Prop. 1955:171

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1955

1

Nr 171

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändring­

ar i statens allmänna avlöningsreglemente m. m.; gi­ ven Stockholms slott den 31 mars 1955.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi­ falla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

För årets riksdag har i tidigare propositioner framlagts förslag, som för­ anleder ändringar i vissa statliga avlöningsreglementen m. fl. författningar. Främst gäller detta prop. 1955:25 angående lönegradsplaceringen för vissa tjänster m. m., prop. 1955:98 angående vissa frågor rörande tjänstebostä- derna för folkskolans lärare och prop. 1955: 148 angående avstängning av domare. Vissa ytterligare ändringar föranledes av vid 1954 års riksdag fat­ tade beslut i fråga om undervisning och vård av psykiskt efterblivna och om formerna för överförande av beställningshavare på disponibilitetsstat.

Inom civildepartementet har härutöver varit föremål för beredning vissa andra frågor, som för sin lösning påkallar ändringar i avlöningsreglemen­ ten eller som eljest är av natur att böra underställas riksdagen. Det sist­ nämnda gäller bl. a. fråga om vidgad rätt till löneförmåner för deltagare i kurser i företagsdemokrati.

I förevarande proposition föreslås, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att, i huvudsaklig överensstämmelse med såsom bilaga till statsråds­ protokollet i ärendet fogat författningsförslag, vidtaga ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente. Därjämte begäres riksdagens bemyndigande att vidtaga vissa ändringar i avlöningsregleinentet för folkskolan, avlö- ningsreglementet för övningslärare och prästlönereglementet ävensom i statsbidragskungörelsen för de centrala verkstadsskolorna samt att utfärda ändrade bestämmelser angående löneförmåner vid deltagande i kurser i fö­ retagsdemokrati. Slutligen underställes riksdagens prövning frågor om be- redskapsersättning i vissa fall.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. .Yr 171

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 mars

1955.

N är varande:

Ministern för utrikes ärendena

U

ndén

,

statsråden

S

köld

, T

orsten

N

ilsson

,

S

träng

, E

ricsson

, A

ndersson

, N

orup

, H

edlund

, P

ersson

, H

jalmar

N

ilson

, L

indell

, L

ange

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för civildepartementet, statsrådet Lange, frågor om ändringar i gäl­

lande avlöningsreglementen m. m. samt anför därvid följande.

I olika tidigare avgivna propositioner till årets riksdag har framlagts för­

slag, som föranleder ändringar i gällande avlöningsreglementen. I prop.

1955: 25 har på min föredragning framlagts vissa förslag angående övnings-

och facklärartjänster, vilka redan vunnit riksdagens godkännande (SU 32;

Rskr 107). Ytterligare förslag av här avsedd natur har framlagts i prop.

1955:98 angående vissa frågor rörande tjänstebostäderna för folkskolans

lärare, prop. 1955: 102 angående stuteristatens organisation m. m., prop.

1955: 110 angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde

huvudtitel för budgetåret 1955/56 m. m. samt i prop. 1955: 148 angående

avstängning av domare.

Vissa ytterligare ändringar föranledes av vid 1954 års riksdag fattade

beslut. Detta gäller till en början vad då beslutats angående undervisning

och vård av psykiskt efterblivna (prop. 26; L2U 27; Rskr 239 samt prop.

124; SU 127; Rskr 304). Viss ändring föranledes vidare av riksdagens beslut

i fråga rörande överförande av beställningshavare på disponibilitetsstat

(Mot. 1:203; SU 118; Rskr 271).

Inom civildepartementet har härutöver varit föremål för beredning vissa

andra lönefrågor, som för sin lösning påkallar ändringar i avlöningsregle-

mentena, ävensom vissa framställningar, som är av natur att böra under­

ställas riksdagen.

Jag torde i detta sammanhang få anmäla ett av 1949 års utredning rö­

rande avlöningsförmånerna för utomlands stationerade tjänstemän den 19

juni 1954 avgivet betänkande till den del detsamma avser ändrade grunder

för barnbidrag åt utomlands stationerade tjänstemän vid utrikesförvalt­

ningen. Betänkandet har i årets statsverksproposition anmälts i vissa delar,

nämligen såvitt avser dels fråga om höjning av bidrag för inköp av bil (III

ht, p. 1) och dels fråga om inrättande av en utrikesförvaltningens lånefond

Kungl. Maj.ts proposition nr 171

3

(kap.budgeten, bil. 24 s. 5). över betänkandet har utlåtanden avgivits av

försvarets civilförvaltning, chefen för försvarsstaben, socialstyrelsen, utred­

ningsmannen för utomlands sjukvård, byggnadsstyrelsen, statskontoret,

riksräkenskapsverket, domkapitlet i Uppsala, lantbruksstyrelsen, medici­

nalstyrelsen och statens lönenämnd ävensom av sändebuden i Washington,

Buenos Aires, London, Köpenhamn, Helsingfors, Paris, Tokio, Haag, Oslo,

Warszawa, Moskva, Ankara och Bonn samt generalkonsulerna i New York

och San Francisco.

I prop. 1955: 124 har framlagts förslag angående inrättande fr. o. m.

den 1 januari 1956 av ett sjöfartsverk. Vid bifall till angivna förslag torde

behov föreligga av vissa ändringar av väsentligen formell natur i statens

allmänna avlöningsreglemente att gälla från angivna tidpunkt. Kungl. Maj :t

torde med stöd av det genom riksdagens skrivelse 1948: 351 lämnade be­

myndigandet äga vidtaga dessa ändringar.

I. Statens allmänna avlöningsreglemente (Saar)

Inom civildepartementet har i anslutning till det anförda upprättats för­

slag till kungörelse om ändring i statens allmänna avlöningsreglemente

den 30 juni 1948 (nr 436), vilket förslag torde få fogas såsom bilaga till

statsrådsprotokollet i detta ärende.

I förslaget har medtagits jämväl vissa ändringar av formell natur, vilka

med hänsyn till det Kungl. Maj :t genom riksdagens skrivelse 1948:351

lämnade bemyndigandet icke torde behöva underställas riksdagen.

Beträffande det närmare innehållet i de föreslagna reglementsbestäm-

melserna torde jag få lämna följande redogörelse.

1 §•

Reglementete tillämpningsområde m. m.

Enligt 1 mom. f) av förevarande paragraf är avlöningsreglementet till-

lämpligt å rektorer och lärare vid statsunderstödda skolor för bildbara sin-

nesslöa eller epileptiker och med sådana skolor samorganiserade arbetshem

(sinnesslöskolorna, epileptikerskolorna), med undantag av lärare i annat

ämne än kunskapsämne eller kvinnlig slöjd.

I detta stadgande föreslår jag vissa ändringar. Sålunda bör i anslutning

till förenämnda vid 1954 års riksdag fattade beslut om undervisning och

vård av vissa psykiskt efterblivna benämningen skolor för bildbara sinnes-

slöa utbytas mot särskolor för psgkiskt efterblivna och i samband härmed

införas samlingsbenämningen särskolorna. Sistnämnda benämning bör in­

föras jämväl i 3 § 1 mom. och de särskilda bestämmelserna för läroverk

m. fl. läroanstalter i 4, 5, 7, 13, 19, 28, 29, 31, 38—42 och 49 §§ reglementet.

För att icke onödigtvis tynga författningsfönslaget har ändringar av denna

natur införts allenast om jämväl annan anledning till ändring i ifrågava­

rande paragraf förelegat. I övrigt avses dessa ändringar skola företagas vid

den slutliga utredigeringen av ändringskungörelsen.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 171

I detta sammanhang föreslår jag vidare, att med hänsyn till den organi­

satoriska utvecklingen vad i stadgandet sägs om samorganiserade arbets-

hem skall utgå. Vid vissa med sinnesslöskolorna (epileptikerskolorna) sam-

organiserade arbetshem, d. v. s. hem, avsedda för sådana sinnesslöa, som

omfattades av 1944 års lag om undervisning och vård av bildbara sinnes-

slöa (sinnesslöa under 21 års ålder), har emellertid även bildbara sinnes-

slöa över 21 års ålder mottagits eller fått kvarstanna, trots att dessa hem

egentligen icke var avsedda för sådant klientel. Vid nämnda arbetshem

ävensom vid några enstaka fristående arbetshem, avsedda för bildbara sin­

nesslöa över 21 års ålder, har inrättats ett antal lärartjänster i kvinnlig

slöjd. Enär icke samtliga ifrågavarande tjänster synes kunna placeras vid

särskolornas yrkeshem, d. v. s. motsvarigheten i 1954 års lag om undervis­

ning och vård av vissa psykiskt efterblivna till förstnämnda arbetshem, och

lärartjänster icke bör förekomma vid arbetshemmen inom vårdanstalterna,

torde, därest riksdagen icke har något att erinra häremot, de tjänster, som

icke kan överflyttas, böra föras på övergångsstat eller övergångsvis bibe­

hållas tills vidare.

I anslutning till riksdagens beslut i anledning av prop. 1955 : 25 (bilaga

11) bör slutligen den i stadgandet gjorda gränsdragningen i förhållande till

avlöningsreglementet för övningslärare revideras. Från tillämpningen av

Saar bör sålunda fr. o. m. den 1 juli 1955 undantagas lärare i gymnastik

och i hushållsgöromål.

4 §.

Tjänsters inrättande och lönegradsplacering

De i prop. 1955: 110 framlagda förslagen till ändringar i fråga om flyg­

vapnets underbefälsorganisation m. m. har förutsatts i allmänhet icke skola

medföra behov av att nu företaga ändringar i avlöningsreglementet. Bemyn­

digande har emellertid begärts för Kungl. Maj :t att meddela de närmare

bestämmelser, som kan erfordras för genomförande av förslagen. Till frågan

om inarbetande i avlöningsreglementet av bestämmelser rörande beställ-

ningshavare i lönegraderna Mf 7 och Mf 8 vid de olika försvarsgrenarna tor­

de jag få anledning återkomma, sedan härför erforderliga utredningar före­

tagits.

Emellertid föranleder förslagen i nämnda proposition redan nu vissa änd­

ringar i avlöningsreglementet. I propositionen föreslås sålunda en uppdel­

ning av signalistutbildningen vid flygvapnet på två linjer, en för marksig-

nalister (signalister) och en för signalister, som skall tjänstgöra som and­

re män i attack-, nattjakt- och spaningsflygplan (flygnavigatörer). Flyg­

navigatörerna har förutsatts skola kontraktsanställas, utbildas och beford­

ras efter i huvudsak samma grunder som fältflygare. Vid bifall till angivna

förslag bör därför de i avlöningsreglementet meddelade bestämmelserna

om fältflygare utsträckas att gälla jämväl flygnavigatörer. Detta gäller till

en början i fråga om första stycket av de i förevarande paragraf meddelade

särskilda bestämmelserna för försvaret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

5

7 §.

Förening av tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag

Genom beslut den 10 december 1954 har Kungl. Maj:t i anslutning till 1954 års riksdags beslut angående undervisning och vård av psykiskt efter­ blivna förordnat, att den i skolöverstyrelsen anställde inspektören för sin- nesslöundervisningen fr. o. m. den 1 januari 1955 skall benämnas särskol- inspektör. Angivna tjänstebenämning har i författningsförslaget införts i de i denna paragraf meddelade särskilda bestämmelserna för läroverk m. fl. läroanstalter.

13 §.

Ordinarie tjänstemans förflyttningsskyldighet

I prop. 1955: 102 framlagt förslag angående stuteristatens organisation innefattar, att Strömsholms hingstdepå kommer att successivt avvecklas. Därefter kommer att kvarstå endast Flyinge hingstdepå och stuteri. Tjäns­ ten som chef för Strömsholms hingstdepå kommer att avföras ur personal­ förteckningen redan fr. o. m. den 1 juli 1955. Vid bifall till angivna förslag erfordras icke längre den under de särskilda bestämmelserna i förevarande paragraf meddelade föreskriften angående förflyttningsskyldighet för depå­ chef till annan depåchefstjänst vid stuteristaten.

14 §.

Ordinarie tjänstemans avgångsskyldighet m. m.

I de särskilda bestämmelserna för försvaret under förevarande paragraf meddelas bl. a. föreskrifter om skyldighet för vissa militära och civilmilitära beställningshavare att avgå från sin beställning, där så finnes påkallat med hänsyn till statens intressen, samt om förutsättningarna för dylik beställ- ningshavares försättande i disponibilitet mot åtnjutande av disponibilitets- arvode.

Beslut om skyldighet att avgå från beställningen meddelas enligt angivna föreskrifter av Kungl. Maj :t efter förslag av vederbörande försvarsgrenschef. Innan sådant förslag avgives, skall yttranden ha inhämtats från övriga be- ställningshavaren överordnade myndigheter eller chefer.

I anslutning till beslut vid 1954 års riksdag (Mot. I: 203; SU 118; Rskr 271) har i författningsförslaget intagits föreskrift att vederbörande beställ­ ningshavare skall beredas tillfälle att yttra sig, innan ett överförande till disponibilitetsstat må äga rum.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

15 §.

Icke-ordinarie tjänstemans entledigande

I de i förevarande paragraf meddelade särskilda bestämmelserna för för­

svaret föreslår jag — i anslutning till vad jag anfört under 4 § — sådan

ändring, att för flygnavigatörer av 2. graden skall gälla samma föreskrifter

beträffande avgång, som är meddelade för fältflygare av 2. graden.

28

De fall då löneavdrag skall tillämpas

Allmänna bestämmelser

Under III meddelas för närvarande vissa föreskrifter i fråga om löneför­

måner under avstängning från tjänstgöring m. m.

Enligt stadgandets första stycke skall för tjänsteman, som är avstängd

från tjänstgöring enär han vägrar underkasta sig ålagd läkarundersökning,

med lönen förfaras i enlighet med av Kungl. Maj :t meddelade bestämmel­

ser eller beslut. Bestämmelser i angivna hänseende har meddelats i olika kun­

görelser; för statstjänstemän i allmänhet återfinns de i SFS 1935: 459.

Tjänsteman, som är avstängd från tjänstgöring av annan anledning än nyss

sagts, är enligt stadgandets andra stycke skyldig vidkännas C-avdrag, ve­

derbörande myndighet likväl obetaget att, där så prövas skäligt, låta honom

uppbära viss del av lönen. Finnes avstängningen ha varit obefogad, skall

löneavdrag ej tillämpas och innehållen lön utbetalas. Motsvarande föreskrif­

ter gäller, därest tjänsteman är anhållen såsom misstänkt för brott, är häk­

tad eller undergår frihetsstraff; lika med obefogad avstängning behandlas

härvid fall, då den anhållne ej blir häktad eller den anhållne eller häktade

blir frikänd.

I prop. 1955: 148 har framlagts förslag till lag om avstängning av domare,

vilken avses skola träda i kraft den 1 juli 1955. Beslut om dylik avstängning

skall meddelas av rätten och förutsättes skola kunna meddelas i fall då do­

mare på sannolika skäl är misstänkt för brott, som kan antagas medföra

avsättning. Domare, som enligt lagen är avstängd från utövning av tjänsten,

skall vara skyldig vidkännas det löneavdrag som rätten må bestämma. När­

mare föreskrifter om de olika slag av löneavdrag, som må komma i fråga,

skall kunna meddelas av Konungen; i motiven anföres härom att löneavdrag

jämlikt lagen bör utformas i överensstämmelse med avlöningsförfattning-

arnas avdragstyper. I konsekvens med konstruktionen av avstängningsinsti-

tutet såsom en förberedelse till avsättning har i lagförslaget upptagits före­

skrift om att domare, som avstängts och fått vidkännas löneavdrag men ej

dömes till avsättning, skall äga uppbära den lön som avdragits.

7

Därest, såsom förutsatts, av rätten beslutat löneavdrag skall motsvara A-, B- eller C-avdrag å lönen, torde i allmänhet icke några komplikationer be­ träffande avlöningsförfattningarnas tillämpning under avstängningstiden komma att uppstå. Emellertid måste förhållandet mellan i judiciell ordning beslutad avstängning och sådana fall av avstängning genom administrativa beslut, som här förut berörts, anhållande och häktning närmare regleras. Jag föreslår härutinnan, att i förevarande stadgande i avlöningsreglementet intages erinran om att beträffande avstängning och löneavdrag i vissa fali föreskrifter meddelas i förenämnda lag och med stöd därav meddelade be­ stämmelser. Vidare föreslår jag, att de nu förefintliga föreskrifterna om löneförmåner under avstängning m. m. icke skall gälla tjänsteman, som är avstängd jämlikt sagda lag.

Jag torde få återkomma till viss ytterligare fråga i anslutning till den föreslagna lagen i samband med behandlingen av 41 § Saar.

Särskilda bestämmelser

I de särskilda bestämmelserna under denna paragraf föreslår jag vissa ändringar i punkten 1 av de för försvaret meddelade bestämmelserna.

I konsekvens med vad jag anfört under 4 §, bör till en början i punkten 1 a) flygnavigatörer i lönegraderna Me 14 och 16 likställas med fältflygare i samma lönegrader.

Vidare torde vissa kompletterande föreskrifter beträffande lön under sjukledighet i vissa fall böra meddelas för fast anställt manskap och förste fältflygare. Härom får jag anföra följande.

Enligt de i 28 § I, punkt 6 b) under 1) meddelade bestämmelserna äger tjänsteman, tillhörande avdragsgrupp 2 eller 3, vid tjänstledighet på grund av sjukdom eller arbetsoförmåga, föranledd av kroppsskada, som ådragits under tjänsteutövning och som av vederbörande centrala myndighet bedö- mes vara orsakad av ett uppenbart olycksfall, uppbära oavkortad lön, i fö­ rekommande fall lön med sjukpenningavdrag. Kroppsskadan förutsättes härvid vara av det slag, att densamma vid tjänstledighet utöver den i 11 § yrkesskadeförsäkringslagen angivna samordningstiden — i regel omfattan­ de 90 dagar efter den då skadan inträffade — kommer att medföra rätt till ersättning enligt sagda lag. Har skadan ådragits under sådana förhållanden, att myndigheten icke funnit angivna förutsättningar föreligga, skall tjänste­ mannen under samordningstiden uppbära lön som vid sjukdom i allmänhet.

I fall då tjänstledigheten varar utöver samordningstiden, är löneförmå­ nerna under ledigheten beroende av huruvida tjänstlcdighetsorsaken utgö- res av skada, som medför rätt till ersättning enligt lagen om yrkesskadeför­ säkring, eller ej.

Befinnes skadan vid riksförsäkringsanstaltens eller försäkringsrådets prövning vara i tjänsten ådragen yrkesskada, varom förmäles i nyssnämnda

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

8

lag, skall i princip oavkortad lön utgå såväl under samordningstiden som

under den därefter fortgående sjukledigheten, vilket i förekommande fall

innebär, att en retroaktiv reglering av den under samordningstiden utbetal­

da lönen skall verkställas. För tid efter utgången av sistnämnda tid skall

tjänstemannen i här avsedda fall vidkännas yrkesskadeavdrag. Delta av­

drag är avvägt med utgångspunkt från att värdet av skattefriheten för den

del av lönen, som motsvarar sjukpenningen enligt yrkesskadeförsäkrings­

lagen, härigenom skall elimineras.

Därest skadan vid nämnda prövning skulle befinnas icke vara yrkesska­

da, skall tjänstemannen under den fortsatta tjänstledigheten åtnjuta lön

enligt bestämmelserna i 28 § I, punkt 6 a), d. v. s. såsom vid tjänstledighet

för sjukdom i allmänhet.

Vad här anförts beträffande löneförmåner under samordningstiden äger

tillämpning jämväl å innehavare av beställning med lönegradsbeteckningen

Mha, beställningshavare i lönegraden Mg 10, Me 10 eller Me 11 och fältfly­

gare i lönegraden Me 14 eller Me 16 samt kommer fr. o. m. den 1 juli 1955

att gälla jämväl för flygnavigatör i lönegraden Me 14 eller Me 16. Behov av

vissa särbestämmelser för dessa anställningshavare med undantag av nämn­

da flygnavigatörer har visat sig föreligga med hänsyn till att de undantagits

från den obligatoriska försäkringen enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

och i stället hänförts under militärersättningsförordningen. I fråga om flyg­

navigatörer i lönegraderna Me 14 och 16 uppkommer samma behov, när de

blir hänförda under nämnda förordning.

Militärersättningsförordningen ansluter sig i stora delar till yrkesskade­

försäkringslagen. Vissa skiljaktigheter förefinnes emellertid. Såsom kropps­

skada räknas sålunda enligt förordningen även sjukdom, som icke förorsa­

kats av olycksfall. Yppas sådan sjukdom under militärtjänstgöring, skall

den anses vara ådragen under tjänstgöringen, såvida ej skälig anledning fin­

nes antaga att sjukdomens framträdande föranletts av annan orsak än tjänst­

göringen och att tjänstgöringen icke väsentligen bidragit därtill. Annan

sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall, skall anses vara ådragen un­

der tjänstgöringen, därest denna skäligen kan antagas ha väsentligen bidra­

git till sjukdomen.

Sjukpenning och livränta enligt militärersättningsförordningen utgår icke

till här förut omförmälda beställningshavare, så länge anställningen varar.

På grund härav blir de vid tjänstledighet på grund av skada under militär­

tjänstgöring enligt 31 § sjukförsäkringslagen berättigade till sjukpenning

enligt sagda lag. Med undantag för karenstiden kommer sålunda dylik be­

ställningshavare normalt att under hela sjukperioden, intill dess vederbö­

rande blir utförsäkrad, uppbära sjukpenning från allmän sjukkassa och en­

ligt de regler, som gäller för sjukdom i allmänhet.

Anmälan om inträffat olycksfall under militärtjänstgöring skall i fråga

om personal, hänförd under militärersättningsförordningen, göras till riks-

Kungl. Maj. ts proposition nr 171

9

torsäkringsanstalten, dock endast i fall då ersättning enligt förordningen skäligen kan antagas komma att utgå, d. v. s. i fråga om sjukpenning, då ar­ betsoförmågan på grund av skadan eller sjukdomen väntas kvarstå efter an­ ställningens eller tjänstgöringens upphörande.

Av vad jag tidigare anfört framgår, att de i 28 § I, punkt 6 b) under 1) samt de i samma punkt under c) meddelade bestämmelserna utformats med utgångspunkt från att vid samordningstidens utgång riksförsäkringsanstal- ten skall ha prövat, huruvida tjänstledighetsorsaken är yrkesskada, varom förinäles i lagen om yrkesskadeförsäkring, samt att, då fråga är om dylik skada, vederbörande efter samordningstidens utgång skall äga rätt till sjuk­ penning enligt yrkesskadeförsäkringslagen.

Någon samordning, motsvarande den som i fråga om yrkesskadeförsäk­ ringen under viss tid gäller i förhållande till den allmänna sjukförsäkring­ en, är icke föreskriven mellan förmåner enligt sjukförsäkringslagen och er­ sättningar enligt militärersättningsförordningen. Vid skada, som i princip medför rätt till ersättning enligt sagda förordning, förefinnes följaktligen icke heller någon motsvarighet till den tidsgräns, vid vilken enligt förenämnda bestämmelser ändring av de utgående löneförmånerna skall inträda. De för­ utsättningar, på vilka sagda bestämmelser bygger, föreligger sålunda icke i dylikt fall.

Närmast till hands synes ligga att vid utformandet av de särskilda bestäm­ melserna jämställa sådan skada, som medför rätt till ersättning enligt mi­ litärersättningsförordningen, med yrkesskada, varom förmäles i lagen om yrkesskadeförsäkring, och att efter en tid motsvarande samordningstiden tillämpa bestämmelserna i 28 § I, punkt 6 c). En sådan lösning skulle emel­ lertid innebära, att dessa beställningshavare skulle komma i en förmånli­ gare ställning än andra statstjänstemän, dels därigenom att förordningens skadebegrepp medger en vidare ersättningsrätt än yrkesskadeförsäkringens och dels därigenom att yrkesskadeavdraget på grund av sin konstruktion är otillräckligt, om beställningshavaren, såsom i detta fall, uppbär sjukpenning från sjukkassa.

Enligt min mening bör sådan komplettering av bestämmelserna i 28 § I, punkt 6 ske, att ifrågavarande beställningshavare blir berättigade att utan i reglementet angiven tidsbegränsning uppbära oavkortad lön, i förekomman­ de fall lön med sjukpenningavdrag, förutom i fall som avses under 2)—4) av punkt 6 b) jämväl vid tjänstledighet av orsak, som angives under 1) av samma punkt. Vid tjänstledighet till följd av sjukdom i andra fall synes rätten till sådan lön böra begränsas till att omfatta fall, där tjänstledig­ heten sträcker sig utöver tid, motsvarande den i 11 § yrkesskadeförsäkrings­ lagen angivna samordningstiden, och är föranledd av sådan skada, som en­ ligt försvarets civilförvaltnings bedömande skulle ha medfört ersättning en­ ligt lagen om yrkesskadeförsäkring, därest sagda lag varit å den skadade tillämplig.

Alt

bedömningsf

rågan ansetts böra avgöras av försvarets civilförvaltning,

Kungl. Maj. ts proposition nr 171

10

Kungl. Maj.ts proposition hr 171

sammanhänger med att riksförsäkringsanstalten icke torde äga träffa be­

slut av här avsedd innebörd beträffande beställningshavare, som undanta-

gits från yrkesskadeförsäkringen. Talan mot civilförvaltningens beslut i fall,

som här avses, skall sålunda i vanlig ordning föras hos kammarrätten. Jag

förutsätter emellertid att civilförvaltningen vid sin prövning i tveksamma

fall kommer att rådgöra med riksförsäkringsanstalten.

I författningsförslaget har under de särskilda bestämmelserna för försva­

ret som nya andra och tredje stycken under 1 b) intagits bestämmelser av

nu angiven innebörd. Behov av tillämpning av föreslagna regler å flygnavi­

gatörer i lönegraderna Me 14 och 16 uppkommer, såsom framgår av vad jag

förut anfört, först om de blir hänförda under militärersättningsförordning-

en. I författningsförslaget har de icke medtagits. När de blir hänförda un­

der förordningen, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att företaga härav

betingad ändring i förevarande bestämmelser.

33 §.

Särskilda ersättningar

Särskilda bestämmelser

Utrikesförvaltningen. Under punkten 3 a) av de särskilda bestämmelserna

för utrikesförvaltningen föreskrives för närvarande, att tjänsteman vid utri­

kesförvaltningen samt försvarsattachéer och biträdande försvarsattachéer

vid stationering utomlands äger åtnjuta särskilda förmåner i enlighet med i

sagda punkt meddelade bestämmelser, pressattaché och attaché vid utrikes­

förvaltningen dock endast i den mån sådant särskilt angives.

En förmån av här avsett slag utgör barnbidrag, som utgår, därest tjänste­

man på grund av försörjningsplikt underhåller barn under 19 års ålder,

med 750 kronor för ett och 500 kronor för varje ytterligare barn under 10

års ålder samt med 2 000 kronoy för varje barn, som fyllt 10 år, allt för år

räknat. Barnbidrag utgår även till attaché, om han förklarats slutligt anta­

gen för fortsatt tjänstgöring inom utrikesförvaltningen. Barnbidragen har

med anlitande av de till prisutjämningstillägg åt diplomatisk och konsulär

personal anvisade medlen förstärkts med ett tillägg å 250 kronor för år,

såvitt angår barn under 10 års ålder, och 1 000 kronor för år, såvitt angår

barn, som fyllt 10 men ej 19 år. Barnbidragen utgår sålunda för närvarande

med totalt 1 000, 750 resp. 3 000 kronor för år.

Jämlikt 29 § 8 mom. prästlönereglementet åtnjuter kyrkoherde i svensk

församling i utlandet barntillägg enligt samma grunder, som i Saar stadgas

beträffande barnbidrag åt utlandstjänsteman. I det utlandstillägg jämte pro­

visorisk höjning därå, som utgår till nu nämnd kyrkoherde, inbegripes även

en förhöjning av barntillägget, motsvarande nu utgående förhöjning av det

enligt Saar utgående barnbidraget.

Såsom jag inledningsvis nämnt, har 1949 års ullandslöneutredning i sitt

den 19 juni 1954 dagtecknade betänkande bl. a. framlagt förslag till ändrade

11

bestämmelser i Saar såvitt avser ifrågavarande barnbidrag. Jag torde i detta sammanhang få anmäla utredningens förslag, i den del detsamma avser ändrade grunder för barnbidrag, samt de däröver avgivna utlåtandena.

Utredningens förslag

Inledningsvis framhåller utredningen, att med barnbidragen, som inför­ des i lönesystemet år 1939 och därvid fastställdes till i Saar nu angivna be­ lopp, i princip intet annat avsetts än att bereda ullandstjänstemännen sam­ ma möjligheter som de i hemlandet stationerade att ge sina barn svensk upp­ fostran (jfr prop. 1939:28; SU 30; Rskr 45 samt statsverksprop. 1939, III ht; SU 3; Rskr 3). Bidragsbeloppen avvägdes med utgångspunkt från att barnen i allmänhet intill en ålder av ungefär 10 år uppfostrades hos föräld­ rarna men därefter erhöll utbildning i Sverige, antingen i internatskola ellei, med anlitande av skolhushåll, vid annan läroanstalt. Bidraget för barn under 10 års ålder torde ha fastställts under visst hänsynstagande till kostnaderna för resor för barnet till och från hemlandet samt för lön och resor för en svensk barnsköterska eller småbarnslärarinna. Bidraget för barn, som fyllt 10 men ej 19 år, beräknades på grundval av inhämtade uppgifter om avgif­ terna vid svenska internatskolor och om kostnaderna för skolhushåll. För­ stärkningen av barnbidragen genom prisutjämningsmedel grundade sig på beslut vid 1949 års riksdag i anledning av i prop. 1949: 117 framlagda för­ slag.

Utredningen framhåller vidare, att det vid avvägandet av löneförmånerna för de utomlands stationerade tjänstemännen torde vara ofrånkomligt att särskilt beakta de merkostnader, som de till följd av utlandstjänstgöring- en i allmänhet har att vidkännas för sina barns uppfostran och utbildning. Kompensation för sådana merkostnader bör liksom för närvarande utgå i form av ett särskilt barnbidrag. Med hänsyn till de betydande belopp, var­ med barnbidragen — särskilt för barn över 10 år — numera utgår, har emel­ lertid utredningen företagit en närmare granskning av förutsättningarna för åtnjutande av sådant bidrag.

Utredningen finner den nuvarande åldersgräns — fyllda 19 år — vid vil­ ken barnbidrag senast upphör att utgå, vara lämpligt avvägd. Likaså anses det i allmänhet väl motiverat, att barnbidrag utgår med avsevärt högre be­ lopp för barn, som fyllt 10 år, än för barn under denna ålder. Det torde nämligen alltjämt vara regel, att barnet uppfostras hos föräldrarna intill en ålder av omkring 10 år och därefter sättes i skola i Sverige. Det högre barn­ bidraget bör liksom för närvarande avvägas med hänsyn till de merkostna­ der, som drabbar utlandstjänstemännen, om de håller sina barn i skola i hemlandet. I motsats till vad nu gäller, bör emellertid detta högre barnbidrag utgå endast under förutsättning att barnet verkligen erhåller utbildning vid undervisningsanstalt i Sverige. Utredningen föreslår sålunda två olika typer av barnbidrag, nämligen dels ett högre bidrag för barn, som fyllt 10 men ej 19 år och som erhåller utbildning vid undervisningsanstalt i Sverige, och

Kimgl. Maj.ts proposition nr 171

12

dels ett lägre bidrag för annat barn under It) år. Utredningen anser där­

jämte, att det bör föreskrivas, att tjänsteman, som önskar komma i åtnju­

tande av det högre bidraget, skall avge förklaring, att barnet erhåller sådan

utbildning, som nyss nämnts.

Vad beträffar barnbidragens belopp, har utredningen, med ledning av in­

hämtade uppgifter om avgifterna vid vissa svenska internatskolor, funnit sig

böra förorda, att det högre bidraget i nuvarande läge regelmässigt skall utgå

med omkring 4 000 kronor för år. Delta bidrag bör emellertid enligt utred­

ningens mening icke utgå med ett fast belopp utan göras rörligt enligt grun­

der, liknande dem som gäller i fråga om höjning av löner enligt statens löne-

plansförordning (numera statens grundlöneförordning). Det bör emellertid

få ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa grunderna för förhöjning av

här avsedda barnbidrag. Med beaktande av den vid förslagets avgivande gäl­

lande faktiska förhöjningen av statstjänsteinännens löner förordar utred­

ningen, att ifrågavarande barnbidrag skall utgå med ett grundbelopp av 2 600

kronor (vid 1954 års grundnivå) jämte rörlig förhöjning därå enligt på

förut angivet sätt fastställda grunder. I detta sammanhang föreslår utred­

ningen vidare, att barnbidraget i förekommande fall skall minskas med

stipendium, som må ha beviljats barnet jämlikt kungörelsen den 28 juni

1946 (nr 552) angående statsstipendier för bedrivande av studier vid all­

männa läroverk in. fl. läroanstalter [numera kungörelsen den 5 juni 1958

(nr 530) angående statlig studiehjälp åt elever vid vissa läroanstalter].

Det lägre barnbidraget avses, såsom tidigare nämnts, skola utgå dels för

barn under 10 års ålder och dels för barn i åldern 10—18 år, som ej erhåller

utbildning vid undervisningsanstalt i Sverige. Enligt utredningens uppfatt-

ning är för dessa barns vidkommande ett bidrag motiverat med hänsyn till

de särskilda kostnader, som följer av att svensk barnsköterska anställes

eller, då fråga är om äldre barn, att barnet hålles i skola i anställningslan-

det eller eljest utom hemlandet. Utredningen finner det angeläget, att detta

barnbidi ag fastställes på sådant sätt, att det erhåller samma realvärde på

olika stationeringsorter. Utredningen föreslår, att bidraget åt tjänsteman, som

ar stationerad på ort, där levnadskostnaderna ej är högre än i Stockholm,

fastställes till belopp, motsvarande det barnbidrag och prisutjämningstillägg

för år räknat, som för närvarande utgår för barn under 10 års ålder, eller

sålunda till 1 000 kronor för det första barnet och 750 kronor för varje yt­

terligare barn. För tjänsteman, som är stationerad i land med högre lev­

nadskostnader än i Stockholm, bör bidraget i motsvarande mån höjas. Då

levnadskostnaderna på vederbörande ort väsentligt förändrats och föranlett

justering av utlandstillägget, bör jämväl barnbidraget jämkas på motsvaran­

de sätt.

Utredningen finner det icke vara rimligt, att vissa kategorier av den utom­

lands stationerade personalen, såsom pressattachéer, lanlbruksattachéer och

icke slutligt antagna attachéer, är uteslutna från rätten till barnbidrag, då de

självfallet vid stationering utomlands drabbas av samma merkostnader för

barnens uppfostran och utbildning som de tjänstemän, vilka enligt nu gäl­

Kungl. Maj.ts proposition nr li 1

13

lande bestämmelser är berättigade till barnbidrag. Rätten till barnbidrag föreslås därför skola utsträckas till att omfatta all utomlands stationerad, lönegradsplacerad personal.

Utredningen föreslår vidare, att barnbidrag endast skall utgå för barn, som är svensk medborgare. Detta motiveras med att barn, som icke är svensk medborgare, torde ha så obetydlig samhörighet med Sverige, att staten ej har tillräcklig anledning att påtaga sig särskilda kostnader för dess uppfostran och utbildning.

Såsom tidigare nämnts utgår barnbidrag enligt nu gällande bestämmelser för barn, som tjänstemannen på grund av försörjningsplikt underhåller. I detta hänseende förordar utredningen, att kravet på förhandenvaro av för­ sörjningsplikt (privaträttslig underhållsskyldighet) icke skall bibehållas utan att avgörande för rätten till barnbidrag skall vara, om barnet faktiskt un- derhålles av tjänstemannen. Emellertid föreslås den begränsningen i förhål­ lande till nuvarande bestämmelser, att barnbidrag må utgå endast för eget barn eller adoptivbarn. Denna skärpning motiveras med att en utländskäns- teman, som på grund av försörjningsplikt underhåller exempelvis makes barn i tidigare äktenskap, enligt utredningens mening ej bör komma i åt­ njutande av barnbidrag för barnet med mindre förhållandet mellan tjänste­ mannen och barnet erhållit den fasthet, som en adoption innebär. I anslut­ ning härtill föreslår utredningen införande av en bestämmelse av innehåll, att tjänsteman, i händelse han är hemskild eller frånskild och andra maken tillerkänts vårdnaden om makarnas barn, i intet fall skall äga uppbära barnbidrag med högre belopp, än vad han jämlikt dom eller avtal är plik­ tig utge såsom underhållsbidrag för barnet. Enligt nu gällande bestämmelser inverkar sagda omständighet icke på tjänstemannens rätt till barnbidrag eller på bidragets belopp.

Utredningen har uppmärksammat, att tjänsteman, vilken vid förflyttning från utrikes ort till hemlandet har barn, som åtnjuter utbildning vid inter­ natskola, regelmässigt är nödsakad att vidkännas de höga kostnaderna för sådan utbildning åtminstone för hela den termin, under vilken förflyttningen äger rum. Utredningen finner det rimligt, att det högre barnbidraget i nu nämnt fall får utgå till utgången av det kalenderhalvår, under vilket för­ flyttningen sker. Härtill torde böra anmärkas, att enligt nu gällande be­ stämmelser barnbidrag utgår ifrån och med den dag tjänstemannen på grund av honom meddelat förordnande inträder i utövning av den befattning, var­ med förmånen är förenad, till och med den dag han, i anslutning till för­ ordnandets upphörande, upphör att utöva befattningen.

Avslutningsvis framhåller utredningen, att tjänsteman, som omedelbart före ikraftträdandet av de föreslagna ändrade bestämmelserna åtnjuter barnbidrag resp. barntillägg enligt nu gällande grunder, av billighetsskäl ej bör vidkännas någon minskning i de belopp, som utgår enligt Saar resp. prästlöncreglementet. Utredningen föreslår därför, att sådan tjänsteman får

Kungl. Maj. ts proposition nr 171

14

åtnjuta barnbidrag resp. barntillägg enligt i nämnda reglementen fastställda

grunder, därest han anmäler önskan härom; de förhöjningar av prisutjäm-

ningsmedel, som utgått under senaste åren, bör däremot enligt utredningens

mening bortfalla.

Remissutlåtandena

Några myndigheter — sändebuden i Ankara, London och Oslo, försvarets

civilförvaltning, socialstyrelsen, riksräkenskapsverket samt lantbruksstyrel-

sen har antingen lämnat betänkandet i hithörande delar utan erinringar

eller också ej alls gått in på frågan om barnbidrag, medan andra myndighe­

ter gjort erinringar i fråga om vissa detaljer i utredningens förslag.

Vad beträffar den åldersgräns — fyllda 19 år — vid vilken barnbidrag se­

nast upphör att utgå, erinrar sändebuden i Bonn, Buenos Aires, Haag och

Warszawa, att utlandsbarnen oftast förlorar ett skolår till följd av ombyte

av skolor och svårigheterna att ordna effektiv läsning, innan de placeras i

Sverige, samt andra liknande omständigheter. Till en följd härav föreslås

åldersgränsen höjd till fyllda 20 år. Jämväl generalkonsuln i San Francisco

finner en dylik höjning av åldersgränsen kunna ifrågasättas, om det visas,

att skolgång i Sverige på grund av särskilda omständigheter ej kunnat ordnas

så tidigt, att den kan avslutas vid 19 års ålder. Vid sådant förhållande an­

ses emellertid rättvist, att det högre barnbidraget ej börjar utgå, förrän bar­

net uppnått 11 års ålder.

Utredningens förslag om att det högre barnbidraget skall få utgå endast

om barnet erhåller undervisning vid undervisningsanstalt i Sverige, möter

gensaga från sändebudet i Haag, som föreslår, att i detta hänseende nu

gällande regler bibehålies. Det framhålles, att det kan finnas mycket starka

skäl för föräldrar i avlägset belägna länder att behålla barnen hos sig även

efter fyllda 10 år och att i sådana fall kostnaderna för barnens utbildning

utomlands torde bli minst lika höga som vid en svensk internatskola. Sände­

budet i Washington framhåller, att den av utredningen nu föreslagna re­

geln ingående diskuterades redan inom 1938 års utredning, som föregick in­

förandet av nu gällande bestämmelser, men att den ej infördes, enär det an­

sågs, att den i vissa fall skulle kunna verka alltför strängt. Sändebudet anser,

att, därest den av utredningen föreslagna bestämmelsen nu införes, det till­

lägget bör göras, att Kungl. Maj :t må på ansökan kunna bevilja det högre

bidraget, även om barnet ej uppfostras i Sverige, dock högst för en sam­

manlagd tid av tre år. Jämväl generalkonsulerna i New York och San Fran­

cisco anser, att undantag från den föreslagna regeln bör kunna medges un­

der vissa förhållanden. Även sändebudet i Köpenhamn är inne på samma

tankegång samt framhåller, att det torde kunna diskuteras, huruvida icke

det högre bidraget, måhända med något avdrag, skulle kunna utgå för det

tall att någon eller några tjänstemän å viss ort, som saknar svensk skola, i

stället för att sända sina barn till Sverige skulle föredraga att låta anställa

en svensk lärare, som anordnar studier efter svensk skolplan.

I fråga om barnbidragens belopp finner sändebudet i Bonn, att det av ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 171

15

redningen föreslagna lägsta bidragsbeloppet — 750 kronor bör höjas till 900 kronor. Sändebudet i Helsingfors ifrågasätter, om det är nödvändigt att minska barnbidraget med eventuellt utgående stipendium.

Statskontoret kan ej tillstyrka, att attachéer, som ej är slutligt antagna, erhåller rätt till barnbidrag.

Utredningens förslag om att barnbidrag skall utgå endast för eget barn och adoptivbarn har mött gensaga från flera hall. Sändebudet i Tokio framhål­ ler, att den föreslagna bestämmelsen att barnbidrag ej får utgå för makes barn i tidigare äktenskap, med mindre adoption skett, kan medföra en oskä­ lig begränsning i det enskilda fallet. Kungl. Maj:t bör bemyndigas att i öm­ mande fall medge utbetalande av barnbidrag, även där detta enligt den fö­ reslagna bestämmelsen eljest icke skulle kunnat utgå. Generalkonsuln i New

York finner det icke tilltalande, att tjänsteman, för att makens barn ej skall bli sämre lottade i fråga om skolutbildning, skall vara hänvisad till en adop­ tion, vars genomförande för övrigt ej är beroende av honom enbart. Om den föreslagna bestämmelsen genomföres, bör i varje fall de tjänstemän, som jämlikt nuvarande bestämmelser åtnjuter barnbidrag för styvbarn, bibe­ hållas vid denna rätt i full utsträckning. Ej heller generalkonsuln i San Francisco accepterar den av utredningen föreslagna begränsningen. Sände­ budet i Haag motsätter sig såväl den ifrågavarande regeln som den av ut­ redningen föreslagna bestämmelsen, att bidragsberättigat barn skall vara svensk medborgare. Båda dessa inskränkningar anses innefatta opåkallade ingrepp i privatlivet och vara utan nämnvärd betydelse för statsverket.

Statens lönenämnd påtalar, att den föreslagna bestämmelsen om att barn­ bidrag för barn, om vilket tjänsteman ej har vårdnaden, i intet fall skall utgå med mer än vad tjänstemannen jämlikt dom eller avtal är pliktig ut­ giva såsom underhållsbidrag för barnet, kan medföra, att hemskild eller frånskild tjänsteman, vilkens barn vistas i Sverige och/eller för vilket under­ hållsbidraget avvägts efter kostnaderna i Sverige, får sina utgifter för bar­ net helt ersatta av statsmedel. Lönenämnden anser, att denna bestämmelse bör förtydligas, eftersom syftet med barnbidrag är att bereda utomlands sta­ tionerad tjänsteman ersättning endast för merkostnaderna för barns upp­ fostran och utbildning.

Sändebudet i Tokio finner regeln om att tjänsteman, som förflyttas från utrikes ort till hemlandet, i visst fall skall äga rätt att uppbära det högre barnbidraget intill utgången av det kalenderhalvår, varunder flyttningen äger rum, böra utvidgas så att tjänstemannen beredes möjlighet erhålla det högre bidraget intill utgången av löpande läsår.

Slutligen förordar statskontoret — under erinran bl. a. om att enligt 51 § Saar tjänsteman är skyldig underkasta sig ändring i förevarande bestämmel­ ser — att de nya bestämmelserna skall erhålla allmängiltig verkan, dock med rätt för Kungl. Maj:t att undantagsvis — när särskilda skäl förelig­ ger — medge, att barnbidrag må åtnjutas enligt de nuvarande bestämmel­ serna på sätt utredningen föreslagit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 17i

Departementschefen

Utredningen finner kompensation i form av särskilt barnbidrag även fort­

sättningsvis böra utgå för de merkostnader, som utomlands stationerade

tjänstemän i allmänhet har att vidkännas för sina barns uppfostran och

utbildning. I fråga om förutsättningarna för bidragens utgående och grun­

derna för deras avvägning föreslår utredningen relativt vittgående ändring­

ar. Utredningen förordar vidare vissa övergångsanordningar till förekom­

mande av minskning i de förmåner, som tjänsteman omedelbart före ikraft­

trädandet av de föreslagna bestämmelserna äger åtnjuta enligt de i Saar

och i prästlönereglementet inskrivna reglerna.

För egen del har jag kunnat ansluta mig till åtskilliga av de synpunkter

som utredningen framlagt. Jag är dock icke beredd göra så vittgående änd­

ringar i bestämmelserna som föreslagits.

I likhet med utredningen finner jag barnbidraget fortfarande böra utgå

endast till barn, som ej fyllt 19 år. Vad under remissbehandlingen anförts

om en höjning av angivna gräns till 20 år, har jag således icke ansett mig

kunna biträda. Rätt till barnbidrag synes nämligen icke böra föreligga, efter

det barnet uppnått sådan ålder, att familjepension eller familjelivränta en­

ligt 1947 års allmänna familjepensionsreglemente icke kan utgå.

Frågan om en differentiering av bidragsbeloppen efter barnens ålder och

antal har nära samband med spörsmålet om vilken betydelse kostnader för

utbildning vid undervisningsanstalt i Sverige skall tillmätas för graderingen.

Enligt gällande föreskrifter utgår ett särskilt högre belopp för barn, som

uppnått 10 års ålder, oavsett om det utbildas i hemlandet; jämväl det av

prisutjämningsmedel utgående tillägget ä 1 000 kronor utgår oberoende av

om barnet undervisas i Sverige. Utredningens förslag innefattar den änd­

ringen, att det högre beloppet skulle utgå endast till barn, som uppnått 10

års ålder och som åtnjuter undervisning i hemlandet. För övriga barn före­

slås bidrag — på samma sätt som nu — differentierade med ett särskilt

belopp för det första barnet och ett lägre belopp för ettvart av de följande.

Utredningens förslag i denna del har mötts av kritik i flera remissyttranden.

Enligt min mening finnes icke anledning ändra den hittills gällande ord­

ningen på denna punkt. Vad härutinnan anförts i samband med införandet av

bestämmelserna om barnbidragen (prop. 1939:28) torde alltjämt äga gil­

tighet.

Jag förordar sålunda ett bibehållande av nu gällande differentieringsgrun-

der med ett högre barnbidrag för barn som uppnått 10 års ålder än för barn

under nämnda ålder. Detta bidrag skall utgå oberoende av om barnet under­

visas i Sverige eller ej. Vidare bör liksom hittills barnbidragen för barn

under 10 år utgå med högre belopp för det första barnet än för de följande.

Då det från angivna utgångspunkter gäller att taga ställning till bidrags­

beloppen, anser jag mig böra förorda, att i reglementsbestämmelserna in-

skrives de belopp, som för närvarande utgår inberäknat tillägg av prisutjäm-

17

ningsmedel. Förhöjning av angivna belopp bör under vissa förhållanden kun­ na ske i enlighet med i det följande angivna grunder.

För barn under 10 år föreslår jag, i konsekvens med vad jag förut an­ fört, att barnbidraget för år räknat fastställes till 1 000 kronor för det första barnet och 750 kronor för varje ytterligare barn. Utredningens förslag att, i förekommande fall, tillägg till angivna belopp skulle kunna fastställas av Kungl. Maj:t med hänsyn till levnadskostnaderna å tjänstemannens statio- neringsort har jag icke ansett mig kunna biträda.

För barn, som fyllt 10 år, innebär mitt förslag ett belopp av 3 000 kronor för år. Angivna belopp bör i likhet med andra biförmåner enligt avlönings- bestämmelserna vara fast; några regler om rörlighet vill jag sålunda ej för­ orda. Kungl. Maj:t bör emellertid äga möjlighet medge viss förhöjning härav främst i fall, då barnet erhåller utbildning vid undervisningsanstalt i Sve­ rige. Såsom vid remissbehandlingen från olika håll framhållits torde emel­ lertid i vissa fall motsvarande kostnader kunna uppkomma för undervis­ ning som anordnas i stationeringslandet, exempelvis om tjänstemän på viss ort, som saknar svensk skola, anordnar utbildning genom svensk lärare efter svensk skolplan. Jämväl för dylika fall synes Kungl. Maj:t böra äga möjlighet att med beaktande av föreliggande omständigheter medge förhöj­ ning högst motsvarande den, som kunde ha förekommit vid utbildning i Sverige. Jag förutsätter, att före Kungl. Maj:ts prövning av frågan om för­ höjning av det fasta beloppet, 3 000 kronor, yttrande skall ha inhämtats från utrikesförvaltningens lönenämnd. Kostnaderna för medgivna förhöjningar föreslår jag skola bestridas från den under utrikesförvaltningens anslag till avlöningar upptagna anslagsposten Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, delposten Särskilda förmåner i övrigt.

1 överensstämmelse med utredningens förslag förordar jag, att rätten till barnbidrag skall utsträckas till att omfatta all utomlands stationerad, löne- gradsplacerad personal. Barnbidrag bör sålunda utgå jämväl till pressatta­ chéer och icke slutligt antagna attachéer. Jämväl lantbruksattachéer bör komma i åtnjutande av denna förmån; härav betingad ändring föreslår jag skola göras i de för angivna tjänstemän meddelade särskilda bestämmelser­ na i förevarande paragraf, i samband varmed även rätt till utomeuropeiskt tillägg bör inskrivas i stadgandet.

Jag finner mig likaledes böra tillstyrka utredningens förslag att rätt till barnbidrag skall föreligga endast för barn med svenskt medborgarskap.

Utredningen har föreslagit, att tjänsteman skall äga rätt åtnjuta barnbi­ drag endast för eget barn eller adoptivbarn. Gällande bestämmelser anknyter på denna punkt till att försörjningsplikt mot barnet föreligger för tjänste­ mannen. Med beaktande jämväl av vad härvidlag anförts under remissbe­ handlingen, föreslår jag att den nuvarande regeln bibehålies. I anslutning till utredningens förslag förordar jag emellertid en sådan komplettering av stadgandet att tjänsteman, för den händelse han är hemskild eller frånskild och andra maken tillerkänts vårdnaden om barnet, icke skall äga uppbära

2

Iiihang till riksdagens protokoll 1:955. 1 samt. Nr 171

Kungl. Maj. ts proposition, nr 171

barnbidrag med högre belopp än tjänstemannen jämlikt dom eller avtal är

pliktig utge såsom underhållsbidrag för barnet.

Enligt gällande bestämmelser utgår i princip barnbidrag fr. o. in. den dag

tjänstemannen på grund av honom meddelat förordnande inträder i utöv­

ning av den befattning, varmed förmånen är förenad, t. o. m. den dag han,

i anslutning till förordnandets upphörande, upphör att utöva befattningen.

Utredningen har föreslagit, att barnbidrag för barn, som åtnjuter undervis­

ning vid internatskola i Sverige, skall få åtnjutas intill utgången av det

kalenderhalvår, under vilket förflyttning till hemlandet sker. Under re­

missbehandlingen har framförts förslag om att barnbidraget skall få bibe­

hållas intill utgången av löpande läsår. Jag delar uppfattningen att viss

möjlighet till bibehållande av barnbidrag för tid efter hemflyttningen bör

öppnas i här avsedda fall och kan även godtaga utredningens förslag som

en huvudregel. Då emellertid den tid, varunder behov föreligger av att ha

barn kvar i internatskola, kan vara mycket varierande alltefter den tidpunkt

på året då hemflyttning sker och även kan påverkas av vilka möjligheter

som föreligger att få bostad i samband med återflyttningen, bör Kungl. Maj :t

erhålla möjlighet att efter prövning av omständigheterna i det enskilda fal­

let medge en förlängning av avsedda tid; barnbidraget bör dock icke få

bibehållas under längre tid än högst ett år efter förflyttningen. Jag förut­

sätter att yttrande från utrikesförvaltningens lönenämnd skall ha inhäm­

tats före prövningen av framställning om dylik förlängning.

Såsom statskontoret påpekat är tjänsteman skyldig underkasta sig änd­

ring i här ifrågavarande bestämmelser. Då vidare de ställningstaganden,

till vilka jag kommit, innebär att övergångsbestämmelser icke torde vara

påkallade i samma omfattning som vid ett genomförande av utredningens

förslag, finner jag mig icke böra föreslå några dylika bestämmelser.

Jag förutsätter givetvis, att vid ett genomförande av förut angivna förslag

utgående prisutjämningstillägg skall minskas i den omfattning de motsva­

rar förmåner, som kommer att utgå från annan anslagspost.

I författningsförslaget har — utöver förut motiverade ändringar i fråga

om barnbidragen — inarbetats den av riksdagen beslutade höjningen till

10 000 kronor av bidraget för inköp av bil (jfr III ht, p. 1).

Till de ändringar, som kan föranledas i bestämmelserna om barntillägg

i prästlönereglementet, torde jag få återkomma i samband med redovis­

ningen av vissa förslag till ändringar i specialavlöningsreglementena.

Fly inge hingstdepå och stuteri. Efter indragandet av Strömsholms hingst­

depå kommer representationsbidrag allenast att utgå till chefen för Flyinge

hingstdepå och stuteri. Av skäl, som anförts under 13 §, föreslår jag, att

ändring i bestämmelsen om representationsbidrag göres med verkan redan

fr. o. in. den 1 juli 1955.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

Kangl. Maj:ts proposition nr 171

39 §.

19

Tjänstedräkt och tjänstetecken m. m.

I anslutning till förenämnda förslag rörande flygnavigatörer föreslås, att punkten 3 av de i 39 § meddelade särskilda bestämmelserna för försvaret kompletteras på sådant sätt, att flygnavigatörer i lönegraderna Me 14 och 16 likställes med fältflygare i samma lönegrader.

41 §.

Grundläggande bestämmelser om sjukvård

Allmänna bestämmelser

Enligt 3 mom. av förevarande paragraf skall tjänsteman i fall, som avses i 28 § III andra stycket och IV Saar, avstå från sådan ersättning av stats­ medel för kostnader för sjukvård, som eljest kunnat utgå enligt 41—48 §§ Saar. Angivna förmåner skall i enlighet härmed avstås, om tjänsteman är avstängd från tjänstgöring av annan anledning än på grund av vägran att underkasta sig läkarundersökning, anhallen sasom misstänkt för brott eller häktad för brott eller om han undergår frihetsstraff. Samma gäller om tjänsteman avhåller sig från tjänstgöring utan att ha erhållit ledighet eller kunnat styrka giltigt förfall.

Genom förevarande föreskrift göres icke inskränkning i den rätt till sjuk­ vårdsförmåner, som må tillkomma tjänsteman enligt allmän lag.

Såsom framgår av‘vad jag anfört under 28 § kommer fr. o. m. den 1 juli 1955 avstängning i judiciell ordning att kunna ske beträffande vissa domare. Dylik avstängning och därmed förenade löneavdrag kommer att regleras i lagen om avstängning av domare och med stöd därav meddelade föreskrifter.

Jag torde här få anmäla frågan om vilken verkan avstängning enligt lagen bör ha på de sjukvårdsförmåner, som tillkommer domare, på vilken Saar är tillämpligt. Erinras må härvid till en början att tjänsteman är skyl­ dig underkasta sig ändring i bestämmelserna om sjukvård i Saar.

Enligt min mening bör här avsedda fall av avstängning medföra samma konsekvenser beträffande rätten till ersättning för sjukvårdskostnader som de fall av avstängning i administrativ ordning, vilka avses i 28 § III andra stycket Saar i dess gällande lydelse. Vederbörande bör alltså under avstäng­ ningstiden avstå från annan ersättning för sjukvårdskostnader än som må tillkomma honom enligt allmän lag. I fall då enligt lagen om avstängning av domare verkställt löneavdrag skall återgå, d. v. s. om ej dom pa avsätt­ ning följer, skall jämväl rätten till sjukvårdsförmåner för avstängningsti­ den återställas.

I författningsförslaget har i enlighet härmed förevarande fall av avstäng­ ning likställts med de i 3 mom. nu upptagna.

20

Kiingl. Maj.ts proposition nr 171

Särskilda bestämmelser

I anslutning till förenämnda förslag beträffande flygnavigatörer föreslås,

att punkten 2 av de i förevarande paragraf meddelade särskilda bestämmel­

serna för försvaret kompletteras på sådant sätt, att flygnavigatörer i löne­

graderna Me 14 och 16 likställes med fältflygare i samma lönegrader.

II. Övriga avlöningsreglementen m. m.

Vissa ändringar erfordras jämväl i avlöning sreglementet för folkskolan

den 30 juni 1948 (nr 437), avlöningsreglementet för övningslärare den 9

juni 1950 (nr 386) och prästlönereglementet den 29 juni 1951 (nr 577)

ävensom i de i kungörelsen den 22 juni 1951 (nr 586) angående statsbidrag

till centrala verkstadsskolor intagna lönebestämmelserna.

I fråga om samtliga angivna avlöningsreglementen gäller, att deras ly­

delse icke har fastställts av riksdagen. Statsbidragskungörelsen för de cen­

trala verkstadsskolorna är utfärdad av Kungl. Maj :t, sedan riksdagen god­

känt vissa huvudgrunder för lönereglering för lärarpersonalen vid nämnda

skolor. Med hänsyn härtill begränsar jag mig beträffande ifrågavarande

författningar till att redovisa de erforderliga ändringarna.

Avlöningsreglementet för folkskolan (Arf)

Anställnings- och avlöningsvillkor för småskollärare m. fl. vid uppehål­

lande av folkskollärartjänst. I kungörelsen 1954: 230 har meddelats bestäm­

melser att tillämpas under läsåren 1954/55—1960/61 angående småskol-

lärares övertagande av undervisningen i tredje klassen i folkskolor av A-

formen, vid vilka eljest skulle nyanställas icke-ordinarie folkskollärare eller

meddelas fortsatt förordnande för extra folkskollärare, som ej avlagt folk­

skollärarexamen. Till dylik tjänstgöring må ifrågakomma endast sådan små­

skollärare, som under närmast föregående läsår uppehållit undervisningen

i motsvarande läraravdelning av andra klassen, dock må, om läraren vid

nämnda läsårs slut frånträtt sin tjänstgöring vid skolan, annan småskol­

lärare ifrågakomma. Här avsedd småskollärare är skyldig att mot ersätt­

ning enligt de för timlärare i småskola gällande grunderna meddela under­

visning i egen avdelning 2 veckotimmar utöver honom enligt 4 § 2 mom.

första stycket Arf åliggande undervisningsskyldighet.

I fall, som avses i nämnda kungörelse, bibehåller sålunda vederbörande

sin anställning som småskollärare. Då småskollärare, lärare vid mindre

folkskola eller biträdande lärare eljest anställes för tjänstgöring på folk-

skolestadiet, erhåller läraren förordnande som extra folkskollärare. Enligt

för innevarande läsår av Kungl. Maj :t genom beslut den 30 juni 1954 med­

delade bestämmelser äger läraren därvid — i den mån det är för honom

förmånligare än en tillämpning av eljest gällande bestämmelser — under

förordnandet uppbära läsårsdaglön enligt löneklassen närmast över den, i

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

21

vilken han är placerad såsom småskollärare, lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare. Ordinarie eller extra ordinarie småskollärare, lä­ rare vid mindre folkskola eller biträdande lärare, vilken under redovis­ ningsåret 1954/55 förordnas som extra folkskollärare och till följd härav erhåller minskade löneförmåner, må vidare kunna erhålla lönefyllnad en­ ligt vissa grunder.

Bestämmelser om tjänsteförening har intagits i 5 § Arf. Dessa bestäm­ melser medför intet hinder mot att ordinarie eller extra ordinarie småskol­ lärare förordnas som extra folkskollärare.

I fråga om avlöning åt ordinarie lärare som är tjänstledig för att uppehålla annan lärartjänst stadgas i It § 2 mom. Arf följande:

Förordnas ordinarie folkskollärare eller småskollärare att med full tjänst­ göring uppehålla annan folkskollärar- respektive småskollärartjänst, skall han i avlöningshänseende behandlas som om den uppehållna tjänsten vore ordinarie och läraren ordinarie innehavare av densamma samt sålunda frånträda samtliga med den egna tjänsten förenade avlöningsförmåner. Vad här sagts om småskollärare äger även tillämpning å lärare vid mindre folk­ skola och biträdande lärare.

Vad ovan sagts skall gälla jämväl i den mån förordnandet avser ferietid. Därest förordnandet omfattar eller enligt vad i 3 § 3 inom. sägs skall anses omfatta hel termin, skall vad i första stycket sagts gälla även i fråga om sådan ferietid, som infaller under samma kalenderhalvår som terminen men icke omfattas av förordnandet.

I en av skolöverstyrelsen med yttrande den 10 november 1953 överlämnad framställning har Sveriges småskollärarinneförbund hemställt om pensions- rätt för vissa småskollärare, som tjänstgör på folkskolestadiet, och därvid anfört i huvudsak följande.

Vid tjänstgöring på folkskolestadiet skall småskollärarinna förordnas till extra folkskollärare och alltså tillhöra lönegrad Cg 17. I regel torde de små­ skollärarinnor, som vikarierar på folkskolestadiet, icke tillhöra de yngsta, utan regelmässigt torde de inneha ordinarie småskollärartjänst. Eftersom de är tjänstlediga från denna, behåller de alltså sin pensionsrätt under tiden för tjänstgöringen på folkskolestadiet. Enligt den tolkning, som givits åt pensionsbestämmelserna, äger de också därvid tillgodoräkna tjänstgörings­ tiden på folkskolestadiet såsom tjänstår för pension såsom småskollärarinna.

Emellertid blir det med den förutsebara utökningen av denna användning av småskollärarinnor på folkskolestadiet allt vanligare att dylik tjänstgöring verkställes också av småskollärarinnor, som icke erhållit ordinarie små­ skollärartjänst. Om en sådan lärarinna omedelbart före tjänstgöringen på folkskolestadiet varit extra ordinarie småskollärarinna, kan hon — på grund av det speciella extraordinariebegrcppet inom folk- och småskolan — icke få behålla sin pensionsrätt såsom extra ordinarie småskollärarinna under tjänstgöringen på folkskolestadiet. Hon mister alltså sin pensionsrätt och kan aldrig få någon ny pensionsrätt, så länge hon tjänstgör på folkskolesta­ diet. Lika bekymmersamt i pensionshänseende är det för dem, som tar vi­ kariat på folkskolestadiet innan de någon gång varit extra ordinarie små­ skollärarinnor.

Detta problem har en alldeles speciell aktualitet för ett stort antal små­ skollärarinnor i Norrbotten. Inom många av skoldistrikten längst i norr

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

har nämligen rått en utpräglad brist på folkskollärare under en mycket lång

tid. Det är t. ex. icke ovanligt i dessa skoldistrikt med småskollärarinnor,

som redan tjänstgjort på folkskolestadiet i It)—15 år. För dessa lärarinnor

är pensionsfrågan nu brännande.

I sitt yttrande över framställningen har skolöverstyrelsen tillstyrkt den­

samma och därvid framhållit, att behov föreligger av en fastare reglering av

löne- och anställningsförhållandena för småskollärare vid tjänstgöring å

folkskolestadiet, då det kan förväntas, att småskollärare i ökad utsträckning

reguljärt kommer att lagas i anspråk för sådan vikariatstjänstgöring. Den­

na fråga får därvid enligt överstyrelsens mening ses i nära samband med de

särskilda åtgärder, vilka av statsmakterna under senare år vidtagits för

att utsträcka folkskollärarnas arbetsområde till de högre skolorna. I kon­

sekvens därmed avses nämligen i första hand småskollärare i motsvarande

utsträckning tagas i anspråk för täckande av uppkommande underskott av

lärare på folkskolestadiet.

Enligt överstyrelsens mening bör småskollärare, som redan innehar ordi­

narie eller extra ordinarie anställning som småskollärare, under förordnande

att uppehålla folkskollärartjänst — vare sig förordnandet avser hel termin

eller endast del därav — icke förordnas som extra folkskollärare. I stället

bör i anställnings- och avlöningshänseende så anses, som om läraren under

förordnandet är innehavare av anställning som småskollärare, varvid dock

lönen och tjänstgöringsskyldigheten bör bestämmas på visst i det följande

angivet sätt. I sådant fall bör bestämmelserna i 11 § 2 mom. Arf i tillämp­

liga delar få äga motsvarande giltighet även på extra ordinarie småskollä­

rare. Läraren skall sålunda frånlräda samtliga med den egna tjänsten för­

enade avlöningsförmåner, vilket bör gälla jämväl i den mån förordnandet

avser ferietid. Vid helterminsförordnande skall detla gälla även i fråga om

sådan ferietid, som infaller under samma kalenderhalvår som terminen men

icke omfattas av förordnandet. En extra ordinarie småskollärare, som be­

viljas tjänstledighet för att hel termin uppehålla folkskollärartjänst, bör

sålunda avstå lön från den egna tjänsten för hela kalenderhalvåret och i

stället äga uppbära motsvarande avlöningsförmåner å den uppehållna tjänsten.

Här avsedd tjänstgöring bör författningsenligt få tillgodoräknas som

tjänstår för pension som småskollärare.

Genom den föreslagna anordningen kommer kalendermånadslön att utgå

i stället för läsårsdaglön. Härigenom undanröjes åtskilliga ojämnheter i den

nuvarande löneberäkningen, vilka sammanhänger med dels skillnaden i be­

lopp mellan kalendermånadslön och läsårsdaglön, dels skillnaden mellan

förordnande under hel termin och under del av termin. Vid förordnande kor­

tare tid än en termin kan nämligen för närvarande ersättningen bli ganska

betydande, eftersom ferielön ej skall avstås å småskollärartjänsten och läs­

årsdaglön utgår å folkskollärartjänsten.

Småskollärare, som icke redan innehar ordinarie eller extra ordinarie

anställning som småskollärare och icke heller är pensionerad, bör om för­

utsättningar härför föreligger enligt 3 g Arf, vid förordnande å folkskollärar-

23

tjänst anställas såsom extra ordinarie småskollärare på sätt i nämnda stadgande anges. Anställes sålunda småskollärare under pågående termin för tjänstgöring å folkskolestadiet till terminens slut och har hon i samma skoldistrikt varit anställd som extra ordinarie eller extra småskollärare under den förflutna delen av terminen, bör hon erhålla extra ordinarie anställning, vilken i dylikt fall skall omfatta hela det kalenderhalvår, under vilket ter­ minen infaller.

I övriga fall bör småskollärare anställas som extra småskollärare, varvid dock under enahanda förhållanden som förut sagts förordnande som extra ordinarie småskollärare bör erhållas vid tidigare tjänstgöring under ter­ minen inom samma skoldistrikt.

Vid löneawägningen för här angivna småskollärare bör uppmärksammas, att extra folkskollärare utan föreskriven kompetens för närvarande åtnjuter lön enligt löneklass 17. En lägre löneklassplacering synes därför icke lämplig för de småskollärare, vilka erhåller förordnande a folkskolestadiet. Extra småskollärare hänföres för närvarande till löneklasserna 11—14, extia ordinarie till 13—16 och ordinarie till 15—18. För de extra och extra ordinarie småskollärarnas del innebär detta, att lönen bör utgå enligt löne­ klass 17. De ordinarie småskollärarna skulle emellertid genom en sådan löneawägning i vissa fall åsamkas löneminskning, överstyrelsen föreslår därför, att småskollärare under vikariat å folkskollärartjänst skall åtnjuta lön enligt löneklass närmast överstigande den, i vilken hon är placerad som småskollärare, dock lägst löneklass 17. I konsekvens härmed bör undervis- ningsskyldigheten vara densamma som för folkskollärare.

För tilläggstimmar på folkskolestadiet bör timarvode utgå enligt för folk­ skolan gällande grunder eller, vid den tidpunkt då utlåtandet avgavs, efter TC 17.

Här ifrågavarande småskollärare bör självfallet på vanligt sätt placeras och uppflyttas i löneklass i småskollärartjänsten.

Den i det föregående föreslagna regleringen avses i tillämpliga delar skola gälla även biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor, ävensom nomadlärare, lärare vid sjukvårdsanstalt och barnhem samt övriga befatt­ ningshavare, vilka anges i 1 § 2 mom. Arf, i den mån vederbörande avlagt småskollärarexamen.

Från bestämmelserna bör undantagas pensionsavgångna småskollärare, vilka anställes och avlönas enligt kungörelsen 1950:515. Bestämmelserna bör ej heller äga tillämpning å sådana småskollärare som avses i förut­ nämnda kungörelse 1954: 230 eller som undervisar i hjälpklass å folkskole­ stadiet enligt Kungl. Maj :ts brev den 11 maj 1951, eftersom ifrågavarande småskollärare tjänstgör å folkskolestadiet utan att uppehålla iolkskollärar- tjänst.

Utlåtanden i ärendet bär vidare avgivits av statskontoret den 9 december 1953 och av statens lönenämnd den 11 december 1953. Varken statskontoret eller lönenämnden har funnit anledning till erinran mot av överstyrelsen

Kungl. Maj.ts proposition nr 171

24

framlagda förslag. Lönenämnden förutsätter emellertid, att de föreslagna

bestämmelserna skall äga tillämpning i samtliga de fall, då småskollärare

anställes såsom folkskollärare eller uppehåller folkskollärartjänst.

De särskilda åtgärder, vilka av statsmakterna under senare år vidtagits

lör att tillgodose det ökade behovet av lärare vid de högre skolorna, har

bl. a. medfört ett visst underskott å folkskollärare med föreskriven kompe­

tens för undervisning å folkskolestadiet. Det har då fallit sig naturligt att

i första hand anlita småskollärare för att täcka den uppkomna lärarbristen

på folkskolestadiet.

I likhet med skolöverstyrelsen finner jag det icke tillfredsställande, att

småskollärare, som icke innehar ordinarie tjänst, skall vara ogynnsammare

ställd i pensionshänseende under uppehållande av vakant folkskollärartjänst

än om han bestred småskollärartjänst. Skolöverstyrelsens förslag syftar till

att åstadkomma likställdhet i detta hänseende. Med hänsyn härtill anser jag

mig i huvudsak kunna godtaga förslaget. Jag ansluter mig även till skol­

överstyrelsens uppfattning att undervisningsskyldigheten för här avsedda

småskollärare skall vara densamma som för folkskollärare. Det torde an­

komma på Kungl. Maj :t att besluta om timarvode för tilläggstimmar i här

avsedda fall.

Skolöverstyrelsen har vidare föreslagit, att här ifrågavarande anordning

skall tillämpas jämväl beträffande biträdande lärare och lärare vid mindre

folkskola ävensom beträffande nomadlärare, lärare vid sjukvårdsanstalt och

barnhem samt övriga befattningshavare, vilka avses i 1 § 2 mom. Arf, i den

mån vederbörande avlagt småskollärarexamen. Även detta förslag anser jag

mig kunna biträda.

Vad åter angår den ifrågasatta löneställningen för här avsedda lärare kan

jag icke ansluta mig till skolöverstyrelsens förslag, att lönen skall utgå

efter löneklassen närmast över den, i vilken läraren är placerad såsom små­

skollärare. Erinras må nämligen, att biträdande lärare och lärare vid mind­

re folkskola enligt Arf i innehavande anställning äger åtnjuta lön enligt lö­

neklassen närmast över den, i vilken han är placerad. För ordinarie sådan lä­

rare skulle alltså uppehållande av folkskollärartjänst icke innebära någon

löneförbättring. Härtill kommer, att nu gällande bestämmelser möjliggör för

småskollärare att vid förordnande å folkskollärartjänst erhålla lön efter den

högsta för extra folkskollärare gällande löneklassen, d. v. s. löneklass 20.

En jämförelse med löneförmånerna till ordinarie småskollärare, som under­

visar i tredje klass enligt kungörelsen 1954: 230, ger dessutom vid handen,

att dylik lärare som uppnått slutlöneklassen skulle erhålla högre lön än en

ordinarie småskollärare i slutlöneklassen som uppehåller vakant folkskol­

lärartjänst och därvid kan komma att undervisa i vilken som helst av folk-

skolestadiets klasser. Den senare läraren skulle enligt skolöverstyrelsens

förslag kunna erhålla lön högst enligt löneklass 19, medan den förre erhål­

ler lön efter löneklass 18 jämte timarvode för två undervisningstimmar i

veckan, vilket sammanlagt ger mera än lön i 19 löneklassen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

25

Till undvikande av dessa ojämnheter i lönehänseende vill jag därför för­ orda, att småskollärare, som förordnas att med full tjänstgöringsskyldighet uppehålla folkskollärartjänst, erhåller lön efter den löneklass, som med två enheter överstiger den i vilken han är placerad såsom småskollärare, dock lägst efter löneklass 17, som är den lägsta för extra folkskollärare gällande löneklassen.

De föreslagna bestämmelserna bör, i enlighet med vad jag tidigare för­ ordat, gälla även biträdande lärare, lärare vid mindre folkskola och sådana i 1 § 2 mom. Arf nämnda befattningshavare som avlagt småskollärarexa- men. Undantagna från bestämmelserna bör däremot, i anslutning till vad skolöverstyrelsen föreslagit, vara pensionsavgångna småskollärare, småskol­ lärare, som avses i kungörelsen 1954:230, samt småskollärare, som under­ visar i hjälpklass på folkskolestadiet och som avlönas enligt av Kungl. Maj:t den 11 maj 1951 meddelade bestämmelser.

Erforderliga bestämmelser rörande anställnings- och avlöningsförhållan­ dena för småskollärare m. fl. vid förordnande att med full tjänstgörings­ skyldighet uppehålla folkskollärartjänst bör, därest riksdagen icke har något att erinra däremot, intagas i Arf.

Frågan om tjänstårsberäkning i pensionshänseende för sådana icke-ordi- narie småskollärare, som uppehållit folkskollärartjänst under tid före de nya bestämmelsernas ikraftträdande, torde få prövas av Kungl. Maj :t i här­ för föreskriven ordning.

Skyldighet att mottaga tjänstebostad. I prop. 1955: 98 angående vissa frå­ gor rörande tjänstebostäderna för folkskolans lärare har uttalats, att vid bifall till i propositionen framlagda förslag vissa ändringar erfordras i bl. a. avlöningsreglementet för folkskolan.

Angivna ändringar berör 26 § 1 mom. Arf, vilket stadgande reglerar lära­ res skyldighet att mottaga tjänstebostad. Beträffande ändringarnas sakliga innebörd torde jag få hänvisa till den i förenämnda proposition (s. 15—19) lämnade redogörelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

Avlöningsreglementet för övningslärare

Ändringar i anledning av prop. 1955: 25. I anslutning till riksdagens be­ slut i anledning av prop. 1955: 25 bör vissa ändringar ske i avlöningsregle­ mentet för övningslärare. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att be­ sluta härom.

Ändringar erfordras vidare bl. a. i stadgan för övningslärare och i timlä- rarkungörelsen. Frågan om företagande av dessa ändringar torde framdeles få anmälas för Kungl. Maj :t.

Resekostnadsersättning m. m. till vissa lärare i övningsämnen. Enligt 7 § stadgan för övningslärare må i övningslärartjänst med minst 15 veckotim­ mars undervisningsskyldighet ingå tjänstgöring vid mer än en skola. I fråga

26

om folkskolan avses därvid med skola skoldistrikt. Fyllnadstjänstgöring

kan alltså ej fullgöras vid annan folkskola i samma distrikt.

Ordinarie eller extra ordinarie lärare, som å sin tjänst meddelar under­

visning minst 14 veckotimmar, må därutöver enligt 12 § 1 mom. stadgan

tillgodoräkna högst tre veckotimmar, då fyllnadstjänstgöring föranleder

tidsödande resor.

Medför fyllnadstjänstgöring kostnader för resor, skall dessa enligt 17 §

avlöningsreglementet för övningslärare och 4 § tilläggsbestämmelserna till

reglementet ersättas med skäligt belopp. Resa med järnväg ersättes därvid

efter klass III. Dagtraktamente utgår icke. Där det skulle medföra större

olägenhet för läraren att resa till eller från stationeringsorten samma dag,

som han har fyllnadstjänstgöring å annan ort, och läraren därför övernattar

utom stationeringsorten, må traktamente utgå med elva kronor för natt.

Ersättningens belopp bestämmes av skolöverstyrelsen eller, efter överstyrel­

sens bemyndigande, av rektor vid statlig skola eller skolstyrelsen vid an­

nan skola. För lärare anställd vid folkskola eller fortsättningsskola bestäm­

mes dock ersättningens belopp av skolstyrelsen, sedan statens folkskolin­

spektör avgivit yttrande.

De nu återgivna bestämmelserna är endast tillämpliga å ordinarie och

extra ordinarie övningslärare. De i 23 § avlöningsreglementet intagna be­

stämmelserna rörande timlärare innehåller ingen föreskrift om resekost-

nadsersättning in. m. Timlärare vid fortsättningsskolan kan emellertid en­

ligt 8 § tilläggsbestämmelserna till reglementet under vissa betingelser er­

hålla ersättning för resor mellan bostadsort och kursort samt mellan kurs­

orter i samband med tillträdande och avslutande av tjänstgöring vid fort­

sättningsskolan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 171

I skrivelse den 7 maj 1951 med förslag till kungörelse om bestridande un­

der budgetåret 1950/51 av kostnaderna för avlöning enligt avlöningsregle­

mentet för övningslärare m. in. hemställde skolöverstyrelsen, att Kungl.

Maj:t måtte utfärda föreskrifter, att ersättning för resor i samband med

fyllnadstjänstgöring, skulle utgå även till timlärare. I skrivelse den 26 mars

1952 med överlämnande av ett antal ansökningar från timlärare i övnings-

ämnen om resekostnadsersättning in. m i samband med tjänstgöring i flera

skolor förnyade skolöverstyrelsen sin ifrågavarande hemställan.

I skrivelse den 29 november 1952 anför Svenska facklärarförbundet bl a,

följande.

Enb0t bestämmelserna i avlöningsreglementet för övningslärare samt kun­

görelsen angaende tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet för öv-

mngslarare kan resekostnads- och traktamentsersättning för övningslärare

flm!Lani-aSt l *amba'ld ™ed fyllnadstjänstgöring. Då emellertid begreppet

fyllnadstjänstgöring för folkskolans lärare förutsätter tjänstgöring "i olika

skoldistrikt har angivna bestämmelser kommit att verka synnerligen orätt­

27

vist I de stora norrlandsdistrikten erhålla sålunda inte lärarna reseersätt­

ning vid tjänstgöring vid flera skolor inom samma distrikt trots de stora

avstånden mellan skolorna. Detta medför inte endast eu orättvisa ur larar-

nas synpunkt, vilka i flera fall få sina inkomster väsentligt minskade pa

grund av de dryga resekostnaderna, utan medför även att ifragavarande

skoldistrikt ha exceptionella svårigheter att erhålla kompetenta lararkraf-

ter

För att ernå en tillfredsställande ändring av nuvarande bestämmelser be­

träffande utbetalande av rese- och traktamentsersättning till övningslärare

bör inte kravet på fyllnadstjänstgöring upprätthållas for dylik ersättnings

utbetalande Likaledes bör bestämmelserna i 12 § 1 mom. stadgan for ovnings-

lärare ändras såtillvida, att ordinarie och extra ordinarie lärare, som a sin

tjänst meddelar undervisning minst 14 veckotimmar, därutöver ma tillgodo­

räkna högst tre veckotimmar då tjänstgöringen föranleder tidsödande resor.

Även här föreslås sålunda att förmånerna i samband med tidsödande resor

inte skola vara sammankopplade med begreppet fyllnadstjänstgöring.

Förbundet hemställer, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga sådana åtgärder att

resekostnadsersättning och traktamente till övningslärare kommer att utgå

oberoende av om läraren har fyllnadstjänstgöring eller ej; reseersättningen

bör härvid fastställas på sådant sätt att den utgår för samtliga lärare, som

måste förflytta sig mer än tre kilometer mellan de olika skolor, där under­

visningen fullgöres. Vidare hemställes, att ordinarie och extra ordinarie öv­

ningslärare vid folkskolan erhåller rätt att vid tidsödande resor tillgodo­

räkna högst tre veckotimmar utöver den fastställda undervisningsskyldig-

heten å tjänsten, därest tjänstgöringen utgör minst 14 veckotimmar, obe­

roende av om fyllnadstjänstgöring föreligger eller ej.

Över framställningen har skolöverstyrelsen, statens lönenämnd och stats­

kontoret efter remiss avgivit utlåtanden.

Skolöverstyrelsen ansluter sig i sitt utlåtande till Svenska facklärarför­

bundets uppfattning och tillstyrker framställningen, dock med den begräns­

ningen att avståndet mellan skolorna bör överstiga 5 km för att resekost­

nadsersättning skall utgå.

Statens lönenämnd finner i och för sig sakliga skäl tala för att övnings­

lärare, som tjänstgör vid flera skolor inom samma skoldistrikt, i fråga om

rätt till resekostnadsersättning och traktamente samt rätt att tillgodoräkna

högst tre veckotimmar för tidsödande resor behandlas som om 17 § avlö-

ningsreglementet för övningslärare, jämförd med 4 § tilläggsbestämmelser­

na till samma reglemente, samt 12 § 1 mom. stadgan för övningslärare va­

rit tillämpliga å honom, d. v. s. som om fall av fyllnadstjänstgöring förelig­

ger.

Statskontoret

ifrågasätter, huruvida tillräckliga skäl föreligger att för

folkskolans övningslärare införa generell rätt till resekostnads- och trakta­

mentsersättning, då fråga icke är om fyllnadstjänstgöring och hänvisar här­

vid till 1941 års lärarlönesakkunnigas uttalande (prop. 1950: 234, s. 38), att

fråga om dylik ersättning hör få prövas av Kungl. Maj:t.

I utlåtande den 20 oktober 1953 över ett av särskild utredningsman inom

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

28

ecklesiastikdepartementet den 22 maj 1953 avgivet förslag angående änd­

rade grunder för statsbidrag till avlönande av övningslärare samt fördelning

av kostnader för avlöning vid fyllnadstjänstgöring in. m. berör skolöver­

styrelsen de av facklärarförbundet upptagna spörsmålen och anför därvid

bl. a.

Enligt bestämmelserna i 17 § avlöningsreglementet för övningslärare och

4 § tilläggsbestämmelserna till detta reglemente kan resekostnads- och trak-

tamentsersättning till övningslärare utgå endast i samband med fyllnads­

tjänstgöring. Då emellertid begreppet fyllnadstjänstgöring för folkskolans

lärare förutsätter tjänstgöring i olika skoldistrikt, utgår f. n. icke sådan

ersättning till övningslärare vid tjänstgöring vid flera skolor inom samma

distrikt. För att över huvud extra ordinarie och ordinarie övningslärartjäns-

ter skola kunna inrättas inom många skoldistrikt, måste tjänstgöringen för-

läggas till skilda skolor inom distriktet. I landsbygdsdistrikten, där avstån­

den ofta äro stora mellan skolorna, medföra resorna mellan de olika sko­

lorna dryga kostnader. Då dessa kostnader åvila läraren, ha svårigheter ofta

yppat sig för distrikten att till sådana tjänster förvärva kompetenta lärar-

krafter, vilket förhallande i sin mån bidragit till att minska distriktens in­

tresse för inrättande av reglerade övningslärartjänster. Möjligheten till er­

sättning för läraren för sådana resor skulle utan tvivel vara ägnad undan­

röja dessa olägenheter och därigenom befrämja en mer ändamålsenlig ut­

veckling av övningslärartjänsterna inom landsbygdsdistrikten, överstyrel­

sen föreslår därför en sådan ändring av gällande bestämmelser, att rese- och

traktamentsersättning må utgå till övningslärare vid folk- och fortsätt-

ningsskola vid resa mellan olika skolor inom distriktet, där undervisning

fullgöres, under förutsättning att avståndet mellan skolorna vid sådan resa

överstiger 5 km. ------- — Likaledes böra bestämmelserna i 12 § 1 mom. stad-

gan för övningslärare ändras på sådant sätt, att ordinarie och extra ordina-

l ie lärare, varom här är fråga, som å sin tjänst meddelar undervisning minst

14 veckotimmar, därutöver må tillgodoräkna högst tre veckotimmar, då

tjänstgöring föranleder tidsödande resor.

Skolöverstyrelsen upptager vidare ånyo i sitt utlåtande frågan om rese-

kostnadsersättning m. m. till timlärare i övningsämnen. Då stadgandena

härom får anses avse endast ordinarie och extra ordinarie lärare, har över­

styrelsen icke ansett sig kunna utge ersättning för timlärares resor i sam­

band med fyllnadstjänstgöring. Enligt överstyrelsens mening bör emellertid

ersättning skäligen utgå även för timlärares motsvarande resor. Det kan ex­

empelvis knappast anses skäligt, att en vikarie, som har timlärarförordnan-

de, själv skall bekosta sina resor, medan reseersättning utgår till tjänstens

ordinarie innehavare, överstyrelsen erinrar därvid även, att timlärare icke

äger tillgodoräkna tidsödande resor i samband med fyllnadstjänstgöring

såsom visst antal veckotimmar, överstyrelsen hemställer om sådan ändring

a\ ifrågavarande bestämmelser, att möjlighet att erhålla resekostnadser-

sättning och traktamente beredes även timlärare i övningsämnen i samband

med fyllnadstjänstgöring.

I likhet med skolöverstyrelsen finner jag starka skäl tala för att tim­

lärare, som uppehåller ordinarie eller extra ordinarie övningslärartjänst,

Kungl. Maj.ts proposition nr 171

29

med vilken är förenad fyllnadstjänstgöring, och som icke kan beredas extra ordinarie anställning på grund av bristande behörighet eller emedan förord­

nandet omfattar kortare tid än en termin, tillerkännes resekostnadsersätt- ning. Såsom villkor härför bör emellertid gälla, att timläraren fullgör hela den för tjänsten fastställda undervisningen samt att resekostnadsersättning skulle ha utgått, därest han varit innehavare av tjänsten. Jämväl traktamente för natt torde under angivna förutsättningar böra utgå enligt samma grunder och med samma belopp, som gäller för ordinarie och extra ordinarie övnings- lärare med fyllnadstjänstgöring. Däremot bör restid alltjämt icke kunna in­ räknas i undervisningsskyldigheten för timlärare.

Vad åter angår de framställda yrkandena, att begreppet fyllnadstjänstgö­ ring för folkskolans del skulle utsträckas till att avse övningslärares tjänst­ göring vid olika skolor inom samma skoldistrikt, får jag erinra, att jämväl lärare i kunskapsämnen vid folkskolan kan ha sin tjänstgöring förlagd till olika skolor inom det skoldistrikt, där de är anställda. Sist angivna lärare är icke berättigade till av statsmedel utgående resekostnadsersättning in. m. Jag är därför icke beredd att tillstyrka, att övningslärare vid folkskolan av

statsmedel beredes ersättning för resor mellan olika skolor, då fråga icke är om fyllnadstjänstgöring vid skola i annat skoldistrikt. Vid sådant förhål­ lande synes ej heller i angivna fall restid böra få inräknas i undervisnings­ skyldigheten.

Därest riksdagen icke har något att erinra häremot, torde i 23 § avlö- ningsreglementet för övningslärare böra intagas bestämmelse om resekost­ nadsersättning och traktamente till timlärare, som uppehåller ordinarie eller extra ordinarie övningslärartjänst med vilken är förenad fyllnads­ tjänstgöring.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela beslut i anledning a\ de förenämnda framställningar från enskilda lärare, vilka överlämnats av skolöverstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

Prästlönereglementet

Barntillägg till kyrkoherde i svensk församling i utlandet. Bestämmelserna i 29 § 8 mom. prästlönereglementet om barntillägg till kyrkoherde i svensk församling i utlandet torde få ändras efter i princip samma grunder, som i det föregående föreslagits i fråga om de i 33 § Saar upptagna bestämmelser­ na om barnbidrag till utomlands stationerad personal vid utrikesförvalt­ ningen.

Förhöjning av bostadsavdrag för prästerliga tjänstebostäder. I förut om- förmälda prop. 1955: 98 har framlagts förslag till höjning av de i 21 § bo- ställsordningcn för folkskolans lärare upptagna hyresavdragen för tjänste­ bostäder. De föreslagna hyreshöjningarna utgör ett provisorium i avvaktan på de ställningstaganden i tjänstebostadsfrågorna, som kan bli en följd av 1952 års tjänstebostadsutrednings kommande förslag.

Angivna förslag har jag funnit aktualisera frågan om en höjning jämväl

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 171

av de i 33 § prästlönereglementet upptagna bostadsavdragen, vilka i likhet

med hyresavdragen för folkskolans lärare fastställts på grundval av upp­

gifter från 1945 års hyresräkning.

Svenska prästförbundet, som beretts tillfälle att framföra sina synpunk­

ter på frågan, har därvid uttalat bl. a., att förbundet, enär kännedom om

saken erhållits för sent, icke haft möjlighet att taga ställning till frågan

samt att förbundet anser, att en justering av bostadsavdragens storlek bör

föregås av en utredning, som tar hänsyn till bostädernas standard, deras an­

vändning i församlingsarbetet och övriga faktorer, som i detta fall måste

beaktas.

För folkskolans tjänstebostäder hade de sakkunniga för översyn av vissa

statsbidrag på skolväsendets område i sitt betänkande (SOU 1954: 27) fun­

nit en generell hyreshöjning med omkring 25 procent böra ske. Detta pro­

centtal hade valts med hänsyn till att bostadsposten i levnadskostnadsindex

höjts med ungefär detta tal från år 1945 till juni 1954. Det i förenämnda

proposition framlagda förslaget innefattar emellertid en i två hänseenden

differentierad hyreshöjning. Större höjningar föreslås sålunda till en början

för bättre bostäder än för sämre, så att höjningen skall utgöra ungefär 30

procent för A-bostäder, 25 procent för B-bostäder och 15 procent för C-bo-

städer. Vidare föreslås ett högre procenttal för nybyggda A-bostäder — bo­

städer som tagits i bruk som tjänstebostäder efter utgången av år 1950 —

än för äldre dylika bostäder. I medeltal för samtliga nu befintliga tjänste­

bostäder utgör den föreslagna hyreshöjningen ungefär 25 procent.

För de prästerliga tjänstebostäderna är bostadsavdragen ej differentierade

efter bostadskvaliteten på sätt som skett vid folkskolan. För de olika hyres-

grupperna är fastställda ett bostadsavdragsbelopp för domprostar, kyrko­

herdar in. fl. och ett för komministrar m. fl. Bostadsavdragen är beräknade

med utgångspunkt från en såsom normal ansedd bostad om sex rum och

kök för kyrkoherde samt fem rum och kök för komminister, exklusive ex-

peditionsrum. Prästerliga tjänstebostäder finns — till skillnad mot vid folk­

skolan — jämväl i hyresgrupp 5.

Jämväl kyrkoherde- och komministerbostädernas hyror torde komma att

bli föremål för övervägande av tjänstebostadsutredningen, varför en nu före­

tagen höjning liksom i fråga om folkskolan måste utgöra ett provisorium.

Med hänsynstagande till de i viss mån särpräglade förhållandena beträf­

fande de prästerliga tjänstebostäderna har jag funnit mig böra föreslå, att

tills vidare bostadsavdragen, såvitt avser hyresgrupperna 1—4, uppräknas

med ungefär 25 procent och att härigenom framkommande avdrag för hy­

resgrupp 4 göres tillämpliga jämväl för bostäder i hyresgrupp 5. Därest riks­

dagen ej har något att erinra häremot, bör ändring av angivna innebörd

företagas i 33 § 5 mom. prästlönereglementet.

Kungörelsen angående statsbidrag till centrala verkstadsskolor

I förut omförmälda prop. 1955: 25 har jämväl föreslagits vissa ändringar

i löneställningen för rektorer och yrkeslärare vid centrala verkstadsskolor.

31

I anledning av riksdagens beslut i detta avseende torde Kungl. Maj :t få vid­ taga erforderliga ändringar i kungörelsen den 22 juni 1951 (nr 586) angå­ ende statsbidrag till nämnda skolor.

III. Beredskapsersättning i vissa fall

Enligt 37 § 1 mom. Saar utgår enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut, avlöningsförstärkningar och befattningsarvoden m. in. Dylika bestämmelser har meddelats i tilläggsbe­ stämmelserna till Saar. Enligt bilaga D, avd. II B, till dessa bestämmelser utgår i vissa angivna fall särskild ersättning för vecka räknat till tjänste­ män vid statens järnvägar, statens vattenfallsverk, försvarets fabriksverk och Södertälje kanalverk vid fullgörande av s. k. beredskapstjänst. Enligt avd. III D i nyssnämnda bilaga utgår liknande beredskapsersättningar till tjänstemän vid försvaret i vissa fall.

Beträffande grunderna för beredskapsersättningarnas bestämmande får jag hänvisa till de redogörelser härför, som lämnats i prop. 1951: 190 (sid. 8—10), 1952: 204 (sid. 52—54) och 1953: 194 (sid. 19 o. 20).

Med stöd av riksdagens i skrivelse 1948: 351 givna bemyndigande har Kungl. Maj :t medgivit beredskapsersättning till ytterligare några kategorier av tjänstemän. Dessa beslut torde nu böra underställas riksdagens prövning.

Genom beslut den 3 september 1954 har Kungl. Maj :t sålunda på framställ­ ning av försvarets civilförvaltning, med giltighet tills vidare från och med den 1 april 1953 räknat, bemyndigat ämbetsverket att, på därom av chefen för Ostkustens marindistrikt gjord framställning, medge att till kryptout- bildat kanslibiträde, som bestrider beredskapstjänst för kryptotekniker vid marindistriktet, ersättning må utbetalas enligt de grunder, som enligt a\d. III D förenämnda bilaga gäller angående ersättning till civil personal med telefonistgöromål, som bestrider beredskapstjänst.

Kungl. Maj :t har vidare med anledning av en av chefen för marinen gjord framställning genom beslut den 10 september 1954 medgivit, att förråds- mästare vid vissa drivmedelsförråd må för dem åvilande beredskapstjänst- göring beredas motsvarande ersättning, som enligt avd. III D förenämnda bilaga utgår till vid där avsedd central drivmedelsanläggning anställd för- rådsförvaltare eller förrådsmästare, som utöver ordinarie arbetstid tas i an­ språk för bevakningstjänst.

Jag torde vidare få anmäla, att försvarets civilförvaltning i skrivelse den 4 februari 1955, med överlämnande av en av chefen för Västkustens marin­ distrikt hos ämbetsverket gjord framställning, hemställt om bemyndigande att på därom av cheferna för Sydkustens och Västkustens marindistrikt gjorda framställningar medge, att till kanslibiträde, som bestrider bered­ skapstjänst vid marindistrikten, må utbetalas ersättning enligt samma grun­ der som tidigare medgivits beträffande motsvarande befattningshavare vid Ostkustens marindistrikt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 171

32

I ärendet har upplysts, att behov av beredskapstjänstgöring icke torde

föreligga för kryptoutbildad civil personal vid övriga marindistrikt eller vid

kustartilleriet. Icke heller inom armén eller flygvapnet skulle så vara fallet.

För den av ärendet berörda personalen synes föreligga motsvarande tjänst­

göringsförhållanden som vid Ostkustens marindistrikt. Med hänsyn härtill

finner jag mig kunna biträda framställningen. Därest riksdagen godkänner

det den 3 september 1954 lämnade bemyndigandet och icke heller i övrigt

har något att erinra häremot, torde begärt bemyndigande för försvarets ci­

vilförvaltning få meddelas att gälla fr. o. m. den 1 januari 1955.

IV. Löneförmåner till deltagare i kurser i företagsdemokrati

Frågan om ersättning till deltagare i kurs i företagsdemokrati upptogs ur­

sprungligen av Statstjänarkartellen i skrivelse den 14 februari 1949. Efter

att ha framhållit behovet av särskilda kurser i företagsdemokrati för tjänste­

män och arbetare, som fungerar som ledamöter i företagsnämnd eller som

1'öretagsombud, hemställde kartellen, att inom statsförvaltningen anställda

tjänstemän och arbetare måtte vid deltagande i av personalorganisation

anordnad kurs i företagsdemokrati äga åtnjuta, tjänstemän oavkortad lön

och arbetare semesteravlöning, jämte för båda kategorierna fria resor till och

från den plats där dylik kurs hålles.

Efter remissbehandling av framställningen upptog föredragande statsrå­

det frågan i prop. 1950: 139. Därvid anförde föredraganden bl. a.

De organ för information och samråd, som under benämningen företags­

nämnder kommit till stånd inom försvaret, kommunikationsverken och vissa

delar av den allmänna civilförvaltningen, utgöra ett viktigt led i strävandena

att på olika vägar rationalisera statsförvaltningen och samtidigt skapa ar­

betsförhållanden, vilka äro ägnade att öka arbetsglädjen och trivseln hos

de anställda. Då företagsnämndernas (företagsombudens) verksamhet i pro-

duktionsfrämjande syfte kan bliva av stort värde för statsverket, om dessa

organ rätt handhava sin uppgift, synes det mig angeläget, att ledamöterna

och deras suppleanter — såväl representanterna för de anställda som de av

loretagsledningen utsedda — äro väl skickade för sin uppgift.

Föredraganden fann en utbildningsverksamhet av företagsnämndernas le­

damöter betydelsefull och värd statens stöd. Därvid var det dock angeläget,

att myndigheterna själva tog aktiv del i de föreslagna kursernas organisa­

tion. Kursplanerna borde därför göras upp av myndighet och personalorga­

nisationer i samråd och det slutliga fastställandet förbehållas myndigheten,

som även skulle ha att fastställa antalet kursdeltagare. Under angivna förut­

sättningar föreslogs, att kursdeltagare skulle erhålla rätt att bibehålla oav­

kortad lön under kurs samt förmånen av fria resor enligt billigaste färdsätt till

och från kurs. Rätten att bibehålla oavkortad lön begränsades dock i pro­

positionen till två dagar jämte, i förekommande fall, erforderlig restid. Be­

träffande kostnaderna för kost och logi till kursdeltagare borde dessa falla

på de medverkande personalorganisationerna i vad det gällde personalens

representanter. I fråga om kursdeltagare, som representerade verksledningen,

ansågs dock dessa kostnader böra stanna å organisationerna endast i den

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

mån överenskommelse härom träffades mellan myndigheten och organisa­ tionerna.

Genom riksdagens skrivelse den 9 maj 1950, nr 169, bemyndigades Kungl. Maj :t, att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen föresla­ gits meddela bestämmelser i ämnet. Bestämmelserna utfärdades genom cir­ kulär till statsmyndigheterna den 9 juni 1950, nr 352, varvid dock undantogs sådan personal, för vilken överenskommelsen om inrättande av företags­ nämnder har karaktären av kollektivavtal. För den huvudsakliga delen av denna grupp, anställda inom försvaret, har sedermera överenskommelse om motsvarande förmåner träffats mellan försvarets avtalsdelegation och För­ svarsverkens civila personals förbund.

Statlig befattningshavare äger enligt cirkuläret bl. a. rätt att efter med­ givande av myndigheten vid deltagande i kurs i företagsdemokrati m. m. bibehålla oavkortad lön under två dagar jämte restid. Såsom förutsättningar härför gäller enligt cirkuläret bl. a., att kursen skall anordnas av vederbö­ rande myndighet och personalorganisationerna gemensamt, att kursplanen skall slutligt fastställas av myndigheten samt att myndigheten skall fast­ ställa antalet kursdeltagare.

I skrivelse den 16 februari 1955 har Statstjänarkartellen återkommit till frågan och föreslår en förlängning av kurstiden. Efter att ha framhållit att kurser av så kort varaktighet som två dagar icke ger tillräckligt utrymme för en önskvärd behandling av de frågor, som bör förekomma vid företags- nämndskurserna, hemställer kartellen, att bestämmelserna om ersättning för deltagande i kurser beträffande företagsnämndernas verksamhet ändras på det sättet att begränsningen till två dagar med rätt till oavkortad lön upphäves eller, om detta förslag icke bifalles, att antalet dagar utökas från två till fem. Till stöd för detta förslag har kartellen anfört i huvudsak föl­ jande.

Under den tid företagsnämnderna verkat har på skilda områden en rätt betydande kursverksamhet ägt rum. Som exempel kan nämnas, att inom Järnvägsmannaförbundets verksamhetsområde år 1952 ordnats 12 tvåda- garskurser med 550 deltagare, under januari—april år 1955 är 11 kurser pla­ nerade med 550 deltagare, och att inom Telegraf- och telefonmannaförbun- dets verksamhetsområde under åren 1952—54 ordnats 7 kurser. Även på andra områden av statsförvaltningen har kursverksamhet ordnats eller för den närmaste tiden planerats.

Allt efter som företagsnämndernas verksamhet fortgått och utvidgats har det visat sig att kurser av så kort varaktighet som två dagar inte ger tillräckligt utrymme för en önskvärd behandling av de frågor, som bör förekomma vid kurserna. För att kursdeltagarna icke endast genom före­ läsningar skall beredas möjlighet till elementär kunskap om ramen för företagsnämndernas uppgifter och arbetssätt utan också genom grupparbete beredas möjligheter till mera ingående diskussioner om olika detaljfrågor och om nämndarbetets utveckling synes det nödvändigt att kurserna i fort­ sättningen får omfatta flera dagar än hittills.

‘i

Bihang till riksdagens protokoll 19

55. 1 sanil. Nr 171

Kungl. Maj.ts proposition nr 171

33

34

Över Statstjänarkartellens framställning har, efter remiss, utlåtanden av­

givits av statskontoret och statens lönenämnd.

Statskontoret har för sin del icke funnit, att enbart på grundval av före-

liggande framställning åtgärder kan vidtagas för en förlängning av antalet

kursdagar med oavkortad lön och såsom skäl härför framhållit i huvudsak

följande.

Innan ställning tages till framställningen synes närmare böra klarläggas,

huruvida vederbörande myndigheter, som ha att fastställa kursplanerna,

anse det oundgängligen påkallat, att ytterligare dagar avses för kursverk­

samheten. Ämbetsverket håller vidare före, att rätten till oavkortad lön även

i fortsättningen bör begränsas till visst antal dagar.

Statens lönenämnd har ansett, att med hänsyn till de villkor, som är för-

knippade med rätten till oavkortad lön för deltagare i kurser i företagsde­

mokrati in. in., betänkligheter icke behöver möta mot ett upphävande av

den nuvarande begränsningen till två dagar. Lönenämnden har fördenskull

tillstyrkt bifall till vad Statstjänarkartellen i första hand hemställt.

I de värderingar av företagsnämndernas viktiga uppgifter som samar-

betsorgan mellan de statliga myndigheterna och deras personal, som kom

till uttryck i 1950 års proposition, vill jag gärna instämma. Det synes mig

också angeläget nämna, att sedan statsmakterna senast hade anledning be­

handla denna fråga en ytterligare utbyggnad av nämndverksamheten har

skett inom statsförvaltningen. Sålunda finnes numera även vid de flesta

myndigheter inom den allmänna civilförvaltningen inrättade s. k. sam-

arbetsnämnder. För närvarande finnes företags- eller samarbetsnämnder

inrättade inom 53 statliga verk och myndigheter. Nämnderna fördelar sig

på 12 centrala och 685 lokala nämnder. Den personal, som beröres av nämn­

dernas verksamhet, uppgår till omkring 215 000. Inom civildepartementet

har numera också i likhet med vad som tidigare skett inom Svenska ar­

betsgivarföreningens verksamhetsområde en speciell tjänsteman fått i upp­

drag att centralt handlägga samarbetsfrågorna och främja samarbetsorga-

nens verksamhet.

Den särskilda form av skolningsverksamhet i de företagsdemokratiska

frågeställningarna, som introducerats på det statliga området med gemen­

samma kurser för saväl arbetsgivarens som personalens representanter i

nämnderna, har enligt vad jag inhämtat slagit synnerligen väl ut vid de

kurser, som hittills kommit till stånd. Eu dylik gemensam utbildning synes

mig också ligga helt i linje med företagsdemokratiens grundtankar.

Mot Statstjänarkartellens uppfattning, att kurser av så kort varaktighet

som två dagar icke ger tillräckligt utrymme för en önskvärd behandling av

de frågor som bör förekomma vid företagsnämndskurserna, har ingen gen­

saga rests från remissinstansernas sida. Det råder dock olika meningar mel­

lan statskontoret och lönenämnden, huruvida det även i fortsättningen i

bestämmelserna för kursverksamheten generellt skall fastställas ett°visst

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

35

antal dagar för rätt till oavkortad lön eller om denna begränsning skall upphävas och myndigheterna var för sig skall få bestämma kursernas längd. De erfarenheter, som hittills samlats i civildepartementet angående företags- och samarbetsnämndernas verksamhet inom statsförvaltningen, och den begränsade kursverksamhet, som hittills bedrivits, ger icke något entydigt svar på den frågan. Att den nuvarande kurstiden av två dagar är för kort — framförallt genom praktiserandet av den nya studieformen grupparbete — torde dock stå klart. Jag vill i detta sammanhang erinra om att Kungl. Maj :t efter framställning av försvarets centrala företagsnämnd den 26 november 1954 medgivit, att tjänsteman, som i egenskap av repre­ sentant för myndighet deltog i en planerad tredagarskurs, fick bibehålla oavkortad lön under dessa dagar. Ersättningen till personalrepresentanter­ na under den tredje dagen bestreds i detta fall av personalorganisationen.

Den lämpligaste lösningen av förevarande spörsmål torde vara, att den generella rätten för kursdeltagare att erhålla oavkortad lön för här avsedda kurser i företagsdemokrati tills vidare begränsas till tre dagar. Kungl. Maj:t bör dock efter framställning från myndighet och efter prövning av de upp­ gjorda kursplanerna kunna medge förlängning av denna tid. I den mån som kurser i framtiden i ökad utsträckning kommer till stånd och ytterligare erfarenheter vinnes om deras lämpligaste planering samt om deras värde för statsverket, bör Kungl. Maj:t genom ändrade bestämmelser antingen kunna generellt höja antalet kursdagar eller i enlighet med Statstjänarkar- tellens av lönenämnden tillstyrkta förslag upphäva den generella begräns­ ningen. Jag förutsätter vidare, alt såsom hittills såväl myndigheter som per­ sonalorganisationer skall ställa föreläsare till förfogande för kurserna. I den mån tjänsteman, som ej är ledamot i företagsnämnd, av myndighet be­ ordras alt hålla föreläsningar vid kurs, föreligger tjänsteresa, för vilken resekostnads- och traktamentsersättning utgår i vanlig ordning.

Liksom hittills bör bestämmelserna icke omfatta sådana personalrepre­ sentanter, för vilka överenskommelsen om inrättande av företagsnämnder har karaktären av kollektivavtal. För denna personal bör det, såsom nu är fallet, ankomma på vederbörande myndighet att med personalorganisatio­ nerna överenskomma om ifrågavarande förmåner.

Föreslagna grunder för ersättning till deltagare i kurser för ledamöter i företags- eller samarbetsnämnd torde böra underställas riksdagens prövning. Därest de vinner riksdagens godkännande, torde jag senare få för Kungl. Maj :t anmäla frågan om utfärdande av bestämmelser i ämnet.

Hemställan

Vad jag i det föregående under 1 -IV förordat bör i princip träda i kraft den 1 juli 1955. Det torde få ankomma på Kungl. Maj it alt utfärda de övergångsbestämmelser, som kan befinnas erforderliga.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, atl Kungl. Maj:t måtle föreslå riksdagen att

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

A. bemyndiga Kungl. Maj:t att

1) vidtaga ändringar i statens allmänna avlöningsregle-

mente den 30 juni 1948 (nr 436) i huvudsaklig överensstäm­

melse med det såsom bilaga vid statsrådsprotokollet i ären­

det fogade författningsförslaget,

2) vidtaga ändringar i avlöningsreglementet för folksko­

lan den 30 juni 1948 (nr 437), avlöningsreglementet för öv-

ningslärare den 9 juni 1950 (nr 386), prästlönereglementet

den 29 juni 1951 (nr 577) samt kungörelsen den 22 juni 1951

(nr 586) angående statsbidrag till centrala verkstadsskolor i

huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående un­

der II förordats,

3) utfärda de övergångsbestämmelser, som kan bli erfor­

derliga i anledning av förenämnda förslag,

4) meddela bestämmelser angående beredskapsersättning

till kryptoutbildade kanslibiträden vid Sydkustens och Väst­

kustens marindistrikt i huvudsaklig överensstämmelse med

vad i det föregående under III förordats,

5) utfärda ändrade bestämmelser angående avlöningsför­

måner för befattningshavare i statens tjänst vid deltagande i

kurser i företagsdemokrati in. m. i huvudsaklig överensstäm­

melse med vad i det föregående under IV förordats;

B. godkänna av Kungl. Maj:t meddelade beslut angående

ersättning för beredskapstjänstgöring till dels kryptoutbildat

kanslibiträde vid Ostkustens marindistrikt och dels förråds-

mästare vid vissa marinens drivmedelsförråd.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Uno Wilhelmsson

Kimgl. Maj.ts proposition nr 171

37

Bilaga

Förslag

till

kungörelse om ändring i statens allmänna avlöningsreglemente

den 30 juni 1948 (nr 436)

Härigenom förordnas,

att följande författningsrum i statens allmänna avlöningsreglemente den

30 juni 19481 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, nämligen

dels de allmänna bestämmelserna i 1 § 1 inom., 3 § 1 mom. och 41 § 3 mom.,

dels de särskilda bestämmelserna i 4, 7, 13—15, 33, 39 och 41 §§, dels ock

28 §.

1 §•

Reglementets tillämpningsområde m. m.

1 mom. Detta reglemente---------— i Umeå;

f) rektorer och lärare vid statsunderstödda särskolor för psykiskt efter­

blivna och epileptikerskolor (särskolorna, epileptikerskolorna), med undan­

tag av lärare i gymnastik och i hushållsgöromål; samt

g) tjänstemän vid -------- — riksdagens beslut.

3 §•

För reglementets tillämpning grundläggande bestämmelser

1 mom. I reglementet------------ särskilda bestämmelserna.

Med universiteten------------ och skogshögskolan.

Med läroverk m. fl. läroanstalter avses försvarets läroverk, de allmänna

läroverken, statens skolköksseminarium, folkskoleseminarierna, småskole-

seminarierna, läroanstalterna för blinda, vårdanstalten för blinda med kom­

plicerat lyte, skolorna för döva, de högre tekniska läroverken, konstfack­

skolan, sjöbefälsskoilorna, de högre kommunala skolorna, privatläroverken,

fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning

i Umeå, särskolorna och epileptikerskolorna.

Med länsstyrelserna------- - — med landshövding.

Med statens------------ Södertälje kanalverk.

1 Senaste lydelse, se

beträffande de allmänna bestämmelserna i 1 § 1 mom. och 3 § 1 moin. samt de särskilda

bestämmelserna i 4, 7, 13, 14, 33 och 39 §§ 1954: 342,

beträffande 28 §, de allmänna bestämmelserna i 41 § 3 mom. och de särskilda bestämmel­

serna i 41 § 1954: 760, samt

beträffande de särskilda bestämmelserna i 15 § 1953: 347.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 171

4§.

Tjänsters inrättande och lönegradsplacering

B. Särskilda bestämmelser

Försvaret

Sammanlagda antalet icke-ordinarie furirsbeställningar respektive beställ­

ningar för fältflygare och flygnavigatörer på aktiv stat i lönegraderna Mg

10, Me 10 och Me 11 bestämmes av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens

beslut. Sådan innehavare av furirsbeställning eller beställning för fältflygare

eller flygnavigatör, som ej uppnått 20 års ålder, skall vara placerad i löne­

graden Mg 10. Annan innehavare av icke-ordinarie furirsbeställning eller

beställning för fältflygare av 2. graden eller flygnavigatör av 2. graden skall

vara placerad i lönegraden Me 10 till och med det kalenderkvartal, då han

under tre år innehaft furirsbeställning respektive nämnd beställning för fält­

flygare eller flygnavigatör på aktiv stat eller enligt av Kungl. Maj :t medde­

lade bestämmelser kan räkna minst sex års anställning såsom manskap, och

i lönegraden Me 11 för tiden därefter.

Extra ordinarie —- —• — meddelade bestämmelser.

Andra icke-ordinarie------------ riksdagens beslut.

Antalet anställningshavare------------- Kungl. Maj :t.

Bank- och fondinspektionen. Sparbanksinspektionen

Universiteten och vissa högskolor

Läroverk m. fl. läroanstalter

De tjänster vid högre kommunala skolor, privatläroverk, fackskolan för

huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning i Umeå, särsko­

lor och epileptikerskolor, å vilka reglementet äger tillämpning, inrättas av

vederbörande kommunala myndigheter eller huvudmän i enlighet med be­

slut eller bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. Tjänsterna löne-

gradsplaceras därvid i enlighet med bestämmelser meddelade av Kungl. Maj :t

med stöd av riksdagens beslut.

H ushållningssällskapen. Skogs vårds styrelserna

Statens af färsdrivande verk

7 §.

Förening av tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag

B. Särskilda bestämmelser

Högsta domstolen. Regeringsrätten. Häradsrätterna. Vattendomstolarna

Försvaret

Universiteten och vissa högskolor

Kungl. Maj.ts proposition nr 171

39

Läroverk m. fl. läroanstalter

Lärare må------------ i sänder. Tjänsteman vid särskolorna eller epileptikerskolorna skall söka i 1 mom. avsett tillstånd hos särskolinspektören eller, om denne icke lämnar dylikt tillstånd, hos skolöverstyrelsen. Vad i 1 mom. sägs om den, som tillsatt tjänstebefattning eller meddelat uppdrag, skall beträffande sådan tjänste­ man avse skolöverstyrelsen. Utöver vad i andra stycket av nämnda moment stadgas skall iakttagas, att skolstyrelsen skall höras, innan tillstånd beviljas.

Utan särskilt------------ å rektorsexpeditionen.

Provinsialläkarstaten. Veterinårstaten

Länsstyrelserna

13 §.

Ordinarie tjänstemans förflyttningsskyldighet

B. Särskilda bestämmelser

Försvaret

Universiteten och vissa högskolor

Läroverk m. fl. läroanstalter

Ordinarie lärare vid högre kommunal skola samt rektor eller lärare vid särskola eller epileptikerskola är pliktig att låta förflytta sig till annan ordi­ narie tjänst vid statlig eller kommunal läroanstalt, som avses i 3 § 1 mom. tredje stycket, eller till lärartjänst vid folkskoleväsendet, allt då sådant er­ fordras vid i vederbörlig ordning beslutad omorganisation av den skolform tjänstemannen tillhör eller för indragning av övertalig lärartjänst eller då eljest synnerliga skäl därtill äro.

Vid privatläroverk------------ i Umeå.

Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstyrelserna

Länsstyrelserna

14 §.

Ordinarie tjänstemans avgångsskyldighet m. m.

B. Särskilda bestämmelser

Utrikesdepartementet. Beskickningar och konsulat

Försvaret

1. Innehavare av militär beställning, vilken tillhör någon av lönegraderna Ma 30—37 eller lönegrad med beteckningen Mo, eller av civilanilitär beställ­ ning, vilken tillhör någon av lönegraderna Ca 29—37 eller lönegrad med be­ teckningen Co, är pliktig att avgå från beställningen, där så finnes påkallat

40

med hänsyn till statens intressen. Beslut härom meddelas av Kungl. Maj:t

efter förslag av vederbörande försvarsgrenschef. Innan sådant förslag avgives,

skola yttranden hava inhämtats från övriga beställningshavaren överord­

nade myndigheter eller chefer. Beställningshavaren skall, innan beslut med­

delas, hava beretts tillfälle att inkomma med yttrande i ärendet.

Med stöd------------ riksdagens beslut.

Därest beställningshavare------- - — stycket sagts.

I första------- - — intressen stridande.

2. Angående skyldighet —------- - gällande tjänstepensionsreglemente.

15 §.

Icke-ordinarie tjänstemans entledigande

B. Särskilda bestämmelser

Försvaret

Oavsett vad i 1 mom. sägs skall furirsbeställning samt beställning för fält­

flygare av 2. graden och flygnavigatör av 2. graden, vilken tillträtts före

utgången av första kontraktsperiod för anställning såsom manskap, inne­

havas intill utgången av nämnda period, så framt ej avgång dessförinnan

medgives i enlighet med bestämmelser meddelade av Kungl. Maj :t.

Läroverk in. fl. läroanstalter

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

28 §.

De fall då löneavdrag skall tillämpas

A. Allmänna bestämmelser

I. Tjänstledighet:

Tjänsteman------------ början tillhör.

II. Arbete vid----- — — vidkännas C-avdrag.

III. Avstängning från tjänstgöring m. m.: Om avstängning och löneavdrag

i vissa fall stadgas i lagen om avstängning av domare och med stöd därav

meddelade föreskrifter; och skall vad nedan i andra och tredje styckena

töreskrives icke gälla tjänsteman, som är avstängd jämlikt sagda lag.

Är tjänsteman avstängd från tjänstgöring, enär han vägrar underkasta

sig ålagd läkarundersökning, förfares med lönen i enlighet med av Kungl.

Maj:t meddelade bestämmelser eller beslut.

Är tjänsteman avstängd från tjänstgöring av annan------------lön utbetalas.

IV. Tjänsteman avhåller------- — vidkännas C-avdrag.

V. Tjänsteman, tillhörande —------- 90 dagar.

B. Särskilda bestämmelser

Högsta domstolen. Regeringsrätten. Häradsrätterna

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

41

Försvaret

1. a) Vad under I, punkt 5 sägs om verket skall avse försvarsväsendet. I fråga om lön vid tjänstledighet för studier för fortsatt militär utbild­ ning eller för förvärvande av kompetens till vinnande av civil anställning gälla för innehavare av beställningar i lönegraderna Mha 1 och 2, Me 10 och 11 samt beställningar för fältflygare och flygnavigatörer i lönegrader­ na Me 14 och 16 särskilda av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.

b) Vid tjänstledighet------------ samma kalenderår. Vid tjänstledighet, som avses under I, punkt 6 b) under 1), äger inne­ havare av beställning med lönegradsbeteckningen Mha samt beställnings- havare i lönegraden Mg 10, Me 10 eller Me 11 och fältflygare i lönegraden Me 14 eller Me 16 ålnjuta oavkortad lön, i förekommande fall lön med sjuk­ penningavdrag. .

Vad i föregående stycke sägs skall gälla jämväl vid tjänstledighet, som i annat fall än som avses under I, punkt 6 b) under 1), är föranledd av skada, som enligt försvarets civilförvaltnings bedömande skulle ha medfört rätt till ersättning enligt lagen oan yrkesskadeförsäkring, därest sagda lag varit å anställningshavaren tillämplig; dock endast under förutsättning att den av skadan föranledda tjänstledigheten sträcker sig utöver tid motsvarande den i It § sagda lag angivna samordningstiden. Vad under I, punkt 6 c), före- skrives angående reglering av under samordningstiden utbetald lön skall härvid äga motsvarande tillämpning.

c) Där sådant------- - — av kalenderåret.

2. Vad under III föreskrives------------ i förvarsarrest. Vad under III sägs------------ för krigsmän.

Kon junktnrinstitutet

Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ung­ domsvården

1. a) I stället------------ visst ämne. I nästföregående-------------samma ordningsnummer.

b) Vid tjänstledighet------------ en följd. Vid tjänstledighet, som avses i nästföregående stycke, skall sådan rektor i lönegrupp I eller II vid särskola eller epileptikerskola, som är hänförd till avdragsgrupp 3, till och med det redovisningsår, varunder han fyller 39 ai. äga åtnjuta oavkortad lön, i förekommande fall lön med sjukpenningav­ drag, under högst 10 dagar av ett och samma redovisningsår.

c) Vad under I sägs om visst högsta antal dagar av ett och samma ka­ lenderår skall, såvitt angår de högre kommunala skolorna, privatläroverken, tackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning i Umeå, särskolorna och epileptikerskolorna, i stället avse delta högsta an­ tal dagar av ett och samma redovisningsår.

2. I den mån icke vederbörande myndighet annat medgiver, skall tjänste­ man med rätt till ferier därunder vidkännas A-avdrag, om han under inne­ hav av statlig anställning eller icke-statlig anställning med avlöning enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser under de båda senaste terminerna före feriernas början vidkänts ('.-avdrag av annan anledning än offentligt uppdrag eller åtnjutit under I, punkt 6 a) eller d) avsedd tjänstledighet så lång tid, att återstoden icke uppgår till 60 dagar. Vad nu sagts avser icke fall, då på grund av tjänstledighet under ferierna eller av annan anledning större löneavdrag än A-avdrag är tillämpligt. Vid statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården, de högre kommunala skolorna, privatlärover­

42

ken, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, särskolorna och epileptiker-

skolorna skall härutöver gälla att, om tjänsteman under berörda två termi­

ner vidkänts C-avdrag mer än 120 dagar, det ankommer på skolöverstyrel­

sen eller, vad angår statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården,

på socialstyrelsen att bestämma, huruvida större löneavdrag än A-avdra«

skall tillämpas under ferietiden.

Vad i —--------är terminsindelad.

3. Lärare eller -— -—■ — eller avkortad.

Inställes, inskränkes —------- annorlunda föreskriver.

Konsthögskolan. Musikaliska akademien med musikhögskolan. Universi­

teten och vissa högskolor. Farmacevtiska institutet. Gymnastiska central­

institutet. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Statens anstalt

för fallandesjuka

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

Provinsialläkarstaten. Veterinärstaten

Lots- och fyrstaten

Länsstyrelserna

Statens affårsdrivande verk

33 §.

Särskilda ersättningar

B. Särskilda bestämmelser

Utrikesdepartementet. Beskickningar och konsulat. Försvarsattachéer och

biträdande försvarsattachéer

1. Tjänsteman vid -------------finnas lämpliga.

2. Kabinettssekreteraren i------- — för år.

3- a) Tjänsteman vid ------------- särskilt angives.

Ortstillägg utgår----------- och attaché.

BarT\bidra3l utgår, därest tjänsteman på grund av försörjningsplikt under­

håller barn under 19 års ålder, vilket är svensk medborgare, med 1 000 kro-

n0r/ornett °ch 750 kronor för varJe ytterligare barn under 10 års ålder samt

med 3 000 kronor for varje barn, som fyllt 10 år, allt för år räknat. Kungl.

medgiva, att barnbidraget för barn, som fyllt 10 år, må utgå

med högre belopp, därest barnet erhåller utbildning vid undervisningsan­

stalt..1 Sverige eller eljest särskilda omständigheter det föranleda.

Tjänsteman, som åtnjuter barnbidrag för barn, vilket erhåller utbildning

vid undervisningsanstalt i Sverige, må vid förflyttning till ort inom riket

uppbära bidraget intill utgången av det kalenderhalvår, under vilket för-

tlyttnmg till Sverige skett; dock äger Kungl. Maj:t med hänsyn till sär­

skilda omständigheter medgiva att bidraget må bibehållas under högst ett

ar efter förflyttningen.

Föi barn, om vilket tjänstemannen icke har vårdnaden, må barnbidrag i

intet fall utgå med mer än vad tjänstemannen jämlikt dom eller avtal är

pliktig utgiva såsom underhållsbidrag för barnet.

Barnbidrag utgår jämväl till pressattaché och attaché.

Utomeuropeiskt tillägg------------såsom löjtnant.

Chargé d’affairestillägg ------------för år.

43

Bidrag för inköp av bil utgår, därest tjänsteman vid utrikesförvaltningen

för första gången förordnats att i egenskap av sändebud tjänstgöra såsom

chef för beskickning, med 10 000 kronor.

Ersättning för hållande av bil----------- 500 kronor.

Ersättning för bilresor------------stationering utomlands.

Förflgttningsbidrag utgår------- — inom utrikesförvaltningen.

Språktillägg utgår----------- må utgå.

b) Ortstillägg, barnbidrag----------- utom verksamhetsområdet.

c) I fråga------------ förhöjda tilläggsförmåner.

Vid tillämpningen ——— egen tjänst.

Försvaret

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

Universiteten och vissa högskolor

Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ung­

domsvården

Folkskolinspektionen

Lantbruksattachéerna

Lantbruksattaché äger åtnjuta ortstillägg, barnbidrag och utomeuropeiskt

tillägg jämlikt av Kungl. Maj:t meddelade särskilda bestämmelser.

Flginge hingstdepå och stuteri

Representationsbidrag utgår till chefen för Flyinge hingstdepå och stu­

teri med 750 kronor för år.

Provinsialläkarstaten

Länsstyrelserna

Statens af färs drivande verk

39 §.

Tjänstedräkt och tjänstetecken m. m.

B. Särskilda bestämmelser

Försvaret

1. För militära----------- nedan sägs.

2. Innehavare av------- -—- centrala förvaltningsmyndighet.

I vad----------- Kungl. Maj :t.

3. Beställningshavare tillhörande någon av lönegraderna Ma, Me och Mg

10 samt Ma och Me 11, fältflygarc och flygnavigatörer tillhörande någon av

lönegraderna Me 14 och Me 16 ävensom hjälptekniker vid flygvapnet ma

såsom lån erhålla beklädnad och övrig för tjänsten erforderlig utrustning.

I den mån fråga icke är om persedlar, vilka enligt punkt 4 a) här nedan

må utan ersättning utlånas till ordinarie beställningshavare, skall vederbö­

rande härför månadsvis i efterskott erlägga ersättning med belopp, som

44

fastställes av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av ve­

derbörande centrala förvaltningsmyndighet. Ersättningen skall i fråga om

uniformspersedlar motsvara hälften av statsverkets beräknade självkost­

nad och beträffande övriga persedlar hela självkostnaden.

4. a) Annan beställningshavare-------------hörande utrustning.

I övrigt------------ viss tid.

b) Sådan under------------- uppburit ekiperingshjälp.

c) För underhåll------- - — prövas skäligt.

Rätt till------- - — centrala förvaltningsmyndighet.

Läroverk m. fl. läroanstalter

Bestämmelserna i denna paragraf äga icke tillämpning vid de högre kom­

munala skolorna, privatläroverken, fackskolan för huslig ekonomi i Upp­

sala, seminariet för huslig utbildning i Umeå, särskolorna eller epileptiker-

skolorna.

Hushållningssällskapen. Skogs vårds styrcls erna

Länsstyrelserna

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

41 §.

Grundläggande bestämmelser om sjukvård

A. Allmänna bestämmelser

3 inom. I fall, som avses i 28 § III första och tredje styckena samt IV,

skall tjänsteman avstå från ersättning av statsmedel, varom i detta kapitel

förmäles.

B. Särskilda bestämmelser

Högsta domstolen. Regeringsrätten

Försvaret

1. Beställningshavare med —--------Kungl. Maj:t.

2. Beställningshavare med lönegradsbeteckningen Mha, beställningsha-

vare i lönegraden Mg 10, Me 10 eller Me 11 samt fältflygare och flygnaviga-

lör i lönegraden Me 14 eller Me 16, som vid anställningens upphörande är

i behov av sjukvård, äger enligt de närmare bestämmelser, som meddelas

av Kungl. Maj :t, bibehållas vid sin rätt till ersättning för kostnader för sjuk­

vård så länge sjukdomen varar, dock högst ett år efter anställningens upp­

hörande.

3. Angående rätt------------ särskilt stadgas.

Universiteten och vissa högskolor

Läroverk m. fl. läroanstalter

Rektorer och lärare i avdragsgrupp 2 eller 3 vid de högre kommunala

skolorna, privatläroverken, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, se-

minariet för huslig utbildning i Umeå, särskolorna och epileptikerskolorna

erhålla, med iakttagande av vad här nedan särskilt föreskrives, ersättning

av statsmedel för kostnader för sjukvård i den omfattning och under de

villkor, som i detta kapitel stadgas eller av Kungl. Maj:t för särskilt fall

bestämmas.

Vid bestämmande —-----------förmånen åtnjutits. Från det-------------av statsmedel. Beslut om-------------av skolöverstyrelsen.

Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstyrelserna

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

Länsstyrelserna

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1955.

550677

Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag