Prop. 1955:157
('angående ratifikation av konsularkonvention mellan Sverige och Frankrike',)
Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 157
1
Nr 157
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ratifikation
av konsularkonvention mellan Sverige och Frankrike; given Stockholms slott den 11 mars 1955.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikes- departementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riks dagen att på sätt, varom föredragande departementschefen hemställt, god känna ratifikation av en konsularkonvention mellan Sverige och Frankrike.
GUSTAF ADOLF
östen Undén
Propositionens huvudsakliga innehåll
Konventionen reglerar i förhållandet mellan Sverige och Frankrike vil ken immunitet och vilka privilegier som skola tillkomma konsuler samt omfattningen av konsulers behörighet i olika hänseenden.
Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 1Ö7
2
Kungi. Maj:ts proposition nr 157
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 11 mars 1955.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
ministern för utrikes ärendena fråga om ratifikation av en den 5 mars 1955
undertecknad svensk-fransk konsularkonvention och anför:
Med propositionen nr 143 till 1954 års riksdag förelädes riksdagen för
ratifikation ett bosättnings- och sjöfartsavtal mellan Sverige och Frankrike.
Inledningsvis lämnades i propositionen med utgångspunkt från den han
delstraktat och den sjöfartstraktat som den 30 december 1881 avslutades
mellan de Förenade Konungarikena Sverige och Norge, å ena sidan, och
Frankrike, å andra sidan, en kortfattad redogörelse för utvecklingen av
avtalsförhållandena mellan Sverige och Frankrike på ifrågavarande områ
den. Av redogörelsen framgick att, sedan den svenska regeringen på grund
av vissa påfallande brister i nyssnämnda äldre, alltjämt i kraft varande
traktater, tagit initiativ till förhandlingar med den franska regeringen, dessa
till en början lett till avslutandet av det nya bosättnings- och sjöfartsavta-
let. Detta godkändes för ratifikation av riksdagen den 28 april 1954, men
någon utväxling av ratifikationsinstrument har ännu icke kunnat ske, då
det franska parlamentet icke slutbehandlat ärendet. Avtalet har följaktli
gen ännu icke trätt i kraft. •
Parallellt med förhandlingarna om bosättnings- och sjöf artsavtal et inled
des på förslag av det franska utrikesministeriet förhandlingar om en kon
sularkonvention, avsedd att ersätta de i 1881 års sjöfartstraktat inrymda
bestämmelserna om konsulers ställning och uppgifter. Dessa senare bestäm
melser är knapphändiga och innehåller, förutom vissa stadganden om kon
suls befattning med ärenden rörande sjöfarten, blott en mestgynnadnations-
klausul som, under villkor av reciprocitet, är tillämplig ifråga om konsuls
»privilegier, behörigheter och friheter».
Sedan på ömse sidor upprättade utkast till konsularkonvention utbytts
genom beskickningens i Paris försorg, ägde förhandlingar rum i Paris i
juni—juli 1953 samt i mars och juli 1954. Dessa förhandlingar leddes från
svensk sida av chefen för utrikesdepartementets rättsavdelning, utrikesrådet Sture Petrén.
Förhandlingarna resulterade i en svensk-fransk konsularkonvention, om vars undertecknande för Sverige Kungl. Maj :t den 25 februari 1955 beslu tat. Densamma skall ratificeras. Konventionen och ett därtill anslutet sig naturprotokoll är såsom bilagor fogade till statsrådsprotokollet.
Angående innehållet i konventionen, vars franska originaltext har vits ord, må här anföras följande.
Kap. I
innehåller bestämmelser rörande konventionens tillämpningsom
råde samt vissa definitioner av i konventionstexten förekommande uttryck. Enligt
art. 1
är konventionen för Sveriges del tillämplig på hela det svenska
statsområdet. I vad avser Frankrike skall densamma tillämpas i moderlan det, i Franska Unionens övriga områden med undantag av de med Frank rike associerade staterna i Indokina, samt i de stater och områden, för vil kas internationella förbindelser Frankrike ansvarar. Härmed avses för när varande Marocko, Tunisien och Saar.
I
art. 2
definieras vissa tekniska uttryck, vilka sedermera återkommer i
följande artiklar. Sålunda benämnes den stat som utnämner konsul att tjänstgöra i den andra staten »utsändande stat», medan den stat inom vars område konsul utövar sin verksamhet benämnes »mottagande stat». Kon sul kan vara antingen »karriärkonsul», d. v. s. medborgare i den utsändande staten och av densamma avlönad statstjänsteman, eller »honorärkonsul», vilken kan vara medborgare i vilken stat som helst, samt vid sidan av sin konsulära tjänst utöva ett yrke eller idka näring. Därjämte definieras den term, som betecknar de franska honorära konsulära representanterna i Sverige, »konsularagent», varmed förstås person, som av karriärkonsul er håller i uppdrag att fullgöra vissa konsulära uppgifter. Han kan vara med borgare i vilken stat som helst samt utöva ett yrke eller idka näring vid sidan av sin konsulära tjänst. Personalen på ett konsulat indelas i konsuler och konsulattjänstemän. Med konsulattjänsteman förstås person som full gör en underordnad konsulär syssla och som icke utövar annat yrke eller bedriver annan vinstbringande verksamhet. Dock har uttryckligen från ifrå gavarande kategori undantagits chaufförer eller personal som uteslutande sysselsättes med hushållsgöromål. Beträffande denna personal kan således konventionens bestämmelser ej i något avseende åberopas.
Kap. 11
handlar om konsuls erkännande och om konsulatdistrikt. I
art. 3
fastställes sålunda vardera av de fördragsslutande staternas rätt
att i den andra statens städer, hamnar eller andra orter upprätta kon sulat. Den mottagande staten har emellertid rätt att motsätta sig att kon sulat upprättas på ort, där det förut icke finnes konsulat, ävensom rätt att fastställa distrikt eller kvarter inom en given ort, där det icke anses önsk värt att konsulat inrättas. Med detta stadgande har den mottagande statens myndigheter således beretts möjlighet att vid konsulats upprättande taga hänsyn till exempelvis förefintliga bestämmelser om militärt skyddsområde.
I fråga om konsuls mottagande stadgas i
art. A,
att konsul med ställning
Kungl. Maj:ts proposition nr 157
3
såsom chef för konsulat av den mottagande staten skall givas exekvatur utan dröjsmål. Exekvatur får ej vägras eller återtagas annat än av synner liga skäl. För övriga konsuler gäller, att det skall tillåtas dem att fullgöra sina konsulära uppgifter, så snart den mottagande staten erhållit underrät telse om deras utnämning. I
art. 5
stadgas möjlighet för den utsändande
staten att för konsulära uppgifter använda en eller flera av medlemmarna av sin hos den mottagande staten ackrediterade diplomatiska representation.
Art. 6
fastställer konsuls och konsulattjänstemans rätt att tillfälligt såsom
tillförordnad fullgöra åligganden som normalt åvilar konsul med ställning såsom chef för konsulat. Därvid förutses, att konsulatchefen avlidit eller på grund av sjukdom eller av andra skäl är förhindrad att tjänstgöra. I
art. 7
fastställes karriärkonsuls rätt att inom sitt distrikt tillsätta konsularagen- ter.
Art. 8
stadgar skyldighet för konsul med ställning såsom chef för kon
sulat att meddela den mottagande statens myndigheter konsulattjänstemän- nens namn och adresser.
Kap. III
handlar om konsulats och konsulatpersonals immunitet och pri
vilegier. I
art. 9
fastslås, att den utsändande staten skall ha rätt att för
värva och äga den fasta egendom i den mottagande staten som erfordras för upprättande av konsulat eller för ämbelsbostad åt karriärkonsul. Vidare angives, att de byggnader och lokaler som är i den utsändande statens ägo och som av densamma användes för nyssnämnda ändamål skall vara undan tagna från sådana skatter och andra avgifter, som i den mottagande staten åvilar byggnader eller från dem härrörande inkomster.
I
art. 10
stadgas förbud för den mottagande staten att av den utsändande
staten utkräva någon skatt eller annan pålaga på grund av dess nyttjande av byggnader eller lokaler som användes såsom konsulatskansli eller såsom bostad åt karriärkonsul. Enligt
art. 11
skall konsulatchef äga rätt att an
bringa den utsändande statens riksvapen på konsulatets yttermur ävensom hissa och föra den utsändande statens flagga.
Art. 12
föreskriver, att kon
sulats arkiv och alla andra konsulära handlingar eller register skall vara okränkbara samt att den mottagande statens myndigheter ej under någon förevändning skall kunna undersöka eller beslagtaga dem. Arkiven och öv riga handlingar skall emellertid hållas helt avskilda från utrymmen som utnyttjas för bostadsändamål. I artikeln fastslås ytterligare karriärkonsuls rätt att kommunicera med sin regering eller med den beskickning under vilken han lyder, också med tillhjälp av chiffer samt med användande av egen kurir. All sådan korrespondens skall vara okränkbar. Även honorär- konsuls och konsularagents rätt att fritt kommunicera med de myndigheter, under vilka de lyder, fastslås. För dem stadgas emellertid i konventionen ingen rätt att använda chiffer eller kurir.
Art. 13
innehåller i vad avser
konsulats immunitet den huvudregeln, att den mottagande statens polis eller annan myndighet icke utan konsulatchefens medgivande må beträda konsulatets lokaler. Till verkställande av ett i laga ordning tillkommet förordnande eller beslut samt efter tillstånd av den mottagande statens ut rikesminister, må dock polisundersökning företagas även utan att konsulat
Kungl. Maj.ts proposition nr 157
Kungl. Maj:ts proposition nr 157
5
chefens medgivande erhållits. I händelse av brand eller svår olyckshändelse
eller då ett brott håller på att begås eller just har begåtts äger polisen
eller annan myndighet utan formaliteter beträda främmande makts konsu
latlokaler. Likaså må polisen intränga i lokalerna för att gripa den som
söker undfly rättvisan och som tagit sin tillflykt till ett konsulat. Artikeln
avslutas med ett stadgande, att de bestämmelser densamma innehåller icke
må tolkas såsom ett erkännande av någon asylrätt. Oberoende av frågan
huruvida rätt att bevilja asyl skall anses tillkomma beskickningar, fastslås
sålunda i nu ifrågavarande sammanhang att någon asylrätt icke tillerkännes
konsulat.
I
art. 14
fastställes konsuls immunitet i vad avser utskrivning och rekvi
sition av lösören. Dylik immunitet skall förutom av karriärkonsul också
åtnjutas av honorärkonsul, konsularagent och konsulattjänsteman vilka är
medborgare i den utsändande staten. Nu nämnda befattningshavares bo
städer samt konsulatlokalerna och där befintliga lösören skall även vara
undantagna från alla militära rekvisitioner, pålagor och inkvarteringar.
Art.
15
återger den folkrättsliga princip, enligt vilken konsuler, konsularagenter
och konsulattjänstemän, av vilken nationalitet de vara må, icke såvitt angår
deras handlande i tjänsten är underkastade den mottagande statens dom
stolars eller administrativa myndigheters domsrätt. För karriärkonsul stad
gas i
art. 16 en
längre gående personlig immunitet, i det han undantages
från anhållande utom för det fall att han gripes på bar gärning; han kan
vidare häktas endast om han gjort sig skyldig till ett så allvarligt brott att
han enligt den mottagande statens lag kan därför ådömas frihetsstraff i
fyra år. I
art. 17
föreskrives, att konsulatpersonalen icke kan åläggas att
vittna inför den mottagande statens domstolar angående sin verksamhet
i den konsulära tjänsten eller att förete arkivhandlingar eller andra kon
sulära handlingar.
Art. IS
undantager karriärkonsul, hans maka och minder
åriga barn som vistas hos honom från bestämmelser i den mottagande staten
beträffande uppehållstillstånd samt registrering och kontroll av utlänningar.
Därjämte stadgas, att nämnda personer icke kan utvisas.
Art. 19—22
behandlar konsulers, konsularagenters och konsulattjänste
mäns privilegier i beskattningshänseende och i fråga om tullar.
Art. 19
stad
gar beträffande samtliga dessa privilegier att desamma beviljas under för
behåll om en effektiv tillämpning av ömsesidighetsprincipen. Föreskrifter
av sådant innehåll återfinnes i åtskilliga av Frankrike på senare tid in
gångna avtal, bl. a. i det nya svensk-franska bosättnings- och sjöfartsavtalet
(se art. 3 och 4 i detta avtal, s. 15 i propositionen nr 143 till 1954 års riks
dag). Ursprungligen har nu ifrågavarande föreskrifter tillkommit för
att komplettera klausuler om behandling såsom mest gynnad na
tion, vilken funktion de även har i det svensk-franska bosättnings- och
sjöfartsavtalet. I)å två stater utfäster sig att i något hänseende tillerkänna
varandra behandling som mest gynnad nation, kan det nämligen te sig lämp
ligt atl denna utfästelse göres beroende av att full ömsesidighet tillämpas.
I så fall kan den stat, som vill åberopa klausulen om behandling som mest
Kunql. Maj:ts proposition nr 157
gynnad nation, icke göra detta utan att själv bevilja fördragsparten samma förmån som denna beviljat den tredje stat, med vilken jämförelse sker. Ett förbehåll om effektiv tillämpning av ömsesidighetsprincipen har emellertid i fransk praxis befunnits lämpligt även i avtal, varest någon bestämmelse om behandling såsom mest gynnad nation icke ingår. Tydligen får förbe hållet därvid icke samma funktion som förut nämnts, eftersom någon jäm förelse med vilka förmåner som beviljas tredje stat icke är i fråga. Förbe hållet blir emellertid av betydelse för det fall att de båda fördragsslutande staternas lagstiftning i det hänseende varom i avtalet är fråga icke är all deles lika utformad och till följd härav den ena staten icke kan tillerkänna den andra lika stora förmåner som denna är i stånd att tillhandahålla. Ver kan av förbehållet blir då att den förra staten icke kan på avtalet grunda anspråk på förmånligare behandling än som kommer den senare staten till del. I betraktande av att skatte- och tullagstiftningen ofta är mycket olika utformad i olika länder, är det tydligt att ett förbehåll med nu angiven ver kan kan vara på sin plats när det gäller beviljandet av privilegier inom denna lagstiftnings område.
Art. 20
stadgar befrielse från direkta och personliga skatter i den mot
tagande staten för karriärkonsul, ävensom för konsulattjänsteman som tjänstgör under karriärkonsul och som är medborgare i den utsändande sta ten. Från den nu nämnda allmänna skattebefrielsen för karriärkonsul och vissa konsulattjänstemän stadgas emellertid betydelsefulla undantag. Be frielsen omfattar sålunda icke skatt som åvilar fast egendom, ej heller skatt som hänför sig till innehav av mer än en bostad. Av sistnämnda bestäm melse följer att ifrågavarande svenska befattningshavare i Frankrike endast för en bostad kan göra anspråk på befriese från skatt som i Frankrike åvilar själva innehavet av bostad. Befrielsen enligt art. 20 gäller ej heller skatt på inkomst från källa inom den mottagande staten, exempelvis den svenska kupongskatten. Vidare undantages skatt på kapital, nedlagt i industriellt eller kommersiellt företag inom den mottagande staten, ävensom skatt på vinst vid realisation av sådan investering eller vid försäljning av fast egen dom, belägen inom den mottagande staten. Slutligen omfattar befrielsen ej heller sådan skatt som har karaktären av vederlag för en lämnad presta tion eller som utgår såsom ersättning för förbättringar av allmänna anord ningar inom visst område. Sistnämnda stadgande överensstämmer med ett motsvarande förbehåll inrymt i art. 9 och 10, vilka innehåller bestämmelser om den utsändande statens rätt att förvärva och inneha fast egendom för konsulatändamål i den mottagande staten. Ytterligare föreskrives i art. 20, att karriärkonsul och konsulattjänsteman, som tjänstgör under karriär- sul och som är medborgare i den utsändande staten, skall åtnjuta befrielse från skatt på ägande eller nyttjande av fordon, lustfartyg och luftfartyg samt på radio- och televisionsapparater. Slutligen innehåller art. 20 ett stad gande av innebörd att skattebefrielse icke medgives för arvskatt eller kvar- låtenskapsskatt eller för skatter eller stämpelavgifter utgående vid överlå telse av fast eller lös egendom.
7
Art. 21
behandlar konsulers privilegier i vad gäller införseltullar. Sålunda
stadgas, att konsul, konsularagent och konsulattjänsteman, vilka är med
borgare i den utsändande staten, vid sin första ankomst till den mottagande
staten skall vara befriade från tull eller annan importavgift för bohag, av
sett att nyttjas av dem själva eller av deras familjer. Vad beträffar motor
fordon, lustfartyg och luftfartyg gäller tillfällig frihet från tull och import
avgifter blott för karriärkonsul och detta för den tid vederbörande tjänstgör
i den mottagande staten. I art. 21 stadgas slutligen skyldighet för såväl den
utsändande staten som för dess konsuler, konsularagenter och konsulat
tjänstemän att, i den mån så erfordras enligt den mottagande statens lag
stiftning, trafikförsäkra dem tillhöriga fordon i vad avser skada som vållas
tredje man. I
art. 22
tillförsäkras den utsändande staten frihet från tull-
och införselavgifter för kontorsmateriel och andra föremål, som tillställes
konsulat för tjänstebruk. Kap. III avslutas med en allmänt hallen föreskrift,
art. 23,
enligt vilken konsul i sin egenskap av officiell representant för den
utsändande staten skall åtnjuta särskilt skydd och hänsynstagande från de
tjänstemän i den mottagande staten, med vilka han har officiella förbin
delser.
Kap. IV
innehåller bestämmelser om konsuls befogenheter. I art. 24 fast
slås en generell behörighet för konsul och konsularagent att bevaka och för
svara den utsändande statens medborgares rättigheter och intressen i den
mottagande staten, ävensom den konsul och konsularagent tillkommande
rätten att i detta syfte hänvända sig till vederbörande myndigheter inom
sina distrikt och, om den utsändande staten saknar diplomatisk represen
tation i den mottagande staten, till dennas regering. I
art. 25
fastställes
konsuls och konsularagents rätt att fritt kommunicera med medborgare i
den utsändande staten samt att bistå dessa inför de lokala myndigheterna.
Art. 26
handlar om konsuls och konsularagents befogenheter när det gäller
att bistå medborgare i den utsändande staten, som anhålles, häktas eller
avtjänar frihetsstraff. Till en början föreskrives sålunda att konsul och kon
sularagent skall kunna begära att av vederbörande myndigheter erhålla upp
gifter om medborgare i den utsändande staten som är intagna i häkte eller
fångvårdsanstalt, utom i fall då de intagna motsätter sig detta. Vidare stad
gas skyldighet för den mottagande statens myndigheter att omedelbart un
derrätta konsul och konsularagent, därest anhållen eller häktad begär att
så skall ske. Därjämte skall konsuln givas tillfälle att besöka anhållen eller
häktad och samtala med honom. Detsamma skall gälla, därest medborgare
i den utsändande staten avtjänar frihetsstraff.
Art. 27—28
innehåller be
stämmelser angående konsuls och konsularagents allmänna behörighet i öv
rigt. Sålunda skall de bl. a. äga att upprätta och inregistrera civilståndshand-
lingar rörande den utsändande statens medborgare samt att i den form som
föreskrives i den utsändande statens lag upprätta handlingar och kontrakt
som gäller egendom befintlig i eller transaktioner avsedda att utföras i den
utsändande staten eller i tredje stat, eller vilka är avsedda att få rättsliga
verkningar i den utsändande staten eller i tredje stat. Därjämte äger konsul
Kungl. Maj:ts proposition nr 157
8
och konsularagent föra matrikel över medborgare i den utsändande staten,
förse dem med pass, laissez-passer eller andra identitetshandlingar, utfärda
viseringar, mottaga förklaringar samt uppsätta, översätta och legalisera
handlingar.
Art. 29
stadgar skyldighet för den mottagande staten att
utse myndighet, som för dess övriga myndigheters räkning skall kunna be
styrka konsulers och konsularagenters namnteckningar. Samma myndighet
skall därjämte för konsuls räkning kunna bestyrka (ten mottagande statens
Övriga myndigheters underskrifter på handlingar. I
art. 30
uppräknas konsul
tillkommande befogenheter, som kan röna inflytande av särskilda överens
kommelser mellan de fördragsslutande parterna. Hit hör bl. a. behörighet
att i enlighet med den utsändande statens lagstiftning anordna förmynder-
skap för omyndiga medborgare i denna, att delgiva domstolshandlingar eller
andra handlingar i civil- och handelsmål, att upptaga bevis för den utsän
dande statens domstolars räkning samt att mottaga depositioner.
I
kap. V
behandlas konsuls befattning med utredning av dödsbon. I den
inledande
art. 31
stadgas skyldighet för de lokala myndigheterna att ome
delbart underrätta vederbörande konsul, då medborgare i den utsändande
staten avlidit.
Art. 32
innehåller konventionens huvudregel rörande konsuls befogenhe
ter vid utredning av dödsbon. Sålunda stadgas däri, att konsul äger rätt
att, även i frånvaro av uttrycklig fullmakt, städse företräda medborgare i
den utsändande staten, som ej är bosatt i den mottagande staten och ej är
där företrädd genom utsett ombud, så snart person avlidit efterlämnande
egendom till vilken ifrågavarande medborgare i den utsändande staten har
rätt eller pa vilken han reser anspråk. Den avlidnes medborgarskap saknar
således i detta sammanhang betydelse. Om den bortovarande senare själv
skulle bevaka sina intressen eller utse eget ombud, skall emellertid kon
sulns behörighet att företräda honom upphöra. I
art. 33
föreskrives att, i
fall där konsul utövar sina befogenheter som ombud för dödsbodelägare,
han i denna egenskap skall vara underkastad den mottagande statens lag
stiftning och lyda under dess domstolar på samma sätt som medborgare i
samma stat. Konsuln kan således i denna egenskap icke åberopa någon im
munitet. I
art. 3£
stadgas rätt för konsul att ensam ombesörja bouppteck-
ning och andra åtgärder i samband med omhändertagandet av egendom som
efterlämnas av medborgare i den utsändande staten vilka såsom sjöfolk eller
passagerare på fartyg hemmahörande i samma stat avlider i hamn, i land
efter landstigning eller ombord.
Kap. VI
behandlar konsuls och konsularagents befattning med ärenden
rörande sjöfarten. I
art. 35
fastställes deras rätt att, sedan fartyg förande
den utsändande statens flagga inklarerats i hamn i den mottagande staten,
obehindrat besöka detsamma och förhöra befälhavaren och medlemmarna
av besättningen, granska skeppspapperen, upptaga förklaringar angående
fai tygets resa samt för den utsändande statens räkning avlämna alla slags
handlingar, som erfordras för fartygets vidare färd. I artikeln stadgas där
jämte en motsvarande ovillkorlig rätt för fartygets befälhavare och besätt-
Kungl. Maj:ts proposition nr 157
Kungl. Maj.ts proposition nr 157
9
ningsmedlenimar att träda i förbindelse med konsul och att uppsöka kon
sulat.
Art. 36
fastslår konsuls och konsularagents uteslutande rätt att vidtaga
åtgärder för upprätthållandet av inre ordning och disciplin ombord på far
tyg, hemmahörande i den utsändande staten. Vidare föreskrives här, att
konsuln eller konsularagenten äger själv avgöra alla tvister mellan befälha
varen och övriga ombordanställda. Konsuls och konsularagents rätt att ut
öva sina av den utsändande staten fastställda befogenheter i vad avser sjö
mäns anställande, inställelse ombord, avskedande och avmönstring be
kräftas ävenledes. Enligt
art. 37
skall den mottagande statens myndigheter
icke befatta sig med någon händelse ombord på fartyg, hemmahörande i
den utsändande staten, eller vidtaga någon laga åtgärd med anledning av
brott som begåtts ombord. Från denna bestämmelse stadgas emellertid en
rad väsentliga undantag. De lokala myndigheterna skall sålunda kunna in
gripa därest konsul eller, i brådskanle fall, fartygets befälhavare, framför
begäran härom och likaledes därest fråga är om oroligheter av den art att
lugnet och allmänna ordningen i land eller i hamnen störes eller den all
männa hälsovården och säkerheten äventyras. Vidare har de lokala myn
digheterna tillerkänts behörighet att ingripa om grovt brott begåtts ombord,
varmed i Sverige förstås brott, varå kan följa frihetsstraff i fyra år, och
i Frankrike brott, varå kan följa sådant straff i tre år. Slutligen skall de
lokala myndigheterna kunna ingripa, om personer icke tillhörande besätt
ningen är inblandade eller om saken gäller medlemmar av besättningen,
som är medborgare i den mottagande staten, och det icke rör sig om blott
överträdelser av disciplinreglementet ombord. Ingripande av de lokala myn
digheterna skall föregås av underrättelse till konsuln i så god tid att denne
kan närvara vid den tillämnade åtgärden. Det stadgas emellertid vidare ut
tryckligen, att bestämmelserna i förevarande artikel icke får åberopas, då
fråga är om tillämpningen av den mottagande statens lagstiftning och före
skrifter angående tullar, hälsovården eller kontrollåtgärder i övrigt som
rör ordningen i hamn, varors beskaffenhet eller utlänningars inresa.
Art. 38
handlar om konsuls och konsularagents befogenheter att ingripa
då besättningsmedlem rymt från fartyg hemmahörande i den utsändande
staten. Sålunda stadgas, att konsuln äger låta fasttaga och återsända om
bord sjöman eller annan medlem av besättningen som rymt på den mot
tagande statens territorium, dock endast under förutsättning alt besättning
ens styrka eljest skulle vara otillräcklig för att säkra fartygets möjlighet
att fortsätta sin färd. Konsuln skall skriftligen hänvända sig till vederbö
rande lokala myndigheter och styrka, alt den efterlyste är medlem av be
sättningen och att hans närvaro ombord är nödvändig för att fartyget skall
kunna fortsätta sin resa. En sålunda styrkt framställning åligger det den
mottagande statens myndigheter att efterkomma, med förbehåll dock för
tillämpningen av den mottagande statens i lag givna bestämmelser rörande
asylrätten. Därjämte stadgas att, om rymlingen begått brott i land, den lo
kala myndigheten kan låta anstå med hans återförande till dess dom över
10
brottet avkunnats och denna helt verkställts. Slutligen stadgas undantag
från bestämmelserna om återförande av rymling för det fall att fråga är
om medborgare i den mottagande staten.
Art. 39
behandlar konsuls "behö
righet att, i enlighet med den mottagande statens i lag givna föreskrifter,
mottaga förklaringar och uppsätta handlingar avseende bl. a. fartygs re
gistrering eller avregistrering i den utsändande staten, utrustning eller upp
läggning av fartyg hemmahörande i den utsändande staten samt registrering-
av förändringar beträffande äganderätten till sådant fartyg ävensom be
träffande inteckningar eller andra sakrätter som åvilar detsamma.
Art.
40
innehåller regler för det fall att fartyg hemmahörande i den utsändande
staten förliser eller strandar vid den mottagande statens kust. De lokala
myndigheterna skall i sådant fall så snart som möjligt underrätta vederbö
rande konsul eller konsularagent. Konsuln tillerkännes vidare behörighet
att med de lokala myndigheternas hjälp leda alla åtgärder som hänför sig
till fartygets bärgning och han äger att i redarens frånvaro vidtaga alla
lämpliga anstalter i fråga om fartyget. Vidare stadgas, att de lokala myn
digheternas medverkan i bärgningsarbetet icke skall få giva anledning till
uppbärande av några avgifter från deras sida utöver ersättning för direkta
utgifter i samband med bärgningsarbetet samt avgifter som under motsva
rande omständigheter skulle ha uttagits också av fartyg hemmahörande i
den mottagande staten. Slutligen föreskrives, att last och annan egendom,
som kan ha räddats vid förlisning, icke får beläggas med tuii och import
avgifter annat än om den införes till förbrukning i den mottagande sta
ten.
Art. il
stadgar behörighet för konsul och konsularagent att, efter
samtycke av de lokala myndigheterna, på motsvarande sätt omhändertaga
vrakgods, vilket påträffas inom den mottagande staten och som tillhör
medborgare i den utsändande staten eller fartyg hemmahörande därstädes.
Förutsättning härför är dock, att ägaren till godset eller annan rättsägare
ej själv är i tillfälle att bevaka sin rätt. Enligt
art. i2
äger konsul slutligen
reglera skador vid haveri med fartyg hemmahörande i den utsändande sta
ten. Förutsättningar härför är likväl, att icke annat avtalats mellan reda
ren, lastens ägare och försäkringsgivaren och att icke medborgare i den
mottagande staten eller i tredje stat är berörda av skadorna.
Under rubriken »slutbestämmelser» har i
art. i3
—46 sammanförts vis
sa stadganden, delvis av formell natur, som icke kunnat inrangeras un
der de föregående kapitelrubrikerna.
Art. 43
innehåller ett allmänt stad
gande, enligt vilket konsul i överensstämmelse med folkrättens regler skall
äga fullgöra alla uppgifter, som av den mottagande staten godkännes såsom
överensstämmande med rådande sedvänjor i fråga om konsulatväsen. Där
jämte fastställes konsuls behörighet att för vidtagna ämbetsåtgärder upp
bära avgifter i den utsträckning sådana föreskrives i den utsändande sta
tens lagstiftning. I
art.
44 stadgas, att tvist rörande tillämpning eller tolk
ning av konventionen vilken icke kunnat lösas på diplomatisk väg eller i
enlighet med gällande svensk-franska förliknings- och skiljedomstraktat
skall kunna hänskjutas till den internationella domstolen. I
art. 45
bestäm
Kungl. Maj.ts proposition nr 157
11
mes att vid ikraftträdandet av konventionen vissa äldre överenskommelser
skall upphöra att gälla i vad avser områden för vilka konventionen äger
tillämpning. Följande bestämmelser omfattas av detta stadgande, nämligen
deklarationen om ömsesidigt utlämnande av förrymt sjöfolk, undertecknad
i Paris den 15 maj 1856, artiklarna 9—12 i 1881 års svensk-norsk-franska
sjöfartstraktat, deklaration den 19 maj 1886 angaende utbetalandet av sjö
män tillkommande hyra ävensom behandlingen av deras kvarlåtenskap samt
ministeriella noter angående tullfri införsel av vissa konsulatrekvisita, ut
växlade i Paris den 25 juni, 23 och 31 juli 1900.
Slutligen föreskrives i
art. 56,
att konventionen skall träda i kraft på
dagen för ratifikationsinstrumentens utväxling samt förbliva i kraft till
dess endera parten uppsäger densamma, varvid ett ars uppsägningstid skall
gälla.
Departementschefen
Som av den föregående redogörelsen framgår, innehåller den föreliggan
de konventionen detaljerade bestämmelser rörande omfattningen av konsu
lers immunitet och privilegier samt deras behörighet att i olika situationer
inskrida till förmån för den stat som utnämnt konsuln eller för medbor
gare i denna. Sedan det andra världskrigets slut har ett flertal sådana bi
laterala konsularkonventioner upprättats mellan skilda stater. För Sve
riges del ingicks en konsularlconvention med Storbritannien den 14 mars
1952, vilken trädde i kraft den 24 september 1952, och förhandlingar pågår
med Amerikas Förenta Stater om ersättande av 1910 års konsularkonven-
lion mellan Sverige och nyssnämnda stat med en ny, mera tidsenlig över
enskommelse. Även Frankrike har under ef terkrigsperioden varit inriktat
på att upprätta nya avtal av detta slag. Sålunda har den 31 december 1951
undertecknats en konsularkonvention mellan Frankrike och Storbritannien,
vilken sedermera trätt i kraft, och Frankrike bedriver för närvarande för
handlingar i samma syfte med bl. a. Italien. I betraktande av vad som nu
anförts, har det förefallit naturligt att, vid den modernisering av de traktat
mässiga förbindelserna mellan Sverige och Frankrike som berörts i det
föregående, även utsträcka denna till det konsulära området.
Den nu ifrågavarande svensk-franska konventionen skiljer sig i sina hu
vuddrag icke från den ovannämnda svensk-brittiska konsularlconventionen,
vilken förelädes riksdagen med propositionen nr 169 till 1952 års riksdag.
De olikheter som förekommer är huvudsakligen betingade av skiljaktig
heter i brittisk och fransk lagstiftning eller sedvänja. På vissa punkter tor
de likväl ett närmare klargörande av den nu aktuella texten vara befogat.
Kap. I
i konventionen, som behandlar dess tillämpningsområde och inne
håller definitioner av vissa i konventionen förekommande uttryck, torde icke
påkalla några kommentarer i detta sammanhang.
Detsamma gäller stadgandena i
kap. 11,
som behandlar frågor i samband
med konsuls erkännande och konsulatdistrikt. Bestämmelserna i detta ka
pitel överensstämmer i huvudsak med de sedvänjor som för närvarande
iakttages på ifrågavarande områden.
Iiungl. Maj:ts proposition nr 157
Kungl. Maj:ts proposition nr 157
Av de i
kap. III
intagna föreskrifterna om konsuls immunitet och privi
legier bör
art. 9
uppmärksammas, vari stadgas rätt för den utsändande sta
ten att förvärva fastighet som erfordras för konsulatändamål. Då enligt svensk rätt utländskt rättssubjekt icke äger förvärva fastighet utan Kungl. Maj .ts tillstånd, innebär stadgandet i fråga i likhet med motsvarande stad gande i den svensk-brittiska konventionen ett åtagande från svensk sida att lämna dylikt tillstånd, da fråga är om fastighet som erfordras för i detta fall franskt konsulat. I sammanhang härmed är emellertid att märka även den bestämmelse i art. 3 enligt vilken den mottagande staten äger rätt att motsätta sig upprättandet av konsulat dels inom orter, där det överhuvud icke anses önskvärt att utländska konsulat inrättas, och dels in om distrikt eller kvarter på en viss ort, vilka man önskar skall vara fria från konsulära byggnader. Det i art. 9 intagna stadgandet om att den ut sändande statens förvärv av fastighet för konsulatändamål icke skall för anleda någon uppbörd till förmån för den mottagande staten motsvaras i vad gäller svensk rätt av en i samband med den svensk-brittiska konsularlconventionens tillkomst vidtagen ändring i stämpelförordningen (jfr SFS 1952:318), enligt vilken Kungl. Maj :t under förutsättning av ömsesidighet må medgiva frihet från stämpel för köpehandling, på grund varav sökes lagfart å främmande stat tillhörig egendom som är avsedd för vederbörande stats beskickning eller konsulat härstädes.
I
art. 12
har intagits bestämmelser, enligt vilka karriärkonsui skall aga
använda sig av chiffer och kurirpost. Dylika rättigheter har medgivits kar riärkonsul också i den svensk-brittiska konsularkonventionen och motive ras av det praktiska värde som desamma i vissa situationer kan äga för konsul. I
art. 13
inrymmes stadganden om konsulatlokalernas immunitet.
1 enlighet med allmänna folkrättsliga principer är denna mindre långt gå ende för konsulats lokaler än för beskicknings. Medan de senare under alla omständigheter torde åtnjuta immunitet gentemot de lokala myndigheternas ingripanden, kan polisen eller andra myndigheter under de i artikeln an givna förutsättningarna bereda sig tillträde till konsulat. Den avvägning som här skett mellan behovet av viss immunitet för konsulat och hänsyn till allmänna rättsskydds- och ordningsintressen förefaller lämplig. Den franska originaltextens uttryck för det beslut av myndighet som i normala fall erfordras, innan en polisundersökning av konsulats lokaler må före tagas,
»mandat ou décision judiciaire»,
torde i Sverige få anses innebära
att av rätten meddelat förordnande enligt 28 kap. 4 § rättegångsbalken skall föreligga.
Den i
art. Ib
föreskrivna befrielsen för konsul, konsularagent och kon
sulattjänsteman, vilka är medborgare i den utsändande staten, från civil och militär tjänsteplikt samt rekvisitioner står i överensstämmelse med rå dande internationell praxis. Detsamma är förhållandet beträffande konsu latlokalernas och de konsulära bostädernas undantagande från rekvisitioner, pålagor eller inkvarteringar. Att märka är att något motsvarande undantag icke stadgas beträffande expropriation i den svenska expropriationslagstift- ningens mening.
13
I
art. 15
bekräftas den folkrättsliga regeln att konsulatpersonal icke kan
ställas till svars inför den mottagande statens domstolar eller administrativa
myndigheter, såvitt gäller handlingar i tjänsten. Av stadgandet torde följa
att, i vad angår handlingar eller förhållanden som icke rör deras tjänsteut
övning, konsul och annan konsulatpersonal är underkastade den mottagande
statens jurisdiktion. Enligt
art. lti
åtnjuter emellertid karriärkonsul en viss
personlig immunitet utöver vad som nyss nämnts; sådan konsul må nämli
gen ej anhållas utom för det fall att han gripes på bar gärning, och han må
icke häktas med mindre han gjort sig skyldig till grovt brott. Då enligt svensk
rätt anhållande blott får ske, därest vederbörande också kan häktas för gär
ningen, torde av det sistnämnda stadgandet i konventionen följa, att karriär
konsul icke heller kan anhållas annat än för särskilt grova brott. Emellerlid
torde i övriga fall gripande i den mening 24 kap. 7 § rättegångsbalken an
giver kunna ske, därest karriärkonsul påträffas under begående av brott. De
i
art. 17
stadgade lättnaderna i fråga om karriärkonsuls vittnesmål i civil
mål återfinnes i lagen den 3 februari 1911 angående viss lättnad för utländsk
konsul i fråga om vittnesmåls avläggande och synes icke påkalla någon kom
mentar.
Vid utformandet av bestämmelserna i
art. 19—22
angående de finansiella
privilegierna har måst beaktas att de båda fördragsslutande staternas skatte-
och tullagstiftning i åtskilliga hänseenden är av inbördes olika struktur och
följaktligen icke lånar sig annat än till mycket ungefärliga jämförelser. Det
är mot denna bakgrund som i
art. 19
med avseende på art. 20—22 intagits
det förut berörda förbehållet om effektiv tillämpning av ömsesidighetsprin-
cipen. Häri ligger en hänvisning till att det kan föreligga variationer i de
båda staternas lagstiftning eller praxis, vilka kan föranleda endera staten att
i ett eller annat hänseende tillämpa konventionen snävare än som närmast
skulle följa av en strikt bokstavstolkning därav. Följden blir i så fall att
den andra staten äger på motsvarande sätt begränsa de förmåner som be
viljas enligt konventionen.
I
art. 20
följer därefter det centrala stadgandet att karriärkonsul ävensom
konsulattjänsteman, som tjänstgör under karriärkonsul och är medborgare i
den utsändande staten, skall vara befriad från direkta och personliga skatter
i den mottagande staten. Den i fråga om konsulattjänstemän gjorda begräns
ningen till dem som tjänstgör under karriärkonsul har föranletts av att
enligt 18 § 1 mom. kungl. förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomst
skatt nu ifrågavarande skattefrihet i Sverige endast åtnjutes av personalen
vid främmande makts lönade konsulat men däremot icke exempelvis av
en lönad tjänsteman som tjänstgör under en honorärkonsul. I detta samman
hang må emellertid framhållas att enligt art. 7 i gällande svensk-franska av
tal för undvikande av dubbelbeskattning av 1936 skatt på inkomst, som
åtnjutes på grund av tjänst eller arbete i form av avlöning eller annan för
mån från endera fördragsslutande staten, skall utgöras endast i den stat,
varifrån förmånen utgår. Med stöd av sistnämnda bestämmelse kan sålunda
en lönad svensk tjänsteman hos en svensk honorärkonsul i Frankrike göra
Kungl. Maj:ts proposition nr 157
Kungl. Maj.ts proposition nr 157
anspråk på att i Frankrike åtnjuta frihet från skatt på sin löneinkomst. På motsvarande sätt kan honorärkonsul själv göra anspråk på skattefrihet för de i form av avgifter för hans tjänsteåtgärder uppburna medel vilka han äger behålla för egen räkning.
Huvudregeln om nu ifrågavarande konsulatpersonals befrielse från direkta skatter i den utsändande staten är, såsom tidigare berörts, försedd med en rad undantag beträffande skatter för vilka endera eller båda de fördragsslu- tande staternas lagstiftning icke medger befrielse. Såvitt gäller i Sverige före kommande skatter, står den gränsdragning som här skett i saklig överens stämmelse med motsvarande föreskrifter i art. 16 i den svensk-brittiska kon- sularkonventionen av 1952. Med anledning av att inkomst från källa inom den mottagande staten generellt undantagits från skattebefrielse må påpe kas att i detta hänseende den svenska lagstiftningen på en punkt är för månligare för utländska karriärkonsuler än vad förhållandet är med den franska lagstiftningen och den därav betingade konventionsregeln. Enligt 1 § kungl. förordningen den 12 februari 1943 om kupongskatt jämförd med 18 § 1 mom. kungl. förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt är nämligen utländsk karriärkonsul i Sverige befriad från kupongskatt och från skatt på inkomst genom utdelning på andelar i svenska ekonomiska föreningar, under det att svensk karriärkonsul i Frankrike har alt erlägga motsvarande franska skatt,
taxe proportionelle sur les revenus de valeurs
mobiliéres.
I
art. 21
stadgas i första stycket att konsuler, konsularagenter och konsu
lattjänstemän, som är medborgare i den utsändande staten, skall åtnjuta tull frihet i vad avser det bohag de medför vid sin första ankomst till den mot tagande staten. Enligt 5 § b) tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 äger Konungen förordna om tullfrihet bl. a. för varor som införes av utländska karriärkonsuler. Till detta stadgande ansluter sig 23 § kungörelsen den 29 november 1929 med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen, enligt vilken bl. a. lönad konsul åtnjuter tullfrihet för varor, som införes för hans eget eller för hans familjs behov. Den sålunda för karriärkonsuler stadgade tullfriheten, vilken icke är begränsad till att gälla endast för varor medförda vid den första ankomsten till Sverige, saknar direkt motsvarighet för annan konsulär personal. Emellertid är att märka att enligt § 5 m) tulltaxeförord ningen tullfrihet åtnjutes för brukade husgeråds- eller andra lösörepersed lar, som inkommer för sådan persons räkning som inflyttar från utlandet. Eftersom vidare den i art. 21, första stycket, i konventionen stipulerade tull friheten för konsulär personal endast gäller bohag, som införes vid den första ankomsten till den mottagande staten, får det anses mellan den svenska lagstiftningen och konventionen föreligga en sådan ungefärlig över ensstämmelse som enligt vad som förut sagts i samband med kommenteran det av art. 19 är tillräcklig. Den i art. 21, andra stycket, stadgade tullbe frielsen för karriärkonsul i fråga om motorfordon och luftfartyg upphör i enlighet med 24 § tillämpningskungörelsen till tulltaxeförordningen, därest transportmedlet avyttras tidigare än två år från införseln. Vad åter gäller
15
förhållandena i Frankrike, får där det tullfritt införda motorfordonet i prin
cip icke utan erläggande av tull avyttras till annan än den som själv åtnju
ter tullfrihet. Dessutom erfordras för sådan avyttring mot erläggande av tull
särskilt tillstånd, och dylikt beviljas endast om ägaren innehaft motorfordo
net minst 18 månader. I annat fall måste denne återutföra motorfordonet
om han vill avyttra detsamma. Även de nu återgivna svenska och franska
reglerna får anses utgöra sådana jämkningar i den i art. 21 andra stycket
stipulerade tullfriheten vilka förutsatts i art. 19.
Av de i
kap. IV
upptagna stadgandena om konsuls allmänna befogenhe
ter bör till en början uppmärksammas
art. 26.
Vad här stadgas om konsuls
rätt att besöka och samtala med medborgare i den utsändande staten, som
är anhållen eller häktad eller avtjänar frihetsstraff, överensstämmer i hu
vudsak med motsvarande föreskrifter i art. 19 i den svensk-brittiska kon-
sularkonventionen och står liksom dessa i överensstämmelse med hithörande
bestämmelser i strafflagens promulgationsförordning.
Art. 27
erfordrar eu kommentar. I denna artikels första stycke fastställes
till en början att konsul och konsularagent i överensstämmelse med den
mottagande statens lagstiftning äger upprätta och inregistrera civilstånds-
handlingar rörande medborgare i den utsändande staten. Med den franska
textens uttryck »
dresser les actes cTétat civilt
avses icke blott införande i ma
trikel eller register av dödsfall, födslar, vigslar och andra förändringar i den
utsändande statens medborgares civilstånd utan även, i vad avser vigsel, för
rättande av sådan. Rätt för fransk konsul och konsularagent i Sverige att för
rätta vigsel föreligger genom särskilt av Kungl. Maj :t i enlighet med 5 § lagen
1904 om internationella rättsförhållanden rörande äktenskap m. m. meddelat
beslut. De nu ifrågavarande befogenheterna för fransk konsul och konsulara
gent i Sverige upphäver emellertid icke sådan skyldighet för enskild att göra
anmälan till svenska myndigheter, som må vara i svensk lag föreskriven
(jfr bl. a. i 16 och 18 §§ folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 stad
gad skyldighet för enskild att anmäla födsel och dödsfall).
I art. 27 första stycket har vidare upptagits ett stadgande rörande konsuls
och konsularagents behörighet att upprätta handlingar och kontrakt. En be
stämmelse härom är framför allt av betydelse för Frankrike med dess ut
vecklade notariatväsen, i det franska konsuler och konsularagenter enligt
fransk rätt är behöriga att fullgöra en rad uppgifter vilka i Frankrike an
kommer på notarier
(notaires).
Följaktligen har här föreskrivits att de fran
ska konsulerna skall äga upprätta handlingar och kontrakt i notarieil form,
varemot svarar att de svenska konsulerna tillerkänts befogenhet att upp
rätta handlingar och kontrakt i den form som må vara föreskriven i svensk
lag och i den utsträckning som kan följa av vederbörande svenska instruk
tioner. Nu ifrågavarande befogenhet för konsulerna har emellertid begrän
sats till att avse handlingar och kontrakt, vilka gäller egendom befintlig i
eller transaktioner avsedda att utföras i den utsändande staten eller i tredje
stat eller vilka är avsedda att få rättsliga verkningar i den utsändande sta
ten eller i tredje stat. Konventionen medger sålunda exempelvis icke befo
Kungl. Maj:ts proposition nr 157
Kungl. Maj:ts proposition nr 157
genhet för en fransk konsul i Sverige att i fransk notarieil form upprätta ett köpekontrakt rörande fast egendom i Sverige. Även inom det begränsade om råde som ifrågavarande stadgande sålunda avser har konsuler endast tillagts den formella behörigheten att upprätta handlingar och kontrakt. Vilken rättslig verkan som blir att tillägga desamma i den mottagande staten får sålunda, därest fråga därom skulle uppkomma inför dennas domstolar, be dömas efter samma stats rätt, bl. a. dess internationella privaträtt.
art. 29
stadgas, att den mottagande staten skall utse myndighet, som
skall vara behörig dels att för dess övriga myndigheters räkning bestyrka konsulers och konsularagenters namnteckningar och dels att för konsuls räkning bestyrka den mottagande statens övriga myndigheters underskrif ter på handlingar. Dessa uppgifter åvilar i Sverige utrikesdepartementets rättsavdelning.
I
art. 30
uppräknas befogenheter vilka tillkommer konsul med förbehåll
för vad som kan ha stadgats i särskilda överenskommelser mellan de för- dragsslutande staterna. Den första av dessa befogenheter avser anordnandet av förmynderskap eller kuratel. Med sistnämnda uttryck avses här det i fransk rätt förekommande, omyndigförklaring närstående institutet
cura-
telle.
Verkningarna inom Sverige av fransk konsuls hithörande åtgärder
blir att bedöma enligt bestämmelserna i 4 och 5 kap. lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynder skap och adoption. För de svenska konsulernas del erbjuder den svenska la gen icke möjlighet att utöva nu ifrågavarande befogenhet. Uppräkningen i art. 29 innefattar vidare konsuls befogenhet att delgiva handlingar och upp taga bevis i civilmål, att mottaga depositioner, att medverka vid utredningar av dödsbon och att vaka över efterlevnaden av den utsändande statens lag stiftning rörande handelssjöfarten. Befogenheten i fråga om delgivningar och bevisupptagning har ställts i beroende av medgivande i den mottagande statens lagstiftning. Anmärkas må emellertid i detta sammanhang att enligt art. 6 i Haagkonventionen den 17 juni 1905 angående vissa till civilproces sen hörande ämnen av internationell natur, varav såväl Sverige som Frank rike är bundna, den mottagande staten icke kan motsätta sig delgivning ge nom konsul, då den handling varom fråga är utan användande av tvångsme del skall tillställas medborgare i den utsändande staten. Vad åter angår konsuls befogenhet att mottaga depositioner fastställes i art. 29 att deposi tionerna icke åtnjuter den immunitet som tillerkänts konsulats arkiv och tjänstehandlingar. Beträffande slutligen konsuls befogenheter med avseen de på boutredningar och sjöfarten regleras dessa ämnen närmare i kap. V och VI i konventionen.
Stadgandena i
kap. V
om konsuls befattning med utredning av dödsbon är
konstruerade utifrån samma princip som motsvarande bestämmelser i den svensk-brittiska konsularkonventionen. Grundtanken är att konsul i kraft av sin tjänst skall äga företräda frånvarande intressent i ett dödsbo, vilken är medborgare i den utsändande staten, med samma verkan som om kon suln innehade en uttrycklig fullmakt från denne. Bestämmelserna i fråga
Kungl. Maj:ts proposition nr 157
17
torde för de svenska domstolarnas del innebära, att för bortovarande fransk
dödsbodelägare icke bör förordnas god man, därest fransk konsul eller
konsularagent gör bruk av den honom sålunda i konventionen tillerkända
behörigheten att företräda den bortovarande. Redan i den proposition med
vilken den svensk-brittiska konsularkonventionen förelädes riksdagen ansåg
jag mig kunna förorda ett dylikt legalt ställföreträdarskap genom konsul
vid boutredningar i Sverige, varför jag här inskränker mig till att hänvisa
till vad som i den tidigare propositionen ytterligare anfördes på denna punkt
(jfr proposition nr 169 till 1952 års riksdag, sid. 21). Den i art. 31 intagna
föreskriften om skyldighet för de lokala myndigheterna att underrätta kon
sul om att medborgare i den utsändande staten avlidit torde böra föranleda
administrativa tillämpningsföreskrifter för domstolar och pastorsämbeten
liksom de förras uppmärksamhet i lämplig form synes böra fästas på fran
ska konsulers behörighet att företräda frånvarande franska dödsbodelägare.
I
kap. VI
har inrymts bestämmelser om konsuls befattning med ären
den som rör sjöfarten. I
art. 36
stadgas, att i den mottagande staten kon
sul ensam är behörig att vidtaga åtgärder för upprätthållandet av inre
ordning och disciplin ombord på den utsändande statens handelsfartyg och
att avgöra alla slags tvister mellan befälhavaren och någon av besättningen.
Av sammanhanget framgår att de tvister som här avses är sådana vilka
uppkommer mellan befälhavaren och besättningen i denna deras egenskap,
d. v. s. tvister vilka rör tjänsteförhållandet. Nu förevarande stadgande står,
såvitt gäller förhållandena ombord på svenska fartyg i utrikes fart, i över
ensstämmelse med den svenska rättens ståndpunkt sådan denna kommer
till uttryck i sjömanslagen den 30 juni 1952 (jfr bl. a. 33, 43 och 67 §§).
Vad åter angår utländska fartyg som uppehåller sig inom svenskt område,
är att märka lagen den 30 juni 1952 om undantag från svensk domstols
behörighet såvitt angår vissa tvister mellan befälhavare och besättning å
utländskt fartyg. Enligt denna lag äger Konungen under förutsättning av
ömsesidighet förordna att tvist mellan befälhavaren å fartyg med hemort i
annat land och besättningen angående tjänsteförhållandet icke må upptagas
vid svensk domstol. Konventionen kräver tydligen att förordnande varom
nu sagts meddelas i fråga om franska fartyg.
1
art. 37
behandlas de lokala myndigheternas rätt att inskrida i anledning
av brott och andra händelser som inom den mottagande statens område in
träffat ombord på fartyg hemmahörande i den utsändande staten. Innebör
den av de här meddelade bestämmelserna är att sådant inskridande icke
skall äga rum därest de inblandade, vare sig gärningsmän eller målsägare,
är medlemmar av besättningen och icke medborgare i den mottagande
staten. Dock skall myndigheterna kunna ingripa därest konsuln eller, i
brådskande fall, fartygets befälhavare så begär, eller därest fråga är om
gärningar med störande verkningar utanför fartyget, eller slutligen därest
ombord begåtts brott, som är belagt, i Sverige med fyra års frihetsstraff och
i Frankrike med tre års frihetsstraff. Bestämmelserna i fråga utsäger i
och för sig intet angående principfrågorna om svensk strafflags tillämp-
2
Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. .Ve 157
lighet och svensk domstols domsrätt i fråga om brott begångna ombord på utländska fartyg. Däremot anges en gräns för de svenska polismyndighe ternas brottsutredande verksamhet när det gäller gärningar begångna om bord på franskt fartyg. Den ovisshet som f. n. i viss mån utmärker rätts läget och praxis i hithörande hänseenden kan väntas bliva undanröjd i sam band med den fortgående reformeringen av den svenska strafflagen. Det må sålunda erinras om att straffrättskommittén i sitt 1953 framlagda förslag till brottsbalk i 23 kap. 6 § andra stycket upptagit ett stadgande av inne håll att, om brott å utländskt fartyg eller luftfartyg är begånget av utlänning som tillhörde eller medföljde fartyget mot sådan utlänning eller mot ut ländskt intresse, åtal ej må väckas utan att Konungen förordnar härom. Det sålunda föreslagna stadgandet förefaller sakligt välgrundat och skulle tydligen sta i närmaste samklang med den tankegång som ligger till grund för den förevarande föreskriften i den svensk-franska konsularkonventio- nen liksom för motsvarande bestämmelser i art. 27 i den svensk-brittiska konsularkonventionen. Vad i
art. 38
stadgas angående konsuls medverkan
lör att ombord återföra medlem av besättningen på fartyg hemmahörande i den utsändande staten, vilken rymt på den mottagande statens territorium, står i överensstämmelse med en motsvarande bestämmelse i sjömanslagen (52 § jämförd med 48 § förordningen angående beskickningar och kon sulat) och kan därför godkännas. Stadgandet i art. 38 är avsett att ersätta en särskild svensk-fransk överenskommelse i samma ämne av den 15 maj 1856. Förbehåll göres i artikeln för tillämpningen av de fördragsslutande parternas i lag givna bestämmelser rörande asylrätten. I vad avser svensk rätt återfinnes bestämmelser om mottagande i riket av politisk flykting i 2 § utlänningslagen den 30 april 1954.
I övrigt föranleder icke konventionens bestämmelser om sjöfarten några kommentarer. Regleringen av hithörande spörsmål står i överensstämmelse med den internationella rätten, sådan denna uppfattas i Sverige, och med för således ingen olägenhet ur svensk synpunkt.
Utformningen av slutbestämmelserna i konventionen överensstämmer med vad som allmänt är brukligt och påkallar icke här någon närmare kom mentar.
Det till konventionen anslutna signaturprotokollet innehåller ett stad gande, enligt vilket vardera staten förbehåller sig rätten att ålägga den and ra partens konsulatfastigheter skatt, som skall anses representera ersätt ning för gjorda tjänster eller förbättring av allmänna anordningar på plat sen, varav sådan fastighet drager nytta. I vad angår förhållandena i Sve rige, innebär stadgandet att av nu ifrågavarande fastigheter kommer att uttagas den del av den kommunala inkomstskatten som beräknas på grund val av dem i enlighet med kommunalskattelagens bestämmelser åsatta ga rantibelopp (jfr särskilt kommunalskattelagen 2, 47 och 47 a §§).
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, innefattar den nu ifråga varande konventionen en reglering av den mångfald spörsmål, delvis av stor praktisk betydelse, som rör konsulernas rättsliga ställning och befo
Kungl. Maj:ts proposition nr 157
19
genheter i förhållandet mellan Sverige och Frankrike. De erfarenheter, som
vunnits under tillämpningen av den i det föregående flerstädes berörda
svensk-brittiska konsularkonventionen, har bestyrkt min uppfattning be
träffande värdet av en avtalsmässig reglering av konsulatväsendet, särskilt
när det gäller förhållandet mellan vårt land och stater med vilka våra för
bindelser i skilda avseenden är särskilt omfattande och intima.
Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå, att den här bi-
lagda konsularkonventionen mellan Sverige och Frankrike måtte föreläg
gas riksdagen och hemställer alltså
att
Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksda
gen att godkänna ratifikation av konventionen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den ly
delse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
C. C:son Kjellberg
Kungl. Maj.ts proposition nr 157
Kungl. Maj ds proposition nr 157
Översättning.
Convention. consulaire entre la Répu-
blique Frangaise et le Royaume
de Suéde.
Le Président de la République Fran gaise, et Sa Majesté le Roi de Suéde, désirant regler la situation des consuls habilités å exercer leurs fonctions dans leurs territoires respectifs, ont résolu de conclure une convention consulaire et ont nommé å cet effet pour leurs pléni- potentiaires, savoir:
Le Président de la République Fran gaise,
Monsieur René
Massigli,
Ambassa-
deur de France, Secrétaire Général du Ministére des Affaires Etrangéres.
Sa Majesté le Roi de Suéde, Son Excellence Karl Ivan
Westman,
Ambassadeur de Suéde en France.
lesquels, aprés avoir échangé leurs pleins pouvoirs reconnus en bonne et due forme, sont convenus des disposi tions suivantes:
TITRE I.
Application et définitions.
Article 1.
La présente Convention s’applique, en ce qui concerne 1’Union Frangaise, å la République Frangaise, aux autres terri toires de 1’Union Frangaise, å 1’exception des Etats associés dTndochine, et aux Etats ou territoires dont la France assume la responsabilité des relations internationales.
En ce qui concerne les territoires de Sa Majesté le Roi de Suéde: au Royaume de Suéde.
Artide 2.
Aux termes de la présente Convention, il faut entendre: par Etat d’envoi, la Haute Partie Contractante qui nomme le Consul;
Konsularkonvention mellan Konunga
riket Sverige och Franska
Republiken.
Hans Majestät Konungen av Sverige och Franska Republikens President, vilka önska reglera den ställning som inom deras respektive territorier skall tillkomma konsuler bemyndigade att tjänstgöra därstädes, hava beslutat att avsluta en konsularkonvention och ha va för detta ändamål till sina befull- mäktigade ombud utsett
Hans Majestät Konungen av Sverige Sin ambassadör i Frankrike Karl Ivan
W
estman
Franska Republikens President Ambassadören René
Massigli,
gene
ralsekreterare i utrikesministeriet
vilka, efter att hava delgivit var andra sina fullmakter som befunnits i god och behörig form, överenskommit om följande bestämmelser:
KAPITEL I.
Tillämpningsområde och definitioner.
Artikel 1.
Denna konvention är tillämplig, i vad avser Hans Majestät Konungens av Sverige områden: på konungariket Sverige.
I vad avser Franska Unionen, på republiken Frankrike, på Franska Unio nens övriga områden med undantag av de med Frankrike associerade staterna i Indokina samt på de stater och om råden, för vilkas internationella förbin delser Frankrike ansvarar.
Artikel 2.
I denna konvention förstås: med utsändande stat, den Höga Fördragsslutande Part som utnämner konsul;
Kungl. Maj:ts proposition nr 157
21
par Etat de résidence, la Haute Partie
Contractante sur le territoire de laquelle
le Consul exerce ses fonctions; par Consul
de carriére, tout ressortissant de l’Etat
d’envoi, nommé par ce dernier pour
exercer exclusivement å titre de fonc-
tionnaire rétribué de cet Etat et en
qualité de Consul Général, Consul, Vice-
Consul, la défense des intéréts de ses
ressortissants dans les territoires de
1’Etat de résidence;
par Consul honoraire toute personne
qui, ressortissante d’un Etat quelconque,
est nommée, suivant la réglementation
de l’Etat d’envoi, pour exercer sur le
territoire de l’Etat de résidence les
fonctions de Consul Général, Consul ou
Vice-Consul, tout en pouvant exercer
une activité lucrative;
par Agent consulaire, toute personne
qui, ressortissante d’un Etat quelconque,
est déléguée par un Consul de carriére
chef de poste pour assurer certaines
fonctions consulaires tout en pouvant
exercer une activité lucrative;
par Employé consulaire, toute per
sonne qui, ressortissante d’un Etat
quelconque, remplit une tåche consulaire
subalterne sans avoir d’autre activité
professionelle ou lucrative. Les chauf-
feurs et le personnel chargé uniquement
de 1’entretien des locaux ou d’autres
tåches domestiques ne pourront, toute-
fois, étre considérés comme employés
consulaires;
par poste consulaire, tout établisse-
ment consulaire, qu’il s’agisse d’un Con-
sulat Général, d’un Consulat, d’un Vice-
Consulat ou d’une Agence consulaire.
TITRE II.
Admission des consuls et circonscriptions
consulaires.
Artide 3.
Chacune des Hautes Parties Contrac-
tantes a la faculté d’établir des Consulats
Généraux, Consulats, Vice-Consulats et
Agences Consulaires dans les villes, ports
ou localités de l’autre Partie. Elles se
réservent toutefois le droit de désigner
les localités qu’elles jugeront convenable
d’excepter pourvu (jue cette réserve soit
med mottagande stat, den Höga
Fördragsslutande Part inom vars om
råde konsul utövar sin verksamhet;
med karriärkonsul, medborgare i den
utsändande staten, som utnämnts av
denna för att, uteslutande i egenskap
av statsavlönad tjänsteman, såsom gene
ralkonsul, konsul eller vicekonsul, till
varataga dess medborgares intressen
inom den mottagande statens område;
med honorärkonsul, medborgare i vil
ken stat det vara må, vilken utnämnts i
enlighet med den utsändande statens
bestämmelser för att inom den mot
tagande statens område utöva general
konsuls, konsuls eller vicekonsuls be
fattning, allt under det han må bedriva
vinstbringande verksamhet; med kon-
sularagent, medborgare i vilken stat det
vara må, åt vilken karriärkonsul med
ställning såsom chef för konsulat upp
dragit att fullgöra vissa konsulära upp
gifter, allt under det att han må bedriva
vinstbringande verksamhet;
med konsulattjänsteman, medborgare
i vilken stat det vara må, som fullgör
en underordnad konsulär syssla utan att
bedriva annan yrkesmässig eller vinst
bringande verksamhet. Chaufför eller
den som uteslutande är sysselsatt med
städningen av konsulatlokal eller andra
husliga göromål kan likväl ej betraktas
såsom konsulattjänsteman;
med konsulat, varje konsulär myndig
het, vare sig generalkonsulat, konsulat,
vicekonsulat eller konsularagentur.
KAPITEL II.
Konsuls erkännande och konsulatdi
strikt.
Artikel 3.
Vardera av de Höga Fördragsslutande
Parterna äger rätt att i den andra Par
tens städer och hamnar eller på andra
orter upprätta generalkonsulat, konsu
lat, vicekonsulat eller konsularagentu-
rer. Parterna förbehålla sig emellertid
rätten att undantaga de orter, som de
bedöma lämpligt, under förutsättning
Kungl. Maj:ts proposition nr 1-57
également applicable å toutes les Puis- sances, ainsi que les zones ou quartiers ou elles ne souhaitent pas voir s’installer les bureaux ou les résidences consulaires.
Le siége et la délimitation de chaque circonscription consulaire sont déter- minés d’un commun accord par les Hautes Parties Contractantes. L’Etat de résidence peut s’opposer å 1’ouverture d’un poste consulaire dans une localité ou il n’en existe pas encore.
L’Etat de résidence peut demander le déplacement du siége ou la fermeture d’un poste consulaire. Cette demande doit étre motivée.
Article 4.
Les consuls, chefs de poste, sont admis et reconnus par le Gouvernement de l’Etat de résidence selon les régles et formalités établies dans cet Etat sur la présentation de leur Commission con sulaire. L’exequatur qui indique leur circonscription leur est délivré sans retard et sans frais.
Le Gouvernement de l’Etat de rési dence informe immédiatement de la nomination des chefs de poste consulaire, les autorités supérieures de la circon scription å la tete de laquelle ils sont placés. Ces autorités doivent sur cet avis et sur présentation de 1’exequatur, prendre sans délai toutes mesures utiles pour que lesdits consuls puissent s’acquit- ter des devoirs de leur charge et jouir des droits, pouvoirs, prérogatives et im- munités qui leur sont reconnus dans la présente convention.
L’exequatur ne peut étre refusé ou retiré que pour des motifs graves.
En ce qui concerne les autres consuls, l’Etat de résidence les admettra å l’exer- cice de leurs fonetions, du fait de leur nomination, et sous réserve d’une notification. Leur rappel ne peut étre demandé que pour des motifs graves.
Artide 5.
L’Etat d’envoi pourra, avec 1’autorisa- tion de 1’Etat de résidence, affeeter å
att sådant undantag tillämpas lika för alla stater, ävensom rätten att fastställa de distrikt eller de kvarter där de ej anse önskvärt att konsulatkanslier eller konsulbostäder inrättas.
Konsulats säte och konsulatdistrikts avgränsning bestämmas av de Höga Fördragsslutande Parterna genom ge mensam överenskommelse. Den motta gande staten kan motsätta sig att kon sulat upprättas på ort, där sådant förut icke finnes.
Den mottagande staten kan begära att konsulats säte flyttas eller att konsulat stänges. Sådan begäran skall motiveras.
Artikel 4.
Konsul med ställning såsom chef för konsulat skall, sedan hans förordnande delgivits den mottagande statens rege ring, mottagas och erkännas av denna i enlighet med de föreskrifter och for maliteter som gälla inom sagda stat. Exekvatur, vari konsuls distrikt an- gives, skall tillställas honom utan dröjs mål och utan avgift.
Den mottagande statens regering skall om utnämning av konsul med ställning såsom chef för konsulat omedelbart underrätta de högre myndigheterna in om det distrikt som konsuln förordnats att förestå. Dessa myndigheter skola efter sådan underrättelse och efter det att exekvatur företetts, utan dröjsmål vidtaga alla de åtgärder som äro ägnade att möjliggöra för konsuln att fullgöra de åligganden som äro förknippade med hans uppdrag samt att begagna sig av de rättigheter, befogenheter, privilegier och immuniteter som tillerkännas honom i denna konvention.
Exekvatur kan icke vägras eller åter tagas annat än på synnerliga skäl.
I vad gäller övriga konsuler, skall den mottagande staten tillåta dem att full göra sina uppgifter i och med deras ut nämning, förutsatt att underrättelse där om erhållits. Deras återkallande kan en dast begäras på allvarliga skäl.
Artikel 5.
Den utsändande staten må, med den mottagande statens medgivande, för
23
Kungl. Maj ds proposition nr 15 1
des fonctions consulaires un ou plusieurs
membres de la mission diplomatique
qu’il a accréditée auprés de cet Etat.
Dans ce cas, les dispositions de 1’article
4 s’appliqueront å leur affectation con-
sulaire. Ces fonctionnaires auront droit
en leur qualité consulaire et en ce qui
concerne 1’exercice de leurs fonctions
consulaires, aux avantages prévus par
la présente convention et seront soumis
aux obligations qui en résultent, réserve
faite de tout privilége personnel supplé-
mentaire auquel ils pourraient avoir
droit si leur qualité d’agent diplomatique
est également reconnue par l’Etat de
résidence.
konsulära uppgifter använda en eller
flera av medlemmarna av sin hos sist
nämnda stat ackrediterade diplomatiska
representation. I sådant fall äro bestäm
melserna i artikel 4 tillämpliga på dessa
befattningshavares förordnande att full
göra konsulära uppgifter. De skola i sin
ifrågavarande egenskap och i vad avser
fullgörandet av den konsulära tjänsten
åtnjuta de förmåner och vara under
kastade de skyldigheter som stadgas i
denna konvention, utan att detta skall
innebära någon inskränkning i de ytter
ligare personliga förmåner som må till
komma dem såsom av den mottagande
staten erkända diplomatiska tjänste
män.
Article 6.
Les consuls ou employés consulaires
peuvent exercer temporairement en
qualité d’intérimaire les fonctions d’un
consul chef de poste, décédé ou empéché
pour cause de maladie ou d’absence ou
pour tout autre motif. Ces intérimaires
peuvent, moyennant notification aux
autorités locales, exercer leurs fonctions
et bénéficier des dispositions de la pré
sente Convention en attendant la reprise
de fonctions du titulaire ou la désignation
d’un nouveau consul.
Artide 7.
Les consuls de carriére, chefs de poste,
peuvent nommer des agents consulaires
dans les villes, ports et localités de leur
circonscription sous réserve de 1’approba-
tion du Gouvernement de l’Etat de
résidence.
Les agents consulaires doivent étre
munis d’un brevet délivré å cet effet
par le consul qui les a nommés et sous
les ordres duquel ils sont placés.
Artikel 6.
Konsul eller konsulattjänsteman kan
tillfälligt i egenskap av tillförordnad
fullgöra de åligganden som åvilat konsul
med ställning såsom chef för konsulat,
vilken avlidit eller på grund av sjukdom,
frånvaro eller av andra skäl är förhindrad
att tjänstgöra. Sådan tillförordnad kon
sul kan, under förutsättning att de lokala
myndigheterna underrättats och i av
vaktan på att den ordinarie konsuln åter
inträder i tjänst eller att ny konsul ut-
nämnes, fullgöra sagda åligganden samt
åtnjuta de förmåner som angivas i denna
konvention.
Artikel 7.
Under förutsättning att den motta
gande statens regering samtycker, må
karriärkonsul med ställning såsom chef
för konsulat tillsätta konsularagenter i
städer och hamnar eller på andra orter
inom sitt konsulatdistrikt.
Konsularagent skall vara försedd med
ett förordnande, utställt av den konsul
som utnämnt honom och under vilken
han lyder.
Artide 8.
Les consuls, chefs de poste, font con-
naitre aux autorités de l’Etat de rési
dence, les nom et adresse de leurs
employés consulaires, dans les conditions
prévues par les réglements dudit Etat.
Artikel 8.
Konsul med ställning såsom chef för
konsulat skall, på sätt som må vara
föreskrivet i den mottagande staten,
meddela dennas myndigheter konsulat
tjänstemännens namn och adresser.
Kungl. Maj:ts proposition nr 157
TITRE III.
Immunités et priviléges.
Artide 9.
L’Etat d’envoi peut acquérir et pos- séder sur le territoire de l’Etat de rési dence, en conformité avec les lois et réglements de ce dernier, tout immeuble nécessaire å 1’établissement d’un poste consulaire, ou å la résidence officielle d’un consul de carriére.
L’Etat d’envoi a le droit de faire construire sur les terrains lui appartenant les båtiments et dépendances nécessaires aux fins indiquées ci-dessus, sous réserve de se conformer aux réglements sur les constructions ou 1’urbanisme applicables å la zone dans laquelle ees terrains sont situés.
Les båtiments ou locaux affeetés aux bureaux du consulat et å la résidence d’un consul de carriére, qui sont pro- priété de l’Etat d’envoi, sont exemptés des impöts et taxes établis dans l’Etat de résidence qui frappent ees immeubles ou leur revenu. L’acquisition desdits immeubles, å titre onéreux ou gratuit, ne donne lieu å aucune perception au profit de ce dernier Etat. Les exonéra- tions ainsi prévues ne s’étendent pas aux taxes acquittées en rémunération des services rendus ou en contrepartie d’améliorations publiques locales.
Artide 10.
Aucun impöt ou taxe similaire ne sera per?u dans le territoire de l’Etat de résidence, å 1’encontre de l’Etat d’envoi å raison de 1’occupation des båtiments ou locaux affeetés aux bureaux du con sulat et å la résidence d’un consul de carriére, å 1’exception des taxes per^ues en rémunération des services rendus ou en contrepartie d’améliorations publiques locales.
Artide 11.
Les consuls, chefs de poste, et les agents consulaires peuvent placer, sur la elöture extérieure de 1’immeuble consulaire, un éeusson aux armes de l’Etat d’envoi, portant une inscription appropriée, dé-
KAPITEL III.
Immunitet och privilegier.
Artikel 9.
Den utsändande staten må, med iakt tagande av den mottagande statens lagar och förordningar, på dennas territorium förvärva och äga fast egendom som er fordras för upprättande av konsulat eller för ämbetsbostad åt karriärkonsul.
Den utsändande staten skall äga rätt att på mark i dess ägo uppföra byggnader med tillhörande anläggningar som er fordras för ovan angivna ändamål, med iakttagande av de byggnads- eller stads- planebestämmelser som må gälla inom det område, där marken är belägen.
Byggnader och lokaler som användas såsom konsulatkansli eller bostad åt karriärkonsul och som äro den utsän dande statens egendom, äro undantagna från skatter och andra avgifter som i den mottagande staten åvila dylika byggnader eller från dem härrörande in komster. Förvärv av sådan byggnad, mot eller utan vederlag, skall icke för anleda någon uppbörd till förmån för sistnämnda stat. Nu ifrågavarande skat tebefrielser skola icke omfatta avgifter som utgöra ersättning för gjorda tjänster eller förbättring av allmänna anordningar på platsen.
Artikel 10.
Ingen skatt eller liknande pålaga skall på den mottagande statens territorium uttagas från den utsändande staten på grund av dess nyttjande av byggnader eller lokaler vilka användas såsom kon sulatskansli eller såsom bostad åt kar riärkonsul, med undantag för avgifter som utgöra ersättning för gjorda tjäns ter eller förbättring av allmänna anord ningar på platsen.
Artikel 11.
Konsul med ställning såsom chef för konsulat och konsularagent må på kon- salutbyggnads yttermur anbringa den utsändande statens riksvapen medlämp- lig inskrift, som på denna stats språk
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 157
signant, dans la langue nationale de ce
dernier, le consulat ou 1’agence con-
sulaire.
Ils peuvent également, aux jours de
solennité publique et dans les circon-
stances d’usage, arborer le drapeau de
l’Etat d’envoi sur 1’édifice consulaire.
Les consuls chefs de poste peuvent,
en outre dans 1’exercice de leurs fonc-
tions, arborer le pavillon de l’Etat
d’envoi, sur les voitures, navires et
aéronefs qu’ils utilisent.
Chacune des Hautes Parties Contrac-
tantes assure le respect et la protec-
tion des drapeux, écussons et pavillons
consulaires.
Artide 12.
Conformément aux principes reconnus
du droit International, les archives et
tous autres documents ou registres con
sulaires sont en tout temps inviolables
et les autorités de l’Etat de résidence
ne peuvent, sous aucun prétexte, les
examiner ni les saisir.
Les archives, documents ou registres
consulaires sont tenus dans les locaux
qui leur sont spécialement affectés et
qui doivent étre parfaitement distincts
des piéces servant å 1’habitation per-
sonnelle des consuls, agents consulaires
ou employés consulaires. Ces archives,
documents et registres doivent, en outre,
étre tenus séparés des livrés ou papiers
ayant un autre objet.
Les consuls de carriére pourront com-
muniquer et correspondre par poste,
télégraphe, téléphone et autres services
publics, méme en langage secret, avec
leur Governement ou avec la mission
diplomatique dont ils relévent, et en-
voyer et recevoir cette correspondance
officielle par sacs ou autres colis scellés.
Cette correspondance est inviolable.
Les consuls honoraires et les agents
consulaires peuvent communiquer ou
correspondre librement avec les autorités
dont ils relévent.
Artide 13.
Les locaux d’un poste consulaire ne
peuvent étre visités par la police ou
utmärker konsulatet eller konsularagen-
turen.
De må ävenledes på allmänna högtids
dagar och i överensstämmelse med rå
dande sedvänjor hissa den utsändande
statens flagga på konsulatbyggnaden.
Konsul med ställning såsom chef för
konsulat må därjämte i samband med
sin tjänsteutövning föra den utsändande
statens flagga å de fordon, fartyg eller
luftfartyg som han begagnar.
Vardera av de Höga Fördragsslutande
Parterna garanterar att konsulära flag
gor och vapen respekteras och skyddas.
Artikel 12.
I enlighet med folkrättens erkända
principer, skola konsulatarkiv och alla
andra konsulära handlingar och register
alltid vara okränkbara, och den mot
tagande statens myndigheter må icke
under någon förevändning undersöka
eller beslagtaga dem.
Konsulats arkiv, handlingar och re
gister skola förvaras i lokaler som
särskilt bestämts härför och som skola
vara helt avskilda från de rum som
utgöra konsuls, konsularagents eller
konsulattjänstemans personliga bostad.
Dessa arkiv, handlingar och register
skola därjämte förvaras åtskilda från
böcker eller handlingar i andra ämnen.
Karriärkonsul äger kommunicera och
korrespondera med sin regering eller
med den beskickning under vilken han
lyder genom post, telegraf, telefon och
andra allmänna kommunikationsmedel,
även med användande av hemligt språk,
samt äger avsända och mottaga sådan
officiell korrespondens i förseglade säckar
eller annan förseglad förpackning. Denna
korrespondens är okränkbar.
Honorärkonsul och konsularagent må
fritt kommunicera och korrespondera
med de myndigheter, under vilka de
lyda.
Artikel 13.
Konsulats lokaler må icke beträdas
av polis eller annan myndighet i den
26
Kungi. Maj.ts proposition nr 157
cTautres autorités de l’Etat de résidence
qu’avec le consentement du chef de
poste.
A défaut de ce consentement, ils ne
pourront étre visités qu’en exécution
d’un mandat ou d’une décision judi-
ciaire et avec l’autorisation du Ministre
des Affaires Etrangéres de l’Etat de
résidence.
Toutefois, la police ou les autorités de
1’Etat de résidence pourront pénétrer
sans formalité dans les locaux consulaires
en cas d’incendie ou de sinistre grave
et lorsqu’un crime ou un délit se commet
ou vient de se commettre dans lesdits
locaux. Il en sera de méme lorsqu’un
fugitif recherché par la Justice vient
de pénétrer dans les locaux pour
échapper aux autorités de police; dans
ce dernier cas, 1’action de la police devra
se limiter å 1’arrestation dudit fugitif.
L’autorité consulaire ne pourra s’opposer
å cette action, å moms qu’elle n’ex-
pulse elle-méme 1’individu recherché.
Les dispositions du présent article ne
peuvent étre interprétées comme la
reconnaissance d’un droit d’asile.
Article 14.
Les consuls, agents et employés con
sulaires ressortissants de l’Etat d’envoi
sont exempts de toute réquisition per-
sonnelle et mobiliére.
Les locaux des pöstes consulaires, la
résidence des consuls, agents et employés
consulaires ressortissants de l’Etat d’en-
voi, ainsi que les biens mobiliers qui s’y
trouvent, sont exempts de toute réquisi
tion, contribution ou logement militaire.
Article 15.
Les consuls, agents et employés con
sulaires, quelle que soit leur nationalité,
ne sont pas justiciables des autorités
judiciaires et administratives de 1’Etat
de résidence en ce qui concerne les actes
de leurs fonctions, conformément aux
régles du droit international.
Article 16.
Les consuls de carriére bénéficient
d’une immunité personnelle les exemp-
mottagande staten utan konsulatchefens
medgivande.
I brist på sådant medgivande kunna
de bliva föremål för polisundersökning
endast för verkställande av vederbör
ligt förordnande av rätten och med till
stånd av den mottagande statens ut
rikesminister.
Polisen eller myndigheterna i den
mottagande staten äga likväl beträda
konsulatlokalerna utan formaliteter i
händelse av brand eller svår olycks
händelse eller då ett brott håller på att
begås eller just har begåtts i lokalerna.
Detsamma gäller då någon, som söker
undfly rättvisan, inträngt i lokalerna för
att undkomma polismyndigheterna; i
sistnämnda fall skall polisingripandet
begränsas till flyktingens anhållande.
Den konsulära myndigheten äger icke
motsätta sig sådant ingripande, med
mindre den själv avlägsnar den efter
sökte.
Bestämmelserna i denna artikel må
icke tolkas såsom ett erkännande av
någon asylrätt.
Artikel 14.
Konsul, konsularagent och konsulat
tjänsteman som äro medborgare i den
utsändande staten åtnjuta befrielse från
utskrivning och från rekvisition av lös
ören.
Konsulatlokaler, samt sådan konsuls,
konsularagents eller konsulattjänste
mans bostad, som är medborgare i den
utsändande staten, ävensom där befint
liga lösören äro undantagna från mili
tära rekvisitioner, pålagor och inkvar
teringar.
Artikel 15.
I enlighet med folkrättens regler äro
konsuler, konsularagenter och konsulat
tjänstemän, av vilken nationalitet de
vara må, såvitt gäller deras handlingar
i tjänsten icke underkastade den mot
tagande statens domstolars eller admi
nistrativa myndigheters domsrätt.
Artikel 16.
Karriärkonsul åtnjuter personlig im
munitet, vilken undantar honom från
27
Kungl. Maj ds proposition nr 157
tant d’arrestation, sauf le cas de fla
grant délit; ils ne peuvent faire l’objet
d’une mesure de détention préventive,
å moms qu’ils ne soient inculpés d’une
infraction de droit commun passible
d’une peine d’au moins 4 ans cTempri-
sonnement d’apres la législation de
l’Etat de résidence.
En cas d’arrestation d’un consul ou
de poursuites engagées contre lui, l’Etat
de résidence en informe immédiatement
la mission diplomatique dont il reléve.
Article 17.
Les consuls, agents et employés con-
sulaires ne peuvent étre contraints de
témoigner devant les tribunaux de l’Etat
de résidence au sujet des actes relatifs
å leurs fonctions consulaires ni d’exhiber
des documents d’archives ou d’autres
documents consulaires.
Si le consul de carriére estime que le
témoignage qui lui est demandé peut
avoir une relation avec ses fonctions
officielles, il sera autorisé å consulter
son Gouvernement et un délai lui sera
accordé å cet effet.
Dans tous les cas, quand il s’agira de
procés civils, la déposition des consuls
de carriére pourra étre recueillie ver-
balement ou par écrit å leur résidence
ou å leur bureau.
Artide 18.
Les consuls de carriére, leur conjoint
et leurs enfants mineurs résidant avec
eux, sont dispensés de se conformer aux
dispositions de la législation de l’Etat de
résidence concernant les permis de
séjour, 1’enregistrement et le contröle
des étrangers. Ils ne pourront étre pas-
sibles d’expulsion.
Les consuls honoraires, les agents con
sulaires et les employés consulaires
étrangers å l’Etat de résidence sont
soumis å cette législation; 1’accomplisse-
ment des formalités auxquelles ils peu
vent étre astreints en leur qualité
d’étrangers leur est facilité.
Artide 19.
Les priviléges fiscaux et franchises
douaniéres déterminés par les artides 20
anhållande utom för det fall att han
gripes på bär gärning; han kan icke bli
föremål för häktning med mindre han
gjort sig skyldig till ett brott varå enligt
den mottagande statens lagstiftning kan
följa frihetsstraff i fyra år.
I händelse konsul anhålles eller åtal
väckes mot honom, skall den mot
tagande staten därom omedelbart under
rätta den diplomatiska representation
under vilken han lyder.
Artikel 17.
Konsul, konsularagent eller konsulat
tjänsteman kan icke åläggas att vittna
inför den mottagande statens domstolar
angående verksamhet i den konsulära
tjänsten, eller att förete arkivhandlingar
eller andra konsulära handlingar.
Därest karriärkonsul finner, att vitt
nesmål, som begäres av honom, kan
äga samband med hans tjänsteutövning,
skall det tillåtas honom att rådfråga sin
regering, och uppskov härför skall be
viljas honom.
Så snart fråga är om civilmål, skall
karriärkonsuls vittnesmål, muntligen
eller skriftligen, kunna upptagas i hans
bostad eller på hans ämbetsrum.
Artikel 18.
Karriärkonsul, hans maka och minder
åriga barn som vistas hos honom äro
undantagna från de bestämmelser, som
i den mottagande staten gälla beträffan
de upppehållstillstånd samt registrering
och kontroll av utlänningar. De kunna
icke utvisas.
Honorärkonsul, konsularagent och
konsulattjänsteman som icke äro med
borgare i den mottagande staten äro
underkastade nämnda bestämmelser;
fullgörandet av de formaliteter som de
kunna vara underkastade i egenskapen
av utlänningar skall underlättas.
Artikel 19.
De privilegier i beskattningshänseende
ocli de tullättnader som angivas i artik-
å 22 ci-aprés sont accordés aux consuls, agents consulaires etemployésconsulaires de chacune des Hautes Parties Con- tractantes, sous réserve de 1’application effective du principe de réciprocité.
Article 20.
Les consuls de carriére et les employés consulaires servant sous les ordres d’un consul de carriére et ressortissants de 1’Etat d’envoi sont exempts des contri- butions directes et taxes assimilées å caractére personnel appliquées dans le territoire de leur résidence.
Cette exemption ne s’applique pas: aux impöts établis sur la propriété immobiliére;
aux impöts se rapportant aux rési- dences secondaires des intéressés et aux éléments imposables qui en dépendent;
aux impöts sur les revenus provenant de sources situées dans l’Etat de rési dence;
aux impöts établis et penjus soit sur un Capital placé dans une entreprise industrielle ou commerciale dans le territoire de l’Etat de résidence, soit sur un gain résultant de la liquidation d’un tel placement ou de la vente d’un im- meuble situé sur le territoire de l’Etat de résidence;
aux taxes ayant le caractére de ré- munération d’un service rendu ou éta- blies en contrepartie d’améliorations publiques locales.
Les consuls de carriére et les employés consulaires visés au premier alinéa sont exemptés également des redevances affé- rentes å la propriété ou å l’usage de véhicules, bateaux de plaisance, aéro- nefs, appareils récepteurs radiophoniques ou de télévision.
Les consuls, agents et employés con sulaires ne bénéficient d’aucune exonéra- tion en ce qui concerne les impöts et taxes sur les transactions ou les trans missions de biens mobiliers ou immo- biliers.
Artide 21.
Les consuls, agents consulaires et employés consulaires, ressortissants de
Kungl. Maj ds
larna 20—22 nedan beviljas vardera av de Höga Fördragsslutande Parternas konsuler, konsularagenter och konsulat tjänstemän under förbehåll om effektiv tillämpning av ömsesidighetsprincipem
Artikel 20.
Karriärkonsul ävensom konsulattjäns teman, som tjänstgör under karriär konsul och är medborgare i den utsän dande staten, skola vara befriade från direkta och personliga skatter som upp bäras inom det territorium där de utöva sin verksamhet.
Denna befrielse omfattar icke: skatt åvilande fast egendom;
skatt som hänför sig till vederböran- des innehav av mer än en bostad och till beskattningsobjekt sammanhängan de härmed;
skatt på inkomst från källa inom den mottagande staten;
skatt som pålägges eller uttages an tingen på kapital, nedlagt i industriellt eller kommersiellt företag inom den mottagande staten, eller på vinst som uppstått vid realisation av sådan in vestering eller vid försäljning av fast egendom belägen inom den mottagande staten;
skatt som har karaktären av vederlag för en lämnad prestation eller som utgår såsom ersättning för förbättring av allmänna anordningar inom visst om råde.
Karriärkonsul och sådan konsulat tjänsteman som åsyftas i första stycket äro därjämte befriade från skatter som påläggas ägande eller nyttjande av fordon, lustfartyg, luftfartyg samt radio- och televisionsapparater.
Konsul, konsularagent och konsulat tjänsteman åtnjuta icke befrielse från skatter eller avgifter på rättshandling eller äganderättsövergång beträffande lös eller fast egendom.
Artikel 21.
Konsul, konsularagent och konsulat tjänsteman som äro medborgare i den
proposition nr 157
Kungl. Maj.ts proposition nr 157
29
TEtat d’envoi sont exemptés des droits
de douane ou autres taxes d’importation
sur le mobilier å usage personnel ou
familial qu’ils importent å l’occasion de
leur premier établissement dans l’Etat
de résidence.
Les véhicules å moteur, bateaux de
plaisance et aéronefs importés par les
consuls de carriére, pour leur usage per
sonnel ou celui de leur famille, sont
admis en franchise temporaire des droits
et taxes d’importation pour la durée des
fonctions des intéressés.
Les véhicules å moteur, navires et
aéronefs, appartenant å l’Etat d’envoi et
utilisés par ses consulats, consuls, agents
consulaires ou employés consulaires ainsi
que les véhicules, navires et aéronefs
appartenant å ses consuls, agents consu
laires ou employés consulaires, seront,
dans la mesure requise par les lois de
1’Etat de résidence, assurés pour couvrir
les risques de responsabilité civile.
Artide 22.
Sont exonérés de tous droits et taxes
d’importation: les écussons, pavillons,
emblémes distinctifs de nationalité,
sceaux, livrés, archives et documents of-
ficiels, fournitures de bureau ainsi que les
meubles de bureau, armoires métalliques,
coffres forts, machines å écrire et å
calculer, pöstes récepteurs radiophoni-
ques ou de télévision ou autres objets
analogues adressés par les Hautes Par-
ties Contractantes å leurs pöstes consu
laires respectifs pour leur usage officiel.
Artide 23.
Les consuls ont droit, en leur qualité
d’agents officiels de l’Etat d’envoi, å une
protection speciale et å des égards
particuliers de la part de tous les fonc-
tionnaires de 1’Etat de résidence avec
lesquels ils entretiendront des relations
officielles.
TITRE IV.
Atlributions consulaires.
Artide 24.
Conformément aux principes et aux
usages internationaux, les consuls et
utsändande staten, äro befriade från
tull eller annan importavgift för bohag,
avsett att nyttjas av dem själva eller
deras familjer och som de införa vid sin
första ankomst till den mottagande
staten.
För motorfordon, lustfartyg och luft
fartyg, som införas av karriärkonsul för
att användas av honom personligen eller
av hans familjemedlemmar, skall gälla
tillfällig frihet från tull- och import
avgifter för den tid vederbörande inne
har befattningen.
Den utsändande staten tillhöriga
motorfordon, fartyg och luftfartyg vilka
användas av dess konsulat, konsuler,
konsularagenter eller konsulattjänste
män, ävensom fordon, fartyg och luft
fartyg som tillhöra samma stats kon
suler, konsularagenter eller konsulat
tjänstemän skola, i den mån så erfordras
enligt mottagande statens lagstiftning,
vara trafikförsäkrade i vad avser skada
som vållats tredje man.
Artikel 22.
Från tull och införselavgifter äro
undantagna riksvapen, flaggor, natio-
nalitetsemblem, sigill, böcker, arkiv och
officiella handlingar, kontorsmateriel och
kontorsmöbler, skåp av metall, kassa
skåp, skriv- och räknemaskiner, radio-
och televisionsmottagare samt andra
liknande föremål, som de Höga Fördrags-
slutande Parterna sända till sina respek
tive konsulat för tjänstebruk.
Artikel 23.
Konsul äger rätt att i sin egenskap
av officiell representant för den ut
sändande staten åtnjuta särskilt skydd
och hänsynstagande från de tjänstemän
i den mottagande staten, med vilka han
har officiella förbindelser.
KAPITEL IV.
Konsuls befogenheter.
Artikel 24.
Konsul och konsularagent äga att, i
överensstämmelse med internationella
Kungl. Maj ds proposition nr 157
agents consulaires protégent et défen- dent tous les droits et intéréts des res- sortissants de l’Etat d’envoi.
Ils ont qualité, å cet effet, pour s’adres- ser aux autorités compétentes de leur circonscription et, en 1’absence de tout représentant diplomatique de 1’Etat d’envoi, au Gouvernement de 1’Etat de résidence.
Article 25.
Les consuls et agents consulaires peu- vent communiquer avec les ressortissants de l’Etat d’envoi, les conseiller et les assister dans leurs démarches, instances ou procédures auprés des autorités terri- toriales.
Ils peuvent leur assurer, s’il y a lieu, 1’assistance d’un homme de loi ou d’un interpréte.
Artide 26.
Les consuls et agents consulaires seront informés, sur leur demande, par les autorités compétentes, de 1’identité de leurs ressortissants détenus dans leur circonscription, sauf si les intéressés s’y opposent.
Les autorités compétentes informent immédiatement les consuls et agents consulaires de 1’arrestation ou de la dé- tention, dans leur circonscription, de tout ressortissant de l’Etat d’envoi qui en fait la demande. Le consul peut alors étre autorisé å visiter ses ressortissants conformément aux réglements de l’éta- blissement de détention et å s’entretenir avec eux en vue de prendre toute dispo sition pour leur défense en justice. Toute communication destinée au Consul par ce ressortissant lui est transmise par les soins de 1’autorité compétente.
Lorsque le ressortissant purge, apres condamnation, une peine privative de liberté, le consul dans la circonscription duquel il est détenu a le droit de le visiter moyennant autorisation de 1’auto- rité compétente. Toute visite de ce genre doit permettre au consul ou å son délégué de s’entretenir avec le prisonnier, con formément aux réglements des prisons.
grundsatser och sedvänjor, bevaka och försvara den utsändande statens med borgares alla rättigheter och intressen.
De äga härför hänvända sig till veder börande myndigheter inom sina distrikt och, om den utsändande staten saknar diplomatisk representation i den mot tagande staten, till dennas regering.
Artikel 25.
Konsul och konsularagent må kom municera med medborgare i den ut sändande staten, giva honom råd och bistå honom vid framställningar och ansökningar till de lokala myndigheterna eller vid rättsliga förhandlingar hos dessa.
De må i förekommande fall åt sådan medborgare ombesörja rättshjälp eller tolk.
Artikel 26.
Konsul och konsularagent skola, om de så begära, av vederbörande myndig heter erhålla uppgifter om vilka med borgare i den utsändande staten, som äro intagna i häkte eller fångvårds- anstalt inom deras distrikt, utom i fall då de intagna motsätta sig detta.
Vederbörande myndigheter skola ome delbart underrätta konsul och konsular agent, då medborgare i den utsändande staten anhålles eller häktas.inom deras distrikt och den anhållne eller häktade begär att så skall ske. Konsuln äger i sådant fall erhålla tillstånd att besöka medborgaren i fråga med iakttagande av vederbörande anstalts regler samt att samtala med honom för att bliva i till fälle att vidtaga erforderliga åtgärder för hans försvar inför rätta. Medde landen från den anhållne eller häktade till konsul skola befordras till denne ge nom vederbörande myndighets försorg.
Då medborgare i den utsändande staten efter att ha dömts till frihets straff avtjänar sådant, skall konsul inom vars distrikt detta sker äga rätt att besöka honom efter tillstånd av veder börande myndighet. Vid besök av sådant slag bör konsul eller den han sätter i sitt ställe äga möjlighet att samtala med fången under iakttagande av anstalts- reglerna.
Kungl. Maj ds proposition nr 157
31
Article 27.
Les consuls et agents consulaires com-
pétents en vertu des lois et instructions
de l’Etat d’envoi peuvent:
l:o dresser ou transcrire les actes d'Etat
civil concernant leurs ressortissants;
2:o recevoir, les consuls fran^ais en la
forme notariée, les consuls suédois en la
forme prévue par la legislation suedoise,
tous actes et contrats, quelle que soit
la nationalité des Parties, lorsqu’ils con-
cernent des biens situés ou des affaires
å traiter sur le territoire de 1’Etat d’en-
voi ou dans un pays tiers ou lorsqu’ils
sont destinés å produire des effets juridi-
ques dans 1’Etat d’envoi ou dans un
Etat tiers.
Dans les cas ou un doute s’éléverait
sur 1’authenticité d’une expédition, copie
ou extrait desdits actes, tout intéressé
peut en demander la confrontation avec
1’original et assister au collationnement
s’il le juge convenable.
Artide 28.
Les consuls ou agents consulaires
compétents peuvent:
l:o immatriculer les ressortissants de
l’Etat d’envoi;
2:o délivrer å ees ressortissants des
passeports, laissez-passer ou autres docu-
ments personnels;
3:o viser les passeports ou titres de
voyage de toute personne qui désire se
rendre dans les territoires de l’Etat
d’envoi;
4:o procéder aux opérations de recen-
sement militaire des ressortissants de
l’Etat d’envoi;
5:o recevoir toutes déclarations ou
dresser tous actes, légaliser ou certifier
des signatures, viser, certifier ou traduire
des documents, lorsque ees actes et for-
nialités sont exigés par les lois ou in
structions de l’Etat d’envoi;
6:o traduire et légaliser toute espéce de
documents émanant des autorités ou
fonetionnaires de 1’Etat d’envoi; ees
traduetions ont, dans l’Etat de résidcnce,
la meme force et valcur que si elles
avaicnt été iaites par les tradueteurs
assermentés du pays.
Artikel 27.
Konsul och konsularagent, som enligt
den utsändande statens lagstiftning och
instruktioner därtill äga befogenhet, må:
1) uppsätta och inregistrera civil-
ståndshandlingar rörande den utsändan
de statens medborgare;
2) upprätta, de svenska konsulerna i
den form som må vara föreskriven i
svensk lag och de franska konsulerna i
notariell form, handlingar och kontrakt,
av vilken nationalitet parterna än må
vara, vilka gälla egendom befintlig i eller
transaktioner avsedda att utföras i den
utsändande staten eller i tredje stat, eller
vilka äro avsedda att få rättsliga verk
ningar i den utsändande staten eller i
tredje stat.
I händelse tvivel uppstår beträffande
riktigheten av utskrift, avskrift eller
utdrag av nämnda handlingar, äger den
vars intresse är i fråga att, om han så
finner gott, påfordra att jämförelse sker
med originalet och att han därvid får
närvara.
Artikel 28.
Vederbörande konsul eller konsular
agent må:
1) föra matrikel över medborgare i den
utsändande staten;
2) åt medborgare i den utsändande
staten utfärda pass, laissez-passer eller
andra identitetshandlingar;
3) visera pass eller andra resedoku
ment åt envar, som önskar begiva sig
till den utsändande staten;
4) medverka vid genomförandet av
den militära inskrivningen av medbor
gare i den utsändande staten;
5) motttaga förklaringar och uppsätta
handlingar, legalisera eller bestyrka
namnteckningar, visera, bestyrka eller
översätta handlingar, i fall då sådana åt
gärder eller formaliteter erfordras enligt
den utsändande statens lagstiftning eller
instruktioner;
G) översätta och legalisera alla slag av
handlingar, som härröra från myndig
heter eller tjänstemän i den utsändande
staten; skolande översättningarna i den
mottagande staten äga samma giltighet
och vitsord som om de hade. utförts av
auktoriserad översättare i denna.
Kungl. Maj.ts proposition r:r 157
Article 29.
Pour 1’application des dispositions des deux artides précédents, l’Etat de rési- dence doit désigner 1’autorité qualifiée pour authentifier å l’égard de ses autres autorités les signatures de consuls ou agents consulaires. Ces signatures doi- vent étre déposées auprés de ladite autorité.
Cette méme autorité a qualité pour authentifier la signature des autres autorités å 1’égard des actes que le Consul aurait å légaliser, traduire ou transcrire en vue de leur faire produire effet dans les territoires de l’Etat d’envoi.
Artide 30.
Les consuls peuvent, sous réserve des dispositions des arrangements spéciaux conclus ou å conclure entre les Hautes Parties Contractantes:
l:o organiser conformément aux lois de l’Etat d’envoi la tutelle ou la curatelle de leurs nationaux incapables;
2:o en matiére civile et commerciale transmettre les actes judiciaires et extra- judiciaires et exécuter les commissions rogatoires des tribunaux de 1’Etat d’en- voi, dans la mesure permise par la législa- tion territoriale;
3:o recevoir en dépöt les sommes d’ar- gent, documents et objets de toute nature qui leur seront remis par des ressortissants de l’Etat d’envoi ou pour leur compte; ces dépöts ne bénéficient pas de 1’immunité prévue å 1’article 12;
4:o assurer comme il est dit aux titres V et VI ci-aprés, 1’administration des successions de ces ressortissants et 1’application des lois de 1’Etat d’envoi sur la navigation marchande.
TITRE V.
Successions.
Artide 31.
En cas de décés d’un ressortissant de l’un des Etats contractants sur le terri-
Artikel 29.
För tillämpningen av bestämmelserna i de två närmast föregående artiklarna skall den mottagande staten utse myn dighet, som skall vara behörig att för dess övriga myndigheters räkning be styrka konsulers och konsularagenters namnteckningar. Prov på dessa skola deponeras hos myndigheten i fråga.
Samma myndighet skall äga bestyrka övriga myndigheters underskrifter på handlingar som konsul må hava att lega lisera, översätta eller i avskrift införa i register för att de skola få rättslig ver kan i den utsändande staten.
Artikel 30.
Konsul må, med förbehåll för bestäm melserna i särskilda överenskommelser som ingåtts eller kunna komma att ingås mellan de Höga Fördragsslutande Par terna:
1) i enlighet med den utsändande statens lagstiftning anordna förmyn- derskap eller kuratel för medborgare i denna utan rättslig handlingsförmåga;
2) i civil- och handelsmål delgiva dom- stolshandlingar och andra handlingar samt verkställa bevisupptagning enligt förordnande av domstol i den utsändande staten, allt i den utsträckning som den mottagande statens lagstiftning med giver; °
3) såsom deposition mottaga penning summor samt handlingar och föremål av vad slag det vara må, vilka överlämnas till honom av medborgare i den utsän dande staten eller för sådan medborgares räkning; skolande sådana depositioner icke omfattas av den i artikel 12 stad gade immuniteten;
4) i enlighet med vad som säges i kapitlen V och VI nedan, vaka över boutredningar efter medborgare i den ut sändande staten samt tillämpningen av denna stats lagstiftning angående han- delssjöfarten.
KAPITEL V.
Utredning av dödsbon.
Artikel 31.
Då medborgare i en av de fördrags slutande Staterna avlider inom den
Kungl. Maj ds proposition nr 157
33
toire de l’autre, 1’autorité locale compé-
tente avise immédiatement le consul
dans la circonscription duquel le décés
a eu lieu. Le consul, de son cöté, s’il
en a eu connaissance le premier, donne
le méme avis å 1’autorité locale.
Article 32.
Lorsqu’un défunt laissera une suc
cession dans l’Etat de résidence et qu’un
droit å la succession ou å une partie de
celle-ci reviendra å un ressortissant de
l’Etat d’envoi ne résidant par sur le
territoire et n’y étant pas représenté
par un mandataire désigné, ou sera re-
vendiqué par ledit ressortissant, le consul
dans la circonscription duquel la suc
cession est ouverte ou son délégué, aura
le droit de représenter ce ressortissant
en ce qui concerne ses intéréts dans la
succession, comme si une procuration
expresse avait été établie en sa faveur
par ce ressortissant. Si, ultérieurement,
ce ressortissant vient å défendre lui-
méme ses intéréts dans le territoire ou
å y étre expressément représenté par
une autre personne, la procuration ainsi
présumée au profit du consul cessera
d’avoir effet.
Artide 33.
Si un consul exerce les droits visés å
1’article 32 du présent titre, il sera, en
cette matiére, soumis å la législation
territoriale et å la juridiction des tribu-
naux territoriaux de la méme maniére
qu’un ressortissant de l’Etat de rési
dence. Il sera alors appelé en cause, non
å titre personnel, mais comme represen
tant de ses ressortissants intéressés du
fait de ses fonctions.
Artide 34.
Les consuls et agents consulaires des
Man les Parties Contractantes sont seuls
ehargés des actes d’inventaire ct autres
opérations effectuées pour la conserva-
tion des biens et objets de Loute nature
laissés par les ressortissants, gens de mer
et passagers qui décéderaient, soit a
bord d’un navire de lcur pays avan t
son arrivée dans le port ou dans le port
It Ililmny till riksdagens protokoll 1955. 1 s
andra Statens territorium, skall veder
börande lokala myndighet omedelbart
underrätta konsul, inom vars distrikt
dödsfallet ägt rum. Konsuln skall å sin
sida lämna motsvarande meddelande till
den lokala myndigheten, därest han först
erhållit kännedom om dödsfallet.
Artikel 32.
Då avliden person efterlämnar egen
dom i den mottagande staten samt med
borgare i den utsändande staten, som
icke är bosatt inom territoriet och icke är
där företrädd genom utsett ombud, har
rätt till eller reser anspråk på egendomen
eller del därav, är konsul inom vars
distrikt dödsboet utredes eller den han
sätter i sitt ställe, behörig att företräda
ifrågavarande medborgare i den ut
sändande staten i vad avser dennes rätt
i dödsboet, såsom om uttrycklig full
makt därtill hade utställts av honom.
Därest han senare själv skulle bevaka
sina intressen inom territoriet eller där
städes bliva till följd av egen förklaring
företrädd av annan person, skall den
fullmakt som konsuln anses ha haft upp
höra att gälla.
Artikel 33.
Därest konsul utövar de befogenheter
som avses i detta kapitel, artikel 32,
skall han med avseende härpå vara un
derkastad territoriets lagstiftning och
lyda under de lokala domstolarna på
enahanda sätt som medborgare i den
mottagande staten. Konsuln skall därvid
kallas i målet icke personligen utan såsom
på tjänstens vägnar företrädande den
berörda medborgaren i den utsändande
staten.
Artikel 34.
De Höga Fördragsslutande Parternas
konsuler och konsularagenter skola en
samma ombesörja bouppteckning och
andra åtgärder för tillvaratagande av
egendom och alla slag av föremål som
efterlämnas av medborgare i den ut
sändande staten, vilka äro sjöfolk eller
passagerare på fartyg hemmahörande i
denna och vilka avlida antingen ombord,
i ml. Nr 157
Kungl. Maj ds proposition nr 157
lui-méme, soit å terre apres le débarque- innan fartyget inkommit i hamn, eller i ment. själva hamnen eller i land efter landstig ning.
TITRE VI.
Navigation. Article 35.
Lorsqu’un navire battant pavillon de l’Etat d’envoi se trouve dans un port de l’Etat de résidence, le consul ou 1’agent consulaire compétent peut se rendre en personne ou envoyer des délé- gués å bord de ce navire aprés son ad- mission å la libre pratique.
Il peut, en toute liberté, interroger le capitaine et les membres de 1’équipage, examiner les papiers de bord, recevoir toutes déclarations sur le voyage, l’iti- néraire et la destination du båtiment et délivrer pour le compte de l’Etat d’envoi tous documents nécessaires å 1’expédi- tion du navire.
Le capitaine et les membres de 1’équi- page sont autorisés å communiquer avec le consul et å se rendre au poste consu laire.
Artide 36.
Les consuls et agents consulaires com- pétents connaissent exclusivement du maintien de 1’ordre intérieur et de la discipline å bord des navires marchands battant pavillon de l’Etat d’envoi.
Ils peuvent régler eux-mémes les con- testations de toute nature entre le capi taine, les officiers du navire et les mem bres de 1’équipage, y compris celles qui concernent la solde et 1’exécution du contrat d’engagement. Ils peuvent égale- ment exercer les pouvoirs qui leur sont attribués par l’Etat d’envoi en ce qui concerne Fengagement, 1’embarque- ment, le licenciement et le débarque- ment des marins et procéder, le cas échéant, å 1’hospitalisation et au repatrie- ment du capitaine ou des membres de 1’équipage.
Artide 37.
Les autorités de l’Etat de résidence n’interviendront dans aucune affaire survenue å bord du navire et ne procéde-
KAPITEL VI.
Sjöfart. Artikel 35.
Då fartyg, förande den utsändande statens flagga, befinner sig i hamn i den mottagande staten, äger vederbörande konsul eller konsularagent, sedan far tyget inklarerats, personligen begiva sig ombord eller sända ombud för sig om bord.
Han äger obehindrat förhöra befäl havaren och medlemmarna av besätt ningen, granska skeppspapperen, upp taga förklaringar angående fartygets resa, resroute eller bestämmelseort samt för den utsändande statens räkning av lämna alla slags handlingar, som er fordras för fartygets resa.
Befälhavaren och besättningens med lemmar äga rätt att träda i förbindelse med konsul och uppsöka konsulat.
Artikel 36.
Det tillkommer uteslutande veder börande konsul eller konsularagent att vidtaga åtgärder för upprätthållandet av inre ordning och disciplin ombord på handelsfartyg, förande den utsändande statens flagga.
Han äger själv avgöra alla slags tvister mellan befälhavaren, fartygets övriga befäl och medlemmarna av besätt ningen, inbegripet tvister rörande löner och fullgörandet av arbetsavtal. Han äger ävenledes utöva de befogenheter som den utsändande staten uppdragit åt honom beträffande sjömäns anstäl lande, inställelse ombord, avskedande och avmönstring samt, vid behov, för anstalta om sjukhusvård och hemsän dande av befälhavaren eller medlem av besättningen.
Artikel 37.
Den mottagande statens myndigheter skola icke befatta sig med någon hän delse som inträffat ombord på fartyget
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 157
ront å aucune poursuite pour les infrac-
tions commises å bord, sauf dans l’un
des cas suivants:
si la demande d’intervention est faite
par le consul ou, en cas d’urgence, par
le capitaine du navire, å charge pour ce
dernier d’en rendre compte aussitöt que
possible au consul;
s’il s’agit de désordres de nature å
troubler la tranquillité et l’ordre public
å terre ou dans le port, ou å porter
atteinte å la santé ou å la sécurité
publique;
si les infractions commises å bord sont
punissables d’au moms 3 ans d’empri-
sonnement dans le territoire visé au
premier alinéa de l’art. 1, ou de 4 ans
d’emprisonnement dans les territoires
visés au 26me alinéa dudit article;
si des personnes étrangéres å l’équi-
page se trouvent en cause;
si des membres de 1’équipage ayant
la nationalité de 1’Etat de résidence se
trouvent en cause, et å condition qu’il
ne s’agisse pas de faits relevant du régle-
ment disciplinaire du bord.
Les autorités de l’Etat de résidence
devront prévenir en temps opportun le
consul pour qu’il puisse assister aux
visites, investigations ou arrestations
qu’elles ont 1’intention d’effectuer. L’avis
adressé å cet effet indiquera une heure
précise, et si le consul négligeait de s’y
rendre ou de s’y faire représenter, il
serait procédé en son absence.
Une procédure analogue devra étre
suivie au cas ou les capitaines ou
membres de 1’équipage auraient å faire
des déclarations devant les tribunaux ou
administrations locales.
Les dispositions du présent article nc
peuvent étre opposées aux autorités de
l’Etat de résidence pour tout ce qui con-
cerne 1’application de la législation et de
la réglementation douaniére, la santé
publique et les autres mesures de con-
tröle concernant la police des ports, la
sureté des marchandises et 1’admission
des étrangers.
Article, 38.
Les consuls et agents consulaires peu
vent faire arréter et renvoyer å bord,
och skola icke vidtaga någon laga åtgärd
med anledning av brott som begåtts
ombord, utom i följande fall:
därest begäran om ingripande göres
av konsul eller, i brådskande fall, av
fartygets befälhavare med skyldighet
för denne att så snart som möjligt redo
göra härför för konsuln;
därest fråga är om handlingar ägnade
att störa lugnet och allmänna ordningen
i land eller i hamnen eller att lända till
men för den allmänna hälsovården och
säkerheten;
därest å brott som begåtts ombord
kan följa fyra års frihetsstraff inom ter
ritorium som sägs i artikel 1, första
stycket, samt tre års frihetsstraff inom
territorier som avses i samma artikels
andra stycke;
därest personer icke tillhörande be
sättningen äro inblandade;
därest saken gäller medlemmar av
besättningen, som äro medborgare i den
mottagande staten, och under förut
sättning att det icke rör sig om hand
lingar som falla under disciplinreglemen
tet ombord.
Den mottagande statens myndigheter
skola, i så god tid att han kan närvara,
varsko konsul om visitationer, under
sökningar eller anhållanden som de ha
för avsikt att företaga. Underrättelsen
härom skall ange visst klockslag, och
därest konsuln underlåter att infinna
sig eller låta sig företräda må förrätt
ningen försiggå i hans frånvaro.
Motsvarande förfarande skall till-
lämpas för det fall att befälhavare eller
medlemmar av besättningen skola av
giva förklaringar inför de lokala dom
stolarna eller myndigheterna.
Bestämmelserna i denna artikel kunna
icke åberopas gentemot den mottagande
statens myndigheter när det gäller till-
lämpningen av lagstiftning och före
skrifter angående tullar, folkhälsovården
eller kontrollåtgärder i övrigt som röra
ordningen i hamnar, varors beskaffen
het eller utlänningars inresa.
Artikel 38.
Konsul och konsularagent äga låta
fasttaga och till fartyg hemmahöran-
Kungl. Maj:ts proposition nr 157
un marin ou toute autre personne faisant partie, å quelque titre que ce soit de 1’équipage d’un navire de l’Etat d’envoi qui aurait déserté sur le territoire de 1’Etat de résidence, et sans lequel 1’effectif de 1’équipage serait insuffisant pour assurer la bonne marche du navire.
A cet effet, ils s’adresseront par écrit aux autorités locales compétentes et justifieront que la personne réclamée fait réellement partie de 1’équipage, et que sa présence å bord est nécessaire pour assurer la bonne marche du navire. Sur une demande ainsi justifiée, la remise du déserteur ne peut étre refusée, sous réserve de 1’application des dis positions constitutionelles des Hautes Parties Contractantes concernant le droit d’asile.
Si un déserteur a commis quelque délit å terre, 1’autorité locale peut sur- seoir å sa livraison jusqu’å ce que le Tribunal ait rendu sa sentence et que celle-ci ait regu pleine et entiére exé- cution.
Les marins ou autres membres de 1’équipage, ressortissants de l’Etat de résidence, sont exceptés des stipulations du présent artide.
Artide 39.
Les consuls peuvent, selon les pre- scriptions légales de l’Etat d’envoi, recevoir toute déclaration et établir tout document concernant:
1. Timmatriculation d’un navire dans 1’Etat d’envoi ou sa radiation de l’im- matriculation; 2.1’armement ou le désarmement d’un navire immatriculé dans 1’Etat d’envoi;
3. 1’inscription des mutations surve- nues dans la propriété d’un navire im matriculé dans l’Etat d’envoi et les liypo- théques ou autres droits réels grevant ce navire.
Artide 40.
^
Lorsqu’un navire battant pavillon de l’Etat d’envoi fait naufrage ou s’échoue sur le littoral de l’Etat de résidence, le consul ou agent consulaire compétent
de i den utsändande staten återföra sjöman eller annan medlem av besätt ningen, likgiltigt i vilken egenskap han tillhör denna, vilken rymt på den mot tagande statens territorium och utan vilken besättningens styrka skulle vara otillräcklig för att säkra fartygets möj lighet att fortsätta sin färd.
För detta ändamål skola de skriftligen hänvända sig till vederbörande lokala myndigheter och styrka, att den efter lyste verkligen är medlem av besätt ningen samt att hans närvaro ombord är nödvändig för att säkra fartygets möjlighet att fortsätta sin färd. Göres en sålunda styrkt framställning, må rymlingens återförande icke vägras, med förbehåll likväl för tillämpningen av de Höga Fördragsslutande Parternas i lag- givna bestämmelser rörande asylrätten.
Därest en rymling begått brott i land, må den lokala myndigheten låta med hans återförande anstå till dess domstol avkunnat dom samt denna helt verk ställts.
Sjömän eller andra medlemmar av besättningen, som äro medborgare i den mottagande staten, äro undantagna från bestämmelserna i denna artikel.
Artikel 39.
Konsul äger, i enlighet med den mot tagande statens i lag givna föreskrifter, mottaga förklaringar och uppsätta hand lingar rörande:
1) fartygs registrering eller avregistre ring i den utsändande staten;
2) utrustning eller uppläggning av fartyg registrerat i den utsändande sta ten;
3) anteckning av förändringar be träffande äganderätten till fartyg regi strerat i den utsändande staten ävensom beträffande inteckningar eller andra sakrätter, som åvila sådant fartyg.
Artikel 40.
Då fartyg förande den utsändande statens flagga förliser eller strandar vid den mottagande statens kust, skall ve derbörande konsul eller konsularagent så
37
Kungl. Maj.ts proposition nr lo7
en est informé aussitöt que possible par
les autorités territoriales.
Celles-ci prennent toutes mesures pour
maintenir l’ordre, assurer la protection
du navire, des individus et biens nau-
fragés et éviter les dommages qui pour-
raient étre causés å d’autres navires ou
aux aménagements portuaires.
Toutes les opérations relatives au
sauvetage sont dirigées par le consul ou
agent consulaire compétent avec l’assis-
tance des autorités locales.
Le consul peut prendre en 1’absence
de 1’armateur, toutes les dispositions
convenables en ce qui concerne le sort
du navire.
L’intervention des autorités locales ne
donne lieu å la perception de frais d’au-
cune espéce, å 1’exception du rembourse-
ment des dépenses nécessitées par les
opérations de sauvetage et de conserva-
tion des biens sauvés et des frais qui
seraient per^us dans des circonstances
analogues sur les navires de 1’Etat de
résidence.
Les marchandises et bien sauvés du
naufrage ne sont passibles de droits et
taxes d’importation que s’ils sont livrés
å la consommation intérieure dans le
territoire de l’Etat de résidence.
Artide 41.
Le consul ou agent consulaire com
pétent peut de inéme prendre apres ac-
cord des autorités territoriales toutes les
dispositions pour assurer la conservation
et la destination de tous biens naufragés
trouvés ou amenés sur le territoire de
1’Etat de résidence et appartenant å des
ressortissants ou å un navire de l’Etat
d’envoi å condition que leurs propriétai-
res ou tous intéressés ne soient pas en
mesure de prendre ees dispositions.
Artide 42.
Toutes les lois qu’il n'y a pas de
stipulations contraires entre les arma-
teurs, chargeurs ct assureurs, les avaries
subies eu mer par les navires de l’Etat
d’envoi qui entrent dans les ports de
l’Etat de résidence volontairement ou
snart som möjligt underrättas härom av
de lokala myndigheterna.
De sistnämnda skola vidtaga alla åt
gärder för att upprätthålla ordningen,
för att säkerställa att av skeppsbrott
drabbade fartyg, människor och last
skyddas samt för att förebygga skador,
som skulle kunna förorsakas på andra
fartyg eller på hamnanläggningar.
Alla åtgärder som hänför sig till bärg
ningen skola ledas av vederbörande
konsul eller konsularagent med de lokala
myndigheternas hjälp.
I redarens frånvaro må konsul vid
taga alla lämpliga åtgärder i fråga om
fartyget.
De lokala myndigheternas ingripande
får icke giva anledning till uppbärande
av avgifter av något slag utom såvitt
gäller ersättning för utgifter som nöd
vändiggjorts av bärgningsarbetet och
tillvaratagandet av räddat gods samt
avgifter som under motsvarande om
ständigheter skulle ha uttagits av fartyg
hemmahörande i den mottagande staten.
Last och egendom som räddats vid
förlisning äro underkastade tull och
importavgifter endast därest de utläm
nas till förbrukning inom den motta
gande statens territorium.
Artikel 41.
Vederbörande konsul eller konsular
agent äger likaledes, efter erhållet sam
tycke från de lokala myndigheterna,
vidtaga alla erforderliga åtgärder för att
säkerställa att egendom från förlist
fartyg, vilken påträffats på den mot
tagande statens territorium eller införts
dit och som tillhör medborgare i den
utsändande staten eller fartyg hemma
hörande däri, tillvaratages och vidare
befordras, allt under förutsättning att
dess ägare eller övriga rättsägare ej äro
i tillfälle att vidtaga åtgärderna i fråga.
Artikel 42.
Så snart icke annat avtalats mellan
redaren, lastens ägare och försäkringsgi
varen, skola skador vid haveri med fartyg
hemmahörande i den utsändande staten,
vilket frivilligt eller för nödtvånget
uppehåll anlöper hamn i den mottagande
Kungl. Maj:ts proposition nr 157
par relåche forcée, sont réglées par les consuls ou agents consulaires å moms que les ressortissants de l’Etat de rési- dence ou ceux d’un tiers Etat ne soient intéressés aux avaries; dans ce cas et å défaut de compromis amiable entre toutes les parties intéressées, elles doi- vent étre réglées par les autorités locales.
Dispositions finales.
Ariicle 43.
En accord avec les régles du droit International, les consuls sont autorisés å exercer toutes fonctions conformes å la pratique consulaire reconnue par 1’Etat de résidence.
Les actes accomplis å 1’occasion de 1’exercice des fonctions consulaires peu- vent donner lieu å la perception des droits et taxes prévus å cet égard par la législation de l’Etat d’envoi.
Artide 44.
Les différends entre les Hautes Parties Contractantes relatifs å 1’application ou å 1’interprétation de la présente con- vention qui n’auront pas été réglés par la voie diplomatique ou conformément au Traité de conciliation et d’arbitrage obligatoire signé å Paris, le 3 mars 1928, entre la France et la Suéde, pour- ront étre portés, å la requéte de l’une des Parties, devant la Cour Internatio nale de Justice, pour étre tranchés par elle, conformément å son statut.
Artide 45.
L’entrée en vigueur de la présente Convention mettra fin, en ce qui con- cerne les territoires auxquels elle s’appli- que, aux effets des accords suivants:
a) déclaration conceinant 1’extradition des marins déserteurs, signée å Paris le 15 mai 1856;
b) artides 9 å 12 du Traité de Naviga tion conclu le 30 décembre 1881 entre la France et les Royaumes Unis de Suéde et de Norvége;
c) déclaration du 19 mai 1886 pour régler le paiement des salaires dus aux marins des pays respectifs ainsi que le traitement de leurs successions;
staten, regleras av konsul eller konsular- agent, såvida icke medborgare i den mottagande staten eller i tredje stat äro berörda av skadorna; i så fall och i av saknad av förlikning i godo mellan alla berörda parter skola skadorna regleras av de lokala myndigheterna.
Slutbestämmelser.
Artikel 43.
1 överensstämmelse med folkrättens regler äger konsul fullgöra alla uppgifter som överensstämma med de sedvänjor i fråga om konsulatväsen, vilka den mot tagande staten godkänner.
Åtgärder som vidtagas i samband med fullgörandet av konsulära tjänsteupp- gifter må föranleda uppbärande av av gifter och skatter som i sådant hänseende föreskrivas i den utsändande statens lag stiftning.
Artikel 44.
Tvist mellan de Höga Fördragsslutan- de Parterna rörande tillämpningen eller tolkningen av denna konvention, som icke kunnat lösas på diplomatisk väg eller i enlighet med Förliknings- och skilj edomstraktaten mellan Sverige och Frankrike, undertecknad i Paris den 3 mars 1928, må på begäran av endera parten hänskjutas till den internationella domstolen för att avgöras av denna i enlighet med dess stadga.
Artikel 45.
Vid ikraftträdandet av denna kon vention skola, i vad avser de områden för vilka densamma är tillämplig, föl jande avtal upphöra att gälla:
a) deklaration om ömsesidigt utläm nande av förrymt sjöfolk, undertecknad i Paris den 15 maj 1856;
b) artiklarna 9—12 i sjöfartstraktaten mellan de Förenade Konungarikena Sverige och Norge och Frankrike, in gången den 30 december 1881;
c) deklaration den 19 maj 1886 an gående utbetalandet av sjömän till kommande hyra ävensom behandlingen av deras kvarlåtenskap;
39
Kungl. Maj.ts proposition nr 157
d) notes ministérielles coucernant la
franchise des droits d’entrée pour les
effets de chancellerie destinés å l’usage
des consulats, échangées å Paris les 25
juin, 23 et 31 juillet 1900.
Artide 46.
La présente Convention entrera en
vigueur å dater du jour de 1’échange des
instruments de ratification qui aura lieu
å Stockholm, aussitöt que faire se pourra.
Elle demeurera en vigeur jusqu’å ce
que l’une des Hautes Parties Contrac-
tantes la dénonce, moyennant un préavis
d’une année.
En foi de quoi, les Plénipotentiaires
ont signé la présente Convention et y
ont apposé leur sceau.
Fait å Paris, le 5 mars 1955.
R.
Massigli
(L. S.)
K. I. Westman
(L. S.)
Protocole de signature.
Pour 1’application de 1’alinéa 3 de
1’article 9, de 1’article 10 et de 1’alinéa
2 de 1’article 20, chaque Haute Partie
Contractante se réserve le droit de déter-
miner, le cas échéant, la partie d’un
impöt frappant les immeubles qui sera
considérée comme représentant la ré-
munération d’un service rendu ou la
contre-partie d’améliorations publiques
locales.
d) ministeriella noter angående tullfri
införsel av vissa konsulatrekvisita, ut
växlade i Paris den 25 juni, 23 och 31
juli 1900.
Artikel 46.
Denna konvention skall träda i kraft
på dagen för ratifikationsinstrumentens
utväxling, vilken skall ske i Stockholm
så snart sig göra låter.
Den skall förbliva i kraft till dess
endera av de Höga Fördragsslutande
Parterna uppsäger densamma, varvid
ett års uppsägningstid skall gälla.
Till bekräftelse varav de befullmäk-
tigade ombuden undertecknat denna
konvention och därå anbragt sina sigill.
Paris den 5 mars 1955.
K. I. Westman
(L. S.)
R. Massigli
(L. S.)
Signaturprotokoll.
För tillämpningen av artikel 9 tredje
stycket, artikel 10 och artikel 20 andra
stycket förbehåller sig vardera av de
Höga Fördragsslutande Parterna rätten
att i händelse av behov bestämma den
del av skatt, åvilande fast egendom,
som skall anses representera ersättning
för gjorda tjänster eller förbättring av
allmänna anordningar på platsen.