vilkas in­ ternationella förbindelser parten i fråga är ansvarig. Part, vilken avgivit sådan förklaring som nu sagts, tillerkännes vidare rätt att när som helst avgiva ny förklaring, som ändrar innehållet i tidigare avgiven förklaring eller bringar tillämpligheten av bestämmelserna i protokollet att upphöra beträffande visst territorium. Förklaring, som avgivits i enlighet med denna artikel i tilläggsprotokollet, skall anses ha tillkommit i överensstämmelse med art. 63 mom. 1 i konventionen, vilken senare artikel handlar om mot­ svarande förklaringar såvitt gäller konventionen.

I art. 5 i tilläggsprotokollet fastslås, att i förhållandet mellan de fördrags­ slutande parterna art. 1—4 i protokollet skola anses såsom tillägg till kon­ ventionen samt att alla bestämmelser i konventionen skola tillämpas i en­ lighet härmed.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Slutligen föreskrives i art. 6 i tilläggsprotokollet, att protokollet är öppet

för undertecknande av medlemmar av Europarådet som undertecknat kon­

ventionen. Protokollet skall ratificeras samtidigt med eller efter ratifice­

randet av konventionen. Det skall träda i kraft då tio ratifikationsinstru­

ment deponerats. För signatärmakt som ratificerar sedermera skall proto­

kollet träda i kraft, då ratifikationsinstrumentet deponeras. Depositionerna

skola ske hos Europarådets generalsekreterare.

Av art. 5 i tilläggsprotokollet följer bl. a. att i enlighet med art. 64 i

konventionen en stat vid undertecknandet av tilläggsprotokollet eller depo­

nerandet av ratifikationsinstrument rörande detsamma kan göra förbehåll

med avseende på någon särskild bestämmelse i tilläggsprotokollet, i den

mån lagstadgande som äger giltighet inom statens territorium icke överens­

stämmer med bestämmelsen i fråga. Vid undertecknandet av tilläggsproto­

kollet har Sverige uttalat att Sverige i samband med ratifikationen av pro­

tokollet komme att göra förbehåll i enlighet med vad nu sagts. Två andra

stater, nämligen Grekland och Storbritannien, ha redan vid underteck­

nandet av protokollet gjort förbehåll mot art. 2 däri. Sålunda har Grekland

förklarat att det i artikeln förekommande ordet »filosofiska» i Grekland

komme att tolkas i överensstämmelse med hithörande bestämmelser i den

inre lagstiftningen. Storbritannien åter har förklarat att, med hänsyn till

vissa bestämmelser i Storbritanniens gällande lagstiftning rörande undervis­

ningsväsendet, den princip som fastställts i artikelns andra mening god-

toges av Storbritannien endast i den mån den vore förenlig med tillhanda­

hållandet av en ändamålsenlig undervisning och utbildning och icke med­

förde oskäliga kostnader för det allmänna.

D e partemen ts chef en.

De tre slag av rättigheter angående vilka bestämmelser upptagits i till-

läggsprotokollet äro av inbördes mycket olika natur men ha alla varit av

grundläggande betydelse för formandet av den samhällstyp som är gemen­

sam för Europarådets medlemsstater. Vidare föreligga färska exempel på

att dessa rättigheter icke erkännas i åtskilliga länder. Det framstår därför

såsom naturligt, att Europarådets konvention angående skydd för de mänsk­

liga rättigheterna befunnits böra kompletteras genom bestämmelser i nu

ifrågavarande hänseenden.

I art. 1 i tilläggsprotokollet fastslås grundsatsen om skydd för ägande­

rätten i vad gäller såväl fysiska som juridiska personer. Detta stadgande

kompletteras emellertid med föreskrifter, som medgiva staten frihet att

företaga sådana inskränkningar i äganderätten som kunna framstå såsom

påkallade i samhällets intresse. Artikeln utgår givetvis från att expropria­

tion skall kunna förekomma. Expropriation skall dock endast få ske i det

allmännas intresse och under de förutsättningar som angivas i landets lag

och som överensstämma med ifolkrättens allmänna grundsatser. I vad gäl­

ler en stats möjlighet att tillgripa expropriation gentemot sina egna med­

5

borgare uppställer artikeln sålunda icke några andra inskränkningar än

att expropriationen skall ske i det allmännas intresse och att förutsätt­

ningarna för expropriation skola vara angivna i lag. I fråga om expropria­

tion från medborgare i annan stat göres i artikeln en hänvisning till folk­

rättens allmänna grundsatser, vilket innebär att någon ändring i nu rådande

rättsläge icke är avsedd. I art. 1 har vidare uttryckligen utsagts, att artikeln

icke inskränker en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten kan

finna erforderlig för att reglera nyttjandet av viss egendom i överensstäm­

melse med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter

och andra pålagor eller av böter och viten. Artikeln utgör följaktligen icke

något hinder för exempelvis byggnadsreglering eller uttagande av alla slag

av skatter och avgifter.

De bestämmelser om skydd för äganderätten som art. 1 sålunda innehål­

ler överensstämma med grunderna för den svenska rättsordningen. Det

föreligger därför intet hinder för Sverige att godkänna denna artikel.

I fråga om rätten till undervisning innehåller art. 2 till en början stad­

gandet att ingen må förvägras rätten till undervisning. Det krav på staterna

som innefattas häri är uppenbarligen tillgodosett i ett land som Sverige,

varest allmän skolplikt föreligger.

Däremot föreligger anledning att närmare dröja vid den ytterligare i art. 2

upptagna föreskriften, att staten vid utövandet av den verksamhet staten

kan påtaga sig i fråga om uppfostran och undervisning skall respektera för­

äldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning,

som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska

övertygelse. Denna bestämmelse är främst att se mot bakgrunden av för­

hållandena i länder i vilka den historiska utvecklingen av undervisnings­

väsendet följt andra banor än i Sverige. Sålunda finnas länder, i vilka mel­

lan stat och kyrka uppkommit ett motsatsförhållande, med påföljd att icke­

statliga, konfessionella skolor kommit att stå mot statliga skolor utan un­

dervisning på religiös grund och utan religionsundervisning. I en sådan

situation har strid visat sig kunna uppstå dels om föräldrarnas rätt att

sända sina barn till andra skolor än de statliga och dels om statens skyldig­

het att ekonomiskt stödja även sådana andra skolor. Det nyss återgivna

stadgandet i art. 2 om statens skyldighet att respektera föräldrarnas rätt

att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i över­

ensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse tar icke

sikte på problemets ekonomiska sida och pålägger sålunda icke staten att

utgiva bidrag till icke-statliga skolor. Av stadgandet torde däremot följa,

att därest i ett land undervisningen i de statliga skolorna gjorts obligatorisk

för alla barn, vilkas föräldrar icke bereda dem betryggande skolundervis­

ning i annan form, staten är skyldig att sörja för att vid denna undervisning

hänsyn tages till föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse, sålunda

att barnen i varje fall icke tvingas att bevista en undervisning, som är riktad

mot denna föräldrarnas övertygelse. Eftersom i Sverige undervisningen i

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

6

Kangl. Maj. ts proposition nr

de statliga skolorna är obligatorisk i den nyss angivna meningen, förelig­

ger anledning att undersöka huruvida enligt de i vårt land gällande be­

stämmelserna föräldrar till barn, som åtnjuta undervisning i statens sko­

lor, äga möjlighet att undantaga barnen från delar av undervisningen i en

utsträckning som svarar mot vad i art. 2 i tilläggsprotokollet stadgas. I det­

ta hänseende är att märka, att den undervisning som meddelas i de svenska

statsskolorna i princip är att betrakta såsom ett helt. Gällande författningar

medgiva sålunda icke ett barns målsman att för barnet utbyta delar av det

fastställda kursinnehållet mot privat undervisning utanför skolan. Föräld­

rar, som t. ex. skulle anse att skolans historieundervisning icke överens­

stämmer med deras historieuppfattning eller att biologiundervisningen i

fråga om utvecklingsläran strider mot deras övertygelse, kunna sålunda icke

under åberopande härav påkalla att deras barn skola fritagas från dessa

delar av undervisningen. Någon möjlighet att på sådant sätt taga hänsyn till

vad som skulle kunna rubriceras såsom föräldrarnas »filosofiska överty­

gelse» föreligger sålunda icke enligt gällande svenska bestämmelser.

Annorlunda är däremot förhållandet beträffande den religionsundervis­

ning och den morgonandakt som förekomma i de svenska statssskolorna.

Från skyldigheten att deltaga häri kan nämligen befrielse under vissa för­

utsättningar erhållas. Jag får här hänvisa till propositionen nr 70 till 1950

års riksdag angående riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling.

I denna proposition hade chefen för ecklesiastikdepartementet bl. a. att mot

bakgrunden av skolkommissionens betänkande taga ställning till vad dis-

senterlagskommittén i sitt betänkande med förslag till religionsfrihetslag

m. in. (SOU 1949: 20) föreslagit beträffande befrielse från kristendomsun-

dervisning och andaktsövningar i statsskolorna.

Enligt vad skolkommissionen i sitt betänkande anfört hade kristendoms-

undervisningen två väsentliga uppgifter i den obligatoriska skolan: att vara

ett led i den allmänna orienteringen i kunskapens värld och att vara ett

instrument för personlighetsdaningen. Kristendomsundervisningen borde

vidare vara objektiv och utmärkas av tolerans och tankefrihet. Kommissio­

nen funne sig i fråga om toleransprincipen kunna hänvisa till det uttryck

denna fått redan i anvisningarna till 1919 års undervisningsplan, där det

hette:

Vid kristendomsundervisningen bör läraren städse erinra sig, att de olika

hem, från vilka lärjungarna på grund av rådande skolplikt komma, i många

fall företräda vitt skilda uppfattningar av de frågor, som vid kristendoms­

undervisningen kunna förekomma till behandling. Han bör därför vid sin

undervisning sorgfälligt undvika allt, som kan verka såsom sårande angrepp

på andras åskådning eller motverka uppkomsten hos lärjungarna av en

vidhjärtad fördragsamhet mot olika tänkande. Det är av synnerlig vikt, att

undervisningen i kristendom, utan att den därvid förlorar i allvar och

stadga, bedrives så, att den icke kommer i strid med det nutida samhällets

krav på tankefrihet för de enskilda individerna.

Kunyl. Maj:ts proposition nr 32. 7

Enligt kommissionens mening vore vad sålunda uttalats riktigt och väl­ betänkt men innefattade dock endast en sida av saken. Barnen borde näm­ ligen, enligt den pedagogiska grunduppfattning som kommissionen före­ trädde, alltifrån början fostras till självständigt tänkande och personligt ståndpunktstagande. De finge icke i skolan utsättas för en påverkan som motverkade ett framtida, på kringsyn och allvarlig kunskap grundat per­ sonligt avgörande i livsåskådningsfrågor. Läraren finge icke genom sin framställning auktoritativt påtvinga lärjungarna en viss åskådning.

I fråga om morgonandakten innebar skolkommissionens betänkande att deltagande däri principiellt borde göras obligatoriskt för alla elever, men att befrielse av skolans chef skulle kunna medgivas exempelvis elever som tillhörde en främmande trosbekännelse.

I dissenterlagskommitténs betänkande åter sägess att det för nutida upp­ fattning tedde sig alldeles självklart, att skolorna icke finge utöva något andligt tvång gentemot den ungdom vars undervisning och fostran de finge sig anförtrodd. Kravet på obligatoriskt deltagande i kristendomsundervis- ningen utgjorde emellertid i och för sig icke en kränkning av religions- och samvetsfrihetens grundsats. Det komme härvid helt och hållet an på vilket innehåll denna undervisning hade och i vilken anda den bedreves. Enligt kommitténs mening gällde vidare att den fostrande uppgift som i förening med den egentliga undervisningen vore och skulle vara skolans syfte icke kunde förenas med en indifferent hållning till de livsvärden som kristen­ domen företrädde. Det borde i detta sammanhang uppmärksammas att den fostran och den religiöst och moraliskt vägledande undervisning som gåves i samband med undervisningen i kristendomskunskap vore inordnad som ett viktigt led i skolans allmänna fostrande bildningsarbete. Religionsfri­ heten krävde förvisso, att undervisningen bedreves på ett sådant sätt att samvetstvång vore uteslutet, men den borde icke fattas som om man av skolan skulle kräva likgiltighet i förhållande till den kristna kulturens kärande ideal och livsvärden. Detta skulle innebära att skolans fostrande uppgift i hög grad försvårades.

Enligt vad kommittén vidare uttalat, torde kristendomsundervisningens allmänt evangeliska prägel i huvudsak tillfredsställa såväl svenska kyrkan som de flesta frikyrkliga samfund inom och utom kyrkan. Endast av mindre grupper kunde den uppfattas som en inskränkning av religionsfri­ heten.

Innebörden av kommitténs förslag beträffande befrielse från kristen- domsundervisningen var i stort sett, att trossamfund, som i sin åskådning väsentligt avveke från grunderna för skolornas kristendomsundervisning, skulle äga möjlighet att, med Kungl. Maj :ts tillstånd, själva ombesörja religionsundervisningen i skolornas ställe, och att följaktligen barn, som tillhörde sådana samfund, skulle kunna befrias från skolornas kristendoms­ undervisning. Även barn, som icke tillhörde något trossamfund, skulle en­ ligt kommitténs förslag kunna befrias från kristendomsundervisningen, om

8

de i annan form erhölle undervisning i religionskunskap. Motsvarande regler

borde enligt kommittén gälla för befrielse från andaktsövningar i skolorna,

ehuru kommittén icke ansåge någon uttrycklig föreskrift härom erfor­

derlig, eftersom skolornas styresmän enligt gällande stadgor redan ägde

rätt att meddela befrielse från deltagande i morgonbönerna. Enligt kom­

mitténs uppfattning vore det ej erforderligt att förbjuda en av särskilt tros­

samfund inrättad religionsskola att mottaga barn från andra trossamfund

eller barn, som icke tillhörde något trossamfund. En skola, som utom un­

dervisning i religion meddelade undervisning i andra skolämnen för att

helt ersätta allmän skola, borde däremot, om den vore upprättad för barn

tillhörande trossamfund med väsentligt avvikande trosåskådning eller för

konfessionslösa barn, liksom tidigare endast efter Kungl. Maj :ts medgivan­

de kunna mottaga barn under 15 år tillhörande svenska kyrkan. Med barn

tillhörande svenska kyrkan borde likställas sådana tillhörande trossamfund,

vars åskådning icke väsentligt avveke från grunderna för kristendomsun-

dervisningen i de allmänna skolorna.

Angående dissenterlagskommitténs förslag i nu ifrågavarande hänseende

anförde chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne, i den nyss

nämnda propositionen nr 70 till 1950 års riksdag (s. 367 ff) följande:

Jag delar fullkomligt skolkommissionens uppfattning, att kristendoms-

undervisningen icke blott skall meddela kunskap utan även stämma de unga

till allvar och eftertanke. Men man måste ha klart för sig, att blott ett fåtal

kunna bli tänkare, som förmå tränga under ytan av dagsdiskussionerna.

Vi ha alla tillträtt ett arv av värderingar och levnadsnormer, som skapats

före vår tid och bildar grunden för vårt arbete. Vi måste lämna ett sådant

arv även åt våra efterkommande såsom en grund och utgångspunkt för

deras insatser.

Det är mycket möjligt, att en analys i livsåskådningsfrågorna skulle blotta

djupgående principiella motsättningar, vilka under givna betingelser kun­

de aktualiseras och dela upp vårt folk i stridande läger. Delvis äro dessa

motsättningar av den art, att de måste uppmärksammas och belysas i sko­

lan. Men det för skolans arbete väsentliga är dock, huruvida det gemen­

samma i vår uppfattning av rätt och orätt, gott och ont, sant och osant är

tillräckligt att bilda grunden för en kristendomsundervisning, ägnad att till­

fredsställa det stora flertalet av vårt folk. Erfarenheterna av 1919 års un-

dervisningsplan peka bestämt i denna riktning. Remissgången av skolkom­

missionens betänkande har ytterligare stärkt mig i uppfattningen, att det

bör vara möjligt att finna en tillfredsställande lösning av kristendoms-

undervisningens problem i huvudsaklig anslutning till de av skolkommis­

sionens majoritet uppdragna riktlinjerna.

Då Kungl. Maj :t har att i administrativ väg besluta om de frågor rörande

mistendomsundervisningen, som icke komma att regleras genom lag, torde

det vara lämpligt, att jag här tillkännager min ståndpunkt i vissa av dis-

senterlagskommittén berörda ämnen.

I överensstämmelse med de erkända grunderna för religionsfriheten böra

vissa trossamfunds medlemmar tillerkännas rätt till frikallelse för sina

barn från de allmänna skolornas kristendomsundervisning och morgonan­

dakter. Det bör därvid ankomma på Kungl. Maj :t att på given anledning

pröva, huruvida trossamfund i sin trosåskådning avviker så mycket från

grunderna för kristendomsundervisningen i de allmänna skolorna, att dylik

Kungl. Maj. ts proposition nr 32.

Kungl. Maj:is proposition nr 32.

9

befrielse skäligen bör beviljas och samfundet erhålla rätt att sörja för reli­ gionsundervisning åt samfundet tillhörande barn. I samband därmed bör Kungl. Maj :t Jämna erforderliga föreskrifter rörande religionsundervis­ ningens innehåll och kontrollen av densamma genom allmänna organ. I fråga om rätten för sådana särskilda trossamfund att i sin undervisning mottaga lärjungar, som icke tillhöra samfundet, ansluter jag mig till dissenterlags- kommitténs förslag.

Mera komplicerad är frågan om rätt till befrielse från kristendomsunder- visning för barn utan konfession. Även dessa barn böra, om de befrias från skolornas religionsundervisning, vara tillförsäkrade en undervisning om religion och religiösa förhållanden, som tillfredsställer kraven på oriente­ ring i nutidssamhället, men i detta fall saknas den relativa trygghet, som ligger i att trossamfunden tillhandahålla religionsundervisning för med­ lemmars barn. Därigenom uppstå, såsom skolöverstyrelsen har framhållit, åtskilliga praktiska svårigheter.

Även betänkligheter av annan art uppresa sig mot en frikallelse av barn tillhörande denna grupp. Kravet på objektivitet i undervisningen hålles levande just genom att den är avsedd för barn från skilda läger och icke för en gallrad återstod, som är kvar, sedan vissa meningsriktningar vänt undervisningen ryggen. Jag tror också, att det ligger något i de invänd­ ningar, som från mentalhygieniska utgångspunkter riktats mot en utdif- ferentiering av särgrupper på detta område. Bittra erfarenheter från skilda länder och tider visa, huru livsåskådningsfrågorna kunna skilja och söndra. En tidig uppdelning av barnen i »hedningar» och »kristna» är lika litet förenlig med enhetsskolans idé som en sortering efter socialklasser eller förmögenhetsförhållanden. Jag kan således icke tillstyrka rätt till frikal­ lelse från kristendomsundervisningen i de allmänna skolorna för barn, som icke tillhöra något trossamfund.

Betänkligheter av detta slag behöva icke hindra, att ett barn, som icke tillhör något trossamfund, på skriftlig framställning från den, som har att föra barnets talan, erhåller befrielse från deltagande i morgonsamling, som faller utanför lektionsramen. Morgonbönsbefrielser medgivas redan nu vid de flesta skolor av varierande orsaker i tämligen stor utsträckning; de fri- kallade utgöra ingen ensartad grupp, vilket är ägnat att minska betänk­ ligheterna. Erforderliga bestämmelser böra meddelas i sådan form, att pri­ märbeslutet, om så behöves, skall kunna korrigeras besvärsvägen.

Det särskilda utskottet, till vilket propositionen remitterades, fann i sitt utlåtande (nr 1, s. 175) icke anledning göra erinran mot de i propositio­ nen tillkännagivna intentionerna i fråga om skolarbetet i nu ifrågavarande del. Utskottet anförde härom:

Departementschefen har tagit ställning i dessa för ungdomens fostran betydelsefulla angelägenheter med allvar, varsamhet och hänsynstagande till förefintliga olikheter i livsåskådning och förekomsten av olika religions­ samfund och av dem anordnad konfirmationsläsning, däri innefattat den av de fria kristna samfundens bibelskolor anordnade. Sedan utskottet tagit kännedom om huru dessa frågor äro avsedda att handläggas, har utskottet icke anledning till erinran emot att de med kristendomsämnet och konfir­ mationen sammanhängande skolärendena regleras av Kungl. Maj :t i sed­ vanlig ordning.

De nu berörda frågorna uppmärksammades ånyo i propositionen nr 100 till 1951 års riksdag med förslag till religionsfrihetslag in. m. I denna pro­

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

position (s. 128) gav sålunda chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Zetterberg, uttryck åt den uppfattningen, att vid den behandling som frå­

gorna om kristendomsundervisningen och rätten till befrielse från denna

erhållit vid 1950 års riksdag, de med religionsfriheten sammanhängande

synpunkterna vunnit beaktande. Samme departementschef anförde i anslut­

ning härtill vidare:

Det nu föreliggande förslaget till religionsfrihetslag påkallar icke någon

ändrad ståndpunkt till dessa redan behandlade frågor. Anledning saknas

således att nu upptaga dem till något nytt sakligt bedömande. Jag utgår

därvid från att de uttalanden som gjorts av chefen för ecklesiastikdepar­

tementet och av riksdagen äga tillämpning icke endast på förhållandena

efter skolreformen utan även dessförinnan och att de alltså kunna läggas

till grund för de bestämmelser som Kungl. Maj :t bör utfärda vid genom­

förandet av den ändrade religionsfrihetslagstiftningen.

Den ståndpunkt chefen för justitiedepartementet sålunda intagit blev icke

föremål för någon erinran vare sig i det utlåtande som av särskilda ut­

skottet avgavs över propositionen eller i samband med riksdagens beslut

i anledning av utlåtandet.

Den föregående framställningen har visat huru riksdagen så sent som

1950 och 1951 tagit ställning till de frågor om befrielse från morgonandakt

och från kristendomsundervisning vilka nu ånyo aktualiseras av art. 2 i

tilläggsprotokollet till Europarådets konvention angående skydd för de

mänskliga rättigheterna. Innebörden av det läge som härigenom skapats är

att befrielse från skyldigheten att deltaga i morgonandakten kan uppnås för

barn som icke tillhöra svenska kyrkan, men att befrielse från deltagande i

kristendomsundervisningen endast kan beviljas för barn med annan tros­

bekännelse än svenska kyrkans, för vilka tillfredsställande religionsunder­

visning är anordnad, och sålunda icke för barn som stå utanför varje tros­

samfund. Sistnämnda förhållande är tydligen icke förenligt med vad i

art. 2 i tilläggsprotokollet stadgas om föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina

barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med

föräldrarnas religiösa övertygelse. De svenska statsmakterna ha vid sitt

ställningstagande till denna fråga i samband med den senaste skolrefor­

men utgått ifrån att kristendomsundervisningen i våra allmänna skolor

icke är avsedd att påtvinga eleverna eu viss troslära utan att under objektiva

former bibringa dem kunskap om de religiösa och etiska värderingar som

varit bestämmande vid uppbyggandet av det svenska samhället liksom för

den västerländska kulturutvecklingen överhuvudtaget.

Under nu nämnda förhållanden kan ett oreserverat antagande av art. 2 i

tilläggsprotokollet icke för närvarande förordas.

Av den föregående redogörelsen framgår att det icke heller är förenligt

med svensk skollagstiftning att acceptera den föreskrift i art. 2 i tilläggs­

protokollet som medger föräldrarna rätt att under åberopande av sin filo­

sofiska övertygelse för sina barn påfordra befrielse från delar av de all­

männa skolornas undervisning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

11

Vad slutligen angår förbudet för särskilda trossamfunds skolor med un­ dervisning även i annat än religion att mottaga barn tillhörande svenska kyrkan och denna närstående trossamfund, kan detta förbud icke anses stå i strid mot tilläggsprotokollet och behöver därför här icke särskilt upp­ märksammas.

Jag finner sålunda att Sveriges ratifikation av tilläggsprotokollet bör ske med förbehåll mot art. 2 i protokollet av innebörd att Sverige icke kan medgiva föräldrar rätt att under hänvisning till sin filosofiska överty­ gelse för sina barn erhålla befrielse från skyldigheten att deltaga i delar av de allmänna skolornas undervisning samt att befrielse från skyldigheten att deltaga i samma skolors kristendomsundervisning endast kan medgivas för barn med annan trosbekännelse än svenska kyrkans, för vilka tillfreds­ ställande religionsundervisning är anordnad. Denna ståndpunkt överens­ stämmer med den hållning som Sverige intagit under förarbetena till tilläggs­ protokollet.

Av art. 5 i tilläggsprotokollet, jämförd med art. 64 i konventionen an­ gående skydd för de mänskliga rättigheterna, följer att förbehåll mot be­ stämmelse i tilläggsprotokollet skall vara åtföljt av en kort redogörelse för de lagstadganden som nödvändiggöra förbehållet. De stadgor och övriga författningar som reglera befrielse från kristendomsundervisningen i de allmänna skolorna äro för närvarande föremål för översyn inom ecklesia­ stikdepartementet. Med hänsyn härtill torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att formulera det förbehåll som enligt det förut sagda bör göras och för vars allmänna innebörd redogjorts.

Vad därefter angår art. 3 i tilläggsprotokollet ålägger denna artikel sta­ terna att med skäliga mellanrum anordna fria och hemliga val till den lag­ stiftande församlingen. Då detta stadgande står i full samklang med grun­ derna för den svenska statsförfattningen, möter icke något hinder för Sve­ rige att godtaga artikeln.

Återstående artiklar i tilläggsprotokollet äro av huvudsakligen teknisk karaktär och påkalla icke några kommentarer.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag föreslå, att här bilagda tilläggsprotokoll av den 20 mars 1952 till Europarådets konvention angå­ ende skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihe­ terna av den 4 november 1950 måtte föreläggas riksdagen och hemställer alltså

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riks­ dagen att godkänna att ratifikation sker av tilläggsproto­ kollet med förbehåll beträffande art. 2 däri av den inne­ börd som ovan angivits.

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 32.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

L. Kellberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

13

Protocol to the conven­ tion. för the proteotion of human rights and fundamental freedoms.

The Governments sig- natory hereto, being Mem- bers of the Council of Europé,

Being resolved to take steps to ensure the col- lective enforcement of certain rights and free­ doms other than those already included in Sec- tion I of the Convention for the Protection of Hu­ man Rights and Funda­ mental Freedoms signed åt Rome on 4th Novem­ ber, 1950 (hereinafter referred to as “the Con­ vention”),

Have agreed as follows:

Article 1.

Every natural or legal person is entitled to the peaceful enjoyment of his possessions. No one shall be deprived of his pos­ sessions except in the public interest and sub- ject to the conditions provided for by law and by the general principles of international law.

The preceding provi­ sions shall not, however, in any way impair the right of a State to enforce such laws as it deems necessary to con- trol the use of property in accordance with the general interest or to

Bilaga.

Protoeole additionnel a la convention de sauve- garde des droits de 1’homme et des libertés

fondamentales.

Les Gouvernements sig- nataires, Membres du Conseil de 1’Europe,

Résolus å prendre des mesures propres ä as- surer la garantie collec- tive de droits et libertés autres que ceux qui figu- rent déjå dans le Titre I de la Convention de sau- vegarde des Droits de 1’homme et des libertés fondamentales, signée å Rome le 4 novembre 1950 (ci-aprés dénommée «la Convention»),

Sont convenus de ce qui suit:

Article 1.

Toute personne physi- que ou morale a droit au respect de ses biens. Nul ne peut étre privé de sa propriété que pour cause d’utilité publique et dans les conditions pré- vues par la loi et les prin- cipes généraux du droit international.

Les dispositions précé- dentes ne portent pas at- teinte au droit que pos- sédent les Etats de mettre en vigueur les lois qu’ils jugent nécessaires pour réglementer 1’usage des biens conformément å Fintérét général ou pour

(Översättning.)

Tilläggsprotokoll till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande frihe­

terna.

Undertecknade rege­ ringar, vilka äro med­ lemmar av Europarådet, hava,

beslutna att vidtaga åt­ gärder ägnade att kollek­ tivt säkerställa även vissa andra rättigheter och fri­ heter än de som redan upptagits i avdelning I av konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna undertecknad i Rom den 4 november 1950 (i det följande benämnd »kon­ ventionen»),

överenskommit som följer:

Artikel 1.

Envar fysisk eller juri­ disk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt. Ingen må berö­ vas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsätt­ ningar som angivas i lag och av folkrättens all­ männa grundsatser.

Ovanstående bestäm­ melser inskränka likväl icke en stats rätt att genomföra sådan lag­ stiftning som staten fin­ ner erforderlig för att reglera nyttjandet av viss egendom i överensstäm­ melse med det allmännas

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

secure the payment of

taxes or other contribu-

tions or penalties.

Article 2.

No person shall be de-

nied the right to educa-

tion. In the exercise of

any functions which it

assumes in relation to

education and to teach-

ing, the State shall re-

spect the right of parents

to ensure such education

and teaching in confor-

mity with their own reli-

gious and philosophical

convictions.

Article 3.

The High Contracting

Parties undertake to hold

free elections åt reason-

able intervals by secret

ballot, under conditions

which will ensure the free

expression of the opinion

of the people in the

choice of the legislature.

Article 4.

Any High Contracting

Party may åt the time of

signature or ratification

or åt any time thereafter

communicate to the Se-

cretary-General of the

Council of Europé a de-

claration stating the ex-

tent to which it under-

takes that the provisions

of the present Protocol

shall apply to such of the

territories for the Inter­

national relations of which

it is responsible as are

named therein.

assurer le paiement des

impöts ou d’autres con-

tributions ou des amen-

des.

Article 2,

Nul ne peut se voir

refuser le droit å 1’instruc-

tion. L’Etat, dans 1’exer-

cice des fonctions qu’il

assumera dans le do-

maine de 1’éducation et de

1’enseignement, respectera

le droit des parents d’as-

surer cette éducation et

cet enseignement confor-

mément å leurs convic­

tions religieuses et philo-

sophiques.

Article 3.

Les Hautes Parties Con-

tractantes s’engagent å

organiser, å des interval-

les raisonnables, des élec-

tions libres au scrutin

secret, dans les conditions

qui assurent la libre ex­

pression de 1’opinion du

peuple sur le choix du

corps législatif.

Article 4.

Toute Haute Partie

Contractante peut, au

moment de la signature

ou de la ratification du

present Protocole ou å

tout moment par la suite,

communiquer au Secré-

taire Général du Conseil

de 1’Europe une déclara-

tion indiquant la mesure

dans laquelle elle s’en-

gage å ce que les disposi­

tions du présent Protocole

s’appliquent å tels terri-

toires qui sont désignés

dans ladite déclaration et

dont elle assure les rela­

tions internationales.

intresse eller för att säker­

ställa betalning av skat­

ter och andra pålagor eller

av böter och viten.

Artikel 2.

Ingen må förvägras rät­

ten till undervisning. Vid

utövandet av den verk­

samhet staten kan påtaga

sig i fråga om uppfostran

och undervisning skall

staten respektera föräld­

rarnas rätt att tillför­

säkra sina barn en upp­

fostran och undervisning

som står i överensstäm­

melse med föräldrarnas

religiösa och filosofiska

övertygelse.

Artikel 3.

De höga fördragsslu-

tande parterna förbinda

sig att anordna fria och

hemliga val med skäliga

mellanrum samt under

förhållanden som tillför­

säkra folket rätten att

fritt ge uttryck åt sin

mening beträffande sam­

mansättningen av den

lagstiftande församlingen.

Artikel 4.

Varje hög fördragsslu-

tande part må vid under­

tecknandet eller ratifice­

randet av detta protokoll

eller när som helst senare

tillställa Europarådets ge­

neralsekreterare en för­

klaring angående i vilken

utsträckning den höga

fördragsslutande parten

förbinder sig att tillämpa

bestämmelserna i proto­

kollet på territorier, som

angivas i förklaringen och

för vilkas internationella

förbindelser den höga för­

dragsslutande parten sva­

rar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

15

Any High Contracting Party which has com- municated a declaration in virtue of the preceding paragraph may from time to time communicate a further declaration modi- fying the terms of any former declaration or ter- minating the application of the provisions of this Protocol in respect of any territory.

A declaration made in accordance witli this Ar­ tide shall be deemed to liave been made in ac­ cordance with Paragraph (1) of Artide 63 of the Convention.

Article 5.

As between the High Contracting Parties the provisions of Artides 1, 2, 3 and 4 of this Protocol shall be regarded as ad­ ditional Artides to the Convention and all the provisions of the Conven­ tion shall apply accor- dingly.

Article 6.

This Protocol shall be open for signature by the Members of the Council of Europé, who are the signatories of the Con­ vention; it shall be rati- fied åt the same time as or after the ratification of the Convention. It shall enter into force after the deposit of ten instruments of ratification. As regards any signatory ratifying subsequently, the Pro­ tocol shall enter into force åt the date of the depo­ sit of its instrument of ratification.

The instruments of rati­ fication shall be depo-

Toute Haute Partie Contractante qui a com- muniqué une déclaration en vertu du paragraphe précédent peut, de temps å autre, communiquer une nouvelle déclaration mo- difiant les termes de toute déclaration antérieure ou mettant fin å 1’applica- tion des dispositions du présent Protocole sur un territoire quelconque.

Une déclaration faite conformément au pré­ sent artide sera consi- dérée comrne ayant été faite conformément au paragraphe 1 de l’article 63 de la Convention.

Article 5.

Les Hautes Parties Contractantes considére- ront les artides 1, 2, 3 et 4 de ce Protocole comme des artides additionnels å la Convention et toutes les dispositions de la Con­ vention s’appliqueront en conséquence.

x\.rticle 6,

Le Présent Protocole est ouvert å la signature des Membres du Conseil de 1’Europe, signataires de la Convention; il sera ratifié en méme temps que la Convention ou apres la ratification de celle-ci. Il entrera en vigueur apres le dépot de dix instruments de rati­ fication. Pour tout sig- nataire qui le ratifiera ultérieurement, le Pro­ tocole entrera en vigueur des le dépot de 1’instru- ment de ratification.

Les instruments de rati­ fication seront déposés

Hög fördragsslutande part, som avgivit förkla­ ring jämlikt nästföregå­ ende stycke, må när som helst avgiva nya förkla­ ringar, som ändra inne­ hållet i tidigare avgiven förklaring eller bringa till- lämpningen av bestäm­ melserna i protokollet att upphöra beträffande visst territorium.

I enlighet med denna artikel avgiven förklaring skall anses tillkommen i överensstämmelse med ar­ tikel 63 mom. 1 i kon­ ventionen.

Artikel 5-

I förhållandet mellan de höga fördragsslutande parterna skola artiklarna 1,2,3 och 4 i detta proto­ koll anses såsom tillägg till konventionen, och skola alla bestämmelser i kon­ ventionen tillämpas i en­ lighet härmed.

Artikel 6.

Detta protokoll är öp­ pet för undertecknande av de medlemmar av Europarådet som under­ tecknat konventionen; det skall ratificeras samtidigt med eller efter ratifice­ randet av konventionen. Protokollet skall träda i kraft, då tio ratifika­ tionsinstrument depone­ rats. För signatärmakt, som ratificerar sedermera, skall protokollet träda i kraft den dag då ratifi­ kationsinstrumentet de­ poneras.

Ratifikationsinstru­ menten skola deponeras

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

sited with the Secretary-

General of the Council of

Europé, who will notify

all Members of the names

of those who have rati-

fied.

Done åt Paris on the

20th day of March 1952,

in English and French,

both texts being equally

authentic, in a singie

copy which shall remain

deposited in the archives

of the Council of Europé.

The Secretary-General

shall transmit certified co-

pies to each of the signa-

tory Governments.

For the Government

of the Kingdom of

Belgium:

Paul van Zeeland.

For the Government

of the Kingdom of

Denmark:

Ole Björn Kraft.

For the Government

of the French Republic:

Schuman.

För the Government

of the German Federal

Republic:

Adenauer.

For the Government

of the Kingdom of

Greece:

R. Raphael.

Åt the time of signature

of this Protocol, the Greek

Government, pursuant to

Article 64 of the Conven-

tion, makes the following

reservation relating to Ar­

ticle 2 of the Protocol:

The application of the

prés le Secrétaire Général

du Conseil de 1’Europe

qui notifiera å tous les

Membres les noms de

ceux qui 1’auront ratifié.

Fait å Paris, le 20 mars

1952, en frangais et en

anglais, les deux textes

faisant également foi, en

un seul exemplaire qui

sera déposé dans les ar­

chives du Conseil de l’Eu-

rope. Le Secrétaire Géné­

ral en communiquera co-

pie certifiée conforme å

chacun des gouverne-

ments signataires.

Pour le Gouvernement

du Royaume de Belgique:

Paul van Zeeland.

Pour le Gouvernement

du Royaume de

Danemark:

Ole Björn Kraft.

Pour le Gouvernement de

la République francaise:

Schuman.

Pour le Gouvernement de

la République fédérale

allemande:

Adenauer.

Pour le Gouvernement du

Royaume de Gréce:

R. Raphael.

Au moment de la signa­

ture du présent Protocole,

le Gouvernementhellénique,

se prévalant de l’article 64

de ladite Convention, for­

mule la réserve suivante,

portant sur Varticle 2 du

Protocole: Le mot cphilo-

hos Europarådets gene­

ralsekreterare, som har

att underrätta alla med­

lemmar om namnen på

dem som ratificerat.

Upprättat i Paris den

20 mars 1952 på engelska

och franska, vilka båda

texter skola äga samma

vitsord, samt i ett enda

exemplar, som skall vara

deponerat i Europarådets

arkiv. Generalsekretera­

ren skall överlämna be­

styrkta exemplar till en­

var av signatärmakternas

regeringar.

För Konungariket

Belgiens regering:

Paul van Zeeland.

För Konungariket

Danmarks regering:

Ole Björn Kraft.

För Franska Republikens

regering:

Schuman.

För Förbundsrepubliken

Tysklands regering:

Adenauer.

För Konungariket

Greklands regering:

R. Raphael.

Vid undertecknandet av

detta protokoll gör grekiska

regeringen jämlikt artikel

64 i konventionen följande

förbehåll beträffande arti­

kel 2 i protokollet: Det näst

sista ordet i paragrafens

andra mening, »filosofiska»,

Kungl. Maj ris proposition nr 32.

17

mord “philosophical”,

which is the penultimate

word of the second sentence

of Article 2, will, in Greece,

conform with the relevant

provisions of internal leqis-

lation.

For the Government of

the Icelandic Republic:

Petur Benediklsson.

For the Government of

the Irish Republic:

Pröinsias Mac Aogåin.

For the Government of

the Italian Republic:

Paolo Emilio Taviani.

For the Government of

the Grand Duchy of

Luxembourg:

Jos. Bech.

For the Government of

the Kingdom of the

Netherlands:

Slikker.

For the Government of

the Kingdom of Norway:

Halvard Lange.

For the Government of

the Saar:

Johannes Hoffmann.

For the Government of

the Kingdom of Sweden:

Östen Undén.

For the Government of

the Turkish Republic:

F. Köprulu.

sophique» par lequel se ter-

mine le second paragraphe

de Varticle 2 recevra en

Gréce une application con-

forme aux dispositions y

relatives de la législation

intérieure.

Pour le Gouvernement de

la République islandaise:

Petur Benediklsson.

Pour le Gouvernement de

la République irlandaise:

Pröinsias Mac Aogåin.

Pour le Gouvernement de

la République italienne:

Paolo Emilio Taviani.

Pour le Gouvernement du

Grand Duché de

Luxembourg:

Jos. Bech.

Pour le Gouvernement du

Royaume des Pays-Bas:

Stikker.

Pour le Gouvernement du

Royaume de Norvége:

Halvard Lange.

Pour le Gouvernement de

la Sarre:

Johannes Hoffmann.

Pour le Gouvernement du

Royaume de Suéde:

Östen Undén.

Pour le Gouvernement de

la République turque:

F. Köprulu.

kommer att i Grekland till-

lämpas i överensstämmelse

med hithörande bestämmel­

ser i den inre lagstiftningen.

För Isländska

Republikens regering:

Petur Benediktsson.

För Irländska

Republikens regering:

Pröinsias Mac Aogåin.

För Italienska

Republikens regering:

Paolo Emilio Taviani.

För Storhertigdömet

Luxemburgs regering:

Jos. Bech.

För Konungariket

Nederländernas regering:

Stikker.

För Konungariket

Norges regering:

Jlalvard Lange.

För Saars regering:

Johannes Hoffmann.

För Konungariket

Sveriges regering:

Östen Undén.

För Turkiska

Republikens regering:

F. Köprulu.

Q

Biliang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 32.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

For the Government of

the United Kingdom of

Great Britain and

Northern Ireland:

Anthony Eden.

Åt the lime of signing the

present Protocol, I declare

that, in view of certain

provisions of the Educa-

tion A ds in for ce in the

United Kingdom, the prin-

ciple affirmed in the se-

cond sentence of Article 2

is accepled by the United

Kingdom only so far as it

is compatible with the pro­

vision of efficient instruc-

tion and training, and the

avoidance of unreasonable

public expenditure.

Pour le Gouvernement du

Royaume-Uni de Grande-

Bretagne et d’Irlande du

Nord:

Anthony Eden.

Au moment de signer le

present Protocole, fe dé-

clare qu'en raison de cer-

taines dispositions des lois

sur Venseignement en vi-

gueur au Royaume-Uni, le

principe posé dans la se-

conde pbr ase de V article 2

n’est accepté que dans la

mesure oii il est compatible

avec Voctroi d’une instruc-

tion et d’une formation effi-

cace et n’entraine pas de

dépenses publiques déme-

surées.

För det Förenade

Konungariket Storbritan­

nien och Nordirlands

regering:

Anthony Eden.

Vid undertecknandet av

detta protokoll förklarar

jag, att med hänsyn till

vissa bestämmelser i del

Förenade Konungarikets

gällande lagstiftning om

undervisningsväsendet den

princip, som fastställts i

andra meningen i artikel

2, godtages av det Förenade

Konungariket endast i den

män den är förenlig med

tillhandahållandet av en

ändamålsenlig undervis­

ning och utbildning och

icke medför oskäliga kost­

nader för det allmänna.

Stockholm 1953. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

52

-

2817