2

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 februari 1954.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

U

ndén

,

statsråden

S ^köld , Z ^etterberg , T ^orsten N ^ilsson , S ^träng , E ^ricsson , A ^ndersson ,

L

ingman

, N

orup

, H

edlund

, P

ersson

, H

jälmar

N

ilson

, L

indell

,

N

ordenstam

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, vissa frågor angå­

ende anslag till främjande av ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet

m. ^to. och anför därvid följande.

Vid förberedande behandling inom finansdepartementet av 1944 års nyk­

terhetskommittés betänkanden aktualiserades vissa spörsmål, varvid det

befanns lämpligt att såsom komplement till de utredningar, nykterhetskom­

mittén haft att utföra, undersöka möjligheterna att vidtaga vissa ytterliga­

re åtgärder, ägnade att främja de nykterhet spolitiska strävandena. I anled­

ning härav tillkallade chefen för finansdepartementet — efter erhållet be­

myndigande av Kungl. Maj:t — den 2 juni 1953 fyra utredningsmän med

uppdrag att verkställa en utredning angående stöd åt nykterhetsorganisa-

tioner och ungdomsvårdande sammanslutningar. Med skrivelse den 2 no­

vember 1953 har utredningsmännen — vilka utgjorts av undervisningsrådet

Ragnar Lund, ordförande, gymnastikdirektören Olof Halidén, domprosten

Nils Karlström och statskommissarien Karl Albert Lindbergson, och som

antagit namnet 1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisa-

tioner och ungdomsvårdande sammanslutningar (i det följande kallad 1953

års utredning) — avlämnat en promemoria med förslag rörande stöd åt

nykterhetsorganisationema. Jag har tidigare i dag i särskild ordning anmält

nämnda promemoria. Med skrivelse den 8 december 1953 har utredningen

avlämnat ett betänkande med förslag rörande bidrag till ungdomens för­

eningsliv och fritidsverksamhet (stencilerat).

Över 1953 års utrednings nyssnämnda betänkande har yttranden avgivits

av statskontoret, skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, riksräkenskapsverket,

statens nämnd för samlingslokaler, svenska kyrkans diakonistyrelse, läns­

styrelserna i Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt

Norrbottens län, Landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet,

Svenska landstingsförbundet, Socialdemokratiska ungdomsförbundet, Folk­

4

till alkoholmissbruk. De som flyttar från landsbygden eller från mindre

samhällen in till storstäderna är särskilt illa utsatta.

Nykterhetskommittén förklarar, att den icke haft möjligheter att fram­

lägga detaljerade förslag till ungdomssociala åtgärder. Kommittén hänvisar

till att sådana förslag tidigare framlagts av ungdomsvårdskommittén i dess

olika betänkanden.1 Nykterhetskommittén säger sig icke ha haft anledning

att taga ställning till ungdomsvårdskommitténs förslag men anger några

exempel på åtgärder, som synes böra övervägas. Därvid pekar kommittén

bland annat på behovet av utvidgade möjligheter till fritids- och hobby­

verksamhet för ungdomen. Kommittén framhåller att den utveckling, som

avslöjats vid dess undersökningar, är så oroande, att verkliga krafttag är

nödvändiga. Att de erforderliga insatserna från samhällets sida kan bli kost­

nadskrävande, får enligt kommitténs mening icke avskräcka. Det gäller här,

säger kommittén, en investering i ungdomen, som kan bli lönande för fram­

tiden. — I ett flertal remissyttranden över nykterhetskommitténs betän­

kanden har också efterlysts förslag till åtgärder i ungdomsvårdande syfte.

I direktiven för 1953 års utredning uttalade chefen för finansdepartemen­

tet bland annat följande.

Beträffande frågan om stöd åt andra organisationer än nykterhetsorga-

nisationerna gör nykterhetskommittén vissa allmänna rekommendationer

och framhåller bl. a. vikten av åtgärder för ungdomen. Konkreta åtgärder

föreslås icke. Därutinnan hänvisas till de förslag som tidigare framlagts av

ungdomsvårdskommittén och som bl. a. avser statliga bidrag till avlöning

av instruktörer och anordnande av instruktörskurser inom ungdomsorgani­

sationerna. Även detta förslag har varit ute på remiss. Tanken att ge stöd

åt ungdomsorganisationerna i här antydd form har i princip vunnit anslut­

ning hos remissinstanserna. I fråga om de av ungdomsvårdskommittén för­

ordade bidragsgrunderna har emellertid skilda meningar uttalats.

När nu en omprövning av samhällets nykterhetspolitik står på dagord­

ningen, är det viktigt att man finner lämpliga vägar att genom åtgärder av

nu angivet slag stödja enskilda organisationers strävanden för sunda vanor,

särskilt bland ungdomen. Kommittéernas utredningar torde ge vid handen,

att möjligheter härtill finnes. Dessa synes böra tas upp till förnyat övervä­

gande för att kunna prövas i ett sammanhang.

Stödet åt andra organisationer än nykterhetsföreningarna bör inriktas på

sådan verksamhet som innefattar ungdomsvård i egentlig mening. Vissa in­

skränkningar torde emellertid vara erforderliga. De politiska ungdomsorga­

nisationerna utför visserligen ett erkännansvärt ungdomsvårdande arbete.

Deras huvudsyfte är emellertid att driva politisk verksamhet och statsstöd

till dem torde med hänsyn härtill vara förenat med särskilda problem. Med

hänsyn till den skyndsamhet, varmed ifrågavarande utredning bör bedrivas,

torde det vara mindre lämpligt att häri inbegripa denna fråga.

I fråga om formerna för ett statligt stöd åt andra organisationer än nyk-

1 Stöd åt ungdomens föreningsliv (SOU 1944:31), Ungdomen och nöjeslivet (SOU 1945:22),

Ungdomens fritidsverksamhet (SOU 1947:12), Stöd åt utveeklingshämmad ungdom (SOU 1947:17),

Ungdomen och arbetet (SOU 1948:21) samt Ungdomen möter samhället (slutbetänkande, SOU

1951: 41).

Kungl. Mciy.ts proposition nr 156.

5

terhetsorganisationerna synes det nödvändigt att skapa fasta normer så att

stödets begränsning till ungdomsvårdande verksamhet säkerställes. Den av

ungdomsvårdskommittén förordade formen att ge bidrag till instruktörs­

verksamhet representerar en tänkbar möjlighet. Även andra utvägar bör

emellertid prövas. Ett brännande problem för många organisationer är

lokalfrågan. Här blir emellertid en begränsning av det i detta samman­

hang aktuella utredningsuppdraget nödvändig. Väl bör sådana frågor som

stöd åt föreningar för förhyrning och viss utrustning av befintliga lokaler

o. dyl. kunna komma under bedömande. Däremot bör den i annan ordning

bedrivna samhälleliga planeringen för inrättande av nya samlingslokaler

här lämnas åsido.

Idrottsrörelsens ungdomsverksamhet bör givetvis komma under bedö­

mande vid den nu ifrågasatta utredningen. Här må endast erinras om att

Sveriges riksidrottsförbund och Sveriges centralförening för idrottens främ­

jande tagit initiativ för att utveckla ungdomsidrotten. En samordning av

de på detta område aktuella åtgärderna bör eftersträvas. Frågan om ökade

bidrag till idrottsanläggningar bör däremot prövas i annan ordning.

Hittills har endast varit tal om stöd åt organisationer. I den mån möjlig­

heter finnes att i anslutning härtill befordra nykterhetsfrämjande och ung­

domsvårdande verksamhet i andra former, t. ex. fritidsverksamhet för s. k.

föreningslös ungdom, bör de uppmärksammas. Men frågan om statlig eller

kommunal verksamhet av detta slag bör icke prövas i förevarande samman­

hang.

Erfarenheterna från främmande länder bör beaktas. Stöd åt ungdomsor­

ganisationer förekommer exempelvis i Danmark och Storbritannien.

Beträffande de åtgärder till stöd för ungdomsvårdande verksamhet som

nu avhandlats bör faran för byråkratisering beaktas.

Jag torde nu få övergå till en redogörelse för 1953 års utrednings övervä­

ganden och förslag samt för avgivna yttranden över betänkandet.

Utredningens särskilda förslag är i huvudsak resultat av överväganden på

grundval av den diskussion, som ungdomsvårdskommitténs rekommenda­

tioner föranlett. I utredningens olika avsnitt sammanfattas bland annat

huvudpunkterna i ungdomsvårdskommitténs detaljförslag i vissa frågor, re­

missyttranden däröver samt aktuella delar av de senaste årens riksdagsbe­

handling. Genom en rundskrivelse till ett stort antal ungdomsorganisatio­

ner och genom muntliga överläggningar med företrädare för dessa och andra

sammanslutningar av betydelse för ungdomsarbetet — exempelvis de stats­

understödda riksförbunden för studiecirkelverksamhet — har utredningen

inhämtat synpunkter av vikt för förslagens utformning.

Jag torde i fortsättningen i huvudsak få begränsa framställningen till de

avsnitt av betänkandet, som avser utredningens egna ställningstaganden,

och följer därvid betänkandets disposition.

I följande tablå lämnas en inledande översikt över de statsanslag som blir

erforderliga för budgetåret 1954/55, därest utredningens förslag genom-

föres.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156.

6

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156.

Sammanfattning av utredningens anslagsyrkanden.

Bidrag till utbildning av ungdomsledare, reservationsanslag

(nytt anslag) ...................................................................................

1. Bidrag till regionala kurser................................ 165 000

2. Bidrag till centrala kurser ................................ 157 500

3. Till skolöverstyrelsens disposition för anordnan­

de av centrala kurser............................................ 15 000

4. Till skolöverstyrelsens disposition för anordnan­

de av en försökskurs............................................ 44 000

Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet, förslagsanslag (nytt

anslag) .............................................................................................

Bidrag till ungdomsidrotten (särskilda medel under X ht.) ....

Bidrag till instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisationer

(nytt anslag) ...................................................................................

Bidrag till viss instruktörsverksamhet inom idrottsrörelsen (sär­

skilda medel under X ht.) .............................................................

Bidrag till försöksverksamhet beträffande ungdomsinstruktörer

i vissa län (nytt anslag) .................................................................

Bidrag till utrustning m. m. av vissa föreningslokaler, reserva­

tionsanslag (nytt anslag under V ht.)..........................................

1. Bidrag till utrustning av ungdomsvårdande

sammanslutningars lokaler.................................. 150 000

2. Bidrag till Våra gårdar, riksförening för nykter­

hetsrörelsens allmänna samlingslokaler.............. 100 000

Bidrag till verksamheten vid hemgårdar......................................

Skolöverstyrelsen: Avlöningar (ökning av nuvarande anslag) . .

Summa kronor

381 500

1 080 000

350 000

326 400

108 800

40 800

250 000

150 000

36 300

2 723 800

I förhållande till motsvarande anslag å riksstaten för innevarande bud­

getår innebär de föreslagna beloppen en kostnadsökning av 2 678 800

kronor.

II. Allmänna synpunkter på ungdomsfrågan.

1953 års utredning.

Utredningen erinrar inledningsvis om att dess uppdrag ingått som ett led

i förberedelserna för en eventuell förändring av nykterhetspolitiken. Enligt

utredningens uppfattning har ungdomsfrågorna därigenom fått en starkare

anknytning till alkoholfrågan än de i själva verket har, betraktade som ett

aktuellt samhällsproblem. För utredningen har det emellertid varit av vikt

att söka komma åt det väsentliga i den rad faktorer, som tillsammans ska­

7

par det i våra dagar mycket komplicerade ungdomsproblemet. Utredningen

anknyter i detta sammanhang till ungdomsvårdskommitténs arbete och an­

för bland annat följande.

Ungdoinsvårdskommittén har i sina betänkanden givit diskussionen om

ungdomsproblemen fastare utgångspunkter. Kommitténs statistiska under­

sökningar har bekräftat åtskilliga förmodanden och allmänna föreställning­

ar om ungdomens livsvillkor och även belyst förhållanden på det ungdoms-

sociala området, som tidigare inte varit kända. När ungdomsvårdskommit-

tén tillsattes — sommaren 1939 — var anledningen i första hand den ökade

ungdomsbrottsligheten och de missförhållanden som konstaterades inom

det offentliga nöjeslivet. Sedermera vidgades direktiven för kommittén be­

tydligt.

Ökade frestelser för ungdomen, större rörlighet bland denna, anpass­

ningssvårigheter vid övergången från skola till arbetsliv och slutligen brist

på lämpliga fritidssysselsättningar var en grupp företeelser, som alla sam­

verkade till att vid denna tidpunkt ytterligare accentuera problemet ung­

dom och samhälle. Utredningen har inte anledning att här närmare referera

de avsnitt i ungdomsvårdskommitténs betänkanden, som belyser skilda

ungdomsproblem. I ungdomsvårdskommitténs slutbetänkande (SOU 1951:

41) har de viktigaste resultaten samlats. Några av de slutsatser, som ung-

domsvårdskommittén drar av befolkningsstatistikens siffror, och kommit­

téns egna undersökningar förtjänar emellertid att rekapituleras och belysas

i det nu aktuella sammanhanget.

Ett förhållande, som allvarligt påminner om den vikt som under de kom­

mande åren måste tillmätas ungdomsproblemet, är ungdomens snabbt väx­

ande andel av befolkningspyramiden. 1940-talets stora barnkullar, som se­

dan flera år tillbaka skapat och fortfarande innebär speciella problem för

skolväsendet, kommer inom de närmaste decennierna att såsom ungdoms­

vård skommittén säger »bilda en flodvåg» av ungdomar i tonåren. Ungdoms-

vårdskommittén erinrar i sitt slutbetänkande om att bostäder, fritidslokaler

och yrkesutbildningstillfällen är otillräckliga för de exceptionellt få ungdo­

mar, som samhället nu har att sörja för, och understryker att alla dessa pro­

blem måste bli ännu mer svårlösta under de närmast kommande årtiondena.

En annan omständighet av den största betydelse för bedömningen av

ungdomsfrågan är den starka flyttningen från landsbygden till städerna. Av

den ungdomsundersökning, för vilken ungdoinsvårdskommittén redogör i

sitt slutbetänkande och som företogs år 1947, framgår att av storstädernas

ungdom i åldern 17 till 21 år en fjärdedel och i åldern 21 till 26 år nära en

tredjedel vuxit upp på landsbygden. En annan ström av ungdom kommer

till storstäderna från de mindre städerna. Denna grupp är ungefär hälften

så stor som den som kommer från landsbygden. Ungdomsvårdskommittén

erinrar om att betydande svårigheter möter denna ungdom då den skall an­

passa sig i storstadsmiljön och till ett yrke, som i regel är av helt annat slag

än det man lärt känna i hemorten.

Den svåra bostadssituationen i storstäderna försvårar ytterligare i hög

grad anpassningsproblemen. Den psykologiska anpassningen vid miljöbyte

av så omvälvande art måste många gånger innebära stora problem och ris­

ker för mänsklig isolering och social urspåring. Den hastiga befolkningstill­

växten i de större städerna, framför allt i de tre största, har nu fört upp des­

sa städer i verklig storstadsklass, vilket obönhörligt medför ökade kriminali-

tetsrisker också för de där infödda ungdomarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

8

1953 års utredning erinrar i fortsättningen om att ungdomsvårdskommit-

tén beräknat, att 40 procent av den svenska ungdomen i åldern 13—25 år

vore föreningsansluten. Enligt en undersökning, för vilken redogöres i ung-

domsvårdskommitténs slutbetänkande, vore i åldern 17—26 år 60 procent

av pojkarna och 30 procent av flickorna anslutna till någon förening. Ung­

domen på landsbygden vore i betydligt mindre grad än stadsungdomen för­

eningsansluten.

I ett särskilt avsnitt summerar utredningen vissa synpunkter på ung­

domsfrågan.

Utredningen framhåller därvid att en väsentlig del av de problem, som

hörde till ungdomsvårdskommitténs uppgifter, i sammanträngd form hän-

skjutits till utredningen för att på nytt prövas i nu aktualiserade samman­

hang. Utredningen är angelägen att understryka, att dess uppdrag, som i

huvudsak tager sikte pa ett aktivt stöd åt skilda ungdomssammanslutning-

ars verksamhet, måste betraktas som en begränsad men mycket viktig del

av de möjligheter som står till samhällets förfogande i arbetet på att lösa

ungdomsfrågorna i vidaste bemärkelse.

I detta sammanhang pekar utredningen på en rad speciella problem.

Bland annat nämner utredningen frågan om hemmens ställning och betonar

att varje rekommendation eller åtgärd, som syftar till att återge hemmet

och familjen dess naturliga funktion i samhällslivet, blir utan större bety­

delse, om inte samtidigt en radikal lösning av bostadsfrågan kan vinnas.

Frågorna om förbättrad yrkesvägledning och yrkesutbildning är likaledes

centrala spörsmål, framhåller utredningen och understryker, att dessa spörs­

mål tarvar ökad uppmärksamhet från statsmakternas sida. Vidare uttalas,

att de möjligheter, som ungdomens numera relativt snabbt växande pen­

ninginkomster skapar, innebär ett utomordentligt stort ansvarsproblem.

Utredningen finner det angeläget, att ungdomens aktuella inkomstförhål­

landen närmare undersökes och att frågan om att få till stånd ett ökat ung-

domssparande ingående prövas. Utredningen hyser den uppfattningen, att

ett utbyggt ungdomssparande icke blott skulle kunna främja sådana strä­

vanden, som ligger inom det givna utredningsuppdraget, utan även skulle

kunna utgöra ett verksamt finansiellt medel att främja lösningen av ung­

domens bostadsproblem. Enligt utredningens mening bör även frågan om

lyxkonsumtionen och de möjligheter samhället har att på detta område

åstadkomma en balans prövas förutsättningslöst. Frågan om i vilken ut­

sträckning en sanering av nöjeslivet bör komma till stånd genom restriktiva

ingripanden från statsmakternas sida behöver också enligt utredningens

uppfattning närmare utredas.

Utredningen fastslår emellertid, att positiva åtgärder kommer i främsta

rummet. Skall samhället, säger utredningen, i fortsättningen kunna bekäm­

pa de neddragande krafter, som verkar i hägnet av en legitim näringsfrihet,

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156.

10

Vid sidan av de konkreta faktorer, som betingar uppkomsten av de nu

aktuella ungdomsproblemen, finns det i vår tid — kanske i högre grad än

någonsin förut — en rad irrationella faktorer, som tillsammans skapar en

otrygghet, vilken av naturliga skäl just får sina mest markanta uttryck i

ungdomens beteende. Ungdomens revolt mot de vuxnas samhälle är visser­

ligen ingen för vår tid särskilt typisk företeelse, ehuru många omständighe­

ter pekar på att spänningen mellan generationerna nu orsakas av särskilt

djupt liggande konfliktmoment. Att sätta ungdomsproblemet i samband

med den oro, som människorna i vår tid kan känna till följd av de motsätt­

ningar, som Öppet manifesteras i den internationella samlevnaden, kan må­

hända i och för sig synas vara att söka orsakssammanhang vid sidan av de

centrala. Aspekten bör emellertid inte förbises, då dessa motsättningar blott

i större skala återspeglar mänskliga konflikter. Så mycket torde i varje fall

kunna sägas, att den bristande tilliten till framtiden kan få speciella, ehuru

kanske omedvetna uttryck just hos ungdomen, som i våra dagar knappast

kan förväntas att med någon större grad av förtroende leva sig in i de vux­

nas värld, fylld av osäkerhet och motsägelser.

Sådana mer eller mindre akuta samhällsproblem som ungdomens alkohol­

missbruk, kriminalitet och asocialitet i andra former måste emellertid, om

de skärskadas tillräckligt ingående, till slut bli frågor, som rör den enskilda

människan. Personlighetens utveckling i vår tid sker under ett starkt tryck.

Vetenskapens och teknikens utveckling skänker människorna ständigt öka­

de kunskaper och nya möjligheter. En följd av denna just nu så våldsamma

process är en ännu snabbt fortskridande materiell välståndshöjning. Kraven

på en ytterligare stegring har emellertid i sin tur bidragit till att göra den

enskilda människan till en kugge i en kollektiv strävan att nå ytterligare

materiella vinster, vilkas definitiva mål rimligen borde vara att tillgodose

människans innersta behov.

I den hets, som otvivelaktigt präglar nutiden, har personlighetens inre ut­

veckling kommit i skymundan. Kartläggningen av människans livsbetingel­

ser, de ma vara psykologiska, sexuella eller av annan art, har uppenbarligen

skänkt oss nya och viktiga insikter. Samtidigt har emellertid dessa kunska­

per lagts till rätta och förmedlats till människorna i en uttunnad form, där

frågan om den enskilda människans ansvar blivit ett spörsmål i andra hand

och där subjektiva värderingar av allehanda slag skapat en stark förvirring.

I livsavgörande frågor hämtar människorna, icke minst ungdomen, idag sina

mönster i en på skilda vägar (genom film, press, radio m. m.) förenklad före­

bild, befriad från de personliga särdrag och egenskaper som — alla rationa­

liseringar till trots —- dock skapar levande individer. I huru hög grad män­

niskornas moralbildning och personlighetsdaning tar intryck av dessa falska

förebilder, som är så väl ägnade för massverkan och masspridning genom

nutidens alltmer raffinerade meddelelsemedel, undandrar sig givetvis varje

objektivt bedömande. Detta förytligande av en ständigt växande människo­

kunskap bidrar till att skapa den utjämning eller relativisering av andliga

värden och etiska normer, som i så hög grad präglar vår tid. Utan att ta

ställning i debatten om de djupast liggande orsakerna till de förhållanden,

som utgör bakgrunden till utredningsuppdraget, håller utredningen för san­

nolikt, att ungdomsproblemen i icke ringa utsträckning sammanhänger med

den osäkerhet i moraliska frågor, som är en följd av den starka splittringen

i livsåskådningsfrågor och tänkesätt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

12

Departementschefen.

Under förberedelserna för den omläggning av nykterhetspolitiken, vars

riktlinjer tidigare denna dag angivits i propositionen nr 151, har frågan om

samhällets ungdomsvårdande uppgifter fått en skärpt aktualitet. Den pla­

nerade nykterhetspolitiska reformen innebär i huvudsak, att positivt nykter-

hetsfrämjande åtgärder i så stor utsträckning som möjligt skall ersätta

restriktivt verkande ingrepp. Vid avvägningen av de olika positiva åtgär­

derna har kravet på direkta insatser för ungdomen fått en särskild tyngd.

Den oroande utvecklingen av nykterhetstillståndet i vårt land är i hög

grad ett problem som rör ungdomen. I nyssnämnda proposition har chefen

för finansdepartementet givit klart uttryck åt den uppfattningen, att kon­

kreta åtgärder för ungdomen är ett betydelsefullt led i den planerade nyk­

terhetspolitiska reformen. I propositionen framhålles också, att åtgärder

av ifrågavarande slag — exempelvis stöd åt sammanslutningar med ung­

domsvårdande uppgifter på sitt program, åt ungdomsidrott och åt organi­

serad fritidsverksamhet bland ungdomen — är av betydelse även från all­

mänt socialpolitisk och kriminalpolitisk synpunkt, vilket syntes utgöra ett

ytterligare skäl att pröva möjligheterna för en samhällelig insats på berörda

område.

1953 års utredning framhåller, att ungdomsfrågorna genom sammankopp­

lingen med nykterhetspolitiken nu fått en starkare anknytning till alkohol­

frågan än de i själva verket har, betraktade som ett aktuellt samhällspro­

blem. Jag är helt ense med utredningen därom, att spörsmålet om åtgärder

mot ungdomens alkoholmissbruk endast representerar en sida av hela frå­

gan om samhällets förebyggande ungdomsvård. Utredningen synes också

ha valt sina rekommendationer och förslag utifrån den förutsättningen, att

de nykterhetsfrämjande strävandena direkt eller indirekt främjas av exem­

pelvis förbättrad ungdomsledarutbildning, lämplig fritidssysselsättning för

ungdomen och därmed sammanhängande åtgärder. När jag i det följande

föreslår en rad stödåtgärder för ungdomen, syftar jag därför längre än till

det rent nykterhetsbefrämjande.

Den summariska översikt över 1953 års utrednings förslag, som jag i det

föregående lämnat, visar enligt min mening att utredningen inriktat sina

rekommendationer rörande en statlig bidragsgivning på centrala områden

av ungdomsverksamheten. Förslagen synes i allt väsentligt vara grundade

på övertygelsen om det fria och frivilliga ungdomsarbetets, d. v. s. för­

eningslivets, uppgift som komplement till ungdomens personlighetsutveck-

ling i hem och skola. Jag delar helt utredningens uppfattning om förenings­

livets betydelse och möjligheter härvidlag. Fördelen med en statlig bidrags­

givning till ungdomsarbetet enligt de riktlinjer utredningen dragit upp är,

att ungdomens naturligt framvuxna gruppliv och det i vårt land rikt för­

grenade föreningsväsendet kan utnyttjas i en samhällelig strävan att för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

icke skäligt. Den här tecknade dubbla funktionen — ungdomsvård och

politisk verksamhet — låter sig emellertid icke utan vidare särskilja.

Enligt min mening bör en förutsättningslös utredning av frågan om stat­

ligt stöd till de politiska sammanslutningarnas ungdomsvårdande verksam­

het komma till stånd. Jag avser därför att hos Kungl. Maj:t hemställa om

bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för en utredning av denna

fråga, varvid såväl premisserna för som konsekvenserna av ett statligt stöd

av denna art bör kartläggas samt — därest möjlighet till ett sådant stöd

befinnes föreligga — jämväl formerna för detta bör angivas.

Oberoende av de resultat, vartill en sådan utredning kan leda, bör enligt

min mening 1953 års utrednings förslag till främjande av ungdomens för­

eningsliv och fritidsverksamhet i huvudsak kunna läggas till grund för

beslut. Jag kommer därför i det följande att förorda anslagshöjningar och

nya anslag för nu ifrågavarande ändamål samt vissa ytterligare åtgärder i

det angivna syftet redan från och med nästa budgetår.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

III. Utbildning av ungdomsledare.

Nuvarande förhållanden.

För närvarande finns ej något centralt tillgängligt statsanslag för bidrag

till utbildning av ungdomsledare. Inom föreningslivet bekostas utbildning­

en i första hand av organisationerna själva. Det är därvid i regel fråga om

kurser som anordnas centralt eller distriktsvis, ofta av en veckas längd. Där­

utöver förekommer, att kurser anordnas t. ex. i en stad med kommunalt

stöd och med deltagare från stadens ungdomsföreningar och eventuellt ung­

domsgårdar.

Vissa organisationer erhaller ett statligt stöd, som även kommer ung-

domsledarutbildningen till godo. Således utgår till idrottsrörelsen bidrag till

instruktionsverksamhet, vilken dock huvudsakligen är av teknisk karaktär.

Till Skid- och friluftsfrämjandet samt till vissa scoutorganisationer lämnas

ur fonden för friluftslivets främjande bidrag till ledarutbildning. Jordbru­

kare-ungdomens förbund har under innevarande budgetår ett riksstatsan-

slag av 225 000 kronor, som avser förbundets verksamhet i dess helhet och

således även kommer ledarutbildningen till godo. Förbundets verksamhet

är emellertid av speciell karaktär och kan i första hand anses vara en förbe­

redande yrkesutbildning. Av andra anslagsmedel som kan utnyttjas för när­

besläktade ändamål kan främst nämnas de poster av anslaget till Bidrag

till undervisnings- och upplysningsverksamhet m. m. för nykterhetens främ­

jande, som avser nykterhetsorganisationernas ungdomsverksamhet. Riks­

förbunden för studiecirkelverksamhet kan använda en viss del av sitt bidrag

för organisations- och administrationskostnader till anordnande av studie-

ledar- och instruktionskurser. Dessutom förfogar skolöverstyrelsen över ett

särskilt anslag för anordnande av utbildningskurser för studieledare.

De medel som utdelats ur Konung Gustaf V:s 90-årsfond har till största

delen gått till kurser för utbildning av ungdomsledare. Under år 1952 utde­

lades ur fonden ett belopp av 84 400 kronor och under år 1953 ett belopp

av 89 500 kronor. År 1952 inkom till fonden 407 ansökningar om bidrag på

sammanlagt 736 139 kronor, och år 1953 hade siffrorna stigit till 513 res­

pektive 1 154 589 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

15

1953 års utredning.

Inledande synpunkter.

Utredningen framhåller, att stöd åt utbildningen av ledare och instruk­

törer i ungdomsarbetet under en följd av år kommit att stå i förgrunden

bland ungdomssammanslutningarnas önskemål.

Utredningen finner det vara uppenbart, att frågan om vilken roll ung­

domsorganisationerna skall kunna spela för att allvarligt påverka ungdomens

vanebildning och för att kunna nå den ungdom som nu står utanför för­

eningslivet, i mycket hög grad beror på de kvalifikationer som sammanslut­

ningarnas ledande krafter äger för denna uppgift. Ett ungdomsarbete, som

icke närmast syftar till att ge ungdomarna tillfällig förströelse och fritids­

sysselsättning, bör, om det verkligen skall kunna ge resultat på längre sikt,

ankytas till ett djupare syfte. Ungdomsledare av skilda slag måste därför,

utöver personliga kvalifikationer, även äga åtminstone grundläggande in­

sikter i sådana ämnen som berör vitala problem för ungdomen och särskilt

för den del av ungdomen som befinner sig i brytningsåren.

Det är enligt utredningens uppfattning fullt klart, att samhället icke kan

kräva, att ideella och andra ungdomssammanslutningar med sina begrän­

sade resurser skall kunna ge dem, som aktivt arbetar som ungdomsledare,,

erforderliga kunskaper på detta område. För ungdomssammanslutningarna

har det sedan länge likväl varit en central angelägenhet att i så stor omfatt­

ning som möjligt söka lösa ungdomsledarfrågan genom kortare eller längre

kurser.

Med hänsyn till de begränsade medel, som de ungdomsvårdande sam­

manslutningarna kan disponera för ett sådant ändamål, ligger det i sakens

natur, att utbildningskurserna i betydande utsträckning ägnas åt sådana

frågor, som har direkta beröringspunkter med det speciella syfte kring vil­

ket organisationen är uppbyggd. Dessutom förekommer emellertid utbild­

ning i vissa ämnen som kan vara ägnade att särskilt fånga ungdomens in­

tressen, såsom amatörteater, hobbyarbete och idrott, liksom i ämnen av all­

män karaktär, t. ex. föreningskunskap, psykologi och hälsolära.

16

Enligt utredningen råder intet tvivel om att ett starkt ackumulerat be­

hov för närvarande finns för en väsentligt utbyggd ungdomsledarutbild-

ning. I ungdomssammanslutningarnas svar på utredningens rundskrivelse

och vid de överläggningar med skilda företrädare för dessa organisationer,

som kommittén haft under hösten 1953, har detta behov betonats kraftigt.

Det råder sålunda en påfallande samstämmighet i fråga om villigheten att

intensifiera ledarutbildningen, ehuru det också står klart att bristen på re­

surser är ett avgörande hinder för att dessa planer skall kunna fullföljas i

önskad omfattning.

Av remissbehandlingen av ungdomsvårdskommitténs betänkande fram­

går enligt utredningen, att mycket olika meningar yppats rörande de av

denna kommitté föreslagna grunderna, efter vilka bidrag till ungdomsledar-

utbildningen skulle utgå.

Enligt utredningens mening talar starka skäl för att samhället i fortsätt­

ningen svarar för en viss del av de kostnader, som krävs för utbildning av

ledare och instruktörer i ungdomsarbetet. En huvudfråga är därvid syftet

med den ifrågasatta bidrag sgivning en. Betydelsefull är även frågan om hu­

vudmannaskapet för ledarutbildningen samt spörsmålet om bidragsgrun-

derna.

Vad den första frågan beträffar har utredningen funnit, att den del av

ledarutbildningen, till vilken man i fortsättningen bör ge stöd, i huvudsak

bör avgränsas till vissa ämnesområden. Syftet med det statliga bidraget bör

vara att ge ungdomsledarna sådana elementära insikter i sociala och psyko­

logiska sammanhang, i miljökunskap, i ungdomsarbetets metodiska frågor

samt i fritidsverksamhetens teknik, att de bibringas en fastare grund för en

fortsatt praktisk verksamhet. Utredningen fäster särskilt stor vikt vid att

en statsunderstödd ungdomsledarutbildning bygges upp kring sådana äm­

nen, som är ägnade att öka deltagarnas möjligheter att i det aktiva ung­

domsarbetet nå den ungdom, som nu av olika skäl kommit att stå utanför

föreningslivet. I hög grad är enligt utredningen en sådan förmåga att nå

kontakt en personlig egenskap. Utredningen är emellertid övertygad om att

ökade kunskaper, inte minst om de psykologiska faktorer och speciella mil­

jösammanhang som ligger bakom de anpassningssvårigheter av olika slag,

som utmärker framför allt talrika grupper av storstadsungdomen, härvidlag

är lika avgörande som mer eller mindre konstitutionella ledaregenskaper.

Samtidigt som sålunda en så allmän orientering som möjligt bör eftersträvas

hos den som aktivt har att leda ungdomen, är det också enligt utredningen

viktigt, att ledaren eller instruktören besitter de tekniska kunskaper, som

erfordras för att förnya föreningsarbetet och skapa lämpliga sysselsättnings-

former. Särskilt i sistnämnda avseende torde skolade ungdomsledare ha en

mycket stor uppgift att fylla. Utredningen finner det mycket betydelsefullt,

att man vid utbildningen av ungdomsledare lägger stor vikt vid sådana me­

todfrågor, som klargör de lämpligaste vägarna att nå sådan ungdom, som

genom levnadsförhållanden och miljöer har svårigheter att nå gemenskap

Kungl. Mcij:ts proposition nr 156.

18

domssammanslutningar, samt att staten själv påtar sig hela kostnaden för

vissa ledarutbildningskurser. Med hänsyn till att utredningen enligt sina

direktiv icke haft att pröva frågan om stöd till de politiska ungdomsorga­

nisationerna, lämnas dessa organisationer utanför det följande förslaget.

Enligt utredningen bör följande grundläggande krav för stats­

bidrag uppställas på den sammanslutning som anordnar ungdomsledarut-

bildningen. Dessa krav anknyter med vissa modifikationer till de villkor

som föreslagits av ungdoms vårdskommittén.

1. Sammanslutningen skall vara en riksomfattande organisation och. bedriva en verksam­

het, som är särskilt inriktad på ungdom i åldern 12—25 år.

2. Sammanslutningen skall redovisa minst 3 000 medlemmar.

3. Sammanslutningen skall bland sina medlemmar bedriva en till kamratskap fostrande

verksamhet och bereda dem möjligheter att odla antingen religiösa, ideella, intellek­

tuella, konstnärliga, praktiska eller sportsliga intressen.

4. Sammanslutningen skall icke ha till huvudsaklig uppgift att tillgodose medlemmarnas

enskilda eller yrkesmässiga ekonomiska intressen.

Enligt utredningens mening bör det ankomma på skolöverstyrelsen att

pröva frågan, vilka organisationer som på ovan angivna grunder kan anses

berättigade att komma i fråga för bidrag.

Statsbidraget till ungdomsledarutbildningen bör begränsas till den del av

utbildningen, som avser för all ungdomsledarutbildning gemensamma äm­

nen. Härigenom vinnes bland annat, att kurserna kan göras gemensamma

för ungdomsledare, tillhörande olika organisationer.

Utredningen har övervägt vilka ämnen som i princip bör berättiga till

statsbidrag. Följande ämnen, vilka givetvis i det enskilda fallet kan formu­

leras annorlunda eller begränsas till särskilda delar, bör upptagas såsom

statsbidragsberättigade undervisningsämnen.

Huvudämnen:

Livsåskådningsfrågor.

Psykologi (särskilt socialpsykologi och ledarskapets psykologi).

Pedagogik (särskilt ungdomsarbetets metodik).

Hälsolära (särskilt mentalhygien).

Samhällslära (särskilt kunskap om folkrörelserna, föreningskunskap, social­

politik och ungdomslag stiftning).

Alkoholfrågan.

Sexualfrågan.

Övning sämnen:

Talteknik och muntlig framställning. Dramatik.

Musik (rytmik, vokal- och instrumentalmusik).

Lek, idrott och friluftsliv (scouting).

Praktisk sysselsättning (hobbyverksamhet).

Förvaltningsuppgifter (expeditionstjänst, räkenskapsföring).

Utredningen förordar, att nu angivna ämnen skall vara gemensamma för

samtliga föreslagna kurser, såväl för kurser i ungdomssammanslutningarnas

egen regi som för kurser, anordnade av staten.

Kungl. May.ts proposition nr 156.

20

Det föreslagna statsbidraget bör enligt utredningens uppfattning kunna

täcka en rimlig andel av samtliga med kursen förenade kostnader, d. v. s.

kostnader för arvoden och resekostnadsersättningar åt föreläsare, inackor­

dering och administration. Bidraget har emellertid avvägts så, att det icke

bör ankomma på bidragsberättigad sammanslutning att redovisa bidraget

i annan män än att kursens utformning och antalet närvarande deltagare

klart kan styrkas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

Regionala kurser.

Utredningen förutsätter, att — liksom för närvarande är fallet — ledar­

utbildningen i mycket hög grad kommer att koncentreras till sådana kur­

ser, som anordnas av sammanslutningarnas regionala organisationer. Stats­

bidrag till dessa kurser bör kunna utgå med tillämpning i övrigt av tidigare

angivna gemensamma bestämmelser för lägst två och högst fem dagar.

Den genomsnittliga resekostnaden per deltagare uppskattar utredningen

till 15 kronor vid en regionalt anordnad kurs.

Utredningen föreslår, att statsbidrag under nästa budgetår utgår för an­

ordnandet av 100 regionala ledarutbildningskurser inom ungdomsvårdande

sammanslutningar. Utredningen beräknar kostnaderna på följande sätt.

Det genomsnittliga antalet deltagare i varje regional kurs kan beräknas

till 30. Vidare uppskattas det genomsnittliga antalet kursdagar för dessa

kurser till fyra. Med en genomsnittlig kostnad av 15 kronor per deltagare i

resekostnadsersättning blir det sammanlagda medelsbehovet (100

X

30

X

4

X

10 + 100

X

30

X

15 =) 165 000 kronor.

Centrala kurser.

En mindre del av ledarutbildningskurserna kan enligt utredningens me­

ning förväntas bli anordnade i sådan form, att deltagare från olika delar av

riket kan beredas tillfälle att följa undervisningen. Utredningen föreslår, att

under budgetåret 1954/55 statsbidrag får utgå till 30 sådana kurser. En cen­

tralt anordnad ledarutbildningskurs bör omfatta minst sex och högst tolv

statsbidragsberättigade dagar. Utredningen beräknar det genomsnittliga

antalet deltagare och dagar per kurs till 30 respektive 10. Genomsnittligt

måste kostnaderna för deltagarnas resor bli avsevärt större vid de centralt

anordnade kurserna än vid de regionala kurserna. Utredningen beräknar

genomsnittliga resekostnaderna vid centrala kurser till 75 kronor per del­

tagare, d. v. s. samma belopp, som skolöverstyrelsen för närvarande beräk­

nar för centralt anordnade kurser. Medelsbehovet för statsbidrag till de

centrala kurserna i ungdomssammanslutningarnas regi beräknas därför av

utredningen till (30

X

30

X

10

X

10 + 30

X

30

X

75 =) 157 500 kronor.

22

vara 7, fördelade på 3 föreläsningstimmar och 4 övningstimmar. Utred­

ningen finner emellertid önskvärt, att undervisningen i en del av de före­

slagna ämnena, framför allt övningsämnena, bedrives i smärre grupper. Ut­

redningen räknar därför med att det genomsnittliga antalet lärartimmar per

dag blir 11, omfattande 3 föreläsningstimmar och 8 övningstimmar. Beräk­

ningen av kostnaderna för föreläsningarna utgår från att en enkelföreläs­

ning (1 timme) och en dubbelföreläsning (2 timmar) hålles varje dag. Kurs­

ledaren föreslås erhålla särskilt arvode, beräknat efter vad som gäller för

rektor vid folkhögskola. Föreläsare, instruktörer och deltagare föreslås få

fria resor till och från kursorten.

Kostnadsberäkning:

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156.

1. för undervisning och instruktion

arvode till kursledare .................................. 3 000

72 föreläsningar å 55 kronor ................... 3 960

144 föreläsningar k 35 kronor ..................... 5 040

576 övningstimmar k

12 kronor ................. 6 912

18 912

2. för undervisningsmateriel .................................. 1500

expeditionskostnader .................................... 500

2 000

3. för inackordering

40 deltagare å 150 kronor/mån................................ 18 000

4. för resor och studiebesök

40 deltagare å 75 kronor ............................ 3 000

föreläsare och instruktörer ........................... 1 000

studiebesök och oförutsett ........................... 1 088

5 088

Summa kronor 44 000

Utredningen föreslår sålunda, att för budgetåret 1954/55 ett belopp av

44 000 kronor ställes till skolöverstyrelsens förfogande för anordnande av

en försökskurs för ungdomsledare.

Sammanfattande kostnadsberäkning.

De föreslagna bidragen till ungdomsledarutbildningen och de särskilda

belopp som bör ställas till skolöverstyrelsens förfogande för anordnande av

centrala kurser och en särskild försökskurs bör enligt utredningen ingå i ett

gemensamt reservationsanslag. Anslaget bör disponeras av skolöverstyrel­

sen och uppdelas i följande anslagsposter.

1. Bidrag till regionala kurser .......................................... 165 000 kronor

2. Bidrag till centrala kurser.............................................. 157 500 kronor

3. Till skolöverstyrelsens disposition för anordnande av

centrala kurser ............................................................... 15 000 kronor

4. Till skolöverstyrelsens disposition för anordnande av

en försökskurs................................................................. 44 000 kronor

Summa 381 500 kronor

24

Från flera håll betonas, att samarbete mellan organisationer inte får fram­

tvingas i de fall där det inte finns naturliga förutsättningar för en samver­

kan. I denna riktning uttalar sig Folkpartiets ungdomsförbund, Frikyrkliga

studieförbundet och Högerns ungdomsförbund.

I yttrandena framkommer åtskilliga synpunkter på ämnesvalet. Som yt­

terligare ämnen föreslås bland annat internationella frågor, filmfrågor och

studiearbetets metodik. Socialstyrelsen och KFUM:s riksförbund anser, att

ämnet ungdomspsykologi bör ha företräde framför socialpsykologi. Skol­

överstyrelsen yttrar bland annat följande.

Med hänsyn till det allmänna syftet med den statsunderstödda ungdoms-

ledarutbildningen vill överstyrelsen föreslå, att sådana ämnen, som ankny­

ter till kursanordnarnas speciella intresseområden, ej må vara statsbidrags-

berättigade, åtminstone ej vid de föreslagna regionala kurserna. Med de

villkor, som föreslagits, torde de flesta kurser av detta slag komma att bli

veckoslutskurser om sammanlagt högst tolv timmar. Det är önskvärt, att

samtliga dessa timmar ägnas åt de för all ungdomsledarutbildning gemen­

samma ämnena. Däremot må det vid de centrala kurser, som ungdomsorga­

nisationerna anordnar, kunna förekomma orientering i dylikt ämne, som

anknyter till kursanordnarens speciella intresseområden, eftersom här mera

tid står till förfogande och någon större anslutning från andra organisatio­

ner än anordnarens knappast är att vänta.

I fråga om de ämnen som rör en organisations speciella intresseområden

anför KFUK:s riksförbund följande.

Det är självklart, att varje ungdomsvårdande organisation har sin mål­

sättning och sina ideal och att det är ett livsvillkor för den, att dess ung­

domsledare bli delaktiga därav. Det är därför nödvändigt, att tillräckligt

mycket, som rör organisationens speciella intresseområde får utrymme vid

en i organisationens regi anordnad ungdomsledarkurs. Samtidigt är det

självklart, att statens stöd för ungdomsledarutbildningen bör givas till för

olika organisationer gemensamma ämnen.

Liknande synpunkter framföres av Folkpartiets ungdomsförbund, Riks­

förbundet Kyrklig ungdom, Sveriges riksidrottsförbund och Sveriges social-

dem okratiska ungdom sförbund.

Beträffande statsbidragets konstruktion betonar länsstyrelsen i Norrbot­

tens län vikten av att bestämmelserna icke göres alltför rigorösa och admi­

nistrativt svårhanterliga. Länsstyrelsen finner icke att förslaget helt mot­

svarar dessa anspråk och anför i fortsättningen:

Länsstyrelsen vill i stället föreslå, att statsbidraget utformas så, att de

olika organisationerna på förhand beredes tillfälle att till den statsbidrags-

beviljande myndigheten inlämna en summarisk redogörelse över de kurser,

med angivande av ungefärliga ämnen, föreläsare, kurstid och antal delta­

gare, som de planerar för nästkommande verksamhetsår. På grundval av

dessa förhandsuppgifter skulle sedan myndigheten så snart som möjligt

meddela organisationen i fråga, vad denna enligt gällande regler och med

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

26

nor i stället för av utredningen beräknade 165 000 kronor. Förbundet tilläg­

ger, att denna kostnadsökning kan kompenseras av en nedskärning av det

i betänkandet föreslagna bidraget till instruktörsverksamhet.

En ökning av antalet regionala kurser föreslås även av Svenska scoutrå­

det och Sveriges godtemplares ungdomsförbund.

Sveriges riksidrottsförbund framhåller, att förbundet har en mångårig er­

farenhet av ungdomsledarkurser och därför bör anses behörigt att bedriva

och kontrollera denna utbildning inom sitt verksamhetsområde. Riksidrotts-

förbundet föreslår av detta skäl, att anslagsbeloppen för ungdomsledarut-

bildningen, i vad de avser idrottsrörelsen, ställes till förbundets förfogande.

För regionala och centrala kurser beräknas ett bidragsbelopp av 220 000

kronor.

Departementschefen.

Utredningens förslag om statligt stöd till utbildning av ledare i ungdoms­

arbetet berör ett synnerligen viktigt område. Uppenbarligen spelar person­

liga egenskaper för den kategori av ledande funktionärer som det här är

fråga om en framträdande roll. Utredningen ger också uttryck för en sådan

uppfattning men understryker samtidigt, att ökade kunskaper, inte minst

om psykologiska och sociala sammanhang samt om ungdomsarbetets meto­

dik, vid sidan av den konstitutionellt betingade ledarförmågan har en av­

görande betydelse, för att en uppsökande verksamhet bland ungdomen skall

kunna bedrivas med framgång.

Utredningens förslag synes mig väl underbyggt och till sina huvuddelar

tillfredsställande utformat. Blott på vissa punkter anser jag mig böra före­

slå jämkningar i förslaget.

I fråga om huvudmannaskapet för utbildningskurserna innebär utred­

ningens förslag, att ungdomssammanslutningama själva i första hand skall

sta som huvudmän. Därjämte föreslås vissa kurser i skolöverstyrelsens

regi. Jag biträder förslaget i detta avseende. Med anledning av de betänk­

ligheter som i vissa yttranden anförts mot tanken på statligt arrangerade

utbildningskurser — i första hand mot de föreslagna centrala kurserna i

skolöverstyrelsens regi — vill jag framhålla, att detta förslag enligt min

mening icke strider mot grundtanken i utredningens rekommendationer i

övrigt. Av förslaget framgår bland annat klart, att de angivna ämnena

skall bilda gemensam stomme för samtliga kurser oavsett huvudmanna­

skapet. Detta torde otvivelaktigt garantera en önskvärd fasthet och, såvitt

det kan bedömas på förhand, göra de av skolöverstyrelsen anordnade kur­

serna särskilt lämpliga som fortbildningskurser. Jag föreställer mig där­

jämte, att skolöverstyrelsens utbildningskurser i pedagogiskt avseende kan

bli vägledande för ungdomsorganisationerna och att nya utbildningsformer

successivt kommer att prövas vid dessa kurser. Särskilt värdefullt finner

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

27

jag förslaget om en längre försökskurs. I anslutning till vad som vid remiss­

behandlingen uttalats beträffande frågan om en mera kvalificerad ung-

domsledarutbildning vill jag tillägga, att erfarenheterna från den föreslagna

försökskursen bör avvaktas, innan närmare ställning till denna fråga kan

tagas.

Såsom ett grundläggande krav för behörighet till bidrag anger utredning­

en, bland annat, att vederbörande sammanslutning skall redovisa minst

3 000 medlemmar. Jag finner detta godtagbart såsom norm men förordar,

att samarbetande ungdomsorganisationer, vilka tillhopa redovisar angivna

medlemsantal och gemensamt önskar ikläda sig huvudmannaskapet för en

kurs, bör godkännas som sökande.

Beträffande de föreslagna ämnena förordar jag i likhet med bland annat

socialstyrelsen, att ämnet ungdomspsykologi bör givas företräde framför

socialpsykologi. I övrigt torde det böra ankomma på skolöverstyrelsen att

besluta, huruvida annat huvudämne än de av utredningen uppräknade skall

godkännas som statsbidragsberättigande. Jag förutsätter därvid, att ifråga­

varande ämne prövas ha allmän betydelse för ungdomsarbetet samt att

pedagogiska motiv kan förebringas för ämnets infogande i kursplanen.

Utredningen föreslår, att såsom statsbidragsberättigande undervisnings­

ämne för varje kurs må jämställas högst två timmars orientering i ämne,

som anknyter till kursanordnarens speciella intresseområde. I likhet med

skolöverstyrelsen anser jag att denna rätt till utbyte icke bör gälla regio­

nala utbildningskurser.

De regionala och centrala kurserna bör enligt förslaget omfatta minst

två respektive sex hela dagar, öppningsdagarna oräknade. Varje kursdag

föreslås därjämte omfatta minst sex undervisningstimmar i de gemensam­

ma ämnena. Enligt min mening är föreskriften om minst sex timmars un­

dervisning per dag ägnad att säkerställa en rimlig spridning av under-

visningstimmarna. Jag förordar därför att statsbidragsvillkoren utformas

utan särskild inskränkning beträffande öppningsdagarna.

I fråga om statsbidragets utformning tillstyrker jag förslaget om ett sär­

skilt bidrag per deltagardag. Likaså tillstyrker jag det föreslagna dagbelop­

pet. Beträffande resekostnadsersättningen finner jag dock en annan utform­

ning av bestämmelserna än den av utredningen föreslagna erforderlig. För

att en enligt min mening önskvärd maximering av bidraget till deltagar­

nas resekostnader skall bli möjlig, bör bestämmelsen utformas sa, att stats­

bidrag utgår till ersättning för deltagarnas resa till och från kursens för­

läggningsort enligt billigaste färdsätt, dock högst med 15 kronor i medeltal

per deltagare vid regional kurs och högst med 75 kronor i medeltal per

deltagare vid central kurs.

Enligt utredningens förslag bör medelsanvisningen ske under ett reserva­

tionsanslag, vilket bör ställas till skolöverstyrelsens disposition. Anslags-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156.

28

beloppet är av utredningen beräknat efter en uppskattning av den genom­

snittliga deltagarfrekvensen och det genomsnittliga antalet dagar för de

skilda kurstyperna. Förslaget innebär, att överstyrelsen vid sin prövning

av ansökningar om bidrag i förekommande fall måste begränsa bidragsgiv-

ningen mera än vad som följer av de förutsatta maximeringarna (antal

kurser, deltagare och dagar samt resekostnadsbidrag). Ehuru vissa admi­

nistrativa olägenheter kan bli förknippade med den föreslagna anordning­

en, anser jag dock att medelsanvisningen under nästa budgetår bör ske på

sätt utredningen föreslagit. Därest erfarenheterna påkallar en ändring för

påföljande budgetår, torde det ankomma på skolöverstyrelsen att göra

vederbörlig framställning därom.

Sveriges riksidrottsförbund föreslår, att särskilda medel ställes till för­

bundets förfogande för ungdomsledarutbildningen. Då en dylik ordning

skulle innebära ett avsteg från den av mig godtagna principen i utred­

ningens förslag, att skolöverstyrelsen skall pröva och tillgodose statsbi-

dragsbehovet i varje särskilt fall och därjämte svara för den erforderliga

tillsynen, anser jag mig icke kunna tillstyrka någon speciell medelsanvis­

ning för enskild organisation.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj.t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta om medverkan från statens sida till utbild­

ning av ungdomsledare i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående förordat;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda föreskrifter i

anledning av statens medverkan i ungdomsledareutbild­

ningen;

c) till Utbildning av ungdomsledare för budgetåret

1954/55 anvisa ett reservationsanslag av 381 500 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

IV. Ungdomens fritidsverksamhet.

Nuvarande förhållanden.

En betydande del av den organiserade fritidssysselsättning som står ung­

domen till buds anordnas av olika enskilda ungdomsföreningar. Statligt

stöd till lokalt anordnad verksamhet utgår bland annat i form av bidrag

till ungdomscirklar. Ungdomens fritidsverksamhet stödjes vidare av kom­

munerna dels genom verksamhet i exempelvis ungdomsgårdar eller fritids­

verksamhet vid skolorna, dels i vissa fall genom ekonomiska bidrag till på

orten verksamma ungdomsföreningar.

30

olika ämnen. Åldern på de deltagande ungdomarna skiftar starkt inom olika

skoldistrikt. I allmänhet synes verksamheten stå öppen icke blott för elever

i folkskolan utan även för högre ålderskategorier. I Stockholm är maximi-

åldern i regel 18 år, medan på andra håll ungdom ända upp i 20-årsåldem

inottages. Vanligen är deltagandet i fritidsverksamheten avgiftsfritt.

Till ledaren — oftast en lärare — utgår i allmänhet ersättning, bestämt

till visst belopp för timme. I åtskilliga fall fullgöres dock uppdraget utan

särskild ersättning på vederbörandes fritid. I Stockholm utgår i undervis­

ningsämne timarvode med 7 kronor, om läraren har kompetens att tjänst­

göra i folkskola, i andra fall med 5 kronor, samt i tillsynsämne med 4 eller

5 kronor. I Malmö utgör timarvodet i regel 4 kronor, i Kiruna stad 6 kro­

nor 20 öre, Borlänge 5 kronor 50 öre, Skövde 5 kronor och Karlshamn 7 kro­

nor.

Skoldistriktens kostnader för fritidsverksamheten kan för läsåret 1952/53

uppskattas till ett belopp av sammanlagt ca 1 270 000 kronor, varav

336 000 kronor hänför sig till Stockholms stad.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 156.

1953 års utredning.

Inledande synpunkter.

Utredningen framhåller inledningsvis att strävan efter sunda vanor hos

ungdomen måhända bäst främjas om de unga ges möjligheter till själv­

uppfostran i former som befordrar samverkan och stimulerar ungdomens

naturliga verksamhetslust. I fortsättningen betonas, att det kommersiella

nöjeslivet på ett markant sätt dragit fördel av det vegetativa drag, som

kommit att utmärka framför allt en del av de större tätorternas ungdom.

Utredningen understryker, att passiviteten i upplevelsen är något i hög

grad betecknande för det moderna nöjeslivet. Vidare framhålles, att det

naturliga behovet av spänning, som får sin näring i arbetslivets många

gånger påfrestande enformighet, i allt mindre utsträckning får sin utlösning

genom aktiv fritidssysselsättning.

Inte minst med tanke på de nya risker, som en förändrad alkohollagstift­

ning kan komma att innebära, bör det enligt utredningens mening vara

angeläget att söka ge ungdomen ytterligare möjligheter att forma sin per­

sonliga utveckling på ett sätt, som erfarenhetsmässigt visat sig både socialt

och psykologiskt ändamålsenligt. Skapande sysselsättning i gruppgemen­

skap är ett av de viktigaste medlen till sund självfostran. Utredningen hy­

ser den uppfattningen, att varje åtgärd, som är ägnad att öka omfattningen

av en på detta sätt karakteriserad fritidsverksamhet, på ett naturligt sätt

bör motverka uppkomsten av dåliga vanor hos ungdomen. Sådana åtgärder

synes därigenom också innebära ett verksamt medel att förebygga asociali-

tet av skilda slag, ungdomsfylleri, ligamentalitet, kriminalitet etc. Åtgärder

som syftar till förebyggande ungdomsvård av denna art bör sättas in redan

då ungdomen befinner sig i de tidigare tonåren. Utredningen framhåller att

mottagligheten för intryck är starkt utvecklad under dessa år, och att va­

nor som utbildas då har en påtaglig benägenhet att bli bestående.

31

Med utgångspunkt från dessa synpunkter har utredningen övervägt olika

möjligheter att stimulera en ökad aktiv fritidssysselsättning bland ungdo­

men. I betänkandet lämnas en ingående redogörelse för tidigare förslag, som

framlagts i motsvarande syfte. Bland annat hänvisar utredningen till ung-

domsvårdskommitténs rekommendationer på detta område (SOU 1947: 12)

och till ett utkast rörande statligt stöd till skolornas fritidsverksamhet, som

skisserats i skolöverstyrelsens nyss nämnda promemoria (daterad den 24

augusti 1953).

Ehuru utredningen understryker, att den anser varje kommunalt initiativ

på detta område mycket beaktansvärt, är den dock angelägen framhålla,

att ungdomssammanslutningama måste anses särskilt lämpliga som huvud­

män för fritidsverksamheten. Utredningen förklarar, att den vid sina över­

läggningar med företrädare för ungdomsorganisationerna erfarit, att svå­

righeterna att förvärva och behålla ungdomsledare ansetts vara ett avgö­

rande hinder för en intensifierad fritidsverksamhet. I vissa fall har dessa

svårigheter förmodats bottna i den starka konkurrensen om ungdomsle­

dare. På orter, där den kommunala fritidsverksamheten är livlig, synes

ungdomssammanslutningamas möjligheter att förvärva ledare till sin verk­

samhet i någon mån ha hämmats av den konkurrens, som skolornas fri­

tidsverksamhet med avseende på lokalmöjligheter, timarvoden m. m. fram­

kallat.

Utredningen finner det avgörande, att fritidsverksamheten intensifieras.

En konkurrens av nyss antydd art skulle dock i viss mån kunna hämma ut­

vecklingen. Vid utformningen av ett framtida stöd till ungdomens fritids­

verksamhet bör därför enligt utredningen konsekvenser av detta slag om

möjligt undvikas. Med tanke på den betydelse för personlighetsdaningen

och den medborgerliga fostran, som föreningslivet kan skänka, finner utred­

ningen viktigt, att ungdomssammanslutningar av skilda slag får väsentligt

ökade möjligheter att själva svara för en utbyggd fritidssysselsättning.

Utredningen har kommit till den uppfattningen, att staten bör kunna

stödja en fritidsverksamhet, som till sin art i viss mån ansluter sig till den

verksamhet, som nu bedrives inom de s. k. ungdomscirklarna. Enligt utred­

ningens mening talar dock starka skäl för att klara gränser i fortsättningen

upprätthålles mellan å ena sidan det egentliga studiearbetet — för vilket

det statliga stödet till studiecirkelverksamheten och därmed också till de

s. k. ungdomscirklarna är avsett — och å andra sidan övriga former av fri­

tidssysselsättning. Denna skillnad torde lämpligen kunna få ett uttryck i

omfattningen av det stöd, som kommer dessa skilda verksamhetsformer till

godo.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156.

Förslag.

Enligt utredningens mening bör ett särskilt statligt stöd i fortsättningen

utgå till fritt och frivilligt organiserade grupper, som aktivt utövar en plan­

32

lagd fritidsverksamhet. Utredningen kallar dessa grupper för fritids-

grupper. Fritidsgrupper som lokalt organiseras inom skolan och som

fyller de på gruppen uppställda kraven bör likaledes få del av det ifråga­

varande statsbidraget, varigenom möjligheterna för kommunerna att sti­

mulera ungdomens fritidsverksamhet skulle vidgas.

De ifrågasatta statliga stödåtgärderna bör enligt utredningens uppfatt­

ning i så stor utsträckning som möjligt inriktas på den s. k. föreningslösa

ungdomen, för vilken väl tillvaratagna fritidsmöjligheter kan förväntas be­

tyda särskilt mycket. I första hand blir det en uppgift för ungdomsförening­

arna, bildningsorganisationerna och kommunerna att med olika medel söka

nå denna ungdom och medverka till att fritidsproblemet för denna grupp

av ungdomar löses. Utredningen betonar, att i den mån instruktörer, kon­

sulenter och andra ledande krafter inom föreningslivet eller kommunernas

ungdomsarbete kan beredas tid och kraft att inrikta sitt arbete på dessa

grupper, ett statligt stöd till ungdomens fritidsverksamhet kan förväntas få

ett effektivt resultat.

Utredningen framhåller vidare, att de grupper, som bildas på arbetsplat­

serna, genom ett statligt stöd bör kunna stimuleras till en aktiv fritidssys­

selsättning. Fn klubbverksamhet, som framför allt i storstäderna spelar en

stor roll och som därför bör stödjas, är ofta förankrad i bostadsmiljön. De

särskilda fritidsrummen, som numera utgör ett uppmärksammat inslag i

den moderna stadsbebyggelsen, torde kunna utnyttjas för en organiserad

fritidsverksamhet av nu ifrågasatt art.

I strävandena att skapa bättre trivselmöjligheter för landsbygdens män­

niskor, inte minst för dess ungdom, bör enligt utredningen även stödet åt

ungdomens fritidsverksamhet ingå såsom ett viktigt led. Statsbidraget till

fritidsverksamheten bör därför konstrueras så, att ensamstående grupper

med ett relativt lågt deltagarantal icke kommer att missgynnas. Å andra

sidan bör självfallet bidragskonstruktionen så utformas, att den stimulerar

till så livlig anslutning till gruppen som möjligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Fritidsverksamhetens art.

Arten av den fritidsverksamhet, som enligt utredningens mening i fram­

tiden bör statligt understödjas, bör enligt utredningen inte på förhand allt­

för starkt avgränsas. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen — som före­

slås bli tillsynsmyndighet — att uppmärksamt följa verksamhetens utveck­

ling och att vid behov utfärda de detaljföreskrifter som kan anses påkal­

lade. Statsbidrag bör icke utgå till sådan fritidsverksamhet som i annan

ordning är bidragsberättigad. Som exempel härpå anför utredningen idrott,

yrkesutbildningskurser av olika slag samt studiecirkelverksamhet.

Utredningen framhåller som ett grundläggande krav, att verksamheten

skall vara utformad på sådant sätt och uppbyggd kring sådan sysselsätt­

ning, att syftet, som i första hand är att stärka kamratskap och främja

33

ungdomens aktivitetslust, inte motverkas. Varje form av ideell, intellektu­

ell, konstnärlig, praktisk eller sportslig planlagd ungdomsverksamhet, ut­

övad i enlighet med de särskilda villkor som i fortsättningen preciseras,

föreslås därför bli berättigad till bidrag.

Utredningen framhåller, att vissa tillämpningssvårigheter i praktiken kan

beräknas uppstå, då det gäller att avgränsa den verksamhet som här kan

komma i fråga för statsunderstöd. Utredningen ger emellertid några exem­

pel på sådana former av fritidsverksamhet som bör motsvara den givna

karakteristiken. I första hand nämnes litterära studier, musik och sång,

amatörteaterverksamhet, teckning och målning och därmed jämförlig sys­

selsättning, som nu utgör ett viktigt inslag i skolföreningar, i enskilda klub­

bars och gruppers verksamhet och i föreningslivet över huvud, men som inte

kan hänföras till studiecirkelverksamhet i egentlig mening. Vidare nämnes

schack såsom en speciell art av intellektuell sysselsättning, som i hög grad

fångar även ungdomens intresse och som enligt utredningen likaledes bör

utgöra en bidragsberättigad form av fritidsverksamhet. Ytterligare anges

praktiska sysselsättningsformer av skilda slag. Utredningen nämner utan

varje anspråk på fullständighet följande exempel: bokbinderi, fotografering,

matlagning, metall- och träslöjd, modellbygge, motorkunskap, sjömanskap,

sömnad, trädgårdsskötsel och vävning. En gruppaktivitet, som utredningen

anser speciellt ägnad att stärka känslan för kamratskap, är scoutrörelsens

patrullverksamhet, som också bör kunna inordnas under nu berörda fri­

tidsverksamhet. Idrott i egentlig mening skulle som redan nämnts icke in­

räknas i här ifrågavarande fritidsverksamhet. Sådan sportslig verksamhet,

som icke kan påräkna stöd från det statsanslag, som står till idrottens dis­

position, bör dock enligt utredningens mening kunna inrymmas inom sek­

torn av hobbybetonade sysselsättningsgrenar. Som exempel nämner utred­

ningen vandrargrupper m. fl., vilka förenar friluftsliv med natur- och forn-

minnesstudier etc.

Utredningen understryker vidare att givetvis icke någon form av fritids­

verksamhet, som kan anses motverka det fostrande syfte, som den nu av­

handlade grupp verksamheten avses främja, bör komma i åtnjutande av

statsbidrag. Utredningen begränsar sig härvid till att framhålla, att varje

spel, i vilket ingår något moment av hasard, uppenbarligen måste uteslutas.

Det föreslås åvila den anslagsbeviljande myndigheten att i nu nämnda av­

seenden liksom beträffande studiecirkelverksamheten genom särskilda till-

lämpningsföreskrifter ange de gränser, som erfordras.

Kungl. May.ts proposition nr 156.

Statsbidragets utformning.

Utredningen anser, att statsbidraget till fritidsgrupperna principiellt bör

konstrueras som ett stimulansbidrag. En viss ekonomisk insats från grup­

pens medlemmar förutsättes alltså. Med hänsyn till arten av den verksam­

het, som här avses få ett statligt stöd, framstår det för utredningen som an-

3 —

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 156.

34

geläget att bidragsgivningen göres så smidig som möjligt, utan att kraven

på en betryggande kontroll av medlens användning eftersättes. Utredning­

en har diskuterat skilda alternativ för att finna den lämpligaste formen för

bidragsgivningen. Sålunda har bland annat övervägts möjligheten att så

begränsa storleken av bidraget till varje fritidsgrupp, att en redovisning av

gruppens egna insatser inte skulle vara påkallad. Ehuru en viss förenkling

av det administrativa förfarandet skulle vinnas av ett dylikt system med

redovisningsfria bidrag, förefaller det emellertid utredningen tveksamt, om

denna utväg bör väljas. Fördelen av att undvika en kostnadsredovisning —

vilken i och för sig kan göras mycket enkel — synes icke böra övervärderas,

då själva redovisningen av deltagarfrekvensen likväl kvarstår och kommer

att utgöra praktiskt taget den enda grundvalen för hela bidragsgivningen.

Icke heller skulle systemet medge någon inblick i de ändamål, vartill de ut­

betalade statsbidragen användes.

Även om det kan förutsättas, att fritidsgrupperna kommer att ha vissa

kostnader och att sålunda ett ospecificerat bidrag av denna art i de flesta

fall vore välgrundat, skulle en dylik bidragsgivning enligt utredningens upp­

fattning måhända kunna inbjuda till missbruk. Utredningen har slutligt

ansett sig böra utforma reglerna i viss anslutning till dem, som nu gäller för

ungdomscirklama.

Såsom framgår av redogörelsen för det statliga stödet till ungdomscirk-

larna, är detta koncentrerat till bidrag till kostnader för lärare och ledare

samt till vissa materielkostnader. Utredningen har ansett det principiellt

motiverat, att det maximala stödet till fritidsgrupperna kommer att ligga

under det högsta bidraget till en ungdomscirkel. Det synes emellertid ut­

redningen rimligt, att fritidsgrupperna, med hänsyn till att lokalfrågan nu­

mera är ett av de svåraste problemen för ungdomsarbetet, utöver bidrag

till materiel m. m. även kan få sina lokalkostnader i någon mån täckta.

Från dessa utgångspunkter har utredningen funnit lämpligt, att högst hälf­

ten av gruppens enligt vissa normer redovisade kostnader för handledning

och materiel intill ett visst maximibelopp bör kunna täckas av statsbidrag.

Därutöver synes för varje deltagare i fritidsgruppen kunna beräknas ett

redovisningsfritt bidrag, avsett främst för lokalkostnader. Med vissa modi­

fikationer av de regler, som gäller för ungdomscirklama, skulle detta för­

slag få följande utformning. Utredningen förutsätter därvid ett längre fram

angivet minimi- och maximiantal deltagare i gruppen samt att statsbidra­

get beräknas för minst 20 timmars verksamhet.

Bidrag till handledning och materiel föreslås utgå med högst 50 % av

redovisade, godkända kostnader, dock icke med högre belopp än 4 kronor

50 öre för varje deltagare. Å ort, där endast en fritidsgrupp är verksam,

torde dock efter kommunens prövning sådant bidrag kunna beräknas som

om 12 personer deltagit i verksamheten, oaktat deltagarantalet i verklig­

heten varit lägre. Bidrag till lokalkostnader bör vidare utgå med 2 kronor

för varje deltagare.

Kungl. May.ts proposition nr 156.

35

Den nu beskrivna utformningen av statsbidraget till fritidsgrupperna bör

enligt utredningens mening uppmuntra till livlig anslutning, då därigenom

en samverkan i större grupper blir ekonomiskt förmånlig för deltagarna.

Vad särskilt angår den speciella regeln för ensamstående grupper framhåller

utredningen att begreppet ort givetvis kan tolkas olika. Utredningen anser

emellertid, att denna tillämpningsfråga med fullt förtroende bör kunna

överlåtas åt de kommunala myndigheterna med deras goda kännedom om

lokala förhållanden.

Under förutsättning av att maximibidraget utnyttjas, vilket innebär att

gruppdeltagama själva måste svara för minst hälften av de verkliga kost­

naderna för handledning och materiel, skulle statsbidraget för en fritids-

grupp med 25 deltagare uppgå till (25X6: 50 =) 162 kronor 50 öre. Detta

maximibelopp, som är något högre än det genomsnittliga statsbidraget för

ungdomscirklarna under budgetåret 1952/53 men avsevärt understiger

maximibeloppet för dessa — 300 kronor — bör enligt utredningens mening

säkerställa den skillnad med avseende på statsbidragsgivningen, som i fort­

sättningen bör upprätthållas mellan å ena sidan studiecirkel verksamheten

och å andra sidan verksamheten i fritidsgrupper.

Beträffande bidragsgivningens omfattning anför utredningen bland annat

följande.

Inom utredningen har olika meningar yppats rörande storleken av det

bidrag per medlem i fritidsgrupp, som vore nödvändigt för att få till stånd

en fritidsverksamhet av den stora omfattning, som utredningen anser önsk­

värd. Då utredningen enats om att föreslå angivna bidrag, är den medveten

om, att dessa kan anses lågt räknade. Å andra sidan kan statsmakterna

inom bidragskonstruktionen utan svårighet ändra de där föreslagna belop­

pen, om erfarenheten skulle ge anledning därtill.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156.

Fritidsverksamhetens organisation.

Utredningen framhåller, att den vid sin målsättning haft ett begränsat

syfte med fritidsverksamheten. I första hand har det ansetts angeläget att

främja en livligare aktiv sysselsättning bland ungdomen. Ett sådant mål

bör enligt utredningens uppfattning kunna rymmas inom ramen för folk­

bildningsarbetet, även om arten av den verksamhet, som föreslås bli stats-

bidragsberättigad, i vissa avseenden faller utanför bildningsarbetet i träng­

re mening. Det förefaller utredningen värdefullt att den nu diskuterade fri­

tidsverksamheten får en så stor bredd som möjligt. De organisatoriska svå­

righeter som bidragsgivningen kan skapa bör så vitt möjligt reduceras, utan

att krav på rimlig kontroll eftersättes.

Utredningen framhåller att en övervägande del av fritidsgrupperna san­

nolikt kommer att etableras inom ideella och andra föreningar med någon

form av ungdomsarbete på sitt program. I huvudsak blir sålunda stödet

till fritidsgrupperna ett indirekt bidrag till ungdomsarbetet inom skilda

36

sammanslutningar. Utredningen finner därför också att det i fortsättningen

bör ankomma på sådana ungdomsorganisationer, som har en riksomfattan­

de karaktär, att själva taga initiativ till fritidsverksamhetens igångsättan­

de, ombesörja verksamhetens planläggning och stimulera till uppkomsten

av nya aktiva grupper inom det organiserade föreningslivet. För den preli­

minära kontrollen av verksamhetens utformning torde emellertid enligt ut­

redningens mening i regel inte ungdomssammanslutningarnas krafter vara

tillfyllest. Utredningen har därför övervägt, om inte de av skolöverstyrelsen

godkända riksförbunden för studiecirkelverksamhet — för närvarande 13

stycken — här borde kunna utnyttjas. Dessa studieförbund, som har en

av skolöverstyrelsen godkänd studierektor, ansvarar för närvarande för

granskning och redovisning inför skolöverstyrelsen av en verksamhet, som

har direkta beröringspunkter med den fritidsverksamhet, som genom utred­

ningens förslag aktualiserats. Av flera skäl synes det därför utredningen

ändamålsenligt, om den apparat som nu står till förfogande och som upp­

byggts för en med fritidsgruppernas sysselsättningsprogram närbesläktad

verksamhet, även kan disponeras för redovisning och viss tillsyn av bi-

dragsgivningen till fritidsgrupper, som har en organisk anknytning till stu­

dieförbunden. Utredningen understryker emellertid, att de ungdomsvårdan­

de sammanslutningarna själva genom sina lokalorganisationer bör svara för

verksamhetens planläggning och utbyggnad. Den förberedande ekonomiska

kontrollen liksom själva redovisningen av statsbidraget bör emellertid för­

läggas till studieförbunden. Utredningen anmärker i detta sammanhang,

att huvudparten av ungdomsorganisationerna är ansluten till något av de

här berörda studieförbunden.

Utredningen föreslår därför, att fritidsgrupp, som tillhör riksomfat­

tande ungdomssammanslutning, i första hand bör sortera under denna sam­

manslutnings riksorganisation. Det bör åvila denna att direkt till sådant

studieförbund, vartill organisationen är ansluten, översända rapporter och

rekvisitioner rörande statsbidrag till fritidsgruppema med tillämpning av

den ordning, som nu gäller för studiecirkel verksamheten. Vederbörande stu­

dieförbund bör granska bidragsrekvisitionema samt halvårsvis vidarebe­

fordra godkända rekvisitioner till skolöverstyrelsen. De särskilda tillämp­

ningsföreskrifter, som detta system kan påkalla, bör utfärdas av skolöver­

styrelsen.

Tillsynen av de fritidsgrupper, som kommer att organiseras utanför före­

ningslivet och som inte är anslutna till någon ungdomssammanslutning eller

till något studieförbund, bör enligt utredningens mening i första hand an­

komma på något kommunalt organ.

Det förefaller utredningen tveksamt, om denna kontroll liksom övriga

ärenden rörande statsbidragsgivningen till dessa fristående fritidsgrupper,

bör bindas till något på förhand angivet kommunalt organ. Författnings-

mässigt kunde det visserligen synas som om barnavårdsnämnden i dess

Kungl. May.ts proposition nr 156.

37

egenskap av ungdomsnämnd vore självskriven för uppgiften. Utredningen

anmärker emellertid, att det kommunala stödet till ungdomsvårdande sam­

manslutningar tagit sig mycket växlande former och att anslag till barna­

vårdsnämnder för ändamålet i realiteten är relativt sällsynta.

Därest särskild ungdomsstyrelse finns eller ett fakultativt organ av den­

na typ upprättas inom den enskilda kommunen, synes det enligt utred­

ningens mening lämpligt, att detta organ handlägger frågor som rör de fri­

stående gruppernas verksamhet. Därest ungdomsstyrelse inte finns inom

kommunen, bör efter kommunens bestämmande jolkskolestyrelsen eller

barnavårdsnämnden handlägga dessa ärenden. Fristående fritidsgrupp bör

alltså vända sig till ungdomsstyrelsen (eller motsvarande kommunala or­

gan) i ärenden som rör program, val av ledare och bidragsrekvisition för

gruppens verksamhet. Ungdomsstyrelsen bör sålunda anförtros den preli­

minära granskningen av fritidsgruppens verksamhet och bör liksom studie­

förbunden halvårsvis insända statsbidragsrekvisitionerna till skolöverstyrel­

sen.

Frågan om den ekonomiska aspekten på administrationsproblemet berö-

res också av utredningen. Det framhålles, att den planerade fritidsverksam­

heten bygger på en långt driven decentralisering av huvudmannaskapet.

Detta torde också innebära, att administrationen genom den föreslagna

uppdelningen av kontrollerande uppgifter, redovisning m. m. icke nämnvärt

kommer att betunga de organ, som skall ansvara för verksamheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Sammanfattning.

Beträffande riktlinjerna för statens verksamhet till främjande av fritids-

grupperna hänvisar utredningen till vad som anförts i det föregående. Des­

sa riktlinjer bör enligt utredningen vara normerande för de tillämpnings­

föreskrifter, som skolöverstyrelsen kan komma att utfärda. Delvis innebär

utredningens förslag en modifikation av de regler, som ungdoms vårdskom­

mittén föreslog i sitt betänkande om ungdomens fritidsverksamhet. Röran­

de den övre gränsen för bidragsberättigad deltagare i fritidsgrupp — icke

fyllda 25 år — tillägger utredningen, att denna delvis motiverats av att de

risker, som en förändrad alkohollagstiftning kan förväntas medföra, i hög

grad kommer att göra sig gällande för ungdomarna i 20-årsåldem.

Utredningen sammanfattar sitt förslag till statsbidragsvillkor i följande

punkter.

1. Statsbidrag för anordnande av verksamhet i fritidsgrupper må på nedan

angivna villkor utgå till av staten godkänt studieförbund samt till kom­

mun.

2. Fritidsgrupp är en fri och frivilligt organiserad kamratkrets, som samlas

för att utöva planlagd fritidsverksamhet i överensstämmelse med de an­

visningar som skolöverstyrelsen kommer att meddela.

3. Fritidsgrupp skall vara öppen för alla.

38

4. Fritidsgrupp skall uppgöra program för verksamheten, omfattande

minst 20 timmar fördelade på minst 10 sammankomster.

5. Fritidsgrupp skall bestå av minst 5 och högst 25 deltagare, vilka fyllt

12 men inte 25 år. Fritidsgrupp skall redovisa minst 5 närvarande vid

varje sammankomst.

6. Fritidsgrupp skall företrädas av en för verksamheten ansvarig person,

som skall vara godkänd av vederbörande kommunala myndighet.

7. Fritidsgruppens sysselsättning skall vara av den art, att deltagarnas

självverksamhet främjas. I fritidsgruppens verksamhet får icke förekom­

ma politisk eller religiös propaganda.

8. Till sådan verksamhet i fritidsgrupp, som i det föregående angivits och

vilken icke i annan ordning understödjes med statsmedel, må, för helt

budgetår räknat, statsbidrag utgå med

a) högst hälften av redovisade, godkända kostnader för handledning och

materiel, dock icke med högre belopp än 4 kronor 50 öre för varje

deltagare; å ort, där endast en fritidsgrupp är i verksamhet, må dock,

efter prövning av vederbörande kommunala myndighet, bidrag be­

räknas som om högst 12 deltagit i verksamheten, oaktat deltagaran­

talet varit lägre.

b) med 2 kronor per deltagare för lokalkostnader m. m.

De under punkterna a) och b) angivna bidragen beräknas på medel­

talet närvarande deltagare under 10 av gruppens sammankomster.

9. Studieförbund äger att hos skolöverstyrelsen halvårsvis rekvirera stats­

bidrag till sådan fritidsverksamhet, som bedrives av förbundet självt

eller av sammanslutning, som är ansluten till förbundet. I övriga fall

rekvireras statsbidrag i samma ordning av vederbörande kommunala

myndighet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

Kostnadsberäkning.

Utredningen framhåller, att en beräkning av den medelsanvisning, som

kan visa sig erforderlig för den av utredningen föreslagna fritidsverksam­

heten, uppenbarligen måste bli approximativ. En viss möjlighet till prognos

beträffande verksamhetens omfattning kan man finna i den utbyggnad,

som ungdomscirkelverksamheten fått sedan statsbidrag började utgå till

denna verksamhetsform (fr. o. m. budgetåret 1947/48). Av den inledande

översikten framgår, att under budgetåret 1952/53 fanns i runt tal 3 500

ungdomscirklar. Med hänsyn till att ungdomscirkeln är en mera avancerad

form av fritidsverksamhet har man enligt utredningen anledning vänta, att

redan under det första budgetåret ett avsevärt större antal fritidsgrupper

kommer att anordnas. Ett starkt stöd för en sådan förmodan anses ligga

däri, att en mycket stor del av de skilda ungdomsföreningarnas fritidsverk­

samhet sannolikt kommer att organiseras i former, som uppfyller de upp­

ställda villkoren för fritidsgruppema. Huvuddelen av ungdomsorganisatio­

nerna (se Bilaga till denna proposition) redovisade den 1 januari 1953 cirka

1 460 000 anslutna medlemmar, av vilka emellertid ett icke känt antal ut­

gjordes av personer över 25 år. I totalantalet ingår 819 000 medlemmar, vilka

tillhörde riksidrottsförbundet samt Skid- och friluftsfrämjandet. En bety­

39

dande del av detta antal torde enligt utredningen sannolikt komma att stå

utanför bidragsgivningen. I de angivna totala medlemssiffrorna ingår uppen­

barligen ett avsevärt antal medlemmar, som redovisats i mer än en förening.

Siffran anses dock kunna utgöra en riktpunkt för uppskattningen av antalet

fritidsgrupper. Som en jämförelse nämner utredningen att det sammanlagda

antalet ungdomar i de åldersgrupper, som genom de föreslagna villkoren

ansetts berättigade till bidrag, den 31 december 1952 utgjorde i runt tal

1 150 000 personer. Utredningen påpekar, att dessa åldersgrupper under de

närmaste åren kommer att växa avsevärt.

Med utgångspunkt från de angivna siffrorna och från ett antagande, att

andra ungdomssammanslutningar än de som nämnes i bilagan till denna

proposition jämte en sannolikt betydande del av den nu föreningslösa ung­

domen kommer att deltaga i verksamheten, beräknar utredningen det sam­

manlagda antalet fritidsgrupper under budgetåret 1954/55 till cirka 15 000

med ett genomsnittligt deltagarantal av 12. Detta skulle betyda, att cirka

180 000 ungdomar kommer att deltaga i verksamheten.

Utredningen framhåller, att en tillförlitlig beräkning av det genomsnitt­

liga statsbidraget för varje fritidsgrupp av naturliga skäl är i viss mån

vansklig. Det maximala bidraget per deltagare skulle enligt utredningens

förslag regelmässigt bli 6 kronor 50 öre. För ensamstående grupper kunde

kostnaderna bli något högre. Å andra sidan förmodar utredningen, att en

betydande del av den fritidsverksamhet, som avses med bidragsgivningen,

icke kommer att redovisa kostnader av sådan storlek, att maximalt bidrag

kan uttagas. Med hänsyn till osäkerheten rörande deltagarantalet synes

enligt utredningens mening försiktigheten dock bjuda att man räknar med

en förhållandevis hög medelkostnad. Utredningen uppskattar därför det

genomsnittliga statsbidraget för varje deltagare till 6 kronor.

Då utredningen, såsom ovan anförts, beräknat antalet deltagare i fri­

tidsverksamheten under nästa budgetår till cirka 180 000, innebär detta att

sammanlagt 1 080 000 kronor bör anvisas för ändamålet.

Enligt utredningens uppfattning bör statsbidragsvillkoren för den före­

slagna fritidsverksamheten samlas i en särskild kungörelse. Verksamhetens

art synes kräva att beloppet anvisas under ett förslagsanslag. Skolöversty­

relsen föreslås skola efter den första halvårsutbetalningen inkomma till

Kungl. Maj:t med redogörelse beträffande medelsförbrukningen.

Utredningen föreslår därför att under budgetåret 1954/55 under åttonde

huvudtiteln anvisas ett förslagsanslag av 1 080 000 kronor under rubriken

Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet. Anslaget bör disponeras av skol­

överstyrelsen.

Yttranden.

De flesta remissinstanserna har i sina yttranden berört frågan om ett sär­

skilt stöd åt fritidsgrupper. Därvid har praktiskt taget samtliga i prin-

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

40

c i p tillstyrkt utredningens förslag. Principiella betänkligheter uttalas en­

dast i ett par fall. Statskontoret uttalar, att ämbetsverket ställer sig be­

tänksamt mot förslaget därför att det kräver en så betydande medelsan­

visning utan att det föreligger garantier för att de angivna syftena uppnås.

Statskontoret motsätter sig dock icke en viss bidragsgivning. Svenska scout­

rådet ifrågasätter, om inte beloppet kunde göra bättre nytta genom att an­

vändas till ledarutbildning och instruktörsverksamhet. I övrigt gäller in­

vändningarna endast detaljer i utredningens förslag.

Svenska stadsförbundet framhåller bland annat följande.

aturligtvis låter det sig sägas, att dessa bidrag i de städer, där genom

kommunala insatser fritidsverksamheten redan fått en större omfattning,

ur kommunal synpunkt bli skäligen betydelselösa. Att bidrag av även rela­

tivt begränsad storleksordning kunna främja föreningslivet visar emellertid

den framgång, som studiecirkelverksamheten haft. Och i mindre kommuner

med ett outvecklat eller föga utvecklat föreningsliv, där fritidsverksamhe­

ten hittills försummats, torde bidragen dessutom direkt kunna tjäna som

stimulans till kommunala initiativ.

Statsbidragets utformning. Statskontoret anser, att maxi­

mibeloppet lämpligen kan nedsättas till 2 kronor per deltagare. Statskon­

toret håller före, att ett av de angelägnaste målen för fritidsgruppema bör

vara att i verksamheten engagera ungdom, som efter avslutad folkskola står

i begrepp att gå ut i förvärvslivet. Det synes ej heller påkallat att såsom

deltagare i fritidsgrupp medtaga personer, som uppnått värnpliktsåldem,

varför statskontoret förordar, att medlem i statsbidragsberättigad fritids­

grupp skall vara lägst 13 och högst 20 år. Statskontoret beräknar att an­

slaget genom de förordade modifikationerna kan begränsas till 500 000 kro­

nor.

Skolöverstyrelsen anser, att tillsynsmyndigheten bör bemyndigas att i

särskilda fall medgiva bidrag till handledning och materiel med högre be­

lopp än som eljest gäller. En sådan möjlighet till dispens skulle kunna an­

vändas för att ge bättre bidrag åt vissa mindre grupper, som på grund av

verksamhetens art krävde särskilda kostnader, eller för att bereda bättre

bidragsmöjligheter åt enstaka grupper på landsbygden. Enligt överstyrel­

sens uppfattning skulle en sådan dispensbestämmelse göra utredningens

förslag om särskilda bestämmelser för vissa landsbygdsgrupper överflödiga.

Socialstyrelsen förordar, att statsbidraget uppräknas så, att fritidsgrup-

perna i genomsnitt erhåller samma bidrag som ungdomseirklama. Vidare

ifrågasättes om inte statsbidragsgrunderna kan förenklas, varvid styrelsen

föreslår, att bidraget utformas såsom ett allmänt bidrag med visst belopp

per deltagare och sammankomst. Föreskrifterna om deltagarnas ålder samt

minimiantalet deltagare och sammankomster synes enligt styrelsen kunna

bibehållas.

Svenska kyrkans diakonistyrelse ställer sig tveksam till statsbidrag till

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

41

materielkostnader. Hjälpen till lokalkostnader synes vara mera befogad

enligt styrelsens mening.

KFJJM.s riksförbund föreslår, att statsbidraget utgår med ett fixerat be­

lopp per deltagare, oavsett de kostnader fritidsgruppen haft. Detta belopp

bör enligt förbundet ställas till föreningarnas förfogande att brukas på det

sätt dessa anser bäst.

Statsbidragsbeloppen och åldersgränserna diskuteras i ännu några ytt­

randen. Arbetarnas bildningsförbund och Godtemplarordens studieförbund

föreslår av praktiska skäl, att maximibeloppet höjes till 5 kronor. Folkpar­

tiets ungdomsförbund finner det önskvärt, att lokalbidraget per deltagare

maximeras till halva kostnaden och maximibeloppet höjes till 3 kronor.

Förbundet ifrågasätter, om inte den övre åldersgränsen på deltagarna bör

fastställas till 21 år. Maximeringen av antalet deltagare till 25 bör enligt

förbundets mening inte vidhållas. Sve?iska scoutrådet önskar den nedre ål­

dersgränsen sänkt till 11 år.

Enligt Arbetarnas bildningsförbund är det motiverat, att ensamstående

fritidsgrupp, vars deltagarantal understiger 12, kommer i åtnjutande av

högre bidrag. Prövningen härav bör inte förläggas till kommunen, utan så­

dana grupper bör hos skolöverstyrelsen söka dispens i analogi med vad som

gäller för vissa studiecirklar.

Rörande arten av sysselsättning betonar flera organisationer

vikten av att statsbidragsbestämmelsema utformas så, att klara gränser

dragés upp mellan det egentliga studiearbetet och andra former av fritids­

verksamhet. Folkpartiets ungdomsförbund och Frikyrkliga studieförbundet

anser, att mer än ett ämne bör kunna upptagas på en fritidsgrupps program.

Stark kritik riktas av ett flertal remissinstanser mot det föreslagna vill­

koret att företrädaren för fritidsgrupp skall vara godkänd av veder­

börande kommunala myndighet. Skolöverstyrelsen föreslår,

att kommunalt godkännande endast sker i de fall, då verksamheten icke

rapporteras genom något av de erkända studieförbunden. För fritidsgrup-

per med anknytning till något av studieförbunden bör enligt överstyrelsens

mening godkännandet ske antingen av vederbörande studieförbund eller av

ansluten ungdomsorganisation. Däremot bör varje sådan fritidsgrupp till

vederbörande kommunala myndighet anmäla sin existens, ävensom namnet

på den person, som är ansvarig för verksamheten.

Arbetarnas bildningsförbwid förutsätter, att bestämmelsen om att fri­

tidsgrupp skall företrädas av en för verksamheten ansvarig person, som

skall vara godkänd av vederbörande kommunala myndighet, endast skall

avse sådana fritidsgrupper, som organiseras utanför föreningslivet, och att

motsvarande godkännande för övriga grupper skall ske i samma ordning,

som nu gäller ledare och lärare för studiecirklar. I samma riktning uttalar

sig Folkpartiets ungdomsförbund, Frikyrkliga studieförbundet, Godtemp­

larordens studieförbund, KFUK:s riksförbund, KFUM:s riksförbund,

Kungl. May.ts proposition nr 156.

42

KFUK.s och KFUM:s riksstudieförbund, Svenska landsbygdens studieför­

bund, Svenska landsbygdens ungdomsförbund, Svenska scoutrådet, Sveri­

ges godtemplares ungdomsförbund och Sveriges kyrkliga studieförbund.

Utredningens förslag om förbud mot propaganda inom fri-

tidsgrupp har föranlett diskussion i en del yttranden. Svenska kyrkans dia­

konistyrelse anför härom bland annat följande.

En omformulering bör göras av sista delen i punkt 7: »I fritidsgruppens

verksamhet får icke förekomma politisk eller religiös propaganda.» Propa­

ganda är här ett alltför mångtydigt ord. Lägger man i ordet propaganda

betydelsen otillbörlig påverkan kan man förstå utredningens mening. Men

det står erfarenhetsmässigt klart, att ungdomsgruppen, där den politiska

diskussionens vågor gått höga och där deltagarna i denna diskussion ivrigt

»propagerat» för sina olika politiska idéer, kunnat ha djupt ungdoms-

fostrande betydelse. Än mer gäller detta den religiösa debatten. Skulle där­

för utredningens formulering komma att tolkas så att i fritidsgrupperna

icke finge »propageras» för att ungdomarna skulle sträva efter att kämpa

sig tram. till en ärlig, kristen livsåskådning, sa vore en sådan tolkning högst

olycklig.

°

Liknande synpunkter anföres av KFUM.s riksförbund, Riksförbundet

Kyrklig ungdom samt Sveriges kyrkliga studieförbund.

Fritidsverksamhetens organisation. Nästan genomgå­

ende uttalar remissinstanserna sin anslutning till förslaget, att studieför­

bundens administrativa apparat skall utnyttjas för den primära kontrol­

len. Flertalet studieförbund framhåller dock, att den föreslagna anordning­

en torde komma att kräva ökade bidrag till förbundens administrations­

kostnader.

Från ett par hall föreslås emellertid en annan lösning. Socialstyrelsen an­

ser inte, att den föreslagna omgången över studieförbunden är övertygande

motiverad, och ifrågasätter, om ej riksomfattande ungdomsorganisationer

skulle vara i stand att själva inför skolöverstyrelsen svara för verksamhe­

ten på samma sätt som kommunerna i fråga om andra fritidsgrupper. Läns­

styrelsen i Stockholms län har den uppfattningen, att tillsynen av fritids­

grupperna i dess helhet med fördel kunde förläggas till kommunal myndig­

het. Hantverkarnas ungdomsrörelse föreslår, att den förberedande ekono­

miska kontrollen liksom rekvisitionen och redovisningen av bidragen till

fritidsgrupper, tillhörande ungdomsorganisation som inte är ansluten till

något studieförbund, bör ankomma på ungdomsorganisationen själv. En­

ligt Svenska landsbygdens ungdomsförbunds mening bör de fritidsgrupper,

som inte har möjlighet eller lust att söka statsbidrag genom befintliga or­

ganisationer, i likhet med vad som är fallet med fristående studiecirklar

söka bidrag direkt från skolöverstyrelsen.

Sveriges riksidrottsförbund finner det lämpligt att tillsyn och kontroll

över den fritidsverksamhet, som utövas inom idrottens föreningar, sker ge­

nom kommunalt organ, som står i god kontakt med föreningen. För all av

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

43

idrottens föreningar bedriven fritidssysselsättning bör bidrag utgå genom

riksidrottsförbundet, sedan vederbörande distriktsförbund yttrat sig i

ärendet. Med hänsyn till idrottens och föreningsarbetets organisation före­

slår således förbundet, att idrottens föreningar i här berört avseende har

förbundet som huvudman. Förbundet beräknar anslagsbehovet för detta

ändamål till 210 000 kronor.

Rilcshemvämschefen anhåller, att hemvärnets ungdomsföreningar måtte

betraktas som fritidsgrupper och sålunda komma i åtnjutande av det stats­

bidrag, som kan komma att utgå till dylika grupper.

Beträffande medelsanvisningen framhåller riksräkemkapsver-

ket följande.

I fråga om medel till understöd till studiecirkelverksamhet sker anvisning

visserligen å ett förslagsanslag. Denna verksamhet låter sig emellertid se­

dan ett flertal år bättre överblickas, vilket icke är förhållandet betrailande

den föreslagna fritidsverksamheten. Såsom utredningen påpekar har berak-

ningen av medelsbehovet för bidrag till fritidsverksamheten med nöd van-

dighet endast kunnat bliva approximativ. Då medelstillgången för verk­

samheten synes böra begränsas, anser ämbetsverket det därför lämpligt, att

medelsanvisningen sker å ett obetecknat anslag.

Kungl. Maj:ts ;proposition nr 156.

Departementschefen.

Till grund för utredningens förslag om statligt stöd åt ungdomens fri­

tidsverksamhet ligger, såsom klart framgår av motiveringen, övertygelsen

om grupparbetets och den skapande sysselsättningens betydelse för en har­

monisk personlighetsutveckling. Det planerade bidragssystemet är i sina

huvuddrag uppbyggt efter mönster av nu gällande regler för statens un­

derstöd till studiecirkelverksamheten. Utredningen framhåller uttryckli­

gen, att klara gränser i fortsättningen bör upprätthållas mellan de båda

verksamhetsformerna, därest förslaget om särskilda bidrag till fritidsgrup-

perna förverkligas. Skillnaden bör enligt utredningen astadkommas genom

bidragsgivningens omfattning. Maximibidraget till en fritidsgrupp föreslås

sålunda avsevärt understiga maximibidraget till en ungdomscirkel.

Såsom ett medel att stimulera en ökad aktiv fritidsverksamhet bland

ungdomen synes mig utredningens förslag värdefullt. Jag finner även de

av utredningen preciserade bidragsvillkoren i huvudsak omsorgsfullt av­

vägda samt själva konstruktionen av statsbidraget väl utformad. Planen

förutsätter kommunal medverkan och bistånd från de statsunderstödda

riksförbunden för studiecirkelverksamhet. I administrativt hänseende före­

faller denna anordning tillfredsställande. I allt väsentligt finner jag därför

förslaget väl ägnat att läggas till grund för ett beslut. I vissa avseenden

anser jag mig emellertid böra förorda smärre jämkningar.

44

Vid remissbehandlingen har från åtskilliga håll riktats invändningar mot

utredningens förslag om kommunalt godkännade av den för fritidsgrupp

ansvarige. Ehuru jag för egen del är övertygad om att arten av nu ifråga­

varande verksamhet kräver en förhållandevis noggrann tillsyn, synes det

mig tveksamt om kravet pa kommunal kontroll av de fntidsgrupper, som

organisatoriskt kommer att anknytas till de erkända studieförbunden, är

realistiskt grundat. Snarare synes mig den föreslagna ordningen kunna inne­

bära vissa risker. Jag förutsätter nämligen, att framför allt i de större kom­

munerna vissa svårigheter kommer att föreligga, när det gäller att prak­

tiskt förverkliga det syfte som kontrollföreskriften rymmer. Samtidigt kan

det förväntas, att studieförbunden med hänsyn till den föreskrivna kommu­

nala uppsikten kommer att ägna mindre uppmärksamhet åt fritidsverksam­

heten inom de till förbunden anslutna organisationerna än som kan anses

önskvärt. I viss överensstämmelse med ett av skolöverstyrelsen vid remiss­

behandlingen framfört yrkande förordar jag därför, att kommunalt godkän­

nande av den för fritidsgruppen ansvarige endast skall ske i de fall, då verk­

samheten icke rapporteras genom något av de erkända studieförbunden. I

Övriga fall bör godkännande ske genom studieförbunden. I likhet med skol­

överstyrelsen förordar jag samtidigt, att varje fritidsgrupp skall till veder­

börande kommunala organ (ungdomsstyrelsen, barnavårdsnämnden eller

folkskolestyrelsen) anmäla sin existens och namnet på den för gruppen an­

svarige. Enligt min mening bör denna åtgärd tillförsäkra kommunens ung­

domsvårdande organ en önskvärd överblick av fritidsverksamheten på or­

ten till gagn för det samarbete på området, som bör eftersträvas.

Jag kan icke tillstyrka Sveriges riksidrottsförbunds yrkande om sär­

skilt huvudmannaskap för förbundets fritidsverksamhet, ej heller förbun­

dets hemställan om speciell medelsanvisning för ändamålet.

Utredningen föreslår bland annat, att viss del av statsbidraget till en­

samstående fritidsgrupp under särskilt angivna förutsättningar må, efter

prövning av vederbörande kommunala myndighet, beräknas enligt för­

månligare bidragsgrunder än reglerna eljest föreskriver. Tanken att bereda

sådana grupper, som av lokala eller andra skäl måste bli förhållandevis

små, gynnsammare villkor än som normalt skulle tillförsäkras dem, finner

jag beaktansvärd. Dock bör det enligt min mening ankomma på tillsyns­

myndigheten — d. v. s. i förevarande fall skolöverstyrelsen — att meddela

erforderlig dispens.

Vid i emissbehandlingen har bland annat ifrågasatts, om utredningens

förslag beträffande fritidsgrupps verksamhet medger att mer än ett ämne

upptages på sysselsättningsprogrammet. Ehuru förslaget på denna punkt

icke är närmare preciserat förutsätter jag, att en viss variation inom ramen

för den stipulerade planmässigheten skall anses tillåten. Huvudsyftet med

verksamheten att främja deltagarnas aktivitet — bör därvid vara väg­

ledande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

45

I vissa yttranden har betänkligheter anförts mot den av utredningen före­

slagna bestämmelsen, att politisk eller religiös propaganda icke får före­

komma i fritidsgruppens verksamhet. Jag får i detta sammanhang erinra

om att en motsvarande regel för närvarande gäller studiecirkelverksamhe­

ten. För egen del är jag medveten om att en föreskrift av detta slag kan

föranleda tolkningssvårigheter. Å andra sidan torde det stå klart, att en

verksamhet, som förutsättes vara öppen för alla och som understödjes med

statsmedel, i nu nämnda avseenden bör präglas av objektivitet. Jag anser

mig därför icke böra frångå utredningens förslag på denna punkt.

I fråga om utredningens förslag, att medelsanvisningen bör ske under

ett förslagsanslag anför riksräkenskapsverket betänkligheter. Ämbetsver­

ket påpekar att beräkningen av medelsbehovet med nödvändighet endast

kunnat bli approximativ. För att medelstillgången skall kunna begränsas,

finner ämbetsverket lämpligt, att medelsanvisningen sker under ett obe­

tecknat anslag. Enligt min mening är en begränsning i och för sig icke

eftersträvansvärd, därest verksamheten visar sig tjäna det tänkta syftet.

Om erfarenheterna av verksamhetens utveckling gör en åtstramning

av bidragsgivningen nödvändig, torde denna böra vinnas i första hand

genom en skärpning av bidragsvillkoren. En medelsanvisning under ett

obetecknat anslag till en verksamhet av nu ifrågavarande art skulle otvi­

velaktigt vålla betydande administrativa olägenheter. Jag anser mig där­

för icke böra avvika från utredningens förslag på denna punkt och förordar

alltså, att medelsanvisningen sker under ett förslagsanslag. Anslaget torde

böra ställas till skolöverstyrelsens disposition.

I enlighet med utredningens förslag förordar jag, att statsbidragsvillko-

ren för den planerade verksamheten sammanföres i en särskild kungörelse.

Jag anser mig i huvudsak kunna godtaga utredningens kostnadsberäk­

ning men föreslår, att det angivna totalbeloppet lämpligen avrundas till

1 milj. kronor.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) medgiva, att bidrag av statsmedel må från och med

budgetåret 1954/55 utgå till ungdomens fritidsverksamhet,

i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i föregående

förordat;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda föreskrifter om

statens bidrag till ungdomens fritidsverksamhet;

c) till Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet på riks-

staten för budgetåret 1954/55 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

V. Ungdomsidrotten.

Nuvarande förhållanden.

Avsättningsanslaget till fonden för idrottens främjande är under inneva­

rande budgetår uppfört med 7 500 000 kronor. Enligt Kungl. Maj:ts beslut

den 12 juni och 9 oktober 1953 äger Sveriges riksidrottsförbunds ungdoms-

kommitte disponera tillhopa 99 500 kronor för sin verksamhet.

Det totala antalet föreningar och medlemmar inom riksidrottsförbundet

uppgick den 31 oktober 1953 till 9 634 respektive 810 002. Riksidrottsför­

bundet redovisade vid samma tillfälle 30 specialförbund. Förbundet är re­

gionalt uppdelat i 23 distriktsförbund.

I riksidrottsförbundets berättelse för verksamhetsåret 1952 redovisas

vissa uppgifter rörande ungdomsverksamhetens omfattning. I följande sam­

manställning, som hämtats ur denna berättelse, anges antalet föreningar

med särskilda avdelningar för ungdom i åldern 14 till 18 år (åldersgränserna

för riksidrottsförbundets ungdomsidrott) samt medlemsantalet inom dessa

avdelningar för åren 1946,1949 och 1952.

Föreningar med

ungdomsavd.

Medlemsantal

1946

829

25 991

1949

1 103

40 228

1952

1 526

63 254

Medlemmarna i de särskilda ungdomsavdelningarna utgör emellertid en­

dast en mindre del av samtliga medlemmar i den ålder det här är fråga om.

Idrottsverksamhet speciellt tillrättalagd för barn och tonårsungdom bedri-

ves även av skolidrottsförbundet, som den 31 oktober 1953 omfattade

198 322 medlemmar i 2 705 föreningar.

Av riksidrottsförbundets berättelser från de senaste verksamhetsåren

framgår, att skilda åtgärder vidtagits för att öka intresset just för ung­

domsidrotten. Specialförbunden har numera knutits fastare till ungdoms-

kommittén, och ett vidgat samarbete genom särskilda ungdomskonsulenter

har eftersträvats.

1953 års utredning.

Inledande synpunkter.

Utredningen erinrar till en början om att ungdomsvårdskommittén i sitt

betänkande om ungdomens fritidsverksamhet (SOU 1947: 12) publicerat

vissa uppgifter om idrottsintressets omfattning. Av dessa framgår, att unge­

fär två tredjedelar av pojkarna syntes utöva idrott eller friluftsliv i någon

47

form, medan återstoden till allra största delen vore åtminstone passivt

idrottsintresserad. För flickornas del vore idrottsintresset mindre men dock

betydande. Omkring hälften av dem syntes enligt undersökningarna aktivt

utöva idrott eller friluftsliv. Idrott och sport torde sålunda, framhåller ut­

redningen, vara de former av fritidssysselsättning, som i vår tid väcker ung­

domens starkaste intresse.

I fortsättningen framhåller utredningen, att detta starka idrottsintresse

givetvis bör tagas till vara och utnyttjas av samhället i dess strävanden för

ett förbättrat ungdomsarbete. Utredningen framhåller, att idrottsintresset

emellertid synes kunna tendera till viss ensidighet och lätt gå till överdrift.

Synpunkter av denna innebörd har också, tillägges det, anförts av riks-

idrottsförbundet i en skrivelse till utredningen. Enligt utredningens mening

bör ansträngningar därför göras för att begränsa en sådan utveckling, som

i viss mån skulle kunna motverka idrottens syfte. Genom ett ökat samar­

bete mellan idrottsrörelsen och andra ideella organisationer borde den ung­

dom, som nu kommer till idrotten, ges tillfälle till nya kontakter och vid­

gade intressen. Utredningen betonar, att riksidrottsförbundet i sin skri­

velse också förklarat, att idrottsrörelsens ungdomsarbete är avsett att be­

drivas enligt dessa grunder.

Utredningen berör i detta sammanhang frågan om tävlingsidrotten. Ut­

redningen framhåller, att den i likhet med ungdomsvardskommittén icke är

övertygad om värdet av en alltför långt driven idrottsutövning av ungdom

som befinner sig i pubertetsåren. Den understryker också ett uttalande av

ungdomsvårdskommittén, att alla konditionskrävande idrotter kan bli

ödesdigra för denna ungdom och att idrottsutövningen därför främst bör gå

ut på att främja spänst och snabbhet samt känsla för teknik och rytm. Vi­

dare anför utredningen bland annat följande.

I en undersökning, som refereras i riksidrottsförbundets berättelse för

verksamhetsåret 1951/52, redovisas bland annat vissa iakttagelser som just

rör ungdomsidrotten. Däri framhålles bland annat att ungdomar i aldem

16—17 år inte kan anses ha de vuxnas omdöme att tävla förnuftigt och att

lägga upp en taktik inför t. ex. ett lopp. Om dessa ungdomar emellertid

omsorgsfullt förbereder sin tävlingssäsong och om de har en omdömesgill

tränare, anses dock knappast några fysiologiska skäl föreligga att de inte

skall tillåtas tävla i grenar, där uthållighet fordras. Författaren framhåller

emellertid faran av att man generaliserar och använder »undantagen» som

bevis för att en viss gren väl lämpar sig för åldern i fråga. Följden kan bli

överansträngning, och ej sällan beskrives fall där ungdomar i samband med

någon ansträngande tävlan visat tecken på hjärtinsuificiens.

Att stimulera den icke alltför överdrivet tävlingsbetonade idrotten, d. v. s.

sport och friluftsliv i vidaste bemärkelse, synes enligt utredningen innebära

betydande möjligheter att nå de skaror av ungdom, som nu står utanför

idrottsrörelsens föreningsliv. Utredningen framhåller att dessa strävanden i

viss utsträckning nu främjas genom det statliga stöd, som utgår genom sär­

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

skilda anslag till fonden för friluftslivets främjande. Vidare hänvisar ut­

redningen till sitt förslag om bidrag till ungdomens fritidsverksamhet, vari

även sådana sportsligt betonade fritidssysselsättningar, som bygger på en

gruppsamverkan men icke kan inordnas under idrott, bör berättiga till

statsbidrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Vid de överläggningar utredningen haft med företrädare för riksidrotts-

förbundet och i förbundets svar på utredningens rundskrivelse har ledar-

bnsten och bristen på lokaler ansetts vara några av de viktigaste aktuella

problemen för idrottsrörelsen. Utredningen anför härom:

Beträffande den första frågan, d. v. s. ledarproblemet, har utredningen

genom sitt förslag till ungdomsledarutbildning och förslaget om bidrag till

instruktörer inom ungdomssammanslutningarna i viss mån sökt tillgodose

detta behov. Lokalfragan har såtillvida legat utanför utredningens uppdrag,

som den inte haft att pröva frågan om anläggningsbidrag eller bidrag till

uppforande av samlingslokaler. Däremot föreslår utredningen i ett särskilt

avsmtt om stöd till ungdomens fritidsverksamhet, att statsbidrag på vissa

villkor skall kunna utgå till de lokalkostnader som de s. k. fritidsgrupperna

far vidkännas i sin verksamhet. I någon mån bör detta komma även idrotts­

föreningarnas ^ ungdomsavdelningar till godo i den del av verksamheten,

som bygger på andra fritidssysselsättningar än idrott. Riksidrottsförbundet

har i sm skrivelse till utredningen betonat vikten av att sådan sysselsätt­

ning i lampliga former kan stimuleras och byggas ut under den tid av året,

da ungdomsavdelningarnas arbete måste bedrivas inomhus.

Utredningen framhåller i fortsättningen, att bristen på medel för den

egentliga ungdomsidrotten synes vara mycket kännbar. Utredningen har

också kommit till den uppfattningen, att ytterligare medel bör komma

idrottsrörelsen till godo i dess strävanden att finna sådana former för ung­

domsarbetet, att det värdefulla i idrotten kan främjas och att idrottsrörel­

sens krafter i sa stor utsträckning som möjligt kan inriktas på uppgiften

att nå den ungdom som nu står utanför föreningslivet. Särskilt betydelse­

fullt synes det enligt utredningens mening vara om ungdomen genom idrot­

ten kan bibringas starkare känsla för värdet av friluftsliv över huvud. Så­

dana former av sportsliga sysselsättningar, som både kan ge ett måttligt

utlopp för ungdomens naturliga lust att tävla och samtidigt stärker dess

sinne för natur och bygd, bör främjas.

Förslag.

Med utgångspunkt från de i föregående avsnitt angivna övervägandena

föreslår utredningen, att särskilda medel ställes till Kungl. Maj:ts disposi­

tion för främjande av ungdomsidrott enligt de riktlinjer som i det föregå­

ende dragits upp. Det ytterligare belopp, varmed fonden för idrottens främ­

jande därför kan komma att förstärkas, föreslås få karaktären av ett sär­

skilt stimulansbidrag, ur vilket bidragsberättigad organisation kan ansöka

49

om stöd. Bidragets utformning förutsätter sålunda egna insatser från sö­

kandens sida. Enligt utredningens mening bör statsbidrag i varje särskilt

fall kunna utgå med högst 50 % av de totala kostnader för det ifrågasatta

ändamålet, vilka redovisas i de planer och kostnadskalkyler som bifogas

bidragsansökan. Utredningen förutsätter att såsom egna insatser icke får

räknas statsbidrag som åtnjutes i annan ordning.

Enligt utredningens uppfattning bör icke blott idrottsrörelsen, företrädd

av riksidrottsförbundet och till detta förbund knutna organisationer eller

samarbetsorgan, komma i åtnjutande av nu ifrågavarande särskilda bidrag

för främjande av ungdomsidrotten. Även ungdomssammanslutning eller

förening utanför den organiserade idrottsrörelsen, som redan har en idrotts­

lig verksamhet på sitt program eller avser att pröva nya former av ung­

domsarbete, vari idrotten kan tjäna som ett viktigt medel att nå nya ska­

ror av ungdomar, föreslås bli berättigade till statsbidrag på lika villkor.

För den organiserade idrottsrörelsen bör enligt utredningens uppfattning

250 000 kronor reserveras för ungdomsarbetet. Förslaget innebär, att riks­

idrottsförbundet, dess ungdomskommitté eller annan organisation i sam­

verkan med riksidrottsförbundet skall kunna ansöka om bidrag ur denna

anslagspost. För ungdomsarbetet i sammanslutningar utanför den organi­

serade idrottsrörelsen synes enligt utredningens mening ett belopp av

100 000 kronor böra anvisas.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen sålunda, att fonden för idrot­

tens främjande under budgetåret 1954/55 genom det under tionde huvud­

titeln anvisade avsättningsanslaget förstärkes med tillhopa 350 000 kronor,

vilket belopp bör disponeras av Kungl. Maj:t såsom Bidrag till ungdoms­

idrotten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Yttranden.

Utredningens förslag om ökat stöd åt ungdomsidrotten har icke berörts i

alla remissyttranden. De remissinstanser, vilka yttrat sig i frågan, är emel­

lertid positivt inställda till tanken som sådan, även om meningarna är de­

lade, när det gäller medlens fördelning och användning. Socialstyrelsen,

länsstyrelsen i Stockholms län, Folkpartiets ungdomsförbund, Svenska

scoutrådet, KFUM:s riksförbund och Studieförbundet Medborgarskolan

delar helt utredningens uppfattning. Statskontoret anser, att det behov

som kan finnas av särskilt stöd till den organiserade ungdomsidrotten bör

kunna tillgodoses genom omfördelning av medelsanvisningen från anslaget

till avsättning till fonden för idrottens främjande. Anslaget bör endast upp­

räknas med 100 000 kronor eller det belopp som utredningen föreslagit för

stöd åt sammanslutningar utanför den organiserade idrotten. — Skolöver­

styrelsen tillstyrker förslaget, men ifrågasätter, om icke som villkor för er­

hållande av det nu föreslagna bidraget till riksidrottsförbundet borde sät-

4 —

B ihan g till riksdagens protokoll 1951f. 1 samt. Nr 156.

50

tas, att det icke får tas i anspråk för att täcka administrationskostnader.

Med hänsyn till den önskvärda inriktningen av ungdomsidrotten mot i för­

sta hand sport och friluftsliv torde vidare enligt överstyrelsens uppfattning

böra övervägas, om icke viss del av föreslagna anslag borde läggas till fon­

den för friluftslivets främjande. — Liknande tankegångar återkommer i

yttrande från Föreningen för skidlöpningens och friluftslivets främjande

i Sverige. Föreningen understryker vikten av utredningens uttalande om

att stimulera den icke alltför överdrivet tävlingsbetonade idrotten för att

nå de skaror av ungdomar, som står utanför idrottens föreningsliv. Före­

ningen, som livligt tillstyrker utredningens förslag, anser att hela det äska­

de beloppet förutsättningslöst skall ställas till Kungl. Maj:ts förfogande,

utan att i förväg låsas fast för utdelning på vissa organisationer. — Arbe­

tarnas bildningsförbund framhåller, att det förefaller, som om idrottsrörel­

sen inom ramen för sina nuvarande resurser borde ha möjlighet att ägna

större uppmärksamhet åt den icke strängt tävlingsbetonade idrotts- och

sportverksamheten bland ungdom. Förbundet ifrågasätter, om icke anslags-

beloppet till den s. k. ungdomskommitténs verksamhet borde kunna utökas

på bekostnad av vissa andra poster i riksidrottsförbundets budget. Om ut­

redningens förslag bifalles, vilket förbundet inte vill motsätta sig, bör i

varje fall betryggande garantier skapas, att medlen användes för ändamål,

som i egentlig mening befordrar utredningens syften. Förbundet ifrågasät­

ter, om uppdelningen på 250 000 kronor till den organiserade idrottsrörel­

sen och 100 000 kronor till sammanslutningar utanför denna, kan anses

motsvara en rimlig fördelning. Det skulle förefalla naturligare, om det to­

talt föreslagna beloppet i stället delades lika mellan de båda huvudgrup­

perna. — Samma åsikt beträffande medlens fördelning har framförts av

Unga örnars riksförbund, som framhåller att förbundet har en ganska om­

fattande idrottsverksamhet på sitt program men samtidigt stora svårig­

heter att få tillräckliga medel härtill.

Sveriges riksidrottsförbund anser, att idrottsutövningen måste vara det

sammanhållande intresset i idrottens ungdomsarbete. Men ungdomens in­

tresse får icke ensidigt inriktas på idrott. Ungdomsavdelningarna måste i

sitt arbete genom samarbete med andra ideella organisationer vidga de

ungas vyer och intressen. Sedan några år har riksidrottsförbundets ung­

domsarbete en sådan inriktning. Antalet ungdomsavdelningar med arbete

efter dessa riktlinjer är i snabbt stigande. Målet är att varje idrottsförening

skall ha en ungdomsavdelning. Den största svårigheten är att få lämpliga

och villiga ledare. Stödet åt idrottsföreningarna i deras verksamhet tar dels

formen av ekonomisk hjälp, dels sker det i form av kurser, i regel distrikts-

vis, för föreningsledare och föreningsfunktionärer. För denna verksamhet

har riksidrottsförbundet sedan länge haft önskemålet att få distriktskonsu­

lenter i idrottsdistrikten. Av ekonomiska skäl har detta önskemål hittills

kunnat tillgodoses endast i ett fåtal av distriktsförbunden. — Förbundet

Kungl. May.ts proposition nr 156.

51

betonar, att största delen av anslaget till idrottens främjande går till den

idrottsliga verksamheten och en i förhållande till förbundets storlek myc­

ket liten del till administrationskostnader. Ungdomsverksamheten utgör

ett väsentligt inslag i verksamheten. Det anslag, som går till förbundets

ungdomskommitté, är blott en del av de medel, som direkt eller indirekt

kommer ungdomsverksamheten till godo. Härutöver disponeras vissa kurs­

anslag bl. a. för utbildning av ungdomsledare; vidare utgår från andra an­

slagsposter medel till ungdomsledarträffar, till tryckalster för ungdomsar­

betet etc. I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har förbundet hem­

ställt om anslagshöjningar för olika speciella ändamål, varigenom även ung­

domsverksamheten skulle komma att tillgodoses. Då utredningen föreslår

vissa anslag särskilt till ungdomsverksamheten, vill riksidrottsförbundet

framhålla, att flera andra anslagshöjningar, som förbundet äskat för kom­

mande budgetår för idrottsrörelsen är lika angelägna. Förbundet tillstyrker

ifrågasatta höjda anslag till ungdomsverksamheten, men icke om denna

anslagsökning skall ske på bekostnad av oförändrade anslag till lika bety­

delsefulla ändamål. Förbundet finner det icke lämpligt att ändra anslags-

vägama till ungdomsverksamheten och att genom en särskild anslagspost

till ungdomsidrott göra ungdomsarbetet till något speciellt och från annan

verksamhet inom förbundet fristående. Anslagen för förbättrad ungdoms­

verksamhet bör därför inordnas bland de medel som av Kungl. Maj:t varje

år ställs till förbundets förfogande.

Högerns ung domsjörbund anser även, att anslaget för ungdomsverksam­

heten bör fördelas via riksidrottsförbundet. Förbundet har icke övertygats

av utredningens motiveringar om att det finns ett behov av idrottsstöd till

ungdomssammanslutningar, som står utanför riksidrottsförbundet. Kom­

mitténs anslagskrav på denna punkt avstyrkes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Departementschefen.

De former av fritidssysselsättning, som främst väcker ungdomens in­

tresse i våra dagar, torde vara idrott och friluftsliv. Det är betydelsefullt

att samhället tillvaratar detta intresse i strävandena för ett förbättrat ung­

domsarbete. Ungdomsidrotten erhåller visserligen redan nu stöd från det

allmänna genom de anslag som årligen ställs till riksidrottsförbundets för­

fogande, men detta stöd synes icke vara tillräckligt. Både riksidrottsför­

bundet och andra organisationer, som sysslar med ungdomsverksamhet,

framhåller att ungdomsidrotten huvudsakligen i brist på medel icke kun­

nat utvecklas så som önskvärt vore. Det är enligt min mening nu ange­

läget, att samhället lämnar ytterligare stöd åt denna verksamhet. Jag till­

styrker därför, att för nästa budgetår i enlighet med utredningens förslag

anvisas ett belopp av 350 000 kronor för ändamålet.

52

Dessca medel bör såsom utredningen förutsatt komma den egentliga ung­

domsidrotten till godo och främst inriktas på att stimulera den icke allt­

för tävlingsbetonade idrotten, d. v. s. sport och friluftsliv i vidaste bemär­

kelse. Härigenom torde bland annat den fördelen vinnas att större möj­

ligheter skapas att nå den föreningslösa ungdomen. Det statliga stödet åt

ungdomsidrotten synes lämpligen, som utredningen föreslagit, böra få for­

men av stimulansbidrag, som utgår med viss procent av kostnaden för det

ifrågasatta ändamålet. En sådan anordning förutsätter emellertid egna in­

satser från den bidragssökande. Storleken av dessa kan naturligtvis disku­

teras. Jag är medveten om att det på många håll kan föreligga svårigheter

att åstadkomma ett så stort eget bidrag, som det utredningen föreslagit,

nämligen med 50 procent. Å andra sidan kräves, om de här åsyftade åt­

gärderna skall få verklig effekt, en kraftig insats även från organisationer­

nas sida. Jag vill därför i enlighet med utredningens förslag förorda, att

som villkor för statsbidrag skall gälla att organisationernas egna insatser

uppgår till minst samma belopp som det begärda statsbidraget. Som egen

insats skall härvid självfallet icke få räknas statsbidrag, som åtnjutes i

annan ordning. Riksidrottsförbundet har uttalat, att ett statligt bidrag

till ungdomsidrotten bör inordnas bland de medel, som för olika ändamål

ställs till förbundets förfogande, och icke upptas som en särskild anslags­

post. I anledning härav vill jag framhålla att det särskilda bidrag åt ung­

domsidrotten, som här föreslås, såväl vad beträffar idrottsrörelsen som

andra organisationer i huvudsak är avsett att utgöra ett speciellt stöd åt

de lokalt verksamma föreningarna i deras strävanden att utvidga sin verk­

samhet för att nå nya skaror av ungdomar, icke minst dem som nu står

utanför föreningslivet. De bidrag av här berörda medel, som kan komma

att utgå till de egentliga idrottsorganisationerna, bör sålunda icke ingå i

riksidrottsförbundets övriga anslag till administration, kursverksamhet,

materielanskaffning etc. utan helt komma en ökad aktiv ungdomsverksam­

het tillgodo. Vad angår den egna insatsen vill jag för riksidrottsförbundets

del erinra om att Sveriges centralförening för idrottens främjande tagit

initiativ för att erhålla ekonomiskt stöd från näringslivets sida speciellt

med tanke på idrottens ungdomsarbete.

Närmare bestämmelser angående bidragstilldelningen synes lämpligen

böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela.

Utredningen har föreslagit, att större delen av anslaget eller 250 000

kronor skall förbehållas verksamheten inom den organiserade idrottsrörel­

sen, medan återstoden, 100 000 kronor, skall utgå till andra sammanslut­

ningar, som har sport och friluftsliv på sitt program. En dylik fördelning

har väckt kritik från vissa remissinstanser, som föreslagit att summan skall

fördelas lika mellan de båda intressegrupperna. För egen del anser jag

det knappast lämpligt att på förhand i detalj låsa fast hur fördelningen

skall ske. Det ligger i sakens natur att en väsentlig del av beloppet bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

53

utgå till den organiserade idrottsrörelsen. Det bör emellertid icke möta

något hinder att öka den andel, som är avsedd för övriga sammanslut­

ningar, till högre belopp än 100 000 kronor, om det visar sig att dylika

organisationer kan få igång en omfattande och lämpligt upplagd verk­

samhet. För denna ståndpunkt talar framför allt det förhållandet att så­

dana sammanslutningar som scoutorganisationer, Skid- och friluftsfrämjan­

det och nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer f. n. i motsats till

idrottsrörelsen åtnjuter endast blygsamma bidrag från det allmänna eller

helt saknar sådant stöd.

Det föreslagna beloppet av 350 000 kronor torde böra anvisas under

tionde huvudtiteln och tillföras fonden för idrottens främjande. Erforderlig

hemställan om medelsanvisning göres av chefen för handelsdepartementet

senare denna dag i samband med anmälan av fråga om anslag till avsätt­

ning till fonden för idrottens främjande.

Kungl. Maj:ts ;proposition nr 156.

VI. Instruktörer i ungdomsarbetet.

A. Riksinstruktörer.

Nuvarande förhållanden.

Jämsides med utbildning av ungdomsledare bedriver ett flertal ungdoms-

sammanslutningar en riksomfattande instruktörsverksamhet.

Vissa statsbidrag kan för närvarande utnyttjas för speciell instruktörs­

verksamhet. Nykterhetsorganisationerna åtnjuter sålunda bidrag till in­

struktörer för nykterhetsupplysning. Sveriges riksidrottsförbund dispo­

nerar statsmedel för viss konsulentverksamhet. Ur riksstatsanslaget till stu­

dieförbundens organisations- och administrationskostnader utgår även bi­

drag till av förbunden anställda instruktörer och konsulenter. Slutligen kan

nämnas att statsbidraget till Jordbrukareungdomens förbund till största de­

len kommer konsulentverksamheten till godo.

1953 års utredning.

Inledande synpunkter.

Ungdomssannnanslutningarnas förmåga att vidmakthålla en aktivitet

och ett levande intresse bland medlemmarna beror enligt utredningen i hög

grad på tillgången till goda ledare. Svårigheten att skaffa ledare, som är

villiga att offra tid och arbetskraft för det lokala föreningsarbetet har ut­

redningen i viss utsträckning sökt lösa genom sitt förslag till stöd åt fri­

tidsverksamheten. För ungdomssammanslutningarna anses svårigheterna att

54

förvärva och behålla kvalificerade, centralt verksamma ledare (riksinstruk-

törer, konsulenter etc.) vara mycket kännbara. Utredningen framhåller med

en hänvisning till ungdomsvårdskommitténs behandling av denna fråga

(SOU 1944:31), att dessa svårigheter i mycket hög grad är att söka i bris­

ten på ekonomiska resurser. Därtill kommer enligt utredningen att arbetet

som ungdomsledare från meritsynpunkt m. m. ofta är ogynnsamt.

Utredningen framhåller att de centrala ledarnas uppgift i föreningslivet

icke blott är att vara en sammanhållande kraft. Lika viktig är deras upp­

gift att stimulera de lokala organisationerna till förnyelse i arbetsmetodiken.

Utredningen betonar att det inom föreningslivet är väl omvittnat, hur be­

tydelsefull instruktörernas funktion är när det gäller att höja det lokala

arbetets standard och vilken psykologisk roll instruktörerna spelar såsom

impulsgivare.

Enligt utredningens mening föreligger mycket starka skäl för ett statligt

stöd till ungdomssammanslutningarnas instruktörsverksamhet. En av sta­

ten understödd verksamhet av denna art inom enskilda fria ungdomssam-

manslutningar synes emellertid av principiella skäl böra få ett i någon mån

begränsat syfte. Utredningen framhåller, att det statliga stödet icke bör in­

riktas på att främja de speciella mål, för vilka sammanslutningarna är upp­

byggda, d. v. s. ideologiska eller andra syften, utan instruktörsverksamheten

bör huvudsakligen inriktas på gemensamma ungdomsfrämj an­

de uppgifter inom de många gånger starkt artskilda sammanslutning­

arnas verksamhet. I första hand säges instruktörens uppgift skola vara att

med för syftet tillrättalagda medel bidra till ungdomens sociala fostran och

att stimulera den till en kulturellt betonad eller annan lämplig aktiv fritids­

sysselsättning.

Ett sådant stöd skulle enligt utredningen på ett ändamålsenligt sätt

binda vissa övriga stödformer samman, nämligen de föreslagna bidragen

till fritidsverksamheten och till de ungdomsvårdande sammanslutningarnas

ledarutbildning. I anslutning till detta uttalande tillägger utredningen:

Frågan om hur samhället exempelvis genom det föreslagna stödet åt

verksamheten i fritidsgrupper verkligen skall kunna nå de skaror av ung­

domar, för vilka fritiden med dess mångfald av frestelser innebär särskilt

påtagliga risker, har ingående ventilerats. För utredningen framstår det

som oundgängligen nödvändigt, att betydande personliga insatser måste

göras, för att de tänkta formerna av fritidsverksamheten skall kunna få ett

innehåll, som väcker ungdomarnas intresse. På det lokala planet skulle ut­

redningens förslag rörande stöd åt fritidsverksamheten i någon mån betyda

en stimulans för initiativkraftiga och intresserade ledare. Det moraliska

stöd, som en bidragsgivning — om än av blygsam omfattning — därvid kan

utgöra, synes visserligen icke böra underskattas, ehuru det för utredningen

dock är tydligt, att ett bidragssystem av denna art för att kunna lyckas

kräver planmässiga ansträngningar av lämpliga personer med både tid och

resurser till sitt förfogande för en brett upplagd rådgivnings- och konstruk­

tiv verksamhet.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156.

55

En instruktörsverksamhet, som skall understödjas av statsmedel, bör en­

ligt utredningen sålunda icke koncentreras enbart till arbetet inom or­

ganisationerna. Utredningen framhåller som särskilt angeläget, att de in­

struktörer, som kan komma att arbeta med hjälp av statsbidrag, i största

möjliga utsträckning riktar sig till de ungdomar, som står utanför förenings­

livet. Utredningen framhåller, att den har diskuterat, om särskilda instruk­

törer utanför föreningslivet borde anställas för en sådan uppgift. Det kun­

de exempelvis tänkas, att statsbidrag utginge till kommunerna för anstäl­

lande av instruktörer, vilkas uppgift uteslutande borde inriktas på den s. k.

föreningslösa ungdomen. Utredningen har emellertid funnit, att den utåt­

riktade verksamheten med all säkerhet skulle komma att ge ett bättre ut­

byte, om den organiskt bundes samman med ett ungdomsvårdande program

inom ramen för föreningslivet.

Kungl. Maj:ts ;proposition nr 156.

Förslag.

I likhet med ungdomsvårdskommittén föreslår utredningen, att staten

i fortsättningen enligt särskilda normer bidrar till kostnaderna för ett visst

antal instruktörer, som anställes inom sammanslutningar med ungdomsvår­

dande arbete på sitt program. Med hänsyn till den organisatoriska upp­

byggnaden av det fria och frivilliga ungdomsarbetet i vårt land bör stats­

bidraget enligt utredningen i första hand komma att knytas till sådan

instruktörsverksamhet, som förankras i ungdomssammanslutningarnas riks­

organisationer. I förslaget inbegripes jämväl Sveriges riksidrottsförbund.

Såsom huvudman för en eller flera instruktörer bör enligt utredningen

även kunna stå något av de samarbetsorgan, som tillskapats för en sam­

verkan mellan ungdomsorganisationer av likartad karaktär. Som exempel

på dylika samarbetsorgan nämnes Sveriges kristna ungdomsråd, Frikyrk­

liga ungdomsrådet, Svenska scoutrådet och Svenska flickscoutrådet.

Enligt utredningens mening bör det icke vara uteslutet att ungdomsorga­

nisationer, som redan har eller i fortsättningen kan fa statsbidrag för in-

struktionsverksamhet av annat slag, även kan komma i åtnjutande av nu

ifrågavarande instruktörsbidrag. Principiellt bör sålunda statsbidraget stå

öppet för nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer, även om de tilldelats

bidrag till instruktörer för nykterhetsupplysning.

Med hänsyn till att utredningen icke haft att pröva frågan om stöd till

de politiska ungdomsorganisationerna, lämnas dessa sammanslutningar

utanför det nu diskuterade förslaget.

Utredningen finner ungdomsvårdskommitténs detalj förslag, som anknyter

till kommitténs allmänna motivering för bidrag till instruktionskurserna

och som av detta skäl bygger på en särskilt konstruerad fördelningsskala,

icke ägnat att läggas till grund för ett framtida statsbidrag. Även om ut­

redningen väl inser värdet av en så rättvis fördelningsprincip som möjligt.

56

förefaller det i praktiken omöjligt att på ett område, där behov och struktur

växlar så starkt som just inom ungdomsföreningarna, finna en korrekt for­

mel för sådana principer. Om staten skall kunna ge ett stöd åt ungdoms-

sammanslutningarnas instruktörsverksamhet, bör detta enligt utredningen

lämpligen ske på grundval av ett redovisat behov. Detta innebär, att ve­

derbörande riksorganisationer vid särskilt stadgad tidpunkt bör ansöka om

bidrag till en sådan verksamhet och att det bör åvila den myndighet, som

disponerar anslaget, att fördela bidragen. Uppenbarligen kan, framhåller

utredningen, en sadan fördelning bli tämligen vansklig. Det synes emellertid

\ara ett primärt intresse, att ett stöd verkligen kommer till stånd. Även

om en teoretiskt acceptabel bidragsskala är möjlig att konstruera, finner ut­

redningen uppenbart, att riskerna för orättvisor vid en tillämpning av ett

tämligen stelt verkande system är större än följderna av sådana avvägnings-

svårigheter, som av naturliga skäl hör samman med varje form av behovs-

prövning.

För att i någon män avgränsa de organisationer, som bör kunna komma

ifråga för mstruktörsbidrag, finner utredningen lämpligt, att vissa riktlin­

jer fastställes. Utredningen anknyter därvid med vissa modifikationer till

ungdomsvårdskommitténs rekommendationer och anger följande förut­

sättningar för rätt till statsbidrag, vilka i huvudsak an­

sluter sig till de principer som utredningen följt i andra sammanhang.

1. Sammanslutningen skall vara en riksomfattande organisation och be­

driva en särskilt pa ungdom i åldern 12—25 år inriktad verksamhet.

2. Sammanslutningen skall redovisa minst 3 000 medlemmar.

3. Sammanslutningen skall bland sina medlemmar bedriva en till kam-

ratskap fostrande verksamhet och bereda dem möjligheter att odla antingen

religiösa, ideella, intellektuella, konstnärliga, praktiska eller sportsliga in­

tressen.

4 Sammanslutningen må icke huvudsakligen ägna sig åt att tillgodose

medlemmarnas enskilda eller yrkesmässiga ekonomiska intressen.

Enligt utredningens mening bör det ankomma på skolöverstyrelsen att

pröva frågan, vilka organisationer som på angivna grunder kan anses be­

rättigade att komma ifråga för bidrag.

Utredningen har i likhet med ungdomsvårdskommittén funnit, att ung­

domsorganisationerna bör ges så stor frihet som möjligt i valet av instruk­

törer. Några av staten fastställda formella kompetenskrav bör där­

för inte uppställas. En viss fasthet är emellertid enligt utredningens mening-

önskvärd. Det föreslås därför åvila skolöverstyrelsen att behörighetsförkla-

ra sökande till sådan instruktörsbefattning, för vilken statsbidrag skall ut­

gå. I de fall då andra än lärare anlitas för instruktörsverksamhet, bör teo­

retisk skolning ingå i utbildningen. Statsbidragsberättigad instruktör bör

salunda ha bevistat sadan centralt anordnad ungdomsledarkurs, som utred­

ningen i annat sammanhang föreslår, eller ha förvärvat motsvarande kun­

skaper. Utredningen uppställer följande allmänna villkor för

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

57

den statsunderstödda instruktörsverksamheten.

Dessa villkor anknyter med vissa modifikationer till de av ungdomsvårds-

kommittén angivna.

1. Bidrag utgår endast till heltidsanställd instruktör som anställes för

minst ett år.

2. Instruktör skall ha till uppgift att handleda ungdomen i sociala frågor

samt att främja en kulturellt betonad eller annan för ungdomen lämplig ak­

tiv fritidssysselsättning.

3. Instruktör bör i den utsträckning som befinnes möjligt inrikta sin

verksamhet på ungdom utanför föreningslivet.

4. Instruktion för instruktör skall på förslag av vederbörande organisa­

tion fastställas av skolöverstyrelsen.

5. Instruktörsverksamhet skall vara underkastad skolöverstyrelsens in­

spektion.

Då en betydande del av instruktörernas uppgifter kommer att samman­

hänga med frågor, som rör planläggning av ungdomens fritidsverksamhet

inom och utom föreningslivet, bör instruktörerna enligt utredningen i så

stor utsträckning som möjligt samråda med både de statsunderstödda stu­

dieförbund, till vilka vederbörande instruktörs organisation har anknytning,

och med de kommunala organ, åt vilka handläggningen av motsvarande

frågor är anförtrodd. För att få till stånd även en central samordning av

instruktörsverksamheten föreslår utredningen att det skall åvila skolöver­

styrelsen att minst två gånger om året sammankalla instruktörerna till

konferenser för gemensam planläggning av arbetsuppgifterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Statsbidragets utformning.

Utredningen erinrar om att den i sin promemoria med förslag till stöd åt

nykterhetsorganisationerna föreslagit, att statsbidrag till nykterhetsorga-

nisationernas instruktörer bör utgå med viss andel av årslönen samt där­

utöver med viss del av instruktörernas rese- och traktamentskostnader.

Utredningen anser, att samma grunder i fortsättningen bör gälla för bi­

drag till ungdomssammanslutningarnas instruktörer. Detta innebär, att

ungdomssammanslutning bör kunna få statsbidrag till en eller flera in­

struktörer med två tredjedelar av årslönen, dock högst 10 000 kronor för

varje instruktör. Bidraget till sådana rese- och traktamentskostnader, som

sammanhänger med instruktörernas verksamhet, bör principiellt konstrueras

såsom ett stimulansbidrag. Utredningen beräknar, att instruktörernas ar­

betsdagar i samband med resor uppgår till ca 200, i likhet med vad som gäl­

ler för nykterhetsorganisationemas instruktörer. För detta antal dagar be­

räknar utredningen ett statsbidrag av 3 600 kronor, vilket genomsnittligt

bör täcka kostnaderna för billigaste färdsätt samt därutöver en viss andel

av erforderliga traktamentskostnader. Utredningen föreslår därför, att bi­

drag till resekostnader och traktamenten utgår till varje instruktör med

58

högst 18 kronor per redovisad arbetsdag, varunder instruktören minst 8

timmar vistats utanför sin tjänstgöringsort (jfr 1 § allmänna resereglemen-

tet), dock högst med 3 600 kronor för helt budgetår.

Utredningen framhåller, att enligt de av ungdomsvårdskommittén före­

skrivna normerna tillhopa 31 ungdomsorganisationer skulle vara berättiga­

de att erhålla bidrag till sammanlagt 48 instruktörer. I detta antal organi­

sationer ingick fyra politiska ungdomsorganisationer. Däremot ingick icke

riksidrottsförbundet i det angivna antalet. Sammanlagt återstår sålunda 27

ungdomsorganisationer, vilka enligt ungdomsvårdskommittén borde till­

delas statsbidrag för tillhopa 38 instruktörer. Dessa ungdomsorganisationer

representerade den 1 januari 1953 ett medlemsantal av 370170.

Utredningen finner för sin del att statsbidrag under nästa budgetår bör

beräknas för högst 24 instruktörer, tillhörande enskilda ungdomsorganisa­

tioner eller samarbetsorgan utanför idrottsrörelsen. För de till riksidrotts­

förbundet anslutna organisationerna bör ett belopp, motsvarande statsbi­

drag till högst 8 instruktörer, reserveras. Vad utredningen anfört beträffan­

de ansökningsförfarande, instruktörernas uppgifter samt övriga spörsmål

och villkor beträffande instruktörsverksamheten föreslås gälla samtliga in­

struktörer. Med utgångspunkt från de föreslagna bidragsgrunderna be­

räknas det sammanlagda anslagsbehovet för budgetåret 1954/55 till (32 X

10 000 + 32 X 3 600 =) 435 200 kronor. Utredningen föreslår, att det be­

lopp, som motsvarar statsbidraget för ungdomssammanslutningarna utan­

för idrottsrörelsen, anvisas såsom särskilt anslag under åttonde huvudti­

teln, medan återstoden, som avses för idrottsrörelsens instruktörsverksam­

het, anvisas under tionde huvudtiteln.

Utredningen föreslår sålunda att för budgetåret 1954/55 dels under

åttonde huvudtiteln anvisas ett obetecknat anslag av 326 400 kronor till

Bidrag till instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisationer, dels fonden

för idrottens främjande förstärkes genom det under tionde huvudtiteln upp­

förda avsättningsanslaget med 108 800 kronor, att disponeras såsom Bidrag

till viss instruktörsverksamhet inom idrottsrörelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

B. Länsinstruktörer.

Nuvarande förhållanden.

Något statligt stöd till instruktörs- eller konsulentverksamhet för ung­

domsarbetet inom länen utgår för närvarande icke. Genom ett obetecknat

anslag till Understöd för anordnande av folkbildningskurser m. m. (1953/54:

VIII K 5) utgår emellertid bidrag till Folkbildningsförbundet med för när­

varande 45 000 kronor, avsett för konsulentverksamhet inom länens bild­

ningsförbund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

59

1953 års utredning.

Inledande synpunkter.

Utredningen finner det angeläget, att ungdomsorganisationer, kommunala

organ och ungdomsvårdande institutioner av olika slag stimuleras att plan­

mässigt utnyttja de nya möjligheter, som kommer att stå till buds, därest

utredningens förslag till ungdomsfrämjande åtgärder förverkligas. För en

samverkan på det regionala planet skulle enligt utredningens mening en

instruktörsverksamhet kunna fylla en betydelsefull uppgift.

Utredningen hänvisar i detta sammanhang till ett av ungdomsvårdskom-

mittén väckt förslag om försöksverksamhet med länsvis anställda ungdoms­

konsulenter (SOU 1947:12). Enligt detta förslag skulle landsting och städer

utom landsting utgöra lokala huvudmän för konsulenterna, medan åt skol­

överstyrelsen skulle uppdragas att vara tillsynsmyndighet. Konsulenterna

skulle i nära samarbete med kommunala organ, ungdomsföreningar och

ungdomsråd samt övriga institutioner och sammanslutningar, som arbe­

tade med ungdomsfrågor, söka främja anordnandet av för ungdom lämpliga

fritidssysselsättningar och tillkomsten av lokaler för dylika sysselsättningar.

Ungdomskonsulenterna skulle vidare på varje ort inom sina områden söka

stimulera kommuner, föreningar m. fl. att tillgodose behovet av goda och

tillräckliga nöjesanordningar och i samarbete med idrottsorganisationerna

främja idrottens och gymnastikens utbredning. På konsulenterna skulle

även ankomma att verka för anordnande av en kommunal upplysnings­

verksamhet beträffande det frivilliga bildningsarbetet och övriga bildnings-

vägar för ungdom samt att sprida kännedom om förefintliga möjligheter

till ekonomiskt stöd för ungdomsverksamhet av olika slag och slutligen

tillse, att dessa möjligheter utnyttjades.

Förslag.

I viss anslutning till ungdomsvårdskommitténs förslag förordar utred­

ningen, att statsmedel ställes till förfogande för en försöksverksamhet med

länsinstruktörer inom tills vidare tre län. Önskvärt vore om denna försöks­

verksamhet kunde anknytas till sadana län i olika delar av landet (Norr­

land, Svealand och Götaland), som kan anses erbjuda representativa tvär­

snitt av det svenska samhället i fråga om såväl bebyggelse- och försörjnings-

förhållanden som arten av ungdomsproblem.

Enligt utredningens uppfattning bör en förutsättning för en sådan för­

söksverksamhet vara, att för verksamheten kan finnas en huvudman, som

är villig att åtaga sig ansvaret för densamma. Utredningen avråder nämli­

gen från att verksamheten ens på försöksstadiet lägges upp i statlig regi.

Som huvudmän tänker sig utredningen landstingen, vederbörande läns folk­

bildningsförbund eller särskilt tillskapade samarbetsorgan, representerande

inom länet verksamma ungdomsföreningar m. m. Det bör ankomma på

Kungl. Maj :t att närmare överväga de villkor, som bör förbindas med en

dylik försöksverksamhet. Utredningen föreslår, att skolöverstyrelsen upptar

förhandlingar med de tilltänkta huvudmännen om verksamhetens närmare

utformning.

För finansiering av verksamheten bör enligt utredningen huvudmannen

tillförsäkras statsbidrag, beräknat efter samma grunder som föreslagits för

instruktörerna inom ungdomssammanslutningarna. Kostnaderna beräknas

till (3 X 10 000 -(- 3 X 3 600 =) 40 800 kronor.

Utredningen föreslår sålunda att för budgetåret 1954/55 ett

odc

-

tecknat anslag av 40 800 kronor anvisas under åttonde huvudtiteln såsom

Bidrag till försöksverksamhet beträffande ungdomsinstruktörer i vissa län.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Reservation.

I en till betänkandet fogad reservation anför ledamoten av utredningen,

statskommissarien Lindbergson i huvudsak följande.

Vid ett bedömande av de av utredningen framlagda förslagen till stöd

åt ungdomsarbetet måste beaktas, att resultatet i väsentliga delar innebär

en sammanjämkning av de skilda meningar, som under utredningsarbetets

Pfg framförts *rån utredningens ledamöter. Endast på en punkt, nämligen

betrafiande instruktörsverksamheten, har sådan enighet icke kunnat vin­

nas.

^Mot förslaget i vad det avser tre länsinstruktörer är från min sida icke

något att erinra. Däremot anser jag det icke nu välbetänkt att i den om­

fattning, som avses med förslaget, uppbygga en av staten huvudsakligen

finansierad, central instruktörsorganisation med 32 instruktörer i ungdoms­

organisationernas och riksidrottsförbundets regi. Mina skäl härför är föl­

jande:

1. En på sådana villkor anställd instruktör inom en viss ungdomsorgani-

sahon synes av naturliga skäl i sitt arbete ute på fältet icke kunna lös­

göra sig från

sin

organisations speciella syften eller undandraga sig att med­

verka i den konkurrens vid medlemsvärvningen, i vilken staten icke bör

ingripa och ej heller direkt eller indirekt med statsmedel skall understödja.

2. Da dessa 32.

heltids- och heluTScmställdci

instruktörer, av vilka flertalet

måste antagas bli stationerade i huvudstaden, skall arbeta i distrikten ute i

landet, måste detta leda till en reseverksamhet, som enligt min uppfattning

svårligen kan uppbyggas på ett planmässigt och från ekonomisk-organisa­

torisk synpunkt försvarligt sätt.

3- Det måste bli en mycket grannlaga uppgift att även med det stora

antal instruktörer utredningen förordat fördela dessa och därmed även

statsstödet på de olika organisationerna.

4. Sist men icke minst synes mig insatsen av statsmedel (över 400 000

kronor) alltför hög. Det måste dock beaktas, att här är fråga om en verk­

samhet av från teknisk synpunkt förhållandevis okomplicerad karaktär,

som för sin närmaste utformning säkerligen i hög grad bör kunna lita till

61

krafter inom länen, särskilt sedan den av utredningen förordade ledarut­

bildningen på allvar kommit igång.

På anförda skäl synes det mig betänkligt att huvudsakligen med stats­

medel finansiera en dylik splittrad instruktörsverksamhet, vilkens syfte —

om en samverkan föreningarna emellan hade kunnat ernås på ett ur orga­

nisatorisk synpunkt godtagbart sätt — bort kunna tillgodoses med en

betydligt mindre insats av statsmedel. Hade något gemensamt samarbets-

organ ungdomsorganisationerna emellan funnits, vilket lämpligen kunnat

påtaga sig huvudmannaskapet för ett fåtal instruktörer med olika inrikt­

ning, synes större förutsättningar ha förelegat för en medelsanvisning. Vad

nu sagts gäller icke idrottsorganisationerna, där samarbetsorganet redan fin­

nes (riksidrottsförbundet). I den mån det emellertid skulle befinnas påkallat

att anställa särskilda instruktörer för ungdomsidrotten bör bidraget här­

till gäldas från det särskilda anslag till bidrag till ungdomsidrotten, som ut­

redningen föreslår.

Jag har därför icke ansett mig kunna biträda utredningens förslag om

ett anslag av 435 200 kronor till instruktörsverksamhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

Yttranden (beträffande

A

och B).

Utredningens förslag om bidrag till instruktörsverksamhet diskuteras

ingående i ett stort antal yttranden. Endast ett fåtal remissinstanser —

däribland skolöverstyrelsen — tillstyrker emellertid uttryckligen båda de

föreslagna formerna för bidrags verksamheten. Flertalet remissinstanser till­

styrker majoritetens förslag om bidrag till instruktörsverksamhet inom

ungdomsorganisationerna. Socialstyrelsen ifrågasätter dock, om inte instruk­

törsverksamheten borde organiseras så, att instruktörerna anställdes för

vissa bestämda områden. Förslaget om instruktörsverksamhet inom ung­

domsorganisationerna avstyrkes av statskontoret, riksräkenskapsverket,

Högerns ungdomsförbund, Sveriges riksidrottsförbund och Studieförbundet

Medborgarskolan. Förslaget om försöksverksamhet i vissa län lämnas utan

erinran i många yttranden men avstyrkes helt av länsstyrelsen i Norrbot­

tens län, Arbetarnas bildningsförbund, Svenska landsbygdens ungdoms­

förbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Tveksamma in­

för förslaget på denna punkt är Hantverkarnas ungdomsrörelse, KFVM.s

riksförbund, Riksförbundet Kyrklig ungdom och Svenska scoutrådet.

Betydelsen av att ungdomsorganisationerna får tillgång till egna instruk­

törer understrykes på flera håll. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser, att

erforderliga instruktörer helt bör rekryteras inom organisationerna själva

och vara deras verkliga idéfränder. Länsstyrelsen fortsätter:

Däremot synes det länsstyrelsen icke vara lämpligt med för allemansbruk

anställda länsinstruktörer, som skulle passa alla utan att måhända ha någon

egen bestämd ideell hemortsrätt. Sådana mångahandakunniga »ledare» har

länsstyrelsen svårt att föreställa sig inspirerande och övertygande i de olika

ungdomsmiljöer, där de skola vara verksamma.

62

Skid- och friluftsfrämjandet uttalar, att instruktörsverksamheten är av

primär betydelse för framgången i arbetet för ungdomsverksamheten. Den

stimulerar de lokala organisationerna till förnyelse i arbetsmetodiken lik­

som instruktörerna entusiasmerar de lokala organen i deras arbete. Före­

ningen anser, att ett statsbidrag till instruktionsverksamheten bör förankras

i ungdomssammanslutningamas riksorganisationer.

Sveriges nykterhetsvänners landsförhund finner inte reservantens skäl

bärande. Förbundet anför bland annat följande.

o Förslaget att bereda dessa förbund ekonomisk möjlighet att anställa

sadana instruktörer betraktar landsförbundet som själva ryggraden i ut­

redningens förslag. Instruktörerna skall svara för stabilitet, kontinuitet

och planmässighet i ungdomsorganisationernas verksamhet, handleda, sti­

mulera och giva impulser åt de lokala ledarkrafterna, organisera ledarkur­

serna o. s. v. Landsförbundet finner detta delförslag på ett så organiskt

sätt hänga samman med utredningens övriga förslag, att det icke utan

mycket ogynnsamma följder kan brytas ut för att enligt reservantens yr­

kande läggas åsido.

De remissinstanser som avstyrker majoritetens förslag om bidrag till

organisationernas instruktörsverksamhet eller anmäler tveksamhet hän­

visar i regel till reservantens motivering. Så är fallet med statskontoret,

likaså med Högerns ungdomsförbund, Sveriges riksidrottsförbund och Stu­

dieförbundet Medborgarskolan. Studieförbundet anser, att tiden inte är

mogen för anställande av 32 riksinstruktörer, dels därför att det under­

stryker skillnaden mellan de organisationer, som enligt förslaget erhåller

instruktörer och dem som inte får några, dels emedan förbundet inte är

helt övertygat om att riksinstruktöremas insatser kommer att motsvara den

väldiga kostnad det här är fråga om. Riksräkenskapsverket framhåller, att

en instruktörsverksamhet av ifrågavarande slag i första hand synes böra

bekostas av ungdomsorganisationerna själva. Länsstyrelsen i Stockholms

län ifrågasätter allvarligt om instruktörsverksamheten bör anknytas till

rikssammanslutningar och instämmer i allt väsentligt med reservanten.

Förslaget om anordnande av försöksverksamhet i vissa län finner länssty­

relsen väl motiverat och förordar, att försöksverksamhet bedrives i sex

län. Då enligt länsstyrelsens uppfattning starka skäl talar för att instruk­

törsverksamheten lämpligen bör lösas enligt de riktlinjer som angivits för

försöksverksamheten, förordar länsstyrelsen, att erfarenheten av densam­

ma avvaktas, innan man tager slutlig ställning till frågan om anställande

av riksinstruktörer. I andra hand förordar länsstyrelsen bidrag endast till­

instruktörer för riksidrottsförbundet och ett fåtal andra större förbund.

Denna anordning borde också då vara av försökskaraktär.

Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet och Sve­

riges socialdemokratiska ungdomsförbund tillstyrker med en viss tveksam­

het majoritetens förslag.

Kungl. May.ts proposition nr 156.

63

Endast i ett fåtal yttranden framföres synpunkter på de föreslagna all­

männa villkoren för statsbidrag. Statskontoret anser, att

statsbidraget till länsinstruktörema endast bör utgå med hälften av kost­

naderna för lönen, dock högst 7 500 kronor. Skolöverstyrelsen föreslår, att

sammanslutning, som önskar göra anspråk på bidrag, skall omfatta minst

10 000 medlemmar. Dock bör tillsynsmyndigheten kunna bevilja dispens

från denna bestämmelse. Enligt överstyrelsens mening bör i instruktionen

för varje instruktör framhållas vikten av att instruktören, i den mån hans

övriga verksamhet så medger, skall taga kontakt med skolor av olika slag

och med den i kommunal regi bedrivna fritidsverksamheten. Detta bör gäl­

la framför allt de instruktörer, vilkas huvuduppgift skulle bli att verka för

idrott, gymnastik och friluftsliv. De skulle ute i bygderna kunna hjälpa till

med att handleda och instruera lärai'e under den tid på dagen, då fritids­

verksamhet i deras speciella ämnen ej bedrives. För alla instruktörer bor­

de det enligt skolöverstyrelsens mening vara särskilt angeläget att samver­

ka med skolkuratorer och i lokal fritidsverksamhet arbetande konsulenter

och assistenter.

Arbetarnas bildningsförbund ifrågasätter om det är nödvändigt att skol­

överstyrelsen behörighetsförklarar sökande till instruktörstjänst och fast­

ställer instruktion. Anställningen borde kunna ske i samråd med veder­

börande studieförbund, eventuellt med krav på att instruktören skall god­

kännas av studieförbundet. I samma riktning uttalar sig Godtemplaror-

dens studieförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

Svenska scoutrådet förordar statsbidrag även för frivilligt arbetande in­

struktörer, som på fritid reser omkring i ett distrikt och stimulerar kårer

och ledare till nya initiativ och ökat arbete.

Sveriges riksidrottsförbund anser det angeläget, att förbundet i stället

för de åtta av utredningen föreslagna instruktörerna genom höjda anslag

beredes möjlighet att anställa ett antal distriktskonsulenter.

I fråga om huvudmannaskapet för försöksverksamheten i vis­

sa län uttalar Godtemplarordens studieförbund, att verksamheten endast

bör genomföras under förutsättning att ett samarbetsorgan för respektive

läns ungdomsorganisationer blir huvudman. Samma uppfattning har Sve­

riges godtemplares tmgdomsförbund. Jördbrukare-ungdomens förbund, och

Högerns ungdomsförbund anser, att länsinstruktörema bör stå till förfo­

gande för länets bildningsförbund.

Svetiska landstingsförbundet har intet att erinra mot en försöksverksam­

het beträffande ungdomsinstruktörer i vissa län, men finner det inte lämp­

ligt, att landstingen åtager sig huvudmannaskapet. Med hänsyn till att vid

remissbehandlingen av ungdomsvårdskommitténs förslag flera organisatio­

ner uttalat betänkligheter mot en sådan lösning och utredningen i sina för­

slag i övrigt syftat till direkt kontakt med ungdomsorganisationerna, vore

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

64

det enligt landstingsförbundets mening lyckligast, om dessa organisationer

själva anförtroddes verksamheten.

Folkpartiets ungdomsförbund förordar en annan utformning av bidraget

till instruktörer och anför därvid i huvudsak följande.

:s-vnes befogat att studieförbunden ges ökade möjligheter att an­

ställa särskilda instruktörer för ungdomscirkel- och fritidsgruppsverksam-

het. Minst en instruktör bör knytas till varje statsunderstött studieförbund

för arbete pa detta område. Nagra problem beträffande vilka uppgifter in­

struktörerna må ägna sig åt torde ej komma att uppstå, såsom lätt skulle

ske om utredningens förslag genomfördes. Detta torde också medföra en

väsentlig minskning av behovet av kontroll över instruktörernas verksam­

het och statlig dirigering av densamma. I sammanhanget bör endast påpe­

kas det olämpliga i att instruktörerna enligt utredningens förslag skulle

minst två gånger om året sammandras för att av skolöverstyrelsen trimmas

för sina uppgifter.

Utöver de till studieförbunden knutna instruktörerna bör övervägas att

inrätta några befattningar som instruktörer för specialuppgifter gemen­

samma för flertalet ungdomsorganisationer.

Förbundet tänker sig därvid, att Centralförbundet för nykterhetsunder-

visning skulle ha en instruktör i nykterhetsfrågan, som skulle bistå ung­

domsorganisationerna utanför den egentliga nykterhetsrörelsen. Fn sär­

skild sekreterare för internationella kontakter och upplysningsverksamhet

i internationella frågor föreslås knuten till Sveriges ungdomsorganisatio­

ners landsråd och en instruktör i amatörteater till Samverkande bildnings­

förbundens centralkommitté för amatörteater. Att införa ett särskilt an­

slag till idrottsinstruktörer synes förbundet knappast befogat. Med 13 in­

struktörer till studieförbunden och 3 specialinstruktörer skulle enligt för­

bundet statsbidraget kunna sänkas till 217 600 kronor mot det av utred­

ningen föreslagna beloppet av 435 000 kronor. Bidrag till idrottsinstruk­

törer skulle utgå ur anslaget till ungdomsidrotten, varför förbundet före­

slår, att sistnämnda anslag höjes med 100 000 kronor.

Stockholms försvarskommitté anhåller om bidrag till avlönande av en

konsulent för upplysningsverksamhet och medlemsanskaffning m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Departementschefen.

Utredningen anvisar genom sitt förslag om statsbidrag till instruktörs­

verksamheten två skilda vägar i ungdomsarbetet. Jag åsyftar därvid de

olikartade huvudmannaskapen för verksamheten. Såsom framgår av redo­

görelsen för yttrandena råder delade meningar om vilken av de båda verk­

samhetsformerna som bör givas företräde vid ett ifrågasatt statligt stöd.

Blott ett mindre antal remissinstanser ansluter sig uttryckligen till utred­

ningens förslag i dess helhet. I återstoden av yttrandena skönjes ett bestämt

66

törer — skulle förverkligas. Jag vill i detta sammanhang erinra om att in­

struktörsverksamheten i länen, under förutsättning att landstingen bleve

huvudmän, helt finge bekostas av allmänna medel. Jag anser mig av nu

redovisade skäl böra avstyrka utredningens förslag om en försöksverksam­

het på detta område.

Enligt utredningens förslag skall statsbidrag till varje instruktör utgå med

två tredjedelar av årslönen, dock högst 10 000 kronor, varjämte bidrag

till resekostnadsersättning och traktamente åt instruktörerna föreslås skola

utgå enligt särskilda regler. Mot förslaget i sistnämnda del har jag intet

att erinra. Förslaget beträffande bidrag till lönekostnaderna innebär, att

staten vid en årslön ej överstigande 15 000 kronor tillskjuter två tredje­

delar av denna och vid en högre lön en successivt sjunkande andel. Enligt

min mening är nämnda belopp för högt såsom en riktpunkt för bidragsgiv-

ningen. För egen del förordar jag, att nu avsett bidrag skall utgå med tre

fjärdedelar av årslönen, dock högst 9 000 kronor.

Enligt förslaget bör statsbidrag utgå till högst 24 instruktörer inom ung­

domsorganisationer utanför idrottsrörelsen samt till högst 8 instruktörer

inom Sveriges riksidrottsförbund. Riksidrottsförbundet hemställer i sitt

yttrande, att förbundet genom höjda anslag beredes möjlighet att anstäl­

la särskilda distriktskonsulenter. Jag anser mig emellertid icke böra från­

gå utredningens förslag, vilket bland annat innebär att samtliga bidrag

bör avse instruktörsbefattningar, till vilka innehavarna skall behörighets-

förklaras av skolöverstyrelsen. Hinder bör emellertid enligt min mening

icke möta att vederbörande instruktörer bedriver sin verksamhet på regio­

nal bas.

Jag tillstyrker därför en medelsanvisning för nästa budgetår, motsvaran­

de statsbidrag till högst 24 respektive högst 8 instruktörer. I enlighet med

vad jag nyss anfört beräknar jag anslagsbehovet till (24 X 9 000 -f 24

X

3 600 =) 302 400 respektive (8

X

9 000 -f 8 X 3 600 =) 100 800 kronor.

Erforderliga medel till bidrag till de åtta instruktörerna inom idrottsrörel­

sen äskas i annat sammanhang denna dag på föredragning av chefen för

handelsdepartementet.

Enligt förslaget bör det åvila skolöverstyrelsen att fördela instruktörs-

bidragen med beaktande av särskilt angivna förutsättningar för rätt till

statsbidrag. I likhet med vad jag tidigare denna dag förordat vid min an­

mälan av frågan om stöd till nykterhetsorganisationerna, föreslår jag, att

det i stället skall ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöver­

styrelsen fördela de 24 instruktörsbidragen till ungdomsorganisationerna

utanför idrottsrörelsen. Jag anser mig böra godtaga de normer för fördel­

ningen, som utredningen föreslagit, med undantag för det föreskrivna mi­

nimiantalet medlemmar inom behörig organisation, vilket antal jag finner

alltför lagt. Med hänsyn till den av mig nu förordade ändringen i det admi­

nistrativa förfarandet synes något särskilt föreskrivet minimiantal icke

erforderligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

68

dan tjänstgöring borde få tillgodoräknas folkskollärare för uppflyttning i

i högre löneklass och vid tjänstårsberäkning för pension. Vidare föreslog

kommittén, att erfarenhet av ungdomsarbete, som fullgjorts vid sidan av

lärartjänstgöring, vid ansökan till folkskollärartjänst skulle betraktas som

en fjärde betydelsefull befordringsgrund, jämställd med studier utöver lä­

rarexamen, bevistade kurser och dylikt.

I det avsnitt av direktiven för 1953 års utredning, som avsåg utform­

ningen av statens stöd åt nykterhetsorganisationernas instruktörsverksam­

het, berördes vissa i detta sammanhang aktuella spörsmål. Chefen för fi­

nansdepartementet framhöll sålunda, att i den mån instruktörer anställdes

med hjälp av statsmedel, anställningen borde ha kort varaktighet, ett eller

högst två år. Lämpliga anordningar för att skaffa kvalificerat folk till så­

dant kortvarigt arbete borde övervägas. Så kunde exempelvis tänkas att

för ändamålet bereda ledighet för lärare och andra statstjänstemän på vis­

sa villkor.

Kungl. May.ts 'proposition nr 156.

1953 års utredning.

Inledande synpunkter.

Erfarenheterna från nykterhetsorganisationernas och ungdomssamman-

slutningarnas verksamhet liksom från det fria och frivilliga folkbildnings­

arbetet visar enligt utredningens uppfattning, att nu gällande bestämmel­

ser i fråga om tillgodoräknande av tid för tjänstgöring inom dylika organi­

sationer medför svårigheter att förvärva personer till sådana befattningar.

Utredningen finner det synnerligen angeläget att bättre möjligheter än dem

som för närvarande står till buds beredes intresserade och lämpliga personer

att under viss tid taga anställning i olika fria organisationer med nykter-

hetsfrämjande och ungdomsvårdande uppgifter.

Detta innebär enligt utredningen, att såväl frågan om meritvärdering

av tidigare innehavd befattning i organisationer av nyss nämnd art som

frågorna om lönetnrsberäkning och tjänstledighetsvillkor bör uppmärksam­

mas. Utredningen framhåller, att den socialt mycket betydelsefulla uppgift,

som enligt utredningens mening redan nu åvilar vissa befattningshavare

inom angivna organisationer (instruktörer, konsulenter m. fl.), motiverar en

omprövning av sådana befattningshavares ställning. När det för samhället

betydelsefulla arbete, som utföres av dessa funktionärer inom icke blott

nykterhetsorganisationerna utan även skilda ungdomsvårdande samman­

slutningar, fortfarande anses böra ligga hos de fria organisationerna och

sålunda icke utgöra en reguljär statlig verksamhet, bör enligt utredningen

konsekvensen därav vara, att anställningsvillkoren om möjligt får en så­

dan karaktär, att uppgifterna kan stimulera kvalificerade personer att söka

sådana befattningar.

69

Förslag.

Då det i regel är yngre personer som kan komma i fråga för anställning

som instruktörer (eller i motsvarande befattningar) uppkommer enligt ut­

redningen i första hand frågan om den meritvärdering, som bör tillmätas

tid för innehav av befattning som instruktör.

Med utgångspunkt från ett inom skolöverstyrelsen utarbetat förslag

rörande meritvärdering av vissa befattningar inom folkbildningsväsendet

föreslår utredningen, att i de bestämmelser, som Kungl. Maj:t kan komma

att utfärda i anledning av överstyrelsens framställning, införes att heltids-

tjänstgöring som instruktör inom nykterhetsorganisation eller ungdoms­

vårdande sammanslutning, till vars avlöning utgår statsbidrag, eller hel-

tidstjänstgöring i sådan befattning, som av skolöverstyrelsen i förevaran­

de avseende prövas böra jämställas med sådan tjänst, må vid ansökan till

lärartjänst likställas med heltidsanställning som studierektor, konsulent,

distriktsinstruktör eller motsvarande bejattningshavare inom statsunder­

stödd folkbildningsorganisation. Utredningen förutsätter därvid att sist­

nämnda slag av heltidsanställning må vid ansökan till lärartjänst betrak­

tas som om tjänstgöringen fullgjorts vid undervisningsanstalt, som står

under överinseende av skolöverstyrelsen eller annan statlig myndighet.

Beträffande frågan om lönetursberäkning påpekar utredningen, att jäm­

likt 24 § statens allmänna avlöningsreglemente formell möjlighet före­

ligger för Kungl. Maj:t att vid anställande i statstjänst av exempelvis in­

struktör, som under något eller några år innehaft heltidstjänst inom nykter­

hetsorganisation eller ungdomsvårdande sammanslutning, besluta om en

förmånligare löneklassplacering än som eljest följer av avlöningsreglemen-

tets bestämmelser. Utredningen förordar, att dessa bestämmelser, liksom

motsvarande stadganden i andra av statsmakterna fastställda avlöningsreg-

lementen, beaktas i förevarande sammanhang.

Utredningen framhåller, att det stundom kan visa sig önskvärt att såsom

instruktör inom den statsunderstödda ungdomsvården kunna anställa per­

son, som redan erhållit tjänst, på vilket något av de av statsmakterna fast­

ställda avlöningsreglementena är tillämpligt. Utredningen föreslår, att det

tillskapas en möjlighet för dylik tjänsteman att få viss tids tjänstledighet

från tjänsten för att kunna ta anställning som instruktör. Tjänstledighet

bör dock icke beviljas för längre tid än högst tre år. Utredningen påpekar,

att sådan ledighet på grund av stadgandena i avlöningsiorfattningarna icke

får tillgodoräknas för lönetur, så framt icke särskilt medgivande härtill er-

hålles av Kungl. Maj:t. Enligt utredningens uppfattning bör framställ­

ningar om sådant tillgodoräknande i regel kunna tillmötesgås. Utredningen

hemställer därför, att Kungl. Maj:t välvilligt prövar ansökningar om dylikt

tillgodoräknande.

Kungl. May.ts proposition nr 156.

70

Yttranden.

Kungl. May.ts proposition nr 156.

Samtliga remissinstanser, som yttrat sig på denna punkt, understryker

värdet av att utredningens förslag genomföres. I några fall föreslås bestäm­

melser, som innebär en utvidgning av utredningens rekommendationer. Så­

lunda förordar länsstyrelsen i Malmöhus län, att meritvärderingen inte

endast skall komma sökande av lärartjänst till godo utan även sökande till

annan statstjänst, där en inom ungdomsvården förvärvad erfarenhet kan

förväntas vara till gagn för tjänsten. Liknande synpunkter anföres av

KFUM:s riksförbund och Svenska scoutrådet. Frikyrkliga ungdomsrådet

anser, att den föreslagna bestämmelsen om tjänstledighet för personer, som

tager anställning som instruktör, även bör gälla för anställning som ung­

domsledare av annat slag.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund hemställer, att fasta garantier

för meritvärdering måtte skapas genom uttryckliga bestämmelser.

Särskild utredning av skolöverstyrelsen.

Genom beslut den 6 juni 1952 uppdrog Kungl. Maj:t åt skolöverstyrel­

sen att verkställa utredning rörande frågan om det värde i merithänseende

vid ansökning till lärartjänst, som borde tillmätas tid för innehav av tjänst

i det fria folkbildningsarbetet, samt till Kungl. Maj:t inkomma med det

förslag i frågan, vartill utredningen kunde ge anledning.

Med skrivelse den 21 januari 1954 har skolöverstyrelsen redovisat den

verkställda utredningen och avgivit förslag i ämnet. Överstyrelsen har

därvid meddelat, att den i ärendet samrått med lantbruksstyrelsen, social­

styrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.

Skolöverstyrelsen framhåller i sin skrivelse, att allteftersom det fria

och frivilliga folkbildningsarbetet utvecklats, behovet av heltidsanställd

personal i ansvarig ställning inom olika folkbildningsorganisationer blivit

allt mera märkbart. I viss utsträckning har dessa befattningshavare rek­

ryterats bland akademiker eller personer med lärarutbildning. För dessa

uppstår ofta svårigheter, om de efter några års tjänstgöring önskar övergå

till lärartjänst. Detta medför, att för närvarande åtskilliga personer inte

anser sig kunna ägna något eller några år åt verksamhet inom det fria

folkbildningsarbetet. Överstyrelsen betonar vidare, att det å ena sidan

är av största intresse, att folkbildningsorganisationerna blir i stånd att

anställa personal med kvalificerad utbildning, och å andra sidan är av

värde, om man till befattningar inom det allmänna skolväsendet kan för­

värva personer, som arbetat inom det fria folkbildningsarbetet och där­

igenom erhållit inblick i detta arbetes metodik.

72

Departementschef en.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

I likhet med skolöverstyrelsen och 1953 års utredning finner jag det

mycket angeläget, att bättre möjligheter beredes intresserade och lämp­

liga personer att under viss tid taga anställning inom det fria och frivilliga

folkbildningsarbetet, ungdomsarbetet och nykterhetsarbetet utan att där­

igenom i merithänseende förlora tid. Det förslag härom, som skolöversty­

relsen på grund av särskilt uppdrag framlagt för folkbildningsarbetets del,

synes mig kunna läggas till grund för beslut i denna fråga. Jag ansluter

mig därvid till majoritetens inom skolöverstyrelsen förslag. Jag biträder

även 1953 års utrednings förslag, att heltidstjänstgöring inom nykter-

hetsorganisation eller ungdomsvårdande sammanslutning såsom instruktör,

till vars avlöning utgår statsbidrag, må tillgodoräknas vid ansökan till lä­

rartjänst pa i huvudsak samma sätt som skolöverstyrelsen föreslagit be­

träffande tjänstgöring inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Dock

bör tjänstgöring inom nykterhetsorganisation eller ungdomsvårdande sam­

manslutning enligt min mening icke kunna ersätta den minimitjänstgöring,

som är föreskriven för vinnande av behörighet att söka lärartjänst vid folk­

högskola. 1953 års utrednings förslag, att heltidst jänstgöring i annan befatt­

ning än instruktörstjänst inom nykterhetsorganisation eller ungdomsvår­

dande sammanslutning, som av skolöverstyrelsen prövas böra jämställas

med instruktörstjänst, skall få tillgodoräknas, kan jag ej generellt tillstyr­

ka. I speciella fall torde Kungl. Maj:t kunna medge tillgodoräknande av

tjänstgöring för sådana befattningshavare. Vederbörande myndigheter tor­

de enligt min mening välvilligt böra pröva uppkommande frågor om tjänst­

ledighet för uppdrag av nu berörda art.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att i kungörelse utfärda be­

stämmelser i överensstämmelse med de av mig uppdragna riktlinjerna rö­

rande värdesättning i merithänseende av här avsedd tjänstgöring.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för sin del godkänna de grunder för värdering i me­

rithänseende av tjänstgöring inom folkbildningsarbetet

m. m., som jag i det föregående förordat.

Kungl. May.ts proposition nr 156.

73

Vin.

Upplåtande av skollokaler för fritids­

verksamhet m. m.

Nuvarande förhållanden.

Enligt 55 § folkskolestadgan åligger det skolrådet »att pröva, om skollo­

kal må, dock utan hinder för undervisningen, användas för något annat än

det därmed avsedda ändamålet». Sedan år 1944 är skoldistrikt, som till­

erkänts statsbidrag till skol byggnadsarbeten, för åtnjutande av statsbidra­

get bland annat pliktigt att »upplåta lokalerna för ortens frivilliga bild-

ningsverksamhet och liknande fostrande verksamhet bland ungdomen, dock

att sådan skyldighet skall föreligga endast under förutsättning, att lokal­

förhållandena på orten göra upplåtelsen påkallad, att större olägenhet icke

vållas undervisningen eller inom skolan boende lärare eller annan personal

och att utfästelse om aktsamt begagnande av såväl skolans lokaler som däri

befintliga inventarier erhålles» (§ 8 i kungörelsen 1945: 882 angaende stats­

bidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet). I samma paragraf stad­

gas vidare, att om skollokal upplåtes för angivet ändamål, må för upp­

låtelsen icke fordras ersättning med högre belopp, än som med hänsyn till

den av upplåtelsen föranledda omedelbara ökningen av skoldistriktets om­

kostnader för lokalen kan anses skäligt. Finner skolstyrelsen sig böra vägra

sådan upplåtelse, skall skolstyrelsen, därest den som begärt upplåtelsen

det påfordrar, med angivande av skälen för sin vägran hänskjuta ärendet

till domkapitlet för prövning och avgörande.

Någon motsvarande bestämmelse finns ej beträffande läroverk och andra

högre skolor, då statsbidrag icke utgår för uppförande av dylika skollokaler.

1953 års utredning.

Inledande synpunkter.

Utredningen erinrar om att frågan om skollokalernas utnyttjande för fri­

tidsverksamheten på senare tid uppmärksammats i olika sammanhang.

Ungdomsvårdskommittén, folkbildningsutredningen och skolkommissionen

har sålunda ingående behandlat detta spörsmål.

Då utredningen ej haft att pröva frågan om inrättande av nya samlings­

lokaler, uppehåller den sig icke vid spörsmål som rör planering och nybygg­

nad. I likhet med skolkommissionen betonar utredningen emellertid starkt

vikten av att nya skolbyggnader utformas så, att lokalerna verkligen kan

fylla en uppgift för ortens fritidsbehov. Enligt utredningens mening bör

man nu vara beredd att överallt acceptera det nya betraktelsesättet på

74

skolan och dess möjligheter att utgöra ett kulturellt centrum både för or­

tens ungdom och dess vuxna.

Utredningen framhåller i fortsättningen, att det ökade lokalbehovet på

kort sikt endast kan tillgodoses genom att tillgängliga utrymmen tages i

anspråk i större utsträckning än som nu sker. För närvarande föreligger

viss skyldighet att upplåta undervisningslokaler för andra ändamål än

skolundervisningen. Utredningen erinrar om att dessa bestämmelser endast

är tillämpliga på folkskolans lokaler och blott för sådana byggnader, som

med statsbidrag uppförts efter den 1 juli 1944. Bestämmelserna avser följ­

aktligen endast en mindre del av folkskolorna.

Utredningen erinrar också om att det tillkommer skolstyrelsen att i var­

je särskilt fall pröva lämpligheten av en ifrågasatt lokalupplåtelse. Bestäm­

melserna säges ha medfört en mycket växlande praxis i kommunerna. Ut­

redningen hänvisar till att både ungdomsvårdskommittén och skolöver­

styrelsen övervägt möjligheterna att knyta villkor om skyldighet att upp­

låta skollokaler för fritidsändamål till vissa statsbidrag. Ungdomsvårdskom­

mittén föreslog sålunda (SOU 1944: 31), att ett sådant villkor skulle knytas

till det statliga underhålls- och materielbidraget (enligt kungörelsen 1947:

400 numera statsbidraget till viss undervisningsmateriel vid folk- och små­

skolor). Skolöverstyrelsen gick i ett remissyttrande över folkbildningsut-

redningens betänkande (del I) något längre och förordade ett alternativ,

varigenom villkoret skulle knytas till statsbidraget till avlöning av lärare

vid folk- och småskolor.

Utredningen framhåller, att det emellertid icke endast är folkskolans lo­

kaler, som bör kunna utnyttjas för skiftande former av det frivilliga ung­

domsarbetet. Om än inte i samma utsträckning som beträffande folksko­

lorna gäller frågan även läroverken och andra högre skolor, yrkesutbild­

ning sanstalter samt övriga statliga, kommunala och statsunderstödda sko­

lor. Många skolor inom denna kategori är i allmänhet förlagda till områden,

där lokalbehovet är särskilt markant, d. v. s. städer och övriga tätorter.

De högre skolorna synes, enligt vad utredningen inhämtat av skolöversty­

relsen, redan nu på flera håll utnyttjas för andra ändamål än skolunder­

visningen, i första hand för frivillig studieverksamhet. Utredningen påpekar

emellertid, att frågan om läroverken och de högre skolorna i den tidigare

diskussionen om skolornas infogande i det fria folkbildnings- och ungdoms­

arbetet fått en undanskymd plats. Detta spörsmål synes därför enligt ut­

redningens mening i framtiden särskilt böra uppmärksammas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Förslag.

Utredningen framhåller, att den ingående övervägt möjligheterna att få

till stånd en mera allmän upplåtelse av skolornas lokalutrymmen för ung­

domsarbetet. Av vissa skäl har den icke velat föreslå, att generella villkor

76

kor, att lokalerna, då de icke användes för avsett skoländamål och det inte

heller i övrigt är till förfång för skolarbetet, skall upplåtas till organisa­

tioner, som är verksamma för ungdomens ideella fostran. Folkpartiets ung­

domsförbund föreslår, att skyldighet att upplåta äldre skollokaler knytes

till statsbidraget till avlöning av lärare vid folk- och småskolor eller stats­

bidraget till viss undervisningmateriel vid folk- och småskolor. Socialde­

mokratiska ungdomsförbundet förordar, att sådan skyldighet föreskrives

såsom villkor för statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor.

Kungl. Maj ds -proposition nr 156.

Departementschefen.

I likhet med utredningen finner jag att frågan om skollokalernas utnytt­

jande för föreningslivets behov i det nu uppkomna läget bör ägnas förnyad

uppmärksamhet från statsmakternas sida.

Jag torde i detta sammanhang få anmäla en särskild fråga. Svenska

landsbygdens ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdoms­

förbund har genom skrivelse den 19 mars 1953 hemställt om åtgärder i syf­

te att bereda de politiska ungdomsorganisationerna och föreningslivet i

övrigt tillträde även till sådan skollokaler, som icke författningsenligt skall

upplåtas för föreningslivets behov. Vidare anhåller nämnda ungdomsför­

bund bland annat, att skolmyndigheterna överhuvudtaget måtte påminnas

om att de mera generöst och på mindre hårda villkor borde upplåta skol­

lokalerna för föreningslivets behov samt att de politiska ungdomsorgani­

sationerna borde behandlas på samma sätt som andra föreningar på orten

i detta avseende.

Över denna framställning har yttranden avgivits av skolöverstyrelsen,

statskontoret, Svenska landskommunernas förbund samt Svenska stadsför­

bundet.

Överstyrelsen biträder härvid den uppfattning, som uttalats av 1953 års

utredning i denna fråga, och avstyrker en utvidgning av kommunernas skyl­

dighet att upplata skollokaler för andra ändamål än undervisningsända-

mål. Överstyrelsen förutsätter, att de politiska ungdomsorganisationerna

därvid skall vara helt likställda med sammanslutningar av opolitisk art,

om de politiska organisationerna avser att använda skollokal för verksam­

het av samma art som andra ungdomsorganisationer.

Svenska landskommunernas förbund finner det — med hänsyn til! de

mycket betydande investeringar, som från det allmännas sida gjorts i skol­

lokaler — angeläget att de lokaler, som lämpar sig därför, i största möjliga

utsträckning upplåtes för ortens föreningsliv och även för den politiska de­

len av detsamma. Förbundet anser dock, att upplåtelse av skollokaler, som

ej omfattas av bestämmelserna i 8 § kungörelsen den 31 december 1945,

skulle innebära ett intrång i den kommunala självbestämmanderätten. Om

däremot skyldigheten att upplåta skollokaler enligt nyssnämnda bestäm­

77

melser skulle finnas för snäv, kunde bestämmelserna ändras så, att det

klart framginge, att skyldigheten även avsåg politiska sammanslutningar.

Svenska stadsförbundet gör gällande, att en onödigt restriktiv tillämp­

ning i fråga om upplåtelse av skollokaler ofta äger rum och att det där­

för i och för sig är önskvärt, att åtgärder vidtages i den föreliggande fram­

ställningens syfte. Förbundet påpekar dock, att man under alla förhållan­

den måste låta upplåtelserna och villkoren för dem bli beroende av de lo­

kala skolmyndigheternas bedömning i de särskilda fallen.

Såsom framgår av redogörelsen för sist berörda fråga har remissmyn­

digheterna i princip ställt sig positiva till tanken på en vidgad upplåtelse

av skollokalerna i nu berörda hänseende. För egen del hyser jag den upp­

fattningen, att politiska organisationer bör beredas samma möjligheter att

unyttja skollokalerna som andra sammanslutningar.

I likhet med 1953 års utredning anser jag det dock icke välbetänkt att

föreslå sådana åtgärder, som skulle medföra tvång för de kommunala myn­

digheterna att upplåta skollokalerna för föreningslivets behov. Jag avser

därför att i enlighet med utredningens förslag senare hemställa att Kungl.

Maj :t genom särskilt cirkulär måtte fästa huvudmännens icke blott för

statliga och kommunala utan jämväl för statsunderstödda utbildningsan-

st alter uppmärksamhet på vikten att ifrågavarande institutioners lokaler i

största möjliga utsträckning öppnas för det frivilliga bildnings- och ung­

domsarbetet samt annat ideellt föreningsarbete. I nämnda cirkulär torde

jämväl böra framhållas betydelsen av att politiska organisationer beredes

samma förutsättningar som andra organisationer.

Därest statsmakternas åtgärder i förevarande ärende inskränkes till ett

rekommenderande cirkulär, är frågan icke av den art att den bör understäl­

las riksdagens prövning. Då åtgärder för en vidgad upplåtelse av skolloka­

lerna ingår som ett icke oväsentligt led i nu förevarande reformarbete för

ungdomen, har jag dock ansett det värdefullt att redogöra för frågan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

IX. Utrustning av vissa föreningslokaler.

Nuvarande förhållanden.

För anordnande av allmänna samlingslokaler finnes vissa möjligheter till

bidrag eller lån av statsmedel.

Under åren 1931—53 bär understöd ur allmänna arvsfonden till olika or­

ganisationer för ny- och ombyggnad samt utrustning av fritidslokaler utgått

med ett sammanlagt belopp av cirka 3.7 milj. kronor.

Under budgetåren 1942/43—1952/53 har å budgeten anvisats anslag

om sammanlagt 30 milj. kronor till lan och bidrag till allmänna samlings­

lokaler.

78

Enligt av statens nämnd för samlingslokaler inhämtade uppgifter utgör

antalet ordenshus — d. v. s. nykterhetsrörelsens samlingslokaler — inemot

1 600. Bortåt hälften av ordenshusens ägare är medlemmar i den år 1953

nybildade sammanslutningen »Våra gårdar, riksföreningen för nykterhets­

rörelsens allmänna samlingslokaler». Antalet folkets hus uppgår för när­

varande till över 1 000, av vilka cirka 95 procent tillhör Folkets Husför­

eningarnas riksorganisation. Antalet bygdegårdar utgör numera cirka 600,

av vilka Bygdegårdarnas riksförbund representerar omkring 400. Samman­

lagt uppgår sålunda antalet nu nämnda profana samlingslokaler till cirka

3 200.

Nykterhetsrörelsens lokaler är till övervägande delen belägna på lands­

bygden. För Godtemplarordens och Nationaltemplarordens lokalägande

föreningar har tidigare funnits ett särskilt organ, Ordenshusens riksför­

ening, som bildades 1942 och som med stöd av medlemmarnas avgifter ut­

vecklat en omfattande rådgivnings- och förmedlingsverksamhet i fråga om

ritningar, ekonomi och inventarier. I samma syfte bildades 1947 Blåbands-

rörelsens fastighetsförening. Ordenshusens riksförening och Blåbandsrörel-

sens fastighetsförening har numera efter sammanslagning uppgått i den

nyssnämnda riksföreningen »Våra gårdar».

Ungdomsorganisationerna förfogar i regel icke över egna lokaler, och

deras lokalproblem kan icke på samma sätt som nykterhetsrörelsens över­

blickas, då dessa föreningar icke haft samma anledning som nykterhets­

rörelsen att skapa något samarbetsorgan på detta område. Ungdomssam-

manslutningarna är i stor utsträckning hänvisade till att mer eller mindre

tillfälligt förhyra lokalutrymmen i enskilda fastigheter för sina samman­

komster, i den mån de icke kan utnyttja skolor och andra samlingslokaler.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

1953 års utredning.

Inledande synpunkter.

Utredningen framhåller, att alla de problem, som är förknippade med

svårigheterna att anskaffa ett tillräckligt antal ändamålsenliga lokaler,

otvivelaktigt utgör ett allvarligt hinder för en utbyggd fritidsverksamhet

och ett intensifierat nykterhetsarbete.

Utredningen erinrar om sin rekommendation, att skolornas lokaler i fram­

tiden skall öppnas för ungdomsarbetet i större utsträckning än som för

närvarande sker, men tillägger att dessa åtgärder icke är tillräckliga. Ut­

redningen anmärker vidare att uppdraget, i vad det berör lokalfrågan,

begränsats till frågor som avser stöd åt föreningar för förhyrning och viss

utrustning av befintliga lokaler o. dyl.

Beträffande frågan om stöd åt föreningar för förhyrning av lokaler hän­

visar utredningen till sitt förslag om bidrag till fritidsgrupperna. Enligt

80

ningen anser utredningen, att de i nämnda avsnitt angivna förutsättning­

arna för rätt till statsbidrag i huvudsak bör vara normerande för nu ifråga­

satt utrustningsbidrag. Då utredningen i enlighet med direktiven icke

haft att pröva frågan om bidrag till de politiska ungdomsorganisationerna,

lämnas dessa sammanslutningar utanför nu föreliggande förslag. Enär me­

del i annan ordning enligt utredningen torde kunna ställas till disposition

för idrottsrörelsens lokalbestånd, omfattar utredningens förslag på denna

punkt ej heller sådana lokaler, som äges av idrottsföreningar.

Som ytterligare villkor för här avsett statsbidrag synes böra uppställas

krav på att lokalerna i skälig omfattning ställes till förfogande för ung­

domsarbetet på orten. Tillika anser utredningen det vara en självklar för­

utsättning att alkoholförtäring icke medgives inom sådana lokaler.

Utredningen föreslår att ett reservationsanslag av tillhopa 250 000 kro­

nor anvisas för nu berörda ändamål. Anslaget bör disponeras av statens

nämnd för samlingslokaler och föreslås bli uppdelat på följande anslags­

poster.

1. Bidrag till utrustning av ungdomsvårdande samman­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156.

slutningars lokaler ......................................................... 150 000 kronor

2. Bidrag till Våra gårdar, riksföreningen för nykterhets­

rörelsens allmänna samlingslokaler .............................. 100 000 kronor

De båda anslagsposterna föreslås få karaktären av särskilda reserva­

tionsanslag.

Anslagets administration.

Utredningen har övervägt olika möjligheter att administrera det ifråga­

satta utrustningsanslaget. Det kunde enligt utredningen i och för sig vara

lämpligt att så långt som möjligt decentralisera administrationen och över­

lämna åt något samarbetsorgan att fördela anslaget efter nyss angivna

normer och mot noggrann redovisning. Utredningen framhåller att staten

därigenom icke skulle åsamkas några administrativa kostnader i samband

med anslagsfördelningen. Utredningen anmärker emellertid att ett sådant

organ endast finns för nykterhetsrörelsens del och anför därom:

Till följd av den nära kännedom, som nykterhetsrörelsens samarbets­

organ — såsom tidigare anförts numera benämnt Våra gårdar, riksförening­

en för nykterhetsrörelsens allmänna samlingslokaler — måste anses ha be­

träffande utrustningsbehovet inom samarbetsorganets eget lokalbestånd,

synes det lämpligt, att den del av anslaget, som avses komma dessa lokaler

till godo, utbetalas till och fördelas av detta samarbetsorgan. Fördelningen

bör ske i enlighet med tidigare angivna normer och villkor. Noggrann

redogörelse och redovisning av anslagets fördelning bör årligen inlämnas

till statens nämnd för samlingslokaler. De administrativa kostnader, som

riksorganisationen genom den föreslagna ordningen kan komma att vid­

kännas, torde lämpligen kunna bäras av de anslutna lokalägarna själva.

82

fasta normer, så att stödets begränsning till ungdomsvårdande verksamhet

säkerställes. Det är i detta sammanhang som departementschefen under­

strukit lokalproblemet och bland annat rekommenderat utredning av frå­

gan om vidtagande av stödåtgärder för utrustning av befintliga lokaler.

Av det anförda synes framgå, att man, såvitt angår förevarande bidrag,

bör kräva, dels att bidragsmottagaren disponerar för ungdomsvård lämp­

liga lokaler samt bedriver en verksamhet, som kan förutsättas främja

sådan vård, dels att det kan anses uppenbart att bidraget verkligen blir

till gagn för ungdomsvården.

Det kan av direktiven ej utläsas huruvida kommun skall kunna jäm­

ställas med organisation och sålunda erhålla bidrag för utrustning av skol­

lokaler eller andra för ungdomsarbete lämpliga utrymmen. I och för sig

skulle väl detta kunna vara ändamålsenligt, men det kan ifrågasättas om

man verkligen bör i förevarande sammanhang inleda en bidragsgivning

till kommuner; bidragets storlek är f. ö. icke sådan att detsamma skulle

nämnvärt avlasta kommunens utgiftsstat. Däremot synes hinder ej böra

möta mot att någon ungdomsförening (dock ej politisk) erhåller bidrag-

för att utrusta en av kommunen upplåten skollokal med lämpliga inven­

tarier; i sådana fall torde det ofta vara naturligt att kommunen helt eller

delvis skjuter till det belopp, som organisationen skall prestera såsom egen

insats.

Blott ett fåtal av de bidragsberättigade föreningarna torde vara ägare

till egna lokaler, varför nämnden finner det mest rationellt att den lokal-

ägande sammanslutningen blir ägare av ifrågakommande inventarier och

därmed också bidragssökande.

Nämnden ifrågasätter, om proportionen mellan de båda anslagsposterna

är den rätta. Enligt nämnden bör man icke ge någon kategori av lokal-

ägande organisationer företräde utan låta det ankomma på situationen

på varje särskild ort hur man där bör söka förbättra ungdomsorganisatio­

nernas och den föreningslösa ungdomens lokalförhållanden.

Nämnden finner det inte lämpligt att såsom villkor för bidraget upp­

ställa krav på att alkoholförtäring icke får äga rum inom lokalerna, men

anser det självklart, att dylik förtäring ej får förekomma i samband med

föreningsarbete, studieverksamhet, hobbysysselsättningar o. dyl.

Under förutsättning att erforderliga medel ställes till förfogande för

att täcka uppkommande administrationskostnader, anser nämnden, att

den kan åtaga sig förevarande uppgift, som med den förordade modifie­

ringen av utredningens förslag innebär, att nämnden tills vidare själv

skall fördela alla bidrag. Sedan någon tids erfarenhet vunnits, kan det

kanske likväl befinnas praktiskt att delegera beslutanderätten i ett antal

enskilda bidragsärenden till Våra gårdar. Kungl. Maj:t synes enligt nämn­

den böra meddela en sådan delegering.

Svenska landskommunernas förbund anser, att konstruktionen av bi­

draget inte överensstämmer med pågående strävanden att förenkla stats-

bidragsgi vningen.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund föreslår, att hela anslaget

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

83

fördelas av statens nämnd för samlingslokaler på samma grunder som

nämnden fördelar övriga anslag. I samma riktning uttalar sig Svenska

landsbygdens ungdomsförbund, som vidare förutsätter, att alla lokaler som

upplåtes åt ungdomens förenings- och fritidsverksamhet får samma möj­

lighet att erhålla bidrag.

Folkpartiets ungdomsförbund uttalar, att klarare regler för de föreslagna

bidragsformerna är erforderliga, särskilt när det gäller bidrag till lokaler

som icke äges men helt eller delvis disponeras av ungdomsorganisationerna.

Förbundet utgår ifrån att de föreslagna bidragen inte kommer att med­

föra försämrade möjligheter till bidrag ur arvsfonden och framhåller, att

en översyn av bestämmelserna för bidrag ur denna fond synes erforderlig.

Liknande synpunkter anföres av Sveriges godtemplares ungdomsförbund.

Högerns ungdomsförbund framhåller, att kravet på att lokalerna i skälig

omfattning skall ställas till förfogande för ungdomsarbetet på orten inte

får tolkas så snävt, att exempelvis kristna föreningar inte får sin önskan

respekterad, om de inte vill tillåta dans i sina lokaler. Förbundet ansluter

sig inte heller till utredningens förslag att alkoholförtäring skall förbjudas

inom bidragsberättigade lokaler. Däremot bör alkoholförtäring inte till­

låtas, då lokaler upplåtes för ungdomsändamål.

I fråga om anslagsposternas storlek anser Riksförbundet Kyrklig ung­

dom, att ungdomssammanslutningarna med sitt stora medlemsantal bör

få anslagssumman betydligt höjd, även om hänsyn tages till att en del

av dessa organisationer icke är lokalägare. Sveriges nykterhetsvänners

landsförbund anser, att det totala anslaget bör höjas, så att utrymme

skapas för en generösare bidragsgivning, då särskilda skäl föreligger. Våra

gårdar, riksföreningen för nykterhetsrörelsens allmänna samlingslokaler,

föreslår, att maximeringen av bidraget fastställes till 1 000 kronor och

att anslagsposten för utrustning av nykterhetsrörelsens lokaler ökas till

150 000 kronor. Riksföreningen understryker utredningens uttalande att

alkoholförtäring icke bör medgivas inom lokaler som beröres av bidrags-

givningen.

Stockholms för svar skommitté anhåller om bidrag till kostnaderna för

lokalhyra och för inredning av lokaler.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Departementschefen.

Det statliga stödet till organisationer för deras lokaler för förenings­

verksamhet m. m. lämnas för närvarande främst genom lån på förmånliga

villkor. Kommuner kan erhålla bidrag för samma ändamål. Lån och bidrag

lämnas till såväl nybyggnad som ombyggnad men däremot inte till inven­

tarier. Utredningen har enligt sina direktiv inte haft att behandla denna

låne- och bidragsverksamhet, vilken för närvarande är under utredning

inom den av chefen för socialdepartementet tillkallade bostadskollektiva

kommittén.

Stöd till föreningslokaler lämnas också i viss utsträckning från allmänna

arvsfonden. Bidrag, i regel till högst halva kostnaden, kan sålunda erhållas

till nybyggnad, ombyggnad eller utrustning av lokaler, som helt eller hu­

vudsakligen är avsedda för ungdom upp till 21 års ålder. Under budgetåren

1951/52 och 1952/53 beviljades ur fonden i runt tal 900 000 respektive

1 400 000 kronor för berörda ändamål.

Vissa möjligheter att erhålla bidrag till utrustning av lokaler för ung­

domsverksamhet finns alltså redan nu. Tillgång till lämpliga lokaler är

emellertid av väsentlig betydelse för ungdomsorganisationernas verksam­

het och behovet av såväl förbättringsarbeten som lämpliga inventarier för

sådana lokaler med säkerhet stort. Efter samråd med chefen för social­

departementet tillstyrker jag därför utredningens förslag att medel anvisas

å riksstaten till utrustningsbidrag för ungdomslokaler. Bidragsgivningen

bör i avbidan på närmare erfarenheter ges karaktären av försöksverksam­

het. Den nya bidragsgivningen torde, enligt vad jag inhämtat, icke behöva

föranleda att bidragen till ungdomslokaler från allmänna arvsfonden mins­

kas.

Vad utredningen anfört rörande de organisationer som bör kunna erhålla

bidrag kan jag i stort sett godtaga. Bidrag bör sålunda kunna utgå till

ungdomsvårdande sammanslutningar och nykterhetsorganisationer.

Bidrag bör kunna beviljas både lokalägande organisationer och förening­

ar, som förhyr lokal. Med anledning av vad statens nämnd för samlings­

lokaler anfört vill jag framhålla, att lokalägande organisation, som till­

handahåller lokaler för ungdomsverksamhet, bör kunna erhålla bidrag

även om den icke i och för sig är att hänföra till förutnämnda bidrags-

berättigade sammanslutningar. Bidragsgivningen bör emellertid i regel avse

organisationer. Endast i undantagsfall kan det tänkas vara lämpligt att

kommun erhåller bidrag.

Enligt utredningens förslag skall bidrag kunna lämnas såväl till materiel

för enklare reparationer som till inventarier. Statens nämnd för samlings­

lokaler har ansett att bidragsgivningen bör begränsas till inventarier. Även

om skäl talar för nämndens uppfattning synes det önskvärt, att bidrag till

förbättringsarbeten får prövas under försöksverksamheten. Jag ansluter

mig sålunda till utredningens förslag på denna punkt.

Enligt utredningsförslaget skall bidrag kunna beviljas med högst 50

procent av kostnaderna (dock ej arbetskostnader) och maximeras till 800

kronor för bidragsberättigade lokaler inrymda inom samma byggnad. Jag

har ej annat att erinra häremot än att maximibeloppet i överensstämmelse

med förslag av statens nämnd för samlingslokaler och Våra gårdar bör

höjas till 1 000 kronor.

84

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156.

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

X. Bidrag till verksamheten vid hemgårdar.

Anslag

Nettoutgift

1952/53

.......................... 35 000

35 000

1953/54

.......................... 45 000

1954/55 (förslag) ................. 150 000

Riksförbundet Sveriges hemgårdar bildades år 1937. Hemgårdsrörelsen

erhöll första gången statsbidrag under budgetåret 1941/42 med 5 000

kronor.

Antalet till Riksförbundet Sveriges hemgårdar anslutna hemgårdar, som

1937 var 14, uppgår för närvarande till 40, varav emellertid tre för när­

varande inte har någon verksamhet.

Förslag.

Skolöverstyrelsen föreslår, att anslaget för nästa budgetår höjes med

105 000 kronor. 1953 års utredning föreslår en höjning med samma belopp.

Motivering.

I skolöverstyrelsens motivering anföres bland annat följande.

Riksförbundet Sveriges hemgårdar anhåller liksom tidigare, att anslaget

till verksamheten vid hemgårdar höjes till 150 000 kronor. Riksförbundet

framhåller, att antalet hemgårdar mer än fördubblats sedan budgetåret

1944/45 och att utgifterna för varje hemgård ökat genom verksamhetens

utveckling och till följd av penningvärdets fall. Riksförbundet beräknar,

att en brist på cirka 300 000 kronor kommer att uppstå för budgetåret

1953/54.

Överstyrelsen har under en följd av år hemställt, att anslaget till verk­

samheten vid hemgårdar måtte höjas till 150 000 kronor. Det är över­

styrelsens uppfattning, att det är ett allmänt intresse, att hemgårdarna

genom statsmakternas stöd erhåller större möjligheter att bedriva sin gag­

nande verksamhet. Av en bifogad statistik framgår, att hemgårdarna

genom sina olika verksamhetsgrenar kommer i kontakt med cirka 35 000

människor, varav 10 000 i åldern 13—25 år. Hemgårdarna erhåller visser­

ligen bidrag i vanlig ordning för de studiecirklar, som arbetar inom hem­

gårdarna, men utöver studiecirkelverksamhet bedrives ett omfattande ung­

domsarbete genom s. k. öppen verksamhet. I hemgårdarna kan således

ungdomarna samlas till praktiska sysselsättningar och informell samvaro

lika väl som till diskussioner eller föredrag.

Det belopp, som varje hemgård för närvarande kan erhålla i statsbidrag,

är alltför blygsamt i förhållande till verksamhetens omfattning. Översty­

relsen anser därför, att en höjning av anslaget till 150 000 kronor är syn­

nerligen motiverad.

87

1953 års utredning framhåller att hemgårdarna i huvudsak vänder sig

till den föreningslösa ungdomen. Utredningen betraktar därför hemgår­

darnas arbete, framför allt i storstäderna och på industriorterna, som ett

viktigt led i frivilliga sammanslutningars strävanden att förebygga asocia-

litet i skilda former, såsom ungdomsbrottslighet och ungdomsfylleri.

I fortsättningen granskar utredningen rörelsens verksamhet från vissa

principiella synpunkter. Utredningen anför därvid:

En fråga som i olika sammanhang varit föremål för viss uppmärksamhet

och diskussion sammanhänger med hemgårdsrörelsens religiösa förankring.

Det har sålunda hävdats att det från principiella synpunkter vore oriktigt

att understödja en verksamhet med denna speciella inriktning och att man

därigenom gjorde avsteg från det grundläggande kravet på att en stats­

understödd verksamhet av denna art skulle vara religiöst neutral. Vid

de överläggningar kommittén haft med företrädare för Riksförbundet

Sveriges hemgårdar har emellertid klart framhållits av dessa representan­

ter, att hemgårdarna icke bedriver någon form av religiös propaganda,

ehuru verksamheten i regel står på kristen grund eller inspirerats av initia­

tivtagare med en kristen grundsyn. Från hemgårdsrörelsens sida hävdas

vidare, att det numera är en ledande princip i rörelsens verksamhet att i

trosfrågor icke söka påverka människor, som söker sig till hemgårdarna.

Detta förhållande synes till och med ha lett till en kritik från motsatta

utgångspunkter än dem som ovan berörts. Det har sålunda pa sina håll

påståtts, att hemgårdsrörelsen kommit att sakna ett egentligt idéprogram

därigenom att verksamheten i så hög grad inriktats på att skapa blott och

bart ett fritidsinnehåll för ensamma eller rotlösa människor. I en prome­

moria som utredningen mottagit från Riksförbundet Sveriges hemgårdar

beröres även denna kritik. Det heter i denna promemoria bland annat, att

ett av målen för hemgårdsrörelsens verksamhet är att främja en personlig

utveckling genom att ge människor möjlighet till intresseväckande syssel­

sättningar av olika slag och till skilda former av gemenskap.

För utredningen synes ett på så sätt angivet syfte fullt överensstämma

med de mål som utredningen uppställt i fråga om sådan fritidsverksamhet

som samhället i nuvarande läge så långt det är möjligt bör understödja.

Med utgångspunkt från dessa överväganden föreslår utredningen, att

hemgårdsrörelsen i fortsättningen erhåller ett ökat statligt stöd. Utred­

ningen har diskuterat, om ett sådant stöd borde inriktas på någon speciell

del av hemgårdsrörelsens verksamhet. Enligt vad utredningen inhämtat,

synes hemgårdarna kämpa med särskilt stora problem i fråga om arbets­

kraften. Svårigheterna att förvärva lämpliga föreståndare och ungdoms­

ledare, som är villiga att offra den tid och den kraft som krävs för det

många gånger mycket påfrestande arbetet i hemgårdarna, synes ha hind­

rat en önskvärd utbyggnad av verksamheten. Det kunde därför enligt ut­

redningen tiinkas, att ett ökat statligt stöd finge formen av bidrag till

hemgårdarnas lönekostnader. Från principiell synpunkt förefaller det emel­

lertid utredningen diskutabelt, om staten genom särskilda avlöningsbidrag

alltför markerat bör engagera sig i hemgårdsrörelsen. Denna skulle där­

igenom kunna befaras få en mindre fri karaktär. Det synes utredningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

88

därför vara mest ändamålsenligt, om ett ökat statsbidrag — liksom fallet

är med det nuvarande anslaget — fördelas genom skolöverstyrelsens för­

sorg efter förslag av styrelsen för Riksförbundet Sveriges hemgårdar.

Med hänsyn till den betydelse utredningen tillmäter hemgårdarnas verk­

samhet och då det i samband med en förändrad alkohollagstiftning är vik­

tigt, att hemgårdarna blir avsevärt bättre utrustade för sin uppgift i det

förebyggande ungdomsarbetet, föreslår utredningen i likhet med skolöver­

styrelsen, att bidraget under nästa budgetår uppföres med sammanlagt

150 000 kronor.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156.

Yttranden.

Av de remissinstanser, som berör utredningens förslag om hemgårdar­

na, uttalar sig praktiskt taget samtliga positivt om hemgårdsrörelsen och

tillstyrker förslaget om höjt statsanslag. Skolöverstyrelsen, som uttrycker

sig mycket erkännsamt om hemgårdarnas verksamhet, tillägger, att hem­

gårdarna bör vara lämpliga huvudmän för fritidsgrupper med arbetsplat­

sen eller bostaden som tillkomstmiljö.

Arbetarnas bildningsförbund, framhåller som en principiell uppfattning,

att hemgårdarna bör vara en kommunal angelägenhet, vilket dock inte

utesluter statlig bidragsgivning. Förbundet ansluter sig till utredningens

förslag beträffande formerna för bidraget, vilka anses säkerställa den kom­

munala förankringen.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anser sig icke övertygad

om det berättigade i utredningens förslag att höja bidraget till 150 000

kronor.

Statskontoret anser, att det här är fråga om en verksamhet som till all­

deles övervägande del torde få betraktas som en kommunal angelägenhet

och att en ökad statlig bidragsgivning kan leda till krav på statsunderstöd

inom närliggande verksamhetsområden. Statskontoret biträder därför icke

utredningens förslag.

Departementschefen.

Jag delar skolöverstyrelsens och 1953 års utrednings uppfattning om

vikten av att i före var ande sammanhang sker en icke obetydlig höjning

av bidraget till verksamheten vid hemgårdar. Den föreslagna höjningen

med 105 000 kronor till 150 000 kronor synes mig rimlig. Jag hemställer

därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till verksamheten vid hemgårdar på riks-

staten för budgetåret 1954/55 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett anslag av 150 000 kronor.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156.

89

XI. Bidrag till verksamheten vid studiehem.

Nuvarande bidrag.

Till verksamheten vid studiehem utgår för närvarande ett anslag av

40 000 kronor (VIII K12). Arbetarnas bildningsförbund, Godtemplar-

ordens studieförbund samt KFUM:s och KFUK:s riksstudieförbund innehar

för närvarande studiehem till ett antal av respektive cirka 800, cirka 140

och cirka 140.

Förslag.

Skolöverstyrelsen föreslår, att anslaget för nästa budgetår höjes med

55 000 kronor till 95 000 kronor. Som motivering anföres, att endast ett

fåtal av studiehemmen kan få del av nuvarande anslag. Överstyrelsen fin­

ner också de belopp, som utgår per studiehem, blygsamma i förhållande

till verksamhetens omfattning.

Departementschefen.

Ehuru verksamheten vid studiehemmen icke uteslutande riktar sig till

ungdomen, kan det arbete som studiehemmen utför, sägas vara i hög grad

ungdomsvårdande. I nu aktuella läge, då institutioner av denna karaktär

bör beredas gynnsammare förutsättningar i strävandena att bjuda ung­

domen värdefull fritidssysselsättning, synes även studiehemmens möjlig­

heter härvidlag böra ökas. Jag vill därför tillstyrka en höjning av nu ut­

gående anslag och förordar att beloppet ökas med 35 000 kronor till 75 000

kronor. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till verksamheten vid studiehem på riks-

staten för budgetåret 1954/55 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett anslag av 75 000 kronor.

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

XII. Vissa spörsmål rörande den kommunala

handläggningen av ungdomsfrågor.

1953 års utredning.

Utredningen hänvisar till en till betänkandet fogad bilaga, av vilken

framgar att ett icke ringa antal kommuner, framför allt stadskommuner,

på senare år inrättat eller övervägt att inrätta särskilda ungdomsstyrelser.

Utredningen förmäler också, att det vid utredningens diskussioner hävdats,

att organ som folkskolestyrelsen och barnavårdsnämnden icke alltid kan

förväntas ägna den tid och de krafter som erfordras åt sådana sidor av

ungdomsarbetet, som visserligen tillhör eller kan tillhöra deras kompetens­

område, men som av flera skäl, framför allt med hänsyn till dessa organs

centrala uppgifter, kommer att bli i nagon mån sekundära. Utredningen

erinrar i detta sammanhang om att frågorna om folkskolestyrelsernas (skol­

styrelsernas) och barnavårdsnämndernas framtida ställning och uppgifter

för närvarande är föremål för utredning i särskilda kommittéer.

Enligt utredningens mening talar vissa skäl för att sådana frågor, som

rör ungdomen i de åldrar, vilka ligger ovanför dem som nu utgör barna­

vårdsnämndens och folkskolestyrelsens mest betydelsefulla klientel, i fram­

tiden samordnas och handlägges av ett särskilt kommunalt organ. I de

mindre kommunerna förmodas emellertid en sådan delegation av upp­

gifterna till ett nytt organ knappast vara att vänta. I tätorter och storstä­

der, där en mängd ofta helt artskilda ungdomsproblem växer fram, synes

emellertid tillkomsten av särskilda ungdomsstyrelser vara en naturlig

utveckling.

Möjligheten av att till barnavårdsnämnden, när den fungerar som ung­

domsnämnd, knyta en särskild krets av för ungdomsfrågorna i allmänhet

intresserade personer, eventuellt utsedda bland företrädare för ortens

aktiva ungdomsarbete (ungdomsorganisationer m. fl.), synes också enligt

utredningen representera en utväg, som närmare bör undersökas. Andra

möjligheter torde också sta till buds för att lösa frågan om den kommu­

nala handläggningen av sådana ungdomsfrågor, som ligger vid sidan av

de ovan berörda kommunala organens uppgifter.

Utredningen framhåller, att den under behandlingen av hithörande frå­

gor mött problem, som enligt dess uppfattning bör angripas även från

andra synpunkter än dem, som för utredningen varit aktuella. Enligt ut­

redningens uppfattning är det emellertid av stor betydelse att dessa frå­

gor ytterligare utredes, eventuellt genom samverkan mellan de berörda

kommittéerna.

Yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

91

Endast ett fåtal remissinstanser kommenterar utredningens uttalanden.

Skolöverstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län, KFUM:s riksförbund

och Svenska scoutrådet instämmer helt i utredningens rekommendationer

beträffande frågan om den kommunala handläggningen av ungdomsfrå­

gorna.

Socialstyrelsen erinrar om att frågan om barnavårdsnämndernas samman­

sättning och skyldigheter väntas bli föremål för överväganden inom barna-

vårdskommittén. Socialstyrelsen anser det angeläget, att barnavårdsnämn­

derna inte isoleras från det ungdomsvårdande arbetet för att endast taga

befattning med den ungdom som urspårat.

Enligt Folkpartiets ungdomsförbund är det inte lämpligt att folkskole-

styrelserna får i uppdrag att handlägga kommunala ärenden rörande ung­

domens fritids- och föreningsverksamhet. Frågan om viss omorganisation

av barnavårdsnämnderna bör enligt förbundet snarast bli föremål för stats­

makternas ställningstagande. Barnavårdskommitténs direktiv bör kom­

pletteras att omfatta här berörda spörsmål.

H antv erkar nas ungdomsrörelse finner lämpligast att nu berörda frågor

omhändertages av särskilda ungdomsstyrelser med en för de inom kommu­

nen verksamma ungdomsorganisationerna representativ sammansättning.

Svenska stadsförbundet finner ingen anledning att motsätta sig en ut­

redning om vilket kommunalt organ, som bör handlägga ungdomsfrågorna.

Förbundet anför därvid följande.

Detta spörsmål påkallar otvivelaktigt uppmärksamhet. Tendensen inom

stadskommunerna går nämligen allt bestämdare i riktning mot ett över­

flyttande av den positiva ungdomsvården från barnavårdsnämndens (ung­

domsnämnden) till särskilda fakultativa organ. Allt eftersom tiden går, lär

det bli allt svårare att här vrida utvecklingen tillbaka. Ifrågasättas^ kan

väl också, om verkligen en till familjesocial nämnd förvandlad barnavårds­

nämnd skall kunna ägna tillräcklig tid och uppmärksamhet åt före varande

problem.

Svenska landskommunernas förbund framhåller för sin del följande.

Det kommunala stödet till föreningslivet och fritidsverksamheten torde

för landskommunernas vidkommande i fortsättningen som hittills i huvud­

sak böra omfatta anslag till det frivilliga folkbildningsarbetet, nykterhets­

arbetet, samlingslokaler samt anläggningar för idrott och friluftsliv. Mera

sällan torde i landskommunerna komma att uppstå något verkligt behov

av särskilda s. k. ungdomsstyrelser. Styrelsen, som vid olika tillfällen haft

anledning reagera mot den iångtgående uppdelningen av det kommunala

förvaltningsarbetet på alltför många nämnder och styrelser, förutsätter

att barnavårdsnämnderna efter den pågående revisionen av barnavårds-

lagen skall ges en sådan sammansättning, att de blir lämpliga som förvalt­

ningsorgan också för hithörande frågor, därest icke annat redan befintligt

kommunalt organ anses böra anlitas.

92

Departementschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Tillkomsten av särskilda ungdomsstyrelser, framför allt i de större tät­

orterna, finner jag i likhet med utredningen vara en naturlig följd av den

växande betydelse, som numera måste tillmätas ungdomsfrågorna. Den re­

dan långt drivna uppdelningen av de kommunala funktionerna torde emel­

lertid, vad landsbygden beträffar, försvåra en sådan utveckling. Utred­

ningen finner att frågan om den kommunala handläggningen av ungdoms­

frågor av den art, som utredningen haft att pröva, bör övervägas även från

andra synpunkter än dem som varit aktuella för utredningen.

I överensstämmelse med utredningens rekommendationer förordar jag,

att nu berörda spörsmål hänskjutes till barnavårdskommittén och 1951

års skolstyrelseutredning för prövning. Jag avser därför att i annat sam­

manhang hemställa, att Kungl. Maj:t måtte komplettera vederbörande

sakkunnigberedningars direktiv i nu berörda avseende.

XIII. Vissa administrativa frågor.

1953 års utredning.

Inledande synpukter.

Utredningen framhåller, att huvudparten av de förslag som utredningen

framlägger i sitt betänkande syftar till att på olika sätt stödja frivilliga

krafter i ungdomsarbetet. Från principiella utgångspunkter har utredning­

en funnit naturligt att vid konstruktionen av bidragen undvika sådana

bestämmelser, som skulle innebära ett statligt intrång i sammanslutning­

arnas verksamhet. Utredningen säger sig vidare ha eftersträvat att utforma

stödåtgärderna så, att dessa icke medför risker för byråkratisering av det

frivilliga ungdomsarbetet. Med hänsyn till att nya bidragsformer nu före­

slås bli prövade krävs emellertid att den myndighet, på vilken det ankom­

mer att svara för genomförandet och samordningen av de föreslagna stöd­

åtgärderna, också kan beredas möjligheter att med uppmärksamhet följa

verksamhetens utveckling. De övervakande och granskande uppgifterna

torde även med hänsyn till ungdomsarbetets egna intressen få anses bety­

delsefulla. För att främja ett utbyte av erfarenheter och en livligare kon­

takt mellan de ungdomsvårdande sammanslutningarna synes det vidare

lämpligt att nu berörda uppgifter förenas med en viss rådgivande verk­

samhet. Denna del av verksamheten tillmäter utredningen stor betydelse,

framför allt när det gäller tillämpningen av statsbidragsbestämmelserna

rörande den planerade bidragsverksamheten. Utredningen erinrar i detta

sammanhang om att två konsulenter med motsvarande uppgifter i fråga

om folkbildningsarbetet för närvarande är knutna till skolöverstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

93

Förslag.

Utredningen har icke funnit anledning att för den tillsyn och rådgiv­

ning, som i det föregående berörts, inrätta något särskilt statligt organ

men har beträffande ett dylikt organ anfört följande.

Från skilda håll har framförts önskemål om inrättandet av ett rådgi­

vande representantorgan, knutet till det ämbetsverk, som har att hand­

lägga ungdomsfrågor av den art, som berörts i utredningens olika avsnitt.

Som förebild i diskussionen har därvid tjänat den särskilda nämnd — sta­

tens folkbildningsnämnd — vilken för motsvarande uppgifter i folkbild­

ningsarbetet är knuten till skolöverstyrelsen. Denna nämnd är sammansatt

av företrädare för skilda institutioner och sammanslutningar på folk­

bildningens område (Kungl. Maj:ts instruktion för statens folkbildnings-

nämnd den 10 oktober 1947). Vissa skäl talar för att ett motsvarande organ

skulle kunna fylla en viktig funktion i ungdomsarbetet. Frågan torde

emellertid enligt utredningens mening närmare övervägas. Därvid bör

även prövas, om ett dylikt organ bör direkt underställas Kungl. Maj:t

eller infogas i skolöverstyrelsens organisation.

Enär övervägande delen av den verksamhet, som föreslås bli stats-

bidragsberättigad, har anknytning till arbetet inom det fria och frivilliga

folkbildningsarbetet anser utredningen lämpligt, att skolöverstyrelsens

jolkbildningsrotel tilldelas de övervakande och rådgivande uppgifter, som

den nya bidragsgivningen aktualiserar. Utredningen erinrar samtidigt om

att ungdomsvårdskommittén i olika sammanhang även föreslagit skol­

överstyrelsen som tillsynsmyndighet.

Utredningen finner en viss personalförstärkning av folkbildningsroteln

nödvändig, därest utredningens olika förslag genomföres. I första hand

bör till roteln knytas en heltidsanställd konsulent. Behovet av en välkva-

lificerad kraft framgår enligt utredningen bland annat av de uppgifter,

som kommer att åvila skolöverstyrelsen i fråga om ungdomsledarutbild-

ningen och fritidsverksamheten samt i anslutning till den planerade sam­

ordningen av instruktörernas arbete. Utredningen erinrar vidare om att

förverkligandet av det föreslagna stödet till ungdomens fritidsverksamhet

kommer att medföra en ökning av de administrativa uppgifterna. Den har

därför övervägt att föreslå inrättandet av en amanuenstjänst på roteln för

biträde vid handläggningen av förekommande göromål. Vissa skäl talar

emellertid enligt utredningen för att sådana uppgifter med fördel skulle

kunna anförtros en befattningshavare i mellangraderna. Utredningen före­

slår därför, att en tjänst som kansliskrivare inrättas. Därjämte förordar

utredningen att en biträdesbefattning i befordringsgången inrättas för

rutinarbetet.

Den föreslagna konsulentbefattningen föreslås i lönehänseende bli jäm­

ställd med motsvarande tjänster för den allmänna folkbildningen med pla­

cering i lönegraden Cg eller Ce 29. Kostnaderna för tjänsterna som kansli­

skrivare och kontorsbiträde föreslås beräknade efter lönegraderna Ce 15

respektive Cf4. Den erforderliga personalförstärkningen skulle följaktli­

gen innebära en kostnadsökning för budgetåret 1954/55 med (20 148 +

+ 10 092 + 6 072 =) 36 312 kronor.

Utredningen föreslår därför att anslaget till Skolöverstyrelsen: Avlö-

ningar för budgetåret 1954/55 uppräknas med 36 300 kronor.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Yttranden.

Ingen remissinstans motsätter sig, att skolöverstyrelsen tilldelas de över­

vakande och rådgivande uppgifter, som den nya bidragsgivningen aktuali­

serar. I ett par yttranden framhålles som önskvärt, att överstyrelsen vid

sin sida får en rådgivande nämnd med tillräckliga erfarenheter av praktisk

ungdomsverksamhet. Skäl anses också finnas för att anslagen skall för­

delas av en nämnd, som i princip är konstruerad på samma sätt som sta­

tens nämnd för samlingslokaler.

Skolöverstyrelsen förutser, att de föreslagna uppgifterna kommer att bli

så omfattande att till folkbildningsroteln utöver den av utredningen före­

slagna personalen också måste knytas en amanuens. För omkostnader i

samband med instruktörskonferenser äskas 1 000 kronor samt för rese-

kostnadsersättning och traktamente vid inspektions- och konsulentverk­

samhet 3 500 kronor.

Enligt statskontorets mening saknas anledning att innan närmare känne­

dom vunnits om det merarbete, som kan bli följden, inrätta särskilda tjän­

ster. Ett belopp av högst 25 000 kronor bör ställas till skolöverstyrelsens

förfogande för den förstärkning med tillfällig personal, som kan visa sig

nödvändig.

Sveriges riksidrottsförbund anser, att utredningens förslag i fråga om an­

slagsfördelning, tillsyn, redovisning och kompetensförklaringar för förbun­

dets del kommer att medföra betydande olägenheter och ökat arbete. An­

slagen bör därför enligt riksidrottsförbundets mening ställas till förbundets

förfogande på samma villkor, som kommer att gälla övriga motsvarande

anslag med av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser eller anvisningar för

medlens disposition. Detta utesluter inte samarbete med skolöverstyrelsen

i dessa frågor.

Departementschefen.

I överensstämmelse med utredningens förslag förordar jag, att skolöver­

styrelsen tilldelas de övervakande och rådgivande uppgifter, som de av mig

nu förordade stödåtgärderna för ungdomsarbetet aktualiserar. Tanken på

inrättande av ett särskilt representantorgan — med statens folkbildnings­

95

nämnd som förebild — förtjänar enligt min mening beaktande. Erfarenhe­

terna från den rådgivningsverksamhet, som skolöverstyrelsen vid bifall till

nu föreliggande förslag kommer att bedriva, bör dock avvaktas, innan när­

mare ställning kan tagas till denna rekommendation.

Utredningens förslag innebär för skolöverstyrelsens vidkommande, att

folkbildningsrotelns personal skall utökas. Jag finner en viss förstärkning

erforderlig men anser mig icke kunna tillstyrka bifall till utredningens för­

slag i dess helhet. Jag beräknar för uppkommande merarbete personalbe­

hovet till tre heltidsanställda befattningshavare, nämligen en konsulent

och två biträden i reglerad befordringsgång. Då anslag till skolöverstyrel­

sens avlöningar redan äskats i årets statsverksproposition, synes medel till

avlöning åt den nu föreslagna extra personalen böra äskas under särskilt

anslag. Nu ifrågavarande befattningar bör från och med budgetåret 1955/

56 inordnas under skolöverstyrelsens ordinarie avlöningsanslag. För nästa

budgetår, då avlöningen alltså bör bestridas ur ett särskilt anslag, torde

befattningshavarna erhålla extra anställning. För konsulenten bör avses

lönegraden Cg 29 samt för de två biträdena lön enligt reglerad befordrings­

gång, dock icke extra ordinarie lönegrad.

Då antalet befattningshavare således är på förhand bestämt och lönerna

anknutna till gällande lönegrader, bör anslaget ges förslagsanslags karaktär.

Jag tillstyrker skolöverstyrelsens hemställan om tillhopa 4 500 kronor

för vissa kostnader i samband med instruktörskonferenser och konsulent­

verksamhet m. m.

Anslagsbehovet för nästa budgetår kan alltså uppskattas till 35 000 kro­

nor för avlöningar och 4 500 kronor för vissa kostnader eller tillhopa så­

lunda 39 500 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

till Ersättning åt viss extra personal i skolöverstyrelsen

m. m. anvisa ett förslagsanslag av 39 500 kronor.

Kungl. Maj ds ^proposition nr 156.

Vad departementschefen sålunda under avdelningarna

III, IV, VI, VII, IX—XI och XIII hemställt, däri statsrå­

dets övriga ledamöter instämmer, bifaller Hans Maj:t Ko­

nungen samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas pro­

position av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Agnes Magnusson.

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Bilaga.

Medlemsantal i olika ungdomsorganisationer.

I de medtagna organisationerna utgöres i allmänhet den övervägande delen

av medlemmarna av ungdom i åldern 25 år och därunder. Medlemssiffrorna

är delvis approximativa och hänför sig i regel till den 1 januari 1953. Vissa

smärre organisationer samt organisationer, som ej är riksomfattande eller som

endast till mindre del har sin verksamhet inriktad på ungdom, har ej med-

tagits.

Politiska organisationer.

Medlemsantal

Folkpartiets ungdomsförbund ............................................. 13 000

Högerns ungdomsförbund ................................................... 25 500

Svenska landsbygdens ungdomsförbund ........................... 105 850

Sveriges kommunistiska ungdomsförbund ......................... 7 000

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund .................... 90 000

241350

Kyrkliga och frikyrkliga organisationer.

De ungas förbund för kristligt arbete.................................. 33 600

Fria kristliga gymnasiströrelsen ......................................... 800

Frälsningsarméns ungdomsförbund ...................................... 36 948

KFUK:s riksförbund ........................................................... 3 813

KFUM:s riksförbund ........................................................... 22 867

Metodistkyrkans ungdomsförbund ...................................... 6 349

Svenska alliansmissionens ungdomsförbund ........................ 10 506

Svenska baptisternas ungdomsförbund ............................... 18 197

Svenska missionsförbundets ungdom.................................... 50 351

Sveriges kristliga gymnasiströrelse .................................. ca 2 000

185 431

Ungdomsverksamhet bedrives vidare inom Svenska kyrkan genom Riksför­

bundet Kyrklig ungdom. Då verksamheten är av öppen karaktär finns inget

registrerat medlemsantal, men ungdomsverksamhet torde förekomma i fler­

talet av landets församlingar.

Scoutorganisationer.

Medlemsantal

Frälsningsarméns scoutförbund ............................................... 3 747

»

flickscoutförbund ........................................ 5 280

IOGT :s scoutförbund ............................................................... 5 003

» flickscoutförbund ........................................................ 2 558

KFUK:s scoutförbund .............................................................. 9 025

KFUM:s »

.......................................................... 11421

NTO:s scoutförbund...............................................................

2

333

» flickscoutförbund ................................................. 2 237

Sveriges blåbandsscouter........................................................ 463

Sveriges flickors scoutförbund ............................................ 21165

Sveriges scoutförbund............................................................ 27 501

90 733

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

97

Idrotts- och friluftsorganisationer.

KAK:s ungdomsförbund .......................

3

314

Skid- och friluftsfrämjandet .................

36

Svenska frisksportförbundet .................................................

4

820

Sveriges riksidrottsförbund ................................................. 783 265

827 399

Nykterhetsrörelsens organisationer.

NTO:s ungdomsförbund Heimdal.......................................... 7 171

Sveriges blåbandsförenings ungdomsförbund .................... 3 000

Sveriges godtemplares ungdomsförbund............................... 18 409

Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund ......... 5 726

Vita bandets ungdomsverksamhet........................................ 320

34 626

Övriga organisationer.

Hantverkarnas ungdomsrörelse.............................................

4

315

Jordbrukare-ungdomens förbund .......................................... 29 394

Svenska ungdomsringen för bygdekultur............................... 7 202

Unga Örnas riksförbund ........................................................ 19 852

Ungdomens röda kors ........................................................ 19 709

Unglottoma...............................................................

2

725

83197

Summa

1 462 736

7 —

Iiihang till riksdagens protokoll 1051). 1 samt. Nr 156.

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Inledning ............................................................................................ g

II. Allmänna synpunkter på ungdomsfrågan ..........................................

6

1953 års utredning .............................................................................. g

Yttranden..............................................................................................

jj

Departementschefen ..........................................................................

12

III. Utbildning av ungdomsledare ............................................................

14

Nuvarande förhållanden

..............................................................

14

1953 års utredning ..............................................................................

15

Inledande synpunkter

..............................................................

15

Förslag ............................................................................................

17

Statsbidragets konstruktion ..................................

19

Regionala kurser

....................................................

20

Centrala kurser ...............................................................

20

Centrala kurser i skolöverstyrelsens regi ..

21

Försökskurs i skolöverstyrelsens regi .........

21

Yttranden.............................................................................................. 23

Departementschefen .......................................................................... 26

IV. Ungdomens fritidsverksamhet

...................................................... 28

Nuvarande förhållanden ................................................................... 28

1953 års utredning ............................................................................. gg

Inledande synpunkter ...................................................................

3

g

Förslag ............................................................................................

31

Fritidsverksamhetens art .........................................

32

Statsbidragets utformning......................................

33

Fritidsverksamhetens organisation ..................

35

Sammanfattning .............................................................

37

Kostnadsberäkning ..........................................................................

38

Yttranden..............................................................................................

3

P

Departementschefen ..........................................................................

43

V. Ungdomsidrotten ...............................................................................

4

g

Nuvarande förhållanden ...................................................................

4

g

1953 års utredning ..............................................................................

4

g

Inledande synpunkter ...................................................................

4

g

Förslag ............................................................................................

48

Yttranden..............................................................................................

49

Departementschefen ..........................................................................

51

Sid.

VI. Instruktörer i ungdomsarbetet .......................................................... 53

A. Riksinstruktörer................................................................................. 53

Nuvarande förhållanden ................................................................... 53

1953 års utredning .............................................................................. 53

Inledande synpunkter ................................................................... 53

Förslag ............................................................................................ 55

Statsbidragets utformning...................................... 57

B. Länsinstruktörer ................................................................................ 58

Nuvarande förhållanden ................................................................... 58

1953 års utredning .............................................................................. 59

Inledande synpunkter ................................................................... 59

Förslag ............................................................................................ 59

Reservation ......................................................... 60

Yttranden (beträffande A och B) .................................................... 61

Departementschefen .......................................................................... 64

VII. Vissa frågor om meritvärdering m. m................................................ 67

Nuvarande förhållanden ................................................................... 67

Vissa diskussioner före 1953 års utredning ...................................... 67

1953 års utredning ..............................................................................

68

Inledande synpunkter ...................................................................

68

Förslag ............................................................................................ 69

Yttranden.............................................................................................. 70

Särskild utredning av skolöverstyrelsen............................................. 70

Departementschefen .......................................................................... 72

VIII. Upplåtande av skollokaler för fritidsverksamhet m.m......................

73

Nuvarande förhållanden ...................................................................

73

1953 års utredning .............................................................................. 73

Inledande synpunkter ...................................................................

73

Förslag ............................................................................................ 74

Yttranden..............................................................................................

75

Departementschefen .......................................................................... 76

IX. Utrustning av vissa föreningslokaler ...................................................

77

Nuvarande förhållanden ...................................................................

77

1953 års utredning ..............................................................................

7

g

Inledande synpunkter ................................................................... 78

Förslag ............................................................................................ 79

Statsbidragets utformning......................................

79

Anslagets administration ........................................ 80

Yttranden.............................................................................................. 81

Departementschefen .......................................................................... 83

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

99

Sid.

X. Bidrag till verksamheten vid hemgårdar .......................................... 86

Förslag ................................................................................................ 86

Motivering .......................................................................................... 86

Yttranden.............................................................................................. 88

,

Departementschefen ...................................................................... 88

XI. Bidrag till verksamheten vid studiehem .......................................... 89

Nuvarande bidrag............................................................................... 89

Förslag .................................................................. 89

Departementschefen .......................................................................... 89

XII. Vissa spörsmål rörande den kommunala handläggningen av ungdoms­

frågor ................................................................................................... 90

1953 års utredning ............................................................................. 90

Yttranden.............................................................................................. 91

Departementschefen .................................................................. 92

XIII. Fma adminstrativa frågor ................................................................. 92

1953 års utredning .............................................................................. 92

Inledande synpunkter......................................................... 92

Förslag ...................................................... 4?.................................. 93

Yttranden.............................................................................................. 94

Departementschefen ............................................................................ 94

Bilaga: Medlemsantal i olika ungdomsorganisationer.................................. 96

100

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156.

»

Stockholm 1954 Ivar Hteggströms Boktryckeri A. B.

540609