Prop. 1955:171
Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1955
1
Nr 171
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändring
ar i statens allmänna avlöningsreglemente m. m.; gi ven Stockholms slott den 31 mars 1955.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi falla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
För årets riksdag har i tidigare propositioner framlagts förslag, som för anleder ändringar i vissa statliga avlöningsreglementen m. fl. författningar. Främst gäller detta prop. 1955:25 angående lönegradsplaceringen för vissa tjänster m. m., prop. 1955:98 angående vissa frågor rörande tjänstebostä- derna för folkskolans lärare och prop. 1955: 148 angående avstängning av domare. Vissa ytterligare ändringar föranledes av vid 1954 års riksdag fat tade beslut i fråga om undervisning och vård av psykiskt efterblivna och om formerna för överförande av beställningshavare på disponibilitetsstat.
Inom civildepartementet har härutöver varit föremål för beredning vissa andra frågor, som för sin lösning påkallar ändringar i avlöningsreglemen ten eller som eljest är av natur att böra underställas riksdagen. Det sist nämnda gäller bl. a. fråga om vidgad rätt till löneförmåner för deltagare i kurser i företagsdemokrati.
I förevarande proposition föreslås, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att, i huvudsaklig överensstämmelse med såsom bilaga till statsråds protokollet i ärendet fogat författningsförslag, vidtaga ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente. Därjämte begäres riksdagens bemyndigande att vidtaga vissa ändringar i avlöningsregleinentet för folkskolan, avlö- ningsreglementet för övningslärare och prästlönereglementet ävensom i statsbidragskungörelsen för de centrala verkstadsskolorna samt att utfärda ändrade bestämmelser angående löneförmåner vid deltagande i kurser i fö retagsdemokrati. Slutligen underställes riksdagens prövning frågor om be- redskapsersättning i vissa fall.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. .Yr 171
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 mars
1955.
N är varande:
Ministern för utrikes ärendena
U
ndén
,
statsråden
S
köld
, T
orsten
N
ilsson
,
S
träng
, E
ricsson
, A
ndersson
, N
orup
, H
edlund
, P
ersson
, H
jalmar
N
ilson
, L
indell
, L
ange
.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för civildepartementet, statsrådet Lange, frågor om ändringar i gäl
lande avlöningsreglementen m. m. samt anför därvid följande.
I olika tidigare avgivna propositioner till årets riksdag har framlagts för
slag, som föranleder ändringar i gällande avlöningsreglementen. I prop.
1955: 25 har på min föredragning framlagts vissa förslag angående övnings-
och facklärartjänster, vilka redan vunnit riksdagens godkännande (SU 32;
Rskr 107). Ytterligare förslag av här avsedd natur har framlagts i prop.
1955:98 angående vissa frågor rörande tjänstebostäderna för folkskolans
lärare, prop. 1955: 102 angående stuteristatens organisation m. m., prop.
1955: 110 angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde
huvudtitel för budgetåret 1955/56 m. m. samt i prop. 1955: 148 angående
avstängning av domare.
Vissa ytterligare ändringar föranledes av vid 1954 års riksdag fattade
beslut. Detta gäller till en början vad då beslutats angående undervisning
och vård av psykiskt efterblivna (prop. 26; L2U 27; Rskr 239 samt prop.
124; SU 127; Rskr 304). Viss ändring föranledes vidare av riksdagens beslut
i fråga rörande överförande av beställningshavare på disponibilitetsstat
(Mot. 1:203; SU 118; Rskr 271).
Inom civildepartementet har härutöver varit föremål för beredning vissa
andra lönefrågor, som för sin lösning påkallar ändringar i avlöningsregle-
mentena, ävensom vissa framställningar, som är av natur att böra under
ställas riksdagen.
Jag torde i detta sammanhang få anmäla ett av 1949 års utredning rö
rande avlöningsförmånerna för utomlands stationerade tjänstemän den 19
juni 1954 avgivet betänkande till den del detsamma avser ändrade grunder
för barnbidrag åt utomlands stationerade tjänstemän vid utrikesförvalt
ningen. Betänkandet har i årets statsverksproposition anmälts i vissa delar,
nämligen såvitt avser dels fråga om höjning av bidrag för inköp av bil (III
ht, p. 1) och dels fråga om inrättande av en utrikesförvaltningens lånefond
Kungl. Maj.ts proposition nr 171
3
(kap.budgeten, bil. 24 s. 5). över betänkandet har utlåtanden avgivits av
försvarets civilförvaltning, chefen för försvarsstaben, socialstyrelsen, utred
ningsmannen för utomlands sjukvård, byggnadsstyrelsen, statskontoret,
riksräkenskapsverket, domkapitlet i Uppsala, lantbruksstyrelsen, medici
nalstyrelsen och statens lönenämnd ävensom av sändebuden i Washington,
Buenos Aires, London, Köpenhamn, Helsingfors, Paris, Tokio, Haag, Oslo,
Warszawa, Moskva, Ankara och Bonn samt generalkonsulerna i New York
och San Francisco.
I prop. 1955: 124 har framlagts förslag angående inrättande fr. o. m.
den 1 januari 1956 av ett sjöfartsverk. Vid bifall till angivna förslag torde
behov föreligga av vissa ändringar av väsentligen formell natur i statens
allmänna avlöningsreglemente att gälla från angivna tidpunkt. Kungl. Maj :t
torde med stöd av det genom riksdagens skrivelse 1948: 351 lämnade be
myndigandet äga vidtaga dessa ändringar.
I. Statens allmänna avlöningsreglemente (Saar)
Inom civildepartementet har i anslutning till det anförda upprättats för
slag till kungörelse om ändring i statens allmänna avlöningsreglemente
den 30 juni 1948 (nr 436), vilket förslag torde få fogas såsom bilaga till
statsrådsprotokollet i detta ärende.
I förslaget har medtagits jämväl vissa ändringar av formell natur, vilka
med hänsyn till det Kungl. Maj :t genom riksdagens skrivelse 1948:351
lämnade bemyndigandet icke torde behöva underställas riksdagen.
Beträffande det närmare innehållet i de föreslagna reglementsbestäm-
melserna torde jag få lämna följande redogörelse.
1 §•
Reglementete tillämpningsområde m. m.
Enligt 1 mom. f) av förevarande paragraf är avlöningsreglementet till-
lämpligt å rektorer och lärare vid statsunderstödda skolor för bildbara sin-
nesslöa eller epileptiker och med sådana skolor samorganiserade arbetshem
(sinnesslöskolorna, epileptikerskolorna), med undantag av lärare i annat
ämne än kunskapsämne eller kvinnlig slöjd.
I detta stadgande föreslår jag vissa ändringar. Sålunda bör i anslutning
till förenämnda vid 1954 års riksdag fattade beslut om undervisning och
vård av vissa psykiskt efterblivna benämningen skolor för bildbara sinnes-
slöa utbytas mot särskolor för psgkiskt efterblivna och i samband härmed
införas samlingsbenämningen särskolorna. Sistnämnda benämning bör in
föras jämväl i 3 § 1 mom. och de särskilda bestämmelserna för läroverk
m. fl. läroanstalter i 4, 5, 7, 13, 19, 28, 29, 31, 38—42 och 49 §§ reglementet.
För att icke onödigtvis tynga författningsfönslaget har ändringar av denna
natur införts allenast om jämväl annan anledning till ändring i ifrågava
rande paragraf förelegat. I övrigt avses dessa ändringar skola företagas vid
den slutliga utredigeringen av ändringskungörelsen.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 171
I detta sammanhang föreslår jag vidare, att med hänsyn till den organi
satoriska utvecklingen vad i stadgandet sägs om samorganiserade arbets-
hem skall utgå. Vid vissa med sinnesslöskolorna (epileptikerskolorna) sam-
organiserade arbetshem, d. v. s. hem, avsedda för sådana sinnesslöa, som
omfattades av 1944 års lag om undervisning och vård av bildbara sinnes-
slöa (sinnesslöa under 21 års ålder), har emellertid även bildbara sinnes-
slöa över 21 års ålder mottagits eller fått kvarstanna, trots att dessa hem
egentligen icke var avsedda för sådant klientel. Vid nämnda arbetshem
ävensom vid några enstaka fristående arbetshem, avsedda för bildbara sin
nesslöa över 21 års ålder, har inrättats ett antal lärartjänster i kvinnlig
slöjd. Enär icke samtliga ifrågavarande tjänster synes kunna placeras vid
särskolornas yrkeshem, d. v. s. motsvarigheten i 1954 års lag om undervis
ning och vård av vissa psykiskt efterblivna till förstnämnda arbetshem, och
lärartjänster icke bör förekomma vid arbetshemmen inom vårdanstalterna,
torde, därest riksdagen icke har något att erinra häremot, de tjänster, som
icke kan överflyttas, böra föras på övergångsstat eller övergångsvis bibe
hållas tills vidare.
I anslutning till riksdagens beslut i anledning av prop. 1955 : 25 (bilaga
11) bör slutligen den i stadgandet gjorda gränsdragningen i förhållande till
avlöningsreglementet för övningslärare revideras. Från tillämpningen av
Saar bör sålunda fr. o. m. den 1 juli 1955 undantagas lärare i gymnastik
och i hushållsgöromål.
4 §.
Tjänsters inrättande och lönegradsplacering
De i prop. 1955: 110 framlagda förslagen till ändringar i fråga om flyg
vapnets underbefälsorganisation m. m. har förutsatts i allmänhet icke skola
medföra behov av att nu företaga ändringar i avlöningsreglementet. Bemyn
digande har emellertid begärts för Kungl. Maj :t att meddela de närmare
bestämmelser, som kan erfordras för genomförande av förslagen. Till frågan
om inarbetande i avlöningsreglementet av bestämmelser rörande beställ-
ningshavare i lönegraderna Mf 7 och Mf 8 vid de olika försvarsgrenarna tor
de jag få anledning återkomma, sedan härför erforderliga utredningar före
tagits.
Emellertid föranleder förslagen i nämnda proposition redan nu vissa änd
ringar i avlöningsreglementet. I propositionen föreslås sålunda en uppdel
ning av signalistutbildningen vid flygvapnet på två linjer, en för marksig-
nalister (signalister) och en för signalister, som skall tjänstgöra som and
re män i attack-, nattjakt- och spaningsflygplan (flygnavigatörer). Flyg
navigatörerna har förutsatts skola kontraktsanställas, utbildas och beford
ras efter i huvudsak samma grunder som fältflygare. Vid bifall till angivna
förslag bör därför de i avlöningsreglementet meddelade bestämmelserna
om fältflygare utsträckas att gälla jämväl flygnavigatörer. Detta gäller till
en början i fråga om första stycket av de i förevarande paragraf meddelade
särskilda bestämmelserna för försvaret.
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
5
7 §.
Förening av tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag
Genom beslut den 10 december 1954 har Kungl. Maj:t i anslutning till 1954 års riksdags beslut angående undervisning och vård av psykiskt efter blivna förordnat, att den i skolöverstyrelsen anställde inspektören för sin- nesslöundervisningen fr. o. m. den 1 januari 1955 skall benämnas särskol- inspektör. Angivna tjänstebenämning har i författningsförslaget införts i de i denna paragraf meddelade särskilda bestämmelserna för läroverk m. fl. läroanstalter.
13 §.
Ordinarie tjänstemans förflyttningsskyldighet
I prop. 1955: 102 framlagt förslag angående stuteristatens organisation innefattar, att Strömsholms hingstdepå kommer att successivt avvecklas. Därefter kommer att kvarstå endast Flyinge hingstdepå och stuteri. Tjäns ten som chef för Strömsholms hingstdepå kommer att avföras ur personal förteckningen redan fr. o. m. den 1 juli 1955. Vid bifall till angivna förslag erfordras icke längre den under de särskilda bestämmelserna i förevarande paragraf meddelade föreskriften angående förflyttningsskyldighet för depå chef till annan depåchefstjänst vid stuteristaten.
14 §.
Ordinarie tjänstemans avgångsskyldighet m. m.
I de särskilda bestämmelserna för försvaret under förevarande paragraf meddelas bl. a. föreskrifter om skyldighet för vissa militära och civilmilitära beställningshavare att avgå från sin beställning, där så finnes påkallat med hänsyn till statens intressen, samt om förutsättningarna för dylik beställ- ningshavares försättande i disponibilitet mot åtnjutande av disponibilitets- arvode.
Beslut om skyldighet att avgå från beställningen meddelas enligt angivna föreskrifter av Kungl. Maj :t efter förslag av vederbörande försvarsgrenschef. Innan sådant förslag avgives, skall yttranden ha inhämtats från övriga be- ställningshavaren överordnade myndigheter eller chefer.
I anslutning till beslut vid 1954 års riksdag (Mot. I: 203; SU 118; Rskr 271) har i författningsförslaget intagits föreskrift att vederbörande beställ ningshavare skall beredas tillfälle att yttra sig, innan ett överförande till disponibilitetsstat må äga rum.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
15 §.
Icke-ordinarie tjänstemans entledigande
I de i förevarande paragraf meddelade särskilda bestämmelserna för för
svaret föreslår jag — i anslutning till vad jag anfört under 4 § — sådan
ändring, att för flygnavigatörer av 2. graden skall gälla samma föreskrifter
beträffande avgång, som är meddelade för fältflygare av 2. graden.
28
De fall då löneavdrag skall tillämpas
Allmänna bestämmelser
Under III meddelas för närvarande vissa föreskrifter i fråga om löneför
måner under avstängning från tjänstgöring m. m.
Enligt stadgandets första stycke skall för tjänsteman, som är avstängd
från tjänstgöring enär han vägrar underkasta sig ålagd läkarundersökning,
med lönen förfaras i enlighet med av Kungl. Maj :t meddelade bestämmel
ser eller beslut. Bestämmelser i angivna hänseende har meddelats i olika kun
görelser; för statstjänstemän i allmänhet återfinns de i SFS 1935: 459.
Tjänsteman, som är avstängd från tjänstgöring av annan anledning än nyss
sagts, är enligt stadgandets andra stycke skyldig vidkännas C-avdrag, ve
derbörande myndighet likväl obetaget att, där så prövas skäligt, låta honom
uppbära viss del av lönen. Finnes avstängningen ha varit obefogad, skall
löneavdrag ej tillämpas och innehållen lön utbetalas. Motsvarande föreskrif
ter gäller, därest tjänsteman är anhållen såsom misstänkt för brott, är häk
tad eller undergår frihetsstraff; lika med obefogad avstängning behandlas
härvid fall, då den anhållne ej blir häktad eller den anhållne eller häktade
blir frikänd.
I prop. 1955: 148 har framlagts förslag till lag om avstängning av domare,
vilken avses skola träda i kraft den 1 juli 1955. Beslut om dylik avstängning
skall meddelas av rätten och förutsättes skola kunna meddelas i fall då do
mare på sannolika skäl är misstänkt för brott, som kan antagas medföra
avsättning. Domare, som enligt lagen är avstängd från utövning av tjänsten,
skall vara skyldig vidkännas det löneavdrag som rätten må bestämma. När
mare föreskrifter om de olika slag av löneavdrag, som må komma i fråga,
skall kunna meddelas av Konungen; i motiven anföres härom att löneavdrag
jämlikt lagen bör utformas i överensstämmelse med avlöningsförfattning-
arnas avdragstyper. I konsekvens med konstruktionen av avstängningsinsti-
tutet såsom en förberedelse till avsättning har i lagförslaget upptagits före
skrift om att domare, som avstängts och fått vidkännas löneavdrag men ej
dömes till avsättning, skall äga uppbära den lön som avdragits.
7
Därest, såsom förutsatts, av rätten beslutat löneavdrag skall motsvara A-, B- eller C-avdrag å lönen, torde i allmänhet icke några komplikationer be träffande avlöningsförfattningarnas tillämpning under avstängningstiden komma att uppstå. Emellertid måste förhållandet mellan i judiciell ordning beslutad avstängning och sådana fall av avstängning genom administrativa beslut, som här förut berörts, anhållande och häktning närmare regleras. Jag föreslår härutinnan, att i förevarande stadgande i avlöningsreglementet intages erinran om att beträffande avstängning och löneavdrag i vissa fali föreskrifter meddelas i förenämnda lag och med stöd därav meddelade be stämmelser. Vidare föreslår jag, att de nu förefintliga föreskrifterna om löneförmåner under avstängning m. m. icke skall gälla tjänsteman, som är avstängd jämlikt sagda lag.
Jag torde få återkomma till viss ytterligare fråga i anslutning till den föreslagna lagen i samband med behandlingen av 41 § Saar.
Särskilda bestämmelser
I de särskilda bestämmelserna under denna paragraf föreslår jag vissa ändringar i punkten 1 av de för försvaret meddelade bestämmelserna.
I konsekvens med vad jag anfört under 4 §, bör till en början i punkten 1 a) flygnavigatörer i lönegraderna Me 14 och 16 likställas med fältflygare i samma lönegrader.
Vidare torde vissa kompletterande föreskrifter beträffande lön under sjukledighet i vissa fall böra meddelas för fast anställt manskap och förste fältflygare. Härom får jag anföra följande.
Enligt de i 28 § I, punkt 6 b) under 1) meddelade bestämmelserna äger tjänsteman, tillhörande avdragsgrupp 2 eller 3, vid tjänstledighet på grund av sjukdom eller arbetsoförmåga, föranledd av kroppsskada, som ådragits under tjänsteutövning och som av vederbörande centrala myndighet bedö- mes vara orsakad av ett uppenbart olycksfall, uppbära oavkortad lön, i fö rekommande fall lön med sjukpenningavdrag. Kroppsskadan förutsättes härvid vara av det slag, att densamma vid tjänstledighet utöver den i 11 § yrkesskadeförsäkringslagen angivna samordningstiden — i regel omfattan de 90 dagar efter den då skadan inträffade — kommer att medföra rätt till ersättning enligt sagda lag. Har skadan ådragits under sådana förhållanden, att myndigheten icke funnit angivna förutsättningar föreligga, skall tjänste mannen under samordningstiden uppbära lön som vid sjukdom i allmänhet.
I fall då tjänstledigheten varar utöver samordningstiden, är löneförmå nerna under ledigheten beroende av huruvida tjänstlcdighetsorsaken utgö- res av skada, som medför rätt till ersättning enligt lagen om yrkesskadeför säkring, eller ej.
Befinnes skadan vid riksförsäkringsanstaltens eller försäkringsrådets prövning vara i tjänsten ådragen yrkesskada, varom förmäles i nyssnämnda
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
8
lag, skall i princip oavkortad lön utgå såväl under samordningstiden som
under den därefter fortgående sjukledigheten, vilket i förekommande fall
innebär, att en retroaktiv reglering av den under samordningstiden utbetal
da lönen skall verkställas. För tid efter utgången av sistnämnda tid skall
tjänstemannen i här avsedda fall vidkännas yrkesskadeavdrag. Delta av
drag är avvägt med utgångspunkt från att värdet av skattefriheten för den
del av lönen, som motsvarar sjukpenningen enligt yrkesskadeförsäkrings
lagen, härigenom skall elimineras.
Därest skadan vid nämnda prövning skulle befinnas icke vara yrkesska
da, skall tjänstemannen under den fortsatta tjänstledigheten åtnjuta lön
enligt bestämmelserna i 28 § I, punkt 6 a), d. v. s. såsom vid tjänstledighet
för sjukdom i allmänhet.
Vad här anförts beträffande löneförmåner under samordningstiden äger
tillämpning jämväl å innehavare av beställning med lönegradsbeteckningen
Mha, beställningshavare i lönegraden Mg 10, Me 10 eller Me 11 och fältfly
gare i lönegraden Me 14 eller Me 16 samt kommer fr. o. m. den 1 juli 1955
att gälla jämväl för flygnavigatör i lönegraden Me 14 eller Me 16. Behov av
vissa särbestämmelser för dessa anställningshavare med undantag av nämn
da flygnavigatörer har visat sig föreligga med hänsyn till att de undantagits
från den obligatoriska försäkringen enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
och i stället hänförts under militärersättningsförordningen. I fråga om flyg
navigatörer i lönegraderna Me 14 och 16 uppkommer samma behov, när de
blir hänförda under nämnda förordning.
Militärersättningsförordningen ansluter sig i stora delar till yrkesskade
försäkringslagen. Vissa skiljaktigheter förefinnes emellertid. Såsom kropps
skada räknas sålunda enligt förordningen även sjukdom, som icke förorsa
kats av olycksfall. Yppas sådan sjukdom under militärtjänstgöring, skall
den anses vara ådragen under tjänstgöringen, såvida ej skälig anledning fin
nes antaga att sjukdomens framträdande föranletts av annan orsak än tjänst
göringen och att tjänstgöringen icke väsentligen bidragit därtill. Annan
sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall, skall anses vara ådragen un
der tjänstgöringen, därest denna skäligen kan antagas ha väsentligen bidra
git till sjukdomen.
Sjukpenning och livränta enligt militärersättningsförordningen utgår icke
till här förut omförmälda beställningshavare, så länge anställningen varar.
På grund härav blir de vid tjänstledighet på grund av skada under militär
tjänstgöring enligt 31 § sjukförsäkringslagen berättigade till sjukpenning
enligt sagda lag. Med undantag för karenstiden kommer sålunda dylik be
ställningshavare normalt att under hela sjukperioden, intill dess vederbö
rande blir utförsäkrad, uppbära sjukpenning från allmän sjukkassa och en
ligt de regler, som gäller för sjukdom i allmänhet.
Anmälan om inträffat olycksfall under militärtjänstgöring skall i fråga
om personal, hänförd under militärersättningsförordningen, göras till riks-
Kungl. Maj. ts proposition nr 171
9
torsäkringsanstalten, dock endast i fall då ersättning enligt förordningen skäligen kan antagas komma att utgå, d. v. s. i fråga om sjukpenning, då ar betsoförmågan på grund av skadan eller sjukdomen väntas kvarstå efter an ställningens eller tjänstgöringens upphörande.
Av vad jag tidigare anfört framgår, att de i 28 § I, punkt 6 b) under 1) samt de i samma punkt under c) meddelade bestämmelserna utformats med utgångspunkt från att vid samordningstidens utgång riksförsäkringsanstal- ten skall ha prövat, huruvida tjänstledighetsorsaken är yrkesskada, varom förinäles i lagen om yrkesskadeförsäkring, samt att, då fråga är om dylik skada, vederbörande efter samordningstidens utgång skall äga rätt till sjuk penning enligt yrkesskadeförsäkringslagen.
Någon samordning, motsvarande den som i fråga om yrkesskadeförsäk ringen under viss tid gäller i förhållande till den allmänna sjukförsäkring en, är icke föreskriven mellan förmåner enligt sjukförsäkringslagen och er sättningar enligt militärersättningsförordningen. Vid skada, som i princip medför rätt till ersättning enligt sagda förordning, förefinnes följaktligen icke heller någon motsvarighet till den tidsgräns, vid vilken enligt förenämnda bestämmelser ändring av de utgående löneförmånerna skall inträda. De för utsättningar, på vilka sagda bestämmelser bygger, föreligger sålunda icke i dylikt fall.
Närmast till hands synes ligga att vid utformandet av de särskilda bestäm melserna jämställa sådan skada, som medför rätt till ersättning enligt mi litärersättningsförordningen, med yrkesskada, varom förmäles i lagen om yrkesskadeförsäkring, och att efter en tid motsvarande samordningstiden tillämpa bestämmelserna i 28 § I, punkt 6 c). En sådan lösning skulle emel lertid innebära, att dessa beställningshavare skulle komma i en förmånli gare ställning än andra statstjänstemän, dels därigenom att förordningens skadebegrepp medger en vidare ersättningsrätt än yrkesskadeförsäkringens och dels därigenom att yrkesskadeavdraget på grund av sin konstruktion är otillräckligt, om beställningshavaren, såsom i detta fall, uppbär sjukpenning från sjukkassa.
Enligt min mening bör sådan komplettering av bestämmelserna i 28 § I, punkt 6 ske, att ifrågavarande beställningshavare blir berättigade att utan i reglementet angiven tidsbegränsning uppbära oavkortad lön, i förekomman de fall lön med sjukpenningavdrag, förutom i fall som avses under 2)—4) av punkt 6 b) jämväl vid tjänstledighet av orsak, som angives under 1) av samma punkt. Vid tjänstledighet till följd av sjukdom i andra fall synes rätten till sådan lön böra begränsas till att omfatta fall, där tjänstledig heten sträcker sig utöver tid, motsvarande den i 11 § yrkesskadeförsäkrings lagen angivna samordningstiden, och är föranledd av sådan skada, som en ligt försvarets civilförvaltnings bedömande skulle ha medfört ersättning en ligt lagen om yrkesskadeförsäkring, därest sagda lag varit å den skadade tillämplig.
Alt
bedömningsf
rågan ansetts böra avgöras av försvarets civilförvaltning,
Kungl. Maj. ts proposition nr 171
10
Kungl. Maj.ts proposition hr 171
sammanhänger med att riksförsäkringsanstalten icke torde äga träffa be
slut av här avsedd innebörd beträffande beställningshavare, som undanta-
gits från yrkesskadeförsäkringen. Talan mot civilförvaltningens beslut i fall,
som här avses, skall sålunda i vanlig ordning föras hos kammarrätten. Jag
förutsätter emellertid att civilförvaltningen vid sin prövning i tveksamma
fall kommer att rådgöra med riksförsäkringsanstalten.
I författningsförslaget har under de särskilda bestämmelserna för försva
ret som nya andra och tredje stycken under 1 b) intagits bestämmelser av
nu angiven innebörd. Behov av tillämpning av föreslagna regler å flygnavi
gatörer i lönegraderna Me 14 och 16 uppkommer, såsom framgår av vad jag
förut anfört, först om de blir hänförda under militärersättningsförordning-
en. I författningsförslaget har de icke medtagits. När de blir hänförda un
der förordningen, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att företaga härav
betingad ändring i förevarande bestämmelser.
33 §.
Särskilda ersättningar
Särskilda bestämmelser
Utrikesförvaltningen. Under punkten 3 a) av de särskilda bestämmelserna
för utrikesförvaltningen föreskrives för närvarande, att tjänsteman vid utri
kesförvaltningen samt försvarsattachéer och biträdande försvarsattachéer
vid stationering utomlands äger åtnjuta särskilda förmåner i enlighet med i
sagda punkt meddelade bestämmelser, pressattaché och attaché vid utrikes
förvaltningen dock endast i den mån sådant särskilt angives.
En förmån av här avsett slag utgör barnbidrag, som utgår, därest tjänste
man på grund av försörjningsplikt underhåller barn under 19 års ålder,
med 750 kronor för ett och 500 kronor för varje ytterligare barn under 10
års ålder samt med 2 000 kronoy för varje barn, som fyllt 10 år, allt för år
räknat. Barnbidrag utgår även till attaché, om han förklarats slutligt anta
gen för fortsatt tjänstgöring inom utrikesförvaltningen. Barnbidragen har
med anlitande av de till prisutjämningstillägg åt diplomatisk och konsulär
personal anvisade medlen förstärkts med ett tillägg å 250 kronor för år,
såvitt angår barn under 10 års ålder, och 1 000 kronor för år, såvitt angår
barn, som fyllt 10 men ej 19 år. Barnbidragen utgår sålunda för närvarande
med totalt 1 000, 750 resp. 3 000 kronor för år.
Jämlikt 29 § 8 mom. prästlönereglementet åtnjuter kyrkoherde i svensk
församling i utlandet barntillägg enligt samma grunder, som i Saar stadgas
beträffande barnbidrag åt utlandstjänsteman. I det utlandstillägg jämte pro
visorisk höjning därå, som utgår till nu nämnd kyrkoherde, inbegripes även
en förhöjning av barntillägget, motsvarande nu utgående förhöjning av det
enligt Saar utgående barnbidraget.
Såsom jag inledningsvis nämnt, har 1949 års ullandslöneutredning i sitt
den 19 juni 1954 dagtecknade betänkande bl. a. framlagt förslag till ändrade
11
bestämmelser i Saar såvitt avser ifrågavarande barnbidrag. Jag torde i detta sammanhang få anmäla utredningens förslag, i den del detsamma avser ändrade grunder för barnbidrag, samt de däröver avgivna utlåtandena.
Utredningens förslag
Inledningsvis framhåller utredningen, att med barnbidragen, som inför des i lönesystemet år 1939 och därvid fastställdes till i Saar nu angivna be lopp, i princip intet annat avsetts än att bereda ullandstjänstemännen sam ma möjligheter som de i hemlandet stationerade att ge sina barn svensk upp fostran (jfr prop. 1939:28; SU 30; Rskr 45 samt statsverksprop. 1939, III ht; SU 3; Rskr 3). Bidragsbeloppen avvägdes med utgångspunkt från att barnen i allmänhet intill en ålder av ungefär 10 år uppfostrades hos föräld rarna men därefter erhöll utbildning i Sverige, antingen i internatskola ellei, med anlitande av skolhushåll, vid annan läroanstalt. Bidraget för barn under 10 års ålder torde ha fastställts under visst hänsynstagande till kostnaderna för resor för barnet till och från hemlandet samt för lön och resor för en svensk barnsköterska eller småbarnslärarinna. Bidraget för barn, som fyllt 10 men ej 19 år, beräknades på grundval av inhämtade uppgifter om avgif terna vid svenska internatskolor och om kostnaderna för skolhushåll. För stärkningen av barnbidragen genom prisutjämningsmedel grundade sig på beslut vid 1949 års riksdag i anledning av i prop. 1949: 117 framlagda för slag.
Utredningen framhåller vidare, att det vid avvägandet av löneförmånerna för de utomlands stationerade tjänstemännen torde vara ofrånkomligt att särskilt beakta de merkostnader, som de till följd av utlandstjänstgöring- en i allmänhet har att vidkännas för sina barns uppfostran och utbildning. Kompensation för sådana merkostnader bör liksom för närvarande utgå i form av ett särskilt barnbidrag. Med hänsyn till de betydande belopp, var med barnbidragen — särskilt för barn över 10 år — numera utgår, har emel lertid utredningen företagit en närmare granskning av förutsättningarna för åtnjutande av sådant bidrag.
Utredningen finner den nuvarande åldersgräns — fyllda 19 år — vid vil ken barnbidrag senast upphör att utgå, vara lämpligt avvägd. Likaså anses det i allmänhet väl motiverat, att barnbidrag utgår med avsevärt högre be lopp för barn, som fyllt 10 år, än för barn under denna ålder. Det torde nämligen alltjämt vara regel, att barnet uppfostras hos föräldrarna intill en ålder av omkring 10 år och därefter sättes i skola i Sverige. Det högre barn bidraget bör liksom för närvarande avvägas med hänsyn till de merkostna der, som drabbar utlandstjänstemännen, om de håller sina barn i skola i hemlandet. I motsats till vad nu gäller, bör emellertid detta högre barnbidrag utgå endast under förutsättning att barnet verkligen erhåller utbildning vid undervisningsanstalt i Sverige. Utredningen föreslår sålunda två olika typer av barnbidrag, nämligen dels ett högre bidrag för barn, som fyllt 10 men ej 19 år och som erhåller utbildning vid undervisningsanstalt i Sverige, och
Kimgl. Maj.ts proposition nr 171
12
dels ett lägre bidrag för annat barn under It) år. Utredningen anser där
jämte, att det bör föreskrivas, att tjänsteman, som önskar komma i åtnju
tande av det högre bidraget, skall avge förklaring, att barnet erhåller sådan
utbildning, som nyss nämnts.
Vad beträffar barnbidragens belopp, har utredningen, med ledning av in
hämtade uppgifter om avgifterna vid vissa svenska internatskolor, funnit sig
böra förorda, att det högre bidraget i nuvarande läge regelmässigt skall utgå
med omkring 4 000 kronor för år. Delta bidrag bör emellertid enligt utred
ningens mening icke utgå med ett fast belopp utan göras rörligt enligt grun
der, liknande dem som gäller i fråga om höjning av löner enligt statens löne-
plansförordning (numera statens grundlöneförordning). Det bör emellertid
få ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa grunderna för förhöjning av
här avsedda barnbidrag. Med beaktande av den vid förslagets avgivande gäl
lande faktiska förhöjningen av statstjänsteinännens löner förordar utred
ningen, att ifrågavarande barnbidrag skall utgå med ett grundbelopp av 2 600
kronor (vid 1954 års grundnivå) jämte rörlig förhöjning därå enligt på
förut angivet sätt fastställda grunder. I detta sammanhang föreslår utred
ningen vidare, att barnbidraget i förekommande fall skall minskas med
stipendium, som må ha beviljats barnet jämlikt kungörelsen den 28 juni
1946 (nr 552) angående statsstipendier för bedrivande av studier vid all
männa läroverk in. fl. läroanstalter [numera kungörelsen den 5 juni 1958
(nr 530) angående statlig studiehjälp åt elever vid vissa läroanstalter].
Det lägre barnbidraget avses, såsom tidigare nämnts, skola utgå dels för
barn under 10 års ålder och dels för barn i åldern 10—18 år, som ej erhåller
utbildning vid undervisningsanstalt i Sverige. Enligt utredningens uppfatt-
ning är för dessa barns vidkommande ett bidrag motiverat med hänsyn till
de särskilda kostnader, som följer av att svensk barnsköterska anställes
eller, då fråga är om äldre barn, att barnet hålles i skola i anställningslan-
det eller eljest utom hemlandet. Utredningen finner det angeläget, att detta
barnbidi ag fastställes på sådant sätt, att det erhåller samma realvärde på
olika stationeringsorter. Utredningen föreslår, att bidraget åt tjänsteman, som
ar stationerad på ort, där levnadskostnaderna ej är högre än i Stockholm,
fastställes till belopp, motsvarande det barnbidrag och prisutjämningstillägg
för år räknat, som för närvarande utgår för barn under 10 års ålder, eller
sålunda till 1 000 kronor för det första barnet och 750 kronor för varje yt
terligare barn. För tjänsteman, som är stationerad i land med högre lev
nadskostnader än i Stockholm, bör bidraget i motsvarande mån höjas. Då
levnadskostnaderna på vederbörande ort väsentligt förändrats och föranlett
justering av utlandstillägget, bör jämväl barnbidraget jämkas på motsvaran
de sätt.
Utredningen finner det icke vara rimligt, att vissa kategorier av den utom
lands stationerade personalen, såsom pressattachéer, lanlbruksattachéer och
icke slutligt antagna attachéer, är uteslutna från rätten till barnbidrag, då de
självfallet vid stationering utomlands drabbas av samma merkostnader för
barnens uppfostran och utbildning som de tjänstemän, vilka enligt nu gäl
Kungl. Maj.ts proposition nr li 1
13
lande bestämmelser är berättigade till barnbidrag. Rätten till barnbidrag föreslås därför skola utsträckas till att omfatta all utomlands stationerad, lönegradsplacerad personal.
Utredningen föreslår vidare, att barnbidrag endast skall utgå för barn, som är svensk medborgare. Detta motiveras med att barn, som icke är svensk medborgare, torde ha så obetydlig samhörighet med Sverige, att staten ej har tillräcklig anledning att påtaga sig särskilda kostnader för dess uppfostran och utbildning.
Såsom tidigare nämnts utgår barnbidrag enligt nu gällande bestämmelser för barn, som tjänstemannen på grund av försörjningsplikt underhåller. I detta hänseende förordar utredningen, att kravet på förhandenvaro av för sörjningsplikt (privaträttslig underhållsskyldighet) icke skall bibehållas utan att avgörande för rätten till barnbidrag skall vara, om barnet faktiskt un- derhålles av tjänstemannen. Emellertid föreslås den begränsningen i förhål lande till nuvarande bestämmelser, att barnbidrag må utgå endast för eget barn eller adoptivbarn. Denna skärpning motiveras med att en utländskäns- teman, som på grund av försörjningsplikt underhåller exempelvis makes barn i tidigare äktenskap, enligt utredningens mening ej bör komma i åt njutande av barnbidrag för barnet med mindre förhållandet mellan tjänste mannen och barnet erhållit den fasthet, som en adoption innebär. I anslut ning härtill föreslår utredningen införande av en bestämmelse av innehåll, att tjänsteman, i händelse han är hemskild eller frånskild och andra maken tillerkänts vårdnaden om makarnas barn, i intet fall skall äga uppbära barnbidrag med högre belopp, än vad han jämlikt dom eller avtal är plik tig utge såsom underhållsbidrag för barnet. Enligt nu gällande bestämmelser inverkar sagda omständighet icke på tjänstemannens rätt till barnbidrag eller på bidragets belopp.
Utredningen har uppmärksammat, att tjänsteman, vilken vid förflyttning från utrikes ort till hemlandet har barn, som åtnjuter utbildning vid inter natskola, regelmässigt är nödsakad att vidkännas de höga kostnaderna för sådan utbildning åtminstone för hela den termin, under vilken förflyttningen äger rum. Utredningen finner det rimligt, att det högre barnbidraget i nu nämnt fall får utgå till utgången av det kalenderhalvår, under vilket för flyttningen sker. Härtill torde böra anmärkas, att enligt nu gällande be stämmelser barnbidrag utgår ifrån och med den dag tjänstemannen på grund av honom meddelat förordnande inträder i utövning av den befattning, var med förmånen är förenad, till och med den dag han, i anslutning till för ordnandets upphörande, upphör att utöva befattningen.
Avslutningsvis framhåller utredningen, att tjänsteman, som omedelbart före ikraftträdandet av de föreslagna ändrade bestämmelserna åtnjuter barnbidrag resp. barntillägg enligt nu gällande grunder, av billighetsskäl ej bör vidkännas någon minskning i de belopp, som utgår enligt Saar resp. prästlöncreglementet. Utredningen föreslår därför, att sådan tjänsteman får
Kungl. Maj. ts proposition nr 171
14
åtnjuta barnbidrag resp. barntillägg enligt i nämnda reglementen fastställda
grunder, därest han anmäler önskan härom; de förhöjningar av prisutjäm-
ningsmedel, som utgått under senaste åren, bör däremot enligt utredningens
mening bortfalla.
Remissutlåtandena
Några myndigheter — sändebuden i Ankara, London och Oslo, försvarets
civilförvaltning, socialstyrelsen, riksräkenskapsverket samt lantbruksstyrel-
sen har antingen lämnat betänkandet i hithörande delar utan erinringar
eller också ej alls gått in på frågan om barnbidrag, medan andra myndighe
ter gjort erinringar i fråga om vissa detaljer i utredningens förslag.
Vad beträffar den åldersgräns — fyllda 19 år — vid vilken barnbidrag se
nast upphör att utgå, erinrar sändebuden i Bonn, Buenos Aires, Haag och
Warszawa, att utlandsbarnen oftast förlorar ett skolår till följd av ombyte
av skolor och svårigheterna att ordna effektiv läsning, innan de placeras i
Sverige, samt andra liknande omständigheter. Till en följd härav föreslås
åldersgränsen höjd till fyllda 20 år. Jämväl generalkonsuln i San Francisco
finner en dylik höjning av åldersgränsen kunna ifrågasättas, om det visas,
att skolgång i Sverige på grund av särskilda omständigheter ej kunnat ordnas
så tidigt, att den kan avslutas vid 19 års ålder. Vid sådant förhållande an
ses emellertid rättvist, att det högre barnbidraget ej börjar utgå, förrän bar
net uppnått 11 års ålder.
Utredningens förslag om att det högre barnbidraget skall få utgå endast
om barnet erhåller undervisning vid undervisningsanstalt i Sverige, möter
gensaga från sändebudet i Haag, som föreslår, att i detta hänseende nu
gällande regler bibehålies. Det framhålles, att det kan finnas mycket starka
skäl för föräldrar i avlägset belägna länder att behålla barnen hos sig även
efter fyllda 10 år och att i sådana fall kostnaderna för barnens utbildning
utomlands torde bli minst lika höga som vid en svensk internatskola. Sände
budet i Washington framhåller, att den av utredningen nu föreslagna re
geln ingående diskuterades redan inom 1938 års utredning, som föregick in
förandet av nu gällande bestämmelser, men att den ej infördes, enär det an
sågs, att den i vissa fall skulle kunna verka alltför strängt. Sändebudet anser,
att, därest den av utredningen föreslagna bestämmelsen nu införes, det till
lägget bör göras, att Kungl. Maj :t må på ansökan kunna bevilja det högre
bidraget, även om barnet ej uppfostras i Sverige, dock högst för en sam
manlagd tid av tre år. Jämväl generalkonsulerna i New York och San Fran
cisco anser, att undantag från den föreslagna regeln bör kunna medges un
der vissa förhållanden. Även sändebudet i Köpenhamn är inne på samma
tankegång samt framhåller, att det torde kunna diskuteras, huruvida icke
det högre bidraget, måhända med något avdrag, skulle kunna utgå för det
tall att någon eller några tjänstemän å viss ort, som saknar svensk skola, i
stället för att sända sina barn till Sverige skulle föredraga att låta anställa
en svensk lärare, som anordnar studier efter svensk skolplan.
I fråga om barnbidragens belopp finner sändebudet i Bonn, att det av ut
Kungl. Maj.ts proposition nr 171
15
redningen föreslagna lägsta bidragsbeloppet — 750 kronor bör höjas till 900 kronor. Sändebudet i Helsingfors ifrågasätter, om det är nödvändigt att minska barnbidraget med eventuellt utgående stipendium.
Statskontoret kan ej tillstyrka, att attachéer, som ej är slutligt antagna, erhåller rätt till barnbidrag.
Utredningens förslag om att barnbidrag skall utgå endast för eget barn och adoptivbarn har mött gensaga från flera hall. Sändebudet i Tokio framhål ler, att den föreslagna bestämmelsen att barnbidrag ej får utgå för makes barn i tidigare äktenskap, med mindre adoption skett, kan medföra en oskä lig begränsning i det enskilda fallet. Kungl. Maj:t bör bemyndigas att i öm mande fall medge utbetalande av barnbidrag, även där detta enligt den fö reslagna bestämmelsen eljest icke skulle kunnat utgå. Generalkonsuln i New
York finner det icke tilltalande, att tjänsteman, för att makens barn ej skall bli sämre lottade i fråga om skolutbildning, skall vara hänvisad till en adop tion, vars genomförande för övrigt ej är beroende av honom enbart. Om den föreslagna bestämmelsen genomföres, bör i varje fall de tjänstemän, som jämlikt nuvarande bestämmelser åtnjuter barnbidrag för styvbarn, bibe hållas vid denna rätt i full utsträckning. Ej heller generalkonsuln i San Francisco accepterar den av utredningen föreslagna begränsningen. Sände budet i Haag motsätter sig såväl den ifrågavarande regeln som den av ut redningen föreslagna bestämmelsen, att bidragsberättigat barn skall vara svensk medborgare. Båda dessa inskränkningar anses innefatta opåkallade ingrepp i privatlivet och vara utan nämnvärd betydelse för statsverket.
Statens lönenämnd påtalar, att den föreslagna bestämmelsen om att barn bidrag för barn, om vilket tjänsteman ej har vårdnaden, i intet fall skall utgå med mer än vad tjänstemannen jämlikt dom eller avtal är pliktig ut giva såsom underhållsbidrag för barnet, kan medföra, att hemskild eller frånskild tjänsteman, vilkens barn vistas i Sverige och/eller för vilket under hållsbidraget avvägts efter kostnaderna i Sverige, får sina utgifter för bar net helt ersatta av statsmedel. Lönenämnden anser, att denna bestämmelse bör förtydligas, eftersom syftet med barnbidrag är att bereda utomlands sta tionerad tjänsteman ersättning endast för merkostnaderna för barns upp fostran och utbildning.
Sändebudet i Tokio finner regeln om att tjänsteman, som förflyttas från utrikes ort till hemlandet, i visst fall skall äga rätt att uppbära det högre barnbidraget intill utgången av det kalenderhalvår, varunder flyttningen äger rum, böra utvidgas så att tjänstemannen beredes möjlighet erhålla det högre bidraget intill utgången av löpande läsår.
Slutligen förordar statskontoret — under erinran bl. a. om att enligt 51 § Saar tjänsteman är skyldig underkasta sig ändring i förevarande bestämmel ser — att de nya bestämmelserna skall erhålla allmängiltig verkan, dock med rätt för Kungl. Maj:t att undantagsvis — när särskilda skäl förelig ger — medge, att barnbidrag må åtnjutas enligt de nuvarande bestämmel serna på sätt utredningen föreslagit.
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 17i
Departementschefen
Utredningen finner kompensation i form av särskilt barnbidrag även fort
sättningsvis böra utgå för de merkostnader, som utomlands stationerade
tjänstemän i allmänhet har att vidkännas för sina barns uppfostran och
utbildning. I fråga om förutsättningarna för bidragens utgående och grun
derna för deras avvägning föreslår utredningen relativt vittgående ändring
ar. Utredningen förordar vidare vissa övergångsanordningar till förekom
mande av minskning i de förmåner, som tjänsteman omedelbart före ikraft
trädandet av de föreslagna bestämmelserna äger åtnjuta enligt de i Saar
och i prästlönereglementet inskrivna reglerna.
För egen del har jag kunnat ansluta mig till åtskilliga av de synpunkter
som utredningen framlagt. Jag är dock icke beredd göra så vittgående änd
ringar i bestämmelserna som föreslagits.
I likhet med utredningen finner jag barnbidraget fortfarande böra utgå
endast till barn, som ej fyllt 19 år. Vad under remissbehandlingen anförts
om en höjning av angivna gräns till 20 år, har jag således icke ansett mig
kunna biträda. Rätt till barnbidrag synes nämligen icke böra föreligga, efter
det barnet uppnått sådan ålder, att familjepension eller familjelivränta en
ligt 1947 års allmänna familjepensionsreglemente icke kan utgå.
Frågan om en differentiering av bidragsbeloppen efter barnens ålder och
antal har nära samband med spörsmålet om vilken betydelse kostnader för
utbildning vid undervisningsanstalt i Sverige skall tillmätas för graderingen.
Enligt gällande föreskrifter utgår ett särskilt högre belopp för barn, som
uppnått 10 års ålder, oavsett om det utbildas i hemlandet; jämväl det av
prisutjämningsmedel utgående tillägget ä 1 000 kronor utgår oberoende av
om barnet undervisas i Sverige. Utredningens förslag innefattar den änd
ringen, att det högre beloppet skulle utgå endast till barn, som uppnått 10
års ålder och som åtnjuter undervisning i hemlandet. För övriga barn före
slås bidrag — på samma sätt som nu — differentierade med ett särskilt
belopp för det första barnet och ett lägre belopp för ettvart av de följande.
Utredningens förslag i denna del har mötts av kritik i flera remissyttranden.
Enligt min mening finnes icke anledning ändra den hittills gällande ord
ningen på denna punkt. Vad härutinnan anförts i samband med införandet av
bestämmelserna om barnbidragen (prop. 1939:28) torde alltjämt äga gil
tighet.
Jag förordar sålunda ett bibehållande av nu gällande differentieringsgrun-
der med ett högre barnbidrag för barn som uppnått 10 års ålder än för barn
under nämnda ålder. Detta bidrag skall utgå oberoende av om barnet under
visas i Sverige eller ej. Vidare bör liksom hittills barnbidragen för barn
under 10 år utgå med högre belopp för det första barnet än för de följande.
Då det från angivna utgångspunkter gäller att taga ställning till bidrags
beloppen, anser jag mig böra förorda, att i reglementsbestämmelserna in-
skrives de belopp, som för närvarande utgår inberäknat tillägg av prisutjäm-
17
ningsmedel. Förhöjning av angivna belopp bör under vissa förhållanden kun na ske i enlighet med i det följande angivna grunder.
För barn under 10 år föreslår jag, i konsekvens med vad jag förut an fört, att barnbidraget för år räknat fastställes till 1 000 kronor för det första barnet och 750 kronor för varje ytterligare barn. Utredningens förslag att, i förekommande fall, tillägg till angivna belopp skulle kunna fastställas av Kungl. Maj:t med hänsyn till levnadskostnaderna å tjänstemannens statio- neringsort har jag icke ansett mig kunna biträda.
För barn, som fyllt 10 år, innebär mitt förslag ett belopp av 3 000 kronor för år. Angivna belopp bör i likhet med andra biförmåner enligt avlönings- bestämmelserna vara fast; några regler om rörlighet vill jag sålunda ej för orda. Kungl. Maj:t bör emellertid äga möjlighet medge viss förhöjning härav främst i fall, då barnet erhåller utbildning vid undervisningsanstalt i Sve rige. Såsom vid remissbehandlingen från olika håll framhållits torde emel lertid i vissa fall motsvarande kostnader kunna uppkomma för undervis ning som anordnas i stationeringslandet, exempelvis om tjänstemän på viss ort, som saknar svensk skola, anordnar utbildning genom svensk lärare efter svensk skolplan. Jämväl för dylika fall synes Kungl. Maj:t böra äga möjlighet att med beaktande av föreliggande omständigheter medge förhöj ning högst motsvarande den, som kunde ha förekommit vid utbildning i Sverige. Jag förutsätter, att före Kungl. Maj:ts prövning av frågan om för höjning av det fasta beloppet, 3 000 kronor, yttrande skall ha inhämtats från utrikesförvaltningens lönenämnd. Kostnaderna för medgivna förhöjningar föreslår jag skola bestridas från den under utrikesförvaltningens anslag till avlöningar upptagna anslagsposten Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, delposten Särskilda förmåner i övrigt.
1 överensstämmelse med utredningens förslag förordar jag, att rätten till barnbidrag skall utsträckas till att omfatta all utomlands stationerad, löne- gradsplacerad personal. Barnbidrag bör sålunda utgå jämväl till pressatta chéer och icke slutligt antagna attachéer. Jämväl lantbruksattachéer bör komma i åtnjutande av denna förmån; härav betingad ändring föreslår jag skola göras i de för angivna tjänstemän meddelade särskilda bestämmelser na i förevarande paragraf, i samband varmed även rätt till utomeuropeiskt tillägg bör inskrivas i stadgandet.
Jag finner mig likaledes böra tillstyrka utredningens förslag att rätt till barnbidrag skall föreligga endast för barn med svenskt medborgarskap.
Utredningen har föreslagit, att tjänsteman skall äga rätt åtnjuta barnbi drag endast för eget barn eller adoptivbarn. Gällande bestämmelser anknyter på denna punkt till att försörjningsplikt mot barnet föreligger för tjänste mannen. Med beaktande jämväl av vad härvidlag anförts under remissbe handlingen, föreslår jag att den nuvarande regeln bibehålies. I anslutning till utredningens förslag förordar jag emellertid en sådan komplettering av stadgandet att tjänsteman, för den händelse han är hemskild eller frånskild och andra maken tillerkänts vårdnaden om barnet, icke skall äga uppbära
2
Iiihang till riksdagens protokoll 1:955. 1 samt. Nr 171
Kungl. Maj. ts proposition, nr 171
barnbidrag med högre belopp än tjänstemannen jämlikt dom eller avtal är
pliktig utge såsom underhållsbidrag för barnet.
Enligt gällande bestämmelser utgår i princip barnbidrag fr. o. in. den dag
tjänstemannen på grund av honom meddelat förordnande inträder i utöv
ning av den befattning, varmed förmånen är förenad, t. o. m. den dag han,
i anslutning till förordnandets upphörande, upphör att utöva befattningen.
Utredningen har föreslagit, att barnbidrag för barn, som åtnjuter undervis
ning vid internatskola i Sverige, skall få åtnjutas intill utgången av det
kalenderhalvår, under vilket förflyttning till hemlandet sker. Under re
missbehandlingen har framförts förslag om att barnbidraget skall få bibe
hållas intill utgången av löpande läsår. Jag delar uppfattningen att viss
möjlighet till bibehållande av barnbidrag för tid efter hemflyttningen bör
öppnas i här avsedda fall och kan även godtaga utredningens förslag som
en huvudregel. Då emellertid den tid, varunder behov föreligger av att ha
barn kvar i internatskola, kan vara mycket varierande alltefter den tidpunkt
på året då hemflyttning sker och även kan påverkas av vilka möjligheter
som föreligger att få bostad i samband med återflyttningen, bör Kungl. Maj :t
erhålla möjlighet att efter prövning av omständigheterna i det enskilda fal
let medge en förlängning av avsedda tid; barnbidraget bör dock icke få
bibehållas under längre tid än högst ett år efter förflyttningen. Jag förut
sätter att yttrande från utrikesförvaltningens lönenämnd skall ha inhäm
tats före prövningen av framställning om dylik förlängning.
Såsom statskontoret påpekat är tjänsteman skyldig underkasta sig änd
ring i här ifrågavarande bestämmelser. Då vidare de ställningstaganden,
till vilka jag kommit, innebär att övergångsbestämmelser icke torde vara
påkallade i samma omfattning som vid ett genomförande av utredningens
förslag, finner jag mig icke böra föreslå några dylika bestämmelser.
Jag förutsätter givetvis, att vid ett genomförande av förut angivna förslag
utgående prisutjämningstillägg skall minskas i den omfattning de motsva
rar förmåner, som kommer att utgå från annan anslagspost.
I författningsförslaget har — utöver förut motiverade ändringar i fråga
om barnbidragen — inarbetats den av riksdagen beslutade höjningen till
10 000 kronor av bidraget för inköp av bil (jfr III ht, p. 1).
Till de ändringar, som kan föranledas i bestämmelserna om barntillägg
i prästlönereglementet, torde jag få återkomma i samband med redovis
ningen av vissa förslag till ändringar i specialavlöningsreglementena.
Fly inge hingstdepå och stuteri. Efter indragandet av Strömsholms hingst
depå kommer representationsbidrag allenast att utgå till chefen för Flyinge
hingstdepå och stuteri. Av skäl, som anförts under 13 §, föreslår jag, att
ändring i bestämmelsen om representationsbidrag göres med verkan redan
fr. o. in. den 1 juli 1955.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
Kangl. Maj:ts proposition nr 171
39 §.
19
Tjänstedräkt och tjänstetecken m. m.
I anslutning till förenämnda förslag rörande flygnavigatörer föreslås, att punkten 3 av de i 39 § meddelade särskilda bestämmelserna för försvaret kompletteras på sådant sätt, att flygnavigatörer i lönegraderna Me 14 och 16 likställes med fältflygare i samma lönegrader.
41 §.
Grundläggande bestämmelser om sjukvård
Allmänna bestämmelser
Enligt 3 mom. av förevarande paragraf skall tjänsteman i fall, som avses i 28 § III andra stycket och IV Saar, avstå från sådan ersättning av stats medel för kostnader för sjukvård, som eljest kunnat utgå enligt 41—48 §§ Saar. Angivna förmåner skall i enlighet härmed avstås, om tjänsteman är avstängd från tjänstgöring av annan anledning än på grund av vägran att underkasta sig läkarundersökning, anhallen sasom misstänkt för brott eller häktad för brott eller om han undergår frihetsstraff. Samma gäller om tjänsteman avhåller sig från tjänstgöring utan att ha erhållit ledighet eller kunnat styrka giltigt förfall.
Genom förevarande föreskrift göres icke inskränkning i den rätt till sjuk vårdsförmåner, som må tillkomma tjänsteman enligt allmän lag.
Såsom framgår av‘vad jag anfört under 28 § kommer fr. o. m. den 1 juli 1955 avstängning i judiciell ordning att kunna ske beträffande vissa domare. Dylik avstängning och därmed förenade löneavdrag kommer att regleras i lagen om avstängning av domare och med stöd därav meddelade föreskrifter.
Jag torde här få anmäla frågan om vilken verkan avstängning enligt lagen bör ha på de sjukvårdsförmåner, som tillkommer domare, på vilken Saar är tillämpligt. Erinras må härvid till en början att tjänsteman är skyl dig underkasta sig ändring i bestämmelserna om sjukvård i Saar.
Enligt min mening bör här avsedda fall av avstängning medföra samma konsekvenser beträffande rätten till ersättning för sjukvårdskostnader som de fall av avstängning i administrativ ordning, vilka avses i 28 § III andra stycket Saar i dess gällande lydelse. Vederbörande bör alltså under avstäng ningstiden avstå från annan ersättning för sjukvårdskostnader än som må tillkomma honom enligt allmän lag. I fall då enligt lagen om avstängning av domare verkställt löneavdrag skall återgå, d. v. s. om ej dom pa avsätt ning följer, skall jämväl rätten till sjukvårdsförmåner för avstängningsti den återställas.
I författningsförslaget har i enlighet härmed förevarande fall av avstäng ning likställts med de i 3 mom. nu upptagna.
20
Kiingl. Maj.ts proposition nr 171
Särskilda bestämmelser
I anslutning till förenämnda förslag beträffande flygnavigatörer föreslås,
att punkten 2 av de i förevarande paragraf meddelade särskilda bestämmel
serna för försvaret kompletteras på sådant sätt, att flygnavigatörer i löne
graderna Me 14 och 16 likställes med fältflygare i samma lönegrader.
II. Övriga avlöningsreglementen m. m.
Vissa ändringar erfordras jämväl i avlöning sreglementet för folkskolan
den 30 juni 1948 (nr 437), avlöningsreglementet för övningslärare den 9
juni 1950 (nr 386) och prästlönereglementet den 29 juni 1951 (nr 577)
ävensom i de i kungörelsen den 22 juni 1951 (nr 586) angående statsbidrag
till centrala verkstadsskolor intagna lönebestämmelserna.
I fråga om samtliga angivna avlöningsreglementen gäller, att deras ly
delse icke har fastställts av riksdagen. Statsbidragskungörelsen för de cen
trala verkstadsskolorna är utfärdad av Kungl. Maj :t, sedan riksdagen god
känt vissa huvudgrunder för lönereglering för lärarpersonalen vid nämnda
skolor. Med hänsyn härtill begränsar jag mig beträffande ifrågavarande
författningar till att redovisa de erforderliga ändringarna.
Avlöningsreglementet för folkskolan (Arf)
Anställnings- och avlöningsvillkor för småskollärare m. fl. vid uppehål
lande av folkskollärartjänst. I kungörelsen 1954: 230 har meddelats bestäm
melser att tillämpas under läsåren 1954/55—1960/61 angående småskol-
lärares övertagande av undervisningen i tredje klassen i folkskolor av A-
formen, vid vilka eljest skulle nyanställas icke-ordinarie folkskollärare eller
meddelas fortsatt förordnande för extra folkskollärare, som ej avlagt folk
skollärarexamen. Till dylik tjänstgöring må ifrågakomma endast sådan små
skollärare, som under närmast föregående läsår uppehållit undervisningen
i motsvarande läraravdelning av andra klassen, dock må, om läraren vid
nämnda läsårs slut frånträtt sin tjänstgöring vid skolan, annan småskol
lärare ifrågakomma. Här avsedd småskollärare är skyldig att mot ersätt
ning enligt de för timlärare i småskola gällande grunderna meddela under
visning i egen avdelning 2 veckotimmar utöver honom enligt 4 § 2 mom.
första stycket Arf åliggande undervisningsskyldighet.
I fall, som avses i nämnda kungörelse, bibehåller sålunda vederbörande
sin anställning som småskollärare. Då småskollärare, lärare vid mindre
folkskola eller biträdande lärare eljest anställes för tjänstgöring på folk-
skolestadiet, erhåller läraren förordnande som extra folkskollärare. Enligt
för innevarande läsår av Kungl. Maj :t genom beslut den 30 juni 1954 med
delade bestämmelser äger läraren därvid — i den mån det är för honom
förmånligare än en tillämpning av eljest gällande bestämmelser — under
förordnandet uppbära läsårsdaglön enligt löneklassen närmast över den, i
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
21
vilken han är placerad såsom småskollärare, lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare. Ordinarie eller extra ordinarie småskollärare, lä rare vid mindre folkskola eller biträdande lärare, vilken under redovis ningsåret 1954/55 förordnas som extra folkskollärare och till följd härav erhåller minskade löneförmåner, må vidare kunna erhålla lönefyllnad en ligt vissa grunder.
Bestämmelser om tjänsteförening har intagits i 5 § Arf. Dessa bestäm melser medför intet hinder mot att ordinarie eller extra ordinarie småskol lärare förordnas som extra folkskollärare.
I fråga om avlöning åt ordinarie lärare som är tjänstledig för att uppehålla annan lärartjänst stadgas i It § 2 mom. Arf följande:
Förordnas ordinarie folkskollärare eller småskollärare att med full tjänst göring uppehålla annan folkskollärar- respektive småskollärartjänst, skall han i avlöningshänseende behandlas som om den uppehållna tjänsten vore ordinarie och läraren ordinarie innehavare av densamma samt sålunda frånträda samtliga med den egna tjänsten förenade avlöningsförmåner. Vad här sagts om småskollärare äger även tillämpning å lärare vid mindre folk skola och biträdande lärare.
Vad ovan sagts skall gälla jämväl i den mån förordnandet avser ferietid. Därest förordnandet omfattar eller enligt vad i 3 § 3 inom. sägs skall anses omfatta hel termin, skall vad i första stycket sagts gälla även i fråga om sådan ferietid, som infaller under samma kalenderhalvår som terminen men icke omfattas av förordnandet.
I en av skolöverstyrelsen med yttrande den 10 november 1953 överlämnad framställning har Sveriges småskollärarinneförbund hemställt om pensions- rätt för vissa småskollärare, som tjänstgör på folkskolestadiet, och därvid anfört i huvudsak följande.
Vid tjänstgöring på folkskolestadiet skall småskollärarinna förordnas till extra folkskollärare och alltså tillhöra lönegrad Cg 17. I regel torde de små skollärarinnor, som vikarierar på folkskolestadiet, icke tillhöra de yngsta, utan regelmässigt torde de inneha ordinarie småskollärartjänst. Eftersom de är tjänstlediga från denna, behåller de alltså sin pensionsrätt under tiden för tjänstgöringen på folkskolestadiet. Enligt den tolkning, som givits åt pensionsbestämmelserna, äger de också därvid tillgodoräkna tjänstgörings tiden på folkskolestadiet såsom tjänstår för pension såsom småskollärarinna.
Emellertid blir det med den förutsebara utökningen av denna användning av småskollärarinnor på folkskolestadiet allt vanligare att dylik tjänstgöring verkställes också av småskollärarinnor, som icke erhållit ordinarie små skollärartjänst. Om en sådan lärarinna omedelbart före tjänstgöringen på folkskolestadiet varit extra ordinarie småskollärarinna, kan hon — på grund av det speciella extraordinariebegrcppet inom folk- och småskolan — icke få behålla sin pensionsrätt såsom extra ordinarie småskollärarinna under tjänstgöringen på folkskolestadiet. Hon mister alltså sin pensionsrätt och kan aldrig få någon ny pensionsrätt, så länge hon tjänstgör på folkskolesta diet. Lika bekymmersamt i pensionshänseende är det för dem, som tar vi kariat på folkskolestadiet innan de någon gång varit extra ordinarie små skollärarinnor.
Detta problem har en alldeles speciell aktualitet för ett stort antal små skollärarinnor i Norrbotten. Inom många av skoldistrikten längst i norr
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
har nämligen rått en utpräglad brist på folkskollärare under en mycket lång
tid. Det är t. ex. icke ovanligt i dessa skoldistrikt med småskollärarinnor,
som redan tjänstgjort på folkskolestadiet i It)—15 år. För dessa lärarinnor
är pensionsfrågan nu brännande.
I sitt yttrande över framställningen har skolöverstyrelsen tillstyrkt den
samma och därvid framhållit, att behov föreligger av en fastare reglering av
löne- och anställningsförhållandena för småskollärare vid tjänstgöring å
folkskolestadiet, då det kan förväntas, att småskollärare i ökad utsträckning
reguljärt kommer att lagas i anspråk för sådan vikariatstjänstgöring. Den
na fråga får därvid enligt överstyrelsens mening ses i nära samband med de
särskilda åtgärder, vilka av statsmakterna under senare år vidtagits för
att utsträcka folkskollärarnas arbetsområde till de högre skolorna. I kon
sekvens därmed avses nämligen i första hand småskollärare i motsvarande
utsträckning tagas i anspråk för täckande av uppkommande underskott av
lärare på folkskolestadiet.
Enligt överstyrelsens mening bör småskollärare, som redan innehar ordi
narie eller extra ordinarie anställning som småskollärare, under förordnande
att uppehålla folkskollärartjänst — vare sig förordnandet avser hel termin
eller endast del därav — icke förordnas som extra folkskollärare. I stället
bör i anställnings- och avlöningshänseende så anses, som om läraren under
förordnandet är innehavare av anställning som småskollärare, varvid dock
lönen och tjänstgöringsskyldigheten bör bestämmas på visst i det följande
angivet sätt. I sådant fall bör bestämmelserna i 11 § 2 mom. Arf i tillämp
liga delar få äga motsvarande giltighet även på extra ordinarie småskollä
rare. Läraren skall sålunda frånlräda samtliga med den egna tjänsten för
enade avlöningsförmåner, vilket bör gälla jämväl i den mån förordnandet
avser ferietid. Vid helterminsförordnande skall detla gälla även i fråga om
sådan ferietid, som infaller under samma kalenderhalvår som terminen men
icke omfattas av förordnandet. En extra ordinarie småskollärare, som be
viljas tjänstledighet för att hel termin uppehålla folkskollärartjänst, bör
sålunda avstå lön från den egna tjänsten för hela kalenderhalvåret och i
stället äga uppbära motsvarande avlöningsförmåner å den uppehållna tjänsten.
Här avsedd tjänstgöring bör författningsenligt få tillgodoräknas som
tjänstår för pension som småskollärare.
Genom den föreslagna anordningen kommer kalendermånadslön att utgå
i stället för läsårsdaglön. Härigenom undanröjes åtskilliga ojämnheter i den
nuvarande löneberäkningen, vilka sammanhänger med dels skillnaden i be
lopp mellan kalendermånadslön och läsårsdaglön, dels skillnaden mellan
förordnande under hel termin och under del av termin. Vid förordnande kor
tare tid än en termin kan nämligen för närvarande ersättningen bli ganska
betydande, eftersom ferielön ej skall avstås å småskollärartjänsten och läs
årsdaglön utgår å folkskollärartjänsten.
Småskollärare, som icke redan innehar ordinarie eller extra ordinarie
anställning som småskollärare och icke heller är pensionerad, bör om för
utsättningar härför föreligger enligt 3 g Arf, vid förordnande å folkskollärar-
23
tjänst anställas såsom extra ordinarie småskollärare på sätt i nämnda stadgande anges. Anställes sålunda småskollärare under pågående termin för tjänstgöring å folkskolestadiet till terminens slut och har hon i samma skoldistrikt varit anställd som extra ordinarie eller extra småskollärare under den förflutna delen av terminen, bör hon erhålla extra ordinarie anställning, vilken i dylikt fall skall omfatta hela det kalenderhalvår, under vilket ter minen infaller.
I övriga fall bör småskollärare anställas som extra småskollärare, varvid dock under enahanda förhållanden som förut sagts förordnande som extra ordinarie småskollärare bör erhållas vid tidigare tjänstgöring under ter minen inom samma skoldistrikt.
Vid löneawägningen för här angivna småskollärare bör uppmärksammas, att extra folkskollärare utan föreskriven kompetens för närvarande åtnjuter lön enligt löneklass 17. En lägre löneklassplacering synes därför icke lämplig för de småskollärare, vilka erhåller förordnande a folkskolestadiet. Extra småskollärare hänföres för närvarande till löneklasserna 11—14, extia ordinarie till 13—16 och ordinarie till 15—18. För de extra och extra ordinarie småskollärarnas del innebär detta, att lönen bör utgå enligt löne klass 17. De ordinarie småskollärarna skulle emellertid genom en sådan löneawägning i vissa fall åsamkas löneminskning, överstyrelsen föreslår därför, att småskollärare under vikariat å folkskollärartjänst skall åtnjuta lön enligt löneklass närmast överstigande den, i vilken hon är placerad som småskollärare, dock lägst löneklass 17. I konsekvens härmed bör undervis- ningsskyldigheten vara densamma som för folkskollärare.
För tilläggstimmar på folkskolestadiet bör timarvode utgå enligt för folk skolan gällande grunder eller, vid den tidpunkt då utlåtandet avgavs, efter TC 17.
Här ifrågavarande småskollärare bör självfallet på vanligt sätt placeras och uppflyttas i löneklass i småskollärartjänsten.
Den i det föregående föreslagna regleringen avses i tillämpliga delar skola gälla även biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor, ävensom nomadlärare, lärare vid sjukvårdsanstalt och barnhem samt övriga befatt ningshavare, vilka anges i 1 § 2 mom. Arf, i den mån vederbörande avlagt småskollärarexamen.
Från bestämmelserna bör undantagas pensionsavgångna småskollärare, vilka anställes och avlönas enligt kungörelsen 1950:515. Bestämmelserna bör ej heller äga tillämpning å sådana småskollärare som avses i förut nämnda kungörelse 1954: 230 eller som undervisar i hjälpklass å folkskole stadiet enligt Kungl. Maj :ts brev den 11 maj 1951, eftersom ifrågavarande småskollärare tjänstgör å folkskolestadiet utan att uppehålla iolkskollärar- tjänst.
Utlåtanden i ärendet bär vidare avgivits av statskontoret den 9 december 1953 och av statens lönenämnd den 11 december 1953. Varken statskontoret eller lönenämnden har funnit anledning till erinran mot av överstyrelsen
Kungl. Maj.ts proposition nr 171
24
framlagda förslag. Lönenämnden förutsätter emellertid, att de föreslagna
bestämmelserna skall äga tillämpning i samtliga de fall, då småskollärare
anställes såsom folkskollärare eller uppehåller folkskollärartjänst.
De särskilda åtgärder, vilka av statsmakterna under senare år vidtagits
lör att tillgodose det ökade behovet av lärare vid de högre skolorna, har
bl. a. medfört ett visst underskott å folkskollärare med föreskriven kompe
tens för undervisning å folkskolestadiet. Det har då fallit sig naturligt att
i första hand anlita småskollärare för att täcka den uppkomna lärarbristen
på folkskolestadiet.
I likhet med skolöverstyrelsen finner jag det icke tillfredsställande, att
småskollärare, som icke innehar ordinarie tjänst, skall vara ogynnsammare
ställd i pensionshänseende under uppehållande av vakant folkskollärartjänst
än om han bestred småskollärartjänst. Skolöverstyrelsens förslag syftar till
att åstadkomma likställdhet i detta hänseende. Med hänsyn härtill anser jag
mig i huvudsak kunna godtaga förslaget. Jag ansluter mig även till skol
överstyrelsens uppfattning att undervisningsskyldigheten för här avsedda
småskollärare skall vara densamma som för folkskollärare. Det torde an
komma på Kungl. Maj :t att besluta om timarvode för tilläggstimmar i här
avsedda fall.
Skolöverstyrelsen har vidare föreslagit, att här ifrågavarande anordning
skall tillämpas jämväl beträffande biträdande lärare och lärare vid mindre
folkskola ävensom beträffande nomadlärare, lärare vid sjukvårdsanstalt och
barnhem samt övriga befattningshavare, vilka avses i 1 § 2 mom. Arf, i den
mån vederbörande avlagt småskollärarexamen. Även detta förslag anser jag
mig kunna biträda.
Vad åter angår den ifrågasatta löneställningen för här avsedda lärare kan
jag icke ansluta mig till skolöverstyrelsens förslag, att lönen skall utgå
efter löneklassen närmast över den, i vilken läraren är placerad såsom små
skollärare. Erinras må nämligen, att biträdande lärare och lärare vid mind
re folkskola enligt Arf i innehavande anställning äger åtnjuta lön enligt lö
neklassen närmast över den, i vilken han är placerad. För ordinarie sådan lä
rare skulle alltså uppehållande av folkskollärartjänst icke innebära någon
löneförbättring. Härtill kommer, att nu gällande bestämmelser möjliggör för
småskollärare att vid förordnande å folkskollärartjänst erhålla lön efter den
högsta för extra folkskollärare gällande löneklassen, d. v. s. löneklass 20.
En jämförelse med löneförmånerna till ordinarie småskollärare, som under
visar i tredje klass enligt kungörelsen 1954: 230, ger dessutom vid handen,
att dylik lärare som uppnått slutlöneklassen skulle erhålla högre lön än en
ordinarie småskollärare i slutlöneklassen som uppehåller vakant folkskol
lärartjänst och därvid kan komma att undervisa i vilken som helst av folk-
skolestadiets klasser. Den senare läraren skulle enligt skolöverstyrelsens
förslag kunna erhålla lön högst enligt löneklass 19, medan den förre erhål
ler lön efter löneklass 18 jämte timarvode för två undervisningstimmar i
veckan, vilket sammanlagt ger mera än lön i 19 löneklassen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
25
Till undvikande av dessa ojämnheter i lönehänseende vill jag därför för orda, att småskollärare, som förordnas att med full tjänstgöringsskyldighet uppehålla folkskollärartjänst, erhåller lön efter den löneklass, som med två enheter överstiger den i vilken han är placerad såsom småskollärare, dock lägst efter löneklass 17, som är den lägsta för extra folkskollärare gällande löneklassen.
De föreslagna bestämmelserna bör, i enlighet med vad jag tidigare för ordat, gälla även biträdande lärare, lärare vid mindre folkskola och sådana i 1 § 2 mom. Arf nämnda befattningshavare som avlagt småskollärarexa- men. Undantagna från bestämmelserna bör däremot, i anslutning till vad skolöverstyrelsen föreslagit, vara pensionsavgångna småskollärare, småskol lärare, som avses i kungörelsen 1954:230, samt småskollärare, som under visar i hjälpklass på folkskolestadiet och som avlönas enligt av Kungl. Maj:t den 11 maj 1951 meddelade bestämmelser.
Erforderliga bestämmelser rörande anställnings- och avlöningsförhållan dena för småskollärare m. fl. vid förordnande att med full tjänstgörings skyldighet uppehålla folkskollärartjänst bör, därest riksdagen icke har något att erinra däremot, intagas i Arf.
Frågan om tjänstårsberäkning i pensionshänseende för sådana icke-ordi- narie småskollärare, som uppehållit folkskollärartjänst under tid före de nya bestämmelsernas ikraftträdande, torde få prövas av Kungl. Maj :t i här för föreskriven ordning.
Skyldighet att mottaga tjänstebostad. I prop. 1955: 98 angående vissa frå gor rörande tjänstebostäderna för folkskolans lärare har uttalats, att vid bifall till i propositionen framlagda förslag vissa ändringar erfordras i bl. a. avlöningsreglementet för folkskolan.
Angivna ändringar berör 26 § 1 mom. Arf, vilket stadgande reglerar lära res skyldighet att mottaga tjänstebostad. Beträffande ändringarnas sakliga innebörd torde jag få hänvisa till den i förenämnda proposition (s. 15—19) lämnade redogörelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
Avlöningsreglementet för övningslärare
Ändringar i anledning av prop. 1955: 25. I anslutning till riksdagens be slut i anledning av prop. 1955: 25 bör vissa ändringar ske i avlöningsregle mentet för övningslärare. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att be sluta härom.
Ändringar erfordras vidare bl. a. i stadgan för övningslärare och i timlä- rarkungörelsen. Frågan om företagande av dessa ändringar torde framdeles få anmälas för Kungl. Maj :t.
Resekostnadsersättning m. m. till vissa lärare i övningsämnen. Enligt 7 § stadgan för övningslärare må i övningslärartjänst med minst 15 veckotim mars undervisningsskyldighet ingå tjänstgöring vid mer än en skola. I fråga
26
om folkskolan avses därvid med skola skoldistrikt. Fyllnadstjänstgöring
kan alltså ej fullgöras vid annan folkskola i samma distrikt.
Ordinarie eller extra ordinarie lärare, som å sin tjänst meddelar under
visning minst 14 veckotimmar, må därutöver enligt 12 § 1 mom. stadgan
tillgodoräkna högst tre veckotimmar, då fyllnadstjänstgöring föranleder
tidsödande resor.
Medför fyllnadstjänstgöring kostnader för resor, skall dessa enligt 17 §
avlöningsreglementet för övningslärare och 4 § tilläggsbestämmelserna till
reglementet ersättas med skäligt belopp. Resa med järnväg ersättes därvid
efter klass III. Dagtraktamente utgår icke. Där det skulle medföra större
olägenhet för läraren att resa till eller från stationeringsorten samma dag,
som han har fyllnadstjänstgöring å annan ort, och läraren därför övernattar
utom stationeringsorten, må traktamente utgå med elva kronor för natt.
Ersättningens belopp bestämmes av skolöverstyrelsen eller, efter överstyrel
sens bemyndigande, av rektor vid statlig skola eller skolstyrelsen vid an
nan skola. För lärare anställd vid folkskola eller fortsättningsskola bestäm
mes dock ersättningens belopp av skolstyrelsen, sedan statens folkskolin
spektör avgivit yttrande.
De nu återgivna bestämmelserna är endast tillämpliga å ordinarie och
extra ordinarie övningslärare. De i 23 § avlöningsreglementet intagna be
stämmelserna rörande timlärare innehåller ingen föreskrift om resekost-
nadsersättning in. m. Timlärare vid fortsättningsskolan kan emellertid en
ligt 8 § tilläggsbestämmelserna till reglementet under vissa betingelser er
hålla ersättning för resor mellan bostadsort och kursort samt mellan kurs
orter i samband med tillträdande och avslutande av tjänstgöring vid fort
sättningsskolan.
Kungl. Maj.ts proposition nr 171
I skrivelse den 7 maj 1951 med förslag till kungörelse om bestridande un
der budgetåret 1950/51 av kostnaderna för avlöning enligt avlöningsregle
mentet för övningslärare m. in. hemställde skolöverstyrelsen, att Kungl.
Maj:t måtte utfärda föreskrifter, att ersättning för resor i samband med
fyllnadstjänstgöring, skulle utgå även till timlärare. I skrivelse den 26 mars
1952 med överlämnande av ett antal ansökningar från timlärare i övnings-
ämnen om resekostnadsersättning in. m i samband med tjänstgöring i flera
skolor förnyade skolöverstyrelsen sin ifrågavarande hemställan.
I skrivelse den 29 november 1952 anför Svenska facklärarförbundet bl a,
följande.
Enb0t bestämmelserna i avlöningsreglementet för övningslärare samt kun
görelsen angaende tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet för öv-
mngslarare kan resekostnads- och traktamentsersättning för övningslärare
flm!Lani-aSt l *amba'ld ™ed fyllnadstjänstgöring. Då emellertid begreppet
fyllnadstjänstgöring för folkskolans lärare förutsätter tjänstgöring "i olika
skoldistrikt har angivna bestämmelser kommit att verka synnerligen orätt
27
vist I de stora norrlandsdistrikten erhålla sålunda inte lärarna reseersätt
ning vid tjänstgöring vid flera skolor inom samma distrikt trots de stora
avstånden mellan skolorna. Detta medför inte endast eu orättvisa ur larar-
nas synpunkt, vilka i flera fall få sina inkomster väsentligt minskade pa
grund av de dryga resekostnaderna, utan medför även att ifragavarande
skoldistrikt ha exceptionella svårigheter att erhålla kompetenta lararkraf-
ter
För att ernå en tillfredsställande ändring av nuvarande bestämmelser be
träffande utbetalande av rese- och traktamentsersättning till övningslärare
bör inte kravet på fyllnadstjänstgöring upprätthållas for dylik ersättnings
utbetalande Likaledes bör bestämmelserna i 12 § 1 mom. stadgan for ovnings-
lärare ändras såtillvida, att ordinarie och extra ordinarie lärare, som a sin
tjänst meddelar undervisning minst 14 veckotimmar, därutöver ma tillgodo
räkna högst tre veckotimmar då tjänstgöringen föranleder tidsödande resor.
Även här föreslås sålunda att förmånerna i samband med tidsödande resor
inte skola vara sammankopplade med begreppet fyllnadstjänstgöring.
Förbundet hemställer, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga sådana åtgärder att
resekostnadsersättning och traktamente till övningslärare kommer att utgå
oberoende av om läraren har fyllnadstjänstgöring eller ej; reseersättningen
bör härvid fastställas på sådant sätt att den utgår för samtliga lärare, som
måste förflytta sig mer än tre kilometer mellan de olika skolor, där under
visningen fullgöres. Vidare hemställes, att ordinarie och extra ordinarie öv
ningslärare vid folkskolan erhåller rätt att vid tidsödande resor tillgodo
räkna högst tre veckotimmar utöver den fastställda undervisningsskyldig-
heten å tjänsten, därest tjänstgöringen utgör minst 14 veckotimmar, obe
roende av om fyllnadstjänstgöring föreligger eller ej.
Över framställningen har skolöverstyrelsen, statens lönenämnd och stats
kontoret efter remiss avgivit utlåtanden.
Skolöverstyrelsen ansluter sig i sitt utlåtande till Svenska facklärarför
bundets uppfattning och tillstyrker framställningen, dock med den begräns
ningen att avståndet mellan skolorna bör överstiga 5 km för att resekost
nadsersättning skall utgå.
Statens lönenämnd finner i och för sig sakliga skäl tala för att övnings
lärare, som tjänstgör vid flera skolor inom samma skoldistrikt, i fråga om
rätt till resekostnadsersättning och traktamente samt rätt att tillgodoräkna
högst tre veckotimmar för tidsödande resor behandlas som om 17 § avlö-
ningsreglementet för övningslärare, jämförd med 4 § tilläggsbestämmelser
na till samma reglemente, samt 12 § 1 mom. stadgan för övningslärare va
rit tillämpliga å honom, d. v. s. som om fall av fyllnadstjänstgöring förelig
ger.
Statskontoret
ifrågasätter, huruvida tillräckliga skäl föreligger att för
folkskolans övningslärare införa generell rätt till resekostnads- och trakta
mentsersättning, då fråga icke är om fyllnadstjänstgöring och hänvisar här
vid till 1941 års lärarlönesakkunnigas uttalande (prop. 1950: 234, s. 38), att
fråga om dylik ersättning hör få prövas av Kungl. Maj:t.
I utlåtande den 20 oktober 1953 över ett av särskild utredningsman inom
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
28
ecklesiastikdepartementet den 22 maj 1953 avgivet förslag angående änd
rade grunder för statsbidrag till avlönande av övningslärare samt fördelning
av kostnader för avlöning vid fyllnadstjänstgöring in. m. berör skolöver
styrelsen de av facklärarförbundet upptagna spörsmålen och anför därvid
bl. a.
Enligt bestämmelserna i 17 § avlöningsreglementet för övningslärare och
4 § tilläggsbestämmelserna till detta reglemente kan resekostnads- och trak-
tamentsersättning till övningslärare utgå endast i samband med fyllnads
tjänstgöring. Då emellertid begreppet fyllnadstjänstgöring för folkskolans
lärare förutsätter tjänstgöring i olika skoldistrikt, utgår f. n. icke sådan
ersättning till övningslärare vid tjänstgöring vid flera skolor inom samma
distrikt. För att över huvud extra ordinarie och ordinarie övningslärartjäns-
ter skola kunna inrättas inom många skoldistrikt, måste tjänstgöringen för-
läggas till skilda skolor inom distriktet. I landsbygdsdistrikten, där avstån
den ofta äro stora mellan skolorna, medföra resorna mellan de olika sko
lorna dryga kostnader. Då dessa kostnader åvila läraren, ha svårigheter ofta
yppat sig för distrikten att till sådana tjänster förvärva kompetenta lärar-
krafter, vilket förhallande i sin mån bidragit till att minska distriktens in
tresse för inrättande av reglerade övningslärartjänster. Möjligheten till er
sättning för läraren för sådana resor skulle utan tvivel vara ägnad undan
röja dessa olägenheter och därigenom befrämja en mer ändamålsenlig ut
veckling av övningslärartjänsterna inom landsbygdsdistrikten, överstyrel
sen föreslår därför en sådan ändring av gällande bestämmelser, att rese- och
traktamentsersättning må utgå till övningslärare vid folk- och fortsätt-
ningsskola vid resa mellan olika skolor inom distriktet, där undervisning
fullgöres, under förutsättning att avståndet mellan skolorna vid sådan resa
överstiger 5 km. ------- — Likaledes böra bestämmelserna i 12 § 1 mom. stad-
gan för övningslärare ändras på sådant sätt, att ordinarie och extra ordina-
l ie lärare, varom här är fråga, som å sin tjänst meddelar undervisning minst
14 veckotimmar, därutöver må tillgodoräkna högst tre veckotimmar, då
tjänstgöring föranleder tidsödande resor.
Skolöverstyrelsen upptager vidare ånyo i sitt utlåtande frågan om rese-
kostnadsersättning m. m. till timlärare i övningsämnen. Då stadgandena
härom får anses avse endast ordinarie och extra ordinarie lärare, har över
styrelsen icke ansett sig kunna utge ersättning för timlärares resor i sam
band med fyllnadstjänstgöring. Enligt överstyrelsens mening bör emellertid
ersättning skäligen utgå även för timlärares motsvarande resor. Det kan ex
empelvis knappast anses skäligt, att en vikarie, som har timlärarförordnan-
de, själv skall bekosta sina resor, medan reseersättning utgår till tjänstens
ordinarie innehavare, överstyrelsen erinrar därvid även, att timlärare icke
äger tillgodoräkna tidsödande resor i samband med fyllnadstjänstgöring
såsom visst antal veckotimmar, överstyrelsen hemställer om sådan ändring
a\ ifrågavarande bestämmelser, att möjlighet att erhålla resekostnadser-
sättning och traktamente beredes även timlärare i övningsämnen i samband
med fyllnadstjänstgöring.
I likhet med skolöverstyrelsen finner jag starka skäl tala för att tim
lärare, som uppehåller ordinarie eller extra ordinarie övningslärartjänst,
Kungl. Maj.ts proposition nr 171
29
med vilken är förenad fyllnadstjänstgöring, och som icke kan beredas extra ordinarie anställning på grund av bristande behörighet eller emedan förord
nandet omfattar kortare tid än en termin, tillerkännes resekostnadsersätt- ning. Såsom villkor härför bör emellertid gälla, att timläraren fullgör hela den för tjänsten fastställda undervisningen samt att resekostnadsersättning skulle ha utgått, därest han varit innehavare av tjänsten. Jämväl traktamente för natt torde under angivna förutsättningar böra utgå enligt samma grunder och med samma belopp, som gäller för ordinarie och extra ordinarie övnings- lärare med fyllnadstjänstgöring. Däremot bör restid alltjämt icke kunna in räknas i undervisningsskyldigheten för timlärare.
Vad åter angår de framställda yrkandena, att begreppet fyllnadstjänstgö ring för folkskolans del skulle utsträckas till att avse övningslärares tjänst göring vid olika skolor inom samma skoldistrikt, får jag erinra, att jämväl lärare i kunskapsämnen vid folkskolan kan ha sin tjänstgöring förlagd till olika skolor inom det skoldistrikt, där de är anställda. Sist angivna lärare är icke berättigade till av statsmedel utgående resekostnadsersättning in. m. Jag är därför icke beredd att tillstyrka, att övningslärare vid folkskolan av
statsmedel beredes ersättning för resor mellan olika skolor, då fråga icke är om fyllnadstjänstgöring vid skola i annat skoldistrikt. Vid sådant förhål lande synes ej heller i angivna fall restid böra få inräknas i undervisnings skyldigheten.
Därest riksdagen icke har något att erinra häremot, torde i 23 § avlö- ningsreglementet för övningslärare böra intagas bestämmelse om resekost nadsersättning och traktamente till timlärare, som uppehåller ordinarie eller extra ordinarie övningslärartjänst med vilken är förenad fyllnads tjänstgöring.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela beslut i anledning a\ de förenämnda framställningar från enskilda lärare, vilka överlämnats av skolöverstyrelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
Prästlönereglementet
Barntillägg till kyrkoherde i svensk församling i utlandet. Bestämmelserna i 29 § 8 mom. prästlönereglementet om barntillägg till kyrkoherde i svensk församling i utlandet torde få ändras efter i princip samma grunder, som i det föregående föreslagits i fråga om de i 33 § Saar upptagna bestämmelser na om barnbidrag till utomlands stationerad personal vid utrikesförvalt ningen.
Förhöjning av bostadsavdrag för prästerliga tjänstebostäder. I förut om- förmälda prop. 1955: 98 har framlagts förslag till höjning av de i 21 § bo- ställsordningcn för folkskolans lärare upptagna hyresavdragen för tjänste bostäder. De föreslagna hyreshöjningarna utgör ett provisorium i avvaktan på de ställningstaganden i tjänstebostadsfrågorna, som kan bli en följd av 1952 års tjänstebostadsutrednings kommande förslag.
Angivna förslag har jag funnit aktualisera frågan om en höjning jämväl
30
Kungl. Maj. ts proposition nr 171
av de i 33 § prästlönereglementet upptagna bostadsavdragen, vilka i likhet
med hyresavdragen för folkskolans lärare fastställts på grundval av upp
gifter från 1945 års hyresräkning.
Svenska prästförbundet, som beretts tillfälle att framföra sina synpunk
ter på frågan, har därvid uttalat bl. a., att förbundet, enär kännedom om
saken erhållits för sent, icke haft möjlighet att taga ställning till frågan
samt att förbundet anser, att en justering av bostadsavdragens storlek bör
föregås av en utredning, som tar hänsyn till bostädernas standard, deras an
vändning i församlingsarbetet och övriga faktorer, som i detta fall måste
beaktas.
För folkskolans tjänstebostäder hade de sakkunniga för översyn av vissa
statsbidrag på skolväsendets område i sitt betänkande (SOU 1954: 27) fun
nit en generell hyreshöjning med omkring 25 procent böra ske. Detta pro
centtal hade valts med hänsyn till att bostadsposten i levnadskostnadsindex
höjts med ungefär detta tal från år 1945 till juni 1954. Det i förenämnda
proposition framlagda förslaget innefattar emellertid en i två hänseenden
differentierad hyreshöjning. Större höjningar föreslås sålunda till en början
för bättre bostäder än för sämre, så att höjningen skall utgöra ungefär 30
procent för A-bostäder, 25 procent för B-bostäder och 15 procent för C-bo-
städer. Vidare föreslås ett högre procenttal för nybyggda A-bostäder — bo
städer som tagits i bruk som tjänstebostäder efter utgången av år 1950 —
än för äldre dylika bostäder. I medeltal för samtliga nu befintliga tjänste
bostäder utgör den föreslagna hyreshöjningen ungefär 25 procent.
För de prästerliga tjänstebostäderna är bostadsavdragen ej differentierade
efter bostadskvaliteten på sätt som skett vid folkskolan. För de olika hyres-
grupperna är fastställda ett bostadsavdragsbelopp för domprostar, kyrko
herdar in. fl. och ett för komministrar m. fl. Bostadsavdragen är beräknade
med utgångspunkt från en såsom normal ansedd bostad om sex rum och
kök för kyrkoherde samt fem rum och kök för komminister, exklusive ex-
peditionsrum. Prästerliga tjänstebostäder finns — till skillnad mot vid folk
skolan — jämväl i hyresgrupp 5.
Jämväl kyrkoherde- och komministerbostädernas hyror torde komma att
bli föremål för övervägande av tjänstebostadsutredningen, varför en nu före
tagen höjning liksom i fråga om folkskolan måste utgöra ett provisorium.
Med hänsynstagande till de i viss mån särpräglade förhållandena beträf
fande de prästerliga tjänstebostäderna har jag funnit mig böra föreslå, att
tills vidare bostadsavdragen, såvitt avser hyresgrupperna 1—4, uppräknas
med ungefär 25 procent och att härigenom framkommande avdrag för hy
resgrupp 4 göres tillämpliga jämväl för bostäder i hyresgrupp 5. Därest riks
dagen ej har något att erinra häremot, bör ändring av angivna innebörd
företagas i 33 § 5 mom. prästlönereglementet.
Kungörelsen angående statsbidrag till centrala verkstadsskolor
I förut omförmälda prop. 1955: 25 har jämväl föreslagits vissa ändringar
i löneställningen för rektorer och yrkeslärare vid centrala verkstadsskolor.
31
I anledning av riksdagens beslut i detta avseende torde Kungl. Maj :t få vid taga erforderliga ändringar i kungörelsen den 22 juni 1951 (nr 586) angå ende statsbidrag till nämnda skolor.
III. Beredskapsersättning i vissa fall
Enligt 37 § 1 mom. Saar utgår enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut, avlöningsförstärkningar och befattningsarvoden m. in. Dylika bestämmelser har meddelats i tilläggsbe stämmelserna till Saar. Enligt bilaga D, avd. II B, till dessa bestämmelser utgår i vissa angivna fall särskild ersättning för vecka räknat till tjänste män vid statens järnvägar, statens vattenfallsverk, försvarets fabriksverk och Södertälje kanalverk vid fullgörande av s. k. beredskapstjänst. Enligt avd. III D i nyssnämnda bilaga utgår liknande beredskapsersättningar till tjänstemän vid försvaret i vissa fall.
Beträffande grunderna för beredskapsersättningarnas bestämmande får jag hänvisa till de redogörelser härför, som lämnats i prop. 1951: 190 (sid. 8—10), 1952: 204 (sid. 52—54) och 1953: 194 (sid. 19 o. 20).
Med stöd av riksdagens i skrivelse 1948: 351 givna bemyndigande har Kungl. Maj :t medgivit beredskapsersättning till ytterligare några kategorier av tjänstemän. Dessa beslut torde nu böra underställas riksdagens prövning.
Genom beslut den 3 september 1954 har Kungl. Maj :t sålunda på framställ ning av försvarets civilförvaltning, med giltighet tills vidare från och med den 1 april 1953 räknat, bemyndigat ämbetsverket att, på därom av chefen för Ostkustens marindistrikt gjord framställning, medge att till kryptout- bildat kanslibiträde, som bestrider beredskapstjänst för kryptotekniker vid marindistriktet, ersättning må utbetalas enligt de grunder, som enligt a\d. III D förenämnda bilaga gäller angående ersättning till civil personal med telefonistgöromål, som bestrider beredskapstjänst.
Kungl. Maj :t har vidare med anledning av en av chefen för marinen gjord framställning genom beslut den 10 september 1954 medgivit, att förråds- mästare vid vissa drivmedelsförråd må för dem åvilande beredskapstjänst- göring beredas motsvarande ersättning, som enligt avd. III D förenämnda bilaga utgår till vid där avsedd central drivmedelsanläggning anställd för- rådsförvaltare eller förrådsmästare, som utöver ordinarie arbetstid tas i an språk för bevakningstjänst.
Jag torde vidare få anmäla, att försvarets civilförvaltning i skrivelse den 4 februari 1955, med överlämnande av en av chefen för Västkustens marin distrikt hos ämbetsverket gjord framställning, hemställt om bemyndigande att på därom av cheferna för Sydkustens och Västkustens marindistrikt gjorda framställningar medge, att till kanslibiträde, som bestrider bered skapstjänst vid marindistrikten, må utbetalas ersättning enligt samma grun der som tidigare medgivits beträffande motsvarande befattningshavare vid Ostkustens marindistrikt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 171
32
I ärendet har upplysts, att behov av beredskapstjänstgöring icke torde
föreligga för kryptoutbildad civil personal vid övriga marindistrikt eller vid
kustartilleriet. Icke heller inom armén eller flygvapnet skulle så vara fallet.
För den av ärendet berörda personalen synes föreligga motsvarande tjänst
göringsförhållanden som vid Ostkustens marindistrikt. Med hänsyn härtill
finner jag mig kunna biträda framställningen. Därest riksdagen godkänner
det den 3 september 1954 lämnade bemyndigandet och icke heller i övrigt
har något att erinra häremot, torde begärt bemyndigande för försvarets ci
vilförvaltning få meddelas att gälla fr. o. m. den 1 januari 1955.
IV. Löneförmåner till deltagare i kurser i företagsdemokrati
Frågan om ersättning till deltagare i kurs i företagsdemokrati upptogs ur
sprungligen av Statstjänarkartellen i skrivelse den 14 februari 1949. Efter
att ha framhållit behovet av särskilda kurser i företagsdemokrati för tjänste
män och arbetare, som fungerar som ledamöter i företagsnämnd eller som
1'öretagsombud, hemställde kartellen, att inom statsförvaltningen anställda
tjänstemän och arbetare måtte vid deltagande i av personalorganisation
anordnad kurs i företagsdemokrati äga åtnjuta, tjänstemän oavkortad lön
och arbetare semesteravlöning, jämte för båda kategorierna fria resor till och
från den plats där dylik kurs hålles.
Efter remissbehandling av framställningen upptog föredragande statsrå
det frågan i prop. 1950: 139. Därvid anförde föredraganden bl. a.
De organ för information och samråd, som under benämningen företags
nämnder kommit till stånd inom försvaret, kommunikationsverken och vissa
delar av den allmänna civilförvaltningen, utgöra ett viktigt led i strävandena
att på olika vägar rationalisera statsförvaltningen och samtidigt skapa ar
betsförhållanden, vilka äro ägnade att öka arbetsglädjen och trivseln hos
de anställda. Då företagsnämndernas (företagsombudens) verksamhet i pro-
duktionsfrämjande syfte kan bliva av stort värde för statsverket, om dessa
organ rätt handhava sin uppgift, synes det mig angeläget, att ledamöterna
och deras suppleanter — såväl representanterna för de anställda som de av
loretagsledningen utsedda — äro väl skickade för sin uppgift.
Föredraganden fann en utbildningsverksamhet av företagsnämndernas le
damöter betydelsefull och värd statens stöd. Därvid var det dock angeläget,
att myndigheterna själva tog aktiv del i de föreslagna kursernas organisa
tion. Kursplanerna borde därför göras upp av myndighet och personalorga
nisationer i samråd och det slutliga fastställandet förbehållas myndigheten,
som även skulle ha att fastställa antalet kursdeltagare. Under angivna förut
sättningar föreslogs, att kursdeltagare skulle erhålla rätt att bibehålla oav
kortad lön under kurs samt förmånen av fria resor enligt billigaste färdsätt till
och från kurs. Rätten att bibehålla oavkortad lön begränsades dock i pro
positionen till två dagar jämte, i förekommande fall, erforderlig restid. Be
träffande kostnaderna för kost och logi till kursdeltagare borde dessa falla
på de medverkande personalorganisationerna i vad det gällde personalens
representanter. I fråga om kursdeltagare, som representerade verksledningen,
ansågs dock dessa kostnader böra stanna å organisationerna endast i den
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
mån överenskommelse härom träffades mellan myndigheten och organisa tionerna.
Genom riksdagens skrivelse den 9 maj 1950, nr 169, bemyndigades Kungl. Maj :t, att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen föresla gits meddela bestämmelser i ämnet. Bestämmelserna utfärdades genom cir kulär till statsmyndigheterna den 9 juni 1950, nr 352, varvid dock undantogs sådan personal, för vilken överenskommelsen om inrättande av företags nämnder har karaktären av kollektivavtal. För den huvudsakliga delen av denna grupp, anställda inom försvaret, har sedermera överenskommelse om motsvarande förmåner träffats mellan försvarets avtalsdelegation och För svarsverkens civila personals förbund.
Statlig befattningshavare äger enligt cirkuläret bl. a. rätt att efter med givande av myndigheten vid deltagande i kurs i företagsdemokrati m. m. bibehålla oavkortad lön under två dagar jämte restid. Såsom förutsättningar härför gäller enligt cirkuläret bl. a., att kursen skall anordnas av vederbö rande myndighet och personalorganisationerna gemensamt, att kursplanen skall slutligt fastställas av myndigheten samt att myndigheten skall fast ställa antalet kursdeltagare.
I skrivelse den 16 februari 1955 har Statstjänarkartellen återkommit till frågan och föreslår en förlängning av kurstiden. Efter att ha framhållit att kurser av så kort varaktighet som två dagar icke ger tillräckligt utrymme för en önskvärd behandling av de frågor, som bör förekomma vid företags- nämndskurserna, hemställer kartellen, att bestämmelserna om ersättning för deltagande i kurser beträffande företagsnämndernas verksamhet ändras på det sättet att begränsningen till två dagar med rätt till oavkortad lön upphäves eller, om detta förslag icke bifalles, att antalet dagar utökas från två till fem. Till stöd för detta förslag har kartellen anfört i huvudsak föl jande.
Under den tid företagsnämnderna verkat har på skilda områden en rätt betydande kursverksamhet ägt rum. Som exempel kan nämnas, att inom Järnvägsmannaförbundets verksamhetsområde år 1952 ordnats 12 tvåda- garskurser med 550 deltagare, under januari—april år 1955 är 11 kurser pla nerade med 550 deltagare, och att inom Telegraf- och telefonmannaförbun- dets verksamhetsområde under åren 1952—54 ordnats 7 kurser. Även på andra områden av statsförvaltningen har kursverksamhet ordnats eller för den närmaste tiden planerats.
Allt efter som företagsnämndernas verksamhet fortgått och utvidgats har det visat sig att kurser av så kort varaktighet som två dagar inte ger tillräckligt utrymme för en önskvärd behandling av de frågor, som bör förekomma vid kurserna. För att kursdeltagarna icke endast genom före läsningar skall beredas möjlighet till elementär kunskap om ramen för företagsnämndernas uppgifter och arbetssätt utan också genom grupparbete beredas möjligheter till mera ingående diskussioner om olika detaljfrågor och om nämndarbetets utveckling synes det nödvändigt att kurserna i fort sättningen får omfatta flera dagar än hittills.
‘i
Bihang till riksdagens protokoll 19
55. 1 sanil. Nr 171
Kungl. Maj.ts proposition nr 171
33
34
Över Statstjänarkartellens framställning har, efter remiss, utlåtanden av
givits av statskontoret och statens lönenämnd.
Statskontoret har för sin del icke funnit, att enbart på grundval av före-
liggande framställning åtgärder kan vidtagas för en förlängning av antalet
kursdagar med oavkortad lön och såsom skäl härför framhållit i huvudsak
följande.
Innan ställning tages till framställningen synes närmare böra klarläggas,
huruvida vederbörande myndigheter, som ha att fastställa kursplanerna,
anse det oundgängligen påkallat, att ytterligare dagar avses för kursverk
samheten. Ämbetsverket håller vidare före, att rätten till oavkortad lön även
i fortsättningen bör begränsas till visst antal dagar.
Statens lönenämnd har ansett, att med hänsyn till de villkor, som är för-
knippade med rätten till oavkortad lön för deltagare i kurser i företagsde
mokrati in. in., betänkligheter icke behöver möta mot ett upphävande av
den nuvarande begränsningen till två dagar. Lönenämnden har fördenskull
tillstyrkt bifall till vad Statstjänarkartellen i första hand hemställt.
I de värderingar av företagsnämndernas viktiga uppgifter som samar-
betsorgan mellan de statliga myndigheterna och deras personal, som kom
till uttryck i 1950 års proposition, vill jag gärna instämma. Det synes mig
också angeläget nämna, att sedan statsmakterna senast hade anledning be
handla denna fråga en ytterligare utbyggnad av nämndverksamheten har
skett inom statsförvaltningen. Sålunda finnes numera även vid de flesta
myndigheter inom den allmänna civilförvaltningen inrättade s. k. sam-
arbetsnämnder. För närvarande finnes företags- eller samarbetsnämnder
inrättade inom 53 statliga verk och myndigheter. Nämnderna fördelar sig
på 12 centrala och 685 lokala nämnder. Den personal, som beröres av nämn
dernas verksamhet, uppgår till omkring 215 000. Inom civildepartementet
har numera också i likhet med vad som tidigare skett inom Svenska ar
betsgivarföreningens verksamhetsområde en speciell tjänsteman fått i upp
drag att centralt handlägga samarbetsfrågorna och främja samarbetsorga-
nens verksamhet.
Den särskilda form av skolningsverksamhet i de företagsdemokratiska
frågeställningarna, som introducerats på det statliga området med gemen
samma kurser för saväl arbetsgivarens som personalens representanter i
nämnderna, har enligt vad jag inhämtat slagit synnerligen väl ut vid de
kurser, som hittills kommit till stånd. Eu dylik gemensam utbildning synes
mig också ligga helt i linje med företagsdemokratiens grundtankar.
Mot Statstjänarkartellens uppfattning, att kurser av så kort varaktighet
som två dagar icke ger tillräckligt utrymme för en önskvärd behandling av
de frågor som bör förekomma vid företagsnämndskurserna, har ingen gen
saga rests från remissinstansernas sida. Det råder dock olika meningar mel
lan statskontoret och lönenämnden, huruvida det även i fortsättningen i
bestämmelserna för kursverksamheten generellt skall fastställas ett°visst
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
35
antal dagar för rätt till oavkortad lön eller om denna begränsning skall upphävas och myndigheterna var för sig skall få bestämma kursernas längd. De erfarenheter, som hittills samlats i civildepartementet angående företags- och samarbetsnämndernas verksamhet inom statsförvaltningen, och den begränsade kursverksamhet, som hittills bedrivits, ger icke något entydigt svar på den frågan. Att den nuvarande kurstiden av två dagar är för kort — framförallt genom praktiserandet av den nya studieformen grupparbete — torde dock stå klart. Jag vill i detta sammanhang erinra om att Kungl. Maj :t efter framställning av försvarets centrala företagsnämnd den 26 november 1954 medgivit, att tjänsteman, som i egenskap av repre sentant för myndighet deltog i en planerad tredagarskurs, fick bibehålla oavkortad lön under dessa dagar. Ersättningen till personalrepresentanter na under den tredje dagen bestreds i detta fall av personalorganisationen.
Den lämpligaste lösningen av förevarande spörsmål torde vara, att den generella rätten för kursdeltagare att erhålla oavkortad lön för här avsedda kurser i företagsdemokrati tills vidare begränsas till tre dagar. Kungl. Maj:t bör dock efter framställning från myndighet och efter prövning av de upp gjorda kursplanerna kunna medge förlängning av denna tid. I den mån som kurser i framtiden i ökad utsträckning kommer till stånd och ytterligare erfarenheter vinnes om deras lämpligaste planering samt om deras värde för statsverket, bör Kungl. Maj:t genom ändrade bestämmelser antingen kunna generellt höja antalet kursdagar eller i enlighet med Statstjänarkar- tellens av lönenämnden tillstyrkta förslag upphäva den generella begräns ningen. Jag förutsätter vidare, alt såsom hittills såväl myndigheter som per sonalorganisationer skall ställa föreläsare till förfogande för kurserna. I den mån tjänsteman, som ej är ledamot i företagsnämnd, av myndighet be ordras alt hålla föreläsningar vid kurs, föreligger tjänsteresa, för vilken resekostnads- och traktamentsersättning utgår i vanlig ordning.
Liksom hittills bör bestämmelserna icke omfatta sådana personalrepre sentanter, för vilka överenskommelsen om inrättande av företagsnämnder har karaktären av kollektivavtal. För denna personal bör det, såsom nu är fallet, ankomma på vederbörande myndighet att med personalorganisatio nerna överenskomma om ifrågavarande förmåner.
Föreslagna grunder för ersättning till deltagare i kurser för ledamöter i företags- eller samarbetsnämnd torde böra underställas riksdagens prövning. Därest de vinner riksdagens godkännande, torde jag senare få för Kungl. Maj :t anmäla frågan om utfärdande av bestämmelser i ämnet.
Hemställan
Vad jag i det föregående under 1 -IV förordat bör i princip träda i kraft den 1 juli 1955. Det torde få ankomma på Kungl. Maj it alt utfärda de övergångsbestämmelser, som kan befinnas erforderliga.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, atl Kungl. Maj:t måtle föreslå riksdagen att
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
A. bemyndiga Kungl. Maj:t att
1) vidtaga ändringar i statens allmänna avlöningsregle-
mente den 30 juni 1948 (nr 436) i huvudsaklig överensstäm
melse med det såsom bilaga vid statsrådsprotokollet i ären
det fogade författningsförslaget,
2) vidtaga ändringar i avlöningsreglementet för folksko
lan den 30 juni 1948 (nr 437), avlöningsreglementet för öv-
ningslärare den 9 juni 1950 (nr 386), prästlönereglementet
den 29 juni 1951 (nr 577) samt kungörelsen den 22 juni 1951
(nr 586) angående statsbidrag till centrala verkstadsskolor i
huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående un
der II förordats,
3) utfärda de övergångsbestämmelser, som kan bli erfor
derliga i anledning av förenämnda förslag,
4) meddela bestämmelser angående beredskapsersättning
till kryptoutbildade kanslibiträden vid Sydkustens och Väst
kustens marindistrikt i huvudsaklig överensstämmelse med
vad i det föregående under III förordats,
5) utfärda ändrade bestämmelser angående avlöningsför
måner för befattningshavare i statens tjänst vid deltagande i
kurser i företagsdemokrati in. m. i huvudsaklig överensstäm
melse med vad i det föregående under IV förordats;
B. godkänna av Kungl. Maj:t meddelade beslut angående
ersättning för beredskapstjänstgöring till dels kryptoutbildat
kanslibiträde vid Ostkustens marindistrikt och dels förråds-
mästare vid vissa marinens drivmedelsförråd.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Uno Wilhelmsson
Kimgl. Maj.ts proposition nr 171
37
Bilaga
Förslag
till
kungörelse om ändring i statens allmänna avlöningsreglemente
den 30 juni 1948 (nr 436)
Härigenom förordnas,
att följande författningsrum i statens allmänna avlöningsreglemente den
30 juni 19481 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, nämligen
dels de allmänna bestämmelserna i 1 § 1 inom., 3 § 1 mom. och 41 § 3 mom.,
dels de särskilda bestämmelserna i 4, 7, 13—15, 33, 39 och 41 §§, dels ock
28 §.
1 §•
Reglementets tillämpningsområde m. m.
1 mom. Detta reglemente---------— i Umeå;
f) rektorer och lärare vid statsunderstödda särskolor för psykiskt efter
blivna och epileptikerskolor (särskolorna, epileptikerskolorna), med undan
tag av lärare i gymnastik och i hushållsgöromål; samt
g) tjänstemän vid -------- — riksdagens beslut.
3 §•
För reglementets tillämpning grundläggande bestämmelser
1 mom. I reglementet------------ särskilda bestämmelserna.
Med universiteten------------ och skogshögskolan.
Med läroverk m. fl. läroanstalter avses försvarets läroverk, de allmänna
läroverken, statens skolköksseminarium, folkskoleseminarierna, småskole-
seminarierna, läroanstalterna för blinda, vårdanstalten för blinda med kom
plicerat lyte, skolorna för döva, de högre tekniska läroverken, konstfack
skolan, sjöbefälsskoilorna, de högre kommunala skolorna, privatläroverken,
fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning
i Umeå, särskolorna och epileptikerskolorna.
Med länsstyrelserna------- - — med landshövding.
Med statens------------ Södertälje kanalverk.
1 Senaste lydelse, se
beträffande de allmänna bestämmelserna i 1 § 1 mom. och 3 § 1 moin. samt de särskilda
bestämmelserna i 4, 7, 13, 14, 33 och 39 §§ 1954: 342,
beträffande 28 §, de allmänna bestämmelserna i 41 § 3 mom. och de särskilda bestämmel
serna i 41 § 1954: 760, samt
beträffande de särskilda bestämmelserna i 15 § 1953: 347.
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 171
4§.
Tjänsters inrättande och lönegradsplacering
B. Särskilda bestämmelser
Försvaret
Sammanlagda antalet icke-ordinarie furirsbeställningar respektive beställ
ningar för fältflygare och flygnavigatörer på aktiv stat i lönegraderna Mg
10, Me 10 och Me 11 bestämmes av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens
beslut. Sådan innehavare av furirsbeställning eller beställning för fältflygare
eller flygnavigatör, som ej uppnått 20 års ålder, skall vara placerad i löne
graden Mg 10. Annan innehavare av icke-ordinarie furirsbeställning eller
beställning för fältflygare av 2. graden eller flygnavigatör av 2. graden skall
vara placerad i lönegraden Me 10 till och med det kalenderkvartal, då han
under tre år innehaft furirsbeställning respektive nämnd beställning för fält
flygare eller flygnavigatör på aktiv stat eller enligt av Kungl. Maj :t medde
lade bestämmelser kan räkna minst sex års anställning såsom manskap, och
i lönegraden Me 11 för tiden därefter.
Extra ordinarie —- —• — meddelade bestämmelser.
Andra icke-ordinarie------------ riksdagens beslut.
Antalet anställningshavare------------- Kungl. Maj :t.
Bank- och fondinspektionen. Sparbanksinspektionen
Universiteten och vissa högskolor
Läroverk m. fl. läroanstalter
De tjänster vid högre kommunala skolor, privatläroverk, fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning i Umeå, särsko
lor och epileptikerskolor, å vilka reglementet äger tillämpning, inrättas av
vederbörande kommunala myndigheter eller huvudmän i enlighet med be
slut eller bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. Tjänsterna löne-
gradsplaceras därvid i enlighet med bestämmelser meddelade av Kungl. Maj :t
med stöd av riksdagens beslut.
H ushållningssällskapen. Skogs vårds styrelserna
Statens af färsdrivande verk
7 §.
Förening av tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag
B. Särskilda bestämmelser
Högsta domstolen. Regeringsrätten. Häradsrätterna. Vattendomstolarna
Försvaret
Universiteten och vissa högskolor
Kungl. Maj.ts proposition nr 171
39
Läroverk m. fl. läroanstalter
Lärare må------------ i sänder. Tjänsteman vid särskolorna eller epileptikerskolorna skall söka i 1 mom. avsett tillstånd hos särskolinspektören eller, om denne icke lämnar dylikt tillstånd, hos skolöverstyrelsen. Vad i 1 mom. sägs om den, som tillsatt tjänstebefattning eller meddelat uppdrag, skall beträffande sådan tjänste man avse skolöverstyrelsen. Utöver vad i andra stycket av nämnda moment stadgas skall iakttagas, att skolstyrelsen skall höras, innan tillstånd beviljas.
Utan särskilt------------ å rektorsexpeditionen.
Provinsialläkarstaten. Veterinårstaten
Länsstyrelserna
13 §.
Ordinarie tjänstemans förflyttningsskyldighet
B. Särskilda bestämmelser
Försvaret
Universiteten och vissa högskolor
Läroverk m. fl. läroanstalter
Ordinarie lärare vid högre kommunal skola samt rektor eller lärare vid särskola eller epileptikerskola är pliktig att låta förflytta sig till annan ordi narie tjänst vid statlig eller kommunal läroanstalt, som avses i 3 § 1 mom. tredje stycket, eller till lärartjänst vid folkskoleväsendet, allt då sådant er fordras vid i vederbörlig ordning beslutad omorganisation av den skolform tjänstemannen tillhör eller för indragning av övertalig lärartjänst eller då eljest synnerliga skäl därtill äro.
Vid privatläroverk------------ i Umeå.
Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstyrelserna
Länsstyrelserna
14 §.
Ordinarie tjänstemans avgångsskyldighet m. m.
B. Särskilda bestämmelser
Utrikesdepartementet. Beskickningar och konsulat
Försvaret
1. Innehavare av militär beställning, vilken tillhör någon av lönegraderna Ma 30—37 eller lönegrad med beteckningen Mo, eller av civilanilitär beställ ning, vilken tillhör någon av lönegraderna Ca 29—37 eller lönegrad med be teckningen Co, är pliktig att avgå från beställningen, där så finnes påkallat
40
med hänsyn till statens intressen. Beslut härom meddelas av Kungl. Maj:t
efter förslag av vederbörande försvarsgrenschef. Innan sådant förslag avgives,
skola yttranden hava inhämtats från övriga beställningshavaren överord
nade myndigheter eller chefer. Beställningshavaren skall, innan beslut med
delas, hava beretts tillfälle att inkomma med yttrande i ärendet.
Med stöd------------ riksdagens beslut.
Därest beställningshavare------- - — stycket sagts.
I första------- - — intressen stridande.
2. Angående skyldighet —------- - gällande tjänstepensionsreglemente.
15 §.
Icke-ordinarie tjänstemans entledigande
B. Särskilda bestämmelser
Försvaret
Oavsett vad i 1 mom. sägs skall furirsbeställning samt beställning för fält
flygare av 2. graden och flygnavigatör av 2. graden, vilken tillträtts före
utgången av första kontraktsperiod för anställning såsom manskap, inne
havas intill utgången av nämnda period, så framt ej avgång dessförinnan
medgives i enlighet med bestämmelser meddelade av Kungl. Maj :t.
Läroverk in. fl. läroanstalter
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
28 §.
De fall då löneavdrag skall tillämpas
A. Allmänna bestämmelser
I. Tjänstledighet:
Tjänsteman------------ början tillhör.
II. Arbete vid----- — — vidkännas C-avdrag.
III. Avstängning från tjänstgöring m. m.: Om avstängning och löneavdrag
i vissa fall stadgas i lagen om avstängning av domare och med stöd därav
meddelade föreskrifter; och skall vad nedan i andra och tredje styckena
töreskrives icke gälla tjänsteman, som är avstängd jämlikt sagda lag.
Är tjänsteman avstängd från tjänstgöring, enär han vägrar underkasta
sig ålagd läkarundersökning, förfares med lönen i enlighet med av Kungl.
Maj:t meddelade bestämmelser eller beslut.
Är tjänsteman avstängd från tjänstgöring av annan------------lön utbetalas.
IV. Tjänsteman avhåller------- — vidkännas C-avdrag.
V. Tjänsteman, tillhörande —------- 90 dagar.
B. Särskilda bestämmelser
Högsta domstolen. Regeringsrätten. Häradsrätterna
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
41
Försvaret
1. a) Vad under I, punkt 5 sägs om verket skall avse försvarsväsendet. I fråga om lön vid tjänstledighet för studier för fortsatt militär utbild ning eller för förvärvande av kompetens till vinnande av civil anställning gälla för innehavare av beställningar i lönegraderna Mha 1 och 2, Me 10 och 11 samt beställningar för fältflygare och flygnavigatörer i lönegrader na Me 14 och 16 särskilda av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.
b) Vid tjänstledighet------------ samma kalenderår. Vid tjänstledighet, som avses under I, punkt 6 b) under 1), äger inne havare av beställning med lönegradsbeteckningen Mha samt beställnings- havare i lönegraden Mg 10, Me 10 eller Me 11 och fältflygare i lönegraden Me 14 eller Me 16 ålnjuta oavkortad lön, i förekommande fall lön med sjuk penningavdrag. .
Vad i föregående stycke sägs skall gälla jämväl vid tjänstledighet, som i annat fall än som avses under I, punkt 6 b) under 1), är föranledd av skada, som enligt försvarets civilförvaltnings bedömande skulle ha medfört rätt till ersättning enligt lagen oan yrkesskadeförsäkring, därest sagda lag varit å anställningshavaren tillämplig; dock endast under förutsättning att den av skadan föranledda tjänstledigheten sträcker sig utöver tid motsvarande den i It § sagda lag angivna samordningstiden. Vad under I, punkt 6 c), före- skrives angående reglering av under samordningstiden utbetald lön skall härvid äga motsvarande tillämpning.
c) Där sådant------- - — av kalenderåret.
2. Vad under III föreskrives------------ i förvarsarrest. Vad under III sägs------------ för krigsmän.
Kon junktnrinstitutet
Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ung domsvården
1. a) I stället------------ visst ämne. I nästföregående-------------samma ordningsnummer.
b) Vid tjänstledighet------------ en följd. Vid tjänstledighet, som avses i nästföregående stycke, skall sådan rektor i lönegrupp I eller II vid särskola eller epileptikerskola, som är hänförd till avdragsgrupp 3, till och med det redovisningsår, varunder han fyller 39 ai. äga åtnjuta oavkortad lön, i förekommande fall lön med sjukpenningav drag, under högst 10 dagar av ett och samma redovisningsår.
c) Vad under I sägs om visst högsta antal dagar av ett och samma ka lenderår skall, såvitt angår de högre kommunala skolorna, privatläroverken, tackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning i Umeå, särskolorna och epileptikerskolorna, i stället avse delta högsta an tal dagar av ett och samma redovisningsår.
2. I den mån icke vederbörande myndighet annat medgiver, skall tjänste man med rätt till ferier därunder vidkännas A-avdrag, om han under inne hav av statlig anställning eller icke-statlig anställning med avlöning enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser under de båda senaste terminerna före feriernas början vidkänts ('.-avdrag av annan anledning än offentligt uppdrag eller åtnjutit under I, punkt 6 a) eller d) avsedd tjänstledighet så lång tid, att återstoden icke uppgår till 60 dagar. Vad nu sagts avser icke fall, då på grund av tjänstledighet under ferierna eller av annan anledning större löneavdrag än A-avdrag är tillämpligt. Vid statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården, de högre kommunala skolorna, privatlärover
42
ken, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, särskolorna och epileptiker-
skolorna skall härutöver gälla att, om tjänsteman under berörda två termi
ner vidkänts C-avdrag mer än 120 dagar, det ankommer på skolöverstyrel
sen eller, vad angår statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården,
på socialstyrelsen att bestämma, huruvida större löneavdrag än A-avdra«
skall tillämpas under ferietiden.
Vad i —--------är terminsindelad.
3. Lärare eller -— -—■ — eller avkortad.
Inställes, inskränkes —------- annorlunda föreskriver.
Konsthögskolan. Musikaliska akademien med musikhögskolan. Universi
teten och vissa högskolor. Farmacevtiska institutet. Gymnastiska central
institutet. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Statens anstalt
för fallandesjuka
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
Provinsialläkarstaten. Veterinärstaten
Lots- och fyrstaten
Länsstyrelserna
Statens affårsdrivande verk
33 §.
Särskilda ersättningar
B. Särskilda bestämmelser
Utrikesdepartementet. Beskickningar och konsulat. Försvarsattachéer och
biträdande försvarsattachéer
1. Tjänsteman vid -------------finnas lämpliga.
2. Kabinettssekreteraren i------- — för år.
3- a) Tjänsteman vid ------------- särskilt angives.
Ortstillägg utgår----------- och attaché.
■ BarT\bidra3l utgår, därest tjänsteman på grund av försörjningsplikt under
håller barn under 19 års ålder, vilket är svensk medborgare, med 1 000 kro-
n0r/ornett °ch 750 kronor för varJe ytterligare barn under 10 års ålder samt
med 3 000 kronor for varje barn, som fyllt 10 år, allt för år räknat. Kungl.
medgiva, att barnbidraget för barn, som fyllt 10 år, må utgå
med högre belopp, därest barnet erhåller utbildning vid undervisningsan
stalt..1 Sverige eller eljest särskilda omständigheter det föranleda.
Tjänsteman, som åtnjuter barnbidrag för barn, vilket erhåller utbildning
vid undervisningsanstalt i Sverige, må vid förflyttning till ort inom riket
uppbära bidraget intill utgången av det kalenderhalvår, under vilket för-
tlyttnmg till Sverige skett; dock äger Kungl. Maj:t med hänsyn till sär
skilda omständigheter medgiva att bidraget må bibehållas under högst ett
ar efter förflyttningen.
Föi barn, om vilket tjänstemannen icke har vårdnaden, må barnbidrag i
intet fall utgå med mer än vad tjänstemannen jämlikt dom eller avtal är
pliktig utgiva såsom underhållsbidrag för barnet.
Barnbidrag utgår jämväl till pressattaché och attaché.
Utomeuropeiskt tillägg------------såsom löjtnant.
Chargé d’affairestillägg ------------för år.
43
Bidrag för inköp av bil utgår, därest tjänsteman vid utrikesförvaltningen
för första gången förordnats att i egenskap av sändebud tjänstgöra såsom
chef för beskickning, med 10 000 kronor.
Ersättning för hållande av bil----------- 500 kronor.
Ersättning för bilresor------------stationering utomlands.
Förflgttningsbidrag utgår------- — inom utrikesförvaltningen.
Språktillägg utgår----------- må utgå.
b) Ortstillägg, barnbidrag----------- utom verksamhetsområdet.
c) I fråga------------ förhöjda tilläggsförmåner.
Vid tillämpningen ——— egen tjänst.
Försvaret
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
Universiteten och vissa högskolor
Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ung
domsvården
Folkskolinspektionen
Lantbruksattachéerna
Lantbruksattaché äger åtnjuta ortstillägg, barnbidrag och utomeuropeiskt
tillägg jämlikt av Kungl. Maj:t meddelade särskilda bestämmelser.
Flginge hingstdepå och stuteri
Representationsbidrag utgår till chefen för Flyinge hingstdepå och stu
teri med 750 kronor för år.
Provinsialläkarstaten
Länsstyrelserna
Statens af färs drivande verk
39 §.
Tjänstedräkt och tjänstetecken m. m.
B. Särskilda bestämmelser
Försvaret
1. För militära----------- nedan sägs.
2. Innehavare av------- -—- centrala förvaltningsmyndighet.
I vad----------- Kungl. Maj :t.
3. Beställningshavare tillhörande någon av lönegraderna Ma, Me och Mg
10 samt Ma och Me 11, fältflygarc och flygnavigatörer tillhörande någon av
lönegraderna Me 14 och Me 16 ävensom hjälptekniker vid flygvapnet ma
såsom lån erhålla beklädnad och övrig för tjänsten erforderlig utrustning.
I den mån fråga icke är om persedlar, vilka enligt punkt 4 a) här nedan
må utan ersättning utlånas till ordinarie beställningshavare, skall vederbö
rande härför månadsvis i efterskott erlägga ersättning med belopp, som
44
fastställes av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av ve
derbörande centrala förvaltningsmyndighet. Ersättningen skall i fråga om
uniformspersedlar motsvara hälften av statsverkets beräknade självkost
nad och beträffande övriga persedlar hela självkostnaden.
4. a) Annan beställningshavare-------------hörande utrustning.
I övrigt------------ viss tid.
b) Sådan under------------- uppburit ekiperingshjälp.
c) För underhåll------- - — prövas skäligt.
Rätt till------- - — centrala förvaltningsmyndighet.
Läroverk m. fl. läroanstalter
Bestämmelserna i denna paragraf äga icke tillämpning vid de högre kom
munala skolorna, privatläroverken, fackskolan för huslig ekonomi i Upp
sala, seminariet för huslig utbildning i Umeå, särskolorna eller epileptiker-
skolorna.
Hushållningssällskapen. Skogs vårds styrcls erna
Länsstyrelserna
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
41 §.
Grundläggande bestämmelser om sjukvård
A. Allmänna bestämmelser
3 inom. I fall, som avses i 28 § III första och tredje styckena samt IV,
skall tjänsteman avstå från ersättning av statsmedel, varom i detta kapitel
förmäles.
B. Särskilda bestämmelser
Högsta domstolen. Regeringsrätten
Försvaret
1. Beställningshavare med —--------Kungl. Maj:t.
2. Beställningshavare med lönegradsbeteckningen Mha, beställningsha-
vare i lönegraden Mg 10, Me 10 eller Me 11 samt fältflygare och flygnaviga-
lör i lönegraden Me 14 eller Me 16, som vid anställningens upphörande är
i behov av sjukvård, äger enligt de närmare bestämmelser, som meddelas
av Kungl. Maj :t, bibehållas vid sin rätt till ersättning för kostnader för sjuk
vård så länge sjukdomen varar, dock högst ett år efter anställningens upp
hörande.
3. Angående rätt------------ särskilt stadgas.
Universiteten och vissa högskolor
Läroverk m. fl. läroanstalter
Rektorer och lärare i avdragsgrupp 2 eller 3 vid de högre kommunala
skolorna, privatläroverken, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, se-
minariet för huslig utbildning i Umeå, särskolorna och epileptikerskolorna
erhålla, med iakttagande av vad här nedan särskilt föreskrives, ersättning
av statsmedel för kostnader för sjukvård i den omfattning och under de
villkor, som i detta kapitel stadgas eller av Kungl. Maj:t för särskilt fall
bestämmas.
Vid bestämmande —-----------förmånen åtnjutits. Från det-------------av statsmedel. Beslut om-------------av skolöverstyrelsen.
Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstyrelserna
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
Länsstyrelserna
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1955.
550677
Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag