med förslag till förordning om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261)

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 1

Nr 130.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261); given Stockholms slott den 5 mars 195b.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till förordning om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261).

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Till följd av de ändringar som i propositionen nr 60 till årets riksdag föreslagits på yrkesskadeförsäkringens område föreslås sadana ändringar i militärersättningsförordningen som erfordras för bibehållande av den hittillsvarande likformigheten i fråga om ersättningar m. in.

Detta innebär att högsta beloppet av den årliga arbetsförtjänst som får medräknas vid bestämmande av sjukpenning eller livränta höjes från 7 200 till 15 000 kronor. Vidare anknytes sjukpenningskalan till den för sjukförsäkringens del redan antagna tabellen. Förslaget innebär vidare att barntillägg om en, två eller tre kronor skall kunna utgå å sjukpenningen och att denna vid sjukhusvistelse utbytes mot s. k. hempenning. På grund av höjningen av maximibeloppet för årlig arbetsförtjänst stiger livräntornas maximibelopp avsevärt. Begravningshjälpen höjes från 500 till 600 kronor. I fråga om rätten till efterlevandelivräntor sker en del ändringar, som i regel innebär utvidgning av de ersättningsberättigades krets.

Någon sådan samordning, som för yrkesskadeförsäkringens del skall gälla i förhållande till den allmänna sjukförsäkringen, är tills vidare icke avsedd i fråga om militärersättningarna. 1—335 64 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 130.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Förslag

till

Förordning om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261).

Härigenom förordnas, att 1 § 1 mom. och 2—4, 6—19 samt 21 och 22 §§ militärersättningsförordningen den 2 juni 19501 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 mom. Varder i denna förord­ 1 mom. Drabbas i denna förordning avsedd värnpliktig, till man­ ning avsedd värnpliktig, till manskap hörande fast anställd, förste skap hörande fast anställd, förste fältflygare, icke ständigt tjänstgö­ fältflygare, icke ständigt tjänstgörande fast anställd eller frivillig un­ rande fast anställd eller frivillig under militärtjänstgöring å tid, då ri­ der militärtjänstgöring å tid, då riket icke befinner sig i krig, skadad ket icke befinner sig i krig, av skatill följd av olycksfall eller ådrager da till följd av olycksfall eller ådrasig person, som nu nämnts, annor- ger sig person, som nu nämnts, anledes under dylik tjänstgöring sjuk­ norledes under dylik tjänstgöring dom, utgives av allmänna medel er­ sjukdom, utgives av allmänna medel sättning enligt nedan stadgade grun­ ersättning enligt nedan stadgade der. grunder.

I denna--------------------------- denna förordning.

Med skada till följd av olycksfall avses icke blott kroppsskada utan även skada å konstgjord lem eller därmed jämförlig anordning, som är i bruk för sitt ändamål.

2 §•

Militärtjänstgöring anses hava va­ Militärtjänstgöring anses hava varit för handen icke blott då veder­ rit för handen icke blott då vederbörande deltagit i sådan tjänstgö­ börande deltagit i sådan tjänstgöring utan även under tid, ring utan även under tid,

då han eljest på grund av tjänst­ då han eljest på grund av tjänstgöringen uppehållit sig inom kasern- göringen uppehållit sig inom kasernområde, fartyg eller annan förlägg- område, fartyg eller annan förlägg-

1 Senaste lydelse av 1 § 1 mom. se 1953: 672 och av 9 § se 1953:256.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 3

ningsplats eller i omedelbart sam­ ningsplats eller i nära samband med band med tjänstgöringen lovligen tjänstgöringen lovligen uppehållit uppehållit sig å allmän plats inom sig å allmän plats inom tjänstgötjänstgöringsorten eller den omgiv­ ringsorten eller den omgivning därning därav, där personal tillhörande av, där personal tillhörande manskamanskapet vanligen vistas under fri­ pet vanligen vistas under fritid, samt tid, samt då han färdats till eller från då han färdats till eller från tjänstgöringen samt färden föran­ tjänstgöringen samt färden föranletts av och stått i omedelbart sam­ letts av och stått i nära samband band antingen med tjänstgöringen antingen med tjänstgöringen eller eller med permission eller annan le­ med permission eller annan ledigdighet. het. Med militärtjänstgöring------------- ------------- eller prövning.

3 §•

1 inom. Har någon i i § avsedd person, som ådragit sig skada, varit utsatt för olycksfall varom här är fråga, skall orsakssamband anses föreligga mellan olycksfallet och skadan, såvida icke övervägande skäl tala däremot.

Sjukdom, som utan att vara för­ 2 mom. Sjukdom, som utan att orsakad av olycksfall yppas under vara förorsakad av olycksfall yppas militärtjänstgöring, skall anses vara under militärtjänstgöring, skall anådragen under denna, såvida skälig ses vara ådragen under denna, såanledning ej finnes att antaga, att vida skälig anledning ej finnes att sjukdomens framträdande föranletts antaga, att sjukdomens framträdanav annan orsak än tjänstgöringen de föranletts av annan orsak än och att denna icke väsentligen bidra­ tjänstgöringen och att denna icke git därtill. väsentligen bidragit därtill. Annan sjukdom, som icke föror­ Annan sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall, skall anses vara sakats av olycksfall, skall anses vara ådragen under tjänstgöringen, därest ådragen under tjänstgöringen, därest denna skäligen kan antagas hava vä­ denna skäligen kan antagas hava väsentligen bidragit till sjukdomen. sentligen bidragit till sjukdomen. Nedan givna bestämmelser angå­ 3 mom. Nedan givna bestämmelende skada till följd av olycksfall ser angående skada till följd av skola tillämpas även beträffande olycksfall skola tillämpas även besjukdom, som icke förorsakats av träffande sjukdom, som icke förorolycksfall; och skall därvid skadan sakats av olycksfall; och skall där-

4 Kiingl. Maj:ts proposition nr 130.

anses hava inträffat den dag sjuk­ vid skadan anses hava inträffat den domen yppades. dag sjukdomen yppades.

4 §• Ersättningsärenden, som avses Ersättningsärenden, som avses i denna förordning, avgöras med de denna förordning, avgöras med det undantag, som i 6 och 7 §§ angivas, undantag, som angives i 6 § 3 mom., av riksförsäkringsanstalten. av riksförsäkringsanstalten. över beslut av riksförsäkringsan­ Över beslut av riksförsäkringsanstalten i sådant ärende må klagan stalten i sådant ärende må klagan föras hos försäkringsrådet genom föras hos försäkringsrådet genom besvär, som skola hava inkommit besvär, som skola hava inkommit till till försäkringsrådet sist å trettionde försäkringsrådet senast inom en mådagen efter den, då klaganden erhöll nad efter det klaganden erhållit kändel av beslutet. nedom om beslutet. Försäkringsrådet äger---------------- ----------denna paragraf. Över försäkringsrådets — —-----------------ej föras. Med avseende--------------------------- försäkringsrådet stadgas.

Försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens beslut i omförmälda

ärenden meddelas kostnadsfritt.

0 §. 1 mom. Har någon skadats till 1 mom. Föranleder skada till följd följd av olycksfall, som ovan avses, av olycksfall, som ovan avses, behov skall i ersättning tillhandahållas ho­ av läkar-, tandläkar- eller sjukhusnom erforderlig läkarvård jämte vård eller av läkemedel, skola erforläkemedel och andra till arbetsför­ derliga kostnader härför ävensom mågans höjande eller eljest till lind­ nödiga utgifter för resor ersättas. rande av menliga följder av olycks­ Med läkarvård likställes sjukgymfallet nödiga särskilda hjälpmedel, nastik eller eljest behandling med såsom kryckor, konstgjorda lemmar bad, massage, elektricitet eller hetoch glasögon, allt i den mån den luft eller annan därmed jämförlig skadade icke eljest äger erhålla så­ behandling, som meddelas efter lädana förmåner på statens bekost­ kares föreskrift. Kan läkarvård ej nad. Den skadade är skyldig under­ anskaffas utan oskälig omgång eller kasta sig vård eller föreskrift av lä­ kostnad, må ersättning i stället lämkare, som vederbörande militära nas för annan lämplig vård. myndighet eller riksförsäkringsan­ Ersättning skall ock utgå för erstalten må tillkalla. Kan läkarvård forderliga kostnader för särskilda ej anskaffas utan oskälig omgång hjälpmedel till lindrande av menliga

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 130. 5

eller kostnad, må i stället annan följder av olycksfallet, såsom kryclämplig vård beredas den skadade. kor, konstgjorda lemmar och glas­

Tillika gäldas behövlig kostnad ögon. Erfordras förnyelse av dylika för läkarbetgg, som erfordras för be­ hjälpmedel må, när skäl därtill pröstämmande av ersättning enligt den­ vas föreligga, kostnaden härför erna förordning eller för prövning hu­ sättas genom ett årligt belopp, som

ruvida ersättning bör utgå. svarar mot den sannolika årliga

Erfordras förnyelse av sådana kostnaden för förnyelsen, eller gesärskilda hjälpmedel, som avses i nom ett belopp för en gång, motsvaförsta stycket, må, när skäl därtill rande kostnadens kapitalvärde enprövas föreligga, i stället för nya ligt beräkningsgrunder som faststälhjälpmedel utgivas ersättning med las av Konungen. ett årligt belopp, svarande mot den Tillika gäldas nödiga utgifter för sannolika årliga kostnaden för för­ läkarintyg, som erfordras för benyelsen, eller ett belopp för en gång, stämmande av ersättning enligt denmotsvarande sagda ersättnings kapi­ na förordning eller för prövning hutalvärde enligt gällande beräknings­ ruvida ersättning skall utgå.

grunder. 2 Ersättning enligt detta moment utgår endast i den mån den skadade icke eljest äger erhålla däri angivna

förmåner på statens bekostnad.

2 mom. Har olycksfallet medfört 2 mom. Har olycksfallet medfört sjukdom, som varat mer än två da­ sjukdom, som varat mer än två dagar efter dagen för olycksfallet, ut- gar efter dagen för olycksfallet, utgives, där ej annat följer av 4 inom., gives, där ej annat följer av 5 inom., från och med dagen efter sistnämnda från och med dagen efter sistnämnda dag sjukpenning så länge sjuk­ dag sjukpenning så länge sjukdomen förorsakar förlust av arbets­ domen förorsakar förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av denna förmågan eller nedsättning av denna med minst en fjärdedel. Vid förlust med minst hälften. Vid förlust av av arbetsförmågan utgives för varje arbetsförmågan utgives för varje dag dag hel sjukpenning, bestämd i för­ hel sjukpenning och vid nedsättning hållande till den skadades årliga ar­ av arbetsförmågan halv sjukpenning. betsförtjänst på sätt nedan angives, Sjukpenningens storlek bestämoch vid nedsättning av arbetsförmå­ mes, där ej annat följer av vad i gan sjukpenning med det lägre be­ femte stycket sägs, av den sjukpenlopp för dag som svarar mot graden ningklass, till vilken den skadade

av nedsättningen. med hänsyn till sin årliga arbetsför­

Hd sjukpenning skall, där ej an­ tjänst är att hänföra. nat följer av vad i tredje och fjärde Sjuk penningklasserna och belopstyckena stadgas, utgå med belopp pet av hel sjukpenning inom varje som framgår av följande tabell, där- klass framgå av följande tabell:

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Sjuk- förtjänst uppgår

men ej pen-

till ning-

klass till men ej

Uppgår den skadades årliga ar­ Halv sjukpenning utgör hälften betsförtjänst ej till ettusensexhundra av hel sjukpenning.

kronor, skall beloppet av hel sjukpenning för tiden till och med den månad, varunder den skadade fyller aderton år, och för tiden från och med månaden näst efter den, varunder han fyllt sextiosju år, nedsättas till tre kronor, om den skadades årliga arbetsförtjänst uppgår till minst ettusentvåhundra kronor, och till två kronor, om den årliga arbetsförtjänsten understiger ettusentvåhundra kronor. Detsamma gäller beträffande sjukpenning för annan tid än nyss nämnts, såvida den skadades arbetsförmåga vid olycksfallet var höggradigt nedsatt i följd av lyte, kronisk sjukdom eller annan

varaktig omständighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 7

Har livränta utgått enligt 3 mom., För tid, beträffande vilken livmotsvarande förlust av arbetsförmå­ ränta, som tillerkänts den skadade, gan, skall hel sjukpenning under tid enligt 3 mom. första stycket andra omedelbart därefter, med undantag punkten icke må uppbäras, må hel för tid då den skadade i anledning sjukpenning jämte barntillägg, som av skadan är intagen å sjukvårds- avses i nästa stycke, icke utgå med anstalt, utgöra lägst en fyrahundra­ lägre belopp än som motsvarar livdedel av sådan livräntas årsbelopp. räntan för dag räknad. Föreligger vårdbehov som i 3 mom. 1 fråga om utgivande av barntilltredje stycket sägs, skall hänsyn där­ lägg till sjukpenningen och av hemtill tagas vid nämnda årsbelopps be­ penning i stället för sjukpenning skola bestämmelserna i 74 och 15 §§ räkning.

lagen om yrkesskadeförsäkring äga

motsvarande tillämpning. 3 mom. Har olycksfallet, efter 3 mom. Har olycksfallet efter upphörande av därav förorsakad upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört under längre eller sjukdom medfört under längre eller kortare tid bestående förlust av ar­ kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av betsförmågan eller nedsättning av denna med minst en tiondel, utgives, denna med minst en tiondel, utgives, där ej annat följer av 4 mom., liv­ där ej annat följer av 5 mom., livränta under tiden, utgörande för år ränta under tiden till den skadade.

Medför samma olycksfall ånyo sjukräknat

a) vid förlust av arbetsförmågan dom, på grund varav sjukpenning ett belopp motsvarande två tredjede­ skall utgå, äger den skadade dock lar av den skadades årliga arbetsför­ icke uppbära livräntan under sjuktjänst, beräknad på sätt i 9 § sägs, domstiden. Livräntan beräknas på

och grundval av den skadades årliga ar­

b) vid nedsättning av arbetsför­ betsförtjänst, i förekommande fall mågan den del av nyssnämnda be­ nedsatt efter vad i tredje stycket lopp som svarar mot graden av ned- sägs, (ersättningsunderlaget) samt

sättningen. utgår för tid till och med den må­

Medför olycksfallet förlust av ar­ nad, under vilken han fyller sextiobetsförmågan eller nedsättning av sju år, med belopp som för år räk­

denna med minst tre tiondelar, för- nat motsvarar

höjes livränta för tiden från och a) vid förlust av arbetsförmågan: med månaden näst efter den, var­ elva tolftedelar av ersättningsunderunder den skadade fyllt aderton år, laget. till och med den månad, varunder b) vid nedsättning av arbetsförden skadade fyller sextiosju är, till mågan med minst tre tiondelar: en ett årligt belopp, motsvarande mot graden av nedsättningen svarande del av ersättningsunderlaget,

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

n) nid förlust au arbetsförmågan minskad med en tolftedel av detta,

elva tolftedelar av den skadades år­ och

liga arbetsförtjänst, beräknad på sätt c) vid nedsättning av arbetsföri 9 § sägs, och mågan med mindre än tre tiondelar: b) vid nedsättning av arbetsför­ den del av två tredjedelar av ersättmågan ett mot graden av nedsätt- ningsunderlaget, som svarar mot ningen svarande belopp av sagda ar­ graden av nedsättningen. betsförtjänst, minskat med en tolfte­ För tid från och med månaden

del av denna. näst efter den, under vilken skadad

Medför olycksfallet förlust av ar­ fyllt sextiosju år, utgör livräntan betsförmågan och tillika behov av tre fjärdedelar av det belopp, vartill särskild vård som ej avses i 1 inom., livräntan skall beräknas jämlikt förhöjes livränta under den tid för­ första stycket. hållandet varar med ett årligt be­ Vid fastställande av ersättningslopp, bestämt med hänsyn till vård­ underlaget medräknas årlig arbetsbehovets omfattning, högst ettusen­ förtjänst, som icke överstiger sjuåttahundra kronor för år räknat tusentvåhundra kronor, till hela sitt (vårdbidrag); och må sådan förhöj­ belopp, den del av arbetsförtjänsten, ning utgå jämte förhöjning enligt som överstiger sjutusentvåhundra föregående stycke. men ej tiotusenåttahundra kronor,

till tre fjärdedelar och den del därav, som överstiger tiotusenåtta­

hundra kronor, till hälften.

På därom av den skadade gjord På ansökan av den skadade må

ansökan må försäkringsrådet, när försäkringsrådet, när skäl därtill skäl därtill prövas föreligga, besluta prövas föreligga, besluta att livränta att i stället för livränta eller del där­ eller del därav eller livränta för viss av skall till den skadade utgivas ett tid skall utbytas mot ett belopp för kapital för en gång, till belopp mot­ en gång, motsvarande högst de utsvarande högst livräntans eller liv­ bytta livräntebeloppens kapitalvärde räntedelens kapitalvärde enligt gäl­ enligt beräkningsgrunder som fastlande beräkningsgrunder. ställas av Konungen.

i mom. Är skadad till följd av olycksfallet under längre tid ur stånd att reda sig själv, förhöjes honom tillkommande sjukpenning eller livränta under tiden med vårdbidrag, varvid bestämmelserna i 17 § lagen om yrkesskadeförsäkring skola

äga motsvarande tillämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 9

\ mom. Ersättning enligt 2 och 3 5 mom. Ersättning enligt 2—4 mom. utgår icke till fast anställt mom. utgår icke till fast anställt manskap, så länge anställningen va­ manskap eller förste fältflygare, så rar, ej heller till värnpliktiga, icke länge anställningen varar, ej heller ständigt tjänstgörande fast anställd till värnpliktiga, icke ständigt tjänstpersonal eller frivilliga för tid, un­ görande fast anställd personal eller der vilken tjänstgöringen varar. frivilliga för tid, under vilken tjänstgöringen varar.

7 §• Har olycksfallet medfört den ska­ 1 mom. Har olycksfallet medfört dades död, skall i ersättning utgivas: den skadades död, skall utgivas bea) begravningshjälp med fem­ gravningshjälp med sexhundra kro­

hundra kronor; nor och, enligt vad nedan i 2—5

b) livräntor till efterlevande, mom. sägs, för år beräknade livrännämligen: tor till efterlevande. till änka eller änkling, när äkten­ 2 mom. Änka efter den avlidne skapet slutits före olycksfallet, en äger uppbära livränta, så länge hon livränta från dödsfallet, så länge liv- lever ogift. Livräntans belopp skall räntetagaren lever ogift, å ett årligt för tid till och med den månad, unbelopp motsvarande en tredjedel av der vilken änkan fyller sextiosju år, den avlidnes årliga arbetsförtjänst; motsvara en tredjedel och för tid till varje den avlidnes barn som därefter en fjärdedel av den avlidej fyllt sexton år, evad det fötts inom nes årliga arbetsförtjänst. Levde maeller utom äktenskapet, eller adop­ karna åtskilda efter vunnen hemtivbarn under nämnda ålder, som skillnad, skall livränta dock ej utgå adopterats före olycksfallet, en liv­ till änkan med mindre hon enligt ränta från dödsfallet till dess barnet dom eller avtal var berättigad till uppnått samma ålder å ett årligt be­ underhåll av den avlidne. lopp motsvarande en sjättedel av ar­ Var den avlidne ogift, skall liv­

betsförtjänsten; samt ränta efter samma grunder som an­

till den avlidnes fader eller mo­ givits i första stycket utgå till ogift der, adoptivfader eller adoptivmoder kvinna, som sedan avsevärd tid sameller, om båda föräldrarna eller manlevde med den avlidne under adoptivföräldrarna leva, till båda ge­ äktenskapsliknande förhållanden, så mensamt, därest de för sitt uppe­ ock till kvinna, som var trolovad hälle varit av den avlidnes arbete med den avlidne och som hade eller väsentligen beroende, en livränta å haft barn med honom eller var haett årligt belopp motsvarande värdet vande med barn till honom. Har av det underhåll de av den avlidne kvinna som nu nämnts varit gift åtnjutit, dock högst en fjärdedel av och äger hon åtnjuta underhåll av den avlidnes arbetsförtjänst. sin förutvarande man eller, om han

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Där livräntor till efterlevande en­ är avliden, i egenskap av efterlevanligt nu angivna grunder skulle, för de till honom uppbära livränta, pen­

sjättedelar av den avlidnes årliga ar­ skadestånd eller annan därmed jämbetsförtjänst, skola de, så länge an­ förlig ersättning, som skall upphöra ledningen härtill fortfar, nedsättas att utgå därest hon ingår nytt äktentill sammanlagt detta belopp. Här­ skap, skall för tid, under vilken hon vid skall iakttagas, att livräntor till äger rätt till dylik förmån, henne efterlevande make och barn eller tillkommande livränta enligt detta adoptivbarn skola utgå före livränta stycke minskas med vad som svarar till föräldrar eller adoptivföräldrar mot värdet av förmånen. Avdrag samt att förstnämnda livräntor skola som nu sagts skall ock ske för vad i den mån så erfordras nedsättas i kvinnan äger uppbära i livränta efförhållande till vad på varje livränte- ter man, med vilken hon tidigare

tagare belöper. sammanlevat under äktenskapslik-

Livränta till änkling skall ej ut­ nancle förhållanden eller varit trogå, med mindre han för sitt uppe­ lovad. hälle varit av den avlidnas arbete Rätten till livränta enligt första beroende, och må ej åtnjutas av eller andra stycket upphör, därest änkling, som väsentligen åsidosatt den efterlevande avsevärd tid under den honom gentemot hustrun ålig­ äktenskapsliknande förhållanden gande försörjningsplikt eller väsent­ sammanlever med annan. ligen åsidosätter sin försörjnings­ Efterlämnar den som avlidit änkplikt mot makarnas barn eller adop­ ling och kommer denne genom dödstivbarn. Skall på grund av försum­ fallet att sakna erforderligt underlighet, som nu sagts, livränta till håll, skall livränta tillerkännas hoänkling ej utgå, må försäkringsrå- nom efter vad som med hänsyn till det besluta, att livräntan i stället omständigheterna prövas skäligt. skall utgå till den avlidnas barn el­ Livränta må dock utgå endast så ler adoptivbarn, som ej fyllt sexton länge änklingen lever ogift samt må

år. för tid till och med den månad, un­

Till änka eller änkling, som upp­ der vilken han fyller sextiosju år, bär livränta och före fyllda sextio motsvara högst en tredjedel och för år ingår nytt äktenskap, utgives ett tid därefter högst en fjärdedel av kapital för en gång, motsvarande den den avlidnas årliga arbetsförtjänst. avlidnes årliga arbetsförtjänst. Var den som avlidit pliktig att

till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet å särskilda tider utgiva bidrag till förutvarande make, äger denne, så länge bidraget skolat utgå, erhålla livränta med belopp, som motsvarar bidraget. Liv-

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 11

räntan må dock för tid till och med

den månad, under vilken den berät­

tigade fyller sextiosju år, motsvara

högst en tredjedel och för tid där­

efter högst en fjärdedel av den av­

lidnes årliga arbetsförtjänst.

Finnas flera livränteberättigade

och skulle enligt ovan angivna be­

räkningsgrunder livräntornas sam­

manlagda belopp överstiga eu tred­

jedel av den avlidnes årliga arbets­

förtjänst, skola livräntorna, så länge

anledningen härtill fortfar, nedsättas

proportionellt så att de tillhopa upp­

gå till nyssnämnda andel av den år­

liga arbetsförtjänsten.

Skall livränta, varom sägs i detta

inom., utgå så länge livräntetaga-

ren lever ogift och ingår livränteta-

garen äktenskap före fyllda sextio

år, utgives ett belopp för eu gång,

motsvarande tre årsbelopp av liv­

räntan, beräknad utan hänsyn till

stadgandena i nästföregående stycke

och i 5 mom. här nedan.

3 mom. Varje barn till den av­

lidne äger till den dag det fyller sex­

ton år uppbära livränta med belopp,

som motsvarar en sjättedel av den

avlidnes årliga arbetsförtjänst. Är

barnet efter sagda tidpunkt till följd

av sjukdom eller annan dylik orsak

ur stånd att själv försörja sig, skall

livräntan utgå, så länge anledningen

till den bristande försörjningsför­

mågan fortfar, dock längst till den

dag barnet fyller tjuguett år. Till

barn, som var adopterat av annan

än den avlidnes make, skall livränta

dock ej utgivas, med mindre adop-

tanten samt, om han var gift, hans

make vid tiden för dödsfallet voro

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

ur stånd att fullgöra sin underhålls­

skyldighet mot barnet. Ej heller

skall livränta utgå till barn utom

äktenskap, därest den avlidne enligt

avtal, som är bindande för barnet,

åtagit sig att till dess underhåll ut­

giva visst belopp en gång för alla.

Adoptivbarn äger samma rätt till

livränta som eget barn.

Var den avlidne gift, skall med

eget barn likställas jämväl makens

barn i tidigare gifte eller utom äk­

tenskap eller adoptivbarn, såvida

barnet stod under makens vårdnad;

dock skall livränta till barn som nu

nämnts ej utgå efter kvinna, med

mindre barnet genom hennes från-

fälle kommer att sakna erforderligt

underhåll.

4 mom. Kommer den avlidnes fa­

der, moder eller adoptant att till

följd av dödsfallet sakna erforder­

ligt underhåll, äger sådan efterle­

vande under sin återstående livstid

erhålla livränta med belopp, som

med hänsgn till omständigheterna

prövas skäligt, dock högst motsva­

rande en sjättedel av den avlidnes

årliga arbetsförtjänst.

5 mom. Skulle enligt de i 2—4

mom. angivna beräkningsgrunderna

samtliga livräntor till efterlevande

överstiga fem sjättedelar av det i 6 §

3 mom. angivna ersättningsunder-

laget, skola livräntorna, så länge an­

ledningen härtill fortfar, nedsättas

proportionellt så att de tillhopa upp­

gå till nyssnämnda andel av ersätt-

ningsunderlaget; dock skola livrän­

tor till efterlevande, som avses i 2

och 3 mom., utgå före livräntor till

efterlevande, varom sägs i 4 mom.

Kurigl. Majds proposition nr 130. 13

8 §•

Vid bedömandet, i vad mån viss Vid bedömande i vad mån skada

kroppsskada åstadkommit nedsätt­ medfört nedsättning av arbetsförmåning av arbetsförmågan, skall hän­ gan skall hänsyn tagas till skadans syn tagas ej blott till skadans be­ beskaffenhet och dess inverkan ej skaffenhet och inverkan på den ska­ blott på den skadades förmåga i alldades förmåga i allmänhet att för­ mänhet att bereda sig inkomst av sörja sig genom arbete, utan även arbete utan även på hans förmåga till skadans inflytande på de sär­ att utöva sitt yrke. Var den skadaskilda färdigheter, som för drivande de vid olycksfallet behäftad med av den skadades yrke må vara er­ kroppsskada eller lyte, skall hänsyn forderliga, samt till den skadades tagas jämväl därtill. ålder. Var den skadade vid olycks­ Om någon genom skada till följd fallet behäftad med kroppsskada el­ av olycksfall varom här är fråga får ler lyte, skall hänsyn jämväl därtill sin arbetsförmåga varaktigt nedsatt

tagas. med mindre än en tiondel och ånyo

skadas till följd av sådant olycksfall,

skall vid bedömande av arbetsförmågans nedsättning på grund av det senare olycksfallet den tidigare ska­

dan anses hava orsakats av detta.

Undergår den skadade yrkesut­ Därest den skadade undergår yrbildning, som är ägnad att väsentligt kesutbildning, som huvudsakligen minska skadans inverkan på hans syftar till och är ägnad att väsentförmåga att framdeles bereda sig ar­ ligt minska skadans inverkan på betsinkomst och som, med hänsyn hans förmåga att framdeles bereda till skadans beskaffenhet, utbild­ sig arbetsinkomst, skall vid bedöningens omfattning och omständig­ mande av arbetsförmågans nedsättheterna i övrigt, kan anses huvud­ ning under utbildningstiden beaktas sakligen syfta därtill, skall vid be­ i vad mån utbildningen medför hindömande av arbetsförmågans ned­ der för honom att utföra förvärvssättning under utbildningstiden även arbete. Vid bedömande av arbetsbeaktas i vad mån utbildningen med­ förmågans nedsättning efter utbildför hinder för den skadade att ut­ ningstidens upphörande må, om utföra förvärvsarbete. Vid bedömande bildningen kan antagas hava varakav arbetsförmågans nedsättning ef­ tigt minskat skadans inverkan på ter utbildningens upphörande må, arbetsförmågan, skälig hänsyn tagas om utbildningen kan antagas hava därtill. varaktigt minskat skadans inverkan på arbetsförmågan, skälig hänsyn tagas därtill.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Den skadades i 6 och 7 §§ omför- Den skadades i 6 och 7 §§ omförmälda årliga arbetsförtjänst beräk­ mälda årliga arbetsförtjänst beräknas i överensstämmelse med 9 § la­ nas i överensstämmelse med 9 § la­

gen om försäkring för olycksfall i gen om yrkesskadeförsäkring. arbete.

Den årliga arbetsförtjänsten för Den årliga arbetsförtjänsten för den, som ådragit sig skadan under den, som ådragit sig skadan under värnpliktstjänstgöring, må dock icke värnpliktstjänstgöring, må dock icke beräknas till lägre belopp än fyra- beräknas till lägre belopp än femtusenåttahundra kronor. Detsamma tusen kronor. Detsamma gäller begäller beträffande fast anställt man­ träffande fast anställt manskap och skap och hemvärnspersonal, då frå­ hemvärnspersonal, då fråga är om

ga är om sjukpenning för tid efter ersättning för tid efter det den skadet kalenderår, under vilket den ska­ dade fyllt tjugu år eller om livränta dade fyllt tjugu år, eller om livränta. till efterlevande.

10 §•

Har den skadade i anledning av skadan intagits å sjukvårdsanstalt, äger riksförsäkringsanstalten att å sjukpenning för vårdtiden avdraga en krona 50 öre för dag, dock högst hälften av sjukpenningen.

Riksförsäkringsanstalten äger ock Riksförsäkringsanstalten äger att,

att under viss tid i stället för sjuk­ om anledning föreligger härtill, i

penning eller livränta eller del där­ stället för sjukpenning eller livränta av bereda den, som är hemfallen åt eller del därav bereda den, som är dryckenskap eller allvarligt läkeme­ hemfallen åt dryckenskap eller alldelsmissbruk, ersättning i natura­ varligt läkemedelsmissbruk, ersättförmåner samt, efter samtycke av ning i naturaförmåner.

ersättningstagaren eller dennes målsman, bereda ersättningstagaren uppehälle å ålderdomshem, barnhem eller annan dylik anstalt.

It §. 1 mom. Skall av---------------------- — statens bidrag. Såsom understöd---------------------------avdrags bestämmande. Avdrag må--------------------------- för behövande. Innehar eller------------------ ---------- därtill föranleda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 15

Finnas i detta mom. givna be­

stämmelser i särskilt fall icke till­

lämpliga, prövar riksförsäkringsan-

stalten, huruvida och med vilket be­

lopp avdrag å ersättningen enligt

denna förordning skäligen skall äga

2 mom. Har i anledning av ska­ 2 mom. Har skadad från allmän

dan erkänd sjukkassa till den ska­ sjukkassa uppburit ersättning, som dade utgivit sjukpenning, som enligt skolat utgivas enligt denna förordkassans stadgar ej må utgå samti­ ning, skall, därest förhållandet komdigt med ersättning enligt denna för­ mer till riksförsäkringsanstaltens ordning, skall vid utgivande till den kännedom, vad som utgivits från skadade av sjukpenning, som enligt kassan avdragas från ersättning, denna förordning tillkommer honom som i anledning av skadan tillkomför samma tid, på begäran av kas­ mer honom enligt denna förordning, san göras avdrag för vad kassan ut­ samt det avdragna beloppet utbetagivit och det avdragna beloppet ut­ las till kassan. betalas till kassan.

Från ersättning —-------------------- till pensionsstyrelsen.

3 mom. Skall, i----------------------- Konungen föreskriver.

15 §. 12 §.

Har skadan uppsåtligen förorsa­ 1 mom. Ersättning enligt denna kats av den skadade, utgår ej ersätt­ förordning utgår icke i anledning av ning enligt denna förordning. Ej skada, som någon uppsåtligen åsamheller må, där skada, som medfört kat sig. den skadades död, uppsåtligen eller Har skada medfört döden, utgår genom grovt vållande förorsakats av livränta ej till efterlevande, som geefterlevande, ersättning utgå till nom brottslig gärning uppsåtligen

denne. bragt den skadade om livet eller, där annan förövat gärningen, medverkat till brottet såsom i 3 kap. b eller 5 §

strafflagen sägs.

12 §. 2 mom. Sjukpenning jämte barn­

Har olycksfall föranletts därav, tillägg samt livränta, som tillkomatt den skadade ej ställt sig till ef­ mer den skadade, må skäligen nedterrättelse gällande anordning eller sättas, såframt denne ådragit sig föreskrift om åtgärder för undvi­ skadan vid förövande av handling, kande av olycksfall, och äro omstän­ för vilken straff genom lagakraftdigheterna sådana, att han därige­ ägandc dom ådömts honom, eller, nom måste anses hava gjort sig sedan skadan inträffat, gör sig skyl-

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

skyldig till grov vårdslöshet, eller dig till grov ovarsamhet ur hälsohar olycksfallet föranletts därav, att synpunkt eller medvetet eller av den skadade varit av starka drycker grov vårdslöshet lämnar oriktig eller berusad, må ersättning enligt 6 § vilseledande uppgift angående för­

skäligen nedsättas. hållande, som är av betydelse för

rätten till ersättning.

Skälig nedsättning av ersättning Vägrar den skadade utan giltig enligt 6 § må ock äga rum, där den anledning att rätta sig efter föreskadade ej ställt sig till efterrättelse skrift, som i syfte att förkorta sjukanordning eller föreskrift om sjuk­ domstiden eller eljest lindra menliga hus- eller läkarvård, som givits på följder av skadan givits av militär grund av denna förordning, så ock myndighet, riksförsäkringsanstalten där genom försummelse av den ska­ eller läkare, och har till följd härav dade underrättelse enligt 5 § icke skadan medfört väsentligt mera lämnats; dock att nedsättning av er­ långvarig eller höggradig nedsättsättningen ej må ske, såvida ej ska­ ning av arbetsförmågan, må ock skädan väsentligen förvärrats därige­ lig nedsättning ske av ersättning nom, att den skadade i följd av för­ som avses i första stycket. seelsen kommit att sakna lämplig Livränta till efterlevande må skä­

vård. ligen nedsättas, såframt denne annorledes än i 1 mom. sägs vållat dödsfallet genom handling, för vilken straff genom lagakraftågande dom ådömts honom, eller medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande, som är av be­

tydelse för rätten till livräntan.

13 §■

Sedan riksförsäkringsanstalten Sedan riksförsäkringsanstalten erhållit kännedom om skadan, skall erhållit kännedom om skadan, skall anstalten, så snart ske kan, ändå anstalten bestämma den ersättning att ansökan om ersättning icke bli­ som skall utgivas samt, där så finvit gjord, besluta om de åtgärder, nes påkallat, vidtaga åtgärder för som för den skadades vård må vara vård av den skadade.

av nöden, samt bestämma den ersättning, som enligt denna förord­

ning skall utgivas.

Kan ej med ledning av inkomna Därest det ej genast kan avgöras, handlingar eller eljest erhållna upp- huruvida ersättning bör utgå, skall,

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 17

lysningar genast avgöras, huruvida om sannolika skäl äro därtill, ersättersättning bör utgå, skall, om san­ ning utgivas provisoriskt. Kan ej benolika skäl därtill finnas, ersätt­ loppet av sjukpenning eller livränta ning ändock provisoriskt utgivas. genast bestämmas, utgives provisoKan ej med ledning av erhållna upp­ riskt skäligt belopp. Ersättning som lysningar beloppet av sjukpenning nu sagts utgives utan återbetalningseller livränta genast bestämmas, ut- skyldighet för fall, att ersättningen gives provisoriskt skäligt belopp. Er­ sedermera bestämmes till lägre besättning, som enligt vad nu är sagt lopp eller ersättning finnes icke böra blivit provisoriskt bestämd, utgives utgå. utan återbetalningsskyldighet, därest Beslut om ersättning skall medsedermera ersättningen bestämmes delas så snart det kan ske och lända till lägre belopp eller ersättning fin­ till efterrättelse utan hinder av förd nes icke böra utgå. klagan.

Inträder, sedan ersättning till den Därest väsentlig ändring inträtt i skadade blivit av riksförsäkringsan- de förhållanden, som voro avgöranstalten bestämd, väsentlig föränd­ de för beslut om ersättning till skaring i de förhållanden, vilka voro dad, äger riksförsäkringsanstalten avgörande för ersättningens bestäm­ upptaga ärendet till ny prövning. mande, må jämkning i ersättningen Ersättning för förfluten tid må dock äga rum. Sådan jämkning må dock, ej minskas eller indragas.

där fråga är om minskning eller indragning av ersättning, ej avse tid före den dag, då jämkningen be­

slutas.

Beslut om ersättning skall, så fort ske kan, meddelas den ersättningsberättigade och utan hinder av förd klagan tills vidare lända till efter­

rättelse.

14 §.

Begravningshjälp ävensom kapi­ Sjukpenning utbetalas för varje tal enligt 6, 7 och 21 §§ utbetalas så kalendervecka å veckans sista dag fort ske kan. Sjukpenning utbetalas men må utbetalas i förskott för högst för varje kalendervecka å veckans en månad. sista dag och livränta för varje må­ Livränta, som ej utgår i form av nad, räknad från den dag, rätten till ett belopp för en gång, utbetalas, sålivränta inträtt, å månadens första vida ej annat överenskommes med dag; dock att jämväl sjukpenning livräntetagaren, för varje månad, må utbetalas månadsvis i förskott räknat från den dag rätten till livoch att livränta må, med livränteta- ränta inträtt, å månadens första dag. 2—335 54 Bihang till riksdagens protokoll 1.954. 1 samt. Nr 130.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

garens samtycke utbetalas för längre 1 den mån livränta finnes böra för betalningsterminer än månad. Be­ viss tid, under vilken anpassning efträffande tiden för utbetalning av ter skadans verkningar beräknas inårlig ersättning enligt 6 § 1 mom. träda, utgå med högre belopp ån för tredje stycket äger riksförsäkrings- tiden därefter, må utbetalningen ske anstalten meddela sådana bestäm­ enligt föreskrifter som meddelas av melser, som må anses lämpliga för försäkringsrådet. vinnande av säkerhet, att ersätt­ Beträffande tiden för utbetalning ningen användes för det därmed av­ av årlig ersättning enligt 6 § 1 mom. sedda ändamålet. Förskottsvis ut­ andra stycket äger riksförsäkringsgiven ersättning för tid, under vil­ anstalten meddela sådana bestämken rätten till ersättning upphör el­ melser, som må anses lämpliga för ler ersättningen minskas, må icke vinnande av säkerhet, att ersätttill någon del återkrävas. Uppkom­ ningen användes för det därmed avmer vid bestämmande av belopp, sedda ändamålet. som skall utbetalas, bråktal av öre, Annan ersättning än sådan som utföres beloppet med närmast högre avses i första, andra och tredje stycantal ören. kena utbetalas så snart det kan ske.

Har ersättningstagaren ej före ut­ Förskottsvis utgiven ersättning gången av året näst efter det, under för tid, under vilken rätten till ervilket ersättningsbelopp skolat utbe­ sättning upphör eller ersättningen talas, vare sig uppburit beloppet el­ minskas, må icke till någon del återler hos riksförsäkringsanstalten på­ krävas. fordrat utbetalning av detsamma, är Slutar sjukpenning- eller livränterätten till beloppets utfående för­ belopp, som skall utbetalas, ej å helt verkad.

tiotal ören, avrundas det till närmast högre, å helt tiotal ören slu­

tande belopp.

Angående sättet förordnar Konungen.

15 §.

Framställning om ersättning enligt denna förordning skall göras inom två år, beträffande sjukpenning och livränta från den dag ersättningen avser, i fråga om begravningshjälp från dagen för dödsfallet samt såvitt angår annan ersättning från den dag då den skadade guldit det belopp, för vilket ersättning begäres, allt vid äventyr att rätten för­

loras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 19

(Se 14 § andra stycket.) Underlåter någon att uppbära er­

sättning inom sex månader efter det

riksförsäkringsanstalten meddelat

honom att så kunnat ske, må utbe­

talning av ersättningen vägras.

16 §.

Äger någon rätt till ersättning en­ Äger någon rätt till ersättning enligt denna förordning, är han ej där­ ligt denna förordning, är han ej därav hindrad att göra gällande det an­ av hindrad att göra gällande det anspråk på skadestånd utöver ersätt­ språk på skadestånd utöver ersättningen, som i följd av skadan må ningen, som i följd av skadan må tillkomma honom enligt allmän lag tillkomma honom. eller särskild författning.

Vad i ersättning enligt denna för­ Vad i ersättning enligt denna förordning utgivits må av riksförsäk­ ordning utgivits må riksförsäkringsanstalten för statsverkets räk­ ringsanstalten för statsverkets räkning sökas åter av den, som vållat ning återkräva av den som uppsåtskadan eller oberoende av vållande ligen eller genom grov vårdslöshet enligt lag är skgldig att utgiva ska­ vållat skadan eller, där denna uppdestånd, där ej även han drabbats kommit i följd av trafik med moav olycksfallet och på grund därav torfordon som avses i 2 § lagen är berättigad till ersättning enligt den 10 maj 1929 om trafikförsäkdenna förordning. På grund av vad ring å motorfordon, enligt lag är i detta stycke sägs skall riksförsäk­ skyldig att utgiva skadestånd evad ringsanstalten dock äga att återkrä­ han är vållande till skadan eller ej. va allenast vad ersättningstagaren På grund av vad i detta stycke sägs varit berättigad att utbekomma av skall riksförsäkringsanstalten dock den skadeståndspliktige. äga att återkräva allenast vad den

ersättningsberättigade ägt utbekom­

ma av den skadeståndsskyldige.

17 §.

Rätt till ersättning enligt denna Fordran å ersättning, som inneförordning kan icke överlåtas och står hos riksförsäkringsanstalten, må förty ej tagas i mät för gäld. må ej för gäld tagas i mät.

Ej heller må rätt till ersättning överlåtas, innan den ersättnings­

berättigade äger lyfta ersättningen.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

18 §■ Riksförsäkringsanstalten ävensom På begäran av riksförsäkringsanförsäkringsrådet äga att till vidare stalten eller försäkringsrådet må, till utredning rörande tillämpning av vinnande av utredning i ärende annågon i denna förordning given be­ gående ersättning enligt denna förstämmelse låta vid allmän domstol ordning, vid allmän underrätt höras avhöra vittnen eller sakkunniga vittne eller sakkunnig eller förhör samt av vederbörande polismyndig­ under sanningsförsäkran äga rum het påfordra undersökning. med den som saken rör. Ej vare nå­

gon skyldig att inställa sig vid annan underrätt än den, inom vars område han vistas. Om förhöret skall i tillämpliga delar gälla vad om bevisupptagning utom huvudförhandling är stadgat. Ersättning till den som inställt sig för att höras skall utgå efter vad rätten prövar skäligt och utgivas av riksförsäk­

ringsanstalten.

Riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet äga även att för det i första stycket avsedda ändamålet av vederbörande polismyndighet på­

fordra undersökning.

19 §• Vad som finnes stadgat rörande Vad som finnes stadgat rörande skyldighet för arbetsgivare att till skyldighet för arbetsgivare att på försäkringsrådet eller riksförsäk­ begäran till försäkringsrådet eller ringsanstalten lämna uppgifter, som riksförsäkringsanstalten lämna upperfordras för bestämmande av er­ gifter, som erfordras för bestämsättning enligt lagen om försäkring mande av ersättning enligt lagen om för olycksfall i arbete, och rörande yrkesskadeförsäkring, och rörande ansvar, då någon underlåter att läm­ ansvar, då någon underlåter att lämna sådan uppgift eller lämnar veter­ na sådan uppgift eller i uppgift lämligen oriktig uppgift, äger motsva­ nar oriktigt meddelande, äger motrande tillämpning beträffande upp­ svarande tillämpning beträffande gifter till ledning för bestämmande uppgifter till ledning för bestämav ersättning enligt denna förord­ mande av ersättning enligt denna ning. förordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 21

Är någon, som har rätt till sjuk­ Är någon, som har rätt till sjukpenning eller livränta enligt denna penning, barntillägg eller livränta enförordning, icke svensk medborgare, ligt denna förordning, icke svensk och är han ej i riket bosatt, äger medborgare, och är han ej i riket boriksförsäkringsanstalten att med satt, äger riksförsäkringsanstalten hans samtycke, när som helst, i stäl­ att med hans samtycke när som helst let för sådan ersättning till honom i stället för sådan ersättning till houtgiva ett kapital för en gång till nom utgiva ett belopp för en gång, belopp motsvarande högst femtio motsvarande högst femtio och minst och minst tjugu procent av ersätt­ tjugu procent av ersättningens kapiningens kapitalvärde enligt gällande talvärde. Har utbyte som nu nämnts

beräkningsgrunder. Har utbyte av ägt rum föreligger ej rätt till vidare

ersättning mot kapital ägt rum, är ersättning på grund av skadan. rätten till vidare ersättning på grund

av skadan förfallen.

22 §.

Har i 1 § avsedd person blivit Har i 1 § avsedd person blivit

borta, samt har all underrättelse om borta och kan det antagas att han

honom upphört, och kan skäligen avlidit till följd av olycksfall, som antagas, att han omkommit till följd avses i denna förordning, skola till av olycksfall, som avses i denna för­ hans efterlevande utbetalas livrän­

ordning, äger anhörig, som i 7 § b) tor enligt vad i 7 § 2—5 mom. sägs. omförmäles, uppbära livränta efter Riksförsäkringsanstalten är dock bede i 7 § stadgade grunder. rättigad att såsom villkor för utbe­

Riksförsäkringsanstalten är be­ talningen fordra förklaring på herättigad att av sådan anhörig, såsom der och samvete av efterlevande, att villkor för utbetalning av livränta, han saknar varje underrättelse om fordra förklaring på heder och sam­ den försvunne. I fråga om omyndig vete, att han saknar varje underrät­ må sådan förklaring infordras från telse om den försvunne. I fråga om hans förmyndare. omyndig må sådan förklaring infordras från förmyndaren.

Rätten till livränta upphör, därest Finnes den försvunne sedermera

den försvunne finnes vara vid liv vara vid liv eller hava avlidit av aneller hava avlidit av annan orsak än nan orsak än olycksfall som avses i olycksfall som avses i denna förord­ denna förordning, upphör rätten till

ning. livränta.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955. Ersättningsanspråk på grund av skada, som inträffat dessförinnan, skola alltjämt bedömas enligt äldre bestämmelser; dock att, därest till följd av äldre bestämmelser rätten till ersättning skulle förloras efter den 31 december 1954, vad som stadgats i 15 § första stycket i den nya lydelsen skall tillämpas samt att vad som stadgats i 8 § andra stycket om tidigare skada skall gälla även skada, som inträffat före den 1 januari 1955, där ej den tid, inom vilken fordran på grund av den skadan skolat bevakas, gått till ända före sistnämnda dag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 23

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars 1954.

Närvarande: Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, fråga om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) samt anför följande. Genom propositionen nr 60 till årets riksdag har Kungl. Maj :t avgivit förslag till lag om yrkesskadeförsäkring m. m. Förslaget innebär bl. a., att 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete skall upphävas och ersättas med en ny lag innefattande betydelsefulla ändringar. Avhängiga av lagstiftningen på berörda område är bl. a. bestämmelserna i militärersättningsförordningen. På grund härav har jag inom försvarsdepartementet låtit utarbeta förslag till de ändringar i sistnämnda bestämmelser, vartill den föreslagna nya lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring föranleder. Jag anhåller att få till behandling upptaga frågan om dessa ändringar.

Gällande bestämmelser.

De grundläggande bestämmelserna om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, innefattas i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261). Efter en från och med den 1 juli 1953 gällande ändring (SFS 1953: 672) äger förordningen tillämpning på värnpliktiga, huvuddelen av det fast anställda manskapet, förste fältflygare, vissa grupper av icke ständigt tjänstgörande fast anställd personal och på hemvärnspersonal samt sådan annan frivillig personal som enligt Konungens förordnande hänföres under förordningen. Om någon, tillhörande de vid försvarsväsendet anställda personalgrupper som omfattas av förordningen, drabbas av kroppsskada i tjänsten, anses sålunda ersättningsfrågan skola bedömas enligt förordningen i stället för enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete eller lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Såsom kroppsskada räknas enligt förordningen icke blott skada till följd av olycksfall utan även sådan under militärtjänstgöring ådragen sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall.

Enligt förordningen anses såsom militärtjänstgöring under vissa förutsättningar även vistelse under fritid i tjänstgöringsorten eller dess omgivning och färder till eller från tjänstgöringen.

I fråga om ersättningsförmånerna ansluter sig militärersättningsförordningen i allt väsentligt till olycksfallsförsäkringslagen. Då en sammanfattande redogörelse för lagens bestämmelser lämnats i propositionen med förslag till lag om yrkesskadeförsäkring in. m. (prop. nr 1954: 60, sid. 31—34) torde det icke vara behövligt att här närmare redogöra för förmånerna. Vissa särbestämmelser bör dock nämnas.

Sålunda stadgas i 9 § förordningen, att för den som ådragit sig skada under värnpliktstjänstgöring må den årliga arbetsförtjänsten, vilken lägges till grund för bestämmande av sjukpenning och livränta, icke beräknas till lägre belopp än 4 800 kronor; detsamma gäller beträffande fast anställt manskap och hemvärnspersonal, då fråga är om sjukpenning för tid efter det kalenderår, under vilket den skadade fyllt tjugu år, eller om livränta. Till följd härav är i nyssnämnda fall lägsta beloppet av hel sjukpenning utan familjetillägg nio kronor för dag, lägsta livränta till helinvalid under 67 år 4 400 kronor, lägsta änkelivränta 1 600 kronor och lägsta barnlivränta 800 kronor för år.

Utmärkande för militärersättningsförordningen är vidare, att sjukpenning och livränta icke börjar utgå, förrän tjänstgöringen eller anställningen upphört.

Gällande militärersättningsförordning, som trädde i kraft den 1 juli 1950, föregicks av 1927 års förordning i samma ämne och denna i sin tur av en förordning från 1909. Flertalet av de ersättningar som alltjämt utgår enligt dessa äldre militärersättningsförordningar bestämmes efter

grunder, som stadgats i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, vilken förordning trädde i kraft samtidigt med den nuvarande militärersättningsförordningen. Ifrågavarande ersättningar, som tidigare alltefter tiden för skadans inträffande och andra omständigheter utgått enligt varierande bestämmelser och med olika belopp, har genom nämnda omregleringsförordning i stort sett blivit enhetliga. Från och med den 1 juli 1953 utgår enligt omregleringsförordningen hel sjukpenning till skadad i åldern 25—66 år med 12 kronor för dag, om han är ensamstående, och med 13 kronor 50 öre, om han sammanlever med hustru eller har hemmavarande barn under 16 år. Livränta till helinvalid i åldern 25—66 år utgör 460 kronor för månad samt livränta till änka 150 och till barn 75 kronor för månad. I vissa av dessa äldre fall kan utöver ersättningar av nämnda slag efter behovsprövning utgå s. k. ersättningsfyllnader, vilka

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 25

utgör en övergångsvis anordnad fortsättning på tidigare utgående familjebidrag. Det åligger riksförsäkringsanstalten att bestämma och utgiva de förut nämnda ersättningarna, dock att ersättningsfyllnaderna bestämmes av försvarets socialbyrå och utgives av familjebidragsnämnderna. I fråga om tillämpningen av 1927 och 1950 års förordningar fungerar försäkringsrådet som besvärsinstans.

Förslag till lag om yrkesskadeförsäkring.

Den i propositionen nr 60 föreslagna lagen om yrkesskadeförsäkring är avsedd att ersätta bl. a. lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Förslaget är utformat med hänsyn till det av statsmakterna redan fattade principbeslutet om en samordning mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna. I förhållande till nu gällande bestämmelser innebär förslaget därjämte väsentliga ändringar, som icke är direkt betingade av samordningen utan utgör resultatet av den oberoende därav bedrivna revisionen av lagstiftningen på yrkesskadeförsäkringens område. Beträffande innehållet i förslaget hänvisas till nyssnämnda proposition. Här må endast framhållas, att enligt 5 § första stycket skall Konungen äga att från försäkringen undantaga arbetstagare, som är anställda hos staten eller kommun och som på grund härav tillförsäkrats ersättningar vid yrkesskada, vilka finnes väsentligen motsvara försäkringsförmånerna. En bestämmelse av motsvarande innehåll finnes i 3 § olycksfallsförsäkringslagen. I samband med förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring har i propositionen föreslagits vissa ändringar i lagen om allmän sjukförsäkring, däribland en ny lydelse av 31 §. Den föreslagna lydelsen av detta lagrum innebär bl. a., att vid sjukdom, som enligt annan lag än lagen om yrkesskadeförsäkring eller enligt särskild författning (t. ex. militärersättningsförordningen) eller enligt Konungens förordnande medför rätt till ersättning från riksförsäkringsanstalten, skall sjukhjälp enligt sjukförsäkringslagen utgivas endast i den mån sjukhjälpens belopp överstiger vad som i motsvarande hänseende utgår i sådan ersättning. De i propositionen nr 60 föreslagna lagbestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1955. De avses icke skola äga tillämpning i fråga om skada, som inträffat dessförinnan, dock att en ny preskriptionsregel med viss begränsning är avsedd även för äldre fall.

De par teinentsclief en.

Rätten till ersättning på grund av skada eller sjukdom, som någon ådrager sig under militärtjänstgöring, regleras främst genom militärer-

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

sättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261). Förordningens bestämmelser är nära anslutna till lagen om försäkring för olycksfall i arbete. I vissa avseenden medger dock förordningen en vidare ersättningsrätt än olycksfallsförsäkringslagen och dennas komplement, lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Så t. ex. föreligger enligt förordningen ersättningsrätt även för under tjänstgöring ådragna sjukdomar, som varken förorsakats av olycksfall eller är yrkessjukdomar i yrkessjukdomsförsäkringslagens mening. Av militärersättningsförordningen omfattas främst de värnpliktiga, huvuddelen av det fast anställda manskapet och personalen i krigsmaktens reserver ävensom vissa frivilliga. Till de sistnämnda hör bl. a. hemvärnspersonalen. Den gällande militärersättningsförordningen ersatte 1927 års förordning, vilken i sin tur föregicks av 1909 års förordning i samma ämne. I flertalet fall där ersättning alltjämt utgar enligt dessa båda äldre förordningar har ersättningen omreglerats efter grunderna i den samtidigt med 1950 års militärersättningsförordning utfärdade s. k. omregleringsförordningen. Beträffande tillkomsten av de gällande författningarna i fråga om militärersättning vill jag erinra om följande. Efter andra världskrigets utbrott vidtogs flera gånger åtgärder för att förbättra villkoren för de under militärtjänstgöring skadade och deras efterlevande. Till väsentlig del var det fråga om åtgärder av provisorisk karaktär. En mera allmän omprövning av ersättningsgrunderna förutsattes skola ske i samband med socialvärdskommitténs översyn av lagstiftningen angående försäkring för olycksfall i arbete in. m. Då det ansågs angeläget att snarast ersätta det rådande provisoriet med bestämmelser av mera definitiv karaktär, avgav socialvårdskommittén i januari 1949 — innan dess arbete med översyn av lagstiftningen om försäkring för olycksfall i arbete var slutfört __ betänkande med förslag till ändrade bestämmelser om militärersättning. Man torde ha räknat med att slutresultatet av kommitténs arbete med olycksfallsförsäkringslagstiftningen i sinom tid skulle ge anledning till jämkningar i de föreslagna militärersättningsbestämmelserna. Socialvårdskommitténs förslag lades till grund för propositionen 1950: 96, vari Kungl. Maj :t avgav förslag till de nu gällande militärersättningsbestämmelserna. I augusti 1951 avgav sedermera socialvårdskommittén ett betänkande (SOU 1951:25) med förslag till yrkesskadeförsäkringslag, avsedd att ersätta 1916 års olycksfallsförsäkringslag och 1929 års yrkessjukdomsförsäkringslag. Efter remissbehandling av förslaget har utvecklingen blivit den att statsmakterna på förslag av socialförsäkringsutredningen (SOU 1952:39) beslutat en samordning mellan den allmänna sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen. Härvid var avsikten att en med hänsyn till samordningen utarbetad yrkesskadeförsäkringslag skulle träda i kraft den 1 januari 1955 samtidigt med lagen om allmän sjukförsäkring. Ett inom

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 27

socialdepartementet utarbetat förslag till dylik lag om yrkesskadeförsäkring har nu förelagts riksdagen (propositionen 1954: 60).

Den obligatoriska försäkringen för olycksfall i arbete, vartill det hittills använda systemet för utgivande av militärersättning såväl författningsmässigt som administrativt är nära anslutet, avses nu skola göras till föremål för betydande ändringar. Ombildad till en yrkesskadeförsäkring skall olycksfallsförsäkringen samordnas med den allmänna sjukförsäkringen och i samband därmed skall lagbestämmelserna i fråga undergå väsentliga förändringar. En följd av samordningen med sjukförsäkringen är att en stor del av arbetet med den nu centralt administrerade försäkringen för skador i arbetet kommer att överföras till de lokala organen för sjukförsäkringen.

I och för sig är det väl icke givet, att systemet för utgivande av ersättning för skador under militärtjänstgöring skall vara direkt knutet till försäkringen för skador i arbete. Med skäl har man dock valt en sådan anknytning. I nuvarande läge, då strävan råder att samordna olika socialförmåner, finner jag ingen anledning att ifrågasätta ett avbrott i den hittillsvarande anknytningen. I enlighet härmed bör i militärersättningsbestämmelserna de ändringar göras, som erfordras för att förmånerna skall motsvara den nya yrkesskadeförsäkringens förmåner. Där så erfordras för överensstämmelse kommer jämväl rent formella justeringar i fråga. Närmare redogörelse för ändringsförslaget lämnas i en följande specialmotivering.

I rådande läge har frågan om andra ändringar i militärersättningsförordningen än sådana som omedelbart betingas av den föreslagna lagen om yrkesskadeförsäkring icke kunnat upptagas till behandling.

Vad angår frågan om en samordning mellan militärersättningen och den allmänna sjukförsäkringen må framhållas att förutsättningarna för en sådan samordning icke är desamma som beträffande yrkesskadeförsäkringen. Såsom framgår av det i samband med förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring avgivna förslaget till lag angående ändring i lagen om allmän sjukförsäkring (31 §) föreslås ej heller för militärersättningarnas del tills vidare någon sådan samordning. Frånvaron av en samordningstid för militärskadefallens del innebär att i dessa fall ersättningen redan från ersättningstidens början skall utgå enligt militärersättningsförordningens regler under det att i yrkesskadefallen ersättningen under en samordningstid av 90 dagar med vissa undantag skall utgå enligt sjukförsäkringslagens regler och först därefter enligt yrkesskadeförsäkringslagens. Härvid är att märka, att ersättningarna i vissa avseenden är förmånligare för den skadade enligt förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring — liksom enligt olycksfallsförsäkringslagen och gällande militärersättningsförordning — än enligt sjukförsäkringslagen. Så t. ex. är rätten till ersättning för läkarvård in. in. större. Vidare kan sjukpenning enligt

28 Kungi. Maj:ts proposition nr 130.

den föreslagna yrkesskadeförsäkringslagen i en del fall bli högre än enligt sjukförsäkringslagen, emedan reglerna för årsinkomstens beräkning är förmånligare.

Jag kan för närvarande icke förorda, att särbestämmelser motsvarande dem som vid yrkesskadorna skall gälla under samordningstiden införes i militärersättningsförordningen. I detta avseende föreslår jag alltså, att för militärskadornas del såsom hittills enhetliga bestämmelser skall gälla under hela ersättningstiden.

Då de aktuella ändringarna i militärersättningsbestämmelserna icke i nämnvärd grad torde påverka medelsbehovet för budgetåret 1954/55, har jag såsom framgår av årets statsverksproposition (bil. 6, sid. 209) ansett hänsyn till ändringarna icke behöva tagas vid beräkningen av anslaget för ifrågavarande ändamål.

Specialmotivering.

1 §•

Vid tillämpningen av såväl olycksfallsförsäkringslagen som militärersättningsförordningen likställes med kroppsskada enligt praxis i viss utsträckning skada å proteser, nämligen såvitt fråga är om fasta tandproteser. I förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring1 har rätten till ersättning för protesskador fastslagits och utvidgats. Detta har skett genom införande i lagförslaget av en bestämmelse enligt vilken med skada skall avses kroppsskada ävensom skada å konstgjord lem eller därmed jämförlig anordning, som är i bruk för sitt ändamål (6 §). En motsvarande definition av begreppet skada har i förevarande förslag till ändring i militärersättningsförordningen2 införts såsom ett sista stycke i 1 § 1 mom. På grund härav har en redaktionell ändring blivit erforderlig i första stycket.

2 §•

I denna paragraf finnes nu en bestämmelse, enligt vilken militärtjänstgöring skall anses ha varit för handen även under färd till eller från tjänstgöringen, om färden föranletts av och stått i »omedelbart samband» antingen med tjänstgöringen eller med permission eller annan ledighet.

En motsvarighet till denna bestämmelse finnes i olycksfallsförsäkringslagen (1 §), där det stadgas att olycksfall vid färd till eller från arbetsstället skall anses såsom olycksfall i arbetet, där färden föranledes av och står i omedelbart samband med arbetsanställningen. Enligt lagförslaget skall kravet på »omedelbart samband» utbytas mot ett krav på »nära samband». Ändringen avser att ge de tillämpande myndigheterna en

1 I det följande benämnt lagförslaget.

2 I det följande benämnt ändringsförslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 29

något större frihet vid bedömningen (prop. 1954:60 s. 112). Då det icke synes motiverat att upprätthålla strängare krav i fråga om färder till eller från militärtjänstgöring än till eller från arbetsställe i lagförslagets mening, har en motsvarande ändring gjorts i militärersättningsförordningen. I ifrågavarande författningsrum förekommer nu uttrycket »omedelbart samband» även på ett tidigare ställe, nämligen i fråga om uppehåll inom tjänstgöringsorten eller dess omgivning. Då skillnaden i betydelse mellan de båda uttrycken synes ringa och de därför ej bör förekomma jämsides bar uttrycket »nära samband» ansetts böra införas även på det tidigare stället i författningsrunnnet.

3 §.

I 7 § lagförslaget har införts en bestämmelse enligt vilken orsakssamband mellan å ena sidan olycksfall — eller sådan inverkan som avses i 6 § första stycket b) eller c) lagförslaget — och å andra sidan skada skall anses föreligga såvida icke övervägande skäl tala däremot.

Enligt militärersättningsförordningen avser den medicinska sambandsfrågan vanligen ej endast en skadas eller sjukdoms orsaksförhållande till en viss händelse eller omständighet utan även relationen till tjänstgöringen i dess helhet. En regel av nyssnämnda innebörd blir därför på detta område mer sällan av aktualitet. Emellertid är det icke uteslutet, att regeln skulle kunna få betydelse i vissa fall. I ändringsförslaget har därför en motsvarighet till lagförslagets bestämmelse intagits och placerats såsom ett första moment i 3 §. I anledning härav har det ansetts lämpligt uppdela paragrafens nuvarande bestämmelser på ett andra och ett tredje moment.

4 §•

I denna paragraf har redaktionella ändringar gjorts. Motsvarande bestämmelser återfinnes i 44 § lagförslaget. Såsom i motiveringen till sistnämnda paragraf anförts torde bestämmelsen om att beslut meddelas kostnadsfritt ha sin plats i stämpelförordningen, varför den uteslutits även här. 6

6 § 1 mom.

Detta moment i nuvarande förordning liksom 6 § 1 mom. olycksfallsförsäkringslagen motsvaras i huvudsak av 12 § lagförslaget och har i ändringsförslaget anpassats därefter.

Första styckets andra mening i gällande lydelse motsvaras av 20 § tredje punkten olycksfallsförsäkringslagen men saknar motsvarighet i lagförslaget. Nämnda mening torde därför böra utgå även ur förevarande författningsrum.

6 § 2 mom.

Detta moment i ändringsförslaget innehåller bestämmelserna om sjukpenning och motsvaras av 13—15 §§ lagförslaget. Sistnämnda paragrafer

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

i sin tur ansluter sig till bestämmelser i lagen om allmän sjukförsäkring. Förevarande moment har i vad avser förmånernas beräkning anpassats efter lagförslaget och sjukförsäkringslagen. I fråga om karenstid finnes ingen bestämmelse i lagförslaget, eftersom sjukförsäkringens karenstid blir gällande för yrkesskadeförsäkringen på grund av samordningen. Sålunda kommer för yrkesskadornas del en absolut karenstid om två dagar utom skadedagen att gälla. Enligt olycksfallsförsäkringslagen och gällande militärersättningsförordning är karenstiden bestämd efter en för den skadade gynnsammare regel, i det att sjukpenning kan utgå fr. o. in. dagen efter skadedagen under förutsättning, att skadeverkningarna är sådana att sjukpenning skall utgå för någon dag efter den andra dagen efter skadedagen. För det övervägande antalet fall, som bedömes enligt militärersättningsförordningen, saknar en regel om karenstid varom här är fråga betydelse, enär sjukpenning ändå icke skall utgå förrän efter tjänstgöringens slut. En sådan regel får dock betydelse för sådana fall, där skadan inträffar dagen före utryckningen eller senare, samt i fråga om sådan personal, t. ex. hemvärnsmän, vars tjänstgöring i regel icke överstiger ett fåtal dagar i följd. Det synes skäligt att med tanke på dessa senare fall bibehålla den gynnsammare karenstidsregeln i militärersättningsförordningen. Den i 13 § femte stycket första meningen lagförslaget intagna garantibestämmelsen i fråga om sjukpenningklass och sjukpenningbelopp har på grund av innehållet i 31 § i förslag till lag om ändring i sjukförsäkringslagen (prop. 1954: 60 s. 26 och 27) ej intagits i förevarande ändringsförslag. Enligt olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen i gällande lydelse utgår familjetillägg å sjukpenning, om den skadade sammanlever med hustru eller har hemmavarande barn under 16 år. I stället för detta tillägg skall i yrkesskadeförsäkringen införas s. k. barntillägg å en, två och tre kronor. I lagförslaget återfinnes bestämmelser härom i 14 §. Vidare stadgas i olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen, att om den skadade i anledning av skadan intagits å sjukvårdsanstalt avdrag å sjukpenningen må göras med en krona 50 öre för dag, dock högst hälften av sjukpenningen. Förordningens bestämmelse härom finnes i 10 § första stycket. Inom yrkesskadeförsäkringen skall motsvarigheten till denna bestämmelse icke vara utformad som en avdragsregel utan som ett stadgande enligt vilket i stället för sjukpenning s. k. hempenning skall utgå, då skada föranleder sjukhusvård. Med vissa undantag skall hempenningen utgå med belopp, som motsvarar sjukpenningens belopp, minskat med tre kronor för dag, dock med högst hälften av sjukpenningen. Bestämmelserna om hempenning är intagna i 15 § lagförslaget. I militärersättningsförordningen torde bestämmelserna om barntillägg och hempenning böra inrymmas i samma moment som bestämmelserna

Kungl. Maj:ls proposition nr 130. 31

om sjukpenning. För undvikande av jämförelsevis utförliga bestämmelser, som skulle erfordras med tanke på vissa undantagsfall, har i ändringsförslaget beträffande barntillägg och hempenning hänvisning gjorts till motsvarande paragrafer i lagförslaget. Bestämmelsen i nuvarande 10 § första stycket torde som framgår av det anförda böra utgå.

6 § 3—5 mom.

3 inom. av gällande förordning, som innehåller bestämmelser om invalidlivränta, har ändrats så att det överensstämmer med 16 § lagförslaget. I sin gällande lydelse innehåller momentet bestämmelser om förhöjning av livränta med vårdbidrag. Enligt 17 § lagförslaget skall vårdbidrag kunna utgå även under sjukdomstid såsom förhöjning av sjukpenning. Bestämmelse om vårdbidrag har i 6 § ändringsförslaget införts under ett särskilt moment, 4 mom., vari hänvisning skett till motsvarande bestämmelser i yrkesskadeförsäkringslagen. Villkoret för vårdbidrag skall enligt ordalydelsen vara att den skadade »under längre tid är ur stånd att reda sig själv». I fråga om yrkesskador blir bestämmelserna om vårdbidrag tillämpliga först efter samordningstidens slut. Ehuru enligt förevarande förslag någon samordning tills vidare ej är avsedd för militärskadornas vidkommande, torde detta dock ej behöva föranleda särbestämmelser i militärersättningsförordningen.

Till följd av utökningen av antalet moment kommer nuvarande 4 mom. att betecknas 5 mom. I detta moment har gjorts ett tillägg, betingat av 1953 års ändring av 1 § 1 mom. förordningen.

7 §•

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om ersättning i anledning av dödsfall, motsvaras av 19—23 §§ lagförslaget. Bestämmelserna har här uppdelats i moment i överensstämmelse med lagförslagets paragrafindelning.

8 §.

De i denna paragraf givna reglerna om bedömningen av arbetsförmågans nedsättning är anpassade efter 10 § lagförslaget.

I andra stycket sistnämnda paragraf har införts en bestämmelse av innebörd att om någon genom yrkesskada åsamkats invaliditet, som icke uppgår till tio procent och alltså icke i och för sig berättigar till livränta, skall denna invaliditet, om han ånyo ådrager sig yrkesskada, medräknas vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning. Denna sammanläggningsrätt torde närmast ha införts med tanke på vissa yrkesutövare, vilka under relativt lång verksamhet är utsatta för upprepade skador, vilka var för sig icke är i högre grad invalidiserande. Ehuru en motsvarande regel i militärersättningsförordningen icke torde få lika stor betydelse, har en

32 Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

sådan införts i ändringsförslaget för likformighetens skull. Såsom enligt lagförslaget bör i förekommande fall även skador som inträffat före de nya bestämmelsernas ikraftträdande få medräknas vid en sådan sammanläggning varom här är fråga, såvida icke rätten till ersättning är preskriberad vid ikraftträdandet. Föreskrift härom har i ändringsförslaget införts i övergångsbestämmelserna.

9 §.

Här återfinnes bestämmelserna om den årliga arbetsförtjänstens beräkning. I den gällande lydelsen föreskrives i första stycket att beräkningen skall ske i överensstämmelse med 9 § olycksfallsförsäkringslagen. Sistnämnda paragraf motsvaras av 9 § lagförslaget, vars bestämmelser innebär ändringar, däribland ökade möjligheter att uppräkna arbetsförtjänsten för skadade yngre personer efter vissa åldersgränser, nämligen efter 18-, 21- och 25-årsdagarna. Bestämmelser i sistnämnda avseende synes i huvudsak vara väl ägnade att tillämpas just i fråga om militärersättningar; dessa utgår ju i stor utsträckning till skadade, vilka ännu icke slutligt inplacerats i förvärvslivet eller ens inträtt däri.

Nyssnämnda paragraf i lagförslaget innefattar även en höjning av maximibeloppet för den årliga arbetsförtjänstens beräkning från 7 200 till 15 000 kronor.

I 9 § andra stycket gällande förordning föreskrives ett minimibelopp i fråga om beräknad årlig arbetsförtjänst för värnpliktiga m. fl. Under tiden den 1 juli 1950—den 30 juni 1953 utgjorde minimibeloppet 3 600 kronor. Genom en år 1953 beslutad ändring (prop. 1953: 162; SFS 1953: 256) höjdes beloppet fr. o. m. den 1 juli 1953 till 4 800 kronor. Om detta minimibelopp skulle lämnas oförändrat, skulle på grund av sjukpenningskalans omkonstruktion lägsta sjukpenningens dagsbelopp för ifrågavarande personalkategorier nedgå från nio till åtta kronor. Denna mindre önskvärda konsekvens förhindras, om minimibeloppet ändras till 5 000 kronor. Så har även skett i ändringsförslaget. Med hänsyn till utformningen av bestämmelserna i lagförslaget föreslås därjämte mindre ändringar i sista punkten.

10 §.

Beträffande första stycket i gällande lydelse hänvisas till vad tidigare anförts under 6 § 2 mom. angående hempenning.

10 § ändringsförslaget motsvarar nuvarande andra stycket, därvid anpassning skett efter 37 § lagförslaget.

11 § 1 mom.

Detta moment innehåller för närvarande bestämmelser om avdrag från ersättningen för annat motsvarande understöd av statsmedel. Det ansluter

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 33

sig till 11 § 1 mom. olycksfallsförsäkringslagen, vilket motsvaras av 25 § lagförslaget. Med anledning av vad som anförts i motiveringen till sistnämnda paragraf (prop. 1954: 60 s. 232 och 233) angående bestämmelsen i paragrafens sista stycke har ett motsvarande stadgande ansetts böra införas i ändringsförslaget.

11 § 2 mom.

Detta moment motsvarar 26 § lagförslaget.

12 §.

Enligt denna paragraf i dess nuvarande lydelse skall ersättning till skadad i vissa fall nedsättas på grund av förfarande som orsakat skadefallet eller på grund av visst beteende efteråt. I 15 § finnes nu bestämmelser om att ersättning ej skall utgå om den skadade uppsåtligen förorsakat skadan och ej heller utgå till efterlevande, som uppsåtligen eller genom grovt vållande förorsakat skada, vilken medfört den skadades död. Motsvarande bestämmelser återfinnes i 25 respektive 24 § olycksfallsförsäkringslagen.

I lagförslaget har föreskrifter om förlust av ersättningsrätt införts i 27 § och om nedsättning av ersättning i 28 §.

Med hänsyn till det samband som finnes mellan här berörda stadganden har de i ändringsförslaget efter anpassning till bestämmelserna i lagförslaget införts i en och samma paragraf, nämligen 12 §. Därvid har de bestämmelser som motsvarar 27 § lagförslaget betecknats såsom 1 mom. och de som motsvarar 28 § lagförslaget betecknats såsom 2 mom. Såsom framgår av det följande kommer bestämmelser av annat innehåll att föreslås bli införda under det ledigblivna paragrafnumret 15.

13 §.

Denna paragraf, som bl. a. innehåller bestämmelser om provisorisk ersättning och om jämkning i redan beslutad ersättning, har anpassats efter 34 och 35 §§ lagförslaget.

14 §.

Denna paragraf innehåller i sin nuvarande lydelse bestämmelser om utbetalning av ersättningar. Andra stycket, som har en motsvarighet i 29 § andra stycket lagförslaget, har i ändringsförslaget överflyttats till 15 §.

15 §.

Såsom tidigare nämnts under 12 § har bestämmelser motsvarande dem i nuvarande 15 § överförts till förstnämnda paragraf i ändringsförslaget.

Under den sålunda lediga paragrafbeteckningen har i ändringsförslaget intagits regler om preskription.

3—335 54 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 130.

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

I likhet med vad som gäller i fråga om anspråk på ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen är anspråk på militärersättning i allmänhet underkastade reglerna om tioårig preskription. Sedan år 1949 äger emellertid Kungl. Maj :t riksdagens bemyndigande att under förutsättning av riksförsäkringsanstaltens eller försäkringsrådets tillstyrkande besluta om ersättning av statsmedel i sådana fall, där rätten till ersättning gått förlorad till följd av preskription. Vid bemyndigandet förutsattes, att nya preskriptionsregler i sinom tid skulle införas.

I 29 § första stycket lagförslaget har nu en ny preskriptionsregel införts, av vilken följer, att de allmänna reglerna om tioårig preskription icke blir tillämpliga på fordringar, som grundar sig på yrkesskadeförsäkringslagen.

En motsvarande preskriptionsregel bär i ändringsförslaget intagits såsom ett första stycke i 15 §. I de föreslagna övergångsbestämmelserna har liksom i lagförslaget föreskrivits, att regeln med angiven begränsning skall gälla även beträffande äldre fall (jfr prop. 1954: 60 s. 241).

Som ett andra stycke har införts en mot 14 § andra stycket nuvarande förordning svarande bestämmelse, ändrad i enlighet med 29 § andra stycket lagförslaget.

16 §.

Denna paragraf, som innehåller bestämmelser om rätt för ersättningstagare att göra anspråk på skadestånd utöver ersättningen och om regressrätt för riksförsäkringsanstalten, har bragts i överensstämmelse med 51 § lagförslaget.

17 §. Bestämmelsen har ändrats i enlighet med 50 § lagförslaget.

18 §.

Denna paragraf innehåller i sin gällande lydelse bestämmelser om rätt för riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet att låta höra vittnen och sakkunniga vid allmän domstol och att påfordra polisundersökning. Den har i lagförslaget sin motsvarighet i 52 §. Någon bestämmelse om rätt att påfordra polisundersökning har icke upptagits i lagförslaget, enär sådan rätt ansetts kunna regleras annorledes än genom lagen (jfr SOU 1951: 25 s. 398). I fråga om militärersättningsförordningen är omständigheterna ej desamma, varför det ansetts lämpligast att medtaga en bestämmelse även om sistnämnda rätt i ändringsförslaget.

19 §.

Förutom redaktionella ändringar har en ändring i anslutning till 57 § lagförslaget vidtagits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 35

21 och 22 §§. Redaktionella ändringar har gjorts i anslutning till 30 resp. 24 § lagförslaget.

Den föreslagna förordningen torde böra träda i kraft samtidigt med sjukförsäkrings- och yrkesskadeförsäkringslagarna eller sålunda den 1 januari 1955. Härvid synes som huvudregel böra gälla att ersättningsanspråk på grund av skada som inträffat före ikraftträdandet skola bedömas enligt äldre bestämmelser. Beträffande undantag från denna regel hänvisas till vad förut anförts under 10 och 15 §§.

Departementschefens hemställan.

Departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att antaga inom försvarsdepartementet upprättat förslag till förordning om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar. Ur protokollet:

Brita Wassén.