2

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 98

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

stats­

råden

S^köld, Z^etterberg, T^orsten N^ilsson, S^träng, A^ndersson,

N^orup, H^edlund, P^ersson, H^jalmar N^ilson, N^ordenstam, L^ind­

^ström, L^ange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, vissa frågor röran­

de tjänstebostäderna för folkskolans lärare samt anför därvid följande.

1. Inledning

På folkskolans område har tjänstebostäderna åt lärarna alltid varit av

stor betydelse. Under mycket lång tid utgjordes lärarens avlöning av dels

en kontant lön och dels fri bostad eller ersättning för utebliven bostads­

förmån. När på 1930-talet avlöningsförhållandena omlades till bruttolön,

varigenom lärarna fick betala hyra för upplåten tjänstebostad, kvarstod

alltfort behovet av att tjänstebostad tillhandahölls i en stor mängd fall,

framför allt i landsbygdsdistrikten där möjligheterna för lärarna att själva

kunna hyra annan bostad var mycket små. Tjänstebostadsfrågans bety­

delse för såväl skoldistrikten som lärarna medförde behov av reglerande

bestämmelser i skilda hänseenden. Efter ingående utredningar framlades

ett sakkunnigförslag i ämnet i januari 1946, och på höstsessionen av 1946

års riksdag beslöts en genomgripande nyreglering av bestämmelserna om

folkskolans tjänstebostäder, med giltighet från och med den 1 juli 1947.

Härvid infördes också för första gången statsbidrag till uppförande och

reparation av dylika bostäder. Tjänstebostadshyrorna fastställdes seder­

mera genom beslut av 1947 års riksdag. De bestämmelser om tjänstebostä­

derna, som blev en följd av 1946—1947 års riksdagsbeslut, är i korthet föl­

jande. Skyldighet för vissa skoldistrikt att tillhandahålla tjänstebostäder

åt folkskolans lärare återfinnes i 52 § folkskolestadgan. Angående lärares

skyldighet att mottaga tjänstebostad stadgas i 26 § avlöningsreglementet

för folkskolan. I boställsordningen för folkskolans lärare av den 30 decem­

ber 1946 (SFS 1946: 883) finnes bestämmelser rörande tjänstebostads be­

4

skaffenhet. Vissa av de sistnämnda ändringarna beräknas medföra en sänk­

ning av byggnadskostnaderna. Vidare har de sakkunniga framlagt förslag

i syfte att ge kommunerna en bättre kompensation för skyldigheten att till­

handahålla lärarna tjänstebostäder genom höjning såväl av lärarnas hyres-

avdrag som av statsbidraget för anskaffande av tjänstebostäder.

2. Tjänstebostadsbeståndet

De sakkunniga har införskaffat och sammanställt en del statistiska upp­

gifter beträffande tjänstebostadsbeståndet vid utgången av vårterminen

1953. Av dessa uppgifter torde här få intagas följande.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 98

Av nedanstående sammanställningar framgår antalet tjänstebostäder,

fördelade på olika delar av riket och på respektive lärarkategorier

(Tabell A) samt på hyresgrupper (Tabell B).

Tabell A.

Tabell B

Därav för

Landsdel

Antal tjänste­

bostäder

ord.

Hyresgrupp Antal tjänste-

folkskollärare annan lärare

Götaland.................

5 317

2 994

2 323

1

8 316

2

1765

Svealand...................

2 818

1 588

1230

3

119

4

15

Norrland................

2 080

1201

879

5

—

Summa

10 215

5 783

4 432

10 215

Antalet lärartjänster utgjorde enligt uppgift från skolöverstyrelsen

31 836 vid utgången av vårterminen 1953, varav 15 445 ordinarie folkskol-

lärartjänster och 16 391 lärartjänster av annan kategori, d. v. s. »annan

lärare». Om det procentuella förhållandet mellan antalet med tjänstebo­

städer försedda lärare och det totala antalet lärare beräknas, erhålles för

landet i dess helhet till resultat att för 32 procent av lärartjänsterna i riket

finns tjänstebostad. Tjänstebostadsprocenten för ordinarie folkskollärare

utgör 37 och för annan lärare 27.

Då emellertid tjänstebostäder enligt gällande bestämmelser behöver fin­

nas endast på skolorter utan hyresmarknad, synes den nu gjorda jämförel­

sen mellan antalet tjänstebostäder och det totala antalet lärartjänster icke

ge en klar bild av tillgången på tjänstebostäder i förhållande till behovet.

För att ernå ett i huvudsak rättvisande resultat, bör som jämförelseobjekt

användas icke det totala antalet lärartjänster utan antalet sådana tjänster

i landsbygdsdistrikten. Antalet lärartjänster på landsbygden uppgick till

sammanlagt 19 846, varav 10 098 för ordinarie folkskollärare och 9 748 för

annan lärare. En jämförelse med nu angivna antal lärartjänster som grund

ger till resultat en betydligt högre tjänstebostadsprocent, nämligen omkring

50. För de båda lärarkategorierna ordinarie folkskollärare och »annan

lärare» skulle resultatet vid användande av detta beräkningssätt bliva 57

respektive 45 procent.

6

bostäder av förstnämnda slag var 443 — varav 70 A-bostäder, 161 B-bostä-

der och 212 C-bostäder, medan bostäderna med en golvyta av omkring 45

kvadratmeter uppgick till 928. Härav var 71 A-bostäder, 248 B-bostäder

och 609 C-bostäder. Det sammanlagda antalet bostäder, som med tanke på

bland annat bostadsinnehavarens tjänsteställning icke fyllde de krav på

golvyta, vilka angives i 7 § 1 mom. boställsordningen, uppgick således vid

utgången av vårterminen 1953 till 1 530. Dessa bostäder representerade 15

procent av hela tjänstebostadsbeståndet.

Hela antalet sådana tjänstebostäder, som i enlighet med boställsord-

ningens bestämmelser må tills vidare vara i avsaknad av centraluppvärm­

ning, badrum eller vattenklosett, uppgick till ej mindre än 3 878 eller om­

kring 38 procent av hela tjänstebostadsbeståndet. Härav utgjorde 1 804

respektive 2 074 bostäder för ordinarie folkskollärare respektive annan lä­

rare. I procent av hela antalet bostäder för nu nämnda kategorier av lärare

uppgick här nämnda bostäder till drygt 31 för ordinarie folkskollärare och

nära 47 för annan lärare. En jämförelse med det av 1941 års lärarlönesak-

kunniga framlagda undersökningsmaterialet visar, att antalet bostäder med

enbart vatten, avlopp och elektriskt ljus, d. v. s. som är utrustade med de

s. k. primärbekvämligheterna men saknar centraluppvärmning, badrum el­

ler vattenklosett, sjunkit (från 4 292 till 3 878).

Antalet bostäder, som jämlikt medgivande av skolöverstyrelsen fortfa­

rande saknar vatten, avlopp eller elektriskt ljus, utgjorde för ordinarie

folkskollärare 19 och för annan lärare 31, d. v. s. sammanlagt 50, och är

följaktligen ytterst litet i förhållande till hela antalet bostäder.

I enlighet med de förutsättningar, som nu råder beträffande skyldigheten

att tillhandahålla tjänstebostäder, har folkskolinspektörerna verkställt en

bedömning av det totala antalet tjänstebostäder, som skulle vara erforder­

ligt höstterminen 1958. Tjänstebostadsbehovet har därvid uppskattats till

7 846 för ordinarie folkskollärare och 5 229 för annan lärare eller totalt

13 075. Detta skulle vid jämförelse med antalet bostäder vid utgången av

vårterminen 1953 innebära, att — om nu gällande bestämmelser ifråga om

skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder bibehålies oförändrade — en

ökning av omkring 2 050 tjänstebostäder för ordinarie folkskollärare och

omkring 800 för annan lärare eller sammanlagt omkring 2 850 skulle vara

erforderlig under femårsperioden fram till år 1958.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

3. Skolväsendets beroende av lärarbostäder

Lnder utredningsarbetet har de sakkunniga övervägt, om man med

hänsyn till det i kommunal regi eller med kommunalt stöd numera bedriv­

na bostadsbyggandet alltjämt kan ha behov av att bibehålla anordningen

med tjänstebostäder för folkskolans lärare eller om tidpunkten kan anses

vara inne att helt avveckla tjänstebostadssystemet. När de sakkunniga i

betänkandet redogör för dessa överväganden, erinrar de till en början om

att genom tillkomsten av 1947 års lag om kommunala åtgärder till bo­

stadsförsörjningens främjande möjligheterna vidgats för kommunerna att

göra en mera aktiv insats till fromma för eu ökad bostadsproduktion. Den­

na lag medger nämligen rätt för kommun att vidtaga subventioneringsåt-

8

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 98

4. Skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla lärarbostäder.

Enligt 52 § folkskolestadgan åligger det skoldistrikt att åt lärare till­

handahålla tjänstebostad, som står i överensstämmelse med de i boställs-

ordningen givna eller med stöd av densamma meddelade bestämmelserna,

om på ort, varest skola är belägen, i skolans närmare omgivning icke fin­

nes hyresmarknad för sådana bostäder. Boställsordningens 1 § 2 mom.

stadgar, att varje bostad, som av skoldistriktet upplåtits till lärare vid av

distriktet inrättad folk- eller småskola, är tjänstebostad under förutsätt­

ning, att bostaden enligt föreskrifterna i boställsordningen kan hänföras

till någon av de i föreskrifterna angivna klasserna. Undantag från denna

regel kan icke förekomma på grund av andra omständigheter än sådana,

som äger samband med bostadens beskaffenhet.

Som av de nyss återgivna bestämmelserna framgår är sålunda för när­

varande skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla lärare tjänstebostad

knuten till begreppet »hyresmarknad». Detta begrepp har sedan länge

varit omstritt, då det visat sig förenat med vissa svårigheter att i prak­

tiken tillämpa detsamma. Av bestämmelserna torde ävenledes framgå, att

skoldistrikt, som — oaktat att hyresmarknad enligt 52 § folkskolestadgan

kan anses föreligga — uthyr bostad åt läraren, skall anses upplåta denna

bostad åt honom som tjänstebostad och sålunda på för sådan bostad gäl­

lande villkor, om bostaden blott uppfyller boställsordningens krav. Gäl­

lande bestämmelser öppnar sålunda möjligheter för lärare att begära, att

en av kommunen åt honom enligt vanliga hyresvillkor upplåten bostad

skall förklaras såsom tjänstebostad. De kan sålunda utnyttjas av läraren

i syfte att erhålla lägre hyra än som eljest skulle behöva erläggas å all­

männa hyresmarknaden. Så har också skett i en del fall (jfr. t. ex. Rege­

ringsrättens årsbok 1952 ref. 6 och 1954 not E 36). Mot bakgrunden av

den mera aktiva bostadspolitik, som 1947 års bostadsförsörjningslag nu­

mera ger kommunerna möjlighet att bedriva, torde detta icke längre vara

befogat, uttalar de sakkunniga. Mot begreppet hyresmarknad har även

riktats den kritiken, att det icke angives på vad sätt man skall konstatera

huruvida hyresmarknad finnes eller ej.

Efter att ha påtalat dessa nackdelar med det nuvarande systemet har

de sakkunniga ansett sig böra ingå på en omprövning av hyresmarknads-

begreppet. Då denna omprövning emellertid icke lett till tillfredsställande

resultat, har de sakkunniga i stället framlagt förslag om en annan metod

för bestämmandet av skyldigheten för skoldistrikt att hålla tjänstebostä­

der för folkskolans lärare. Metoden skulle innebära upprättande av tät-

o r t s f ö r t e c k n i n g a r, d. v. s. förteckningar å skolorter, som är be­

lägna inom bebyggelseområden (tätorter) av sådan karaktär, att skyldig­

10

Frågan om vilka orter, som bör uppföras å tätortsför-

teckningarna, utvecklar de sakkunniga närmare genom följande ut­

talanden, som de sakkunniga benämner anvisningar för upprättande

av förslag till tätortsförteckningar.

Till grund för övervägandena om vilka orter, som skall uppföras å tät-

ortsförteckningarna, bör läggas de förteckningar å tätorter, vilka uppgjorts

av statistiska centralbyrån i anslutning till bearbetningen av material från

den senaste folkräkningen.

Med ledning av dessa förteckningar å tätorter bör folkskolinspektörerna

— var och en för sitt inspektionsområde — uppgöra förslag till tätortsför­

teckningar och därvid beakta följande.

Samtliga städer och köpingar skall medtagas å tätortsförteckning. Detta

utesluter emellertid inte, att tjänstebostäder i vissa fall kan erfordras i

»icke-tätortsdelar» av en del städer och köpingar. Sådana delar skall då

undantagas vid uppförande av staden eller köpingen å förslaget.

I fråga om övriga orter inom inspektionsområdet skall gälla, att tätorter

med minst 900 invånare skall medtagas samt därutöver mindre orter, där

svårigheter kan antagas icke uppkomma för lärare att erhålla bostad utan

att tjänstebostad tillhandahålles. Vid prövningen, huruvida sådan mindre

ort skall medtagas bör hänsyn icke tagas till dagens läge på bostadsmark­

naden. Om det med hänsyn till ortens läge och struktur m. m. kan förut­

sättas finnas vilja och intresse från kommunala myndigheters sida att i

stiftelseform eller annorledes, genom insatser för bildande av bostadsrätts­

förening av något slag eller genom att stödja enskilda initiativ medverka

till att lärarpersonalen erhåller bostäder å öppna bostadsmarknaden, utgör

detta ett skäl att medta orten å förslaget till tätortsförteckning, även om

invånarantalet skulle vara relativt litet.

Det bör beaktas, att inte bara från varandra klart avgränsade tätortsbild-

ningar finnes, utan ofta kan tätortsbddmngarna vara mer eller mindre

sammanhängande även i områdena utanför en större tätort. Det bör i dylika

fall iakttas, att tätort, som kanske endast har några hundra invånare men

är belägen så nära annan tätort av liknande storlek, att orterna i fråga

tillsammans är jämförbara med större tätorter, också kan uppföras å för­

teckningen tillsammans med den närbelägna tätorten.

När det gäller avstånd mellan skolan och ett någorlunda närbeläget tät­

ortsområdes gräns, bör uppmärksammas, att ort, där skola är belägen och

som icke fyller det i huvudregeln angivna kravet på tätort, ändock undan­

tagsvis kan uppföras å tätortsförteckningen, om den är belägen på sådant

avstånd från å förteckningen upptagen tätort, att restiden och sättet för

förflyttningen mellan bostaden och skolan kan betraktas såsom rimliga ur

lärarens synpunkt samt anordningen för skolans vidkommande kan anses

godtagbar. Härvid bör förefintligheten av lämplig kommunikationsmöjlig­

het tillmätas avgörande betydelse.

Det bör emellertid också beaktas, att i vissa fall tätort, som har mera än

900 invånare, ändock inte bör upptagas å förteckningen på grund av ortens

allmänna struktur. Det kan exempelvis förhålla sig så, att man i industri-

och brukssamhällen med relativt stort invånarantal praktiskt taget endast

har egnahemsbebyggelse med enfamiljshus och så gott som helt saknar

bebyggelse med hyreshus. I sådant fall kan möjligheter för lärare att fa

bostad å allmänna bostadsmarknaden vara obefintliga trots ortens storlek.

Kungl. May.ts proposition nr 98

12

statsbidrag för uppförände av tjänstebostäder för dessa lärare. Sådan fram­

ställning bör ingivas via folkskolinspektören, länsstyrelsen och skolöver-

styrelsen vilka myndigheter skall avgiva utlåtande över framställningen

och därvid till- eller avstyrka densamma. De sakkunniga förutsätter, att

dyhkt medgivande icke skall komma att lämnas annat än i särskilda undan­

tagsfall.

Slutligen har de sakkunniga som bilaga till betänkandet fogat preli­

minäraförslag till tätortsförteckningar för de olika inspektions­

områdena i samtliga län. Dessa förslag har sammanställts med ledning av

från vederbörande folkskolinspektörer infordrade uppgifter. Enligt de sak­

kunnigas mening torde, därest beslut i huvudsaklig överensstämmelse med

av dem nu redovisade riktlinjer fattas, dessa förslag kunna överlämnas till

lansstyrelserna för behandling i den ordning, de sakkunniga förordat. De

sakkunnigas preliminära förslag till tätortsförteckningar torde såsom bilaget

få fogas till detta protokoll.

0 årslaget om införande av tätortsförteckningar har i remissvaren

sa gott som uteslutande hälsats med tillfredsställelse och endast ett fåtal

erinringar har framställts. Sålunda har två länsstyrelser ställt sig kritiska

mot de sakkunnigas definition av begreppet tätort. En tredje länsstyrelse

örklarar, att det nuvarande systemet enligt dess erfarenheter under senare

år fungerat utan allvarligare besvärligheter och ifrågasätter därför om en

övergång till det enligt länsstyrelsens uppfattning svårbemästrade systemet

med tätortsförteckningar bör ske. I så fall, framhåller länsstyrelsen vidare,

bor tätortsförteckningarna göras så vida som möjligt eller i stället glesorts-

förteckningar upprättas. 1952 års tjänstebostadsutredning uttalar, att sak­

kunnigförslaget i detta såväl som en del andra hänseenden kan godtas

endast som ett provisorium. Mot bakgrunden av att fastställandet av tät­

ortsförteckningar enligt förslaget skall föregås av ett omfattande och tids­

ödande remissförfarande ifrågasätter utredningen lämpligheten av att ens

som ett provisorium genomföra de sakkunnigas förslag i denna del. Även

svenska stadsförbundet anmäler vissa betänkligheter.

Tva länsstyrelser uttalar sig för att tätortsförteckningarna bör ges eu

längre giltighetstid än fem år, förslagsvis åtta till tio år. Såsom skäl

härför åberopas, förutom det omständliga administrativa förfarandet, att

förändringar i bebyggelsen å landet i regel ej sker så hastigt, att en'om­

prövning torde vara erforderlig redan efter fem år.

Frågan om vilka orter, som bör uppföras å tätorts-

f ö r t e c k n ingarna har varit föremål för diskussion i en del yttran­

den. En länsstyrelse och lärarorganisationerna anser gränsen mellan för­

tecknad och icke förtecknad ort med hänsyn till invånarantalet ej böra

fixeras i form av en bestämt angiven befolkningssiffra eller såsom de sak­

kunniga angivit 900 invånare. Lärarorganisationerna framhåller därvid, att

det föreslagna tätortsförteckningssystemet i princip synes bygga på en in­

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

14

ningsskiljaktigheter komma att minska i antal och i varje fall koncentreras

till tidpunkterna för upprättande av nya förteckningar.

De flesta remissmyndigheterna har godtagit de sakkunnigas förevarande

förslag; vissa myndigheter dock under uttryckligt betonande av förslagets

provisoriska karaktär. För egen del har jag också blivit övertygad om lämp­

ligheten av att de sakkunnigas förslag nu genomföres. Visserligen kommer

det säkerligen i en hel del fall att bli svårt att avgöra, om en viss ort bör

upptagas på tätortsförteckning eller ej. De sakkunniga har emellertid sökt

minska dessa svårigheter på olika sätt. Dels har de föreslagit ett admi­

nistrativt förfarande som innebär, att folkskolinspektörerna skall upprätta

förslag till tätortsförteckningar och att länsstyrelserna skall bereda veder­

börande kommuner och lärare tillfälle att inkomma med eventuella erin­

ringar mot förslagen, innan länsstyrelserna beslutar i ämnet. Detta synes

mig lämpligt; jag vill endast framhålla att enligt min mening folkskolin­

spektörerna också bör ha överläggningar med kommunerna och lärarna

innan förslagen utformas. Vidare har de sakkunniga angivit vissa anvis­

ningar för upprättandet av tätortsförteckningarna. Dessa anvisningar är

relativt utförliga och synes mig ägnade att underlätta prövningen av tvek­

samma fall. Emellertid kan jag icke helt dela de sakkunnigas uppfattning

i alla hänseenden. Sålunda vill jag icke i lika hög grad som de sakkunniga

binda de myndigheter, som skall upprätta tätortsförteckningarna, genom en

huvudregel att tätorter med minst 900 invånare skall medtagas på förteck­

ningarna. Det angivna invånarantalet bör tjäna till ledning men icke be­

traktas som någon bindande regel. Jag kan vidare ej nu medverka till ett

genomförande av de sakkunnigas förslag, att det avstånd från skolan, inom

vilket hyresmarknadsort eller tätort skall finnas för att skoldistriktet skall

vara befriat från skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad utsträckes från

hittills tillämpade två kilometer till fyra kilometer. Däremot kan jag för­

orda, att man i fortsättningen fäster större vikt vid kommunikationsför­

hållandena mellan bostaden och skolan, så att om dessa är särskilt lämpliga

man kan bortse från om det angivna avståndet är mer än två kilometer.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning om att det är skäligt att befria en

kommun från skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder, om det finns

vilja och intresse hos de kommunala myndigheterna att medverka till att

lärarpersonalen erhåller bostäder i öppna marknaden. I likhet med vissa

remissmyndigheter vill jag emellertid betona, att dylik vilja och dylikt in­

tresse måste ha tagit sig uttryck i klart påvisbara konkreta åtgärder.

De sakkunnigas uppfattning om vikten av att tätortsförteckningarna

blir gällande under relativt långa perioder utan andra ändringar än de, där

alldeles särskilda skäl föreligger, delar jag till fullo. De sakkunniga har före­

slagit, att tätortsförteckningarna för varje gång skall fastställas för en fem­

årsperiod. Detta förslag synes mig i och för sig väl avvägt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

15

Jag tillstyrker också de sakkunnigas förslag beträffande det administra­

tiva förfarandet. Detta innebär bl. a., att tätortsförteckningarna skall fast­

ställas av länsstyrelserna. Mot detta har ett par länsstyrelser och statskon­

toret framfört den erinringen, att i enhetlighetens intresse förteckningarna

bör åtminstone första gången fastställas av Kungl. Maj:t. Även om jag för­

står dessa synpunkter, måste jag dock finna länsstyrelserna i besittning av

väsentligt bättre möjligheter än Kungl. Maj:t att bedöma dessa rent lokala

förhållanden. Gentemot den av 1952 års tjänstebostadsutredning uttalade

farhågan, att fastställandet första gången skall draga långt ut på tiden,

får jag framhålla, att, eftersom preliminära förslag till tätortsförteckningar

redan föreligger (se bilaga 2 till sakkunnigbetänkandet och bilagan till detta

protokoll), länsstyrelserna torde ha alla möjligheter att påskynda faststäl­

landet. Länsstyrelserna torde sålunda vara oförhindrade att företaga sådana

förberedande åtgärder, att arbetet med tätortsförteckningarna kan avslutas

relativt snart efter riksdagens beslut i frågan.

Slutligen vill jag uttala, att jag i likhet med statskontoret icke kan dela

de sakkunnigas uppfattning, att statsbidrag undantagsvis skulle få utgå

till uppförande eller anskaffande av tjänstebostäder på ort, som finns upp­

tagen på tätortsförteckning. Tätortsförteckningarna bör enligt min mening

vara undantagslöst avgörande icke bara för kommunernas skyldighet att

tillhandahålla tjänstebostad utan även för statens ekonomiska engagemang

beträffande dylika bostäder.

Kungl. Maj ds proposition nr 98

5. Lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad

De föreskrifter, som reglerar lärares skyldighet att mottaga tjänste­

bostad, återfinnes som förut nämnts i 26 § avlöningsreglementet för folk­

skolan. Huvudregeln är, att lärare obetingat är skyldig att mottaga tjänste­

bostad, då han anvisas bostad, som till beskaffenhet och storlek står i över­

ensstämmelse med de i gällande boställsordning givna eller med stöd av

boställsordningen meddelade bestämmelserna. En avvikelse från denna

regel kan göras, då läraren anvisats bostad av skoldistrikt, som icke har

skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder. Länsstyrelsen kan nämligen i

sådant fall, om det med hänsyn till bostadens beskaffenhet befinnes skäligt,

på framställning av läraren och efter hörande av folkskolinspektören befria

läraren från skyldigheten att mottaga tjänstebostaden. I fråga om tjänste-

bostads belägenhet stadgas i 5 § 1 mom. boställsordningen för folkskolans

lärare, att sådan bostad skall vara förlagd till särskilt hus »i skolans

närhet».

16

De sakkunniga framlägger till en början förslag om vissa ändringar be­

träffande lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad. De föreslår sålunda,

att skyldighet att mottaga tjänstebostad alltid skall föreligga för lärare, när

kommun har skyldighet att hålla tjänstebostäder, samt att dylik skyldig­

het för lärare skall gälla även i det fall, att tjänstebostadsskyldighet för

kommunen ej föreligger men denna likväl ställer tjänstebostad av klass A

till förfogande. Därutöver bör enligt de sakkunnigas mening gälla, att

lärare, som vid tidpunkt, då kommuns skyldighet att tillhandahålla tjänste­

bostäder upphör, är innehavare av tjänstebostad, övergångsvis, så länge

han kvarstår i samma tjänst, skall vara berättigad till dylik bostad.

Till motivering av sina förslag anför de sakkunniga bl. a. följande.

Såvitt de sakkunniga funnit har lärarna förståelse för att skyldighet

måste föreligga för dem att mottaga anvisad bostad, då skoldistrikt har

skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder.

Då däremot sadan skyldighet för skoldistrikt icke föreligger, synes

lärarna önska ytterligare inskränkning i sin skyldighet att mottaga tjänste­

bostad utöver dem, som avlöningsreglementet nu stadgar. Man åsyftar när­

mast att lärare även i andra fall än »där så med hänsyn till bostadens

beskaffenhet befinnes skäligt» bör kunna medgivas befrielse från att mot­

taga anvisad tjänstebostad, t. ex. då lärare är innehavare av egen fastighet

eller av andra särskilda skäl vill lösa sin bostadsfråga på annat sätt än

genom mottagande av tjänstebostad.

Även om det kan anses naturligt, att man på lärarhåll önskar en upp­

mjukning av regeln om skyldighet att mottaga tjänstebostad i sådana fall,

då motsvarande skyldighet för skoldistriktet att tillhandahålla dylik bostad

icke existerar, är det dock nödvändigt att även taga hänsyn till det intresse,

som skoldistriktet-kommunen har av ett bibehållande i samma utsträck­

ning som nu av lärares skyldighet att utnyttja de bostäder, som en gång

uppförts för lärarna. Man kan i sammanhanget icke bortse från att det är

fråga om bostäder, vilka uppförts i anslutning till skollokalerna eller eljest

är belägna i skolans omedelbara närhet och att det kan vara förenat med

olägenheter att uthyra dessa bostäder — om det över huvud taget låter sig

göra^— till skolan ovidkommande personer. Det kan icke vara försvarligt

att låta bostäderna stå outnyttjade, utan kommunerna måste, för att i gör­

ligaste mån få täckning för sina omkostnader för tjänstebostäderna, kunna

påräkna att få dem uthyrda.

Härefter förordar de sakkunniga en föreskrift innefattande undantag

från förut återgivna bestämmelse, att tjänstebostad skall vara förlagd till

särskilt hus »i skolans närhet». Deras förslag innebär, att lärare skall vara

skyldig att bebo befintlig tjänstebostad vid nedlagd skola, för såvitt bo­

staden med beaktande av föreliggande omständigheter kan anses vara be­

lägen på rimligt avstånd från tjänstgöringsplatsen. Härom uttalar de sak­

kunniga följande.

Centraliseringen .av skolväsendet kan skapa problem i fråga om utnytt­

jandet av sådana tjänstebostäder, som uppförts i anslutning till eller i när­

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

18

Mot de sakkunnigas förslag i övrigt har däremot invändningar rests. Den

av de sakkunniga föreslagna begränsningen av lärares skyldighet att mot­

taga tjänstebostad, då kommun icke har skyldighet att tillhandahålla tjän­

stebostäder, har sålunda rönt en viss kritik. Skolöverstyrelsen ifrågasätter

i detta sammanhang, om lärare mot sin vilja skall anses vara skyldig mot­

taga andra A-bostäder än sådana, som vid sakkunnigförslagets realiserande

finnes eller är under uppförande. Bostadsstyrelsen finner omförmälda be­

gränsning välmotiverad men ifrågasätter, om icke samma begränsning bör

gälla även inom skoldistrikt med skyldighet att tillhandahålla tjänstebo­

städer. Enligt styrelsens mening bör lärare icke tvingas mottaga B- eller C-

bostad, om han i annan ordning — exempelvis genom utnyttjande av de

statliga låne- och bidragsformerna — kan anskaffa en bättre bostad. Lä­

rarorganisationerna hävdar för sin del med bestämdhet, att skyldighet för

lärare att mottaga tjänstebostad endast bör föreligga, då kommun har skyl­

dighet att tillhandahålla tjänstebostäder. Även en länsstyrelse anmäler

vissa betänkligheter mot de sakkunnigas förslag i denna del.

Mot sakkunnigförslaget, i vad detsamma avser lärares skyldighet att

bebo befintlig tjänstebostad vid nedlagd skola, reser skolöverstyrelsen,

vissa folkskolinspektörer och vissa länsstyrelser samt lärarorganisationerna

invändningar. Kritiken riktar sig särskilt mot uttalandet, att såsom rikt­

punkt för bedömningen av vad som må anses vara rimligt avstånd från

tjänstgöringsplatsen bör väljas samma avståndsgräns som i praktiken till-

lämpas vid avgörande av frågan, huruvida skolskjutsar för folkskolebarn

skall anordnas eller icke, d. v. s. fyra kilometer farbar väg. Enligt skolöver­

styrelsens mening bör de sakkunnigas förslag i denna del icke genomföras

annat än i fråga om A-bostäder. Även en länsstyrelse är av samma upp­

fattning. Några länsstyrelser anser, att lärare, som i enlighet med sak­

kunnigförslaget tvingas bebo tjänstebostad vid nedlagd skola, bör kom­

penseras härför i en eller annan form. Vissa folkskolinspektörer och läns­

styrelser uttalar sig för kortare avstånd mellan tjänstebostad och tjänst-

göringsplats i förevarande fall. Lärarorganisationerna protesterar bestämt

mot nu ifrågavarande sakkunnigförslag och hävdar därvid, att det liksom

nu måste få bero på frivillig överenskommelse, om lärare skall anses skyl­

dig mottaga tjänstebostad, som ej ligger i skolans närhet. Med detta be­

grepp måste enligt organisationernas mening alltjämt förstås omkring en

kilometer från skolan.

Departementschefen. Mot de sakkunnigas förslag i fråga om

lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad har jag endast den erinran

att göra, att jag icke kan tillstyrka den av de sakkunniga föreslagna ut­

sträckningen i kilometeravstånd från 1 till 4 km vid fall av skyldighet att

bebo tjänstebostad vid nedlagd skola. Jag förordar, att lärarens skyldighet

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

Kungl. Maj ds 'proposition nr 98

19

i dylikt fall endast gäller om bostaden kan sägas ligga i nya skolans när­

het, varvid uttrycket »i skolans närhet» skall tolkas på hittills brukligt

sätt. Med detta undantag tillstyrker jag de sakkunnigas förslag under före­

varande avsnitt av betänkandet.

6. Tjänstebostädernas beskaffenhet m. m.

Såsom inledningsvis omnämnts har i gällande boställsordning för folk­

skolans lärare meddelats föreskrifter rörande bland annat tjänstebostads

beskaffenhet. De sakkunniga föreslår nu vissa ändringar beträffande sagda

bestämmelser. Ändringarna åsyftar dels en ändrad tolkning av bestämmel­

serna dels viss omredigering av desamma. De sakkunnigas förslag och re­

missmyndigheternas ställningstaganden härtill framgår av det följande.

a) Golvyta

I 7 § boställsordningen meddelas följande föreskrifter.

Tjänstebostad för ordinarie folkskollärare skall omfatta en sammanlagd

golvyta av omkring 90 m2, lämpligt fördelade på minst tre rum och kök och

för annan lärare en yta av omkring 60 m2, lämpligt fördelade på minst två

rum och kök.

I en tjänstebostads sammanlagda golvyta inräknas sådana utrymmen

som kapprum, skafferi, garderober, badrum och wc men däremot ej ut­

rymme å vind, i källare eller i uthus.

Under vissa förhållanden kan ensamstående ordinarie folkskollärare an­

visas tjänstebostad av den mindre typen. Detta äger tillämpning, om för

ordinarie folkskollärare avsedd bostad ej står till förfogande eller om lära­

ren själv önskar mindre bostad.

De sakkunniga upptar till en början ett omtvistat spörsmål till behand­

ling, nämligen frågan om tolkningen av det vid måttbestämning av tjän­

stebostads golvyta använda uttrycket »omkring». I detta uttryck bör

enligt de sakkunnigas uppfattning inläggas möjlighet till variation av golv­

ytan såväl uppåt som nedåt med högst jem kvadratmeter. Kommun bör

dock därför icke betagas rätt att, om den så finner påkallat, bygga större

tjänstebostad än en dylik tolkning medger. Kostnaderna för den del, var­

med ytstorleken vid sådant förhållande överskrides, bör emellertid helt

bestridas av kommunen. Till stöd för detta sitt förslag anför de sakkun­

niga i huvudsak följande.

Utfärdandet av den nu gällande boställsordningen innebar, att krav på

en »ganska hög» standard på alla nybyggda tjänstebostäder ansågs berät­

tigade. Emellertid har sedermera i olika sammanhang ifrågasatts, huruvida

icke den vid boställsordningens tillkomst avsedda standarden vid den prak­

20

tiska tillämpningen blivit allt för hög. I anledning av att en höjning av

statsbidraget till tjänstebostäder hade föreslagits dels av skolöverstyrelsen,

dels i vissa motioner sade sig statsutskottet i utlåtande (nr 8) vid 1950 års

riksdag vilja understryka, »att sådana merkostnader böra undvikas, vilka

föranledas av eu strävan från vissa skoldistrikts sida att giva bostäderna

en påfallande hög standard i fråga om golvyta eller på annat sätt. Skol­

överstyrelsen synes böra anpassa sina åtgärder bland annat i fråga om fast­

ställande av typritningar med hänsyn härtill». Riksdagen anslöt sig till vad

utskottet sålunda uttalat.

I direktiven för de sakkunnigas uppdrag bär bland annat pekats på den

tendens till ökning av tjänstebostädernas golvyta, som förmärkts, och åt

de sakkunniga har uppdragits att överväga, hur en bättre överensstäm­

melse med författningens anda skall ernås på denna punkt.

1941 års lärarlönesakkunniga, som framlade förslag till gällande boställs-

ordning (betänkande SOU 1946:8), uttalade beträffande tolkningen av det

i boställsordningen vid måttbestämningen av golvytan använda uttrycket

»omkring», att de sakkunniga förutsatte, att tjänstebostad, som uppfördes

efter nya boställsordningens ikraftträdande, för ordinarie folkskollärare icke

skulle givas mindre golvyta än 90 kvadratmeter. Detta uttalande synes icke

ha föranlett någon erinran från vare sig föredragande departementschefens

eller riksdagens sida (proposition nr 1946:356 respektive riksdagens skri­

velse nr 546).

Enligt vad de sakkunniga inhämtat synes man vid den praktiska till-

lämpningen av boställsordningens föreskrifter på denna punkt ha fattat

uttrycket »omkring» så, att man vid nybyggnad av tjänstebostad söker

tillse, att bostädernas yta icke kommer att understiga 90 respektive 60

kvadratmeter för ordinarie folkskollärare respektive annan lärare, medan

man i övriga fall, exempelvis vid inköp av fastighet, räknar med ungefär­

ligen 10 procent av det angivna måttet som största möjliga avvikelse upp­

åt eller nedåt. Vid nybyggnad av fastighet skulle variationsmöjlighet så­

ledes förefinnas endast i uppåtgående riktning.

Denna tolkning har vad beträffar uppförande av ny tjänstebostad ansetts

stå i överensstämmelse med det åberopade uttalandet av 1941 års lärar­

lönesakkunniga. Den modifiering, som man vid tillämpningen infört i andra

fall än då tjänstebostad anskaffas genom nybyggnad, synes vara praktiskt

betingad av angelägenheten att kunna tillvarataga en redan befintlig bygg­

nad. Det förenämnda uttalandet från statsutskottets och 1950 års riksdags

sida föranledde skolöverstyrelsen att, utöver tidigare utgivna typritningar

till tjänstebostadshus, utsända ytterligare två typritningar med planlös­

ningar, vilka voro avsedda att visa, hur folkskollärarbostäder med en golv­

yta av 90 kvadratmeter lämpligen kunna byggas. Skolöverstyrelsen erin­

rade därvid också om angelägenheten av att byggnadskostnaderna för tjän­

stebostäder förbilligades.

De sakkunniga har fått den uppfattningen, att skolöverstyrelsens anvis­

ningar jämte det arbete, som skolöverstyrelsen i nu ifrågavarande hänseen­

de nedlagt på granskningen av insända förslag till nya tjänstebostäder,

haft en återhållande verkan i fråga om bostädernas ytstorlek.

Emellertid synes det enligt de sakkunnigas mening lämpligt att även vid

nybyggnad av tjänstebostad införa den variationsmöjlighet i nedåtgående

riktning, som uttrycket »omkring» i författningen med sin egentliga inne­

börd torde avse. Särskilda mark- och byggnadsförhållanden, som i olika

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

22

De sakkunniga föreslår en reduktion av samtliga nyss återgivna mått-

uppgifter och anför därom huvudsakligen följande.

T anslutning till nu gällande byggnadsstadga bör en justering göras av de

måttuppgifter, som reglerar våningshöjden. För att överensstämmelse skall

ernås med byggnadsstadgans bestämmelser bör sålunda våningshöjden i

boningsrum, som ej är belägna i vindsvåning, nedsättas till ^2,70 meter och

för boningsrum i vindsvåning till 2,40 meter. Våningshöjden i vindsvåning

kan nu undantagsvis i någon del av ett rum nedgå till 2,10 meter. Denna

bestämmelse saknar motsvarighet i byggnadsstadgan men ifrågavarande

måttuppgift synes i analogi med den reduktion, som i övrigt gjorts för

vindsvåning, böra nedsättas till 1,80 meter. Tjockleken av bjälklag bör i

överensstämmelse med byggnadsstadgan vara 30 centimeter. Skulle i bygg­

nadsstadgan angivna mått ändras, förutsätter de sakkunniga, att motsva­

rande ändringar vidtages i boställsordningen.

De nu förordade ändringarna av bestämmelserna angående våningshöj­

den innebär sålunda såväl en reduktion av tjänstebostädernas volym som

en anpassning av deras standard i detta avseende till vad som gäller för bo­

stadslägenheter i allmänhet. Genom ändringarna torde en icke obetydlig

besparing i byggnadskostnaderna åstadkommas.

I yttrandena har endast ett fåtal erinringar gjorts mot de sakkunnigas

förslag i fråga om tjänstebostads våningshöjd. Skolöverstyrelsen förordar,

att uttrycket »våningshöjd» utbytes mot uttrycket »rumshöjd». Såsom

skäl härför åberopas gällande fastighetsnomenklatur, som enligt uppgift

förväntas bli förebildlig för byggnadsstadgans bestämmelser på denna

punkt. En folkskolinspektör och en länsstyrelse samt lärarorganisationerna

opponerar sig emot de sakkunnigas förslag, att våningshöjd i vindsvåning-

må kunna nedsättas till 1,80 meter, och anför till stöd härför bl. a., att en

dylik bestämmelse saknar motsvarighet i byggnadsstadgan. Bostadsstyrel-

sen uttalar, att förslag från 1951 års byggnadsutredning bör avvaktas, in­

nan ändring i boställsordningens föreskrifter om våningshöjd vidtages.

c) Skilda ingångar

I 5 § 3 mom. boställsordningen stadgas bland annat, att, om flera tjän­

stebostäder är inrymda i samma hus, de skall vara försedda med var sin

ingång, där förhållandena sådant medgiva.

Den nyss återgivna regeln om skilda ingångar har i olika sammanhang-

rönt kritik från såväl statsmakternas som kommunernas sida. Det torde

härvidlag ej endast vara kostnadsfrågan, som föranlett kritik, utan även

den omständigheten att anordningen icke överensstämmer med praxis vid

annan hyreshusbebyggelse. De sakkunniga har övervägt problemet och

funnit en viss uppmjukning av den nu gällande regeln erforderlig. Härom

anför de sakkunniga bland annat följande.

När skoldistrikt finner lämpligt att anvisa lägenhet i flerfamiljshus, såsom

tjänstebostad, kan hinder möta häremot på grund av föreskriften, att bo­

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

städerna, där förhållandena sådant medger, skall vara försedda med var

sin ingång.

Denna bestämmelse har enligt vad de sakkunniga erfarit tillämpats så,

att skyldighet ansetts föreligga att vid nybyggnad förse bostäderna med

var sin ingång, medan däremot i regel detta icke ansetts kunna krävas vid

ombyggnad eller inköp av hus med flera bostäder. I anslutning härtill ma

erinras, att med uttrycket »var sin ingång» bör förstås, att ingång skall

beredas till bostaden, icke från gemensam vestibul eller trappuppgång utan

direkt utifrån, varvid byggande av trapphus eller dylikt kan bliva nöd­

vändigt för varje lägenhet, som är förlagd till en övre våning.

Regeln om särskilda ingångar kan innebära svårigheter för kommunerna

särskilt av ekonomisk art. Även om skolöverstyrelsen vid sin ritnings-

granskning eftersträvat att så långt möjligt nedbringa kostnaderna för an­

ordnande av skilda ingångar till bostäderna, torde merkostnader till följd

av den nämnda bestämmelsen dock ej sällan uppstå. Kommunernas in-

vändningar mot bestämmelsen synes därför vara förestavade av vägande

ekonomiska skäl.

Man bör inte förbise, att det lätt kan uppstå viss irritation mellan lärare,

om de är hänvisade till att såväl i som utom tjänsten ha med varandra

att göra i den dagliga rutinen, och man maste också beakta, att läraren är

skyldig mottaga anvisad tjänstebostad och därför icke helt kan jämföras

med vanliga hyresgäster. De sakkunniga har dock kommit till den upp­

fattningen i nu förevarande fråga, att tjänstebostäder^, då flera bostäder

är inrymda i samma hus, bör vara försedda med var sin ingång endast i

den mån detta kan anses motiverat av bostadssedvänjan å orten. I detta

uttalande inlägger de den betydelsen, att skilda ingångar till bostäderna

skall ordnas, om det på orten är vanligt med bostadshus, som innehåller

endast eu familjebostad. Förekommer däremot på orten bebyggelse i form

av flerfamiljshus, där lägenheter har gemensam ingång, bör lärarna få un­

derkasta sig samma betingelser i fråga om kommunikationer till små lägen­

heter som övriga bostadsinnehavare i sadana hus.

Tillämpningen av bestämmelsen om skilda ingångar torde med denna

princio få avseende huvudsakligen pa rena landsbygdsförhållanden, där an­

talet lärare, som på en och samma plats måste beredas tjänstebostad, i all­

mänhet är så litet, att man även enligt nuvarande regler helst önskar bygga

enfamiljshus eller högst två eller tre bostäder i samma byggnad. Anord­

nandet av skilda ingångar i dessa fall behöver icke medföra några storre

merkostnader under förutsättning att lämplig hustyp väljes. Det blir näm­

ligen fråga om tjänstebostäder, som uppföres i anslutning till bygdeskolor.

Enär centralskolorna, vid vilka det större antalet lärare är verksamma,

oftast förlägges till något befolkningscentrum inom kommunen, där hyres­

husbebyggelse är vanligare, torde regeln om skilda ingångar därest tjåns-

tebostadsskyldighet över huvud taget kommer att föreligga — mera sällan

komma att tillämpas beträffande tjänstebostäder, som uppföres i anslutning

till dessa skolor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9S

23

T yttrandena har vissa invändningar rests mot de sakkunnigas förslag i

denna del. Ehuru i folkskolinspektörernas yttranden mycket delade me­

ningar kommit till synes vid behandlingen av förevarande förslag, anser sig

skolöverstyrelsen likväl böra tillstyrka detsamma. Överstyrelsen anser vis­

24

serligen, att lärarbostäder i regel bör ha skilda ingångar, men finner de sak­

kunnigas förslag kunna lämna myndigheterna större möjlighet än nu att i

undantagsfall anpassa utformningen av tjänstebostad efter de lokala för­

hållandena. Tre länsstyrelser och lärarorganisationerna anmäler betänklig­

heter. Lärarorganisationerna och en länsstyrelse ifrågasätter, huruvida nu

gällande bestämmelser är i behov av ändring. De övriga två länsstyrelser­

na anser, att några som helst regler beträffande skilda ingångar icke vidare

bör finnas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

il) Garage

I gällande boställsordning finns inga bestämmelser om garage. De

sakkunniga har i enlighet med sina direktiv upptagit frågan om garage till

behandling och framlagt följande synpunkter och förslag.

Med den utveckling, som ägt rum på senare år, har det blivit vanligare

på landsbygden, att lärare liksom andra har bil. Behovet av garage i anslut­

ning till tjänstebostäderna har därför ökat. Det torde dock knappast röra

sig om något allmänt förekommande behov bland lärarna. Någon föreskrift

av innebörd att tjänstebostad obligatoriskt skall vara försedd med garage

kan därför icke vara erforderlig. Då garage ändock uppföres vid tjänste­

bostäder bör det heller icke anses tillhöra densamma. Skyldighet för bo-

stadsinnehavaren att mottaga garage, som är uppfört i anslutning till

bostaden, bör i konsekvens härmed icke anses föreligga.

När en kommun uppför garage vid eller i anslutning till tjänstebostad,

bör den emellertid kunna räkna med att få hyra ut garaget. Läraren skall

först erbjudas hyra detsamma, även om han icke har bil. Om läraren emel­

lertid icke önskar disponera garaget, bör kommunen äga rätt att hyra ut

det till utomstående person. I sådant fall bör läraren vara skyldig att om­

besörja eldning av garaget, då det är anslutet till samma centralvärmean-

läggnmg, som är inrättad för hans tjänstebostad. Enär läraren bekostar

bränslet bör han — då han icke själv disponerar garaget — åtnjuta ersätt­

ning av kommunen för garagets uppvärmning efter självkostnadspris.

I direktiven har det framhållits, att en alldeles fri hyressättning onek­

ligen inrymmer en möjlighet till att giva läraren eu förmån, som går utöver

avlöningsreglementets regler. Med den nu föreslagna anordningen torde det

ligga i kommunens intresse att utfå hyresersättning för garaget, oavsett om

läraren eller någon utomstående disponerar det. Om läraren begagnar sig

av sin företrädesrätt att hyra garaget, bör den hyra han skall erlägga an­

sluta sig till ortens pris. Med hänsyn till att garaget enligt de sakkunnigas

mening icke skall anses tillhöra tjänstebostaden, bör något statsbidrag icke

utgå för uppförande av garage.

De sakkunnigas uttalanden i garagefrågan har varit föremål för diskus­

sion i en de! remissutlåtanden. Skilda meningar har därvidlag gjort sig

gällande, icke minst i folkskolinspektörernas yttranden.

Skolöverstyrelsen pekar för sin del på en del punkter i de sakkunnigas

förslag, vilka enligt överstyrelsens uppfattning torde kunna ge upphov till

25

motsättningar mellan kommuner och lärare. Till en början upptar översty­

relsen till behandling frågan om hyressättning enligt ortens pris. De plat­

ser, det här kan bli fråga om, framhåller överstyrelsen, är icke underkasta­

de hyresreglering, vilket innebär att parterna vid olika meningar icke kan

hänskjuta tvisten till hyresnämnd. Någon annan myndighet med befogen­

het att fälla ett avgörande finnes ej heller. Om garaget uthyres till annan,

torde det svårligen kunna undvikas, att störningar för bostadsinnehavaren

uppstår. Vidare anmäler överstyrelsen stor principiell tveksamhet, när det

gäller att ålägga läraren att ansvara för uppvärmningen av ett utrymme,

som ej tillhör tjänstebostaden, med därav följande konsekvenser bland an­

nat i fråga om risk för skadeståndsskyldighet. Samtliga dessa omständig­

heter synes överstyrelsen tala för att i ett tjänstebostadshus inrymt garage

bör anses tillhöra tjänstebostaden på samma sätt som övriga utrymmen,

vilkas inrymmande i bostaden icke föreskrives i boställsordningen.

Från länsstyrelsernas sida har inga invändningar av betydenhet rests.

Lärarorganisationerna anmäler en del betänkligheter mot sakkunnigför­

slaget och framhåller därvid, att uthyrning av tjänstebostadsgarage till

annan person än bostadsinnehavaren endast bör få ske under den förut­

sättningen, att sådan uthyrning icke vållar obehörigt eller oskäligt intrång

i bostadsinnehavarens besittningsrätt över sin tjänstebostad med tillhö­

rande trädgård. En ytterligare förutsättning härvid bör bland annat vara,

att särskild körväg finnes till det uthyrda garaget, \idare avvisar orga­

nisationerna bestämt de sakkunnigas förslag, att lärare skall vara skyldig

ombesörja eldningen av till annan person uthyrt garage. Eldningsfrågan

torde i detta fall böra. lösas genom frivilliga överenskommelser mellan ve­

derbörande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

e) Köksutrustning

I boställsordningens § 8 c) finnes intagen en bestämmelse, att köket skall

vara försett med skafferi, diskbänk och erforderliga skåp samt, där så av

eldningsförhållandena påkallas, vedlår.

De sakkunniga föreslår, att nyssnämnda bestämmelse utbytes mot en

föreskrift, att köket skall vara försett med sedvanlig inredning, däri in­

begripet kylskåp. Såsom motivering härför framhålles följande.

Under senare år har stort intresse ägnats utrustningen av köken vid bo­

stadsbyggandet. och standarden härigenom allmänt höjts. Da samtliga

de föreskrivna anordningarna normalt ingår i köksutrustningen, synes be­

stämmelsen i fråga ej vidare behöva utformas så detaljerad. Det torde vara

tillfyllest, att den helt enkelt fastslår, att kök skall vara försett med sed­

vanlig inredning. Härigenom kommer den också att stå i överensstämmelse

med de framsteg på området, som efterhand kan göras. Till dessa framsteg

hör, att kök i nytillkomna bostäder numera regelmässigt torde utrustas

med kylskåp. Med hänsyn till den relativt kostnadskrävande anskaffningen

och för att undvika tvister mellan kommun och lärare, som till följd härav

kan uppstå, anser de sakkunniga emellertid att i nu ifrågavarande bestäm­

melse direkt bör utsägas, att tjänstebostadskök skall vara försett med kyl­

skåp av för bostadstypen normal storlek. I fråga om redan befintliga ny-

eller ombyggda tjänstebostäder torde gälla, att dessa redan nu i avsevärd

utsträckning är av skoldistriktet utrustade med kylskåp. I den mån så icke

är förhållandet, bör dock kommunen icke vara skyldig att anskaffa kylskåp

eller inlösa sådant, som bostadsinnehavaren själv anskaffat, annat än i an­

slutning till mera genomgripande reparation eller ombyggnad av bostad.

I remissyttrandena har icke rests invändning mot de sakkunnigas förslag

i vidare mån än att några folkskolinspektörer och länsstyrelser samt lärar­

organisationerna anmält betänkligheter mot att kommun ej skall anses

skyldig att tillhandahålla kylskåp i redan befintlig tjänstebostad annat än

i anslutning till en mer genomgripande reparation eller ombyggnad av bo­

staden.

26

Kungl. May.ts proposition nr 98

f) Tvättstuga m. m.

Enligt bestämmelserna i boställsordningens § 8 d) skall till tjänstebostad

höra liushållskällare, erforderligt utrymme för bränsleförråd, tvättstuga

samt, där förhållandena sådant medgiva, torkrum eller torkvind.

De sakkunniga föreslår, att nyss återgivna bestämmelse ersättes med

föreskrift därom, att tjänstebostad skall vara försedd med hushållskällare

och erforderligt utrymme för bränsleförråd samt tillgång till tvättstuga

och torkutrymme. Såsom skäl för detta ändringsförslag åberopas följande.

Den nuvarande bestämmelsen kan möjligen tolkas så, att det skulle vara

erforderligt att förse varje lärarbostad med tvättstuga, även om flera tjäns­

tebostäder är inrymda i samma hus. Detta skulle emellertid vara ett för

långt gående krav på kommunerna och har också i praktiken föranlett an­

nan tillämpning. Bestämmelsen bör emellertid förtydligas. Särskilt med

hänsyn därtill, att antalet kollektivtvättstugor nu är betydande och att

det torde vara vanligt med dylika tvättstugor även på landsbygden, är

en ändring av den nämnda bestämmelsen erforderlig. Det är att förmoda,

att även lärarna utnyttjar de nämnda kollektivtvättstugorna. Det före­

faller då att vara ett oekonomiskt byggnadssätt att förse varje tjänste­

bostad med särskild tvättstuga. Däremot bör enligt de sakkunnigas mening

en för flera lärare och eventuellt även andra lägenhetsinnehavare gemen­

sam mindre tvättstuga finnas, även om kollektivtvättstuga kan anlitas för

att tillgodose större delen av tvättbehovet. Om kollektivtvättstuga icke

finnes eller är så belägen, att den icke rimligen kan utnyttjas av läraren,

anser de sakkunniga det ändock vara tillfyllest att en tvättstuga ordnas

för gemensamt utnyttjande. Det nu sagda gäller också torkrum eller tork­

vind. Nu ifrågavarande bestämmelse bör därför ges den innebörden att

tjänstebostadsinnehavaren skall beredas tillgång till tvättstuga med tork­

utrymme.

28

värmning av tjänstebostäder!, också ombesörja uppvärmning av garaget.

Men han bör icke bara åtnjuta ersättning för sistnämnda uppvärmning efter

självkostnadspris utan även atnjuta skälig ersättning för beräknat mer-

arbete i anledning av denna utökning av uppvärmnings volymen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

7. Hyressättningen för lärarbostäder

Nu utgående hyror. De hyresavdrag som det åligger tjänste-

bostadsinnehavare att vidkännas såsom ersättning för tjänstebostad har

fastställts år 1947 och redovisas under 21 § i boställsordningen (SFS nr

545/1947). Hyresavdragen inkluderar icke kostnaderna för bränsle. De i

de fem hyresgrupperna gällande årliga hyresavdragen för olika bostads­

typer redovisas i följande tabell.

För tjänstebostad

Hyresgrupp

Omfattande omkring

Hänförd

till klass

1

2

3

4

5

Å r s h y r a

45

kvadratmeter .............

A

516

672

828

984

1140

B

384

504

624

744

864

c

240

312

384

456

528

⁶⁰ eller ⁶⁵ kvadratmeter . .

A

696

912

1128

1344

1 560

B

528

696

864

1032

1 200

C

336

432

528

624

720

⁹⁰ kvadratmeter ..............

A

888

1 164

1440

1 716

1 992

B

684

900

1 116

1332

1548

C

432

564

696

828

960

Det må här påpekas, att 81 procent av tjänstebostäderna är belägna

på hyresgrupp 1, 18 procent på hyresgrupp 2 och sammanlagt 1 procent på

hyresgrupperna 3 och 4. Ingen tjänstebostad finns på hyresgrupp 5. Till

klass A är hänförda 39 procent, till klass B 28 procent och till klass C 33

procent av samtliga tjänstebostäder.

De sakkunniga

Såsom utgångspunkt för en omprövning av hyror och statsbidrag har i

betänkandet redovisats följande uppgifter om byggnadskostnader

och årskostnader för nybyggda tjänstebostäder.

Kostnadsberäkningarna har utförts inom bostadsstyrelsen.

Byggnadskostnaderna har beräknats för trähus med sådant utförande

och med sådan utrustning som är ordinär vid den statliga egnahemsbelå-

ningen. Kostnadsnivån vid årsskiftet 1953—1954 har legat till grund för

beräkningarna. En lägenhet på 90 m2 (för ordinarie folkskollärare) och en

på 60 m2 (för annan lärare) har kostnadsberäknats. Med yta avses lägen-

29

hetsyta, därvid innerväggar, trappor och murstockar ej inräknats. Lägen­

heterna har antagits inrymda dels i friliggande enfamiljshus (lägenheten

på 90 in2 även i radhus), dels i tvåfamilj shus med lägenheten på 90 nr

i bottenplanet och lägenheten på 60 nr i övre planet, dels slutligen i fyr-

familjshus med två lägenheter på 90 in2 och två på 60 nr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

Byggnadskostnad i kronor per lägenhet i

1

Södra

Mellersta

Norra

Sverige

Sverige

Sverige

90 m"-lägenhet

56 000

enfamiljshus i ett plan eller radhus ..

46 000

50 000

tvåfamiljshus .......................................

41 000

45 000

50 000

fyrafamiljshus .....................................

38 000

42 000

46 000

BO m2-lägenhet

42 000

enfamiljshus i ett plan ......................

35 000

38 000

tvåfamiljshus .......................................

30 000

33 000

37 000

fyrafamiljshus .....................................

29 000

32 000

36 000

Då byggnadskostnaderna varierar inom olika delar av landet, har kost­

naderna beräknats för hus uppförda i södra Sverige (representerat av Skånes

landsbygd), i mellersta Sverige (representerat av Örebro och Västmanlands

läns landsbygd) och i övre Norrland (representerat av Norrbottens kust-

land).

För stenhus torde man böra räkna med 5 å 10 procent högre kostnader.

I förestående kostnader ingår icke några tomtkostnader, anslutningsav­

gifter för vatten och avlopp eller kostnader för planering av tomt. Upp­

skattningsvis kan, så vitt gäller landsbygden och de mindre tätorterna,

kostnaderna för en tomt på cirka 1 000 nr och för vatten och avlopp uppgå

till omkring 4 000 kronor.

De sakkunniga framhåller, att meningarna givetvis kan vara delade,

om de redovisade byggnadskostnaderna är ett riktigt mått på byggnads­

kostnaderna för nyuppförda lärarbostäder. Avsikten har emellertid endast

varit att få en ungefärlig bild av byggnadskostnaderna. Den slutliga avväg­

ningen av statsbidragets storlek måste ändock bli tämligen schematisk.

Till jämförelse med de förut angivna kostnaderna redovisas i betänkandet

följande uppgifter.

1941 års lärarlönesakkunniga angav i sitt förut omförmälda betänkande

SOU 1946: 8 som ungefärlig byggnadskostnad för ett hus av trä, inrym­

mande bredvid varandra en lägenhet på omkring 90 m2 och en på omkring

55 m2 ett belopp av 50 000 kronor, varav ungefär 30 000 kronor belöpte

på den större lägenheten och ungefär 20 000 kronor på den mindre. Ett hus

av tegel förutsattes ställa sig något dyrare. Enligt uppgift i 1952 års stats-

verksproposition har den verkliga statsbidragsberättigade kostnaden för

tjänstebostad under tidsperioden 1948 — sommaren 1951 i genomsnitt ut­

gjort omkring 47 000 kronor för folkskol lärarbostad och omkring 33 650

kronor för småskollärarbostad. Enligt uppgift från skolöverstyrelsen upp­

gick motsvarande kostnader för tidsperioden sommaren 1951—sommaren

1953 till respektive 55 100 kronor och 38 700 kronor.

Årskostnaderna, frånsett bränslekostnader, har beräknats enligt följande

antaganden.

30

Kungl. Maj:ts -proposition nr 98

Årliga driftkostnader j kronor för

90 mMägenheten

60 mMägenheten

(45 000 kr)

(33 000 kr)

L nderhåll och reparationer ...............

450

330

Vatten ..............................

30

25

Renhållning .........................

35

25

Sotning ..............................

15

10

Försäkring ...............

30

20

Summa

560

410

■ Kommunal fastighetsskatt och särskilt fastighetsskötararvode har icke

inräknats i driftkostnaderna. Kostnader för underhåll och reparationer har

beräknats till 1 procent av byggnadskostnaderna. Andra driftkostnadspos­

ter än underhåll och reparationer har icke antagits variera med byggnads­

kostnaderna.

De sålunda erhållna summorna motsvarar en driftkostnad av ^1,25 pro­

cent av byggnadskostnaderna.

. ovannämnda betänkande har underhållskostnaderna och omkostnaderna

i öviigt ansetts böra uppskattas till minst ^1,25 procent av byggnadskost-

naderna.

För beräkning av kapitalkostnaderna har antagits, att kommunerna fi­

nansierar byggnadskostnaderna med lån, vilka löper med 3,6 procent ränta.

Husen har antagits böra avskrivas på 60 år. Kapitalkostnaderna har då

beräknats motsvara en annuitet av ^4,1 procent.

I förenämnda betänkande antogs, att kostnaderna för ränta och amor­

tering vid en räntesats av 3 procent kunde uppskattas till 3,75 procent för

hus av trä.

I efterföljande tablå redovisas årskostnaderna för de olika hus- och

lagenhetstyperna.

Årskostnad i kronor per lägenhet i

Södra

Mellersta

Norra

Sverige

Sverige

Sverige

Otl

in2 ?'*

7

/

enfamiljshus i ett plan eller radhus__

2 456

2 660

2 966

tvåfamiljshus ...............

2 201

2 405

2 660

fyrafamiljshus ...............

2 048

2 252

2 456

60 rrv2-lägenhet

enfamiljshus i ett plan . ..

1 865

2 018

2 222

tvåfamiljshus ..............

1 610

1763

1967

fyrafamiljshus ..........

1 559

1 712

1916

De sammanlagda årskostnaderna, frånsett bränslekostnader, uppgår till

o,3 a 5,4 procent av byggnadskostnaderna.

Föi att belysa sambandet mellan byggnadskostnader, årskostnader, hyror

och statsbidrag redovisas i betänkandet följande exempel.

31

Ex. 1. 90 kvadratmeters lägenhet.

Byggnadskostnad: 45 000 kronor.

Hyra: 888 kronor i grupp 1 och 1 184 kronor i grupp 2.

Statsbidrag: 18 000 kronor.

Årskostnad: med bortseende från statsbidraget — 2 405 kronor.

»

: med hänsyn tagen till statsbidraget = (560 + 4,1 pro­

cent X 27 000) = 1 667 kronor.

»

: som icke täcks av hyran = 779 kronor i grupp 1 och

503 kronor i grupp 2.

Ex. 2. 60 kvadratmeters lägenhet.

Byggnadskostnad: 33 000 kronor.

Hyra: 696 kronor i grupp 1 och 912 kronor i grupp 2.

Statsbidrag: 12 000 kronor.

Årskostnad: med bortseende från statsbidraget = 1 763 kronor.

»

: med hänsyn tagen till statsbidraget = (410 + 4,1 pro­

cent X 21 000) = 1 271 kronor.

»

: som icke täcks av hyran = 575 kronor i grupp 1 och

359 kronor i grupp 2.

Av de faktiska årskostnaderna, d. v. s. årskostnaderna med hänsyn

tagen till statsbidraget, kommer sålunda i dessa exempel kommunerna att

få svara för omkring 45 procent i grupp 1 och omkring 30 procent i grupp 2.

De sakkunniga har, när de efter den förestående kostnadsredogörelsen

skall framlägga sina synpunkter och förslag, till en början uttalat, att de

vid sin prövning av statsbidragets storlek och konstruktion funnit, att det

råder ett sådant samband mellan statsbidraget och hyrorna, att de ansett

sig böra upptaga även hyressättningen till övervägande. De har också på­

pekat, att det vid införandet av de nuvarande statsbidragen bland annat

förutsatts, att bidragets syfte var att möjliggöra för de skoldistrikt, som

är skyldiga att tillhandahålla tjänstebostäder, att utan att bliva mer be­

tungade än andra distrikt tillhandahålla fullgoda tjänstebostäder. Skol­

distrikten skulle sålunda kunna påräkna ett så stort statsbidrag, att ränta

och amortering på den del av byggnadskostnaderna, som icke täcktes av

statsbidraget, samt driftkostnaderna skulle täckas av den för vederbörande

tjänstebostad fastställda hyran.

Med hänsyn dels till att de sakkunniga behandlat hyressättningsfrågan

som ett fristående problem, dels till att hyressättningen för statliga tjänste­

bostäder är föremål för särskild utredning inom 1952 års tjänstebostads-

utredning, för vilken ju statsbidragsfrågan icke har någon aktualitet, har

det befunnits lämpligt att i nu förevarande sammanhang först upptaga

hyressättningsfrågan för sig.

I fråga om den nuvarande hyressättningen har de sakkun­

niga liimnat i huvudsak följande redogörelse.

De nuvarande hyrorna har gällt sedan år 1947 och de fastställdes på

grundval av uppgifter från 1945 års hyresräkning, vilken avsåg förhål­

landen under hyresåret 1945—46. Hyrorna för A-bostäder anknöts till ge-

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

32

nomsnittshyrorna för de lägenheter i öppna marknaden, som hade central­

värme och badrum. 1941 års lärarlönesakkunniga, vilka framlade det hyres-

förslag som sedermera utan ändring godtogs, ansåg, att hyrorna för tjänste­

bostäder borde vara något lägre än för lägenheter uthyrda i öppna mark­

naden. Då de lägenheter, som redovisats i gruppen »med centralvärme och

badrum», icke uppfyllde fullt så stränga krav som de, vilka gällde för A-

bostäderna, ansåg sig de sakkunniga kunna föreslå nämnda genomsnitts-

hyror som tjänstebostadshyror för A-bostäderna. De hyror som nu gäller

för B- och C-bostäder har fastställts med utgångspunkt från genomsnitts-

hyrorna för öppna marknadens lägenheter med centralvärme respektive

utan centralvärme. Vissa justeringar gjordes dock med hänsyn till att hvres-

räkningens kvalitetsgruppering icke överensstämde med boställsordningens

gruppering.

Som skäl för eu omprövning av denna hyressättning anför de

sakkunniga härefter bland annat följande.

Av förut redovisade exempel framgår, att nu gällande hyror för A-bo­

städer endast täcker en del av årskostnaderna — beräknade med hänsyn

till det nuvarande statsbidraget — för nybyggda tjänstebostäder. I hyres-

grupp 1 täcker hyran omkring 55 procent och i hyresgrupp 2 omkring 70

procent av dessa kostnader. För att det förut refererade syftet med stats­

bidraget skall uppnås, d. v. s. skoldistriktet få täckning för sina kostnader,

skulle sålunda antingen hyrorna eller statsbidraget eller både hyrorna och

statsbidraget behöva höjas.

Sedan år 1945 har hyrorna för lägenheter uthyrda i öppna marknaden

stigit. Genomsmttshyrorna inom olika kvalitetsgrupper har ökat till följd

av tillkomsten av nya lägenheter, avgång av gamla och förbättring av

befintliga lägenheter, för vilka hyreshöjningar medgivits inom ramen av

gällande hyresreglering. Sedan hyresåret 1950/51 har även generella hyres­

höjningar bslutats. Ett sammanfattande men visserligen approximativt ut­

tryck för de hyreshöjningar, som ägt rum, är ökningen av bostadsposten

i leynadskostnadsindex. För år 1945 var index för bostadsposten 102 och

för juni 1954 var index 129, vilket motsvarar en höjning med drygt 25 pro­

cent.

Sedan de sakkunniga salunda redogjort för den nuvarande hyressätt-

ningen och de skäl, som enligt deras uppfattning motiverar en ompröv­

ning av densamma, har de sakkunniga framlagt förslag till en provi­

sorisk lösning av detta problem. I sådant syfte föreslår de, att hy­

resbeloppen för samtliga lärarbostäder tills vidare uppräknas med omkring

25 procent. De sakkunniga har därvid övervägt två alternativ för en änd­

rad hyressättning, nämligen, å ena sidan, en generell hyreshöjning och,

a andra sidan, en kombination av sadan höjning och reviderad hyresgrup-

pering genom ett slopande av hyresgrupp 1. De sakkunniga har emellertid

stannat för det första alternativet: detta närmast med hänsyn till att det

innebär en enkel provisorisk justering i avvaktan på de förslag tjänste-

bostadsutredningen kan komma att avlämna. Det andra alternativet har

de sakkunniga även avvisat därför, att det, enligt vad de funnit, i prak­

tiken skulle innebära ett avskaffande av hela hyresgrupperingen.

Kungl. May.ts proposition nr 98

33

Sina förslag har de sakkunniga närmare motiverat på följande sätt.

En generell hyreshöjning torde vara fullt befogad. En sådan kan moti­

veras av, bland annat, den hyreshöjning, som ägt rum för lägenheter ut­

hyrda i öppna marknaden. Den relation, som ursprungligen förelåg mellan

hyrorna för nämnda lägenheter och hyrorna för tjänstebostäderna, bör

återställas. För i synnerhet de nybyggda tjänstebostäderna framstår de

nuvarande hyrorna som uppenbart för låga, om man jämför med hyror

och årskostnader för andra nytillkomna bostäder. Det synes därför motive­

rat, att hyrorna höjes i samma grad som bostadsposten i levnadskostnads-

index har stigit, d. v. s. med i runt tal 25 procent. En sådan ändring av de

nuvarande hyrorna skulle lämna det nuvarande hyressättningssystemet

orubbat. Även med hänsyn tagen till att det nuvarande systemet och de

nuvarande hyrorna ingått som ett led i löneuppgörelser mellan staten och

lärarorganisationerna synes en sådan hyreshöjning vara rimlig, då den icke

går utöver den höjning, som är inkluderad i den allmänna levnadskostnads-

höjning, som beaktats vid löneförhandlingarna mellan staten och tjänste­

mannaorganisationerna.

I fråga om det sätt, på vilket den förordade uppräkningen bör ske, har

de sakkunniga i huvudsak anfört följande.

Beloppen för årshyra bör i vissa fall något jämkas för att man skall

erhålla dels med

12

jämnt delbara belopp dels också för en och samma klass

av bostäder av enahanda storlek lika stort skillnadsbelopp mellan de olika

hyresgrupperna. Utjämningen bör ske på så sätt, att lägsta hyresgruppens

belopp i allmänhet jämkas uppåt medan högsta hyresgruppens belopp i

allmänhet jämkas nedåt. Vad nyss sagts om jämkning av årshyrornas be­

lopp gäller också hyresbeloppen för dag, där jämkning bör ske till närmast

liggande

5

-tal ören eller i enstaka fall till närmast liggande

10

-tal ören för

att skillnadsbeloppen så nära som möjligt skall bli desamma mellan olika

hyresgrupper för ett och samma slag av bostad.

Remissyttrandena

Mot de sakkunnigas förslag har i yttrandena en del invändningar rests.

Skolöverstyrelsen och så gott som samtliga folkskolinspektörer har dock

tillstyrkt detsamma. En folkskolinspektör finner emellertid de av de sak­

kunniga förordade hyrorna vara för låga och anser hyressättningen i före­

varande fall böra anpassas efter ortens pris. Två folkskolinspektörer utta­

lar sig för en differentiering av hyrorna.

Från länsstyrelsernas sida har endast ett fåtal erinringar framställts. Två

länsstyrelser understryker, att en höjning av ifrågavarande tjänstebostads-

hyror med minst 25 procent bör komma till stånd. En länsstyrelse ifråga­

sätter vidare, om icke hyresgrupp ¹ bör slopas. Därjämte ifrågasätter en

länsstyrelse, om ändring i nu gällande hyressättning bör vidtagas innan

resultatet av 1952 års tjänstebostadsutredning föreligger.

Statskontoret har i fråga om hyressättningsproblemet framlagt följande

synpunkter och förslag.

Otvivelaktigt torde skäl kunna anföras för en kraftigare allmän höjning,

särskilt beträffande C-bostäderna (jfr. prop. 1947:305, s. (j, och riksd. skr.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1955,

1 samt. Nr (.)H

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

34

194?:4S2). 1 all synnerhet borde det finnas anledning att höja hyrorna i

ny uppförd a, t. ex. efter den 1 januari 1952 påbörjade hus samt vid diffe­

rentieringen ta hänsyn till skillnaderna i hyresnivån i den öppna mark­

naden mellan lägenheter i hus uppförda 1945, å ena, samt 1952 eller senare,

å andra sidan. För en sådan differentiering torde även det förhållandet ta­

la, att standardhöjning ägt rum sedan mitten på 1940-talet beträffande

bland annat inredningsarbeten. Nyssberörda spörsmål synes vara av be­

skaffenhet att böra övervägas av 1952 års tjänstebostadsutredning.

Den allmänna uppräkningen av hyresavdragen lärer böra kompletteras

med ändring av ortsgrupperingen. De sakkunniga uttalar, att uppflyttning

av orterna i grupp 1 till grupp 2 skulle för uppskattningsvis hälften av de

nuvarande tjänstebostadsinnehavarna i grupp 1 innebära hyreshöjning

utan att ifrågavarande lärare erhållit löneförhöjning i samband med slo­

pandet av dyrortsgrupp 1. Icke heller statskontoret vill påyrka, att hyrorna

för ifrågavarande kategori höjes utöver vad som blir en följd av den all­

männa procentuella uppräkningen. Å andra sidan synes det rimligt, att de

lärare i hyresgrupp 1, som erhållit löneförbättringar i samband med minsk­

ningen av antalet dyrortsgrupper från fem till fyra, får vidkännas de för

hyresgrupp 2 fastställda hyresavdragen. Med hänsyn härtill och till önsk­

värdheten att som en följd av slopandet av dyrortsgrupp 1 även minska

antalet hyresgrupper till fyra förordar ämbetsverket, att de till hyresgrupp

1 hänförda orterna uppflyttas till grupp 2. Därvid synes övergångsvis böra

föreskrivas beträffande nuvarande tjänstebostadsinnehavare, vilka icke er­

hållit löneförhöjning i samband med den nya dyrortsgrupperingen, att de

endast skall vidkännas den av den procentuella förhöjningen föranledda

hvresökningen.

Statskontoret erinrar vidare om att ämbetsverket i tidigare sammanhang

förordat en höjning av kommunbidragen till folk- och småskollärares av­

löning, d.v. s. de belopp, som enligt 3 § 4 mom. statsbidragskungörelsen

1948:208 skall avdras från lärarlönekostnaderna vid statsbidragets bestäm­

mande och vilka alltså utgör skoldistriktens bidrag till lärarlönekostnader-

nas bestridande (se prop. 1951:155 s. 22 f och prop. 1952:1,

8

ht. s 314 f).

Enligt statskontorets mening bör frågan om en höjning av dessa kommun­

bidrag snarast ånyo upptas till prövning, så mycket mer som en höjning

av såväl statsbidrag som hvresavdrag beträffande tjänstebostäder för folk­

skolans lärare nu synes vara aktuell. Då kommunbidragen avvägts i an­

slutning till hyresavdragens storlek bör kommunbidragen enligt ämbets­

verkets uppfattning uppräknas med samma procenttal som hyresavdragen.

1952 års tjänstebostadsutredning har ingående behandlat frågan om hy-

ressättningen för lärarbostäderna och därvid ansett sig kunna konstatera,

att folkskolans lärare med enbart en 25-procentig höjning av gällande

hyror skulle komma i åtnjutande av en avsevärd subvention vad beträffar

de på senare år nybyggda tjänstebostäderna. Utredningen har därför för

sin del funnit en längre gående hyreshöjning vara ofrånkomlig beträffande

bostäder, nybyggda efter år 1950. Härom anför och föreslår utredningen

följande.

Kumjl. Maj:ts proposition nr 9S

35

Hyrorna för dessa bostäder bör icke rimligen sättas lägre än 1 800 kronor

för bostad för ordinarie folkskollärare och 1 320 kronor för bostad för annan

lärare. Utredningen har därvid räknat med ett kvadratmeterpris på 20 kro­

nor för den förra bostaden och 22 kronor för den senare. Framhållas bör, att

dessa hyror innebär en betydande rabattering med hänsyn till tjänstebostads-

tvånget. De sålunda förordade hyrorna, vilka bör gälla för nybyggda bo­

städer i såväl hyresgrupp

1

som hyresgrupp

2

— några skäl för en diffe­

rentiering har utredningen icke ansett föreligga, eftersom liyresgrupperingen

icke kan anses ge något tillnärmelsevis rättvisande uttryck för byggnads-

kostnadsskillnaderna pa olika orter — skulle medföra en hyreshöjning för

90 kvadratmeter — bostäderna i hyresgrupp 1 med 103 procent och i hy­

resgrupp ² med ⁵⁴ procent samt för 60 kvadratmeter-bostäderna i hyres­

grupp

1

med 89 procent och i hyresgrupp

2

med 45 procent. Dessa hyres­

höjningar framstår måhända såsom kraftiga. Utredningen får emellertid

framhålla, att höjningar av motsvarande storleksordning i icke så få fält

förekommit vid de på sista tiden genomförda hyresregleringarna för tjän­

stebostäder inom olika förvaltningsområden. Utredningen föreslår vidare

att de här förordade hyreshöjningarna för folkskolans lärare — i anslutning

till de principer, som av statens järnvägar tillämpats vid 1953 års hyres­

reglering — uttages successivt med ett års-intervaller, på så sätt att första

året uttages en hyra som med 25 procent överstiger nu gällande hyra och

under därpå följande år den sålunda förhöjda hyran ökad med 25 procent

o. s. v. intill dess den fulla hyran uppnåtts. Om ny hyresgäst inflyttar i

lägenhet under den tid denna sucessiva hyreshöjning pågår, bör emellertid

den nye tjänstebostadsinnehavaren erlägga hyrans fulla belopp. Detsamma

skall givetvis också gälla beträffande lärare som efter hyresregleringens

ikraftträdande såsom första hyresgäst inflyttar i nybyggd bostad.

De överväganden, som föranlett tjänstebostadsutredningen att framläg­

ga nyssnämnda förslag, har av utredningen närmare utvecklats på i huvud­

sak följande sätt.

Med anledning bland annat av uttalanden från 1951 års riksdags revi­

sorers sida bär olika verk och myndigheter under år 1953 och 1954 vidtagit

omreglering av tjänstebostadshyrorna. Sålunda har hyresreglering genom­

förts vid bland annat statens järnvägar, statens vattenfallsverk, televerket,

tullverket och sinnessjukhusen. Vid statens järnvägar, som disponerar mer

än en tredjedel av det totala statliga tjänstebostadsbestandet, har hyres­

regleringen medfört en hyreshöjning på i genomsnitt 30—35 procent. Mot­

svarande procentsiffra för vattenfallsverket utgör 50 procent, för televerket

likaledes 50 procent, för tullverket 40 procent och för sinnessjukhusen, slut­

ligen, 30 procent. Fn höjning har även skett av hyrorna för tjänstebostäder

åt rektorer och lärare vid statsunderstödda folkhögskolor och lantbruks-

undervisningsanstalter.

Mot bakgrunden av nu berörda hyreshöjningar framstår det såsom ange­

läget att hyrorna för folkskolans lärarbostäder snarast justeras uppåt. Så­

som också'de sakkunniga framhållit är dessa hyror uppenbart för låga.

Framhållas må, att vid genomförandet av nyssnämnda hyresreglering vid

statens järnvägar från personalhåll pekats på de låga hyrorna för folkskol-

lärarbostäderna. Även på andra områden har jämförelsen med dessa hyror

medfört svårigheter att vidtaga berättigade hyresjusteringar. Landstings­

förbundet lärer sålunda icke sakna erfarenheter härav.

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 98

36

Enligt utredningens mening kan starka skäl anföras för en revision av

hyresgrupperingen. Då det emellertid i nuläget endast gäller att genom

en provisorisk lösning vinna en bättre anpassning av »folkskolehyrorna»

till marknadsläget anser sig utredningen icke böra framlägga något förslag

härom.

Utredningen bär beräknat årshyran per kvadratmeter i lägenheter om

90 kvadratmeter (för ordinarie folkskollärare) respektive 60 kvadratmeter

(för annan lärare) enligt de sakkunnigas förslag. Resultatet framgår av

följande tablå (hyresgrupp 5 har uteslutits, då någon tjänstebostad icke

finnes i denna grupp):

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

Tjänstebostad

omfattande

Klass

Hyresgrupp

1

2

3

4

60 m! ..........................

A

14: 80

19:20

23: 60

28: —

B

11:20

14: 60

18: —

21:40

C

7: —

9: —

11: —

13: —

90 ms .........................

A

12: 53

16: 27

20: —

23: 73

B

9: 73

12:67

15:60

18: 53

C

6:27

8: —

9: 73

11:47

De framräknade kvadratmeterhyrorna avser alltså lägenheter med de i

7 § boställsordningen angivna golvytorna. I den mån tjänstebostäder^

omfattar större golvytor erhålles givetvis lägre kvadratmeterpriser än de i

tabellen angivna, eftersom den större golvytan icke påverkar storleken av

hyresavdragen enligt

21

§ boställsordningen. Redan de kvadratmeterpriser

som redovisas i tabellen är emellertid enligt utredningens mening låga. Så

är fallet framför^ allt beträffande nytillkomna A-bostäder i hyresgrupperna

¹ och ². Det må framhållas att nybyggda lärarbostäder alltid torde klas­

sificeras såsom A-bostäder och att 99 procent av alla folkskolans tjänste­

bostäder är belägna i orter hänförda till hyresgrupperna

1

och

2

.

Utredningen har infordrat och sammanställt vissa uppgifter, som visar,

att de av de sakkunniga föreslagna hyresbeloppen för A-bostäder är otill­

räckliga i hus byggda efter år 1950. Erinras må, att byggnadskostnaderna

kraftigt höjdes under tiden 1 juli 1950—1 juli 1951 (enligt 1951 års bo-

stadsutrednings beräkningar utgjorde ökningen cirka 31 procent för fler­

familjshus och cirka 38 procent för enfamiljshus), ett förhållande som ledde

till att hyrorna i hus, byggda under och efter nämnda tidsperiod, blev

högre än i hus uppförda dessförinnan.

För i nedanstående sammanställning upptagna fyra A-bostäder, nybygg­

da under åren 1951—52, beträffande vilka tjänstebostadsutredningen in­

fordrat uppgifter i samband med av utredningen företagna studieresor,

erhålles vid en jämförelse mellan, å ena sidan, de hyror, som skulle utgå

för lägenheterna vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag och, å

andra sidan, de hyror, som skulle utgå för lägenheterna vid en tillämpning

av de för tjänstebostäder vid statens järnvägar gällande hyresvärderings-

reglerna, följande resultat (exklusive uppvärmningskostnader):

Kungl. Majds proposition nr 98

37

Hyra enligt

Ort

Hyres-

grupp

Golvyta

m3

De sakkunnigas

förslag

SJ:s hyresviirde-

ringsregler

Total

Per in’’

Total

Per nr

Hällevadsholm .................

i

83

1128

13:59

1891

22: 78

i

in

1128

10:16

2165

19: 50

Pajala .............................

2

71

1152

16: 23

1453

20:46

^» ...........................

2

103

1464

14: 21

2047

19:87

Utredningen har gjort en undersökning rörande av staten bostadsnämnd

(i besvärsärenden, avgjorda under tiden 1 juli 1953—31 oktober 1954)

fastställda hyror i nybyggda SJ-lägenheter. Av undersökningen framgår,

att bostadsnämnden beträffande ²¹ lägenheter om två rum och kök och

tre rum och kök, belägna i orter tillhörande hyresgrupperna ¹ och ² och i

hus, som uppförts efter år 1950, fastställt hyror (exklusive pannskötsel-

och uppvärmningskostnader), varierande mellan 18 och 25 kronor per kvad­

ratmeter (medelhyra 22:14 kronor). Det må framhållas, att vissa differen­

ser i fråga om modern utrustning förekommer i SJ-lägenheterna (sålunda

saknas exempelvis stundom kylskåp). Allenast i fråga om tre av lägen­

heterna har bostadsnämnden nedsatt av SJ fordrat hyresbelopp. De av SJ

fordrade hyrorna för nybyggda tjänstebostäder torde icke sällan rätt vä­

sentligt understiga hyran för jämförliga lägenheter på den »öppna» mark­

naden.

För att få ett ungefärligt mått på »marknadshyran» för en nybyggd

lärarbostad har utredningen under hand anmodat bostadsstyrelsen att be­

räkna årskostnaden för de i sakkunnigbetänkandet exemplifierade lägen­

heterna, förutsatt att angivna byggnadskostnader finansierats med egna­

hemslån. Denna årskostnad skulle i stort sett motsvara den hyra som

bostadsstyrelsen skulle godkänna såsom lånevillkor. Bostadsstyrelsen har

därvid, liksom i exemplen, icke inräknat särskilt fastighetsskötararvode i

driftskostnaderna. Fastighetsskatt har dock inkluderats i dessa kostnader.

Beräkningarna har resulterat i följande genomsnittliga årskostnader: för

lägenheten på 90 kvadratmeter 2 350 kronor eller 26:11 per kvadratmeter

samt för lägenheten på 60 kvadratmeter 1 650 kronor eller 27:50 per kvad­

ratmeter. Att märka är att varken vid de nu utförda beräkningarna eller

i betänkandet räknats med någon tomtkostnad.

Svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet vänder

sig emot att de sakkunniga grundat sitt förslag om hyreshöjning på den

omständigheten, att bostadsposten i levnadskostnadsindex stigit med cirka

25 procent sedan år 1945. Denna kostnadsstegring avspeglar icke exakt

förändringarna i hyresnivån de olika dyrortsgrupperna emellan utan är ett

uttryck för den för hela riket genomsnittliga höjningen av bostadskostna­

den och torde därför, enligt förbundens mening, ge en missvisande bild av

de verkliga förhållandena, särskilt vad den egentliga landsbygden beträf­

far. Stadsförbundet utttalar sig därjämte för ett slopande av liyresgrupp ¹.

Lärarorganisationerna finner den föreslagna hyreshöjningen anmärk­

ningsvärt stor. C-bostadshyrorna bör enligt deras mening icke höjas.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 9S

Departementschefen

Kostnaderna för folkskolans tjänstebostäder betalas för närvarande från

tre skilda håll, nämligen av staten, tjänstebostadsinnehavarna och kommu­

nerna. Staten ger bidrag till anskaffningskostnaderna, vilket medför minsk­

ning av kommunernas kapitalkostnader för bostäderna och därmed minsk­

ning också av kommunernas årskostnader för bostäderna. De lärare, som

bebor tjänstebostäderna, betalar hyra därför. Denna hyra täcker dock icke

helt årskostnaderna, varför en del av dessa slutligt faller på kommunerna.

Kommunernas andel i kostnaderna för tjänstebostäderna har på grund

av kostnadsstegringar av olika slag ökat icke oväsentligt sedan 1946—47,

då statens bidrag första gängen bestämdes och då hyresbeloppen fastställ­

des. Statens bidrag bär provisoriskt höjts år 1952 med 50 procent. Hyres­

beloppen däremot — som icke innefattar någon ersättning för bränsle —

har kvarstått oförändrade ända sedan den

1

juli 1947. Detta har inneburit

en betydande ekonomisk förmån för de c:a tiotusen folk- och småskollärare,

som bebor tjänstebostäder. För dem, som bebor äldre tjänstebostäder, har

det inneburit den förmånen, att de undsluppit de generella hyreshöjningar,

som under de sista åren fastställts för äldre hyreslägenheter i allmänhet.

För de lärare, som bebor nya tjänstebostäder, har det inneburit en förmån

därigenom, att de i motsats till vanliga hyresgäster icke behövt betala hyra

beräknad på de väsentligt högre byggnadskostnader, som gäller sedan

några år.

I det betänkande om folkskolans tjänstebostäder, som nu föreligger till

behandling, har de sakkunniga beaktat de förändringar i kostnadsansvaret,

som inträffat genom de angivna förhållandena. Innan de sakkunniga i

enlighet med sina direktiv företagit en utredning rörande behovet av en

ökning av statens bidrag till tjänstebostadsanskaffning, har de därför un­

dersökt skäligheten av en höjning av tjänstebostadshyrorna. De sakkun­

niga har därvid funnit en generell hyreshöjning fullt befogad. Av flera skäl

— främst att eu nu genomförd hyreshöjning bör vara eu provisorisk jus­

tering i avvaktan på de förslag, som 1952 års tjänstebostadsutredning kan

komma att avlämna — har de sakkunniga föreslagit en generell höjning av

samtliga de nu gällande hyrorna med omkring 25 procent. Procenttalet har

valts under åberopande av att bostadsposten i levnadskostnadsindex höjts

med ungefär 25 procent från år 1945 till juni 1954.

Vid departementsberedningen av förslaget har det ansetts böra under­

sökas, om det icke vore skäligare och lämpligare med en viss differentiering

av hyreshöjningen. Därvid har det dels i anslutning till ett uttalande i lä­

rarorganisationernas remissyttrande ifrågasatts eu differentiering så, att

hyreshöjningen bleve procentuellt större för de bättre bostiiderna än för

de sämre, och dels i anslutning till 1952 års tjänstebostadsutrednings ut­

låtande ifrågasatts en större höjning för nybyggda bostäder än för äldre.

Sedan skäl befunnits föreligga för eu differentiering i båda de angivna hän­

39

seendena, har överläggningar härom hållits med representanter för vissa

av lärarorganisationerna. Dessa har emellertid av principiella skäl ansett

sig icke kunna tillstyrka någon differentiering.

För egen del har jag blivit övertygad om skäligheten av att en hyreshöj­

ning för folkskolans tjänstebostäder nu verkställes och att denna höjning

differentieras i båda de antydda hänseendena. Jag föreslår salunda en höj­

ning av tjänstebostadshyrorna med ungefär 30 procent för A-bostäderna,

ungefär 25 procent för B-bostäderna och ungefär 15 procent för C-bostä-

derna. För de A-bostäder, som första gången tagits i bruk som tjänstebo­

städer efter den 31 december 1950, föreslår jag emellertid en hyreshöjning

med ungefär 40 procent. Dessa mina förslag innebär i medeltal för samtliga

nu befintliga tjänstebostäder en hyreshöjning med ungefär 25 procent.

Den av mig föreslagna höjningen föranleder — efter vederbörlig jämk­

ning av årsbeloppen dels för att dessa skall bli med 12 jämnt delbara och

dels för att skillnadsbeloppet mellan de olika hyresgruppema skall bli lika

stort för bostäder av en och samma klass och av enahanda storlek — de

nya tjänstebostadshyror som framgår av efterföljande tablåer.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 98

A. Årshyror för A-bostäder, som första gången tagits i bruk som tjän­

stebostäder efter den 31 dec. 1950

Tjänstebostad omfattande omkring

It yresgrupp

1

2

3

4

5

720

936

1152

1368

1584

972

1272

1572

1872

2172

90 kvadratmeter.................................

1248

1632

2 016

2 400

2 784

B. Årshyror för övriga tf änstebostäder

För tjänstebostad

Hyresgrupp

omfattande omkring

hänförd till klass

1

2

3

4

5

I 45 kvadratmeter ....

A

672

876

1080

1284

1 488

1

B

480

624

768

912

1056

C

276

360

444

528

612

ⁱ 60 eller 65 kvadratmeter

A

900

1 188

1476

1 764

2 052

B

660

864

1 068

1272

1476

!

C

384

492

600

708

816

90

kvadratmeter ....

A

1 152

1 512

1 872

2 232

2 592

B

852

1 128

1 404

1680

1

956

c

492

648

804

960

1 116

[ anslutning till vad som varit brukligt vid de sista årens hyreshöjningar

för statliga tjänstebostäder (jämför 1952 års tjänstebostadsutrednings re­

missutlåtande) förordar jag, att den av mig föreslagna hyreshöjningen ut­

tages successivt, sa att från och med den

1

juli 1955 uttages hela hyres­

höjningen i de fall, där denna utgör högst 25 procent, men blott 25 pro­

cents hyreshöjning i de fall, där hela höjningen utgör mer än 25 procent,

d. v. s. för A-bostäderna. Återstående hyreshöjning uttages från och med

den 1 juli 1956.

Det må slutligen påpekas, att de av mig nu föreslagna hyreshöjningarna

utgör ett provisorium i avvaktan pa de ställningstaganden i tjänstebostads-

frågorna, som kan bli en följd av 1952 års tjänstebostadsutrednings kom­

mande förslag.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

8. Statsbidrag till lärarbostäder

Gällande bestämmelser. Statsbidrag till tjänstebostäder för

folkskolans lärare utgår enligt kungörelsen den 30 december 1946 (SFS nr

887). Enligt senaste lydelsen av denna kungörelse (SFS nr 600/1952) må

skoldistrikt åtnjuta följande belopp i statsbidrag för anskaffande av tjänste-

bostad genom nybyggnad: 18

000

kronor för tjänstebostad för ordinarie folk­

skollärare (i regel lägenhet på ca 90 kvadratmeter om minst tre rum och

kök) och

12

000

kronor för tjänstebostad för annan lärare (lägenhet på ca 60

kvadratmeter om minst två rum och kök). Statsbidraget får dock icke över­

stiga fyrtio procent av de styrkta byggnadskostnaderna. Nämnda belopp

fastställdes ar 1952, sedan byggnadskostnadsstegringen nödvändiggjort en

höjning av de ursprungliga beloppen,

12

000

respektive

8

000

kronor.

Uppgifter om b y g g n a d s k o s t n a d e r och årskostnader för

11 y b y g g d a tjänstebostäder har lämnats i föregående kapitel.

De sakkunniga

Statsbidragets storlek bestämmer fördelningen mellan stat och kommun

av kostnaderna för tillhandahållandet av tjänstebostäder. Till följd av de

senaste årens prishöjningar på byggnadsmarknaden har en förskjutning

inträtt i denna kostnadsfördelning. Utvecklingen under de senaste åren har

sålunda medfört ökade kostnader för kommunerna. Enligt direktiven har

det därför ålegat de sakkunniga att ompröva statsbidraget till såväl form

som storlek. Beträffande bidragets form har emellertid de sakkunnigas

handlingsfrihet begränsats med hänsyn till allmänna statsbidragsutredning-

ens arbete. Endast sådana ändringsförslag, som fölle inom ramen för det

nuvarande bidragssystemet, skulle sålunda enligt direktiven upptagas. I

fråga om kostnadsfördelningen borde de sakkunniga vid sin översyn noga

beakta den aktuella ekonomiska situationen för å ena sidan staten och å

den andra primärkommunerna. Översynen borde alltså icke innebära ett

automatiskt återställande av tidigare gällande kostnadsfördelning.

41

Till åtlydnad härav har de sakkunniga verkställt en översyn av den nu­

varande bidragsgivningen till tjänstebostäder för folkskolans lärare och

med anledning därav funnit sig böra framlägga förslag om en uppräk­

ning av de nu utgående statsbidragsbeloppen. Belop­

pet för tjänstebostad åt ordinarie folkskollärare föreslås sålunda höjt till

24 ⁰⁰⁰ kronor och motsvarande belopp för tjänstebostad åt annan lärare

till 18 ⁰⁰⁰ kronor, dock att statsbidragsbeloppet icke må överstiga femtio

procent av de styrkta byggnadskostnaderna. Uppföres bostad å ort, som

är hänförd till hyresgrupp

1

, bör dessutom enligt de sakkunnigas mening

såsom tillägg till nyssnämnda statsbidragsbelopp ytterligare utgå ⁶

⁰⁰⁰

kronor för tjänstebostad åt ordinarie folkskollärare och 4 000 kronor föl-

tjänst ebostad åt annan lärare. På grund av sambandet mellan hyror och

statsbidrag bör även den förordade ändringen av statsbidragssystemet en­

ligt de sakkunnigas uppfattning bli av provisorisk natur. För en så­

dan lösning talar också, framhåller de sakkunniga vidare, den omständig­

heten, att allmänna statsbidragsutredningen kommer att ompröva även

dessa statsbidrag.

I sakkunnigbetänkandet har lämnats en redogörelse för de ö v e r v ä-

g an den, som föranlett de sakkunniga att framlägga nu ifrågavarande

förslag. Av denna redogörelse torde här få återges följande.

De sakkunniga har till grund för omprövningen av statsbidraget lagt den

principen, att kommunerna helt eller åtminstone inbördes i samma grad

skall erhålla täckning för sina kostnader i samband med tillhandahållandet

av tjänstebostäder. Avgörande för bidragets storlek i de enskilda fallen blir

i enlighet härmed dels de faktiska årskostnaderna, som i första hand be­

stämmes av byggnadskostnaderna, dels de hyror, som kommunerna äger

tillgodogöra sig. Hyressättningen blir sålunda av betydelse för såväl bidra­

gets konstruktion som storlek. Efterföljande tabell utvisar det erforderliga

statsbidraget i kronor och i procent av byggnadskostnaderna för olika hus-

och lägenhetstyper under förutsättning av de av de sakkunniga i ett tidi­

gare sammanhang förordade hyrorna.

Som framgår av tabellen varierar behovet av bidrag avsevärt med den

hyra, som får uttagas. Vid ett enhetligt statsbidrag kommer kommunerna

att i mycket olika grad få bära kostnaderna för tjänstebostadsbyggandet.

Några skäl för ett sådant förhållande föreligger icke enligt de sakkunnigas

mening, och en enkel differentiering av bidraget, beroende på i vilken hy­

resgrupp kommunen är placerad, får därför anses motiverad. Även för en

differentiering av statsbidraget efter byggnadskostnaderna torde skäl kun­

na åberopas. Detta framgår av tabellen såvitt gäller variationerna i bygg-

nadskostnader för olika hustyper. Man har även att ta hänsyn till byggnads-

kostnadsvariationerna mellan olika landsdelar. För ett hus med en lägen­

het om DO kvadratmeter och en om 60 kvadratmeter har man normalt

mellan södra och norra Sverige lika stora variationer i det erforderliga bi­

draget som mellan den i tabellen redovisade dyraste och billigaste hustypen.

För en differentiering av statsbidraget efter byggnadskostnaderna finnes

följande alternativ:

a) statsbidraget utgår med eu viss bestämd procent av byggnadskostna-

Kungl. May.ts proposition nr 98

42

Kungl. Majrts proposition nr 98

Lägenhetstyp/hustyp

Byggnadskostnad (Bk), kr

Årskostnad (Åk), kr

^{Erforderligt bidrag i kronor per lägenhet resp.} i

% av bygg-

nadskostnaden vid nu utgående hyror i resp. hyresgrupper höj­

da med 25 %

(utan bränslekostn.)

Hyresgrupp 1

Hyresgrupp 2

Hyresgrupp 3

A. 90 m2-lagenhet

Hyra: 1 128 kr

Hyra: 1 464 kr

Hyra: 1 800 kr

1. 90 m“ i ett plan eller radhus

Bk 50 000

Åk 2 660

37 400 kr 75 %

29 200 kr 58 %

21000 kr 42 %

2. 90 in2 i bottenplan och

60 m2 i överplan

Bk 45 000

Åk 2 405

31 100 kr 69 %

23 010 kr 51 %

14 800 kr 33 %

3. 2 st. 90 nr och 2 st. 60 in”

Bk 42 000

Åk 2 252

27 400 kr 65 %

19 200 kr 46 %

11000 kr 26 %

B. 60 m?-lägenhet

Hyra: 888 kr

Hyra: 1 152 kr

Hyra: 1 416 kr

4. 60 in- i ett plan

Bk 38 000

Åk 2 018

27 600 kr 73 %

21 100 kr 56 %

11700 kr 39 %

5. 90 m2 i bottenplan och

60 in2 i överplan

Bk 33 000

Åk 1763

21 300 kr 65 %

14 900 kr 45 %

8 500 kr 26 %

6. 2 st. 90 m2 och 2 st. 60 in2

Bk 32 000

Åk 1712

20100 kr 63 %

13 700 kr 43 %

7 200 kr 23 %

derna dock med den spärregeln att bidraget högst får uppgå till ett visst

belopp. (Detta alternativ överensstämmer i princip med det nuvarande

systemet.)

b) statsbidraget utgår med varierande procentsatser av byggnadskostna-

derna beroende på dessas storlek (ju högre byggnadskostnader desto högre

procentuellt bidrag). En variant av detta alternativ är att statsbidraget

tixeras till vissa belopp i kronor vid olika stora byggnadskostnader. Även

har bör imnas en spärregel, enligt vilken bidraget högst får uppgå till ett

visst belopp.

De sakkunniga har funnit, att alternativet b) vore att föredraga med

hansyn till att behovet av bidrag blir relativt större med högre bvggnads-

kostnader. Detta framgår även av tabellen.

De sakkunniga har sålunda funnit skäl tala för en differentiering av bi-

draget efter byggnadskostnadema. Kommuner med hög byggnadskostnads-

mva och kommuner, som av ett eller annat skäl måste förlägga lärarbosta-

den till en dyrare hustyp, skulle då fa större bidrag och kommer sålunda

icke i ett sämre läge än kommuner med låg byggnadskostnadsnivå och

kommuner, som kan förlägga bostaden till en billigare hustvp. Med hänsyn

till dels att en differentiering av bidraget efter byggnadskostnadema skulle

43

komplicera den administrativa handläggningen, dels att tjänstebostadsut-

redningens och statsbidragsutredningens förslag bör avvaktas, torde emel­

lertid alternativ bl icke böra väljas. Den differentiering av bidraget som

den nuvarande spärregeln innebär bör dock fortfarande finnas.

De nu utgående statsbidragen har de sakkunniga funnit i nuvarande läge

uppenbart för låga. Även om hyrorna höjs på sätt de sakkunniga föreslagit,

bar kostnadsutvecklingen inneburit, att kommunerna skulle komma att

belastas med betydande kostnader vid tillhandahållandet av nybyggda

tjänstebostäder i liyresgrupperna ¹ och ², där övervägande antalet tjänste­

bostäder är belägna. De sakkunniga har dock icke ansett sig böra toresla

en sådan höjning av bidragen, att kommunerna i genomsnitt skulle la samt­

liga kostnader för de nvbyggda tjänstebostäderna täckta. Den förordade

hyreshöjningen kommer att gälla inte bara nybyggda bostader inom kom­

munen utan även redan befintliga. Hyreshöjningarna för de sistnämnda

bostäderna torde inte helt åtgå för täckning av de höjda driftkostnaderna

för dessa, varför man torde ha anledning att räkna med att en del av de

medgivna hyreshöjningarna kan disponeras för att täcka kostnaderna ioi

de nybyggda bostäderna.

De sakkunniga har vid prövningen av statsbidragets storlek och diffe­

rentiering utgått från de uppgifter, som redovisas i tabellen. Den genom­

snittliga byggnadskostnaden för en nyuppförd lägenhet pa 90 nr har upp­

skattats till cirka ⁴⁷

⁰⁰⁰ kronor och för en lägenhet pa ⁰⁰ nr till cirka

³⁷

⁰⁰⁰ kronor. De sakkunniga är medvetna om att lägenheter, uppfyllande

boställsordningens krav, under senare år endast i undantagsfall kunnat

uppföras till dessa kostnader och att beloppen darfor kan förefalla knappt

tilltagna. Då man enligt de sakkunnigas uppfattning kan rakna med sjun­

kande byggnadskostnader, och då det måste anses rimligt att vid utma­

tandet av statsbidragens storlek söka medverka till att kommunerna iakt­

tar skälig sparsamhet har de sakkunniga emellertid ansett sig ha tog för

att lägga dessa belopp för bvggnadskostnaderna till grund för de statsbi­

drag, som de sakkunniga finner motiverade. För fastställandet av stats­

bidragets maximibelopp i kronor har de sakkunniga salunda utgått

från dessa genomsnittliga byggnadskostnader och närmare provat till vilken

procent av dem bidraget högst bör uppgå. Som jamforelseled bär därvid

tagits det erforderliga bidraget i hyresgrupp

2

De sakkunniga bär funnit

ett bidrag på 50 procent av de styrkta bvggnadskostnaderna rimligt av v agt

för nvbyggnader inom denna grupp. Bidraget bör dock fa upPga till högst

⁰⁴ 000 kronor för en lägenhet på 90 kvadratmeter och högst 18 000 kronoi

för en lägenhet på 00 kvadratmeter. Statsbidraget bör i princip beraknas

på detta sätt i samtliga hyresgrupper.

Den differentiering av bidraget efter hyresgrupp, som ansetts motiverad,

SVnes främst böra tillgodose det större bidragsbehovet i hyresgrupp ¹, dar

hyresinkomsten är mindre. Eu administrativt enkel form för eu sadan dif­

ferentiering svncs vara att — utan hinder av 50-procentregeln — ge eif

tilläggsbidrag"till de bostäder, som uppföres i kommun, hanlord till liyres-

,Tnipp 1 Efter viss justering nedåt av de i tabellen redovisade difierenserna

mellan de erforderliga bidragen i grupp ¹ och grupp ² har de sakkunniga

■insett att dessa tilläggsbidrag i hyresgrupp

1

bör uppgå till

0

000

kronor

för en'limenhet på 90 kvadratmeter och t

000

kronor tor eu lagenhet pa

00

kvadratmeter. Bidragen skulle alltså i grupp I kunna bli högst 30 000 res­

pektive ²²

⁰⁰⁰ kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

44

I hyresgrupp 3 — med stor sannolikhet den enda grupp utöver 1 och 2 i

\ liken nybyggnad i fortsättningen kommer att äga rum — skulle bidrag

beraknade enligt forut förordade princip, d. v. s. samma bidrag som för

nyresgiupp

2

, pa grund av hyresinkomstens storlek resultera i större belopp

an de som enligt tabellen synas vara erforderliga. De sakkunniga har emel

leitid icke funnit anledning att föreslå några särskilda regler för beräkning

av bidraget i denna grupp med hänsyn till att orterna i gruppen företrädes­

vis ar belägna i Norrland, där byggnadskostnaderna är högre än de som

legat till grund för beräkningarna i tabellen och där följaktligen även det

erforderliga bidraget är högre.

Enligt de föreslagna schematiska reglerna för beräkning av bidragets

storlek kommer det givetvis att uppkomma fall, där skäl för ett större

bidrag kan föreligga, darfor att geografiska förhållanden och kommunika­

tionerna gor byggnadskostnaderna onormalt höga. Kungl. Maj:t bör därför

enhgt de sakkunmgas mening ha befogenhet att i undantagsfall, då särskil­

da skal därtill föranleda, bestamma bidraget till högre belopp än enligt de

generella reglerna.

6

, .De ^ förordade statsbidragsbeloppen kan givetvis framstå som relativt

ioga, jamförda med de nuvarande beloppen. De sakkunniga framhåller

emelleitid, att de föreslagna beloppen bör bedömas mot bakgrunden av

den byggnads- och driftkostnadsutveckling, som ägt rum under senare år.

och de relativt laga hyror, som även efter den föreslagna höjningen skulle

utga särskilt i hyresgrupp 1. De sakkunniga har vidare icke ansett skäl

föreligga att franga principen att statsbidraget i stort sett skall täcka de

merkostnader för skolväsendet, som faller å kommuner, vilka har att till-

nandahaila tjänstebostäder för lärare. De sakkunniga erinrar i detta sam-

manhang om att enligt deras förslag antalet orter med tjänstebostadsskyl-

dighet beraknas minska i förhållande till vad som nu gäller. Detta innebär,

att man far eu mindre total kostnadsökning än den föreslagna höjningen

av statsbidragen skulle ha medfört vid ett bibehållande av nuvarande om­

fattning av tjänstebostad sskyldigheten.

Vid bedömningen av de föreslagna bidragsbeloppen bör vidare erinras om

den subvention, som staten lämnar det allmänna bostadsbyggandet. För

naryarande utgöres subventionen till nybyggnad av enfamiljs- och tvåfa-

miijsnus a\ dels en under i första hand tio är ränte- och amorteringsfri de!

av egnahemslånet på

8

000

kronor, dels en garanterad ränta på bottenlån

pa 3 procent, dels ock en till 3 procent fastställd ränta på egnahemslånet. I

huvudsak motsvarande produktionssubventioner utgår också för flerfa­

miljshus.

Slutligen uttalar de sakkunniga, att statsbidrag till lärarbostäder bör fä

utga icke endast da bostaderna inrymmes i särskilda för lärare avsedda

bostadshus utan aven i sådana fall, då skoldistrikt avser att anvisa lägenhet

till lärare såsom tjänstebostad i av kommunen eller s. k. allmännvttigt före­

tag agt hyreshus. I dessa fall kan bidraget av praktiska skäl eventuellt böra

konstrueras som ett löpande årligt bidrag, därvid de föreslagna engån«s-

...[lagen, minskade med vad som i allmänna produktionssubventioner be­

löper a ifragavarande bostad, fördelas med lika belopp på samma tidspe-

no,,' ®?m 8.. h,r c]e statliga bostadslånens amortering. Vad nu sagts bör

gälla jämväl i det fall att skoldistrikt förvärvar lägenhet i av bostadsrätts­

förening ägd fastighet och anvisar denna såsom tjänstebostad.

Kungl. Maj ds proposition nr 98

45

Remissyttrandena

I yttrandena har vissa erinringar gjorts mot de sakkunnigas förslag.

Skolöverstyrelsen ställer sig sålunda avvisande till tanken på en differen­

tiering av statsbidragen och förordar, att enhetliga bidragsgrunder bibe­

hålies. Vidare föreslår överstyrelsen, att statsbidragen bestämmes till högre

belopp än vad de sakkunniga förordat eller till 27 000 kronor för tjänste-

bostad åt ordinarie folkskollärare och till ²⁰

⁰⁰⁰ kronor för tjänstebostad

åt annan lärare. Såsom skäl härför åberopas, att de sakkunniga enligt över­

styrelsens uppfattning vid uppgörandet av sitt förslag utgått från för låga

byggnadskostnader. Därjämte avstyrker överstyrelsen, att Kungl. Maj:t

på sätt de sakkunniga förordat skulle erhålla befogenhet att i undantags­

fall bevilja högre statsbidrag än enligt de generella reglerna samt att stats­

bidraget i vissa fall skulle få konstrueras som ett löpande årligt bidrag.

En länsstyrelse vänder sig i likhet med skolöverstyrelsen mot de sakkun­

nigas uttalande, att statsbidraget i vissa fall bör ges formen av ett löpande

årligt bidrag. Såsom skäl åberopas, att ett dylikt system torde ställa sig

svårbemästrat ur arbets- och redovisningssynpunkt. Länsstyrelserna i de

nordligaste länen anmäler betänkligheter mot sakkunnigförslaget, i vad

detsamma avser differentieringen av statsbidraget.

Statskontoret redovisar sin syn på de sakkunnigas förslag i statsbidrags-

frågan på följande sätt.

I fråga om byggnadskostnaderna har statskontoret under hand inhämtat,

att index för dessa kostnader från den 1 juli 1945 till den 1 juli 1954 stigit

med för stenhus 50 procent, för trähus 65 och för trerumsvilla av trä 60

procent. Ämbetsverket har i princip intet att erinra mot en höjning av

byggnadsbidraget motsvarande kostnadsfördyringen sedan 1945 eller med

i "runt tal 60 procent av de då gällande bidragen om

12

000

kronor för

bostad om 90 kvadratmeter och

8

000

kronor för bostad om 60 kvadrat­

meter. Byggnadsbidragen borde från angivna utgångspunkt uppräknas till

19 000 respektive 13 000 kronor. Däremot lärer, även om hyresgrupp 1

skulle bibehållas, särskilda för denna grupp avsedda tilläggsbidrag icke

böra införas.

Enligt beslut vid 1952 års riksdag skall bidragen utgå med 18 ⁰⁰⁰ respek­

tive

12

000 kronor. Redan med hänsyn till bidragens schematiska karaktär

måste det emellertid ifrågasättas, huruvida tillräcklig anledning finnes

att frångå de nuvarande bidragen. Härtill kommer, att frågan om hyres-

sättningen närmare skall behandlas av tjänstebostadsutredningen, vilket,

som de sakkunniga uttalat, förhindrar, att definitiva lösningar åstadkom­

mes för närvarande beträffande statsbidragen.

Statskontoret avstyrker, att Kungl. Maj:t skulle utan riksdagens hörande

ha befogenhet att bestämma bidraget till högre belopp än enligt de gene-

nella reglerna.

De sakkunniga har framfört tanken på införandet av ett löpande årligt

bidrag, då tjänstebostad inrymmes i av kommun eller allmännyttigt före­

tag ägt hyreshus. Emellertid lärer hyresmarknad i allmänhet finnas i kom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 9S

46

mun, som själv eller genom allmännyttigt företag uppfört hyreshus, varför

bestämmelserna om tjänstebostad och byggnadsbidrag knappast torde få

nämnvärd aktualitet i nu avsedda fall. Statskontoret kan icke ansluta

sig till angivna tankegång.

Bostadsstyrélsen uttalar, att, därest statsbidrag skall utgå till lärar­

bostad i kommun eller allmännyttigt företag eller bostadsrättsförening till­

hörigt bostadshus, detta bidrag bör ges formen av ett årligt bidrag. Sty­

relsen förutsätter därvid, att skoldistriktet förhyr lägenheten eller ingår

som medlem i bostadsrättsföreningen och i andra hand upplåter bostaden

åt läraren.

1952 års tjänstebostadsutredning ifrågasätter, om icke de sakkunnigas

förslag om förhöjda statsbidrag bör underkastas förnyade överväganden.

Utredningen erinrar därvid om sambandet mellan hyror och statsbidrag

samt framhåller för sin del, att försiktigheten synes bjuda, att man i av­

vaktan på utredningens förslag rörande hyressättningen icke nu vidtar

någon höjning av statsbidraget.

Allmänna statsbidragsutredningen vänder sig mot att tilläggsbidrag i

hyresgrupp 1 införes samt att Kungl. Maj:t ges befogenhet att i undantags­

fall bevilja högre statsbidrag än enligt de generella reglerna. Såsom skäl

härför åberopas, att sakkunnigförslaget i dessa delar innebär avsteg från

det nu gällande bidragssystemet av sådan art, att de är ägnade att mot­

verka önskemålet om enkla och i möjligaste mån enhetliga grunder för

statsbidrags utgående.

Svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet finner

den av de sakkunniga förordade statsbidragshöjningen för låg och påyrkar

högre statsbidragsbelopp. Förbunden anmäler därvid betänkligheter mot

att de sakkunniga icke haft fria händer att följa den principen, att kom­

mun bör beredas full kompensation för sina kostnader för tjänstebostads

tillhandahållande. Vidare anser de, att de sakkunniga vid uppgörandet av

sina förslag utgått från för låga byggnadskostnader. Landskommunernas

förbund uttalar sig emot en differentiering av statsbidraget och avstyrker

sålunda förslaget om tilläggsbidrag i hyresgrupp 1. Såsom skäl härför åbe­

ropas, att hyresgrupp 1 icke förekommer i de fyra nordligaste länen, där

byggnadskostnaderna torde ligga högst. Stadsförbundet förordar för sin

del, att statsbidraget differentieras efter byggnadskostnaderna.

Departementschefen

De sakkunnigas förslag i fråga om statens bidrag till anskaffande av

tjänstebostäder för folkskolans lärare har föranlett vitt skilda uttalanden

i remissutlåtandena. Redan av denna anledning finns det därför skäl att

noga överväga, vad som beträffande detta statsbidrag är skäligt och lämp­

ligt att göra i nuvarande läge, då förslag, som kan beröra tjänstebostä-

Kungl. Maj:tv proposition nr 98

47

derna, relativt snart kan förväntas från såväl allmänna statsbidragsutred-

ningen som 1952 års tjänstebostadsutredning. Ett ytterligare och än star­

kare skäl för en omprövning i nu förevarande sammanhang av de sakkun­

nigas förslag är, att detta förslag står i direkt samband med de sakkun­

nigas hyreshöjningsförslag, vilket jag icke tillstyrkt oförändrat. De stats­

bidrag, som de sakkunniga föreslagit höjda, är bidragen till anskaffande av

tjänstebostäder, ej bidragen till reparationer och förbättringar. Nyanskaff-

ningsbidragen avser i regel nybyggda bostäder och nästan uteslutande A-

bostäder. För dessa har jag föreslagit en hyreshöjning med ungefär 40 pro­

cent, under det att de sakkunniga även för dessa bostäder föreslog 25 pro­

cents hyreshöjning.

De sakkunniga har framhållit, att på grund av sambandet mellan hyror

och statsbidrag även en eventuell ändring av statsbidragens belopp bör bli

av provisorisk natur. Jag delar denna uppfattning och vill särskilt under­

stryka den därför, att enligt min mening statsbidraget under provisorie­

tiden måste utmätas med viss försiktighet, så att icke statens bidrag vid

en slutlig reglering av hyrorna eller av annat skäl relativt snart visar sig

ha blivit för stort.

Jag kan därför icke tillstyrka statsbidrag av sådan storleksordning, att

dessa bidrag skulle täcka hela den del av tjänstebostadskostnaden, som

icke täckes av hyrorna. En viss del av nämnda kostnader måste kommu­

nerna enligt min uppfattning alltfort bära.

Efter de nu nämnda övervägandena har jag funnit skäligt föreslå, att

statens bidrag till anskaffande av tjänstebostäder för folkskolans lärare

höjes med ²

⁰⁰⁰ kronor för alla slagen av bostäder, alltså från 18 ⁰⁰⁰ kro­

nor till ²⁰

⁰⁰⁰ kronor för tjänstebostad för ordinarie folkskollärare och från

12 000 kronor till 14 000 kronor för tjänstebostad för annan lärare.

I likhet med bl. a. skolöverstyrelsen, statskontoret, vissa länsstyrelser,

allmänna statsbidragsutredningen och svenska landskommunernas förbund

kan jag icke tillstyrka särskilda tilläggsbidrag för tjänstebostäder i hyres-

grupp ¹.

Den nuvarande maximeringen till 40 procent av de styrkta byggnads-

kostnaderna bör enligt min mening bestå. Jag kan alltså icke tillstyrka de

sakkunnigas förslag om en höjning av denna gräns till 50 procent. I likhet

med bl. a. skolöverstyrelsen, statskontoret och allmänna statsbidragsutred­

ningen avstyrker jag också förslaget om bemyndigande för Kungl. Maj:t

att i undantagsfall bevilja högre statsbidrag än enligt de generella reglerna.

Jag kan ej heller ansluta mig till de sakkunnigas uttalande om lämplighe­

ten av att statsbidrag i vissa angivna fall skulle få ges i form av ett löpan­

de årligt bidrag.

De sakkunniga har i samband med sina kostnadsberäkningar upptagit

till behandling frågan om tidpunkten för de nya statsbidragsbeloppens

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

ikraftträdande. De har därvid funnit vissa skäl tala för retroaktiv tillämp­

ning och ifrågasatt, om icke den av dem förordade höjningen av statsbi-

dragsbeloppen borde tillämpas retroaktivt beträffande samtliga av Kungl.

Maj :t efter 1951 års ingång beviljade statsbidrag till uppförande av tjän­

stebostäder. Tidpunkten för den nya höjningen skulle då sammanfalla med

tidpunkten för ikraftträdandet av 1952 års provisoriska statsbidragshöj-

ning. Kostnaderna för en dylik retroaktiv tillämpning av deras förslag

uppskattar de sakkunniga till i avrundat belopp ¹⁰ miljoner kronor.

För egen del är jag icke beredd att tillstyrka någon retroaktiv tillämp­

ning av de nya statsbidragsbeloppen. Jag föreslår, att dessa belopp skall

gälla för de tjänstebostäder, beträffande vilka Kungl. Maj:t meddelar bi-

dragsbeslut efter den 30 juni 1955.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

9. Kostnadsberäkningar

Under en följd av år har å riksstatens åttonde huvudtitel uppförts ett

förslagsanslag till Folkskolor m. in.: Byggnadsbidrag till tjänstebostäder.

Från detta anslag utbetalas statsbidrag till skoldistrikt dels vid nybyggnad

av tjänstebostad och vid inredande av tjänstebostad i inköpt eller annor-

ledes förvärvad byggnad, dels ock vid om- eller tillbyggnad eller mer om­

fattande ändringsarbeten å sådan tjänstebostad, som vid kungörelsens den

30 december 1946 (SFS nr 887/1946, ändrad 600/1952) ikraftträdande icke

motsvarade boställsordningens krav i vissa avseenden.

Om utgivande av statsbidrag meddelar Kungl. Maj:t beslut i samband

med godkännande av byggnadsritningar för vederbörligt byggnadsarbete.

Utbetalning av beviljat statsbidrag sker först sedan byggnadsarbetet ut­

förts och avsynats samt godkänts. Till följd av att statsbidragets utbetal­

ning i allmänhet sker först något budgetår efter det, varunder bidraget be­

viljats, beslutar riksdagen årligen dels om storleken av det riksstatsanslag,

som skall uppföras i riksstaten för närmast följande budgetår, dels ock in­

till vilket belopp Kungl. Maj:t under samma budgetår må bevilja bygg­

nadsbidrag till tjänstebostäder.

Förevarande anslag har för innevarande budgetår upptagits med

4 800

000

kronor, varjämte riksdagen medgivit, att Kungl. Maj:t må un­

der nämnda budgetår bevilja bidrag ur anslaget med tillhopa högst

⁶ 000 ⁰⁰⁰ kronor. För nästa budgetår har anslaget föreslagits uppfört med

5 500 ⁰⁰⁰ kronor, (se prop. 1955:1, VIII ht, p. 253).

De sakkunniga framhåller till en början, att någon fullt tillförlitlig be­

räkning av det för en följd av budgetår till statsbidrag till tjänstebostäder

för folkskolans lärare erforderliga anslagsbehovet knappast kan göras, då

49

uppkommande kostnader i första hand är beroende av skoldistriktens vilja

och förmåga att bygga tjänstebostäder. De sakkunniga har dock ansett

sig böra ingå på en jämförelse mellan å ena sidan det vid oförändrade

statsbidragsgrunder behövliga anslagsbehovet och å den andra det vid

sakkunnigförslagets genomförande erforderliga medelsbehovet. Det för en

femårsperiod vid oförändrade statsbidragsgrunder behövliga nybyggnads-

behovet av tjänstebostäder uppskattas av de sakkunniga till 2 063 bostä­

der för ordinarie folkskollärare och till 797 för annan lärare, d. v. s. till i

genomsnitt 412 större och 160 mindre lärarbostäder för år. Genomföres

åter det av de sakkunniga förordade tätortsförteckningssystemet torde en

viss minskning av ifrågavarande nybyggnadsbehov uppkomma. Vid sådant

förhållande beräknar de sakkunniga nybyggnadsbehovet för en femårspe­

riod till 1 250 bostäder för ordinarie folkskollärare och 650 för annan lä­

rare, motsvarande ett årligt nybyggnadsbehov av 250 större och 130 mindre

bostäder. Tätortsförteckningssystemets införande minskar alltså i viss ut­

sträckning nybyggnadsbehovet och därmed även anslagsbehovet till stats­

bidrag. Denna minskning motverkas emellertid av den av de sakkunniga

förordade höjningen av statsbidragsbeloppen. De årliga kostnaderna för

statsbidrag till tjänstebostäder under en femårsperiod beräknar de sak­

kunniga vid oförändrade statsbidragsgrunder till ett avrundat belopp av

⁹ 400 ⁰⁰⁰ kronor samt vid bifall till tätortsförteckningssystemets införande

och till den förordade höjningen av statsbidragsbeloppen till i runt tal

9

850

000

kronor, allt under den förutsättningen att förut angivna nybygg­

nadsbehov i båda fallen helt tillgodoses under femårsperioden.

De sakkunniga har emellertid icke räknat med att hela nybyggnadsbe­

hovet skall kunna helt tillgodoses under en femårsperiod. De har i stället

utgått från att det i praktiken kommer att bli ett tjänstebostadsbyggande

av i stort sett samma omfattning som under de tre senast tilländalupna

budgetåren. Vid sådant förhållande torde enligt de sakkunnigas beräkning­

ar anslaget till statsbidrag till tjänstebostäder under de närmaste åren

kunna begränsas till i genomsnitt omkring ⁸

⁰⁰⁰

⁰⁰⁰ kronor, varav

¹

⁰⁰⁰

⁰⁰⁰ kronor skulle falla å statsbidrag till ombyggnader m. m. av äldre

tjänstebostäder. Vid bedömande av detta ökade anslagsbehov torde böra

beaktas, att det nu föreliggande behovet av nya tjänstebostäder beräknas

bli täckt tidigare — sannolikt inom loppet av sju ä atta ar än man med

hittillsvarande byggnadstakt kunnat räkna med. Enligt de sakkunnigas

uppfattning bör också ett införande av tätortsförteckningssystemet efter

en viss övergångsperiod leda till ett undan för undan minskat behov av

att bygga nya tjänstebostäder, då det kan förutsättas, att allt flera orter

kommer att uppföras å tätortsförteckningarna.

Departementschefen. De sakkunniga har vid sina kostnadsberäkningar

utgått ifrån, att det under de närmast kommande åren kommer att bli ett

4

—•

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 98

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 98

50

tjänstebostadsbyggande av i stort sett samma omfattning som under de tre

budgetåren 1951/54. Genom de sakkunnigas olika förslag — främst tät-

ortsförteckningarna — antages ett nu beräkningsbart nybyggnadsbehov

bli täckt inom loppet av

7

å

8

år.

Enligt min mening är det av finansiella skäl motiverat, att man tills

vidare icke överskrider den kostnadsram av 6 miljoner kronor för tjänste-

bostadsbidragen, som gällt sedan budgetåret 1953/54. Jag förordar därför,

att den av riksdagen fastställda maximisumman för Kungl. Maj:ts bidrags-

beslut åtminstone för nästa budgetår men även — om ej ändrade förhållan­

den inträder — för de närmast därpå följande budgetåren bibehålies vid 6

miljoner kronor. Sker så, kommer också det årliga anslagsbehovet från och

med budgetåret 1956/57 och tills vidare att vara ungefär

6

miljoner kronor.

Därest av anslaget årligen ungefär 1 miljon kronor avses för reparations-

och förbättringsarbeten, kommer med de av mig förordade statsbidrags-

beloppen bidrag årligen att kunna ges för nybyggnad av ungefär 183 större

och 95 mindre tjänstebostäder (enligt den proportion, som följer av de

sakkunnigas uppgift om nybyggnadsbehovet: 1250 större och 650 mindre

bostäder under närmaste femårsperiod). Mitt förslag innebär alltså, att

nybyggnadsbehovet blir täckt på knappt sju år. Årligen kommer stats­

bidrag att kunna beviljas för ungefär 275 nya tjänstebostäder. Detta inne­

bär en viss minskning mot budgetåret 1953/54 (300 tjänstebostäder) men

en ökning i jämförelse med budgetåren 1951/52 och 1952/53 (256 resp.

243 tjänstebostäder).

Kungl. Maj.ts proposition nr 98

10. Hemställan

Vid bifall till de förslag, som jag i det föregående framlagt, erfordras

vissa ändringar i folkskolestadgan, folkskolans avlöningsreglemente, bo-

ställsordningen för folkskolans lärare och kungörelsen angående statsbidrag

till tjänstebostäder för folkskolans lärare. De sakkunniga har i betänkan­

det framlagt förslag till erforderliga författningsändringar. Dessa förslag

bygger emellertid på de sakkunnigas olika förslag i sakfrågorna och måste

därför delvis omarbetas.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden an­

fört och föreslagit hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att

a) godkänna av mig förordade ändringar i fråga om

dels

skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder

åt folkskolans lärare,

dels

lärares skyldighet att mottaga

tjänstebostad,

dels

tjänstebostads beskaffenhet m. m. i vis-

51

sa hänseenden, dels hyressättningen för folkskolans tjänste­

bostäder, dels ock statsbidrag till anskaffande av dylika

tj änstebostäder;

b) medgiva, att under budgetåret 1955/56 må beviljas

byggnadsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare

med tillhopa högst 6 000 000 kronor.

Vad departementschefen sålunda, med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter, hemställt bifaller Hans Maj:t

Konungen samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll ut­

visar.

Ur protokollet:

Margaretha Blennow

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

52

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 98

Bilaga

De sakkunnigas preliminära förslag

till tätortsförteckningar

Tätort

Kommun

Stockholm

Stockholms stad

Stockholms län

Södra inspektionsområdet

Boo

Botkyrka utom Norsborgs och Kyrkskolans skol­

områden

Gustafsberg

Huddinge

Järfälla

Lidingö

Nacka

Nynäshamn

Saltsjöbaden

Solna

Sundbyberg

Södertälje

Tyresö utom Kyrkskolans skolområde

Österhaninge utom Kyrkskolans skolområde

Östertälje

Dalarö samhälle

Träkvista (med Närlunda) och Drottningholm

Uttran

Järna samhälle och Mölnbo

Rönninge

Stora Vika

Nykvarn

Västerhaninge samhälle och Tungelsta

Boo

Botkyrka

Gustafsberg

Huddinge

Järfälla

Lidingö stad

Nacka stad

Nynäshamns stad

Saltsjöbadens köping

Solna stad

Sundbybergs stad

Södertälje stad

Tyresö

Österhaninge

Östertälje

Dalarö

Ekerö

Grödinge

Jäma

Salem

Sorunda

Turinge

Västerhaninge

Norra inspektionsområdet

Öregrund utom Gräsö

Östhammar

Hallstavik och Herräng

Knivsta samhälle

Rimbo

Norrtälje

Sigtuna utom S:t Per och Haga

Märsta samhälle

Vallentuna samhälle

Öregrunds stad

Östhammars stad

Häverö

Knivsta

Sjuhundra

Norrtälje stad

Sigtuna stad

Märsta

Vallentuna

53

Kungl. Maj:ts 'proposition nr

Tätort

Täby

Åkersberga

Upplands Väsby

Sollentuna

Vaxholm utom Rindö

Djursholm

Danderyd

Stocksund

Uppsala län

Österbybruk

Enköping (med Fanna)

Bålsta

Grillby

Gimo, Upplands-Tuna och Alunda

Tierp

Örbyhus

Skutskär-Harnäs-Bodarna, Östanå, Älvkarleö

bruk och Marma

Uppsala (med Stora Sunnersta, Graneberg, Val-

sätra, Malma, Norby, Nyby, Gamla Uppsala)

Södermanlands län

Östra inspektionsområdet

Gnesta samhälle utom Framnäs

Nyköping utom Arnö

Oppeby

Oxelösund

Strängnäs utom Malmby

Mariefred utom Taxinge

Trosa

Västra inspektionsområdet

Eskilstuna (med Grangärdet, Brottsta, Ekeby,

Berga m. Borsökna, Mesta, Ärna)

Flen

Skogstorp med Rosenfors

Hällbybrunn och Rekarne samhälle

Katrineholm

Malmköping

Mellösa samhälle och Hälleforsnäs

Sköldinge samhälle (med Kantorp) och Valla

Torshälla

Vingåker (med Hacksta och Myresjö) och Högsjö

Arla samhälle

98

Täby köping

Österåker

Upplands Väsby

Sollentuna köping

Vaxholms stad

Djurholms stad

Danderyds köping

Stocksunds köping

Kommun

Dannemora

Enköpings stad

Håbo

Norra Trögd

Oland

Tierps köping

Vendel

Älvkarleby

Uppsala stad

Gnesta

Nyköpings stad

Svärta

Oxelösunds stad

Strängnäs stad

Mariefreds stad

Trosa stad

Eskilstuna stad

Flens stad

Husby-Rekarne

Ilällby

Katrineholms stad

Malmköpings köping

Mellösa

Sköldingc

Torshälla stad

V. Vingåker

Ärla

54

Kungl. Majds proposition nr

Tätort

Östergötlands län

Östra inspektionsområdet

Kisa

Rimforsa

Åtvidabergs samhälle utom ytterområdena

Kimstad

Skärblacka samhälle

Finspångs samhälle

Åby samhälle

Gusums samhälle

Valdemarsvik

Norrköping (med Svärtinge och Lindö)

Söderköping

Västra inspektionsområdet

Ödeshögs samhälle

Boxholm

Österbymo

Landeryds samhälle

Kärna

Vreta Kloster

Linköping

Motala utom Björketorp och Bastuberg

Vadstena

Skänninge

Mjölby

Jönköpings län

Östra inspektionsområdet

Mariannelund

Aneby

Forserums samhälle

Vrigstads samhälle

Malmbäcks samhälle

Bodafors

Österkorsberga

Ekenässjön

Landsbro

Nässjö

Sävsjö

Vetlanda

Eksjö

Stockaryd

Tranås (med Sömmen)

98

Kommun

Västra Kinda

Norra Kinda

Åtvidabergs köping

Norsholm

Skärblacka

Finspångs köping

Kvillinge

Ringarum

Valdemarsviks köping

Norrköpings stad

Söderköpings stad

Ödeshög

Boxholms köping

Ydre

Landeryd

Kärna

Vreta Kloster

Linköpings stad

Motala stad

Vadstena stad

Skänninge stad

Mjölby stad

Mariannelunds köping

Bredestad

Forserum

Vrigstad

Malmbäck

Bodafors köping

Korsberga

Vetlanda landskommun

Lannaskede

Nässjö stad

Sävsjö stad

Vetlanda stad

Eksjö stad

Hjälmseryd

Tranås stad

55

Kungl. Majrts proposition nr 98

Tätort

Kommun

Västra inspektionsområdet

Tenhult

Smål. Taberg

Norrahammar utom Sandseryd

Bankeryds samhälle

Gnosjö samhälle och Hillerstorp

Gislaveds samhälle

Anderstorps samhälle med Törås

Smålandsstenar

Landeryd och Hyltebruk

Reftele samhälle

Bredaryds samhälle

Smål. Rydaholm

Skillingaryd

Vaggeryds samhälle och Götafors

Jönköping (med Hovslätt) utom Järstorp

Huskvarna

Fagerslätt, Jutaholm och Stensholm

Värnamo utom Hörle, Nederby och Åminne

Gränna utom Mörstorp, Uppgränna, Reaby och

Örserum

Tenhult

Månsarp

Norrahammars köping

Bankeryd

Gnosjö

Gislaveds köping

Anderstorps köping

Villstad

Hylte

Reftele

Bredaryd

Rydaholm

Skillingaryds köping

Vaggeryds köping

Jönköpings stad

Huskvarna stad

Hakarp

Värnamo stad

Gränna stad

*

Kronobergs län

Västra inspektionsområdet

Ryd

Vislanda samhälle

Älmhult

Traryds samhälle och Strömsnäsbruk

Markaryd

Ljungby

Almundsryd

Vislanda

Älmhults köping

Traryds köping

Markaryds köping

Ljungby stad

Östra inspektionsområdet

Åseda

Braås samhälle

Lenhovda samhälle

Orrefors

Kosta

Skruv

Lessebo

Hovman torp

Tingsryds samhälle

Öjaby

Lammhults samhälle

Mohcda samhälle

Alvesta samhälle

Växjö

Åseda köping

Braås

Lenhovda

Hälleberga

Ekeberga

Ljuder

Lessebo köping

Hovmantorps köping

Tingsryds köping

Bergunda

Lammhult

Moheda

Alvesta köping

Växjö stad

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

Tätort

Kalmar län

Norra inspektionsområdet

Västervik

Oskarshamn

Vimmerby

Överums samhälle

Gamleby samhälle

Ankarsrum

Södra Vi samhälle

Kristdala samhälle

Hultsfred

Målilla samhälle

Virserums samhälle

Döderhults kyrkotrakt (Svalliden m. m.) och

Påskallavik

Kommun

Västerviks stad

Oskarshamns stad

Vimmerby stad

Överum

Gamleby

Hallingeberg

Södra Vi

Kristdala

Hultsfreds köping

Målilla

Virserum

Döderhult

Södra inspektionsområdet

Högsby samhälle och Berga

Mönsterås

Blomstermåla

Emmaboda

Torsås samhälle

Mörbylånga samhälle

Kalmar (med Berga villastad)

Nybro

Borgholm

Högsby

Mönsterås köping

Ålem

Emmaboda köping

Torsås

Mörbylånga

Kalmar stad

Nybro stad

Borgholms stad

Gotlands län

Fårösund

Slite samhälle

Roma

Klintehamns samhälle

Hemse samhälle

Visby

Fårösund

Slite köping

Romakloster

Klintehamn

Hemse

Visby stad

Blekinge län

Lyckeby samhälle

Torskors

Rödeby samhälle

Kallinge

Bräkne-Hoby samhälle

Asarums samhälle och Svängsta

Olofström

Lyckeby

Lyckeby och Karlskrona

stad

Rödeby

Ronneby landskommun

Bräkne-Hoby

Asarum

Olofströms köping

57

Kungl.

Maj:ts proposition nr

98

Tätort

Kommun

Jämshögs samhälle

Mörrums samhälle

Lister-Mjällby

Karlskrona (med Hästö och Gullberna)

Ronneby

Karlshamn

Sölvesborg

Jämshög

Mörrum

Mjällby

Karlskrona stad

Ronneby stad

Karlshamns stad

Sölvesborgs stad

Kristianstads län

Östra inspektionsområdet

Borrby samhälle

Tomelilla samhälle

Everöd med Lyngby

Tollarps samhälle

Åhus samhälle

Bromölla

Knislinge samhälle

Broby med Västraby

Glimåkra samhälle

Lönsboda

Kristianstad

Simrishamn utom ytterområdena

Borrby

Tomelilla köping

Everöd

Tollarp

Åhus köping

Bromölla köping

Knislinge

Broby

Glimåkra

Örkened

Kristianstads stad

Simrishamns stad

Västra inspektionsområdet

Osby köping

Hästveda samhälle

Vittsjö

Bjärnums samhälle

Vinslöv

Sösdala samhälle

Tyringe samhälle

Ljungbyhed

Perstorp utom Oderljunga

Örkelljunga samhälle

Munka-Lj ungby samhälle

Klippan utom Västra Sönnarslöv och Vedby

Förslövsholms samhälle

Kvidinge samhälle

Åstorp (med Nyvång och Hvllinge) utom Västra

Broby

Skånes Fagerhults samhälle

Skäldcrvikcn

Båstad

Ängelholm (med Rebbelberga, Haradal och

Skörpinge) utom Höja och Mardal-Bonarp

Hässleholm

Osby köping

Hästveda

Vittsjö

Bjärnum

Vinslövs köping

Sösdala

Tyringe

Riseberga

Perstorps köping

Örkelljunga

Munka-Ljungby

Klippans köping

Förslövsholm

Kvidinge

Åstorps köping

Skånes Fagerhult

Barkåkra

Båstads köping

Ängelholms stad

Hässleholms stad

Tätort

Malmöhus län

Norra inspektionsområdet

Hälsingborg

Landskrona (med Borstahusen)

Eslöv utom Kastberga

Höganäs

Bjuv utom Gunnarstorp

Furulund utom Stävie

Kävlinge

Hörby

Höör

Svalövs samhälle (med Felestad)

Marieholms samhälle

Hittarp-Laröd

Väsby kyrkby

Billesholm utom Fäladen

58

Kungl. Maj:ts -proposition

Södra inspektionsområdet

Lomma köping

Södra Sandby samhälle

Dalby samhälle

Genarps samhälle

Veberöds samhälle

Staffanstorps samhälle

Åkarp och Arlöv

Bunkeflo strand och Klagshamn

Vellinge samhälle

Höllviksnäs

Svedala köping

Anderslövs samhälle

Skurups köping utom Svaneholm och Sandåkra

Skivarp

Rydsgårds samhälle

Köpingebro

Sjöbo samhälle

Lövestad

Malmö

Lund med viss bebyggelse intill staden

Ystad

Trelleborg

Skanör

Hallands län

Halmstad

Varberg

nr 98

Kommun

Hälsingborgs stad

Landskrona stad

Eslövs stad

Höganäs stad

Bjuvs köping

Furulunds köping

Kävlinge köping

Hörby köping

Höörs köping

Svalöv

Marieholm

Ödåkra

Väsby

Billesholm

Lomma köping

Södra Sandby

Dalby

Genarp

Veberöd

Staffanstorp

Burlöv

Bunkeflo

Vellinge

Räng

Svedala köping

Anderslöv

Skurups köping

Vemmenhög

Rydsgård

Herrestad

Sjöbo köping

Östra Färs

Malmö stad

Lunds stad och Staf­

fanstorps kommun

Ystads stad

Trelleborgs stad

Skanör med Falsterbo

stad

Halmstads stad

Varbergs stad

59

Tätort

Falkenberg utom Skrea

Kungsbacka

Laholm

Oskarström

Getinge samhälle

Kungl. Maj:ta

Falkenbergs stad

Kungsbacka stad

Laholms stad

Oskarströms köping

Getinge

'proposition nr 98

Kommun

hus)

Stenungsunds samhälle

Göteborg med Toltorp, Krokslätt,

Bäckedalen

Fiskebäck, Näset, Kvillängen med

Tingstad med Bällskär och Östra

dalen med Skälltorp

Mölndal

Kungälv

Marstrand

Landvetter

Råda

Kållered

Askim

Göteborgs stad och Säve

kommun

Stenungsund

Göteborgs stad, Möln­

dals stad samt Partil-

le och Tuve kommu­

ner

Västra Aröd,

Aröd, Backa-

Göteborgs stad

Mölndals stad

Kungälvs stad

Marstrands stad

Göteborgs och Bohus län

Södra inspektionsområdet

Landvetters samhälle

Mölnlycke

Kållereds samhälle

Askims samhälle och Hovås

Lillhagen (med S:t Jörgens och Lillhagens sjuk-

Partille och

Norra inspektionsområdet

Uddevalla utom Björkbäck-Grindhults skolom­

råde

Lysekil utom Lyse

Strömstad

Ljungskile-Lyekornas samhälle

Gravarne-Tångens samhälle

Grundsunds samhälle

Smögens samhälle

Hunnebostrand

Munkedals samhälle

Grebbestad

Uddevalla stad

Lysekils stad

Strömstads stad

Ljungskile

Södra Sotenäs

Skaf tö

Smögen

Tossene

Munkedal

Tanum

Älvsborgs län

Norra inspektionsområdet

Bengtsfors

Billingsfors

Brålanda samhälle

Bäckefors samhälle

Bengtsfors köping

Steneby och Lelång

Brålanda

Bäckefors

60

Tätort

Dals Långed

Dals Rockstock

Ed med Äng

Färgelanda samhälle

Halvordstorp

Mellerud utom Kambol och Järn

Trollhättan

Vargön

Vänersborg utom Grunnebo och R

Åmål

Kungl. Maj:\

Steneby

Kroppefjäll

Dals Ed

Färgelanda

Södra Väne

Melleruds köping

Trollhättans stad

Västra Tunhem

Vänersborgs stad

Åmåls stad

'proposition nr 98

Kommun

Västra inspektionsområdet

Alingsås utom Lygnared

Kinna

Skene

Lilla Edet

Surte

Älvängen

Aspenäs

Vårgårda samhälle

Nol

Lerums samhälle

Tollered

Alafors

Floda

Örby samhälle

Bohus

Agnesberg

Bollebygds samhälle

Kinnahult

Alingsås stad

Kii\na köping

Skene köping

Lilla Edets köping

Nödinge

Starrkärr

Lerum

Vårgårda

Starrkärr

Lerum

Skallsjö

Starrkärr

Skallsjö

Örby

Nödinge

Angered

Bollebygd

Kinna köping och Örby

kommun

Östra inspektionsområdet

Herrljunga samhälle

Dalsjöfors

Sjömarken

Sandared

Fritsla samhälle

Svenljunga samhälle

Limmareds samhälle

Tranemo samhälle

Borås utom Funningens, Ryssnäs,

Viareds skolområden

Ulricehamn utom Brunn

Herrljunga köping

Toarp

Borås stad och Sand

hults kommun

Sandhult

Fritsla

Svenljunga köping

Limmared

Tranemo

Transås och

Borås stad

Ulricehamns stad

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

Tätort

Kommun

Skaraborgs län

Östra inspektionsområdet

Falköping

Hjo

Skövde

Tidaholm

Tibro

Töreboda utom Bäck, Fredsberg och Hubberud

Karlsborg

Skultorps samhälle

Hova samhälle

Habo samhälle

Stenstorps samhälle

Västra inspektionsområdet

Grästorps samhälle

Nossebro

Vara

Götene samhälle

Gullspång

Mariestad utom Leksberg

Lidköping

Skara

Falköpings stad

Hjo stad

Skövde stad

Tidaholms stad

Tibro köping

Töreboda köping

Karlsborg

Skultorp

Hova

Habo

Stenstorp

Grästorp

Essunga

Vara köping

Götene köping

Annehärad och Visnum

Mariestads stad

Lidköpings stad

Skara stad

Värmlands län

Västra inspektionsområdet

Arvika

Säffle utom Tveta

Årjäng

Charlottenberg

Åmotfors med Kroppstadsfors

Mellersta inspektionsområdet

Segmon och Slottsbron

Forshaga samhälle

Torsby

Skåre

Grums med Slottsbron

Skoghall

Karlstad (med Råtorp och Älvåker)

Munkfors samhälle och Munkeryd

Edsvalla och Vålberg

Molkom

Kil

Sunne

Deje

Skattkärr

Arvika stad

Säffle stad

Årj ängs köping

Eda

Eda och Älgå

Ed

Forshaga köping

Fryksände

Grava

Grums

Hammarö

Karlstads stad

Munkfors

Nor

Nyed

Stora Kil

Sunne köping

Ullerud

Östra Fågelvik

62

Kungl. Maj:ts proposition nr

Tätort

Östra inspektionsområdet

Storfors

Nykroppa

Lesjöfors

Kristinehamn utom Varnumsdelen

Filipstad

Hagfors utom Torsbydelen

Örebro län

Södra inspektionsområdet

Lillan

Pålsboda

Laxå samhälle

Vretstorp och Östansjö

Hallsberg

Fjugesta

Örebro (med Adolfsberg) utom Karlslund och

Eker

Kumla

Askersund utom Ljungås

Norra inspektionsområdet

Karlskoga utom Högåsen, Linnebäck, Stenbäcken,

Lonnhyttan, Kedjeåsen, Granbergsdal, Skråm-

men, Karlsdal och Sibbo

Lindesberg

Nora

Degerfors utom Strömtorp, Knutsbol och Älgåsen

Hällefors utom Sikfors, Skålen, Sången, Silver­

gruvan, Sävsjön och Pansartorp

Kopparberg (med Riggards)

Fellingsbro samhälle

Frövi

Grythyttans samhälle

Bångbro och Ställdalen

Västmanlands län

Arboga utom Säterbo

Fagersta utom Åvestbo och Hedkärra

Hallstahammar utom Bergs, Kyrkskolans, Näs­

lunds och Trångfors skolområden

Fjärdhundra samhälle

Kolbäcks samhälle och Kvicksund

Kolsva bruk

Kungsör

98

Kommun

Storfors köping

Kroppa

Rämmen

Kristinehamns stad

Filipstads stad

Hagfors stad

Axberg

Sköllersta

Laxå köping

Viby

Hallsbergs köping

Lekeberg

Örebro stad

Kumla stad

Askersunds stad

Karlskoga stad

Lindesbergs stad

Nora stad

Degerfors köping

Hällefors köping

Kopparbergs köping och

Ljusnarsbergs kommun

Fellingsbro

Näsby

Grythyttan

Ljusnarsberg

Arboga stad

Fagersta stad

Hallstahammars köping

Fjärdhundra

Kolbäck

Kolsva

Kungsörs köping

63

Kungl. Maj ds 'proposition nr 98

Tätort

Kommun

Köping

Köpings stad

Tärnsjö

Nora

Norbergsby och Kärrgruvan

Norberg

Ramnäs bruk och Virsbo bruk

Ramnäs

Sala utom Broddbo och Saladamm

Sala stad

Skinnskattebergs samhälle

Skinnskatteberg

Skultuna bruk

Skultuna

Surahammar

Sura

Tillberga samhälle

Tillberga

Morgongåva

Vittinge

Västerfärnebo kyrkby

Västerfärnebo

Heby

Västerlövsta

Västerås utom Skerike, Badelunda och Lundby

Västerås stad

Åby

Kopparbergs län

Östervåla

Västra inspektionsområdet

Smedjebacken med Morgårdshammar

Smedjebackens

köping

och Norrbäcke kom­

mun

Ludvika

Ludvika stad

Lyckåker och Östansbo

Ludvika landskommun

Grängesberg och Björkås

Grangärde

Fredriksberg

Säfsnäs

Vansbro och Dala-Järna

Malungs samhälle samt Mobyns, Hole och Kyrk­

Järna

skolans skolområden

Malung

Östra inspektionsområdet

Avesta

Avesta stad

Borlänge

Falun (med Slätta, Stenslund, Daglöstägten och

Borlänge stad

Slussen)

Falu stad

Hcdemora

Hedemora stad

Säter utom Bispberg och Kullsveden

Säters stad

Krylbo

Krylbo köping

Horndal

By

Fors och Karlbo

Folkärna

Skogsbo med Rutbo och Högbo

Grytnäs

Långshyttan

Husby

Korsnäs, Grycksbo, Hälsinggården med Haralds-

Stora Kopparberg och

bo, Främby med Källviken och Österå

Romme, Ornäs, Gylle, Bro, Söpnarby, Västanäng,

Vika

Svärdsjö och Alsbäck

Stora Tuna

Brunna och Västerby

Hedemora

landskommun

64

Kungl.

Maj:ts

-proposition nr 98

Tätort

Norra inspektionsområdet

Bjursås kyrkby och Sågmyra

Boda kyrkby och Ovanmyra

Rönndalen (med Enviksbyn)

Idre Kyrkby

Särna kyrkby

Leksands Nore t, Åkerö, Övermo, Romma, Ulvi,

Tible, Häradsbygden och Djura

Mora samhälle, Morkarlby, Tuvan, Färnäs, Nus-

näs, Östnor, Öna, Bjäkenbacken och Vika

Morastrand

Östanvik och Furudal

Kyrkbyn, Trunna, Born, Hansjö och Skattung-

byn

Rättviks samhälle (med Lerdal), Vikarbyn, Sö­

derås, Ingels, N. och Ö. Gärdsjö

Siljansnäs samhälle

Sollerö (området på ön)

Borgärdet och Linghed

Kommun

B j ursås

Boda

Enviken

Idre

Särna

Leksand

Mora

Morastrands köping

Ore

Orsa

Rättvik

Siljansnäs

Sollerön

Svärdsjö

Gävleborgs län

Södra inspektionsområdet

Gävle (med Strömsbro, Stigslund och Bomhus)

Sandvikens stad utom Överbyn

Storvik

Hofors brukssamhälle

Hagaström och Hemlingby

Gävle stad

Sandvikens stad

Storviks köping

Hofors

Valbo

Mellersta inspektionsområdet

Alfta samhälle

Kyrkbyn samt Arbrå och Vallsta samhällen

Bollnäs

Ren, Granberg (med Säversta) och Lottefors

Kilafors och Landa

Kyrkbyn-Gruvbyn

Vågbro

Edsbyn och Roteberg

Lingbo

Marmaverken (med Kingsta), Bergvik-Vansäter,

Mohed, Östanbo, Ljusne-Ala (med Ljusne bruk),

Vallvik samt Inas, Håfs, Hedens, Ellnes och

Onsängs skolområden

Söderhamn (med Stugsund och Sandarne)

Alfta

Arbrå

Bollnäs stad

Bollnäs landskommun

Hanebo

Los

Norr ala

Ovanåker

Skog

Söderala

Söderhamns stad

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

Tätort

Kommun

Norra inspektionsområdet

Bergsjö samhälle

Lund och Näsviken

Färila

Hudiksvall utom Idenor

Björka

Järvsö samhälle

Ljusdal

Ljusdal (med Hovsberg, Vij och Nore) samt Tall­

åsen

Bergsjö

Forsa

Färila-Kårböle

Hudiksvalls stad

Hälsingtuna

Järvsö

Ljusdals köping

Ljusdals landskommun

Västernorrland» län

Södra inspektionsområdet

Sundsvall

Ånge

Vivsta, Fagervik, Sörberge, Bergeforsen och San-

dama

Skönsberg, Johannedal, Skönvik-Sund och Tuna-

dal

Vi-Alvik

Söråker-Strand

Njurundabommen, Nolby-Kvissle, Svartvik och

Stockvik

Granlo-Högom, Bergsåker och Nacksta

Fränsta och Lj ungaverk

Matfors

Sundsvalls stad

Ånge köping

Timrå köping

Sköns köping

Alnö

Hässjö

Njurunda

Selånger

Torp

Tuna

Mellersta inspektionsområdet

Härnösand

Kramfors

Sollefteå utom Multrå

Långsele samhälle

Ramsele samhälle

Hoting

Norra inspektionsområdet

Järved och Högland

Husum

Krånge

Mjällom

B jästa

Själevads samhälle, Alfredshem,

änget, Gene, Sund och Österås

Örnsköldsvik

5 —

Dihang till riksdagens protokoll 1055

Härnösands stad

Kramfors stad

Sollefteå stad

Långsele

Ramsele

Tåsjö

År näs

Grundsunda

Junsele

Nordingrå

Nätra

Domsjö, Guli-

Själevad

Örnsköldsviks stad

(

samt

AV

98

66

Jämtlands län

Södra inspektionsområdet

Svenstavik

Brunflo samhälle

Bräcke samhälle

Hornsberg

Hammarstrand

Gällö och Pilgrimstad

Sveg

Östersund

Bispfors och Bispgården

Ilede samhälle

Ytterhogdal

Kälarne samhälle

Funäsdalen

Kungl. Maj.ts proposition nr

Tätort

Norra inspektionsområdet

Krokom (med Hissmofors)

Söre

Hammerdals samhälle

Strömsund (med Bredgård) och Ulriksfors

Gäddede

Mörsils samhälle (med Äggfors)

Järpen

Västerbottens län

Södra inspektionsområdet

Nordmalings samhälle och Rundvik

Hörnefors samhälle

Bjurholms samhälle

Vännäsby

Vännäs

Obbola och Holmsund

Sävars samhälle

Dorotea samhälle

Åsele samhälle

Umeå

Teg och Backen

Mellersta inspektionsområdet

Hällnäs, Vindeln och Tvärålund

Robertsfors

Ånäset och Flarken

Burträsks samhälle, Bygdsiljum och Nedre Åbyn

Kristineberg

98

Kommun

Berg

Brunflo

Bräcke

Frösö köping

Ragunda

Revsund

Svegs köping

Östersunds stad

Fors

Hede

Högdal

Kälarne

Tännäs

Rödön

Lit

Hammerdal

Ström

Frostviken

Mörsil

Undersåker

Nordmaling

Hörnefors

Bjurholm

Vännäs landskommun

Vännäs köping

Holmsunds köping

Sävar

Dorotea

Åsele

Umeå stad

Umeå landskommun

Degerfors

Bygdeå

Nysätra

Burträsk

Lycksele landskommun

67

Stensele samhälle, Gunnarn och Storuman

Vilhelmina

Lycksele

Lövångers samhälle

Kungl. May.ts 'proposition nr

Tätort

Norra inspektionsområdet

Bureå samhälle

Sunnanå, Medle, Stämningsgården, Boliden, Kåge

och Kyrkobordet med Böle

Byske samhälle, Frostkåge, Östanbäck, Ostvik,

Drängsmark och Åbyn med Brännfors

Jörns samhälle

Norsjö samhälle och Bastuträsk

Malåträsk och Adak

Sorsele samhälle

Skellefteå (med Hedensbyn, Bergsbyn, Bergs­

holmen, Ursviken, Furunäs och Skelleftehamn)

Norrbottens län

Södra inspektionsområdet

Piteå

Hortlax samhälle med Innimarken och Bergsviken-

Storfors

Munksund, Pitholm, Öjebyn och Roknäs med

Sjulnäs

Älvsbyn

Arvidsjaurs samhälle

Arjeplogs samhälle

Mellersta inspektionsområdet

Gammelstad och Bergnäset

Harads

Jokkmokks kyrkostad, Harsprånget och Porjus

Luleå (med Notviken), Mjölkudden, Skurholmen,

Svartöstaden, Malmudden och Örnäset

Boden

Svartbjörsbyn, Fagernäs och Heden

Norra inspektionsområdet

Gällivare samhälle, Malmberget, Koskullskulle,

Dennewitz och Hakkas

Kiruna C, Tuolluvaara och Vittangi

Råneå samhälle, Nicmisel och Böle

Töre samhälle, Siknäs och Sören

Stensele

Vilhelmina köping

Lycksele stad

Lövånger

98

Kommun

Bureå

Skellefteå

landskommun

Byske

Jörn

Norsjö

Malå

Sorsele

Skellefteå stad

Piteå stad

Hortlax

Piteå landskommun

Älvsbyns köping

Arvidsjaur

Arjeplog

Nederluleå

Edcfors

Jokkmokk

Luleå stad

Bodens stad

Överluleå

Gällivare

Kiruna stad

Råneå

Töre

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 98

Tätort

Östra inspektionsområdet

Haparanda

Karungi

Juoksengi, Svanstein och Matarengi

Pajala samhälle

Kalix, Risögrund, Karlsborg, Båtskärsnäs och

Innanbäcken

Seskarö

Kommun

Haparanda stad

Karl Gustav

Övertorneå

Pajala

Nederkalix

Nedertorneå

Ivar Hseggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1955

&50255