Prop. 1954:130
('med förslag till förordning om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261)',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
1
Nr 130.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till
förordning om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261); given Stockholms slott den 5 mars 195b.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till förordning om ändring i militärersättnings- förordningen den 2 juni 1950 (nr 261).
GUSTAF ADOLF.
Torsten Nilsson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Till följd av de ändringar som i propositionen nr 60 till årets riksdag föreslagits på yrkesskadeförsäkringens område föreslås sadana ändringar i militärersättningsförordningen som erfordras för bibehållande av den hit tillsvarande likformigheten i fråga om ersättningar m. in.
Detta innebär att högsta beloppet av den årliga arbetsförtjänst som får medräknas vid bestämmande av sjukpenning eller livränta höjes från 7 200 till 15 000 kronor. Vidare anknytes sjukpenningskalan till den för sjukförsäkringens del redan antagna tabellen. Förslaget innebär vidare att barntillägg om en, två eller tre kronor skall kunna utgå å sjukpenningen och att denna vid sjukhusvistelse utbytes mot s. k. hempenning. På grund av höjningen av maximibeloppet för årlig arbetsförtjänst stiger livräntor nas maximibelopp avsevärt. Begravningshjälpen höjes från 500 till 600 kronor. I fråga om rätten till efterlevandelivräntor sker en del ändringar, som i regel innebär utvidgning av de ersättningsberättigades krets.
Någon sådan samordning, som för yrkesskadeförsäkringens del skall gälla i förhållande till den allmänna sjukförsäkringen, är tills vidare icke avsedd i fråga om militärersättningarna.
1
—335 64
Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 130.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Förslag
till
Förordning om ändring i militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261).
Härigenom förordnas, att 1 § 1 mom. och 2—4, 6—19 samt 21 och 22 §§
militärersättningsförordningen den
lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
1
1 mom. Varder
i denna förord
ning avsedd värnpliktig, till man
skap hörande fast anställd, förste
fältflygare, icke ständigt tjänstgö
rande fast anställd eller frivillig un
der militärtjänstgöring å tid, då ri
ket icke befinner sig i krig,
skadad
till följd av olycksfall eller ådrager
sig person, som nu nämnts, annor-
ledes under dylik tjänstgöring sjuk
dom, utgives av allmänna medel er
sättning enligt nedan stadgade grun
der.
I denna--------------------------- denna
2
Militärtjänstgöring anses hava va
rit för handen icke blott då veder
börande deltagit i sådan tjänstgö
ring utan även under tid,
då han eljest på grund av tjänst
göringen uppehållit sig inom kasern-
område, fartyg eller annan förlägg-
1 Senaste lydelse av 1 § 1 mom. se 1953
2 juni 19501 skola erhålla ändrad
(Föreslagen lydelse.)
§•
1 mom. Drabbas
i denna förord
ning avsedd värnpliktig, till man
skap hörande fast anställd, förste
fältflygare, icke ständigt tjänstgö
rande fast anställd eller frivillig un
der militärtjänstgöring å tid, då ri
ket icke befinner sig i krig,
av ska
da
till följd av olycksfall eller ådra
ger sig person, som nu nämnts, an-
norledes under dylik tjänstgöring
sjukdom, utgives av allmänna medel
ersättning enligt nedan stadgade
grunder.
förordning.
Med skada till följd av olycks
fall avses icke blott kroppsskada
utan även skada å konstgjord lem
eller därmed jämförlig anordning,
som är i bruk för sitt ändamål.
§•
Militärtjänstgöring anses hava va
rit för handen icke blott då veder
börande deltagit i sådan tjänstgö
ring utan även under tid,
då han eljest på grund av tjänst
göringen uppehållit sig inom kasern
område, fartyg eller annan förlägg-
: 672 och av 9 § se 1953:256.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
(Gällande lydelse.)
ningsplats eller i
omedelbart
sam
band med tjänstgöringen lovligen
uppehållit sig å allmän plats inom
tjänstgöringsorten eller den omgiv
ning därav, där personal tillhörande
manskapet vanligen vistas under fri
tid, samt
då han färdats till eller från
tjänstgöringen samt färden föran
letts av och stått i
omedelbart
sam
band antingen med tjänstgöringen
eller med permission eller annan le
dighet.
Med militärtjänstgöring-------------
3
Sjukdom, som utan att vara för
orsakad av olycksfall yppas under
militärtjänstgöring, skall anses vara
ådragen under denna, såvida skälig
anledning ej finnes att antaga, att
sjukdomens framträdande föranletts
av annan orsak än tjänstgöringen
och att denna icke väsentligen bidra
git därtill.
Annan sjukdom, som icke föror
sakats av olycksfall, skall anses vara
ådragen under tjänstgöringen, därest
denna skäligen kan antagas hava vä
sentligen bidragit till sjukdomen.
Nedan givna bestämmelser angå
ende skada till följd av olycksfall
skola tillämpas även beträffande
sjukdom, som icke förorsakats av
olycksfall; och skall därvid skadan
ningsplats eller i
nära
samband med
tjänstgöringen lovligen uppehållit
sig å allmän plats inom tjänstgö
ringsorten eller den omgivning där
av, där personal tillhörande manska
pet vanligen vistas under fritid, samt
då han färdats till eller från
tjänstgöringen samt färden föran
letts av och stått i
nära
samband
antingen med tjänstgöringen eller
med permission eller annan ledig
het.
------------- eller prövning.
§•
1 inom. Har någon i i § avsedd
person, som ådragit sig skada, varit
utsatt för olycksfall varom här är
fråga, skall orsakssamband anses
föreligga mellan olycksfallet och ska
dan, såvida icke övervägande skäl
tala däremot.
2 mom.
Sjukdom, som utan att
vara förorsakad av olycksfall yppas
under militärtjänstgöring, skall an
ses vara ådragen under denna, så
vida skälig anledning ej finnes att
antaga, att sjukdomens framträdan
de föranletts av annan orsak än
tjänstgöringen och att denna icke
väsentligen bidragit därtill.
Annan sjukdom, som icke föror
sakats av olycksfall, skall anses vara
ådragen under tjänstgöringen, därest
denna skäligen kan antagas hava vä
sentligen bidragit till sjukdomen.
3 mom.
Nedan givna bestämmel
ser angående skada till följd av
olycksfall skola tillämpas även be
träffande sjukdom, som icke föror
sakats av olycksfall; och skall där-
(Föreslagen lydelse.)
4
Kiingl. Maj:ts proposition nr 130.
(Gällande lydelse.)
anses hava inträffat den dag sjuk
domen yppades.
(Föreslagen lydelse.)
vid skadan anses hava inträffat den
dag sjukdomen yppades.
Ersättningsärenden, som avses
denna förordning, avgöras med
de
undantag, som i 6 och
7
§§ angivas,
av riksförsäkringsanstalten.
över beslut av riksförsäkringsan
stalten i sådant ärende må klagan
föras hos försäkringsrådet genom
besvär, som skola hava inkommit
till försäkringsrådet
sist å trettionde
dagen efter den, då klaganden erhöll
del av
beslutet.
Försäkringsrådet äger----------------
Över försäkringsrådets — —-----
Med avseende---------------------------
Försäkringsrådets och riksförsäk-
ringsanstaltens beslut i omförmälda
ärenden meddelas kostnadsfritt.
4 §•
Ersättningsärenden, som avses i
denna förordning, avgöras med
det
undantag, som angives i 6 § 3 mom.,
av riksförsäkringsanstalten.
Över beslut av riksförsäkringsan
stalten i sådant ärende må klagan
föras hos försäkringsrådet genom
besvär, som skola hava inkommit till
försäkringsrådet
senast inom en må
nad efter det klaganden erhållit kän
nedom om
beslutet.
----------denna paragraf.
------------ej föras.
försäkringsrådet stadgas.
0
§.
1 mom. Har någon skadats till
följd av olycksfall, som ovan avses,
skall i ersättning tillhandahållas ho
nom erforderlig läkarvård jämte
läkemedel och andra till arbetsför
mågans höjande eller eljest till lind
rande av menliga följder av olycks
fallet nödiga särskilda hjälpmedel,
såsom kryckor, konstgjorda lemmar
och glasögon, allt i den mån den
skadade icke eljest äger erhålla så
dana förmåner på statens bekost
nad. Den skadade är skyldig under
kasta sig vård eller föreskrift av lä
kare, som vederbörande militära
myndighet eller riksförsäkringsan
stalten må tillkalla. Kan läkarvård
ej anskaffas utan oskälig omgång
1 mom. Föranleder skada till följd
av olycksfall, som ovan avses, behov
av läkar-, tandläkar- eller sjukhus
vård eller av läkemedel, skola erfor
derliga kostnader härför ävensom
nödiga utgifter för resor ersättas.
Med läkarvård likställes sjukgym
nastik eller eljest behandling med
bad, massage, elektricitet eller het
luft eller annan därmed jämförlig
behandling, som meddelas efter lä
kares föreskrift. Kan läkarvård ej
anskaffas utan oskälig omgång eller
kostnad, må ersättning i stället läm
nas för annan lämplig vård.
Ersättning skall ock utgå för er
forderliga kostnader för särskilda
hjälpmedel till lindrande av menliga
Kuiujl. Maj:ts proposition nr 130.
5
(Gällande lydelse.)
eller kostnad, må i stället annan
lämplig vård beredas den skadade.
Tillika gäldas behövlig kostnad
för läkarbetgg, som erfordras för be
stämmande av ersättning enligt den
na förordning eller för prövning hu
ruvida ersättning bör utgå.
Erfordras förnyelse av sådana
särskilda hjälpmedel, som avses i
första stycket, må, när skäl därtill
prövas föreligga, i stället för nya
hjälpmedel utgivas ersättning med
ett årligt belopp, svarande mot den
sannolika årliga kostnaden för för
nyelsen, eller ett belopp för en gång,
motsvarande sagda ersättnings kapi
talvärde enligt gällande beräknings
grunder. 2
2 mom.
Har olycksfallet medfört
sjukdom, som varat mer än två da
gar efter dagen för olycksfallet, ut-
gives, där ej annat följer av 4 inom.,
från och med dagen efter sistnämnda
dag sjukpenning så länge sjuk
domen förorsakar förlust av arbets
förmågan eller nedsättning av denna
med minst
en fjärdedel.
Vid förlust
av arbetsförmågan utgives för varje
dag hel sjukpenning,
bestämd i för
hållande till den skadades årliga ar
betsförtjänst på sätt nedan angives,
och vid nedsättning av arbetsförmå
gan
sjukpenning med det lägre be
lopp för dag som svarar mot graden
av nedsättningen.
Hd sjukpenning skall, där ej an
nat följer av vad i tredje och fjärde
styckena stadgas, utgå med belopp
som framgår av följande tabell, där-
(Föreslagen lydelse.)
följder av olycksfallet, såsom kryc
kor, konstgjorda lemmar och glas
ögon. Erfordras förnyelse av dylika
hjälpmedel må, när skäl därtill prö
vas föreligga, kostnaden härför er
sättas genom ett årligt belopp, som
svarar mot den sannolika årliga
kostnaden för förnyelsen, eller ge
nom ett belopp för en gång, motsva
rande kostnadens kapitalvärde en
ligt beräkningsgrunder som faststäl
las av Konungen.
Tillika gäldas nödiga utgifter för
läkarintyg, som erfordras för be
stämmande av ersättning enligt den
na förordning eller för prövning hu
ruvida ersättning skall utgå.
Ersättning enligt detta moment
utgår endast i den mån den skadade
icke eljest äger erhålla däri angivna
förmåner på statens bekostnad.
2 mom.
Har olycksfallet medfört
sjukdom, som varat mer än två da
gar efter dagen för olycksfallet, ut
gives, där ej annat följer av
5
inom.,
från och med dagen efter sistnämnda
dag sjukpenning så länge sjuk
domen förorsakar förlust av arbets
förmågan eller nedsättning av denna
med minst
hälften.
Vid förlust av
arbetsförmågan utgives för varje dag
hel sjukpenning och vid nedsättning
av arbetsförmågan
halv sjukpenning.
Sjukpenningens storlek bestäm
mes, där ej annat följer av vad i
femte stycket sägs, av den sjukpen
ningklass, till vilken den skadade
med hänsyn till sin årliga arbetsför
tjänst är att hänföra.
Sjuk penningklasserna och belop
pet av hel sjukpenning inom varje
klass framgå av följande tabell:
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
(Gällande lydelse.)
vid sjukpenning med familjetillägg
utgår, om den skadade sammanlever
med hustru eller om den skadade
har hemmavarande barn eller adop
tivbarn under sexton år:
Den årliga arbetsför
tjänsten uppgår
Sjukpenningens belopp
utan
med
till
men ej
till
familje
tillägg
familje
tillägg
(kronor)
(kronor)
kronor öre kronor öre
1 785
3
50
5
1 785
2 040
4
—
5
50
2 040
2 295
4
50
6
—
2 295
2 805
5
—
6
50
2 805
3 315
6
—
7
50
3 315
3 825
7
—
8
50
3 825
4 335
8
—
9
50
4 335
4 845
9
—
10
50
4 845
5 355
10
—
11
50
5 355
5 865
11
—
12
50
5 865
6 375
12
—
13
50
6 375
6 885
13
—
14
50
6 885
—
14
—
15
50
Uppgår den skadades årliga ar
betsförtjänst ej till ettusensexhundra
kronor, skall beloppet av hel sjuk
penning för tiden till och med den
månad, varunder den skadade fyller
aderton år, och för tiden från och
med månaden näst efter den, var
under han fyllt sextiosju år, ned
sättas till tre kronor, om den skada
des årliga arbetsförtjänst uppgår till
minst ettusentvåhundra kronor, och
till två kronor, om den årliga arbets
förtjänsten understiger ettusentvå
hundra kronor. Detsamma gäller be
träffande sjukpenning för annan tid
än nyss nämnts, såvida den skada
des arbetsförmåga vid olycksfallet
var höggradigt nedsatt i följd av
lyte, kronisk sjukdom eller annan
varaktig omständighet.
(Föreslagen lydelse.)
Sjuk-
pen-
ning-
klass
nr
Den skadades
årliga arbets
förtjänst uppgår
Beloppet av hel
sjukpenning
till
kr.
men ej
till
kr.
för tid t. o. m.
den månad
under vilken
den skadade
fyller 67 år
kr.
för tid
där
efter
kr.
1
1 800
3
3
2
1800
2 400
4
4
3
2 400
3 000
5
5
4
3 000
3 600
6
5
5
3 600
4 200
7
6
6
4 200
5 000
8
6
7
5 000
5 800
9
7
8
5 800
6 800
10
7
9
6 800
8 400
12
8
10
8 400
10 200
14
9
11
10 200
12 000
16
10
12
12 000
14 000
18
It
13
14 000
—
20
12
Halv sjukpenning utgör hälften
av hel sjukpenning.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
(Gällande lydelse.)
Har livränta utgått enligt 3 mom.,
motsvarande förlust av arbetsförmå
gan, skall hel sjukpenning under tid
omedelbart därefter, med undantag
för tid då den skadade i anledning
av skadan är intagen å sjukvårds-
anstalt, utgöra lägst en fyrahundra
dedel av sådan livräntas årsbelopp.
Föreligger vårdbehov som i 3 mom.
tredje stycket sägs, skall hänsyn där
till tagas vid nämnda årsbelopps be
räkning.
3 mom.
Har olycksfallet, efter
upphörande av därav förorsakad
sjukdom, medfört under längre eller
kortare tid bestående förlust av ar
betsförmågan eller nedsättning av
denna med minst en tiondel, utgives,
där ej annat följer av 4 mom., liv
ränta under tiden,
utgörande för år
räknat
a) vid förlust av arbetsförmågan
ett belopp motsvarande två tredjede
lar av den skadades årliga arbetsför
tjänst, beräknad på sätt i 9 § sägs,
och
b) vid nedsättning av arbetsför
mågan den del av nyssnämnda be
lopp som svarar mot graden av ned-
sättningen.
Medför olycksfallet förlust av ar
betsförmågan eller nedsättning av
denna med minst tre tiondelar, för-
höjes livränta för tiden från och
med månaden näst efter den, var
under den skadade fyllt aderton år,
till och med den månad, varunder
den skadade fyller sextiosju är, till
ett årligt belopp, motsvarande
(Föreslagen lydelse.)
För tid, beträffande vilken liv
ränta, som tillerkänts den skadade,
enligt 3 mom. första stycket andra
punkten icke må uppbäras, må hel
sjukpenning jämte barntillägg, som
avses i nästa stycke, icke utgå med
lägre belopp än som motsvarar liv
räntan för dag räknad.
1 fråga om utgivande av barntill-
lägg till sjukpenningen och av hem
penning i stället för sjukpenning
skola bestämmelserna i
74
och 15 §§
lagen om yrkesskadeförsäkring äga
motsvarande tillämpning.
3 mom.
Har olycksfallet efter
upphörande av därav förorsakad
sjukdom medfört under längre eller
kortare tid bestående förlust av ar
betsförmågan eller nedsättning av
denna med minst en tiondel, utgives,
där ej annat följer av 5 mom., liv
ränta under tiden
till den skadade.
Medför samma olycksfall ånyo sjuk
dom, på grund varav sjukpenning
skall utgå, äger den skadade dock
icke uppbära livräntan under sjuk
domstiden. Livräntan beräknas på
grundval av den skadades årliga ar
betsförtjänst, i förekommande fall
nedsatt efter vad i tredje stycket
sägs, (ersättningsunderlaget) samt
utgår för tid till och med den må
nad, under vilken han fyller sextio
sju år, med belopp
som
för år räk
nat motsvarar
a) vid förlust av arbetsförmågan:
elva tolftedelar av ersättningsunder
laget.
b) vid nedsättning av arbetsför
mågan med minst tre tiondelar: en
mot graden av nedsättningen sva
rande del av ersättningsunderlaget,
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
n) nid förlust au arbetsförmågan
elva tolftedelar av den skadades år
liga arbetsförtjänst, beräknad på sätt
i 9 § sägs, och
b) vid nedsättning av arbetsför
mågan ett mot graden av nedsätt-
ningen svarande belopp av sagda ar
betsförtjänst, minskat med en tolfte
del av denna.
Medför olycksfallet förlust av ar
betsförmågan och tillika behov av
särskild vård som ej avses i 1 inom.,
förhöjes livränta under den tid för
hållandet varar med ett årligt be
lopp, bestämt med hänsyn till vård
behovets omfattning, högst ettusen
åttahundra kronor för år räknat
(vårdbidrag); och må sådan förhöj
ning utgå jämte förhöjning enligt
föregående stycke.
(Gällande lydelse.)
På därom av den skadade gjord
ansökan må försäkringsrådet, när
skäl därtill prövas föreligga, besluta
att i stället för livränta eller del där
av skall till den skadade utgivas ett
kapital för en gång, till belopp mot
svarande högst livräntans eller liv
räntedelens kapitalvärde enligt gäl
lande beräkningsgrunder.
minskad med en tolftedel av detta,
och
c) vid nedsättning av arbetsför
mågan med mindre än tre tiondelar:
den del av två tredjedelar av ersätt-
ningsunderlaget, som svarar mot
graden av nedsättningen.
För tid från och med månaden
näst efter den, under vilken skadad
fyllt sextiosju år, utgör livräntan
tre fjärdedelar av det belopp, vartill
livräntan skall beräknas jämlikt
första stycket.
Vid fastställande av ersättnings-
underlaget medräknas årlig arbets
förtjänst, som icke överstiger sju
tusentvåhundra kronor, till hela sitt
belopp, den del av arbetsförtjänsten,
som överstiger sjutusentvåhundra
men ej tiotusenåttahundra kronor,
till tre fjärdedelar och den del där
av, som överstiger tiotusenåtta
hundra kronor, till hälften.
På ansökan av den skadade må
försäkringsrådet, när skäl därtill
prövas föreligga, besluta att livränta
eller del därav eller livränta för viss
tid skall utbytas mot ett belopp för
en gång, motsvarande högst de ut
bytta livräntebeloppens kapitalvärde
enligt beräkningsgrunder som fast
ställas av Konungen.
i mom. Är skadad till följd av
olycksfallet under längre tid ur
stånd att reda sig själv, förhöjes ho
nom tillkommande sjukpenning el
ler livränta under tiden med vård
bidrag, varvid bestämmelserna i 17 §
lagen om yrkesskadeförsäkring skola
äga motsvarande tillämpning.
(Föreslagen lydelse.)
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
9
\ mom.
Ersättning enligt
2 och 3
mom. utgår icke till fast anställt
manskap, så länge anställningen va
rar, ej heller till värnpliktiga, icke
ständigt tjänstgörande fast anställd
personal eller frivilliga för tid, un
der vilken tjänstgöringen varar.
(Gällande lydelse.)
5 mom.
Ersättning enligt
2
—4
mom. utgår icke till fast anställt
manskap
eller förste fältflygare,
så
länge anställningen varar, ej heller
till värnpliktiga, icke ständigt tjänst
görande fast anställd personal eller
frivilliga för tid, under vilken tjänst
göringen varar.
(Föreslagen lydelse.)
7
§•
Har olycksfallet medfört den ska
dades död, skall
i ersättning utgivas:
a) begravningshjälp med fem
hundra kronor;
b) livräntor till efterlevande,
nämligen:
till änka eller änkling, när äkten
skapet slutits före olycksfallet, en
livränta från dödsfallet, så länge liv-
räntetagaren lever ogift, å ett årligt
belopp motsvarande en tredjedel av
den avlidnes årliga arbetsförtjänst;
till varje den avlidnes barn som
ej fyllt sexton år, evad det fötts inom
eller utom äktenskapet, eller adop
tivbarn under nämnda ålder, som
adopterats före olycksfallet, en liv
ränta från dödsfallet till dess barnet
uppnått samma ålder å ett årligt be
lopp motsvarande en sjättedel av ar
betsförtjänsten; samt
till den avlidnes fader eller mo
der, adoptivfader eller adoptivmoder
eller, om båda föräldrarna eller
adoptivföräldrarna leva, till båda ge
mensamt, därest de för sitt uppe
hälle varit av den avlidnes arbete
väsentligen beroende, en livränta å
ett årligt belopp motsvarande värdet
av det underhåll de av den avlidne
åtnjutit, dock högst en fjärdedel av
den avlidnes arbetsförtjänst.
1 mom.
Har olycksfallet medfört
den skadades död, skall
utgivas be
gravningshjälp med sexhundra kro
nor och, enligt vad nedan i 2—5
mom. sägs, för år beräknade livrän
tor till efterlevande.
2 mom. Änka efter den avlidne
äger uppbära livränta, så länge hon
lever ogift. Livräntans belopp skall
för tid till och med den månad, un
der vilken änkan fyller sextiosju år,
motsvara en tredjedel och för tid
därefter en fjärdedel av den avlid
nes årliga arbetsförtjänst. Levde ma
karna åtskilda efter vunnen hem
skillnad, skall livränta dock ej utgå
till änkan med mindre hon enligt
dom eller avtal var berättigad till
underhåll av den avlidne.
Var den avlidne ogift, skall liv
ränta efter samma grunder som an
givits i första stycket utgå till ogift
kvinna, som sedan avsevärd tid sam
manlevde med den avlidne under
äktenskapsliknande förhållanden, så
ock till kvinna, som var trolovad
med den avlidne och som hade eller
haft barn med honom eller var ha
vande med barn till honom. Har
kvinna som nu nämnts varit gift
och äger hon åtnjuta underhåll av
sin förutvarande man eller, om han
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
(Gällande lydelse.)
Där livräntor till efterlevande en
ligt nu angivna grunder skulle, för
år räknat, tillsammans överstiga fem
sjättedelar av den avlidnes årliga ar
betsförtjänst, skola de, så länge an
ledningen härtill fortfar, nedsättas
till sammanlagt detta belopp. Här
vid skall iakttagas, att livräntor till
efterlevande make och barn eller
adoptivbarn skola utgå före livränta
till föräldrar eller adoptivföräldrar
samt att förstnämnda livräntor skola
i den mån så erfordras nedsättas i
förhållande till vad på varje livränte-
tagare belöper.
Livränta till änkling skall ej ut
gå, med mindre han för sitt uppe
hälle varit av den avlidnas arbete
beroende, och må ej åtnjutas av
änkling, som väsentligen åsidosatt
den honom gentemot hustrun ålig
gande försörjningsplikt eller väsent
ligen åsidosätter sin försörjnings
plikt mot makarnas barn eller adop
tivbarn. Skall på grund av försum
lighet, som nu sagts, livränta till
änkling ej utgå, må försäkringsrå-
det besluta, att livräntan i stället
skall utgå till den avlidnas barn el
ler adoptivbarn, som ej fyllt sexton
år.
Till änka eller änkling, som upp
bär livränta och före fyllda sextio
år ingår nytt äktenskap, utgives ett
kapital för en gång, motsvarande den
avlidnes årliga arbetsförtjänst.
(Föreslagen lydelse.)
är avliden, i egenskap av efterlevan
de till honom uppbära livränta, pen
sion
—
annan än folkpension
—
skadestånd eller annan därmed jäm
förlig ersättning, som skall upphöra
att utgå därest hon ingår nytt äkten
skap, skall för tid, under vilken hon
äger rätt till dylik förmån, henne
tillkommande livränta enligt detta
stycke minskas med vad som svarar
mot värdet av förmånen. Avdrag
som nu sagts skall ock ske för vad
kvinnan äger uppbära i livränta ef
ter man, med vilken hon tidigare
sammanlevat under äktenskapslik-
nancle förhållanden eller varit tro-
lovad.
Rätten till livränta enligt första
eller andra stycket upphör, därest
den efterlevande avsevärd tid under
äktenskapsliknande förhållanden
sammanlever med annan.
Efterlämnar den som avlidit änk
ling och kommer denne genom döds
fallet att sakna erforderligt under
håll, skall livränta tillerkännas ho
nom efter vad som med hänsyn till
omständigheterna prövas skäligt.
Livränta må dock utgå endast så
länge änklingen lever ogift samt må
för tid till och med den månad, un
der vilken han fyller sextiosju år,
motsvara högst en tredjedel och för
tid därefter högst en fjärdedel av
den avlidnas årliga arbetsförtjänst.
Var den som avlidit pliktig att
till fullgörande av lagstadgad un
derhållsskyldighet å särskilda tider
utgiva bidrag till förutvarande ma
ke, äger denne, så länge bidraget
skolat utgå, erhålla livränta med be
lopp, som motsvarar bidraget. Liv-
11
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
räntan må dock för tid till och med
den månad, under vilken den berät
tigade fyller sextiosju år, motsvara
högst en tredjedel och för tid där
efter högst en fjärdedel av den av
lidnes årliga arbetsförtjänst.
Finnas flera livränteberättigade
och skulle enligt ovan angivna be
räkningsgrunder livräntornas sam
manlagda belopp överstiga eu tred
jedel av den avlidnes årliga arbets
förtjänst, skola livräntorna, så länge
anledningen härtill fortfar, nedsättas
proportionellt så att de tillhopa upp
gå till nyssnämnda andel av den år
liga arbetsförtjänsten.
Skall livränta, varom sägs i detta
inom., utgå så länge livräntetaga-
ren lever ogift och ingår livränteta-
garen äktenskap före fyllda sextio
år, utgives ett belopp för eu gång,
motsvarande tre årsbelopp av liv
räntan, beräknad utan hänsyn till
stadgandena i nästföregående stycke
och i 5 mom. här nedan.
3 mom. Varje barn till den av
lidne äger till den dag det fyller sex
ton år uppbära livränta med belopp,
som motsvarar en sjättedel av den
avlidnes årliga arbetsförtjänst. Är
barnet efter sagda tidpunkt till följd
av sjukdom eller annan dylik orsak
ur stånd att själv försörja sig, skall
livräntan utgå, så länge anledningen
till den bristande försörjningsför
mågan fortfar, dock längst till den
dag barnet fyller tjuguett år. Till
barn, som var adopterat av annan
än den avlidnes make, skall livränta
dock ej utgivas, med mindre adop-
tanten samt, om han var gift, hans
make vid tiden för dödsfallet voro
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
ur stånd att fullgöra sin underhålls
skyldighet mot barnet. Ej heller
skall livränta utgå till barn utom
äktenskap, därest den avlidne enligt
avtal, som är bindande för barnet,
åtagit sig att till dess underhåll ut
giva visst belopp en gång för alla.
Adoptivbarn äger samma rätt till
livränta som eget barn.
Var den avlidne gift, skall med
eget barn likställas jämväl makens
barn i tidigare gifte eller utom äk
tenskap eller adoptivbarn, såvida
barnet stod under makens vårdnad;
dock skall livränta till barn som nu
nämnts ej utgå efter kvinna, med
mindre barnet genom hennes från-
fälle kommer att sakna erforderligt
underhåll.
4 mom. Kommer den avlidnes fa
der, moder eller adoptant att till
följd av dödsfallet sakna erforder
ligt underhåll, äger sådan efterle
vande under sin återstående livstid
erhålla livränta med belopp, som
med hänsgn till omständigheterna
prövas skäligt, dock högst motsva
rande en sjättedel av den avlidnes
årliga arbetsförtjänst.
5 mom. Skulle enligt de i 2—4
mom. angivna beräkningsgrunderna
samtliga livräntor till efterlevande
överstiga fem sjättedelar av det i 6 §
3 mom. angivna ersättningsunder-
laget, skola livräntorna, så länge an
ledningen härtill fortfar, nedsättas
proportionellt så att de tillhopa upp
gå till nyssnämnda andel av ersätt-
ningsunderlaget; dock skola livrän
tor till efterlevande, som avses i 2
och 3 mom., utgå före livräntor till
efterlevande, varom sägs i 4 mom.
<Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
Kurigl. Majds proposition nr 130.
13
8
Vid bedömandet, i vad mån viss
kroppsskada åstadkommit nedsätt
ning av arbetsförmågan, skall hän
syn tagas ej blott till skadans be
skaffenhet och inverkan på den ska
dades förmåga i allmänhet att för
sörja sig genom arbete, utan även
till skadans inflytande på de sär
skilda färdigheter, som för drivande
av den skadades yrke må vara er
forderliga, samt till den skadades
ålder. Var den skadade vid olycks
fallet behäftad med kroppsskada el
ler lyte, skall hänsyn jämväl därtill
tagas.
(Gällande lydelse.)
Undergår den skadade yrkesut
bildning, som är ägnad att väsentligt
minska skadans inverkan på hans
förmåga att framdeles bereda sig ar
betsinkomst och som, med hänsyn
till skadans beskaffenhet, utbild
ningens omfattning och omständig
heterna i övrigt, kan anses huvud
sakligen syfta därtill, skall vid be
dömande av arbetsförmågans ned
sättning under utbildningstiden även
beaktas i vad mån utbildningen med
för hinder för den skadade att ut
föra förvärvsarbete.
Vid bedömande
av arbetsförmågans nedsättning ef
ter utbildningens upphörande må,
om utbildningen kan antagas hava
varaktigt minskat skadans inverkan
på arbetsförmågan, skälig hänsyn
tagas därtill.
§•
Vid bedömande i vad mån skada
medfört nedsättning av arbetsförmå
gan skall hänsyn tagas till skadans
beskaffenhet och dess inverkan ej
blott på den skadades förmåga i all
mänhet att bereda sig inkomst av
arbete utan även på hans förmåga
att utöva sitt yrke. Var den skada
de vid olycksfallet behäftad med
kroppsskada eller lyte, skall hänsyn
tagas jämväl därtill.
Om någon genom skada till följd
av olycksfall varom här är fråga får
sin arbetsförmåga varaktigt nedsatt
med mindre än en tiondel och ånyo
skadas till följd av sådant olycksfall,
skall vid bedömande av arbetsför
mågans nedsättning på grund av det
senare olycksfallet den tidigare ska
dan anses hava orsakats av detta.
Därest den skadade undergår yr
kesutbildning, som huvudsakligen
syftar till och är ägnad att väsent
ligt minska skadans inverkan på
hans förmåga att framdeles bereda
sig arbetsinkomst, skall vid bedö
mande av arbetsförmågans nedsätt
ning under utbildningstiden beaktas
i vad mån utbildningen medför hin
der för honom att utföra förvärvs
arbete.
Vid bedömande av arbets
förmågans nedsättning efter utbild
ningstidens upphörande må, om ut
bildningen kan antagas hava varak
tigt minskat skadans inverkan på
arbetsförmågan, skälig hänsyn tagas
därtill.
(Föreslagen lydelse.)
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
9
Den skadades i 6 och 7 §§ omför-
mälda årliga arbetsförtjänst beräk
nas i överensstämmelse med 9 § la
gen om
försäkring för olycksfall i
arbete.
Den årliga arbetsförtjänsten för
den, som ådragit sig skadan under
värnpliktstjänstgöring, må dock icke
beräknas till lägre belopp än
fyra-
tusenåttahundra
kronor. Detsamma
gäller beträffande fast anställt man
skap och hemvärnspersonal, då frå
ga är om
sjukpenning för tid efter
det kalenderår, under vilket den ska
dade fyllt tjugu år, eller om livränta.
10
Har den skadade i anledning av
skadan intagits å sjukvårdsanstalt,
äger riksförsäkringsanstalten att å
sjukpenning för vårdtiden avdraga
en krona 50 öre för dag, dock högst
hälften av sjukpenningen.
Riksförsäkringsanstalten äger
ock
att under viss tid
i stället för sjuk
penning eller livränta eller del där
av bereda den, som är hemfallen åt
dryckenskap eller allvarligt läkeme
delsmissbruk, ersättning i natura
förmåner
samt, efter samtycke av
ersättningstagaren eller dennes måls
man, bereda ersättningstagaren up
pehälle å ålderdomshem, barnhem
eller annan dylik anstalt.
(Gällande lydelse.)
§•
Den skadades i 6 och 7 §§ omför-
mälda årliga arbetsförtjänst beräk
nas i överensstämmelse med 9 § la
gen om
yrkesskadeförsäkring.
Den årliga arbetsförtjänsten för
den, som ådragit sig skadan under
värnpliktstjänstgöring, må dock icke
beräknas till lägre belopp än
fem
tusen
kronor. Detsamma gäller be
träffande fast anställt manskap och
hemvärnspersonal, då fråga är om
ersättning för tid efter det den ska
dade fyllt tjugu år eller om livränta
till efterlevande.
§•
i Föreslagen lydelse.)
Riksförsäkringsanstalten äger
att,
om anledning föreligger härtill,
i
stället för sjukpenning eller livränta
eller del därav bereda den, som är
hemfallen åt dryckenskap eller all
varligt läkemedelsmissbruk, ersätt
ning i naturaförmåner.
It §.
1 mom.
Skall av---------------------- — statens bidrag.
Såsom understöd---------------------------avdrags bestämmande.
Avdrag må--------------------------- för behövande.
Innehar eller------------------ ---------- därtill föranleda.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
15
(Gällande lydelse.)
2 mom. Har i anledning av ska
dan erkänd sjukkassa till den ska
dade utgivit sjukpenning, som enligt
kassans stadgar ej må utgå samti
digt med ersättning enligt denna för
ordning, skall vid utgivande till den
skadade av sjukpenning, som enligt
denna förordning tillkommer honom
för samma tid, på begäran av kas
san göras avdrag för vad kassan ut
givit och det avdragna beloppet ut
betalas till kassan.
Från ersättning —--------------------
3 mom.
Skall, i-----------------------
(Föreslagen lydelse.)
Finnas i detta mom. givna be
stämmelser i särskilt fall icke till
lämpliga, prövar riksförsäkringsan-
stalten, huruvida och med vilket be
lopp avdrag å ersättningen enligt
denna förordning skäligen skall äga
rum.
2 mom. Har skadad från allmän
sjukkassa uppburit ersättning, som
skolat utgivas enligt denna förord
ning, skall, därest förhållandet kom
mer till riksförsäkringsanstaltens
kännedom, vad som utgivits från
kassan avdragas från ersättning,
som i anledning av skadan tillkom
mer honom enligt denna förordning,
samt det avdragna beloppet utbeta
las till kassan.
till pensionsstyrelsen.
Konungen föreskriver.
15 §.
Har skadan uppsåtligen förorsa
kats av den skadade, utgår ej ersätt
ning enligt denna förordning. Ej
heller må, där skada, som medfört
den skadades död, uppsåtligen eller
genom grovt vållande förorsakats av
efterlevande, ersättning utgå till
denne.
12
§.
Har olycksfall föranletts därav,
att den skadade ej ställt sig till ef
terrättelse gällande anordning eller
föreskrift om åtgärder för undvi
kande av olycksfall, och äro omstän
digheterna sådana, att han därige
nom måste anses hava gjort sig
12
§.
1 mom. Ersättning enligt denna
förordning utgår icke i anledning av
skada, som någon uppsåtligen åsam
kat sig.
Har skada medfört döden, utgår
livränta ej till efterlevande, som ge
nom brottslig gärning uppsåtligen
bragt den skadade om livet eller, där
annan förövat gärningen, medverkat
till brottet såsom i 3 kap. b eller 5 §
strafflagen sägs.
2 mom. Sjukpenning jämte barn
tillägg samt livränta, som tillkom
mer den skadade, må skäligen ned
sättas, såframt denne ådragit sig
skadan vid förövande av handling,
för vilken straff genom lagakraft-
ägandc dom ådömts honom, eller,
sedan skadan inträffat, gör sig skyl-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
(Gällande lydelse.)
skyldig till grov vårdslöshet, eller
har olycksfallet föranletts därav, att
den skadade varit av starka drycker
berusad, må ersättning enligt 6 §
skäligen nedsättas.
Skälig nedsättning av ersättning
enligt 6 § må ock äga rum, där den
skadade ej ställt sig till efterrättelse
anordning eller föreskrift om sjuk
hus- eller läkarvård, som givits på
grund av denna förordning, så ock
där genom försummelse av den ska
dade underrättelse enligt 5 § icke
lämnats; dock att nedsättning av er
sättningen ej må ske, såvida ej ska
dan väsentligen förvärrats därige
nom, att den skadade i följd av för
seelsen kommit att sakna lämplig
vård.
13
Sedan riksförsäkringsanstalten
erhållit kännedom om skadan, skall
anstalten,
så snart ske kan, ändå
att ansökan om ersättning icke bli
vit gjord, besluta om de åtgärder,
som för den skadades vård må vara
av nöden, samt bestämma den er
sättning, som enligt denna förord
ning skall utgivas.
Kan ej med ledning av inkomna
handlingar eller eljest erhållna upp-
(Föreslagen lydelse.)
dig till grov ovarsamhet ur hälso
synpunkt eller medvetet eller av
grov vårdslöshet lämnar oriktig eller
vilseledande uppgift angående för
hållande, som är av betydelse för
rätten till ersättning.
Vägrar den skadade utan giltig
anledning att rätta sig efter före
skrift, som i syfte att förkorta sjuk
domstiden eller eljest lindra menliga
följder av skadan givits av militär
myndighet, riksförsäkringsanstalten
eller läkare, och har till följd härav
skadan medfört väsentligt mera
långvarig eller höggradig nedsätt
ning av arbetsförmågan, må ock skä
lig nedsättning ske av ersättning
som avses i första stycket.
Livränta till efterlevande må skä
ligen nedsättas, såframt denne an-
norledes än i 1 mom. sägs vållat
dödsfallet genom handling, för vil
ken straff genom lagakraftågande
dom ådömts honom, eller medvetet
eller av grov vårdslöshet lämnar
oriktig eller vilseledande uppgift an
gående förhållande, som är av be
tydelse för rätten till livräntan.
§■
Sedan riksförsäkringsanstalten
erhållit kännedom om skadan, skall
anstalten
bestämma den ersättning
som skall utgivas samt, där så fin
nes påkallat, vidtaga åtgärder för
vård av den skadade.
Därest det ej genast kan avgöras,
huruvida ersättning bör utgå, skall,
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
(Gällande lydelse.)
lysningar genast avgöras, huruvida
ersättning bör utgå, skall, om san
nolika skäl därtill finnas, ersätt
ning ändock provisoriskt utgivas.
Kan ej med ledning av erhållna upp
lysningar beloppet av sjukpenning
eller livränta genast bestämmas, ut-
gives provisoriskt skäligt belopp. Er
sättning, som enligt vad nu är sagt
blivit provisoriskt bestämd, utgives
utan återbetalningsskyldighet, därest
sedermera ersättningen bestämmes
till lägre belopp eller ersättning fin
nes icke böra utgå.
Inträder, sedan ersättning till den
skadade blivit av riksförsäkringsan-
stalten bestämd, väsentlig föränd
ring i de förhållanden, vilka voro
avgörande för ersättningens bestäm
mande, må jämkning i ersättningen
äga rum. Sådan jämkning må dock,
där fråga är om minskning eller in
dragning av ersättning, ej avse tid
före den dag, då jämkningen be
slutas.
Beslut om ersättning skall, så fort
ske kan, meddelas den ersättnings-
berättigade och utan hinder av förd
klagan tills vidare lända till efter
rättelse.
(Föreslagen lydelse.)
om sannolika skäl äro därtill, ersätt
ning utgivas provisoriskt. Kan ej be
loppet av sjukpenning eller livränta
genast bestämmas, utgives proviso
riskt skäligt belopp. Ersättning som
nu sagts utgives utan återbetalnings
skyldighet för fall, att ersättningen
sedermera bestämmes till lägre be
lopp eller ersättning finnes icke böra
utgå.
Beslut om ersättning skall med
delas så snart det kan ske och lända
till efterrättelse utan hinder av förd
klagan.
Därest väsentlig ändring inträtt i
de förhållanden, som voro avgöran
de för beslut om ersättning till ska
dad, äger riksförsäkringsanstalten
upptaga ärendet till ny prövning.
Ersättning för förfluten tid må dock
ej minskas eller indragas.
14 §.
Begravningshjälp ävensom kapi
tal enligt 6, 7 och 21 §§ utbetalas så
fort ske kan. Sjukpenning utbetalas
för varje kalendervecka å veckans
sista dag och livränta för varje må
nad, räknad från den dag, rätten till
livränta inträtt, å månadens första
dag; dock att jämväl sjukpenning
må utbetalas månadsvis i förskott
och att livränta må, med livränteta-
Bihang till riksdagens protokoll
Sjukpenning utbetalas för varje
kalendervecka å veckans sista dag
men må utbetalas i förskott för högst
en månad.
Livränta, som ej utgår i form av
ett belopp för en gång, utbetalas, så
vida ej annat överenskommes med
livräntetagaren, för varje månad,
räknat från den dag rätten till liv
ränta inträtt, å månadens första dag.
1.954.
1 samt. Nr 130.
2—335 54
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
(Gällande lydelse.)
garens samtycke utbetalas för längre
betalningsterminer än månad. Be
träffande tiden för utbetalning av
årlig ersättning enligt 6 § 1 mom.
tredje stycket äger riksförsäkrings-
anstalten meddela sådana bestäm
melser, som må anses lämpliga för
vinnande av säkerhet, att ersätt
ningen användes för det därmed av
sedda ändamålet. Förskottsvis ut
given ersättning för tid, under vil
ken rätten till ersättning upphör el
ler ersättningen minskas, må icke
till någon del återkrävas. Uppkom
mer vid bestämmande av belopp,
som skall utbetalas, bråktal av öre,
utföres beloppet med närmast högre
antal ören.
Har ersättningstagaren ej före ut
gången av året näst efter det, under
vilket ersättningsbelopp skolat utbe
talas, vare sig uppburit beloppet el
ler hos riksförsäkringsanstalten på
fordrat utbetalning av detsamma, är
rätten till beloppets utfående för
verkad.
Angående sättet
(Föreslagen lydelse.)
1 den mån livränta finnes böra för
viss tid, under vilken anpassning ef
ter skadans verkningar beräknas in
träda, utgå med högre belopp ån för
tiden därefter, må utbetalningen ske
enligt föreskrifter som meddelas av
försäkringsrådet.
Beträffande tiden för utbetalning
av årlig ersättning enligt 6 § 1 mom.
andra stycket äger riksförsäkrings
anstalten meddela sådana bestäm
melser, som må anses lämpliga för
vinnande av säkerhet, att ersätt
ningen användes för det därmed av
sedda ändamålet.
Annan ersättning än sådan som
avses i första, andra och tredje styc
kena utbetalas så snart det kan ske.
Förskottsvis utgiven ersättning
för tid, under vilken rätten till er
sättning upphör eller ersättningen
minskas, må icke till någon del åter
krävas.
Slutar sjukpenning- eller livränte
belopp, som skall utbetalas, ej å helt
tiotal ören, avrundas det till när
mast högre, å helt tiotal ören slu
tande belopp.
förordnar Konungen.
15 §.
Framställning om ersättning en
ligt denna förordning skall göras
inom två år, beträffande sjukpen
ning och livränta från den dag er
sättningen avser, i fråga om begrav
ningshjälp från dagen för dödsfallet
samt såvitt angår annan ersättning
från den dag då den skadade guldit
det belopp, för vilket ersättning be-
gäres, allt vid äventyr att rätten för
loras.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
19
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
(Se 14 § andra stycket.)
Underlåter någon att uppbära er
sättning inom sex månader efter det
riksförsäkringsanstalten meddelat
honom att så kunnat ske, må utbe
talning av ersättningen vägras.
16 §.
Äger någon rätt till ersättning en
ligt denna förordning, är han ej där
av hindrad att göra gällande det an
språk på skadestånd utöver ersätt
ningen, som i följd av skadan må
tillkomma honom
enligt allmän lag
eller särskild författning.
Vad i ersättning enligt denna för
ordning utgivits må
av
riksförsäk
ringsanstalten för statsverkets räk
ning
sökas åter av den, som vållat
skadan eller oberoende av vållande
enligt lag är skgldig att utgiva ska
destånd, där ej även han drabbats
av olycksfallet och på grund därav
är berättigad till ersättning enligt
denna förordning.
På grund av vad
i detta stycke sägs skall riksförsäk
ringsanstalten dock äga att återkrä
va allenast vad
ersättningstagaren
varit berättigad att utbekomma av
den skadeståndspliktige.
Äger någon rätt till ersättning en
ligt denna förordning, är han ej där
av hindrad att göra gällande det an
språk på skadestånd utöver ersätt
ningen, som i följd av skadan må
tillkomma honom.
Vad i ersättning enligt denna för
ordning utgivits må riksförsäk
ringsanstalten för statsverkets räk
ning
återkräva av den som uppsåt-
ligen eller genom grov vårdslöshet
vållat skadan eller, där denna upp
kommit i följd av trafik med mo
torfordon som avses i 2 § lagen
den 10 maj 1929 om trafikförsäk
ring å motorfordon, enligt lag är
skyldig att utgiva skadestånd evad
han är vållande till skadan eller ej.
På grund av vad i detta stycke sägs
skall riksförsäkringsanstalten dock
äga att återkräva allenast vad
den
ersättningsberättigade ägt utbekom
ma av den skadeståndsskyldige.
17 §.
Rätt till ersättning enligt denna Fordran å ersättning, som inne-
förordning kan icke överlåtas och står hos riksförsäkringsanstalten,
må förty ej tagas i mät för gäld. må ej för gäld tagas i mät.
Ej heller må rätt till ersättning
överlåtas, innan den ersättnings
berättigade äger lyfta ersättningen.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
18
Riksförsäkringsanstalten ävensom
försäkringsrådet äga att till vidare
utredning rörande tillämpning av
någon i denna förordning given be
stämmelse låta vid allmän domstol
avhöra vittnen eller sakkunniga
samt av vederbörande polismyndig
het påfordra undersökning.
(Gällande lydelse.)
19
Vad som finnes stadgat rörande
skyldighet för arbetsgivare att till
försäkringsrådet eller riksförsäk
ringsanstalten lämna uppgifter, som
erfordras för bestämmande av er
sättning enligt lagen om
försäkring
för olycksfall i arbete,
och rörande
ansvar, då någon underlåter att läm
na sådan uppgift eller
lämnar veter
ligen oriktig uppgift,
äger motsva
rande tillämpning beträffande upp
gifter till ledning för bestämmande
av ersättning enligt denna förord
ning.
§■
På begäran av riksförsäkringsan
stalten eller försäkringsrådet må, till
vinnande av utredning i ärende an
gående ersättning enligt denna för
ordning, vid allmän underrätt höras
vittne eller sakkunnig eller förhör
under sanningsförsäkran äga rum
med den som saken rör. Ej vare nå
gon skyldig att inställa sig vid an
nan underrätt än den, inom vars
område han vistas. Om förhöret
skall i tillämpliga delar gälla vad
om bevisupptagning utom huvudför
handling är stadgat. Ersättning till
den som inställt sig för att höras
skall utgå efter vad rätten prövar
skäligt och utgivas av riksförsäk
ringsanstalten.
Riksförsäkringsanstalten och för
säkringsrådet äga även att för det i
första stycket avsedda ändamålet av
vederbörande polismyndighet på
fordra undersökning.
§•
Vad som finnes stadgat rörande
skyldighet för arbetsgivare att
på
begäran
till försäkringsrådet eller
riksförsäkringsanstalten lämna upp
gifter, som erfordras för bestäm
mande av ersättning enligt lagen om
yrkesskadeförsäkring,
och rörande
ansvar, då någon underlåter att läm
na sådan uppgift eller
i uppgift läm
nar oriktigt meddelande,
äger mot
svarande tillämpning beträffande
uppgifter till ledning för bestäm
mande av ersättning enligt denna
förordning.
(Föreslagen lydelse.)
21
21
§.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
Är någon, som har rätt till sjuk
penning eller livränta enligt denna
förordning, icke svensk medborgare,
och är han ej i riket bosatt, äger
riksförsäkringsanstalten att med
hans samtycke, när som helst, i stäl
let för sådan ersättning till honom
utgiva ett
kapital
för en gång
till
belopp
motsvarande högst femtio
och minst tjugu procent av ersätt
ningens kapitalvärde
enligt gällande
beräkningsgrunder.
Har utbyte
av
ersättning mot kapital
ägt rum,
är
rätten
till vidare ersättning på grund
av skadan
förfallen.
Är någon, som har rätt till sjuk
penning,
barntillägg
eller livränta en
ligt denna förordning, icke svensk
medborgare, och är han ej i riket bo
satt, äger riksförsäkringsanstalten
att med hans samtycke när som helst
i stället för sådan ersättning till ho
nom utgiva ett
belopp
för en gång,
motsvarande högst femtio och minst
tjugu procent av ersättningens kapi
talvärde. Har utbyte
som nu nämnts
ägt rum
föreligger ej rätt
till vidare
ersättning på grund av skadan.
22
§.
Har i 1 § avsedd person blivit
borta,
samt har all underrättelse om
honom upphört,
och kan
skäligen
antagas, att han omkommit
till följd
av olycksfall, som avses i denna för
ordning,
äger anhörig, som i 7 § b)
omförmäles, uppbära livränta efter
de i 7 § stadgade grunder.
Riksförsäkringsanstalten är be
rättigad att
av sådan anhörig,
såsom
villkor för
utbetalning av livränta,
fordra förklaring på heder och sam
vete, att han saknar varje underrät
telse om den försvunne. I fråga om
omyndig må sådan förklaring in
fordras från
förmyndaren.
Rätten till livränta upphör, därest
den försvunne finnes
vara vid liv
eller hava avlidit av annan orsak än
olycksfall som avses i denna förord
ning.
Har i 1 § avsedd person blivit
borta och kan
det antagas att han
avlidit
till följd av olycksfall, som
avses i denna förordning,
skola till
hans efterlevande utbetalas livrän
tor enligt vad i 7 § 2—5 mom. sägs.
Riksförsäkringsanstalten är
dock
be
rättigad att såsom villkor för
utbe
talningen
fordra förklaring på he
der och samvete
av efterlevande,
att
han saknar varje underrättelse om
den försvunne. I fråga om omyndig
må sådan förklaring infordras från
hans förmyndare.
Finnes den försvunne sedermera
vara vid liv eller hava avlidit av an
nan orsak än olycksfall som avses i
denna förordning,
upphör rätten till
livränta.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955. Ersättningsanspråk
på grund av skada, som inträffat dessförinnan, skola alltjämt bedömas
enligt äldre bestämmelser; dock att, därest till följd av äldre bestämmelser
rätten till ersättning skulle förloras efter den 31 december 1954, vad som
stadgats i 15 § första stycket i den nya lydelsen skall tillämpas samt att
vad som stadgats i 8 § andra stycket om tidigare skada skall gälla även
skada, som inträffat före den 1 januari 1955, där ej den tid, inom vilken
fordran på grund av den skadan skolat bevakas, gått till ända före sist
nämnda dag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
23
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 5 mars 1954.
Närvarande:
Statsministern
E
rlander
,
ministern för utrikes ärendena
U
ndén
,
stats
råden
S
köld
, Z
etterberg
, T
orsten
N
ilsson
, S
träng
, E
ricsson
,
A
ndersson
, N
orup
, H
edlund
, P
ersson
, H
jalmar
N
ilson
, L
indell
,
N
ordenstam
.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, fråga om
ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) samt
anför följande.
Genom propositionen nr 60 till årets riksdag har Kungl. Maj :t avgivit
förslag till lag om yrkesskadeförsäkring m. m. Förslaget innebär bl. a.,
att 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete skall upphävas och
ersättas med en ny lag innefattande betydelsefulla ändringar. Avhängiga
av lagstiftningen på berörda område är bl. a. bestämmelserna i militär
ersättningsförordningen. På grund härav har jag inom försvarsdeparte
mentet låtit utarbeta förslag till de ändringar i sistnämnda bestämmelser,
vartill den föreslagna nya lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring föran
leder. Jag anhåller att få till behandling upptaga frågan om dessa änd
ringar.
Gällande bestämmelser.
De grundläggande bestämmelserna om ersättning i anledning av kropps
skada, ådragen under militärtjänstgöring, innefattas i
militärersättnings
förordningen
den 2 juni 1950 (nr 261).
Efter en från och med den 1 juli 1953 gällande ändring (SFS 1953: 672)
äger förordningen tillämpning på värnpliktiga, huvuddelen av det fast an
ställda manskapet, förste fältflygare, vissa grupper av icke ständigt tjänst
görande fast anställd personal och på hemvärnspersonal samt sådan annan
frivillig personal som enligt Konungens förordnande hänföres under för
ordningen.
Om någon, tillhörande de vid försvarsväsendet anställda personalgrup
per som omfattas av förordningen, drabbas av kroppsskada i tjänsten,
anses sålunda ersättningsfrågan skola bedömas enligt förordningen i stället
för enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete eller lagen om försäk
ring för vissa yrkessjukdomar.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Såsom kroppsskada räknas enligt förordningen icke blott skada till följd
av olycksfall utan även sådan under militärtjänstgöring ådragen sjukdom,
som icke förorsakats av olycksfall.
Enligt förordningen anses såsom militärtjänstgöring under vissa förut
sättningar även vistelse under fritid i tjänstgöringsorten eller dess om
givning och färder till eller från tjänstgöringen.
I fråga om ersättningsförmånerna ansluter sig militärersättningsförord-
ningen i allt väsentligt till olycksfallsförsäkringslagen. Då en samman
fattande redogörelse för lagens bestämmelser lämnats i propositionen med
förslag till lag om yrkesskadeförsäkring in. m. (prop. nr 1954: 60, sid.
31—34) torde det icke vara behövligt att här närmare redogöra för för
månerna. Vissa särbestämmelser bör dock nämnas.
Sålunda stadgas i 9 § förordningen, att för den som ådragit sig skada
under värnpliktstjänstgöring må den årliga arbetsförtjänsten, vilken lägges
till grund för bestämmande av sjukpenning och livränta, icke beräknas till
lägre belopp än 4 800 kronor; detsamma gäller beträffande fast anställt
manskap och hemvärnspersonal, då fråga är om sjukpenning för tid efter
det kalenderår, under vilket den skadade fyllt tjugu år, eller om livränta.
Till följd härav är i nyssnämnda fall lägsta beloppet av hel sjukpenning
utan familjetillägg nio kronor för dag, lägsta livränta till helinvalid under
67 år 4 400 kronor, lägsta änkelivränta 1 600 kronor och lägsta barnliv
ränta 800 kronor för år.
Utmärkande för militärersättningsförordningen är vidare, att sjuk
penning och livränta icke börjar utgå, förrän tjänstgöringen eller anställ
ningen upphört.
Gällande militärersättningsförordning, som trädde i kraft den 1 juli
1950, föregicks av 1927 års förordning i samma ämne och denna i sin tur
av en förordning från 1909. Flertalet av de ersättningar som alltjämt
utgår enligt dessa äldre militärersättningsförordningar bestämmes efter
grunder, som stadgats i
förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående om
reglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring,
vilken förordning trädde i kraft samtidigt med den nu
varande militärersättningsförordningen. Ifrågavarande ersättningar, som
tidigare alltefter tiden för skadans inträffande och andra omständigheter ut
gått enligt varierande bestämmelser och med olika belopp, har genom
nämnda omregleringsförordning i stort sett blivit enhetliga. Från och med
den 1 juli 1953 utgår enligt omregleringsförordningen hel sjukpenning till
skadad i åldern 25—66 år med 12 kronor för dag, om han är ensamstående,
och med 13 kronor 50 öre, om han sammanlever med hustru eller har hem
mavarande barn under 16 år. Livränta till helinvalid i åldern 25—66 år
utgör 460 kronor för månad samt livränta till änka 150 och till barn 75
kronor för månad. I vissa av dessa äldre fall kan utöver ersättningar av
nämnda slag efter behovsprövning utgå s. k. ersättningsfyllnader, vilka
utgör en övergångsvis anordnad fortsättning på tidigare utgående familje
bidrag.
Det åligger riksförsäkringsanstalten att bestämma och utgiva de förut
nämnda ersättningarna, dock att ersättningsfyllnaderna bestämmes av för
svarets socialbyrå och utgives av familjebidragsnämnderna. I fråga om
tillämpningen av 1927 och 1950 års förordningar fungerar försäkringsrådet
som besvärsinstans.
Förslag till lag om yrkesskadeförsäkring.
Den i propositionen nr 60 föreslagna lagen om yrkesskadeförsäkring är
avsedd att ersätta bl. a. lagen om försäkring för olycksfall i arbete. För
slaget är utformat med hänsyn till det av statsmakterna redan fattade
principbeslutet om en samordning mellan sjuk- och yrkesskadeförsäk
ringarna. I förhållande till nu gällande bestämmelser innebär förslaget
därjämte väsentliga ändringar, som icke är direkt betingade av samord
ningen utan utgör resultatet av den oberoende därav bedrivna revisionen
av lagstiftningen på yrkesskadeförsäkringens område.
Beträffande innehållet i förslaget hänvisas till nyssnämnda proposition.
Här må endast framhållas, att enligt 5 § första stycket skall Konungen
äga att från försäkringen undantaga arbetstagare, som är anställda hos
staten eller kommun och som på grund härav tillförsäkrats ersättningar
vid yrkesskada, vilka finnes väsentligen motsvara försäkringsförmånerna.
En bestämmelse av motsvarande innehåll finnes i 3 § olycksfallsförsäk
ringslagen.
I samband med förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring har i proposi
tionen föreslagits vissa ändringar i lagen om allmän sjukförsäkring, däri
bland en ny lydelse av 31 §. Den föreslagna lydelsen av detta lagrum
innebär bl. a., att vid sjukdom, som enligt annan lag än lagen om yrkes
skadeförsäkring eller enligt särskild författning (t. ex. militärersättnings-
förordningen) eller enligt Konungens förordnande medför rätt till ersätt
ning från riksförsäkringsanstalten, skall sjukhjälp enligt sjukförsäkrings
lagen utgivas endast i den mån sjukhjälpens belopp överstiger vad som i
motsvarande hänseende utgår i sådan ersättning.
De i propositionen nr 60 föreslagna lagbestämmelserna är avsedda att
träda i kraft den 1 januari 1955. De avses icke skola äga tillämpning i
fråga om skada, som inträffat dessförinnan, dock att en ny preskriptions
regel med viss begränsning är avsedd även för äldre fall.
De par teinentsclief en.
Rätten till ersättning på grund av skada eller sjukdom, som någon
ådrager sig under militärtjänstgöring, regleras främst genom militärer-
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
25
26
sättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261). Förordningens bestäm
melser är nära anslutna till lagen om försäkring för olycksfall i arbete.
I vissa avseenden medger dock förordningen en vidare ersättningsrätt än
olycksfallsförsäkringslagen och dennas komplement, lagen om försäkring
för vissa yrkessjukdomar. Så t. ex. föreligger enligt förordningen ersätt
ningsrätt även för under tjänstgöring ådragna sjukdomar, som varken för
orsakats av olycksfall eller är yrkessjukdomar i yrkessjukdomsförsäkrings-
lagens mening.
Av militärersättningsförordningen omfattas främst de värnpliktiga,
huvuddelen av det fast anställda manskapet och personalen i krigsmaktens
reserver ävensom vissa frivilliga. Till de sistnämnda hör bl. a. hemvärns-
personalen.
Den gällande militärersättningsförordningen ersatte 1927 års förordning,
vilken i sin tur föregicks av 1909 års förordning i samma ämne. I flertalet
fall där ersättning alltjämt utgar enligt dessa båda äldre förordningar har
ersättningen omreglerats efter grunderna i den samtidigt med 1950 års
militärersättningsförordning utfärdade s. k. omregleringsförordningen.
Beträffande tillkomsten av de gällande författningarna i fråga om
militärersättning vill jag erinra om följande. Efter andra världskrigets
utbrott vidtogs flera gånger åtgärder för att förbättra villkoren för de
under militärtjänstgöring skadade och deras efterlevande. Till väsentlig
del var det fråga om åtgärder av provisorisk karaktär. En mera allmän
omprövning av ersättningsgrunderna förutsattes skola ske i samband med
socialvärdskommitténs översyn av lagstiftningen angående försäkring för
olycksfall i arbete in. m. Då det ansågs angeläget att snarast ersätta det
rådande provisoriet med bestämmelser av mera definitiv karaktär, avgav
socialvårdskommittén i januari 1949 — innan dess arbete med översyn av
lagstiftningen om försäkring för olycksfall i arbete var slutfört __ be
tänkande med förslag till ändrade bestämmelser om militärersättning.
Man torde ha räknat med att slutresultatet av kommitténs arbete med
olycksfallsförsäkringslagstiftningen i sinom tid skulle ge anledning till
jämkningar i de föreslagna militärersättningsbestämmelserna. Socialvårds-
kommitténs förslag lades till grund för propositionen 1950: 96, vari Kungl.
Maj :t avgav förslag till de nu gällande militärersättningsbestämmelserna.
I augusti 1951 avgav sedermera socialvårdskommittén ett betänkande
(SOU 1951:25) med förslag till yrkesskadeförsäkringslag, avsedd att er
sätta 1916 års olycksfallsförsäkringslag och 1929 års yrkessjukdomsför-
säkringslag. Efter remissbehandling av förslaget har utvecklingen blivit
den att statsmakterna på förslag av socialförsäkringsutredningen (SOU
1952:39) beslutat en samordning mellan den allmänna sjukförsäkringen
och yrkesskadeförsäkringen. Härvid var avsikten att en med hänsyn till
samordningen utarbetad yrkesskadeförsäkringslag skulle träda i kraft den
1 januari 1955 samtidigt med lagen om allmän sjukförsäkring. Ett inom
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
27
socialdepartementet utarbetat förslag till dylik lag om yrkesskadeförsäk
ring har nu förelagts riksdagen (propositionen 1954: 60).
Den obligatoriska försäkringen för olycksfall i arbete, vartill det hittills
använda systemet för utgivande av militärersättning såväl författnings-
mässigt som administrativt är nära anslutet, avses nu skola göras till
föremål för betydande ändringar. Ombildad till en yrkesskadeförsäkring
skall olycksfallsförsäkringen samordnas med den allmänna sjukförsäk
ringen och i samband därmed skall lagbestämmelserna i fråga undergå
väsentliga förändringar. En följd av samordningen med sjukförsäkringen
är att en stor del av arbetet med den nu centralt administrerade försäk
ringen för skador i arbetet kommer att överföras till de lokala organen för
sjukförsäkringen.
I och för sig är det väl icke givet, att systemet för utgivande av ersätt
ning för skador under militärtjänstgöring skall vara direkt knutet till för
säkringen för skador i arbete. Med skäl har man dock valt en sådan an
knytning. I nuvarande läge, då strävan råder att samordna olika social
förmåner, finner jag ingen anledning att ifrågasätta ett avbrott i den hit
tillsvarande anknytningen. I enlighet härmed bör i militärersättningsbe
stämmelserna de ändringar göras, som erfordras för att förmånerna skall
motsvara den nya yrkesskadeförsäkringens förmåner. Där så erfordras
för överensstämmelse kommer jämväl rent formella justeringar i fråga.
Närmare redogörelse för ändringsförslaget lämnas i en följande special
motivering.
I rådande läge har frågan om andra ändringar i militärersättningsför-
ordningen än sådana som omedelbart betingas av den föreslagna lagen
om yrkesskadeförsäkring icke kunnat upptagas till behandling.
Vad angår frågan om en samordning mellan militärersättningen och
den allmänna sjukförsäkringen må framhållas att förutsättningarna för
en sådan samordning icke är desamma som beträffande yrkesskadeför
säkringen. Såsom framgår av det i samband med förslaget till lag om
yrkesskadeförsäkring avgivna förslaget till lag angående ändring i lagen
om allmän sjukförsäkring (31 §) föreslås ej heller för militärersättning
arnas del tills vidare någon sådan samordning. Frånvaron av en samord-
ningstid för militärskadefallens del innebär att i dessa fall ersättningen
redan från ersättningstidens början skall utgå enligt militärersättnings-
förordningens regler under det att i yrkesskadefallen ersättningen under
en samordningstid av 90 dagar med vissa undantag skall utgå enligt sjuk
försäkringslagens regler och först därefter enligt yrkesskadeförsäkrings
lagens. Härvid är att märka, att ersättningarna i vissa avseenden är för
månligare för den skadade enligt förslaget till lag om yrkesskadeförsäk
ring — liksom enligt olycksfallsförsäkringslagen och gällande militärer-
sättningsförordning — än enligt sjukförsäkringslagen. Så t. ex. är rätten
till ersättning för läkarvård in. in. större. Vidare kan sjukpenning enligt
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
28
Kungi. Maj:ts proposition nr 130.
den föreslagna yrkesskadeförsäkringslagen i en del fall bli högre än en-
ligt sjukförsäkringslagen, emedan reglerna för årsinkomstens beräkning är
förmånligare.
Jag kan för närvarande icke förorda, att särbestämmelser motsvarande
dem som vid yrkesskadorna skall gälla under samordningstiden införes i
militärersättningsförordningen. I detta avseende föreslår jag alltså, att för
militärskadornas del såsom hittills enhetliga bestämmelser skall gälla un
der hela ersättningstiden.
Då de aktuella ändringarna i militärersättningsbestämmelserna icke i
nämnvärd grad torde påverka medelsbehovet för budgetåret 1954/55, har
jag såsom framgår av årets statsverksproposition (bil. 6, sid. 209) ansett
hänsyn till ändringarna icke behöva tagas vid beräkningen av anslaget
för ifrågavarande ändamål.
Specialmotivering.
1 §•
Vid tillämpningen av såväl olycksfallsförsäkringslagen som militärer
sättningsförordningen likställes med kroppsskada enligt praxis i viss ut
sträckning skada å proteser, nämligen såvitt fråga är om fasta tandpro
teser. I förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring1 har rätten till ersättning
för protesskador fastslagits och utvidgats. Detta har skett genom införande
i lagförslaget av en bestämmelse enligt vilken med skada skall avses
kroppsskada ävensom skada å konstgjord lem eller därmed jämförlig an
ordning, som är i bruk för sitt ändamål (6 §). En motsvarande definition
av begreppet skada har i förevarande förslag till ändring i militärersätt
ningsförordningen2 införts såsom ett sista stycke i 1 § 1 mom. På grund
härav har en redaktionell ändring blivit erforderlig i första stycket.
2
§•
I denna paragraf finnes nu en bestämmelse, enligt vilken militärtjänst
göring skall anses ha varit för handen även under färd till eller från
tjänstgöringen, om färden föranletts av och stått i »omedelbart samband»
antingen med tjänstgöringen eller med permission eller annan ledighet.
En motsvarighet till denna bestämmelse finnes i olycksfallsförsäk
ringslagen (1 §), där det stadgas att olycksfall vid färd till eller från
arbetsstället skall anses såsom olycksfall i arbetet, där färden föranledes
av och står i omedelbart samband med arbetsanställningen. Enligt lag
förslaget skall kravet på »omedelbart samband» utbytas mot ett krav på
»nära samband». Ändringen avser att ge de tillämpande myndigheterna en
1 I det följande benämnt lagförslaget.
2 I det följande benämnt ändringsförslaget.
29
något större frihet vid bedömningen (prop. 1954:60 s. 112). Då det icke
synes motiverat att upprätthålla strängare krav i fråga om färder till eller
från militärtjänstgöring än till eller från arbetsställe i lagförslagets mening,
har en motsvarande ändring gjorts i militärersättningsförordningen. I
ifrågavarande författningsrum förekommer nu uttrycket »omedelbart sam
band» även på ett tidigare ställe, nämligen i fråga om uppehåll inom tjänst
göringsorten eller dess omgivning. Då skillnaden i betydelse mellan de
båda uttrycken synes ringa och de därför ej bör förekomma jämsides bar
uttrycket »nära samband» ansetts böra införas även på det tidigare stället
i författningsrunnnet.
3 §.
I 7 § lagförslaget har införts en bestämmelse enligt vilken orsakssam
band mellan å ena sidan olycksfall — eller sådan inverkan som avses
i 6 § första stycket b) eller c) lagförslaget — och å andra sidan skada
skall anses föreligga såvida icke övervägande skäl tala däremot.
Enligt militärersättningsförordningen avser den medicinska sambands-
frågan vanligen ej endast en skadas eller sjukdoms orsaksförhållande till
en viss händelse eller omständighet utan även relationen till tjänstgöringen
i dess helhet. En regel av nyssnämnda innebörd blir därför på detta om
råde mer sällan av aktualitet. Emellertid är det icke uteslutet, att regeln
skulle kunna få betydelse i vissa fall. I ändringsförslaget har därför en
motsvarighet till lagförslagets bestämmelse intagits och placerats såsom
ett första moment i 3 §. I anledning härav har det ansetts lämpligt upp
dela paragrafens nuvarande bestämmelser på ett andra och ett tredje
moment.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
4 §•
I denna paragraf har redaktionella ändringar gjorts. Motsvarande be
stämmelser återfinnes i 44 § lagförslaget. Såsom i motiveringen till sist
nämnda paragraf anförts torde bestämmelsen om att beslut meddelas kost
nadsfritt ha sin plats i stämpelförordningen, varför den uteslutits även här. 6
6 § 1 mom.
Detta moment i nuvarande förordning liksom 6 § 1 mom. olycks
fallsförsäkringslagen motsvaras i huvudsak av 12 § lagförslaget och har i
ändringsförslaget anpassats därefter.
Första styckets andra mening i gällande lydelse motsvaras av 20 §
tredje punkten olycksfallsförsäkringslagen men saknar motsvarighet i lag
förslaget. Nämnda mening torde därför böra utgå även ur förevarande
författningsrum.
6 § 2 mom.
Detta moment i ändringsförslaget innehåller bestämmelserna om sjuk
penning och motsvaras av 13—15 §§ lagförslaget. Sistnämnda paragrafer
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
i sin tur ansluter sig till bestämmelser i lagen om allmän sjukförsäkring.
Förevarande moment har i vad avser förmånernas beräkning anpassats
efter lagförslaget och sjukförsäkringslagen.
I fråga om karenstid finnes ingen bestämmelse i lagförslaget, eftersom
sjukförsäkringens karenstid blir gällande för yrkesskadeförsäkringen på
grund av samordningen. Sålunda kommer för yrkesskadornas del en
absolut karenstid om två dagar utom skadedagen att gälla. Enligt olycks
fallsförsäkringslagen och gällande militärersättningsförordning är karens
tiden bestämd efter en för den skadade gynnsammare regel, i det att sjuk
penning kan utgå fr. o. in. dagen efter skadedagen under förutsättning,
att skadeverkningarna är sådana att sjukpenning skall utgå för någon dag
efter den andra dagen efter skadedagen. För det övervägande antalet fall,
som bedömes enligt militärersättningsförordningen, saknar en regel om
karenstid varom här är fråga betydelse, enär sjukpenning ändå icke
skall utgå förrän efter tjänstgöringens slut. En sådan regel får dock be
tydelse för sådana fall, där skadan inträffar dagen före utryckningen eller
senare, samt i fråga om sådan personal, t. ex. hemvärnsmän, vars tjänst
göring i regel icke överstiger ett fåtal dagar i följd. Det synes skäligt att
med tanke på dessa senare fall bibehålla den gynnsammare karenstids-
regeln i militärersättningsförordningen.
Den i 13 § femte stycket första meningen lagförslaget intagna garanti
bestämmelsen i fråga om sjukpenningklass och sjukpenningbelopp har på
grund av innehållet i 31 § i förslag till lag om ändring i sjukförsäkrings
lagen (prop. 1954: 60 s. 26 och 27) ej intagits i förevarande ändringsför
slag.
Enligt olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen i
gällande lydelse utgår familjetillägg å sjukpenning, om den skadade sam
manlever med hustru eller har hemmavarande barn under 16 år. I stället
för detta tillägg skall i yrkesskadeförsäkringen införas s. k. barntillägg å
en, två och tre kronor. I lagförslaget återfinnes bestämmelser härom i 14 §.
Vidare stadgas i olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsför
ordningen, att om den skadade i anledning av skadan intagits å sjuk-
vårdsanstalt avdrag å sjukpenningen må göras med en krona 50 öre för
dag, dock högst hälften av sjukpenningen. Förordningens bestämmelse
härom finnes i 10 § första stycket. Inom yrkesskadeförsäkringen skall
motsvarigheten till denna bestämmelse icke vara utformad som en avdrags-
regel utan som ett stadgande enligt vilket i stället för sjukpenning s. k.
hempenning skall utgå, då skada föranleder sjukhusvård. Med vissa undan
tag skall hempenningen utgå med belopp, som motsvarar sjukpenningens
belopp, minskat med tre kronor för dag, dock med högst hälften av sjuk
penningen. Bestämmelserna om hempenning är intagna i 15 § lagförslaget.
I militärersättningsförordningen torde bestämmelserna om barntillägg
och hempenning böra inrymmas i samma moment som bestämmelserna
Kungl. Maj:ls proposition nr 130.
31
om sjukpenning. För undvikande av jämförelsevis utförliga bestämmelser,
som skulle erfordras med tanke på vissa undantagsfall, har i ändrings
förslaget beträffande barntillägg och hempenning hänvisning gjorts till
motsvarande paragrafer i lagförslaget. Bestämmelsen i nuvarande 10 §
första stycket torde som framgår av det anförda böra utgå.
6 § 3—5 mom.
3 inom. av gällande förordning, som innehåller bestämmelser om inva
lidlivränta, har ändrats så att det överensstämmer med 16 § lagförslaget.
I sin gällande lydelse innehåller momentet bestämmelser om förhöjning
av livränta med vårdbidrag. Enligt 17 § lagförslaget skall vårdbidrag
kunna utgå även under sjukdomstid såsom förhöjning av sjukpenning.
Bestämmelse om vårdbidrag har i 6 § ändringsförslaget införts under ett
särskilt moment, 4 mom., vari hänvisning skett till motsvarande bestäm
melser i yrkesskadeförsäkringslagen. Villkoret för vårdbidrag skall enligt
ordalydelsen vara att den skadade »under längre tid är ur stånd att reda
sig själv». I fråga om yrkesskador blir bestämmelserna om vårdbidrag
tillämpliga först efter samordningstidens slut. Ehuru enligt förevarande
förslag någon samordning tills vidare ej är avsedd för militärskadornas
vidkommande, torde detta dock ej behöva föranleda särbestämmelser i
militärersättningsförordningen.
Till följd av utökningen av antalet moment kommer nuvarande 4 mom.
att betecknas 5 mom. I detta moment har gjorts ett tillägg, betingat av
1953 års ändring av 1 § 1 mom. förordningen.
7
§•
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om ersättning i anledning av
dödsfall, motsvaras av 19—23 §§ lagförslaget. Bestämmelserna har här
uppdelats i moment i överensstämmelse med lagförslagets paragrafindel
ning.
8
§.
De i denna paragraf givna reglerna om bedömningen av arbetsförmågans
nedsättning är anpassade efter 10 § lagförslaget.
I andra stycket sistnämnda paragraf har införts en bestämmelse av
innebörd att om någon genom yrkesskada åsamkats invaliditet, som icke
uppgår till tio procent och alltså icke i och för sig berättigar till livränta,
skall denna invaliditet, om han ånyo ådrager sig yrkesskada, medräknas
vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning. Denna sammanlägg-
ningsrätt torde närmast ha införts med tanke på vissa yrkesutövare, vilka
under relativt lång verksamhet är utsatta för upprepade skador, vilka var
för sig icke är i högre grad invalidiserande. Ehuru en motsvarande regel
i militärersättningsförordningen icke torde få lika stor betydelse, har en
32
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
sådan införts i ändringsförslaget för likformighetens skull. Såsom enligt
lagförslaget bör i förekommande fall även skador som inträffat före de
nya bestämmelsernas ikraftträdande få medräknas vid en sådan samman
läggning varom här är fråga, såvida icke rätten till ersättning är preskri
berad vid ikraftträdandet. Föreskrift härom har i ändringsförslaget in
förts i övergångsbestämmelserna.
9 §.
Här återfinnes bestämmelserna om den årliga arbetsförtjänstens be
räkning. I den gällande lydelsen föreskrives i första stycket att beräk
ningen skall ske i överensstämmelse med 9 § olycksfallsförsäkringslagen.
Sistnämnda paragraf motsvaras av 9 § lagförslaget, vars bestämmelser
innebär ändringar, däribland ökade möjligheter att uppräkna arbetsför
tjänsten för skadade yngre personer efter vissa åldersgränser, nämligen
efter 18-, 21- och 25-årsdagarna. Bestämmelser i sistnämnda avseende
synes i huvudsak vara väl ägnade att tillämpas just i fråga om militär
ersättningar; dessa utgår ju i stor utsträckning till skadade, vilka ännu
icke slutligt inplacerats i förvärvslivet eller ens inträtt däri.
Nyssnämnda paragraf i lagförslaget innefattar även en höjning av
maximibeloppet för den årliga arbetsförtjänstens beräkning från 7 200 till
15 000 kronor.
I 9 § andra stycket gällande förordning föreskrives ett minimibelopp i
fråga om beräknad årlig arbetsförtjänst för värnpliktiga m. fl. Under tiden
den 1 juli 1950—den 30 juni 1953 utgjorde minimibeloppet 3 600 kronor.
Genom en år 1953 beslutad ändring (prop. 1953: 162; SFS 1953: 256)
höjdes beloppet fr. o. m. den 1 juli 1953 till 4 800 kronor. Om detta
minimibelopp skulle lämnas oförändrat, skulle på grund av sjukpenning
skalans omkonstruktion lägsta sjukpenningens dagsbelopp för ifrågavarande
personalkategorier nedgå från nio till åtta kronor. Denna mindre önskvärda
konsekvens förhindras, om minimibeloppet ändras till 5 000 kronor. Så
har även skett i ändringsförslaget. Med hänsyn till utformningen av be
stämmelserna i lagförslaget föreslås därjämte mindre ändringar i sista
punkten.
10
§.
Beträffande första stycket i gällande lydelse hänvisas till vad tidigare
anförts under 6 § 2 mom. angående hempenning.
10 § ändringsförslaget motsvarar nuvarande andra stycket, därvid an
passning skett efter 37 § lagförslaget.
11 § 1 mom.
Detta moment innehåller för närvarande bestämmelser om avdrag från
ersättningen för annat motsvarande understöd av statsmedel. Det ansluter
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
33
sig till 11 § 1 mom. olycksfallsförsäkringslagen, vilket motsvaras av 25 §
lagförslaget. Med anledning av vad som anförts i motiveringen till sist
nämnda paragraf (prop. 1954: 60 s. 232 och 233) angående bestämmelsen
i paragrafens sista stycke har ett motsvarande stadgande ansetts böra in
föras i ändringsförslaget.
11 § 2 mom.
Detta moment motsvarar 26 § lagförslaget.
12
§.
Enligt denna paragraf i dess nuvarande lydelse skall ersättning till
skadad i vissa fall nedsättas på grund av förfarande som orsakat skade-
fallet eller på grund av visst beteende efteråt. I 15 § finnes nu bestäm
melser om att ersättning ej skall utgå om den skadade uppsåtligen för
orsakat skadan och ej heller utgå till efterlevande, som uppsåtligen eller
genom grovt vållande förorsakat skada, vilken medfört den skadades död.
Motsvarande bestämmelser återfinnes i 25 respektive 24 § olycksfallsför
säkringslagen.
I lagförslaget har föreskrifter om förlust av ersättningsrätt införts i
27 § och om nedsättning av ersättning i 28 §.
Med hänsyn till det samband som finnes mellan här berörda stadganden
har de i ändringsförslaget efter anpassning till bestämmelserna i lagför
slaget införts i en och samma paragraf, nämligen 12 §. Därvid har de be
stämmelser som motsvarar 27 § lagförslaget betecknats såsom 1 mom.
och de som motsvarar 28 § lagförslaget betecknats såsom 2 mom. Såsom
framgår av det följande kommer bestämmelser av annat innehåll att före
slås bli införda under det ledigblivna paragrafnumret 15.
13 §.
Denna paragraf, som bl. a. innehåller bestämmelser om provisorisk er
sättning och om jämkning i redan beslutad ersättning, har anpassats efter
34 och 35 §§ lagförslaget.
14 §.
Denna paragraf innehåller i sin nuvarande lydelse bestämmelser om ut
betalning av ersättningar. Andra stycket, som har en motsvarighet i 29 §
andra stycket lagförslaget, har i ändringsförslaget överflyttats till 15 §.
15 §.
Såsom tidigare nämnts under 12 § har bestämmelser motsvarande dem
i nuvarande 15 § överförts till förstnämnda paragraf i ändringsförslaget.
Under den sålunda lediga paragrafbeteckningen har i ändringsförslaget
intagits regler om preskription.
3—335
54
Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 130.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
I likhet med vad som gäller i fråga om anspråk på ersättning enligt
olycksfallsförsäkringslagen är anspråk på militärersättning i allmänhet
underkastade reglerna om tioårig preskription. Sedan år 1949 äger emeller
tid Kungl. Maj :t riksdagens bemyndigande att under förutsättning av riks-
försäkringsanstaltens eller försäkringsrådets tillstyrkande besluta om er
sättning av statsmedel i sådana fall, där rätten till ersättning gått förlorad
till följd av preskription. Vid bemyndigandet förutsattes, att nya preskrip
tionsregler i sinom tid skulle införas.
I 29 § första stycket lagförslaget har nu en ny preskriptionsregel in
förts, av vilken följer, att de allmänna reglerna om tioårig preskription
icke blir tillämpliga på fordringar, som grundar sig på yrkesskadeförsäk
ringslagen.
En motsvarande preskriptionsregel bär i ändringsförslaget intagits såsom
ett första stycke i 15 §. I de föreslagna övergångsbestämmelserna har
liksom i lagförslaget föreskrivits, att regeln med angiven begränsning
skall gälla även beträffande äldre fall (jfr prop. 1954: 60 s. 241).
Som ett andra stycke har införts en mot 14 § andra stycket nuvarande
förordning svarande bestämmelse, ändrad i enlighet med 29 § andra stycket
lagförslaget.
16 §.
Denna paragraf, som innehåller bestämmelser om rätt för ersättnings-
tagare att göra anspråk på skadestånd utöver ersättningen och om regress
rätt för riksförsäkringsanstalten, har bragts i överensstämmelse med 51 §
lagförslaget.
17 §.
Bestämmelsen har ändrats i enlighet med 50 § lagförslaget.
18 §.
Denna paragraf innehåller i sin gällande lydelse bestämmelser om rätt
för riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet att låta höra vittnen och
sakkunniga vid allmän domstol och att påfordra polisundersökning. Den
har i lagförslaget sin motsvarighet i 52 §. Någon bestämmelse om rätt att
påfordra polisundersökning har icke upptagits i lagförslaget, enär sådan
rätt ansetts kunna regleras annorledes än genom lagen (jfr SOU 1951: 25
s. 398). I fråga om militärersättningsförordningen är omständigheterna ej
desamma, varför det ansetts lämpligast att medtaga en bestämmelse även
om sistnämnda rätt i ändringsförslaget.
19 §.
Förutom redaktionella ändringar har en ändring i anslutning till 57 §
lagförslaget vidtagits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
35
21 och 22 §§.
Redaktionella ändringar har gjorts i anslutning till 30 resp. 24 § lag
förslaget.
Den föreslagna förordningen torde böra träda i kraft samtidigt med
sjukförsäkrings- och yrkesskadeförsäkringslagarna eller sålunda den 1
januari 1955. Härvid synes som huvudregel böra gälla att ersättnings
anspråk på grund av skada som inträffat före ikraftträdandet skola be
dömas enligt äldre bestämmelser. Beträffande undantag från denna regel
hänvisas till vad förut anförts under 10 och 15 §§.
Departementschefens hemställan.
Departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen att
antaga inom försvarsdepartementet upprättat förslag till
förordning om ändring i militärersättningsförordningen den
2 juni 1950 (nr 261).
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Brita Wassén.