Prop. 1954:21
('med förslag till lag an\xad gående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
1
Nr 21.
Kungl. Mcij:ts proposition till riksdagen med förslag till lag an
gående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring m. m.; given Stock holms slott den 8 januari 195b.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring m. m.
GUSTAF ADOLF.
John Ericsson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås ändring i krigsförsäkringslagen för att möjlig göra statlig medverkan vid meddelande av återförsäkring av brandförsäk ring vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga för hållanden. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 saml. Nr 21
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68)
om statlig krigsförsäkring m. m.
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 10 mars 1939 om statlig krigsför
säkring m. in.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
1
§•
Vid krig —--------------------- äga tillämpning.
Staten må ock under förhållanden,
som ovan angivas, efter förordnande
av Konungen, åt svenskt försäk
ringsbolag eller sammanslutning av
sådana bolag meddela återförsäkring
av såväl försäkring, varom i första
stycket förmäles, som transportför
säkring av annat slag än i nämnda
stycke avses.
Staten må ock under förhållanden,
som ovan angivas, efter förordnande
av Konungen, åt svenskt försäk
ringsbolag eller sammanslutning av
sådana bolag meddela återförsäkring
av försäkring, varom i första stycket
förmäles, och av transportförsäk
ring av annat slag än i nämnda styc
ke avses ävensom av brandförsäk
ring.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. 1
1 Senaste lydelse se SFS 1942:369.
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
3
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 december 1953.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern
för
utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler efter ge mensam beredning med cheferna för justitie-, social-, inrikes- och finans departementen fråga om statlig återförsäkring av brandförsäkring vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden. Före draganden anför därvid följande.
Den beredskapslagstiftning, som avser att ge samhället möjlighet att bemästra de svårigheter, vilka i olika hänseenden kan göra sig gäl lande till följd av krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomor dentliga förhållanden, omfattar åtskilliga lagar på försäkringsväsendets område. I förevarande sammanhang må nämnas lagen den 21 juni 1940 (nr 541) med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig in. m. Denna lag innehåller bl. a. föreskrifter, som syftar till att ge ökade möjligheter till åter för säkring inom landet. Enligt lagen äger vidare för- säkringsinspektionen under krigsförhallanden medge inländskt försäkrings bolag — med visst undantag — rätt att utan återförsäkring ikläda sig an svarighet på samma risk för högre belopp än som kan ske jämlikt bolags ordningen.
Vidare kan erinras om lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring m. in. (krigsförsäkringslagen). Enligt denna lag äger staten bl. a. åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag meddela återförsäkring av transportförsäkring såväl mot krigsrisk m. m. som annan risk. I kungörelse den 3 september 1939 (nr 596) ges närmare föreskrifter angående tillämpningen av lagen, enligt vilka försäkringsverk- samhetens handhavande ankommer på en särskild nämnd, statens krigsför- säkringsnämnd. Jämlikt 3 § i kungörelsen gäller bl. a. att återförsäkring som nyss sagts kan beviljas allenast när så prövas vara av väsentlig betydelse för tillförseln av förnödenheter eller eljest för vidmakthållande av handel eller annan näring.
I skrivelse den 20 juni 1951 har Svenska brandförsäkringsanstalters kon
4
sortium av år 1940 — som bildats för att ombesörja vissa för försäkrings
väsendet gemensamma angelägenheter under krig — fäst uppmärksamheten
på att det i händelse av krig kan komma att yppa sig svårigheter att åstad
komma erforderlig riskutjämning inom landet på brandförsäkringsväsendets
område. I skrivelsen har med anledning därav såsom en beredskapsåtgärd
ifrågasatts, att staten skulle berättigas att genom krigsförsäkringsnämnden
i viss utsträckning meddela återförsäkring även för brandförsäkring.
Konsortiet har till stöd för framställningen anfört bl. a.:
Brandförsäkring meddelas i Sverige av svenska och utländska försäk-
ringsinrättningar. För meddelad försäkring svarar försäkringsgivaren intill
det belopp, som begränsas av den nominella försäkringssumman. Direktför
säkringsgivarna ha emellertid genom ett omfattande system av återförsäk
ring avbördat sig en del av det ansvar de stå gentemot försäkringstagarna.
En direktförsäkringsgivare, som har tecknat en försäkring på ett företag på
t. ex. 5 milj. kr., svarar gentemot försäkringstagaren för skador upp till
detta belopp men har kanhända genom återförsäkring avbördat sig 4,5 milj.
kr., så att han netto endast står för 500 000 kr. Det belopp direktförsäk
ringsgivaren sålunda anser sig kunna svara för utan återförsäkring faststäl
les "på basis av brandförsäkringsbolagens mångåriga erfarenhet av olika
riskers beskaffenhet och med hänsyn till bolagens kapital och premiein
komst.
De svenska bolagen taga i viss utsträckning återförsäkring hos varandra.
Erforderlig riskutjämning kan emellertid icke erhållas inom landet och
bolagen taga därför återförsäkring även hos utländska bolag. De senare åter-
försåkra å sin sida hos svenska bolag, och genom det utbyte av återförsäk
ring som sålunda förekommer erbålles till gagn för den svenska försäkrings
rörelsen och för det svenska folkhushållet en utjämning av risker som eljest
icke skulle kunna åvägabringas.
Om man tänker sig, att en direktförsäkringsgivare förlorar sitt återför-
säkringsskydd, blir hans faktiska ansvar på de av honom direkt försäkrade
riskerna betydligt större än vad han räknat med när försäkringen teckna
des. Även om återförsäkringsgivaren faller bort, kommer nämligen direkt
försäkringsgivaren icke från sitt avtal med försäkringstagaren.
Om under normala förhållanden en återförsäkringsgivare faller bort, tor
de det icke möta några oöverstigliga svårigheter för direktförsäkringsgiva
ren att på annat sätt avbörda sig den risk han icke anser sig kunna stå.
Skulle Sverige på grund av krigsförhållanden bli avspärrat, kan däremot
situationen bli den, alt de svenska försäkringsgivarnas förbindelser med de
utländska återförsäkringsgivarna brytas och att därför bolagets faktiska
ansvarighet ökas med ett belopp motsvarande vad som avgivits i återför
säkring. I ett sådant läge kunna också de i Sverige såsom direktförsäkrings
givare "arbetande utländska bolagen bli tvingade upphöra med sin verksam
het. Om icke de försäkringstagare, som täckt hela eller en del av sitt för-
säkringsbehov hos dessa bolag, kunna få dem överförda på svenska bolag —
vilket dessa bolag självfallet äro villiga att göra sitt yttersta för att möjlig
göra — bli de helt eller delvis utan försäkringsskydd. Skola de svenska bo
lagen övertaga dessa de utländska försäkringsgivarnas direktförsäkringar
kommer deras ansvarighet att ytterligare ökas. Detta kommer att medföra
stora svårigheter särskilt i fråga om de försäkringsobjekt, där de svenska
bolagen redan tidigare svara för så stora försäkringssummor, som de anse
sig ha möjlighet göra.
Redan under första världskriget träffades vissa anordningar för att be
Kungl. Maj.ts proposition nr 21.
5
mästra en dylik situation. Detta skedde också under andra världskriget. Så lunda bildades före andra världskriget två jämställda konsortier, Svenska Tariff-Brandförsäkringsbolags Konsortium av 1940 och Svenska Brand- stodskonsortiet, vart för sig kallat Konsortiet No 1, vilkas huvudsyfte var att omhändertaga de utländska bolagens försäkringsbestånd, förvalta dessa för deras räkning och återlämna dem, så snart tillfälle därtill gavs. Gemen samt bildade de båda konsortiernas medlemmar Svenska Brandförsäkrings- anstalters Konsortium av år 1940, kallat Konsortiet No 2, med mera vittgå ende uppgifter i händelse av en fullständig avspärrning. De svenska konsor tierna träffade med motsvarande, i samma syfte av de norska brandför säkringsbolagen grundade institut, avtal för ömsesidigt stöd. Dessa konsor tier ha sedan andra världskrigets slut fortlevat, ehuru de icke utövat någon verksamhet. I dagens situation ha brandförsäkringsbolagen ansett det an geläget ånyo överväga vad som behöver göras för att säkerställa erforder ligt försäkringsskydd åt landets produktionsapparat i händelse Sverige skulle bli avspärrat och förbindelserna med utländska försäkringsgivare därmed skulle avbrytas.
Man har därvid undersökt omfattningen av det ansvar bolagen iklätt sig gentemot olika försäkringstagare. Bolagen ha gjort en förteckning över de största riskerna. Förteckningen utvisar den maximiskada, som före se naste tidens värdestegring beräknades kunna drabba riskerna under fred liga förhållanden. För 66 risker utgör den beräknade maximiskadan över 10 milj. kr per risk, för 21 över 15 milj. kr och för 6 över 20 milj. kr. Den största beräknade skadan uppgår till 28,5 milj. kr.
Därjämte ha bolagen undersökt maximibeloppet av den skada på en och samma risk som de i konsortierna engagerade bolagen gemensamt kunna täcka under nuvarande förhållanden utöver vad de hålla netto och utöver de belopp de skulle komma att få svara för, om deras obligatoriska (d. v. s. kontraktsbundna) återförsäkring bortfölle. Denna maximiskada beräknas kunna få uppgå till ca 10 milj. kr per risk.
Med utgångspunkt från ovan nämnda täckningskapacitet anse sig de svenska bolagen vara i stånd att i varje fall vid den prisnivå, som rådde i början av år 1951, fullgöra de förpliktelser de själva iklätt sig gentemot sina försäkringstagare, även om förbindelserna med de utländska återför- sälcringsgivarna skulle avbrytas.
Fortsätta priserna att stiga kunna bolagens möjligheter att vid en av spärrning helt täcka de större riskerna komma att starkt försvåras eller rent av omöjliggöras. Än svårare skulle det i en sådan situation bli för de svenska bolagen att ikläda sig det ytterligare försäkringsansvar på sådana risker, som kunde bli erforderligt, om de i Sverige arbetande utländska direkttecknande bolagen nödgades upphöra med sin verksamhet här.
Det torde vara uppenbart, att det är ett synnerligen viktigt samhällsin tresse att produktionsapparaten hålles igång “även vid en avspärrning och att försäkringstagarna kunna få full täckning för sina försäkringsbehov. I den mån försäkringsbolagens egen kapacitet icke räcker till, synes det därför ligga i statens eget intresse att inträda som återförsäkrare; detta så mycket mera som de företag, vilka i ett sådant läge i första hand skulle bliva nödlidande, kunna antagas komma att arbeta huvudsakligen för sta tens räkning. Det får anses utomordentligt angeläget, att redan nu sådana beredskapsatgärder vidtagas i antytt avseende att i händelse av avspärr ning försäkringsskydd utan dröjsmål kan beredas åt våra industrier. Där est staten förklarar sig beredd att övertaga så stor del av ansvarigheten för brandförsäkring av industririsker, som de svenska bolagen med utnytt jande av hela sin kapacitet icke förmå täcka, torde detta lämpligast kunna
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
ske på så sätt, att staten inträder såsom återförsäkringsgivare åt ovan
nämnda konsortier.
En statlig medverkan vid täckande av toppriskerna inom brandförsäkring
under krigstid torde lämpligen kunna ske genom krigförsäkringsnämnden.
De former under vilka nämnden under det senaste kriget bedrev sin verk
samhet torde vara väl lämpade även för det fall, att reassurans beträffande
brandförsäkring inrymmes i nämndens befogenheter. Självfallet äro brand
försäkringsbolagen — liksom på sin tid sjöförsäkringsbolagen — beredda
att ställa erforderlig sakkunskap inom sitt verksamhetsområde till nämn
dens förfogande.
De svenska brandförsäkringsbolagen äro angelägna framhålla att de både
kunna och vilja fullgöra sina förpliktelser och att den åtgärd som här före
slagits är att betrakta som en beredskapsåtgärd till folkhushållets bästa, i
händelse av ogynnsammast tänkbara omständigheter förorsakade av krig
eller av krig föranledda förhållanden.
över konsortiets framställning har yttranden avgivits av statskon
toret, kommerskollegium, försäkringsinspektionen, statens krigsförsäkrings-
nämnds likvidatorer och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.
Kommerskollegium har i ärendet mottagit yttranden från Stockholms han
delskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare, han
delskammaren i Gävle, Sveriges industriförbund samt Svenska försäkrings
bolags riksförbund.
Statskontoret har i sitt yttrande förklarat sig icke vara berett att enbart
på konsortiets framställning förorda att åtgärder vidtages i avsett syfte.
Emellertid anser statskontoret, att konsortiets förslag bör upptagas till över
vägande vid en översyn av lagen om statlig krigsförsäkring och övriga be
stämmelser rörande beredskapsåtgärder.
I samtliga övriga yttranden har konsortiets förslag tillstyrkts.
Kommerskollegium understryker att det är ett synnerligen viktigt sam
hällsintresse, att produktionsapparaten hålles i gång även vid en avspärr
ning och att försäkringstagarna också i dylikt fall kan få full täckning
för sina försäkringsbehov. Om den situationen skulle inträda, att de ut
ländska återförsäkringsgivarna bortfaller och samtidigt de utländska direkt
försäkringsgivarna upphör med sin verksamhet här, är det enligt kollegium
uppenbart att det — särskilt med hänsyn till förändringarna i penningvär
det — knappast blir möjligt att säkerställa försäkringstagarnas intressen
utan statlig medverkan. På grund av de betydande samhällsekonomiska ska
deverkningar, som kan bli följden av eu sådan desorganisation av återior-
säkringsväsendet, tillstyrker kollegium förslaget, att staten inträder som
återförsäkringsgivare.
Försäkringsinspektionen betonar, att det i första hand är ett intresse
för den enskilde, att ett tillfredsställande brandförsäkringsskydd i möjli
gaste mån skall kunna upprätthållas vid krig eller krigsfara eller eljest un
der utomordentliga av krig föranledda förhållanden. Med hänsyn till de
ekonomiska värden, som de större brandriskerna representerar, måste frå
gan emellertid också anses vara av utomordentlig betydelse för folkhus
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 21.
Kungl. Maj.ts proposition nr 21.
7
hållet i dess helhet. Enligt inspektionens mening kan samhället därför icke undandraga sig att vidtaga de mått och steg som erfordras för att brandförsäkringen, så långt detta är möjligt, skall kunna fungera under sådana extraordinära förhållanden.
De svenska försäkringsbolagen med sin mångåriga erfarenhet är enligt försäkringsinspektionen utan tvivel bäst skickade att även under krigsför- hållanden ombesörja de med den direkta försäkringsverksamheten förknip pade arbetsuppgifterna, såsom premiedebitering och skadereglering. Att sta tens engagemang begränsas till återförsäkringsplanet anser inspektionen därför ändamålsenligt. Inspektionen har icke heller i övrigt funnit anledning till anmärkningar mot det framlagda förslaget.
Statens krigsförsäkringsnämnds likvidatorer erinrar om att motivet till den bestämmelse i krigsförsäkringslagen, varigenom staten tillagts befogen het att meddela återförsäkring även av annan transportförsäkring än mot krigsrisk — d. v. s. mot s. k. civil sjörisk — är detsamma som åberopas av konsortiet, nämligen att ett krig kan medföra sådant avbrott i försäkringsbo lagens normala återförsäkringsförbindelser att dessa helt eller delvis måste ersättas av statlig återförsäkring. Dylik återförsäkring togs också, fram håller likvidatorerna, i viss begränsad utsträckning i anspråk av sjöför- säkringsan',stalterna under krigsförsäkringsnämndens verksamhetstid. Då situationen för brandförsäkringsbolagen i händelse av krig kan utveckla sig på samma sätt som för sjöförsäkringsgivarna och möjlighet till statlig återförsäkring i så fall kan bli av behovet påkallad, tillstyrker likvidatorer na, att krigsförsäkringslagen erhåller en så tillvida ändrad lydelse att stat lig återförsäkring även skall kunna meddelas åt svensk försäkringsanstalt eller sammanslutning av sådana anstalter av försäkring mot brandrisk.
Likvidatorerna förutsätter, att därest dylik återförsäkring skulle ifråga- komma inom brandförsäkringsområdet, sakkunnig person i lämplig form knytes till den institution, som kommer att handha den statliga försäk ringen.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap anser den föreslagna anordningen med statlig återförsäkring av brandförsäkringar utgöra ett myc ket värdefullt komplement till de åtgärder, som redan vidtagits eller är un der planläggning för beredskapens höjande på brandförsäkringsområdet.
Det föreligger uppenbarligen, framhåller nämnden, farhåga för att, sär skilt under ett krig vari riket indrages, konsortiernas täckningskapacitet kan komma att visa sig otillräcklig för att säkra vissa topprisker inom in dustrien. Att ett sådant förhållande skulle kunna medföra allvarliga vådor finner nämnden självklart. I ett dylikt läge, då viktiga samhällsintressen står på spel, anser nämnden staten böra inträda såsom garant.
Industriförbundet finner det vara av utomordentlig betydelse såväl för industrien som för folkhushållet, att i möjlig mån betryggande garantier kan skapas för att industriföretag och andra, som tecknat brandförsäkring, i ett extraordinärt läge, då de internationella förbindelserna på återförsäk- ringsväsendets område avbrutits, kan få täckning för uppkomna brandska
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 21.
dor och därigenom bl. a. sättes i stånd att återuppbygga genom brand för
störda anläggningar in. in. Förbundet understryker att konsortiet visser
ligen förklarat, att de svenska brandförsäkringsanstalterna även vid en så
dan avspärrning skulle vara i stånd att fullgöra sina egna försäkringsför-
pliktelser vid nuvarande prisnivå. Det är emellertid naturligt, anför för
bundet, om de svenska brandförsäkringsanstalterna i ett dylikt läge ej kan
med egna resurser reglera de högst betydande skador, som kan tänkas in
träffa därest kostnaderna för återuppbyggnad av brunna anläggningar o. d.
fortsätter att stiga. Härtill kommer enligt förbundet önskvärdheten av att
svenska brandförsäkringsanstalter i ett avspärrningsläge kan ikläda sig för-
säkringsansvar i stället för de i Sverige arbetande utländska direkttecknan
de bolag, som då nödgas upphöra med sin verksamhet här i landet. Indu
striförbundet finner det därför vara naturligt, att de svenska brandförsäk
ringsanstalterna erhåller möjlighet att teckna återförsäkring på affärsmäs
siga villkor hos lämpligt statligt organ. I likhet med konsortiet finner för
bundet därvid krigsförsäkringsnämnden böra ifrågakomma i första hand.
Det betonas emellertid att den ifrågasatta anordningen icke bör träda i
kraft, med mindre de svenska försäkringsanstalterna på grund av avbrott i
förbindelserna med utländska återförsäkringsgivare eljest skulle bli ur-
ståndsatta att fullgöra sina försäkringsförpliktelser.
Stockholms handelskammare ger uttryck åt liknande synpunkter som in
dustriförbundet. Även handelskammaren i Göteborg förklarar sig helt in
stämma i de av konsortiet framförda önskemålen. Skånes handelskammare
framhåller bl. a., att därest direktförsäkringsgivarna icke är i tillfälle att i
tillräcklig utsträckning gardera sig genom återförsäkring, de kan bli nöd
sakade att utesluta en del av försäkringsrisken genom att sänka ansvarig-
hetssummans storlek. Handelskammaren anser det vara uppenbart att ett
dylikt förhållande skulle vara til! betydande nackdel för såväl försäkrings
tagarna som folkhushållet, enär brandförsäkringen icke endast omfattar
byggnader utan även varulager. Handelskammaren i Gävle betonar bety
delsen av att brandförsäkringarna upprätthålles även under krigsförhållan-
den, så att näringslivets behov av trygghet tillgodoses. Ehuru handelskam
maren visserligen är principiell motståndare till en utvidgning av statens
inflytande över näringslivet, förklarar sig kammaren svårligen kunna finna
annan utväg till förebyggande av att brandförsäkringsföretagen under krigs-
förhållanden hindras från att fullgöra sina uppgifter än att staten i viss ut
sträckning inträder såsom återförsäkringsgivare.
Svenska försäkringsbolags riksförbund har förklarat sig önska stödja kon
sortiets framställning.
Frågan om statlig återförsäkring av brandförsäkring vid krig, krigsfara
eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden har sedermera
behandlats i en inom handelsdepartementet upprättad promemoria i
ämnet. I promemorian erinras inledningsvis om att under såväl första som
andra världskriget de av kriget föranledda svårigheterna på brandförsäk
ringsväsendets område i vårt land kunnat bemästras utan statens direkta
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
9
medverkan. Att så kunnat ske har varit värdefullt ur allmän synpunkt, då det av naturliga skäl är angeläget att statsmakterna icke under krigstid tvingas påtaga sig flera uppgifter än som är strängt nödvändigt. Även vid den fortsatta planläggningen för beredskapens höjande på försäkringsområ det är det enligt promemorian angeläget, att man i första hand söker skapa förutsättningar för att försäkringsverksamheten i händelse av krig skall kunna i största möjliga utsträckning upprätthållas med hjälp av branschens egna organisationer.
I promemorian hänvisas till att man på sätt av konsortiets framställning framgår emellertid nu inom brandförsäkringsbranschen förutser, att ett så dant läge kan inträda, att de svenska försäkringsföretagen även vid utnytt jande av hela sin kapacitet genom inbördes samarbete icke förmår fullt täc ka samtliga industririsker. Detta förhållande har föranletts av de under se nare år väsentligt höjda försäkringsvärdena, en utveckling som betingats av såväl inflation som industriens fortgående utbyggnad.
Enligt promemorian måste det uppenbarligen anses vara ett allmänt in tresse av stor betydelse, att brandförsäkringsskyddet inom industrien även i krigstid kan upprätthållas i full utsträckning. Det råder därför knappast tvekan om att det ur beredskapssynpunkt är angeläget att skapa förutsätt ningar för en direkt statlig medverkan i detta syfte.
1 konsortiets framställning har föreslagits att den angivna statliga med verkan skulle få den formen, att staten berättigas meddela återförsäkring av brandförsäkring i samma ordning som enligt krigsförsäkringslagen gäller för återförsäkring av transportförsäkring. Vad som sålunda föreslagits har i promemorian bedömts innebära en lämplig lösning av frågan om anord nande av erforderligt statligt stöd. I enlighet härmed föreslås i promemo rian, att den i 1 § andra stycket av angivna lag meddelade befogenheten för staten att åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag meddela återförsäkring utsträckes till att avse också brandförsäkring.
På sätt framhållits i industriförbundets yttrande bör enligt promemorian sådan statlig återförsäkring icke meddelas med mindre de svenska försäk- ringsanstalterna på grund av avbrott i förbindelserna med sina utländska återförsäkringsgivare ser sig ur stånd att erhålla fullt betryggande återför- säkringar för sina förpliktelser. Särskilda föreskrifter angående krigsförsäk- ringsnämndens behörighet att meddela återförsäkring för brandförsäkring förklaras i promemorian dock ej böra meddelas utöver de som redan gäl ler enligt 3 § i kungörelsen den 3 september 1939.
För den händelse krigsförsäkringsnämnden ånyo skulle upprättas för att handha den statliga krigsförsäkringen är det enligt promemorian uppenbart att nämnden — om den ifrågasatta utökningen av nämndens arbetsuppgifter då genomförts — bör tillföras erforderlig sakkunskap även från brandför säkringsbranschens område. Redan inom ramen för de i tillämpningskungö- relsen givna föreskrifterna angående nämndens sammansättning torde fin nas erforderligt utrymme härför.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 2t.
Över promemorian har utlåtanden inhämtats från statskontoret,
kommerskollegium, försäkringsinspektionen, riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskonto-
ret, statens krigsförsäkringsnämnds likvidatorer och Svenska försäkrings
bolags riksförbund. Kommerskollegium har till sitt utlåtande fogat från
Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes handels
kammare och handelskammaren i Gävle införskaffade yttranden.
I samtliga inkomna remissyttranden har promemorians förslag tillstyrkts
eller lämnats utan erinran.
Departementschefen. De svenska och utländska försäkringsföretag, som
meddelar brandförsäkring här i landet, brukar regelmässigt i fråga om de
större eller mer riskbetonade försäkringsobjekten avbörda sig en betydande
del av det ansvar, som direktförsäkringsgivaren står i förhållande till sin
försäkringstagare. Som erforderlig riskutjämning vad avser de mycket sto
ra försäkringsobjekten icke kan erhållas inom landet, tager de svenska för
säkringsföretagen i dylika fall vanligen återförsäkring även hos utländska
försäkringsföretag, liksom också utländska försäkringsinrättningar å sin
sida brukar taga återförsäkringar hos svenska försäkringsbolag. Av den ti
digare framställningen framgår, att farhågor uttryckts för att brandförsäk
ringsbolagens möjligheter att vid en avspärrning helt täcka de större risker
na kommer att försvåras eller omöjliggöras. I ett dylikt läge anses det också
kunna bli svårt för de svenska bolagen att övertaga det ytterligare försäk-
ringsansvaret för de försäkringsrisker, som nu täcks av utländska bolag,
därest dessa skulle nödgas upphöra med sin verksamhet här i landet. För att
åstadkomma en fullgod beredskap inom brandförsäkringsområdet har Svens
ka brandförsäkringsanstalters konsortium av år 1940 därför hemställt om
statlig medverkan vid täckande av toppriskerna under krigstid. En sådan
statlig medverkan har konsortiet ansett lämpligen kunna ske därigenom, att
staten förbinder sig att meddela återförsäkring av brandförsäkring i samma
ordning som under andra världskriget skedde på transportförsäkringens om
råde.
Såsom flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna och organisationerna
betonat får det anses vara ett viktigt allmänt intresse, att brandförsäkrings
skyddet inom näringslivet kan upprätthållas i full utsträckning också under
ett krig. Ur beredskapssynpunkt synes angeläget, att de åtgärder vidtages
som kan erfordras för att tillgodose detta syfte. I departementspromemorian
har föreslagits, att ökade möjligheter skapas för statlig medverkan vid
meddelande av återförsäkring. Enligt förslaget skulle sålunda den i krigs
försäkringslagen givna befogenheten för staten att åt svenskt försäkrings
bolag eller sammanslutning av sådana bolag meddela återförsäkring, som nu
endast avser transportförsäkring, utsträckas till att omfatta även brandför
säkring. Förslaget, som vid remissbehandlingen tillstyrkts eller lämnats
utan erinran, synes ändamålsenligt och tillstyrkes därför. Såsom i prome
morian framhållits bör statlig återförsäkring för brandförsäkring dock en
Kungl. Maj.ts proposition nr 21.
11
dast meddelas, därest de svenska försäkringsanstalterna till följd av av brott i utlandsförbindelserna icke i annan ordning kan få fullt betryggande återförsäkringar för sina åtagna förpliktelser. En dylik begränsning följer av stadgandet i 3 § kungörelsen den 3 september 1939. Vad i promemorian framhållits om krigsförsäkringsnämndens sammansättning synes mig böra godtagas.
I enlighet med det anförda har inom handelsdepartementet upprättats för slag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring m. m. Förslaget torde få fogas vid statsrådsproto kollet såsom bilaga A1.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom ut drag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl lan bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
G. Ljungar.
1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 28 de
cember 1953.
Närvarande:
justitieråden Nissen,
Hellquist,
Karlgren,
regeringsrådet Eckerberg.
Enligt lagrådet den 23 december 1953 tillhandakommet utdrag av proto
koll över handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet
den 18 december 1953, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars
1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring m. m.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsrådet Åke Martenius.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Harriet Stangenberg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
13
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari 1954.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson. Lindell, Nordenstam.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler efter ge mensam beredning med cheferna för justitie-, social-, inrikes- och finans departementen lagrådets den 28 december 1953 avgivna utlåtande över det den 18 december 1953 till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigs försäkring m. m. samt hemställer att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition före läggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
G. Ljungar.
537911. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag