2

Kungi. Maj:ts proposition nr 157

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 11 mars 1955.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

S^köld, Z^etterberg, T^orsten N^ilsson, S^träng, E^ricsson, A^ndersson,

N^orup, H^edlund, P^ersson, H^jälmar N^ilson, L^indell, N^ordenstam,

L^indström, L^ange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

ministern för utrikes ärendena fråga om ratifikation av en den 5 mars 1955

undertecknad svensk-fransk konsularkonvention och anför:

Med propositionen nr 143 till 1954 års riksdag förelädes riksdagen för

ratifikation ett bosättnings- och sjöfartsavtal mellan Sverige och Frankrike.

Inledningsvis lämnades i propositionen med utgångspunkt från den han­

delstraktat och den sjöfartstraktat som den 30 december 1881 avslutades

mellan de Förenade Konungarikena Sverige och Norge, å ena sidan, och

Frankrike, å andra sidan, en kortfattad redogörelse för utvecklingen av

avtalsförhållandena mellan Sverige och Frankrike på ifrågavarande områ­

den. Av redogörelsen framgick att, sedan den svenska regeringen på grund

av vissa påfallande brister i nyssnämnda äldre, alltjämt i kraft varande

traktater, tagit initiativ till förhandlingar med den franska regeringen, dessa

till en början lett till avslutandet av det nya bosättnings- och sjöfartsavta-

let. Detta godkändes för ratifikation av riksdagen den 28 april 1954, men

någon utväxling av ratifikationsinstrument har ännu icke kunnat ske, då

det franska parlamentet icke slutbehandlat ärendet. Avtalet har följaktli­

gen ännu icke trätt i kraft. •

Parallellt med förhandlingarna om bosättnings- och sjöf artsavtal et inled­

des på förslag av det franska utrikesministeriet förhandlingar om en kon­

sularkonvention, avsedd att ersätta de i 1881 års sjöfartstraktat inrymda

bestämmelserna om konsulers ställning och uppgifter. Dessa senare bestäm­

melser är knapphändiga och innehåller, förutom vissa stadganden om kon­

suls befattning med ärenden rörande sjöfarten, blott en mestgynnadnations-

klausul som, under villkor av reciprocitet, är tillämplig ifråga om konsuls

»privilegier, behörigheter och friheter».

Sedan på ömse sidor upprättade utkast till konsularkonvention utbytts

genom beskickningens i Paris försorg, ägde förhandlingar rum i Paris i

juni—juli 1953 samt i mars och juli 1954. Dessa förhandlingar leddes från

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

5

chefens medgivande erhållits. I händelse av brand eller svår olyckshändelse

eller då ett brott håller på att begås eller just har begåtts äger polisen

eller annan myndighet utan formaliteter beträda främmande makts konsu­

latlokaler. Likaså må polisen intränga i lokalerna för att gripa den som

söker undfly rättvisan och som tagit sin tillflykt till ett konsulat. Artikeln

avslutas med ett stadgande, att de bestämmelser densamma innehåller icke

må tolkas såsom ett erkännande av någon asylrätt. Oberoende av frågan

huruvida rätt att bevilja asyl skall anses tillkomma beskickningar, fastslås

sålunda i nu ifrågavarande sammanhang att någon asylrätt icke tillerkännes

konsulat.

I

art. 14

fastställes konsuls immunitet i vad avser utskrivning och rekvi­

sition av lösören. Dylik immunitet skall förutom av karriärkonsul också

åtnjutas av honorärkonsul, konsularagent och konsulattjänsteman vilka är

medborgare i den utsändande staten. Nu nämnda befattningshavares bo­

städer samt konsulatlokalerna och där befintliga lösören skall även vara

undantagna från alla militära rekvisitioner, pålagor och inkvarteringar.

Art.

15

återger den folkrättsliga princip, enligt vilken konsuler, konsularagenter

och konsulattjänstemän, av vilken nationalitet de vara må, icke såvitt angår

deras handlande i tjänsten är underkastade den mottagande statens dom­

stolars eller administrativa myndigheters domsrätt. För karriärkonsul stad­

gas i

art. 16 en

längre gående personlig immunitet, i det han undantages

från anhållande utom för det fall att han gripes på bar gärning; han kan

vidare häktas endast om han gjort sig skyldig till ett så allvarligt brott att

han enligt den mottagande statens lag kan därför ådömas frihetsstraff i

fyra år. I

art. 17

föreskrives, att konsulatpersonalen icke kan åläggas att

vittna inför den mottagande statens domstolar angående sin verksamhet

i den konsulära tjänsten eller att förete arkivhandlingar eller andra kon­

sulära handlingar.

Art. IS

undantager karriärkonsul, hans maka och minder­

åriga barn som vistas hos honom från bestämmelser i den mottagande staten

beträffande uppehållstillstånd samt registrering och kontroll av utlänningar.

Därjämte stadgas, att nämnda personer icke kan utvisas.

Art. 19—22

behandlar konsulers, konsularagenters och konsulattjänste­

mäns privilegier i beskattningshänseende och i fråga om tullar.

Art. 19

stad­

gar beträffande samtliga dessa privilegier att desamma beviljas under för­

behåll om en effektiv tillämpning av ömsesidighetsprincipen. Föreskrifter

av sådant innehåll återfinnes i åtskilliga av Frankrike på senare tid in­

gångna avtal, bl. a. i det nya svensk-franska bosättnings- och sjöfartsavtalet

(se art. 3 och 4 i detta avtal, s. 15 i propositionen nr 143 till 1954 års riks­

dag). Ursprungligen har nu ifrågavarande föreskrifter tillkommit för

att komplettera klausuler om behandling såsom mest gynnad na­

tion, vilken funktion de även har i det svensk-franska bosättnings- och

sjöfartsavtalet. I)å två stater utfäster sig att i något hänseende tillerkänna

varandra behandling som mest gynnad nation, kan det nämligen te sig lämp­

ligt atl denna utfästelse göres beroende av att full ömsesidighet tillämpas.

I så fall kan den stat, som vill åberopa klausulen om behandling som mest

7

Art. 21

behandlar konsulers privilegier i vad gäller införseltullar. Sålunda

stadgas, att konsul, konsularagent och konsulattjänsteman, vilka är med­

borgare i den utsändande staten, vid sin första ankomst till den mottagande

staten skall vara befriade från tull eller annan importavgift för bohag, av­

sett att nyttjas av dem själva eller av deras familjer. Vad beträffar motor­

fordon, lustfartyg och luftfartyg gäller tillfällig frihet från tull och import­

avgifter blott för karriärkonsul och detta för den tid vederbörande tjänstgör

i den mottagande staten. I art. 21 stadgas slutligen skyldighet för såväl den

utsändande staten som för dess konsuler, konsularagenter och konsulat­

tjänstemän att, i den mån så erfordras enligt den mottagande statens lag­

stiftning, trafikförsäkra dem tillhöriga fordon i vad avser skada som vållas

tredje man. I

art. 22

tillförsäkras den utsändande staten frihet från tull-

och införselavgifter för kontorsmateriel och andra föremål, som tillställes

konsulat för tjänstebruk. Kap. III avslutas med en allmänt hallen föreskrift,

art. 23,

enligt vilken konsul i sin egenskap av officiell representant för den

utsändande staten skall åtnjuta särskilt skydd och hänsynstagande från de

tjänstemän i den mottagande staten, med vilka han har officiella förbin­

delser.

Kap. IV

innehåller bestämmelser om konsuls befogenheter. I art. 24 fast­

slås en generell behörighet för konsul och konsularagent att bevaka och för­

svara den utsändande statens medborgares rättigheter och intressen i den

mottagande staten, ävensom den konsul och konsularagent tillkommande

rätten att i detta syfte hänvända sig till vederbörande myndigheter inom

sina distrikt och, om den utsändande staten saknar diplomatisk represen­

tation i den mottagande staten, till dennas regering. I

art. 25

fastställes

konsuls och konsularagents rätt att fritt kommunicera med medborgare i

den utsändande staten samt att bistå dessa inför de lokala myndigheterna.

Art. 26

handlar om konsuls och konsularagents befogenheter när det gäller

att bistå medborgare i den utsändande staten, som anhålles, häktas eller

avtjänar frihetsstraff. Till en början föreskrives sålunda att konsul och kon­

sularagent skall kunna begära att av vederbörande myndigheter erhålla upp­

gifter om medborgare i den utsändande staten som är intagna i häkte eller

fångvårdsanstalt, utom i fall då de intagna motsätter sig detta. Vidare stad­

gas skyldighet för den mottagande statens myndigheter att omedelbart un­

derrätta konsul och konsularagent, därest anhållen eller häktad begär att

så skall ske. Därjämte skall konsuln givas tillfälle att besöka anhållen eller

häktad och samtala med honom. Detsamma skall gälla, därest medborgare

i den utsändande staten avtjänar frihetsstraff.

Art. 27—28

innehåller be­

stämmelser angående konsuls och konsularagents allmänna behörighet i öv­

rigt. Sålunda skall de bl. a. äga att upprätta och inregistrera civilståndshand-

lingar rörande den utsändande statens medborgare samt att i den form som

föreskrives i den utsändande statens lag upprätta handlingar och kontrakt

som gäller egendom befintlig i eller transaktioner avsedda att utföras i den

utsändande staten eller i tredje stat, eller vilka är avsedda att få rättsliga

verkningar i den utsändande staten eller i tredje stat. Därjämte äger konsul

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

8

och konsularagent föra matrikel över medborgare i den utsändande staten,

förse dem med pass, laissez-passer eller andra identitetshandlingar, utfärda

viseringar, mottaga förklaringar samt uppsätta, översätta och legalisera

handlingar.

Art. 29

stadgar skyldighet för den mottagande staten att

utse myndighet, som för dess övriga myndigheters räkning skall kunna be­

styrka konsulers och konsularagenters namnteckningar. Samma myndighet

skall därjämte för konsuls räkning kunna bestyrka (ten mottagande statens

Övriga myndigheters underskrifter på handlingar. I

art. 30

uppräknas konsul

tillkommande befogenheter, som kan röna inflytande av särskilda överens­

kommelser mellan de fördragsslutande parterna. Hit hör bl. a. behörighet

att i enlighet med den utsändande statens lagstiftning anordna förmynder-

skap för omyndiga medborgare i denna, att delgiva domstolshandlingar eller

andra handlingar i civil- och handelsmål, att upptaga bevis för den utsän­

dande statens domstolars räkning samt att mottaga depositioner.

I

kap. V

behandlas konsuls befattning med utredning av dödsbon. I den

inledande

art. 31

stadgas skyldighet för de lokala myndigheterna att ome­

delbart underrätta vederbörande konsul, då medborgare i den utsändande

staten avlidit.

Art. 32

innehåller konventionens huvudregel rörande konsuls befogenhe­

ter vid utredning av dödsbon. Sålunda stadgas däri, att konsul äger rätt

att, även i frånvaro av uttrycklig fullmakt, städse företräda medborgare i

den utsändande staten, som ej är bosatt i den mottagande staten och ej är

där företrädd genom utsett ombud, så snart person avlidit efterlämnande

egendom till vilken ifrågavarande medborgare i den utsändande staten har

rätt eller pa vilken han reser anspråk. Den avlidnes medborgarskap saknar

således i detta sammanhang betydelse. Om den bortovarande senare själv

skulle bevaka sina intressen eller utse eget ombud, skall emellertid kon­

sulns behörighet att företräda honom upphöra. I

art. 33

föreskrives att, i

fall där konsul utövar sina befogenheter som ombud för dödsbodelägare,

han i denna egenskap skall vara underkastad den mottagande statens lag­

stiftning och lyda under dess domstolar på samma sätt som medborgare i

samma stat. Konsuln kan således i denna egenskap icke åberopa någon im­

munitet. I

art. 3£

stadgas rätt för konsul att ensam ombesörja bouppteck-

ning och andra åtgärder i samband med omhändertagandet av egendom som

efterlämnas av medborgare i den utsändande staten vilka såsom sjöfolk eller

passagerare på fartyg hemmahörande i samma stat avlider i hamn, i land

efter landstigning eller ombord.

Kap. VI

behandlar konsuls och konsularagents befattning med ärenden

rörande sjöfarten. I

art. 35

fastställes deras rätt att, sedan fartyg förande

den utsändande statens flagga inklarerats i hamn i den mottagande staten,

obehindrat besöka detsamma och förhöra befälhavaren och medlemmarna

av besättningen, granska skeppspapperen, upptaga förklaringar angående

fai tygets resa samt för den utsändande statens räkning avlämna alla slags

handlingar, som erfordras för fartygets vidare färd. I artikeln stadgas där­

jämte en motsvarande ovillkorlig rätt för fartygets befälhavare och besätt-

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

Kungl. Maj.ts proposition nr 157

9

ningsmedlenimar att träda i förbindelse med konsul och att uppsöka kon­

sulat.

Art. 36

fastslår konsuls och konsularagents uteslutande rätt att vidtaga

åtgärder för upprätthållandet av inre ordning och disciplin ombord på far­

tyg, hemmahörande i den utsändande staten. Vidare föreskrives här, att

konsuln eller konsularagenten äger själv avgöra alla tvister mellan befälha­

varen och övriga ombordanställda. Konsuls och konsularagents rätt att ut­

öva sina av den utsändande staten fastställda befogenheter i vad avser sjö­

mäns anställande, inställelse ombord, avskedande och avmönstring be­

kräftas ävenledes. Enligt

art. 37

skall den mottagande statens myndigheter

icke befatta sig med någon händelse ombord på fartyg, hemmahörande i

den utsändande staten, eller vidtaga någon laga åtgärd med anledning av

brott som begåtts ombord. Från denna bestämmelse stadgas emellertid en

rad väsentliga undantag. De lokala myndigheterna skall sålunda kunna in­

gripa därest konsul eller, i brådskanle fall, fartygets befälhavare, framför

begäran härom och likaledes därest fråga är om oroligheter av den art att

lugnet och allmänna ordningen i land eller i hamnen störes eller den all­

männa hälsovården och säkerheten äventyras. Vidare har de lokala myn­

digheterna tillerkänts behörighet att ingripa om grovt brott begåtts ombord,

varmed i Sverige förstås brott, varå kan följa frihetsstraff i fyra år, och

i Frankrike brott, varå kan följa sådant straff i tre år. Slutligen skall de

lokala myndigheterna kunna ingripa, om personer icke tillhörande besätt­

ningen är inblandade eller om saken gäller medlemmar av besättningen,

som är medborgare i den mottagande staten, och det icke rör sig om blott

överträdelser av disciplinreglementet ombord. Ingripande av de lokala myn­

digheterna skall föregås av underrättelse till konsuln i så god tid att denne

kan närvara vid den tillämnade åtgärden. Det stadgas emellertid vidare ut­

tryckligen, att bestämmelserna i förevarande artikel icke får åberopas, då

fråga är om tillämpningen av den mottagande statens lagstiftning och före­

skrifter angående tullar, hälsovården eller kontrollåtgärder i övrigt som

rör ordningen i hamn, varors beskaffenhet eller utlänningars inresa.

Art. 38

handlar om konsuls och konsularagents befogenheter att ingripa

då besättningsmedlem rymt från fartyg hemmahörande i den utsändande

staten. Sålunda stadgas, att konsuln äger låta fasttaga och återsända om­

bord sjöman eller annan medlem av besättningen som rymt på den mot­

tagande statens territorium, dock endast under förutsättning alt besättning­

ens styrka eljest skulle vara otillräcklig för att säkra fartygets möjlighet

att fortsätta sin färd. Konsuln skall skriftligen hänvända sig till vederbö­

rande lokala myndigheter och styrka, alt den efterlyste är medlem av be­

sättningen och att hans närvaro ombord är nödvändig för att fartyget skall

kunna fortsätta sin resa. En sålunda styrkt framställning åligger det den

mottagande statens myndigheter att efterkomma, med förbehåll dock för

tillämpningen av den mottagande statens i lag givna bestämmelser rörande

asylrätten. Därjämte stadgas att, om rymlingen begått brott i land, den lo­

kala myndigheten kan låta anstå med hans återförande till dess dom över

10

brottet avkunnats och denna helt verkställts. Slutligen stadgas undantag

från bestämmelserna om återförande av rymling för det fall att fråga är

om medborgare i den mottagande staten.

Art. 39

behandlar konsuls "behö­

righet att, i enlighet med den mottagande statens i lag givna föreskrifter,

mottaga förklaringar och uppsätta handlingar avseende bl. a. fartygs re­

gistrering eller avregistrering i den utsändande staten, utrustning eller upp­

läggning av fartyg hemmahörande i den utsändande staten samt registrering-

av förändringar beträffande äganderätten till sådant fartyg ävensom be­

träffande inteckningar eller andra sakrätter som åvilar detsamma.

Art.

40

innehåller regler för det fall att fartyg hemmahörande i den utsändande

staten förliser eller strandar vid den mottagande statens kust. De lokala

myndigheterna skall i sådant fall så snart som möjligt underrätta vederbö­

rande konsul eller konsularagent. Konsuln tillerkännes vidare behörighet

att med de lokala myndigheternas hjälp leda alla åtgärder som hänför sig

till fartygets bärgning och han äger att i redarens frånvaro vidtaga alla

lämpliga anstalter i fråga om fartyget. Vidare stadgas, att de lokala myn­

digheternas medverkan i bärgningsarbetet icke skall få giva anledning till

uppbärande av några avgifter från deras sida utöver ersättning för direkta

utgifter i samband med bärgningsarbetet samt avgifter som under motsva­

rande omständigheter skulle ha uttagits också av fartyg hemmahörande i

den mottagande staten. Slutligen föreskrives, att last och annan egendom,

som kan ha räddats vid förlisning, icke får beläggas med tuii och import­

avgifter annat än om den införes till förbrukning i den mottagande sta­

ten.

Art. il

stadgar behörighet för konsul och konsularagent att, efter

samtycke av de lokala myndigheterna, på motsvarande sätt omhändertaga

vrakgods, vilket påträffas inom den mottagande staten och som tillhör

medborgare i den utsändande staten eller fartyg hemmahörande därstädes.

Förutsättning härför är dock, att ägaren till godset eller annan rättsägare

ej själv är i tillfälle att bevaka sin rätt. Enligt

art. i2

äger konsul slutligen

reglera skador vid haveri med fartyg hemmahörande i den utsändande sta­

ten. Förutsättningar härför är likväl, att icke annat avtalats mellan reda­

ren, lastens ägare och försäkringsgivaren och att icke medborgare i den

mottagande staten eller i tredje stat är berörda av skadorna.

Under rubriken »slutbestämmelser» har i

art. i3

—46 sammanförts vis­

sa stadganden, delvis av formell natur, som icke kunnat inrangeras un­

der de föregående kapitelrubrikerna.

Art. 43

innehåller ett allmänt stad­

gande, enligt vilket konsul i överensstämmelse med folkrättens regler skall

äga fullgöra alla uppgifter, som av den mottagande staten godkännes såsom

överensstämmande med rådande sedvänjor i fråga om konsulatväsen. Där­

jämte fastställes konsuls behörighet att för vidtagna ämbetsåtgärder upp­

bära avgifter i den utsträckning sådana föreskrives i den utsändande sta­

tens lagstiftning. I

art.

44 stadgas, att tvist rörande tillämpning eller tolk­

ning av konventionen vilken icke kunnat lösas på diplomatisk väg eller i

enlighet med gällande svensk-franska förliknings- och skiljedomstraktat

skall kunna hänskjutas till den internationella domstolen. I

art. 45

bestäm­

Kungl. Maj.ts proposition nr 157

11

mes att vid ikraftträdandet av konventionen vissa äldre överenskommelser

skall upphöra att gälla i vad avser områden för vilka konventionen äger

tillämpning. Följande bestämmelser omfattas av detta stadgande, nämligen

deklarationen om ömsesidigt utlämnande av förrymt sjöfolk, undertecknad

i Paris den 15 maj 1856, artiklarna 9—12 i 1881 års svensk-norsk-franska

sjöfartstraktat, deklaration den 19 maj 1886 angaende utbetalandet av sjö­

män tillkommande hyra ävensom behandlingen av deras kvarlåtenskap samt

ministeriella noter angående tullfri införsel av vissa konsulatrekvisita, ut­

växlade i Paris den 25 juni, 23 och 31 juli 1900.

Slutligen föreskrives i

art. 56,

att konventionen skall träda i kraft på

dagen för ratifikationsinstrumentens utväxling samt förbliva i kraft till

dess endera parten uppsäger densamma, varvid ett ars uppsägningstid skall

gälla.

Departementschefen

Som av den föregående redogörelsen framgår, innehåller den föreliggan­

de konventionen detaljerade bestämmelser rörande omfattningen av konsu­

lers immunitet och privilegier samt deras behörighet att i olika situationer

inskrida till förmån för den stat som utnämnt konsuln eller för medbor­

gare i denna. Sedan det andra världskrigets slut har ett flertal sådana bi­

laterala konsularkonventioner upprättats mellan skilda stater. För Sve­

riges del ingicks en konsularlconvention med Storbritannien den 14 mars

1952, vilken trädde i kraft den 24 september 1952, och förhandlingar pågår

med Amerikas Förenta Stater om ersättande av 1910 års konsularkonven-

lion mellan Sverige och nyssnämnda stat med en ny, mera tidsenlig över­

enskommelse. Även Frankrike har under ef terkrigsperioden varit inriktat

på att upprätta nya avtal av detta slag. Sålunda har den 31 december 1951

undertecknats en konsularkonvention mellan Frankrike och Storbritannien,

vilken sedermera trätt i kraft, och Frankrike bedriver för närvarande för­

handlingar i samma syfte med bl. a. Italien. I betraktande av vad som nu

anförts, har det förefallit naturligt att, vid den modernisering av de traktat­

mässiga förbindelserna mellan Sverige och Frankrike som berörts i det

föregående, även utsträcka denna till det konsulära området.

Den nu ifrågavarande svensk-franska konventionen skiljer sig i sina hu­

vuddrag icke från den ovannämnda svensk-brittiska konsularlconventionen,

vilken förelädes riksdagen med propositionen nr 169 till 1952 års riksdag.

De olikheter som förekommer är huvudsakligen betingade av skiljaktig­

heter i brittisk och fransk lagstiftning eller sedvänja. På vissa punkter tor­

de likväl ett närmare klargörande av den nu aktuella texten vara befogat.

Kap. I

i konventionen, som behandlar dess tillämpningsområde och inne­

håller definitioner av vissa i konventionen förekommande uttryck, torde icke

påkalla några kommentarer i detta sammanhang.

Detsamma gäller stadgandena i

kap. 11,

som behandlar frågor i samband

med konsuls erkännande och konsulatdistrikt. Bestämmelserna i detta ka­

pitel överensstämmer i huvudsak med de sedvänjor som för närvarande

iakttages på ifrågavarande områden.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 157

13

I

art. 15

bekräftas den folkrättsliga regeln att konsulatpersonal icke kan

ställas till svars inför den mottagande statens domstolar eller administrativa

myndigheter, såvitt gäller handlingar i tjänsten. Av stadgandet torde följa

att, i vad angår handlingar eller förhållanden som icke rör deras tjänsteut­

övning, konsul och annan konsulatpersonal är underkastade den mottagande

statens jurisdiktion. Enligt

art. lti

åtnjuter emellertid karriärkonsul en viss

personlig immunitet utöver vad som nyss nämnts; sådan konsul må nämli­

gen ej anhållas utom för det fall att han gripes på bar gärning, och han må

icke häktas med mindre han gjort sig skyldig till grovt brott. Då enligt svensk

rätt anhållande blott får ske, därest vederbörande också kan häktas för gär­

ningen, torde av det sistnämnda stadgandet i konventionen följa, att karriär­

konsul icke heller kan anhållas annat än för särskilt grova brott. Emellerlid

torde i övriga fall gripande i den mening 24 kap. 7 § rättegångsbalken an­

giver kunna ske, därest karriärkonsul påträffas under begående av brott. De

i

art. 17

stadgade lättnaderna i fråga om karriärkonsuls vittnesmål i civil­

mål återfinnes i lagen den 3 februari 1911 angående viss lättnad för utländsk

konsul i fråga om vittnesmåls avläggande och synes icke påkalla någon kom­

mentar.

Vid utformandet av bestämmelserna i

art. 19—22

angående de finansiella

privilegierna har måst beaktas att de båda fördragsslutande staternas skatte-

och tullagstiftning i åtskilliga hänseenden är av inbördes olika struktur och

följaktligen icke lånar sig annat än till mycket ungefärliga jämförelser. Det

är mot denna bakgrund som i

art. 19

med avseende på art. 20—22 intagits

det förut berörda förbehållet om effektiv tillämpning av ömsesidighetsprin-

cipen. Häri ligger en hänvisning till att det kan föreligga variationer i de

båda staternas lagstiftning eller praxis, vilka kan föranleda endera staten att

i ett eller annat hänseende tillämpa konventionen snävare än som närmast

skulle följa av en strikt bokstavstolkning därav. Följden blir i så fall att

den andra staten äger på motsvarande sätt begränsa de förmåner som be­

viljas enligt konventionen.

I

art. 20

följer därefter det centrala stadgandet att karriärkonsul ävensom

konsulattjänsteman, som tjänstgör under karriärkonsul och är medborgare i

den utsändande staten, skall vara befriad från direkta och personliga skatter

i den mottagande staten. Den i fråga om konsulattjänstemän gjorda begräns­

ningen till dem som tjänstgör under karriärkonsul har föranletts av att

enligt 18 § 1 mom. kungl. förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomst­

skatt nu ifrågavarande skattefrihet i Sverige endast åtnjutes av personalen

vid främmande makts lönade konsulat men däremot icke exempelvis av

en lönad tjänsteman som tjänstgör under en honorärkonsul. I detta samman­

hang må emellertid framhållas att enligt art. 7 i gällande svensk-franska av­

tal för undvikande av dubbelbeskattning av 1936 skatt på inkomst, som

åtnjutes på grund av tjänst eller arbete i form av avlöning eller annan för­

mån från endera fördragsslutande staten, skall utgöras endast i den stat,

varifrån förmånen utgår. Med stöd av sistnämnda bestämmelse kan sålunda

en lönad svensk tjänsteman hos en svensk honorärkonsul i Frankrike göra

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

15

förhållandena i Frankrike, får där det tullfritt införda motorfordonet i prin­

cip icke utan erläggande av tull avyttras till annan än den som själv åtnju­

ter tullfrihet. Dessutom erfordras för sådan avyttring mot erläggande av tull

särskilt tillstånd, och dylikt beviljas endast om ägaren innehaft motorfordo­

net minst 18 månader. I annat fall måste denne återutföra motorfordonet

om han vill avyttra detsamma. Även de nu återgivna svenska och franska

reglerna får anses utgöra sådana jämkningar i den i art. 21 andra stycket

stipulerade tullfriheten vilka förutsatts i art. 19.

Av de i

kap. IV

upptagna stadgandena om konsuls allmänna befogenhe­

ter bör till en början uppmärksammas

art. 26.

Vad här stadgas om konsuls

rätt att besöka och samtala med medborgare i den utsändande staten, som

är anhållen eller häktad eller avtjänar frihetsstraff, överensstämmer i hu­

vudsak med motsvarande föreskrifter i art. 19 i den svensk-brittiska kon-

sularkonventionen och står liksom dessa i överensstämmelse med hithörande

bestämmelser i strafflagens promulgationsförordning.

Art. 27

erfordrar eu kommentar. I denna artikels första stycke fastställes

till en början att konsul och konsularagent i överensstämmelse med den

mottagande statens lagstiftning äger upprätta och inregistrera civilstånds-

handlingar rörande medborgare i den utsändande staten. Med den franska

textens uttryck »

dresser les actes cTétat civilt

avses icke blott införande i ma­

trikel eller register av dödsfall, födslar, vigslar och andra förändringar i den

utsändande statens medborgares civilstånd utan även, i vad avser vigsel, för­

rättande av sådan. Rätt för fransk konsul och konsularagent i Sverige att för­

rätta vigsel föreligger genom särskilt av Kungl. Maj :t i enlighet med 5 § lagen

1904 om internationella rättsförhållanden rörande äktenskap m. m. meddelat

beslut. De nu ifrågavarande befogenheterna för fransk konsul och konsulara­

gent i Sverige upphäver emellertid icke sådan skyldighet för enskild att göra

anmälan till svenska myndigheter, som må vara i svensk lag föreskriven

(jfr bl. a. i 16 och 18 §§ folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 stad­

gad skyldighet för enskild att anmäla födsel och dödsfall).

I art. 27 första stycket har vidare upptagits ett stadgande rörande konsuls

och konsularagents behörighet att upprätta handlingar och kontrakt. En be­

stämmelse härom är framför allt av betydelse för Frankrike med dess ut­

vecklade notariatväsen, i det franska konsuler och konsularagenter enligt

fransk rätt är behöriga att fullgöra en rad uppgifter vilka i Frankrike an­

kommer på notarier

(notaires).

Följaktligen har här föreskrivits att de fran­

ska konsulerna skall äga upprätta handlingar och kontrakt i notarieil form,

varemot svarar att de svenska konsulerna tillerkänts befogenhet att upp­

rätta handlingar och kontrakt i den form som må vara föreskriven i svensk

lag och i den utsträckning som kan följa av vederbörande svenska instruk­

tioner. Nu ifrågavarande befogenhet för konsulerna har emellertid begrän­

sats till att avse handlingar och kontrakt, vilka gäller egendom befintlig i

eller transaktioner avsedda att utföras i den utsändande staten eller i tredje

stat eller vilka är avsedda att få rättsliga verkningar i den utsändande sta­

ten eller i tredje stat. Konventionen medger sålunda exempelvis icke befo­

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

17

torde för de svenska domstolarnas del innebära, att för bortovarande fransk

dödsbodelägare icke bör förordnas god man, därest fransk konsul eller

konsularagent gör bruk av den honom sålunda i konventionen tillerkända

behörigheten att företräda den bortovarande. Redan i den proposition med

vilken den svensk-brittiska konsularkonventionen förelädes riksdagen ansåg

jag mig kunna förorda ett dylikt legalt ställföreträdarskap genom konsul

vid boutredningar i Sverige, varför jag här inskränker mig till att hänvisa

till vad som i den tidigare propositionen ytterligare anfördes på denna punkt

(jfr proposition nr 169 till 1952 års riksdag, sid. 21). Den i art. 31 intagna

föreskriften om skyldighet för de lokala myndigheterna att underrätta kon­

sul om att medborgare i den utsändande staten avlidit torde böra föranleda

administrativa tillämpningsföreskrifter för domstolar och pastorsämbeten

liksom de förras uppmärksamhet i lämplig form synes böra fästas på fran­

ska konsulers behörighet att företräda frånvarande franska dödsbodelägare.

I

kap. VI

har inrymts bestämmelser om konsuls befattning med ären­

den som rör sjöfarten. I

art. 36

stadgas, att i den mottagande staten kon­

sul ensam är behörig att vidtaga åtgärder för upprätthållandet av inre

ordning och disciplin ombord på den utsändande statens handelsfartyg och

att avgöra alla slags tvister mellan befälhavaren och någon av besättningen.

Av sammanhanget framgår att de tvister som här avses är sådana vilka

uppkommer mellan befälhavaren och besättningen i denna deras egenskap,

d. v. s. tvister vilka rör tjänsteförhållandet. Nu förevarande stadgande står,

såvitt gäller förhållandena ombord på svenska fartyg i utrikes fart, i över­

ensstämmelse med den svenska rättens ståndpunkt sådan denna kommer

till uttryck i sjömanslagen den 30 juni 1952 (jfr bl. a. 33, 43 och 67 §§).

Vad åter angår utländska fartyg som uppehåller sig inom svenskt område,

är att märka lagen den 30 juni 1952 om undantag från svensk domstols

behörighet såvitt angår vissa tvister mellan befälhavare och besättning å

utländskt fartyg. Enligt denna lag äger Konungen under förutsättning av

ömsesidighet förordna att tvist mellan befälhavaren å fartyg med hemort i

annat land och besättningen angående tjänsteförhållandet icke må upptagas

vid svensk domstol. Konventionen kräver tydligen att förordnande varom

nu sagts meddelas i fråga om franska fartyg.

1

art. 37

behandlas de lokala myndigheternas rätt att inskrida i anledning

av brott och andra händelser som inom den mottagande statens område in­

träffat ombord på fartyg hemmahörande i den utsändande staten. Innebör­

den av de här meddelade bestämmelserna är att sådant inskridande icke

skall äga rum därest de inblandade, vare sig gärningsmän eller målsägare,

är medlemmar av besättningen och icke medborgare i den mottagande

staten. Dock skall myndigheterna kunna ingripa därest konsuln eller, i

brådskande fall, fartygets befälhavare så begär, eller därest fråga är om

gärningar med störande verkningar utanför fartyget, eller slutligen därest

ombord begåtts brott, som är belagt, i Sverige med fyra års frihetsstraff och

i Frankrike med tre års frihetsstraff. Bestämmelserna i fråga utsäger i

och för sig intet angående principfrågorna om svensk strafflags tillämp-

2

Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. .Ve 157

19

genheter i förhållandet mellan Sverige och Frankrike. De erfarenheter, som

vunnits under tillämpningen av den i det föregående flerstädes berörda

svensk-brittiska konsularkonventionen, har bestyrkt min uppfattning be­

träffande värdet av en avtalsmässig reglering av konsulatväsendet, särskilt

när det gäller förhållandet mellan vårt land och stater med vilka våra för­

bindelser i skilda avseenden är särskilt omfattande och intima.

Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå, att den här bi-

lagda konsularkonventionen mellan Sverige och Frankrike måtte föreläg­

gas riksdagen och hemställer alltså

att

Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksda­

gen att godkänna ratifikation av konventionen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den ly­

delse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. C:son Kjellberg

Kungl. Maj.ts proposition nr 157

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

21

par Etat de résidence, la Haute Partie

Contractante sur le territoire de laquelle

le Consul exerce ses fonctions; par Consul

de carriére, tout ressortissant de l’Etat

d’envoi, nommé par ce dernier pour

exercer exclusivement å titre de fonc-

tionnaire rétribué de cet Etat et en

qualité de Consul Général, Consul, Vice-

Consul, la défense des intéréts de ses

ressortissants dans les territoires de

1’Etat de résidence;

par Consul honoraire toute personne

qui, ressortissante d’un Etat quelconque,

est nommée, suivant la réglementation

de l’Etat d’envoi, pour exercer sur le

territoire de l’Etat de résidence les

fonctions de Consul Général, Consul ou

Vice-Consul, tout en pouvant exercer

une activité lucrative;

par Agent consulaire, toute personne

qui, ressortissante d’un Etat quelconque,

est déléguée par un Consul de carriére

chef de poste pour assurer certaines

fonctions consulaires tout en pouvant

exercer une activité lucrative;

par Employé consulaire, toute per­

sonne qui, ressortissante d’un Etat

quelconque, remplit une tåche consulaire

subalterne sans avoir d’autre activité

professionelle ou lucrative. Les chauf-

feurs et le personnel chargé uniquement

de 1’entretien des locaux ou d’autres

tåches domestiques ne pourront, toute-

fois, étre considérés comme employés

consulaires;

par poste consulaire, tout établisse-

ment consulaire, qu’il s’agisse d’un Con-

sulat Général, d’un Consulat, d’un Vice-

Consulat ou d’une Agence consulaire.

TITRE II.

Admission des consuls et circonscriptions

consulaires.

Artide 3.

Chacune des Hautes Parties Contrac-

tantes a la faculté d’établir des Consulats

Généraux, Consulats, Vice-Consulats et

Agences Consulaires dans les villes, ports

ou localités de l’autre Partie. Elles se

réservent toutefois le droit de désigner

les localités qu’elles jugeront convenable

d’excepter pourvu (jue cette réserve soit

med mottagande stat, den Höga

Fördragsslutande Part inom vars om­

råde konsul utövar sin verksamhet;

med karriärkonsul, medborgare i den

utsändande staten, som utnämnts av

denna för att, uteslutande i egenskap

av statsavlönad tjänsteman, såsom gene­

ralkonsul, konsul eller vicekonsul, till­

varataga dess medborgares intressen

inom den mottagande statens område;

med honorärkonsul, medborgare i vil­

ken stat det vara må, vilken utnämnts i

enlighet med den utsändande statens

bestämmelser för att inom den mot­

tagande statens område utöva general­

konsuls, konsuls eller vicekonsuls be­

fattning, allt under det han må bedriva

vinstbringande verksamhet; med kon-

sularagent, medborgare i vilken stat det

vara må, åt vilken karriärkonsul med

ställning såsom chef för konsulat upp­

dragit att fullgöra vissa konsulära upp­

gifter, allt under det att han må bedriva

vinstbringande verksamhet;

med konsulattjänsteman, medborgare

i vilken stat det vara må, som fullgör

en underordnad konsulär syssla utan att

bedriva annan yrkesmässig eller vinst­

bringande verksamhet. Chaufför eller

den som uteslutande är sysselsatt med

städningen av konsulatlokal eller andra

husliga göromål kan likväl ej betraktas

såsom konsulattjänsteman;

med konsulat, varje konsulär myndig­

het, vare sig generalkonsulat, konsulat,

vicekonsulat eller konsularagentur.

KAPITEL II.

Konsuls erkännande och konsulatdi­

strikt.

Artikel 3.

Vardera av de Höga Fördragsslutande

Parterna äger rätt att i den andra Par­

tens städer och hamnar eller på andra

orter upprätta generalkonsulat, konsu­

lat, vicekonsulat eller konsularagentu-

rer. Parterna förbehålla sig emellertid

rätten att undantaga de orter, som de

bedöma lämpligt, under förutsättning

23

Kungl. Maj ds proposition nr 15 ¹

des fonctions consulaires un ou plusieurs

membres de la mission diplomatique

qu’il a accréditée auprés de cet Etat.

Dans ce cas, les dispositions de 1’article

4 s’appliqueront å leur affectation con-

sulaire. Ces fonctionnaires auront droit

en leur qualité consulaire et en ce qui

concerne 1’exercice de leurs fonctions

consulaires, aux avantages prévus par

la présente convention et seront soumis

aux obligations qui en résultent, réserve

faite de tout privilége personnel supplé-

mentaire auquel ils pourraient avoir

droit si leur qualité d’agent diplomatique

est également reconnue par l’Etat de

résidence.

konsulära uppgifter använda en eller

flera av medlemmarna av sin hos sist­

nämnda stat ackrediterade diplomatiska

representation. I sådant fall äro bestäm­

melserna i artikel 4 tillämpliga på dessa

befattningshavares förordnande att full­

göra konsulära uppgifter. De skola i sin

ifrågavarande egenskap och i vad avser

fullgörandet av den konsulära tjänsten

åtnjuta de förmåner och vara under­

kastade de skyldigheter som stadgas i

denna konvention, utan att detta skall

innebära någon inskränkning i de ytter­

ligare personliga förmåner som må till­

komma dem såsom av den mottagande

staten erkända diplomatiska tjänste­

män.

Article 6.

Les consuls ou employés consulaires

peuvent exercer temporairement en

qualité d’intérimaire les fonctions d’un

consul chef de poste, décédé ou empéché

pour cause de maladie ou d’absence ou

pour tout autre motif. Ces intérimaires

peuvent, moyennant notification aux

autorités locales, exercer leurs fonctions

et bénéficier des dispositions de la pré­

sente Convention en attendant la reprise

de fonctions du titulaire ou la désignation

d’un nouveau consul.

Artide 7.

Les consuls de carriére, chefs de poste,

peuvent nommer des agents consulaires

dans les villes, ports et localités de leur

circonscription sous réserve de 1’approba-

tion du Gouvernement de l’Etat de

résidence.

Les agents consulaires doivent étre

munis d’un brevet délivré å cet effet

par le consul qui les a nommés et sous

les ordres duquel ils sont placés.

Artikel 6.

Konsul eller konsulattjänsteman kan

tillfälligt i egenskap av tillförordnad

fullgöra de åligganden som åvilat konsul

med ställning såsom chef för konsulat,

vilken avlidit eller på grund av sjukdom,

frånvaro eller av andra skäl är förhindrad

att tjänstgöra. Sådan tillförordnad kon­

sul kan, under förutsättning att de lokala

myndigheterna underrättats och i av­

vaktan på att den ordinarie konsuln åter­

inträder i tjänst eller att ny konsul ut-

nämnes, fullgöra sagda åligganden samt

åtnjuta de förmåner som angivas i denna

konvention.

Artikel 7.

Under förutsättning att den motta­

gande statens regering samtycker, må

karriärkonsul med ställning såsom chef

för konsulat tillsätta konsularagenter i

städer och hamnar eller på andra orter

inom sitt konsulatdistrikt.

Konsularagent skall vara försedd med

ett förordnande, utställt av den konsul

som utnämnt honom och under vilken

han lyder.

Artide 8.

Les consuls, chefs de poste, font con-

naitre aux autorités de l’Etat de rési­

dence, les nom et adresse de leurs

employés consulaires, dans les conditions

prévues par les réglements dudit Etat.

Artikel 8.

Konsul med ställning såsom chef för

konsulat skall, på sätt som må vara

föreskrivet i den mottagande staten,

meddela dennas myndigheter konsulat­

tjänstemännens namn och adresser.

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

signant, dans la langue nationale de ce

dernier, le consulat ou 1’agence con-

sulaire.

Ils peuvent également, aux jours de

solennité publique et dans les circon-

stances d’usage, arborer le drapeau de

l’Etat d’envoi sur 1’édifice consulaire.

Les consuls chefs de poste peuvent,

en outre dans 1’exercice de leurs fonc-

tions, arborer le pavillon de l’Etat

d’envoi, sur les voitures, navires et

aéronefs qu’ils utilisent.

Chacune des Hautes Parties Contrac-

tantes assure le respect et la protec-

tion des drapeux, écussons et pavillons

consulaires.

Artide 12.

Conformément aux principes reconnus

du droit International, les archives et

tous autres documents ou registres con­

sulaires sont en tout temps inviolables

et les autorités de l’Etat de résidence

ne peuvent, sous aucun prétexte, les

examiner ni les saisir.

Les archives, documents ou registres

consulaires sont tenus dans les locaux

qui leur sont spécialement affectés et

qui doivent étre parfaitement distincts

des piéces servant å 1’habitation per-

sonnelle des consuls, agents consulaires

ou employés consulaires. Ces archives,

documents et registres doivent, en outre,

étre tenus séparés des livrés ou papiers

ayant un autre objet.

Les consuls de carriére pourront com-

muniquer et correspondre par poste,

télégraphe, téléphone et autres services

publics, méme en langage secret, avec

leur Governement ou avec la mission

diplomatique dont ils relévent, et en-

voyer et recevoir cette correspondance

officielle par sacs ou autres colis scellés.

Cette correspondance est inviolable.

Les consuls honoraires et les agents

consulaires peuvent communiquer ou

correspondre librement avec les autorités

dont ils relévent.

Artide 13.

Les locaux d’un poste consulaire ne

peuvent étre visités par la police ou

utmärker konsulatet eller konsularagen-

turen.

De må ävenledes på allmänna högtids­

dagar och i överensstämmelse med rå­

dande sedvänjor hissa den utsändande

statens flagga på konsulatbyggnaden.

Konsul med ställning såsom chef för

konsulat må därjämte i samband med

sin tjänsteutövning föra den utsändande

statens flagga å de fordon, fartyg eller

luftfartyg som han begagnar.

Vardera av de Höga Fördragsslutande

Parterna garanterar att konsulära flag­

gor och vapen respekteras och skyddas.

Artikel 12.

I enlighet med folkrättens erkända

principer, skola konsulatarkiv och alla

andra konsulära handlingar och register

alltid vara okränkbara, och den mot­

tagande statens myndigheter må icke

under någon förevändning undersöka

eller beslagtaga dem.

Konsulats arkiv, handlingar och re­

gister skola förvaras i lokaler som

särskilt bestämts härför och som skola

vara helt avskilda från de rum som

utgöra konsuls, konsularagents eller

konsulattjänstemans personliga bostad.

Dessa arkiv, handlingar och register

skola därjämte förvaras åtskilda från

böcker eller handlingar i andra ämnen.

Karriärkonsul äger kommunicera och

korrespondera med sin regering eller

med den beskickning under vilken han

lyder genom post, telegraf, telefon och

andra allmänna kommunikationsmedel,

även med användande av hemligt språk,

samt äger avsända och mottaga sådan

officiell korrespondens i förseglade säckar

eller annan förseglad förpackning. Denna

korrespondens är okränkbar.

Honorärkonsul och konsularagent må

fritt kommunicera och korrespondera

med de myndigheter, under vilka de

lyda.

Artikel 13.

Konsulats lokaler må icke beträdas

av polis eller annan myndighet i den

26

Kungi. Maj.ts proposition nr 157

cTautres autorités de l’Etat de résidence

qu’avec le consentement du chef de

poste.

A défaut de ce consentement, ils ne

pourront étre visités qu’en exécution

d’un mandat ou d’une décision judi-

ciaire et avec l’autorisation du Ministre

des Affaires Etrangéres de l’Etat de

résidence.

Toutefois, la police ou les autorités de

1’Etat de résidence pourront pénétrer

sans formalité dans les locaux consulaires

en cas d’incendie ou de sinistre grave

et lorsqu’un crime ou un délit se commet

ou vient de se commettre dans lesdits

locaux. Il en sera de méme lorsqu’un

fugitif recherché par la Justice vient

de pénétrer dans les locaux pour

échapper aux autorités de police; dans

ce dernier cas, 1’action de la police devra

se limiter å 1’arrestation dudit fugitif.

L’autorité consulaire ne pourra s’opposer

å cette action, å moms qu’elle n’ex-

pulse elle-méme 1’individu recherché.

Les dispositions du présent article ne

peuvent étre interprétées comme la

reconnaissance d’un droit d’asile.

Article 14.

Les consuls, agents et employés con­

sulaires ressortissants de l’Etat d’envoi

sont exempts de toute réquisition per-

sonnelle et mobiliére.

Les locaux des pöstes consulaires, la

résidence des consuls, agents et employés

consulaires ressortissants de l’Etat d’en-

voi, ainsi que les biens mobiliers qui s’y

trouvent, sont exempts de toute réquisi­

tion, contribution ou logement militaire.

Article 15.

Les consuls, agents et employés con­

sulaires, quelle que soit leur nationalité,

ne sont pas justiciables des autorités

judiciaires et administratives de 1’Etat

de résidence en ce qui concerne les actes

de leurs fonctions, conformément aux

régles du droit international.

Article 16.

Les consuls de carriére bénéficient

d’une immunité personnelle les exemp-

mottagande staten utan konsulatchefens

medgivande.

I brist på sådant medgivande kunna

de bliva föremål för polisundersökning

endast för verkställande av vederbör­

ligt förordnande av rätten och med till­

stånd av den mottagande statens ut­

rikesminister.

Polisen eller myndigheterna i den

mottagande staten äga likväl beträda

konsulatlokalerna utan formaliteter i

händelse av brand eller svår olycks­

händelse eller då ett brott håller på att

begås eller just har begåtts i lokalerna.

Detsamma gäller då någon, som söker

undfly rättvisan, inträngt i lokalerna för

att undkomma polismyndigheterna; i

sistnämnda fall skall polisingripandet

begränsas till flyktingens anhållande.

Den konsulära myndigheten äger icke

motsätta sig sådant ingripande, med

mindre den själv avlägsnar den efter­

sökte.

Bestämmelserna i denna artikel må

icke tolkas såsom ett erkännande av

någon asylrätt.

Artikel 14.

Konsul, konsularagent och konsulat­

tjänsteman som äro medborgare i den

utsändande staten åtnjuta befrielse från

utskrivning och från rekvisition av lös­

ören.

Konsulatlokaler, samt sådan konsuls,

konsularagents eller konsulattjänste­

mans bostad, som är medborgare i den

utsändande staten, ävensom där befint­

liga lösören äro undantagna från mili­

tära rekvisitioner, pålagor och inkvar­

teringar.

Artikel 15.

I enlighet med folkrättens regler äro

konsuler, konsularagenter och konsulat­

tjänstemän, av vilken nationalitet de

vara må, såvitt gäller deras handlingar

i tjänsten icke underkastade den mot­

tagande statens domstolars eller admi­

nistrativa myndigheters domsrätt.

Artikel 16.

Karriärkonsul åtnjuter personlig im­

munitet, vilken undantar honom från

27

Kungl. Maj ds proposition nr 157

tant d’arrestation, sauf le cas de fla­

grant délit; ils ne peuvent faire l’objet

d’une mesure de détention préventive,

å moms qu’ils ne soient inculpés d’une

infraction de droit commun passible

d’une peine d’au moins 4 ans cTempri-

sonnement d’apres la législation de

l’Etat de résidence.

En cas d’arrestation d’un consul ou

de poursuites engagées contre lui, l’Etat

de résidence en informe immédiatement

la mission diplomatique dont il reléve.

Article 17.

Les consuls, agents et employés con-

sulaires ne peuvent étre contraints de

témoigner devant les tribunaux de l’Etat

de résidence au sujet des actes relatifs

å leurs fonctions consulaires ni d’exhiber

des documents d’archives ou d’autres

documents consulaires.

Si le consul de carriére estime que le

témoignage qui lui est demandé peut

avoir une relation avec ses fonctions

officielles, il sera autorisé å consulter

son Gouvernement et un délai lui sera

accordé å cet effet.

Dans tous les cas, quand il s’agira de

procés civils, la déposition des consuls

de carriére pourra étre recueillie ver-

balement ou par écrit å leur résidence

ou å leur bureau.

Artide 18.

Les consuls de carriére, leur conjoint

et leurs enfants mineurs résidant avec

eux, sont dispensés de se conformer aux

dispositions de la législation de l’Etat de

résidence concernant les permis de

séjour, 1’enregistrement et le contröle

des étrangers. Ils ne pourront étre pas-

sibles d’expulsion.

Les consuls honoraires, les agents con­

sulaires et les employés consulaires

étrangers å l’Etat de résidence sont

soumis å cette législation; 1’accomplisse-

ment des formalités auxquelles ils peu­

vent étre astreints en leur qualité

d’étrangers leur est facilité.

Artide 19.

Les priviléges fiscaux et franchises

douaniéres déterminés par les artides 20

anhållande utom för det fall att han

gripes på bär gärning; han kan icke bli

föremål för häktning med mindre han

gjort sig skyldig till ett brott varå enligt

den mottagande statens lagstiftning kan

följa frihetsstraff i fyra år.

I händelse konsul anhålles eller åtal

väckes mot honom, skall den mot­

tagande staten därom omedelbart under­

rätta den diplomatiska representation

under vilken han lyder.

Artikel 17.

Konsul, konsularagent eller konsulat­

tjänsteman kan icke åläggas att vittna

inför den mottagande statens domstolar

angående verksamhet i den konsulära

tjänsten, eller att förete arkivhandlingar

eller andra konsulära handlingar.

Därest karriärkonsul finner, att vitt­

nesmål, som begäres av honom, kan

äga samband med hans tjänsteutövning,

skall det tillåtas honom att rådfråga sin

regering, och uppskov härför skall be­

viljas honom.

Så snart fråga är om civilmål, skall

karriärkonsuls vittnesmål, muntligen

eller skriftligen, kunna upptagas i hans

bostad eller på hans ämbetsrum.

Artikel 18.

Karriärkonsul, hans maka och minder­

åriga barn som vistas hos honom äro

undantagna från de bestämmelser, som

i den mottagande staten gälla beträffan­

de upppehållstillstånd samt registrering

och kontroll av utlänningar. De kunna

icke utvisas.

Honorärkonsul, konsularagent och

konsulattjänsteman som icke äro med­

borgare i den mottagande staten äro

underkastade nämnda bestämmelser;

fullgörandet av de formaliteter som de

kunna vara underkastade i egenskapen

av utlänningar skall underlättas.

Artikel 19.

De privilegier i beskattningshänseende

ocli de tullättnader som angivas i artik-

Kungl. Maj.ts proposition nr 157

29

TEtat d’envoi sont exemptés des droits

de douane ou autres taxes d’importation

sur le mobilier å usage personnel ou

familial qu’ils importent å l’occasion de

leur premier établissement dans l’Etat

de résidence.

Les véhicules å moteur, bateaux de

plaisance et aéronefs importés par les

consuls de carriére, pour leur usage per­

sonnel ou celui de leur famille, sont

admis en franchise temporaire des droits

et taxes d’importation pour la durée des

fonctions des intéressés.

Les véhicules å moteur, navires et

aéronefs, appartenant å l’Etat d’envoi et

utilisés par ses consulats, consuls, agents

consulaires ou employés consulaires ainsi

que les véhicules, navires et aéronefs

appartenant å ses consuls, agents consu­

laires ou employés consulaires, seront,

dans la mesure requise par les lois de

1’Etat de résidence, assurés pour couvrir

les risques de responsabilité civile.

Artide 22.

Sont exonérés de tous droits et taxes

d’importation: les écussons, pavillons,

emblémes distinctifs de nationalité,

sceaux, livrés, archives et documents of-

ficiels, fournitures de bureau ainsi que les

meubles de bureau, armoires métalliques,

coffres forts, machines å écrire et å

calculer, pöstes récepteurs radiophoni-

ques ou de télévision ou autres objets

analogues adressés par les Hautes Par-

ties Contractantes å leurs pöstes consu­

laires respectifs pour leur usage officiel.

Artide 23.

Les consuls ont droit, en leur qualité

d’agents officiels de l’Etat d’envoi, å une

protection speciale et å des égards

particuliers de la part de tous les fonc-

tionnaires de 1’Etat de résidence avec

lesquels ils entretiendront des relations

officielles.

TITRE IV.

Atlributions consulaires.

Artide 24.

Conformément aux principes et aux

usages internationaux, les consuls et

utsändande staten, äro befriade från

tull eller annan importavgift för bohag,

avsett att nyttjas av dem själva eller

deras familjer och som de införa vid sin

första ankomst till den mottagande

staten.

För motorfordon, lustfartyg och luft­

fartyg, som införas av karriärkonsul för

att användas av honom personligen eller

av hans familjemedlemmar, skall gälla

tillfällig frihet från tull- och import­

avgifter för den tid vederbörande inne­

har befattningen.

Den utsändande staten tillhöriga

motorfordon, fartyg och luftfartyg vilka

användas av dess konsulat, konsuler,

konsularagenter eller konsulattjänste­

män, ävensom fordon, fartyg och luft­

fartyg som tillhöra samma stats kon­

suler, konsularagenter eller konsulat­

tjänstemän skola, i den mån så erfordras

enligt mottagande statens lagstiftning,

vara trafikförsäkrade i vad avser skada

som vållats tredje man.

Artikel 22.

Från tull och införselavgifter äro

undantagna riksvapen, flaggor, natio-

nalitetsemblem, sigill, böcker, arkiv och

officiella handlingar, kontorsmateriel och

kontorsmöbler, skåp av metall, kassa­

skåp, skriv- och räknemaskiner, radio-

och televisionsmottagare samt andra

liknande föremål, som de Höga Fördrags-

slutande Parterna sända till sina respek­

tive konsulat för tjänstebruk.

Artikel 23.

Konsul äger rätt att i sin egenskap

av officiell representant för den ut­

sändande staten åtnjuta särskilt skydd

och hänsynstagande från de tjänstemän

i den mottagande staten, med vilka han

har officiella förbindelser.

KAPITEL IV.

Konsuls befogenheter.

Artikel 24.

Konsul och konsularagent äga att, i

överensstämmelse med internationella

Kungl. Maj ds proposition nr 157

31

Article 27.

Les consuls et agents consulaires com-

pétents en vertu des lois et instructions

de l’Etat d’envoi peuvent:

l:o dresser ou transcrire les actes d'Etat

civil concernant leurs ressortissants;

2:o recevoir, les consuls fran^ais en la

forme notariée, les consuls suédois en la

forme prévue par la legislation suedoise,

tous actes et contrats, quelle que soit

la nationalité des Parties, lorsqu’ils con-

cernent des biens situés ou des affaires

å traiter sur le territoire de 1’Etat d’en-

voi ou dans un pays tiers ou lorsqu’ils

sont destinés å produire des effets juridi-

ques dans 1’Etat d’envoi ou dans un

Etat tiers.

Dans les cas ou un doute s’éléverait

sur 1’authenticité d’une expédition, copie

ou extrait desdits actes, tout intéressé

peut en demander la confrontation avec

1’original et assister au collationnement

s’il le juge convenable.

Artide 28.

Les consuls ou agents consulaires

compétents peuvent:

l:o immatriculer les ressortissants de

l’Etat d’envoi;

2:o délivrer å ees ressortissants des

passeports, laissez-passer ou autres docu-

ments personnels;

3:o viser les passeports ou titres de

voyage de toute personne qui désire se

rendre dans les territoires de l’Etat

d’envoi;

4:o procéder aux opérations de recen-

sement militaire des ressortissants de

l’Etat d’envoi;

5:o recevoir toutes déclarations ou

dresser tous actes, légaliser ou certifier

des signatures, viser, certifier ou traduire

des documents, lorsque ees actes et for-

nialités sont exigés par les lois ou in­

structions de l’Etat d’envoi;

6:o traduire et légaliser toute espéce de

documents émanant des autorités ou

fonetionnaires de 1’Etat d’envoi; ees

traduetions ont, dans l’Etat de résidcnce,

la meme force et valcur que si elles

avaicnt été iaites par les tradueteurs

assermentés du pays.

Artikel 27.

Konsul och konsularagent, som enligt

den utsändande statens lagstiftning och

instruktioner därtill äga befogenhet, må:

1) uppsätta och inregistrera civil-

ståndshandlingar rörande den utsändan­

de statens medborgare;

2) upprätta, de svenska konsulerna i

den form som må vara föreskriven i

svensk lag och de franska konsulerna i

notariell form, handlingar och kontrakt,

av vilken nationalitet parterna än må

vara, vilka gälla egendom befintlig i eller

transaktioner avsedda att utföras i den

utsändande staten eller i tredje stat, eller

vilka äro avsedda att få rättsliga verk­

ningar i den utsändande staten eller i

tredje stat.

I händelse tvivel uppstår beträffande

riktigheten av utskrift, avskrift eller

utdrag av nämnda handlingar, äger den

vars intresse är i fråga att, om han så

finner gott, påfordra att jämförelse sker

med originalet och att han därvid får

närvara.

Artikel 28.

Vederbörande konsul eller konsular­

agent må:

1) föra matrikel över medborgare i den

utsändande staten;

2) åt medborgare i den utsändande

staten utfärda pass, laissez-passer eller

andra identitetshandlingar;

3) visera pass eller andra resedoku­

ment åt envar, som önskar begiva sig

till den utsändande staten;

4) medverka vid genomförandet av

den militära inskrivningen av medbor­

gare i den utsändande staten;

5) motttaga förklaringar och uppsätta

handlingar, legalisera eller bestyrka

namnteckningar, visera, bestyrka eller

översätta handlingar, i fall då sådana åt­

gärder eller formaliteter erfordras enligt

den utsändande statens lagstiftning eller

instruktioner;

G) översätta och legalisera alla slag av

handlingar, som härröra från myndig­

heter eller tjänstemän i den utsändande

staten; skolande översättningarna i den

mottagande staten äga samma giltighet

och vitsord som om de hade. utförts av

auktoriserad översättare i denna.

Kungl. Maj ds proposition nr 157

33

toire de l’autre, 1’autorité locale compé-

tente avise immédiatement le consul

dans la circonscription duquel le décés

a eu lieu. Le consul, de son cöté, s’il

en a eu connaissance le premier, donne

le méme avis å 1’autorité locale.

Article 32.

Lorsqu’un défunt laissera une suc­

cession dans l’Etat de résidence et qu’un

droit å la succession ou å une partie de

celle-ci reviendra å un ressortissant de

l’Etat d’envoi ne résidant par sur le

territoire et n’y étant pas représenté

par un mandataire désigné, ou sera re-

vendiqué par ledit ressortissant, le consul

dans la circonscription duquel la suc­

cession est ouverte ou son délégué, aura

le droit de représenter ce ressortissant

en ce qui concerne ses intéréts dans la

succession, comme si une procuration

expresse avait été établie en sa faveur

par ce ressortissant. Si, ultérieurement,

ce ressortissant vient å défendre lui-

méme ses intéréts dans le territoire ou

å y étre expressément représenté par

une autre personne, la procuration ainsi

présumée au profit du consul cessera

d’avoir effet.

Artide 33.

Si un consul exerce les droits visés å

1’article 32 du présent titre, il sera, en

cette matiére, soumis å la législation

territoriale et å la juridiction des tribu-

naux territoriaux de la méme maniére

qu’un ressortissant de l’Etat de rési­

dence. Il sera alors appelé en cause, non

å titre personnel, mais comme represen­

tant de ses ressortissants intéressés du

fait de ses fonctions.

Artide 34.

Les consuls et agents consulaires des

Man les Parties Contractantes sont seuls

ehargés des actes d’inventaire ct autres

opérations effectuées pour la conserva-

tion des biens et objets de Loute nature

laissés par les ressortissants, gens de mer

et passagers qui décéderaient, soit a

bord d’un navire de lcur pays avan t

son arrivée dans le port ou dans le port

It Ililmny till riksdagens protokoll 1955. 1 s

andra Statens territorium, skall veder­

börande lokala myndighet omedelbart

underrätta konsul, inom vars distrikt

dödsfallet ägt rum. Konsuln skall å sin

sida lämna motsvarande meddelande till

den lokala myndigheten, därest han först

erhållit kännedom om dödsfallet.

Artikel 32.

Då avliden person efterlämnar egen­

dom i den mottagande staten samt med­

borgare i den utsändande staten, som

icke är bosatt inom territoriet och icke är

där företrädd genom utsett ombud, har

rätt till eller reser anspråk på egendomen

eller del därav, är konsul inom vars

distrikt dödsboet utredes eller den han

sätter i sitt ställe, behörig att företräda

ifrågavarande medborgare i den ut­

sändande staten i vad avser dennes rätt

i dödsboet, såsom om uttrycklig full­

makt därtill hade utställts av honom.

Därest han senare själv skulle bevaka

sina intressen inom territoriet eller där­

städes bliva till följd av egen förklaring

företrädd av annan person, skall den

fullmakt som konsuln anses ha haft upp­

höra att gälla.

Artikel 33.

Därest konsul utövar de befogenheter

som avses i detta kapitel, artikel 32,

skall han med avseende härpå vara un­

derkastad territoriets lagstiftning och

lyda under de lokala domstolarna på

enahanda sätt som medborgare i den

mottagande staten. Konsuln skall därvid

kallas i målet icke personligen utan såsom

på tjänstens vägnar företrädande den

berörda medborgaren i den utsändande

staten.

Artikel 34.

De Höga Fördragsslutande Parternas

konsuler och konsularagenter skola en­

samma ombesörja bouppteckning och

andra åtgärder för tillvaratagande av

egendom och alla slag av föremål som

efterlämnas av medborgare i den ut­

sändande staten, vilka äro sjöfolk eller

passagerare på fartyg hemmahörande i

denna och vilka avlida antingen ombord,

i ml. Nr 157

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

ront å aucune poursuite pour les infrac-

tions commises å bord, sauf dans l’un

des cas suivants:

si la demande d’intervention est faite

par le consul ou, en cas d’urgence, par

le capitaine du navire, å charge pour ce

dernier d’en rendre compte aussitöt que

possible au consul;

s’il s’agit de désordres de nature å

troubler la tranquillité et l’ordre public

å terre ou dans le port, ou å porter

atteinte å la santé ou å la sécurité

publique;

si les infractions commises å bord sont

punissables d’au moms 3 ans d’empri-

sonnement dans le territoire visé au

premier alinéa de l’art. 1, ou de 4 ans

d’emprisonnement dans les territoires

visés au 26me alinéa dudit article;

si des personnes étrangéres å l’équi-

page se trouvent en cause;

si des membres de 1’équipage ayant

la nationalité de 1’Etat de résidence se

trouvent en cause, et å condition qu’il

ne s’agisse pas de faits relevant du régle-

ment disciplinaire du bord.

Les autorités de l’Etat de résidence

devront prévenir en temps opportun le

consul pour qu’il puisse assister aux

visites, investigations ou arrestations

qu’elles ont 1’intention d’effectuer. L’avis

adressé å cet effet indiquera une heure

précise, et si le consul négligeait de s’y

rendre ou de s’y faire représenter, il

serait procédé en son absence.

Une procédure analogue devra étre

suivie au cas ou les capitaines ou

membres de 1’équipage auraient å faire

des déclarations devant les tribunaux ou

administrations locales.

Les dispositions du présent article nc

peuvent étre opposées aux autorités de

l’Etat de résidence pour tout ce qui con-

cerne 1’application de la législation et de

la réglementation douaniére, la santé

publique et les autres mesures de con-

tröle concernant la police des ports, la

sureté des marchandises et 1’admission

des étrangers.

Article, 38.

Les consuls et agents consulaires peu­

vent faire arréter et renvoyer å bord,

och skola icke vidtaga någon laga åtgärd

med anledning av brott som begåtts

ombord, utom i följande fall:

därest begäran om ingripande göres

av konsul eller, i brådskande fall, av

fartygets befälhavare med skyldighet

för denne att så snart som möjligt redo­

göra härför för konsuln;

därest fråga är om handlingar ägnade

att störa lugnet och allmänna ordningen

i land eller i hamnen eller att lända till

men för den allmänna hälsovården och

säkerheten;

därest å brott som begåtts ombord

kan följa fyra års frihetsstraff inom ter­

ritorium som sägs i artikel 1, första

stycket, samt tre års frihetsstraff inom

territorier som avses i samma artikels

andra stycke;

därest personer icke tillhörande be­

sättningen äro inblandade;

därest saken gäller medlemmar av

besättningen, som äro medborgare i den

mottagande staten, och under förut­

sättning att det icke rör sig om hand­

lingar som falla under disciplinreglemen­

tet ombord.

Den mottagande statens myndigheter

skola, i så god tid att han kan närvara,

varsko konsul om visitationer, under­

sökningar eller anhållanden som de ha

för avsikt att företaga. Underrättelsen

härom skall ange visst klockslag, och

därest konsuln underlåter att infinna

sig eller låta sig företräda må förrätt­

ningen försiggå i hans frånvaro.

Motsvarande förfarande skall till-

lämpas för det fall att befälhavare eller

medlemmar av besättningen skola av­

giva förklaringar inför de lokala dom­

stolarna eller myndigheterna.

Bestämmelserna i denna artikel kunna

icke åberopas gentemot den mottagande

statens myndigheter när det gäller till-

lämpningen av lagstiftning och före­

skrifter angående tullar, folkhälsovården

eller kontrollåtgärder i övrigt som röra

ordningen i hamnar, varors beskaffen­

het eller utlänningars inresa.

Artikel 38.

Konsul och konsularagent äga låta

fasttaga och till fartyg hemmahöran-

37

Kungl. Maj.ts proposition nr lo7

en est informé aussitöt que possible par

les autorités territoriales.

Celles-ci prennent toutes mesures pour

maintenir l’ordre, assurer la protection

du navire, des individus et biens nau-

fragés et éviter les dommages qui pour-

raient étre causés å d’autres navires ou

aux aménagements portuaires.

Toutes les opérations relatives au

sauvetage sont dirigées par le consul ou

agent consulaire compétent avec l’assis-

tance des autorités locales.

Le consul peut prendre en 1’absence

de 1’armateur, toutes les dispositions

convenables en ce qui concerne le sort

du navire.

L’intervention des autorités locales ne

donne lieu å la perception de frais d’au-

cune espéce, å 1’exception du rembourse-

ment des dépenses nécessitées par les

opérations de sauvetage et de conserva-

tion des biens sauvés et des frais qui

seraient per^us dans des circonstances

analogues sur les navires de 1’Etat de

résidence.

Les marchandises et bien sauvés du

naufrage ne sont passibles de droits et

taxes d’importation que s’ils sont livrés

å la consommation intérieure dans le

territoire de l’Etat de résidence.

Artide 41.

Le consul ou agent consulaire com­

pétent peut de inéme prendre apres ac-

cord des autorités territoriales toutes les

dispositions pour assurer la conservation

et la destination de tous biens naufragés

trouvés ou amenés sur le territoire de

1’Etat de résidence et appartenant å des

ressortissants ou å un navire de l’Etat

d’envoi å condition que leurs propriétai-

res ou tous intéressés ne soient pas en

mesure de prendre ees dispositions.

Artide 42.

Toutes les lois qu’il n'y a pas de

stipulations contraires entre les arma-

teurs, chargeurs ct assureurs, les avaries

subies eu mer par les navires de l’Etat

d’envoi qui entrent dans les ports de

l’Etat de résidence volontairement ou

snart som möjligt underrättas härom av

de lokala myndigheterna.

De sistnämnda skola vidtaga alla åt­

gärder för att upprätthålla ordningen,

för att säkerställa att av skeppsbrott

drabbade fartyg, människor och last

skyddas samt för att förebygga skador,

som skulle kunna förorsakas på andra

fartyg eller på hamnanläggningar.

Alla åtgärder som hänför sig till bärg­

ningen skola ledas av vederbörande

konsul eller konsularagent med de lokala

myndigheternas hjälp.

I redarens frånvaro må konsul vid­

taga alla lämpliga åtgärder i fråga om

fartyget.

De lokala myndigheternas ingripande

får icke giva anledning till uppbärande

av avgifter av något slag utom såvitt

gäller ersättning för utgifter som nöd­

vändiggjorts av bärgningsarbetet och

tillvaratagandet av räddat gods samt

avgifter som under motsvarande om­

ständigheter skulle ha uttagits av fartyg

hemmahörande i den mottagande staten.

Last och egendom som räddats vid

förlisning äro underkastade tull och

importavgifter endast därest de utläm­

nas till förbrukning inom den motta­

gande statens territorium.

Artikel 41.

Vederbörande konsul eller konsular­

agent äger likaledes, efter erhållet sam­

tycke från de lokala myndigheterna,

vidtaga alla erforderliga åtgärder för att

säkerställa att egendom från förlist

fartyg, vilken påträffats på den mot­

tagande statens territorium eller införts

dit och som tillhör medborgare i den

utsändande staten eller fartyg hemma­

hörande däri, tillvaratages och vidare­

befordras, allt under förutsättning att

dess ägare eller övriga rättsägare ej äro

i tillfälle att vidtaga åtgärderna i fråga.

Artikel 42.

Så snart icke annat avtalats mellan

redaren, lastens ägare och försäkringsgi­

varen, skola skador vid haveri med fartyg

hemmahörande i den utsändande staten,

vilket frivilligt eller för nödtvånget

uppehåll anlöper hamn i den mottagande

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 157

d) notes ministérielles coucernant la

franchise des droits d’entrée pour les

effets de chancellerie destinés å l’usage

des consulats, échangées å Paris les 25

juin, 23 et 31 juillet 1900.

Artide 46.

La présente Convention entrera en

vigueur å dater du jour de 1’échange des

instruments de ratification qui aura lieu

å Stockholm, aussitöt que faire se pourra.

Elle demeurera en vigeur jusqu’å ce

que l’une des Hautes Parties Contrac-

tantes la dénonce, moyennant un préavis

d’une année.

En foi de quoi, les Plénipotentiaires

ont signé la présente Convention et y

ont apposé leur sceau.

Fait å Paris, le 5 mars 1955.

R.

M^assigli

(L. S.)

K. I. W^estman

(L. S.)

Protocole de signature.

Pour 1’application de 1’alinéa 3 de

1’article 9, de 1’article 10 et de 1’alinéa

2 de 1’article 20, chaque Haute Partie

Contractante se réserve le droit de déter-

miner, le cas échéant, la partie d’un

impöt frappant les immeubles qui sera

considérée comme représentant la ré-

munération d’un service rendu ou la

contre-partie d’améliorations publiques

locales.

d) ministeriella noter angående tullfri

införsel av vissa konsulatrekvisita, ut­

växlade i Paris den 25 juni, 23 och 31

juli 1900.

Artikel 46.

Denna konvention skall träda i kraft

på dagen för ratifikationsinstrumentens

utväxling, vilken skall ske i Stockholm

så snart sig göra låter.

Den skall förbliva i kraft till dess

endera av de Höga Fördragsslutande

Parterna uppsäger densamma, varvid

ett års uppsägningstid skall gälla.

Till bekräftelse varav de befullmäk-

tigade ombuden undertecknat denna

konvention och därå anbragt sina sigill.

Paris den 5 mars 1955.

K. I. W^estman

(L. S.)

R. M^assigli

(L. S.)

Signaturprotokoll.

För tillämpningen av artikel 9 tredje

stycket, artikel 10 och artikel 20 andra

stycket förbehåller sig vardera av de

Höga Fördragsslutande Parterna rätten

att i händelse av behov bestämma den

del av skatt, åvilande fast egendom,

som skall anses representera ersättning

för gjorda tjänster eller förbättring av

allmänna anordningar på platsen.