2

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 januari 1953.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

S^köld, D^anielson,

Z^etterberg, S^träng, E^ricsson, A^ndersson, L^ingman, H^ammarskjöld,

N^orup, H^edlund, P^ersson, H^jälmar N^ilson, L^indell.

Under erinran att Kungl. Maj:t den 4 augusti 1949 bemyndigat sändebudet

i Bern att såsom ombud för Sverige underteckna fyra vid en internationell

konferens i Geneve den 12 augusti 1949 avslutade konventioner angående

skydd för krigets offer, anför ministern för utrikes ärendena efter gemensam

beredning med cheferna för justitie-, törsvars- och inrikesdepartementen:

Ett av de första och mest betydelsefulla resultaten av det förra århundra­

dets strävanden för krigets humanisering var avslutandet den 22 augusti

1864 av Genéve-konventionen angående förbättrande av sårade militärers vård

i fält. Denna konvention ersattes av Genéve-konventionen den 6 juli 1906 till

mildrande av sårades och sjukas öde i fält, som i sin tur ersatts av Genéve-

konventionen den 27 juli 1929 angående förbättrande av sårades och sjukas

behandling vid stridskrafterna i fält. Vid första fredskonferensen i Haag

1899 antogs en motsvarande konvention beträffande sjökriget, vid andra

fredskonferensen i Haag 1907 ersatt av konventionen den 18 oktober 1907

angående tillämpning på sjökriget av principerna i Genéve-konventionen

(X:de Haag-konventionen av 1907). Den 27 juli 1929 antogs i Genéve jämväl

en konvention angående krigsfångars behandling. Samtliga dessa konventio­

ner ha biträtts av Sverige.

Redan före det andra världskrigets utbrott förelågo förslag om revidering

av dessa konventioner och om deras komplettering med nya konventioner,

bl. a. angående upprättande av s. k. sanitära zoner och om skydd för civil­

personer under krig. Förslagen hade förberetts av Röda korsets internatio­

nella kommitté i Genéve och dryftats vid internationella Rödaltors-konfe-

renser 1934 och 1938. I juli 1939 meddelade schweiziska förbundsrådet, att

det hade för avsikt att utfärda inbjudan till en internationell konferens för

dessa frågors behandling. Konferensen var avsedd att hållas i början av 1940

men kunde på grund av kriget ej komma till stånd.

4

rande delegationer till ett antal av 59. Därjämte undertecknades samtliga

konventioner av ombuden för sexton stater, nämligen Chile, Colombia, Cuba,

Danmark, Ecuador, Guatemala, Liechtenstein, Monaco, Nicaragua, Norge,

Pakistan, Peru, Schweiz, Syrien, Turkiet och Uruguay. Förenta staternas

ombud undertecknade samtliga konventioner med undantag av konventio­

nen angående skydd för civilpersoner under krigstid och Österrike samtli­

ga konventioner med undantaga konventionen angående sårade, sjuka och

skeppsbrutna tillhörande stridskrafterna till sjöss, vilken emellertid seder­

mera undertecknats av Österrike. Vid ett för ändamålet särskilt anordnat

sammanträde i Geneve den 8 december 1949 undertecknades samtliga kon­

ventionerna jämlikt Kungl. Maj :ts den 4 augusti 1949 lämnade bemyndi­

gande av sändebudet i Bern, såsom ombud för Sverige, samt av ombud för

ytterligare tjugofyra stater, nämligen Afganistan, Argentina, Belgien, Bo­

livia, Brasilien, Canada, Egypten, Etiopien, Filippinerna, Finland, Frankrike,

Iran, Israel, Italien, Libanon, Luxemburg, Mexico, Nederländerna, Polen,

Salvador, Spanien, Storbritannien och Nordirland, Tjeckoslovakien och Ung­

ern samt för Heliga stolen. För Ceylon undertecknades samtliga konventio­

ner utom konventionen angående skydd för civilpersoner under krigstid.

För Amerikas Förenta Stater undertecknades nu jämväl sistnämnda konven­

tion. I anslutning till sammanträdet undertecknades konventionerna dess­

utom av Albanien, Kina, Paraguay, Socialistiska Rådsrepublikernas Union,

Ukraina och Vitryssland. Konventionerna ha sedermera undertecknats av

ytterligare följande stater: Australien, Bulgarien, Grekland, Jugoslavien, In­

dien, Irland, Nya Zeeland, Portugal, Rumänien och Venezuela. Några sta­

ter ha vid undertecknandet gjort förbehåll mot olika artiklar i respektive

konventioner. Förbehållen, jämte svensk översättning, återgivas i bilaga 2.

Enligt i samtliga konventioner intagna bestämmelser skola de ratificeras.

Vardera konventionen träder i kraft sex månader efter det att minst två ra­

tifikationsinstrument deponerats i Bern och sedermera för varje fördrags-

slutande part sex månader efter det att dess ratifikationsinstrument depone­

rats. Om makt, som deponerat sin ratifikation av en konvention, före ut­

gången av de sex månaderna råkar i en väpnad konflikt, träder konventionen

omedelbart i kraft för denna makts del. Efter ikraftträdandet kunna kon­

ventionerna biträdas även av andra makter än signatärmakterna.

Konventionerna kunna uppsägas genom meddelande till schweiziska för­

bundsrådet med verkan ett år efter det detta meddelande lämnats. Om en

stat uppsäger en konvention under det att den är invecklad i en väpnad

konflikt, förblir den dock bunden av konventionen så länge konflikten varar.

Uppsägning skall icke hava någon inverkan på de skyldigheter, som åligga

stridande parter jämlikt folkrättens grundsatser sådana dessa framgå av

mellan civiliserade nationer vedertagna sedvänjor, mänsklighetens bud och

det allmänna rättsmedvetandets krav.

Konventionerna ha hittills ratificerats av följande stater: Belgien, Chile,

Danmark, Egypten, Filippinerna, Frankrike, Guatemala, Indien, Israel, Ita­

lien, Jordan, Jugoslavien, Libanon, Liechtenstein, Mexico, Monaco, Nicara­

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

5

gua, Norge, Pakistan, San Marino, Schweiz, Spanien, Sydafrikanska Unio­

nen, Tjeckoslovakien, samt av Heliga stolen.

Sedan de ratificerats av Schweiz och Jugoslavien, hava de trätt i kraft

den 21 oktober 1950.

Jag övergår nu till en redogörelse för konventionernas huvudsakliga inne­

håll.

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER. Konventionerna inledas och avslutas

med ett antal gemensamma bestämmelser.

Några av dessa avse förutsättningarna för konventionernas tillämplighet.

Enligt art. 2 i samtliga konventioner skola de vara tillämpliga i varje för­

klarat krig eller annan väpnad konflikt, vari två eller flera av de fördrags-

slutande parterna deltaga, oberoende av om någon krigsförklaring försiggått

och även om någon av parterna icke erkänner att krigstillstånd föreligger.

Genom denna formulering har man velat undgå att binda sig vid någon de­

finition på »krig», som kan vara uppställd inom folkrätten. Konventionerna

äro likaledes tillämpliga vid ockupation av fördragsslutande parts område,

även om ockupationen icke möter militärt motstånd. Såsom var fallet med

1929 års Genéve-konventioner äro de nya konventionerna tillämpliga mel­

lan de fördragsslutande parterna, även om icke samtliga de i konflikten in­

dragna makterna anslutit sig till dem. Nu har tillagts, att om en i konflikten

inblandad, men till en konvention icke ansluten stat förklarar sig likväl

skola tillämpa och även tillämpar konventionen, skall den vara bindande

mellan denna stat och de till konventionen anslutna staterna.

Art. 3 i samtliga konventioner behandlar deras tillämplighet i inbördes­

krig. Denna fråga, som icke är berörd i tidigare konventioner, var vid kon­

ferensen föremål för störa meningsskiljaktigheter. Stockholmskonferensen

hade föreslagit, att konventionerna i sin helhet skulle vara bindande för båda

parterna i en konflikt, som icke var av internationell karaktär, såsom in­

bördeskrig eller kolonialkrig. Vid Genéve-konferensen visade det sig, att ett

flertal degelationer icke voro beredda att acceptera denna ståndpunkt. För­

slag framkommo om att konventionerna i sin helhet skulle göras tillämpliga

under vissa förutsättningar: att upprorspartiet ägde ett visst högre mått

av organisation, att det erkänts som krigförande o. s. v., men det visade sig

svårt att uppnå enighet angående vilka förutsättningar som borde krävas.

Vissa delegationer ville över huvud taget icke göra konventionerna tillämp­

liga på inbördeskrig. Det slutliga resultatet blev en kompromiss: vissa be­

stämmelser i konventionerna av rent humanitär natur skola vara tillämpliga

under alla inbördeskrig. Det framhålles i artikeln, att dess bestämmelser

icke inverka på de stridande parternas rättsställning, och i en särskild reso­

lution (nr 10) uttalade konferensen, att frågan om erkännande av en part

i en konflikt såsom krigförande från en utanför konflikten stående makts si­

da faller under folkrättens regler och icke beröres av Genéve-konventionerna.

De fördragsslutande parterna äga sluta inbördes avtal rörande särskilda

frågor, men dessa avtal få ej lända till försämring av den ställning och de

rättigheter, som de av konventionerna skyddade personerna äga åtnjuta en­

6

ligt dessa. De skyddade personerna må under inga omständigheter vare sig

helt eller delvis avsäga sig de rättigheter, som tillkomma dem enligt kon­

ventionerna. I detta sammanhang må framhållas, att i samtliga konventio­

nerna äro införde bestämmelser, som förbjuda repressalier mot av konven­

tionerna skyddade personer, byggnader och materiel.

Frågan om en skgddsmakts uppgifter och befogenheter med avseende på

de av konventionerna skyddade personerna och därmed sammanhängande

frågor har hittills endast berörts i 1929 års Genéve-konvention angående

krigsfångars behandling (art. 86—88). Nu behandlas dessa frågor i samtliga

konventionerna.

Konventionerna skola tillämpas under medverkan och kontroll av skydds-

makten, som för detta ändamål äger utom sin diplomatiska och konsulära

personal använda särskilda delegerade. De stridande parterna skola i största

möjliga utsträckning underlätta dessa representanters eller delegerades verk­

samhet. Å sin sida skola dessa i sin verksamhet hålla sig inom ramen för

sina i konventionen angivna befogenheter och taga vederbörlig hänsyn till

den stats säkerhet, hos vilken de utöva sin verksamhet. Endast militärt nöd­

tvång berättigar till att undantagsvis och tillfälligt införa restriktioner för de­

ras verksamhet. Särskilda uppgifter äro för övrigt tilldelade skyddsmakterna

genom strödda bestämmelser i de olika konventionerna.

Konventionernas bestämmelser skola icke utgöra hinder för den humani­

tära verksamhet, som Röda korsets internationella kommitté eller annan

opartisk humanitär organisation kan komma att utöva med samtycke av ve­

derbörande stridande parter.

Från fransk sida framställdes förslag om upprättande av ett internationellt

organ, som skulle fylla de uppgifter, som åligga en skyddsmakt. Förslaget

blev icke antaget, men för att i någon mån tillmötesgå förslaget anbefallde

konferensen i en resolution (nr 2) en utredning om upprättandet av ett dylikt

organ.

Särskild uppmärksamhet ägnades åt det problem som uppstår, om d^ av

konventionerna skyddade personerna av någon anledning icke ha någon

skyddsmakt — ett problem, som aktualiserades under andra världskriget.

Den makt, som har dessa personer i sitt våld, skall i så fall i första hand

anmoda en neutral stat eller ett organ av nyss angivet slag att övertaga de

uPP§ifter, som enligt konventionerna åligger en skyddsmakt. Om saken icke

kan ordnas på detta sätt, skall sagda makt i andra hand antingen hänvända

sig till en humanitär organisation, t. ex. Röda korsets internationella kom­

mitté, och anmoda den att åtaga sig de humanitära — men icke de diploma­

tiska eller administrativa — uppgifter, som åligga skyddsmakten, eller ac­

ceptera det anbud om biträde, som lämnas av en dylik organisation.

I händelse av meningsskiljaktighet mellan stridande parter rörande kon­

ventionernas tillämpning och tolkning eller eljest när så synes lämpligt i

de skyddade personernas intresse, kunna skyddsmakterna, såsom är före­

skrivet redan i 1929 års Genéve-konvention angående krigsfångars behand­

ling, erbjuda sina bona officia för tvistens lösning. T detta syfte kan en

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

8

eller interneras på dess territorium. Bestämmelsen utgår från att internering

skall äga rum av sådan personal, som kan göras till krigsfångar, nämligen

de sårade och sjuka militärpersonerna, varemot sjukvårdspersonal och mili­

tärpräster skola lämnas i frihet. Denna uppfattning överensstämmer med

gällande folkrätt.

Kapitel II, som handlar om de sårade och sjuka, bygger som sagt på prin­

cipen att dessa skola respekteras och skyddas. Den huvudsakliga skillnaden

gentemot 1929 års konvention ligger däri att denna princip nu fått en mera

detaljerad utformning. Definitionen i art. 13 på de sårade och sjuka, som

skola vara skyddade av konventionen, ansluter sig till den nya krigsfånge­

konventionen, art 4 A, och innefattar således också deltagarna i en organi­

serad motståndsrörelse. Till erfarenheterna från senaste världskriget hän­

föra sig de bestämmelser, som förbjuda vissa former av grym behandling

liksom att någon utsättes för sämre behandling på grund av kön, ras, na­

tionalitet, religion, politiska åsikter eller annan dylik omständighet (art. 12).

Bestämmelserna om identifiering av sårade, sjuka och döda samt om över­

bringande av underrättelser rörande dessa till deras hemland ha ytterligare

preciserats. Underrättelserna skola förmedlas av den upplysningsbyrå, som

skall upprättas enligt krigsfångekonventionen, samt av vederbörande skydds-

makt (art. 16). Även bestämmelserna rörande de dödas begravning äro mer

detaljerade än i 1929 års konvention (art. 17).

Redan enligt sistnämnda konvention ägde militär myndighet vädja till

civilbefolkningen att omhändertaga och vårda sårade och sjuka. I den nya

konventionen (art. 18) fastslås därutöver att civilbefolkningen skall respek­

tera de sårade och sjuka och särskilt avhålla sig från varje våldshandling

mot dem. Ingen må i något fall ofredas eller dömas för att han vårdat sårade

och sjuka.

Kapitel III handlar om sjukvårdsformationer och sjukvårdsanstalter. Även

här bibehållas de tidigare Genéve-konventionernas princip: fasta sjukvårds­

anstalter och rörliga sjukvårdsformationer må icke under några omstän­

digheter anfallas utan skola alltid respekteras och skyddas av de stridande

parterna (art. 19). Ny är bestämmelsen i art. 20 att sjukvårdsfartyg, vilka

äro berättigade till skydd enligt Genéve-konventionen den 12 augusti 1949

angående förbättrande av behandlingen av sårade, sjuka och skeppsbrutna

tillhörande stridskrafterna till sjöss, icke må anfallas från land.

Ny är likaledes bestämmelsen i art. 23, som avser möjligheten att upprätta

sjukvårdszoner och -platser organiserade för att skydda sårade och sjuka för

krigets verkningar, liksom att bereda skydd åt den för dessa platsers för­

valtning och för de sjukas och sårades vård avsedda personalen. Ett förslag,

som sedan länge varit föremål för diskussion, har härigenom realiserats. Er­

kännandet av dessa skyddszoner beror dock av överenskommelse mellan

vederbörande stridande parter. En modell till dylik överenskommelse är

som bilaga 1 fogad till konventionen.

Frågorna om sjukvårdspersonalens ställning, som behandlas i kap. IV,

voro vid konferensen föremål för tämligen starka meningsskiljaktigheter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

10

Genéve-konvention rörande krigsfångars behandling. De skola under överin­

seende av den kvar hållande makten fortsätta att bedriva sjukvård och andlig

vård bland krigsfångarna, i första hand bland de krigsfångar som tillhöra

samma stridskrafter som de själva. De skola vara underkastade den interna

disciplinen i lägret där de befinna sig, men må icke åläggas att utföra några

sysslor vid sidan av sjukvården och den andliga vården. Under fientlighe­

ternas fortgång skola de stridande parterna träffa överenskommelse rörande

eventuell avlösning av den kvarhållna personalen (art. 28). Personal till­

hörande denna kategori skall återsändas till den stridande part de tillhöra,

när dess kvarhållande icke är oundgängligen nödvändigt för i art. 28 angivna

ändamål (art. 30). Vid fientligheternas början må de stridande parterna ge­

nom särskilda överenskommelser fastställa hur stor procent av personalen i

föihållande till krigsfångarnas antal, som skall kvarhållas samt fördelning­

en av personalen i lägren (art. 31).

Personal, tillhörande hjälpföreningar i neutrala länder, skall icke kvarhål­

las (art. 32).

Militärpersoner, som tjänstgöra som tillfälliga sjukvårdare, bli krigsfång­

ar om de falla i fiendens våld, men skola användas för sjukvårdsuppgifter i

den mån som behov därav föreligger (art. 29).

Kap. V av konventionen handlar om byggnader och materiel.

Beträffande rörliga sjukvårdsformationer gäller enligt 1929 års konven­

tion, art. 14, att de, om de falla i motpartens våld, skola behålla sin materiel,

små transportmedel och sin förarepersonal, och att denna materiel etc. skall

återställas i enahanda ordning som stadgats beträffande sjukvårdsperso­

nalen. Enligt den nya konventionen föreligger icke längre någon skyldighet

att återställa denna materiel, men den skall, enligt art. 33, i alla händelser

fortfarande användas för vården av sårade och sjuka. På svenskt initiativ

har förbud införts mot avsiktlig förstörelse av sjukvårdsformationernas och

-anstalternas förråd och materiel. Frånsett detta förbud har i fråga om bygg­

nader och materiel, tillhörande stridskrafternas fasta sjukvårdsanstalter,

ingen ändring vidtagits, liksom ej heller i fråga om hjälpföreningarnas egen­

dom.

Kap. VI behandlar sjuktransporter. Även i fråga om transporter av sårade

och sjuka samt sjukvårdsmateriel upprätthålles grundsatsen att de skola

respekteras och skyddas, men liksom i fråga om i föregående kapitel omför­

mäld materiel har i förhållande till 1929 års konvention den ändringen vid­

tagits, att transporter och fordon, som falla i motpartens våld, icke skola

åtel ställas utan må kvarhållas, varvid dock den stridande part som tagit

dem skall åtaga sig vården av de sårade och sjuka (art. 35).

I fråga om ambulansflygplan ha vissa nya föreskrifter införts. De skola

enligt art. 36 respekteras vid flygningar, som utföras på höjd, på tid och

längs färdväg, varom överenskommelse träffats mellan de stridande par­

terna. Enligt art. 37 skola de ha rätt att överflyga neutralt område och där

företaga nödlandning eller reguljär landning. Denna bestämmelse har ej

tidigare förekommit i konventionen men överensstämmer med rättspraxis,

vilken även kommit till uttryck i de nordiska staternas neutralitetsregler av

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

12

Med hänsyn till att talrika missbruk förekommit, uttalade konferensen i

en resolution (nr 5) önskemålet, att staterna skulle noggrant vaka över att

det röda korset och övriga i konventionen godtagna kännemärken endast

användas inom de i Genéve-konventionerna angivna gränserna.

GENÉ VE-KON VEN TION EN DEN 12 AUGUSTI 1949 ANGÅENDE FÖR­

BÄTTRANDE AV BEHANDLINGEN AV SÅRADE, SJUKA OCH SKEPPS­

BRUTNA TILLHÖRANDE STRIDSKRAFTERNA TILL SJÖSS är, enligt

dess artikel 58, avsedd att i förhållande mellan de fördragsslutande par­

terna ersätta X:e Haag-konventionen 1907 angående tillämpningen på sjö­

kriget av principerna i Genéve-konventionen. Den omständigheten att båda

konventionerna denna gång behandlades på samma konferens har möjlig­

gjort genomförandet av större likformighet i konventionernas bestämmelser.

I art. 13 angivas de personer, på vilka konventionen är tillämplig, näm­

ligen skeppsbrutna, sårade och sjuka till sjöss, som tillhöra de i krigs­

fångekonventionen, art. 4 A, uppräknade kategorierna. Särskilt bör fram­

hållas att dit höra även handelsfartygens besättningar. Dessa äro ju i hög

grad utsatta för krigets faror och kunna också under vissa omständigheter

deltaga i stridshandlingar. I fråga om alla i art. 13 omförmälda personer fast­

slås i art. 12, att de, om de befinna sig till sjöss och äro sårade, sjuka eller

skeppsbrutna, skola under alla förhållanden respekteras och skyddas och att

de skola av den stridande part, i vilkens våld de befinna sig, behandlas med

humanitet och vårdas. Om de falla i motståndarens våld bli de krigsfångar.

I händelse av stridshandlingar mellan parternas land- och sjöstridskraf­

ter skola konventionens bestämmelser endast tillämpas på styrkor ombord

på fartyg (art. 4).

Bestämmelserna om skydd för sårade, sjuka och skeppsbrutna samt be­

gravning av döda överensstämma i stort sett med bestämmelserna i nu gäl­

lande konvention, men hava i vissa avseenden utvidgats eller preciserats.

Liksom i konventionen angående sjuka och sårade i fält har (i art. 12) in­

förts förbud mot vissa former av omänsklig behandling. De stridande parter­

na skola, så ofta omständigheterna medgiva, träffa överenskommelse om

bortförande till sjöss av sårade och sjuka från belägrat eller inneslutet om­

råde och för genomfart till dylikt område av sjukvårdspersonal och militär­

präster samt sjukvårdsmateriel (art. 18). De krigförandes örlogsfartygs i

X.de Haag-konventionen erkända rätt att fordra överlämnandet till sig av så­

rade, sjuka eller skeppsbrutna, som befinna sig ombord på sjukvårdsfartyg

eller handelsfartyg, har bibehållits men må enligt den nya konventionen

(art. 14) endast utövas, om de sårades och sjukas hälsotillstånd det med­

giver och örlogsfartyget är försett med tillräckliga anordningar för bere­

dande åt dem av erforderlig vård.

I den viktiga del av konventionen, som avser sjukvårdsfartyg (kap. III),

har den i X:de Haag-konventionen använda indelningen av dessa fartyg i mi­

litära sjukvårdsfartyg, av nationella Rödakorsföreningar, officiellt erkända

hjälpföreningar eller enskilda i krigförande land använda sjukvårdsfartyg,

samt av dylika föreningar eller enskilda i neutrala länder använda sjuk-

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 37.

Ett från Sveriges och Övriga nordiska länders sida framställt önskemål

tillgodosågs därigenom att det skydd som tillkommer sjukvårdsfartyg jäm­

väl, i den utsträckning som krigsoperationerna det medgiva, tillerkänts far­

koster, vilka av staten eller officiellt erkända hjälpföreningar begagnas för

räddningstjänst vid kusten. Skyddet skall även såvitt möjligt gälla för fasta

anläggningar på kusten, vilka uteslutande användas av dessa farkoster för

deras humanitära verksamhet (art. 27).

Ny är likaledes bestämmelsen i art. 23, enligt vilken på kusten belägna

anläggningar, som tjäna den militära sjukvården, varken må anfallas eller

bombarderas från havet.

Liksom i X:de Haag-konventionen av 1907 finnas i den nya konventionen

bestämmelser om rätt för de krigförande till kontroll över sjukvårdsfarty-

gen samt föreskrifter till förekommande av missbruk (art. 30, 31, 34, 35).

Bl. a. föreskrives i art. 34 att sjukvårdsf artyg icke må innehava eller använ­

da hemlig code för sändning av meddelande med radio eller andra medde-

lelsemedel. Dock skall, enligt art. 35, den omständigheten att på fartygen

finnas apparater, vilka uteslutande äro avsedda för navigeringen eller över­

föringen av meddelanden, icke anses vara av beskaffenhet att medföra att

det sjukvårdsf artygen tillkommande skyddet upphör.

I fråga om personalen gäller, enligt art. 36, att sjukvårdsf artygs präster­

liga, läkar- och sjukvårdspersonal skall respekteras och skyddas. Denna

personal får ej tagas till fånga eller bortföras från sjukvårdsfartyget under

den tid den tjänstgör å sådant fartyg, vare sig sårade och sjuka finnas om­

bord eller ej. Detsamma gäller om sjukvårdsf artygets besättning. Denna be­

stämmelse är ny. Om sjukvårdsfartygen gälla ju, att de ej få uppbringas

och att de ej må sättas ur stånd att fylla sin uppgift. Man har därför an­

sett erforderligt, att de under alla förhållanden skola få behålla icke blott

sin läkare- och sjukvårdspersonal utan även sin besättning.

I fråga om prästerlig, läkare- och sjukvårdspersonal, som har till upp­

gift att ombesörja sjukvård och andlig vård åt de i art. 12 och 13 angivna

personerna och som faller i fiendens våld — härmed avses tydligen sådan

personal som tjänstgör å andra fartyg än sjukvårdsf artyg — skola bestäm­

melser gälla, som i stort sett överensstämma med motsvarande bestämmel­

ser i Genéve-konventionen angående sårades och sjukas behandling vid strids­

krafterna i fält. I princip skall sagda personal återsändas, så snart den

högsta befälhavare, i vars våld de fallit, finner det möjligt (art. 37).

I fråga om det skydd som tillkommer ambulansluftfartyg och dessas rätt

att överflyga neutralt område har konventionen, i art. 39 och 40, samma

bestämmelser som Genéve-konventionen angående sårades och sjukas be­

handling vid stridskrafterna i fält.

Detta är också fallet i avseende på kännetecken, som skall bäras av den

av konventionen skyddade personalen eller åsättas flaggor, materiel etc ( art

41, 42).

Frågan om sjukvårdsfartygens igenkänningstecken gav anledning till in­

gående överläggningar. De i X:de Haag-konventionen föreskrivna igenkän-

16

handling, som 1929 års konvention avsåg att skänka krigsfångarna, icke

voro tillräckliga. Omarbetningen avsåg mindre en ändring av principerna

i 1929 års konvention än en precisering och utvidgning av dess bestämmel­

ser. Resultatet har blivit, att den nya konventionen är betydligt utförligare

än den tidigare, vars bestämmelser likväl voro ganska detaljerade. Under det

att 1929 års konvention hade nittiosju artiklar och tre bilagor, har den nya

konventionen icke mindre än etthundrafyrtiotre artiklar och fem bilagor.

Av stor principiell betydelse är den nya konventionens art. 4, som angiver,

vilka personer som skola betraktas som krigsfångar i konventionens mening,

om de falla i fiendens våld. I 1929 års konvention (art. 11) var denna fråga

reglerad genom en hänvisning till art. 1, 2 och 3 i det till IV:de Haag-

konventionen av 1907 fogade reglementet (landkrigsreglementet), som ange

vilka personer som skola anses som legitima stridande eller därmed jämställ­

da. Såsom sådana anses dessa personer nämligen kunna göra anspråk på att

behandlas som krigsfångar. I art. 4 av den nya konventionen uppräknas de

kategorier av personer, som skola behandlas som krigsfångar, och dessa ka­

tegorier ha undergått en viss utvidgning utöver vad som tidigare gällt. Ar­

tikeln är delad i två avdelningar. Den första avdelningen avser sådana per­

soner, som kunna betraktas som krigsfångar i traditionell mening i och med

att de lalla i liendens våld. Den andx-a avser vissa andra personer, å vilka man

ansett lämpligt att göra krigsfångekonventionens bestämmelser tillämpliga.

Den första avdelningen (A) omfattar huvudsakligen de i landkrigsregle­

mentet omnämnda kategorierna av stridande och jämställda. Därtill har

emellertid fogats ännu en kategori, nämligen deltagarna i en organiserad

motståndsrörelse. Frågan om vilken ställning som skulle tillerkännas de

s. k. partisanerna, tilldrog sig vid konferensen ett starkt intresse och gav

anledning till vissa meningsskiljaktigheter. Redan under det förberedande

arbetet för konventionernas utformning hade i olika riktningar gående för­

slag framkommit. Som villkor för att partisanerna skulle få rätt att behandlas

som krigsfångar hade man velat uppställa kravet, att motståndsrörelsen

skulle ha en ansvarig ledare, som vore i stånd att utöva kontroll över med­

lemmarna och dessutom vara i stånd att mottaga och avgiva meddelanden till

motståndaren; ett annat krav som uppställts var att motståndsrörelsen skulle

utöva effektiv kontroll över ett visst område. Dessa krav hade mött opposi­

tion från andra håll. Vid konferensen löstes frågan så, att organiserad mot­

ståndsrörelse jämställes med en redan i landkrigsreglementet erkänd kate­

gori, nämligen till stridskrafterna icke hörande milistrupper eller avdel-

ningar av frivilliga. Dess medlemmar måste därför också uppfylla för

denna kategori stadgade villkor, nämligen att de skola stå under befäl av

en person, som är ansvarig för sina underordnade, att de skola bära ett

bestämt och på avstånd igenkännligt utmärkande tecken, att de skola bära

sina vapen öppet samt att de vid sina operationer skola iakttaga krigets lagar

och bruk. Därjämte förutsättes, att de skola lyda under stridande part. Om

dessa villkor äro uppfyllda, skola motståndsrörelsens medlemmar ha rätt

att, då de råka i fiendens våld, behandlas som krigsfångar, vare sig de äro

Kungi. Maj:ts proposition nr 37.

18

först, att den makt, i vars våld krigsfångarna fallit (»kvarhållande makt»),

äi ansvarig därför, vid sidan av det individuella ansvar som må åligga per­

soner, som ha befattning med krigsfångarna. Frågan om ansvarets fördel­

ning i det fall, att krigsfångar överlämnas från en makt till en annan, gav

anledning till starka meningsskiljaktigheter. Den bestämmelse, som antogs,

utgör en kompromiss. Kvarhållande makt må överlämna dem till annan

makt, endast om denna biträtt konventionen och först sedan den första mak­

ten försäkrat sig om att den senare är villig och i stånd att uppfylla kon­

ventionens bestämmelser. Den makt, som mottagit krigsfångarna, blir an­

svarig för konventionens tillämpning. Den makt, som överlämnat krigs­

fångarna, blir dock ej helt fri från ansvar. Om den makt, som mottagit krigs­

fångarna, skulle i något betydelsefullt avseende brista i sina skyldigheter,

skall den förstnämnda makten vidtaga effektiva åtgärder för att avhjälpa

missförhållandena eller ock begära att krigsfångarna återsändas. Sådan be­

gäran skall efterkommas.

Den allmänna grundsatsen att krigsfångar skola behandlas med huma­

nitet har kompletterats med förbud mot vissa former av omänsklig behand­

ling (art. 13).

Avd. III (art. 17—108), rubricerad Fångenskapen och indelad i flera un­

deravdelningar, motsvarar avd. II och III av 1929 års konvention, men skil­

jer sig från dessa genom större utförlighet. Syftet är att tillförsäkra krigs­

fångarna största möjliga humanitära skydd.

Ny är bestämmelsen i art. 17 att varje stridande part skall vara skyldig

att förse alla under dess domvärjo ställda personer, som kunna bli krigs­

fångar, med identitetskort av närmare angiven beskaffenhet.

Till ökad säkerhet för krigsfångarna tjäna bl. a. bestämmelserna i art.

23. Krigsfångarna skola hava tillgång till skyddsrum. De kvarhållande mak­

terna skola delge varandra uppgifter om krigsfångelägrens geografiska be­

lägenhet. Krigsfångelägren skola, då militära hänsyn det medgiva, utmär­

kas med vissa tecken, anbragta på sådant sätt att de kunna tydligt urskiljas

från luften.

I art. 33 ha införts bestämmelser, svarande mot och kompletterande be­

stämmelserna i konventionen rörande sårade och sjuka vid stridskrafterna

i fält, angående till motparten hörande sjukvårdspersonal och militärpräs­

ter, som kvarhållas för beredande av vård åt krigsfångarna. Enligt art. 32

må jämväl läkare, tandläkare, sjuksköterskor och präster, som i motsats

till nyssnämnda personal äro krigsfångar, anmodas att utöva dylik verk­

samhet bland sina fångna landsmän.

På grund av erfarenheter från andra världskriget har man i art. 46__48

infört noggranna bestämmelser till skydd för krigsfångarna vid förflyttning

från en förläggningsort till en annan. Förflyttningen skall verkställas på

humant sätt och icke under sämre betingelser än de, som komma trupper,

tillhörande kvarhållande makt, till del vid deras förflyttning. Förflyttningen

må icke ske under förhållanden som kunna vara till men för fångarnas

hälsa. Särkilt vid förflyttning över vatten eller genom luften skola sådana

Kungi. Maj:ts proposition nr 37.

20

1) Allmänna bestämmelser, 2) Disciplinstraff och 3) Åtal inför domstol.

De särskilda bestämmelsernas fördelning på dessa underavdelningar är något

ändrad. Det förutsättes, i art. 96, att disciplinstraff i regel skall ådömas av

officer, som i egenskap av chef för fångläger erhållit disciplinär bestraff­

ningsrätt, eller av ställföreträdare för sådan officer. Dock göres härvid för­

behåll för den domsrätt som tillkommer domstolar eller högre militära myn­

digheter. Konventionen torde böra tolkas så, att oavsett var målet handläg-

ges, bestämmelserna i underavdelning 2, Disciplinstraff, skola tillämpas då

endast disciplinstraff yrkas och avdelning 3, Åtal vid domstol, då det är

fråga om strängare straff. För övrigt stadgar konventionen, att krigsfånge

endast må dömas av militär domstol, såvida icke kvarhållande makts lag­

stiftning uttryckligen bemyndigar civil domstol att döma medlem av nämn­

da makts stridskrafter för sådan överträdelse som den för vilken fången

är åtalad. Krigsfånge må i intet fall ställas inför domstol, som icke erbjuder

väsentliga, allmänt erkända garantier för oberoende och opartiskhet (art.

84). Vid bedömande av frågan huruvida en av krigsfånge begången över­

trädelse bör bestraffas i disciplinär väg eller i domstolsväg, skall kvarhål­

lande makt tillse, att vederbörande myndigheter visa största möjliga över­

seende och när så är möjligt tillgripa disciplinära åtgärder hellre än åtal

inför domstol (art. 83). I enlighet med samma tankegång skola nämnda

makts domstolar och myndigheter i största möjliga utsträckning taga hänsyn

till det faktum, att den åtalade, som icke är medborgare i den staten, icke

äi bunden av någon trohetsplikt gentemot denna och att han befinner sig i

dess våld på grund av omständigheter, över vilka han icke kunnat råda;

de skola vara berättigade att nedsätta straffet under det minimum, som

kan vara stadgat för den förseelse, för vilken fången är åtalad (art. 87, 100).

Om den kvarhållande maktens lagar och förordningar förklara vissa

handlingar straffbara uteslutande om de begåtts av krigsfångar, må för

dessa handlingar endast disciplinstraff ådömas (art. 82). Livlig diskussion

väckte frågan, hur krigsfånge, som åtalades för handlingar, begångna före

tillfångatagandet, skulle behandlas. Man tänkte härvid särskilt på s. k. krigs­

förbrytelser. Enligt vissa delegationers mening borde dessa krigsfångar icke

åtnjuta konventionens skydd, i varje fall icke sedan de blivit dömda. Kon­

ferensen stannade vid att konventionen skulle vara tillämplig också å dessa

krigsfångar (art. 85).

Bestämmelserna om disciplinstraff innehålla åtskilliga nyheter. Bl. a.

uppiäknas nu de arter av disciplinstraff som må ådömas, varjämte inskär-

pes, att disciplinstraff i intet fall må vara omänskligt, brutalt eller ägnat att

skada krigsfånges hälsa (art. 89).

Bestämmelserna att krigsfånges flyktförsök endast må bestraffas med

disciplinstraff, samt att lyckad flykt över huvud taget icke skall medföra

något straff, om den som lyckats fly därefter ånyo tages till fånga (art. 91,

92), tunnos också i 1929 ars konvention liksom för övrigt redan i landkrigs-

reglementet. En nyhet i 1949 års konvention är emellertid att de omstän­

digheter, varunder en krigsfånges flykt skall anses hava lyckats, närmare

Kungl, Maj. ts proposition nr 37.

22

till överenskommelse samt reglemente angående blandade läkarekommissio­

ner. Sagda utkast till överenskommelse utgör en reviderad upplaga av mot­

svarande till 1929 års konvention fogade utkast, under det att reglementet

för de blandade läkarekommissionerna är nytt. Bestämmelser om blandade

läkarekommissioner funnes dock redan i 1929 års konvention.

Del II har i art. 118 en viktig ny bestämmelse: krigsfångar skola utan

dröjsmål frigivas och hemsändas efter de aktiva fientligheternas upphöran­

de. Det är de erfarenheter från senare tid, som visa att en avsevärd tid kan

förflyta mellan fientligheternas upphörande och fredsslutet, som föranlett

denna bestämmels.

Del III har likaledes en ny bestämmelse, som hänför sig till erfarenheterna

från det senaste världskriget: varje dödsfall eller svårt sårande av krigs­

fånge, som förorsakats av eller misstänkas hava förorsakats av vaktpost, av

annan fånge eller av annan person, liksom varje dödsfall, vars orsak är

okänd, skall omedelbart göras till föremål för undersökning från den kvar-

hållande maktens sida; meddelande härom skall tillställas skyddsmakt, som

jämväl skall erhålla en redogörelse, innefattande vittnesmål, som skola

upptagas över fallet; om undersökningen ger vid handen att en eller flera

personer äro skyldiga, skall den kvarhållande makten vidtaga åtgärder för

åtal av den eller de ansvariga (art. 121).

Avdelning V (art. 122—125) av konventionen, Byrå för upplysningar an­

gående och föreningar för bistånd åt krigsfångar, återger, med en del

smärre förändringar, bestämmelserna i avdelning VI av 1929 års konven­

tion. Bestämmelserna om föreningar för bistånd åt krigsfångar (art. 125) ha

omiedigerats i syfte att däri innefatta största möjliga antal sammanslut­

ningar, däribland religiösa organisationer, som önska lämna bistånd åt

krigsfångar.

Avdelning VI (art. 126—143), Konventionens verkställighet, innehåller

till största delen för samtliga 1949 års Genéve-konventioner gemensamma

bestämmelser. Art. 126 innehåller emellertid särskilda bestämmelser, som

avse att åt representanter för skyddsmakterna samt Röda korsets interna­

tionella kommitté garantera rätten att besöka alla platser, där krigsfångar

befinna sig, att ha tillträde till de lokaler, som användas av fångarna, samt

alt samtala med dem.

GENÉVE-KONVENT1ONEN DEN 12 AUGUSTI 1949 ANGÅENDE SKYDD

FÖR CIVILPERSONER UNDER KRIGSTID är, i motsats till de föregående,

icke en omarbetning av en äldre konvention, utan är helt ny. Visserligen

avser en avsevärd del av dess bestämmelser ett ämne, som redan varit före­

mål för reglering i internationella konventioner, nämligen krigförandes

skyldigheter mot befolkningen inom ockuperat område. Bestämmelser här­

om finnas nämligen i de till II:drä Haag-konventionen 1899 och IV:de

Haag-konventionen 1907 fogade landkrigsreglementena, i avdelning III av

respektive reglementen under rubriken »Om militär maktbefogenhet å

fientlig stats område». Motsvarigheter till bestämmelser i den nya kon­

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

24

ner, som åtnjuta skydd enligt någon av de tre andra vid 1949 års Genéve-

konferens avslutade konventionerna.

Av hänsyn till den krigförande statens säkerhet göras i följande artikel

(art. 5) vissa undantag från konventionens bestämmelser: personer, som

inom den krigförandes eget territorium äro skäligen misstänkta för att ägna

sig eller bevisligen ägna sig åt verksamhet riktad mot statens säkerhet,

skola icke kunna göra anspråk på sådana av konventionen följande rättig­

heter och förmåner, som kunna vara till skada för statens säkerhet, och

personer, som inom ockuperat område ertappas som spioner eller sabotörer

eller äro föremål för bestämd misstanke att ägna sig åt mot ockupations-

statens säkerhet riktad verksamhet, anses ha förverkat sin rätt enligt kon­

ventionen att sända och mottaga meddelanden. Det inskärpes emellertid, att

även dylika personer skola behandlas humant och i händelse av åtal icke

berövas sin i konventionen föreskrivna rätt att bliva opartiskt och i laga

ordning rannsakade och dömda.

I art. 4 framhålles, att bestämmelserna i avdelning II (art. 13—26) av

konventionen hava en vidsträcktare tillämpning än konventionen i övrigt.

Bestämmelserna i nämnda avdelning, som har rubriken »Allmänna bestäm­

melser om skydd för befolkningen mot vissa följder av kriget», gälla i själva

verket, såsom säges i art. 13, för hela befolkningen i de länder, som be­

finna sig i konflikt med varandra. De ålägga alltså de fördragsslutande par­

terna förpliktelser t. o. m. mot deras egna medborgare, således något som

hittills i allmänhet ansetts falla utanför den internationella rättens område,

ehuru en tendens att göra även dessa förhållanden till föremål för inter­

nationell reglering framträtt i samband med frågan om de s. k. mänskliga

rättigheterna.

Här märkas bestämmelserna i art. 14 och 15 om upprättande

av

s. k.

sjukvårds- och säkerhetszoner och -platser inom den krigförandes eget eller

ockuperat territorium samt s. k. neutraliserade zoner inom stridsområdet.

Dessa zoner och platser utgöra en motsvarighet till de sjukvårdszoner, som

omförmälas i art. 23 av konventionen angående sårade och sjukas behand­

ling vid stridskrafterna i fält. De äro avsedda att bereda skydd åt sårade och

sjuka samt åt vissa kategorier av civilpersoner, som icke deltaga i fientlig-

heterna och icke med sitt arbete understödja krigföringen. Upprättandet av

dylika zoner är dock beroende av särskild överenskommelse mellan de stri­

dande parterna. Förslag till överenskommelse om sjukvårds- och säkerhets­

zoner är som bilaga fogat till konventionen.

Konventionen innehåller ytterligare en rad bestämmelser om skydd och

bistånd åt sjuka och sårade m. fl. hjälpbehövande personer, bl. a. angående

skydd för civila sjukhus. Genéve-konventioncn angående sårade och sjuka

vid stridskrafterna i fält avser ju endast den militära sjukvården, och Haag-

konventionerna ha ytterst knapphändiga och för nutida förhållanden otill­

räckliga bestämmelser angående skydd för sjukhus.

Nu fastslås i den nya konventionen, art. 18, att civila sjukhus icke under

några omständigheter må anfallas utan städse skola respekteras och skyd­

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

26

stämmelserna om de i art. 4 definierade, av konventionen skyddade perso­

nernas ställning och behandling. Den sönderfaller i fem delar: I, För de stri­

dande parternas territorier samt ockuperade områden gemensamma bestäm­

melser, II, Utlänningar inom stridande parts territorium, III, Ockuperade

områden, IV, Bestämmelser angående behandlingen av internerade, V, Upp-

lysningsbyråer.

De för de stridande parternas territorier och för ockuperade områden ge­

mensamma bestämmelserna i del I av avd. III (art. 27—34) av konventionen

återgiva till stor del i utvidgad form bestämmelser, som i fråga om ockupe­

rade områden funnos redan i de till II:dra Haag-konventionen 1899 och

IV:de Haag-konventionen 1907 fogade reglementena.

Skyddade personer skola under alla omständigheter åtnjuta respekt till per­

son, ära, familjerättigheter, tro och religionsutövning samt seder och bruk,

de skola städse behandlas humant, kvinna skall särskilt skyddas för varje

handling, som kan kränka hennes ära (art. 27), och skyddad person må i

intet fall användas för att genom sin närvaro skydda vissa platser eller om­

råden från stridshandlingar (art. 28). Skyddade personer skola ha möjlig­

het att hänvända sig till skyddsmakterna, till Röda korsets internationella

kommitté, till rödakorsföreningen i det land, i vilket de befinna sig, även­

som till varje annan organisation, som skulle kunna bistå dem, och för detta

ändamål skola de olika organisationerna från myndigheternas sida åtnjuta

alla lättnader, som militära hänsyn medgiva (art. 30). Från det senaste

världskrigets erfarenheter härleder sig bestämmelsen i art. 32, enligt vilken

de fördragsslutande parterna uttryckligen förbinda sig att ej vidtaga åtgär­

der av något slag, ägnade att förorsaka fysiskt lidande hos eller utrotning av

skyddade personer; i detta förbud inbegripes ej blott mord, tortyr etc.,

utan alla slag av brutala handlingar från civila eller militära personers

sida. I art. 33 förbjudas kollektiva bestraffningar, terrorism, plundring samt

repressalier mot skyddade personer och deras egendom, och slutligen för-

bjudes i art. 34 tagande av gisslan, ett förbud, som tidigare icke varit stad­

gat i någon internationell konvention.

I rubriken till del II av avd. III (art. 35—46) »Utlänningar inom stridan­

de parts territorium», bör uttrycket »utlänningar» förstås med den begräns­

ning, som anges av definitionen på »skyddade personer» i art. 4 av konven­

tionen. Bestämmelserna avse m. a. o. personer, som äro medborgare i fiende­

land eller statslösa.

Om de skyddade personerna föreskrives först och främst i art. 35, att om

de önska lämna territoriet, skola de ha rätt därtill, såvida icke deras avresa

strider mot vederbörande stats nationella intressen. Personer, som förväg­

rats tillstånd att lämna territoriet, skola ha rätt att snarast möjligt få avsla­

get omprövat av en för ändamålet tillsatt domstol eller administrativ nämnd.

I art. 38 fastslås som allmän princip, att för utlänningar i fredstid gällan­

de bestämmelser i huvudsak skola reglera de skyddade personernas ställ-

ning. De skola vara likställda med landets egna medborgare i avseende på

rätt att erhålla sjukvård, rätt att flytta från områden, som äro särskilt ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

27

satta för krigsfara, samt förmånsbehandling som kan tillerkännas barn,

mödrar och havande kvinor. Om de till följd av kriget förlorat sitt levebröd,

skola de, enligt art. 39, med förbehåll för säkerhetshänsyn, vara jämställda

med landets medborgare i avseende på rätten att erhålla lönat arbete. Om de

av säkerhetsskäl förhindras att erhålla lönat arbete på skäliga vilkor, eller

om de utsättas för kontrollåtgärder varigenom de förhindras att försörja sig,

skall den part, på vars territorium de befinna sig, sörja för deras och deras

familjers uppehälle.

Ä andra sidan skola, enligt art. 40, de skyddade personerna kunna åläggas

arbete i samma utsträckning som medborgarna i den stat, på vars territo­

rium de befinna sig, men icke därutöver. Därest de äro av fientlig nationa­

litet, kunna de endast åläggas arbete som icke står i direkt samband med

krigföringen. Då de åläggas arbete, skola de åtnjuta samma arbetsvillkor och

samma skyddsåtgärder som statens egna medborgare.

Från den ovannämnda grundsatsen, att de skyddade personernas ställning

i huvudsak skall vara reglerad av de bestämmelser, som gälla beträffande

utlänningar under fredstid, göres undantag för särskilda åtgärder, som kun­

na vidtagas enligt konventionen. Härmed åsyftas i främsta rummet de kon­

troll- och säkerhetsåtgärder, som kunna vara erforderliga på grund av kri­

get, och som omnämnts redan i art. 27. Ytterligare föreskrifter härom läm­

nas i art. 41 och följande artiklar. De strängaste kontrollåtgärder, som kun­

na tillgripas, äro enligt art. 41 åläggande av bestämd vistelseort och interne­

ring. Nämnda åtgärder må, enligt art. 42, endast vidtagas då så befinnes

oundgängligen nödvändigt av hänsyn till den makts säkerhet, i vars våld de

skyddade personerna befinna sig. Därjämte kan dylik person emellertid in­

terneras, därest han frivilligt begär det och hans belägenhet gör det erfor­

derligt. Enligt art. 43 skall envar skyddad person, som blivit internerad eller

ålagd bestämd vistelseort, äga rätt att snarast möjligt få beslutet omprövat

av för detta ändamål tillsatt domstol eller administrativ nämnd. Fastställes

beslutet, skall det regelbundet och minst två gånger årligen omprövas. Så­

vida icke vederbörande person motsätter sig det, skall namnet på skyddad

person, som blivit internerad eller ålagts bestämd vistelseort, eller som be­

friats från internering eller från ålagd vistelseort, liksom även beslut av

domstol eller administrativ myndighet i dylikt ärende, meddelas skydds-

makt.

I fråga om överlämnande av skyddade personer från kvarhållande makt

till annan makt, föreskrivas i art. 45 enahanda villkor som de, som i art. 12

av den vid konferensen antagna nya krigsfångekonventionen fastställts i

fråga om krigsfångar. Under inga omständigheter må skyddad person över­

lämnas till land, där förföljelse mot honom på grund av hans politiska eller

religiösa åskådning kan befaras. Bestämmelserna i art. 45 utgöra dock icke

hinder mot utlämning i enlighet med före fientligheternas utbrott slutet ut-

lämningsfördrag av personer, som anklagats för brott mot allmän lag.

Bestämmelserna i del III av avdelning III (art. 47—78) av konventionen,

Ockuperade områden, utgöra en väsentlig utbyggnad, i anslutning till erfa-

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

28

i enheterna från de båda världskrigen, av de bestämmelser rörande samma

ämne, som redan funnos i de till 1899 och 1907 års Haag-konventioner angå­

ende lagar och bruk i landkrig fogade reglementena. Såsom redan anmärkts,

avser 1949 års Genéve-konvention icke att ersätta, utan att komplettera sag­

da bestämmelser.

i motsats till del II avser del III av avdelning III också neutrala länders

medborgare. Dessa skola, liksom statslösa, enligt art. 48 ha rätt att lämna

området på samma villkor som föreskrivas i art. 35.

Till de nya, av erfarenheterna från världskrigen föranledda bestämmelser­

na, hör förbudet i art. 49 mot tvångsförflyttning och deportation av skydda­

de personer från ockuperat område till ockupationsmakts eller annat lands

territorium. Endast då befolkningens säkerhet eller tvingande militära skäl

göra det erforderligt, må ockupationsmakt verkställa total eller partiell ut­

rymning av viss trakt av ockuperat område.

Till art. 44 i 1899 års landkrigsreglemente och art. 23 och 52 av 1907 års

landkrigsreglemente ansluta sig bestämmelserna i art. 51 av den nya konven­

tionen: ockupationsmakt må icke tvinga skyddade personer att tjäna i dess

väpnade styrkor eller hjälpformationer, varje form av påtryckning i syfte

att åstadkomma frivillig värvning är förbjuden; skyddade personer må

icke tvingas till något arbete, som skulle medföra förpliktelse för dem att

deltaga i militära operationer; de må icke heller tvingas att med våld skyd­

da anläggningar, vari de utföra dem ålagt arbete; i intet fall må tvångsut-

skrivning av arbetskraft leda till att arbetare mobiliseras i någon militär eller

halvmilitär organisation. Enligt art. 52 skall varje åtgärd i syfte att fram­

kalla arbetslöshet eller inskränka arbetsmöjligheterna för arbetarna i ett

ockuperat land för att förmå dem att arbeta för ockupationsmakten vara

förbjuden. Enligt art. 54 må ockupationsmakt icke ändra offentliga ämbets-

eller tjänstemäns eller domares status inom ockuperat område eller tillämpa

sanktioner eller vidtaga tvångsåtgärder mot dessa på grund av att de av

samvetsbetänkligheter underlåta att fullgöra sina tjänsteåligganden.

Längre än tidigare regler sträcka sig bestämmelserna i art. 55, enligt vilken

ockupationsmakt skall vara skyldig att så långt det står i dess förmåga sä­

kerställa befolkningens försörjning med livsmedel och läkemedel samt att

låta importera erforderliga livsmedel, läkemedel och andra varor, om det

ockuperade områdets egna tillgångar äro otillräckliga. Inom det ockupe­

rade området befintliga livsmedel, läkemedel eller andra varor skall ocku­

pationsmakten äga rekvirera endast för ockupationsstyrkornas och ockupa-

tionsförvaltningens behov, varvid hänsyn skall tagas till civilbefolkning­

ens behov. Enligt art. 56 skall ockupationsmakten så långt det står i dess

förmåga säkerställa och vidmakthålla sjukvården inom det ockuperade om­

rådet, och enligt art. 57 må den endast tillfälligt och vid trängande behov

rekvirera civila sjukhus för vård av sårade och sjuka militärpersoner; ut­

rustning och förråd vid civila sjukhus skola icke kunna rekvireras, så länge

de äro erforderliga för civilbefolkningens behov.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

30

mot medlemmar av ockupationsstyrkorna eller ockupationsförvaltningen

eller utgör allvarlig kollektiv fara och ej heller förorsakar ansenlig skada

å egendom, som tillhör ockupationsstyrkorna eller ockupationsförvaltning­

en, eller å anläggningar, som begagnas av dessa, må endast bestraffas med

internering eller enkelt fängelsestraff. Internering eller fängelsestraff skall

vara den enda form av frihetsberövande, som för sådana brott må kunna

tillämpas å skyddade personer. I av ockupationsmakten utfärdade straffbe­

stämmelser må dödsstraff föreskrivas för skyddade personer endast för de

fall, att de gjort sig skyldiga till spionage, till allvarliga sabotagehandlingar

mot ockupationsmaktens militära anläggningar eller till avsiktliga brott,

vilka förorsakat en eller flera personers död, och endast under förutsättning

att sådana brott voro belagda med dödsstraff enligt lagar, som voro i kraft

inom det ockuperade området före ockupationen. Denna bestämmelse väckte

på åtskilliga håll starka betänkligheter, och flera stater, bl. a. Förenta sta­

terna och Storbritannien, avgåvo vid konventionens undertecknande reserva­

tion mot den.

Art. 71 och följande artiklar innehålla åtskilliga bestämmelser, som avse

att tillförsäkra den anklagade en rättvis behandling vid ockupationsmaktens

domstolar, och som nära ansluta sig till motsvarande bestämmelser i den

vid konferensen antagna nya krigsfångekonventionen. Enligt art. 75 må

dödsdom ej verkställas före utgången av en tidsfrist av minst sex månader

från den tidpunkt, då skyddsmakt mottagit i föregående artikel föreskrivet

meddelande om laga kraftvunnen dom, varigenom dödsstraffet stadsfästs,

eller om beslut om avslag på nådeansökan.

Slutligen föreskrives i art. 78, att om ockupationsmakten av tvingande sä­

kerhetsskäl finner det erforderligt att vidtaga inskridande mot skyddade

personer, må den på sin höjd ålägga dem bestämd vistelseort eller internera

dem. Beslut angående dessa åtgärder skall fattas enligt ett lagligt förfaran­

de, som skall fastställas av ockupationsmakten i enlighet med konventio­

nens föreskrifter.

Del IV (art. 79—135) av konventionens avdelning III innehåller bestäm­

melser angående behandlingen av internerande. Bestämmelserna avse såväl

sådana skyddade personer, varom talas i del II och sådana varom talas i

del III av avdelning III av konventionen, och ansluta sig tämligen nära till

motsvarande bestämmelser i den nya krigsfångekonventionen. En och an­

nan avvikelse är betingad av olikheterna mellan den situation, vari civilper­

sonerna, och den, vari krigsfångarna befinna sig. Sålunda säges i art. 82,

att medlemmar av samma familj och särskilt föräldrar och barn skola under

hela interneringstiden förläggas tillsammans, såvida icke vissa angivna

hinder däremot möter, samt att internerade medlemmar av samma familj

skola i största möjliga utsträckning förläggas i samma lokaler och erhålla

bostadsutrymmen, som äro avskilda från andra internerades utrymmen. I

motsats till vad som är fallet med krigsfångarna få de internerade enligt art.

95 icke användas som arbetare, såvida de icke själva önska det. Bestämmel­

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

33

Mot de båda konventionerna om behandlingen av sårade och sjuka vid

stridskrafterna till lands, respektive till sjöss, hava endast obetydliga in­

vändningar riktats. Med anledning av den i art. 22 av den sistnämnda av

dessa konventioner införda bestämmelsen, att notifikation av sjukvårdsfar-

tyg skall ske minst 10 dagar innan de användas, har överbefälhavaren fram­

hållit, att det för att möjliggöra en effektiv sjukvårdstjänst till sjöss i bör­

jan av kriget på grund av denna bestämmelse kan bli påkallat att åväga­

bringa svensk föbhandsnotifikation beträffande svenska sjulcvårdsfartyg

och kustbaserade räddningsbåtar. En liknande tanke har, i fråga om kust­

livräddningsbåtar, framförts av kommerskollegium samt av Svenska säll­

skapet för räddning av skeppsbrutne.

Enligt art. 47 av konventionen angående behandlingen av sårade och

sjuka till lands, art. 48 av konventionen angående behandlingen av sårade

och sjuka till sjöss, art. 127 av krigsfångekonventionen och art. 144 av

konventionen om civilbefolkningens skydd skola de för dragsslutande mak­

terna giva den största möjliga spridning åt konventionernas text och sär­

skilt införa studiet av konventionerna i programmet för den militära och så

vitt möjligt också för den civila undervisningen. Överbefälhavaren och ui-

länningskommissionen hava föreslagit, att studiet av konventionerna skall

göras obligatoriskt också i den civila undervisningen. Kvinnoorganisatio­

nernas utskott för internationella frågor har särskilt beträffande konventio­

nen angående skydd för civilbefolkningen framhållit önskvärdheten av att

studiet av dess text komme att ingå såväl i planen för den militära utbild­

ningen som för den civila undervisningen på sådant sätt, att befolkningen

i dess helhet blir förtrogen med dess principer.

Trots de invändningar, som framställts mot särskilda punkter i konven­

tionerna, har ingen av de börda myndigheterna eller organisationerna av­

styrkt deras ratificering av Sverige. De yrkanden på inläggande av reservation

mot vissa punkter, som framförts av ett par myndigheter, förutsätta tvärtom

att konventionerna ratificeras. Överbefälhavaren har förklarat sig icke ha nå­

got att erinra mot grundtanken i konventionerna. Beträffande konventionen

om skydd för civilpersoner under krigstid uttalar medicinalstyrelsen, att re­

dan tillkomsten av en internationell överenskommelse i detta syfte synes sty­

relsen beteckna ett framsteg i humanitär anda, fastän utomordentligt stora

svårigheter måste vara förenade med ett respekterande av konventionens be­

stämmelser i ett modärnt krig: Överstyrelsen för Svenska Röda korset uttryc­

ker sin tillfredsställelse med de föreliggande konventionstexterna, vilka en­

ligt överstyrelsens mening, om krig eller krigstillstånd skulle inträffa, säker­

ligen i betydligt högre grad än de tidigare konventionerna skola komma att

visa sig vara effektiva instrument för skydd åt krigsfångar, sårade och sju­

ka, samt framhåller, att tillkomsten av den s. k. civilkonventionen själv­

fallet i humanitärt avseende betecknar en utomordentligt viktig landvinning.

Kvinnoorganisationernas utskott för internationella frågor säger sig önska

betona, att så länge det viktigaste målet, att krig som medel för nationell

3

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 37.

Bilaga

GEN EVE-KON VE NT IO NE RNA

DEN 12 AUGUSTI 1949

ANGÅENDE SKYDD FÖR KRIGETS OFFER

Engelsk och fransk text

med svensk översättning

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

1

Geneva Convention för

the Amelioration of the

Condition of the Wound-

ed and Sick in Armed

Forees in the Field of

August 12, 1949

The undersigned, Pleni-

potentiaries of the Gov-

ernments represented åt

the Diplomatic Confer-

ence held åt Geneva from

April 21 to August 12,

1949, for the purpose of

revising the Geneva Con­

vention for the Relief of

the Wounded and Sick in

Armies in the Field of

July 27,1929, have agreed

as follows:

CHAPTER I

General provisions

^article 1

The High Contracting

Parties undertake to re-

spect and to ensure respect

for the present Conven­

tion in all circumstances.

^article 2

In addition to the pro­

visions which shall be im-

plemented in peace time,

the present Convention

shall apply to all cases of

declared war or of any

other armed conflict

which may arise between

two or more of the High

Contracting Parties, even

if the State of war is not

recognised by one of them.

Convention de Geneve

pour 1’amélioration du

sort des blessés et des

malades dans les forees

armées en campagne du

12 aout 1949

Les soussignés, Pléni-

potentiaires des Gouver-

nements représentés å la

Conférence diplomatique

qui s’est réunie å Geneve

du 21 avril au 12 aout

1949 en vue de reviser la

Convention de Genéve

pour 1’amélioration du

sort des blessés et des ma­

lades dans les armées en

campagne du 27 juillet

1929, sont convenus de

ce qui suit:

CHAPITRE I

Dispositions générales

^article 1

Les Hautes Parties con-

tractantes s’engagent å

respecter et å faire respec-

ter la présente Convention

en toutes circonstances.

^article 2

En dehors des disposi­

tions qui doivent entrer

en vigueur des le temps de

paix, la présente Conven­

tion s’appliquera en cas

de guerre déclarée ou de

tout autre conflit armé

surgissant entre deux ou

plusieurs des Hautes Par­

ties contractantes, méme

si l’état de guerre n’est

pas reconnu par l’une

d’elles.

4

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 37.

(Översättning).

Genéve-konventionen

den 12 augusti 1949 an­

gående förbättrande av

sårades och sjukas be­

handling vid stridskraf­

terna i fält.

Undertecknade, befull-

mäktigade ombud för de

regeringar, vilka låtit sig

företrädas vid den diplo­

matiska konferens, som

hållits i Genéve från den

21 april till den 12 augusti

1949 för revision av Ge­

néve-konventionen den 27

juli 1929 angående för­

bättrande av sårades och

sjukas behandling vid

stridskrafterna i fält, hava

överenskommit om följan­

de bestämmelser:

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

^artikel 1

De höga fördragsslutan-

de parterna förbinda sig

att under alla förhållan­

den iakttaga denna kon­

vention och sörja för att

den iakttages.

^artikel 2

Förutom de bestämmel­

ser, som skola träda i till-

lämpning redan i fredstid,

skall denna konvention

tillämpas i varje förklarat

krig eller annan väpnad

konflikt, som uppstår mel­

lan två eller flera av de

höga f ördragsslutande par­

terna, även om en av dem

icke erkänner att krigs­

tillstånd föreligger.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

3

To this end the follow-

ing acts are and shall re-

main prohibited åt any

time and in any place

whatsoever with respect

to the above-mentioned

persons:

(a) violence to life and

person, in particular mur-

der of all kinds, mutila-

tion, cruel treatment and

torture;

(b) taking of hostages;

(c) outrages upon per­

sonal dignity, in particu­

lar humiliating and degra-

ding treatment;

(d) the passing of sen-

tences and the carrying

out of executions without

previous judgment pro-

nounced by a regularly

constituted court, afford-

ing all the judicial guar-

antees which are recog-

nised as indispensable by

civilised peoples.

(2) The wounded and

sick shall be collected and

cared for.

An impartial humani-

tarian body, such as the

International Committee

of the Red Cross, may of­

fer its services to the Par-

ties to the conflict.

The Parties to the con­

flict should further en-

deavour to bring into

force, by means of special

agreements, all or part of

the other provisions of the

present Convention.

The application of the

preceding provisions shall

not affect the legal status

of the Parties to the con­

flict.

ou tout autre critére ana-

logue.

A cet effet, sont et de-

meurent prohibés, en tout

temps et en tout lieu, å

1’égard des personnes men-

tionnées ci-dessus:

a) les atteintes portées

å la vie et å Fintégrité cor-

porelle, notamment le

meurtre sous toutes ses

formes, les mutilations,

les traitements cruels, tor-

tures et supplices;

b) les prises d’otages;

c) les atteintes å la dig-

nité des personnes, no­

tamment les traitements

humiliants et dégradants;

d) les condamnations

prononcées et les exécu-

tions effectuées sans un

jugement préalable, rendu

par un tribunal réguliére-

ment constitué, assorti des

garanties judiciaires re-

connues comme indispen-

sables par les peuples ci-

vilisés.

2) Les blessés et mala-

des seront recueillis et

soignés.

Un organisme humani-

taire impartial, tel que le

Comité international de

la Croix-Rouge, pourra

offrir ses services aux Par­

ties au conflit.

Les Parties au conflit

s’efforceront, d’autre part,

de mettre en vigueur par

voie d’accords spéciaux

tout ou partie des autres

dispositions de la présente

Convention.

L’application des dis­

positions qui précédent

n’aura pas d’effet sur le

statut juridique des Par­

ties au conflit.

I detta syfte äro och

förbliva i vad avser ovan­

nämnda personer följande

handlingar städse och var­

helst det vara må för­

bjudna:

a) våld mot liv och per­

son, i synnerhet mord i

alla dess former, stymp­

ning, grym behandling

och tortyr;

b) tagande av gisslan;

c) kränkning av den

personliga värdigheten,

särskilt förödmjukande

och nedsättande behand­

ling;

d) utmätande av straff

och verkställande av av­

rättning utan föregående

dom, avkunnad av i laga

ordning tillsatt domstol,

vars rättsskipning erbju­

der de garantier, vilka

hållas för oeftergivliga av

civiliserade folk.

2) Sårade och sjuka sko­

la omhändertagas och vår­

das.

En opartisk humanitär

organisation sådan som

Röda Korsets internatio­

nella kommitté äger er­

bjuda de stridande par­

terna sina tjänster.

De stridande parterna

skola vidare sträva efter

att genom särskilda över­

enskommelser sätta alla

eller en del av denna kon­

ventions övriga bestäm­

melser i kraft.

Tillämpningen av före­

gående bestämmelser skall;

icke inverka på de stri­

dande parternas rätts­

ställning.

8

Kungl. Maj:ts proposition nv 37.

No derogation from the

preceding provisions shall

be made by special agree-

ments between Powers

one of which is restricted,

even temporarily, in its

freedom to negotiate with

the other Power or its

allies by reason of mili-

tary events, more partic-

ularly where the whole,

or a substantial part, of

the territory of the said

Power is occupied.

Whenever in the pres­

ent Convention mention

is made of a Protecting

Power, such mention also

applies to substitute or­

ganisations in the sense

of the present Artide.

^article 11

In cases where they

deem it advisable in the

interest of protected per­

sons, particularly in cases

of disagreement between

the Parties to the conflict

as to the application or

interpretation of the pro­

visions of the present (kon­

vention, the Protecting

Powers shall lend their

good offices with a view to

settling the disagreement.

For this purpose, each

of the Protecting Powers

may, either åt the invita­

tion of one Party or on its

own initiative, propose to

the Parties to the conflict

a meeting of their repre­

sentatives, in particular

of the authorities respon-

sible for the wounded and

sick, members of medical

personnel and chaplains,

possibly on neutral terri­

tory suitably chosen. The

Parties to the conflict

Il ne pourra étre dérogé

aux dispositions qui pré-

cédent par accord parti-

culier entre des Puissances

dont 1’une se trouverait,

méme temporairement,

vis-å-vis de l’autre Puis-

sance ou de ses alliés, li-

mitée dans sa liberté de

négociation par suite des

événements militaires, no-

tamment en cas d’une oc-

cupation de la totalité ou

d’une partie importante

de son territoire.

Toutes les fois qu’il est

fait mention dans la pré-

sente Convention de la

Puissance protectrice,

cette mention désigne éga-

lement les organismes qui

la remplacent au sens du

présent article.

^article 11

Dans tous les cas ou

elles le jugeront utile dans

1’intérét des personnes

protégées, notamment en

cas de désaccord entre les

Parties au conflit sur l’ap-

plication ou Pinterpréta-

tion des dispositions de la

présente Convention, les

Puissances protectrices

préteront leurs bons offi­

ces aux fins de réglement

du différend.

A cet effet, chacune des

Puissances protectrices

pourra, sur 1’invitation

d’une Partie ou spontané-

ment, proposer aux Par­

ties au conflit une réunion

de leurs représentants et,

en particulier, des autori-

tés chargées du sort des

blessés et malades, ainsi

que des membres du per­

sonnel sanitaire et reli-

gieux, éventuellement sur

un territoire neutre con-

venablement choisi. Les

Överenskommelse om

undantag från föregående

bestämmelser kan icke

träffas mellan makter, av

vilka den ena, om ock

endast tillfälligtvis, gent­

emot den andra makten

eller dess allierade har

begränsad förhandlings­

frihet såsom en följd av

de militära händelserna,

särskilt vid ockupation av

hela eller en betydande

del av dess territorium.

När i denna konvention

talas om skyddsmakt, av­

ses därmed jämväl sådan

organisation som i enlig­

het med bestämmelserna

i denna artikel trätt i

skyddsmakts ställe.

ARTIKEL 11

När helst skyddsmak-

terna det finna påkallat

i de skyddade personernas

intresse, särskilt vid me­

ningsskiljaktighet mellan

de stridande parterna rö­

rande tillämpningen och

tolkningen av denna kon­

ventions bestämmelser,

skola de lämna sina bona

officia för tvistens lösning.

För sådant ändamål

äger envar av skydds-

makterna antingen på an­

modan av part eller ock

självmant föreslå de stri­

dande parterna en sam­

mankomst, eventuellt å

lämpligt neutralt områ­

de, mellan deras repre­

sentanter och särskilt mel­

lan de för behandlingen

av de sårade och sjuka

samt medlemmarna av

sjukvårdspersonalen och

militärprästerna ansvari­

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

shall be bound to give ef-

fect to the proposals made

to them for this purpose.

The Protecting Powers

may, if necessary, propose

for approval by the Par-

ties to the conflict a per­

son belonging to a neutral

Power, or delegated by

the International Com-

mittee of the Red Cross,

who shall be invited to

take part in such a meet-

ing.

Parties au conflit seront

tenues de donner suite

aux propositions qui leur

seront faites dans ce sens.

Les Puissances protectri-

ces pourront, le cas éché-

ant, proposer å 1’agré-

ment des Parties au con­

flit une personnalité ap-

partenant å une Puissance

neutre, ou une personna­

lité déléguée par le Comité

international de la Croix-

Rouge, qui sera appelée å

participer å cette réunion.

ga myndigheterna. De

stridande Parterna skola

vara skyldiga att efter­

komma förslag, som fram­

ställas till dem i nu nämnt

syfte. Skyddsmakt må,

därest så befinnes lämp­

ligt, hemställa till de stri­

dande parterna att med­

giva, att viss person, till­

hörande neutral makt el­

ler utsedd av Röda Kor­

sets internationella kom­

mitté, kallas att deltaga

i denna sammankomst.

CHAPTER II

Wounded and sick

^article 12

Members of the armed

forces and other persons

mentioned in the follow-

ing Article, who are

wounded or sick, shall be

respected and protected

in all circumstances.

They shall be treated

humanely and cared for

by the Party to the con­

flict in whose power they

may be, without any ad-

verse distinction founded

on sex, race, nationality,

religion, political opinions,

or any other similar cri-

teria. Any attempts upon

their lives, or violence to

their persons, shall be

strictly prohibited; in par-

ticular, they shall not be

murdered or extermina-

ted, subjected to torture

or to biological experi­

ments; they shall not wil-

fully be left without med-

ical assistance and care,

nor shall conditions ex-

posing them to contagion

CHAPITRE II

Des blessés et des matades

^article 12

Les membres des forces

armées et les autres per-

sonnes mentionnées å Par­

ticle suivant, qui seront

blessés ou malades, de-

vront étre respectés et

protégés en toutes circon-

stances.

Ils seront traités et

soignés avec humanité par

la Partie au conflit qui les

aura en son pouvoir, sans

aucune distinction de ca-

ractére défavorable basée

sur le sexe, la race, la na-

tionalité, la religion, les

opinions politiques ou

tout autre critére analo-

gue. Est strictement inter-

dite toute atteinte å leur

vie et å leur personne et,

entre autres, le fait de les

achever ou de les exter-

miner, de les soumettre å

la torture, d’effectuer sur

eux des expériences bio-

logiques, de les laisser de

fason prémédité sans se-

cours médical, ou sans

soins, ou de les exposer å

KAPITEL II

Sårade och sjuka

^artikel 12

Medlemmar av de väp­

nade styrkorna och övriga

i följande artikel angivna

personer, som äro sårade

eller sjuka, skola under

alla förhållanden respek­

teras och skyddas.

De skola av den stri­

dande part, i vars våld de

fallit, behandlas med hu­

manitet och vårdas, och

ingen skall utsättas för

sämre behandling på

grund av kön, ras, natio­

nalitet, religion, politiska

åsikter eller annan dylik

omständighet. Varje an­

grepp mot liv eller person

är strängt förbjudet, sär­

skilt må ifrågavarande

personer icke dödas eller

bringas om livet genom

massmord, underkastas

tortyr eller utsättas för

biologiska experiment; de

må ej heller avsiktligt

lämnas utan medicinsk

hjälp eller vård eller ut­

sättas för avsiktligt fram-

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

or infection be creat-

■ed.

Only urgent medical

reasons will authorise pri-

ority in the order of treat-

ment to be administered.

Women shall be treated

with all consideration due

to their sex.

The Party to the con-

flict which is compelled to

abandon wounded or sick

to the enemy shall, as far

as military considerations

pennit, leave with them a

part of its medical per-

sonnel and material to as­

sist in their care.

des risques de contagion

ou d’infection créés å cet

effet.

Seules des raisons d’ur-

gence médicale autorise-

ront une priorité dans

Pordre des soins.

Les femmes seront trai-

tées avec tous les égards

particuliers dus å leur

sexe.

La Partie au conflit,

obligée d’abandonner des

blessés ou des malades å

son adversaire, laissera

avec eux, pour autant que

les exigences militaires le

permettront, une partie de

son personnel et de son

matériel sanitaires pour

contribuer å les soigner.

kallade smitto- eller in­

fektionsrisker.

Endast trängande me­

dicinska skäl berättiga till

förtursrätt i fråga om

vård.

Kvinnor skola behand­

las med alla de hänsyn,

som tillkomma deras kön.

Stridande part, som

nödgas lämna sårade eller

sjuka i motståndarens

våld, skall, därest mili­

tära hänsyn det medgiva,

hos dem kvarlämna en del

av sin sjukvårdspersonal

och sjukvårdsmateriel för

att bidraga till deras vård.

ARTICLE

13

The present Convention

shall apply to the wound­

ed and sick belonging to

the following categories:

(1) Members of the

armed forces of a Party

to the conflict, as well as

members of militias or

volunteer corps forming

part of such armed forces;

(2) Members of other

militias and members of

other volunteer corps, in-

cluding those of organ-

ised resistance move-

ments, belonging to a

Party to the conflict and

operating in or outside

their own territory, even

if this territory is occu-

pied, provided that such

militias or volunteer corps,

including such organised

resistance movements,

fulfil the following condi­

tion:

(a) that of being com-

manded by a person re-

^ARTICLE 13

La présente Convention

s’appliquera aux blessés

et malades appartenant

aux catégories suivantes:

1) les membres des for­

ces armées d’une Partie

au conflit, de méme que

les membres des milices

et des corps de volontaires

faisant partie de ees forces

armées;

2) les membres des

autres milices et les mem­

bres des autres corps de

volontaires, y compris

ceux des mouvements de

résistance organisés, ap­

partenant å une Partie au

conflit et agissant en de-

hors ou å 1’intérieur de

leur propre territoire, mé­

me si ce territoire est oc-

cupé, pourvu que ees mi­

lices ou corps de volon­

taires, y compris ees mou­

vements de résistance or­

ganisés, remplissent les

conditions suivantes:

a) d’avoir å leur tete

une personne responsable

^artikel

13

Denna konvention skall

tillämpas på sårade och

sjuka, vilka tillhöra föl­

jande kategorier:

1) medlemmar av stri­

dande parts stridskrafter

ävensom medlemmar av

milistrupper och frivillig­

kårer, vilka ingå i strids­

krafterna;

2) medlemmar av andra

milistrupper och frivillig-

kårer, inbegripet medlem­

mar av en organiserad

motståndsrörelse, vilka ly­

da under stridande part

och vilka är o verksam­

ma utanför eller inom

eget territorium, även om

detta territorium är ocku­

perat, under förutsättning

att milistrupperna eller

frivilligkårerna, inbegri­

pet den organiserade mot­

ståndsrörelsen, uppfylla

följande villkor:

a) att de stå under be­

fäl av person, som är an-

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

sponsible for his subordi-

nates;

(b) that of having a

fixed distinctive sign re-

cognisable åt a distance;

(c) that of carrying

arms openly;

(d) that of conducting

their operations in accord-

ance with the laws and

customs of war.

(3) Members of regular

armed forces who profess

allegiance to a Govern­

ment or an authority not

recognised by the Detain-

ing Power.

(4) Persons who accom-

pany the armed forces

without actually being

members thereof, such as

civil members of military

aircraft crews, war corre-

spondents, supplycontrac-

tors, members of labour

units or of services re-

sponsible for the welfare

of the armed forces, pro­

vided that they have re-

ceived authorisation from

the armed forces which

they accompany.

(5) Members of crews,

including masters, pilots

and apprentices, of the

merchant marine and the

crews of civil aircraft of

the Parties to the conflict,

who do not benefit by

more favourable treat-

ment under any other pro­

visions in international

law.

(6) Inhabitants of a

non-occupied territory

who, on the approach of

the enemy, spontaneously

take up arms to resist the

invading forces, without

having had time to form

themselves into regular

armed units, provided

pour ses subordonnés;

b) d’avoir un signe dis-

tinctif fixe et reconnais-

sable å distance;

c) de porter ouverte-

ment les armes;

d) de se conformer, dans

leurs opérations, aux lois

et coutumes de la guerre;

3) les membres des for­

ces armées réguliéres qui

se réclament d’un gouver-

nement ou d’une autorité

non reconnus par la Puis-

sance détentrice;

4) les personnes qui sui-

vent les forces armées

sans en faire directement

partie, telles que les mem­

bres civils d’équipages

d’avions militaires, cor-

respondants de guerre,

fournisseurs, membres

d’unités de travail ou de

services chargés du bien-

étre des militaires, å con­

dition qu’elles en aient

re<ju 1’autorisation des for­

ces armées qu’elles accom-

pagnent;

5) les membres des équi-

pages, y compris les com-

mandants, pilotes et ap-

prentis, de la marine mar-

chande et les équipages de

1’aviation civile des Par­

ties au conflit qui ne béné-

ficient pas d’un traite-

ment plus favorable en

vertu d’autres dispositions

du droit international;

6) la population d’un

territoire non occupé qui,

å 1’approche de 1’ennemi,

prend spontanément les

armes pour combattre les

troupes d’invasion sans

avoir eu le temps de se

constituer en forces ar­

mées réguliéres, si elle

svarig för sina underord­

nade;

b) att de bära ett be­

stämt och på avstånd

igenkännligt utmärkande

tecken;

c) att de bära sina va­

pen öppet;

d) att de vid sina ope­

rationer iakttaga krigets

lagar och bruk;

3) medlemmar av regel­

rätta militära förband,

vilka förklara sig lyda un­

der en regering eller en

myndighet, som icke er­

kännes av den makt, i

vars våld de fallit;

4) personer, som åtfölja

stridskrafterna utan att

direkt tillhöra dem, så­

som civila medlemmar av

besättningen på militärt

luftfartyg, krigskorres­

pondenter, leverantörer

samt medlemmar av ar­

betsenheter eller personal,

som sörjer för militärernas

välbefinnande, under för­

utsättning att de erhållit

vederbörligt bemyndi­

gande av de stridskrafter,

som de åtfölja;

5) medlemmar av be­

sättningen, inbegripet be­

fälhavare, lotsar och ele­

ver, på handelsfartyg samt

av besättningen på civila

luftfartyg, tillhörande stri­

dande part, vilka icke

jämlikt andra bestämmel­

ser i den internationella

rätten åtnjuta gynnsam­

mare behandling;

6) befolkningen å ett

icke besatt område, som

vid fiendens annalkande

självmant griper till va­

pen för att göra motstånd

mot de inryckande trup­

perna utan att hava haft

tid att bilda regelrätta

militära förband, under

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

and equipment on their

way to that area.

^article

16

Parties to the conflict

shall record as soon as

possible in respect of each

wounded, sick or dead

person of the adverse

Party falling into their

hands, any particulars

which may assist in his

identification.

These records should if

possible include:

(a) designation of the

Power on which he de-

pends;

(b) army, regimental,

personal or serial number;

(c) surname;

(d) first narne or names;

(e) date of birth;

(/) any other particu­

lars shown on his identity

card or disc;

(g) date and place of

capture or death;

(h) particulars concern-

ing wounds or illness, or

cause of death.

As soon as possible the

above mentioned infor­

mation shall be forwarded

to the Information Bu-

reau described in Article

122 of the Geneva (kon­

vention relative to the

Treatment of Prisoners of

War of August 12, 1949,

which shall transmit this

information to the Power

on which these persons

depend through the inter-

mediary of the Protecting

Power and of the Central

Prisoners of War Agency.

Parties to the conflict

shall prepare and forward

gieux et de matériel sani-

taire å destination de cette

zone.

^article

16

Les Parties au conflit

devront enregistrer, dans

le plus bref délai possible,

tous les éléments propres

å identifier les blessés, les

malades et les morts de la

partie adverse tombés en

leur pouvoir. Ces rensei-

gnements devront si pos­

sible comprendre ce qui

suit:

a) indication de la Puis-

sance dont ils dépendent;

b) affectation ou nu-

méro matricule;

c) nom de famille;

d) le ou les prénoms;

e) date de naissance;

/) tout autre renseigne-

ment figurant sur la carte

ou la plaque d’identité;

g) date et lieu de la cap­

ture ou du décés;

h) renseignements con-

cernant les blessures, la

maladie ou la cause du

décés.

Dans le plus bref délai

possible, les renseigne­

ments mentionnés ci-des-

sus devront étre commu-

niqués au bureau de ren­

seignements, visé å Par­

ti cle 122 de la Convention

de Geneve relative au

traitement des prisonniers

de guerre du 12 aout

1949, qui les transmettra

å la Puissance dont dépen­

dent ces personnes, par

1’intermédiaire de la Puis­

sance protectrice et de

1’Agence centrale des pri­

sonniers de guerre.

Les Parties au conflit

établiront et se communi-

vårdspersonal och militär­

präster samt sjukvårds-

materiel.

^artikel

16

De stridande parterna

skola, så snart ske kan,

uppteckna alla tillgäng­

liga uppgifter för faststäl­

lande av identiteten hos

sårade, sjuka och döda

från motparten, vilka fal­

la i deras våld. Dessa upp­

gifter skola om möjligt

innefatta följande:

a) uppgift på makt, un­

der vilken de lyda;

b) truppenhetsnummer

eller registreringsnummer;

c) efternamn;

d) förnamn;

e) födelsedatum;

f) varje annan på iden-

titetsbrickan förekom­

mande uppgift;

g) datum och plats för

tillfångatagande eller

dödsfall;

h) uppgifter angående

sår, sjukdom eller döds­

orsak.

Ovan angivna uppgif­

ter skola, så snart ske kan,

tillställas den i artikel 122

i Genéve-konventionen

den 12 augusti 1949 angå­

ende krigsfångars behand­

ling omförmälda upplys-

ningsbyrån, som genom

förmedling av sky ddsmakt

och centralbyrån för krigs­

fångar skall vidarebeford­

ra dem till den makt, un­

der vilken ifrågavarande

personer lyda.

De stridande parterna

skola utfärda och på den

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

to each other through the

same bureau, certificates

of death or duly authenti-

cated lists of the dead.

They shall likewise collect

and forward through the

same bureau one half of a

double identity disc, last

wills or other documents

of importance to the next

of kin, money and in gen­

eral all articles of an in-

trinsic or sentimental val-

ue, which are found on

the dead. These articles,

together with unidentified

articles, shall be sent in

sealed packets, accompa-

nied by statements giving

all particulars necessary

for the Identification of

the deceased owners, as

well as by a complete list

of the contents of the par-

cel.

^article

17

Parties to the conflict

shall ensure that burial or

cremation of the dead,

carried out individually

as far as circumstances

permit, is preceded by

a careful examination,

if possible by a medical

examination, of the bod-

ies, with a view to con-

firming death, establish-

ing identity and enabling

a report to be made. One

half of the double identity

disc, or the identity disc

itself if it is a single disc,

should remain on the

body.

Bodies shall not be cre-

mated except for impera-

queront, par la voie indi-

qué å 1’alinéa précédent,

les actes de décés ou les

listes de décés dument

authentifiées. Elles re-

cueilleront et se trans-

mettront également, par

rintermédiaire du méme

bureau, la moitié d’une

double plaque d’identité,

les testaments ou autres

documents présentant de

1’importance pour la fa-

mille des décédés, les som-

mes d’argent, et, en géné-

ral, tous les objets ayant

une valeur intrinséque ou

affective, trouvés sur les

morts. Ces objets, ainsi

que les objets non identi-

fiés, seront envoyés dans

des paquets scellés, ac-

compagnés d’une déclara-

tion donnant tous les dé-

tails nécessaires ä 1’identi-

fication du possesseur dé-

cédé, ainsi que d’un inven-

taire complet du paquet.

^article

17

Les Parties au conflit

veilleront å ce que 1’inhu-

mation ou Pincinération

des morts, faite indivi-

duellement dans toute la

mesure ou les circonstan-

ces le permettront, soit

précédée d’un examen at-

tentif et si possible mé-

dical des corps, en vue de

constater la mort, d’éta-

blir 1’identité et de pou-

voir en rendre compte. La

moitié de la double plaque

d’identité ou la plaque

elle-méme, s’il s’agit d’une

plaque simple, restera sur

le cadavre.

Les corps ne pour-

ront étre incinérés que

väg, som angivits i före­

gående stycke, till var­

andra översända dödsat­

tester eller vederbörligen

bestyrkta förteckningar

över dödsfall. De skola

likaledes tillvarataga och

genom förmedling av

nämnda byrå tillställa

varandra ena hälften av

dubbel identitetsbricka,

testamenten eller andra

handlingar av betydelse

för de avlidnas familjer,

penningbelopp och över

huvud taget alla värde­

föremål eller föremål med

affektionsvärde, som på­

träffas hos de döda. Des­

sa föremål liksom före­

mål, vilkas identitet icke

kan fastställas, skola sän­

das i förseglade paket åt­

följda av en uppteckning,

innehållande erforderliga

uppgifter för fastställan­

de av den avlidne äga­

rens identitet, samt av

en fullständig förteckning

över paketets innehåll.

^artikel

17

De stridande parterna

skola tillse, att begrav­

ning eller förbränning av

döda, vilken i den ut­

sträckning omständighe­

terna det medgiva skall

ske individuellt, föregås

av en noggrann, om möj­

ligt av läkare verkställd

undersökning av liken för

att konstatera att döden

inträtt, fastställa de dö­

das identitet och möj­

liggöra redogörelse härför.

Enkel identitetsbricka el­

ler, i fall att dubbel

identitetsbricka använts,

ena hälften av denna skall

kvarlämnas på liket.

Liken må icke brän­

nas annat än om det på-

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

15

tive reasons of hygiene or

for motives based on the

religion of the deceased.

In case of cremation the

circumstances and rea­

sons for cremation shall

be stated in detail in the

death certificate or on the

authenticated list of the

dead.

They shall further en-

sure that the dead are

honourably interred, if

possible according to the

rites of the religion to

which they belonged, that

their graves are respected,

grouped if possible ac­

cording to the nationality

of the deceased, properly

maintained and marked

so that they may always

be found. For this purpose,

they shall organise åt the

commencement of hostil-

ities an Official Graves

Registration Service, to

allow subsequent exhu-

mations and to ensure

the identification of bod-

dies, whatever the site of

the graves, and the pos­

sible transportation to the

home country. These pro­

visions shall likewise ap-

ply to the ashes, which

shall be kept by the Graves

Registration Service until

proper disposal thereof in

accordance with the wishes

of the home country.

As soon as circumstan­

ces permit, and åt latest

åt the end of hostilities,

these Services shall ex-

change, through the In­

formation Bureau men-

tioned in the second para-

graph of Artide 16, lists

showing the exact loca-

tion and markings of the

graves together with par-

pour d’impérieuses raisons

d’hygiéne ou des motifs

découlant de la religion

des décédés. En cas d’in-

cinération, il en sera fait

mention circonstanciée,

avec indication des mo­

tifs, sur 1’acte de déces ou

sur la liste authentifiée de

déces.

Les Parties au conflit

veilleront, en outre, å ce

que les morts soient en-

terrés honorablement, si

possible selon les rites de

la religion å laquelle ils

appartenaient, que leurs

tombes soient respectées,

rassemblées si possible se­

lon la nationalité des dé­

cédés, convenablement

entretenues et marquées

de fagon å pouvoir tou-

jours étre retrouvées. A

cet effet et au début des

hostilités, elles organise-

ront officiellement un Ser­

vice des tombes, afin de

permettre des exhuma-

tions éventuelles, d’assu-

rer 1’identification des ca-

davres, quel que soit l’em-

placement des tombes, et

leur retour éventuel dans

leur pays d’origine. Ces

dispositions s’appliquent

de méme aux cendres qui

seront conservées par le

Service des tombes jus-

qu’å ce que le pays d’ori-

gine fasse connaitre les

derniéres dispositions qu’il

désire prendre å ce sujet.

Des que les circonstan-

ces le permettront et au

plus tard å la fin des hosti­

lités, ces services échange-

ront, par 1’intermédiaire

du bureau de renseigne-

ments mentionné au

deuxiéme alinéa de Par­

ti cle 16, des listes indi-

quant 1’emplacement

exact et la désignation des

kallas av tvingande hy­

gieniska skäl eller av mo­

tiv, som grundas på den

avlidnes religion. Vid lik­

bränning skola omstän­

digheterna och skälen här­

för utförligt angivas i

dödsattesten eller i den

bestyrkta förteckningen

över de döda.

De stridande parterna

skola vidare tillse, att de

döda få en värdig begrav­

ning, om möjligt i en­

lighet med ritualen för

den religion, de tillhört,

att deras gravar respek­

teras och såvitt möjligt

sammanföras efter de dö­

das nationalitet, samt att

gravarna vederbörligen

underhållas och utmärkas

så, att de städse kunna

återfinnas. För detta* än­

damål skola de vid fient­

ligheternas början upprät­

ta en officiell gravtjänst

för att möjliggöra even­

tuella gravöppningar samt

säkerställa identifiering av

liken, var gravarna än

må vara belägna, och den

eventuella transporten till

hemlandet. Dessa bestäm­

melser skola jämväl gälla

aska, vilken skall förvaras

av gravtjänsten intill dess

hemlandet låter medde­

la, vilka slutliga åtgärder,

som önskas vidtagna i

detta avseende.

Så snart omständighe­

terna det medgiva och se­

nast när fientligheterna

upphört, skola nämnda

organ genom förmedling

av den i artikel 16, andra

stycket, omnämnda upp-

lysningsbyrån utväxla för­

teckningar, utvisande gra­

varnas exakta belägenhet

och beteckning samt inne-

16

ticulars of the dead in- tombes, ainsi que les ren-

terred therein.

seignements relatifs aux

morts qui y sont enterrés.

Kungl. Maj:ts proposition nr

^article 18

The military authorities

may appeal to the charity

of the inhabitants volun-

tarily to collect and care

for, under their direction,

the wounded and sick,

granting persons who

have responded to this ap­

peal the necessary protec-

tion and facilities. Should

the adverse party take or

retake control of the area,

he shall likewise grant

these persons the same

protection and the same

facilities.

The military authorities

shall permit the inhabi­

tants and relief societies,

even in invaded or occu-

pied areas, spontaneously

to collect and care for

wounded or sick of what-

ever nationality. The ci-

vilian population shall re-

spect these wounded and

sick, and in particular ab-

stain from offering them

violence.

No one may ever be

molested or convicted for

having nursed the wound­

ed or sick.

The provisions of the

present Article do not re-

lieve the occupying Power

of its obligation to give

both physical and moral

care to wounded and sick.

^article 18

L’autorité militaire

pourra faire appel au zéle

charitable des habitants

pour recueillir et soigner

bénévolement, sous son

contröle, des blessés et des

malades, en accordant aux

personnes ayant répondu

å cet appel la protection

et les facilités nécessaires.

Au cas ou la Partie ad­

verse viendrait å prendre

ou å reprendre le contröle

de la région, elle main-

tiendra å ees personnes

cette protection et ees fa­

cilités.

L’autorité militaire doit

autoriser les habitants et

les sociétés de secours,

méme dans les régions

envahies ou occupées, å

recueillir et å soigner spon-

tanément les blessés ou

malades å quelque natio-

nalité qu’ils appartien-

nent. La population civile

doit respeeter ees blessés

et malades et notamment

n’exercer contre eux

aucun aete de violence.

Nul ne devra jamais

étre inquiété ou condam-

né pour le fait d’avoir

donné des soins å des

blessés ou å des malades.

Les dispositions du pre­

sent article ne dispensent

pas la Puissance occu-

pante des obligations qui

lui incombent, dans le do-

maine sanitaire et moral,

å l’égard des blessés et

malades.

hållande upplysningar om

de döda, som där be­

gravts.

^artikel 18

Militär myndighet äger

vädja till invånarna att av

barmhärtighetsskäl under

dess ledning välvilligt om­

händertaga och vårda så­

rade och sjuka, varvid er­

forderligt skydd och lätt­

nader skola beviljas per­

soner, som hörsamma den­

na vädjan. Skulle motpar­

ten återtaga kontrollen

över området, skall denna

bevilja dessa personer

samma skydd och lättna­

der.

37.

Militär myndighet skall

giva invånarna och hjälp-

föreningarna även i an­

gripna eller besatta om­

råden tillstånd att frivil­

ligt omhändertaga och

vårda sårade och sjuka

utan avseende å nationa­

litet. Civilbefolkningen

skall respektera dessa så­

rade och sjuka och sär­

skilt avhålla sig från varje

våldshandling mot dem.

Ingen må i något fall

ofredas eller dömas för att

ha vårdat sårade eller

sjuka.

Bestämmelserna i den­

na artikel fritaga icke den

ockuperande makten från

skyldigheten att sörja för

sårades och sjukas såväl

fysiska som andliga vård.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

17

CHAPTER III

Medical units

and establishments

^article

19

Fixed establishments

and mobile medical units

of the Medical Service

may in no circumstances

be attacked, but shall åt

all times be respected and

protected by the Parties

to the conflict. Should

they fall into the hands of

the adverse Party, their

personnel shall be free to

pursue their duties, as

long as the capturing

Power has not itself en-

sured the necessary care

of the wounded and sick

found in such establish­

ments and units.

The responsible author-

ities shall ensure that the

said medical establish­

ments and units are, as

far as possible, situated

in such a manner that at­

tacks against military ob-

jectives cannot imperil

their safety.

^article 20

Hospital ships entitled

to the protection of the

Geneva Convention för the

Amelioration of the Con­

dition of Wounded, Sick

and Shipwrecked Mem-

bers of Armed Forces åt

Sea of August 12, 1949,

shall not be attacked from

the land.

CH AP ITRE III

Des formations et des éta-

blissements sanitaires

^article

19

Les établissement fixes

et les formations sanitai­

res mobiles du Service de

santé ne pourront en au-

cune circonstance étre

l’objet d’attaques, mais

seront en tout temps res-

pectés et protégés par les

Parties au conflit. S’ils

tombent aux mains de la

partie adverse, ils pour­

ront continuer å fonction-

ner tant que la Puissance

captrice n’aura pas elle-

méme assuré les soins né-

cessaires aux blessés et

malades se trouvant dans

ees établissements et for­

mations.

Les autorités compé-

tentes veilleront å ce que

les établissements et les

formations sanitaires men-

tionnés ci-dessus soient,

dans la mesure du pos­

sible, situés de telle facon

que des attaques éventuel-

les contre des objectifs

militaires ne puissent

mettre ees établissements

et formations sanitaires

en danger.

^article 20

Les navires-höpitaux

ayant droit å la protection

de la Convention de Ge­

neve pour 1’amélioration

du sort des blessés, des

malades et des naufragés

des forces armées sur mer

du 12 aout 1949, ne dev-

ront pas étre attaqués

de la terre.

KAPITEL III

Sjukvårdsformationer och

sfukvårdsanstalter

^artikel

19

Fasta sjukvårdsanstal-

ter och rörliga sjukvårds­

formationer tillhörande

sjukvårdsväsendet må

icke under några omstän­

digheter anfallas utan sko­

la alltid respekteras och

skyddas av parterna i

konflikten. Om de falla i

motpartens våld, skall de­

ras personal äga att fort­

sätta sin verksamhet, så

länge erövraren icke själv

säkerställt den erforder­

liga vården av sjuka och

sårade, som påträffats i

dylika anstalter och for­

mationer.

Vederbörande myndig­

heter skola tillse att

ifrågavarande sjukvårds-

anstalter och formationer

såvitt möjligt förläggas

så, att anfall mot militära

mål icke sätta dem i fara.

^artikel 20

Sjukvårdsfartyg, vilka

äro berättigade till skydd

enligt Genévekonventio-

nen den 12 augusti 1949

angående förbättrande av

behandlingen av sårade,

sjuka och skeppsbrutna

tillhörande stridskrafterna

till sjöss, må icke anfallas

från land.

a

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 37.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

ARTICLE

21

The protection to which

fixed establishments and

mobile medical units of

the Medical Service are

entitled shall not cease

unless they are used to

commit, outside tlieir hu-

manitarian duties, acts

harmful to the enemy.

Protection may, however,

cease only after a due

warning has been given,

naming, in all appropriate

cases, a reasonable time

limit, and after such warn­

ing has remained unheed-

ed.

ARTICLE

22

The following condi­

tion shall not be consid-

ered as depriving a med­

ical unit or establish-

ment of the protection

guaranteed by Artide 19:

(1) That the personnel

of the unit or establish-

ment are armed, and that

they use the arms in their

own defence, or in that of

the wounded and sick in

their charge.

(2) That in the absence

of armed orderlies, the

unit or establishment is

protected by a picket or

by sentries or by an es-

cort.

(3) That small arms and

ammunition taken from

the wounded and sick

and not yet handed to

the proper service, are

found in the unit or es­

tablishment.

(4) That personnel and

material of the veterinary

service are found in the

unit or establishment,

without forming an inte­

gral part thereof.

ARTICLE

21

La protection due aux

établissements fixes et aux

formations sanitaires mo-

biles du Service de santé

ne pourra cesser que s’il

en est fait usage pour

commettre, en dehors de

leurs devoirs humanitai-

res, des actes nuisibles å

Pennemi. Toutefois, la

protection ne cessera

qu’aprés sommation

fixant, dans tous les cas

opportuns, un délai rai-

sonnable et qui serait

demeurée sans effet.

^ARTICLE 22

Ne seront pas considé-

rés comme étant de nature

å priver une formation ou

un établissement sanitaire

de la protection assurée

par 1’article 19:

1. le fait que le person­

nel de la formation ou de

1’établissement est armé

et qu’il use de ses armes

pour sa propre défense ou

celle de ses blessés et de

ses malades;

2. le fait qu’å défaut

d’infirmiers armés, la for­

mation ou 1’établissement

est gardé par un piquet ou

des sentinelles ou une es-

corte;

3. le fait que dans la for­

mation ou 1’établissement

se trouvent des armes por-

tatives et des munitions

retirées aux blessés et aux

malades et n’ayant pas

encore été versées au ser­

vice compétent;

4. le fait que du person­

nel et du matériel du ser­

vice vétérinaire se trou­

vent dans la formation ou

1’établissement, sans en

faire partie intégrante;

^artikel 21

Det skydd, som till­

kommer fasta sjukvårds-

anstalter och rörliga sjuk-

vårdsformationer, skall

upphöra endast i det fall,

att de vid sidan av an­

vändningen för sina hu­

manitära uppgifter begag­

nas för handlingar, vari­

genom fienden tillfogas

skada. Skyddet skall dock

icke upphöra, förrän an­

maning givits, då så be-

finnes lämpligt med an­

givande av skälig frist,

och anmaningen icke hör­

sammats.

^artikel 22

Följande omständighe­

ter skola icke anses vara

av beskaffenhet att berö­

va sjukvårdsformation el­

ler sjukvårdsanstalt det

skydd, som genom artikel

19 tillförsäkrats den:

1) att formationens el­

ler anstaltens personal är

beväpnad och gör bruk av

sina vapen till självför­

svar eller till försvar av

de sjuka och sårade;

2) att i saknad av be­

väpnad sjukvårdsperso­

nal formationen eller an­

stalten bevakas av trupp­

avdelning eller vakt eller

en eskort;

3) att uti formationen

eller anstalten finnas

handvapen eller ammuni­

tion, som fråntagits de

sårade eller sjuka och

ännu icke avlämnats till

behörig myndighet;

4) att personal och ma­

teriel tillhörande veteri­

närtjänsten befinna sig vid

formationen eller anstalten

utan att utgöra en integre­

rande del av densamma;

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

19

(5) That the humanitar-

rian activities of medical

units and establishments

or of their personnel ex-

tend to the care of civilian

wounded or sick.

^article

23

In time of peace, the

High Contracting Parties

and, after the outbreak

of hostilities, the Parties

thereto, may establish in

their own territory and, if

the need arises, in occu-

pied areas, hospital zones

and localities so organised

as to protect the wounded

and sick from the effects

of war, as well as the per­

sonnel entrusted with the

organisation and admini­

stration of these zones and

localities and with the

care of the persons therein

assembled.

Upon the outbreak and

during the course of hostil­

ities, the Parties concerned

may conclude agreements

on mutual recognition of

the hospital zones and

localities they have cre-

ated. They may for this

purpose implement the

provisions of the Draft

Agreement annexed to the

present Convention, with

such amendments as they

may consider necessary.

The Protecting Powers

and the International

Committee of the Red

Cross are invited to lend

their good offices in order

to facilitate the institu-

5. le fait que 1’activité

humanitaire des forma­

tions et établissements sa-

nitaires ou de leur person­

nel est étendue å des civils

blessés ou malades.

^article

23

Des le temps de paix,

les Hautes Parties con-

tractants et, apres 1’ou-

verture des hostilités, les

Parties au conflit, pour-

ront créer sur leur propre

territoire et, s’il en est be-

soin, sur les territoires oc-

cupés, des zones et locali-

tés sanitaires organisées

de maniére å mettre å

Fabri des effets de la

guerre les blessés et les

malades ainsi que le per­

sonnel chargé de F orga­

nisation et de 1’admini-

stration de ees zones et

localités et des soins å

donner aux personnes qui

s’y trouveront concen-

trées.

Des le début d’un con­

flit et au cours de celui-ci,

les Parties intéressées

pourront conclure entre

elles des accords pour la

reconnaissance des zones

et localités sanitaires

qu’elles auraient établies.

Elles pourront å cet effet

mettre en vigueur les dis­

positions prévues dans le

projet d’accord annexé å

la présente Convention,

en y apportant éventuel-

lement des modifications

qu’elles jugeraient néces-

saires.

Les Puissances protec-

trices et le Comité inter-

national de la Croix-Rouge

sont invités å préter leurs

bons offices pour faciliter

Fétablissement et la re-

5) att sjukvårdsforma-

tionernas och sjukvårds-

anstalternas eller deras

personals humanitära

verksamhet utsträckes till

att omfatta civila sårade

eller sjuka.

^artikel

23

I fredstid må de höga

fördragsslutande parterna

och efter fientligheternas

början de stridande par­

terna på sitt eget område

och, därest så kräves, på

ockuperat område, av­

skilja sjukvårdszoner och

sjukvårdsplatser, ägnade

att bereda skydd mot

krigets verkningar åt så­

rade och sjuka ävensom

personal, som har att

ombesörja organisationen

och förvaltningen av dessa

zoner och platser samt

vården av de personer,

som befinna sig där.

Vid fientligheternas

början och medan de

pågå må vederbörande

parter avsluta överens­

kommelser rörande ömse­

sidigt erkännande av de

sjukvårdszoner och sjuk­

vårdsplatser, som upp­

rättats. För detta ända­

mål äga de sätta i kraft

bestämmelserna i det vid

denna konvention fogade

utkastet till överenskom­

melse med de ändringar,

som de må finna erfor­

derliga.

Skyddsmakterna och

Röda Korsets internatio­

nella kommitté anmodas

att lämna sin medverkan

för att underlätta upp­

rättandet och erkännan-

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

tion and recognition of

these hospital zones and

localities.

CHAPTER IV

Personnel

^article

24

Medical personnel ex-

clusively engaged in the

search för, or the collec-

tion, transport or treat-

ment of the wounded or

sick, or in the prevention

of disease, staff exclu-

sively engaged in the ad­

ministration of medical

units and establishments,

as well as chaplains at-

tached to the armed for-

ces, shall be respected and

protected in all circum-

stances.

^article

25

Members of the armed

forces specially trained för

employment, should the

need arise, as hospital or­

derlies, nurses or auxiliary

stretcher-bearers, in the

search för or the collec-

tion, transport or treat-

ment of the wounded and

sick shall likewise be re­

spected and protected if

they are carrying out

these duties åt the time

when they come into con-

tact with the enemy or fall

into his hands.

^article

26

The staff of National

Red Cross Societies and

that of other Voluntary

Aid Societies, duly re-

cognised and authorised

by their Governments,

who may be employed on

connaissance de ees zones

et localités sanitaires.

CH AP ITRE IV

Du personnel

^article

24

Le personnel sanitaire

exelusivement affeeté å la

recherche, å 1’enlévement,

au transport ou au traite-

ment des blessés et des

malades ou å la preven­

tion des maladies, le per­

sonnel exelusivement af­

feeté å l’administration

des formations et établis-

sements sanitaires, ainsi

que les aumöniers atta­

chés aux forces armées,

seront respeetés et proté-

gés en toutes circonstan-

ces.

^article

25

Les militaires spéciale-

ment instruits pour étre,

le cas échéant, employés

comme infirmiers ou bran-

cardiers auxiliaires å la

recherche ou å 1’enléve­

ment, au transport ou au

traitement des blessés et

malades, seront également

respeetés et protégés s’ils

remplissent ees fonetions

au moment ou ils viennent

au contact de 1’ennemi ou

tombent en son pouvoir.

^article

26

Sont assimilés au per­

sonnel visé å 1’article 24,

le personnel des Sociétés

nationales de la Croix-

Rouge et celui des autres

sociétés de secours volon-

taires, dument reconnues

det av dessa sjukvårds-

zoner och sjukvårdsplat-

ser.

KAPITEL IV

Personal

^artikel

24

Sjukvårdspersonal, som

uteslutande användes vid

uppsökande, omhänder­

tagande, transport och

vård av sårade och sjuka

eller för förebyggande av

sjukdomar, personal, som

uteslutande användes för

sjukvårdsformationers och

sjukvårdsanstalters för­

valtning, ävensom vid

stridskrafterna tjänstgö­

rande militärpräster skola

under alla omständighe­

ter respekteras och skyd­

das.

^artikel

25

Militärpersoner, som

särskilt utbildats att vid

behov tjänstgöra som bi­

trädande sjukvårdare eller

sjukbärare vid uppsökan­

de eller omhändertagande,

transport eller vård av

sårade och sjuka, skola

likaledes respekteras och

skyddas, om de utöva

denna tjänst, när de kom­

ma i beröring med fien­

den eller falla i hans våld.

^artikel

26

Med i artikel 24 omför­

mäld personal skola lik­

ställas personer tillhö­

rande de nationella Röda

Kors-föreningarna och

andra frivilliga, av veder­

börande regering behöri-

Kungl. Maj. ts proposition nr 37.

21

the same duties as the

personnel named in Ar­

tide 24, are placed on the

same footing as the per­

sonnel named in the said

Article, provided that the

staff of such societies are

subject to military laws

and regulations.

Each High Contracting

Party shall notify to the

other, either in time of

peace, oratthecommence-

ment of or during hostil-

ities, but in any case be-

fore actually employing

them, the names of the

sodeties which it has

authorised, under its res-

ponsibility, to render as-

sistance to the regular

medical service of its ar­

med forces.

^article

27

A recognised Society of

a neutral country can only

lend the assistance of its

medical personnel and

units to a Party to the

conflict with the previous

consent of its own Gov­

ernment and the authori-

sation of the Party to the

conflict concerned. That

personnel and those units

shall be placed under the

control of that Party to

the conflict.

The neutral Govern­

ment shall notify this con­

sent to the adversary of

the State which accepts

such assistance. The Party

to the conflict who ac­

cepts such assistance is

bound to notify the ad-

verse Party thereof be-

fore making any use of it.

In no circumstances

shall this assistance be

et autorisées par leur gou-

vernement, qui sera em­

ployé aux mémes fonc-

tions que celles du per­

sonnel visé audit article,

sous la réserve que le per­

sonnel de ees sociétés sera

soumis aux lois et régle-

ments militaires.

Chaque Haute Partie

contractante notifiera å

1’autre, soit dés le temps

de paix, soit å 1’ouverture

ou au cours des hostilités,

en tout cas avant tout

emploi effeetif, les noms

des sociétés qu’elle aura

autorisées å préter leur

conccurs, sous sa respon-

sabilité, au service sani-

taire officiel de ses arrnées.

^article

27

Une société reconnue

d’un pays neutre ne pour-

ra préter le concours de

son personnel et de ses for­

mations sanitaires å une

Partie au conflit qu’avec

rassentiment préalable de

son propre gouvernement

et 1’autorisation de la

Partie au conflit elle-

méme. Ce personnel et ees

formations seront placés

sous le contröle de cette

Partie au conflit.

Le gouvernement neutre

notifiera cet assentiment

å la partie adverse de

1’Etat qui accepte ce con­

cours. La Partie au con­

flit qui aura accepté ce

concours est tenue, avant

tout emploi, d’en faire la

notification å la partie ad­

verse.

En aucune circonstance

ce concours ne devra étre

gen erkända och bemyn­

digade hjälpföreningar,

som användas för samma

uppgifter som den i nämn­

da artikel oförmälda per­

sonalen, under förutsätt­

ning, att dessa föreningars

personal underställts för

krigsmakten gällande la­

gar och reglementen.

Envar av de höga för-

dragsslutande parterna

skall meddela motparten,

antingen redan under

fredstid eller ock vid fi­

entligheternas början el­

ler under deras fortgång

och i varje fall innan den

frivilliga hjälpen kommit

till verklig användning,

namnen på de föreningar,

som den bemyndigat att

under sitt ansvar biträda

den officiella sjukvårds­

tjänsten vid krigsmakten.

^artikel

27

Erkänd förening i neu­

tralt land må icke med

sin personal och sina sjuk-

vårdsformationer bistå en

av de stridande parterna

utan att först hava erhål­

lit tillstånd därtill av sin

egen regering samt av

vederbörande stridande

part. Denna personal och

dessa formationer skola

ställas under denna stri­

dande parts kontroll.

Den neutrala regeringen

skall underrätta motpar­

ten till den stat, som an­

tager erbjudande om

hjälp, om detta tillstånd.

Stridande part, som an­

tagit erbjudande om hjälp,

skall, innan den begagnar

sig därav, vara skyldig

att härom underrätta

motparten.

Dylikt bistånd skall un­

der inga omständigheter

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

considered as interference

in the conflict.

The members of the

personnel named in the

first paragraph shall be

duly furnished with the

identity cards provided

for in Artide 40 before

leaving the neutral coun­

try to which they belong.

ARTICLE

28

Personnel designated in

Artides 24 and 26 who

fall into the hands of the

adverse Party, shall be

retained only in so far as

the state of health, the

spiritual needs and the

number of prisoners of

war require.

Personnel thus retained

shall not be deemed pris­

oners of war. Nevertheless

they shall åt least henefit

by all the provisions of the

Geneva Convention rela-

tive to the Treatment of

Prisoners of War of Au­

gust 12, 1949. Within the

framework of the military

laws and regulations of

the Detaining Power, and

under the authority of its

competent service, they

shall continue to carry

out, in accordance with

their professional ethics,

their medical and spirit­

ual duties on behalf of

prisoners of war, prefer-

ably those of the armed

forces to which they them-

selves belong. They shall

further enjoy the follow-

ing facilities for carrying

out their medical or spir­

itual duties:

(a) They shall be author-

ised to visit periodically

the prisoners of war in

considéré comme une in-

gérence dans le conflit.

Les membres du per­

sonnel visé au premier ali-

néa devront étre dument

munis des piéces d’iden-

tité prévues å F artide 40

avant de quitter le pays

neutre auquel ils appar-

tiennent.

^ARTICLE 28

Le personnel désigné

aux artides 24 et 26 ne

sera retenu, s’il tombe au

pouvoir de la partie ad­

verse, que dans la mesure

ou Fétat sanitaire, les be-

soins spirituels et le nom-

bre de prisonniers de guer-

re 1’exigeront.

Les membres du per­

sonnel qui seront ainsi re-

tenus ne seront pas consi-

dérés comme prisonniers

de guerre. Toutefois, ils

bénéficieront pour le

moins de toutes les dispo­

sitions de la Convention

de Geneve relative au

traitement des prison­

niers de guerre du 12 aout

1949. Ils continueront

å exercer, dans le cadre

des lois et réglements mi­

li taires de la Puissance dé-

tentrice, sous Fautorité de

ses services compétents

et en accord avec leur

conscience professionnelle,

leurs fonctions médicales

ou spirituelles au profit

des prisonniers de guerre

appartenant de préférence

aux forces armées dont ils

relévent. Ils jouiront en

outre, pour Fexercice de

leur mission médicale ou

spirituelle, des facilités

suivantes:

a) Ils seront autorisés å

visiter périodiquement les

prisonniers de guerre se

betraktas som en inbland­

ning i konflikten.

Medlemmarna av den i

första stycket omförmälda

personalen skola, innan de

lämna det neutrala land,

de tillhöra, vara försedda

med i artikel 40 omför­

mälda identitetskort.

ARTIKEL

28

I artiklarna 24 och 26

angivna personer, som

falla i motpartens händer,

må endast kvarhållas i

den mån som krigsfångar­

nas hälsotillstånd, behov

av andlig vård och antal

det påfordra.

De personer, som så­

lunda kvarhållits, skola

icke betraktas såsom

krigsfångar. De skola dock

åtnjuta åtminstone alla

de rättigheter, som följa

av Genéve-konventionen

den 12 augusti 1949 angå­

ende krigsfångars behand­

ling. De skola inom ra­

men för den kvarhållande

maktens militära lagar

och reglementen och un­

der vederbörande myn­

digheters ledning fort­

sätta att i överensstäm­

melse med sin yrkesheder

utöva sjukvård och andlig

vård bland krigsfångarna,

företrädesvis bland de

krigsfångar, som tillhöra

samma stridskrafter som

de själva. De skola vidare

i och för utövandet av

sjukvården och den and­

liga vården åtnjuta föl­

jande lättnader:

a) De skola vara be­

myndigade att regelbun­

det besöka krigsfångar i

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

23

labour units or hospitals

outside the camp. The

Detaining Power shall put

åt their disposal the means

of transport required.

(b) In each camp the

senior medical officer of

the highest rank shall be

responsible to the military

authorities of the camp

for the professional activ-

ity of the retained medical

personnel. For this pur­

pose, from the outbreak

of hostilities, the Parties

to the conflict shall agree

regarding the correspond-

ing seniority of the ranks

of their medical person­

nel, including those of the

societies designated in Ar­

tide 26. In all questions

arising out of their duties,

this medical officer, and

the chaplains, shall liave

direct access to the mili­

tary and medical authori­

ties of the camp who shall

grant them the facilities

they may require for cor-

respondence relating to

these questions.

(c) Although retained

personnel in a camp shall

be subject to its internal

discipline, they shall not,

however, be required to

perform any work outside

their medical or religious

duties.

During hostilities the

Parties to the conflict

shall make arrangements

for relieving where pos-

sible retained personnel,

and shall settle the proce-

dure of such relief.

trouvant dans des déta-

chements de travail ou

dans des höpitaux situés å

l’extérieur du camp. L’au-

torité détentrice mettra å

leur disposition, å cet ef-

fet, les moyens de trans­

port nécessaires.

b) Dans chaque camp,

le médecin militaire le

plus ancien dans le grade

le plus élevé sera respons-

able auprés des autorités

militaires du camp pour

tout ce qui concerne les

activités du personnel sa-

nitaire retenu. A cet effet,

les Parties au conflit s’en-

tendront des le début des

hostilités au sujet de la

correspondance des grades

de leur personnel sani-

taire, y compris celui des

sociétés visées å 1’article

26. Pour toutes les ques­

tions relevant de leur mis­

sion, ce médecin, ainsi

que les aumöniers, auront

accés direct auprés des

autorités compétentes du

camp. Celles-ci leur don-

neront toutes les facilités

nécessaires pour la cor­

respondance ayant trait å

ees questions.

c) Bien qu’il soit soumis

å la discipline intérieure

du camp dans lequel il se

trouve, le personnel re­

tenu ne pourra étre

astreint å aucun travail

étranger å sa mission mé-

dicale ou religieuse.

Au cours des hostilités,

les Parties au conflit s’en-

tendront au sujet d’une

reléve éventuelle du per­

sonnel retenu et en fixe-

ront les modalités.

arbetsavdelningar eller

sjukhus utanför lägret.

Den kvarhållande mak­

ten skall ställa erforder­

liga transportmedel till

deras förfogande.

b) I varje läger skall

den äldste militärläkaren

i den högsta tjänstegra-

den gentemot lägrets mi­

litära myndigheter vara

ansvarig för allt som rör

den kvarhållna sjukvårds­

personalens verksamhet.

I detta syfte skola de stri­

dande parterna vid fient­

ligheternas början träffa

överenskommelse angåen­

de motsvarigheten i tjän-

stegrad mellan deras sjuk­

vårdspersonal, inbegripet

de i artikel 26 omförmälda

föreningarnas personal. I

alla frågor rörande deras

verksamhet skola nämn­

de äldste militärläkare

liksom även militärpräs­

terna hava direkt tillträde

till vederbörande läger­

myndigheter, vilka skola

bevilja dem alla lättnader,

som kunna vara erforder­

liga för brevväxling i des­

sa frågor.

c) Ehuru den kvarhåll­

na personalen skall vara

underkastad den interna

disciplin i det läger, där

den befinner sig, må den

likväl icke åläggas att ut­

föra något arbete som lig­

ger utanför sjukvården

och den andliga vården.

Under fientligheternas

fortgång skola de stridan­

de parterna träffa över­

enskommelse rörande

eventuell avlösning av

den kvarhållna persona­

len och fastställa förfa­

randet för dylik avlös­

ning.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

None of the preceding

provisions shall relieve the

Detaining Power of the

obligations imposed upon

it with regard to the medi-

cal and spiritual welfare

of the prisoners of war.

^article

29

Members of the person-

nel designated in Article

25 who liave fallen in to

the hands of the enerny,

shall be prisoners of war,

but shall be employed on

their medical duties in so

far as the need arises.

^article

30

Personnel whose reten-

tion is not indispensable

by virtue of the provisions

of Article 28 shall be re-

turned to the Party to the

conflict to whom they be-

long, as soon as a road is

open for their return and

military requirements per-

mit.

Pending their return,

they shall not be deemed

prisoners of war. Never-

theless they shall åt least

benefit by all the provi­

sions of the Geneva Con-

vention relative to the

Treatment of Prisoners

of War of August 12,

1949. They shall continue

to fulfil their duties under

the orders of the adverse

Party and shall preferably

be engaged in the care of

the wounded and sick of

the Party to the conflict

to which they themselves

belong.

On their departure,

they shall take with them

the effects, personal be-

Aucune des dispositions

qui précédent ne dispense

la Puissance détentrice

des obligations qui lui in-

combent å 1’égard des pri-

sonniers de guerre dans

les domaines sanitaire et

spirituel.

^article

29

Le personnel désigné å

1’article 25, tombé aux

mains de 1’ennemi, sera

considéré comme prison-

nier de guerre, mais il sera

employé å des missions

sanitaires pour autant que

le besoin s’en fasse sentir.

^article

30

Les membres du per­

sonnel dont la rétention

ne sera pas indispensable

en vertu des dispositions

de 1’article 28, seront ren­

dus å la Partie au conflit

dont ils relévent des

qu’une voie sera ouverte

pour leur retour et que les

nécessités militaires le per-

mettront.

En attendant leur ren-

voi, ils ne seront pas con-

sidérés comme prisonniers

de guerre. Toutefois, ils

bénéficieront pour le

moins de toutes les dispo­

sitions de la Convention

de Geneve relative au

traitement des prison­

niers de guerre du 12aout

1949. Ils continueront

å remplir leurs fonctions

sous la direction de la par­

tie adverse et seront de

préférence affectés aux

soins des blessés et mala-

des de la Partie au conflit

dont ils relévent.

A leur départ, ils em-

porteront les effets, objets

personnels, valeurs et in-

Föregående bestämmel­

ser skola icke fritaga den

kvarhållande makten från

de skyldigheter, som ålig­

ga den med hänsyn till

sjukvården och den and­

liga vården bland krigs­

fångarna.

^artikel

29

I artikel 25 angivna per­

soner, som fallit i fiendens

händer, skola betraktas

som krigsfångar, men sko­

la användas för sjuk­

vårdsuppgifter i den mån

som behov därav förelig­

ger.

^artikel

30

Personal, vars kvarhål­

lande jämlikt bestämmel­

serna i artikel 28 icke är

oundgängligen nödvän­

digt, skall återsändas till

den stridande part, un­

der vilken de lyda, så

snart en väg står öppen

för deras återsändande

och militära hänsyn det

tillåter.

I avvaktan på återsän­

dande skola de icke be­

traktas som krigsfångar.

De skola dock åtminstone

åtnjuta alla de rättighe­

ter, som följa av bestäm­

melserna i Genéve-kon-

ventionen den 12 augusti

1949 angående krigsfång­

ars behandling. De sko­

la fortsätta att utföra sina

åligganden under motpar­

tens ledning och skola fö­

reträdesvis användas för

vården av sårade och

sjuka från den stridande

part, under vilken de

själva lyda.

Vid sin avfärd skola de

vara berättigade att med­

taga dem tillhöriga effek-

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

longings, valuables and

instruments belonging to

them.

^article

31

The selection of person-

nel for return under Ar­

ticle 30 shall be made ir-

respective of any consid-

eration of race, religion

or political opinion, but

preferably according to

the chronological order of

their capture and their

state of health.

As from the outbreak of

hostilities, Parties to the

conflict may determine

by special agreement the

percentage of personnel to

be retained, in proportion

to the number of prisoners

and the distribution of

the said personnel in the

camps.

^article

32

Persons designated in

Article 27 who have fallen

into the hands of the ad-

verse Party may not be

detained.

U nless otherwise agreed,

they shall have permis­

sion to return to their

country, or if this is not

possible, to the territory

of the Party to the con­

flict in whose service they

were, as soon as a route for

their return is open and

inilitary considerations

permit.

Pending their release,

they shall continue their

work under the direction

of the adverse Party; they

shall preferably be en-

gaged in the care of the

wounded and sick of the

struments qui leur appar-

tiennent en propre.

^article

31

Le choix du personnel

dont le renvoi å la Partie

au conflit est prévu aux

termes de 1! article 30 s’o-

pérera å 1’exclusion de

toute considération de

race, de religion ou d’opi­

nion politique, de préfé-

rence selon l’ordre chro-

nologique de leur capture

et leur état de santé.

Des le début des hosti-

lités, les Parties au conflit

pourront fixer par accords

spéciaux le pourcentage

du personnel å retenir en

fonction du nombre des

prisonniers ainsi que sa

répartition dans les camps.

^article

32

Les personnes désignées

dans 1’article 27, qui se-

ront tombées au pouvoir

de la Partie adverse, ne

pourront étre retenues.

Sauf accord contraire,

elles seront autorisés å

regagner leur pays ou å

défaut le territoire de la

Partie au conflit au ser­

vice de laquelle elles se

trouvaient placées, des

qu’une voie sera ouverte

pour leur retour et que les

exigences militaires le per-

mettront.

En attendant leur ren­

voi, elles continueront å

remplir leurs fonctions

sous la direction de la

partie adverse; elles seront

de préférence affectées

aux soins des blessés et

ter, personliga föremål,

värdesaker och instru­

ment.

^artikel

31

Utväljandet av perso­

ner, vilkas återsändande

omförmäles i artikel 30,

skall ske oberoende av

varje hänsyn till ras, re­

ligion eller politisk åskåd­

ning och företrädesvis i

den ordning, de tagits

tillfånga, och allt efter

deras hälsotillstånd.

Från tiden för fientlig­

heternas början må par­

terna i konflikten genom

särskilda överenskommel­

ser fastställa, hur stor

procent av personalen i

förhållande till krigsfång­

arnas antal, som skall

kvarhållas, samt fördel­

ningen av nämnda per­

sonal i lägren.

^artikel

32

I artikel 27 angivna

personer, som fallit i mot­

partens händer, må icke

kvarhållas.

Därest icke annat över-

enskommits, skola de er­

hålla tillstånd att, så snart

som en väg står öppen

för deras återvändande

och militära hänsyn det

medgiva, återvända till

sitt land eller, om detta

icke befinnes möjligt, till

den stridande parts om­

råde, i vars tjänst de be-

funno sig.

I avvaktan på återsän­

dande skola de fortsätta

att fullgöra sitt arbete un­

der motpartens ledning;

de skola härvid företrä­

desvis användas för vård

av sårade eller sjuka till-

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Party to the conflict in

whose service they were.

On their departure,

they shall take with them

their effects, personal ar­

tides and valuables and

the instruments, arms and

if possible the means of

transport belonging to

them.

The Parties to the con­

flict shall secure to this

personnel, while in their

power, the same food,

lodging, allowances and

pay as are granted to the

corresponding personnel

of their armed forces. The

food shall in any case be

sufficient as regards quan-

tity, quality and variety

to keep the said personnel

in a normal state of

health.

CHAPTER V

Buildings and material

^article 33

The material of mobile

medical units of the armed

forces which fall into the

hands of the enemy, shall

be reserved for the care of

wounded and sick.

The buildings, material

and stores of fixed medi­

cal establishments of the

armed forces shall remain

subject to the laws of war,

but may not be diverted

from that purpose as long

as they are required for

the care of wounded and

sick. Nevertheless, the

commanders of forces in

malades de la Partie au

conflit au service de la-

quelle elles se trouvaient

placées.

A leur départ, elles em-

porteront les effets, objets

personnels et valeurs, les

instruments, les armes et

si possible les moyens de

transport qui leur appar-

tiennent.

Les Parties au conflit

assureront å ce personnel,

pendant qu’il sera en leur

pouvoir, le méme entre-

tien, le méme logement,

les mémes allocations et

la méme solde qu’au per­

sonnel correspondant de

leur armée. La nourriture

sera en tout cas suffisante

en quantité, qualité et va-

riété pour assurer aux in-

téressés un équilibre nor­

mal de santé.

CHAPITRE V

Des båtiments

et du materiel

^article 33

Le matériel des forma­

tions sanitaires mobiles

des forces armées qui se-

ront toinbées au pouvoir

de la partie adverse, de-

meurera affecté aux bles-

sés et malades.

Les båtiments, le ma­

tériel et les dépöts des

établissements sanitaires

fixes des forces armées de-

meureront soumis au droit

de la guerre, mais ne pour-

ront étre détournés de

leur emploi tant qu’ils se-

ront nécessaires aux bles-

sés et aux malades. Toute-

fois, les commandants des

hörande den stridande

part, i vars tjänst de be-

funno sig.

Vid avfärden skola de

vara berättigade att med­

taga dem tillhöriga effek­

ter, personliga föremål,

värdesaker, instrument,

vapen och om möjligt

transportmedel, som till­

höra dem.

De stridande parterna

skola tillförsäkra denna

personal, så länge den be­

finner sig i deras våld,

samma föda, inkvartering,

underhåll och lön, som

motsvarande personal till­

hörande det egna landets

stridskrafter åtnjuter. Fö­

dan skall i varje fall med

avseende på kvantitet,

kvalitet och sammansätt­

ning vara tillräcklig för

att vidmakthålla ifråga­

varande personal vid nor­

mal hälsa.

KAPITEL V

Byggnader och materiel

^artikel 33

Materiel tillhörande

stridskrafternas rörliga

sj ukvårdsf ormationer,

som fallit i fiendens våld,

skall uteslutande använ­

das för vården av sårade

och sjuka.

Byggnader, materiel och

förråd tillhörande strids­

krafternas fasta sjuk-

vårdsanstalter skola för­

bliva underkastade kri­

gets lagar men må icke

användas för annat ända­

mål än det, vartill de äro

avsedda, så länge de äro

behövliga för sårade och

sjuka. Truppförbandsche-

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

the field may make use of

them, in case of urgent

military necessity, pro­

vided that they make

previous arrangements for

the welfare of the wound-

ed and sick who are

nursed in them.

The material and stores

defined in the present Ar­

tide shall not be inten-

tionally destroyed.

^article

34

The real and personal

property of aid societies

which are admitted to the

privileges of the Conven-

tion shall be regarded as

private property.

The right of requisition

recognised for belligerents

by the laws and customs

of war shall not be exer­

cised except in case of ur­

gent necessity, and only

after the welfare of the

wounded and sick has

been ensured.

CHAPTER VI

Medical transports

^article

35

Transports of wounded

and sick or of medical

equipment shall be re-

spected and protected in

the same way as mobile

medical units.

Should such transports

or vehicles fall into the

hands of the adverse Par­

ty, they shall be subject

to the laws of war, on con­

dition that the Party to

the conflict who captures

them shall in all cases en­

sure the care of the

wounded and sick they

contain.

armées en campagne pour-

ront les utiliser, en cas de

nécessité militaire urgen­

te, sous réserve d’avoir

pris au préalable les me-

sures nécessaires au bien-

étre des malades et des

blessés qui y sont soignés.

Le matériel et les dépöts

visés par le présent article

ne devront pas étre inten-

tionnellement détruits.

^article

34

Les biens mobiliers et

immobiliers des sociétés

de secours admises au

bénéfice de la Convention

seront considérés comme

propriété privée.

Le droit de réquisition

reconnu aux belligérants

par les lois et usages de la

guerre ne s’exercera qu’en

cas de nécessité urgente et

une fois le sort des blessés

et des malades assuré.

CH AP ITRE VI

Des transports sanitaires

fer äga dock förfoga över

dem, därest trängande

militära hänsyn så fordra

och sedan dessförinnan

betryggande åtgärder vid­

tagits för sårade och sj uka,

som där undergå behand­

ling.

I denna artikel avsedda

materiel och förråd må

icke avsiktligt förstöras.

^artikel

34

Lös och fast egendom,

tillhörande hjälpförening-

ar, som åtnjuta konven­

tionens skydd, skall be­

traktas som enskild egen­

dom.

Den rekvisitionsrätt,

som krigets lagar och bruk

tillerkänna de krigföran­

de, må här icke utövas

utan tvingande nödvän­

dighet och först sedan be­

tryggande åtgärder för de

sårade och sjuka vidta­

gits.

KAPITEL VI

Sjuktransporter

^article

35

Les transports de bles­

sés et malades ou de ma­

tériel sanitaire seront res-

pectés et protégés au

méme titre que les forma­

tions sanitaires mobiles.

Lorsque ees transports

ou véhieules tomberont

aux mains de la partie ad­

verse, ils seront soumis

aux lois de la guerre, å la

condition que la Partie

au conflit qui les aura cap-

turés se charge, dans tous

les cas, des blessés et des

malades qu’ils contien-

nent.

^artikel

35

Transporter av sårade

och sjuka eller sjukvårds-

materiel skola respekteras

och skyddas på samma

sätt som rörliga sj ukvårds-

formationer.

Därest dessa transpor­

ter eller fordon falla i mot­

partens våld, skola de

vara underkastade krigets

lagar, under förutsättning

att den stridande part,

som erövrat dem, under

alla förhållanden åtager

sig vården av de sårade

och sjuka däri.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

The civilian personnel

and all means of transport

obtained by requisition

shall be subject to the

general rules of Interna­

tional law.

^ARTICLE 36

Medical aircraft, that is

to say, aircraft exclusive-

ly employed for the re-

moval of wounded and

sick and for the transport

of medical personnel and

equipment, shall not be

attacked, but shall be re-

spected by the belligerents,

while flying åt heights,

times and on routes spe-

cifically agreed upon be-

tween the belligerents

concerned.

They shall bear, clearly

marked, the distinctive

emblem prescribed in Ar­

tide 38, together with

their national colours, on

their lower, upper and la-

teral surfaces. They shall

be provided with any

other markings or means

of identification that may

be agreed upon between

the belligerents upon the

outbreak or during the

course of hostilities.

Unless agreed otherwise,

flights over enemy or

enemy-occupied territory

are prohibited.

Medical aircraft shall

obey every summons to

land. In the event of a

landing thus imposed, the

aircraft with its occu-

pants may continue its

flight after examination,

if any.

Le personnel civil et

tous les moyens de trans­

port provenant de la ré-

quisition seront soumis

aux régles générales du

droit des gens.

^ARTICLE 36

Les aéronefs sanitaires,

c’est-å-dire les aéronefs

exclusivement utilisés

pour 1’évacuation des bles-

sés et des malades ainsi

que pour le transport du

personnel et du matériel

sanitaires, ne seront pas

1’objet d’attaques mais

seront respectés par les

belligérants pendant les

vols qu’ils effectueront å

des altitudes, å des heures

et suivant des itinéraires

spécifiquement convenus

entre tous les belligérants

intéressés.

Ils porteront ostensi-

blement le signe distinctif

prévu ä Particle 38, å cöté

des couleurs nationales,

sur leurs faces inférieure,

supérieure et latérales. Ils

seront dotés de toute

autre signalisation ou

moyen de reconnaissance

fixés par accord entre les

belligérants soit au début,

soit au cours des hostilités.

Sauf accord contraire,

le survol du territoire en-

nemi ou occupé par l’en-

nemi sera interdit.

Les aéronefs sanitaires

devront obéir å toute som-

mation d’atterrir. En cas

d’atterrissage ainsi im-

posé, 1’aéronef, avec ses

occupants, pourra repren-

dre son vol apres contröle

éventuel.

Den civila personalen

och de genom rekvisition

uttagna transportmedlen

skola vara underkastade

folkrättens allmänna reg­

ler.

^artikel

36

Ambulansluftfartyg,

varmed förstås luftfartyg,

som uteslutande använ­

das till bortförande av så­

rade och sjuka samt till

transport av sjukvårds­

personal och sjukvårds-

materiel, må icke anfallas

utan skola av de krig­

förande respekteras vid

flygningar, som utföras på

höjder och tider samt

längs flygvägar, varom

mellan vederbörande krig­

förande överenskommelse

särskilt träffats.

De skola på ett fullt

synbart sätt jämte na-

tionalfärgerna bära det

i artikel 38 föreskrivna

kännetecknet, anbragt så­

väl på under- och översi­

dan som på sidoytorna.

De skola vara försedda

med varje annat tecken

eller medel för igenkän­

nande, varom överens­

kommelse antingen vid

fientligheternas början el­

ler under den tid de pågå

må ha träffats mellan de

krigförande.

Därest icke annat över-

enskommits, skall över­

flygning av fientligt eller

av fienden ockuperat om­

råde vara förbjuden.

Ambulansluftfartyg

skall efterkomma varje

anmaning att landa. I

händelse av sålunda anbe­

falld landning skall luft­

fartyget med däri befint­

liga personer vara berät­

tigat att fortsätta flyg-

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

29

In the event of an in-

voluntary landing in

enemy or enemy-occupied

territory, the wounded

and sick, as well as the

crew of the aircraft shall

be prisoners of war. The

medical personnel shall be

treated according to Ar­

tide 24 and the Artides

following.

^article

37

Subject to the provi­

sions of the second para-

graph, medical aircraft of

Parties to the conflict may

fly over the territory of

neutral Powers, land on it

in case of necessity, or use

it as a port of call. They

shall give the neutral

Powers previous notice of

their passage over the said

territory and obey all

summons to alight, on

land or water. They will

be immune from attack

only when flying on

routes, åt heights and åt

times specifically agreed

upon between the Parties

to the conflict and the

neutral Power concerned.

The neutral Powers

may, however, place con-

ditions or restrictions on

the passage or landing of

medical aircraft on their

territory. Such possible

conditions or restrictions

shall be applied equally to

all Parties to the conflict.

Unless agreed otherwise

between the neutral

Power and the Parties to

the conflict, the wounded

and sick who are disem-

En cas d’atterrissage

fortuit sur territoire enne-

mi ou occupé par Fennemi,

les blessés et malades,

ainsi que Péquipage de

1’aéronef, seront prison-

niers de guerre. Le person­

nel sanitaire sera traité

conformément aux artic-

les 24 et suivants.

^article

37

Les aéronefs sanitaires

des Parties au conflit

pourront, sous réserve du

deuxiéme alinéa, survoler

le territoire des Puissances

neutres et y atterrir ou

amerrir en cas de nécessité

ou pour y faire escale. Ils

devront notifier préalable-

ment aux Puissances neu­

tres leur passage sur leur

territoire et obéir å toute

sommation d’atterrir ou

d’amerrir. Ils ne seront å

Fabri des attaques que

durant leur vol å des alti-

tudes, å des heures et sui-

vant des itinéraires spéci-

fiquement convenus entre

les Parties au conflit et les

Puissances neutres inté-

ressées.

Toutefois, les Puissan­

ces neutres pourront fixer

des conditions ou restric­

tions quant au survol de

leur territoire par les aéro­

nefs sanitaires ou å leur

atterrissage. Ces condi­

tions ou restrictions éven-

tuelles seront appliquées

d’une maniére égale å

toutes les Parties au con­

flit.

Les blessés ou malades

débarquées, avec le con-

sentement de 1’autorité

locale, sur un territoire

neutre par un aéronef sa­

ningen efter eventuell

kontroll.

I händelse av ofrivillig

landning på fientligt eller

av fienden ockuperat om­

råde bliva sårade och

sjuka, som befinna sig i

luftfartyget, liksom dess

besättning krigsfångar.

Sjukvårdspersonal skall

behandlas i enlighet med

bestämmelserna i artikel

24 och följande.

^artikel

37

Ambulansi uf tf artyg,

som tillhör stridande part,

må, med förbehåll för

vad som säges i andra

stycket, överflyga neutral

makts område och där

företaga nödlandning eller

mellanlandning. Den neu­

trala makten skall på för­

hand underrättas om över­

flygningen och varje an­

maning att landa skall

efterkommas. Sådant luft­

fartyg skall endast vara

skyddat mot angrepp vid

flygning på höjder och

tider samt längs flygvä­

gar, varom särskild över­

enskommelse träffats,

mellan de stridande par­

terna och vederbörande-

neutrala makter.

Neutral makt skall dock

äga fastställa villkor för

eller inskränkningar i am­

bulansluftfartygs rätt till

överflygning av och land­

ning på dess territorium.

Sådana villkor och in­

skränkningar skola till-

lämpas lika gentemot

samtliga parter i konflik­

ten.

Med mindre annat över-

enskommits mellan den

neutrala makten och de

stridande parterna, skola

sårade och sjuka, som med

30

Kungl. Maj:ts proposition nr

barked, with the consent

of the local authorities, on

neutral territory by medi-

cal aircraft, shall be de-

tained by the neutral

Power, where so required

by International law, in

such a manner that they

cannot again take part in

operations of war. The

cost of their accommoda-

tion and internment shall

be borne by the Power on

which they depend.

CHAPTER VII.

The distindive emblem

^article

38

As a compliment to

Switzerland, the heraldic

emblem of the red cross

on a white ground, formed

by reversing the Federal

colours, is retained as the

emblem and distinctive

sign of the Medical Ser­

vice of armed forces.

Nevertheless, in the

case of countries which al­

ready use as emblem, in

place of the red cross, the

red crescent or the red

lion and sun on a white

ground, those emblems

are also recognized by the

terms of the present Con-

vention.

^article

39

Under the direction of

the competent military

authority, the emblem

shall be displayed on the

flags, armlets and on all

equipinent employed in

the Medical Service.

nitaire, devront, å moins

d’un arrangement con-

traire de 1’Etat neutre

avec les Parties au conflit,

étre gardés par l’Etat

neutre, lorsque le droit

international le requiert,

de maniére qu’ils ne puis-

sent pas de nouveau

prendre part aux opéra-

tions de la guerre. Les

frais d’hospitalisation et

dhnternement seront sup-

portés par la Puissance

dont dépendent les blessés

et malades.

CHAPITRE VII

Du signe distindif

^article

38

Par hommage pour la

Suisse, le signe héraldique

de la croix rouge sur fond

blanc, formé par interver-

sion des couleurs fédéra-

les, est maintenu comme

embléme et signe distinc-

tif du Service sanitaire

des armées.

Toutefois, pour les pays

qui emploient déjå comme

signe distinctif å la place

de la croix rouge, le crois-

sant rouge ou le lion et le

soleil rouges sur fond

blanc, ees emblémes sont

également admis dans le

sens de la présente Con-

vention.

^article

39

Sous le contröle de l’au-

torité militaire compéten-

te, l’embléme figurera sur

les drapeaux, les brassards

ainsi que sur tout le ma-

tériel se rattachant au

Service sanitaire.

de lokala myndigheternas

samtycke av ambulans­

luftfartyg landsatts på den

neutrala maktens territo­

rium, av nämnda makt,

då den internationella rät­

ten det kräver, interneras,

så att de icke ånyo kunna

taga del i krigsoperatio­

nerna. Kostnaderna för

sjukhusvård och interne­

ring skola bestridas av den

makt, under vilken de så­

rade eller sjuka lyda.

37.

KAPITEL VII

Kännetecken

^artikel

38

Såsom en hedersbevis-

ning mot Schweiz behål-

les det heraldiska tecknet

rött kors i vitt fält — bil­

dat medelst omkastning

av Edsförbundets färger

— som emblem och kän­

netecken för sjukvårds­

tjänsten vid krigsmakten.

För länder, vilka såsom

kännetecken i stället för

rött kors redan använda

röd halvmåne eller rött

lejon och röd sol i vitt fält,

äro emellertid även dessa

emblem tillåtna i denna

konventions mening.

^artikel

39

Under kontroll av ve­

derbörande militära myn­

dighet skall emblemet

anbringas på flaggor och

armbindlar ävensom på

all till sjukvårdstjänsten

hörande materiel.

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

ARTICLE

40

The personnel designa-

ted in Artide 24 and in

Artides 26 and 27 shall

wear, affixed to the left

arm, a water-resistant

armlet hearing the dis-

tinctive emblem, issued

and stamped by the mili-

tary authority.

Such personnel, in addi­

tion to ■wearing the identi-

ty disc mentioned in Arti­

de 16, shall also carry a spe­

cial identity card hearing

the distinctive emblem.

This card shall be water-

resistant and of such size

that it can be carried in

the pocket. It shall be

worded in the national

language, shall mention

åt least the surname and

first names, the date of

birth, the rank and the

service number of the

bearer, and shall State in

what capacity he is en-

titled to the protection of

the present Convention.

The card shall bear the

photograph of the owner

and also eitlier his signa-

ture or his finger-prints or

both. It shall be embossed

with the stamp of the

military authority.

The identity card shall

be uniform throughout

the same armed forces

and, as far as possible,

of a similar type in the

armed forces of the High

Contracting Parties. The

Parties to the conflict

may be guided by the

model which is annexed,

by way of example, to the

present Convention. They

shall inform each other,

åt the outbreak of hostili-

ties, of the model they are

using. Identity cards

ARTICLE

40

Le personnel vise å

1’article 24, et aux artides

26 et 27, portera, fixé au

brås gauche, un brassard

résistant å Fhumidité et

muni du signe distinctif,

délivré et timbré par Fau-

torité militaire.

Ce personnel, outre la

plaque d’identité prévue

å 1’article 16, sera égale-

ment porteur d’une carte

d’identité spéciale munie

du signe distinctif. Cette

carte devra résister å

Fhumidité et étre de di­

mensions telles qu’elle

puisse étre mise dans la

poche. Elle sera rédigée

dans la langue nationale,

mentionnera au moins les

noms et prénoms, la date

de naissance, le grade et

le numéro matricule de

1’intéressé. Elle établira

en quelle qualité il a droit

å la protection de la pré-

sente Convention. La car­

te sera munie de la photo-

graphie du titulaire et, en

outre, soit de sa signature,

soit de ses empreintes di-

gitales, soit des deux å la

fois. Elle portera le timbre

sec de Fautorité militaire.

La carte d’identité de­

vra étre uniforme dans

chaque armée et autant

que possible du méme

type dans les armées des

Hautes Parties contrac-

tantes. Les Parties au

conflit pourront s’inspirer

du modéle annexé å titre

d’exemple å la présente

Convention. Elles se com-

muniqueront, au début

des hostilités, le modéle

qu’elles utilisent. Chaque

carte d’identité sera éta-

blie, si possible, en deux

ARTIKEL

40

I artiklarna 24, 26 och

27 avsedd personal skall

på vänstra armen bära en

fuktbeständig, med kän­

netecknet försedd bindel,

som utlämnas och stämp­

las av den militära myn­

digheten.

Förutom med den i arti­

kel 16 omförmälda identi-

tetsbrickan, skall sådan

personal jämväl vara för­

sedd med ett särskilt iden­

titetskort, på vilket kän­

netecknet skall vara an-

bragt. Detta kort skall va­

ra fuktbeständigt och av

sådana dimensioner att det

kan förvaras i fickan. Det

skall vara avfattat på hem­

landets språk och åtmins­

tone angiva vederbörandes

fullständiga namn, födelse­

datum, rang och registre­

ringsnummer, samt i vil­

ken egenskap han har rätt

till skydd enligt denna

konvention. Kortet skall

vara försett med inneha­

varens fotografi och dess­

utom antingen med hans

underskrift eller med hans

fingeravtryck eller med

båda. På kortet skall

den militära myndighetens

stämpel anbringas.

Identitetskortet skall

inom varje lands strids­

krafter vara ensartat och

inom de höga fördragsslu-

tande parternas strids­

krafter såvitt möjligt av

samma typ. Det formulär,

vilket såsom exempel fin­

nes fogat till denna kon­

vention, må tjäna till led­

ning för de stridande par­

terna. De skola vid fi­

entligheternas början del­

giva varandra det formu­

lär, som kommer till an­

vändning. Varje identi-

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

should be made out, if

possible, åt least in dupli-

cate, one copy being kept

by the home country.

In no circumstances

may the said personnel be

deprived of their insignia

or identity cards nor of

the right to wear the arm-

let. In case of loss, they

shall be entitled to receive

duplicates of the cards

and to have the insignia

replaced.

^article

41

The personnel designa-

ted in Article 25 shall

wear, but only while car-

rying out medical duties,

a white armlet hearing in

its centre the distinctive

sign in miniature; the

armlet shall be issued and

stamped by the military

authority.

Military identity docu-

ments to be carried by

this type of personnel

shall specify what spe­

cial training they have

received, the temporary

character of the duties

they are engaged upon,

and their authority for

wearing the armlet.

^article

42

The distinctive flag of

the Convention shall be

hoisted only over such

medical units and estab-

lishments as are entitled

to be respected under the

Convention, and only with

the consent of the military

authorities.

In mobile units, as in

fixed establishments, it

may be accompanied by

the national flag of the

Party to the conflict to

exemplaires au moins,

dont l’un sera conservé

par la Puissance d’origine.

En aucun cas, le per­

sonnel mentionné ci-des-

sus ne pourra étre privé

de ses insignes ni de sa

carte d’identité ni du

droit de porter son bras-

sard. En cas de perte, il

aura le droit d’obtenir des

duplicata de la carte et le

remplacement des insi­

gnes.

^article

41

Le personnel désigné å

1’article 25 portera, seule-

ment pendant qu’il rem­

plit des fonctions sanitai-

res, un brassard blanc

portant en son milieu le

signe distinctif, mais de

dimensions réduités, dé-

livré et timbré par 1’auto-

rité militaire.

Les piéces d’identité

militaires dont ce person­

nel sera porteur spécifie-

ront 1’instruction sanitaire

refue par le titulaire, le

caractére temporaire de

ses fonctions et le droit

qu’il a au port du bras­

sard.

^article

42

Le drapeau distinctif

de la Convention ne pour­

ra étre arboré que sur les

formations et les établisse-

ments sanitaires qu’elle

ordonne de respecter et

seulement avec le consen-

tement de 1’autorité mili­

taire.

Dans les formations mo-

biles comme dans les éta-

blissements fixes, il pourra

étre accompagné du dra­

peau national de la Partie

tetskort skall såvitt möj­

ligt upprättas i minst två

exemplar, av vilka ett

skall behållas av hemlan­

det.

Ovannämnda personal

må icke i något fall berö­

vas tjänstetecken, identi­

tetskort eller rätten att

bära armbindeln. I hän­

delse av förlust skall den

vara berättigad att utfå

dublettexemplar av kor­

tet och nya tjänstetecken.

^artikel

41

Den i artikel 25 angivna

personalen skall, ehuru

endast under den tid den

utövar sjukvårdstjänst,

bära en vit armbindel, i

mitten försedd med kän­

netecknet i förminskad

skala; bindeln skall ut­

lämnas och stämplas av

militär myndighet.

De militära identitets­

kort, som innehavas av

denna personal, skola an­

giva, vilken specialutbild­

ning innehavaren under­

gått, den tillfälliga karak­

tären av de uppgifter han

utför samt vilken rätt han

har att bära armbindeln.

^artikel

42

Konventionens flagga

må endast hissas å sjuk-

vårdsf ormationer och sj uk-

vårdsanstalter, vilka stå

under konventionens

skydd, samt allenast med

militär myndighets sam­

tycke.

Såväl vid rörliga for­

mationer som fasta an­

stalter må jämte konven-

tionsflaggan den stridan­

de parts nationalflagga

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

3

which the unit or estab-

lishment belongs.

Nevertheless, medical

units which have fallen

into the hands of the

enemy shall not fly any

flag other than that of the

Convention.

Parties to the conflict

shall take the necessary

steps, in so far as military

considerations permit, to

make the distinctive em­

blems indicating medical

units and establishments

clearly visible to the ene­

my land, air or naval for-

ces, in order to obviate

the possibility of any hos-

tile action.

^article

43

The medical units be-

longing to neutral coun-

tries, which may have

been authorised to lend

their services to a belliger-

ent under the conditions

laid down in Article 27,

shall fly along with the

flag of the Convention,

the national flag of that

belligerent, wherever the

latter makes use of the

faculty conferred on him

by Article 42.

Subject to orders to the

contrary by the respon-

sible military authorities,

they may, on all occasions,

fly their national flag,

even if they fall into the

hands of the adverse Par­

ty.

au conflit dont reléve la

formation ou l’établisse-

ment.

Toutefois, les forma­

tions sanitaires tombées

au pouvoir de 1’ennemi

n’arboreront que le dra-

peau de la Convention.

Les Parties au conflit

prendront, pour autant

que les exigences militai-

res le permettront, les

mesures nécessaires pour

rendre nettement visibles

aux forces ennemies ter-

restres, aériennes et mari-

times, les emblémes dis-

tinctifs signalants les for­

mations et les établisse-

ments sanitaires, en vue

d’écarter la possibilité de

toute action agressive.

^article

43

Les formations sanitai­

res des pays neutres qui,

dans les conditions pré-

vues par 1’article 27, au-

raient été autorisées å

préter leurs services å un

belligérant, devront ar-

borer, avec le drapeau de

la Convention, le drapeau

national de ce belligérant,

si celui-ci use de la faculté

que lui confére l’article 42.

Sauf ordre contraire de

1’autorité militaire compé-

tente, elles pourront en

toutes circonstances ar-

borer leur drapeau natio­

nal, méme si elles tombent

au pouvoir de la partie

adverse.

hissas, under vilken for­

mationen eller anstalten

lyder.

Å sjukvårdsformatio-

ner, som råkat i fiendens

våld, skall likväl endast

konventionens flagga his­

sas.

De stridande parterna

skola, i den mån militära

hänsyn det medgiva, vid­

taga erforderliga åtgärder

för att göra de kännemär­

ken, som angiva förhanden-

varon av formationer och

anstalter, tillhörande sjuk­

vården, tydligt skönjbara

för fiendens lands-, luft-

och sjöstridskrafter i syfte

att utesluta varje möjlig­

het till fientlig handling

mot desamma.

^artikel

43

Neutrala länders sjuk-

vårdsformationer, vilka

jämlikt bestämmelserna i

artikel 27 erhållit tillstånd

att erbjuda sina tjänster

till en krigförande, skola

jämte konventionens flag­

ga hissa dennas national-

flagga, därest den gör

bruk av den rättighet,

som förlänats honom jäm­

likt artikel 42.

Därest icke annat be­

stämmes av vederbörande

militära myndigheter, må

de alltid hissa sin egen

nationalflagga, även om

de falla i motpartens våld.

^artikel

44

Märke, bestående av

rött kors i vitt fält, även­

som orden »Röda Korset»

eller »Genéve-korset» må

med undantag av de fall,

^article

44

With the exception of

the cases mentioned in

the following paragraphs

of the present Article, the

emblem of the Red Cross

^article

44

L’embléme de la croix

rouge sur fond blanc et les

mots «croix rouge» ou

«croix de Geneve» ne pour­

ront, å 1’exception des cas

6 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 37.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

on a white ground and the

words “Red Cross”, or

“Geneva Cross” may not

be employed, either in

time of peace or in time of

war, except to indicate or

to protect the medical

units and establishments,

the personnel and mate­

rial protected by the pres­

ent Convention and other

Conventions dealing with

similar matters. The same

shall apply to the em­

blems mentioned in Ar­

tide 38, second para-

graph, in respect of the

countries which use them.

The National Red Cross

Societies and other Socie-

ties designated in Artide

26 shall liave the right to

use the distinctive em­

blem conferring the pro-

tection of the Convention

only within the 1'rame-

work of the present para-

graph.

Furthermore, National

Red Cross (Red Crescent,

Red Lion and Sun) Socie­

ties may, in time of peace,

in accordance with their

national legislation, make

use of the name and em­

blem of the Red Cross for

their other activities

which are in conformity

with the principles laid

down by the International

Red Cross Conferences.

When those activities are

carried out in time of war,

the conditions for the use

of the emblem shall be

such that it cannot be

considered as conferring

the protection of the Con­

vention; the emblem shall

be comparatively small

in size and may not be

placed on armlets or on

the roofs of buildings.

visés dans les alinéas sui-

vants du présent artide,

étre employés, soit en

temps de paix, soit en

temps de guerre, que pour

désigner ou protéger les

formations et les établisse-

ments sanitaires, le per­

sonnel et le matériel pro-

tégés par la présente Con­

vention et par les autres

Conventions internationa-

les réglant semblable ina-

tiére. Il en sera de méme

en ce qui concerne les em-

blémes visés å 1’article 38,

deuxiéme alinéa, pour les

pays qui les emploient. Les

Sociétés nationales de la

Croix-Rouge et les autres

sociétés visées å 1’article

26 n’auront droit å 1’usage

du signe distinctif confé-

rant la protection de la

Convention que dans le

cadre des dispositions de

cet alinéa.

En outre, les Sociétés

nationales de la Croix-

Rouge (Croissant-Rouge,

Lion et Soleil Rouges)

pourront en temps de

paix, conformément ä la

législation nationale, faire

usage du nom et de l’em-

bléme de la Croix-Rouge

pour leurs autres activités

conformes aux principes

formulés par les Confé-

rences internationales de

la Croix-Rouge. Lorsque

ees activités se poursui-

vront en temps de guerre,

les conditions de 1’emploi

de 1’embléme devront étre

telles qu’il ne puisse étre

considéré comme visant å

conférer la protection de

la Convention; 1’embléme

sera relativement de pe-

tites dimensions et il ne

pourra étre apposé sur un

brassard ou une toiture.

som omnämnas i följande

stycken av denna artikel,

såväl i fred som i krig en­

dast användas för att ut­

märka eller skydda såda­

na sjukvårdsformationer

och sjukvårdsanstalter

samt sådan personal och

materiel, som står under

skydd av denna konven­

tion och övriga interna­

tionella konventioner re­

glerande liknande frågor.

Detsamma skall gälla ifrå­

ga om i artikel 38 andra

stycket, omförmälda em­

blem för de länder, som

använda dessa. De natio­

nella rödakorsföreningar-

na och andra föreningar,

som avses i artikel 26, må

endast inom ramen för

bestämmelserna i detta

stycke använda det kän­

netecken, som medför

skydd enligt konventio­

nen.

Dessutom må de natio­

nella rödakorsföreningar-

na (Röda Halvmånen, Rö­

da Lejonet och Solen) i

fredstid i enlighet med det

egna landets lagstiftning

använda Röda Korsets

namn och kännemärke för

sin verksamhet i övrigt

i enlighet med de princi­

per, som fastställts vid de

internationella rödakors-

konferenserna. Därest

denna verksamhet fort­

sattes under krigstid, skall

förutsättningen för an­

vändande av kännemär­

ket vara, att detta icke

må anses medföra skydd

enligt konventionen; kän­

nemärket skall vara av

relativt liten storlek och

må icke anbringas på

armbindlar eller hustak.

KungI. Maj:ts proposition nr 37.

35

The international Red

Cross organizations and

their duly authorised per-

sonnel shall be permitted

to make use, åt all times,

of the emblem of the Red

Cross on a white ground.

As an exceptional meas-

ure, in conformity with

national legislation and

with the express permis­

sion of one of the National

Red Cross (Red Crescent,

Red Lion and Sun) Socie-

ties, the emblem of the

Convention may be em-

ployed in time of peace to

identify vehicles used as

ambulances and to mark

the position of aid sta­

tions exclusively assigned

to the purpose of giving

free treatment to the

wounded or sick.

CHAPTER VIII

Execution oj the convention

^article

45

Each Party to the con-

flict, acting through its

commanders-in-chief, shall

ensure the detailed exe­

cution of the preceding

Articles, and provide for

unforeseen cases, in con­

formity with the general

principles of the present

Convention.

^article

46

Reprisals against the

wounded, sick, personnel,

buildings or equipment

Les organismes inter-

nationaux de la Croix-

Route et leur personnel

dument légitimé seront

autorisés å se servir en

tout temps du signe de la

croix rouge sur fond blanc.

A titre exceptionnel,

conformément å la légi-

slation nationale, et avec

1’autorisation expresse de

1’une des Sociétés natio-

nales de la Croix-Rouge

(Croissant-Rouge, Lion et

Soleil Rouges), il pourra

étre fait usage de l’em-

bléme de la Convention

en temps de paix, pour

signaler les véhicules uti-

lisés comme ambulances

et pour marquer l’empla-

cement des pöstes de se-

cours exclusivement ré-

servés aux soins gratuits

å donner å des blessés ou

å des malades.

CH AP ITRE VIII

De Vexécution de la con­

vention

^article

45

Chaque Partie au con-

flit, par 1’intermédiaire de

ses commandants en chef,

aura å pourvoir aux dé-

tails d’exécution des ar­

ticles précédents, ainsi

qu’aux cas non prévus,

conformément aux prin-

cipes généraux de la pré-

sente Convention.

^article

46

Les mesures de repré-

sailles contre les blessés,

les malades, le personnel,

De internationella röda-

korsorganisationerna och

deras vederbörligen be­

myndigade personal sko­

la alltid vara berättigade

att använda kännetecknet

rött kors i vitt fält.

Undantagsvis må kon-

ventionstecknet i enlighet

med vederbörande lands

lagstiftning och efter ut­

tryckligt medgivande från

någon av de nationella rö-

dakorsföreningarna (Rö­

da Halvmånen, Röda Le­

jonet och Solen) i fredstid

användas för att utmärka

de fordon, som användas

som ambulanser och för

att angiva befintligheten

av de hjälpstationer som

uteslutande äro avsedda

för avgiftsfri vård åt så­

rade eller sjuka.

KAPITEL VIII

Konventionens verkställig­

het

^artikel

45

Det skall ankomma på

varje stridande part att

genom vederbörande

högsta befälhavare sörja

för den närmare verkstäl­

ligheten av föregående ar­

tiklar samt att därvid,

liksom i fall, som ej av

konventionen förutsetts,

förfara i överensstämmel­

se med de allmänna grund­

satserna i denna konven­

tion.

^artikel

46

Repressalieåtgärder

mot sårade, sjuka, perso­

nal, byggnader eller ma-

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

protected by the Conven-

tion are prohibited.

ARTICLE

47

The High Contracting

Parties undertake, in time

of peace as in time of war,

to disseminate the text of

the present Convention as

widely as possible in their

respective countries, and,

in particular, to include

the study thereof in their

programmes of mihtary

and, if possible, civil in-

struction, so that the

principles thereof may be-

come known to the entire

population, in particular

to the armed fighting for-

ces, the medical personnel

and the chaplains.

^ARTICLE 48

The High Contracting

Parties shall communicate

to one another through

the Swiss Federal Council

and, during hostilities,

through the Protecting

Powers, the official trans-

lations of the present Con­

vention, as well as the

laws and regulations

which they may adopt to

ensure the application

thereof.

CHAPTER IX

Repression of abuses and

infractions

ARTICLE

49

The High Contracting

Parties undertake to en-

act any legislation neces-

sary to provide effective

penal sanctions for per­

sons committing, or or-

les båtiments ou le maté-

riel protégés par la Con­

vention sont interdites.

ARTICLE

47

Les Hautes Parties con-

tractantes s’engagent å

diffuser le plus largement

possible, en temps de paix

et en temps de guerre, le

texte de la présente Con­

vention dans leurs pays

respectifs, et notamment

å en incorporer 1’étude

dans les programmes d’in-

struction militaire et, si

possible, civile, de telle

maniére que les principes

en soient connus de l’en-

semble de la population,

notamment des forces ar-

mées combattantes, du

personnel sanitaire et des

aumöniers.

^ARTICLE 48

Les Hautes Parties con-

tractantes se communi-

queront par 1’entremise

du Conseil fédéral suisse

et, pendant les hostilités,

par Pentremise des Puis-

sances protectrices les tra-

ductions officielles de la

présente Convention, ainsi

que les lois et réglements

qu’elles pourront étre

amenées å adopter pour

en assurer 1’application.

CH AP ITRE IX

De la répression des abus

et des infractions

ARTICLE

49

Les Hautes Parties con-

tractantes s’engagent å

prendre toute mesure lé-

gislative nécessaire pour

fixer les sanctions pénales

adéquates å appliquer aux

teriel, som skyddas av

denna konvention, äro

förbjudna.

^ARTIKEL 47

De höga fördragsslutan-

de parterna förbinda sig

att såväl i fredstid som

i krigstid inom sina res­

pektive länder giva störs­

ta möjliga spridning åt

texten till denna konven­

tion och särskilt att införa

studiet därav i planerna

för den militära och såvitt

möjligt den civila under­

visningen, i syfte att kon­

ventionens grundsatser

bringas till hela befolk­

ningens, framför allt

stridskrafternas, sjuk­

vårdspersonalens och mi­

litärprästernas kännedom.

^artikel

48

De höga fördragsslu-

tande parterna skola ge­

nom förmedling av schwei­

ziska förbundsrådet och då

fientligheter pågå genom

förmedling av skyddsmakt

tillställa varandra offici­

ella översättningar av den­

na konvention ävensom

de lagar och reglementen,

som de må utfärda för

tillämpningen av densam­

ma.

KAPITEL IX

Beivrande av missbruk och

överträdelser

^artikel

49

De höga fördragsslu-

tande parterna förbinda

sig att vidtaga erforder­

liga lagstiftningsåtgärder

för fastställande av verk­

samma straffpåföljder för

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

37

dering to be committed,

any of the grave breaches

of the present Convention

defined in the following

Article.

Each High Contracting

Party shall be under the

obligation to search for

persons alleged to have

committed, or to have or­

dered to be committed,

such grave breaches, and

shall bring such persons,

regardless of their natio-

nality, before its own

courts. It may also, if it

prefers, and in accordance

with the provisions of its

own legislation, hand such

persons over for trial to

another High Contracting

Party concerned, provi­

ded such High Contrac­

ting Party has made out a

prima facie case.

Each High Contracting

Party shall take measures

necessary for the suppres­

sion of all acts contrary

to the provisions of the

present Convention o ther

than the grave breaches

defined in the following

Article.

In all circumstances,

the accused persons shall

benefit by safeguards of

proper trial and defence,

which shall not be less

favourable than those pro­

vided by Article 105 and

those following of the

Geneva Convention rela-

tive to the Treatment of

Prisoners of War of Au­

gust 12, 1949.

^article

50

Grave breaches to which

the preceding Article re-

personnes ayant commis,

ou donné Fordre de com-

mettre, l’une ou l’autre

des infractions graves å la

présente Convention dé-

finies å 1’article suivant.

Chaque Partie contrac­

tante aura 1’obligation de

rechercher les personnes

prévenues d’avoir com­

mis, ou d’avoir ordonné de

commettre, l’une ou

1’autre de ees infractions

graves, et elle devra les

déférer å ses propres tri-

bunaux, quelle que soit

leur nationalité. Elle pour-

ra aussi, si elle le préfére,

et selon les conditions

prévues par sa propre lé-

gislation, les remettre

pour jugement å une autre

Partie contractante in-

téressée å la poursuite,

pour autant que cette

Partie contractante ait

retenu contre lesdites per­

sonnes des charges suffi-

santes.

Chaque Partie contrac­

tante prendra les mesures

nécessaires pour faire ces-

ser les aetes contraires

aux dispositions de la

présente Convention,

autres que les infractions

graves définies å 1’article

suivant.

En toutes circonstances,

les ineulpés bénéficieront

de garanties de procédure

et de libre défense qui ne

seront pas inférieures å

celles prévues par les ar­

tides 105 et suivants de la

Convention de Geneve

relative au traitement des

prisonniers de guerre du

12 aout 1949.

ARTICLE 50

Les infractions graves

visées å 1’article précédent

personer, som begått eller

givit befallning om begå­

ende av någon av i följ­

ande artikel angivna svå­

ra överträdelser av denna

konvention.

Fördragsslutande part

skall vara skyldig att ef­

terspana personer, som

anklagas för att ha be­

gått eller att ha givit be­

fallning om begående av

någon sådan svår över­

trädelse, samt att oavsett

nationalitet ställa sådan

person inför egen domstol.

Part må även, om den det

föredrager, med iaktta­

gande av föreskrifterna i

sin lagstiftning utlämna

sådan person till annan

fördragsslutande part för

att dömas, under förut­

sättning att denna för­

dragsslutande part har

intresse av överträdelsens

beivrande och har före-

bragt tillräckliga skäl för

åtal.

Fördragsslutande part

skall vidtaga erforderliga

åtgärder för att hand­

lingar, vilka stå i strid

med denna konvention

men icke jämlikt följande

artikel utgöra svåra över­

trädelser, bringas att upp­

höra.

Under alla förhållanden

skola de anklagade be­

träffande förfarande och

försvar åtnjuta garantier,

vilka icke må vara mindre

förmånliga än de, som fö­

reskrivas i artikel 105 och

följande i Genéve-kon-

ventionen den 12 augusti

1949 angående krigsfång­

ars behandling.

^artikel

50

De svåra överträdelser,

som avses i föregående ar­

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

lates shall be those invol-

ving any of the following

acts, if committed against

persons or property pro-

tected by the Convention:

wilful killing, torture or

inhuman treatment, in-

cluding biological experi­

ments, wilfully causing

great suffering or serious

injury to body or health,

and extensive destruc-

tion and appropriation of

property, not justified by

military necessity and car-

ried out unlawfully and

wantonly.

^article

51

No High Contracting

Party shall be allowed to

absolve itself or any other

High Contracting Party

of any liability incurred

by itself or by another

High Contracting Party

in respect of breaches re-

ferred to in the preceding

Article.^article

52

Åt the request of a

Party to the conflict, an

enquiry shall be institu­

ted, in a manner to be de-

cided between the inter-

ested Parties, concerning

any alleged violation of

the Convention.

If agreement has not

been reached concerning

the procedure for the en­

quiry, the Parties should

agree on the choice of an

umpire who will decide

upon the procedure to be

followed.

Once the violation has

been established, the Par-

sont celles qui compor-

tent l’un ou 1’autré des

actes suivants, s’ils sont

commis contre des per-

sonnes ou des biens pro-

tégés par la Convention:

1’homicide intentionnel, la

torture ou les traitements

inhumains, y compris les

expériences biologiques, le

fait de causer intention-

nellement de grandes souf-

frances ou de porter des

atteintes graves å 1’inté-

grité physique ou å la

santé, la destruction et

1’appropriation de biens,

non justifiées par des né-

cessités militaires et exé-

cutées sur une grande

échelle de facon illicite et

arbitraire.

^article

51

Aucune Partie contrac-

tante ne pourra s’exonérer

elle-méme, ni exonérer

une autre Partie contrac-

tante, des responsabilités

encourues par elle-méme

ou par une autre Partie

contractante en raison des

infractions prévues å l’ar-

ticle précédent.

^article

52

A la demande d’une

Partie au conflit, une en-

quéte devra étre ouverte,

selon le mode ä fixer entre

les Parties intéressées, au

sujet de toute violation

alléguée de la Convention.

Si un accord sur la pro-

cédure d’enquéte n’est pas

réalisé, les Parties s’en-

tendront pour choisir un

arbitre, qui décidera de la

procédure ä suivre.

Une fois la violation

constatée, les Parties au

tikel, äro sådana som be­

gås mot jämlikt denna

konvention skyddade per­

soner eller egendom och

innefatta någon av följan­

de handlingar: uppsåtligt

dödande, tortyr eller

omänsklig behandling, in­

begripet biologiska expe­

riment, uppsåtligt föror­

sakande av svårt lidande

eller svår skada till kropp

eller hälsa samt olaglig och

godtycklig förstörelse eller

tillägnelse av egendom

i stor omfattning, som

icke rättfärdigas av mili­

tär nödvändighet.

^artikel

51

Fördragsslutande part

må icke fritaga sig själv

eller annan fördragsslu­

tande part från det an­

svar, som den själv eller

annan fördragsslutande

part ådragit sig på grund

av i föregående artikel

angivna överträdelser.

^artikel

52

Därest stridande part

det begär, skall beträffan­

de varje påstådd kränk­

ning av konventionen un­

dersökning företagas jäm­

likt förfarande, som par­

terna äga att sinsemellan

fastställa.

Om överenskommelse

rörande förfarandet för

undersökningen icke upp­

nås, skola parterna ge­

mensamt utse en skiljedo­

mare, som skall bestämma

förfarandet.

Har kränkning befun­

nits vara för handen, skola

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

39

ties to the conflict shall

put an end to it and shall

repress it with the least

possibly delay.

^article

53

The use by individuals,

societies, firms or compa-

nies either public or pri­

vate, other than those en-

titled thereto under the

present Convention, of the

emblem or the designation

“Red Cross” or “Geneva

Cross”, or any sign or de­

signation constituting an

imitation thereof, what-

ever the object of such

use, and irrespective of

the date of its adoption,

shall be prohibited åt all

times.

By reason of the tribute

paid to Switzerland by the

adoption of the reversed

Federal colours, and of

the confusion which may

arise between the arms of

Switzerland and the dis-

tinctive emblem of the

Convention, the use by pri­

vate individuals, societies

or firms, of the arms of

the Swiss Confederation,

or of marks constituting

an imitation thereof,

whether as trademarks or

commercial marks, or as

parts of such marks, or

för a purpose contrary to

commercial honesty, or in

circumstances capable of

wounding Swiss national

sentiment, shall be pro­

hibited åt all times.

Nevertheless, such High

Contracting Parties as

were not party to the

Geneva Convention of

conflit y mettront fin et

la réprimeront le plus ra-

pidement possible.

^article

53

L’emploi par des parti-

culiers, sociétés ou mai-

sons de commerce tant

publiques que privées,

autres que ceux y ayant

droit en vertu de la pré-

sente Convention, de l’em-

bléme ou de la dénomina-

tion de «croix rouge» ou de

«croix de Geneve», de

méme que de tout signe

ou de toute dénomination

en constituant une imita­

tion, sera interdit en tout

temps, quel que soit le but

de cet emploi et quelle

qu’ait pu en étre la date

antérieure d’adoption.

En raison de 1’hommage

rendu å la Suisse par l’a-

doption des couleurs fé-

dérales interverties et de

la confusion qui peut

naitre entre les armoiries

de la Suisse et le signe

distinctif de la Conven­

tion, 1’emploi par des par-

ticuliers, sociétés ou mai-

sons de commerce, des

armoiries de la Confédé-

ration suisse, de méme

que de tout signe en con­

stituant une imitation,

soit comme marque de

fabrique ou de commerce

ou comme élément de ees

marques, soit dans un but

contraire å la loyauté

commerciale, soit dans des

conditions susceptibles de

blesser le sentiment natio­

nal suisse, sera interdit en

tout temps.

Toutefois, les Hautes

Parties contractantes qui

n’étaient pas parties å la

Convention de Geneve du

de stridande parterna

bringa den att upphöra

samt snarast möjligt vid­

taga åtgärder för att för­

hindra den.

^artikel

53

Andra enskilda personer

eller sammanslutningar

eller bolag, statliga eller

privata, än sådana som

enligt denna konvention

äro därtill berättigade

må icke använda teck­

net eller benämningen Rö­

da Korset eller Genéve-

korset eller något tecken

eller någon benämning,

som utgör en efterbildning

därav, i vilket syfte an­

vändandet än sker och

oberoende av vilken tid­

punkt det började.

Med hänsyn till den he-

dersbevisning, som ägnats

Schweiz genom att de

omkastade edsförbunds-

färgerna valts till konven-

tionstecken, och den för­

växling, som kan uppstå

mellan Schweiz’ vapen

och konventionstecknet,

må under inga förhållan­

den enskilda personer,

sammanslutningar eller

bolag använda Schwei­

ziska Edsförbundets va­

pen eller efterbildningar

därav vare sig som fa­

briks- eller varumärke

eller som del av sådana

märken eller i illojalt han-

delssyfte eller på något

sätt, som kan såra den

schweiziska nationalkäns­

lan.

De höga fördragsslu-

tande parter, som icke äro

anslutna till Genéve-kon-

ventionen den 27 juli 1929

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

July 27, 1929, may grant

to prior users of the em­

blems, designations, signs

or marks designated in

the first paragraph, a time

limit not to exceed three

years from the coming in-

to force of the present

Convention to discontinue

such use, provided that

the said use shall not be

such as would appear, in

time of war, to confer the

protection of the Conven­

tion.

The prohibition laid

down in the first para­

graph of the present Ar­

tide shall also apply,

without effect on any

rights acquired through

prior use, to the emblems

and marks mentioned in

the second paragraph of

Artide 38.

^article

54

The High Contracting

Parties shall, if their leg-

islation is not already

adequate, take measures

necessary for the preven­

tion and repression, åt all

times, of the abuses re-

ferred to under Artide 53.

FINAL PROVISIONS

ARTICLE 55

The present Conven­

tion is established in Eng-

lish and in French. Both

texts are equally authen-

tic.

The Swiss Federal

Council shall arrange for

official translations of the

27 juillet 1929 pourront

accorder aux usagers an-

térieurs des emblémes, dé-

nominations ou marques

visés au premier alinéa,

un délai maximum de

trois ans, des 1’entrée en

vigueur de la présente

Convention, pour en aban-

donner l’usage, étant en-

tendu que pendant ce dé­

lai, l’usage ne pourra ap-

paraitre, en temps de

guerre, comme visant å

conférer la protection de

la Convention.

L’interdiction établie

par le premier alinéa de

cet article s’applique éga-

lement, sans effet sur les

droits acquis des usagers

antérieurs, aux emblémes

et dénominations prévus

au deuxiéme alinéa de

1’article 38.

^article

54

Les Hautes Parties con-

tractantes, dont la législa-

tion ne serait pas dés å

présent suffisante, prend-

ront les mesures nécessai-

res pour empécher et ré-

primer en tout temps les

abus visés å 1’article 53.

DISPOSITIONS

FINALES

ARTICLE 55

La présente Convention

est établie en francais et

en anglais. Les deux tex-

tes sont également au-

thentiques.

Le Conseil fédéral suisse

fera établir des traduc-

tions officielles de la Con-

kunna emellertid bevilja

hittillsvarande innehavare

av i första stycket om­

nämnda emblem, benäm­

ningar eller märken upp­

skov på högst tre år räknat

från ikraftträdandet av

denna konvention för att

upphöra med begagnandet

av dessa, med förbehåll,

att de ej må användas på

sådant sätt, att de under

krigstid synas medföra

skydd jämlikt konventio­

nen.

Förbudet enligt denna

artikels första stycke skall

likaledes tillämpas, dock

utan att hittillsvarande

innehavares rätt därav

beröres, på i artikel 38

andra stycket omnämnda

emblem och märken.

^artikel

54

De höga fördragsslutan-

de parter, vilkas lagstift­

ning icke redan innehåller

tillräckliga bestämmelser

härom, skola vidtaga er­

forderliga åtgärder för att

under alla omständigheter

förebygga och förhindra

de missbruk, som om­

nämnas i artikel 53.

SLUTBESTÄMMELSER

ARTIKEL 55

Denna konvention är

avfattad på franska och

engelska språken. Båda

texterna hava lika vits­

ord.

Schweiziska förbunds­

rådet skall ombesörja offi­

ciella översättningar av