Prop. 1955:180

('angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1955

1

Nr 180

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder i

prisreglerande syfte på jordbrukets område m. m.; given Stockholms slott den 31 mars 1955.

Kungl. Maj:t vill hänned, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till 1) förordning angående förbud mot viss användning av denaturerad spannmål;

2) förordning om upphävande av förordningen den 29 maj 1933 (nr 234) angående användande av svensk havre vid gryn- och mjöltillverkning m. m.;

3) förordning angående upphävande av förordningen den 24 maj 1934 (nr 172) om skatt å kli;

4) förordning angående slaktdjursavgift; 5) förordning angående ändrad lydelse av 6 a § förordningen den 21 de­ cember 1951 (nr 830) om införsel och utförsel av margarinvaror samt om kontroll över tillverkningen av dessa varor; samt

6) förordning angående reglering av införseln av fettråvaror och fett- varor, in. m.;

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen före­ dragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sam. B. Norup

Propositionens huvudsakliga innehåll

Sedan överenskommelse träffats mellan statens jordbruksnämnd, å ena, samt en av Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk utsedd förhandlingsdelegation, å andra sidan, angående grunderna för prissättningen på jordbrukets produkter under regleringsåret den 1 sep­ tember 1955—den 31 augusti 1956, har Kungl. Maj :t den 25 mars 1955 med­ delat beslut i prisfrågan. Sagda prisöverenskommelse samt i anslutning där­ till stående förslag till åtgärder underställes i propositionen riksdagens prövning.

1 Biliang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 180

2

Till ledning för prisöverenskommelsen har som vanligt legat en av kal­

kylsakkunniga upprättad kalkyl över jordbrukets inkomster och kostna­

der. Vidare har hänsyn tagits till den höjning av jordbrukets kostnader,

som har kunnat beräknas bli en följd av förhandlingarna om nya kollektiv­

avtal för lantarbetare och andra arbetargrupper. Prisöverenskommelsen

innebär i huvudsak, att jordbruket skall, utöver de i kalkylen redovisade

inkomsterna, tillföras en inkomstökning i form av prishöjningar till ett

belopp av i runt tal 290 miljoner kronor. Prishöjningsbeloppet, jämfört

med i kalkylen upptagna belopp, fördelar sig med 19 miljoner kronor på

brödsäd, 8 miljoner kronor på matpotatis, 107 miljoner kronor på konsum-

tionsmjölk, 7 miljoner kronor på grädde, 5 miljoner kronor på ost, 11 mil­

joner kronor på ägg samt 132 miljoner kronor på kött och fläsk.

I propositionen framlägges vidare, bland annat, förslag till förordningar

angående förbud mot viss användning av denaturerad spannmål, angående

slaktdjursavgift och angående reglering av införseln av fettråvaror och fett-

varor, in. m., samt till ändrad lydelse av förordningen om införsel och ut­

försel av margarinvaror samt om kontroll över tillverkningen av dessa varor,

ävensom till upphävande av förordningarna angående användande av svensk

havre vid gryn- och mjöltillverkning m. m. och om skatt å kli.

Spannmålskreditfonden föreslås skola upphöra med utgången av inne­

varande budgetår.

Medelsbehovet för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under

budgetåret 1955/56 beräknas till 189 miljoner kronor, därav cirka 182 mil­

joner kronor till allmänt mjölkpristillägg, extra mjölkpristillägg i vissa de­

lar av landet samt leveranstillägg, 1,7 miljoner kronor till stöd åt odlingen

av lin och hampa, 1 miljon kronor till fraktbidrag för fodersändningar till

Västerbottens och Norrbottens län samt 4 miljoner kronor till diverse kost­

nader i samband med jordbruksregleringen. På grund av förefintliga reser­

vationer från innevarande och tidigare år beräknas anslagsbehovet till de

prisreglerande åtgärderna till 169 miljoner kronor. Vidare begäres ett för­

slagsanslag på 14 miljoner kronor till omkostnader för statlig lagerhåll­

ning av vissa jordbruksprodukter in. m. samt medgivande att för samma

ändamål använda en beräknad reservation på det för budgetåret 1954/55

anvisade reservationsanslaget till Kostnader i samband med Svenska spann-

målsaktiebolagets verksamhet. Därjämte äskas till Bidrag till produktions-

befrämjande åtgärder i Norrland in. in. ett reservationsanslag av 1,1 mil­

joner kronor.

Bemyndigande begäres även att av prisregleringsanslaget för innevaran­

de budgetår få utbetala prisfallsersättning till vissa kvarnar in. fl.

Införselavgifter på fettvaror m. in. beräknas tillföra riksstatens inkomst­

sida 56 miljoner kronor under budgetåret 1955/56. Vidare beräknas titeln

Diverse kapitalfonder komma att tillföras ett belopp av cirka 2,2 miljoner

kronor, utgörande ränteinkomster på kapitalanslagen för lagring av jord­

bruksprodukter och för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

3

Förslag

till

förordning angående förbud mot viss användning av denaturerad

spannmål

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

Har Tåg eller vete genom färgning eller annorledes denaturerats för foder­ ändamål på grund av föreskrift, som meddelats av Kungl. Maj :t eller, enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande, av statens jordbruksnämnd, må dylik vara icke användas för tillverkning av annan produkt än kreatursfoder och ej heller som utsäde.

2

§•

Den som bryter mot bestämmelserna i 1 § eller saluhåller eller försäljer produkt, som "tillverkats i strid mot nämnda bestämmelser, straffes med dagsböter, där han insett eller bort inse, att den vara med vilken han tagit befattning varit denaturerad eller tillverkats av denaturerad spann- mål.

Husbonde ansvarar för förseelse, som i första stycket avses, om den be­ gås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseel­ sen begången av honom själv, därest ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955. Genom förordningen upphäves förordningen den 24 maj 1934 (nr 180) angående villkor i vissa fall för införsel av fodermedel samt förbud mot viss användning av denaturerad spannmål.

Förslag

till

förordning om upphävande av förordningen den 29 maj 1933 (nr 234)

angående användande av svensk havre vid gryn- och

mjöltillverkning m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 29 maj 1933 angående an­ vändande av svensk havre vid gryn- och mjöltillverkning m. in. skall upp­ höra alt gälla med utgången av juni 1955.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 24 maj 1934

(nr 172) om skatt å kli

Härigenom förordnas, att förordningen den 24 maj 1934 om skatt å kli

skall upphöra att gälla med utgången av juni 1955.

Förslag

till

förordning angående slaktdjursavgift

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

För upprätthållande av prisregleringen för köttvaror skall, i den mån

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruks­

nämnd så förordnar, viss avgift (slaktdjursavgift) enligt vad nedan sägs

upptagas dels för kött och fläsk, som blivit vid offentligt slakthus, kon­

trollslakteri eller kommunal köttbesiktningsbyrå godkänt vid besiktning

enligt lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakt­

hus eller kungörelsen den 30 november 1934 (nr 559) angående kontroll­

slakterier, dels för levande hästar, nötkreatur och svin, vilka för slakt ut­

föras ur riket.

2

§.

Vid bestämmande av slaktdjursavgiftens storlek skall iakttagas, att av­

giften högst må utgöra

vid slakt, räknat för hel kropp, för häst och för sådant nötkreatur, som

efter nedslaktningen väger minst 150 kilogram, femton kronor samt för

nötkreatur med lägre vikt (kalv) och för svin åtta kronor ävensom

vid utförsel av levande djur för häst och för sådant nötkreatur, som vä­

ger minst 300 kilogram, femton kronor samt för nötkreatur med lägre

vikt (kalv) och för svin åtta kronor.

Slaktdjursavgift skall icke utgå för levande djur, vilket landvägen annor-

ledes än å järnväg utföres för gränsbefolkningens räkning eller som ut-

fores under sådana förhållanden, att enligt 4 § första stycket förordning­

en den 6 juni 1952 (nr 365) angaende reglering av utförseln av vissa levan­

de djur och jordbruksprodukter m. m. utförseltilJstånd icke erfordras.

Jordbruksnämnden äger från avgiftsskyldigheten medgiva undantag, där

så med hänsyn till särskilda förhållanden finnes skäligt.

3 §.

1 mom. Uppbörd av slaktdjursavgift för kött och fläsk, som besiktigats

vid offentligt slakthus eller kommunal köttbesiktningsbyrå, skall omhän-

derhavas av det samhälle, genom vars försorg köttbesiktningen ägt rum.

5

För erläggande av slaktdjursavgift för kött och fläsk, som besiktigats vid kontrollslakteri, ansvarar slakteriinrättningens innehavare.

2 mom. Utförsel ur riket av levande djur av det slag, för vilket slakt- djursavgift enligt meddelat förordnande skall utgå, må ej äga rum utan att för tullmyndigheten företes

antingen bevis, utfärdat av den myndighet Kungl. Maj :t därtill bemyn­ digar, att djuret icke är avsett för slakt, eller ock

bevis att slaktdjursavgift för djuret erlagts eller att befrielse från av­ giften meddelats av jordbruksnämnden.

4 §.

Slaktdjursavgift skall erläggas i den ordning jordbruksnämnden bestäm­ mer.

Slaktdjursavgift för kött och fläsk må, där den icke inbetalas i föreskri­ ven ordning, på framställning av jordbruksnämnden omedelbart utmätas med det belopp, vartill nämnden efter verkställd undersökning fastställer densamma.

5 §•

Medel, vilka inflyta genom upptagande av slaktdjursavgift, skola enligt av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter amändas till täckande av kostnader i samband med jordbruksregleringen.

6

§•

Det åligger styrelse för offentligt slakthus, kommunal köttbesiktningsbyrå och innehavare av kontrollslakteri att, i den mån jordbruksnämnden så föreskriver och i enlighet med de närmare föreskrifter jordbruksnämnden meddelar,

dels till ledning vid fastställande av slaktdjursavgift lämna nämnden regelbundna deklarationer angående besiktningen av kött och fläsk,

dels i övrigt lämna regelbundna uppgifter angående besiktningsrörelsen och på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud i rörelsen förda anteckningar jämte därtill hörande handlingar.

7 §•

Jordbruksnämnden eller dess ombud äger att, för kontroll av efterlevna­ den av bestämmelserna i denna förordning och med stöd därav givna före­ skrifter, hos företag som avses i 6 § verkställa undersökning av lokal, vari slakt bedrives, ävensom därtill hörande lagerlokaler.

8

§•

Vad som inhämtats av handling, som avgivits eller tillhandahållits på grund av stadgande i 6 §, eller vid kontroll av lokaler enligt 7 §, må ej yppas i vidare mån än ärendets beskaffenhet kräver; dock må deklaration, på sätt Kungl. Maj :t förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till äm- betsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Maj :t uppdrager utföran­ det av sådan bearbetning.

9

§■

Underlåter någon att lämna uppgifter enligt vad som stadgas i 6 §, eller vägrar någon att i enlighet med föreskrifterna i samma paragraf tillhanda­ hålla jordbruksnämnden eller dess ombud där omförmäld handling, straf­ fes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes, där gärningen innebär fara i bevishänseende men ej enligt allmän lag är belagd med straff, den som uppsåtligen giver oriktigt eller ofullständigt innehåll åt i G § avsedda uppgifter. Sker så­

Kungl. Maj.ts pi’oposition nr 180

6

dan förseelse utan uppsåt men av grov oaktsamhet, vare straffet dagsböter.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration till ledning vid faststäl­

lande av allmän avgift lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

Om straff för vägran att lämna tillträde för undersökning enligt 7 § stad­

gas i allmänna strafflagen.

10

§.

Bryter någon mot den i 8 § stadgade tystnadsplikten, dömes, där han

ej för brottet är underkastad ansvar enligt allmänna strafflagen, till dags­

böter eller fängelse.

11

§•

Husbonde ansvarar för sådan i 9 § första eller andra stycket omförmäld

förseelse, som förövas av hans husfolk eller i hans arbete antagen person,

liksom vore förseelsen begången av honom själv, såframt ej omständighe­

terna göra sannolikt att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

12

§.

Brott, varom i 10 § sägs, må, där det icke skall straffas enligt allmänna

strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

13 §.

Vägrar någon att lämna jordbruksnämnden eller dess ombud tillträde till

lokal för verkställande av undersökning enligt 7 § eller att på anfordran

tillhandahålla nämnden eller dess ombud anteckningar eller handling, som

avses i 6 §, eller underlåter någon att i föreskriven ordning avlämna där

avsedd deklaration eller uppgift, må jordbruksnämnden förelägga honom

lämpligt vite.

Länsstyrelse äger utdöma vite enligt denna paragraf.

14 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning med­

delas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jord­

bruksnämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.

Genom förordningen upphäves förordningen den 5 juni 1953 (nr 376) an­

gående slaktdjursavgift.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 6 a § förordningen den 21 decem­

ber 1951 (nr 830) om införsel och utförsel av margarinvaror samt

om kontroll över tillverkningen av dessa varor

Härigenom förordnas, att 6 a § förordningen den 21 december 1951 om

införsel och utförsel av margarinvaror samt om kontroll över tillverkningen

av dessa varor1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 Senaste lydelse av 6 a §, se SFS 1952: 665.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

6 a §.

Bestämmelserna i------- — margarinvara som

a) å fartyg------------ utrikes orter;

b) befordras under-------------icke erfordras;

c) enligt föreskrifter,------------- inom riket;

d) inedföres såsom------------- erforderlig myckenhet;

e) till en myckenhet av högst två kilogram medföres av resande eller a

transportmedel anställd person;

_

....

f) till en myckenhet av högst två kilogram införes eller utföres i egent­

lig gränstrafik; eller

............

g) till en myckenhet av högst två kilogram med post eller järnväg eller

med fartyg eller luftfartyg i reguljär fraktfart inkommer till eller avsän­

des från riket såsom gåva direkt till enskild person.

Ej heller-------------tillämnade användning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.

Förslag

till

förordning angående reglering av införseln av fettravaror

och fettvaror, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Införselreglering

1

§•

Kungl. Maj :t må förordna, att här nedan angiven vara icke får införas

till riket utan tillstånd av statens jordbruksnämnd eller den, vilken jord­

bruksnämnden bemyndigar att meddela tillstånd till sådan införsel, näm-

ligen

a) jordnötter, kopra, sojabönor samt andra oljehaltiga fröer och frukter,

dock ej linfrö;

,

,

b) f ettämnen och fettsyror, dock ej ullfett, lanolin, degras och annat

garverifett, icke härdad linolja, ricinolja samt kinesisk eller japansk trä-

^c) margarin, konstister, fetlemulsion, andra till födoämnen avsedda er­

sättningsmedel för smör, grädde, ister, talg eller hästflott, ävensom andra

livsmedel under förutsättning att däri ingår en mera väsentlig tillsats av

fett.

Vid meddelande av dylikt tillstånd må uppställas sådana villkor för dess

tillgodonjutande, som prövas vara erforderliga.

2

§•

Förordnande enligt 1 § utgör ej hinder för transitering eller annan be­

fordran under tullverkets kontroll eller för uppläggning i frihamn eller å

tullager eller provianteringsfrilager; dock må å provianteringsfrilager upp­

8

lagd vara icke utan medgivande av jordbruksnämnden för varje särskilt

fall disponeras annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller

utrustning i föreskriven ordning.

Ej heller skall sådant förordnande ha avseende å

a) vara som införes under sådana förhållanden att tullfrihet för den­

samma åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än

de under e) och s) upptagna eller enligt 8 § samma förordning eller, i fråga

om icke tullpliktig vara, skulle ha åtnjutits enligt något av dessa stadgan-

den, om varan varit tullbelagd; eller

b) vara som enligt föreskrifter, meddelade av generaltullstyrelsen, för­

sändes landvägen antingen över riket från en till annan utrikes ort eller

över utlandet från en till annan ort inom riket.

Förordnande enligt 1 § skall, intill en myckenhet av sammanlagt två

kilogram för varor av de slag som omfattas av dylikt förordnande, ej hel­

ler ha avseende å vara, som införes i egentlig gränstrafik eller å vara, som

av resande medföres och framföres till tullklarering i ett sammanhang vid

inresetillfället under förutsättning, att varan är avsedd för den resandes

eller hans familjs personliga behov eller utgör gåva till närstående person

tor dennes personliga bruk och således icke införes i omsäftningssyfte eller

tor yrkesmässig förbrukning.

3 §•

Till riket inkommen vara som på grund av bestämmelserna i denna för­

ordning icke får införas må, därest varan ej enligt 15 § eller enligt lagen

om straff för olovlig varuinförsel skall vara förverkad samt hinder ej heller

eljest möter mot utförsel av varan, under tullkontroll återutföras enligt de

föreskrifter som i tullstadgan äro givna för gods anmält till returförtull-

nmg.

Vad i första stycket stadgats gäller även om varan är fri från tull eller

annan avgift vid införsel eller om anmälan till utförsel icke gjorts inom fö­

reskriven tid.

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO

Regleringsavgift och regleringsbidrag

4 §•

För i 1 § under b) och c) avsedda varor, som införas till riket och för­

tullas, samt för fetter, oljor och fettsyror, vilka här i landet utvinnas ur

varor av de slag, som angivits under a) i samma paragraf, skall, i den mån

Kungl. Maj :t så förordnar, erläggas avgift (regleringsavgift).

Avgiftens storlek bestämmes av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts

bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Vid förändring av regleringsavgiftens storlek för vara, som avses i 1 §

under b), skall i den omfattning Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts

bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer motsvarande efterreglering

vidtagas även beträffande avgiften för inneliggande lager av avgiftsbela^d

vara av samma slag hos den som inför, utvinner, driver handel med eller

for industriell fabrikation förbrukar sådan vara.

5

§.

Har förordnande jämlikt 4 § meddelats beträffande viss vara, skola gäl­

lande bestämmelser i fråga om rätten att å transilupplag upplägga tull­

belagd vara, som inkommit till riket, tillämpas på varan även om den är

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO

9

6

§ .

Regleringsavgift skall icke utgå för vara, som i föreskriven ordning ut­ lämnas från provianteringsfrilager för fartygs eller luftfartygs proviante- ring eller utrustning.

Éj heller skall regleringsavgift utgå för vara som jämlikt 2 § må in­ föras utan särskilt tillstånd. Beträffande vara som återinföres skall skyl­ dighet att erlägga regleringsavgift föreligga allenast såvitt fråga är om återinförsel av vara, som antingen utförts innan förordnande om regle­ ringsavgift för varan meddelats eller vid vars utförsel erhållits sådant reg- leringsbidrag, varom i 9 § förmäles.

Regleringsavgift skall uppbäras och redovisas av jordbruksnämnden i den ordning Kungl. Maj :t, eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jord­ bruksnämnden bestämmer. För sådana i 1 § under b) och c) avsedda varor, som införas till riket, skall avgiftsskyldigheten åvila den, för vars räkning införseln sker. För varor, vilka utvinnas ur till riket införda fettråvaror av de slag som avses i 1 § under a), skall avgiftsskyldigheten åvila den som verkställer utvinningen.

För erläggande av regleringsavgift vid sådan efterreglering, som avses i 4 § tredje stycket, svarar innehavaren av varulagret.

8

§.

Inbetalas icke regleringsavgift i föreskriven ordning, må avgiften på fram­ ställning av jordbruksnämnden omedelbart utmätas med det belopp, vartill nämnden efter verkställd undersökning fastställer densamma.

9 §.

Återbäring av regleringsavgift må efter ansökan lämnas för svinn, som uppstår vid härdning och raffinering, och för fettsyror, som framkomma vid raffinering av vegetabiliska oljor samt val- och annan sjödjursolja.

För vara, som avses i 1 § b) och c) eller som utvunnits ur sådan vara som avses under 1 § a), åtnjutes, där varan kommit till användning för annat än matnyttigt ändamål eller enligt bevis av tullmyndighet utförts ur riket eller till svensk frihamn eller ingått såsom beståndsdel i annan sålunda utförd vara, efter ansökan visst bidrag (regleringsbidrag), motsva­ rande högst den regleringsavgift, som skulle ha utgått vid import av vara av samma slag.

Ansökan om regleringsbidrag skall skriftligen göras hos jordbruksnämn­ den sist tolv månader efter utgången av den månad, under vilken sådant förhållande uppstått som enligt andra stycket utgör förutsättning för åt­ njutande av bidrag. Har ansökan inkommit senare, må bidrag ej utgå, med mindre Kungl. Maj:t det medgiver. I denna paragraf avsedd återbäring av regleringsavgift och utbetalning av regleringsbidrag skall i övrigt ske i den omfattning och på de villkor Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyn­ digande, jordbruksnämnden bestämmer.

10

§.

Därest särskilda skäl föreligga må Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj ds bemyndigande, jordbruksnämnden meddela befrielse, helt eller delvis, från skyldighet att erlägga regleringsavgift så ock medgiva återbäring, helt eller delvis, av sådan avgift jämväl i annat fall än i 9 § sägs.

Skyldighet att använda fettämne ur svenskt oljeväxtfrö

11

§.

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruks­

nämnd äger föreskriva, att envar, som yrkesmässigt tillverkar vara av så­

dant slag, som angivits i 1 § under c), skall vara skyldig att därvid till

viss myckenhet använda ur inhemskt oljeväxtfrö framvunna fettämnen.

Vid bestämmandet av dessa myckenheter skall beaktas, att fullgoda varor

skola kunna framställas. Föreskrift skall innebära skyldighet för tillverka­

ren att i genomsnitt under varje tidsperiod använda sådan myckenhet av

fettämnet eller fettämnena att den motsvarar viss angiven procent av den

sammanlagda mängden fettämnen, som använts för tillverkningen under

perioden.

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 180

Antecknings- och redovisningsskyldighet

12

§.

Envar som bedriver verksamhet, varmed följer skyldighet att erlägga här

avsedd regleringsavgift, eller sådan skyldighet att använda fettämne ur

svenskt oljeväxtfrö, som avses i 11 §, är skyldig att i enlighet med de när­

mare föreskrifter jordbruksnämnden meddelar, föra sådana anteckningar

angående rörelsen, som erfordras för kontroll över att bestämmelserna i

denna förordning eller med stöd av densamma givna föreskrifter iakttagas.

o Det åligger därjämte näringsidkare, som avses i första stycket, dels att

på anfordran tillhandahålla jordbruksnämnden eller dess ombud nämnda

anteckningar och förda handelsböcker med därtill hörande handlingar även­

som de övriga uppgifter angående rörelsen som erfordras för kontrollen,

dels att i den utsträckning jordbruksnämnden bestämmer och i enlighet

med de närmare anvisningar nämnden meddelar till nämnden eller dess

ombud lämna regelbundna uppgifter angående rörelsen.

Näringsidkare, som avses i första stycket, är vidare skyldig att lämna

ombud för jordbruksnämnden tillträde till fabrik, lagerlokal eller annan

av näringsidkaren disponerad lägenhet för kontroll av varulager. Nämnden

eller dess ombud äger jämväl, utan att ersättning härför utgår till närings­

idkaren, taga prov ur dylikt varulager.

13 §.

Den som idkar handel med vara, som omfattas av förordnande enligt 1 §,

eller med produkt, vari dylik vara ingår, är, ändå att bestämmelserna i

12 § icke äro tillämpliga på honom, skyldig att på anfordran lämna jord­

bruksnämnden eller dess ombud sådana upplysningar om sin rörelse, som

nämnden finner erforderliga för kontroll över efterlevnaden av denna för­

ordning och med stöd av densamma givna föreskrifter, ävensom att, där

jordbruksnämnden finner det påkallat för kontrollens utövande, tillhanda­

hålla nämnden eller dess ombud sina handelsböcker med tillhörande hand­

lingar.

14 §.

Upplysning, som inhämtas med stöd av 12 eller 13 §§, må ej yppas i

vidare mån än som erfordras för vinnande av det med upplysningens in­

hämtande avsedda ändamålet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Ansvarsbestämmelser m. m.

11

15 §.

Den som utan behörig tullangivning eller medelst vilseledande åtgärder till riket inför eller söker införa vara, som enligt denna förordning icke får införas, straffes med dagsböter.

Vara som någon i strid mot denna förordning olovligen infört eller sökt införa skall förklaras förverkad jämte emballage eller kärl vari den för­ varas. Kan egendom som sålunda skolat förklaras förverkad, ej tillrätta- skaffas, gälde den brottslige dess värde. Framgår av omständigheterna att brottet skett av förbiseende, må av domstolens prövning bero, huruvida för- verkandepåföljd skall inträda.

I fråga om åtal för förseelse, som avses i första stycket, och talan om förverkande av gods eller värde på grund av föreskrifterna i andra stycket ävensom beslag av gods, som kan antagas vara förverkat, och förfarandet med beslagtaget gods skall vad i allmänhet är stadgat om olovlig införsel av tullpliktig vara äga motsvarande tillämpning.

16 §.

Den som bryter mot villkor för tillgodonjutande av tillstånd enligt 1 § eller i strid mot stadgandet i 2 § första stycket disponerar å proviante- ringsfrilager upplagd vara annorledes än till fartygs eller luftfartygs pro- viantering eller utrustning i föreskriven ordning straffes med dagsböter.

17 §.

Underlåter någon att fullgöra med stöd av 11 § stadgad skyldighet att använda ur svenskt oljeväxtfrö framvunnet fettämne, straffes med dags­ böter.

18

§•

Den som ej fullgör vad enligt 12 § första eller andra stycket eller 13 § åligger honom straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex manader.

Till samma straff dömes, där gärningen innebär fara i bevishänseende men ej enligt allmän lag är belagd med straff, den som uppsåtligen giver oriktigt eller ofullständigt innehåll åt anteckningar eller uppgifter som avses i nämnda stadganden. Sker sådan förseelse utan uppsåt men av grov oakt- samhet, vare straffet dagsböter.

Om straff för vägran att lämna tillträde för kontroll enligt 12 § tredje stycket samt för brott mot den i 14 § stadgade tystnadsplikten stadgas i strafflagen.

19 §.

Husbonde ansvarar för sådan i 17 § eller 18 § första eller andra stycket omförmäld förseelse, som förövas av hans husfolk eller i hans arbete anta­ gen person, liksom vore förseelsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

20

§.

Vägrar någon att lämna jordbruksnämnden eller dess ombud tillträde till lokal för kontroll eller provtagning som avses i 12 § tredje stycket eller att på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud handelsbok eller an­ nan handling, som avses i 12 eller 13 §, eller att i föreskriven ordning av­ lämna uppgift, som där avses, må nämnden förelägga honom lämpligt vite.

Länsstyrelse äger utdöma sådant vite.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

21

§.

Skall i denna föi ordning avsedd vara enligt lullstadgan eller lagen om

straff för olovlig varuinförsel eller på grund av stadgande i denna förord­

ning säljas å auktion genom tullverkets försorg, må försäljningen ske en­

dast till någon, som erhållit tillstånd varom i 1 § sägs, eller ock under

förbehåll att varan återutföres.

Kan försäljning i enlighet med vad sålunda stadgats ej komma till stånd,

skall med varan förfaras på sätt Kungl. Maj :t efter anmälan av generaltull­

styrelsen förordnar.

22

§.

Försäljningssumma för förverkat gods samt belopp som utgivits i stället

för sådant gods tillfalla kronan.

23 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning med­

delas av Kungl. Maj :t, eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jord­

bruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955. Genom förordningen

upphäves förordningen den 5 juni 1953 (nr 395) angående reglering av

införseln av fettråvaror och fettvaror, m. in.

Förekommer i författning eller i beslut, som meddelats av Kungl. Maj:t

eller jordbruksnämnden, hänvisning till stadgande som ersatts genom be­

stämmelse i den nya förordningen skall denna i stället gälla.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

13

Utdrag av protokollet över jordbrnksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 mars 1955.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Sköld, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, H

jälmar

Nilson, Lindell, Lange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område samt anför därvid.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposi­ tion i ämnet, för budgetåret 1955/56 beräkna dels (p. 112) till Prisregle­ rande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 200 000 000 kronor, dels (p. 114) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet ett förslagsanslag av 32 500 000 kronor, dels ock (p. 91) till Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norr­ land m. m. ett reservationsanslag av 600 000 kronor.

I skrivelse den 19 mars 1955, som inkommit till jordbruksdepartementet den 22 mars samma år, har statens jordbruksnämnd framlagt förslag an­ gående prissättningen på jordbrukets produkter och vissa jordbruksförnö- denheter för regleringsåret 1955/56. Förslaget grundas på en den 16 mars 1955 mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation träffad över­ enskommelse i ämnet. Vid nämndens skrivelse har fogats, bland annat, promemorior dels med översikt över hittills vidtagna regleringsåtgärder på jordbrukets område, dels angående produktionsutvecklingen på jordbru­ kets område, dels med redogörelse för priser på jordbruksprodukter samt på vissa förnödenheter för jordbrukets behov, dels angående jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter år 1953, dels med beräkningar rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåren 1950/51— 1954/55 jämte en förkalkyl för produktionsåret 1955/56, dels ock angående fettvaruregleringens ekonomiska resultat samt till promemoriorna hörande tabellbilaga. Promemoriorna torde såsom bilaga 16 få fogas till detta protokoll. Vidare har vid nämndens skrivelse fogats en särskild skrivelse från Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, dagtecknad den 10 mars 1955. Skrivelsen torde såsom bilaga 7 få bifogas detta protokoll.

14

Över vissa delar av jordbruksnämndens framställning har statens pris-

kontrollnämnd avgivit yttrande.

I anledning av jordbruksnämndens framställning bär Kungl. Maj :t den

25 mars 1955 meddelat beslut i prisfrågan.

Jag torde nu få underställa riksdagen frågan om den närmare utform­

ningen av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område för regle­

ringsåret 1955/56 och därmed sammanhängande spörsmål.

I detta sammanhang får jag dessutom anmäla en den 26 mars 1954 dag-

tecknad framställning av lantbruksstyrelsen angående fraktbidrag för fo­

dersändningar till norra Sverige. Över framställningen har yttranden av­

givits av jordbruksnämnden den 11 maj 1954, Riksförbundet Landsbyg­

dens folk den 15 maj 1954 och Sveriges lantbruksförbund den 22 maj 1954.

Jag torde vidare få anmäla en den 13 augusti 1954 dagtecknad skrift av

Föreningen Sveriges spisbrödsfabrikanter och Svenska bygdekvarnars riks­

förbund i fråga om prisfallsersättning för brödsäd åt vissa kvarnar och

spisbrödsfabriker med kvarn. Häröver har yttranden avgivits av jordbruks­

nämnden den 5 oktober och den 30 november 1954 samt av statskontoret

den 19 februari 1955. Föreningen och förbundet har vidare inkommit med

ytterligare skrifter i ärendet, dagtecknade den 28 oktober och den 27 de­

cember 1954.

Likaså torde jag här få anmäla en skrivelse från lantbruksstyrelsen den

23 augusti 1954 angående statsbidrag till Svensk matpotatiskontrolls verk­

samhet under budgetåret 1955/56 samt en den 17 november 1954 till jord­

bruksdepartementet inkommen skrivelse från Kooperativa förbundet mar­

garinfabriken aktiebolag m. fl. angående regleringsavgift på allt importe­

rat margarin. Över sistnämnda ansökning har jordbruksnämnden yttrat

sig i sin förut berörda skrivelse den 19 mars 1955.

Vidare torde jag här få till behandling upptaga en framställning den 1

mars 1955 av jordbruksnämnden med förslag i fråga om förbud för nämn­

den att ikläda sig kostnad för viss försäkring m. m. Över framställningen

har yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket och statens

sakrevision.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Prissättningen på jordbrukets produkter för regleringsåret 1954/55

I sin skrivelse den 19 mars 1955 har jordbruksnämnden till en början

redogjort för det system för prissättningen på jordbrukets produkter och

förnödenheter, som tillämpas under innevarande regleringsår. Därvid har

nämnden i huvudsak anfört följande.

I början av år 1954 hade kalkylsakkunniga på sedvanligt sätt upprättat

en förkalkyl över jordbrukets inkomster och kostnader under produktions­

året 1954/55. Beräkningarna, som granskades och godkändes av jordbruks­

nämndens råd den 11 och 26 februari 1954, visade ett kalkylmässigt över­

skott av 20,5 miljoner kronor. På kostnadssidan i kalkylen hade då inräk­

15

nats effekten (motsvarande 120 miljoner kronor på inkomstsidan) av den lönehöjning, som lantarbetarna erhållit genom det i januari 1954 träffade kollektivavtalet för denna arbetarkategori. Härvid hade enligt tidigare till- lämpad princip jordbrukets egen arbetskraft tillgodoförts samma lön, som enligt kollektivavtalet tillkommer den lejda arbetskraften. Vidare hade i kalkylen räknats med en nedgång av arbetsvolymen till följd av rationali­ sering med 3 procent, motsvarande en arbetskostnadsminskning av cirka 70 miljoner kronor, räknat på inkomstsidan.

Efter förhandlingar mellan nämnden, å ena, samt en av Sveriges lant- bruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk utsedd förhandlings­ delegation, å andra sidan, träffades den 26 februari 1954, en prisöverens­ kommelse, som av nämnden sammanfattats på följande sätt.

Till grund för överenskommelsen skulle läggas den av jordbruksnämn­ dens råd godkända normkalkylen för produktionsåret 1954/55. Nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation var från början ense om att det be­ räknade överskottet på 20,5 miljoner kronor skulle utjämnas medelst pris­ sänkningar. Överenskommelse träffades därutöver om prissänkningar med ytterligare 37 miljoner kronor. Vägledande för jordbruket vid dessa pris­ sänkningar var hänsynen till de allmänna stabiliseringssträvandena, rå­ dande marknadsmässiga förhållanden och en strävan att medelst ökad in­ hemsk konsumtion nedbringa exportkvantiteterna. Sammanlagt skulle så­ lunda företagas prissänkningar, i förhållande till de i kalkylen upptagna priserna motsvarande ett kalkylbelopp av 57,5 miljoner kronor.

Det kan i sammanhanget nämnas, att det åsyftade önskemålet att öka den inhemska konsumtionen har förverkligats. Sålunda har den totala kon- sumtionsvolymen (räknad i konstanta priser) för kaloriberäknade varu­ slag (d. v. s. i huvudsak de varor, som produceras av det svenska jordbru­ ket) ökat med 4 procent år 1954 jämfört med år 1953, från att under de närmast föregående åren ha legat på en praktiskt taget oförändrad nivå. Konsumtionsökningen synes emellertid icke vara enbart en följd av pris­ sänkningarna utan också av den omständigheten, att realinkomstutveck- lingen under 1954 var betydligt gynnsammare än under åren närmast dess­ förinnan.

I kalkylen för 1954/55 hade de sakkunniga redan räknat med vissa pris­ sänkningar (minus vissa prishöjningar) jämfört med 1953/54 till ett be­ lopp av 69,7 miljoner kronor. Tillsammans med de tidigare nämnda pris­ sänkningarna — 57,5 miljoner kronor — blev det totala prissänkningsbe- loppet cirka 127 miljoner kronor.

Producentpriserna på vete och råg hade i kalkylen beräknats enligt ti­ digare tillämpade principer, varvid förutsatts, att förmalningsavgiften un­ der regleringsåret skulle utgå med 5 kronor per deciton. På grund av att den statliga avsättningsgarantien för brödsäd skulle upphöra från och med den 1 september 1954, fann nämnden och förhandlingsdelegationen anled­ ning alt sänka det i kalkylen upptagna inkomstbeloppet för brödsäd med 6,5 miljoner kronor. Med hänsyn till den överenskommelse, som på som­ maren 1953 träffats i fråga om priserna på 1954 års brödsädsgröda, kunde de i kalkylen angivna priserna på vete och råg i övrigt icke ändras. Nämn­ den och förhandlingsdelegationen var ense om att en sänkning av dessa priser, vid i övrigt oförändrade marknadsförhållanden, var påkallad såvitt angick 1955 års skörd. Förhandlingar lvärom skulle upptagas under som­ maren 1954.

Kuncjl. Maj. ts proposition nr ISO

16

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

För att prissänkningarna i görligaste man icke skulle drabba det mindre

jordbruket, överenskoms att från och med den 1 september 1954 en om­

läggning av de nuvarande leveranstilläggen för mjölk skulle ske, varigenom

mjölkpriset till mindre leverantörer skulle höjas samt tillägget bortfalla

vid leveranser över 30 000 kilogram per år. De statliga mjölkpristilläggen

skulle i övrigt vara oförändrade under regleringsåret.

Det nyss angivna prissänkningsbeloppet på cirka 127 miljoner kronor

utjämnades genom följande åtgärder, vilka skulle träda i kraft den 1 sep­

tember 1954. (Den beräknade inkomstminskningen i miljoner kronor an­

ges inom parentes.)

Priserna för höst- och vårvete skulle minska med 5 kronor per deciton

och för råg med 8 kronor 50 öre per deciton (64,6 miljoner kronor). Det i

kalkylen upptagna priset på fabrikspotatis skulle sänkas med 3 öre per

hektoliter och stärkelseprocent (1,5 miljoner kronor), vilket belopp skulle

avsättas till en clearingkassa, ur vilken eventuella förluster vid avsättning

av överskott av industripotatis skulle bestridas. Priset på sockerbetor sänk­

tes med 15 öre per decition för betor med en sockerhalt av 16 procent (3

miljoner kronor). Tidigare utgående stimulanstillägg, 30 öre per deciton,

slopades samtidigt som kompensation medgavs med 15 öre per deciton för

kostnadsökning i anledning av nytt ackordsavtal för betor. Priserna på olje-

växtfröer sänktes med belopp, varierande mellan 8 och 15 öre per kilogram

(15,3 miljoner kronor).

Inkomsterna för mejerimjölk skulle nedgå med 0,19 öre per kilogram

(17,4 miljoner kronor). Det bör emellertid nämnas, att i verkligheten en

större prissänkning förutsattes skola ske, enär den utbetalning av inom

Svenska mejeriernas riksförening reserverade medel, som ägde rum pro­

duktionsåret 1953/54, icke beräknades kunna fortsätta under 1954/55. Det­

ta ansågs medföra en sänkning av avräkningspriset på mjölk med 0,8 öre

per kilogram, varför den totala genomsnittliga sänkningen av producent­

priset för mjölk kunde beräknas till cirka 1 öre per kilogram. För att i

någon mån kompensera det mindre jordbruket för detta beräknade in­

komstbortfall befanns det lämpligt att stödja detsamma genom en omlägg­

ning av systemet med leveranstillägg. Det har nu visat sig att den förut­

satta starkare nedgången av avräkningspriset icke har ägt rum. Medelav-

räkningspriset, exklusive efterlikvid och producentprisbidrag, låg i sep­

tember och oktober förra året 0,4 respektive 0,2 öre lägre än ett år tidigare.

I jordbrukskalkylen har för 1954/55 upptagits ett genomsnittspris, som

ligger 0,17 öre per kilogram lägre än medelpriset för 1953/54. Vidare förut­

sattes i uppgörelsen, att priserna på kött och fläsk skulle sänkas med i ge­

nomsnitt 13 öre per kilogram (44,7 miljoner kronor). Denna prissänkning

har emellertid av olika skäl icke ägt rum.

Mot dessa prissänkningar om sammanlagt 146,5 miljoner kronor avgick

i kalkylen inräknade prishöjningar på fodersäd, matpotatis m. m. om till­

hopa 19,3 miljoner kronor. Det totala prissänkningsbeloppet blev sålunda

omkring 127 miljoner kronor. En viss del av det angivna prissänknings­

beloppet berodde på kalkylerat prisfall på överskottskvantiteter för export

samt minskade statliga bidrag. De belopp, som beräknades motsvara sänk­

ning av de inhemska försäljningspriserna, uppgick till 85 miljoner kronor.

Effekten av den lönehöjning, som lantarbetarna erhållit genom det i

januari 1954 träffade kollektivavtalet för denna arbetarkategori, motsva­

rade på jordbrukskalkylens inkomstsida ett belopp av 120 miljoner kronor.

Jordbruket fick härav behålla 83 miljoner kronor, medan resten eller 37

miljoner kronor tillfördes konsumenterna genom prissänkningar. Det nya

kollektivavtalet medförde för lantarbetarna en lönehöjning av drygt 5 pro­

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

17

cent. Inkomstförbättringen för jordbrukarna själva och deras i jordbruks­ arbetet deltagande familjemedlemmar beräknades till i genomsnitt cirka 3 procent.

Konsumenterna tillfördes sålunda i form av prissänkningar nyssnämnda 37 miljoner kronor samt överskottet i kalkylen (20,5 miljoner kronor, redu­ cerat till 16,5 miljoner kronor med hänsyn till att det belopp, som motsva­ rade producentprissänkningen på fabrikspotatis, skulle fonderas och att av­ vecklingen av lagringsstödet till kött och fläsk icke medförde prissänk­ ning utan minskade statliga utgifter). Härtill kom en redan vid uppgöran­ det av kalkylen beaktad, under sommaren 1953 beslutad prissänkning på brödsäd, motsvarande 31,5 miljoner kronor. Det sammanlagda beloppet för sänkning av de inhemska försäljningspriserna blev sålunda 85 miljoner kronor eller ungefär samma belopp, som tidigare angavs som inkomstök­ ning för jordbruket i dess helhet. Konsumenterna kunde sålunda sägas ha tillförts ett lika stort belopp i form av prissänkningar, som jordbruket tillförts i form av inkomstökning.

Överenskommelsen skulle gälla hela regleringsåret 1954/55 och förut­ satte att den s. k. 4-procentregeln skulle äga tillämpning. Omräkning av kalkylen skulle på grund härav ske under augusti 1954 på grundval av skörderapporterna per den 15 juli, dock endast såvitt sådan omräkning begärdes av nämnden eller jordbrukets förhandlingsdelegation. Dylik om­ räkning har icke påfordrats.

Därest på grund av nya kollektivavtal lönehöjningar, berörande den del av regleringsåret, som belöpte efter den 1 januari 1955, skulle inträffa för lantarbetare eller andra arbetargrupper och jordbrukets kostnader däri­ genom skulle ökas, förbehöll sig jordbrukets förhandlingsdelegation att, oavsett 4-procentregeln, upptaga förhandlingar med nämnden om kompen­ sation härför genom prishöjningar på jordbrukets produkter. Detsamma skulle gälla om kostnaderna ökades på grund av införandet av allmän sjuk­ försäkring samt nya beskattningsregler för motorfordon och drivmedel. Den­ na klausul har åberopats vid årets prisförhandlingar för 1955/56.

Till överenskommelsen fogades protokollsanteckningar av följande inne­ håll.

Jordbrukets förhandlingsdelegation förklarade sig beredd att, i samband med ett slopande av normalpriserna på kött och fläsk, på allt sätt medverka till att slakteriföreningarnas prissättning på hela, halva och fjärdedels krop­ par av nötkreatur, häst och svin skulle ansluta sig till slakteriförbundets prissättning i Stockholm och Göteborg, varvid som utgångspunkt skulle ta­ gas de då gällande prisskillnaderna mellan Stockholm och Göteborg å ena sidan samt övriga prisområden å andra sidan. Skulle fråga uppkomma om ändring av nuvarande regler för fastställande av regleringsavgiften på fett- råvaror, överenskoms att förhandlingar härom först skulle upptagas med förhandlingsdelegationen.

Dessutom avgav herrar Bonow och Meidner i anslutning till överskom- melsen ett särskilt uttalande om producentbidragen och leveranstilläggen.

I kommentarerna till överenskommelsen anförde nämnden vidare, att den i anslutning till den offentliga diskussion, som förekommit i samband med överläggningarna om jordbrukspriserna, ville framhålla, att den om­ ständigheten att man i totalkalkylen tillgodoräknade den egna arbetskraften sanuna lön, som tillkom den lejda, icke innebar, att de genom en höjning av lantarbetarlönen ökade kalkylmässiga kostnaderna automatiskt skulle kompenseras vid prissättningen. I vilken utsträckning kostnadsökningen skulle täckas respektive inkomstökningen utjämnas, hade principiellt alltid varit en förhandlingsfråga. Alt kalkylmässiga kostnadsökningar, förorsa-

2 Bihang till riksdagens protokoll 1055. 1 samt. Nr ISO

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 180

kade av höjd lönesättning, vid ett flertal tillfällen täckts sammanhängde

med utgångspunkten för vår jordbrukspolitik — nämligen den eftersträvade

inkomstutjämningen mellan jordbruksbefolkningen och jämförliga befolk­

ningsgrupper. Så länge man ansett, att en rätt betydande inkomstklyfta före­

legat, hade en prissättning, som lett till ett oförändrat relativt inkomstläge

eller till en minskning av klyftan, ansetts böra accepteras.

överenskommelsen godkändes av nämndens råd den 26 februari 1954.

Kungl. Maj :t meddelade därefter den 12 mars 1954 beslut rörande pris­

sättningen på jordbrukets produkter under 1954/55 och godtog därvid före-

nämnda prisöverenskommelse. Kungl. Maj:ts beslut i prissättningsfrågan

underställdes därefter riksdagens prövning (prop. 1954: 180). Riksdagen

beslutade sedermera i huvudsaklig överensstämmelse med propositionen

(JoU 32; rskr. 302).

Jordbruksnämnden upplyser vidare i sin skrivelse, att nämnden, sedan

skörderesultaten baserade på 15 juli-rapporterna blivit tillgängliga, anmo­

dade de kalkylsakkunniga att avge yttrande angående skördeutfallets in­

verkan på kalkylen, samt anför härom.

Med anledning av uppdraget utförde de sakkunniga en granskning av

viktigare poster i kalkylen. I skrivelse till nämnden den 13 augusti 1954

meddelade de sakkunniga, att den på våren för 1954/55 framräknade in­

komstsumman sannolikt icke komme att uppnås. Såvitt de sakkunniga kun­

de bedöma, skulle emellertid underskottet, om skörderapporterna per den

15 juli lades till grund för skördeberäkningen och hänsyn alltså ej togs

till utvecklingen därefter, hålla sig innanför den marginal, som bestämmes

av 4-procentregeln.

Jordbrukets förhandlingsdelegation meddelade den 23 augusti 1954, att

den icke fann anledning påkalla fullständig omräkning av kalkylen. Nämn­

den beslöt likaledes, att en omräkning av jordbrukskalkylen icke skulle

företagas, och hemställde den 24 augusti 1954, att Kungl. Maj :t måtte läm­

na detta beslut utan erinran.

Jordbruksnämnden erinrar härefter om att Kungl. Maj:t den 27 augusti

1954 fattade beslut i enlighet med nämndens hemställan.

Förkalkylen rörande jordbrukets inkomster och kostnader under

produktionsåret 1955/56

För att erhålla ett underlag för behandlingen av frågan om prissättningen

på jordbrukets produkter under 1955/56 har kalkylsakkunniga på uppdrag

av jordbruksnämnden utarbetat en förkalkyl över jordbrukets inkomster

och kostnader under nämnda produktionsår. Denna kalkyl har granskats

och godkänts av jordbruksnämndens råd vid sammanträde den 11 februari

1955. Nämnden har i sin skrivelse den 19 mars 1955 lämnat en redogö­

relse för innebörden och resultatet av ifrågavarande kalkyl (bilaga 5).

I redogörelsen anför nämnden till en början, att nu liksom i fjolårets

vårkalkyl regleringsåret 1950/51 använts som basår. Kalkylen för 1955/

56 ansluter sig i övrigt i metodiskt hänseende till de under en följd av år

19

utförda inkomst- och kostnadsberäkningar, vilka legat till grund för pris­ sättningen på jordbruksprodukter. Den har karaktären av en normkalkyl såtillvida, att den avser att belysa inkomst- och kostnadsläget under det kommande produktionsåret under förutsättning av normala väderleksför­ hållanden, oförändrade löner och räntesatser samt oförändrade priser på produkter och förnödenheter utom i de fall, där vid kalkylens upprättande förändringar i priser med hänsyn till marknadsläget kunnat förutses med viss grad av säkerhet.

Nämnden framhåller vidare, att det, innan en redogörelse för de olika kostnadsposterna i den nu upprättade kalkylen lämnas, torde vara befogat att göra några kommentarer till vissa resultat, som framkommit vid den i samband med upprättandet av prognosen för 1955/56 utförda omräkningen av kalkylen för 1954/55. Härom anför nämnden i huvudsak följande.

Som framgår av vad i det följande sägs om kostnadsberäkningarna har kalkylsakkunniga framlagt fem olika procentuella alternativ för den årli­ ga minskningen i jordbrukets arbetsvolym sedan basåret 1950/51. Beroende på det procenttal, som antages för den årliga nedgången, har de sakkunniga redovisat olika belopp för underskottet. Räknar man som i vårkalkylen 1954 med 3 procent årlig minskning av arbetsvolymen blir underskottet för 1954/55 cirka 336 miljoner kronor. Antages däremot minskningen upp­ gå till 5 procent, sjunker underskottet till cirka 148 miljoner kronor. De i kalkylen upptagna underskotten har därvid reducerats med 22 miljoner kronor (räntekostnadsposten) samt med ytterligare 37 miljoner kronor (av jordbruket avstått belopp våren 1954).

Underskottet beror bland annat på att inkomsterna blivit drygt 130 mil­ joner kronor lägre än vad som beräknades i vår kalkylen, medan kostna­ derna — exklusive arbetskostnaderna — ökat med drygt 180 miljoner kro­ nor. Inkomstminskningen beror dels på den av skördeskadorna orsakade kvantitets- och kvalitetsnedsättningen för såväl brödspannmål som övrig spannmål, dels på att den totala mjölkproduktionen blev 6 procent lägre än beräknat, dels ock på en nedgång i inkomsterna från slaktdjur. Inkoms­ terna av oljeväxter och potatis ökade dock något jämfört med vad de sak­ kunniga räknat med i förkalkylen. Kostnadsökningen beror i första hand på den av skördeskadorna orsakade ökade förbrukningen av köpfoderme­ del — drygt 100 miljoner kronor — samt på ökade kapitalkostnader med 57 miljoner kronor.

Nämnden övergår därefter till att redogöra för beräkningarna av jord­ brukets inkomster. Inledningsvis framhåller nämnden därvid, att särskild uppmärksamhet denna gång ägnats vissa poster på inkomstsidan. Sålunda har bland annat omläggningen i prissättningssystemet för brödsäd hösten 1954 beaktats. 1 stället för att använda de tidigare av staten fastställ­ da garantipriserna bar de sakkunniga nu utgått från de preliminära inlö­ senpriserna per den 1 april 1956, reducerade med belopp, som svarar mot en normal successiv prisstegring under regleringsåret 1955/56. Med ledning av socialstyrelsens levnadskostnadsundersökning 1952 har dessutom den beräknade förbrukningen av inhemsk matpotatis varit föremål för en revi­ dering. De i tidigare kalkyler använda uppgifterna över medelkoantalet har vidare nedjusterats med ledning av 1951 års jordbruksräkning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

-0

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Vad härefter angår beräkningarna av skörden anför nämnden i huvudsak

följande.

Till grund för inkomstkalkylen har som vanligt lagts en beräkning av

skörden, verkställd med utgångspunkt från vissa antaganden om arealerna

av olika grödor samt hektaravkastningen. De för 1955 angivna arealerna

har därvid i fråga om höstvete, höstråg, höstraps och höstrybs beräknats

med ledning av arealinventeringen i oktober 1954, varvid från de enligt den­

na inventering besådda arealerna gjorts avdrag för »normal utvintring». De

för 1955 (höstsådden 1954) gjorda avdragen för normal utvintring utgör

liksom i normkalkylen våren 1954 för vete 8 procent, för råg 4 procent samt

för höstraps och höstrybs 15 procent av de höstsådda arealerna.

I tabell 1 i kalkylpromemorian (bilaga 5) finnes angivna de arealer av

olika växtslag, med vilka räknas i kalkylen för 1955/56. Såsom jämförelse

har medtagits de skördade arealerna för vissa tidigare år. Härvid har de ti­

digare redovisade arealerna omräknats med ledning av 1951 års allmänna

jordbruksräkning.

I förhållande till närmast föregående år räknar de sakkunniga med en

minskning av brödsädsarealen med cirka 70 000 hektar. Nedgången av bröd-

sädsarealen från 1954 beror på den minskning i odlingen av höstvete och

höstråg, som kunde konstateras vid arealinventeringen i oktober 1954. Den­

na nedgång torde till en del ha varit en följd av ogynnsamma väderleksför­

hållanden, varför de sakkunniga har räknat med att vissa arealer, som un­

der normala väderleksförhållanden skulle ha besåtts med höstvete, nu i

stället kommer att användas för vårveteodling. De sakkunniga har därför

räknat med en ökning av vårvetearealen. I fråga om fodersäd har de sak­

kunniga bland annat med hänsyn till den senaste prisutvecklingen utgått från

en arealökning av cirka 49 000 hektar. Den beräknade ökningen fördelar

sig med 27 400 hektar på korn, 11 800 hektar på havre och 10 100 hektar

på blandsäd.

I fråga om potatis har de sakkunniga kalkylerat med en i stort sett oför­

ändrad areal. För sockerbetor har räknats med en arealminskning från

59 500 hektar till 55 000 hektar eller ungefär lika stor areal, som odlades

under åren närmast före 1953. Arealen foderrotfrukter har beräknats fort­

sätta att minska något.

Arealerna för foderväxter har beräknats öka med cirka 12 000 hektar.

Oljeväxtarealen har upptagits oförändrad. Den ökning i de besådda arealer­

na av höstraps och höstrybs, som kunde konstateras vid arealinventeringen

i oktober 1954, har efter reducering för normal utvintring (15 procent) icke

medfört någon ökning i den beräknade skördade arealen för 1955. För de

vårsådda oljeväxterna har de sakkunniga utgått från en oförändrad total­

areal. Arealen för träda och obrukad åkerjord har beräknats öka något. Den

totala åkerarealen har tills vidare upptagits oförändrad, d. v. s. den enligt

1951 års allmänna jordbruksräkning redovisade arealen. De sakkunniga har

emellertid beslutat hemställa hos statistiska centralbyrån att i den officiella

jordbruksstatistiken i fortsättningen i möjligaste män taga hänsyn till den

sannolika årliga minskningen i åkerarealen efter 1951.

Uppskattningen av det kommande årets hektarskördar har verkställts på

i huvudsak samma sätt som i fjol. De vid uppgörandet av prognoserna an­

vända hektarskördeuppgifterna har sammanställts i tabell 2 i kalkylprome­

morian (bilaga 5). Den tillämpade prognosmetoden innebär i korthet, alt de

observerade hektarskördarna med tillhjälp av de s. k. allmänna skördeom-

dömena omräknas till normerade hektarskördar. De sakkunniga har ansett

sig böra räkna med samma normskördar för 1955, som i fiol antoss för

1954.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

21

Efter denna översikt av areal- och skördeförhållandena behandlar nämn­ den inkomstberäkningarna för olika vegetabiliska produkter och anför där­ vid till en början, att produktionen 1955/56 av vegetabiliska slutprodukter har beräknats på grundval av de i tabellerna 1 och 2 i kalkylpromemorian anförda uppgifterna rörande arealer och antagna normskördar per hektar. Den erhållna totalskörden av brödsäd har på vanligt sätt reducerats för lag- ringsförluster, avrens och utfodring samt utsäde. Med hänsyn till bland an­ nat prissänkningen på brödsäd har de sakkunniga för 1955/56 höjt avrens- och utfodringsprocenten för råg från 8 till 10. Beträffande de olika vegeta- bilieposterna har nämnden i övrigt anfört i huvudsak följande.

Vid beräkningen av priserna på brödsäd för prognosår har man tidigare kunnat utgå från priserna för normalkvalitet, justerade för beslutade pris­ ändringar. En liknande beräkning för 1955/56 måste, på grund av omlägg­ ningen i prissättningssystemet för brödsäd hösten 1954, baseras på notering­ arna för normalkvalitet, medan man tidigare använde de av staten fastställ­ da garantipriserna. Den större rörlighet i priserna, som blivit en följd av att systemet med garantipriser avvecklats, torde bland annat leda till att den ändring från år till år, vilken i verkligheten sker i fråga om det genom­ snittspris, jordbrukarna erhåller, icke kommer att sammanfalla med för­ ändringen i inlösenpriset. Man torde bland annat kunna utgå ifrån att ge­ nomsnittspriset kommer att ligga på en högre nivå i förhållande till inlö­ senpriset än normalt, då skörden av brödsäd är liten men av god kvalitet. Blir däremot skörden stor och av sämre kvalitet, torde genomsnittspriset ten­ dera att understiga normal nivå. Med hänsyn till det nu sagda har de sak­ kunniga beslutat använda en annan metod för prisberäkningarna än tidi­ gare. De har därvid utgått från de preliminära inlösenpriserna per den 1 april 1956, reducerade med belopp, som svarar mot en normal successiv pris­ stegring under regleringsåret 1955/56. Priserna har antagits komma att stiga med 25 öre per deciton fram till den 1 april 1956, då de skall utgöra 40 kronor per deciton för vete och 35 kronor per deciton för råg. Detta in­ nebär, att man räknat med en något svagare prisstegring per månad än un­ der 1953/54 (sista året med fasta garantipriser). Den svagare prisstegringen motiveras av att räntekostnaderna bör bli lägre under 1955/56 än tidigare till följd av de prissänkningar, som skett för vete och råg.

Sedan de beräknade månadsmedelpriserna, som vägts med ledning av le­ veransernas fördelning 1953/54, justerats för den genomsnittliga kvalitets- avvikelse, som normalt förekommer, erhålles sålunda för 1955/56 följande avrundade priser att upptagas i kalkylen nämligen för höstvete 38 kronor 60 öre, för vårvete 40 kronor 25 öre och för råg 33 kronor 45 öre per deci- fon. Dessa priser inkluderar icke förmalningsavgiften, vilken förutsättes skola utgå med oförändrat 5 kronor per deciton. För att uppehålla de be­ räknade genomsnittspriserna till odlare 1955/56 förutsättes vidare förmal- ningsavgiftsmedel skola tagas i anspråk.

För korn och havre har de sakkunniga för prognosåret räknat med eu viss sänkning av priserna, nämligen för korn 2 kronor 75 öre till 34 kronor per deciton och för havre 4 kronor till 30 kronor per deciton, allt i förhål­ lande till de beräknade genomsnittspriserna för 1954/55. Genomsnittspriset på kokärter har beräknats bli oförändrat 1955/56.

Jordbrukets sammanlagda inkomster för brödsäd beräknas för 1955/56 komma att sjunka till 366,5 miljoner kronor mot 430,2 miljoner kronor in­ nevarande år. Minskningen beror dels på att priserna, som nämnts, beräk­

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

nas bli lägre under 1955/56 än under innevarande år, dels på en kvantitets-

minskning. I fråga om övrig spannmål (inklusive kokärter) har kalkylsak­

kunniga trots lägre priser till följd av ökad kvantitet räknat med en in­

komstökning från 44,1 miljoner kronor 1954/55 till 69,7 miljoner kronor

1955/56.

I samband med upprättandet av den föreliggande kalkylen har den be­

räknade förbrukningen av inhemsk matpotatis varit föremål för en revide­

ring. Sålunda har de sakkunniga med ledning av resultaten från socialsty­

relsens levnadskostnadsundersökning 1952 (1953) nu uppskattat förbruk­

ningen av inhemsk matpotatis till 750 miljoner kilogram per år. Denna

kvantitet har upptagits för perioden 1950/51—1953/54. För 1954/55 har

kvantiteten med hänsyn till den relativt omfattande importen av matpota­

tis reducerats med 15 miljoner kilogram. För 1955/56 har återigen upp­

tagits 750 miljoner kilogram. Man har för detta år antagit, att importen

kommer att vara av samma storleksordning som före 1954/55. Priset på

matpotatis har för 1954/55 beräknats till 21 kronor per deciton och för

1955/56 till 19 kronor 50 öre per deciton. Inkomsterna av matpotatis under

prognosåret har upptagits till 146,2 miljoner kronor, vilket innebär en in­

komstminskning på 8,2 miljoner kronor från innevarande år.

Förbrukningen av fabrikspotatis har beräknats till 290 miljoner kilogram

för 1955/56 mot 236 miljoner kilogram 1954/55. Beräkningen för prognos­

året utgår från normal skörd av potatis samt normal stärkelsehalt. Priset

per hektoliter och stärkelseprocent har för 1955/56 upptagits oförändrat till

46 öre. Jordbrukets inkomster av fabrikspotatis har beräknats till 30,7 mil­

joner kronor mot 22,6 miljoner kronor under innevarande regleringsår. In­

komstsumman för all potatis utgör i den föreliggande kalkylen 176,9 mil­

joner kronor för 1955/56 mot 177,0 miljoner kronor innevarande år.

Skörden av sockerbetor har beräknats till 1 925 miljoner kilogram 1955

mot 1 849 miljoner kilogram 1954. Grundpriset har upptagits med samma

belopp som för 1954 års odling, d. v. s. 7 kronor 20 öre per deciton vid 16

procent sockerhalt. De faktiska genomsnittspriserna, beräknade med hänsyn

till sockerhalt och inkluderande olika ersättningar och pristillägg, utgör i

kalkylen 8 kronor 2 öre per deciton för 1955/56 mot 7 kronor 80 öre per

deciton för innevarande regleringsår. Det högre priset för 1955/56 beror

på att man räknat med en högre sockerhalt än under innevarande år. Jord­

brukets inkomster av sockerbetor beräknas öka från 144,2 miljoner kronor

1954/55 till 154,4 miljoner kronor 1955/56.

Totalskörden av oljeväxtfröer 1955/56 beräknas, trots att de sakkunniga

kalkylerat med en från 1954/55 oförändrad areal, komma att minska från

177,8 miljoner kilogram under innevarande år till 158,4 miljoner kilogram

1955/56. Nedgången beror på att hektarskördarna för höstraps och höstrybs

innevarande år varit något större än de normalskördar, som de sakkunniga

använder i prognosen. Enligt beslut av Kungl. Maj:t skall odlarpriserna på

höstraps och liöstrybs av 1955 års skörd utgöra 73 respektive 71 öre per kilo­

gram utan rätt till efterbetalning. För vårsådda oljeväxter har räknats med

oförändrade priser från innevarande år. Främst på grund av den beräknade

kvantitetsminskningen väntas inkomsterna av oljeväxtfröer komma att

minska från 132,5 miljoner kronor under innevarande år till 115,0 miljo­

ner kronor under prognosåret.

Jordbrukets inkomster av spånadsväxter upptages i den föreliggande kal­

kylen för 1955/56 till 4,9 miljoner kronor mot 4,2 miljoner kronor för in­

nevarande år.

Den fältmässiga odlingen av köksväxter har för 1954/55 beräknats tillföra

jordbruket en inkomst på 40,5 miljoner kronor. Motsvarande belopp i vår­

23

kalkylen 1954 utgjorde 49,0 miljoner kronor. För regleringsåret 1955/o6 har de sakkunniga insatt ett belopp av 45,0 miljoner kronor i kalkylen.

Jordbrukets inkomster av tobaksodling bar beraknats till 1,2 miljoner kyonor för 1955/56, vilket är 0,2 miljoner kronor mer än for innevaran­ de år.

Jordbrukets totala inkomster av vegetabilier uppgår enligt föreliggande beräkningar till 973,7 miljoner kronor för 1954/55. För prognosåret 1955/56 utgör motsvarande belopp 933,6 miljoner kronor. Nedgången — 40,1 miljo­ ner kronor — beror främst på väsentligt minskade inkomster av brodsad.

Det förtjänar nämnas, att normkalkylen för 1955/56 upptar en ökning av vegetabilievolymen, värderad i 1954/55 års priser, av 19,7 miljoner kronor. Volymökningen gäller posterna övrig spannmål, potatis, sockerbetor samt köksväxter. De kalkylerade prissänkningarna på de flesta vegetabilierna har emellertid orsakat inkomstminskningen. Vid oförändrade volymer skulle inkomstminskningen för vegetabilier från innevarande produktionsår till 1955/56 sammanlagt ha uppgått till 59,8 miljoner kronor.

Härefter redogör nämnden för jordbrukets inkomster av animaliska pro­ dukter och behandlar därvid först mjölk och mejeriprodukter. Nämnden

anför härom.

Medelantalet mjölkkor 1954/55 har av de kalkylsakkunniga upptagits till 1 506 000 djur och för prognosåret till 1 494 000 djur. Minskningen utgor 0 8 procent. Härvid bör nämnas, att tidigare använda medelkoantal från och med basåret nedjusterats med 40 000 djur på grundval av uppgifter, som er­ hållits från 1951 års jordbruksräkning. Denna justering höjer den beräk­ nade medelavkastningen per ko med ett par procent. For 19o4/oo har de sakkunniga räknat med en produktion per ko av 2 870 kilogram. Enar för­ utsättningen för kalkylen 1955/56 är normal fodertillgång för mjölkkorna, har de kalkylsakkunniga funnit det rimligt antaga, att den pa längre sikt fortgående ökningen av avkastningen per ko åter skall komma till synes under 1955/56. Avkastningsökningen från 1954/55 har med hansyn härtill uppskattats till 1,0 procent och den antagna avkastningen per ko 1955/56 till 2 899 kilogram. Totalproduktionen av mjölk har med utgång från nu nämnda data över koantal och avkastning per ko beräknats till 4 331 miljo­ ner kilogram 1955/56 mot 4 322 miljoner kilogram för innevarande ar. Ök­ ningen utgör 0,2 procent. . . ....

Beräkningen av jordbrukets inkomster av den vid mejeiierna in%agda mjölken har utförts enligt samma metod som i vårkalkylen 1954. Tillväga­ gångssättet vid beräkningarna är i huvudsak följande. En inkomst- och kost­ nadsberäkning (jämväl för prognosåret) utföres för var och en av de vik­ tigaste produkterna, vilket ger en schematisk uppfattning om det värde, inklusive statliga bidrag, som mejerierna kan betala leverantörerna med hänsyn till föreliggande pris- och kostnadsläge. I denna beräkning infångas den allra största delen av mejeriernas mjölklikvider. Vissa speciella inkoms­ ter och förluster kommer emellertid ej med i ifrågavarande beräkning (t. ex. merinkomster av mesvaror, kapsylmjölk och vitaminerad mjölk respektive förluster i samband med prissänkningar och underpris vid export). För des­ sa sker kompletterande specialberäkningar.

Det allmänna mjölkpristillägget, vilket för 1954/;»5 uppgår till 74,4 öre per kilogram smörfett har för prognosåret upptagits till samma belopp. Det

Kungl. Maj. ts proposition nr 180

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

extra tillägget i norra Sverige, vilket på grund av minskningen i mjölkin-

vagmngen under 1954/55 sjönk med 4,5 procent jämfört med 1953/54, be­

räknas för 1955/56 bli något större än för innevarande år till följd av en

väntad stegring i^ mjölkinvägningen. Leveranstillägget har upptagits till

samma belopp 1955/56 som 1954/55. Pristillägg har upptagits även för de

kvantiteter smör och andra mejeriprodukter, som beräknas"bli exporterade.

De salunda beräknade mejeriinkomsterna jämföres med verkligt utbe­

talda mjolklikvider, vilka använts i kalkylen, så långt de varit kända. Jäm­

förelsen har endast till syfte att för prognosåret åstadkomma en korrektion

av beräkningarna, så att kalkylsummorna så nära som möjligt ansluter sig

till jordbrukarnas faktiska inkomst av mejerimjölken. För prognosåren gö-

res därför ett tillägg med ledning av den genomsnittliga skillnaden under

nagra av de senaste åren.

o^o kalkylsakkunniga har beräknat inkomsterna av mejerimjölk till

j . milj°ner kronor 1954/55 och 1 295,1 miljoner kronor 1955/56 Me-

delhkviden har angivits till 35,99 respektive 36,11 öre per kilogram, varav

5,Ub respektive 5,08 ore per kilogram utgöres av statliga bidrag.

Jordbrukets inkomster av den utanför mejeri försålda konsiimtionsmjöl-

ken, den hemmaförbrukade konsumtionsmjölken samt lantsmörmjölken

har beraknats efter i huvudsak samma grunder och med samma priser som

toregaende ar. De sakkunniga har antagit, att jordbrukarna vid direkt för-

saljmng kommer att taga ut ett pris, motsvarande det konsumenterna på

landsbygden skulle fa betala för mjölk av samma kvalitet, om ifrågavarande

direkta försäljning upphörde. De tre inkomstposterna visar på grund av

hvvi

av-! • n Y<)nV cc^e1'^sa 1111 na 11 s en nedgång från 214,2 miljoner kronor

1954/55 till 204,6 miljoner kronor 1955/56.

1 a?ff/(Ja-nV11?,nl?gda beloPPet för producentbidraget har för 1954/55 och

19o5/56 i kalkylen upptagits till 46,0 respektive 45,0 miljoner kronor,

i i ?n v?1' Jordbruket kalkylerade totalinkomsten av mjölk och mejeripro­

dukter (inklusive producentbidraget) utgör för prognosåret 1955/56 1 544 7

miljoner kronor mot 1 538,4 miljoner kronor för innevarande år. Upp­

gången sammanhanger dels med en ökning i mjölkinvägningen vid mejerier,

dels med att de sakkunniga räknat med en något högre medellikvid.

De kalkylsakkunnigas bedömning av äggproduktionens utveckling har

,Van<Lannali g1r(!1"dat? Pa resultaten av hönsräkningen i Svea- och Götaland

den 20 april 1954 och på uppgifter om partihandelns inköp av ägg till och

Kr r™e/«beU19?^sP,Lgr"nd™1 av *»• »ppgttte har äggproduktionen

för 19o4/o5 och 195o/56 uppskattats till 84 respektive 86 miljoner kilo-

8‘flSinÄ‘f

med partihandelns månadsinköp som

9on - gstaI^ bai for 1955/56 liksom for innevarande år uppskattats till

290 ore per kilogram. Härvid har förutsatts, att exportbidrag kommer att

utbetalas i samma omfattning som under innevarande år. Del" totala värdet

av aggproduktionen beräknas bli 243,6 miljoner kronor 1954/55 och 249 4

miljoner kronor 1955/56. Därav utgör jordbrukets andel 213,2 respektive

Hli 9snn J°nel’ krol}ov- Fjäderfäslaktens värde för jordbruket har beräknats

TnrlAT Ji0IJer r0n°f for 1954/55 och 24,0 miljoner kronor 1955/56.

a\ägg 0Ch slaktfJäderfä (vad som produceras

utanför ordbruket franraknat) utgör sålunda i den nu föreliggande kalky­

len 242,1 miljoner kronor för 1955/56 mot 236,2 miljoner kronor inneva-

i anae ar.

Producentpriserna 1955/56 på slaktdjur av nötkreatur, häst och svin har

fri?.narPain?,Tf SaU„S0m Priserna för 1954/55. Man har därvid utgått

Iran de foi 19o3/54 erhallna avrakningspriserna. Dessa har först justerats

25

för under- respektive överskridande av basprisnivån i partihandelsledet un­ der 1953/54. De så erhållna priserna har minskats med ett belopp motsva­ rande den prissänkning på 39 miljoner kronor, som förutsattes i prisöver­ enskommelsen våren 1954. Priset på fläsk har därefter ökats med det be­ lopp, som kommit jordbrukarna till godo, genom att slaktdjursavgiften på svin sänkts med 3 kronor per djur från och med den 11 oktober 1954. Vidare har förändringarna i priserna på hudar, organ och inälvor samt slakterifett på vanligt sätt blivit beaktade. För dessa har för prognosåret använts sam­ ma priser som för 1954/55. I fråga om fårkött har priset antagits bli det­ samma som under 1954/55 eller 470 öre per kilogram.

Beräkningarna över slaktens omfattning visar i fråga om kvantiteten nöt­ kött en minskning med cirka 4 procent för prognosåret jämfört med inne­ varande år. I fråga om slakten av får och häst har man också räknat med en viss minskning under prognosåret. Svinslakten under 1955/56 har av de sakkunniga, med ledning av betäckningsstatistik och svinräkningar samt med hänsyn till bland annat fodertillgångarna och marknadsutsikterna för fläsk, bedömts komma att uppgå till 199,2 miljoner kilogram, d. v. s. till ungefär samma kvantitet som för innevarande år.

De sakkunnigas beräkningar visar en minskning av de totala inkomsterna av slaktdjur från 1 156,7 miljoner kronor 1954/55 till 1 137,2 miljoner kro­ nor 1955/56.

Försäljningen av militärhästar beräknas tillföra jordbruket 1,5 miljoner kronor under 1955/56 mot 1,4 miljoner kronor under 1954/55. Värdet av exporten av levande djur har för tiden 1953/54—1955/56 beräknats till 1,0 miljoner kronor per år och inkomsterna av ull till 2,4 miljoner kronor per år.

Vid beräkningen av kreaturskapitalet har i den nu föreliggande kalkylen använts samma priser som i vårkalkylerna 1953 och 1954. Antalet djur har beräknats med ledning av resultaten från den representativa husdjursräk- ningen den 1 juni 1954 samt med de sedvanliga korrigeringar, som erford­ ras. Nedgången i kreaturskapitalet under 1954/55 och 1955/56 har uppskat­ tats till 66,3 respektive 27,9 miljoner kronor.

Jordbrukets totala inkomster av animalier (utan beaktande av föränd­ ringarna i kreaturskapitalet) utgör enligt de nu utförda beräkningarna 2 928,9 miljoner kronor 1955/56 mot 2 936,1 miljoner kronor för innevaran­ de år. Nedgången från 1954/55 till 1955/56 beror på minskningen i slakt­ dj ur sproduktionen.

Jordbrukets sammanlagda inkomster (med beaktande av förändringarna i kreaturskapitalet) för 1954/55 uppgår enligt de nu föreliggande beräkning­ arna till 3 843,5 miljoner kronor, vilket är 132,7 miljoner kronor mindre än vad de sakkunniga kalkylerade med i vårkalkylen 1954. För prognosåret 1955/56 är motsvarande inkomsttal 3 834,6 miljoner kronor. Inkomstminsk­ ningen från 1954/55 — 8,9 miljoner kronor — beror, som framgått av det föregående, huvudsakligen på en nedgång i inkomsterna av brödsäd, slakt­ djur samt oljeväxter. Nedgången i inkomsterna för dessa produkter uppvä- ges dock dels av att inkomsterna från övrig spannmål och potatis beräknas öka, dels av alt nedgången i kreaturskapitalet beräknas bli betydligt mindre under prognosåret än under innevarande år. Index för jordbrukets inkoms­ ter vid basårsbeloppet 3 311,1 miljoner kronor 1950/51 utgör 116,7 för 1955/56.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

26

Vid oförändrade priser från 1954/55 skulle en inkomstökning av 5,8 mil­

joner kronor ha uppstått. Vegetabilierna skulle vid oförändrade priser ha

ökat med 19,7 miljoner kronor, medan animalierna skulle ha minskat med

13,9 miljoner kronor. Emellertid har de sakkunniga räknat med prissänk­

ningar på de flesta av vegetabilierna, vilka sammanlagt motsvarar en in­

komstminskning på 59,8 miljoner kronor. Emellertid har man, som förut

nämnts, kalkylerat med vissa prishöjningar för animalieprodukterna, vilka

vid oförändrade kvantiteter innebär en inkomstökning för prognosåret med

6,7 miljoner kronor jämfört med innevarande år.

Vad härefter angår jordbrukets kostnader anför nämnden

till en början, att dessa i den nu framlagda kalkylen i stort sett beräknats en­

ligt liknande principer som vid tidigare kalkyltillfällen. Liksom i fråga om

vissa inkomstposter har i samband med upprättandet av förkalkylen ägnats

speciell uppmärksamhet åt vissa kostnadsposter. De sakkunniga har sålun­

da särskilt bearbetat frågan om den beräknade årliga minskningen i jord­

brukets arbetsvolym. På grund av osäkerheten i de gjorda beräkningarna

och genom att man på objektiva grunder ej kunnat avgöra, vilken vikt de

olika statistiska materialen bör tillmätas, har de sakkunniga ej redovisat

någon definitiv arbetsvolym utan i stället framlagt fem olika procentuella

alternativ för den årliga minskningen i jordbrukets arbetsvolym sedan bas­

året 1950/51. För sammanvägningen av timlönerna för olika kategorier av

manliga arbetare har vidare nytt material från socialstyrelsen beaktats. Vid

beräkningen av kostnaderna för ekonomibyggnader har det ansetts motive­

rat att — i avvaktan på en omprövning av grunderna för beräkningen av

byggnadskostnaderna i jordbrukskalkylen — i år liksom under de tre före­

gående åren göra avsteg från tidigare tillämpad beräkningsmetodik.

Av de olika i kalkylen ingående kostnadsposterna redogör nämnden först

för arbetskostnaderna och anför härom.

Liksom för tidigare kalkylår har arbetskostnaderna erhållits som en pro­

dukt av en beräknad arbetsvolym uttryckt i miljoner arbetstimmar och en

kalkylerad timlön.

Såsom nyss nämnts har de sakkunniga i den nu föreliggande kalkylen ej

redovisat någon bestämd procentuell minskning i jordbrukets arbetsvolym,

utan de har i stället lagt fram fem olika alternativ. Förändringen i jordbru­

kets arbetsvolym är nämligen svår att exakt belysa, framförallt därför att

statistiskt material, som insamlats i det direkta syftet att belysa denna för­

ändring, icke har funnits tillgängligt förrän under de senaste åren. Föränd­

ringen i volymen från år till år påverkas dessutom av tillfälliga faktorer,

exempelvis väderlekens inverkan på bärgningsförhållandena.

Samspelet mellan mekaniseringen och arbetskraftsbehovet inom jordbru­

ket beaktades för första gången kvantitativt i propositionen 1941: 278. Det

framhölls i denna, att mekaniseringen inom jordbruket medfört en viss ned­

gång i totala arbetarantalet, trots den inskränkning av arbetstiden, som ägde

rum på slutet av 1930-talet. Detta framgick av en särskild av de sakkunniga

åberopad utredning. I avvaktan på en undersökning, som skulle utföras av

socialstyrelsen, räknade de sakkunniga tills vidare med en nedgång i voly­

men med 1 procent per år alltifrån produktionsåret 1938/39. Denna i total­

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

27

kalkylen ursprungligen införda reduktionsfaktor får anses vara försiktigt uppskattad. De sakkunniga var emellertid av den åsikten, att arbetseffekti- viseringen under då rådande krisförhållanden icke kunde väntas gå fortare.

Frågan om arbetskraftsvolymens förändringar upptogs på nytt år 1946 av en statlig utredning, den så kallade 1-procentkommittén (Betänkande an­ gående arbets- och kapitalkostnaderna i jordbrukskalkylen. SOU 1950:29). Med ledning av utredningens resultat stannade de sakkunniga för att an­ vända de resultat, som kunde erhållas ur den jordbruksekonomiska under­ sökningen. Dessa resultat utvisade en årlig minskning i jordbrukets arbets- volym med 1,2 procent per år räknat från basåret 1938/39. Denna minsk- ningstakt ansågs böra accepteras som grundval för kalkylberäkningarna för tiden till och med 1945/46. Från och med 1946/47 räknades med en årlig minskning av arbetsvolymen med 1,5 procent. Detta skedde, därför att man ville söka beakta bland annat den starkt ökade mekaniseringen. Dessa 1,5 procent räknades emellertid icke på basårsvolymen utan på det närmast före­ gående av de reducerade talen för årsvolymen. Skillnaden mellan de båda procenttalens absoluta volymsänkande verkan utjämnades häiigenom iätt väsentligt. _ „

Omkring ett år efter det att 1-procentkomiiiitten avlämnat sitt betänkan- de, fann man under pågående arbete med typjordbrukskalkyler, att arbets­ volymen vid bearbetning av materialet till den jordbruksekonomiska under­ sökningen hade systematiskt påverkats av utförda maximeringar av familje­ medlemmarnas uppgivna arbetstider och av icke på rätt sätt beaktade för­ skjutningar i relationen mellan mans- och kvinnolöner. Nämnda förhållande medförde, att de kalkylsakkunniga fann sig böra höja minskningsprocenten från 1,5 till 3 (noga räknat 2,94) procent per år. Denna minskningstakt tillämpades från och med 1946/47. .............

Upprepade jämförelser med annat material, bland annat med förändring­ arna i den yrkesverksamma jordbruksbefolkningen mellan folkräkningarna 1945 och 1950 och med taxeringsstatistiken, har bekräftat, att en minskning med cirka 3 procent per år var ett rimligt antagande. Allteftersom nya bok- föringsresultat blivit tillgängliga, har dessa insatts i beräkningarna av den årliga nedgången i arbetsvolymen.

I den nu föreliggande kalkylen har de sakkunniga för bedömningen av denna fråga kunnat göra jämförelser med nytt statistiskt material.

Beräkningar har som tidigare gjorts med ledning av bokföringsresultat från de gårdar, som ingår i den jordbruksekonomiska undersökningen. För perioden 1945/46—1952/53 visar dessa gårdar en minskning av arbetsvo­ lymen med 3,17 procent per år tutan arealkorrektion), om beräkningen utföres på varje års medeltal. Undersöker man i stället den relativa minsk­ ningen hos identiska gårdar mellan två på varandra följande år (kedjad beräkning), blir minskningen under samma tidsperiod 2,95 procent per år. Medräknas den årliga minskningen i åkerarealen, vilken ökar nedgången i arbetsvolymen, blir den totala nedgången per år enligt sistnämnda beräk­ ningsmetod 3,1 procent.

Mot de erhållna resultaten från den jordbruksekonomiska undersökning­ en kan invändas, att undersökningen ej är representativ utan arbetar med ett urval med högre standard än genomsnittet, att resultaten påverkas av bortfallet av bokföringsgårdar och dessas ersättande med andra gårdar samt att kedjan av operationer är lång från det att jordbrukaren lämnar uppgifter till dess slutresultaten föreligger, vilket i hög grad försvårar eu bedömning av resultatens värde.

1 samband med all felen i den jordbruksekonomiska undersökningen upptäcktes och rättades till, beslöt de kalkylsakkunniga hemställa, att en

Kungl. Maj. ts proposition nr 180

28

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO

n.y undersökning skulle planläggas, vilken speciellt skulle belysa föränd­

ringarna i arbetsvolymen i jordbruket. Denna undersökning kom senare

till stånd på begäran av jordbruksnämnden och socialstyrelsen. Uppgifter

inhämtades första gången i 1951 års arealinventering, och undersökningen

har därefter årligen upprepats. Uppgifterna lämnas av samma jordbrukare,

som ingår i urvalet för inventeringarna, och undersökningen sker i sta­

tistiska centralbyråns regi. Data om antalet sysselsatta gäller förhållandena

den 1 juni varje år, alltså samma tidpunkt som för uppgifterna till areal-

mventeringen och husdjursräkningen. Uppgifter om det totala antalet lejda

arbetstimmar inhämtas även i undersökningen. Dessa avser förhållandena

under närmast föregående år, vilket gör det svårare för de uppgiftsskyldiga

att lämna exakta uppgifter. Vid planeringen av undersökningen angavs, att

det främsta syftet med densamma skulle vara att söka åstadkomma en be­

lysning av de relativa förändringarna från år till år i arbetsvolymen. Något

absolut mått på volymen borde man däremot icke eftersträva.

„ Statistiska centralbyrån har nu framlagt resultat från fyra undersöknings-

ap ?nliSt dessa resultat skulle den årliga genomsnittliga minskningen upp­

gå till 5,5 procent. Mot resultaten kan anföras, att årsserien ännu så länge

ar kort samt att uppgifterna påverkas av att antalet arbetstimmar måste

uppskattas i efterhand.

Ett annat material, som de sakkunniga använt för bedömning av arbets-

volymens förändringar, härrör från socialstyrelsens lönestatistik. Denna

statistik bygger i motsats till centralbyråns undersökning icke på ett re-

presentativt material. De ur detta material framräknade siffrorna har er­

hållits genom kedjning av uppgifter från identiska jordbrukare två på va­

randra följande år och uppräkning till rikssiffror med hjälp av åkerarealer­

na i 1944 års jordbruksräkning. Primäruppgifterna avser enskilda arbetare

och är specificerade på olika slag av arbeten, även för familjemedlemmar­

na. Allt skogsarbete utom timlönat sådant för anställda har frånskilts, var­

för siffrorna nästan uteslutande avser rent jordbruksarbete. Socialstyrelsen

framhåller emellertid, att uppgifterna för familjemedlemmarnas arbetsda­

gar i många fall måste vara resultat av ganska grova uppskattningar. För

perioden 1950—1953 uppgår minskningen per år i genomsnitt till 4,5 pro­

cent. Materialet ger sålunda uttryck åt en nedgångstakt, som är svagare än

i centralbyråns undersökning men starkare än i den jordbruksekonomiska

undersökningen.

Vissa uppgifter belysande minskningen i jordbrukets arbetsvolym kan

också erhållas ifrån taxeringsstatistiken. Under perioden 1943__1950 har

salunda antalet inkomsttagare, såväl företagare som anställda, minskat

med i genomsnitt 2,0 procent per år. Motsvarande tal för 1951—1952 utgör

-,3 procent och för 1952—1953 3,7 procent. Procenttalen, som är behäftade

med vissa fel, torde få betraktas som minimisiffror.

Då det, som tidigare nämnts, icke varit möjligt för de sakkunniga att på

objektiva grunder avgöra, vilken vikt de olika materialen bör tillmätas, re­

dovisas fem olika alternativ för arbetsvolymen. Dessa alternativ erhålles.

om arbetsvolymen från och med basåret 1950/51 till och med 1955/56 an-

tages ha nedgått med 3,0, 3,5, 4,0, 4,5 eller 5 procent per år.

Sammanvägningen av timlönerna för olika kategorier av manliga arbe­

tare har tidigare gjorts enligt den fördelning, som gäller för anställd arbets­

kraft vid gårdar, som är representerade i socialstyrelsens lönestatistik. Eu

av socialstyrelsen företagen kontrollundersökning angående den lejda ar­

betskraftens fördelning på olika arbetskategorier (löneformer) 1952 visade

en fördelning, som avvek från den tidigare tillämpade. De kalkylsakkun­

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

29

niga tillämpade i vårkalkylen 1954 resultaten av socialstyrelsens kontroll­ undersökning och beaktade därvid förändringen ända från basåret. För­ ändringen i fördelningen på olika kategorier resulterade vid sammanväg- ningen i att en lägre genomsnittslön erhölls än vid tidigare tillämpad för­ delning. Till vårkalkylen 1955 har emellertid från socialstyrelsen framkom­ mit nya uppgifter angående arbetskraftens fördelning. Materialet från den omnämnda representativa kontrollundersökningen har nu bearbetats så, att man visat fördelningen av arbetskraften med vägning på dels antal ar­ betare, dels antal arbetsdagar. Det visar sig nu, då yrkesfördelning vägd på antalet arbetsdagar finnes tillgänglig, att denna fördelning avviker starkt från den ett år tidigare från samma material erhållna fördelningen, samt vidare, att den nu erhållna fördelningen vägd på arbetstid stämmer bättre med den tidigare i jordbrukskalkylen tillämpade fördelningen från jord­ bruk, inkluderade i socialstyrelsens lönestatistik. Socialstyrelsen har gjort en ny representativ undersökning, denna gång avseende året 1953. När re­ sultaten från den nya undersökningen nu föreligger, varvid fördelningen på yrkeskategorier är vägd med hänsyn till arbetstidens längd, har de kal­ kylsakkunniga ansett befogat att övergå till denna, varvid man beaktat förändringarna från basåret.

De kalkylsakkunniga har vidare i förkalkylen nu beaktat den nya sjuk- kassereformen så, att arbetsgivarnas försäkringskostnader inräknats ända från basåret. Sålunda har räknats med en försäkringskostnad av 1,365 pro­ cent på totala timlönen till och med 1954 samt 1,98 procent från och med den 1 januari 1955.

När vårkalkylen 1954 utarbetades, hade det nya löneavtalet för 1954 träffats, varför detta kunde beaktas i kalkylen. Avtalet innebar i första hand en höjning av timlönerna med 13 öre för manliga och 11 öre för kvinnliga arbetare. Månadslönerna höjdes på motsvarande sätt. Vidare förekom i av­ talet ett antal smärre justeringar, som här ej skall beröras. Något nytt avtal för 1955 hade, när kalkylen slutjusterades, ännu ej träffats. De kalkylsak­ kunniga har därför tills vidare räknat med oförändrade lantarbetarlöner. Med hänsyn tagen till olika slag av övertidsersättningar samt semesterer­ sättning har timlönen för 1955/56 därför kalkylerats till 291,18 öre, medan den för 1954/55 utgjorde 290,48 öre.

De totala arbetskostnaderna för de fem olika procentuella alternativen för arbetsminskningen för 1955/56 och 1954/55 framgår av följande tablå.

Miljoner kronor 3,0 % 3,5 %

4,0 %

4,5 %

5,0 % ,

1954/55 ......... ... 2 500,9

2 449,6 2 399,3 2 349,7 2 300,9

1955/56 ......... ... 2 431,7

2 369,6 2 308,9 2 249,4 2 191,1

Skillnaden mellan det högsta och lägsta alternativet utgör för 1955/56 240,6 miljoner kronor.

Under samlingsrubriken kapitalkostnader behandlas i kalkylen kostna­ derna för avskrivning och underhåll av markanläggningar (grundförbätt- ringar), ekonomibyggnader samt maskiner och redskap ävensom kostna­ derna för elektricitet samt räntekostnaderna. Beträffande dessa poster an­ för nämnden.

Kostnadsposten grundförbättringar (täckdikningskostnader, underhåll av större öppna diken) har för prognosåret 1955/56 upptagits till ett i stort

sett oförändrat belopp jämfört med innevarande år, nämligen 25,9 miljoner

kronor.

Kostnaderna för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader har

beräknats enligt samma metodik som tidigare och har erhållits genom en

framskrivning av den kostnadssumma, som fastställts genom särskild be­

räkning för år 1946. De sakkunniga har, liksom i vårkalkylen 1954, disku­

terat att eventuellt återgå till den beräkningsmetod, som tillämpades till och

med vårkalkylen 1951 och som innebär ett fullt hänsynstagande till prisut­

vecklingen på trävaror. Priset för dessa har nämligen varit oförändrat se­

dan mitten av 1952, varför en stabilisering synes ha inträtt på detta om­

råde. Även om stabiliseringen av träpriserna skulle kunna anses motivera

en återgång till den beräkningsmetodik, som tillämpades före 1951, ansåg

de sakkunniga ej, att en sådan borde företagas i vårkalkylen 1954. Detta

sammanhängde med önskvärdheten av att inom kort med ledning av nytt

material ompröva grunderna för beräkningen av byggnadskostnaderna i

jordbrukskalkylen, varvid bland annat en prövning av inverkan av struk­

turrationaliseringen och djurantalets förändringar borde beaktas. Det var

redan vid anförda kalkyltillfälle också bekant, att nämnden för den jord-

bruksekonomiska undersökningen ämnade begära en ny utredning angående

byggnadskostnadernas storlek i jordbruket. Denna undersökning har igång­

satts och inventeringsarbetena torde i stort sett vara avslutade. På grund

härav har kalkylsakkunniga ej funnit anledning att nu frångå sitt ställ­

ningstagande i samband med vårkalkylen 1954 utan ansett, att omläggning

av byggnadskostnadsberäkningen bör företagas, så snart som resultaten från

den pågående undersökningen kan tillämpas. Den totala kostnaden för eko­

nomibyggnader för produktionsåret 1955/56 har därför upptagits till 197,7

miljoner kronor mot 195,9 miljoner kronor för innevarande regleringsår.

Kostnaderna för maskiner och redskap är fördelade på avskrivnings- och

underhållskostnader. De förra fastställes med utgångspunkt från beräkning­

ar över maskinbeståndets volym — grundade på ett omfattande material

från tillverkare och importörer — under förutsättning av en femtonårig av­

skrivningstid. De senare upptages i enlighet med resultaten från statistiska

centralbyråns deklarationsundersökningar. Vid beräkning av avskrivnings-

kostnaderna för traktorer har de sakkunniga sedan vårkalkylen 1953 tagit

hänsyn till att en allt rikligare tillgång på traktorer medfört en rabattering

av bruttopriserna. Efter en undersökning av maskinmarknaden har de kal­

kylsakkunniga funnit, att ingenting framkommit, som givit anledning till

att ändra det i de senaste två årens vårkalkyler införda avdraget med 5

procent pa bruttopriserna för traktorer. De kalkylsakkunniga har även in­

hämtat upplysningar angående eventuell rabattering av priserna för övriga

maskiner och redskap. Det har därvid framkommit, att rabattering visser­

ligen förekommer men att den är av liten omfattning och endast gäller vissa

maskingrupper. De kalkylsakkunniga har ansett sig böra räkna med brutto­

priserna på övriga maskiner och redskap, eftersom det icke varit möjligt

att erhålla något mått på rabatteringen för dessa. Jordbrukets kostnader för

maskiner och redskap stiger enligt den nu föreliggande kalkylen till följd

av ökad maskinvolym från 412,8 miljoner kronor för 1954/55 till 434,9

miljoner kronor för 1955/56.

Vid beräkningen av kostnaderna för elektricitet har förfarits så, att den

enligt deklarationsundersökningarna för åren 1951—1953 konstaterade kost­

naden först har reducerats för inverkan av elskatt och taxehöjningar. Där­

efter har ett treårigt medeltal för den procentuella kostnadsstegringen be­

räknats, vilket anses återge endast den kostnadshöjning, som står i samband

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

31

med ökad användning av elkraft. Framskrivning har därefter gjorts med

utgång från kostnadssumman under kalenderåret 1953, reducerad för taxe-

höjningar. Genom denna framskrivning har erhållits kostnadssummor till

och med kalenderåret 1956, vilka inkluderar de sannolika kostnadsföränd­

ringarna i 1950 års prisläge. Efter omräkning av dessa kostnadssummor

till produktionsår har slutligen tillägg gjorts för elskatt och taxehöjningar.

De totala elektricitetskostnaderna har beräknats komma att uppgå till

87,5 miljoner kronor för 1955/56 mot 80,1 miljoner kronor för innevaran-

de år.

Beräkningen av jordbrukets räntekostnader har verkställts enligt samma

beräkningsmetod som i vårkalkylen 1953. Jordbrukets totala räntekostna­

der minskar från 425,9 miljoner kronor under innevarande år till 421,3 mil­

joner kronor under prognosåret 1955/56. Minskningen beror på en nedgång

i såväl kreaturs- och förrådskapitalet som fältinventariekapitalet.

Jordbrukets sammanlagda kapitalkostnader uppgår sålunda till 1 167,3

miljoner kronor mot 1 140,5 miljoner kronor innevarande år. ökningen

utgör 26,8 miljoner kronor.

Härefter övergår nämnden till att behandla jordbrukets kostnader för

olika slags förnödenheter. De viktigaste förnödenhetsposterna i jordbruks-

kalkylen är driv- och smörjmedel, handelsgödsel och kalk samt köpfoder­

medel. Övriga slag av förnödenheter, vilka är av mindre betydelse, är i kal­

kylen sammanförda under rubriken »diverse förnödenheter». Beträffande

de nu nämnda kostnadsposterna anför nämnden i huvudsak följande.

Beräkningen över kostnaderna för driv- och smörjmedel är gjord med

utgång från de i samband med arealinventeringen hösten 1954 inhämtade

uppgifterna om förbrukningen av driv- och smörjmedel vid traktordrift

samt för skördetröskor under kalenderåret 1954. De sakkunniga har med

ledning av traktorräkningen den 1 oktober 1954 funnit, att nyanskaffnings-

takten för traktorer fortfarande är hög. De har därför ansett sig böra räkna

med att jordbruket även under 1955 och 1956 anskaffar 14 000 traktorer

per år. I följande tabell redovisas från och med produktionsåret 1950/51 dels

beräknad anskaffning av nya traktorer, dels beräknat antal traktorer i drift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Produktionsår

Nyanskaffning

Antal i drift

i slutet av varje

år (1 juli)

1950/51

13 402

67 000

1951/52

14 478

77 750

1952/53

14 530

88 550

1953/54

14 134

105 150

1954/55

14 000

115 150

1955/56

14 000

125 150

Till och med vårkalkylen 1954 har de sakkunniga för hela perioden 1950/

51—1954/55 räknat med 8 500 dragbilar samt mellan 500 och 1 000 jeepar.

Antalet dragbilar har dock överskattats, vilket framgått av nyssnämnda

traktorräkning, och de sakkunniga har därför i årets kalkyl räknat med

6 200 dragbilar. Antalet jeepar uppgår till 700.

Liksom i tidigare kalkyler har de sakkunniga även nu förutsatt, att den

starka ökningen av traktorheståndet till största delen torde gälla relativt

små brukningsenheter, där den årliga driftstiden samt driv- och smörj me-

delsförbrukningcn per traktor är lägre än den genomsnittliga. Med hänsyn

32

härtill har för det antal traktorer, som tillkommit utöver det antal, som

genomsnittligt var i drift 1951, förutsatts en lägre driv- och smörj medels-

förbrukning per traktor och år. Förbrukningen för dragbilar och jeepar

har, räknat per maskin och år, förutsatts vara densamma under samtliga

aktuella år.

Driv- och smörj medelskostnaderna har för 1955/56 beräknats till 115,7

miljoner kronor mot 108,7 miljoner kronor under innevarande år.

Handelsgödsel, som förbrukas under ett visst produktionsår, kommer i

realiteten den i kalkylen för nästa produktionsår ingående skörden till

godo. De kostnader för handelsgödsel, som belastar ett visst produktionsår,

beräknas därför med utgångspunkt från förbrukade kvantiteter och priser

under närmast föregående år. De kalkylsakkunniga har icke räknat med

några större förändringar i förbrukningen av handelsgödsel under förbruk-

ningsaret 1954/5o. Kostnaderna för jordbrukskalk har beräknats på samma

sätt som i förra arets varkalkyl. Närmare redogörelse för principerna fin­

nes intagen i propositionen 1949: 212. Jordbrukets sammanlagda kostnader

för handelsgödsel och kalk uppgår för prognosåret 1955/56 till 262,2 mil­

joner kronor, vilket innebär en minskning med cirka 2 miljoner kronor

jämfört med innevarande regleringsår.

Förbrukningen av köpfodermedel under 1955/56 har beräknats med ut­

gång från den beräknade användningen 1954/55 och storleken av den in­

hemska normproduktionen av fodermedel samt husdjursantalets och anima-

lieproduktionens förändringar. Förbrukningen av importerad fodersäd be­

räknas for 1955/56 komma att bestå av enbart 40 miljoner kilogram majs

mot innevarande års importkvantitet av totalt 85 miljoner kilogram majs,

sorghum och korn. I fråga om förbrukningen av oljekraftfoder medförde

skördeskador 1954, att kvantiteten för 1954/55 kom att bli avsevärt

högre an den man kalkylerade med i vårkalkylen 1954. De sakkunniga har

darfor för kommande år räknat med en viss tillbakagång i oljekraftfoder-

torbruknmgen. De beräknade kostnaderna för köpfodermedel ut^ör 310 2

Ä !'r<:n0r lÖT 1954/55 och 235,9 miljoner kronor för prognosårk

!955/56. Avdrag har liksom tidigare gjorts för de köpfodermedel, som för­

utsattes falla pa äggproduktionen utanför jordbruket.

Samlingsposten diverse förnödenheter uppgår i den nu föreliggande kal-

lTe*T°tin 50,5 milj°ner kronor för 1955/56 mot 50,8 miljoner kronor 1954/

o5. Nagra anmärkningsvärda förändringar i de enskilda kostnadsposterna

under rubriken har icke beräknats inträffa.

Jordbrukets sammanlagda kostnader för förnödenheter utgör 733,6 miljo­

ner kronor för 1954/55 och 664,3 miljoner kronor för prognosåret 1955/56.

Under samlingsrubriken frakter m. in. har i kalkylen införts några kost­

nadsposter, som är att hänföra varken till kapital- eller till förnödenhets-

kostnader. Beträffande dessa anför nämnden följande.

Jordbrukets kostnader för frakter 1955/56 uppgår enligt de nu utförda

era

na 191,8 miljoner kronor eller i det närmaste samma summa

som tor innevarande år. Seminkostnaderna väntas öka från 8,9 till 9 8 mil­

joner kronor, medan posten mjölkkontroll är oförändrad.

Under rubriken frakter in. in. infördes i vårkalkylen 1954 två nya poster,

nämligen maskinlegor och torkningskostnader för brödsäd. I fråga om des­

sa poster, vilka även ingår i basåret, har de sakkunniga räknat med oför­

ändrade kostnader för maskinlegor men med lägre belopp för torkningskost-

naderna under prognosåret 1955/56 än för innevarande år. De höga tork-

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

ningskostnaderna under 1954 berodde nämligen på den höga vattenhalten

hos detta års skörd.

De sammanlagda kostnaderna för frakter in. m. utgör 137,4 miljoner kro­

nor för 1954/55 och 133,9 miljoner kronor för 1955/56.

Jordbrukets sammanlagda kostnader. Då det ej varit möjligt för de sak­

kunniga att, såsom förut nämnts, på objektiva grunder fastställa något de­

finitivt procenttal för den årliga minskningen i jordbrukets arbetsvolym,

har icke heller någon definitiv sammanlagd kostnadssumma framlagts. Man

har i stället redovisat de sammanlagda kostnaderna i fem olika alternativ,

beroende på vilket procenttal som antagits för minskningen i arbetsvoly-

men.

Exklusive arbetskostnaderna uppgår jordbrukets sammanlagda kostnader

för 1954/55 enligt de nu föreliggande beräkningarna till 2 011,5 miljoner

kronor. För prognosåret 1955/56 är motsvarande kostnadstal 1 965,5 mil­

joner kronor. Kostnadsminskningen exklusive arbetskostnaderna utgör 46,0

miljoner kronor. Index för jordbrukets kostnader vid basårsbeloppet 1 469,6

miljoner kronor utgör 133,7 för prognosåret 1955/56.

Vid 1954/55 års priser skulle kostnadsminskningen exklusive arbetskost­

naderna ha uppgått till 37,2 miljoner kronor. Kapitalkostnaderna skulle ha

ökat med 25,3 miljoner kronor, medan kostnaderna för förnödenheter samt

för frakter m. m. skulle ha minskat med 59,0 respektive 3,5 miljoner kro­

nor. Härutöver föreligger beräknade prisssänkningar motsvarande ett be­

lopp av 8,8 miljoner kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

33

Resultatet av beräkningarna rörande jordbrukets inkomster och kostnader

sammanfattar nämnden i följande tablå.

1950/51

1951/52

1952/53

1953/54

1954/55

1955/56

Kostnader,

miljoner kronor

Alt. I....................... 3 466,7

4 038,4

4 298,6

4 399,4

4 512,4

4 397,2

» II..................... 3 466,7

4 026,0

4 272,8

4 360,5

4 461,1

4 335,1

» III................... 3 466,7

4 013,5

4 247,2

4 322,2

4 410,8

4 274,4

» IV...................

3 466,7

4 001,1

4 221,6

4 284,2

4 361,2

4 214,9

» V.....................

3 466,7

3 988,7

4 196,3

4 246,6

4 312,4

4 156,6

Kostnadsindex

Alt. I.......................

100,00

116,49

124,00

126,90

130,16

126,84

» II.....................

100,00

116,13

123,25

125,78

128,68

125,05

» III...................

100,00

115,77

122,51

124,68

127,23

123,30

»> IV...................

100,00

115,42

121,78

123,58

125,80

121,58

» V.....................

100,00

115,06

121,05

122,50

124,39

119,90

Inkomster, miljoner

kronor.....................

3 264,4

3 779,7

4 063,4

3 961,9

3 843,5

3 834,6

Avgår överskott 1950/

51 enligt kalkyl med

1938/39 som basår,

miljoner kronor ...

8,4

-- -

-- *

8 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 180

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Basinkomst framskri-

ven medelst kost-

nadsindex, miljoner

kronor

1950/51

1951/52

1952/53

1953/54

1954/55

1955/56

Alt. I....................... 3 256,0

3 792,9

4 037,4

4 131,9

4 238,0

4 129,9

» II..................... 3 256,0

3 781,2

4 013,0

4 095,4

4 189,8

4 071,6

» in

................... 3 256,0

3 769,5

3 988,9

4 059,6

4 142,6

4 014,6

» IV...................

3 256,0

3 758,1

3 965,2

4 023,8

4 096,0

3 958,6

» V.....................

Kalkylmässigt över-

eller underskott,

miljoner kronor

3 256,0

3 746,4

3 941,4

3 988,6

4 050,1

3 903,9

Alt. I.......................

—13,2

+ 26,0

—170,0

—394,5

—295,3

» II.....................

— 1,5

+ 50,4

-133,5

—346,3

—237,0

» III...................

+10,2

+ 74,5

— 97,7

—299,1

—180,0

» IV...................

+21,6

+ 98,2

- 61,9

—252,5

—124,0

» V.....................

+33,3

+ 122,0

— 26,7

-206,6

- 69,3

Alternativ I—V motsvarar en årlig minskning av arbetsvolymen från och med basåret med

respektive 3,0, 3,5, 4,0, 4,5 och 5,0 procent.

Nämnden erinrar härefter om att enligt prisöverenskommelsen våren 1952

av det dåvarande underskottet för 1952/53 (avrundat nedåt med 1,8 miljo­

ner kronor) 55 miljoner kronor beräknades hänföra sig till ökade räntekost­

nader på grund av höjning av jordvärdena för jordbruksfastigheter enligt

1952 års fastighetstaxering ävensom ökade värden på kreaturs- och förråds-

kapital. Av denna räntekostnadsökning skulle en femtedel eller 11 miljoner

kronor beaktas vid prissättningen för 1952/53, medan återstående del eller

44 miljoner kronor skulle successivt intäckas med en fjärdedel under vart

och ett av de följande fyra åren. I enlighet härmed bör enligt nämnden de i

nyssnämnda tabell angivna överskotten ökas (underskotten minskas) med

45,8 miljoner kronor för 1952/53 (44 miljoner kronor plus avrundningen vid

prisöverenskommelsen 1,8 miljoner kronor), 33 miljoner kronor för 1953/

54, 22 miljoner kronor för 1954/55 och 11 miljoner kronor för 1955/56.

För sistnämnda år har de sålunda justerade underskotten i avrundade

tal av nämnden ställts samman i följande tablå.

Alternativ minskning

av arbetsvolymen, %

Underskott 1955/56,

miljoner kronor

3

284

3,5

226

4

169

4,5

113

5

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

35

De sakkunniga har icke tagit ställning till de i tablån avgivna alternati­

ven utan har endast velat visa, hur olika antaganden om förändringen av

arbetsvolymen påverkar kalkylutfallet.

Som förut nämnts har jordbrukskalkylen granskats och godkänts av

nämndens råd den 11 februari 1955.

Överläggningar mellan jordbruksnämnden och jordbrukets organisationer

om prissättningen

Jordbruksnämnden har i sin skrivelse anfört, att efter behandlingen av

jordbrukskalkylen i nämndens råd den 11 februari 1955 förhandlingar om

prissättningen för regleringsåret 1955/56 förevarit mellan nämnden och en

av Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk utsedd

förhandlingsdelegation. Dessa förhandlingar resulterade den 16 mars 1955

i en prisöverenskommelse av följande lydelse.

»Vid förhandlingar, som ägt rum mellan statens jordbruksnämnd och

jordbrukets förhandlingsdelegation, har träffats följande överenskommel­

se om prisregleringen på jordbrukets produkter för regleringsåret 1955/56.

1) Till ledning för överenskommelsen har legat den kalkyl över jordbru­

kets inkomster och kostnader, som granskats och godkänts vid samman­

träde med jordbruksnämndens råd den 11 februari 1955. Vidare har hänsyn

tagits till den höjning av jordbrukets kostnader, som är att emotse, sedan

förhandlingarna om nya kollektivavtal för lantarbetare och andra arbetar­

grupper avslutats.

2) Enighet har rått om att jordbruket, utöver i kalkylen redovisade in­

komster, skall tillföras en inkomstökning i form av prishöjningar till ett

belopp av i runt tal 290 miljoner kronor, fördelad på följande sätt:

Beräknad in-

komsthöjning,

milj. kronor

a) Tidigare överenskomna sänkta riktpriser för vete och råg per

den 1 april 1956 höjs med 2 kr/dt................................................ 19,1

b) De i kalkylen upptagna inkomsterna för matpotatis höjs till

följd av förväntad ökad övergång till kvalitetspotatis med ...

8,0

c) Prishöjning för K-mjölk,

8 öre/l...................................................... 107,4

d) Prishöjning för grädde:

Tunn grädde, 10 öre/l............................................................ 2,3

Tjock grädde, 20 öre/l............................................................ 4,3

6,6

e) Priserna på ost höjs med i genomsnitt 10 öre/kg....................... 5,2

f) Det i kalkylen upptagna genomsnittspriset på ägg höjs med

15 öre/kg.................................................................................................. 11,3

g) Priserna på kött och fläsk höjs med ca 16 öre/kg utöver nu

tillämpad medelprisnivå, vilket innebär en inkomsthöjning

utöver i kalkylen upptaget belopp med....................................... 132,0

Summa

289,6

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

3) De definitiva inlösenpriserna för vete och råg skall fastställas först på

sommaren 1955. Möjlighet till ytterligare justering av riktpriserna bör då

föreligga, därest priserna på världsmarknaden visat en påtaglig stegring,

som väntas bli bestående under regleringsåret 1955/56. Sådan eventuell

justering skall ske med beaktande av att Svensk spannmålshandels ekono­

miska ställning icke äventyras. Förmalningsavgiften skall utgå med oför­

ändrat 5 kr/dt.

Därest världsmarknadspriserna på oljeväxtfrö påtagligt stiger och denna

stegring kan väntas bli bestående, skall möjlighet föreligga att också taga

upp frågan om justering av grundpriserna på dessa fröer. Konjunkturut­

jämningsfondens medel får dock icke anlitas för att möjliggöra en sådan

justering.

4) I punkt 1 omnämnda kollektivavtal förutsätts skola tillämpas redan

från och med den 1 januari 1955. För att bereda jordbruket kompensation

för härav föranledda merkostnader under regleringsåret 1954/55 får, under

hänvisning till punkt 10 i 1954 års prisöverenskommelse (återgiven i Kungl.

Maj :ts prop. nr 180/1954 sid. 30 ff), detalj handelspriset på mjölk höjas re­

dan den 1 april 1955 med 5 öre/l. Av detta belopp skall jordbruket erhålla

4,5 öre och detaljhandeln resten till förbättring av dess marginaler. (Åter­

stående höjning med 3 öre/l träder i kraft den 1 september 1955; härav till­

förs jordbruket 2,7 öre och detaljhandeln 0,3 öre/l.) Vidare förutsätts av

samma skäl priserna på kött och fläsk stiga under återstoden av det löpan­

de regleringsåret, så att den för 1955/56 beräknade genomsnittsnivån upp­

nås redan sommaren 1955.

5) Statens jordbruksnämnd är beredd att som hittills till prövning upp­

taga önskemål om justering av priserna på vissa slaktdjurs- och mejeripro­

dukter — dock ej K-mjölk eller smör — i den mån så erfordras för att täcka

inkomstbortfall på grund av att förutsatta priser icke helt kan uttagas. Det­

samma skall gälla i fråga om täckning för sådana kostnadsstegringar, som

kan inträffa under kalenderåret 1955 på grund av nya kollektivavtal för

livsmedels- och transportfacket. Därest sockerbetspriset vid nu pågående

förhandlingar med betodlarna skulle sänkas, äger jordbruket påkalla lik­

nande justering för att täcka det härav föranledda inkomstbortfallet i kal­

kylen.

6) Överenskommelsen gäller hela regleringsåret 1955/56 och förutsätter

att den s. k. 4-procentregeln skall äga tillämpning. Omräkning av kalkylen

skall ske under november 1955 på grundval av skörderapporterna per den

15 oktober, dock endast för såvitt sådan omräkning begärs av jordbruks­

nämnden eller jordbrukets förhandlingsdelegation.

7) Därest på grund av nya kollektivavtal lönehöjningar, berörande den

del av regleringsåret, som belöper efter den 1 januari 1956, inträffar för

lantarbetare eller andra arbetargrupper och jordbrukets kostnader härigenom

ökas, har jordbrukets förhandlingsdelegation förbehållit sig att, oavsett 4-

procentregeln, upptaga förhandlingar med statens jordbruksnämnd om kom­

pensation härför genom prishöjningar på jordbrukets produkter.

37

Till överenskommelsen har fogats följande protokollsanteckningar.

1) Jordbrukets förhandlingsdelegation förklarar sig beredd att på allt sätt

medverka till att slakteriföreningarnas prissättning på hela, halva och fjär­

dedels kroppar av nötkreatur, häst och svin ansluter sig till slakteriförbun­

dets prissättning i Stockholm och Göteborg, varvid som utgångspunkt skall

tagas de för närvarande gällande prisskillnaderna mellan Stockholm och

Göteborg, å ena sidan, samt övriga prisområden å andra sidan.

2) Skulle fråga uppkomma om ändring av nuvarande regler för faststäl­

lande av regleringsavgiften på fettråvaror, skall överläggningar härom först

upptagas med förhandlingsdelegationen.

3) Nämnden och delegationen anser det angeläget att den varuskatt, som

nu utgår för gräddglass (i förpackningar under en tredjedels liter) snarast

möjligt borttages.

4) Det förutsättes, att Sveriges export- och importförening för ägg, utöver

införselavgifterna på majs, tillgodoförs de under regleringsåret 1955/56 in­

flytande införselavgifterna för andra fodermedel än majs intill ett belopp av

1,5 miljoner kronor. Svenska mejeriernas riksförening utbetalar vidare för

nämnda regleringsår till äggföreningen 1 miljon kronor av tidigare influtna

avgifter.»

Nämnden har upplyst, att överenskommelsen enhälligt godkänts av nämn­

dens råd den 17 mars 1955.

Överenskommelsen innebär sålunda, att jordbruket skall tillföras ett be­

lopp av i runt tal 290 miljoner kronor utöver vad som överenskommits i den

prisuppgörelse, som gäller för innevarande år. Beloppet blir emellertid, upp­

lyser nämnden, betydligt mindre, om man i stället jämför prishöjningarna

med dagens prisläge. Enligt överenskommelsen för innevarande år skulle

nämligen priserna på kött och fläsk sänkas. På grund av marknadsförhål­

landena kunde emellertid enligt nämnden denna sänkning inte göras i

höstas. Sedan det blivit klart, att betydande lönehöjningar skulle komma att

inträffa från och med den 1 januari i år, har nämnden för övrigt icke an­

sett sig böra påfordra en sänkning av prisnivån. I förhållande till den nivå,

som enligt fjolårets prisöverenskommelse skulle ha tillämpats för år

1954/55, höjes priserna nu enligt nämnden med 39,5 öre per kilogram. I

jämförelse med dagens prisläge stannar dock höjningen vid omkring 16 öre

per kilogram.

Nämnden anför vidare, att förhållandet är i viss mån likartat i fråga om

brödsäd. Enligt en preliminär överenskommelse sommaren 1954 skulle pri­

serna på vete och råg sänkas med omkring 4 kronor 75 öre per deciton. Av

den nya överenskommelsen framgår, att denna sänkning nu begränsas till

2 kronor 75 öre. Skillnaden mellan dessa två belopp, eller 2 kronor per deci­

ton, har i överenskommelsen upptagits som en inkomstökning för jordbru­

ket.

Det kan enligt nämnden beräknas, att de medgivna prishöjningarna på

konsumtionsmjölk, grädde och ost kommer att möjliggöra eu höjning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

det genomsnittliga avräkningspriset på mejerimjölk med inemot 2 öre per

kilogram. Variationerna omkring detta belopp kan dock regionalt sett bli

relativt stora, beroende på omfattningen av försäljningen av konsumtions-

mjölk inom olika områden.

Den nu träffade överenskommelsen beräknas av nämnden komma att

medföra en höjning av socialstyrelsens levnadskostnadsindex (med 1935

som basår) med 1,89 enheter eller 0,9 procent. Vid beräkningen har beak­

tats, att priserna på vete och råg av 1955 års skörd i realiteten kommer att

sjunka med cirka 2 kronor 75 öre per deciton jämfört med nu gällande pri­

ser. Vidare har för kött och fläsk endast räknats med den ytterligare höj­

ning av nu gällande prisnivå med cirka 16 öre per kilogram, som överens­

kommelsen kommer att medföra. Indexeffekten för olika varuslag specifi­

ceras i följande sammanställning.

Prisändringarnas inverkan på socialstyrelsens levnadskostnadsindex med

1935 som basår

Beräknad

indexeffekt,

enheter

Vete och råg (mjöl och bröd)....................................................................... —0,27

K-mjölk.............................................................................................................. +1,34

Grädde................................................................................................................ +0,05

Ost........................................................................................................................ +0,04

Ägg...................................................................................................................... +0,12

Kött och fläsk.................................................................................................. +0,61

Summa +1,89

I % av index för januari (214)................................................................... +0,9

Nämnden upplyser dessutom, att till den angivna inverkan kommer in­

dexeffekten av en väntad prissänkning på socker som resultat av förhand­

lingarna om villkoren för 1955 års betodling in. in.

I sin skrivelse lämnar nämnden vidare en redogörelse för de statliga sub­

ventionerna på livsmedelsområdet under åren 1950/51—1954/55 jämte en

uppskattning för 1955/56 (se sammanställningen å nästa sida). De definiti­

va beräkningarna avser faktiska utgifter, varför de icke helt sammanfaller

med de i tidigare jordbrukspropositioner upptagna anslagen. I tablån har

icke medtagits intäkterna eller förlusterna i olika clearingkassor och icke

heller statens inkomster av margarinaccis respektive regleringsavgift för

fettvaror. Det kan nämnas, att åren 1952/53 och 1953/54 överfördes från

clearingkassan för fettråvaror 47,0 respektive 37,6 miljoner kronor till an­

slaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. De verkliga sub­

ventionerna under 1955/56 kan med ledning av tablån anges till 173,6 mil­

joner kronor. Avdrag har då gjorts för dels föreningen Svensk spannmåls­

handels kostnader för statens beredskapslager av brödsäd och fodermedel,

dels inkomsterna av regleringsavgiften på fettråvaror. Drar man även av

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

39

Statens kostnader för prisregleringar på livsmedelsområdet,

miljoner kronor

1950/51 1951/52

1952/53 1953/54

(prel.)

1954/55

(prel.)

1955/

56

(prog­

nos)

Svenska spannmålsbolaget...................

70,4

168,5

52,7

85,4

10,5

Svensk spannmålshandel (beredskaps-

lagring)...................................................

9,4

23,2

Lin och hampa.......................................

1,6

1,8

2,0

2,0

1,9

1,9

Mjölk och mejeriprodukter.................

111,1

230,8

226,4

191,0

179,9

182,1

Allmänt mjölkpristillägg..................

78,6

168,4

169,2

100,9

99,9

101,1

Extra tillägg i norra Sverige.........

23,5

27,7

31,4

31,4

30,0

31,0

Leveranstillågg....................................

11,7

21,7

50,1

50,0

50,0

Diverse...................................................

0,5

17,4

Kompensation för smörlagring ....

6,0

Marginaltillägg på mjölk och grädde

1,8

Smörlagring..........................................

6,7

5,6

4,1

3 2,6

Producent- och kontantbidrag............

70,4

67,6

58,0

46,0

46,0

45,0

Kött och fläsk........................................

9,4

54,3

4,0

4,1

0,4

Pristillägg.............................................

7,1

1 52,4

—■

Lagring..................................................

2,3

1,9

2 __

4,0

3,8

Smågrisstöd..........................................

0,3

0,4

Ägg..............................................................

0,4

0,3

Ull...............................................................

0,1

0,1

0,2

0,2

0,2

0,2

»Devalveringssubventioner» (havre-

gryn, ost och kaffe) .........................

26,6

Summa 290,0

523,4

339,3

328,6

252,0

252,8

Avgår: Regleringsavgift för fettråvaror

35,5

54,0

56,0

Netto.......................

293,1

198,0

196,8

1 Härav disponerades 3,4 miljoner kronor för bidrag till vissa lantbrukare, som drabbats av

skördeskador hösten 1952. — 8 Till följd av prisstegringsvinster blir kostnaden lika med noll. —

» Avser vissa eftersläpande kostnader och förluster, som uppkommit före den 1 september 1953.

den beräknade nettointäkten i fettclearingkassan, sjunker subventionsbe-

loppet till omkring 146 miljoner kronor.

Till belysning av den regionala effekt, som årets jordbruksöverenskom-

melse väntas medföra, anför nämnden vissa beräkningar, vilka gjorts med

användning av material från lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska un­

dersökning (JEU). Beräkningarnas resultat, som återges i tabellform i det

följande, visar den ungefärliga effekten av prishöjningarna dels för en

gård på ungefär 15 hektar (medeltalet för storleksgruppen 10—20 hek­

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

tar), dels för en gård på omkring 25 hektar (medeltalet för gruppen 20—

30 hektar). Som framgår av tabellerna har i detta sammanhang beaktats

prishöjningarna på mjölk (inklusive grädde och ost), ägg samt kött och

fläsk. För vete och råg innebär prisuppgörelsen i realiteten en sänkning

med 2 kronor 75 öre per deciton. Vidare har räknats med en väntad sänk­

ning av priset på sockerbetor (inklusive tillägg för sockerhalt) med 22 öre

per deciton. Däremot har icke en eventuell höjning av inkomsterna för

matpotatis tagits i beräkning. Den sålunda beaktade totala inkomstökning­

en utgör 232 miljoner kronor.

En jämförelse mellan resultaten i dessa tabeller och den procentuella

höjning av inkomstsumman i genomsnitt för hela jordbruket, som direkt

framgår av totalkalkylen efter tillägg av 232 miljoner kronor, lämnar nämn­

den i följande sammanställning.

Prishöjningarna i procent av totalintäkterna

Enligt JEU

Enligt total-

15 hektar 25 hektar

kalkylen

Total prishöjning...........

6,6

5,2

6,0

Därav mjölk.................... 3,3

2,8

3,1

kött och fläsk...

3,7

3,4

3,4

Anm.

Delresultaten för olika områden enligt JEU har sammanvägts, varvid som vikter använts

åkerarealen i storleksgruppema 10—20 respektive 20—30 hektar enligt 1951 års jordbruks-

räkning.

Som synes kan prishöjningarna på mjölk samt kött och fläsk väntas

medföra en större effekt för en gård i storleksgruppen 10—20 hektar än i

gruppen 20—30 hektar. Gjorda överslagsberäkningar har visat, att effekten

blir än större för gårdar under 10 hektar, medan motsatsen är fallet för

gårdar över 30 hektar.

Prisöverenskommelsen för 1955/56 skall, framhåller nämnden, gälla för

hela regleringsåret och förutsätter, att den s. k. 4-procentregeln skall till-

lämpas. Omräkning av kalkylen under november 1955 skall dock ske en­

dast om sådan omräkning begäres av nämnden eller jordbrukets förhand­

lingsdelegation. I praktiken torde det icke innebära större svårigheter för

kalkylsakkunniga att utan fullständig omräkning av kalkylen avgöra, om

ett onormalt skördeutfall medför överskott eller underskott, som är större

än 4 procent av den totala intäktssumman (ökad med nu förutsatta pris­

höjningar). En omräkning av kalkylen synes böra påfordras endast om en

summarisk granskning inom kalkylsakkunniga ger vid handen, att en av­

vikelse från normkalkylen sannolikt kommer att ligga utanför 4-procent-

marginalen.

Slutligen anför nämnden, att den liksom tidigare har varit fallet bör ha

möjlighet att vidtaga justeringar av priserna, då så påkallas av försörj-

ningsläget eller marknadsförhållandena. Därest sådana justeringar blir ak­

tuella, bör man enligt nämndens mening eftersträva, att dessa icke mera

väsentligt rubbar inkomstfördelningen inom jordbruket. Innan någon jus-

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Prisändringarnas effekt i olika delar av landet

Prisändring

öre/kg

%

Gss

Gmb Gns

Ss

Gsk

Ssk

Nn

No

Motsvarande intäktsändring per gård (15 hektar), kronor

Höstvete...

—2,75

—45

—41 —69

—59

—19

—31

—3

Vårvete.... —2,75

—43

—6 —24

—58

—23

—23

—5

Råg.............

—2,75

—55

—84 —27

—9

—22

—19

—3

—1

Summa

—143 —131 —120 —126

—64

—73

—11

—1

Sockerbetor

—0,22

—98

-50

—2

—3

0

Höstraps o.

-rybs ....

—2,00

—12

—24 —13

—6

—2

—3

Mjölk.........

+2,89

730

648

671

574

772

657

557

624

Nötkreatur.

+12

332

320

208

176

319

200

195

223

Svin............

+ 12

1 199

787

490

267

521

221

162

417

Ägg............. +15,00

100

66

39

26

58

34

22

15

Summa

2 361

1 821 1 408 1 043

1 670 1 112

936 1 279

Summa summarum

2 108 1 616 1 273

911 1601

1 036

925 1 278

I % av summa intäkter..

6,28

6,35

6,65

5,38

7,41

6,41

6,38

7,88

Därav mjölk.....................

2,17

2,55

3,51

3,67

3,57

4,06

3,84

3,85

Därav kött och fläsk ...

4,56

4,35

3,65

2,83

3,89

2,60

2,46

3,95

Motsvarande intäktsändring per gård (25 hektar), kronor

Höstvete ...

—2,75

— 99 —126 —179 —128 — 77 — 82

Vårvete----

—2,75

- 91 —21—53 —in — 43 — 37

—13

Råg.............

—2,75

—140 —144 — 45 — 12 — 38 — 46

— 4

Summa

—330 —291 —277 —251 —158 —165

—17

Sockerbetor

—0,22

—223 — 75—4

— 4 — 1

Höstraps o.

-rybs ....

—2,00

— 59 — 68 —35

— 18 — 19 — 29

Mjölk.........

+2,89

758

838 900

832 1 007

928

780

Nötkreatur .

+12

387

478

333

264

442

351

314

Svin............

+ 12

1 414 1 091

726

394

558

265

203

Ägg...............

+15,00

64

81

38

46

41

17

8

Summa

2 623 2 398 1 997

1 536 2 048 1 561

1 305

Summa summarum

2 011 1 964 1 681 1 267 1 867

1 366 1 288

I

% av summa intäkter. .

4,25

5,08

5,63

5,05

6,59

5,74

6,27

Därav mjölk.....................

1,60

2,17

3,01

3,31

3,55

3,90

3,80

Därav kött och fläsk ...

3,81

3,83

3,55

2,62

3,53

2,59

2,52

Gss = Skåne-Hallands slättbygd.

Gmb = Sydsvenska mellanbygden, Oland och Gotland.

Gns = Östgötaslätten, Vänerslätten exkl. Värml. 1. slättbygd.

Ss = Värml. 1. slättbygd, Mälar- och Hjälmarbygden.

Gsk = Sydsvenska höglandet, östsvenska dalbygden, Västsvenska dalbygden.

Sslc — Södra Bergslagen, Västsvenska dalsjöområdet, norra Bergslagen, östra Dalarna (utom

Nn = Kustlandet \ nedre Norrland, nordsvenska mellanbygden, jämtländska slluromrädet.

Nö = Kustlandet 1 övriga Norrland, fjäll- och moränbygden.

tering vidtages, bör vidare samråd ske med jordbrukets organisationer.

Galler det endast smärre justeringar, bör kontakt tagas med ledningen i

den ekonomiska organisation, som närmast beröres av ändringen. I andra

fall bör kontakt tagas med ordföranden i jordbrukets förhandlingsdelega­

tion. Det bör sedan ankomma på denne att avgöra, huruvida den ifråga­

satta justeringen påfordrar, att överläggning sker även med andra repre­

sentanter för jordbruket.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Jordbruksnämndens förslag angående jordbruksregleringen under

regleringsåret 1955 56

Allmänna riktlinjer

Jordbruksnämnden har i sin skrivelse den 19 mars 1955 såsom bakgrund

till sina förslag angående prissättningen och regleringsåtgärderna under

i egleringsåret 1955/56 lämnat en omfattande översikt över det ekonomiska

läget i Sverige, prisnivån för jordbruksprodukter, det internationella mark­

nadsläget, produktionsutvecklingen i Sverige samt läget för olika jordbruks­

produkter i Sverige.

Inledningsvis anför nämnden, att det ekonomiska läget i Sverige under

1954 varit sådant, att bokslutet kan karakteriseras som gynnsamt. Brutto­

nationalprodukten beräknas sålunda ha ökat med 5 procent från 1953. Sam­

tidigt utvidgades exportvolymen med 9 procent, medan motsvarande siffra

för importvolymen blev 13 procent. En höjning av konsumtionsstandarden

och en utvidgning av investeringsverksamheten har tack vare det gynn­

samma produktionsutfallet och den ökade utrikeshandeln kunnat ske utan

en försämring av penningvärdet. Till ökningen av bruttonationalprodukten

har i första hand industriproduktionen bidragit — den beräknas under 1954

ha stigit med ungefär 4 procent. Produktionsökningen var starkast inom

skogsindustrierna, men även inom järn- och metallverken samt verkstads­

industrien var ökningen påtaglig. Däremot har vissa konsumtionsvaruin-

dustrier haft att kämpa med betydande svårigheter. Produktionen minskade

bland annat inom textil- och sömnadsindustrien samt läder- och skoindu­

strien. För jordbrukets del har det gångna året varit mindre gynnsamt till

följd av ökade kostnader och samtidigt minskad totalproduktion.

Även för 1955 ter sig enligt nämndens uppfattning, i vart fall hittills,

utsikterna för industrisektorn goda. Konjunkturförbättringen har fortsatt

i såväl Västeuropa som i Förenta Staterna. Våra exportindustrier kan där­

för tills vidare räkna med goda avsättningsmöjligheter. Risken för starkare

internationella prisstegringar, som kan inverka på den svenska markna­

den, är givetvis icke obefintlig i ett dylikt läge men synes för den när­

maste framtiden va,ra tämligen ringa.

Farhågor för en inflationistisk utveckling i vårt land förknippas i stället

främst med tendenserna till ökade investeringar samt till kraftiga lönehöj­

43

ningar inom väsentliga delar av näringslivet. Enligt en i årets statsverkspropo-

sition uppställd hypotetisk försörjningsbalans skulle den privata konsumtio­

nen under förutsättning av stabilt penningvärde mellan 1954 och 1955 endast

kunna utvidgas med 2 procent. Även om den angivna siffran är i hög grad

osäker, antyder den dock enligt nämnden, att mera omfatlande lönehöj­

ningar icke kan genomföras utan betydande risker för penningvärdet. Nämn­

den erinrar i detta sammanhang om att lönenivån i början av 1955, innan

nya kollektivavtal hunnit avslutas, låg högre än under 1954. Löneglidning­

arna har inom vissa fack varit betydande.

Effekten av årets lönerörelse kan för närvarande ännu ej helt överblic­

kas. Nämnden anför emellertid, att lönehöjningarna för de grupper, som

slöt avtal i början av året, kom att uppgå till i genomsnitt 4 ä 5 procent,

medan under senare delen av avtalsrörelsen högre siffror har nämnts. Be­

träffande investeringssektorn har signalerats återhållsamhet med statliga

investeringar, samtidigt som man i viss mån sökt begränsa den privata

sektorn bland annat genom införandet av investeringsavgifter.

Ifråga om prisnivån för jordbruksprodukter erinrar nämnden till en

början om att priserna på den internationella livsmedelsmarknaden under

1940-talet var höga och väsentligt översteg priserna i Sverige. Detta förhål­

lande innebar enligt nämnden emellertid icke, att jordbruksprodukterna

befann sig i särställning — även för andra varor än livsmedel var det inter­

nationella prisläget högt uppdrivet under kriget och de första efterkrigs-

åren. Varutillgången var begränsad och allmän prisövervakning måste

införas för att hindra alltför kraftiga prisstegringar inom landet. Såväl

jordbruket som de flesta andra näringar fick sålunda nöja sig med lägre

priser än vad som eljest skulle ha kunnat tagas ut under denna av varu­

knapphet präglade epok.

Emellertid var man i Sverige medveten om att, så snart den akuta brist­

situationen i världen övervunnits, läget med högre internationella jord­

brukspriser än de svenska skulle förbytas i dess motsats. Bakom denna

slutsats låg då förutsättningen, att de i 1947 års jordbruksprogram upp­

dragna riktlinjerna skulle fullföljas. Kärnpunkten i detta program utgjor­

des" ju av att den i jordbruket sysselsatta arbetskraften skulle, så snart

detta kunde låta sig göra, beredas en inkomststandard lika med den, som

innehades av jämförbara befolkningsgrupper, och att denna likställighet

därefter skulle bevaras.

Nämnden erinrar om att enligt jordbruksprisutredningens betänkande

målet för jordbrukspolitiken i nu nämnda avseende redan anses ha upp­

nåtts såvitt angår jordbrukarna själva, och upplyser, att nämnden åter­

kommer till denna fråga i sitt yttrande över jordbruksprisutredningens be­

tänkande. Inkomstförbättringen har emellertid enligt nämnden fått köpas

till priset av rätt väsentligt höjda realpriser för jordbruksprodukterna. Den

fortgående snabba mekaniseringen av jordbruket bar visserligen skapat

möjligheter att hålla prishöjningarna inom en begränsad ram (produktio-

Kungl. Maj. ts proposition nr 180

44

nen per arbetare i jordbruket har under det senaste decenniet stigit snab-

baie än under någon tidigare period), men realpriserna på livsmedel i kon­

sumentledet ligger enligt nämnden trots nämnda förhållanden för närva­

rande inemot 15 procent högre än under perioden 1935—1939. Enligt nämn­

den har vidare de reella producentpriserna sedan 1938/39 stigit med nära

25 procent (skillnaden gentemot konsumentpriserna beror bland annat på

mellanliggande statliga subventioner samt på den omständigheten, att im­

porterade livsmedel har undergått en svagare prisstegring än de inhemska

produkterna). Vid dessa beräkningar har, upplyser nämnden, icke beaktats

en reella innebörden av den nu träffade prisöverenskommelsen för 1955/

56, vilken medför en ytterligare höjning av jordbrukets samlade intäkter

med cirka 8 procent.

Lantarbetarna ligger dock alltjämt, konstaterar nämnden, på en lägre

inkomstnivå än jämförliga industriarbetargrupper på landsbygden.

Såvitt nu kan bedömas är det enligt nämndens mening nödvändigt, att

det svenska jordbruket även i fortsättningen, under mera normala förhål-

anden, far åtnjuta ett rätt högt gränsskydd, för att inkomstlikställighet

skall kunna upprätthållas, och att detta skydd skall vara större än vad and­

ra narmgar i genomsnitt erhåller. Nämnden erinrar om att gränsskyddet för

jordbruksprodukter av jordbruksprisutredningen beräknats uppgå till cirka

f Procent för narvarande och anför, att därest utlandspriserna blir någor­

lunda stabila under det närmaste året, detta tal kan väntas ytterligare stiga

nagot till foljd av den nu för 1955/56 träffade prisöverenskommelsen.

I fråga om det internationella marknadsläget erinrar nämnden först om

utvecklingen i stora drag under efterkrigsåren. Nämnden anför härom i hu­

vudsak följande.

Världsproduktionen av jordbruksprodukter kunde efter krigsslutet icke

återställas i lika snabb takt som industriproduktionen, och priserna på jord­

bruksprodukter vid internationell handel förblev under åtskilliga år höga.

Den väntade prisnedgången gjorde sig emellertid märkbar i slutet av 1940-

talet, men denna utveckling avbröts tvärt av Koreakriget. Det labila inter­

nationella politiska läget medförde, att den internationella prisnivån åter

hastigt drevs i höjden för de ur beredskapssynpunkt viktigare jordbruks­

produkterna, medan prisnedgången uteblev beträffande övriga jordbruks­

varor. Ännu sex år efter slutet av andra världskriget översteg sålunda de

internationella livsmedelspriserna väsentligt priserna på de nationella mark­

naderna.

Åtei gången till den tidigare prisnedgångstrenden skedde emellertid ganska

snart. Under Koreahaussen hade åtskilliga länder gjort omfattande lagrings-

kop Nar det politiska läget åter ansågs vara mera stabiliserat, slutade många

länder ej endast med nya lagringsköp utan minskade dessutom lagerhåll­

ningen. Samtidigt fortsatte produktionen att stiga i såväl export- som im­

portländerna. Ett starkt tryck uppstod på priserna, och dessa sjönk rätt

mycket. Prisnedgången började redan 1952 och fortsatte fram till våren

1954.

Sedan våren 1954 har priserna på jordbruksprodukter emellertid varit

förhållandevis stabila. Den tidigare nedåtgående tendensen synes sålunda

enligt nämnden ha i huvudsak upphört.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

45

Som ett allvarligt tecken på instabiliteten på den internationella livsme-

delsmarknaden har allmänt uppfattats den starka lagerökningen av olika

jordbruksprodukter i Förenta Staterna.

Under efterkrigsåren hade Förenta Staterna fått tjäna som Europas korn­

bod, och den kraftigt utvidgade amerikanska produktionen gjorde det möj­

ligt att någorlunda bemästra de första efterkrigsårens försörjningssvårighe­

ter. Ä andra sidan hade importländerna att kämpa med betydande betal-

ningssvårigheter gentemot dollarområdet. Så länge de internationella livs­

medelspriserna låg på en hög nivå, stod jordbruksprodukter i ett mycket

förmånligt bytesförhållande gentemot industrivaror. Åtskilliga importländer

ansåg det bland annat därför fördelaktigt att i möjligaste mån utvidga jord­

bruksproduktionen. När den europeiska produktionen hade återhämtat sig

samt större möjligheter yppade sig att köpa livsmedel från andra områden än

dollarområdet, minskade de europeiska importländerna sina inköp från

Förenta Staterna. Samtidigt hade emellertid i Förenta Staterna inga förbe­

redelser vidtagits för att möta den i och för sig väntade situationen, då den

europeiska efterfrågan på amerikanska livsmedel avsevärt reducerades. Det

höga statliga prisstödet stimulerade till en tortsatt hög produktion. Följden

blev, att betydande lager av olika jordbruksvaror ackumulerades i Förenta

Staterna. Hade dessa överskottskvantiteter kastats ut på den internatio­

nella marknaden, kunde detta ha fått ett omedelbart prissammanbrott till

följd.

Emellertid har försäljningarna av amerikanska överskottsprodukter hit­

tills skett med stor försiktighet. Samtidigt har åtgärder vidtagits, bland an­

nat genom sänkning av prisstödsnivån för en del produkter, för att åstad­

komma en anpassning av den amerikanska jordbruksproduktionen till de

ändrade avsättningsförhållandena. Man har också vid flera tillfällen från

amerikanskt håll försäkrat, att avvecklingen av överskottslagren kommer

att ske på ett sätt, som icke kommer att äventyra den normala handeln med

jordbruksvaror. Det finnes enligt nämnden anledning antaga, att dessa för­

säkringar är allvarligt menade. Det ligger självfallet i Förenta Staternas

eget intresse, att överskotten kan avvecklas, utan att detta medför rubb­

ningar på den internationella marknaden och äventyrar det säkerhetssystem

för jordbruket, som landet bär tillämpat efter kriget.

Nämnden erinrar därefter om att i diskussionen om dagens svåravsätt-

bara överskott paralleller ofta har dragits med de överskott, som uppstod

efter första världskriget och som så småningom ledde till ett sammanbrott

på den internationella marknaden. Emellertid föreligger en väsentlig skill­

nad mellan då och nu. De nu aktuella överskotten står nästan helt undei

statlig kontroll, vilket icke var fallet på 1920-talet, då överskotten ganska

omedelbart fick söka sig till den internationella marknaden och påverka

prisutvecklingen där. Sammanbrottet på vetemarknaden i slutet av 1920-

talet kom exempelvis, när den kanadensiska vetepoolen icke längre kunde

hålla igen utbuden. För närvarande är det emellertid huvudsakligen fråga

om statliga övcrskottslager, och delta ger enligt nämndens uppfattning eu

viss garanti för alt överskotten icke utan vidare kominer att kastas ut på

den internationella marknaden. Hittills har överskottslagren ej heller utövat

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

46

något kraftigare tryck på priserna. Nämnden framhåller emellertid, att vad

som nu anförts självfallet icke innebär, att problemet med en internatio­

nell överproduktion på jordbruksområdet kan bagatelliseras. Anpassas icke

produktionen till avsättningsmöjligheterna, kan svårigheter komma att upp­

stå, som ej är lätta att bemästra.

\ idare framhåller nämnden, att man ej bör bortse från vissa moment,

som tyder på att priserna på den internationella marknaden på längre sikt

kan utsättas för ett icke obetydligt tryck. Världsproduktionen av jordbruks­

produkter har under senare tid stigit med 3 procent årligen, samtidigt som

befolkningen endast har ökat med i runt tal 1,5 procent. Produktionsök­

ningen har varit särskilt stark i länder, där självförsörjningsgraden redan

tidigare varit tämligen hög. I andra fall har den ökade produktionen icke

tagits i anspråk för en höjning av den inhemska konsumtionsstandarden,

utan man har i stället reducerat importen. Till den kraftiga höjningen av

jordbruksproduktionen har enligt nämnden utan tvekan medverkat den star­

ka protektionism, som präglat de flesta länders jordbrukspolitik. Begränsar

man sig till den västeruropeiska länderkretsen, är det i huvudsak egentli­

gen endast de utpräglade exportländerna Danmark och Nederländerna, som

har låtit eller rättare sagt varit tvungna att låta exportpriserna bli bestäm­

mande för den inhemska prisnivån. I övriga länder har den inhemska pris­

nivån under senare år väsentligt överstigit export- eller importpriserna.

Nämnden påpekar, att ett fortsatt högt skydd på jordbruksområdet själv­

fallet verkar stimulerande på produktionen. Eftersom möjligheterna att

utvidga produktionen ännu är betydande i åtskilliga europeiska länder,

kan detta framkalla en fortgående och ganska snabb produktionsstegring

med åtföljande tryck på den internationella prisnivån. Emellertid är det

tydligt, att stora möjligheter att höja konsumtionsstandarden ävenledes

existerar i åtskilliga länder. Konsumtionsstandarden i Europa är ännu i all­

mänhet lägre än i Sverige, och en höjning av konsumtionsvolymen kan

komma att ske såväl genom en ökning av totalkonsumtionen som genom

en förskjutning i dess sammansättning mot högförädlade produkter. En

höjning av konsumtionen är emellertid beroende av prisnivån på livsmedel.

En stark protektionism medverkar till ökade överskott dels genom en höj­

ning av produktionen, dels genom en begränsning av konsumtionen. En

allmän minskning av jordbruksprotektionismen hindras emellertid i många

länder av jordbrukets otidsenliga struktur och svårigheter att utan vittgå­

ende stödåtgärder bereda brukarna av mindre effektiva brukningsdelar

någorlunda tillfredsställande inkomster. Vidare anser de flesta länder, att

de ej ensidigt kan övergå till en liberalare jordbrukspolitik, samtidigt som

ett samfällt handlande hittills har stött på stora svårigheter.

Även om man bör ha ögonen öppna för de risker den starka jordbrukspro­

tektionismen i olika länder innebär, finnes det å andra sidan enligt nämn­

dens mening ej anledning att räkna med att utvecklingen under den när­

maste framtiden kommer att leda till en nedpressning av den internatio­

nella prisnivån på jordbruksprodukter. Som grund för denna mening an­

Kungl. Maj:ls proposition nr 180

47

för nämnden, bland annat, att de internationella priserna under det gångna

året har uppvisat en högre grad av stabilitet. Vidare är, såsom tidigare

framhållits, möjligheterna att öka konsumtionen i Europa mycket betydan­

de och de goda konjunkturerna i andra näringar torde också kunna leda

till en höjning av levnadsstandarden och därmed till en icke oväsentlig ök­

ning av livsmedelsförbrukningen. Nämnden framhåller också, att indu­

strialiseringen främst i Sydamerika men även i andra underutvecklade län­

der fortskrider och att denna faktor på längre sikt måste komma att in­

verka stabiliserande på livsmedelsråvarornas prisbildning. Det synes därför

nämnden sannolikt, att priserna på den internationella marknaden även

fortsättningsvis kommer att hålla sig relativt stabila, vilket givetvis icke

utesluter mer eller mindre stora, av särskilda omständigheter föranledda

prisfluktuationer för enstaka produkter.

I fråga om produktionsutvecklingen i Sverige anför nämnden i huvud­

sak följande.

Jordbrukets produktionsvolym räknad i 1954/55 års priser1,

miljoner kronor

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

1938/39

1950/51

1951/52

1952/53

1953/54

1954/55

1955/56

Brödsäd .............

375

291

203

344

446

430

404

Index...............

100

78

54

92

119

115

108

Potatis och socker-

betor2..............

332

330

320

304

348

321

340

Index ..............

100

99

96

92

105

97

102

Oljeväxter.........

174

193

166

79

132

118

Index ..............

Övriga vegetabilier 87

92

88

112

115

90

123

Index ..............

100

106

101

129

132

103

141

Vegetabilier, totalt

794

887

804

926

988

973

985

Index ...............

100

112

101

117

124

123

124

Mjölk och mejeri-

produkter3 . . . 1 480

1 634

1 558

1 548

1 515

1 493

1 498

Index ..............

100

no

105

105

102

101

101

Ägg och slakt-

fjäderfä..........

171

222

217

222

224

236

241

Index ..............

100

130

127

130

131

138

141

Slaktdjur m. m.. 1 040

1 001

1 024

1 082

1 102

1 096

1 114

Index ..............

100

96

98

104

106

105

107

A nimalier, totalt. 2 691

2 857

2 799

2 852

2 841

2 825

2 853

Index..............

100

106

104

106

106

105

106

Samtliga jordbruks

produkter........

3 485

3 744

3 603

3 778

3 829

3 798

3 838

Index .............

100

107

103

108

no

109

no

1 I denna tablå har för 1938/39 tillämpats de faktiskt skördade kvantiteterna. — ! Vid beräk­

ningen för sockerbetor har hänsyn tagits till förändringar i sockerhalten. — 3 Vid beräkningen

av mjölkproduktionen har hänsyn tagits till förändringar i mjölkens fetthalt.

48

Volymen för jordbrukets slutprodukter (räknad i konstant penning­

värde) väntas i Sverige till följd av de mycket ogynnsamma skördebetingel-

serna hösten 1954 under innevarande produktionsår bli något lägre än

1953/54. Nedgången hänför sig såväl till vegetabilie- som animalieproduk-

tionen. På vegetabiliesidan har brödsädsproduktionen sjunkit med 3 pro­

cent och vidare har bland annat produktionen av potatis och sockerbetor

blivit lägre än föregående år. Däremot har oljeväxtproduktionen betydligt

utvidgats. På animaliesidan kan konstateras en mindre nedgång i mjölk­

produktionen och även en viss nedgång av slakten. Däremot beräknas ägg­

produktionen ha ökat något.

Överskottsproduktionen av olika jordbruksprodukter är även 1954/55

betydande. Räknad i 1954/55 års priser utgör överskottsproduktionen detta

år cirka 8 procent av jordbrukets totala avsaluproduktion mot 6 å 7 pro­

cent år 1953/54.

Såsom jordbruksnämnden i sitt remissyttrande över jordbruksprisutred­

ningen närmare kommer att utveckla, föreligger överskott av nämnd stor­

leksordning, trots att jordbrukets produktionsvolym sedan förkrigstiden

ökat saktare än tidigare (mindre än 1 procent per år räknat från genom­

snittet för 1930-talet mot 2,5 procent under mellankrigsperioden och 1,5

procent sedan 1880-talet). Anmärkningsvärd är särskilt den svaga produk­

tionsökning, som har ägt rum under de senaste fem åren.

Läget för olika jordbruksprodukter belyser nämnden i sin skrivelse i ett

särskilt avsnitt, som klargör produktions- och prisutvecklingen inom Sverige

samt förändringarna i priserna vid import och export.

I fråga om brödsäd erinrar nämnden härvid till en början om att den

kraftiga ökning av brödsädsarealen, som började 1952, fortsatte även 1954

och att arealen sistnämnda år uppgick till sammanlagt 583 000 hektar,

varav 433 000 hektar föll på vete och 150 000 hektar på råg. Trots en areal­

ökning med 62 000 hektar blev totalskörden av brödsäd 1954 nästan lika

stor som närmast föregående år. Hektarskördarna för såväl vete som råg

blev låga, och kvalitetsmässigt blev skörden mindre tillfredsställande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Brödsäd

Areal

Produk- Kon­

Över­

Netto­

Genom­

Importpris på

1 000 ha tion1

sum­

skott

export

snittligt

$-vetes

milj. kg tion

eller un­

eller

producent­

Inom

Utom

milj. kg derskott

-import

pris i

milj. kg

milj. kg

Sverige på

vårvete

IWA3

kr/dt

IWA3

kr/dt

kr/dt

1938/39..,. 497

835

672

+ 163

— 47

18,8

17

1948/49.. . 475

776

646

+ 130

— 33

34,5

37

1949/50.. . 442

826

711

+115

—120

35,2

42

48

1950/51.... 466

701

720

— 19

— 34

33,2

45

57

1951/52.. . 420

469

710

—241

—345

43,4

48

60

1952/53.. .

452

883

690

+ 193

+ 25

55,4

44

52

1953/54....

521

996

680

+316

+481

549,9

44

1954/554. .

583

1 000

680

+320

+250

644,7

43 (febr.)

1 Exklusive utsäde, utfodring, avreus och svinn. ■— 3 Exklusive tull. Vid export av svenskt

vete räknas för närvarande bland annat på grund av kvalitetsskillnad samt frakt- och andra

exportkostnader med ett fobpris som är cirka 7 kronor lägre än det angivna importpriset, vilket

avser nordamerikanskt vete av högsta kvalitet. — 3 Internationella veteavtalet. — 4 Uppgif­

terna för 1954/55 i denna och efterföljande tablåer är prognoser. — 4 Exklusive förmalningsavgift.

49

Nämnden framhåller därefter, att de internationella vetepriserna, som

fram till våren 1954 var starkt sjunkande, därefter hållit sig relativt stabila.

I det förnyade internationella veteavtalet (IWA), som slöts i Washington

sommaren 1953, har minimipriset för kvaliteten motsvarande Manitoba nr

1 fastställts till 155 cents per bushel (29,5 kr/dt) och maximipriset till 205

cents per bushel (39,0 kr/dt). Vid jämförelse mellan dessa priser och cif-

priser vid import till Sverige får enligt nämnden till de förra läggas om­

kring 9 kronor 50 öre per deciton för frakt m. m. Vidare bör observeras,

att IWA-priserna avser hårt vete av högsta kvalitet. De internationella för­

säljningarna har sedan våren 1954 i huvudsak skett till priser ungefär

motsvarande mittprisnivån mellan avtalets maximi- och minimipris.

I fråga om vete upplyser nämnden vidare följande.

Världsproduktionen av vete beräknas 1954/55 bli ungefär 6 procent lägre

än föregående år. Produktionen i de flesta ledande exportländerna har

minskat. På grund av avsevärda övergångslager från föregående produk­

tionsår är emellertid exporttillgångarna fortfarande betydande. Skörden i

importländerna har kvantitativt varit större än 1953/54 men har, särskilt

i de europeiska importländerna, varit av dålig kvalitet. Eftersom dessutom

lagerhållningen i en del importländer har varit relativt begränsad, kan

ökade importbehov påräknas innevarande produktionsår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Socker

Areal

Produk­

Konsum­

Över-

Netto­

Partipris

Import­

socker­

tion av

tion av

eller

import

i Skåne

pris för

betor

råsocker

socker och

under­

räknad i

på strö­

strö­

1 000 ha

milj. kg

sirap räk­

nad i rå-

socker

milj. kg

skott

milj. kg

råsocker

milj. kg

socker1

öre/kg

socker

öre/kg

1938/39. . .

51

292

340

—48

9

32

28

1948/49. . .

48

291

322

—31

44

63

1949/50. . .

49

290

372

—82

79

64

71

1950/51. . .

54

304

367

—63

84

73

85

1951/52. . .

54

285

338

—53

61

89

108

1952/53. . .

54

234

315

—81

92

94

76

1953/54. . .

51

335

345

—10

19

90

63

1954/55. . .

59

288

335

—47

57

88

60 (jan.)

1 Cit exklusive tull räknat 1 raffinad.

Beträffande socker anför nämnden, att den svenska sockerbetsarealen

1953/54 uppgick till 51 000 hektar. Då betskörden samtidigt blev synner­

ligen tillfredsställande, kom produktionen att icke långt ifrån motsvara

den inhemska förbrukningen. År 1954/55 utvidgades sockerbetsarealen med

ytterligare 8 000 hektar till 59 000 hektar. Betskörden blev emellertid be­

tydligt sämre än närmast föregående år och motsvarade i råsocker räknat

endast 288 miljoner kilogram mot 335 miljoner kilogram 1953/54. I fråga

om världsmarknadspriserna på socker påpekar nämnden, att dessa under

senare år kraftigt pressats nedåt av eu betydande överproduktion och un­

derstigit de svenska sockerpriserna med omkring 35 procent. Nämnden

lämnar vidare följande upplysningar.

4

Bilxang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 180

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Världsproduktionen av socker har sedan förkrigstiden stigit från 25 till

37 miljoner ton, och konsumtionsökningen har icke kunnat helt absorbera

denna kraftiga produktionsstegring. Stora överskott har ackumulerats i det

ledande exportlandet Kuba, som redan för några år sedan fann sig tvunget

att på egen hand söka stabilisera sockermarknaden genom att begränsa

produktionen och undandraga en del av överskotten från marknaden till

en stabiliseringsreserv. År 1953 träffades vidare en internationell socker­

överenskommelse, varvid minimipriset bestämdes till 37,1 kronor per deci-

ton och maximipriset till 49,7 kronor per deciton (råsocker i lager i ku­

bansk hamn). Det har emellertid visat sig vara förenat med stora svårig­

heter att upprätthålla avtalets minimipris. Man kan räkna med att försälj­

ningarna även under de kommande åren i huvudsak kommer att ske till

avtalets minimipris. De energiska åtgärder, som vidtages för att upprätt­

hålla detta pris, gör det mindre sannolikt, att det under längre perioder

mera väsentligt kommer att underskridas.

Mat­

Areal

Produk- Inhemsk

Över­

Export av

Produ­

Export­

Import­

nyttiga

1 000 ha tion av

förbruk-

skott

frö och

centpris

pris fob

pris eif

olje­

växter

frö av ning av

raps,

frö av

rybs och respektive

senap1 års skörd

milj. kg milj. kg

milj. kg olja (i frö

räknat)

under re­

spektive

reglerings­

år

milj. kg

i Sverige

på höst­

raps*

öre/kg

på raps­

frö

öre/kg

kopra*

öre/kg

1938/39

21

1948/49

57

71

64

7

108

109

1949/50

95

128

73

55

57

108

80

no

1950/51

133

178

75

103

89

90

109

154

1951/52 167

214

75

139

101

90

118

no

1952/53 128

190

80

no

70

109

85

120

1953/54

77

93

91

2

64

104

84

116

1954/55

97

160

90

70

80

105

90

105(febr.)

1 9 % vattenhalt. — 2 Grundpris jämte tillägg på grund av kvalitetsreglering. —• 3 T. o. m.

1950/51 portugisisk och Singapore-kopra, fr. o. m. 1951/52 Streitskopra.

I fråga om oljeväxterna erinrar nämnden först om utvecklingen under

efterkrigsåren fram till hösten 1953 och anför i huvudsak följande.

De internationella priserna på fetter och oljor steg kraftigt under 1940-

talets bristår. Denna särskilt kraftiga prisstegring på fettvaruområdet be­

rodde på den internationella fettmarknadens speciella struktur. Skillnaden

mellan fettkonsumlionen i olika områden var nämligen före kriget bety­

dande. Förbrukningen per capita var i de asiatiska länderna endast en bråk­

del av förbrukningen i Europa och Nordamerika. Samtidigt var det just

lågkonsumtionsområdena i Fjärran Östern, som svarade för en väsentlig

del av världsexporten. Under kriget drabbades ifrågavarande exportområ­

den svårt av krigets härjningar och produktionen reducerades väsentligt.

En snabb återhämtning hindrades sedermera av politiska oroligheter. När

produktionen så småningom åter steg, togs produktionsökningen främst i

anspråk för en höjning av den inhemska konsumtionen. Denna tendens

till ökad förbrukning i de lågkonsumerande exportländerna i Fjärran Ös­

tern har medfört, att världshandeln med fetter och oljor, trots att världs­

produktionen numera är ungefär 13 procent större än före kriget, fortfa-

51

rande ligger vid förkrigsnivån. Koreakriget medförde en stark stegring i

de internationella fettpriserna, men 1952 började en prisnedgång, som fort­

satte fram till hösten 1953.

Nämnden framhåller därefter, att priserna på olika fettvaror under det

senaste året visserligen uppvisat icke obetydliga fluktuationer men att de

genomsnittligt legat vid den nivå, som förelåg i början av 1954. Under 1955

beräknas världsproduktionen av fetter och oljor bli av ungefär samma om­

fattning som under föregående år. Emellertid har lagerhållningen minskat

i en del länder, varför man torde kunna påräkna en viss ökning av efter­

frågan.

Den svenska produktionen av oljeväxter var 1953/54 låg men har inne­

varande produktionsår åter utvidgats. Svenskt rapsfrö och svensk raps­

olja har fått en väl inarbetad marknad på den europeiska kontinenten, och

våra exportpriser beräknas enligt nämnden innevarande år ligga väl i nivå

med de priser, som uppnåddes 1953/54.

Kungl. Maj. ts proposition nr i80

Mjölk och

Mjölkpro-

Förbruk-

över-

Nettoex-

Riksnote-

Export-

mejeripro-

auktion

ning av

skott

port räk-

ringen på

pris på

dukter

(exklusive

foder­

mjölk)

milj. kg

mjölk och

mejeripro­

dukter

räknat i

mjölk (ex­

klusive fo­

dermjölk)

milj. kg

milj. kg

nåd i

mjölk

milj. kg

mejeri­

smör

inklusive

allm.

mjölkpris­

tillägg

öre/kg

smör1

öre/kg

1938/39 .......... ....

4 326

3 691

635

618

277

194

1948/49 .......... ........ 4 331

4 206

125

5

514

612

1949/50 .......... ........ 4 650

4 274

376

344

556

560

1950/51 .......... ........ 4 547

4 024

523

406

591

542

1951/52 .......... ........ 4 323

3 951

372

512

682

548

1952/53 .......... ........ 4 287

3 897

390

280

699

601

1953/54 .......... ........ 4190

3 892

298

408

665

540

1954/55 .......... ........ 4 117

3 847

270

270

665

540

> Härifrån avgår frakt- och exportkostnader, vilka för närvarande uppgår till drygt 25 öre/kg.

Nämnden övergår härefter till mjölkproduktionen och erinrar om att

densamma 1954 uppvisat en mindre nedgång, varvid särskilt invägningen

i norra Sverige har reducerats rätt betydligt. Vidare har injölkinvägningen

sjunkit i vissa områden kring större konsumtionscentra. I Stockholms län

liar injölkinvägningen från 1953 till 1954 nedgått med närmare 6 procent,

och totalt har invägningen vid de till Mjölkcentralen anslutna mejerierna

sjunkit med ungefär 4 procent. Denna tendens till produktionsminskning

kring konsumtionscentra inger enligt nämnden allvarliga betänkligheter.

En fortsatt utveckling i denna riktning skulle medföra betydligt längre

transportvägar för mjölk med högre kostnader och försämrad kvalitet som

följd.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Förskjutningarna i matfettkonsumtionen mellan smör och margarin har

under senare år tilldragit sig särskilt intresse. Nämnden anför härom föl­

jande.

Efter matfettsransoneringens slopande 1949 skedde en stark ökning av

margarinkonsumtionen, samtidigt som smörkonsumtionen reducerades. År

1953 avstannade emellertid nedgången i smörkonsumtionen och smöret häv­

dade detta år väl sin ställning i den svenska matfettsförsörjningen. Nämnden

anförde våren 1954 i sin skrivelse till Kungl. Maj :t angående de prisregle-

rande åtgärderna för regleringsåret 1954/55, att efter den starka förskjut­

ningen mot ökad margarinkonsumtion mellan 1951 och 1952 en följande

stagnation i förskjutningen under ett år med ökade inkomster för stora

konsumentgrupper i och för sig var förklarlig. Nämnden ansåg, att man

måste vara beredd på att det inhemska avsättningsutrymmet för smör på

längre sikt vid oförändrad prisrelation kunde komma att ytterligare krympa.

Under 1954 har också återigen en ökning av margarinkonsumtionen kunnat

konstateras. År 1953 svarade sålunda smör för 11,8 kilogram eller 48 pro­

cent av den till 24,4 kilogram uppgående konsumtionen per capita av mat­

fett. År 1954 har dess andel sjunkit till 11,4 kilogram eller 47 procent.

I fråga om avsättningsmöjligheterna för smör utomlands anför nämnden

följande.

En väsentlig del av den svenska smörexporten har under det senaste året

gått till Sovjetunionen. Den tidigare för svenskt smör betydelsefulla export­

marknaden Västtyskland har däremot under senare år nästan helt kommit

ur bilden. Den svenska exporten till detta land har hindrats av den höga

tyska smörtullen, och någon överenskommelse om smörexporten till detta

land har icke kunnat nås. Man kan dock framdeles räkna med en viss ök­

ning av den tyska konsumtionen av mjölk och mejeriprodukter och där­

med förbättrade exportmöjligheter till detta land. En viss export har åter

kunnat ske till förkrigstidens traditionella svenska exportmarknad Stor­

britannien. De engelska importpriserna har dock i regel varit lägre än vad

som kunnat erhållas vid export till andra marknader. Det danska export­

priset till Storbritannien uppgår för närvarande till 4,70 svenska kronor

per kilogram. Exportpriset till västeuropeiska kontinentalländer är sam­

tidigt ungefär 50—60 öre per kilogram högre.

Kött

Produk­

tion

milj. kg

Kon­

sumtion

milj. kg

1938/39 ........... ........ 152

153

1948/49 ........... ......... 126

138

1949/50 ........... ......... 131

151

1950/51 ........... ......... 140

158

1951/52 .......... ......... 156

160

1952/53 ........... ........ 141

151

1953/54 ........... ......... 136

153

1954/55 ........... ......... 141

155

Under­

skott

milj. kg

Netto­

import

milj. kg

Försälj­

ningspris

i parti i

Stockholm

på nötkött

(ko kl. I)

öre/kg

Jämförligt

importpris

på nötkött

(exklusive

tull)

öre/kg

1

4

120

100

12

11

211

213

20

24

247

209

18

20

245

208

4

3

289

237

10

10

364

275

17

16

356

295

14

14

*334

*285

1 Avser prisläget den 17 mars 1955.

53

Den svenska köttproduktionen understiger fortfarande den inhemska för­

brukningen. Strävandena att utvidga gödkalvsuppfödningen har hittills icke

lett till mera påtagliga resultat. Denna uppfödning är fortfarande väsentligt

lägre än före kriget, och möjligheter torde finnas att utvidga denna pro­

duktionsgren särskilt på de mindre brukningsdelarna. Importen av kött har

sedan våren 1954 skett från Danmark och Irland, medan införseln från

sydamerikanska länder helt har legat nere. Importpriserna har icke upp­

visat några större förändringar. Den internationella marknaden för kött

är ganska liten, och rätt betydande tillfälliga prisvariationer förekommer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Fläsk

Produk-

Kon-

över-

Netto-

Försälj-

Jämförligt

tion

sumtion

eller un-

export

ningspris

importpris

milj. kg

milj. kg

derskott

( + ) eller

i parti i

på fläsk

milj. kg

-import

Stockholm

(exklusive

(-)

på fläsk

tull)

milj. kg

öre/kg

öre/kg

1938/39 ........ ......... 155

137

+18

+

13

140

95

1948/49 ................. 159

159

0

0

253

321

1949/50 .... ......... 170

174

— 4

— 3

240

334

1950/51 .... ......... 170

178

8

6

282

342

1951/52 ................. 173

170

+

3

0

354

342

1952/53 .... ......... 187

180

+

7

+

9

341

2300

1953/54 .... ......... 190

190

0

+

3

343

2285

1954/55 ....

.......... 200

200

0

3

>365

2285

1 Avser prisläget den 17 mars 1955. — 2 Detta pris är baserat på gällande engelska import­

priser på bacon.

I fråga om fläskproduktionen framhåller nämnden, att den 1954/55 beräk­

nas bli lägre än vad man från början antagit. Den inhemska konsumtionen

har fortsatt att stiga, och de ändrade prisrelationerna mellan kött och fläsk

har medfört en markant förskjutning från kött- till fläskkonsumtion. Den

ökade konsumtionen och den svagare produktionsstegringen har haft till

följd, att våra exportöverskott av fläsk har blivit relativt begränsade. För

att täcka den inhemska försörjningen har fläsk tidvis fått importeras från

Danmark och Finland, samtidigt som mindre kvantiteter har exporterats till

Storbritannien och Västtyskland. Priserna vid export och import har varierat

betydligt men har genomsnittligt legat ungefär vid föregående års nivå.

Ägg

Produk-

Kon-

Över-

Netto-

Svensk

Export-

tion

sumtion

skott

export

äggno-

pris2

milj. kg

milj. kg

milj. kg

milj. kg

tering

öre/kg

öre/kg

1938/39 ........... ................. 61

56

5

5

141

131

1948/49 .......... ................. 75

70

5

2

265

266

1949/50 ........... ................. 83

72

11

12

253

305

1950/51 ........... ................. 83

73

10

10

272

354

1951/52 ........... ................. 80

72

8

8

304

370

1952/53 ........... ................. 81

73

8

8

316

355

1953/54 ........... ................. 82

75

7

7

289

335

1954/55 .......... ................. 84

77

7

7

*290

300

1 Beräknat medelpris enligt jordbrukskalkylen. — 2 Härifrån avgår kostnaderna för uppsam­

ling, emballage och övriga exportkostnader, vilka för närvarande uppskattas till 70 öre/kg.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

Beträffande ägg uppger nämnden, att överskottsproduktionen beräknas

vara i stort sett oförändrad. Exporten har skett huvudsakligen till Västtysk­

land, varvid exportpriserna har sjunkit något. Föregående år räknade man

på vissa håll med att slopandet av äggransoneringen i Storbritannien skulle

öka äggimporten till detta land. Emellertid har den inhemska tillförseln av

ägg på senare tid ökat väsentligt i Storbritannien, och någon utvidgning av

införseln har icke ägt rum.

Sammanfattningsvis konstaterar nämnden, att några större avsättningssvå-

svårigheter för närvarande icke synes föreligga beträffande våra överskott på

jordbruksområdet. Import- och exportpriserna är numera endast obetydligt

högre än före Koreakrigets utbrott, vilket framgår av följande indexserie.

I denna indexserie, som omfattar vete, socker, nötkött, fläsk, smör och ägg,

har sammanvägningen skett med den inhemska förbrukningen av respektive

varuslag som vikter.

1948/49

Import/exportpriser 100

Svenska priser .... 100

Brödsädsregleringen

Om försörjningsläget beträffande brödsäd framhåller jordbruksnämnden,

att övergångslagret av gammal skörd den 1 september 1954 totalt uppgick

till omkring 318 000 ton, varav cirka 211 000 ton vete och 107 000 ton råg.

Härvid har ej medräknats brödsäd som vid denna tidpunkt av Svenska

spannmålsaktiebolaget kontrakterats för export men som då ännu ej ut­

skeppats. Beträffande beredskapslagret anför nämnden vidare.

Enligt de planer, som godkändes av 1954 års riksdag, skulle man -— bort­

sett från ett övergångslager hos kvarnarna av normal omfattning, varmed

man då avsåg cirka 40 000 ton vete och 10 000 ton råg — ha ett beredskaps-

lager av 300 000 ton brödsäd, vilket lager enligt nämndens beslut borde för­

delas på 210 000 ton vete och 90 000 ton råg. Det totala övergångslagret var

sålunda den 1 september 1954 i fråga om vete omkring (210 000 -f- 40 000 -—

211 000 =) 39 000 ton mindre än som ursprungligen beräknats, medan råg­

lagret var omkring (107 000 — 90 000 — 10 000 =) 7 000 ton större än som

avsetts. Bristen i vetelagret berodde på att spannmålsaktiebolaget under

sommaren 1954, för att utnyttja försäljningsmöjligheterna till Västtyskland

inom ramen av gällande handelsavtal, med nämndens bemyndigande sålde

60 000 ton vete till detta land. Redan då kunde man förutsätta, att bered­

skapslagret härigenom skulle komma att understiga vad man från början

avsett. I samband med denna exportförsäljning träffades emellertid en över­

enskommelse av innebörd, att exportförlusten för den överskjutande kvan­

titeten skulle bäras av föreningen Svensk spannmålshandel, som visserligen

då ännu ej konstituerats men vars blivande huvudintressenter godkänt

transaktionen och försäljningsvillkoren. Exporten kan sålunda sägas till en

del ha skett för den nya föreningens räkning och i avräkning på det vänta­

1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56

(prog- (prog­

nos) nos)

104

no

117

in

105

101

103

in

134

144

139

138

140

55

de överskottet av 1954 års skörd. Den kvantitet, för vilken föreningen skulle

svara, har sedermera slutgiltigt fastställts till cirka 39 000 ton.

Med ledning av odlarnas leveranser till och med januari 1955 har salu­

överskottet av 1954 års brödsädsskörd — däri ej inräknat de kvantiteter ut­

säde, som återgår till jordbrukarna — i jordbrukskalkylen beräknats uppgå

till cirka 765 000 ton vete (varav cirka 470 000 ton höstvete och 295 000 ton

vårvete) och 218 000 ton råg eller sammanlagt 983 000 ton brödsäd. Den in­

hemska handelsförmalningen under regleringsåret 1954/55 jämte visst svinn

hos handeln och industrien beräknas sammanlagt uppgå till 515 000 ton vete

och 140 000 ton råg, varför det direkta överskottet av 1954 års brödsäds­

skörd kan uppskattas till omkring 250 000 ton vete och 78 000 ton råg eller

tillsammans 328 000 ton brödsäd. Häri är inräknad den kvantitet på cirka

39 000 ton vete, som — enligt vad nyss anförts — av föreningen Svensk

spannmålshandel skall tillföras beredskapslagret såsom ersättning för den

överkvantitet, som exporterats under sommaren 1954.

Jämfört med den av statistiska centralbyrån verkställda uppskattningen

av 1954 års skörd måste, framhåller nämnden, de kvantiteter, som sålunda

beräknas bli saluförd av odlarna, anses anmärkningsvärt små i förhållande

till totalskörden. Förklaringen härtill torde vara, att jordbrukarna på grund

av brödsädens genom skördeskador nedsatta kvalitet i år utfodrat en betyd­

ligt större del av den egna skörden än som är normalt. Denna hemmautfod­

ring beräknas bli cirka 75 000 ton större än om brödsädsskörden varit av

tillfredsställande kvalitet. Skördeskadorna har framför allt tagit sig uttryck

i att brödsäden lönninältats, vilket berett kvarnarna stora bekymmer. För

att möjliggöra för kvarnarna att upprätthålla sina mjölkvaliteter har vissa

kvantiteter vete och råg av äldre skörd ställts till förfogande från bered­

skapslagret, varjämte kvarnarna bcretts möjlighet att verkställa import i

begränsad omfattning.

I fråga om den erforderliga och möjliga kompletteringen av beredskaps­

lagret samt importen av brödsäd under innevarande år lämnar nämnden

följande redogörelse.

Genom försäljningarna från beredskapslagret har detta nedbringats, så

att det för dagen endast omfattar cirka 162 000 ton, varav 106 000 ton vete

och 56 000 ton råg. Fn fullständig komplettering av beredskapslagret kan

icke lämpligen genomföras under innevarande regleringsår. Enligt nämn­

dens uppfattning bör nämligen beredskapslagret endast omfatta brödsäd

av sådan kvalitet, som ur kvarnsynpunkt är absolut tillfredsställande. Med

anledning härav har nämnden genom direktiv till föreningen Svensk spann­

målshandel — som numera för statens räkning handhar beredskapslagret

och som delar nämndens uppfattning om de krav, som bör ställas på lagret

__avsevärt skärpt kvalitetsfordringarna för den brödsäd, som avses för be­

redskapslagring. På grund av dessa skärpta krav kan komplettering av be­

redskapslagret med brödsäd av 1954 års skörd endast ske i mycket begrän­

sad omfattning. Någon återinläggning av råg torde över huvud taget icke

komma att bli möjlig under innevarande regleringsår. 1 stället kommer eu

del i beredskapslagret ingående råg av sämre kvalitet att utförsäljas för fo­

derändamål. Föreningen har räknat med att den 1 september 1955 skall i

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

56

egentligt beredskapslager finnas omkring 170 000 ton vete och 35 000 ton

råg samt att kvarnarna vid samma tidpunkt skall ha ett övergångslager av

40 000 ton vete och 10 000 ton råg. Sammanlagt kommer lagren av gammal

skörd sålunda att uppgå till 255 000 ton, varav 210 000 ton vete och 45 000

ton råg, vilket är 95 000 ton mindre än vad man siktat till. I förhållande till

ingångslagret den 1 september 1954 kommer lagerminskningen, som väntas

nästan helt falla på rågen, att bli 63 000 ton.

Den import, som av förut angivna skäl hittills har medgivits, omfattar

10 000 ton vete och 35 000 ton råg. Därtill kommer en för specialändamål

(mannagryns- och makaronitillverkning) avsedd import av s. k. Durum-

vete, beräknad till omkring 5 000 ton. Sistnämnda import förekommer re­

gelmässigt, eftersom vete av Durum-typ icke odlas i Sverige.

För beräkning av det överskott, som föreningen Svensk spannmålshandel

har att avsätta under innevarande regleringsår, skall det egentliga överskot­

tet av 1954 års skörd (250 000 ton vete och 78 000 ton råg) ökas dels med

lagerminskningen (1 000 ton vete och 62 000 ton råg), dels med importen

(15 000 ton vete och 35 000 ton råg), överskottet blir sålunda 266 000 ton

vete och 175 000 ton råg eller sammanlagt 441 000 ton brödsäd. Av detta

överskott har intill mitten av mars 1955 på exportmarknaden försålts cirka

152 000 ton vete och 56 000 ton råg. Vidare har inom landet för foderända­

mål (efter denaturering) försålts omkring 15 000 ton vete och 55 000 ton

råg. Föreningen kan sålunda enligt nämnden beräknas ha kvar att avsätta

ett överskott av 99 000 ton vete och 64 000 ton råg. Av vetekvantiteten in­

rymmes cirka 25 000 ton i gällande handelsavtal med Västtyskland, och

nämnden förutsätter, att denna exportmöjlighet helt utnyttjas. Av vete

skulle därefter endast 74 000 ton återstå att avsätta.

Nämnden upplyser i detta sammanhang, att nyssnämnda försäljning av

brödsäd för foderändamål igångsattes redan i slutet av november månad

1954 samt framför allt motiverades av då rådande knapphet på fodersäd och

de i förhållande till brödsädspriserna högt uppdrivna världsmarknadspri­

serna på fodersäd. Nämnden räknar med att foderförsäljningarna kommer

att fortsätta samt att en avsevärd del av det kvarvarande veteöverskottet

och hela det aktuella rågöverskottet kommer att finna avsättning på detta

sätt, såvida icke en sådan omsvängning av världsmarknadspriserna äger

rum, att det blir möjligt att importera fodervaror — i första hand majs,

korn och vetekli — till förhållandevis lägre pris än vad man kan erhålla vid

export av vete och råg.

Vidare upplyser nämnden, att de vid export erhållna priserna har varit

sadana, att föreningen Svensk spannmålshandels bidrag för möjliggörande

av export hittills under innevarande regleringsår utgjort i fråga om vete

mellan 11 och 14 kronor per deciton samt i fråga om råg mellan 7 och 8

kronor per deciton. Bidraget utgör i mitten av mars för vete 12 kronor per

deciton, vartill emellertid enligt särskilt beslut av Svensk spannmålshandel

för närvarande kan komma en ersättning för proteinreglering, som gör att

bidraget kan uppgå till inemot 14 kronor per deciton. Någon rågexport före­

kommer icke för närvarande, men vid sådan export skulle ett bidrag av 10

kronor per deciton vara behövligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

I fråga om tillvägagångssättet vid avsättningen av brödsäd till foderända­

mål anför nämnden.

Föreningen Svensk spannmålshandel har verkställt förtidsinlösen av så­

dana partier vete och råg, som visserligen uppfyller de formella bestämmel­

serna för fullgod vara men trots detta icke lämpligen kan finna avsättning

som kvarnvara genom att diastasen varit för hög och icke stått i normal i e-

lation till halten grodda kärnor. Den sålunda inlösta brödsäden har i sam­

band med denaturering återförsålts till nedsatt pris ■— för vete 38 kronor

och för råg 33 kronor 50 öre per deciton. Dessa priser gäller återförsäljning

till partihandlare exklusive kostnader för emballage och eventuell gröpnmg.

Föreningen har härigenom fått vidkännas en förlust, ungefär motsvarande

det exportbidrag, som tidigare lämnats. Nämnden har även bemyndigat

Svensk spannmålshandel att för utfodringsändamål från beredskapslagret

försälja råg, som icke är lämplig som kvarnvara. För denna försäljning gäl­

ler samma priser och denatureringsföreskrifter, som nyss nämnts.

I föregående års regleringsskrivelse räknade nämnden med att 1954 års

skörd skulle lämna ett exportöverskott av cirka 300 000 ton vete och 100 000

ton råg. Kostnaderna för avsättningen av överskottet av brödsäd uppskatta­

des till sammanlagt omkring 51 miljoner kronor. Nämnden anmäler nu, att

föreningen Svensk spannmålshandel i skrivelse den 10 mars 1955 med för­

slag till prisreglerande åtgärder för regleringsåret 1955/56 m. m. (bilaga 7)

bland annat gjort en beräkning av kostnaderna för den del av föreningens

verksamhet under regleringsåret 1954/55, som skall täckas av förmalnings-

avgiftsmedel. I fråga om denna beräkning anför nämnden bland annat föl­

jande.

Det egentliga överskottet av 1954 års skörd har visserligen blivit mindre

än vad som "från början beräknats, och kostnaderna för avsättningen av

överskottet har per deciton räknat icke blivit högre än vad man väntat. Den

lagerminskning, som med hänsyn till kvaliteten på 1954 års skörd väntas bli

genomförd under innevarande säsong (sammanlagt 63 000 ton), gör dock,

att kostnaderna kan beräknas komma att uppgå till cirka 50 miljoner kro­

nor, d. v. s. praktiskt taget samma belopp, som man från början räknade

med. Det må emellertid observeras, att kostnaderna i stället sedermera kom­

mer att bli förhållandevis mindre den gång bristerna i lagerhållningen kom­

pletteras genom återinläggning i beredskapslagret av svensk brödsäd, efter­

som föreningen undgår avsättningsförlust på den kvantitet, varmed bered­

skapslagret kompletteras.

Av förmalningsavgiftsmedel från de båda åren 1953/54 och 1954/55 be­

räknas omkring' 53 miljoner kronor stå till föreningens förfogande, varför

endast omkring 3 miljoner kronor av dessa medel väntas kunna överföras

till den nyinrättade spannmålshandelns konjunkturutjämningsfond.

Med ledning av kalkylsakkunnigas beräkningar av 1955 års skörd av bröd­

säd synes man kunna räkna med ett överskott utöver det inhemska kon­

sumtionsbehovet av sammanlagt omkring 250 000 ton brödsäd, varav cirka

235 000 ton vete och endast cirka 15 000 ton råg. En del av detta överskott

hör användas för komplettering av beredskapslagret. Såsom tidigare anförts

kan man räkna med att hösten 1955 det sammanlagda övergångslagret av

gammal skörd i beredskapslagcr och hos kvarnindustrien kommer att med

55 000 ton vete och 30 000 ton råg understiga vad man hittills ansett önsk­

värt. Rågöverskottet av 1955 års skörd skulle enligt de gjorda uppskattning-

urna icke ens räcka för att helt komplettera lagret. Eu brist i råglagret kan

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

57

58

emellertid utan olägenhet kompenseras med motsvarande större inlagring

av vete. Om så sker, skulle det överskott, som föreningen har att avsätta un­

der regleringsåret 1955/56, komma att uppgå till endast 165 000 ton vete.

Nämnden erinrar därefter om att den överenskommelse, som träffats mel­

lan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation, i fråga om brödsäd

innebär, att priserna preliminärt höjes med 2 kronor per deciton i förhål­

lande till de sommaren 1954 fastställda riktpriserna. Det definitiva faststäl­

landet av inlösenpriset per den 1 april 1956 skall dock ske först i sommar,

lämpligen omedelbart innan 1955 års skörd börjar saluföras. En ytterligare

justering uppåt av priserna skall därvid kunna komma till stånd, om detta

motiveras av det internationella prisläget och om en dylik justering icke kan

väntas äventyra föreningen Svensk spannmålshandels ekonomi, överens­

kommelsen innebär vidare, att förmalningsavgiften under 1955/56 skall fast­

ställas till oförändrat belopp, d. v. s. 5 kronor per deciton.

De nu preliminärt överenskomna priserna innebär, att inlösenpriset den 1

april 1956 skulle bli för vete 42 kronor och för råg 37 kronor per deciton.

Med utgångspunkt från dessa priser samt under förutsättning av oföränd­

rade världsmarknadspriser kan föreningen Svensk spannmålshandels kost­

nader för avsättning på export av 165 000 ton vete beräknas uppgå till om­

kring 10 kronor per deciton eller sammanlagt 16,5 miljoner kronor. Om

bristen i råglagret ej ersättes med vete, blir exportöverskottet i stället 180 000

ton vete och kostnaderna för avsättningen ökar i så fall till 18 miljoner kro­

nor.

Det är emellertid enligt nämndens uppfattning icke utan vidare givet att ut­

fyllnad av bristen i beredskapslagret helt bör göras under 1955/56. Till

stöd härför anför nämnden följande.

Skulle exempelvis en ökad höstsådd 1955 tyda på att man kan räkna med

en betydligt större skörd år 1956, kan det vara lämpligt att vänta med i vart

fall en del av utfyllnaden till regleringsåret 1956/57. Därest över huvud ta­

get ingen utfyllnad sker, skulle exportöverskottet av 1955 års vete öka till

235 000 ton och förlusten vid export under tidigare angivna förutsättningar

uppgå till 23,5 miljoner kronor. Om vidare världsmarknadspriset sjunker

under den nuvarande nivån, ökar förlusten för föreningen Svensk spannmåls­

handel. Faller exempelvis världsmarknadspriset med 3 kronor per deciton,

kommer förlusten att uppgå till omkring 21,5 miljoner kronor för 165 000 ton,

23,4 miljoner kronor för 180 000 ton och drygt 30,5 miljoner kronor för

235 000 ton. Vidare bör man räkna med möjligheten, att skördeutfallet blir

bättre än vad normkalkylen utvisar. En ökning av skörden med 10 procent

vilket i och för sig icke är otänkbart — innebär, att överskottet av vete

ökar med cirka 85 000 ton och att rågen lämnar ett överskott av 5 000 ton i

stället för det förut beräknade underskottet. Vid export av veteöverskottet

till oförändrat världsmarknadspris skulle enligt detta exempel föreningens

förlust öka med 8,5 miljoner kronor. Om världsmarknadspriset sjunker med

3 kronor per deciton, ökar förlusten med ytterligare 2,5 miljoner kronor,

d. v. s. till drygt 11 miljoner kronor. Rågöverskottet behöver däremot icke

innebära någon förlust, enär ett dylikt lämpligen bör användas för att ut­

fylla bristen i beredskapslagret. Vid en skörd av denna storlek kommer

med all sannolikhet bristen i beredskapslagret av vete att utfyllas och vete­

exporten i motsvarande mån att reduceras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

59

Det för föreningen Svensk spannmålshandel ofördelaktigaste av här skis­

serade sannolika fall — d. v. s. 10 procent ökat skördeutfall och 3 kronor

per deciton sänkta världsmarknadspriser — skulle innebära, att förlusten

skulle uppgå till 34,4 miljoner kronor. Nämnden anmärker emellertid, att

en större sänkning av världsmarknadspriset än med 3 kronor per deciton

givetvis icke kan helt uteslutas.

För täcltande av exportförlusten kommer att till föreningen Svensk spann­

målshandels förfogande stå förmalningsavgiftsmedlen. Utöver tidigare an­

given trolig besparing av 3 miljoner kronor från innevarande regleringsåi

har man att räkna med de avgifter, som inflyter under 1955/56. Med en

avgift av 5 kronor per deciton kan inemot 35 miljoner kronor beräknas in­

flyta. Det sammanlagda beloppet skulle alltså väl räcka till att täcka föi-

lusterna vid det ofördelaktigaste av nyss angivna alternativ. Med normalt

skördeutfall och oförändrade världsmarknadspriser uppstår vissa överskott

av förmalningsavgiftsmedel, som i så fall kommer att överföras till spann-

målshandelns konjunkturutjämningsfond. Nämnden påpekar i detta sam­

manhang, att det — särskilt därest en omläggning av spannmålsregleringen

i enlighet med det av jordbruksprisutredningen framlagda förslaget kommer

att ske — måste anses i högsta grad önskvärt, att en ekonomisk reserv av

betydande storleksordning finnes i konjunkturutjämningsfonden.

Härefter övergår nämnden i sin skrivelse till att behandla frågorna om

kvcilitetsbestämmelser och prisregleringsskalor, finansiering av brödsadsui-

köpen samt prisfallsersättning vid sänkning av prisnivån. Vad gäller först­

nämnda fråga anför nämnden, att föreningen Svensk spannmålshandel an­

sett, att vissa ändringar i nu gällande lcvalitetsbestämmelser och prisregle­

ringsskalor kan vara motiverade. Nämnden anmäler, att frågan härom är un­

der5 utredning och att förslag till eventuella ändringar torde kunna fram­

läggas i god tid, innan 1955 års skörd saluföres.

Vad angår den andra frågan upplyser nämnden, att föreningen Svensk

spannmålshandel i sin skrivelse till nämnden berört handelns och kvarnin­

dustriens svårigheter att till följd av gällande kreditrestriktioner finansiera

spannmålsinköpen, som numera i stort sett koncentreras till några få må­

nader på hösten. Under regleringsåren 1952/53 och 1953/54 medverkade

Svenska spannmålsaktiebolaget i viss omfattning vid denna finansieiing,

varvid bolaget disponerade över statsmedel, som ställts till dess förfogande.

Föreningen har nu hemställt om bemyndigande att, om så skulle visa sig

erforderligt, verkställa finansiering för omhändertagande av 1955 års skörd

på enahanda sätt som tidigare spannmålsaktiebolaget. Några medel utöver

dem, som står till föreningens förfogande genom kredit i riksgäldskontoret,

torde icke erfordras härför. Nämnden har för sin del intet att erinra mot att

föreningen erhåller tillstånd alt utnyttja sina kreditmöjligheter fÖl sådan

finansiering. Formerna härför bör enligt nämnden i dylikt fall fastställas

efter överläggningar mellan nämnden och föreningen.

I sin framställning våren 1954 rörande prisreglerande åtgärder på jord­

Kungl. Maj ds proposition nr 180

60

brukets område under regleringsåret 1954/55 berörde nämnden ingående

de problem, som uppstår vid övergången till nytt regleringsår till följd av

ändring av prisnivån för brödsäd, särskilt såvitt gäller kvarnarnas över-

gångslager. Härom anför nämnden i sin förevarande skrivelse i huvudsak

följande.

Bland annat påpekades i fjolårets skrivelse svårigheterna för kvarnarna

att så tidigt som vid inlösentillfället den 1 april bedöma behovet av brödsäd

till dess ny skörd i erforderlig myckenhet kommer i marknaden. Vidare

framhölls, att i fortsättningen några statsmedel ej står till förfogande för

att lämna kvarnarna prisfallsersättning vid en eventuell sänkning av pris-

nivån. Nämnden förväntade emellertid att den nya föreningen Svensk spann­

målshandel skulle upptaga förhandlingar i frågan med kvarnindustrien.

Nämnden anmäler, att sådana förhandlingar nu har ägt rum, efter det att

föreningen avlåtit sin tidigare omförmälda skrivelse den 10 mars 1955. En­

ligt vad nämnden erfarit, resulterade förhandlingarna i en preliminär över­

enskommelse, som dock vid avgörandet av nämndens skrivelse ännu icke

behandlats av föreningens styrelse. I fråga om överenskommelsens innebörd

anför nämnden i huvudsak följande.

överenskommelsen innebär, att föreningen lämnar kvarnarna ersättning

för sänkningen av prisnivån för 1955 års skörd (d. v. s. skillnaden mellan

inlösenpriset för 1954 och 1955 års skörd) för den del av övergångslagret

av gammal skörd den 31 juli 1955, som överstiger i fråga om vete 12 pro-

cent och i fråga om råg 10 procent av årsförmalningen. Den kvantitet, som

härigenom undantages från ersättning, anses motsvara vad kvarnarna från

den 1 augusti normalt anses behöva av gammal skörd. Att man härvid räk­

nar med proportionsvis mindre kvantitet råg förklaras av att rågen som

iegel börjar marknadsföras något tidigare än vetet, överenskommelsen inne­

bär vidare, att föreningen icke förfogar över av kvarn hembjuden brödsäd

utan hembudsgivarens medgivande före den 15 juli i fråga om vete och den

1 maj i fråga om råg. Intill dessa tidpunkter har hembudsgivaren rätt att

påkalla annullering helt eller delvis av gjorda hembud. Den tidigare tid­

punkten för råg motiveras av att det i år är av särskild betydelse, att de

kvantiteter, som kvarnarna icke behöver, i god tid skall kunna disponeras

för utfodringsändamål.

För sin del har nämnden intet att erinra mot att föreningen på angivet

sätt lämnar kvarnarna prisfallsersättning och att för ändamålet disponeras

inflytande förmalningsavgiftsmedel. I och med att föreningen träffat sådan

uppgörelse med kvarnindustrien bör — såsom redan uttalades i proposi­

tionen 1954: 180 -— föreningen tillföras sådana medel, som i fortsättningen

kan komma att inflyta genom prishöj ningsavgifter, vilka upptages vid en

eventuell höjning av prisnivån. Nämnden framhåller dock, att om en om­

läggning av regleringssystemet genomföres på sätt jordbruksprisutredning­

ens majoritet förordat, det icke torde bli möjligt att uttaga prishöjnings-

avgifter i fortsättningen. I dylikt fall kommer föreningen sålunda icke att

erhålla någon kompensation för de prisfallsersättningar, som lämnas.

I propositionen 1954: 180 anfördes beträffande beredskapskigringen, bland

annat, att denna borde omfatta 300 000 ton brödsäd men att lagret under

vissa förhållanden skulle kunna få minskas intill en bottenkvantitet av

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

61

150 000 ton. Någon ovillkorlig skyldighet att fylla ut beredskapslagret till

normalkvantiteten 300 000 ton borde ej föreligga. I vart fall skulle import

undvikas för utfyllnad av brist i lagret.

Vid sitt bedömande förra året av beredskapslagrets storlek utgick nämn­

den från den förutsättningen, att ett övergångslager hos kvarnarna av 50 000

ton brödsäd utav gammal skörd kunde anses som normalt. Det totala över-

gångslagret borde sålunda vara 350 000 ton. Nämnden upplyser emellertid

nu, att en nyligen verkställd utredning visat, att kvarnarnas normala över­

gångslager snarare är 100 000 ton än 50 000 ton. Med hänsyn härtill och då

beredskapslagret numera, sedan dess handhavande övertagits av föreningen

Svensk spannmålshandel — i motsats till vad tidigare varit fallet - blivit

helt avskilt från övriga lager, har föreningen i sin skrivelse till nämnden

förutsatt, att beredskapslagret i fortsättningen skall begränsas till 250 000

ton, varav 200 000 ton vete och 50 000 ton råg. I fråga om bottenkvantiteten

har föreningen däremot icke ifrågasatt någon ändring av den utav 1954 ars

riksdag godkända kvantiteten, 150 000 ton. Nämnden anser för sin del dock

icke tillräckliga skäl föreligga att nu fatta beslut om en minskning av det

normala beredskapslagret av brödsäd. Emellertid framhåller nämnden, att

den är medveten om att en komplettering upp till denna kvantitet icke blir

möjlig att genomföra under 1955/56 och att sålunda beredskapslagret vid

slutet av sagda regleringsår icke kan väntas bli större än den av föreningen

såsom maximal angivna kvantiteten av 250 000 ton. Härigenom kommer

föreningens beräkningar av kostnadsbehovet för beredskapslagring vilka

nämnden redovisar i avsnittet om anslagsfrågor m. m. — icke att påverkas

under 1955/56. Däremot kommer, när lagerökningen en gång genomföres,

särskilda medel att erfordras för nedskrivning av denna del av lagret till

samma värden, som gäller för det i föreningens beräkningar upptagna be­

redskapslagret.

I fråga om beredskapslagret har vidare uppkommit vissa problem, därige­

nom att nämnden skärpt kvalitetsfordringarna för brödsäd, avsedd för be­

redskapslagring. Härom anför nämnden följande.

Föreningen har hävdat, att skärpningen av kvalitetsfordringarna medför,

att komplettering av beredskapslagret icke kan komma till stånd under in­

nevarande regleringsår, samt att den merförlust för föreningen, som upp­

står till följd härav och på grund av sänkningen av prisnivån på brödsäd

av 1955 års skörd, bör bäras av staten och icke täckas av förmalningsav-

giftsmedcl. Nämnden har däremot ansett sig sakna stöd i 1954 års riksdags­

beslut för att vidtaga ett sådant arrangemang. Denna fråga har emellertid

för föreningen kommit i ett annat läge, sedan nämnden bemyndigat för­

eningen att sälja råg från beredskapslagret till utfodring. Enligt nämnden

kommer nämligen därigenom, under förutsättning att nämndens riktlinjer

följes, staten att taga förlusten för foderförsäljningen. När återinläggning

sedermera kommer till stånd, minskas det överskott, som föreningen behö­

ver avsätta med förlust. Den besparing, som föreningen därigenom kommer

att göra, torde enligt vad nämnden nu kan beräkna helt uppväga den mer­

förlust, föreningen åsamkas genom att komplettering av beredskapslagret

icke kan äga rum under innevarande regleringsår. Med hänsyn härtill bär

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

62

föreningen i samband med de allmänna jordbruksförhandlingarna förklarat

sig avstå från sina tidigare framförda krav och godkänt nämndens ställ­

ningstagande.

Slutligen meddelar nämnden, att den med stöd av Kungl. Maj :ts bemyn­

digande utfärdat direktiv för föreningen Svensk spannmålshandels verksam­

het under regleringsåret 1954/55. Genom dessa direktiv regleras såväl för­

eningens prisreglerande verksamhet som de uppgifter i fråga om bered­

skapslagring in. in., vilka föreningen handhar enligt avtal med nämnden.

Nämnden förutsätter, att direktiven skall kunna bibehållas i stort sett oför­

ändrade under regleringsåret 1955/56. I likhet med föreningen anser näm­

ligen nämnden någon ändring av principerna för regleringssystemet icke

vara erforderlig för nästa regleringsår.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel

Handeln med fodersäd och andra fodermedel, vilken numera ombesörjes

av handelns egna organ, förutsätter jordbruksnämnden skola vara fri även

i fortsättningen. Kvantitativ reglering av utrikeshandeln skall sålunda en­

ligt nämndens mening i regel icke tillgripas. Stöd för den inhemska pris­

nivån på fodersäd m. m. bör i stället åstadkommas med hjälp av införsel-

avgifter i likhet med vad fallet varit under såväl innevarande som närmast

föregående regleringsår. Då försörjningsläget så kräver, bör utförselavgif­

ter få tillämpas, om det inhemska prisläget motiverar detta. Enligt kungö­

relser den 29 oktober 1954 (nr 632) och den 26 november 1954 (nr 665)

med tillämpningsföreskrifter i jordbruksnämndens cirkulär nr 1955: 5 kan

dylika avgifter för närvarande uttagas för havre och korn samt för mjöl av

dessa varor ävensom för blandningar, i vilka varorna i fråga ingår. Någon

utförsel med uttagande av dylika avgifter har emellertid hittills icke före­

kommit.

Beträffande försörj ningsläget i fråga om fodermedel anför nämnden, att

tillgången på inhemsk fodersäd under innevarande regleringsår i motsats

till de båda närmast föregående varit mycket knapp. Fodersädspriserna har

därför stigit avsevärt. Odlarpriset för korn har för den gångna delen av

regleringsåret legat i genomsnitt drygt 2 kronor och för vithavre drygt 6

kronor per deciton över de priser, som man enligt den ursprungliga prog­

noskalkylen räknat med. Med hänsyn till de nu nämnda förhållandena har

införselavgifterna för fodervaror av större betydelse tills vidare slopats utom

för majs, melass och sockersnitsel. Även världsmarknadspriserna har legat

mycket högt. Nämnden upplyser, att importen av fodersäd m. m. därför

hittills varit relativt måttlig. Den har sålunda under tiden den 1 september

1954—den 31 januari 1955 utgjort 27 800 ton majs, 18 700 ton korn, 20 000

ton vetekli, 5 100 ton sorghum samt 11 700 ton inelasserad torkad bet-

massa. Majs importeras huvudsakligen till foder för äggproduktionen. Av

dylik vara håller föreningen Svensk spannmålshandel ett statligt bered-

skapslager om 15 000 ton.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

63

För atl underlätta fodersädsförsörjningen har nyssnämnda förening så­

som tidigare nämnts efter nämndens godkännande beslutat att för foder­

ändamål och efter varornas denaturering enligt givna föreskrifter saluföra

vissa kvantiteter råg och vete, vilka fyller kraven lör inlösen men ändock

icke är fullgod kvarnvara. Försäljningarna från föreningen hade enligt av

nämnden lämnade uppgifter till medio av mars månad uppgått till omkring

55 000 ton råg och 15 000 ton vete. Föreningens pris per deciton vid försälj­

ning till handlare, fritt det magasin, där varan efter denatureringen lagras,

är 38 kronor för vete och 33 kronor 50 öre för råg.

I fråga om kli framhåller nämnden, att den knappa tillgången på foder­

säd har påverkat efterfrågan, vilken hela regleringsåret varit ovanligt stor

och dessutom icke helt kunnat tillgodoses. Priserna har därför stigit starkt.

Förbrukarpriset för svensk vara utgjorde under september månad 1954 i

genomsnitt 36 kronor 50 öre per deciton. Det hade i början av mars 1955 sti­

git till omkring 42 kronor 50 öre. Nämnden uppger vidare, att det lager av

importerat vetekli, som innehades av Svenska spannmålsaktiebolaget undei

förra regleringsåret, var helt slutsålt vid ingången av löpande regleringsåi.

Vad beträffar oljekraftfoder erinrar nämnden om att avsättningen av

svenskproducerat raps- och senapsmjöl i viss utsträckning är tryggad ge­

nom föreskrifter om minimiinblandning vid yrkesmässig tillverkning av

oljekraftfoderblandningar samt andra handelsfoderblandningar. Vidare ut­

tages införselavgift, om import av dylikt oljekraftfoder skulle erfordras. Nu

nämnda anordningar bör enligt nämndens mening bibehållas även undei

regleringsåret 1955/56. Priset på svenskt rapsmjöl och senapsmjöl, vilket

förra regleringsåret intill den 26 augusti 1954 utgjorde 35 kronor per deci­

ton vid försäljning till partihandlare, har från och med nämnda dag höjts

till 38 kronor för rapsmjöl och sänkts till 30 kronor för senapsmjöl. Nämn­

da justering företogs, för att prissättningen närmare skulle ansluta sig till

världsmarknadspriserna. Med hänsyn till dessa har priset för senapsmjöl

den 16 februari 1955 höjts med ytterligare 2 kronor per deciton. Betydande

kvantiteter rapsmjöl och senapsmjöl — omkring 11 000 respektive 8 500 ton

— har hittills sålts för export under innevarande regleringsår.

Importen av oljekraftfoder har under den gångna delen av innevarande

regleringsår varit betydligt större än under motsvarande tid föregående år

(för tiden september—januari 42 000 ton mot 24 000 ton), ökningen är enligt

nämnden en följd av dels stegrad förbrukning, dels den omständigheten att

handelsföretagen i år icke varit i tillfälle att såsom förra året göra inköp

hos Svenska spannmålsaktiebolaget i samband med nedbringandet av bola­

gets lager av dylik vara.

Nämnden erinrar därefter om att enligt avtal mellan nämnden och föi-

eningen Svensk spannmålshandel föreningen hädanefter skall ombesörja

beredskapslagringen av — förutom majs — oljekraftfoder samt att bered-

skapslagret av oljekraftfoder skall utgöra 65 000 ton. Någon ändring av lag-

rcls storlek synes nämnden för närvarande icke böra ske. Föreningens kost­

nader för lagringen skall bäras av staten. Enligt nämndens mening bör föt-

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

64

eningen ha frihet att omsätta lagret, då så synes behövligt, antingen i egen

regi eller genom att med handelsföretagen träffa uppgörelse om önskade

lagerutbyten.

Såsom redan framhållits, bör enligt nämndens mening ej heller i fråga

om oljekraftfoder någon kvantitativ reglering av utrikeshandeln förekom­

ma. Behövligt skydd för priset på svenskt oljekraftfoder — eller önskvärd

reglering av oljekraftfoderpriserna över huvud taget — bör sålunda fort­

sättningsvis liksom nu åstadkommas medelst införselavgifter och avgifter

vid tillverkning av oljekraftfoder inom landet av importerade råvaror. Med

hänsyn till pris- och försörjningsläget uttages för närvarande införselavgift

och tillverkningsavgift endast för oljekraftfoder av raps, rybs och senap

samt (beträffande införselavgift) oljekraftfoderblandningar.

Oljefabrikerna har hittills genom avtal med nämnden garanterats avsätt­

ning för ur svenskt oljeväxtfrö framvunnet oljekraftfoder. Garantien upp-

rätthålles numera på så sätt, att föreningen Svensk spannmålshandel genom

avtal med nämnden åtagit sig att för clearingkassans räkning och risk taga

hand om sådant oljekraftfoder, som oljefabrikerna icke kan avsätta direkt på

den svenska marknaden. En viss bottenkvantitet oljekraftfoder skall dock

vederbörande oljefabrik själv lagra. Till priser, som nämnden bestämmer,

skall föreningen sälja fodret i fråga på den svenska marknaden eller, efter

nämndens bestämmande, exportera uppkommande överskott. Nämnden an­

ser, att den nu nämnda anordningen, med den närmare motivering som an-

föres i avsnittet om oljeväxtregleringen, bör bibehållas under regleringsåret

1955/56.

Nämnden övergår härefter till frågan om fraktbidrag för fodersändningar

till vissa delar av norra Sverige och upplyser, att under regleringsåret 1953/

54 utbetalades i bidrag totalt 1,4 miljoner kronor för sammanlagt 60 553 ton

fodermedel eller i medeltal 2 kronor 31 öre per deciton. Nämnda total­

kvantitet fördelar sig enligt nämnden på 31 363 ton fodersäd, 14 194 ton kli,

4 915 ton oljekraftfoder samt 10 081 ton foderblandningar för fjäderfän och

svin m. fl. Under regleringsåren 1952/53 och 1951/52 var totalkvantiteterna

respektive 67 554 och 65 021 ton samt totalbeloppen 1,5 respektive 1,4 mil­

joner kronor. I fråga om kvantiteternas fördelning på olika delar av norra

Sverige anför nämnden följande.

Enligt särskild undersökning fördelade sig de under tiden september

1952—januari 1953 med bidrag fraktade kvantiteterna med 29,0 procent på

Norrbottens, 34,9 procent på Västerbottens, 19,3 procent på Västernorrlands,

13,1 procent på Jämtlands, 2,3 procent på Kopparbergs, 1,1 procent på

Värmlands samt 0,3 procent på Gävleborgs län. Av totalbeloppet i kronor

faller större andel på de nordligare delarna. Härom föreligger för tillfället

inga andra uppgifter än att sammanlagt 75 procent av beloppet tillfördes

Norrbottens och Västerbottens län under regleringsåret 1953/54.

I detta sammanhang torde en redogörelse få lämnas för lantbruksstyrel-

sens förut omnämnda framställning angående fraktbidragen till norra

Sverige. I framställningen hemställer styrelsen, att åtgärder måtte vidtagas

Kangl. Maj:ts proposition nr 180

65

för en sådan omläggning av det statliga stöd, som nu utgår såsom fraktbi­

drag till norra Sverige vid transport av havre, korn och blandsäd, att mot

dessa bidrag svarande belopp i stället skall få användas inom den av hus­

hållningssällskapen i nämnda område bedrivna upplysnings- och rådgiv­

ningsverksamheten. Till stöd för sin framställning anför styrelsen bland

annat följande.

Växtodlingen i norra Sverige har efter fraktbidragens införande på 1930-

talet utformats mera differentierat, varjämte svin- och fjäderfäproduk­

tionens möjligheter därstädes befunnits vara goda. Det är sålunda numera

möjligt att i stora delar av Norrland åstadkomma en animalieproduktion,

baserad på foderspannmål och ensilage. Det synes därför styrelsen välbe­

tänkt att stimulera den norrländska fodersädsodlingen för att därigenom

skapa bättre betingelser för en mera allsidig produktion, innebärande en

viss övergång från mjölkproduktion till en ökad produktion av kött, fläsk

och ägg. Fraktbidraget för fodersäd, uppskattat till i runt tal 750 000 kro­

nor per år, verkar enligt styrelsens mening närmast hämmande på en dy­

lik utveckling. Medlen i fråga bör i stället användas för åtgärder, som di­

rekt är ägnade att få till stånd en mera allsidig produktionsinriktning och

till att främja driftsrationaliseringen i allmänhet. Rådgivnings- och de-

monstralionsverksamheten på hithörande områden tillhör en av hushåll­

ningssällskapens viktigaste arbetsuppgifter men har på grund av medels­

brist ännu icke fått önskvärd omfattning.

Lantbruks styrelsen har därefter i sin skrivelse angående anslagsäskan-

dena för budgetåret 1955/56 ånyo tagit upp denna fråga i samband med

reservationsanslaget till Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norr­

land m. m. Styrelsen har därvid diskuterat tre olika alternativ för använd­

ningen av nu nämnda bidragsmedel. Härom anför styrelsen bland annat

följande.

Såsom alternativ I har styrelsen tänkt sig ett bibehållande av fraktbidra­

gen till norra Sverige för andra fodermedel än havre, korn och blandsäd,

medan återstående "medel skulle tillföras hushållningssällskapens rådgiv­

nings- och upplysningsverksamhet. Alternativ I är detsamma som utveck­

lats i styrelsens tidigare skrivelse. Enligt alternativ II skall fraktbidrag ut­

gå dels till norra Sverige för andra fodermedel än havre, korn och blandsäd,

dels till vissa begränsade områden i Norrland jämväl för sistnämnda slag-

av fodermedel, överskottsmedlen skall tillföras hushållningssällskapen. En­

ligt alternativ III slutligen skall fraktbidragen helt upphöra och medlen

tillföras hushållningssällskapen.

Lantbruksstyrelsen förordar för sin del alternativ III och föreslår, att de

därvid frigjorda medlen skall upptagas under nyssnämnda bidragsanslag

samt fördelas mellan hushållningssällskapen på så sätt, att varje sällskap

erhåller ett belopp, ungefärligen motsvarande vad som tidigare utgått i

frakthidrag till området.

Jordbruksnämnden, som hland annat i samband med remiss tagit del av

lantbruksstyrelsens framställningar, anför att av dessa framgår, att me­

delarealen per brukningsdel inom Norrbottens och Västerbottens län upp­

går till 4,5 hektar åkerjord samt att bruttoavkastningen per hektar vid går­

dar i motsvarande storleksklass enligt lantbruksstyrelsens jordbrukseko-

5

Ililumij till riksdagens protokoll 19

5f>.

1 samt. Nr ISO

Kungi. Maj.ts proposition nr i80

66

nomiska undersökning uppgår till lägst 1

000 och i medeltal 1 500 kronor.

Enligt föreliggande uppgifter utgjorde fraktbidraget under 1953/54 för de

nämnda länen i genomsnitt omkring 25 kronor per brukningsdel av nyss

angiven medelstorlek. Fraktbidragen har alltså enligt nämndens mening

ringa betydelse som stöd för det norrländska jordbruket. För deras utbe­

talande erfordras dessutom en oproportionerligt vidlyftig administration.

Antalet expeditioner uppgick sålunda under 1953/54 till omkring 5

000.

Nämnden erinrar om att den redan förra året hade planer på att föreslå

en avveckling av ifrågavarande fraktbidrag. Jordbrukets förhandlingsdele­

gation motsatte sig emellertid då en dylik avveckling, varför nämnden icke

lade fram något förslag i frågan i sin regleringsskrivelse våren 1954. Nämn­

den anmäler, att den åter tagit upp frågan vid årets jordbruksförhand­

lingar och att förhandlingsdelegationen ej heller i år har velat gå med på

bidragens fullständiga avveckling. Delegationen har emellertid velat godtaga

ett system, enligt vilket bidrag fortfarande skall utgå till Norrbottens och

Västerbottens län, medan bidragen slopas för övriga områden. Härvid har

emellertid delegationen förutsatt, att dessa senare områden erhåller kom­

pensation genom att belopp av samma storleksordning som lraktbidragen

tillföres områdena för att användas till jordbrukets stödjande på sätt lant-

bruksstyrelsen föreslagit i sin nyssnämnda framställning till Kungl. Maj:t.

Vad delegationen sålunda ansett sig kunna tillstyrka överensstämmer i

flera delar med lantbruksstyrelsens förut omnämnda alternativ II.

Enligt nämndens mening talar starka skäl för lantbruksstyrelsens förslag

enligt alternativ III, och nämnden anför, att den helst såg, att en anordning

i enlighet med detta förslag kom till stånd. Med hänsyn till den ställning till

detta alternativ, som intagits av jordbrukets förhandlingsdelegation och som

motiverats med att bidragen i de två nordligaste länen har medverkat till en

lämplig differentiering av produktionen, har dock nämnden icke velat mot­

sätta sig, att i stället den av delegationen godtagna anordningen genomföres

från och med ingången av regleringsåret 1955/56. Denna anordning innebär

såsom nyss anförts, att bidrag under regleringsåret 1955/56 skall utgå till

huvudsakligen Norrbottens och Västerbottens län, medan bidragen för öv­

riga områden helt slopas. Dessa områden bör i stället tillföras medel, som

till storleksordningen motsvarar de slopade fraktbidragen, att disponeras

enligt lantbruksstyrelsens förslag.

Enligt nu gällande bestämmelser får ett bottenbelopp om 1 krona 25 öre

per deciton av frakten icke gäldas av statsmedel. Därutöver utgår bidraget

med högst 2 kronor 50 öre per deciton. För att det icke skall bli lönande

att sända foder med fraktbidrag till ort, som ligger på nära håll norr om

den gräns, vilken geografiskt avgränsar bidragsområdet, och sedan återföra

fodermedlen med bil eller på annat sätt till ort söder om denna gräns —

d. v. s. till område, för vilket fraktbidrag icke utgår — är det enligt nämn­

den nödvändigt, att bottenbeloppet höjes. En höjning till 2 kronor per de­

citon anser nämnden vara tillräcklig i detta syfte. Fraktbidraget bör vidare

enhgt nämndens mening liksom nu maximeras till 2 kronor 50 öre per de-

Knngl. Maj:ts proposition nr i80

67

citon. Totalkostnaden för fraktbidragen under regleringsåret 1955/56 kan

med utgång från nämndens förslag beräknas till 1 miljon kronor.

Därest bottenbeloppet höjes från 1 krona 25 öre till 2 kronor per deciton,

undandrages vissa belopp de bidragsberättigade områdena, d. v. s. Västerbot­

tens och Norrbottens län. Storleken härav kan icke på förhand med säkerhet

beräknas. Med utgång från 1953/54 års kvantiteter har det sammanlagda be­

loppet för båda länen av nämnden uppskattats till mellan 100 000 och 150 000

kronor. Länen bör enligt nämnden erhålla kompensation härför genom att

hushållningssällskapen framdeles tillföres, vad som sålunda bortfaller. Med­

len bör användas på samma sätt, som nu ifrågasatts för övriga delar av norra

Sverige.

Slutligen erinrar nämnden om att Kungl. Maj :t den 29 september 1950

uppdragit åt nämnden att i samråd med lantbruksstyrelsen företaga över-

syn av 1938 års lag om handeln med fodermedel, vilken ännu ej trätt i kraft.

Nämnden anmäler i sin skrivelse, att en kommitté numera är sysselsatt med

ifrågavarande översyn. Kommittén består av ledamöter och befattningsha­

vare vid de båda ämbetsverken samt dessutom av särskilt tillkallade sak­

kunniga, representerande praktiskt jordbruk, berörda tillverkare- och han-

delsorganisationer samt vetenskapsmän på området. Nämnden räknar med

att ett på denna översyn grundat förslag till lagstiftning från nämnden och

lantbruksstyrelsen skall föreligga klart före utgången av år 1955.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Potatisregleringen

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 november 1954 har jord­

bruksnämnden med Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. träffat

överenskommelse angående inköp och försäljning av potatisstärkelse under

tiden den 1 oktober 1954—den 30 september 1955. Avtalet innebär, bland an­

nat, att föreningen skall inköpa den mängd potatisstärkelse, som framställes

enligt meddelade lillverkningslicenser på högst 300 000 deciton. Enligt 7 §

i avtalet har nämnden åtagit sig — under förutsättning av statsmakternas

godkännande och för det fall att avtalet ej skulle förnyas för tillverknings­

året 1955/56 — att vidtaga eller föranstalta om sådana åtgärder från statens

sida, som bereder föreningen möjlighet att erhålla dels minst 85 kronor 75

öre per deciton för den 1 oktober 1955 inneliggande lager av potatisstärkel­

se, dock med avdrag för 30 000 deciton, dels ersättning för ränte- och lag­

ringskostnader enligt i avtalet angivna grunder för inneliggande lager av

potatisstärkelse med undantag av 30 000 deciton under tre månader från

och med den 1 oktober 1955. De enligt avtalet bestämda utförsäljningspri-

serna på potatisstärkelse inkluderar — förutom föreningens handelsmargi-

ual om 2 kronor 75 öre per deciton — följande avgifter till nämnden, näm­

ligen dels 1 krona per deciton potatisstärkelse, som under avtalsåret försäl-

jes på den inhemska marknaden, vilken avgift nämnden — efter hörande av

föreningen — skall använda till främjande av önskvärda rationaliseringsåt-

68

gärder inom stärkelseindustrien, dels ock 4 kronor 20 öre per deciton under

avtalsåret från stärkelsefabrikanterna inköpt stärkelse, att avsättas till en

särskild clearingkassa enligt föreskrift i Kungl. Maj:ts brev den 12 mars 1954

angående prissättningen på jordbruksprodukter (4 kronor 20 öre per deci­

ton stärkelse motsvarar 3 öre per stärkelseprocent och hektoliter potatis).

Det åligger föreningen att till särskilda redovisningskonton för nämndens

räkning avsätta belopp motsvarande nyssnämnda avgifter. Dessa konton får

disponeras endast efter beslut av nämnden.

Vid bemyndigandet för nämnden att ingå ifrågavarande avtal gjorde Kungl.

Maj :t förbehåll för att den i 7 § i avtalet gjorda utfästelsen skulle vinna

riksdagens godkännande och förklarade Sig vilja framdeles göra framställ­

ning härom till riksdagen. Nämnden hemställer nu, att sådant godkännande

inhämtas.

Nämnden övergår härefter till frågan om tillverkningen av potatisstärkel­

se och potatissprit samt anför därom följande.

För framställning av potatisstärkelse har nämnden för tillverkningsåret

1954/55 utlämnat licenser för tillverkning av sammanlagt cirka 225 000 de­

citon potatisstärkelse. På grund av nedsatt skördeutbyte inom vissa delar

av stärkelsepotatisdistrikten och då fabrikspotatisen innevarande år genom­

gående hållit en synnerligen låg stärkelsehalt, kan man icke räkna med att

under detta år tillverka mer än högst 200 000 deciton stärkelse. För att till­

godose en under året stegrad efterfrågan på stärkelse får man räkna med

att stärkelseföreningens övergångslager kommer att tagas helt i anspråk un­

der regleringsaret. Med hänsyn härtill har nämnden för det kommande re°-

leringsåret utlämnat preliminära tillverkningslicenser för framställning av

cirka 250 000 deciton potatisstärkelse.

Vad angår tillverkning av potatissprit kan nämnas, att Sveriges bränneri-

idkareförening träffat avtal med Aktiebolaget Vin- & spritcentralen om till­

verkning under innevarande regleringsår av sammanlagt 36 miljoner liter

råsprit av normalstyrka. Härutöver tillkommer tillverkning av något mer

än 1 miljon liter sprit vid spritcentralens eget potatisbränneri. Då kampanjen

vid brännerierna ännu icke avslutats, kan nu icke med säkerhet bedömas

om den medgivna sprittillverkningen kommer att i sin helhet kunna fullgöras!

Till grund för prissättningen på potatismjöl och potatissprit skall för in­

nevarande tillverkningsår ligga ett ingångspris av 45 öre per stärkelsepro­

cent och hektoliter (slutpriset blir 48 öre och genomsnittspriset cirka 46

öre). Av detta pris skall emellertid 3 öre per stärkelseprocent och hektoliter

avsättas till en särskild clearingkassa. I fråga om prissättningen för till­

verkningsåret 1955/56 anmäler nämnden, att den med odlarorganisationer-

na överenskommit att för detta år tillämpa samma ingångspris på fabriks-

potatis och enahanda avsättning till clearingkassan. överenskommelsen inne­

bär sålunda, att stärkelsefabriker och brännerier för inköpt potatis skall

betala ett pris av 42 öre per stärkelseprocent och hektoliter med sedvanliga

säsongtillägg. Slutpriset blir 45 öre och genomsnittspriset cirka 43 öre per

stärkelseprocent och hektoliter. Nämnden förutsätter, att det skall ankomma

på nämnden att i samband med övergång till ett nytt system för reglering av

Kangl. Maj:ts proposition nr 180

G9

tillverkningen av stärkelse och potatissprit, varom utredning tör närvaran­ de pågår, fatta beslut om förvaltningen och användningen av de medel, som influtit till clearingkassan.

Nämnden erinrar därefter om att den i sin skrivelse med förslag till reg­ leringsåtgärder på jordbrukets område för regleringsåret 1954/55 anförde, att regleringssystemet för fabrikspotatis, vilket tillämpats sedan början av 1930-talet, numera framstod som otidsenligt och alltför omständligt, samt att nämnden i skrivelsen även framlade ett principförslag till ett nytt och friare system på området. Detta system skulle i sina huvuddrag överens­ stämma med de anordningar, som framkommit för ett flertal andra grenar av jordbruksnäringen. Nämnden redovisade samtidigt i skrivelsen de prin­ cipiella ställningstaganden till förslaget, som gjorts av stärkelseföreningen, bränneriidkareföreningen och Aktiebolaget Vin- & spritcentralen.

Vidare erinrar nämnden om att föredragande departementschefen i pro­ position nr 180 till 1954 års riksdag uttalade, att det nuvarande osmidiga och omständliga systemet enligt hans mening borde omläggas samt att de av nämnden framlagda riktlinjerna i stort sett syntes kunna godtagas. Slut­ lig ställning till frågan borde dock enligt departementschefens mening tagas först sedan nämnden företagit ytterligare utredningar och inkommit till Kungl. Maj:t med ett detaljerat förslag.

Nämnden anmäler därefter, att den — sedan Kungl. Maj :t bemyndigat nämnden att företaga erforderliga utredningar för genomförandet av ett nytt regleringssystem på området — bedrivit utredningsarbetet inom en på nämndens initiativ tillsatt kommitté, vari — förutom företrädare för nämnden — ingår representanter för stärkelseproducenterna, bränneriid- karna, de industriella och privata konsumenterna av potatisstärkelse samt Vin- & spritcentralen. Nämnden upplyser vidare, att det förslag till om­ läggning av fabrikspotatisregleringen, som är under utarbetande inom kom­ mittén, utgår ifrån förutsättningen, att gränsskyddet för potatisprodukterna skall bringas i överensstämmelse med jordbruksprisutredningens förslag. Förslaget innebär enligt nämnden i huvudsak följande.

Den statliga prissättningen på potatis och stärkelse slopas, och ansvaret härför övertages av odlarnas egna organisationer. För att icke överproduk­ tion och desorganisation skall uppstå, bibehålies den nuvarande regeln, att industriell tillverkning av potatisstärkelse endast får äga rum med statligt tillstånd. I samma syfte begränsas fabrikernas mottagningsskyldighet till att gälla potatis från traditionellt fabrikspotatisodlande områden. Som yt­ terligare garanti för prisregleringssystemets funktion fastställes en lägsta och en högsta prisgräns för stärkelsen, vid vilka gränser ändringar i inför­ selavgifterna och andra erforderliga åtgärder skall kunna påkallas.

Fn rationalisering av potatisindustrierna betraktas som nödvändig. För att skaffa medel härtill och till en fond för mötande av förluster i prisreg­ leringsverksamheten bibehålies den innevarande år tillämpade anordningen, enligt vilken visst belopp av den råvarukostnad, som ligger till grund för bestämmandet av priset på stärkelse och potalissprit, innehålles. För ge­ mensamma rationaliserings-, odlings- och prissältningsfrågor in. in. skall inrättas ('It samarbelsorgan för bränneri- och stärkelseföreningarna, beslå­ ende av representanter för föreningarna med eu opartisk ordförande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

70

Nämnden upplyser, att den för sin del i detta sammanhang endast velat

omnämna de preliminära resultaten av nu nämnda utredning. Nämndens

slutliga ståndpunktstagande i frågan kommer att framläggas i nämndens

remissyttrande över jordbruksprisutredningens förslag. För regleringsåret

1955/5G föreslår nämnden, att den hittills tillämpade ordningen skall bibe­

hållas.

Vad försörjningsläget beträffar anför nämnden, att 1954 års potatisskörd,

liksom fallet var beträffande ett flertal andra grödor, till följd av efter-

sommarens och höstens rikliga nederbörd blev rätt väsentligt försämrad

och enligt skördeuppskattningen per den 15 oktober uppgick till endast

cirka 1 540 000 ton. Till jämförelse anför nämnden, att en normalskörd för

potatis beräknas till cirka 1 800 000 ton. Nämnden påpekar emellertid, att

1954 års låga potatisskörd icke berodde enbart på en lägre avkastning utan

även på att potatisarealen från år 1953 minskats med cirka 5 1/2 procent.

Nämnden behandlar därefter import- och prisutvecklingen m. in. för pota­

tis samt anför i huvudsak följande.

Den svaga potatisskörden jämte framkomna farhågor för nedsatt lag-

ringsduglighet hos potatis, som odlats inom regnskadade områden, föran-

ledde redan tidigt på hösten framställningar om import av matpotatis. Som

skäl för behovet av matpotatisimport framhölls bland annat, att konsumen­

ternas krav på högklassig potatis under de senare åren stegrats undan för

undan, vilket tagit sig uttryck i att potatis, tillhörande sortklass I, numera

efterfrågas i långt större utsträckning än tidigare. Den inhemska odlingen

av dessa potatissorter har även ökats. Det fanns anledning antaga, att sär­

skilt den högklassiga potatisen, som är mera mottaglig för siukdomsangreui).

drabbats av regnskado.r.

Av statens priskontrollnämnd under hösten gjorda undersökningar ut­

visade, att matpotatispriserna undergått en avsevärd stegring i jämförelse

med föregående års priser. Priskontrollnämndens undersökning visade vi­

dare, att prisstegringen endast till en mindre del hänförde sig till höjda

producentpriser. I varje fall bedömde jordbruksnämnden och priskontroll-

nämnden höjningen av producentpriserna icke vara större än vad som

kunde anses försvarligt med hänsyn till den låga skörden och ökade kost­

nader för iordningställande av mer eller mindre skadade potatispartier till

fullgod handelsvara. Priskontrollnämnden har därför i första hand påyrkat

åtgärder för att nedbringa de inom potatishandelns olika led tillämpade

handelsmarginalerna till en mera skälig nivå.

För att säkerställa tillgången på matpotatis inom de större konsumtions­

orterna i händelse av en längre köldperiod beslöt jordbruksnämnden medgiva

import av matpotatis från och med den 13 december 1954. I syfte att före­

bygga att potatisimporten skulle medföra en sänkning av de inhemska pro­

ducentpriserna på matpotalis har jordbruksnämnden uttagit en importav­

gift på den importerade potatisen. Importavgiften var från början 4 öre per

kilogram men höjdes från och med den 4 februari 1955 till 5 öre per kilo­

gram. Avgitten jämte gällande tull på matpotatis — 1 öre per kilogram från

och med den 1 januari — har ansetts i stort sett utjämna skillnaden mel­

lan det inhemska producentpriset och importpriset på matpotalis. Importen

som begränsats till potatis av sortklass I, har skett från Danmark, Holland,

Belgien och Frankrike.

Kungl. Maj.ts proposition nr i80

71

Den sedan mitten av februari rådande ihärdiga kylan har utgjort ett avse­

värt hinder för saluförande av svensk matpotatis, och man torde enligt

nämndens mening på säkra grunder kunna utgå från att det utan import

näppeligen hade gått att i full utsträckning tillgodose de större konsum­

tionsorternas behov av matpotatis. Ej heller torde man för sådant fall ha

kunnat undvika en kraftig stegring av potatispriserna.

De av den ihållande kylan föranledda svårigheterna att saluföra den i

stukor lagrade potatisen har även gjort det synnerligen vanskligt att be­

döma, hur mycket matpotatis av fullgod kvalitet som alltjämt finns kvar

hos de svenska potatisodlarna. För att icke försvåra avsättningen av den

inhemska potatis, som beräknas komma i marknaden, när mildare väder­

lek inträder, har jordbruksnämnden från och med den 8 februari 1955

upphört med licensgivning för import av matpotatis. Huruvida det blir nöd­

vändigt att återupptaga importen, kan för närvarande icke bedömas. Med

ledning av hittills utfärdade importlicenser kan man enligt jordbruksnämn­

den räkna med att matpotatisimporten till och med mars månad, då de

längst gällande licenserna utlöper, kommer att uppgå till sammanlagt cirka

30 000 ton.

........................

Sedan jordbruksnämnden i slutet av förra året träffat vissa överenskom­

melser med potatishandelns representanter om tillämpning av vissa högst­

priser på potatis i Stockholm, visade det sig längre fram, att man på denna

väg icke kunde uppnå den åsyftade nedpressningen av potatispriserna.

Jordbruksnämnden har därför den 12 februari 1955 fastställt normalpri­

ser på potatis, som säljes till detaljhandlare och förbrukare i Stockholm

med omnejd.

Slutligen erinrar jordbruksnämnden om att Svensk matpotatiskontroll

under de senaste två åren erhållit ett statligt anslag av 15 000 kronor, vil­

ket belopp enligt beslut av riksdagen skall belasta anslaget för Prisregle-

rande åtgärder på jordbrukets område. Enligt vad nämnden inhämtat, har

lantbruksstyrelsen till Kungl. Maj:t med tillstyrkan överlämnat en av Svensk

matpotatiskontroll gjord framställning om enahanda anslag för nästa reg­

leringsår. Då det är angeläget, att strävandena att få fram en högklassig

svensk matpotatis på allt sätt stödjes, tillstyrker jordbruksnämnden i lik­

het med lantbruksstyrelsen framställningen. Den har ej heller något att

erinra mot att bidraget liksom tidigare får belasta prisregleringsanslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Oljeväxtregleringen

Jordbruksnämnden redogör inledningsvis för den omläggning av statens

garantiåtagande beträffande oljeväxtodlingen, som genomförts från och

med 1954/55, samt för det nu tillämpade prisregleringssystemet. Härom an-

föres följande.

Från och med ingången av regleringsåret 1954/55 har den av riksdagen

under våren 1954 beslutade omläggning av statens garantiåtagande beträf­

fande oljeväxtodlingen, som beskrives i propositionen 1954:180, genom­

förts. Detta innebär, att staten inlöser 80 000 ä 90 000 ton nedtorkad frö­

vara, vilket motsvarar den inhemska marknadens behov. För denna kvan­

titet oljeväxtfrö, som bearbetas av de inhemska oljefabrikerna enligt sär­

skilda avtal mellan jordbruksnämnden och oljefabrikerna, har de sist­

nämnda alt erlägga ett av staten fastställt garantipris (grundpris). Detta

72

pris avpassas, så att det beräknas innefatta ett uppfyllande av statens åta­

gande att garantera en odling, som vid normalskörd ger

120

000

ton torkad

frövara, varav 30 000 å 40 000 ton för export. Med utgång härifrån fast­

ställde Kungl. Maj :t i fråga om oljeväxtfrö av 1954 års skörd genom be­

slut den 24 juli 1953 och den 12 mars 1954 följande grundpriser: höstraps

85 öre, höstrybs 83 öre, vårraps 75 öre, vårrybs 73 öre och vitsenap 60 öre,

allt per kilogram för vara av normalkvalitet. Enligt överenskommelse med

odlarna erhåller dessa ifråga om frö av normalkvalitet för höstraps och

höstrybs ett 10 öre, för vårraps och vårrybs ett 8 öre samt för vitsenap ett

6 öre per kilogram lägre pris än det, som betalas av oljefabrikerna. För frö

av annan kvalitet än normalkvalitet verkslälles prisreglering med tillägg

eller avdrag enligt tidigare tillämpade normer vid leverans såväl av frö från

odlare till torkeri som av nedtorkat frö från torkeri (lageranläggning) till

oljefabrik eller till köpare i utlandet. De överskottsmedel, som uppstår ge­

nom differensen mellan grundpriset och odlarpriset, tillföres Sveriges olje-

växtintressenter, förening u. p. a., för att användas till att täcka eventuellt

uppkommande förluster på exportverksamheten. Någon efterbetalning till

odlarna skall ej ske. Därest de avsatta medlen mer än förslår till täckande

av exportförlusten med avseende å 1954 års skörd, tillföres överskottsmed­

len oljeväxtodlingens konjunkturutjämningsfond. Under avsnittet om fett-

varuregleringen lämnar jordbruksnämnden en närmare redogörelse för den

hittills verkställda exportens omfattning och ekonomiska resultat.

I enlighet med vad som beslutats av 1954 års riksdag har från och med

ingången av regleringsåret 1954/55 exportverksamheten beträffande olje­

växtfrö handhafts av föreningen Svensk spannmålshandel. Exporten av

olja, framvunnen ur inhemskt oljeväxtfrö, har skötts av respektive oljefa-

briker. Exportverksamheten har bedrivits i samråd med en delegation be­

stående av en representant för envar av jordbruksnämnden, Svensk spann­

målshandel och Sveriges oljeväxtintressenter.

Vad förut sagts beträffande begränsningen av statens garantiåtagande

gentemot odlarna har icke ägt tillämpning på oljelin. För oljelin av 1954

års skörd lämnar staten nämligen alltjämt, oberoende av avsättningsför-

hållandena, en fullständig prisgaranti. Odlarpriset uppgår för oljelinet till

65 öre per kilogram frö av normalkvalitet. För oljelinfrö av annan kvalitet

ån normalkvalitet verkställes prisreglering efter tidigare tillämpade normer.

I förhållande till 1953 års skörd innebär det nu gällande odlarpriset en

sänkning med 15 öre per kilogram.

I det följande berör jordbruksnämnden spörsmålet om en omläggning av

prisregleringen och kvalitetsbestämmelserna för oljeväxtfrö. Den erinrar

därvid först om att prisreglering för närvarande beträffande de kvantiteter

oljeväxtfrö, som säljes till oljefabrikerna, sker med hänsyn till vattenhalt

och renhet. I fråga om oljeväxtfrö, som exporteras, äger prisjustering rum

med hänsyn till såväl vattenhalt och renhet som fetthalt. Fetthaltsbestäm-

ning har sålunda hittills tillämpats endast för de jämförelsevis begränsade

myckenheter frö, som har exporterats. Det har emellertid länge varit elt

önskemål att komma fram till ett i praktiken genomförbart, tillfredsstäl­

lande system med individuell fetthaltsbestämning och därtill ansluten pris­

reglering till odlare respektive oljefabrik. Mot denna bakgrund uppdrog Sve-

riges oljeväxtodlares centralförening på sin tid åt Sveriges utsädesförening

i Svalöv att söka utarbeta lämplig metod för ändamålet. En utredning har

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO

73

numera verkställts av utsädesföreningen, som framlagt resultatet därav i en den 21 augusti 1954 dagtecknad promemoria.

Av den föreliggande utredningen framgår enligt jordbruksnämndens me­ ning otvetydigt, att en omläggning av prisregleringen är starkt motiverad med hänsyn till den stora variationen i fetthalten. Härom anför jordbruks­ nämnden i huvudsak följande.

Särskild uppmärksamhet har under utredningens gång ägnats frågan om i vad mån odlarna kan vidtaga åtgärder i syfte att påverka fetthalten hos oljeväxtfröerna. Härvid har man ansett sig kunna konstatera, att valet av skördetid, sortvalet och gödslingen är faktorer av särskilt stor betydelse i sammanhanget. En på rot skördetröskad vara har visat sig ha högre fetthalt än en vara, som tröskats efter lufttorkning. Den ärftliga variationen i fett­ halt har vidare visat sig vara avsevärd, varjämte ett negativt samband synes finnas med kvävegödsling. Såtidens, radavståndets och utsädesmängdens in­ flytande på fetthalten är ännu icke fullt klarlagt. Någon minskning av fett­ halten i fröet under torkningsproceduren förefaller vid de i praktiken nor­ malt förekommande temperaturerna icke vara att räkna med. Enligt vad utredningen ger vid handen skulle någon risk för förändring av fetthalten under varans lagring icke heller föreligga, förutsatt att vattenhalten i den lagrade frövaran är tillräckligt låg.

För att nedbringa kostnaderna för analysverksamheten föreslår utsädes­ föreningen, att den nuvarande ordningen med renhetsanalys slopas. Möjlig­ heterna för den enskilde odlaren att påverka renheten förefaller föreningen ytterst ringa. Den nuvarande prisregleringen efter vattenhalt anser utsädes­ föreningen däremot böra bibehållas. Om ingen prisreglering efter vatten­ halt ägde rum och odlarna alltså fick lika mycket betalt för frövaran vare sig denna levererades med hög eller låg vattenhalt, skulle det enligt utred­ ningen ligga nära till hands att befara, att odlarna med hänsyn till storm­ risken lät skördetröska grödan så tidigt som möjligt, varvid vattenhalten r fröet skulle kunna bli så hög som 30 å 40 procent.

Även om sålunda en metod för fetthaltsbestämningen nu har utarbetats, vilken väntas uppfylla de uppställda kraven, anser emellertid utsädesför­ eningen, att man ännu ej utan ytterligare undersökningar bör tillämpa den­ samma allmänt. Metoden bör först prövas i praktiken på begränsade områ­ den, innan en övergång till individuell fetthaltsbestämning av oljeväxtfrö­ erna över hela linjen kan förordas. En sådan övergång anses möjlig beträf­ fande 1956 års oljeväxtskörd. Avsikten är att under innevarande år utföra individuell fetthaltsbestämning i fråga om oljeväxtfröer från vissa delar av landet och på basis härav beräkna, hur priserna skulle påverkas vid ett ge­ nomförande av systemet.

Vidare återstår att utarbeta två prisregleringsskalor, en för bestämmande av det pris, som skall utgå till odlarna, och en för bestämmande av det pris, som oljefabrikerna skall betala. Behovet av två olika skalor sammanhänger med att odlarna levererar vara, som prisreglerats på basis av 18 procent vattenhalt, varemot oljefabrikerna köper nedtorkat oljcväxtfrö, d. v. s. frö, som håller 7—8 procent vattenhalt. Arbetet med konstruktionen av dessa skalor pågår.

Det är här jämte nödvändigt för de frökontrollanstaltcr och kemiska sta­ tioner, som skall handha analyscringen, all anskaifa viss teknisk utrustning.

Vid diskussioner mellan å ena sidan odlarorganisationerna och a andra sidan oljefabrikerna bar från fabrikernas sida framkommit önskemål om alt komplettera feltbalts- och vattenlialtsanalyserna med en bestämning av

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

74

halten fria fettsyror i fröet. Även denna fråga kommer utsädesföreningen

att taga upp till undersökning.

Jordbruksnämnden framhåller, att den för sin del helst hade sett, att man

redan vid ingången av regleringsåret 1955/56 kunnat i full utsträckning

övergå till prisreglering efter fetthalt. Härigenom skulle stora fördelar re­

dan nu ha kunnat vinnas. Jordbruksnämnden framhåller framför allt, att

man med det nya systemet i högre grad än tidigare bör kunna få en ända­

målsenlig inriktning av oljeväxtodlingen. Vidare skulle en prisreglering ef­

ter fetthalt möjliggöra ett inlemmande av de inhemska vegetabiliska oljorna

i det nuvarande fettvaruregleringssystemet, varefter clearingkassan för fett-

varor kunde avvecklas. Det påpekas, att det i sakens nuvarande läge blir

nödvändigt att under ytterligare ett år fortsätta med att avtalsvägen reglera

oljetabrikernas befattning med oljeväxtskörden och att bibehålla clearing­

kassan för fettvaror såsom instrument för avräkningarna med oljefabriker-

na beträffande såväl det frö, vilket bearbetas för den svenska marknadens

behov, som det frö, vilket kommer till användning vid framställning av olja

för export.

Vid tillverkningen av olja ur inhemskt oljeväxtfrö har samtidigt fram-

vunna fodermedel försålts av oljefabrikerna, i första hand direkt till foder-

medelshandlare. I den mån avsättning ej har kunnat vinnas hos dessa hand­

lare, har tidigare inlösen av fodret skett av Svenska spannmålsaktiebolaget

till den del kvantiteterna har överstigit vad som ansetts böra lagras hos

fabrikerna. Sedan spannmålsbolagets befattning med regleringen i fråga om

fodermedel har upphört, övertages uppkomna överskottskvantiteter foder

av föreningen Svensk spannmålshandel enligt ett med jordbruksnämnden

den 20 september 1954 träffat specialavtal. Föreningen har härvid bland

annat åtagit sig att för clearingkassans räkning och på dennas risk låta

lagra fodret och sälja detsamma på den svenska marknaden till av jord­

bruksnämnden fastställda priser ävensom att till utlandet exportera even­

tuellt uppkommande överskott till de priser och på de villkor i övrigt, som

jordbruksnämnden för varje sådant fall bestämmer.

Jordbruksnämnden lämnar därefter vissa uppgifter om skörden av olje­

växtfrö samt redogör för överläggningar rörande priserna på oljeväxtfrö.

Vad först angår skörden anföres, att den besådda arealen höstraps och höst-

rybs enligt en i oktober 1954 företagen arealinventering uppgår till inemot

70 000 respektive 23 000 hektar. Detta innebär i förhållande till närmast

föregående år en arealökning av respektive cirka 16 och 15 procent. År

1954, som kännetecknades av ovanligt liten utvintring, blev skörden av höst­

raps och höstrybs sammanlagt cirka 140 000 ton, räknat i nedtorkad frö­

vara. Enligt kalkylsakkunnigas beräkningar skulle 1955 års skörd av höst­

sådda oljeväxter under förutsättning av normal utvintring ge cirka 134 000

ton frö med 18 procent vattenhalt, mot vilken myckenhet svarar cirka

118 000 ton nedtorkat frö.

Vad beträffar priserna på höstsådda oljeväxter av 1955 års skörd anför

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

75

jordbruksnämnden, att den i juni 1954 förde underhandlingar härom med representanter för Sveriges oljeväxtodlares centralförening. Beträffande des­ sa och senare överläggningar lämnas följande redogörelse.

Från odlarnas sida föreslogs vid överläggningarna i juni 1954 en helt oförändrad prissättning i förhållande till 1954 års skörd. Underhandingarna ledde icke till något slutgiltigt resultat. Efter det att överenskommelse träf­ fats med jordbrukets förhandlingsdelegation om brödsädspriserna, upptogs förnyade överläggningar med oljeväxtodlarna. Man enades därvid om att så­ vitt angår de kvantiteter, som förbrukas inom landet, för 1955 års skörd bibehålla priset för höstraps vid 85 öre per kilogram och sänka priset för höstrybs med 1 öre per kilogram till 82 öre. Självkostnadspriset för olja av höstraps och höstrybs blev då detsamma vid oförändrade priser på foder­ mjölet. Beträffande de effektiva odlarpriserna ansågs en sänkning av 2 öre per kilogram — till 73 öre för höstraps och 71 öre för höstrybs — befogad med hänsyn till bland annat samtidigt föreslagen prissänkning för brödsäd. Att sänkningen ej gjordes större, berodde på att förlusten bedömdes bli mindre vid export av raps och rybs än vid export av brödsäd, överenskom­ melsen innebar vidare, att de effektiva odlarpriserna skulle gälla utan rätt till efterbetalning.

Nu nämnda överenskommelse om oljeväxtpriserna godkändes av jordbru­ kets förhandlingsdelegation, varefter jordbruksnämnden hos Kungl. Maj :t den 20 juli 1954 hemställde om att såsom riktpriser i fråga om höstsådda oljeväxter av 1955 års skörd i vad avser den kvantitet, som kan avsättas för inhemsk konsumtion, få fastställda de priser och villkor, om vilka så­ lunda överenskommelse träffats. Härvid förutsattes, att riktpriserna skulle kunna bli föremål för justeringar i samband med de allmänna prisförhand­ lingarna under 1955, såvida priserna för andra jordbruksprodukter då kom- me att ändras. Kungl. Maj :t beslöt i ärendet den 30 juli 1954 i överensstäm­ melse med jordbruksnämndens hemställan.

Någon ändring av de sålunda fastställda priserna på höstsådda oljeväxter av 1955 års skörd synes enligt jordbruksnämndens mening nu icke påkal­ lad. Såsom tidigare framgått av punkt 3 i prisöverenskommelsen för 1955/ 56 skall emellertid'definitiva priser på oljeväxtfröer av 1955 års skörd fast­ ställas först sommaren 1955.

Vid sammanträde den 9 februari 1955 mellan jordbruksnämnden och re­ presentanter för oljeväxtodlarna behandlades prissättningen i fråga om vår­ raps, vårrybs och vitsenap, som sås våren 1955. Därvid träffades en preli­ minär uppgörelse om tillämpning av samma system för prissättningen, som gäller för höstraps och höstrybs av 1955 års skörd. Priserna till oljefabrik skall enligt denna överenskommelse bli för vårraps 76 öre, för vårrybs 73 öre och för vitsenap 60 öre per kilogram, samtidigt som odlarna skall er­ hålla respektive 67, 65 och 54 öre per kilogram. Överenskommelsen innebär oförändrade priser utom i fråga om fabrikspriset på vårraps, som höjes med 1 öre per kilogram för att nå överensstämmelse mellan självkostnaderna för olja av vårraps och av vårrybs.

Jordbruksnämnden anför vidare, all det med avseende å oljelinfrö vid samma tillfälle överenskommits om en höjning med 2 öre per kilogram i förhållande till priset på 1954 års skörd eller till 67 öre per kilogram. Denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

76

höjning har icke beaktats i jordbrukskalkylen, vilken slutjusterats före nn

omnämnda sammanträde. Enligt överenskommelsen skall i övrigt beträf-,

fande oljelinfrö och spånadslinfrö gälla samma bestämmelser om total ga­

ranti som tidigare.

Enligt jordbruksnämnden har den preliminära uppgörelsen sedermera bi­

trätts av jordbrukets förhandlingsdelegation. Slutligt ställningstagande till

priserna på de vårsådda oljeväxterna torde emellertid, under hänvisning till

nyssnämnda punkt 3 i prisöverenskommelsen, böra få anstå till sommaren

1955.

Slutligen erinrar jordbruksnämnden om att i propositionen nr 180 till

1954 års riksdag anfördes, att den s. k. spannmålskommittén bland annat

övervägt ett överförande på föreningen Svensk spannmålshandel också av

den verksamhet, som bedrives av Sveriges oljeväxtintressenter. Kommittén

stannade vid att föreslå, att föreningen Svensk spannmålshandels befattning

med oljeväxtfröer tills vidare skulle begränsas till att avse exporten. Enligt

nämndens uppfattning torde tiden ännu icke vara mogen för ett definitivt

ställningstagande i frågan om huruvida föreningen Svensk spannmålshandel

bör övertaga oljeväxtintressentföreningens uppgifter eller ej.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Fettvaruregleringen

Inledningsvis erinrar jordbruksnämnden om att det av 1953 års riksdag

tillstyrkta systemet för fettvaruregleringen, avseende fortsatt skydd för

smörproduktionen och oljeväxtodlingen, varit i tillämpning under den tid,

som förflutit sedan närmast föregående jordbruksregleringsskrivelse av­

läts. Nämnden erinrar också om att de grundläggande bestämmelserna för

regleringen återfinnes i förordningen 1953:395 (ändrad 1954:306) och

kungörelsen 1953:578 (ändrad 1953:637 och 1954:461), samt anför om

det nu tillämpade regleringssystemet i huvudsak följande.

Införsel till riket av i särskild bilaga till kungörelsen 1953: 578 upptagna

fettråvaror, fettämnen och fettsyror samt färdigvaror, bestående av eller

innehållande mera väsentlig tillsats av fett, får i princip icke ske utan sär­

skilt tillstånd. Sådant meddelas av nämnden. Rätten till import av fettrå­

varor och fettämnen med vissa undantag samt av margarin och vissa bak­

hjälpmedel har nämnden med stöd av givet bemyndigande delegerat till

Svensk fettimport, ekonomisk förening, i vilken ingår representanter för be­

rörda intressegrupper. I anvisningar till föreningen har nämnden föreskri­

vit, att de inhemska oljefabrikerna skall äga rätt till självständig import av

fettråvaror. Såvitt angår den svenska marknadens behov skall denna im­

porträtt dock icke avse sådana slag av oljeväxtfröer, som odlas inom riket,

och ej heller olja ur dylika fröer.

Med vissa undantag utgår vid införseln av de av fettvaruregleringen be­

rörda varuslagen en enhetlig regleringsavgift. För oljor och fetter, som

framvinnes ur inhemskt oljeväxtfrö, tillämpas liksom tidigare ett system

med clearingpriser, vilka i princip motsvarar världsmarknadspriserna med

tillägg av regleringsavgiften. Det inhemska slakterifettet är ej belastat med

någon avgift. Prisbildningen på denna vara är fri men påverkas givetvis av

regleringsanordningarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

77

I fråga om sådana importerade fettvaror, som inom i nyssnämnda kun­

görelse särskilt angivna kategorier av rörelser använts till icke matnyttigt

ändamål eller som återutförts, lämnas i viss utsträckning s. k. regleringsbi-

drag. Bidragen utgår därvid i flertalet fall med 95 och i vissa fall med 100

procent av regleringsavgiften. Efter samma regler lämnas regleringsbidrag

i fråga om inhemska oljor och fetter. Vad beträffar inhemskt slakterifett

kan dock regleringsbidrag erhållas vid export endast då fettet ingått i annan

vara, som exporteras. Företag, som bedriver sådan verksamhet, att bidrags-

rätt kan komma i fråga och som önskar komma i åtnjutande av bidrag, har

att göra anmälan därom till nämnden.

Kretsen bidragsberättigade rörelser har under året något utvidgats. Så­

lunda har järn- och stålverk, gjuterier, mekaniska verkstäder, varv och tex­

tilfabriker upptagits i den bidragsberättigade kategorien rörelser. Vidare har

den grupp varor utökats, för vilken 100-procentigt bidrag medgivits. För fett­

varor, vilka använts vid tillverkning av penicillin, streptomycin och anti­

biotika, skall sålunda numera 100-procentigt bidrag erhållas.

Beträffande den inhemska försäljningen av och priset på margarin anför

jordbruksnämnden följande.

Den inhemska försäljningen av margarin har under 1954 uppgått till nära

96 000 ton, vilket innebär en ökning med cirka 4 procent jämfört med de

båda närmast föregående åren. Förbrukningen av fett och oljor för marga­

rintillverkning var 1954 cirka 29 800 ton kokosolja, 17 500 ton valolja,

25 000 ton inhemsk raps- och senapsolja samt 6 600 ton svenskt slakterifett.

Priset i detaljhandeln på hushållsmargarin var under året 3 kronor 85 öre

per kilogram.

Vad därefter angår marknadsutvecklingen på fettvaruområdet och regle­

ring savgifterna lämnar jordbruksnämnden följande redogörelse.

Efter det att verkningarna av Koreakrisen på den internationella mark­

naden upphört, har viss stabilitet i prisutvecklingen på detta område kun­

nat förmärkas. Vanligen har man under de senare åren kunnat inregistrera

en topp i prisnivån på förvåren och en fallande tendens under sommaren

och vintern. Den uppgång i prisnivån, som man med utgångspunkt härifrån

kunnat förvänta under februari och mars månader innevarande år, har emel­

lertid helt uteblivit. I stället har den fallande trenden fortsatt och lett till

att priserna på vegetabiliska fetter för närvarande är de lägsta, som noterats

under senare år. Några konkreta exempel kan nämnas till belysning härav.

Kokosolja betingade sålunda ett pris i mars månad 1954 av cirka 1 krona

90 öre och har sedan dess successivt fallit, så att priset för närvarande är

1 krona 26 öre. Beträffande prisutvecklingen på jordnötsolja kan nämnas,

att denna vara omkring den 1 februari 1954 låg vid 2 kronor 35 öre. För

närvarande utbjudes varan på världsmarknaden till 1 krona 40 öre. Den

enda fettvara av de egentliga margarinråvarorna, som i viss mån haft en

avvikande prisutveckling, är valoljan. Beträffande denna har prisfallet un­

der året varit svagare. I fråga om exportpriserna på den svenska rapsoljan

kan nämnas, att priset nådde en topp med 1 krona 85 öre i början av mars

månad 1954, varefter priset successivt fallit. De sista försäljningarna ligger

vid 1 krona 50 öre. I dagens marknadsläge torde det icke vara möjligt att

uppnå detta pris.

Variationerna i den regleringsavgift, som uttages vid import av fettvaror,

bestämmes av prisrörelserna på världsmarknaden. Regleringsavgiften upp­

gick den 1 januari 1954 til! 1 krona 35 öre, den 1 april 1954 till 1 krona 31

öre, den 1 juli 1954 till 1 krona 45 öre, den 1 oktober 1954 till 1 krona 51

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

öre och den 1 januari 1955 till 1 krona 52 öre. För närvarande är avgiften

1 krona 55 öre, vilket är den högsta avgift, som hittills uttagits. Enligt

kungörelsen 1953: 578 skall regleringsavgiften utgå med belopp, som nämn­

den bestämmer, dock högst med 2 kronor för kilogram fett, olja eller fett­

syra.

Beträffande ordningen för erläggandet av regleringsavgiften har under det

sistlidna året viss ändring i tidigare föreskrifter vidtagits. Förut skulle så­

lunda regleringsavgiften erläggas kontant, i regel före införseln av varan.

Efter framställning av industrien kan numera mot ställande av säkerhet

visst anstånd medgivas med erläggandet av regleringsavgift.

Jordbruksnämnden framhåller, att den besvärligaste delen av fettvaru-

regleringen har — vilket också fettvarukommittén förutsatt — visat sig

vara fastställandet och utbetalningen av regleringsbidrag. Ett mycket stort

antal företagare, tillhörande skiftande verksamhetsgrupper, förbrukar fett-

varor för sådant ändamål, att de äger rätt till regleringsbidrag. Detta är

givetvis ägnat att skapa vissa kontrollsvårigheter. Systemet med utbetal­

ning av regleringsbidrag kompliceras ytterligare av att bidrag utgår även

vid förbrukning av inhemskt slakterifett. Syftet med utbetalning av regle­

ringsbidrag i sistnämnda fall är att avlyfta den prisfördyring på det in­

hemska slakterifettet, som uppstår genom att regleringsavgift uttages vid

import av fettvaror. Av kontrolltekniska skäl kan man emellertid icke

utan stora olägenheter medge regleringsbidrag av olika storlek på skilda

slag av fettämnen. Härav följer, att man vid förbrukning av inhemskt slak­

terifett måste utbetala regleringsbidrag med samma belopp som vid för­

brukning av importfett. Beträffande de svårigheter för slakterifettet, som

uppkommit under det gångna året anför nämnden följande.

I enlighet med Kungl. Maj :ts tidigare beslut i ärendet har reglerings-

bidraget alltsedan den 1 oktober 1953 utgjort 95 procent av regleringsav­

giften. Utvecklingen under den gångna tiden har emellertid visat, att det

inhemska slakterifettet icke kunnat hållas vid en prisnivå motsvarande

världsmarknadspriset, ökat med regleringsavgiften. Särskilt under våren

och sommaren 1954 var den inhemska prisnivån på s. k. tekniskt slakteri­

fett mycket låg. Detta medförde, att de industrier, som i sin fabrikation

använde inhemskt slakterifett för annat än matnyttigt ändamål, kom att

åtnjuta en icke oväsentlig subvention av råvarukostnaderna. För att söka

råda bot på dessa icke tillfredsställande förhållanden vidtog nämnden un­

der hösten 1954 vissa åtgärder. Sålunda lämnades föreningen Svensk kött­

handel möjlighet att med anlitande av till föreningens förfogande stående

medel genomföra export av på den inhemska prisbildningen tryckande över­

skott av slakterifett. Nämnden föreskrev vidare, att regleringsbidrag icke

skulle utgå vid förbrukning av tekniskt slakterifett med mindre förbruka­

ren inköpt varan till ett pris, som med minst 20 öre översteg vid inköps­

tillfället gällande regleringsavgift. De sålunda vidtagna åtgärderna har med­

verkat till en bättre balans mellan de inhemska priserna på svenskt slak­

terifett och importprisnivån.

De nuvarande bestämmelserna om kontrollen av de bidragsberättigade

företagens rapporter om förbrukningen av fettvaror för annat än matnyt­

tigt ändamål har jordbruksnämnden funnit mindre ändamålsenliga. Nämn­

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

79

den anför, att den vid kontrollen av dessa rapporter, som ligger till grund för utbetalning av regleringsbidrag till företagen, har att i första hand lita till granskning av respektive företags bokföring. Denna kontroll tillgår främst på så sätt, att man avstämmer företagens rapporterade inköp och förbrukning av fettvaror mot föreliggande inköpsfakturor samt mot före­ tagens försäljningsfakturor beträffande sådana produkter, vari det bidrags- berättigade fettet ingått. Det har under den gångna tiden konstaterats fall,, då företedda fakturor över inköp och försäljningar icke överensstämt med vad som i verkligheten skett. För att hindra att mindre nogräknade före­ tag sålunda utnyttjar regleringsanordningarna för att komma i åtnjutande av oberättigade regleringsbidrag, anser nämnden det nödvändigt att hos den uppgivne leverantören respektive avnämaren kontrollera, att de fakturerade kvantiteterna överensstämmer med vad som faktiskt inköpts och försålts.

Enligt nuvarande bestämmelser äger dock jordbruksnämnden icke rätt att verkställa kontroll hos eller kräva rapporter från annat än sådant före­ tag, som är skyldigt att erlägga regleringsavgift. Nämnden har sålunda icke rätt att i efterhand kontrollera bidragsberättigat företag än mindre att företaga kontroll hos sådant företags leverantör respektive avnämare, såvitt företag av nämnt slag icke är avgiftspliktigt. Enligt nämndens mening är en sådan ordning ytterst otillfredsställande, enär härigenom kontrollen över regleringen försvagas. Nämnden understryker i detta sammanhang, att regleringsbidraget ofta uppgår till belopp, motsvarande den förbrukade va­ rans egenvärde och ibland till och med överstiger detta. Under ett budget­ år utbetalar nämnden sammanlagt cirka 27 miljoner kronor i reglerings­ bidrag, svinnersättning och återbäring av regleringsavgift.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer jordbruksnämn­ den om sådan ändring av nu gällande regleringsförfattning på detta områ­ de, att bidragsberättigat företag ävensom leverantör och avnämare till så­ dant företag beträffande kontroll- och rapportskyldighet i princip jämstäl- les med avgiftspliktigt företag. Avsikten är icke, att leverantör respektive avnämare till bidragsberättigat företag skall vara skyldig avgiva kontinuer­ liga rapporter till nämnden. Kontroll hos sådan leverantör respektive av­ nämare skall enligt nämnden givetvis ske endast i fall, då särskilda om­ ständigheter påkallar detta. Nämnden påpekar till sist, att en dylik ut­ ökning av nämndens befogenheter står i full överensstämmelse med de fullmakter, som kontrollstyrelsen erhållit enligt varu-, försäljnings- och pälsvaru skatteförordningarna.

Av kontrollskäl hemställer jordbruksnämnden vidare om sådan författ­ ningsändring, att nämnden icke äger bifalla ansökan om regleringsbidrag i fall, då ansökan inkommit mer än tolv månader efter utgången av den kalendermånad, under vilken varan förbrukats.

Jordbruksnämnden anmäler därefter, att Kooperativa förbundet marga­ rinfabriken aktiebolag och samtliga i Margarinbolagct aktiebolag ingående margarinfabriker in. fl. i en till nämnden remitterad skrift anhållit, att sådan ändring av gällande bestämmelser måtte vidtagas, alt all import av

so

Kungl. Maj. ts proposition nr 180

margarin belägges med regleringsavgift efter samma grunder, som tilläm­

pas vid import av margarinråvaror. Nämnden konstaterar, att ett bifall

till denna hemställan skulle innebära ett slopande av den nuvarande med

resande och i gåvosändningar regleringsfria, ehuru kvantitativt begränsade,

importen i egentlig gränstrafik. Som skäl för ansökningen, vilken i första

hand tager sikte på importen av margarin från Norge, har bland annat

anförts följande.

Det norska priset på margarin ligger för närvarande cirka 2 kronor un­

der det svenska priset, räknat per kilogram. Denna prisskillnad har till

största delen sin orsak i den regleringsavgift, som pålagts den svenska

margarinindustriens fettvaror. Genom annonsering och på annat sätt har

den svenska allmänhetens uppmärksamhet fästs på det norska margari­

nets prisbillighet i förhållande till det svenska och ett stort antal margarin­

resor till Norge har kommit till stånd, till ej ringa del i organiserad form.

Den svenska årsförbrukningen av margarin kan beräknas till i genomsnitt

cirka 10 kilogram per person. Den i resandetrafiken regleringsavgiftsfria

kvantiteten margarin uppgår till 5 kilogram per person. Denna kvantitet

utgör sålunda cirka ett halvt års behovstäckning.

Jordbruksnämnden erinrar i detta sammanhang om att den i förra årets

prisregleringsskrivelse föreslog sådan ändring av fettregleringsförordning-

en, att det skulle bli möjligt för tullverket att i likhet med vad som gäller

1 fråga om tullplikt påtala fall, där resor företages huvudsakligen i syfte

att undandraga sig skyldighet att erlägga statlig regleringsavgift på det

svenska margarinet respektive undandraga sig gällande licenstvång. Nämn­

den påpekar, att ett bifall till detta yrkande skulle ha betytt, att en avsikt

att undgå regleringsavgift hade blivit jämställd med en avsikt att undgå

tull. Kungl. Maj :t och riksdagen fann emellertid ej skäl vidtaga den före­

slagna författningsändringen. Däremot fattades beslut om att införselbe­

gränsningen för margarin skulle ändras från 10 kronors värde till 5 kilo­

gram. Enär det norska margarinet betingar ett pris av knappt 2 kronor

per kilogram, innebar detta beslut icke någon skärpning av införselbestäm­

melserna.

Jordbruksnämnden upplyser nu, att nämnda gränstrafik, såvitt kunnat

utrönas, sedan förra våren ökat väsentligt, samt redogör vidare för en

undersökning av omfattningen av denna trafik.

I syfte att skaffa sig en uppfattning om omfattningen av ifrågavarande

gränstrafik har nämnden låtit en av sina kontrollanter företaga en under­

sökning på den svenska sidan om den minskning i smör- och margarin­

försäljningen, som inträtt hos handlandena i gränstrakterna till Norge.

Nämndens kontrollant har därvid besökt 64 enskilda detaljhandlare och

22 konsumentkooperativa butiker. Därvid har framkommit, att försäljning­

en av margarin i dessa orter minskat med mer än 50 procent i förhållande

till normal försäljning. Vidare har upplysts, att i sådana trakter som Tors-

by, Arvika och Årjäng smörförsäljningen och producenternas återtagning

av smör från mejeri minskat med mellan 20 och 35 procent i förhållande

till det normala. De nuvarande inköpen av norskt margarin uppskattas till

2 000 å 2 500 ton per år. I samband med »margarinresorna» förekommer

även icke oväsentliga inköp av norskt socker och mjöl. Försäljningsminsk-

81

ningen hos detaljisterna på den svenska sidan av dessa varor är dock icke så stor som i fråga om margarin. För socker torde den ligga vid omkring 25 procent och för mjöl vid 30 å 35 procent av den normala försäljningen.

Jordbruksnämnden konstaterar, att denna kraftiga minskning av försälj­ ningen av margarin och andra livsmedel i de svenska trakterna intill norska gränsen därstädes givetvis påverkar de olika handelsledens kostnader i ogynnsam riktning. Vidare finner nämnden det vara uppenbart, att det är den stora prisskillnaden mellan svenskt och norskt margarin, som finan­ sierar de nämnda resorna från Sverige till Norge. Skulle möjligheterna för svenskar att köpa margarin i Norge på ett eller annat sätt väsentligen elimi­ neras, torde hela denna på förtjänst inriktade trafik med all sannolikhet komma att försvinna. Nämnden påpekar, att det anförda närmast har be­ rört resandetrafiken, men framhåller, att det i viss utsträckning jämväl gäller sändandet av gåvopaket.

Mot bakgrund av vad jordbruksnämnden sålunda anfört har den funnit sig böra föreslå en sådan ändring av bestämmelserna om regleringsfrihet för av fettvaruregleringen omfattade varor, att den fria kvantiteten om 5 kilogram nedsättes till 2 kilogram. Med hänsyn till svårigheterna att i prak­ tiken upprätthålla skilda regler för å ena sidan resandetrafiken och å andra sidan den egentliga gränstrafiken synes det nämnden nödvändigt att göra den föreslagna begränsningen tillämplig även i sistnämnda hänseende. Yt­ terligare åtgärder torde enligt nämndens uppfattning icke vara erforderliga. Vid en sänkning av den regleringsfria kvantiteten till 2 kilogram torde näm­ ligen s. k. margarinresor icke längre framstå som tillräckligt lockande.

I samband med det nu framförda förslaget föreslår jordbruksnämnden även, att förordningen den 21 december 1951 om införsel och utförsel av margarinvaror samt om kontroll över tillverkningen av dessa varor (1951: 830; ändrad 1952: 665) ändras så, att det undantag från förordningens för­ packnings- och märkningsföreskrifter, som gäller för varor, vilka från ut­ landet införes i egentlig gränstrafik eller medföres av resande, begränsas till kvantiteter om högst 2 kilogram, ävensom att dylikt undantag får åt­ njutas jämväl för gåvosändningar från utlandet om likaledes högst 2 kilo­ gram. Nämnden anmäler i detta sammanhang vidare, att den i samband med livsmedelsindustrikonflikten våren 1953 av Kungl. Maj:t genom beslut den 8 maj 1953 meddelade dispensen från vissa bestämmelser i nyssnämnda för­ ordning och i livsmedelsstadgan nu utan olägenhet torde kunna indragas. Dispensen innebär, att margarin, som införes till riket, på vissa villkor får utlämnas från tullverket, oaktat föreskrifterna i margarinförordningen icke är uppfyllda, och här saluhållas utan hinder av att margarinet icke fyller fordringarna rörande sammansättning, förpackning och märkning enligt 8 kapitlet livsmedelsstadgan.

I avsnittet om författningsfrågor har jordbruksnämnden lämnat förslag till de författningsändringar, som föranledes av de i förevarande del av nämndens skrivelse gjorda framställningarna.

(i It i haag till riksdagens protokoll IDöö. 1 samt. Nr 180

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

82

Jordbruksnämnden erinrar härefter om, att Kungl. Maj:t från och med in­

gången av budgetåret 1954/55 äger bemyndiga nämnden alt meddela före­

skrift, att fettämnen framvunna ur inhemska oljeväxtfröer skall användas

vid tillverkningen av margarin och andra födoämnen med mera väsentlig

tillsats av fett. Någon föreskrift om tvångsinblandning har dock hittills

icke befunnits erforderlig, beroende på att en under hösten 1953 träffad

uppgörelse mellan margarinfabrikerna inbördes om inblandning i hushålls-

margarin av 35 procent olja, utvunnen ur inhemskt oljeväxtfrö, alltjämt

äger bestånd.

I årets statsverksproposition har nettointäkten av regleringsavgifter för

budgetåret 1954/55 upptagits till 53 miljoner kronor och för budgetåret

1955/56 beräknats till 54 miljoner kronor. Till följd av de förut omnämnda

höjningarna av regleringsavgiften, vilka föranletts av prisfallet för fettvaror

på världsmarknaden, beräknas nu nettointäkten till 54 miljoner kronor för

1954/55 och 56 miljoner kronor för 1955/56 (jfr bilaga 6).

I fråga om det ekonomiska resultatet av den del av regleringsverksam­

heten på fettvaruområdet, som omfattas av jordbruksnämndens clearing-

kassa för fettvaror, lämnar nämnden i sin skrivelse i huvudsak följande

redogörelse (jfr bilaga 6).

Clearingkassans tillgångar per den 30 juni 1954 beräknades förra våren

till i runt tal 45 miljoner kronor, medan de i verkligheten stannade vid

42 miljoner kronor. Under budgetåret 1954/55 beräknas kassans tillgångar

stiga med 27 miljoner kronor. Vid utgången av innevarande budgetår skulle

sålunda kassans tillgångar komma att uppgå till 69 miljoner kronor. Under

budgetåret 1955/56 kan kassan beräknas komma att tillföras nettointäkter

med sammanlagt 28 miljoner kronor. Vid utgången av nästkommande bud­

getår skulle kassans tillgångar med utgångspunkt från denna prognos uppgå

tdl 97 miljoner kronor.

Clearingkassans ställning paverkas numera icke av exporten av olje-

växtodlingens produkter. Från och med den 1 september 1954 har nämli-

. °dlarna övertagit exportansvaret på området på sätt, som redogjorts

för i propositionen 1954: 180. Vid ingången av regleringsåret 1954/55 fanns

emellertid ännu kvar vissa kvantiteter frö och olja, som av clearingkassan

^en gamla ordningen. Kvantiteterna motsvarade cirk(a

7 500 ton nedtorkat frö. Lagret i fråga är nu avvecklat genom försäljning

pa export. Försäljningen åsamkade clearingkassan en utgift å cirka 1

8

miljoner kronor.

Såsom i avsnittet om oljeväxtregleringen anförts garanterar staten fort-

sattmngsvis i full utsträckning avsättningen av den inhemska linodlingens

produkter. Reglering av det ekonomiska mellanhavandet sker härvid över

clearingkassan. Under innevarande regleringsår har alla äldre lager av lin-

°ch Jlnolja övertagits av linoljeslagerierna. Härvid har clearingkassan

tiiitorts cirka 2 miljoner kronor.

På grund av att 1954 års skörd av linfrö befunnits icke lagringsduglig

har den i sin helhet försålts till linoljeslagerierna för olj ef ramställning &Be-

redskapslagring av svenskt linfrö, som tidigare förutsatts skola skeT har

fördenskull måst tills vidare anstå. Försäljningen av 1954 års linfröskörd

har förorsakat clearingkassan en utgift å cirka

0,5

miljoner kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

83

Vad beträffar den inhemska skörden 1954 av oljeväxtfrö meddelar jord­

bruksnämnden, att denna exklusive linfrö uppgick till inemot 160 000 ton,

räknat i nedtorkad vara. Med en normal åtgång på svenska marknaden av

inemot 90 000 ton skulle sålunda, därest upplagring icke sker, ett export­

överskott uppkomma om cirka 70 000 ton frö. Hittills har exporterats omkring

45 000 ton frö, varav i runt tal 4 000 ton i form av olja.

Priserna vid export av rapsfrö har enligt jordbruksnämnden varit något

gynnsammare än vid export av rapsolja, vilket bland annat torde samman­

hänga med de förhållandevis höga fodermedelspriserna på världsmarkna­

den. Den genomsnittliga förlusten på hittills sålda kvantiteter frö och olja

uppgår till icke fullt 10 öre, räknat per kilogram otorkad frövara, och

täckes genom överpriset på de kvantiteter frö, som disponeras för hernma-

marknadsbehovet. Av årets senapsfröskörd har drygt 4 000 ton kunnat av­

sättas på export till förhållandevis mycket goda priser. Detta torde enligt

nämnden bero på att varan utomlands kommit till användning för fram­

ställning av bordssenap. De uppnådda exportpriserna innebär en vinst med

cirka 16 öre per kilogram otorkad frövara.

Såsom jordbruksnämnden anfört i avsnittet om oljeväxtregleringen, kom­

mer prisreglering efter oljehalt icke att kunna genomföras förrän den 1

juli 1956. Med hänsyn härtill hemställer nämnden om fortsatt oförändrat

clearingbemyndigande under regleringsåret 1955/56.

Jordbruksnämnden erinrar slutligen om att riksdagen år 1953 anvisade

ett belopp av 50 miljoner kronor på kapitalbudgeten för inlösning av 1953

års skörd av oljeväxtfrö samt att detta anslag enligt beslut av 1954 års

riksdag fått tagas i anspråk för inlösning av 1954 års garanterade olje-

växtskörd. Nämnden hemställer nu, att anslaget får kvarstå och tagas i an­

språk för finansiering av inlösning av 1955 års oljeväxtskörd. Vidare hem­

ställer nämnden om att, liksom hittills, förskott för samma ändamål skall

få lämnas ur clearingkassan för fettvaror. Härvid förutsätter nämnden,

att ränta å sålunda förskotterade medel skall utgå enligt gällande diskonto

med tillägg av 0,5 procent. Ränta föreslås dock icke skola utgå för frö­

vara, som tillskiftats eller tillskiftas oljefabrikerna och sålunda skall av­

räknas med clearingkassan för fettvaror.

Stödet åt lin- och hampodlingen

I förevarande avsnitt av sin skrivelse erinrar jordbruksnämnden till en

början om att enligt beslut av 1951 års höstriksdag statligt stöd i form av

pristillägg skulle under en femårsperiod avseende 1951—1955 års skördar

utgå för en till kvantiteten begränsad produktion av fiber av spinnbar kva­

litet av lin och hampa. I fråga om linfiber skulle utgå dels ett allmänt pris­

tillägg för samtliga beredningsverk (Laholm, Växjö, Gimo, Mellansel och

Hybo), dels särskilda tillägg med 15 öre för verken i Växjö och Gimo och

55 öre för de båda norrlandsverken, allt per kilogram stödberättigad fiber.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

84

För hampfiber skulle enhetligt pristillägg — maximerat till 50 öre per kilo­

gram fiber oavsett kvalitet — utgå till beredningsverken i Visby och Värm-

bol. Som grund för beräkningen av stödbehovet skulle ligga driftskalkyler

från beredningsverken, grundade bland annat på av Kungl. Maj:t årligen

fastställda riktpriser för halm av lin och hampa. Dessa riktpriser skulle

med beaktande av priserna på andra grödor bestämmas så, att en odling i

lämplig omfattning kunde erhållas. Staten lämnade däremot icke någon

garanti för att odlarna skulle för halmen erhålla de fastställda riktpriserna.

Stöd har i princip lämnats för de kvantiteter fiber, som beräknats finna

avsättning till de svenska spinneriföretagen, med vilka Riksförbundet Lin

och hampa under medverkan av nämnden träffat ramavtal rörande avsätt­

ningen under femårsperioden 1952—1956 (1951—1955 års skördar).

Efter nämnda riksdagsbeslut har verksamheten vid flera beredningsverk

avvecklats och statligt stöd utgår därför för närvarande endast till linbe-

redningsverken i Laholm, Växjö och Mellansel samt till hampberednings-

verket i Visby samt avser en kvantitet av 1 625 ton linfiber samt 720 ton

hampfiber, allt av spinnbar kvalitet.

Även vissa andra förändringar har inträffat efter år 1951. Jordbruks­

nämnden erinrar sålunda om att år 1953 en maximering av det allmänna

pristillägget för linfiber till 75 öre per kilogram stödberättigad kvalitet in­

fördes och att maximistödet för hampfiber år 1952 höjdes till 60 öre per

kilogram. År 1953 bestämdes vidare att pristillägget, som tidigare gällt all

fiber oavsett kvalitet, skulle avse linfiber av spinnbara kvaliteter. I sam­

band därmed omräknades maximistödet, 60 öre per kilogram, till 75 öre

per kilogram spinnbar fiber.

Allmänt pristillägg för linfiber utgår för närvarande med 54 öre per kilo­

gram och pristillägget för hampfiber med 75 öre per kilogram. Riktpriserna

för halmen var för 1951—1953 års skördar 27 öre för linhalm och 15 öre

för hamphalm men sänktes för 1954 års skörd till 25 respektive 13 öre per

kilogram.

I fråga om riktpriserna för 1955 års skörd har jordbruksnämnden på

sedvanligt sätt haft överläggningar med Riksförbundet Lin och hampa.

Nämnden meddelar, att dessa resulterat i en överenskommelse om att före­

slå oförändrade riktpriser, d. v. s. för linhalm 25 öre och för hamphalm 13

öre per kilogram.

Jordbruksnämnden erinrar därefter om att den i sin framställning den

24 augusti 1954 med anslagsäskanden för budgetåret 1955/56 föreslog, att

anslagsposten för stöd åt odlingen av lin och hampa tills vidare skulle be­

räknas till 1 700 000 kronor. Av detta belopp avsåg 1 662 750 kronor me­

delsbehov för pristillägg, varav 1 122 750 kronor för linfiber och 540 000

kronor för hampfiber. Vidare avsåg 14 000 kronor bidrag till Riksförbun­

det Lin och hampa för tekniska undersökningar och försöksverksamhet

samt 5 000 kronor bidrag till Sveriges allmänna linodlingsförening. Nämn­

den grundade dessa beräkningar av medelsbehovet bland annat på antagan­

det om oförändrade riktpriser för halmen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

85

Jordbruksnämnden framhåller nu, att medelsbehovet under budgetåret

1955/56 delvis sammanhänger med hur det framtida stödet till lin- och

hampodlingen kommer att utformas, och anmäler, att frågan härom inom

kort kommer att behandlas i en särskild framställning av nämnden. I den­

na kommer att förordas en fusion av beredningsverken i Laholm och Växjö.

Kommer en sådan till stånd, är det tänkbart, att någon del av 1955 års

halmskörd från växjöverkets leverantörer kommer att bearbetas vid la-

holmsverket. Härigenom skulle stödbehovet minska redan för budgetåret

1955/56, eftersom det extra pristillägget till Växjö i så fall skulle bortfalla

i motsvarande mån. Härtill kommer, att beredningskostnaderna för la-

holmsverket genom den ökade bearbetningsvolymen kan komma att ned­

bringas. Om vidare 1955 års skörd från de till östra Götalands linodlare­

förening anslutna odlarna i sin helhet kommer att bearbetas vid laholms-

verket, uppkommer genom bortfallet av det extra pristillägget till Växjö

en direkt kostnadsbesparing av 15 öre per kilogram för omkring 535 000

kilogram eller cirka 80 000 kronor. Hur stor kostnadsminskningen för be­

arbetning i Laholm kan bli genom att detta verks omsättning ökas, kan

ännu icke med säkerhet bedömas.

Eftersom fusionsfrågan ännu står öppen och det i vart fall är ovisst, när

en fusion kan komma till stånd, anser jordbruksnämnden det icke vara

lämpligt att nu göra någon ändring i den tidigare beräkningen av anslags­

behovet för stöd åt odlingen av lin och hampa under budgetåret 1955/56

utan hemställer, att anslaget skall upptagas med tidigare angivet belopp,

1 700 000 kronor.

Regleringen av kött och fläsk

I fråga om regleringen av kött och fläsk framhåller jordbruksnämnden,

att konsumtionen av kött och fläsk har ökat obetydligt sedan förkrigstiden

(1937—1939). Ännu så sent som 1953 låg förbrukningen något lägre än

under slutet av 1930-talet. År 1954 inträffade emellertid en stark konsum­

tionsökning, vilken var särskilt markant i fråga om fläsk. Den totala kon­

sumtionen av fläsk steg sålunda med 8 procent jämfört med 1953 och med

13 procent jämfört med genomsnittskonsumtionen 1951—1952. Ökningen

av köttkonsumtionen har varit svagare. Totalförbrukningen år 1954 låg vis­

serligen 6 procent högre än 1953 men understeg genomsnittssiffran för

1951—1952 med 0,5 procent.

Ökningen av konsumtionen förklaras enligt jordbruksnämnden till viss

del av den omställning av produktionen till köttigare svin med lägre slakt­

vikt, som skett under senare tid. Sannolikt har emellertid pris- och in-

komstförändringarna spelat en än större roll för ökningen. Efter alt under

en följd av år ha undergått en stegring, sjönk genomsnittspriserna på kött

och fläsk i konsumentledet under 1954, samtidigt som realinkomsterna —

av utvecklingen i den totala privata konsumtionen att döma — steg betyd­

ligt snabbare än under de närmast föregående åren. Enligt erfarenhet bör

nämnda förhållanden i och för sig ha medfört en konsumtionsökning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

86

Ökningen av fläskets relativa andel av den totala konsumtionen torde

framför allt hänga samman med den ändring av relationen mellan kött-

och fläskpriserna, som skett under senare år. Till belysning härav redovisar

jordbruksnämnden följande tablå, vilken anger förändringen sedan 1951 i

relationen mellan priset på nötkött (ko klass I) och fläsk (högst betalda

viktgrupp), varvid fläskpriset uttryckts i procent av köttpriset vid början

av varje kvartal.

1951

1952

1953

1954

1955

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Första kvartalet................. 113

138

100

93 116

Andra

»

117

117

96

98

Tredje

»

128

109

91

1'03

Fjärde

»

128

113

92

106

Som synes har relationen mellan kött- och fläskpriserna under 1953 och

1954 varit så avpassad, jämfört med de närmast föregående åren, att den

främjat en överflyttning av konsumtionen från kött till fläsk. Den för

konsumtionen gynnsamma prisrelationen uppträdde redan 1953 och ledde,

som framgått av uppgifterna om konsumtionen, tämligen omedelbart till

en snabb förskjutning av konsumtionsvanorna.

Jordbruksnämnden redogör härefter för exporten och importen av kött

och fläsk under 195b samt anför därom i huvudsak följande.

Ehuru den egna tillförseln av storboskap och kalv under 1954 var förhål­

landevis god, måste likväl en betydande import av kött företagas för att

komplettera tillgångarna. Importöverskottet av kött under 1954 uppgick

sålunda till cirka 17 700 ton, varav 14 900 ton nöt- och kalvkött samt

2 800 ton hästkött.

De prognoser för fläskproduktionen under 1954, som var tillgängliga vid

årsskiftet 1953/1954, tydde på att svinslakten skulle bli av sådan storlek,

att en betydande export av fläsk skulle bli nödvändig Med anledning här­

av hade Sverige vid handelsförhandlingarna med Storbritannien och Väst­

tyskland tillförsäkrat sig vissa exportkontingenter. Med Storbritannien hade

sålunda överenskommits om en export under 1954 av 6 000—8 000 ton

bacon. Härav kunde under första halvåret levereras cirka 2 400 ton. Till

Västtyskland exporterades under samma tid 8 190 levande slaktsvin eller

cirka 942 ton fläsk. Exporten av levande svin till Västtyskland fortsatte

även under andra halvåret till och med mitten av september. Exporten av

fläsk under 1954 fördelar sig på följande sätt.

Första halvåret Andra halvåret Totalt

Storbritannien, bacon, ton............. 2 493

1 725

4 218

Västtyskland, levande svin, ton ..

942

1 440

2 382

Som synes har exporten av bacon, som avbröts i början av november,

icke motsvarat de kvantiteter, som förutsattes i 1954 års handelsavtal. Att

icke hela baconkontingenten slutlevererats, beror delvis på att under slutet

av året från engelsk sida anmäldes vissa mottagningssvårigheter på grund

av hamnarbetarstrejk.

Tillförseln av fläsk har under hela 1954 legat på en jämn och hög nivå

samt i stort sett motsvarat tidigare uppgjorda prognoser. Det oaktat och

trots att exporten stoppades, måste under slutet av 1954 import av fläsk till­

87

gripas för att klara försörjningen, speciellt till julhelgen. Fläskimporteni, som under 1954 uppgick till 10 291 ton, översteg således exporten av fläsk under samma tid.

Export och import av kött och fläsk har liksom tidigare med ensamratt ombesörjts av föreningen Svensk kötthandel. Nämnden har för föreningens verksamhet utfärdat direktiv, som ansluter sig till Kungl. Maj :ts och riks­ dagens allmänna direktiv för köttregleringen. Av föreningen företagen ex­ port av fläsk har utan undantag måst ske till priser, som understiger de in­ hemska priserna. För svenskt bacon har Storbritannien betalat samma pris som för danskt (och holländskt) bacon. Baconleveranseina har med­ fört en genomsnittlig exportförlust under 1954 motsvarande cirka 80 öre per kilogram fläsk. Vid export av levande svin till Västtyskland har pri­ serna varierat med hänsyn till det tyska marknadsläget. I genomsnitt be­ räknas förlusten till cirka 25 öre per kilogram fläsk. Förluster vid fläskex­ porten ävensom förluster, som uppkommit vid en av föreningen företagen reexport av kött, har i första hand täckts genom vinster, som uppstått vid import. Dessa vinster är dock lägre än föregående år, bland annat till följd av sänkt inhemsk prisnivå för kött. I vissa fall har importen till och med varit förlustbringande.

Då förlusterna överstigit vinsterna i föreningens totala verksamhet, har föreningen för täckande av mellanskillnaden mast taga i ansrak vissa andra medel, som stått till föreningens disposition. Dessa medel hänför sig till vissa från nämnden överförda införselavgifter för speciella köttvaror samt av nämnden uttagen slaktdjursavgift för svin.

Vad härefter beträffar det aktuella marknadsläget anför jordbruksnämn­ den i fråga om fläsk, att till Västtyskland hittills under 1955 exporterats cirka 20 000 stycken levande slaktsvin, motsvarande en fläskkvantitet av 1 600 ton. Härmed har den kvantitet, som för tiden juli 1954—juni 1955 upptagits i handelsavtalet med Västtyskland, slutlevererats. Någon ytter­ ligare export till detta land under första halvaret 19o5 synes därför, såvitt nämnden nu kan bedöma, icke vara möjlig att genomföra.

I handelsavtalet med Storbritannien för 1955 har överenskommits om en exportkontingent av 5 000 ton bacon. Något kommersiellt avtal på basis härav har däremot ännu icke kunnat träffas. Nämnden upplyser, att den engelska importören, Ministry of Food, som även efter ransoneringens upp­ hörande tills vidare med ensamrätt ombesörjer importen, har meddelat, att man till följd av, bland annat, ökad inhemsk fläskproduktion, icke är vil­ lig att nu mottaga svenskt bacon. Från brittisk sida har man vidare fram­ fört önskemål om en sänkning av det svenska baconpriset. Detta har med­ fört eu avvaktande hållning även från svensk sida.

Vidare anför jordbruksnämnden, att fläskkonsumtionen synes — att döma av de preliminära konsumtionssiffrorna för den hittills gångna delen av 1955 — ha stabiliserats vid 1954 års höga nivå. Fläsktillförseln har också varit stor och till och med överstigit konsumtionen och exporten. En viss inlagring av fläsk har därför ägt rum och pågar fortfarande. I illgäng- ligt statistiskt material, bland annat den allmänna svinräkningen i oktober 1954 samt den begränsade svinräkningen i januari 1955, tyder på att pro­ duktionen av fläsk under första halvåret 1955 kommer att bli högre än un­

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

88

der motsvarande tid föregående år. Däremot visar betäclcningssiffrorna

under hösten 1954 och hittills kända månader av 1955, att intresset för

smågris- och fläskproduktionen på senare tid märkbart avtagit. Den pes­

simistiska inställningen till fläskproduktionen har, förutom i nedgång i

betäckningarna, även tagit sig uttryck i avsättningssvårigheter för små­

grisar. Smågrisnoteringen nedgick i början av oktober 1954 till garantipris­

nivån och har därefter icke ändrats. Under den gångna hösten har vid ett

flertal tillfällen rapporterats vissa svårsålda överskott. Genom försäljning

av skadad brödspannmål till foder stimulerades försäljningen av smågrisar

något, och några direkta stödåtgärder från statsmakterna behövde därför

icke vidtagas under hösten. Detta blev däremot fallet i februari 1955, då

nämnden måste ingripa för att stödja smågrispriset. Nämnden upplyser,

att stödåtgärderna i första hand hand har fått karaktären av en tillfällig

prisnedsättning med varierande belopp vid försäljning i olika delar av

landet. De vidtagna åtgärderna har i stort sett medfört avsedd effekt, och

överskotten av smågrisar har i huvudsak kunnat avvecklas.

Huvudanledningen till det minskade intresset för fläskproduktionen mås­

te enligt jordbruksnämnden i första hand sökas i den utveckling, som kän­

netecknat fodermarknaden. Trots låga smågrispriser och ett mot samma

tid nästföregående år med cirka 30 öre per kilogram höjt fläskpris, måste

fläskproduktionens lönsamhet enligt nämndens uppfattning för närvarande

betecknas såsom försämrad.

Möjligheterna till export av fläsk bedömes av jordbruksnämnden för till­

fället vara rätt ogynnsamma. Produktionen i de länder i Europa, som nor­

malt har ett stort importbehov av fläsk, har nämligen ökat starkt, och även

i de reguljära exportländerna ligger fläskproduktionen på en förhållande­

vis hög nivå. En dragning nedåt av exportpriserna har därför kunnat no­

teras. Man kan emellertid förvänta, att vår fläskproduktion under andra

halvåret 1955 kommer att bli väsentligt lägre än under samma tid föregå­

ende år, varför några exportöverskott icke torde framkomma under denna

tid. För närvarande pågår lagring av fläsk, men denna torde icke behöva

inge några större avsättningsbekymmer, enär de hittills lagrade kvantite­

terna beräknas komma att tagas i anspråk för att fylla ut den löpande pro­

duktionen under kommande höst.

Vad härefter beträffar kött anför jordbruksnämnden, att den inhemska

produktionen alltjämt icke helt täcker konsumtionsbehovet och att man

därför måste räkna med import även under nästa regleringsår. De tenden­

ser till ökad uppfödning av ungdjur till slakt, som kunnat registreras de

senaste åren, har under 1954 ytterligare accentuerats. Även konsumenter­

na har visat ett ökat intresse för kvalitetskött. Ungdjursuppfödningen är

dock alltjämt av ganska blygsam omfattning. Den ökade efterfrågan har

givit möjlighet att taga ut ett något högre pris än tidigare för s. k. stjärn-

stämplat kött. Därest detta förhållande kommer att bestå, bör det enligt

nämnden betyda en icke oviktig stimulans för produktionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

89

Jordbruksnämnden påpekar vidare, att möjligheterna att importera kött

försämrats under 1954, därigenom att import från en del länder stoppats,

intill dess vissa hygieniska förhållanden blivit slutgiltigt utredda. Det har

emellertid visat sig, att Danmark haft större leveransförmåga än man tidi­

gare vågat räkna med. Enligt nämndens uppfattning bör det vara möjligt att

tills vidare fylla ut köttbristen med import från detta land, varjämte en

viss kompletteringsimport bör kunna ske från Irland samt vissa andra

europeiska länder. Nämnden anser det emellertid angeläget, att importsek­

torn så snart ske kan vidgas geografiskt sett, bland annat med hänsyn till

att härigenom möjligheterna ökas att göra inköp till fördelaktiga priser.

Utrikeshandeln med kött och fläsk under regleringsåret 1955/56 bör en­

ligt jordbruksnämnden i stort sett regleras på samma sätt som för närva­

rande. Direktiven för Svensk kötthandel bör sålunda i huvudsak anslutas

till de nu gällande. Föreningen bör åläggas att, om så befinnes möjligt med

hänsyn till prisläget, importera varor, så att den av statsmakterna förut­

satta prisnivån icke överskrides. Om denna prisnivå tenderar att överskii-

das, bör export ej få företagas utan nämndens tillstånd. Vinster och för­

luster, som uppkommer i föreningens verksamhet, bör i första hand utjäm­

nas inom föreningen. Nämnden framhåller med hänsyn till den väntade

marknadsutvecklingen, att exporten av fläsk kan beräknas bli av ganska

ringa omfattning under kommande regleringsår. Ehuru prisläget för när­

varande måste betecknas som ganska ogynnsamt vid export av fläsk, kan

dock på grund av exportens ringa kvantitet de totala exportförlusterna be­

räknas komma att uppgå till ett relativt begränsat belopp. Föreningen bör

enligt nämnden få taga i anspråk clearingmedel, som kan komma att utta­

gas av och överföras från nämnden, därest eventuella nettovinster på im­

porten icke skulle räcka till att täcka exportförlusterna. Sådana clearing­

medel utgöres i första hand av införselavgifter för vissa köttvaror, som im­

porteras av andra än föreningen. Därjämte förutsätter nämnden, att även

fortsättningsvis slaktdjursavgift för svin skall kunna uttagas. Avgiften

sänktes i oktober 1954 från 5 till 2 kronor per gris med anledning av den

omsvängning i marknadsläget, som då inträffade. Såvitt nämnden nu kan

bedöma, är det ovisst om slaktdjursavgift behöver uttagas under hela reg­

leringsåret 1955/56. Vid en långsiktig bedömning av exportmöjligheterna

för fläsk och de förluster, som kan uppkomma vid exporten, framstår det

emellertid enligt nämnden som angeläget, att föreningen ökar sitt reserv­

kapital. Nämnden anser därför, att det bör få ankomma på nämnden att i

samråd med föreningen under regleringsaret 1955/56 uttaga slaktdjurs­

avgift, även om ett aktuellt behov därav icke skulle föreligga. Eventuella

överskottsmedel i föreningens regleringsverksamhet bör därvid för framtida

disposition överföras till den för detta andamål särskilt bildade stiftelsen

kötthandelns konjunkturutjämningsfond. Nämnden utgår från att, såvitt

intet oförutsett inträffar, i stiftelsen nu innestående medel icke skall be­

höva tagas i anspråk för att bestrida regleringsförluster under nästa rcgle-

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

90

ringsår. Dock bör nämnden äga befogenhet att ge föreningen direktiv att

vid behov få taga jämväl stiftelsens medel i anspråk.

I anslutning till behandlingen av frågan om slaktdjur savgiften tager jord­

bruksnämnden också upp spörsmålet om behovet av föreskrifter av innebörd,

att avgift skall kunna uttagas även för sådana inom landet producerade svin,

vilka exporteras i levande tillstånd. Enligt nu gällande författningar kan någon

allmän avgift icke uttagas för dylika svin. Nämnden anför därvid, att fläskex­

porten till Västtyskland hittills i huvudsak skett i denna form och att man

bör utgå från att så blir fallet även vid framtida export till nämnda land.

Då syftet med slaktdjursavgiften är, att producenterna själva skall bidraga

till en utjämning av de förluster, som uppstår vid export, torde det icke

vara rimligt, att den del av fläskproduktionen, som exporteras levande,

skall vara undantagen från avgift. Härigenom skulle nämligen de slakterier,

som levererar levande svin för export, komma i ett fördelaktigare läge vid

avräkning till producenterna än andra. Nämnden upplyser, att för den ex­

port av levande svin, som ägt rum sedan slaktdjursavgiften infördes, frågan

har lösts på så sätt att föreningen Svensk kötthandel, efter samråd med

nämnden, överenskommit med vederbörande slakterier om att till förening­

en inbetala en avgift, motsvarande den vid tillfället utgående slaktdjurs-

a\giften. Nämnden anser dock denna form av utjämning böra ersättas med

en särskild författning, som medger uttagandet av en avgift för levande

svin vid export. Vid sin skrivelse har nämnden fogat förslag till författ­

ning i ämnet.

I fråga om prisregleringen av kött- och fläskvaror anför jordbruksnämn­

den, att normalpriserna på hela, halva och fjärdedels kroppar av nötkrea­

tur, häst och svin från och med ingången av innevarande regleringsår upp­

hävts, varigenom samtliga normalpriser på köttvaruområdet numera bort-

tagits. Nämnden har emellertid träffat avtal med Sveriges slakteriförbund

angående prissättningen på nyss omnämnda varuslag. Avtalet ansluter sig

i stort sett till tidigare tillämpat system för prissättningen och innebär, att

förbundet skall, om det är marknadsmässigt möjligt, så anpassa priserna,

att den för innevarande regleringsår överenskomna medelprisnivån, för

helt år räknat, icke översk,rides.

Jordbruksnämnden erinrar härefter om att priserna på kött och fläsk

under innevarande år skulle sänkas med i genomsnitt 11 öre per kilogram.

Mot bakgrunden av en väntad produktionsökning för fläsk hade man där­

vid utgått från, att huvudparten av prissänkningen skulle träffa detta

varuslag. Genom den förut omnämnda konsumtionsökningen blev det emel­

lertid icke marknadsmässigt möjligt att sänka fläskpriset, utan detta har i

stället måst höjas något. En viss sänkning av köttpriserna kunde emeller­

tid under hösten 1954 komma till stånd. Därefter har priserna åter höjts,

vilket i stort sett resulterat i en återgång till den tidigare prisnivån. Totalt

har prisrörelserna medfört, att den genomsnittliga ursprungligen överens­

komna prisnivån överskridits med ett belopp, som för den första hälften av

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

91

innevarande regleringsår utgör 3,6 procent. Nämnden påpekar, att vid årets

prisförhandlingar hänsyn tagits till nu nämnda förhållande på så sätt, att

det merhelopp, som uttagits, skall anses utgöra ett delkompensationsbelopp

till jordbruket för ej tidigare beaktade stegringar i jordbrukets kostnader

under innevarande regleringsår.

Den träffade prisöverenskommelsen för 1955/56 innebär i fråga om kött

och fläsk i övrigt, att priserna totalt skall tillåtas stiga med ett belopp, som

motsvarar 39,5 öre per kilogram utöver den för innevarande regleringsår

tidigare överenskomna prisnivån. Med utgångspunkt från de priser,, som

tillämpades vid tidpunkten för prisöverenskommelsen, utgör prisstegringen

dock endast cirka 16 öre per kilogram. Det förutsättes vidare i överenskom­

melsen, att jordbruket redan under återstående del av innevarande regle­

ringsår successivt skall kunna uppnå ett prisläge, som motsvarar det, som

genomsnittligt skall få tillämpas för kommande regleringsår. De inkomst­

ökningar, som härigenom tillkommer jordbruket, skall på samma sätt som

det hittills uttagna merbeloppet utgöra delkompensation för kostnadssteg-

ringar under innevarande regleringsår.

Enligt jordbruksnämndens uppfattning utgör de nu beslutade prishöj­

ningarna för kött och fläsk i stort sett vad som marknadsmässigt är möj­

ligt att uttaga. På grund av svårigheten att bedöma marknadsutvecklingen,

särskilt för fläsk, är det enligt nämnden icke möjligt att nu beräkna, med

vilka belopp prishöjningarna kan komma att i konsumentledet slå igenom

på olika varuslag. Vidare anmäler nämnden, att den har för avsikt att er­

sätta det nu gällande avtalet med Sveriges slakteriförbund angående parti­

prissättningen med ett nytt avtal för regleringsåret 1955/56 av i stort sett

samma innebörd som förstnämnda avtal.

I detta sammanhang framhåller jordbruksnämnden, att garantipris för

smågrisar gällt även under innevarande regleringsår. Som förut anförts

har nämnden nödgats vidtaga vissa stödåtgärder för att skydda garanti­

priset, vilket utgjort 3 kronor per kilogram för grisar vägande till och med

17 kilogram och 2 kronor per kilogram för överskjutande vikt till och med

25 kilogram. Nämnden anser, bland annat mot bakgrunden av årets erfa­

renheter, att en viss fortsatt garanti till smågrisproducenterna är av värde

för att uppehålla smågrispriserna och därmed en jämn fläskproduktion.

Därför föreslår nämnden, att stöd till smågrisproduktionen skall kunna

utgå även under regleringsåret 1955/56 efter i huvudsak nu tillämpade

grunder. För detta ändamål har nämnden preliminärt beräknat mcdelsbe-

hovet till 1 000 000 kronor. Nämnden hemställer att av detta belopp få bestri­

da jämväl de kostnader för smågrisstödet under innevarande regleringsår,

vilka icke täckes av från tidigare år kvarstående reservationer.

Jordbruksnämnden behandlar slutligen frågan om lagring samt påpekar,

att något statligt stöd vid lagring av kött och fläsk enligt tidigare beslut icke

skall utgå under innevarande regleringsår. Dock äger nämnden ställa ro-

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

92

lelsemedel till förfogande mot en räntefot av gällande diskonto med till-

lägg av 0,5 procent. Sådana medel har i viss utsträckning utlämnats för

fläsklagring. Nämnden förutsätter, att denna anordning skall på oföränd­

rade villkor få tillämpas under regleringsåret 1955/56.

Regleringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter

Jordbruksnämnden behandlar i detta sammanhang först frågan om pro­

duktionen och konsumtionen av mjölk. Därvid upplyser nämnden, att mjölk-

mvägningen vid mejerierna under 1954 uppgått till omkring 3 565 000 ton,

innebärande en minskning i förhållande till nästföregående år med om­

kring 3 procent. För innevarande regleringsår har kalkylsakkunniga räknat

med en invägning av 3 552 000 ton, vilket utgör en minskning från 1953/54

med 1,3 procent. För 1955/56 har kalkylsakkunniga, under antagande att

medelkoantalet kommer att minska med 0,8 procent under 1955/56 jämfört

med 1954/55 men att den på längre sikt fortgående ökningen av avkastning­

en per ko kommer till synes i riksgenomsnittet för produktionen per ko, be­

räknat mjölkinvägningen vid mejeri till 3 587 000 ton, innebärande en ök­

ning från 1954/55 med 1,0 procent.

I fråga om konsumtionsmjölkens fetthalt erinrar jordbruksnämnden om

att den från mejerierna försålda konsumtionsmjölken sedan november 1941

standardiserats till en fetthalt av 3 procent. Nämnden har dock enligt Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 12 oktober 1951 medgivit försäljning av mjölk,

som vid mejeri standardiserats till en fetthalt av 3,5 procent och försäljes

i kapsylförsedd glasflaska. Försäljningen av sådan mjölk, vilken påbörjades

i slutet av januari 1952, uppgick för 1953 till 35,3 miljoner kilogram och

har för 1954 stigit till 50,9 miljoner kilogram, vilket utgör 5,3 procent av

totalförsäljningen från mejeri av konsumtionsmjölk. ökningen av försälj­

ningen utav 3,5-procentig mjölk hänför sig huvudsakligen till Stockholm

och torde föranledas av att denna mjölk i Stockholm är homogeniserad.

Jordbruksnämnden erinrar härefter om att den i sina skrivelser till Kungl.

Maj :t såväl 1953 som 1954 angående jordbruksregl er ingen för 1953/54 res­

pektive 1954/55 föreslagit ändring av bestämmelserna på sådant sätt, att

de statliga föreskrifterna om viss högsta fetthalt i standardiserad mjölk

upphävdes. Kungl. Maj :t har dock lämnat förslagen utan vidare åtgärd.

Nämnden erinrar vidare om att fördragande departementschefen i sitt an­

förande till propositionen 1954: 180 angående jordbruksregleringen för

1954/55, sasom skäl för att icke förorda att nu nämnda bestämmelser helt

avskaffades, hänvisade till att inom inrikesdepartementet tillkallats sär­

skilda sakkunniga för utredning av frågan om åtgärder för att förbättra

konsumtionsmjölkens beskaffenhet och därmed sammanhängande spörs­

mål, varvid bland annat torde komma att beröras den nuvarande ordningen

med kvalitetsbetalning av mjölk och dithörande frågor. Som ett ytterligare

skäl för sitt ståndpunktstagande i saken hänvisade departementschefen

till det i propositionen framlagda förslaget om upphävande av normalpriset

på konsumtionsmjölk.

Kungl. Maj:ts proposition nr i 80

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

93

Jordbruksnämnden anser dock alltjämt, att föreskrifterna om fetthalts- begränsningen beträffande mjölk och kontrollen därav bör slopas, enär dessa föreskrifter tillkommit i ett bristläge och numera i stället råder över­ skott på mjölkfett. Nämnden tillfogar dessutom, att en dylik ändring icke hindrar att mjölk, som standardiserats till lägst 3 procent, även i fortsätt­ ningen saluföres.

Härefter behandlar jordbruksnämnden vissa med produktionen av smör sammanhängande frågor och anför följande.

Nedgången i mjölkinvägningen har i första hand tagit sig uttryck i en minskad smörtillverkning. Smörproduktionen, som under 1954 uppgick till cirka 93 000 ton, har sålunda sjunkit med 5 procent i jämförelse med 1953. För innevarande regleringsår kommer denna produktion enligt kalkylsak­ kunnigas uppskattning att uppgå till omkring 92 200 ton. Den beräknas under 1955/56 komma att stiga något eller till 93 500 ton. Konsumtionen av mejerismör, som under 1953 visade någon ökning mot nästföregående år, har under 1954 åter sjunkit med cirka 3 procent och beräknas under innevarande regleringsår komma att uppgå till omkring 80 000 ton. Under förutsättning av samma lagerställning vid utgången av innevarande regle­ ringsår som vid ingången av detta, eller cirka 7 000 ton, skulle överskotts- produktionen för regleringsåret komma att uppgå till omkring 12 000 ton.

I fråga om smörexporten under 1954 och den hittills gångna delen av innevarande regleringsår lämnar jordbruksnämnden följande uppgifter.

1954

1954/55

ton

(sept.—febr.)

ton

Sovjetunionen...........................................1

201

Östtyskland.............................................6 108

1088

Västtyskland........................................... 1 731

1535

Storbritannien......................................... 1 007

Italien....................................................... 343

162

Schweiz..................................................... 158

122

Tjeckoslovakien.......................................

500

Nordafrika...............................................

1883

698

Övriga länder........................................... 40

18

Summa 12 971

3 623

Jordbruksnämnden upplyser, att lagren av smör genom exporten pralttiskt taget förbrukats. Med utgång från en smörproduktion av 93 500 ton under 1955/56 och ungefär samma smörkonsumtion som under innevarande regleringsår eller 80 000 ton samt ett övergångslager av 7 000 ton beräknar nämnden exportöverskottet för nästa regleringsår till omkring 13 000 ton.

Jordbruksnämnden erinrar om att — i enlighet med de av statsmakterna godkända riktlinjerna för jordbruksregleringen under innevarande regle­ ringsår — förluster vid export av smör liksom även förluster vid export av andra mejeriprodukter numera skall täckas av tillgängliga medel i Svenska

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

mejeriernas riksförenings kassa för regleringsändamål. Exportförlusterna

på smör kan enligt nämnden för innevarande regleringsår beräknas till i

runt tal 10 miljoner kronor. Motsvarande förluster under nästa regleringsår

har antagits bli lika stora per kilogram räknat som innevarande regleringsår.

Totala exportförlusten på smör skulle således för nästa år bli omkring

13 miljoner kronor. Härvid har förutsatts att, liksom under innevarande

regleringsår, utjämningsavgift ej skall utgå vid export. De sammanlagda

förlusterna under nästa regleringsår vid export av smör och andra mejeri­

produkter kan enligt nämnden beräknas till 15,5 miljoner kronor. Nämnden

har förutsatt, att dessa förluster, liksom under innevarande regleringsår,

skall täckas av medel i riksföreningens kassa för regleringsändamål.

I fråga om det inhemska priset på smör erinrar jordbruksnämnden om

att — i överensstämmelse med den av statsmakterna godkända prisöverens­

kommelsen för 1954/55 — normalpriserna och stoppriserna för mjölk och

mejerivaror enligt beslut av jordbruksnämnden och priskontrollnämnden

upphävts från och med den 1 oktober 1954. I överenskommelsen hade förut­

satts, att upphävandet icke skulle medföra någon höjning av den genom­

snittliga prisnivån för dessa varor, frånsett vissa lokala prisjusteringar på

mjölk. Beträffande de med anledning härav vidtagna åtgärderna anför jord­

bruksnämnden i huvudsak följande.

Mellan jordbruksnämnden och priskontrollnämnden, å ena, samt Sveriges

speceri- & lanthandlareförbund och Kooperativa förbundet, å andra sidan,

träffades en för tiden intill den 1 september 1955 gällande överenskom­

melse, varigenom organisationerna förband sig att i fråga om försäljningen

av smör ävensom av konsumtionsmjölk och grädde kontinuerligt verka för

att detaljhandeln skulle tillämpa priser, som innebar oförändrade öres­

marginaler i förhållande till tiden närmast före den 1 oktober 1954, dock

att i fråga om mjölkpriset justering av detaljhandelsmarginalen upp till

5 öre per liter skulle få ske på sådana orter, där marginalen understeg

nämnda belopp. Beträffande priserna på ost i detaljhandeln förband sig

organisationerna att på olika sätt verka för att av Svenska mejeriernas riks­

förening annonserade riktpriser på runmärkt sveciaost 45+ av olika lag-

ringsålder icke överskredes i detaljhandeln. Enligt överenskommelsen för­

utsattes att, därest resultatet av en utav riksföreningen tillsatt utredning

rörande kostnaderna för distributionen av mjölk och mejeriprodukter till

olika köparkategorier skulle komma att föranleda förslag om prisdifferen­

tieringar efter varuleveransernas storlek, förnyade förhandlingar skulle upp­

tagas mellan jordbruksnämnden och priskontrollnämnden, å ena, samt orga­

nisationerna, å andra sidan. Denna utredning är, enligt vad jordbruksnämn­

den inhämtat, i huvudsak avslutad. Något förslag med anledning av resultatet

av utredningen har dock ännu icke framlagts. Enligt nu ifrågavarande över­

enskommelse skall inom de orter eller områden, där så kan befinnas påkal­

lat, jordbruksnämnden och priskontrollnämnden föranstalta om annonsering

av de enligt överenskommelsen gällande priserna på smör, mjölk och grädde.

Därest det vid verkställda undersökningar skulle visa sig, att de överens­

komna priserna på någon eller några av de produkter, som omfattas av

överenskommelsen, överskrides, har jordbruksnämnden

och

priskontroll­

nämnden förbehållit sig att jämlikt prisregleringslagen införa s. k. normal­

marginal för detaljhandeln inom hela riket eller del därav för det varuslag,

beträffande vilket prisöverskridanden konstaterats.

95

Enligt den erfarenhet, som kunnat vinnas under den tid, ifrågavarande överenskommelse gällt, har densamma enligt jordbruksnämndens mening fungerat på ett tillfredsställande sätt. Sålunda har icke till jordbruksnämn­ den eller priskontrollnämnden anmälts några prisöverskridanden av den art, att myndigheterna ansett sig böra vidtaga några särskilda åtgärder. Jord­ bruksnämnden framhåller dock, att det är svårt att kontrollera de överens­ komna priserna på ost i detaljhandeln och att det för konstaterande av så­ dana allmänna prisöverskridanden, som bör föranleda åtgärd från myndig­ heternas sida, fordras omfattande kontrollundersökningar. Jordbruksnämn­ den upplyser, att dylika undersökningar förutsatts skola komma att verk­ ställas av priskontrollnämnden.

Beträffande det inhemska priset på smör erinrar jordbruksnämnden vida­ re, att den som ett led i strävandena att förbättra smörkvaliteten från den 1 maj 1953 infört skilda normalpriser på runmärkt och omärkt mejerismör, varvid prisskillnaden förutsatts tills vidare skola utgöra i genomsnitt 50 öre per kilogram. Sedan normalpriserna från och med den 1 oktober 1954 slo­ pats, har prisskillnaden utgjort 20 öre per kilogram. Det runmärkta smö­ ret belastas emellertid med en särskild tillverkningsavgift av 5 öre per kilo­ gram. De genom denna avgift inflytande medlen skall av riksföreningen i huvudsak användas till att täcka dels de förluster, som kan uppkomma där­ igenom att riksföreningen inköper runmärkt smör, vilket efter lagring måste säljas som omärkt mejerismör, dels vissa särskilda kostnader för lagersmö- rets bedömning.

I fråga om de i samband med övergången till fri prisbildning för smör hös­ ten 1954 vidtagna anordningarna beträffande kvalitetsregleringen för smör anför jordbruksnämnden följande.

Vid övergången till den fria prisbildningen för smör förra året förutsattes, att priset på runmärkt smör vid försäljning från smörtillverkande mejeri skulle komma att liksom tidigare regleras genom en riksnotering, som skulle fastställas av Svenska mejeriernas riksförening samtidigt med en notering för omärkt mejerismör. Vidare förutsattes, att dessa noteringar skulle kom­ ma att bli normerande för smörpriserna inom hela landet. Riksnoteringen har, med hänsyn till avsättnings- och lagringsförhållandena för smör, ansetts böra vara rörlig under året med ett medelpris, som överensstämmer med den av statsmakterna för regleringsåret bestämda prisnivån för smör. Då det emellertid vid ett system med fria priser kan inträffa att — även vid eu lägre notering för del omärkta mejerismöret — mejerier, som icke deltar i runmärkeskontrollen, likväl i vissa fall tillämpar ett pris, som motsvarar eller nära motsvarar priset på det runmärkta smöret, har det befunnits lämpligt att, i syfte att stimulera mejerierna till deltagande i runmärkeskon- trollen, belägga det omärkta mejerismöret med en tillverkningsavgift. Denna har från och med den 1 oktober 1954 utgått med 30 öre per kilogram. Av­ giftsmedlen tillföres riksföreningens kassa för regleringsändamål och dis­ poneras enligt överenskommelse med jordbruksnämnden.

Jordbruksnämnden redogör därefter för en hösten 1954 i anslutning till slopandet av normalpriserna på konsumtionsmjölk träffad överenskommel­ se med Svenska mejeriernas riksförening. Av redogörelsen framgår i huvud­ sak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

96

Den 1 oktober 1954 slopades alla inom mjölk- och mejeriområdet kvar­

varande normalpriser. I anslutning härtill träffades i fråga om priserna

på konsumtionsmjölk vid försäljning från mejeri till återförsäljare en över­

enskommelse mellan jordbruksnämnden och riksföreningen, i huvudsak in­

nebärande, att riksföreningen förband sig att medverka till att genomsnitts­

priset på mejerimjölk under innevarande regleringsår, räknat från den 1

oktober 1954, skulle hållas oförändrat inom olika områden i förhållande till

regleringsåret 1953/54 (basåret), dock med undantag för de lokala pris­

höjningar på mjölk vid försäljning till handlande, som nämnden enligt den

av statsmakterna för regleringsåret 1954/55 godkända prisöverenskom­

melsen kunde komma att bevilja. För detta ändamål skall enligt överens­

kommelsen landet indelas i olika prisområden, i allmänhet omfattande

respektive mejeriföretags verksamhetsområde, varvid för varje prisområde

uträknas det vägda genomsnittliga bruttopris (baspris) på konsumtions­

mjölk vid försäljning från mejeri till återförsäljare, som rått under basåret.

Vidare gäller enligt överenskommelsen att, räknat från och med den 1

oktober 1954, inom de olika prisområdena genomsnittspriset för konsum-

tionsmjölk under regleringsåret 1954/55 icke skall överstiga baspriset och

att det vid varje särskilt tillfälle tillämpade genomsnittspriset för ett pris­

område icke får överstiga baspriset med mer än 2 öre per liter. Genom­

snittspriset skall beräknas på grundval av de mjölkkvantiteter, som sålts

under basåret.

Enligt prisöverenskommelsen våren 1954 förutsattes att riksföreningen,

som i fortsättningen själv skulle svara för de till 1,5 miljoner kronor be­

räknade räntekostnaderna för av staten tillhandahållna rörelsemedel vid

lagring av smör, skulle äga rätt att under innevarande regleringsår inom

ramen av ett totalbelopp, motsvarande sagda räntekostnader, lämna mejeri

tillstånd till erforderliga lokala prishöjningar på mjölk vid försäljning till

handlande. Medgivande till dylika prishöjningar till belopp varierande mel­

lan 1 och 2 öre per liter har med giltighet från och med den 1 oktober 1954

godkänts av nämnden efter förslag av riksföreningen.

Prisbildningen på den mjölk, som säljes direkt från producent till kon­

sument, har från och med den 1 oktober 1954 lämnats helt fri. Därefter har

inom vissa trakter av landet prishöjningar ägt rum. Kalkylsakkunniga har

for innevarande regleringsår beräknat dessa till i genomsnitt nära 3 öre

per liter. På sina håll, särskilt inom Dalarna och Norrland, har dock en­

ligt till nämnden inkomna uppgifter prishöjningarna varit väsentligt större.

I stort sett synes emellertid av hittills vunna erfarenheter att döma det från

och med innevarande regleringsår tillämpade friare prissystemet för kon­

sumtionsmjölk ha fungerat tillfredsställande.

Jordbruksnämnden behandlar härefter frågan om produktionen av och

priserna på ost. I denna del anför nämnden följande.

Under regleringsåret 1953/54 uppgick ostproduktionen till nära 55 000

ton, motsvarande 52 000 ton salufärdig ost. Detta innebär i förhållande till

regleringsåret 1952/53 en nedgång med 2 000 ton. För innevarande regle-

ringsår ävensom för nästa regleringsår beräknas enligt jordbrukskalkylen

ostproduktionen komma att bli av samma omfattning som under 1953/54

Exporten av ost uppgick under regleringsåret 1953/54 till 4 200 ton För

innevarande regleringsår beräknas ostexporten till 4 000 ton. Ostimporten

utgjorde under regleringsåret 1953/54 nära 4 200 ton och beräknas bli lika

stor innevarande regleringsår. Från och med regleringsåret 1952/53 har

prissättningen på ost varit fri. Enligt prisöverenskommelsen för inneva-

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

rande regleringsår har mej er ipriserna på ost sänkts med i genomsnitt 15 öre per kilogram.

Beträffande priserna på ost anför jordbruksnämnden vidare, att man vid prisförhandlingarna förutsatt, att prisbildningen skall vara fri även under regleringsåret 1955/56. Man har emellertid ansett det lämpligt med en höj­ ning av mejeripriserna på ost med i genomsnitt 10 öre per kilogram. Nämn­ den anser vidare, att importen av ost bör lämnas fri även under reglerings­ året 1955/56 och regleras enbart genom införselavgifter. Dessa avgifter bör inom ramen av det utav Kungl. Maj :t medgivna högsta beloppet, bestämmas så, att det i prisöverenskommelsen angivna genomsnittspriset för ost kan upprätthållas.

Jordbruksnämnden anmäler därjämte, att den, i syfte att stimulera meje­ rierna till framställning av ost av hög kvalitet, medgivit att av de medel, som för tiden mars—september 1953 influtit i tillverkningsavgift för ost, ett belopp motsvarande 10 öre för kilogram skall få användas för utbetalning till de osttillverkande mejerierna av ett särskilt kvalitetstillägg. Detta utgår med 10 öre för kilogram för sådan från och med den 1 oktober 1953 tillver­ kad hårdost, som är föremål för runmärkning och uppfyller vissa kvalitets- fordringar. Då detta system visat sig vara ändamålsenligt, bör enligt nämn­ dens mening jämväl i fortsättningen regleringsmedel kunna ställas till för­ fogande för utbetalning av kvalitetstillägg för ost.

Vad beträffar produktionen av torrmjölk meddelar jordbruksnämnden, att denna under regleringsåret 1953/54 uppgått till nära 12 000 ton. Under samma tid har exporterats 4 100 ton mot 3 400 ton 1952/53. Tillverkningen har för innevarande år beräknats till likaledes 12 000 ton. Prisbildningen på torrmjölk, som från och med innevarande regleringsår är helt fri, förut- sättes även för nästa regleringsår komma att lämnas fri. Import av torr­ mjölk har icke medgivits under de senaste åren, men under den senaste tiden har önskemål därom framställts, bland annat för foderändamål. Nämnden anser, att hinder numera icke bör uppställas för en viss import av torrmjölk. Denna bör emellertid enligt nämndens mening, i likhet med vad som gäller för ost, regleras genom införselavgifter. Dessa bör fastställas med olika belopp för fet och mager torrmjölk samt avvägas så, att de i stort sett motsvarar skillnaden mellan världsmarknadspriserna och priserna på den inhemska marknaden. Nämnden har för avsikt att senare till Kungl. Maj :t ingiva framställning om bemyndigande att inom ramen av ett högsta belopp bestämma införselavgifter för torrmjölk.

Härefter berör jordbruksnämnden de bedömanden, som i samband med den för regleringsåret 1955/56 träffade prisöverenskommelsen gjorts angåen­ de utrymmet för prishöjningar på mjölk och mejeriprodukter samt därmed sammanhängande frågor. Priset på konsumtionsmjölk skall enligt överens­ kommelsen böjas från och med den 1 april 1955 med 5 öre per liter samt från och med den 1 september 1955 med ytterligare 3 öre per liter. Härav tillfaller 4,5 respektive 2,7 öre jordbruket och 0,5 respektive 0,3 öre detalj-

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

97

98

handeln till förbättring av distributionsmarginalerna. Nämnden framhåller,

att konsumtionsmjölkpriserna — frånsett vissa lokala prisjusteringar —

varit oförändrade sedan 1952 samt legat på en låg nivå såväl i förhållande

till priserna på vissa andra drycker som med hänsyn till mjölkens närings­

värde. De har också enligt nämndens uppfattning varit låga i jämförelse

med de priser, som uttages för andra jordbruksprodukter. Mejeriorganisa­

tionen har därför ansett det vara möjligt att genomföra de nu angivna pris­

höjningarna utan risk för sjunkande konsumtion med därav följande av­

sättningssvårigheter. Prishöjningarna har också ansetts motiverade ur

försörjningssynpunkt. Under senare år har nämligen kunnat förmärkas en

tendens till tillbakagång i mjölkproduktionen omkring de stora konsum­

tionsorterna, varför man varit tvungen att transportera mjölk betydande

sträckor för att tillgodose storstädernas försörjning. Detta gäller särskilt

för Stockholms vidkommande. En sådan lokalisering av mjölkproduktionen

för konsumtionsändamål måste i många fall betecknas såsom oekonomisk

och kan dessutom verka kvalitetsförsämrande.

Av nämnda skäl har man velat, att den förhållandevis kraftiga prishöj­

ningen på konsumtionsmjölk skall stimulera mjölkproduktionen i närheten

av konsumtionsorterna. Prishöjningen på standardiserad konsumtions­

mjölk har därför icke ansetts böra helt utjämnas mellan de olika mejeri­

erna. Avsikten är enligt jordbruksnämnden i stället, att områden med för­

hållandevis stor konsumtionsmjölkförsäljning skall få behålla en viss del

av prishöjningen. Av den prishöjning om 4,5 öre per liter till mejeri, vil­

ken träder i kraft den 1 april 1955, kommer sålunda att uttagas en utjäm­

ningsavgift av endast 1,5 öre per kilogram. Samtidigt avses emellertid ut­

jämningsavgifterna för tunn och tjock grädde från och med samma dag

skola höjas med 18 respektive 47 öre per kilogram. Om hänsyn jämväl tages

till ökade kostnader för mejeridriften, kommer konsumtionsmjöikmejeri-

erna att efter dessa ändringar av utjämningsavgifterna få behålla ungefär

hälften av nettoökningen från och med den 1 april 1955 av mejeripriset

föi konsumtionsmjölk. Beträffande de 3 öre per liter, varmed konsum-

tionsmjölken enligt prisöverenskommelsen skall höjas från och med den 1

september 1955, avses överenskommelse om eventuell utjämning komma

att träffas mellan nämnden och Svenska mejeriernas riksförening, sedan

klarhet kunnat vinnas angående ökningen i mejerikostnaderna.

I fråga om grädde förutsättes i prisöverenskommelsen, att mejeripriserna

skall höjas med 10 öre per liter för tunn grädde och med 20 öre per liter

for tjock grädde. För ost har prishöjningen ansetts böra stanna vid i ge­

nomsnitt 10 öre för kilogram. Prishöjningarna på grädde och ost har ansetts

kunna genomföras utan risk för konsumtionsminskning med hänsyn till

väntade lönestegringar samt till att enligt överenskommelsen kött- och fläsk­

priserna samtidigt skall höjas. I anslutning till prisöverenskommelsen har

jordbruksnämnden förklarat sig beredd att till prövning upptaga önskemål

om eventuella ytterligare höjningar på bland annat mejeriprodukter, dock

ej konsumtionsmjölk och smör, i den mån så erfordras för att täcka in­

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

99

komstbortfall för jordbruket på grund av att förutsatta priser icke helt kan uttagas eller för att täcka sådana kostnadsstegringar, som kan inträffa under år 1955 på grund av nya kollektivavtal för livsmedels- och transport­ facken.

Vid den träffade prisöverenskommelsen i fråga om mjölk och mejeri­ produkter har förutsatts, att utöver nu nämnda prisjusteringar någon höj­ ning av den genomsnittliga prisnivån för dessa varor icke skall ske under regleringsåret 1955/56. Med anledning härav anmäler jordbruksnämnden sin avsikt att beträffande priserna på mjölk vid försäljning från mejeri träffa en överenskommelse med Svenska mejeriernas riksförening motsva­ rande den som, enligt vad förut anförts, för innevarande regleringsår gäller angående dessa priser. Likaså avser nämnden att, liksom under innevaran­ de år, med Sveriges speceri- & lanthandlareförbund och Kooperativa förbun­ det träffa överenskommelse angående detaljhandelns marginaler för smör, ost, konsumtionsmjölk och grädde, innebärande oförändrade marginaler efter justering för den enligt prisöverenskommelsen för konsumtionsmjöl- ken förutsatta marginalhöjningen.

I samband med prisförhandlingarna har från jordbruksnämndens sida framhållits, att en så stor prishöjning på konsumtionsmjölk, som nu över- enskommits, kan komma att medföra svårigheter för jordbruket att ett annat år bereda sig kompensation för den smörprissänkning, som jordbrukspris- utredningen förutsatt skola komma till stånd, om margarinpriset sänkes i enlighet med utredningens förslag. Jordbrukets förhandlare bär enligt nämn­ den häremot genmält, att de är beredda att taga de konsekvenser, som årets prishöjning kan komma att medföra i sådant hänseende.

Härefter lämnar jordbruksnämnden en redogörelse för de olika mjölkpristilläggen av i huvudsak följande innehåll.

Under innevarande regleringsår har utbetalats dels allmänt mjölkpris- tillägg för all vid mejeri invägd mjölk, dels därutöver extra mjölkpristillägg för mjölk, som inväges i vissa delar av landet, främst Norrland. Det allmän­ na mjölkpristillägget, som från och med den 1 september 1953 utgått med 74,4 öre per kilogram mjölkfett, beräknas för innevarande regleringsår kom­ ma att uppgå till 99,9 miljoner kronor. Kostnaderna för det allmänna mjölk­ pristillägget, som tidigare till viss del täckts av medel ur clearingkassan för fettråvaror, bcstrides från och med innevarande regleringsår helt av anslags­ medel. De extra mjölkpristilläggen beräknas för innevarande regleringsår till 30 miljoner kronor. De allmänna och extra mjölkpristilläggen skulle alltså för innevarande regleringsår komma att uppgå till sammanlagt 129,9 miljoner kronor. — Vidare utgår sedan den 1 mars 1952 s. k. leveranstill- -lägg för mjölk, som levereras till mejeri. Från och med innevarande regle­ ringsår lämnas detta tillägg efter i viss mån ändrade grunder, innebärande en höjning av tillägget till mjölkproducenter med mindre mejerileveranser och ett bortfall av tillägget vid leveranser över 30 000 kilogram för år. Till- lägget utgör 3 öre per kilogram för varje mjölkproducents mejerileverans opp till 10 000 kilogram för år. För leveranser mellan 10 000 och 25 000 kilogram för år utgår tillägget med 300 kronor. För leveranser över 25 000 kilogram för år minskas nämnda belopp med 6 öre per kilogram för över­ skjutande kvantitet, så att det vid en årsleverans av 30 000 kilogram helt

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

100

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO

upphör. Leveranstillägg, som understiger 30 kronor per år, utbetalas icke.

Kostnaderna för leveranstilläggen beräknas för innevarande regleringsår till

50 miljoner kronor.

Mjölkpristilläggen och leveranstilläggen skall enligt prisöverenskommel-

sen utgå efter oförändrade grunder. Enligt av de kalkylsakkunniga verk­

ställda beräkningar kommer mjölkinvägningen vid mejeri att under regle­

ringsåret 1955/56 uppgå till 3 587 miljoner kilogram mot 3 552 miljoner

kilogram under innevarande regleringsår. Den genomsnittliga fetthalten i

den invägda mjölken beräknas samtidigt stiga från 3,78 till 3,79 procent.

Med utgångspunkt härifrån beräknas för regleringsåret 1955/56 de allmän­

na och extra mjölkpristilläggen medföra en kostnad av (101,1 -f 31,0 =)

132,1 miljoner kronor. Kostnaderna för leveranstilläggen beräknas till 50

miljoner kronor för 1955/56.

Beträffande utjämningsavgifterna för grädde och ost anför jordbruks­

nämnden i detta sammanhang följande.

Ifrågavarande avgifter upptages för att åstadkomma en utjämning av lön­

samheten mellan olika mjölkprodukter. De återgår i huvudsak till mejeri-

näringen i form av utjämningsbidrag för allt vid mejeri invägt mjölkfett.

Utjämningsbidraget har från och med den 1 september 1954 utgått med ett

från 35 till 13 öre per kilogram mjölkfett sänkt belopp. Sänkningen motsva­

rar 0,82 öre per kilogram mjölk. Genom införandet av de utjämningsavgif­

ter som, enligt vad förut anförts, förutsättes skola komma att utgå från

och med den 1 april 1955, beräknas utjämningsbidraget kunna höjas till

30 öre per kilogram vid mejeri invägt mjölkfett, motsvarande en höjning

från 0,49 till 1,14 öre per kilogram mjölk. De genom utjämningsavgifterna

inflytande medlen användes, förutom till utjämningsbidrag, även till täc­

kandet av dels exportförluster på smör och andra mejeriprodukter, dels kost­

nader för Svenska mejeriernas riksförenings lagring av mejeriernas säsong­

mässiga överskott av smör. För samma ändamål har i enlighet med Kungl.

Maj:ts beslut tillika överförts influtna införselavgifter för ost och behåll­

ningen i clearingkassan för ost ävensom viss del av influtna införselavgif­

ter för fodermedel.

I fråga om lagringen av mejeriernas säsongmässiga överskott av smör

erinrar jordbruksnämnden, att ansvaret härför från och med regleringsåret

1953/54 överförts till Svenska mejeriernas riksförening och att kostnaderna

för denna lagring numera bestrides av tillgängliga medel i riksföreningens

kassa för regleringsändamål. Däremot erhåller riksföreningen fortfarande

av nämnden rörelsemedel, motsvarande det inlagrade smörets värde. För

erhållna rörelsemedel erlägger riksföreningen ränta enligt gällande diskonto

plus 0,5 procent. Vid ingåendet av årets prisöverenskommelse har förutsatts,

att riksföreningen för regleringsåret 1955/56 skall erhålla rörelsemedel för

smörlagringen på samma villkor, som gäller för innevarande regleringsår.

Till slut erinrar jordbruksnämnden om att det i en protokollsanteckning

till den nu träffade prisöverenskommelsen har anförts, att nämnden och

jordbrukets förhandlingsdelegation anser det angeläget, att varuskatten för

gräddglass snarast möjligt borttages. Denna skatt uppgår till 65 procent på

101

lägsta grossistpris eller till cirka 19 procent av minutpriset för förpack­ ningar under en tredjedels liter. Av den under 1954 försålda mängden glass __ cirka 11 miljoner liter — torde enligt nämnden övervägande delen ha utgjorts av gräddglass, för vars framställning bör ha åtgått en kvantitet mjölkfett, motsvarande cirka 700 ton smör. Den genomsnittliga konsum­ tionen av glass är i vårt land mycket låg, varför det enligt nämndens me­ ning är uppenbart, att ett borttagande av varuskatten med åtföljande lägre minutpris skulle leda till en ökad glasskonsumtion och därmed till ett mins­ kat överskott på mjölkfett, särskilt under sommarperioden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Äggregleringen

Jordbruksnämnden erinrar om att enligt de av riksdagen fastställda di­ rektiven prisbildningen på ägg skall vara fri under regleringsåret 1954/55. Dock gäller den inskränkningen, att då producentprisnoteringen tenderar att nå den övre prisgränsen, 4 kronor per kilogram, import av ägg bör före­ tagas och export endast i undantagsfall får äga rum. För alt stödja det me­ delproducentpris av 2 kronor 95 öre per kilogram, som förutsatts i prisöver­ enskommelsen våren 1954, har nämnden i direktiven till Sveriges export- och importförening för ägg föreskrivit, att föreningen vid ett producentpris, ej överstigande 3 kronor 50 öre per kilogram, får utbetala exportbidrag av vissa till föreningens disposition stående clearingmedel.

Jordbruksnämnden redogör härefter för produktions- och prisutveckling­ en in. m. samt anför därvid.

Enligt tillgängliga invägningssiffror har produktionen av ägg under 1954 legat på i stort sett samma nivå som nästföregående år. På grund av att växlingarna i invägningen under årets olika månader varit ganska små, har någon egentlig inlagring ej behövt företagas och konsumenterna har under hela året kunnat försörjas med färska ägg. Totalt har överskott på ägg före­ legat. Exporten under 1954 framgår av följande tablå. Västtyskland........................ 6 045 ton Frankrike.............................. 285 ton Schweiz.................................. 389 » Saar.......................................... 310 » Östtyskland.......................... 323 » Storbritannien...................... 289 »

Summa 7 641 »

Som synes har exporten i huvudsak destinerats till Västtyskland, som mottagit cirka 80 procent av exportöverskottet. Storbritannien har, sedan ägghandeln där blivit fri, återinträtt som importör av svenska ägg, dock i ganska blygsam omfattning.

Exporten har enligt i huvudsak samma regler som tidigare ombesörjts av Sveriges export- och importförening för ägg. De priser, som kunnat utvin­ nas vid export, har i allmänhet varit lägre än under nästföregående år. För att stödja det överenskomna medelproducentpriset har föreningen därför måst utbetala relativt höga bidrag vid export, medan möjligheterna varit mycket begränsade att uttaga avgifter vid tillfällen med gynnsamma export­ konjunkturer. Genom att till föreningen restituerats de importavgifter för majs, som uttagits under regleringsåret 1953/54, har föreningen haft rela­ tivt stora belopp till förfogande för exportbidrag. För den export, som för­

102

eningens medlemmar företagit under 1954, har sålunda utbetalats samman­

lagt cirka 3 miljoner kronor i exportbidrag, medan avgifter uttagits till ett

belopp av cirka 100 000 kronor.

Såvitt jordbruksnämnden nu kan bedöma, föreligger icke möjligheter att

fullt uppnå det vid prisförhandlingarna förra våren beräknade medelpriset

under innevarande regleringsår. Nämnden anför härom.

I jordbrukskalkylen har man nu reducerat det förra våren beräknade pri­

set med 5 öre till 2 kronor 90 öre per kilogram. Mot bakgrund av den aktu­

ella situationen i fråga om exportpriserna utgår nämnden från att förening­

en — för att stödja medelpriset — måste tillföras relativt stora belopp till

exportbidrag. Med jordbrukets förhandlingsdelegation har därför överens-

kommits, att föreningen skall tillgodoföras, förutom majsavgifterna, viss

del av införselavgifterna för andra fodermedel, som införts under inneva­

rande regleringsår, ävensom odisponerade avgiftsmedel, som inbetalats av

oljefabrikerna för inom landet tillverkat oljekraftfoder.

För regleringsåret 1955/56 har medelproducentpriset på ägg enligt jord­

bruksnämnden beräknats komma att höjas med 15 öre till 3 kronor 5 öre

per kilogram. Nämnden upplyser att man vid förhandlingarna varit ense

om att en förutsättning härför är, att export- och importföreningen för ägg

tillgodoföres clearingmedel i större omfattning än under innevarande reg­

leringsår. Om en förbättring i foderläget inträder till hösten och i samband

därmed en sänkning av världsmarknadspriserna för fodermedel kommer

till stånd, räknar nämnden med att höja nu utgående importavgifter för

majs samt att införselavgifter för oljekraftfoder och andra foderslag kan

behöva återinföras. Av de under 1955/56 inflytande införselavgifterna för

fodermedel förutsättes i den nu träffade prisöverenskommelsen, att majs­

avgifterna liksom hittills skall tillföras föreningen. Dessutom har överens-

kommits att till föreningen skall restitueras sådana införselavgifter för

andra fodermedel, som rätteligen tillkommer Svenska mejeriernas riksför-

ening, intill ett belopp av 1,5 miljoner kronor. Från riksföreningen skall

dessutom överföras 1 miljon kronor av tidigare influtna avgifter att använ­

das till äggregleringen.

För att kunna uppnå det beräknade medelpriset bör enligt jordbruks­

nämndens mening den övre prisgränsen höjas från 4 kronor till 4 kronor

25 öre per kilogram. I övrigt bör enligt nämnden direktiven till export- och

importföreningen för ägg utformas i stort sett på samma sätt som för när­

varande. Om äggpriset tenderar att nå den övre gränsen, bör sålunda im­

port företagas, om så kan ske utan förluster för föreningen, och får export

icke äga rum utan nämndens särskilda tillstånd. För att stödja det över­

enskomna medelproducentpriset bör föreningen vidare efter direktiv av

nämnden få utbetala bidrag vid export.

Genom beslut av Kungl. Maj:t den 4 juni 1954 bemyndigades jordbruks­

nämnden att uttaga införselavgift vid import av kött av tamfågel. Med stöd

av bemyndigandet har nämnden uttagit vissa införselavgifter för att skydda

den inhemska gåsköttproduktionen. Nämnden hemställer, att de medel, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

103

influtit eller i fortsättningen kan komma att inflyta genom införselavgift för kött av tamfågel, får tillgodoföras Sveriges export- och importförening för ägg att användas i föreningens regleringsverksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition, nr 180

Prisstödet till ull

Jordbruksnämnden erinrar om att statsbidrag för närvarande utgår med 1 krona 50 öre per kilogram ull. Enligt nämndens mening bör detta bidrag utgå oförändrat även under regleringsåret 1955/56.

Prissättningen på brödsäd och oljeväxter av 1956 års skörd

Med hänsyn till önskvärdheten av att odlarna före sådden skall få kän­ nedom om de blivande priserna på de odlade produkterna har Kungl. Maj :t under en följd av år med riksdagens bemyndigande fastställt priserna på höstsådda grödor (höstvete och råg samt höstraps och höstrybs) redan på sommaren året före skörden. Sedan det systemet införts, att odlarna i prin­ cip själva svarar för avsättningen av en eventuell överskottsproduktion, har en egentlig prisgaranti endast lämnats för den del av skörden, som motsvarar det inhemska konsumtionsutrymmet. Med hänsyn härtill hade de av Kungl. Maj:t sommaren 1954 fastställda priserna för 1955 års skörd karaktären av riktpriser, som under vissa förhållanden kunde bli föremål för ändringar.

I fråga om prissättningen å 1956 års skörd anför jordbruksnämnden i huvudsak följande.

Enligt det prissättningssystem, som förordats av jordbruksprisutrednmgens majoritet, skall staten fortsättningsvis överhuvud icke lämna någon pris­ garanti, utan den inhemska prisnivån skall stödjas genom fasta införselav­ gifter. I fråga om brödsäd och oljeväxter, för vilka produkter en kontinuer­ lig anpassning till världsmarknadsnoteringarna med hänsyn till de till ti­ den koncentrerade utbuden icke lämpligen kan ernås, avser man att genom regleringsföreningarna (Svensk spannmålshandel respektive Sveriges olje- växtintressenter) under ett regleringsår hålla i stort sett fixerade priser. Det blir härigenom närmast dessa föreningar, som kommer att faststalla od- larpriserna under hänsynstagande till gällande världsmarknadspriser och den inhemska produktionsvolymen. Därvid blir det° icke möjligt för före­ ningarna att så tidigt som före höstsådden göra några bestämda uttalan­ den om de blivande priserna, utan dessa kan fastställas först omedelbart före skördeperioden. Systemet torde — därest det godkännes av riksdagen — komma att gälla från och med regleringsåret 1956/57, d. v. s. aven för hösten 1955 sådda grödor. Under sådana förhållanden synes något bemyn­ digande för Kungl. Maj :t att fastställa riklpriser för 1956 års skörd av host­ sådd brödsäd och höstsådda oljeväxter icke vara erforderligt. Skulle Kungl. Maj :t — med hänsyn till att utredningens förslag möjligen ej kan bil föremål för riksdagens slutliga prövning förrän vid höstsessionen, då höstsådden redan avslutats — ändock anse sig böra begära dylikt bemyndigande, bor lörbehåll göras om att med stöd därav fastställda riktpriser skall galla en­ dast därest nuvarande ordning för prissättningen på här berörda jordbruks­ produkter kommer att bibehållas under hela regleringsåret 1956/57. Aven

104

med ett sådant förbehåll kan emellertid av Kungl. Maj:t fastställda riktpri-

ser få till följd, att regleringsföreningarna gentemot odlarna kommer att

känna sig moraliskt bundna när de — om det nya systemet genomföres __

längre fram skall fatta beslut om prissättningen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, finner jordbruksnämnden sig när­

mast böra avråda från att några riktpriser för 1956 års skörd över huvud

taget fastställes av Kungl. Maj :t före höstsådden 1955. Enligt nämndens

mening bör det i stället bli vederbörande regleringsförenings sak att bedö­

ma, huruvida man anser sig kunna lämna odlarna någon orientering om

de sannolika priserna för 1956 års skörd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Restitution av avgifter vid import av fodermedel m. m.

Enligt beslut av 1954 års riksdag skall det ankomma på Kungl. Maj :t att

fördela de införselavgifter, som under regleringsåret 1954/55 inflyter vid

import av fodermedel, samt avgifter på inom landet tillverkat oljekraftfoder

mellan de olika animaliegrenarna i huvudsaklig relation till den beräknade

användningen av avgiftsbelagda fodermedel inom respektive produktions­

områden. Kungl. Maj :t har den 18 juni 1954 bemyndigat jordbruksnämnden

att för regleringsåret 1954/55 göra denna fördelning i samråd med jord­

brukets förhandlingsdelegation. I anslutning härtill anför nämnden i hu­

vudsak följande.

På grund av situationen på fodermedelsmarknaden, varom närmare redo­

gjorts på annat ställe i skrivelsen, har under hösten 1954 införselavgifterna

upphävts för flertalet fodermedel samt sänkts för majs till 3 kronor 50 öre

per deciton. I övrigt utgår införselavgifter nu endast för vissa fodermedel

av mindre betydelse. Den majs, som för närvarande importeras, torde i

huvudsak användas till äggproduktionen, där den anses vara av speciellt

värde. Användandet av majs till fläskproduktionen torde däremot i nuva­

rande läge vara av mycket underordnad betydelse. Nämnden har därför

överenskommit med jordbrukets förhandlingsdelegation, att majsavgifterna

odelat skall tillgodoföras äggproduktionen för att efter nämndens direktiv

användas av Sveriges export- och importförening för ägg till bidrag vid ex­

port av ägg. Övriga fodermedel, som är eller varit föremål för avgiftsbelagd

import, torde komma till användning såväl i mjölk- som äggproduktionen.

Med hänsyn till angelägenheten av att i nuvarande läge stödja producent­

priserna för ägg har äggproduktionen ansetts böra ha en viss prioritet vid

fördelningen av denna del av införselavgiftsmedlen. Nämnden har därför

efter överläggningar med övriga regleringsföreningar (Svensk kötthandel

och Svenska mejeriernas riksförening) samt med jordbrukets förhandlings­

delegation beslutat, att de avgifter, som uttagits vid import av andra foder­

medel än majs under tiden september 1954—januari 1955, skall tillföras

Sveriges export- och importförening för ägg. Ifrågavarande belopp uppskat­

tas av nämnden till cirka 600 000 kronor. Avgifter, som härutöver kan kom­

ma att inflyta under regleringsåret, skall enligt nämndens beslut tillföras

Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa till täckande av förlus­

ter, som kan uppkomma vid smörexport. Till äggregleringen skall därjämte

överföras hittills influtna frivilliga avgifter, avseende tillverkning av olje-

kraftfoder inom landet.

105

Jordbruksnämnden upplyser härefter, att det vid årets prisförhandlingar förutsatts, att samtliga under regleringsåret 1955/56 genom införselavgifter för majs inflytande medel skall tillföras äggregleringen, att ett belopp av intill 1,5 miljoner kronor skall av medel, som inflyter genom införselav­ gifter för andra fodermedel än majs, överföras till samma ändamål samt att övriga genom införselavgifter för fodermedel inflytande belopp skall till­ föras Svenska mejeriernas riksförening till täckande av förluster vid ex­ port av smör. Nämnden hemställer om bemyndigande att enligt nu angivna riktlinjer få fördela de medel, som för regleringsåret 1955/56 kan komma att inflyta i form av införselavgifter för fodermedel.

Författningsfrågor m. m.

De bemyndiganden i fråga om jordbruksregleringen, som riksdagen ge­ nom att godkänna författningar eller på annat sätt har lämnat Kungl. Maj:t och som gäller tills vidare, framgår närmare av redogörelsen i propositionen 1954: 180 (s. 56, 134, 172 och 175). De författningsbestämmelser, varom här är fråga bör enligt jordbruksnämndens mening från och med ingången av regleringsåret 1955/56 gälla med vissa ändringar, tillägg och inskränk­ ningar. Nämnden upptager även till behandling vissa författningsfrågor, som icke anknyter till den nyss nämnda redogörelsen.

Jordbruksnämnden erinrar om att den i samband med sin hemställan rörande brödsädsregleringen redogjort för de åtgärder, som under den se­ naste tiden har befunnits erforderliga för denaturering av brödsäd till fo­ derändamål och för de nya bestämmelser i detta ämne, som har utfärdats av Kungl. Maj:t och av nämnden. Nämnden föreslår, att efter nuvarande förhållanden bättre lämpade föreskrifter skall ersätta även den grundläg­ gande, av riksdagen godkända författningen på området, nämligen förord­ ningen den 24 maj 1934 (nr 180) angående villkor i vissa fall för import av fodermedel samt förbud mot viss användning av denaturerad spannmål. Denna förordning innehåller bland annat föreskrifter om åläggande för importör av fodermedel att låta denaturera viss myckenhet inhemsk bröd­ säd, en anordning som icke har tillämpats på många år och icke heller är förutsatt i de system för reglering av fodermedelsimporten, som nu tilläm­ pas eller som har övervägts för framtiden. En olägenhet är vidare, att för­ ordningen icke förutsätter någon påföljd för användning av denaturerad brödsäd till brännvinstillverkning eller för tekniska ändamål. Nämnden har till sin skrivelse fogat ett utkast till ny förordning angående denaturering av brödsäd, genom vilken de önskemål skulle tillgodoses, som nämnden nu finner aktuella.

I detta sammanhang anför jordbruksnämnden, att den under en följd av är till fullgörande av särskilda, av Kungl. Maj :t i anslutning till riksdags­ beslut om jordbruksregleringen meddelade uppdrag — senast i nämndens skrivelse den 20 juli 1954 — till Kungl. Maj :t inkommit med förslag till de priser på spannmål, vilka borde lända till efterrättelse under närmast följande konsumtionsår vid bestämmande av spannmålens värde vid belå­

Knngl. Maj:ts proposition nr 180

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

ning enligt kungörelsen den 12 september 1930 (nr 343) angående allmänna

villkor och bestämmelser för lån från spannmålskreditfonden. De låne-

möjligheter, som enligt bestämmelserna i kungörelsen har beretts veder­

börande (vissa ekonomiska jordbrukarföreningar), har emellertid, enligt

vad nämnden inhämtat, icke utnyttjats under sena,re år. Några lån från

fonden lär icke ha lämnats sedan år 1947. De anordningar, som i prisreg-

lerande syfte genomförts för successiv inlösen av brödsäd, torde enligt

nämnden även om de nuvarande anordningarna i föreningen Svensk spann­

målshandels regi icke medför ett lika fast prissystem som den tidigare in­

lösningen genom Svenska spannmålsaktiebolagets försorg — i hög grad ha

minskat intresset för lagring och belåning av brödsäd i de tidigare försälj­

ningsleden. En viktig anledning till att fonden icke har anlitats synes även

vara, att spannmålsskörden under senare år har omhändertagits av central­

föreningar och andra företag, som kunnat få det erforderliga kapitalbe­

hovet tillgodosett utan iakttagande av de formaliteter i fråga om rapportering

och kontroll m. m., som är föreskrivna beträffande lånen från ifrågavaran­

de fond. I detta sammanhang erinrar nämnden om den finansiering av

spannmålsinköpen genom föreningen Svensk spannmålshandels försorg,

varom förslag har framlagts i det föregående, och ifrågasätter, om icke en

undersökning nu borde företagas angående möjligheterna att antingen helt

avveckla spannmålskreditfonden — vars kapital för närvarande utgör 2,5

miljoner kronor — eller ock ersätta de enligt kungörelsen 1930: 343 gällan­

de föreskrifterna om lån från fonden med efter nuvarande förhållanden bättre

avpassade lånebestämmelser.

Härefter framhåller jordbruksnämnden, att bland de alltjämt gällande

författningsbestämmelser på jordbruksregleringens område, för vilka redo­

gjordes i propositionen 1954: 180, vissa bestämmelser ingick, som då sak­

nade aktualitet men vilkas bibehållande tills vidare ansågs påkallat såsom

en beredskapsåtgärd. Nämnden finner nu, att av dessa författningsbestäm­

melser följande utan olägenhet kan upphöra med utgången av innevarande

regleringsår, nämligen bestämmelserna i förordningen den 29 maj 1933 (nr

234) angående användande av svensk havre vid gryn- och mjöltillverkning

m. m. samt förordningen den 24 maj 1934 (nr 172) om skatt å kli. De två

förordningarna har icke tillämpats sedan tiden före kriget. Åtgärder av de

slag, som angivits i förordningarna, kan enligt nämndens mening utan olä­

genhet undvaras i det system för reglering av fodermedelsmarknaden, som

efter hand har vuxit fram. För framtiden har icke heller några åtgärder

av de slag, som avses med de här ifrågavarande författningsbestämmelser­

na, förutsatts i det av jordbruksprisutredningen nyligen avgivna betänkan­

det. Nämnden föreslår därför, att förordningarna skall upphävas från och

med den 1 juli 1955.

I avvaktan på den omläggning av marknadsregleringarna för potatis och

potatisprodukter, som — enligt vad jordbruksnämnden förut angivit i sin

skrivelse — ifrågasättes från och med ingången av regleringsåret 1956/57,

bör enligt nämndens mening av de i den nyss nämnda redogörelsen i pro­

107

positionen 1954:180 uppräknade författningsbestämmelserna följande, i viss mån föråldrade bestämmelser tills vidare bibehållas under ännu ett regle­ ringsår, nämligen bestämmelserna i förordningen den 25 juli 1912 (nr 170) angående särskild skatt å majs, utländsk potatis samt maniokarot och andra väsentligen lika stärkelserika, tullfria utländska ämnen, använda vid till­ verkning av stärkelse samt förordningen den 26 februari 1954 (nr 73) an­ gående tillverkning av brännvin, 14 och 23 §§, innehållande vissa från tidi­ gare författningar överflyttade bestämmelser angående särskild avgift vid användande av majs, utländsk potatis, maniokarot eller andra stärkelse- haltiga utländska råämnen för brännvinstillverkningen.

Såvitt gäller köttvaruregleringen har jordbruksnämnden förut i sin skri­ velse påvisat de olägenheter, som följer av att slaktdjursavgift med nuva­ rande författningsbestämmelser icke kan tagas ut i fall, då slaktdjuren ex­ porteras levande. I anledning härav föreslåy nämnden, att en ny förord­ ning angående slaktdjursavgift skall utfärdas. Denna bör enligt ett av nämn­ den framlagt förslag i ämnet fullständigas med vissa straffbestämmelser samt bestämmelser om uppgiftsskyldighet och kontroll.

Vid behandlingen av frågor rörande fettvaruregleringen har jordbruks­ nämnden angivit sin uppfattning i fråga om den fortsatta regleringen av importen för enskilt behov av mindre partier margarin och fettvaror. I an­ slutning härtill framlägger nämnden ett förslag till sådan ändring av för­ ordningen den 21 december 1951 (nr 830; ändrad 1952: 665) om införsel och utförsel av margarinvaror samt om kontroll över tillverkningen av dessa varor, att det undantag från förordningens förpacknings- och märknings- föreskrifter, som gäller för varor, vilka från utlandet medföres av resande eller införes i egentlig gränstrafik, begränsas till kvantiteter om högst 2 kilogram, ävensom att dylikt undantag får åtnjutas jämväl för gåvosänd- ningar från utlandet om högst 2 kilogram. Nämnden föreslår vidare, att i förordningen den 5 juni 1953 (nr 395; ändrad 1954: 306) angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m. den ändringen samtidigt skall vidtagas, att licens- och avgiftsfrihet för margarin och andra fettvaror, som medföres av resande eller införes i egentlig gränstrafik, inskränkes till partier om högst 2 kilogram. Vid bifall till detta förslag har nämnden för avsikt att med stöd av sina allmänna befogenheter enligt fettregleringsför- fattningarna bestämma den licensfria kvantiteten vid import av gåvopaket till likaledes 2 kilogram. I detta sammanhang ifrågasätter emellertid nämn­ den, om icke ett förtydligande lämpligen bör ske beträffande nämndens befogenheter att medge allmänna undantag från regleringen, förslagsvis i form av ett tillägg till 2 § i sistnämnda förordning. I anslutning härtill har nämnden framlagt förslag till nu berörda författningsändringar, i vilket förslag även intagits de bestämmelser, som nämnden -— enligt vad tidigare angivits i avsnittet om fettvaruregleringen — ansett erforderliga i fråga om begränsning av tiden för sökande av regleringsbidrag samt i fråga om utsträckning av nämndens kontrollmöjligheter beträffande regleringsavgif- tcr och regleringsbidrag. I de angivna författningsfrågorna, såvitt de rör

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

införsel eller utförsel av varor, har nämnden under hand samrått med ge­

neraltullstyrelsen.

Slutligen anför jordbruksnämnden, att den avser att i annat sammanhang-

anmäla de nya eller ändrade författningsbestämmelser, som i anledning av

jordbruksprisutredningens förslag kan bli erforderliga efter utgången av

regleringsåret 1955/56.

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Anslagsfrågor m. m.

I sin skrivelse till Kungl. Maj :t den 24 augusti 1954 angående anslag för

budgetåret 1955/56 avgav jordbruksnämnden, i avvaktan på fortsatta över­

väganden beträffande jordbruksregleringen, preliminära förslag i fråga om

reservationsanslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område och

förslagsanslaget till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps-

och försäljningsverksamhet. Likaså framlade nämnden en preliminär be­

räkning av behållningen på tidigare anvisade medel under reservations­

anslaget till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets

verksamhet. Nämnden angav vidare i den berörda skrivelsen den stånd­

punkt, som nämnden i avvaktan på ytterligare överväganden i ämnet in­

tagit i fråga om behovet av medel för budgetåret 1955/56 under investerings-

anslagen till Lagring av jordbruksprodukter m. m. och Inlösen av inhemskt

oljeväxtfrö. I årets statsverksproposition har de båda förstnämnda an­

slagen, i avbidan på särskild proposition i ämnet, upptagits med beräknade

belopp av respektive 200 miljoner och 32,5 miljoner kronor.

Efter ytterligare utredning och överväganden anför jordbruksnämnden

följande beträffande reservationsanslaget till Prisreglerande åtgärder på

jordbrukets område.

Av redogörelsen för regleringen av handeln med mjölk och mejeripro­

dukter framgår, att även för regleringsåret 1955/56 föreslås ett bibehållande

av nuvarande prisstöd för mjölk och att nämnden med utgångspunkt från

de beräkningar angående mjölkproduktionens storlek, som verkställts av

kalkylsakkunniga, för nästkommande regleringsår beräknar medelsbehovet

för allmänna mjölkpristillägg till 101,1 miljoner kronor, för extra mjölk­

pristillägg till 31,0 miljoner kronor och för leveranstillägg till 50,0 miljoner

kronor. Det sammanlagda medelsbehovet för prisregleringen på mjölk och

mejeriprodukter blir sålunda 182,1 miljoner kronor.

Till statligt stöd åt odlingen av lin och hampa beräknas anslagsbehovet

till 1,7 miljoner kronor.

Till fraktbidragen för fodersändningar till Norrland (Norrbottens och

Västerbottens län) erfordras omkring 1 miljon kronor.

Nämnden har icke funnit anledning att föreslå ändring i fråga om stor­

leken av den anslagspost, som erfordras för bestridande av diverse kost­

nader i samband med jordbruksregleringen och som vid de uppskattningar,

vilka låg till grund för beräkningen av anslagsbehovet i statsverksproposi­

tionen, upptagits till 4 miljoner kronor. Av dessa medel skall bland annat

bestridas ersättning till Svenska mejeriernas riksförening för handhavandet

av vissa med regleringen av mjölk och mejeriprodukter sammanhängande

uPP§i^er> kostnaderna för stödet till ullproduktionen, beräknade till 0,2

109

miljoner kronor, kostnaderna för smågrisstödet, vissa kontroll- och försöks- kostnader i samband med främjandet av kvalitetsodling av matpotatis även­ som, i anslutning till tidigare principbeslut, vissa kostnader för mejeri- och slakterianläggningar i Norrland.

Enligt de sålunda verkställda beräkningarna utgör medelsbehovet under ifrågavarande anslag tillhopa närmare 189 miljoner kronor. I fråga om det erforderliga anslagsbehovet anför jordbruksnämnden därefter följande.

Såsom följd huvudsakligen av en avsevärd nedgång i mjölkinvägningen i förhållande till vad som förut har beräknats jämte en återbetalning av förskott från Svenska mejeriernas riksförening beräknas behållningar ut­ över dem, som angavs i nämndens skrivelse den 24 augusti 1954, komma att uppstå på anslaget till prisreglerande åtgärder för innevarande och ti­ digare regleringsår. Med de utgångspunkter, nämnden nu har intagit i fråga om uppskattningen av mjölkproduktionens storlek i fortsättningen, kan den sammanlagda behållningen anges till omkring 40 miljoner kronor. Nämn­ den har därvid utgått från att — i enlighet med vad Kungl. Maj :t har be­ slutat enligt brev till lantbruksstyrelsen den It mars 1955 — av prisregle- ringsanslaget ett belopp av 6 miljoner kronor, vilket torde fa anses vara inbesparat till följd av sådan minskning av mjölkinvägningen, som för­ anletts av regnskador på 1954 års skörd, kommer att disponeras för ut­ betalning av kontantbidrag i anledning av dylika skador. Nämnden före­ slår, att av den nu beräknade behållningen på anslaget ett belopp av 20 mil­ joner kronor skall tagas i anspråk för att täcka det medelsbehov i samband med prisregleringen på jordbrukets område, som nyss har angivits för bud­ getåret 1955/56. I övrigt utgör behållningen enligt nämndens uppfattning en nödvändig reserv för att möta utgifter för denna reglering utöver de nu beräknade, framför allt sådana, som kan föranledas av en ökning utav under­ laget för mjölkpristilläggen (invägd kvantitet mjölkfett).

De av jordbruksnämnden sålunda beräknade medels- och anslagsbehoven under anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för bud­ getåret 1955/56 har av nämnden sammanfattats i följande tablå.

Ändamål Miljoner kronor

Kungi. Maj:ts proposition nr 180

Mjölkpristillägg

101,1

31,0 50,0

182,1

1,7 1,0 4,0

Summa medelsbehov

188,8

20,0

Anslagsbehov (avrundat) ...................................................................

169,0

Vad därefter beträffar de besparingar, som uppstått eller beräknas uppstå på reservationsanslaget till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet anför jordbruksnämnden i huvudsak följande.

no

Enligt förut under avsnittet om brödsädsregleringen omförmälda skri­

velse från föreningen Svensk spannmålshandel har beräknats, att i spann-

målsaktiebolagets rörelse, sedan kostnaderna för bolagets verksamhet under

regleringsåret 1954/55 — uppskattade till 10,5 miljoner kronor — blivit

täckta, kommer att föreligga en nettobehållning av omkring 1,7 miljoner

kronor, vartill kommer behållningen i bolagets skaderegleringsfond, för när­

varande i runt tal 2 miljoner kronor. De medel, som har anvisats eller

reserverats för täckande av bolagets kostnader under innevarande reglc-

ringsår —- 8 miljoner kronor under ifrågavarande reservationsanslag och

.3,8 miljoner kronor av hos nämnden innestående utjämningsavgifter m. in.

(jfr prop. 1954: 180, s. 137) — har därvid beräknats icke till någon del

komma att tagas i anspråk. Mot föreningens beräkningar, vilka givetvis

måste betraktas som mycket approximativa, har nämnden icke funnit an­

ledning till erinran. De uppkommande besparingarna sammanhänger hu­

vudsakligen med den väsentliga minskning av beredskapslagren, som enligt

vad som tidigare angivits tillfälligt måst vidtagas. Nämnden förutsätter, att

nettobehållningen på spannmålsaktiebolagets verksamhet under bokförings­

året 1954/55 — (1,7

2,0 =) 3,7 miljoner kronor — sedan beloppet slut­

giltigt fastställts, kommer att under regleringsåret 1955/56 återföras till re­

servationsanslaget till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktie­

bolagets verksamhet. Beträffande användningen av viss del av den väntade

behållningen på detta anslag framlägger nämnden förslag i det följande i

samband med behandlingen av förslagsanslaget till Statlig lagerhållning:

Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet.

Jordbruksnämnden övergår därefter till frågan om medelsbehovet under

förslagsanslaget till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps-

och försäljningsverksamhet och upptager därvid först till behandling de

egentliga omkostnaderna. I fråga om de egentliga omkostna­

derna för beredskapslagringen av brödsäd, majs och oljekraftfoder (annat

än linfrökakor), vilken enligt avtal med nämnden sker i föreningen Svensk

spannmålshandels regi, har föreningen i nyss omförmälda skrivelse redo­

gjort för vissa beräkningar för nästa regleringsår. Dessa slutar på ett sam­

manlagt belopp av i runt tal 12,4 miljoner kronor, däri inräknat räntekost­

nader, uppgående till 4,5 miljoner kronor, nettokostnader för prisskillnads-

reglering i samband med lageromsättning i egentlig mening och kostnader

för administration. Föreningen har därvid utgått från att beredskapslag­

ringen av majs och oljekraftfoder skall äga rum i tidigare beslutad omfatt­

ning (15 000 ton majs och 65 000 ton oljekraftfoder) och att beredskaps-

lagret av brödsäd under regleringsåret icke skall komma att nå större om­

fattning än 250 000 ton. Nämnden förklarar sig icke ha funnit anledning

till erinran mot dessa beräkningar.

I fråga om övrig beredskapslagring inom jordbruksnämndens verksam­

hetsområde — av nämnden administrerad lagring av socker, risgryn, kaffe,

fettvaror, mjöl, ärter, bönor och linfrö — utgår nämnden från att denna

under det kommande regleringsåret skall äga rum i huvudsakligen sam-

na omfattning och på det sätt, varom principbeslut tidigare har medde­

lats. Till omkostnaderna för denna lagring räknar nämnden alltjämt med

samma medelsbehov, som angivits i nämndens förut omförmälda skrivelse

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

in

den 24 augusti 1954, eller sålunda totalt 1,8 miljoner kronor. Nämnden upplyser, att inom "denna summa ett något högre belopp (1,0 miljon kronor i stället för 0,8 miljon kronor) än som beräknades i nyssnämnda skrivelse torde få tagas i anspråk för lagringen av socker på grund av viss kost- nadsfördyring. Övriga delposter upptages å andra sidan nu till något lägre belopp.

I detta sammanhang torde få anmälas jordbruksnämndens förut om­ nämnda framställning den 1 mars 1955 med förslag i fråga om förbud för nämnden att ikläda sig kostnad för viss försäkring in. m. För närvarande gäller enligt cirkulär till samtliga statsmyndigheter den 4 juni 1954 (SFS nr 325) med föreskrifter rörande försäkring av staten tillhörig egendom, in. in. bland annat att statlig myndighet i princip icke äger teckna eller låta teckna försäkring för staten tillhörig egendom. För det fall, att varor lagras för allmänna ändamål utan att likväl formellt ägas av staten, lämnar cirkuläret emellertid icke någon anvisning. Ej heller beröres i cirkuläret frågan om försäkring av statsägda varor vid fall av samlagring med av en­ skilda ägda varor. I samband såväl med nämndens beredskapsuppgifter som med jordbruksregleringen förekommer fall, då varor lagras på grund av avtal mellan nämnden och enskilda parter och där den formella ägande­ rätten mer eller mindre klart tillkommer lagerhållaren eller annan enskild. Beträffande beredskapslagren är detta dock undantagsfall; huvudregeln är, att lagren utgör statlig egendom, som ej är försäkrad.

Beträffande förhållandena på olika områden anför jordbruksnämnden bland annat följande.

Ett fall av stor ekonomisk betydelse på beredskapslagringens område ut­ gör den lagring, som föreningen Svensk spannmålshandel omhänderhar. Enligt avtal mellan nämnden och föreningen beredskaplagras av föreningen för närvarande vete, råg och majs samt oljekraftfoder av jordnöt, bomulls- frö, soja och solros till ett sammanlagt värde av 110 miljoner kronor. Dessa lager, som formellt inköpts av föreningen, har av nämnden betraktats så­ som statsegendom med utgång från vissa, av riksdagen utan erinran läm­ nade uttalanden av departementschefen i propositionen 1954: 180 angående skaderisken för de av föreningen beredskapslagrade varorna. Jämlikt ifrå­ gavarande avtal ersättes icke försäkringskostnader av nämnden i vidare mån än som motsvarar premien för brand- eller vattenskadeförsäkring å så­ dan del av beredskapslagren, som lagras tillsammans med en i beredskaps- lagret icke ingående vara av samma slag. Skada, som på grund av politiskt sabotage, krigstillstånd eller därmed jämställda förhållanden, varöver för­ eningen icke kan råda, uppstår på den beredskapslagrade varan, bäres av nämnden. Nämnden svarar också för sådan brand- och vattenskada, vilken normalt täckes genom sedvanlig brand- eller valtenskadeförsäkring och icke hänför sig till sådan samlagring, som nyss nämnts.

I fråga om risgrgn och kokosolja är de enskilda lagerhållarna — av kom­ mersiella och vissa andra skäl, såsom varornas omsättningsförliållanden — enligt avtalen med nämnden angivna som ägare till lagren. Beträffande ris­ gryn innefattar lagringsersättningen enligt avtalen gotlgörclse för försäk­ ring, och beträffande kokosolja ersätter nämnden enligt avtal lagerhållaren för sedvanliga försäkringar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

På jordbruksregleringens område är i detta sammanhang särskilt ett av­

snitt av betydelse, nämligen den lagring av svenskt oijeväxtfrö och därur

framvunna produkter (oljor och fodermedel), som äger rum hos oljefabri-

kerna och i fråga om fodermedel även i viss utsträckning hos föreningen

Svensk spannmålshandel. Nämnden framhåller, att denna företeelse — lik­

som i viss mån är fallet med beredskapslagren — endast övergångsvis är

aktuell ur nu ifrågavarande synpunkt, i det att det nuvarande, rent statliga

engagementet i denna lagerhållning är avsett att avvecklas och upphöra un­

der de närmaste åren. Frågan om försäkring tills vidare av nu förevarande

lager har av nämnden hänskjutits till Kungl. Maj:t, som den 27 augusti

1954 förklarat, att nämnden äger i avtal med oljefabriker angående om­

händertagande och lagring in. in. av inhemskt oijeväxtfrö och därur fram­

vunna produkter intaga bestämmelser om att varorna skall jämväl för tiden

intill utgången av augusti 1955 hållas försäkrade. Beträffande de ur svensk-

odlat oijeväxtfrö framvunna fodermedlen har vidare föreningen Svensk

spannmålshandel enligt avtal med nämnden åtagit sig lagring på vissa vill-

koy, i vilka bland annat ingår, att de lagrade varorna skall hållas brand-

försäkrade av föreningen. I lagringsersättningen till föreningen har inräk­

nats gottgörelse för försäkringspremien.

I de fall, för vilka nu redogjorts, har staten genom jordbruksnämnden

iklätt sig vittgående förpliktelser att hålla lagerhållarna skadeslösa för in­

träffade prisfall m. m. Den verkliga risken är sålunda avtalsmässigt över­

förd på nämnden. Samma ekonomiska skäl, som i allmänhet talar mot

försäkring av staten tillhörig egendom och som föranlett förut omnämnda

cirkulär med föreskrifter rörande försäkring av staten tillhörig egendom,

m. in. anser nämnden även kunna anföras mot att staten ersätter den en­

skilde varuägarens försäkringskostnader i fall, varom här är fråga.

Med tanke på de fall, där lagring för statligt ändamål äger rum av varor,

som formellt förblir i enskild ägo, föreslår jordbruksnämnden, att för­

budet mot försäkring av staten tillhörig egendom kompletteras med före­

skrift, att ej heller sådan enskild egendom i princip skall få försäkras med

anlitande av statsmedel. Föreskrift bör sålunda enligt nämndens mening

utfärdas om att nämnden icke skall äga ikläda sig kostnad vare sig för di­

rekta utgifter för betalning av försäkringspremier eller för allmänna bidrag-

till lagringskostnader i sådan omfattning, att bidraget även innefattar er­

sättning för försäkringskostnad. Förutsättning för en föreskrift av nu an­

givet innehåll bör enligt nämndens mening vara, att nämnden bemyndigas

att, i fall då lagring av enskild egendom föranletts av åtagande mot staten

till följd av en dylik föreskrift — försäkring av egendomen ej be­

kostas av denna, på statens vägnar utfärda garanti, motsvarande den ska­

deersättning, som skulle följa av sedvanlig försäkring till skydd för de

ifrågavarande riskerna. Enligt nämnden torde man därvid få utgå från att

statens garanti, för den händelse varuägaren likväl tecknar försäkring,

skall reduceras i motsvarande mån. Anordningen med statsgaranti förut­

sätter självfallet vidare, att erforderliga statsmedel för skadereglering stäl­

les till förfogande, när skada inträffar.

Vid samlagring med varor, som icke ingår i bercdskapslager, förekommer

i några fall, att försäkring på statens bekostnad medgivits, trots att be-

113

redskapslagren av ifrågavarande vara i övrigt är oförsäkrade. Anledningen härtill har varit, att vissa svårigheter förelegat att intressera i övrigt lämp­ liga lagerhållare för en beredskapslagring med ofullständig försäkring, sär­ skilt i de fall, där fråga är om mindre lager, samlagring med flera olika slag av varor in. m. Jordbruksnämnden anmäler emellertid sin avsikt att efter hand avveckla sina åtaganden i fråga om försäkringskostnader även vid förekommande samlagring samt hemställer om medgivande att för den tid avvecklingen pågår, förslagsvis tills vidare för tiden intill utgången av juni 1956, i fall av samlagring, som i skrivelsen avses, försäkra statsegen­ dom utan hinder av det förbud, som gäller enligt förenämnda cirkulär, samt försäkra enskild egendom med anlitande av statsmedel utan hinder av den utav nämnden tidigare föreslagna föreskriften i fråga om kostnaderna för försäkring av dylik egendom.

I fråga om förluster vid försäljning och nedskrivning av beredskapslager anför jordbruksnämnden, att den i sin skri­ velse den 24 augusti 1954 förutsatte, att under budgetåret 1955/56 skulle verkställas en sänkning av bokföringsvärdet på beredskapslagren av råg och vete med sammanlagt 14,25 miljoner kronor. Även med de utgångspunkter, som nämnden tidigare i sin förevarande skrivelse har intagit i fråga om beredskapslagringen av och prissättningen på brödsäd, anser den önskvärt, att under nästa budgetår möjlighet skall beredas till nedskrivning av bered­ skapslagren av brödsäd med ett totalbelopp av ungefär samma storlek. — För nästa budgetår bör enligt nämnden medel vidare finnas tillgängliga för att täcka förluster, som uppstår till följd av prisskillnader vid sådana inköp och försäljningar i samband med föreningens beredskapslagring, vilka icke är att hänföra till lageromsättning i egentlig mening. Föreningen Svensk spannmålshandel har i sin skrivelse för regleringsåret 1955/56 räknat med dylika förluster Ovarukostnader») till ett belopp av netto cirka 1,5 mil­ joner kronor. Mot denna beräkning har nämnden för sin del icke något att erinra.

Även för det beredskapslager av mjöl, som jordbruksnämnden numera har övertagit från Svenska spannmålsaktiebolaget, föreslår nämnden en nedskrivning av det bokförda värdet under nästa budgetår. Nedskrivningen är enligt nämnden avsedd att ske till belopp motsvarande prissänkningen på brödsäd, vilket för hela mjöllagret motsvarar i runt tal 0,3 miljoner kronor.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen väntas en behåll­ ning, tills vidare beräknad till sammanlagt (3,7 -j- 8,0 -f- 3,8 =) 15,5 miljo­ ner kronor, komma att uppstå på de medel, som har anvisats eller reser­ verats för att täcka kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebo- lagets verksamhet. Jordbruksnämnden föreslår, att denna behållning skall få tagas i anspråk för att bestrida sådana hos föreningen Svensk spannmåls­ handel och hos nämnden uppkommande nedskrivningskostnader och för­ luster, varom här är fråga. Nämnden anför, att om så får ske, medel till detta

8 /(i/i

ang till riksdagens protokoll 1055. t samt. Nr ISO

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

114

ändamål för budgetåret 1955/56 icke torde behöva anvisas inom ramen för

förslagsanslaget till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps-

och försäljningsverksamhet.

I anslutning till det anförda föreslår jordbruksnämnden, att förslags­

anslaget till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och för­

säljningsverksamhet skall för nästa budgetår upptagas med ett belopp av

(12,4 -j- 1,8 -j- 0 = 14,2) i runt tal 14 miljoner kronor.

I detta sammanhang upplyser jordbruksnämnden, att utgifterna för be­

redskapslagring genom föreningen Svensk spannmålshandels försorg — där­

ibland ränte- och administrationskostnader samt kostnader för prisskillnads-

regleringar — under samma förslagsanslag för budgetåret 1954/55 beräknas

komma att avsevärt understiga det belopp på i runt tal 12,5 miljoner kro­

nor, som för ändamålet beräknades i propositionen 1954: 180. Dessa utgifter

har i föreningens förenämnda skrivelse beräknats komma att stanna vid

ett belopp av omkring 8 miljoner kronor. Nämnden framhåller emellertid,

att även den här uppkommande besparingen — 4,5 miljoner kronor — sam­

manhänger med tillfällig minskning av beredskapslagringen av brödsäd.

Vad beträffar investeringsanslagen till Lagring av jordbruksprodukter

m. m. samt till Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö har jordbruksnämnden icke

funnit anledning till ändring i de antaganden och beräkningar, som redo­

visats i nämndens skrivelse den 24 augusti 1954. Under förstnämnda an-

slagsrubrik uppskattar sålunda nämnden alltjämt det totala medelsbehovet

till sammanlagt 162,5 miljoner kronor med i huvudsak oförändrad fördelning

på utjämningslagring av smör och fläsk samt på den förut omförmälda,

av nämnden administrerade beredskapslagringen av olika varor. De för ut-

jämningslagringen avsedda medlen, 90 miljoner kronor, bör sålunda enligt

nämndens mening, på sätt redan har berörts i samband med framställ­

ningen rörande prisregleringen för mjölk och mejeriprodukter samt slaktva­

ror, liksom under nuvarande budgetår mot ränta få ställas till vederbörande

branschorganisationers förfogande. Ej heller i fråga om fördelningen på

olika varuposter — socker, risgryn, kaffe, fettvaror, mjöl, ärter, bönor och

linfrö — av de medel, som beräknas bli behövliga för hithörande beredskaps­

lagring, förutser nämnden nu någon väsentlig förändring.

Hela det för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö anvisade kapitalbeloppet, 50

miljoner kronor, beräknar jordbruksnämnden komma att bli anlitat för

dylikt ändamål även under budgetåret 1955/56. Därutöver väntar nämn­

den, att liksom under innevarande budgetår rörelsemedel på omkring 40

miljoner kronor skall komma att erfordras för ändamålet. Det överskjutande

behovet bör enligt nämndens mening få tillgodoses av clearingkassan för

fettvaror, vilken, såsom framgår av vad tidigare anförts i fråga om den

fortsatta fettvaruregleringen, föreslås skola bestå jämväl under reglerings­

året 1955/56. Även för de här ifrågavarande rörelsemedlen förutsätter nämn­

den en förräntning i enlighet med vad som gäller för närvarande.

Av vad som nu anförts framgår, att jordbruksnämnden för nästa budgetår

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

icke anser någon medelsanvisning erforderlig för nu ifrågavarande ända­ mål.

I detta sammanhang framhåller jordbruksnämnden vidare, att någon för­ ändring för nästa budgetår icke heller förutses i fråga om behovet av stat­ liga eller statsgaranterade rörelsemedel till föreningen Svensk spannmåls­ handel. Sådana medel bör sålunda enligt nämndens mening alltjämt få stå till sagda förenings förfogande i den omfattning och på det sätt, som an­ givits i Kungl. Maj :ts beslut den 26 maj 1954 i fråga om rörlig kredit och säkerhet för kredit åt föreningen.

Slutligen lämnar jordbruksnämnden beträffande vissa för statsverket i samband med jordbruksregleringen uppkommande inkomster följande upp­ gifter.

Vid utlåning, som i det föregående omnämnts, till vederbörande bransch­ organisationer av rörelsemedel från kapitalanslagen för lagring av jord­ bruksprodukter och för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö beräknas under budgetåret 1955/56 uppstå ränteinkomster på sammanlagt omkring 2,2 mil­ joner kronor, att liksom för innevarande regleringsår tillföras titeln Diverse kapitalfonder.

Bruttoinkomsten av regleringsavgifterna på importerade fettvaror respek­ tive utgifterna för restitutioner och regleringsbidrag i samband med fett- regleringen har i driftsbudgeten för innevarande budgetår beräknats till 79 respektive 26 miljoner kronor och för nästa budgetår till i runt tal 80 res­ pektive 26 miljoner kronor. Nettoinkomsten utgör för de två budgetåren 53 respektive 54 miljoner kronor. Nämnden framhåller i en särskild bilaga till sin skrivelse (jfr bilaga 6), att dessa beräkningar med hänsyn till svå­ righeterna att i förväg bedöma prisutvecklingen på världsmarknaden givet­ vis är mycket osäkra. Såvitt nuvarande förhållanden ger vid handen, bör enligt nämnden nettoinkomsten för innevarande och nästkommande bud­ getår höjas till 54 respektive 56 miljoner kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

115

Remissyttranden

Statens priskontrollnämnd anför i sitt yttrande, att den icke anser sig — med hänsyn till att den kalkyl, som legat till grund för prisförhandling­ arna, beräknats i stort sett i enlighet med hittills tillämpade normer samt till att enighet föreligger mellan jordbruksnämndens representanter och jordbrukets förhandlingsdelegation om prissättningen för regleringsåret 1955/56 ävensom till att prisöverenskommelsen enhälligt godkänts av jord­ bruksnämndens råd — nu kunna göra någon erinran mot en prissättning i huvudsaklig överensstämmelse med överenskommelsen. Priskontroll- nämnden betonar emellertid därvid, att någon ingående bedömning av för­ handlingsresultatet eller gjorda avvägningar av prissättningen på olika pro­ dukter icke varit möjlig på grund av den korta remisstid, som stått till buds.

Inom priskontrollnämnden har emellertid observerats, att med hänsyn till

116

den stora del av kostnadsökningen, som lagts på mjölkpriset, barnfamiljer

synes komma att drabbas relativt sett hårdare av prisstegringen än familjer

utan barn. Priskontrollnämnden anför därefter i huvudsak följande.

Priskontrollnämnden vill framhålla, att det skulle vara synnerligen önsk­

värt, att den på ett tidigare stadium än vad som under senaste år varit fal­

let bereddes tillfälle att, utifrån de synpunkter priskontrollnämnden har att

företräda, säga sin mening i frågan om prissättningen av jordbrukets pro­

dukter i producentledet, då ju dessa har en avgörande betydelse för de all­

männa levnadskostnaderna. Detta skulle kunna ske antingen genom att

priskontrollnämnden var representerad icke blott vid kalkylsakkunnigas

arbete utan även vid prisförhandlingarna med jordbrukets' förhandlings­

delegation eller genom att priskontrollnämnden eljest bereddes tillfälle att

avge yttrande, innan förhandlingarna avslutats.

Priskontrollnämnden meddelar till sist, att de överenskomna prishöjning­

arna enligt gjorda beräkningar kommer att orsaka en höjning av konsu­

mentprisindex med cirka 1 enhet. Den finner sig icke kunna underlåta att

framhålla, att den finner det oroväckande, att det i nuvarande läge synts

nödvändigt att genomföra så avsevärda höjningar av prisnivån på vissa av

våra viktigaste livsmedel.

Slutligen har priskontrollnämnden meddelat att, av de i behandlingen av

detta ärende förutom ordföranden deltagande tio ledamöterna, tre leda­

möter jämte föredraganden för sin del avgivit reservation mot beslutet un­

der förmälan, att priskontrollnämndens yttrande enligt deras mening bort

få en annan lydelse. Vidare har en av ledamöterna, som i övrigt delar majo­

ritetens mening, ansett sig icke kunna instämma i det uti sista punkten i

yttrandet gjorda uttalandet.

Av det yttrande, som framlagts av reservanterna, framgår bland annat,

att dessa ansett, att priskontrollnämnden borde ha förordat en prissättning

på i huvudsak följande sätt.

Till grund för prissättningen för regleringsåret 1955/56 skall läggas de

kalkylsakkunnigas beräkningar. Nedgången i arbetsvolymen bör därvid med

hänsyn till statistiska centralbyråns undersökning närmast bedömas till

5 procent, vilken beräkning för 1955/56 ger ett underskott av 58 miljoner

kronor. Med hänsyn till den osäkerhet, som föreligger på denna punkt, bör

man emellertid icke pressa materialet utan utgå från ett underskott av i

runt tal 100 miljoner kronor. Från detta belopp skall avgå 37 miljoner kro­

nor, d. v. s. det belopp, som enligt förra årets prisöverenskommelse tillför­

des konsumenterna genom prissänkningar. Därefter skall hänsyn tagas till

den utgiftsökning för jordbruket med cirka 46 miljoner kronor, som blir

en följd av det nya kollektivavtalet för lantarbetarna. Jordbrukarna själva

och deras i jordbruksarbetet deltagande familjemedlemmar bör icke till­

godoräknas större inkomstförbättring än 5 procent, motsvarande cirka 96

miljoner kronor. Det totala kompensationsbeloppet blir då 205 miljoner

kronor. Jordbruket bör tillföras detta belopp genom dels en prishöjning för

konsumtionsmjölk av 3,6 öre för liter (53,7 miljoner kronor; till höjning av

detaljhandelns marginaler beräknas ett belopp av 0,4 öre för liter), dels en

höjning av kalkylinkomsterna till följd av väntad ytterligare övergång till

kvalitetspotatis (8 miljoner kronor), dels höjning av priserna på kött och

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

117

fläsk med cirka 16 öre för kilogram utöver nu tillämpad medelprisnivå (132

miljoner kronor), dels ock höjning av det i kalkylen upptagna genomsnitts­

priset på ägg med 15 öre för kilogram (11,3 miljoner kronor). I fråga om

konsumtionsmjölk bör hela prishöjningen träda i kraft den 1 april 1955.

Priserna på kött och fläsk bör vidare tillåtas stiga i enlighet med den träf­

fade prisöverenskommelsen. Mot vad i övrigt inrymmes i överenskommel­

sen bör ej framställas någon invändning.

Över lantbruksstyrelsens förut omförmälda framställning angående frakt­

bidragen för fodersändningar till norra Sverige har yttranden avgivits av

jordbruksnämnden den 11 maj och den 28 september 1954, Sveriges lant-

bruksförbund den 22 maj 1954 och Riksförbundet Landsbygdens folk den

15 maj 1954.

Jordbruksnämnden har i sina yttranden biträtt lantbruksstyrelsens för­

slag men ansett det lämpligt, att definitiv ställning till detta tages först

efter slutförandet av jordbruksförhandlingarna våren 1955 rörande de pris-

reglerande åtgärderna för 1955/56.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk fann sig

för det dåvarande icke kunna biträda lantbruksstyrelsens förslag.

Såsom framgår av jordbruksnämndens förut anförda förslag angående

regleringen av fodersäd och andra fodermedel under 1955/56 har numera

på visst sätt överenskommits i denna fråga mellan jordbruksnämnden och

nyssnämnda båda förbund.

Vad slutligen angår det av jordbruksnämnden framförda förslaget om

förbud för jordbruksnämnden att ikläda sig kostnad för viss försäkring

m. m. har yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket och

statens sakrevision.

Statskontoret tillstyrker jordbruksnämndens förslag, att ersättning till

lagerhållare för försäkringsutgifter i princip icke skall utgå. Då statsver­

ket står den verkliga risken för genom nämndens försorg lagrade varor

även då desamma formellt icke är statsegendom, synes det nämligen jäm­

väl statskontoret som om samma regler rörande försäkring bör gälla be­

träffande sådana varupartier som för statsegendom. Enär den av nämnden

föreslagna ordningen icke synes kunna genomföras omedelbart utan först

successivt i samband med tecknande av nya lagringsavtal, finner statskon­

toret, att nämnden övergångsvis, på av nämnden föreslaget sätt, bör erhålla

rätt att intill utgången av juni månad 1956 bekosta viss försäkring.

Riksräkenskapsverket meddelar, att ämbetsverket icke har något att er­

inra mot att föreskrifter om förbud för jordbruksnämnden att ikläda sig

kostnad för viss försäkring in. m. utfärdas i enlighet med det av nämnden

framlagda förslaget.

Statens sakrevision erinrar om att den i tidigare sammanhang berört

denna fråga och anför härom följande.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 november 1953 angående försäkring i

statens verksamhet framhöll sakrevisionen bland annat angelägenheten av

att myndigheter, som har att ingå avtal för statsverkets räkning, får möj­

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

118

lighet att lämna den garanti- eller ansvarsförbindelse, som kan befinnas

erforderlig för att undvika försäkringskostnader. I en vid skrivelsen fogad

promemoria framhölls beträffande nu berörda slag av garanti, att ett all­

mänt försäkrings förbud borde kompletteras med ett medgivande för statlig

myndighet att i förekommande fall ikläda sig sådan garanti- eller ansvars­

förbindelse. Bestämmelsen borde utformas så, att garanti icke fick lämnas

i andra fall än då statsverket därigenom undgick utgift för försäkrings­

premie. Vidare borde föreskrivas, att garantien skulle i möjligaste mån

begränsas och i intet fall fick utsträckas till att omfatta mera än som skulle

följa av en sedvanlig försäkring till skydd för den eller de ifrågavarande

riskerna.

Vad jordbruksnämnden föreslagit angående bemyndigande att lämna

garanti i vissa fall står enligt sakrevisionens mening i huvudsaklig över­

ensstämmelse med vad som sålunda tidigare förordats. Sakrevisionen an­

ser, att det i anledning av jordbruksnämndens framställning bör föreskri­

vas, att nämnden i avtal rörande lagerhållning av varor, som lagras en­

ligt åtagande mot statsverket men icke övergår i statsverkets ägo, skall

lämna lagerhållaren den garanti, som kan vara erforderlig för att undvika,

att statsverket belastas med kostnad för de lagrade varornas försäkring.

Undantag härifrån bör enligt sakrevisionen kunna beslutas av nämnden i

sådana fall, då avtal icke kan komma till stånd, utan att försäkring teck­

nas. Vad nämnden vidare föreslagit beträffande bemyndigande att vid vissa

fall av samlagring medge försäkring av staten tillhörig egendom, föran­

leder icke någon erinran från sakrevisionens sida.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Kungl. Maj:ts beslut i prisfrågan

Kungl. Maj :t har, såsom förut nämnts, den 25 mars 1955 meddelat be­

slut rörande grunderna för prissättningen på jordbruksprodukter under

regleringsåret den 1 september 1955 — den 31 augusti 1956. Därvid har

Kungl. Maj:t godtagit den överenskommelse, som ingåtts mellan statens

jordbruksnämnd, å ena, och den av jordbrukets riksorganisationer utsed­

da förhandlingsdelegationen, å andra sidan.

Beslutet innebär alltså, bland annat, att med de förbehåll, som framgår

av prisöverenskommelsen, inlösenpriser per den 1 april 1956 fastställts för

sådan brödsäd av 1955 års skörd, som kan avsättas för human konsumtion

inom landet, till för vete 42 kronor och för råg 37 kronor per deciton, var­

till kommer förmalningsavgift om 5 kronor per deciton att användas till

täckande av förluster i föreningen Svensk spannmålshandels prisregleran-

de verksamhet i fråga om brödsäd och produkter därav. Grundpriserna för

oljeväxtfrö med 18 procent vattenhalt och 96 procent renhet vid leverans

från odlare för avsättning inom landet har vidare, med de förbehåll som

framgår av överenskommelsen, fastställts till för vårraps 76 öre, för vår­

rybs 73 öre och för vitsenap 60 öre per kilogram, varvid förutsatts, att

odlarna skall erhålla ett pris av för vårraps 67 öre, för vårrybs 65 öre

och för vitsenap 54 öre per kilogram utan rätt till efterbetalning. För lin­

119

frö har fastställts ett garantipris vid leverans från odlare av 67 öre per kilogram. Riktpriserna för spånadsväxter ändras icke och har alltså angi­ vits till 25 öre per kilogram för linhalm och 13 öre per kilogram för hamp- halm. Beträffande fabrikspotatisregleringen innebär beslutet, att det för in­ nevarande år fastställda priset på fabrikspotatis oförändrat skall ligga till grund för prissättningen på potatismjöl och potatissprit under det kom­ mande året, varvid av priset 3 öre per hektoliter och stärkelseprocent skall avsättas till en särskild clearingkassa. I fråga om mjölkregleringen har läm­ nats utan erinran en höjning utav priset på konsumtionsmjölk med 5 öre per liter från och med den 1 april 1955 samt med ytterligare 3 öre per liter från och med den 1 september 1955, varav 4,5 respektive 2,7 öre per liter skall beräknas för jordbruket och 0,5 respektive 0,3 öre per liter för de­ taljhandeln till förbättring av distributionsmarginalerna. Vidare får pri­ serna från mejeri för tunn och tjock grädde höjas med respektive 10 och 20 öre per liter samt mejeripriset på ost med i genomsnitt 10 öre per kilo­ gram. I fråga om kött och fläsk har jordbruksnämnden bemyndigats hand­ ha prisregleringen från och med den 1 april 1955 i enlighet med de av nämnden angivna riktlinjerna. Prissättningen på ägg skall liksom hittills vara i det närmaste fri.

Till övriga i jordbruksnämndens skrivelse berörda frågor angående pris­ sättningen och därmed sammanhängande förhållanden har Kungl. Maj:t förklarat Sig vilja senare taga ställning.

Framställning av Föreningen Sveriges spisbrödsfabrikanter och Svenska bygdekvarnars riksförbund rörande prisfallsersättning för brödsäd åt vissa

kvarnar och spisbrödsfabriker med kvarn

1954 års riksdagsbeslut i fråga om brödsädsregleringen innebar, bland annat, att någon ersättning till kvarnarna icke skulle utgå för den förlust, som kunde åsamkas dessa på grund av att en lägre genomsnittlig prisnivå skulle komma att tillämpas under regleringsåret 1954/55 än under regle­ ringsåret 1953/54. Kvarnarna hade emellertid haft möjlighet att skydda sig för prisfallsförluster, i det att skyldighet förelåg för Svenska spannmåls- aktiebolaget att efter liembud i enlighet med särskilda individuella avtal inköpa handelns och industriens lager av brödsäd per den 1 juni 1954.

I en den 13 augusti 1954 dagtecknad skrift har Föreningen Sveriges spisbrödsfabrikanter och Svenska bygdekvarnars riksförbund anfört besvär över beslut av statens jordbruksnämnd och Svenska spannmålsaktiebola- get, varigenom en framställning om prisfallsersättning för övergångslager per den 31 juli 1954 av brödsäd lämnats utan bifall. Till stöd för sina be­ svär har klagandena anfört bland annat följande.

Jordbruksnämnden har enligt vår mening grundat sitt avslag på en en­ dast formellt riktig grund. Enligt 5 § i det avtal, som spannmålsbolaget varje år träffar med kvarnar och spannmålshandlare gällande det aktuella

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

skördeåret äger kvarnen påfordra, att spannmålsbolaget skall den 1 juni

mlgalländ6 garantipris med visst tillägg inköpa den brödsäd, som kvarnen

frbJuder’ darest densamma gör hembud under maj månad. Sådant avtal bär

trattats med spannmålsbolaget under de senaste fyra åren men såväl spis-

brodsfabrikanterna som många bygdekvarnar har underlåtit att med formell

tl,,a,111PninS av avtalet göra föreskrivet hembud. Anledningen härtill är den,

att företagarna i fråga, vilka bedriver en rörelse av typisk småindustrika-

raktar, icke ager någon större insikt i konsten att tyda avtalsformuleringar

och darfor misstolkat den aktuella bestämmelsen. Man har utgått ifrån de

narmast till hands liggande förhållandena, nämligen de egna, och konstate-

rat att det enda som i det egna fallet har haft och har aktualitet är önske­

målet att erhalla prisfallsersättning för det vid skördeårets slut återstående

lagret, därest spannmålsprisnivån sjunker vid övergången till det nya skör­

deåret. Däremot har spisbrödsfabrikanten eller bygdekvarnen icke haft in­

tresse av nagon försäljning till avsalu av sitt spannmålslager, då även det

gamla spannmålslagret av naturliga skäl skall förbrukas i den egna driften

Detta galler i motsats till spannmålshandlarna, vilka icke har någon an-

\ andning för den gamla skörden utan önskar få sina lager tomma för att

kunna taga emot den nya skörden från odlarna. Då 5 § i det ifrågavarande

avtalet icke ens nämner ordet prisfallsersättning utan endast talar om för-

sa

bar man fran de småföretagares sida, dessa besvär gäller, ansett

att 5 8 endast galit spannmålshandlare och icke kvarnar och spisbrödsfabri-

ker vilka förbrukar den gamla spannmålen i sin fortsatta rörelse. Ett myc-

ket kraftigt stod för riktigheten av denna tolkning har de berörda företagen

aven fatt av myndigheternas eget handlande, därigenom att prisfallsersätt­

ning utbetalats under de tidigare år ifrågavarande avtal gällt, utan att någon

som he.st erinran gjorts mot att hembud underlåtits. Genom att sådan er­

inran underlåtits, har vederbörande myndighet medverkat till och även sank-

tioneiat det förhållandet, att 5 § i avtalet satts ur kraft. Klagandena finner

det högst anmärkningsvart, att nämnden nu plötsligt utan varning tilläm-

pai denna bestämmelse och därigenom orsakar de i god tro varande före­

tagarna dryga förluster. Till dessa formella argument som stöd för besvä­

ren kommer en omständighet av moraliskt slag. Vid de tidigare tillfällen, då

prisstegringar agt rum, har samtliga kvarnar och spisbrödsfabrikanter obön-

norligen krävts pa prisstegringsersättning för vid skördeårets slut innelig­

gande lager, och det kan icke anses vara moraliskt riktigt, att staten i det

motsatta laget, då prisfall ägt rum, tillskyndar småföretagare ekonomiska

torluster och därigenom ytterligare försämrar deras på grund av den hårda

konkurrensen från storföretagens sida hårt pressade läge.

Jordbruksnämnden har den 5 oktober 1954 efter hörande av spannmåls-

bolaget yttrat sig över besvären. Nämnden har därvid med stöd av riksda­

gens beslut våren 1954 såvitt angår frågan om brödsädsregleringen anfört,

att ett utbetalande av den utav klagandena begärda ersättningen skulle stri­

da mot sagda beslut, och har därför avstyrkt bifall till besvären. I fråga

om de olika utav klagandena till stöd för besvären framförda skälen har

nämnden anfört bland annat följande.

Med anledning av vad klagandena anfört angående tolkningen av 5 8 i

det mellan spannmålsbolaget och kvarnarna träffade avtalet får nämnden

till en början framhålla, att ifrågavarande paragraf enligt sina ordalag en­

dast omnämner kvarnarna. Spannmålshandlarna omnämnes över huvud

taget icke. Att genom någon tolkning av avtalet komma till slutsatsen att

detta galler handlandena synes helt uteslutet. Viktigare än denna omstän-

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

121

dighet av emellertid det förhållandet, att den »prisfallsersättning», som i en­

lighet med vad klagandena anfört under tidigare år utbetalats oavsett hem­

bud, icke ägt något samband med ifrågavarande avtalsparagraf. Förhållan­

det är följande. Sedan systemet med avtal mellan bolaget och handeln re­

spektive kvarnindustrien infördes (regleringsåret 1950/51) har frågan om

ersättning för prisfall förut varit aktuell endast vid ett tillfälle, nämligen

vid övergången från regleringsåret 1952/53 till regleringsåret 1953/54. Vid

detta tillfälle lämnades med riksdagens medgivande en särskild ersättning

till kvarnarna för övergångslager av gammal skörd per den 31 juli 1953,

motsvarande skillnaden sagda dag mellan värdet av gammal och ny skörd.

Ersättningen, i nämndens bestämmelser kallad prisfallsersättning, avsåg så­

lunda icke endast sänkningen av den genomsnittliga prisnivån för brödsäd

utan även ersättning för den säsongmässiga prisstegringen under det till-

ändalupna regleringsåret. Med hänsyn till den i anslutning till riksdagsbe­

slutet väntade bestämmelsen om prisfallsersättning utsträckte bolaget med

nämndens bemyndigande hembudstiden till den 1 augusti 1953. Den här

ifrågavarande prisfallsersättningen lämnades, oavsett huruvida kvarn hade

träffat avtal med bolaget eller icke och sålunda oberoende av huruvida hem-

budsrätt förelåg.

Vad beträffar förhållandena vid övergången från regleringsåret 1953/54

till 1954/55 har riksdagen beslutat, att någon sådan prisfallsersättning, som

avsetts med föregående års bestämmelser, icke skulle lämnas. Avtalsslutan­

de kvarnar hade emellertid rätt att före utgången av maj månad 1954 till

bolaget liembjuda sina lager. För de företag, som hembjudit brödsäd, har

bolaget, i stället för att direkt övertaga den hembjudna varan och efter den

1 augusti 1954 återförsälja densamma till förenämnda pris, erbjudit hem-

budsgivarna att helt eller delvis återtaga hembjuden vara, som sistnämnda

dag kvarlegat i lager, varvid i samband med återtagandet utbetalats ett

visst belopp — för vete 4 kronor 45 öre och för råg 7 kronor 95 öre per deci-

ton inklusive ersättning med 2 kronor per deciton för förhöjd förmalnings-

avgift — som motsvarar den förlust, bolaget skulle ha åsamkats, om hem­

budet fullgjorts och varan därefter sålts med tillägg av 3 kronor 90 öre

per deciton, motsvarande den successiva prisstegringen under året. Även om

bolaget i sina meddelanden till kvarnarna kallat det belopp, som sålunda

skulle utbetalas till kvarnarna för »prisfallsersättning», har emellertid där­

med icke menats den form av prisfallsersättning, som avsetts i riksdagsbe­

slutet. Kvarnar, som önskat återreglera hembjuden brödsäd, har härigenom

kommit i samma läge som de kvarnar, vilka verkställt köp från bolagets

egna lager. Vid dessa försäljningar har nämligen gällt, att ett överpris mot­

svarande den säsongmässiga prisstegringen under föregående år för gam­

mal skörd skolat uttagas.

Man måste enligt nämndens uppfattning noga skilja mellan hembuds-

förfarandet och de särskilda bestämmelser om prisfallsersättning, som gäll­

de vid övergången till regleringsåret 1953/54. Hembudsrätten är grundad på

ett civilrättsligt avtal mellan å ena sidan bolaget samt å andra sidan kvar­

nar och spannmålshandlare, varigenom kvarnarna och handeln åtagit sig

vissa förpliktelser och i gengäld erhållit rätt till hembud. Prisfallsersätt-

ningcn grundades däremot på en av nämnden utfärdad bestämmelse i an­

slutning till riksdagens beslut om prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område. Såsom tidigare nämnts medgav bolaget sommaren 1953 eu ut­

sträckning av hembudstiden med anledning av del väntade beslutet om ge­

nerell prisfallsersättning för kvarnarna. Härom blev kvarnarna i särskild

ordning underrättade före den ordinarie hembudstidens utgång. Då något

liknande meddelande icke lämnats före hembudsdagen 1954. måste därav

122

följa, att de kvarnar, som önskade gardera sig mot prisfallsförlust, hade att

verkställa hembud i enlighet med avtalets bestämmelser. Genom cirkulär

från bolaget den 3 maj 1954 erhöll kvarnarna en påminnelse om hembuds-

förfarandet och genom cirkulärmeddelande den 13 maj 1954 lämnades ori­

entering om möjligheten att återreglera verkställda hembud.

I skrift den 28 oktober 1954 har klagandena inkommit med påminnelser

i ärendet och därvid framhållit, bland annat, att jordbruksnämnden enligt

deras mening genom felaktiga och bristfälliga upplysningar åstadkommit

dels att ett antal mindre kvarnföretag, som icke tecknat frivilligt avtal

med spannmålsbolaget, genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen tillfo­

gats ekonomisk skada utan att ha ägt ens formella möjligheter att värja sig

däremot, dels att ett stort antal kvarnföretag, som träffat sådant avtal, på

goda grunder underlåtit att verkställa hembud och därigenom hotas av eko­

nomiska förluster. Klagandena har därför anhållit, att åtgärder omgående

måtte vidtagas för att undanröja verkningarna av de för de berörda kvarn­

företagen olyckliga beslut, som kommit att träffas, och att full kompensa­

tion utbetalas till dem. Därest sådan utbetalning av formella skäl icke utan

vidare kan verkställas, har klagandena anhållit, att Kungl. Maj:t med hän­

syn till omständigheterna i målet av nåd måtte tillerkänna de ifrågava­

rande kvarnarna den begärda kompensationen.

Efter remiss har jordbruksnämnden, efter hörande av spannmålsbolaget,

avgivit förnyat yttrande den 30 november 1954. Nämnden, som däri ytter­

ligare utvecklat sina tidigare skäl för avslag å klagandenas besvär, har även

papekat, bland annat, att det i fråga om de företag, som enligt klagandena

borde vara berättigade till prisfallsersättning, rör sig om två principiellt nå­

got olika typfall.

Det ena fallet innefattar de företag — omkring 100 kvarnar — som icke

tecknat avtal med spannmålsbolaget och sålunda ej heller haft möjlig­

het att till bolaget hembjuda eventuella överskottskvantiteter. Det är möj­

ligt, att dessa företag underlåtit att teckna avtal på grund av att de räknat

med att prisfallsersättning vid övergången till regleringsåret 1954/55 skulle

lämnas på samma sätt, som gjorts närmast föregående år. Beslutet att er­

sättning ej skulle lämnas kom först vid vårriksdagen 1954, då det redan

var för sent för dessa företag att träffa avtal. Detta skulle kunna utgöra ett

skälighetsmotiv för att lämna dessa företag prisfallsersättning. Å andra si­

dan bör då erinras om att dessa företag tydligen icke velat lämna sin direkta

medverkan till att gentemot jordbruket skydda den avsedda lägsta prisni­

vån. En sådan medverkan krävdes nämligen för att hembud skulle få göras.

I det andra fallet rör det sig om 59 företag, som tecknat avtal men som ej

använt sig av sin hembudsrätt. Dessa företag hade möjlighet att skydda sig

från prisfallsförluster genom hembudsförfarandet och borde rimligen ha

insett detta, så mycket mer som de i god tid före hembudstillfället genom

cirkulär från bolaget den 13 maj 1954 fått kännedom om möjligheten att åter­

köpa hembjudna myckenheter, i den mån de så önskade.

Nämnden har vidare upplyst, att om systemet med prisfallsersättning

hade tillämpats även år 1954, skulle de företag, som icke hembjudit sina

lager till bolaget ha erhållit omkring 120 000 kronor i ersättning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

123

Sedermera har klagandena i anledning av nämndens sistnämnda yttrande inkommit med ytterligare påminnelser, därvid de, bland annat, upprepat sin i de först avgivna påminnelserna framförda anhållan.

Statskontoret har i yttrande över besvären den 19 februari 1955 anfört, att de omständigheter, som klagandena anfört till stöd för yrkandet om pris- fallsersättning till angivna företag, enligt ämbetsverkets mening icke utgör tillräckliga skäl för framställning till riksdagen. Statskontoret finner sig alltså böra föreslå, att framställningen icke skall föranleda någon Kungl.

Majt:s vidare åtgärd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Departementschefen

Allmänna synpunkter

Utvecklingen under 1954 har varit gynnsam för stora delar av vårt nä­ ringsliv. Goda konjunkturer utomlands har betytt förbättrade avsättnings- förhållanden för våra exportvaror. Produktionen inom bland annat skogs- och verkstadsindustrien har utvidgats, och vår utrikeshandel har kunnat öka starkt. Samtidigt har emellertid en del konsumtionsvaruindustrier haft att under året kämpa med vissa avsättningssvårigheter. Vidare har utveck­ lingen inom jordbruket varit mindre gynnsam. Tidigare gjorda progno­ ser beträffande denna näringsgren har visat sig A'ara alltför optimistiska, bland annat beroende på omfattande skador på 1954 års skörd. Enligt den i februari i år upprättade kalkylen över jordbrukets inkomster och kostna­ der väntas jordbrukets produktionsvolym 1954/55 bli ungefär 6 procent lägre än vad man antog i den kalkyl, som våren 1954 utgjorde utgångs­ punkten för prissättningen. Samtidigt har jordbrukets kostnader blivit högre än vad man tidigare räknat med. Bortser man från arbetskostnader­ na, redovisar den senaste kalkylen för övriga kostnadsposter en stegring med ungefär 180 miljoner kronor eller 10 procent i förhållande till vår­ kalkylen 1954. Medan stora befolkningsgrupper utanför jordbruket har kunnat förbättra sin inkomststandard, har sålunda jordbrukarnas in­ komster beskurits till följd av minskad produktion och stigande kostnader.

Frågan om jordbruksbefolkningens inkomstläge i förhållande till in­ komstläget för andra jämförliga befolkningsgrupper har nyligen behand­ lats i jordbruksprisutredningens betänkande. Jag skall här ej närmare beröra spörsmålet, huruvida den åsyftade inkomstutjämningen har kunnat åstadkommas under de gångna åren. Utredningens beräkningar har nu be­ handlats av remissinstanserna, och jag har för avsikt att i annat samman­ hang närmare gå in på denna fråga. Emellertid är det tydligt att, oavsett om inkomstutjämning har ägt rum eller ej, jordbruksbefolkningens in­ komstläge har avsevärt förbättrats sedan förkrigstiden. Jag har dock ej för avsikt att här gå in på den av jordbruksnämnden berörda frågan om de vägar, på vilka förbättringen kunnat uppnås.

124 '

De senaste årens prisnedgång på den internationella marknaden har med­

fört, att producentpriserna i Sverige numera är icke obetydligt högre än de

prisei, som tillämpas vid internationell handel. Såsom jag påpekat i propo­

sitionen 1954: 180 innebär detta ej, att våra producentpriser är högre än i

flertalet andra länder. En jämförelse mellan våra och utlandets produ­

centpriser visar i stället, att den inhemska prisnivån i åtskilliga fall är lägre

an utlandets och att den i Västeuropa genomgående underskrides endast i de

utpräglade exportländerna Danmark och Nederländerna. Det är nämligen

kännetecknande för den internationella livsmedelsmarknaden, att export-

och importpriserna väsentligt understiger inlandspriserna. Detta var på

grund av den allmänt utbredda protektionisinen förhållandet redan under

1930-talet. Under 1940-talets bristår var visserligen motsatsen fallet, men

man var även då hela tiden medveten om att en återhämtning av jordbruks­

produktionen så småningom skulle leda till en återgång till tidigare för­

hållanden. Det stod följaktligen klart, att ett icke oväsentligt prisstöd skulle

krävas för att bereda jordbrukets folk skäliga inkomster.

Prisnedgången på den internationella marknaden har under senare år

varit mycket kraftig. En av nämnden anförd indexserie antyder, att exporl-

och importpriserna på jordbruksprodukter från 1951/52 till 1954/55 har

reducerats med omkring 14 procent. Under 1952/53 sjönk nämnda priser

med 5 procent i förhallande till närmast föregående år, medan prisned-

gangen mellan aien 1952/53 och 1953/54 var något starkare. Under 1954/55

beräknas en ytterligare prisnedgång med närmare 4 procent. Priserna lig­

ger nu i det närmaste i nivå med priserna före Koreakrigets utbrott.

Den internationella prisutvecklingen för jordbruksprodukter har på många

håll ingett stark oro. Det förhåller sig nämligen så, att den internationella

handeln med vissa jordbruksprodukter är så pass begränsad, att man såvitt

angår dessa varor icke med fog kan tala om en världsmarknad eller om

världsmarknadspriser. Detta förhållande gäller framför allt i fråga om ani-

malieprodukterna. För dylika produkter kan även relativt begränsade för-

skjutningai i utbudet eller efterfrågan utmynna i starka prissvängningar.

Vidare har man på senare år i skilda sammanhang observerat de risker,

som den begränsade och av vittgående nationella skyddsåtgärder präglade

internationella jordbruksmarknaden är utsatt för. Den allmänt härskande

protektionismen medverkar uppenbarligen till ökade överskott dels genom

höjning av produktionen, dels genom en begränsning av konsumtionen.

Genom att söka få till stånd en friare internationell handel med jordbruks­

varor och därmed en bättre internationell arbetsfördelning på detta område,

har man velat begränsa dessa risker. Jag vill här främst hänvisa till det

arbete, som bedrives inom ramen för Organisationen för europeiskt eko­

nomiskt samarbete (OEEC) och det internationella tull- och handelsavtalet

(GATT). De nyligen förda diskussionerna i samband med en eventuell re­

vision av GATT har emellertid visat, att flertalet länder med hänsyn till

sin interna jordbrukspolitik icke är villiga att minska det nu utgående

gränsskyddet för jordbruksprodukter. Å andra sidan torde man icke be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

125

höva räkna med någon utvidgning av detsamma. Någon genomgripande ändring på den internationella handelns område synes sålunda knappast vara att påräkna under den närmaste framtiden.

Nämnden framhåller, att man ej bör bortse från vissa moment, som ty­ der på att priserna på den internationella marknaden på längre sikt kan utsättas för ett icke obetydligt tryck. Det är också tydligt, att åtskilligt kan synas tala för att prisnedgången på den internationella marknaden kan kom­ ma att fortsätta. Emellertid torde riskerna för ett kraftigt och genomgri­ pande prisfall för närvarande icke vara överhängande. Jag vill instämma i vad nämnden anfört i fråga om de amerikanska överskottslagren av jord­ bruksprodukter. Ingenting tyder på att de försäkringar, som givits om en försiktig avveckling av dessa överskott, icke skulle vara allvarligt menade. Det är dock å andra sidan klart, att avvecklingen av de stora lagerkvan­ titeterna i viss mån måste påverka den internationella prisutvecklingen.

Man måste vidare vara beredd på att produktionen i en del västeuropeiska länder kan komma att stiga starkt under de kommande åren. Vi har i vårt land sett hur ett bättre utnyttjande av resurserna och en allmän effekti- visering kan leda till en kraftigt ökad produktivitet. I många av de län­ der, som det här är fråga om, är de naturliga produktionsförutsättningarna ingalunda sämre än hos oss, samtidigt som jordbruket bedrives i betydligt ålderdomligare former än i Sverige exempelvis på 1930-talet. De slumrande produktionsresurserna i sådana länder är mycket betydande. Åtskilliga tec­ ken tyder på att i många västeuropeiska länder en effektivisering är på väg, vilken kan få en betydande produktionsstegring till följd. I vilken utsträckning den ökade produktionen kan absorberas av ökad förbrukning är självfallet svårt att bedöma.

Jag har förut anfört, att riskerna för ett kraftigt och genomgripande pris­ fall på den internationella marknaden för närvarande icke synes överhäng­ ande. Detta innebär ej, att priserna icke ytterligare kan komma att pressas nedåt under trycket av en stigande överskottsproduktion. Emellertid med­ för det målmedvetna jordbruksstödet i olika länder, att man allmänt kom­ mer att göra sitt yttersta för att undvika sådana prisfall, som förekom, när överskottsprodukterna i början av 1930-talet kastades ut på den interna­ tionella marknaden. Det nu sagda gäller givetvis under förutsättning att överproduktionen icke blir så stor att länder, som är finansiellt sämre ställ­ da än Amerikas Förenta stater, helt kommer att sakna möjlighet att be­ mästra situationen. Med hänsyn till att mindre gårdar i hög grad domine­ rar det europeiska jordbruket och att dessa främst är inriktade på animalie­ produktion, synes riskerna för en överskottskris vara störst på animalie- området.

Som förut nämnts, har jordbruksprisutredningen nyligen slutfört sitt upp­ drag i fråga om en översyn av formerna för prissättningen på jordbruks­ produkter. De i utredningens betänkande framlagda förslagen har nu be­ handlats av remissinstanserna, och jag har för avsikt att snart i annat sam­

Kungl. Maj:ts proposition nr t80

126

manhang få anmäla frågan om de ändringar av prissättningssystemet, som

den verkställda översynen kan komma att föranleda. I avvaktan härpå torde

prissättningen för produktionsåret 1955/56 böra ske i hittillsvarande for­

mer.

Liksom tidigare har även i år upprättats en prognoskalkyl rörande jord­

brukets inkomster och kostnader under det kommande regleringsåret. Kal­

kylen har som vanligt utarbetats av kalkylsakkunniga och godkänts av

jordbruksnämndens råd.

Beräkningen av arbetskostnaderna i jordbrukskalkylen har, såsom jag

påpekat bland annat i propositionen 1952: 176, varit förknippad med sär­

skilda svårigheter. I ar har kalkylsakkunniga ansett sig icke kunna taga

ställning till frågan, vilken nedgång i arbetsvolymen man bör räkna med i

kalkylen. Då betydande skillnader föreligger mellan den nedgång, som

olika statistiska material utvisar, har de sakkunniga i stället redovisat olika

alternativ i fråga om arbetsvolymen. Räknar man, liksom fallet har varit

under de senaste åren, med en årlig minskning av arbetsvolymen med 3

procent, blir underskottet i kalkylen ej mindre än 284 miljoner kronor. Där­

vid har för hela jordbrukets arbetskraft räknats med en lön enligt det vid

tiden för beräkningen gällande kollektivavtalet för lantarbetare. Den i mars

i år beslutade lönehöjningen har sålunda icke beaktats. Vid antagande av en

nedgång i arbetsvolymen med 4 procent blir det på motsvarande sätt be­

räknade underskottet 169 miljoner kronor, medan antagandet av en ned­

gång med 5 procent ger ett underskott på endast 58 miljoner kronor. Till­

godoräknar man i kalkylen hela jordbrukets arbetskraft den senaste höj­

ningen av lantarbetarlönen, stiger de sålunda beräknade underskotten med

i runt tal 250 miljoner kronor.

Den uppgjorda kalkylen har tjänat till ledning för prissättningen på jord­

brukets produkter under regleringsåret 1955/56 enligt en mellan nämnden

och jordbrukets förhandlingsdelegation den 16 mars 1955 ingången över­

enskommelse. Hänsyn har därvid även tagits till den höjning av jordbru­

kets kostnader, som var att emotse, sedan förhandlingarna om nya kollek­

tivavtal för lantarbetare och andra arbetargrupper avslutats. Överenskom­

melsen har den 25 mars 1955 godkänts av Kungl. Maj:t. Den innebär bland

annat, att jordbruket skall tillföras en inkomstökning i form av prishöj­

ningar till ett belopp av i runt tal 290 miljoner kronor. De förhållandevis

största prishöjningarna gäller kött och fläsk samt konsumtionsmjölk. Be­

träffande brödsäd har överenskommits om en mindre prissänkning än vad

som preliminärt beslutades sommaren 1954. Eftersom det nya kollektiv­

avtalet för lantarbetarna skall tillämpas redan från och med den 1 januari

1955, skall jordbruket i enlighet med föregående års prisöverenskommelse

erhålla viss kompensation härför dels genom en höjning av priset på kon­

sumtionsmjölk redan från och med den 1 april 1955, dels genom att för

kött och fläsk en högre prisnivå än den, som förutsatts i överenskommel­

sen, skall tillämpas redan under innevarande år. För den sänkning av soc-

kerbetspriset, som överenskommits vid nyligen avslutade förhandlingar med

Kungl. Maj. ts proposition nr 180

127

betodlarna, äger jordbruket enligt överenskommelsen påkalla en justering

för att täcka det därav föranledda inkomstbortfallet i kalkylen. Vid stigande

världsmarknadspriser har vissa justeringsmöjligheter i fråga om inlösen­

priserna för vete och råg samt grundpriserna för oljeväxtfröer förutsatts i

överenskommelsen. Vidare innebär överenskommelsen bland annat, att den

s. k. 4-procentregeln skall tillämpas även under det kommande reglerings­

året. Omräkning av kalkylen skall, såvitt sådan begäres av nämnden eller

förhandlingsdelegationen, ske under november 1955 på grundval av skörde-

rapporterna den 15 oktober och icke såsom föregående år under augusti på

grundval av skörderapporterna den 15 juli.

De i överenskommelsen beslutade prishöjningarna beräknas medföra en

stegring av socialstyrelsens levnadskostnadsindex med 0,9 procent. Mot bak­

grunden av de vid årets avtalsrörelse beslutade lönehöjningarna är sålunda

prishöjningen på jordbruksprodukter ur konsumenternas synpunkt relativt

begränsad. Som bland annat framgår av vissa av nämnden anförda beräk­

ningar, torde prishöjningarna, eftersom de främst hänför sig till animalie-

produkterna, medföra en starkare inkomstförbättring för det mindre än för

det större jordbruket. Såväl i fråga om fördelningen av prishöjningarna

som i övriga hänseenden synes prisöverenskommelsen utgöra en godtagbar

lösning av de föreliggande frågorna och torde därför böra godkännas.

Den för det kommande regleringsåret träffade prisöverenskommelsen bör,

i enlighet med vad som tidigare gällt, icke utgöra hinder för nämnden att

vidtaga av försörjningsläget eller marknadsförhållandena påkallade juste­

ringar av priserna. Liksom tidigare bör dock dylika justeringar om möjligt

avvägas så, att relationen mellan inkomst- och kostnadssumman i kalkylen

icke påverkas. Därvid bör också eftersträvas, att justeringarna medför

minsta möjliga inkomstförskjutning mellan olika grupper av jordbrukare.

Innan beslut fattas om dylika justeringar, bör överläggningar på lämpligt

sätt äga rum med jordbrukets organisationer. Enligt en protokollsanteckning

till prisöverenskommelsen skall nämnden även upptaga förhandlingar med

förhandlingsdelegationen, om fråga uppkommer om ändring av nuvarande

regler för fastställande av regleringsavgiften på fettråvaror.

Jag vill vidare erinra om att förhandlingsdelegationen liksom för inne­

varande år gjort förbehåll om att oavsett 4-procentregeln få upptaga för­

handlingar med nämnden om kompensation till följd av löneökningar på

grund av nya kollektivavtal för lantarbetare eller andra arbetargrupper.

I anslutning till vad som gällt under senare år torde Kungl. Maj:t även

nästa år böra äga befogenhet att inom den anslagsram, som kan komma att

anvisas, handha jordbruksregleringen enligt här angivna riktlinjer och vid­

taga av omständigheterna påkallade ändringar i densamma. Skulle det be­

finnas erforderligt att taga i anspråk statsmedel utöver vad som redan

ställts till förfogande, bör frågan självfallet underställas riksdagen. Kungl.

Maj :ts nämnda befogenhet torde böra gälla hela det kommande reglerings-

året.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

128

Efter denna redogörelse för min allmänna inställning till de föreliggande

spörsmålen torde jag få övergå till att behandla de grunder, som för nästa

regleringsår synes böra tillämpas beträffande jordbruksregleringen.

Brödsädsregleringen

Vid 1953 års riksdag beslöts, att garantipriserna på brödsäd i sin då­

varande obegränsade omfattning skulle slopas från och med 1954 års

skörd. I enlighet därmed godkändes vidare principen, att jordbrukarna

själva skulle bära ansvaret för en eventuell överskottsproduktion av bröd­

säd. Med anledning härav utarbetade en av jordbruksnämnden tillsatt kom­

mitté ett förslag till regleringssystem, vilket i huvudsak godtogs av 1954

års riksdag.

Det nya regleringssystemet för brödsäd innebär i princip, att de

av staten fastställda garantipriserna för vete och råg icke som tidigare

skall gälla för hela avsalukvantiteten utan endast för så stor del därav,

som kan avsättas för human konsumtion inom landet. Ansvaret för av­

sättningen av överskottsproduktionen skall åvila den av berörda närings-

organisationer bildade föreningen Svensk spannmålshandel, vars verksam­

het i denna del bekostas av de utav jordbruksnämnden upptagna förmal-

ningsavgifterna. Föreningens regleringsverksamhet, såvitt den avser den

inhemska marknaden, är grundad på ett inlösenförfarande, som innebär,

att såväl odlare som spannmålshandlare och kvarnar har rätt att, oavsett

i det följande nämnda avtal, för inlösen den 1 april till föreningjen hem-

bjuda då kvarvarande brödsäd till fastställda priser. Inlösenpriserna av­

ser leverans till vissa prisorter, nämligen Gävle, Stockholm, Norrköping,

Kalmar, Karlshamn, Ähus, Ystad, Trelleborg, Malmö, Landskrona, Häl­

singborg, Halmstad, Falkenberg och Göteborg. I prisorten Norrköping in­

nefattas även den närbelägna kvarnplatsen Djurön. I fråga om vete har

föreningen utfäst sig att tillämpa prisortspris vid leverans även till Kris­

tianstad. För leverans av brödsäd till Visby betalas prisortspris med avdrag-

av 50 öre per deciton. Därjämte har för innevarande regleringsår genom

avtal mellan föreningen, å ena, samt handels- och industriföretagen, å

andra sidan, överenskommits att företagen skall upprätthålla vissa lägsta

priser till producent fram till inlösendagen. I gengäld har föreningen gent­

emot avtalsslutande handels- och industriföretag förbundit sig att vid in­

lösen den 1 april 1955 erlägga ett pris, som med 50 öre per deciton över­

stiger fastställt inlösenpris.

Utrikeshandeln med brödsäd är med ensamrätt förbehållen föreningen

och dess medlemmar. I rådande marknadsläge, då priserna utomlands un­

derstiger de inhemska, utbetalar föreningen exportbidrag vid utförsel av

brödsäd och vissa produkter därav med belopp, som svarar mot skillna­

den mellan de båda prisnivåerna. Vid import av brödsäd skall införselav­

gift upptagas av nämnden. Inflytande införselavgifter skall tillföras för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

cningen för att användas i dennas prisreglerande verksamhet i fråga om brödsäd.

I överensstämmelse med av 1954 års riksdag fattade beslut har Kungl. Maj :t efter förslag av nämnden godkänt vissa allmänna direktiv för föreningen Svensk spannmålshandel. I skrivelse till nämnden har föreningen upplyst, att det nya regleringssystemet enligt hittills vunna erfarenheter i stort sett fungerat väl och att enligt föreningens me­ ning någon ändring av principerna för regleringen för närvarande icke är erforderlig eller önskvärd. Vissa ändringar i nu gällande kvalitetsbestänr- melser och prisregleringsskalor synes dock vara motiverade. Frågan här­ om är under utredning, och förslag till eventuella ändringar torde kunna framläggas i god tid, innan 1955 års skörd saluföres. Vad föreningen i den­ na del anfört, har icke föranlett någon erinran från nämndens sida. Nämn­ den har vidare förutsatt, att de allmänna direktiven till föreningen skall kunna bibehållas i stort sett oförändrade under nästa regleringsår. Vad sålunda anförts, föranleder ingen erinran från min sida.

I sin omförmälda skrivelse har föreningen även berört handelns och kvarnindustriens svårigheter att till följd av gällande kreditrestriktioner fi­ nansiera de numera i stort sett till några få månader på hösten koncentrerade spannmålsinköpen. Föreningen har därför med tillstyrkan från nämnden anhållit om bemyndigande att liksom tidigare Svenska spannmålsaktie- boiaget — om så skulle visa sig erforderligt — med anlitande av den till föreningens förfogande ställda rörliga krediten i riksgäldskontoret i viss omfattning finansiera omhändertagandet av 1955 års brödsädsskörd. Där­ est riksdagen icke har något att erinra mot föreningens anhållan, torde Kungl. Maj :t böra få lämna föreningen det begärda bemyndigandet. Jag förutsätter därvid, att de av 1954 års riksdag godtagna bestämmelserna för tillhandahållande av dylik kredit iakttages och att formerna i övrigt för finansieringen fastställes efter överläggningar med nämnden och riksgälds­ kontoret.

Såsom förut nämnts, har Kungl. Maj:t den 25 mars 1955 med visst i det följande angivet förbehåll fastställt såsom riktpriser för brödsäd av 1955 års skörd, såvitt avser kvantiteter som kan avsättas för human kon­ sumtion inom landet, för vete 42 kronor per deciton och för råg 37 kronor per deciton vid inlösen den 1 april 1956, vartill kommer förmalningsav- gift av 5 kronor per deciton att användas för täckande av förluster i nyss­ nämnda förenings prisreglerande verksamhet i fråga om brödsäd och pro­ dukter därav. De definitiva inlösenpriserna skall dock fastställas först på sommaren 1955. Möjlighet till ytterligare justering av riktpriserna bör då föreligga, om priserna på världsmarknaden visat en påtaglig stegring, som kan väntas bli beslående under nästa regleringsår. En dylik justering skall vidare ske med beaktande av att föreningens ekonomiska ställning icke äventyras.

De nu fastställda inlösenpriserna för vete och råg är 2 kronor högre per deciton än de av Kungl. Maj :t sommaren 1954 preliminärt fastställda pri-

!) Tiihang till riksdagens protokoll

i9!>5. 1 samt. Nr ISO

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

129

130

serna för 1955 års skörd men 2 kronor 75 öre lägre per deciton än de för

brödsäd av 1954 års skörd fastställda inlösenpriserna.

Som framgår av prisbeslutet har f örmalningsavgif ten fast­

ställts till oförändrat 5 kronor per deciton. Nämnden har upplyst, att med

en avgift av denna storlek inemot 35 miljoner kronor kan beräknas in­

flyta. Förmalningsavgifterna skall enligt vad nyss anförts användas för

att täcka förluster i föreningen Svensk spannmålshandels prisreglerande

verksamhet i fråga om brödsäd och produkter därav. Utöver de under året

inflytande medlen beräknas enligt nämnden under regleringsåret 1955/5(5

3 miljoner kronor av förmalningsavgiftsmedel från åren 1953/54 och

1954/55 komma att stå till förfogande för föreningen. Dennas kostnader

för avsättningen av överskott utav brödsäd har av nämnden med utgångs­

punkt från olika antaganden om skördeutfall och världsmarknadspriser

beräknats till mellan 16 och 34 miljoner kronor. Även vid det enligt nämn­

dens beräkning ofördelaktigaste alternativet skulle sålunda de tillgängliga

medlen räcka till. Vid andra mindre kostnadskrävande alternativ kommer

vissa överskott att uppstå, vilka i dylikt fall skall överföras till spannmåls-

handelns konjunkturutjämningsfond för att senare användas i förening­

ens nyssnämnda prisreglerande verksamhet. Nämnden har framhållit, att

det är önskvärt, att en ekonomisk reserv av betydande storleksordning fin­

nes i konjunkturutjämningsfonden.

Jordbruksnämnden har upplyst, att föreningen Svensk spannmålshandel,

i anslutning till vad som anförts i propositionen 1954:180 om pris­

fa 11 s e ris äjt tn i n g, med kvarnindustrien träffat en preliminär över­

enskommelse av innebörd, att föreningen skall lämna kvarn ersättning för

sänkningen av prisnivån för 1955 års skörd (d. v. s. skillnaden mellan in­

lösenpriserna för 1954 och 1955 års skördar) för den del av kvarns över-

gångslager av gammal skörd den 31 juli 1955, som överstiger i fråga om

vete 12 procent och i fråga om råg 10 procent av årsförmalningen. över­

enskommelsen innebär vidare, att föreningen icke skall förfoga över av

kvarn hembjuden brödsäd utan hembudsgivarens medgivande före den 15

juli 1955 i fråga om vete och den 1 maj 1955 i fråga om råg. Intill dessa

tidpunkter har hembudsgivaren rätt att helt eller delvis påkalla annullering

av gjorda hembud. Enligt vad som upplysts, är överenskommelsen nu de­

finitiv. Liksom nämnden har jag för min del intet att erinra mot att för­

eningen på angivet sätt lämnar kvarnarna prisfallsersättning och att här­

för disponeras inflytande förmalningsavgiftsmedel. I och med ått förening­

en träffat denna uppgörelse med kvarnindustrien bör — i enlighet med

vad som uttalades i propositionen 1954: 180 — föreningen tillföras sådana

medel, som i fortsättningen eventuellt kan komma att inflyta genom pris-

höjningsavgifter vid en höjning av prisnivån för brödsäd.

På grund av bland annat den knapphet, som rått i fråga om fodersäd,

och de i förhållande till brödsädspriserna högt uppdrivna världsmarknads­

priserna på fodersäd har vissa delar av överskottet å 1954 års brödsäds-

skörd av föreningen Svensk spannmålshandel sålts inom landet för foder­

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

131

ändamål. Försäljningen har omfattat sådana partier — även i viss ut­ sträckning beredskapslagrad råg — som visserligen uppfyllt de formella bestämmelserna för fullgod vara men som till följd av bland annat för hög diastas varit olämpliga som kvarnvara. Den för foderändamål sålda brödsäden har i samband med denaturering avyttrats till priser, som för föreningen medfört en förlust, ungefär motsvarande det exportbidrag som utgått för brödsäd. .Tåg har intet att erinra mot de sålunda vidtagna åt­ gärderna, liksom ej heller mot att försäljningarna

av

överskottet utav

brödsäd för foderändamål fortsätter, till dess att det blir möjligt att im­ portera fodervaror till förhållandevis lägre pris än vad som kan erhållas vid export av vete och råg.

Beredskapslagretav brödsäd skall normalt utgöra 300 000 ton men kan under vissa i propositionen 1954: 180 angivna förhållanden minskas till 150 000 ton. Beredskapslagringen handhas numera av föreningen Svensk spannmålshandel i enlighet med ett mellan föreningen och nämnden in­ gånget, av Kungl. Maj :t godkänt avtal. Under innevarande år har bered- skapslagret till följd av dels försäljning för tillgodoseende av det löpande inhemska behovet av fullgod kvarnvara, dels skärpta kvalitetsfordringar för den brödsäd, som avses för beredskapslagring, reducerats under det normala. Mot de därvid företagna åtgärderna och utfärdade bestämmelser­ na har jag intet att erinra. I likhet med nämnden finner jag emellertid ej skäl att nu — såsom föreningen på grundval av särskild utredning före­ slagit — besluta om en minskning av den lagerkvantitet, som skall anses normal. Utan att taga ställning till föreningens förslag finner jag mig emel­ lertid i nuvarande försörj ningsläge kunna lämna utan erinran, att be- redskapslagret såvitt gäller regleringsåret 1955/56 icke ökas över 250 000 ton.

Vad nämnden i övrigt anfört angående brödsädsregleringen föranleder ingen erinran från min sida.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att Kungl. Maj :t den 18 mars 1955 — i enlighet med de av 1954 års riksdag godkända riktlinjerna för om­ läggningen av de prisreglerande åtgärderna på spannmåls- och oljeväxt- marknadens område — efter förslag av jordbruksnämnden beslutat om en omorganisation av Svenska spannmålsaktiebolaget. Beslutet innebär bland annat följande.

Spannmålsbolaget skall från och med den 1 september 1955 omorganise­ ras, varvid bolagets firma skall ändras till Svenska lagerhusaktiebolaget. Lagerhusbolaget skall till föremål för sin verksamhet ha att äga och för­ valta lagerhus, att ombesörja lagring av spannmål, frö, fodermedel och andra varor, ävensom att bedriva handel och annan verksamhet, som är förenlig med lagerrörelsen och icke obehörigen gynnar eller skadar enskilt intresse. Vidare skall det nya bolaget i sin verksamhet kunna åtaga sig de särskilda uppgifter, som avtalas med Kungl. Maj:t eller jordbruksnämnden. Förhållandet mellan staten och bolaget skall ej — i motsats till vad fallet

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

132

varit beträffande spannmålsbolaget — regleras genom avtal såvitt avser la­

gerhusrörelsen och därmed sammanhängande inlagring. Ej heller skall nå­

gon allmän utfästelse från statens sida göras i fråga om anvisande av medel

till bolaget. Bolaget skall däremot få behålla spannmålsbolagets nuvarande

aktiekapital av 5 miljoner kronor, vilket ansetts ge bolaget möjlighet att till

stor del finansiera sina inköp i lagringsverksamheten. Härutöver erforder­

liga rörelsemedel skall bolaget självt få anskaffa på den allmänna kredit­

marknaden. Bolagets styrelse skall utses av bolagsstämman samt bestå av

lägst tre och högst fem personer.

Jag torde här även få upptaga till behandling förut omnämnda framställ­

ning av Föreningen Sveriges spisbrödsfabrikanter och Svenska bygdekvar-

nars riksförbund om prisfallsersättning för brödsäd åt vissa kvarnar och

spisbrödsfabriker med kvarn. Av vad som framkommit i ärendet torde fram­

gå, att av de kvarnar och spisbrödsfabriker, varom här är fråga, varken de

som underlåtit att sluta avtal med spannmålsbolaget om inköp och försälj­

ning av brödsäd av 1953 års skörd eller de som slutit dylikt avtal men un­

derlåtit att verkställa hembud kan rättsligen mot spannmålsbolaget eller kro­

nan göra gällande anspråk på ersättning för det mellan 1953 och 1954 års

skördar inträffade fallet i den genomsnittliga prisnivån för brödsäd. Emel­

lertid synes framgå, att de berörda företagen i särskilda förhållanden har

fått stöd för en förmodan, att prisfallsersättning, oavsett avtal eller hembud,

skulle utbetalas till dem och att de sålunda handlat i god tro. Av en från

jordbruksnämnden inkommen förteckning över de kvarnar, som för över-

gångslager av gammal skörd per den 31 juli 1954 sökt kompensation för

höjd förmalningsavgift, framgår att antalet dylika företag uppgår till 165

stycken. Med hänsyn till de särskilda omständigheterna i ärendet finner

jag det skäligt att till dessa företag må lämnas en ersättning av 2 kronor

45 öre per deciton vete och 5 kronor 95 öre per deciton råg för övergångs-

lager av gammal skörd per den 31 juli 1954, motsvarande den prisskillnads-

ersättning med avdrag för ersättning för höjd förmalningsavgift, som spann­

målsbolaget erlagt för hembjuden men därefter av kvarn återtagen brödsäd.

Därest riksdagen icke har något att erinra häremot, torde det efter Kungl.

Maj:ts bemyndigande få ankomma på jordbruksnämnden att till ifrågava­

rande kvarnar och spisbrödsfabriker med kvarn utbetala de ersättningar, som

sålunda må utgå, ur det å riksstaten för budgetåret 1954/55 upptagna re­

servationsanslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel

Handeln med fodersäd och andra fodermedel är sedan något år tillbaka

fri liksom även prisbildningen å dessa varor. Någon ändring härutinnan sy­

nes icke vara påkallad. Den begränsning av importen, som kan behövas i

prisreglerande syfte, bör alltsa även i fortsättningen åstadkommas genom

användande av införselavgifter samt, i fråga om inom landet av importerade

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

133

råvaror framställt oljekraftfoder, tillverkningsavgifter och icke genom kvantitativa regleringar. Vidare bör, när det inhemska pris- och försörj- ningsläget så kräver, utförselavgifter få tillämpas. Möjlighet bör i fortsätt­ ningen, liksom nu, finnas att föreskriva minimiinblandning av inhemskt raps- och senapsmjöl. Likaledes bör såsom hittills oljefabrikerna åtnjuta avsätt- ningsgaranti för det oljekraftfoder, som framvinnes vid bearbetning av den utav staten garanterade andelen av oljeväxtfröskörden. Eventuella kostna­ der för infriandet av denna garanti torde såsom jordbruksnämnden anfört även för nästa regleringsår böra belasta nämndens clearingkassa för fett- varor.

Beredskapslagringen av majs och oljekraftfoder har i enlighet med beslut av 1954 års riksdag överflyttats från spannmålsbolaget till föreningen Svensk spannmålshandel. Såsom nämnden anfört, synes för närvarande nå­ gon ändring av lagrets storlek icke böra göras. Jag biträder vidare nämn­ dens förslag om frihet för föreningen att omsätta lagret, när så anses be­ hövligt, antingen i egen regi eller genom överenskommelser med handels­ företag. Kostnaden för denna lagring bör liksom hittills bestridas av staten.

Jag torde i detta sammanhang även få behandla frågan om restitutionen och fördelningen på olika animaliegrenar av de medel, som inflyter genom upptagande av införselavgifter på fodervaror och tillverkningsavgifter på inom landet tillverkat oljekraftfoder. Vad nämnden härutinnan anfört rö­ rande innevarande regleringsår kan jag biträda. De av nämnden angivna och av jordbrukets förhandlingsdelegation godkända principerna för fördel­ ningen av foderavgiftsmedlen under regleringsåret 1955/56 synes även böra godtagas. Detta innebär i huvudsak, att Sveriges export- och importförening för ägg under regleringsåret 1955/56 skall, utöver inflytande införselavgif­ ter för majs, tillföras dels inflytande införselavgifter för andra fodermedel intill ett belopp av 1,5 miljoner kronor, dels ock från Svenska mejeriernas riksförening ett belopp av 1 miljon kronor av tidigare influtna foderme- delsavgifter. Övriga under regleringsåret 1955/56 genom införselavgifter för fodermedel inflytande belopp skall tillföras riksföreningen för att täcka förluster vid export av smör.

I detta sammanhang torde jag även få taga upp frågorna om reservations­ anslaget till Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m. samt fraktbidragen vid transport av fodermedel till vissa delar av norra

Sverige. Vad först angår fraktbidragen har jordbruksnämnden efter över­ läggningar med jordbrukets förhandlingsdelegation funnit sig böra föreslå, att bidragen från och med nästa regleringsår skall utgå endast för trans­ port av fodermedel till Västerbottens och Norrbottens län. Övriga nu bi- dragsberättigade områden skall enligt förslaget i stället över nyssnämnda reservationsanslag tillföras medel, som motsvarar de slopade bidragen, för att användas till hushållningssällskapens rådgivnings- och upplysnings­ verksamhet. Enligt nämndens förslag skall vidare det bottenbelopp, för vil­ ket fraktbidrag icke lämnas av statsmedel, höjas från 1 krona 25 öre till 2

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

134

kronor per deciton. De därigenom från de bidragsberättigade områdena un­

dantagna medlen föreslår nämnden skola inom dessa områden få användas

på samma sätt som ifrågasatts för övriga områden. Vad nämnden sålunda

föreslagit kan jag biträda. Utbetalningen av de kvarstående fraktbidragen

bör liksom under innevarande år handhavas av föreningen Svensk spann­

målshandel, som bör få de kostnader, som kan beräknas falla på admi­

nistrationen av fraktbidragen, täckta av medel ur anslaget till Prisregleran-

de åtgärder på jordbrukets område.

Vad därefter angår anslaget till Bidrag till produktionsbefrämjande åt­

gärder i Norrland m. m. vill jag erinra om att lantbruksstyrelsen hemställt,

att anslaget — för att möjliggöra en intensifiering av den av hushållnings­

sällskapen bedrivna rådgivnings- och upplysningsverksamheten inom be­

rörda område -— för budgetåret 1955/56 skall höjas från 600 000 kronor till

2 100 000 kronor eller med ett belopp, motsvarande de hittills utgående

fraktbidragen för transport av fodermedel till norra Sverige. Med den stånd­

punkt jag intagit till frågan om omläggningen av fraktbidragen följer, att

jag icke kan helt biträda lantbruksstyrelsens äskande. Jag finner mig emel­

lertid böra förorda, att berörda anslag uppräknas med 500 000 kronor, vil­

ket belopp i stort sett motsvarar den besparing, som med utgång från jord­

bruksnämndens beräkningar kan väntas uppstå på anslaget till Prisregle-

rande åtgärder på jordbrukets område till följd av omläggningen av frakt­

bidragen. Det från fraktbidragen till förevarande anslag överflyttade be­

loppet bör enligt min mening i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag

användas för en intensifierad rådgivnings- och upplysningsverksamhet från

hushållningssällskapens sida genom såväl utökad kursverksamhet som an­

ordnande av demonstrationsförsök, ägnade att befrämja driftsrationalise­

ringen på särskilt foderväxtodlingens område. I vissa fall bör medlen även

kunna användas till rent ekonomiskt stöd åt enskilda jordbrukare för an­

skaffande av kvalitetsutsäden, utförande av foderanalyser in. in. Däremot

bör medlen icke annat än i undantagsfall och endast i vissa begränsade

delar av norra Sverige, där produktionsbetingelserna fortfarande är i hög

grad osäkra, få användas för bidrag till inköp av fodersäd. Därest riksdagen

bifaller nu nämnda förslag torde det liksom hittills få ankomma på Kungl.

Maj :t att, efter förslag av lantbruksstyrelsen, besluta om medlens fördel­

ning. Jag utgår därvid liksom lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden

från att de nya medel, som erhålles genom den nu förordade omläggningen

av fraktbidragen, skall fördelas mellan hushållningssällskapen på så sätt,

att varje sällskap erhåller ett belopp, som ungefär motsvarar, vad som tidi­

gare utgått i fraktbidrag inom dess verksamhetsområde.

Potatisregleringen

Kungl. Maj:ts beslut i prisfrågan innebär i fråga om fabrikspotatis, att

till grund för prissättningen på potatismjöl och potatissprit under nästa

regleringsår skall ligga samma pris som för innevarande regleringsår. Av

Kungl. Maj. ts proposition nr 180

135

priset skall liksom i år 3 öre per hektoliter och stärkelseprocent avsättas till en särskild clearingkassa.

I anslutning härtill har jordbruksnämnden erinrat om att den förra året framlade vissa riktlinjer för en omläggning av stödet åt odlingen av fabriks- potatis. I anledning härav uttalade jag, bland annat, att de av nämnden framlagda riktlinjerna i stort sett syntes kunna godtagas. Jag förklarade mig dock icke beredd att taga slutlig ställning till frågan, förrän nämnden företagit ytterligare utredningar och till Kungl. Maj :t inkommit med ett de­ taljerat förslag. I sin nu framlagda skrivelse har nämnden i korthet redo­ visat vissa preliminära resultat från dessa utredningar, samtidigt som den förklarat, att den i sitt remissyttrande över jordbruksprisutredningens för­ slag kommer att framlägga sitt slutliga ståndpunktstagande i frågan. Vid sådant förhållande föranleder nämndens framställning i denna del icke nå­ got uttalande från min sida i detta sammanhang. Vad gäller regleringsåret 1955/56 har nämnden föreslagit, att det hittills tillämpade regleringssyste­ met för fabrikspotatis skall bibehållas. Häremot har jag med hänsyn till vad som nyss anförts icke något att erinra.

I detta sammanhang torde jag få erinra om att Kungl. Maj:t den 12 no­ vember 1954 bemyndigat nämnden att med Sveriges stärkelseproducenters förening träffa överenskommelse om föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse under tiden den 1 oktober 1954—den 30 september 1955 i huvudsaklig överensstämmelse med ett upprättat förslag till avtal. I be­ myndigandet har emellertid gjorts förbehåll om att den utfästelse, som nämnden gjort i 7 § av avtalsförslaget, skall underställas riksdagens prov­

ning-

Det avtal, som träffats, innebär i likhet med motsvarande avtal for nar- mast föregående år, bland annat, att föreningen är skyldig att köpa den mängd potatisstärkelse, som framställes enligt meddelade tillverkningsli- censer på högst 300 000 deciton med undantag av vad som erfordras till husbehov för tillverkaren och dennes potatisleverantörer. Enligt nyssnämn­ da 7 § har nämnden åtagit sig att — under förutsättning av statsmakternas godkännande och därest avtalet icke skulle förnyas för tillverkningsåret 1955/56 — vidtaga eller föranstalta om sadana åtgärder från statens sida, vilka bereder föreningen möjlighet att erhålla dels minst 85 kronor 75 öre per deciton för den 1 oktober 1955 inneliggande lager av extra prima, prima och ej fullt prima potatismjöl, dock med avdrag av 30 000 deciton, dels ock ersättning för ränte- och lagringskostnader enligt i avtalet närmare angivna grunder för inneliggande lager av potatisstärkelse med undantag av 30 000 deciton under tre månader från och med den 1 oktober 1955.

De av nämnden sålunda gjorda åtagandena torde nu böra underställas riksdagens prövning.

Vad lantbruksstyrelsen och nämnden anfört rörande behovet av fortsatt stöd åt den kvalitetsbefrämjande verksamhet på matpotatisområdet, som numera bedrives av Svensk matpotatiskontroll, kan jag ansluta mig till. För nämnda organs verksamhet under budgetåret 1954/55 bar ett statsbi­

Kungl. Maj. ts proposition nr 180

136

drag av 15 000 kronor ställts till förfogande ur anslaget till Prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område. Därest riksdagen icke har något att erinra

däremot, torde ett lika stort bidrag få utgå till verksamheten ur berörda an­

slag jämväl under budgetåret 1955/56.

Oljeväxtregleringen

Såsom förut nämnts har Kungl. Maj :t den 30 juli 1954 och den 25 mars

1955 med vissa i prisöverenskommelsen angivna förbehåll fastställt följan­

de grundpriser för oljeväxtfrö av 1955 års skörd såvitt avser den kvantitet,

som kan avsättas inom landet, nämligen för höstraps 85 öre, för höstrybs 82

öre, för vårraps 76 öre, för vårrybs 73 öre och för vitsenap 60 öre per kilo­

gram, varvid förutsatts, att odlarna skall erhålla ett pris av för höstraps 73 öre,

för höstrybs 71 öre, för vårraps 67 öre, för vårrybs 65 öre och för vitsenap 54

öre per kilogram. Odlarpriserna gäller utan rätt till efterbetalning, vilket

innebär, att eventuella överskottsmedel — sedan kostnaderna täckts för av­

sättningen av den del av skörden, som exporteras — skall fonderas. För lin­

frö har fastställts ett garantipris av 67 öre per kilogram. Innebörden av

nyssnämnda förbehåll är enligt överenskommelsen att, därest världsmark­

nadspriserna på oljeväxtfrö påtagligt stiger och stegringen kan väntas bli

bestående, möjlighet skall föreligga att taga upp frågan om justering av

grundpriserna på dessa fröer. Medel i oljeväxtodlingens konjunkturutjäm­

ningsfond får dock icke anlitas för att möjliggöra en sådan justering.

Det sålunda fastställda grundpriset är per kilogram räknat för höstrybs

1 öre lägre och för vårraps 1 öre högre än motsvarande pris för 1954 års

skörd. För övriga oljeväxtfröer är grundpriserna oförändrade. I fråga om

odlarpriserna innebär Kungl. Maj :ts beslut en sänkning med 2 öre per kilo­

gram för höstraps och höstrybs men oförändrade priser för övriga oljeväxt­

fröer. Garantipriset på linfrö har höjts med 2 öre per kilogram.

Jordbruksnämnden har anfört, att exportverksamheten beträffande olje­

växtfrö i enlighet med beslut av 1954 års riksdag numera handhas av för­

eningen Svensk spannmålshandel och beträffande olja, framvunnen ur in­

hemskt oljeväxtfrö, av respektive oljefabrik. Vidare har nämnden upplyst,

att exportverksamheten bedrives i samråd med en delegation, bestående av

en representant för envar av nämnden, Svensk spannmålshandel och för­

eningen Sveriges oljeväxtintressenter. Verksamheten med uppsamling in. in.

av oljeväxtfröer bedrives jämväl i år i enlighet med beslut av 1954 års riks­

dag av oljeväxtintressentföreningen. Nämnden har erinrat om att i proposi­

tionen 1954: 180 anfördes, att den s. k. spannmålskommittén övervägt att

överföra också denna verksamhet till Svensk spannmålshandel. I enlighet

med beslut av förra årets riksdag skulle dock denna fråga bli föremål för

särskild undersökning och anstå till ett kommande år. Nämnden anför nu,

att enligt nämndens uppfattning tiden ännu icke är mogen för ett definitivt

ställningstagande i denna fråga.

Vad nämnden sålunda anfört föranleder ingen erinran från min sida.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

137

Beträffande de kvantiteter oljeväxtfrö, som säljes till oljefabrikerna, sker

för närvarande prisreglering med hänsyn till vattenhalt och renhet. Fett-

haltsbestämning av oljeväxtfrö har hittills tillämpats endast för de jämfö­

relsevis begränsade kvantiteter frö, som exporteras. Det har emellertid en­

ligt nämnden länge varit ett önskemål att övergå till ett i praktiken genom­

förbart system med individuell fetthaltsbestämning och därtill anslutande

prisreglering till odlare respektive oljefabrik. Nämnden anför, att av en nu

företagen utredning otvetydigt framgår, att en omläggning av prisreglering­

en är starkt motiverad med hänsyn till den stora variationen i fetthalten.

Vissa såväl tekniska som organisatoriska problem återstår emellertid ännu

att lösa, innan man i full utsträckning kan övergå till prisreglering av olje­

växtfrö efter fetthalt. Vid sådant förhållande torde, såsom nämnden anfört,

de inhemska vegetabiliska oljorna icke kunna inlemmas i det nuvarande

fettregleringssystemet. Detta innebär, att det är nödvändigt att under ytter­

ligare åtminstone ett år avtalsvägen reglera oljefabrikernas befattning med

oljeväxtskörden och bibehålla clearingkassan för fettvaror såsom instru­

ment för avräkningarna med oljefabrikerna beträffande såväl det frö, som

bearbetas för den svenska marknadens behov, som det frö, vilket användes

vid framställning av olja för export.

Vad slutligen gäller den förlust, som kan uppstå i anledning av systemet

med garantipris för linfrö, torde liksom under innevarande år medel för än­

damålet få ställas till förfogande ur clearingkassan för fettvaror.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Fettvaruregleringen

Enligt beslut av 1953 års riksdag skall intäkterna av regleringsavgiften

för importerade fettråvaror m. m. tillföras statskassan och utgifterna för

regleringsbidragen belasta densamma. Intäkter av och kostnader för den

inhemska oljeväxtskörden skall tills vidare redovisas till clearingkassan för

fettvaror.

Nettoinkomsterna av regleringsavgifterna på importerade fettvaror har

såsom framgår av redogörelsen i årets statsverksproposition beräknats till

för innevarande budgetår 53 miljoner kronor och för nästa år till 54 miljo­

ner kronor. Jordbruksnämnden framhåller, att dessa beräkningar av olika

skäl måste bli approximativa, och upplyser, att såvitt nuvarande förhållan­

den ger vid handen, nettoinkomsten för de båda budgetåren bör anges till

något högre belopp eller 54 respektive 56 miljoner kronor.

Clearingkassan för fettvaror kan enligt nämnden per den 30 juni 1955 be­

räknas visa en behållning av omkring 69 miljoner kronor. Nämnden före­

slår, att clearingbemyndigandet beträffande inhemska vegetabiliska oljor

skall bestå även under regleringsåret 1955/56. Enligt vad jag förut under

avsnittet om oljeväxtregleringen anfört, anses nämligen tekniska möjlig­

heter ännu saknas att redan nästa år i full omfattning övergå till den indi­

viduella prissättning olika fröpartier emellan efter oljehalt, vilken utgör eu

förutsättning för att nuvarande clearingprissystcin skall kunna ersättas

138

med ett system med avgifter på inhemsk olja efter liknande grunder, som

gäller för importerade fettråvaror. Nämnden beräknar clearingkassans net­

tointäkter under budgetåret 1955/56 vid oförändrad regleringsverksamhet

till 28 miljoner kronor. Kassans behållning den 30 juni 1956 skulle sålunda

uppgå till 97 miljoner kronor. Såsom nämnden framhållit är emellertid be­

räkningarna osäkra.

Vad nämnden sålunda anfört, föranleder ingen erinran från min sida. Ej

heller har jag något att invända mot att, liksom hittills, förskott får lämnas

ur clearingkassan för finansiering av inlösningen av 1955 års garanterade

oljeväxtskörd. Å dessa förskott bör ränta utgå enligt gällande diskonto med

tillägg av 0,5 procent. Ränta bör dock icke beräknas på förskott för frövara,

som tillskiftats eller skall tillskiftas oljefabrikerna och som sålunda skall

avräknas med clearingkassan för fettvaror.

Beträffande vad nämnden anfört rörande ändringar i nu gällande bestäm­

melser för fettvaruregleringen torde jag få hänvisa till avsnittet om vissa

författningsändringar. I övrigt föranleder nämndens framställning i denna

del icke någon erinran från min sida.

Stödet åt

lin- och hampodlingen

I fråga om stödet åt lin- och hampodlingen får jag erinra om att enligt

beslut av 1951 års riksdag statligt stöd i form av pristillägg skall lämnas lin-

och hampodlingen under en femårsperiod, avseende 1951—1955 års skör­

dar. Enligt riktlinjerna skall Kungl. Maj :t årligen fastställa de priser —

riktpriser — vilka skall användas bland annat vid upprättandet av drifts-

kalkyler till ledning för bestämmandet av det statliga pristillägget för den

beredda fibern. Enligt gällande regler skall riktpriserna fastställas under

hänsynstagande till priserna på andra grödor ävensom till att en odling

av lämplig storleksordning skall kunna väntas. Staten skall icke ikläda sig

någon garanti för att odlarna verkligen får ut riktpriserna. Odlarpriserna

blir bland annat beroende på hur försäljningspriset på beredd fiber utveck­

lar sig och hur beredningsverken skötes ekonomiskt.

Vad beträffar det statliga stödet åt linodlingen utgår detta enligt beslut

av 1953 års riksdag till tre beredningsverk, nämligen Laholm, Växjö och

Mellansel. Stödet lämnas i form av dels ett allmänt pristillägg till samtliga

beredningsverk, enligt beslut av 1953 års riksdag maximerat till 75 öre per

kilogram linfiber av spinnbar kvalitet, dels ett särskilt tillägg till verken i

Växjö och Mellansel av 15 respektive 55 öre per kilogram. Det allmänna

pristillägget utgör för innevarande år 54 öre per kilogram för en samman­

lagd kvantitet av 1 625 ton fiber av spinnbar kvalitet.

Det statliga stödet åt hampodlingen utgår jämlikt beslut av 1953 års riks­

dag endast till beredningsverket i Visby. Stödet utgör ett till 75 öre per kilo­

gram maximerat pristillägg för fiber av spinnbar kvalitet. För innevarande

år utgår maximalt pristillägg med 75 öre per kilogram för en kvantitet av

720 ton spinnbar fiber.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

139

Såsom förut nämnts har Kungl. Maj :t den 25 mars 1955 fastställt rikt- priserna för 1955 års skörd till för linhalm 25 öre per kilogram och för hamphalm 13 öre per kilogram.

Vid beräkningen av kostnaderna för stödet åt lin- och hampodlingen har jordbruksnämnden utgått från bland annat oförändrade pristillägg och oför­ ändrade stödberättigade kvantiteter. Nämnden har emellertid samtidigt an­ mält, att medelsbehovet för budgetåret 1955/56 delvis sammanhänger med hur det framtida stödet till lin- och hampodlingen kommer att utformas. I sistnämnda hänseende har nämnden den 29 mars 1955 inkommit med ett förslag, vilket för närvarande är föremål för remissförfarande och sålunda icke hinner bli föremål för prövning av 1955 års riksdag. Vid dylikt förhål­ lande bör enligt min mening stödbehovet under budgetåret 1955/56 i enlig­ het med nämndens förslag tills vidare beräknas med utgång från oföränd­ rade grunder. Vidare bör det statliga prisstödet till lin- och hampodlingen enligt nuvarande grunder förlängas att gälla även 1956 års skörd. För spånadslin bör sålunda för budgetåret 1955/56 bidragskostnaderna enligt nämndens förslag beräknas till 1 123 000 kronor och för hampa till 540 000 kronor. Liksom för närvarande bör nämnden äga att inom ramen för det till spånadslin beräknade beloppet göra den omdisponering mellan linbered- ningsverken, som kan befinnas lämplig. Till nu sagda belopp kommer kost­ nader för vissa odlingsförsök m. m., beräknade till sammanlagt 19 000 kro­ nor. Det totala medelsbehovet till stödjande av lin- och hampodlingen torde med hänsyn till vad jag sålunda anfört böra beräknas till avrundat 1 700 000 kronor.

Jag får i detta sammanhang anmäla, att likvidationen av Uppsala-Stock- holms läns linodlareförening u. p. a. genom beslut den 24 juli 1954 ned­ lagts, att föreningen därmed upplösts samt att Kungl. Maj :t i anslutning därtill den 10 september 1954 förordnat om avskrivning per den 30 juni 1954 av statens fordran för linberedningslån från hemslöjdslånefonden hos föreningen med sammanlagt 408 981 kronor 82 öre.

Enär likvidationsförfarandet i fråga om Sveriges hampodlareförening u. p. a. i Värmbol ännu icke avslutats, kan icke nu framläggas någon redo­ görelse för avvecklingen av statens fordran på grund av lån till förening­ en. Det torde dock få anmälas, att Kungl. Maj:t, på framställning av för­ eningen, den 31 mars 1955 bemyndigat statskontoret att — sedan förening­ en till statskontoret inbetalat ett belopp av 690 000 kronor för avräkning i första hand på föreningens kapitalskuld till staten — till föreningen utläm­ na samtliga de såsom säkerhet för föreningens hampberedningslån lämnade inteckningarna.

Äggregleringen

För innevarande regleringsår förutsattes i jordbruksprisöverenskommel­ sen våren 1954 ett medelproducentpris för ägg av 2 kronor 95 öie per kilo­ gram. Prisbildningen är emellertid i huvudsak fri. Producentnoteringen får

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

140

sålunda fritt variera intill en gräns, som fastställts till 4 kronor per kilo­

gram. Därest noteringen tenderar att nå denna gräns, bör import av ägg

företagas och export endast i undantagsfall äga rum. För att stödja medel-

producentpriset har jordbruksnämnden föreskrivit, att Sveriges export- och

importförening för ägg vid ett producentpris, som ej överstiger 3 kronor 50

öre per kilogram, far utbetala exportbidrag av insamlade regleringsmedel.

Såvitt nu kan bedömas, torde det för innevarande regleringsår förutsatta

medelproducentpriset icke fullt kunna uppnås. Nämnden har anmält, att

den — mot bakgrund av de aktuella priserna vid export — för att stödja

medelpriset överenskommit med jordbrukets förhandlingsdelegation, att

äggföreningen för exportbidrag skall tillföras, förutom genom införselav­

gifter på majs inflytande medel, viss del av medel från införselavgifter för

andra fodermedel, som införts under innevarande regleringsår, ävensom odis­

ponerade avgiftsmedel, som inbetalats av oljefabrikerna för inom landet

tillverkat oljekraftfoder. Häremot torde icke vara något att erinra.

Under nästa regleringsår bör enligt nämndens förslag riktlinjerna för

äggregleringen bli i stort sett oförändrade. Medelproducentpriset har emel­

lertid i prisöverenskommelsen beräknats komma att höjas — från det i

jordbrukskalkylen för regleringsåret 1955/56 upptagna priset 2 kronor 90

öre per kilogram — med 15 öre till 3 kronor 5 öre per kilogram. Vid sådant

förhållande torde den övre prisgränsen böra höjas till 4 kronor 25 öre per

kilogram samt export- och importföreningen för ägg liksom hittills efter

direktiv av nämnden få utbetala bidrag vid export. En ytterligare förut­

sättning för den beräknade höjningen av medelpriset på ägg är, att förening­

en — i enlighet med vad jag anfört beträffande regleringen av fodersäd och

andra fodermedel — kommer att tillgodoföras regleringsmedel i större om­

fattning än under innevarande år.

Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan innebär ett bifall till nämndens förslag

i denna del. Vad nämnden anfört angående riktlinjerna i övrigt kan jag i

huvudsak biträda. Jag har ej heller något att erinra mot vad nämnden an­

fört, att de medel, som influtit eller i fortsättningen kan komma att inflyta

genom införselavgift för kött av tamfågel skall få tillgodoföras Sveriges

export- och importförening för ägg för att användas i föreningens regle­

ringsverksamhet.

Köttvaruregleringen m. m.

Jordbruksnämnden har i sin tidigare berörda redogörelse för försörj-

ningsläget anfört, att tillgängligt statistiskt material tyder på att produk­

tionen av fläsk under första halvåret 1955 kommer att vara högre än under

motsvarande tid 1954. Intresset för smågris- och fläskproduktionen synes

emellertid under hösten och vintern 1954/55 ha märkbart avtagit, vilket

kan väntas medföra en nedgång i fläskproduktionen under senare hälften

av innevarande kalenderår. Den svenska produktionen av kött torde även

nästa regleringsår få kompletteras med import.

Kungl. Maj. ts proposition nr ISO

141

Enligt nämnden bör utrikeshandeln med kött och fläsk under reglerings- å^et 1955/56 regleras på i stort sett samma sätt som för närvarande, och direktiven för föreningen Svensk kötthandel bör därför i huvudsak ansluta till de nu gällande. Föreningen bör sålunda åläggas att, om så befinnes möj­ ligt med hänsyn till prisläget, importera varor, så att den av statsmakterna förutsatta prisnivån icke överskrides. Vidare skall export icke få företagas utan nämndens tillstånd, om denna prisnivå tenderar att överskridas.

Vinster och förluster i föreningens verksamhet bör i första hand utjäm­ nas inom föreningen. Med hänsyn till den väntade marknadsutvecklingen för fläsk kan de totala exportförlusterna enligt nämnden trots ett för när­ varande ogynnsamt exportpris beräknas till ett relativt begränsat belopp. Därest eventuella nettovinster på föreningens import icke skulle räcka till att täcka exportförlusterna, bör föreningen såsom nämnden anfört få taga i anspråk även andra medel. I första hand torde därvid, i likhet med vad nu är fallet, få användas de av nämnden upptagna och överförda införsel- avgifterna för köttvaror, som icke omfattas av föreningens ensamrätt. Där­ jämte bör nämnden liksom för närvarande ha möjlighet att uttaga slakt- djursavgift. Nämnden har i detta sammanhang anfört, att det — för att öka föreningens yeserver —■ bör få ankomma på nämnden att i samråd med föreningen under regleringsåret 1955/56 uttaga slaktdjursavgift, även om ett aktuellt behov därav icke skulle föreligga. Eventuella överskotts­ medel i föreningens regleringsverksamhet bör vidare för framtida disposi- sition överföras till kötthandelns konjunkturutjämningsfond. Å andra si­ dan föreslås nämnden skola äga befogenhet att ge föreningen direktiv att vid behov taga jämväl fondens medel i anspråk. Även i denna del finner jag mig böra bityäda nämndens förslag.

Den nu föreliggande prisöverenskommelsen för regleringsåret 1955/56 in­ nebär, att priserna på kött och fläsk genomsnittligt skall tillåtas stiga med ett belopp, som motsvarar 39,5 öre per kilogram utöver den föjr inneva­ rande år överenskomna prisnivån. Det förutsättes vidare i överenskommel­ sen, att jordbruket redan under återstående del av innevarande regleringsår successivt skall kunna uppnå ett prisläge, som motsvarar det, som genom­ snittligt skall tillämpas under nästkommande regleringsår. Den inkomst­ ökning, som härigenom kan tillkomma jordbruket, skall anses utgöra del­ kompensation för kostnadsstegringar enligt punkt 10 i 1954 års prisöver­ enskommelse för innevarande regleringsår. Beträffande prisregleringen i fråga om kött och fläsk har nämnden anmält, att den har för avsikt att er­ sätta nu gällande, av förra årets riksdag godtagna avtal med Sveriges slak­ teriförbund angående partiprissättningen för dessa varor med ett nytt av­ tal för regleringsåret 1955/56 av i stort sett samma innebörd som först­ nämnda avtal. Det nya avtalet skall sålunda i huvudsak innebära, att för­ bundet skall, om detta är marknadsmässigt möjligt, så anpassa priserna, att den för regleringsåret 1955/56 överenskomna medelprisnivån för helt år räknat icke kommer att överskridas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan innebär ett bifall till nämndens förslag

i denna del.

Nämnden har vidare erinrat om att priserna på kött och fläsk för inne­

varande år enligt prisöverenskommelsen våren 1954 skulle sänkas med i

genomsnitt 11 öre per kilogram. Prisrörelserna på kött- och fläskmarkna­

den har emellertid medfört, att den genomsnittliga prisnivån överskridits

med ett belopp, som för första hälften av innevarande regleringsår utgör

3,6 procent. Hänsyn härtill har tagits vid årets prisförhandlingar på så sätt,

att det merbelopp, som sålunda uttagits, skall anses utgöra delkompensa­

tion för kostnadsstegringar enligt punkt 10 i 1954 års prisöverenskom­

melse för innevarande regleringsår. Vad nämnden sålunda anfört föranleder

ingen erinran från min sida. Ej heller har jag något att erinra mot att nämn­

den liksom i år ställer rörelsemedel i viss utsträckning till förfogande för

lagring av kött och fläsk mot en räntefot av gällande diskonto med tillägg

av 0,5 procent.

I fråga om förslaget till förordning angående slaktdjursavgift torde jag

få hänvisa till avsnittet om vissa författningsändringar.

Liksom för innevarande regleringsår bör av skäl, som nämnden anfört,

även under nästa regleringsår statligt stöd till smågrisproduktionen utgå

efter i huvudsak nu tillämpade grunder. För täckande av kostnaderna här­

för torde enligt nämnden ett belopp av 1 000 000 kronor bli erforderligt.

Mot denna beräkning har jag icke något att invända. Ur anslaget torde, i

enlighet med vad nämnden hemställt, jämväl få bestridas de kostnader för

smågrisstödet under innevarande år, som icke täckes av tidigare anvisade

medel.

I detta sammanhang torde jag slutligen få upptaga frågan om stöd åt

ullproduktionen. I syfte att söka uppehålla en fårstam av ur beredskaps-

synpunkt lämplig storlek utgår sedan regleringsåret 1948/49 särskilt stats­

bidrag till ullproduktionen. Bidraget, som för närvarande är 1 krona 50 öre

per kilogram ull, föreslås av nämnden skola utgå med oförändrat belopp

under regleringsåret 1955/56. Då bidraget torde vara av viss betydelse för

uppehållandet av fårstammen, biträder jag förslaget.

För att täcka kostnaderna härför torde enligt nämnden ett belopp av

200 000 kronor vara erforderligt. Mot denna beräkning har jag icke något

att erinra.

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Regleringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter

Mjölkproduktionen har under år 1954 uppvisat en mindre nedgång, varvid

särskilt mejeriinvägningen i norra Sverige har reducerats rätt betydligt.

Vidare har såsom jordbruksnämnden anfört mjölkinvägningen vid mejeri

sjunkit i vissa områden kring större konsumtionscentra, vilket inger allvar­

liga betänkligheter ur mjölkförsörjningssynpunkt. En fortsatt produktions­

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

143

minskning i nu åsyftade områden kan nämligen enligt nämnden befaras medföra såväl högre transportkostnader för mjölk som försämrad kvalitet.

Under innevarande år utgår pristillägg för vid mejeri invägd mjölk i form av dels allmänt mjölkpristillägg, som gäller hela landet, med 74,4 öre per kilogram mjölkfett, dels extra mjölkpristillägg, som med inom olika områden varierande storlek avser endast vissa delar av landet, främst Norr­ land. Vidare utgår s. k. leveranstillägg om 3 öre per kilogram för varje mjölkproducents mejerileverans upp till 10 000 kilogram per år. För leve­ ranser mellan 10 000 och 25 000 kilogram utgör tillägget 300 kronor för att därefter minska med 6 öre per kilogram och helt upphöra vid en årsleve- rans av 30 000 kilogram. De nu nämnda pristilläggen för mejerimjölk torde, i enlighet med vad som förutsatts vid prisöverenskommelsen, böra utgå ef­ ter oförändrade grunder även under nästa regleringsår.

Vad härefter angår priserna på mjölk och mejeriprodukter skall en­ ligt överenskommelsen priset på konsumtionsmjölk från och med den 1 april 1055 höjas med 5 öre per liter samt från och med den 1 september 1955 med ytterligare 3 öre per liter. Härav skall 4,5 respektive 2,7 öre per liter tillfalla jordbruket och 0,5 respektive 0,3 öre per liter detaljhandeln till förbättring av detaljhandelsmarginalerna. Vidare skall priserna från mejeri i fråga om grädde höjas med 10 öre per liter för tunn grädde och med 20 öre per liter för tjock grädde samt i fråga om ost med i genomsnitt 10 öre per kilogram. Såsom förut nämnts, har Kungl. Maj :t för Sin del lämnat de så­ lunda överenskomna prishöjningarna utan erinran.

Nämnden har upplyst, att prishöjningen på standardiserad konsumtions­ mjölk — för att stimulera mjölkproduktionen i närheten av konsumtions­ orterna — icke ansetts böra helt utjämnas mellan de olika mejerierna. Av den prishöjning å sådan mjölk om 4,5 öre per liter till mejeri, vilken skall träda i kraft den 1 april 1955, skall sålunda uttagas en utjämningsavgift av endast 1,5 öre per kilogram. Samtidigt skall emellertid utjämningsavgifterna för tunn och tjock grädde höjas med 18 respektive 47 öre per kilogram. I fråga om en eventuell utjämning av prishöjningen till mejeri den 1 septem­ ber 1955 för standardiserad konsumtionsmjölk avses enligt nämnden över­ enskommelse senare skola träffas med Svenska mejeriernas riksförening.

De genom de nuvarande och ökade utjämningsavgifterna inflytande med­ len skall enligt nämnden liksom hittills användas — förutom till täckande av exportförluster på smör och andra mejeriprodukter samt kostnader för riksföreningens lagring av mejeriernas säsongmässiga överskott av smör — till utjämningsbidrag. Nämnden har upplyst, att detta bidrag genom höj­ ningen av utjämningsavgifterna från och med den 1 april 1955 beräknas kunna höjas från 13 till 30 öre per kilogram vid mejeri invägt mjölkfett.

Vad nämnden sålunda upplyst i fråga om utjämningsavgifter och utjäm­ ningsbidrag föranleder ingen erinran från min sida. Likaså kan jag biträda, vad nämnden anfört i anslutning till prisöverenskommelsen, nämligen att den skall upptaga till prövning önskemål om eventuella ytterligare prishöj­ ningar på andra mejeriprodukter än konsumtionsmjölk och smör, i den mån

144

så erfordras för att täcka inkomstbortfall för jordbruket på grund av att

förutsatta priser icke helt kan uttagas eller för täckning av sådana kostnads-

stegringar, som kan inträffa under år 1955 på grund av nya kollektivavtal

för livsmedels- och transportfacken.

Vid den nu träffade prisöverenskommelsen har enligt nämnden förutsatts,

att utöver de nämnda prisjusteringarna någon höjning av den genomsnitt­

liga prisnivån för mjölk och mejeriprodukter icke skall ske under det kom­

mande regleringsåret samt att priserna liksom under innevarande reglerings­

år skall vara fria. Därvid har nämnden anmält sin avsikt att beträffande

priserna på mjölk vid försäljning från mejeri under nästa regleringsår träffa

en överenskommelse med Svenska mejeriernas riksförening motsvarande

den, som för innevarande regleringsår gäller angående dessa priser, samt att

beträffande detaljhandelns marginaler för smör, ost, konsumtionsmjölk och

grädde under nästa regleringsår träffa en överenskommelse med Sveriges

speceri- & lanthandlareförbund och Kooperativa förbundet, innebärande oför­

ändrade marginaler efter justering för den enligt prisöverenskommelsen för

konsumtionsmjölk förutsatta marginalhöjningen. Häremot har jag icke nå­

got att erinra.

Vad härefter angår konsumtionsmjölken gäller fortfarande den

bestämmelsen, att sådan mjölk med vissa undantag icke må saluhållas eller

överlåtas, med mindre den standardiserats till en fetthalt av 3' procent, dock

med undantag för skum- och kärnmjölk. Efter bemyndigande av Kungl.

Maj :t har nämnden dessutom medgivit försäljning i kapsylförsedd glasflaska

av mjölk, som standardiserats till en fetthalt av 3,5 procent. Försäljningen

har under sistlidna kalenderår utgjort drygt 5 procent av totalförsäljningen

från mejeri av konsumtionsmjölk. Nämnden har erinrat, att den redan tidi­

gare i anslutning till en framställning av lantbruksstyrelsen förklarat sig

dela styrelsens uppfattning, att kungörelsen den 6 mars 1942 (nr 91) med

vissa bestämmelser angående handeln med mjölk bör ändras på sådant sätt,

att föreskrifterna om viss högsta fetthalt i standardiserad konsumtionsmjölk

upphäves. Jag fann mig i fjol icke kunna förorda nämndens förslag med

hänsyn till, bland annat, att normalpriserna på konsumtionsmjölk då skulle

upphävas. Enligt vad nämnden upplyst, har överenskommelserna om pris­

sättningen på standardiserad konsumtionsmjölk efter normalprisernas slo­

pande fungerat på ett tillfredsställande sätt. Med hänsyn härtill finner jag

mig nu böra biträda nämndens framställning. I enlighet härmed har jag för

avsikt att senare, efter förslag från nämnden, föreslå Kungl. Maj :t ändring

av berörda kungörelse. Jag förutsätter emellertid, att Svenska mejeriernas

riksförening kommer att tillse, att en dylik ändring icke för allmänheten

medför någon inskränkning i möjligheten att erhålla till 3 procent standar­

diserad konsumtionsmjölk.

I fråga om smör förutsätter nämnden, att priset på runmärkt smör vid

försäljning från smörtillverkande mejeri liksom hittills skall regleras ge-

nom en riksnotering, som sättes av Svenska mejeriernas riksförening samti­

digt med en notering för omärkt smör. Beträffande differentieringen av pri­

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

145

serna på runmärkt och omärkt smör avses vidare samma regler skola gälla som under innevarande år. Kostnaderna för mejeriernas säsongmässiga lag­ ring av smör samt för förlusterna på exporten av smör och andra mejeri­ produkter har nämnden förutsatt skola liksom hittills bestridas av tillgäng­ liga medel i riksföreningens kassa för regleringsändamål. Riksföreningen föreslås vidare även nästa år skola mot en ränta, motsvarande gällande dis­ konto med tillägg för 0,5 procent, erhålla rörelsemedel, uppgående till det inlagrade smörets värde. Vad sålunda anförts föranleder ingen erinran från min sida.

Nämndens förslag beträffande priserna på och regleringen i fråga om o s t under nästa regleringsår kan jag likaledes i huvudsak godtaga. Detta inne­ bär bland annat, att importen av ost skall vara fri och regleras enbart ge­ nom införselavgifter, vilka bör bestämmas på så sätt, att det enligt prisöver­ enskommelsen angivna genomsnittspriset för ost kan upprätthållas. Vidare bör regleringsmedel, på sätt nämnden föreslagit, få ställas till förfogande för utbetalning till de osttillverkande mejerierna av ett särskilt kvalitetstillägg för ost.

Vad nämnden anfört i fråga om införandet av införselavgifter för torr­ mjölk påkallar icke för närvarande något mitt uttalande.

Nämndens framställning i övrigt angående regleringen av mjölk och me­ jeriprodukter föranleder icke någon erinran från min sida.

Med anledning av det utav nämnden och jordbrukets förhandlingsdele­ gation framförda önskemålet, att varuskatten på gräddglass i förpack­ ningar under en tredjedels liter snarast möjligt skall borttagas, torde jag fa erinra om att 1954 års riksdag (BevU 21) anförde, att 1952 års kommitté för indirekta skatter har att till bedömande upptaga frågor rörande utform­ ningen i olika hänseenden av redan förefintliga indirekta skatter. Riksda­ gen ansåg med hänsyn härtill, att det beträffande glass icke borde komma i fråga, att den utan att avvakta kommitténs förslag skulle taga ståndpunkt i frågan att slopa beskattningen av ett varuslag, som varit underkastat be­ skattning, sedan varuskatten infördes ar 1941. Vid sadant förhallande toide någon åtgärd i frågan icke nu böra övervägas.

Prissättningen på brödsäd och oljeväxter av 1956 års skörd

Med hänsyn till önskvärdheten av att odlarna före sådden skall få kän­ nedom om de blivande priserna på de odlade grödorna fastställde, som förut nämnts, Kungl. Maj:t med riksdagens bemyndigande sommaren 1954 med vissa förbehåll riktpriser på vete, råg, höstraps och höstrybs av 1955 års skörd, såvitt avser de kvantiteter, som kan avsättas för human konsumtion inom landet. Även tidigare har Kungl. Maj:t under cn följd av år — i vissa avseenden dock med en annan utformning —- fastställt priser redan före höstsådden.

Med hänvisning till bland annat det prissättningssystem, som jordbruks-

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr ISO

Kungl. Maj. ts proposition nr 180

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

prisutredningens majoritet förordat, har såsom förut anförts jordbruks­

nämnden för sin del ansett sig böra avråda från att några riktpriser för

1956 års skörd överhuvudtaget fastställes av Kungl. Maj :t före höstsådden.

Enligt nämndens mening bör det

i

stället vara vederbörande regleringsför­

enings sak att bedöma, om någon orientering rörande de sannolika priserna

för 1956 års skörd bör lämnas.

Med hänsyn till att något förslag till prissättningssystem, grundat på jord­

bruksprisutredningens betänkande, icke ännu anmälts för Kungl. Maj :t,

finner jag mig böra förorda, att Kungl. Maj :t liksom i fjol skall erhålla riks­

dagens bemyndigande att redan före höstsådden 1955 — med samma förbe­

håll i fråga om senare ändringar som gällt under år 1954 —- fastställa rikt­

priser på vete, råg, höstraps och höstrybs av 1956 års skörd, såvitt angår en

brödsäds- respektive oljeväxtfrökvantitet, motsvarande det inhemska av-

sättningsutrymmet. Vid bifall från riksdagens sida till vad jag sålunda för­

ordat, bör, om bemyndigandet utnyttjas, förslag till riktpriser föreläggas

Kungl. Maj :t av nämnden efter förhandlingar med jordbrukets förhand­

lingsdelegation samt Sveriges oljeväxtodlares centralförening.

Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet

Till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försälj­

ningsverksamhet har för budgetåret 1955/56 i årets statsverksproposition

upptagits ett beräknat belopp av 32,5 miljoner kronor. Härav har 16,4 mil­

joner kronor avsetts för den beredskapslagring av brödsäd, majs och olje-

kraftfoder, som från och med regleringsåret 1954/55 administreras av för­

eningen Svensk spannmålshandel, 1,8 miljoner kronor för den av jordbruks­

nämnden administrerade beredskapslagringen av socker, risgryn, kaffe,

fettvaror, mjöl, ärter, bönor och linfrö samt 14,3 miljoner kronor för ned­

skrivning av bokföringsvärdet å beredskapslagren av brödsäd.

Jordbruksnämnden har utan egen erinran upplyst, att föreningen Svensk

spannmålshandel i skrivelse den 10 mars 1955 till nämnden beräknat de

egentliga omkostnaderna för beredskapslagringen av brödsäd, majs och ol-

jekraftfoder till 12,4 miljoner kronor, däri inräknat räntekostnader 4,5 mil­

joner kronor, nettokostnader för prisskillnadsreglering i samband med la­

geromsättning i egentlig mening samt kostnader för administration. I fråga

om den av nämnden administrerade beredskapslagringen föreligger enligt

nämnden ingen anledning att nu ändra totalbeloppet för medelsbehovet.

Vidare anser nämnden det önskvärt med en nedskrivning av bokförings­

värdet å beredskapslagren av brödsäd med ett totalbelopp av ungefär den

storlek, som tidigare preliminärt angivits, samt med en nedskrivning av

bokföringsvärdet å beredskapslagren av mjöl med i runt tal 0,3 miljoner

kronor. Dessutom bör enligt föreningen och nämnden ett belopp av nelto cir­

ka 1,5 miljoner kronor finnas tillgängligt för att täcka sådana förluster, som

uppstår till följd av prisskillnader vid sådana inköp och försäljningar i sam­

band med föreningens beredskapslagring, vilka icke är att hänföra till la­

147

geromsättning i egentlig mening. Föreningen och nämnden har vidare preli­ minärt beräknat behållningen på de medel, vilka tidigare anvisats eller re­ serverats för täckande av kostnader i samband med Svenska spannmals- aktiebolagets verksamhet, till sammanlagt 15,5 miljoner kronor. Nämnden föreslår, att denna behållning skall få tagas i anspråk för att täcka kostna­ der för nyss angivna nedskrivningar och förluster. Vad nämnden sålunda anfört, föranleder ingen erinran från min sida.

För budgetåret 1955/56 torde följaktligen ifrågavarande anslag böra upp­ föras med ett belopp av (12,4 + 1,8 =) i runt tal 14 miljoner kronor.

I detta sammanhang torde jag få taga upp frågan om förbud för jord­ bruksnämnden att ikläda sig kostnader för försäkring av beredskapslager av vissa varor m. m. Såsom nämnden och statskontoret anfört, är den verk­ liga risken beträffande prisfall in. m. för ifrågavarande varor avtalsmässigt redan överförd på staten. Med hänsyn härtill samt med beaktande av de skäl, som legat till grund för förbudet mot försäkring av staten tillhörig egendom, anser jag, att — i huvudsaklig överensstämmelse med nämndens av remiss­ instanserna tillstyrkta förslag — föreskrifter bör utfärdas om förbud för nämnden att ikläda sig kostnader för försäkring av varor, som lagras för statligt ändamål men som formellt förblir i enskild ägo. Undantag från för­ budet bör dock, i enlighet med vad statens sakrevision föreslagit, av nämn­ den kunna beslutas i sådana fall, då avtal icke kan komma till stånd utan att försäkring tecknas.

Förutsättningen för ett dylikt förbud är emellertid dels att nämnden be­ myndigas att på statens vägnar utfärda sådan garanti- eller ansvarsförbin­ delse, som kan befinnas erforderlig för att statsverket skall undgå kostnad för försäkring, dels att erforderliga statsmedel ställes till förfogande för in­ friande av dylika förbindelser, när skada inträffar. Med hänsyn härtill sy­ nes frågan böra underställas riksdagen. Medel för täckning av uppkomna förluster i anledning av ifrågavarande garanti- eller ansvarsförbindelser torde efter Kungl. Maj :ts bemyndigande få disponeras ur anslaget till Stat­ lig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverk- samhet.

Vad vidare gäller den samlagring med varor, som icke ingår i beredskaps­ lager, finner jag det i likhet med nämnden och remissinstanserna praktiskt och nödvändigt, att nämnden bemyndigas att -— efter hand som nämndens nuvarande åtaganden i fråga om försäkringskostnaderna vid samlagring avvecklas — intill utgången av juni 1956 försäkra såväl staten som enskild tillhöriga varor, oavsett nu gällande och i förevarande sammanhang före­ slagna förbud mot försäkring.

Därest riksdagen icke har något att erinra mot vad sålunda föreslagits, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda nödiga föreskrifter i äm­ net.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Statliga rörelsemedel till lagrings- och inlösningsverksamhet

På kapitalbudgeten har under Fonden för förlag till statsverket till lag­

ring av jordbruksprodukter anvisats investeringsanslag till livsmedelskom­

missionens och sedermera jordbruksnämndens förfogande på sammanlagt

163 175 000 kronor. Vidare har under samma fond anvisats ett anslag på 50

miljoner kronor till inlösen av inhemskt oljeväxtfrö. Nämnden har beräk­

nat, att dessa medel behöver stå till förfogande för ändamålen även under

nästa budgetår men att någon ytterligare medelsanvisning icke torde vara

erforderlig. Vad nämnden sålunda anfört föranleder ingen erinran från min

sida. Jag har ej heller något att invända mot att statliga eller statsgarante-

rade rörelsemedel i form av kredit hos riksgäldskontoret eller hos annat

kreditinstitut mot säkerhet av riksgäldskontoret alltjämt får upptagas av

föreningen Svensk spannmålshandel i den omfattning och på det sätt, som

framgår av beslut av 1954 års riksdag.

Vissa författningsändringar

I förordningen den 24 maj 1934 (nr 180) angående villkor i vissa fall

för införsel av fodermedel samt förbud mot viss användning av denaturerad

spannmål stadgas i 1 § befogenhet för Kungl. Maj :t att, där så erfordras

för tryggande av en tillfredsställande avsättning av svensk spannmål, som

villkor för tillstånd till införsel av fodermedel föreskriva, att viss kvanti­

tet svenskt vete eller svensk råg genom färgning eller annorledes visas lia

denaturerats för foderändamål. Vidare förutsättes i 3 §, att Kungl. Maj :t

även i andra fall äger meddela bestämmelser om sådan denaturering. Har

denaturering skett, får enligt 2 § spannmålen icke användas för tillverk-

ning av mjöl eller gryn till människoföda eller för utsäde. Förordningen

innehåller vidare vissa ansvarsbestämmelser in. m. I kungörelse den 14 ja­

nuari 1955 (nr 5) med vissa bestämmelser angående denaturerad spannmål

har Kungl. Maj :t meddelat föreskrifter rörande det sätt, på vilket denature­

ring skall ske, samt om märkning av förpackningar, varigenom denature­

rad spannmål utlämnas. I kungörelsen har jordbruksnämnden bemyndi­

gats att meddela närmare föreskrifter. Sådana har utfärdats i nämndens

cirkulär nr 13 för år 1955.

Nämnden har nu föreslagit, att 1934 års förordning skall upphävas och

ersättas med en ny, varvid bestämmelserna om denaturering av spannmål

i anledning av import av fodermedel bör utgå. Vidare förordas, att förbudet

att använda denaturerad spannmål skall få en vidare innebörd och om­

fatta även brännvinstillverkning och användning för tekniska ändamål. Mot

vad nämnden sålunda föreslagit har jag intet att erinra.

Under detta avsnitt av sin skrivelse berör jordbruksnämnden även frå­

gan om avveckling av spannmålskreditfonden eller översyn av de bestäm­

melser, som gäller för lån ur denna. Enligt uppgift från riksbanken har

någon utlåning från fonden icke förekommit sedan budgetåret 1946/47, och

bankofullmäktige har för sin del under hänvisning härtill icke något att

149

erinra mot att fonden upphör. Med hänsyn till att fonden numera saknar

betydelse för ifrågavarande kreditförsörjning och att, såsom förut anförts

under avsnittet om brödsädsregleringen, finansieringen av spannmålsin-

köpen för framtiden avses skola ske på annat sätt, torde fonden böia av­

vecklas med utgången av innevarande budgetår.

Enligt förordningen den 29 maj 1933 (nr 234) angående användande av

svensk havre vid gryn- och mjöltillverkning m. m. äger Kungl. Maj :t före­

skriva att kvarn, som använder utländsk havre vid framställning av havre­

produkter, i viss utsträckning skall vara skyldig att därvid jämväl använda

svensk havre. Nämndens förslag att denna förordning skall upphävas för­

anleder ingen erinran från min sida.

Enligt förordningen den 24 maj 1934 (nr 172) om skatt å kli äger Kungl.

Maj :t förordna, att skatt skall erläggas för kli, som införes till riket eller

som erhålles vid tillverkning inom riket av mjöl eller gryn av vete. I kungö­

relser den 24 maj 1934 (nr 174 och 175) har lämnats vissa tillämpnings­

föreskrifter om bland annat uppbörd och restitution av skatt på kli. Jag de­

lar nämndens uppfattning att jämväl denna förordning nu kan upphävas.

Nämnden har berört vissa författningsbestämmelser angående särskild

skatt och avgift på stärkelserika utländska råvaror, som användes vid till­

verkning av stärkelse eller brännvin. Nämnden har föreslagit, att de angiv­

na författningsbestämmelserna, trots att de i viss mån är föråldrade, skall

bibehållas intill dess frågan om ifrågasatt omläggning av marknadsregle­

ringarna för potatis och potatisprodukter slutligt prövas. Häremot har jag

intet att erinra.

Vidare har nämnden uttalat, att de bestämmelser angående slaktdjurs-

avgift, vilka nu återfinnes i förordningen den 5 juni 1953 (nr 376) angåen­

de sådan avgift, i vissa avseenden bör omarbetas och att i samband här­

med 1953 års förordning bör utbytas mot en ny. Slaktdjursavgift kan nu

uttagas endast för kött och fläsk. Nämnden har anfört starka skäl för att

avgift bör kunna utgå även för den del av fläskproduktionen, som expor­

teras i form av levande svin, och föreslår, att slaktdjursavgift skall kunna

uttagas även vid sådan export. Enligt förslaget skall detsamma gälla jäm­

väl, då nötkreatur och hästar exporteras för slakt. Vidare förordar nämn­

den vidgade möjligheter till kontroll över att slaktdjursavgift rätteligen

erlägges. I detta hänseende innefattar förslaget bestämmelser, vilka nära

överensstämmer med dem som enligt förordningen den 5 juni 1953 (nr 375)

med vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete gäller

i fråga om kontroll av förmalningsavgift in. in. Jag har intet att erinra mot

det av nämnden sålunda framlagda förslaget till ny förordning angående

slaktdjursavgift.

I samband med författningsfrågorna torde jag även få upptaga de för­

slag om skärpning av bestämmelserna för lillståndsfri import av margarin,

som nämnden framlagt. På grund av att margarinpriset i Norge är avsevärt

lägre än i Sverige utnyttjar särskilt gränsbefolkningen i stor utsträckning

de möjligheter till fri införsel av 5 kilogram margarin vid varje resetill-

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

150

fälle, som lämnas enligt gällande författningar. Denna införsel av margarin

liar, såsom nämnden framhållit, bland annat medfört, att handlandena på

den svenska sidan av gränsen fått avsevärt minskad omsättning i fråga om

margarinförsäljningen. Vid skilda tillfällen har frågan om åtgärder'i an­

ledning av denna margarininförsel övervägts. Bland annat upptog jag detta

spörsmål i propositionen 1954: 180. Jag ansåg mig därvid icke böra biträda

ett av nämnden framlagt förslag att som förutsättning för rätten till fri

införsel av 5 kilogram margarin skulle stadgas, att utlandsresan uppen­

barligen icke företagits i huvudsakligt syfte att införa varan. Vidare fann

jag mig icke kunna förorda en av Kooperativa förbundet margarinfabriken

aktiebolag m. fl. gjord framställning, innebärande att rätten till fri införsel

av viss kvantitet margarin skulle slopas eller åtmistone begränsas till ett

kilogram. Mot vad jag i detta hänseende anförde framfördes ingen erinran

från riksdagens sida. Nämnden har nu ånyo upptagit frågan och har därvid

anfört, att under det senaste året de s. k. margarinresorna avsevärt ökat i

omfattning, vilket haft till följd ett väsentligt avbräck för de detaljhandlare

vilka har sin verksamhet i gränstrakterna. Nämnden har i anledning härav

föreslagit, att den kvantitet, som fritt skall få införas av resande eller i form

av gåvopaket, minskas från 5 till 2 kilogram per person. Härigenom skulle

de s. k. margarinresorna icke längre framstå som tillräckligt lockande. Den

av nämnden beskrivna utvecklingen synes mig nu motivera, att en skärp­

ning sker i bestämmelserna om margarininförseln, och jag har intet att

erinra mot det förslag härom, som nämnden framlagt. Nämndens förslag

om upphävande av Kungl. Maj:ts beslut den 8 maj 1953, varigenom dispens

lämnats från vissa bestämmelser i margarinförordningen och i livsmedels-

stadgan, torde få upptagas i annat sammanhang.

I fråga om fettregleringen har nämnden vidare föreslagit, att —- utöver

de ändringar som föranledes av skärpningen i införselbestämmelserna för

margarin — ett flertal ändringar vidtages i förordningen den 5 juni 1953

(nr 395) angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m.

Nämnda förordning ändrades förra året i ett flertal hänseenden, varvid

bland annat tre nya paragrafer tillädes. Då jag i huvudsak biträder nämn­

dens nu framförda förslag om ytterligare ändringar, har jag funnit lämp­

ligt, att 1953 års förordning upphäves och ersättes av en helt ny. I för­

hållande till vad nu gäller innebär nämndens förslag — förutom redaktio­

nella jämkningar ■— i huvudsak följande.

Kungl. Maj :t äger förordna, att i 1 § i förordningen uppräknade varor ej

får införas utan tillstånd av nämnden eller den, vilken nämnden bemyndigar

att meddela tillstånd till sådan införsel. Förordningen har alltså karaktären

av en fullmaktslagstiftning. I 2 § lämnas vissa allmänna bestämmelser, en­

ligt vilka förordnande enligt 1 § icke skall utgöra hinder för införsel i vis­

sa angivna fall. Dessa undantag från skyldighet att inneha tillstånd till in­

försel motsvarar i stort sett undantag, som i andra författningar lämnats

från föreskrifter om tillståndstvång vid införsel. Nämnden föreslår nu att

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

151

i förtydligande syfte ett tillägg skall göras till 2 § av innehåll, att nämnden

skall äga meddela allmänna bestämmelser om ytterligare undantag utöver

de, som enligt 2 § alltid skall gälla. Då emellertid frågan, huruvida tillstånd

över huvud taget skall erfordras för införsel av viss vara, är beroende på

förordnande av Kungi. Maj:t, torde ett sådant förtydligande som nämnden

föreslagit rätteligen ha sin plats i de tillämpningsföreskrifter till förord­

ningen, som Kungl. Maj :t utfärdar. Jag anser därför ej erforderligt att i

förordningen införa det föreslagna stadgandet.

Nämnden har vidare föreslagit vissa ändringar i syfte främst att vidga

möjligheterna till kontroll hos de företag, vilka åtnjuter regleringsbidrag

eller återbäring. Vad nämnden i detta hänseende föreslagit kan jag i stort

sett biträda. Sålunda synes det lämpligt att införa en begränsning av den

tid, inom vilken ansökning om regleringsbidrag må göras. Härigenom vinnes

större möjligheter att kontrollera sådana uppgifter, som lämnas till stöd för

ansökningen. I enlighet med nämndens förslag förordar jag, att ansökning

skall göras sist tolv månader från det sådant förhållande uppstått, som ut­

gör förutsättning för att bidrag skall få åtnjutas. Emellertid bör det, såsom

nämnden förutsatt, stå Kungl. Maj:t fritt att, om särskilda skäl föreligger,

medge bidrag även i fall då ansökning inkommit till nämnden senare.

I fråga om företag, som bedriver verksamhet, varmed följer skyldighet

att erlägga regleringsavgift eller att använda fettämne ur svenskt oljeväxt-

frö, ges bestämmelser om antecknings- och redovisningsskyldighet in. m. i

10 § av den nuvarande förordningen. Dessa innebär, att företagen är skyl­

diga att, i den utsträckning nämnden föreskriver, föra sådana anteckningar

angående rörelsen, som erfordras för kontroll över att bestämmelserna i för­

ordningen eller med stöd av densamma givna föreskrifter iakttages. Det

åligger vidare företagen att på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess

ombud anteckningar och handelsböcker samt att i den utsträckning nämn­

den bestämmer lämna regelbundna uppgifter angående rörelsen. Företagar­

na är vidare skyldiga att lämna ombud för nämnden tillträde till företagens

lokaler, t. ex. för inventering, och att medge att prov tages ur varulager.

Företagare, som icke följer dessa bestämmelser, kan ådraga sig straffan­

svar. Nämnden föreslår nu, att bestämmelserna i 10 § skall bli tillämpliga

jämväl på den som för sin verksamhet erhåller regleringsbidrag eller åter­

bäring av regleringsavgift. Vidare föreslås, att i en ny paragraf skall stad­

gas skyldighet för den som idkar handel med vara, som omfattas av för­

ordnande enligt 1 §, eller med produkt, vari dylik vara ingår, att, ändå att

10 § ej är tillämplig, på anfordran lämna nämnden eller dess ombud såda­

na upplysningar om sin rörelse, som nämnden finner erforderliga för kon­

troll över efterlevnaden av förordningen och med stöd av densamma givna

föreskrifter, ävensom att, där nämnden finner det påkallat för kontrollens

utövande, tillhandahålla nämnden eller dess omhiul sina handelsböcker med

tillhörande handlingar. Även jag anser, att viss utökning bör göras av

nämndens möjligheter att kontrollera uppgifter, som tjänar till ledning vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

152

bedömandet av frågor om avgiftsplikt eller rätt till regleringsbidrag eller

återbäring. Genom den föreslagna nya paragrafen beredes nämnden tillfälle

att från såväl bidragsberättigade företag som leverantörer och avnämare

till dessa erhålla material för kontroll av de uppgifter, som avgiftspliktiga

eller bidragsberättigade företag lämnar. Såsom nämnden framhållit över­

ensstämmer de i den nya paragrafen föreslagna bestämmelserna i stort sett

med vad som gäller i en del skatteförfattningar. Då såväl avgifterna som

bidragen uppgår till betydande belopp, har jag intet att erinra mot den ut­

vidgning av kontrollmöjligheterna, som föreslagits i den nya paragrafen, vil­

ken i departementsförslaget motsvaras av 13 §. Däremot kan jag ej förorda

att förelag, som i anledning av regleringssystemets konstruktion äger få

regleringsbidrag eller återbäring, skall bli skyldigt att vid straffansvar un­

derkasta sig •— förutom de kontrollåtgärder, som anges i 13 § — de vitt­

gående kontrollbestämmelser, som enligt nuvarande 10 § och den nu före­

slagna 12 § gäller för avgiftspliktiga företag. Emellertid är det naturligt, att

såsom villkor för rätt till bidrag eller återbäring uppställes, att företagen

underkastar sig sådana ytterligare kontrollåtgärder, som nämnden finner er­

forderliga för granskning av de uppgifter, företagen lämnat. Dylika villkor

kan föreskrivas med stöd av 8 § i gällande förordning och 9 § i den nu fö­

reslagna.

I enlighet med det anförda torde förslag till dels förordning angående för­

bud mot viss användning av denaturerad spannmål, dels förordning om

upphävande av förordningen den 29 maj 1933 (nr 23b) angående använ­

dande av svensk havre vid gryn- och mjöltillverkning m. m., dels förord­

ning angående upphävande av förordningen den 2b maj 193b (nr 172) om

skatt å kli, dels förordning angående slaktdjursavgift, dels förordning an­

gående ändrad lydelse av 6 a § förordningen den 21 december 1951 (nr

830) om införsel och utförsel av margarinvaror samt om kontroll över till­

verkningen av dessa varor, dels förordning angående reglering av införseln

av fettråvaror och fettvaror, m. m. få föreläggas riksdagen för godkännande.

Frågan om upphävande av vissa tillämpningskungörelser samt utfärdan­

de av nya sådana torde jag senare få anmäla.

Anslagsäskanden

Vid bifall till de förslag, som jag framlagt i det föregående, skulle kost­

naderna för prisreglerande åtgärder för nästa regleringsår uppgå till i runt

tal 189 miljoner kronor. Av detta belopp avser cirka 182 miljoner kronor

allmänt mjölkpristillägg, extra mjölkpristillägg i vissa delar av landet samt

leveranstillägg, 1,7 miljoner kronor stöd åt odlingen av lin och hampa, 1 mil­

jon kronor fraktbidrag för fodersändningar till Västerbottens och Norrbot­

tens län samt 4 miljoner kronor diverse kostnader i samband med jord-

bruksregleringen. Enligt vad jordbruksnämnden anfört, är sistnämnda be­

lopp bland annat avsett att användas till ersättning åt Svenska mejeriernas

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

153

riksförening för handhavandet av vissa med regleringen av mjölk och meje­

riprodukter sammanhängande uppgifter, till kostnaderna för stödet till ull­

produktionen (0,2 miljoner kronor) samt till kostnaderna för smågrisstö­

det (1 miljon kronor). Vidare skall dessa medel tagas i anspråk för att be­

strida vissa kontroll- och försökskostnader i samband med främjandet av

kvalitetsodling av matpotatis ävensom i anslutning till tidigare principbe­

slut för vissa kostnader för mejeri- och slakterianläggningar i Norrland.

Såsom framgår av det föregående har nämnden beräknat den samman­

lagda behållningen på prisregleringsanslaget för innevarande och tidigare

regleringsår till omkring 40 miljoner kronor. Av denna behållning torde ett

belopp av 20 miljoner kronor få tagas i anspråk för täckande av medelsbe­

hovet för de prisreglerande åtgärderna under regleringsåret 1955/56, me­

dan återstoden av behållningen i enlighet med nämndens förslag torde böra

reserveras för att möta utgifter för regleringen utöver de nu beräknade. Vid

bifall till vad jag sålunda föreslagit, bör till Prisreglerande åtgärder på jord­

brukets område äskas ett reservationsanslag av (189 — 20 =) 169 miljoner

kronor.

Förutom nu omförmälda anslag bör i enlighet med vad förut förordats

äskas till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försälj-

ningsverksamhet ett förslagsanslag av 14 miljoner kronor.

Vidare torde riksdagens medgivande böra inhämtas till att få taga förut

nämnda behållning å reservationsanslaget till Kostnader i samband med

Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet i anspråk för att täcka förlus­

ter, som uppkommer hos föreningen Svensk spannmålshandel och jord­

bruksnämnden vid försäljning och nedskrivning av beredskapslager av bröd­

säd och mjöl.

Slutligen torde i enlighet med vad som förut förordats till Bidrag till pro-

duktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m. böra äskas 1,1 miljoner

kronor.

Vad beträffar riksstatens inkomstsida för budgetåret 1955/56 synes så­

som nämnden anfört ett belopp av 56 miljoner kronor böra beräknas såsom

nettoinkomst av regleringsavgifter för fettvaror. Vidare bör i enlighet med

nämndens förslag ett belopp av cirka 2,2 miljoner kronor, utgörande vissa

ränteinkomster på kapitalanslagen för lagring av jordbruksprodukter och

för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö, såsom inkomst tillföras titeln Diverse

kapitalfonder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag

1) att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medge Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder

för reglering under nästkommande regleringsår av produk­

tions- och avsättningsförhållandena på jordbrukets område

It

lUhumj till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 180

154

i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, jag angi­

vit i det föregående;

dels bemyndiga Kungl Maj:t att, såvitt angår försäljning

för inhemsk förbrukning, fastställa priser på brödsäd och

oljeväxter av 1956 års skörd i enlighet med förut angivna

grunder;

dels å riksstaten för budgetåret 1955/56 under nionde hu­

vudtiteln anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

ett reservationsanslag av 169 000 000 kronor;

b) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig in­

köps- och försäljningsverksamhet ett förslagsanslag av

14 000 000 kronor;

c) till Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norr­

land m. m. ett reservationsanslag av 1 100 000 kronor;

dels medge, att det å riksstaten för budgetåret 1954/55

anvisade reservationsanslaget till Kostnader i samband med

Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet må under bud­

getåret 1955/56 användas för täckande av förluster, som hos

Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, och statens

jordbruksnämnd uppkommer vid försäljning och nedskriv­

ning av beredskapslager av brödsäd och mjöl;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att av anslaget till Prisreg­

lerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1954/

55 till vissa i det föregående nämnda kvarnar m. fl. utbetala

ersättning för prisfall på brödsäd i enlighet med förut angiv­

na grunder;

dels besluta, att spannmålskreditfonden skall avvecklas

med utgången av budgetåret 1954/55;

2) att förslagen till följande förordningar måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande:

a) förordning angående förbud mot viss användning av

denaturerad spannmål;

b) förordning om upphävande av förordningen den 29

maj 1933 (nr 234) angående användande av svensk havre

vid gryn- och mjöltillverkning m. m.;

c) förordning angående upphävande av förordningen den

24 maj 1934 (nr 172) om skatt å kli;

d) förordning angående slaktdjursavgift;

e) förordning angående ändrad lydelse av 6 a § förord­

ningen den 21 december 1951 (nr 830) om införsel och ut­

försel av margarinvaror samt om kontroll över tillverkning­

en av dessa varor; samt

f) förordning angående reglering av införseln av fettrå-

varor och fettvaror, m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

155

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till det­

ta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ulla B. Silén

Kungl. Maj. ts proposition nr 180

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

1*

Bilaga 1

PM

med översikt över hittills vidtagna regleringsåtgärder

på jordbrukets område

För de regleringsåtgärder på jordbrukets område, som från statsmakter­

nas sida företagits till mitten av februari 1954, har redogjorts i Kungl. Majt:s

proposition 1954: 180, bilaga 1. Den redogörelse, som lämnas i det följande,

avser, där ej annat framgår av sammanhanget, motsvarande åtgärder för

tiden från mitten av februari 1954 t. o. in. januari 1955. Specificerade upp­

gifter lämnas för regleringsåtgärderna inom följande varuområden, nämli­

gen brödsäd, fodermedel, lin och hampa, fettråvaror och fettvaror, potatis,

socker, mjölk och mejeriprodukter, ägg, köttvaror och ull, varjämte en

sammanfattande redogörelse lämnas för införsel- och utförselavgifterna på

jordbruksregleringens område. Någon exportutjämningsavgift enligt kungö­

relsen den 31 mars 1950 (nr 156) har icke utgått under den tid, varom nu

är fråga.

Brödsäd. En möjlighet för jordbruksnämnden att begränsa rätten till yr­

kesmässig överlåtelse av brödsäd kvarstod t. o. in. utgången av juni månad

1954, då kungörelsen den 2 mars 1951 (nr 87), vilken innehöll bemyndigande

i nämnda avseende, upphörde att gälla enligt kungörelse den 26 maj 1954

(nr 304). Någon begränsning har dock sedan regleringsåret 1952/53 icke

varit föreskriven.

Jämlikt Kungl. Maj :ts förordning den 5 juni 1953 (nr 375) med vissa be­

stämmelser angående prisregleringen för råg och vete äger jordbruksnämn­

den föreskriva dels tillfälliga inskränkningar i rätten att förmala vete och

råg, dels ock inblandning av vissa myckenheter vete och råg i brödsäd,

som användes vid handelsförmalning. Inskränkning eller inblandningstvång,

som nu nämnts, gällde icke under regleringsåret 1953/54 och har icke heller

föreskrivits för det nu innevarande regleringsåret. I samma förordning före-

skrives skyldighet för den, som bedriver handelsförmalning av råg och vete,

att fullgöra viss anmälnings- och rapportskyldighet till nämnden. Rapport­

skyldighet föreskrives även för vissa spannmålshandlare. Av nämnden för

regleringsåret 1954/55 lämnade föreskrifter härutinnan framgår av nämn­

dens cirkulär nr 1954: 49 och 55.

Genom kungörelsen den 3 juni 1953 (nr 525) om tillämpning av vissa de­

lar av ovannämnda förordning förordnade Kungl. Maj:t, att förmalnings-

avgift under regleringsåret 1953/54 skulle utgå för vete och råg, som använ­

des för tillverkning av mjöl, och för vete, som användes för tillverkning av

gryn eller liknande produkter med 3 kr/dt. Jordbruksnämnden meddelade i

cirkulär nr 1953: 49 närmare bestämmelser härom. Genom kungörelse den 9

juni 1954 (nr 540) bar förmalningsavgiften höjts till 5 kr/dt från ingången

av regleringsåret 1954/55 (den 1 augusti 1954). Nämndens bestämmelser

om avgiften för sistnämnda regleringsår återfinnes i cirkuläret nr 1954: 49.

Av dessa bestämmelser framgår bl. a., att kvarnarna äger erhålla gottgörelse

med 50 öre/dt brödsäd för besväret med uppbörden av avgifter vid s. k.

löneförmalning.

1*

Bihang till riksdagens protokoll 19

55.

1 samt. Nr ISO

2*

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Det under tidigare år tillämpade systemet med garantipriser till odlarna

har fr. o. in. regleringsåret 1954/55 ersatts med ett nytt system med inlösen­

förfarande, vilket godkänts av Kungl. Maj:t och riksdagen våren 1954. Det

nya systemet innebär bl. a., att en nybildad förening, Svensk spannmåls­

handel, ekonomisk förening, erhållit ensamrätt till import och export av

brödsäd och har till uppgift att stödja den av statsmakterna eftersträvade

inhemska prisnivån på brödsäd. Beträffande 1954 års skörd har Kungl.

Maj it den 12 mars 1954 fastställt inlösenpriser att gälla vid inlösen den 1

april 1955 av den myckenhet brödsäd, som kan beredas avsättning inom

landet, nämligen för vete 44,75 kr/dt och för råg 39,75 kr/dt. Brödsäd, som

icke kan beredas avsättning inom landet, kommer emellertid likaledes att

inlösas av föreningen per den 1 april 1955 till nämnda priser. Underskott vid

försäljning av sådan brödsäd från föreningen är avsett att utjämnas med

medel, som inflyter genom upptagande av förmalningsavgift och av jord­

bruksnämnden ställes till föreningens förfogande.

I motsats till vad tidigare gällt är prisutvecklingen före inlösendagen icke

reglerad genom statliga bestämmelser. Föreningen har emellertid genom

frivilliga överenskommelser med handels- och kvarnföretag om vissa lägsta

priser även för tiden före inlösendagen sökt nå en önskad stabilisering i

prisutvecklingen.

De fastställda inlösenpriserna avser spannmål av normalkvalitet med en

vattenhalt av 16,5 procent och gäller vid leverans till prisort. Såsom pris­

orter för brödsäd har nämnden godkänt följande orter, nämligen Gävle,

Stockholm, Norrköping, Kalmar, Karlshamn, Åhus, Ystad, Trelleborg, Mal­

mö, Landskrona, Hälsingborg, Halmstad, Falkenberg och Göteborg. I pris­

orten Norrköping innefattas även den närbelägna kvarnplatsen Djurön. Ehu­

ru Kristianstad icke innefattas i prisorten Åhus har föreningen utfäst sig

att tillämpa prisortpris vid inlösen av vete, som levereras till sagda stad.

Vid inlösen av brödsäd, som levereras till annan ort än prisort, verkstäl­

les fraktavdrag motsvarande transportkostnaden från leveransorten till när­

maste prisort. I fråga om leveranser till Visby betalas dock prisortpris med

avdrag av 50 öre/dt, medan på Gotland i övrigt inlösenpriset grundas på det

vid leverans till Visby gällande priset med avdrag av transportkostnader till

Visby (cirkulär 1954: 55).

Inlösenpriserna gäller, som ovan angivits, för fullgod vara av normal kva­

litet med 16,5 procent vattenhalt. För vara av annan kvalitet äp normalkva­

litet sker prisreglering efter särskilda av jordbruksnämnden fastställda

prisregleringsskalor (cirkulär nr 1954: 52).

Såsom förut anförts har föreningen Svensk spannmålshandel ensamrätt

till import och export av brödsäd. Exporten sker i regel genom föreningens

medlemmar, vilka i samband härmed av föreningen erhåller bidrag mot­

svarande skillnaden mellan det inhemska priset och det vid exporten er­

hållna priset. Exportbidragen har hittills (den 1 augusti 1954 -den 31 ja­

nuari 1955) varit 11—14 dr/dt för vete och 7—8 kr/dt för råg. Exportbidrag

lämnas endast för brödsäd, som uppfyller gällande fordringar för fullgod

vara. Bidrag lämnas för såväl kvarnvara som utsädesvara samt för vissa

produkter av brödsäd. I sistnämnda fall beräknas bidragets storlek efter

den mängd brödsäd, som ingår i produkten.

Med hänsyn till att förmalningsavgiften såsom ovan nämnts fr. o. in. den

1 augusti 1954 höjts från 3 till 5 kr/dt oavsett årsskörd, har nämnden, en­

ligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut, till handelskvarnarna utbetalat en

mot avgiftshöjningen svarande kompensation. Denna omfattade 2 kr/dt

för vete och råg av gammal skörd, som vederbörande kvarn hade i sin ägo

vid månadsskiftet juli/augusti 1954 och som icke hembjudits till Svenska

spannmålsaktiebolaget (cirkulär 1954:49).

Kungl. Maj. ts proposition nr 180

3*

Fodermedel. Efter att tidigare ha varit centraliserad till Svenska spann-

målsaktiebolaget överfördes utrikeshandeln med oljekraftfoder, kli, majs

och annan fodersäd fr. o. in. den 1 september 1953 till handelns egna före­

tag. Bolagets befattning med varorna i fråga efter denna tidpunkt och fram

till den 1 november 1954 inskränkte sig till viss beredskapslagring av majs

och oljekraftfoder samt till utförsäljning av kvarliggande lager av tidigare

inköpta varor i den mån dessa icke behövdes för beredskapslagringen. Enligt

direktiv från jordbruksnämnden tillämpades vid försäljningen gällande

världsmarknadspriser, i förekommande fall ökade med belopp, motsvarande

tull eller införselavgift. Fr. o. in. den 1 november 1954 omhänderhar den ny­

bildade föreningen Svensk spannmålshandel beredskapslagringen av nämn­

da fodervaror.

På grundval av bemyndigande i kungörelsen den 30 juni 1953 (nr 567)

bar införselavgift utgått för olika slag av fodermedel under hela den tid,

varom nu är fråga, men kvarstår den 7 februari 1955 endast för ett fåtal

varor. (Beträffande avgiftsbelopp m. in., se avdelningen »införselavgifter»

i det följande.)

I fråga om korn har både införselavgift och tull borttagits, den senare

enligt kungörelse den 16 november 1954 (nr 664), för tiden fr. o. m. decem­

ber 1954 tills vidare.

Genom förordningen den 26 maj 1954 (nr 305) om avgift å oljekraftfoder

har Kungl. Maj :t bemyndigats att i prisreglerande syfte förordna om avgift

å oljekraftfoder, som i samband med utvinning inom riket av olja ur olje-

haltiga fröer och frukter tillverkas för försäljning. Avgiftens storlek be­

stämmes enligt förordningen av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts be­

myndigande, av jordbruksnämnden. Med stöd av sålunda erhållet bemyn­

digande förordnade Kungl. Maj :t i kungörelse den 1.3 juni 1954 (nr 462),

att i den mån jordbruksnämnden så bestämde, sådan avgift skulle utgå med

högst 3 öre/kg fr. o. m. den 1 juli 1954. Enligt jordbruksnämndens beslut ut­

gick avgift fr. o. in. sistnämnda dag med 2 öre/kg för oljekraftfoder, som

tillverkats enbart av oljehaltigt frö, annat än raps-, rybs- eller senapsfrö,

eller enbart av oljehaltiga frukter. Denna avgift slopades den 1 augusti 1954

i samband med att införselavgiften för samma slags oljekraftfoder upphörde

att utgå (cirkulär nr 1954: 43 och 50).

På grundval av bemyndiganden i kungörelser den 29 oktober 1954 (nr

362) och den 26 november 1954 (nr 665) har jordbruksnämnden utfärdat be­

stämmelser om utförselavgift för havre och korn, mjöl av dessa varor samt

blandningar, vari någon av varorna ingår. (Beträffande denna avgift se för

övrigt avdelningen »Utförselavgifter» i det följande.)

Spannmål sbolaget har sedan hösten 1953 icke tillverkat oljekraftfoder-

blandningar och föreningen Svensk spannmålshandel bedriver icke heller

någon tillverkning härav. Dylika blandningar tillverkas således nu endast av

enskilda företag. Kungörelsen den 29 september 1950 (nr 521) om tillverk­

ning av och handeln med vissa fodermedel äger, med ändring enligt kun­

görelsen den 30 juni 1953 (nr 500), fortfarande tillämpning. Jordbruks­

nämndens med stöd härav meddelade föreskrift, alt oljekraftfoderblandning,

som tillverkas för avsalu, skall innehålla minst 30 procent oljekraftfoder av

raps, rybs och/eller vitsenap gäller fortfarande. Under tiden den 1 augusti

1954—den 31 januari 1955 bär dessutom gällt, att av den föreskrivna kvan­

titeten sådant oljekraftfoder, minst en tredjedel, d. v. s. 10 procent av hela

blandningen, skall utgöras av oljekraftfoder av vitsenap. Med hänsyn till

ändrad råvarutillgång har nämnden sedermera beslutat, att fr. o. in. den

1 februari 1955 oljekraftfoder av senap får ingå till högst 5 viktprocent av

hela oljekraftfoderblandningen (cirkulär nr 1954:47 och 1955:9). Vissa

4*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

ändringar har i januari 1955 vidtagits i nämndens bestämmelser om märk­

ning av förpackningar, innehållande foderblandningar, in. in. (cirkulär nr

1954: 75).

Vid transport från övriga delar av riket till norra Sverige av fodersäd, ve-

tekli, rågkli, vetefodermjöl, oljekraftfoder samt, med vissa undantag, foder­

blandningar utgår fraktbidrag efter grunder, som anges i nämndens cirku­

lär nr 1954:55.

Lin och hampa. Enligt årliga beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen fast­

ställes s. k. riktpriser för beredningsverkens inköp av halm av lin och ham­

pa. (Linberedningsverk finnes f. n. i Laholm, Växjö och Mellansel, hamp-

beredningsverk endast i Visby.) Riktpriserna är icke att betrakta såsom ga­

ranterade odlarpriser. De användes vid upprättandet av driftsanalyser för

beredningsverken och tjänar därigenom även i viss män till ledning vid be­

stämmandet av storleken av de statsbidrag (pristillägg), som skall utgå till

nämnda verk. Omfattningen av statsbidragen är emellertid begränsad till

vissa av Kungl. Maj :t och riksdagen godkända totalkvantiteter beredd fiber,

vilka fördelas mellan verken under medverkan av jordbruksnämnden. Pris­

tilläggen fastställes av jordbruksnämnden inom ramen för vissa, av Kungl.

Maj :t och riksdagen godkända belopp (totalt och per kg) och utgår per kg

fiber av vissa kvaliteter (stödberättigade kvaliteter). Medel till utbetalande

av pristillägg för regleringsåret 1954/55 har ställts till nämndens förfogande

genom Kungl. Maj :ts brev den 26 maj 1954 angående prisreglerande åtgärder

på jordbrukets område. Storleken av det pris, som faktiskt utgår till odla­

ren, blir, utom av pristilläggens storlek, beroende av det pris, som vid för­

säljning kan erhållas för beredd fiber. Avtal om storleken av spinneriernas

inköp av lin- och hampfiber har med jordbruksnämndens godkännande se­

nast för åren 1951—1955 tecknats mellan, å ena sidan, Riksförbundet Lin och

hampa för lin- och hampberedningsverkens räkning samt, å andra sidan,

lin- och hampspinnerierna. överenskommelse mellan berörda parter angå­

ende prissättningen vid inköpen träffas under nämndens medverkan tid ef­

ter annan. Beträffande linfiber har dylik överenskommelse träffats senast

för tiden fr. o. m. den 1 juli 1952 tills vidare och beträffande hampfiber se­

nast för tiden fr. o. in. den 1 januari 1955 tills vidare.

Beträffande 1954 års skörd av spånadsväxter har Kungl. Maj :t genom be­

slut den 12 mars 1954 fastställt följande riktpriser, nämligen 25 öre/kg för

linhalm och 13 öre/kg för hamphahn. Riktpriserna avser halm av grundkva­

litet, d. v. s. kvalitetsklass I enligt gällande kvalitetsbestämmelser (beträf­

fande linhalm cirkulär nr 1951:85 och beträffande hamphalm statens lin­

nämnds meddelande nr 1949: 14).

Fettråvaror och fettvaror. Den inhemska skörden av oljeväxtfrö år 1954

har — efter därom träffat avtal — liksom fallet varit med närmast föregå­

ende års skördar omhändertagits av Sveriges oljeväxtintressenter, ekonomisk

förening (SOI). Föreningen ombesörjer nedtorkning av fröet och försäljer

den del av skörden, som icke exporteras i form av frö, till de båda oljefa-

brikerna AB Kalmar oljefabrik och AB Karlshamns oljefabriker.

Prissättningen på frö av raps, rybs och vitsenap av 1954 års skörd har

skett enligt ett av Kungl. Maj :t och riksdagen godkänt system, vilket något

skiljer sig från det, som tillämpats beträffande tidigare års skördar. Statens

prisgaranti för odling av nu nämnda fröslag har sålunda, från att tidigare

ha gällt praktiskt taget hela skörden, för 1954 års skörd begränsats till att

omfatta den del av skörden, beräknad till omkring 85 000 ton, vilken vinner

avsättning för tillverkning av olja, som förbrukas inom landet. För denna

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 180

5*

del av 1954 års skörd har staten enligt Kungl. Maj :ts beslut den 24 juli 1953

och den 12 mars 1954 fastställt det pris, som skall gälla vid försäljning till

oljefabrikerna, nämligen för liöstraps 85 öre, för höstrybs 83 öre, för vår­

raps 75 öre, för vårrybs 73 öre och för vitsenap 60 öre, allt per kg för vara

av normalkvalitet. För frö av annan kvalitet än normalkvalitet verkställes

prisreglering enligt tidigare tillämpade grunder. Prisbesluten förutsätter,

att odlarna genom att till dem avräknas lägre pris skall bära ansvaret för

underskott på exporten av raps-, rybs- och senapsfrö. För nu ifrågakom-

mande fröslag av 1954 års skörd erhåller odlarna för höstraps och höstrybs

ett 10 öre, för vårraps och vårrybs ett 8 öre och för vitsenap ett 6 öre lägre

pris per kg än det, som betalas av oljefabrikerna. Prisskillnaden står till

SOI:s förfogande för att täcka uppkommande prisdifferenser vid export.

I fråga om den av prisgarantien omfattade kvantiteten frö av raps, rybs och

senap innebär priserna för odlarnas del i jämförelse med närmast föregåen­

de år sänkningar, för höstraps och vårrybs med 10 öre, för höstrybs med 12

öre, för vårraps med 8 öre och för vitsenap med 11 öre per kg.

Exporten av oljeväxtfrö av nu nämnda slag sker fr. o. m. den 1 septem­

ber 1954 genom föreningen Svensk spannmålshandel, som har ensamrätt

därtill. Exporten av olja, som framvunnits ur inhemskt raps-, rybs- eller

senapsfrö, verkställes av oljefabrikerna och sker alltjämt i visst samråd med

jordbruksnämnden.

Fr. o. m. ingången av hudgetåret 1954/55 äger Kungl. Maj :t, i enlighet

med ett tillägg till förordningen 1953: 395 (9a §), bemyndiga nämnden att

föreskriva, att vid tillverkningen av margarin och andra födoämnen med

mera väsentlig tillsats av fett skall användas ur inhemska oljeväxtfröer

framvunna fettämnen. Något sådant bemyndigande angående tvångsinbland-

ning har dock hittills icke befunnits erforderligt. Den under hösten 1953 träf­

fade uppgörelsen mellan margarinfabrikerna inbördes om inblandning i hus-

hållsmargarin av 35 procent olja utvunnen ur inhemskt oljeväxtfrö äger

alltjämt "bestånd och har i nuvarande läge ansetts tillfyllest.

Vad beträffar oljelin av 1954 års skörd lämnar staten alltfort oberoende

av avsättningsförhållandena en fullständig prisgaranti. Odlarpriset uppgår

till 65 öre/kg frö av normalkvalitet, innebärande i förhållande till 1953 års

skörd en sänkning av priset med 15 öre/kg.

Importen av fettråvaror och fettvaror har under ifrågavarande tid varit

underkastad bestämmelserna i Kungl. Maj :ts förordning den 5 juni 1953

(nr 395) angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m.,

Kungl. Maj :ts kungörelse den 12 augusti 1953 (nr 578) med tillämpnings­

föreskrifter till nämnda förordning samt jordbruksnämndens med stöd av

nämnda kungörelse utfärdade föreskrifter (cirkulär nr 1954:70 och 87).

Fettvaruimporten har i princip varit centraliserad till Svensk fettimport,

ekonomisk förening. De utländska fettvarorna och fettvaror, tillverkade av

utländska råvaror, är sedan den 1 september 1953, då gällande fettvarurcg-

lering började tillämpas, belagda med en efter vissa regler föränderlig reg-

leringsavgift, vilken hittills varierat mellan 1,27 kr/kg och 1,55 kr/kg fett,

olja eller fettsyra. I medeltal har den utgjort 1,42 kr/kg. Avgiften utgick

den 1 februari 1955 med 1,51 kr/kg (cirkulär nr 1955: 2).

Beträffande ordningen för erläggande av regleringsavgift för importerade

fettvaror har vissa ändringar i tidigare föreskrifter vidtagits. Mot ställande

av säkehet kan sålunda numera visst anstånd medges med erläggandet av

avgiften.

I fråga om sådana importerade fettvaror, som inom vissa särskilt angivna

kategorier av rörelser använts till icke matnyttigt ändamål eller som återut-

förts, har i viss utsträckning lämnats s. k. regleringsbidrag. Bidrag har där-

6*

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

vid i vissa fall utgått med 95 och i andra fall med 100 procent av den regle-

ringsavgift, som belöpt på varan i fråga.

Under den tid, varom nu är fråga, har kretsen av bidragsberättigade rö­

relser något utvidgats. Sålunda har järn- och stålverk, gjuterier, mekaniska

verkstäder, varv och textilfabriker upptagits i den bidragsberättigade kate­

gorien. Vidare har den grupp varor, för vilken 100-procentigt bidrag medges,

utökats. För fettvaror, vilka användes vid tillverkning av penicillin, strepto-

mycin och liknande antibiotika kan sålunda numera 100-procentigt bidrag

erhållas.

För de inhemska oljeväxtprodukterna har det clearingprissystem bibe­

hållits, för vilket redogörelse lämnades i motsvarande översikt förra året.

När inhemska oljor och fetter kommit till användning för annat än matnyt­

tigt ändamål eller exporterats, har möjlighet alltjämt förefunnits att er­

hålla regleringsbidrag enligt samma grunder som nyss angivits beträffande

importerade fettvaror.

I fråga om inom landet framvunnet slakterifett har också, liksom tidigare,

regleringsbidrag kunnat erhållas, då fettet kommit till användning för annat

än matnyttigt ändamål eller ingått i exportvara. Den begränsningen har dock

numera vidtagits, att regleringsbidrag icke utgår för sådant inhemskt slak­

terifett, som för tillverkningen inköpts till pris understigande viss av jord­

bruksnämnden fastställd prisgräns. Prisgränsen varierar med hänsyn till

regleringsavgiftens storlek och prisutvecklingen på världsmarknaden samt

fastställes och tillkännages i samma ordning, som gäller för regleringsav-

giften. Den 1 februari ligger prisgränsen vid 1,71 kr/kg ( = regleringsavgif-

ten 1,51 kr -)- 0,20 kr ) / '

Företag, som bedriver sådan verksamhet att bidragsrätt kan komma i frå­

ga och som önskar komma i åtnjutande av dylikt bidrag, har att göra an­

mälan till jordbruksnämnden. Nämnden har numera fastställt, att regle­

ringsbidrag till företag, vilket befinnes bidragsberättigat på grund av anmä­

lan, som inkommer till nämnden efter årsskiftet 1954/55, icke kommer att

utgå för tidigare fettförbrukning än den som ägt rum fr. o. in. kalendermå­

naden efter den då anmälan inkommit till nämnden.

Genom Kungl. Maj :ts kungörelse den 24 september 1954 (nr 604) angå­

ende ändring av accisen å steriliserad fettemulsion har accisen för sterilise­

rad fettemulsion med fetthalt av högst 15 procent och förpackad i slutna

glaskärl eller bleckburkar, rymmande högst 1/4 liter, sänkts med 20 öre

till 30 öre för varje kg av varans nettovikt.

Potatis. Enligt Kungl. Maj:ts förordning den 30 juni 1943 (nr 454) om

tillverkning av potatismjöl må tillverkning av potatisstärkelse annorledes än

till förbrukning i eget hushåll icke äga rum utan tillstånd av statens jord­

bruksnämnd (tidigare statens livsmedelskommission), som äger föreskriva

de villkor, under vilka tillstånd må tillgodonjutas. Jordbruksnämnden har

vidare att meddela de ytterligare föreskrifter, som må erfordras för till-

lämpning av förordningen. Med stöd härav har jordbruksnämnden, liksom

tidigare, för tillverkningsåret 1954/55 träffat ett — av Kungl. Maj :t den

12 november 1954 godkänt — avtal med Sveriges stärkelseproducenters

förening u. p. a. angående föreningens inköp och försäljning av potatis­

stärkelse. I avtalet, vars innehåll framgår av nämndens cirkulär nr 1954:

86 har jordbruksnämnden, under förutsättning av statsmakternas godkän­

nande, åtagit sig att bereda föreningen möjlighet att erhålla minst 85,75

kr/dt för vid tillverkningsårets slut inneliggande lager av potatismjöl med

avdrag av viss kvantitet ävensom ersättning för ränte- och lagringskost­

nader i avseende på inneliggande lager. Denna del av avtalet har Kungl.

7*

Maj:t förelagt riksdagen för godkännande. I likhet med vad som tilläm­

pats alltifrån tillverkningsåret 1950/51 har i avtalet för tillverkningsåret

1954/55 i syfte att främja rationaliseringssträvandena inom potatis- och

stärkelseindustrien föreskrivits, att av den föreningen tillerkända handds-

marginalen ett belopp, motsvarande ett öre per kg under tillverkningsåret

på den inhemska marknaden försåld stärkelse, skall avsättas till en särskild

fond. Medel ur denna fond disponeras av jordbruksnämnden efter hörande

av föreningen.

Under tillverkningsårel 1953/54 begränsades tillverkningen av potatis­

stärkelse till ej fullt 21 000 ton. På grund av att efterfrågan på stärkelse

ökat under år 1954 har jordbruksnämnden för innevarande tillverkningsår

lämnat medgivande om tillverkning av sammanlagt 22 500 ton stärkelse.

Såvitt nu kan bedömas torde emellertid, till följd av att 1954 års potatis­

skörd blev väsentligt lägre än normalt, den medgivna tillverkningen av

potatisstärkelse icke kunnat helt fullgöras. Man kan därför utgå ifrån att

föreningens övergångslager av potatisstärkelse från föregående reglerings­

år kommer att tagas i anspråk under innevarande år.

Tillverkningen av potatisbrännvin enligt avtal mellan AB Vin- & sprit­

centralen och Sveriges bränneriidkareförening beräknas innevarande till­

verkningsår uppgå till 36 milj. liter råbrännvin av normalstyrka vid de till

bränneriidkareföreningen ansiutna potatisbrännerierna. I denna kvantitet in­

går dock en mindre del råbrännvin, som framställts av råg. Härtill kommer

en beräknad tillverkning av cirka 1 milj. liter vid spricentralens eget po-

tatisbränneri.

För tillverkningen av såväl potatisstärkelse som potatisbrännvin under

tillverkningsåret 1954/55 gäller vidare enligt ett av jordbruksnämnden, med

stöd av Kungl. Maj :ts beslut den 12 mars 1954 angående prissättningen på

jordbruksprodukter under samma regleringsår, utfärdat cirkulär (nr 1954:

29), att viss del av fastställda priser för potatisstärkelse och potatisbränn­

vin skall inbetalas till en särskild clearingkassa.

Socker. Då sockerregleringen detta år liksom tidigare behandlas^ i sär­

skild proposition, hänvisas beträffande vidtagna regleringsåtgärder på detta

område till ifrågavarande proposition.

Mjölk och mejeriprodukter. Den redogörelse, som i propositionen 1947:

280 lämnats beträffande förordningen den 28 juni 1941 (nr 488) angående

mjölkavgift samt beträffande denna författnings tillämpning, äger alltjamt

giltighet. Något förordnande om uttagande av mjölkavgift har alltså fort­

farande icke meddelats.

Producentbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk har tr. o. in.

den 1 januari 1953 utgått jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 12

december 1952 (nr 787) om producentbidrag. Den i propositionen 1953:

224 lämnade redogörelsen för bestämmelserna om producentbidrag ager

alltjämt giltighet.

Mjölk pristillägg till mejeri utgår enligt oförändrade grunder. Fn redo­

görelse härför har lämnats i propositionen 1950:245. Det allmänna mjölk­

pristillägget, vilket lämnas lika över hela landet med visst belopp per kg

mjölkfett i den vid mejeri från producenter invägda mjölken och grädden,

har sedan den 1 september 1953 utgått med 74,4 öre/kg mjölkfett. Extra

mjölkpristillägg utgår liksom tidigare för Norrland och vissa delar av Svea-

och Götaland. Beloppet varierar sedan den 1 mars 1952 mellan 180 öre/kg

(Norrbottens län och Västerbottens läns lappmark samt vissa delar av Jämt­

lands och Västernorrlands län) och 30 öre/kg mjölkfett (Gästrikland samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

vissa delar av Kopparbergs, Uppsala, Västmanlands, Värmlands, Örebro

och Älvsborgs län).

För mjölk och till mjölk omräknad grädde, som under tiden den 1

september 1954—den 31 augusti 1955 av mjölkproducent levereras till me-

berättigat till statligt mjölkpristillägg, utgår s. k. leveranstillägg med

3 ore/kg mjölk för varje mjölkproducents mejerileverans upp till 10 000 kg

for år. För leveranser mellan 10 000 och 25 000 kg utgår leveranstillägg

med ett belopp av 300 kr. För leveranser över 25 000 kg för år minskas

sistnämnda tillägg med 6 öre/kg för överskjutande kvantitet, så att tilläg­

get vid en årsleverans av 30 000 kg helt upphör. Leveranstillägg som under­

stiger 30 kr per år, utbetalas icke.

Med stöd av förordningen den 10 juli 1947 ("nr 378) om viss avgift å

mjölk, grädde och ost (ändrad 1948: 428, 1952: 364 och 1953: 377, förlängd

1950: 474) samt Kungl. Maj :ts bemyndiganden, senast den 5 juni 1953,

har jordbruksnämnden förordnat om uttagande av utjämningsavgift för

grädde och för ost. (Redogörelse för syftet med och innebörden av för­

ordningen har lämnats i propositionerna 1948:275 och 1949:212.) För

grädde, som för annat ändamål än framställning av torr- eller kondensmjölk

Ir. o. m. den 1 april 1952 levereras från mejeri till annan än mejeri eller

som fr. o. m. sistnämnda dag av mejeri användes för tillverkning av andra

varor än smör, grädde, ost, torrmjölk eller kondensmjölk, utgår utjäm­

ningsavgift, nämligen för färsk grädde med en fetthalt understigande 40

procent med 32 öre/kg och för färsk grädde med en fetthalt av lägst 40

piocent med 43 öre/kg. Fr. o. in. den 1 september 1954 utgår ej utjämnings­

avgift för steriliserad grädde. Fr. o. in. den 1 juli 1953 har för all svensk

ost, med undantag av margarinost och mesost, som tillverkas vid mejeri

respektive från mejeri försäljes till annan än mejeri, utjämningsavgift

(tillverkningsavgift och försäljningsavgift) utgått med följande belopp. Till-

verkningsavgiften har utgått med 60 öre/kg under tiden den 1 juli—den

30 september 1953 och med 50 öre/kg fr. o. in. den 1 oktober 1953, dock

att för ost, som tillverkats under tiden den 1 januari—den 30 april’ 1954,

avgiften utgått med 40 öre/kg. Försäljningsavgiften för ost, vilken under

tiden den 1 juli—den 31 augusti 1953 utgått med 20 öre/kg, höjdes för

tiden den 1 september 1953—den 30 juni 1954 till 30 öre/kg. Fr. o. m.

den 1 juli 1954 sänktes försäljningsavgiften till 10 öre/kg för tiden fram

till den 15 november 1954, varefter den har utgått med 20 öre/kg. För vara,

som exporteras, utgår icke någon av nu nämnda avgifter. Avgiftsmedlen,

vilka inflyter till Svenska mejeriernas riksförening, användes jämlikt för­

ordningen 1947:378 för utbetalning av utjämningsbidrag för mjölk och

mejeriprodukter, däribland utbetalning av bidrag till täckande av export­

förluster på smör. Rörande den närmare användningen av avgiftsmedlen

beslutar jordbruksnämnden efter samråd med riksföreningen. Viss del av

a.e, ™!rde1, som för tideno aPril—september 1953 influtit i tillverkningsav-

°St’ anvan.^e? Pa förslag av riksföreningen för utbetalning till de

osthllverknnde mejerierna av ett pristillägg (kvalitetstillägg) av 10 öre/kg

tor sadan hårdost, som tillverkats efter den 30 september 1953 och som

uppfyller vissa särskilda kvalitetsfordringar.

Bestämmelserna om mjölkstandardisering (jfr proposition 1952:236)

ager alltjämt giltighet, dock med den ändringen, att enligt kungörelsen den

5 jum 1953 (nr 346), som trätt i kraft den 1 juli 1953, skummjölk och

Karnmjolk undantas från standardiseringsbestämmelserna oberoende av

ietthalten.

Normalpriserna på konsumtionsmjölk, skum- och kärnmjölk, grädde och

smör har slopats fr. o. in. den 1 oktober 1954. Mellan jordbruksnämnden

8*

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

9*

och Svenska mejeriernas riksförening har i samband härmed träffats en

överenskommelse angående priserna på konsumtionsmjölk vid försäljning

från mejeri till återförsäljare gällande fr. o. m. den 1 oktober 1954. Vidare

har mellan jordbruksnämnden och priskontrollnämnden, å ena, samt Sve­

riges Speceri- & lanthandlareförbund och Kooperativa förbundet, å andra

sidan, träffats en överenskommelse om priserna på mjölk och mejeripro­

dukter vid försäljning i detaljhandeln under tiden den 1 oktober 1954—-

den 31 augusti 1955.

I fråga om runmärkt mejerismör föreskrev nämnden på våren 1953 med

stöd av bestämmelserna i 2 §, andra stycket, kungörelsen den 26 augusti

1948 (nr 632) angående pristillägg för mjölk m. in. (ändrad 1949: 606), att

mejeri skall till riksföreningen erlägga en avgift av 5 öre/kg runmärkt smör,

som vid mejeriet tillverkats fr. o. in. den 1 maj 1953. Denna avgift utgar

alltjämt och de medel, som inflyter därigenom, användes av riksföreningen

till att täcka dels exportkostnaderna intill ett belopp av 5 öre/kg för så­

dant exporterat smör, som riksföreningen inköpt till de efter den 30 april

1953 gällande priserna, dels de förluster, som kan uppkomma genomgått

riksföreningen inköper runmärkt mejerismör, vilket efter lagring måste

försäljas såsom omärkt smör, dels särskilda kostnader för lagersmörets

bedömning, dels ock efter godkännande av jordbruksnämnden andra kost­

nader.

I fråga om icke runmärkt mejerismör, som vid mejeri, berättigat till er­

hållande av statligt mjölkpristillägg, tillverkas fr. o. in. den 1 oktober 1954,

har nämnden föreskrivit, att mejeriet skall erlägga en avgift av 30 öre/kg.

Avgiftsmedlen skall tillföras riksföreningens kassa för regleringsändamål

och disponeras enligt överenskommelse med nämnden.

Prissättningen på såväl svensk som importerad ost har, liksom under

nästföregående regleringsår, lämnats helt fri för regleringsåret 1954/55.

Den i propositionen 1954: 180 lämnade redogörelsen för bestämmelserna

angående begagnandet av det inregistrerade varumärket för smör, ost och

mesvara, runmärlcet, äger alltjämt giltighet (cirkulär nr 1953: 9, 30 och

40).

Sammanfattande bestämmelser rörande mejeriprodukter har upptagits i

nämndens cirkulär nr 1955: 1.

Ägg. De bestämmelser angående märkning och kontroll av lagrade och

konserverade ägg, som angivits i propositionen 1945: 303, gäller alltjämt.

Reglemente för Svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg åter­

finnes i nämndens cirkulär nr 1953:9. Lantbruksstyrelsens bestämmelser

om äggkontrollen, utförseln av hönsägg samt begagnandet av runmärket

på ägg äger fortfarande giltighet (cirkulär nr 1952: 63).

Export och import av ägg har på samma allmänna villkor, för vilka redo­

gjorts i propositionen 1952: 236, med ensamrätt ombesörjts av Sveriges ex­

port- och importförening för ägg, förening u. p. a., och dess medlemmar.

För regleringsåret 1954/55 har jordbruksnämnden meddelat vissa före­

skrifter för föreningens verksamhet, vilka ansluter sig till de allmänna di­

rektiv, som Kungl. Maj:t och riksdagen lämnat för äggregleringcn under

detta regleringsår.

Köttvaror. Med stöd av Kungl. Maj :ts den 6 april 1951 givna bemyndigan­

de har jordbruksnämnden fr. o. m. den 8 december 1952 till Svensk kötthan­

del, förening u. p. a., på vissa villkor överlåtit ensamrätt till export och im­

port av slaktdjur och de viktigaste köttvarorna. De allmänna bestämmel­

ser, som gäller för föreningens verksamhet, framgår av jordbruksnämndens

Kungl. Maj. ts proposition nr ISO

10*

cirkulär nr 1952: 114 och 1953: 4. Jordbruksnämnden har vidare för verk­

samheten meddelat vissa närmare föreskrifter, vilka ansluter sig till de

allmänna direktiv, som Kungl. Maj:t och riksdagen lämnat för köttvaru-

regleringen under regleringsåret 1954/55.

Det normalprissystem i fråga om hela, halva och fjärdedels kroppar av

nötkreatur, häst och svin, för vilket redogörelse lämnats i proposition

1951: 207, har slopats fr. o. m. den 1 september 1954 (cirkulär 1954: 58).

Prisövervakningen i detaljhandeln sker i huvudsak enligt samma riktlinjer,

som tillämpats enligt överenskommelsen den 4 februari 1952 mellan myn­

digheterna och handelns organisationer.

De regler, som utfärdades våren 1952 i fråga om klassificeringen av kött

och fläsk har — med vissa ändringar, som trädde i kraft den 28 juni 1954

— gällt under nu ifrågavarande tid. Ändringarna avser främst kvalitets-

klasserna för fläsk och åsyftar att medverka till en produktion av magrare

varor (cirkulär nr 1952:52, nr 1953:7 och nr 1954:33).

Jämlikt Kungl. Maj:ts förordning den 5 juni 1953 (nr 376) och kungö­

relse den 2 oktober 1953 (nr 609) om upptagande av slaktdjursavgift, för­

ordnades, att sådan avgift skall utgå för fläsk, som efter den 11 oktober 1953

godkänts vid besiktning. Jordbruksnämnden bemyndigades i samma kun­

görelse att bestämma avgiftens belopp, vilket enligt bestämmelserna i för­

ordningen, räknat för hel svinkropp, må utgöra högst 8 kr. Med stöd av be­

myndigandet föreskrev jordbruksnämnden, att slaktdjursavgift för fläsk,

som efter den 11 oktober 1953 godkänts vid besiktning, tills vidare skulle

utgå med 5 kr för hel kropp av svin, som i slaktat tillstånd vägde 15 kg eller

däröver, samt med 2,50 kr för halv kropp, vägande 7,5 kg eller däröver.

Dessa avgifter har fr. o. in. den 11 oktober 1954 ändrats till 2 kr respektive

1 kr. Offentligt slakthus, kommunal köttbesiktningsbyrå och kontrollslakte­

ri är skyldiga att i anslutning till besiktningen av fläsk upptaga ifrågava­

rande avgift av den, för vars räkning besiktningen utföres (cirkulär nr

1953:63 och nr 1954:71).

Ull. De bestämmelser om statsbidrag till ullproduktionen, för vilka redo­

görelse lämnats i propositionen 1949: 212, äger alltjämt giltighet med de

ändringar, som angivits i bilaga 1 till proposition 1953:224 (cirkulär nr

1952:82).

Införselavgifter. För de allmänna bestämmelserna om införselavgifter

har redogörelse lämnats i propositionen 1952:236. En sammanfattning av

dessa bestämmelser har lämnats även i nämndens cirkulär nr 1954: 22, i vil­

ket tillika intagits en förteckning över storleken av de avgiftsbelopp, som ut­

gick för olika varor den 15 april 1954. Ändringar därefter till den 7 februari

1955 framgår av en ny förteckning i cirkulär nr 1955: 11.

Någon införselavgift för bruna bönor har icke utgått sedan den 1 decem­

ber 19o2. Införselavgifterna för ost är oförändrade. Sålunda utgår avgift för

dessertost med 40 öre/kg och för hård löpeost med 80 öre/kg.

Införselavgifterna för salt hästkött samt lever av häst och nötkreatur

utgår oförändrat med 70 öre/kg. Avgiften för svinlever sänktes fr. o. m.

den 27 september 1954 till 40 öre/kg för att åter höjas till 70 öre/kg fr. o. m.

den 10 januari 1955. För tunga av häst, nötkreatur och svin är avgiften oför­

ändrat 50 öre/kg och för charkuterivaror samt kött och fläskkonserver lika­

ledes oförändrat 25 öre/kg. Avgift åvilar liksom tidigare icke corned beef,

corned mutton, ravioli, risotto, tomatsås med kött samt surkål med korv

och fläsk.

Enligt jordbruksnämndens beslut med stöd av kungörelse den 4 juni 1954

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Kungl. Maj.ts proposition nr i80

11*

(nr 346) om införselavgift på kött av tamfågel utgick införselavgift med

50 öre/kg för kött av gås och kalkon, som införts till riket fr. o. in. den

13 september 1954. Införselavgiften för kött av kalkon slopades den 21 ok­

tober 1954. För kött av gås höjdes avgiften fr. o. in. den 28 oktober 1J54

till 75 öre/kg.

-

..

.

,

Införselavgifterna för stärkelse och stärkelseprodukter ar oiöianaiacle.

Sålunda utgår för potatismjöl och annan stärkelse, gryn tillverkade av stär­

kelse, druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap en införselavgift av

15 öre/kg och för dextrin och stärkelseklister ävensom appreturmedel, in­

nehållande dextrin, stärkelse, glykos, växtslem och dylikt en införselavgif

av 20 öre/kg. Avgift åvilar, liksom tidigare, icke majsstärkelse i form av

paketerad majsena eller risstärkelse, som användes vid tvättinrättning.

Från avgift är även undantagna till statistiskt nr 620 hänförliga special-

preparat, som användes inom den grafiska industrien, vetestärkelse, som

försäljes till apotek för medicinskt bruk, samt vara, som ej innehåller mer

än 5 procent stärkelse eller druv- och stärkelsesocker, stärkelsesirap, dex­

trin, stärkelseklister, glykos, växtslem eller dylikt ämne.

För manioka- och arrowrot utgår införselavgiften oförändrat med

öre/ko.

Införselavgiften för rå potatis — annan än sådan nyskördad (färsk) po­

tatis, som inkommer under tiden den 1 januari—den 30 juni — höjdes

fr. o. in. den 16 februari 1954 från 4 till 5 öre/kg. Med stöd av bemyndigan­

de i kungörelse den 19 februari 1954 (nr 34) om införselavgift för potatis

ändrades införselavgiften fr. o. in. den 8 mars 1954 till 2 öre för mat-

potatis och till 8 öre för utsädes potatis. Avgiften för matpotatis höjdes till

4 öre/kg fr. o. in. den 16 november 1954 och till 5 öre/kg fr. o. in. den 4

februari 1955.

I fråga om införselavgifterna för spannmål och fodermedel har toljande

ändringar vidtagits.

Avgiften för majs sänktes fr. o. in. den 1 juni 1954 till 5 kr/dt och tr.

o. in. den 6 september 1954 till 3,50 kr/dt. Fr. o. m. den 1 augusti 1954 har

införselavgiften slopats för andra slag av oljekakor än raps-, rov-, rybs-

och senapsfrökakor samt för andra slag av mjöl av krossade oljekakor

eller av extraktionsåterstoder av oljehaltiga fröer och frukter än raps-,

rybs- och senapsmjöl samt oljekraftfoderblandningar. Avgiften för korn

slopades fr. o. m. den 6 september 19o4 och samtidigt sänktes avgifterna

för havre, vicker samt ärter och bönor, ej tjänliga till människoföda, me­

lass, glutenfoder och melassfoder samt sockersnitsel, torkad betmassa och

maltgroddar till 3,50 kr/dt. Avgiften för kli sänktes fr. o. in. den 1 novem­

ber 1954 till 3,50 kr/dt och slopades fr. o. m. den 27 november 1954. Fr. o.

in. den 16 november 1954 har införselavgifterna slopats för havre, vicker

samt ärter och bönor, ej tjänliga till människoföda, durra (sorghum) samt

glutenfoder och melassfoder.

Införselavgiften för hirs med undantag av hirskolvar, för raps-, rov-, rybs-

och senapsfrökakor, för raps-, rybs- och senapsmjöl samt för oljekraft­

foderblandningar, ej hänförliga till annat nummer, med undantag av mirte-

ralfoderhlandningar, ävensom för nudlar utgar oförändrat med 8 kr/dt. Avgift

ten för mjöl av korn, durra (sorghum) eller hirs utgår likaledes oföränd­

rat med 2 kr/dt.

Utförselavgifter. Enligt förordningen den 6 juni 1952 (nr 365) angående

reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. in.

må de varor, som upptas i en vid förordningen fogad bilaga, i regel icke

utföras ur riket utan särskilt tillstånd. Utförseltillstånd beviljas, såvitt ej

12*

Kungl. Maj :t annat föreskriver, av jordbruksnämnden. Enligt förordningen

skall vidare, i den mån Kungl. Maj :t i prisreglerande syfte så föreskriver,

vid utförsel av något av ifrågavarande varuslag erläggas utförselavgift.

Avgiftens storlek bestämmes av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts be­

myndigande av jordbruksnämnden.

Kungl. Maj:t har i kungörelse den 16 augusti 1954 (nr 589) förordnat,

att i den mån jordbruksnämnden, eller efter nämndens bemyndigande, Sve­

riges export- och importförening för ägg, förening u. p. a., så bestämmer,

avgift skall erläggas vid utförsel av färska, kylhuslagrade eller konservera­

de hönsägg i skal. Någon bestämmelse om utförselavgift för denna vara har

dock hittills icke givits av nämnden.

Kungl. Maj :t har vidare i kungörelser den 29 oktober 1954 (nr 632) och

den 26 november 1954 (nr 665) förordnat, att vid utförsel från riket av

korn och havre m. m. skall, i den mån jordbruksnämnden så bestämmer,

utförselavgift erläggas. Nämnden äger bestämma avgiftens belopp, dock

högst till 5 öre/kg.

Jordbruksnämnden har med stöd av nämnda kungörelser beslutat, att

avgift fr. o. m. den 7 februari 1955 skall utgå för havre, korn, havremjöl

och kornmjöl med 3 öre/kg av varans nettovikt samt för blandningar, vari

nagon av dessa varor ingår, med 3 öre/kg av den myckenhet avgiftsbela^d

vara, som ingår i blandningen (cirkulär nr 1955:5).

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

13*

Bilaga 2

PM

angående produktionsutvecklingen på jordbrukets område

Allmän översikt. Under senare hälften av 1930-talet gynnades Sverige av

en råd goda skördeår, vilka i förstone ingav vissa farhågor ur avsättnings-

synpunkt men som sedermera visade sig medge en värdefull reserv av så­

väl brödspannmål som vissa fodermedel. Mot bakgrunden av denna i pro-

duktionshänseende gynnsamma period kan skördeutfallet under krigsåren

1940 och 1941 karakteriseras med ordet missväxt. De felslagna skördarna

de båda nämnda åren hade som följd en kraftig nedskärning av landets

husdjursstam. Under de därpå följande krigsåren hämmades jordbrukets

utveckling av de begränsade möjligheterna att importera förnödenheter, ma­

skiner och flytande bränsle samt av knapphet på arbetskraft.

Efterkrigstiden fram t. o. in. 1950 innnebar, om man bortser från 1947,

en snabb återhämtning för det svenska jordbruket, vilket bl. a. kom till

synes däri, att den tidigare till följd av svaga skördar och låg fodermedels-

import starkt reducerade animalieproduktionen så småningom rätt ohäm­

mat kunde utökas. Det dåliga skördeutfallet 1947 medförde ett tillfälligt

avbrott i denna utveckling. Under efterföljande år återtog jordbruksproduk­

tionen, som framgår av nedanstående översikt, en svagt uppåtgående trend.

Under 1951 gick dock produktionsvolymen tillbaka, till större delen bero­

ende på 1951 års felslagna brödsädsskörd men även på en nedgång i mjölk­

produktionen. För åren 1952—1954 noterades åter en något ökad produk­

tionsvolym. Ökningen berörde främst brödsäd och fodersäd men även i viss

utsträckning fläsk och ägg. Samtidigt minskade dock produktionen av mjölk

och mejeriprodukter samt oljeväxter.

Den totala volymen av jordbrukets slutprodukter har ökat med 17 pro­

cent jämfört med genomsnittet för 1930-talet eller med knappt 1 procent

per år. Detta innebär en betydligt svagare ökningstakt än under mellan-

krigsperioden (2,5 procent per år), ökningen under de senaste decennierna

har varit svagare än man tidigare kunnat registrera för en längre period

(på långt sikt — sedan 1880-talet — har ökningen utgjort cirka 1,5 procent

per år). Vid en bedömning av försörjningsläget och dess förändringar bör

man vidare hålla i minnet att Sveriges folkmängd nu är cirka 16 procent

större än på 1930-talet. Ökningen i produktionsvolym och folkmängd har

alltså hållit ungefär samma takt under de senaste decennierna.

De tabeller, till vilka hänvisning i det följande sker, finnes intagna i

särskild tabellbilaga.1

Brödsädsskörden. (Jfr tabellerna 3 och 4.) Beträffande de fr. o. m. 1938

skördade brödsädsarealerna hänvisas till nedanstående sammanställning,

som inhämtats ur den officiella jordbruksstatistiken. Uppgifterna för 1954

är preliminära.

Under 5-årsperioden 1938—1942 höll sig brödsädsarealen, som framgår

av tablån, relativt konstant omkring 500 000 hektar. Fr. o. in. 1943 inträf-

1 Införd sist i propositionen.

14*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

fade en nedgång, som nådde botten 1947, då arealen brödsäd var ungefär

20 procent lägre än under perioden 1938—1942. Under åren 1948—1952 var

arealen i genomsnitt 10 procent högre än 1947.

År 1953 ökade brödsädsarealen avsevärt, och ökningen fortsatte under

1954. Sistnämnda års areal är den högsta, som förekommit under den i

tablån redovisade perioden. Ökningen sedan 1947 utgör 43 procent och

från 1953 till 1954 12 procent. Vad beträffar den inbördes fördelningen mel­

lan de olika brödsädsslagen framgår av tablån, att arealerna höstvete och

råg, som fram t. o. m. 1951 i stort sett oavbrutet minskat sedan krigsåren,

åter har ökat. Vårvetearealen, som sedan lång tid tillbaka befunnit sig i

ökning, visade även 1954 en uppgång.

År

Areal i hektar

Hö st vete

Vårvete

Summa

vete

Höstråg

Vårråg

Summa

råg

Summa

brödsäd

1938 ...................

240 460

68 014

308 474

181 569

6 558

188 127

496 601

1939 ...................

253 507

83 639

337 146

168 646

6 296

174 942

512 088

1940 ...................

216 770

91998

308 768

163 735

7196

170 931

479 699

1941 ...................

177 039

109 371

286 410

198 477

8171

206 648

493 058

1942 ...................

164 009

114 535

278 544

241 236

8 263

249 499

528 043

1943 ...................

153 342

115 223

268 565

212 247

7 690

219 937

488 502

1944 ...................

190 296

83137

273 433

195 383

6 006

201 389

474 822

1945 ...................

203 891

87 105

290 996

162 824

5 358

168 182

459178

1946 ...................

212 323

90 477

302 800

152 595

4143

156 738

459 538

1947 ...................

140 862

151 633

292 495

110 394

4 771

115 165

407 660

1948 ...................

172 792

142 859

315 651

155 561

4 279

159 840

475 491

1949 ...................

167 736

139 464

307 200

130 956

3 912

134 868

442 068

1950 ...................

178 219

160 940

339 159

126 697

126 697

465 856

19511 .................

146 959

177 433

324 392

95 272

95 272

419 664

19521 .................

159 520

169 196

328 716

123 247

123 247

451 963

19531 .................

189 398

198 802

388 200

132 593

132 593

520 793

1954 ...................

220 411

212 821

433 232

149 614

149 614

582 846

1 Tidigare publicerade uppgifter korrigerade enligt resultaten från 1951 års jordbruksräkning.

Bestämmande för storleken av skördade arealer höstsådda grödor är, för­

utom såddens omfattning, utvintringen under året. Storleken av den senare

kan direkt angivas. Fr. o. m. 1940 har nämligen arealinventeringar företagits

såväl på hösten som påföljande sommar. Vid höstinventeringarna har upp­

gifter bl. a. lämnats om de arealer, som vid inventeringstillfället besåtts

med höstsäd. Vid sommarinventeringarna har uppgifter erhållits om skör­

dade arealer av olika växtslag. En jämförelse mellan en höstinventering

och påföljande sommarinventering visar alltså i stort sett den omfattning,

i vilken utvintring förekommit. Utvintringens omfattning framgår av följan­

de tablå.

De svåra vintrarna 1940/41 och 1941/42 orsakade som synes en betydan­

de utvintring av höstvete, medan höstrågen klarade sig relativt bra. Under

1942/43—1945/46 var utvintringen däremot låg. De svåra väderleksförhål­

landena vintern 1946/47 medförde, att ej mindre än 22 procent av höst-

vetearealen och 14 procent av höstrågarealen måste plöjas upp och sås om.

Utvintringen 1947/48 och 1950/51 var likaså avsevärd.

Nedgången i de hösten 1950 med vete och råg besådda arealerna följdes i

fråga om höstvete av fortsatt arealminskning under hösten 1951. Förhål­

landet torde få sättas i samband med svartrostangreppen på 1951 års vete­

skörd. Enligt 1951 års höstinventering ökade emellertid rågarealen ganska

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

15*

År för skörden

Utvintringen av höstvete

och höstråg i procent av

besådd areal1

Höstvete

Höstråg

1941 ...........................

23,4

2,9

1942 ...........................

13,9

2,9

1943 ...........................

2,8

4,9

1944 ...........................

1,6

3,5

1945 ...........................

0,3

4,9

1946 ...........................

2,5

3,2

1947 ...........................

22,2

13,8

1948 ...........................

14,2

5,8

1949 ...........................

3,4

3,3

1950 ...........................

3,2

4,7

1951 ...........................

9,6

11,9

19522...........................

1953 ...........................

8,2

8,1

1954 ...........................

6,7

3,8

1 Avser endast Svealand och Götaland.

2 Någon tillförlitlig uppgift om utvintringen vin­

tern 1951/52 finnes ej.

avsevärt, varför den sammanlagda arealen höstvete och höstråg kom att

öka något i jämförelse med den 1950 höstsådda arealen. År 1952 ökades de

höstsådda arealerna av vete och råg kraftigt jämfört med föregående år. ök­

ningen fortsatte hösten 1953 då höstvete- och höstrågarealerna översteg 1952

års höstsådda arealer med 14 respektive 8 procent. De på sina håll mycket

ogynnsamma väderleksförhållandena hösten 1954 medförde en kraftig redu­

cering av de höstsådda arealerna av vete och råg. Till en del torde dock

minskningen även få ses som en följd av att priserna på vete och råg har

sänkts. Nedgången från 1953 utgör för höstvete 18 procent och för råg 31

procent.

Beträffande skördeutbytet av brödsäd per hektar hänvisas till uppgifter i

följande tablå ur statistiska centralbyråns skördestatistik (talen för 1954

är preliminära).

År

Skörd i kg per hektar

Höstvete

Vårvete

Höstråg

Vårråg

1938 ...................

2 740

2 010

2 010

1440

1939 ...................

2 780

1 860

2 040

1460

1940 ...................

1 250

1630

1570

1200

1941 ...................

1070

1 290

1 370

910

1942 ...................

1 780

1 580

1 820

1 120

1943 ...................

2 330

1 450

1870

1060

1944 ...................

2 180

1 480

1 780

1 100

1945 ...................

2 230

1 540

1 660

1 no

1946 ...................

2 470

1 740

1860

1 190

1947 ...................

1 250

1 470

1250

940

1948 ...................

2 480

1 920

2 040

1 140

1949 ...................

2 540

1 950

2 080

1 210

1950 ...................

2 440

1890

1 950

1 180

1951 ...................

1 690

1 260

1 810

1 130

1952 ...................

2 850

1 890

2 290

1 130

1953 ...................

2 780

2 330

2 280

1 370

1954 ...................

2 630

2120

2 080

1320

16*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

För perioderna 1948—1950 och 1952—1954 redovisas förhållandevis höga

hektarskördar. Utbytet per arealenhet låg praktiskt taget undantagslöst hög­

re än något tidigare år under 1940-talet. De låga veteskördarna 1951 be­

rodde huvudsakligen på svartrostangreppen detta år. Av de preliminära siff­

rorna för 1954 framgår, att hektarskördarna för samtliga brödsädsslag, på

grund av ogynnsamma väderleksförhållanden, blev något sämre än för 1953

men dock högre än för de flesta åren under den i tabellen redovisade pe­

rioden.

I följande sammanställning redovisas den officiella skördestatistikens

uppgifter rörande skördeutbytet av brödsäd fr. o. in. 1938. Uppgifterna för

1954 är preliminära.

År

Skörd i ton

Höstvete

Vårvete

Summa

vete

Höstråg

Vårråg

Summa

råg

Summa

brödsäd

1938 ...............

667 532

136 600

804132

365 231

9 422

374 653

1178 785

1939 ...............

704 978

155 880

860 858

344 401

9169

353 570

1 214 428

1940 ...............

270 669

150 060

420 729

257 290

8 603

265 893

686 622

1941 ...............

189 929

141128

331 057

271 848

7 395

279 243

610 300

1942 ...............

291 486

180 545

472 031

438 841

9 248

448 089

920 120

1943 ...............

356 956

167 259

524 215

396 640

8 113

404 753

928 968

1944 ...............

418 512

124 202

542 714

350 108

6 674

356 782

899 496

1945 ...............

454 452

133 811

588 263

270 326

5 946

276 272

864535

1946 ...............

523 695

157 157

680 852

284 222

4 949

289 171

970 023

1947 ...............

176 247

222 783

399 030

138 098

4 502

142 600

541 630

1948 ...............

427 976

274 361

702 337

317 062

4 878

321 940

1 024 277

1949 ...............

426 565

271 829

698 394

271 951

4 725

276 676

975 070

1950 ...............

434 610

304 260

738 870

243 670

243 670

982 540

1951* .............

248 360

223 570

471 930

170 760

170 760

642 690

19521 .............

454 630

319 780

774 410

278 520

278 520

1 052 930

1953> .............

526 530

463 210

989 740

299 no

299 160

1288 900

1954 ...............

579 370

451 350

1 030 720

302 610

5 060

307 670

1 338 390

1 Tidigare publicerade uppgifter korrigerade enligt resultaten från 1951 års jordbruksräkning.

Den totala brödsädsskörden 1954 är den största, som redovisats under

perioden 1938—1954.

Fodermedel. Den inhemska foderskörden redovisas i följande samman­

ställningar. Uppgifterna, som hämtats ur den officiella skördestatistiken,

är preliminära för 1954.

Fodersädsskörden 1953 var den största, som redovisats sedan förkrigstiden.

Nedgången mellan 1953 och 1954 (11 procent) berodde främst på minskade

hektar skördar till följd av ogynnsam väderlek. Skörden av foderrotfrukter

1954 var den minsta, som noterats sedan 1938. Nedgången berodde främst

på en successiv arealminskning. Höskörden 1954 va,r 5 procent lägre än

1953 års skörd, beroende dels på lägre arealavkastning, dels på den sedan

1947 fortgående minskningen av arealen.

Den inom 1942 års jordbrukskommitté och kalkylsakkunniga beräknade

inhemska förbrukningen av oljekraftfoder och kli av såväl inhemskt som

utländskt ursprung (jfr tabell 5) redovisas produlctionsårsvis i tablån ne­

derst å nästföljande sida.

Den från år till år växlande tillgången på oljekraftfoder och kli under

1940-talet beror, för flertalet år, på fluktuationer i importen. Den minsk-

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

17*

År

Areal i hektar

Kom

Havre

Blandsäd

Summa

fodersäd

Foderrot­

frukter

Vall till

slätter 2

1938 ................

101 518

660 839

252 838

1 015 195

70 985

1 390 569

1939 ................

104 240

660 030

252 037

1016 307

67 600

1 375 732

1940 ................

106 847

635 045

284 259

1 026 151

63 645

1 357 915

1941 ................

99184

629 266

290 627

1019 077

67 695

1315 882

1942 ................

111 777

597 230

278 387

987 394

67 982

1 320 475

1943 ...............

113162

574 834

276 804

964 800

64 566

1329 394

1944 ................

95 950

550 634

277 502

924 086

65 968

1 317 675

1945 ................

93 286

542 727

277 378

913 391

65 582

1 342 671

1946 ................

89 556

531 215

277 040

897 811

65 372

1 347 826

1947 ................

100 033

529156

287 610

916 799

60933

1 352 230

1948 ................

87 806

489 648

281 600

859 054

60 807

1 318 524

1949 ................

86 084

501 794

309 377

897 255

53 959

1 297 499

1950 ................

93 952

502 334

318 089

914 375

49 718

1 274 610

19511 ..............

111397

485 764

317 721

914 882

44 022

1 225 554

19521 ..............

155 189

500 684

322 737

978 610

40 264

1 189 450

19531 ..............

190593

491 233

303 647

985 473

37 803

1 176 059

1954 ................

167 636

478192

299 859

945 687

33 648

1 171 933

1 Tidigare publicerade uppgifter korrigerade enligt resultaten från 1951 års jordbruksräkning.

2 Den beräknade arealen slåtteräng utgjorde enligt jordbruksräkningarna 1937, 1944 och 1951

(prel.) respektive 336 186, 239 052 och 157 300 hektar.

ning av förbrukningen av oljekraftfoder, som med undantag för 1954/55

förelegat under senare år i jämförelse med förkrigstiden, beror dels på en

minskning av kostammen, dels på en ökad användning av inhemska ägg-

viterika fodermedel, ökningen för 1954/55 beror dels på afl mer äggvite-

rikt importfoder än normalt behövts för att i någon mån mildra verkningar­

na av den dåliga kvaliteten hos 1954 års höskörd, dels på den minskade

prisskillnaden mellan oljekraftfoder och fodersäd. Till ökningen torde även

ha bidragit den kraftigt stegrade tillverkningen av handelsfoderblandningar

År

Skörd i kg per hektar

Kom

Havre

Blandsäd

Foderrot­

frukter

Hö från

odlad jord

Hö från

naturlig äng

1938 ................

2 370

2 080

2 480

39 740

3 950

1290

1939 ................

2 220

1930

2 350

37 680

3 360

1330

1940 ................

1770

1480

1680

36 860

2 250

980

1941 ................

1590

1230

1450

33 330

1610

910

1942 ................

1970

1550

1900

33 760

3 000

1100

1943 ................

2 060

1480

1790

35120

2 930

1130

1944 ................

1840

1310

1690

29 660

3 770

1270

1945 ................

1810

1390

1670

32 140

3 880

1400

1946 ................

2 040

1470

1860

32 550

4 000

1380

1947 ................

1760

1280

1500

27 820

2 490

1180

1948 ................

2 200

1620

2 030

34 210

3 260

1200

1949 ................

2 070

1670

2 090

35160

3 670

1290

1950 ................

2 230

1610

2 060

35 350

3 630

1320

1951 ...............

2 260

1 650

2100

32 820

3540

1360

1952 ................

2150

1 580

2110

28 750

3 820

1250

1953 ...............

2 480

1940

2 370

35 980

4150

1460

1954 ...............

2 170

1840

2 200

30 100

3 940

1420

2*

Bihang till riksdagens protokoll 1055. 1 samt. Nr 180

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

18*

År

Skörd i ton

Korn

Havre

Blandsäd

Summa

fodersäd

Foderrot­

frukter

Hö2

1938 ................

240140

1374 885

627 802

2 242 827

2 820 846

5 924 707

1939 ................

231 723

1 271 083

591 373

2 094 179

2 547 143

5 072 968

1940 ................

189 281

937 128

478 136

1 604 545

2 346 244

3 387 970

1941 ...............

157 697

775 733

420 966

1354 396

2 256 312

2 424 970

1942 ...............

220 103

926 039

528 415

1 674 557

2 295 302

4331 312

1943 ................

232 621

850 306

494 682

1577 609

2 267 356

4 272 643

1944 ................

175 294

730 037

470 469

1 375 800

1 960 190

5 485 249

1945 ................

168 750

754 895

462 660

1386 305

2 107 809

5 537 352

1946 ...............

182 770

782 750

515 051

1 480 571

2 127 674

5 715 087

1947 ................

175 967

678 181

432 069

1 286 217

1 695 293

3 644 045

1948 ................

192 885

792 536

572 356

1557 777

2 080 249

4 583 697

1949 ...............

177 900

840 216

647 981

1 666 097

1 897 428

5 067 750

1950 ................

209 530

806 980

653 630

1 670 140

1 757 610

4 944 160

19511 ..............

251 760

801 510

667 210

1 720 480

1 444 740

4 662 720

19521 ..............

333 660

791 080

680 980

1 805 720

1 157 800

4 842 670

19531 ..............

472 670

952 990

719 640

2 145 300

1 358 700

5 229 230

1954 ...............

363 900

879 460

660 900

1 904 260

1 012 810

4 958 710

1 Tidigare publicerade uppgifter korrigerade enligt resultaten från 1951 är jordbruksräkning.

2 Inklusive hö från slåtteräng.

Produktionsår

Förbrukning i ton

Oljekraftfoder

Kli

1938/39 .................

241 000

196 000

1939/40 .................

205 000

203 000

1940/41 .................

158 000

174 000

1941/42 .................

125 000

151 000

1942/43 .................

90 000

126 000

1943/44 .................

105 000

158 000

1944/45 .................

179 000

168 000

1945/46 .................

175 000

199 000

1946/47 .................

156 000

272 000

1947/48 .................

183 000

247 000

1948/49 .................

180 000

261 000

1949/50 .................

216 300

263 050

1950/51 .................

195 500

245 400

1951/52 .................

123 600

224 200

1952/53 .................

168 000

207 800

1953/54 .................

172 000

180 000

1954/55 (prel.) ....

205 000

190 800

för fjäderfän,

importkli och

Tillbakagången för kli under de senaste åren har helt berört

sammanhänger bl. a. med ökad tillgång på inhemsk fodersäd.

Potatismarknaden. Den inhemska skörden av potatis redovisas i följande

sammanställning, som hämtats ur den officiella skördestatistiken. Uppgifter­

na för 1954 visar, att såväl hektarskörden som totalskörden detta år var de

lägsta sedan krigsslutet. Den totala potatisarealen har också successivt

minskats under samma tid.

Kungl. Maj. ts proposition nr 180

19*

År

Areal,

hektar

Skörd per

hektar, kg

Skörd,

ton

1938 .......................

133 142

13 950

1 857 554

1939 .......................

131 967

13 710

1 809 264

1940 .......................

134 816

17 020

2 294 417

1941 .......................

137 375

15 080

2 071 086

1942 .......................

142 096

12 950

1 840136

1943 .......................

147 307

14 740

2171118

1944 .......................

138 174

10 340

1 434 574

1945 .......................

145 252

11420

1 658 874

1946 .......................

143 297

13 550

1 941 019

1947 .......................

142 292

12 360

1 758 251

1948 .......................

147 875

15 390

2 276 511

1949 .......................

134 566

12 780

1 719 744

1950 .......................

130 492

13 290

1 734 170

1951 .......................

1 123 746

13 430

1 1 661 910

1952 .......................

1 129 084

13 490

1 1 741340

1953 .......................

1 128 896

13 590

* 1 751 700

1954 (prel.)............

122 325

11970

1 464 790

1 Tidigare publicerade uppgifter korrigerade enligt resultaten

från 1951 års jordbruksräkning.

Beträffande konsumtionen av matpotatis föreligger icke några direkta

statistiska uppgifter. Med ledning av bl. a. socialstyrelsens konsumtions-

och levnadskostnadsundersökningar har dock inom 1942 års jordbruks-

kommitté och kalkylsakkunniga verkställts följande beräkningar och skatt­

ningar rörande storleken av denna konsumtion.

1938,39 ............. ............. 755 000 ton

1947/48....................... ..

900 000 ton

1939/40 ............. ............. 755 000

»

1948/49 ....................... ..

875 000

»

1940/41 ............. ............. 810 000

»

1949/50....................... ..

825 000

»

1941/42 ............. ............. 975 000

»

1950/51 1 ...................

750 000

1942/43 ............. ............. 1 000 000

I

1951/52 1 ................... ..

750 000

»

1943/44 ............. ............. 950 000

»

1952/53 1 ................... ..

750 000

»

1944/45 ............. ............. 900 000

1

1953/54 1 ................... ..

750 000

>

1945/46 ............. ............. 900 000

1954/55 (prel.) 1___

735 000

1946/47 ............. ............. 900 000

»

1 Tidigare publicerade uppgifter korrigerade med ledning av socialstyrelsens levnadskost-

nadsundersökning 1952.

Fram t. o. m. 1942/43 redovisas en betydande konsumlionsökning främst

orsakad av bristen på andra livsmedel. Därefter har förbrukningen av mat­

potatis åter gått tillbaka och ligger enligt socialstyrelsens konsumtionsun-

dersökningar per capita räknat nu betydligt under förkrigsnivån.

Förbrukningen av fabrikspotatis har fr. o. in. konsumtionsåret 1938/39

uppgått till följande kvantiteter.

1938/39 ............... ........... 273 000 ton

1947/48 ................... ....

169 000 ton

1939/40 ............... ........... 267 000

1948/49 ...................

»

1940/41 ............... ........... 255 000

»

1949/50 ................... ....

198 000

>

1941/42 ............... ........... 202 000

>

1950/51 ................... .. . .

197 000

1942/43 ............... ........... 230 000

»

1951/52 ................... .... 210 000

»

1913/44............... ........... 270 000

»

1952 53 ................... ....

278 000

»

1944/45 ............... ........... 60 000

»

1953/54 ................... . ... 260 000

1945/46 ............... ........... 177 000

»

1954/55 (prel.) .... ....

236 000

»

1946/47 ........................... 200 000

>

20*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Sockerbetsodlingen. (Jfr tabell 5.) Följande uppgifter kan meddelas om

areal, hektarskörd och totalskörd av sockerbetor samt råsockertillverkning

fr. o. m. kampanjåret 1938/39.

Kampanjår

Betareal

för hela

riket,

hektar

Skörderesultat

Tillverkat

råsocker,

ton

Betskörd, inköpt vikt

Sockerhalt,

0/

/o

Hela riket,

ton

Deciton

per hektar

1938/39 .............................

50 760

1834 081

361

17,58

292 359

1939/40 .............................

50 750

1 902 212

375

17,69

308 411

1940/41 .............................

54 439

1 859 635

341

17,82

300 263

1941/42 .............................

53 403

1 843 680

345

18,07

308 162

1942/43 .............................

53 255

1 733 660

325

16,89

263 983

1943/44 .............................

50 335

1 868 260

371

17,10

290 907

1944/45 .............................

54 979

1 803 350

328

17,04

278 668

1945/46 .............................

54 586

1814 414

332

17,51

294 405

1946/47 .............................

54 664

1 777 062

325

17,50

289130

1947/48 .............................

48 203

1 493 143

310

17,80

242 706

1948/49 .............................

47 544

1 808162

380

17,47

291136

1949/50 .............................

49 287

1770 050

359

17,69

290154

1950/51 .............................

54 428

1978 404

364

16,88

304101

1951/52 .............................

54 080

1 732 241

320

17,99

285 249

1952/53 .............................

1 53 850

1 597 092

295

16,36

234 021

1953/54 .............................

51168

1 997 002

390

18,06

334 518

1954/55 (prel.).................

59 423

1 849 441

311

17,01

288 481

1 Dessutom 296 hektar betor, som på grund av upptagningssvårigheter ej levererades till

sockerbruk.

Den odlade arealen sockerbetor har, som framgår av tabellen, under pe­

rioden 1938/39—1946/47 varierat mellan 50 000 och 55 000 hektar. Under

perioden 1947/48—1949/50 var den lägre än 50 000 hektar för att kampanj­

året 1950/51 (skördeåret 1950) åter avsevärt öka. Efter en nedgång 1953

ökade arealen 1954 till den högsta, som hittills redovisats. Stegringen från

1953 utgjorde 16 procent.

Den ovanligt låga hektarskörden 1947 i förening med den begränsade bet-

arealen resulterade i den lägsta totalskörden under den i tabellen redovisa­

de perioden, medan däremot 1953 års skörd var den största, som hittills

redovisats, beroende på den rekordhöga hektarskörden. Även sockerhalten i

1953 års skörd var ovanligt hög. Trots 1954 års stora areal blev totalskör­

den lägre än normalt, enär skörden per hektar var ovanligt låg. Även soc­

kerhalten understeg normalvärdet.

Oljevåxtodlingen. Tablåerna i det följande utvisar utvecklingen på olje-

växtodlingens område.

Oljeväxtarealen har, som synes, med undantag för 1945 och 1946, ökats i

snabb takt fram t. o. in. 1951, varefter den minskades med 22 procent 1952.

Ändå kraftigare blev nedgången i oljeväxtarealen från 1952 till 1953. Så­

lunda var 1953 års areal 42 procent mindre än 1952 års. Den starka ned­

gången i oljeväxtarealen under dessa två år berodde bl. a. på den, i förhål­

lande till priserna på andra avsalugrödor, sänkta prisnivån på oljeväxtfröer

samt på de växtföljdsjukdomar m. in., som blivit en följd av alltför en­

sidig oljeväxtodling. För de höstsådda oljeväxterna spelar också utvint-

ringens storlek en stor roll. Sålunda utvintrade vintern 1946/47 ej mindre

än 73 procent av höstrapsen och 48 procent av höstrybsen. En starkt bidra­

21*

gande orsak till att arealen ytterligare gick ned under 1953 var de svåra

övervintringsförhållanden, som rådde vintern 1952/53. Sålunda utvintrade

38 procent av den hösten 1952 sådda höstrapsen och 61 procent av höstryb­

sen. En ökning av den skördade arealen skedde 1954, vilket bl. a. berodde

på att utvintringen var låg — endast 2 procent för höstraps och 14 procent

för höstrybs.

Nedgången i vårraps- och vårrybsarealen fortsatte även under 1954. Den

kraftiga minskningen av oljelinarealen från 1952 till 1954 har sin huvud­

sakliga förklaring i att priset på oljelin sänkts avsevärt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Skördade arealer, hektar

År

Höstraps

Höstrybs

Vårraps Vårrybs Vitsenap

Oljelin

Övriga

Summa

1941 ...............

931

5119

926

1003

7 979

1942 ...............

1377

205

13 985

1733

799

18 099

1943 ...............

4 844

7 065

12 995

2 656

1941

29 501

1944 ...............

11946

8 655

7 709

13 258

2 783

44 351

1945 ...............

7 230

390

7 962

4 549

15 468

2120

37 719

1946 ...............

5 393

429

6 906

5 240

8 729

299

26 996

1947 ...............

2 577

409

9 935

13 666

15 964

in

42 662

1948 ...............

14 310

1020

23 592

18 019

21669

119

78 729

1949 ...............

36 466

3 326

39 391

1417

14 613

46 960

142 173

1950 ...............

61400

5 900

51 940

7 260

6 700

35 600

168 800

1951 ...............

89 600

15 350

37 100

12 250

12 600

23 700

1200

191 800

1952 ...............

65 600

22 000

18 900

3 000

18 900

20 700

149 100

1953 ...............

35 000

13 600

8 200

2 400

18 300

9 200

86 700

1954 (prel.) ...

1955 ...............

60 900

1 69 800

17 700

122 700

6100

2 200

9 900

2 900

99 700

1 Besådd areal enligt arealinventeringen i oktober 1954. Normalt kan förutsättas en utvintring

av cirka 15 procent.

Skörd per hektar av oljeväxtfrö, exklusive utsäde,

18 % vattenhalt, kg 1 2

År

Höstraps

Höstrybs

Vårraps

Vårrybs

Vitsenap

Oljelin

1942 ........................

1820

1395

1315

1943 ........................

2 375

1315

1145

1944 ........................

1490

1005

915

1040

1945 ........................

1430

770

1070

870

1210

1946 ........................

1725

775

975

955

760

1947 ........................

1035