2

Motbokssystemet föreslås därför avskaffat.

Tyngdpunkten i nykterhetspolitiken skall i fortsättningen läggas på de

positiva åtgärderna. Forskning, undervisning och upplysning i nykterhets-

frågan skall intensifieras. Nykterhetsvården skall upprustas, främst genom

ökade resurser för länsnykterhetsnämnder och kommunala nyklerhetsnämn-

der. Särskild vikt lägges vid nykterhetstillståndet hland ungdomen. Strävan­

dena att skapa goda möjligheter för ungdomens fritidssysselsättning skall

stödjas. Betydande statsanslag skall sålunda utgå till ungdomsvårdande orga­

nisationer, till ungdomsidrott och till annan organiserad fritidsverksamhet

bland ungdomen.

I nu nämnda hänseenden uppdras i propositionen allmänna riktlinjer. De

detaljerade förslagen framlägges i särskilda propositioner.

Upprustningen av samhällets insatser för de nämnda ändamålen medför

ökade statsutgifter om ca 7 milj. kr. årligen. Å andra sidan åstadkommes

genom motbokssystemets slopande besparingar som på längre sikt torde

uppgå till omkring 10 milj. kr. per år.

Den nya nykterhetspolitiken kommer inte att innebära någon ändring

i principerna för beskattning av sprit och vin. Det uttalas i propositionen

att de nyligen föreslagna relativt höga spritpriserna utgör ett värdefullt stöd

för de positiva åtgärderna. Men framkomna förslag om ytterligare höjda

spritpriser upptages icke. Principen att genom en differentierad beskattning

främja övergång till svagare drycker, som kom till uttryck redan i den vid

riksdagens början framlagda skattepropositionen, bibehålies och fullföljes

i fråga om maltdryckerna. Förslag om borttagande av skatten på lättöl

(svagdricka) framlägges i särskild proposition.

Även andra åtgärder i syfte att inrikta konsumtionen på mindre alkohol­

starka drycker förordas.

I propositionen föreslås sålunda att starköl åter skall få tillhandahållas.

Försäljningen skall följa samma bestämmelser som gäller för spritdrycker.

Det vanliga ölet skall bibehålla den nuvarande alkoholhalten.

Lagstiftningen om försäljning av sprit, vin och Öl har alltjämt en viktig

uppgift som stöd för övriga nykterhetspolitiska åtgärder. En strävan i den

föreslagna nya lagstiftningen är att så långt möjligt ge den enskilde större

frihet men också större ansvar. Åtskilliga begränsningar blir givetvis allt­

jämt nödvändiga. Man har emellertid försökt att göra reglerna enklare och

efterlevnaden lättare att kontrollera.

I princip blir inköpsrätten fri för dem som kommit till myndig ålder. Sprit

skall få köpas utan särskild begränsning och köpen skall inte registreras.

Handeln med rusdrycker skall även i fortsättningen handhas av företag

utan enskilt vinstintresse. Systembolagen föreslås emellertid avvecklade och

ersatta av ett för hela riket gemensamt detaljhandelsbolag med erforderlig

distriktsorganisation.

Frågorna om utredning i ärenden angående tillstånd till utskänkning och

om kontroll över utskänkningen har lösts i viss anslutning till vad nu gäl­

ler. Viktiga åtgärder föreslås dock i syfte att undgå den nuvarande splitt­

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

4

Förslag framlägges också om åtgärder mot alkoholreklamen.

De nya bestämmelserna om försäljning av rusdrycker och Öl föreslås sko­

la träda i kraft den 1 oktober 1955. Med hänsyn till vissa väntade svårighe­

ter i samband med övergången förordas särskilda åtgärder. Utbyggnaden av

de positiva åtgärderna skall sålunda börja redan under budgetåret 1954/55.

Nykterhetsnämnderna erhåller — vid sidan av utbyggnaden av nykterhets-

vårdens permanenta organisation — tillfällig hjälp genom frivilliga över­

vakare. De ökade anslagen till nykterhetsupplysning skall utgå med högre

belopp det första året. Dessutom förordas en särskild upplysningskampanj

under övergångstiden. De särskilda åtgärderna beräknas medföra engångs­

kostnader om sammanlagt ca 3 milj. kr. Dessa anslagsfrågor redovisas när­

mare i särskilda propositioner.

I syfte att mildra övergången föreslås slutligen vissa uppmjukningar i

motboksransoneringen redan från och med den 1 juli 1954. Den högsta mot-

bokstilldelningen skall åter bli fyra liter i månaden, och efterhandsinköp

skall få ske under sex månader eller dubbelt så lång tid som nu.

Kungi. Maj.ts proposition nr 151.

recept. Vid sådan försäljning skola iakttagas de särskilda föreskrifter som

därom utfärdas.

För försäljning av alkoholhaltiga läkemedel gälla särskilda bestämmelser.

2 mom. Angående handel med skattefri sprit samt vissa alkoholhaltiga

preparat in. in. är särskilt stadgat.

3 mom. Om försäljning av rusdrycker i andra fall än förut i denna paragraf

omförmäles för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industri­

ellt eller likartat ändamål samt om försäljning av vin för kyrkligt behov

meddelas särskilda bestämmelser av Konungen.

4 mom. Genom vad i denna förordning är stadgat göres ej inskränkning

i den rätt till försäljning av rusdrycker som grundas på gällande lagstift­

ning om frihamn och provianteringsfrilager.

Om rätt att förfoga över rusdrycker, som medföras såsom proviant på

fartyg eller luftfartyg, gäller, i den mån ej annat följer av vad nedan stad­

gas, vad därom är särskilt föreskrivet.

7 §.

All försäljning av rusdrycker skall ordnas och handhavas så att därav

uppkommer så ringa skada som möjligt.

⁶

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

2 KAP.

Om partihandel och import.

8

§.

Partihandel med rusdrycker inom riket må, utom i fall som avses i gäl­

lande lagstiftning om frihamn och provianteringsfrilager samt nedan i 9

och 10 §§, bedrivas endast av ett för ändamålet bildat aktiebolag, som blivit

av Konungen godkänt (partihandelsbolag). Närmare bestämmelser om detta

bolag meddelas i 6 kap.

Försäljning för export må, utom i fall som avses i gällande lagstiftning

om frihamn och provianteringsfrilager, bedrivas endast av partihandelsbola­

get och tillverkare av rusdrycker som i 9 § sägs.

9 §■

1 mom. Angående brännvinstillverkares rätt att förfoga över tillverkat

brännvin gäller vad därom är särskilt stadgat.

Den som till avsalu äger tillverka annan spritdryck än brännvin är plik­

tig att till partihandelsbolaget försälja vad som ej utföres ur riket eller till

svensk frihamn.

2 mom. Inom riket tillverkat vin, som ej utföres ur riket eller till svensk

frihamn, må försäljas endast till partihandelsbolaget.

3 mom. Inom riket tillverkat starköl, som ej utföres ur riket eller till

svensk frihamn, må försäljas endast till partihandelsbolaget eller det i 13 §

nämnda detaljhandelsbolaget.

4 mom. Tillverkare av rusdrycker skall hålla sina handelsböcker med

tillhörande verifikationer tillgängliga för särskilt förordnat ombud från

kontrollstyrelsen och har att vid utövandet av försäljningsrätten ställa sig

till efterrättelse de föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar för tillsyn å för­

säljningen.

10 §.

Detalj handelsbolaget må till den som har rätt till utskänkning försälja

rusdrycker i och för dennes rörelse.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

14 §.

Detaljhandelsbolaget äger efter hörande av den rådgivande nämnden be­

sluta angående utminuteringsställenas antal och förläggning.

Utminuteringsställe må dock ej finnas annorstädes än i stad, köping eller

mmiicipalsamhälle med minst femtusen invånare.

Konungen eller, efter Konungens förordnande, kontrollstyrelsen äger med­

giva undantag från bestämmelsen i andra stycket, när särskilda skäl därtill

äro.

15 §.

^När det finnes påkallat för att ordna försändning av rusdrycker till ort,

där utminuteringsställe ej är beläget, äger detaljhandelsbolaget att å sådan

ort inrätta särskilt utlämningsställe.

Köpare, som är bosatt å ort, där utminuterings- eller utlämningsställe ej

finnes inrättat, må, i den omfattning bolaget bestämmer, kunna få varan

sänd till närmaste post-, järnvägs-, omnibus- eller ångbåtsstation utan

skyldighet för honom att gälda försändningskostnaden.

Vid försändning skall bolaget vidtaga betryggande anordningar för att

hindra att varan kommer annan än köparen till handa.

16 §.

Utminutering må äga rum å söckendagar från klockan 9 till klockan

18. Ä dag före sön- eller helgdag må utminutering dock ej fortgå längre

än till klockan 16. Utan hinder av vad nu stadgats må utminutering ske

till den som befinner sig i försäljningslokalen då utminuteringen skall upp­

höra.

17 §.

Vid utminutering må rusdrycker icke utlämnas till köpare på utminute­

ringsställe eller försändas till utlämningsställe eller till köpare, förrän be­

talning för varan erlagts och, där ovisshet råder om hinder enligt 18 § före­

ligger. köparens födelsetid och födelsenummer blivit styrkta medelst skat­

tefri eller arnian av myndighet utfärdad handling eller ock handling som

f^gl föreskrift av kontrollstyrelsen må godtagas såsom bevis härom. Ut­

länning, som ej har födelsenummer, skall styrka nationalitet och födelse­

tid medelst pass eller annan av myndighet utfärdad handling.

18 §.

Rusdrycker må ej utminuteras till den som icke fyllt tjuguett år och ej

heller till person, beträffande vilken förordnats att rusdrycker ej må ut­

minuteras till honom.

19 §.

Rusdrycker må ej utlämnas till den som är synbarligen berörd av alko­

holhaltiga drycker eller annat berusningsmedel. Utlämning av rusdrycker må

vägras när särskild anledning till misstanke föreligger, att varan är avsedd

att olovligen tillhandahållas någon.

Rusdrycker må ej inköpas genom ombud som ej fyllt aderton år. Den som

på grund av förordnande som i 18 § sägs ej själv må inköpa rusdrycker må

ej heller vara ombud.

20

§.

Ej må någon genom särskild, för ändamålet driven rörelse eller eljest i

större omfattning och mot ersättning tillhandagå annan med anskaffande

av rusdrycker.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

27 §.

Den som vill bedriva utskänkning skall göra anmälan därom hos restau­

ranginspektören.

Anmälan, som avser årsutskänkning från oktroj periodens början, bör gö­

ras före utgången av det närmast föregående året.

28 §.

över anmälan som i 27 § sägs skall restauranginspektören, utom i fall

som i 33 § avses, inhämta yttranden från länsnykterhetsnämnden samt po­

lismyndigheten och fullmäktige i den kommun där utskänkningen är av­

sedd att bedrivas. Fullmäktige skola höra kommunens nykterhetsnämnd.

Restauranginspektören åligger tillika att införskaffa den utredning i öv­

rigt som tinnes erforderlig samt att höra den i 13 § angivna nämnden.

29 §.

Ansökan om tillstånd till årsutskänkning från oktroj periodens början

skall av detaljhandelsbolaget göras hos länsstyrelsen före utgången av mars

månad det år perioden börjar.

Har enligt 27 § anmälan gjorts som avser årsutskänkning inom viss kom­

mun och inkommer bolaget icke med ansökan om tillstånd till utskänkning­

en, må ansökan göras av fullmäktige i kommunen. År fråga om årsutskänk­

ning från oktroj periodens början, skall fullmäktiges ansökan göras före ut­

gången av juni månad det år perioden börjar.

Ansökan om tillstand till årsutskänkning i andra fall än som avses i

första stycket må när som helst göras av bolaget eller, om bolaget icke

inkommer med ansökan, av fullmäktige.

Ansökan om tillstånd till tillfällig utskänkning må när som helst göras

av bolaget eller fullmäktige. Innan fullmäktige fatta beslut att söka tillstånd

till sådan utskänkning, skola yttranden inhämtas från bolaget, polismyndig­

heten och kommunens nykterhetsnämnd.

30 §.

Ansökan enligt 29 § skall innehålla uppgift om antalet utskänkningsstäl-

len dels för alla slag av rusdrycker, dels för enbart vin, samt förslag till ut-

skänkningsställenas förläggning och, i förekommande fall, till föreskrifter

för utskänkningens bedrivande.

31 §.

Till utskänkning, som avstyrkts av kommunens fullmäktige, må länssty­

relsen ej meddela tillstånd.

Finna fullmäktige med hänsyn till särskilda förhållanden inskränkningar

erforderliga i fråga om utskänkningens bedrivande, är länsstyrelsen skyldig

att vid tillstånds meddelande fastställa vad fullmäktige i sådant hänseende

föreslagit, i den mån inskränkningarna icke

1) strida mot det i 7 § angivna syftet eller eljest mot bestämmelserna i

denna förordning eller annan allmän författning,

2) röra måltidstvång, kvantitetsbegränsning eller tiden för utskänkning­

ens början eller

3) innebära förbud mot utskänkning till viss person eller viss kategori

av personer.

Hava fullmäktige föreslagit visst högsta antal utskänkningsställen eller

förbud mot utskänkningsställes förläggning till viss del av kommunen, må

länsstyrelsen ej överskrida nämnda antal eller förlägga utskänkningsställe

inom kommundelen i fråga.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

ningen, dock ej av sadan art som angives under 1)—3) i andra stvcket av

nämnda paragraf.

39 §.

Angående tillstånd till utskänkning skall utfärdas bevis, angivande till-

ståndstiden, utskänkningsstället och de föreskrifter som må hava fastställts

enligt 38 §.

40 §.

1 mom. Rätt till utskänkning må av detaljhandelsbolaget överlåtas en-

dast till den som gjort sig känd för ordentlighet och finnes med hänsyn till

personliga egenskaper i övrigt och andra förhållanden lämpligen böra utöva

rörelsen.

Utskänkning må ej bedrivas av den som är omyndig eller i konkurstill­

stånd samt ej heller av den som till följd av sin befattning kan komma att

deltaga i beslut angående tillverkning eller försäljning av rusdrycker eller

att utöva tillsyn däröver.

Den som på grund av bestämmelserna i första eller andra stycket icke

kan erhålla rätt till utskänkning må ej heller vara styrelseledamot i företag

med huvudsakligt syfte att driva utskänkning. Konungen må dock medgiva

att befattningshavare som i andra stycket avses är styrelseledamot i sådant

företag.

2 mom. överlåtelse till annan än enskild person må ske endast där för

rörelsen utsetts en föreståndare, som godkännes av detalj handelsbolaget.

Vid förfall för föreståndaren må i dennes ställe rörelsen förestås av en så­

lunda godkänd ersättare. Föreståndare och ersättare skola uppfylla i 1 mom.

föreskrivna villkor.

3 mom. I fråga om restaurang eller avdelning därav, som med hänsyn

till beskaffenhet, varupris eller kundkrets är att anse som folkrestaurang,

ma rätt till utskänkning som omfattar alla slag av rusdrycker endast över­

låtas på ett för ändamålet bildat aktiebolag, som godkänts av Konungen

(restaurangbolag ). Närmare bestämmelser om detta bolag meddelas i 6 kap.

Rätt till utskänkning skall även eljest överlåtas på restaurangbolaget,

när så finnes påkallat till främjande av nykterhet eller ordning.

41 §.

Beträffande överlåtelse av rätt till utskänkning skall, sedan den i 13 §

angivna nämnden hörts, skriftligt avtal upprättas.

Är ej fråga om trafikutskänkning, följer med sådan överlåtelse skyldighet

for rattighetsinnehavaren att hos detaljhandelsbolaget inköpa alla för rörel-

sen erforderliga rusdrycker. Vid överlåtelse skall bolaget, med iakttagande

av de föreskrifter kontrollstyrelsen utfärdar, meddela bestämmelser röran-

de prissättning på utskänkta rusdrycker och vad därmed äger samband

samt stadga sådana villkor, att innehavarens ekonomiska fördel, så långt

ske kan, ej göres beroende av myckenheten utskänkta spritdrycker och star­

kare viner.

överlåtelse av tillstånd till trafikutskänkning medför skyldighet att hos

detaljhandelsbolaget inköpa sådana rusdrycker, som äro avsedda för ut­

skänkning i restaurangvagn samt på fartyg och luftfartyg vid färd mellan

svenska hamnar och svenska flygplatser.

42 §.

1 mom. Har utskänkningsinnehavare avlidit, försatts i konkurs eller

förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet eller förmyndaren fort-

sätta rörelsen, skall inom två månader från dödsfallet, första borgenärssam-

14

Utskänkningens bedrivande m. m.

46 §.

1 mom. Vid utskänkning skall lagad mat vara att tillgå. Vad nu sagts

gäller dock ej utskänkning av vin som äger rum i samband med servering

av konditorivaror.

2 mom. Spritdrycker och starköl må utskänkas endast i samband med

måltid.

Föreskritter angående lägsta pris å sådan måltid utfärdas av kontrollsty­

relsen. Styrelsen må vidare i män av behov utfärda anvisningar till vägled­

ning vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket.

Konungen må beträffande visst utskänkningsställe medgiva undantag

från stadgandet i första stycket. I fråga om ansökan om sådant medgivande

skola bestämmelserna i 27 och 28 §§ äga motsvarande tillämpning. Medgi­

vande må ej lämnas, om fullmäktige i kommunen förklarat att utskänk­

ning av spritdrycker och starköl utan samband med måltid icke bör äga

rum i kommunen. Lämnas medgivande, utfärdar Konungen de särskilda

föreskrifter i avseende å utskänkningen som prövas erforderliga. Medgivan­

det må när som helst återkallas.

Kungl. Maj.ts proposition nr i51.

47 §.

1 mom. Spritdrycker och starköl må ej utskänkas före klockan 16. Å

sön- och helgdagar samt dag före sön- eller helgdag må dock utskänkningen

börja klockan 14.

Vin må ej utskänkas före klockan 12.

2 mom. Utskänkning skall avslutas senast klockan 22, där ej tidigare

tidpunkt föreskrivits enligt 38 § eller 43 § eller ock medgivande till utsträckt

tid lämnats i den ordning nedan i 3 eller 4 mom. sägs.

3 mom. Föreligger stadigvarande behov av utskänkning efter klockan

22, äger länsstyrelsen lämna medgivande därtill i samband med utskänk-

ningstillståndet eller, då sådant behov yppas under oktrojperioden, genom

beslut efter särskild ansökan. I sistnämnda fall skall restauranginspektören

inhämta yttranden från fullmäktige och polismyndigheten i kommunen samt

därefter med eget utlåtande överlämna handlingarna till länsstyrelsen.

Ej må senare tid för utskänknings avslutande bestämmas än fullmäktige

förordat.

4 mom. Yppas för särskilt tillfälle behov av utskänkning efter den eljest

bestämda tiden, må polismyndigheten lämna medgivande därtill. Sådant

medgivande må ej lämnas i strid med de grunder fullmäktige i kommunen

eller länsstyrelsen kan hava bestämt.

5 mom. Utlämning av rusdrycker till gäst skall upphöra senast en halv

timme före utskänkningstidens utgång.

6 mom. Under tid då utskänkning ej är medgiven vare det förbjudet

att låta rusdrycker förtäras å utskänkningsställe.

7 mom. Vad i denna paragraf stadgas skall ej äga tillämpning å turist-

eller trafikutskänkning.

48 §.

Vid utskänkning skola alkoholfria drycker finnas att tillgå i tillfreds­

ställande urval.

49 §.

På passagerarfartyg må rusdrycker utskänkas endast till besättning och

passagerare. På luftfartyg må utskänkning äga rum endast under färd.

16

Rusdrycker, som ej få utskänkas å utskänkningsställe, eller ersättnings­

medel som nyss sagts må ej heller förvaras därstädes eller eljest så att gäs­

terna äga tillgång till dem.

55 §.

Ej må den som handhar utskänkning eller någon hos honom anställd

söka förmå gäst att å utskänkningsstället inköpa rusdrycker eller tillåta, att

något av det sålda medföres därifrån; och vare det gäst förbjudet att sålun­

da medföra utskänkt rusdryck.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

5 KAP.

Vissa för detaljhandel gemensamma bestämmelser.

56 §.

För visst tillfälle, då så anses erforderligt för ordningens upprätthållan­

de, må länsstyrelsen ävensom polismyndigheten förbjuda detaljhandel med

rusdrycker eller föreskriva inskränkningar däri.

När så prövas nödigt under krig eller vid omedelbar krigsfara eller då

arbetslöshet eller nöd i större omfattning råder, må Konungen eller, efter

Konungens förordnande, länsstyrelsen förbjuda detaljhandel eller föreskriva

inskränkningar däri.

57 §.

1 mom. Det åligger länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd och kommunal

nykterhetsnämnd att övervaka efterlevnaden av vad i denna förordning är

stadgat. Polismyndighet skall tillse, att ordning råder å ställe där detalj­

handel idkas.

Tillsyn över utskänkningsbestämmelsernas efterlevnad och utskänknings

handhavande i övrigt skall under länsstyrelsen verkställas av restaurang-

inspektören. Denne äger påkalla handräckning av polismyndighet för ut­

redning angående utskänknings bedrivande. Polismyndighet och nykter­

hetsnämnd skola underrätta restauranginspektören rörande förhållanden

och iakttagelser som bedömas hava betydelse för den honom ålagda tillsynen.

2 mom. Den som bedriver utskänkning är skyldig att hålla sådan "bok­

föring över sin rörelse att erforderlig kontroll av utskänkningen möjliggö-

res. Kontrollstyrelsen äger utfärda närmare föreskrifter härom.

Rörelseidkare som nyss sagts skall vidare på begäran hålla sina han-

delsböcker med tillhörande verifikationer tillgängliga för restauranginspek­

tören eller för person som förordnats av denne.

58 §.

Den som har att taga befattning med tillsyn å denna förordnings efter­

levnad är berättigad att erhålla tillträde till försäljningsställe med tillhö­

rande lokaler.

59 §.

Å försäljningsställe skola ett exemplar av denna förordning ävensom

prislista å drycker som där tillhandahållas vara för köpare tillgängliga.

Ä utminuteringsställe skall genom särskilt anslag tydligt angivas å vilka

tider försäljning av rusdrycker där äger rum.

60 §.

Är någon missnöjd med detaljhandelsbolagets beslut i fråga om överlå­

telse av rätt till utskänkning eller rörande tillämpningen av överlåtelseavtal,

äger han få frågan prövad av länsstyrelsen.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

66

§.

1 mom. Bolaget må ej bereda aktieägare vinning utöver skälig ränta å

de av honom tillskjutna kontanta medel.

2 mom. Av bolagets årsvinst skall avsättning verkställas till reservfond

enligt 71 § lagen om aktiebolag. Vad i 72 § nämnda lag föreskrives om av­

sättning av årsvinst skall däremot icke äga tillämpning å bolaget.

Efter Konungens medgivande må bolaget därutöver använda viss del av

årsvinsten till avsättning till fonder samt till avskrivningar.

Återstoden av årsvinsten skall, sedan utdelning till aktieägarna ägt rum,

efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång insättas

ä statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.

67 §.

Person, som är omyndig eller i konkurstillstånd eller som äger till av­

salu tillverka rusdrycker eller som är ledamot av styrelse för annat företag

med rätt till dylik tillverkning än partihandelsbolaget, må ej vara ledamot

av bolagets styrelse. Ämbets- eller tjänsteman, som till följd av sin be­

fattning kan komma att deltaga i beslut angående tillverkning eller försälj­

ning av rusdrycker eller att utöva tillsyn däröver, må icke utan Konung­

ens medgivande vara sådan ledamot.

68

§.

Missbrukar bolaget sin försäljningsrätt eller försättes bolaget i konkurs,

må godkännandet av Konungen återkallas. Försäljningsrätten upphör i dy­

likt fall å tid som av Konungen bestämmes. Konungen äger ock i sådant fall

föreskriva annan tid än den eljest bestämda för ansökan om godkännande

såsom partihandelsbolag.

69 §.

Bolaget vare skyldigt att vid avtal med leverantör föreskriva denne så­

dana inskränkningar rörande reklam för rusdrycker och därmed jämförlig

verksamhet som finnes erforderliga för att tillgodose det i 7 § angivna

syftet.

70 §.

Närmare bestämmelser om villkoren för godkännande, om särskild kon­

troll från statens sida och om årsvinstens användning ävensom de ytter­

ligare föreskrifter i avseende å bolagets verksamhet och drift, som finnas

erforderliga, skola intagas i avtal som upprättas i samband med bolagets

godkännande.

Detaljhandelsbolaget.

71 §.

Vad i 65 § sägs om partihandelsbolaget skall äga motsvarande tillämp­

ning å detaljhandelsbolaget.

72 §.

Aktieägare i bolaget kan vara endast svenska staten eller svensk med­

borgare som därtill erhållit Konungens tillstånd. Sådant tillstånd må ej

meddelas, med mindre sökanden avlämnat förbindelse till Konungen att

på anmodan överlåta sin aktie mot erhållande av aktiens nominella belopp

jämte vinstutdelning för tidigare år, i den mån sådan innestår hos bolaget,

ävensom ränta efter fem procent å aktiebeloppet från löpande årets början

till dess betalning sker.

hållit tillstånd av länsstyrelsen i det län där dotterbolagets styrelse har

sitt säte.

Tillstånd att äga aktie må ej meddelas, med mindre den som söker så­

dant tillstånd avlämnat förbindelse till Konungen eller länsstyrelsen att på

anmodan överlåta sin aktie mot erhållande av aktiens nominella belopp

jämte vinstutdelning för tidigare år, i den mån sådan innestår hos bolaget,

ävensom ränta efter fem procent å aktiebeloppet från löpande årets början

till dess betalning sker.

De i denna paragraf föreskrivna inskränkningarna i rätten att äga aktier

i restaurangbolaget eller dess dotterbolag skola finnas angivna å aktie­

breven.

78 §.

Av restaurangbolags årsvinst skall avsättning verkställas till reservfond

enligt 71 § lagen om aktiebolag. Vad i 72 § nämnda lag föreskrives om av­

sättning av årsvinst skall däremot icke äga tillämpning å bolaget.

Efter Konungens medgivande må bolaget därutöver använda viss del av

årsvinsten till avsättning till fonder, avskrivningar, överföring till pensions­

stiftelse samt till inlösen av preferensaktier eller till avsättning för sådant

ändamål.

Återstoden av årsvinsten skall, sedan utdelning till aktieägarna ägt rum,

efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång insättas

å statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.

Vad i första stycket stadgas skall äga tillämpning jämväl i fråga om

dotterbolag till restaurangbolaget.

79 §.

De i 68, 70 och 73 §§ givna föreskrifterna skola äga motsvarande tillämp­

ning å restaurangbolaget. Vad i 73 § stadgas skall även gälla restaurang­

bolagets dotterbolag.

Om behörighetsvillkor för ledamot i restaurangbolagets och dotterbolags

styrelse stadgas i 40 § 1 mom.

²⁰

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

7 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

80 §.

1 mom. Den som säljer rusdrycker utan att äga rätt därtill enligt denna

förordning eller överskrider sådan rätt, straffes för olovlig försäljning med

dagsböter. I ringa fall må från straff frias.

År brottet grovt, vare straffet dagsböter, lägst trettio, eller fängelse i högst

ett år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om för­

säljningen bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt eller skett till

underårig eller till person beträffande vilken förordnats att rusdrycker ej

må utminuteras till honom.

2 mom. Har den som gjort sig skyldig till olovlig försäljning av rusdryc­

ker förut genom laga kraftvunnen "dom fällts till ansvar 'för "sådant brott

eller för gärning som avses i 19 § 1 mom. eller 20 § 2 mom. förordningen

angående tillverkning av brännvin eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom.

förordningen angående handel med skattefri sprit eller i It § 1 mom. första

stycket eller 2 mom. första stycket förordningen angående vissa alkohol-

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

stämmelser om ansvar för olovlig varuinförsel, skola de i sådant avseende

meddelade föreskrifter lända till efterrättelse. I fråga om försäljning av

olovligt införda rusdrycker skall gälla vad i 90 § 2 mom. sägs.

3 mom. Den som mot stadgandet i 12 § 4 mom. från fartyg eller luftfar­

tyg bortför rusdrycker, vilka förtullats såsom överskottsproviant, straffes

med dagsböter, och vare dryckerna tillika med kärl och emballage under­

kastade beslag och förbrutna.

4 mom. Den som mot stadgandet i 12 § 4 mom. disponerar å proviante-

ringsfrilager upplagda rusdrycker annorledes än till fartygs eller luftfar­

tygs proviantering eller utrustning i föreskriven ordning, straffes med dags­

böter.

5 mom. Erfordras i särskilt fall föreskrifter angående behandlingen av

till riket inkomna rusdrycker, äger Konungen efter anmälan av generaltull­

styrelsen förordna huru med varan skall förfaras.

87 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid

granskning av räkenskaper och verifikationer, så ock vad som eljest vid

tillsyn å utskänkning inhämtats må ej yppas i vidare män än som erford­

ras för vinnande av det med bestämmelserna avsedda ändamålet. Bryter nå­

gon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där

ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas endast efter angivelse av målsägande.

88

§.

Där någon under tid då han är ställd under åtal för brott mot denna

förordning fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall såsom särskilt brott

anses vad han före varje åtal förbrutit. För brotten gemensamt ådömt fäng­

elsestraff må ej överstiga två år.

89 §.

1 mom. Hava flera medverkat till gärning, som i 80 och 81 §§ sägs, gäl­

ler vad i 3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen är stadgat. Den till vilken rusdrycker

försålts eller eljest anskaffats vare dock ej förfallen till ansvar för annan

medverkan än anstiftan.

2 mom. Husbonde ansvarar för brott som vid detaljhandel begås av hans

husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore brottet begånget

av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att brottet

skett utan hans vetskap och vilja.

90 §.

1 mom. Rättighet att verkställa beslag tillkommer*tulltjänsteman i fall

som i 80 § sägs. I övrigt gäller angående beslag vad därom finnes särskilt

stadgat.

2 mom. Rusdrycker som enligt denna förordning eller annan författning

förklarats förbrutna skola, därest de äro i försäljningsdugligt skick, hem-

bjudas till detalj handelsbolaget eller partihandelsbolaget. Kunna förbrutna

drycker på grund av sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten, skola

de heinbjudas till partihandelsbolaget. Bolag till vilket rusdrycker sålunda

hembjudits vare skyldigt att till skäligt pris inköpa den hembjudna varan.

Är värdet så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall

varan bevisligen förstöras.

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Förslag

till

ölförsäljningsförordning.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Vad som är att hänföra till Öl angives i förordningen angående tillverk­

ning och beskattning av maltdrycker.

2

§.

Till partihandel hänföres i denna förordning försäljning till återförsäljare

i och för deras rörelse samt försäljning för export. Med detaljhandel förstås

all annan försäljning.

Detaljhandel sker genom

1) utminutering, som innefattar avhämtningsförsäljning och kringfö-

ringsförsäljning; samt

2) utskänkning, varmed förstås försäljning till förtäring på stället.

3 §.

Tillverkare kallas i denna förordning den som enligt förordningen angå­

ende tillverkning och beskattning av maltdrycker äger tillverka Öl i svenskt

bryggeri.

4 §•

1 mom. All försäljning av Öl vartill rätt ej föreligger enligt denna förord­

ning är förbjuden.

Hembryggt Öl må icke säljas.

2 mom. Under försäljning inbegripes allt tillhandahållande som sker mot

ersättning.

Som försäljning skall dock icke anses, att arbetsgivare på grund av

tjänsteavtal utan särskild gottgörelse tillhandahåller anställd Öl.

5 §•

All försäljning av Öl skall ordnas och handhavas så att ordning och nyk­

terhet icke äventyras.

2 KAP.

Om partihandel och import.

6 §•

Utan särskilt tillstånd eller anmälan äga tillverkare, de i rusdrycksför-

saljmngstorordningen omnämnda partihandels- och detaljhandelsbolagen,

sa ock den som erhållit tillstånd till utminutering av Öl, bedriva partihan­

del därmed. Nederlag, varifrån endast partihandel skall utövas, må dock

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

12

§.

Avhämtningsfförsäljning, för vilken tillstånd erfordras, skall bedrivas från

tillverkningsställe eller annat fast försäljningsställe. Sålt Öl må försändas

till köpare.

13 §.

Tillstånd till avhämtningsför sälj ning skall meddelas att gälla tills vidare,

där ej fråga är om försäljning vid enstaka tillfälle eller under enstaka

tidsperiod.

14 §.

Ansökan om tillstånd till avhämtningsförsäljning skall innehålla uppgift

om försäljningsställe. Sökandens samt, i förekommande fall, föreståndares

och ersättares behörighet skall styrkas, där den icke är för länsstyrelsen

känd.

Över ansökningen skola yttranden inhämtas från länsnykterhetsnämnden

samt polismyndigheten och fullmäktige i den kommun där försäljningen är

avsedd att bedrivas. Fullmäktige skola höra kommunens nykterhetsnämnd.

Avser ansökan försäljning vid enstaka tillfälle eller under enstaka tids­

period, erfordras dock endast att polismyndigheten och kommunens nyk­

terhetsnämnd erhålla tillfälle att yttra sig.

15 §.

Hava kommunens fullmäktige föreslagit den inskränkningen i fråga om

rörelsens bedrivande, att tillståndsinnehavares eller föreståndares ekono­

miska fördel göres oberoende av myckenheten sålt Öl, och finnas därvid fö­

reslagna grunder för försäljningens ordnande i övrigt lämpliga, skall detta

villkor fastställas av länsstyrelsen.

16 §.

Angående tillstånd till avhämtningsförsäljning skall bevis utfärdas, an­

givande försäljningsställes belägenhet samt, i förekommande fall, tillstånds-

tiden och villkor enligt 15 §.

17 §.

Särskilt tillstånd att sälja Öl endast i samband med proviantering av far­

tyg och luftfartyg må meddelas skeppshandlare.

I här avsett fall skall angående ansökan och dess behandling i tillämpliga

delar gälla vad i 14 § första och tredje styckena samt 16 § stadgas. Bestäm­

melsen i 13 § skall ock äga tillämpning på sådant tillstånd.

Kringf öringsförsäljning.

18 §.

Tillstånd till kringföringsförsäljning må meddelas

a) tillverkare, för försäljning från tillverkningsställe;

b) annan än tillverkare, för försäljning från fast försäljningsställe, i den

mån så finnes skäligt och lämpligt; samt

c) under samma förutsättning, tillverkare eller annan, för försäljning

från särskilt inrättat nederlag.

Tillstånd meddelas av länsstyrelsen i det län, där försäljningen är av­

sedd att bedrivas.

19 §.

Vid varje nederlag skall finnas en av länsstyrelsen godkänd föreståndare.

1 fråga om sådan föreståndare skall gälla vad i 9 § 2 mom. stadgas.

28

25 §.

I matsal eller därmed jämförlig lokal, som är avsedd för de anställda

vid institution eller företag, må den som där bedriver matserveringsrörelse,

efter anmälan och prövning i den ordning nedan sägs, utskänka Öl vid slu­

tet bord till de anställda (utskänkning i personalmatsal). Till personalmat­

sal hänföres även, i den utsträckning Konungen förordnar, annan för fast

anställd personal inrättad militär mäss än i 24 § avses.

Anmälan göres hos länsstyrelsen och må gälla en tid av högst fyra år.

Vid anmälan skall fogas förklaring från institutionens eller företagets led­

ning eller vederbörande befälhavare, att erinran icke göres mot utskänk-

ningen. Finner länsstyrelsen rörelsen vara av beskaffenhet, som i första

stycket sägs, och föreligger ej sådant förhållande, varom i 49 § första styc­

ket förmäles, skall länsstyrelsen utfärda anmälningsbevis med angivande av

den tid anmälan skall gälla.

26 §.

Utskänkning av Öl, för vilken tillstånd erfordras, benämnes årsutskänk-

nwg, om den är avsedd att bedrivas året runt eller årligen under viss tids­

period, och tillfällig utskänkning, om den skall äga rum vid enstaka tillfälle

eller under enstaka tidsperiod.

27 §.

Tillstånd till årsutskänkning skall meddelas för en tid av fyra år eller

den kortare tid ansökan avser.

28 §.

. Ansökan om tillstånd till utskänkning skall innehålla uppgift om utskänk-

nmgsställe samt den tid varunder utskänkningen är avsedd att bedrivas. Sö-

i nii ns sam^’ i förekommande fall, föreståndares och ersättares behörighet

skall styrkas, där den icke är för länsstyrelsen känd.

Ansökan om tillstånd till årsutskänkning bör vara länsstyrelsen till handa

sex manader före den avsedda utskänkningens början.

29 §.

över ansökan om tillstånd till årsutskänkning skola, utom i fall som i

33 § avses, yttranden inhämtas från länsnykterhetsnämnden samt polis­

myndigheten och fullmäktige i den kommun, där utskänkningen är avsedd

att bedrivas. Fullmäktige skola höra kommunens nykterhetsnämnd.

Fullmäktige må begränsa sitt yttrande till att avse antalet utskänknings-

s rånen.

Över ansökan om tillstånd till tillfällig utskänkning skola, utom i fall

och 33 §§ avses, polismyndigheten och nykterhetsnämnden erhålla

tillfälle att yttra sig.

30 §.

Till årsutskänkning, som avstyrkts av kommunens fullmäktige, må till­

stand ej meddelas.

Hava fullmäktige föreslagit visst antal utskänkningsställen för årsut-

skänkning, må länsstyrelsen ej överskrida nämnda antal.

31 §.

1 bistånd till utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap må med­

delas av polismyndigheten i den kommun där utskänkningen är avsedd att

bedrivas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

37 §.

Har tillståndsinnehavaren avlidit eller upphört att vara behörig att utöva

detaljhandel eller föreligga eljest skäl därtill, må tillståndet överföras på

annan efter medgivande av länsstyrelsen.

över ansökan om överförande skola de som blivit hörda över tillstånds-

ansökningen erhålla tillfälle att yttra sig.

Länsstyrelsen skall pröva ansökningen med avseende på skälen för över­

förandet, behörigheten och lämpligheten hos den, till vilken överförandet

ifrågasättes, samt omständigheterna i övrigt.

4 KAP.

Ordningsföreskrifter.

Försäljningsställen.

38 §.

1 mom. Försäljningsställe skall vara så beläget att tillsyn däröver ej för­

svåras.

Angående beskaffenheten av utskänkningsställe äger Konungen utfärda

de bestämmelser som kunna erfordras utöver vad i livsmedelsstadgan före-

skrives om serveringslokal.

Vad i detta moment stadgas skall icke gälla utskänkning vid heminackor­

dering eller kårhushåll, i kollektivhusmatsal eller personalmatsal.

2 mom. Vid utskänkning skola alkoholfria drycker finnas att tillgå i till­

fredsställande urval.

3 mom. På försäljningsställe skola denna förordning och avskrift av gäl­

lande tillstånds- eller anmälningsbevis finnas tillgängliga.

39 §.

Ombyte av försäljningsställe, där detaljhandel med Öl bedrives efter till­

stånd, må ske efter medgivande av länsstyrelsen. Över ansökan om sådant

medgivande skola de som blivit hörda över tillståndsansökningen erhålla

tillfälle att yttra sig.

För säljningstider.

40 §.

Om de tider då Öl må utminuteras gäller vad i butiksstängningslagen är

stadgat. Under sön- eller helgdag må dock kringföringsförsäljning icke be­

drivas.

41 §.

1 mom. Utskänkning av Öl må ej börja före klockan 9, där ej annat föl­

jer av vad nedan i 2 mom. stadgas.

Utskänkningen skall avslutas senast klockan 22, där ej tidigare tidpunkt

föreskrivits enligt 34 eller 49 § eller senare tidpunkt medgivits enligt 2 eller

3 mom. eller är tillåten på grund av bestämmelsen i 4 mom.

2 mom. Föi-eligger stadigvarande behov av längre utskänkningstid än i

1 mom. sägs, äger länsstyrelsen i samband med utskänkningstillståndets

meddelande eller ock senare lämna medgivande därtill, över ansökan som

göres under tillståndstiden skola yttranden inhämtas från länsnykterhets-

nämnden, polismyndigheten och kommunens nykterhetsnämnd.

32

Då så prövas nödigt under krig eller vid omedelbar krigsfara eller då

arbetslöshet eller nöd i större omfattning råder, må Konungen eller, efter

Konungens förordnande, länsstyrelsen förbjuda detaljhandel med Öl eller

föreskriva inskränkningar däri.

Knngl. Maj:ts proposition nr 151.

5 KAP.

Om tillsyn och besvär m. m.

48 §.

1 mom. Det åligger kontrollstyrelsen, länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd,

polismyndighet och kommunal nykterhetsnämnd att övervaka att bestäm­

melserna i denna förordning och med stöd därav meddelade föreskrifter

iakttagas.

2 mom. Den som har att taga befattning med övervakning som i 1 mom.

sägs är berättigad att erhålla tillträde till tillverknings- eller försäljnings­

ställe med tillhörande lokaler samt att taga del av handelsböcker med till­

hörande verifikationer ävensom, i fall då kringföringsförsäljning idkas, för

försäljningspersonal gällande arbetsavtal. Nyssnämnda handelsböcker sko­

la vara så anordnade att därav tydligt framgår de olika belopp som utgått

i ersättning för kringföring.

3 mom. Länsstyrelsen skall, om annan i 1 mom. avsedd myndighet finner

anledning till anmärkning, snarast möjligt erhålla del därav.

49 §.

Iakttagas icke bestämmelserna i denna förordning eller med stöd därav

meddelade föreskrifter, eller missbrukas vid avhämtningsförsäljning rätt en­

ligt 12 § att försända varan, eller uppfyller utskänkningsrörelse icke de sär­

skilda krav som med hänsyn till ordning, nykterhet och trevnad böra upp­

ställas på sådan rörelse, skall länsstyrelsen alltefter omständigheterna

a) tillhålla rättighetsinnehavaren att vidtaga rättelse;

b) förbjuda försäljningen eller återkalla tillståndet; eller

c) om så finnes lämpligt med hänsyn till särskilda förhållanden, med­

dela föreskrifter som i 34 § sägs eller inskränka eller upphäva försändnings-

rätt enligt 12 §.

Ändå att fall som i första stycket sägs icke föreligger, må tillstånd till av­

hämtningsförsäljning, när skäl därtill äro, återkallas, dock med verkan tidi­

gast ett år från dagen för beslutet.

50 §.

1 mom. Avskrift av beslut, som länsstyrelse enligt denna förordning med­

delat rörande annat än trafikutskänkning, skall tillställas polismyndigheten

och kommunens nykterhetsnämnd samt, såvitt angår kringföringsförsälj­

ning, kontrollstyrelsen.

Har polismyndighet meddelat beslut enligt denna förordning, skall läns­

styrelsen och kommunens nykterhetsnämnd underrättas.

2 mom. över beslut rörande handel med Öl skall länsstyrelsen föra an­

teckningar enligt de närmare anvisningar kontrollstyrelsen meddelar.

51 §.

Länsstyrelses beslut i ärende angående tillstånd till försäljning av Öl

skall, där fråga ej är om trafikutskänkning eller om detaljhandel vid ensta­

ka tillfälle eller under enstaka tidsperiod, kungöras i den eller de tidningar

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

58 §.

Där någon under tid då han är ställd under åtal för förseelse mot denna

förordning fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall såsom särskild förse­

else anses vad han före varje åtal förbrutit. Gemensamt fängelsestraff för

förseelserna må ej överstiga ett år.

59 §.

0 Husbonde ansvarar för förseelse som i samband med försäljning av Öl be­

gås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore för­

seelsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra san­

nolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja. Vad nu sagts om hus­

bonde skall, där föreståndare enligt förordningen finnes, i stället gälla den­

ne, såvitt angår förseelse av anställd inom den del av rörelsen över vilken

föreståndaren har att utöva tillsyn.

60 §.

1 mom. Öl som tagits i beslag må av den myndighet som förordnat om be­

slaget genast säljas till tillverkare.

1 övrigt gäller angående beslag vad därom finnes särskilt stadgat.

2 mom. Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

61 §.

Har domstol avgjort mal mot någon som bedriver yrkesmässig försälj­

ning av Öl eller mot någon hos sådan försäljare anställd angående förseelse

som avses i detta kapitel, åligger det domstolen att inom fjorton dagar från

domens avkunnande översända avskrift av domen till länsstyrelsen.

Övergångsbestämmelser.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955 i den mån annat

ej följer av vad nedan stadgas.

2. Genom förordningen upphävas

förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsner-

dricka; samt

kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 396) med vissa föreskrifter angående

kvittens- och försäljningsböcker, som avses i 17 § förordningen den 11 juli

1919 angående försäljning av pilsnerdricka;

dock att de upphävda författningarna alltjämt skola äga tillämpning be­

träffande förhållanden som hänföra sig till tiden före den 1 oktober 1955.

3. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till stadgande, som

ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall den bestämmelsen i

stället tillämpas.

4. Med utgången av september 1955 upphöra samtliga försäljningsrättig-

heter som grunda sig pa förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning

av pilsnerdricka.

Dock skall rätt till avhämtningsför sälj ning, vartill särskilt tillstånd med­

delats, äga fortsatt giltighet, där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar. Till­

stånd, som i enlighet härmed erhåller giltighet efter ikraftträdandet av nya

förordningen, skall anses lämnat med stöd av denna.

5. I fråga om ansökan, som avser tillstånd, medgivande eller godkännan­

de enligt nya förordningen, samt anmälan enligt 6 eller 25 § skola bestäm­

melserna i förordningen äga tillämpning även före den 1 oktober 1955.

Beslut enligt förordningen må meddelas även före sistnämnda dag, dock

med verkan tidigast från och med denna dag.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

5 §•

1. Länsstyrelse äger att efter fram­

ställning i stad av stadsfullmäktige

och på landet av kommunalstämma

förordna, att inom viss kommun ut-

skänkning av alkoholfria drycker icke

må bedrivas utan särskilt tillstånd.

(Nuvarande lydelse:)

Tillstånd till utskänkning av alko­

holfria drycker erfordras ock, dels

då någon vill bedriva sådan utskänk­

ning, efter det honom meddelat för­

bud att utskänka alkoholfria drycker

eller att försälja rusdrycker eller pils-

nerdricka upphört att gälla, eller ef­

ter det honom meddelat tillstånd att

försälja rusdrycker eller pilsner dric­

ka återkallats, dels då utskänkningen

är avsedd att bedrivas i lokal, där ut-

skänkningsrörelse förut bedrivits men

upphört på grund av förbud eller

återkallelse, som nu sagts.

Ansökan om-------------------------- tills

2. Inom läger, kasernområde eller

annat uteslutande för krigsmaktens

behov upplåtet område må ej ut­

skänkning av alkoholfria drycker äga

rum, med mindre länsstyrelse, på

framställning av vederbörande befäl­

havare, därtill meddelat tillstånd.

5 §•

1. Länsstyrelse äger att efter fram­

ställning av fullmäktige i viss kom­

mun förordna, att inom kommunen

utskänkning av alkoholfria drycker

icke må bedrivas utan särskilt till­

stånd. Dylikt förordnande må dock ej

meddelas i fråga om utskänkning av

alkoholfria drycker i fall, som avses i

i § 1 mom., och ej heller beträffan­

de utskänkning av sådana drycker

i personalmatsal, vari matservering

vid slutet bord anordnas för de an­

ställda vid institution eller företag.

Tillstånd till utskänkning av alko­

holfria drycker erfordras ock, dels då

någon vill bedriva sådan utskänk­

ning, efter det honom meddelat för­

bud att utskänka alkoholfria dryc­

ker eller att försälja rusdrycker eller

Öl upphört att gälla, eller efter det

honom meddelat tillstånd att försälja

rusdrycker eller Öl återkallats, dels

då utskänkningen är avsedd att bedri­

vas i lokal, där utskänkningsrörelse

förut bedrivits men upphört på grund

av förbud eller återkallelse, som nu

sagts,

vidare.

2. Inom läger, kasernområde eller

annat uteslutande för krigsmaktens

behov upplåtet område må ej ut­

skänkning av alkoholfria drycker äga

rum, med mindre länsstyrelse, på

framställning av vederbörande befäl­

havare, därtill meddelat tillstånd. Dy­

likt tillstånd erfordras dock ej i fråga

om utskänkning av alkoholfria dryc­

ker i fall, som avses i 4 § 1 mom.

första stycket, och ej heller beträf­

fande sådan utskänkning i personal­

matsal, som i 1 mom. första stycket

av denna paragraf sägs.

(Föreslagen lydelse:)

9 §.

9 §.

1. I stad-------------------------- besiktigade lägenheten.

Innan bevis-------------------------- ej börjas.

Kostnad för — —-------------— av länsstyrelsen.

2. Beträffande utskänkning-----------------------— lämplig person.

3. Vad i 1 och 2 mom. stadgas

skall icke gälla, där lokalen eller plat­

sen för utskänkningen blivit godkänd

av hälsovårdsnämnden enligt vad som

föreskrives i livsmedelsstadgan.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

3. Angående märkning av kärl, vari

saluhålles livsmedel som framställts

eller beretts med användning av sac-

karin eller annat konstgjort sötme­

del, meddelas bestämmelser i livsme-

delsstadgan.

13 §.

I lokal, där utskänkning av alko­

holfria drycker idkas utan samband

med utskänkning av rusdrycker eller

pilsnerdricka, vare förbjudet att låta

sistnämnda slag av drycker eller er­

sättningsmedel därför förtäras eller

att hava dessa förvarade i utskänk-

ningslokalen eller eljest på sådant

sätt, att gästerna äga tillgång till de­

samma. Det vare ock förbjudet för

gäst att i sådan utskänkningslokal

förtära rusdrycker eller pilsnerdricka

eller ersättningsmedel därför.

Vad nu--------------------------- särskilt

17 §.

3. Förbryter sig någon mot vad i

9 eller 13 § är föreskrivet, eller ut­

övar någon utskänkning av alkohol­

fria drycker å otillåten tid, böte från

och med tio till och med etthundra

kronor.

4. Angående märkning av kärl, vari

saluhålles livsmedel som framställts

eller beretts med användning av sac-

karin eller annat konstgjort sötme­

del, meddelas bestämmelser i livsme-

delsstadgan.

13 §.

1. I lokal, där alkoholfria drycker

må utskänkas efter tillstånd eller an­

mälan enligt denna förordning, så

ock i fall som avses i i § 1 mom.

andra stycket, vare förbjudet att låta

rusdrycker, ersättningsmedel därför

eller Öl förtäras eller att hava dessa

förvarade i utskänkningslokalen eller

eljest på sådant sätt, att gästerna äga

tillgång till desamma. Det vare ock

förbjudet för gäst att i sådan utskänk­

ningslokal förtära rusdrycker, ersätt­

ningsmedel därför eller Öl.

iordningställt.

2. Länsstyrelsen äger för personal­

fest i slutet sällskap medgiva undan­

tag från bestämmelserna i 1 mom. i

fråga om personalmatsal, som i 5 § 1

mom. första stycket sågs. Vid ansö­

kan härom skall fogas förklaring

från institutionens eller företagets

ledning, att erinran icke göres mot

ansökningen.

17 §.

3. Låter den som äger rätt till ut­

skänkning av alkoholfria drycker el­

ler någon hos honom anställd rus­

drycker, ersättningsmedel därför el­

ler Öl förtäras eller förvaras i strid

mot 13 § 1 mom., straffes med dags­

böter.

Till samma straff vare den förfal­

len som utskänker alkoholfria dryc­

ker utan att äga rätt därtill och där­

vid låter rusdrycker, ersättningsme­

del därför eller Öl förtäras eller ock

förvaras på sätt i 13 § 1 mom. sägs.

Förbryter sig någon mot vad i 9 §

är föreskrivet eller bryter gäst mot

13 § 1 mom., eller utövar någon ut­

skänkning av alkoholfria drycker å

otillåten tid, böte högst etthundra

kronor.

39

20 ^§.

20 §.

Vad enligt denna förordning till­

hör stadsfullmäktiges handläggning

tillkommer i stad, där stadsfullmäk­

tige ej finnas, allmän rådstuga; och

skall vad som tillhör kommunalstäm­

mas handläggning tillkomma kom­

munalfullmäktige, där sådana fin­

nas.

Vad i--------------------------------------- sådan finnes.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:J

(Föreslagen lydelse:)

Denna förordning träder i kraft

den 1 oktober 1955; dock att bestäm­

melse som därigenom ändrats eller

upphävts alltjämt skall äga tillämp­

ning med avseende å förhållanden

som äro hänförliga till tiden dessför­

innan.

Beslut enligt förordningen må med­

delas även före nämnda dag, dock med

verkan tidigast från och med denna

dag.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Förslag

till

förordning^ om ändring i förordningen den 15 december 1939 (nr

887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Härigenom förordnas, dels att 1 § 2 mom., 2 § 2 mom., 3 8, 4 8 1 mom.

mom., 6 § 5 och 6 mom., 7

31'—33 §§ och 36 § samt rubrikerna

december 1939 angående tillverkning

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

ordning skall upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse:)

1 §-

2. Vad i denna förordning stadgas

angående maltdrycker av första klas­

sen skall i tillämpliga delar gälla be­

träffande alkoholfria drycker, vid

vilkas framställning torkat, rostat

eller bränt malt kommit till använd-

ning.

2

§•

2. Hembrygd av maltdrycker för

eget behov må, utan hinder av före­

skrifterna i denna förordning, före­

tagas av envar, som icke idkar för­

säljning eller tillverkning för för­

säljning av sådana drycker.

3 §.

Maltdrycker indelas i tre klasser.

Första klassen omfattar malt­

drycker, vilkas alkoholhalt icke

överstiger en och åtta tiondels vikt­

procent.

Andra klassen omfattar malt­

drycker, vilkas alkoholhalt över­

stiger en och åtta tiondels men icke

tre och två tiondels viktprocent.

Tredje klassen omfattar malt­

drycker, vilkas alkoholhalt översti­

ger tre och två tiondels viktprocent.

—11 §§. 22 §, 24 § 1 mom., 25—29,

till 2 och 4 kap. förordningen den 15

och beskattning av maltdrycker1 skola

angives, dels ock att 23 § nämnda för-

(Föreslagen lydelse:)

1 §•

2. Vad i denna förordning stadgas

om lättöl skall i tillämpliga delar

gälla alkoholfria drycker, vid vilkas

framställning torkat, rostat eller

bränt malt kommit till användning.

2

§•

2. Hembrygd av maltdrycker för

eget behov må, utan hinder av före­

skrifterna i denna förordning, före­

tagas av envar, som icke idkar till­

verkning för försäljning av sådana

drycker.

3 §■

Maltdrycker indelas i tre klasser.

Första klassen omfattar malt­

drycker, vilkas alkoholhalt icke

överstiger en och åtta tiondels vikt­

procent (lättöl).

Andra klassen omfattar malt­

drycker, vilkas alkoholhalt översti­

ger en och åtta tiondels men icke

två och åtta tiondels viktprocent

(Öl).

Tredje klassen omfattar malt­

drycker, vilkas alkoholhalt översti­

ger två och åtta tiondels viktprocent

(starköl).

1

Senaste lydelse av 27 § se 1951:826.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:)

samt angående deras bevarande un­

der viss tid och insändande i origi­

nal eller avskrift till kontrollmyndig­

het.

6. Tillverkare är pliktig att vid an-

fordran hålla sina handelsböcker med

tillhörande verifikationer ävensom i

5 mom. omnämnda journaler och

handlingar tillgängliga för kontroll-

tjänsteman.

(Föreslagen lydelse:)

de deras bevarande under viss tid

och insändande i original eller av­

skrift till kontrollstyrelsen.

6. Tillverkare är pliktig att vid

anfordran hålla sina handelsböcker

med tillhörande verifikationer även­

som i 5 mom. nämnda handlingar

tillgängliga för kontrolltjänsteman.

2 KAP.

Om tillverkning av maltdrycker i

skattepliktigt bryggeri.

7 §•

Utan Kungl. Maj :ts tillstånd må

tillverkning av maltdrycker av and­

ra eller tredje klassen icke bedrivas

i annat bryggeri än sådant, i vilket

dylik tillverkning enligt tillståndsbe-

vis bedrivits efter ingången av okto­

ber månad 1938.

Har, av annan anledning än för

vidtagande av reparation, under ett

tillverkningsår i skattepliktigt bryg­

geri icke företagits brygd för fram­

ställning därstädes av maltdrycker

av andra eller tredje klassen, må

tillverkningen av sådana maltdryc­

ker icke utan Kungl. Maj:ts till­

stånd ånyo upptagas i bryggeriet.

8

§.

1. Har någon erhållit Kungl.

Maj:ts tillstånd att bedriva tillverk­

ning av maltdrycker av andra och

tredje klasserna i visst bryggeri eller

har någon övertagit den rörelse, som

i skattepliktigt bryggeri bedrivits av

annan, skall han till kontrollstyrel­

sen göra anmälan om tillverkning­

ens upptagande och dagen därför

(driftsanmälan) och i densamma

uppgiva:

a) bryggeriets namn och belägenhet,

b) tillverkarens fullständiga namn

och postadress,

c) namnen å bryggeriföreståndare

och ersättare för denne,

Om tillverkning av maltdrycker i

Öl- och starkölsbryggerier.

7 §•

Utan Kungl. Maj :ts tillstånd må

Öl icke tillverkas i annat bryggeri

än sådant, i vilket dylik tillverkning

enligt tillståndsbevis bedrivits efter

ingången av oktober månad 1938.

För rätt att tillverka starköl er­

fordras särskilt tillstånd av Kungl.

Maj:t. Därvid äger Kungl. Maj:t fö­

reskriva de villkor som prövas er­

forderliga.

Rätt att tillverka Öl eller starköl

må av Kungl. Maj:t indragas om

den icke längre utövas. Innan be­

slut om indragning meddelas, skall

tillverkaren beredas tillfälle att ytt­

ra sig.

8

§.

1. Har någon erhållit Kungl.

Maj :ts tillstånd att tillverka Öl eller

starköl i visst bryggeri eller har nå­

gon övertagit den rörelse, som i öl-

eller starkölsbryggeri bedrivits av

annan, skall han till kontrollstyrel­

sen göra anmälan om tillverkning­

ens upptagande och dagen därför

(driftsanmälan) och i denna upp­

giva:

a) bryggeriets namn och belägenhet,

b) tillverkarens fullständiga namn

och postadress,

c) namnen å bryggeriföreståndare

och ersättare för denne,

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

d) namnet å den person, som jäm- d) namnet å den person, som jäm­

likt 16 § 2 mom. utsetts att vara

likt 16 § 2 mom. utsetts att vara

forsedelskontrollant vid brygge-

forsedelskontrollant vid brygge­

riet, samt

riet. samt

e) huruvida maltdrycker av första e) huruvida lättöl skall tillverkas i

klassen skola tillverkas i brygge- bryggeriet.

riet.

Föreligger ej---------------------------bevis därom.

Innan sådant-------------------------- av anmälningen.

2. Under den sista månaden av

varje tillverkningsår skall tillverka­

re, som ämnar fortsätta rörelsen

under det kommande tillverknings­

året, till kontrollstyrelsen göra an­

mälan därom och samtidigt lämna

uppgift angående de förhållanden,

som angivas i 1 mom. första styc­

ket a)—e).

3. Inträder ändring i förhållande, 2. Inträder ändring i forhållande,

varom uppgift lämnats enligt 1 eller varom uppgift lämnats . enligt^ 1

2 inom., skall tillverkaren inom åtta inom., skall tillverkaren inom åtta

dagar underrätta kontrollstyrelsen dagar underrätta kontrollstyrelsen

därom.

därom.

4. Ämnar tillverkare helt nedlägga 3. Ämnar tillverkare helt nedlagga

rörelsen vid bryggeri, skall han i rörelsen vid bryggeri, skall han i

god tid förut till kontrollstyrelsen god tid förut till kontrollstyrelsen

göra anmälan därom med uppgift göra anmälan därom med uppgift

om dagen, då nedläggandet kommer om dagen, då nedläggandet kommer

att ske. Efter den uppgivna dagen att ske. Efter den uppgivna dagen

må rörelsen icke fortsättas.

må rörelsen icke fortsättas.

9 §•

1.

över skattepliktigt bryggeri

skall finnas planritning jämte be­

skrivning i två exemplar, av vilka

det ena skall förvaras i bryggeriet

och det andra hos kontrollstyrelsen.

Ny planritning jämte beskrivning

skall upprättas, då kontrollstyrelsen

•id prövar erforderligt.

2. Pannor, jäskar och lagerbehål­

lare skola vara uppmätta och märk­

ta på sätt kontrollstyrelsen föreskri­

ver.

3. Allt för tillverkningen i skatte­

pliktigt bryggeri avsett malt skall

uppvägas å en i bryggeriet uppställd

justerad automatisk våg, försedd

med självregistrerande räkneverk.

Vågen skall anskaffas och under­

hållas av tillverkaren.

1. I Öl- och starkölsbryggerier

skola pannor, jäskar och lagerbe­

hållare vara uppmätta och märkta

på sätt kontrollstyrelsen föreskriver.

2. Allt för tillverkningen avsett

malt skall uppvägas å en i brygge­

riet uppställd justerad automatisk

våg, försedd med självregistrerande

räkneverk. Vågen skall anskaffas

och underhållas av tillverkaren.

Om vågen blivit obrukbar eller

om eljest särskilda förhållanden

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:)

Angående skyldighet----------- ----------

10

§.

För tillverkning av maltdrycker

av andra och tredje klasserna må

endast användas torkat, rostat eller

bränt kornmalt samt humle, jäst

och vatten, såvida icke kontrollsty­

relsen medgiver användning jämväl

av andra råämnen. Användning av

sackarin må dock icke medgivas.

Med sackarin förstås i denna för­

ordning varje konstgjort sötnings­

medel, som har högre söthetsgrad

än raffinerat socker men icke sock­

rets näringsvärde.

föreligga, äger kontrollstyrelsen

medgiva, att malt under viss tid må

uppvägas på annat sätt än ovan

sägs.

— i 21 §.

¹⁰ §.

För tillverkning av Öl och stark­

öl må endast användas torkat, ros­

tat eller bränt kornmalt samt hum­

le, jäst och vatten, såvida icke kon­

trollstyrelsen medgiver användning

jämväl av andra råämnen.

(Föreslagen lydelse:)

11 ^§•

11 §.

Tillverkning för försäljning av Tillverkning för försäljning av

maltdryck av tredje klassen må äga starköl, vars alkoholhalt överstiger

rum allenast för utförsel ur riket fyra och en halv viktprocent, må äga

samt för vetenskapligt, medicinskt rum endast för utförsel ur riket

farmaceutisk^ tekniskt, industriellt samt för vetenskapligt, medicinskt,

eller annat likartat ändamål.

farmaceutisk!, tekniskt, industriellt

eller annat likartat ändamål.

4 KAP.

Om tillverkning av maltdrycker i

skattefritt bryggeri.

22

§.

1. Har någon för avsikt att upp­

taga tillverkning av maltdrycker av

allenast första klassen i nytt bryg­

geri eller i äldre bryggeri, i vilket

rörelsen nedlagts, eller har någon

övertagit den rörelse, som i skatte­

fritt bryggeri bedrivits av annan,

skall han till kontrollstyrelsen göra

anmälan om tillverkningens upp­

tagande och dagen därför (drifts­

anmälan) och i densamma uppgiva:

a)

bryggeriets namn och belä­

genhet,

b) tillverkarens fullständiga namn

och postadress, samt

Om tillverkning av maltdrycker i

lättölsbryggeri.

22

§.

1. Har någon för avsikt att upp­

taga tillverkning av enbart lättöl i

nytt bryggeri eller i äldre bryggeri,

i vilket rörelsen nedlagts, eller har

någon övertagit den rörelse, som i

lättölsbryggeri bedrivits av annan,

skall han till kontrollstyrelsen göra

anmälan om tillverkningens uppta­

gande och dagen därför (driftsanmå-

lan) och i denna uppgiva:

a)

bryggeriets namn och belä­

genhet,

b) tillverkarens fullständiga namn

och postadress, samt

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

betryggande. Vid tillverkning, som

bedrives enligt sådant tillstånd, må

sackarin icke användas.

Tillstånd som------------ ------------- äro betryggande.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

26 §.

Vört må utlämnas från bryggeri

allenast då vörten är avsedd för

bakning eller eljest för annat indu­

striellt ändamål än tillverkning av

maltdrycker. Från skattefritt bryg­

geri må icke utlämnas vört av högre

extrakthalt än sex procent. Kon­

trollstyrelsen äger, där så finnes er­

forderligt, meddela närmare före­

skrifter angående de villkor, under

vilka utlämnandet må ske.

Vad nu är sagt skall icke utgöra

hinder för tillverkare, §om efter ve­

derbörlig anmälan i bryggeri be­

driver tillverkning av maltextrakt,

att därifrån utföra dylik vara.

26 §.

Från lättölsbryggeri må icke ut­

lämnas vört av högre extrakthalt än

sex procent. Vad nu sagts skall icke

utgöra hinder för tillverkare, som

efter vederbörlig anmälan i bryggeri

bedriver tillverkning av maltextrakt,

att därifrån utföra dylik vara.

27 §.

Maltdrycker må från bryggeri ut­

lämnas endast på kärl, som äro

stämplade och försedda med etikett.

Beträffande flaska må stämplingen

ske å kork, propp eller annan för-

slutning. Såväl stämpel som etikett

skall innehålla uppgift om namnet

å det bryggeri, varest tillverkningen

skett, samt beteckningen för den

klass, till vilken maltdrycken är

hänförlig. I stället för bryggeriets

namn må användas en såsom ur­

sprungsbeteckning lämplig, av kon-

27 §.

Maltdrycker må från bryggeri ut­

lämnas endast på kärl, som äro

stämplade och försedda med etikett.

Beträffande flaska må stämplingen

ske å kork, propp eller annan för-

slutning. Såväl stämpel som etikett

skola innehålla uppgift om namnet

å det bryggeri, där tillverkningen

skett, samt sifferbeteckning (I, II

eller III) för den klass, till vilken

maltdrycken är hänförlig. I stället

för bryggeriets namn må användas

en såsom ursprungsbeteckning lämp-

trollmyndigheten godkänd förkort- lig, av kontrollstyrelsen godkänd för-

“n~ L

x kortning av namnet eller bryggeriets

ning av namnet eller ock bryggeriets

inregistrerade varumärke.

Klassbeteckning erfordras icke i

fråga om maltdryck av tredje klas­

sen, som utlämnas för utförsel ur

riket eller till svensk frihamn. I

stämpel å flaska eller propp till flas­

ka, varå utlämnas annan dryck av

första klassen än lagrat svagdricka,

erfordras icke uppgift om bryggeriets

inregistrerade varumärke.

Siff erbeteckning erfordras icke för

starköl, som utlämnas för utförsel ur

riket eller till svensk frihamn. I

stämpel å flaska eller propp till flas­

ka, varå utlämnas färskt lättöl, er­

fordras icke uppgift om bryggeriets

namn.

namn.

Etikett må--------------------------är hänförlig.

Överstiger stamvörtstyrkan hos Överstiger stamvörtstyrkan hos

maltdryck av första klassen sex pro- lättöl sex procent, skall etiketten in-

cent, skall etiketten innehålla upp- nehålla uppgift därom,

gift därom.

47

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

Kontrollstyrelsen äger meddela

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Vad i denna paragraf stadgas

skall icke äga tillämpning, då malt­

dryck av första klassen av köpare

avhämtas i öppet kärl.

Angående märkning — — --------------

28 §.

För varje tillverkningsår eller del

därav, varunder tillverkning av

maltdrycker av första klassen skall

bedrivas i bryggeri, är tillverkaren

pliktig att förskottsvis till statsver­

ket utgiva bidrag till kostnaden för

kontrollen å nämnda tillverkning

vid bryggeriet med etthundrafemtio

kronor. Påbörjas tillverkningen un­

der den senare hälften av ett till­

verkningsår, utgår dock avgiften

för samma år med allenast sjuttio­

fem kronor. Bidraget inbetalas å

tid och på sätt, som kontrollstyrel­

sen bestämmer.

Erlägges icke bidragsbelopp för

visst bryggeri inom föreskriven tid,

må kontrollstyrelsen meddela för­

bud tills vidare, till dess beloppet

guldits, mot tillverkning av malt­

drycker av första klassen vid bryg­

geriet.

Vad i----------------------------------- -------

29 §.

Den, som —--------------- ;------ — —

Bedrives tillverkningen yrkesmäs­

sigt eller eljest i större omfattning

än i första stycket avses, vare straffet

dagsböter, ej under tio, eller fängelse

i högst sex månader.

Den, som fälles till ansvar jäm­

likt andra stycket, skall ock dömas

skyldig att för den tillverkade myc­

kenheten gälda skatt, vilken skall

beräknas efter den i 13 § för malt­

dryck av tredje klassen bestämda

skattesatsen, såvitt icke visas, att

de tillverkade maltdryckerna varit

hänförliga till andra klassen, då

närmare bestämmelser om det sätt,

på vilket ovan föreskrivna uppgif­

ter skola anbringas i stämpel och

å etikett.

Vad i denna paragraf stadgas

skall icke äga tillämpning, då lättöl

av köpare avhämtas i öppet kärl.

- i livsmedelsstadgan.

28 §.

För varje halvt tillverkningsår

eller del därav, varunder lättöl skall

tillverkas i bryggeri, är tillverkaren

pliktig att förskottsvis till statsverket

utgiva bidrag till kontrollkostnaderna

med sjuttiofem kronor. Bidraget in­

betalas å tid och på sätt, som kon­

trollstyrelsen bestämmer.

Erlägges icke bidragsbelopp för

visst bryggeri inom föreskriven tid,

må kontrollstyrelsen meddela för­

bud tills vidare, till dess beloppet

guldits, mot tillverkning av lättöl vid

bryggeriet.

denna paragraf.

29 §.

— med dagsböter.

Bedrives tillverkningen yrkesmäs­

sigt eller eljest i större omfattning

än i första stycket sägs, vare straffet

dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

Den, som fälles till ansvar jäm­

likt andra stycket, skall ock dömas

skyldig att för den tillverkade myc­

kenheten gälda skatt, vilken skall

beräknas efter den i 13 § för stark­

öl bestämda skattesatsen, såvitt

icke visas, att de tillverkade malt­

dryckerna varit att hänföra till Öl,

då skatten skall beräknas efter

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

skatten skall beräknas efter skatte­

satsen för sistnämnda klass. I intet

fall må dock skatten utgå med mind­

re belopp än tvåhundrafemtio kro­

nor.

Vad i tredje stycket sägs skall

icke äga tillämpning, då det visas

sannolika skäl för att de tillverkade

maltdryckerna varit hänförliga till

första klassen, samt ej heller då

skatt för desamma påförts eller

kommer att påföras enligt bestäm­

melserna i 3 kapitlet.

31 §.

Den, som i strid mot förbud som

avses i 18 § 3 mom. utför maltdryc­

ker från skattepliktigt bryggeri straf­

fes med dagsböter, ej under tjugu,

eller med fängelse i högst sex måna­

der.

Maltdrycker, vilka av tillverkare

i strid mot sådant förbud utförts

från skattepliktigt bryggeri och vil­

ka fortfarande äro i tillverkarens

besittning, vare förverkade tillika

med kärl och emballage, vari de

förvaras.

Vad som på grund av denna be­

stämmelse tagits i beslag må av den

myndighet, som förordnat om be­

slaget, genast försäljas till annan

tillverkare eller, därest försäljning

icke kan komma till stånd, för­

störas.

32 §. 1

(Nuvarande lydelse:)

1. Befinnes alkoholhalten i malt­

dryck, som tillverkats i skatteplik-

t*9t' bryggeri och som utlämnats

därifrån på kärl, stämplat med be­

teckning för maltdryck av andra

skattesatsen för denna vara. I intet

fall må dock skatten utgå med

mindre belopp än tvåhundrafemtio

kronor.

Vad i tredje stycket sägs skall

icke äga tillämpning, då det visas

sannolika skäl för att de tillverkade

maltdryckerna varit att hänföra till

lättöl, samt ej heller då skatt för

dem påförts eller kommer att på­

föras enligt bestämmelserna i 3 ka­

pitlet.

31 §.

Den som i strid mot förbud som

avses i 18 § 3 mom. utför maltdryc­

ker från bryggeri, straffes med

dagsböter, ej under tjugu, eller med

fängelse i högst sex månader.

Maltdrycker, vilka av tillverkare

i strid mot sådant förbud utförts

från bryggeri och vilka fortfarande

äro i tillverkarens besittning, vare

förverkade tillika med kärl och

emballage, vari de förvaras.

Vad som på grund av denna be­

stämmelse tagits i beslag må av den

myndighet, som förordnat om be­

slaget, genast försäljas till annan

tillverkare.

(Föreslagen lydelse:)

32 §.

1. Befinnes alkoholhalten i malt­

dryck, som tillverkats i starköls­

bryggeri och som för försäljning

inom riket utlämnats från brygge­

riet på kärl, stämplat med beteclc-

ning för maltdryck av tredje klas­

sen, överstiga fyra och en halv vikt­

procent, straffes bryggeriförestån­

daren, där ej utlämnandet skett för

ändamål som angives i 11 §, med

dagsböter.

2. Befinnes alkoholhalten i malt­

dryck, som tillverkats i Öl- eller

starkölsbryggeri och som utlämnats

därifrån på kärl, stämplat med be­

teckning för maltdryck av andra

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

vetskap eller vilja maltdrycker av

andra eller tredje klassen från skat­

tepliktigt bryggeri annorledes än i

15 § föreskrivits, straffes bryggeri­

föreståndaren med dagsböter, ej un­

der fem.

Användes vid tillverkningen av

maltdrycker av andra eller tredje

klassen råämne, vars användande

icke är tillåtet,

eller införas med bryggeriföre­

ståndarens vetskap och vilja malt­

drycker av andra eller tredje klas­

sen i skattefritt bryggeri eller i där­

till hörande lokaler, upplagsplatser

eller andra förvaringsställen,

eller fullgöres icke ordentligen

skyldigheten att föra den i 24 § 1

mom. föreskrivna journalen eller

den bok, som avses i 24 § 2 mom.,

eller iakttagas icke föreskrifterna

i 25 eller 27 § och är förseelsen ej

straffbar enligt 32 §,

straffes bryggeriföreståndaren så­

som i första stycket sägs; dock

må straff för angivande av oriktig

klassbeteckning i stämpel eller å

etikett eller annan oriktig uppgift

å etikett icke ådömas, med mindre

förseelsen varit uppsåtlig.

36 §.

Den, som har att taga befattning

med kontroll enligt denna förordning,

må icke röja tillverkares yrkeshem­

lighet och affärsförhållande i annat

fält än då sådant påfordras i tjänstens

intresse.

starköl från bryggeri annorledes än

i 15 § föreskrives, straffes bryggeri-

föreståndaren med dagsböter.

Användes vid tillverkningen av Öl

eller starköl råämne, vars använ­

dande icke är tillåtet,

eller fullgöres icke ordentligen

skyldigheten att föra den i 24 § 1

mom. föreskrivna journalen eller

den bok, som avses i 24 § 2 mom.,

eller iakttagas icke föreskrifterna

i 25 eller 27 § och är förseelsen ej

straffbar enligt 32 §,

straffes bryggeriföreståndaren så­

som i första stycket sägs; dock

må straff för angivande av oriktig

sifferbeteckning i stämpel eller å

etikett eller annan oriktig uppgift

å etikett icke ådömas, med mindre

förseelsen varit uppsåtlig.

36 §.

Vad som med stöd av bestämmel­

serna i denna förordning inhämtats

vid granskning av handelsböcker med

tillhörande verifikationer, så ock

vad som eljest vid tillsyn å tillverk­

ning och beskattning av maltdrycker

inhämtats må ej yppas i vidare mån

än som erfordras för det med be­

stämmelserna avsedda ändamålet.

Bryter någon häremot, straffes med

dagsböter eller fängelse i högst sex­

månader, där ej gärningen är belagd

med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej

innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas endast efter angivelse av måls­

ägande.

52

Kungl. Maj.ts proposition nr i51.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

februari 195b.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

S^köld, Z^etterberg, T^orsten N^ilsson, S^träng, E^ricsson, A^ndersson,

L^ingman, N^orup, H^edlund, P^ersson, H^jalmar N^ilson, L^indell,

N^ordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­

fen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om utformningen av den

framtida mjkterhetspolitiken samt anför följande.

INLEDNING.

\ id 1943 års riksdag väcktes i riksdagens båda kamrar likalydande motio­

ner (I: 123 och II: 177), i vilka yrkades dels en utredning av orsakerna till

det under krigsåren försämrade nykterhetstillståndet, dels en allmän över­

syn av den svenska nykterhetslagstiftningen. Medan motionerna låg hos be­

villningsutskottet, tillsatte dåvarande chefen för finansdepartementet, stats­

rådet Wigforss, en sakkunnigutredning — den s. k. snabbutredningen — för

undersökning av den förstnämnda frågan (SOU 1944: 3). Med hänvisning till

denna utredning avstyrkte 1943 års bevillningsutskott (betänkande nr 40)

motionerna. I en reservation yrkades emellertid bifall till dessa. Reservan­

terna framhöll att den ifrågasatta utredningen skulle medföra ett så tids­

ödande arbete, att den kunde beräknas bli slutförd först under mera normala

förhållanden. Den skulle nämligen bl. a. kräva omfattande och tidsödande

sociologiska undersökningar för att möjliggöra en bedömning av verkning­

arna av den förda nykterhetspolitiken och ett övervägande av de nya rikt­

linjer för denna politik som kunde finnas vara av behovet påkallade. Beträf­

fande själva problemläget anfördes i reservationen följande.

De senare årens utveckling i nykterhctshänseende torde otvetydigt giva

vid handen, att det i vårt land nu tillämpade nykterhetspolitiska systemet

icke hållit måttet inför kristidens påfrestningar. Var orsakerna härtill kunna

vara att söka kan i nuvarande läge ej konstateras. Den möjligheten skulle

kunna tänkas, att det nu tillämpade systemet med individuell kontroll och

på forhand begränsad tilldelning, vilket system vid tillkomsten av 1937 års

rusdrycksförsäljningsförordning ansågs vara det för våra förhållanden mest

lämpliga, icke med nu rådande spritpriser innefattar den bästa lösningen vid

54

till mig redogörelser för vissa av kommittén verkställda undersökningar.

Dessa hade sammanförts i två volymer, benämnda »Statistiska undersök-

ningar kring alkoholfrågan» (SOU 1951: 43) och »Verkan på den mänskliga

organismen av maltdrycker med olika alkoholhalt» (SOU 1951: 44). Den 19

april 1952 överlämnades den tredje volymen, »Undervisning, folkupplys­

ning och forskning på alkoholfrågans område» (SOU 1952: 12). Med skri­

velser den 17 oktober samma år överlämnades därefter ytterligare under­

sökningar samt kommitténs huvudförslag. Redogörelse för dessa undersök­

ningar lämnas i den fjärde volymen, »Nykterhetsförhållanden i vissa främ­

mande länder in. in.» (SOU 1952: 52). I den femte delen, »Principbetän­

kande» (SOU 1952:53), redovisas motiven för kommitténs principiella ställ-

ningstagande till nykterhetspolitikens huvudlinjer och där ges även en över­

siktlig redogörelse för de olika förslagens innehåll. Kommitténs författnings-

förslag med utförliga motiveringar framläggs i de sjätte och sjunde voly­

merna, »Rusdrycksförsäljning och nykterhetsvård» (SOU 1952:54) resp.

fTillverkning och försäljning av maltdrycker» (SOU 1952: 55). Dessa delar

innefattar förslag till

1) förordning om försäljning av rusdrycker;

2) förordning om försäljning av Öl;

3) ändring i vissa delar av förordningen angående försäljning av vissa

alkoholfria och därmed jämförliga drycker; samt

4) ändring i vissa delar av förordningen angående tillverkning och be­

skattning av maltdrycker.

Beträffande dessa författningsförslag torde få hänvisas till kommitténs

betänkande, delarna VI och VII.

Över samtliga delar av betänkandet utom del III har efter remiss yttran­

den avgivits av kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, generaltullstyrelsen, me­

dicinalstyrelsen, järnvägsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statskontoret, över­

befälhavaren, Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, statens organisations-

nämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Söder­

manlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gäv-

ieborgs, Västernorrlands och Västerbottens län, länsnykterhetsnämnderna

i alla län utom Västernorrlands län, nykterhetsnämnderna i Stockholm, Gö­

teborg och Malmö, stadsfullmäktige i Arvika, Borås, Eksjö, Gävle, Göteborg,

Haparanda, Hälsingborg, Jönköping, Karlskrona, Kiruna, Kumla, Linkö­

ping, Malmö, Solna, Stockholm, Sundsvall, Uppsala och Visby, Svenska stads­

förbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbun­

det, Svenska Nykterhetsvårdsförbundet, Föreningen Sveriges landsfiskaler,

styrelserna för statens alkoholistanstalter å Venngarn och Svartsjö, Styrelsen

för Erkända Alkoholistanstalten Hagbyhemmet, Sveriges nykterhetsvänners

landsförbund, Sveriges Storloge av IOGT, Nationaltemplarorden, Nykter-

hetsorganisationen Verdandi, Sveriges Blåbandsförening, Vita Bandet, De

Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse, Centralförbundet för nykterhetsun-

dervisning, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Systembolagens förtroen­

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

56

lande av Nykterhetsf(rikets landsmöte 1953». Till detta uttalande ansluter

sig även IOGT, Nationaltemplarorden samt stadsfullmäktige i Visby.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag har närslutit yttranden av bola­

gets fem dotterbolag, Stockholmsdistriktets allmänna restaurangaktiebolag,

östra Sveriges allmänna restaurangaktiebolag, Skånes allmänna restaurang­

aktiebolag, Västsveriges allmänna restaurangaktiebolag och Bergslagens all­

männa restaurangaktiebolag. Systembolagens Personalförening har bilagt

yttranden från två av föreningens kretsar, Stockholmskretsen och Småland-

Blekingekretsen.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund har bifogat en av förbundet be­

ställd »P. M. rörande en granskning av 1944 års nykterhetskommittés be­

tänkande, utarbetad av fil. lic. Gunnar Eklund vid statistiska institutionen

vid Uppsala universitet» och försedd med förord av docenten Sten Malm­

quist. Granskningen avser kommitténs statistisk-matematiska analys över

konsumtionsutvecklingen i vissa länder samt hållbarheten ur statistisk och

logisk synpunkt av argumenten för restriktionssystemets avskaffande.

Svenska Bryggareföreningen har åberopat vissa undersökningar av Insti­

tutet för maltdrycksforskning, nämligen »Inköp och konsumtion av Öl i

svenska hushåll», »Pilsnerförsäljning och alkoholmissbruk, en statistisk stu­

die av försäljningsformernas inverkan på missbrukarantalet» samt »Pilsner­

missbrukets förhållande till antalet försäljningsställen».

Tjänstemännens Centralorganisation har överlämnat yttrande från Civila

Statsförvaltningens Tjänstemannaförbund; Riksförbundet Landsbygdens

Folk har bifogat ett yttrande av Sveriges Yrkesfruktodlares Riksförbund.

Kommerskollegium har inhämtat och bilagt yttranden från samtliga han-

delskamrar i riket ävensom Sveriges Köpmannaförbund och Sveriges Kemis­

ka Industrikontor.

Vidare har Sveriges centrala restaurangaktiebolag i ett senare avgivet sär­

skilt yttrande bemött av kontrollstyrelsen framförd kritik mot bolagets

handhavande av folkrestaurangerna. Svenska Bryggareföreningen och kon-

trollstyreisen har avlämnat kompletterande yttranden på vissa punkter.

Efter remissbehandlingen har en framställning inkommit från Sveriges

Socialdemokratiska Kvinnoförbund.

Slutligen har nykterhetskommitténs ordförande och två av dess sekretera­

re i en särskild skrivelse bemött av kontrollstyrelsen framförd kritik mot

kommitténs utredningar.

Del III av kommitténs betänkande, som innehåller förslag om undervis­

ning, folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område, har tidigare

varit föremål för remissbehandling i särskild ordning. För betänkandet i

denna del och däröver avgivna yttranden redogöres närmare i särskild pro­

position.

Under nykterhetskommitténs utredningsarbete har en sakkunnigutredning

på ett närliggande område tillsatts och slutförts. Jag syftar därvid på 1946

års alkoholistvårdsutredning, som den 14 februari 1948 avlämnade betän­

kande med förslag till lag om nykterhetsvård m. m. (SOU 1948: 23). Nyk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

58

Den 2 juni 1953 tillkallades fyra andra sakkunniga, nämligen undervis­

ningsrådet R. Lund, ordförande, gymnastikdirektören O. Halidén, dompros­

ten N. Karlström och statskommissarien K. A. Lindbergson, för att verk­

ställa utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdoms­

vårdande sammanslutningar. Utredningen har den 2 november 1953 över­

lämnat en promemoria med förslag rörande stöd åt nykterhetsorganisatio-

nerna in. m. och har den 8 december 1953 avlämnat betänkande med förslag

rörande bidrag till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet (båda sten-

cilerade). Närmare redogörelser för förslagen och deras remissbehandling

lämnas i särskilda propositioner.

Den 2 juni 1953 tillkallades vidare överdirektören S. Almgren med upp­

drag att verkställa en översyn av den inbördes avvägningen av beskatt­

ningen av spritdrycker, vin, maltdrycker och läskedrycker. Utredningsman­

nen har den 16 oktober samma år avgivit sitt förslag (stencilerat), vilket

remissbehandlats. Efter samråd med utredningsmannen har 1951 års kom-

miité för indirekta skatter framlagt förslag till skärpt spritdrycksbeskatt-

ning. Utredningarnas förslag har, såvitt angår beskattningen av rusdrycker,

redan behandlats i propositionen nr 28. Rörande maltdrycks- och läske-

drycksbeskattningen framlägges särskild proposition, som anmäles denna

dag.

Den 2 november 1953 tillkallades fem sakkunniga, överdirektören H.

Älmeby, ordförande, direktören F. Hildestrand, generalsekreteraren J. Kull-

gren, undervisningsrådet R. Lund och direktören, friherre O. C:son Rudbeck,

med uppdrag att verkställa en utredning angående en försöksverksamhet

med spritutskänkning utan samband med måltid. De sakkunniga bär den

18 december samma år inkommit med betänkande i ämnet (stencilerat).

Förslagets innebörd och yttranden som avgivits över detsamma redovisas

i det följande tillsammans med övriga spörsmål om utskänkning av rus­

drycker.

Den ena av de båda återstående snabbkommittéerna utreder frågor om

stöd åt alkoholfria restauranger och främjande av ett alkoholfritt umgänges­

liv. Den andra kommittén verkställer en utredning rörande restauratörernas

utskänkningsvinst samt rörande möjligheterna att avskaffa drickspenning­

systemet. Dessa kommittéer har ännu ej avslutat sitt arbete men jag förut­

sätter att utredningsuppdragen skall kunna slutföras inom sådan tid att för­

slag i dessa ämnen skall kunna föreläggas 1955 års riksdag.

Jag övergår härefter till att närmare behandla de genom ovannämnda

förslag aktualiserade frågorna. Därvid kommer jag att uppdraga riktlinjer

för en ny nykterhetspolitik samt att framlägga förslag till ny lagstiftning

om försäljning av alkoholdrycker. Jag skall till en början lämna en kortfat­

tad redogörelse för den tidigare utvecklingen och samhällets nuvarande nyk-

terhetsfrämjande åtgärder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

AVD. I. SAMHÄLLETS NUVARANDE

NYKTERHETSFRÄMJANDE ÅTGÄRDER.

Historik.

De äldsta bestämmelserna.

Huvudprinciperna för den nuvarande svenska nykterhetslagstiftningen le­

der sitt ursprung från den år 1855 företagna regleringen av tillverkning och

försäljning av brännvin. Då skildes brännvinshandeln från annan handel

och lades under tillståndstvång. Samtidigt uppdelades detaljhandeln i utmi-

nutering och utskänkning samt infördes kommunal vetorätt beträffande

flertalet detalj handelsrättigheter. Tillverknings- och försälj ningsavgif ter på­

lades för att dels minska förbrukningen dels öka statens inkomster. Möj­

ligheter öppnades att upplåta samtliga detalj handelsrättigheter till särskilda

för ändamålet bildade bolag. Sådana hade redan före 1855 bildats på ett par

orter, men detta system fick större spridning först sedan ett bolag i Göteborg

på 1860-talet fått ensamrätt att sälja brännvin mot att det lämnade hela vins­

ten till kommunen. Genom tillkomsten av sådana bolag, s. k. Göteborgs-

systembolag, landet runt minskades under de följande årtiondena så små­

ningom det enskilda vinstintresset i handeln med brännvin och andra bil­

liga spritdrycker.

1910-talets lagstiftning.

Nästa stora förändring skedde på 1910-talet på initiativ av med. dr Ivan

Bratt och under medverkan av 1911 års nykterhetskommitté. Reformen inne­

bar på de flesta punkter en mera konsekvent utbyggnad av de förut gällan­

de principerna. Systembolagen reformerades och deras verksamhet utsträck­

tes från enbart brännvinshandel till all handel med rusdrycker. Partihan­

deln och reningen av råsprit desintresserades och koncentrerades till AB

Vin- & sprilcentralen. Därjämte infördes två väsentliga nyheter: individuella

restriktioner och alkoholistvård.

Ända sedan brännvinshandeln på 1850-talet börjat överlämnas åt bolag,

som »i sedlighetens intresse» skulle sälja varan, hade vissa restriktioner

för inköpen tillämpats. Dessa var länge uteslutande generella, d. v. s. träf­

fade alla kunder lika oavsett hur de använde rusdrycker. Exempel på sådana

restriktioner var tidigare stängning på avlöningsdagar och förbud att köpa

mindre än en viss mängd åt gången. Sådana generella restriktioner var (och

är) särskilt vanliga i fråga om utskänkningen.

Tanken på individuella restriktioner synes först ha tagits upp i en motion

i andra kammaren vid 1901 års riksdag (nr 129). I motionen yrkades att för

60

minuthandel med brännvin skulle införas bestämmelser av samma slag som

för handel med explosiva varor, d. v. s. att tillstånd skulle sökas för att

köpa brännvin och köparen skulle vara skyldig att personligen underteckna

ett kvitto, som upptoge varumängd, år och dag samt köparens bostad. Mo­

tionen vann inte gehör i riksdagen.

Liknande tankar framfördes några år senare av Bratt först i trängre kret­

sar och senare offentligt i tidningsartiklar och i två broschyrer: »Kan nyk-

terhetsfrågan lösas utan totalförbud?» (1909) och »Nykterhetspolitiska ut­

vecklingslinjer» (1911). Bratts synpunkter präglade också det av en kom­

mitté inom Svenska läkaresällskapet utgivna arbetet »Alkoholen och sam­

hället» (1912), vars utarbetande Bratt tog verksam del i.

Bakgrunden till Bratts framträdande var den växande förbudsrörelsen,

som just år 1909 fick ny vind i seglen. Under storstrejken detta år gällde en

tid totalt rusdrycltsförbud och de positiva verkningarna därav påverkade

säkerligen opinionen. Vid en av nykterhetsorganisationerna anordnad namn­

insamling vintern 1909—10 anteckade sig nära 2 milj. personer, eller 56 %

av befolkningen över 18 år på listor med opinionsyttring för förbud.

Bratt trodde inte på möjligheterna att genomföra ett förbud, och han

ansåg det inte önskvärt att påtvinga minoriteten ett sådant, om det var

möjligt att komma åt de grova alkoholskadorna på annat sätt. Detta ansåg

han kunna ske genom att göra inköpsrätten beroende av särskilt tillstånd

och genom att dela upp kunderna på ett stort antal detalj affärer, där för­

sälj ningspersonalen skulle kunna lära känna hela kundkretsen. Den som

misskötte sig skulle få tillståndet indraget på längre eller kortare tid. Nå­

gon begränsning av inköpsrätten på förhand var in le avsedd. Bratt tänkte

S1g att systembolagens verksamhet skulle övertagas av en kommunal »alko­

holnämnd» bestående av två »byråer». Den »första byrån» skulle sköta för­

säljningen och den »andra byrån» ta hand om alkoholisterna, d. v. s. fylla

den funktion som nu utövas av nykterhetsnämnden.

Förbudstanken hade en stark ställning vid tiden för det politiska system­

skiftet 1911. Därför blev det en av ministären Staaffs första åtgärder att

igångsätta en utredning om förutsättningarna för ett allmänt rusdrycksför-

bud. Detta skedde genom i91i års nykterhetskommitté, vilken emellertid

också fick i uppdrag att undersöka andra möjligheter att minska alkohol­

skadorna. Bland ledamöterna befann sig Bratt och det betänkande (nr V),

som kommittén avgav den 5 januari 1914, innehöll som en väsentlig del ett

förslag till försäljningslagstiftning i huvudsak efter Bratts riktlinjer. Sam­

tidigt föreslog kommittén införande av »lokalt veto», d. v. s. rätt för kom­

munernas invånare att genom folkomröstning förbjuda rusdrycksförsälj-

ning inom kommunens område.

1911 års nykterhetskommittés förslag innebar emellertid viktiga föränd­

ringar i förhållande till Bratts ursprungliga program. Bl. a. förordades en

på förhand bestämd personlig tilldelning som inte skulle få överstiga 1 liter

i veckan (med undantag för s. k. extra tilldelning). För inköpskontrollens

tekniska genomförande föreslogs att varje inköpsberättigad skulle tilldelas

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i.

62

1919 och anslöt sig i huvudsak till kommittéförslaget. Ett par viktiga änd­

ringar gjordes dock. Sålunda sattes maximitilldelningen till 4 liter i måna­

den i stället för 1 liter i veckan. Under de första månaderna 1919 gällde

emellertid krisrestriktionerna, varför förordningen först från och med juni

detta år kunde tillämpas i full utsträckning. I förordningen upptogs ej be­

stämmelser om lokalt veto i den föreslagna formen, men kvarstod sedan

gammalt det kommunala vetot, innebärande att utminutering och utskänk-

ning inom en kommun blev beroende av bifall från kommunens beslutande

organ.

Verkningarna av restriktionssystemet hann bedömas redan av 1911 års

nykterhetskommitté i dess år 1920 avgivna betänkande (nr IX) med förslag

till allmänt rusdrycksförbud. Kommittén ansåg att restriktionssystemet ej

kunde begränsa alkoholförsäljningen till ofarliga mängder och att det så­

lunda ej kunde förebygga missbruk. En annan brist hos den individuella

kontrollmetoden låg däri, att kontrollen kunde omfatta endast köparna men

icke förbrukarna. Kommittén nämnde även den psykologiska reaktionen mot

restriktionssystemet. Den grupp av personer som ej finge inköpsrätt »bil­

dade på sätt och viss en social underklass, som bittert kände den undan­

tagsställning, vari den blivit försatt». Inskränkningarna drabbade i jäm­

förelsevis stor utsträckning de fattigaste, varigenom skapades en känsla av

social orättvisa. Det ansågs också som en svaghet hos systemet att det —

som Bratt uttryckte saken —- vore till en tiondel lag och till nio tiondelar

tillämpning. Härigenom finge åtgärderna lätt ett drag av godtycke över sig.

Som den mest avgörande invändningen mot restriktionssystemet fram­

höll slutligen 1911 års nykterhetskommitté att det bibehölle och popularise­

rade dryckesseden.

Genom själva sin tillvaro verkade motbokssystemet suggererande på en

massa personer och förmådde dem att begära inköpsrätt, ehuru de eljest be­

traktade spriten som en mycket likgiltig sak. Systemet medförde vidare en

alldeles bestämd lockelse att ta ut hela den tillåtna kvantiteten. Allmänhe­

ten bibringades den föreställningen, att den medgivna maximimängden var

någon sorts normalkvantitet, som gav åt ens alkoholbruk en betryggande

karaktär av måttlighet och oförvitlighet. Systemet medförde också att den

allmänna uppmärksamheten systematiskt inriktades på möjligheterna att er­

hålla alkohol. Restriktionssystemets psykologiska inverkan gick alltså enligt

kommittén i den riktningen att alkoholkonsumtionen allt mer popularise­

rades och därigenom motverkade systemet på ett ödesdigert sätt sitt eget

syfte att skapa folknykterhet.

Den 27 augusti 1922 hölls en konsultativ förbudsomröstning. Därvid rös­

tade 889 000 personer eller 49 % av deltagarna för förbud, medan 925 000

röstade emot. Därmed hade frågan om allmänt rusdrycksförbud fallit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

År 1919 kompletterades rusdrycksförsäljningsförordningen med en sär­

skild försäljningslagstiftning för de medelstarka maltdryckerna, förordningen

den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka (Pff), vilken trädde

i kraft 1920 och ännu är gällande. Försäljningen av starköl lydde formellt

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i.

63

under samma regler som försäljningen av spritdrycker och vin men var ge­

nom provisoriska bestämmelser inställd sedan krisrestriktionernas tid. År

1923 gjordes detta försäljningsförbud permanent, samtidigt som den högsta

tillåtna alkoholhalten i pilsnerdricka höjdes från 2,8 till 3,2 viktprocent. Ge­

nom starkölsförbudet kom rusdrycksförsäljningsförordningen att gälla en­

dast spritdrycker och vin.

Alkoholistvården organiserades under samma period som restriktionssyste-

met. Under tiden 1890—1910 hade några få enskilda alkoholistanstalter upp­

rättats, men det fanns ingen möjlighet att tvångsvis insätta någon där. År

1911 föreslog den sedan 1907 arbetande fattigvårdslagstiftningskommittén att

länsstyrelserna skulle få rätt att internera vissa alkoholister på framställning

av anhöriga, polis eller kommunala myndigheter. I 1911 års nykterhetskom-

mittés yttrande över detta förslag upptogs Bratts tidigare framförda idé om

ett särskilt organ för förebyggande alkoholistvård. Detta föreslogs få formen

av en kommunal nämnd, kallad nykterhetsnämnd. År 1913 antog riksdagen

den första alkoholistlagen, i vilken ingick bestämmelser om nykterhetsnäinn-

der. Lagen kunde dock inte sättas i kraft förrän en statlig alkoholistanstalt

inrättats, vilket skedde genom att Wenngarn togs i anspråk för detta ända­

mål. Den 1 augusti 1916 trädde lagen i kraft.

Senare ändringar.

I den nykterhetslagstiftning, som tillkom under 1910-talet, har vissa änd­

ringar företagits. 1923 års starkölsförbud har redan nämnts. År 1928 skärp­

tes Pff genom införande av rekvisitions- och kvittenstvång vid kringföring

av Öl på landsbygden. Vidare tillkom våra nu gällande huvudförfattningar

om nykterhetsvård och rusdrycksförsäljning, nämligen lagen den 12 juni

1931 om behandling av alkoholister (alkoholistlag, Al), som trädde i kraft

den 1 juli 1932, samt förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning av

rusdrycker (Rff), som trädde i kraft den 1 oktober 1938. Båda författning­

arna bygger på samma principer som föregångarna. De viktigaste nyheterna i

Rff var minskning av systembolagens antal från 121 till 41, avskaffande av

det kommunala vetot beträffande utminutering av rusdrycker, införande av

s. k. efterhandsköp vid utminuteringen under sex månader, fri försändning

av rusdrycker till ort där försäljnings- eller utlämningsställe ej finnes, suc­

cessiv nedskrivning av de enskilda restaurangernas vinstkvantitet under en

25-årsperiod och ensamrätt för systembolagen att driva s. k. folkrestauranger.

Genom ändring i alkoholistlagen 1938 tillkom länsnykterhetsnämnderna

som övervakande och rådgivande organ för de kommunala nykterhetsnämn-

derna. Denna lagändring såväl som nyheterna i Rff föranleddes närmast av

det förslag som 1934 framlades av 1928 års rusdrgckslagstiftningsrevision

(SOU 1934: 39).

I rusdryckslagstiftningsrevisionens uppdrag ingick bl. a. att bedöma re-

striktionssystemets verkningar. Revisionen konstaterade att såväl den offi­

ciella statistiken som majoriteten av svaren på en rundfråga till landets nyk-

64

terhetsnämnder visade, att nykterhetstillståndet förbättrats sedan tiden före

det första världskriget. Bland orsakerna till denna förbättring nämnde revi­

sionen restriktionssystemet. Av siffrorna för utminuteringen drog revisionen

den slutsatsen att systemet haft en bestående konsumtionsminskande effekt.

Vidare visade enligt revisionen antalet fylleriförseelser per 10 000 invånare

starkare nedgång än utminuteringen, vilket ansågs bero på att konsumtions-

minskningen i högre grad gått ut över det grövre missbruket än över kon­

sumtionen i övrigt. När man från nykterhetsrörelsens sida påstått att utmi-

nuteringskontrollen haft ogynnsamma verkningar i form av utbredda alko­

holvanor, som undanskymt dess förtjänster, berodde detta enligt revisio­

nen på skiljaktigheter i uppfattningen om försäljningslagstiftningens syfte.

Revisionen ansåg inte att restriktionssystemet i och för sig verkade höjande

på konsumtionen. Men den ansåg att de korta tilldelningsperioderna kunde

föranleda till större inköp än nödvändigt och föreslog därför införande av ef-

terhandsinköp. Revisionen trodde inte att det danska systemet med ett högt

pris på spritdrycker skulle få lika goda verkningar i Sverige som i Danmark.

Den ansåg att en fri försäljning med höga priser skulle resultera både i ökat

missbruk och en ökad totalkonsumtion.

Till denna bedömning anslöt sig statsmakterna i allt väsentligt vid frågans

behandling under 1937 års riksdag (prop. nr 242, bevillningsutskottets be­

tänkande nr 28).

Krisförhållandena under andra världskriget föranledde vissa förändringar.

Sålunda nedsattes fr. o. m. den 1 oktober 1941 den högsta månadstilldelning-

en från fyra till tre liter, varjämte rätten till eftcrhandsinköp indrogs. Den­

na rätt återinfördes fr. o. m. den 1 januari 1947 men begränsades till tre

månader.

Alkoholhalten i pilsnerdricka sänktes under kriget och har sedan dess va­

rit högst 2,8 viktprocent.

År 1944 avgav särskilda sakkunniga, den s. k. snabbutredningen, ett betän­

kande (SOU 1944: 3) med utredning angående orsakerna till det under krigs­

åren försämrade nykterhetstillståndet; utredningen framlade vissa förslag

som dock icke ledde till lagstiftning.

Samtidigt som snabbutredningen tillsattes, behandlades vid 1943 års riks­

dag de motioner som ledde till att 1944 års nykterhetskommitté tillkallades.

År 1945 omorganiserades de dittillsvarande av systembolagen ägda allmänna

restaurangbolagen. Alla rättigheter till utskänkning inom folkrestauranger

skall sedan dess av vederbörande systembolag överlåtas på det då nybildade

Sveriges centrala restaurangaktiebolag, som i sin tur driver restaurangrörel­

sen genom något av sina fem dotterbolag, till vilka de allmänna restaurang­

bolagen ombildats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

65

Alkoholskatterna.

Oberoende av försäljningslagstiftningen har av statsfinansiella skäl skat­

terna på rusdrycker höjts väsentligt. Priset på en liter renat brännvin, som

1914 var 1,50, höjdes under första världskriget och var 1922 uppe i 4,50.

Därefter sänktes priset igen till lägst 2,65 under åren 1929—1932. År 1933

höjdes priset till 4,35 och hösten 1939 på en gång från 4,95 till 7,95, vilket

är den procentuellt största höjning som förekommit. Priset har därefter

successivt höjts, senast till 15 kr. fr. o. m. den 1 december 1950 och på

grund av ökade råvarupriser till 15,30 fr. o. m. den 1 december 1951.

Genom propositionen nr 28 till innevarande riksdag har föreslagits en höj­

ning av spritbeskattningen om i genomsnitt tre kr. per liter. Samtidigt har

förordats en differentiering efter dryckernas alkoholhalt. Enligt förslaget

blir priset för en liter renat brännvin 17,75 kr. och för kron- eller bords­

brännvin 20,60 kr.

Undervisning m. m.

Vid sidan av den egentliga nykterhetslagstiftningen har statsmakterna in­

gripit genom bestämmelser om nykterhetsundervisning i skolorna (K. cirk.

den 4 november 1892 och den 24 september 1928) och genom statsbidrag till

den frivilliga upplysningsverksamheten. Sådana statsbidrag har utgått sedan

1870-talet och sporadiskt redan tidigare.

Gällande bestämmelser i huvuddrag.

Rasdrgckshandeln.

Nu gällande huvudförfattning är förordningen den 18 juni 1937 (nr 436)

angående försäljning av rusdrycker (Rff), varigenom försäljningen av sprit­

drycker och vin regleras. Med spritdrycker förstås varje vätska, som håller

mer än 2 1/4 volymprocent etylalkohol och som icke är att hänföra till vin

eller maltdryck. Till vin hänföres varje genom alkoholisk jäsning framställd

dryck, som är tillverkad av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar,

och som håller mer än 2 1/4 men ej mer än 22 volymprocent alkohol. (1 kap.

1 § Rff.) Vin vars alkoholhalt överstiger 14 volymprocent kallas starkvin.

Med maltdryck förstås varje jäst, alkoholhaltig, odestillerad dryck, vid vars

framställning torkat, rostat eller bränt malt kommit till användning (1 §

förordningen den 15 december 1939 ang. tillverkning och beskattning av

maltdrycker). Av dessa definitioner följer att en dryck, som tillverkats av

t. ex. socker och jäst, blir spritdryck, även om den inte håller mer än 10 %

alkohol.

Försäljningen av rusdrycker indelas i partihandel —- försäljning för export

och till återförsäljare — och detaljhandel — all annan försäljning — vilken

i sin tur har två olika grenar, utminutering och utskänkning. Utminutering-

en sker från särskilda utminuteringsställen och omfattar försäljning till av-

5

llihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

66

hämtning och försändning på rekvisition. Med utskänkning förstås försälj­

ning till förtäring på stället. Partihandel och utminutering hålles strängt åt­

skilda från utskänkning. Partihandel och utminutering får ej förenas med

annan handel. Utskänkning får bedrivas endast i samband med restaurang­

rörelse.

Den äldsta grundsatsen i nykterhetslagstiftningen är rättighetssystemet,

enligt vilket tillverkning och försäljning av alkoholdrycker är mer eller

mindre monopoliserad och därigenom lättare att kontrollera och beskatta.

Rättighetssystemet har tidigt förenats med kommunalt inflytande över rät­

tigheternas beviljande, kommunalt veto. Ytterligare en huvudprincip är re-

striktionssystemet eller motbokssystemet, som bl. a. innefattar individuell

kontroll av kundernas inköp vid utminuteringen (»Brattsystemet»), Vidare

bör nämnas elimineringen av det enskilda vinstintresset (»Göteborgssyste-

met»), vilket innebär att enskilda personer inte skall vara ekonomiskt in­

tresserade av att konsumtionen ökas. Vinsten på rusdryckshandeln skall i

stället förbehållas det allmänna.

Tillverkning av spritdrycker får sedan 1917 endast ske efter tillstånd av

Kungl. Maj :t (förordningen den 11 juni 1926 ang. tillverkning och beskatt­

ning av brännvin) och likaså tillverkning för avsalu av vin. Vin för eget be­

hov far man däremot själv tillverka. Tillstånd att anlägga nya brännerier

har på senare år endast lämnats för sulfitbrännerier, varför tillverkarna har

en viss monopolställning. Denna är emellertid begränsad genom att brän­

nerier och vinfabriker måste sälja hela sin produktion (utom ev. export) till

det statliga partihandelsbolaget, AB Vin- & Spritcentralen, varvid särskilda

prissättningsregler gäller (21 § nämnda förordning samt 2 kap. 6 § Rff).

Partihandeln är i princip förbehållen AB Vin- & Spritcentralen, som ock­

så ombesörjer import av rusdrycker. Systembolagen får dock sälja sinsemel­

lan och till restauratörer och kan få kontrollstyrelsens tillstånd till import. (2

kap. Rff.) Det privata vinstintresset är helt avskaffat.

Beträffande detaljhandeln gäller den principen att all försäljning av rus­

drycker skall ordnas och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada

som möjligt (1 kap. 3 § Rff). Kontrollstyrelsen och (beträffande utskänk-

ningen) länsstyrelserna kan vid behov komplettera bestämmelserna med

ledning av den verkan de visar sig ha.

Utminutering får ske endast genom systembolag, vilka antages av länssty­

relsen i respektive län. Riket är för detta ändamål indelat i 41 detalj handels-

områden, vartdera med ett systembolag. Kontrollstyrelsen bestämmer om­

rådenas gränser, vilka är avpassade efter naturliga handelsområden och ej

sammanfaller med länsgränserna. Antalet utminuteringsställen och deras

förläggning bestämmes inom varje detaljhandelsområde av systembolagen.

Kommunalt veto gäller numera ej. Utminuteringsställe får dock nyinrättas

endast i stad, köping eller municipalsamhälle med minst 5 000 invånare. (3

kap. 1—3 §§ Rff.) På ort utan utminuteringsställe kan systembolaget inrätta

utlämningsställe, som dock endast tar emot rekvisitioner och utlämnar va­

rorna. Dessutom har den som bor på ort, som saknar både utminuterings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

67

och utlämningsställe, rätt till fri försändning till närmaste post-, järnvägs-,

huss- eller ångbåtsstation (4 kap. 7 §).

Följande generella restriktioner gäller beträffande utminuteringen (4 kap.

Rff). Inköp får endast äga rum mot motbok och sådan erhålles tidigast vid

21 års ålder. Högst 4 (f. n. 3) liter spritdrycker får inköpas per kalendermå­

nad. Dessutom får efterhandsinköp äga rum under 6 (f. n. 3) månader.

Ingen generell begränsning har gjorts beträffande inköpsrätten till vin. In­

köp måste ske från bestämt utminuteringsställe, men inköpsrätten kan ge­

nom transportkort tillfälligt flyttas till annan affär. I Stockholm, Göteborg

och Malmö kan fr. o. in. mars 1952, medelst särskilt inköpskort, inköp gö­

ras i alla affärer inom detaljhandelsområdet. Ingen försäljning får äga rum

till den som är berörd av starka drycker eller beträffande vilken nykterhets-

nämnden meddelat förbud mot utminutering. Det är förbjudet att å egen

motbok inköpa eller låta någon inköpa rusdrycker för annans räkning (mot-

boksöverlåtelse). Detta gäller dock ej familjemedlemmar, eftersom mot­

boken i regel är avsedd för hela familjen. Inköp genom ombud är medgivet,

men ombudet måste ha fyllt 18 år och får ej genom för ändamålet särskilt

inrättad rörelse eller eljest i större omfattning och mot ersättning utöva

ombudskap. Slutligen får utminutering enligt Rff äga rum endast söcken-

dagar klockan 9—17. De faktiska utminuteringstiderna är dock betydligt

snävare.

Restriktionerna i fråga om utminuteringen innefattar också individuell

kontroll. Ingen har sålunda ovillkorlig rätt till motbok, utan systembolagen

skall individuellt pröva att inköp inte kan befaras lända till skada för kö­

paren eller annan (4 kap. 3 §). Sådan prövning skall företagas dels i fråga

om den som på vissa sätt ådagalagt bristande skötsamhet ur nykterhetssyn-

punkt, dels när vissa sociala och ekonomiska förhållanden föreligger. Vid

prövningen är systembolagen bundna av kontrollstyrelsens cirkulär (nr

8/1938). Även systembolagens förtroendenämnd har utfärdat anvisningar,

som bolagen brukar följa. Ett exempel på regler av denna typ är att kvin­

nor och ogifta män inte brukar få motbok före 25 års ålder, trots att 1937

års riksdag uttalat sig för att 21 år borde vara den normala åldersgrän­

sen. Spritdr

3

Tckstilldelningens storlek fastställes av hemortsbolaget med

hänsyn till köparens ålder och levnadsförhållanden. Om så anses lämpligt,

kan bolaget uppdela sprittilldelningen på kortare perioder än en månad

och stadga inskränkningar i vininköpen eller helt avstänga vederbörande

från vininköp. Vid tillfälligt behov av inköp utöver den stadgade maxime-

ringen kan bolaget bevilja extra tilldelning. I regel beviljas tämligen små

kvantiteter. Systembolags beslut i motboksärenden kan överklagas hos kon­

trollstyrelsen, som i dessa frågor är högsta instans.

Under senare år har emellertid kontrollstyrelsen företagit tämligen långt­

gående förändringar i uppmjukande riktning i tilldelningspraxis. Sålunda

har styrelsen låtit systembolagens förtroendenämnd i mars 1947 antaga nya

regler för motbokstilldelning. Ändringarna innebär att vissa sociala ogh

ekonomiska förhållanden bos köparna ej längre föranleder indragning eller

68

begränsning av inköpsrätten. En utförligare redogörelse för tilldelningsreg-

lerna lämnas i avsnittet om rusdrycksförsäljningen. Den av kontrollstyrel­

sen företagna uppmjukningen av tilldelningsreglerna påbörjades efter tid­

punkten för nykterhetskommitténs stora systembolagsundersökning (års­

skiftet 1945/46).

Utminuteringen av rusdrycker är monopoliserad till de 41 systembolagen,

varigenom det enskilda vinstintresset är eliminerat. Beträffande utskänk-

ningen kan man särskilja två huvudslag av rättigheter, dels systembolags-

rättigheter som av länsstyrelsen beviljas systembolag men av detta överlå-

tes till allmänt restaurangbolag eller enskilt företag, dels s. k. fria rättighe­

ter som av länsstyrelsen ges direkt till rättighetsutövaren (avser endast tra-

fikutskänkning, d. v. s. utskänkning på tåg, båtar och flygplan). En form

av systembolagsrättighet, nämligen s. k. turistutskänkning, meddelas av

Kungl. Maj :t. Tillstånd till utskänkning avser — utom specialformerna

trafiikutskänkning och turistutskänkning — antingen utskänkning som

skall bedrivas året runt eller årligen under viss tidsperiod (årsutskänkning)

eller utskänkning som skall äga rum vid enstaka tillfälle eller under en­

staka tidsperiod (tillfällig utskänkning, 3 kap. 6 §). Tillståndstiden för års­

utskänkning, till vilken alltså även räknas säsongrättigheter, är 4 år (ok-

trojperiod, 3 kap. 7 § 1 inom.). Nu löpande period avser tiden den 1 oktober

1953 den 30 september 1957. Tillstånd till trafikutskänkning meddelas att

gälla tills vidare, högst ett år.

Initiativrätt tillkommer i regel endast systembolag, men dessutom kan

fullmäktige i kommunen ansöka om tillstånd, för den händelse systembola­

get ej söker inom föreskriven tid (3 kap. 7 § 2 inom.). Tillstånd till utskänk­

ning får utnyttjas först sedan tillståndet av systembolaget överlåtits på an­

nan. överlåtelsen sker genom kontrakt som skall fastställas av länsstyrel­

sen. Huvudinnehållet i kontrakten bestämmes av kontrollstyrelsen, som

härigenom bl. a. utövar sin befogenhet att fastställa utskänkningsrestrik-

tioner. Om ett systembolag avslår en framställning om överlåtelse eller fast­

ställer villkor som anses olämpliga, kan beslutet överklagas hos länsstyrel­

sen och i sista hand hos Kungl. Maj :t (3 kap. 15 och 16 §§).

Då krigsfara, arbetslöshet, nöd eller annan särskild anledning föreligger,

kan Kungl. Maj :t inskränka eller förbjuda eljest tillåten rusdryckshandel

(3 kap. 22 §). På grundval av denna bestämmelse införde Kungl. Maj :t 1941

efter riksdagens hörande den ovannämnda begränsningen av motboksinkö-

pen till högst 3 liter i månaden. Efterhandsinköpen förbjöds först helt och

hållet och inskränktes, när de efter kriget återinfördes, till att omfatta högst

3 månader. För att förekomma oordning vid enstaka tillfälle kan inskränk­

ningar eller förbud stadgas av länsstyrelse, polischef eller kommunal­

nämnd (3 kap. 21 §). Länsstyrelsen kan återkalla tillstånd eller förklara att

överlåtelseavtal skall upphöra att gälla, om försäljningen orsakar oordning

eller försämrat nykterhetstillstånd (3 kap. 19 §). Systembolagen kan enligt

bestämmelser i överlåtelsekontrakten ingripa, om en restauratör missköter

sig. Bolagen kan sålunda minska hans vinst på spritdrycker och starkvin,

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

69

minska försäljningen till honom eller helt förbjuda fortsatt utskänkning.

(Kontrollstyrelsens cirkulär nr 5/1953.)

Innan utskänkning påbörjas och vid början av varje ny oktroj period skall

utskänkningslokalen besiktigas. Därvid skall undersökas att vissa villkor är

uppfyllda beträffande lokalens belägenhet och beskaffenhet. Besiktningen

verkställes på tillståndshavarens bekostnad av en tremannanämnd (5 kap.

11 §). Ombyte av utskänkningsställe får icke ske utan medgivande av den

myndighet som meddelat tillståndet (5 kap. 10 §).

1 fråga om utskänkningen gäller i regel kommunal bestämmanderätt.

För alla utskänkningsrättigheter utom trafik- och turisträttigheter erford­

ras sålunda samtycke av den kommunala representationen, som innan den

yttrar sig skall ha hört nykterhetsnämnden och kommunalnämnden (i stä­

derna poliskammare, magistrat eller kommunalborgmästare). I det kom­

munala vetot ingår vidare rätt att begränsa antalet utskänkningsställen och

förbjuda utskänkningsställes förläggning till viss del av kommunen. Även

andra villkor, såsom tidsbegränsningar, kan föreskrivas, dock ej måltids-

tvång eller kvantitetsbegränsningar eller förbud mot utskänkning till vissa

personer eller inskränkning, som strider mot Rif:s syfte eller mot allmän

lag eller författning (3 kap. 9 och 10 §§). Även om kommunen avstyrkt en

rättighet, kan efter ansökan hos Kungl. Maj :t tillstånd beviljas under för­

utsättning att det gäller årsutskänkning på hotell eller pensionat, som är

beläget å någon för turistväsendet i riket viktig ort och att det finnes vara

av allmän betydelse att rättighet meddelas, turistutskänkning (3 kap. 12 §).

Tillstånd härtill har hittills givits mycket sparsamt.

De viktigaste av de restriktioner, som uppställts i fråga om utskänkning­

en, gäller måltidstvång och kvantitetsbegränsningar. I Rff stadgas, att ut­

skänkning av spritdrycker får äga rum endast i samband med »verklig» mål­

tid bestående av lagad mat. Undantag har dock gjorts för spritdrycker i

stark utspädning (lättgrogg). Vid utskänkning av vin skall lagad mat vara

att tillgå, där ej utskänkningen sker i samband med servering av kondito­

rivaror (5 kap. 1 och 2 §§).

Till dessa bestämmelser i Rff har kontrollstyrelsen utfärdat tillämpnings­

föreskrifter. I cirkulär nr 6/1942 (ändrat genom cirkulär 9/1951 och 1/

1952) ges föreskrifter om lägsta pris å måltid, varierande med hänsyn till

antalet rätter och olika restaurangklasser. Vidare ges särskilda bestämmel­

ser om servering av lättgroggar och starkvin. Slutligen gäller olika kvanti-

tetsregler för män och kvinnor, växlande med hänsyn till olika klockslag

på dagen och olika restaurangklasser. Mellan kl. 12 och kl. 15 får sålunda

serveras högst 7 1/2 cl spritdrycker och efter kl. 15 högst 15 cl för män och

7 1/2 cl för kvinnor (lägre på folkrestauranger). Dessutom får högst en

kvartsbutelj (1/6 liter) starkvin utskänkas till varje gäst. Utan måltid får

serveras högst två lättgroggar, var och en bestående av högst 2 1/2 cl sprit­

drycker och minst 1/6 liter alkoholfri dryck.

Ulöver restriktionerna rörande måltidstvång och kvantitetsbegränsning­

ar innehåller Rff andra inskränkande regler såsom förbud mot utskänk-

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

70

ning till vissa personer samt angående utskänkningstider. Utskänkning får

sålunda icke äga rum till den som kan antagas ej ha fyllt 18 år eller till

den som veterligen missbrukar starka drycker eller till den som är synbar­

ligen berörd därav (5 kap. 8 §). Utskänkning får ej börja före klockan 12

och får ej fortgå efter klockan 22, såvida icke länsstyrelsen med kommu­

nens godkännande beviljat utsträckt tid. På sön- och helgdagar får utskänk-

ningen i regel börja först klockan 13, eftersom utskänkning under högmäs-

sotid är förbjuden. Tidigare stängning än klockan 22 kan i vissa fall före­

komma (5 kap. 4 §). Utskänkning är vidare förbjuden i lokal eller å plats,

där offentlig danstillställning äger rum eller där offentligt skådespel, va­

rieté-, cirkus- eller annan föreställning (dock ej konsert), till vilken all­

mänheten har tillträde, äger rum. Undantag kan medges av länsstyrelsen

för särskilda fall (5 kap. 3 §). Undantag beträffande dansförbudet beviljas

tämligen frikostigt. Det är även förbjudet att på ett utskänkningsställe för­

tära eller förvara starkare drycker än som får serveras på stället, t. ex. att

på en vinrestaurang förtära eller förvara spritdrycker eller att på ett ölkafé

förtära eller förvara spritdrycker eller vin (5 kap. 5 §).

På två vägar är det enskilda vinstintresset begränsat i fråga om utskänk-

ningen, dels genom att en del av utskänkningen handhaves av allmänna

restaurangbolag, dels genom det s. k. vinstkvantitetssystemet.

Alla iättigheter till utskänkning på s. k. folkrestauranger skall av veder­

börande systembolag överlåtas på Sveriges centrala restaurangaktiebolag

(»Riks-Sara»), som i sin tur driver restaurangrörelsen genom något av sina

tem dotterbolag (3 kap. 15 §). Även restauranger av högre klass kan drivas

av restaurangbolagen. Restaurangbolagen är organiserade på liknande sätt

som systembolagen (6 kap. 16—21 §§).

Vid de privata restaurangerna är det enskilda vinstintresset begränsat ge­

nom vinstkvantitetssystemet (3 kap. 16 § 2 inom.). Enligt riksdagsbeslut

år 1937 skall nämligen vinsten å utskänkta spritdrycker och starkviner un­

der en övergångstid av 25 år (1938—1962) successivt avskaffas.

Det privata vinstintresset kvarstår beträffande trafikutskänkningen — av

vilken dock en betydande del utövas av ett statligt bolag, AB Trafikrestau­

ranger — beträffande serveringspersonalens drickspengar samt beträffande

all av enskild restauratör bedriven utskänkning av svaga viner.

I fråga om beskattningen av rusdrycker gäller i huvudsak följande. Bränn-

vinstillverkningsskatt utgår för inom riket tillverkade spritdrycker (f. n.

65 öre/liter å 50 %), omsättningsskatt för alla spritdrycker, som inköpes

av systembolag (f. n. 11 kronor/liter -j- 80 % av systembolagets inköpspris,

omsättningsskatten oberäknad) samt utskänkningsskatt för spritdrycker,

som av systembolag försäljes för utskänkning (f. n. 4—8 kronor/liter, varie­

rande efter spritdryckens art). På viner utgår omsättningsskatt för allt vin,

som systembolag inköper, och utskänkningsskatt för vin, som av system­

bolag försäljes för utskänkning. Sistnämnda skatter är annorlunda beräk­

nade än de på spritdrycker utgående.

Den förut nämnda propositionen nr 28 innebär bl. a. en teknisk omlägg­

Kangl. Maj.ts proposition nr 151.

71

ning av alkoholskatterna, som medför att brännvinstillverkningsskatten in­

arbetas i omsättningsskatten. Sistnämnda skatt, som fortfarande skall utgå

med en fast avgift (6—8 kronor för liter) och en procentavgift (47 procent av

utminuteringspriset), är differentierad efter dryckernas alkoholhalt. Ut-

skänkningsskatt för sprit utgår med 40 procent av varans utminuteringspns.

Utskänkningsskatten föreslås slopad i fråga om lätta viner.

Handeln med maltdrycker.

Enligt 3 § förordningen den 15 december 1939 angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker (Mtf) indelas dessa drycker i tre klasser.

Klass I (svagdricka) omfattar maltdrycker med en alkoholhalt av högst

1,8 viktprocent. Till klass II (pilsnerdricka) hänföres maltdrycker, vars

alkoholhalt överstiger 1,8 men ej 3,2 viktprocent. Klass III (exportöl) om­

fattar maltdrycker med en alkoholhalt överstigande 3,2 viktprocent. För för­

säljningen av svagdricka gäller bestämmelserna i förordningen den 8 maj

1925 (nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jäm­

förliga drycker (Aff). Försäljningen av pilsnerdricka är underkastad be­

stämmelserna i förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning av pils­

nerdricka (Pff), medan försäljningen av exportöl regleras genom förordning­

en den 1 juni 1923 angående förbud mot införsel till och försäljning inom

riket av exportöl. Exportöl får sålunda icke säljas inom landet annat än för

medicinska m. fl. ändamål.

Enligt Pff ges försäljningsrättigheter av länsstyrelserna, i fråga om ut-

minutering tills vidare och i fråga om utskänkning i regel på viss tid,

högst 3 år. Kommunalt veto gäller för både utminutering och utskänkning.

Tillverkare av klass II har dock rätt att utan särskilt tillstånd bedriva ut­

minutering. Några restriktioner (utöver förbud att sälja till berusade och

minderåriga samt då missbruk eller olovlig försäljning kan förutses) före-

skrives inte i Pff, men kommunerna har ofta föreslagit inskränkande vill­

kor, vilka i allmänhet fastställts av länsstyrelserna. Sådana har också i vissa

fall beslutats av länsstyrelserna på eget initiativ. Någon begränsning av det

enskilda vinstintresset förekommer ej generellt, men på vissa orter har bil­

dats försäljningsbolag med begränsat vinstintresse (s. k. allmännyttiga kafé­

bolag), vilka handhar hela eller en del av detaljhandeln på platsen.

Utförligare redogörelse för maltdryckslagstiftningen lämnas i avsnittet

om tillverkning och försäljning av maltdrycker.

.

.

Utminuteringen av alkoholfria drycker, dit alltså svagdricka räknas, är i

regel ej underkastad någon reglering. För stadigvarande utskänkning av

sådana drycker kräves anmälan till landsfiskalen (i städerna till poliskam­

maren, magistraten eller kommunalborgmästaren). Efter framställning av

stads- eller kommunalfullmäktige kan länsstyrelsen förordna att utskank-

ning inom viss kommun inte får ske utan särskilt tillstånd. Tillståndstvång

gäller dessutom alltid för utskänkning, som skall bedrivas av person eller i

lokal, för vilken tidigare utfärdat tillstånd till utskänkning av rusdrycker,

Öl eller alkoholfria drycker återkallats.

Kungl. Maj:ts proposition

nr

151.

72

Alkoholistvården, fylleribrotten.

Då nykterhetsvården upptages i särskilda propositioner, skall här endast

redovisas några huvudpunkter.

Den grundläggande författningen på alkoholistvårdens område är alko­

holistlagen av den 12 juni 1931 (Al).

For att ingripande mot en person enligt Al skall kunna ske, kräves att

vederbörande är hemfallen åt alkoholmissbruk samt att missbruket lett till

någon av de skadliga följder, som finns angivna i 1 § Al.

Det tillkommer mjkterhetsnämnderna att ingripa mot alkoholmissbrukare

enligt bestämmelserna i Al. I varje kommun skall finnas en nykterhets-

nämnd. Om kommunen icke vill tillsätta en särskild nykterhetsnänmd, skall

fattigvårdsstyrelsen fungera som nykterhetsnänmd. I varje län finns där­

jämte en länsnykterhetsnämnd, som bl. a. har att öva tillsyn över de kom­

munala nykterhetsnämnderna och lämna dem vägledning och bistånd.

I fråga om alkoholmissbrukare, som är farlig för annans personliga sä­

kerhet eller eget liv eller som för ett kringflackande liv, har både nykter-

hetsnämnden och polismyndigheten i orten rätt och plikt att ingripa.

Nykterhetsnämnd skall i första hand ingripa med mindre stränga åtgär­

der, s. k. hjälpåtgärder. Gentemot alkoholmissbrukare, som är farliga för

annans personliga säkerhet eller eget liv eller som för ett kringflackande

liv, kan man dock omedelbart tillgripa tvångsåtgärder. Samma sak gäller

alkoholmissbrukare, som är så förkomna att utsikt uppenbarligen saknas

att enbart med hjälpåtgärder ernå åsyftat resultat. År faran för säkerhet

eller liv överhängande, skall polismyndighet omedelbart omhändertaga alko­

holmissbrukare i avvaktan på länsstyrelsens vidare förordnande.

Såsom exempel på hjälpåtgärder kan nämnas erinran om alkoholmiss­

brukets vådor (»varning»), övervakning, rådfrågning av läkare, inträde i

nykterhetsförening, anskaffande av lämpligt arbete, avstängning från inköp

av alkoholdrycker, frivillig anstaltsvård och omyndighetsförklaring.

Om nykterhetsnämndens hjälpåtgärder inte leder till åsyftat resultat, har

nämnden att hos länsstyrelsen utverka beslut att alkoholisten intages på

allmän alkoholistanstalt, tvångsinternering. Sådan ansökan kan också gö­

ras av polismyndighet om det gäller en farlig eller kringflackande alkohol­

missbrukare. Intagning kan ävenledes ske efter frivillig begäran.

Den som tvångsinterneras på alkoholistanstalt kan kvarhållas ett, efter

återfall två och under vissa förhållanden ända till fyra år. Detta är emeller­

tid maximitider. Om det finns skäl antaga att den vårdade efter utskriv­

ning skall föra ett nyktert och ordentligt liv, skall han skrivas ut tidigare.

Före utskrivningen tillämpas dessutom i stor utsträckning s. k. försöksper-

mittering.

Den som försökspermitteras från alkoholistanstalt ställes under övervak-

ning. Al stadgar bötesstraff från 5 till 200 kr. för envar, som lämnar alkohol­

haltiga drycker åt den som veterligen är ställd under övervakning enligt Al

eller är intagen på allmän alkoholistanstalt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

73

Nykterhetsnämnderna biträder i viss utsträckning systembolagen vid till-

lämpningen av den individuella kontrollen och de har också till uppgift att

yttra sig om s. k. nykterhetsintyg åt dem som söker körkort.

I 11 kap. 10 § strafflagen stadgas straff för fylleri för den som på allmän

plats, evad det är utom- eller inomhus, uppträder berusad av starka dryc­

ker, så att det framgår av hans åtbörder eller tal. Straffet är böter, högst

500 kr. Fylleri på enskilt område är inte straffbart.

Polisens rätt att ta fyllerister i förvar regleras av 7 § i förordningen den

16 november 1841 emot fylleri och dryckenskap, där det heter att »var och

en, som av starka drycker överlastad träffas på väg eller gata, må, när dess

behöriga vårdande icke annorledes låter sig verkställa förvaras i häkte, till

dess han återvunnit sina sinnens bruk». Gör fylleristen oljud eller förnär­

mar andras fred och säkerhet, »skall han ovillkorligen i häkte inmanas; dock

bör han, sedan han åter blivit nykter, på fri fot ställas».

Vidare finns bestämmelser om straff för rattfylleri i lagen den 28 sep­

tember 1951 om straff för vissa trafikbrott. Straffet är fängelse i högst ett

år eller, där omständigheterna är mildrande, dagsböter, lägst tjugu. För

lindrigare fall av onykterhet vid ratten, s. k. promillekörning (0,8—1,5 pro­

mille), är straffet dagsböter, lägst tio, eller fängelse i högst sex månader.

Rusdrycker som anträffas hos fyllerist eller rattfyllerist må tagas i be­

slag och förklaras förverkade enligt lagen den 13 juni 1941 om förverkande

i vissa fall av spritdrycker och vin m. m.

Undervisning och upplysning.

Nykterhetsundervisning är föreskriven dels vid skolor och läroanstalter

(dock ej universitet och högskolor) dels vid militärutbildningen. Nykter-

hetsupplysning bedrives huvudsakligen av den frivilliga nykterhetsrörelsen

men även av andra organisationer. Till stöd för undervisnings- och upplys­

ningsarbetet har nykterhetsorganisationerna upprättat Centralförbundet för

nykterhetsundervisning (CFN), vilket numera till största delen baserar sin

verksamhet på statliga bidrag. Staten lämnar understöd dels till nykter­

hetsrörelsens och CFN :s verksamhet dels till upplysande föreläsningar i al­

koholfrågan. Föreläsningarna förmedlas av CFN och arrangeras icke endast

av nykterhetssammanslutningarna utan även i stor utsträckning av skolor

och militärförband och av andra organisationer.

Även dessa frågor kommer att anmälas i särskild ordning.

Personalåtgång och kostnader för samhällets ngkterhetsfrämjande åtgärder.

Någon exakt beräkning av hur mycket arbetskraft, som användes för

nykterhetsfrämjande åtgärder eller hur stora kostnader dessa drar, torde

inte vara möjlig att genomföra. En stor del av detta arbete — särskilt

upplysning och nykterhetsvård — utföres nämligen på fritid med eller utan

ersättning eller av personer som utom nykterhetsvården också har andra so-

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

74

ciala uppgifter att fylla. I det följande återges emellertid ett av nykterhets­

kommittén gjort försök att uppskatta den betalda personalens omfattning

och kostnadernas storlek. Självfallet åsyftade man endast att ge en allmän

bild av läget. Uppgifter har för detta ändamål inhämtats från vederbörande

centrala ämbetsverk och från nykterhetsorganisationerna. Personalåtgång­

en avser heltidsanställning, varvid 2 halvtidsanställda räknas som en per­

son etc. Personaluppgifterna gäller i allmänhet 1951. Kostnaderna hänför

sig till 1949 eller budgetåret 1949/50.

Kungl. Maj.ts proposition nr löt.

Antal

Samhälleliga kostnader, kr.

befattnings-

Staten

Kommuner

havare

och landsting

1. Försäljningsorganisationen

(personal med sociala uppgifter)

Kontrollstyrelsen..................................

35

340 000

—

Systembolagens motboksavd.............

ca 615

5 800 000

—

Summa

ca 650

6 140 000

—

2. Den öppna nykterhetsvården

Socialstyrelsens nykterhetsvårdsbyrå

15

120 000

—

Länsnykterhetsnämnderna................

20

360 000

—

Kommunala nykterhetsnämnder ...

ca 150

410 000

2 345 000

Summa

ca 185

890 000

2 345 000

3. Den slutna nykterhetsvården

Alkoholistanstalterna1.........................

ca 320

4 200 000

—

4. Nykterhetsupplysning

Skolöverstyrelsen.................................

(arvode)

2 200

—

Centralförbundet för nykterhetsun-

dervisning...........................................

10

234 000

—

Nykterhetsrörelsen..............................

ca 75

255 000

ca 300 000

Summa

ca 85

491 000

ca 300 000

Totalsumma

ca 1210 ca 11 700 000

ca 2 600 000

ca 14,3 milj. kr.

Nykterhetskommittén har inte tagit ställning till den slutna nykterhets-

vårdens problem i annan mån än att kommittén tillstyrkt 1946 års alkoho-

listvårdsutrednings förslag i detta hänseende. Av de övriga formerna för

samhällsingripanden tar systembolagens motbokskontroll den ojämförligt

största andelen av personal och kostnader. Om man såsom kommittén be­

tecknar nykterhetsnämndernas och systembolagens delvis parallella verk­

samhet som öppen nykterhetsvård, skulle statens totala utgifter härför

uppgå till ca 7 milj. kr. Härav skulle ca 6,1 milj kr. eller 88 % falla på den till

systembolagen knutna verksamheten och endast 12 % på nykterhetsnämn-

derna. Om även kommunernas utgifter medräknas, skulle den totala kost-

1 Därtill kommer att vid sinnessjukhusen en varierande del av personalen sysslar med vård

av alkoholister.

75

naden bli ca 9 milj. kr. och den procentuella fördelningen resp. 68 % och

82 %. Kostnaderna för motbokskontrollen skulle sålunda vara mer än dub­

belt så stora som de totala utgifterna för den av nykterhetsnämnderna

utövade nykterhetsvården och den heltidsanställda personalen 3 å 4 gånger

sk stor. Då har den deltidsanställda nykterhetsvårdspersonalen medräknats

i reducerat antal (två halvtidsanställda = en heltidsanställd etc.). Om man

endast räknar med faktiskt heltidsanställda personer inom nykterhets^ ar-

<len skulle antalet bli 116 eller bara en femtedel av systembolagspersonalen.

Därtill kommer dock som nämnts ett antal deltidsanställda och vidare alla

de kommunala förtroendemän och frivilliga övervakare som med eller utan

ersättning (i regel obetydlig) deltar i nykterhetsvårdsarbetet.

Statens anslag till nykterhetsupplysning är mindre än till nykterhets­

vården. Här är också anslagen från landsting och kommuner relativt obe­

tydliga. Eu väsentlig del av kostnaderna täckes med enskilda bidrag liksom

huvuddelen av arbetet utföres av frivilliga krafter. Antalet avlönade funk­

tionärer är tämligen obetydligt.

Totalt torde enligt nykterhetskommittén ca 1 200 personer vara sysselsat­

ta med i vidsträckt mening nykterhetsvårdande uppgifter. Kostnaderna för

samtliga åtgärder skulle uppgå till ca 14 milj. kr. Härav skulle nära hälf­

ten — både av personal och kostnader — komma på motbokskontrollen.

Under de senaste åren har emellertid under kontrollstyrelsens ledning

vid systembolagen bedrivits ett omfattande rationaliseringsarbete, som med­

fört betydande förenklingar och väsentliga besparingar. Sålunda har bl. a.

antalet på bolagens motboksavdelningar sysselsatta personer minskats från

616 år 1949 till 446 år 1953. Kostnaderna för försäljningsorganisationen bör

därför — relativt sett — numera ligga något lägre än enligt nykterhetskom­

mitténs beräkningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

AVD. II. KONSUMTION OCH NYKTERHETSTILLSTÅND I

SVERIGE OCH NÅGRA FRÄMMANDE LÄNDER.

Nykterhetskommittén har utfört ingående undersökningar angående alko­

holvanor och missbruk i Sverige och förebragt ett omfattande material. Hu­

vudparten av undersökningarna har avsett förhållandena vid årsskiftet 1945/

46. Särskild uppmärksamhet har ägnats ungdomens alkoholvanor och därmed

sammanhängande företeelser. Utvecklingen av alkoholvanor och missbruk

har även blivit ingående belyst. Till jämförelse med det svenska materialet

föreligger uppgifter från Danmark, Finland, Norge, Belgien, Frankrike, Ne­

derländerna och Storbritannien.

Om undersökningarnas uppläggning anför kommittén.

Den första fråga, som anmälde sig, gällde alkoholvanornas omfattning och

utbredning i olika befolkningsgrupper. Kommittén anordnade i egen regi två

specialundersökningar. Den ena av dessa avser ungdomens alkoholvanor,

hur och när dessa bildas, variationer i olika miljöer etc. och utfördes genom

intervjuer med ca 8 000 representativt utvalda ungdomar över hela landet.

En sådan intervjuundersökning hade ifrågasatts redan av ungdomsvårdskom-

mittén, som dock ansåg att nykterhetskommittén vore ett lämpligare forum

för en dylik större specialundersökning. Den andra alkoholvaneundersök-

ningen utgör en noggrann kartläggning av de vuxnas alkoholvanor såvitt

dessa framgår av de hos systembolagen samlade uppgifterna. Vid bedöman­

det av frågan, vilken omfattning kommitténs olika undersökningar borde få

med hänsyn till kravet på statistisk tillförlitlighet, samrådde kommittén med

professorerna H. Cramér och G. Dahlberg. Efter detta samråd ansåg man sig

inte kunna arbeta med mindre urval än ca 2 % av befolkningen. Urvalet

gjordes ur materialet till 1945 års folkräkning. En kompletterande intervju­

undersökning har på kommitténs uppdrag verkställts av Svenska Gallum

institutet AB.

F

En andra fråga av väsentlig vikt, som uppställde sig för kommittén och

som dittills varit endast bristfälligt belyst, gäller omfattningen och utbred­

ningen av alkoholmissbruket. Kommittén har vid besvarandet av denna fråga

använt sig av det material som finns hos systembolag och nykterhetsnämn-

der. Vidare har för att belysa alkoholmissbrukets sociala betydelse inford-

rats uppgifter från socialregistren och fångvårdsstyrelsens straffregister,

varjämte vissa i folkräkningen ingående uppgifter kunnat användas. Dess­

utom har företagits en särskild undersökning av ungdomsfylleriet, byggd på

av nykterhetsnämnderna verkställda intervjuer med ungdomsfyllerister.

En tredje fråga har gällt restriktionssystemets funktion och verkningar i

olika avseenden. En undersökning har genomförts med användande av detal­

jerade systembolagsuppgifter för samma urval som tidigare omnämnts. För

att kunna bedöma restriktionssystemets verkningar har kommittén funnit

det erforderligt med en internationell jämförelse och har därför i enlighet

med direktiven genom utrikesdepartementets förmedling inhämtat uppgifter

rörande utvecklingen av nykterhetstillståndet i vissa främmande länder och

erfarenheterna där av samhälleliga ingripanden av olika slag.

77

En fjärde fråga, som kommittén ville ha besvarad, har gällt alkoholverkan

av maltdrycker av olika styrka, detta som utgångspunkt för diskussionen om

maltdryckslagstiftningen. En undersökning av ifrågavarande problem har ut­

förts av docenten L. Goldberg vid Karolinska institutet.

Dessa stora undersökningar krävde självfallet ganska omfattande förbe­

redelser. Det visade sig härvid, att en avsevärd kostnadsbesparing och sam­

tidigt en betydande ökning av uppgiftsmaterialets säkerhet och fullständig­

het skulle kunna erhållas, om de statistiska undersökningarna kring alkohol­

frågan direkt anknöts till folkräkningen. Uppgifterna till denna var emeller­

tid icke tillgängliga för kommittén förrän på våren 1947, då undersökning­

arna, sedan riksdagen prövat undersökningsplanen och beviljat medel, igång­

sattes. Det hade för övrigt knappast varit möjligt att tillgodose kravet på

»normala» förhållanden, om undersökningarna påbörjats tidigare, då den

officiella statistiken för efterkrigstiden givetvis inte kunde bli tillgänglig

förrän under 1940-talets sista år. Särskilt gäller detta uppgifterna från främ­

mande länder.

Kommittén har vidare företagit en undersökning om sammanhanget mel­

lan alkoholförtäring och förvärvande av könssjukdomar samt ett flertal

mindre statistiska undersökningar, vartill uppgifter inhämtats från länssty­

relserna eller resp. företag, bl. a. rörande tillstanden till detaljhandel med

pilsnerdricka, de s. k. allmännyttiga kafébolagen, bryggeriindustrin, till­

stånd till rusdrycksutskänkning vid danstillställningar och varietéföreställ-

ningar, om matförstöring på grund av måltidstvånget vid rusdrycksutskänk-

ningen, om utskänkning vid lunchtid på spritrestaurangerna etc.

Kommitténs svenska undersökningar redovisas i del I av dess betänkande,

medan de internationella jämförelserna upptages i del IV. Undersökningen

rörande verkningarna av alkoholdrycker med olika styrka återfinnes i del II,

medan de smärre undersökningarnas resultat uppvisas i anslutning till de

särskilda frågor med vilka de äger samband. Sammanfattande redogörelser

för undersökningarna lämnas i del V, principbetänkandet.

I det följande vill jag redovisa de huvudsakligaste resultaten av kommit­

téns undersökningar rörande konsumtion och missbruk.

Kungl. Maj:ts proposition nr i51.

Nykterhetskommitténs svenska undersökningar.

De viktigaste data rörande konsumtion och alkoholskador

i Sverige har av kommittén sammanfattats i följande, med aktuella

uppgifter sedermera kompletterade tabell (s. 78).

Konsumtionen sedan 1913.

Kommittén finner att spritkonsumtionen i Sverige år 1913 sedan länge

hade en sjunkande tendens samt anför härom.

Brännvinskonsumtionen per invånare beräknades till över 20 liter omkring

1850 men sjönk till ca 10 liter efter 1855 års lagstiftningsreformer. Omkring

1880 började den moderna nykterhetsrörelsen blomstra upp och samtidigt

var det dåliga tider både för industrin och jordbruket. Konsumtionen sjönk

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

År

Liter

sprit­

drycker

per inv.1

Liter sprit­

drycker

per mot-

boksägare

Antal mot-

boksägare

i

%

av folk­

mängden

Fylleri-;

förseelser

per 1 000

inv.2

Fylleriför­

seelser per

1 000 inv. i

Stockholm

Misshan-

delsbrott

per 10 000

inv.3

Döda i

levercir-

rhos per

100 000

inv.

Anmälningar^

till Sthlms !

nykterhets- i

nämnd per j

10000 inv. j

1911/13

9,9

3,4

1913...

7,9

10,5

41,7

4,8

1914...

7,1

9,0

27,7

4,0

1915...

7,1

8,4

26,0

3,8

1916...

5,9

34,6

13,8

7,7

21,7

3,8

1917...

1,8

9,4

14,8

3,3

9,1

2,4

3,7

1918...

1,3

6,5

15,1

3,1

13,6

2,3

2,7

1919...

2,5

11,9

17,5

5,7

24,5

3,0

6,6

1920...

6,5

32,4

17,9

7,8

23,4

3,7

1,7

9,1

1921'...

5,4

27,8

17,7

5,2

15,7

3,0

2,0

7,9

1922...

4,3

23,2

16,9

4,7

16,6

2,4

1,9

8,3

1923...

4,4

23,3

16,9

5,0

18,0

2,6

1,9

13,3

1924...

4,7

24,5

17,3

5,5

17,6

2,7

1,9

21,3

1925...

4,9

24,8

17,5

5,4

15,8

3,2

2,4

21,3

1926...

5,0

24,6

18,0

4,9

13,9

2,9

2,6

18,5

1927...

5,0

24,5

18,3

4,7

13,4

3,1

2,6

18,8

1928...

5,1

24,4

18,9

4,5

10,6

3,2

2,6

20,2

1929...

5,2

24,2

19,1

4,8

10,0

3,4

2,9

19,1

1930...

5,4

24,1

19,6

5,1

11,3

3,7

3,0

19,0

1931...

5,5

24,1

20,2

4,9

11,8

3,9

2,3

21,5

1932...

5,1

22,8

20,5

4,8

10,7

3.7

2,8

19,9

1933...

4,4

19,9

20,3

4,8

9,6

3,6

2,5

17,9

1934...

4,6

20,4

20,4

5,0

9,8

3,6

2,9

16,4

1935...

4,9

20,9

20,8

5,0

8,7

3,7

3,0

17,8

1936...

5,1

21,2

21,2

4,9

8,2

3,7

3,1

18,4

1937...

5,3

21,4

21,9

4,7

7,8

3,9

2,5

19,1

1938...

5,6

21,7

22,7

4,9

7,8

4,2

2,9

21,7

1939...

5,5

20,7

24,0

5,2

7,3

4,0

3,2

21,5

1940...

4,5

16,9

23,9

5,4

7,0

3,2

3,2

18,4

1941...

4,5

16,6

23,8

6,0

7,2

4,0

2,8

17,8

1942...

4,6

16,4

24,1

6,6

9,0

4,6

2,8

16,2

1943...

4,8

17,0

24,5

6,7

9,0

5,1

2,7

21,4

1944...

4,9

17,3

24,8

5,9

8,0

4,6

2.9

20,5

1945...

5,1

17,4

25,3

5,7

8,3

5,2

3,3

22,0

1946...

5,4

17,7

25,8

4,6

6,8

3,9

3,2

19,5

1947...

5.9

19,2

26,4

4,5

6,2

4,2

3,4

19,2

1948...

6,0

19,1

26,9

5,3

6,3

3,7

3,5

22,9

1949...

6,0

19,1

27,3

5,1

6,1

4,0

3,8

22,6

1950...

6,1

19,4

27,5

5,4

7.0

4,1

3,8

23,5

1951...

5,9

18,6

27,6

5,5

7,0

3,9

3,1

23,6

1952...

6,1

19,2

27,7

6,0

8,3

26,9

1953...

6,3

19,7

27,9

|

5,8

8,7

26,9

1 I denna och följande tabeller anges konsumtionen i volymliter utan hänsyn till den genom­

snittliga alkoholhaltens växlingar. Vid jämförelse med utlandet anges däremot konsumtionen

reducerad till 50

%

alkoholhalt.

2

Siffrorna avser fr. o. m. 1946 avdömda förseelser (inklusive strafförelägganden) fördelade efter

de år, varunder de begåtts, dessförinnan under resp. år avdömda förseelser. Fr. o. m. 1939 in­

går av militär befälhavare beslutade disciplinstraff för fylleri.

3 »Misshandel varå ringare eller ingen skada följt» (14 kap. 13 § strafflagen).

79

då till ca 8 liter per invånare och låg vid denna nivå ännu vid sekelskiftet,

varefter den sjönk till något under 7 liter i början av 1910-talet.

Utvecklingen från 1913 beskrives sålunda.

Efter det motbokskontrollen i februari 1914 införts i Stockholm, sjönk den

totala spritförsälj ningen per invånare i huvudstaden med drygt 25 procent.

År 1920 låg konsumtionen per invånare i Stockholm 50 procent under 1913

års nivå. Nedgången i rikskonsumtionen var dock mindre. Konsumtionen av

lagligen inköpta spritdrycker, som åren 1911/13 var i genomsnitt 6,7 liter

(å 50 procents alkoholhalt) per invånare, hade år 1920 sjunkit med 12 pro­

cent till 6,0 liter. Under den ekonomiska krisen 1921—22 med dess stora

arbetslöshet, då samtidigt restriktionssystemct systematiskt genomfördes

över hela landet och spritpriserna höjdes, sjönk emellertid konsumtionen

och var under åren 1921/25 i genomsnitt 4,2 liter eller 37 piocent lägre än

1911/13. Därefter har konsumtionen genomgående visat en stigande tendens

som endast avbrutits genom sänkningar vid de större prisstegringarna (1932

___33

och 1939). Genomsnittskonsumtionen (5,0 liter 1951) ligger nu ca

30 procent högre än för 25 år sedan och ca 20 procent under 1913 års niva.

Dessutom bör tilläggas att priset på en liter vanligt brännvin sedan 1920-

talets mitt stigit från 2,65 till 15,30, vilket innebär en stegring av realpriset

till det trefaldiga.

Utvecklingen har emellertid varit olika i skilda landsändar. Härom säger

kommittén.

Minskningen sedan 1913 är i stort sett koncentrerad till de områden, där

konsumtionen vid den tiden var hög, särskilt storstäderna, medan de lands­

ändar, där konsumtionen var relativt låg, visar ökning. I Stockholm var kon­

sumtionen per invånare 1949 45 procent lägre än vad den var 1913, men

i Jönköpings län var den i stället 38 procent högre. På de flesta håll inträf­

fade omedelbart efter systemets införande en minskning av genomsnitts­

konsumtionen, men sedan mitten av 1920-talet har ökningen i de foina låg­

konsumtionsområdena varit våldsam. I Västerbottens, Kopparbergs och Gäv­

leborgs län har konsumtionen mer än fördubblats sedan 1924. ökning före­

ligger överallt utom i Skaraborgs och Kalmar län. I förhållande till 1913 lig­

ger konsumtionen nu högre i hela Norrland samt i Kopparbergs (77 %),

Örebro, Jönköpings och Kronobergs län. Även om möjligen för något län en

viss reservation måste göras för eventuella fluktuationer i smuggling och

hembränning, vilka var väsentligt mera utbredda på 1920-talet än nu men

som hela tiden omfattat kvantiteter som är obetydliga i förhållande till den

legala försäljningen, synes utvecklingstendensen vara fullt klar. Under re-

striktionssystemets tid har genomsnittskonsumtionen stigit i de områden,

som tidigare var nyktrast, men sjunkit i de tidigare högkonsumtionsomra-

dena. En betydande utjämning har således skett.

Det förut sagda illustreras med följande tabell (s. 80).

Kommittén har vidare undersökt motboksfrekvensen och inköpen på

motböckerna samt anför.

Motboksfrekvensen. När motboken 1916 gjordes obligatorisk, tilldelades

ca 800 000 personer inköpsrätt. Antalet in o Iböcker steg under genombrotts­

åren till ca 1 miljon 1922. Antalet kvinnliga motboksägare var då ca 80 000.

Vid årsskiftet 1951/52 var totalantalet motböcker 1 960 000, varav 235 000

utlämnats till kvinnor. Andelen motboksägare bland män över 25 år steg

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Län

Liter spritdrycker per invånare

1924 i

%

av 1913

1949 i %

av 1924

1949 i *

av 1913

år 1913

år 1924

år 1949

Stockholms stad och län

16,6

8,4

9,2

51

no

55

Malmöhus län .....................

11,9

7,1

7,2

60

101

61

Göteborgs och Bohus län

10,6

6,3

7,9

59

125

75

Blekinge län..........................

7,9

5,1

5,1

65

100

65

Hallands län..........................

7,8

6,0

6,2

77

103

79

Västmanlands län ............

7,4

3,4

5,4

46

159

73

Södermanlands län............

6,9

5.5

6,0

80

109

87

Kristianstads län................

6,9

4,3

5,1

62

119

74

Skaraborgs län.....................

6,6

5,0

4,4

76

88

67

Älvsborgs län .....................

6,5

4,7

5,5

72

117

85

Uppsala län .........................

6,1

4,9

5,3

80

108

87

Gotlands län.........................

6,0

4,5

5,0

75

in

83

Kalmar län ..........................

5,7

4,1

3,6

72

88

63

Östergötlands län................

5.5

4,8

5,4

87

113

98

Örebro län..............................

4,9

3,3

5,7

67

173

116

Värmlands län.....................

4,6

3,0

4,5

65

150

98

Västernorrlands län ....

4,5

2,7

4,8

60

178

107

Gävleborgs län.....................

3,9

2,6

5,2

67

200

133

Kronobergs län ..................

3,4

0,5

4,8

103

137

141

Jämtlands län .....................

3,4

2,4

3,7

71

154

109

1

Norrbottens län..................

3,2

2,0

3,9

63

195

122

Jönköpings län.....................

2,9

3,0

4,0

103

133

138

Kopparbergs län ................

2,6

1,9

4,6

73

212

177

Västerbottens län..............

2,6

1,2

3,3 j

46

275

127

Hela riket

7,9

4,7

6,0 |

60

128

76

Anm.

Länsindelningen följer ej länsgränserna utan omfattar de systembolagsområden, som

har sina huvudorter inom resp. län. Siffrorna för år 1913 är ej exakta, då områdesindelningen

ej fastställdes förrän år 1916.

under de första årtiondena först hastigt från ca 50 procent 1916 till 61 pro­

cent 1922 och sedan sakta till 65 procent 1930 och 68 procent 1940. Under

1940-talet har stegringen varit betydligt snabbare, eller till 76 procent 1951.

Antalet kvinnliga motboksägare har nära tredubblats sedan 1922. Då gifta

kvinnor i regel ej får egen motbok, är endast procenten icke gifta kvinnor

med motbok av större intresse. Denna har stigit från ca 12 % 1922 till 16

% 1930, 21 % 1940 och 30 % 1951. Även beträffande kvinnorna är ökning­

en snabbast under 1940-talet.

Även när det gäller förändringarna i motboksfrekvensen råder stor olik­

het mellan olika landsändar. Procenten motboksinnehavare har visserligen

ökat överallt men väsentligt mera i de tidigare lågkonsumtionsområdena.

Utvecklingen visas i följande siffror.

Län

Stockholms stad och län

Göteborgs och Bohus län

Malmöhus län....................

Antal motboksägare i pro­

cent av folkmängden

Index (1916 = 100)

1916

1924

1949

1916

1924

1949

18,3

23,4

35,4

100

128

193

14,7

20,6

32,9

100

140

224

19,1

22,3

31,2

100

117

163

Kungl. Maj:ts proposition, nr 151.

81

Län

Hallands län.........

Skaraborgs län . . .

Gotlands län.........

Kopparbergs län .. ..................... 9,6

12,1

24,4

100

126

254

Gävleborgs län . . . ..................... 9,5

12,3

24,8

100

129

261

Västerbottens län . ..................... 8,1

10,9

18,8

100

135

232

Hela riket 13,8

17,3

27,7

100

125

201

Antal motboksägare i pro­

cent av folkmängden

Index (1916 = 100)

1916

1924

1949

1916

1924

1949

17,9

21,5

29,2

100

121

163

16,9

19,8

24,8

100

117

147

16,6

16,9

24,1

100

102

145

Kommittén fortsätter.

I storstäderna har det stora antalet kvinnliga motboksägare påverkat ut­

vecklingen. Skillnaden framträder tydligast mellan de anförda landsbygds-

länen. Västerbottens län har dock ännu inte kommit upp i den motboks-

frekvens, som Malmöhus län hade 1916 eller Skaraborgs län 1924 medan

Kopparbergs och Gävleborgs län nu ligger högre än t. o. in. Stockholm gjor­

de år 1924.

Med de av kommittén åberopade uppgifterna kan jämföras följande av

ledamoten G. Utterström i reservation åberopade sifferserier.

År

Antal man­

liga motboks-

innehavare på

100 män över

25 år

År

Antal man­

liga motboks-

innehavare på

100 män över

25 år

1921

63,9

1929

63,6

1922

60,7

1930

64,5

1923

60,5

1931

65,2

1924

60,4

1932

65,0

1925

61,5

1933

63,5

1926

62,2

1934

62,7

1927

62,7

1935

62,9

1928

63,0

1936

63,4

År

Antal man­

liga motboks-

innehavare på

100 män över

25 år

Antal man­

liga motboks-

År innehavare på

100 män över

25 år

1937

64,3

1945

71,7

1938

65,6

1946

73,3

1939

68,5

1947

74,1

1940

68,0

1948

75,2

1941

67,6

1949

75,8

1942

68,0

1950

75,9

1943

69,4

1951

75,9

1944

70,6

Utterström anmärker att frekvensen bland män över 25 år varit konstant

t. o. in. 1937 samt att den därefter inträdda ökningen berott på särskilda

förhållanden, nämligen den 1937 införda fria försändningsrätten, borttagan­

det samma år av det kommunala inflytandet på utininuteringen, indragning­

en under krigsåren av den fjärde litern samt immigrationen under senare år.

Om inköpen på motböckerna anför kommittén att det på grund av den

skiftande praxis under motbokskontrollens första år icke är möjligt att få

belysande siffror för tidigare år än 1920-talets mitt. Kommittén fortfar.

Under tiden fram till 1930-talets ekonomiska kris och den samtidiga pris­

höjningen på spritdrycker undergick medelinköpsmängden inga större för­

ändringar, vare sig för landet i dess helhet eller för de olika systcmbolags-

0

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr Ibi.

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

områdena, 1932—34 sjönk inköpen likaså överallt och steg sedan på nytt

fram till 1939 återigen tämligen likartat över hela landet. Prishöjningen

1939 sänkte medelinköpen med i genomsnitt 18 procent, varpå en stark

höjning ägt rum. Från 1940 till 1950 har genomsnittsinköpen per motbok

stigit med 13 procent trots att tilldelningsmaximum sänkts från 4 till 3 liter

i månaden och trots att ett stort antal kvinnor fått motbok med låg tilldel­

ning. Utminuteringen (utslagen på både motboksägare och andra) per invå­

nare över 25 år har på grund av det ökade antalet motboksägare stigit än­

nu mera. Den har under 1949 och 1950 varit högre än alla föregående år

sedan 1931. 1951 inträffade en mindre sänkning (prishöjning i december

1950) men siffran ligger fortfarande högre än de flesta föregående åren.

Även beträffande inköpsmängderna finns en tendens till större ökning i

de områden som 1913 var lågkonsumtionsområden. Medan inköpen per mot­

bok i Stockholm 1949 var 97 procent av inköpen 1940 och 75 procent av

inköpen 1924 var motsvarande siffror för Kopparbergs län 128 och 117. I

åtskilliga fall har både motboksfrekvens och medelinköp per motboksägare

ökats.

Det anförda belyses med följande siffror.

Antal mot-

Medelinköp

Spritdrycks-

boksäg. i

%

per motboks-

konsumtion

av folkm.

ägare

per inv.

1919 i

%

av

1949 i

%

av

1949 i

%

av

1924

1924

1924

Stockholms stad och län.................

151

73

no

Jönköpings län....................................

160

81

133

Gävleborgs län....................................

202

100

200

Kopparbergs län..................................

202

117

242

Västerbottens län................................

172

161

275

Hela riket

160

*78

128

Kommittén anmärker att både stegring av genomsnittsinköp och stegring

av kundantal drivit den svenska konsumtionen uppåt.

Missbruket sedan 1913.

Kommittén finner att det registrerade missbruket haft samma utvecklings­

tendens som konsumtionen samt anför.

Sverige visar liksom övriga länder förbättring efter första världskriget

men missbruket har i vårt land därefter en stillastående eller stigande ten­

dens. 1920 låg fylleriet vid omkring 2/3 av 1913 års nivå men sjönk därefter

och stabiliserade sig vid ungefär hälften av 1913 års nivå. Siffrorna per

1 000 invånare var i genomsnitt för åren 1

1909/14 ............................................................................... 9,5

1922/26 ............................................................................... 5,1

1933/38 ............................................................................... 4,9

1948/50 ............................................................................... 5,0

1951 .................................................................................... 5,5

1 Kommittén anmärker att höjningen av medelinköpen i vissa län kan ha påverkats av att

kommunens rätt att begränsa ransonens storlek under maximum bortföll 1938. Någon större

betydelse för ökningstendensen synes de kommunala begränsningarnas borttagande dock inte

ha haft. Denna tendens var enligt kommittén fullt tydlig redan dessförinnan.

83

Bakom dessa siffror döljer sig emellertid många förändringar i motsatta

riktningar, varför några bestämda slutsatser inte utan vidare kan dragas

av de tämligen oförändrade talen efter 1920. Att en betydande förbättring

ägt rum sedan tiden före 1914 är för Stockholms del obestridligt, men me-

ra osäkert för landet i dess helhet. Fylleriförseelserna i Stockholm före

1914 översteg 40 per 1 000 invånare men sjönk redan 1920 till hälften och

fortsatte sedan att sjunka till omkring 10 under 1930-talet. Landet i övrigt

däremot, som tidigare låg långt under Stockholm i fråga om fylleri, ligger nu

nästan lika högt som Stockholm. I Göteborg, som även före 1914 låg nagot

över Stockholm i fråga om fylleri, ligger siffrorna för de senaste åren mer

än dubbelt så högt som i huvudstaden (14,6 resp. 6,8 avdömda förseelser

per 1 000 invånare 1950). På landsbygden har siffrorna stigit starkt (även

i förhållande till tiden före 1914), vilket naturligtvis i viss män beror på

förbättrad polisbevakning. Det framgår emellertid av ökningens storlek

och lokalisering att den inte kan förklaras enbart med förändringar i polis­

bevakningen. Det är sålunda anmärkningsvärt att fylleriet ökat relativt

starkt i de län som haft stor konsumtionsökning, vilket tyder på att det

finns ett visst sammanhang mellan konsumtionsvanornas utbredning och

det registrerade fylleriet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Siffrorna för de olika länen framgår av nedanstående tabell.

Län

Fylleriförseelser per 1 000

invånare

1924 i

%

av 1913

1949 i

%

av 1924

1949 i

%

av 1913

år 1913

år 1924

år 1949

Stockholms stad och län

28,7

12,2

5,3

43

43

18

Malmöhus län .................

12,0

6,6

5,1

55

77

43

Göteborgs och Bohus län

24,5

16,1

11,3

66

70

46

Blekinge län.....................

4,4

3,3

5,4

75

164

123

Hallands län.....................

5,5

4,4

4,0

80

91

73

Västmanlands län ..........

12,3

2.9

4,1

24

141

33

Södermanlands län..........

10,2

3,4

3,9

33

115

38

Kristianstads län.............

3,9

2,8

3,0

72

107

77

Skaraborgs län.................

5,1

3,1

2,7

61

87

53

Älvsborgs län .................

6,2

3,6

4,0

58

111

65

Uppsala län .....................

4,8

3,5

4,1

73

117

85

Gotlands län.....................

6,5

2,4

4,8

37

200

74

Kalmar län .....................

3,8

; 2,6

4,0

68

154

105

Östergötlands län.............

6,7

3,5

4,1

52

117

61

Örebro län........................

7,0

3,8

4,4

54

116

63

Värmlands län.................

7,6

3,6

5,6

47

156

74

Västernorrlands län..........

8,5

4,7

5,9

55

126

69

Gävleborgs län.................

8,9

5,4

7,5

61

139

84

Kronobergs län.................

2,7

1,6

3,6

59

225

133

Jämtlands län .................

8,5

2,2

3,7

26

168

44

Norrbottens län...............

6,8

2,1

4,6

31

219

68

Jönköpings län.................

4,3

3.0

3,4

70

113

79

Kopparbergs län .............

5,2

2,1

5,5

40

262

106

Västerbottens län............

2,5

1,5

2,4

60

160

96

Hela riket

10,5

5,5

5,1

52

93

49

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kommittén påpekar, att 1 Blekinge, Kronobergs och Kopparbergs län fyl­

leriet år 1949 låg högre än 1913.

Kommittén lämnar vidare vissa uppgifter om frekvensen av misshandel

varav ingen eller ringa skada följt (14 kap. 13 § strafflagen) samt yttrar

härom.

Misshandelsbrotten visar ungefär samma växlingar som fylleriet men ök­

ningen av riksgenomsnittet sedan 1920-talet är större. Antalet sådana brott

per 10 000 invånare var 1913 4,8 och år 1924 endast 2,8. Sedan dess har

emellertid en stark ökning skett, så att frekvensen nu närmar sig 1913 års

nivå (1949: 4,5). Liksom i fråga om konsumtion och fylleri är utveckling­

en mycket olika i olika delar av landet vilket framgår av följande tablå.

Brott mot SL J 4

:

; 13 per 1000 inv.

Län

1949 i

%

av 1924

1949 i

%

av 1913

Stockholms stad och län .. ........................................ 88

43

Göteborgs och Bohus län .. ........................................ 197

97

Malmöhus län........................ ......................................... 146

99

Kronobergs län..................... ......................................... 288

219

Jönköpings län..................... ......................................... 204

268

Västerbottens län................. ........................................ 183

138

Hela riket 161

94

Kommittén framhåller att siffrorna för Stockholm är särskilt gynnsamma.

Beträffande dödligheten i levercirrhos var siffrorna, enligt kommittén,

lägre under 1920-talet men har på nytt åter stigit.

Kommittén uttalar om de ovan återgivna siffrorna att de kan antagas vara

tämligen bristfälliga mätare på alkoholmissbrukets verkliga omfattning. Det

är enligt kommittén t. o. m. vanskligt att avgöra om de former av missbruk

som de representerar är mer eller mindre utbredda nu än 1913.

Kommittén har emellertid genom egna undersökningar försökt bilda sig

en uppfattning om alkoholmissbrukets omfattning för närvarande i vårt

land. Därvid har man måst begränsa sig till en inventering av de missbruks-

fall som är kända hos de myndigheter eller andra organ som har att taga

befattning med alkoholmissbrukare.

Om undersökningens resultat anför kommittén.

När det har gällt att få en inventering av missbruket har kommittén för ett

representativt urval av befolkningen omfattande ca 110 000 personer över

15 år inhämtat uppgifter om de anteckningar om misskötsamhet i nykter-

hetsavseende som samlats hos systembolag (innehåller uppgifter även från

kontrollstyrelsens straffregister), nykterhetsnämnder och socialregister. Den­

na undersökning gav som resultat vid omräkning till hela befolkningen bl. a.

denna tabell.

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Beräknat antal vid årsskiftet 1945/46 levande personer, som hade hos systembolag eller

nykterhetsnämnd registrerade nykterhetsanmärkningar åren 1936—45.

Män

Kvinnor

Summa

Anmärkningskategori

Lands­

bygd

Städer

Hela

riket

Lands­

bygd

Städer

Hela

riket

Lands­

bygd

Städer

Hela

riket

Personer med åtgärd av nyk-

[

terhetsnämnd enligt 1 § Al

åren 1943—45 .....................

4 017 10 494 14 511

100

301

401

4117 10 795 14 912

Övriga personer med grova

eller upprepade nykterhets­

anmärkningar åren 1936—45 13 506 19 933 33 439

100

653

753 13 607 20 586 34193

Personer med enstaka lindri-

ga nykterhetsanmärkningar

åren 1936 — 45 .....................

68 687 78 729 147 416

351

2 812 3163 69 039 81 541 150 580

Samtliga

86 210 109 156 195866

551

3 766 4 317 S6 763 112 922 199685

Per 1 000 av folkmängden över 15 år.

Män

Kvinnor

Summa

Anmärkningskategori

Lands­

bygd

Städer

Hela

riket

Lands­

bygd

Städer

Hela

riket

Lands­

bygd

Städer

Hela

riket

Personer med åtgärd av nyk-

terhetsnämnd enligt 1 § Al

åren 1943—45 .....................

2,7

10,2

5,7

0,1

0,3

0,2

1,4

4,9

2,9

Övriga personer med grova

eller upprepade nykterhets­

anmärkningar åren 1936—45

9,0

19,4

13,2

0,1

0,5

0,3

4,7

9,3

6,7 |

Personer med enstaka lindri-

ga nykterhetsanmärkningar

åren 1936—45 .....................

45,7

76,4

58,2

0,3

2,4

1,2

23,7

36,7

29,3

Samtliga

57,4

106,0

77,1

0,5

3,2

1,7

29,8

50,9

38,9

Kommittén fann, att av dem som levde vid årsskiftet 1945/46 hade ca

200 000 personer eller 3,9 procent av hela befolkningen över 15 år åtminstone

någon nykterhetsanmärkning antecknad under åren 1936—45. Omkring

15 000 av dessa kunde rubriceras såsom alkoholister i alkoholistlagens me­

ning och omkring 35 000 såsom andra grova missbrukare. De som endast

hade enstaka lindriga anmärkningar under tioårsperioden utgjorde ca

150 000.

Av de 200 000 var endast drygt 4 000 kvinnor, av vilka praktiskt taget alla

bodde i städerna. Av de 195 000 männen bodde 86 000 på landsbygden och

109 000 i städerna. Det innebär att av landsbygdens män över 15 år hade

ungefär 6 procent och av städernas ungefär 11 procent nykterhetsanmärk­

ning antecknad under den observerade tioårsperioden.

Beträffande sambandet mellan alkoholvanor och vissa sociala förhållanden

anför kommittén.

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Andelen frånskilda är mångdubbelt större bland missbrukarna än bland

den övriga befolkningen. Missbrukarna har i större utsträckning än övriga

ingått äktenskap sedan barn fötts eller medan barn väntas, vilket gör att

andelen barnlösa äktenskap är relativt låg. Särskilt de »grövre» missbrukar-

grupperna har ett relativt stort antal familjer med stora barnkullar. Hela an­

talet barn, som lever under inflytande av en miljö, i vilken far eller mor till­

hör missbrukargrupperna, har beräknats till ca 175 000 eller 10 procent

av samtliga barn. Missbrukarnas barn får genomsnittligt sämre utbildning

än barn som växer upp i andra hem med motsvarande ekonomiska förut­

sättningar. Barnavårdsnämnden har föranletts ingripa tio gånger så ofta

bland de grövre missbrukarna som bland den i nykterhetshänseende sköt­

samma delen av befolkningen och bland de tillfälliga missbrukarna tre gång­

er så ofta. Frånvaro från arbetsplatsen under längre perioder är bland de

grövre missbrukarna dubbelt så vanlig som bland de i nykterhetsavseende

skötsamma och förekomsten av bisysselsättning är avsevärt lägre bland de

inisskötsamma. Av personer med samma inkomster har missbrukarna en

betydligt mindre andel förmögenhetsinnehavare än övriga och fattigvårds-

behovet visar motsvarande överfrekvens. Alkoholisterna, som utgör 0,7 pro­

cent av samtliga män över 25 år, svarade för 12,8 procent av samtliga straff­

registerbrott, som återfanns bland de av undersökningen omfattade män­

nen över 25 år. De övriga grova missbrukarna, utgörande 1,5 procent av den

genomsnittliga befolkningen, svarade för 19,6 procent av brotten och de till­

fälliga missbrukarna, utgörande 6,6 procent av männen, svarade för 23 pro­

cent av samtliga straffregisterbrott. Detta innebär, att de sammanlagt 8,8

procent av männen, som prickats för nykterhetsanmärkning, svarar för hela

55,4 procent av alla straffregisterbrott, som begåtts av vuxna män.

Alkoholvanornas utveckling och ungdomen.

De förut lämnade uppgifterna belyser var för sig vanornas utveckling.

Kommitténs brett upplagda undersökningar och särskilt ungdomsundersök­

ningen ger ytterligare material. Resultaten av undersökningarna i stort och

därav föranledda slutsatser sammanfattas av kommittén på följande sätt.

Vid den tidpunkt som avses i kommitténs undersökning (årsskiftet 1945/

46) hade av männen över 25 år 70 procent inköpsrätt. Missbrukarna utgjorde

ca 10 procent, av vilka hälften hade och hälften saknade motbok. Moderatis-

ter var ca 70 procent, av vilka 60 med och 10 utan motbok, nästan absolutis­

ter 10 procent, varav hälften med och hälften utan motbok. Absolutisterna

utgjorde 10 procent, i allmänhet utan motbok. Från nämnda tidpunkt till

årsskiftet 1951/52 har motboksfrekvensen bland män över 25 år stigit från

70 till 76 procent. Man kan därför med tämligen stor säkerhet anta, att an­

talet alkoholkonsumenter bland dessa män numera överskrider 90 procent.

Rörande det svenska folkets fördelning på olika alkoholvanegrupper före

restriktionssystemet har man inga närmare uppgifter. År 1910 hörde emeller­

tid ca 10 procent av befolkningen över 15 år till nykterhetsrörelsen, mot ca

4 procent nu. Läget sedan restriktionssystemet någon tid varit i kraft be­

lyses emellertid av de första uppgifterna rörande motboksfrekvensen, som av­

ser året 1916. Då var antalet bevisinnehavare bland män över 21 år 48,6 pro­

cent. Antalet bevisinnehavare i åldern mellan 21 och 24 år synes emellertid

då ha varit så stort, att siffran beräknad på män över 25 år endast är obe­

tydligt högre och därför torde kunna avrundas till 50 procent.

87

Vid denna tidpunkt hade inköpskontrollen i Göteborg varat över fyra år, i

Stockholm nära tre år och i flertalet av de övriga orterna mer än ett år. Man

kan därför tryggt utgå från att praktiskt taget alla regelbundna brukare, som

hade möjlighet att förvärva inköpsrätt, redan då hade gjort det. Av de 50

procent motbokskunderna var enligt kontrollstyrelsens undersökning 1916

ca 5 procent småköpare, medan ca 5 procent missbrukare var avstängda. I

slutet av 1916 torde således 50 procent av männen över 25 år ha varit regel­

bundna konsumenter eller missbrukare och 50 procent absolutister eller

nästan absolutister. Vid tidpunkten för kommitténs undersökning var, som

framgår av det föregående, ca 20 procent absolutister eller nästan absolutis­

ter och ca 80 procent regelbundna brukare eller missbrukare. Med hänsyn

till uppgifterna om nykterhetsrörelsens och frikyrkorörelsens medlemsantal

etc. kan antalet absolutister bland männen över 25 år i slutet av 1916 upp­

skattas till 20 å 25 procent, antalet nästan absolutister till 25 å 30 procent.

Den stegring av konsumentantalet, som sedan tiden för restriktionssyste-

mets införande ägt rum i vårt land, är sålunda mycket betydande.

Ungdomsundersökningens resultat är enligt kommittén följande.

Med ledning av denna undersökning kan man konstatera att alkoholva­

norna under de senaste decennierna nått ut till allt större grupper av befolk­

ningen. Ungdomarna nu börjar förtära alkohol tidigare än förr. Breddning­

en av vanorna följer ett bestämt schema, som synes nära ansluta sig till

vanetypen hos stadsbefolkningen och tjänstemannagrupperna. Denna vane-

typ markeras av ett relativt litet antal absolutister. Antalet förtäringstillfäl-

len per förtärare synes bli allt flera, medan den genomsnittligt förtärda

kvantiteten minskar. I detta schema ingår även att ungdomarna börjar för­

tära alkohol relativt tidigt, ofta i hemmiljön.

Kungl. Maj:ts proposition, nr 151.

Kommittén har uppskattningsvis gjort följande beräkning av den vuxna

befolkningens procentuella fördelning på alkoholvanegrupper.

Vanegrupp

Ålder 20—25 år

Ålder över 25 år

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

Prickade för nykterhetsanmärkning upprepade gånger de

senaste 10 åren.....................................................................................

1

«

2

Enstaka nykterhetsanmärkningar under de senaste 10

6

7

0,2

Personer som mera regelbundet förtär spritdrycker (mode-

j ratister) ...................................................................................................

34

19

6B

30

Personer som endast tillfälligtvis förtär sprit eller endast

förtär vin eller Öl (nästan absolutister)................................

3?

46

14

31

Absolutister................................................................................................

22

35

10

36

| Kroniskt sjuka, anstaltsvårdade etc...............................................

1

3

Kommittén yttrar.

Redan i 20—25-årsåldern är fyra femtedelar av männen och två tredjede­

lar av kvinnorna alkoholkonsumenter. I åldersgrupperna över 25 år förtär

90 procent av männen och fortfarande ungefär två tredjedelar av kvinnorna

alkohol. I åldersgrupperna 25—55 år är andelen förtärare avsevärt större än

i åldersgruppen över 55 år. Särskilt markerad är denna generationsskillnad

i fråga om kvinnorna.

En undersökning av hur stor del av de manliga 26-åringarna som sökt

motbok visar att denna andel vuxit från ca 30 till ca 60 procent från mitten

88

av 1920-talet till mitten 1940-talet. Kurvan som sammanbinder talen för de

olika åren visar klara konjunktursvängningar men den allmänna stignings-

tendensen är mycket klart markerad.

En undersökning har även gjorts beträffande förändringen av den andel

av 17-åringarna som förtärt spritdrycker. En jämförelse har här kunnat ba­

seras på iakttagelser av de ungdomar som fyllt 17 år under tiden 1937—46.

Det visade sig att andelen 17-åringar med egen erfarenhet av alkoholförtä­

ring ökat bland såväl pojkar som flickor, och såväl bland landsbygdens ung­

domar som bland städernas.

De stora olikheterna mellan olika befolkningsgrupper i fråga om alkohol­

vanor har som en följd av denna utveckling utjämnats. Ungdomarna när­

mar sig de vuxnas vanetyp, kvinnorna, särskilt i städerna, närmar sig män­

nens och landsbygdsbefolkningen närmar sig stadsbefolkningens. I varje led

sker det härvid en ökning av antalet förtärare och antalet förtäringstill-

fällen.

Denna utveckling har enligt kommittén också fört med sig en utjämning

av olikheterna mellan de olika länen i fråga om konsumtionens storlek

med resultat att lagkonsumtionsområdena närmat sig högkonsumtionsom­

rådena. En bekräftelse härpå ser kommittén i de förut lämnade uppgifterna

om konsumtion och missbruk.

Kommittén konstaterar vidare, att breddningen av alkoholvanorna bland

ungdomen inte har kunnat ske utan en samtidig ökning av de ungas fylleri.

Utvecklingen angives i följande diagram.

Indextal

^<1925/28 ⁼ 100

)

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

18—21 år

samtl. åldrar över 15 ar

Fylleriets utveckling för olika åldrar. Fylleriförseelser per 1 000 män dels i ungdoms­

åldrarna 15—17, 18—20 och 21—25 år, dels i genomsnitt för samtliga åldrar. Index­

tal åren 1925,28 = 100.

89

Kommittén anför i anslutning härtill.

Självfallet är det vanskligt att draga slutsatser på grundval av förändring­

ar i fyllerisiffran under flera decennier. De förhållanden som utom variatio­

ner i antalet faktiska berusningsfall reglerar antalet avdömda förseelser

undergår alltför stora förändringar för att möjliggöra mera exakta slutsat­

ser på grundval av fylleristatistik från längre perioder. Då dessa förhållan­

den emellertid torde ha förändrats för de olika åldersgrupperna i ungefär

samma omfattning, synes en jämförelse mellan fylleriets utveckling i olika

åldrar vara möjlig och ändamålsenlig. En sadan jämförelse \isar då att fyl­

leriet i ungdomsåldrarna har en markerat ogynnsam utveckling sedan 1920-

talet. Andelen ynglingar i åldern 15—17 år, som tagits för fylleri, var 1948

ca tre gångar så stort som i mitten av 1920-talet. Andelen 18—20-åringar har

under samma tid ökat till det dubbla. Även för åldersgruppen 21—25 år är

ökningen mycket stark. De högre åldersgrupperna visar under samma tid

en viss minskning.

.

Den undersökning kommittén gjort av unga alkoholmissbrukares för­

hållanden visar att ungdomsfylleriet ofta är ett mycket allvarligt tecken på

en bristande social anpassning. De unga fylleristerna är som regel inte

slumpvis hämtade från de vanliga, skötsamma ungdomarna, vilkas för­

seelse skulle bestå i en tillfällig och oskyldig förlöpning. Fylleristerna av­

viker i hög grad från normalungdomen. De har sämre bakgrund, de har

sämre aktuell anpassning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Jämförelser med utlandet.

Av de sju länder, från vilka kommittén hämtat jämförelsematerial, an­

ges spritdryckerna liksom hos oss vara dominerande i tre, nämligen Fin­

land, Norge och Nederländerna. I Danmark uppges ölet spela en betydande

roll, medan Belgien och Storbritannien betecknas som utpräglade »ölländer»

och Frankrike såsom »vinland». Kommittén har funnit ändamålsenligt att

i fråga om nykterhetstillståndets utveckling i de undersökta länderna sätta

en gräns vid tiden för det första världskriget samt anför.

Alla länderna företer under årtiondena före 1914 ett i viktiga hänseenden

likartat förlopp. Under 1860- och 1870-talen växer brännvinskonsumtionen

i alla länderna som ett led i den allmänna standardstegringen. Med 1880-

talet inträder emellertid en åtskillnad mellan de olika länderna. Frankrike

och Belgien fortsätter sin starka stegring av spriidryckskonsumtionen fram

till sekelskiftet. I de övriga vänder med 1880-talet utvecklingskurvan nedåt.

Vad ligger bakom denna skillnad i utvecklingen? I Finland kan nedgång­

en i viss mån bero på beskattningen. För Nederländernas, Norges, och Sve­

riges vidkommande kan den till någon del aterföras pa försäljningslag-

stiftningen. För Danmarks och Englands del är emellertid en sådan möj­

lighet utesluten. Danmarks fall är i detta hänseende särskilt upplysande,

brännvinspriset var ännu 1910 inte mer än ca 40 öre för en helflaska .(3/4

liter). En liberal försäljningslagstiftning lade inga som helst hinder i vä­

gen för alkoholistens förvärv av sin dagskvantitet. Från 1874 fram till

1911 utgjorde också de grövsta alkoholmissbrukarna, deliranterna, en år

från år konstant andel av befolkningen. Det var således icke missbiukarna

utan befolkningen i övrigt som under denna tidrymd svarade för nedgång­

en i den danska förbrukningen från 20 till 10 liter per invånare. Även i

Sverige minskade konsumtionen, om också inte lika starkt som i Danmark.

90

Troligen är förklaringen densamma i båda länderna, nämligen stigande

kultur och förbättrad hygien samt inflytande från nykterhetsrörelsen och

den religiösa väckelserörelsen. Detta förmodas redan av den första danska

alkoholkommissionen i dess betänkande av 1907. Det är påfallande att

konsumtionsminskningen sätter in tidigare i länderna med en relativt stark

nykterhetsrörelse än i Belgien och Frankrike som saknar sådan. I de båda

sistnämnda länderna börjar emellertid konsumtionen att sjunka samtidigt

med skattehöjningar omkring sekelskiftet.

Vid tiden för det första världskriget visar sig i samtliga länder tecken

till ett ytterligare förbättrat nykterhetstillstånd. I Sverige infördes vid den­

na tid restriktionssystemet.

Kommittén konstaterar att någon inköpsreglering i stil med det svenska

systemet inte förekommit i något annat av de undersökta länderna samt

fortsätter.

<ni^?r^nft0Ch Finland har emellertid haft förbudslagstiftning (Norge totalt

1917—20, spritdrycksförbud 1921—26; Finland totalförbud 1919—32).

Belgien har sedan 1919 utskänkningsförbud beträffande spritdrycker. Dan-

mark, England och Nederländerna har tidigare än Sverige haft starka pris-

hojnmgar. I Frankrike har inga nämnvärda samhällsingripanden i nykter-

hetsfrämjande syfte förekommit förrän under andra världskriget.

Forändringarna under första världskriget innebär, enligt kommittén, en

minskning av spritdryckskonsumtionen i alla länder. Kommittén framhåller,

att dessa förändringar varit av stor betydelse för det socialt märkbara alko­

holmissbruket och därmed för nykterhetstillståndet även i sådana länder

som Frankrike, där den dominerande drycken är vin, eller Belgien och Eng­

land, där den är Öl. Kommittén anför vidare.

Nedgången i spritdryckskonsumtionen från 1911/13 till åren efter världs-

knget är nnnst i Frankrike och Sverige, tämligen stor i Storbritannien, Ne­

derländerna och Belgien och särskilt stor i Danmark. Det sistnämnda landet

intar en särställning. Före 1914 hade Danmark Europas högsta brännvins­

konsumtion men på 1920-talet den lägsta av de här jämförda länderna. Lan­

det övergick därigenom från att vara ett utpräglat »brännvinsland» till att

närmast vara ett »ölland».

Under mellankrigstiden minskar konsumtionen ytterligare i de övriga län­

derna men ökar något i Sverige. I de tidigare förbudsländerna, som nu kom­

mer med i statistiken, tycks tendensen vara något stigande. I Finland var

konsumtionen vid 1930-talets slut t. o. in. något högre än före 1914, då den

emellertid var rekordartat låg (1,9 liter per invånare mot Sveriges dåva­

rande 6,7).

°

Efter andra världskriget tycks konsumtionen i Storbritannien, Frankrike

och Belgien hålla sig på ungefär samma nivå som under de sista förkrigs-

aren. Danmark och Norge hade högre siffror under de första efterkrigsåren

m„en h£!.r under 1951 åter samma konsumtion som under 1930-talet eller

något lägre. Sverige, Finland och Nederländerna visar däremot en krafti«

stegring.

°

Konsumtionen av alkohol i de berörda länderna sammanfattas i denna

tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr löt.

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Konsumtionen av alkoholdrycker, liter/inv. under vissa perioder 1896—1949.

A. Spritdrycker {50 % alkoholhalt).

1896/1901

1909/14

1922/26

1933/38

1949

8,2

6,6

4,1

4,2

5,1

*3,2

1,8

Förbud

1,9

2,5

2,7

3,3

Förbud

1,9

2,8

14,8

3 8,9

1,3

0,8

1,1

8,2

4 5,2

2,4

1,6

3,2

5,5

3,5

1,6

1,0

1,0

2 8,8

4 5,8

2,2

1,2

1,4

8,5

5 7,5

5,2

4,8

3,6

B. Öl0

31

22

23

22

24

*11

5

Förbud

4

3

25

21

28

15

18

39

3 33

39

36

54

.

7 28

25

16

10

143

122

77

57

57

4 237

185

173

123

8 27

3 32

29

30

C.

Vin.'0

Frankrike................................................

135

137

175

156

88

i 1896/1900. - > 1898/1900. - 3 1911/14. - 4 1911/13. - 5 1909/13. - 6 Endast den be­

skattade konsumtionen. — 7 1912/13. — 8 1899/1901.

9 Hänsyn har ej tagits till växlande alkoholhalt, utom för Storbritannien och Frankrike dar

siffrorna anger Öl med en alkoholhalt av 5,5 resp. 5 volymprocent under hela perioden.

10 I de övriga länderna är vinkonsumtionen obetydlig.

Kommittén påpekar, att i Belgien och Frankrike faktorer utanför lag­

stiftningen haft en huvudsaklig andel i förbättringen samt att dessa faktorer

i jämförlig omfattning varit verksamma i de övriga sex länderna.

Beträffande Danmark framhålles att den stora skattehöjningen och den

därmed följande sexfaldiga realprisstegringen varit en avgörande faktor.

Prisstegringen och de utomlegislativa faktorerna medförde en sänkning av

brännvinskonsumtionen till mellan 1/8 och 1/10 av förkrigstidens. Delirium­

fallen, som mellan 1900 och 1911 pendlat mellan 950 och 1 200 fall årligen,

krympte och var på 1920-talet ca 50, på 1930-talet ca 30 och på 1940-talet

bara ca 10 om året.

Om de övriga främmande länderna anföres.

I stort sett är utvecklingen densamma i England. Där är emellertid pris­

höjningen blygsammare (priserna var redan tidigare betydligt högre) oci

konsumtionsnedgången inte fullt så stor: under 1930- och 1940-talen 70

procent i förhållande till konsumtionen före forsta världskriget. Någon

siffra för deliriumfrekvensen finns icke tillgänglig, men tyllerifrekvensen

var efter andra världskriget bara 10 å 15 procent av frekvensen fore det

f örsta

För Nederländerna gäller ungefär detsamma som ovan sagts om England,

med undantag för att konsumtionssiffrorna stigit vissa år under mellan-