Prop. 1954:151

('angående riktlinjerna för den framtida nykterhets politiken m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

1

Nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående riktlinjerna

för den framtida nykterhets politiken m. m.; given Stockholms slott den 19 februari 195b.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels

godkänna av föredragande departementschefen enligt samma proto­

koll förordade riktlinjer för den framtida nykterhetspolitiken;

dels ock

antaga härvid fogade förslag till

1) rusdrycksförsäljningsförordning; 2) ölförsäljningsförordning; 3) förordning om ändring i förordningen den 8 maj 1925 (nr 119) angå­ ende försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker; samt

4) förordning om ändring i förordningen den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen uppdrages nya riktlinjer för den framtida nykterhetspoli­ tiken, och förslag till ny försälj ningslagstiftning för alkoholdrycker fram- lägges.

Motbokssystemet intar en dominerande ställning i den nuvarande nykter­ hetspolitiken. En huvuduppgift vid omprövningen har därför varit att bedö­ ma systemets verkningar och ta ställning till frågan om systemets vara eller icke vara. I propositionen frainhålles att systemet i vissa fall verkar som spärr mot överdriven konsumtion och i andra fall suggererar till inköp som eljest inte skulle gjorts. Systemets totala effekt på konsumtionen och nyk- terhetstillståndet bedömes emellertid som skäligen ringa. Systemet är för­ bundet med åtskilliga olägenheter. Det drar vidare dryga kostnader för ad­ ministration av den individuella kontrollen. Genom inbesparing av dessa kostnader kan utrymme beredas för ökade positiva åtgärder för ett bättre nykterhetstillstånd.

1

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

2

Motbokssystemet föreslås därför avskaffat.

Tyngdpunkten i nykterhetspolitiken skall i fortsättningen läggas på de

positiva åtgärderna. Forskning, undervisning och upplysning i nykterhets-

frågan skall intensifieras. Nykterhetsvården skall upprustas, främst genom

ökade resurser för länsnykterhetsnämnder och kommunala nyklerhetsnämn-

der. Särskild vikt lägges vid nykterhetstillståndet hland ungdomen. Strävan­

dena att skapa goda möjligheter för ungdomens fritidssysselsättning skall

stödjas. Betydande statsanslag skall sålunda utgå till ungdomsvårdande orga­

nisationer, till ungdomsidrott och till annan organiserad fritidsverksamhet

bland ungdomen.

I nu nämnda hänseenden uppdras i propositionen allmänna riktlinjer. De

detaljerade förslagen framlägges i särskilda propositioner.

Upprustningen av samhällets insatser för de nämnda ändamålen medför

ökade statsutgifter om ca 7 milj. kr. årligen. Å andra sidan åstadkommes

genom motbokssystemets slopande besparingar som på längre sikt torde

uppgå till omkring 10 milj. kr. per år.

Den nya nykterhetspolitiken kommer inte att innebära någon ändring

i principerna för beskattning av sprit och vin. Det uttalas i propositionen

att de nyligen föreslagna relativt höga spritpriserna utgör ett värdefullt stöd

för de positiva åtgärderna. Men framkomna förslag om ytterligare höjda

spritpriser upptages icke. Principen att genom en differentierad beskattning

främja övergång till svagare drycker, som kom till uttryck redan i den vid

riksdagens början framlagda skattepropositionen, bibehålies och fullföljes

i fråga om maltdryckerna. Förslag om borttagande av skatten på lättöl

(svagdricka) framlägges i särskild proposition.

Även andra åtgärder i syfte att inrikta konsumtionen på mindre alkohol­

starka drycker förordas.

I propositionen föreslås sålunda att starköl åter skall få tillhandahållas.

Försäljningen skall följa samma bestämmelser som gäller för spritdrycker.

Det vanliga ölet skall bibehålla den nuvarande alkoholhalten.

Lagstiftningen om försäljning av sprit, vin och Öl har alltjämt en viktig

uppgift som stöd för övriga nykterhetspolitiska åtgärder. En strävan i den

föreslagna nya lagstiftningen är att så långt möjligt ge den enskilde större

frihet men också större ansvar. Åtskilliga begränsningar blir givetvis allt­

jämt nödvändiga. Man har emellertid försökt att göra reglerna enklare och

efterlevnaden lättare att kontrollera.

I princip blir inköpsrätten fri för dem som kommit till myndig ålder. Sprit

skall få köpas utan särskild begränsning och köpen skall inte registreras.

Handeln med rusdrycker skall även i fortsättningen handhas av företag

utan enskilt vinstintresse. Systembolagen föreslås emellertid avvecklade och

ersatta av ett för hela riket gemensamt detaljhandelsbolag med erforderlig

distriktsorganisation.

Frågorna om utredning i ärenden angående tillstånd till utskänkning och

om kontroll över utskänkningen har lösts i viss anslutning till vad nu gäl­

ler. Viktiga åtgärder föreslås dock i syfte att undgå den nuvarande splitt­

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

3

ringen i ansvaret. Förslagen innebär att utrednings- och kontrollarbetet kon­ centreras hos detaljhandelsbolagets distriktschefer, vilka i nu angivna hän­ seende skall ha ställning av offentliga tjänstemän, restauranginspektörer. De blir i denna egenskap underställda den tillståndsgivande myndigheten, länsstyrelsen. Vid sin sida skall inspektörerna ha rådgivande nämnder, mot­ svarande de nuvarande systembolagsstyrelserna. Nämnderna blir rent läns- kommunala organ. Genom den föreslagna organisationen möjliggöres en effektivare kontroll.

Det kommunala vetot i fråga om utskänkningen bibehålies i förslaget och har utsträckts till sådana frågor som varietéföreställningar och danstillställ­ ningar på restaurangerna.

Strävandena att finna enklare regler, vars efterlevnad lättare kan kon­ trolleras, har icke minst avsett utskänkningsbestämmelserna. Dessa har fått väsentligt ändrat innehåll.

En skärpning sker genom att sprit inte skall få serveras före kl. 16 på vanliga arbetsdagar (kl. 14 på sön- och helgdagar samt dag före sådan dag). Utskänkning av vin får liksom nu börja kl. 12.

Samtidigt föreslås emellertid förenklingar. Alla kvantitetsrestriktioner försvinner. Måltidstvånget borttas på starkvinerna. Det skall visserligen i princip upprätthållas beträffande alla spritdrycker, men blir uppmjukat. Be­ stämmelsen att maten skall vara lagad bortfaller.

Eu försöksverksamhet med spritservering utan måltidstvång skall igång­ sättas på vissa platser.

Vissa uppmjukningar föreslås i möjligheterna att anordna underhållning på restauranger.

Försäljningsreglerna för vanligt Öl har med hänsyn till denna drycks låga alkoholhalt ansetts kunna starkt förenklas.

Beträffande utminuteringen av Öl har försäljning i fasta butiker — såsom varande en mindre aktiv försäljningsform — ansetts som den lämpligaste ur nykterhetssynpunkt. I propositionen förutsättes att distributionen i första hand ordnas genom sådan försäljning. I enlighet härmed har kommunernas vetorätt borttagits. Däremot har en kommun rätt att få försäljningen skött av företag utan enskilt vinstintresse. Tillstånd meddelas liksom nu att gäl­ la tills vidare.

Den rörliga försäljningen är avsedd som ett komplement till den fasta och skall i motsats till vad nu gäller alltid vara tillståndsbunden. Gällande bestämmelser om rekvisitions- och kvittenstvång föreslås slopade. I stället framlägges vissa förslag som syftar till att minska denna försäljnings aktiva element. Lättöl (svagdricka) och läskedrycker skall alltid tillhandahållas jämte Öl, varjämte avsikten är att avskaffa eller begränsa utkörarpersona- lens provisionsersättning för Öl.

Beträffande utskänkning av Öl föreslås endast smärre avvikelser från nu­ varande ordning. Kommunalt veto skall alltjämt gälla.

Utrednings- och kontrollarbetet i ölförsäljningsärenden skall liksom nu åvila länsstyrelsen i egenskap av tillståndsgivande myndighet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

4

Förslag framlägges också om åtgärder mot alkoholreklamen.

De nya bestämmelserna om försäljning av rusdrycker och Öl föreslås sko­

la träda i kraft den 1 oktober 1955. Med hänsyn till vissa väntade svårighe­

ter i samband med övergången förordas särskilda åtgärder. Utbyggnaden av

de positiva åtgärderna skall sålunda börja redan under budgetåret 1954/55.

Nykterhetsnämnderna erhåller — vid sidan av utbyggnaden av nykterhets-

vårdens permanenta organisation — tillfällig hjälp genom frivilliga över­

vakare. De ökade anslagen till nykterhetsupplysning skall utgå med högre

belopp det första året. Dessutom förordas en särskild upplysningskampanj

under övergångstiden. De särskilda åtgärderna beräknas medföra engångs­

kostnader om sammanlagt ca 3 milj. kr. Dessa anslagsfrågor redovisas när­

mare i särskilda propositioner.

I syfte att mildra övergången föreslås slutligen vissa uppmjukningar i

motboksransoneringen redan från och med den 1 juli 1954. Den högsta mot-

bokstilldelningen skall åter bli fyra liter i månaden, och efterhandsinköp

skall få ske under sex månader eller dubbelt så lång tid som nu.

Kungi. Maj.ts proposition nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

5

Förslag

till

rusdrycksförsäljningsförordning.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1

§•

Till rusdrycker hänföras i denna förordning spritdrycker, vin och starköl. Med spritdryck förstås varje vätska som håller mer än två och en fjär­ dedels volymprocent etylalkohol och som icke är att hänföra till vin eller maltdryck.

Med vin förstås varje dryck, som är framställd genom alkoholisk jäsning av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar och som håller mer än två och en fjärdedels men ej mer än tjugutvå volymprocent etylalkohol.

Vad som är att hänföra till starköl angives i förordningen angående till­ verkning och beskattning av maltdrycker.

2

§•

Med partihandel förstås i denna förordning försäljning till återförsäljare i och för deras rörelse samt försäljning för export. All annan försäljning be­ nämnes detaljhandel.

Detaljhandel sker genom försäljning till avhämtning eller till försändning på rekvisition (utminutering) eller ock genom försäljning till förtäring på stället (utskånkning).

3 §•

All försäljning av rusdrycker vartill rätt ej föreligger enligt denna tör- ordning är förbjuden.

Under försäljning inbegripes allt tillhandahållande som sker mot ersätt-

Starköl, vars alkoholhalt överstiger fyra och en halv viktprocent, må icke försäljas inom riket i andra fall än som avses i 6 §.

5 §.

1 mom. Den som erhållit tillstånd att tillverka eller försälja rusdrycker må ej i samband med rörelsens bedrivande avhända sig sådan dryck till an­ nan annorledes än genom försäljning.

2 mom. I butik för handel med andra varor än rusdrycker och i de för sådan rörelse använda lägenheter, vid torghandel och auktioner, vid han­ del med lappbefolkningen samt eljest vid yrkesmässig handel med andra varor än rusdrycker är utdelning av sådana drycker även utan betalning förbjuden.

6 §•

1 mom. I den mån Konungen så förordnar må rusdrycker å apotek för medicinskt ändamål säljas på behörig läkares, veterinärs eller tandläkares

recept. Vid sådan försäljning skola iakttagas de särskilda föreskrifter som

därom utfärdas.

För försäljning av alkoholhaltiga läkemedel gälla särskilda bestämmelser.

2 mom. Angående handel med skattefri sprit samt vissa alkoholhaltiga

preparat in. in. är särskilt stadgat.

3 mom. Om försäljning av rusdrycker i andra fall än förut i denna paragraf

omförmäles för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industri­

ellt eller likartat ändamål samt om försäljning av vin för kyrkligt behov

meddelas särskilda bestämmelser av Konungen.

4 mom. Genom vad i denna förordning är stadgat göres ej inskränkning

i den rätt till försäljning av rusdrycker som grundas på gällande lagstift­

ning om frihamn och provianteringsfrilager.

Om rätt att förfoga över rusdrycker, som medföras såsom proviant på

fartyg eller luftfartyg, gäller, i den mån ej annat följer av vad nedan stad­

gas, vad därom är särskilt föreskrivet.

7 §.

All försäljning av rusdrycker skall ordnas och handhavas så att därav

uppkommer så ringa skada som möjligt.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

2 KAP.

Om partihandel och import.

8

§.

Partihandel med rusdrycker inom riket må, utom i fall som avses i gäl­

lande lagstiftning om frihamn och provianteringsfrilager samt nedan i 9

och 10 §§, bedrivas endast av ett för ändamålet bildat aktiebolag, som blivit

av Konungen godkänt (partihandelsbolag). Närmare bestämmelser om detta

bolag meddelas i 6 kap.

Försäljning för export må, utom i fall som avses i gällande lagstiftning

om frihamn och provianteringsfrilager, bedrivas endast av partihandelsbola­

get och tillverkare av rusdrycker som i 9 § sägs.

9 §■

1 mom. Angående brännvinstillverkares rätt att förfoga över tillverkat

brännvin gäller vad därom är särskilt stadgat.

Den som till avsalu äger tillverka annan spritdryck än brännvin är plik­

tig att till partihandelsbolaget försälja vad som ej utföres ur riket eller till

svensk frihamn.

2 mom. Inom riket tillverkat vin, som ej utföres ur riket eller till svensk

frihamn, må försäljas endast till partihandelsbolaget.

3 mom. Inom riket tillverkat starköl, som ej utföres ur riket eller till

svensk frihamn, må försäljas endast till partihandelsbolaget eller det i 13 §

nämnda detaljhandelsbolaget.

4 mom. Tillverkare av rusdrycker skall hålla sina handelsböcker med

tillhörande verifikationer tillgängliga för särskilt förordnat ombud från

kontrollstyrelsen och har att vid utövandet av försäljningsrätten ställa sig

till efterrättelse de föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar för tillsyn å för­

säljningen.

10 §.

Detalj handelsbolaget må till den som har rätt till utskänkning försälja

rusdrycker i och för dennes rörelse.

11

§•

För visst fall, såsom då fråga är om försäljning för konkursbo eller döds­ bo eller där särskilda omständigheter eljest föreligga, må, utan hinder av vad i denna förordning stadgas, rusdrycker försäljas till partihandelsbola­ get eller detalj handelsbolaget jämlikt de föreskrifter som meddelas av kon­ trollstyrelsen.

12

§.

1 mom. Rusdrycker må till riket införas blott av partihandelsbolaget. 2 mom. Rusdrycker vilka inkommit från utlandet må utlämnas endast till partihandelsbolaget eller den som erhållit bolagets medgivande att mot­ taga varorna. .

3 mom. Starköl som införes till riket må icke utlämnas från partihan­ delsbolaget, med mindre varan antingen då den inkommer hit är eller ock därefter av bolaget blivit försedd med etikett, innehållånde uppgift om nam­ net å det bryggeri där tillverkningen skett samt sifferbeteckning (III) för varans klass.

4 mom. Utan hinder av vad i denna paragraf stadgas må

a) rusdrycker införas till riket av den som enligt särskilt stadgande ager åtnjuta tullfrihet för varor som inkomma från utlandet;

b) prov på rusdrycker, som till riket medföras av handelsresande, införas i vanlig ordning; , ,

c) resande, som ankommit från utrikes ort, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för personligt bruk tullfritt införa rusdryc­ ker intill viss mindre av Konungen fastställd myckenhet;

d) till proviant hänförliga, å fartyg eller luftfartyg medförda rusdrycker behandlas på sätt därom är särskilt föreskrivet; dock må sådana drycker, vilka förtullats såsom överskottsproviant, icke föras från fartyget eller luft­ fartyget annorledes än för återutförsel i vederbörlig ordning;.

e) rusdrycker uppläggas å provianteringsfrilager på sätt i särskild för­ fattning är stadgat; dock att å provianteringsfrilager upplagd sådan dryck ej må, utan tillstånd av Konungen för varje särskilt fall, disponeras annor­ ledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning i före­ skriven ordning; samt , ... ., .

f) rusdrycker transiteras i enlighet med de föreskrifter generaltullsty­ relsen meddelar.

5 mom. Angående införsel till riket av rusdrycker för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutisk!, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål med­ delas särskilda bestämmelser av Konungen.

6 mom. Angående införsel till riket av denaturerad sprit samt vissa alko­ holhaltiga preparat gäller vad därom är särskilt stadgat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

7

3 KAP.

Om utminutering.

13 §.

Rätt till utminutering tillkommer endast ett för ändamålet bildat ak­ tiebolag, som blivit av Konungen godkänt (detaljhandelsbolag).

Detaljhandelsbolaget må ej överlåta rätt till utminutering. Till bolaget skall i varje län finnas anknuten eu rådgivande nämnd, som skall avgiva yttrande i frågor angående försäljning av rusdrycker enligt vad nedan sägs.

Närmare bestämmelser om bolaget meddelas i fi kap.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

14 §.

Detaljhandelsbolaget äger efter hörande av den rådgivande nämnden be­

sluta angående utminuteringsställenas antal och förläggning.

Utminuteringsställe må dock ej finnas annorstädes än i stad, köping eller

mmiicipalsamhälle med minst femtusen invånare.

Konungen eller, efter Konungens förordnande, kontrollstyrelsen äger med­

giva undantag från bestämmelsen i andra stycket, när särskilda skäl därtill

äro.

15 §.

^När det finnes påkallat för att ordna försändning av rusdrycker till ort,

där utminuteringsställe ej är beläget, äger detaljhandelsbolaget att å sådan

ort inrätta särskilt utlämningsställe.

Köpare, som är bosatt å ort, där utminuterings- eller utlämningsställe ej

finnes inrättat, må, i den omfattning bolaget bestämmer, kunna få varan

sänd till närmaste post-, järnvägs-, omnibus- eller ångbåtsstation utan

skyldighet för honom att gälda försändningskostnaden.

Vid försändning skall bolaget vidtaga betryggande anordningar för att

hindra att varan kommer annan än köparen till handa.

16 §.

Utminutering må äga rum å söckendagar från klockan 9 till klockan

18. Ä dag före sön- eller helgdag må utminutering dock ej fortgå längre

än till klockan 16. Utan hinder av vad nu stadgats må utminutering ske

till den som befinner sig i försäljningslokalen då utminuteringen skall upp­

höra.

17 §.

Vid utminutering må rusdrycker icke utlämnas till köpare på utminute­

ringsställe eller försändas till utlämningsställe eller till köpare, förrän be­

talning för varan erlagts och, där ovisshet råder om hinder enligt 18 § före­

ligger. köparens födelsetid och födelsenummer blivit styrkta medelst skat­

tefri eller arnian av myndighet utfärdad handling eller ock handling som

f^gl föreskrift av kontrollstyrelsen må godtagas såsom bevis härom. Ut­

länning, som ej har födelsenummer, skall styrka nationalitet och födelse­

tid medelst pass eller annan av myndighet utfärdad handling.

18 §.

Rusdrycker må ej utminuteras till den som icke fyllt tjuguett år och ej

heller till person, beträffande vilken förordnats att rusdrycker ej må ut­

minuteras till honom.

19 §.

Rusdrycker må ej utlämnas till den som är synbarligen berörd av alko­

holhaltiga drycker eller annat berusningsmedel. Utlämning av rusdrycker må

vägras när särskild anledning till misstanke föreligger, att varan är avsedd

att olovligen tillhandahållas någon.

Rusdrycker må ej inköpas genom ombud som ej fyllt aderton år. Den som

på grund av förordnande som i 18 § sägs ej själv må inköpa rusdrycker må

ej heller vara ombud.

20

§.

Ej må någon genom särskild, för ändamålet driven rörelse eller eljest i

större omfattning och mot ersättning tillhandagå annan med anskaffande

av rusdrycker.

9

Ej heller må någon, genom personlig hänvändelse eller genom ombud, för egen eller annans vinning söka förmå annan än återförsäljare av rusdrycker att inköpa sådana drycker på utminuteringsställe.

21

§.

önskar någon inköpa visst slag av rusdrycker som ej hålles i lager av detaljhandelsbolaget eller partihandelsbolaget, och ställer han erforderlig säkerhet för betalningens fullgörande, skall varan anskaffas, om så lämpli­ gen kan ske och hinder icke möter till följd av bestämmelsen i 69 §.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

4 KAP.

Om utskänkning.

Rätt till utskänkning.

22

§.

För rätt till utskänkning erfordras tillstånd, där ej nedan annorlunda stadgas.

Tillstånd meddelas detaljhandelsbolaget. Det ankommer på bolaget, som självt icke må bedriva utskänkning, att överlåta tillståndet på annan.

23 §.

Tillstånd till annan utskänkning än som i 34 och 35 §§ sägs meddelas av länsstyrelsen i det län där utskänkningen skall äga rum.

24 §.

Utredning i ärenden angående utskänkning skall verkställas av restau­ ranginspektören för länet. Denne äger i sådana ärenden inhämta yttranden från andra myndigheter.

Restauranginspektören är skyldig att inför länsstyrelsen föredraga ären­ den angående utskänkning av rusdrycker, där detalj handelsbolaget eller in­ spektören icke har enskild motpart, eller ock att avgiva yttrande i sådana ärenden till länsstyrelsen.

Restauranginspektör är den av detaljhandelsbolaget för länet utsedde distriktschefen. Denne företräder bolaget, såvitt angår utskänkning av rus­ drycker inom länet.

Det åligger bolaget att vid behov utse biträdande restauranginspektörer. De föreskrifter rörande restauranginspektörernas verksamhet som erford­ ras utöver stadgandena i denna förordning meddelas av Konungen.

25 §.

Tillstånd till utskänkning av rusdrycker må avse

a) utskänkning som skall bedrivas året runt eller årligen under viss tids­ period (årsutskänkning) eller

b) utskänkning som skall äga rum vid enstaka tillfälle eller under en­ staka tidsperiod (tillfällig utskänkning).

26 §.

Tillstånd till årsutskänkning skall avse en för sådana tillstånd gemen­ sam tidsperiod om fyra år (oktrojperiod), räknat från och med den 1 ok­ tober.

Om skäl därtill äro, må tillstånd meddelas även för del av oktrojperiod.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

27 §.

Den som vill bedriva utskänkning skall göra anmälan därom hos restau­

ranginspektören.

Anmälan, som avser årsutskänkning från oktroj periodens början, bör gö­

ras före utgången av det närmast föregående året.

28 §.

över anmälan som i 27 § sägs skall restauranginspektören, utom i fall

som i 33 § avses, inhämta yttranden från länsnykterhetsnämnden samt po­

lismyndigheten och fullmäktige i den kommun där utskänkningen är av­

sedd att bedrivas. Fullmäktige skola höra kommunens nykterhetsnämnd.

Restauranginspektören åligger tillika att införskaffa den utredning i öv­

rigt som tinnes erforderlig samt att höra den i 13 § angivna nämnden.

29 §.

Ansökan om tillstånd till årsutskänkning från oktroj periodens början

skall av detaljhandelsbolaget göras hos länsstyrelsen före utgången av mars

månad det år perioden börjar.

Har enligt 27 § anmälan gjorts som avser årsutskänkning inom viss kom­

mun och inkommer bolaget icke med ansökan om tillstånd till utskänkning­

en, må ansökan göras av fullmäktige i kommunen. År fråga om årsutskänk­

ning från oktroj periodens början, skall fullmäktiges ansökan göras före ut­

gången av juni månad det år perioden börjar.

Ansökan om tillstand till årsutskänkning i andra fall än som avses i

första stycket må när som helst göras av bolaget eller, om bolaget icke

inkommer med ansökan, av fullmäktige.

Ansökan om tillstånd till tillfällig utskänkning må när som helst göras

av bolaget eller fullmäktige. Innan fullmäktige fatta beslut att söka tillstånd

till sådan utskänkning, skola yttranden inhämtas från bolaget, polismyndig­

heten och kommunens nykterhetsnämnd.

30 §.

Ansökan enligt 29 § skall innehålla uppgift om antalet utskänkningsstäl-

len dels för alla slag av rusdrycker, dels för enbart vin, samt förslag till ut-

skänkningsställenas förläggning och, i förekommande fall, till föreskrifter

för utskänkningens bedrivande.

31 §.

Till utskänkning, som avstyrkts av kommunens fullmäktige, må länssty­

relsen ej meddela tillstånd.

Finna fullmäktige med hänsyn till särskilda förhållanden inskränkningar

erforderliga i fråga om utskänkningens bedrivande, är länsstyrelsen skyldig

att vid tillstånds meddelande fastställa vad fullmäktige i sådant hänseende

föreslagit, i den mån inskränkningarna icke

1) strida mot det i 7 § angivna syftet eller eljest mot bestämmelserna i

denna förordning eller annan allmän författning,

2) röra måltidstvång, kvantitetsbegränsning eller tiden för utskänkning­

ens början eller

3) innebära förbud mot utskänkning till viss person eller viss kategori

av personer.

Hava fullmäktige föreslagit visst högsta antal utskänkningsställen eller

förbud mot utskänkningsställes förläggning till viss del av kommunen, må

länsstyrelsen ej överskrida nämnda antal eller förlägga utskänkningsställe

inom kommundelen i fråga.

11

32 §.

Kan det antagas uppkomma behov av tillfällig utskänkning inom en kom­ mun under en oktrojperiod eller del därav, må fullmäktige efter hörande av kommunens nykterhetsnämnd uppdraga åt kommunalt organ eller åt särskilt utsedda personer att under nämnda tid i fullmäktiges ställe avgiva yttrande över anmälan om tillstånd till tillfällig utskänkning eller göra ansökan om sådant tillstånd. Därvid skola fullmäktige även fastställa all­ männa grunder för uppdragets fullgörande.

33 §.

För utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap erfordras icke sär­ skilt tillstånd för detaljhandelsbolaget. Det ankommer på bolaget att efter prövning i varje särskilt fall överlåta rätt till sådan utskänkning på annan.

34 §.

Finnes det vara ur allmän synpunkt påkallat, att å någon för turistväsen­ det i riket betydelsefull ort årsutskänkning äger rum på hotell eller pensio­ nat, må Konungen, ändock att sådan utskänkning avstyrkts av kommunens fullmäktige, på ansökan av detaljhandelsbolaget eller ledamot av fullmäktige meddela bolaget tillstånd till utskänkningen (turistutskånkning). Tillstånd meddelas för oktrojperiod eller del därav. ... ... .,

Konungen äger vid tillstands meddelande utfärda de särskilda föreskrif­ ter i avseende å utskänkningen som prövas erforderliga.

35 §.

Tillstånd till utskänkning på passagerarfartyg, i restaurangvagn på järn­ vägståg eller på luftfartyg som i linjefart befordrar passagerare (trafikutskänkning) meddelas av länsstyrelsen i det län, där rederiet, järnvägens styrelse eller luftfartsföretaget har sitt säte.

De i 28, 31 och 32 §§ meddelade bestämmelserna skola ej äga tillämpning å trafikutskänkning. Har enligt 27 § anmälan gjorts som avser sådan ut­ skänkning, skall restauranginspektören införskaffa den utredning som fin­ nes erforderlig. Inkommer detalj handelsbolaget icke med ansökan i sådant fall, skall vad i 29 § andra och tredje styckena stadgas om fullmäktige i kommunen äga motsvarande tillämpning å trafikföretaget.

36 §.

Tillstånd till utskänkning inom kasernområde, läger eller annat område, som blivit upplåtet för krigsmaktens behov, eller invid sådant område ma ej beviljas utan Konungens medgivande.

Tillstånd till utskänkning inom område, som ar for allmänheten till­ gängligt såsom nöjesplats eller idrottsplats, må meddelas endast om sär­ skilda skäl därtill äro.

37 §.

Rätt till utskänkning må avse alla slag av rusdrycker eller endast vin. Tillstånd till trafikutskänkning må dock allenast avse vin, dar ej fråga ar om fartyg, som förmedlar regelbunden persontrafik till utländsk hamn, eller luftfartyg, som i linjefart befordrar passagerare till eller från utländsk flyg-

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

När det finnes påkallat av särskilda förhållanden, äger länsstyrelsen vid tillstånds meddelande, jämte det länsstyrelsen fastställer av kommunen föreslagna inskränkningar enligt 31 §, lämna föreskrifter rörande utskank-

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

ningen, dock ej av sadan art som angives under 1)—3) i andra stvcket av

nämnda paragraf.

39 §.

Angående tillstånd till utskänkning skall utfärdas bevis, angivande till-

ståndstiden, utskänkningsstället och de föreskrifter som må hava fastställts

enligt 38 §.

40 §.

1 mom. Rätt till utskänkning må av detaljhandelsbolaget överlåtas en-

dast till den som gjort sig känd för ordentlighet och finnes med hänsyn till

personliga egenskaper i övrigt och andra förhållanden lämpligen böra utöva

rörelsen.

Utskänkning må ej bedrivas av den som är omyndig eller i konkurstill­

stånd samt ej heller av den som till följd av sin befattning kan komma att

deltaga i beslut angående tillverkning eller försäljning av rusdrycker eller

att utöva tillsyn däröver.

Den som på grund av bestämmelserna i första eller andra stycket icke

kan erhålla rätt till utskänkning må ej heller vara styrelseledamot i företag

med huvudsakligt syfte att driva utskänkning. Konungen må dock medgiva

att befattningshavare som i andra stycket avses är styrelseledamot i sådant

företag.

2 mom. överlåtelse till annan än enskild person må ske endast där för

rörelsen utsetts en föreståndare, som godkännes av detalj handelsbolaget.

Vid förfall för föreståndaren må i dennes ställe rörelsen förestås av en så­

lunda godkänd ersättare. Föreståndare och ersättare skola uppfylla i 1 mom.

föreskrivna villkor.

3 mom. I fråga om restaurang eller avdelning därav, som med hänsyn

till beskaffenhet, varupris eller kundkrets är att anse som folkrestaurang,

ma rätt till utskänkning som omfattar alla slag av rusdrycker endast över­

låtas på ett för ändamålet bildat aktiebolag, som godkänts av Konungen

(restaurangbolag ). Närmare bestämmelser om detta bolag meddelas i 6 kap.

Rätt till utskänkning skall även eljest överlåtas på restaurangbolaget,

när så finnes påkallat till främjande av nykterhet eller ordning.

41 §.

Beträffande överlåtelse av rätt till utskänkning skall, sedan den i 13 §

angivna nämnden hörts, skriftligt avtal upprättas.

Är ej fråga om trafikutskänkning, följer med sådan överlåtelse skyldighet

for rattighetsinnehavaren att hos detaljhandelsbolaget inköpa alla för rörel-

sen erforderliga rusdrycker. Vid överlåtelse skall bolaget, med iakttagande

av de föreskrifter kontrollstyrelsen utfärdar, meddela bestämmelser röran-

de prissättning på utskänkta rusdrycker och vad därmed äger samband

samt stadga sådana villkor, att innehavarens ekonomiska fördel, så långt

ske kan, ej göres beroende av myckenheten utskänkta spritdrycker och star­

kare viner.

överlåtelse av tillstånd till trafikutskänkning medför skyldighet att hos

detaljhandelsbolaget inköpa sådana rusdrycker, som äro avsedda för ut­

skänkning i restaurangvagn samt på fartyg och luftfartyg vid färd mellan

svenska hamnar och svenska flygplatser.

42 §.

1 mom. Har utskänkningsinnehavare avlidit, försatts i konkurs eller

förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet eller förmyndaren fort-

sätta rörelsen, skall inom två månader från dödsfallet, första borgenärssam-

13

manträdet eller omyndighetsförklaringen anmälan därom göras hos detalj- handelsbolaget med uppgift om föreståndare för rörelsen.

Godkännes föreståndaren av detalj handelsbolaget, må rörelsen fortsättas intill utgången av den tid tillståndet avser eller den kortare tid bolaget finner skäl bestämma. Vid förfall för föreståndaren må i dennes ställe rö­ relsen förestås av en sålunda godkänd ersättare.

Föreståndare och ersättare skola uppfylla i 40 § 1 mom. föreskrivna vill­ kor.

Godkännes icke föreståndaren, skall detalj handelsbolaget lämna veder­ börande tillfälle att inom viss tid anmäla annan föreståndare.

Göres ej anmälan som ovan i detta mom. sägs inom föreskriven tid, anses avtalet om överlåtelsen hava upphört att gälla den dag anmälningstiden ut­ gick.

Godkännes icke heller den senast anmälde föreståndaren och har frågan enligt 60 § underkastats länsstyrelsens prövning, anses avtalet hava upp­ hört att gälla den dag laga kraftvunnet beslut i ärendet föreligger; i annat fall anses avtalet hava upphört att gälla tre veckor efter bolagets beslut.

2 mom. Har den som erhållit rätt till utskänkning sedermera tillträtt sådan befattning som avses i 40 § 1 mom. andra stycket, skall vad ovan i 1 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

43 §.

Iakttagas icke vid utskänkning bestämmelserna i denna förordning, med stöd därav meddelade föreskrifter eller villkor i överlåtelseavtal eller upp­ fyller utskänkningsrörelse icke de särskilda krav som med hänsyn till nyk­ terhet, ordning och trevnad böra uppställas på sådan rörelse, skall restau­ ranginspektören, efter hörande av den i 13 § angivna nämnden, alltefter omständigheterna

1) tillhålla rättighetsinnehavaren att vidtaga rättelse; 2) hos länsstyrelsen påkalla förklaring att överlåtelseavtalet skall upp­ höra att gälla; eller

3) om så finnes lämpligt med hänsyn till särskilda förhållanden, hos läns­ styrelsen hemställa om föreskrift som i 38 § sägs.

Vid prövning av fråga enligt första stycket skall särskilt beaktas om brister i nykterhet eller ordning haft samband med att brännvin eller andra rusdrycker utskänkts till gäst i större myckenhet.

Utskänkningsställen.

44 §.

Utskänkningsställe skall vara så beläget att tillsyn däröver ej försvåras. Utskänkning må ej bedrivas i butik eller andra för handelsrörelse använ­ da lokaler. Vad nu sagts gäller ej sådan utskänkning av vin som äger rum i samband med servering av konditorivaror.

Angående beskaffenheten av utskänkningsställe äger Konungen utfärda de bestämmelser som kunna erfordras utöver vad i livsmedelsstadgan före- skrives om serveringslokal.

45 §.

Ombyte av utskänkningsställe må ske efter medgivande av den myndig­ het som meddelat tillstånd till utskänkningen. över ansökan om sådant med­ givande skall restauranginspektören inhämta yttrande från dem som blivit hörda i tillståndsärendet och därefter med eget utlåtande överlämna hand­ lingarna till vederbörande tillståndsmyndighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

14

Utskänkningens bedrivande m. m.

46 §.

1 mom. Vid utskänkning skall lagad mat vara att tillgå. Vad nu sagts

gäller dock ej utskänkning av vin som äger rum i samband med servering

av konditorivaror.

2 mom. Spritdrycker och starköl må utskänkas endast i samband med

måltid.

Föreskritter angående lägsta pris å sådan måltid utfärdas av kontrollsty­

relsen. Styrelsen må vidare i män av behov utfärda anvisningar till vägled­

ning vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket.

Konungen må beträffande visst utskänkningsställe medgiva undantag

från stadgandet i första stycket. I fråga om ansökan om sådant medgivande

skola bestämmelserna i 27 och 28 §§ äga motsvarande tillämpning. Medgi­

vande må ej lämnas, om fullmäktige i kommunen förklarat att utskänk­

ning av spritdrycker och starköl utan samband med måltid icke bör äga

rum i kommunen. Lämnas medgivande, utfärdar Konungen de särskilda

föreskrifter i avseende å utskänkningen som prövas erforderliga. Medgivan­

det må när som helst återkallas.

Kungl. Maj.ts proposition nr i51.

47 §.

1 mom. Spritdrycker och starköl må ej utskänkas före klockan 16. Å

sön- och helgdagar samt dag före sön- eller helgdag må dock utskänkningen

börja klockan 14.

Vin må ej utskänkas före klockan 12.

2 mom. Utskänkning skall avslutas senast klockan 22, där ej tidigare

tidpunkt föreskrivits enligt 38 § eller 43 § eller ock medgivande till utsträckt

tid lämnats i den ordning nedan i 3 eller 4 mom. sägs.

3 mom. Föreligger stadigvarande behov av utskänkning efter klockan

22, äger länsstyrelsen lämna medgivande därtill i samband med utskänk-

ningstillståndet eller, då sådant behov yppas under oktrojperioden, genom

beslut efter särskild ansökan. I sistnämnda fall skall restauranginspektören

inhämta yttranden från fullmäktige och polismyndigheten i kommunen samt

därefter med eget utlåtande överlämna handlingarna till länsstyrelsen.

Ej må senare tid för utskänknings avslutande bestämmas än fullmäktige

förordat.

4 mom. Yppas för särskilt tillfälle behov av utskänkning efter den eljest

bestämda tiden, må polismyndigheten lämna medgivande därtill. Sådant

medgivande må ej lämnas i strid med de grunder fullmäktige i kommunen

eller länsstyrelsen kan hava bestämt.

5 mom. Utlämning av rusdrycker till gäst skall upphöra senast en halv

timme före utskänkningstidens utgång.

6 mom. Under tid då utskänkning ej är medgiven vare det förbjudet

att låta rusdrycker förtäras å utskänkningsställe.

7 mom. Vad i denna paragraf stadgas skall ej äga tillämpning å turist-

eller trafikutskänkning.

48 §.

Vid utskänkning skola alkoholfria drycker finnas att tillgå i tillfreds­

ställande urval.

49 §.

På passagerarfartyg må rusdrycker utskänkas endast till besättning och

passagerare. På luftfartyg må utskänkning äga rum endast under färd.

15

50 §.

Utskänkning må ej äga rum till den som kan antagas ej hava fyllt ader- ton år.

Rusdrycker må ej utskänkas till den som är synbarligen berörd av alko­ holhaltiga drycker eller annat berusningsmedel; och må sådan person icke tillåtas uppehålla sig å utskänkningsställe. Ej heller må rusdrycker utskän­ kas till den som veterligen missbrukar alkoholhaltiga drycker.

51 §■

Vid danstillställning, till vilken allmänheten äger tillträde, må rusdrycker ej utskänkas. Förbudet gäller även lokal, som står i inre förbindelse med danslokalen.

Från det i första stycket stadgade förbudet må polismyndigheten med­ giva undantag för särskilda fall.

Sådant medgivande må ej lämnas i strid med de grunder fullmäktige i kommunen eller länsstyrelsen kan hava bestämt.

52 §.

1 mom. Vid föreställning, till vilken allmänheten äger tillträde, må rus­ drycker ej utskänkas utan särskilt medgivande. Förbudet gäller även lokal, som står i inre förbindelse med den lokal, där föreställningen äger rum.

Vad nu sagts avser icke sång, konsert, uppläsning eller annan därmed jämförlig underhållning å restaurang.

2 mom. Medgivande att utskänka rusdrycker vid föreställning eller un­ derhållning av annat slag än i 1 mom. andra stycket sägs lämnas av läns­ styrelsen.

Vill utskänkningsinnehavare regelbundet å restaurang anordna underhåll­ ning av annat slag än i 1 mom. andra stycket sägs, må medgivandet läm­ nas i samband med utskänkningstillståndet eller, då fråga därom uppkom­ mer under oktrojperioden, genom beslut efter särskild ansökan. I sistnämnda fall skall restauranginspektören inhämta yttranden från fullmäktige och polismyndigheten i kommunen samt därefter med eget utlåtande överläm­ na handlingarna till länsstyrelsen.

Vill utskänkningsinnehavare för särskilt tillfälle anordna föreställning eller underhållning som i första stycket sägs, äger länsstyrelsen, efter den utredning som finnes erforderlig, lämna medgivande därtill.

Medgivande må icke lämnas i strid med de grunder fullmäktige kunna hava bestämt.

53 §.

Restauranginspektören skall i god tid före varje oktrojperiods början lämna fullmäktige i kommunen tillfälle att yttra sig dels angående den om­ fattning i vilken enligt fullmäktiges mening rätt till utskänkning som avses i 33 § bör överlåtas, dels angående de grunder enligt vilka medgivande, var­ om stadgas i 47 § 4 inom., 51 § och 52 § 2 mom. tredje stycket, må lämnas. Restauranginspektören skall därefter i förekommande fall med eget utlå­ tande överlämna inkomna yttranden till länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall meddela polismyndigheterna erforderliga anvisningar för utövandet av den beslutanderätt som på dem ankommer.

54 §.

Ä utskänkningsställe må gäst ej förtära eller tillåtas förtära rusdrycker, som icke därstädes i laga ordning utskänkts till honom, samt ej heller er­ sättningsmedel för rusdrycker.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

16

Rusdrycker, som ej få utskänkas å utskänkningsställe, eller ersättnings­

medel som nyss sagts må ej heller förvaras därstädes eller eljest så att gäs­

terna äga tillgång till dem.

55 §.

Ej må den som handhar utskänkning eller någon hos honom anställd

söka förmå gäst att å utskänkningsstället inköpa rusdrycker eller tillåta, att

något av det sålda medföres därifrån; och vare det gäst förbjudet att sålun­

da medföra utskänkt rusdryck.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

5 KAP.

Vissa för detaljhandel gemensamma bestämmelser.

56 §.

För visst tillfälle, då så anses erforderligt för ordningens upprätthållan­

de, må länsstyrelsen ävensom polismyndigheten förbjuda detaljhandel med

rusdrycker eller föreskriva inskränkningar däri.

När så prövas nödigt under krig eller vid omedelbar krigsfara eller då

arbetslöshet eller nöd i större omfattning råder, må Konungen eller, efter

Konungens förordnande, länsstyrelsen förbjuda detaljhandel eller föreskriva

inskränkningar däri.

57 §.

1 mom. Det åligger länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd och kommunal

nykterhetsnämnd att övervaka efterlevnaden av vad i denna förordning är

stadgat. Polismyndighet skall tillse, att ordning råder å ställe där detalj­

handel idkas.

Tillsyn över utskänkningsbestämmelsernas efterlevnad och utskänknings

handhavande i övrigt skall under länsstyrelsen verkställas av restaurang-

inspektören. Denne äger påkalla handräckning av polismyndighet för ut­

redning angående utskänknings bedrivande. Polismyndighet och nykter­

hetsnämnd skola underrätta restauranginspektören rörande förhållanden

och iakttagelser som bedömas hava betydelse för den honom ålagda tillsynen.

2 mom. Den som bedriver utskänkning är skyldig att hålla sådan "bok­

föring över sin rörelse att erforderlig kontroll av utskänkningen möjliggö-

res. Kontrollstyrelsen äger utfärda närmare föreskrifter härom.

Rörelseidkare som nyss sagts skall vidare på begäran hålla sina han-

delsböcker med tillhörande verifikationer tillgängliga för restauranginspek­

tören eller för person som förordnats av denne.

58 §.

Den som har att taga befattning med tillsyn å denna förordnings efter­

levnad är berättigad att erhålla tillträde till försäljningsställe med tillhö­

rande lokaler.

59 §.

Å försäljningsställe skola ett exemplar av denna förordning ävensom

prislista å drycker som där tillhandahållas vara för köpare tillgängliga.

Ä utminuteringsställe skall genom särskilt anslag tydligt angivas å vilka

tider försäljning av rusdrycker där äger rum.

60 §.

Är någon missnöjd med detaljhandelsbolagets beslut i fråga om överlå­

telse av rätt till utskänkning eller rörande tillämpningen av överlåtelseavtal,

äger han få frågan prövad av länsstyrelsen.

17

Har detalj handelsbolaget icke överlåtit tillstånd till utskänkning, som meddelats på ansökan av kommunens fullmäktige eller trafikföretag, äga fullmäktige eller trafikföretaget påkalla länsstyrelsens prövning av frågan.

61 §.

över beslut av restauranginspektören så ock över beslut av polismyndig­ het enligt denna förordning ma besvär anföras hos länsstyrelsen inom tre veckor från beslutet.

62 §.

Länsstyrelses beslut i ärende angående tillstånd till annan årsutskänk- ning än trafikutskänkning skall kungöras i den eller de tidningar inom orten där allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas. Tiden for anförande av besvär över sådant beslut skall räknas från dagen för första kungörandet, vilken dag skall angivas i kungörelsen.

63 §.

1 mom. Besvär över beslut, som enligt denna förordning meddelats av länsstyrelse, må föras hos Konungen i finansdepartementet i den ordning som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbets­ verks beslut.

2 mom. Beslut som länsstyrelse eller polismyndighet meddelat enligt den­ na förordning länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda är före­ skrivet eller särskilt förordnas.

64 §.

1 mom. Avskrift av beslut, som länsstyrelse meddelat i utskänknings- ärende, skall, då fråga ej är om trafikutskänkning, tillställas polismyndig­ heten och kommunens nykterhetsnämnd.

Har polismyndighet meddelat beslut enligt denna förordning, skall restau­ ranginspektören och kommunens nykterhetsnämnd underrättas därom.

Har detalj handelsbolaget överlåtit rätt till utskänkning enligt 33 §, skall polismyndigheten i orten och kommunens nykterhetsnämnd underrättas.

2 mom. Över beslut rörande utskänkning, som enligt denna förordning meddelats av länsstyrelsen, polismyndighet, detaljhandelsbolaget eller res­ tauranginspektören, skall den sistnämnde föra erforderliga anteckningar.

Närmare föreskrifter härom meddelas av kontrollstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

6 KAP.

Om partihandelsbolaget och detaljhandelsbolaget samt restaurangbolaget och

dess dotterbolag

Partihandelsbolaget.

65 §.

Godkännande av partihandelsbolaget lämnas för viss tid, högst sex år. Ansökan om godkännande skall vara åtföljd av bolagsordningen och in­ komma före ingången av året näst före det, då försäljningen är avsedd att taga sin början. . , .

Ej må godkännande lämnas, där ej genom bestämmelse i bolagsordning­ en eller på annat betryggande sätt åt staten beretts övervägande inflytande ä bolagets ledning; och'skall bolaget därutöver vid verksamhetens bedri­ vande vara underkastat den särskilda kontroll från statens sida som Ko­ nungen prövar nödig.

2

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

66

§.

1 mom. Bolaget må ej bereda aktieägare vinning utöver skälig ränta å

de av honom tillskjutna kontanta medel.

2 mom. Av bolagets årsvinst skall avsättning verkställas till reservfond

enligt 71 § lagen om aktiebolag. Vad i 72 § nämnda lag föreskrives om av­

sättning av årsvinst skall däremot icke äga tillämpning å bolaget.

Efter Konungens medgivande må bolaget därutöver använda viss del av

årsvinsten till avsättning till fonder samt till avskrivningar.

Återstoden av årsvinsten skall, sedan utdelning till aktieägarna ägt rum,

efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång insättas

ä statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.

67 §.

Person, som är omyndig eller i konkurstillstånd eller som äger till av­

salu tillverka rusdrycker eller som är ledamot av styrelse för annat företag

med rätt till dylik tillverkning än partihandelsbolaget, må ej vara ledamot

av bolagets styrelse. Ämbets- eller tjänsteman, som till följd av sin be­

fattning kan komma att deltaga i beslut angående tillverkning eller försälj­

ning av rusdrycker eller att utöva tillsyn däröver, må icke utan Konung­

ens medgivande vara sådan ledamot.

68

§.

Missbrukar bolaget sin försäljningsrätt eller försättes bolaget i konkurs,

må godkännandet av Konungen återkallas. Försäljningsrätten upphör i dy­

likt fall å tid som av Konungen bestämmes. Konungen äger ock i sådant fall

föreskriva annan tid än den eljest bestämda för ansökan om godkännande

såsom partihandelsbolag.

69 §.

Bolaget vare skyldigt att vid avtal med leverantör föreskriva denne så­

dana inskränkningar rörande reklam för rusdrycker och därmed jämförlig

verksamhet som finnes erforderliga för att tillgodose det i 7 § angivna

syftet.

70 §.

Närmare bestämmelser om villkoren för godkännande, om särskild kon­

troll från statens sida och om årsvinstens användning ävensom de ytter­

ligare föreskrifter i avseende å bolagets verksamhet och drift, som finnas

erforderliga, skola intagas i avtal som upprättas i samband med bolagets

godkännande.

Detaljhandelsbolaget.

71 §.

Vad i 65 § sägs om partihandelsbolaget skall äga motsvarande tillämp­

ning å detaljhandelsbolaget.

72 §.

Aktieägare i bolaget kan vara endast svenska staten eller svensk med­

borgare som därtill erhållit Konungens tillstånd. Sådant tillstånd må ej

meddelas, med mindre sökanden avlämnat förbindelse till Konungen att

på anmodan överlåta sin aktie mot erhållande av aktiens nominella belopp

jämte vinstutdelning för tidigare år, i den mån sådan innestår hos bolaget,

ävensom ränta efter fem procent å aktiebeloppet från löpande årets början

till dess betalning sker.

19

De i denna paragraf föreskrivna inskränkningarna i rätten att äga aktier i bolaget skola finnas angivna å aktiebreven.

73 §.

Bolaget må ej i någon form bereda aktieägare ekonomisk fördel utöver utdelning å aktie eller låta ersättningen till styrelseledamot eller avlöning­ en till någon i bolagets tjänst anställd person utgå i förhållande^ till om­ sättningens storlek eller vinsten å bolagets rörelse. Ej heller må bolaget vidtaga åtgärd som, till men för bolaget, gynnar kommun eller annan.

74 §.

Den i 13 § angivna rådgivande nämnden skall bestå av en av länsstyrel­ sen utsedd ledamot, tillika ordförande, en av landstinget vald ledamot och en ledamot som utses av länsnykterhetsnämnden. Finnes inom ett län mer än ett landsting eller finnes där stad som icke deltager i landsting, utser varje landsting så ock stad som nu sagts en ledamot.

I Stockholm utser överståthållarämbetet nämndens ordförande samt stads­ fullmäktige och stadens nykterhetsnämnd vardera en ledamot.

För varje ledamot utses på samma sätt en suppleant. Ledamöter och suppleanter utses bland inom länet bosatta svenska män och kvinnor, som fyllt tjugutre år och i övrigt uppfyller de i 67 § stadgade behörighetsvillkor. Vad nu sagts utgör dock ej hinder för ledamot av nykterhetsnämnd att vara ledamot eller suppleant i rådgivande nämnd.

Ledamöter och suppleanter utses för fyra kalenderår. Avgår ledamot el­ ler suppleant under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, utses er­ sättare för den tid som skulle hava återstått för den avgångne.

Ledamot och suppleant i rådgivande nämnd äga av detaljhandelsbolaget åtnjuta ersättning enligt föreskrifter som meddelas av kontrollstyrelsen.

75 §.

Vad i 66 § 2 mom. samt 67—70 §§ sägs om partihandelsbolaget skall äga motsvarande tillämpning å detaljhandelsbolaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Restaurangbolaget och dess dotterbolag.

76 §.

Godkännande av restaurangbolaget lämnas för viss tid, högst fyra år. An­ sökan om godkännande skall vara åtföljd av bolagsordningen och inkomma före ingången av året näst före det, då utskänkningen är avsedd att taga sin början.

Såsom restaurangbolag må godkännas endast sådant bolag, som genom bestämmelse i bolagsordningen eller på annat betryggande sätt berett staten övervägande inflytande å bolagets ledning och som förbundit sig att driva sin restaurangrörelse genom dotterbolag; och skall restaurangbolaget därut­ över vid verksamhetens bedrivande vara underkastat den särskilda kontroll från statens sida, som Konungen prövar nödig.

77 §.

Aktieägare i restaurangbolaget kan vara endast svenska staten eller svensk medborgare, som därtill erhållit Konungens tillstånd. I de dotterbo­ lag till restaurangbolaget, genom vilka restaurangrörelsen drives, må aktier ägas endast av, förutom moderbolaget, svensk medborgare, som därtill er­

hållit tillstånd av länsstyrelsen i det län där dotterbolagets styrelse har

sitt säte.

Tillstånd att äga aktie må ej meddelas, med mindre den som söker så­

dant tillstånd avlämnat förbindelse till Konungen eller länsstyrelsen att på

anmodan överlåta sin aktie mot erhållande av aktiens nominella belopp

jämte vinstutdelning för tidigare år, i den mån sådan innestår hos bolaget,

ävensom ränta efter fem procent å aktiebeloppet från löpande årets början

till dess betalning sker.

De i denna paragraf föreskrivna inskränkningarna i rätten att äga aktier

i restaurangbolaget eller dess dotterbolag skola finnas angivna å aktie­

breven.

78 §.

Av restaurangbolags årsvinst skall avsättning verkställas till reservfond

enligt 71 § lagen om aktiebolag. Vad i 72 § nämnda lag föreskrives om av­

sättning av årsvinst skall däremot icke äga tillämpning å bolaget.

Efter Konungens medgivande må bolaget därutöver använda viss del av

årsvinsten till avsättning till fonder, avskrivningar, överföring till pensions­

stiftelse samt till inlösen av preferensaktier eller till avsättning för sådant

ändamål.

Återstoden av årsvinsten skall, sedan utdelning till aktieägarna ägt rum,

efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång insättas

å statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.

Vad i första stycket stadgas skall äga tillämpning jämväl i fråga om

dotterbolag till restaurangbolaget.

79 §.

De i 68, 70 och 73 §§ givna föreskrifterna skola äga motsvarande tillämp­

ning å restaurangbolaget. Vad i 73 § stadgas skall även gälla restaurang­

bolagets dotterbolag.

Om behörighetsvillkor för ledamot i restaurangbolagets och dotterbolags

styrelse stadgas i 40 § 1 mom.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

7 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

80 §.

1 mom. Den som säljer rusdrycker utan att äga rätt därtill enligt denna

förordning eller överskrider sådan rätt, straffes för olovlig försäljning med

dagsböter. I ringa fall må från straff frias.

År brottet grovt, vare straffet dagsböter, lägst trettio, eller fängelse i högst

ett år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om för­

säljningen bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt eller skett till

underårig eller till person beträffande vilken förordnats att rusdrycker ej

må utminuteras till honom.

2 mom. Har den som gjort sig skyldig till olovlig försäljning av rusdryc­

ker förut genom laga kraftvunnen "dom fällts till ansvar 'för "sådant brott

eller för gärning som avses i 19 § 1 mom. eller 20 § 2 mom. förordningen

angående tillverkning av brännvin eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom.

förordningen angående handel med skattefri sprit eller i It § 1 mom. första

stycket eller 2 mom. första stycket förordningen angående vissa alkohol-

21

haltiga preparat in. ni., dömes till straff som i 1 mom. andra stycket sägs, där ej med hänsyn till brottens beskaffenhet, den tid som förflutit mellan dem eller eljest särskilda skäl äro däremot.

3 mom. Straffas enligt 1 mom. någon som ej äger rätt till försäljning av rusdrycker, vare de å försäljningsstället med därtill hörande lägenheter be­ fintliga eller eljest för försäljning avsedda rusdrycker tillika med kärl och emballage vari de förvaras underkastade beslag och förbrutna.

Hava rusdrycker av annat slag än som avses med utskänkningstillståndet utskänkts, skall i fråga om sådana drycker med kärl och emballage tilläm­ pas vad nyss sagts.

4 mom. Straffas enligt 1 mom. någon som ej äger rätt till försäljning av rusdrycker, må länsnykterhetsnämnden förordna att under viss tid, högst ett år i sänder, rusdrycker ej må utminuteras till honom.

81 §.

Låter någon för honom utfärdad handling som i 17 § avses användas för inköp av rusdrycker åt den som ej fyllt 21 år eller åt den beträffande vilken förordnats att rusdrycker ej må utminuteras till honom,

eller bryter någon mot föreskriften i 20 § första stycket, dömes, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen, till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

82 §.

Har den som äger rätt att utfärda recept å rusdrycker genom missbruk av denna rätt tillhandagått annan med anskaffande av sådana drycker, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

83 §.

Bryter någon mot 46 § 1 mom., 48 § eller 59 § eller bryter gäst å utskänk- ningsställe mot 54 § eller 55 §, straffes med böter, högst etthundra kronor.

84 §.

Förbryter sig någon mot stadgandet i 5 § 2 mom. eller bryter någon som ej handhar försäljning enligt denna förordning mot 20 § andra stycket, straffes med dagsböter.

85 §.

Bryter den som handhar tillåten försäljning av rusdrycker eller någon hos honom anställd i andra fall än förut i detta kapitel sägs mot vad i denna förordning är stadgat eller mot föreskrift som meddelats med stöd av för- ordningen, straffes med dagsböter.

86

§.

1 mom. Rusdrycker som till riket införas av annan än den vilken en­ ligt 12 § är berättigad till införsel av sådana drycker må, därest varan i be­ hörig ordning anmälts till tullklarering, åter utföras i enlighet med de före­ skrifter generaltullstyrelsen äger meddela. Sker ej återutförsel inom fyra månader efter det varan enligt vad i tullstadgan sägs skall anses hava mot­ tagits av tullanstalt, tillfaller varan kronan, och skall för dess räkning med varan förfaras på sätt i 90 § 2 mom. är stadgat.

2 mom. Är införsel av rusdrycker belagd med straff enligt gällande be­

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

stämmelser om ansvar för olovlig varuinförsel, skola de i sådant avseende

meddelade föreskrifter lända till efterrättelse. I fråga om försäljning av

olovligt införda rusdrycker skall gälla vad i 90 § 2 mom. sägs.

3 mom. Den som mot stadgandet i 12 § 4 mom. från fartyg eller luftfar­

tyg bortför rusdrycker, vilka förtullats såsom överskottsproviant, straffes

med dagsböter, och vare dryckerna tillika med kärl och emballage under­

kastade beslag och förbrutna.

4 mom. Den som mot stadgandet i 12 § 4 mom. disponerar å proviante-

ringsfrilager upplagda rusdrycker annorledes än till fartygs eller luftfar­

tygs proviantering eller utrustning i föreskriven ordning, straffes med dags­

böter.

5 mom. Erfordras i särskilt fall föreskrifter angående behandlingen av

till riket inkomna rusdrycker, äger Konungen efter anmälan av generaltull­

styrelsen förordna huru med varan skall förfaras.

87 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid

granskning av räkenskaper och verifikationer, så ock vad som eljest vid

tillsyn å utskänkning inhämtats må ej yppas i vidare män än som erford­

ras för vinnande av det med bestämmelserna avsedda ändamålet. Bryter nå­

gon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där

ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas endast efter angivelse av målsägande.

88

§.

Där någon under tid då han är ställd under åtal för brott mot denna

förordning fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall såsom särskilt brott

anses vad han före varje åtal förbrutit. För brotten gemensamt ådömt fäng­

elsestraff må ej överstiga två år.

89 §.

1 mom. Hava flera medverkat till gärning, som i 80 och 81 §§ sägs, gäl­

ler vad i 3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen är stadgat. Den till vilken rusdrycker

försålts eller eljest anskaffats vare dock ej förfallen till ansvar för annan

medverkan än anstiftan.

2 mom. Husbonde ansvarar för brott som vid detaljhandel begås av hans

husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore brottet begånget

av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att brottet

skett utan hans vetskap och vilja.

90 §.

1 mom. Rättighet att verkställa beslag tillkommer*tulltjänsteman i fall

som i 80 § sägs. I övrigt gäller angående beslag vad därom finnes särskilt

stadgat.

2 mom. Rusdrycker som enligt denna förordning eller annan författning

förklarats förbrutna skola, därest de äro i försäljningsdugligt skick, hem-

bjudas till detalj handelsbolaget eller partihandelsbolaget. Kunna förbrutna

drycker på grund av sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten, skola

de heinbjudas till partihandelsbolaget. Bolag till vilket rusdrycker sålunda

hembjudits vare skyldigt att till skäligt pris inköpa den hembjudna varan.

Är värdet så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall

varan bevisligen förstöras.

23

Samma lag vare där rusdrycker som ej förklaras förbrutna skola försäljas på grund av bestämmelser i tullstadgan eller andra författningar.

Med den erlagda köpesumman för rusdrycker som försålts pa grund av stadgandet i 86 § 1 mom. eller bestämmelser i tullstadgan skall i tillämp­ liga delar förfaras på sätt i tullstadgan föreskrives beträffande köpesum­ man för gods som enligt samma stadga blivit genom tullverkets forsorg försålt å auktion; och skall, därest enligt tullstadgan viss tid skall raknas från auktionsdagen, tiden i stället räknas från den dag, da betalning kom­ mit tullverket tillhanda.

3 mom. Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Övergångsbestämmelser.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955 i den mån annat ej följer av vad nedan stadgas.

2. Genom förordningen upphävas

.

förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdryc-.k.6r samt

förordningen den 1 juni 1923 (nr 141) angående förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl1; .. . .. . ,

dock att de upphävda förordningarna alltjämt skola aga tillämpning be­ träffande förhållanden som hänföra sig till tiden före den 1 °ktober 1955‘

3. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till stadgande som ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall den bestämmelsen i stället tillämpas. „ , , „ . . . .

4. Utan hinder av bestämmelsen i 14 § andra stycket ma utminutenngs- ställe bibehållas å ort, där sådant ställe var inrättat vid förordningens lkratt-

5. Med utgången av september 1955 upphöra alla rättigheter till detalj­ handel som grunda sig på förordningen den 18 juni 1937. I fråga om anmälan eller ansökan, som avser tillstånd, medgivande eller godkännande enligt nya förordningen, skola bestämmelserna i forordningen äga tillämpning även före den 1 oktober 1955. , , Ansökan om godkännande av detaljhandelsbolag for tiden från och m nämnda dag skall vara åtföljd av bolagsordningen och inkomma fore den 1 oktober 1954 ^ Detaljhandelsbolaget skall utse eller förordna distriktschefer före den 1 december 1954. Ledamot och suppleant av rådgivande nämnd utses enligt 74 § forsta gången för tiden den 1 januari 1955—den 31 december 1958. Beslut och avtal enligt förordningen må meddelas och slutas aven tore den 1 oktober 1955, dock med verkan tidigast från och med denna dag.

6. Första oktrojperioden efter denna förordnings ikraftträdande skall endast omfatta tiden till och med den 30 september 1957.

7. Kontrollstvrelsen må i män av behov och i samråd med detalj handels­ bolaget meddela närmare anvisningar angående nedläggande av rörelsen a systembolag och rörelsens övertagande av detalj handelsbolaget.

8. Tillstånd för partihandelsbolag och godkännande av restaurangbolag, som meddelats enligt förordningen den 18 juni 1937, skola äga giltighet un­ der den tid tillståndet eller godkännandet avser.

9. Bestämmelsen i 69 § skall äga tillämpning aven fore den 1 oktober 1955, såvitt avser reklam och därmed jämförlig verksamhet under tiden etter den 1 september 1955.

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Förslag

till

ölförsäljningsförordning.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Vad som är att hänföra till Öl angives i förordningen angående tillverk­

ning och beskattning av maltdrycker.

2

§.

Till partihandel hänföres i denna förordning försäljning till återförsäljare

i och för deras rörelse samt försäljning för export. Med detaljhandel förstås

all annan försäljning.

Detaljhandel sker genom

1) utminutering, som innefattar avhämtningsförsäljning och kringfö-

ringsförsäljning; samt

2) utskänkning, varmed förstås försäljning till förtäring på stället.

3 §.

Tillverkare kallas i denna förordning den som enligt förordningen angå­

ende tillverkning och beskattning av maltdrycker äger tillverka Öl i svenskt

bryggeri.

4 §•

1 mom. All försäljning av Öl vartill rätt ej föreligger enligt denna förord­

ning är förbjuden.

Hembryggt Öl må icke säljas.

2 mom. Under försäljning inbegripes allt tillhandahållande som sker mot

ersättning.

Som försäljning skall dock icke anses, att arbetsgivare på grund av

tjänsteavtal utan särskild gottgörelse tillhandahåller anställd Öl.

5 §•

All försäljning av Öl skall ordnas och handhavas så att ordning och nyk­

terhet icke äventyras.

2 KAP.

Om partihandel och import.

6 §•

Utan särskilt tillstånd eller anmälan äga tillverkare, de i rusdrycksför-

saljmngstorordningen omnämnda partihandels- och detaljhandelsbolagen,

sa ock den som erhållit tillstånd till utminutering av Öl, bedriva partihan­

del därmed. Nederlag, varifrån endast partihandel skall utövas, må dock

icke inrättas utan att anmälan därom gjorts till länsstyrelsen, som utfärdar anmälningsbevis.

Den som yrkesmässigt till riket inför utländskt Öl må efter anmälan som i första stycket sägs idka partihandel med sådant Öl och inrätta nederlag för sålunda avsedd handel.

Konungen må, om så finnes påkallat, förordna att Öl icke må införas till riket annat än i den ordning som i rusdrycksförsäljningsförordningen är föreskriven beträffande införsel av rusdrycker.

7 §•

Öl som införes till riket må icke utlämnas från tullverket, med mindre varan antingen då den inkommer hit eller ock därefter genom varuhavarens försorg under tillsyn av tullpersonal försetts med etikett, innehållande upp­ gift om namnet på det bryggeri där tillverkningen skett samt sifferbeteck- ning (II) för varans klass.

Sådan etikett må ej innehålla benämning, som är ägnad att giva malt­ drycken sken av att vara av annan klass än den till vilken den är hänförlig.

Generaltullstyrelsen äger för särskilda fall medgiva undantag från bestäm­ melserna i denna paragraf.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

25

3 KAP.

Om detaljhandel.

Allmänna bestämmelser.

8

§.

För rätt till detaljhandel med Öl erfordras tillstånd av länsstyrelsen, där ej nedan annorlunda stadgas.

9 §.

1 mom. Tillstånd till detaljhandel med Öl må meddelas endast den som gjort sig känd för ordentlighet och finnes med hänsyn till personliga egen­ skaper i övrigt och andra förhållanden lämpligen böra utöva rörelsen.

Detaljhandel må ej utövas av den som är omyndig eller i konkurstillstånd, ej heller av befattningshavare som kan komma att deltaga i beslut angåen­ de tillverkning eller försäljning av maltdrycker eller att utöva tillsyn där­ över.

2 mom. Tillstånd för annan än enskild person att bedriva detaljhandel med Öl må meddelas endast där för rörelsen utsetts en föreståndare, som god­ känts av länsstyrelsen. Vid förfall för föreståndaren må i dennes ställe rö­ relsen förestås av en sålunda godkänd ersättare. Föreståndare och ersättare skola uppfylla i 1 mom. föreskrivna villkor.

10 §.

Ej må detaljhandel med Öl utövas inom läger, kasernområde eller annat uteslutande för krigsmaktens behov upplåtet område i andra fall än som avses i 24 och 25 §§. Dock må länsstyrelsen för enstaka tillfälle meddela tillstånd till detaljhandel inom sådant område, när särskilda skäl därtill äro.

A vhäm tningsförsäl jning.

11

§•

Utan särskilt tillstånd eller anmälan må det i rusdrycksförsäljningsför- ordningen omnämnda detaljhandelsbolaget bedriva avhämtningsförsäljning av Öl från utminuteringsställe för rusdrycker.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

12

§.

Avhämtningsfförsäljning, för vilken tillstånd erfordras, skall bedrivas från

tillverkningsställe eller annat fast försäljningsställe. Sålt Öl må försändas

till köpare.

13 §.

Tillstånd till avhämtningsför sälj ning skall meddelas att gälla tills vidare,

där ej fråga är om försäljning vid enstaka tillfälle eller under enstaka

tidsperiod.

14 §.

Ansökan om tillstånd till avhämtningsförsäljning skall innehålla uppgift

om försäljningsställe. Sökandens samt, i förekommande fall, föreståndares

och ersättares behörighet skall styrkas, där den icke är för länsstyrelsen

känd.

Över ansökningen skola yttranden inhämtas från länsnykterhetsnämnden

samt polismyndigheten och fullmäktige i den kommun där försäljningen är

avsedd att bedrivas. Fullmäktige skola höra kommunens nykterhetsnämnd.

Avser ansökan försäljning vid enstaka tillfälle eller under enstaka tids­

period, erfordras dock endast att polismyndigheten och kommunens nyk­

terhetsnämnd erhålla tillfälle att yttra sig.

15 §.

Hava kommunens fullmäktige föreslagit den inskränkningen i fråga om

rörelsens bedrivande, att tillståndsinnehavares eller föreståndares ekono­

miska fördel göres oberoende av myckenheten sålt Öl, och finnas därvid fö­

reslagna grunder för försäljningens ordnande i övrigt lämpliga, skall detta

villkor fastställas av länsstyrelsen.

16 §.

Angående tillstånd till avhämtningsförsäljning skall bevis utfärdas, an­

givande försäljningsställes belägenhet samt, i förekommande fall, tillstånds-

tiden och villkor enligt 15 §.

17 §.

Särskilt tillstånd att sälja Öl endast i samband med proviantering av far­

tyg och luftfartyg må meddelas skeppshandlare.

I här avsett fall skall angående ansökan och dess behandling i tillämpliga

delar gälla vad i 14 § första och tredje styckena samt 16 § stadgas. Bestäm­

melsen i 13 § skall ock äga tillämpning på sådant tillstånd.

Kringf öringsförsäljning.

18 §.

Tillstånd till kringföringsförsäljning må meddelas

a) tillverkare, för försäljning från tillverkningsställe;

b) annan än tillverkare, för försäljning från fast försäljningsställe, i den

mån så finnes skäligt och lämpligt; samt

c) under samma förutsättning, tillverkare eller annan, för försäljning

från särskilt inrättat nederlag.

Tillstånd meddelas av länsstyrelsen i det län, där försäljningen är av­

sedd att bedrivas.

19 §.

Vid varje nederlag skall finnas en av länsstyrelsen godkänd föreståndare.

1 fråga om sådan föreståndare skall gälla vad i 9 § 2 mom. stadgas.

27

20

§.

Tillstånd till kringföringsförsäljning skall avse en för sådana tillstånd gemensam period om fyra år, oktrojperiod, räknat från och med den 1 oktober.

Om skäl därtill äro, må tillstånd meddelas även för del av oktrojperiod.

21

§.

Ansökan om tillstånd till kringföringsförsäljning skall innehålla uppgift om tillverkningsställe eller fast försäljningsställe samt, i förekommande fall, om antalet nederlag och deras belägenhet ävensom om föreståndare och ersättare enligt 9 § 2 mom. och 19 §. Sökandens samt föreståndares och ersättares behörighet skall styrkas, där den icke är för länsstyrelsen känd.

Ansökan som avser försäljning från oktrojperiodens början bör vara läns­ styrelsen till handa före utgången av året innan perioden börjar.

Länsstyrelsen beslutar i ärendet efter den utredning som finnes erfor­ derlig.

22

§.

Tillstånd till kringföringsförsäljning innefattar skyldighet för tillstånds- innehavaren att vid försäljningen jämte Öl tillhandahålla alkoholfria och därmed jämförliga drycker i tillfredsställande urval och omfattning.

Konungen äger, i den mån så finnes påkallat, meddela föreskrifter i syfte att förhindra att ersättning till den som kringför varorna utgår i förhållan­ de till myckenheten sålt Öl.

Har genom laga kraftvunnet förhandsbesked förklarats att bestämmel­ serna i arbetsavtal om ersättning till utkörare av Öl står i överensstäm­ melse med föreskrifter som meddelats med stöd av andra stycket, skall den som vid försäljningen tillämpar nämnda avtalsbestämmelser anses uppfylla vad sålunda föreskrivits. Det ankommer på kontrollstyrelsen att efter fram­ ställning meddela sådant förhandsbesked.

23 §.

Angående tillstånd till kringföringsförsäljning skall bevis utfärdas, an­ givande tillståndstiden, tillverkningsställes eller fast försäljningsställes be­ lägenhet samt antalet nederlag och deras belägenhet.

Utskänkning.

24 §.

Utan tillstånd eller anmälan enligt denna förordning må Öl utskänkas i fall, då rätt föreligger att utskänka rusdrycker.

Öl må ock utan tillstånd eller anmälan utskänkas vid slutet bord

a) till inackorderade gäster vid matserveringsrörelse i hem (utskänkning vid heminackordering);

b) till medlemmar av personalkår eller personalsammanslutning vid in­ ackordering, som kåren eller sammanslutningen anordnar för medlemmar­ na i särskild matsal (utskänkning vid kårhushåll); samt

c) till dem som bo i bostadshus med gemensam matsal vid servering i matsalen (utskänkning i kollektivhusmatsal).

Rätt till utskänkning som avses i andra stycket b) eller c) tillkommer den som förestår matsalen.

Konungen äger meddela bestämmelser om i vilken utsträckning och un- der vilka villkor militär mäss må hänföras till kårhushåll.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

28

25 §.

I matsal eller därmed jämförlig lokal, som är avsedd för de anställda

vid institution eller företag, må den som där bedriver matserveringsrörelse,

efter anmälan och prövning i den ordning nedan sägs, utskänka Öl vid slu­

tet bord till de anställda (utskänkning i personalmatsal). Till personalmat­

sal hänföres även, i den utsträckning Konungen förordnar, annan för fast

anställd personal inrättad militär mäss än i 24 § avses.

Anmälan göres hos länsstyrelsen och må gälla en tid av högst fyra år.

Vid anmälan skall fogas förklaring från institutionens eller företagets led­

ning eller vederbörande befälhavare, att erinran icke göres mot utskänk-

ningen. Finner länsstyrelsen rörelsen vara av beskaffenhet, som i första

stycket sägs, och föreligger ej sådant förhållande, varom i 49 § första styc­

ket förmäles, skall länsstyrelsen utfärda anmälningsbevis med angivande av

den tid anmälan skall gälla.

26 §.

Utskänkning av Öl, för vilken tillstånd erfordras, benämnes årsutskänk-

nwg, om den är avsedd att bedrivas året runt eller årligen under viss tids­

period, och tillfällig utskänkning, om den skall äga rum vid enstaka tillfälle

eller under enstaka tidsperiod.

27 §.

Tillstånd till årsutskänkning skall meddelas för en tid av fyra år eller

den kortare tid ansökan avser.

28 §.

. Ansökan om tillstånd till utskänkning skall innehålla uppgift om utskänk-

nmgsställe samt den tid varunder utskänkningen är avsedd att bedrivas. Sö-

i nii ns sam^’ i förekommande fall, föreståndares och ersättares behörighet

skall styrkas, där den icke är för länsstyrelsen känd.

Ansökan om tillstånd till årsutskänkning bör vara länsstyrelsen till handa

sex manader före den avsedda utskänkningens början.

29 §.

över ansökan om tillstånd till årsutskänkning skola, utom i fall som i

33 § avses, yttranden inhämtas från länsnykterhetsnämnden samt polis­

myndigheten och fullmäktige i den kommun, där utskänkningen är avsedd

att bedrivas. Fullmäktige skola höra kommunens nykterhetsnämnd.

Fullmäktige må begränsa sitt yttrande till att avse antalet utskänknings-

s rånen.

Över ansökan om tillstånd till tillfällig utskänkning skola, utom i fall

och 33 §§ avses, polismyndigheten och nykterhetsnämnden erhålla

tillfälle att yttra sig.

30 §.

Till årsutskänkning, som avstyrkts av kommunens fullmäktige, må till­

stand ej meddelas.

Hava fullmäktige föreslagit visst antal utskänkningsställen för årsut-

skänkning, må länsstyrelsen ej överskrida nämnda antal.

31 §.

1 bistånd till utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap må med­

delas av polismyndigheten i den kommun där utskänkningen är avsedd att

bedrivas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

29

32 §.

Finnes det vara ur allmän synpunkt påkallat att å någon för turistväsen­ det i riket betydelsefull ort årsutskänkning äger rum på hotell eller pensio­ nat, må länsstyrelsen, utan hinder av vad i 30 § sägs, meddela sökanden till­ stånd till utskänkningen (turistutskänkning).

33 §.

Tillstånd till utskänkning på passagerarfartyg eller järnvägståg eller på luftfartyg, som i linjefart befordrar passagerare, (trafikutskånkning) med­ delas, efter den utredning som finnes erforderlig, av länsstyrelsen i det län där fartygets rederi, järnvägens styrelse eller luftfartsföretaget har sitt säte.

34 §.

När det finnes påkallat av särskilda förhållanden, äger länsstyrelsen i samband med utskänkningstillståndet meddela föreskrifter rörande utskänk­ ningen, i den mån de icke

a) strida mot det i 5 § angivna syftet eller eljest mot bestämmelserna i denna förordning eller annan allmän författning;

b) röra måltidstvång eller kvantitetsbegränsning;

c) innebära senare tidpunkt för utskänkningens början än i 41 § 1 mom. sägs; eller

d) innefatta förbud mot utskänkning till viss person eller vass kategori av personer.

35 §.

Angående tillstånd till utskänkning skall utfärdas bevis, angivande till- ståndstiden, utskänkningsstället och, i förekommande fall, föreskrifter en­ ligt 34 §.

Överförande av försäljningstillstånd på annan.

36 §.

1 mom. Har den som erhållit tillstånd till detaljhandel med Öl avlidit, försatts i konkurs eller förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet eller förmyndaren fortsätta rörelsen, skall inom två månader från döds­ fallet, första borgenärssammanträdet eller omyndighetsförklaringen hos länsstyrelsen göras anmälan därom med uppgift om föreståndare för rö­ relsen. Föreståndare skall uppfylla i 9 § 1 mom. föreskrivna villkor.

Godkännes föreståndaren av länsstyrelsen, må rörelsen, såvida icke läns styrelsen finner skäl bestämma kortare tid, fortsättas, om tillståndet avser bestämd tid, intill utgången av samma tid och, om tillståndet gäller tills vi­ dare, under en tid av två år från godkännandet. Vid förfall för förestånda­ ren må i dennes ställe rörelsen förestås av en sålunda godkänd ersättare.

Godkännes icke föreståndaren, skall länsstyrelsen lämna sökanden till­ fälle att inom viss tid anmäla annan föreståndare.

Göres ej anmälan som ovan i detta mom. sägs inom föreskriven tid eller godkännes icke heller den senast anmälde föreståndaren, anses tillståndet hava upphört att gälla den dag då anmälningstiden utgick eller beslutet angående föreståndaren vunnit laga kraft.

2 mom. Har den som erhållit tillstånd till detaljhandel med Öl seder­ mera tillträtt sådan befattning som avses i 9 § 1 inom., skall vad ovan i 1 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

37 §.

Har tillståndsinnehavaren avlidit eller upphört att vara behörig att utöva

detaljhandel eller föreligga eljest skäl därtill, må tillståndet överföras på

annan efter medgivande av länsstyrelsen.

över ansökan om överförande skola de som blivit hörda över tillstånds-

ansökningen erhålla tillfälle att yttra sig.

Länsstyrelsen skall pröva ansökningen med avseende på skälen för över­

förandet, behörigheten och lämpligheten hos den, till vilken överförandet

ifrågasättes, samt omständigheterna i övrigt.

4 KAP.

Ordningsföreskrifter.

Försäljningsställen.

38 §.

1 mom. Försäljningsställe skall vara så beläget att tillsyn däröver ej för­

svåras.

Angående beskaffenheten av utskänkningsställe äger Konungen utfärda

de bestämmelser som kunna erfordras utöver vad i livsmedelsstadgan före-

skrives om serveringslokal.

Vad i detta moment stadgas skall icke gälla utskänkning vid heminackor­

dering eller kårhushåll, i kollektivhusmatsal eller personalmatsal.

2 mom. Vid utskänkning skola alkoholfria drycker finnas att tillgå i till­

fredsställande urval.

3 mom. På försäljningsställe skola denna förordning och avskrift av gäl­

lande tillstånds- eller anmälningsbevis finnas tillgängliga.

39 §.

Ombyte av försäljningsställe, där detaljhandel med Öl bedrives efter till­

stånd, må ske efter medgivande av länsstyrelsen. Över ansökan om sådant

medgivande skola de som blivit hörda över tillståndsansökningen erhålla

tillfälle att yttra sig.

För säljningstider.

40 §.

Om de tider då Öl må utminuteras gäller vad i butiksstängningslagen är

stadgat. Under sön- eller helgdag må dock kringföringsförsäljning icke be­

drivas.

41 §.

1 mom. Utskänkning av Öl må ej börja före klockan 9, där ej annat föl­

jer av vad nedan i 2 mom. stadgas.

Utskänkningen skall avslutas senast klockan 22, där ej tidigare tidpunkt

föreskrivits enligt 34 eller 49 § eller senare tidpunkt medgivits enligt 2 eller

3 mom. eller är tillåten på grund av bestämmelsen i 4 mom.

2 mom. Föi-eligger stadigvarande behov av längre utskänkningstid än i

1 mom. sägs, äger länsstyrelsen i samband med utskänkningstillståndets

meddelande eller ock senare lämna medgivande därtill, över ansökan som

göres under tillståndstiden skola yttranden inhämtas från länsnykterhets-

nämnden, polismyndigheten och kommunens nykterhetsnämnd.

31

3 mom. Yppas för särskilt tillfälle behov av utskänkning efter den eljest gällande tiden, må polismyndigheten, enligt de grunder länsstyrelsen kan hava fastställt, lämna medgivande därtill.

4 mom. Då utskänkning av Öl bedrives i samband med utskänkning av rus­ drycker, må, utan hinder av vad förut i denna paragraf är stadgat, Öl utskän- kas under den för rusdrycksutskänkningen gällande tiden.

5 mom. Under tid, då utskänkning ej är medgiven, vare det förbjudet att låta Öl förtäras på utskänkningsställe.

6 mom. Vad i denna paragraf stadgas skall ej äga tillämpning å trafikut- skänkning eller utskänkning vid heminackordering eller kårhushåll, i kol­ lektivhusmatsal eller personalmatsal.

42 §.

På passagerarfartyg må Öl utskänkas endast till besättning och passage­ rare. På luftfartyg må Öl utskänkas endast under färd.

Övriga ordningsföreskrifter.

43 §.

Öl må ej utskänkas till den som kan antagas ej hava fyllt sexton år. Öl må icke utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel; och må sådan person icke tillåtas up­ pehålla sig på försäljningsställe. Öl må ej heller utlämnas, då särskild anled­ ning till misstanke föreligger, att varan är avsedd att användas i berusnings­ syfte eller till olovlig försäljning.

Vid partihandel med Öl är säljaren skyldig förvissa sig om att köparen äger rätt att återförsälja varan.

44 §.

Återförsäljare må icke på försäljningsställe förvara Öl i andia kärl än dem i vilka drycken levererats av tillverkaren. Ej heller må Öl, som är avsett för försäljning, av återförsäljaren förändras.

Hernbryggd maltdryck må icke förvaras på försäljningsställe.

45 §.

I lokal, där Öl må utskänkas efter tillstånd eller anmälan enligt denna förordning, vare det förbjudet att förtära eller låta någon förtära rusdryc­ ker eller ersättningsmedel därför. Ej heller må rusdrycker eller sådana ersättningsmedel förvaras i lokalen eller eljest pa sådant sätt, att gästerna äga tillgång till dem.

Länsstyrelsen äger för personalfest i slutet sällskap medgiva undantag från bestämmelserna i första stycket i fråga om personalmatsal, som i 2o § sägs. Vid ansökan härom skall fogas förklaring från institutionens eller företagets ledning eller vederbörande befälhavare att erinran icke göres mot ansökningen.

46 §.

Vid avhämtningsförsäljning må, utom i fall som i 4 § 2 mom. andra styc­ ket sägs, Öl icke utlämnas till förtäring på försäljningsstället eller på annat därintill beläget område varöver rättighetsinnehavaren äger förfoga.

47 §.

För visst tillfälle, då så anses erforderligt för ordningens upprätthållande, må länsstyrelsen så ock polismyndigheten förbjuda detaljhandel med Öl eller föreskriva inskränkningar däri.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

32

Då så prövas nödigt under krig eller vid omedelbar krigsfara eller då

arbetslöshet eller nöd i större omfattning råder, må Konungen eller, efter

Konungens förordnande, länsstyrelsen förbjuda detaljhandel med Öl eller

föreskriva inskränkningar däri.

Knngl. Maj:ts proposition nr 151.

5 KAP.

Om tillsyn och besvär m. m.

48 §.

1 mom. Det åligger kontrollstyrelsen, länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd,

polismyndighet och kommunal nykterhetsnämnd att övervaka att bestäm­

melserna i denna förordning och med stöd därav meddelade föreskrifter

iakttagas.

2 mom. Den som har att taga befattning med övervakning som i 1 mom.

sägs är berättigad att erhålla tillträde till tillverknings- eller försäljnings­

ställe med tillhörande lokaler samt att taga del av handelsböcker med till­

hörande verifikationer ävensom, i fall då kringföringsförsäljning idkas, för

försäljningspersonal gällande arbetsavtal. Nyssnämnda handelsböcker sko­

la vara så anordnade att därav tydligt framgår de olika belopp som utgått

i ersättning för kringföring.

3 mom. Länsstyrelsen skall, om annan i 1 mom. avsedd myndighet finner

anledning till anmärkning, snarast möjligt erhålla del därav.

49 §.

Iakttagas icke bestämmelserna i denna förordning eller med stöd därav

meddelade föreskrifter, eller missbrukas vid avhämtningsförsäljning rätt en­

ligt 12 § att försända varan, eller uppfyller utskänkningsrörelse icke de sär­

skilda krav som med hänsyn till ordning, nykterhet och trevnad böra upp­

ställas på sådan rörelse, skall länsstyrelsen alltefter omständigheterna

a) tillhålla rättighetsinnehavaren att vidtaga rättelse;

b) förbjuda försäljningen eller återkalla tillståndet; eller

c) om så finnes lämpligt med hänsyn till särskilda förhållanden, med­

dela föreskrifter som i 34 § sägs eller inskränka eller upphäva försändnings-

rätt enligt 12 §.

Ändå att fall som i första stycket sägs icke föreligger, må tillstånd till av­

hämtningsförsäljning, när skäl därtill äro, återkallas, dock med verkan tidi­

gast ett år från dagen för beslutet.

50 §.

1 mom. Avskrift av beslut, som länsstyrelse enligt denna förordning med­

delat rörande annat än trafikutskänkning, skall tillställas polismyndigheten

och kommunens nykterhetsnämnd samt, såvitt angår kringföringsförsälj­

ning, kontrollstyrelsen.

Har polismyndighet meddelat beslut enligt denna förordning, skall läns­

styrelsen och kommunens nykterhetsnämnd underrättas.

2 mom. över beslut rörande handel med Öl skall länsstyrelsen föra an­

teckningar enligt de närmare anvisningar kontrollstyrelsen meddelar.

51 §.

Länsstyrelses beslut i ärende angående tillstånd till försäljning av Öl

skall, där fråga ej är om trafikutskänkning eller om detaljhandel vid ensta­

ka tillfälle eller under enstaka tidsperiod, kungöras i den eller de tidningar

33

inom orten där allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas. Tiden för anförande av besvär över sådant beslut skall räknas från dagen för första kungörandet, vilken dag skall angivas i kungörelsen.

52 §.

1 mom. Besvär över beslut, som enligt denna förordning meddelats av länsstyrelse, må föras hos Konungen i finansdepartementet i den ordning som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbets- verks beslut.

2 mom. Beslut som länsstyrelse eller polismyndighet meddelat enligt den­ na förordning länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda är fö­ reskrivet eller särskilt förordnas.

53 §.

Fullmäktige må uppdraga åt kommunalt organ eller åt särskilt utsedda personer att i fullmäktiges ställe avgiva yttranden enligt denna förordning. 1 Stockholm äger nykterhetsnämnden motsvarande befogenhet.

6 KAP.

Ansvarsbestämmelser.

54 §.

1 mom. Den som säljer Öl utan att äga rätt därtill enligt denna förord­ ning eller överskrider sådan rätt, straffes för olovlig försäljning med dags­ böter. I ringa fall må från straff frias.

Har den som gjort sig skyldig till olovlig försäljning av Öl förut genom laga kraftvunnen dom fällts till ansvar för sådan förseelse, eller bedriver den som icke äger rätt till försäljning av Öl sådan försäljning i större omfatt­ ning eller yrkesmässigt, må till fängelse i högst sex månader dömas.

2 mom. Straffas enligt 1 mom. någon som ej äger rätt till försäljning av

Öl, vare de på försäljningsstället med därtill hörande lägenheter befintliga eller eljest för försäljning avsedda förråd av Öl tillika med kärl och em­ ballage vari de förvaras underkastade beslag och förbrutna.

55 §.

Låter utskänkningsinnehavare eller någon hos honom anställd rusdryc­ ker eller ersättningsmedel därför förtäras eller förvaras i strid mot det i 45 § första stycket stadgade förbudet, straffes med dagsböter.

56 §.

Bryter någon i annat fall än i 54 eller 55 § sägs mot vad i denna förord­ ning" är stadgat eller mot föreskrift som meddelats med stöd av förord­ ningen, straffes med böter, högst trehundra kronor.

57 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid granskning av handelsböcker med tillhörande verifikationer, så ock vad som eljest vid tillsyn å försäljning av Öl inhämtats må ej yppas i vidare mån äji som erfordras för det med bestämmelserna avsedda ändamålet. Bryter nå­ gon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare åtalas endast efter angivelse av målsägande.

3

Bihcing till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

58 §.

Där någon under tid då han är ställd under åtal för förseelse mot denna

förordning fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall såsom särskild förse­

else anses vad han före varje åtal förbrutit. Gemensamt fängelsestraff för

förseelserna må ej överstiga ett år.

59 §.

0 Husbonde ansvarar för förseelse som i samband med försäljning av Öl be­

gås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore för­

seelsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra san­

nolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja. Vad nu sagts om hus­

bonde skall, där föreståndare enligt förordningen finnes, i stället gälla den­

ne, såvitt angår förseelse av anställd inom den del av rörelsen över vilken

föreståndaren har att utöva tillsyn.

60 §.

1 mom. Öl som tagits i beslag må av den myndighet som förordnat om be­

slaget genast säljas till tillverkare.

1 övrigt gäller angående beslag vad därom finnes särskilt stadgat.

2 mom. Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

61 §.

Har domstol avgjort mal mot någon som bedriver yrkesmässig försälj­

ning av Öl eller mot någon hos sådan försäljare anställd angående förseelse

som avses i detta kapitel, åligger det domstolen att inom fjorton dagar från

domens avkunnande översända avskrift av domen till länsstyrelsen.

Övergångsbestämmelser.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955 i den mån annat

ej följer av vad nedan stadgas.

2. Genom förordningen upphävas

förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsner-

dricka; samt

kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 396) med vissa föreskrifter angående

kvittens- och försäljningsböcker, som avses i 17 § förordningen den 11 juli

1919 angående försäljning av pilsnerdricka;

dock att de upphävda författningarna alltjämt skola äga tillämpning be­

träffande förhållanden som hänföra sig till tiden före den 1 oktober 1955.

3. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till stadgande, som

ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall den bestämmelsen i

stället tillämpas.

4. Med utgången av september 1955 upphöra samtliga försäljningsrättig-

heter som grunda sig pa förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning

av pilsnerdricka.

Dock skall rätt till avhämtningsför sälj ning, vartill särskilt tillstånd med­

delats, äga fortsatt giltighet, där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar. Till­

stånd, som i enlighet härmed erhåller giltighet efter ikraftträdandet av nya

förordningen, skall anses lämnat med stöd av denna.

5. I fråga om ansökan, som avser tillstånd, medgivande eller godkännan­

de enligt nya förordningen, samt anmälan enligt 6 eller 25 § skola bestäm­

melserna i förordningen äga tillämpning även före den 1 oktober 1955.

Beslut enligt förordningen må meddelas även före sistnämnda dag, dock

med verkan tidigast från och med denna dag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

35

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 8 maj 1925 (nr 119)

angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed

jämförliga drycker.

Härigenom torordnas att 1 §, 3 §, 4 § 1 inom., 5 § 1 och 2 mom., 9 §, 11—• 13 §§, 17 § 3 mom. samt 20 § förordningen den 8 maj 1925 angående för­ säljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker1 skola erhålla följande ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

1 §. 1 §•

Denna förordning avser dels alla drycker, som äro tillagade av annat än malt och som antingen äro helt fria från alkohol eller icke innehålla mer än 2 V4 volymprocent alkohol,

dels varje maltdryck, som enligt förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker är att hänföra till första klassen eller som från bryggeri utlämnas eller ut­ lämnats på kärl, stämplat med be­ teckning för maltdryck av denna klass.

Drycker, som---------------------------- a

3 §.

Utminutering av alkoholfria dryc­ ker vare tillåten under samma villkor, som för idkande av handel i allmän­ het äro gällande; dock skall angående rätt till utminutering inom område, varom förmäles i 5 § 2 inom., gälla vad där stadgas om rätt till utskänk- ning inom sådant område.

4 §•

1. Med rättighet att i viss lokal eller å viss plats utskänka rusdryc­ ker eller pilsnerdricka följer rätt att i samma lokal eller å samma plats utskänka alkoholfria drycker. Vid allmän--------------- -----------eller

Denna förordning avser dels varje till maltdryck icke hänförlig, tillagad dryck, som antingen är helt fri från alkohol eller icke in­ nehåller mer än 2 V4 volymprocent alkohol,

dels ock lättöl.

Vad som är att hänföra till lättöl angives i förordningen angående till­ verkning och beskattning av malt­ drycker.

lkoholfria drycker.

3 §•

Utminutering av alkoholfria dryc­ ker vare tillåten under samma vill­ kor, som för idkande av handel i all­ mänhet äro gällande; dock skall an­ gående rätt till utminutering inom område, varom förmäles i 5 § 2 mom. första punkten, gälla våd där stad­ gas om rätt till utskänkning inom sådant område.

4 §•

1. Utan tillstånd eller anmälan en­ ligt denna förordning må alkoholfria drycker utskänkas i fall, då rätt före­ ligger att utskänka rusdrycker eller

Öl. tillställningen.

1 Senaste lydelse av 5 § 1 mom. se 1947:481, av 9 § 1 mom. se 1947:410, av 12 § 1 och mom. se 1951:825, samt av 12 § 2 mom. se 1953:188.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

5 §•

1. Länsstyrelse äger att efter fram­

ställning i stad av stadsfullmäktige

och på landet av kommunalstämma

förordna, att inom viss kommun ut-

skänkning av alkoholfria drycker icke

må bedrivas utan särskilt tillstånd.

(Nuvarande lydelse:)

Tillstånd till utskänkning av alko­

holfria drycker erfordras ock, dels

då någon vill bedriva sådan utskänk­

ning, efter det honom meddelat för­

bud att utskänka alkoholfria drycker

eller att försälja rusdrycker eller pils-

nerdricka upphört att gälla, eller ef­

ter det honom meddelat tillstånd att

försälja rusdrycker eller pilsner dric­

ka återkallats, dels då utskänkningen

är avsedd att bedrivas i lokal, där ut-

skänkningsrörelse förut bedrivits men

upphört på grund av förbud eller

återkallelse, som nu sagts.

Ansökan om-------------------------- tills

2. Inom läger, kasernområde eller

annat uteslutande för krigsmaktens

behov upplåtet område må ej ut­

skänkning av alkoholfria drycker äga

rum, med mindre länsstyrelse, på

framställning av vederbörande befäl­

havare, därtill meddelat tillstånd.

5 §•

1. Länsstyrelse äger att efter fram­

ställning av fullmäktige i viss kom­

mun förordna, att inom kommunen

utskänkning av alkoholfria drycker

icke må bedrivas utan särskilt till­

stånd. Dylikt förordnande må dock ej

meddelas i fråga om utskänkning av

alkoholfria drycker i fall, som avses i

i § 1 mom., och ej heller beträffan­

de utskänkning av sådana drycker

i personalmatsal, vari matservering

vid slutet bord anordnas för de an­

ställda vid institution eller företag.

Tillstånd till utskänkning av alko­

holfria drycker erfordras ock, dels då

någon vill bedriva sådan utskänk­

ning, efter det honom meddelat för­

bud att utskänka alkoholfria dryc­

ker eller att försälja rusdrycker eller

Öl upphört att gälla, eller efter det

honom meddelat tillstånd att försälja

rusdrycker eller Öl återkallats, dels

då utskänkningen är avsedd att bedri­

vas i lokal, där utskänkningsrörelse

förut bedrivits men upphört på grund

av förbud eller återkallelse, som nu

sagts,

vidare.

2. Inom läger, kasernområde eller

annat uteslutande för krigsmaktens

behov upplåtet område må ej ut­

skänkning av alkoholfria drycker äga

rum, med mindre länsstyrelse, på

framställning av vederbörande befäl­

havare, därtill meddelat tillstånd. Dy­

likt tillstånd erfordras dock ej i fråga

om utskänkning av alkoholfria dryc­

ker i fall, som avses i 4 § 1 mom.

första stycket, och ej heller beträf­

fande sådan utskänkning i personal­

matsal, som i 1 mom. första stycket

av denna paragraf sägs.

(Föreslagen lydelse:)

9 §.

9 §.

1. I stad-------------------------- besiktigade lägenheten.

Innan bevis-------------------------- ej börjas.

Kostnad för — —-------------— av länsstyrelsen.

2. Beträffande utskänkning-----------------------— lämplig person.

3. Vad i 1 och 2 mom. stadgas

skall icke gälla, där lokalen eller plat­

sen för utskänkningen blivit godkänd

av hälsovårdsnämnden enligt vad som

föreskrives i livsmedelsstadgan.

37

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

11 §. 11 §•

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Utskänkning av alkoholfria dryc­ ker, som bedrives på grund av till­ stånd eller anmälan, må icke fortfara längre än till klockan tio eftermid­ dagen. Där särskilda omständigheter föranleda behov av utskänkningstidens inskränkning eller utsträckning, äger länsstyrelse därom förordna.

Vad nu är sagt gäller ej utskänk­ ning, som äger rum å skjutsanstalt till resande.

12

§.

1. Vid all försäljning, vare sig ut- minutering eller utskänkning, må maltdryck, som avses i denna förord­ ning, icke på försäljningsstället för­ varas på andra kärl än dem, å vilka den utlämnats från bryggeriet, ej heller av säljaren påspädas eller på annat sätt beredas. Annan maltdryck än svagdricka må ej utlämnas, där den veterligen är försatt med sackarin. Med sackarin förstås i denna för­ ordning varje konstgjort sötnings­ medel, som har högre söthetsgrad än raffinerat socker men icke sock­ rets näringsvärde.

På försäljningsställe--------------------

2. Mineralvatten samt kolsyrade och därmed jämförliga drycker, vilka icke äro hänförliga till maltdrycker, må icke på försäljningsstället förva­ ras annat än på kärl, varå medelst etikett eller annorledes angivits dryckens benämning, tillverkarens namn eller firma och tillverknings­ orten.

1. Utskänkning av alkoholfria dryc­ ker må icke fortgå längre än till kloc­ kan 22, där ej annat följer av vad nedan i 2 och 3 mom. stadgas.

2. I fall, då rusdrycker eller Öl få utskänkas efter klockan 22, må alko­ holfria drycker utskänkas under sam­ ma tid.

3. Där omständigheterna anses för­ anleda behov av längre utskänkningstid ån i 1 mom. sägs äger polis­ myndigheten i orten förordna därom. Om så finnes erforderligt med hän­ syn till särskilda förhållanden, må polismyndigheten även föreskriva kortare utskänkningstid än där av-, ses.

4. Vad i denna paragraf stadgas skall icke gälla i fråga om utskänk­ ning i fall, som avses i i § 1 mom. andra stycket, och ej heller beträf­ fande utskänkning i personalmatsal, varom förmäles i 5 § 1 mom. första stycket.

12

§.

1. Hembryggt lättöl må icke försäl­ jas.

2. Vid all försäljning, vare sig ut- minutering eller utskänkning, må lättöl icke på försäljningsstället för­ varas på andra kärl än dem, å vilka drycken utlämnats från bryggeriet, ej heller av säljaren påspädas eller på annat sätt beredas.

— hembryggd maltdryck.

3. Mineralvatten samt kolsyrade och därmed jämförliga drycker, vilka icke äro hänförliga till lättöl, må icke på försäljningsstället förvaras annat än på kärl, varå medelst etikett eller annorledes angivits dryckens benäm­ ning, tillverkarens namn eller firma och tillverkningsorten.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

3. Angående märkning av kärl, vari

saluhålles livsmedel som framställts

eller beretts med användning av sac-

karin eller annat konstgjort sötme­

del, meddelas bestämmelser i livsme-

delsstadgan.

13 §.

I lokal, där utskänkning av alko­

holfria drycker idkas utan samband

med utskänkning av rusdrycker eller

pilsnerdricka, vare förbjudet att låta

sistnämnda slag av drycker eller er­

sättningsmedel därför förtäras eller

att hava dessa förvarade i utskänk-

ningslokalen eller eljest på sådant

sätt, att gästerna äga tillgång till de­

samma. Det vare ock förbjudet för

gäst att i sådan utskänkningslokal

förtära rusdrycker eller pilsnerdricka

eller ersättningsmedel därför.

Vad nu--------------------------- särskilt

17 §.

3. Förbryter sig någon mot vad i

9 eller 13 § är föreskrivet, eller ut­

övar någon utskänkning av alkohol­

fria drycker å otillåten tid, böte från

och med tio till och med etthundra

kronor.

4. Angående märkning av kärl, vari

saluhålles livsmedel som framställts

eller beretts med användning av sac-

karin eller annat konstgjort sötme­

del, meddelas bestämmelser i livsme-

delsstadgan.

13 §.

1. I lokal, där alkoholfria drycker

må utskänkas efter tillstånd eller an­

mälan enligt denna förordning, så

ock i fall som avses i i § 1 mom.

andra stycket, vare förbjudet att låta

rusdrycker, ersättningsmedel därför

eller Öl förtäras eller att hava dessa

förvarade i utskänkningslokalen eller

eljest på sådant sätt, att gästerna äga

tillgång till desamma. Det vare ock

förbjudet för gäst att i sådan utskänk­

ningslokal förtära rusdrycker, ersätt­

ningsmedel därför eller Öl.

iordningställt.

2. Länsstyrelsen äger för personal­

fest i slutet sällskap medgiva undan­

tag från bestämmelserna i 1 mom. i

fråga om personalmatsal, som i 5 § 1

mom. första stycket sågs. Vid ansö­

kan härom skall fogas förklaring

från institutionens eller företagets

ledning, att erinran icke göres mot

ansökningen.

17 §.

3. Låter den som äger rätt till ut­

skänkning av alkoholfria drycker el­

ler någon hos honom anställd rus­

drycker, ersättningsmedel därför el­

ler Öl förtäras eller förvaras i strid

mot 13 § 1 mom., straffes med dags­

böter.

Till samma straff vare den förfal­

len som utskänker alkoholfria dryc­

ker utan att äga rätt därtill och där­

vid låter rusdrycker, ersättningsme­

del därför eller Öl förtäras eller ock

förvaras på sätt i 13 § 1 mom. sägs.

Förbryter sig någon mot vad i 9 §

är föreskrivet eller bryter gäst mot

13 § 1 mom., eller utövar någon ut­

skänkning av alkoholfria drycker å

otillåten tid, böte högst etthundra

kronor.

39

20 §.

20 §.

Vad enligt denna förordning till­

hör stadsfullmäktiges handläggning

tillkommer i stad, där stadsfullmäk­

tige ej finnas, allmän rådstuga; och

skall vad som tillhör kommunalstäm­

mas handläggning tillkomma kom­

munalfullmäktige, där sådana fin­

nas.

Vad i--------------------------------------- sådan finnes.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:J

(Föreslagen lydelse:)

Denna förordning träder i kraft

den 1 oktober 1955; dock att bestäm­

melse som därigenom ändrats eller

upphävts alltjämt skall äga tillämp­

ning med avseende å förhållanden

som äro hänförliga till tiden dessför­

innan.

Beslut enligt förordningen må med­

delas även före nämnda dag, dock med

verkan tidigast från och med denna

dag.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Förslag

till

förordning^ om ändring i förordningen den 15 december 1939 (nr

887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Härigenom förordnas, dels att 1 § 2 mom., 2 § 2 mom., 3 8, 4 8 1 mom.

mom., 6 § 5 och 6 mom., 7

31'—33 §§ och 36 § samt rubrikerna

december 1939 angående tillverkning

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

ordning skall upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse:)

1 §-

2. Vad i denna förordning stadgas

angående maltdrycker av första klas­

sen skall i tillämpliga delar gälla be­

träffande alkoholfria drycker, vid

vilkas framställning torkat, rostat

eller bränt malt kommit till använd-

ning.

2

§•

2. Hembrygd av maltdrycker för

eget behov må, utan hinder av före­

skrifterna i denna förordning, före­

tagas av envar, som icke idkar för­

säljning eller tillverkning för för­

säljning av sådana drycker.

3 §.

Maltdrycker indelas i tre klasser.

Första klassen omfattar malt­

drycker, vilkas alkoholhalt icke

överstiger en och åtta tiondels vikt­

procent.

Andra klassen omfattar malt­

drycker, vilkas alkoholhalt över­

stiger en och åtta tiondels men icke

tre och två tiondels viktprocent.

Tredje klassen omfattar malt­

drycker, vilkas alkoholhalt översti­

ger tre och två tiondels viktprocent.

—11 §§. 22 §, 24 § 1 mom., 25—29,

till 2 och 4 kap. förordningen den 15

och beskattning av maltdrycker1 skola

angives, dels ock att 23 § nämnda för-

(Föreslagen lydelse:)

1 §•

2. Vad i denna förordning stadgas

om lättöl skall i tillämpliga delar

gälla alkoholfria drycker, vid vilkas

framställning torkat, rostat eller

bränt malt kommit till användning.

2

§•

2. Hembrygd av maltdrycker för

eget behov må, utan hinder av före­

skrifterna i denna förordning, före­

tagas av envar, som icke idkar till­

verkning för försäljning av sådana

drycker.

3 §■

Maltdrycker indelas i tre klasser.

Första klassen omfattar malt­

drycker, vilkas alkoholhalt icke

överstiger en och åtta tiondels vikt­

procent (lättöl).

Andra klassen omfattar malt­

drycker, vilkas alkoholhalt översti­

ger en och åtta tiondels men icke

två och åtta tiondels viktprocent

(Öl).

Tredje klassen omfattar malt­

drycker, vilkas alkoholhalt översti­

ger två och åtta tiondels viktprocent

(starköl).

1

Senaste lydelse av 27 § se 1951:826.

41

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

4

§.

4

§.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

1. Med skattepliktigt bryg­ geri förstås i denna förordning bryggeri, där maltdrycker av samt­ liga klasser må tillverkas. Med skattefritt bryggeri förstås bryggeri, där endast malt­ drycker av första klassen må tillver­ kas.

5 §•

3. Vid bryggeri skall finnas en föreståndare ( bryggeriföreståndare), som är ansvarig för att rörelsen be- drives enligt föreskrifterna i denna förordning och bestämmelser som meddelas med stöd av densamma.

För bryggeriföreståndaren skall fin­ nas ersättare, som i bryggeriförestån­ darens frånvaro skall ansvara för rö­ relsen. Bryggeriföreståndare och er­ sättare för denne utses av tillverka­ ren.

Tillverkare, som personligen hand­ har den omedelbara ledningen av rö­ relsen, må själv vara bryggeriföre­ ståndare.

Finner kontrollstyrelsen bryggeriföreståndare icke vara lämplig för uppdraget, må styrelsen ålägga till­ verkaren att utse annan bryggerifö­ reståndare.

6

§•

5. Tillverkare har att på egen be­ kostnad anskaffa de journaler och andra handlingar, vilka enligt före­ skrift i denna förordning eller med stöd av densamma meddelade be­ stämmelser skola föras eller upprät­ tas i bryggeri. Tillverkare är pliktig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kontrollstyrclsen meddelar angåen­ de förandet eller upprättandet av nämnda journaler och handlingar

1. Med lättölsbryggeri för­ stås i denna förordning bryggeri, där endast lättöl må tillverkas.

Med ölbryggeri förstås brygge­ ri, där Öl och lättöl men ej starköl må tillverkas.

Med starkölsbryggeri för­ stås bryggeri, där starköl, Öl och lätt­ öl må tillverkas.

5 §.

3. Vid bryggeri skall finnas en föreståndare (bryggeriföreståndare), som är ansvarig för att rörelsen be- drives enligt föreskrifterna i denna förordning och med stöd därav med­ delade bestämmelser. Tillverkare, som personligen hand­ har den omedelbara ledningen av rö­ relsen, må själv vara bryggeriföre­ ståndare. I annat fall utses sådan föreståndare av tillverkaren. Vid för­ fall för föreståndaren må en av till­ verkaren utsedd ersättare ansvara för rörelsen.

Har någon godkänts såsom före­ ståndare för tillverkares detaljhandel med Öl eller såsom ersättare för så­ dan föreståndare enligt ölförsälj­ ning sförordningen, må han jämväl vara bryggeriföreståndare eller ersät­ tare för sådan. I annat fall ankom­ mer det på kontrollstyrelsen att prö­ va bryggeriföreståndares eller ersät­ tares lämplighet samt, om så finnes påkallat, ålägga tillverkaren att utse annan föreståndare eller ersättare.

6

§•

5. Tillverkare har att på egen be­ kostnad anskaffa de handlingar, vilka enligt föreskrift i denna för­ ordning eller med stöd därav med­ delade bestämmelser skola föras eller upprättas i bryggeri.

Tillverkare är pliktig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kontrollstyrelsen meddelar an­ gående förandet eller upprättandet av nämnda handlingar samt angåen-

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:)

samt angående deras bevarande un­

der viss tid och insändande i origi­

nal eller avskrift till kontrollmyndig­

het.

6. Tillverkare är pliktig att vid an-

fordran hålla sina handelsböcker med

tillhörande verifikationer ävensom i

5 mom. omnämnda journaler och

handlingar tillgängliga för kontroll-

tjänsteman.

(Föreslagen lydelse:)

de deras bevarande under viss tid

och insändande i original eller av­

skrift till kontrollstyrelsen.

6. Tillverkare är pliktig att vid

anfordran hålla sina handelsböcker

med tillhörande verifikationer även­

som i 5 mom. nämnda handlingar

tillgängliga för kontrolltjänsteman.

2 KAP.

Om tillverkning av maltdrycker i

skattepliktigt bryggeri.

7 §•

Utan Kungl. Maj :ts tillstånd må

tillverkning av maltdrycker av and­

ra eller tredje klassen icke bedrivas

i annat bryggeri än sådant, i vilket

dylik tillverkning enligt tillståndsbe-

vis bedrivits efter ingången av okto­

ber månad 1938.

Har, av annan anledning än för

vidtagande av reparation, under ett

tillverkningsår i skattepliktigt bryg­

geri icke företagits brygd för fram­

ställning därstädes av maltdrycker

av andra eller tredje klassen, må

tillverkningen av sådana maltdryc­

ker icke utan Kungl. Maj:ts till­

stånd ånyo upptagas i bryggeriet.

8

§.

1. Har någon erhållit Kungl.

Maj:ts tillstånd att bedriva tillverk­

ning av maltdrycker av andra och

tredje klasserna i visst bryggeri eller

har någon övertagit den rörelse, som

i skattepliktigt bryggeri bedrivits av

annan, skall han till kontrollstyrel­

sen göra anmälan om tillverkning­

ens upptagande och dagen därför

(driftsanmälan) och i densamma

uppgiva:

a) bryggeriets namn och belägenhet,

b) tillverkarens fullständiga namn

och postadress,

c) namnen å bryggeriföreståndare

och ersättare för denne,

Om tillverkning av maltdrycker i

Öl- och starkölsbryggerier.

7 §•

Utan Kungl. Maj :ts tillstånd må

Öl icke tillverkas i annat bryggeri

än sådant, i vilket dylik tillverkning

enligt tillståndsbevis bedrivits efter

ingången av oktober månad 1938.

För rätt att tillverka starköl er­

fordras särskilt tillstånd av Kungl.

Maj:t. Därvid äger Kungl. Maj:t fö­

reskriva de villkor som prövas er­

forderliga.

Rätt att tillverka Öl eller starköl

må av Kungl. Maj:t indragas om

den icke längre utövas. Innan be­

slut om indragning meddelas, skall

tillverkaren beredas tillfälle att ytt­

ra sig.

8

§.

1. Har någon erhållit Kungl.

Maj :ts tillstånd att tillverka Öl eller

starköl i visst bryggeri eller har nå­

gon övertagit den rörelse, som i öl-

eller starkölsbryggeri bedrivits av

annan, skall han till kontrollstyrel­

sen göra anmälan om tillverkning­

ens upptagande och dagen därför

(driftsanmälan) och i denna upp­

giva:

a) bryggeriets namn och belägenhet,

b) tillverkarens fullständiga namn

och postadress,

c) namnen å bryggeriföreståndare

och ersättare för denne,

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

d) namnet å den person, som jäm- d) namnet å den person, som jäm­

likt 16 § 2 mom. utsetts att vara

likt 16 § 2 mom. utsetts att vara

forsedelskontrollant vid brygge-

forsedelskontrollant vid brygge­

riet, samt

riet. samt

e) huruvida maltdrycker av första e) huruvida lättöl skall tillverkas i

klassen skola tillverkas i brygge- bryggeriet.

riet.

Föreligger ej---------------------------bevis därom.

Innan sådant-------------------------- av anmälningen.

2. Under den sista månaden av

varje tillverkningsår skall tillverka­

re, som ämnar fortsätta rörelsen

under det kommande tillverknings­

året, till kontrollstyrelsen göra an­

mälan därom och samtidigt lämna

uppgift angående de förhållanden,

som angivas i 1 mom. första styc­

ket a)e).

3. Inträder ändring i förhållande, 2. Inträder ändring i forhållande,

varom uppgift lämnats enligt 1 eller varom uppgift lämnats . enligt^ 1

2 inom., skall tillverkaren inom åtta inom., skall tillverkaren inom åtta

dagar underrätta kontrollstyrelsen dagar underrätta kontrollstyrelsen

därom.

därom.

4. Ämnar tillverkare helt nedlägga 3. Ämnar tillverkare helt nedlagga

rörelsen vid bryggeri, skall han i rörelsen vid bryggeri, skall han i

god tid förut till kontrollstyrelsen god tid förut till kontrollstyrelsen

göra anmälan därom med uppgift göra anmälan därom med uppgift

om dagen, då nedläggandet kommer om dagen, då nedläggandet kommer

att ske. Efter den uppgivna dagen att ske. Efter den uppgivna dagen

må rörelsen icke fortsättas.

må rörelsen icke fortsättas.

9 §•

1.

över skattepliktigt bryggeri

skall finnas planritning jämte be­

skrivning i två exemplar, av vilka

det ena skall förvaras i bryggeriet

och det andra hos kontrollstyrelsen.

Ny planritning jämte beskrivning

skall upprättas, då kontrollstyrelsen

•id prövar erforderligt.

2. Pannor, jäskar och lagerbehål­

lare skola vara uppmätta och märk­

ta på sätt kontrollstyrelsen föreskri­

ver.

3. Allt för tillverkningen i skatte­

pliktigt bryggeri avsett malt skall

uppvägas å en i bryggeriet uppställd

justerad automatisk våg, försedd

med självregistrerande räkneverk.

Vågen skall anskaffas och under­

hållas av tillverkaren.

1. I Öl- och starkölsbryggerier

skola pannor, jäskar och lagerbe­

hållare vara uppmätta och märkta

på sätt kontrollstyrelsen föreskriver.

2. Allt för tillverkningen avsett

malt skall uppvägas å en i brygge­

riet uppställd justerad automatisk

våg, försedd med självregistrerande

räkneverk. Vågen skall anskaffas

och underhållas av tillverkaren.

Om vågen blivit obrukbar eller

om eljest särskilda förhållanden

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:)

Angående skyldighet----------- ----------

10

§.

För tillverkning av maltdrycker

av andra och tredje klasserna

endast användas torkat, rostat eller

bränt kornmalt samt humle, jäst

och vatten, såvida icke kontrollsty­

relsen medgiver användning jämväl

av andra råämnen. Användning av

sackarin må dock icke medgivas.

Med sackarin förstås i denna för­

ordning varje konstgjort sötnings­

medel, som har högre söthetsgrad

än raffinerat socker men icke sock­

rets näringsvärde.

föreligga, äger kontrollstyrelsen

medgiva, att malt under viss tid må

uppvägas på annat sätt än ovan

sägs.

— i 21 §.

10 §.

För tillverkning av Öl och stark­

öl må endast användas torkat, ros­

tat eller bränt kornmalt samt hum­

le, jäst och vatten, såvida icke kon­

trollstyrelsen medgiver användning

jämväl av andra råämnen.

(Föreslagen lydelse:)

11 §•

11 §.

Tillverkning för försäljning av Tillverkning för försäljning av

maltdryck av tredje klassen må äga starköl, vars alkoholhalt överstiger

rum allenast för utförsel ur riket fyra och en halv viktprocent, må äga

samt för vetenskapligt, medicinskt rum endast för utförsel ur riket

farmaceutisk^ tekniskt, industriellt samt för vetenskapligt, medicinskt,

eller annat likartat ändamål.

farmaceutisk!, tekniskt, industriellt

eller annat likartat ändamål.

4 KAP.

Om tillverkning av maltdrycker i

skattefritt bryggeri.

22

§.

1. Har någon för avsikt att upp­

taga tillverkning av maltdrycker av

allenast första klassen i nytt bryg­

geri eller i äldre bryggeri, i vilket

rörelsen nedlagts, eller har någon

övertagit den rörelse, som i skatte­

fritt bryggeri bedrivits av annan,

skall han till kontrollstyrelsen göra

anmälan om tillverkningens upp­

tagande och dagen därför (drifts­

anmälan) och i densamma uppgiva:

a)

bryggeriets namn och belä­

genhet,

b) tillverkarens fullständiga namn

och postadress, samt

Om tillverkning av maltdrycker i

lättölsbryggeri.

22

§.

1. Har någon för avsikt att upp­

taga tillverkning av enbart lättöl i

nytt bryggeri eller i äldre bryggeri,

i vilket rörelsen nedlagts, eller har

någon övertagit den rörelse, som i

lättölsbryggeri bedrivits av annan,

skall han till kontrollstyrelsen göra

anmälan om tillverkningens uppta­

gande och dagen därför (driftsanmå-

lan) och i denna uppgiva:

a)

bryggeriets namn och belä­

genhet,

b) tillverkarens fullständiga namn

och postadress, samt

45

c) namnen å bryggeriförestån- c) namnen å bryggeriförestån­ dare och ersättare för denne. dare och ersättare för denne.

Föreligger ej-------------------------- bevis därom. Innan sådant------------------------- av anmälningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

2. Under den sista månaden av varje tillverkningsår skall tillverka­ re, som ämnar fortsätta rörelsen under det kommande tillverknings­ året, till kontrollstyrelsen göra an­ mälan därom och samtidigt lämna uppgift angående de förhållanden, som angivas i 1 mom. första stycket a)c).

3. Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats enligt 1 eller 2 mom., skall tillverkaren inom åtta dagar underrätta kontrollstyrelsen därom.

4. Ämnar tillverkare helt nedläg­ ga rörelsen vid bryggeri, skall han i god tid förut till kontrollstyrelsen göra anmälan därom med uppgift om dagen, då nedläggandet kommer att ske. Efter den uppgivna dagen må rörelsen icke fortsättas.

23 §.

Maltdrycker av andra eller tredje klassen må icke införas i skattefritt bryggeri med därtill hörande loka­ ler, upplagsplatser och andra förvarinqsställen.

24 §.

1. Tillverkare i skattefritt bryg­ geri skall rörande verkställda bryg­ der föra särskild journal (bryggjournal).

25 §.

Stamvörtstyrkan hos maltdryck av första klassen må icke överstiga sex eller understiga fyra procent.

Stamvörtstyrkan hos--------------------Utan hinder av vad i första styc­ ket stadgas må kontrollstyrelsen medgiva, att vid tillverkning i visst bryggeri av maltdryck av första klassen stamvörtstyrkan må över­ stiga sex procent, därest de åtgär­ der, vilka tillverkaren ämnar vid­ taga i syfte att förhindra, att alko­ holhalten kan överstiga en och åtta tiondels viktprocent, finnas vara

2. Inträder ändring i förhållan­ de, varom uppgift lämnats enligt 1 inom., skall tillverkaren inom åtta dagar underrätta kontrollstyrelsen därom.

3. Ämnar tillverkare helt nedläg­ ga rörelsen vid bryggeri, skall han i god tid förut till kontrollstyrelsen göra anmälan därom med uppgift om dagen, då nedläggandet kommer att ske. Efter den uppgivna dagen må rörelsen icke fortsättas.

24 §.

1. Tillverkare i lättölsbryggeri skall rörande verkställda brygder föra sär­ skild journal (bryggjournal).

25 §.

Stamvörtstyrkan hos lättöl må icke överstiga sex eller understiga fyra procent. — hänsyn därtill.

Utan hinder av vad i första styc­ ket stadgas må kontrollstyrelsen medgiva, att vid tillverkning av lättöl i visst bryggeri stamvörtstyrkan må överstiga sex procent, om de åt­ gärder, tillverkaren ämnar vidtaga för att förhindra, att alkoholhalten kan överstiga en och åtta tiondels viktprocent, finnas vara betryggande.

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

betryggande. Vid tillverkning, som

bedrives enligt sådant tillstånd, må

sackarin icke användas.

Tillstånd som------------ ------------- äro betryggande.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

26 §.

Vört må utlämnas från bryggeri

allenast då vörten är avsedd för

bakning eller eljest för annat indu­

striellt ändamål än tillverkning av

maltdrycker. Från skattefritt bryg­

geri må icke utlämnas vört av högre

extrakthalt än sex procent. Kon­

trollstyrelsen äger, där så finnes er­

forderligt, meddela närmare före­

skrifter angående de villkor, under

vilka utlämnandet må ske.

Vad nu är sagt skall icke utgöra

hinder för tillverkare, §om efter ve­

derbörlig anmälan i bryggeri be­

driver tillverkning av maltextrakt,

att därifrån utföra dylik vara.

26 §.

Från lättölsbryggeri må icke ut­

lämnas vört av högre extrakthalt än

sex procent. Vad nu sagts skall icke

utgöra hinder för tillverkare, som

efter vederbörlig anmälan i bryggeri

bedriver tillverkning av maltextrakt,

att därifrån utföra dylik vara.

27 §.

Maltdrycker må från bryggeri ut­

lämnas endast på kärl, som äro

stämplade och försedda med etikett.

Beträffande flaska må stämplingen

ske å kork, propp eller annan för-

slutning. Såväl stämpel som etikett

skall innehålla uppgift om namnet

å det bryggeri, varest tillverkningen

skett, samt beteckningen för den

klass, till vilken maltdrycken är

hänförlig. I stället för bryggeriets

namn må användas en såsom ur­

sprungsbeteckning lämplig, av kon-

27 §.

Maltdrycker må från bryggeri ut­

lämnas endast på kärl, som äro

stämplade och försedda med etikett.

Beträffande flaska må stämplingen

ske å kork, propp eller annan för-

slutning. Såväl stämpel som etikett

skola innehålla uppgift om namnet

å det bryggeri, där tillverkningen

skett, samt sifferbeteckning (I, II

eller III) för den klass, till vilken

maltdrycken är hänförlig. I stället

för bryggeriets namn må användas

en såsom ursprungsbeteckning lämp-

trollmyndigheten godkänd förkort- lig, av kontrollstyrelsen godkänd för-

“n~ L

x kortning av namnet eller bryggeriets

ning av namnet eller ock bryggeriets

inregistrerade varumärke.

Klassbeteckning erfordras icke i

fråga om maltdryck av tredje klas­

sen, som utlämnas för utförsel ur

riket eller till svensk frihamn. I

stämpel å flaska eller propp till flas­

ka, varå utlämnas annan dryck av

första klassen än lagrat svagdricka,

erfordras icke uppgift om bryggeriets

inregistrerade varumärke.

Siff erbeteckning erfordras icke för

starköl, som utlämnas för utförsel ur

riket eller till svensk frihamn. I

stämpel å flaska eller propp till flas­

ka, varå utlämnas färskt lättöl, er­

fordras icke uppgift om bryggeriets

namn.

namn.

Etikett må--------------------------är hänförlig.

Överstiger stamvörtstyrkan hos Överstiger stamvörtstyrkan hos

maltdryck av första klassen sex pro- lättöl sex procent, skall etiketten in-

cent, skall etiketten innehålla upp- nehålla uppgift därom,

gift därom.

47

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

Kontrollstyrelsen äger meddela

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Vad i denna paragraf stadgas

skall icke äga tillämpning, då malt­

dryck av första klassen av köpare

avhämtas i öppet kärl.

Angående märkning — — --------------

28 §.

För varje tillverkningsår eller del

därav, varunder tillverkning av

maltdrycker av första klassen skall

bedrivas i bryggeri, är tillverkaren

pliktig att förskottsvis till statsver­

ket utgiva bidrag till kostnaden för

kontrollen å nämnda tillverkning

vid bryggeriet med etthundrafemtio

kronor. Påbörjas tillverkningen un­

der den senare hälften av ett till­

verkningsår, utgår dock avgiften

för samma år med allenast sjuttio­

fem kronor. Bidraget inbetalas å

tid och på sätt, som kontrollstyrel­

sen bestämmer.

Erlägges icke bidragsbelopp för

visst bryggeri inom föreskriven tid,

må kontrollstyrelsen meddela för­

bud tills vidare, till dess beloppet

guldits, mot tillverkning av malt­

drycker av första klassen vid bryg­

geriet.

Vad i----------------------------------- -------

29 §.

Den, som —--------------- ;------ — —

Bedrives tillverkningen yrkesmäs­

sigt eller eljest i större omfattning

än i första stycket avses, vare straffet

dagsböter, ej under tio, eller fängelse

i högst sex månader.

Den, som fälles till ansvar jäm­

likt andra stycket, skall ock dömas

skyldig att för den tillverkade myc­

kenheten gälda skatt, vilken skall

beräknas efter den i 13 § för malt­

dryck av tredje klassen bestämda

skattesatsen, såvitt icke visas, att

de tillverkade maltdryckerna varit

hänförliga till andra klassen,

närmare bestämmelser om det sätt,

på vilket ovan föreskrivna uppgif­

ter skola anbringas i stämpel och

å etikett.

Vad i denna paragraf stadgas

skall icke äga tillämpning, då lättöl

av köpare avhämtas i öppet kärl.

- i livsmedelsstadgan.

28 §.

För varje halvt tillverkningsår

eller del därav, varunder lättöl skall

tillverkas i bryggeri, är tillverkaren

pliktig att förskottsvis till statsverket

utgiva bidrag till kontrollkostnaderna

med sjuttiofem kronor. Bidraget in­

betalas å tid och på sätt, som kon­

trollstyrelsen bestämmer.

Erlägges icke bidragsbelopp för

visst bryggeri inom föreskriven tid,

må kontrollstyrelsen meddela för­

bud tills vidare, till dess beloppet

guldits, mot tillverkning av lättöl vid

bryggeriet.

denna paragraf.

29 §.

— med dagsböter.

Bedrives tillverkningen yrkesmäs­

sigt eller eljest i större omfattning

än i första stycket sägs, vare straffet

dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

Den, som fälles till ansvar jäm­

likt andra stycket, skall ock dömas

skyldig att för den tillverkade myc­

kenheten gälda skatt, vilken skall

beräknas efter den i 13 § för stark­

öl bestämda skattesatsen, såvitt

icke visas, att de tillverkade malt­

dryckerna varit att hänföra till Öl,

då skatten skall beräknas efter

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

skatten skall beräknas efter skatte­

satsen för sistnämnda klass. I intet

fall må dock skatten utgå med mind­

re belopp än tvåhundrafemtio kro­

nor.

Vad i tredje stycket sägs skall

icke äga tillämpning, då det visas

sannolika skäl för att de tillverkade

maltdryckerna varit hänförliga till

första klassen, samt ej heller då

skatt för desamma påförts eller

kommer att påföras enligt bestäm­

melserna i 3 kapitlet.

31 §.

Den, som i strid mot förbud som

avses i 18 § 3 mom. utför maltdryc­

ker från skattepliktigt bryggeri straf­

fes med dagsböter, ej under tjugu,

eller med fängelse i högst sex måna­

der.

Maltdrycker, vilka av tillverkare

i strid mot sådant förbud utförts

från skattepliktigt bryggeri och vil­

ka fortfarande äro i tillverkarens

besittning, vare förverkade tillika

med kärl och emballage, vari de

förvaras.

Vad som på grund av denna be­

stämmelse tagits i beslag må av den

myndighet, som förordnat om be­

slaget, genast försäljas till annan

tillverkare eller, därest försäljning

icke kan komma till stånd, för­

störas.

32 §. 1

(Nuvarande lydelse:)

1. Befinnes alkoholhalten i malt­

dryck, som tillverkats i skatteplik-

t*9t' bryggeri och som utlämnats

därifrån på kärl, stämplat med be­

teckning för maltdryck av andra

skattesatsen för denna vara. I intet

fall må dock skatten utgå med

mindre belopp än tvåhundrafemtio

kronor.

Vad i tredje stycket sägs skall

icke äga tillämpning, då det visas

sannolika skäl för att de tillverkade

maltdryckerna varit att hänföra till

lättöl, samt ej heller då skatt för

dem påförts eller kommer att på­

föras enligt bestämmelserna i 3 ka­

pitlet.

31 §.

Den som i strid mot förbud som

avses i 18 § 3 mom. utför maltdryc­

ker från bryggeri, straffes med

dagsböter, ej under tjugu, eller med

fängelse i högst sex månader.

Maltdrycker, vilka av tillverkare

i strid mot sådant förbud utförts

från bryggeri och vilka fortfarande

äro i tillverkarens besittning, vare

förverkade tillika med kärl och

emballage, vari de förvaras.

Vad som på grund av denna be­

stämmelse tagits i beslag må av den

myndighet, som förordnat om be­

slaget, genast försäljas till annan

tillverkare.

(Föreslagen lydelse:)

32 §.

1. Befinnes alkoholhalten i malt­

dryck, som tillverkats i starköls­

bryggeri och som för försäljning

inom riket utlämnats från brygge­

riet på kärl, stämplat med beteclc-

ning för maltdryck av tredje klas­

sen, överstiga fyra och en halv vikt­

procent, straffes bryggeriförestån­

daren, där ej utlämnandet skett för

ändamål som angives i 11 §, med

dagsböter.

2. Befinnes alkoholhalten i malt­

dryck, som tillverkats i Öl- eller

starkölsbryggeri och som utlämnats

därifrån på kärl, stämplat med be­

teckning för maltdryck av andra

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

klassen, överstiga tre och två tion­ dels viktprocent, straffes bryggeri­ föreståndaren med dagsböter, ej un­ der tjugu.

Har förseelsen skett i allenast ringa omfattning och ej uppsåtligen och har bryggeriföreståndaren ej heller gjort sig skyldig till grov vårdslöshet vid tillverkningen eller utlämnandet, må straffet nedsättas till fem dagsböter.

2.' Befinnes alkoholhalten i malt­ dryck, som tillverkats i skattefritt bryggeri eller som tillverkats ^ i skattepliktigt bryggeri och därifrån utlämnats antingen på kärl, stämp­ lat med beteckning för maltdryck av första klassen, eller på öppet kärl, överstiga två viktprocent,

eller befinnes alkoholhalten i dy­ lik maltdryck överstiga en och åtta tiondels men icke två viktprocent och äro omständigheterna sådana, att det måste antagas, att åtgärd av­ siktligt vidtagits för att alkoholhal­ ten skulle bliva högre än en och åtta tiondels viktprocent,

straffes bryggeriföreståndaren med dagsböter, ej under tjugu. Äro om­ ständigheterna synnerligen försvå­ rande, må till fängelse i högst sex månader dömas.

Överstiger alkoholhalten en och åtta tiondels men icke två viktpro­ cent och föreligga ej sådana om­ ständigheter, som nyss sagts, men har bryggeriföreståndaren vid till­ verkningen eller utlämnandet gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, straffes med dagsböter, ej under fem.

3. Bryggeriföreståndare i skatte­ fritt bryggeri, som fälles till ansvar enligt denna paragraf, skall ock förpliktas att gälda skatt enligt vad i 29 § sägs.

(Nuvarande lydelse:)

klassen, överstiga två och åtta tion­ dels viktprocent, straffes bryggeri­ föreståndaren som i 1 mom. sägs.

(Föreslagen lydelse:)

3. Befinnes alkoholhalten i malt­ dryck, som tillverkats i lättölsbryggeri eller som tillverkats i Öl- eller starkölsbryggeri och därifrån utläm­ nats antingen på kärl, stämplat med beteckning för maltdryck av första klassen, eller på öppet kärl, överstiga två viktprocent, eller befinnes alkoholhalten i dy­ lik maltdryck överstiga en och åtta tiondels men icke två viktprocent och äro omständigheterna sådana, att det måste antagas, att åtgärd av­ siktligt vidtagits för att alkoholhal­ ten skulle bliva högre än en och åtta tiondels viktprocent, straffes bryggeriföreståndaren med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Överstiger alkoholhalten en och åtta tiondels men icke två viktpro­ cent och föreligga ej sådana om­ ständigheter, som nyss sagts, men har bryggeriföreståndaren vid till­ verkningen eller utlämnandet gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, straffes med dagsböter.

4. Bryggeriföreståndare i låttölsbryggeri, som fälles till ansvar enligt denna paragraf, skall ock förpliktas att gälda skatt enligt vad i 29 § sägs.

33 §.

33 §•

Fullaöres icke ordentligen skyl- Fullgöres icke ordentligen den i diqheten alt föra de i 14 § 1 mom. 14 § stadgade bokforingsskyldigheföreskrivna journalerna eller ut- ten eller utföres med bryggenfore- föras med bryggeriföreståndares ståndares vetskap eller vilja ol eller

4

Bibang till riksdagens protokoll 195i. i samt. Nr 151.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

vetskap eller vilja maltdrycker av

andra eller tredje klassen från skat­

tepliktigt bryggeri annorledes än i

15 § föreskrivits, straffes bryggeri­

föreståndaren med dagsböter, ej un­

der fem.

Användes vid tillverkningen av

maltdrycker av andra eller tredje

klassen råämne, vars användande

icke är tillåtet,

eller införas med bryggeriföre­

ståndarens vetskap och vilja malt­

drycker av andra eller tredje klas­

sen i skattefritt bryggeri eller i där­

till hörande lokaler, upplagsplatser

eller andra förvaringsställen,

eller fullgöres icke ordentligen

skyldigheten att föra den i 24 § 1

mom. föreskrivna journalen eller

den bok, som avses i 24 § 2 mom.,

eller iakttagas icke föreskrifterna

i 25 eller 27 § och är förseelsen ej

straffbar enligt 32 §,

straffes bryggeriföreståndaren så­

som i första stycket sägs; dock

må straff för angivande av oriktig

klassbeteckning i stämpel eller å

etikett eller annan oriktig uppgift

å etikett icke ådömas, med mindre

förseelsen varit uppsåtlig.

36 §.

Den, som har att taga befattning

med kontroll enligt denna förordning,

må icke röja tillverkares yrkeshem­

lighet och affärsförhållande i annat

fält än då sådant påfordras i tjänstens

intresse.

starköl från bryggeri annorledes än

i 15 § föreskrives, straffes bryggeri-

föreståndaren med dagsböter.

Användes vid tillverkningen av Öl

eller starköl råämne, vars använ­

dande icke är tillåtet,

eller fullgöres icke ordentligen

skyldigheten att föra den i 24 § 1

mom. föreskrivna journalen eller

den bok, som avses i 24 § 2 mom.,

eller iakttagas icke föreskrifterna

i 25 eller 27 § och är förseelsen ej

straffbar enligt 32 §,

straffes bryggeriföreståndaren så­

som i första stycket sägs; dock

må straff för angivande av oriktig

sifferbeteckning i stämpel eller å

etikett eller annan oriktig uppgift

å etikett icke ådömas, med mindre

förseelsen varit uppsåtlig.

36 §.

Vad som med stöd av bestämmel­

serna i denna förordning inhämtats

vid granskning av handelsböcker med

tillhörande verifikationer, så ock

vad som eljest vid tillsyn å tillverk­

ning och beskattning av maltdrycker

inhämtats må ej yppas i vidare mån

än som erfordras för det med be­

stämmelserna avsedda ändamålet.

Bryter någon häremot, straffes med

dagsböter eller fängelse i högst sex­

månader, där ej gärningen är belagd

med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej

innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas endast efter angivelse av måls­

ägande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Övergångsbestämmelser.

51

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955; dock att bestämmelse som därigenom ändrats eller upphävts alltjämt skall äga tillämpning med avseende å förhållanden som äro hänförliga till tiden dessförinnan, där ej annat följer av vad nedan stadgas.

Genom förordningen upphävas förordningen den 27 mars 1942 (nr 125) om visst undantag från bestäm­ melserna i 25 § första stycket förordningen den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker; samt

förordningen den 17 juni 1943 (nr 344) om rätt att använda sackarin vid tillverkning av maltdrycker av andra klassen.

I fråga om rätt att tillverka starköl för försäljning inom riket för annat ändamål än i 11 § sägs skola de genom denna förordning ändrade bestäm­ melserna äga tillämpning även före den 1 oktober 1955.

Denna förordning skall, i vad avser 28 §, äga tillämpning även beträffan­ de bidrag för tiden den 1 oktober 1955—den 31 mars 1956.

52

Kungl. Maj.ts proposition nr i51.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

februari 195b.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­

fen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om utformningen av den

framtida mjkterhetspolitiken samt anför följande.

INLEDNING.

\ id 1943 års riksdag väcktes i riksdagens båda kamrar likalydande motio­

ner (I: 123 och II: 177), i vilka yrkades dels en utredning av orsakerna till

det under krigsåren försämrade nykterhetstillståndet, dels en allmän över­

syn av den svenska nykterhetslagstiftningen. Medan motionerna låg hos be­

villningsutskottet, tillsatte dåvarande chefen för finansdepartementet, stats­

rådet Wigforss, en sakkunnigutredning — den s. k. snabbutredningen — för

undersökning av den förstnämnda frågan (SOU 1944: 3). Med hänvisning till

denna utredning avstyrkte 1943 års bevillningsutskott (betänkande nr 40)

motionerna. I en reservation yrkades emellertid bifall till dessa. Reservan­

terna framhöll att den ifrågasatta utredningen skulle medföra ett så tids­

ödande arbete, att den kunde beräknas bli slutförd först under mera normala

förhållanden. Den skulle nämligen bl. a. kräva omfattande och tidsödande

sociologiska undersökningar för att möjliggöra en bedömning av verkning­

arna av den förda nykterhetspolitiken och ett övervägande av de nya rikt­

linjer för denna politik som kunde finnas vara av behovet påkallade. Beträf­

fande själva problemläget anfördes i reservationen följande.

De senare årens utveckling i nykterhctshänseende torde otvetydigt giva

vid handen, att det i vårt land nu tillämpade nykterhetspolitiska systemet

icke hållit måttet inför kristidens påfrestningar. Var orsakerna härtill kunna

vara att söka kan i nuvarande läge ej konstateras. Den möjligheten skulle

kunna tänkas, att det nu tillämpade systemet med individuell kontroll och

på forhand begränsad tilldelning, vilket system vid tillkomsten av 1937 års

rusdrycksförsäljningsförordning ansågs vara det för våra förhållanden mest

lämpliga, icke med nu rådande spritpriser innefattar den bästa lösningen vid

53

valet av system för vår nykterhetspolitik. å andra sidan är tänkbart, att de nuvarande missförhållandena i nykterhetshänseende ej bero på att det till- lämpade restriktionssystemet till sina huvudgrunder är otillfredsställande utan äro föranledda av restriktionsbestämmelsernas utformning i särskilda avseenden.

Reservanternas linje vann riksdagens bifall och i skrivelse den 28 juni 1943 (nr 455) anhöll riksdagen att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa en förut­ sättningslös och allsidig utredning angående den svenska nykterhetslagstift- ningens framtida innehåll och utformning.

I anledning av denna skrivelse bemyndigade Kungl. Maj :t genom beslut den 17 november 1944 chefen för finansdepartementet att tillkalla högst fjor­ ton sakkunniga med uppdrag att verkställa denna utredning. Därvid anförde departementschefen bl. a. följande.

Den av riksdagen begärda utredningen rörande planläggningen av vår nyk­ terhetspolitik på längre sikt synes nu böra igångsättas.

Jag delar uppfattningen att utredningen bör vara allsidig och förutsätt­ ningslös. Utredningens arbete synes mig icke böra bindas av några på för­ hand givna närmare anvisningar. En tillräcklig allmän vägledning torde det ovan anförda, av riksdagen godkända uttalandet få anses innefatta. De sak­ kunniga böra sålunda verkställa en omprövning av de grundläggande princi­ perna för vår nykterhetspolitik med utgångspunkt från en ingående under­ sökning rörande verkningarna i olika avseenden av det hos oss i ett kvarts sekel prövade systemet med individuell kontroll. Med stöd av erfarenheterna från vårt eget land och andra länder med likartad social struktur böra de sakkunniga söka komma fram till en grundad uppfattning om värdet av detta system såsom medel att främja folknykterheten och att begränsa alkoholkon­ sumtionens skador i jämförelse med värdet hos andra, här eller annorstädes tillämpade metoder. Med ledning av salunda vunna resultat böra de sakkun­ niga utarbeta och framlägga förslag till riktlinjer för ordnandet av sprit- drycksför sälj ningen i vårt land.

Ehuru riksdagen, såsom det förut anförda ger vid handen, vid sitt ställ­ ningstagande till utredningskravet i huvudsak haft intresset inriktat på reg­ lerna för utminu tering av spritdrycker, böra de sakkunniga, i den mån de så finna påkallat, ägna uppmärksamhet åt och föreslå reformer även beträf­ fande andra slag av försäljning av alkoholhaltiga drycker. De böra äga att i ett sammanhang upptaga till bedömning hela den svenska nykterhetslag- stiftningen och mot varandra väga effekten av samhällets olika nykterhets- vårdande åtgärder.

Med stöd av bemyndigandet tillkallades tretton sakkunniga, vilka antog benämningen 19U års mjkterhctskommitté. Under utredningsarbetets gång ändrades delvis kommitténs sammansättning. Vid arbetets avslutande bestod kommittén av följande ledamöter, landshövdingen G. Danielson, ordförande, filosofie doktorn, ledamoten av första kammaren E. Englund, ledamoten av andra kammaren E. Hagberg, fru Karin Larsson, Kälkebo, ledamöterna av andra kammaren, redaktören A. Olsson och lantbrukaren J. Onsjö, rektorn, filosofie doktorn I. Sefve, redaktören Valborg Svensson, agronomen, leda­ moten av andra kammaren W. Svensson, systembolagsdirektören G. Utter­ ström och kassörskan, ledamoten av andra kammaren Märta Öberg.

Med skrivelse den 30 september 1951 överlämnade nykterhetskommittén

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

54

till mig redogörelser för vissa av kommittén verkställda undersökningar.

Dessa hade sammanförts i två volymer, benämnda »Statistiska undersök-

ningar kring alkoholfrågan» (SOU 1951: 43) och »Verkan på den mänskliga

organismen av maltdrycker med olika alkoholhalt» (SOU 1951: 44). Den 19

april 1952 överlämnades den tredje volymen, »Undervisning, folkupplys­

ning och forskning på alkoholfrågans område» (SOU 1952: 12). Med skri­

velser den 17 oktober samma år överlämnades därefter ytterligare under­

sökningar samt kommitténs huvudförslag. Redogörelse för dessa undersök­

ningar lämnas i den fjärde volymen, »Nykterhetsförhållanden i vissa främ­

mande länder in. in.» (SOU 1952: 52). I den femte delen, »Principbetän­

kande» (SOU 1952:53), redovisas motiven för kommitténs principiella ställ-

ningstagande till nykterhetspolitikens huvudlinjer och där ges även en över­

siktlig redogörelse för de olika förslagens innehåll. Kommitténs författnings-

förslag med utförliga motiveringar framläggs i de sjätte och sjunde voly­

merna, »Rusdrycksförsäljning och nykterhetsvård» (SOU 1952:54) resp.

fTillverkning och försäljning av maltdrycker» (SOU 1952: 55). Dessa delar

innefattar förslag till

1) förordning om försäljning av rusdrycker;

2) förordning om försäljning av Öl;

3) ändring i vissa delar av förordningen angående försäljning av vissa

alkoholfria och därmed jämförliga drycker; samt

4) ändring i vissa delar av förordningen angående tillverkning och be­

skattning av maltdrycker.

Beträffande dessa författningsförslag torde få hänvisas till kommitténs

betänkande, delarna VI och VII.

Över samtliga delar av betänkandet utom del III har efter remiss yttran­

den avgivits av kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, generaltullstyrelsen, me­

dicinalstyrelsen, järnvägsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statskontoret, över­

befälhavaren, Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, statens organisations-

nämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Söder­

manlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gäv-

ieborgs, Västernorrlands och Västerbottens län, länsnykterhetsnämnderna

i alla län utom Västernorrlands län, nykterhetsnämnderna i Stockholm, Gö­

teborg och Malmö, stadsfullmäktige i Arvika, Borås, Eksjö, Gävle, Göteborg,

Haparanda, Hälsingborg, Jönköping, Karlskrona, Kiruna, Kumla, Linkö­

ping, Malmö, Solna, Stockholm, Sundsvall, Uppsala och Visby, Svenska stads­

förbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbun­

det, Svenska Nykterhetsvårdsförbundet, Föreningen Sveriges landsfiskaler,

styrelserna för statens alkoholistanstalter å Venngarn och Svartsjö, Styrelsen

för Erkända Alkoholistanstalten Hagbyhemmet, Sveriges nykterhetsvänners

landsförbund, Sveriges Storloge av IOGT, Nationaltemplarorden, Nykter-

hetsorganisationen Verdandi, Sveriges Blåbandsförening, Vita Bandet, De

Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse, Centralförbundet för nykterhetsun-

dervisning, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Systembolagens förtroen­

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

55

denämnd, Systembolagens Personalförening, Sveriges Hotell- och Restau- ranIförbund, Sverges Hotell- och Restaurangpersonals förbund, Svenska Tu­ risthotellens Riksförbund, Svenska Turisttrafikförbundet, Svenska Handels­ agenters Förening, Svenska Bryggareföreningen, Svenska Läkarnas Nyk­ terhetsförening, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorga­ nisation, Svenska Arbetsgivareföreningen, Riksförbundet Landsbygdens Folk, Systembolagens Kontrollföreståndareförening samt Alkoholfria Hotell och Restauranger Andelsförening u. p. a.

Sveriges pomologiska förening och Svenska fruktföreningen u. p. a. har yttrat sig över delarna V och VI.

Efter remiss, som avsett del VII, har yttranden avgivits av kommerskol­ legium, Svenska Bryggeriindustriarbetareförbundet, Malt- och Läskedrycks- lörbundet, Föreningen Skattepliktiga Bryggerier, Föreningen Allmännyttiga Kafébolag, Stockholms Kaféidkarförening och Sveriges Skeppshandlareför- bund.

Utan remiss har yttranden inkommit från Aktiebolaget Göteborgssyste- mets styrelse, Aktiebolaget Förbundsbryggeriet Södra Sverige, Stockholms Handelskammare, Folkpartiets Kvinnoförbund och Kooperativa Kvinnogil- lesförbundet.

Generaltullstyrelsen har överlämnat av styrelsen infordrade yttranden från tulldirektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt tullkamrarna i Hälsingborg, Trelleborg, Landskrona och Haparanda, överståthållarämbe- tet har överlämnat yttrande från polismästaren i Stockholm. Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttranden från stadsfullmäktige i Södertälje, kommunalfullmäktige i Sollentuna köping och länsavdelningen av Förening­ en Sveriges landsfiskaler. Vidare har länsstyrelsen i Uppsala län inhämtat yttrande från stadsfullmäktige i Enköping samt länsstyrelsen i Kronobergs län från nykterhetsnämnden i Växjö. Länsstyrelsen i Malmöhus län har överlämnat yttranden från förste provinsialläkaren i länet, poliskamrarna i Malmö och Hälsingborg samt Skånes handelskammare. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har bifogat yttrande från landsfogden i länet samt länssty­ relsen i Västmanlands län från nykterhetsnämnden i Västerås.

Stockholms stadsfullmäktige och nykterhetsnämnd har förenat sig om ett yttrande, som är gemensamt även för utskänkningskommittén, fatligvårds- nämnden, barnavårdsnämnden, ungdomsstyrelsen, kommittén för förvärvs­ arbetande kvinnor, sjukhusdirektionen, drätselnämnden, borgarrådsbered- ningen och sladskollegiet. Yttrandet betecknas i fortsättningen såsom avgi­ vet av Stockholms stadsfullmäktige och nämnder.

Stadsfullmäktige i övriga städer har i allmänhet yttrat sig efter förbere­ dande behandling och förslag av nykterhetsnämnden, drätselkammaren och beredningsutskottet, vilkas yttranden i regel bifogats.

Styrelsen för erkända alkoholistanstalten Åsbrohemmet, som beretts till­ fälle inkomma med utlåtande, har icke begagnat sig därav men har över­ lämnat eu promemoria av anstaltens direktör.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund har bifogat och åberopat »Utta­

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

56

lande av Nykterhetsf(rikets landsmöte 1953». Till detta uttalande ansluter

sig även IOGT, Nationaltemplarorden samt stadsfullmäktige i Visby.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag har närslutit yttranden av bola­

gets fem dotterbolag, Stockholmsdistriktets allmänna restaurangaktiebolag,

östra Sveriges allmänna restaurangaktiebolag, Skånes allmänna restaurang­

aktiebolag, Västsveriges allmänna restaurangaktiebolag och Bergslagens all­

männa restaurangaktiebolag. Systembolagens Personalförening har bilagt

yttranden från två av föreningens kretsar, Stockholmskretsen och Småland-

Blekingekretsen.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund har bifogat en av förbundet be­

ställd »P. M. rörande en granskning av 1944 års nykterhetskommittés be­

tänkande, utarbetad av fil. lic. Gunnar Eklund vid statistiska institutionen

vid Uppsala universitet» och försedd med förord av docenten Sten Malm­

quist. Granskningen avser kommitténs statistisk-matematiska analys över

konsumtionsutvecklingen i vissa länder samt hållbarheten ur statistisk och

logisk synpunkt av argumenten för restriktionssystemets avskaffande.

Svenska Bryggareföreningen har åberopat vissa undersökningar av Insti­

tutet för maltdrycksforskning, nämligen »Inköp och konsumtion av Öl i

svenska hushåll», »Pilsnerförsäljning och alkoholmissbruk, en statistisk stu­

die av försäljningsformernas inverkan på missbrukarantalet» samt »Pilsner­

missbrukets förhållande till antalet försäljningsställen».

Tjänstemännens Centralorganisation har överlämnat yttrande från Civila

Statsförvaltningens Tjänstemannaförbund; Riksförbundet Landsbygdens

Folk har bifogat ett yttrande av Sveriges Yrkesfruktodlares Riksförbund.

Kommerskollegium har inhämtat och bilagt yttranden från samtliga han-

delskamrar i riket ävensom Sveriges Köpmannaförbund och Sveriges Kemis­

ka Industrikontor.

Vidare har Sveriges centrala restaurangaktiebolag i ett senare avgivet sär­

skilt yttrande bemött av kontrollstyrelsen framförd kritik mot bolagets

handhavande av folkrestaurangerna. Svenska Bryggareföreningen och kon-

trollstyreisen har avlämnat kompletterande yttranden på vissa punkter.

Efter remissbehandlingen har en framställning inkommit från Sveriges

Socialdemokratiska Kvinnoförbund.

Slutligen har nykterhetskommitténs ordförande och två av dess sekretera­

re i en särskild skrivelse bemött av kontrollstyrelsen framförd kritik mot

kommitténs utredningar.

Del III av kommitténs betänkande, som innehåller förslag om undervis­

ning, folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område, har tidigare

varit föremål för remissbehandling i särskild ordning. För betänkandet i

denna del och däröver avgivna yttranden redogöres närmare i särskild pro­

position.

Under nykterhetskommitténs utredningsarbete har en sakkunnigutredning

på ett närliggande område tillsatts och slutförts. Jag syftar därvid på 1946

års alkoholistvårdsutredning, som den 14 februari 1948 avlämnade betän­

kande med förslag till lag om nykterhetsvård m. m. (SOU 1948: 23). Nyk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

57

terhetskommittén yttrade sig över alkoholistvårdsutredningens betänkande och tillstyrkte i princip förslagen beträffande den slutna nyktcrhetsvården. Beträffande den öppna nykterhetsvården gick emellertid nykterhetskommit­ tén i flera hänseenden längre än alkoholistvårdsutredningen och föreslog bl. a. en kraftigare upprustning av nykterhetsvårdsorganen. Redogörelser för alkoholistvårdsutredningens förslag och nykterhetskommitténs förslag i dessa delar samt avgivna yttranden lämnas i särskilda propositioner om ny alkoholistlagstiftning och upprustning av nykterhetsvården.

Vidare må nämnas, att ungdomsvårdskommittén, vars verksamhetsområ­ de har vissa beröringspunkter med nykterhetskommittén, den 2 juni 1951 avlämnat sitt slutbetänkande, »Ungdomen möter samhället» (SOU 1951: 41).

Nykterhetskommitténs förslag har vid remissbehandlingen fått ett i hu­ vudsak gynnsamt mottagande och även de remissinstanser, som intagit en kritisk hållning, har direkt eller indirekt gett uttryck för åsikten att tiden nu är inne att ompröva det rådande försäljningssystemet och dra upp nya riktlinjer för nykterhetspolitiken. Jag har emellertid redan före remissti­ dens utgång funnit lämpligt att som ett komplement till de utredningar nyk­ terhetskommittén haft att utföra undersöka möjligheterna att vidtaga vissa ytterligare åtgärder ägnade att främja de nykterhetspolitiska strävandena. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndiganden har jag sålunda tillkallat sär­ skilda sakkunniga, fördelade på sju olika kommittéer, att skyndsamt utreda vissa specialfrågor.

Den 22 maj 1953 tillkallades fem sakkunniga, fil. lic. R. Meidner, ordfö­ rande, jur. kand. B. Hagård, fil. dr G. Helén, direktören F. Stenbeck och direktören N. Sundberg, att utreda frågan om en upplysningskampanj un­ der övergångstiden efter ett eventuellt avskaffande av motbokssystemet. Efter slutfört uppdrag avgav de sakkunniga sitt betänkande den 11 novem­ ber samma år (stencilerat). De sakkunnigas förslag har remissbehandlats och har därvid tillstyrkts i de flesta yttrandena. Vissa med utredningens förslag sammanhängande principiella spörsmål kommer att här upptagas tillsammans med huvudlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken. Öv- riga av förslaget aktualiserade frågor torde få anmälas i särskild proposition.

De vid en eventuell övergång till ett friare system för spritförsäljning förutsebara svårigheterna föranledde mig vidare att den 2 juni 1953 till­ kalla fem sakkunniga, ledamöterna av riksdagens andra kammare prosten H. Hallén, ordförande, och redaktören T. Andersson, direktören O. Burman, pressombudsmannen i Landsorganisationen, redaktören G. Dahlander samt ledamoten av andra kammaren socialsekreteraren E. Rimmerfors, för att verkställa en utredning angående tillfällig förstärkning av nykterhetsnämn- derna med frivilliga krafter under eu sådan övergång. Utredningsmännen, som antagit benämningen nykterhetsnämndssakkunniga, överlämnade sitt betänkande den 19 november 1953 (stencilerat). Närmare redogörelse för de sakkunnigas förslag och yttranden över desamma lämnas i propositionerna rörande nykterhetsvården.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

58

Den 2 juni 1953 tillkallades fyra andra sakkunniga, nämligen undervis­

ningsrådet R. Lund, ordförande, gymnastikdirektören O. Halidén, dompros­

ten N. Karlström och statskommissarien K. A. Lindbergson, för att verk­

ställa utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdoms­

vårdande sammanslutningar. Utredningen har den 2 november 1953 över­

lämnat en promemoria med förslag rörande stöd åt nykterhetsorganisatio-

nerna in. m. och har den 8 december 1953 avlämnat betänkande med förslag

rörande bidrag till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet (båda sten-

cilerade). Närmare redogörelser för förslagen och deras remissbehandling

lämnas i särskilda propositioner.

Den 2 juni 1953 tillkallades vidare överdirektören S. Almgren med upp­

drag att verkställa en översyn av den inbördes avvägningen av beskatt­

ningen av spritdrycker, vin, maltdrycker och läskedrycker. Utredningsman­

nen har den 16 oktober samma år avgivit sitt förslag (stencilerat), vilket

remissbehandlats. Efter samråd med utredningsmannen har 1951 års kom-

miité för indirekta skatter framlagt förslag till skärpt spritdrycksbeskatt-

ning. Utredningarnas förslag har, såvitt angår beskattningen av rusdrycker,

redan behandlats i propositionen nr 28. Rörande maltdrycks- och läske-

drycksbeskattningen framlägges särskild proposition, som anmäles denna

dag.

Den 2 november 1953 tillkallades fem sakkunniga, överdirektören H.

Älmeby, ordförande, direktören F. Hildestrand, generalsekreteraren J. Kull-

gren, undervisningsrådet R. Lund och direktören, friherre O. C:son Rudbeck,

med uppdrag att verkställa en utredning angående en försöksverksamhet

med spritutskänkning utan samband med måltid. De sakkunniga bär den

18 december samma år inkommit med betänkande i ämnet (stencilerat).

Förslagets innebörd och yttranden som avgivits över detsamma redovisas

i det följande tillsammans med övriga spörsmål om utskänkning av rus­

drycker.

Den ena av de båda återstående snabbkommittéerna utreder frågor om

stöd åt alkoholfria restauranger och främjande av ett alkoholfritt umgänges­

liv. Den andra kommittén verkställer en utredning rörande restauratörernas

utskänkningsvinst samt rörande möjligheterna att avskaffa drickspenning­

systemet. Dessa kommittéer har ännu ej avslutat sitt arbete men jag förut­

sätter att utredningsuppdragen skall kunna slutföras inom sådan tid att för­

slag i dessa ämnen skall kunna föreläggas 1955 års riksdag.

Jag övergår härefter till att närmare behandla de genom ovannämnda

förslag aktualiserade frågorna. Därvid kommer jag att uppdraga riktlinjer

för en ny nykterhetspolitik samt att framlägga förslag till ny lagstiftning

om försäljning av alkoholdrycker. Jag skall till en början lämna en kortfat­

tad redogörelse för den tidigare utvecklingen och samhällets nuvarande nyk-

terhetsfrämjande åtgärder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

AVD. I. SAMHÄLLETS NUVARANDE

NYKTERHETSFRÄMJANDE ÅTGÄRDER.

Historik.

De äldsta bestämmelserna.

Huvudprinciperna för den nuvarande svenska nykterhetslagstiftningen le­

der sitt ursprung från den år 1855 företagna regleringen av tillverkning och

försäljning av brännvin. Då skildes brännvinshandeln från annan handel

och lades under tillståndstvång. Samtidigt uppdelades detaljhandeln i utmi-

nutering och utskänkning samt infördes kommunal vetorätt beträffande

flertalet detalj handelsrättigheter. Tillverknings- och försälj ningsavgif ter på­

lades för att dels minska förbrukningen dels öka statens inkomster. Möj­

ligheter öppnades att upplåta samtliga detalj handelsrättigheter till särskilda

för ändamålet bildade bolag. Sådana hade redan före 1855 bildats på ett par

orter, men detta system fick större spridning först sedan ett bolag i Göteborg

på 1860-talet fått ensamrätt att sälja brännvin mot att det lämnade hela vins­

ten till kommunen. Genom tillkomsten av sådana bolag, s. k. Göteborgs-

systembolag, landet runt minskades under de följande årtiondena så små­

ningom det enskilda vinstintresset i handeln med brännvin och andra bil­

liga spritdrycker.

1910-talets lagstiftning.

Nästa stora förändring skedde på 1910-talet på initiativ av med. dr Ivan

Bratt och under medverkan av 1911 års nykterhetskommitté. Reformen inne­

bar på de flesta punkter en mera konsekvent utbyggnad av de förut gällan­

de principerna. Systembolagen reformerades och deras verksamhet utsträck­

tes från enbart brännvinshandel till all handel med rusdrycker. Partihan­

deln och reningen av råsprit desintresserades och koncentrerades till AB

Vin- & sprilcentralen. Därjämte infördes två väsentliga nyheter: individuella

restriktioner och alkoholistvård.

Ända sedan brännvinshandeln på 1850-talet börjat överlämnas åt bolag,

som »i sedlighetens intresse» skulle sälja varan, hade vissa restriktioner

för inköpen tillämpats. Dessa var länge uteslutande generella, d. v. s. träf­

fade alla kunder lika oavsett hur de använde rusdrycker. Exempel på sådana

restriktioner var tidigare stängning på avlöningsdagar och förbud att köpa

mindre än en viss mängd åt gången. Sådana generella restriktioner var (och

är) särskilt vanliga i fråga om utskänkningen.

Tanken på individuella restriktioner synes först ha tagits upp i en motion

i andra kammaren vid 1901 års riksdag (nr 129). I motionen yrkades att för

60

minuthandel med brännvin skulle införas bestämmelser av samma slag som

för handel med explosiva varor, d. v. s. att tillstånd skulle sökas för att

köpa brännvin och köparen skulle vara skyldig att personligen underteckna

ett kvitto, som upptoge varumängd, år och dag samt köparens bostad. Mo­

tionen vann inte gehör i riksdagen.

Liknande tankar framfördes några år senare av Bratt först i trängre kret­

sar och senare offentligt i tidningsartiklar och i två broschyrer: »Kan nyk-

terhetsfrågan lösas utan totalförbud?» (1909) och »Nykterhetspolitiska ut­

vecklingslinjer» (1911). Bratts synpunkter präglade också det av en kom­

mitté inom Svenska läkaresällskapet utgivna arbetet »Alkoholen och sam­

hället» (1912), vars utarbetande Bratt tog verksam del i.

Bakgrunden till Bratts framträdande var den växande förbudsrörelsen,

som just år 1909 fick ny vind i seglen. Under storstrejken detta år gällde en

tid totalt rusdrycltsförbud och de positiva verkningarna därav påverkade

säkerligen opinionen. Vid en av nykterhetsorganisationerna anordnad namn­

insamling vintern 1909—10 anteckade sig nära 2 milj. personer, eller 56 %

av befolkningen över 18 år på listor med opinionsyttring för förbud.

Bratt trodde inte på möjligheterna att genomföra ett förbud, och han

ansåg det inte önskvärt att påtvinga minoriteten ett sådant, om det var

möjligt att komma åt de grova alkoholskadorna på annat sätt. Detta ansåg

han kunna ske genom att göra inköpsrätten beroende av särskilt tillstånd

och genom att dela upp kunderna på ett stort antal detalj affärer, där för­

sälj ningspersonalen skulle kunna lära känna hela kundkretsen. Den som

misskötte sig skulle få tillståndet indraget på längre eller kortare tid. Nå­

gon begränsning av inköpsrätten på förhand var in le avsedd. Bratt tänkte

S1g att systembolagens verksamhet skulle övertagas av en kommunal »alko­

holnämnd» bestående av två »byråer». Den »första byrån» skulle sköta för­

säljningen och den »andra byrån» ta hand om alkoholisterna, d. v. s. fylla

den funktion som nu utövas av nykterhetsnämnden.

Förbudstanken hade en stark ställning vid tiden för det politiska system­

skiftet 1911. Därför blev det en av ministären Staaffs första åtgärder att

igångsätta en utredning om förutsättningarna för ett allmänt rusdrycksför-

bud. Detta skedde genom i91i års nykterhetskommitté, vilken emellertid

också fick i uppdrag att undersöka andra möjligheter att minska alkohol­

skadorna. Bland ledamöterna befann sig Bratt och det betänkande (nr V),

som kommittén avgav den 5 januari 1914, innehöll som en väsentlig del ett

förslag till försäljningslagstiftning i huvudsak efter Bratts riktlinjer. Sam­

tidigt föreslog kommittén införande av »lokalt veto», d. v. s. rätt för kom­

munernas invånare att genom folkomröstning förbjuda rusdrycksförsälj-

ning inom kommunens område.

1911 års nykterhetskommittés förslag innebar emellertid viktiga föränd­

ringar i förhållande till Bratts ursprungliga program. Bl. a. förordades en

på förhand bestämd personlig tilldelning som inte skulle få överstiga 1 liter

i veckan (med undantag för s. k. extra tilldelning). För inköpskontrollens

tekniska genomförande föreslogs att varje inköpsberättigad skulle tilldelas

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i.

61

en motbok, att kunden vid varje inköp skulle avlämna en av honom själv undertecknad rekvisition i motboken och att inköpen skulle antecknas i denna.

De föreslagna reformerna kom genom omständigheternas makt att genom­ föras i mycket snabbt tempo. Redan den 1 oktober 1912 hade vid AB Göte- borgssystemet i Göteborg införts en inköpskontroll i anslutning till Bratts ursprungliga förslag (efter upphovsmannen ofta kallad Andréesystemet). Alla män över 21 år utan officiell nykterhetsanmärkning fick efter anmälan ett inköpsbevis, som berättigade till inköp i viss affär. Beviset indrogs, om någon blev bötfälid för fylleri eller på annat sätt kom i konflikt med sam­ hällets myndigheter på grund av alkoholmissbruk. Vid inköp fordrades inte skriftlig rekvisition, men inköpen antecknades i en tiggare på inköpsstället. Den som köpt över en viss mängd per månad (i regel 8 liter) blev avstängd från inköp, om han inte nöjaktigt kunde förklara anledningen till de stora inköpen. Ett liknande system började hösten 1913 tillämpas i Jönköping.

I Stockholm hade spritdrycksförsäljningen från och med år 1914 överta­ gits av ett nytt bolag, AB Stockholmssystemet, vilket bildats av Bratt för att föra ut hans idéer i praktiken. Bolaget genomförde i februari 1914 en ut- minuteringskontroll, som i många avseenden anslöt sig till 1911 års kom­ mittés förslag. Motbokstvång och maximering av tilldelningen till 16 liter i kvartalet infördes. På grund av de täta uttagen övergick man emellertid snart till s. k. femstämpling, vilken innebar att högst 1 liter var femte dag fick inköpas. Om man dröjde med inköpen tio eller 15 dagar, fick man köpa två, resp. tre liter, vilket var den största mängd som fick inköpas på en gång. (Liknande bestämmelser kvarstod ända till 1930.)

Experimenten i Göteborg och Stockholm hade sålunda redan påbörjats, när 1911 års nykterhetskommitté avlämnade sitt betänkande nr V. Resulta­ ten föreföll så uppmuntrande, att vissa ändringar i försäljningslagstiftning- en ansågs böra införas i den då gällande brännvinsförsäljningsförordningen i avvaktan på att riksdagen skulle enas om en ny lagstiftning. Frågan om ny lagstiftning hade nämligen fallit vid 1914 års riksdag på grund av kam­ rarnas skiljaktiga beslut. 1915 års riksdag beslöt sålunda att hela landet 1'r. o. in. 1916 skulle indelas i kontrollområden, så att inte invånarna i ett område med restriktiv försäljning skulle kunna kringgå kontrollen genom att köpa från ett annat bolag. Motbokstvång infördes samtidigt, men det överlämnades åt bolagen att själva bestämma om inköpsrätten skulle be­ gränsas på förhand eller om kontrollen skulle verkställas i efterhand som i Göteborg. Denna valfrihet räckte dock i praktiken endast till november 1916, då speciella krisrestriktioner infördes på grund av försörjningsläget, vilket innebar att inköpen maximerades, först till 2 liter i månaden, senare till 2 liter i kvartalet. Det var under intryck av dessa krisförhållanden som 1917 års rusdrycksförsäljningsf förordning antogs.

Denna lagstiftning tillkom på riksdagens initiativ, och till grund för den­ samma låg en av bevillningsutskottet (betänkande nr 12/1917) utförd över- arbetning av kommittéförslaget. Förordningen trädde i kraft den 1 januari

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

62

1919 och anslöt sig i huvudsak till kommittéförslaget. Ett par viktiga änd­

ringar gjordes dock. Sålunda sattes maximitilldelningen till 4 liter i måna­

den i stället för 1 liter i veckan. Under de första månaderna 1919 gällde

emellertid krisrestriktionerna, varför förordningen först från och med juni

detta år kunde tillämpas i full utsträckning. I förordningen upptogs ej be­

stämmelser om lokalt veto i den föreslagna formen, men kvarstod sedan

gammalt det kommunala vetot, innebärande att utminutering och utskänk-

ning inom en kommun blev beroende av bifall från kommunens beslutande

organ.

Verkningarna av restriktionssystemet hann bedömas redan av 1911 års

nykterhetskommitté i dess år 1920 avgivna betänkande (nr IX) med förslag

till allmänt rusdrycksförbud. Kommittén ansåg att restriktionssystemet ej

kunde begränsa alkoholförsäljningen till ofarliga mängder och att det så­

lunda ej kunde förebygga missbruk. En annan brist hos den individuella

kontrollmetoden låg däri, att kontrollen kunde omfatta endast köparna men

icke förbrukarna. Kommittén nämnde även den psykologiska reaktionen mot

restriktionssystemet. Den grupp av personer som ej finge inköpsrätt »bil­

dade på sätt och viss en social underklass, som bittert kände den undan­

tagsställning, vari den blivit försatt». Inskränkningarna drabbade i jäm­

förelsevis stor utsträckning de fattigaste, varigenom skapades en känsla av

social orättvisa. Det ansågs också som en svaghet hos systemet att det —

som Bratt uttryckte saken —- vore till en tiondel lag och till nio tiondelar

tillämpning. Härigenom finge åtgärderna lätt ett drag av godtycke över sig.

Som den mest avgörande invändningen mot restriktionssystemet fram­

höll slutligen 1911 års nykterhetskommitté att det bibehölle och popularise­

rade dryckesseden.

Genom själva sin tillvaro verkade motbokssystemet suggererande på en

massa personer och förmådde dem att begära inköpsrätt, ehuru de eljest be­

traktade spriten som en mycket likgiltig sak. Systemet medförde vidare en

alldeles bestämd lockelse att ta ut hela den tillåtna kvantiteten. Allmänhe­

ten bibringades den föreställningen, att den medgivna maximimängden var

någon sorts normalkvantitet, som gav åt ens alkoholbruk en betryggande

karaktär av måttlighet och oförvitlighet. Systemet medförde också att den

allmänna uppmärksamheten systematiskt inriktades på möjligheterna att er­

hålla alkohol. Restriktionssystemets psykologiska inverkan gick alltså enligt

kommittén i den riktningen att alkoholkonsumtionen allt mer popularise­

rades och därigenom motverkade systemet på ett ödesdigert sätt sitt eget

syfte att skapa folknykterhet.

Den 27 augusti 1922 hölls en konsultativ förbudsomröstning. Därvid rös­

tade 889 000 personer eller 49 % av deltagarna för förbud, medan 925 000

röstade emot. Därmed hade frågan om allmänt rusdrycksförbud fallit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

År 1919 kompletterades rusdrycksförsäljningsförordningen med en sär­

skild försäljningslagstiftning för de medelstarka maltdryckerna, förordningen

den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka (Pff), vilken trädde

i kraft 1920 och ännu är gällande. Försäljningen av starköl lydde formellt

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i.

63

under samma regler som försäljningen av spritdrycker och vin men var ge­

nom provisoriska bestämmelser inställd sedan krisrestriktionernas tid. År

1923 gjordes detta försäljningsförbud permanent, samtidigt som den högsta

tillåtna alkoholhalten i pilsnerdricka höjdes från 2,8 till 3,2 viktprocent. Ge­

nom starkölsförbudet kom rusdrycksförsäljningsförordningen att gälla en­

dast spritdrycker och vin.

Alkoholistvården organiserades under samma period som restriktionssyste-

met. Under tiden 1890—1910 hade några få enskilda alkoholistanstalter upp­

rättats, men det fanns ingen möjlighet att tvångsvis insätta någon där. År

1911 föreslog den sedan 1907 arbetande fattigvårdslagstiftningskommittén att

länsstyrelserna skulle få rätt att internera vissa alkoholister på framställning

av anhöriga, polis eller kommunala myndigheter. I 1911 års nykterhetskom-

mittés yttrande över detta förslag upptogs Bratts tidigare framförda idé om

ett särskilt organ för förebyggande alkoholistvård. Detta föreslogs få formen

av en kommunal nämnd, kallad nykterhetsnämnd. År 1913 antog riksdagen

den första alkoholistlagen, i vilken ingick bestämmelser om nykterhetsnäinn-

der. Lagen kunde dock inte sättas i kraft förrän en statlig alkoholistanstalt

inrättats, vilket skedde genom att Wenngarn togs i anspråk för detta ända­

mål. Den 1 augusti 1916 trädde lagen i kraft.

Senare ändringar.

I den nykterhetslagstiftning, som tillkom under 1910-talet, har vissa änd­

ringar företagits. 1923 års starkölsförbud har redan nämnts. År 1928 skärp­

tes Pff genom införande av rekvisitions- och kvittenstvång vid kringföring

av Öl på landsbygden. Vidare tillkom våra nu gällande huvudförfattningar

om nykterhetsvård och rusdrycksförsäljning, nämligen lagen den 12 juni

1931 om behandling av alkoholister (alkoholistlag, Al), som trädde i kraft

den 1 juli 1932, samt förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning av

rusdrycker (Rff), som trädde i kraft den 1 oktober 1938. Båda författning­

arna bygger på samma principer som föregångarna. De viktigaste nyheterna i

Rff var minskning av systembolagens antal från 121 till 41, avskaffande av

det kommunala vetot beträffande utminutering av rusdrycker, införande av

s. k. efterhandsköp vid utminuteringen under sex månader, fri försändning

av rusdrycker till ort där försäljnings- eller utlämningsställe ej finnes, suc­

cessiv nedskrivning av de enskilda restaurangernas vinstkvantitet under en

25-årsperiod och ensamrätt för systembolagen att driva s. k. folkrestauranger.

Genom ändring i alkoholistlagen 1938 tillkom länsnykterhetsnämnderna

som övervakande och rådgivande organ för de kommunala nykterhetsnämn-

derna. Denna lagändring såväl som nyheterna i Rff föranleddes närmast av

det förslag som 1934 framlades av 1928 års rusdrgckslagstiftningsrevision

(SOU 1934: 39).

I rusdryckslagstiftningsrevisionens uppdrag ingick bl. a. att bedöma re-

striktionssystemets verkningar. Revisionen konstaterade att såväl den offi­

ciella statistiken som majoriteten av svaren på en rundfråga till landets nyk-

64

terhetsnämnder visade, att nykterhetstillståndet förbättrats sedan tiden före

det första världskriget. Bland orsakerna till denna förbättring nämnde revi­

sionen restriktionssystemet. Av siffrorna för utminuteringen drog revisionen

den slutsatsen att systemet haft en bestående konsumtionsminskande effekt.

Vidare visade enligt revisionen antalet fylleriförseelser per 10 000 invånare

starkare nedgång än utminuteringen, vilket ansågs bero på att konsumtions-

minskningen i högre grad gått ut över det grövre missbruket än över kon­

sumtionen i övrigt. När man från nykterhetsrörelsens sida påstått att utmi-

nuteringskontrollen haft ogynnsamma verkningar i form av utbredda alko­

holvanor, som undanskymt dess förtjänster, berodde detta enligt revisio­

nen på skiljaktigheter i uppfattningen om försäljningslagstiftningens syfte.

Revisionen ansåg inte att restriktionssystemet i och för sig verkade höjande

på konsumtionen. Men den ansåg att de korta tilldelningsperioderna kunde

föranleda till större inköp än nödvändigt och föreslog därför införande av ef-

terhandsinköp. Revisionen trodde inte att det danska systemet med ett högt

pris på spritdrycker skulle få lika goda verkningar i Sverige som i Danmark.

Den ansåg att en fri försäljning med höga priser skulle resultera både i ökat

missbruk och en ökad totalkonsumtion.

Till denna bedömning anslöt sig statsmakterna i allt väsentligt vid frågans

behandling under 1937 års riksdag (prop. nr 242, bevillningsutskottets be­

tänkande nr 28).

Krisförhållandena under andra världskriget föranledde vissa förändringar.

Sålunda nedsattes fr. o. m. den 1 oktober 1941 den högsta månadstilldelning-

en från fyra till tre liter, varjämte rätten till eftcrhandsinköp indrogs. Den­

na rätt återinfördes fr. o. m. den 1 januari 1947 men begränsades till tre

månader.

Alkoholhalten i pilsnerdricka sänktes under kriget och har sedan dess va­

rit högst 2,8 viktprocent.

År 1944 avgav särskilda sakkunniga, den s. k. snabbutredningen, ett betän­

kande (SOU 1944: 3) med utredning angående orsakerna till det under krigs­

åren försämrade nykterhetstillståndet; utredningen framlade vissa förslag

som dock icke ledde till lagstiftning.

Samtidigt som snabbutredningen tillsattes, behandlades vid 1943 års riks­

dag de motioner som ledde till att 1944 års nykterhetskommitté tillkallades.

År 1945 omorganiserades de dittillsvarande av systembolagen ägda allmänna

restaurangbolagen. Alla rättigheter till utskänkning inom folkrestauranger

skall sedan dess av vederbörande systembolag överlåtas på det då nybildade

Sveriges centrala restaurangaktiebolag, som i sin tur driver restaurangrörel­

sen genom något av sina fem dotterbolag, till vilka de allmänna restaurang­

bolagen ombildats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

65

Alkoholskatterna.

Oberoende av försäljningslagstiftningen har av statsfinansiella skäl skat­

terna på rusdrycker höjts väsentligt. Priset på en liter renat brännvin, som

1914 var 1,50, höjdes under första världskriget och var 1922 uppe i 4,50.

Därefter sänktes priset igen till lägst 2,65 under åren 1929—1932. År 1933

höjdes priset till 4,35 och hösten 1939 på en gång från 4,95 till 7,95, vilket

är den procentuellt största höjning som förekommit. Priset har därefter

successivt höjts, senast till 15 kr. fr. o. m. den 1 december 1950 och på

grund av ökade råvarupriser till 15,30 fr. o. m. den 1 december 1951.

Genom propositionen nr 28 till innevarande riksdag har föreslagits en höj­

ning av spritbeskattningen om i genomsnitt tre kr. per liter. Samtidigt har

förordats en differentiering efter dryckernas alkoholhalt. Enligt förslaget

blir priset för en liter renat brännvin 17,75 kr. och för kron- eller bords­

brännvin 20,60 kr.

Undervisning m. m.

Vid sidan av den egentliga nykterhetslagstiftningen har statsmakterna in­

gripit genom bestämmelser om nykterhetsundervisning i skolorna (K. cirk.

den 4 november 1892 och den 24 september 1928) och genom statsbidrag till

den frivilliga upplysningsverksamheten. Sådana statsbidrag har utgått sedan

1870-talet och sporadiskt redan tidigare.

Gällande bestämmelser i huvuddrag.

Rasdrgckshandeln.

Nu gällande huvudförfattning är förordningen den 18 juni 1937 (nr 436)

angående försäljning av rusdrycker (Rff), varigenom försäljningen av sprit­

drycker och vin regleras. Med spritdrycker förstås varje vätska, som håller

mer än 2 1/4 volymprocent etylalkohol och som icke är att hänföra till vin

eller maltdryck. Till vin hänföres varje genom alkoholisk jäsning framställd

dryck, som är tillverkad av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar,

och som håller mer än 2 1/4 men ej mer än 22 volymprocent alkohol. (1 kap.

1 § Rff.) Vin vars alkoholhalt överstiger 14 volymprocent kallas starkvin.

Med maltdryck förstås varje jäst, alkoholhaltig, odestillerad dryck, vid vars

framställning torkat, rostat eller bränt malt kommit till användning (1 §

förordningen den 15 december 1939 ang. tillverkning och beskattning av

maltdrycker). Av dessa definitioner följer att en dryck, som tillverkats av

t. ex. socker och jäst, blir spritdryck, även om den inte håller mer än 10 %

alkohol.

Försäljningen av rusdrycker indelas i partihandel —- försäljning för export

och till återförsäljare — och detaljhandel — all annan försäljning — vilken

i sin tur har två olika grenar, utminutering och utskänkning. Utminutering-

en sker från särskilda utminuteringsställen och omfattar försäljning till av-

5

llihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

66

hämtning och försändning på rekvisition. Med utskänkning förstås försälj­

ning till förtäring på stället. Partihandel och utminutering hålles strängt åt­

skilda från utskänkning. Partihandel och utminutering får ej förenas med

annan handel. Utskänkning får bedrivas endast i samband med restaurang­

rörelse.

Den äldsta grundsatsen i nykterhetslagstiftningen är rättighetssystemet,

enligt vilket tillverkning och försäljning av alkoholdrycker är mer eller

mindre monopoliserad och därigenom lättare att kontrollera och beskatta.

Rättighetssystemet har tidigt förenats med kommunalt inflytande över rät­

tigheternas beviljande, kommunalt veto. Ytterligare en huvudprincip är re-

striktionssystemet eller motbokssystemet, som bl. a. innefattar individuell

kontroll av kundernas inköp vid utminuteringen (»Brattsystemet»), Vidare

bör nämnas elimineringen av det enskilda vinstintresset (»Göteborgssyste-

met»), vilket innebär att enskilda personer inte skall vara ekonomiskt in­

tresserade av att konsumtionen ökas. Vinsten på rusdryckshandeln skall i

stället förbehållas det allmänna.

Tillverkning av spritdrycker får sedan 1917 endast ske efter tillstånd av

Kungl. Maj :t (förordningen den 11 juni 1926 ang. tillverkning och beskatt­

ning av brännvin) och likaså tillverkning för avsalu av vin. Vin för eget be­

hov far man däremot själv tillverka. Tillstånd att anlägga nya brännerier

har på senare år endast lämnats för sulfitbrännerier, varför tillverkarna har

en viss monopolställning. Denna är emellertid begränsad genom att brän­

nerier och vinfabriker måste sälja hela sin produktion (utom ev. export) till

det statliga partihandelsbolaget, AB Vin- & Spritcentralen, varvid särskilda

prissättningsregler gäller (21 § nämnda förordning samt 2 kap. 6 § Rff).

Partihandeln är i princip förbehållen AB Vin- & Spritcentralen, som ock­

så ombesörjer import av rusdrycker. Systembolagen får dock sälja sinsemel­

lan och till restauratörer och kan få kontrollstyrelsens tillstånd till import. (2

kap. Rff.) Det privata vinstintresset är helt avskaffat.

Beträffande detaljhandeln gäller den principen att all försäljning av rus­

drycker skall ordnas och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada

som möjligt (1 kap. 3 § Rff). Kontrollstyrelsen och (beträffande utskänk-

ningen) länsstyrelserna kan vid behov komplettera bestämmelserna med

ledning av den verkan de visar sig ha.

Utminutering får ske endast genom systembolag, vilka antages av länssty­

relsen i respektive län. Riket är för detta ändamål indelat i 41 detalj handels-

områden, vartdera med ett systembolag. Kontrollstyrelsen bestämmer om­

rådenas gränser, vilka är avpassade efter naturliga handelsområden och ej

sammanfaller med länsgränserna. Antalet utminuteringsställen och deras

förläggning bestämmes inom varje detaljhandelsområde av systembolagen.

Kommunalt veto gäller numera ej. Utminuteringsställe får dock nyinrättas

endast i stad, köping eller municipalsamhälle med minst 5 000 invånare. (3

kap. 1—3 §§ Rff.) På ort utan utminuteringsställe kan systembolaget inrätta

utlämningsställe, som dock endast tar emot rekvisitioner och utlämnar va­

rorna. Dessutom har den som bor på ort, som saknar både utminuterings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

67

och utlämningsställe, rätt till fri försändning till närmaste post-, järnvägs-,

huss- eller ångbåtsstation (4 kap. 7 §).

Följande generella restriktioner gäller beträffande utminuteringen (4 kap.

Rff). Inköp får endast äga rum mot motbok och sådan erhålles tidigast vid

21 års ålder. Högst 4 (f. n. 3) liter spritdrycker får inköpas per kalendermå­

nad. Dessutom får efterhandsinköp äga rum under 6 (f. n. 3) månader.

Ingen generell begränsning har gjorts beträffande inköpsrätten till vin. In­

köp måste ske från bestämt utminuteringsställe, men inköpsrätten kan ge­

nom transportkort tillfälligt flyttas till annan affär. I Stockholm, Göteborg

och Malmö kan fr. o. in. mars 1952, medelst särskilt inköpskort, inköp gö­

ras i alla affärer inom detaljhandelsområdet. Ingen försäljning får äga rum

till den som är berörd av starka drycker eller beträffande vilken nykterhets-

nämnden meddelat förbud mot utminutering. Det är förbjudet att å egen

motbok inköpa eller låta någon inköpa rusdrycker för annans räkning (mot-

boksöverlåtelse). Detta gäller dock ej familjemedlemmar, eftersom mot­

boken i regel är avsedd för hela familjen. Inköp genom ombud är medgivet,

men ombudet måste ha fyllt 18 år och får ej genom för ändamålet särskilt

inrättad rörelse eller eljest i större omfattning och mot ersättning utöva

ombudskap. Slutligen får utminutering enligt Rff äga rum endast söcken-

dagar klockan 9—17. De faktiska utminuteringstiderna är dock betydligt

snävare.

Restriktionerna i fråga om utminuteringen innefattar också individuell

kontroll. Ingen har sålunda ovillkorlig rätt till motbok, utan systembolagen

skall individuellt pröva att inköp inte kan befaras lända till skada för kö­

paren eller annan (4 kap. 3 §). Sådan prövning skall företagas dels i fråga

om den som på vissa sätt ådagalagt bristande skötsamhet ur nykterhetssyn-

punkt, dels när vissa sociala och ekonomiska förhållanden föreligger. Vid

prövningen är systembolagen bundna av kontrollstyrelsens cirkulär (nr

8/1938). Även systembolagens förtroendenämnd har utfärdat anvisningar,

som bolagen brukar följa. Ett exempel på regler av denna typ är att kvin­

nor och ogifta män inte brukar få motbok före 25 års ålder, trots att 1937

års riksdag uttalat sig för att 21 år borde vara den normala åldersgrän­

sen. Spritdr

3

Tckstilldelningens storlek fastställes av hemortsbolaget med

hänsyn till köparens ålder och levnadsförhållanden. Om så anses lämpligt,

kan bolaget uppdela sprittilldelningen på kortare perioder än en månad

och stadga inskränkningar i vininköpen eller helt avstänga vederbörande

från vininköp. Vid tillfälligt behov av inköp utöver den stadgade maxime-

ringen kan bolaget bevilja extra tilldelning. I regel beviljas tämligen små

kvantiteter. Systembolags beslut i motboksärenden kan överklagas hos kon­

trollstyrelsen, som i dessa frågor är högsta instans.

Under senare år har emellertid kontrollstyrelsen företagit tämligen långt­

gående förändringar i uppmjukande riktning i tilldelningspraxis. Sålunda

har styrelsen låtit systembolagens förtroendenämnd i mars 1947 antaga nya

regler för motbokstilldelning. Ändringarna innebär att vissa sociala ogh

ekonomiska förhållanden bos köparna ej längre föranleder indragning eller

68

begränsning av inköpsrätten. En utförligare redogörelse för tilldelningsreg-

lerna lämnas i avsnittet om rusdrycksförsäljningen. Den av kontrollstyrel­

sen företagna uppmjukningen av tilldelningsreglerna påbörjades efter tid­

punkten för nykterhetskommitténs stora systembolagsundersökning (års­

skiftet 1945/46).

Utminuteringen av rusdrycker är monopoliserad till de 41 systembolagen,

varigenom det enskilda vinstintresset är eliminerat. Beträffande utskänk-

ningen kan man särskilja två huvudslag av rättigheter, dels systembolags-

rättigheter som av länsstyrelsen beviljas systembolag men av detta överlå-

tes till allmänt restaurangbolag eller enskilt företag, dels s. k. fria rättighe­

ter som av länsstyrelsen ges direkt till rättighetsutövaren (avser endast tra-

fikutskänkning, d. v. s. utskänkning på tåg, båtar och flygplan). En form

av systembolagsrättighet, nämligen s. k. turistutskänkning, meddelas av

Kungl. Maj :t. Tillstånd till utskänkning avser — utom specialformerna

trafiikutskänkning och turistutskänkning — antingen utskänkning som

skall bedrivas året runt eller årligen under viss tidsperiod (årsutskänkning)

eller utskänkning som skall äga rum vid enstaka tillfälle eller under en­

staka tidsperiod (tillfällig utskänkning, 3 kap. 6 §). Tillståndstiden för års­

utskänkning, till vilken alltså även räknas säsongrättigheter, är 4 år (ok-

trojperiod, 3 kap. 7 § 1 inom.). Nu löpande period avser tiden den 1 oktober

1953 den 30 september 1957. Tillstånd till trafikutskänkning meddelas att

gälla tills vidare, högst ett år.

Initiativrätt tillkommer i regel endast systembolag, men dessutom kan

fullmäktige i kommunen ansöka om tillstånd, för den händelse systembola­

get ej söker inom föreskriven tid (3 kap. 7 § 2 inom.). Tillstånd till utskänk­

ning får utnyttjas först sedan tillståndet av systembolaget överlåtits på an­

nan. överlåtelsen sker genom kontrakt som skall fastställas av länsstyrel­

sen. Huvudinnehållet i kontrakten bestämmes av kontrollstyrelsen, som

härigenom bl. a. utövar sin befogenhet att fastställa utskänkningsrestrik-

tioner. Om ett systembolag avslår en framställning om överlåtelse eller fast­

ställer villkor som anses olämpliga, kan beslutet överklagas hos länsstyrel­

sen och i sista hand hos Kungl. Maj :t (3 kap. 15 och 16 §§).

Då krigsfara, arbetslöshet, nöd eller annan särskild anledning föreligger,

kan Kungl. Maj :t inskränka eller förbjuda eljest tillåten rusdryckshandel

(3 kap. 22 §). På grundval av denna bestämmelse införde Kungl. Maj :t 1941

efter riksdagens hörande den ovannämnda begränsningen av motboksinkö-

pen till högst 3 liter i månaden. Efterhandsinköpen förbjöds först helt och

hållet och inskränktes, när de efter kriget återinfördes, till att omfatta högst

3 månader. För att förekomma oordning vid enstaka tillfälle kan inskränk­

ningar eller förbud stadgas av länsstyrelse, polischef eller kommunal­

nämnd (3 kap. 21 §). Länsstyrelsen kan återkalla tillstånd eller förklara att

överlåtelseavtal skall upphöra att gälla, om försäljningen orsakar oordning

eller försämrat nykterhetstillstånd (3 kap. 19 §). Systembolagen kan enligt

bestämmelser i överlåtelsekontrakten ingripa, om en restauratör missköter

sig. Bolagen kan sålunda minska hans vinst på spritdrycker och starkvin,

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

69

minska försäljningen till honom eller helt förbjuda fortsatt utskänkning.

(Kontrollstyrelsens cirkulär nr 5/1953.)

Innan utskänkning påbörjas och vid början av varje ny oktroj period skall

utskänkningslokalen besiktigas. Därvid skall undersökas att vissa villkor är

uppfyllda beträffande lokalens belägenhet och beskaffenhet. Besiktningen

verkställes på tillståndshavarens bekostnad av en tremannanämnd (5 kap.

11 §). Ombyte av utskänkningsställe får icke ske utan medgivande av den

myndighet som meddelat tillståndet (5 kap. 10 §).

1 fråga om utskänkningen gäller i regel kommunal bestämmanderätt.

För alla utskänkningsrättigheter utom trafik- och turisträttigheter erford­

ras sålunda samtycke av den kommunala representationen, som innan den

yttrar sig skall ha hört nykterhetsnämnden och kommunalnämnden (i stä­

derna poliskammare, magistrat eller kommunalborgmästare). I det kom­

munala vetot ingår vidare rätt att begränsa antalet utskänkningsställen och

förbjuda utskänkningsställes förläggning till viss del av kommunen. Även

andra villkor, såsom tidsbegränsningar, kan föreskrivas, dock ej måltids-

tvång eller kvantitetsbegränsningar eller förbud mot utskänkning till vissa

personer eller inskränkning, som strider mot Rif:s syfte eller mot allmän

lag eller författning (3 kap. 9 och 10 §§). Även om kommunen avstyrkt en

rättighet, kan efter ansökan hos Kungl. Maj :t tillstånd beviljas under för­

utsättning att det gäller årsutskänkning på hotell eller pensionat, som är

beläget å någon för turistväsendet i riket viktig ort och att det finnes vara

av allmän betydelse att rättighet meddelas, turistutskänkning (3 kap. 12 §).

Tillstånd härtill har hittills givits mycket sparsamt.

De viktigaste av de restriktioner, som uppställts i fråga om utskänkning­

en, gäller måltidstvång och kvantitetsbegränsningar. I Rff stadgas, att ut­

skänkning av spritdrycker får äga rum endast i samband med »verklig» mål­

tid bestående av lagad mat. Undantag har dock gjorts för spritdrycker i

stark utspädning (lättgrogg). Vid utskänkning av vin skall lagad mat vara

att tillgå, där ej utskänkningen sker i samband med servering av kondito­

rivaror (5 kap. 1 och 2 §§).

Till dessa bestämmelser i Rff har kontrollstyrelsen utfärdat tillämpnings­

föreskrifter. I cirkulär nr 6/1942 (ändrat genom cirkulär 9/1951 och 1/

1952) ges föreskrifter om lägsta pris å måltid, varierande med hänsyn till

antalet rätter och olika restaurangklasser. Vidare ges särskilda bestämmel­

ser om servering av lättgroggar och starkvin. Slutligen gäller olika kvanti-

tetsregler för män och kvinnor, växlande med hänsyn till olika klockslag

på dagen och olika restaurangklasser. Mellan kl. 12 och kl. 15 får sålunda

serveras högst 7 1/2 cl spritdrycker och efter kl. 15 högst 15 cl för män och

7 1/2 cl för kvinnor (lägre på folkrestauranger). Dessutom får högst en

kvartsbutelj (1/6 liter) starkvin utskänkas till varje gäst. Utan måltid får

serveras högst två lättgroggar, var och en bestående av högst 2 1/2 cl sprit­

drycker och minst 1/6 liter alkoholfri dryck.

Ulöver restriktionerna rörande måltidstvång och kvantitetsbegränsning­

ar innehåller Rff andra inskränkande regler såsom förbud mot utskänk-

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

70

ning till vissa personer samt angående utskänkningstider. Utskänkning får

sålunda icke äga rum till den som kan antagas ej ha fyllt 18 år eller till

den som veterligen missbrukar starka drycker eller till den som är synbar­

ligen berörd därav (5 kap. 8 §). Utskänkning får ej börja före klockan 12

och får ej fortgå efter klockan 22, såvida icke länsstyrelsen med kommu­

nens godkännande beviljat utsträckt tid. På sön- och helgdagar får utskänk-

ningen i regel börja först klockan 13, eftersom utskänkning under högmäs-

sotid är förbjuden. Tidigare stängning än klockan 22 kan i vissa fall före­

komma (5 kap. 4 §). Utskänkning är vidare förbjuden i lokal eller å plats,

där offentlig danstillställning äger rum eller där offentligt skådespel, va­

rieté-, cirkus- eller annan föreställning (dock ej konsert), till vilken all­

mänheten har tillträde, äger rum. Undantag kan medges av länsstyrelsen

för särskilda fall (5 kap. 3 §). Undantag beträffande dansförbudet beviljas

tämligen frikostigt. Det är även förbjudet att på ett utskänkningsställe för­

tära eller förvara starkare drycker än som får serveras på stället, t. ex. att

på en vinrestaurang förtära eller förvara spritdrycker eller att på ett ölkafé

förtära eller förvara spritdrycker eller vin (5 kap. 5 §).

På två vägar är det enskilda vinstintresset begränsat i fråga om utskänk-

ningen, dels genom att en del av utskänkningen handhaves av allmänna

restaurangbolag, dels genom det s. k. vinstkvantitetssystemet.

Alla iättigheter till utskänkning på s. k. folkrestauranger skall av veder­

börande systembolag överlåtas på Sveriges centrala restaurangaktiebolag

(»Riks-Sara»), som i sin tur driver restaurangrörelsen genom något av sina

tem dotterbolag (3 kap. 15 §). Även restauranger av högre klass kan drivas

av restaurangbolagen. Restaurangbolagen är organiserade på liknande sätt

som systembolagen (6 kap. 16—21 §§).

Vid de privata restaurangerna är det enskilda vinstintresset begränsat ge­

nom vinstkvantitetssystemet (3 kap. 16 § 2 inom.). Enligt riksdagsbeslut

år 1937 skall nämligen vinsten å utskänkta spritdrycker och starkviner un­

der en övergångstid av 25 år (1938—1962) successivt avskaffas.

Det privata vinstintresset kvarstår beträffande trafikutskänkningen — av

vilken dock en betydande del utövas av ett statligt bolag, AB Trafikrestau­

ranger — beträffande serveringspersonalens drickspengar samt beträffande

all av enskild restauratör bedriven utskänkning av svaga viner.

I fråga om beskattningen av rusdrycker gäller i huvudsak följande. Bränn-

vinstillverkningsskatt utgår för inom riket tillverkade spritdrycker (f. n.

65 öre/liter å 50 %), omsättningsskatt för alla spritdrycker, som inköpes

av systembolag (f. n. 11 kronor/liter -j- 80 % av systembolagets inköpspris,

omsättningsskatten oberäknad) samt utskänkningsskatt för spritdrycker,

som av systembolag försäljes för utskänkning (f. n. 4—8 kronor/liter, varie­

rande efter spritdryckens art). På viner utgår omsättningsskatt för allt vin,

som systembolag inköper, och utskänkningsskatt för vin, som av system­

bolag försäljes för utskänkning. Sistnämnda skatter är annorlunda beräk­

nade än de på spritdrycker utgående.

Den förut nämnda propositionen nr 28 innebär bl. a. en teknisk omlägg­

Kangl. Maj.ts proposition nr 151.

71

ning av alkoholskatterna, som medför att brännvinstillverkningsskatten in­

arbetas i omsättningsskatten. Sistnämnda skatt, som fortfarande skall utgå

med en fast avgift (6—8 kronor för liter) och en procentavgift (47 procent av

utminuteringspriset), är differentierad efter dryckernas alkoholhalt. Ut-

skänkningsskatt för sprit utgår med 40 procent av varans utminuteringspns.

Utskänkningsskatten föreslås slopad i fråga om lätta viner.

Handeln med maltdrycker.

Enligt 3 § förordningen den 15 december 1939 angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker (Mtf) indelas dessa drycker i tre klasser.

Klass I (svagdricka) omfattar maltdrycker med en alkoholhalt av högst

1,8 viktprocent. Till klass II (pilsnerdricka) hänföres maltdrycker, vars

alkoholhalt överstiger 1,8 men ej 3,2 viktprocent. Klass III (exportöl) om­

fattar maltdrycker med en alkoholhalt överstigande 3,2 viktprocent. För för­

säljningen av svagdricka gäller bestämmelserna i förordningen den 8 maj

1925 (nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jäm­

förliga drycker (Aff). Försäljningen av pilsnerdricka är underkastad be­

stämmelserna i förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning av pils­

nerdricka (Pff), medan försäljningen av exportöl regleras genom förordning­

en den 1 juni 1923 angående förbud mot införsel till och försäljning inom

riket av exportöl. Exportöl får sålunda icke säljas inom landet annat än för

medicinska m. fl. ändamål.

Enligt Pff ges försäljningsrättigheter av länsstyrelserna, i fråga om ut-

minutering tills vidare och i fråga om utskänkning i regel på viss tid,

högst 3 år. Kommunalt veto gäller för både utminutering och utskänkning.

Tillverkare av klass II har dock rätt att utan särskilt tillstånd bedriva ut­

minutering. Några restriktioner (utöver förbud att sälja till berusade och

minderåriga samt då missbruk eller olovlig försäljning kan förutses) före-

skrives inte i Pff, men kommunerna har ofta föreslagit inskränkande vill­

kor, vilka i allmänhet fastställts av länsstyrelserna. Sådana har också i vissa

fall beslutats av länsstyrelserna på eget initiativ. Någon begränsning av det

enskilda vinstintresset förekommer ej generellt, men på vissa orter har bil­

dats försäljningsbolag med begränsat vinstintresse (s. k. allmännyttiga kafé­

bolag), vilka handhar hela eller en del av detaljhandeln på platsen.

Utförligare redogörelse för maltdryckslagstiftningen lämnas i avsnittet

om tillverkning och försäljning av maltdrycker.

.

.

Utminuteringen av alkoholfria drycker, dit alltså svagdricka räknas, är i

regel ej underkastad någon reglering. För stadigvarande utskänkning av

sådana drycker kräves anmälan till landsfiskalen (i städerna till poliskam­

maren, magistraten eller kommunalborgmästaren). Efter framställning av

stads- eller kommunalfullmäktige kan länsstyrelsen förordna att utskank-

ning inom viss kommun inte får ske utan särskilt tillstånd. Tillståndstvång

gäller dessutom alltid för utskänkning, som skall bedrivas av person eller i

lokal, för vilken tidigare utfärdat tillstånd till utskänkning av rusdrycker,

Öl eller alkoholfria drycker återkallats.

Kungl. Maj:ts proposition

nr

151.

72

Alkoholistvården, fylleribrotten.

Då nykterhetsvården upptages i särskilda propositioner, skall här endast

redovisas några huvudpunkter.

Den grundläggande författningen på alkoholistvårdens område är alko­

holistlagen av den 12 juni 1931 (Al).

For att ingripande mot en person enligt Al skall kunna ske, kräves att

vederbörande är hemfallen åt alkoholmissbruk samt att missbruket lett till

någon av de skadliga följder, som finns angivna i 1 § Al.

Det tillkommer mjkterhetsnämnderna att ingripa mot alkoholmissbrukare

enligt bestämmelserna i Al. I varje kommun skall finnas en nykterhets-

nämnd. Om kommunen icke vill tillsätta en särskild nykterhetsnänmd, skall

fattigvårdsstyrelsen fungera som nykterhetsnänmd. I varje län finns där­

jämte en länsnykterhetsnämnd, som bl. a. har att öva tillsyn över de kom­

munala nykterhetsnämnderna och lämna dem vägledning och bistånd.

I fråga om alkoholmissbrukare, som är farlig för annans personliga sä­

kerhet eller eget liv eller som för ett kringflackande liv, har både nykter-

hetsnämnden och polismyndigheten i orten rätt och plikt att ingripa.

Nykterhetsnämnd skall i första hand ingripa med mindre stränga åtgär­

der, s. k. hjälpåtgärder. Gentemot alkoholmissbrukare, som är farliga för

annans personliga säkerhet eller eget liv eller som för ett kringflackande

liv, kan man dock omedelbart tillgripa tvångsåtgärder. Samma sak gäller

alkoholmissbrukare, som är så förkomna att utsikt uppenbarligen saknas

att enbart med hjälpåtgärder ernå åsyftat resultat. År faran för säkerhet

eller liv överhängande, skall polismyndighet omedelbart omhändertaga alko­

holmissbrukare i avvaktan på länsstyrelsens vidare förordnande.

Såsom exempel på hjälpåtgärder kan nämnas erinran om alkoholmiss­

brukets vådor (»varning»), övervakning, rådfrågning av läkare, inträde i

nykterhetsförening, anskaffande av lämpligt arbete, avstängning från inköp

av alkoholdrycker, frivillig anstaltsvård och omyndighetsförklaring.

Om nykterhetsnämndens hjälpåtgärder inte leder till åsyftat resultat, har

nämnden att hos länsstyrelsen utverka beslut att alkoholisten intages på

allmän alkoholistanstalt, tvångsinternering. Sådan ansökan kan också gö­

ras av polismyndighet om det gäller en farlig eller kringflackande alkohol­

missbrukare. Intagning kan ävenledes ske efter frivillig begäran.

Den som tvångsinterneras på alkoholistanstalt kan kvarhållas ett, efter

återfall två och under vissa förhållanden ända till fyra år. Detta är emeller­

tid maximitider. Om det finns skäl antaga att den vårdade efter utskriv­

ning skall föra ett nyktert och ordentligt liv, skall han skrivas ut tidigare.

Före utskrivningen tillämpas dessutom i stor utsträckning s. k. försöksper-

mittering.

Den som försökspermitteras från alkoholistanstalt ställes under övervak-

ning. Al stadgar bötesstraff från 5 till 200 kr. för envar, som lämnar alkohol­

haltiga drycker åt den som veterligen är ställd under övervakning enligt Al

eller är intagen på allmän alkoholistanstalt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

73

Nykterhetsnämnderna biträder i viss utsträckning systembolagen vid till-

lämpningen av den individuella kontrollen och de har också till uppgift att

yttra sig om s. k. nykterhetsintyg åt dem som söker körkort.

I 11 kap. 10 § strafflagen stadgas straff för fylleri för den som på allmän

plats, evad det är utom- eller inomhus, uppträder berusad av starka dryc­

ker, så att det framgår av hans åtbörder eller tal. Straffet är böter, högst

500 kr. Fylleri på enskilt område är inte straffbart.

Polisens rätt att ta fyllerister i förvar regleras av 7 § i förordningen den

16 november 1841 emot fylleri och dryckenskap, där det heter att »var och

en, som av starka drycker överlastad träffas på väg eller gata, må, när dess

behöriga vårdande icke annorledes låter sig verkställa förvaras i häkte, till

dess han återvunnit sina sinnens bruk». Gör fylleristen oljud eller förnär­

mar andras fred och säkerhet, »skall han ovillkorligen i häkte inmanas; dock

bör han, sedan han åter blivit nykter, på fri fot ställas».

Vidare finns bestämmelser om straff för rattfylleri i lagen den 28 sep­

tember 1951 om straff för vissa trafikbrott. Straffet är fängelse i högst ett

år eller, där omständigheterna är mildrande, dagsböter, lägst tjugu. För

lindrigare fall av onykterhet vid ratten, s. k. promillekörning (0,8—1,5 pro­

mille), är straffet dagsböter, lägst tio, eller fängelse i högst sex månader.

Rusdrycker som anträffas hos fyllerist eller rattfyllerist må tagas i be­

slag och förklaras förverkade enligt lagen den 13 juni 1941 om förverkande

i vissa fall av spritdrycker och vin m. m.

Undervisning och upplysning.

Nykterhetsundervisning är föreskriven dels vid skolor och läroanstalter

(dock ej universitet och högskolor) dels vid militärutbildningen. Nykter-

hetsupplysning bedrives huvudsakligen av den frivilliga nykterhetsrörelsen

men även av andra organisationer. Till stöd för undervisnings- och upplys­

ningsarbetet har nykterhetsorganisationerna upprättat Centralförbundet för

nykterhetsundervisning (CFN), vilket numera till största delen baserar sin

verksamhet på statliga bidrag. Staten lämnar understöd dels till nykter­

hetsrörelsens och CFN :s verksamhet dels till upplysande föreläsningar i al­

koholfrågan. Föreläsningarna förmedlas av CFN och arrangeras icke endast

av nykterhetssammanslutningarna utan även i stor utsträckning av skolor

och militärförband och av andra organisationer.

Även dessa frågor kommer att anmälas i särskild ordning.

Personalåtgång och kostnader för samhällets ngkterhetsfrämjande åtgärder.

Någon exakt beräkning av hur mycket arbetskraft, som användes för

nykterhetsfrämjande åtgärder eller hur stora kostnader dessa drar, torde

inte vara möjlig att genomföra. En stor del av detta arbete — särskilt

upplysning och nykterhetsvård — utföres nämligen på fritid med eller utan

ersättning eller av personer som utom nykterhetsvården också har andra so-

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

74

ciala uppgifter att fylla. I det följande återges emellertid ett av nykterhets­

kommittén gjort försök att uppskatta den betalda personalens omfattning

och kostnadernas storlek. Självfallet åsyftade man endast att ge en allmän

bild av läget. Uppgifter har för detta ändamål inhämtats från vederbörande

centrala ämbetsverk och från nykterhetsorganisationerna. Personalåtgång­

en avser heltidsanställning, varvid 2 halvtidsanställda räknas som en per­

son etc. Personaluppgifterna gäller i allmänhet 1951. Kostnaderna hänför

sig till 1949 eller budgetåret 1949/50.

Kungl. Maj.ts proposition nr löt.

Antal

Samhälleliga kostnader, kr.

befattnings-

Staten

Kommuner

havare

och landsting

1. Försäljningsorganisationen

(personal med sociala uppgifter)

Kontrollstyrelsen..................................

35

340 000

Systembolagens motboksavd.............

ca 615

5 800 000

Summa

ca 650

6 140 000

2. Den öppna nykterhetsvården

Socialstyrelsens nykterhetsvårdsbyrå

15

120 000

Länsnykterhetsnämnderna................

20

360 000

Kommunala nykterhetsnämnder ...

ca 150

410 000

2 345 000

Summa

ca 185

890 000

2 345 000

3. Den slutna nykterhetsvården

Alkoholistanstalterna1.........................

ca 320

4 200 000

4. Nykterhetsupplysning

Skolöverstyrelsen.................................

(arvode)

2 200

Centralförbundet för nykterhetsun-

dervisning...........................................

10

234 000

Nykterhetsrörelsen..............................

ca 75

255 000

ca 300 000

Summa

ca 85

491 000

ca 300 000

Totalsumma

ca 1210 ca 11 700 000

ca 2 600 000

ca 14,3 milj. kr.

Nykterhetskommittén har inte tagit ställning till den slutna nykterhets-

vårdens problem i annan mån än att kommittén tillstyrkt 1946 års alkoho-

listvårdsutrednings förslag i detta hänseende. Av de övriga formerna för

samhällsingripanden tar systembolagens motbokskontroll den ojämförligt

största andelen av personal och kostnader. Om man såsom kommittén be­

tecknar nykterhetsnämndernas och systembolagens delvis parallella verk­

samhet som öppen nykterhetsvård, skulle statens totala utgifter härför

uppgå till ca 7 milj. kr. Härav skulle ca 6,1 milj kr. eller 88 % falla på den till

systembolagen knutna verksamheten och endast 12 % på nykterhetsnämn-

derna. Om även kommunernas utgifter medräknas, skulle den totala kost-

1 Därtill kommer att vid sinnessjukhusen en varierande del av personalen sysslar med vård

av alkoholister.

75

naden bli ca 9 milj. kr. och den procentuella fördelningen resp. 68 % och

82 %. Kostnaderna för motbokskontrollen skulle sålunda vara mer än dub­

belt så stora som de totala utgifterna för den av nykterhetsnämnderna

utövade nykterhetsvården och den heltidsanställda personalen 3 å 4 gånger

sk stor. Då har den deltidsanställda nykterhetsvårdspersonalen medräknats

i reducerat antal (två halvtidsanställda = en heltidsanställd etc.). Om man

endast räknar med faktiskt heltidsanställda personer inom nykterhets^ ar-

<len skulle antalet bli 116 eller bara en femtedel av systembolagspersonalen.

Därtill kommer dock som nämnts ett antal deltidsanställda och vidare alla

de kommunala förtroendemän och frivilliga övervakare som med eller utan

ersättning (i regel obetydlig) deltar i nykterhetsvårdsarbetet.

Statens anslag till nykterhetsupplysning är mindre än till nykterhets­

vården. Här är också anslagen från landsting och kommuner relativt obe­

tydliga. Eu väsentlig del av kostnaderna täckes med enskilda bidrag liksom

huvuddelen av arbetet utföres av frivilliga krafter. Antalet avlönade funk­

tionärer är tämligen obetydligt.

Totalt torde enligt nykterhetskommittén ca 1 200 personer vara sysselsat­

ta med i vidsträckt mening nykterhetsvårdande uppgifter. Kostnaderna för

samtliga åtgärder skulle uppgå till ca 14 milj. kr. Härav skulle nära hälf­

ten — både av personal och kostnader — komma på motbokskontrollen.

Under de senaste åren har emellertid under kontrollstyrelsens ledning

vid systembolagen bedrivits ett omfattande rationaliseringsarbete, som med­

fört betydande förenklingar och väsentliga besparingar. Sålunda har bl. a.

antalet på bolagens motboksavdelningar sysselsatta personer minskats från

616 år 1949 till 446 år 1953. Kostnaderna för försäljningsorganisationen bör

därför — relativt sett — numera ligga något lägre än enligt nykterhetskom­

mitténs beräkningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

AVD. II. KONSUMTION OCH NYKTERHETSTILLSTÅND I

SVERIGE OCH NÅGRA FRÄMMANDE LÄNDER.

Nykterhetskommittén har utfört ingående undersökningar angående alko­

holvanor och missbruk i Sverige och förebragt ett omfattande material. Hu­

vudparten av undersökningarna har avsett förhållandena vid årsskiftet 1945/

46. Särskild uppmärksamhet har ägnats ungdomens alkoholvanor och därmed

sammanhängande företeelser. Utvecklingen av alkoholvanor och missbruk

har även blivit ingående belyst. Till jämförelse med det svenska materialet

föreligger uppgifter från Danmark, Finland, Norge, Belgien, Frankrike, Ne­

derländerna och Storbritannien.

Om undersökningarnas uppläggning anför kommittén.

Den första fråga, som anmälde sig, gällde alkoholvanornas omfattning och

utbredning i olika befolkningsgrupper. Kommittén anordnade i egen regi två

specialundersökningar. Den ena av dessa avser ungdomens alkoholvanor,

hur och när dessa bildas, variationer i olika miljöer etc. och utfördes genom

intervjuer med ca 8 000 representativt utvalda ungdomar över hela landet.

En sådan intervjuundersökning hade ifrågasatts redan av ungdomsvårdskom-

mittén, som dock ansåg att nykterhetskommittén vore ett lämpligare forum

för en dylik större specialundersökning. Den andra alkoholvaneundersök-

ningen utgör en noggrann kartläggning av de vuxnas alkoholvanor såvitt

dessa framgår av de hos systembolagen samlade uppgifterna. Vid bedöman­

det av frågan, vilken omfattning kommitténs olika undersökningar borde få

med hänsyn till kravet på statistisk tillförlitlighet, samrådde kommittén med

professorerna H. Cramér och G. Dahlberg. Efter detta samråd ansåg man sig

inte kunna arbeta med mindre urval än ca 2 % av befolkningen. Urvalet

gjordes ur materialet till 1945 års folkräkning. En kompletterande intervju­

undersökning har på kommitténs uppdrag verkställts av Svenska Gallum

institutet AB.

F

En andra fråga av väsentlig vikt, som uppställde sig för kommittén och

som dittills varit endast bristfälligt belyst, gäller omfattningen och utbred­

ningen av alkoholmissbruket. Kommittén har vid besvarandet av denna fråga

använt sig av det material som finns hos systembolag och nykterhetsnämn-

der. Vidare har för att belysa alkoholmissbrukets sociala betydelse inford-

rats uppgifter från socialregistren och fångvårdsstyrelsens straffregister,

varjämte vissa i folkräkningen ingående uppgifter kunnat användas. Dess­

utom har företagits en särskild undersökning av ungdomsfylleriet, byggd på

av nykterhetsnämnderna verkställda intervjuer med ungdomsfyllerister.

En tredje fråga har gällt restriktionssystemets funktion och verkningar i

olika avseenden. En undersökning har genomförts med användande av detal­

jerade systembolagsuppgifter för samma urval som tidigare omnämnts. För

att kunna bedöma restriktionssystemets verkningar har kommittén funnit

det erforderligt med en internationell jämförelse och har därför i enlighet

med direktiven genom utrikesdepartementets förmedling inhämtat uppgifter

rörande utvecklingen av nykterhetstillståndet i vissa främmande länder och

erfarenheterna där av samhälleliga ingripanden av olika slag.

77

En fjärde fråga, som kommittén ville ha besvarad, har gällt alkoholverkan

av maltdrycker av olika styrka, detta som utgångspunkt för diskussionen om

maltdryckslagstiftningen. En undersökning av ifrågavarande problem har ut­

förts av docenten L. Goldberg vid Karolinska institutet.

Dessa stora undersökningar krävde självfallet ganska omfattande förbe­

redelser. Det visade sig härvid, att en avsevärd kostnadsbesparing och sam­

tidigt en betydande ökning av uppgiftsmaterialets säkerhet och fullständig­

het skulle kunna erhållas, om de statistiska undersökningarna kring alkohol­

frågan direkt anknöts till folkräkningen. Uppgifterna till denna var emeller­

tid icke tillgängliga för kommittén förrän på våren 1947, då undersökning­

arna, sedan riksdagen prövat undersökningsplanen och beviljat medel, igång­

sattes. Det hade för övrigt knappast varit möjligt att tillgodose kravet på

»normala» förhållanden, om undersökningarna påbörjats tidigare, då den

officiella statistiken för efterkrigstiden givetvis inte kunde bli tillgänglig

förrän under 1940-talets sista år. Särskilt gäller detta uppgifterna från främ­

mande länder.

Kommittén har vidare företagit en undersökning om sammanhanget mel­

lan alkoholförtäring och förvärvande av könssjukdomar samt ett flertal

mindre statistiska undersökningar, vartill uppgifter inhämtats från länssty­

relserna eller resp. företag, bl. a. rörande tillstanden till detaljhandel med

pilsnerdricka, de s. k. allmännyttiga kafébolagen, bryggeriindustrin, till­

stånd till rusdrycksutskänkning vid danstillställningar och varietéföreställ-

ningar, om matförstöring på grund av måltidstvånget vid rusdrycksutskänk-

ningen, om utskänkning vid lunchtid på spritrestaurangerna etc.

Kommitténs svenska undersökningar redovisas i del I av dess betänkande,

medan de internationella jämförelserna upptages i del IV. Undersökningen

rörande verkningarna av alkoholdrycker med olika styrka återfinnes i del II,

medan de smärre undersökningarnas resultat uppvisas i anslutning till de

särskilda frågor med vilka de äger samband. Sammanfattande redogörelser

för undersökningarna lämnas i del V, principbetänkandet.

I det följande vill jag redovisa de huvudsakligaste resultaten av kommit­

téns undersökningar rörande konsumtion och missbruk.

Kungl. Maj:ts proposition nr i51.

Nykterhetskommitténs svenska undersökningar.

De viktigaste data rörande konsumtion och alkoholskador

i Sverige har av kommittén sammanfattats i följande, med aktuella

uppgifter sedermera kompletterade tabell (s. 78).

Konsumtionen sedan 1913.

Kommittén finner att spritkonsumtionen i Sverige år 1913 sedan länge

hade en sjunkande tendens samt anför härom.

Brännvinskonsumtionen per invånare beräknades till över 20 liter omkring

1850 men sjönk till ca 10 liter efter 1855 års lagstiftningsreformer. Omkring

1880 började den moderna nykterhetsrörelsen blomstra upp och samtidigt

var det dåliga tider både för industrin och jordbruket. Konsumtionen sjönk

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

År

Liter

sprit­

drycker

per inv.1

Liter sprit­

drycker

per mot-

boksägare

Antal mot-

boksägare

i

%

av folk­

mängden

Fylleri-;

förseelser

per 1 000

inv.2

Fylleriför­

seelser per

1 000 inv. i

Stockholm

Misshan-

delsbrott

per 10 000

inv.3

Döda i

levercir-

rhos per

100 000

inv.

Anmälningar^

till Sthlms !

nykterhets- i

nämnd per j

10000 inv. j

1911/13

9,9

3,4

1913...

7,9

10,5

41,7

4,8

1914...

7,1

9,0

27,7

4,0

1915...

7,1

8,4

26,0

3,8

1916...

5,9

34,6

13,8

7,7

21,7

3,8

1917...

1,8

9,4

14,8

3,3

9,1

2,4

3,7

1918...

1,3

6,5

15,1

3,1

13,6

2,3

2,7

1919...

2,5

11,9

17,5

5,7

24,5

3,0

6,6

1920...

6,5

32,4

17,9

7,8

23,4

3,7

1,7

9,1

1921'...

5,4

27,8

17,7

5,2

15,7

3,0

2,0

7,9

1922...

4,3

23,2

16,9

4,7

16,6

2,4

1,9

8,3

1923...

4,4

23,3

16,9

5,0

18,0

2,6

1,9

13,3

1924...

4,7

24,5

17,3

5,5

17,6

2,7

1,9

21,3

1925...

4,9

24,8

17,5

5,4

15,8

3,2

2,4

21,3

1926...

5,0

24,6

18,0

4,9

13,9

2,9

2,6

18,5

1927...

5,0

24,5

18,3

4,7

13,4

3,1

2,6

18,8

1928...

5,1

24,4

18,9

4,5

10,6

3,2

2,6

20,2

1929...

5,2

24,2

19,1

4,8

10,0

3,4

2,9

19,1

1930...

5,4

24,1

19,6

5,1

11,3

3,7

3,0

19,0

1931...

5,5

24,1

20,2

4,9

11,8

3,9

2,3

21,5

1932...

5,1

22,8

20,5

4,8

10,7

3.7

2,8

19,9

1933...

4,4

19,9

20,3

4,8

9,6

3,6

2,5

17,9

1934...

4,6

20,4

20,4

5,0

9,8

3,6

2,9

16,4

1935...

4,9

20,9

20,8

5,0

8,7

3,7

3,0

17,8

1936...

5,1

21,2

21,2

4,9

8,2

3,7

3,1

18,4

1937...

5,3

21,4

21,9

4,7

7,8

3,9

2,5

19,1

1938...

5,6

21,7

22,7

4,9

7,8

4,2

2,9

21,7

1939...

5,5

20,7

24,0

5,2

7,3

4,0

3,2

21,5

1940...

4,5

16,9

23,9

5,4

7,0

3,2

3,2

18,4

1941...

4,5

16,6

23,8

6,0

7,2

4,0

2,8

17,8

1942...

4,6

16,4

24,1

6,6

9,0

4,6

2,8

16,2

1943...

4,8

17,0

24,5

6,7

9,0

5,1

2,7

21,4

1944...

4,9

17,3

24,8

5,9

8,0

4,6

2.9

20,5

1945...

5,1

17,4

25,3

5,7

8,3

5,2

3,3

22,0

1946...

5,4

17,7

25,8

4,6

6,8

3,9

3,2

19,5

1947...

5.9

19,2

26,4

4,5

6,2

4,2

3,4

19,2

1948...

6,0

19,1

26,9

5,3

6,3

3,7

3,5

22,9

1949...

6,0

19,1

27,3

5,1

6,1

4,0

3,8

22,6

1950...

6,1

19,4

27,5

5,4

7.0

4,1

3,8

23,5

1951...

5,9

18,6

27,6

5,5

7,0

3,9

3,1

23,6

1952...

6,1

19,2

27,7

6,0

8,3

26,9

1953...

6,3

19,7

27,9

|

5,8

8,7

26,9

1 I denna och följande tabeller anges konsumtionen i volymliter utan hänsyn till den genom­

snittliga alkoholhaltens växlingar. Vid jämförelse med utlandet anges däremot konsumtionen

reducerad till 50

%

alkoholhalt.

2

Siffrorna avser fr. o. m. 1946 avdömda förseelser (inklusive strafförelägganden) fördelade efter

de år, varunder de begåtts, dessförinnan under resp. år avdömda förseelser. Fr. o. m. 1939 in­

går av militär befälhavare beslutade disciplinstraff för fylleri.

3 »Misshandel varå ringare eller ingen skada följt» (14 kap. 13 § strafflagen).

79

då till ca 8 liter per invånare och låg vid denna nivå ännu vid sekelskiftet,

varefter den sjönk till något under 7 liter i början av 1910-talet.

Utvecklingen från 1913 beskrives sålunda.

Efter det motbokskontrollen i februari 1914 införts i Stockholm, sjönk den

totala spritförsälj ningen per invånare i huvudstaden med drygt 25 procent.

År 1920 låg konsumtionen per invånare i Stockholm 50 procent under 1913

års nivå. Nedgången i rikskonsumtionen var dock mindre. Konsumtionen av

lagligen inköpta spritdrycker, som åren 1911/13 var i genomsnitt 6,7 liter

(å 50 procents alkoholhalt) per invånare, hade år 1920 sjunkit med 12 pro­

cent till 6,0 liter. Under den ekonomiska krisen 1921—22 med dess stora

arbetslöshet, då samtidigt restriktionssystemct systematiskt genomfördes

över hela landet och spritpriserna höjdes, sjönk emellertid konsumtionen

och var under åren 1921/25 i genomsnitt 4,2 liter eller 37 piocent lägre än

1911/13. Därefter har konsumtionen genomgående visat en stigande tendens

som endast avbrutits genom sänkningar vid de större prisstegringarna (1932

___33

och 1939). Genomsnittskonsumtionen (5,0 liter 1951) ligger nu ca

30 procent högre än för 25 år sedan och ca 20 procent under 1913 års niva.

Dessutom bör tilläggas att priset på en liter vanligt brännvin sedan 1920-

talets mitt stigit från 2,65 till 15,30, vilket innebär en stegring av realpriset

till det trefaldiga.

Utvecklingen har emellertid varit olika i skilda landsändar. Härom säger

kommittén.

Minskningen sedan 1913 är i stort sett koncentrerad till de områden, där

konsumtionen vid den tiden var hög, särskilt storstäderna, medan de lands­

ändar, där konsumtionen var relativt låg, visar ökning. I Stockholm var kon­

sumtionen per invånare 1949 45 procent lägre än vad den var 1913, men

i Jönköpings län var den i stället 38 procent högre. På de flesta håll inträf­

fade omedelbart efter systemets införande en minskning av genomsnitts­

konsumtionen, men sedan mitten av 1920-talet har ökningen i de foina låg­

konsumtionsområdena varit våldsam. I Västerbottens, Kopparbergs och Gäv­

leborgs län har konsumtionen mer än fördubblats sedan 1924. ökning före­

ligger överallt utom i Skaraborgs och Kalmar län. I förhållande till 1913 lig­

ger konsumtionen nu högre i hela Norrland samt i Kopparbergs (77 %),

Örebro, Jönköpings och Kronobergs län. Även om möjligen för något län en

viss reservation måste göras för eventuella fluktuationer i smuggling och

hembränning, vilka var väsentligt mera utbredda på 1920-talet än nu men

som hela tiden omfattat kvantiteter som är obetydliga i förhållande till den

legala försäljningen, synes utvecklingstendensen vara fullt klar. Under re-

striktionssystemets tid har genomsnittskonsumtionen stigit i de områden,

som tidigare var nyktrast, men sjunkit i de tidigare högkonsumtionsomra-

dena. En betydande utjämning har således skett.

Det förut sagda illustreras med följande tabell (s. 80).

Kommittén har vidare undersökt motboksfrekvensen och inköpen på

motböckerna samt anför.

Motboksfrekvensen. När motboken 1916 gjordes obligatorisk, tilldelades

ca 800 000 personer inköpsrätt. Antalet in o Iböcker steg under genombrotts­

åren till ca 1 miljon 1922. Antalet kvinnliga motboksägare var då ca 80 000.

Vid årsskiftet 1951/52 var totalantalet motböcker 1 960 000, varav 235 000

utlämnats till kvinnor. Andelen motboksägare bland män över 25 år steg

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Län

Liter spritdrycker per invånare

1924 i

%

av 1913

1949 i %

av 1924

1949 i *

av 1913

år 1913

år 1924

år 1949

Stockholms stad och län

16,6

8,4

9,2

51

no

55

Malmöhus län .....................

11,9

7,1

7,2

60

101

61

Göteborgs och Bohus län

10,6

6,3

7,9

59

125

75

Blekinge län..........................

7,9

5,1

5,1

65

100

65

Hallands län..........................

7,8

6,0

6,2

77

103

79

Västmanlands län ............

7,4

3,4

5,4

46

159

73

Södermanlands län............

6,9

5.5

6,0

80

109

87

Kristianstads län................

6,9

4,3

5,1

62

119

74

Skaraborgs län.....................

6,6

5,0

4,4

76

88

67

Älvsborgs län .....................

6,5

4,7

5,5

72

117

85

Uppsala län .........................

6,1

4,9

5,3

80

108

87

Gotlands län.........................

6,0

4,5

5,0

75

in

83

Kalmar län ..........................

5,7

4,1

3,6

72

88

63

Östergötlands län................

5.5

4,8

5,4

87

113

98

Örebro län..............................

4,9

3,3

5,7

67

173

116

Värmlands län.....................

4,6

3,0

4,5

65

150

98

Västernorrlands län ....

4,5

2,7

4,8

60

178

107

Gävleborgs län.....................

3,9

2,6

5,2

67

200

133

Kronobergs län ..................

3,4

0,5

4,8

103

137

141

Jämtlands län .....................

3,4

2,4

3,7

71

154

109

1

Norrbottens län..................

3,2

2,0

3,9

63

195

122

Jönköpings län.....................

2,9

3,0

4,0

103

133

138

Kopparbergs län ................

2,6

1,9

4,6

73

212

177

Västerbottens län..............

2,6

1,2

3,3 j

46

275

127

Hela riket

7,9

4,7

6,0 |

60

128

76

Anm.

Länsindelningen följer ej länsgränserna utan omfattar de systembolagsområden, som

har sina huvudorter inom resp. län. Siffrorna för år 1913 är ej exakta, då områdesindelningen

ej fastställdes förrän år 1916.

under de första årtiondena först hastigt från ca 50 procent 1916 till 61 pro­

cent 1922 och sedan sakta till 65 procent 1930 och 68 procent 1940. Under

1940-talet har stegringen varit betydligt snabbare, eller till 76 procent 1951.

Antalet kvinnliga motboksägare har nära tredubblats sedan 1922. Då gifta

kvinnor i regel ej får egen motbok, är endast procenten icke gifta kvinnor

med motbok av större intresse. Denna har stigit från ca 12 % 1922 till 16

% 1930, 21 % 1940 och 30 % 1951. Även beträffande kvinnorna är ökning­

en snabbast under 1940-talet.

Även när det gäller förändringarna i motboksfrekvensen råder stor olik­

het mellan olika landsändar. Procenten motboksinnehavare har visserligen

ökat överallt men väsentligt mera i de tidigare lågkonsumtionsområdena.

Utvecklingen visas i följande siffror.

Län

Stockholms stad och län

Göteborgs och Bohus län

Malmöhus län....................

Antal motboksägare i pro­

cent av folkmängden

Index (1916 = 100)

1916

1924

1949

1916

1924

1949

18,3

23,4

35,4

100

128

193

14,7

20,6

32,9

100

140

224

19,1

22,3

31,2

100

117

163

Kungl. Maj:ts proposition, nr 151.

81

Län

Hallands län.........

Skaraborgs län . . .

Gotlands län.........

Kopparbergs län .. ..................... 9,6

12,1

24,4

100

126

254

Gävleborgs län . . . ..................... 9,5

12,3

24,8

100

129

261

Västerbottens län . ..................... 8,1

10,9

18,8

100

135

232

Hela riket 13,8

17,3

27,7

100

125

201

Antal motboksägare i pro­

cent av folkmängden

Index (1916 = 100)

1916

1924

1949

1916

1924

1949

17,9

21,5

29,2

100

121

163

16,9

19,8

24,8

100

117

147

16,6

16,9

24,1

100

102

145

Kommittén fortsätter.

I storstäderna har det stora antalet kvinnliga motboksägare påverkat ut­

vecklingen. Skillnaden framträder tydligast mellan de anförda landsbygds-

länen. Västerbottens län har dock ännu inte kommit upp i den motboks-

frekvens, som Malmöhus län hade 1916 eller Skaraborgs län 1924 medan

Kopparbergs och Gävleborgs län nu ligger högre än t. o. in. Stockholm gjor­

de år 1924.

Med de av kommittén åberopade uppgifterna kan jämföras följande av

ledamoten G. Utterström i reservation åberopade sifferserier.

År

Antal man­

liga motboks-

innehavare på

100 män över

25 år

År

Antal man­

liga motboks-

innehavare på

100 män över

25 år

1921

63,9

1929

63,6

1922

60,7

1930

64,5

1923

60,5

1931

65,2

1924

60,4

1932

65,0

1925

61,5

1933

63,5

1926

62,2

1934

62,7

1927

62,7

1935

62,9

1928

63,0

1936

63,4

År

Antal man­

liga motboks-

innehavare på

100 män över

25 år

Antal man­

liga motboks-

År innehavare på

100 män över

25 år

1937

64,3

1945

71,7

1938

65,6

1946

73,3

1939

68,5

1947

74,1

1940

68,0

1948

75,2

1941

67,6

1949

75,8

1942

68,0

1950

75,9

1943

69,4

1951

75,9

1944

70,6

Utterström anmärker att frekvensen bland män över 25 år varit konstant

t. o. in. 1937 samt att den därefter inträdda ökningen berott på särskilda

förhållanden, nämligen den 1937 införda fria försändningsrätten, borttagan­

det samma år av det kommunala inflytandet på utininuteringen, indragning­

en under krigsåren av den fjärde litern samt immigrationen under senare år.

Om inköpen på motböckerna anför kommittén att det på grund av den

skiftande praxis under motbokskontrollens första år icke är möjligt att få

belysande siffror för tidigare år än 1920-talets mitt. Kommittén fortfar.

Under tiden fram till 1930-talets ekonomiska kris och den samtidiga pris­

höjningen på spritdrycker undergick medelinköpsmängden inga större för­

ändringar, vare sig för landet i dess helhet eller för de olika systcmbolags-

0

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr Ibi.

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

områdena, 1932—34 sjönk inköpen likaså överallt och steg sedan på nytt

fram till 1939 återigen tämligen likartat över hela landet. Prishöjningen

1939 sänkte medelinköpen med i genomsnitt 18 procent, varpå en stark

höjning ägt rum. Från 1940 till 1950 har genomsnittsinköpen per motbok

stigit med 13 procent trots att tilldelningsmaximum sänkts från 4 till 3 liter

i månaden och trots att ett stort antal kvinnor fått motbok med låg tilldel­

ning. Utminuteringen (utslagen på både motboksägare och andra) per invå­

nare över 25 år har på grund av det ökade antalet motboksägare stigit än­

nu mera. Den har under 1949 och 1950 varit högre än alla föregående år

sedan 1931. 1951 inträffade en mindre sänkning (prishöjning i december

1950) men siffran ligger fortfarande högre än de flesta föregående åren.

Även beträffande inköpsmängderna finns en tendens till större ökning i

de områden som 1913 var lågkonsumtionsområden. Medan inköpen per mot­

bok i Stockholm 1949 var 97 procent av inköpen 1940 och 75 procent av

inköpen 1924 var motsvarande siffror för Kopparbergs län 128 och 117. I

åtskilliga fall har både motboksfrekvens och medelinköp per motboksägare

ökats.

Det anförda belyses med följande siffror.

Antal mot-

Medelinköp

Spritdrycks-

boksäg. i

%

per motboks-

konsumtion

av folkm.

ägare

per inv.

1919 i

%

av

1949 i

%

av

1949 i

%

av

1924

1924

1924

Stockholms stad och län.................

151

73

no

Jönköpings län....................................

160

81

133

Gävleborgs län....................................

202

100

200

Kopparbergs län..................................

202

117

242

Västerbottens län................................

172

161

275

Hela riket

160

*78

128

Kommittén anmärker att både stegring av genomsnittsinköp och stegring

av kundantal drivit den svenska konsumtionen uppåt.

Missbruket sedan 1913.

Kommittén finner att det registrerade missbruket haft samma utvecklings­

tendens som konsumtionen samt anför.

Sverige visar liksom övriga länder förbättring efter första världskriget

men missbruket har i vårt land därefter en stillastående eller stigande ten­

dens. 1920 låg fylleriet vid omkring 2/3 av 1913 års nivå men sjönk därefter

och stabiliserade sig vid ungefär hälften av 1913 års nivå. Siffrorna per

1 000 invånare var i genomsnitt för åren 1

1909/14 ............................................................................... 9,5

1922/26 ............................................................................... 5,1

1933/38 ............................................................................... 4,9

1948/50 ............................................................................... 5,0

1951 .................................................................................... 5,5

1 Kommittén anmärker att höjningen av medelinköpen i vissa län kan ha påverkats av att

kommunens rätt att begränsa ransonens storlek under maximum bortföll 1938. Någon större

betydelse för ökningstendensen synes de kommunala begränsningarnas borttagande dock inte

ha haft. Denna tendens var enligt kommittén fullt tydlig redan dessförinnan.

83

Bakom dessa siffror döljer sig emellertid många förändringar i motsatta

riktningar, varför några bestämda slutsatser inte utan vidare kan dragas

av de tämligen oförändrade talen efter 1920. Att en betydande förbättring

ägt rum sedan tiden före 1914 är för Stockholms del obestridligt, men me-

ra osäkert för landet i dess helhet. Fylleriförseelserna i Stockholm före

1914 översteg 40 per 1 000 invånare men sjönk redan 1920 till hälften och

fortsatte sedan att sjunka till omkring 10 under 1930-talet. Landet i övrigt

däremot, som tidigare låg långt under Stockholm i fråga om fylleri, ligger nu

nästan lika högt som Stockholm. I Göteborg, som även före 1914 låg nagot

över Stockholm i fråga om fylleri, ligger siffrorna för de senaste åren mer

än dubbelt så högt som i huvudstaden (14,6 resp. 6,8 avdömda förseelser

per 1 000 invånare 1950). På landsbygden har siffrorna stigit starkt (även

i förhållande till tiden före 1914), vilket naturligtvis i viss män beror på

förbättrad polisbevakning. Det framgår emellertid av ökningens storlek

och lokalisering att den inte kan förklaras enbart med förändringar i polis­

bevakningen. Det är sålunda anmärkningsvärt att fylleriet ökat relativt

starkt i de län som haft stor konsumtionsökning, vilket tyder på att det

finns ett visst sammanhang mellan konsumtionsvanornas utbredning och

det registrerade fylleriet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Siffrorna för de olika länen framgår av nedanstående tabell.

Län

Fylleriförseelser per 1 000

invånare

1924 i

%

av 1913

1949 i

%

av 1924

1949 i

%

av 1913

år 1913

år 1924

år 1949

Stockholms stad och län

28,7

12,2

5,3

43

43

18

Malmöhus län .................

12,0

6,6

5,1

55

77

43

Göteborgs och Bohus län

24,5

16,1

11,3

66

70

46

Blekinge län.....................

4,4

3,3

5,4

75

164

123

Hallands län.....................

5,5

4,4

4,0

80

91

73

Västmanlands län ..........

12,3

2.9

4,1

24

141

33

Södermanlands län..........

10,2

3,4

3,9

33

115

38

Kristianstads län.............

3,9

2,8

3,0

72

107

77

Skaraborgs län.................

5,1

3,1

2,7

61

87

53

Älvsborgs län .................

6,2

3,6

4,0

58

111

65

Uppsala län .....................

4,8

3,5

4,1

73

117

85

Gotlands län.....................

6,5

2,4

4,8

37

200

74

Kalmar län .....................

3,8

; 2,6

4,0

68

154

105

Östergötlands län.............

6,7

3,5

4,1

52

117

61

Örebro län........................

7,0

3,8

4,4

54

116

63

Värmlands län.................

7,6

3,6

5,6

47

156

74

Västernorrlands län..........

8,5

4,7

5,9

55

126

69

Gävleborgs län.................

8,9

5,4

7,5

61

139

84

Kronobergs län.................

2,7

1,6

3,6

59

225

133

Jämtlands län .................

8,5

2,2

3,7

26

168

44

Norrbottens län...............

6,8

2,1

4,6

31

219

68

Jönköpings län.................

4,3

3.0

3,4

70

113

79

Kopparbergs län .............

5,2

2,1

5,5

40

262

106

Västerbottens län............

2,5

1,5

2,4

60

160

96

Hela riket

10,5

5,5

5,1

52

93

49

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kommittén påpekar, att 1 Blekinge, Kronobergs och Kopparbergs län fyl­

leriet år 1949 låg högre än 1913.

Kommittén lämnar vidare vissa uppgifter om frekvensen av misshandel

varav ingen eller ringa skada följt (14 kap. 13 § strafflagen) samt yttrar

härom.

Misshandelsbrotten visar ungefär samma växlingar som fylleriet men ök­

ningen av riksgenomsnittet sedan 1920-talet är större. Antalet sådana brott

per 10 000 invånare var 1913 4,8 och år 1924 endast 2,8. Sedan dess har

emellertid en stark ökning skett, så att frekvensen nu närmar sig 1913 års

nivå (1949: 4,5). Liksom i fråga om konsumtion och fylleri är utveckling­

en mycket olika i olika delar av landet vilket framgår av följande tablå.

Brott mot SL J 4

:

; 13 per 1000 inv.

Län

1949 i

%

av 1924

1949 i

%

av 1913

Stockholms stad och län .. ........................................ 88

43

Göteborgs och Bohus län .. ........................................ 197

97

Malmöhus län........................ ......................................... 146

99

Kronobergs län..................... ......................................... 288

219

Jönköpings län..................... ......................................... 204

268

Västerbottens län................. ........................................ 183

138

Hela riket 161

94

Kommittén framhåller att siffrorna för Stockholm är särskilt gynnsamma.

Beträffande dödligheten i levercirrhos var siffrorna, enligt kommittén,

lägre under 1920-talet men har på nytt åter stigit.

Kommittén uttalar om de ovan återgivna siffrorna att de kan antagas vara

tämligen bristfälliga mätare på alkoholmissbrukets verkliga omfattning. Det

är enligt kommittén t. o. m. vanskligt att avgöra om de former av missbruk

som de representerar är mer eller mindre utbredda nu än 1913.

Kommittén har emellertid genom egna undersökningar försökt bilda sig

en uppfattning om alkoholmissbrukets omfattning för närvarande i vårt

land. Därvid har man måst begränsa sig till en inventering av de missbruks-

fall som är kända hos de myndigheter eller andra organ som har att taga

befattning med alkoholmissbrukare.

Om undersökningens resultat anför kommittén.

När det har gällt att få en inventering av missbruket har kommittén för ett

representativt urval av befolkningen omfattande ca 110 000 personer över

15 år inhämtat uppgifter om de anteckningar om misskötsamhet i nykter-

hetsavseende som samlats hos systembolag (innehåller uppgifter även från

kontrollstyrelsens straffregister), nykterhetsnämnder och socialregister. Den­

na undersökning gav som resultat vid omräkning till hela befolkningen bl. a.

denna tabell.

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Beräknat antal vid årsskiftet 1945/46 levande personer, som hade hos systembolag eller

nykterhetsnämnd registrerade nykterhetsanmärkningar åren 1936—45.

Män

Kvinnor

Summa

Anmärkningskategori

Lands­

bygd

Städer

Hela

riket

Lands­

bygd

Städer

Hela

riket

Lands­

bygd

Städer

Hela

riket

Personer med åtgärd av nyk-

[

terhetsnämnd enligt 1 § Al

åren 1943—45 .....................

4 017 10 494 14 511

100

301

401

4117 10 795 14 912

Övriga personer med grova

eller upprepade nykterhets­

anmärkningar åren 1936—45 13 506 19 933 33 439

100

653

753 13 607 20 586 34193

Personer med enstaka lindri-

ga nykterhetsanmärkningar

åren 1936 — 45 .....................

68 687 78 729 147 416

351

2 812 3163 69 039 81 541 150 580

Samtliga

86 210 109 156 195866

551

3 766 4 317 S6 763 112 922 199685

Per 1 000 av folkmängden över 15 år.

Män

Kvinnor

Summa

Anmärkningskategori

Lands­

bygd

Städer

Hela

riket

Lands­

bygd

Städer

Hela

riket

Lands­

bygd

Städer

Hela

riket

Personer med åtgärd av nyk-

terhetsnämnd enligt 1 § Al

åren 1943—45 .....................

2,7

10,2

5,7

0,1

0,3

0,2

1,4

4,9

2,9

Övriga personer med grova

eller upprepade nykterhets­

anmärkningar åren 1936—45

9,0

19,4

13,2

0,1

0,5

0,3

4,7

9,3

6,7 |

Personer med enstaka lindri-

ga nykterhetsanmärkningar

åren 1936—45 .....................

45,7

76,4

58,2

0,3

2,4

1,2

23,7

36,7

29,3

Samtliga

57,4

106,0

77,1

0,5

3,2

1,7

29,8

50,9

38,9

Kommittén fann, att av dem som levde vid årsskiftet 1945/46 hade ca

200 000 personer eller 3,9 procent av hela befolkningen över 15 år åtminstone

någon nykterhetsanmärkning antecknad under åren 1936—45. Omkring

15 000 av dessa kunde rubriceras såsom alkoholister i alkoholistlagens me­

ning och omkring 35 000 såsom andra grova missbrukare. De som endast

hade enstaka lindriga anmärkningar under tioårsperioden utgjorde ca

150 000.

Av de 200 000 var endast drygt 4 000 kvinnor, av vilka praktiskt taget alla

bodde i städerna. Av de 195 000 männen bodde 86 000 på landsbygden och

109 000 i städerna. Det innebär att av landsbygdens män över 15 år hade

ungefär 6 procent och av städernas ungefär 11 procent nykterhetsanmärk­

ning antecknad under den observerade tioårsperioden.

Beträffande sambandet mellan alkoholvanor och vissa sociala förhållanden

anför kommittén.

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Andelen frånskilda är mångdubbelt större bland missbrukarna än bland

den övriga befolkningen. Missbrukarna har i större utsträckning än övriga

ingått äktenskap sedan barn fötts eller medan barn väntas, vilket gör att

andelen barnlösa äktenskap är relativt låg. Särskilt de »grövre» missbrukar-

grupperna har ett relativt stort antal familjer med stora barnkullar. Hela an­

talet barn, som lever under inflytande av en miljö, i vilken far eller mor till­

hör missbrukargrupperna, har beräknats till ca 175 000 eller 10 procent

av samtliga barn. Missbrukarnas barn får genomsnittligt sämre utbildning

än barn som växer upp i andra hem med motsvarande ekonomiska förut­

sättningar. Barnavårdsnämnden har föranletts ingripa tio gånger så ofta

bland de grövre missbrukarna som bland den i nykterhetshänseende sköt­

samma delen av befolkningen och bland de tillfälliga missbrukarna tre gång­

er så ofta. Frånvaro från arbetsplatsen under längre perioder är bland de

grövre missbrukarna dubbelt så vanlig som bland de i nykterhetsavseende

skötsamma och förekomsten av bisysselsättning är avsevärt lägre bland de

inisskötsamma. Av personer med samma inkomster har missbrukarna en

betydligt mindre andel förmögenhetsinnehavare än övriga och fattigvårds-

behovet visar motsvarande överfrekvens. Alkoholisterna, som utgör 0,7 pro­

cent av samtliga män över 25 år, svarade för 12,8 procent av samtliga straff­

registerbrott, som återfanns bland de av undersökningen omfattade män­

nen över 25 år. De övriga grova missbrukarna, utgörande 1,5 procent av den

genomsnittliga befolkningen, svarade för 19,6 procent av brotten och de till­

fälliga missbrukarna, utgörande 6,6 procent av männen, svarade för 23 pro­

cent av samtliga straffregisterbrott. Detta innebär, att de sammanlagt 8,8

procent av männen, som prickats för nykterhetsanmärkning, svarar för hela

55,4 procent av alla straffregisterbrott, som begåtts av vuxna män.

Alkoholvanornas utveckling och ungdomen.

De förut lämnade uppgifterna belyser var för sig vanornas utveckling.

Kommitténs brett upplagda undersökningar och särskilt ungdomsundersök­

ningen ger ytterligare material. Resultaten av undersökningarna i stort och

därav föranledda slutsatser sammanfattas av kommittén på följande sätt.

Vid den tidpunkt som avses i kommitténs undersökning (årsskiftet 1945/

46) hade av männen över 25 år 70 procent inköpsrätt. Missbrukarna utgjorde

ca 10 procent, av vilka hälften hade och hälften saknade motbok. Moderatis-

ter var ca 70 procent, av vilka 60 med och 10 utan motbok, nästan absolutis­

ter 10 procent, varav hälften med och hälften utan motbok. Absolutisterna

utgjorde 10 procent, i allmänhet utan motbok. Från nämnda tidpunkt till

årsskiftet 1951/52 har motboksfrekvensen bland män över 25 år stigit från

70 till 76 procent. Man kan därför med tämligen stor säkerhet anta, att an­

talet alkoholkonsumenter bland dessa män numera överskrider 90 procent.

Rörande det svenska folkets fördelning på olika alkoholvanegrupper före

restriktionssystemet har man inga närmare uppgifter. År 1910 hörde emeller­

tid ca 10 procent av befolkningen över 15 år till nykterhetsrörelsen, mot ca

4 procent nu. Läget sedan restriktionssystemet någon tid varit i kraft be­

lyses emellertid av de första uppgifterna rörande motboksfrekvensen, som av­

ser året 1916. Då var antalet bevisinnehavare bland män över 21 år 48,6 pro­

cent. Antalet bevisinnehavare i åldern mellan 21 och 24 år synes emellertid

då ha varit så stort, att siffran beräknad på män över 25 år endast är obe­

tydligt högre och därför torde kunna avrundas till 50 procent.

87

Vid denna tidpunkt hade inköpskontrollen i Göteborg varat över fyra år, i

Stockholm nära tre år och i flertalet av de övriga orterna mer än ett år. Man

kan därför tryggt utgå från att praktiskt taget alla regelbundna brukare, som

hade möjlighet att förvärva inköpsrätt, redan då hade gjort det. Av de 50

procent motbokskunderna var enligt kontrollstyrelsens undersökning 1916

ca 5 procent småköpare, medan ca 5 procent missbrukare var avstängda. I

slutet av 1916 torde således 50 procent av männen över 25 år ha varit regel­

bundna konsumenter eller missbrukare och 50 procent absolutister eller

nästan absolutister. Vid tidpunkten för kommitténs undersökning var, som

framgår av det föregående, ca 20 procent absolutister eller nästan absolutis­

ter och ca 80 procent regelbundna brukare eller missbrukare. Med hänsyn

till uppgifterna om nykterhetsrörelsens och frikyrkorörelsens medlemsantal

etc. kan antalet absolutister bland männen över 25 år i slutet av 1916 upp­

skattas till 20 å 25 procent, antalet nästan absolutister till 25 å 30 procent.

Den stegring av konsumentantalet, som sedan tiden för restriktionssyste-

mets införande ägt rum i vårt land, är sålunda mycket betydande.

Ungdomsundersökningens resultat är enligt kommittén följande.

Med ledning av denna undersökning kan man konstatera att alkoholva­

norna under de senaste decennierna nått ut till allt större grupper av befolk­

ningen. Ungdomarna nu börjar förtära alkohol tidigare än förr. Breddning­

en av vanorna följer ett bestämt schema, som synes nära ansluta sig till

vanetypen hos stadsbefolkningen och tjänstemannagrupperna. Denna vane-

typ markeras av ett relativt litet antal absolutister. Antalet förtäringstillfäl-

len per förtärare synes bli allt flera, medan den genomsnittligt förtärda

kvantiteten minskar. I detta schema ingår även att ungdomarna börjar för­

tära alkohol relativt tidigt, ofta i hemmiljön.

Kungl. Maj:ts proposition, nr 151.

Kommittén har uppskattningsvis gjort följande beräkning av den vuxna

befolkningens procentuella fördelning på alkoholvanegrupper.

Vanegrupp

Ålder 20—25 år

Ålder över 25 år

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

Prickade för nykterhetsanmärkning upprepade gånger de

senaste 10 åren.....................................................................................

1

«

2

Enstaka nykterhetsanmärkningar under de senaste 10

6

7

0,2

Personer som mera regelbundet förtär spritdrycker (mode-

j ratister) ...................................................................................................

34

19

6B

30

Personer som endast tillfälligtvis förtär sprit eller endast

förtär vin eller Öl (nästan absolutister)................................

3?

46

14

31

Absolutister................................................................................................

22

35

10

36

| Kroniskt sjuka, anstaltsvårdade etc...............................................

1

3

Kommittén yttrar.

Redan i 20—25-årsåldern är fyra femtedelar av männen och två tredjede­

lar av kvinnorna alkoholkonsumenter. I åldersgrupperna över 25 år förtär

90 procent av männen och fortfarande ungefär två tredjedelar av kvinnorna

alkohol. I åldersgrupperna 25—55 år är andelen förtärare avsevärt större än

i åldersgruppen över 55 år. Särskilt markerad är denna generationsskillnad

i fråga om kvinnorna.

En undersökning av hur stor del av de manliga 26-åringarna som sökt

motbok visar att denna andel vuxit från ca 30 till ca 60 procent från mitten

88

av 1920-talet till mitten 1940-talet. Kurvan som sammanbinder talen för de

olika åren visar klara konjunktursvängningar men den allmänna stignings-

tendensen är mycket klart markerad.

En undersökning har även gjorts beträffande förändringen av den andel

av 17-åringarna som förtärt spritdrycker. En jämförelse har här kunnat ba­

seras på iakttagelser av de ungdomar som fyllt 17 år under tiden 1937—46.

Det visade sig att andelen 17-åringar med egen erfarenhet av alkoholförtä­

ring ökat bland såväl pojkar som flickor, och såväl bland landsbygdens ung­

domar som bland städernas.

De stora olikheterna mellan olika befolkningsgrupper i fråga om alkohol­

vanor har som en följd av denna utveckling utjämnats. Ungdomarna när­

mar sig de vuxnas vanetyp, kvinnorna, särskilt i städerna, närmar sig män­

nens och landsbygdsbefolkningen närmar sig stadsbefolkningens. I varje led

sker det härvid en ökning av antalet förtärare och antalet förtäringstill-

fällen.

Denna utveckling har enligt kommittén också fört med sig en utjämning

av olikheterna mellan de olika länen i fråga om konsumtionens storlek

med resultat att lagkonsumtionsområdena närmat sig högkonsumtionsom­

rådena. En bekräftelse härpå ser kommittén i de förut lämnade uppgifterna

om konsumtion och missbruk.

Kommittén konstaterar vidare, att breddningen av alkoholvanorna bland

ungdomen inte har kunnat ske utan en samtidig ökning av de ungas fylleri.

Utvecklingen angives i följande diagram.

Indextal

<1925/28 = 100

)

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

18—21 år

samtl. åldrar över 15 ar

Fylleriets utveckling för olika åldrar. Fylleriförseelser per 1 000 män dels i ungdoms­

åldrarna 15—17, 18—20 och 21—25 år, dels i genomsnitt för samtliga åldrar. Index­

tal åren 1925,28 = 100.

89

Kommittén anför i anslutning härtill.

Självfallet är det vanskligt att draga slutsatser på grundval av förändring­

ar i fyllerisiffran under flera decennier. De förhållanden som utom variatio­

ner i antalet faktiska berusningsfall reglerar antalet avdömda förseelser

undergår alltför stora förändringar för att möjliggöra mera exakta slutsat­

ser på grundval av fylleristatistik från längre perioder. Då dessa förhållan­

den emellertid torde ha förändrats för de olika åldersgrupperna i ungefär

samma omfattning, synes en jämförelse mellan fylleriets utveckling i olika

åldrar vara möjlig och ändamålsenlig. En sadan jämförelse \isar då att fyl­

leriet i ungdomsåldrarna har en markerat ogynnsam utveckling sedan 1920-

talet. Andelen ynglingar i åldern 15—17 år, som tagits för fylleri, var 1948

ca tre gångar så stort som i mitten av 1920-talet. Andelen 18—20-åringar har

under samma tid ökat till det dubbla. Även för åldersgruppen 21—25 år är

ökningen mycket stark. De högre åldersgrupperna visar under samma tid

en viss minskning.

.

Den undersökning kommittén gjort av unga alkoholmissbrukares för­

hållanden visar att ungdomsfylleriet ofta är ett mycket allvarligt tecken på

en bristande social anpassning. De unga fylleristerna är som regel inte

slumpvis hämtade från de vanliga, skötsamma ungdomarna, vilkas för­

seelse skulle bestå i en tillfällig och oskyldig förlöpning. Fylleristerna av­

viker i hög grad från normalungdomen. De har sämre bakgrund, de har

sämre aktuell anpassning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Jämförelser med utlandet.

Av de sju länder, från vilka kommittén hämtat jämförelsematerial, an­

ges spritdryckerna liksom hos oss vara dominerande i tre, nämligen Fin­

land, Norge och Nederländerna. I Danmark uppges ölet spela en betydande

roll, medan Belgien och Storbritannien betecknas som utpräglade »ölländer»

och Frankrike såsom »vinland». Kommittén har funnit ändamålsenligt att

i fråga om nykterhetstillståndets utveckling i de undersökta länderna sätta

en gräns vid tiden för det första världskriget samt anför.

Alla länderna företer under årtiondena före 1914 ett i viktiga hänseenden

likartat förlopp. Under 1860- och 1870-talen växer brännvinskonsumtionen

i alla länderna som ett led i den allmänna standardstegringen. Med 1880-

talet inträder emellertid en åtskillnad mellan de olika länderna. Frankrike

och Belgien fortsätter sin starka stegring av spriidryckskonsumtionen fram

till sekelskiftet. I de övriga vänder med 1880-talet utvecklingskurvan nedåt.

Vad ligger bakom denna skillnad i utvecklingen? I Finland kan nedgång­

en i viss mån bero på beskattningen. För Nederländernas, Norges, och Sve­

riges vidkommande kan den till någon del aterföras pa försäljningslag-

stiftningen. För Danmarks och Englands del är emellertid en sådan möj­

lighet utesluten. Danmarks fall är i detta hänseende särskilt upplysande,

brännvinspriset var ännu 1910 inte mer än ca 40 öre för en helflaska .(3/4

liter). En liberal försäljningslagstiftning lade inga som helst hinder i vä­

gen för alkoholistens förvärv av sin dagskvantitet. Från 1874 fram till

1911 utgjorde också de grövsta alkoholmissbrukarna, deliranterna, en år

från år konstant andel av befolkningen. Det var således icke missbiukarna

utan befolkningen i övrigt som under denna tidrymd svarade för nedgång­

en i den danska förbrukningen från 20 till 10 liter per invånare. Även i

Sverige minskade konsumtionen, om också inte lika starkt som i Danmark.

90

Troligen är förklaringen densamma i båda länderna, nämligen stigande

kultur och förbättrad hygien samt inflytande från nykterhetsrörelsen och

den religiösa väckelserörelsen. Detta förmodas redan av den första danska

alkoholkommissionen i dess betänkande av 1907. Det är påfallande att

konsumtionsminskningen sätter in tidigare i länderna med en relativt stark

nykterhetsrörelse än i Belgien och Frankrike som saknar sådan. I de båda

sistnämnda länderna börjar emellertid konsumtionen att sjunka samtidigt

med skattehöjningar omkring sekelskiftet.

Vid tiden för det första världskriget visar sig i samtliga länder tecken

till ett ytterligare förbättrat nykterhetstillstånd. I Sverige infördes vid den­

na tid restriktionssystemet.

Kommittén konstaterar att någon inköpsreglering i stil med det svenska

systemet inte förekommit i något annat av de undersökta länderna samt

fortsätter.

<ni^?r^nft0Ch Finland har emellertid haft förbudslagstiftning (Norge totalt

1917—20, spritdrycksförbud 1921—26; Finland totalförbud 1919—32).

Belgien har sedan 1919 utskänkningsförbud beträffande spritdrycker. Dan-

mark, England och Nederländerna har tidigare än Sverige haft starka pris-

hojnmgar. I Frankrike har inga nämnvärda samhällsingripanden i nykter-

hetsfrämjande syfte förekommit förrän under andra världskriget.

Forändringarna under första världskriget innebär, enligt kommittén, en

minskning av spritdryckskonsumtionen i alla länder. Kommittén framhåller,

att dessa förändringar varit av stor betydelse för det socialt märkbara alko­

holmissbruket och därmed för nykterhetstillståndet även i sådana länder

som Frankrike, där den dominerande drycken är vin, eller Belgien och Eng­

land, där den är Öl. Kommittén anför vidare.

Nedgången i spritdryckskonsumtionen från 1911/13 till åren efter världs-

knget är nnnst i Frankrike och Sverige, tämligen stor i Storbritannien, Ne­

derländerna och Belgien och särskilt stor i Danmark. Det sistnämnda landet

intar en särställning. Före 1914 hade Danmark Europas högsta brännvins­

konsumtion men på 1920-talet den lägsta av de här jämförda länderna. Lan­

det övergick därigenom från att vara ett utpräglat »brännvinsland» till att

närmast vara ett »ölland».

Under mellankrigstiden minskar konsumtionen ytterligare i de övriga län­

derna men ökar något i Sverige. I de tidigare förbudsländerna, som nu kom­

mer med i statistiken, tycks tendensen vara något stigande. I Finland var

konsumtionen vid 1930-talets slut t. o. in. något högre än före 1914, då den

emellertid var rekordartat låg (1,9 liter per invånare mot Sveriges dåva­

rande 6,7).

°

Efter andra världskriget tycks konsumtionen i Storbritannien, Frankrike

och Belgien hålla sig på ungefär samma nivå som under de sista förkrigs-

aren. Danmark och Norge hade högre siffror under de första efterkrigsåren

m„en h£!.r under 1951 åter samma konsumtion som under 1930-talet eller

något lägre. Sverige, Finland och Nederländerna visar däremot en krafti«

stegring.

°

Konsumtionen av alkohol i de berörda länderna sammanfattas i denna

tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr löt.

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Konsumtionen av alkoholdrycker, liter/inv. under vissa perioder 1896—1949.

A. Spritdrycker {50 % alkoholhalt).

1896/1901

1909/14

1922/26

1933/38

1949

8,2

6,6

4,1

4,2

5,1

*3,2

1,8

Förbud

1,9

2,5

2,7

3,3

Förbud

1,9

2,8

14,8

3 8,9

1,3

0,8

1,1

8,2

4 5,2

2,4

1,6

3,2

5,5

3,5

1,6

1,0

1,0

2 8,8

4 5,8

2,2

1,2

1,4

8,5

5 7,5

5,2

4,8

3,6

B. Öl0

31

22

23

22

24

*11

5

Förbud

4

3

25

21

28

15

18

39

3 33

39

36

54

.

7 28

25

16

10

143

122

77

57

57

4 237

185

173

123

8 27

3 32

29

30

C.

Vin.'0

Frankrike................................................

135

137

175

156

88

i 1896/1900. - > 1898/1900. - 3 1911/14. - 4 1911/13. - 5 1909/13. - 6 Endast den be­

skattade konsumtionen. — 7 1912/13. — 8 1899/1901.

9 Hänsyn har ej tagits till växlande alkoholhalt, utom för Storbritannien och Frankrike dar

siffrorna anger Öl med en alkoholhalt av 5,5 resp. 5 volymprocent under hela perioden.

10 I de övriga länderna är vinkonsumtionen obetydlig.

Kommittén påpekar, att i Belgien och Frankrike faktorer utanför lag­

stiftningen haft en huvudsaklig andel i förbättringen samt att dessa faktorer

i jämförlig omfattning varit verksamma i de övriga sex länderna.

Beträffande Danmark framhålles att den stora skattehöjningen och den

därmed följande sexfaldiga realprisstegringen varit en avgörande faktor.

Prisstegringen och de utomlegislativa faktorerna medförde en sänkning av

brännvinskonsumtionen till mellan 1/8 och 1/10 av förkrigstidens. Delirium­

fallen, som mellan 1900 och 1911 pendlat mellan 950 och 1 200 fall årligen,

krympte och var på 1920-talet ca 50, på 1930-talet ca 30 och på 1940-talet

bara ca 10 om året.

Om de övriga främmande länderna anföres.

I stort sett är utvecklingen densamma i England. Där är emellertid pris­

höjningen blygsammare (priserna var redan tidigare betydligt högre) oci

konsumtionsnedgången inte fullt så stor: under 1930- och 1940-talen 70

procent i förhållande till konsumtionen före forsta världskriget. Någon

siffra för deliriumfrekvensen finns icke tillgänglig, men tyllerifrekvensen

var efter andra världskriget bara 10 å 15 procent av frekvensen fore det

f örsta

För Nederländerna gäller ungefär detsamma som ovan sagts om England,

med undantag för att konsumtionssiffrorna stigit vissa år under mellan-

92

krigstiden i samband med skattesänkningar och att konsumtionen efter

andra världskriget visat en starkt stigande tendens, samtidigt som realpri­

set sjunkit och sysselsättningen i utpräglad grad ökats.

De båda förbudsländerna Finland och Norge erbjuder så speciella problem

att kommittén inte ansett sig böra gå in på någon närmare diskussion av

orsakssammanhanget. Man torde emellertid åtminstone i Finland få räkna

med att en betydande illegal konsumtion existerat redan före förbudets in­

förande och naturligtvis i ännu högre grad under förbudstiden. Det är där­

för möjligt att åtminstone en del av konsumtionsökningen i förhållande till

tiden före förbudets införande är skenbar och beroende på att större delen

av konsumtionen nu kommer in i statistiken.

Beträffande Sverige finner kommittén, att landet intager en mellanställ­

ning mellan förbudsländerna å ena sidan och högskatteländerna Danmark,

England och Nederländerna å den andra samt att den svenska spritdrycks-

konsumtionen närmast liknar den franska.

För att möjliggöra en närmare jämförelse har kommittén medelst statis­

tiska metoder räknat bort de verkningar pris- och inkomstförhållanden haft

på konsumtionen under mellankrigstiden i Sverige, Danmark, Storbritan­

nien och Nederländerna. De siffror för konsumtionen som härvid framkom­

mit skall ange den allmänna utvecklingen, trenden. Kommittén anför.

Att Sverige har en så relativt hög konsumtion kan tänkas bero på att de

ekonomiska förhållandena varit särskilt gynnsamma i vårt land. För att

soka klargöra hur härmed förhåller sig har kommittén låtit göra en statis-

tisk beräkning för att få fram den allmänna utvecklingen (trenden) av kon-

sumtionen i Sverige, Danmark, Storbritannien och Nederländerna sådan den

iramstar sedan den rensats från inverkan av förskjutningar i priser och in­

komster. Därigenom skulle man kunna renodla de mera långsiktiga föränd­

ringarna i vanorna. Dessa kan bero både på lagstiftningsåtgärder och på

allmänna strukturförändringar.

Det visar sig därvid föreligga en markant skillnad i denna trend mellan

Sverige å ena sidan och England, Danmark och Nederländerna å den andra.

Man kan exempelvis i fråga om jämförelsen mellan Sverige och England för

perioden 1923 1938 uttrycka denna skillnad så att, om priser och inkomster

varit oförändrade, den engelska spritkonsumtionen under denna tid skulle

ha sjunkit med ca 35 procent medan den svenska under samma tid skulle

ha stigit med ca 3 procent. Det märkliga häri rubbas inte av den betydande

engelska ölkonsumtionen, då trenden även i fråga om denna var fallande,

ehuru svagare. Den danska ölkonsumtionen är större än den svenska men

väsentligt mindre än den engelska. Den kan inte rubba resultaten i någon

väsentlig grad, även om den skulle ha en något stigande trend.

Kommitténs undersökningar redovisas närmare i del IV av betänkandet.

Därav framgår, att motsvarande beräkning för åren 1920—1938 ger en svagt

fallande trend för Sveriges del, dock svagare än för de jämförda främmande

länderna.

I anslutning till trendundersökningarnas resultat erinrar kommittén att

både Danmark och England helt saknar utminuteringskontroll samt att det i

Danmark ej finnes några utskänkningsrestriktioner och i England betydligt

mindre stränga sådana än i Sverige. Tillika framhålles, att antalet utminu-

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

93

terings- och utskänkningsställen är betydligt större. Alkoholistvården är vä­

sentligt mindre effektiv i Danmark och England.

Beträffande fylleri och andra alkoholskador anför kommittén.

Uppgifterna om fylleri och andra alkoholskador är synnerligen vanskliga

att använda vid en internationell jämförelse. Olikheterna i lagstiftning,

praxis och statistikföring är så stora att man inte bör dra några slutsatser

annat än efter noggrann prövning. I den mån det finns siffror över delirium

tremens, dödsfall "i alkoholism o. d. visar de överallt nedgång under första

världskriget och har senare inte uppnått den tidigare nivån. Även fylleriet vi­

sar en klar nedgång, om man jämför med tiden före det första världskriget.

Sverige intar i detta fall ingen särställning. De flesta undersökta länderna

har större nedgång än vårt land. För mellankrigstiden visar fyllerifrekyen-

sen en fallande trend i Belgien, Nederländerna, Norge och Storbritannien.

Danmark, Finland och Sverige visar däremot inga trendmässiga föränd­

ringar utan har tämligen oförändrade fyllerital under mellankrigstiden (i

Danmark först fallande, sedan åter stigande siffror). Ären efter andra

världskriget visar på flera håll från år till år ganska växlande siffror.

Fylleriförseelsernas utveckling framgår av nedanstående tabell. 1

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Fylleriförseelser per 1 000 inv. i olika länder 1911—1949. Index (1911/13-100).

------!------------ ---11--------------- -

1911/13

1992/26

1933/38

1949

100

52

50

51

Jämfört>ar statistik saknas före 1927

'100

72

54

56

100

43

50

63

100

65

29

37

j

100

39

20

2 13

100

71

38

3 29

| Frankrike............................................

100

79

63

1 1913/14. — 2 1948. — 3 1947.

Utöver ovanstående i principbetänkandet åberopade uppgifter skall i

förevarande sammanhang redovisas ytterligare några på grundval av kom­

mitténs material gjorda sammanställningar.

De absoluta talen för fylleriförseelserna var sålunda 1949 i Sverige 5,1, i

Finland 32,6 (anhållanden, varav mindre än hälften lett till åtal, 61 340 av

131 869), i Norge 11,8 (anhållanden) och i Danmark 3,8 (anhållanden), allt

per 1 000 invånare.

Sammanställes utvecklingen i Danmark, Nederländerna och Stoibiitan-

nien med de i fråga om befolkningstäthet och struktur närmast jämförliga

konsumtionsområdena i Sverige erhålles följande resultat beträffande alko­

holkonsumtionen.

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Spr

1909/14

ltdrycker 5

Index 190

1922/26

3

%

alkohol

9/14 = 100

1933/38

halt

1919

D:o liter

per inv.

1950

Total alko­

holkons,

(ren alkohol)

per inv.1

1950

Sverige................................

100

62

64

77

5,2

3,6

Danmark...........................

100

15

9

12

1,1

3,0

Nederländerna................

100

46

31

62

3,0

2,2

Storbritannien ................

100

46

29

29

1,1

3,5

1 Öl och vin inbegripet.

Spritdrycker volymliter

Volymliter

Index 1913 = 100

per inv.

1913

1924

1949

1949

Stockholms stad och län ..

100

51

55

9,2

Malmöhus län .......................

100

60

61

7,2

Göteborgs och Bohus län ..

100

59

75

7,9

Hela riket

100

00

76

6,0

Till jämförelse med den ovanintagna, av kommittén åberopade tabellen

rörande fylleriets utveckling i olika länder lämnas här motsvarande uppgifter

för samma konsumtionsområden (jämför de absoluta talen som lämnas

ovan i avsnittet om svenska undersökningar). Index 1913 = 100.

1913

1924

1949

Stockholms stad och län ... .......................... 100

43

18

Malmöhus län.......................

55

43

Göteborgs och Bohus län ... .......................... 100

66

46

Hela riket 100

52

49

Yttranden.

Kommitténs undersökningar har blivit föremål för omdömen i åtskilliga

yttranden. Flertalet av dessa betecknar det av kommittén förebragta mate­

rialet såsom värdefullt. Man framhåller, att det i många stycken saknar mot­

svarighet i främmande länder samt att det givit en god grundval för bedöm­

ningen av samhällets nykterhetspolitiska åtgärder. Dess värde som källa för

nykterhetsundervisning och nykterhetsupplysning framhålles i några ytt­

randen.

Centralförbundet för nykterhetsundervisning uttalar sålunda.

Det bör hälsas med stor tillfredsställelse, att nykterhetskommittén låtit

utföra omfattande vetenskapliga undersökningar. Syftet med dessa har i

första hand varit att få en så säker grund som möjligt för bedömningen

av vilka åtgärder som från samhällets sida bör vidtagas för nykterhetens

95

främjande. Det mesta av det material, som frambragts genom dessa under­

sökningar, har emellertid därjämte ett utomordentligt stort värde för upp­

lysningsverksamheten i alkoholfrågan. Det kan utan överdrift påstås att

ingen tidigare statlig utredning på detta område lämnat så betydelsefulla

bidrag till"klarläggandet av olika sidor av alkoholfrågan.

De av förbundet anförda synpunkterna återkommer i yttranden av bl. a.

länsstyrelsen i Södermanlands län, fem länsnykterhetsnämnder, Landsorga­

nisationen, Svenska Läkarnas Nykterhetsförening, De Kristna Samfundens

Nykterhetsrörelse och Nykterhetsorganisationen Verdandi.

Värdet av kommitténs undersökningar framhålles även i vissa yttranden

som ställer sig kritiska till kommitténs slutsatser och därpå grundade för­

slag. Sveriges centrala restaurangaktiebolag betecknar sålunda kommitténs

material såsom rikhaltigt och intresseväckande. Systembolagens förtroende­

nämnd finner, beträffande kommitténs internationella jämförelser, att nå­

gon berättigad invändning icke kan riktas mot den allmänna uppläggningen

av kommitténs förfaringssätt vid dess försök att åstadkomma en redovisning

av de olika faktorer, som i vårt nutida samhälle påverkar spritdryckskon-

sumtionens omfattning. Man framhåller emellertid de felkällor av okänd

storleksordning som föreligger vid internationella statistiska jämförelser.

Systembolagens Kontrollföreståndareförening ger sitt erkännande åt den

grundlighet och den allsidighet, varmed kommittén gått till verket. Upplägg­

ningen av undersökningsmaterialet anses dock tendensiös. Till denna grupp

kan delvis även hänföras yttrandet av Stockholms stadsfullmäktige och

nämnder.

Kontrollstyrelsen riktar däremot en omfattande och häftig kritik särskilt

mot de i del I av betänkandet redovisade svenska undersökningarna. Styrel­

sen anför inledningsvis.

Det utredningsmaterial, som sålunda insamlats, ter sig kvantitativt sett im­

ponerande. Materialet har bearbetats ur en mängd olika synpunkter och

framlagts i form av ett stort antal tabeller och diagram, försedda med ut­

förliga kommentarer. Det praktiska och vetenskapliga värdet av de gjorda

undersökningarna måste emellertid av skäl, som i det följande narmare ut­

vecklas betecknas såsom ringa.

Till en del, fortsätter styrelsen, sammanhänger detta med att bearbet­

ningen av materialet lider av svåra metodiska fel. Såväl vid kommitténs ung­

domsundersökning som vid dess utredning angående unga alkoholmissbiu-

karc har man vid de verkställda intervjuerna haft ett bortfall av uppgifts-

lämnare på icke mindre än omkring 30 procent. Styrelsen anför vidare.

En annan omständighet, som i hög grad förringar det praktiska värdet av

kommitténs undersökningar, är att en stor del av dessa på grund av u re

ningsarbetets långvarighet redan äro föråldrade. De viktiga undersökning­

arna rörande restriktionssystemets praktiska tillämpning och verkningar

hänföra sig till årsskiftet 1945/46. Stora förändringar i systembolagens praxis

ha emellertid vidtagits sedan år 1946.

Vissa av kommitténs rent kvantitativa undersökningar är enligt kontroll-

styrelsens mening av intresse, även om de i stort sett endast bekräftar redan

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

96

förut kända förhållanden. Sa är fallet med bl. a. kommitténs utredning

rörande alkoholbrukets omfattning. Beträffande den övervägande delen av

kommitténs utredningar i del I förklarar emellertid kontrollstyrelsen att de

icke synes ha lett till något resultat av värde. Detta gäller såväl den allmänna

undersökningen om sambandet mellan alkoholvanor och vissa sociala för­

hållanden som den stora ungdomsundersökningen. Bl. a. betecknas kom­

mitténs undersökning rörande alkoholbruk och könssjukdomar såsom främ­

mande för kommitténs uppdrag.

Kontrollstyrelsen kritiserar vidare bl. a. de utländska jämförelserna och

särskilt trendundersökningen. Härvidlag får styrelsen mer eller mindre

starkt stöd i ett flertal andra yttranden. De synpunkter som anföres i denna

del kommer att redovisas i nästfoljande avdelning tillsammans med be­

dömningen av restriktionssystemet.

Kontrollstyrelsens kritik mot kommitténs undersökningar bemötes ingå­

ende i skrivelsen från ordföranden och sekreterare i nykterhetskommittén.

Det framhålles att man genom undersökningarna veterligen för första gången

i något land torde ha vunnit en tillfredsställande insikt om hur den vuxna

manliga befolkningen är fördelad på olika alkoholvanegrupper. Vidare an­

föres.

Lika ensamstående är den fördelning av sociala missförhållanden på olika

alkoholvanegrupper, som kunnat vinnas genom undersökning av växlingen

av frekvensen av dessa missförhållanden med alkoholvanans grovhet. Denna

del av undersökningen har givit vid handen att det finns en samvariation

mellan graden av alkoholvana och graden av social skada. Denna samvaria­

tion låter sig konstateras även beträffande de vanegrupper, som icke av den

allmänna meningen eller samhällsorganen betraktas som missbrukare. Ju

mindre alkoholförtäringen är inom en grupp, ju mindre är antalet fall av

asocialitetsyttringar.

Detta resultat som är en ny och väsentlig iakttagelse kan uppenbarligen

icke frånkännas betydelse för samhällsåtgärdernas utformning.

Beträffande anmärkningen, att vissa undersökningar, bl. a. rörande restrik-

tionssystemets tillämpning, blivit föråldrade, framhålles, att en genomgång

av tabellmaterialet i del I under jämförelse med senare tillgängliga siffer-

uPP§ifter gjort det sannolikt att de nya tilldelningsprinciperna skulle ha

resulterat i mycket obetydliga förändringar i tabellmaterialet.

Även anmärkningen om bristande representativitet hos ungdomsundersök­

ningen tillbakavisas; bl. a. påpekas, att 1/3 av bortfallet avser två hela län,

där intervjuer icke alls verkställdes, eller kommuner i andra län, där kom­

munombudet icke fungerade.

Beträffande undersökningarna om könssjukdomarna framhålles i skri­

velsen, att den i första hand motiverades av behovet att få utgångspunkt för

en bedömning av restaurangdansen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

AVD. III. BEDÖMNING AV SAMHÄLLETS NUVARANDE

NYKTERHETSFRÄMJANDE ÅTGÄRDER.

Nykterhetskommittén.

Kommittén behandlar var för sig dels de orsaker till nykterhetstillstån-

dets förändringar som ligger utanför den egentliga nykterhetslagstiftning-

en, de s. k. utomlegislativa faktorerna, dels den nuvarande lagstiftningens

—- särskilt restriktionssystemets — verkningar. Till den förstnämnda grup­

pen hänför kommittén även alkoholpriserna med däri ingående skatter.

Utomlegislativa faktorer.

Kommittén finner att nykterhetstillståndet under det förflutna århund­

radet har förändrats relativt likartat i ett flertal länder med olika former

för nykterhetslagstiftning. Därav drager kommittén den slutsatsen att vis­

sa betydelsefulla faktorer gjort sig gällande i alla dessa länder. Dessa är,

enligt kommittén, av utomlegislativ art, eftersom de återfinnes även i

länder som saknar egentlig nykterhetslagstiftning.

Sociala, kulturella och socialpsykologiska förhallanden.

Till utgångspunkt för sina överväganden i denna del tager kommittén

industrialiseringen samt erinrar därvid om att jordbrukets andel av befolk­

ningen i Sverige sjunkit från omkring 75 procent år 1870 till 50 procent år

1910 och omkring 25 procent år 1950. Kommittén anför.

Verkan av industrialiseringen tar sig framför allt uttryck i att de breda

lagrens levnadsstandard har höjts väsentligt. Under tiden 1860 till 1914

blev industriarbetarnas genomsnittliga reallön mer än fördubblad och se­

dan dess har en ny fördubbling skett. Utvecklingen har gått i samma rikt­

ning även för bönder, lantarbetare och lägre tjänstemän.

Kommittén ställer därefter frågan hur industrialiseringen och det ökade

välståndet inverkat på nykterhetstillståndet och finner att den tidiga in­

dustrialismen visade en mycket ogynnsam bild. Brännvinet kunde säljas

till lägre pris, samtidigt som inkomsterna var högre än tidigare.

Kommittén omtalar, att alkoholkonsumtionen ännu på 1870-talet steg

i takt med industrialiseringen men att tendensen sedan 1880-talet i stort

sett varit den motsatta. Konsumtionen av de vanligaste njutningsmedlen har

inte visat samma stigande tendens som när det gäller livsmedel och klä­

der. Förbrukningen av tobak och kaffe steg fram till år 1900 men har se­

dan, per invånare räknat, varit tämligen oförändrad. Konsumtionen av Öl

har sjunkit sedan sekelskiftet.

7 Rihang till riksdagens protokoll 195&. i

samt. Nr 151.

98

Om orsakerna till att brännvinskonsumtionen i stort sett sjunkit sedan

1880-talet uttalar kommittén.

Detta beror säkerligen till stor del på att även andra faktorer varit verk­

samma (nykterhetsrörelse, försäljningsbegränsningar, prishöjningar) men

det finns också i själva industrialiseringen drag som verkat återhållande

pa alkoholkonsumtionen.

För det första har produktionens mekanisering varit en nykterhetsfräm-

jande faktor. Både i det gamla hantverket och i den tidiga industrin var

det vanligt med alkoholförtäring på arbetsplatserna. I vissa yrken moti­

verades detta med att arbetet var särskilt törstväckande, i andra var det

endast traditionen som gjorde sig gällande. I detta avseende har en full­

ständig omläggning skett. Inom fabriksindustrin torde alkoholförtäring un­

der arbetstid på de flesta håll vara uttryckligen förbjuden och även inom

andra sysselsättningar, t. ex. byggnadsverksamheten, har den allt mera

kommit ur bruk. Orsaken är påtagligen dels mekaniseringen, dels den

ökade produktionstakten i samband med ackordsavlöningen. Det är för

stora risker för olycksfall och för skada på maskinerna om dessa skötes av

alkoholpåverkade personer. För att få normal arbetsförtjänst kräves också

en anspanning av arbetsförmågan som är oförenlig med alkoholbruk. Då

ayen alkoholkonsumtion före arbetstiden, under middagsrasten eller före­

gående kväll påverkar arbetsprestationerna, torde även för dessa tillfällen

en viss press till återhållsamhet finnas, även om denna bl. a. på grund

av bristande kunskaper om sammanhangen inte är så stor som önskvärt

vore.

De moderna produktionsmetoderna verkar sålunda i riktning mot ökad

nykterhet. I förhållande härtill torde i äldre tider observerade tendenser

i motsatt riktning vara av mindre betydelse. Man pekade på enformigheten

i det specialiserade industriarbetet i motsats till det mera allsidiga" hant­

verket och på att industriarbetarna i större utsträckning än äldre tiders

hantverksgesäller saknar möjligheter att bli egna företagare. Industriarbe­

tarna skulle därför vara mera benägna att söka tröst i flaskan Detta

resonemang kan möjligen ha haft någon betydelse i fråga om äldre tider

men det torde numera sakna varje aktualitet.

Kommittén pekar vidare på fackföreningsrörelsens fostrande och discipli­

nerande insats.

Det är betecknande att en av svårigheterna, när de första fackförening­

arna bildades, var att utestänga berusade arbetare från mötena. För sam-

manhållning krävdes nykterhet och agitationen för organisering fick där­

för ofta formen av en direkt och kraftfull nykterhetspropaganda. Ett visst

samarbete torde härvidlag ha ägt rum med nykterhetsrörelsen, i varje fall

pa så satt att många ledande fackföreningsmän var medlemmar av denna

och hamtade kunskaper och argument därifrån. När sedan fackförening­

arna lyckades genomdriva kollektivavtal med arbetsgivaren, innebar detta

ett ökat krav på nykterhet. Normerade arbetsvillkor kräver givetvis nor-

merade arbetsinsatser. Det ingår ej sällan i avtalen att onykterhet i arbetet

medför omedelbart avsked.

Den ökade produktionen har, enligt kommittén, medgivit en standard­

höjning, där nya behov uppstått som framgångrikt kunnat konkurrera

med akoholinköpen. Bland sådana drag i den moderna levnadsstandarden

nämnes de förbättrade bostäderna med tillbakagång av inneboendesystemet

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

99

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

och minskad trångboddhet. Mest karakteristiskt för modern levnadsstandard

är emellertid enligt kommittén den ökade fritiden. Det anses högst sanno­

likt att övergången till reglerad fritid och semester påverkat alkoholkon­

sumtionen. Samtidigt har möjligheterna till nya fritidssysselsättningar ökat

i mycket hög grad.

Nu finns det stora dagstidningar, en omfattande veckopress och en mång­

skiftande litteratur som i allt högre grad blir tillgänglig även för de breda

lagren. Vid sidan av äldre tiders marknads- och tivolinöjen har tillkommit

en bred sektor av nya industrialiserade nöj esf ormer eller nya folkliga fritids­

sysselsättningar: koloniträdgårdar, semesterresor, biografer, stora eller små

danssalonger i städerna och smärre men talrika dansbanor på landsbygden,

en väldig idrottsrörelse med många olika förgreningar. Till någon del har

dessa nya fritidssysselsättningar knutit an till de förut existerande. De ideella

föreningarna har utnyttjat idrotten och biografen, restaurangen har öppnats

för dansen. Men i stort sett har de nya fritidssysselsättningarna blivit riva­

ler till de äldre. De har minskat de religiösa och ideella rörelsernas betydelse

för fritidens användning men de har också minskat brännvinets inflytande.

Nu samlar de varje kväll men särskilt lördagar och söndagar stora människo­

massor, mest ungdom.

Antalet biografer i hela landet uppgick 1951 till ca 2 600 och antalet regel­

bundet använda danslokaler torde uppgå till minst 4 000. Vid nykterhets­

kommitténs ungdomsundersökning uppgav 41 procent av männen och 46

procent av kvinnorna i åldern 17—26 år att de regelbundet besökte dans­

tillställningar och resp. 37 procent och 8 procent att de regelbundet utövade

idrott. Antalet idrottsplatser är drygt 2 000 och ca 800 000 personer är med­

lemmar i idrottsföreningar. Dessutom besökes idrottsanläggningarna av

stora åskådarskaror vid de större tävlingarna. Som jämförelse bör nämnas

att antalet restauranger med årsutskänkning av spritdrycker är ca 700.

Platsantalet på dessa är dessutom väsentligt mindre än på biograferna och

danslokalerna.

I den radikala omgestaltningen av fritidslivet ligger säkerligen en god del

av förklaringen till att de höjda inkomsterna i mindre utsträckning än man

kunnat vänta gått till inköp av alkoholdrycker. De nya fritidssysselsätt­

ningarna har inte bara verkat som konkurrenter till krogen och dryckes­

laget, de har också genom sin natur påverkat åsiktsbildning och idealbild­

ning i riktning mot ett mera nyktert levnadssätt. Särskilt gäller detta idrot­

ten, friluftslivet och folkbildningsarbetet.

Kommittén pekar också på den höjda bildningsnivå, som uppkommit ge­

nom förbättrat skolväsen och frivilligt arbete inom olika organisationer,

samt framhåller att ungdomsundersökningen synes tyda på att den höjda

bildningsnivån påverkat alkoholmissbrukets omfattning.

En särställning bland de utomlegislativa faktorerna ger kommittén den

organiserade nykterhetsrörelsen.

Den upplysnings- och propagandaverksamhet som rörelsen bedrivit har

säkerligen ökat kunskaperna i alkoholfrågan och påverkat den allmänna

inställningen. Det är ett anmärkningsvärt faktum att nedgången i konsum-

tionssiffrorna i flera länder sätter in omkring 1880-talet, då nykterhetsrö­

relsen började få betydelse. Enbart det faktum att några hundra tusen per­

soner i vårt land lever absolutistiskt, inverkar naturligtvis i någon mån på

konsumtionsstatistiken. Nykterhetsrörelsens hastiga uppblomstring vid

1900-talets början medförde visserligen inte en proportionsvis lika stor ned-

100

gång i konsumtion och fylleri, men det är otvivelaktigt att rörelsen påver­

kat opinionen på lång sikt.

r

Slutligen erinrar kommittén om de osäkra tidsförhållandena med krigs­

risker och andra nervpåfrestande inslag. Dessa förhållanden anses kunna

verka i riktning mot ökat alkoholmissbruk i vissa kretsar. Detta gäller även

vårt land, om än i mindre utsträckning än i de krigförande länderna. Lik­

nande reaktioner iakttogs under mellankrigstiden i samband med arbets-

löshetslcriserna.

Kungl. Maj.ts proposition nr i51.

Alkoholpris, inkomst och sysselsättningsgrad.

Kommittén uttalar, att dryckernas pris i våra dagar huvudsakligen be­

stämmes genom beskattningen, alltså en form av statsingripande. Prisernas

verkningar på konsumtionen betingas emellertid i stor utsträckning av eko­

nomiska faktorer som inte alls eller endast indirekt regleras av samhället.

Det framhålles av kommittén, att skatteändringarna som regel enbart varit

statsfinansiellt motiverade och sålunda inte haft karaktär av nykterhets-

politiska ingripanden. Kommittén yttrar vidare.

Omsättningen av alkoholdrycker är liksom omsättningen av varje annan

vara beroende av det pris till vilket de utbjudes. Den totala efterfrågan på

rusdrycker var emellertid åtminstone vid de tidigare relativt låga priserna

tämligen oelastisk, dvs. den sjönk inte i samma proportion som priset steg,

utan i lägre grad. Detta har sedan lång tid tillbaka föranlett de maktägande

att söka höja statens inkomster genom alkoholskatter. Sådana experiment

har inte alltid varit framgångsrika. De har tidigare ofta misslyckats genom

uppkomsten av en olaga marknad som kunnat erbjuda lägre priser. I våra

dagar har man lyckats bättre. De danska och engelska skatte- och prishöj­

ningarna under och efter första världskriget synes icke ha medfört någon

olaga hantering av nämnvärd omfattning. Sverige har däremot ända sedan

första världskriget haft en olaga spritmarknad av avsevärt omfång. Men

denna marknad har i första hand tillgodosett dem som saknat inköpsrätt

och har i regel haft en avsevärt högre prisnivå än den lagliga.

Beträffande prisernas förmåga att hålla tillbaka konsumtionen anför kom­

mittén.

Efter nedgången vid skattehöjningarna 1932 och 1933 uppnådde den

svenska förbrukningen relativt snabbt den förutvarande nivån och detsam­

ma gällde de skattehöjningar som ägde rum under krigsåren. Därav har

man trott sig kunna draga den slutsatsen, att skattehöjningar inte påverkar

den svenska konsumtionen, eller att endast mycket betydande, på en gång

insatta prishöjningar utövar inflytande på efterfrågan.

Denna uppfattning kan emellertid visas vara oriktig. Först bör observeras

att efterfrågan på en vara inte bara beror på priset utan även på den för in­

köp tillgängliga inkomsten. Att alkoholkonsumtionen svänger upp eller ner

med konjunkturerna beror sålunda på att den växlar med inkomsten. De alko­

holkonsumenter, som har den ymnigaste alkoholkonsumtionen, befinner sig

i stor utsträckning bland dem som i en lågkonjunktur först drabbas av in­

komstminskning eller arbetslöshet. Å andra sidan bör en allmän stegring av

inkomstnivån, vilket är regel under högkonjunkturer, ge stora grupper av

101

konsumenter ökade möjligheter till spritinköp. Dessa ökade möjlighe­

ter kan leda till en ökad konsumtion även om spritpriserna stiger, men

samtidiga prisstegringar — i synnerhet om de är relativt starkare än för

andra varor — kan i stor utsträckning neutralisera inkomstökningens verk­

ningar i fråga om spritinköp.

Det anförda illustreras med följande siffror.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Procentuell förändring av

nominella

uppskattad

mängden ut-

genomsnitts-

realinkomst

minuterade

Å r

priset på ut-

per person i

spritdrycker

minuterade

åldern

per inv. över

spritdrycker

15—05 år

25 år

1924—1930 .................................... —11

+ 18

+8

1930—1933 .................................... + 38

— 11

— 18

1933—1938 .................................... + 4

+ 30

+ 18

1938—1940 .................................... +74

— 6

— 22

Kommittén framhåller, att ändringarna i genomsnittspriserna på de för­

sålda dryckerna ofta är mindre än ändringarna i skattesatserna. Detta för­

klaras med att konsumtionen under olika förhållanden förskjutes mot bil­

ligare eller dyrare drycker.

Spritinköpens växlingar med pris och inkomst uttryckes av kommittén

i tal för priselasticitet och inkomstelasticitet. Uppgår en prishöjning till 10

procent, är priselasticiteten 1,0, om efterfrågan sjunkit med 10 procent,

men t. ex. 0,72, om den sjunkit blott 7,2 procent. På kommitténs uppdrag

har docenten Sten Malmquist och assistenten Rolf Frankenberg gjort un­

dersökningar för Sverige och Danmark rörande spritinköpens växlingar

vid samtidiga växlingar av realpris, levnadskostnadsindex och national­

inkomst samt omräknat tillgängliga siffror för England och Holland efter

samma principer. Det visade sig då att priselasticiteten i England, Dan­

mark och Holland för perioden 1923—1938 var över — 1,0; den var be­

tydligt högre i Danmark än i England och Holland. För Sverige har un­

der samma period priselasticiteten befunnits utgöra — 0,42 och inkomst-

elasticiteten 0,53. Det finnes således enligt kommittén ett tydligt samman­

hang mellan spritpris och inköpsmängd även i vårt land, ehuru priselastici­

teten är mindre än i de övriga undersökta länderna.

I samband med nu nämnda beräkningar har framkommit de i Avd. II om­

talade resttrendernci, d. v. s. den allmänna utvecklingen av konsumtionen så­

dan den framstår sedan den rensats från inverkan av förskjutningar i priser

oeh inkomster.

Befolkningstäthet och tätortsstorlek.

Kommittén anför.

Kommitténs undersökningar visar att alkoholvanorna är mindre utbredda

på den glest befolkade landsbygden än i städerna och mindre utbredda på

den glest befolkade norrländska landsbygden än i det tätbefolkade Skåne.

102

De är vidare mera utbredda i storstäderna än i de mindre tätorterna. Samma

erfarenheter återfinnes regelbundet i undersökningar från andra länder.

Flera faktorer medverkar till att alkoholbrukets intensitet varierar med

agglomerationsgraden. Försäljningsställena ligger glesare på landsbygden och

det krävs därför större uppoffring av tid och pengar för att besöka dem.

Landsbygdsbefolkningens besök på alkoholrestauranger sjunker av dessa

skäl också i länder, som icke skapat några lagliga hinder för inrättande av

utskänkningsställen. Detsamma gäller förstadssamhällen i förhållande till

storstadens centrum.

Skillnaden mellan land och stad kan naturligtvis skärpas eller mildras

genom statsåtgärder. Den torrläggning, som skett på grund av den kommu­

nala självbestämmanderätten, har i Sverige, Norge och Finland gjort skillna­

den särskilt stor. I Norge och Finland och tidigare även i Sverige har man

dessutom sökt minska landsbygdsbefolkningens inköp i städerna genom

försändningsförbud eller förbud mot ombudsköp. I Sverige har sedan 1938

skillnaden mildrats genom kostnadsfri försändning. Något större inflytande

på den totala konsumtionen torde dessa åtgärder knappast ha haft, men de

har självfallet haft en viss psykologisk betydelse.

Kommittén påpekar vidare, att det på landsbygden funnits en annan in­

ställning till alkoholbruket än i städerna.

Landsbygdsbefolkningen har i vårt land sedan 1800-talets mitt levat ett

mycket nyktert liv med stort inslag av absolutister och sällan återkomman­

de spritförtäring bland flertalet av de övriga. Den tilltagande urbanisering­

en har därför medfört inte bara en större lätthet att besöka städernas för­

säljningsställen utan också eu tendens till ändrad inställning till alkohol­

konsumtionen. Urbaniseringen tar sig nämligen uttryck inte bara i att stä­

derna och tätorterna tillväxer på den rena landsbygdens bekostnad och i att

kommunikationerna mellan land och stad förbättras utan också i att städer -

nas — särskilt storstädernas — tänkesätt och levnadsvanor genom om­

flyttningar, tidningar, film och radio sprids till hela folket. Att häri även

ligger en tendens till ökat alkoholbruk är uppenbart, vilket också — i vart

tall beträffande ungdomen — bestyrkes av kommitténs ungdomsundersök­

ning. Det framgår exempelvis av denna att de som flyttar till städerna i re­

gel snabbt anpassar sig efter städernas konsumtionsvanor.

Yrkes- och socialgruppsväxlingen är en annan faktor som framhålles av

kommittén.

De högre samhällsklassernas dryckesvanor — flera förtäringstillfällen,

mindre mängder varje gång — har sannolikt spritt sig till större grupper.

Absolutismen har blivit mera sällsynt. En av de faktorer som medverkat

härtill är säkerligen den omständigheten att alkoholvanorna blivit mera hyf­

sade och därför verkat mindre frånstötande. Särskilt torde detta ha bidragit

till den minskade absolutistfrekvensen bland kvinnorna. I fråga om ungdo­

men tillkommer att nykterhetsrörelsen på grund av den tilltagande industria­

liseringen av nöjeslivet och det allt rikare urvalet av fritidssysselsättningar

fått mindre betydelse för fritidslivet och därigenom fått minskad anslut­

ning. I det sammanhanget har ungdomens ökade inkomster säkerligen spe­

lat en viktig roll. Kommitténs ungdomsundersökning visar att den nu skis­

serade utvecklingsgången är sannolik.

Kommittén uttalar slutligen att urbaniseringen antagligen innebär större

förändringar beträffande alkoholvanorna i vårt land och därmed likartade

; främst Finland och Norge) än i sådana länder (t. ex. Frankrike) där skill-

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

103

nåden mellan stad och land i detta hänseende inte varit så framträdande. Om

jämförelsen gäller enbart de senaste decennierna, blir också förändringarna

större i Sverige, där industrialiseringen först på senaste tid spritt sig övei

hela landet, än exempelvis i England eller Belgien, där industrialiseringspro-

cessen satte in långt tidigare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Den nuvarande nykterhetslagstiftningens verkningar.

Kommittén finner, att man för att få en hållpunkt för bedömningen a\

olika faktorers inflytande icke enbart kan göra jämförelser i fråga om för­

hållandena i Sverige under tiden före och efter restriktionssystemcts infö­

rande. Man är hänvisad till en jämförelse med främmande länder. I Sverige

har samhällsingripandena varit relativt vittgående. Detta till trots har den

svenska konsumtionen ett ogynnsammare förlopp än konsumtionen i de län­

der som i övrigt är jämförbara med Sverige men som saknar dessa ingrepp.

Om man jämför Sverige å ena sidan och England, Danmark och Holland

å den andra och eliminerar inflytandet av pris och inkomst, finner man att

Sverige företer en tendens till stigande förbrukning medan tendensen hos de

andra tre är fallande.

Efter att ha erinrat om tidigare diskussioner rörande motbokssysteinets

verkningar anför kommittén.

Diskussionen om systemets verkningar har sålunda pågått under flera

decennier och efter hand kommit att få ett påfallande statiskt drag. Nykter­

hetskommittén har gjort stora ansträngningar för att om möjligt nå fram

till ökad klarhet. Några av de ursprungligen planerade undersökningarna

bär av olika skäl icke kunnat fullföljas. Det genom de Övriga undersökning­

arna sammanbragta materialet ger emellertid enligt kommitténs mening en

relativt tillfredsställande möjlighet att från varandra avgränsa ransonering­

ens och andra faktorers andel i den svenska utvecklingen efter 1913. Vid be­

dömande av denna och andra faktorers inflytande på nykterhetstillstandet

måste uppenbarligen inverkan på missbruket, med andra ord inverkan pa

alkoholskadorna, träda i förgrunden. Som redan tidigare framhållits har

emellertid samhällsutvecklingen på åtskilliga områden t. ex. trafiken -

ökat antalet situationer, där även sådana alkoholmängder, som tidigare be­

traktats som strängt måttliga, medför fara. Kommitténs undersökningar vi­

sar, att dessa situationer i själva verket sträcker sig till ett stort antal livs­

områden. Sedan länge är det dessutom känt och nykterhetskommittens un­

dersökningar har gett ytterligare belägg därpå att bruk och missbruk inga­

lunda är till sitt ursprung åtskilda utan inflätade i ett gemensamt orsaks­

sammanhang. Vill man vinna klarhet om olika faktorers inflytande pa miss­

bruket, torde man därför först böra klargöra deras inflytande på totalkon-

sumtionen och därefter i andra hand deras förmåga att påverka missbruket,

antingen denna påverkan sker genom förmedling av deras inflytande^ pa

konsumtionen eller genom en förändring av den före ransoneringen beståen­

de relationen mellan bruk och missbruk.

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Alkoholkonsumtionens utveckling i Sverige och vissa andra länder.

Efter ei^ redogörelse för den svenska konsumtionen — i erforderliga de­

lar forut återgiven i Avd. II — sammanställer kommittén den svenska ut­

vecklingen med utvecklingen i de främmande länder från vilken kommittén

hamtat jämförelsematerial. Konsumtionen av spritdrycker är, enligt kommit­

tén, i Sverige, trots en trefaldig realprisstegring, ca 75 procent av 1913 års

konsumtion eller ca 6 liter per år. I England, där den nominella prissteg­

ringen sedan 1913 liksom i Sverige är tiofaldig och realprisstegringen endast

obetydligt större än i Sverige, är konsumtionen endast ca 30 procent av kon­

sumtionen 1913 och ligger därmed obetydligt över 1 liter per invånare. Den

danska realprishöjningen sedan 1913 är visserligen dubbelt så stor som den

svenska. Med den har emellertid följt en nedgång till 10 procent av konsum­

tionen åren 1911/13 eller till ca 1 liter per invånare.

Med ledning av uppgifter angående inköpens fördelning i Finland sluter

sig kommittén till att nedgången i den engelska och danska konsumtionen

innebär att antalet nästan absolutister bland de vuxna männen i England

och Danmark starkt ökats. I Sverige utgör absolutisterna eller nästan abso­

lutister bland män över 25 år endast 20 procent och mera regelbundna kon­

sumenter 80 procent. I fråga om spritdrycker torde proportionerna vara om-

vanda både i Danmark och England. Visserligen förekommer i dessa länder eu

betydande ölkonsumtion, men även denna har i England minskat starkt under

perioden och i Danmark inte ökat tillnärmelsevis i proportion till spritkon­

sumtionens minskning.

Gentemot dem som i likhet med 1928 års rusdryckslagstiftningsrevision

orklarat detta förhållande med den gynnsammare välståndsutvecklingen i

Sverige anför kommittén.

Mot bakgrund av konsumtionsstegringens lokala differentiering sådan den

n(5ikgarh aY fo(r.e8,f.ende framstår en dylik förklaring knappast som san-

?• iK; ? denna förklaring vore riktig, skulle välståndsutvecklingen sorg-

ia höt ha undvikit de stora stadscentra för att i stället skänka det glest be­

folkade lantliga Norrland sin ynnest.

ö

Kommittén erinrar om att enligt dess trendundersökning en skillnad till

Sveriges nackdel kvarstår även sedan inflytandet av de centrala ekonomiska

faktorerna pris och inkomst rensats bort. Vidare finner kommittén anmärk­

ningsvärt att skillnaden i konsumtionsutveckling mellan England och Sve­

rige icke återfinnes beträffande tobaken, som säljes helt fritt i båda länderna.

Hade den svenska spritdryckskonsumtionen under restriktionssystemets till­

varo haft en fallande trend sådan som den engelska under perioden 1923__

1938, skulle konsumtionen, enligt kommittén, ha varit mindre än hälften av

vad den verkligen är.

Restriktionssystemets utveckling.

Innan kommittén närmare analyserar den svenska konsumtionsutveck-

1 ingen, gör den en återblick på motbokssystemets utveckling. Den framhål­

ler därvid att de första experimenten med individuell kontroll saknade

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

105

maximering. Sådan föreslogs år 1914 av 1911 års nykterhetskommitté (en

iiter i veckan) och i den proposition samma år, som låg till grund för 1917

års motioner, samt upptogs i den på grundval av motionerna beslutade lag­

stiftningen (fyra liter i månaden). Knappheten framtvingade under kriget

en ransonering ned till två liter i kvartalet 1917, och det är enligt kommit­

tén mot denna bakgrund knappast anmärkningsvärt att 1917 års förordning

kom att innehålla ett maximum. Kommittén yttrar vidare.

Stockholmssystemet nöjde sig emellertid inte med detta allmänna, högsta

maximum, utan fixerade för betydande delar av kundkretsen lägre, indivi­

duella maxima. Denna nyansering vann efter hand kontrollstyrelsens gil­

lande och i mitten av 1920 påbjöds den som norm även för de bolag, som

låtit kundkretsens övervägande flertal få 4 liter i månaden. Till följd av

lokala fullmäktigebeslut begränsades emellertid variationsbredden särskilt

i Norrland avsevärt, genom att skalans övre del skars bort. Åtskilliga bolag

hade ett maximum på 2 liter i månaden, två, Umeå och Skellefteå, hade en

liter i månaden.

Systembolagens av kontrollstyrelsen ledda tilldelningspraxis var under

1920-talet inriktat på att uttunna de högre tilldelningarna till förmån för

de lägre. Intensiteten i denna strävan blev emellertid under 1930-talet sva­

gare. I systembolagsoktrojerna höjdes efter hand maximum på flera håll,

en utveckling som fick sin avslutning med riksdagsbeslutet 1937, som berö­

vade kommunerna befogenheten att i oktroj villkor underskrida lagens

4-liter smaximum.

Kommittén erinrar om den fjärde literns borttagande 1941 samt fortsätter.

Under utvecklingen har man för dem som inte varit föremål för nykter-

hetsanmärkning prövat obegränsad inköpsrätt, inköpsrätt med för alla eller

de flesta gemensamt maximum, inköpsrätt med en i fråga om maximum för

den individuella rätten starkt nyanserad skala: 4, 3, 2 eller 1 liter i måna­

den, 2 eller 1 liter i kvartalet. Därvid har ålder, kön, civilstånd och vissa

sociala förhållanden, såsom yrke och inkomst, varit de viktigaste differen-

tieringsgrunderna.

Gentemot dem som varit föremål för anmärkning bär man — om tilldel­

ning över huvud taget medgivits — tillämpat en relativt sträng ransonering.

Av den grövsta missbrukargruppen hade vid årsskiftet 1945/46 11 procent

motbok och av övriga grova missbrukare 29 procent. Ungefär hälften hade

högst en liter i månaden och flertalet av de övriga två liter. Av dem som un­

der de senaste 10 åren ådragit sig enstaka nykterhetsanmärkning hade ca två

tredjedelar motbok, i de flesta fall med en eller två liter i månaden.

Sedan kommittén berört efterhandsinköpen, vilka lagfästs år 1937, om­

talar kommittén att det under senare år förmärkts eu tendens att göra till­

delningen mera enhetlig. Enligt anvisningar från systembolagens förtroen­

denämnd år 1947 har bolagen börjat medge högsta tilldelning åt allt flera

män som inte har någon nykterhetsanmärkning, förutsatt att en viss ålder

uppnåtts. Antalet tilldelningsklasser har också minskats.

De individuella rusdrycksinhöpen.

Kommittén har funnit, att spritdryckskonsumtionen i Sverige visar en

stigande tendens samt alt ökningen berott dels på en ökning av inköpens

storlek per kund, dels på eu vidgning av kundkretsen.

106

När kommittén analyserar motbokssvstemets verkningar på de individuella

iusdrycksinköpen, gör den till cn början en jämförelse mellan spritdrycks-

ransoneringen och andra ransoneringar. Kommittén anför.

Verkan på den enskilde av det konsumtionsliinder som restriktionssyste-

met utgör bör rimligen i princip vara likartad med verkan av andra ransone­

ringar. Denna verkan beror uppenbarligen dels på ransoneringens stränghet

i förhållande till köparnas efterfrågan, dels på de omständigheter, som gör

det lättare eller svårare att kringgå ransoneringen. Erfarenheten visar emel­

lertid att behovens intensitet kan bil större genom själva ransoneringen, vil­

ken alltså uppträder som en ny orsaksfaktor bakom inköpsbehoven. I en

svensk sociologisk undersökning har sålunda uppvisats att en köttransone­

ring kan betydligt öka köttkonsumtionen hos konsumenter som tidigare

haft en köttfattig kost. Denna faktor torde inte vara utan inflytande ens

i det fall, där en vara ligger i närheten av gränsen till det indifferenta. Där

intresset såsom beträffande spriten av olika skäl är starkt och där hindret

vädjar till olika böjelser, kan denna verkan stegras. Den motsatta, brom­

sande effekten undergräves av dessa böjelser men den får uppenbarligen

stöd av samma miljöomständigheter, som utövar ett hämmande inflytande

på alkoholkonsumtionen i övrigt: högt pris på överskottskvantiteten, stort

avstånd till förvärvskällan, konflikt med förvärvarens allmänna värdeskala,

i detta fall utökad med hans obenägenhet att bryta mot gällande lag.

För att försöka bedöma hur restriktionssvstemet påverkat konsumtionens

storlek hos dem som redan är konsumenter har kommittén ur sitt material

framtagit uppgifter angående uttagsfrekvensen inom olika yrkes- och till-

delningsgrupper, rörande inköpens relativa fördelning på olika stora in­

köp i Sverige och Finland samt rörande inköpens fördelning inom månaden.

Om uttagsfrekvensen på motböckerna anför kommittén.

Denna bär under lång tid hållit sig omkring 90 procent, om alla motboks­

ägare medräknas. Det är emellertid stor skillnad på innebörden av denna

siffra, om den uppkommer genom att alla tar ut 90 procent eller genom att

90 procent tar ut allt och resten ingenting. Kommittén har därför inhämtat

uppgifter om uttagens fördelning på olika motboksägare. Det visar sig då

att verkligheten ligger närmast det andra av de nämnda alternativen. Av de

män, som hade en liter i månaden i oktober 1945, tog 85,9 procent ut hela

tilldelningen och bara 3,5 procent en del av den (10,6 ingenting alls). Mot­

svarande siffror för 2-litersmännen var 85,3 och 9,0 procent (5,7) samt för

3-li ter smännen 84,2 och 10,3 procent (5,5). Det måste onekligen anses an­

märkningsvärt att det var så få motboksägare, som under en månad utan

helger tog ut mindre än den tillmätta ransonen.

Eftersom inköpen i oktober 1945 möjligen skulle fördelat sig annorlunda

om efterhandsinköp då varit tillåtna, har uppgifterna för hela "året 1946 ett

stort intresse. De ger emellertid ett liknande resultat, även om procentsiff­

rorna inte är fullt så höga. Av samtliga trelitersböcker hade under hela året

59 procent utnyttjats fullt och 77 procent nästan helt och hållet (minst 33

liter). Motsvarande tal för arbetare med trelitersböcker var 77 procent och

92 procent. Tendensen att ta ut hela (eller nästan heia) ransonen var något

mindre bland innehavarna av en- och tvålitersböcker än bland dem som hade

högsta tilldelning. Det är dock med tanke på den variation i konsumtions­

vanor, soin erfarenhetsmässigt förekommer mellan olika personer och famil­

jer, anmärkningsvärt att så få av de motboksägare som haft rätt att köpa

36 liter köpt t. ex. 25, 28 eller 31 liter. Bland arbetarna med trelitersböcker

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

107

var det bara 3,9 procent som köpte någonting mellan 24 och 33 liter 1946

och ungefär lika många som köpte mindre än 24 liter. Då en viss procent av

ifrågavarande personer måste ha varit förhindrad att köpa ut hela tilldel­

ningen på grund av att de avlidit under året, vistats på sjukhus etc., måste

uttagsfrekvensen bland dem som verkligen haft möjlighet att helt utnyttja

sina motböcker betecknas som mycket hög.

Kommittén anmärker även, att efterhandsinköpen icke visat sig nämn­

värt inverka på uttagsfrekvensen.

Jämförelsen med Finland har enligt kommittén givit följande resultat.

De svenska köparna samlar sig kring de av ransoneringarna angivna talen

12, 24 och 36 liter. Dessa tre möjligheter lägger tillsammas beslag på ca 55

procent av kundkretsen. Anhopningen kring den högsta medgivna kvanti­

teten är därvid anmärkningsvärt likartad inom de olika tilldelningsklasser-

na. För de tre tilldelningsklasserna 1, 2 och 3 liter i månaden ligger siffrorna

vid resp. 51, 56 och 59 procent. De som har tre liter i månaden utnyttjar så­

lunda t. o. in. i något högre grad sin tilldelning än de som endast har en

liter.

.

...

Om sålunda vartdera av de tre litertal som anger de medgivna maximnn-

köpen lägger beslag på i genomsnitt 20 procent av kundkretsen, kommer på

var och en av de övriga 33 möjligheterna i genomsnitt föga mer än en pro­

cent.

De finska kunderna företer ingen motsvarande anhopning kring vissa

bestämda litertal. De lägsta litertalen fångar ca 0,5 procent av köparna. Med

stigande litertal växer därefter den procentuella andelen, dock aldrig mer

än till 3 procent (intervallet 5—18 liter) för att därefter så småningom avta.

Högre litertal förekommer, men de högsta är var för sig bara företrädda

med någon bråkdel av en procent och sammanlagt med några få procent.

Det anförda kan illustreras med följande ur kommitténs material hämtade

diagram.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

De manliga köparna i Sverige (sprit år 1946) och Finland (sprit och vin år 1948)

procentuellt fördelade efter inköpens storlek.

Procentuellt

antol köpare

1 .

2 J 4 S 6

7

8

9 10 11 12 1J 14 IS 16 17 1

»iiiijijiill

PiJlllIk (Vi;1.

L1 fk IU..rkIL_E

□ • finska

■ - svenska män

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Procentuellt

antal köpare

100

75

50

25

Svenska

r-

nän /

__

\

\

\

\

\

Finska nlön

t

Inköpt

/

/

j

/ s

kvantitet liter 10

20

30

40

50

60

70

80

Kommittén fortsätter.

Undersökningen har därutöver avslöjat vissa andra olikheter mellan finska

och svenska inköp. För många har det sålunda varit överraskande, att skill­

naden mellan de äldres och de yngres inköp i Finland varit så obetydlig. En

ledande föreställning vid det svenska restriktionssystemets utformning har

ju varit att det legitima behovet växer med åren. Tilldelningarna har också

avpassats nied ledning av denna föreställning. I samverkan med den nyss be­

rörda benägenheten att inköpa hela den medgivna kvantiteten har denna till-

delningspraxis uppenbarligen lyckats åstadkomma mycket större avstånd

mellan de äldres och de yngres inköp än vad som råder i Finland. De äldres

inköp är betydligt större i Sverige, medan de yngres är ungefär lika i båda

länderna. En ytterligare olikhet avser inköpen inom de olika socialklasserna.

Den åtskillnad mellan lantbrukare och stadsbefolkning som föreligger i Sve­

rige återfinnes också i Finland. Däremot är köpen inom de olika socialklas­

serna i Finlands städer lika stora.

Kommittén ställer så frågan, om den konstaterade anhopningen av de

svenska inköpen kring det för varje kund bestämda högsta litertalet beror på

restriktionernas bromsande förmåga, samt anför.

Flera skäl talar emot en sådan tydning. Med hänsyn till den ringa diffe­

rens i inltöpsmängd mellan olika åldersklasser, som avslöjas av den finska

undersökningen, borde trycket mot den lägsta av de tre gränserna vara vä­

sentligt starkare än trycket mot den högsta. Enlitersböckerna borde därför

utnyttjas mera samvetsgrant än trelitersböckerna. Men, som nyss nämnts,

är motsatsen fallet. Ett andra skäl mot en sådan tydning är att den svenska

spritkonsumtionen, ransoneringen till trots, har en i jämförelse med andra

länder anmärkningsvärt hög nivå, både absolut taget och med hänsyn till de

faktorer utanför lagstiftningen och de av skattehöjningar vållade prissteg­

ringar som i Sverige liksom i andra länder bort minska denna konsumtion.

Ett tredje skäl, som står i visst samband med det andra, är av statistisk

natur och kan åskådligast redovisas i anslutning till inköpsfördelningen för

de kunder, som har högsta tilldelningen, 36 liter om året. Av dessa köper 60

procent 36 liter om året och 80 procent mer än 32 liter, endast 20 procent

nöjer sig med högst 32. Föreställningen att de 60 procent, som köper precis

36 liter, eller de 80 procent, som köper 33—36 liter, väsentligen består av

109

sådana, som hejdas av ransoneringen, är uppenbarligen liktydig med före­

ställningen att den naturliga inköpsfördelningen — då rimligen företrädd av

en frekvenskurva av finsk typ — för dem som befinner sig i närheten av

maximum klippts av genom ransoneringen och att de av ransoneringen in­

bromsade därför vid fritt inköp skulle ha uppvisat den frekvensfördelning

som åskådliggöres av den del av kurvan som ligger bortom avbrottet. Detta

leder emellertid till kvantiteter av otänkbar storlek. Man pressas därför att

välja det motsatta tolkningsalternativet: Att maximeringen föranleder många

att inköpa just denna kvantitet vilka eljest skulle köpa mindre, med andra

ord att maximum suger köparna till sig. Detta alternativ står också i bättre

samklang med de allmänna föreställningarna om ransoneringens verkningar.

När kommittén uttalar att man, vid antagande av en bromsande verkan

hos ransoneringen, skulle nå upp till kvantiteter av otänkbar storlek, avses

en naturlig genomsnittlig årskvantitet för ifrågavarande kunder av ca 100

liter.

Enligt kommittén ger undersökningarna icke utrymme för någon tvekan

om att bakom den höga frekvensen av kunder, som tar ut hela den medgivna

kvantiteten, väsentligen ligger en sugning till maximum, inte en spärr mot

inköp av högre kvantiteter, och att den stora skillnad, som i Sverige i motsats

till i Finland finns mellan äldre och yngre köpare, i konsekvens härmed

måste tolkas inte som en starkare inbromsning av de yngre köparnas än av

de äldres inköp utan som en av tilldelningsskalan vållad stegring av de äld­

res.

Beträffande den tredje arten av undersökningar, som avser inköpens för­

delning inom månaden, vill kommittén vederlägga framkomna påståenden

att dessa undersökningar skulle motvisa kommitténs resultat. Kommittén

redogör för en av systembolagsdirektören Erik Lundgren utförd undersökning,

som avser inköpen i bolagen i Vänersborg, Uddevalla och Göteborg och inkö­

pen vid försäljningsställen i Ivuopio och Moss under september 1950. Genom

undersökningen har, enligt kommittén, visats att inköpen i Sverige är något

mera koncentrerade till månadens första tredjedel än vad de är i Finland och

Norge. De svenska inköpen har sålunda en starkare fallande trend under må­

naden än de finska eller norska. Resultatet har, säger kommittén, ansetts på­

visa en spärrverkan som uppskattats till 20 procent av den av ransoneringen

genomsläppta förbrukningen. Kommittén anmärker att man vid denna be­

räkning icke synes ha tagit hänsyn till att den norska jämförelsen även har

en, om också svagare fallande trend. Inte heller har någon korrektion verk­

ställts för den hrist i slutgiltig spärrverkan som måste ligga däri att utskänk-

ningen i slutet av månaden undergår en kompensatorisk stegring.

De vid undersökningen erhållna siffrorna, som återgives i den av ledamo­

ten G. Utterström avgivna reservationen, är följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Inköps kvantitet per dag i förhållande till medelinköpskvantiteten per

dag under hela månaden.

Inköpsperiod september 1919

1—9

10—21

22—30

Göteborg................................

121,7

95,9

83,3

Uddevalla..............................

122,4

95,0

83,6

Oslo........................................

99,0

101,4

99,2

Moss........................................

102,0

102,1

95,7

Inköpsperiod september 1950

1—10

11—21

22—30

Vänersborg............................

122,0

96,2

81,6

Kuopio....................... ............

104,9

98,2

96,7

Kommittén har för egen del undersökt inköpens fördelning under en ordi­

när månad utan efterhandsinköp (oktober 1945). Undersökningen visade

ingen mera markant anhopning av inköpen till månadens första dagar, om

man undantar den lilla grupp (ca 1 procent) av motboksägarna, som blev

föremål för särskilda restriktionsåtgärder från systembolagens sida med an­

ledning av »tidiga och täta inköp». Av enlitersböckerna hade visserligen 8

procent helt utnyttjats den 3 oktober (en onsdag) och 27 procent den 10,

men av treliter sböckerna var motsvarande andelar endast 4 procent och 12

procent.

En av kommittén utförd speciell undersökning av veckotyper från Stock­

holm visar att utminuteringen där har större frekvens i början av månaden

och utskänkningen större i slutet. Kommittén anför vidare.

Undersökningarna är icke tillräckligt omfattande för att ge klart besked,

huruvida försäljningen, särskilt om därvid även utskänkningen beaktas,

verkligen företer en fallande trend och huruvida den i detta hänseende avvi­

ker från den finska och norska försäljningen. En viss avvikelse synes dock

vara sannolik.

Den nyss refererade jämförelsen mellan Sverige och Finland visar emeller­

tid att maximeringen väsentligen har egenskapen att suga till sig och icke att

bromsa. Då dessutom inga väsentliga kompletterande upplysningar om ran­

soneringens inflytande kunde byggas på rön av den natur, som gjorts vid

Vänersborgsundersökningen, har nykterhetskommittén icke funnit det erfor­

derligt att undersöka om den där påvisade inköpsfördelningen har allmän­

giltighet.

I fråga om två särskilda grupper är visserligen inköpsdatums diagnostiska

värde uppenbart. Den ena är den lilla grupp (ca 1 procent) av motboksägar­

na som gör »tidiga och täta inköp» av den medgivna spritkvantiteten och

sedan eventuellt fortsätter med starkvin. Den andra är den av Vänersborgs­

undersökningen att döma också mycket obetydliga grupp, som först -vid må-

nadsslutet erinrar sig vikten av att hindra tilldelningen att »frysa inne». Den

törra bromsas, den senare gör inköp som vid frånvaro av ransonering skulle

uteblivit. För andra kunder är det däremot enligt kommitténs mening ute­

slutet att av inköpens fördelning under månaden draga några som helst slut­

satser rörande inköpens storlek i jämförelse med inköpen vid ett system utan

ransonering.

Det synes till en början ligga i varje ransonerings natur att uttagen av

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

in

ransonen, i den män dessa avser att täcka behovet under ransoneringsperio-

den, förskjuts mot dess början. Om den kund som har cn liter i kvartalet

företrädesvis köper ut den under kvartalets första månad, eller om den som

bär en liter i månaden företrädesvis köper ut den under månadens första

hälft, eller om den som har tre liter i månaden och föredrar att köpa dem

på en gång också företrädesvis gör det under månadens första hälft, torde

därpå ingalunda kunna grundas den slutsatsen att den ene eller andre av

dessa, genomsnittligt sett, vid frånvaro av ransonering skulle köpa mera.

Å andra sidan är den omständigheten att en man med två liter i månaden

lördelar denna kvantitet på en halv liter i veckan, icke något tillräckligt be­

lägg för att han vid frånvaro av ransonering skulle nöja sig med denna kvan­

titet, allra minst om denna inköpsfördelning är föreskriven av bolaget.

Till slut bör emellertid framhållas, att frågeställningen vid undersök­

ningar av detta slag är alltför snäv för att ge ett uttömmande besked om

ransoneringens återverkan på inköpsmängden. Den avser uppenbarligen

endast frågan huruvida kunden, sådant hans behov ter sig i inköpsögonblic-

ket, bromsats av ransoneringen eller av denna lockats att köpa en mängd som

överskrider behovet. Den lämnar den lika viktiga frågan, i vilken män

ransoneringen genom åren bidragit till att skapa detta behov eller varit en

faktor i utformningen av dess styrka, helt utanför. Vidgar man frågeställ­

ningen till att avse också detta spörsmål, framgår det att suggestion och in­

bromsning ingalunda är några varandra uteslutande alternativ. Genom att

föra in någon i kundkretsen, då han eljest skulle stannat utanför, och/eller

genom att ge hans spritbehov större styrka än det utan individuell ransone­

ring skulle ha haft, kan restriktionssystemet mycket väl ha fört hans behov

förbi den gräns som ransonen medger. Det kan uppenbarligen icke räknas

ett system till förtjänst att det hindrar tillfredsställelsen av ett behov som

det själv har skapat.

Kommittén anmärker även att överlåtelserna vid en ransonering omöj­

liggör varje beräkning av hur mycket ransoneringen bromsar.

Konsumenternas antal.

Kommittén har, såsom förut omtalats, konstaterat en fortgående ökning

av antalet motboksinnehavare och förklarar denna sålunda.

En viktig impuls till stegring av motboksantalet har spritransoneringen

gemensam med annan ransonering: frestelsen till överlåtelse av ransonerade

varor olika köpare emellan till åstadkommande av bättre anpassning till de

växlande behoven. Detta anpassningstryck riktar sig inte endast mot den

som redan är köpare utan också mot den som ursprungligen står utanför

kundkretsen. I vissa arbetargrupper eller kårer med utpräglade alkohol­

vanor och stark lag- eller kåranda kan trycket på dem som inte tillhanda­

håller motbok för lagets eller kårens konsumtion nå betydande styrka, mot

vilken endast de mest principfasta förmår hålla stånd. Ett stort antal mot-

böcker för kvinnor torde ha ett besläktat ursprung.

Den tydliga ansvällningen av motboksantalet efter borttagandet av den

fjärde litern i oktober 1941 är med stor sannolikhet ett uttryck för en till­

strömning i kundkretsen av personer som ursprungligen var utan starkare

eget intresse för alkoholkonsumtionen. Det synes emellertid uppenbart att

detta av anpassningstrycket vållade inträde i överlåtarens eller traktörens

roll endast undantagsvis kan undgå att påverka de egna alkoholvanorna.

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Men också andra krafter pressar till inträde i kundkretsen eller stegring

av inköpen. En ranson är i sitt syfte och i sin verkan på ett säreget sätt dub­

belriktad. I sin aspekt gentemot ransonhavaren är den en tryggad tillgång

om också i begränsad mängd till en eftertraktad vara. I sin aspekt mot den

som icke har någon ranson eller en ranson, som understiger den åtrådda

mängden, är den ett intrång i en förmån eller i en möjlighet som eljest

skulle ha förelegat. Varje ransonering ger genom denna dubbelriktade inne­

börd en ny värdering åt den ransonerade varan. Både för ransonhavaren och

för den ransonlöse får en viss vara större värde när den blivit ransonerad än

den hade dessförinnan. Med ransoneringen har tillgången till varan blivit ett

privilegium.

I särskilt hög grad gäller detta den individuellt nyanserade ransoneringen.

Det framgår av kommitténs undersökningar att systemets tillämpning med­

verkat till alt framkalla en sådan inställning hos allmänheten att inköpsrätt

och så hög tilldelning som möjligt blivit förmåner som eftersträvas i och för

sig, oberoende av den spontana efterfrågan på rusdrycker. Redan den trapp-

stegsvisa höjningen av inköpsrätten med stigande ålder kan inge den före­

ställningen att motbokstilldelning och därefter stigande sådan är ett tecken

på ökat socialt anseende. Differentieringen efter kön kränker, som några

offentliga uttalanden och besvärsmål rörande motbokstilldelning till kvin­

nor visar, åtskilliga kvinnors krav på likställighet med mannen. Än viktigare

är emellertid graderingen av männens tilldelning efter deras socialposition.

Högsta tilldelning hade 1945 30—40 procent av tjänstemännen men endast 10

procent av industriarbetarna och 1 procent av jordbruksarbetarna. På samma

sätt ökade tilldelningen med stigande inkomst. I storstäderna ökade ande­

len män med högsta tilldelning från 18 procent i inkomstgruppen under

3 000 kr. till 37 procent i gruppen 3 000—5 000 kr. och 76 procent i gruppen

över 10 000 kr. En motsvarande fördelning gäller inom de övriga delarna av

landet. Den består även om man rensar ut de yngsta årsgrupperna, där till­

delningen på grund av åldern är begränsad i alla samhällsgrupper. Denna

tillämpning av tilldelningsreglerna är i full överensstämmelse med system­

bolagens principer, ja, kan t. o. in. sägas vara en nödvändig förutsättning för

att de skall fungera. Men följden måste utan tvivel bli en övervärdering av

inköpsrätten, särskilt när det gäller de högre tilldelningarna. Denna över­

värdering förstärkes genom att systembolagen gör ingripanden av andra

skäl än nykterhetsanmärkningar. Att ha högsta tilldelning blir därför ett

tecken på social oförvitlighet. Inom de breda folklagren finns det åtskilliga,

som inte endast betraktar motboken som ett »medborgarbevis» utan också

tilldelningens storlek som en indikator på socialpositionen. I motboksbesvär

är jämförelser mellan den egna tilldelningen och tilldelningen till någon an­

nan person, vilken man anser sig jämställd med eller överlägsen i social

position, ett vanligt inslag vid kravet på ökad tilldelning. På ett sätt som

icke kan förekomma i andra länder kopplas sålunda i Sverige sprittilldel­

ningen samman med det sociala uppåtsträvandet.

Detta motiv verkar, enligt kommittén, med styrka också i gränsområdet

mellan dem som är avstängda och dem som har den ena eller andra tilldel­

ningen. För alkoholisterna innebär motboksindragningen en social prick­

ning. Innehavet av inköpsrätt skulle emellertid med all sannolikhet inte

kunna få den betydelse det nu har, om inte den övre delen av motbokssyste-

mets rangskala funnes.

Kommittén ser i denna sammankoppling av sprittilldelningen med den so­

ciala ambitionen, insugningen i kundkretsen av möjliga överlåtare och den

113

förut behandlade attraktionen hos tilldelningsmaximum tre sidor av syste­

met, tillräckliga att förklara de förändringar av värderingen av och håll­

ningen till spritdryckerna som under de senaste decennierna ägt rum i vårt

land. Därmed kan också den svenska konsumtionens tidigare belysta sär­

prägel i förhållande till andra länder förklaras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Missbruket.

Efter en redogörelse för det svenska missbrukets utveckling — i erforder­

liga delar återgiven i Avd. II — frågar kommittén vilken betydelse restrik-

tionssystemet haft för missbrukets utveckling.

Till en början konstateras på grundval av de statistiska undersökningarna

att det i Sverige råder ett starkt samband mellan laglig spritdrycksförsälj-

ning och fylleri.

I den mån den individuella kontrollen verkar stegrande på konsumtionen,

bör den således också verka stegrande på fylleriet. Eftersom det tillfälliga

fylleriet företer en stark samvariation med det vanemässiga fylleriet som

är ett av det grövre missbrukets symtom, kan man anta att en samvariation

även föreligger mellan konsumtion och grovt missbruk. Den individuella

kontrollen kan således a priori misstänkas för att vara en faktor till steg­

ring också av detta. Att fylleriet och det grova missbruket nu är lägre än

under tiden före det första världskriget är i så fall icke en förtjänst hos

restriktionssystemet utan en följd av samma faktorer som hållit konsum­

tionsökningen tillbaka: den stigande kulturnivån, rationaliseringen i indu­

strin, de nya fritidssysselsättningarna, den starka stegringen av realpriserna,

den ständigt förbättrade alkoholistvården.

Enligt kommittén visar dess sedvane- och ungdomsundersökningar att

missbruket växer med den genomsnittliga konsumtionen.

Kommittén har vidare undersökt om systemet vid tiden för dess införande

förmått förändra det tidigare förhållandet mellan missbruket och totalkon­

sumtionen samt åberopar dessa siffror.

Å r

Fyllerifall per 10 000 liter försålda

spritdrycker i

hela liket

hela riket exkl.

Stockholm

Stockholm

1913.......................................

13

12

18

1914.......................................

13

12

16

1915.......................................

12

11

16

1916.......................................

13

12

16

1917.......................................

19

18

21

1918.......................................

24

20

42

1919.......................................

23

19

48

1920.......................................

12

It

19

1921.......................................

10

9

13

1922.......................................

11

10

15

1923.......................................

12

11

16

8

Bihang till riksdagens protokoll 19!>b. i samt. Nr 151.

114

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

Kommittén anför.

Nedgången från 1913 till 1914 i Stockholm måste tolkas som en större effekt

på missbruket än på bruket i gemen. 1920 visar emellertid ingen nedgånff i

förhållande till förkrigsåren. Däremot förmådde arbetslösheten 1921 minska

missbrukets storlek i förhållande till konsumtionen långt mera än vad syste­

mets införande 1914 förmådde. Vid denna tidpunkt var Brattsystemet sedan

länge helt genomfört i Stockholm varför minskningen inte kan tillskrivas

detta. Talserien från 1920 till 1923 är även för landet i övrigt tydligt kon-

junkturpräglad. Minimisiffran för 1921 står uppenbarligen i samband med

fredskrisen och arbetslösheten. Nedgången i fylleriet är mindre än i Stock­

holm, trots att tilldelningsreglerna vid denna "tid skärptes i större delen av

iandet men inte i Stockholm.

Nästa fråga är, enligt kommittén, i vilken mån den stigande trenden i kon­

sumtionen efter systemets införande varit förknippad med stigande eller

sjunkande trend i fråga om missbruket. Härom anföres.

Missbrukets storlek i förhållande till totalkonsumtionen framgår i någon

män av nedanstående tablå över antalet fylleriförseelser i hela riket per

10 000 liter sålda spritdrycker under vissa perioder.

1913......... .

13,2

1937/39 ... . 9,0

1920 ......... . 12,2

1949 ......... .

8,3

1924/26 ... . 10,8

1950 ......... . 8,7

1927/29 ... .

9,2

1951......... .

9,3

När man finner att missbruket sjunkit något i förhållande till totalkon­

sumtionen sedan den tidpunkt kring mitten av 1920-talet från vilken restrik-

tionssystemet i sin utformning varit relativt stabilt, så är det bara vad man

haft anledning att vänta även om inga samhälleliga ingripanden gjorts. Inte

ens en till en bestämd tidpunkt förlagd skattestegring sådan som den dans­

ka eller den engelska i samband med det första världskriget, visar omedel­

bart alla sina verkningar utan dessa sträcker sig förmedelst generations­

växlingen genom en följd av år. I fråga om sådana delvis utomlegislativa

faktorer som stigande folkbildning, breddning av det samhällsskikt som har

högre skolning än folkskola, de nya fritidssysselsättningarna och rationa­

liseringen i industrin är redan orsaksfaktorn föränderlig under en längre

tidrymd. Detsamma kan redan av detta skäl väntas gälla i fråga om dessa

förändringars återverkan på förhållandet mellan missbruk och totalkonsum­

tion. I England, där realpriset under mellankrigsåren var tämligen kon­

stant, har under inflytandet av sådana faktorer inte bara konsumtionen fort­

satt att sjunka utan fylleriet sjunkit ännu mer; dess förhållande till sprit-

dryckskonsuintionen är numera blott hälften av vad det var vid mitten av

1920-talet. I Sverige har sedan mitten av 1920-talet tillkommit dels en steg­

ring av realpriset till det trefaldiga, vilket mot bakgrunden av utländska er­

farenheter kan antagas ha haft en likartad verkan, och dels en fortgående

tillväxt av alkoholistvårdens effektivitet.

Ehuru sålunda en rad faktorer varit verksamma för att minska förhål­

landet mellan bruk och missbruk, visar detta förhållande en fallande trend

som är långt svagare än den stigande trenden i konsumtionen. I den mån

spritransoneringen i sin långtidsverkan varit en faktor till stegrat bruk har

den således också varit en faktor till stegrat missbruk.

Kungt. Maj.ts proposition nr 15i.

115

Restriktionssystemets tillämpning och missbruket.

Systembolagen skall, enligt kommittén, i huvudsak bestämma vilka av

medborgarna som skall få förtroendet att köpa hem sprit och, i den mån

sådant förtroende kan ges, den högsta mängd som därvid kan ifrågakomma.

Prövningen skall emellertid också avse spörsmålet, huruvida köparen verk­

ligen själv kan antagas förtära den inköpta spriten eller överlåta den på

andra. Kommittén finner emellertid att systemet icke förmått träffa ett rik­

tigt val beträffande dem som kunde tillåtas dricka och än mindre lyckats

begränsa förtäringen av de utminuterade spritdryckerna till motbokskun-

derna och deras anhöriga.

Vid behandlingen av motboksansökningar har det salunda icke varit möj­

ligt att med tillräcklig säkerhet ställa en prognos rörande den kommande

utvecklingen av sökandens alkoholvanor eller att i tid avslöja bristen på

överensstämmelse med den vid motbokens utställande gjorda prognosen.

Redan den omständigheten att mycket liten tid kan offras på varje särskilt

fall skapar i detta hänseende ett oöverstigligt hinder.

Restriktionssystemet borde annars kunna ha en viss betydelse tor upp­

spårande av alkoholmissbruk. Den noggranna registreringen och kontrol­

len av inköpen borde kunna ge möjlighet härtill. Så sker också m<m det ai

inte särdeles vanligt. Antalet anmälningar till nykterhetsnämnder från sys­

tembolag är inte så stort att det ansetts böra särskilt redovisas i den otti-

ciella statistiken, vilken dock upptar tio olika grupper av initiativtagare till

nykterhetsnämndernas åtgärder. Det finns också många exempel pa att al­

koholister haft högsta tilldelning på motboken, när de blivit omhander t agna.

Detta visar att systembolagen genom sin egen verksamhet mte alltid kan

upptäcka ens mycket avancerade fall av missbruk. Det framgår av kom­

mitténs systembolagsundersökning att de grövre missbrukarna (grupp

och

2

enligt kommitténs indelning) praktiskt taget 100-procentigt

b ivi

upptäckta av myndigheter eller andra institutioner än systembolagen i re-

ge]Pgenom anmälan om fylleriförseelse. När det gäller personer med lindri­

gare nykterhetsanmärkningar (grupp 3) var det däremot ca 9 procent son

blivit kända som missbrukare genom systembolaget. Flertalet av de

nrocent av samtliga i grupp 3) observerades vid granskningen av inköpen

KSi inköpswmor aff missbruk kunde förutsättas (vilket dock ,ntc

betyder att alla dessa blivit föremål för någon atgard).

Kommittén fastslår att restriktionssystemet medfört upptäckt av vissa

lindriga missbruksfall, att den kvantitativa betydelsen harav emellertid ar

ringa samt att, om nykterhetsnämnderna haft lika stor personaltillgång som

försäljningsorganisationen, nämndernas möjligheter att uppspåra missbru­

kare skulle varit minst lika stora.

. ,

,

Vidare konstaterar kommittén att systemet inte hindrar missbrukare från

alt komma över sprit. Större delen (74 % år 1949) av fylleriförseelserna

begås av personer utan motbok. Kommittén yttiar.

1 clipnlnr motsättning till vad som nu sagts står det faktum att fylleriet

„,L5c uäi“SrikUonssystemet infördeo i Stockholm 1914 Det är emel-

lertid lätt att förklara, att restriktionssystemets återhållande verkningai

• ovm liinrät/bide under den första tiden efter införandet. Ätgardei-

nahade då en viss chockverkan. Den genomsnittliga alkoholkonsumtionen

116

bland dem som aa var konsumenter lag så högt att ransoneringen inne­

bar en verklig inskränkning för ett stort antal köpare. Det blev därför

inte några överskott att överlåta. Någon olaga hantering — lönnbränning,

smuggling eller motboksöverlåtelse — var inte organiserad. Motbok

togs till en början ut endast av de mera regelbundna konsumen­

terna. Så småningom ändrade sig bilden. Under första världskrigets sista

år uppstod en betydande illegal hantering. Lönnbränningen, som praktiskt

taget varit borta sedan tiden närmast efter 1855, tog ny fart under 1917

och 1918 och fick trots de knappa sockerransonerna under dessa år

snabbt en betydande omfattning i Stockholm. Efter krigsslutet blev den in­

smugglade varan den viktigaste källan till komplettering av motbokstilldel-

ningen och denna möjlighet kunde utnyttjas fram till slutet av 1930-talet.

Härifrån kunde missbrukarna — låt vara till extra höga priser — få sitt

behov fyllt eller åtminstone få tillräckligt med sprit för att kunna begå

fylleriförseelser. Men en ännu bättre leveranskälla uppstod genom att mot-

boksinnehavet bredde ut sig till nya grupper, som inte tidigare varit regel­

bundna konsumenter men som nu började ta ut sina månadsransoner. Miss­

brukarna förser sig med sprit dels genom den i förtjänstsyfte bedrivna lang­

ningen dels genom överlåtelser från andra motboksägare mot ringa eller

inget överpris. Både för langningen och för de mera privata överlåtelserna

tprde tillgången på sprit ha ökat genom ökningen av motboksantalet. Smugg­

lingen och lönnbränningen har kommit i skymundan. Ju dyrare spriten bli­

vit, desto mera torde benägenheten till överlåtelse ha tilltagit. De höga pri­

serna medför att man inte anser sig ha råd att själv konsumera hela tilldel­

ningen. Systembolagens praxis på senare år att lämna högsta tilldelning

oberoende av inkomst måste ytterligare öka utrymmet för överlåtelser. Hur

stor procent av motboksägarna som av ekonomiska eller andra skäl över­

låter sin tilldelning är dock omöjligt att avgöra.

Kommittén finner, att de ymnigt förekommande överlåtelserna har satt

systemets grundtanke ur funktion, samt anför i fortsättningen.

Överlåtelserna har en av sina förutsättningar i det bristfälliga stöd, som

det allmänna rättsmedvetandet ger restriktionssystemet. Man kan fråga sig

vad det beror på att svenska folket inte visat större lojalitet mot detta. Det är

tydligt att systemet aldrig blivit riktigt införlivat med rådande normer för

människornas uppträdande. När systemet infördes betraktades det av fler­

talet alkoholkonsumenter på sin höjd som ett nödvändigt ont, som måste

accepteras om man ville undgå totalförbudet. Systemet innebär redan i prin­

cip en reglering och övervakning av de enskilda medborgarnas konsumtions­

vanor, som av de flesta människor betraktas som osympatisk, i synnerhet om

man inte är övertygad om att den gör någon nytta. Den negativa inställningen

till systemet förstärkes av tillämpningen. Det var vid årsskiftet 1945/46 om­

kring 450 000 män, dvs. över en femtedel av alla män över 25 år och över 30

procent av motboksägarna, som på något sätt var »prickade» av systemet ge­

nom att de fått sin tilldelning indragen eller minskad, inte fått ut begärd

motbok eller inte fått den ökning i tilldelningen som de hemställt om. Av

dessa hade bara omkring en fjärdedel någon nykterhetsanmärkning. Resten

hade fått sin »prickning» på grund av dålig ekonomi, socialunderstöd eller

andra skäl. Även om en viss förskjutning skett sedan undersökningen gjor­

des — bl. a. i samband med folkpensionsreformen 1948 — så kan man

under sådana förhållanden inte vänta sig någon större lojalitet mot systemet.

Av fyra män över 25 år, som inte är nöjda med sin tilldelning och därför

önskar köpa sprit av någon motboksägare som har mer än han behöver, är

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

117

bara en känd som missbrukare eller opålitlig i nykterhetsavseende. Över­

låtelserna behöver därför inte alls få någon karaktär av hjälp åt missbru­

kare att komma över sprit utan uppfattas snarast som hjälp i en situation,

som vem som helst, även den skötsamme, lätt kan komma i. När vidare till­

delningen i många fall är större än behovet, priset högre än inkomsterna

tillåter och den konventionella inställningen sådan, att man inte gärna låter

ransonen »frysa inne», blir följden självfallet överlåtelser i mycket stor

skala.

Man kan kanske generellt säga att grunden till att systemet misslyckats i

sina strävanden att vinna anslutning i folkmeningen inte minst är att anta­

let avstängda är för många för att opinionen skall kunna vända sig emot

dem.

Det är dock sannolikt att restriktionssystemet åtminstone i början av sin

existens verkat som en propaganda för nyktrare vanor. Den snabba mot-

boksindragningen vid en fylleriförseelse och kravet på frihet från nykter-

hetsanmärkning för att få motbok eller ökad tilldelning har verkat som en

ständig påminnelse om att alkoholmissbruk ogillas av samhället. Åtskilliga

motboksägare torde härigenom ha skrämts till större försiktighet i förhål­

lande till spriten. Men om detta lett till ogillande av berusning i högre

grad än vad som ändå skulle ha skett som en följd av den stegrade hyfsning­

en i allmänhet synes högst osäkert. Tvärtom torde systemet också ha haft

en viss verkan i" motsatt riktning. Genom att inskränkningarna i inköps­

rätten inte bara gällt missbrukarna, har säkerligen åtskilliga personer ställt

sig på dessas sida i känslan av att »sitta i samma båt» i förhållande till

systemet. Om systemet haft någon nykterhetsfrämjande opinionspåverkan,

torde den i vart fall numera vara avslutad.

Kommittén framhåller vidare att motboksindragningarna ibland verkat

hindrande vid behandlingen av missbrukare; de har framkallat trotsreak­

tion. Systembolagens försök att använda s. k. kurativ motbok med begrän­

sad tilldelning får icke heller kommitténs gillande. Kommittén finner att

sådan motbok kan försvåra strävandena att hålla alkoholisten helt borta

från alkoholkonsumtion. Systembolagen torde, enligt kommittén, göra en

viss insats i fråga om lindrigare missbruksfall genom rådgivande och var­

nande verksamhet i samband med reglering av tilldelningarna. Denna in­

sats betecknas emellertid som en dubblering av nykterhetsnämndernas

verksamhet.

Kommittén finner, att systemets tillämpning inte har kunnat göras så

sträng som dess principer förutsätter. Det hinder, som den individuella kon­

trollen lagt i konsumenternas väg, har sålunda väl varit tillräckligt stort för

att irritera många av dem och tillräckligt stort för att göra dess övervin­

nande till ett mål för ungdomlig sportprestation, men icke större än att det

utan svårighet kunnat kringgås. De ansträngningar, som gjorts av systemets

ledande män alt minska allmänhetens irritation genom en »smidig anpass­

ning» efter önskemålen, har, enligt kommittén, ytterligare minskat syste­

mets möjligheter att hindra missbruk och förebygga överlåtelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Ungdomens alkoholvanor.

Kommittén finner att konsumtionens och missbrukets utveckling icke är

ensartad för olika generationer.

Absolutistfrekvensen är högre i de generationer, som redan före restrik-

tionssystemets införande uppnått den ålder då hållningen till alkoholen i

stort sett föreligger utformad. Bland männen över 25 år var motboksfrekven-

sen år 1916 ca 50 procent, 30 år senare var den ca 75 procent. Den årliga

genomsnittstillväxten i förhållande till det ursprungliga antalet var alltså

något under 2 procent. Av de manliga 25-åringarna år 1926 sökte ca 30

procent motbok, av 25-åringarna 20 år senare dubbelt så många; den årliga

genomsnittstillväxten var alltså 5 procent. Bland 17-åriga ynglingar 1937

var ca 10 procent alkoholkonsumenter, bland 17-åriga ynglingar år 1946

ca 20 procent; den årliga genomsnittstillväxten under tioårsperioden var

alltså ca 10 procent. Bland flickorna var den också ca It) procent. Ung-

domsfylleriet har under senare år ökat betydligt, medan de äldres fylleri­

frekvens förblivit tämligen oförändrad. Förändringen i alkoholvanorna har

uppenbarligen varit snabbare ju längre ner i åldrarna man befunnit sig.

Vissa utländska exempel anföres, vilka enligt kommittén visar att ung­

domen ändrar sig snabbare än de äldre. Här har förändringen gått i mot­

satt riktning mot den svenska; konsumtionen har gått tillbaka. I en under­

sökning av franska arbetsministeriet från år 1923 framhålles sålunda att

förbättringen är större bland ungdomen än bland de äldre. En engelsk

sociologisk undersökning ger vid handen att de äldre pubkunderna gärna

fortsätter traditionen från tiden före prishöjningarna genom att dricka i

halvliterstora glas medan de yngre håller sig till hälften så stora.

Kommittén fortsätter.

Bakom denna olikhet mellan yngre och äldre ligger säkerligen flera fak­

torer. En grundläggande faktor är uppenbarligen att de yngre har större

rörlighet än de äldre. Denna skillnad torde vara en faktor, inte bara bakom

olikheten mellan generationerna i fråga om snabbheten i förvärv av alkohol­

vanor och absolutism utan även i fråga om de allmänt förefintliga olikhe­

terna mellan unga och gamla i deras tillgänglighet för (assimilation av) nya

meningar, moder och hållningar över huvud.

Ungdomens inkomster har stegrats så snabbt att de lämnat utrymme för

en stark ökning av nöjeskontot. De förbättrade kommunikationerna har i

samband med den nyss berörda större rörligheten gjort deras nöjesliv mera

stadspräglat och därmed mera präglat av kontakter med alkoholen än det

tidigare lantliga.

Dessa faktorer är emellertid icke ensamma tillräckliga för att förklara

den svenska ungdomens stegrade inriktning på alkoholen. Andra faktorer

har nämligen här som i andra länder verkat i motsatt riktning. De nya nö-

jesformer och fritidssysselsättningar, t. ex. biograf och idrott, som allestä­

des medfört minskat alkoholbruk, har uppenbarligen främst haft betydel­

se för ungdomarna. Och deras möjlighet till lagligt förvärv av spritdrycker

har sedan länge varit starkt beskuren, inköpsrätt har för de ogifta inträtt

först vid 25 års ålder. Priset, som uppenbarligen i andra länder hejdat ung­

domens alkoholbruk, har efter hand också i Sverige blivit betydande.

Kommittén frågar sig varför ungdomen i Sverige utvecklats på annat sätt

än i England och Frankrike.

119

Ett försök till svar på dessa frågor kan lämpligen inledas med en erinran

om de allmänna faktorer, som medverkar vid utformningen av den uppväx­

ande generationens värden och meningar och den under inflytande av dessa

värden och meningar utformade hållningen i olika hänseenden. Denna ut­

formning torde till en del vara bestämd av personlighetstypen, främst gra­

den av självständighet gentemot de olika grupper personen tillhor eller el­

jest hämtar sina tilldragande eller motbjudande förebilder från. Genom­

snittligt är emellertid självständigheten gentemot dessa grupper, av vilka

han är medlem eller från vilka han hämtar sina föredömen, icke storre an

att dessa grupper i det väsentliga präglar värden, meningar^ och hållning.

Dagens svenska ungdom hämtar sina förebilder från åtminstone fyra

olika°slag av gruppbildningar, den egna familjen, arbetsplatskollektivet,

fritidsgänget samt den formellt lösa men inflytelserika gruppbildning, som

utgöres av åskådarna av samma filmer och läsarna av samma slags htte-

ratur. Dessa olika grupper är uppenbarligen icke strängt åtskilda utan tly-

ter över i varandra.

Om deras betydelse för utformningen av ungdomens alkoholvanor ger

kommitténs ungdomsundersökning vissa besked. Föräldrarnas principiella

hållning utövar sålunda i alla socialklasser ett övervägande attraktivt in­

flytande på barnen. Absolutistiska föräldrar har barn med större frekvens

av absolutism och större frekvens av nästan absolutism än andra föräldrar.

I fråga om omständigheterna kring begynnelsen av spritbruket avviker bar­

nen i de olika socialklasserna från varandra. I socialgrupp I uppfattas up­

penbarligen införandet av ungdomen i det konventionella alkoholbruket

som en lika naturlig sak som dess införande i umgängesvanorna i övrigt.

I fråga om de övriga socialklasserna synes i varje fall den manliga ungdo-

mens begynnande alkoholbruk vara förmedlat av fritidsgänget. Det ungdom-

liga kamratlagets värderingar, meningar och beteenden utformas som be­

kant ofta i strid med föräldrarnas, andra vuxnas och samhällets. De kommer

därmed ofta i strid med de traditionella. Oftast kräver ungdomen visserli­

gen uppluckring av moraliska eller andra av samhället sanktionerade lev­

nadsregler, ibland kan den emellertid kräva stramare regler. Bland den stu-

derande ungdomen under det första decenniet av detta sekel var helnykter-

heten sålunda väsentligt mera utbredd än hos föräldragenerationen. Till

nutidens »röjargäng» bland skolungdomen saknades då motsvarighet.

Den ungdomliga reaktionen mot att unga personer ej får inköpsratt ar

befryndad med den som i åldrarna över 25 år utlöses av avstängningen pa

»rund av missbruk och av kvantitetsbegränsningen. Svårigheten att forcera

hindret kan medföra en särskild lockelse att skaffa sprit. Förbudet häremot

inordnas därmed naturligt bland de inskränkande regler^ som det tillhör

ungdomarnas beteendemönster att kringgå. Så litet motstånd har spritad­

ministrationen förmått bjuda denna ungdomliga strävan att 25-årsåldern

icke synes utgöra någon urskiljbar gräns i fråga om gestaltningen av ung-

domens alkoholvanor.

...

.

De av samhället skapade hindren för tillträdet till de vuxnas alkohol-

konsumtion har sålunda icke förmått utlösa någon ungdomlig kritisk pröv­

ning av denna konsumtion.

Partiella reformer.

Kommittén finner — utan att ingå i närmare bedömning av de 1937 be­

slutade partiella reformerna — att den icke kan begränsa sitt förslag till

mindre omfattande ändringar i nuvarande system. Gentemot dem som krävt

Kungl. Maj:ts proposition nr löt.

120

åtgärder för att tillförsäkra systemet ett förbättrat stöd i det allmänna rätts­

medvetandet framhåller kommittén att det torde vara synnerligen svårt att

anvisa konkreta åtgärder med sådan effekt. Det är enligt kommittén över­

huvud taget svårt att hos gemene man vinna gehör för nykterhetsfrämjan­

de åtgärder som inskränker den enskildes frihet, eftersom orsakssamman­

hangen mellan de samhällsskadliga företeelserna och ingripandena är svåra

att uppfatta utan närmare studium.

Lika litet finner kommittén det möjligt att nå fram till en gynnsammare

effekt genom skärpt lagtillämpning. Härvidlag pekar kommittén på det ar­

bete i rättskipningens olika instanser som skulle bli nödvändigt om samhäl­

let i större omfattning försökte uppdaga och beivra de talrika överlåtelserna.

Beträffande möjligheterna att företaga partiella reformer i annan riktning

uttalar kommittén.

De ogynnsamma effekterna av restriktionssystemet torde, ordnade från

större till mindre, vara förknippade med den individuella nyanseringen av

ransoneringen, med ransoneringen som sådan och med tillståndsbeviljan-

det, som godtar några och underkänner andra och utmärker de förra genom

att tilldela dem ett särskilt rättighetsbevis, motboken. Ett system, i vilket

samtliga dessa tre moment lämnats oförändrade men som modifierats i nå­

gon mera invärtes detalj, kan därför väntas medföra samma ogynnsamma

verkningar som det nu gällande.

En reform av betydelse maste därför ta sikte på något av de angivna mo­

menten. Några har menat att det vore möjligt att nå en avgörande förbätt­

ring redan genom att ge alla lika stor tilldelning, eventuellt stigande med

åldern. En sådan åtgärd är onekligen gynnsam ur den synpunkten, att den

undanröjer den ofördelaktiga sammankopplingen mellan tilldelning och so­

cialposition. Den innebär emellertid ur andra synpunkter ett olösligt dilem­

ma : att vid aypassningen av den gemensamma kvantiteten fastställa en till­

delning, som inte ar så hög att den överskrider behovet hos ett stort antal

köpare, och inte så låg att den hos många medför stark irritation och vid­

sträckt olaga hantering.

Om maximeringen avskaffas, innebär redan detta, enligt kommitténs upp­

fattning, ett stort framsteg. Kommittén vill emellertid också skjuta den nu­

varande sållningen av rättighetsinnehavare med uttryckligt medborgarbe-

vis och icke rättighetsinnehavare i bakgrunden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

JSykterhetsvårdens verkningar.

Kommittén anmärker, att alkoholistlagstiftningen och försäljningslagstift-

ningen under mer än 30 år stått vid varandras sida med det gemensamma

syftet att förebygga alkoholmissbruk, samt anför.

Den uppmärksamhet, som ägnats dessa båda former för samhällsingri­

pande, har emellertid varit mycket olika. Nykterhetsvården har levat i skug­

gan av den individuella kontrollen. Mycket länge svävade man till och med

i ovisshet om det årliga antalet av dem, som var föremål för behandling en­

ligt alkoholistlagen.

Frekvensen av ingripandena framgår av dessa siffror.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151

121

Å r

Personer

som varit

föremål för

åtgärd

Därav fal­

lande under

1 § Al

Därav vår­

dade på an­

stalt någon

del av året

1947 ... ...

25 883

9 791

2 990

1948 ... ...

29 319

11 272

3 317

1949 ... ...

31 603

12 358

3 684

1950 ... ...

33 289

12 989

3 678

Om verkningarna av al k oh o 1 i stvård e n åberopas en av socialstyrelsen på

uppdrag av alkoholistvårdsutredningen utförd undersökning av livsföringen

under 10 år av dem som första gången internerades år 1936. Efter tioårsperio­

dens utgång betecknades 2/3 av dessa som grova missbrukare eller som per­

soner med tendens till missbruk, 20 procent som måttliga alkoholbrukare

och blott 4 procent som nästan absolutister eller absolutister. Återstoden kun­

de inte anträffas.

Kommittén har kompletterat denna undersökning genom att i kontroll­

styrelsens fylleriregister undersöka fyllerifrekvensen hos förstagångsinter-

nerna av 1936 före och efter interneringsingreppet. Kommitténs undersök­

ning omfattar 347 fall. Det betecknas såsom antagligt att fyllerifrekvensen i

landet efter år 1936 skulle ha varit ca 8 procent högre om dessa 347 personer

inte gjorts till föremål för ingripande av nykterhetsvårdsorganen.

I anslutning härtill yttrar kommittén.

Då inte samtliga alkoholister, som 1936 internerats första gången, kunnat

följas fram till 1950 och då omkring 70 procent av samtliga av nykterhets-

nämnderna behandlade fall icke blir föremål för internering, torde man vid

en mycket försiktig bedömning kunna uppskatta den av nykterhetsvården

förhindrade stegringen av fyllerifrekvensen till åtminstone 10 procent. Detta

gäller emellertid nykterhetsvården med den ingreppsfrekvens som den hade

1936. Eftersom ingreppsfrekvensen befinner sig i fortlöpande stegring, torde

numera den fyllerihindrande effekten av nykterhetsnämndernas verksamhet

vara betydligt större. Detta måste hållas i minnet när man söker bedöma

restriktionssystemets inverkan på förändringarna i fyllerifrekvensen.

Resultaten av nykterhetsvårdens och försäljningsorganisationens dubbla

ingrepp är, enligt kommittén, icke uppmuntrande. I anslutning härtill fram­

håller kommittén vikten av att ingripande mot missbruk sker på ett tidigt

stadium.

Sammanfattning.

Kommittén sammanfattar sin ståndpunkt rörande restriktionssystemets

verkningar, dels grafiskt i två diagram, dels ock med följande ord.

Restriktionssystemet tillkom för att begränsa alkoholmissbruket. Det mått­

liga bruket skulle programmässigt lämnas utanför ingripandet. Men många

som medverkade till lagstiftningens genomförande väntade att med missbru­

kets tillbakaträngande också skulle följa eu tillbakagång av konsumtionen.

I vilken mån har detta program genomförts och dessa förväntningar in­

friats?

122

Ingripandet gentemot konsumenterna har icke kunnat begränsas till att

avse endast missbrukarna. Viktigare är emellertid svaret på frågan hur det

påverkat omfattningen av bruk och missbruk. Rörande denna påverkan bär

i debatten hävdats olika meningar. De välvilligaste bedömarna bär menat att

systemet infriat sin utfästelse, att det minskat missbruket och därtill verkat

återhållande på konsumtionen i stort sett. Den ökning som faktiskt konsta­

terats har man då ansett betingad av andra omständigheter. Andra har tve­

kat rörande systemets inverkan på konsumtionen men menat att systemet

tidigare verkat och alltjämt verkar återhållande på missbruket och därför

bör fortbestå. Åter andra har menat att systemet tidigare spelat en gynn­

sam återhållande roll men att denna roll numera övertagits av andra fakto­

rer och att det därför utan våda kan avskaffas. De hårdaste kritikerna har

ansett att ransoneringens gynnsamma inverkan endast varit övergående och

att dess centrala verkan varit en stark stegring av konsumtionen. Samtidigt

har de menat att det knappast kunnat undgås att med en sådan stegring av

bruket följt en stegring också av missbruket.

Någon inträngande analys av det omstridda spörsmålet har dessa skiftande

meningar i regel icke byggt på. Anhängarna av den först redovisade mening­

en har sålunda ofta som stöd nöjt sig med att hänvisa till att rikskonsum-

tionen, visserligen alltjämt hög, dock numera är lägre än vid restriktions­

systemets tillkomst och till att missbruket, sådant man erinrar sig det, var

väsentligt svårare före restriktionssystemets tillkomst än vad det är nu. Till

denna minnesbild i avseende å det tidigare missbruket har man gärna fogat

en hänvisning till någon enstaka sifferserie på missbrukets utveckling, som

visat ett gynnsamt förlopp, oftast serien för utvecklingen av det beivrade

fylleriet i Stockholm.

En sådan bevisföring är uppenbarligen otillräcklig. Att konsumtionen gått

ned sedan restriktionssystemets tillkomst innebär sålunda icke med nöd­

vändighet att det gått ned till följd av systemet. Det kan redan från början

förmodas att nykterhetstillståndets utveckling liksom andra sociala företeel­

ser präglas av en lång rad faktorer. Några av dessa måste därför vara ge­

mensamma för Sverige och dess grannar i den västeuropeiska kulturkretsen,

några kan antagas vara för Sverige säregna. De gemensamma faktorerna är

till övervägande del utomlegislativa: stigande folkbildning, rationalisering och

8-timmarsdag inom industrin, långvariga arbetslöshetsperioder för de grövsta

missbrukarna, nya med grupperingen kring alkoholen rivaliserande fritids­

sysselsättningar. För Sverige säregna är främst lagstiftningsåtgärderna, sär­

skilt restriktionssystemet.

Nykterhetskommittén har strävat att genom jämförelse med andra länder

urskilja inflytandet av de gemensamma faktorerna och därigenom nå fram

till en ram, inom vilken det för Sverige säregna restriktionssystemet kunnat

göra sig gällande. Av denna undersökning framgår, att Sverige ingalunda är

ensamt om nedgången i spritkonsumtionen och ett antal yttringar av miss­

bruk sedan tiden för systemets tillkomst utan delar denna förändring med de

övriga närmare undersökta länderna. Utvecklingen är, redan innan hänsyn

tagits till den växlande styrkan av vissa av de gemensamma faktorerna, om

man bortser från förbudsländerna Finland och Norge, gynnsammare i alla

dessa länder än i Sverige. Vid en noggrannare jämförelse avseende mellan-

krigsåren mellan Danmark, England och Holland å ena sidan och Sverige å

den andra, varvid man utmönstrat den olikhet som är betingad av olikheten i

utvecklingen av pris och inkomst, framstår den svenska utvecklingen som ut­

präglat ogynnsam. Sedvänjan har i Danmark, England och Holland en starkt

fallande trend och i Sverige närmast en något stigande trend. Även i fråga om

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

123

missbruket är, så långt jämförelse kunnat göras, trenden ogynnsammare i

Sverige.

Den av kommittén verkställda undersökningen rörande bakgrunden till

denna olikhet mellan svensk och främmande utveckling, har visat att sprit-

ransoncringen måste ha spelat en betydande roll som orsaksfaktor. Vid sin till­

komst medförde restriktionssystemet visserligen en nedgång av konsumtio­

nen och en nedgång av vissa missbruksyttringar av ungefär jämförlig storlek.

Samtidigt införde ransoneringen emellertid i brukets och missbrukets orsaks-

fält två faktorer: en sugning uppåt till tilldelningsmaximum och en insug-

ning i kundkretsen av sådana som eljest skulle ha stannat utanför. Belägg

för denna uppfattning hämtar kommittén framför allt från en jämförelse

mellan Sverige och Finland i fråga om spritköparnas fördelning på olika

stora inköp och från den nyssnämnda jämförelsen med Danmark, Holland

och England. Härav framgår tydligt att spritdryckskonsumtionen i Sverige

är betydligt större nu än den kan beräknas ha varit utan restriktionssyste­

met.

Som ovan framhållits, har det emellertid inte varit restriktionssystemets

syfte att minska konsumtionen per invånare utan endast att hålla tillbaka

missbruket. Men detta har inte lyckats. Den ökade konsumtionen har åtföljts

av ett tilltagande missbruk. Det framgår av kommitténs undersökningar att ett

mera utbrett alkoholbruk under i övrigt lika förhållanden också medför ett

mera utbrett missbruk. Trots de utomlegislativa faktorernas verkan, trots de

starkt höjda spritpriserna, trots en alltmera effektiv alkoholistvård, som

minskar de grövsta missbrukarnas möjligheter att berusa sig, har fyllerisiff­

rorna inte sjunkit under de senaste 30 åren. I de delar av landet, som tidi­

gare var mest nyktra, visar de tvärtom en påtaglig ökning. Detta kan inte be­

tyda annat än att restriktionssystemet som sådant ökat även missbruket i

förhållande till vad det skulle ha varit om enbart de nyssnämnda faktorerna

fått verka. Systemet gör visserligen en viss individualpreventiv insats genom

att ingripa mot tidiga fall av missbruk, men denna insats kan göras bättre av

effektivt arbetande nykterhetsnämnder. Den har dessutom varit oväsentlig i

jämförelse med den ökning av missbruket som uppstått som en följd av den

ökade konsumtionen. För de grövre alkoholmissbrukarna kan motbokens

existens och sociala betydelse innebära en försvarande faktor vid botandet.

Alkoholmissbruket i Sverige av i dag ter sig skrämmande vid en interna­

tionell jämförelse. Utvecklingstendensen är oroande. Framför allt gäller oron

ungdomen, vars nykterhetsförhållanden är stadda i snabb försämring enligt

vad kommitténs undersökningar visar. Restriktionssystemet har inte kunnat

förhindra denna utveckling utan med all sannolikhet varit en av drivkraf­

terna bakom den. Vissa faktorer, vilka i andra länder har minskat bruk och

missbruk, har i Sverige varit hänvisade till den defensiva uppgiften att hind­

ra de ogynnsamma verkningarna av spritransoneringen att slå igenom. Trots

väsentlig medverkan av två samhällsåtgärder, en alkoholistvård av under

perioden växande effektivitet och en skattestegring, som sedan mitten av

1920-talet trefaldigat realpriset på spritdryckerna, har detta endast delvis

lyckats. Alkoholmissbruket är för närvarande under utbredning.

En avgörande faktor bakom den ogynnsammare effekten av restriktions­

systemet är att den ursprungliga planen om begränsning av förtäringen av

utminuleringssprit till skötsamma vuxna konsumenter icke kunnat förverkli­

gas. Överlåtelser till avstängda och ungdomar har skett i stor omfattning. En­

ligt kommitténs mening är det icke sannolikt att den bristande överensstäm­

melsen mellan plan och verklighet skulle kunna hävas genom skärpt lagtill-

lämpning eller genom undanröjande av den ena eller den andra detaljen i

systemet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

124

Med hänsyn härtill är det för kommittén uppenbart att ransoneringssvste-

met, med undantag för vissa gynnsamma initialverkningar, icke infriat de

förhoppningar som för snart 40 år sedan knöts till dess införande. Det bör

därför icke längre beredas plats i svensk nykterhetslagstiftning.

Kungl. Maj:ts proposition nr i51.

Reservation.

Kommitténs här återgivna uppfattning om samhällets nuvarande nykter-

hetsbefrämjande åtgärder omfattas av samtliga ledamöter utom system-

bolagsdirektören G. Utterström, vilken i avgiven reservation hävdar att de

av majoriteten anförda skälen för en avveckling av det individuella kon­

trollsystemet icke är bärande. Han ansluter sig icke till kommitténs förslag

utan gör gällande att alla de synpunkter, som i detta sammanhang bör beak­

tas, talar för att systemet bibehålies. Inledningsvis anförcs.

Det synes mig att man icke utan fog kan göra gällande, att det för en in­

flytelserik del av kommittémajoriteten har varit en huvuduppgift vid den

kommittén ålagda förutsättningslösa utredningen att ådagalägga det indivi­

duella kontrollsystemets uppgivna misslyckande. En mycket stor del av det

av kommittén inskaffade statistiska materialet har väsentligen haft till syfte

att åstadkomma belägg för tesen om den bristande ändamålsenligheten hos

detta kontrollsystem.

Reservanten framhåller att det är oberättigat att draga några som helst

slutsatser från krigsårens ransoneringserfarenheter. Att en vara ransonera­

des berodde på att den var alltför knapp i förhållande till efterfrågan; kon­

sumenterna kunde alltid med skäl hysa farhågor för att knappheten skulle

skärpas så länge kriget varade och att priserna skulle höjas. Ransoneras en

vara, på vilken brist ej råder och vilken icke kan förmodas stiga i pris, finns

det icke någon rimlig anledning förmoda att denna åtgärd skulle verka steg­

rande på efterfrågan.

Vidare kritiseras kommitténs påstående, att systemets gynnsamma effekt

de första åren var uttryck för en i flertalet länder skeende, redan före första

världskriget tydlig tendens till konsumtionsminskning. Härvid hänvisas till

Frankrike, där spritkonsumtionen steg från år 1901 till 1914.

Beträffande frågan, om ransoneringssystemet har suggestionsverkan eller

spärrverkan, åberopar Utterström bl. a. den — i anslutning til! redogörelsen

för kommitténs uttalanden — omnämnda undersökningen rörande inköpens

fördelning på månaden i vissa svenska, finska och norska städer. Utter­

ström hävdar, att undersökningens resultat utgör ett förödande grundskott

mot uppfattningen att ransoneringens egentliga effekt huvudsakligen skulle

bestå av en suggestionsverkan. Kommitténs egen motsvarande undersökning

är, enligt Utterström, behäftad med sa svara metodiska fel alt den saknar all

bevisverkan. Kommittén har icke tillräckligt beaktat den i Sverige traditio­

nella koncentrationen av inköpen till de två sista dagarna i veckan.

Vad angår ökningen av antalet motboksinnehavare har Utterström, såsom

anmärkts i Avd. II, påpekat att ökningen börjat först år 1938, samt att sär­

skilda orsaker till denna ökning kan påvisas. Han hävdar på grund härav, att

125

det icke finns någon i det individuella kontrollsystemets natur liggande ten­

dens att utvidga systembolagens kundkrets.

Utterström gör även gällande, att en stor del av allmänheten accepterat

det individuella kontrollsystemet såsom en i stort sett ändamålsenlig ord­

ning för försäljningen av rusdrycker. I anslutning härtill framför han tan­

ken på en rådgivande folkomröstning om systemet.

Beträffande motbokssystemet och missbrukarna betonar Utterström att

det aldrig ansetts vara en uppgift för systembolagen att taga hand om

missbrukarna. Den omständigheten att motboken är eftertraktad har emel­

lertid förmånlig effekt bl. a. i fråga om begynnande missbrukare. För att

kunnat behålla motboken är det angeläget för dem att avhålla sig från exces­

ser i alkoholbruk.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Yttranden.

Kommitténs uttalanden om samhällets nuvarande nykterhetsfrämjande

åtgärder och dess förslag att avskaffa motbokssystemet har upptagits till

bedömning i drygt tre fjärdedelar av yttrandena. Flera myndigheter och

sammanslutningar har underkastat kommitténs motivering en ingående

analys. Det långt övervägande antalet, eller drygt tre fjärdedelar av dem

som uttalat sig i frågan, ansluter sig såtillvida till kommittén att de finner,

att motbokssystemet icke längre gör nämnvärd nytta eller att nyttan icke

står i proportion till kostnaderna och de med systemet förbundna olägen­

heterna. Bland dessa yttranden finns emellertid åtskilliga vari invändningar

på olika punkter göres mot kommitténs uttalanden. Tillsammans med dem

som helt går mot kommitténs uppfattning, vilka omfattar nära en fjärdedel,

utgör dessa mer eller mindre kritiska yttranden något över hälften.

Ställningstagandet till kommitténs förslag att avskaffa motbokssystemet

överensstämmer i allmänhet med graden av anslutning till kommitténs

uppfattning om detsamma. Detta gäller dock icke utan undantag. Det tor­

de vara lämpligt att först redovisa yttrandenas fördelning på olika upp­

fattningar om motbokssystemet.

Yttranden som i allt väsentligt ansluter till kommitténs uttalanden har

avgivits av sju länsstyrelser, sex länsnykterhetsnämnder, stadsfullmäktige i

nästan alla hörda städer, nykterhetsnämnden i Göteborg, Föreningen Sveri­

ges landsfiskaler, samtliga nykterhetsorganisationer, Landsorganisationen

och Svenska Arbetsgivareföreningen. Kommitténs uttalanden får även an­

slutning i vissa vid andra yttranden fogade reservationer. Bl. a. gäller detta

yttrandet från Stockholms stadsfullmäktige och nämnder.

Bland de yttranden, som på förut angivet sätt gör invändningar mot

kommitténs uttalanden utan att likväl helt gå mot dem, står ett tiotal i sin

allmänna uppfattning kommittén tämligen nära. Detta gäller medicinalsty­

relsen, kommerskollegium, två länsstyrelser, tre länsnykterhetsnämnder,

stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Malmö samt Svenska nykterhets-

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

vårdsförbundet. En liknande uppfattning företrädes av fyra reservanter i

Sveriges centrala restaurangaktiebolag.

En mera kritisk hållning intar inemot tjugu yttranden. I en del av dessa

hävdas, att kommittén icke lyckats styrka sin åsikt att motbokssystemet har

övervägande skadliga verkningar. Sådana yttranden föreligger från stats­

kontoret, överståthållarämbetet, fem länsstyrelser, fem länsnykterhetsnämn-

der, Stockholms stadsfullmäktige och nämnder, stadsfullmäktige i Linköping

och styrelsen för statens alkoholistanstalt å Svartsjö.

De yttranden som helt eller i allt väsentligt går emot kommittén utgör en

ungefär lika stor grupp. I dessa yttranden hävdas att motbokssystemet är

till övervägande nytta och att det icke bör avskaffas, i varje fall icke utan att

någon annan spärr sättes i dess ställe. Uttalanden i denna riktning göres av

kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, tre länsstyrelser, sex länsnyktcrhetsnämn-

der, Systembolagens förtroendenämnd, Systembolagens personalförening,

Systembolagens kontrollföreståndareförening, Sveriges centrala restaurang­

aktiebolag, Sveriges Hotell- och Restaurantförbund samt Riksförbundet

Landsbygdens Folk. Samma uppfattning företrädes i reservationer som fo­

gats vid yttrandena från bl. a. länsnykterhetsnämnderna i Uppsala och Kop­

parbergs län samt Stockholms stadsfullmäktige och nämnder.

Kommitténs förslag att avskaffa motbokssystemet har utan

särskilda reservationer biträtts i omkring hälften av yttrandena. Denna

ståndpunkt intages av fem länsstyrelser, åtta länsnykterhetsnämnder, Stock­

holms stadsfullmäktige och nämnder, stadsfullmäktige i de allra flesta öv­

riga städerna, nykterhetsnämnden i Malmö, nästan alla nykterhetsorganisa-

lionerna, Landsorganisationen, Svenska Arbetsgivareföreningen, Förening­

en Sveriges landsfiskaler samt reservanter inom bl. a. Sveriges centrala

restaurangaktiebolag.

Fri inköpsrätt efter en på olika sätt anordnad successiv övergång för­

ordas av statskontoret, kommerskollegium, överståthållarämbetet, fem läns­

styrelser, länsnykterhetsnämnden i Uppsala län, stadsfullmäktige i Linkö-

ping, Systembolagens personalförening, Systembolagens Kontrollförestån­

dareförening samt Sveriges centrala restaurangaktiebolag. Även i vissa ytt­

randen som går emot förslaget om fri inköpsrätt uttalas varningar mot en

brådstörtad övergång.

Länsstyrelserna i Kalmar och Gotlands län, länsnykterhetsnämnden i

Stockholms län och nykterhetsnämnden i Göteborg föreslår, att priserna på

spritdrycker höjes under övergångstiden. Samma yrkande i förening med

förslag om successiv övergång har framställts av länsnykterhetsnämnderna

i Kalmar och Norrbottens län. Sådan övergång jämte prishöjningar__de se­

nare dock utan uttrycklig begränsning till övergångstiden — förordas av

länsstyrelsen i Stockholms län och länsnykterhetsnämnderna i Östergöt­

lands och Skaraborgs län.

Prishöjningar på sprit utan uttrycklig begränsning till övergångstiden

föreslår — utom de tre sistnämnda myndigheterna — socialstyrelsen, me­

dicinalstyrelsen, fem länsnykterhetsnämnder, styrelsen för statens alkoho­

127

listanstalt å Svartsjö, Svenska Nykterhetsvårdsförbundet och Sveriges Blå-

bandsförening. Kontrollstyrelsen och länsstyrelsen i Gävleborgs län förordar

skärpta spritskatter alternativt till fortsatt ransonering. Jämväl flera av

de instanser som eljest avstyrker eller ställer sig tveksamma till förslaget

om fri inköpsrätt uttalar, att prishöjningar på sprit blir nödvändiga om

förslaget genomföres. Å andra sidan innehåller åtskilliga yttranden bland de

förut nämnda mer eller mindre bestämda gensagor mot skatteskärpningar

som icke förestavas av statsfinansiella skäl.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, fyra länsnykterhetsnämnder samt Sve­

riges Hotell- och Restaurantförbund anmäler tveksamhet inför förslaget och

gör icke något formligt ställningstagande.

För fortsatt ransonering eller liknande anordningar uttalar sig slutligen

— utom kontrollstyrelsen och länsstyrelsen i Gävleborgs län — länsstyrel­

serna i Kronobergs och Västmanlands län, stadsfullmäktige i Uppsala, sty­

relsen för statens alkoholistanstalt å Venngarn, Systembolagens förtroende­

nämnd, Riksförbundet Landsbygdens folk samt reservanter inom bl. a. några

länsnykterhetsnämnder och borgarrådsberedningen i Stockholm.

Anmärkas må att exempelvis Sveriges Blåbandsförening och Svenska Nyk­

terhetsvårdsförbundet, som i stort sett godtagit kommitténs bedömning av

motbokssystemet, uttalat sig för höjd spritbeskattning, medan å andra sidan

Stockholms stadsfullmäktige och nämnder, trots sin kritiska inställning

mot kommitténs överväganden om samma system, utan reservationer an­

sluter sig till förslaget om fri inköpsrätt.

I det följande av detta avsnitt skall endast redovisas remissorganens över­

väganden rörande motbokssystemet. Skälen för skattehöjningar, successiv

övergång till ett fritt försälj ningssystem eller reformer inom motbokssyste-

mets ram samt den närmare innebörden av de förslag som i sådant hänseen­

de framföres torde lämpligen återges i nästföljande avdelning.

De yttranden som i huvudsak ansluter sig till kommitténs

bedömning använder väsentligen samma skäl som kommittén och fram­

häver än ett, än ett annat led i kommitténs argumentering. Flera yttranden

ansluter sig utan närmare motivering till kommitténs uppfattning. I några

fall framgår ståndpunkten till det nuvarande restriktionssystemet endast

därav att kommitténs förslag om systemets avskaffande tillstyrkes. Detta

gäller exempelvis länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt stadsfull­

mäktige i Borås, Haparanda, Karlskrona, Kiruna och Sundsvall.

Länsstyrelsen i Örebro län instämmer i kommitténs slutsats att ransone-

ringssystemet med undantag för vissa gynnsamma initialverkningar icke in­

friat de förhoppningar som för snart 40 år sedan knöts till dess införande.

Länsstyrelsen vill som en av anledningarna till systemets relativa misslyc­

kande se den karaktär av manbarhetsintyg och bevis om borgerligt förtro­

ende, som förvärvet och innehavet av motbok i stora kretsar kommit att få.

Spritfrågan har till följd av det myckna sysslandet med tilldelningsspörsmål

och genom det liter- och centilitertänkande, som restriktionerna fört med sig,

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

128

tilldragit sig ett intresse, som ingalunda varit gynnsamt för det syfte, mot-

bokslagstiftningen avsetts att tjäna. Var och en, som något sysslat med ran-

soneringsfrågor, känner ock allt för väl ransoneringens inköpssuggereran-

de effekt; rädslan för att »något skall frysa inne» har varit och är alltjämt

vida spridd speciellt bland den del av motboksinnehavarna, vilkens spritbruk

har karaktär av spritmissbruk eller, måhända svagt, tenderar i dylik rikt­

ning.

Liknande uttalanden göres av länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län instämmer i kommitténs slutsatser, var­

vid den dock anmärker att den för egen del är benägen att tillskriva fakto­

rer, som ligger utanför restriktionssysteinets verkningsfält, större betydelse

i fråga om utbredningen av alkoholvanorna och ökningen av alkoholkon­

sumtionen än vad kommittén gjort, framför allt den starkt stigande pen­

ningtillgången, särskilt hos ungdomen, och den befolkningsomflyttning som

skett från landsbygden till städer och samhällen. Om utvecklingen i Koppar­

bergs län anmärkes att länsmyndigheternas restriktiva inställning till för­

säljningen av spritdrycker och Öl samt nykterhetsrörelsens insatser medver­

kat till det gynnsamma utgångsläge alkoholfrågan vid tillkomsten av restrik-

tionssystemet hade i länet. Att konsumtionen av spritdrycker därefter kom­

mit att stiga mer än i något annat län torde vara att tillskriva — förutom

det gynnsamma utgångsläget — huvudsakligen den allmänna utjämning

av alkoholkonsumtionen som skett genom de nyss angivna faktorerna.

Länsstyrelsen i Västerbottens län kan med kännedom om hur förhållan­

dena utvecklat sig inom den västerbottniska befolkningen vitsorda vad kom­

mittén yttrat om restriktionssysteinets verkningar men tror därför icke

att motbokssystemets upphävande skulle i och för sig vara ägnat att för­

bättra nykierhetstillståndet.

Enligt länsnykterhetsnämnden i Stockholms län förefaller det uppenbart

att motbokssystemet verkat i alkoholvanespridande och inköpsstimulerande

riktning. Nämnden anför i övrigt synpunkter, liknande dem som anförts av

länsstyrelsen i Örebro län.

Länsnykterhetsnämnden i Västerbottens län har i likhet med kommittén

den uppfattningen att ransoneringssystemet icke infriat förhoppningarna

utan i stället varit en bidragande orsak till den breddning av alkoholbruket

som konstaterats med ett tilltagande missbruk som följd.

Länsnykterhetsnämnden i Kronobergs län lägger huvudvikten vid över­

låtelserna av motbokssprit samt anför.

Mycket ofta får nämnden i sin verksamhet erfara hur illusoriskt detta

system fungerar. I nykterhetshänseende misskötsamma ungdomar, vilka av

åldersskäl ej kunnat erhålla legal inköpsrätt av rusdrycker, och avancerade

alkoholmissbrukare, som aldrig eller ej på många år haft motbok, vittna vid

utredningar och förhör enstämmigt om att det icke möter någon svårighet

att inköpa spritdrycker. Och att förhindra dessa gruppers åtkomst härav

var väl ändå ett av systemets huvudsyften. Icke heller synes det ha pressat

ner spritkonsumtionen bland motboksägarna, eftersom det främst är mot­

bokssprit, som utgör berusningsmedlet för dem, vilka ej ha legal inköps-

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

129

rätt. I växande omfattning synes den ur nykterhetssynpunkt anmärknings-

frie motboksinnehavaren finansiera sin egen alkoholkonsumtion genom att

på svarta börsen avyttra en del av sin tilldelning till dem som systemet av

skilda orsaker vägrat inköpsrätt. Någon mera hållbar förklaring till den rik­

liga förekomsten av motbokssprit på svarta börsen synes ej kunna anföras.

Detta utgör, enligt nämndens mening , en god illustration till systemets miss­

lyckande. Att lägga ner stora kostnader på ett system, som, förutom att det

icke fyller avsedd uppgift, dessutom inbjuder till ett jobberi av ovan antytt

slag, vilket kan betecknas som samhällsskadligt och moraliskt förkastligt

synes icke nämnden försvarligt, särskilt med hänsyn till att nykterhetsvården

samtidigt »lever under knapphetens kalla stjärna». De positiva element hos

nuvarande system, som givetvis kunna påvisas, anser nämnden icke vara av

den tyngd att systemet bör fortleva.

Stadsfullmäktige i Gävle åberopar ett av stadens nykterhetsnämnd avgivet

yttrande vari anföres.

Nykterhetsnämnden delar helt kommitténs uppfattning att det nuvarande

restriktionssystemet icke tillnärmelsevis medfört de förbättringar i det all­

männa nykterhetstillståndet, som man avsåg att nå med detsamma, när det in­

fördes. Syftet att genom tillkomsten av ett ransoneringssystem hålla tillbaka

missbruket har icke lyckats. Att restriktionssystemet under sina första år

medförde vissa förbättrade förhållanden, när det gällde att komma tillrätta

med alkoholmissbruket är möjligt, men det har med åren verkat i en allt

mera ogynnsam riktning och nämnden är för sin del av den uppfattningen,

att man genom att bibehålla detsamma får svårare att vinna den förståelse

hos allmänheten, som är nödvändig för att på andra vägar, exempelvis ge­

nom upplysning och en effektiviserad nykterhetsvård, åstadkomma en min­

skad alkoholkonsumtion och som följd härav en minskning av missbruket.

Restriktionssystemet måste onekligen anses behäftat med så många nega­

tiva sidor, att det hos den stora massan av köpare, de ur nykterhetssynpunkt

oantastbara människorna, skapat irritation och en känsla av oberättigat för­

myndarskap. Dessutom är det otvivelaktigt så som kommittén i sin princip-

motivering anför, att ransoneringen medfört en sugning uppåt till tilldel-

ningsmaximum och en insugning i kundkretsen av sådana, som eljest skulle

ha stannat utanför. Ransoneringen av spritdrycker har sålunda verkat på

samma sätt som ransoneringar på andra områden, nämligen att man inte

vill låta någon del »frysa inne» samt att det uppammat till överlåtelser i

mycket stor utsträckning till icke motboksberättigade ungdomar och till så­

dana äldre personer, som på grund av nykterhetsanmärkningar icke själva

ha inköpsrätt av spritdrycker. Ytterligare en omständighet av stor betydelse,

som talar emot det nuvarande ransoneringssystemet, äro de mycket höga

kostnaderna för den individuella utminuteringskontrollen, vilken de facto

omfattar hela kundkretsen, ehuru det endast är en förhållandevis liten del

av samtliga kunder, som på grund av nykterhetsanmärkningar borde vara

föremål för kontroll.

Stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Göteborg finner att kommittén

förebragt bindande bevisning för att det nuvarande restriktionssystemet

överlevt sig själv och bör avskaffas. Erfarenheterna från Göteborg bestyrker

alt systemet misslyckats i sin uppgift alt avstänga missbrukarna från sprit.

Detta bar särskilt framträtt under de senaste åren, sannolikt beroende på att

bruket att överlåta motbokssprit ökat. Delvis sammanhänger detta med att

!)

Itiluing till riksdagens protokoll

i samt. Nr Ml.

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

de utländska arbetarna, vars alkoholvanor i allmänhet varit inriktade på

vinkonsumtion, av systembolaget ansetts böra i tilldelningshänseende vara

likaberättigade med sina svenska arbetskamrater och följaktligen begagnat

sig av föreliggande möjligheter att »hjälpa» arbetskamraterna och samti­

digt öka sina inkomster. — I yttrandet uttalas vidare att det torde vara

odisputabelt att systemets spärrverkan förbytts i sin motsats. Härvidlag pe­

kar man på samma förhållanden som åberopats av länsstyrelsen i Örebro

län. Det kan, enligt yttrandet, icke på sakliga grunder bestridas, att syste­

met icke blott är ineffektivt och maktlöst utan även blivit en direkt fara för

nykterheten därigenom att spriten kommit att framstå såsom något efter­

strävansvärt, icke minst för ungdomen.

Uttalanden av liknande innebörd återfinnes i yttrandet från stadsfullmäk­

tige i Hälsingborg.

Bland nykterhetsorganisationerna åberopar Sveriges nykterhetsvänners

landsförbund, Sveriges Storloge av IOGT samt Nationaltemplarorden ett ut­

talande av Nykterhetsfolkets landsmöte 1953, vari — efter en redogörelse för

kommitténs ståndpunkt — anföres följande.

Även om det inom nykterhetsrörelsen naturligen råder olika uppfatt­

ningar om i vilken grad ransoneringen medverkat till den skildrade utveck­

lingen, biträder landsmötet slutsatsen att ransoneringen varit en faktor,

som stegrat konsumtionen. Motbokssystemet har emellertid icke endast bi­

dragit att öka antalet konsumenter och stegra totalkonsumtionen utan har

därjämte uppenbarligen varit i hög grad ineffektivt, när det gällt att mot­

verka missbruket. På grund härav anser landsmötet, att ransonerings-

systemet snarast bör avvecklas. En dylik avveckling skapar enligt landsmö-

tets mening ett gynnsammare utgångsläge för de åtgärder till den svenska

folknykterhetens främjande, som landsmötet anser erforderliga.

IOGT tillägger.

Nykterhetskommitténs undersökningar ger obestridligen vid handen, att

vanebildningen även inom avstängda grupper kunnat fortgå oberoende av

restriktionerna. Sverige visar i det avseendet ingen olikhet i förhållande till

andra länder. Missbruket i vårt land har inte utvecklat sig gynnsammare än

på andra håll och i fråga om storleksordningen av missbrukarandelen i be­

folkningen är vår nivå ingalunda föredömlig. Andelen ungdomar bland fylle­

risterna är hos oss större än på andra håll, där jämförlig statistik står till

buds. Ransoneringen har också, såsom framgår av kommitténs jämförelse

med Finland, orsakat en fullständigt onormal fördelning av inköpen med

hänsyn till deras storlek. Vi saknar en normal andel småköpare och de med

åldern stigande inköpen har inte motsvarighet i ett dylikt ökande behov i ett

land utan ransonering. Då vår konsumtionsnivå synes vara mycket hög och

redan vår lägsta vanliga månadstilldelning svarar mot genomsnittsinköpen i

det ransoneringsfria Finland, saknar man anledning att tolka denna fördel­

ning av inköpen såsom uttryck för en press nedåt. Allt tyder på att ranso­

nerna är så stora, att de ofta rymmer möjlighet till suggestion uppåt. Då

detta medför att stora grupper av äldre och enligt systembolagens bedöm­

ning socialt stabila medborgare genom den relativt stora tilldelningen får

mera sprit än de normalt skulle efterfråga har vi här en stark kraft, som

medverkat till överlåtelse i olika former.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

131

Även Nationaltemplarorden har fogat ytterligare synpunkter till lands-

mötets uttalande och ingår därvid i viss mån i polemik mot de yttranden

som ställer sig kritiska mot kommitténs uppfattning. Orden anför.

Till grund för undersökningarna ligger en metodisk regel av väsentlig

innebörd: man kan avgränsa det inflytande, som utövas av bestämda fak­

torer i ett land endast genom att jämföra dess utveckling med utvecklingen

i andra länder, vilka erbjuder så stor likhet som möjligt utom just i fråga

om den eller de faktorer man vill veta effekten av.

Kommittén har tillämpat denna regel och därvid till en början kunnat

visa, att den svenska spritkonsumtionen under mellankrigsåren 1923—1938

utvecklats mera ogynnsamt än Danmarks, Englands och Hollands. Därvid

har man först rensat bort det inflytande, som olikhet i pris och inkomst ut­

övat. Sveriges avvikelse från de tre övriga länderna framstår med ökad skär­

pa då man finner, att de tre jämförelseländerna sinsemellan hade en mycket

lika utveckling.

Märkas bör att den valda tidsperioden är den för ransoneringssystemet

mest karakteristiska. En annan förtjänst med den valda tidsperioden är den

att den allmänna likheten i övriga hänseenden mellan de olika länderna

då var större än efter det andra världskriget, vilket förhållande har bi­

dragit till att ransoneringssystemets inflytande än säkrare bär kunnat fast­

ställas.

Olika försök har gjorts att förklara den ogynnsamma svenska utvecklingen

såsom en följd av andra faktorer än ransoneringssystemet. Några av dessa

försök kan i fråga om den valda perioden utan vidare avvisas. Så är t. ex.

fallet med påståendet, att olikheten skulle föranledas av att det ena landet

haft krig, det andra inte. För Sveriges del å ena sidan och Hollands och

Danmarks å den andra gäller inte denna olikhet för denna period. Inte kan

man heller hänvisa till att de unga årsklasserna i vårt land haft så stora

inkomster. Tidvis kämpade nämligen den svenska ungdomen under mellan­

krigsåren med svår arbetslöshet. Det kan dessutom anföras, att under dessa

år en rad konsumtionshämmande faktorer i vissa fall säkert, i andra sanno­

likt, spelade större roll i vårt land än i de övriga här nämnda.

Det har sagts, att i Sverige miljön snabbare förändrats därhän, att alltfler

människor kommit att leva under stadsliknande förhållanden. Denna snab­

bare urbaniseringstakt skulle förklara den ogynnsammare svenska utveck­

lingen. Så är det emellertid icke fallet. Ser man till den rent ekonomiska

innebörden av miljöförändringen har nämligen det starkare urbaniserings-

inflytandet sannolikt redan bortrensats med den starkare stegringen av in­

komstfaktorn i Sverige. Ser man å andra sidan till det förhållandet, att al-

koholvanetrycket från miljön ökas vid inflyttning från landsbygd till tätort

måste man erinra sig, att denna ökning sannolikt är större i andra länder

än i vårt, där det lokala vetot i stor utsträckning verkat därhän, att den in­

flyttade fortsatt att leva i ett samhälle frigjort från utskänkningsställcn

och andra försäljningsställen för alkohol.

Mot denna bakgrund är det fullt naturligt, alt nykterhetskommittén kon­

centrerat sin uppmärksamhet på en möjlig återstående faktors — restrik-

tionssystemets — roll i den ogynnsamma svenska utvecklingen. NTO finner

för sin del nykterhetskommitténs undersökningar rörande denna roll helt

övertygande. Det gäller kommitténs redovisning av de grundläggande psy­

kologiska inflytelserna, det gäller den svensk-finska jämförelsen liksom den

för Sverige säregna olikheten i skilda landsdelars utveckling och det även­

ledes för Sverige säregna ungdomsfylleriet. NTO kan inte finna den an­

märkningen berättigad, att nykterhetskommittén feltolkat ransoneringens

inflytande.

Vissa försök till en annan tolkning av den svenska utvecklingen saknar

i några fall beviskraft, eftersom de utnyttjat sifferserier, som icke kan ut­

nyttjas för den oundgängliga internationella jämförelsen. I andra fall åter­

igen grundas de på omständigheter, exempelvis de höga ungdomsinkoms-

terna, vilka icke förelåg under den period jämförelsen gäller.

När landsmötet uttalar, att ransoneringens avveckling skapar ett gynn­

sammare utgångsläge för övriga av landsmötet föreslagna åtgärder till

folknykterhetens främjande, vill NTO för sin del skärpa omdömet därhän,

att en sådan avveckling inte bara främjar utan rentav är en förutsättning

för att verkan av dessa åtgärder över huvud skall komma att framträda.

Övriga ngkterhetsorganisationer anför i stort sett samma synpunkter som

redovisats av de här nämnda. Till landsmötets uttalande ansluter sig jämväl

stadsfullmäktige i Visby.

Landsorganisationen dryftar samtliga huvudpunkter i kommitténs bevis­

föring och godtager i stort sett dess resultat. Kommitténs mening, att utveck­

lingen av nykterhetstillståndet i Sverige skulle ha varit gynnsammare om

ransoneringen icke funnits, är enligt landsorganisationens uppfattning ett

starkt argument för att förslaget om ransoneringssystemets avveckling sna­

rast bör genomföras.

Jämväl Svenska Arbetsgivareföreningen instämmer i kommitténs åsikt att

restriktionssystemet icke fyllt sitt nykterhetspolitiska syfte utan bör avskaf­

fas. Med anledning av kritiken mot kommitténs på det statistiska materialet

fotade slutsatser uttalar föreningen att, även om kritiken synes ha visst fog,

det dock är föreningens uppfattning att de rådande restriktionerna i hög

grad bidragit till att rikta allmänhetens intresse på alkoholkonsumtion och

på spritfrågan överhuvud med ur nykterhetssynpunkt menliga följder. För­

eningen delar därför åsikten att ett avskaffande av restriktionerna i och för

sig bör genomföra ett genomsnittligt förbättrat nykterhetstillstånd i riket.

Kommitténs argumentering återkommer också i stor utsträckning i den

grupp av yttranden som, ehuru kritiska på vissa punkter, i sin

allmänna uppfattning står kommittén tämligen nära. Yttrandena karakteri­

seras i allmänhet av en mera nyanserad anslutning till kommitténs grund­

syn än som kommit till uttryck i de förut återgivna.

Medicinalstyrelsen framhåller bland systemets avigsidor att tillgången till

sprit uppfattats som ett speciellt medborgerligt privilegium. Sådana in­

skränkningar av den individuella tilldelningen som icke riktar sig mot miss­

bruk har medverkat till att öka konsumtionen. Styrelsen påpekar vidare att

systemet icke kunnat bemästra överlåtelserna samt att detta har en av sina

förutsättningar i det bristfälliga stöd som systemet har i det allmänna rätts­

medvetandet. Styrelsen ansluter sig därför till förslaget om systemets av­

skaffande både av psykologiska skäl och med hänsyn till att denna form av

restriktioner icke har lyckats i sin huvuduppgift: fostran av det svenska

folket till ansvarskänsla inför alkoholproblemet. Sannolika skäl talar dock,

enligt styrelsen, för, att systemet haft viss spärrverkan med avseende å den

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

kategori missbrukare, hos vilka man ännu icke kunnat påvisa tecken till

manifest alkoholism.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner, att kommittén förebragt starka

skäl för sitt ståndpunktstagande. Även om länsstyrelsen icke helt kan an­

sluta sig till kritiken mot restriktionssystemet, finner länsstyrelsen dock att

systemet överlevt sig själv. Länsstyrelsen erinrar om allmänhetens negativa

inställning och överlåtelserna; dessa har gjort systemet verkningslöst beträf­

fande dem som främst skulle skyddas, nämligen ungdomar och de redan al-

koholskadade. Ehuru länsstyrelsen sålunda på den avgörande punkten bi­

träder kommiltéförslaget, ser sig länsstyrelsen dock nödsakad att som sin

uppfattning uttala, att kommittén i någon mån överdrivit motbokssystemets

skadlighet och fördelarna med dess slopande.

Länsstyrelsen i Uppsala län finner det tvivelaktigt om restriktionssyste­

met har den suggestionseffekt som kommittén med sådan skärpa sökt till­

skriva detsamma. Däremot är länsstyrelsen såtillvida enig med kommittén

att systemets maximala nykterhetsfrämjande effekt i stort sett kan anses

uppnådd och att man icke utan ogynnsamma följdverkningar torde inom ra­

men för detsamma kunna uppnå ytterligare resultat. I följd härav torde

fordras att nya vägar beträdes.

Länsstyrelsen i Jönköpings län yttrar.

All ransonering — även sådan som orsakas av knapphet — ger i längden

anledning till irritation och skapar gärna kontroverser. Det kan säkerligen

ej förnekas att den maktställning, som tillkommit spritbolagens tjänste­

män, på sina håll medfört att ransoneringen handhafts formalistiskt och

urartat till ett stelt byråkratiskt system. Ransoneringen har även på vissa

punkter gjorts snävare —- t. ex. beträffande motboksåldern — än vad de

allmänna reglerna förutsätta. Även om ransoneringen på senare år tilläm­

pats mera liberalt och med större smidighet, kvarstår säkerligen mycken

ovilja mot densamma. Om man härtill lägger den omständigheten att ran­

soneringen ej kunnat förhindra missbrukarna att åtkomma alkohol, är det

ej förvånansvärt att ransoneringen vunnit så föga fäste i det allmänna rätts­

medvetandet. Att ändra detta förhållande torde vara svårt redan av det

skälet att som nykterhetskommittén påvisat — ransoneringen ej kunnat

hindra ökning av genomsnittskonsumtionen och därmed även missbruket.

Kommitténs bedömningar grunda sig på ett omfattande statistiskt ma­

terial. För den på området icke sakkunnige är det knappast möjligt att på

varje punkt verifiera resonemangen. Bl. a. gäller detta frågan om prisrela­

tionerna och priselasticiteten. Av erfarenhetsgrund vill man dessutom gärna

framhålla, att det inte minst i sådana av den mänskliga naturen beroende

och komplicerade spörsmål som alkoholfrågan är vanskligt att uteslutande

förlita sig på resultatet av statistiska undersökningar. Den oberäkneliga

mänskliga faktorn är svår att fånga och redovisa. Tradition och ovägbara

förhållanden på det ideella planet försvåra vidare jämförelser mellan för­

hållanden i olika länder och t. o. m. i skilda delar av samma land.

Men även med hänsyn lagen (ill felkällor av nu angivna och liknande

beskaffenhet synas kommitténs undersökningar ge grund för antagandet

att ransoncringssystemet i vart fall i den nuvarande utformningen spelat ut

sin roll som verksamt hinder mot missbruket. Den slutsats som kommittén

i detta avseende kommit fram till rimmar rätt väl med de allmänna iaktta­

gelserna på området.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

133

134

Kungi. Maj.ts proposition nr 151.

Som ovan antytts har det nuvarande systemet ej kunnat hindra missbru­

ket. Men kommittén anser att man även måste ge systemet skulden för att

konsumtionen hålles uppe på en för hög nivå. I och för sig är det visserli­

gen rimligt att antaga, att den mänskliga naturen reagerar efter samma lin­

jer inför spritransonering som inför annan ransonering av åtrådda varor.

Och intet talar i själva verket emot att ransoneringen kan ha den av kom­

mittén påstådda suggererande och vanebildande verkan. Men ändå är ste­

get långt mellan å ena sidan att frånkänna systemet tillräckligt hämmande

verkningar och å andra sidan påståendet om dess betydelse som aktiv fak­

tor för framkallande av spritbruk och därmed gynnande av missbruk.

Det är tveksamt om motbokssystemet, även om det onekligen kan ha ut­

övat en viss vanebildande effekt, bör ges en så väsentlig skuld till den oför­

månliga utvecklingen som kommittén trott sig finna. Exempelvis sociala

och personliga anpassningsproblem i förening med ökad fritid och höjda

inkomster kunna ha större andel i skulden än vad kommittén antagit.

Oaktat sålunda vissa grundlinjer i kommitténs förslag ge anledning till

tveksamhet är det knappast möjligt att motbevisa det väsentliga i dess slut­

satser. Det försök härtill, som göres i den Utterströmska reservationen, når

väl egentligen ej längre än att det nuvarande systemets i och för sig ej be­

stridda konsumtionshämmande verkan framhäves. Mot kommitténs av un­

dersökningsresultaten stödda åsikt om systemets vanebildande verkan är det

svårt att förebringa bärande skäl. Under sådana omständigheter är det möj­

ligt att kommitténs förslag om motbokssystemets avskaffande bör accep­

teras.

Länsnykterhetsnämnden i Gävleborgs län anser att motbokssystemet

kommit att dominera de senare årens nykterhetspolitiska debatt på ett sätt

som oförtjänt skjutit andra alternativa eller jämsides med detta system an­

litade metoder i bakgrunden. Enligt nämndens mening har systemet spelat

ut sin roll och erinrar därvid bl. a. om att den individuella kontrollen till

följd av det starkt ökade antalet motboksägare blivit en av organisatoriska

skäl tämligen omöjlig uppgift. Nämnden vill icke taga ställning till de slut­

satser kommittén dragit av sina subtila statistiska jämförelser med utlan­

det, även om mycket talar för deras riktighet. Nämnden finner att systemets

spärrverkan icke är av sådan styrka eller sådant värde attt de mycket stora

kostnaderna kan försvaras.

Stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Malmö förklarar sig i allt vä­

sentligt dela kommitténs principiella uppfattning. I yttrandet konstateras

att systemet misslyckats på den centrala punkten, nämligen att hindra spri­

ten att finna väg till missbrukarna.

Restriktionssystemets upphovsmän menade, att man genom sinnrikt ut­

tänkta restriktiva åtgärder, samtidigt som man icke lade några mera be­

svärande hinder i vägen för den måttliga förbrukningen av alkohol, skulle

med tämligen stor effektivitet kunna hindra de egentliga missbrukarna

från att komma över sprit. Man förbisåg emellertid viktiga psykologiska

fakta: man räknade sålunda uppenbarligen icke tillräckligt med att den

dynamiska kraft, som ett mer eller mindre sjukligt alkoholbegär utgör, icke

kan dämmas upp av i lagparagrafer fixerade avstängningsförbud utan all­

tid söker att på något sätt bli tillfredsställd. Under de år, som gått sedan

systemet genomfördes, har en flod av motbokssprit, som av motboksinne-

havare direkt eller genom langares förmedling överlåtits åt alkoholmiss­

135

brukare, flutit över landet. Nämnden har under sin verksamhet sedan ett

flertal år tillbaka kunnat konstatera i hur påtagligt ringa grad restriktio­

nerna hindrat missbrukare från att berusa sig. De grövre missbrukarnas

alkoholvanor har ofta en mer eller mindre periodisk karaktär, och man

borde väl, om motbokssystemet haft någon effekt kunnat vänta sig, att en

dylik period någon gång brutits genom att missbrukaren icke kunnat få tag

i berusningsmedel. Några exempel härpå har emellertid knappast kunnat

påvisas. I regel brukar den alkoholhungrige först hålla upp att berusa sig,

då han kommit i ett sådant tillstånd, att alkoholbegäret för tillfället hunnit

att tona bort.

1 yttrandet uttalas tvivel på bärigheten av kommitténs på inköpssiffrorna

grundade bevisning för systemets suggestionseffekt. Betydligt större bevis­

kraft tillmätes kommitténs utländska jämförelser. Oaktat svårigheterna vid

en sådan jämförelse kan man, enligt yttrandet, icke bortse från kommitténs

resultat. Restriktionssystemets roll som en betydelsefull faktor i samman­

hanget kan ej uteslutas.

Starkare kritik anföres i den tredje gruppen av yttranden. Som

förut nämnts följer dessa i allmänhet kommittén så långt att de anser att

motbokssystemet icke längre gör nämnvärd nytta eller i varje fall icke så

stor nytta att det motsvarar kostnaderna och andra olägenheter, varmed

systemet anses förbundet. Men kommitténs uppfattning underkännes på

väsentliga punkter. I allmänhet göres gällande att systemet icke har de ska­

deverkningar som kommittén påstått.

Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar, att om än motbokssystemet icke, som

kommittén hävdar, stimulerar spritkonsumtionen, har det dock icke lyckats

i avsevärd grad försvåra åtkomsten av spritdrycker för de kategorier som

avstängts från motbok eller ännu icke blivit berättigade att erhålla sådan.

Länsstyrelsen finner i likhet med kommittén önskvärt att det kostnadskrä­

vande motbokssystemet avvecklas.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Västernorrlands län,

som tillika framhåller, att systemet utövar en icke obetydlig spärrverkan.

Uttalanden av snarlik innebörd göres även av länsnykterhetsnämnderna i

Uppsala, Östergötlands, Kristianstads och Södermanlands län. Den sist­

nämnda ser en väsentlig orsak till systemets minskade spärrverkan i de upp­

mjukningar i tillämpningen som företagits på senare år.

Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker motbokssystemets avskaffande

främst med hänsyn till den bristande effektivitet som vidlåder detsamma

vid bekämpandet av alkoholmissbruket. Länsstyrelsen anför bl. a.

Uppenbarligen är det värdefullt att ha tillgång till statistiska uppgifter,

särskilt när de ge klart besked om berörda förhållanden. Frågan är emeller­

tid vilka slutsatser man kan draga av det framlagda materialet. Livets skif­

ten sådana de uttrycka sig i mänskligt handlande låta sig icke så lätt fångas

i en matematisk-statistisk formel. Det förefaller som om kommittén i sina

slutledningar ibland gått längre än vad försiktigheten bort bjuda. Särskilt

grannlaga är jämförelsen mellan Sverige och utlandet eftersom sifferuppgif­

terna grundas på vitt skilda förhållanden. Sålunda torde uppgifter om fylle­

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

136

riförseelser i olika länder icke vara direkt jämförbara. Uppfattningen när

man skall beivra ett fyllerifall skiftar och är beroende av vederbörande lands

speciella förhållanden. Här spela sådana svår jämförbara faktorer som folk­

lynne, sedvänja och lagstiftning in.

Länsstyrelsen har inhämtat att antalet utskänkningsställen med fullstän­

diga spriträttigheter inom Kopparbergs läns landsbygd åren 1951 och 1952

voro 5 respektive 6. Motsvarande siffror för Malmöhus läns landsbygd ut­

gjorde 163 respektive 164. Antalet fylleriförseelser under första hälfterna

av dessa år uppgick i Kopparbergs län till 184 respektive 277, vilket motsva­

rar 0,90 respektive 1,36 fall per 1 000 innevånare. Antalet fvllerifall för

Malmöhus läns landsbygd utgjorde samma tider 144 respektive 190, vilket

motsvarar 0,67 respektive 0,89 fall per 1 000 invånare. Av dessa kalla siff­

ror skulle det ligga nära till hands att draga den slutsatsen att den restrik­

tiva hållningen i Kopparbergs län ifråga om utskänkningsrättigheter varit

en orsak till det större antalet fylleriförseelser i detta län. Länsstyrelsen vå­

gar emellertid icke draga en sådan slutsats, eftersom förhållandena i de båda

länen i mångt och mycket skifta. Länsstyrelsen har endast velat nämna siff­

rorna för att visa hur svårt det är att från statistiken göra jämförelser be­

träffande nykterhetsförhållandena i olika län. Hur mycket vanskligare måste

det då icke vara att med utgångspunkt från statistiken draga paralleller

mellan skilda länder.

Länsstyrelsen anser för sin del att det är tveksamt om man av det förelig­

gande materialet kan draga så vittgående slutsatser beträffande ransone-

ringssystemets verkningar som kommittémajoriteten ansett sig kunna göra.

Oavsett vilken ståndpunkt man intager i denna fråga torde emellertid kun­

na konstateras att restriktionssystemet icke kunnat tillräckligt effektivt för­

hindra förekomsten av ett synnerligen allvarligt alkoholmissbruk.

Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar, att den icke genom kommit­

téns bevisning blivit övertygad om att restriktionssystemet framkallat ökad

konsumtion och stegring av missbruket, samt anför.

Den på lång sikt stigande tendensen hos alkoholkonsumtionen — som ej

återfinnes i vissa andra länder utan restriktioner — behöver sålunda enligt

länsstyrelsens mening icke bero på kontrollsystemet såsom sådant utan kan

och bör nog snarare tillskrivas andra faktorer, bl. a. det ökade välståndet i

landet och utvecklingen av umgängessederna i samband därmed ävensom de

här tillämpade maltdrycksrestriktionerna. Den omständigheten att övervä­

gande antalet motboksinnehavare helt utnyttjar sin inköpsrätt synes ej hel­

ler utgöra något bindande bevis för det individuella kontrollsvstemets sug-

gestionsverkan på konsumtionen i stegrande riktning. Nämnda förhållande

kan ju lika väl tyda på att de tilldelade kvantiterna i allmänhet äro mindre

än vad kunderna skulle vilja köpa och att motbokskontrollen alltså fak­

tiskt i många fall fungerar som en spärr mot en högre konsumtion. Av kom­

mitténs statistiska utredningar synes man å andra sidan nödgas draga den

slutsatsen, att man genom restriktionssystemet icke lyckats komma till rätta

med det egentliga alkoholmissbruket.

I yttrandet från Stockholms stadsfullmäktige och nämnder anföres bl. a.

Det finns ingen anledning att ifrågasätta riktigheten av kommitténs iakt­

tagelser liksom dess bedömning av huvuddragen i utvecklingen. I vad mån

restriktionssystemet, vars betydelse vid dess införande även kommittén vits­

ordar, skulle för den fortsatta utvecklingen av det allmänna nykterhetstill-

ståndet få den rent negativa betydelse, som kommitténs majoritet förutsät­

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ter, synes emellertid inte utan vidare vara styrkt av det förebragta slatis-

tisku materialet.

Intressant är därvid att konstatera, hur de som fasthälla vid restriktions-

systemet i viss utsträckning åberopa samma statistiska material som stöd

för sin ståndpunkt, dock givetvis med annan uttolkning av innebörden. Över­

huvudtaget synes den allmänna invändningen kunna riktas mot utredningen,

att den präglas av en viss ensidighet genom den förutfattade uppfattningen

om restriktionssystemets obetingade skadlighet. Snart sagt varje analys av

inhämtade statistiska uppgifter eller andra fakta utmynnar i ett omdöme

om den nuvarande ordningens skadlighet.

Det kan ifrågasättas, om inte kommittén därigenom kommit att bevisa för

mycket. Den har skruvat upp förväntningarna på resultatet av restriktions­

systemets avveckling ganska högt.

Det synes även, som om en mera balanserad och moderat bedömning av

restriktionssystemets betydelse varit på sin plats med hänsyn till de verk­

liga svårigheterna att få "en faktisk bevisning för vilken roll egentligen re-

striktionssystemet och dess konstruktion haft för utvecklingen av nykter-

hetstillståndet i landet. Kommittén har själv pekat på en rad faktorer av

betydelse för utvecklingen, liggande helt utanför rusdryckslagstiftningen.

Nykterhetskommitténs ganska pessimistiska bedömning till trots måste

dock konstateras, att alkoholkonsumtionen hos befolkningen genomsnittligt

sett har minskat icke oväsentligt.

Det bör då även beaktas, att kvinnorna i större utsträckning än tidigare

bruka alkohol. Detta kan visserligen ur rent absolutistisk synpunkt anses be­

klagligt, men måste bedömas vara en logisk följd av den allmänna, ekono­

miska och industriella utvecklingen, kvinnornas deltagande i produktions­

processen och överhuvudtaget deras emancipation och likställighet med män­

nen.

.

Under alla förhållanden är den faktiska innebörden av kvinnornas okade

alkoholkonsumtion, att man vid en jämförelse i fråga om den genomsnittliga

förbrukningen per invånare och år kommer till att männens konsumtion

minskat icke oväsentligt genom att en redan i och för sig numera lägre ge­

nomsnittlig konsumtionssiffra slås ut på både män och kvinnor.

Även om man sålunda i likhet med kommittén maste finna att vissa drag

i de senaste decenniernas utveckling äro ogynnsamma, kan dock som helhet

konstateras, att en obestridlig förbättring skett i fråga om nykterhetstillstån-

det hos det svenska folket. Bilden av förbättringen framträder än klarare,

om man jämför utvecklingen under hela halvseklet. Det fruktansvärda mass-

superi bland de fattigare klasserna, som florerade i början på detta århund­

rade, har försvunnit, likaså ymnigheten i dryckesvanorna inom medel- och

överklass.

.

...

Kommitténs huvudsakliga utredningsmetod har varit den janförande sta­

tistiska. Självfallet är denna metod icke blott värdefull utan även ofrån­

komlig. Som enda instrument ger den dock en något för stel och schema­

tisk bild av utvecklingen.

.

Den tillämpade renodlat statistiska metoden har även den avgjorda be­

gränsningen — vilket kommittén själv framhållit — att ändringar i vanor,

moraliska värderingar, administrativ praxis undanrycka en del av grunden

för jämförelser mellan siffror, som avse längre skilda tidpunkter. Ett ty­

piskt exempel på detta är fylleristatistiken. Det är ganska uppenbart, att i

en tid, då massuperiet var vida utbrett och överhuvudtaget dryckesvanorna i

alla samhällsklasser voro mindre måttfulla, blcvo t. ex. inte de på gatan på­

träffade fylleristerna anhållna och åtalade i samma utsträckning som nu­

mera. En berusad person var inte »påfallande» på samma sätt som vid ett

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

137

138

senare, mera strängt betraktelsesätt. Redan av detta skäl är fvlleristatistiken

icke helt jämförbar.

Härtill kommer, som kommittén påpekat, att polisverksamheten på lands­

bygden intensifierats kraftigt under de senare decennierna. Samtidigt har

»urbaniseringen» av landsorten via press, film, radio, enhetligt skolväsen,

förbättrade kommunikationer etc. skapat mera gemensamma moraliska

normer.

När man sålunda anlägger en mera historisk än enbart statistisk-teknisk

syn på utvecklingen och därvid går något längre tillbaka än vad nykter­

hetskommittén gjort, förstärkes intrycket av att genomsnittligt sett en av­

gjord förbättring av nykterhetstillståndet har skett men samtidigt av vilken

utomordentlig betydelse för denna utveckling alla de faktorer haft som legat

utanför alkohollagstiftningen. Kommittén har därvid själv anfört en rad

sadana omständigheter.

Utvecklingen av samhället är emellertid icke enkel och entydig och i alla

avseenden gynnsam. Parallellt med t. ex. förbättrad undervisning både på

det högre och lägre planet, en »kulturens demokratisering», så verka vid

sidan härav starka inflytelser i negativ riktning. Vissa delar av filmen och

av veckopressen, tecknade serier, dålig litteratur, liksom den ökade hetsen

och den skarpta konkurrensen och en rad andra liknande faktorer bidraga

inte bara till falsk idealbildning utan även till uppkomsten av starka neuro­

ser. Den moderna kulturen har även många avigsidor. Nöjesbegäret stimu­

leras och lyxen som ideal uppammas ganska konsekvent på många sätt i det

nutida samhället.

De negativa drag i utvecklingen, som nykterhetskommittén med sådan

skarpa framhäver, äro i hög grad resultat av dessa förhållanden. Det ökade

ungdomsfylleriet sedan mitten på 30-talet (i Stockholm 1,9 per 1 000 år 1937,

det gynnsammaste året, må jämföras med 8,7 år 1952) är inte heller en iso­

lerad företeelse. Pa samma sätt har den allmänna ungdomsbrottsligheten

ökat väsentligt under samma tid.

Sammanhanget med den allmänna utvecklingen, de s. k. utomlegislativa

omständigheterna, tecknas för övrigt helt riktigt av kommittén, när den sö­

ker ge förklaringarna till utbredningen av alkoholbruket.

Skälen för och emot restriktionssystemet anges i yttrandet på följande sätt.

Enligt vår mening kan kommitténs argumentering inte anses ge en helt

rattvisande bild av det nuvarande systemets betydelse, när det gäller att

bedöma olika faktorers inverkan på nykterhetstillståndet. Kommittén grun­

dar små resonemang i stor utsträckning på jämförande statistiskt material,

vars bevisvärde i vissa fall måste anses diskutabelt. Det är vidare uppen­

bart, att alla försök alt draga slutsatser av förhållandena i andra länder

maste ge ytterst osäkra resultat, eftersom utvecklingen inom olika länder

— aven om den kan förete vissa gemensamma huvuddrag — alltid i bety­

dande utsträckning influeras av faktorer, som är speciella för eller som ver­

kat med större eller mindre styrka i de olika länderna.

Med den nuvarande utformningen av kontrollsystemet torde visserligen,

sasom nedan närmare skall utvecklas, förefinnas en strävan att erhålla så

hög sprittilldelning som möjligt och detta förhållande kan i sin tur vara

agnat att hoj a spritkonsumtionen. Å andra sidan har motbokssystemet sä­

kerligen i andra fall en konsumtionsbegränsande effekt. Det är emellertid

icke möjligt att av de statistiska undersökningarna som kommittén redovi­

sat utläsa, vilken av dessa ransoneringseffekter som är den tyngst vägan­

de, och en diskussion på basis av undersökningarna om uttagningsfrekven-

sen på motböckerna kan icke skapa klarhet i denna fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

De positiva sidor, som det nuvarande systemet haft, äro nästan helt un­

danskymda i kommittébetänkandet. Kommittén ger visserligen uttryck tor

den uppfattningen, att restriktionssystemet sannolikt haft en konsumtions-

hämmande effekt vid införandet och tiden närmast därefter, men att det

sedan övergått till att bli eu konsumtionsstimulerande faktor. Hur man an

vill bedöma den suggestion till ökad konsumtion, som anses ligga i det nu­

varande systemet, så förefaller det dock troligt, att motboken for vissa kate­

gorier kan ha en konsumtionsbegränsande verkan. Visserligen inte nar det

«äller de grövsta missbrukarna, men sannolikt i en del fall av begynnande

eller lindrigare spritmissbruk. Många hustrur till alkoholbrukare betrakta

säkert motboken som en hjälp i sin strävan att hålla mannens spritbruk

inom någorlunda rimliga gränser.

..

Man kan heller inte bortse från den positiva sida hos systemet som bestar

däri, att det ger möjlighet att på ett tidigt stadium kunna få kontakt med

de konsumenter, som visa tecken till spritmissbruk, och påverka dem till ett

försiktigare umgänge med alkohol.

Det torde emellertid icke vara nödvändigt, och det ar kanske ur vissa

synpunkter rent av olämpligt att såsom kommittén gjort lägga tyngdpunk­

ten av argumenteringen på försök till bevisning av systemets totala skad-

lighet ur nykterhetssynpunkt. Eftersom restriktionssystemet obestridligen

medför ett intrång i människors frihet och ett individuellt registrerande och

kontrollerande, som inte är motiverat när det gäller den överväldigande ma­

joriteten av medborgare, så synes man böra intaga den principiella stand­

punkten, att systemet vid varje tidpunkt måste kunna gora sannolikt att

dess bibehållande är nödvändigt. Bevisbördan måste alltid ligga hos anhang-

arna av restriktionssystemet.

Om man med denna utgångspunkt granskar systemet, uppställer sig en

rad kritiska synpunkter.

....

Det är möjligt, att restriktionssystemet kan ha en viss sparrverkan, nar

det gäller de delar av landet, där det är långt till utminutenngs- och ut-

skänkningsställen. I en storstad som Stockholm är det relativt latt att ta

tillgång till alkoholvaror, vare sig det gäller genom utminutering eller ut-

skänkning. I synnerhet må framhållas, att den rikliga förekomsten a\ ut-

skänkningsställen för såväl spritdrycker och vin som maltdrycker ger stora

möjligheter att komplettera motboksspriten genom besök på restauranger

och ölkaféer. Det torde även vara lättare att skaffa sig överlåten motboks-

sprit i Stockholm än i de landsbygdsbetonade delarna av landet, över huvud

taget äro de så ofta förekommande överlåtelserna en grundläggande svaghet

i restriktionssystemet, då de i väsentliga avseenden sätter själva systemet ur

spel. Härtill kommer den allmänt moralupplösande verkan av ett sa utbrett

överträdande av lagen. Under dessa förhållanden kan restriktionssystemet i

stor utsträckning sägas ha överlevt sig självt, när det gäller att stävja alko­

holmissbruket. Med hänsyn härtill kan det icke vara försvarligt att bibe­

hålla det för staten dyrbara restriktionssystemet med det krångel och det

intrång på medborgarnas rätt att själva bestämma över sitt handlande, som

systemet innebär.

‘ En faktor, som förtjänar beaktande i sammanhanget, ar de stora kostna­

der och den stora personalåtgång, som äro förbundna med det nuvarande

restriktionssystemet i jämförelse med de kostnader samhället lägger ner på

övriga nykterhetsfrämjande åtgärder.

En väsentlig avigsida hos det nuvarande systemet ar den »spritbyrakrati»,

som har sitt upphov och sin grund i den individuella kontrollen. Av utred­

ningen framgår, att den alldeles övervägande delen av befolkningen ar alko­

140

holkonsumenter, samt att de i nykterhetshänseende skötsamma utgöra om­

kring 90 % av folket. Det torde kunna ifrågasättas, om det då är berättigat

att en stor majoritet av befolkningen även i fortsättningen skall behöva

torekomma i innehållsrika hemliga register och känna sig utsatt för ett för­

myndarskap, som i de flesta fall är helt obehövligt. Åtskilliga fall av miss­

tag och orättvisor samt administrativt godtycke måste härigenom före­

komma.

En av de starkaste invändningarna, som kan göras mot det nuvarande

restnktionssystemet, är, att systemets kontroll icke begränsats enbart till

medborgarnas skötsamhet i nykterhetshänseende.

Som framgår av nykterhetskommitténs statistiska undersökningar ha nyk-

terhetsanmarknmgarna varit i minoritet bland skälen för att nv motbok

eller förhöjnmg av tilldelningen vägrats och för nedsättning av tilldelningen

erhetsanmärkning har angivits som anledning endast i respektive

o7,b %, 8,6 % och 20,8 % av fallen. Här torde man finna en av de viktigaste

orsakerna till att sprittilldelningens storlek kommit så i centrum i diskus­

sionerna man och man emellan och att som en följd därav restriktionssyste-

met fått ett så ogynnsamt psykologiskt inflytande.

Eftersom restriktionssystemets förmyndarskap i icke oväsentlig mån har

att karaktären av inblandning i folks skötsel av sin ekonomi, ha ingripan­

den uppfattats som utslag av en klasslagstiftning. Ju mer samhällets demo-

ratisering fortskridit desto mer stötande ter sig varje form av särlagstift-

mng och oviljan mot systemet liksom uppluckringen av moralen på detta

område har i hog grad sin grund i dessa förhållanden.

Sammanfattningsvis må sålunda sägas, att även om systemet tidigare haft

vissa iort]anster och även fortfarande för vissa kategoriers alkoholkonsum­

tion kan tankas vara av betydelse, så synes det likväl i sin helhet ha över-

levt sig sj al vt. Att låta den överväldigande delen av befolkningen även för

t ramtiden vara underkastad restriklionssystemet med allt vad detta innebär

av ingripande i den personliga friheten, förmyndarskap över människor

m. m. kan icke vara motiverat. Det må gärna medgivas, att vissa av de mera

irriterande yttringarna av systemet — hänsynstagande till ekonomiska för-

nauanden in in. — icke är oupplösligt förbundna med systemet såsom så-

aant utan val kunna avlägsnas isolerat. Men systemets auktoritet är så un­

dergrävd i folkmedvetandet, att en dylik delreform icke torde tjäna något

sylte, framfor allt med hänsyn till att de då kvarstående delarna icke kunna

pavisas vara erforderliga. Under dessa förhållanden tillstyrkes att restrik-

tionssystemet avskaffas.

Overståthållarämbetet har beträffande frågan om motbokssystemets av­

skaffande icke kunnat komma till någon bestämd övertygelse samt fram­

håller, att skäl — och starka skäl — anförts både för och emot avskaffandet.

Efter att ha redogjort för kommitténs och stadsfullmäktiges ståndpunkter

i frågan och med ståndpunkterna följande konsekvenser fortsätter ämbetet.

Ämbetet kan icke helt ansluta sig till de slutsatser stadsfullmäktige dragit

f.v_^ Cgt!n ™menng; Det. kan näppeligen vara riktigt, att av det förhål-

iandet att det tdl äventyrs icke visats, att motbokssystemet numera fullgör

ansedd verkan, draga den konsekvensen att motbokssystemet utan vidare

a.TS.. at .• Men även om ämbetet hyser den uppfattningen, att kommit­

tén mahanda i alltför starka färger målat innebörden och verkningarna av

det nuvarande systemet — särskilt känner sig ämbetet icke övertygat om

att systemet har den suggestiva verkan som kommittén antytt — finner

ämbetet dock övervägande skäl tala för att motbokssystemet avskaffas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

141

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

I de yttranden som helt eller i allt väsentligt går emot kommi t-

téns uppfattning hävdas allmänt, såsom förut omtalats, att mot-

bokssystemet alltjämt har övervägande spärrverkan samt att denna spärr

icke kan borttagas utan att något annat sättes i dess ställe.

Flertalet av de synpunkter, som åberopas från detta håll, redovisas i kon­

trollstyrelsens och socialstyrelsens yttranden.

Kont rolls tyr elsen går till en början in på kommitténs undersökning av

trenden under mellankrigstiden i Sverige, Danmark, Nederländerna och

Storbritannien samt anför.

Beträffande denna undersökning må till en början anmärkas, att varje

kalkyl av den art, varom här är fråga, måste vara ytterligt vansklig. Att

märka är dessutom, att man beräknat spritdryckskonsumtionen i liter pei

invånare, vilket med hänsyn till att i Sverige den vuxna befolkningens andel

av totalbefolkningen ökat starkt sedan åren 1925—1928 åstadkommer en

successivt stigande övervärdering av den svenska konsumtionen; det latta

hade varit att räkna med konsumtionen per invånare över 15 år

En annan svaghet hos beräkningarna är, att man för de tre främmande

länderna icke har samma fördelning på utminutering och utskänkning som

i Sverige. Pris- och konsumtionsserier torde icke heller helt ha motsvarat

varandra. Man måste vidare fråga sig, om förhållandena i de olika länderna

verkligen äro tillräckligt likartade för att det erhållna resultatet skall kunna

anses äga någon bärkraft. Redan den omständigheten, att det just är ländei

med mycket hög spritbeskattning som visa den fallande trenden, ger anled­

ning till eftertanke. Spritpriserna voro nämligen i dessa länder redan tore

år 1920 väsentligt högre än i vårt land. När kommittén gor gällande, att in-

flvtandet av priserna eliminerats, kan detta i varje fall endast galla de pris­

förändringar, som ägt rum under den tid beräkningarna omfatta, men där­

emot icke de prishöjningar, som skedde före år 1920. Verkningarna av dessa

tidigare prishöjningar torde emellertid ha sträckt sig betydligt längre fram­

åt i°tiden. Att märka är också, att i Sverige skedde en stark urbanisering

under den här aktuella perioden, medan urbaniseringen i vissa av jamto-

relseländerna ägt rum under ett långt tidigare skede.

Sammanfattningsvis torde man kunna säga, att förekomsten av en stigan­

de trend för spritdryckskonsumtionen i Sverige under mellankrigstiden inga­

lunda kan anses bevisad och att man måste vara synnerligen försiktig vid

bedömningen av orsakerna till att spritdryckskonsumtionen utvecklat sig

gynnsammare i jämförelseländerna.

Kontrollstyrelsen framhåller vidare att kommittén endast räknat med

konsumtionen av spritdrycker samt att, om den totala konsumtionen av

sprit, vin och Öl omräknas i ren alkohol, Sverige ingalunda intager någon

särställning. Beträffande spritkonsumtionens utveckling sedan tiden före

andra världskriget erinras om att Danmark och de länder där spritdrycks­

konsumtionen dominerar visar betydligt större ökningssiffror än Sverige.

Styrelsen kritiserar härefter kommitténs uttalanden om missbrukets ut­

veckling i Sverige och i anslutning därtill gjorda internationella jämförelser.

Kommittén kunde här ha erinrat om att det registrerade fylleriet huvud­

sakligen förekommer i städerna och i mycket liten utsträckning pa den

administrativa landsbygden. Under perioden 1920—1950 bär, såsom kom­

mittén i annat sammanhang påpekar, en betydande flyttning agt rum från

142

landsbygden till städerna, så att under det senare året 47 procent av befolk­

ningen bodde i städerna mot endast 30 procent år 1920. Att den totala fyl­

lerifrekvensen för hela riket icke undergått några större förändringar un­

der denna period måste därför innebära, att fyllerifrekvensen i städerna, så­

lunda icke blott i Stockholm, avsevärt förbättrats. Detta är också fallet,

ehuru kommittén icke funnit anledning att omnämna det. Att fyllerisiff­

rorna på den rena landsbygden stigit beror, såsom kommittén själv framhål-

ler, naturligtvis i viss mån på förbättrad polisbevakning.

Såsom kommittén framhåller, äro uppgifter om fylleri och andra alko­

holskador synnerligen vanskliga att använda vid en internationell jämfö­

relse; olikheterna i lagstiftning, praxis och statistikföring äro nämligen

stora. Kommittén lämnar emellertid en sammanställning över antalet fyl­

leriförseelser per 1 000 invanare i olika länder, angivna i procent av siffrorna

ior perioden 1911/13. Om de angivna uppgifterna säger kommittén, att »de

llesta» undersökta länderna ha större nedgång än vårt land. Verkliga för­

hållandet är, att från perioden 1911/13 till perioden 1922/26 endast två län­

der visa större nedgång än Sverige, medan de övriga fyra visa mindre ned­

gång. Beträffande år 1949 föreligga siffror endast för sex länder, av vilka tre

— Storbritannien, Belgien och Nederländerna — visa större nedgång än Sve­

rige, medan två — Norge och Danmark — visa mindre nedgång. För Norge

ligga de absoluta fylleritalen per 1 000 invånare ungefär dubbelt så högt

som för Sverige. För Finland saknas jämförbar statistik för tiden före 1927;

de absoluta fylleritalen per 1 000 invånare ligga där omkring sex gånger

så högt som i Sverige. För Sverige äro för de fyra i tabellen angivna perio­

derna 1911/13, 1922/26, 1933/38 och 1949 — procentsiffrorna respek­

tive 100, 52, 50 och 51. För Danmark äro motsvarande tal 100, 43, 50 och 63.

Man kan icke frigöra sig från det intrycket, att kommitténs jämförelse

mellan förhållandena i Sverige och utlandet är tendentiös och präglad av

en strävan att måla den svenska utvecklingen i mörka färger. Kommitténs

påstående, att »alkoholmissbruket i Sverige av i dag ter sig skrämmande

vid en internationell jämförelse», måste sålunda i varje fall betecknas som

starkt överdrivet.

Kommitténs slutsatser om motbokssystemets skadliga verkningar beteck­

nas av kontrollstyrelsen som en måttlös överdrift. I anslutning därtill fram­

håller styrelsen, att kommitténs generella påstående om samband mellan kon­

sumtion och missbruk endast delvis har täckning i kommitténs material. Så­

dant samband föreligger i fråga om månadssiffrorna, d. v. s. månader med

större utminutering uppvisar i regel högre fyllerisiffror. Men förhållandet

är det motsatta med årssiffrorna. Det råder ett nästan signifikant negativt

samband för perioden 1922—1937 och ett signifikant negativt samband

för perioden 1922—1947, vilket innebär att fylleriet minskats när sprit­

försäljningen i systembutikerna ökats och ökals när försäljningen minskats.

Kontrollstyrelsen går härefter in på kommitténs svensk-finska jämförel­

ser rörande årsinköpens storlek. Frågan gäller, enligt styrelsen, icke huru­

vida den svenska ransoneringen utövar en suggestionsverkan eller en spärr-

verkan utan i vad mån och i vilken utsträckning en suggestionsverkan eller

en spärrverkan föreligger.

Styrelsen erinrar om att efterfrågan på extratilldelning är störst inom

den högsta tilldelningsklassen. Detta belyser enligt styrelsens mening ran­

soneringens spärrverkan. I fortsättningen anföres.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

143

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

En jämförelse mellan den svenska och den finska inköpskurvan visar, att

den svenska ransoneringen för ett stort antal konsumenter avklippt möjlig­

heten att göra verkligt stora inköp, på mer än 36 liter. Den finska kurvan

går här i höjden på ett särdeles markant sätt. Det ligger nära till hands att

sammanställa detta förhållande med det förut omtalade faktum, att antalet

fylleriförseelser är så mycket större i Finland än i Sverige. Kommittén sö­

ker emellertid på ett föga objektivt sätt bagatellisera denna uppenbara

spärrverkan.

Efter att ha återgivit vissa av kommitténs argument fortsätter styrelsen.

För den granskare av materialet, som i motsats till kommittén icke in­

skränker möjligheterna till ett kategoriskt »antingen — eller» utan räknar

med ett »både — och», är det icke nödvändigt att förutsätta, att alla de kun­

der som nu köpa 12, 24 eller 36 liter, vid fri försäljning skulle ga upp

till de inköp, som representeras av maximivärdena av den finska kurvan.

Perspektivet är tillräckligt skrämmande, om man måste rakna med att

många skulle göra det. Hur pass »otänkbara» de av kommittén asyftade

kvantiteterna äro, kan man få en föreställning om dels av de nyss atergivna

finska siffrorna och dels av tillgängliga uppgifter om de svenska inköpen

före ransoneringens tillkomst. Genomsnittsinköpen i Sverige lago vid denna

tid vid omkring 40 liter (nu 20).

Styrelsen kritiserar, i likhet med reservanten Utterström, kommitténs jäm­

förelser mellan spritransoneringen och kristidens ransoneringar.

I juni 1953 lät kontrollstyrelsen vid ett systembolag verkställa en under­

sökning, huru många motboksägare som åtnöjde sig med lägre tilldelning än

de enligt gällande tilldelningsnormer var berättigade till. I undersökningen

medtogs icke personer, som var över 66 år. Styrelsen yttrar.

Om suggestionsverkan förelåg, borde den icke endast innebära att uttagen

lågo nära den medgivna kvantiteten, utan också medföra, att alla motboks-

ägare gjort framställning om den högsta tilldelning, vartill de voro berätti­

gade. Den stickprovsundersökning som företogs visade emellertid, att vid

ifrågavarande bolag icke mindre än 41 procent av samtliga motboksagare

voro berättigade till högre tilldelning än de för närvarande innehade.

Kommitténs jämförelser mellan inköpen i olika åldrar gör enligt kontroll­

styrelsen uppenbart, att de nuvarande små uttagen för yngre personer tyder

på en genom ransoneringen åstadkommen nedpressning av inköpen. Till

grund härför åberopar styrelsen, att år 1916 medelinköpen i Sverige var

nästan lika stora i åldrarna 20—25 år som i de högre åldrarna eller ungefär

dubbelt så stora som nu samt att enligt kommitténs egen uppgift 14 procent

av de finska köparna i åldersklassen 21—29 år gör inköp på över 36 liter.

Såsom ett gott indicium på ransoneringens spärrverkan betecknas den

ojämna fördelningen av inköpen under olika delar av månaden. Härvidlag

åberopas samma skäl som anförts i Utterströms reservation. Styrelsen yttrar

fortsättningsvis.

I detta sammanhang vill kontrollstyrelsen peka på den skillnad i fÖl sälj -

ningsutvecklingen, soiii föreligger i fråga om utminutering och utskänkning.

Kommittén synes sålunda icke ha observerat den motsägelse i fråga om an­

tagandet av suggestionsverkan kring motboken, som ligger i att restaurang­

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

försäljningen, för vilken motbok ju icke erfordras, stigit avsevärt per invå­

nare, medan utminuteringen icke ökat eller företer sjunkande siffror under

samma perioder.

Helt allmänt kan man gentemot kommittén påpeka, att statistiska beräk­

ningar som avse att bevisa huruvida suggestionseffekt förefinnes och vilken

betydelse den over huvud taget haft, äro ytterst vanskliga att genomföra

Annu svårare måste det bil att draga några slutsatser av dylika beräkningar,

nar det galler en tidrymd, under vilken stora förändringar i fråga om lev­

nadssätt och levnadsstandard ägt rum. Huruvida motboken är orsaken till

(ten av kommittén påstådda breddningen av alkoholbruket kan enligt kon-

trolstyrelsens mening icke konstateras, och om så är, kan icke heller dess

andel i denna utveckling fastställas.

För att påvisa att helt andra förhållanden än förekomsten av ett restrik-

tionssystem kan påverka utvecklingen åberopar styrelsen vissa åren 1940

och 1948 i Amerika verkställda undersökningar. Dessa ger bl. a. vid han­

den, att antalet alkoholkonsumenter i Amerika år 1940 var cirka 40 miljo­

ner, medan det år 1948 stigit till 62 miljoner, vilket innebär en ökning med

55 procent på 8 år. Styrelsen anför.

, 1 d.e ,oljka staterna i Amerika finnas visserligen inskränkningar av skilda

slag i fråga om alkoholförsäljningen, men någon motbok eller några lik­

nande kvantitativa restriktioner för utminuteringen finnas däremot icke.

Det maste således vara helt andra omständigheter, som påverkat utveck-

mgen i Amerika, och det torde vara sannolikt, att den mycket starka hög­

konjunkturen varit den främst bidragande orsaken.

Kontrollstyrelsen anför i fortsättningen att frågeställningen måste bli fort­

satt ransonering eller prishöjning. I detta sammanhang betecknar styrelsen

ransoneringen som ett ofullkomligt medel att begränsa och motarbeta sprit­

missbruket. Motbokssystemet utgör, enligt styrelsen, en värdefull ehuru

ingalunda fullständig spärr mot stora inköp. I fråga om valet mellan fort­

satt ransonering och prishöjning uttalas till förmån för det senare alterna-

tivet bl. a., att det otvivelaktigt, sedan restriktionssystemets verkningar efter

en jämförelsevis lång prövotid befunnits vara relativt begränsade, skulle

vara av stort intresse att praktiskt undersöka effektiviteten i vårt land av

de höga prisernas system.

Socialstyrelsen yttrar om kommitténs jämförande statistiska metoder.

Pet ar en vansklig uppgift att utskilja verkningsgraden hos de olika or­

saksfaktorer, som ha varit verksamma vid utvecklingen av spritdryckskon-

sumtionen. Jämförelser med andra länder kunna härvid visserligen giva

mycken upplysning men det är nödvändigt att värja sig mot benägenheten

att overskatta bärkraften hos dylika jämförelser, som icke kunna undgå

att vara behäftade med allehanda felkällor.

I likhet med kontrollstyrelsen vill socialstyrelsen påvisa oriktigheten av

kommitténs uppfattning att konsumtionsutvecklingen varit särskilt ogynn­

sam i Sverige under de senaste årtiondena. Under den del av motbokssyste-

mets tillvaro, som ligger närmast i tiden, nämligen från mitten av 1930-talet

(åren 1933

1938) till slutet av 1940-talet (år 1949) har visserligen kon­

sumtionen av spritdrycker per invånare ökat i Sverige, men så har även

145

varit fallet i fem av de övriga sju länderna. Sverige intar, enligt socialsty­

relsen, ett mellanläge i fråga om styrkan av denna konsumtionsutveckling.

Beträffande ungdomsfylleriet anför styrelsen.

En närmare granskning av utvecklingsgången av ungdomsfylleriet ger

vid handen, att ökningen satte in med verklig styrka först i slutet av 1930-

talet — då motbokssystemet hade varit i tillämpning under två årtionden

— och uppnådde ett maximum år 1943, varefter en markerad nedgång vid­

tog till år 1946, åtföljd av en kraftig stegring under de allra senaste åren.

Nedgången under åren 1944—1946 var för den yngsta åldersgruppen så stor,

att antalet fyllerister inom denna grupp sjönk till mindre än hälften, och

även för de övriga ungdomsåldrarna var nedgången betydande, så att den

för åldersgruppen 21—25 år ledde till att antalet fyllerister per 1000 perso­

ner under år 1946 var avsevärt lägre (18 %) än under begynnelseperioden

(åren 1925—1928) för dessa undersökningar av nykterhetskommittén. Det

är sålunda den stegring av ungdomsfylleriet, som har inträtt från och med

år 1947, som utgör grunden för nykterhetskommitténs uttalande om den

utomordentligt allvarliga utvecklingen i fråga om ungdomens alkoholvanor.

Motbokssystemet kan ju emellertid icke ha varit drivkraften härvidlag, ef­

tersom detta system hade tillkommit trettio år tidigare och icke har under­

gått någon förändring under tiden efter år 1946.

Socialstyrelsen tager därefter ställning till kommitténs bevisning för mot-

bokssystemets konsumtionsökande verkan.

Beträffande ökningen av antalet motböcker åberopar styrelsen samma

skäl som i Utterströms reservation samt tillägger.

De årtionden, varunder motbokssystemet har gällt, utmärka sig av myc­

ket stora förändringar i ekonomiskt och socialt avseende. Den allmänna lev­

nadsstandarden har höjts kraftigt, vilket i och för sig är ägnat att verka ut­

bredande bland annat på det slag av lyxkonsumtion, som alkoholkonsum­

tion utgör. Under hela denna tid har pågått en mer eller mindre intensiv ur­

banisering, vilken måste antagas ha varit av stor betydelse i detta samman­

hang, eftersom andelen spritdryckskonsumenter regelmässigt är större i stä­

der och tätorter än på landsbygden. Helt visst ha även sådana förändringar

av mera abstrakt innebörd, som de starka förskjutningarna i människor­

nas allmänna värderingar och den genomgripande omvandlingen av den

allmänna livsstilen i icke ringa mån påverkat inställningen till njutnings­

medlet alkohol. Den av nykterhetskommittén påvisade minskningen av an­

talet helt spritdrycksavhållsamma i landet — vilken kommittén till stor del

lägger motbokssystemet till last — får därför en fullt naturlig förklaring

av dessa allmänna orsaksfaktorer och erfordrar icke någon speciell förkla­

ring av sådant slag, som den av nykterhetskommittén antagna egenskapen

hos motbokssystemet alt verka utbredande på själva sedvänjan att förtära

alkohol.

Kommitténs uttalande att ransoneringen åstadkommer en sugning uppåt

av inköpen till tilldelningsmaximum bemötes av socialstyrelsen med hu­

vudsakligen samma argument som åberopats av kontrollstyrclsen. I anslut­

ning därtill upptager socialstyrelsen till bedömande kommitténs slutsatser

av de internationella jämförelserna samt anför.

Det bärkraftigaste av de av kommittén anförda skälen är, att den svenska

spritdryck skonsumtion eu har eu i jämförelse med andra länder aninärk-

10

Dihang till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr 151.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 151.

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ningsvärt hög nivå både absolut taget och med hänsyn till de faktorer utan­

för lagstiftningen och de av skattehöjningar vållade prisstegringar, som i

Sverige liksom i andra länder hade bort minska denna konsumtion. Denna

synpunkt förtjänar givetvis mycket stort beaktande. Vid dylika internatio­

nella jämförelser måste emellertid uppmärksammas, att den verkan som en

skattehöjning utövar på spritdryckskonsumtionens storlek varierar i hög

grad allt efter det sätt, varpå skattehöjningen har kommit till stånd. Om

skattehöjningen har inträtt medelst en lång rad av mindre stegringar,

som ha givit konsumenterna tillfälle att så småningom vänja sig vid de

höjda priserna, sa är den samlade effekten av dessa stegringar betydligt

svagare än verkan av en total skattehöjning av samma styrka, vilken har

satt in med ett slag och därigenom har kommit att tvinga till en ome­

delbar brytning och omläggning av konsumtionsvanorna. Detta förhållande

är av största betydelse när det gäller att bedöma konsumtionsutvecklingen i

Sverige å ena sidan och de av nykterhetskommittén jämförda länderna å den

andra. Om man härvid begränsar sig till en jämförelse med Danmark —

för utvecklingen i detta land visar nykterhetskommittén särskilt intresse —

är det ett anmärkningsvärt faktum, att det i detta land har förekommit eu

dylik chockverkande skattestegring, nämligen under år 1917, då spritdrycks-

beskattningen av fiskaliska skäl höjdes från 0,60 kronor per 1 liter'100-

procentig alkohol till 21,00 kronor, d. v. s. ökades i proportionen 1 till 35.

Enligt alla skildringar av verkningarna av denna för Danmark alldeles

exempellösa skattestegring utövade denna en faktisk chockverkan på det

övervägande flertalet spritdryckskonsumenter, vilken medförde, att kon­

sumtionen av spritdrycker sjönk med omkring 90 procent och alltsedan dess

har kvarstannat på denna låga nivå. Någon motsvarighet till denna chock­

verkande skattestegring finnes icke för Sveriges vidkommande. Här ha skat­

testegringarna utan undantag hållits väl inom området för det ekonomiskt

uthärdliga för det stora flertalet konsumenter. Även om skatten på sprit­

drycker numera är hög, t. o. m. mycket hög i jämförelse med nivån före

motbokssystemets införande, så har den utveckling, varunder man har upp­

nått detta höga skatteläge, närmast haft karaktären av en tillvänjningspro-

cess.

Att spritdryckskonsumtionen i Sverige alltjämt är hög i jämförelse med

Danmark och även med andra länder beror därför till stor del på att sprit-

drycksbeskattningen på grund av sättet för skattehöjningarnas inträdande

icke utövar en lika starkt konsumtionsnedpressande verkan som i andra

länder.

En annan omständighet, som utövar inverkan på spritdryckskonsumtio­

nens omfattning med olika styrka i skilda länder, är den förändring i män­

niskornas beteendemönster, vilken har framträtt under den sista mans­

åldern såsom en följd av den genomsnittligt höjda ekonomiska standarden.

I fråga om attityden till spritdryckerna kännetecknas denna utveckling av

en utbredning av själva alkoholbruket jämsides med en mildring av det

grövre alkoholmissbruket.

Omfattningen av spritdryckskonsumtionen i ett land är avhängig av

många orsaksfaktorer. Några av dessa kunna vara av ekonomisk natur, så­

som exempelvis lågt pris på spritdryckerna, vilket i och för sig är ägnat

att hålla denna konsumtion relativt hög. En med ett lågt pris jämförlig ver­

kan i detta avseende har även ett relativt högt pris, vilket har uppnåtts ge­

nom successiva, lindriga skattestegringar. I övrigt ha orsakerna en mera

allmän karaktär. Det kan i detta sammanhang vara tillräckligt att hänvisa

till sådana allmänna företeelser som segheten hos inrotade sedvänjor, väl­

ståndsutvecklingens betydelse för omfattningen av all slags lyxkonsumtion

147

och de förändringar i den allmänna livsstilen, som följa i välståndsutveck­

lingens spår. I vårt land ha vi onekligen mycket gamla, inrotade dryckes-

vanor. Välståndsutvecklingen har varit särskilt gynnsam under den tid,

varunder motbokssystemet har varit i tillämpning, och de förändringar i

fråga om inställningen till spritdryckerna såsom njutningsmedel, vilka är

en naturlig följd härav, ha gjort sig starkt gällande. När man ställes inför

spörsmålet att söka göra klart för sig, vilka orsakerna äro till att alkoholkon­

sumtionen är så pass hög i Sverige, som den alltjämt är, framstå därför dessa

allmänna orsaker såsom fullt tillräckliga förklaringsgrunder. 1 jämförelse

med dem framträder nykterhetskommitténs förklaringsgrund, motbokssyste-

mets konsumtionsfrämjande verkan, såsom en orsak av utpräglad teknisk

karaktär, vilken icke behövs för förklaring av det rådande läget. Att den re­

lativt höga spritdryckskonsumtionen i Sverige icke utgör ett bevis för att

motbokssystemet faktiskt utövar en dylik verkan på konsumtionen är i vart

fall uppenbart.

Socialstyrelsen ingår härefter på kommitténs trendundersökning samt

yttrar.

Vid bedömande härav bör uppmärksammas, att den matematisk-statis-

tiska analysen visserligen äger förmåga att eliminera olikheter i fråga om

pris- och inkomstförhållanden i de särskilda jämförelseländerna men sak­

nar möjlighet att beakta olikheter beträffande den psykologiska verkan på

konsumenterna å ena sidan av en plötslig och mycket kraftig prisstegring

på spritdryckerna och å den andra av flera successiva och var för sig rela­

tivt lindriga prishöjningar. Detta har till följd att resttrenden i exempel­

vis Danmark och England får sin inriktning delvis påverkad av den chock­

verkan på spritdryckskonsumenterna, som de på sin tid insalta snabba och

kraftiga skattehöjningarna på spritdrycker medförde i dessa länder.

Olikheten i riktningen hos de jämförda ländernas resttrendcr har där­

för ingalunda den betydelse, som nykterhetskommittén är benägen att ge

denna.

Detta omdöme bekräftas för övrigt av nykterhetskommitténs eget mate­

rial, vilket nämligen visar, alt tillfälligheter kunna påverka resttrendens

förlopp. Medan resttrenden i Sverige för perioden 1920—1938 är fallande,

får den för perioden 1923—1938 ett stigande förlopp. Nederländerna visa

för perioden 1925—1938 en resttrend med ganska starkt nedåtgående ten­

dens. Då detta land från tiden omedelbart före det andra världskriget till

slutet av 1940-talet visar den största konsumtionsstegringen av alla de av

nykterhetskommittén undersökta åtta länderna, skulle en resttrendberäk-

ning, som avsåge liden efter år 1938, av allt att döma förete ett stigande

förlopp.

Socialstyrelsen finner på grund av det anförda, att kommittén icke lämnat

en övertygande bevisning för att motbokssystemet utövar en skadlig inver­

kan. Systemet har emellertid sina svagheter, bl. a. överlåtelseproblemet, och

är otillräckligt som spärr mot en onödigt hög och skadlig spritdrycks-

konsumtion. Socialstyrelsen kan därför väl tänka sig att systemet avveck­

las, om andra restriktiva åtgärder med kraftigare konsumtionsbegränsande

verkan sättes i dess ställe.

Synpunkter, likartade med dem som anförts av kontrollstyrelsen och so­

cialstyrelsen, framföres i yttrandena från länsstyrelserna i Kronobergs, Väst­

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

148

manlands och Gävleborgs län, länsnykterhetsnämnderna i Kalmar, Gotlands,

Blekinge, Malmöhus, Hallands och Västmanlands län. styrelsen för statens

alkoholistanstalt å Venngarn, stadsfullmäktige i Uppsala. Riksförbundet

Landsbygdens Folk, Systembolagens Kontrollföreståndareförening och Sy­

stembolagens Personalförening, Sveriges centrala restaurangaktiebolag samt

reservationer som fogats vid bl. a. yttrandet frän Stockholms stadsfullmäk­

tige och nämnder av borgarråden Bergvall och Mårtens.

Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar dock samtidigt, att den icke vill

bestrida att restriktionssystemet kan ha verksamt bidragit till att utbreda

och öka alkoholbruket. Enligt länsstyrelsen har vid bestämmande av den

individuella tilldelningen fästs för stort avseende vid sökandens ålder, in­

komst och samhällsställning. Särskilt den höga motboksåldern för ogifta,

25 år, anses ha medfört skadliga verkningar. Likartade uttalanden göres av

länsstyrelsen

i Gävleborgs lån.

Länsnykterhetsnämnderna i Hallands och Västmanlands län påtalar de

lättnader i systemets tillämpning som ägt rum på senare år.

Riksförbundet Landsbygdens Folk framhåller, att kommittén inte synes

ha trängt till botten med nykterhetsproblemet utan fastnat i ett ganska yt­

ligt resonemang om motbokens fördärvbringande betydelse.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag yttrar sammanfattningsvis.

Det har icke varit möjligt för bolaget att prestera en genomgående gransk­

ning av kommitténs material och dess behandling av detta. De punkter, som

i det föregående behandlats, ha emellertid central betydelse för kommitténs

argumentation rörande ransoneringssuggestionens förekomst och styrka. På

varje punkt, som upptagits till närmare skärskådande, har bolaget ansett

sig kunna konstatera, att kommittén dragit slutsatser, som gå längre, än

underlaget medgiver. I de beskrivande delarna av betänkandet (I och IV)

göras betydelsefulla reservationer beträffande materialets entydighet och

metodernas säkerhet och räckvidd. Där iakttages också en välbetänkt åter­

hållsamhet i fråga om slutsatser. I den därpå följande principdiskussionen

(de! V) släppa emellertid dessa hämningar och slutsatser dragas utan nödig

kritik. Genomgående i denna del av betänkandet synes dessutom vara, att

vad som kan störa kommitténs slutsatser behandlas i förbigående eller ute­

lämnas, medan allt som kan tänkas stöda dess teser noggrant redovisas och

undersökes.

Bolaget måste under sådana förhållanden med beklagande konstatera, att

det icke kan finna kommitténs behandling av undersökningsmaterialet i nu

berörda delar förutsättningslös och fördenskull icke heller kan grunda sitt

ställningstagande, såvitt nu är i fråga, på kommitténs resultat.

Vad som otvetydigt framgår av kommitténs undersökningar är däremot,

att alkoholmissbruk och alkoholskador alltjämt ha en skrämmande utbred­

ning./ vårt land. Kommitténs uttalande, att motbokssystemet icke motsva­

rat förväntningarna, synes i så måtto äga fog, att dess återverkan på miss­

bruk och skador väl måste anses mindre, än vad man haft rätt att vänta.

Bolaget är därför icke främmande för tanken, att det inom en icke alltför

avlägsen framtid kan visa sig möjligt och lämpligt att frångå restriktions­

systemet, som givetvis icke får bli något självändamål, och vars utveck­

lingsmöjligheter till större effekt på missbruk och skador torde få anses

skäligen begränsade.

Kungl. Maj.ts proposition nr löt.

149

Systembolagens Förtroendenämnd anför i sitt utförliga yttrande huvud­

sakligen samma argument som kontrollstyrelsen och socialstyrelsen. På

några punkter framdrager emellertid nämnden ytterligare material och åbe­

ropar flera argument.

I fråga om ungdomsfylleriets utveckling anföres sålunda.

Valet av det år eller den årsräcka, som bildar utgångspunkt för jämfö­

relsen, är i dylika fall av den största betydelse. Nykterhetskommittén har

av icke angivet skäl valt de fyra åren 1925—1928 såsom utgångspunkt. En

sannolik förklaring härtill är, att just dessa år utmärka sig för ett mycket

lågt ungdomsfylleri. Uteslutande till fölid av detta val av utgångsperiod har

kommittén för år 1948 kunnat redovisa en stegring av det relativa antalet

unga män, som gripits för fylleri, i åldersgruppen 15—17 år med omkring

200 % och i åldersgruppen 18—20 år med omkring 100 %, medan motsva­

rande stegring för åldersgruppen 21—25 år betecknas såsom mycket stark

(i själva verket omkring 41 %). Hur avgörande för hela bilden av utveck­

lingen valet av utgångsperiod är framgår därav, att om såsom utgångsår

hade tagits år 1919 — vilket i och för sig kunde ha varit väl befogat, efter­

som detta år var det första fredsåret efter världskriget och redovisade ett

totalt fylleri, som endast föga skiljer sig från genomsnittet av fylleriantalet

under 1920- och 1930-talen — så skulle den relativa ökningen för nyss­

nämnda åldersgrupper ha stannat vid resp. 33, 63 och 26 %.

Enligt nämnden är fyllerifrekvensen i den yngsta åldersgruppen trots

den av nykterhetskommittén angivna enorma stegringen alltjämt ringa i

jämförelse med frekvensen i de högre åldrarna. Beträffande åldersgruppen

21—25 år var den relativa styrkan av fyllerifrekvensen ännu så sent som

under åren 1945 och 1946 endast obetydligt högre än under år 1919 och

t. o. in. något lägre än under den av nykterhetskommittén valda årsräckan

1925—1928. För åldersgruppen 18—21 år föreligger däremot en mycket

markerad utveckling i ogynnsam riktning, vilken kan sägas ha tagit sin

början omkring år 1937 och varigenom den relativa andelen av fyllerister

i denna åldersgrupp har ungefär fördubblats. Nämnden påtalar vidare kom­

mitténs jämförelser av ungdomsfylleriet i Sverige och Finland samt anför.

Denna bevisföring är förledande men oriktig. De i detta hänseende rele­

vanta fakta äro, att antalet fylleriförseelser under år 1949, begångna av

personer under 25 år, i Finland utgjorde omkring 17 100 men i Sverige

8 100. Detta innebär, om hänsyn tages till folkmängdsförhållandena, att

fyllerifrekvensen hland ungdomen var nära nog exakt tre gånger högre i

Finland än i Sverige. Trots att den svenska ungdomsfyllerifrekvenscn alltså

var endast en tredjedel av den finska, söker nykterhetskommittén, genom

det sätt, varpå statistiken användes, ge sken av att ungdomsfylleriet i Sve­

rige på grund av motbokssystemets maktlöshet är större än i Finland.

Nykterhetskommitténs syn på hela frågan om ungdomsfylleriets utbred­

ning är ytterst ensidig. Den bortser så gott som fullständigt från att det un­

der denna tid har ägt rum eu ungdomens emancipation på alla områden och

på gott och ont, som saknar motsvarighet i gångna tider. Denna emancipa­

tion yttrar sig hland annat däri att de unga människorna numera äro benägna

att i större omfattning än förr revoltera mot de beteendemönster, som av

gammalt ha ansetts tillbörliga för deras ålder, för all i stället antaga de be­

teendemönster, som gälla inom närmast högre åldersgrupper. Det är därför

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

150

numera långt vanligare än förr, att 15- och 16-åringar uppföra sig såsom 18-

och 19-åringar och att 18- och 19-åringar uppföra sig som 21- och 22-åringar.

Denna för en var alldeles påtagliga erfarenhet har utan tvivel gjort sig

starkt gällande även i fråga om inställningen till spritdryckerna. Att mot-

bokssystemet skulle vara en nödvändig förutsättning för denna utveckling

framstår såsom ett helt godtyckligt antagande.

En omständighet, som däremot med säkerhet har verksamt bidragit till

ungdomsfylleriets ökning är den radikala förändring, som särskilt under den

senaste tiden har inträtt beträffande ungdomens tillgång på egna ekonomiska

resurser. Redan den obestridliga erfarenheten, att en snabb och kraftig ök­

ning av inkomsterna för den ekonomiskt omogne lätt medför en oproportio­

nerligt stark ansvällning av lyxkonsumtion av olika slag, talar för att den

kraftigt stegrade inkomstnivån för ungdomen skall ha givit upphov till en

ökning bland ungdomen av det slag av lyxkonsumtion, som alkoholkonsum­

tionen utgör, och därigenom också av en ökning av ungdomsfylleriet. Men

det finns därtill skäl för förmodan, att den nya lyxkonsumtionen bland ung­

domen skall ha haft en bestämd inriktning till ökad alkoholkonsumtion,

nämligen i betraktande av att den ökade ekonomiska självständigheten hos

ungdomen ju innebär möjlighet för denna att i det faktiska handlandet för­

verkliga sin einanciperade hållning till alkoholbruket.

En blick på utvecklingsgången av ungdomsfylleriet ger vid handen, att

inotbokssystemet icke kan vara drivkraften till ökningen av detta fylleri.

Denna ökning satte ju in med verklig styrka i slutet av 1930-talet och upp­

nådde ett maximum år 1943, varefter en markerad nedgång vidtog till år

1946, åtföljd av en kraftig stegring under de allra senaste åren. Om man gör

det tankeexperimentet, att nykterhetskommittén hade avgivit sitt betänkande

under år 1947, tre år efter tillsättandet, skulle kommittén därför ha varit

nödsakad att redovisa en mycket kraftig minskning av ungdomsfylleriet un­

der de senaste åren, från år 1943 till 1946, nämligen för åldersgruppen 15—

18 år i proportionen 353 till 170 eller med 52 %, för åldersgruppen 18—21

år i proportionen 191 till 141 eller med 26 % och för åldersgruppen 21—25

år i proportionen 122 till 84 eller med 31 %, en minskning som därtill för

den sista åldersgruppens vidkommande hade medfört, att det relativa fylleri­

antalet hade sjunkit till 16 % under motsvarande antal under utgångsperio-

den 1925— 1928. Nykterhetskommittén hade i sådant fall tydligen icke kun­

nat göra det uttalandet, att den »betraktade den utveckling av alkoholvanorna

som ägt rum under den senaste tiden såsom utomordentligt allvarlig». Det är

sålunda stegringen från år 1947 som utgör den egentliga grunden för kom­

mitténs allvarliga bekymmer i detta hänseende. Men denna stegring saknar

ju varje anknytning till motbokssystemet, vilket tillkom trettio år tidigare

och icke i något för ungdomsfylleriet relevant avseende har undergått någon

förändring under tiden efter år 1946.

Såsom ytterligare bidrag till diskussionen om inköpens fördelning på

månaden häntyder på spärrverkan hos ransoneringssystemet åberopar nämn­

den siffror från systembolaget i Vänersborg för november månad 1950,

under vilken månad nämnden räknar med att en partiell inköpssuggestion

förelåg. Kort dessförinnan hade det nämligen blivit känt att spritskatten

från den 1 december skulle höjas med två kronor per liter. Till jämförelse

lämnas motsvarande siffror för november 1949.

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Om medelinköpen per (lag under hela månaden beteck­

nas med 100, uppgick inköpskvantiteten per dag under

nedanstående delar av månaden till

l:a tredje-

2:a tredje-

3:e tredje­

delen

delen

delen

(1)

(2)

(3)

Inköpen av spritdrycker under no­

vember 1950 vid systembolaget

i Vänersborg................................. 90,7

98,7

110,3

November 1949 ............................ 100,7

106,7

92,7

Sammanfattningsvis anför nämnden.

Den i detta utlåtande tidigare framförda kritiken mot kommitténs bevis­

föring ger vid handen, att de av kommittén framförda skälen för dess upp­

fattning ingalunda äro övertygande. Därvid ha företetts obestridliga upp­

gifter, som bestämt tala mot förefintligheten av en konsumtionsutbredande

verkan hos motbokssystemet, samt förebringats undersökningsresultat, som

häntyda på att motbokssystemet, långt ifrån att öka den individuella sprit-

dryckskonsumtionen, tvärtom åstadkommer en minskning av denna.

Systembolagens förtroendenämnd nödgas sålunda med bestämdhet hävda,

att nykterhetskommittén icke har tilifyllestgörande motiverat sitt huvudför­

slag, att motbokssystemet skall avskaffas. Förtroendenämnden kan därför

icke tillstyrka kommitténs förslag i denna del.

Förtroendenämnden finner det emellertid i detta sammanhang vara ange­

läget att framhålla, att nykterhetskommitténs utredningar ha bekräftat, att

spritdryckskonsumtionen är alltför hög i vart land och att alkoholmissbruket

har en mycket stor utbredning. Kommittén är visserligen offer för en vill­

farelse, då den gör gällande att motbokssystemet är drivkraften härvid. Vad

som kan förevitas vår lagstiftning på detta område är, att denna icke har

varit en tillräckligt kraftig spärr mot spritdryckskonsumtionen. Ungdoms-

fylleriets ökning har heder icke, såsom nykterhetskommittén förmenar,

framkallats av motbokssystemet, men detta system har visat sig vara ett

otillräckligt medel att förhindra denna utveckling.

Förtroendenämnden har härmed velat framhäva, att det erfordras andra

åtgärder vid sidan av motbokssystemet för att få till stånd en mera avsevärd

minskning av spritdryckskonsumtionen samt en förbättring i fråga om ung-

domsfylleriet.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund anser sig icke ha möjlighet att ta

ställning till förslaget om motbokens avskaffande. Förbundet finner näm­

ligen, att kommitténs bevisföring för motbokssystemets konsumtionsökande

effekt icke visat sig hållbar vid en närmare granskning. Till stöd för detta

uttalande åberopar förbundet en undersökning som på dess uppdrag utförts

å statistiska institutionen vid Uppsala universitet av fil. lic. Gunnar Eklund

i samråd med docenten Sten Malmquist. Undersökningen avser kommitténs

bevisning i dess helhet. Beträffande kommitténs utländska jämförelser och

särskilt dess trendundersökning för mellankrigsperioden framdrages av Ek­

lund åtskilliga omständigheter såsom ägnade att påverka resultatet, de flesta

redovisade i förut återgivna yttranden. Särskild vikt lägger Eklund vid

att de svenska siffrorna kan ha påverkats av systembolagens tilldelnings-

politik. Enär denna ändrats starkt under de första åren av 1920-talet, är

152

år 1923 lämpligare som utgångspunkt än 1920. Det betonas att avgörande

vikt måste fästas vid konsumtionsbenägenheten och icke den faktiska kon­

sumtionen. En särskild analys har utförts beträffande dels förändringar i

konsumtionen bland motboksinnehavare och dels nyinträdande motboks-

innehavare. Sammanfattningsvis uttalas.

är tvivelaktigt, om den procentuella minskningen i benägenheten

till spritkonsumtion, sedan hänsyn tagits till pris- och realinkomstföränd-

rmgar, verkligen är av lägre storleksordning än i jämförelseländerna. I varje

fall är differensen avsevärt mindre än den som kommittén synes ha räknat

med. Detta framgår klart vid den kompletterande analys av motboksinne­

havare, som vi utfört;

2) kommittén har icke kunnat tillfredsställande bevisa, att just ransone­

ringen är orsak till eventuell differens i konsumtionsminskning mellan Sve­

rige och andra länder under mellankrigsperioden.

Även kommitténs argument för att motbokssystemet suggererar till högre

inköp underkastas en ingående granskning, varvid ett flertal av de i förut

refererade yttranden framkomna argumenten åberopas och analyseras. Sam­

manfattningsvis yttrar Eklund.

Sammanfattningsvis kan konstateras att samtliga argument som kommit­

tén lagt fram för att påvisa existensen av en sugning mot tilldelningsmaxi-

ma sakna bevisvärde.

Att en spärrverkan föreligger i varje fall på kort sikt verkar ej otroligt;

nian kan härvid peka på att priselasticiteten är låg för Sveriges del samt på

att konsumtionsutvecklingen var fallande under perioden 1920—1923 efter

det att en kraftig reduktion av antalet personer med full tilldelning genom­

tordes och aven andra argument kan dras fram som stöd för förekomsten

av en spärrverkan. Ovanstående resonemang talar för existensen av en spärr-

\erkan, men utesluter ej att cn sugning mot tilldelningsmaxima samtidigt

kan lorekomma. Ej heller är det uteslutet att spärrverkan visserligen före­

kommer men att den därvid drabbar ett redan uppsuggererat konsumtions­

behov. Av sammanfattningen till föregående avsnitt framgår att kommittén

ej kunnat påvisa existensen av ett sådant uppsuggererat konsumtionsbehov.

I ett förord till undersökningen yttrar Malmquist.

Promemorian avser att belysa de svårigheter, som föreligga vid tolkningen

av resultaten av den jämförelse av konsumtionsutvecklingen i vissa länder,

vilken utförts av nykterhetskommittén. Det synes uppenbart, att kommittén

icke i erforderlig utsträckning beaktat dessa svårigheter. Kommitténs argu­

mentering i ifrågavarande avseende är därför, sådan den föreligger, föga

övertygande.

Den matematiska korrespondensen mellan inköpsfördelningen för en ran­

sonerad val a och motsvarande fördelning för varan som oransonerad störes

i praktiken av den eventuella förekomsten av överlåtelser och uppsuggere­

rad konsumtion. Att speciellt vid hög uttagsfrekvens, med utgångspunkt

från en inköpsfördelning vid ransonering separera effekten av ransone-

nngens spärrande verkan, inverkan av överlåtelser samt uppsuggererad

konsumtion, torde stöta pa stora svårigheter. Kommittén synes icke ha an­

fört sådana skäl, som motivera dess starka och ensidiga betonande av sug-

gestionsfaktorn, vilken anses vara av utslagsgivande betydelse för konsum­

tionsutvecklingen i Sverige.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kangl. Maj.ts proposition nr 151.

153

Den kritik mot kommitténs argumentering som framförts i här refererade

yttranden har, som förut omtalats, delvis upptagits till bemötande i Natio-

naltemplarordens yttrande. Kontrollstyrelsens kritik bemötes vidare i skri­

velsen från nykterhetskommitténs ordförande och sekreterare.

Till en början diskuterades kontrollstyrelsens anmärkningar mot kom­

mitténs slutsatser angående sambandet mellan alkoholförsäljning och fylleri

i Sverige.

Om kontrollstyrelsen med detta vill göra gällande att kommittén av de två

korrelationerna tagit den positiva korrelation, som antages ha passat dess

syften, och lämnat den andra negativa därhän, som obekväm för dessa syf­

ten, så är det obefogat. Det negativa sambandet mellan årssiffrorna har

nämligen intet värde för ett studium av den verkliga samvariationen mel­

lan konsumtion och fylleri. Årssiffror är alltid vanskliga vid en korrelations-

undersökning och blir särskilt missvisande, om den ena serien, som i detta

fall, är underkastad den begränsning i variationsmöjligheter, som ligger i

ransoneringen med dess förlängning av tiden mellan den nominella köpa­

rens inköp och den verkliga köparens förtäring och dess olikheter mellan

nominell och reell kvantitetsfördelning på olika förtärare. Dylika vansklig­

heter gäller även i viss mån vid studium för kortare inköpsperioder, men

blir mindre ju kortare perioderna är. De komplicerade metoder, som därför

erfordras vid en korrelationsundersökning, har kommittén utförligt redo­

visat i redogörelsen för den ovannämnda undersökningen. Som en slutsats

av denna undersökning har kommittén funnit, att variationerna i fylleriet

till 36 procent har samband med förändringar i utminuteringens omfattning

och till 30 procent med förändringar i utskänkningens omfattning. Till 34

procent har alltså fyllerivariationerna samband med faktorer utanför in-

köpsförändringarna. Det är mot bakgrunden härav som kommittén gjort

sitt påpekande, att de faktorer — enligt kommitténs uppfattning bl. a. res-

triktionssystemet — som verkar stegrande på utminuteringen också verkar

stegrande på fylleriet. Att avfärda hela detta problem med en hänvisning till

utfallet av korrelationen mellan årssiffrorna kan icke vara riktigt.

Beträffande styrelsens anmärkningar mot trendundersökningen och kom­

mitténs på grund därav fotade slutsatser anföres i skrivelsen.

I konklusionen säger emellertid kontrollstyrelsen att förekomsten av en

stigande trend för spritkonsumtionen i Sverige under mellankrigstiden inga­

lunda kan anses bevisad.

Huruvida det sista är fallet eller inte är för nykterhetskommitténs över­

väganden likgiltigt. Vad kommittén har utförligt uppehållit sig vid är att

vinkeln mellan den svenska och de danska, engelska och holländska tren­

derna är för Sverige oförmånlig. Och dessa riktningsdifferenser mellan den

svenska resttrenden å ena sidan och de danska, engelska och holländska å

den andra är icke slumpmässig utan statistiskt signifikant. Dessa differenser

blir dessutom i stort sett desamma, om man som kontrollstyrelsen vill räkna

med konsumtion per invånare över 20 år i stället för, såsom kommittén har

gjort, med konsumtion per invånare. Däremot kan man uppenbarligen ha

olika meningar om tolkningen av orsakerna till denna differens.

Att kommittén valt att vid sina jämförelser uppehålla sig vid förändring­

arna i spritdryckskonsumtionen och icke den totala alkoholkonsumtionen,

omräknad i absolut alkohol, beror enligt skrivelsen på att det är starksprit­

154

konsumtionen som i flertalet länder åstadkommer huvuddelen av de sociala

skadeverkningarna, och som därför i dessa länder främst ger nykterhetspoli-

tiken dess raison d’étre. Kommittén har i första hand hämtat sina argument

från det faktum att konsumtionen sjunkit mindre i Sverige än i de flesta

andra länder. Detta gäller både spritdryckskonsumtionen och den totala

alkoholkonsumtionen, men är mest markant i fråga om spritkonsumtionen.

Om utvecklingen efter andra världskriget anmärkes.

Kommittén har inte för de f. d. krigförande länderna fäst större vikt vid

konsumtionssiffrorna efter andra världskriget i förhållande till 1930-talet,

då dessa varit starkt växlande och dessutom utsatta för många svårberäkne-

liga orsaksfaktorer. Växlingarna kan exemplifieras med några siffror för

åren 1950 och 1951.

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

Land

Procentuell förändring av

spritdryckskons, per inv.

Sverige................................................

1933/38-1950

+ 21

+ 37

+ 28

+ 43

+ 10

1933/38-1951

+ 19

± o

+ 11

+ 40

± o

Danmark.....................................

Norge............................................

Finland............................................

Storbritannien..............................

Vad kontrollstyrelsen anfört om jämförelsen mellan svensk och finsk in-

köpsfördelning föranleder bl. a. följande uttalanden.

När nykterhetskommittén av kontrollstyrelsen får maningen att obser­

vera att det i detta fall föreligger icke ett »antingen eller» utan ett »både

och», så är det, som framgår av kommitténs egen redogörelse för slutsatser­

na av denna undersökning, en fullständigt överflödig förmaning. Kommittén

har inte bestritt, att ransoneringen bromsar vissa kunder. Hänvisning till att

3-literskunderna i viss utsträckning söker extra tilldelning är därför inte

något argument mot kommittén. Kommittén har sålunda inte föreställt sig att

ransoneringen hos alla kunder skulle utlösa en oemotståndlig benägenhet

till förvärv av högsta möjliga tilldelning och en lika oemotståndlig benä­

genhet att ta ut den högsta möjliga kvantiteten. Den alkoholvanegrupp, som

kommittén betecknat som »nästan absolutister» är ju helt enkelt definie­

rad genom frånvaron av strävan att uppnå högsta möjliga tilldelning eller

helt utnyttja densamma.

Styrelsen har funnit ett argument mot kommittén däri, att vid en under­

ökning i juni 1953 vid ett systembolag 41 procent av kunderna funnits be-

rättigade till högre tilldelning än de innehade. Uppgiften ger i sin knapp­

händighet ingen möjlighet att bedöma den representativitet hos stickprovet,

varom kontrollstyrelsen i andra sammanhang är angelägen. Eftersom system­

bolagen inte kan antagas ha informerat om de nya generösa tilldelningsreg-

ler, som sedan någon tid tillämpats, torde siffrans höjd i viss mån vara be­

tingad av okunnighet om de nya »rättigheterna». Samma förhållande, som

en gång motiverat avslag, består och vederbörande vet ofta inte om sin

möjlighet att nu bli bedömd på annat sätt.

I skrivelsen påtalas att kontrollstyrelsen åberopar siffror från 1913—16

för att antyda vilka inköpsmängder som nu skulle komma i fråga i Sve­

rige utan ransonering; styrelsen har därvid inte ens försökt motbevisa

155

kommitténs utförliga belysning av de »utomlegislativa» faktorernas roll

för den på lång sikt sjunkande spritkonsumtionen i de flesta länder. Redan

prishöjningarna innebär även i Sverige helt ändrade förutsättningar.

Styrelsens kritik mot talet om kvantiteter av otänkbar storlek tillbakavisas

under åberopande av att man därmed icke velat bestrida möjligheten av in­

dividuella inköp av den storlek kontrollstyrelsen dryftar, utan har åsyftat

genomsnittsinköp för 3-literskunderna.

Beträffande fylleristatistiken yttras i skrivelsen.

Fylleriförseelserna är alltjämt 6 gånger så många i Finland och dubbelt

så många i Norge som i Sverige säger kontrollstyrelsen, och vill därmed

göra gällande, att kommittén icke beaktat detta vid sina jämförelser. Beträf­

fande Finland finns inga jämförbara siffror före 1927 men i Norge var fylle­

riförseelserna redan 1913 mer än dubbelt så många som i Sverige. Sedan dess

är minskningen större i Norge än i Sverige. Detta är givetvis mera intressant

än att fylleriförseelserna allt fortfarande är flera i Norge än i Sverige. Kon­

trollstyrelsen har angivit att fyllerisiffrorna sjunkit mindre i Norge än i Sve­

rige, vilket, såsom framgår av betänkandet, ej är fallet. Att draga slutsatser

i fråga om fylleritalens absoluta nivå i olika länder är alltid vanskligt. Fyl­

lerilagen är olika formulerad, polispraxis är icke densamma etc. Ett jäm­

förande studium av förändringarna är icke underkastad samma vansklig­

heter, även om man också här måste iakttaga stor försiktighet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Departementschefen.

Inledande synpunkter.

För frågan om en reviderad nykterhetspolitik i vårt land utgör motboks*

systemets vara eller icke vara en avgörande utgångspunkt. Först sedan ställ­

ning tagits härtill är det möjligt att bestämma riktlinjerna för reformarbe­

tet. Jag vill därför först upptaga spörsmålet om motbokssystemets verk­

ningar till granskning.

Motbokssystemet tillkom under starka meningsbrytningar. Kritik anför­

des både från nykterhetsrörelsen och från dem som motsatte sig inskränk­

ningar i den enskildes konsumtionsvanor. Redan 1911 års nykterhetslcom-

mitté, som själv medverkade vid systemets skapande, framlade åtskilliga

skäl mot detsamma. När systemet sedermera omprövades vid 1937 års

riksdag, fick det visserligen statsmakternas stöd. Meningsmotsättningarna

var dock betydande, och redan sex år senare begärde riksdagen den för­

nyade prövning som ägt rum inom 1944 års nykterhetskommitté.

Systemet har sålunda varit omstritt under hela sin tillvaro. Vissa för­

skjutningar har ägt rum i debatten. När systemet infördes, stod förbuds-

frågan i förgrunden. Motbokssystemet blev en kompromiss mellan anhängare

och motståndare till förbudstanken. I ett senare skede har alternativet till

motbokssystemet blivit en fri försäljning med eller utan konsumtionshäm-

mande priser. Under hela tiden har emellertid systemets fördelar och nack­

delar varit ett centralt ämne i diskussionerna.

156

De första åren hade argumenten å ömse sidor huvudsakligen teoretisk

karaktär. Allt efter som tiden gick, kunde man hänvisa till vunna erfaren­

heter. Dessa uttolkades emellertid olika. Man saknade, trots åtskilligt ut­

redningsarbete, ett tillnärmelsevis fullständigt material om orsaksfaktorer­

na bakom konsumtion och missbruk och om verkningarna av motboks-

systemet. Ett av huvudsyftena när kommittén tillsattes var att erhålla ett

fullständigare material.

Kommittén har gått till verket med stor grundlighet. Den har kartlagt

omfattningen av konsumtion och missbruk, alkoholvanornas utveckling,

ungdomens förhållande till alkoholen och sambandet mellan alkoholbruk

och sociala missförhållanden. Ekonomiska förhållanden, levnadsvanor och

andra s. k. utomlegislativa faktorer har belysts. Därjämte har kommittén

sammanbragt ett omfattande internationellt jämförelsematerial.

De remissorgan som ingått i prövning av kommitténs undersökningar har

i allmänhet värdesatt dem högt. Det har från flera håll uttalats att stats­

makterna vid den förestående omprövningen av nykterhetspolitiken för­

fogar över ett material som saknar motstycke såväl i vårt land som i utlan­

det. Kritik har icke saknats, men denna synes i huvudsak vara riktad mot

kommitténs slutsatser och omdömen, icke mot materialet som sådant. Eu

särställning härvidlag intager kontrollstyrelsen, som utlåtit sig starkt kri­

tiskt även mot kommitténs undersökningar. Det ligger i sakens natur att

delade meningar kan hysas om uppläggning och utförande av sådana un­

dersökningar som det här gäller. Styrelsens kritik har ytterligare belyst

de omdebatterade spörsmålen.

Man synes emellertid kunna fastslå att kommitténs undersökningar äger

stort värde. För dem som väntat att de skulle ge entydiga resultat utgör

de dock sannolikt en besvikelse. Meningarna är starkt delade om vilka slut­

satser som kan dragas av kommitténs material.

Kommittén har visserligen nått fram till en mycket bestämd uppfattning.

Denna utmynnar i en stark förkastelsedom över motbokssystemet. Flera ytt­

randen, som företräder åtskillig sakkunskap på området, ger emellertid

uttryck för en lika stark övertygelse att systemet, om än begränsat till

sin verkan, utgör en värdefull spärr mot överdriven spritkonsumtion.

Åtskilliga remissinstanser har ansett sig böra rikta allvarlig kritik mot

kommitténs principbetänkande. Man har betecknat framställningen som

ensidig och bl. a. påpekat, att betydelsefulla reservationer, som gjorts i de

beskrivande avsnitten, bortfallit i principbetänkandet. Invändningarna sy­

nes ha visst fog. Det må emellertid framhållas att icke heller kommitténs

meningsmotståndare går fria från erinringar av liknande art.

Många remissorgan företräder en mera nyanserad ståndpunkt. Oaktat

man i likhet med flera av dem måst betona svårigheterna att objektivt

bedöma materialet och väga olika faktorer mot varandra, torde det vara

möjligt att finna godtagbara grundvalar för ett ställningstagande i hit­

hörande frågor. Kommittén och dess meningsmotståndare har genom sin

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

157

argumentering klarlagt frågeställningarna och säkerligen gjort en ganska

fullständig inventering av de väsentliga skälen för de olika ståndpunkterna.

Utomlegislativa faktorer.

Den första fråga, som inställer sig vid en bedömning av den hittillsva­

rande utvecklingen, är vilken betydelse som kan tillmätas de s. k. utom-

legislativa faktorerna, d. v. s. de faktorer som vid sidan av samhällets in­

gripanden påverkar nykterhetstillståndet. Utan kännedom om dessa fak­

torer är det svårt att bilda sig en föreställning om verkningarna av sam­

hällets nykterhetspolitiska åtgärder. Tydligt är också att ett studium av de

utomlegislativa faktorerna borde kunna ge viktig vägledning för konstruk­

tionen av sådana nykterhetspolitiska åtgärder som undervisning och upp­

lysning i alkoholfrågan, ungdomssociala insatser samt åtgöranden för att

främja ett alkoholfritt umgängesliv.

Vår kännedom om de utomlegislativa faktorerna är emellertid ganska

begränsad. I själva verket torde det förhålla sig så att de flesta företeelser,

som påverkar människornas beteende, också har betydelse direkt eller in­

direkt för nykterhetstillståndet. Man måste här räkna med ett flertal or­

sakssammanhang, som hittills icke tillnärmelsevis utretts eller som är helt

okända.

Redan av kommitténs i dessa stycken tämligen kortfattade redogörelse

framgår att de utomlegislativa faktorerna är sinsemellan olika, har skilda

verkningssätt och icke kan klart avgränsas. Verkningarna blir också olika

alltefter miljöns beskaffenhet. Flera remissorgan har framhållit att förhål­

landena vid tiden för motbokssystemets införande icke utan vidare kan

jämföras med dagens svenska samhälle. Andra har betonat att förhållan­

dena i olika länder skiftar starkt och att bl. a. i vårt land stora skiljaktig­

heter finnes även mellan olika landsdelar.

När det gäller att bedöma förhållandet mellan de utomlegislativa fakto­

rerna och samhällets nykterhetspolitiska ingripanden föreligger ytterligare

den svårigheten att det sker en ständig växelverkan dem emellan. En sådan

växelverkan sker exempelvis mellan inkomstnivån och alkoholbeskattning­

en. Verkningarna av beskattningen — i många länder nykterhetspolitikens

viktigaste medel — ställer sig självfallet olika vid riklig och knapp penning­

tillgång för konsumenterna.

Även om man iakttar den försiktighet som föranledes av det anförda, kan

man i likhet med kommittén och flertalet remissinstanser konstatera att

vissa utomlegislativa faktorer har en utomordentlig styrka. Sådana faktorer

torde ha medverkat till misslyckandet för rusdrycksförbuden i Finland,

Norge och Förenta Staterna. Men även en sådan faktor som nykterhetsrö­

relsen har visat stor verkningsförmåga; rörelsen förmådde på kort tid för­

ändra levnadsvanorna för stora delar av befolkningen i vårt land.

Det torde stå utom allt tvivel att utomlegislativa faktorer har sin andel

såväl i den hyfsning av alkoholvanorna som ägt rum sedan sekelskiftet som

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

158

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

i den breddning av alkoholbruket som skett sedan dess. Någon säker kän­

nedom om orsakssammanhangen har man emellertid icke. Kommittén har

såsom orsaker till förbättringarna i nykterhetstillståndet utpekat bl. a. in­

dustrialiseringen, det höjda välståndet, den ökade fritiden och de allt större

möjligheterna att utnyttja denna samt den allmänna kulturlyftningen. När

det gäller breddningen av alkoholvanorna har man ånyo framhållit det

höjda välståndet och därutöver pekat på urbaniseringen, benägenheten hos

de breda lagren att efterlikna de bättre situerades vanor samt psykologiska

faktorer som sammanhänger med den oro och det jäkt som präglar nu­

tiden.

Intet motsäger riktigheten i antagandet att dessa faktorer kan ha verkat

i de angivna riktningarna. Det må emellertid framhållas att sådana iakt­

tagelser endast kan avspegla utvecklingen i grova drag och utan anspråk på

fullständighet.

Särskilt intresse tilldrager sig i detta sammanhang utvecklingen av nyk­

terhetstillståndet bland ungdomen.

Kommittén har ingående utrett ungdomens alkoholvanor. Resultatet be­

tecknas såsom starkt oroande. Ungdomens nykterhetsförhållanden befinner

sig enligt kommittén i snabb försämring. I flera yttranden har man funnit

att kommittén målat den svenska utvecklingen i alltför mörka färger, icke

minst i vad gäller ungdomen. Man har sålunda påpekat att siffrorna för

ungdomsfylleriet icke företer den oavlåtliga stegring som kommittén synes

vilja göra gällande. De första åren efter andra världskriget medförde sålun­

da en markant nedgång i ungdomsfylleriet, låt vara att siffrorna sedan åter

stigit. Man vänder sig också mot att kommittén betecknat utvecklingen i

Finland och Norge såsom gynnsammare än i vårt land. Ungdomsfylleriets

absoluta nivå ligger enligt dessa yttranden betydligt högre där än i Sverige.

Invändningarna synes icke oberättigade. Såsom framhållits redan av ung-

domsvårdskommittén bör man icke överdriva de negativa dragen i ungdo­

mens utveckling. Starkt positiva drag finnes också i bilden. Det oaktat fin­

nes all anledning att ägna skärpt uppmärksamhet åt nykterhetstillståndet

hos ungdomen. Siffrorna för ungdomsfylleriet är, hur de än tolkas, icke

uppmuntrande, och det är ett oroväckande stort antal ungdomar som regel­

bundet missbrukar sprit. Alkoholvanorna torde, såsom nykterhetskommit­

tén funnit, i regel grundläggas i ungdomsåren. När det gäller att avväga

samhällets positiva nykterhetsfrämjande insatser, synes därför ungdomen

böra komma i första rummet.

Det är icke möjligt att här närmare ingå på de olika faktorer som inver­

kat på ungdomens nykterhetsförhållanden. Nykterhetskommittén har skju­

tit motbokssystemet i förgrunden och ser i detta en väsentlig orsak till de

negativa dragen i utvecklingen. Till denna fråga torde jag få återkomma i

det följande. Andra faktorer som framhållits i debatten är ungdomens

reaktioner inför de vuxnas beteende, ungdomarnas stegrade inkomster och

deras emancipation i övrigt. Några remissorgan har pekat på sambandet

mellan ungdomens alkoholmissbruk och den stegrade ungdomsbrottslighe­

159

ten; orsakerna skulle delvis vara desamma. Icke heller på dessa punkter

torde man emellertid äga säker kännedom om orsakssammanhangen.

Motbokssystemet.

Det förut sagda torde ge vid handen hur svårt det är att från varandra

avgränsa verkningarna av utomlegislativa faktorer och av samhällets ingri­

panden. När det gäller ett sådant ingrepp som motbokssystemet, kan man

därför — såsom ock framhållits av flera remissorgan — endast röra sig

med mer eller mindre sannolika antaganden. Uppgiften blir att undersöka

om det föreliggande materialet ger påtagligt stöd för sannolikheten av den

ena eller andra ståndpunkten.

Nykterhetskommitténs huvudargument mot restriktionssystemet är att

den svenska konsumtionsutvecklingen framstår som utpräglat ogynnsam

vid internationella jämförelser. Den svenska konsumtionen av sprit är, räk­

nat i liter per invånare, högre än i något av de sju andra länder, vars för­

hållanden kommittén studerat. Även utvecklingstendensen är gynnsammare

i de flesta andra länderna. Kommittén har ansett sig kunna påvisa att detta

för vissa av länderna gäller oberoende av olikheter i beskattning, inkomst-

och prisnivå. En särskild undersökning har sålunda gjorts med avseende å

mellankrigstiden i Sverige, Danmark, Nederländerna och Storbritannien,

varvid nyssnämnda olikheter — alltså även olikheterna i välståndsutveck­

ling — utmönstrats medelst statistiska metoder. Resultatet har blivit att

utvecklingstrenden under nämnda tid varit gynnsammare i de andra län­

derna än i vårt land. Dessa förhållanden kan enligt kommittén icke för­

klaras på annat sätt än att det för vårt land säregna motbokssystemet varit

till skada. Samtidigt pekar kommittén på olika drag i den svenska konsum­

tionsutvecklingen, vilka enligt dess uppfattning tyder på att systemets hu­

vudsakliga effekt är att suggerera till ökade spritinköp och att draga till

sig nya kunder. Kommittén har därvid bl. a. fäst sig vid att uttagsprocen-

ten på motböckerna är hög, särskilt på de böcker som har de högsta tilldel­

ningarna, samt alt antalet motböcker successivt ökat. Suggestionen till öka­

de inköp och till breddning av kundkretsen leder, enligt vad kommittén fun­

nit, indirekt även till ökning av alkoholmissbruket. Såsom förut nämnts ser

kommittén i motbokssystemet en väsentlig orsak till de negativa dragen i

fråga om ungdomens nykterhetstillstånd.

Den häftigaste remisskritiken har riktats mot kommitténs försök att i

den svenska konsumtionsutvecklingen finna belägg för uppfattningen att

motbokssystemet suggererar till ökade inköp.

Beträffande den höga uttagsprocenten på motböckerna har hävdats av

bl. a. kontrollstyrelsen, socialstyrelsen och systembolagens förtroendenämnd

att den snarast tyder på att ransoneringen hindrar ännu större inköp. En in­

gående, men till sin innebörd något avvikande kritisk granskning göres i en

statistisk utredning som fogats vid Hotell- och Restaurantförbundets yttran­

de. Där framhålles att man får räkna med att spritransoneringen har både

suggererande och spärrande effekt men att de talrika illegala överlåtelserna

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

160

gör det omöjligt att med någon säkerhet urskilja vad som är suggestions-

verkan och vad som är spärrverkan. Kommittén har enligt samma utred­

ning icke anfört sådana skäl som motiverar dess starka och ensidiga be­

tonande av suggestionsfaktorn. Utan att ingå på de närmare detaljerna i

denna diskussion torde man kunna konstatera att kritiken i ej oväsentlig

mån förmått vederlägga kommitténs bevisföring i nu aktuella hänseenden.

Även kommitténs slutsats att ransoneringssystemet drager till sig nya kon­

sumenter har mött gensagor. De väsentligaste invändningarna på denna

punkt göres redan av en reservant inom kommittén. Han erinrar om att

motboksantalet höll sig tämligen konstant ända fram t. o. in. år 1937. Den

ökning som därefter inträtt har enligt reservanten särskilda orsaker. I så­

dant hänseende har han framhållit den år 1937 beslutade fria försändningen

av rusdrycker, indragningen av den fjärde litern under krigsåren samt im­

migrationen under efterkrigstiden. Dessa påpekanden utesluter självfallet

icke att motbokssystemet kan ha den av majoriteten påstådda effekten. Be­

tydelsen av den verkan som sålunda må föreligga torde emellertid få anses

starkt satt i tvivelsmål.

Kommitténs meningsmotståndare har å sin sida försökt påvisa att mot-

bokssystemets effekt är övervägande konsumtionsspärrande. Delvis hänför

man sig till samma förhållanden som av kommittén åberopats till stöd för

dess ståndpunkt, bl. a. uttagsprocenten på motböckerna. Med hänsyn bl. a.

till vad som anförts i nyssnämnda statistiska utredning synes emellertid

denna bevisföring lida av samma svagheter som kommitténs.

Man har också försökt framlägga bevis av annan art för att styrka sanno­

likheten av en övervägande spärreffekt. Därvid har man huvudsakligen hän­

visat till resultaten av vissa undersökningar rörande inköpens fördelning på

olika delar av månaden i några svenska, finska och norska städer. Under­

sökningarna visar större inköp i början på månaden än vid dess slut i de

svenska städerna, medan fördelningen är något avvikande i de norska och

finska städerna. Några generella slutsatser om systemets spärrverkan torde

emellertid icke kunna dragas av dessa undersökningar. De kan på sin höjd

anses visa att motboksransoneringen utgör en spärr för vissa kategorier.

Detta har icke bestritts från något håll. Det ligger för övrigt, såsom kommit­

tén framhållit, i sakens natur att köpare, som är underkastade ransonering

med månadstilldelning, i många fall uttar sin ranson på en gång och, såvitt

angår månadsavlönade, vid månadens början.

Beträffande övriga i detta sammanhang nämnda förhållanden torde här

endast behöva erinras om folkrestaurangernas större besöksfrekvens vid

månadssluten. Denna tyder utan tvivel på en spärrverkan men helt natur­

ligt endast hos det särskilda klientel som besöker folkrestaurangerna.

Icke heller kommitténs jämförelser med andra länder har gått fria från

invändningar. Kommitténs motståndare har lagt fram en lång rad argument

för att undanröja grunden för kommitténs slutsatser. Man har därvid sär­

skilt uppehållit sig vid trendundersökningen. Det har bl. a. påpekats, att ut-

mönstringen av de ekonomiska faktorerna icke varit rättvisande. Hänsyn

har nämligen icke tagits till de prishöjningar som skett i Danmark och Stor-

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

161

britannien före undersökningsperiodens början; verkningarna av dessa pris­

höjningar har enligt samma yttranden sträckt sig långt framåt i tiden. För­

hållandena anses icke heller i övrigt jämförbara. I vårt land har under sam­

ma period skett en stark urbanisering, medan motsvarande process i vissa

jämförelseländer ägt rum under ett tidigare skede. I samma yttranden har

utvecklingen efter andra världskriget skjutits i förgrunden. Man har påpe­

kat, att utvecklingen i vårt land under denna tid icke synes ogynnsam i jäm­

förelse med andra länder. Slutligen har det framhållits att man kommer

till ett för vårt land gynnsammare resultat om man icke såsom kommittén

begränsar sig till att jämföra spritkonsumtionen utan medtar samtliga

alkoholdrycker och omräknar de konsumerade dryckerna i ren alkohol.

Uppenbarligen måste jämförelser av den art det här gäller vara behäftade

med talrika felkällor. Detta torde framgå redan av vad förut anförts om

svårigheterna att på rätt sätt bedöma de utomlegislativa faktorernas verk­

ningar. Kommittén utgår i sin argumentering från att de utomlegislativa

faktorerna i stort sett verkat på enahanda sätt i samtliga länder. När bety­

dande skillnader föreligger redan mellan olika delar av ett och samma land,

synes ett sådant antagande icke kunna göras utan mycket starka reserva­

tioner.

Redan det förhållandet att den svenska spritkonsumtionen absolut sett är

betydligt högre än i jämförelseländerna synes emellertid ägnat att stämma

till eftertanke. Detta gäller utan undantag under tiden efter andra världs­

kriget och, utom i fråga om Frankrike, under mellankrigstiden. Med tanke

härpå torde det betyda mindre att man i likhet med vissa remissinstanser

kan konstatera att utvecklingen efter andra världskriget är ogynnsammare

i några av de andra länderna än i Sverige. Denna tid har, såsom kommit­

tén framhållit, medfört särskilda problem, i synnerhet i de f. d. krigförande

länderna.

Mot trendundersökningen kan som nyss nämnts betydelsefulla erinringar

göras. Man synes dock i de mot kommittén kritiska yttrandena ha under­

skattat betydelsen av att samtliga de jämförda länderna under den tid un­

dersökningen avser visat en avgjort gynnsammare utveckling i fråga om

spritkonsumtionen än vårt land. Resultatet blir likartat för Danmark, Stor­

britannien och Nederländerna, trots att sistnämnda stat icke före undersök­

ningsperiodens början infört konsumtionshämmande spritskatter och trots

att stora skiljaktigheter även i övrigt måste ha förelegat mellan dessa län­

der inbördes. En särskild anledning att fästa avseende vid trendundersök­

ningens resultat ligger självfallet däri att detta pekar i samma för vårt land

ogynnsamma riktning som jämförelserna av den absoluta konsumtions-

nivån.

Invändningen att jämförelser som avser konsumtionen av alla slags alko­

holdrycker — icke blott sprit — ställer sig gynnsammare för vårt lands vid­

kommande är i och för sig riktig. Framhållas må emellertid, att det torde

vara spritkonsumtionen som i flertalet länder åstadkommer huvuddelen av

de sociala skadeverkningarna.

11

Dihang till riksdagens protokoll 195i. i samt. Nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Även om man sålunda beaktar alla de felkällor som kan finnas vid de

internationella jämförelserna och de invändningar som gjorts mot kommit­

téns bedömning, framstår jämförelsernas resultat som anmärkningsvärt.

På gynnsamma verkningar av det för vårt land unika motbokssystemet tyder

de i varje fall icke.

Den här verkställda granskningen av argumenteringen å ömse sidor synes

kunna sammanfattas på följande sätt.

Kommittén och dess meningsmotståndare har framdragit snart sagt alla

tänkbara skäl, som kan tyda på suggestionsverkan, respektive spärrverkan

hos motboksransoneringen. Det torde efter denna diskussion stå klart att

verkningar i båda de angivna riktningarna föreligger. Något påtagligt stöd

för sannolikheten av att endera effekten överväger synes emellertid ej ha

framkommit. Starka skäl, främst resultaten av de utländska jämförelserna,

talar emot att systemet har övervägande spärreffekt. Man torde kunna

konstatera, att systemets konsumtionshämmande verkningar i varje fall

numera icke är, totalt sett, starkare än dess suggestionseffekt.

Det är obestridligt att systemet i början av sin tillvaro betytt åtskilligt för

att hyfsa sederna och begränsa alkoholens skadeverkningar. Systemet har i

främsta rummet varit inriktat på att motverka missbruket, och dess måls­

män har nedlagt ett energiskt arbete i detta syfte. Resultaten torde icke

vara så obetydliga som kommittén velat göra gällande. Kommitténs upp­

fattning att systemet befordrat missbruket grundar sig i främsta rummet

på åsikten att det har en övervägande konsumtionsstegrande verkan. Den­

na åsikt har jag icke kunnat godtaga. Men även för den som är benägen

att närmare ansluta sig till kommitténs åsikt om systemets effekt på

konsumtionen måste dess uppfattning om verkan på missbruket före­

falla oberättigad eller i varje fall starkt överdriven. Åtskilliga remissuttalan­

den torde bestyrka detta. Det finnes enligt min uppfattning icke heller an­

ledning att giva motbokssystemet skulden för de negativa dragen i nykter-

hetstillståndet bland ungdomen. Såsom framhållits i flera yttranden, har

dessa drag framträtt först under och efter andra världskriget. Systemet hade

då varit i tillämpning mer än tjugu år. Tvärtom synes man kunna utgå

ifrån att systemet alltjämt har en viss konsumtionshämmande effekt bland

särskilda kategorier och även bland ungdomar.

Det torde icke vara behövligt eller ens möjligt att närmare ange orsakerna

till att systemets spärrverkan med tiden försvagats. Sannolikt har utom-

legislativa faktorer spelat stor roll. Den försvagade spärreffekten har visat

sig bl. a. i de talrika överlåtelserna av motbokssprit. Dessa har haft till följd

att systemet icke längre förmått ge nämnvärt skydd åt dem som bäst behövt

det, nämligen missbrukare och sådana ungdomar som visar tendenser till

missbruk.

Vad jag här anfört avser motbokssystemets roll i den hittillsvarande ut­

vecklingen, dess verkningar på nykterhetstillståndet. Min syn på systemets

verkningar skiljer sig från kommitténs. Jag har icke funnit skäl att in­

stämma i kommitténs uppfattning om systemets starkt negativa verkan.

163

Men jag har ansett mig kunna konstatera att systemet totalt sett icke längre

har någon märkbar nykterhetsfrämjande effekt. Därav torde bl. a. följa att

lagstiftningen om rusdrycksförsäljningen icke spelar den centrala roll för

nykterhetstillståndet som förut antagits och att i synnerhet motbokssyste-

mets betydelse är ringa.

För kommittén är det självklart att motbokssystemet bör avskaffas. En

sådan åtgärd blir enligt kommitténs uppfattning i sig själv ägnad att skapa

ett bättre nykterhetstillstånd.

Vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande bär endast ett fåtal

myndigheter och sammanslutningar uttryckligen gått emot förslaget att

slopa motbokssystemet. De betänkligheter som i enlighet med det förut sag­

da anförts har merendels utmynnat i yrkanden om höjda spritskatter eller

i förslag till särskilda åtgärder vid övergången till ett system med fri in­

köpsrätt. Till dessa förslag torde jag få återkomma i ett senare samman­

hang.

Av de synpunkter jag här anlagt på motbokssystemet torde följa att det

icke finnes anledning hysa förhoppningar om nämnvärda förbättringar i

nykterhetstillståndet enbart genom systemets slopande. Då jag emellertid

funnit att motboksransoneringen i sin totala effekt icke längre är märkbart

nykterhetsfrämjande, bör detta leda till att kommitténs förslag godtages,

försåvitt icke särskilda skäl kan anföras däremot.

Ett sådant skäl kunde vara att systemet, såsom jag nyss anmärkt, allt­

jämt kan utgöra ett visst skydd för särskilda kategorier. Systemets verk­

ningar torde variera inom skilda kretsar och även olika individer emellan.

Möjligheterna att åtkomma sprit är icke desamma för alla. Vissa människor

torde dra sig för att begå olagligheter eller i varje fall för att taga kontakt

med yrkesmässiga langare. För sådana människor kan systemet under vissa

omständigheter motverka en överdriven konsumtion. Såsom exempel har vid

remissbehandlingen nämnts personer som icke är missbrukare i egentlig

mening men som visar tendenser till missbruk. Detsamma synes kunna

gälla en del i huvudsak skötsamma ungdomar. En indirekt spärrverkan,

som också i någon mån synes kunna göra sig gällande beträffande miss­

brukare, ligger måhända i de av motboksransoneringen föranledda höga pri­

serna på den illegala marknaden.

Det skydd som systemet sålunda kan bereda särskilda kategorier får

emellertid icke överskattas. Det hade i så fall avspeglat sig i systemets totala

effekt. Vad angår den spärr som kan ligga i de höga priserna på den ille­

gala marknaden må framhållas, att tillvaron av en sådan marknad i och

för sig icke kan anses vara någon önskvärd effekt av systemet. Flera nyk-

tcrhetsvårdande myndigheter har också i sina remissvar betonat, att de i

sin verksamhet praktiskt taget aldrig förmärkt att missbrukare hindrats

från att tillfredsställa sitt spritbegär.

Det här anförda synes alltså icke innebära sådana särskilda skäl mot den

föreslagna åtgärden att slopa systemet att densamma icke bör komma till

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

164

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

stånd. Så mycket torde emellertid framgå, att man, såsom ock framhållits

från flera håll, får räkna med större svårigheter under övergången till ett

fritt försäljningssystem än vad nykterhetskommittén förutsett.

Ett viktigt skäl för att slopa motbokssystemet är intresset att undgå dess

inköpssuggererande verkningar. Såsom framhållits vid remissbehandlingen

torde dessa göra sig gällande både beträffande skötsamma konsumenter och

i fråga om förbrukare som har hög konsumtion och kan bedömas såsom

mindre pålitliga i nykterhetsavseende.

Lämnar man frågan om systemets verkningar på konsumtionen, anmäler

sig ett flertal argument för att avskaffa detsamma.

Man kan icke bortse från att motbokssystemet innebär ett tämligen starkt

ingrepp i den enskildes livsföring. Ett sådant ingrepp bör icke ske utan

goda skäl. Det bärande motivet för detta ingrepp har varit att det skulle

utgöra ett verksamt skydd för framför allt missbrukare och ungdomar. Så­

som jag nyss utvecklat torde emellertid detta skydd numera i stor utsträck­

ning vara illusoriskt.

Ännu allvarligare synes emellertid vara att systemet icke vunnit önskvärd

förankring i det allmänna rättsmedvetandet. Flertalet ansvarskännande

medborgare torde reagera mot den yrkesmässiga langningen. Olaga över­

låtelser av sprit i andra former anses däremot i vida kretsar icke vara för­

kastliga. Det är också allmänt känt att olagliga överlåtelser förekommer i

stor omfattning och att endast ett fåtal fall blir beivrade.

Till en del torde förklaringen till dessa förhållanden ligga däri att

vissa av systemets yttringar tett sig svårförståeliga för allmänheten. Detta

torde bl. a. sammanhänga med att systemet förutsätter upprätthållande av

vissa regler som icke överensstämmer med vanor och beteenden som anses

naturliga. Man torde icke kunna bortse ifrån att allmänhetens reaktion mot

systemet tagit sig uttryck i en allmän misstänksamhet och avoghet mot

samhällets nykterhetspolitiska strävanden. Detta gäller icke minst dem som

man i första hand vill nå med upplysning, nykterhetsvård och andra posi­

tiva åtgärder.

I och för sig torde det icke vara omöjligt att avlägsna vissa av motboks-

systemets olägenheter genom reformer inom dess ram. Exempel härpå ut­

gör den år 1937 införda rätten till efterhandsinköp som torde varit ägnad

att minska systemets suggestionsverkan. Liknande effekt torde följa av de

sedan 1947 tillämpade tilldelningsprinciperna som i huvudsak innebär att

tilldelningarna icke längre göres beroende av motboksinnehavarens eko­

nomi. Effekten av sådana åtgärder måste emellertid vara begränsad. Så

länge en förprövning och gradering av inköpsrätten bibehålies, torde man

exempelvis aldrig kunna helt undanröja den olyckliga föreställningen om

motboken och tilldelningen såsom ett bevis på social fullvärdighet. Man

torde i likhet med nykterhetskommittén även böra framhålla att åtgärder

av nu antytt slag med nödvändighet innebär att systemets spärrverkan yt­

terligare försvagas.

Mot det nuvarande restriktionssystemet talar slutligen att det är förbun­

165

det med dryga kostnader. Självfallet måste man här som eljest mot var­

andra väga kostnaderna och de resultat som vinnes. Man behöver icke dela

nykterhetskommitténs negativa uppfattning om systemet för att konstatera

att det icke ger ett utbyte som motsvarar kostnaderna. Självfallet har frågan

om systemets fortvaro betydelse även vid avvägningen av de ekonomiska

insatserna för positiva nykterhetspolitiska åtgärder. I en tid då den största

sparsamhet måste iakttagas blir möjligheterna att lämna nya eller ökade

anslag för sådana ändamål avsevärt större, om betydande besparingar sam­

tidigt kan göras inom försäljningsorganisationen för rusdrycker. Motboks-

kontrollens slopande möjliggör besparingar som på längre sikt mer än väl

motsvarar behovet av sådana anslag.

På grund av här anförda skäl finner jag mig böra förorda att motboks-

systemet avvecklas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

AVD. IV. DEN FRAMTIDA NYKTERHETS POL ITIKEN.

Tidigare utredningar.

Nykterhetskommitténs förslag omfattar i princip nykterhetspolitiken i

dess helhet. Härvid har kommittén emellertid delvis kunnat anknyta till

förslag som tidigare framlagts av andra utredningar.

Sålunda avgav 1946 års alkoholistvårdsutredning, såsom omtalats i in­

ledningen, den 14 februari 1948 betänkande med förslag till lag om nykter-

hetsvård. Utredningen fann en allmän upprustning av samhällets alkoholist­

vård erforderlig samt förordade en betydande förstärkning — bl. a. genom

väsentligt ökade statsbidrag — av nykterhetsnämndernas och alkoholistan­

stalternas ekonomiska och personella resurser ävensom viss nyordning av

systemet för behandling av alkoholmissbrukarna. Enligt utredningens me­

ning borde ingripande mot alkoholmissbruk kunna ske på ett tidigare sta­

dium än som är möjligt enligt gällande lagstiftning. I anslutning till denna

sin uppfattning använde utredningen termen nykterhetsvård i stället för

alkoholistvård såsom en samlande beteckning för hela detta vårdområde. Ut­

redningens förslag till ny lagstiftning, avsedd att ersätta den nuvarande alko­

holistlagen, gavs i enlighet härmed form av ett förslag till lag om nykter­

hetsvård.

Vid remissbehandlingen av förslaget vitsordades så gott som undantags­

löst behovet av en reformering av vårt lands nykterhetsvård. Nykterhets­

kommittén, som i sitt yttrande biträdde huvudlinjerna i utredningens för­

slag, har därefter i sitt betänkande omprövat hithörande frågor på nytt.

Ungdomsvårdskommittén framlade, såsom även berörts i inledningen, åt­

skilliga förslag, bl. a. till ungdomssociala åtgärder, vilka har betydelse för

nykterhetspolitiken.

Ungdomsvårdskommitténs förslag, som också remissbehandlats, har en­

dast i begränsad omfattning lett till åtgärder eller i övrigt blivit föremål för

beslut från statsmakternas sida. Nykterhetskommittén har icke tagit ställ­

ning till dessa förslag men har i sitt principbetänkande pekat på vissa åtgär­

der som enligt dess förmenande synes böra tagas under övervägande. Vad

kommittén yttrat i denna del skall jag återkomma till senare.

Såsom jag likaledes skall närmare beröra i fortsättningen har två av de

sommaren 1953 tillsatta snabbkommittéerna ytterligare utrett vissa frågor

på nu nämnda områden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

167

Vissa reformfrågor.

Alkoholvanorna har betydelse på snart sagt alla livets områden. Nykter­

hetskommitténs undersökningar visar eller bekräftar att det finns ett nära

samband mellan alkoholvanor och sociala missförhållanden av olika slag.

Statsmakterna har vid lagstiftning och andra samhällsingripanden på de

mest skilda fält måst taga hänsyn till förhållanden som äger samband med

alkoholbruket. Man har därvid strävat efter att förebygga skadeverkningar

eller att med socialpolitiska eller kriminalpolitiska åtgärder inskrida mot

vissa med alkoholbruket sammanhängande, ur samhällets synpunkt intole-

rabla företeelser.

Till nykterhetspolitiken i egentlig mening kan hänföras lagstiftningen om

försäljning av alkoholdrycker, alkoholforskningen, strävandena att före­

bygga skadebringande alkoholförtäring genom undervisning och upplysning

samt omhändertagandet av de alkoholskadade genom nykterhetsvård.

Nära den egentliga nykterhetspolitiken står de straffrättsliga ingripandena

mot fylleri och rattfylleri. Straffbestämmelserna för fylleri fick delvis ny

utformning vid den allmänna revision av lagstiftningen om brott mot sta­

ten och allmänheten samt den militära strafflagstiftningen som genomför­

des vid 1948 års riksdag. De har utan ändring i sak överförts till straff­

rätt skommitténs förslag till brottsbalk (SOU 1953: 14). Straffbestämmelser­

na mot fylleri riktar sig närmast mot fylleristernas ordningsstörande beteen­

de men är på flera sätt sammankopplade med nykterhetsvården. Fylleri kan

sålunda vara en indikation för ingripande från nykterhetsnämnd, intagning

på alkoholistanstalt kan å andra sidan medföra att samhället avstår från

att indriva och förvandla fylleriböter. I detta sammanhang må även erinras

om kungl. förordningen den 16 november 1841 emot fylleri och dryckenskap,

som möjliggör för polisen att omhändertaga och förvara fyllerister, samt

lagen den 13 juni 1941 om förverkande i vissa fall av spritdrycker m. m.

1 yttrande över förslaget till brottsbalk har strafflagberedningen framfört

tanken att borttaga den särskilda straffbestämmelsen för fylleri samt att ut­

bygga omhändertagandet enligt 1841 års förordning till en behandling å

särskilda kliniker av den som uppträder berusad på allmän plats.

På trafiknykterhetens område föreligger sedan snart två årtionden sär­

skild lagstiftning med straffbestämmelser för den som för motorfordon i

alkoholpåverkat tillstånd och möjligheter att medelst körkortsindragning

hindra sådana personer att föra motorfordon, som inte är pålitliga i nykter-

hetsavseende. De nuvarande bestämmelserna fick i huvudsak sin utformning

vid 1941 års riksdag. Vissa jämkningar vidtogs i samband med att bestäm­

melserna inarbetades i lagen den 28 september 1951 om straff för vissa tra­

fikbrott. Förslag till ny lagstiftning om trafiknykterhet har den 29 maj 1953

avgivits av 7.94.9 års trafiknykterhetsutredning (SOU 1953:20). Utredningen

föreslår skärpt strafflagstiftning mot rattfylleri och utvidgar bestämmelser­

na till att avse trafikonykterhet över huvud taget. Vidare framlägges förslag

168

om skärpta körkortsbestämmelser och intensifierad trafikövervakning. Ut­

redningens förslag och däröver avgivna yttranden är beroende på Kungl.

Maj :ts prövning.

Sambandet mellan alkoholbruk och brottslighet bär även på annat sätt

kommit till uttryck i strafflagstiftningen. Åtskilliga bestämmelser i allmän­

na strafflagen kriminaliserar gärningar som i regel begås under alkohol-

påverkan, t. ex. misshandel. I detta sammanhang kan också erinras om de

straffbestämmelser som uppställts för att sanktionera bestämmelserna om

tillverkning, införsel, försäljning och beskattning av alkoholdrycker. Men

aven det straffrättsliga reaktionssystemet tar i betydande utsträckning

hänsyn till alkoholen som orsaksfaktor vid brott eller förekomsten av alko­

holmissbruk i samband med brottslighet. Om förhållandet mellan fylleribö­

ter och sluten alkoholistvård har nyss varit tal. Vidare kan nämnas att lagen

om villkorlig dom ger domstolen befogenhet att genom särskild föreskrift

ålägga en villkorligt dömd att avhålla sig från bruk av rusdrycker eller att

underkasta sig vård å alkoholistanstalt eller annan anstalt. Nykterhetsvård

kan på denna väg åstadkommas av domstolarna i samarbete med nykter-

hetsnämnderna. Över huvud taget ligger det i sakens natur att all kriminal­

vård, vare sig den äger rum i anstalt eller i frihet, i sin strävan att åter­

anpassa den brottslige till samhället även måste försöka fostra honom till

skötsamhet i nykterhetsavseende. Det straffrättsliga reaktionssystemet är i

dess helhet föremål för omprövning genom strafflagberedningen. Beredning­

en utarbetar förslag till bl. a. ny lagstiftning om villkorlig dom och har i ett

tillägg till sitt yttrande över alkoholistvårdsutredningens betänkande fram­

lagt förslag som syftar till att effektivisera samarbetet mellan domstolar och

nykterhetsvårdsorgan.

Vad här sagts om kriminalvårdens uppgift att verka för skötsamhet i

nykterhetsavseende hos sitt klientel gäller — utöver nykterhetsvården —

hela den del av socialvården som tar sikte på att komma tillrätta med

beteenderubbningar. I första hand gäller detta barnavården, som i stor ut­

sträckning tar hand om alkoholskadade ungdomar. Förslag till en för­

bättrad anstaltsorganisation för skyddsuppfostran har hösten 1953 framlagts

av ungdomsvårdsskoleutredningen. En allmän översyn av barnavårdslagen

förberedes av bamavårdskommittén. Vidare kan nämnas att sinnessjukhu­

sen och de psykiatriska klinikerna omhändertar åtskilliga svårt alkoholska­

dade. För en del av detta klientel, liksom en del av klientelet i de nuvarande

alkoholistanstalterna är den psykopatvårdsorganisation avsedd, varom 19b7

års psykopatvårdsutredning avgav förslag den 1 december 1952 (SOU

1952: 46).

Det är vidare tydligt att även socialvårdens insatser i övrigt direkt eller

indirekt kan ha betydelse för nykterhetstillståndet. Detta gäller, såsom förut

anmärkts, i synnerhet ungdomssociala åtgärder av olika slag. Socialvården

ingriper direkt för att hos anhöriga till missbrukare hindra följderna av

alkoholmissbruk. Den har också sin andel i den allmänna standardhöjning

och kulturlyftning som ägt rum och som i stort sett torde ha verkat till

förmån för folknykterheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

169

Nykterhetskommittén.

Allmänna synpunkter.

Kommittén redovisar till en början olika uppfattningar som under skilda

tider framförts angående orsakssammanhangen bakom alkoholskadorna. I

äldre samhällsdiskussion har, framhåller kommittén, från vissa riktningar

inom arbetarrörelsen förfäktats att vissa omständigheter i den yttre miljön,

usla löner, lång arbetstid, bristfälliga bostadsförhållanden, vore utslagsgi­

vande för alkoholmissbrukets omfattning. I motsats härtill har från nyk­

terhetsrörelsens sida dryckessederna skjutits i förgrunden. Båda dessa

meningar är enligt kommitténs uppfattning ensidiga; erfarenheten har åda­

galagt att den sociala miljön å ena sidan icke spelar den utslagsgivande

roll, som den angivna riktningen inom arbetarrörelsen menade, men att å

andra sidan åtskilliga sådana sociala miljöförhållanden utövar inflytande i

bredd med själva sedvänjan. Kommittén kan icke heller ansluta sig till en

under senare år framförd uppfattning att själva personlighetstypen (kon­

stitutionen) eller det psykiska hälsotillståndet skulle vara den enda eller

huvudsakliga orsaken till alkoholmissbruk. Kommittén framhåller att det

icke föreligger forskning av det slag eller den omfattning att ett stånd-

punktstagande till denna hypotes är möjligt. Det är enligt kommitténs me­

ning utan vidare uppenbart att man hittills icke förfogar över någon tera­

peutisk metod gentemot individuella fall av alkoholmissbruk av sådan verk­

ningsgrad, att därigenom åtgärder till undanträngande av impulserna till

missbruk från en alkoholbetonad omgivning skulle ha gjorts överflödiga. I

likhet med alkoholistvårdsutredningen är nykterhetskommittén sålunda av

den meningen att alkoholmissbrukarnas placering i en helnykter omgivning

eller psykologiska åtgärder för att stimulera till avhållsamhet från alkohol­

drycker kan medverka till att förebygga eller häva alkoholmissbruk. Det

är enligt vad kommittén funnit karakteristiskt för alkoholismen att en stor

del av dess offer saknar insikt om sin sjukdom, varför redan av den anled­

ningen en möjlighet till andra samhällsingripanden än läkarvård måste fin­

nas. Därtill kommer att alkoholens skadeverkningar ingalunda inskränker

sig till alkoholismen. Ett stort antal missbruksfall — även sådana som

åstadkommer svåra samhälleliga olägenheter — är inte utslag av alkoho­

lism i egentlig mening utan endast ett resultat av rådande sedvänjor i för­

ening med okunnighet om verkningarna och kanske med tillfälliga person­

liga svårigheter. I sådana fall hör, yttrar kommittén, ett ingripande mot de

tidiga misshruksyttringarna kunna få goda resultat. Åtskilliga fall av ung-

domsfylleri torde höra till denna kategori. Å andra sidan framgår det av

kommitténs undersökningar att vissa sociala förhållanden tycks spela en

framträdande roll som orsak till fylleri bland ungdomen. Här synes åtgär­

der inriktade på dessa speciella sociala förhållanden vara påkallade.

I vissa fall finner kommittén knappast erforderligt att hänvisa till annat

än impulserna och de yttre möjligheterna till alkoholförtäring. Ett exempel

170

på detta erbjuder rattfylleriet och de av alkoholpåverkan orsakade trafik­

olycksfallen. I dylika fall föreligger det, uttalar kommittén, uppenbarligen

möjlighet att skapa en förbättring genom lämplig lagstiftning och upplys­

ningsverksamhet.

Kommittén ingår härefter på frågan, om man kan vänta sig något re­

sultat av en samhällelig nykterhetspolitik, som vänder sig uteslutande mot

missbruket men inte lägger några hinder i vägen för en utbredd måttlig

konsumtion. Härom anför kommittén.

Erfarenheten av de senaste årtiondenas utveckling i Sverige synes visa

att en sådan politik under vissa betingelser kan ge resultat. Nykterhets-

nämndernas och systembolagens ingripanden mot alkoholmissbrukare har

säkerligen medverkat till att missbruket inte ökat i takt med konsumtions­

vanornas utbredning. Men som framgår av kommitténs undersökningar

råder det fortfarande ett tydligt samband mellan bruk och missbruk. I de

trakter, där absolutism och »nästan absolutism» är mest utbredda, är miss­

bruket bland den övriga delen av befolkningen mest sällsynt. Ungdomens

allt tidigare bekantskap med alkoholen har åtföljts av en högst påtaglig

ökning av fylleriförseelserna i motsvarande åldrar. Det måste därför anses

som ett samhällsintresse att så stora grupper som möjligt frivilligt avstår

från alkoholbruk eller inskränker sin alkoholkonsumtion till ett minimum.

I särskilt hög grad gäller detta ungdomen.

Samhällets intresse av att antalet helnyktra personer och familjer är så

stort som möjligt sammanhänger också med den särskilt låga sociala belast­

ning som enligt kommitténs undersökning utmärker absolutister och »näs­

tan absolutister». I den mån skillnaderna mellan absolutister och övriga

grupper beror på själva alkoholbruket — vilket de uppenbarligen gör i stor

utsträckning ehuru inte helt — utgör de tydligen ett argument för att sam­

hället bör kraftigt understödja propagandan för frivillig helnykterhet.

Den samhälleliga nykterhetspolitiken bör dock i första hand direkt in­

riktas på att tränga tillbaka missbruket. Härvidlag kan med säkerhet goda

resultat vinnas genom en lämplig utformning av nykterhetsfrämjande åt­

gärder av traditionellt slag. Men dessutom bör ansträngningar göras för

att utforma och befrämja en mental-hygienisk och hälsobefrämjande verk­

samhet, inriktad på att förebygga eller bota de djupare liggande personliga

orsakerna till alkoholmissbruk. Insatser bör också göras för att undanröja

sociala missförhållanden, som visat sig ha inflytande på alkoholmissbruket.

I båda dessa hänseenden behövs i första hand vetenskaplig forskning för

att fastställa orsakssammanhangen.

Kommittén tinner, att det ligger utanför dess utredningsuppdrag att fö­

reslå preciserade åtgärder som inte kan hänföras till den egentliga nykter­

hetspolitiken. Kommittén finner sig dock icke kunna underlåta att i stora

drag peka på vissa områden, där samhälleliga ingripanden måste anses be­

fogade mot bakgrunden av kommitténs undersökningar och överväganden.

Härvid avser kommittén medicinska och sociala åtgärder samt anför.

På det medicinska området intar forskningen och läkarutbildningen en

dominerande plats. En förbättrad och utvidgad framför allt psykiatrisk men

även inre-medicinsk forskning måste anses som ett mycket trängande öns­

kemål på längre sikt. En utökning av forskningsmöjligheterna vid våra me­

dicinska högskolor ger samtidigt ökade resurser för utbildning av läkare.

Ett ökat antal psykiatriskt utbildade läkare är en förutsättning för att sam­

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

171

hällets hjälpande och förebyggande verksamhet för psykiskt sjuka och

missanpassade skall kunna fungera tillfredsställande. Kommittén vill fram­

hålla vikten av att möjligheterna till psykiatrisk vård och mentalhygienisk

rådgivning utvidgas i görligaste mån. Kommittén vill även peka på behovet

av forskning och upplysning i uppfostrings- och skolfrågor. Att genom åt­

gärder av nu åsyftat slag goda x*esultat skulle kunna vinnas även när det

gäller att förebygga alkoholmissbruk och bota alkoholister ligger i öppen

När det gäller sociala åtgärder som kan ha betydelse för nykterhetstill-

ståndet, är det framför allt åtgärder inriktade på ungdomens förhållanden

som ter sig angelägna. Kommitténs undersökningar har visat att ungdoms-

fylleriet inte uppträder slumpvis i vilka ungdomskategorier som helst utan

i stor utsträckning är koncentrerat till vissa grupper. Ungdomar från ofull­

ständiga hem löper en större risk för fylleri än genomsnittet. De som är

med i föreningar, utövar idrott, bedriver fritidsstudier eller har någon

hobby har en mindre fylleririsk. Bristfällig utbildning, inga »intressen»,

relativt hög inkomst vid unga år är utmärkande för en stor del av ung-

domsfylleristerna. De som flyttar från landet eller småsamhällena in till

storstäderna är särskilt illa utsatta. Kommitténs undersökningar ger också

anvisningar om arten av de ingripanden av social natur som kan vara äg­

nade att neutralisera eller i varje fall minska riskerna för alkoholmiss­

bruk bland ungdomen.

I anslutning till ungdomsvårdskommitténs förslag anger nykterhetskom­

mittén följande exempel på ungdomssociala åtgärder som enligt dess me­

ning synes böra tagas under övervägande.

Det är uppenbart att det finns ett stort behov av utvidgade möjligheter

till fritids- och hobbyverksamhet. Det värde ur nykterhetssynpunkt som

ligger i välskötta idrottsanläggningar och samlingslokaler understrykes av

resultaten från kommitténs undersökningar.

Särskilda åtgärder är speciellt angelägna med tanke på den ungdom som

flyttar in till de större städerna. Den behöver någonstans att ta vägen för

att få råd och upplysningar utöver den egentliga arbetsförmedlingen. Det

torde finnas behov av rådgivning och bistånd såväl när det gäller bostads-

anskaffning som i fråga om personliga bekymmer av olika slag. Det kanske

mest väsentliga problemet för den inflyttade ungdomen är bostadsfrågan.

Det är uppenbarligen av stor vikt att denna ordnas på ett tillfredsställande

sätt. Med hänsyn till läget på bostadsmarknaden är självfallet möjligheter­

na till omedelbara åtgärder starkt begränsade. Men det torde inte vara

omöjligt att göra vissa insatser från det allmännas sida. På sina håll lär en

försöksverksamhet på detta område förekomma, som synes vara förtjänt

av uppmärksamhet.

Kommittén omnämner vidare en inom densamma väckt tanke att skapa

en stor statlig fond för ungdomsstödjande åtgärder. Tipsmedlen eller större

delen därav skulle bilda en fond för att på olika sätt stödja den svenska ung­

domen genom anslag till idrott, föreningsverksamhet, studier och hobbysys­

selsättningar samt till samlingslokaler och fritidsanläggningar. Kommittén

har icke tagit ställning till frågan men anser att den bör tagas under över­

vägande. Kommittén fortsätter.

Enligt nykterhetskommitténs mening bör ungdomsproblemen ägnas långt

större uppmärksamhet än hittills. Den utveckling som avslöjats genom kom­

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 151.

172

mitténs undersökningar är så oroande att verkliga krafttag är nödvändiga.

Detta gäller inte minst ungdomens nykterhetsförhållanden. I detta fall torde

man ofta kunna vänta betydande resultat även av allmänt ungdomsvårdande

åtgärder, som inte är speciellt inriktade på alkoholkonsumtionen. Förenings­

livet spelar här en stor roll. Men situationen kräver också insatser från sam­

hällets sida. Att dessa kan bli kostnadskrävande får inte avskräcka. Det

gäller här om man så vill en investering i den svenska ungdomen, som kan

bli lönande för framtiden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Nykterhetspolitiken.

Bland samhällsåtgärder inom nykterhetspolitiken i trängre bemärkelse

nämner kommittén i första hand den vetenskapliga forskningen. Denna har

under de senaste årtiondena tillhandahållit ett material om alkoholens verk-

ningar, som tidigare inte stått till förfogande. Härigenom har uppfattningen

om vad som bör anses som alkoholmissbruk förskjutits. De vetenskapliga rö-

nen torde för närvarande hålla på att förändra den allmänna opinionens in­

ställning, även om detta sker relativt långsamt. Kommittén finner därför att

forskningen bör uppmuntras och dess resultat spridas till så vida kretsar som

möjligt.

Kommittén förordar vidare intensifierad undervisning och upplysning i

nykterhetsfrågan samt anför härom.

Genom att sprida kunskaper kan man också påverka umgängesvanor och

.'•attityder» i fråga om alkoholbruk. Detta blir så mycket viktigare som rå­

dande umgängesvanor i många fall suggererar till alkoholkonsumtion även

vid tillfallen, då en sådan måste anses direkt olämplig, i varje fall om den

inte sker i mycket ringa omfattning. Särskilt i fråga om ungdomen synes

en intensifierad upplysningsverksamhet vara nödvändig. I skolan och under

värnphktsutbildningen bör kunskaper i alkoholfrågan meddelas och även på

andra sätt bör upplysning spridas.

Upplysningen skulle bli mera effektiv, om den — utom genom skolan —

kunde nå medborgarna genom de stora organisationerna i samhället. Den

insats, som nu göres genom samarbetskommittéer med nykterhetsrörelsen,

ar i och för sig aktningsvärd men inte tillräcklig. Om man kunde få en aktiv

medverkan från de stora organisationerna själva, skulle upplysningsverk­

samheten otvivelaktigt få en ökad slagkraft.

När det gäller ungdomen intar idrottsrörelsen en särställning genom den

livliga anslutningen till denna. Dess ansvar blir därigenom stort. Då alkohol-

fortanng är så uppenbart oförenlig med idrottens stil, borde det vara en

naturlig uppgift för idrottsrörelsens ledning att här göra en insats. En sådan

åtgärd skulle med säkerhet ha ett stort propagandavärde.

Kommittén betonar att profylaktiska åtgärder måste anses som de vikti­

gaste i nykterhetspolitiken. Kostnaderna för exempelvis forskning och upp­

lysning om alkoholens verkningar är inte nettoutgifter utan kan reduceras

med de — visserligen aldrig mätbara — minskningarna av kostnaderna för

den framtida alkoholistvården, sjukvården, fångvården, ordningshållningen

etc. Men för att detta resonemang skall vara giltigt, krävs, framhåller kom­

mittén, att insatserna är så kraftiga och så välorganiserade att de gör någon

'erkan. Ett mindre anslag kan därför under vissa förutsättningar innebära

173

större totalutgifter för samhället än ett större, nämligen om det högre ansla­

get medför en verkan som uteblir vid del lägre.

Beträffande nykterhetsvården erinrar kommittén om att nykterhetsnämn-

dernas verksamhet fått en allt större betydelse under årens lopp. Den häm­

mas emellertid i hög grad av brist på vårdplatser, personal och medel. Kom­

mittén finner, att alkoholistvårdsutredningcn har övertygande visat att en

tillfredsställande nykterhetsvård kräver en väsentlig upprustning av nyk-

terhetsnämnder och vårdanstalter. Därigenom kan ingripandena i högre grad

än nu sättas in på ett tidigt stadium och i många fall förebygga ett fortsatt

missbruk. Nykterhetskommittén föreslår en ytterligare ökning av nykterhets-

nämndernas resurser. Särskilt i fråga om ungdomsfylleristerna finner kom­

mittén ett snabbt och effektivt ingripande i hög grad påkallat. Kommittén

framhåller vidare såsom angeläget att nykterhetsnämnderna intimt samver­

kar med andra sociala organ.

Om lagstiftningens uppgift i nykterhetspolitiken gör kommittén följande

principuttalande.

Strävandena att skärpa den allmänna opinionens inställning i fråga om

vad som anses som olämpligt alkoholbruk kan understödjas genom lämpligt

avvägda lagstiftningsåtgärder. I den mån samhället kan påverka konsum­

tionsvanorna utan att riskera kontrasuggestiva verkningar, synes detta böra

ske. En sådan bestämmelse, som att sätta spritutskänkningens början till

en sen tidpunkt på dagen i syfte att markera att den egentliga arbetsdagen

bör vara spritfri, synes vara av denna art. Lämpligt avpassade ingripanden

och straffbestämmelser vid fall av missbruk synes i viss utsträckning kunna

påverka den allmänna opinionens inställning. Som exempel kan nämnas

anhållande och straff för offentligt fylleri och förbud mot att föra motor­

fordon under alkoholpåverkan.

När kommittén i fortsättningen kommer in på lagstiftningen om försälj­

ning av rusdrycker, erinrar den om sin förut återgivna uppfattning angå­

ende det nuvarande motbokssystemets verkningar på spritdryckskonsum-

tionen och spritmissbruket. Den åberopar också sina uttalanden om system­

bolagens ingripanden mot missbrukare och dessa bolags arbete med att

uppspåra och förebygga missbruk. Vad kommittén där anfört leder till att

alla försök att modifiera det nuvarande systemet, så att ogynnsamma verk­

ningar undgås, torde vara utsiktslösa. Därför har kommittén, såsom tidigare

omtalats, kommit till den uppfattningen att motbokssystemet icke längre

bör beredas plats i svensk nyklerhetslagstiftning. Kommittén anser det ock­

så som en vinst i och för sig att minska formaliteterna och intresset om­

kring spritköpen. Restriktionssystemet har i onödan kommit att fixera all­

mänhetens intresse vid spritinköpen och därigenom har intresset för spriten

under systemets tid blivit abnormt uppdrivet. Det synes kommittén önsk­

värt att spritförsäljningsfrågorna förvisas till en mera blygsam plats i

svenska folkets medvetande.

Kommittén framhåller vidare, att de insatser som systemet gjort i fråga

om missbrukarna kan lika väl eller bättre åstadkommas av nykterhets­

nämnderna, om dessa får erforderliga resurser. Det finns därför enligt kom­

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

174

mitténs uppfattning inte längre något skäl att låta försäljningsorganisatio­

nen ta befattning med de individuella missbruksfallen.

En fördel med den föreslagna nedrustningen av systembolagen till för­

sälj ningsorgan är att den medför en betydande ekonomisk besparing för

samhället. Härom anför kommittén.

Kostnaderna för motbokskontrollen är för närvarande ungefär dubbelt

så stora som för nykterhetsnämndernas verksamhet. För statens del är skill­

naden ännu större. Av utgifterna för motbokskontrollen (ca 6 miljoner kro­

nor) faller nämligen hela beloppet på staten i form av minskade vinstme­

del från systembolagen, medan nykterhetsnämndernas utgifter (ca 3 miljo­

ner kronor) huvudsakligen bestrides av kommunerna. Statens kostnader för

länsnykterhetsnämnderna och dess bidrag till de kommunala nykterhets-

nämnderna uppgår till ca 800 000 kronor. Det är tydligt att ett avskaffande

av motbokssystemet skulle frigöra ekonomiska och personella resurser,

vilka med fördel skulle kunna användas bl. a. för den upprustning av nyk-

terhetsnämnderna som är nödvändig oavsett hur försäljningsreglerna ut­

formas.

Kommittén understryker att det nuvarande försäljningssystemet för rus­

drycker inte är identiskt med motbokssystemet, d. v. s. den individuella

kontrollen av maximerade inköp, utan också har andra och enligt kommit­

téns mening mera värdefulla beståndsdelar. Dit hör desintresseringen av

försäljningen och det kommunala inflytandet på utskänkningsrättigheterna.

Registrering av inköpen och avstängning av missbrukare från inköp i ut-

minuteringsaffärerna träffas inte heller nämnvärt av den kritik som drab­

bar ransoneringen. Även vissa inslag i restaurangrestriktionerna har enligt

kommitténs uppfattning självständig betydelse som nykter hetsfrämjande

åtgärder och kan behållas även om motbokssystemet avskaffas.

Kommittén betonar, att om dess förslag genomföres, innebär detta inga­

lunda att de förhållanden återkommer, som rådde före restriktionssystemets

tillkomst. Till stöd för denna sin uppfattning pekar kommittén på den höjda

bildningsnivån och hyfsningen av umgängesformer och fritidsvanor, vilken

enligt vad kommittén funnit inte är unik för Sverige utan kan konstateras

i ett stort antal andra länder. Vidare erinrar kommittén om den under sys­

temets tillvaro skapade alkoholistvården och om prishöjningarna, som tio-

dubblat det nominella brännvinspriset och tredubblat realpriset. Kommit­

tén fortsätter.

Genom att den desintresserade försäljningen, det kommunala inflytandet

och vissa till försäljningen knutna försiktighetsmått bibehålies, understry-

kes ytterligare att det inte är fråga om att rasera den skyddsbarriär mot

alkoholmissbruk, som byggts upp under den lid av nära ett århundrade som

förflutit sedan 1855. Det är endast fråga om att med ledning av erfarenhe­

terna åstadkomma en mera rationell utformning av samhällets nykterhefs-

främjande åtgärder.

En viktig fråga för kommittén bär varit att mot bakgrunden av dess ung­

domsundersökning fastställa minimiåldern för den i princip fria inköpsrätt

som kommittén föreslår. Den har därvid stannat för 21 år, vilket överens­

stämmer med gällande Rff men i praktiken innebär en sänkning för de

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

175

flestas vidkommande; systembolagen har nämligen endast undantagsvis gi­

vit inköpsrätt åt personer under 25 år. Kommittén erinrar om att man ge­

nom förslaget undviker att upprätthålla en särskild myndighetsålder för

spritinköp, vilket varit en av de omständigheter som i onödan koncentrerat

intresset kring spriten. I övrigt motiverar kommittén sitt förslag på följande

sätt.

Kommitténs ungdomsundersökning visar, att det övervägande flertalet

ungdomar redan vid 21-årsåldern börjat använda sprit. De som önskar

skaffa sig sådan torde inte i någon mera betydande grad hindras av att de

inte har egen motbok. Undersökningen visar nämligen, att skillnaden i för-

täringsvanor mellan motboksägare och icke motboksägare i åldrarna om­

kring och närmast under 25 år är mycket liten. Den visar också, att en be­

tydande del av de unga männen redan före 21-årsåldern (i Stockholm 20

procent) har bjudit andra personer på sprit (restaurangbesök oräknade).

Hos de ogifta männen i åldern 21—26 år, vilka endast i undantagsfall har

egen motbok, hade detta förekommit i mycket stor utsträckning (i Stock­

holm 60 procent). Dessa uppgifter tyder på att restriktionssystemet inte fun­

gerar som den avsedda spärren, att hindra ungdomen att få tag i sprit. Na­

turligtvis kan man alltid säga att ännu flera skulle kunna komma övei

sprit vid fri försäljning med åldersgräns vid 21 år, men det synes inte

troligt att ett sådant system skulle öka antalet konsumenter. Tvärtom torde

den sportprestation, som det under nuvarande förhållanden i vissa fall kan

vara att skaffa sprit, locka åtskilliga att försöka som annars skulle vara lik­

giltiga. Däremot kan det tänkas att förtäringsmängderna kan bli större bland

dem som redan har fått förtäringsvanor, eftersom ungdomar över 21 år vid

fri försäljning skulle kunna köpa sprit själva och slipper det nuvarande

besväret att anlita äldre kamrater som har motbok. Särskilt omedelbart efter

motbokssystemets avskaffande kan en sådan utveckling väntas medföra

vissa olägenheter. På längre sikt torde denna fråga knappast vara allvarlig.

Statistiken över fylleriförseelser visar också det nuvarande systemets

maktlöshet när det gäller att skydda ungdomen mot spritmissbruk. En fjär­

dedel av alla fylleriförseelser (23 procent 1949) begås av personer under

motboksåldern. I Finland begicks 1949 endast 13 procent av förseelserna av

personer under 25 år, trots att alla personer över 21 år har fri inköpsrätt

utan begränsning. Om man inskränker sig till åldersgrupperna 21

24 år,

vilka i Finland har fri inköpsrätt men i Sverige i regel saknar sådan, fin­

ner man att i Sverige 14 procent och i Finland 9 procent av förseelserna be­

gås av personer i dessa åldrar. Det tillfälliga missbruk, som tar sig uttryck

i fylleri, minskar tydligen inte på grund av att motbok inte utlämnas förrän

vid 25-årsåldern och av att de äldre motboksinnehavarna har begränsad till­

delning. Självfallet härrör en betydande del av ungdomsfylleriet från ut-

skänkningen, som i Sverige betyder relativt mera än i Finland, där restau­

rangerna dock varken har mattvång eller kvantitetsbegränsning (utom för

vanligt brännvin). Detla kan emellertid knappast rubba de slutsatser som

kan dragas av de nämnda siffrorna. Sänkningen av inköpsåldern kan så­

lunda inte väntas få någon större betydelse för alkoholvanorna i de berörda

åldrarna.

Kommittén erinrar vidare om att nykterhetsnämnderna enligt förslaget

får vidgade resurser att ingripa mot begynnande missbruk samt all bekym­

ren för ungdomen inte i första hand rör åldersgruppen 21—25 år utan dem

som är under 21 år. För dessa innebär motbokssystemets avskaffande ingen

större förändring. Inköpsförbudet skulle alltjämt kvarstå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

176

Straffbestämmelserna för fylleri har icke närmare behandlats av kom­

mittén. Denna påpekar, att fylleriböterna såväl allmänpreventivt som indi­

vidualpreventivt synes ha en viss betydelse vid den första förseelsen men

knappast då det gäller återfallsfyllerister. Här erfordras i första hand nyk-

terhetsvård, och fylleristraffet blir i dessa fall enligt kommitténs uppfattning

mera en ordningsfråga än en nykterhetsfråga. Icke heller rattfylleriet har

upptagits till bedömning av kommittén, som härutinnan hänvisar till 1949

års trafiknykterhetsutrednings arbete.

Sammanfattningsvis konstaterar kommittén, att den icke väntar sig att

dess förslag skall innebära en definitiv lösning av alkoholproblemet i Sve­

rige. Men den har nått den övertygelsen att de lagstiftande åtgärderna i

samverkan med de många faktorer utanför lagstiftningen, som medverkar

till ökad nykterhet, kommer att medföra ett bättre nykterhetstillstånd, om

svenska folket återfår förtroendet att själv träffa avgörandet om sina inköps-

kvantiteter. Det ligger, uttalar kommittén, i hela dess resonemang en tilltro

till de krafter inom folket, som verkar i riktning mot bättre levnadsvanor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Huvuddragen i kommitténs förslag.

Såsom kommitténs nyss återgivna principiella överväganden utvisar före­

slår kommittén väsentligt ökade insatser från samhällets sida i form av

forskning, undervisning och upplysning i alkoholfrågan samt en utbyggnad

av nykterhetsvården. På rusdryckslagstiftningens område föreslås att det

nuvarande motbokssystemet slopas samt att de vuxna medborgarna i princip

skall äga rätt att utan begränsningar göra inköp av rusdrycker. Dessa skall

alltjämt tillhandahållas av särskilda organ utan enskilt vinstintresse. In­

köpen skall registreras, och avstängning från inköpsrätt skall kunna beslutas

beträffande bl. a. vissa missbrukare. De uppgifter av nykterhetsvårdande

karaktär som hittills åvilat systembolagen skall i huvudsak överföras till

nykterhetsnämnderna och andra myndigheter inom samhällets nykterhets-

vård. Härigenom vinnes betydande besparingar, och de sålunda frigjorda

medlen kan bekosta de föreslagna ökningarna av samhällets insatser i övrigt.

Beträffande utskänkningen föreslår kommittén åtskilliga förändringar, av

vilka de viktigaste är att gällande kvantitetsbegränsningar i huvudsak skall

borttas men början av utskänkningstiden för spritdrycker framflyttas till

klockan 15. På maltdryckernas område förordar kommittén att det vanliga

ölet hålles vid samma alkoholhalt som använts sedan andra världskriget

eller 2,8 viktprocent. Gällande försäljningsbestämmelser föreslås ändrade och

i vissa hänseenden mildrade. Kommittén förordar vidare att det nuvarande

starkölsförbudet upphäves och att starköl skall få tillhandahållas på sam­

ma sätt som vin. Den nya lagstiftningen om försäljning av alkoholdrycker

är avsedd att träda i kraft den 1 oktober 1955. Beträffande övriga åtgärder

innehåller förslaget icke tidsangivelser.

177

Kommitténs förslag i fråga om forskning, undervisning, upplysning och

nykterhetsvård kommer att redovisas närmare i särskilda propositioner.

Den närmare innebörden av kommitténs andra förslag kommer i allmän­

het att återges i följande avdelningar. I detta avsnitt vill jag allenast upp­

taga vissa frågor av mera allmän karaktär. Detta gäller några spörsmål

rörande alkoholdryckernas art och alkoholhalt, beskattningen som nykter-

hetspolitiskt instrument samt övergången till den nya ordningen.

För övrigt får jag hänvisa till följande av kommittén gjorda sammanställ­

ning av huvudpunkterna i dess förslag.

1. Räit till inköp av rusdrycker (spritdrycker, vin och starköl) i utminute-

ringsbutikerna tillkommer varje man och kvinna, som fyllt 21 år och icke av

länsnykterhetsnämnden avstängts från inköpsrätt.

2. Avstängning från inköpsrätt sker endast som nykterhetsvårdande åt­

gärd på grund av misskötsamhet i nykterhetshänseende eller på grund av

olaga försäljning, icke på grund av t. ex. stora inköp eller erhållen social­

hjälp.

3. Alla uppgifter av nykterhetsvårdande karaktär koncentreras till offent­

liga organ, nykterhetsnämnder och länsnykterhetsnämnder. Den upprustning

av dessa, som under alla omständigheter är erforderlig, påskyndas.

4. De nuvarande systembolagen avskaffas och ersättes av ett centralt ut-

minuteringsbolag med nödigt antal distriktskontor och med butiker på sam­

ma platser i stort sett som för närvarande (alternativ I). Kommittén fram­

lägger även ett alternativt förslag med 24 länssystembolag (alternativ II).

5. Alla inköp av spritdrycker i utminuteringsbutikerna registreras, enligt

alternativ I centralt, enligt alternativ II hos resp. systembolag. Inköp av vin

och starköl registreras i den mån Kungl. Maj :t så förordnar. Registrering

sker enligt båda alternativen efter födelsenummer, varför köparen måste

kunna legitimera sig med angivande av födelsenummer (enligt alternativ II

ev. med kundnummer).

6. Inköp kan enligt alternativ I göras i vilken utminuteringsbutik som

helst i hela riket mot företeende av legitimationshandling med födelsenum­

mer. Avstängning kontrolleras genom en tryckt spärrlista. Enligt alternativ

II hänvisas varje köpare liksom nu till en viss butik.

7. Försäljning av starköl med en alkoholhalt av högst 4,5 viktprocent

medges under i stort sett samma villkor som nu gäller för svaga viner, d. v. s.

utminutering i utminuteringsbolagets butiker och utskänkning (utan mat­

tvång) på restauranger där servering av sprit eller vin är tillåten. För ut­

skänkning av starköl på vinrestauranger fordras särskilt tillstånd. Alkohol­

halten i vanligt Öl (= nuvarande pilsnerdricka) sättes till högst 2,8 vikt­

procent (— den nu faktiskt tillämpade) mot 3,2 enligt gällande förordning.

8. Beträffande utskänkningen på restaurangerna upphäves kvantitetsbe-

gränsningarna för alla rusdrycker utom egentligt brännvin, varav endast

10 cl får serveras till varje gäst vid ett och samma besök. Länsstyrelsen får

möjlighet att föreskriva restriktioner för viss restaurang, där missförhållan­

den uppstått.

t). Måltidstvånget vid utskänkning av spritdrycker anses böra bibehållas.

Vin och starköl skall i regel få serveras utan måltidstvång. Kontrollstyrel­

sen får möjlighet att i fråga om restauranger med spriträttigheter meddela

undantag från måltidstvånget beträffande viss spritdryck, vars alkoholhalt

genom utspädning icke överstiger 22 volymprocent (drinkar och lättgrog­

gar) .

12

Bihaiuj till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

178

10. För att understödja strävandena att göra arbetsdagen spritfri skall

servering av spritdrycker inte få äga rum före klockan 15. Vin och starköl

iår serveras även dessförinnan. Kontrollstyrelsen får möjlighet att medge

utskänkning av viss spritdryck i utspädd form före klockan 15 (drinkar).

Nuvarande bestämmelser om utskänknings avslutande skall i huvudsak gälla

oförändrade (klockan 22 med möjlighet till utsträckt tid).

11. Förbudet mot utskänkning vid offentliga föreställningar ( varietépara-

grafen) avskaffas såvitt angår uppträdanden på egentliga restauranger men

bibehålies i form av förbud mot rusdrycksservering på teatrar och varietéer.

För utskänkning i samband med offentlig dans fordras liksom nu särskilt

tillstånd varvid kommunerna tillagts vetorätt.

12. Utskänkning av rusdrycker inom område, som är för allmänheten till­

gängligt såsom nöjesplats eller idrottsplats, skall endast få äga rum om sär­

skilda skäl kan åberopas.

13. Liksom nu skall utskänkningen på folkrestaurangerna handhavas av

de allmänna restaurangbolagen medan rätt till utskänkning på övriga

restauranger kan ges även till enskilda restauratörer. Enligt alternativ I ges

rättigheterna direkt av länsstyrelsen till restauratören utan överlåtelsekon­

trakt med utminuteringsbolaget. Länsnykterhetsnämnden inträder i stället

lör systembolagen som beredande och kontrollerande organ. Enligt alterna­

tiv Il behålles den nuvarande ordningen i detta avseende. Restaurangernas

vinstkvantitetssystem har tidigare av kommittén föreslagits bli föremål för

särskild utredning.

14. Det kommunala vetot för utskänkning av rusdrycker och Öl samt

möjligheterna till turistutskänkning behålles efter i huvudsak nuvarande

regler. Den kommunala vetorätten utsträckes till att omfatta även restau­

rangdansen. Däremot avskaffas den kommunala vetorätten beträffande ut-

minutering av Öl.

15. En möjlighet öppnas för länsstyrelsen att för visst tillfälle medge för­

täring av medhavda rusdrycker på näringsställen utan spriträttigheter i

samband med familjefest eller annan därmed jämförlig tillställning i slutet

sällskap. Genom bestämmelser i ölförsäljningsförordningen tillätes förtäring

av medhavda rusdrycker i personalmatsal och kollektivhusmatsal vid till­

fälle, då matsalen användes av de personer för vilka den är avsedd.

IG. Kommittén har ansett det vara av väsentlig betydelse att försäljnings-

reglerna för vanligt Öl förenklas. I fråga om bryggeriernas direktförsäljning

till allmänheten upphör rekvisitions- och kvittenstvånget vid kringföring av

Öl på landsbygden. Samma regler skall gälla på landsbygden som i städer­

na. Regeln att vid kringföring Öl får avlämnas »endast inomhus till därstä­

des boende» upphäves. Det enda fall, då särskild bestämmelse om avlämning

ansetts erforderlig, gäller avlämning vid tillverkarnas rörliga försäljning på

eller i omedelbar närhet av arbetsplats. Möjlighet införes att i enstaka fall

ge annan än tillverkare, t. ex. allmänt kaféboiag, tillstånd till kringförings-

försäljning.

17. Den ökade friheten anses böra medföra ökad kontroll över bryggerier­

nas direktförsäljning: tillstånd för avhämtningsförsäljning enligt samma

regler som för återförsäljare, tillstånd för kringföringsförsäljning från till­

verkningsställe och nederlag enligt särskilda regler samt skärpt uppsikt

över försäljningen genom länsnykterhetsnämnder och polismyndigheter.

18. Alla tillstånd till utskänkning av rusdrycker och detaljhandel med Öl

(utminutering såväl som utskänkning och även bryggeriernas kringföring)

skall meddelas för fyraåriga oktrojperioder, gemensamma för alla tillstånd.

Ansökningar ingives till länsnykterhetsnämnden (enligt alternativ II sys­

tembolaget), som företager erforderlig utredning (infordrar yttranden från

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

179

de lokala organen) och upprättar förslag till försäljningens ordnande inom

länet. Förslaget prövas av länsstyrelsen.

19. En ny form av utskänkning av Öl inrättas, nämligen utskänkning ef­

ter anmälan, vilken kan äga rum i personalmatsalar (militära mässar) och

kollektivhusmatsalar.

20. De nuvarande bestämmelserna om besiktning av utskänkningslokaler

upphäves. De nya bestämmelserna i livsmedelsstadgan om hälsovårdsnämnds

godkännande av serveringslokal anses i huvudsak tillräckliga, men Kungl.

Maj :t äger utfärda kompletterande föreskrifter.

21. Den särskilda partihandelsrätten för återförsäljare av Öl upphäves.

För skeppshandlarna har införts en särskild försäljningsrätt, som endast

avser proviantering av fartyg och som innefattar rätt till såväl partihandel

som detaljhandel.

22. Den kommunala nykterhetsvården blir i sina huvuddrag oförändrad,

men statsbidraget höjes till 80 % utan begränsning till viss maximisumma.

Härigenom förutses en väsentlig ökning av nykterhetsnämndernas resurser.

23. Länsngkterhetsnämndernas samtliga ledamöter utses av Kungl. Maj:t.

Ordföranden skall ha domarkompetens. Länsstyrelserna, socialstyrelsen,

medicinalstyrelsen och landstingen (stadsfullmäktige) avger förslag.

24. Länsngkterhetsnämndernas personalutrustning förstärkes. ^ arje

nämnd får en kanslichef och en konsulent (i de minsta länen en kanslichef,

som tillika är konsulent) och de större länen dessutom en assistent. Samtliga

nämnder får heltidsanställd biträdespersonal. Då enligt alternativ II vissa till-

ståndsärenden fortfarande skall handläggas av systembolagen kan vid detta

alternativ personalutrustningen hos länsnykterhetsnämnderna göras något

mindre.

25. Förslaget innebär en betydande personalminskning hos kontrollsty-

relsen och systembolagen. Övertaliga befattningshavare förutsättes i viss

utsträckning komma att användas inom nykterhetsvården. I en del fall skall

förtidspensionering tillämpas. Kontrollstyrelsens statistikavdelning överföres

till socialstyrelsen, vars nykterhetsvårdsbyrå även i övrigt förstärkes för

att kunna handlägga det ökade antal ärenden, som blir följden av nykterhets­

nämndernas och länsnykterhetsnämndernas upprustning.

26. Vid socialstyrelsens sida sättes en rådgivande nämnd i nykterhetsfrå-

gor.

27. Kungl. Maj :ts cirkulär om nykterhetsundervisning ersättes eller kom­

pletteras med bestämmelser i undervisningsplaner och metodiska anvisning­

ar för olika undervisningsanstalter. Nykterhetsundervisningen skall ej be­

traktas som särskilt ämne utan huvudsakligen ingå i ämnena biologi och

samhällskunskap. Läroboksnämnden skall åläggas tillse att läroböckerna

i dessa ämnen blir tillfredsställande ur nykterhetsundervisningens synpunkt.

1 den allmänna skolan skall undervisningen i alkoholfrågan huvudsakligen

förekomma i bestämda ämnen och klasser med det innehåll som närmare

anges i del III av kommitténs betänkande (SOU 1952: 12).

28. Vid yrkesutbildningen skall nykterhetsundervisning förekomma i mån

av behov. Särskilt föreslås bestämmelser rörande utbildningen av läkare och

social vårdspersonal. Även vid den praktiska yrkesutbildningen bör vissa kun-

skapsmoment rörande alkoholens inverkan på arbetsresultaten inhämtas.

29. Särskild uppmärksamhet skall ägnas frågan om utbildningen av de

lärare, som skall meddela nykterhetsundervisning. Detaljerade förslag om

hur denna utbildning bör ordnas vid folkskolescminarierna, universiteten och

provårsulbildningen (de framlida lärarhögskolorna) har framlagts.

30. Den militära nykterhetsundervisningen skall återfå det omfång som

180

Kungl. Maj:ts proposition nr löt.

den hade under åren 1946—49. Särskilda fortbildningskurser för officerare

bör anordnas.

31. Centralförbundet för nykterhetsundervisning skall få ökade anslag

för att kunna fylla sin funktion som organ för nykterhetsundervisning och

nykterhetsupplysning. Kommittén föreslår såväl en ökning av verksamhetens

omfattning som en upprustning av den administrativa apparaten. Kungl.

Maj :t skall utse halva antalet styrelseledamöter.

32. Ökat stöd åt den organiserade nykterhetsrörelsen föreslås, bl. a. i form

av höjda anslag till instruktörer för nykterhetsupplysning.

33. Den vetenskapliga forskningen på alkoholfrågans område skall upp­

muntras. Förslag framlägges om en gemensam subkommitté till det medicin­

ska och det samhällsvetenskapliga forskningsrådet för stöd åt medicinsk

och social alkoholforskning. Klinisk alkoholforskning skall bedrivas vid ett

alkoholistsjukhus, som föreslås snarast möjligt komma till stånd. Möjlighe­

terna till teoretisk alkoholforskning utvidgas. Kommittén räknar med en

anslagsökning som skulle möjliggöra inrättande av en specialprofessur i

ämnet.

34. Kommitténs förslag innebär ingen nettoökning av det allmännas kost­

nader för nykterhetsfrämjande åtgärder.

35. Kommittén framhåller slutligen att medicinska och sociala samhällsin­

gripanden, som inte är direkt inriktade på alkoholförtäringen, i många fall

har en betydande effekt, när det gäller att bekämpa alkoholmissbruket.

Kommittén pekar i detta sammanhang särskilt på ungdomens problem och

framhåller vikten av samhälleliga insatser i ungdomsvårdande syfte.

Alkoholdryckernas art och alkoholhalt.

Kommittén framhåller, att verkan av en alkoholhaltig dryck inte bara

beror på den absohita mängd alkohol den innehåller utan även på graden

av alkoholkoncentration och dryckens sammansättning i övrigt. Belägg för

denna uppfattning hämtar kommittén bl. a. i resultatet av de undersök­

ningar som på dess uppdrag utförts av laboratorn L. Goldberg.

Mot bakgrunden härav har kommittén dryftat olika åtgärder för att

främja en övergång till svagare drycker och har även ifrågasatt en sänk­

ning av alkoholhalten i några drycker.

En förskjutning av konsumtionsvanorna till svagare drycker finner kom­

mittén i och för sig önskvärd. Den hänvisar därvid till erfarenheterna från

de länder där vin- och ölförtäring dominerar. Skadeverkningarna blir där,

enligt vad kommittén funnit, relativt mindre — d. v. s. i proportion till den

i olika drycker förtärda mängden ren alkohol — än i vårt land där bränn­

vinet dominerar. Kommittén anser emellertid icke tillräckligt att enbart

uppmuntra bruket av svagare drycker, t. ex. genom skattelindring eller

slopande av restriktioner. Detta utvecklas närmare av kommittén sålunda.

Man riskerar i så fall att få endast det resultatet att konsumtionen av

svagare drycker ökar, medan de starkare dryckerna fortfarande konsume­

ras som förut. För att nå ett verkligt positivt resultat torde det bli nöd­

vändigt att genom kraftiga prishöjningar eller restriktioner försvåra åt­

komsten av spritdrycker samtidigt som konsumtionen av vin och Öl främjas.

Kommittén är emellertid inte beredd att för närvarande föreslå några så­

dana ingripanden. Om man i strid mot en utbredd sedvänja och opinion

181

skulle söka försvåra åtkomsten av de starkare alkoholdryckerna, bleve ris­

ken stor för olaga tillverkning, vilket skulle kunna leda till ett resultat mot­

satt det avsedda. Om i framtiden av statsfinansiella skäl nya skattehöj­

ningar på alkoholdrycker måste göras, synes dessa emellertid böra koncen­

treras till spritdryckerna, varigenom en gynnsam förskjutning av efter­

frågan torde kunna uppnås.

Den enda åtgärd som kommittén föreslår i den angivna riktningen är

att starkölsförbudet skall upphävas och starkölet tillhandahållas under i

huvudsak samma former som vin. Härvid har emellertid även övervägan­

den av annat slag spelat in, bl. a. intresset att kunna hålla alkoholhalten i

det vanliga ölet låg.

Icke heller beträffande frågan om sänkning av alkoholhalten i olika

drycker framlägger kommittén förslag annat än såvitt angår ölet. Såsom

nyss antytts förordar kommittén att alkoholhalten i det vanliga ölet hålles

låg. Den föreslagna högsta alkoholgränsen, 2,8 viktprocent, är densamma

som använts sedan andra världskriget men lägre än som förutses i gällande

pilsnerdricksförordning, 3,2 viktprocent.

Däremot vill kommittén icke göra formliga förslag om sänkning av

alkoholhalten i brännvinet. Härom yttrar kommittén.

Alkoholhalten är för närvarande minst 40 volymprocent (»renat», »taf-

fel») och når i flera fall (»bords», »kron», »överste», gin m. fl.) upp till

46 volymprocent. Av våra grannländer har Danmark samma alkoholstyrka

som Sverige för motsvarande märken, medan Norge och Finland har i

genomsnitt 5—6 volymprocent lägre. Erfarenheterna från grannländerna

synes inte ge vid handen att den lägre alkoholstyrkan i någon större ut­

sträckning påverkar missbrukets omfattning. I Sverige har man emellertid

under de år, då 40-procentigt potatisbrännvin inte stått att få, utan kon­

sumtionen sökt sig till starkare märken, iakttagit en viss höjning av fylleri­

frekvensen. Av docenten Goldbergs undersökningar synes framgå att rus­

verkningarna blir förhållandevis kraftigare vid en högre alkoholhalt i den

förtärda drycken. Det synes därför kunna övervägas att begränsa alkohol­

styrkan till 40 procent i' sådana spritdrycksmärken, som ägnar sig för kon­

sumtion av stora konsumentgrupper. Någon större effekt av en sådan poli­

tik torde man dock icke kunna vänta sig.

Kommittén framhåller att den föreslagna sänkningen av det vanliga ölets

alkoholhalt torde ha väsentligt större betydelse än en motsvarande sänk­

ning (12,5 %) av brännvinets alkoholhalt (från 40 till 35 volymprocent).

Brännvinet skulle även efter en sådan sänkning vara en kraftigt verkande

rusdryck, medan ölets styrka därigenom närmar sig den nivå, där märk­

bara alkoholverkningar icke uppstår vid normala förtäringsmängder. I fråga

om ölet tillkommer också, enligt kommittén, önskemålet om eu enklare

och för allmänheten mindre besvärande försäljningslagstiftning. En sådan

möjliggöres genom en lägre alkoholhalt.

Kommittén upptar i förevarande sammanhang även frågan om tillverk­

ning och försäljning av cider. Det finns enligt kommitténs mening icke skäl

alt införa särskilda bestämmelser i syfte alt underlätta försäljning av detta

slags alkoholdrycker. Frågan kommer all upptagas till särskild behandling

Knngl. Maj:ts proposition nr löt.

i en senare avdelning, i samband varmed kommitténs motivering närmare

redovisas.

Slutligen må nämnas att kommittén upptagit frågan om konsumtionen

av alkoholfria drycker bör stödjas av samhället. Utvecklingen på detta

område bedömes av kommittén vara mycket tillfredsställande och något

behov av statsingripande anses för närvarande icke föreligga. Intresset av

att alkoholfria drycker sättes i de alkoholhaltigas ställe föreslås emellertid

bli tillgodosett såtillvida att restauratör, som har rätt att utskänka alkohol­

drycker, skall vara skyldig att tillhandahålla alkoholfria drycker i tillfreds­

ställande urval. Kommittén dryftar även olika åtgärder i syfte att främja

uppkomsten av alkoholfria restauranger av god klass. Den finner dock

icke att något direkt ingripande från statens sida för närvarande är på­

kallat i vårt land.

182

Kungl. Maj.ts proposition nr iöl.

Beskattningen som nykterhetspolitiskt instrument.

Kommittén finner icke tillräckliga skäl ur nykterhetspolitisk synpunkt

att förbinda motbokssystemets avskaffande med en höjning av spritbe­

skattningen.

I sin motivering konstaterar kommittén, att konsumtionen av spritdryc­

ker liksom konsumtionen av varje annan vara är beroende av varans pris

och konsumentens inkomst, samt anför.

Ett flertal länder har av statsfinansiella skäl höjt spritskatterna. De pris­

stegringar som blivit följden av skattehöjningarna har regelmässigt fört ned

konsumtionen under den nivå som den vid oförändrat pris skulle ha uppnått.

Varje skattehöjning som procentuellt inte varit allt för obetydlig har också

givit ett omedelbart utslag i konsumtionen. I de fall där denna nedgång icke

blivit varaktig har prisstegringen motverkats av inkomststegringar eller

icke-ekonomiska faktorer.

Till de länder, som under senare år till följd av sådana skattestegringar fått

relativt höga spritpriser, hör också Sverige. Nederländerna torde under de

senaste åren ha haft lägre priser än Sverige. Finland och Norge har endast

obetydligt högre. I det senare fallet bör dock observeras att brännvinet i Fin­

land och Norge är svagare än i Sverige. Danmark och England har däremot

fortfarande väsentligt högre priser. I följande sammanställning jämföres

priserna på de billigaste brännvinssorterna i de nordiska länderna vid års­

skiftet 1950/51. (Under 1951 har ytterligare prishöjningar skett.)

Alkohol-

stvrka

Pris

per liter

Pris

i sv. kronor

per liter

Antal arbets-

timmarper li­

ter för indu­

striarbetare

Danmark.............. ............. 40

%

27,36 d. kr.

20,53

9,4

Finland................. ............. 34,2 %

800 mk

16,-

5,3

Norge.................... ............. 36,1 %

21,43 n. kr.

15,54

6,2

Sverige................. ............. 40

0/

/o

15,— sv. kr.

15,—

4,9

Som synes är skillnaden i förhållande till Finland och Norge ganska liten

i tråga om det billigaste brännvinet. För dyrare spritsorter, särskilt impor­

terade, är skillnaden större. Redan enkel eau-de-vie, som i Sverige kostar

1S3

16,25 kr. per liter, betingar i Finland och Norge ca 26 kr. i svenskt mynt och

skotsk whisky är i dessa länder mer än dubbelt så dyr som i vårt land. Även

i Danmark är priserna betydligt högre än här.

Sedan 1932 har en viss utjämning skett mellan Sverige och Danmark i

fråga om spritpriserna. Det billigaste svenska brännvinet kostade 1913 50 %

mer än den danska akvaviten men betingade 1931 endast ca 1/4 av det dan­

ska priset. Nu är det svenska priset ca 3/4 av det danska. Det danska real­

priset har sexdubblats sedan 1913, det svenska tredubblats. Den danska kon­

sumtionen per invånare har under samma tid gått ned till 12 % av 1913

års nivå medan den svenska fortfarande ligger kvar på ca 75 % av denna.

1913 var svenskens och danskens genomsnittliga utgift för spritdrycker

ungefär densamma, men i dag offrar svensken ungefär 3 1/2 gånger så myc­

ket som dansken för detta ändamål.

Olikheter i den svenska och danska utvecklingen beror till cn del på att

den danska inkomstutvecklingen icke är lika gynnsam som den svenska.

Men olikheten kan enligt kommittén icke helt eller ens väsentligen förkla­

ras av denna skillnad. Kommittén finner i stället orsaken i det svenska rest-

riktionssystemet och hänvisar därvid till de överväganden rörande syste­

mets verkningar, för vilka redogörelse lämnats i nästföregående avdelning.

Om restriktionssystemet försvinner kommer säkerligen, uttalar kommittén,

det höga prisets spärrverkan att bli starkare än hittills och trendens rikt­

ning en annan och gynnsammare. Det föreligger icke tillräckliga skäl att

samtidigt påkalla en ytterligare höjning av spritbeskattningen. En ytterligare

anledning att icke höja priserna ser kommittén däri att man bör begagna

det gynnsamma tillfälle som nu erbjuder sig att helt stampa ut den illegala

hanteringen.

Kommittén tillfogar emellertid att det sagda tar sikte på skattehöjningar

som ökar rusdryckernas realpris. Vid försämring av penningvärdet bör enligt

kommitténs mening spritpriserna höjas i motsvarande mån för att ogynn­

samma verkningar på nykterhetstillståndet skall kunna undvikas.

Kommittén erinrar om att man vid ett tillfälle (år 1919) i vårt land till-

lämpat differentierade priser, billigare för mindre kvantiteter och med ti 11-

läggsskatt på övriga inköp efter en progressiv skala. Förslag av samma in­

nebörd framlades för 1939 års urtima riksdag, som emellertid avslog det­

samma. Kommittén ställer sig avvisande till detta alternativ, varvid den

bl. a. framhåller riskerna för inköp och överlåtelser i förvärvssyfte.

Kommittén dryftar även frågan om den särskilda utskänkningsskatten

på sprit bör bibehållas. Skatten infördes år 1943 och syftade huvudsakli­

gen till alt motverka den stigning i utskänkning och fylleri som iaktta­

gits under år 1942. Kommittén framhåller att vissa fördelar skulle kunna

vinnas genom att inarbeta utskänkningsskatten i den vanliga omsättnings­

skatten på rusdrycker. Detta skulle få betydelse när det gäller att komma

till rätta med den olagliga spritutskänkningen på utskänkningsställen utan

rättigheter. Emellertid finner kommittén att cn sänkning av restaurang­

spritens pris skulle möta vissa betänkligheter ur nykterhetspolitisk syn­

punkt. De skäl som föranledde att utskänkningsskatten infördes förelig­

ger enligt kommitténs uppfattning ännu. En sänkning av priset på restan-

Kungl. Mcij.ts proposition nr löt.

184

rangspriten skulle kunna få viss psykologisk betydelse och uppmuntra

till ökad konsumtion, i synnerhet om kvantitetsbegränsningarna avskaffas.

Kommittén finner att fördelarna med att borttaga utskänkningsskatten icke

uppväger nackdelarna och föreslår därför icke någon ändring i nu gällande

bestämmelser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Övergångstiden.

En omläggning av nykterhetspolitiken enligt kommitténs riktlinjer är en­

ligt dess mening ägnad att förbättra nykterhetstillståndet i landet. Detta

hindrar inte att man kan hysa vissa farhågor för att missbruket av sprit­

drycker kan komma att öka under den närmaste tiden efter motboksranso-

neringens avskaffande.

Kommittén har tagit del av erfarenheter från liknande omläggningar av

försälj ningslagstiftningen, som förekommit i andra länder. Fyra nykterhets-

politiska förändringar synes erbjuda likhet med den föreslagna avveckling­

en: 1) övergången i Norge den 2 maj 1927 från spritdrycksförbud till fri

försäljning av spritdrycker genom ett statligt monopolbolag, 2) övergången

i Finland den 5 april 1932 från totalförbud till fri försäljning genom ett

statligt monopolbolag, 3) övergången i Förenta Staterna i december 1933 från

totalförbud till fri försäljning i regel i privat regi, 4) övergången i Norge

den 1 januari 1946 från den starkt begränsade ransonen av 1,4 liter (2 hel­

flaskor) i kvartalet till fri försäljning med en samtidig prishöjning på 33 %.

Den sista övergången har ägt rum vid första årsskiftet efter ett krigsslut,

de tre tidigare under den »normala» mellankrigstiden, i Förenta Staterna

och Finland dock under en utpräglad lågkonjunktur.

Utvecklingen efter förbudens avveckling framgår av denna tabell.

Kon-

Året

Helt fria året

Normalt

år före

förbudet

junktur-

period

intill

upphä-

när­

mast

före

upphä-

Över­

gångs­

året

l:a

2:a

3:e

4:e

5:c ,

vandet

vandet

Norqe

..................................

1913

1932/26

1926

1927

1928

1929

1931

1932

j Spritdryckskonsumtion,

liter per inv.1 ............

3,6

a2,l

2,0

2,2

2,3

1,9

1,7 |

1 Anhållanden för fylleri

per 1000 inv...............

22,8

15,4

13,0

12,9

13,5

13,7

13,1

11,1

11,5

Finland

..............................

1911/13 1928/31

1931

1932

1933

1934

1936

1937

[ Spritdryckskonsumtion,

liter per inv.1 ...........

1,9

*1,3

1,3

2,4

1,9

1,8

2,1

Anhållanden för fylleri

per 1 000 inv...............

26,9

24,0

22,0

27,6

32,3

•26,4

28,3

31,2

|

Förenta Staterna

............

1911/13 1928/32

1932

1933

1934

1935

1936

1937

1938

1 Spritdryckskonsumtion,

liter per inv.1 ............

5,6

1

1,3

2,7

3,1

3,9

3,8

1 Konsumtionssiffrorna är för jämförbarhetens skull omräknade till 50

%

alkoholhalt.

- Beräknad konsumtion, om förbudet upphävts vid årets början.

185

Kommittén finner uppenbart att övergången från förbud till fri försäljning

icke åtföljts av någon större omedelbar ansvällning av fylleriet. Beträffande

konsumtionen anmärker kommittén att den faktiska stegringen under de

första åren är mindre än siffrorna utvisar, eftersom den olagliga handeln,

särskilt i Amerika, avvecklades endast successivt.

Övergången i Norge efter andra världskriget från sträng ransonering till

fri försäljning illustreras med dessa siffror.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15J.

Året. efter ransoneringens

Perioden

Året

Året

Senaste

närmast närmast för hår- krigs- o.

före

före

daste

ranson-

kriget

kriget

ranson*

1

året2

l:a

2: a

3:e

4:e

5:e

(1936/39)

(1939)

(1942)

(1945)

(1946) (1947) (1948) (1949) (1950)

Spritkonsumtion, liter

1

(å 50

%)

per inv.........

2,1

2,2

1,3

2,2

3,6

3,3

3,2

2,8

2,4

Anhållanden för fylleri

per 1000 inv................

12,3

12,9

5,6

6,6

13,7

12,5

12,9

11,8

10,0

1 0,74 liter varannan månad.

1

2,8 liter under andra halvåret.

Kommittén anför.

Förändringarna i konsumtionen får ses mot bakgrund av att vin och fram­

för allt Öl försvann som konsumtionsalternativ under kriget och till en del

också under åren närmast därefter. Vidare inverkade knappheten på andra

konsumtionsvaror under och efter kriget i hög grad på alkoholinköpen. De

låga fyllerisiffrorna under kriget förklaras delvis av det bristfälliga beivran­

det.

.

Även mot denna bakgrund väcker det förvåning, att en ransonering sa

hård som den norska under 1945 — under hela andra halvåret 2,8 liter per

inköpskort — icke kunnat hindra konsumtionen att uppnå samma nivå som

den fria försäljningen året närmast före kriget, 2,2 liter per invånare.

Beträffande fylleriet ligger det första fria året 7 % högre än år 1939. Det är

en stegring, som icke överskrider storleken av vanliga konjunktursväng­

ningar. Under de senaste åren har fyllerisiffrorna sjunkit starkt och ligger

nu under förkrigsnivån i motsats till i Sverige. 1951 års siffra är den lägsta

som hittills noterats för Norge i fredstid.

Kommittén konstaterar, alt de ogynnsamma övergångsföreteelserna i

samtliga fyra fall måste ha varit av ringa storleksordning.

Man har enligt kommittén anledning att vänta att verkningarna av den

föreslagna omläggningen i vårt land blir ännu mindre framträdande än på

något annat håll. Kommittén pekar på att Sverige redan i utgångsläget har

högre konsumtion än i något av de sju länder, vars förhallanden studerats.

Genom snittsransonen är betydligt högre än i Norge 1945. Sverige har även

en nykterhetsnämndsorganisation som är väsentligt överlägsen vad som fun­

nits av motsvarande natur under de förut nämnda övergångsperioderna i

andra länder.

186

En viss ökning av inköpen under en övergångstid anser kommittén dock

sannolik. Detta gäller icke så mycket missbrukarna, som visserligen torde

kunna få överlåten sprit billigare under det nya systemet men redan nu kan

förse sig med berusningsmedel i så stor omfattning att en eventuell ök­

ning inte kan tänkas få någon större betydelse. Kommittén räknar inte heller

med att den stora massan av skötsamma konsumenter kommer att nämnvärt

oka sina inköp. Det finns emellertid säkerligen åtskilliga personer, som inte

är missbrukare i alkoholistlagens mening men som då och då berusar sig.

Av dessa kommer sannolikt en del att fira den nyvunna friheten med stora

inköp och därav följande berusning och fylleriförseelser. Även för en del

ungdomar, som nu hindras av åldersbestämmelserna, torde detta gälla. Med

tanke på dessa finner kommittén betydelsefullt att de kommunala nämn­

derna så snart som möjligt blir fullt kapabla att uppfylla de krav som ställes

på dem.

Sammanfattningsvis uttalar kommittén att vissa övergångssvårigheter inte

torde kunna undvikas. Men kommittén anser icke dessa omständigheter ut­

göra något skäl emot den föreslagna reformen. Om man anser att denna

gör nytta på lång sikt, bör man hellre välja en kortare tids olägenheter än

avstå från en förbättring för framtiden. Erfarenheterna från andra länder

talar enligt kommitténs åsikt för att övergångssvårigheterna dels blir relativt

obetydliga, dels kommer att få tämligen kort varaktighet.

Reservationer in. in.

Herr Uttersiröm har, såsom framgår av nästföregående avdelning, icke

kunnat ansluta sig till kommittémajoritetens uppfattning om det nuvarande

restriktionssystemet utan anser att motbokssystemet bör bibehållas. Inom

ramen för detta föreslår han emellertid vissa reformer. Sålunda bör behörig­

het att inköpa rusdrycker tillkomma envar till myndig ålder kommen per­

son. Härifrån bör endast undantagas vissa misskötsamma, och förprövning­

en innan motbok utfärdas bör endast utgöra en formell åtgärd, ett konsta­

terande av att anmärkning icke föreligger. Kvinnor bör alltfort ha lägre

tilldelning än män, och tilldelningen för äkta makar bör icke tillsammans

tå överskrida den tilldelning som skulle tillkomma mannen såsom ensam

innehavare av inköpsrätt.

I reservationen föreslås vidare att alkoholhalten sunkes i de inhemska

breinnvinssorterna. Reservanten finner, att de av kommittén anförda skälen

talar för nyttan och lämpligheten av en sådan åtgärd, samt anför.

Då flertalet av de »större» brännvinsmärkena hålla upp till 46 procent al­

koholstyrka, skulle en sänkning till förslagsvis 40 procent för dessa medföra

en icke obetydligt minskad alkoholkonsumtion. Under år 1948 då tillgången

på 40-procentigt potatisbrännvin var mycket begränsad försåldes för kon-

sumtionsändamål 41,2 miljoner liter spritdrycker. Omräknad till ren alko­

hol motsvarar denna försäljning 2,60 liter per invånare. Denna genomsnitts­

konsumtion skulle ha stannat vid 2,40 liter, om alkoholhalten hos sprit­

dryckerna under detta år hade uppgått till högst 40 procent. Motsvarande

genomsnittliga konsumtionstal för år 1950 voro 2,60 liter och 2,45 liter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

187

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Reservanten framhåller, att det föreligger en samväxling mellan det re­

nade 40-procentiga brännvinets procentuella andel av försäljningen och an­

talet fylleriförseelser. Det anförda belyses med dessa siffror.

År

1941

1942

1943

1911

1945

1946

1917

1918

1949

1950

Renat 40-

procentigt

brännvin an­

del av för­

säljningen

i

%

Antal be­

gångna fylle­

riförseelser

48,68

43,22

10,69

18,57

17,51

21,54

29,27

12,64

40,24

35,29

37 216 ,

i minskning

> ökning

43 032

> minskning

!■ ökning

43 261

> ökning

38 326

1 minskning

37 118

> ökning

31 139

| ökning

30 692

| minskning

36 381

i ökning

35 672

i minskning

37 544

| minskning

| minskning

| minskning

| minskning

| ökning

| minskning

[ ökning

Reservanten fortsätter.

Det 40-procentiga brännvinet är framställt av dels potatissprit, dels cel­

lulosasprit. När det av potatissprit framställda brännvinet går ur markna­

den, övergår man i mycket stor utsträckning till inköp av brännvin av hög­

re alkoholhalt eller av andra varuslag av högre alkoholhalt än 40 procent.

Då det 40-procentiga brännvinet ånyo finnes att tillgå, återgår man till

detta.

Av detta framgår, att alkoholhalten icke nämnvärt påverkar valet av

brännvinsmärke och att det icke finnes någon medveten strävan hos all­

mänheten att köpa spritdrycker av högre alkoholhalt. Någon risk för en

övergång till alkoholstarkare — och dyrare — utländska brännvinssorter

torde därför icke vara att befara vid en skälig sänkning av alkoholhalten

hos inhemskt brännvin.

Herr Onsjö, som i allt väsentligt anslutit sig till kommitténs uppfatt­

ning i huvudfrågorna, förordar en successiv övergång till den föreslagna

fria försäljningen av spritdrycker, varvid han anför.

Man måste ha klart för sig, att den av kommittén föreslagna ordningen

med en praktiskt taget fri försäljning av spritdrycker kommer att särskilt

i övergångsskedet medföra en stark påfrestning, varigenom nykterhetstill-

188

ståndet löper fara att mer eller mindre starkt försämras. Det kan icke för­

nekas, att man vid övergången råkar in i en period, beträffande vilken det

nu icke kan bedömas, huru allvarliga konsekvenserna kunna bli i nykter-

hetsavseende, särskilt i betraktande av att de nykterhetsvårdande organen

knappast från början kunna ha erhållit sin avsedda utbyggnad och ej hel­

ler förvärvat den nödiga rutinen för att fylla sin uppgift. Enligt min me­

ning hade det därför varit välbetänkt att under en övergångstid, förslagsvis

två år, behålla den nuvarande systembolagsorganisationen för utnyttjande

av den sakkunskap och kunnighet, som dess personal förvärvat på" föreva­

rande område. Motbokssystemet borde till en början vara kvar med fri

inköpsrätt, för att så snart erfarenheterna så gåve vid handen successivt av­

vecklas. Jag anser med andra ord att man bör ha tillfälle att under en tid

pröva den fria försäljningen med bibehållande i stort sett av nuvarande

möjligheter till kontroll. Under tiden skulle det även bli möjligt att på ett

nöjaktigt sätt upporganisera de avsedda nykterhetsvårdande organen och

göra dem skickade att övertaga den krävande och ansvarsfulla uppgift, som

tillagts dem enligt kommitténs förslag.

Kommitténs expert regeringsrådet Klackenberg uttalar sig även i särskilt

yttrande för särskilda övergångsanordningar. Experten förordar vidare pris­

höjningar i syfte att göra alkoholdryckerna svåråtkomliga samt anför.

Det väsentliga syftet med samhällets ingripande på ifrågavarande område

kan enligt min mening endast vara nykterhetens främjande. Med denna ut­

gångspunkt är majoritetsförslagets allmänna inriktning på att göra rus­

dryckerna mera lättillgängliga icke godtagbar. Förslaget synes mig inne­

bära ett markant underskattande av de möjligheter, som lagstiftningen i

vidsträckt mening innefattar såsom nykterhetsfrämjande instrument. Väl

har jag blivit övertygad om det befogade i kritiken av motbokssystemet för

dess ogynnsamma suggestiva verkningar.

Men om den individuella kontrollen måste uppgivas, är jag för den

skull icke beredd att göra avsteg från nykterhetssträvandenas gamla grund­

princip, att samhällsintresset kräver att rusdryckerna i en eller annan form

görs svårtillgängliga. Då en ransonering genom systembolags- och serve­

ringspersonal visat sig vara ett mindre ändamålsenligt medel att begränsa

tillgängligheten, bör andra åtgärder prövas i syfte att nedbringa den erkänt

alltför höga spritkonsumtionen och den oroväckande omfattningen av alko­

holskadorna. Olika medel kan därvid tänkas. Kommittén redovisar ett om­

fattande internationellt erfarenhetsmaterial, som belyser de framgångsrika

verkningarna av den för ett nationalekonomiskt betraktelsesätt naturligaste

metoden, nämligen att genom priset reglera svårtillgängligheten. Men kom­

mittén drar inga slutsatser därav och uttalar rentav att vid ett avskaffan­

de av motbokssystemet i enlighet med förslaget tillräckliga skäl inte före-

ligger att samtidigt påkalla en ytterligare höjning av spritbeskattningen. I

den mån häri icke ligger en drastiskt överdriven tro på motbokssystemets

skadlighet, framstår detta resonemang som nykterhetspolitiskt reaktionärt.

Den, som inte bara viil överlämna åt nykterhetsnämnder och andra social­

organ att i etterhand taga om hand alkoholens offer, nödgas väga den ena

allmänna restriktionen mot den andra. För min del ser jag i prishöjningen

pa rusdrycker en restriktion, som är lätt att genomföra och tillämpa, efter­

som den blott kräver ett beslut av statsmakterna; som icke är mera odemo­

kratisk utan ur denna synpunkt snarare mera tilltalande än åtskilliga and­

ra prisregleringar, eftersom den avser en umbärlig vara; och som icke hel­

ler utlöser några sådana kontrasuggestiva verkningar som den individuella

kontrollen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

1S9

Övergången till fri försäljning bör enligt min mening ske med tillbörlig

försiktighet. Även den, som icke är anhängare av höga spritpriser på längre

sikt, bör kunna godtaga en provisorisk höjning såsom en hjälp att lösa

skarvproblemet. Oavsett prissättningen bör avskaffandet av restriktionssys-

temet lämpligen icke genomföras på en gång utan ske successivt. En mång­

fald möjligheter för ordningen vid avvecklingen är tänkbara. De nuvarande

restaurangrestriktionerna kan enligt min mening med fördel kvarstå i av­

vaktan på erfarenheter av lättnaderna inom utminuteringens område. Även

den individuella kontrollen synes rimligt att borttaga stegvis. Någon större

risk att släppa loss den fria försäljningen för de skötsamma konsumenter­

na lär icke föreligga. Detta steg bör kunna tagas, även utan att man inför

den omfattande statistiska registreringsapparat, som kommittén föreslår

och som knappast ger mer än ett kostsamt sken av kontroll. För de återstå­

ende, icke prickfria konsumenterna, som väl utgör högst 10 procent av de

vuxna, förordar jag att eu efter enkla, schablonmässiga regler fastställd be­

gränsad inköpsrätt bibehålies under de närmaste åren.

Övriga i ovannämnda och andra reservationer och i det särskilda yttran­

det framförda förslag och synpunkter kommer att i erforderliga delar åter­

givas i anslutning till de frågor, vartill de hänför sig.

Yttranden över nykterhetskommitténs förslag.

Kommitténs uttalanden och förslag i allt som icke rör lagstiftningen om

försäljning av rusdrycker och maltdrycker har överlag fått ett mycket gynn­

samt mottagande, även om erinringar framföres i åtskilliga stycken.

Förslagen i fråga om försäljningslagstiftningen har rönt stort intresse

och flertalet yttranden ägnas till större delen åt dessa frågor jämte nykter-

hetsvården. Meningarna om hur försäljningen av alkoholdrycker framdeles

bör ordnas är delade. Såsom framgår av redogörelsen i nästföregående av­

delning är det dock endast ett fåtal som uttryckligen påyrkar att restrik-

tionssvstemet bibehålies eller anmält sådan tveksamhet på denna punkt att

de icke velat ta ställning. I åtskilliga yttranden yrkas emellertid att en

höjd spritbeskattning sättes i ransoneringssystemets ställe såsom spärr för

konsumtionen. Andra yttranden innehåller förslag om särskilda anordning­

ar vid övergången till fri försäljning. Dessa förslag går bl. a. ut på tillfälliga

skattehöjningar eller olika former av en successiv övergång till det nya för-

säljningssystemet. Omkring hälften av de tillfrågade myndigheterna och

sammanslutningarna som yttrat sig i frågan har emellertid uttalat sig för

kommitténs förslag om fri försäljning utan samband med skattehöjningar

eller övergångsanordningar av här antytt slag.

Allmänna synpunkter.

Kommitténs uttalanden om målsättningen för samhällets nykterhetspo-

litik i stort och dess rekommendationer om medicinska och sociala åtgär­

der har upptagits till bedömning i flera yttranden, varvid man i allmänhet

anslutit sig till kommitténs uppfattning och understrukit vissa synpunkter.

Kungl. Mnj.ts proposition nr 151.

190

Sålunda framhåller medicinalstyrelsen att stor betydelse måste — vid

sidan av undervisning — tillmätas alla åtgärder från samhällets sida som

kan vidiagas för att ordna sunda fritidssysselsättningar av olika slag för

ungdomen. Om upprustning av sjukvården i olika avseenden, av forskning­

en, av undervisningen och upplysningen uttalar styrelsen det generella om­

dömet, alt de är samhälleliga åtgärder av vilka man på lång sikt kan vänta

sig bestående resultat i bekämpandet av alkoholismen.

Länsstyrelsen i Stockholms län understryker nykterhetskommitténs ut­

talande om angelägenheten icke minst ur nykterhetspolitisk synpunkt av

att ungdomsproblemen ägnas väsentligt större uppmärksamhet än som hit­

tills kommit dem till del. Enligt länsstyrelsens mening är det att beklaga

— och ägnat att förvåna — att de uppslag till ungdomssociala åtgärder som

framkommit i ungdomsvårdsutredningens betänkanden hittills icke tilldra­

git sig större intresse från statsmakternas sida.

Synpunkter av liknande innebörd anföres av länsstyrelserna i Jönköpings,

Kronobergs, Kalmar, Örebro och Västernorrlands län samt länsnykterhets-

nämnderna i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar vikten av att en stark

personlig ansvarskänsla i fråga om alkoholbruk inskärpes vid genomföran­

det av den nya linjen för nykterhetspolitiken. Detta bör ske genom en in­

tensifierad nykterhetspropaganda och nykterhetsundervisning. Det är enligt

länsstyrelsens mening av vikt, att denna propaganda gives sådana ekono­

miska resurser att den kan utnyttja moderna propagandamedel och få en

framträdande plats i svenskt samhällsliv. Ökade resurser bör också ees

för personlig påverkan via olika slag av föreningsverksamhet. Hand i hand

med detta bör gå en förbättrad vård av de alkoholskadade, varvid särskild

vikt bör läggas vid den förebyggande vården.

På liknande sätt uttalar sig länsstyrelserna i Älvsborgs och Skaraborgs

län samt länsnykterhetsnämnden i Kristianstads län.

Stockholms stadsfullmäktige och nämnder framhåller ävenledes vikten

av intensifierade positiva åtgärder och uttalar sig för en samordning av de

direkt nvkterhetspolitiska åtgärderna med socialvården i övrigt. Härom an­

föres.

Liksom en kärnpunkt i förslaget om restriktionssystemets avskaffande

är att en väsentlig utbyggnad av de specialbetonade nykterhetsvårdande åt­

gärderna och de medicinska behandlingsmetoderna måste ske och nvkter-

hetsvårdens resurser utbyggas personellt och institutionsmässigt, så måste

även en utbyggnad ske på det sociala området. Den speciella nykterhets-

vårdens oupplösliga samband med den övriga socialvården ställer som ett

obetingat krav på samhället att när det stela, mera generellt verkande re-

slriktionssystemet avvecklas, måste ett ökat utrymme beredas för insatser

i de individuella fallen.

Av särskild vikt är att samordningen förstärkes såväl mellan å ena sidan

den specialiserade nykterhetsvården och den allmänna socialvården som

även inom den senare. Även socialvårdens olika grenar måste ha till sitt

förfogande personella och ekonomiska resurser för att främja det förebyg­

gande och kurativa arbetet, intensifiera analysen av vårdfallen och tillämpa

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Kungl. Maj.ts proposition nr löt.

191

familjeprincipen. De nödtillstånd som i många fall utgöra en orsak till al­

koholism och som i andra fall även bli en följd därav, med skadeverkningar

för familjen, måste socialvården söka råda bot för. Resurser måste skapas

för miljöbyte för olika familjemedlemmar, hustrurnas och barnens pro­

blem måste beaktas. Som led i en sådan inriktning av arbetet bör familje-

rådgivningsbyrån utbyggas, kursverksamhet anordnas för husmödrar, barn-

stugeverksamheten utvecklas, och den psykiska barna- och ungdomsvården

utbyggas.

Särskild uppmärksamhet måste ägnas ungdomsvården. Nykterhetskom­

mitténs utredningar visar vilken betydelse familje- och övriga miljöförhål­

landen samt bostads-, arbets- och fritidsförhållanden ha för ungdomens al­

koholvanor. De samhälleliga åtgärderna måste inriktas i enlighet med detta.

Lösandet av ungdomens bostadsproblem är av utomordentlig vikt liksom

dess yrkesutbildning. I samma utsträckning som ungdomens intressen kan

länkas in på positiva intressen, förenings-, fritids- och hobbyverksamhet, så

vändes deras i