angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1955 1

Nr 180

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder i

prisreglerande syfte på jordbrukets område m. m.; given Stockholms slott den 31 mars 1955.

Kungl. Maj:t vill hänned, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att dels antaga härvid fogade förslag till 1) förordning angående förbud mot viss användning av denaturerad spannmål; 2) förordning om upphävande av förordningen den 29 maj 1933 (nr 234) angående användande av svensk havre vid gryn- och mjöltillverkning m. m.; 3) förordning angående upphävande av förordningen den 24 maj 1934 (nr 172) om skatt å kli; 4) förordning angående slaktdjursavgift; 5) förordning angående ändrad lydelse av 6 a § förordningen den 21 december 1951 (nr 830) om införsel och utförsel av margarinvaror samt om kontroll över tillverkningen av dessa varor; samt 6) förordning angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, in. m.; dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sam. B. Norup

Propositionens huvudsakliga innehåll

Sedan överenskommelse träffats mellan statens jordbruksnämnd, å ena, samt en av Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk utsedd förhandlingsdelegation, å andra sidan, angående grunderna för prissättningen på jordbrukets produkter under regleringsåret den 1 september 1955—den 31 augusti 1956, har Kungl. Maj :t den 25 mars 1955 meddelat beslut i prisfrågan. Sagda prisöverenskommelse samt i anslutning därtill stående förslag till åtgärder underställes i propositionen riksdagens prövning. 1 Biliang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 180

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Till ledning för prisöverenskommelsen har som vanligt legat en av kalkylsakkunniga upprättad kalkyl över jordbrukets inkomster och kostnader. Vidare har hänsyn tagits till den höjning av jordbrukets kostnader, som har kunnat beräknas bli en följd av förhandlingarna om nya kollektivavtal för lantarbetare och andra arbetargrupper. Prisöverenskommelsen innebär i huvudsak, att jordbruket skall, utöver de i kalkylen redovisade inkomsterna, tillföras en inkomstökning i form av prishöjningar till ett belopp av i runt tal 290 miljoner kronor. Prishöjningsbeloppet, jämfört med i kalkylen upptagna belopp, fördelar sig med 19 miljoner kronor på brödsäd, 8 miljoner kronor på matpotatis, 107 miljoner kronor på konsumtionsmjölk, 7 miljoner kronor på grädde, 5 miljoner kronor på ost, 11 miljoner kronor på ägg samt 132 miljoner kronor på kött och fläsk.

I propositionen framlägges vidare, bland annat, förslag till förordningar angående förbud mot viss användning av denaturerad spannmål, angående slaktdjursavgift och angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, in. m., samt till ändrad lydelse av förordningen om införsel och utförsel av margarinvaror samt om kontroll över tillverkningen av dessa varor, ävensom till upphävande av förordningarna angående användande av svensk havre vid gryn- och mjöltillverkning m. m. och om skatt å kli.

Spannmålskreditfonden föreslås skola upphöra med utgången av innevarande budgetår.

Medelsbehovet för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under budgetåret 1955/56 beräknas till 189 miljoner kronor, därav cirka 182 miljoner kronor till allmänt mjölkpristillägg, extra mjölkpristillägg i vissa delar av landet samt leveranstillägg, 1,7 miljoner kronor till stöd åt odlingen av lin och hampa, 1 miljon kronor till fraktbidrag för fodersändningar till Västerbottens och Norrbottens län samt 4 miljoner kronor till diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen. På grund av förefintliga reservationer från innevarande och tidigare år beräknas anslagsbehovet till de prisreglerande åtgärderna till 169 miljoner kronor. Vidare begäres ett förslagsanslag på 14 miljoner kronor till omkostnader för statlig lagerhållning av vissa jordbruksprodukter in. m. samt medgivande att för samma ändamål använda en beräknad reservation på det för budgetåret 1954/55 anvisade reservationsanslaget till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet. Därjämte äskas till Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland in. in. ett reservationsanslag av 1,1 miljoner kronor.

Bemyndigande begäres även att av prisregleringsanslaget för innevarande budgetår få utbetala prisfallsersättning till vissa kvarnar in. fl.

Införselavgifter på fettvaror m. in. beräknas tillföra riksstatens inkomstsida 56 miljoner kronor under budgetåret 1955/56. Vidare beräknas titeln Diverse kapitalfonder komma att tillföras ett belopp av cirka 2,2 miljoner kronor, utgörande ränteinkomster på kapitalanslagen för lagring av jordbruksprodukter och för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 3

Förslag

till

förordning angående förbud mot viss användning av denaturerad spannmål

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har Tåg eller vete genom färgning eller annorledes denaturerats för foderändamål på grund av föreskrift, som meddelats av Kungl. Maj :t eller, enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande, av statens jordbruksnämnd, må dylik vara icke användas för tillverkning av annan produkt än kreatursfoder och ej heller som utsäde.

2 §•

Den som bryter mot bestämmelserna i 1 § eller saluhåller eller försäljer produkt, som "tillverkats i strid mot nämnda bestämmelser, straffes med dagsböter, där han insett eller bort inse, att den vara med vilken han tagit befattning varit denaturerad eller tillverkats av denaturerad spannmål.

Husbonde ansvarar för förseelse, som i första stycket avses, om den begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen begången av honom själv, därest ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.

Genom förordningen upphäves förordningen den 24 maj 1934 (nr 180) angående villkor i vissa fall för införsel av fodermedel samt förbud mot viss användning av denaturerad spannmål.

Förslag

till

förordning om upphävande av förordningen den 29 maj 1933 (nr 234) angående användande av svensk havre vid gryn- och mjöltillverkning m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 29 maj 1933 angående användande av svensk havre vid gryn- och mjöltillverkning m. in. skall upphöra alt gälla med utgången av juni 1955.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 24 maj 1934 (nr 172) om skatt å kli

Härigenom förordnas, att förordningen den 24 maj 1934 om skatt å kli skall upphöra att gälla med utgången av juni 1955.

Förslag

till

förordning angående slaktdjursavgift

Härigenom förordnas som följer. 1 §• För upprätthållande av prisregleringen för köttvaror skall, i den mån Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd så förordnar, viss avgift (slaktdjursavgift) enligt vad nedan sägs upptagas dels för kött och fläsk, som blivit vid offentligt slakthus, kontrollslakteri eller kommunal köttbesiktningsbyrå godkänt vid besiktning enligt lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus eller kungörelsen den 30 november 1934 (nr 559) angående kontrollslakterier, dels för levande hästar, nötkreatur och svin, vilka för slakt utföras ur riket.

2 §.

Vid bestämmande av slaktdjursavgiftens storlek skall iakttagas, att avgiften högst må utgöra vid slakt, räknat för hel kropp, för häst och för sådant nötkreatur, som efter nedslaktningen väger minst 150 kilogram, femton kronor samt för nötkreatur med lägre vikt (kalv) och för svin åtta kronor ävensom vid utförsel av levande djur för häst och för sådant nötkreatur, som väger minst 300 kilogram, femton kronor samt för nötkreatur med lägre vikt (kalv) och för svin åtta kronor. Slaktdjursavgift skall icke utgå för levande djur, vilket landvägen annorledes än å järnväg utföres för gränsbefolkningens räkning eller som utfores under sådana förhållanden, att enligt 4 § första stycket förordningen den 6 juni 1952 (nr 365) angaende reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. utförseltilJstånd icke erfordras. Jordbruksnämnden äger från avgiftsskyldigheten medgiva undantag, där så med hänsyn till särskilda förhållanden finnes skäligt.

3 §.

1 mom. Uppbörd av slaktdjursavgift för kött och fläsk, som besiktigats vid offentligt slakthus eller kommunal köttbesiktningsbyrå, skall omhänderhavas av det samhälle, genom vars försorg köttbesiktningen ägt rum.

Kungl. Maj.ts pi’oposition nr 180 5

För erläggande av slaktdjursavgift för kött och fläsk, som besiktigats vid kontrollslakteri, ansvarar slakteriinrättningens innehavare.

2 mom. Utförsel ur riket av levande djur av det slag, för vilket slaktdjursavgift enligt meddelat förordnande skall utgå, må ej äga rum utan att för tullmyndigheten företes

antingen bevis, utfärdat av den myndighet Kungl. Maj :t därtill bemyndigar, att djuret icke är avsett för slakt, eller ock

bevis att slaktdjursavgift för djuret erlagts eller att befrielse från avgiften meddelats av jordbruksnämnden.

4 §.

Slaktdjursavgift skall erläggas i den ordning jordbruksnämnden bestämmer.

Slaktdjursavgift för kött och fläsk må, där den icke inbetalas i föreskriven ordning, på framställning av jordbruksnämnden omedelbart utmätas med det belopp, vartill nämnden efter verkställd undersökning fastställer densamma.

5 §•

Medel, vilka inflyta genom upptagande av slaktdjursavgift, skola enligt av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter amändas till täckande av kostnader i samband med jordbruksregleringen.

6 §•

Det åligger styrelse för offentligt slakthus, kommunal köttbesiktningsbyrå och innehavare av kontrollslakteri att, i den mån jordbruksnämnden så föreskriver och i enlighet med de närmare föreskrifter jordbruksnämnden meddelar,

dels till ledning vid fastställande av slaktdjursavgift lämna nämnden regelbundna deklarationer angående besiktningen av kött och fläsk,

dels i övrigt lämna regelbundna uppgifter angående besiktningsrörelsen och på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud i rörelsen förda anteckningar jämte därtill hörande handlingar.

7 §•

Jordbruksnämnden eller dess ombud äger att, för kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna i denna förordning och med stöd därav givna föreskrifter, hos företag som avses i 6 § verkställa undersökning av lokal, vari slakt bedrives, ävensom därtill hörande lagerlokaler.

8 §•

Vad som inhämtats av handling, som avgivits eller tillhandahållits på grund av stadgande i 6 §, eller vid kontroll av lokaler enligt 7 §, må ej yppas i vidare mån än ärendets beskaffenhet kräver; dock må deklaration, på sätt Kungl. Maj :t förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Maj :t uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

9 §■

Underlåter någon att lämna uppgifter enligt vad som stadgas i 6 §, eller vägrar någon att i enlighet med föreskrifterna i samma paragraf tillhandahålla jordbruksnämnden eller dess ombud där omförmäld handling, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes, där gärningen innebär fara i bevishänseende men ej enligt allmän lag är belagd med straff, den som uppsåtligen giver oriktigt eller ofullständigt innehåll åt i G § avsedda uppgifter. Sker så­

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

dan förseelse utan uppsåt men av grov oaktsamhet, vare straffet dagsböter.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration till ledning vid fastställande av allmän avgift lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

Om straff för vägran att lämna tillträde för undersökning enligt 7 § stadgas i allmänna strafflagen.

10 §.

Bryter någon mot den i 8 § stadgade tystnadsplikten, dömes, där han ej för brottet är underkastad ansvar enligt allmänna strafflagen, till dagsböter eller fängelse.

11 §•

Husbonde ansvarar för sådan i 9 § första eller andra stycket omförmäld förseelse, som förövas av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

12 §.

Brott, varom i 10 § sägs, må, där det icke skall straffas enligt allmänna strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

13 §.

Vägrar någon att lämna jordbruksnämnden eller dess ombud tillträde till lokal för verkställande av undersökning enligt 7 § eller att på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud anteckningar eller handling, som avses i 6 §, eller underlåter någon att i föreskriven ordning avlämna där avsedd deklaration eller uppgift, må jordbruksnämnden förelägga honom lämpligt vite.

Länsstyrelse äger utdöma vite enligt denna paragraf.

14 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.

Genom förordningen upphäves förordningen den 5 juni 1953 (nr 376) angående slaktdjursavgift.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 6 a § förordningen den 21 december 1951 (nr 830) om införsel och utförsel av margarinvaror samt om kontroll över tillverkningen av dessa varor

Härigenom förordnas, att 6 a § förordningen den 21 december 1951 om införsel och utförsel av margarinvaror samt om kontroll över tillverkningen av dessa varor1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 Senaste lydelse av 6 a §, se SFS 1952: 665.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 7

6 a §. Bestämmelserna i------- — margarinvara som a) å fartyg------------ utrikes orter; b) befordras under-------------icke erfordras; c) enligt föreskrifter,------------- inom riket; d) inedföres såsom------------- erforderlig myckenhet; e) till en myckenhet av högst två kilogram medföres av resande eller a

f) till en myckenhet av högst två kilogram införes eller utföres i egent­

g) till en myckenhet av högst två kilogram med post eller järnväg eller med fartyg eller luftfartyg i reguljär fraktfart inkommer till eller avsändes från riket såsom gåva direkt till enskild person. Ej heller-------------tillämnade användning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.

Förslag till

förordning angående reglering av införseln av fettravaror och fettvaror, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Införselreglering

1 §•

Kungl. Maj :t må förordna, att här nedan angiven vara icke får införas till riket utan tillstånd av statens jordbruksnämnd eller den, vilken jordbruksnämnden bemyndigar att meddela tillstånd till sådan införsel, nämligen a) jordnötter, kopra, sojabönor samt andra oljehaltiga fröer och frukter, dock ej linfrö; , , b) f ettämnen och fettsyror, dock ej ullfett, lanolin, degras och annat garverifett, icke härdad linolja, ricinolja samt kinesisk eller japansk trä- ^c) margarin, konstister, fetlemulsion, andra till födoämnen avsedda ersättningsmedel för smör, grädde, ister, talg eller hästflott, ävensom andra livsmedel under förutsättning att däri ingår en mera väsentlig tillsats av fett. Vid meddelande av dylikt tillstånd må uppställas sådana villkor för dess tillgodonjutande, som prövas vara erforderliga.

2 §•

Förordnande enligt 1 § utgör ej hinder för transitering eller annan befordran under tullverkets kontroll eller för uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager; dock må å provianteringsfrilager upp­

8 Kungl. Maj.ts proposition nr ISO

lagd vara icke utan medgivande av jordbruksnämnden för varje särskilt fall disponeras annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning i föreskriven ordning. Ej heller skall sådant förordnande ha avseende å a) vara som införes under sådana förhållanden att tullfrihet för densamma åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än de under e) och s) upptagna eller enligt 8 § samma förordning eller, i fråga om icke tullpliktig vara, skulle ha åtnjutits enligt något av dessa stadganden, om varan varit tullbelagd; eller b) vara som enligt föreskrifter, meddelade av generaltullstyrelsen, försändes landvägen antingen över riket från en till annan utrikes ort eller över utlandet från en till annan ort inom riket. Förordnande enligt 1 § skall, intill en myckenhet av sammanlagt två kilogram för varor av de slag som omfattas av dylikt förordnande, ej heller ha avseende å vara, som införes i egentlig gränstrafik eller å vara, som av resande medföres och framföres till tullklarering i ett sammanhang vid inresetillfället under förutsättning, att varan är avsedd för den resandes eller hans familjs personliga behov eller utgör gåva till närstående person tor dennes personliga bruk och således icke införes i omsäftningssyfte eller tor yrkesmässig förbrukning.

3 §• Till riket inkommen vara som på grund av bestämmelserna i denna förordning icke får införas må, därest varan ej enligt 15 § eller enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel skall vara förverkad samt hinder ej heller eljest möter mot utförsel av varan, under tullkontroll återutföras enligt de föreskrifter som i tullstadgan äro givna för gods anmält till returförtullnmg. Vad i första stycket stadgats gäller även om varan är fri från tull eller annan avgift vid införsel eller om anmälan till utförsel icke gjorts inom föreskriven tid.

Regleringsavgift och regleringsbidrag

4 §• För i 1 § under b) och c) avsedda varor, som införas till riket och förtullas, samt för fetter, oljor och fettsyror, vilka här i landet utvinnas ur varor av de slag, som angivits under a) i samma paragraf, skall, i den mån Kungl. Maj :t så förordnar, erläggas avgift (regleringsavgift). Avgiftens storlek bestämmes av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av jordbruksnämnden. Vid förändring av regleringsavgiftens storlek för vara, som avses i 1 § under b), skall i den omfattning Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer motsvarande efterreglering vidtagas även beträffande avgiften för inneliggande lager av avgiftsbela^d vara av samma slag hos den som inför, utvinner, driver handel med eller for industriell fabrikation förbrukar sådan vara.

5 §.

Har förordnande jämlikt 4 § meddelats beträffande viss vara, skola gällande bestämmelser i fråga om rätten att å transilupplag upplägga tullbelagd vara, som inkommit till riket, tillämpas på varan även om den är

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO 9

6 § .

Regleringsavgift skall icke utgå för vara, som i föreskriven ordning utlämnas från provianteringsfrilager för fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning.

Éj heller skall regleringsavgift utgå för vara som jämlikt 2 § må införas utan särskilt tillstånd. Beträffande vara som återinföres skall skyldighet att erlägga regleringsavgift föreligga allenast såvitt fråga är om återinförsel av vara, som antingen utförts innan förordnande om regleringsavgift för varan meddelats eller vid vars utförsel erhållits sådant regleringsbidrag, varom i 9 § förmäles.

Regleringsavgift skall uppbäras och redovisas av jordbruksnämnden i den ordning Kungl. Maj :t, eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer. För sådana i 1 § under b) och c) avsedda varor, som införas till riket, skall avgiftsskyldigheten åvila den, för vars räkning införseln sker. För varor, vilka utvinnas ur till riket införda fettråvaror av de slag som avses i 1 § under a), skall avgiftsskyldigheten åvila den som verkställer utvinningen.

För erläggande av regleringsavgift vid sådan efterreglering, som avses i 4 § tredje stycket, svarar innehavaren av varulagret.

8 §.

Inbetalas icke regleringsavgift i föreskriven ordning, må avgiften på framställning av jordbruksnämnden omedelbart utmätas med det belopp, vartill nämnden efter verkställd undersökning fastställer densamma.

9 §.

Återbäring av regleringsavgift må efter ansökan lämnas för svinn, som uppstår vid härdning och raffinering, och för fettsyror, som framkomma vid raffinering av vegetabiliska oljor samt val- och annan sjödjursolja.

För vara, som avses i 1 § b) och c) eller som utvunnits ur sådan vara som avses under 1 § a), åtnjutes, där varan kommit till användning för annat än matnyttigt ändamål eller enligt bevis av tullmyndighet utförts ur riket eller till svensk frihamn eller ingått såsom beståndsdel i annan sålunda utförd vara, efter ansökan visst bidrag (regleringsbidrag), motsvarande högst den regleringsavgift, som skulle ha utgått vid import av vara av samma slag.

Ansökan om regleringsbidrag skall skriftligen göras hos jordbruksnämnden sist tolv månader efter utgången av den månad, under vilken sådant förhållande uppstått som enligt andra stycket utgör förutsättning för åtnjutande av bidrag. Har ansökan inkommit senare, må bidrag ej utgå, med mindre Kungl. Maj:t det medgiver. I denna paragraf avsedd återbäring av regleringsavgift och utbetalning av regleringsbidrag skall i övrigt ske i den omfattning och på de villkor Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer.

10 §.

Därest särskilda skäl föreligga må Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj ds bemyndigande, jordbruksnämnden meddela befrielse, helt eller delvis, från skyldighet att erlägga regleringsavgift så ock medgiva återbäring, helt eller delvis, av sådan avgift jämväl i annat fall än i 9 § sägs.

10 Kungi. Maj.ts proposition nr 180

Skyldighet att använda fettämne ur svenskt oljeväxtfrö

11 §.

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd äger föreskriva, att envar, som yrkesmässigt tillverkar vara av sådant slag, som angivits i 1 § under c), skall vara skyldig att därvid till viss myckenhet använda ur inhemskt oljeväxtfrö framvunna fettämnen. Vid bestämmandet av dessa myckenheter skall beaktas, att fullgoda varor skola kunna framställas. Föreskrift skall innebära skyldighet för tillverkaren att i genomsnitt under varje tidsperiod använda sådan myckenhet av fettämnet eller fettämnena att den motsvarar viss angiven procent av den sammanlagda mängden fettämnen, som använts för tillverkningen under perioden.

Antecknings- och redovisningsskyldighet

12 §.

Envar som bedriver verksamhet, varmed följer skyldighet att erlägga här avsedd regleringsavgift, eller sådan skyldighet att använda fettämne ur svenskt oljeväxtfrö, som avses i 11 §, är skyldig att i enlighet med de närmare föreskrifter jordbruksnämnden meddelar, föra sådana anteckningar angående rörelsen, som erfordras för kontroll över att bestämmelserna i denna förordning eller med stöd av densamma givna föreskrifter iakttagas. o Det åligger därjämte näringsidkare, som avses i första stycket, dels att på anfordran tillhandahålla jordbruksnämnden eller dess ombud nämnda anteckningar och förda handelsböcker med därtill hörande handlingar ävensom de övriga uppgifter angående rörelsen som erfordras för kontrollen, dels att i den utsträckning jordbruksnämnden bestämmer och i enlighet med de närmare anvisningar nämnden meddelar till nämnden eller dess ombud lämna regelbundna uppgifter angående rörelsen. Näringsidkare, som avses i första stycket, är vidare skyldig att lämna ombud för jordbruksnämnden tillträde till fabrik, lagerlokal eller annan av näringsidkaren disponerad lägenhet för kontroll av varulager. Nämnden eller dess ombud äger jämväl, utan att ersättning härför utgår till näringsidkaren, taga prov ur dylikt varulager.

13 §. Den som idkar handel med vara, som omfattas av förordnande enligt 1 §, eller med produkt, vari dylik vara ingår, är, ändå att bestämmelserna i 12 § icke äro tillämpliga på honom, skyldig att på anfordran lämna jordbruksnämnden eller dess ombud sådana upplysningar om sin rörelse, som nämnden finner erforderliga för kontroll över efterlevnaden av denna förordning och med stöd av densamma givna föreskrifter, ävensom att, där jordbruksnämnden finner det påkallat för kontrollens utövande, tillhandahålla nämnden eller dess ombud sina handelsböcker med tillhörande handlingar. 14 §. Upplysning, som inhämtas med stöd av 12 eller 13 §§, må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med upplysningens inhämtande avsedda ändamålet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 11

Ansvarsbestämmelser m. m.

15 §. Den som utan behörig tullangivning eller medelst vilseledande åtgärder till riket inför eller söker införa vara, som enligt denna förordning icke får införas, straffes med dagsböter. Vara som någon i strid mot denna förordning olovligen infört eller sökt införa skall förklaras förverkad jämte emballage eller kärl vari den förvaras. Kan egendom som sålunda skolat förklaras förverkad, ej tillrättaskaffas, gälde den brottslige dess värde. Framgår av omständigheterna att brottet skett av förbiseende, må av domstolens prövning bero, huruvida förverkandepåföljd skall inträda. I fråga om åtal för förseelse, som avses i första stycket, och talan om förverkande av gods eller värde på grund av föreskrifterna i andra stycket ävensom beslag av gods, som kan antagas vara förverkat, och förfarandet med beslagtaget gods skall vad i allmänhet är stadgat om olovlig införsel av tullpliktig vara äga motsvarande tillämpning. 16 §. Den som bryter mot villkor för tillgodonjutande av tillstånd enligt 1 § eller i strid mot stadgandet i 2 § första stycket disponerar å provianteringsfrilager upplagd vara annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning i föreskriven ordning straffes med dagsböter.

17 §. Underlåter någon att fullgöra med stöd av 11 § stadgad skyldighet att använda ur svenskt oljeväxtfrö framvunnet fettämne, straffes med dagsböter. 18 §• Den som ej fullgör vad enligt 12 § första eller andra stycket eller 13 § åligger honom straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex manader. Till samma straff dömes, där gärningen innebär fara i bevishänseende men ej enligt allmän lag är belagd med straff, den som uppsåtligen giver oriktigt eller ofullständigt innehåll åt anteckningar eller uppgifter som avses i nämnda stadganden. Sker sådan förseelse utan uppsåt men av grov oaktsamhet, vare straffet dagsböter. Om straff för vägran att lämna tillträde för kontroll enligt 12 § tredje stycket samt för brott mot den i 14 § stadgade tystnadsplikten stadgas i strafflagen. 19 §. Husbonde ansvarar för sådan i 17 § eller 18 § första eller andra stycket omförmäld förseelse, som förövas av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

20 §.

Vägrar någon att lämna jordbruksnämnden eller dess ombud tillträde till lokal för kontroll eller provtagning som avses i 12 § tredje stycket eller att på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud handelsbok eller annan handling, som avses i 12 eller 13 §, eller att i föreskriven ordning avlämna uppgift, som där avses, må nämnden förelägga honom lämpligt vite. Länsstyrelse äger utdöma sådant vite.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

21 §.

Skall i denna föi ordning avsedd vara enligt lullstadgan eller lagen om straff för olovlig varuinförsel eller på grund av stadgande i denna förordning säljas å auktion genom tullverkets försorg, må försäljningen ske endast till någon, som erhållit tillstånd varom i 1 § sägs, eller ock under förbehåll att varan återutföres.

Kan försäljning i enlighet med vad sålunda stadgats ej komma till stånd, skall med varan förfaras på sätt Kungl. Maj :t efter anmälan av generaltullstyrelsen förordnar.

22 §.

Försäljningssumma för förverkat gods samt belopp som utgivits i stället för sådant gods tillfalla kronan.

23 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas av Kungl. Maj :t, eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955. Genom förordningen upphäves förordningen den 5 juni 1953 (nr 395) angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. in.

Förekommer i författning eller i beslut, som meddelats av Kungl. Maj:t eller jordbruksnämnden, hänvisning till stadgande som ersatts genom bestämmelse i den nya förordningen skall denna i stället gälla.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 13

Utdrag av protokollet över jordbrnksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

31 mars 1955.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell, Lange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område samt anför därvid.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1955/56 beräkna dels (p. 112) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 200 000 000 kronor, dels (p. 114) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet ett förslagsanslag av 32 500 000 kronor, dels ock (p. 91) till Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m. ett reservationsanslag av 600 000 kronor.

I skrivelse den 19 mars 1955, som inkommit till jordbruksdepartementet den 22 mars samma år, har statens jordbruksnämnd framlagt förslag angående prissättningen på jordbrukets produkter och vissa jordbruksförnödenheter för regleringsåret 1955/56. Förslaget grundas på en den 16 mars 1955 mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation träffad överenskommelse i ämnet. Vid nämndens skrivelse har fogats, bland annat, promemorior dels med översikt över hittills vidtagna regleringsåtgärder på jordbrukets område, dels angående produktionsutvecklingen på jordbrukets område, dels med redogörelse för priser på jordbruksprodukter samt på vissa förnödenheter för jordbrukets behov, dels angående jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter år 1953, dels med beräkningar rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåren 1950/51— 1954/55 jämte en förkalkyl för produktionsåret 1955/56, dels ock angående fettvaruregleringens ekonomiska resultat samt till promemoriorna hörande tabellbilaga. Promemoriorna torde såsom bilaga 1—6 få fogas till detta protokoll. Vidare har vid nämndens skrivelse fogats en särskild skrivelse från Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, dagtecknad den 10 mars 1955. Skrivelsen torde såsom bilaga 7 få bifogas detta protokoll.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Över vissa delar av jordbruksnämndens framställning har statens priskontrollnämnd avgivit yttrande.

I anledning av jordbruksnämndens framställning bär Kungl. Maj :t den 25 mars 1955 meddelat beslut i prisfrågan.

Jag torde nu få underställa riksdagen frågan om den närmare utformningen av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område för regleringsåret 1955/56 och därmed sammanhängande spörsmål.

I detta sammanhang får jag dessutom anmäla en den 26 mars 1954 dagtecknad framställning av lantbruksstyrelsen angående fraktbidrag för fodersändningar till norra Sverige. Över framställningen har yttranden avgivits av jordbruksnämnden den 11 maj 1954, Riksförbundet Landsbygdens folk den 15 maj 1954 och Sveriges lantbruksförbund den 22 maj 1954.

Jag torde vidare få anmäla en den 13 augusti 1954 dagtecknad skrift av Föreningen Sveriges spisbrödsfabrikanter och Svenska bygdekvarnars riksförbund i fråga om prisfallsersättning för brödsäd åt vissa kvarnar och spisbrödsfabriker med kvarn. Häröver har yttranden avgivits av jordbruksnämnden den 5 oktober och den 30 november 1954 samt av statskontoret den 19 februari 1955. Föreningen och förbundet har vidare inkommit med ytterligare skrifter i ärendet, dagtecknade den 28 oktober och den 27 december 1954.

Likaså torde jag här få anmäla en skrivelse från lantbruksstyrelsen den 23 augusti 1954 angående statsbidrag till Svensk matpotatiskontrolls verksamhet under budgetåret 1955/56 samt en den 17 november 1954 till jordbruksdepartementet inkommen skrivelse från Kooperativa förbundet margarinfabriken aktiebolag m. fl. angående regleringsavgift på allt importerat margarin. Över sistnämnda ansökning har jordbruksnämnden yttrat sig i sin förut berörda skrivelse den 19 mars 1955.

Vidare torde jag här få till behandling upptaga en framställning den 1 mars 1955 av jordbruksnämnden med förslag i fråga om förbud för nämnden att ikläda sig kostnad för viss försäkring m. m. Över framställningen har yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket och statens sakrevision.

Prissättningen på jordbrukets produkter för regleringsåret 1954/55

I sin skrivelse den 19 mars 1955 har jordbruksnämnden till en början redogjort för det system för prissättningen på jordbrukets produkter och förnödenheter, som tillämpas under innevarande regleringsår. Därvid har nämnden i huvudsak anfört följande.

I början av år 1954 hade kalkylsakkunniga på sedvanligt sätt upprättat en förkalkyl över jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret 1954/55. Beräkningarna, som granskades och godkändes av jordbruksnämndens råd den 11 och 26 februari 1954, visade ett kalkylmässigt överskott av 20,5 miljoner kronor. På kostnadssidan i kalkylen hade då inräk­

Kuncjl. Maj. ts proposition nr ISO 15

nats effekten (motsvarande 120 miljoner kronor på inkomstsidan) av den lönehöjning, som lantarbetarna erhållit genom det i januari 1954 träffade kollektivavtalet för denna arbetarkategori. Härvid hade enligt tidigare tilllämpad princip jordbrukets egen arbetskraft tillgodoförts samma lön, som enligt kollektivavtalet tillkommer den lejda arbetskraften. Vidare hade i kalkylen räknats med en nedgång av arbetsvolymen till följd av rationalisering med 3 procent, motsvarande en arbetskostnadsminskning av cirka 70 miljoner kronor, räknat på inkomstsidan.

Efter förhandlingar mellan nämnden, å ena, samt en av Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk utsedd förhandlingsdelegation, å andra sidan, träffades den 26 februari 1954, en prisöverenskommelse, som av nämnden sammanfattats på följande sätt.

Till grund för överenskommelsen skulle läggas den av jordbruksnämndens råd godkända normkalkylen för produktionsåret 1954/55. Nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation var från början ense om att det beräknade överskottet på 20,5 miljoner kronor skulle utjämnas medelst prissänkningar. Överenskommelse träffades därutöver om prissänkningar med ytterligare 37 miljoner kronor. Vägledande för jordbruket vid dessa prissänkningar var hänsynen till de allmänna stabiliseringssträvandena, rådande marknadsmässiga förhållanden och en strävan att medelst ökad inhemsk konsumtion nedbringa exportkvantiteterna. Sammanlagt skulle sålunda företagas prissänkningar, i förhållande till de i kalkylen upptagna priserna motsvarande ett kalkylbelopp av 57,5 miljoner kronor.

Det kan i sammanhanget nämnas, att det åsyftade önskemålet att öka den inhemska konsumtionen har förverkligats. Sålunda har den totala konsumtionsvolymen (räknad i konstanta priser) för kaloriberäknade varuslag (d. v. s. i huvudsak de varor, som produceras av det svenska jordbruket) ökat med 4 procent år 1954 jämfört med år 1953, från att under de närmast föregående åren ha legat på en praktiskt taget oförändrad nivå. Konsumtionsökningen synes emellertid icke vara enbart en följd av prissänkningarna utan också av den omständigheten, att realinkomstutvecklingen under 1954 var betydligt gynnsammare än under åren närmast dessförinnan.

I kalkylen för 1954/55 hade de sakkunniga redan räknat med vissa prissänkningar (minus vissa prishöjningar) jämfört med 1953/54 till ett belopp av 69,7 miljoner kronor. Tillsammans med de tidigare nämnda prissänkningarna — 57,5 miljoner kronor — blev det totala prissänkningsbeloppet cirka 127 miljoner kronor.

Producentpriserna på vete och råg hade i kalkylen beräknats enligt tidigare tillämpade principer, varvid förutsatts, att förmalningsavgiften under regleringsåret skulle utgå med 5 kronor per deciton. På grund av att den statliga avsättningsgarantien för brödsäd skulle upphöra från och med den 1 september 1954, fann nämnden och förhandlingsdelegationen anledning alt sänka det i kalkylen upptagna inkomstbeloppet för brödsäd med 6,5 miljoner kronor. Med hänsyn till den överenskommelse, som på sommaren 1953 träffats i fråga om priserna på 1954 års brödsädsgröda, kunde de i kalkylen angivna priserna på vete och råg i övrigt icke ändras. Nämnden och förhandlingsdelegationen var ense om att en sänkning av dessa priser, vid i övrigt oförändrade marknadsförhållanden, var påkallad såvitt angick 1955 års skörd. Förhandlingar lvärom skulle upptagas under sommaren 1954.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

För att prissänkningarna i görligaste man icke skulle drabba det mindre jordbruket, överenskoms att från och med den 1 september 1954 en omläggning av de nuvarande leveranstilläggen för mjölk skulle ske, varigenom mjölkpriset till mindre leverantörer skulle höjas samt tillägget bortfalla vid leveranser över 30 000 kilogram per år. De statliga mjölkpristilläggen skulle i övrigt vara oförändrade under regleringsåret.

Det nyss angivna prissänkningsbeloppet på cirka 127 miljoner kronor utjämnades genom följande åtgärder, vilka skulle träda i kraft den 1 september 1954. (Den beräknade inkomstminskningen i miljoner kronor anges inom parentes.)

Priserna för höst- och vårvete skulle minska med 5 kronor per deciton och för råg med 8 kronor 50 öre per deciton (64,6 miljoner kronor). Det i kalkylen upptagna priset på fabrikspotatis skulle sänkas med 3 öre per hektoliter och stärkelseprocent (1,5 miljoner kronor), vilket belopp skulle avsättas till en clearingkassa, ur vilken eventuella förluster vid avsättning av överskott av industripotatis skulle bestridas. Priset på sockerbetor sänktes med 15 öre per decition för betor med en sockerhalt av 16 procent (3 miljoner kronor). Tidigare utgående stimulanstillägg, 30 öre per deciton, slopades samtidigt som kompensation medgavs med 15 öre per deciton för kostnadsökning i anledning av nytt ackordsavtal för betor. Priserna på oljeväxtfröer sänktes med belopp, varierande mellan 8 och 15 öre per kilogram (15,3 miljoner kronor).

Inkomsterna för mejerimjölk skulle nedgå med 0,19 öre per kilogram (17,4 miljoner kronor). Det bör emellertid nämnas, att i verkligheten en större prissänkning förutsattes skola ske, enär den utbetalning av inom Svenska mejeriernas riksförening reserverade medel, som ägde rum produktionsåret 1953/54, icke beräknades kunna fortsätta under 1954/55. Detta ansågs medföra en sänkning av avräkningspriset på mjölk med 0,8 öre per kilogram, varför den totala genomsnittliga sänkningen av producentpriset för mjölk kunde beräknas till cirka 1 öre per kilogram. För att i någon mån kompensera det mindre jordbruket för detta beräknade inkomstbortfall befanns det lämpligt att stödja detsamma genom en omläggning av systemet med leveranstillägg. Det har nu visat sig att den förutsatta starkare nedgången av avräkningspriset icke har ägt rum. Medelavräkningspriset, exklusive efterlikvid och producentprisbidrag, låg i september och oktober förra året 0,4 respektive 0,2 öre lägre än ett år tidigare. I jordbrukskalkylen har för 1954/55 upptagits ett genomsnittspris, som ligger 0,17 öre per kilogram lägre än medelpriset för 1953/54. Vidare förutsattes i uppgörelsen, att priserna på kött och fläsk skulle sänkas med i genomsnitt 13 öre per kilogram (44,7 miljoner kronor). Denna prissänkning har emellertid av olika skäl icke ägt rum.

Mot dessa prissänkningar om sammanlagt 146,5 miljoner kronor avgick i kalkylen inräknade prishöjningar på fodersäd, matpotatis m. m. om tillhopa 19,3 miljoner kronor. Det totala prissänkningsbeloppet blev sålunda omkring 127 miljoner kronor. En viss del av det angivna prissänkningsbeloppet berodde på kalkylerat prisfall på överskottskvantiteter för export samt minskade statliga bidrag. De belopp, som beräknades motsvara sänkning av de inhemska försäljningspriserna, uppgick till 85 miljoner kronor.

Effekten av den lönehöjning, som lantarbetarna erhållit genom det i januari 1954 träffade kollektivavtalet för denna arbetarkategori, motsvarade på jordbrukskalkylens inkomstsida ett belopp av 120 miljoner kronor. Jordbruket fick härav behålla 83 miljoner kronor, medan resten eller 37 miljoner kronor tillfördes konsumenterna genom prissänkningar. Det nya kollektivavtalet medförde för lantarbetarna en lönehöjning av drygt 5 pro­

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 17

cent. Inkomstförbättringen för jordbrukarna själva och deras i jordbruksarbetet deltagande familjemedlemmar beräknades till i genomsnitt cirka 3 procent.

Konsumenterna tillfördes sålunda i form av prissänkningar nyssnämnda 37 miljoner kronor samt överskottet i kalkylen (20,5 miljoner kronor, reducerat till 16,5 miljoner kronor med hänsyn till att det belopp, som motsvarade producentprissänkningen på fabrikspotatis, skulle fonderas och att avvecklingen av lagringsstödet till kött och fläsk icke medförde prissänkning utan minskade statliga utgifter). Härtill kom en redan vid uppgörandet av kalkylen beaktad, under sommaren 1953 beslutad prissänkning på brödsäd, motsvarande 31,5 miljoner kronor. Det sammanlagda beloppet för sänkning av de inhemska försäljningspriserna blev sålunda 85 miljoner kronor eller ungefär samma belopp, som tidigare angavs som inkomstökning för jordbruket i dess helhet. Konsumenterna kunde sålunda sägas ha tillförts ett lika stort belopp i form av prissänkningar, som jordbruket tillförts i form av inkomstökning.

Överenskommelsen skulle gälla hela regleringsåret 1954/55 och förutsatte att den s. k. 4-procentregeln skulle äga tillämpning. Omräkning av kalkylen skulle på grund härav ske under augusti 1954 på grundval av skörderapporterna per den 15 juli, dock endast såvitt sådan omräkning begärdes av nämnden eller jordbrukets förhandlingsdelegation. Dylik omräkning har icke påfordrats.

Därest på grund av nya kollektivavtal lönehöjningar, berörande den del av regleringsåret, som belöpte efter den 1 januari 1955, skulle inträffa för lantarbetare eller andra arbetargrupper och jordbrukets kostnader därigenom skulle ökas, förbehöll sig jordbrukets förhandlingsdelegation att, oavsett 4-procentregeln, upptaga förhandlingar med nämnden om kompensation härför genom prishöjningar på jordbrukets produkter. Detsamma skulle gälla om kostnaderna ökades på grund av införandet av allmän sjukförsäkring samt nya beskattningsregler för motorfordon och drivmedel. Denna klausul har åberopats vid årets prisförhandlingar för 1955/56.

Till överenskommelsen fogades protokollsanteckningar av följande innehåll.

Jordbrukets förhandlingsdelegation förklarade sig beredd att, i samband med ett slopande av normalpriserna på kött och fläsk, på allt sätt medverka till att slakteriföreningarnas prissättning på hela, halva och fjärdedels kroppar av nötkreatur, häst och svin skulle ansluta sig till slakteriförbundets prissättning i Stockholm och Göteborg, varvid som utgångspunkt skulle tagas de då gällande prisskillnaderna mellan Stockholm och Göteborg å ena sidan samt övriga prisområden å andra sidan. Skulle fråga uppkomma om ändring av nuvarande regler för fastställande av regleringsavgiften på fettråvaror, överenskoms att förhandlingar härom först skulle upptagas med förhandlingsdelegationen.

Dessutom avgav herrar Bonow och Meidner i anslutning till överskommelsen ett särskilt uttalande om producentbidragen och leveranstilläggen.

I kommentarerna till överenskommelsen anförde nämnden vidare, att den i anslutning till den offentliga diskussion, som förekommit i samband med överläggningarna om jordbrukspriserna, ville framhålla, att den omständigheten att man i totalkalkylen tillgodoräknade den egna arbetskraften sanuna lön, som tillkom den lejda, icke innebar, att de genom en höjning av lantarbetarlönen ökade kalkylmässiga kostnaderna automatiskt skulle kompenseras vid prissättningen. I vilken utsträckning kostnadsökningen skulle täckas respektive inkomstökningen utjämnas, hade principiellt alltid varit en förhandlingsfråga. Alt kalkylmässiga kostnadsökningar, förorsa-

2 Bihang till riksdagens protokoll 1055. 1 samt. Nr ISO

18 Kungl. Maj. ts proposition nr 180

kade av höjd lönesättning, vid ett flertal tillfällen täckts sammanhängde med utgångspunkten för vår jordbrukspolitik — nämligen den eftersträvade inkomstutjämningen mellan jordbruksbefolkningen och jämförliga befolkningsgrupper. Så länge man ansett, att en rätt betydande inkomstklyfta förelegat, hade en prissättning, som lett till ett oförändrat relativt inkomstläge eller till en minskning av klyftan, ansetts böra accepteras.

överenskommelsen godkändes av nämndens råd den 26 februari 1954.

Kungl. Maj :t meddelade därefter den 12 mars 1954 beslut rörande prissättningen på jordbrukets produkter under 1954/55 och godtog därvid förenämnda prisöverenskommelse. Kungl. Maj:ts beslut i prissättningsfrågan underställdes därefter riksdagens prövning (prop. 1954: 180). Riksdagen beslutade sedermera i huvudsaklig överensstämmelse med propositionen (JoU 32; rskr. 302).

Jordbruksnämnden upplyser vidare i sin skrivelse, att nämnden, sedan skörderesultaten baserade på 15 juli-rapporterna blivit tillgängliga, anmodade de kalkylsakkunniga att avge yttrande angående skördeutfallets inverkan på kalkylen, samt anför härom.

Med anledning av uppdraget utförde de sakkunniga en granskning av viktigare poster i kalkylen. I skrivelse till nämnden den 13 augusti 1954 meddelade de sakkunniga, att den på våren för 1954/55 framräknade inkomstsumman sannolikt icke komme att uppnås. Såvitt de sakkunniga kunde bedöma, skulle emellertid underskottet, om skörderapporterna per den 15 juli lades till grund för skördeberäkningen och hänsyn alltså ej togs till utvecklingen därefter, hålla sig innanför den marginal, som bestämmes av 4-procentregeln.

Jordbrukets förhandlingsdelegation meddelade den 23 augusti 1954, att den icke fann anledning påkalla fullständig omräkning av kalkylen. Nämnden beslöt likaledes, att en omräkning av jordbrukskalkylen icke skulle företagas, och hemställde den 24 augusti 1954, att Kungl. Maj :t måtte lämna detta beslut utan erinran.

Jordbruksnämnden erinrar härefter om att Kungl. Maj:t den 27 augusti 1954 fattade beslut i enlighet med nämndens hemställan.

Förkalkylen rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret 1955/56

För att erhålla ett underlag för behandlingen av frågan om prissättningen på jordbrukets produkter under 1955/56 har kalkylsakkunniga på uppdrag av jordbruksnämnden utarbetat en förkalkyl över jordbrukets inkomster och kostnader under nämnda produktionsår. Denna kalkyl har granskats och godkänts av jordbruksnämndens råd vid sammanträde den 11 februari 1955. Nämnden har i sin skrivelse den 19 mars 1955 lämnat en redogörelse för innebörden och resultatet av ifrågavarande kalkyl (bilaga 5).

I redogörelsen anför nämnden till en början, att nu liksom i fjolårets vårkalkyl regleringsåret 1950/51 använts som basår. Kalkylen för 1955/ 56 ansluter sig i övrigt i metodiskt hänseende till de under en följd av år

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 19

utförda inkomst- och kostnadsberäkningar, vilka legat till grund för prissättningen på jordbruksprodukter. Den har karaktären av en normkalkyl såtillvida, att den avser att belysa inkomst- och kostnadsläget under det kommande produktionsåret under förutsättning av normala väderleksförhållanden, oförändrade löner och räntesatser samt oförändrade priser på produkter och förnödenheter utom i de fall, där vid kalkylens upprättande förändringar i priser med hänsyn till marknadsläget kunnat förutses med viss grad av säkerhet.

Nämnden framhåller vidare, att det, innan en redogörelse för de olika kostnadsposterna i den nu upprättade kalkylen lämnas, torde vara befogat att göra några kommentarer till vissa resultat, som framkommit vid den i samband med upprättandet av prognosen för 1955/56 utförda omräkningen av kalkylen för 1954/55. Härom anför nämnden i huvudsak följande.

Som framgår av vad i det följande sägs om kostnadsberäkningarna har kalkylsakkunniga framlagt fem olika procentuella alternativ för den årliga minskningen i jordbrukets arbetsvolym sedan basåret 1950/51. Beroende på det procenttal, som antages för den årliga nedgången, har de sakkunniga redovisat olika belopp för underskottet. Räknar man som i vårkalkylen 1954 med 3 procent årlig minskning av arbetsvolymen blir underskottet för 1954/55 cirka 336 miljoner kronor. Antages däremot minskningen uppgå till 5 procent, sjunker underskottet till cirka 148 miljoner kronor. De i kalkylen upptagna underskotten har därvid reducerats med 22 miljoner kronor (räntekostnadsposten) samt med ytterligare 37 miljoner kronor (av jordbruket avstått belopp våren 1954).

Underskottet beror bland annat på att inkomsterna blivit drygt 130 miljoner kronor lägre än vad som beräknades i vår kalkylen, medan kostnaderna — exklusive arbetskostnaderna — ökat med drygt 180 miljoner kronor. Inkomstminskningen beror dels på den av skördeskadorna orsakade kvantitets- och kvalitetsnedsättningen för såväl brödspannmål som övrig spannmål, dels på att den totala mjölkproduktionen blev 6 procent lägre än beräknat, dels ock på en nedgång i inkomsterna från slaktdjur. Inkomsterna av oljeväxter och potatis ökade dock något jämfört med vad de sakkunniga räknat med i förkalkylen. Kostnadsökningen beror i första hand på den av skördeskadorna orsakade ökade förbrukningen av köpfodermedel — drygt 100 miljoner kronor — samt på ökade kapitalkostnader med 57 miljoner kronor.

Nämnden övergår därefter till att redogöra för beräkningarna av jordbrukets inkomster. Inledningsvis framhåller nämnden därvid, att särskild uppmärksamhet denna gång ägnats vissa poster på inkomstsidan. Sålunda har bland annat omläggningen i prissättningssystemet för brödsäd hösten 1954 beaktats. 1 stället för att använda de tidigare av staten fastställda garantipriserna bar de sakkunniga nu utgått från de preliminära inlösenpriserna per den 1 april 1956, reducerade med belopp, som svarar mot en normal successiv prisstegring under regleringsåret 1955/56. Med ledning av socialstyrelsens levnadskostnadsundersökning 1952 har dessutom den beräknade förbrukningen av inhemsk matpotatis varit föremål för en revidering. De i tidigare kalkyler använda uppgifterna över medelkoantalet har vidare nedjusterats med ledning av 1951 års jordbruksräkning.

-0 Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Vad härefter angår beräkningarna av skörden anför nämnden i huvudsak följande.

Till grund för inkomstkalkylen har som vanligt lagts en beräkning av skörden, verkställd med utgångspunkt från vissa antaganden om arealerna av olika grödor samt hektaravkastningen. De för 1955 angivna arealerna har därvid i fråga om höstvete, höstråg, höstraps och höstrybs beräknats med ledning av arealinventeringen i oktober 1954, varvid från de enligt denna inventering besådda arealerna gjorts avdrag för »normal utvintring». De för 1955 (höstsådden 1954) gjorda avdragen för normal utvintring utgör liksom i normkalkylen våren 1954 för vete 8 procent, för råg 4 procent samt för höstraps och höstrybs 15 procent av de höstsådda arealerna.

I tabell 1 i kalkylpromemorian (bilaga 5) finnes angivna de arealer av olika växtslag, med vilka räknas i kalkylen för 1955/56. Såsom jämförelse har medtagits de skördade arealerna för vissa tidigare år. Härvid har de tidigare redovisade arealerna omräknats med ledning av 1951 års allmänna jordbruksräkning.

I förhållande till närmast föregående år räknar de sakkunniga med en minskning av brödsädsarealen med cirka 70 000 hektar. Nedgången av brödsädsarealen från 1954 beror på den minskning i odlingen av höstvete och höstråg, som kunde konstateras vid arealinventeringen i oktober 1954. Denna nedgång torde till en del ha varit en följd av ogynnsamma väderleksförhållanden, varför de sakkunniga har räknat med att vissa arealer, som under normala väderleksförhållanden skulle ha besåtts med höstvete, nu i stället kommer att användas för vårveteodling. De sakkunniga har därför räknat med en ökning av vårvetearealen. I fråga om fodersäd har de sakkunniga bland annat med hänsyn till den senaste prisutvecklingen utgått från en arealökning av cirka 49 000 hektar. Den beräknade ökningen fördelar sig med 27 400 hektar på korn, 11 800 hektar på havre och 10 100 hektar på blandsäd.

I fråga om potatis har de sakkunniga kalkylerat med en i stort sett oförändrad areal. För sockerbetor har räknats med en arealminskning från 59 500 hektar till 55 000 hektar eller ungefär lika stor areal, som odlades under åren närmast före 1953. Arealen foderrotfrukter har beräknats fortsätta att minska något.

Arealerna för foderväxter har beräknats öka med cirka 12 000 hektar. Oljeväxtarealen har upptagits oförändrad. Den ökning i de besådda arealerna av höstraps och höstrybs, som kunde konstateras vid arealinventeringen i oktober 1954, har efter reducering för normal utvintring (15 procent) icke medfört någon ökning i den beräknade skördade arealen för 1955. För de vårsådda oljeväxterna har de sakkunniga utgått från en oförändrad totalareal. Arealen för träda och obrukad åkerjord har beräknats öka något. Den totala åkerarealen har tills vidare upptagits oförändrad, d. v. s. den enligt 1951 års allmänna jordbruksräkning redovisade arealen. De sakkunniga har emellertid beslutat hemställa hos statistiska centralbyrån att i den officiella jordbruksstatistiken i fortsättningen i möjligaste män taga hänsyn till den sannolika årliga minskningen i åkerarealen efter 1951.

Uppskattningen av det kommande årets hektarskördar har verkställts på i huvudsak samma sätt som i fjol. De vid uppgörandet av prognoserna använda hektarskördeuppgifterna har sammanställts i tabell 2 i kalkylpromemorian (bilaga 5). Den tillämpade prognosmetoden innebär i korthet, alt de observerade hektarskördarna med tillhjälp av de s. k. allmänna skördeomdömena omräknas till normerade hektarskördar. De sakkunniga har ansett sig böra räkna med samma normskördar för 1955, som i fiol antoss för 1954.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 21

Efter denna översikt av areal- och skördeförhållandena behandlar nämnden inkomstberäkningarna för olika vegetabiliska produkter och anför därvid till en början, att produktionen 1955/56 av vegetabiliska slutprodukter har beräknats på grundval av de i tabellerna 1 och 2 i kalkylpromemorian anförda uppgifterna rörande arealer och antagna normskördar per hektar. Den erhållna totalskörden av brödsäd har på vanligt sätt reducerats för lagringsförluster, avrens och utfodring samt utsäde. Med hänsyn till bland annat prissänkningen på brödsäd har de sakkunniga för 1955/56 höjt avrensoch utfodringsprocenten för råg från 8 till 10. Beträffande de olika vegetabilieposterna har nämnden i övrigt anfört i huvudsak följande.

Vid beräkningen av priserna på brödsäd för prognosår har man tidigare kunnat utgå från priserna för normalkvalitet, justerade för beslutade prisändringar. En liknande beräkning för 1955/56 måste, på grund av omläggningen i prissättningssystemet för brödsäd hösten 1954, baseras på noteringarna för normalkvalitet, medan man tidigare använde de av staten fastställda garantipriserna. Den större rörlighet i priserna, som blivit en följd av att systemet med garantipriser avvecklats, torde bland annat leda till att den ändring från år till år, vilken i verkligheten sker i fråga om det genomsnittspris, jordbrukarna erhåller, icke kommer att sammanfalla med förändringen i inlösenpriset. Man torde bland annat kunna utgå ifrån att genomsnittspriset kommer att ligga på en högre nivå i förhållande till inlösenpriset än normalt, då skörden av brödsäd är liten men av god kvalitet. Blir däremot skörden stor och av sämre kvalitet, torde genomsnittspriset tendera att understiga normal nivå. Med hänsyn till det nu sagda har de sakkunniga beslutat använda en annan metod för prisberäkningarna än tidigare. De har därvid utgått från de preliminära inlösenpriserna per den 1 april 1956, reducerade med belopp, som svarar mot en normal successiv prisstegring under regleringsåret 1955/56. Priserna har antagits komma att stiga med 25 öre per deciton fram till den 1 april 1956, då de skall utgöra 40 kronor per deciton för vete och 35 kronor per deciton för råg. Detta innebär, att man räknat med en något svagare prisstegring per månad än under 1953/54 (sista året med fasta garantipriser). Den svagare prisstegringen motiveras av att räntekostnaderna bör bli lägre under 1955/56 än tidigare till följd av de prissänkningar, som skett för vete och råg.

Sedan de beräknade månadsmedelpriserna, som vägts med ledning av leveransernas fördelning 1953/54, justerats för den genomsnittliga kvalitetsavvikelse, som normalt förekommer, erhålles sålunda för 1955/56 följande avrundade priser att upptagas i kalkylen nämligen för höstvete 38 kronor 60 öre, för vårvete 40 kronor 25 öre och för råg 33 kronor 45 öre per decifon. Dessa priser inkluderar icke förmalningsavgiften, vilken förutsättes skola utgå med oförändrat 5 kronor per deciton. För att uppehålla de beräknade genomsnittspriserna till odlare 1955/56 förutsättes vidare förmalningsavgiftsmedel skola tagas i anspråk.

För korn och havre har de sakkunniga för prognosåret räknat med eu viss sänkning av priserna, nämligen för korn 2 kronor 75 öre till 34 kronor per deciton och för havre 4 kronor till 30 kronor per deciton, allt i förhållande till de beräknade genomsnittspriserna för 1954/55. Genomsnittspriset på kokärter har beräknats bli oförändrat 1955/56.

Jordbrukets sammanlagda inkomster för brödsäd beräknas för 1955/56 komma att sjunka till 366,5 miljoner kronor mot 430,2 miljoner kronor innevarande år. Minskningen beror dels på att priserna, som nämnts, beräk­

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

nas bli lägre under 1955/56 än under innevarande år, dels på en kvantitetsminskning. I fråga om övrig spannmål (inklusive kokärter) har kalkylsakkunniga trots lägre priser till följd av ökad kvantitet räknat med en inkomstökning från 44,1 miljoner kronor 1954/55 till 69,7 miljoner kronor 1955/56.

I samband med upprättandet av den föreliggande kalkylen har den beräknade förbrukningen av inhemsk matpotatis varit föremål för en revidering. Sålunda har de sakkunniga med ledning av resultaten från socialstyrelsens levnadskostnadsundersökning 1952 (1953) nu uppskattat förbrukningen av inhemsk matpotatis till 750 miljoner kilogram per år. Denna kvantitet har upptagits för perioden 1950/51—1953/54. För 1954/55 har kvantiteten med hänsyn till den relativt omfattande importen av matpotatis reducerats med 15 miljoner kilogram. För 1955/56 har återigen upptagits 750 miljoner kilogram. Man har för detta år antagit, att importen kommer att vara av samma storleksordning som före 1954/55. Priset på matpotatis har för 1954/55 beräknats till 21 kronor per deciton och för 1955/56 till 19 kronor 50 öre per deciton. Inkomsterna av matpotatis under prognosåret har upptagits till 146,2 miljoner kronor, vilket innebär en inkomstminskning på 8,2 miljoner kronor från innevarande år.

Förbrukningen av fabrikspotatis har beräknats till 290 miljoner kilogram för 1955/56 mot 236 miljoner kilogram 1954/55. Beräkningen för prognosåret utgår från normal skörd av potatis samt normal stärkelsehalt. Priset per hektoliter och stärkelseprocent har för 1955/56 upptagits oförändrat till 46 öre. Jordbrukets inkomster av fabrikspotatis har beräknats till 30,7 miljoner kronor mot 22,6 miljoner kronor under innevarande regleringsår. Inkomstsumman för all potatis utgör i den föreliggande kalkylen 176,9 miljoner kronor för 1955/56 mot 177,0 miljoner kronor innevarande år.

Skörden av sockerbetor har beräknats till 1 925 miljoner kilogram 1955 mot 1 849 miljoner kilogram 1954. Grundpriset har upptagits med samma belopp som för 1954 års odling, d. v. s. 7 kronor 20 öre per deciton vid 16 procent sockerhalt. De faktiska genomsnittspriserna, beräknade med hänsyn till sockerhalt och inkluderande olika ersättningar och pristillägg, utgör i kalkylen 8 kronor 2 öre per deciton för 1955/56 mot 7 kronor 80 öre per deciton för innevarande regleringsår. Det högre priset för 1955/56 beror på att man räknat med en högre sockerhalt än under innevarande år. Jordbrukets inkomster av sockerbetor beräknas öka från 144,2 miljoner kronor 1954/55 till 154,4 miljoner kronor 1955/56.

Totalskörden av oljeväxtfröer 1955/56 beräknas, trots att de sakkunniga kalkylerat med en från 1954/55 oförändrad areal, komma att minska från 177,8 miljoner kilogram under innevarande år till 158,4 miljoner kilogram 1955/56. Nedgången beror på att hektarskördarna för höstraps och höstrybs innevarande år varit något större än de normalskördar, som de sakkunniga använder i prognosen. Enligt beslut av Kungl. Maj:t skall odlarpriserna på höstraps och liöstrybs av 1955 års skörd utgöra 73 respektive 71 öre per kilogram utan rätt till efterbetalning. För vårsådda oljeväxter har räknats med oförändrade priser från innevarande år. Främst på grund av den beräknade kvantitetsminskningen väntas inkomsterna av oljeväxtfröer komma att minska från 132,5 miljoner kronor under innevarande år till 115,0 miljoner kronor under prognosåret.

Jordbrukets inkomster av spånadsväxter upptages i den föreliggande kalkylen för 1955/56 till 4,9 miljoner kronor mot 4,2 miljoner kronor för innevarande år.

Den fältmässiga odlingen av köksväxter har för 1954/55 beräknats tillföra jordbruket en inkomst på 40,5 miljoner kronor. Motsvarande belopp i vår­

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 23

kalkylen 1954 utgjorde 49,0 miljoner kronor. För regleringsåret 1955/o6 har de sakkunniga insatt ett belopp av 45,0 miljoner kronor i kalkylen. Jordbrukets inkomster av tobaksodling bar beraknats till 1,2 miljoner kyonor för 1955/56, vilket är 0,2 miljoner kronor mer än for innevarande år. Jordbrukets totala inkomster av vegetabilier uppgår enligt föreliggande beräkningar till 973,7 miljoner kronor för 1954/55. För prognosåret 1955/56 utgör motsvarande belopp 933,6 miljoner kronor. Nedgången — 40,1 miljoner kronor — beror främst på väsentligt minskade inkomster av brodsad. Det förtjänar nämnas, att normkalkylen för 1955/56 upptar en ökning av vegetabilievolymen, värderad i 1954/55 års priser, av 19,7 miljoner kronor. Volymökningen gäller posterna övrig spannmål, potatis, sockerbetor samt köksväxter. De kalkylerade prissänkningarna på de flesta vegetabilierna har emellertid orsakat inkomstminskningen. Vid oförändrade volymer skulle inkomstminskningen för vegetabilier från innevarande produktionsår till 1955/56 sammanlagt ha uppgått till 59,8 miljoner kronor.

Härefter redogör nämnden för jordbrukets inkomster av animaliska produkter och behandlar därvid först mjölk och mejeriprodukter. Nämnden anför härom. Medelantalet mjölkkor 1954/55 har av de kalkylsakkunniga upptagits till 1 506 000 djur och för prognosåret till 1 494 000 djur. Minskningen utgor 0 8 procent. Härvid bör nämnas, att tidigare använda medelkoantal från och med basåret nedjusterats med 40 000 djur på grundval av uppgifter, som erhållits från 1951 års jordbruksräkning. Denna justering höjer den beräknade medelavkastningen per ko med ett par procent. For 19o4/oo har de sakkunniga räknat med en produktion per ko av 2 870 kilogram. Enar förutsättningen för kalkylen 1955/56 är normal fodertillgång för mjölkkorna, har de kalkylsakkunniga funnit det rimligt antaga, att den pa längre sikt fortgående ökningen av avkastningen per ko åter skall komma till synes under 1955/56. Avkastningsökningen från 1954/55 har med hansyn härtill uppskattats till 1,0 procent och den antagna avkastningen per ko 1955/56 till 2 899 kilogram. Totalproduktionen av mjölk har med utgång från nu nämnda data över koantal och avkastning per ko beräknats till 4 331 miljoner kilogram 1955/56 mot 4 322 miljoner kilogram för innevarande ar. Ök­

Beräkningen av jordbrukets inkomster av den vid mejeiierna in%agda mjölken har utförts enligt samma metod som i vårkalkylen 1954. Tillvägagångssättet vid beräkningarna är i huvudsak följande. En inkomst- och kostnadsberäkning (jämväl för prognosåret) utföres för var och en av de viktigaste produkterna, vilket ger en schematisk uppfattning om det värde, inklusive statliga bidrag, som mejerierna kan betala leverantörerna med hänsyn till föreliggande pris- och kostnadsläge. I denna beräkning infångas den allra största delen av mejeriernas mjölklikvider. Vissa speciella inkomster och förluster kommer emellertid ej med i ifrågavarande beräkning (t. ex. merinkomster av mesvaror, kapsylmjölk och vitaminerad mjölk respektive förluster i samband med prissänkningar och underpris vid export). För dessa sker kompletterande specialberäkningar. Det allmänna mjölkpristillägget, vilket för 1954/;»5 uppgår till 74,4 öre per kilogram smörfett har för prognosåret upptagits till samma belopp. Det

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

extra tillägget i norra Sverige, vilket på grund av minskningen i mjölkinvagmngen under 1954/55 sjönk med 4,5 procent jämfört med 1953/54, beräknas för 1955/56 bli något större än för innevarande år till följd av en väntad stegring i^ mjölkinvägningen. Leveranstillägget har upptagits till samma belopp 1955/56 som 1954/55. Pristillägg har upptagits även för de kvantiteter smör och andra mejeriprodukter, som beräknas"bli exporterade. De salunda beräknade mejeriinkomsterna jämföres med verkligt utbetalda mjolklikvider, vilka använts i kalkylen, så långt de varit kända. Jämförelsen har endast till syfte att för prognosåret åstadkomma en korrektion av beräkningarna, så att kalkylsummorna så nära som möjligt ansluter sig till jordbrukarnas faktiska inkomst av mejerimjölken. För prognosåren göres därför ett tillägg med ledning av den genomsnittliga skillnaden under nagra av de senaste åren. o^o kalkylsakkunniga har beräknat inkomsterna av mejerimjölk till j . milj°ner kronor 1954/55 och 1 295,1 miljoner kronor 1955/56 Medelhkviden har angivits till 35,99 respektive 36,11 öre per kilogram, varav 5,Ub respektive 5,08 ore per kilogram utgöres av statliga bidrag. Jordbrukets inkomster av den utanför mejeri försålda konsiimtionsmjölken, den hemmaförbrukade konsumtionsmjölken samt lantsmörmjölken har beraknats efter i huvudsak samma grunder och med samma priser som toregaende ar. De sakkunniga har antagit, att jordbrukarna vid direkt försaljmng kommer att taga ut ett pris, motsvarande det konsumenterna på landsbygden skulle fa betala för mjölk av samma kvalitet, om ifrågavarande direkta försäljning upphörde. De tre inkomstposterna visar på grund av hvvi av-! • n Y<)nV cc^e1'^sa 1111 na 11 s en nedgång från 214,2 miljoner kronor 1954/55 till 204,6 miljoner kronor 1955/56. 1 a?ff/(Ja-nV11?,nl?gda beloPPet för producentbidraget har för 1954/55 och 19o5/56 i kalkylen upptagits till 46,0 respektive 45,0 miljoner kronor, i i ?n v?1' Jordbruket kalkylerade totalinkomsten av mjölk och mejeriprodukter (inklusive producentbidraget) utgör för prognosåret 1955/56 1 544 7 miljoner kronor mot 1 538,4 miljoner kronor för innevarande år. Uppgången sammanhanger dels med en ökning i mjölkinvägningen vid mejerier, dels med att de sakkunniga räknat med en något högre medellikvid. De kalkylsakkunnigas bedömning av äggproduktionens utveckling har ,Van<Lannali g1r(!1"dat? Pa resultaten av hönsräkningen i Svea- och Götaland den 20 april 1954 och på uppgifter om partihandelns inköp av ägg till och Kr r™e/«beU19?^sP,Lgr"nd™1 av *»• »ppgttte har äggproduktionen för 19o4/o5 och 195o/56 uppskattats till 84 respektive 86 miljoner kilo- 8‘flSinÄ‘f med partihandelns månadsinköp som 9on - gstaI^ bai for 1955/56 liksom for innevarande år uppskattats till 290 ore per kilogram. Härvid har förutsatts, att exportbidrag kommer att utbetalas i samma omfattning som under innevarande år. Del" totala värdet av aggproduktionen beräknas bli 243,6 miljoner kronor 1954/55 och 249 4 miljoner kronor 1955/56. Därav utgör jordbrukets andel 213,2 respektive Hli 9snn J°nel’ krol}ov- Fjäderfäslaktens värde för jordbruket har beräknats TnrlAT Ji0IJer r0n°f for 1954/55 och 24,0 miljoner kronor 1955/56. a\ägg 0Ch slaktfJäderfä (vad som produceras utanför ordbruket franraknat) utgör sålunda i den nu föreliggande kalkylen 242,1 miljoner kronor för 1955/56 mot 236,2 miljoner kronor innevai anae ar. Producentpriserna 1955/56 på slaktdjur av nötkreatur, häst och svin har fri?.narPain?,Tf SaU„S0m Priserna för 1954/55. Man har därvid utgått Iran de foi 19o3/54 erhallna avrakningspriserna. Dessa har först justerats

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 25

för under- respektive överskridande av basprisnivån i partihandelsledet under 1953/54. De så erhållna priserna har minskats med ett belopp motsvarande den prissänkning på 39 miljoner kronor, som förutsattes i prisöverenskommelsen våren 1954. Priset på fläsk har därefter ökats med det belopp, som kommit jordbrukarna till godo, genom att slaktdjursavgiften på svin sänkts med 3 kronor per djur från och med den 11 oktober 1954. Vidare har förändringarna i priserna på hudar, organ och inälvor samt slakterifett på vanligt sätt blivit beaktade. För dessa har för prognosåret använts samma priser som för 1954/55. I fråga om fårkött har priset antagits bli detsamma som under 1954/55 eller 470 öre per kilogram.

Beräkningarna över slaktens omfattning visar i fråga om kvantiteten nötkött en minskning med cirka 4 procent för prognosåret jämfört med innevarande år. I fråga om slakten av får och häst har man också räknat med en viss minskning under prognosåret. Svinslakten under 1955/56 har av de sakkunniga, med ledning av betäckningsstatistik och svinräkningar samt med hänsyn till bland annat fodertillgångarna och marknadsutsikterna för fläsk, bedömts komma att uppgå till 199,2 miljoner kilogram, d. v. s. till ungefär samma kvantitet som för innevarande år.

De sakkunnigas beräkningar visar en minskning av de totala inkomsterna av slaktdjur från 1 156,7 miljoner kronor 1954/55 till 1 137,2 miljoner kronor 1955/56.

Försäljningen av militärhästar beräknas tillföra jordbruket 1,5 miljoner kronor under 1955/56 mot 1,4 miljoner kronor under 1954/55. Värdet av exporten av levande djur har för tiden 1953/54—1955/56 beräknats till 1,0 miljoner kronor per år och inkomsterna av ull till 2,4 miljoner kronor per år.

Vid beräkningen av kreaturskapitalet har i den nu föreliggande kalkylen använts samma priser som i vårkalkylerna 1953 och 1954. Antalet djur har beräknats med ledning av resultaten från den representativa husdjursräkningen den 1 juni 1954 samt med de sedvanliga korrigeringar, som erfordras. Nedgången i kreaturskapitalet under 1954/55 och 1955/56 har uppskattats till 66,3 respektive 27,9 miljoner kronor.

Jordbrukets totala inkomster av animalier (utan beaktande av förändringarna i kreaturskapitalet) utgör enligt de nu utförda beräkningarna 2 928,9 miljoner kronor 1955/56 mot 2 936,1 miljoner kronor för innevarande år. Nedgången från 1954/55 till 1955/56 beror på minskningen i slaktdj ur sproduktionen.

Jordbrukets sammanlagda inkomster (med beaktande av förändringarna i kreaturskapitalet) för 1954/55 uppgår enligt de nu föreliggande beräkningarna till 3 843,5 miljoner kronor, vilket är 132,7 miljoner kronor mindre än vad de sakkunniga kalkylerade med i vårkalkylen 1954. För prognosåret 1955/56 är motsvarande inkomsttal 3 834,6 miljoner kronor. Inkomstminskningen från 1954/55 — 8,9 miljoner kronor — beror, som framgått av det föregående, huvudsakligen på en nedgång i inkomsterna av brödsäd, slaktdjur samt oljeväxter. Nedgången i inkomsterna för dessa produkter uppväges dock dels av att inkomsterna från övrig spannmål och potatis beräknas öka, dels av alt nedgången i kreaturskapitalet beräknas bli betydligt mindre under prognosåret än under innevarande år. Index för jordbrukets inkomster vid basårsbeloppet 3 311,1 miljoner kronor 1950/51 utgör 116,7 för 1955/56.

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Vid oförändrade priser från 1954/55 skulle en inkomstökning av 5,8 miljoner kronor ha uppstått. Vegetabilierna skulle vid oförändrade priser ha ökat med 19,7 miljoner kronor, medan animalierna skulle ha minskat med 13,9 miljoner kronor. Emellertid har de sakkunniga räknat med prissänkningar på de flesta av vegetabilierna, vilka sammanlagt motsvarar en inkomstminskning på 59,8 miljoner kronor. Emellertid har man, som förut nämnts, kalkylerat med vissa prishöjningar för animalieprodukterna, vilka vid oförändrade kvantiteter innebär en inkomstökning för prognosåret med 6,7 miljoner kronor jämfört med innevarande år.

Vad härefter angår jordbrukets kostnader anför nämnden till en början, att dessa i den nu framlagda kalkylen i stort sett beräknats enligt liknande principer som vid tidigare kalkyltillfällen. Liksom i fråga om vissa inkomstposter har i samband med upprättandet av förkalkylen ägnats speciell uppmärksamhet åt vissa kostnadsposter. De sakkunniga har sålunda särskilt bearbetat frågan om den beräknade årliga minskningen i jordbrukets arbetsvolym. På grund av osäkerheten i de gjorda beräkningarna och genom att man på objektiva grunder ej kunnat avgöra, vilken vikt de olika statistiska materialen bör tillmätas, har de sakkunniga ej redovisat någon definitiv arbetsvolym utan i stället framlagt fem olika procentuella alternativ för den årliga minskningen i jordbrukets arbetsvolym sedan basåret 1950/51. För sammanvägningen av timlönerna för olika kategorier av manliga arbetare har vidare nytt material från socialstyrelsen beaktats. Vid beräkningen av kostnaderna för ekonomibyggnader har det ansetts motiverat att — i avvaktan på en omprövning av grunderna för beräkningen av byggnadskostnaderna i jordbrukskalkylen — i år liksom under de tre föregående åren göra avsteg från tidigare tillämpad beräkningsmetodik.

Av de olika i kalkylen ingående kostnadsposterna redogör nämnden först för arbetskostnaderna och anför härom.

Liksom för tidigare kalkylår har arbetskostnaderna erhållits som en produkt av en beräknad arbetsvolym uttryckt i miljoner arbetstimmar och en kalkylerad timlön.

Såsom nyss nämnts har de sakkunniga i den nu föreliggande kalkylen ej redovisat någon bestämd procentuell minskning i jordbrukets arbetsvolym, utan de har i stället lagt fram fem olika alternativ. Förändringen i jordbrukets arbetsvolym är nämligen svår att exakt belysa, framförallt därför att statistiskt material, som insamlats i det direkta syftet att belysa denna förändring, icke har funnits tillgängligt förrän under de senaste åren. Förändringen i volymen från år till år påverkas dessutom av tillfälliga faktorer, exempelvis väderlekens inverkan på bärgningsförhållandena.

Samspelet mellan mekaniseringen och arbetskraftsbehovet inom jordbruket beaktades för första gången kvantitativt i propositionen 1941: 278. Det framhölls i denna, att mekaniseringen inom jordbruket medfört en viss nedgång i totala arbetarantalet, trots den inskränkning av arbetstiden, som ägde rum på slutet av 1930-talet. Detta framgick av en särskild av de sakkunniga åberopad utredning. I avvaktan på en undersökning, som skulle utföras av socialstyrelsen, räknade de sakkunniga tills vidare med en nedgång i volymen med 1 procent per år alltifrån produktionsåret 1938/39. Denna i total­

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 27

kalkylen ursprungligen införda reduktionsfaktor får anses vara försiktigt uppskattad. De sakkunniga var emellertid av den åsikten, att arbetseffektiviseringen under då rådande krisförhållanden icke kunde väntas gå fortare. Frågan om arbetskraftsvolymens förändringar upptogs på nytt år 1946 av en statlig utredning, den så kallade 1-procentkommittén (Betänkande angående arbets- och kapitalkostnaderna i jordbrukskalkylen. SOU 1950:29). Med ledning av utredningens resultat stannade de sakkunniga för att använda de resultat, som kunde erhållas ur den jordbruksekonomiska undersökningen. Dessa resultat utvisade en årlig minskning i jordbrukets arbetsvolym med 1,2 procent per år räknat från basåret 1938/39. Denna minskningstakt ansågs böra accepteras som grundval för kalkylberäkningarna för tiden till och med 1945/46. Från och med 1946/47 räknades med en årlig minskning av arbetsvolymen med 1,5 procent. Detta skedde, därför att man ville söka beakta bland annat den starkt ökade mekaniseringen. Dessa 1,5 procent räknades emellertid icke på basårsvolymen utan på det närmast föregående av de reducerade talen för årsvolymen. Skillnaden mellan de båda procenttalens absoluta volymsänkande verkan utjämnades häiigenom iätt väsentligt. _ „ Omkring ett år efter det att 1-procentkomiiiitten avlämnat sitt betänkande, fann man under pågående arbete med typjordbrukskalkyler, att arbetsvolymen vid bearbetning av materialet till den jordbruksekonomiska undersökningen hade systematiskt påverkats av utförda maximeringar av familjemedlemmarnas uppgivna arbetstider och av icke på rätt sätt beaktade förskjutningar i relationen mellan mans- och kvinnolöner. Nämnda förhållande medförde, att de kalkylsakkunniga fann sig böra höja minskningsprocenten från 1,5 till 3 (noga räknat 2,94) procent per år. Denna minskningstakt

Upprepade jämförelser med annat material, bland annat med förändringarna i den yrkesverksamma jordbruksbefolkningen mellan folkräkningarna 1945 och 1950 och med taxeringsstatistiken, har bekräftat, att en minskning med cirka 3 procent per år var ett rimligt antagande. Allteftersom nya bokföringsresultat blivit tillgängliga, har dessa insatts i beräkningarna av den årliga nedgången i arbetsvolymen. I den nu föreliggande kalkylen har de sakkunniga för bedömningen av denna fråga kunnat göra jämförelser med nytt statistiskt material. Beräkningar har som tidigare gjorts med ledning av bokföringsresultat från de gårdar, som ingår i den jordbruksekonomiska undersökningen. För perioden 1945/46—1952/53 visar dessa gårdar en minskning av arbetsvolymen med 3,17 procent per år tutan arealkorrektion), om beräkningen utföres på varje års medeltal. Undersöker man i stället den relativa minskningen hos identiska gårdar mellan två på varandra följande år (kedjad beräkning), blir minskningen under samma tidsperiod 2,95 procent per år. Medräknas den årliga minskningen i åkerarealen, vilken ökar nedgången i arbetsvolymen, blir den totala nedgången per år enligt sistnämnda beräkningsmetod 3,1 procent. Mot de erhållna resultaten från den jordbruksekonomiska undersökningen kan invändas, att undersökningen ej är representativ utan arbetar med ett urval med högre standard än genomsnittet, att resultaten påverkas av bortfallet av bokföringsgårdar och dessas ersättande med andra gårdar samt att kedjan av operationer är lång från det att jordbrukaren lämnar uppgifter till dess slutresultaten föreligger, vilket i hög grad försvårar eu bedömning av resultatens värde. 1 samband med all felen i den jordbruksekonomiska undersökningen upptäcktes och rättades till, beslöt de kalkylsakkunniga hemställa, att en

28 Kungl. Maj.ts proposition nr ISO

n.y undersökning skulle planläggas, vilken speciellt skulle belysa förändringarna i arbetsvolymen i jordbruket. Denna undersökning kom senare till stånd på begäran av jordbruksnämnden och socialstyrelsen. Uppgifter inhämtades första gången i 1951 års arealinventering, och undersökningen har därefter årligen upprepats. Uppgifterna lämnas av samma jordbrukare, som ingår i urvalet för inventeringarna, och undersökningen sker i statistiska centralbyråns regi. Data om antalet sysselsatta gäller förhållandena den 1 juni varje år, alltså samma tidpunkt som för uppgifterna till arealmventeringen och husdjursräkningen. Uppgifter om det totala antalet lejda arbetstimmar inhämtas även i undersökningen. Dessa avser förhållandena under närmast föregående år, vilket gör det svårare för de uppgiftsskyldiga att lämna exakta uppgifter. Vid planeringen av undersökningen angavs, att det främsta syftet med densamma skulle vara att söka åstadkomma en belysning av de relativa förändringarna från år till år i arbetsvolymen. Något absolut mått på volymen borde man däremot icke eftersträva. „ Statistiska centralbyrån har nu framlagt resultat från fyra undersökningsap ?nliSt dessa resultat skulle den årliga genomsnittliga minskningen uppgå till 5,5 procent. Mot resultaten kan anföras, att årsserien ännu så länge ar kort samt att uppgifterna påverkas av att antalet arbetstimmar måste uppskattas i efterhand. Ett annat material, som de sakkunniga använt för bedömning av arbetsvolymens förändringar, härrör från socialstyrelsens lönestatistik. Denna statistik bygger i motsats till centralbyråns undersökning icke på ett representativt material. De ur detta material framräknade siffrorna har erhållits genom kedjning av uppgifter från identiska jordbrukare två på varandra följande år och uppräkning till rikssiffror med hjälp av åkerarealerna i 1944 års jordbruksräkning. Primäruppgifterna avser enskilda arbetare och är specificerade på olika slag av arbeten, även för familjemedlemmarna. Allt skogsarbete utom timlönat sådant för anställda har frånskilts, varför siffrorna nästan uteslutande avser rent jordbruksarbete. Socialstyrelsen framhåller emellertid, att uppgifterna för familjemedlemmarnas arbetsdagar i många fall måste vara resultat av ganska grova uppskattningar. För perioden 1950—1953 uppgår minskningen per år i genomsnitt till 4,5 procent. Materialet ger sålunda uttryck åt en nedgångstakt, som är svagare än i centralbyråns undersökning men starkare än i den jordbruksekonomiska undersökningen. Vissa uppgifter belysande minskningen i jordbrukets arbetsvolym kan också erhållas ifrån taxeringsstatistiken. Under perioden 1943__1950 har salunda antalet inkomsttagare, såväl företagare som anställda, minskat med i genomsnitt 2,0 procent per år. Motsvarande tal för 1951—1952 utgör -,3 procent och för 1952—1953 3,7 procent. Procenttalen, som är behäftade med vissa fel, torde få betraktas som minimisiffror. Då det, som tidigare nämnts, icke varit möjligt för de sakkunniga att på objektiva grunder avgöra, vilken vikt de olika materialen bör tillmätas, redovisas fem olika alternativ för arbetsvolymen. Dessa alternativ erhålles. om arbetsvolymen från och med basåret 1950/51 till och med 1955/56 antages ha nedgått med 3,0, 3,5, 4,0, 4,5 eller 5 procent per år. Sammanvägningen av timlönerna för olika kategorier av manliga arbetare har tidigare gjorts enligt den fördelning, som gäller för anställd arbetskraft vid gårdar, som är representerade i socialstyrelsens lönestatistik. Eu av socialstyrelsen företagen kontrollundersökning angående den lejda arbetskraftens fördelning på olika arbetskategorier (löneformer) 1952 visade en fördelning, som avvek från den tidigare tillämpade. De kalkylsakkun­

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 29

niga tillämpade i vårkalkylen 1954 resultaten av socialstyrelsens kontrollundersökning och beaktade därvid förändringen ända från basåret. Förändringen i fördelningen på olika kategorier resulterade vid sammanvägningen i att en lägre genomsnittslön erhölls än vid tidigare tillämpad fördelning. Till vårkalkylen 1955 har emellertid från socialstyrelsen framkommit nya uppgifter angående arbetskraftens fördelning. Materialet från den omnämnda representativa kontrollundersökningen har nu bearbetats så, att man visat fördelningen av arbetskraften med vägning på dels antal arbetare, dels antal arbetsdagar. Det visar sig nu, då yrkesfördelning vägd på antalet arbetsdagar finnes tillgänglig, att denna fördelning avviker starkt från den ett år tidigare från samma material erhållna fördelningen, samt vidare, att den nu erhållna fördelningen vägd på arbetstid stämmer bättre med den tidigare i jordbrukskalkylen tillämpade fördelningen från jordbruk, inkluderade i socialstyrelsens lönestatistik. Socialstyrelsen har gjort en ny representativ undersökning, denna gång avseende året 1953. När resultaten från den nya undersökningen nu föreligger, varvid fördelningen på yrkeskategorier är vägd med hänsyn till arbetstidens längd, har de kalkylsakkunniga ansett befogat att övergå till denna, varvid man beaktat förändringarna från basåret.

De kalkylsakkunniga har vidare i förkalkylen nu beaktat den nya sjukkassereformen så, att arbetsgivarnas försäkringskostnader inräknats ända från basåret. Sålunda har räknats med en försäkringskostnad av 1,365 procent på totala timlönen till och med 1954 samt 1,98 procent från och med den 1 januari 1955.

När vårkalkylen 1954 utarbetades, hade det nya löneavtalet för 1954 träffats, varför detta kunde beaktas i kalkylen. Avtalet innebar i första hand en höjning av timlönerna med 13 öre för manliga och 11 öre för kvinnliga arbetare. Månadslönerna höjdes på motsvarande sätt. Vidare förekom i avtalet ett antal smärre justeringar, som här ej skall beröras. Något nytt avtal för 1955 hade, när kalkylen slutjusterades, ännu ej träffats. De kalkylsakkunniga har därför tills vidare räknat med oförändrade lantarbetarlöner. Med hänsyn tagen till olika slag av övertidsersättningar samt semesterersättning har timlönen för 1955/56 därför kalkylerats till 291,18 öre, medan den för 1954/55 utgjorde 290,48 öre.

De totala arbetskostnaderna för de fem olika procentuella alternativen för arbetsminskningen för 1955/56 och 1954/55 framgår av följande tablå.

Miljoner kronor 3,0 % 3,5 % 4,0 % 4,5 % 5,0 % ,

Skillnaden mellan det högsta och lägsta alternativet utgör för 1955/56 240,6 miljoner kronor.

Under samlingsrubriken kapitalkostnader behandlas i kalkylen kostnaderna för avskrivning och underhåll av markanläggningar (grundförbättringar), ekonomibyggnader samt maskiner och redskap ävensom kostnaderna för elektricitet samt räntekostnaderna. Beträffande dessa poster anför nämnden.

Kostnadsposten grundförbättringar (täckdikningskostnader, underhåll av större öppna diken) har för prognosåret 1955/56 upptagits till ett i stort

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 180

sett oförändrat belopp jämfört med innevarande år, nämligen 25,9 miljoner kronor.

Kostnaderna för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader har beräknats enligt samma metodik som tidigare och har erhållits genom en framskrivning av den kostnadssumma, som fastställts genom särskild beräkning för år 1946. De sakkunniga har, liksom i vårkalkylen 1954, diskuterat att eventuellt återgå till den beräkningsmetod, som tillämpades till och med vårkalkylen 1951 och som innebär ett fullt hänsynstagande till prisutvecklingen på trävaror. Priset för dessa har nämligen varit oförändrat sedan mitten av 1952, varför en stabilisering synes ha inträtt på detta område. Även om stabiliseringen av träpriserna skulle kunna anses motivera en återgång till den beräkningsmetodik, som tillämpades före 1951, ansåg de sakkunniga ej, att en sådan borde företagas i vårkalkylen 1954. Detta sammanhängde med önskvärdheten av att inom kort med ledning av nytt material ompröva grunderna för beräkningen av byggnadskostnaderna i jordbrukskalkylen, varvid bland annat en prövning av inverkan av strukturrationaliseringen och djurantalets förändringar borde beaktas. Det var redan vid anförda kalkyltillfälle också bekant, att nämnden för den jordbruksekonomiska undersökningen ämnade begära en ny utredning angående byggnadskostnadernas storlek i jordbruket. Denna undersökning har igångsatts och inventeringsarbetena torde i stort sett vara avslutade. På grund härav har kalkylsakkunniga ej funnit anledning att nu frångå sitt ställningstagande i samband med vårkalkylen 1954 utan ansett, att omläggning av byggnadskostnadsberäkningen bör företagas, så snart som resultaten från den pågående undersökningen kan tillämpas. Den totala kostnaden för ekonomibyggnader för produktionsåret 1955/56 har därför upptagits till 197,7 miljoner kronor mot 195,9 miljoner kronor för innevarande regleringsår.

Kostnaderna för maskiner och redskap är fördelade på avskrivnings- och underhållskostnader. De förra fastställes med utgångspunkt från beräkningar över maskinbeståndets volym — grundade på ett omfattande material från tillverkare och importörer — under förutsättning av en femtonårig avskrivningstid. De senare upptages i enlighet med resultaten från statistiska centralbyråns deklarationsundersökningar. Vid beräkning av avskrivningskostnaderna för traktorer har de sakkunniga sedan vårkalkylen 1953 tagit hänsyn till att en allt rikligare tillgång på traktorer medfört en rabattering av bruttopriserna. Efter en undersökning av maskinmarknaden har de kalkylsakkunniga funnit, att ingenting framkommit, som givit anledning till att ändra det i de senaste två årens vårkalkyler införda avdraget med 5 procent pa bruttopriserna för traktorer. De kalkylsakkunniga har även inhämtat upplysningar angående eventuell rabattering av priserna för övriga maskiner och redskap. Det har därvid framkommit, att rabattering visserligen förekommer men att den är av liten omfattning och endast gäller vissa maskingrupper. De kalkylsakkunniga har ansett sig böra räkna med bruttopriserna på övriga maskiner och redskap, eftersom det icke varit möjligt att erhålla något mått på rabatteringen för dessa. Jordbrukets kostnader för maskiner och redskap stiger enligt den nu föreliggande kalkylen till följd av ökad maskinvolym från 412,8 miljoner kronor för 1954/55 till 434,9 miljoner kronor för 1955/56.

Vid beräkningen av kostnaderna för elektricitet har förfarits så, att den enligt deklarationsundersökningarna för åren 1951—1953 konstaterade kostnaden först har reducerats för inverkan av elskatt och taxehöjningar. Därefter har ett treårigt medeltal för den procentuella kostnadsstegringen beräknats, vilket anses återge endast den kostnadshöjning, som står i samband

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 31

med ökad användning av elkraft. Framskrivning har därefter gjorts med utgång från kostnadssumman under kalenderåret 1953, reducerad för taxehöjningar. Genom denna framskrivning har erhållits kostnadssummor till och med kalenderåret 1956, vilka inkluderar de sannolika kostnadsförändringarna i 1950 års prisläge. Efter omräkning av dessa kostnadssummor till produktionsår har slutligen tillägg gjorts för elskatt och taxehöjningar. De totala elektricitetskostnaderna har beräknats komma att uppgå till 87,5 miljoner kronor för 1955/56 mot 80,1 miljoner kronor för innevarande år. Beräkningen av jordbrukets räntekostnader har verkställts enligt samma beräkningsmetod som i vårkalkylen 1953. Jordbrukets totala räntekostnader minskar från 425,9 miljoner kronor under innevarande år till 421,3 miljoner kronor under prognosåret 1955/56. Minskningen beror på en nedgång i såväl kreaturs- och förrådskapitalet som fältinventariekapitalet. Jordbrukets sammanlagda kapitalkostnader uppgår sålunda till 1 167,3 miljoner kronor mot 1 140,5 miljoner kronor innevarande år. ökningen utgör 26,8 miljoner kronor.

Härefter övergår nämnden till att behandla jordbrukets kostnader för olika slags förnödenheter. De viktigaste förnödenhetsposterna i jordbrukskalkylen är driv- och smörjmedel, handelsgödsel och kalk samt köpfodermedel. Övriga slag av förnödenheter, vilka är av mindre betydelse, är i kalkylen sammanförda under rubriken »diverse förnödenheter». Beträffande de nu nämnda kostnadsposterna anför nämnden i huvudsak följande. Beräkningen över kostnaderna för driv- och smörjmedel är gjord med utgång från de i samband med arealinventeringen hösten 1954 inhämtade uppgifterna om förbrukningen av driv- och smörjmedel vid traktordrift samt för skördetröskor under kalenderåret 1954. De sakkunniga har med ledning av traktorräkningen den 1 oktober 1954 funnit, att nyanskaffningstakten för traktorer fortfarande är hög. De har därför ansett sig böra räkna med att jordbruket även under 1955 och 1956 anskaffar 14 000 traktorer per år. I följande tabell redovisas från och med produktionsåret 1950/51 dels beräknad anskaffning av nya traktorer, dels beräknat antal traktorer i drift.

Produktionsår Nyanskaffning Antal i drift i slutet av varje år (1 juli)

Till och med vårkalkylen 1954 har de sakkunniga för hela perioden 1950/ 51—1954/55 räknat med 8 500 dragbilar samt mellan 500 och 1 000 jeepar. Antalet dragbilar har dock överskattats, vilket framgått av nyssnämnda traktorräkning, och de sakkunniga har därför i årets kalkyl räknat med 6 200 dragbilar. Antalet jeepar uppgår till 700.

Liksom i tidigare kalkyler har de sakkunniga även nu förutsatt, att den starka ökningen av traktorheståndet till största delen torde gälla relativt små brukningsenheter, där den årliga driftstiden samt driv- och smörj medelsförbrukningcn per traktor är lägre än den genomsnittliga. Med hänsyn

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

härtill har för det antal traktorer, som tillkommit utöver det antal, som genomsnittligt var i drift 1951, förutsatts en lägre driv- och smörj medelsförbrukning per traktor och år. Förbrukningen för dragbilar och jeepar har, räknat per maskin och år, förutsatts vara densamma under samtliga aktuella år.

Driv- och smörj medelskostnaderna har för 1955/56 beräknats till 115,7 miljoner kronor mot 108,7 miljoner kronor under innevarande år.

Handelsgödsel, som förbrukas under ett visst produktionsår, kommer i realiteten den i kalkylen för nästa produktionsår ingående skörden till godo. De kostnader för handelsgödsel, som belastar ett visst produktionsår, beräknas därför med utgångspunkt från förbrukade kvantiteter och priser under närmast föregående år. De kalkylsakkunniga har icke räknat med några större förändringar i förbrukningen av handelsgödsel under förbrukningsaret 1954/5o. Kostnaderna för jordbrukskalk har beräknats på samma sätt som i förra arets varkalkyl. Närmare redogörelse för principerna finnes intagen i propositionen 1949: 212. Jordbrukets sammanlagda kostnader för handelsgödsel och kalk uppgår för prognosåret 1955/56 till 262,2 miljoner kronor, vilket innebär en minskning med cirka 2 miljoner kronor jämfört med innevarande regleringsår.

Förbrukningen av köpfodermedel under 1955/56 har beräknats med utgång från den beräknade användningen 1954/55 och storleken av den inhemska normproduktionen av fodermedel samt husdjursantalets och animalieproduktionens förändringar. Förbrukningen av importerad fodersäd beräknas for 1955/56 komma att bestå av enbart 40 miljoner kilogram majs mot innevarande års importkvantitet av totalt 85 miljoner kilogram majs, sorghum och korn. I fråga om förbrukningen av oljekraftfoder medförde skördeskador 1954, att kvantiteten för 1954/55 kom att bli avsevärt högre an den man kalkylerade med i vårkalkylen 1954. De sakkunniga har darfor för kommande år räknat med en viss tillbakagång i oljekraftfodertorbruknmgen. De beräknade kostnaderna för köpfodermedel ut^ör 310 2 Ä !'r<:n0r lÖT 1954/55 och 235,9 miljoner kronor för prognosårk !955/56. Avdrag har liksom tidigare gjorts för de köpfodermedel, som förutsattes falla pa äggproduktionen utanför jordbruket.

Samlingsposten diverse förnödenheter uppgår i den nu föreliggande kallTe*T°tin 50,5 milj°ner kronor för 1955/56 mot 50,8 miljoner kronor 1954/ o5. Nagra anmärkningsvärda förändringar i de enskilda kostnadsposterna under rubriken har icke beräknats inträffa.

Jordbrukets sammanlagda kostnader för förnödenheter utgör 733,6 miljoner kronor för 1954/55 och 664,3 miljoner kronor för prognosåret 1955/56.

Under samlingsrubriken frakter m. in. har i kalkylen införts några kostnadsposter, som är att hänföra varken till kapital- eller till förnödenhetskostnader. Beträffande dessa anför nämnden följande.

Jordbrukets kostnader för frakter 1955/56 uppgår enligt de nu utförda era na 191,8 miljoner kronor eller i det närmaste samma summa som tor innevarande år. Seminkostnaderna väntas öka från 8,9 till 9 8 miljoner kronor, medan posten mjölkkontroll är oförändrad.

Under rubriken frakter in. in. infördes i vårkalkylen 1954 två nya poster, nämligen maskinlegor och torkningskostnader för brödsäd. I fråga om dessa poster, vilka även ingår i basåret, har de sakkunniga räknat med oförändrade kostnader för maskinlegor men med lägre belopp för torkningskostnaderna under prognosåret 1955/56 än för innevarande år. De höga tork-

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 33

ningskostnaderna under 1954 berodde nämligen på den höga vattenhalten hos detta års skörd.

De sammanlagda kostnaderna för frakter in. m. utgör 137,4 miljoner kronor för 1954/55 och 133,9 miljoner kronor för 1955/56.

Jordbrukets sammanlagda kostnader. Då det ej varit möjligt för de sakkunniga att, såsom förut nämnts, på objektiva grunder fastställa något definitivt procenttal för den årliga minskningen i jordbrukets arbetsvolym, har icke heller någon definitiv sammanlagd kostnadssumma framlagts. Man har i stället redovisat de sammanlagda kostnaderna i fem olika alternativ, beroende på vilket procenttal som antagits för minskningen i arbetsvolymen.

Exklusive arbetskostnaderna uppgår jordbrukets sammanlagda kostnader för 1954/55 enligt de nu föreliggande beräkningarna till 2 011,5 miljoner kronor. För prognosåret 1955/56 är motsvarande kostnadstal 1 965,5 miljoner kronor. Kostnadsminskningen exklusive arbetskostnaderna utgör 46,0 miljoner kronor. Index för jordbrukets kostnader vid basårsbeloppet 1 469,6 miljoner kronor utgör 133,7 för prognosåret 1955/56.

Vid 1954/55 års priser skulle kostnadsminskningen exklusive arbetskostnaderna ha uppgått till 37,2 miljoner kronor. Kapitalkostnaderna skulle ha ökat med 25,3 miljoner kronor, medan kostnaderna för förnödenheter samt för frakter m. m. skulle ha minskat med 59,0 respektive 3,5 miljoner kronor. Härutöver föreligger beräknade prisssänkningar motsvarande ett belopp av 8,8 miljoner kronor.

Resultatet av beräkningarna rörande jordbrukets inkomster och kostnader sammanfattar nämnden i följande tablå.

1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56

Kostnader, miljoner kronor

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56

Basinkomst framskriven medelst kostnadsindex, miljoner kronor

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 35

De sakkunniga har icke tagit ställning till de i tablån avgivna alternativen utan har endast velat visa, hur olika antaganden om förändringen av arbetsvolymen påverkar kalkylutfallet.

Som förut nämnts har jordbrukskalkylen granskats och godkänts av nämndens råd den 11 februari 1955.

Överläggningar mellan jordbruksnämnden och jordbrukets organisationer om prissättningen

Jordbruksnämnden har i sin skrivelse anfört, att efter behandlingen av jordbrukskalkylen i nämndens råd den 11 februari 1955 förhandlingar om prissättningen för regleringsåret 1955/56 förevarit mellan nämnden och en av Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk utsedd förhandlingsdelegation. Dessa förhandlingar resulterade den 16 mars 1955 i en prisöverenskommelse av följande lydelse.

»Vid förhandlingar, som ägt rum mellan statens jordbruksnämnd och jordbrukets förhandlingsdelegation, har träffats följande överenskommelse om prisregleringen på jordbrukets produkter för regleringsåret 1955/56.

1) Till ledning för överenskommelsen har legat den kalkyl över jordbrukets inkomster och kostnader, som granskats och godkänts vid sammanträde med jordbruksnämndens råd den 11 februari 1955. Vidare har hänsyn tagits till den höjning av jordbrukets kostnader, som är att emotse, sedan förhandlingarna om nya kollektivavtal för lantarbetare och andra arbetargrupper avslutats.

2) Enighet har rått om att jordbruket, utöver i kalkylen redovisade inkomster, skall tillföras en inkomstökning i form av prishöjningar till ett belopp av i runt tal 290 miljoner kronor, fördelad på följande sätt:

Beräknad inkomsthöjning, milj. kronor

a) Tidigare överenskomna sänkta riktpriser för vete och råg per

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

3) De definitiva inlösenpriserna för vete och råg skall fastställas först på sommaren 1955. Möjlighet till ytterligare justering av riktpriserna bör då föreligga, därest priserna på världsmarknaden visat en påtaglig stegring, som väntas bli bestående under regleringsåret 1955/56. Sådan eventuell justering skall ske med beaktande av att Svensk spannmålshandels ekonomiska ställning icke äventyras. Förmalningsavgiften skall utgå med oförändrat 5 kr/dt.

Därest världsmarknadspriserna på oljeväxtfrö påtagligt stiger och denna stegring kan väntas bli bestående, skall möjlighet föreligga att också taga upp frågan om justering av grundpriserna på dessa fröer. Konjunkturutjämningsfondens medel får dock icke anlitas för att möjliggöra en sådan justering.

4) I punkt 1 omnämnda kollektivavtal förutsätts skola tillämpas redan från och med den 1 januari 1955. För att bereda jordbruket kompensation för härav föranledda merkostnader under regleringsåret 1954/55 får, under hänvisning till punkt 10 i 1954 års prisöverenskommelse (återgiven i Kungl. Maj :ts prop. nr 180/1954 sid. 30 ff), detalj handelspriset på mjölk höjas redan den 1 april 1955 med 5 öre/l. Av detta belopp skall jordbruket erhålla 4,5 öre och detaljhandeln resten till förbättring av dess marginaler. (Återstående höjning med 3 öre/l träder i kraft den 1 september 1955; härav tillförs jordbruket 2,7 öre och detaljhandeln 0,3 öre/l.) Vidare förutsätts av samma skäl priserna på kött och fläsk stiga under återstoden av det löpande regleringsåret, så att den för 1955/56 beräknade genomsnittsnivån uppnås redan sommaren 1955.

5) Statens jordbruksnämnd är beredd att som hittills till prövning upptaga önskemål om justering av priserna på vissa slaktdjurs- och mejeriprodukter — dock ej K-mjölk eller smör — i den mån så erfordras för att täcka inkomstbortfall på grund av att förutsatta priser icke helt kan uttagas. Detsamma skall gälla i fråga om täckning för sådana kostnadsstegringar, som kan inträffa under kalenderåret 1955 på grund av nya kollektivavtal för livsmedels- och transportfacket. Därest sockerbetspriset vid nu pågående förhandlingar med betodlarna skulle sänkas, äger jordbruket påkalla liknande justering för att täcka det härav föranledda inkomstbortfallet i kalkylen.

6) Överenskommelsen gäller hela regleringsåret 1955/56 och förutsätter att den s. k. 4-procentregeln skall äga tillämpning. Omräkning av kalkylen skall ske under november 1955 på grundval av skörderapporterna per den 15 oktober, dock endast för såvitt sådan omräkning begärs av jordbruksnämnden eller jordbrukets förhandlingsdelegation.

7) Därest på grund av nya kollektivavtal lönehöjningar, berörande den del av regleringsåret, som belöper efter den 1 januari 1956, inträffar för lantarbetare eller andra arbetargrupper och jordbrukets kostnader härigenom ökas, har jordbrukets förhandlingsdelegation förbehållit sig att, oavsett 4procentregeln, upptaga förhandlingar med statens jordbruksnämnd om kompensation härför genom prishöjningar på jordbrukets produkter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 37

Till överenskommelsen har fogats följande protokollsanteckningar.

1) Jordbrukets förhandlingsdelegation förklarar sig beredd att på allt sätt medverka till att slakteriföreningarnas prissättning på hela, halva och fjärdedels kroppar av nötkreatur, häst och svin ansluter sig till slakteriförbundets prissättning i Stockholm och Göteborg, varvid som utgångspunkt skall tagas de för närvarande gällande prisskillnaderna mellan Stockholm och Göteborg, å ena sidan, samt övriga prisområden å andra sidan.

2) Skulle fråga uppkomma om ändring av nuvarande regler för fastställande av regleringsavgiften på fettråvaror, skall överläggningar härom först upptagas med förhandlingsdelegationen.

3) Nämnden och delegationen anser det angeläget att den varuskatt, som nu utgår för gräddglass (i förpackningar under en tredjedels liter) snarast möjligt borttages.

4) Det förutsättes, att Sveriges export- och importförening för ägg, utöver införselavgifterna på majs, tillgodoförs de under regleringsåret 1955/56 inflytande införselavgifterna för andra fodermedel än majs intill ett belopp av 1,5 miljoner kronor. Svenska mejeriernas riksförening utbetalar vidare för nämnda regleringsår till äggföreningen 1 miljon kronor av tidigare influtna avgifter.»

Nämnden har upplyst, att överenskommelsen enhälligt godkänts av nämndens råd den 17 mars 1955.

Överenskommelsen innebär sålunda, att jordbruket skall tillföras ett belopp av i runt tal 290 miljoner kronor utöver vad som överenskommits i den prisuppgörelse, som gäller för innevarande år. Beloppet blir emellertid, upplyser nämnden, betydligt mindre, om man i stället jämför prishöjningarna med dagens prisläge. Enligt överenskommelsen för innevarande år skulle nämligen priserna på kött och fläsk sänkas. På grund av marknadsförhållandena kunde emellertid enligt nämnden denna sänkning inte göras i höstas. Sedan det blivit klart, att betydande lönehöjningar skulle komma att inträffa från och med den 1 januari i år, har nämnden för övrigt icke ansett sig böra påfordra en sänkning av prisnivån. I förhållande till den nivå, som enligt fjolårets prisöverenskommelse skulle ha tillämpats för år 1954/55, höjes priserna nu enligt nämnden med 39,5 öre per kilogram. I jämförelse med dagens prisläge stannar dock höjningen vid omkring 16 öre per kilogram.

Nämnden anför vidare, att förhållandet är i viss mån likartat i fråga om brödsäd. Enligt en preliminär överenskommelse sommaren 1954 skulle priserna på vete och råg sänkas med omkring 4 kronor 75 öre per deciton. Av den nya överenskommelsen framgår, att denna sänkning nu begränsas till 2 kronor 75 öre. Skillnaden mellan dessa två belopp, eller 2 kronor per deciton, har i överenskommelsen upptagits som en inkomstökning för jordbruket.

Det kan enligt nämnden beräknas, att de medgivna prishöjningarna på konsumtionsmjölk, grädde och ost kommer att möjliggöra eu höjning av

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

det genomsnittliga avräkningspriset på mejerimjölk med inemot 2 öre per kilogram. Variationerna omkring detta belopp kan dock regionalt sett bli relativt stora, beroende på omfattningen av försäljningen av konsumtionsmjölk inom olika områden.

Den nu träffade överenskommelsen beräknas av nämnden komma att medföra en höjning av socialstyrelsens levnadskostnadsindex (med 1935 som basår) med 1,89 enheter eller 0,9 procent. Vid beräkningen har beaktats, att priserna på vete och råg av 1955 års skörd i realiteten kommer att sjunka med cirka 2 kronor 75 öre per deciton jämfört med nu gällande priser. Vidare har för kött och fläsk endast räknats med den ytterligare höjning av nu gällande prisnivå med cirka 16 öre per kilogram, som överenskommelsen kommer att medföra. Indexeffekten för olika varuslag specificeras i följande sammanställning.

Prisändringarnas inverkan på socialstyrelsens levnadskostnadsindex med

1935 som basår

Beräknad indexeffekt, enheter

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 39

Statens kostnader för prisregleringar på livsmedelsområdet, miljoner kronor

1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/ 56

(prel.) (prel.) (prognos)

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

tar), dels för en gård på omkring 25 hektar (medeltalet för gruppen 20— 30 hektar). Som framgår av tabellerna har i detta sammanhang beaktats prishöjningarna på mjölk (inklusive grädde och ost), ägg samt kött och fläsk. För vete och råg innebär prisuppgörelsen i realiteten en sänkning med 2 kronor 75 öre per deciton. Vidare har räknats med en väntad sänkning av priset på sockerbetor (inklusive tillägg för sockerhalt) med 22 öre per deciton. Däremot har icke en eventuell höjning av inkomsterna för matpotatis tagits i beräkning. Den sålunda beaktade totala inkomstökningen utgör 232 miljoner kronor. En jämförelse mellan resultaten i dessa tabeller och den procentuella höjning av inkomstsumman i genomsnitt för hela jordbruket, som direkt framgår av totalkalkylen efter tillägg av 232 miljoner kronor, lämnar nämnden i följande sammanställning.

Prishöjningarna i procent av totalintäkterna

Enligt JEU Enligt total-

15 hektar 25 hektar kalkylen

kött och fläsk... 3,7 3,4 3,4 Anm. Delresultaten för olika områden enligt JEU har sammanvägts, varvid som vikter använts

åkerarealen i storleksgruppema 10—20 respektive 20—30 hektar enligt 1951 års jordbruksräkning.

Som synes kan prishöjningarna på mjölk samt kött och fläsk väntas medföra en större effekt för en gård i storleksgruppen 10—20 hektar än i gruppen 20—30 hektar. Gjorda överslagsberäkningar har visat, att effekten blir än större för gårdar under 10 hektar, medan motsatsen är fallet för gårdar över 30 hektar.

Prisöverenskommelsen för 1955/56 skall, framhåller nämnden, gälla för hela regleringsåret och förutsätter, att den s. k. 4-procentregeln skall tilllämpas. Omräkning av kalkylen under november 1955 skall dock ske endast om sådan omräkning begäres av nämnden eller jordbrukets förhandlingsdelegation. I praktiken torde det icke innebära större svårigheter för kalkylsakkunniga att utan fullständig omräkning av kalkylen avgöra, om ett onormalt skördeutfall medför överskott eller underskott, som är större än 4 procent av den totala intäktssumman (ökad med nu förutsatta prishöjningar). En omräkning av kalkylen synes böra påfordras endast om en summarisk granskning inom kalkylsakkunniga ger vid handen, att en avvikelse från normkalkylen sannolikt kommer att ligga utanför 4-procentmarginalen. Slutligen anför nämnden, att den liksom tidigare har varit fallet bör ha möjlighet att vidtaga justeringar av priserna, då så påkallas av försörjningsläget eller marknadsförhållandena. Därest sådana justeringar blir aktuella, bör man enligt nämndens mening eftersträva, att dessa icke mera väsentligt rubbar inkomstfördelningen inom jordbruket. Innan någon jus-

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 41

Prisändringarnas effekt i olika delar av landet

Prisändring

Gmb Gns Ss Gsk Ssk Nn No öre/kg % Gss

Motsvarande intäktsändring per gård (15 hektar), kronor

—41 —69 —59 —19 —31 —3 Höstvete... —2,75 —45

—43 —6 —24 —58 —23 —23 —5

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

tering vidtages, bör vidare samråd ske med jordbrukets organisationer. Galler det endast smärre justeringar, bör kontakt tagas med ledningen i den ekonomiska organisation, som närmast beröres av ändringen. I andra fall bör kontakt tagas med ordföranden i jordbrukets förhandlingsdelegation. Det bör sedan ankomma på denne att avgöra, huruvida den ifrågasatta justeringen påfordrar, att överläggning sker även med andra representanter för jordbruket.

Jordbruksnämndens förslag angående jordbruksregleringen under regleringsåret 1955 56

Allmänna riktlinjer

Jordbruksnämnden har i sin skrivelse den 19 mars 1955 såsom bakgrund till sina förslag angående prissättningen och regleringsåtgärderna under i egleringsåret 1955/56 lämnat en omfattande översikt över det ekonomiska läget i Sverige, prisnivån för jordbruksprodukter, det internationella marknadsläget, produktionsutvecklingen i Sverige samt läget för olika jordbruksprodukter i Sverige. Inledningsvis anför nämnden, att det ekonomiska läget i Sverige under 1954 varit sådant, att bokslutet kan karakteriseras som gynnsamt. Bruttonationalprodukten beräknas sålunda ha ökat med 5 procent från 1953. Samtidigt utvidgades exportvolymen med 9 procent, medan motsvarande siffra för importvolymen blev 13 procent. En höjning av konsumtionsstandarden och en utvidgning av investeringsverksamheten har tack vare det gynnsamma produktionsutfallet och den ökade utrikeshandeln kunnat ske utan en försämring av penningvärdet. Till ökningen av bruttonationalprodukten har i första hand industriproduktionen bidragit — den beräknas under 1954 ha stigit med ungefär 4 procent. Produktionsökningen var starkast inom skogsindustrierna, men även inom järn- och metallverken samt verkstadsindustrien var ökningen påtaglig. Däremot har vissa konsumtionsvaruindustrier haft att kämpa med betydande svårigheter. Produktionen minskade bland annat inom textil- och sömnadsindustrien samt läder- och skoindustrien. För jordbrukets del har det gångna året varit mindre gynnsamt till följd av ökade kostnader och samtidigt minskad totalproduktion. Även för 1955 ter sig enligt nämndens uppfattning, i vart fall hittills, utsikterna för industrisektorn goda. Konjunkturförbättringen har fortsatt i såväl Västeuropa som i Förenta Staterna. Våra exportindustrier kan därför tills vidare räkna med goda avsättningsmöjligheter. Risken för starkare internationella prisstegringar, som kan inverka på den svenska marknaden, är givetvis icke obefintlig i ett dylikt läge men synes för den närmaste framtiden va,ra tämligen ringa. Farhågor för en inflationistisk utveckling i vårt land förknippas i stället främst med tendenserna till ökade investeringar samt till kraftiga lönehöj­

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 43

ningar inom väsentliga delar av näringslivet. Enligt en i årets statsverksproposition uppställd hypotetisk försörjningsbalans skulle den privata konsumtionen under förutsättning av stabilt penningvärde mellan 1954 och 1955 endast kunna utvidgas med 2 procent. Även om den angivna siffran är i hög grad osäker, antyder den dock enligt nämnden, att mera omfatlande lönehöjningar icke kan genomföras utan betydande risker för penningvärdet. Nämnden erinrar i detta sammanhang om att lönenivån i början av 1955, innan nya kollektivavtal hunnit avslutas, låg högre än under 1954. Löneglidningarna har inom vissa fack varit betydande. Effekten av årets lönerörelse kan för närvarande ännu ej helt överblickas. Nämnden anför emellertid, att lönehöjningarna för de grupper, som slöt avtal i början av året, kom att uppgå till i genomsnitt 4 ä 5 procent, medan under senare delen av avtalsrörelsen högre siffror har nämnts. Beträffande investeringssektorn har signalerats återhållsamhet med statliga investeringar, samtidigt som man i viss mån sökt begränsa den privata sektorn bland annat genom införandet av investeringsavgifter. Ifråga om prisnivån för jordbruksprodukter erinrar nämnden till en början om att priserna på den internationella livsmedelsmarknaden under 1940-talet var höga och väsentligt översteg priserna i Sverige. Detta förhållande innebar enligt nämnden emellertid icke, att jordbruksprodukterna befann sig i särställning — även för andra varor än livsmedel var det internationella prisläget högt uppdrivet under kriget och de första efterkrigsåren. Varutillgången var begränsad och allmän prisövervakning måste införas för att hindra alltför kraftiga prisstegringar inom landet. Såväl jordbruket som de flesta andra näringar fick sålunda nöja sig med lägre priser än vad som eljest skulle ha kunnat tagas ut under denna av varuknapphet präglade epok. Emellertid var man i Sverige medveten om att, så snart den akuta bristsituationen i världen övervunnits, läget med högre internationella jordbrukspriser än de svenska skulle förbytas i dess motsats. Bakom denna slutsats låg då förutsättningen, att de i 1947 års jordbruksprogram uppdragna riktlinjerna skulle fullföljas. Kärnpunkten i detta program utgjordes" ju av att den i jordbruket sysselsatta arbetskraften skulle, så snart detta kunde låta sig göra, beredas en inkomststandard lika med den, som innehades av jämförbara befolkningsgrupper, och att denna likställighet därefter skulle bevaras. Nämnden erinrar om att enligt jordbruksprisutredningens betänkande målet för jordbrukspolitiken i nu nämnda avseende redan anses ha uppnåtts såvitt angår jordbrukarna själva, och upplyser, att nämnden återkommer till denna fråga i sitt yttrande över jordbruksprisutredningens betänkande. Inkomstförbättringen har emellertid enligt nämnden fått köpas till priset av rätt väsentligt höjda realpriser för jordbruksprodukterna. Den fortgående snabba mekaniseringen av jordbruket bar visserligen skapat möjligheter att hålla prishöjningarna inom en begränsad ram (produktio-

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

nen per arbetare i jordbruket har under det senaste decenniet stigit snabbaie än under någon tidigare period), men realpriserna på livsmedel i konsumentledet ligger enligt nämnden trots nämnda förhållanden för närvarande inemot 15 procent högre än under perioden 1935—1939. Enligt nämnden har vidare de reella producentpriserna sedan 1938/39 stigit med nära 25 procent (skillnaden gentemot konsumentpriserna beror bland annat på mellanliggande statliga subventioner samt på den omständigheten, att importerade livsmedel har undergått en svagare prisstegring än de inhemska produkterna). Vid dessa beräkningar har, upplyser nämnden, icke beaktats en reella innebörden av den nu träffade prisöverenskommelsen för 1955/ 56, vilken medför en ytterligare höjning av jordbrukets samlade intäkter med cirka 8 procent. Lantarbetarna ligger dock alltjämt, konstaterar nämnden, på en lägre inkomstnivå än jämförliga industriarbetargrupper på landsbygden. Såvitt nu kan bedömas är det enligt nämndens mening nödvändigt, att det svenska jordbruket även i fortsättningen, under mera normala förhålanden, far åtnjuta ett rätt högt gränsskydd, för att inkomstlikställighet skall kunna upprätthållas, och att detta skydd skall vara större än vad andra narmgar i genomsnitt erhåller. Nämnden erinrar om att gränsskyddet för jordbruksprodukter av jordbruksprisutredningen beräknats uppgå till cirka f Procent för narvarande och anför, att därest utlandspriserna blir någorlunda stabila under det närmaste året, detta tal kan väntas ytterligare stiga nagot till foljd av den nu för 1955/56 träffade prisöverenskommelsen.

I fråga om det internationella marknadsläget erinrar nämnden först om utvecklingen i stora drag under efterkrigsåren. Nämnden anför härom i huvudsak följande. Världsproduktionen av jordbruksprodukter kunde efter krigsslutet icke återställas i lika snabb takt som industriproduktionen, och priserna på jordbruksprodukter vid internationell handel förblev under åtskilliga år höga. Den väntade prisnedgången gjorde sig emellertid märkbar i slutet av 1940talet, men denna utveckling avbröts tvärt av Koreakriget. Det labila internationella politiska läget medförde, att den internationella prisnivån åter hastigt drevs i höjden för de ur beredskapssynpunkt viktigare jordbruksprodukterna, medan prisnedgången uteblev beträffande övriga jordbruksvaror. Ännu sex år efter slutet av andra världskriget översteg sålunda de internationella livsmedelspriserna väsentligt priserna på de nationella marknaderna. Åtei gången till den tidigare prisnedgångstrenden skedde emellertid ganska snart. Under Koreahaussen hade åtskilliga länder gjort omfattande lagringskop Nar det politiska läget åter ansågs vara mera stabiliserat, slutade många länder ej endast med nya lagringsköp utan minskade dessutom lagerhållningen. Samtidigt fortsatte produktionen att stiga i såväl export- som importländerna. Ett starkt tryck uppstod på priserna, och dessa sjönk rätt mycket. Prisnedgången började redan 1952 och fortsatte fram till våren 1954. Sedan våren 1954 har priserna på jordbruksprodukter emellertid varit förhållandevis stabila. Den tidigare nedåtgående tendensen synes sålunda enligt nämnden ha i huvudsak upphört.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 45

Som ett allvarligt tecken på instabiliteten på den internationella livsmedelsmarknaden har allmänt uppfattats den starka lagerökningen av olika jordbruksprodukter i Förenta Staterna. Under efterkrigsåren hade Förenta Staterna fått tjäna som Europas kornbod, och den kraftigt utvidgade amerikanska produktionen gjorde det möjligt att någorlunda bemästra de första efterkrigsårens försörjningssvårigheter. Ä andra sidan hade importländerna att kämpa med betydande betalningssvårigheter gentemot dollarområdet. Så länge de internationella livsmedelspriserna låg på en hög nivå, stod jordbruksprodukter i ett mycket förmånligt bytesförhållande gentemot industrivaror. Åtskilliga importländer ansåg det bland annat därför fördelaktigt att i möjligaste mån utvidga jordbruksproduktionen. När den europeiska produktionen hade återhämtat sig samt större möjligheter yppade sig att köpa livsmedel från andra områden än dollarområdet, minskade de europeiska importländerna sina inköp från Förenta Staterna. Samtidigt hade emellertid i Förenta Staterna inga förberedelser vidtagits för att möta den i och för sig väntade situationen, då den europeiska efterfrågan på amerikanska livsmedel avsevärt reducerades. Det höga statliga prisstödet stimulerade till en tortsatt hög produktion. Följden blev, att betydande lager av olika jordbruksvaror ackumulerades i Förenta Staterna. Hade dessa överskottskvantiteter kastats ut på den internationella marknaden, kunde detta ha fått ett omedelbart prissammanbrott till följd. Emellertid har försäljningarna av amerikanska överskottsprodukter hittills skett med stor försiktighet. Samtidigt har åtgärder vidtagits, bland annat genom sänkning av prisstödsnivån för en del produkter, för att åstadkomma en anpassning av den amerikanska jordbruksproduktionen till de ändrade avsättningsförhållandena. Man har också vid flera tillfällen från amerikanskt håll försäkrat, att avvecklingen av överskottslagren kommer att ske på ett sätt, som icke kommer att äventyra den normala handeln med jordbruksvaror. Det finnes enligt nämnden anledning antaga, att dessa försäkringar är allvarligt menade. Det ligger självfallet i Förenta Staternas eget intresse, att överskotten kan avvecklas, utan att detta medför rubbningar på den internationella marknaden och äventyrar det säkerhetssystem för jordbruket, som landet bär tillämpat efter kriget. Nämnden erinrar därefter om att i diskussionen om dagens svåravsättbara överskott paralleller ofta har dragits med de överskott, som uppstod efter första världskriget och som så småningom ledde till ett sammanbrott på den internationella marknaden. Emellertid föreligger en väsentlig skillnad mellan då och nu. De nu aktuella överskotten står nästan helt undei statlig kontroll, vilket icke var fallet på 1920-talet, då överskotten ganska omedelbart fick söka sig till den internationella marknaden och påverka prisutvecklingen där. Sammanbrottet på vetemarknaden i slutet av 1920talet kom exempelvis, när den kanadensiska vetepoolen icke längre kunde hålla igen utbuden. För närvarande är det emellertid huvudsakligen fråga om statliga övcrskottslager, och delta ger enligt nämndens uppfattning eu viss garanti för alt överskotten icke utan vidare kominer att kastas ut på den internationella marknaden. Hittills har överskottslagren ej heller utövat

46 Kungl. Maj:ls proposition nr 180

något kraftigare tryck på priserna. Nämnden framhåller emellertid, att vad som nu anförts självfallet icke innebär, att problemet med en internationell överproduktion på jordbruksområdet kan bagatelliseras. Anpassas icke produktionen till avsättningsmöjligheterna, kan svårigheter komma att uppstå, som ej är lätta att bemästra. \ idare framhåller nämnden, att man ej bör bortse från vissa moment, som tyder på att priserna på den internationella marknaden på längre sikt kan utsättas för ett icke obetydligt tryck. Världsproduktionen av jordbruksprodukter har under senare tid stigit med 3 procent årligen, samtidigt som befolkningen endast har ökat med i runt tal 1,5 procent. Produktionsökningen har varit särskilt stark i länder, där självförsörjningsgraden redan tidigare varit tämligen hög. I andra fall har den ökade produktionen icke tagits i anspråk för en höjning av den inhemska konsumtionsstandarden, utan man har i stället reducerat importen. Till den kraftiga höjningen av jordbruksproduktionen har enligt nämnden utan tvekan medverkat den starka protektionism, som präglat de flesta länders jordbrukspolitik. Begränsar man sig till den västeruropeiska länderkretsen, är det i huvudsak egentligen endast de utpräglade exportländerna Danmark och Nederländerna, som har låtit eller rättare sagt varit tvungna att låta exportpriserna bli bestämmande för den inhemska prisnivån. I övriga länder har den inhemska prisnivån under senare år väsentligt överstigit export- eller importpriserna. Nämnden påpekar, att ett fortsatt högt skydd på jordbruksområdet självfallet verkar stimulerande på produktionen. Eftersom möjligheterna att utvidga produktionen ännu är betydande i åtskilliga europeiska länder, kan detta framkalla en fortgående och ganska snabb produktionsstegring med åtföljande tryck på den internationella prisnivån. Emellertid är det tydligt, att stora möjligheter att höja konsumtionsstandarden ävenledes existerar i åtskilliga länder. Konsumtionsstandarden i Europa är ännu i allmänhet lägre än i Sverige, och en höjning av konsumtionsvolymen kan komma att ske såväl genom en ökning av totalkonsumtionen som genom en förskjutning i dess sammansättning mot högförädlade produkter. En höjning av konsumtionen är emellertid beroende av prisnivån på livsmedel. En stark protektionism medverkar till ökade överskott dels genom en höjning av produktionen, dels genom en begränsning av konsumtionen. En allmän minskning av jordbruksprotektionismen hindras emellertid i många länder av jordbrukets otidsenliga struktur och svårigheter att utan vittgående stödåtgärder bereda brukarna av mindre effektiva brukningsdelar någorlunda tillfredsställande inkomster. Vidare anser de flesta länder, att de ej ensidigt kan övergå till en liberalare jordbrukspolitik, samtidigt som ett samfällt handlande hittills har stött på stora svårigheter. Även om man bör ha ögonen öppna för de risker den starka jordbruksprotektionismen i olika länder innebär, finnes det å andra sidan enligt nämndens mening ej anledning att räkna med att utvecklingen under den närmaste framtiden kommer att leda till en nedpressning av den internationella prisnivån på jordbruksprodukter. Som grund för denna mening an­

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 47

för nämnden, bland annat, att de internationella priserna under det gångna året har uppvisat en högre grad av stabilitet. Vidare är, såsom tidigare framhållits, möjligheterna att öka konsumtionen i Europa mycket betydande och de goda konjunkturerna i andra näringar torde också kunna leda till en höjning av levnadsstandarden och därmed till en icke oväsentlig ökning av livsmedelsförbrukningen. Nämnden framhåller också, att industrialiseringen främst i Sydamerika men även i andra underutvecklade länder fortskrider och att denna faktor på längre sikt måste komma att inverka stabiliserande på livsmedelsråvarornas prisbildning. Det synes därför nämnden sannolikt, att priserna på den internationella marknaden även fortsättningsvis kommer att hålla sig relativt stabila, vilket givetvis icke utesluter mer eller mindre stora, av särskilda omständigheter föranledda prisfluktuationer för enstaka produkter.

I fråga om produktionsutvecklingen i Sverige anför nämnden i huvudsak följande.

Jordbrukets produktionsvolym räknad i 1954/55 års priser1,

miljoner kronor

1938/39 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Volymen för jordbrukets slutprodukter (räknad i konstant penningvärde) väntas i Sverige till följd av de mycket ogynnsamma skördebetingelserna hösten 1954 under innevarande produktionsår bli något lägre än 1953/54. Nedgången hänför sig såväl till vegetabilie- som animalieproduktionen. På vegetabiliesidan har brödsädsproduktionen sjunkit med 3 procent och vidare har bland annat produktionen av potatis och sockerbetor blivit lägre än föregående år. Däremot har oljeväxtproduktionen betydligt utvidgats. På animaliesidan kan konstateras en mindre nedgång i mjölkproduktionen och även en viss nedgång av slakten. Däremot beräknas äggproduktionen ha ökat något. Överskottsproduktionen av olika jordbruksprodukter är även 1954/55 betydande. Räknad i 1954/55 års priser utgör överskottsproduktionen detta år cirka 8 procent av jordbrukets totala avsaluproduktion mot 6 å 7 procent år 1953/54. Såsom jordbruksnämnden i sitt remissyttrande över jordbruksprisutredningen närmare kommer att utveckla, föreligger överskott av nämnd storleksordning, trots att jordbrukets produktionsvolym sedan förkrigstiden ökat saktare än tidigare (mindre än 1 procent per år räknat från genomsnittet för 1930-talet mot 2,5 procent under mellankrigsperioden och 1,5 procent sedan 1880-talet). Anmärkningsvärd är särskilt den svaga produktionsökning, som har ägt rum under de senaste fem åren.

Läget för olika jordbruksprodukter belyser nämnden i sin skrivelse i ett särskilt avsnitt, som klargör produktions- och prisutvecklingen inom Sverige samt förändringarna i priserna vid import och export. I fråga om brödsäd erinrar nämnden härvid till en början om att den kraftiga ökning av brödsädsarealen, som började 1952, fortsatte även 1954 och att arealen sistnämnda år uppgick till sammanlagt 583 000 hektar, varav 433 000 hektar föll på vete och 150 000 hektar på råg. Trots en arealökning med 62 000 hektar blev totalskörden av brödsäd 1954 nästan lika stor som närmast föregående år. Hektarskördarna för såväl vete som råg blev låga, och kvalitetsmässigt blev skörden mindre tillfredsställande.

Brödsäd Areal Produk- Kon­ Över­ Netto­ Genom­ Importpris på

1 000 ha tion1 sum­ skott export snittligt $-vetes milj. kg tion eller un­ eller producentInom Utom milj. kg derskott -import pris i IWA3 IWA3 milj. kg milj. kg Sverige på kr/dt kr/dt vårvete kr/dt

1938/39..,. 497 835 672 + 163 — 47 18,8 17 1948/49.. . 475 776 646 + 130 — 33 34,5 37 1949/50.. . 442 826 711 +115 —120 35,2 42 48

1951/52.. . 420 469 710 —241 —345 43,4 48 60 1952/53.. . 452 883 690 + 193 + 25 55,4 44 52

1954/554. . 583 1 000 680 +320 +250 644,7 43 (febr.)

1 Exklusive utsäde, utfodring, avreus och svinn. ■— 3 Exklusive tull. Vid export av svenskt vete räknas för närvarande bland annat på grund av kvalitetsskillnad samt frakt- och andra exportkostnader med ett fobpris som är cirka 7 kronor lägre än det angivna importpriset, vilket avser nordamerikanskt vete av högsta kvalitet. — 3 Internationella veteavtalet. — 4 Uppgifterna för 1954/55 i denna och efterföljande tablåer är prognoser. — 4 Exklusive förmalningsavgift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 49

Nämnden framhåller därefter, att de internationella vetepriserna, som fram till våren 1954 var starkt sjunkande, därefter hållit sig relativt stabila. I det förnyade internationella veteavtalet (IWA), som slöts i Washington sommaren 1953, har minimipriset för kvaliteten motsvarande Manitoba nr 1 fastställts till 155 cents per bushel (29,5 kr/dt) och maximipriset till 205 cents per bushel (39,0 kr/dt). Vid jämförelse mellan dessa priser och cifpriser vid import till Sverige får enligt nämnden till de förra läggas omkring 9 kronor 50 öre per deciton för frakt m. m. Vidare bör observeras, att IWA-priserna avser hårt vete av högsta kvalitet. De internationella försäljningarna har sedan våren 1954 i huvudsak skett till priser ungefär motsvarande mittprisnivån mellan avtalets maximi- och minimipris.

I fråga om vete upplyser nämnden vidare följande.

Världsproduktionen av vete beräknas 1954/55 bli ungefär 6 procent lägre än föregående år. Produktionen i de flesta ledande exportländerna har minskat. På grund av avsevärda övergångslager från föregående produktionsår är emellertid exporttillgångarna fortfarande betydande. Skörden i importländerna har kvantitativt varit större än 1953/54 men har, särskilt i de europeiska importländerna, varit av dålig kvalitet. Eftersom dessutom lagerhållningen i en del importländer har varit relativt begränsad, kan ökade importbehov påräknas innevarande produktionsår.

Socker Areal Produk­ Konsum­ Över- Netto­ Partipris Importsocker­ tion av tion av eller import i Skåne pris för betor råsocker socker och under­ räknad i på strö­ strö­

1 000 ha milj. kg sirap räk­ skott råsocker socker1 socker nad i rå- milj. kg milj. kg öre/kg öre/kg socker milj. kg

1 Cit exklusive tull räknat 1 raffinad.

Beträffande socker anför nämnden, att den svenska sockerbetsarealen 1953/54 uppgick till 51 000 hektar. Då betskörden samtidigt blev synnerligen tillfredsställande, kom produktionen att icke långt ifrån motsvara den inhemska förbrukningen. År 1954/55 utvidgades sockerbetsarealen med ytterligare 8 000 hektar till 59 000 hektar. Betskörden blev emellertid betydligt sämre än närmast föregående år och motsvarade i råsocker räknat endast 288 miljoner kilogram mot 335 miljoner kilogram 1953/54. I fråga om världsmarknadspriserna på socker påpekar nämnden, att dessa under senare år kraftigt pressats nedåt av eu betydande överproduktion och understigit de svenska sockerpriserna med omkring 35 procent. Nämnden lämnar vidare följande upplysningar.

4 Bilxang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 180

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Världsproduktionen av socker har sedan förkrigstiden stigit från 25 till 37 miljoner ton, och konsumtionsökningen har icke kunnat helt absorbera denna kraftiga produktionsstegring. Stora överskott har ackumulerats i det ledande exportlandet Kuba, som redan för några år sedan fann sig tvunget att på egen hand söka stabilisera sockermarknaden genom att begränsa produktionen och undandraga en del av överskotten från marknaden till en stabiliseringsreserv. År 1953 träffades vidare en internationell sockeröverenskommelse, varvid minimipriset bestämdes till 37,1 kronor per deciton och maximipriset till 49,7 kronor per deciton (råsocker i lager i kubansk hamn). Det har emellertid visat sig vara förenat med stora svårigheter att upprätthålla avtalets minimipris. Man kan räkna med att försäljningarna även under de kommande åren i huvudsak kommer att ske till avtalets minimipris. De energiska åtgärder, som vidtages för att upprätthålla detta pris, gör det mindre sannolikt, att det under längre perioder mera väsentligt kommer att underskridas.

Mat­ Areal Produk- Inhemsk Över­ Export av Produ­ Export­ Importnyttiga 1 000 ha tion av förbruk- skott frö och centpris pris fob pris eif olje­ frö av ning av milj. kg olja (i frö i Sverige på raps­ på växter raps, frö av räknat) på höst­ frö kopra* rybs och respektive under re­ raps* öre/kg öre/kg senap1 års skörd spektive öre/kg milj. kg milj. kg regleringsår milj. kg

1 9 % vattenhalt. — 2 Grundpris jämte tillägg på grund av kvalitetsreglering. —• 3 T. o. m. 1950/51 portugisisk och Singapore-kopra, fr. o. m. 1951/52 Streitskopra.

I fråga om oljeväxterna erinrar nämnden först om utvecklingen under efterkrigsåren fram till hösten 1953 och anför i huvudsak följande.

De internationella priserna på fetter och oljor steg kraftigt under 1940talets bristår. Denna särskilt kraftiga prisstegring på fettvaruområdet berodde på den internationella fettmarknadens speciella struktur. Skillnaden mellan fettkonsumlionen i olika områden var nämligen före kriget betydande. Förbrukningen per capita var i de asiatiska länderna endast en bråkdel av förbrukningen i Europa och Nordamerika. Samtidigt var det just lågkonsumtionsområdena i Fjärran Östern, som svarade för en väsentlig del av världsexporten. Under kriget drabbades ifrågavarande exportområden svårt av krigets härjningar och produktionen reducerades väsentligt. En snabb återhämtning hindrades sedermera av politiska oroligheter. När produktionen så småningom åter steg, togs produktionsökningen främst i anspråk för en höjning av den inhemska konsumtionen. Denna tendens till ökad förbrukning i de lågkonsumerande exportländerna i Fjärran Östern har medfört, att världshandeln med fetter och oljor, trots att världsproduktionen numera är ungefär 13 procent större än före kriget, fortfa-

Kungl. Maj. ts proposition nr i80 51

rande ligger vid förkrigsnivån. Koreakriget medförde en stark stegring i de internationella fettpriserna, men 1952 började en prisnedgång, som fortsatte fram till hösten 1953.

Nämnden framhåller därefter, att priserna på olika fettvaror under det senaste året visserligen uppvisat icke obetydliga fluktuationer men att de genomsnittligt legat vid den nivå, som förelåg i början av 1954. Under 1955 beräknas världsproduktionen av fetter och oljor bli av ungefär samma omfattning som under föregående år. Emellertid har lagerhållningen minskat i en del länder, varför man torde kunna påräkna en viss ökning av efterfrågan.

Den svenska produktionen av oljeväxter var 1953/54 låg men har innevarande produktionsår åter utvidgats. Svenskt rapsfrö och svensk rapsolja har fått en väl inarbetad marknad på den europeiska kontinenten, och våra exportpriser beräknas enligt nämnden innevarande år ligga väl i nivå med de priser, som uppnåddes 1953/54.

Mjölk och Mjölkpro- Förbruk- över- Nettoex- Riksnote- Exportmejeripro- auktion ning av skott port räk- ringen på pris på dukter (exklusive mjölk och milj. kg nåd i mejeri­ smör1 foder­ mejeripro­ mjölk smör öre/kg mjölk) dukter milj. kg inklusive milj. kg räknat i allm. mjölk (ex­ mjölkprisklusive fo­ tillägg dermjölk) öre/kg milj. kg

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Förskjutningarna i matfettkonsumtionen mellan smör och margarin har under senare år tilldragit sig särskilt intresse. Nämnden anför härom följande.

Efter matfettsransoneringens slopande 1949 skedde en stark ökning av margarinkonsumtionen, samtidigt som smörkonsumtionen reducerades. År 1953 avstannade emellertid nedgången i smörkonsumtionen och smöret hävdade detta år väl sin ställning i den svenska matfettsförsörjningen. Nämnden anförde våren 1954 i sin skrivelse till Kungl. Maj :t angående de prisreglerande åtgärderna för regleringsåret 1954/55, att efter den starka förskjutningen mot ökad margarinkonsumtion mellan 1951 och 1952 en följande stagnation i förskjutningen under ett år med ökade inkomster för stora konsumentgrupper i och för sig var förklarlig. Nämnden ansåg, att man måste vara beredd på att det inhemska avsättningsutrymmet för smör på längre sikt vid oförändrad prisrelation kunde komma att ytterligare krympa. Under 1954 har också återigen en ökning av margarinkonsumtionen kunnat konstateras. År 1953 svarade sålunda smör för 11,8 kilogram eller 48 procent av den till 24,4 kilogram uppgående konsumtionen per capita av matfett. År 1954 har dess andel sjunkit till 11,4 kilogram eller 47 procent.

I fråga om avsättningsmöjligheterna för smör utomlands anför nämnden följande.

En väsentlig del av den svenska smörexporten har under det senaste året gått till Sovjetunionen. Den tidigare för svenskt smör betydelsefulla exportmarknaden Västtyskland har däremot under senare år nästan helt kommit ur bilden. Den svenska exporten till detta land har hindrats av den höga tyska smörtullen, och någon överenskommelse om smörexporten till detta land har icke kunnat nås. Man kan dock framdeles räkna med en viss ökning av den tyska konsumtionen av mjölk och mejeriprodukter och därmed förbättrade exportmöjligheter till detta land. En viss export har åter kunnat ske till förkrigstidens traditionella svenska exportmarknad Storbritannien. De engelska importpriserna har dock i regel varit lägre än vad som kunnat erhållas vid export till andra marknader. Det danska exportpriset till Storbritannien uppgår för närvarande till 4,70 svenska kronor per kilogram. Exportpriset till västeuropeiska kontinentalländer är samtidigt ungefär 50—60 öre per kilogram högre.

Kött Produk­ Kon­ Under­ Netto­ Försälj­ Jämförligt tion sumtion skott import ningspris importpris milj. kg milj. kg milj. kg milj. kg i parti i på nötkött Stockholm (exklusive på nötkött tull) (ko kl. I) öre/kg öre/kg

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 53

Den svenska köttproduktionen understiger fortfarande den inhemska förbrukningen. Strävandena att utvidga gödkalvsuppfödningen har hittills icke lett till mera påtagliga resultat. Denna uppfödning är fortfarande väsentligt lägre än före kriget, och möjligheter torde finnas att utvidga denna produktionsgren särskilt på de mindre brukningsdelarna. Importen av kött har sedan våren 1954 skett från Danmark och Irland, medan införseln från sydamerikanska länder helt har legat nere. Importpriserna har icke uppvisat några större förändringar. Den internationella marknaden för kött är ganska liten, och rätt betydande tillfälliga prisvariationer förekommer.

Fläsk Produk- Kon- över- Netto- Försälj- Jämförligt tion sumtion eller un- export ningspris importpris milj. kg milj. kg derskott ( + ) eller i parti i på fläsk milj. kg -import Stockholm (exklusive (-) på fläsk tull) milj. kg öre/kg öre/kg

54 Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

Beträffande ägg uppger nämnden, att överskottsproduktionen beräknas vara i stort sett oförändrad. Exporten har skett huvudsakligen till Västtyskland, varvid exportpriserna har sjunkit något. Föregående år räknade man på vissa håll med att slopandet av äggransoneringen i Storbritannien skulle öka äggimporten till detta land. Emellertid har den inhemska tillförseln av ägg på senare tid ökat väsentligt i Storbritannien, och någon utvidgning av införseln har icke ägt rum.

Sammanfattningsvis konstaterar nämnden, att några större avsättningssvåsvårigheter för närvarande icke synes föreligga beträffande våra överskott på jordbruksområdet. Import- och exportpriserna är numera endast obetydligt högre än före Koreakrigets utbrott, vilket framgår av följande indexserie. I denna indexserie, som omfattar vete, socker, nötkött, fläsk, smör och ägg, har sammanvägningen skett med den inhemska förbrukningen av respektive varuslag som vikter.

1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56

(prog- (prog­

nos) nos) Import/exportpriser 100 104 no 117 in 105 101

Brödsädsregleringen

Om försörjningsläget beträffande brödsäd framhåller jordbruksnämnden, att övergångslagret av gammal skörd den 1 september 1954 totalt uppgick till omkring 318 000 ton, varav cirka 211 000 ton vete och 107 000 ton råg. Härvid har ej medräknats brödsäd som vid denna tidpunkt av Svenska spannmålsaktiebolaget kontrakterats för export men som då ännu ej utskeppats. Beträffande beredskapslagret anför nämnden vidare.

Enligt de planer, som godkändes av 1954 års riksdag, skulle man -— bortsett från ett övergångslager hos kvarnarna av normal omfattning, varmed man då avsåg cirka 40 000 ton vete och 10 000 ton råg — ha ett beredskapslager av 300 000 ton brödsäd, vilket lager enligt nämndens beslut borde fördelas på 210 000 ton vete och 90 000 ton råg. Det totala övergångslagret var sålunda den 1 september 1954 i fråga om vete omkring (210 000 -f- 40 000 -— 211 000 =) 39 000 ton mindre än som ursprungligen beräknats, medan råglagret var omkring (107 000 — 90 000 — 10 000 =) 7 000 ton större än som avsetts. Bristen i vetelagret berodde på att spannmålsaktiebolaget under sommaren 1954, för att utnyttja försäljningsmöjligheterna till Västtyskland inom ramen av gällande handelsavtal, med nämndens bemyndigande sålde 60 000 ton vete till detta land. Redan då kunde man förutsätta, att beredskapslagret härigenom skulle komma att understiga vad man från början avsett. I samband med denna exportförsäljning träffades emellertid en överenskommelse av innebörd, att exportförlusten för den överskjutande kvantiteten skulle bäras av föreningen Svensk spannmålshandel, som visserligen då ännu ej konstituerats men vars blivande huvudintressenter godkänt transaktionen och försäljningsvillkoren. Exporten kan sålunda sägas till en del ha skett för den nya föreningens räkning och i avräkning på det vänta­

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 55

de överskottet av 1954 års skörd. Den kvantitet, för vilken föreningen skulle svara, har sedermera slutgiltigt fastställts till cirka 39 000 ton. Med ledning av odlarnas leveranser till och med januari 1955 har saluöverskottet av 1954 års brödsädsskörd — däri ej inräknat de kvantiteter utsäde, som återgår till jordbrukarna — i jordbrukskalkylen beräknats uppgå till cirka 765 000 ton vete (varav cirka 470 000 ton höstvete och 295 000 ton vårvete) och 218 000 ton råg eller sammanlagt 983 000 ton brödsäd. Den inhemska handelsförmalningen under regleringsåret 1954/55 jämte visst svinn hos handeln och industrien beräknas sammanlagt uppgå till 515 000 ton vete och 140 000 ton råg, varför det direkta överskottet av 1954 års brödsädsskörd kan uppskattas till omkring 250 000 ton vete och 78 000 ton råg eller tillsammans 328 000 ton brödsäd. Häri är inräknad den kvantitet på cirka 39 000 ton vete, som — enligt vad nyss anförts — av föreningen Svensk spannmålshandel skall tillföras beredskapslagret såsom ersättning för den överkvantitet, som exporterats under sommaren 1954. Jämfört med den av statistiska centralbyrån verkställda uppskattningen av 1954 års skörd måste, framhåller nämnden, de kvantiteter, som sålunda beräknas bli saluförd av odlarna, anses anmärkningsvärt små i förhållande till totalskörden. Förklaringen härtill torde vara, att jordbrukarna på grund av brödsädens genom skördeskador nedsatta kvalitet i år utfodrat en betydligt större del av den egna skörden än som är normalt. Denna hemmautfodring beräknas bli cirka 75 000 ton större än om brödsädsskörden varit av tillfredsställande kvalitet. Skördeskadorna har framför allt tagit sig uttryck i att brödsäden lönninältats, vilket berett kvarnarna stora bekymmer. För att möjliggöra för kvarnarna att upprätthålla sina mjölkvaliteter har vissa kvantiteter vete och råg av äldre skörd ställts till förfogande från beredskapslagret, varjämte kvarnarna bcretts möjlighet att verkställa import i begränsad omfattning. I fråga om den erforderliga och möjliga kompletteringen av beredskapslagret samt importen av brödsäd under innevarande år lämnar nämnden följande redogörelse. Genom försäljningarna från beredskapslagret har detta nedbringats, så att det för dagen endast omfattar cirka 162 000 ton, varav 106 000 ton vete och 56 000 ton råg. Fn fullständig komplettering av beredskapslagret kan icke lämpligen genomföras under innevarande regleringsår. Enligt nämndens uppfattning bör nämligen beredskapslagret endast omfatta brödsäd av sådan kvalitet, som ur kvarnsynpunkt är absolut tillfredsställande. Med anledning härav har nämnden genom direktiv till föreningen Svensk spannmålshandel — som numera för statens räkning handhar beredskapslagret och som delar nämndens uppfattning om de krav, som bör ställas på lagret __avsevärt skärpt kvalitetsfordringarna för den brödsäd, som avses för beredskapslagring. På grund av dessa skärpta krav kan komplettering av beredskapslagret med brödsäd av 1954 års skörd endast ske i mycket begränsad omfattning. Någon återinläggning av råg torde över huvud taget icke komma att bli möjlig under innevarande regleringsår. 1 stället kommer eu del i beredskapslagret ingående råg av sämre kvalitet att utförsäljas för foderändamål. Föreningen har räknat med att den 1 september 1955 skall i

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

egentligt beredskapslager finnas omkring 170 000 ton vete och 35 000 ton råg samt att kvarnarna vid samma tidpunkt skall ha ett övergångslager av 40 000 ton vete och 10 000 ton råg. Sammanlagt kommer lagren av gammal skörd sålunda att uppgå till 255 000 ton, varav 210 000 ton vete och 45 000 ton råg, vilket är 95 000 ton mindre än vad man siktat till. I förhållande till ingångslagret den 1 september 1954 kommer lagerminskningen, som väntas nästan helt falla på rågen, att bli 63 000 ton. Den import, som av förut angivna skäl hittills har medgivits, omfattar 10 000 ton vete och 35 000 ton råg. Därtill kommer en för specialändamål (mannagryns- och makaronitillverkning) avsedd import av s. k. Durumvete, beräknad till omkring 5 000 ton. Sistnämnda import förekommer regelmässigt, eftersom vete av Durum-typ icke odlas i Sverige. För beräkning av det överskott, som föreningen Svensk spannmålshandel har att avsätta under innevarande regleringsår, skall det egentliga överskottet av 1954 års skörd (250 000 ton vete och 78 000 ton råg) ökas dels med lagerminskningen (1 000 ton vete och 62 000 ton råg), dels med importen (15 000 ton vete och 35 000 ton råg), överskottet blir sålunda 266 000 ton vete och 175 000 ton råg eller sammanlagt 441 000 ton brödsäd. Av detta överskott har intill mitten av mars 1955 på exportmarknaden försålts cirka 152 000 ton vete och 56 000 ton råg. Vidare har inom landet för foderändamål (efter denaturering) försålts omkring 15 000 ton vete och 55 000 ton råg. Föreningen kan sålunda enligt nämnden beräknas ha kvar att avsätta ett överskott av 99 000 ton vete och 64 000 ton råg. Av vetekvantiteten inrymmes cirka 25 000 ton i gällande handelsavtal med Västtyskland, och nämnden förutsätter, att denna exportmöjlighet helt utnyttjas. Av vete skulle därefter endast 74 000 ton återstå att avsätta. Nämnden upplyser i detta sammanhang, att nyssnämnda försäljning av brödsäd för foderändamål igångsattes redan i slutet av november månad 1954 samt framför allt motiverades av då rådande knapphet på fodersäd och de i förhållande till brödsädspriserna högt uppdrivna världsmarknadspriserna på fodersäd. Nämnden räknar med att foderförsäljningarna kommer att fortsätta samt att en avsevärd del av det kvarvarande veteöverskottet och hela det aktuella rågöverskottet kommer att finna avsättning på detta sätt, såvida icke en sådan omsvängning av världsmarknadspriserna äger rum, att det blir möjligt att importera fodervaror — i första hand majs, korn och vetekli — till förhållandevis lägre pris än vad man kan erhålla vid export av vete och råg. Vidare upplyser nämnden, att de vid export erhållna priserna har varit sadana, att föreningen Svensk spannmålshandels bidrag för möjliggörande av export hittills under innevarande regleringsår utgjort i fråga om vete mellan 11 och 14 kronor per deciton samt i fråga om råg mellan 7 och 8 kronor per deciton. Bidraget utgör i mitten av mars för vete 12 kronor per deciton, vartill emellertid enligt särskilt beslut av Svensk spannmålshandel för närvarande kan komma en ersättning för proteinreglering, som gör att bidraget kan uppgå till inemot 14 kronor per deciton. Någon rågexport förekommer icke för närvarande, men vid sådan export skulle ett bidrag av 10 kronor per deciton vara behövligt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 57

I fråga om tillvägagångssättet vid avsättningen av brödsäd till foderändamål anför nämnden. Föreningen Svensk spannmålshandel har verkställt förtidsinlösen av sådana partier vete och råg, som visserligen uppfyller de formella bestämmelserna för fullgod vara men trots detta icke lämpligen kan finna avsättning som kvarnvara genom att diastasen varit för hög och icke stått i normal i elation till halten grodda kärnor. Den sålunda inlösta brödsäden har i samband med denaturering återförsålts till nedsatt pris ■— för vete 38 kronor och för råg 33 kronor 50 öre per deciton. Dessa priser gäller återförsäljning till partihandlare exklusive kostnader för emballage och eventuell gröpnmg. Föreningen har härigenom fått vidkännas en förlust, ungefär motsvarande det exportbidrag, som tidigare lämnats. Nämnden har även bemyndigat Svensk spannmålshandel att för utfodringsändamål från beredskapslagret försälja råg, som icke är lämplig som kvarnvara. För denna försäljning gäller samma priser och denatureringsföreskrifter, som nyss nämnts.

I föregående års regleringsskrivelse räknade nämnden med att 1954 års skörd skulle lämna ett exportöverskott av cirka 300 000 ton vete och 100 000 ton råg. Kostnaderna för avsättningen av överskottet av brödsäd uppskattades till sammanlagt omkring 51 miljoner kronor. Nämnden anmäler nu, att föreningen Svensk spannmålshandel i skrivelse den 10 mars 1955 med förslag till prisreglerande åtgärder för regleringsåret 1955/56 m. m. (bilaga 7) bland annat gjort en beräkning av kostnaderna för den del av föreningens verksamhet under regleringsåret 1954/55, som skall täckas av förmalningsavgiftsmedel. I fråga om denna beräkning anför nämnden bland annat följande. Det egentliga överskottet av 1954 års skörd har visserligen blivit mindre än vad som "från början beräknats, och kostnaderna för avsättningen av överskottet har per deciton räknat icke blivit högre än vad man väntat. Den lagerminskning, som med hänsyn till kvaliteten på 1954 års skörd väntas bli genomförd under innevarande säsong (sammanlagt 63 000 ton), gör dock, att kostnaderna kan beräknas komma att uppgå till cirka 50 miljoner kronor, d. v. s. praktiskt taget samma belopp, som man från början räknade med. Det må emellertid observeras, att kostnaderna i stället sedermera kommer att bli förhållandevis mindre den gång bristerna i lagerhållningen kompletteras genom återinläggning i beredskapslagret av svensk brödsäd, eftersom föreningen undgår avsättningsförlust på den kvantitet, varmed beredskapslagret kompletteras. Av förmalningsavgiftsmedel från de båda åren 1953/54 och 1954/55 beräknas omkring' 53 miljoner kronor stå till föreningens förfogande, varför endast omkring 3 miljoner kronor av dessa medel väntas kunna överföras till den nyinrättade spannmålshandelns konjunkturutjämningsfond. Med ledning av kalkylsakkunnigas beräkningar av 1955 års skörd av brödsäd synes man kunna räkna med ett överskott utöver det inhemska konsumtionsbehovet av sammanlagt omkring 250 000 ton brödsäd, varav cirka 235 000 ton vete och endast cirka 15 000 ton råg. En del av detta överskott hör användas för komplettering av beredskapslagret. Såsom tidigare anförts kan man räkna med att hösten 1955 det sammanlagda övergångslagret av gammal skörd i beredskapslagcr och hos kvarnindustrien kommer att med 55 000 ton vete och 30 000 ton råg understiga vad man hittills ansett önskvärt. Rågöverskottet av 1955 års skörd skulle enligt de gjorda uppskattningurna icke ens räcka för att helt komplettera lagret. Eu brist i råglagret kan

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

emellertid utan olägenhet kompenseras med motsvarande större inlagring av vete. Om så sker, skulle det överskott, som föreningen har att avsätta under regleringsåret 1955/56, komma att uppgå till endast 165 000 ton vete.

Nämnden erinrar därefter om att den överenskommelse, som träffats mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation, i fråga om brödsäd innebär, att priserna preliminärt höjes med 2 kronor per deciton i förhållande till de sommaren 1954 fastställda riktpriserna. Det definitiva fastställandet av inlösenpriset per den 1 april 1956 skall dock ske först i sommar, lämpligen omedelbart innan 1955 års skörd börjar saluföras. En ytterligare justering uppåt av priserna skall därvid kunna komma till stånd, om detta motiveras av det internationella prisläget och om en dylik justering icke kan väntas äventyra föreningen Svensk spannmålshandels ekonomi, överenskommelsen innebär vidare, att förmalningsavgiften under 1955/56 skall fastställas till oförändrat belopp, d. v. s. 5 kronor per deciton. De nu preliminärt överenskomna priserna innebär, att inlösenpriset den 1 april 1956 skulle bli för vete 42 kronor och för råg 37 kronor per deciton. Med utgångspunkt från dessa priser samt under förutsättning av oförändrade världsmarknadspriser kan föreningen Svensk spannmålshandels kostnader för avsättning på export av 165 000 ton vete beräknas uppgå till omkring 10 kronor per deciton eller sammanlagt 16,5 miljoner kronor. Om bristen i råglagret ej ersättes med vete, blir exportöverskottet i stället 180 000 ton vete och kostnaderna för avsättningen ökar i så fall till 18 miljoner kronor. Det är emellertid enligt nämndens uppfattning icke utan vidare givet att utfyllnad av bristen i beredskapslagret helt bör göras under 1955/56. Till stöd härför anför nämnden följande. Skulle exempelvis en ökad höstsådd 1955 tyda på att man kan räkna med en betydligt större skörd år 1956, kan det vara lämpligt att vänta med i vart fall en del av utfyllnaden till regleringsåret 1956/57. Därest över huvud taget ingen utfyllnad sker, skulle exportöverskottet av 1955 års vete öka till 235 000 ton och förlusten vid export under tidigare angivna förutsättningar uppgå till 23,5 miljoner kronor. Om vidare världsmarknadspriset sjunker under den nuvarande nivån, ökar förlusten för föreningen Svensk spannmålshandel. Faller exempelvis världsmarknadspriset med 3 kronor per deciton, kommer förlusten att uppgå till omkring 21,5 miljoner kronor för 165 000 ton, 23,4 miljoner kronor för 180 000 ton och drygt 30,5 miljoner kronor för 235 000 ton. Vidare bör man räkna med möjligheten, att skördeutfallet blir bättre än vad normkalkylen utvisar. En ökning av skörden med 10 procent vilket i och för sig icke är otänkbart — innebär, att överskottet av vete ökar med cirka 85 000 ton och att rågen lämnar ett överskott av 5 000 ton i stället för det förut beräknade underskottet. Vid export av veteöverskottet till oförändrat världsmarknadspris skulle enligt detta exempel föreningens förlust öka med 8,5 miljoner kronor. Om världsmarknadspriset sjunker med 3 kronor per deciton, ökar förlusten med ytterligare 2,5 miljoner kronor, d. v. s. till drygt 11 miljoner kronor. Rågöverskottet behöver däremot icke innebära någon förlust, enär ett dylikt lämpligen bör användas för att utfylla bristen i beredskapslagret. Vid en skörd av denna storlek kommer med all sannolikhet bristen i beredskapslagret av vete att utfyllas och veteexporten i motsvarande mån att reduceras.

Kungl. Maj ds proposition nr 180 59

Det för föreningen Svensk spannmålshandel ofördelaktigaste av här skisserade sannolika fall — d. v. s. 10 procent ökat skördeutfall och 3 kronor per deciton sänkta världsmarknadspriser — skulle innebära, att förlusten skulle uppgå till 34,4 miljoner kronor. Nämnden anmärker emellertid, att en större sänkning av världsmarknadspriset än med 3 kronor per deciton givetvis icke kan helt uteslutas. För täcltande av exportförlusten kommer att till föreningen Svensk spannmålshandels förfogande stå förmalningsavgiftsmedlen. Utöver tidigare angiven trolig besparing av 3 miljoner kronor från innevarande regleringsåi har man att räkna med de avgifter, som inflyter under 1955/56. Med en avgift av 5 kronor per deciton kan inemot 35 miljoner kronor beräknas inflyta. Det sammanlagda beloppet skulle alltså väl räcka till att täcka föilusterna vid det ofördelaktigaste av nyss angivna alternativ. Med normalt skördeutfall och oförändrade världsmarknadspriser uppstår vissa överskott av förmalningsavgiftsmedel, som i så fall kommer att överföras till spannmålshandelns konjunkturutjämningsfond. Nämnden påpekar i detta sammanhang, att det — särskilt därest en omläggning av spannmålsregleringen i enlighet med det av jordbruksprisutredningen framlagda förslaget kommer att ske — måste anses i högsta grad önskvärt, att en ekonomisk reserv av betydande storleksordning finnes i konjunkturutjämningsfonden.

Härefter övergår nämnden i sin skrivelse till att behandla frågorna om kvcilitetsbestämmelser och prisregleringsskalor, finansiering av brödsadsuiköpen samt prisfallsersättning vid sänkning av prisnivån. Vad gäller förstnämnda fråga anför nämnden, att föreningen Svensk spannmålshandel ansett, att vissa ändringar i nu gällande lcvalitetsbestämmelser och prisregleringsskalor kan vara motiverade. Nämnden anmäler, att frågan härom är under5 utredning och att förslag till eventuella ändringar torde kunna framläggas i god tid, innan 1955 års skörd saluföres. Vad angår den andra frågan upplyser nämnden, att föreningen Svensk spannmålshandel i sin skrivelse till nämnden berört handelns och kvarnindustriens svårigheter att till följd av gällande kreditrestriktioner finansiera spannmålsinköpen, som numera i stort sett koncentreras till några få månader på hösten. Under regleringsåren 1952/53 och 1953/54 medverkade Svenska spannmålsaktiebolaget i viss omfattning vid denna finansieiing, varvid bolaget disponerade över statsmedel, som ställts till dess förfogande. Föreningen har nu hemställt om bemyndigande att, om så skulle visa sig erforderligt, verkställa finansiering för omhändertagande av 1955 års skörd på enahanda sätt som tidigare spannmålsaktiebolaget. Några medel utöver dem, som står till föreningens förfogande genom kredit i riksgäldskontoret, torde icke erfordras härför. Nämnden har för sin del intet att erinra mot att föreningen erhåller tillstånd alt utnyttja sina kreditmöjligheter fÖl sådan finansiering. Formerna härför bör enligt nämnden i dylikt fall fastställas efter överläggningar mellan nämnden och föreningen. I sin framställning våren 1954 rörande prisreglerande åtgärder på jord­

60 Kungl. Maj.ts proposition nr 180

brukets område under regleringsåret 1954/55 berörde nämnden ingående de problem, som uppstår vid övergången till nytt regleringsår till följd av ändring av prisnivån för brödsäd, särskilt såvitt gäller kvarnarnas övergångslager. Härom anför nämnden i sin förevarande skrivelse i huvudsak följande. Bland annat påpekades i fjolårets skrivelse svårigheterna för kvarnarna att så tidigt som vid inlösentillfället den 1 april bedöma behovet av brödsäd till dess ny skörd i erforderlig myckenhet kommer i marknaden. Vidare framhölls, att i fortsättningen några statsmedel ej står till förfogande för att lämna kvarnarna prisfallsersättning vid en eventuell sänkning av prisnivån. Nämnden förväntade emellertid att den nya föreningen Svensk spannmålshandel skulle upptaga förhandlingar i frågan med kvarnindustrien.

Nämnden anmäler, att sådana förhandlingar nu har ägt rum, efter det att föreningen avlåtit sin tidigare omförmälda skrivelse den 10 mars 1955. Enligt vad nämnden erfarit, resulterade förhandlingarna i en preliminär överenskommelse, som dock vid avgörandet av nämndens skrivelse ännu icke behandlats av föreningens styrelse. I fråga om överenskommelsens innebörd anför nämnden i huvudsak följande. överenskommelsen innebär, att föreningen lämnar kvarnarna ersättning för sänkningen av prisnivån för 1955 års skörd (d. v. s. skillnaden mellan inlösenpriset för 1954 och 1955 års skörd) för den del av övergångslagret av gammal skörd den 31 juli 1955, som överstiger i fråga om vete 12 procent och i fråga om råg 10 procent av årsförmalningen. Den kvantitet, som härigenom undantages från ersättning, anses motsvara vad kvarnarna från den 1 augusti normalt anses behöva av gammal skörd. Att man härvid räknar med proportionsvis mindre kvantitet råg förklaras av att rågen som iegel börjar marknadsföras något tidigare än vetet, överenskommelsen innebär vidare, att föreningen icke förfogar över av kvarn hembjuden brödsäd utan hembudsgivarens medgivande före den 15 juli i fråga om vete och den 1 maj i fråga om råg. Intill dessa tidpunkter har hembudsgivaren rätt att påkalla annullering helt eller delvis av gjorda hembud. Den tidigare tidpunkten för råg motiveras av att det i år är av särskild betydelse, att de kvantiteter, som kvarnarna icke behöver, i god tid skall kunna disponeras för utfodringsändamål.

För sin del har nämnden intet att erinra mot att föreningen på angivet sätt lämnar kvarnarna prisfallsersättning och att för ändamålet disponeras inflytande förmalningsavgiftsmedel. I och med att föreningen träffat sådan uppgörelse med kvarnindustrien bör — såsom redan uttalades i propositionen 1954: 180 -— föreningen tillföras sådana medel, som i fortsättningen kan komma att inflyta genom prishöj ningsavgifter, vilka upptages vid en eventuell höjning av prisnivån. Nämnden framhåller dock, att om en omläggning av regleringssystemet genomföres på sätt jordbruksprisutredningens majoritet förordat, det icke torde bli möjligt att uttaga prishöjningsavgifter i fortsättningen. I dylikt fall kommer föreningen sålunda icke att erhålla någon kompensation för de prisfallsersättningar, som lämnas.

I propositionen 1954: 180 anfördes beträffande beredskapskigringen, bland annat, att denna borde omfatta 300 000 ton brödsäd men att lagret under vissa förhållanden skulle kunna få minskas intill en bottenkvantitet av

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 61

150 000 ton. Någon ovillkorlig skyldighet att fylla ut beredskapslagret till normalkvantiteten 300 000 ton borde ej föreligga. I vart fall skulle import undvikas för utfyllnad av brist i lagret. Vid sitt bedömande förra året av beredskapslagrets storlek utgick nämnden från den förutsättningen, att ett övergångslager hos kvarnarna av 50 000 ton brödsäd utav gammal skörd kunde anses som normalt. Det totala övergångslagret borde sålunda vara 350 000 ton. Nämnden upplyser emellertid nu, att en nyligen verkställd utredning visat, att kvarnarnas normala övergångslager snarare är 100 000 ton än 50 000 ton. Med hänsyn härtill och då beredskapslagret numera, sedan dess handhavande övertagits av föreningen Svensk spannmålshandel — i motsats till vad tidigare varit fallet - blivit helt avskilt från övriga lager, har föreningen i sin skrivelse till nämnden förutsatt, att beredskapslagret i fortsättningen skall begränsas till 250 000 ton, varav 200 000 ton vete och 50 000 ton råg. I fråga om bottenkvantiteten har föreningen däremot icke ifrågasatt någon ändring av den utav 1954 ars riksdag godkända kvantiteten, 150 000 ton. Nämnden anser för sin del dock icke tillräckliga skäl föreligga att nu fatta beslut om en minskning av det normala beredskapslagret av brödsäd. Emellertid framhåller nämnden, att den är medveten om att en komplettering upp till denna kvantitet icke blir möjlig att genomföra under 1955/56 och att sålunda beredskapslagret vid slutet av sagda regleringsår icke kan väntas bli större än den av föreningen såsom maximal angivna kvantiteten av 250 000 ton. Härigenom kommer föreningens beräkningar av kostnadsbehovet för beredskapslagring vilka nämnden redovisar i avsnittet om anslagsfrågor m. m. — icke att påverkas under 1955/56. Däremot kommer, när lagerökningen en gång genomföres, särskilda medel att erfordras för nedskrivning av denna del av lagret till samma värden, som gäller för det i föreningens beräkningar upptagna beredskapslagret. I fråga om beredskapslagret har vidare uppkommit vissa problem, därigenom att nämnden skärpt kvalitetsfordringarna för brödsäd, avsedd för beredskapslagring. Härom anför nämnden följande. Föreningen har hävdat, att skärpningen av kvalitetsfordringarna medför, att komplettering av beredskapslagret icke kan komma till stånd under innevarande regleringsår, samt att den merförlust för föreningen, som uppstår till följd härav och på grund av sänkningen av prisnivån på brödsäd av 1955 års skörd, bör bäras av staten och icke täckas av förmalningsavgiftsmedcl. Nämnden har däremot ansett sig sakna stöd i 1954 års riksdagsbeslut för att vidtaga ett sådant arrangemang. Denna fråga har emellertid för föreningen kommit i ett annat läge, sedan nämnden bemyndigat föreningen att sälja råg från beredskapslagret till utfodring. Enligt nämnden kommer nämligen därigenom, under förutsättning att nämndens riktlinjer följes, staten att taga förlusten för foderförsäljningen. När återinläggning sedermera kommer till stånd, minskas det överskott, som föreningen behöver avsätta med förlust. Den besparing, som föreningen därigenom kommer att göra, torde enligt vad nämnden nu kan beräkna helt uppväga den merförlust, föreningen åsamkas genom att komplettering av beredskapslagret icke kan äga rum under innevarande regleringsår. Med hänsyn härtill bär

62 Kungl. Maj.ts proposition nr 180

föreningen i samband med de allmänna jordbruksförhandlingarna förklarat sig avstå från sina tidigare framförda krav och godkänt nämndens ställningstagande.

Slutligen meddelar nämnden, att den med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande utfärdat direktiv för föreningen Svensk spannmålshandels verksamhet under regleringsåret 1954/55. Genom dessa direktiv regleras såväl föreningens prisreglerande verksamhet som de uppgifter i fråga om beredskapslagring in. in., vilka föreningen handhar enligt avtal med nämnden. Nämnden förutsätter, att direktiven skall kunna bibehållas i stort sett oförändrade under regleringsåret 1955/56. I likhet med föreningen anser nämligen nämnden någon ändring av principerna för regleringssystemet icke vara erforderlig för nästa regleringsår.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel

Handeln med fodersäd och andra fodermedel, vilken numera ombesörjes av handelns egna organ, förutsätter jordbruksnämnden skola vara fri även i fortsättningen. Kvantitativ reglering av utrikeshandeln skall sålunda enligt nämndens mening i regel icke tillgripas. Stöd för den inhemska prisnivån på fodersäd m. m. bör i stället åstadkommas med hjälp av införselavgifter i likhet med vad fallet varit under såväl innevarande som närmast föregående regleringsår. Då försörjningsläget så kräver, bör utförselavgifter få tillämpas, om det inhemska prisläget motiverar detta. Enligt kungörelser den 29 oktober 1954 (nr 632) och den 26 november 1954 (nr 665) med tillämpningsföreskrifter i jordbruksnämndens cirkulär nr 1955: 5 kan dylika avgifter för närvarande uttagas för havre och korn samt för mjöl av dessa varor ävensom för blandningar, i vilka varorna i fråga ingår. Någon utförsel med uttagande av dylika avgifter har emellertid hittills icke förekommit.

Beträffande försörj ningsläget i fråga om fodermedel anför nämnden, att tillgången på inhemsk fodersäd under innevarande regleringsår i motsats till de båda närmast föregående varit mycket knapp. Fodersädspriserna har därför stigit avsevärt. Odlarpriset för korn har för den gångna delen av regleringsåret legat i genomsnitt drygt 2 kronor och för vithavre drygt 6 kronor per deciton över de priser, som man enligt den ursprungliga prognoskalkylen räknat med. Med hänsyn till de nu nämnda förhållandena har införselavgifterna för fodervaror av större betydelse tills vidare slopats utom för majs, melass och sockersnitsel. Även världsmarknadspriserna har legat mycket högt. Nämnden upplyser, att importen av fodersäd m. m. därför hittills varit relativt måttlig. Den har sålunda under tiden den 1 september 1954—den 31 januari 1955 utgjort 27 800 ton majs, 18 700 ton korn, 20 000 ton vetekli, 5 100 ton sorghum samt 11 700 ton inelasserad torkad betmassa. Majs importeras huvudsakligen till foder för äggproduktionen. Av dylik vara håller föreningen Svensk spannmålshandel ett statligt beredskapslager om 15 000 ton.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 63

För atl underlätta fodersädsförsörjningen har nyssnämnda förening såsom tidigare nämnts efter nämndens godkännande beslutat att för foderändamål och efter varornas denaturering enligt givna föreskrifter saluföra vissa kvantiteter råg och vete, vilka fyller kraven lör inlösen men ändock icke är fullgod kvarnvara. Försäljningarna från föreningen hade enligt av nämnden lämnade uppgifter till medio av mars månad uppgått till omkring 55 000 ton råg och 15 000 ton vete. Föreningens pris per deciton vid försäljning till handlare, fritt det magasin, där varan efter denatureringen lagras, är 38 kronor för vete och 33 kronor 50 öre för råg. I fråga om kli framhåller nämnden, att den knappa tillgången på fodersäd har påverkat efterfrågan, vilken hela regleringsåret varit ovanligt stor och dessutom icke helt kunnat tillgodoses. Priserna har därför stigit starkt. Förbrukarpriset för svensk vara utgjorde under september månad 1954 i genomsnitt 36 kronor 50 öre per deciton. Det hade i början av mars 1955 stigit till omkring 42 kronor 50 öre. Nämnden uppger vidare, att det lager av importerat vetekli, som innehades av Svenska spannmålsaktiebolaget undei förra regleringsåret, var helt slutsålt vid ingången av löpande regleringsåi. Vad beträffar oljekraftfoder erinrar nämnden om att avsättningen av svenskproducerat raps- och senapsmjöl i viss utsträckning är tryggad genom föreskrifter om minimiinblandning vid yrkesmässig tillverkning av oljekraftfoderblandningar samt andra handelsfoderblandningar. Vidare uttages införselavgift, om import av dylikt oljekraftfoder skulle erfordras. Nu nämnda anordningar bör enligt nämndens mening bibehållas även undei regleringsåret 1955/56. Priset på svenskt rapsmjöl och senapsmjöl, vilket förra regleringsåret intill den 26 augusti 1954 utgjorde 35 kronor per deciton vid försäljning till partihandlare, har från och med nämnda dag höjts till 38 kronor för rapsmjöl och sänkts till 30 kronor för senapsmjöl. Nämnda justering företogs, för att prissättningen närmare skulle ansluta sig till världsmarknadspriserna. Med hänsyn till dessa har priset för senapsmjöl den 16 februari 1955 höjts med ytterligare 2 kronor per deciton. Betydande kvantiteter rapsmjöl och senapsmjöl — omkring 11 000 respektive 8 500 ton — har hittills sålts för export under innevarande regleringsår. Importen av oljekraftfoder har under den gångna delen av innevarande regleringsår varit betydligt större än under motsvarande tid föregående år (för tiden september—januari 42 000 ton mot 24 000 ton), ökningen är enligt nämnden en följd av dels stegrad förbrukning, dels den omständigheten att handelsföretagen i år icke varit i tillfälle att såsom förra året göra inköp hos Svenska spannmålsaktiebolaget i samband med nedbringandet av bolagets lager av dylik vara. Nämnden erinrar därefter om att enligt avtal mellan nämnden och föieningen Svensk spannmålshandel föreningen hädanefter skall ombesörja beredskapslagringen av — förutom majs — oljekraftfoder samt att beredskapslagret av oljekraftfoder skall utgöra 65 000 ton. Någon ändring av lagrcls storlek synes nämnden för närvarande icke böra ske. Föreningens kostnader för lagringen skall bäras av staten. Enligt nämndens mening bör föt-

64 Kangl. Maj:ts proposition nr 180

eningen ha frihet att omsätta lagret, då så synes behövligt, antingen i egen regi eller genom att med handelsföretagen träffa uppgörelse om önskade lagerutbyten. Såsom redan framhållits, bör enligt nämndens mening ej heller i fråga om oljekraftfoder någon kvantitativ reglering av utrikeshandeln förekomma. Behövligt skydd för priset på svenskt oljekraftfoder — eller önskvärd reglering av oljekraftfoderpriserna över huvud taget — bör sålunda fortsättningsvis liksom nu åstadkommas medelst införselavgifter och avgifter vid tillverkning av oljekraftfoder inom landet av importerade råvaror. Med hänsyn till pris- och försörjningsläget uttages för närvarande införselavgift och tillverkningsavgift endast för oljekraftfoder av raps, rybs och senap samt (beträffande införselavgift) oljekraftfoderblandningar. Oljefabrikerna har hittills genom avtal med nämnden garanterats avsättning för ur svenskt oljeväxtfrö framvunnet oljekraftfoder. Garantien upprätthålles numera på så sätt, att föreningen Svensk spannmålshandel genom avtal med nämnden åtagit sig att för clearingkassans räkning och risk taga hand om sådant oljekraftfoder, som oljefabrikerna icke kan avsätta direkt på den svenska marknaden. En viss bottenkvantitet oljekraftfoder skall dock vederbörande oljefabrik själv lagra. Till priser, som nämnden bestämmer, skall föreningen sälja fodret i fråga på den svenska marknaden eller, efter nämndens bestämmande, exportera uppkommande överskott. Nämnden anser, att den nu nämnda anordningen, med den närmare motivering som anföres i avsnittet om oljeväxtregleringen, bör bibehållas under regleringsåret 1955/56.

Nämnden övergår härefter till frågan om fraktbidrag för fodersändningar till vissa delar av norra Sverige och upplyser, att under regleringsåret 1953/ 54 utbetalades i bidrag totalt 1,4 miljoner kronor för sammanlagt 60 553 ton fodermedel eller i medeltal 2 kronor 31 öre per deciton. Nämnda totalkvantitet fördelar sig enligt nämnden på 31 363 ton fodersäd, 14 194 ton kli, 4 915 ton oljekraftfoder samt 10 081 ton foderblandningar för fjäderfän och svin m. fl. Under regleringsåren 1952/53 och 1951/52 var totalkvantiteterna respektive 67 554 och 65 021 ton samt totalbeloppen 1,5 respektive 1,4 miljoner kronor. I fråga om kvantiteternas fördelning på olika delar av norra Sverige anför nämnden följande. Enligt särskild undersökning fördelade sig de under tiden september 1952—januari 1953 med bidrag fraktade kvantiteterna med 29,0 procent på Norrbottens, 34,9 procent på Västerbottens, 19,3 procent på Västernorrlands, 13,1 procent på Jämtlands, 2,3 procent på Kopparbergs, 1,1 procent på Värmlands samt 0,3 procent på Gävleborgs län. Av totalbeloppet i kronor faller större andel på de nordligare delarna. Härom föreligger för tillfället inga andra uppgifter än att sammanlagt 75 procent av beloppet tillfördes Norrbottens och Västerbottens län under regleringsåret 1953/54. I detta sammanhang torde en redogörelse få lämnas för lantbruksstyrelsens förut omnämnda framställning angående fraktbidragen till norra Sverige. I framställningen hemställer styrelsen, att åtgärder måtte vidtagas

Kungi. Maj.ts proposition nr i80 65

för en sådan omläggning av det statliga stöd, som nu utgår såsom fraktbidrag till norra Sverige vid transport av havre, korn och blandsäd, att mot dessa bidrag svarande belopp i stället skall få användas inom den av hushållningssällskapen i nämnda område bedrivna upplysnings- och rådgivningsverksamheten. Till stöd för sin framställning anför styrelsen bland annat följande.

Växtodlingen i norra Sverige har efter fraktbidragens införande på 1930talet utformats mera differentierat, varjämte svin- och fjäderfäproduktionens möjligheter därstädes befunnits vara goda. Det är sålunda numera möjligt att i stora delar av Norrland åstadkomma en animalieproduktion, baserad på foderspannmål och ensilage. Det synes därför styrelsen välbetänkt att stimulera den norrländska fodersädsodlingen för att därigenom skapa bättre betingelser för en mera allsidig produktion, innebärande en viss övergång från mjölkproduktion till en ökad produktion av kött, fläsk och ägg. Fraktbidraget för fodersäd, uppskattat till i runt tal 750 000 kronor per år, verkar enligt styrelsens mening närmast hämmande på en dylik utveckling. Medlen i fråga bör i stället användas för åtgärder, som direkt är ägnade att få till stånd en mera allsidig produktionsinriktning och till att främja driftsrationaliseringen i allmänhet. Rådgivnings- och demonstralionsverksamheten på hithörande områden tillhör en av hushållningssällskapens viktigaste arbetsuppgifter men har på grund av medelsbrist ännu icke fått önskvärd omfattning.

Lantbruks styrelsen har därefter i sin skrivelse angående anslagsäskandena för budgetåret 1955/56 ånyo tagit upp denna fråga i samband med reservationsanslaget till Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m. Styrelsen har därvid diskuterat tre olika alternativ för användningen av nu nämnda bidragsmedel. Härom anför styrelsen bland annat följande.

Såsom alternativ I har styrelsen tänkt sig ett bibehållande av fraktbidragen till norra Sverige för andra fodermedel än havre, korn och blandsäd, medan återstående "medel skulle tillföras hushållningssällskapens rådgivnings- och upplysningsverksamhet. Alternativ I är detsamma som utvecklats i styrelsens tidigare skrivelse. Enligt alternativ II skall fraktbidrag utgå dels till norra Sverige för andra fodermedel än havre, korn och blandsäd, dels till vissa begränsade områden i Norrland jämväl för sistnämnda slagav fodermedel, överskottsmedlen skall tillföras hushållningssällskapen. Enligt alternativ III slutligen skall fraktbidragen helt upphöra och medlen tillföras hushållningssällskapen.

Lantbruksstyrelsen förordar för sin del alternativ III och föreslår, att de därvid frigjorda medlen skall upptagas under nyssnämnda bidragsanslag samt fördelas mellan hushållningssällskapen på så sätt, att varje sällskap erhåller ett belopp, ungefärligen motsvarande vad som tidigare utgått i frakthidrag till området.

Jordbruksnämnden, som hland annat i samband med remiss tagit del av lantbruksstyrelsens framställningar, anför att av dessa framgår, att medelarealen per brukningsdel inom Norrbottens och Västerbottens län uppgår till 4,5 hektar åkerjord samt att bruttoavkastningen per hektar vid gårdar i motsvarande storleksklass enligt lantbruksstyrelsens jordbrukseko-

5 Ililumij till riksdagens protokoll 195f>. 1 samt. Nr ISO

66 Knngl. Maj:ts proposition nr i80

nomiska undersökning uppgår till lägst 1 000 och i medeltal 1 500 kronor. Enligt föreliggande uppgifter utgjorde fraktbidraget under 1953/54 för de nämnda länen i genomsnitt omkring 25 kronor per brukningsdel av nyss angiven medelstorlek. Fraktbidragen har alltså enligt nämndens mening ringa betydelse som stöd för det norrländska jordbruket. För deras utbetalande erfordras dessutom en oproportionerligt vidlyftig administration. Antalet expeditioner uppgick sålunda under 1953/54 till omkring 5 000. Nämnden erinrar om att den redan förra året hade planer på att föreslå en avveckling av ifrågavarande fraktbidrag. Jordbrukets förhandlingsdelegation motsatte sig emellertid då en dylik avveckling, varför nämnden icke lade fram något förslag i frågan i sin regleringsskrivelse våren 1954. Nämnden anmäler, att den åter tagit upp frågan vid årets jordbruksförhandlingar och att förhandlingsdelegationen ej heller i år har velat gå med på bidragens fullständiga avveckling. Delegationen har emellertid velat godtaga ett system, enligt vilket bidrag fortfarande skall utgå till Norrbottens och Västerbottens län, medan bidragen slopas för övriga områden. Härvid har emellertid delegationen förutsatt, att dessa senare områden erhåller kompensation genom att belopp av samma storleksordning som lraktbidragen tillföres områdena för att användas till jordbrukets stödjande på sätt lantbruksstyrelsen föreslagit i sin nyssnämnda framställning till Kungl. Maj:t. Vad delegationen sålunda ansett sig kunna tillstyrka överensstämmer i flera delar med lantbruksstyrelsens förut omnämnda alternativ II. Enligt nämndens mening talar starka skäl för lantbruksstyrelsens förslag enligt alternativ III, och nämnden anför, att den helst såg, att en anordning i enlighet med detta förslag kom till stånd. Med hänsyn till den ställning till detta alternativ, som intagits av jordbrukets förhandlingsdelegation och som motiverats med att bidragen i de två nordligaste länen har medverkat till en lämplig differentiering av produktionen, har dock nämnden icke velat motsätta sig, att i stället den av delegationen godtagna anordningen genomföres från och med ingången av regleringsåret 1955/56. Denna anordning innebär såsom nyss anförts, att bidrag under regleringsåret 1955/56 skall utgå till huvudsakligen Norrbottens och Västerbottens län, medan bidragen för övriga områden helt slopas. Dessa områden bör i stället tillföras medel, som till storleksordningen motsvarar de slopade fraktbidragen, att disponeras enligt lantbruksstyrelsens förslag. Enligt nu gällande bestämmelser får ett bottenbelopp om 1 krona 25 öre per deciton av frakten icke gäldas av statsmedel. Därutöver utgår bidraget med högst 2 kronor 50 öre per deciton. För att det icke skall bli lönande att sända foder med fraktbidrag till ort, som ligger på nära håll norr om den gräns, vilken geografiskt avgränsar bidragsområdet, och sedan återföra fodermedlen med bil eller på annat sätt till ort söder om denna gräns — d. v. s. till område, för vilket fraktbidrag icke utgår — är det enligt nämnden nödvändigt, att bottenbeloppet höjes. En höjning till 2 kronor per deciton anser nämnden vara tillräcklig i detta syfte. Fraktbidraget bör vidare enhgt nämndens mening liksom nu maximeras till 2 kronor 50 öre per de-

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 67

citon. Totalkostnaden för fraktbidragen under regleringsåret 1955/56 kan med utgång från nämndens förslag beräknas till 1 miljon kronor. Därest bottenbeloppet höjes från 1 krona 25 öre till 2 kronor per deciton, undandrages vissa belopp de bidragsberättigade områdena, d. v. s. Västerbottens och Norrbottens län. Storleken härav kan icke på förhand med säkerhet beräknas. Med utgång från 1953/54 års kvantiteter har det sammanlagda beloppet för båda länen av nämnden uppskattats till mellan 100 000 och 150 000 kronor. Länen bör enligt nämnden erhålla kompensation härför genom att hushållningssällskapen framdeles tillföres, vad som sålunda bortfaller. Medlen bör användas på samma sätt, som nu ifrågasatts för övriga delar av norra Sverige.

Slutligen erinrar nämnden om att Kungl. Maj :t den 29 september 1950 uppdragit åt nämnden att i samråd med lantbruksstyrelsen företaga översyn av 1938 års lag om handeln med fodermedel, vilken ännu ej trätt i kraft. Nämnden anmäler i sin skrivelse, att en kommitté numera är sysselsatt med ifrågavarande översyn. Kommittén består av ledamöter och befattningshavare vid de båda ämbetsverken samt dessutom av särskilt tillkallade sakkunniga, representerande praktiskt jordbruk, berörda tillverkare- och handelsorganisationer samt vetenskapsmän på området. Nämnden räknar med att ett på denna översyn grundat förslag till lagstiftning från nämnden och lantbruksstyrelsen skall föreligga klart före utgången av år 1955.

Potatisregleringen

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 november 1954 har jordbruksnämnden med Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. träffat överenskommelse angående inköp och försäljning av potatisstärkelse under tiden den 1 oktober 1954—den 30 september 1955. Avtalet innebär, bland annat, att föreningen skall inköpa den mängd potatisstärkelse, som framställes enligt meddelade lillverkningslicenser på högst 300 000 deciton. Enligt 7 § i avtalet har nämnden åtagit sig — under förutsättning av statsmakternas godkännande och för det fall att avtalet ej skulle förnyas för tillverkningsåret 1955/56 — att vidtaga eller föranstalta om sådana åtgärder från statens sida, som bereder föreningen möjlighet att erhålla dels minst 85 kronor 75 öre per deciton för den 1 oktober 1955 inneliggande lager av potatisstärkelse, dock med avdrag för 30 000 deciton, dels ersättning för ränte- och lagringskostnader enligt i avtalet angivna grunder för inneliggande lager av potatisstärkelse med undantag av 30 000 deciton under tre månader från och med den 1 oktober 1955. De enligt avtalet bestämda utförsäljningspriserna på potatisstärkelse inkluderar — förutom föreningens handelsmargiual om 2 kronor 75 öre per deciton — följande avgifter till nämnden, nämligen dels 1 krona per deciton potatisstärkelse, som under avtalsåret försäljes på den inhemska marknaden, vilken avgift nämnden — efter hörande av föreningen — skall använda till främjande av önskvärda rationaliseringsåt-

68 Kangl. Maj:ts proposition nr 180

gärder inom stärkelseindustrien, dels ock 4 kronor 20 öre per deciton under avtalsåret från stärkelsefabrikanterna inköpt stärkelse, att avsättas till en särskild clearingkassa enligt föreskrift i Kungl. Maj:ts brev den 12 mars 1954 angående prissättningen på jordbruksprodukter (4 kronor 20 öre per deciton stärkelse motsvarar 3 öre per stärkelseprocent och hektoliter potatis). Det åligger föreningen att till särskilda redovisningskonton för nämndens räkning avsätta belopp motsvarande nyssnämnda avgifter. Dessa konton får disponeras endast efter beslut av nämnden. Vid bemyndigandet för nämnden att ingå ifrågavarande avtal gjorde Kungl. Maj :t förbehåll för att den i 7 § i avtalet gjorda utfästelsen skulle vinna riksdagens godkännande och förklarade Sig vilja framdeles göra framställning härom till riksdagen. Nämnden hemställer nu, att sådant godkännande inhämtas.

Nämnden övergår härefter till frågan om tillverkningen av potatisstärkelse och potatissprit samt anför därom följande. För framställning av potatisstärkelse har nämnden för tillverkningsåret 1954/55 utlämnat licenser för tillverkning av sammanlagt cirka 225 000 deciton potatisstärkelse. På grund av nedsatt skördeutbyte inom vissa delar av stärkelsepotatisdistrikten och då fabrikspotatisen innevarande år genomgående hållit en synnerligen låg stärkelsehalt, kan man icke räkna med att under detta år tillverka mer än högst 200 000 deciton stärkelse. För att tillgodose en under året stegrad efterfrågan på stärkelse får man räkna med att stärkelseföreningens övergångslager kommer att tagas helt i anspråk under regleringsaret. Med hänsyn härtill har nämnden för det kommande re°leringsåret utlämnat preliminära tillverkningslicenser för framställning av cirka 250 000 deciton potatisstärkelse. Vad angår tillverkning av potatissprit kan nämnas, att Sveriges bränneriidkareförening träffat avtal med Aktiebolaget Vin- & spritcentralen om tillverkning under innevarande regleringsår av sammanlagt 36 miljoner liter råsprit av normalstyrka. Härutöver tillkommer tillverkning av något mer än 1 miljon liter sprit vid spritcentralens eget potatisbränneri. Då kampanjen vid brännerierna ännu icke avslutats, kan nu icke med säkerhet bedömas om den medgivna sprittillverkningen kommer att i sin helhet kunna fullgöras! Till grund för prissättningen på potatismjöl och potatissprit skall för innevarande tillverkningsår ligga ett ingångspris av 45 öre per stärkelseprocent och hektoliter (slutpriset blir 48 öre och genomsnittspriset cirka 46 öre). Av detta pris skall emellertid 3 öre per stärkelseprocent och hektoliter avsättas till en särskild clearingkassa. I fråga om prissättningen för tillverkningsåret 1955/56 anmäler nämnden, att den med odlarorganisationerna överenskommit att för detta år tillämpa samma ingångspris på fabrikspotatis och enahanda avsättning till clearingkassan. överenskommelsen innebär sålunda, att stärkelsefabriker och brännerier för inköpt potatis skall betala ett pris av 42 öre per stärkelseprocent och hektoliter med sedvanliga säsongtillägg. Slutpriset blir 45 öre och genomsnittspriset cirka 43 öre per stärkelseprocent och hektoliter. Nämnden förutsätter, att det skall ankomma på nämnden att i samband med övergång till ett nytt system för reglering av

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 G9

tillverkningen av stärkelse och potatissprit, varom utredning tör närvarande pågår, fatta beslut om förvaltningen och användningen av de medel, som influtit till clearingkassan. Nämnden erinrar därefter om att den i sin skrivelse med förslag till regleringsåtgärder på jordbrukets område för regleringsåret 1954/55 anförde, att regleringssystemet för fabrikspotatis, vilket tillämpats sedan början av 1930-talet, numera framstod som otidsenligt och alltför omständligt, samt att nämnden i skrivelsen även framlade ett principförslag till ett nytt och friare system på området. Detta system skulle i sina huvuddrag överensstämma med de anordningar, som framkommit för ett flertal andra grenar av jordbruksnäringen. Nämnden redovisade samtidigt i skrivelsen de principiella ställningstaganden till förslaget, som gjorts av stärkelseföreningen, bränneriidkareföreningen och Aktiebolaget Vin- & spritcentralen. Vidare erinrar nämnden om att föredragande departementschefen i proposition nr 180 till 1954 års riksdag uttalade, att det nuvarande osmidiga och omständliga systemet enligt hans mening borde omläggas samt att de av nämnden framlagda riktlinjerna i stort sett syntes kunna godtagas. Slutlig ställning till frågan borde dock enligt departementschefens mening tagas först sedan nämnden företagit ytterligare utredningar och inkommit till Kungl. Maj:t med ett detaljerat förslag. Nämnden anmäler därefter, att den — sedan Kungl. Maj :t bemyndigat nämnden att företaga erforderliga utredningar för genomförandet av ett nytt regleringssystem på området — bedrivit utredningsarbetet inom en på nämndens initiativ tillsatt kommitté, vari — förutom företrädare för nämnden — ingår representanter för stärkelseproducenterna, bränneriidkarna, de industriella och privata konsumenterna av potatisstärkelse samt Vin- & spritcentralen. Nämnden upplyser vidare, att det förslag till omläggning av fabrikspotatisregleringen, som är under utarbetande inom kommittén, utgår ifrån förutsättningen, att gränsskyddet för potatisprodukterna skall bringas i överensstämmelse med jordbruksprisutredningens förslag. Förslaget innebär enligt nämnden i huvudsak följande. Den statliga prissättningen på potatis och stärkelse slopas, och ansvaret härför övertages av odlarnas egna organisationer. För att icke överproduktion och desorganisation skall uppstå, bibehålies den nuvarande regeln, att industriell tillverkning av potatisstärkelse endast får äga rum med statligt tillstånd. I samma syfte begränsas fabrikernas mottagningsskyldighet till att gälla potatis från traditionellt fabrikspotatisodlande områden. Som ytterligare garanti för prisregleringssystemets funktion fastställes en lägsta och en högsta prisgräns för stärkelsen, vid vilka gränser ändringar i införselavgifterna och andra erforderliga åtgärder skall kunna påkallas. Fn rationalisering av potatisindustrierna betraktas som nödvändig. För att skaffa medel härtill och till en fond för mötande av förluster i prisregleringsverksamheten bibehålies den innevarande år tillämpade anordningen, enligt vilken visst belopp av den råvarukostnad, som ligger till grund för bestämmandet av priset på stärkelse och potalissprit, innehålles. För gemensamma rationaliserings-, odlings- och prissältningsfrågor in. in. skall inrättas ('It samarbelsorgan för bränneri- och stärkelseföreningarna, beslående av representanter för föreningarna med eu opartisk ordförande.

70 Kungl. Maj.ts proposition nr i80

Nämnden upplyser, att den för sin del i detta sammanhang endast velat omnämna de preliminära resultaten av nu nämnda utredning. Nämndens slutliga ståndpunktstagande i frågan kommer att framläggas i nämndens remissyttrande över jordbruksprisutredningens förslag. För regleringsåret 1955/5G föreslår nämnden, att den hittills tillämpade ordningen skall bibehållas.

Vad försörjningsläget beträffar anför nämnden, att 1954 års potatisskörd, liksom fallet var beträffande ett flertal andra grödor, till följd av eftersommarens och höstens rikliga nederbörd blev rätt väsentligt försämrad och enligt skördeuppskattningen per den 15 oktober uppgick till endast cirka 1 540 000 ton. Till jämförelse anför nämnden, att en normalskörd för potatis beräknas till cirka 1 800 000 ton. Nämnden påpekar emellertid, att 1954 års låga potatisskörd icke berodde enbart på en lägre avkastning utan även på att potatisarealen från år 1953 minskats med cirka 5 1/2 procent.

Nämnden behandlar därefter import- och prisutvecklingen m. in. för potatis samt anför i huvudsak följande.

Den svaga potatisskörden jämte framkomna farhågor för nedsatt lagringsduglighet hos potatis, som odlats inom regnskadade områden, föranledde redan tidigt på hösten framställningar om import av matpotatis. Som skäl för behovet av matpotatisimport framhölls bland annat, att konsumenternas krav på högklassig potatis under de senare åren stegrats undan för undan, vilket tagit sig uttryck i att potatis, tillhörande sortklass I, numera efterfrågas i långt större utsträckning än tidigare. Den inhemska odlingen av dessa potatissorter har även ökats. Det fanns anledning antaga, att särskilt den högklassiga potatisen, som är mera mottaglig för siukdomsangreui). drabbats av regnskado.r.

Av statens priskontrollnämnd under hösten gjorda undersökningar utvisade, att matpotatispriserna undergått en avsevärd stegring i jämförelse med föregående års priser. Priskontrollnämndens undersökning visade vidare, att prisstegringen endast till en mindre del hänförde sig till höjda producentpriser. I varje fall bedömde jordbruksnämnden och priskontrollnämnden höjningen av producentpriserna icke vara större än vad som kunde anses försvarligt med hänsyn till den låga skörden och ökade kostnader för iordningställande av mer eller mindre skadade potatispartier till fullgod handelsvara. Priskontrollnämnden har därför i första hand påyrkat åtgärder för att nedbringa de inom potatishandelns olika led tillämpade handelsmarginalerna till en mera skälig nivå.

För att säkerställa tillgången på matpotatis inom de större konsumtionsorterna i händelse av en längre köldperiod beslöt jordbruksnämnden medgiva import av matpotatis från och med den 13 december 1954. I syfte att förebygga att potatisimporten skulle medföra en sänkning av de inhemska producentpriserna på matpotalis har jordbruksnämnden uttagit en importavgift på den importerade potatisen. Importavgiften var från början 4 öre per kilogram men höjdes från och med den 4 februari 1955 till 5 öre per kilogram. Avgitten jämte gällande tull på matpotatis — 1 öre per kilogram från och med den 1 januari — har ansetts i stort sett utjämna skillnaden mellan det inhemska producentpriset och importpriset på matpotalis. Importen som begränsats till potatis av sortklass I, har skett från Danmark, Holland, Belgien och Frankrike.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 71

Den sedan mitten av februari rådande ihärdiga kylan har utgjort ett avsevärt hinder för saluförande av svensk matpotatis, och man torde enligt nämndens mening på säkra grunder kunna utgå från att det utan import näppeligen hade gått att i full utsträckning tillgodose de större konsumtionsorternas behov av matpotatis. Ej heller torde man för sådant fall ha kunnat undvika en kraftig stegring av potatispriserna. De av den ihållande kylan föranledda svårigheterna att saluföra den i stukor lagrade potatisen har även gjort det synnerligen vanskligt att bedöma, hur mycket matpotatis av fullgod kvalitet som alltjämt finns kvar hos de svenska potatisodlarna. För att icke försvåra avsättningen av den inhemska potatis, som beräknas komma i marknaden, när mildare väderlek inträder, har jordbruksnämnden från och med den 8 februari 1955 upphört med licensgivning för import av matpotatis. Huruvida det blir nödvändigt att återupptaga importen, kan för närvarande icke bedömas. Med ledning av hittills utfärdade importlicenser kan man enligt jordbruksnämnden räkna med att matpotatisimporten till och med mars månad, då de längst gällande licenserna utlöper, kommer att uppgå till sammanlagt cirka

Sedan jordbruksnämnden i slutet av förra året träffat vissa överenskommelser med potatishandelns representanter om tillämpning av vissa högstpriser på potatis i Stockholm, visade det sig längre fram, att man på denna väg icke kunde uppnå den åsyftade nedpressningen av potatispriserna. Jordbruksnämnden har därför den 12 februari 1955 fastställt normalpriser på potatis, som säljes till detaljhandlare och förbrukare i Stockholm med omnejd. Slutligen erinrar jordbruksnämnden om att Svensk matpotatiskontroll under de senaste två åren erhållit ett statligt anslag av 15 000 kronor, vilket belopp enligt beslut av riksdagen skall belasta anslaget för Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Enligt vad nämnden inhämtat, har lantbruksstyrelsen till Kungl. Maj:t med tillstyrkan överlämnat en av Svensk matpotatiskontroll gjord framställning om enahanda anslag för nästa regleringsår. Då det är angeläget, att strävandena att få fram en högklassig svensk matpotatis på allt sätt stödjes, tillstyrker jordbruksnämnden i likhet med lantbruksstyrelsen framställningen. Den har ej heller något att erinra mot att bidraget liksom tidigare får belasta prisregleringsanslaget.

Oljeväxtregleringen

Jordbruksnämnden redogör inledningsvis för den omläggning av statens garantiåtagande beträffande oljeväxtodlingen, som genomförts från och med 1954/55, samt för det nu tillämpade prisregleringssystemet. Härom anföres följande. Från och med ingången av regleringsåret 1954/55 har den av riksdagen under våren 1954 beslutade omläggning av statens garantiåtagande beträffande oljeväxtodlingen, som beskrives i propositionen 1954:180, genomförts. Detta innebär, att staten inlöser 80 000 ä 90 000 ton nedtorkad frövara, vilket motsvarar den inhemska marknadens behov. För denna kvantitet oljeväxtfrö, som bearbetas av de inhemska oljefabrikerna enligt särskilda avtal mellan jordbruksnämnden och oljefabrikerna, har de sistnämnda alt erlägga ett av staten fastställt garantipris (grundpris). Detta

72 Kungl. Maj.ts proposition nr ISO

pris avpassas, så att det beräknas innefatta ett uppfyllande av statens åtagande att garantera en odling, som vid normalskörd ger 120 000 ton torkad frövara, varav 30 000 å 40 000 ton för export. Med utgång härifrån fastställde Kungl. Maj :t i fråga om oljeväxtfrö av 1954 års skörd genom beslut den 24 juli 1953 och den 12 mars 1954 följande grundpriser: höstraps 85 öre, höstrybs 83 öre, vårraps 75 öre, vårrybs 73 öre och vitsenap 60 öre, allt per kilogram för vara av normalkvalitet. Enligt överenskommelse med odlarna erhåller dessa ifråga om frö av normalkvalitet för höstraps och höstrybs ett 10 öre, för vårraps och vårrybs ett 8 öre samt för vitsenap ett 6 öre per kilogram lägre pris än det, som betalas av oljefabrikerna. För frö av annan kvalitet än normalkvalitet verkslälles prisreglering med tillägg eller avdrag enligt tidigare tillämpade normer vid leverans såväl av frö från odlare till torkeri som av nedtorkat frö från torkeri (lageranläggning) till oljefabrik eller till köpare i utlandet. De överskottsmedel, som uppstår genom differensen mellan grundpriset och odlarpriset, tillföres Sveriges oljeväxtintressenter, förening u. p. a., för att användas till att täcka eventuellt uppkommande förluster på exportverksamheten. Någon efterbetalning till odlarna skall ej ske. Därest de avsatta medlen mer än förslår till täckande av exportförlusten med avseende å 1954 års skörd, tillföres överskottsmedlen oljeväxtodlingens konjunkturutjämningsfond. Under avsnittet om fettvaruregleringen lämnar jordbruksnämnden en närmare redogörelse för den hittills verkställda exportens omfattning och ekonomiska resultat. I enlighet med vad som beslutats av 1954 års riksdag har från och med ingången av regleringsåret 1954/55 exportverksamheten beträffande oljeväxtfrö handhafts av föreningen Svensk spannmålshandel. Exporten av olja, framvunnen ur inhemskt oljeväxtfrö, har skötts av respektive oljefabriker. Exportverksamheten har bedrivits i samråd med en delegation bestående av en representant för envar av jordbruksnämnden, Svensk spannmålshandel och Sveriges oljeväxtintressenter. Vad förut sagts beträffande begränsningen av statens garantiåtagande gentemot odlarna har icke ägt tillämpning på oljelin. För oljelin av 1954 års skörd lämnar staten nämligen alltjämt, oberoende av avsättningsförhållandena, en fullständig prisgaranti. Odlarpriset uppgår för oljelinet till 65 öre per kilogram frö av normalkvalitet. För oljelinfrö av annan kvalitet ån normalkvalitet verkställes prisreglering efter tidigare tillämpade normer. I förhållande till 1953 års skörd innebär det nu gällande odlarpriset en sänkning med 15 öre per kilogram.

I det följande berör jordbruksnämnden spörsmålet om en omläggning av prisregleringen och kvalitetsbestämmelserna för oljeväxtfrö. Den erinrar därvid först om att prisreglering för närvarande beträffande de kvantiteter oljeväxtfrö, som säljes till oljefabrikerna, sker med hänsyn till vattenhalt och renhet. I fråga om oljeväxtfrö, som exporteras, äger prisjustering rum med hänsyn till såväl vattenhalt och renhet som fetthalt. Fetthaltsbestämning har sålunda hittills tillämpats endast för de jämförelsevis begränsade myckenheter frö, som har exporterats. Det har emellertid länge varit elt önskemål att komma fram till ett i praktiken genomförbart, tillfredsställande system med individuell fetthaltsbestämning och därtill ansluten prisreglering till odlare respektive oljefabrik. Mot denna bakgrund uppdrog Sveriges oljeväxtodlares centralförening på sin tid åt Sveriges utsädesförening i Svalöv att söka utarbeta lämplig metod för ändamålet. En utredning har

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 73

numera verkställts av utsädesföreningen, som framlagt resultatet därav i en den 21 augusti 1954 dagtecknad promemoria. Av den föreliggande utredningen framgår enligt jordbruksnämndens mening otvetydigt, att en omläggning av prisregleringen är starkt motiverad med hänsyn till den stora variationen i fetthalten. Härom anför jordbruksnämnden i huvudsak följande. Särskild uppmärksamhet har under utredningens gång ägnats frågan om i vad mån odlarna kan vidtaga åtgärder i syfte att påverka fetthalten hos oljeväxtfröerna. Härvid har man ansett sig kunna konstatera, att valet av skördetid, sortvalet och gödslingen är faktorer av särskilt stor betydelse i sammanhanget. En på rot skördetröskad vara har visat sig ha högre fetthalt än en vara, som tröskats efter lufttorkning. Den ärftliga variationen i fetthalt har vidare visat sig vara avsevärd, varjämte ett negativt samband synes finnas med kvävegödsling. Såtidens, radavståndets och utsädesmängdens inflytande på fetthalten är ännu icke fullt klarlagt. Någon minskning av fetthalten i fröet under torkningsproceduren förefaller vid de i praktiken normalt förekommande temperaturerna icke vara att räkna med. Enligt vad utredningen ger vid handen skulle någon risk för förändring av fetthalten under varans lagring icke heller föreligga, förutsatt att vattenhalten i den lagrade frövaran är tillräckligt låg. För att nedbringa kostnaderna för analysverksamheten föreslår utsädesföreningen, att den nuvarande ordningen med renhetsanalys slopas. Möjligheterna för den enskilde odlaren att påverka renheten förefaller föreningen ytterst ringa. Den nuvarande prisregleringen efter vattenhalt anser utsädesföreningen däremot böra bibehållas. Om ingen prisreglering efter vattenhalt ägde rum och odlarna alltså fick lika mycket betalt för frövaran vare sig denna levererades med hög eller låg vattenhalt, skulle det enligt utredningen ligga nära till hands att befara, att odlarna med hänsyn till stormrisken lät skördetröska grödan så tidigt som möjligt, varvid vattenhalten r fröet skulle kunna bli så hög som 30 å 40 procent. Även om sålunda en metod för fetthaltsbestämningen nu har utarbetats, vilken väntas uppfylla de uppställda kraven, anser emellertid utsädesföreningen, att man ännu ej utan ytterligare undersökningar bör tillämpa densamma allmänt. Metoden bör först prövas i praktiken på begränsade områden, innan en övergång till individuell fetthaltsbestämning av oljeväxtfröerna över hela linjen kan förordas. En sådan övergång anses möjlig beträffande 1956 års oljeväxtskörd. Avsikten är att under innevarande år utföra individuell fetthaltsbestämning i fråga om oljeväxtfröer från vissa delar av landet och på basis härav beräkna, hur priserna skulle påverkas vid ett genomförande av systemet. Vidare återstår att utarbeta två prisregleringsskalor, en för bestämmande av det pris, som skall utgå till odlarna, och en för bestämmande av det pris, som oljefabrikerna skall betala. Behovet av två olika skalor sammanhänger med att odlarna levererar vara, som prisreglerats på basis av 18 procent vattenhalt, varemot oljefabrikerna köper nedtorkat oljcväxtfrö, d. v. s. frö, som håller 7—8 procent vattenhalt. Arbetet med konstruktionen av dessa skalor pågår. Det är här jämte nödvändigt för de frökontrollanstaltcr och kemiska stationer, som skall handha analyscringen, all anskaifa viss teknisk utrustning. Vid diskussioner mellan å ena sidan odlarorganisationerna och a andra sidan oljefabrikerna bar från fabrikernas sida framkommit önskemål om alt komplettera feltbalts- och vattenlialtsanalyserna med en bestämning av

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

halten fria fettsyror i fröet. Även denna fråga kommer utsädesföreningen att taga upp till undersökning.

Jordbruksnämnden framhåller, att den för sin del helst hade sett, att man redan vid ingången av regleringsåret 1955/56 kunnat i full utsträckning övergå till prisreglering efter fetthalt. Härigenom skulle stora fördelar redan nu ha kunnat vinnas. Jordbruksnämnden framhåller framför allt, att man med det nya systemet i högre grad än tidigare bör kunna få en ändamålsenlig inriktning av oljeväxtodlingen. Vidare skulle en prisreglering efter fetthalt möjliggöra ett inlemmande av de inhemska vegetabiliska oljorna i det nuvarande fettvaruregleringssystemet, varefter clearingkassan för fettvaror kunde avvecklas. Det påpekas, att det i sakens nuvarande läge blir nödvändigt att under ytterligare ett år fortsätta med att avtalsvägen reglera oljetabrikernas befattning med oljeväxtskörden och att bibehålla clearingkassan för fettvaror såsom instrument för avräkningarna med oljefabrikerna beträffande såväl det frö, vilket bearbetas för den svenska marknadens behov, som det frö, vilket kommer till användning vid framställning av olja för export.

Vid tillverkningen av olja ur inhemskt oljeväxtfrö har samtidigt framvunna fodermedel försålts av oljefabrikerna, i första hand direkt till fodermedelshandlare. I den mån avsättning ej har kunnat vinnas hos dessa handlare, har tidigare inlösen av fodret skett av Svenska spannmålsaktiebolaget till den del kvantiteterna har överstigit vad som ansetts böra lagras hos fabrikerna. Sedan spannmålsbolagets befattning med regleringen i fråga om fodermedel har upphört, övertages uppkomna överskottskvantiteter foder av föreningen Svensk spannmålshandel enligt ett med jordbruksnämnden den 20 september 1954 träffat specialavtal. Föreningen har härvid bland annat åtagit sig att för clearingkassans räkning och på dennas risk låta lagra fodret och sälja detsamma på den svenska marknaden till av jordbruksnämnden fastställda priser ävensom att till utlandet exportera eventuellt uppkommande överskott till de priser och på de villkor i övrigt, som jordbruksnämnden för varje sådant fall bestämmer.

Jordbruksnämnden lämnar därefter vissa uppgifter om skörden av oljeväxtfrö samt redogör för överläggningar rörande priserna på oljeväxtfrö. Vad först angår skörden anföres, att den besådda arealen höstraps och höstrybs enligt en i oktober 1954 företagen arealinventering uppgår till inemot 70 000 respektive 23 000 hektar. Detta innebär i förhållande till närmast föregående år en arealökning av respektive cirka 16 och 15 procent. År 1954, som kännetecknades av ovanligt liten utvintring, blev skörden av höstraps och höstrybs sammanlagt cirka 140 000 ton, räknat i nedtorkad frövara. Enligt kalkylsakkunnigas beräkningar skulle 1955 års skörd av höstsådda oljeväxter under förutsättning av normal utvintring ge cirka 134 000 ton frö med 18 procent vattenhalt, mot vilken myckenhet svarar cirka 118 000 ton nedtorkat frö.

Vad beträffar priserna på höstsådda oljeväxter av 1955 års skörd anför

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 75

jordbruksnämnden, att den i juni 1954 förde underhandlingar härom med representanter för Sveriges oljeväxtodlares centralförening. Beträffande dessa och senare överläggningar lämnas följande redogörelse.

Från odlarnas sida föreslogs vid överläggningarna i juni 1954 en helt oförändrad prissättning i förhållande till 1954 års skörd. Underhandingarna ledde icke till något slutgiltigt resultat. Efter det att överenskommelse träffats med jordbrukets förhandlingsdelegation om brödsädspriserna, upptogs förnyade överläggningar med oljeväxtodlarna. Man enades därvid om att såvitt angår de kvantiteter, som förbrukas inom landet, för 1955 års skörd bibehålla priset för höstraps vid 85 öre per kilogram och sänka priset för höstrybs med 1 öre per kilogram till 82 öre. Självkostnadspriset för olja av höstraps och höstrybs blev då detsamma vid oförändrade priser på fodermjölet. Beträffande de effektiva odlarpriserna ansågs en sänkning av 2 öre per kilogram — till 73 öre för höstraps och 71 öre för höstrybs — befogad med hänsyn till bland annat samtidigt föreslagen prissänkning för brödsäd. Att sänkningen ej gjordes större, berodde på att förlusten bedömdes bli mindre vid export av raps och rybs än vid export av brödsäd, överenskommelsen innebar vidare, att de effektiva odlarpriserna skulle gälla utan rätt till efterbetalning.

Nu nämnda överenskommelse om oljeväxtpriserna godkändes av jordbrukets förhandlingsdelegation, varefter jordbruksnämnden hos Kungl. Maj :t den 20 juli 1954 hemställde om att såsom riktpriser i fråga om höstsådda oljeväxter av 1955 års skörd i vad avser den kvantitet, som kan avsättas för inhemsk konsumtion, få fastställda de priser och villkor, om vilka sålunda överenskommelse träffats. Härvid förutsattes, att riktpriserna skulle kunna bli föremål för justeringar i samband med de allmänna prisförhandlingarna under 1955, såvida priserna för andra jordbruksprodukter då komme att ändras. Kungl. Maj :t beslöt i ärendet den 30 juli 1954 i överensstämmelse med jordbruksnämndens hemställan.

Någon ändring av de sålunda fastställda priserna på höstsådda oljeväxter av 1955 års skörd synes enligt jordbruksnämndens mening nu icke påkallad. Såsom tidigare framgått av punkt 3 i prisöverenskommelsen för 1955/ 56 skall emellertid'definitiva priser på oljeväxtfröer av 1955 års skörd fastställas först sommaren 1955.

Vid sammanträde den 9 februari 1955 mellan jordbruksnämnden och representanter för oljeväxtodlarna behandlades prissättningen i fråga om vårraps, vårrybs och vitsenap, som sås våren 1955. Därvid träffades en preliminär uppgörelse om tillämpning av samma system för prissättningen, som gäller för höstraps och höstrybs av 1955 års skörd. Priserna till oljefabrik skall enligt denna överenskommelse bli för vårraps 76 öre, för vårrybs 73 öre och för vitsenap 60 öre per kilogram, samtidigt som odlarna skall erhålla respektive 67, 65 och 54 öre per kilogram. Överenskommelsen innebär oförändrade priser utom i fråga om fabrikspriset på vårraps, som höjes med 1 öre per kilogram för att nå överensstämmelse mellan självkostnaderna för olja av vårraps och av vårrybs.

Jordbruksnämnden anför vidare, all det med avseende å oljelinfrö vid samma tillfälle överenskommits om en höjning med 2 öre per kilogram i förhållande till priset på 1954 års skörd eller till 67 öre per kilogram. Denna

76 Kungl. Maj.ts proposition nr 180

höjning har icke beaktats i jordbrukskalkylen, vilken slutjusterats före nn omnämnda sammanträde. Enligt överenskommelsen skall i övrigt beträf-, fande oljelinfrö och spånadslinfrö gälla samma bestämmelser om total garanti som tidigare.

Enligt jordbruksnämnden har den preliminära uppgörelsen sedermera biträtts av jordbrukets förhandlingsdelegation. Slutligt ställningstagande till priserna på de vårsådda oljeväxterna torde emellertid, under hänvisning till nyssnämnda punkt 3 i prisöverenskommelsen, böra få anstå till sommaren 1955.

Slutligen erinrar jordbruksnämnden om att i propositionen nr 180 till 1954 års riksdag anfördes, att den s. k. spannmålskommittén bland annat övervägt ett överförande på föreningen Svensk spannmålshandel också av den verksamhet, som bedrives av Sveriges oljeväxtintressenter. Kommittén stannade vid att föreslå, att föreningen Svensk spannmålshandels befattning med oljeväxtfröer tills vidare skulle begränsas till att avse exporten. Enligt nämndens uppfattning torde tiden ännu icke vara mogen för ett definitivt ställningstagande i frågan om huruvida föreningen Svensk spannmålshandel bör övertaga oljeväxtintressentföreningens uppgifter eller ej.

Fettvaruregleringen

Inledningsvis erinrar jordbruksnämnden om att det av 1953 års riksdag tillstyrkta systemet för fettvaruregleringen, avseende fortsatt skydd för smörproduktionen och oljeväxtodlingen, varit i tillämpning under den tid, som förflutit sedan närmast föregående jordbruksregleringsskrivelse avläts. Nämnden erinrar också om att de grundläggande bestämmelserna för regleringen återfinnes i förordningen 1953:395 (ändrad 1954:306) och kungörelsen 1953:578 (ändrad 1953:637 och 1954:461), samt anför om det nu tillämpade regleringssystemet i huvudsak följande.

Införsel till riket av i särskild bilaga till kungörelsen 1953: 578 upptagna fettråvaror, fettämnen och fettsyror samt färdigvaror, bestående av eller innehållande mera väsentlig tillsats av fett, får i princip icke ske utan särskilt tillstånd. Sådant meddelas av nämnden. Rätten till import av fettråvaror och fettämnen med vissa undantag samt av margarin och vissa bakhjälpmedel har nämnden med stöd av givet bemyndigande delegerat till Svensk fettimport, ekonomisk förening, i vilken ingår representanter för berörda intressegrupper. I anvisningar till föreningen har nämnden föreskrivit, att de inhemska oljefabrikerna skall äga rätt till självständig import av fettråvaror. Såvitt angår den svenska marknadens behov skall denna importrätt dock icke avse sådana slag av oljeväxtfröer, som odlas inom riket, och ej heller olja ur dylika fröer.

Med vissa undantag utgår vid införseln av de av fettvaruregleringen berörda varuslagen en enhetlig regleringsavgift. För oljor och fetter, som framvinnes ur inhemskt oljeväxtfrö, tillämpas liksom tidigare ett system med clearingpriser, vilka i princip motsvarar världsmarknadspriserna med tillägg av regleringsavgiften. Det inhemska slakterifettet är ej belastat med någon avgift. Prisbildningen på denna vara är fri men påverkas givetvis av regleringsanordningarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 77

I fråga om sådana importerade fettvaror, som inom i nyssnämnda kungörelse särskilt angivna kategorier av rörelser använts till icke matnyttigt ändamål eller som återutförts, lämnas i viss utsträckning s. k. regleringsbidrag. Bidragen utgår därvid i flertalet fall med 95 och i vissa fall med 100 procent av regleringsavgiften. Efter samma regler lämnas regleringsbidrag i fråga om inhemska oljor och fetter. Vad beträffar inhemskt slakterifett kan dock regleringsbidrag erhållas vid export endast då fettet ingått i annan vara, som exporteras. Företag, som bedriver sådan verksamhet, att bidragsrätt kan komma i fråga och som önskar komma i åtnjutande av bidrag, har att göra anmälan därom till nämnden.

Kretsen bidragsberättigade rörelser har under året något utvidgats. Sålunda har järn- och stålverk, gjuterier, mekaniska verkstäder, varv och textilfabriker upptagits i den bidragsberättigade kategorien rörelser. Vidare har den grupp varor utökats, för vilken 100-procentigt bidrag medgivits. För fettvaror, vilka använts vid tillverkning av penicillin, streptomycin och antibiotika, skall sålunda numera 100-procentigt bidrag erhållas.

Beträffande den inhemska försäljningen av och priset på margarin anför jordbruksnämnden följande.

Den inhemska försäljningen av margarin har under 1954 uppgått till nära 96 000 ton, vilket innebär en ökning med cirka 4 procent jämfört med de båda närmast föregående åren. Förbrukningen av fett och oljor för margarintillverkning var 1954 cirka 29 800 ton kokosolja, 17 500 ton valolja, 25 000 ton inhemsk raps- och senapsolja samt 6 600 ton svenskt slakterifett. Priset i detaljhandeln på hushållsmargarin var under året 3 kronor 85 öre per kilogram.

Vad därefter angår marknadsutvecklingen på fettvaruområdet och reglering savgifterna lämnar jordbruksnämnden följande redogörelse.

Efter det att verkningarna av Koreakrisen på den internationella marknaden upphört, har viss stabilitet i prisutvecklingen på detta område kunnat förmärkas. Vanligen har man under de senare åren kunnat inregistrera en topp i prisnivån på förvåren och en fallande tendens under sommaren och vintern. Den uppgång i prisnivån, som man med utgångspunkt härifrån kunnat förvänta under februari och mars månader innevarande år, har emellertid helt uteblivit. I stället har den fallande trenden fortsatt och lett till att priserna på vegetabiliska fetter för närvarande är de lägsta, som noterats under senare år. Några konkreta exempel kan nämnas till belysning härav. Kokosolja betingade sålunda ett pris i mars månad 1954 av cirka 1 krona 90 öre och har sedan dess successivt fallit, så att priset för närvarande är 1 krona 26 öre. Beträffande prisutvecklingen på jordnötsolja kan nämnas, att denna vara omkring den 1 februari 1954 låg vid 2 kronor 35 öre. För närvarande utbjudes varan på världsmarknaden till 1 krona 40 öre. Den enda fettvara av de egentliga margarinråvarorna, som i viss mån haft en avvikande prisutveckling, är valoljan. Beträffande denna har prisfallet under året varit svagare. I fråga om exportpriserna på den svenska rapsoljan kan nämnas, att priset nådde en topp med 1 krona 85 öre i början av mars månad 1954, varefter priset successivt fallit. De sista försäljningarna ligger vid 1 krona 50 öre. I dagens marknadsläge torde det icke vara möjligt att uppnå detta pris.

Variationerna i den regleringsavgift, som uttages vid import av fettvaror, bestämmes av prisrörelserna på världsmarknaden. Regleringsavgiften uppgick den 1 januari 1954 til! 1 krona 35 öre, den 1 april 1954 till 1 krona 31 öre, den 1 juli 1954 till 1 krona 45 öre, den 1 oktober 1954 till 1 krona 51

78 Kungl. Maj.ts proposition nr 180

öre och den 1 januari 1955 till 1 krona 52 öre. För närvarande är avgiften 1 krona 55 öre, vilket är den högsta avgift, som hittills uttagits. Enligt kungörelsen 1953: 578 skall regleringsavgiften utgå med belopp, som nämnden bestämmer, dock högst med 2 kronor för kilogram fett, olja eller fettsyra.

Beträffande ordningen för erläggandet av regleringsavgiften har under det sistlidna året viss ändring i tidigare föreskrifter vidtagits. Förut skulle sålunda regleringsavgiften erläggas kontant, i regel före införseln av varan. Efter framställning av industrien kan numera mot ställande av säkerhet visst anstånd medgivas med erläggandet av regleringsavgift.

Jordbruksnämnden framhåller, att den besvärligaste delen av fettvaruregleringen har — vilket också fettvarukommittén förutsatt — visat sig vara fastställandet och utbetalningen av regleringsbidrag. Ett mycket stort antal företagare, tillhörande skiftande verksamhetsgrupper, förbrukar fettvaror för sådant ändamål, att de äger rätt till regleringsbidrag. Detta är givetvis ägnat att skapa vissa kontrollsvårigheter. Systemet med utbetalning av regleringsbidrag kompliceras ytterligare av att bidrag utgår även vid förbrukning av inhemskt slakterifett. Syftet med utbetalning av regleringsbidrag i sistnämnda fall är att avlyfta den prisfördyring på det inhemska slakterifettet, som uppstår genom att regleringsavgift uttages vid import av fettvaror. Av kontrolltekniska skäl kan man emellertid icke utan stora olägenheter medge regleringsbidrag av olika storlek på skilda slag av fettämnen. Härav följer, att man vid förbrukning av inhemskt slakterifett måste utbetala regleringsbidrag med samma belopp som vid förbrukning av importfett. Beträffande de svårigheter för slakterifettet, som uppkommit under det gångna året anför nämnden följande.

I enlighet med Kungl. Maj :ts tidigare beslut i ärendet har regleringsbidraget alltsedan den 1 oktober 1953 utgjort 95 procent av regleringsavgiften. Utvecklingen under den gångna tiden har emellertid visat, att det inhemska slakterifettet icke kunnat hållas vid en prisnivå motsvarande världsmarknadspriset, ökat med regleringsavgiften. Särskilt under våren och sommaren 1954 var den inhemska prisnivån på s. k. tekniskt slakterifett mycket låg. Detta medförde, att de industrier, som i sin fabrikation använde inhemskt slakterifett för annat än matnyttigt ändamål, kom att åtnjuta en icke oväsentlig subvention av råvarukostnaderna. För att söka råda bot på dessa icke tillfredsställande förhållanden vidtog nämnden under hösten 1954 vissa åtgärder. Sålunda lämnades föreningen Svensk kötthandel möjlighet att med anlitande av till föreningens förfogande stående medel genomföra export av på den inhemska prisbildningen tryckande överskott av slakterifett. Nämnden föreskrev vidare, att regleringsbidrag icke skulle utgå vid förbrukning av tekniskt slakterifett med mindre förbrukaren inköpt varan till ett pris, som med minst 20 öre översteg vid inköpstillfället gällande regleringsavgift. De sålunda vidtagna åtgärderna har medverkat till en bättre balans mellan de inhemska priserna på svenskt slakterifett och importprisnivån.

De nuvarande bestämmelserna om kontrollen av de bidragsberättigade företagens rapporter om förbrukningen av fettvaror för annat än matnyttigt ändamål har jordbruksnämnden funnit mindre ändamålsenliga. Nämn­

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 79

den anför, att den vid kontrollen av dessa rapporter, som ligger till grund för utbetalning av regleringsbidrag till företagen, har att i första hand lita till granskning av respektive företags bokföring. Denna kontroll tillgår främst på så sätt, att man avstämmer företagens rapporterade inköp och förbrukning av fettvaror mot föreliggande inköpsfakturor samt mot företagens försäljningsfakturor beträffande sådana produkter, vari det bidragsberättigade fettet ingått. Det har under den gångna tiden konstaterats fall,, då företedda fakturor över inköp och försäljningar icke överensstämt med vad som i verkligheten skett. För att hindra att mindre nogräknade företag sålunda utnyttjar regleringsanordningarna för att komma i åtnjutande av oberättigade regleringsbidrag, anser nämnden det nödvändigt att hos den uppgivne leverantören respektive avnämaren kontrollera, att de fakturerade kvantiteterna överensstämmer med vad som faktiskt inköpts och försålts.

Enligt nuvarande bestämmelser äger dock jordbruksnämnden icke rätt att verkställa kontroll hos eller kräva rapporter från annat än sådant företag, som är skyldigt att erlägga regleringsavgift. Nämnden har sålunda icke rätt att i efterhand kontrollera bidragsberättigat företag än mindre att företaga kontroll hos sådant företags leverantör respektive avnämare, såvitt företag av nämnt slag icke är avgiftspliktigt. Enligt nämndens mening är en sådan ordning ytterst otillfredsställande, enär härigenom kontrollen över regleringen försvagas. Nämnden understryker i detta sammanhang, att regleringsbidraget ofta uppgår till belopp, motsvarande den förbrukade varans egenvärde och ibland till och med överstiger detta. Under ett budgetår utbetalar nämnden sammanlagt cirka 27 miljoner kronor i regleringsbidrag, svinnersättning och återbäring av regleringsavgift.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer jordbruksnämnden om sådan ändring av nu gällande regleringsförfattning på detta område, att bidragsberättigat företag ävensom leverantör och avnämare till sådant företag beträffande kontroll- och rapportskyldighet i princip jämställes med avgiftspliktigt företag. Avsikten är icke, att leverantör respektive avnämare till bidragsberättigat företag skall vara skyldig avgiva kontinuerliga rapporter till nämnden. Kontroll hos sådan leverantör respektive avnämare skall enligt nämnden givetvis ske endast i fall, då särskilda omständigheter påkallar detta. Nämnden påpekar till sist, att en dylik utökning av nämndens befogenheter står i full överensstämmelse med de fullmakter, som kontrollstyrelsen erhållit enligt varu-, försäljnings- och pälsvaru skatteförordningarna.

Av kontrollskäl hemställer jordbruksnämnden vidare om sådan författningsändring, att nämnden icke äger bifalla ansökan om regleringsbidrag i fall, då ansökan inkommit mer än tolv månader efter utgången av den kalendermånad, under vilken varan förbrukats.

Jordbruksnämnden anmäler därefter, att Kooperativa förbundet margarinfabriken aktiebolag och samtliga i Margarinbolagct aktiebolag ingående margarinfabriker in. fl. i en till nämnden remitterad skrift anhållit, att sådan ändring av gällande bestämmelser måtte vidtagas, alt all import av

so Kungl. Maj. ts proposition nr 180

margarin belägges med regleringsavgift efter samma grunder, som tillämpas vid import av margarinråvaror. Nämnden konstaterar, att ett bifall till denna hemställan skulle innebära ett slopande av den nuvarande med resande och i gåvosändningar regleringsfria, ehuru kvantitativt begränsade, importen i egentlig gränstrafik. Som skäl för ansökningen, vilken i första hand tager sikte på importen av margarin från Norge, har bland annat anförts följande.

Det norska priset på margarin ligger för närvarande cirka 2 kronor under det svenska priset, räknat per kilogram. Denna prisskillnad har till största delen sin orsak i den regleringsavgift, som pålagts den svenska margarinindustriens fettvaror. Genom annonsering och på annat sätt har den svenska allmänhetens uppmärksamhet fästs på det norska margarinets prisbillighet i förhållande till det svenska och ett stort antal margarinresor till Norge har kommit till stånd, till ej ringa del i organiserad form. Den svenska årsförbrukningen av margarin kan beräknas till i genomsnitt cirka 10 kilogram per person. Den i resandetrafiken regleringsavgiftsfria kvantiteten margarin uppgår till 5 kilogram per person. Denna kvantitet utgör sålunda cirka ett halvt års behovstäckning.

Jordbruksnämnden erinrar i detta sammanhang om att den i förra årets prisregleringsskrivelse föreslog sådan ändring av fettregleringsförordningen, att det skulle bli möjligt för tullverket att i likhet med vad som gäller 1 fråga om tullplikt påtala fall, där resor företages huvudsakligen i syfte att undandraga sig skyldighet att erlägga statlig regleringsavgift på det svenska margarinet respektive undandraga sig gällande licenstvång. Nämnden påpekar, att ett bifall till detta yrkande skulle ha betytt, att en avsikt att undgå regleringsavgift hade blivit jämställd med en avsikt att undgå tull. Kungl. Maj :t och riksdagen fann emellertid ej skäl vidtaga den föreslagna författningsändringen. Däremot fattades beslut om att införselbegränsningen för margarin skulle ändras från 10 kronors värde till 5 kilogram. Enär det norska margarinet betingar ett pris av knappt 2 kronor per kilogram, innebar detta beslut icke någon skärpning av införselbestämmelserna.

Jordbruksnämnden upplyser nu, att nämnda gränstrafik, såvitt kunnat utrönas, sedan förra våren ökat väsentligt, samt redogör vidare för en undersökning av omfattningen av denna trafik.

I syfte att skaffa sig en uppfattning om omfattningen av ifrågavarande gränstrafik har nämnden låtit en av sina kontrollanter företaga en undersökning på den svenska sidan om den minskning i smör- och margarinförsäljningen, som inträtt hos handlandena i gränstrakterna till Norge. Nämndens kontrollant har därvid besökt 64 enskilda detaljhandlare och 22 konsumentkooperativa butiker. Därvid har framkommit, att försäljningen av margarin i dessa orter minskat med mer än 50 procent i förhållande till normal försäljning. Vidare har upplysts, att i sådana trakter som Torsby, Arvika och Årjäng smörförsäljningen och producenternas återtagning av smör från mejeri minskat med mellan 20 och 35 procent i förhållande till det normala. De nuvarande inköpen av norskt margarin uppskattas till 2 000 å 2 500 ton per år. I samband med »margarinresorna» förekommer även icke oväsentliga inköp av norskt socker och mjöl. Försäljningsminsk-

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 81

ningen hos detaljisterna på den svenska sidan av dessa varor är dock icke så stor som i fråga om margarin. För socker torde den ligga vid omkring 25 procent och för mjöl vid 30 å 35 procent av den normala försäljningen.

Jordbruksnämnden konstaterar, att denna kraftiga minskning av försäljningen av margarin och andra livsmedel i de svenska trakterna intill norska gränsen därstädes givetvis påverkar de olika handelsledens kostnader i ogynnsam riktning. Vidare finner nämnden det vara uppenbart, att det är den stora prisskillnaden mellan svenskt och norskt margarin, som finansierar de nämnda resorna från Sverige till Norge. Skulle möjligheterna för svenskar att köpa margarin i Norge på ett eller annat sätt väsentligen elimineras, torde hela denna på förtjänst inriktade trafik med all sannolikhet komma att försvinna. Nämnden påpekar, att det anförda närmast har berört resandetrafiken, men framhåller, att det i viss utsträckning jämväl gäller sändandet av gåvopaket.

Mot bakgrund av vad jordbruksnämnden sålunda anfört har den funnit sig böra föreslå en sådan ändring av bestämmelserna om regleringsfrihet för av fettvaruregleringen omfattade varor, att den fria kvantiteten om 5 kilogram nedsättes till 2 kilogram. Med hänsyn till svårigheterna att i praktiken upprätthålla skilda regler för å ena sidan resandetrafiken och å andra sidan den egentliga gränstrafiken synes det nämnden nödvändigt att göra den föreslagna begränsningen tillämplig även i sistnämnda hänseende. Ytterligare åtgärder torde enligt nämndens uppfattning icke vara erforderliga. Vid en sänkning av den regleringsfria kvantiteten till 2 kilogram torde nämligen s. k. margarinresor icke längre framstå som tillräckligt lockande.

I samband med det nu framförda förslaget föreslår jordbruksnämnden även, att förordningen den 21 december 1951 om införsel och utförsel av margarinvaror samt om kontroll över tillverkningen av dessa varor (1951: 830; ändrad 1952: 665) ändras så, att det undantag från förordningens förpacknings- och märkningsföreskrifter, som gäller för varor, vilka från utlandet införes i egentlig gränstrafik eller medföres av resande, begränsas till kvantiteter om högst 2 kilogram, ävensom att dylikt undantag får åtnjutas jämväl för gåvosändningar från utlandet om likaledes högst 2 kilogram. Nämnden anmäler i detta sammanhang vidare, att den i samband med livsmedelsindustrikonflikten våren 1953 av Kungl. Maj:t genom beslut den 8 maj 1953 meddelade dispensen från vissa bestämmelser i nyssnämnda förordning och i livsmedelsstadgan nu utan olägenhet torde kunna indragas. Dispensen innebär, att margarin, som införes till riket, på vissa villkor får utlämnas från tullverket, oaktat föreskrifterna i margarinförordningen icke är uppfyllda, och här saluhållas utan hinder av att margarinet icke fyller fordringarna rörande sammansättning, förpackning och märkning enligt 8 kapitlet livsmedelsstadgan.

I avsnittet om författningsfrågor har jordbruksnämnden lämnat förslag till de författningsändringar, som föranledes av de i förevarande del av nämndens skrivelse gjorda framställningarna.

(i It i haag till riksdagens protokoll IDöö. 1 samt. Nr 180

82 Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Jordbruksnämnden erinrar härefter om, att Kungl. Maj:t från och med ingången av budgetåret 1954/55 äger bemyndiga nämnden alt meddela föreskrift, att fettämnen framvunna ur inhemska oljeväxtfröer skall användas vid tillverkningen av margarin och andra födoämnen med mera väsentlig tillsats av fett. Någon föreskrift om tvångsinblandning har dock hittills icke befunnits erforderlig, beroende på att en under hösten 1953 träffad uppgörelse mellan margarinfabrikerna inbördes om inblandning i hushållsmargarin av 35 procent olja, utvunnen ur inhemskt oljeväxtfrö, alltjämt äger bestånd.

I årets statsverksproposition har nettointäkten av regleringsavgifter för budgetåret 1954/55 upptagits till 53 miljoner kronor och för budgetåret 1955/56 beräknats till 54 miljoner kronor. Till följd av de förut omnämnda höjningarna av regleringsavgiften, vilka föranletts av prisfallet för fettvaror på världsmarknaden, beräknas nu nettointäkten till 54 miljoner kronor för 1954/55 och 56 miljoner kronor för 1955/56 (jfr bilaga 6).

I fråga om det ekonomiska resultatet av den del av regleringsverksamheten på fettvaruområdet, som omfattas av jordbruksnämndens clearingkassa för fettvaror, lämnar nämnden i sin skrivelse i huvudsak följande redogörelse (jfr bilaga 6).

Clearingkassans tillgångar per den 30 juni 1954 beräknades förra våren till i runt tal 45 miljoner kronor, medan de i verkligheten stannade vid 42 miljoner kronor. Under budgetåret 1954/55 beräknas kassans tillgångar stiga med 27 miljoner kronor. Vid utgången av innevarande budgetår skulle sålunda kassans tillgångar komma att uppgå till 69 miljoner kronor. Under budgetåret 1955/56 kan kassan beräknas komma att tillföras nettointäkter med sammanlagt 28 miljoner kronor. Vid utgången av nästkommande budgetår skulle kassans tillgångar med utgångspunkt från denna prognos uppgå tdl 97 miljoner kronor.

Clearingkassans ställning paverkas numera icke av exporten av oljeväxtodlingens produkter. Från och med den 1 september 1954 har nämli-

. °dlarna övertagit exportansvaret på området på sätt, som redogjorts för i propositionen 1954: 180. Vid ingången av regleringsåret 1954/55 fanns emellertid ännu kvar vissa kvantiteter frö och olja, som av clearingkassan

^en gamla ordningen. Kvantiteterna motsvarade cirk(a 7 500 ton nedtorkat frö. Lagret i fråga är nu avvecklat genom försäljning pa export. Försäljningen åsamkade clearingkassan en utgift å cirka 1 8 miljoner kronor.

Såsom i avsnittet om oljeväxtregleringen anförts garanterar staten fortsattmngsvis i full utsträckning avsättningen av den inhemska linodlingens produkter. Reglering av det ekonomiska mellanhavandet sker härvid över clearingkassan. Under innevarande regleringsår har alla äldre lager av lin-

°ch Jlnolja övertagits av linoljeslagerierna. Härvid har clearingkassan tiiitorts cirka 2 miljoner kronor.

På grund av att 1954 års skörd av linfrö befunnits icke lagringsduglig har den i sin helhet försålts till linoljeslagerierna för olj ef ramställning &Beredskapslagring av svenskt linfrö, som tidigare förutsatts skola skeT har fördenskull måst tills vidare anstå. Försäljningen av 1954 års linfröskörd har förorsakat clearingkassan en utgift å cirka 0,5 miljoner kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 83

Vad beträffar den inhemska skörden 1954 av oljeväxtfrö meddelar jordbruksnämnden, att denna exklusive linfrö uppgick till inemot 160 000 ton, räknat i nedtorkad vara. Med en normal åtgång på svenska marknaden av inemot 90 000 ton skulle sålunda, därest upplagring icke sker, ett exportöverskott uppkomma om cirka 70 000 ton frö. Hittills har exporterats omkring 45 000 ton frö, varav i runt tal 4 000 ton i form av olja. Priserna vid export av rapsfrö har enligt jordbruksnämnden varit något gynnsammare än vid export av rapsolja, vilket bland annat torde sammanhänga med de förhållandevis höga fodermedelspriserna på världsmarknaden. Den genomsnittliga förlusten på hittills sålda kvantiteter frö och olja uppgår till icke fullt 10 öre, räknat per kilogram otorkad frövara, och täckes genom överpriset på de kvantiteter frö, som disponeras för hernmamarknadsbehovet. Av årets senapsfröskörd har drygt 4 000 ton kunnat avsättas på export till förhållandevis mycket goda priser. Detta torde enligt nämnden bero på att varan utomlands kommit till användning för framställning av bordssenap. De uppnådda exportpriserna innebär en vinst med cirka 16 öre per kilogram otorkad frövara. Såsom jordbruksnämnden anfört i avsnittet om oljeväxtregleringen, kommer prisreglering efter oljehalt icke att kunna genomföras förrän den 1 juli 1956. Med hänsyn härtill hemställer nämnden om fortsatt oförändrat clearingbemyndigande under regleringsåret 1955/56. Jordbruksnämnden erinrar slutligen om att riksdagen år 1953 anvisade ett belopp av 50 miljoner kronor på kapitalbudgeten för inlösning av 1953 års skörd av oljeväxtfrö samt att detta anslag enligt beslut av 1954 års riksdag fått tagas i anspråk för inlösning av 1954 års garanterade oljeväxtskörd. Nämnden hemställer nu, att anslaget får kvarstå och tagas i anspråk för finansiering av inlösning av 1955 års oljeväxtskörd. Vidare hemställer nämnden om att, liksom hittills, förskott för samma ändamål skall få lämnas ur clearingkassan för fettvaror. Härvid förutsätter nämnden, att ränta å sålunda förskotterade medel skall utgå enligt gällande diskonto med tillägg av 0,5 procent. Ränta föreslås dock icke skola utgå för frövara, som tillskiftats eller tillskiftas oljefabrikerna och sålunda skall avräknas med clearingkassan för fettvaror.

Stödet åt lin- och hampodlingen

I förevarande avsnitt av sin skrivelse erinrar jordbruksnämnden till en början om att enligt beslut av 1951 års höstriksdag statligt stöd i form av pristillägg skulle under en femårsperiod avseende 1951—1955 års skördar utgå för en till kvantiteten begränsad produktion av fiber av spinnbar kvalitet av lin och hampa. I fråga om linfiber skulle utgå dels ett allmänt pristillägg för samtliga beredningsverk (Laholm, Växjö, Gimo, Mellansel och Hybo), dels särskilda tillägg med 15 öre för verken i Växjö och Gimo och 55 öre för de båda norrlandsverken, allt per kilogram stödberättigad fiber.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

För hampfiber skulle enhetligt pristillägg — maximerat till 50 öre per kilogram fiber oavsett kvalitet — utgå till beredningsverken i Visby och Värmbol. Som grund för beräkningen av stödbehovet skulle ligga driftskalkyler från beredningsverken, grundade bland annat på av Kungl. Maj:t årligen fastställda riktpriser för halm av lin och hampa. Dessa riktpriser skulle med beaktande av priserna på andra grödor bestämmas så, att en odling i lämplig omfattning kunde erhållas. Staten lämnade däremot icke någon garanti för att odlarna skulle för halmen erhålla de fastställda riktpriserna. Stöd har i princip lämnats för de kvantiteter fiber, som beräknats finna avsättning till de svenska spinneriföretagen, med vilka Riksförbundet Lin och hampa under medverkan av nämnden träffat ramavtal rörande avsättningen under femårsperioden 1952—1956 (1951—1955 års skördar). Efter nämnda riksdagsbeslut har verksamheten vid flera beredningsverk avvecklats och statligt stöd utgår därför för närvarande endast till linberedningsverken i Laholm, Växjö och Mellansel samt till hampberedningsverket i Visby samt avser en kvantitet av 1 625 ton linfiber samt 720 ton hampfiber, allt av spinnbar kvalitet. Även vissa andra förändringar har inträffat efter år 1951. Jordbruksnämnden erinrar sålunda om att år 1953 en maximering av det allmänna pristillägget för linfiber till 75 öre per kilogram stödberättigad kvalitet infördes och att maximistödet för hampfiber år 1952 höjdes till 60 öre per kilogram. År 1953 bestämdes vidare att pristillägget, som tidigare gällt all fiber oavsett kvalitet, skulle avse linfiber av spinnbara kvaliteter. I samband därmed omräknades maximistödet, 60 öre per kilogram, till 75 öre per kilogram spinnbar fiber. Allmänt pristillägg för linfiber utgår för närvarande med 54 öre per kilogram och pristillägget för hampfiber med 75 öre per kilogram. Riktpriserna för halmen var för 1951—1953 års skördar 27 öre för linhalm och 15 öre för hamphalm men sänktes för 1954 års skörd till 25 respektive 13 öre per kilogram. I fråga om riktpriserna för 1955 års skörd har jordbruksnämnden på sedvanligt sätt haft överläggningar med Riksförbundet Lin och hampa. Nämnden meddelar, att dessa resulterat i en överenskommelse om att föreslå oförändrade riktpriser, d. v. s. för linhalm 25 öre och för hamphalm 13 öre per kilogram.

Jordbruksnämnden erinrar därefter om att den i sin framställning den 24 augusti 1954 med anslagsäskanden för budgetåret 1955/56 föreslog, att anslagsposten för stöd åt odlingen av lin och hampa tills vidare skulle beräknas till 1 700 000 kronor. Av detta belopp avsåg 1 662 750 kronor medelsbehov för pristillägg, varav 1 122 750 kronor för linfiber och 540 000 kronor för hampfiber. Vidare avsåg 14 000 kronor bidrag till Riksförbundet Lin och hampa för tekniska undersökningar och försöksverksamhet samt 5 000 kronor bidrag till Sveriges allmänna linodlingsförening. Nämnden grundade dessa beräkningar av medelsbehovet bland annat på antagandet om oförändrade riktpriser för halmen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 85

Jordbruksnämnden framhåller nu, att medelsbehovet under budgetåret 1955/56 delvis sammanhänger med hur det framtida stödet till lin- och hampodlingen kommer att utformas, och anmäler, att frågan härom inom kort kommer att behandlas i en särskild framställning av nämnden. I denna kommer att förordas en fusion av beredningsverken i Laholm och Växjö. Kommer en sådan till stånd, är det tänkbart, att någon del av 1955 års halmskörd från växjöverkets leverantörer kommer att bearbetas vid laholmsverket. Härigenom skulle stödbehovet minska redan för budgetåret 1955/56, eftersom det extra pristillägget till Växjö i så fall skulle bortfalla i motsvarande mån. Härtill kommer, att beredningskostnaderna för laholmsverket genom den ökade bearbetningsvolymen kan komma att nedbringas. Om vidare 1955 års skörd från de till östra Götalands linodlareförening anslutna odlarna i sin helhet kommer att bearbetas vid laholmsverket, uppkommer genom bortfallet av det extra pristillägget till Växjö en direkt kostnadsbesparing av 15 öre per kilogram för omkring 535 000 kilogram eller cirka 80 000 kronor. Hur stor kostnadsminskningen för bearbetning i Laholm kan bli genom att detta verks omsättning ökas, kan ännu icke med säkerhet bedömas. Eftersom fusionsfrågan ännu står öppen och det i vart fall är ovisst, när en fusion kan komma till stånd, anser jordbruksnämnden det icke vara lämpligt att nu göra någon ändring i den tidigare beräkningen av anslagsbehovet för stöd åt odlingen av lin och hampa under budgetåret 1955/56 utan hemställer, att anslaget skall upptagas med tidigare angivet belopp, 1 700 000 kronor.

Regleringen av kött och fläsk

I fråga om regleringen av kött och fläsk framhåller jordbruksnämnden, att konsumtionen av kött och fläsk har ökat obetydligt sedan förkrigstiden (1937—1939). Ännu så sent som 1953 låg förbrukningen något lägre än under slutet av 1930-talet. År 1954 inträffade emellertid en stark konsumtionsökning, vilken var särskilt markant i fråga om fläsk. Den totala konsumtionen av fläsk steg sålunda med 8 procent jämfört med 1953 och med 13 procent jämfört med genomsnittskonsumtionen 1951—1952. Ökningen av köttkonsumtionen har varit svagare. Totalförbrukningen år 1954 låg visserligen 6 procent högre än 1953 men understeg genomsnittssiffran för 1951—1952 med 0,5 procent. Ökningen av konsumtionen förklaras enligt jordbruksnämnden till viss del av den omställning av produktionen till köttigare svin med lägre slaktvikt, som skett under senare tid. Sannolikt har emellertid pris- och inkomstförändringarna spelat en än större roll för ökningen. Efter alt under en följd av år ha undergått en stegring, sjönk genomsnittspriserna på kött och fläsk i konsumentledet under 1954, samtidigt som realinkomsterna — av utvecklingen i den totala privata konsumtionen att döma — steg betydligt snabbare än under de närmast föregående åren. Enligt erfarenhet bör nämnda förhållanden i och för sig ha medfört en konsumtionsökning.

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Ökningen av fläskets relativa andel av den totala konsumtionen torde framför allt hänga samman med den ändring av relationen mellan köttoch fläskpriserna, som skett under senare år. Till belysning härav redovisar jordbruksnämnden följande tablå, vilken anger förändringen sedan 1951 i relationen mellan priset på nötkött (ko klass I) och fläsk (högst betalda viktgrupp), varvid fläskpriset uttryckts i procent av köttpriset vid början av varje kvartal.

1951 1952 1953 1954 1955

Andra » 117 117 96 98 Tredje » 128 109 91 1'03 Fjärde » 128 113 92 106

Som synes har relationen mellan kött- och fläskpriserna under 1953 och 1954 varit så avpassad, jämfört med de närmast föregående åren, att den främjat en överflyttning av konsumtionen från kött till fläsk. Den för konsumtionen gynnsamma prisrelationen uppträdde redan 1953 och ledde, som framgått av uppgifterna om konsumtionen, tämligen omedelbart till en snabb förskjutning av konsumtionsvanorna.

Jordbruksnämnden redogör härefter för exporten och importen av kött och fläsk under 195b samt anför därom i huvudsak följande.

Ehuru den egna tillförseln av storboskap och kalv under 1954 var förhållandevis god, måste likväl en betydande import av kött företagas för att komplettera tillgångarna. Importöverskottet av kött under 1954 uppgick sålunda till cirka 17 700 ton, varav 14 900 ton nöt- och kalvkött samt 2 800 ton hästkött.

De prognoser för fläskproduktionen under 1954, som var tillgängliga vid årsskiftet 1953/1954, tydde på att svinslakten skulle bli av sådan storlek, att en betydande export av fläsk skulle bli nödvändig Med anledning härav hade Sverige vid handelsförhandlingarna med Storbritannien och Västtyskland tillförsäkrat sig vissa exportkontingenter. Med Storbritannien hade sålunda överenskommits om en export under 1954 av 6 000—8 000 ton bacon. Härav kunde under första halvåret levereras cirka 2 400 ton. Till Västtyskland exporterades under samma tid 8 190 levande slaktsvin eller cirka 942 ton fläsk. Exporten av levande svin till Västtyskland fortsatte även under andra halvåret till och med mitten av september. Exporten av fläsk under 1954 fördelar sig på följande sätt.

Första halvåret Andra halvåret Totalt

Västtyskland, levande svin, ton .. 942 1 440 2 382

Som synes har exporten av bacon, som avbröts i början av november, icke motsvarat de kvantiteter, som förutsattes i 1954 års handelsavtal. Att icke hela baconkontingenten slutlevererats, beror delvis på att under slutet av året från engelsk sida anmäldes vissa mottagningssvårigheter på grund av hamnarbetarstrejk.

Tillförseln av fläsk har under hela 1954 legat på en jämn och hög nivå samt i stort sett motsvarat tidigare uppgjorda prognoser. Det oaktat och trots att exporten stoppades, måste under slutet av 1954 import av fläsk till­

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 87

gripas för att klara försörjningen, speciellt till julhelgen. Fläskimporteni, som under 1954 uppgick till 10 291 ton, översteg således exporten av fläsk under samma tid.

Export och import av kött och fläsk har liksom tidigare med ensamratt ombesörjts av föreningen Svensk kötthandel. Nämnden har för föreningens verksamhet utfärdat direktiv, som ansluter sig till Kungl. Maj :ts och riksdagens allmänna direktiv för köttregleringen. Av föreningen företagen export av fläsk har utan undantag måst ske till priser, som understiger de inhemska priserna. För svenskt bacon har Storbritannien betalat samma pris som för danskt (och holländskt) bacon. Baconleveranseina har medfört en genomsnittlig exportförlust under 1954 motsvarande cirka 80 öre per kilogram fläsk. Vid export av levande svin till Västtyskland har priserna varierat med hänsyn till det tyska marknadsläget. I genomsnitt beräknas förlusten till cirka 25 öre per kilogram fläsk. Förluster vid fläskexporten ävensom förluster, som uppkommit vid en av föreningen företagen reexport av kött, har i första hand täckts genom vinster, som uppstått vid import. Dessa vinster är dock lägre än föregående år, bland annat till följd av sänkt inhemsk prisnivå för kött. I vissa fall har importen till och med varit förlustbringande.

Då förlusterna överstigit vinsterna i föreningens totala verksamhet, har föreningen för täckande av mellanskillnaden mast taga i ansrak vissa andra medel, som stått till föreningens disposition. Dessa medel hänför sig till vissa från nämnden överförda införselavgifter för speciella köttvaror samt av nämnden uttagen slaktdjursavgift för svin.

Vad härefter beträffar det aktuella marknadsläget anför jordbruksnämnden i fråga om fläsk, att till Västtyskland hittills under 1955 exporterats cirka 20 000 stycken levande slaktsvin, motsvarande en fläskkvantitet av 1 600 ton. Härmed har den kvantitet, som för tiden juli 1954—juni 1955 upptagits i handelsavtalet med Västtyskland, slutlevererats. Någon ytterligare export till detta land under första halvaret 19o5 synes därför, såvitt nämnden nu kan bedöma, icke vara möjlig att genomföra.

I handelsavtalet med Storbritannien för 1955 har överenskommits om en exportkontingent av 5 000 ton bacon. Något kommersiellt avtal på basis härav har däremot ännu icke kunnat träffas. Nämnden upplyser, att den engelska importören, Ministry of Food, som även efter ransoneringens upphörande tills vidare med ensamrätt ombesörjer importen, har meddelat, att man till följd av, bland annat, ökad inhemsk fläskproduktion, icke är villig att nu mottaga svenskt bacon. Från brittisk sida har man vidare framfört önskemål om en sänkning av det svenska baconpriset. Detta har medfört eu avvaktande hållning även från svensk sida.

Vidare anför jordbruksnämnden, att fläskkonsumtionen synes — att döma av de preliminära konsumtionssiffrorna för den hittills gångna delen av 1955 — ha stabiliserats vid 1954 års höga nivå. Fläsktillförseln har också varit stor och till och med överstigit konsumtionen och exporten. En viss inlagring av fläsk har därför ägt rum och pågar fortfarande. I illgängligt statistiskt material, bland annat den allmänna svinräkningen i oktober 1954 samt den begränsade svinräkningen i januari 1955, tyder på att produktionen av fläsk under första halvåret 1955 kommer att bli högre än un­

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

der motsvarande tid föregående år. Däremot visar betäclcningssiffrorna under hösten 1954 och hittills kända månader av 1955, att intresset för smågris- och fläskproduktionen på senare tid märkbart avtagit. Den pessimistiska inställningen till fläskproduktionen har, förutom i nedgång i betäckningarna, även tagit sig uttryck i avsättningssvårigheter för smågrisar. Smågrisnoteringen nedgick i början av oktober 1954 till garantiprisnivån och har därefter icke ändrats. Under den gångna hösten har vid ett flertal tillfällen rapporterats vissa svårsålda överskott. Genom försäljning av skadad brödspannmål till foder stimulerades försäljningen av smågrisar något, och några direkta stödåtgärder från statsmakterna behövde därför icke vidtagas under hösten. Detta blev däremot fallet i februari 1955, då nämnden måste ingripa för att stödja smågrispriset. Nämnden upplyser, att stödåtgärderna i första hand hand har fått karaktären av en tillfällig prisnedsättning med varierande belopp vid försäljning i olika delar av landet. De vidtagna åtgärderna har i stort sett medfört avsedd effekt, och överskotten av smågrisar har i huvudsak kunnat avvecklas.

Huvudanledningen till det minskade intresset för fläskproduktionen måste enligt jordbruksnämnden i första hand sökas i den utveckling, som kännetecknat fodermarknaden. Trots låga smågrispriser och ett mot samma tid nästföregående år med cirka 30 öre per kilogram höjt fläskpris, måste fläskproduktionens lönsamhet enligt nämndens uppfattning för närvarande betecknas såsom försämrad.

Möjligheterna till export av fläsk bedömes av jordbruksnämnden för tillfället vara rätt ogynnsamma. Produktionen i de länder i Europa, som normalt har ett stort importbehov av fläsk, har nämligen ökat starkt, och även i de reguljära exportländerna ligger fläskproduktionen på en förhållandevis hög nivå. En dragning nedåt av exportpriserna har därför kunnat noteras. Man kan emellertid förvänta, att vår fläskproduktion under andra halvåret 1955 kommer att bli väsentligt lägre än under samma tid föregående år, varför några exportöverskott icke torde framkomma under denna tid. För närvarande pågår lagring av fläsk, men denna torde icke behöva inge några större avsättningsbekymmer, enär de hittills lagrade kvantiteterna beräknas komma att tagas i anspråk för att fylla ut den löpande produktionen under kommande höst.

Vad härefter beträffar kött anför jordbruksnämnden, att den inhemska produktionen alltjämt icke helt täcker konsumtionsbehovet och att man därför måste räkna med import även under nästa regleringsår. De tendenser till ökad uppfödning av ungdjur till slakt, som kunnat registreras de senaste åren, har under 1954 ytterligare accentuerats. Även konsumenterna har visat ett ökat intresse för kvalitetskött. Ungdjursuppfödningen är dock alltjämt av ganska blygsam omfattning. Den ökade efterfrågan har givit möjlighet att taga ut ett något högre pris än tidigare för s. k. stjärnstämplat kött. Därest detta förhållande kommer att bestå, bör det enligt nämnden betyda en icke oviktig stimulans för produktionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 89

Jordbruksnämnden påpekar vidare, att möjligheterna att importera kött försämrats under 1954, därigenom att import från en del länder stoppats, intill dess vissa hygieniska förhållanden blivit slutgiltigt utredda. Det har emellertid visat sig, att Danmark haft större leveransförmåga än man tidigare vågat räkna med. Enligt nämndens uppfattning bör det vara möjligt att tills vidare fylla ut köttbristen med import från detta land, varjämte en viss kompletteringsimport bör kunna ske från Irland samt vissa andra europeiska länder. Nämnden anser det emellertid angeläget, att importsektorn så snart ske kan vidgas geografiskt sett, bland annat med hänsyn till att härigenom möjligheterna ökas att göra inköp till fördelaktiga priser.

Utrikeshandeln med kött och fläsk under regleringsåret 1955/56 bör enligt jordbruksnämnden i stort sett regleras på samma sätt som för närvarande. Direktiven för Svensk kötthandel bör sålunda i huvudsak anslutas till de nu gällande. Föreningen bör åläggas att, om så befinnes möjligt med hänsyn till prisläget, importera varor, så att den av statsmakterna förutsatta prisnivån icke överskrides. Om denna prisnivå tenderar att överskiidas, bör export ej få företagas utan nämndens tillstånd. Vinster och förluster, som uppkommer i föreningens verksamhet, bör i första hand utjämnas inom föreningen. Nämnden framhåller med hänsyn till den väntade marknadsutvecklingen, att exporten av fläsk kan beräknas bli av ganska ringa omfattning under kommande regleringsår. Ehuru prisläget för närvarande måste betecknas som ganska ogynnsamt vid export av fläsk, kan dock på grund av exportens ringa kvantitet de totala exportförlusterna beräknas komma att uppgå till ett relativt begränsat belopp. Föreningen bör enligt nämnden få taga i anspråk clearingmedel, som kan komma att uttagas av och överföras från nämnden, därest eventuella nettovinster på importen icke skulle räcka till att täcka exportförlusterna. Sådana clearingmedel utgöres i första hand av införselavgifter för vissa köttvaror, som importeras av andra än föreningen. Därjämte förutsätter nämnden, att även fortsättningsvis slaktdjursavgift för svin skall kunna uttagas. Avgiften sänktes i oktober 1954 från 5 till 2 kronor per gris med anledning av den omsvängning i marknadsläget, som då inträffade. Såvitt nämnden nu kan bedöma, är det ovisst om slaktdjursavgift behöver uttagas under hela regleringsåret 1955/56. Vid en långsiktig bedömning av exportmöjligheterna för fläsk och de förluster, som kan uppkomma vid exporten, framstår det emellertid enligt nämnden som angeläget, att föreningen ökar sitt reservkapital. Nämnden anser därför, att det bör få ankomma på nämnden att i samråd med föreningen under regleringsaret 1955/56 uttaga slaktdjursavgift, även om ett aktuellt behov därav icke skulle föreligga. Eventuella överskottsmedel i föreningens regleringsverksamhet bör därvid för framtida disposition överföras till den för detta andamål särskilt bildade stiftelsen kötthandelns konjunkturutjämningsfond. Nämnden utgår från att, såvitt intet oförutsett inträffar, i stiftelsen nu innestående medel icke skall behöva tagas i anspråk för att bestrida regleringsförluster under nästa rcgle-

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

ringsår. Dock bör nämnden äga befogenhet att ge föreningen direktiv att vid behov få taga jämväl stiftelsens medel i anspråk. I anslutning till behandlingen av frågan om slaktdjur savgiften tager jordbruksnämnden också upp spörsmålet om behovet av föreskrifter av innebörd, att avgift skall kunna uttagas även för sådana inom landet producerade svin, vilka exporteras i levande tillstånd. Enligt nu gällande författningar kan någon allmän avgift icke uttagas för dylika svin. Nämnden anför därvid, att fläskexporten till Västtyskland hittills i huvudsak skett i denna form och att man bör utgå från att så blir fallet även vid framtida export till nämnda land. Då syftet med slaktdjursavgiften är, att producenterna själva skall bidraga till en utjämning av de förluster, som uppstår vid export, torde det icke vara rimligt, att den del av fläskproduktionen, som exporteras levande, skall vara undantagen från avgift. Härigenom skulle nämligen de slakterier, som levererar levande svin för export, komma i ett fördelaktigare läge vid avräkning till producenterna än andra. Nämnden upplyser, att för den export av levande svin, som ägt rum sedan slaktdjursavgiften infördes, frågan har lösts på så sätt att föreningen Svensk kötthandel, efter samråd med nämnden, överenskommit med vederbörande slakterier om att till föreningen inbetala en avgift, motsvarande den vid tillfället utgående slaktdjursa\giften. Nämnden anser dock denna form av utjämning böra ersättas med en särskild författning, som medger uttagandet av en avgift för levande svin vid export. Vid sin skrivelse har nämnden fogat förslag till författning i ämnet.

I fråga om prisregleringen av kött- och fläskvaror anför jordbruksnämnden, att normalpriserna på hela, halva och fjärdedels kroppar av nötkreatur, häst och svin från och med ingången av innevarande regleringsår upphävts, varigenom samtliga normalpriser på köttvaruområdet numera borttagits. Nämnden har emellertid träffat avtal med Sveriges slakteriförbund angående prissättningen på nyss omnämnda varuslag. Avtalet ansluter sig i stort sett till tidigare tillämpat system för prissättningen och innebär, att förbundet skall, om det är marknadsmässigt möjligt, så anpassa priserna, att den för innevarande regleringsår överenskomna medelprisnivån, för helt år räknat, icke översk,rides. Jordbruksnämnden erinrar härefter om att priserna på kött och fläsk under innevarande år skulle sänkas med i genomsnitt 11 öre per kilogram. Mot bakgrunden av en väntad produktionsökning för fläsk hade man därvid utgått från, att huvudparten av prissänkningen skulle träffa detta varuslag. Genom den förut omnämnda konsumtionsökningen blev det emellertid icke marknadsmässigt möjligt att sänka fläskpriset, utan detta har i stället måst höjas något. En viss sänkning av köttpriserna kunde emellertid under hösten 1954 komma till stånd. Därefter har priserna åter höjts, vilket i stort sett resulterat i en återgång till den tidigare prisnivån. Totalt har prisrörelserna medfört, att den genomsnittliga ursprungligen överenskomna prisnivån överskridits med ett belopp, som för den första hälften av

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 91

innevarande regleringsår utgör 3,6 procent. Nämnden påpekar, att vid årets prisförhandlingar hänsyn tagits till nu nämnda förhållande på så sätt, att det merhelopp, som uttagits, skall anses utgöra ett delkompensationsbelopp till jordbruket för ej tidigare beaktade stegringar i jordbrukets kostnader under innevarande regleringsår. Den träffade prisöverenskommelsen för 1955/56 innebär i fråga om kött och fläsk i övrigt, att priserna totalt skall tillåtas stiga med ett belopp, som motsvarar 39,5 öre per kilogram utöver den för innevarande regleringsår tidigare överenskomna prisnivån. Med utgångspunkt från de priser,, som tillämpades vid tidpunkten för prisöverenskommelsen, utgör prisstegringen dock endast cirka 16 öre per kilogram. Det förutsättes vidare i överenskommelsen, att jordbruket redan under återstående del av innevarande regleringsår successivt skall kunna uppnå ett prisläge, som motsvarar det, som genomsnittligt skall få tillämpas för kommande regleringsår. De inkomstökningar, som härigenom tillkommer jordbruket, skall på samma sätt som det hittills uttagna merbeloppet utgöra delkompensation för kostnadsstegringar under innevarande regleringsår. Enligt jordbruksnämndens uppfattning utgör de nu beslutade prishöjningarna för kött och fläsk i stort sett vad som marknadsmässigt är möjligt att uttaga. På grund av svårigheten att bedöma marknadsutvecklingen, särskilt för fläsk, är det enligt nämnden icke möjligt att nu beräkna, med vilka belopp prishöjningarna kan komma att i konsumentledet slå igenom på olika varuslag. Vidare anmäler nämnden, att den har för avsikt att ersätta det nu gällande avtalet med Sveriges slakteriförbund angående partiprissättningen med ett nytt avtal för regleringsåret 1955/56 av i stort sett samma innebörd som förstnämnda avtal. I detta sammanhang framhåller jordbruksnämnden, att garantipris för smågrisar gällt även under innevarande regleringsår. Som förut anförts har nämnden nödgats vidtaga vissa stödåtgärder för att skydda garantipriset, vilket utgjort 3 kronor per kilogram för grisar vägande till och med 17 kilogram och 2 kronor per kilogram för överskjutande vikt till och med 25 kilogram. Nämnden anser, bland annat mot bakgrunden av årets erfarenheter, att en viss fortsatt garanti till smågrisproducenterna är av värde för att uppehålla smågrispriserna och därmed en jämn fläskproduktion. Därför föreslår nämnden, att stöd till smågrisproduktionen skall kunna utgå även under regleringsåret 1955/56 efter i huvudsak nu tillämpade grunder. För detta ändamål har nämnden preliminärt beräknat mcdelsbehovet till 1 000 000 kronor. Nämnden hemställer att av detta belopp få bestrida jämväl de kostnader för smågrisstödet under innevarande regleringsår, vilka icke täckes av från tidigare år kvarstående reservationer. Jordbruksnämnden behandlar slutligen frågan om lagring samt påpekar, att något statligt stöd vid lagring av kött och fläsk enligt tidigare beslut icke skall utgå under innevarande regleringsår. Dock äger nämnden ställa ro-

92 Kungl. Maj:ts proposition nr i 80

lelsemedel till förfogande mot en räntefot av gällande diskonto med tilllägg av 0,5 procent. Sådana medel har i viss utsträckning utlämnats för fläsklagring. Nämnden förutsätter, att denna anordning skall på oförändrade villkor få tillämpas under regleringsåret 1955/56.

Regleringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter

Jordbruksnämnden behandlar i detta sammanhang först frågan om produktionen och konsumtionen av mjölk. Därvid upplyser nämnden, att mjölkmvägningen vid mejerierna under 1954 uppgått till omkring 3 565 000 ton, innebärande en minskning i förhållande till nästföregående år med omkring 3 procent. För innevarande regleringsår har kalkylsakkunniga räknat med en invägning av 3 552 000 ton, vilket utgör en minskning från 1953/54 med 1,3 procent. För 1955/56 har kalkylsakkunniga, under antagande att medelkoantalet kommer att minska med 0,8 procent under 1955/56 jämfört med 1954/55 men att den på längre sikt fortgående ökningen av avkastningen per ko kommer till synes i riksgenomsnittet för produktionen per ko, beräknat mjölkinvägningen vid mejeri till 3 587 000 ton, innebärande en ökning från 1954/55 med 1,0 procent. I fråga om konsumtionsmjölkens fetthalt erinrar jordbruksnämnden om att den från mejerierna försålda konsumtionsmjölken sedan november 1941 standardiserats till en fetthalt av 3 procent. Nämnden har dock enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 oktober 1951 medgivit försäljning av mjölk, som vid mejeri standardiserats till en fetthalt av 3,5 procent och försäljes i kapsylförsedd glasflaska. Försäljningen av sådan mjölk, vilken påbörjades i slutet av januari 1952, uppgick för 1953 till 35,3 miljoner kilogram och har för 1954 stigit till 50,9 miljoner kilogram, vilket utgör 5,3 procent av totalförsäljningen från mejeri av konsumtionsmjölk. ökningen av försäljningen utav 3,5-procentig mjölk hänför sig huvudsakligen till Stockholm och torde föranledas av att denna mjölk i Stockholm är homogeniserad. Jordbruksnämnden erinrar härefter om att den i sina skrivelser till Kungl. Maj :t såväl 1953 som 1954 angående jordbruksregl er ingen för 1953/54 respektive 1954/55 föreslagit ändring av bestämmelserna på sådant sätt, att de statliga föreskrifterna om viss högsta fetthalt i standardiserad mjölk upphävdes. Kungl. Maj :t har dock lämnat förslagen utan vidare åtgärd. Nämnden erinrar vidare om att fördragande departementschefen i sitt anförande till propositionen 1954: 180 angående jordbruksregleringen för 1954/55, sasom skäl för att icke förorda att nu nämnda bestämmelser helt avskaffades, hänvisade till att inom inrikesdepartementet tillkallats särskilda sakkunniga för utredning av frågan om åtgärder för att förbättra konsumtionsmjölkens beskaffenhet och därmed sammanhängande spörsmål, varvid bland annat torde komma att beröras den nuvarande ordningen med kvalitetsbetalning av mjölk och dithörande frågor. Som ett ytterligare skäl för sitt ståndpunktstagande i saken hänvisade departementschefen till det i propositionen framlagda förslaget om upphävande av normalpriset på konsumtionsmjölk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 93

Jordbruksnämnden anser dock alltjämt, att föreskrifterna om fetthaltsbegränsningen beträffande mjölk och kontrollen därav bör slopas, enär dessa föreskrifter tillkommit i ett bristläge och numera i stället råder överskott på mjölkfett. Nämnden tillfogar dessutom, att en dylik ändring icke hindrar att mjölk, som standardiserats till lägst 3 procent, även i fortsättningen saluföres.

Härefter behandlar jordbruksnämnden vissa med produktionen av smör sammanhängande frågor och anför följande.

Nedgången i mjölkinvägningen har i första hand tagit sig uttryck i en minskad smörtillverkning. Smörproduktionen, som under 1954 uppgick till cirka 93 000 ton, har sålunda sjunkit med 5 procent i jämförelse med 1953. För innevarande regleringsår kommer denna produktion enligt kalkylsakkunnigas uppskattning att uppgå till omkring 92 200 ton. Den beräknas under 1955/56 komma att stiga något eller till 93 500 ton. Konsumtionen av mejerismör, som under 1953 visade någon ökning mot nästföregående år, har under 1954 åter sjunkit med cirka 3 procent och beräknas under innevarande regleringsår komma att uppgå till omkring 80 000 ton. Under förutsättning av samma lagerställning vid utgången av innevarande regleringsår som vid ingången av detta, eller cirka 7 000 ton, skulle överskottsproduktionen för regleringsåret komma att uppgå till omkring 12 000 ton.

I fråga om smörexporten under 1954 och den hittills gångna delen av innevarande regleringsår lämnar jordbruksnämnden följande uppgifter.

1954 1954/55

ton (sept.—febr.)

ton

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

mejeriernas riksförenings kassa för regleringsändamål. Exportförlusterna på smör kan enligt nämnden för innevarande regleringsår beräknas till i runt tal 10 miljoner kronor. Motsvarande förluster under nästa regleringsår har antagits bli lika stora per kilogram räknat som innevarande regleringsår. Totala exportförlusten på smör skulle således för nästa år bli omkring 13 miljoner kronor. Härvid har förutsatts att, liksom under innevarande regleringsår, utjämningsavgift ej skall utgå vid export. De sammanlagda förlusterna under nästa regleringsår vid export av smör och andra mejeriprodukter kan enligt nämnden beräknas till 15,5 miljoner kronor. Nämnden har förutsatt, att dessa förluster, liksom under innevarande regleringsår, skall täckas av medel i riksföreningens kassa för regleringsändamål.

I fråga om det inhemska priset på smör erinrar jordbruksnämnden om att — i överensstämmelse med den av statsmakterna godkända prisöverenskommelsen för 1954/55 — normalpriserna och stoppriserna för mjölk och mejerivaror enligt beslut av jordbruksnämnden och priskontrollnämnden upphävts från och med den 1 oktober 1954. I överenskommelsen hade förutsatts, att upphävandet icke skulle medföra någon höjning av den genomsnittliga prisnivån för dessa varor, frånsett vissa lokala prisjusteringar på mjölk. Beträffande de med anledning härav vidtagna åtgärderna anför jordbruksnämnden i huvudsak följande.

Mellan jordbruksnämnden och priskontrollnämnden, å ena, samt Sveriges speceri- & lanthandlareförbund och Kooperativa förbundet, å andra sidan, träffades en för tiden intill den 1 september 1955 gällande överenskommelse, varigenom organisationerna förband sig att i fråga om försäljningen av smör ävensom av konsumtionsmjölk och grädde kontinuerligt verka för att detaljhandeln skulle tillämpa priser, som innebar oförändrade öresmarginaler i förhållande till tiden närmast före den 1 oktober 1954, dock att i fråga om mjölkpriset justering av detaljhandelsmarginalen upp till 5 öre per liter skulle få ske på sådana orter, där marginalen understeg nämnda belopp. Beträffande priserna på ost i detaljhandeln förband sig organisationerna att på olika sätt verka för att av Svenska mejeriernas riksförening annonserade riktpriser på runmärkt sveciaost 45+ av olika lagringsålder icke överskredes i detaljhandeln. Enligt överenskommelsen förutsattes att, därest resultatet av en utav riksföreningen tillsatt utredning rörande kostnaderna för distributionen av mjölk och mejeriprodukter till olika köparkategorier skulle komma att föranleda förslag om prisdifferentieringar efter varuleveransernas storlek, förnyade förhandlingar skulle upptagas mellan jordbruksnämnden och priskontrollnämnden, å ena, samt organisationerna, å andra sidan. Denna utredning är, enligt vad jordbruksnämnden inhämtat, i huvudsak avslutad. Något förslag med anledning av resultatet av utredningen har dock ännu icke framlagts. Enligt nu ifrågavarande överenskommelse skall inom de orter eller områden, där så kan befinnas påkallat, jordbruksnämnden och priskontrollnämnden föranstalta om annonsering av de enligt överenskommelsen gällande priserna på smör, mjölk och grädde. Därest det vid verkställda undersökningar skulle visa sig, att de överenskomna priserna på någon eller några av de produkter, som omfattas av överenskommelsen, överskrides, har jordbruksnämnden och priskontrollnämnden förbehållit sig att jämlikt prisregleringslagen införa s. k. normalmarginal för detaljhandeln inom hela riket eller del därav för det varuslag, beträffande vilket prisöverskridanden konstaterats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 95

Enligt den erfarenhet, som kunnat vinnas under den tid, ifrågavarande överenskommelse gällt, har densamma enligt jordbruksnämndens mening fungerat på ett tillfredsställande sätt. Sålunda har icke till jordbruksnämnden eller priskontrollnämnden anmälts några prisöverskridanden av den art, att myndigheterna ansett sig böra vidtaga några särskilda åtgärder. Jordbruksnämnden framhåller dock, att det är svårt att kontrollera de överenskomna priserna på ost i detaljhandeln och att det för konstaterande av sådana allmänna prisöverskridanden, som bör föranleda åtgärd från myndigheternas sida, fordras omfattande kontrollundersökningar. Jordbruksnämnden upplyser, att dylika undersökningar förutsatts skola komma att verkställas av priskontrollnämnden.

Beträffande det inhemska priset på smör erinrar jordbruksnämnden vidare, att den som ett led i strävandena att förbättra smörkvaliteten från den 1 maj 1953 infört skilda normalpriser på runmärkt och omärkt mejerismör, varvid prisskillnaden förutsatts tills vidare skola utgöra i genomsnitt 50 öre per kilogram. Sedan normalpriserna från och med den 1 oktober 1954 slopats, har prisskillnaden utgjort 20 öre per kilogram. Det runmärkta smöret belastas emellertid med en särskild tillverkningsavgift av 5 öre per kilogram. De genom denna avgift inflytande medlen skall av riksföreningen i huvudsak användas till att täcka dels de förluster, som kan uppkomma därigenom att riksföreningen inköper runmärkt smör, vilket efter lagring måste säljas som omärkt mejerismör, dels vissa särskilda kostnader för lagersmörets bedömning.

I fråga om de i samband med övergången till fri prisbildning för smör hösten 1954 vidtagna anordningarna beträffande kvalitetsregleringen för smör anför jordbruksnämnden följande.

Vid övergången till den fria prisbildningen för smör förra året förutsattes, att priset på runmärkt smör vid försäljning från smörtillverkande mejeri skulle komma att liksom tidigare regleras genom en riksnotering, som skulle fastställas av Svenska mejeriernas riksförening samtidigt med en notering för omärkt mejerismör. Vidare förutsattes, att dessa noteringar skulle komma att bli normerande för smörpriserna inom hela landet. Riksnoteringen har, med hänsyn till avsättnings- och lagringsförhållandena för smör, ansetts böra vara rörlig under året med ett medelpris, som överensstämmer med den av statsmakterna för regleringsåret bestämda prisnivån för smör. Då det emellertid vid ett system med fria priser kan inträffa att — även vid eu lägre notering för del omärkta mejerismöret — mejerier, som icke deltar i runmärkeskontrollen, likväl i vissa fall tillämpar ett pris, som motsvarar eller nära motsvarar priset på det runmärkta smöret, har det befunnits lämpligt att, i syfte att stimulera mejerierna till deltagande i runmärkeskontrollen, belägga det omärkta mejerismöret med en tillverkningsavgift. Denna har från och med den 1 oktober 1954 utgått med 30 öre per kilogram. Avgiftsmedlen tillföres riksföreningens kassa för regleringsändamål och disponeras enligt överenskommelse med jordbruksnämnden.

Jordbruksnämnden redogör därefter för en hösten 1954 i anslutning till slopandet av normalpriserna på konsumtionsmjölk träffad överenskommelse med Svenska mejeriernas riksförening. Av redogörelsen framgår i huvudsak följande.

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Den 1 oktober 1954 slopades alla inom mjölk- och mejeriområdet kvarvarande normalpriser. I anslutning härtill träffades i fråga om priserna på konsumtionsmjölk vid försäljning från mejeri till återförsäljare en överenskommelse mellan jordbruksnämnden och riksföreningen, i huvudsak innebärande, att riksföreningen förband sig att medverka till att genomsnittspriset på mejerimjölk under innevarande regleringsår, räknat från den 1 oktober 1954, skulle hållas oförändrat inom olika områden i förhållande till regleringsåret 1953/54 (basåret), dock med undantag för de lokala prishöjningar på mjölk vid försäljning till handlande, som nämnden enligt den av statsmakterna för regleringsåret 1954/55 godkända prisöverenskommelsen kunde komma att bevilja. För detta ändamål skall enligt överenskommelsen landet indelas i olika prisområden, i allmänhet omfattande respektive mejeriföretags verksamhetsområde, varvid för varje prisområde uträknas det vägda genomsnittliga bruttopris (baspris) på konsumtionsmjölk vid försäljning från mejeri till återförsäljare, som rått under basåret. Vidare gäller enligt överenskommelsen att, räknat från och med den 1 oktober 1954, inom de olika prisområdena genomsnittspriset för konsumtionsmjölk under regleringsåret 1954/55 icke skall överstiga baspriset och att det vid varje särskilt tillfälle tillämpade genomsnittspriset för ett prisområde icke får överstiga baspriset med mer än 2 öre per liter. Genomsnittspriset skall beräknas på grundval av de mjölkkvantiteter, som sålts under basåret.

Enligt prisöverenskommelsen våren 1954 förutsattes att riksföreningen, som i fortsättningen själv skulle svara för de till 1,5 miljoner kronor beräknade räntekostnaderna för av staten tillhandahållna rörelsemedel vid lagring av smör, skulle äga rätt att under innevarande regleringsår inom ramen av ett totalbelopp, motsvarande sagda räntekostnader, lämna mejeri tillstånd till erforderliga lokala prishöjningar på mjölk vid försäljning till handlande. Medgivande till dylika prishöjningar till belopp varierande mellan 1 och 2 öre per liter har med giltighet från och med den 1 oktober 1954 godkänts av nämnden efter förslag av riksföreningen.

Prisbildningen på den mjölk, som säljes direkt från producent till konsument, har från och med den 1 oktober 1954 lämnats helt fri. Därefter har inom vissa trakter av landet prishöjningar ägt rum. Kalkylsakkunniga har for innevarande regleringsår beräknat dessa till i genomsnitt nära 3 öre per liter. På sina håll, särskilt inom Dalarna och Norrland, har dock enligt till nämnden inkomna uppgifter prishöjningarna varit väsentligt större. I stort sett synes emellertid av hittills vunna erfarenheter att döma det från och med innevarande regleringsår tillämpade friare prissystemet för konsumtionsmjölk ha fungerat tillfredsställande.

Jordbruksnämnden behandlar härefter frågan om produktionen av och priserna på ost. I denna del anför nämnden följande.

Under regleringsåret 1953/54 uppgick ostproduktionen till nära 55 000 ton, motsvarande 52 000 ton salufärdig ost. Detta innebär i förhållande till regleringsåret 1952/53 en nedgång med 2 000 ton. För innevarande regleringsår ävensom för nästa regleringsår beräknas enligt jordbrukskalkylen ostproduktionen komma att bli av samma omfattning som under 1953/54 Exporten av ost uppgick under regleringsåret 1953/54 till 4 200 ton För innevarande regleringsår beräknas ostexporten till 4 000 ton. Ostimporten utgjorde under regleringsåret 1953/54 nära 4 200 ton och beräknas bli lika stor innevarande regleringsår. Från och med regleringsåret 1952/53 har prissättningen på ost varit fri. Enligt prisöverenskommelsen för inneva-

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 97

rande regleringsår har mej er ipriserna på ost sänkts med i genomsnitt 15 öre per kilogram.

Beträffande priserna på ost anför jordbruksnämnden vidare, att man vid prisförhandlingarna förutsatt, att prisbildningen skall vara fri även under regleringsåret 1955/56. Man har emellertid ansett det lämpligt med en höjning av mejeripriserna på ost med i genomsnitt 10 öre per kilogram. Nämnden anser vidare, att importen av ost bör lämnas fri även under regleringsåret 1955/56 och regleras enbart genom införselavgifter. Dessa avgifter bör inom ramen av det utav Kungl. Maj :t medgivna högsta beloppet, bestämmas så, att det i prisöverenskommelsen angivna genomsnittspriset för ost kan upprätthållas.

Jordbruksnämnden anmäler därjämte, att den, i syfte att stimulera mejerierna till framställning av ost av hög kvalitet, medgivit att av de medel, som för tiden mars—september 1953 influtit i tillverkningsavgift för ost, ett belopp motsvarande 10 öre för kilogram skall få användas för utbetalning till de osttillverkande mejerierna av ett särskilt kvalitetstillägg. Detta utgår med 10 öre för kilogram för sådan från och med den 1 oktober 1953 tillverkad hårdost, som är föremål för runmärkning och uppfyller vissa kvalitetsfordringar. Då detta system visat sig vara ändamålsenligt, bör enligt nämndens mening jämväl i fortsättningen regleringsmedel kunna ställas till förfogande för utbetalning av kvalitetstillägg för ost.

Vad beträffar produktionen av torrmjölk meddelar jordbruksnämnden, att denna under regleringsåret 1953/54 uppgått till nära 12 000 ton. Under samma tid har exporterats 4 100 ton mot 3 400 ton 1952/53. Tillverkningen har för innevarande år beräknats till likaledes 12 000 ton. Prisbildningen på torrmjölk, som från och med innevarande regleringsår är helt fri, förutsättes även för nästa regleringsår komma att lämnas fri. Import av torrmjölk har icke medgivits under de senaste åren, men under den senaste tiden har önskemål därom framställts, bland annat för foderändamål. Nämnden anser, att hinder numera icke bör uppställas för en viss import av torrmjölk. Denna bör emellertid enligt nämndens mening, i likhet med vad som gäller för ost, regleras genom införselavgifter. Dessa bör fastställas med olika belopp för fet och mager torrmjölk samt avvägas så, att de i stort sett motsvarar skillnaden mellan världsmarknadspriserna och priserna på den inhemska marknaden. Nämnden har för avsikt att senare till Kungl. Maj :t ingiva framställning om bemyndigande att inom ramen av ett högsta belopp bestämma införselavgifter för torrmjölk.

Härefter berör jordbruksnämnden de bedömanden, som i samband med den för regleringsåret 1955/56 träffade prisöverenskommelsen gjorts angående utrymmet för prishöjningar på mjölk och mejeriprodukter samt därmed sammanhängande frågor. Priset på konsumtionsmjölk skall enligt överenskommelsen böjas från och med den 1 april 1955 med 5 öre per liter samt från och med den 1 september 1955 med ytterligare 3 öre per liter. Härav tillfaller 4,5 respektive 2,7 öre jordbruket och 0,5 respektive 0,3 öre detalj-

7 Ilihantj till riksdagens protokoll 1:9öö. I samt. Nr ISO

98 Kungl. Maj.ts proposition nr 180

handeln till förbättring av distributionsmarginalerna. Nämnden framhåller, att konsumtionsmjölkpriserna — frånsett vissa lokala prisjusteringar — varit oförändrade sedan 1952 samt legat på en låg nivå såväl i förhållande till priserna på vissa andra drycker som med hänsyn till mjölkens näringsvärde. De har också enligt nämndens uppfattning varit låga i jämförelse med de priser, som uttages för andra jordbruksprodukter. Mejeriorganisationen har därför ansett det vara möjligt att genomföra de nu angivna prishöjningarna utan risk för sjunkande konsumtion med därav följande avsättningssvårigheter. Prishöjningarna har också ansetts motiverade ur försörjningssynpunkt. Under senare år har nämligen kunnat förmärkas en tendens till tillbakagång i mjölkproduktionen omkring de stora konsumtionsorterna, varför man varit tvungen att transportera mjölk betydande sträckor för att tillgodose storstädernas försörjning. Detta gäller särskilt för Stockholms vidkommande. En sådan lokalisering av mjölkproduktionen för konsumtionsändamål måste i många fall betecknas såsom oekonomisk och kan dessutom verka kvalitetsförsämrande.

Av nämnda skäl har man velat, att den förhållandevis kraftiga prishöjningen på konsumtionsmjölk skall stimulera mjölkproduktionen i närheten av konsumtionsorterna. Prishöjningen på standardiserad konsumtionsmjölk har därför icke ansetts böra helt utjämnas mellan de olika mejerierna. Avsikten är enligt jordbruksnämnden i stället, att områden med förhållandevis stor konsumtionsmjölkförsäljning skall få behålla en viss del av prishöjningen. Av den prishöjning om 4,5 öre per liter till mejeri, vilken träder i kraft den 1 april 1955, kommer sålunda att uttagas en utjämningsavgift av endast 1,5 öre per kilogram. Samtidigt avses emellertid utjämningsavgifterna för tunn och tjock grädde från och med samma dag skola höjas med 18 respektive 47 öre per kilogram. Om hänsyn jämväl tages till ökade kostnader för mejeridriften, kommer konsumtionsmjöikmejerierna att efter dessa ändringar av utjämningsavgifterna få behålla ungefär hälften av nettoökningen från och med den 1 april 1955 av mejeripriset föi konsumtionsmjölk. Beträffande de 3 öre per liter, varmed konsumtionsmjölken enligt prisöverenskommelsen skall höjas från och med den 1 september 1955, avses överenskommelse om eventuell utjämning komma att träffas mellan nämnden och Svenska mejeriernas riksförening, sedan klarhet kunnat vinnas angående ökningen i mejerikostnaderna.

I fråga om grädde förutsättes i prisöverenskommelsen, att mejeripriserna skall höjas med 10 öre per liter för tunn grädde och med 20 öre per liter for tjock grädde. För ost har prishöjningen ansetts böra stanna vid i genomsnitt 10 öre för kilogram. Prishöjningarna på grädde och ost har ansetts kunna genomföras utan risk för konsumtionsminskning med hänsyn till väntade lönestegringar samt till att enligt överenskommelsen kött- och fläskpriserna samtidigt skall höjas. I anslutning till prisöverenskommelsen har jordbruksnämnden förklarat sig beredd att till prövning upptaga önskemål om eventuella ytterligare höjningar på bland annat mejeriprodukter, dock ej konsumtionsmjölk och smör, i den mån så erfordras för att täcka in­

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 99

komstbortfall för jordbruket på grund av att förutsatta priser icke helt kan uttagas eller för att täcka sådana kostnadsstegringar, som kan inträffa under år 1955 på grund av nya kollektivavtal för livsmedels- och transportfacken.

Vid den träffade prisöverenskommelsen i fråga om mjölk och mejeriprodukter har förutsatts, att utöver nu nämnda prisjusteringar någon höjning av den genomsnittliga prisnivån för dessa varor icke skall ske under regleringsåret 1955/56. Med anledning härav anmäler jordbruksnämnden sin avsikt att beträffande priserna på mjölk vid försäljning från mejeri träffa en överenskommelse med Svenska mejeriernas riksförening motsvarande den som, enligt vad förut anförts, för innevarande regleringsår gäller angående dessa priser. Likaså avser nämnden att, liksom under innevarande år, med Sveriges speceri- & lanthandlareförbund och Kooperativa förbundet träffa överenskommelse angående detaljhandelns marginaler för smör, ost, konsumtionsmjölk och grädde, innebärande oförändrade marginaler efter justering för den enligt prisöverenskommelsen för konsumtionsmjölken förutsatta marginalhöjningen.

I samband med prisförhandlingarna har från jordbruksnämndens sida framhållits, att en så stor prishöjning på konsumtionsmjölk, som nu överenskommits, kan komma att medföra svårigheter för jordbruket att ett annat år bereda sig kompensation för den smörprissänkning, som jordbruksprisutredningen förutsatt skola komma till stånd, om margarinpriset sänkes i enlighet med utredningens förslag. Jordbrukets förhandlare bär enligt nämnden häremot genmält, att de är beredda att taga de konsekvenser, som årets prishöjning kan komma att medföra i sådant hänseende.

Härefter lämnar jordbruksnämnden en redogörelse för de olika mjölkpristilläggen av i huvudsak följande innehåll.

Under innevarande regleringsår har utbetalats dels allmänt mjölkpristillägg för all vid mejeri invägd mjölk, dels därutöver extra mjölkpristillägg för mjölk, som inväges i vissa delar av landet, främst Norrland. Det allmänna mjölkpristillägget, som från och med den 1 september 1953 utgått med 74,4 öre per kilogram mjölkfett, beräknas för innevarande regleringsår komma att uppgå till 99,9 miljoner kronor. Kostnaderna för det allmänna mjölkpristillägget, som tidigare till viss del täckts av medel ur clearingkassan för fettråvaror, bcstrides från och med innevarande regleringsår helt av anslagsmedel. De extra mjölkpristilläggen beräknas för innevarande regleringsår till 30 miljoner kronor. De allmänna och extra mjölkpristilläggen skulle alltså för innevarande regleringsår komma att uppgå till sammanlagt 129,9 miljoner kronor. — Vidare utgår sedan den 1 mars 1952 s. k. leveranstill- -lägg för mjölk, som levereras till mejeri. Från och med innevarande regleringsår lämnas detta tillägg efter i viss mån ändrade grunder, innebärande en höjning av tillägget till mjölkproducenter med mindre mejerileveranser och ett bortfall av tillägget vid leveranser över 30 000 kilogram för år. Tilllägget utgör 3 öre per kilogram för varje mjölkproducents mejerileverans opp till 10 000 kilogram för år. För leveranser mellan 10 000 och 25 000 kilogram för år utgår tillägget med 300 kronor. För leveranser över 25 000 kilogram för år minskas nämnda belopp med 6 öre per kilogram för överskjutande kvantitet, så att det vid en årsleverans av 30 000 kilogram helt

100 Kungl. Maj.ts proposition nr ISO

upphör. Leveranstillägg, som understiger 30 kronor per år, utbetalas icke. Kostnaderna för leveranstilläggen beräknas för innevarande regleringsår till 50 miljoner kronor.

Mjölkpristilläggen och leveranstilläggen skall enligt prisöverenskommelsen utgå efter oförändrade grunder. Enligt av de kalkylsakkunniga verkställda beräkningar kommer mjölkinvägningen vid mejeri att under regleringsåret 1955/56 uppgå till 3 587 miljoner kilogram mot 3 552 miljoner kilogram under innevarande regleringsår. Den genomsnittliga fetthalten i den invägda mjölken beräknas samtidigt stiga från 3,78 till 3,79 procent. Med utgångspunkt härifrån beräknas för regleringsåret 1955/56 de allmänna och extra mjölkpristilläggen medföra en kostnad av (101,1 -f 31,0 =) 132,1 miljoner kronor. Kostnaderna för leveranstilläggen beräknas till 50 miljoner kronor för 1955/56.

Beträffande utjämningsavgifterna för grädde och ost anför jordbruksnämnden i detta sammanhang följande.

Ifrågavarande avgifter upptages för att åstadkomma en utjämning av lönsamheten mellan olika mjölkprodukter. De återgår i huvudsak till mejerinäringen i form av utjämningsbidrag för allt vid mejeri invägt mjölkfett. Utjämningsbidraget har från och med den 1 september 1954 utgått med ett från 35 till 13 öre per kilogram mjölkfett sänkt belopp. Sänkningen motsvarar 0,82 öre per kilogram mjölk. Genom införandet av de utjämningsavgifter som, enligt vad förut anförts, förutsättes skola komma att utgå från och med den 1 april 1955, beräknas utjämningsbidraget kunna höjas till 30 öre per kilogram vid mejeri invägt mjölkfett, motsvarande en höjning från 0,49 till 1,14 öre per kilogram mjölk. De genom utjämningsavgifterna inflytande medlen användes, förutom till utjämningsbidrag, även till täckandet av dels exportförluster på smör och andra mejeriprodukter, dels kostnader för Svenska mejeriernas riksförenings lagring av mejeriernas säsongmässiga överskott av smör. För samma ändamål har i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut tillika överförts influtna införselavgifter för ost och behållningen i clearingkassan för ost ävensom viss del av influtna införselavgifter för fodermedel.

I fråga om lagringen av mejeriernas säsongmässiga överskott av smör erinrar jordbruksnämnden, att ansvaret härför från och med regleringsåret 1953/54 överförts till Svenska mejeriernas riksförening och att kostnaderna för denna lagring numera bestrides av tillgängliga medel i riksföreningens kassa för regleringsändamål. Däremot erhåller riksföreningen fortfarande av nämnden rörelsemedel, motsvarande det inlagrade smörets värde. För erhållna rörelsemedel erlägger riksföreningen ränta enligt gällande diskonto plus 0,5 procent. Vid ingåendet av årets prisöverenskommelse har förutsatts, att riksföreningen för regleringsåret 1955/56 skall erhålla rörelsemedel för smörlagringen på samma villkor, som gäller för innevarande regleringsår.

Till slut erinrar jordbruksnämnden om att det i en protokollsanteckning till den nu träffade prisöverenskommelsen har anförts, att nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation anser det angeläget, att varuskatten för gräddglass snarast möjligt borttages. Denna skatt uppgår till 65 procent på

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 101

lägsta grossistpris eller till cirka 19 procent av minutpriset för förpackningar under en tredjedels liter. Av den under 1954 försålda mängden glass __ cirka 11 miljoner liter — torde enligt nämnden övervägande delen ha utgjorts av gräddglass, för vars framställning bör ha åtgått en kvantitet mjölkfett, motsvarande cirka 700 ton smör. Den genomsnittliga konsumtionen av glass är i vårt land mycket låg, varför det enligt nämndens mening är uppenbart, att ett borttagande av varuskatten med åtföljande lägre minutpris skulle leda till en ökad glasskonsumtion och därmed till ett minskat överskott på mjölkfett, särskilt under sommarperioden.

Äggregleringen

Jordbruksnämnden erinrar om att enligt de av riksdagen fastställda direktiven prisbildningen på ägg skall vara fri under regleringsåret 1954/55. Dock gäller den inskränkningen, att då producentprisnoteringen tenderar att nå den övre prisgränsen, 4 kronor per kilogram, import av ägg bör företagas och export endast i undantagsfall får äga rum. För alt stödja det medelproducentpris av 2 kronor 95 öre per kilogram, som förutsatts i prisöverenskommelsen våren 1954, har nämnden i direktiven till Sveriges exportoch importförening för ägg föreskrivit, att föreningen vid ett producentpris, ej överstigande 3 kronor 50 öre per kilogram, får utbetala exportbidrag av vissa till föreningens disposition stående clearingmedel.

Jordbruksnämnden redogör härefter för produktions- och prisutvecklingen in. m. samt anför därvid.

Enligt tillgängliga invägningssiffror har produktionen av ägg under 1954 legat på i stort sett samma nivå som nästföregående år. På grund av att växlingarna i invägningen under årets olika månader varit ganska små, har någon egentlig inlagring ej behövt företagas och konsumenterna har under hela året kunnat försörjas med färska ägg. Totalt har överskott på ägg förelegat. Exporten under 1954 framgår av följande tablå.

Summa 7 641 »

Som synes har exporten i huvudsak destinerats till Västtyskland, som mottagit cirka 80 procent av exportöverskottet. Storbritannien har, sedan ägghandeln där blivit fri, återinträtt som importör av svenska ägg, dock i ganska blygsam omfattning.

Exporten har enligt i huvudsak samma regler som tidigare ombesörjts av Sveriges export- och importförening för ägg. De priser, som kunnat utvinnas vid export, har i allmänhet varit lägre än under nästföregående år. För att stödja det överenskomna medelproducentpriset har föreningen därför måst utbetala relativt höga bidrag vid export, medan möjligheterna varit mycket begränsade att uttaga avgifter vid tillfällen med gynnsamma exportkonjunkturer. Genom att till föreningen restituerats de importavgifter för majs, som uttagits under regleringsåret 1953/54, har föreningen haft relativt stora belopp till förfogande för exportbidrag. För den export, som för­

102 Kungl. Maj.ts proposition nr 180

eningens medlemmar företagit under 1954, har sålunda utbetalats sammanlagt cirka 3 miljoner kronor i exportbidrag, medan avgifter uttagits till ett belopp av cirka 100 000 kronor.

Såvitt jordbruksnämnden nu kan bedöma, föreligger icke möjligheter att fullt uppnå det vid prisförhandlingarna förra våren beräknade medelpriset under innevarande regleringsår. Nämnden anför härom.

I jordbrukskalkylen har man nu reducerat det förra våren beräknade priset med 5 öre till 2 kronor 90 öre per kilogram. Mot bakgrund av den aktuella situationen i fråga om exportpriserna utgår nämnden från att föreningen — för att stödja medelpriset — måste tillföras relativt stora belopp till exportbidrag. Med jordbrukets förhandlingsdelegation har därför överenskommits, att föreningen skall tillgodoföras, förutom majsavgifterna, viss del av införselavgifterna för andra fodermedel, som införts under innevarande regleringsår, ävensom odisponerade avgiftsmedel, som inbetalats av oljefabrikerna för inom landet tillverkat oljekraftfoder.

För regleringsåret 1955/56 har medelproducentpriset på ägg enligt jordbruksnämnden beräknats komma att höjas med 15 öre till 3 kronor 5 öre per kilogram. Nämnden upplyser att man vid förhandlingarna varit ense om att en förutsättning härför är, att export- och importföreningen för ägg tillgodoföres clearingmedel i större omfattning än under innevarande regleringsår. Om en förbättring i foderläget inträder till hösten och i samband därmed en sänkning av världsmarknadspriserna för fodermedel kommer till stånd, räknar nämnden med att höja nu utgående importavgifter för majs samt att införselavgifter för oljekraftfoder och andra foderslag kan behöva återinföras. Av de under 1955/56 inflytande införselavgifterna för fodermedel förutsättes i den nu träffade prisöverenskommelsen, att majsavgifterna liksom hittills skall tillföras föreningen. Dessutom har överenskommits att till föreningen skall restitueras sådana införselavgifter för andra fodermedel, som rätteligen tillkommer Svenska mejeriernas riksförening, intill ett belopp av 1,5 miljoner kronor. Från riksföreningen skall dessutom överföras 1 miljon kronor av tidigare influtna avgifter att användas till äggregleringen.

För att kunna uppnå det beräknade medelpriset bör enligt jordbruksnämndens mening den övre prisgränsen höjas från 4 kronor till 4 kronor 25 öre per kilogram. I övrigt bör enligt nämnden direktiven till export- och importföreningen för ägg utformas i stort sett på samma sätt som för närvarande. Om äggpriset tenderar att nå den övre gränsen, bör sålunda import företagas, om så kan ske utan förluster för föreningen, och får export icke äga rum utan nämndens särskilda tillstånd. För att stödja det överenskomna medelproducentpriset bör föreningen vidare efter direktiv av nämnden få utbetala bidrag vid export.

Genom beslut av Kungl. Maj:t den 4 juni 1954 bemyndigades jordbruksnämnden att uttaga införselavgift vid import av kött av tamfågel. Med stöd av bemyndigandet har nämnden uttagit vissa införselavgifter för att skydda den inhemska gåsköttproduktionen. Nämnden hemställer, att de medel, som

Kungl. Maj:ts proposition, nr 180 103

influtit eller i fortsättningen kan komma att inflyta genom införselavgift för kött av tamfågel, får tillgodoföras Sveriges export- och importförening för ägg att användas i föreningens regleringsverksamhet.

Prisstödet till ull

Jordbruksnämnden erinrar om att statsbidrag för närvarande utgår med 1 krona 50 öre per kilogram ull. Enligt nämndens mening bör detta bidrag utgå oförändrat även under regleringsåret 1955/56.

Prissättningen på brödsäd och oljeväxter av 1956 års skörd

Med hänsyn till önskvärdheten av att odlarna före sådden skall få kännedom om de blivande priserna på de odlade produkterna har Kungl. Maj :t under en följd av år med riksdagens bemyndigande fastställt priserna på höstsådda grödor (höstvete och råg samt höstraps och höstrybs) redan på sommaren året före skörden. Sedan det systemet införts, att odlarna i princip själva svarar för avsättningen av en eventuell överskottsproduktion, har en egentlig prisgaranti endast lämnats för den del av skörden, som motsvarar det inhemska konsumtionsutrymmet. Med hänsyn härtill hade de av Kungl. Maj:t sommaren 1954 fastställda priserna för 1955 års skörd karaktären av riktpriser, som under vissa förhållanden kunde bli föremål för ändringar. I fråga om prissättningen å 1956 års skörd anför jordbruksnämnden i huvudsak följande. Enligt det prissättningssystem, som förordats av jordbruksprisutrednmgens majoritet, skall staten fortsättningsvis överhuvud icke lämna någon prisgaranti, utan den inhemska prisnivån skall stödjas genom fasta införselavgifter. I fråga om brödsäd och oljeväxter, för vilka produkter en kontinuerlig anpassning till världsmarknadsnoteringarna med hänsyn till de till tiden koncentrerade utbuden icke lämpligen kan ernås, avser man att genom regleringsföreningarna (Svensk spannmålshandel respektive Sveriges oljeväxtintressenter) under ett regleringsår hålla i stort sett fixerade priser. Det blir härigenom närmast dessa föreningar, som kommer att faststalla odlarpriserna under hänsynstagande till gällande världsmarknadspriser och den inhemska produktionsvolymen. Därvid blir det° icke möjligt för föreningarna att så tidigt som före höstsådden göra några bestämda uttalanden om de blivande priserna, utan dessa kan fastställas först omedelbart före skördeperioden. Systemet torde — därest det godkännes av riksdagen — komma att gälla från och med regleringsåret 1956/57, d. v. s. aven för hösten 1955 sådda grödor. Under sådana förhållanden synes något bemyndigande för Kungl. Maj :t att fastställa riklpriser för 1956 års skörd av hostsådd brödsäd och höstsådda oljeväxter icke vara erforderligt. Skulle Kungl. Maj :t — med hänsyn till att utredningens förslag möjligen ej kan bil föremål för riksdagens slutliga prövning förrän vid höstsessionen, då höstsådden redan avslutats — ändock anse sig böra begära dylikt bemyndigande, bor lörbehåll göras om att med stöd därav fastställda riktpriser skall galla endast därest nuvarande ordning för prissättningen på här berörda jordbruksprodukter kommer att bibehållas under hela regleringsåret 1956/57. Aven

104 Kungl. Maj.ts proposition nr 180

med ett sådant förbehåll kan emellertid av Kungl. Maj:t fastställda riktpriser få till följd, att regleringsföreningarna gentemot odlarna kommer att känna sig moraliskt bundna när de — om det nya systemet genomföres __ längre fram skall fatta beslut om prissättningen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, finner jordbruksnämnden sig närmast böra avråda från att några riktpriser för 1956 års skörd över huvud taget fastställes av Kungl. Maj :t före höstsådden 1955. Enligt nämndens mening bör det i stället bli vederbörande regleringsförenings sak att bedöma, huruvida man anser sig kunna lämna odlarna någon orientering om

de sannolika priserna för 1956 års skörd.

Restitution av avgifter vid import av fodermedel m. m.

Enligt beslut av 1954 års riksdag skall det ankomma på Kungl. Maj :t att fördela de införselavgifter, som under regleringsåret 1954/55 inflyter vid import av fodermedel, samt avgifter på inom landet tillverkat oljekraftfoder mellan de olika animaliegrenarna i huvudsaklig relation till den beräknade användningen av avgiftsbelagda fodermedel inom respektive produktionsområden. Kungl. Maj :t har den 18 juni 1954 bemyndigat jordbruksnämnden att för regleringsåret 1954/55 göra denna fördelning i samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation. I anslutning härtill anför nämnden i huvudsak följande.

På grund av situationen på fodermedelsmarknaden, varom närmare redogjorts på annat ställe i skrivelsen, har under hösten 1954 införselavgifterna upphävts för flertalet fodermedel samt sänkts för majs till 3 kronor 50 öre per deciton. I övrigt utgår införselavgifter nu endast för vissa fodermedel av mindre betydelse. Den majs, som för närvarande importeras, torde i huvudsak användas till äggproduktionen, där den anses vara av speciellt värde. Användandet av majs till fläskproduktionen torde däremot i nuvarande läge vara av mycket underordnad betydelse. Nämnden har därför överenskommit med jordbrukets förhandlingsdelegation, att majsavgifterna odelat skall tillgodoföras äggproduktionen för att efter nämndens direktiv användas av Sveriges export- och importförening för ägg till bidrag vid export av ägg. Övriga fodermedel, som är eller varit föremål för avgiftsbelagd import, torde komma till användning såväl i mjölk- som äggproduktionen. Med hänsyn till angelägenheten av att i nuvarande läge stödja producentpriserna för ägg har äggproduktionen ansetts böra ha en viss prioritet vid fördelningen av denna del av införselavgiftsmedlen. Nämnden har därför efter överläggningar med övriga regleringsföreningar (Svensk kötthandel och Svenska mejeriernas riksförening) samt med jordbrukets förhandlingsdelegation beslutat, att de avgifter, som uttagits vid import av andra fodermedel än majs under tiden september 1954—januari 1955, skall tillföras Sveriges export- och importförening för ägg. Ifrågavarande belopp uppskattas av nämnden till cirka 600 000 kronor. Avgifter, som härutöver kan komma att inflyta under regleringsåret, skall enligt nämndens beslut tillföras Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa till täckande av förluster, som kan uppkomma vid smörexport. Till äggregleringen skall därjämte överföras hittills influtna frivilliga avgifter, avseende tillverkning av oljekraftfoder inom landet.

Knngl. Maj:ts proposition nr 180 105

Jordbruksnämnden upplyser härefter, att det vid årets prisförhandlingar förutsatts, att samtliga under regleringsåret 1955/56 genom införselavgifter för majs inflytande medel skall tillföras äggregleringen, att ett belopp av intill 1,5 miljoner kronor skall av medel, som inflyter genom införselavgifter för andra fodermedel än majs, överföras till samma ändamål samt att övriga genom införselavgifter för fodermedel inflytande belopp skall tillföras Svenska mejeriernas riksförening till täckande av förluster vid export av smör. Nämnden hemställer om bemyndigande att enligt nu angivna riktlinjer få fördela de medel, som för regleringsåret 1955/56 kan komma att inflyta i form av införselavgifter för fodermedel.

Författningsfrågor m. m.

De bemyndiganden i fråga om jordbruksregleringen, som riksdagen genom att godkänna författningar eller på annat sätt har lämnat Kungl. Maj:t och som gäller tills vidare, framgår närmare av redogörelsen i propositionen 1954: 180 (s. 56, 134, 172 och 175). De författningsbestämmelser, varom här är fråga bör enligt jordbruksnämndens mening från och med ingången av regleringsåret 1955/56 gälla med vissa ändringar, tillägg och inskränkningar. Nämnden upptager även till behandling vissa författningsfrågor, som icke anknyter till den nyss nämnda redogörelsen.

Jordbruksnämnden erinrar om att den i samband med sin hemställan rörande brödsädsregleringen redogjort för de åtgärder, som under den senaste tiden har befunnits erforderliga för denaturering av brödsäd till foderändamål och för de nya bestämmelser i detta ämne, som har utfärdats av Kungl. Maj:t och av nämnden. Nämnden föreslår, att efter nuvarande förhållanden bättre lämpade föreskrifter skall ersätta även den grundläggande, av riksdagen godkända författningen på området, nämligen förordningen den 24 maj 1934 (nr 180) angående villkor i vissa fall för import av fodermedel samt förbud mot viss användning av denaturerad spannmål. Denna förordning innehåller bland annat föreskrifter om åläggande för importör av fodermedel att låta denaturera viss myckenhet inhemsk brödsäd, en anordning som icke har tillämpats på många år och icke heller är förutsatt i de system för reglering av fodermedelsimporten, som nu tillämpas eller som har övervägts för framtiden. En olägenhet är vidare, att förordningen icke förutsätter någon påföljd för användning av denaturerad brödsäd till brännvinstillverkning eller för tekniska ändamål. Nämnden har till sin skrivelse fogat ett utkast till ny förordning angående denaturering av brödsäd, genom vilken de önskemål skulle tillgodoses, som nämnden nu finner aktuella.

I detta sammanhang anför jordbruksnämnden, att den under en följd av är till fullgörande av särskilda, av Kungl. Maj :t i anslutning till riksdagsbeslut om jordbruksregleringen meddelade uppdrag — senast i nämndens skrivelse den 20 juli 1954 — till Kungl. Maj :t inkommit med förslag till de priser på spannmål, vilka borde lända till efterrättelse under närmast följande konsumtionsår vid bestämmande av spannmålens värde vid belå­

106 Kungl. Maj.ts proposition nr 180

ning enligt kungörelsen den 12 september 1930 (nr 343) angående allmänna villkor och bestämmelser för lån från spannmålskreditfonden. De lånemöjligheter, som enligt bestämmelserna i kungörelsen har beretts vederbörande (vissa ekonomiska jordbrukarföreningar), har emellertid, enligt vad nämnden inhämtat, icke utnyttjats under sena,re år. Några lån från fonden lär icke ha lämnats sedan år 1947. De anordningar, som i prisreglerande syfte genomförts för successiv inlösen av brödsäd, torde enligt nämnden även om de nuvarande anordningarna i föreningen Svensk spannmålshandels regi icke medför ett lika fast prissystem som den tidigare inlösningen genom Svenska spannmålsaktiebolagets försorg — i hög grad ha minskat intresset för lagring och belåning av brödsäd i de tidigare försäljningsleden. En viktig anledning till att fonden icke har anlitats synes även vara, att spannmålsskörden under senare år har omhändertagits av centralföreningar och andra företag, som kunnat få det erforderliga kapitalbehovet tillgodosett utan iakttagande av de formaliteter i fråga om rapportering och kontroll m. m., som är föreskrivna beträffande lånen från ifrågavarande fond. I detta sammanhang erinrar nämnden om den finansiering av spannmålsinköpen genom föreningen Svensk spannmålshandels försorg, varom förslag har framlagts i det föregående, och ifrågasätter, om icke en undersökning nu borde företagas angående möjligheterna att antingen helt avveckla spannmålskreditfonden — vars kapital för närvarande utgör 2,5 miljoner kronor — eller ock ersätta de enligt kungörelsen 1930: 343 gällande föreskrifterna om lån från fonden med efter nuvarande förhållanden bättre avpassade lånebestämmelser.

Härefter framhåller jordbruksnämnden, att bland de alltjämt gällande författningsbestämmelser på jordbruksregleringens område, för vilka redogjordes i propositionen 1954: 180, vissa bestämmelser ingick, som då saknade aktualitet men vilkas bibehållande tills vidare ansågs påkallat såsom en beredskapsåtgärd. Nämnden finner nu, att av dessa författningsbestämmelser följande utan olägenhet kan upphöra med utgången av innevarande regleringsår, nämligen bestämmelserna i förordningen den 29 maj 1933 (nr 234) angående användande av svensk havre vid gryn- och mjöltillverkning m. m. samt förordningen den 24 maj 1934 (nr 172) om skatt å kli. De två förordningarna har icke tillämpats sedan tiden före kriget. Åtgärder av de slag, som angivits i förordningarna, kan enligt nämndens mening utan olägenhet undvaras i det system för reglering av fodermedelsmarknaden, som efter hand har vuxit fram. För framtiden har icke heller några åtgärder av de slag, som avses med de här ifrågavarande författningsbestämmelserna, förutsatts i det av jordbruksprisutredningen nyligen avgivna betänkandet. Nämnden föreslår därför, att förordningarna skall upphävas från och med den 1 juli 1955.

I avvaktan på den omläggning av marknadsregleringarna för potatis och potatisprodukter, som — enligt vad jordbruksnämnden förut angivit i sin skrivelse — ifrågasättes från och med ingången av regleringsåret 1956/57, bör enligt nämndens mening av de i den nyss nämnda redogörelsen i pro­

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 107

positionen 1954:180 uppräknade författningsbestämmelserna följande, i viss mån föråldrade bestämmelser tills vidare bibehållas under ännu ett regleringsår, nämligen bestämmelserna i förordningen den 25 juli 1912 (nr 170) angående särskild skatt å majs, utländsk potatis samt maniokarot och andra väsentligen lika stärkelserika, tullfria utländska ämnen, använda vid tillverkning av stärkelse samt förordningen den 26 februari 1954 (nr 73) angående tillverkning av brännvin, 14 och 23 §§, innehållande vissa från tidigare författningar överflyttade bestämmelser angående särskild avgift vid användande av majs, utländsk potatis, maniokarot eller andra stärkelsehaltiga utländska råämnen för brännvinstillverkningen. Såvitt gäller köttvaruregleringen har jordbruksnämnden förut i sin skrivelse påvisat de olägenheter, som följer av att slaktdjursavgift med nuvarande författningsbestämmelser icke kan tagas ut i fall, då slaktdjuren exporteras levande. I anledning härav föreslåy nämnden, att en ny förordning angående slaktdjursavgift skall utfärdas. Denna bör enligt ett av nämnden framlagt förslag i ämnet fullständigas med vissa straffbestämmelser samt bestämmelser om uppgiftsskyldighet och kontroll. Vid behandlingen av frågor rörande fettvaruregleringen har jordbruksnämnden angivit sin uppfattning i fråga om den fortsatta regleringen av importen för enskilt behov av mindre partier margarin och fettvaror. I anslutning härtill framlägger nämnden ett förslag till sådan ändring av förordningen den 21 december 1951 (nr 830; ändrad 1952: 665) om införsel och utförsel av margarinvaror samt om kontroll över tillverkningen av dessa varor, att det undantag från förordningens förpacknings- och märkningsföreskrifter, som gäller för varor, vilka från utlandet medföres av resande eller införes i egentlig gränstrafik, begränsas till kvantiteter om högst 2 kilogram, ävensom att dylikt undantag får åtnjutas jämväl för gåvosändningar från utlandet om högst 2 kilogram. Nämnden föreslår vidare, att i förordningen den 5 juni 1953 (nr 395; ändrad 1954: 306) angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m. den ändringen samtidigt skall vidtagas, att licens- och avgiftsfrihet för margarin och andra fettvaror, som medföres av resande eller införes i egentlig gränstrafik, inskränkes till partier om högst 2 kilogram. Vid bifall till detta förslag har nämnden för avsikt att med stöd av sina allmänna befogenheter enligt fettregleringsförfattningarna bestämma den licensfria kvantiteten vid import av gåvopaket till likaledes 2 kilogram. I detta sammanhang ifrågasätter emellertid nämnden, om icke ett förtydligande lämpligen bör ske beträffande nämndens befogenheter att medge allmänna undantag från regleringen, förslagsvis i form av ett tillägg till 2 § i sistnämnda förordning. I anslutning härtill har nämnden framlagt förslag till nu berörda författningsändringar, i vilket förslag även intagits de bestämmelser, som nämnden -— enligt vad tidigare angivits i avsnittet om fettvaruregleringen — ansett erforderliga i fråga om begränsning av tiden för sökande av regleringsbidrag samt i fråga om utsträckning av nämndens kontrollmöjligheter beträffande regleringsavgiftcr och regleringsbidrag. I de angivna författningsfrågorna, såvitt de rör

108 Kungl. Maj.ts proposition nr 180

införsel eller utförsel av varor, har nämnden under hand samrått med generaltullstyrelsen.

Slutligen anför jordbruksnämnden, att den avser att i annat sammanhanganmäla de nya eller ändrade författningsbestämmelser, som i anledning av jordbruksprisutredningens förslag kan bli erforderliga efter utgången av regleringsåret 1955/56.

Anslagsfrågor m. m.

I sin skrivelse till Kungl. Maj :t den 24 augusti 1954 angående anslag för budgetåret 1955/56 avgav jordbruksnämnden, i avvaktan på fortsatta överväganden beträffande jordbruksregleringen, preliminära förslag i fråga om reservationsanslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område och förslagsanslaget till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköpsoch försäljningsverksamhet. Likaså framlade nämnden en preliminär beräkning av behållningen på tidigare anvisade medel under reservationsanslaget till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet. Nämnden angav vidare i den berörda skrivelsen den ståndpunkt, som nämnden i avvaktan på ytterligare överväganden i ämnet intagit i fråga om behovet av medel för budgetåret 1955/56 under investeringsanslagen till Lagring av jordbruksprodukter m. m. och Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö. I årets statsverksproposition har de båda förstnämnda anslagen, i avbidan på särskild proposition i ämnet, upptagits med beräknade belopp av respektive 200 miljoner och 32,5 miljoner kronor.

Efter ytterligare utredning och överväganden anför jordbruksnämnden följande beträffande reservationsanslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Av redogörelsen för regleringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter framgår, att även för regleringsåret 1955/56 föreslås ett bibehållande av nuvarande prisstöd för mjölk och att nämnden med utgångspunkt från de beräkningar angående mjölkproduktionens storlek, som verkställts av kalkylsakkunniga, för nästkommande regleringsår beräknar medelsbehovet för allmänna mjölkpristillägg till 101,1 miljoner kronor, för extra mjölkpristillägg till 31,0 miljoner kronor och för leveranstillägg till 50,0 miljoner kronor. Det sammanlagda medelsbehovet för prisregleringen på mjölk och mejeriprodukter blir sålunda 182,1 miljoner kronor.

Till statligt stöd åt odlingen av lin och hampa beräknas anslagsbehovet till 1,7 miljoner kronor.

Till fraktbidragen för fodersändningar till Norrland (Norrbottens och Västerbottens län) erfordras omkring 1 miljon kronor.

Nämnden har icke funnit anledning att föreslå ändring i fråga om storleken av den anslagspost, som erfordras för bestridande av diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen och som vid de uppskattningar, vilka låg till grund för beräkningen av anslagsbehovet i statsverkspropositionen, upptagits till 4 miljoner kronor. Av dessa medel skall bland annat bestridas ersättning till Svenska mejeriernas riksförening för handhavandet av vissa med regleringen av mjölk och mejeriprodukter sammanhängande uPP§i^er> kostnaderna för stödet till ullproduktionen, beräknade till 0,2

Kungi. Maj:ts proposition nr 180 109

miljoner kronor, kostnaderna för smågrisstödet, vissa kontroll- och försökskostnader i samband med främjandet av kvalitetsodling av matpotatis ävensom, i anslutning till tidigare principbeslut, vissa kostnader för mejeri- och slakterianläggningar i Norrland.

Enligt de sålunda verkställda beräkningarna utgör medelsbehovet under ifrågavarande anslag tillhopa närmare 189 miljoner kronor. I fråga om det erforderliga anslagsbehovet anför jordbruksnämnden därefter följande.

Såsom följd huvudsakligen av en avsevärd nedgång i mjölkinvägningen i förhållande till vad som förut har beräknats jämte en återbetalning av förskott från Svenska mejeriernas riksförening beräknas behållningar utöver dem, som angavs i nämndens skrivelse den 24 augusti 1954, komma att uppstå på anslaget till prisreglerande åtgärder för innevarande och tidigare regleringsår. Med de utgångspunkter, nämnden nu har intagit i fråga om uppskattningen av mjölkproduktionens storlek i fortsättningen, kan den sammanlagda behållningen anges till omkring 40 miljoner kronor. Nämnden har därvid utgått från att — i enlighet med vad Kungl. Maj :t har beslutat enligt brev till lantbruksstyrelsen den It mars 1955 — av prisregleringsanslaget ett belopp av 6 miljoner kronor, vilket torde fa anses vara inbesparat till följd av sådan minskning av mjölkinvägningen, som föranletts av regnskador på 1954 års skörd, kommer att disponeras för utbetalning av kontantbidrag i anledning av dylika skador. Nämnden föreslår, att av den nu beräknade behållningen på anslaget ett belopp av 20 miljoner kronor skall tagas i anspråk för att täcka det medelsbehov i samband med prisregleringen på jordbrukets område, som nyss har angivits för budgetåret 1955/56. I övrigt utgör behållningen enligt nämndens uppfattning en nödvändig reserv för att möta utgifter för denna reglering utöver de nu beräknade, framför allt sådana, som kan föranledas av en ökning utav underlaget för mjölkpristilläggen (invägd kvantitet mjölkfett).

De av jordbruksnämnden sålunda beräknade medels- och anslagsbehoven under anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1955/56 har av nämnden sammanfattats i följande tablå.

Ändamål Miljoner kronor

Mjölkpristillägg

101,1

31,0

50,0 182,1

1,7

1,0

4,0

Summa medelsbehov 188,8

20,0

169,0

Vad därefter beträffar de besparingar, som uppstått eller beräknas uppstå på reservationsanslaget till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet anför jordbruksnämnden i huvudsak följande.

no Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Enligt förut under avsnittet om brödsädsregleringen omförmälda skrivelse från föreningen Svensk spannmålshandel har beräknats, att i spannmålsaktiebolagets rörelse, sedan kostnaderna för bolagets verksamhet under regleringsåret 1954/55 — uppskattade till 10,5 miljoner kronor — blivit täckta, kommer att föreligga en nettobehållning av omkring 1,7 miljoner kronor, vartill kommer behållningen i bolagets skaderegleringsfond, för närvarande i runt tal 2 miljoner kronor. De medel, som har anvisats eller reserverats för täckande av bolagets kostnader under innevarande reglcringsår —- 8 miljoner kronor under ifrågavarande reservationsanslag och .3,8 miljoner kronor av hos nämnden innestående utjämningsavgifter m. in. (jfr prop. 1954: 180, s. 137) — har därvid beräknats icke till någon del komma att tagas i anspråk. Mot föreningens beräkningar, vilka givetvis måste betraktas som mycket approximativa, har nämnden icke funnit anledning till erinran. De uppkommande besparingarna sammanhänger huvudsakligen med den väsentliga minskning av beredskapslagren, som enligt vad som tidigare angivits tillfälligt måst vidtagas. Nämnden förutsätter, att nettobehållningen på spannmålsaktiebolagets verksamhet under bokföringsåret 1954/55 — (1,7 2,0 =) 3,7 miljoner kronor — sedan beloppet slutgiltigt fastställts, kommer att under regleringsåret 1955/56 återföras till reservationsanslaget till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet. Beträffande användningen av viss del av den väntade behållningen på detta anslag framlägger nämnden förslag i det följande i samband med behandlingen av förslagsanslaget till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet.

Jordbruksnämnden övergår därefter till frågan om medelsbehovet under förslagsanslaget till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköpsoch försäljningsverksamhet och upptager därvid först till behandling de egentliga omkostnaderna. I fråga om de egentliga omkostnaderna för beredskapslagringen av brödsäd, majs och oljekraftfoder (annat än linfrökakor), vilken enligt avtal med nämnden sker i föreningen Svensk spannmålshandels regi, har föreningen i nyss omförmälda skrivelse redogjort för vissa beräkningar för nästa regleringsår. Dessa slutar på ett sammanlagt belopp av i runt tal 12,4 miljoner kronor, däri inräknat räntekostnader, uppgående till 4,5 miljoner kronor, nettokostnader för prisskillnadsreglering i samband med lageromsättning i egentlig mening och kostnader för administration. Föreningen har därvid utgått från att beredskapslagringen av majs och oljekraftfoder skall äga rum i tidigare beslutad omfattning (15 000 ton majs och 65 000 ton oljekraftfoder) och att beredskapslagret av brödsäd under regleringsåret icke skall komma att nå större omfattning än 250 000 ton. Nämnden förklarar sig icke ha funnit anledning till erinran mot dessa beräkningar.

I fråga om övrig beredskapslagring inom jordbruksnämndens verksamhetsområde — av nämnden administrerad lagring av socker, risgryn, kaffe, fettvaror, mjöl, ärter, bönor och linfrö — utgår nämnden från att denna under det kommande regleringsåret skall äga rum i huvudsakligen samna omfattning och på det sätt, varom principbeslut tidigare har meddelats. Till omkostnaderna för denna lagring räknar nämnden alltjämt med samma medelsbehov, som angivits i nämndens förut omförmälda skrivelse

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 in

den 24 augusti 1954, eller sålunda totalt 1,8 miljoner kronor. Nämnden upplyser, att inom "denna summa ett något högre belopp (1,0 miljon kronor i stället för 0,8 miljon kronor) än som beräknades i nyssnämnda skrivelse torde få tagas i anspråk för lagringen av socker på grund av viss kostnadsfördyring. Övriga delposter upptages å andra sidan nu till något lägre belopp.

I detta sammanhang torde få anmälas jordbruksnämndens förut omnämnda framställning den 1 mars 1955 med förslag i fråga om förbud för nämnden att ikläda sig kostnad för viss försäkring in. m. För närvarande gäller enligt cirkulär till samtliga statsmyndigheter den 4 juni 1954 (SFS nr 325) med föreskrifter rörande försäkring av staten tillhörig egendom, in. in. bland annat att statlig myndighet i princip icke äger teckna eller låta teckna försäkring för staten tillhörig egendom. För det fall, att varor lagras för allmänna ändamål utan att likväl formellt ägas av staten, lämnar cirkuläret emellertid icke någon anvisning. Ej heller beröres i cirkuläret frågan om försäkring av statsägda varor vid fall av samlagring med av enskilda ägda varor. I samband såväl med nämndens beredskapsuppgifter som med jordbruksregleringen förekommer fall, då varor lagras på grund av avtal mellan nämnden och enskilda parter och där den formella äganderätten mer eller mindre klart tillkommer lagerhållaren eller annan enskild. Beträffande beredskapslagren är detta dock undantagsfall; huvudregeln är, att lagren utgör statlig egendom, som ej är försäkrad.

Beträffande förhållandena på olika områden anför jordbruksnämnden bland annat följande.

Ett fall av stor ekonomisk betydelse på beredskapslagringens område utgör den lagring, som föreningen Svensk spannmålshandel omhänderhar. Enligt avtal mellan nämnden och föreningen beredskaplagras av föreningen för närvarande vete, råg och majs samt oljekraftfoder av jordnöt, bomullsfrö, soja och solros till ett sammanlagt värde av 110 miljoner kronor. Dessa lager, som formellt inköpts av föreningen, har av nämnden betraktats såsom statsegendom med utgång från vissa, av riksdagen utan erinran lämnade uttalanden av departementschefen i propositionen 1954: 180 angående skaderisken för de av föreningen beredskapslagrade varorna. Jämlikt ifrågavarande avtal ersättes icke försäkringskostnader av nämnden i vidare mån än som motsvarar premien för brand- eller vattenskadeförsäkring å sådan del av beredskapslagren, som lagras tillsammans med en i beredskapslagret icke ingående vara av samma slag. Skada, som på grund av politiskt sabotage, krigstillstånd eller därmed jämställda förhållanden, varöver föreningen icke kan råda, uppstår på den beredskapslagrade varan, bäres av nämnden. Nämnden svarar också för sådan brand- och vattenskada, vilken normalt täckes genom sedvanlig brand- eller valtenskadeförsäkring och icke hänför sig till sådan samlagring, som nyss nämnts.

I fråga om risgrgn och kokosolja är de enskilda lagerhållarna — av kommersiella och vissa andra skäl, såsom varornas omsättningsförliållanden — enligt avtalen med nämnden angivna som ägare till lagren. Beträffande risgryn innefattar lagringsersättningen enligt avtalen gotlgörclse för försäkring, och beträffande kokosolja ersätter nämnden enligt avtal lagerhållaren för sedvanliga försäkringar.

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

På jordbruksregleringens område är i detta sammanhang särskilt ett avsnitt av betydelse, nämligen den lagring av svenskt oijeväxtfrö och därur framvunna produkter (oljor och fodermedel), som äger rum hos oljefabrikerna och i fråga om fodermedel även i viss utsträckning hos föreningen Svensk spannmålshandel. Nämnden framhåller, att denna företeelse — liksom i viss mån är fallet med beredskapslagren — endast övergångsvis är aktuell ur nu ifrågavarande synpunkt, i det att det nuvarande, rent statliga engagementet i denna lagerhållning är avsett att avvecklas och upphöra under de närmaste åren. Frågan om försäkring tills vidare av nu förevarande lager har av nämnden hänskjutits till Kungl. Maj:t, som den 27 augusti 1954 förklarat, att nämnden äger i avtal med oljefabriker angående omhändertagande och lagring in. in. av inhemskt oijeväxtfrö och därur framvunna produkter intaga bestämmelser om att varorna skall jämväl för tiden intill utgången av augusti 1955 hållas försäkrade. Beträffande de ur svenskodlat oijeväxtfrö framvunna fodermedlen har vidare föreningen Svensk spannmålshandel enligt avtal med nämnden åtagit sig lagring på vissa villkoy, i vilka bland annat ingår, att de lagrade varorna skall hållas brandförsäkrade av föreningen. I lagringsersättningen till föreningen har inräknats gottgörelse för försäkringspremien.

I de fall, för vilka nu redogjorts, har staten genom jordbruksnämnden iklätt sig vittgående förpliktelser att hålla lagerhållarna skadeslösa för inträffade prisfall m. m. Den verkliga risken är sålunda avtalsmässigt överförd på nämnden. Samma ekonomiska skäl, som i allmänhet talar mot försäkring av staten tillhörig egendom och som föranlett förut omnämnda cirkulär med föreskrifter rörande försäkring av staten tillhörig egendom, m. in. anser nämnden även kunna anföras mot att staten ersätter den enskilde varuägarens försäkringskostnader i fall, varom här är fråga.

Med tanke på de fall, där lagring för statligt ändamål äger rum av varor, som formellt förblir i enskild ägo, föreslår jordbruksnämnden, att förbudet mot försäkring av staten tillhörig egendom kompletteras med föreskrift, att ej heller sådan enskild egendom i princip skall få försäkras med anlitande av statsmedel. Föreskrift bör sålunda enligt nämndens mening utfärdas om att nämnden icke skall äga ikläda sig kostnad vare sig för direkta utgifter för betalning av försäkringspremier eller för allmänna bidragtill lagringskostnader i sådan omfattning, att bidraget även innefattar ersättning för försäkringskostnad. Förutsättning för en föreskrift av nu angivet innehåll bör enligt nämndens mening vara, att nämnden bemyndigas att, i fall då lagring av enskild egendom föranletts av åtagande mot staten

till följd av en dylik föreskrift — försäkring av egendomen ej bekostas av denna, på statens vägnar utfärda garanti, motsvarande den skadeersättning, som skulle följa av sedvanlig försäkring till skydd för de ifrågavarande riskerna. Enligt nämnden torde man därvid få utgå från att statens garanti, för den händelse varuägaren likväl tecknar försäkring, skall reduceras i motsvarande mån. Anordningen med statsgaranti förutsätter självfallet vidare, att erforderliga statsmedel för skadereglering ställes till förfogande, när skada inträffar.

Vid samlagring med varor, som icke ingår i bercdskapslager, förekommer i några fall, att försäkring på statens bekostnad medgivits, trots att be-

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 113

redskapslagren av ifrågavarande vara i övrigt är oförsäkrade. Anledningen härtill har varit, att vissa svårigheter förelegat att intressera i övrigt lämpliga lagerhållare för en beredskapslagring med ofullständig försäkring, särskilt i de fall, där fråga är om mindre lager, samlagring med flera olika slag av varor in. m. Jordbruksnämnden anmäler emellertid sin avsikt att efter hand avveckla sina åtaganden i fråga om försäkringskostnader även vid förekommande samlagring samt hemställer om medgivande att för den tid avvecklingen pågår, förslagsvis tills vidare för tiden intill utgången av juni 1956, i fall av samlagring, som i skrivelsen avses, försäkra statsegendom utan hinder av det förbud, som gäller enligt förenämnda cirkulär, samt försäkra enskild egendom med anlitande av statsmedel utan hinder av den utav nämnden tidigare föreslagna föreskriften i fråga om kostnaderna för försäkring av dylik egendom.

I fråga om förluster vid försäljning och nedskrivning av beredskapslager anför jordbruksnämnden, att den i sin skrivelse den 24 augusti 1954 förutsatte, att under budgetåret 1955/56 skulle verkställas en sänkning av bokföringsvärdet på beredskapslagren av råg och vete med sammanlagt 14,25 miljoner kronor. Även med de utgångspunkter, som nämnden tidigare i sin förevarande skrivelse har intagit i fråga om beredskapslagringen av och prissättningen på brödsäd, anser den önskvärt, att under nästa budgetår möjlighet skall beredas till nedskrivning av beredskapslagren av brödsäd med ett totalbelopp av ungefär samma storlek. — För nästa budgetår bör enligt nämnden medel vidare finnas tillgängliga för att täcka förluster, som uppstår till följd av prisskillnader vid sådana inköp och försäljningar i samband med föreningens beredskapslagring, vilka icke är att hänföra till lageromsättning i egentlig mening. Föreningen Svensk spannmålshandel har i sin skrivelse för regleringsåret 1955/56 räknat med dylika förluster Ovarukostnader») till ett belopp av netto cirka 1,5 miljoner kronor. Mot denna beräkning har nämnden för sin del icke något att erinra.

Även för det beredskapslager av mjöl, som jordbruksnämnden numera har övertagit från Svenska spannmålsaktiebolaget, föreslår nämnden en nedskrivning av det bokförda värdet under nästa budgetår. Nedskrivningen är enligt nämnden avsedd att ske till belopp motsvarande prissänkningen på brödsäd, vilket för hela mjöllagret motsvarar i runt tal 0,3 miljoner kronor.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen väntas en behållning, tills vidare beräknad till sammanlagt (3,7 -j- 8,0 -f- 3,8 =) 15,5 miljoner kronor, komma att uppstå på de medel, som har anvisats eller reserverats för att täcka kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet. Jordbruksnämnden föreslår, att denna behållning skall få tagas i anspråk för att bestrida sådana hos föreningen Svensk spannmålshandel och hos nämnden uppkommande nedskrivningskostnader och förluster, varom här är fråga. Nämnden anför, att om så får ske, medel till detta

8 /(i/iang till riksdagens protokoll 1055. t samt. Nr ISO

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

ändamål för budgetåret 1955/56 icke torde behöva anvisas inom ramen för förslagsanslaget till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköpsoch försäljningsverksamhet.

I anslutning till det anförda föreslår jordbruksnämnden, att förslagsanslaget till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet skall för nästa budgetår upptagas med ett belopp av (12,4 -j- 1,8 -j- 0 = 14,2) i runt tal 14 miljoner kronor.

I detta sammanhang upplyser jordbruksnämnden, att utgifterna för beredskapslagring genom föreningen Svensk spannmålshandels försorg — däribland ränte- och administrationskostnader samt kostnader för prisskillnadsregleringar — under samma förslagsanslag för budgetåret 1954/55 beräknas komma att avsevärt understiga det belopp på i runt tal 12,5 miljoner kronor, som för ändamålet beräknades i propositionen 1954: 180. Dessa utgifter har i föreningens förenämnda skrivelse beräknats komma att stanna vid ett belopp av omkring 8 miljoner kronor. Nämnden framhåller emellertid, att även den här uppkommande besparingen — 4,5 miljoner kronor — sammanhänger med tillfällig minskning av beredskapslagringen av brödsäd.

Vad beträffar investeringsanslagen till Lagring av jordbruksprodukter m. m. samt till Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö har jordbruksnämnden icke funnit anledning till ändring i de antaganden och beräkningar, som redovisats i nämndens skrivelse den 24 augusti 1954. Under förstnämnda anslagsrubrik uppskattar sålunda nämnden alltjämt det totala medelsbehovet till sammanlagt 162,5 miljoner kronor med i huvudsak oförändrad fördelning på utjämningslagring av smör och fläsk samt på den förut omförmälda, av nämnden administrerade beredskapslagringen av olika varor. De för utjämningslagringen avsedda medlen, 90 miljoner kronor, bör sålunda enligt nämndens mening, på sätt redan har berörts i samband med framställningen rörande prisregleringen för mjölk och mejeriprodukter samt slaktvaror, liksom under nuvarande budgetår mot ränta få ställas till vederbörande branschorganisationers förfogande. Ej heller i fråga om fördelningen på olika varuposter — socker, risgryn, kaffe, fettvaror, mjöl, ärter, bönor och linfrö — av de medel, som beräknas bli behövliga för hithörande beredskapslagring, förutser nämnden nu någon väsentlig förändring.

Hela det för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö anvisade kapitalbeloppet, 50 miljoner kronor, beräknar jordbruksnämnden komma att bli anlitat för dylikt ändamål även under budgetåret 1955/56. Därutöver väntar nämnden, att liksom under innevarande budgetår rörelsemedel på omkring 40 miljoner kronor skall komma att erfordras för ändamålet. Det överskjutande behovet bör enligt nämndens mening få tillgodoses av clearingkassan för fettvaror, vilken, såsom framgår av vad tidigare anförts i fråga om den fortsatta fettvaruregleringen, föreslås skola bestå jämväl under regleringsåret 1955/56. Även för de här ifrågavarande rörelsemedlen förutsätter nämnden en förräntning i enlighet med vad som gäller för närvarande.

Av vad som nu anförts framgår, att jordbruksnämnden för nästa budgetår

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 115

icke anser någon medelsanvisning erforderlig för nu ifrågavarande ändamål.

I detta sammanhang framhåller jordbruksnämnden vidare, att någon förändring för nästa budgetår icke heller förutses i fråga om behovet av statliga eller statsgaranterade rörelsemedel till föreningen Svensk spannmålshandel. Sådana medel bör sålunda enligt nämndens mening alltjämt få stå till sagda förenings förfogande i den omfattning och på det sätt, som angivits i Kungl. Maj :ts beslut den 26 maj 1954 i fråga om rörlig kredit och säkerhet för kredit åt föreningen.

Slutligen lämnar jordbruksnämnden beträffande vissa för statsverket i samband med jordbruksregleringen uppkommande inkomster följande uppgifter.

Vid utlåning, som i det föregående omnämnts, till vederbörande branschorganisationer av rörelsemedel från kapitalanslagen för lagring av jordbruksprodukter och för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö beräknas under budgetåret 1955/56 uppstå ränteinkomster på sammanlagt omkring 2,2 miljoner kronor, att liksom för innevarande regleringsår tillföras titeln Diverse kapitalfonder.

Bruttoinkomsten av regleringsavgifterna på importerade fettvaror respektive utgifterna för restitutioner och regleringsbidrag i samband med fettregleringen har i driftsbudgeten för innevarande budgetår beräknats till 79 respektive 26 miljoner kronor och för nästa budgetår till i runt tal 80 respektive 26 miljoner kronor. Nettoinkomsten utgör för de två budgetåren 53 respektive 54 miljoner kronor. Nämnden framhåller i en särskild bilaga till sin skrivelse (jfr bilaga 6), att dessa beräkningar med hänsyn till svårigheterna att i förväg bedöma prisutvecklingen på världsmarknaden givetvis är mycket osäkra. Såvitt nuvarande förhållanden ger vid handen, bör enligt nämnden nettoinkomsten för innevarande och nästkommande budgetår höjas till 54 respektive 56 miljoner kronor.

Remissyttranden

Statens priskontrollnämnd anför i sitt yttrande, att den icke anser sig — med hänsyn till att den kalkyl, som legat till grund för prisförhandlingarna, beräknats i stort sett i enlighet med hittills tillämpade normer samt till att enighet föreligger mellan jordbruksnämndens representanter och jordbrukets förhandlingsdelegation om prissättningen för regleringsåret 1955/56 ävensom till att prisöverenskommelsen enhälligt godkänts av jordbruksnämndens råd — nu kunna göra någon erinran mot en prissättning i huvudsaklig överensstämmelse med överenskommelsen. Priskontrollnämnden betonar emellertid därvid, att någon ingående bedömning av förhandlingsresultatet eller gjorda avvägningar av prissättningen på olika produkter icke varit möjlig på grund av den korta remisstid, som stått till buds. Inom priskontrollnämnden har emellertid observerats, att med hänsyn till

116 Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

den stora del av kostnadsökningen, som lagts på mjölkpriset, barnfamiljer synes komma att drabbas relativt sett hårdare av prisstegringen än familjer utan barn. Priskontrollnämnden anför därefter i huvudsak följande.

Priskontrollnämnden vill framhålla, att det skulle vara synnerligen önskvärt, att den på ett tidigare stadium än vad som under senaste år varit fallet bereddes tillfälle att, utifrån de synpunkter priskontrollnämnden har att företräda, säga sin mening i frågan om prissättningen av jordbrukets produkter i producentledet, då ju dessa har en avgörande betydelse för de allmänna levnadskostnaderna. Detta skulle kunna ske antingen genom att priskontrollnämnden var representerad icke blott vid kalkylsakkunnigas arbete utan även vid prisförhandlingarna med jordbrukets' förhandlingsdelegation eller genom att priskontrollnämnden eljest bereddes tillfälle att avge yttrande, innan förhandlingarna avslutats.

Priskontrollnämnden meddelar till sist, att de överenskomna prishöjningarna enligt gjorda beräkningar kommer att orsaka en höjning av konsumentprisindex med cirka 1 enhet. Den finner sig icke kunna underlåta att framhålla, att den finner det oroväckande, att det i nuvarande läge synts nödvändigt att genomföra så avsevärda höjningar av prisnivån på vissa av våra viktigaste livsmedel.

Slutligen har priskontrollnämnden meddelat att, av de i behandlingen av detta ärende förutom ordföranden deltagande tio ledamöterna, tre ledamöter jämte föredraganden för sin del avgivit reservation mot beslutet under förmälan, att priskontrollnämndens yttrande enligt deras mening bort få en annan lydelse. Vidare har en av ledamöterna, som i övrigt delar majoritetens mening, ansett sig icke kunna instämma i det uti sista punkten i yttrandet gjorda uttalandet.

Av det yttrande, som framlagts av reservanterna, framgår bland annat, att dessa ansett, att priskontrollnämnden borde ha förordat en prissättning på i huvudsak följande sätt.

Till grund för prissättningen för regleringsåret 1955/56 skall läggas de kalkylsakkunnigas beräkningar. Nedgången i arbetsvolymen bör därvid med hänsyn till statistiska centralbyråns undersökning närmast bedömas till 5 procent, vilken beräkning för 1955/56 ger ett underskott av 58 miljoner kronor. Med hänsyn till den osäkerhet, som föreligger på denna punkt, bör man emellertid icke pressa materialet utan utgå från ett underskott av i runt tal 100 miljoner kronor. Från detta belopp skall avgå 37 miljoner kronor, d. v. s. det belopp, som enligt förra årets prisöverenskommelse tillfördes konsumenterna genom prissänkningar. Därefter skall hänsyn tagas till den utgiftsökning för jordbruket med cirka 46 miljoner kronor, som blir en följd av det nya kollektivavtalet för lantarbetarna. Jordbrukarna själva och deras i jordbruksarbetet deltagande familjemedlemmar bör icke tillgodoräknas större inkomstförbättring än 5 procent, motsvarande cirka 96 miljoner kronor. Det totala kompensationsbeloppet blir då 205 miljoner kronor. Jordbruket bör tillföras detta belopp genom dels en prishöjning för konsumtionsmjölk av 3,6 öre för liter (53,7 miljoner kronor; till höjning av detaljhandelns marginaler beräknas ett belopp av 0,4 öre för liter), dels en höjning av kalkylinkomsterna till följd av väntad ytterligare övergång till kvalitetspotatis (8 miljoner kronor), dels höjning av priserna på kött och

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 117

fläsk med cirka 16 öre för kilogram utöver nu tillämpad medelprisnivå (132 miljoner kronor), dels ock höjning av det i kalkylen upptagna genomsnittspriset på ägg med 15 öre för kilogram (11,3 miljoner kronor). I fråga om konsumtionsmjölk bör hela prishöjningen träda i kraft den 1 april 1955. Priserna på kött och fläsk bör vidare tillåtas stiga i enlighet med den träffade prisöverenskommelsen. Mot vad i övrigt inrymmes i överenskommelsen bör ej framställas någon invändning. Över lantbruksstyrelsens förut omförmälda framställning angående fraktbidragen för fodersändningar till norra Sverige har yttranden avgivits av jordbruksnämnden den 11 maj och den 28 september 1954, Sveriges lantbruksförbund den 22 maj 1954 och Riksförbundet Landsbygdens folk den 15 maj 1954. Jordbruksnämnden har i sina yttranden biträtt lantbruksstyrelsens förslag men ansett det lämpligt, att definitiv ställning till detta tages först efter slutförandet av jordbruksförhandlingarna våren 1955 rörande de prisreglerande åtgärderna för 1955/56. Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk fann sig för det dåvarande icke kunna biträda lantbruksstyrelsens förslag. Såsom framgår av jordbruksnämndens förut anförda förslag angående regleringen av fodersäd och andra fodermedel under 1955/56 har numera på visst sätt överenskommits i denna fråga mellan jordbruksnämnden och nyssnämnda båda förbund.

Vad slutligen angår det av jordbruksnämnden framförda förslaget om förbud för jordbruksnämnden att ikläda sig kostnad för viss försäkring m. m. har yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket och statens sakrevision. Statskontoret tillstyrker jordbruksnämndens förslag, att ersättning till lagerhållare för försäkringsutgifter i princip icke skall utgå. Då statsverket står den verkliga risken för genom nämndens försorg lagrade varor även då desamma formellt icke är statsegendom, synes det nämligen jämväl statskontoret som om samma regler rörande försäkring bör gälla beträffande sådana varupartier som för statsegendom. Enär den av nämnden föreslagna ordningen icke synes kunna genomföras omedelbart utan först successivt i samband med tecknande av nya lagringsavtal, finner statskontoret, att nämnden övergångsvis, på av nämnden föreslaget sätt, bör erhålla rätt att intill utgången av juni månad 1956 bekosta viss försäkring. Riksräkenskapsverket meddelar, att ämbetsverket icke har något att erinra mot att föreskrifter om förbud för jordbruksnämnden att ikläda sig kostnad för viss försäkring in. m. utfärdas i enlighet med det av nämnden framlagda förslaget. Statens sakrevision erinrar om att den i tidigare sammanhang berört denna fråga och anför härom följande. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 november 1953 angående försäkring i statens verksamhet framhöll sakrevisionen bland annat angelägenheten av att myndigheter, som har att ingå avtal för statsverkets räkning, får möj­

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

lighet att lämna den garanti- eller ansvarsförbindelse, som kan befinnas erforderlig för att undvika försäkringskostnader. I en vid skrivelsen fogad promemoria framhölls beträffande nu berörda slag av garanti, att ett allmänt försäkrings förbud borde kompletteras med ett medgivande för statlig myndighet att i förekommande fall ikläda sig sådan garanti- eller ansvarsförbindelse. Bestämmelsen borde utformas så, att garanti icke fick lämnas i andra fall än då statsverket därigenom undgick utgift för försäkringspremie. Vidare borde föreskrivas, att garantien skulle i möjligaste mån begränsas och i intet fall fick utsträckas till att omfatta mera än som skulle följa av en sedvanlig försäkring till skydd för den eller de ifrågavarande riskerna.

Vad jordbruksnämnden föreslagit angående bemyndigande att lämna garanti i vissa fall står enligt sakrevisionens mening i huvudsaklig överensstämmelse med vad som sålunda tidigare förordats. Sakrevisionen anser, att det i anledning av jordbruksnämndens framställning bör föreskrivas, att nämnden i avtal rörande lagerhållning av varor, som lagras enligt åtagande mot statsverket men icke övergår i statsverkets ägo, skall lämna lagerhållaren den garanti, som kan vara erforderlig för att undvika, att statsverket belastas med kostnad för de lagrade varornas försäkring. Undantag härifrån bör enligt sakrevisionen kunna beslutas av nämnden i sådana fall, då avtal icke kan komma till stånd, utan att försäkring tecknas. Vad nämnden vidare föreslagit beträffande bemyndigande att vid vissa fall av samlagring medge försäkring av staten tillhörig egendom, föranleder icke någon erinran från sakrevisionens sida.

Kungl. Maj:ts beslut i prisfrågan

Kungl. Maj :t har, såsom förut nämnts, den 25 mars 1955 meddelat beslut rörande grunderna för prissättningen på jordbruksprodukter under regleringsåret den 1 september 1955 — den 31 augusti 1956. Därvid har Kungl. Maj:t godtagit den överenskommelse, som ingåtts mellan statens jordbruksnämnd, å ena, och den av jordbrukets riksorganisationer utsedda förhandlingsdelegationen, å andra sidan.

Beslutet innebär alltså, bland annat, att med de förbehåll, som framgår av prisöverenskommelsen, inlösenpriser per den 1 april 1956 fastställts för sådan brödsäd av 1955 års skörd, som kan avsättas för human konsumtion inom landet, till för vete 42 kronor och för råg 37 kronor per deciton, vartill kommer förmalningsavgift om 5 kronor per deciton att användas till täckande av förluster i föreningen Svensk spannmålshandels prisreglerande verksamhet i fråga om brödsäd och produkter därav. Grundpriserna för oljeväxtfrö med 18 procent vattenhalt och 96 procent renhet vid leverans från odlare för avsättning inom landet har vidare, med de förbehåll som framgår av överenskommelsen, fastställts till för vårraps 76 öre, för vårrybs 73 öre och för vitsenap 60 öre per kilogram, varvid förutsatts, att odlarna skall erhålla ett pris av för vårraps 67 öre, för vårrybs 65 öre och för vitsenap 54 öre per kilogram utan rätt till efterbetalning. För lin­

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 119

frö har fastställts ett garantipris vid leverans från odlare av 67 öre per kilogram. Riktpriserna för spånadsväxter ändras icke och har alltså angivits till 25 öre per kilogram för linhalm och 13 öre per kilogram för hamphalm. Beträffande fabrikspotatisregleringen innebär beslutet, att det för innevarande år fastställda priset på fabrikspotatis oförändrat skall ligga till grund för prissättningen på potatismjöl och potatissprit under det kommande året, varvid av priset 3 öre per hektoliter och stärkelseprocent skall avsättas till en särskild clearingkassa. I fråga om mjölkregleringen har lämnats utan erinran en höjning utav priset på konsumtionsmjölk med 5 öre per liter från och med den 1 april 1955 samt med ytterligare 3 öre per liter från och med den 1 september 1955, varav 4,5 respektive 2,7 öre per liter skall beräknas för jordbruket och 0,5 respektive 0,3 öre per liter för detaljhandeln till förbättring av distributionsmarginalerna. Vidare får priserna från mejeri för tunn och tjock grädde höjas med respektive 10 och 20 öre per liter samt mejeripriset på ost med i genomsnitt 10 öre per kilogram. I fråga om kött och fläsk har jordbruksnämnden bemyndigats handha prisregleringen från och med den 1 april 1955 i enlighet med de av nämnden angivna riktlinjerna. Prissättningen på ägg skall liksom hittills vara i det närmaste fri.

Till övriga i jordbruksnämndens skrivelse berörda frågor angående prissättningen och därmed sammanhängande förhållanden har Kungl. Maj:t förklarat Sig vilja senare taga ställning.

Framställning av Föreningen Sveriges spisbrödsfabrikanter och Svenska bygdekvarnars riksförbund rörande prisfallsersättning för brödsäd åt vissa kvarnar och spisbrödsfabriker med kvarn

1954 års riksdagsbeslut i fråga om brödsädsregleringen innebar, bland annat, att någon ersättning till kvarnarna icke skulle utgå för den förlust, som kunde åsamkas dessa på grund av att en lägre genomsnittlig prisnivå skulle komma att tillämpas under regleringsåret 1954/55 än under regleringsåret 1953/54. Kvarnarna hade emellertid haft möjlighet att skydda sig för prisfallsförluster, i det att skyldighet förelåg för Svenska spannmålsaktiebolaget att efter liembud i enlighet med särskilda individuella avtal inköpa handelns och industriens lager av brödsäd per den 1 juni 1954.

I en den 13 augusti 1954 dagtecknad skrift har Föreningen Sveriges spisbrödsfabrikanter och Svenska bygdekvarnars riksförbund anfört besvär över beslut av statens jordbruksnämnd och Svenska spannmålsaktiebolaget, varigenom en framställning om prisfallsersättning för övergångslager per den 31 juli 1954 av brödsäd lämnats utan bifall. Till stöd för sina besvär har klagandena anfört bland annat följande.

Jordbruksnämnden har enligt vår mening grundat sitt avslag på en endast formellt riktig grund. Enligt 5 § i det avtal, som spannmålsbolaget varje år träffar med kvarnar och spannmålshandlare gällande det aktuella

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

skördeåret äger kvarnen påfordra, att spannmålsbolaget skall den 1 juni mlgalländ6 garantipris med visst tillägg inköpa den brödsäd, som kvarnen frbJuder’ darest densamma gör hembud under maj månad. Sådant avtal bär trattats med spannmålsbolaget under de senaste fyra åren men såväl spisbrodsfabrikanterna som många bygdekvarnar har underlåtit att med formell tl,,a,111PninS av avtalet göra föreskrivet hembud. Anledningen härtill är den, att företagarna i fråga, vilka bedriver en rörelse av typisk småindustrikaraktar, icke ager någon större insikt i konsten att tyda avtalsformuleringar och darfor misstolkat den aktuella bestämmelsen. Man har utgått ifrån de narmast till hands liggande förhållandena, nämligen de egna, och konstaterat att det enda som i det egna fallet har haft och har aktualitet är önskemålet att erhalla prisfallsersättning för det vid skördeårets slut återstående lagret, därest spannmålsprisnivån sjunker vid övergången till det nya skördeåret. Däremot har spisbrödsfabrikanten eller bygdekvarnen icke haft intresse av nagon försäljning till avsalu av sitt spannmålslager, då även det gamla spannmålslagret av naturliga skäl skall förbrukas i den egna driften Detta galler i motsats till spannmålshandlarna, vilka icke har någon an- \ andning för den gamla skörden utan önskar få sina lager tomma för att kunna taga emot den nya skörden från odlarna. Då 5 § i det ifrågavarande avtalet icke ens nämner ordet prisfallsersättning utan endast talar om försa bar man fran de småföretagares sida, dessa besvär gäller, ansett att 5 8 endast galit spannmålshandlare och icke kvarnar och spisbrödsfabriker vilka förbrukar den gamla spannmålen i sin fortsatta rörelse. Ett mycket kraftigt stod för riktigheten av denna tolkning har de berörda företagen aven fatt av myndigheternas eget handlande, därigenom att prisfallsersättning utbetalats under de tidigare år ifrågavarande avtal gällt, utan att någon som he.st erinran gjorts mot att hembud underlåtits. Genom att sådan erinran underlåtits, har vederbörande myndighet medverkat till och även sanktioneiat det förhållandet, att 5 § i avtalet satts ur kraft. Klagandena finner det högst anmärkningsvart, att nämnden nu plötsligt utan varning tillämpai denna bestämmelse och därigenom orsakar de i god tro varande företagarna dryga förluster. Till dessa formella argument som stöd för besvären kommer en omständighet av moraliskt slag. Vid de tidigare tillfällen, då prisstegringar agt rum, har samtliga kvarnar och spisbrödsfabrikanter obönnorligen krävts pa prisstegringsersättning för vid skördeårets slut inneliggande lager, och det kan icke anses vara moraliskt riktigt, att staten i det motsatta laget, då prisfall ägt rum, tillskyndar småföretagare ekonomiska torluster och därigenom ytterligare försämrar deras på grund av den hårda konkurrensen från storföretagens sida hårt pressade läge.

Jordbruksnämnden har den 5 oktober 1954 efter hörande av spannmålsbolaget yttrat sig över besvären. Nämnden har därvid med stöd av riksdagens beslut våren 1954 såvitt angår frågan om brödsädsregleringen anfört, att ett utbetalande av den utav klagandena begärda ersättningen skulle strida mot sagda beslut, och har därför avstyrkt bifall till besvären. I fråga om de olika utav klagandena till stöd för besvären framförda skälen har nämnden anfört bland annat följande. Med anledning av vad klagandena anfört angående tolkningen av 5 8 i det mellan spannmålsbolaget och kvarnarna träffade avtalet får nämnden till en början framhålla, att ifrågavarande paragraf enligt sina ordalag endast omnämner kvarnarna. Spannmålshandlarna omnämnes över huvud taget icke. Att genom någon tolkning av avtalet komma till slutsatsen att detta galler handlandena synes helt uteslutet. Viktigare än denna omstän-

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 121

dighet av emellertid det förhållandet, att den »prisfallsersättning», som i enlighet med vad klagandena anfört under tidigare år utbetalats oavsett hembud, icke ägt något samband med ifrågavarande avtalsparagraf. Förhållandet är följande. Sedan systemet med avtal mellan bolaget och handeln respektive kvarnindustrien infördes (regleringsåret 1950/51) har frågan om ersättning för prisfall förut varit aktuell endast vid ett tillfälle, nämligen vid övergången från regleringsåret 1952/53 till regleringsåret 1953/54. Vid detta tillfälle lämnades med riksdagens medgivande en särskild ersättning till kvarnarna för övergångslager av gammal skörd per den 31 juli 1953, motsvarande skillnaden sagda dag mellan värdet av gammal och ny skörd. Ersättningen, i nämndens bestämmelser kallad prisfallsersättning, avsåg sålunda icke endast sänkningen av den genomsnittliga prisnivån för brödsäd utan även ersättning för den säsongmässiga prisstegringen under det tilländalupna regleringsåret. Med hänsyn till den i anslutning till riksdagsbeslutet väntade bestämmelsen om prisfallsersättning utsträckte bolaget med nämndens bemyndigande hembudstiden till den 1 augusti 1953. Den här ifrågavarande prisfallsersättningen lämnades, oavsett huruvida kvarn hade träffat avtal med bolaget eller icke och sålunda oberoende av huruvida hembudsrätt förelåg. Vad beträffar förhållandena vid övergången från regleringsåret 1953/54 till 1954/55 har riksdagen beslutat, att någon sådan prisfallsersättning, som avsetts med föregående års bestämmelser, icke skulle lämnas. Avtalsslutande kvarnar hade emellertid rätt att före utgången av maj månad 1954 till bolaget liembjuda sina lager. För de företag, som hembjudit brödsäd, har bolaget, i stället för att direkt övertaga den hembjudna varan och efter den 1 augusti 1954 återförsälja densamma till förenämnda pris, erbjudit hembudsgivarna att helt eller delvis återtaga hembjuden vara, som sistnämnda dag kvarlegat i lager, varvid i samband med återtagandet utbetalats ett visst belopp — för vete 4 kronor 45 öre och för råg 7 kronor 95 öre per deciton inklusive ersättning med 2 kronor per deciton för förhöjd förmalningsavgift — som motsvarar den förlust, bolaget skulle ha åsamkats, om hembudet fullgjorts och varan därefter sålts med tillägg av 3 kronor 90 öre per deciton, motsvarande den successiva prisstegringen under året. Även om bolaget i sina meddelanden till kvarnarna kallat det belopp, som sålunda skulle utbetalas till kvarnarna för »prisfallsersättning», har emellertid därmed icke menats den form av prisfallsersättning, som avsetts i riksdagsbeslutet. Kvarnar, som önskat återreglera hembjuden brödsäd, har härigenom kommit i samma läge som de kvarnar, vilka verkställt köp från bolagets egna lager. Vid dessa försäljningar har nämligen gällt, att ett överpris motsvarande den säsongmässiga prisstegringen under föregående år för gammal skörd skolat uttagas. Man måste enligt nämndens uppfattning noga skilja mellan hembudsförfarandet och de särskilda bestämmelser om prisfallsersättning, som gällde vid övergången till regleringsåret 1953/54. Hembudsrätten är grundad på ett civilrättsligt avtal mellan å ena sidan bolaget samt å andra sidan kvarnar och spannmålshandlare, varigenom kvarnarna och handeln åtagit sig vissa förpliktelser och i gengäld erhållit rätt till hembud. Prisfallsersättningcn grundades däremot på en av nämnden utfärdad bestämmelse i anslutning till riksdagens beslut om prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Såsom tidigare nämnts medgav bolaget sommaren 1953 eu utsträckning av hembudstiden med anledning av del väntade beslutet om generell prisfallsersättning för kvarnarna. Härom blev kvarnarna i särskild ordning underrättade före den ordinarie hembudstidens utgång. Då något liknande meddelande icke lämnats före hembudsdagen 1954. måste därav

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

följa, att de kvarnar, som önskade gardera sig mot prisfallsförlust, hade att verkställa hembud i enlighet med avtalets bestämmelser. Genom cirkulär från bolaget den 3 maj 1954 erhöll kvarnarna en påminnelse om hembudsförfarandet och genom cirkulärmeddelande den 13 maj 1954 lämnades orientering om möjligheten att återreglera verkställda hembud. I skrift den 28 oktober 1954 har klagandena inkommit med påminnelser i ärendet och därvid framhållit, bland annat, att jordbruksnämnden enligt deras mening genom felaktiga och bristfälliga upplysningar åstadkommit dels att ett antal mindre kvarnföretag, som icke tecknat frivilligt avtal med spannmålsbolaget, genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen tillfogats ekonomisk skada utan att ha ägt ens formella möjligheter att värja sig däremot, dels att ett stort antal kvarnföretag, som träffat sådant avtal, på goda grunder underlåtit att verkställa hembud och därigenom hotas av ekonomiska förluster. Klagandena har därför anhållit, att åtgärder omgående måtte vidtagas för att undanröja verkningarna av de för de berörda kvarnföretagen olyckliga beslut, som kommit att träffas, och att full kompensation utbetalas till dem. Därest sådan utbetalning av formella skäl icke utan vidare kan verkställas, har klagandena anhållit, att Kungl. Maj:t med hänsyn till omständigheterna i målet av nåd måtte tillerkänna de ifrågavarande kvarnarna den begärda kompensationen. Efter remiss har jordbruksnämnden, efter hörande av spannmålsbolaget, avgivit förnyat yttrande den 30 november 1954. Nämnden, som däri ytterligare utvecklat sina tidigare skäl för avslag å klagandenas besvär, har även papekat, bland annat, att det i fråga om de företag, som enligt klagandena borde vara berättigade till prisfallsersättning, rör sig om två principiellt något olika typfall. Det ena fallet innefattar de företag — omkring 100 kvarnar — som icke tecknat avtal med spannmålsbolaget och sålunda ej heller haft möjlighet att till bolaget hembjuda eventuella överskottskvantiteter. Det är möjligt, att dessa företag underlåtit att teckna avtal på grund av att de räknat med att prisfallsersättning vid övergången till regleringsåret 1954/55 skulle lämnas på samma sätt, som gjorts närmast föregående år. Beslutet att ersättning ej skulle lämnas kom först vid vårriksdagen 1954, då det redan var för sent för dessa företag att träffa avtal. Detta skulle kunna utgöra ett skälighetsmotiv för att lämna dessa företag prisfallsersättning. Å andra sidan bör då erinras om att dessa företag tydligen icke velat lämna sin direkta medverkan till att gentemot jordbruket skydda den avsedda lägsta prisnivån. En sådan medverkan krävdes nämligen för att hembud skulle få göras. I det andra fallet rör det sig om 59 företag, som tecknat avtal men som ej använt sig av sin hembudsrätt. Dessa företag hade möjlighet att skydda sig från prisfallsförluster genom hembudsförfarandet och borde rimligen ha insett detta, så mycket mer som de i god tid före hembudstillfället genom cirkulär från bolaget den 13 maj 1954 fått kännedom om möjligheten att återköpa hembjudna myckenheter, i den mån de så önskade. Nämnden har vidare upplyst, att om systemet med prisfallsersättning hade tillämpats även år 1954, skulle de företag, som icke hembjudit sina lager till bolaget ha erhållit omkring 120 000 kronor i ersättning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 123

Sedermera har klagandena i anledning av nämndens sistnämnda yttrande inkommit med ytterligare påminnelser, därvid de, bland annat, upprepat sin i de först avgivna påminnelserna framförda anhållan. Statskontoret har i yttrande över besvären den 19 februari 1955 anfört, att de omständigheter, som klagandena anfört till stöd för yrkandet om prisfallsersättning till angivna företag, enligt ämbetsverkets mening icke utgör tillräckliga skäl för framställning till riksdagen. Statskontoret finner sig alltså böra föreslå, att framställningen icke skall föranleda någon Kungl. Majt:s vidare åtgärd.

Departementschefen

Allmänna synpunkter

Utvecklingen under 1954 har varit gynnsam för stora delar av vårt näringsliv. Goda konjunkturer utomlands har betytt förbättrade avsättningsförhållanden för våra exportvaror. Produktionen inom bland annat skogsoch verkstadsindustrien har utvidgats, och vår utrikeshandel har kunnat öka starkt. Samtidigt har emellertid en del konsumtionsvaruindustrier haft att under året kämpa med vissa avsättningssvårigheter. Vidare har utvecklingen inom jordbruket varit mindre gynnsam. Tidigare gjorda prognoser beträffande denna näringsgren har visat sig A'ara alltför optimistiska, bland annat beroende på omfattande skador på 1954 års skörd. Enligt den i februari i år upprättade kalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader väntas jordbrukets produktionsvolym 1954/55 bli ungefär 6 procent lägre än vad man antog i den kalkyl, som våren 1954 utgjorde utgångspunkten för prissättningen. Samtidigt har jordbrukets kostnader blivit högre än vad man tidigare räknat med. Bortser man från arbetskostnaderna, redovisar den senaste kalkylen för övriga kostnadsposter en stegring med ungefär 180 miljoner kronor eller 10 procent i förhållande till vårkalkylen 1954. Medan stora befolkningsgrupper utanför jordbruket har kunnat förbättra sin inkomststandard, har sålunda jordbrukarnas inkomster beskurits till följd av minskad produktion och stigande kostnader. Frågan om jordbruksbefolkningens inkomstläge i förhållande till inkomstläget för andra jämförliga befolkningsgrupper har nyligen behandlats i jordbruksprisutredningens betänkande. Jag skall här ej närmare beröra spörsmålet, huruvida den åsyftade inkomstutjämningen har kunnat åstadkommas under de gångna åren. Utredningens beräkningar har nu behandlats av remissinstanserna, och jag har för avsikt att i annat sammanhang närmare gå in på denna fråga. Emellertid är det tydligt att, oavsett om inkomstutjämning har ägt rum eller ej, jordbruksbefolkningens inkomstläge har avsevärt förbättrats sedan förkrigstiden. Jag har dock ej för avsikt att här gå in på den av jordbruksnämnden berörda frågan om de vägar, på vilka förbättringen kunnat uppnås.

124 '

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

De senaste årens prisnedgång på den internationella marknaden har medfört, att producentpriserna i Sverige numera är icke obetydligt högre än de prisei, som tillämpas vid internationell handel. Såsom jag påpekat i propositionen 1954: 180 innebär detta ej, att våra producentpriser är högre än i flertalet andra länder. En jämförelse mellan våra och utlandets producentpriser visar i stället, att den inhemska prisnivån i åtskilliga fall är lägre an utlandets och att den i Västeuropa genomgående underskrides endast i de utpräglade exportländerna Danmark och Nederländerna. Det är nämligen kännetecknande för den internationella livsmedelsmarknaden, att exportoch importpriserna väsentligt understiger inlandspriserna. Detta var på grund av den allmänt utbredda protektionisinen förhållandet redan under 1930-talet. Under 1940-talets bristår var visserligen motsatsen fallet, men man var även då hela tiden medveten om att en återhämtning av jordbruksproduktionen så småningom skulle leda till en återgång till tidigare förhållanden. Det stod följaktligen klart, att ett icke oväsentligt prisstöd skulle krävas för att bereda jordbrukets folk skäliga inkomster. Prisnedgången på den internationella marknaden har under senare år varit mycket kraftig. En av nämnden anförd indexserie antyder, att exporloch importpriserna på jordbruksprodukter från 1951/52 till 1954/55 har reducerats med omkring 14 procent. Under 1952/53 sjönk nämnda priser med 5 procent i förhallande till närmast föregående år, medan prisnedgangen mellan aien 1952/53 och 1953/54 var något starkare. Under 1954/55 beräknas en ytterligare prisnedgång med närmare 4 procent. Priserna ligger nu i det närmaste i nivå med priserna före Koreakrigets utbrott. Den internationella prisutvecklingen för jordbruksprodukter har på många håll ingett stark oro. Det förhåller sig nämligen så, att den internationella handeln med vissa jordbruksprodukter är så pass begränsad, att man såvitt angår dessa varor icke med fog kan tala om en världsmarknad eller om världsmarknadspriser. Detta förhållande gäller framför allt i fråga om animalieprodukterna. För dylika produkter kan även relativt begränsade förskjutningai i utbudet eller efterfrågan utmynna i starka prissvängningar. Vidare har man på senare år i skilda sammanhang observerat de risker, som den begränsade och av vittgående nationella skyddsåtgärder präglade internationella jordbruksmarknaden är utsatt för. Den allmänt härskande protektionismen medverkar uppenbarligen till ökade överskott dels genom höjning av produktionen, dels genom en begränsning av konsumtionen. Genom att söka få till stånd en friare internationell handel med jordbruksvaror och därmed en bättre internationell arbetsfördelning på detta område, har man velat begränsa dessa risker. Jag vill här främst hänvisa till det arbete, som bedrives inom ramen för Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC) och det internationella tull- och handelsavtalet (GATT). De nyligen förda diskussionerna i samband med en eventuell revision av GATT har emellertid visat, att flertalet länder med hänsyn till sin interna jordbrukspolitik icke är villiga att minska det nu utgående gränsskyddet för jordbruksprodukter. Å andra sidan torde man icke be­

Kungl. Maj:ts proposition nr t80 125

höva räkna med någon utvidgning av detsamma. Någon genomgripande ändring på den internationella handelns område synes sålunda knappast vara att påräkna under den närmaste framtiden.

Nämnden framhåller, att man ej bör bortse från vissa moment, som tyder på att priserna på den internationella marknaden på längre sikt kan utsättas för ett icke obetydligt tryck. Det är också tydligt, att åtskilligt kan synas tala för att prisnedgången på den internationella marknaden kan komma att fortsätta. Emellertid torde riskerna för ett kraftigt och genomgripande prisfall för närvarande icke vara överhängande. Jag vill instämma i vad nämnden anfört i fråga om de amerikanska överskottslagren av jordbruksprodukter. Ingenting tyder på att de försäkringar, som givits om en försiktig avveckling av dessa överskott, icke skulle vara allvarligt menade. Det är dock å andra sidan klart, att avvecklingen av de stora lagerkvantiteterna i viss mån måste påverka den internationella prisutvecklingen.

Man måste vidare vara beredd på att produktionen i en del västeuropeiska länder kan komma att stiga starkt under de kommande åren. Vi har i vårt land sett hur ett bättre utnyttjande av resurserna och en allmän effektivisering kan leda till en kraftigt ökad produktivitet. I många av de länder, som det här är fråga om, är de naturliga produktionsförutsättningarna ingalunda sämre än hos oss, samtidigt som jordbruket bedrives i betydligt ålderdomligare former än i Sverige exempelvis på 1930-talet. De slumrande produktionsresurserna i sådana länder är mycket betydande. Åtskilliga tecken tyder på att i många västeuropeiska länder en effektivisering är på väg, vilken kan få en betydande produktionsstegring till följd. I vilken utsträckning den ökade produktionen kan absorberas av ökad förbrukning är självfallet svårt att bedöma.

Jag har förut anfört, att riskerna för ett kraftigt och genomgripande prisfall på den internationella marknaden för närvarande icke synes överhängande. Detta innebär ej, att priserna icke ytterligare kan komma att pressas nedåt under trycket av en stigande överskottsproduktion. Emellertid medför det målmedvetna jordbruksstödet i olika länder, att man allmänt kommer att göra sitt yttersta för att undvika sådana prisfall, som förekom, när överskottsprodukterna i början av 1930-talet kastades ut på den internationella marknaden. Det nu sagda gäller givetvis under förutsättning att överproduktionen icke blir så stor att länder, som är finansiellt sämre ställda än Amerikas Förenta stater, helt kommer att sakna möjlighet att bemästra situationen. Med hänsyn till att mindre gårdar i hög grad dominerar det europeiska jordbruket och att dessa främst är inriktade på animalieproduktion, synes riskerna för en överskottskris vara störst på animalieområdet.

Som förut nämnts, har jordbruksprisutredningen nyligen slutfört sitt uppdrag i fråga om en översyn av formerna för prissättningen på jordbruksprodukter. De i utredningens betänkande framlagda förslagen har nu behandlats av remissinstanserna, och jag har för avsikt att snart i annat sam­

126 Kungl. Maj. ts proposition nr 180

manhang få anmäla frågan om de ändringar av prissättningssystemet, som den verkställda översynen kan komma att föranleda. I avvaktan härpå torde prissättningen för produktionsåret 1955/56 böra ske i hittillsvarande former. Liksom tidigare har även i år upprättats en prognoskalkyl rörande jordbrukets inkomster och kostnader under det kommande regleringsåret. Kalkylen har som vanligt utarbetats av kalkylsakkunniga och godkänts av jordbruksnämndens råd. Beräkningen av arbetskostnaderna i jordbrukskalkylen har, såsom jag påpekat bland annat i propositionen 1952: 176, varit förknippad med särskilda svårigheter. I ar har kalkylsakkunniga ansett sig icke kunna taga ställning till frågan, vilken nedgång i arbetsvolymen man bör räkna med i kalkylen. Då betydande skillnader föreligger mellan den nedgång, som olika statistiska material utvisar, har de sakkunniga i stället redovisat olika alternativ i fråga om arbetsvolymen. Räknar man, liksom fallet har varit under de senaste åren, med en årlig minskning av arbetsvolymen med 3 procent, blir underskottet i kalkylen ej mindre än 284 miljoner kronor. Därvid har för hela jordbrukets arbetskraft räknats med en lön enligt det vid tiden för beräkningen gällande kollektivavtalet för lantarbetare. Den i mars i år beslutade lönehöjningen har sålunda icke beaktats. Vid antagande av en nedgång i arbetsvolymen med 4 procent blir det på motsvarande sätt beräknade underskottet 169 miljoner kronor, medan antagandet av en nedgång med 5 procent ger ett underskott på endast 58 miljoner kronor. Tillgodoräknar man i kalkylen hela jordbrukets arbetskraft den senaste höjningen av lantarbetarlönen, stiger de sålunda beräknade underskotten med i runt tal 250 miljoner kronor. Den uppgjorda kalkylen har tjänat till ledning för prissättningen på jordbrukets produkter under regleringsåret 1955/56 enligt en mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation den 16 mars 1955 ingången överenskommelse. Hänsyn har därvid även tagits till den höjning av jordbrukets kostnader, som var att emotse, sedan förhandlingarna om nya kollektivavtal för lantarbetare och andra arbetargrupper avslutats. Överenskommelsen har den 25 mars 1955 godkänts av Kungl. Maj:t. Den innebär bland annat, att jordbruket skall tillföras en inkomstökning i form av prishöjningar till ett belopp av i runt tal 290 miljoner kronor. De förhållandevis största prishöjningarna gäller kött och fläsk samt konsumtionsmjölk. Beträffande brödsäd har överenskommits om en mindre prissänkning än vad som preliminärt beslutades sommaren 1954. Eftersom det nya kollektivavtalet för lantarbetarna skall tillämpas redan från och med den 1 januari 1955, skall jordbruket i enlighet med föregående års prisöverenskommelse erhålla viss kompensation härför dels genom en höjning av priset på konsumtionsmjölk redan från och med den 1 april 1955, dels genom att för kött och fläsk en högre prisnivå än den, som förutsatts i överenskommelsen, skall tillämpas redan under innevarande år. För den sänkning av sockerbetspriset, som överenskommits vid nyligen avslutade förhandlingar med

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 127

betodlarna, äger jordbruket enligt överenskommelsen påkalla en justering för att täcka det därav föranledda inkomstbortfallet i kalkylen. Vid stigande världsmarknadspriser har vissa justeringsmöjligheter i fråga om inlösenpriserna för vete och råg samt grundpriserna för oljeväxtfröer förutsatts i överenskommelsen. Vidare innebär överenskommelsen bland annat, att den s. k. 4-procentregeln skall tillämpas även under det kommande regleringsåret. Omräkning av kalkylen skall, såvitt sådan begäres av nämnden eller förhandlingsdelegationen, ske under november 1955 på grundval av skörderapporterna den 15 oktober och icke såsom föregående år under augusti på grundval av skörderapporterna den 15 juli.

De i överenskommelsen beslutade prishöjningarna beräknas medföra en stegring av socialstyrelsens levnadskostnadsindex med 0,9 procent. Mot bakgrunden av de vid årets avtalsrörelse beslutade lönehöjningarna är sålunda prishöjningen på jordbruksprodukter ur konsumenternas synpunkt relativt begränsad. Som bland annat framgår av vissa av nämnden anförda beräkningar, torde prishöjningarna, eftersom de främst hänför sig till animalieprodukterna, medföra en starkare inkomstförbättring för det mindre än för det större jordbruket. Såväl i fråga om fördelningen av prishöjningarna som i övriga hänseenden synes prisöverenskommelsen utgöra en godtagbar lösning av de föreliggande frågorna och torde därför böra godkännas.

Den för det kommande regleringsåret träffade prisöverenskommelsen bör, i enlighet med vad som tidigare gällt, icke utgöra hinder för nämnden att vidtaga av försörjningsläget eller marknadsförhållandena påkallade justeringar av priserna. Liksom tidigare bör dock dylika justeringar om möjligt avvägas så, att relationen mellan inkomst- och kostnadssumman i kalkylen icke påverkas. Därvid bör också eftersträvas, att justeringarna medför minsta möjliga inkomstförskjutning mellan olika grupper av jordbrukare. Innan beslut fattas om dylika justeringar, bör överläggningar på lämpligt sätt äga rum med jordbrukets organisationer. Enligt en protokollsanteckning till prisöverenskommelsen skall nämnden även upptaga förhandlingar med förhandlingsdelegationen, om fråga uppkommer om ändring av nuvarande regler för fastställande av regleringsavgiften på fettråvaror.

Jag vill vidare erinra om att förhandlingsdelegationen liksom för innevarande år gjort förbehåll om att oavsett 4-procentregeln få upptaga förhandlingar med nämnden om kompensation till följd av löneökningar på grund av nya kollektivavtal för lantarbetare eller andra arbetargrupper.

I anslutning till vad som gällt under senare år torde Kungl. Maj:t även nästa år böra äga befogenhet att inom den anslagsram, som kan komma att anvisas, handha jordbruksregleringen enligt här angivna riktlinjer och vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i densamma. Skulle det befinnas erforderligt att taga i anspråk statsmedel utöver vad som redan ställts till förfogande, bör frågan självfallet underställas riksdagen. Kungl. Maj :ts nämnda befogenhet torde böra gälla hela det kommande regleringsåret.

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Efter denna redogörelse för min allmänna inställning till de föreliggande spörsmålen torde jag få övergå till att behandla de grunder, som för nästa regleringsår synes böra tillämpas beträffande jordbruksregleringen.

Brödsädsregleringen

Vid 1953 års riksdag beslöts, att garantipriserna på brödsäd i sin dåvarande obegränsade omfattning skulle slopas från och med 1954 års skörd. I enlighet därmed godkändes vidare principen, att jordbrukarna själva skulle bära ansvaret för en eventuell överskottsproduktion av brödsäd. Med anledning härav utarbetade en av jordbruksnämnden tillsatt kommitté ett förslag till regleringssystem, vilket i huvudsak godtogs av 1954 års riksdag.

Det nya regleringssystemet för brödsäd innebär i princip, att de av staten fastställda garantipriserna för vete och råg icke som tidigare skall gälla för hela avsalukvantiteten utan endast för så stor del därav, som kan avsättas för human konsumtion inom landet. Ansvaret för avsättningen av överskottsproduktionen skall åvila den av berörda näringsorganisationer bildade föreningen Svensk spannmålshandel, vars verksamhet i denna del bekostas av de utav jordbruksnämnden upptagna förmalningsavgifterna. Föreningens regleringsverksamhet, såvitt den avser den inhemska marknaden, är grundad på ett inlösenförfarande, som innebär, att såväl odlare som spannmålshandlare och kvarnar har rätt att, oavsett i det följande nämnda avtal, för inlösen den 1 april till föreningjen hembjuda då kvarvarande brödsäd till fastställda priser. Inlösenpriserna avser leverans till vissa prisorter, nämligen Gävle, Stockholm, Norrköping, Kalmar, Karlshamn, Ähus, Ystad, Trelleborg, Malmö, Landskrona, Hälsingborg, Halmstad, Falkenberg och Göteborg. I prisorten Norrköping innefattas även den närbelägna kvarnplatsen Djurön. I fråga om vete har föreningen utfäst sig att tillämpa prisortspris vid leverans även till Kristianstad. För leverans av brödsäd till Visby betalas prisortspris med avdragav 50 öre per deciton. Därjämte har för innevarande regleringsår genom avtal mellan föreningen, å ena, samt handels- och industriföretagen, å andra sidan, överenskommits att företagen skall upprätthålla vissa lägsta priser till producent fram till inlösendagen. I gengäld har föreningen gentemot avtalsslutande handels- och industriföretag förbundit sig att vid inlösen den 1 april 1955 erlägga ett pris, som med 50 öre per deciton överstiger fastställt inlösenpris.

Utrikeshandeln med brödsäd är med ensamrätt förbehållen föreningen och dess medlemmar. I rådande marknadsläge, då priserna utomlands understiger de inhemska, utbetalar föreningen exportbidrag vid utförsel av brödsäd och vissa produkter därav med belopp, som svarar mot skillnaden mellan de båda prisnivåerna. Vid import av brödsäd skall införselavgift upptagas av nämnden. Inflytande införselavgifter skall tillföras för-

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 129

cningen för att användas i dennas prisreglerande verksamhet i fråga om brödsäd. I överensstämmelse med av 1954 års riksdag fattade beslut har Kungl. Maj :t efter förslag av nämnden godkänt vissa allmänna direktiv för föreningen Svensk spannmålshandel. I skrivelse till nämnden har föreningen upplyst, att det nya regleringssystemet enligt hittills vunna erfarenheter i stort sett fungerat väl och att enligt föreningens mening någon ändring av principerna för regleringen för närvarande icke är erforderlig eller önskvärd. Vissa ändringar i nu gällande kvalitetsbestänrmelser och prisregleringsskalor synes dock vara motiverade. Frågan härom är under utredning, och förslag till eventuella ändringar torde kunna framläggas i god tid, innan 1955 års skörd saluföres. Vad föreningen i denna del anfört, har icke föranlett någon erinran från nämndens sida. Nämnden har vidare förutsatt, att de allmänna direktiven till föreningen skall kunna bibehållas i stort sett oförändrade under nästa regleringsår. Vad sålunda anförts, föranleder ingen erinran från min sida. I sin omförmälda skrivelse har föreningen även berört handelns och kvarnindustriens svårigheter att till följd av gällande kreditrestriktioner finansiera de numera i stort sett till några få månader på hösten koncentrerade spannmålsinköpen. Föreningen har därför med tillstyrkan från nämnden anhållit om bemyndigande att liksom tidigare Svenska spannmålsaktieboiaget — om så skulle visa sig erforderligt — med anlitande av den till föreningens förfogande ställda rörliga krediten i riksgäldskontoret i viss omfattning finansiera omhändertagandet av 1955 års brödsädsskörd. Därest riksdagen icke har något att erinra mot föreningens anhållan, torde Kungl. Maj :t böra få lämna föreningen det begärda bemyndigandet. Jag förutsätter därvid, att de av 1954 års riksdag godtagna bestämmelserna för tillhandahållande av dylik kredit iakttages och att formerna i övrigt för finansieringen fastställes efter överläggningar med nämnden och riksgäldskontoret. Såsom förut nämnts, har Kungl. Maj:t den 25 mars 1955 med visst i det följande angivet förbehåll fastställt såsom riktpriser för brödsäd av 1955 års skörd, såvitt avser kvantiteter som kan avsättas för human konsumtion inom landet, för vete 42 kronor per deciton och för råg 37 kronor per deciton vid inlösen den 1 april 1956, vartill kommer förmalningsavgift av 5 kronor per deciton att användas för täckande av förluster i nyssnämnda förenings prisreglerande verksamhet i fråga om brödsäd och produkter därav. De definitiva inlösenpriserna skall dock fastställas först på sommaren 1955. Möjlighet till ytterligare justering av riktpriserna bör då föreligga, om priserna på världsmarknaden visat en påtaglig stegring, som kan väntas bli beslående under nästa regleringsår. En dylik justering skall vidare ske med beaktande av att föreningens ekonomiska ställning icke äventyras. De nu fastställda inlösenpriserna för vete och råg är 2 kronor högre per deciton än de av Kungl. Maj :t sommaren 1954 preliminärt fastställda pri- !) Tiihang till riksdagens protokoll i9!>5. 1 samt. Nr ISO

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

serna för 1955 års skörd men 2 kronor 75 öre lägre per deciton än de för brödsäd av 1954 års skörd fastställda inlösenpriserna. Som framgår av prisbeslutet har f örmalningsavgif ten fastställts till oförändrat 5 kronor per deciton. Nämnden har upplyst, att med en avgift av denna storlek inemot 35 miljoner kronor kan beräknas inflyta. Förmalningsavgifterna skall enligt vad nyss anförts användas för att täcka förluster i föreningen Svensk spannmålshandels prisreglerande verksamhet i fråga om brödsäd och produkter därav. Utöver de under året inflytande medlen beräknas enligt nämnden under regleringsåret 1955/5(5 3 miljoner kronor av förmalningsavgiftsmedel från åren 1953/54 och 1954/55 komma att stå till förfogande för föreningen. Dennas kostnader för avsättningen av överskott utav brödsäd har av nämnden med utgångspunkt från olika antaganden om skördeutfall och världsmarknadspriser beräknats till mellan 16 och 34 miljoner kronor. Även vid det enligt nämndens beräkning ofördelaktigaste alternativet skulle sålunda de tillgängliga medlen räcka till. Vid andra mindre kostnadskrävande alternativ kommer vissa överskott att uppstå, vilka i dylikt fall skall överföras till spannmålshandelns konjunkturutjämningsfond för att senare användas i föreningens nyssnämnda prisreglerande verksamhet. Nämnden har framhållit, att det är önskvärt, att en ekonomisk reserv av betydande storleksordning finnes i konjunkturutjämningsfonden. Jordbruksnämnden har upplyst, att föreningen Svensk spannmålshandel, i anslutning till vad som anförts i propositionen 1954:180 om prisfa 11 s e ris äjt tn i n g, med kvarnindustrien träffat en preliminär överenskommelse av innebörd, att föreningen skall lämna kvarn ersättning för sänkningen av prisnivån för 1955 års skörd (d. v. s. skillnaden mellan inlösenpriserna för 1954 och 1955 års skördar) för den del av kvarns övergångslager av gammal skörd den 31 juli 1955, som överstiger i fråga om vete 12 procent och i fråga om råg 10 procent av årsförmalningen. överenskommelsen innebär vidare, att föreningen icke skall förfoga över av kvarn hembjuden brödsäd utan hembudsgivarens medgivande före den 15 juli 1955 i fråga om vete och den 1 maj 1955 i fråga om råg. Intill dessa tidpunkter har hembudsgivaren rätt att helt eller delvis påkalla annullering av gjorda hembud. Enligt vad som upplysts, är överenskommelsen nu definitiv. Liksom nämnden har jag för min del intet att erinra mot att föreningen på angivet sätt lämnar kvarnarna prisfallsersättning och att härför disponeras inflytande förmalningsavgiftsmedel. I och med ått föreningen träffat denna uppgörelse med kvarnindustrien bör — i enlighet med vad som uttalades i propositionen 1954: 180 — föreningen tillföras sådana medel, som i fortsättningen eventuellt kan komma att inflyta genom prishöjningsavgifter vid en höjning av prisnivån för brödsäd. På grund av bland annat den knapphet, som rått i fråga om fodersäd, och de i förhållande till brödsädspriserna högt uppdrivna världsmarknadspriserna på fodersäd har vissa delar av överskottet å 1954 års brödsädsskörd av föreningen Svensk spannmålshandel sålts inom landet för foder­

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 131

ändamål. Försäljningen har omfattat sådana partier — även i viss utsträckning beredskapslagrad råg — som visserligen uppfyllt de formella bestämmelserna för fullgod vara men som till följd av bland annat för hög diastas varit olämpliga som kvarnvara. Den för foderändamål sålda brödsäden har i samband med denaturering avyttrats till priser, som för föreningen medfört en förlust, ungefär motsvarande det exportbidrag som utgått för brödsäd. .Tåg har intet att erinra mot de sålunda vidtagna åtgärderna, liksom ej heller mot att försäljningarna av överskottet utav brödsäd för foderändamål fortsätter, till dess att det blir möjligt att importera fodervaror till förhållandevis lägre pris än vad som kan erhållas vid export av vete och råg.

Beredskapslagretav brödsäd skall normalt utgöra 300 000 ton men kan under vissa i propositionen 1954: 180 angivna förhållanden minskas till 150 000 ton. Beredskapslagringen handhas numera av föreningen Svensk spannmålshandel i enlighet med ett mellan föreningen och nämnden ingånget, av Kungl. Maj :t godkänt avtal. Under innevarande år har beredskapslagret till följd av dels försäljning för tillgodoseende av det löpande inhemska behovet av fullgod kvarnvara, dels skärpta kvalitetsfordringar för den brödsäd, som avses för beredskapslagring, reducerats under det normala. Mot de därvid företagna åtgärderna och utfärdade bestämmelserna har jag intet att erinra. I likhet med nämnden finner jag emellertid ej skäl att nu — såsom föreningen på grundval av särskild utredning föreslagit — besluta om en minskning av den lagerkvantitet, som skall anses normal. Utan att taga ställning till föreningens förslag finner jag mig emellertid i nuvarande försörj ningsläge kunna lämna utan erinran, att beredskapslagret såvitt gäller regleringsåret 1955/56 icke ökas över 250 000 ton.

Vad nämnden i övrigt anfört angående brödsädsregleringen föranleder ingen erinran från min sida.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att Kungl. Maj :t den 18 mars 1955 — i enlighet med de av 1954 års riksdag godkända riktlinjerna för omläggningen av de prisreglerande åtgärderna på spannmåls- och oljeväxtmarknadens område — efter förslag av jordbruksnämnden beslutat om en omorganisation av Svenska spannmålsaktiebolaget. Beslutet innebär bland annat följande.

Spannmålsbolaget skall från och med den 1 september 1955 omorganiseras, varvid bolagets firma skall ändras till Svenska lagerhusaktiebolaget. Lagerhusbolaget skall till föremål för sin verksamhet ha att äga och förvalta lagerhus, att ombesörja lagring av spannmål, frö, fodermedel och andra varor, ävensom att bedriva handel och annan verksamhet, som är förenlig med lagerrörelsen och icke obehörigen gynnar eller skadar enskilt intresse. Vidare skall det nya bolaget i sin verksamhet kunna åtaga sig de särskilda uppgifter, som avtalas med Kungl. Maj:t eller jordbruksnämnden. Förhållandet mellan staten och bolaget skall ej — i motsats till vad fallet

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

varit beträffande spannmålsbolaget — regleras genom avtal såvitt avser lagerhusrörelsen och därmed sammanhängande inlagring. Ej heller skall någon allmän utfästelse från statens sida göras i fråga om anvisande av medel till bolaget. Bolaget skall däremot få behålla spannmålsbolagets nuvarande aktiekapital av 5 miljoner kronor, vilket ansetts ge bolaget möjlighet att till stor del finansiera sina inköp i lagringsverksamheten. Härutöver erforderliga rörelsemedel skall bolaget självt få anskaffa på den allmänna kreditmarknaden. Bolagets styrelse skall utses av bolagsstämman samt bestå av lägst tre och högst fem personer.

Jag torde här även få upptaga till behandling förut omnämnda framställning av Föreningen Sveriges spisbrödsfabrikanter och Svenska bygdekvarnars riksförbund om prisfallsersättning för brödsäd åt vissa kvarnar och spisbrödsfabriker med kvarn. Av vad som framkommit i ärendet torde framgå, att av de kvarnar och spisbrödsfabriker, varom här är fråga, varken de som underlåtit att sluta avtal med spannmålsbolaget om inköp och försäljning av brödsäd av 1953 års skörd eller de som slutit dylikt avtal men underlåtit att verkställa hembud kan rättsligen mot spannmålsbolaget eller kronan göra gällande anspråk på ersättning för det mellan 1953 och 1954 års skördar inträffade fallet i den genomsnittliga prisnivån för brödsäd. Emellertid synes framgå, att de berörda företagen i särskilda förhållanden har fått stöd för en förmodan, att prisfallsersättning, oavsett avtal eller hembud, skulle utbetalas till dem och att de sålunda handlat i god tro. Av en från jordbruksnämnden inkommen förteckning över de kvarnar, som för övergångslager av gammal skörd per den 31 juli 1954 sökt kompensation för höjd förmalningsavgift, framgår att antalet dylika företag uppgår till 165 stycken. Med hänsyn till de särskilda omständigheterna i ärendet finner jag det skäligt att till dessa företag må lämnas en ersättning av 2 kronor 45 öre per deciton vete och 5 kronor 95 öre per deciton råg för övergångslager av gammal skörd per den 31 juli 1954, motsvarande den prisskillnadsersättning med avdrag för ersättning för höjd förmalningsavgift, som spannmålsbolaget erlagt för hembjuden men därefter av kvarn återtagen brödsäd.

Därest riksdagen icke har något att erinra häremot, torde det efter Kungl. Maj:ts bemyndigande få ankomma på jordbruksnämnden att till ifrågavarande kvarnar och spisbrödsfabriker med kvarn utbetala de ersättningar, som sålunda må utgå, ur det å riksstaten för budgetåret 1954/55 upptagna reservationsanslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel

Handeln med fodersäd och andra fodermedel är sedan något år tillbaka fri liksom även prisbildningen å dessa varor. Någon ändring härutinnan synes icke vara påkallad. Den begränsning av importen, som kan behövas i prisreglerande syfte, bör alltsa även i fortsättningen åstadkommas genom användande av införselavgifter samt, i fråga om inom landet av importerade

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 133

råvaror framställt oljekraftfoder, tillverkningsavgifter och icke genom kvantitativa regleringar. Vidare bör, när det inhemska pris- och försörjningsläget så kräver, utförselavgifter få tillämpas. Möjlighet bör i fortsättningen, liksom nu, finnas att föreskriva minimiinblandning av inhemskt rapsoch senapsmjöl. Likaledes bör såsom hittills oljefabrikerna åtnjuta avsättningsgaranti för det oljekraftfoder, som framvinnes vid bearbetning av den utav staten garanterade andelen av oljeväxtfröskörden. Eventuella kostnader för infriandet av denna garanti torde såsom jordbruksnämnden anfört även för nästa regleringsår böra belasta nämndens clearingkassa för fettvaror.

Beredskapslagringen av majs och oljekraftfoder har i enlighet med beslut av 1954 års riksdag överflyttats från spannmålsbolaget till föreningen Svensk spannmålshandel. Såsom nämnden anfört, synes för närvarande någon ändring av lagrets storlek icke böra göras. Jag biträder vidare nämndens förslag om frihet för föreningen att omsätta lagret, när så anses behövligt, antingen i egen regi eller genom överenskommelser med handelsföretag. Kostnaden för denna lagring bör liksom hittills bestridas av staten.

Jag torde i detta sammanhang även få behandla frågan om restitutionen och fördelningen på olika animaliegrenar av de medel, som inflyter genom upptagande av införselavgifter på fodervaror och tillverkningsavgifter på inom landet tillverkat oljekraftfoder. Vad nämnden härutinnan anfört rörande innevarande regleringsår kan jag biträda. De av nämnden angivna och av jordbrukets förhandlingsdelegation godkända principerna för fördelningen av foderavgiftsmedlen under regleringsåret 1955/56 synes även böra godtagas. Detta innebär i huvudsak, att Sveriges export- och importförening för ägg under regleringsåret 1955/56 skall, utöver inflytande införselavgifter för majs, tillföras dels inflytande införselavgifter för andra fodermedel intill ett belopp av 1,5 miljoner kronor, dels ock från Svenska mejeriernas riksförening ett belopp av 1 miljon kronor av tidigare influtna fodermedelsavgifter. Övriga under regleringsåret 1955/56 genom införselavgifter för fodermedel inflytande belopp skall tillföras riksföreningen för att täcka förluster vid export av smör.

I detta sammanhang torde jag även få taga upp frågorna om reservationsanslaget till Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m. samt fraktbidragen vid transport av fodermedel till vissa delar av norra Sverige. Vad först angår fraktbidragen har jordbruksnämnden efter överläggningar med jordbrukets förhandlingsdelegation funnit sig böra föreslå, att bidragen från och med nästa regleringsår skall utgå endast för transport av fodermedel till Västerbottens och Norrbottens län. Övriga nu bidragsberättigade områden skall enligt förslaget i stället över nyssnämnda reservationsanslag tillföras medel, som motsvarar de slopade bidragen, för att användas till hushållningssällskapens rådgivnings- och upplysningsverksamhet. Enligt nämndens förslag skall vidare det bottenbelopp, för vilket fraktbidrag icke lämnas av statsmedel, höjas från 1 krona 25 öre till 2

134 Kungl. Maj. ts proposition nr 180

kronor per deciton. De därigenom från de bidragsberättigade områdena undantagna medlen föreslår nämnden skola inom dessa områden få användas på samma sätt som ifrågasatts för övriga områden. Vad nämnden sålunda föreslagit kan jag biträda. Utbetalningen av de kvarstående fraktbidragen bör liksom under innevarande år handhavas av föreningen Svensk spannmålshandel, som bör få de kostnader, som kan beräknas falla på administrationen av fraktbidragen, täckta av medel ur anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Vad därefter angår anslaget till Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m. vill jag erinra om att lantbruksstyrelsen hemställt, att anslaget — för att möjliggöra en intensifiering av den av hushållningssällskapen bedrivna rådgivnings- och upplysningsverksamheten inom berörda område -— för budgetåret 1955/56 skall höjas från 600 000 kronor till 2 100 000 kronor eller med ett belopp, motsvarande de hittills utgående fraktbidragen för transport av fodermedel till norra Sverige. Med den ståndpunkt jag intagit till frågan om omläggningen av fraktbidragen följer, att jag icke kan helt biträda lantbruksstyrelsens äskande. Jag finner mig emellertid böra förorda, att berörda anslag uppräknas med 500 000 kronor, vilket belopp i stort sett motsvarar den besparing, som med utgång från jordbruksnämndens beräkningar kan väntas uppstå på anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område till följd av omläggningen av fraktbidragen. Det från fraktbidragen till förevarande anslag överflyttade beloppet bör enligt min mening i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag användas för en intensifierad rådgivnings- och upplysningsverksamhet från hushållningssällskapens sida genom såväl utökad kursverksamhet som anordnande av demonstrationsförsök, ägnade att befrämja driftsrationaliseringen på särskilt foderväxtodlingens område. I vissa fall bör medlen även kunna användas till rent ekonomiskt stöd åt enskilda jordbrukare för anskaffande av kvalitetsutsäden, utförande av foderanalyser in. in. Däremot bör medlen icke annat än i undantagsfall och endast i vissa begränsade delar av norra Sverige, där produktionsbetingelserna fortfarande är i hög grad osäkra, få användas för bidrag till inköp av fodersäd. Därest riksdagen bifaller nu nämnda förslag torde det liksom hittills få ankomma på Kungl. Maj :t att, efter förslag av lantbruksstyrelsen, besluta om medlens fördelning. Jag utgår därvid liksom lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden från att de nya medel, som erhålles genom den nu förordade omläggningen av fraktbidragen, skall fördelas mellan hushållningssällskapen på så sätt, att varje sällskap erhåller ett belopp, som ungefär motsvarar, vad som tidigare utgått i fraktbidrag inom dess verksamhetsområde.

Potatisregleringen

Kungl. Maj:ts beslut i prisfrågan innebär i fråga om fabrikspotatis, att till grund för prissättningen på potatismjöl och potatissprit under nästa regleringsår skall ligga samma pris som för innevarande regleringsår. Av

Kungl. Maj. ts proposition nr 180

priset skall liksom i år 3 öre per hektoliter och stärkelseprocent avsättas till en särskild clearingkassa. I anslutning härtill har jordbruksnämnden erinrat om att den förra året framlade vissa riktlinjer för en omläggning av stödet åt odlingen av fabrikspotatis. I anledning härav uttalade jag, bland annat, att de av nämnden framlagda riktlinjerna i stort sett syntes kunna godtagas. Jag förklarade mig dock icke beredd att taga slutlig ställning till frågan, förrän nämnden företagit ytterligare utredningar och till Kungl. Maj :t inkommit med ett detaljerat förslag. I sin nu framlagda skrivelse har nämnden i korthet redovisat vissa preliminära resultat från dessa utredningar, samtidigt som den förklarat, att den i sitt remissyttrande över jordbruksprisutredningens förslag kommer att framlägga sitt slutliga ståndpunktstagande i frågan. Vid sådant förhållande föranleder nämndens framställning i denna del icke något uttalande från min sida i detta sammanhang. Vad gäller regleringsåret 1955/56 har nämnden föreslagit, att det hittills tillämpade regleringssystemet för fabrikspotatis skall bibehållas. Häremot har jag med hänsyn till vad som nyss anförts icke något att erinra. I detta sammanhang torde jag få erinra om att Kungl. Maj:t den 12 november 1954 bemyndigat nämnden att med Sveriges stärkelseproducenters förening träffa överenskommelse om föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse under tiden den 1 oktober 1954—den 30 september 1955 i huvudsaklig överensstämmelse med ett upprättat förslag till avtal. I bemyndigandet har emellertid gjorts förbehåll om att den utfästelse, som nämnden gjort i 7 § av avtalsförslaget, skall underställas riksdagens provning- Det avtal, som träffats, innebär i likhet med motsvarande avtal for narmast föregående år, bland annat, att föreningen är skyldig att köpa den mängd potatisstärkelse, som framställes enligt meddelade tillverkningslicenser på högst 300 000 deciton med undantag av vad som erfordras till husbehov för tillverkaren och dennes potatisleverantörer. Enligt nyssnämnda 7 § har nämnden åtagit sig att — under förutsättning av statsmakternas godkännande och därest avtalet icke skulle förnyas för tillverkningsåret 1955/56 — vidtaga eller föranstalta om sadana åtgärder från statens sida, vilka bereder föreningen möjlighet att erhålla dels minst 85 kronor 75 öre per deciton för den 1 oktober 1955 inneliggande lager av extra prima, prima och ej fullt prima potatismjöl, dock med avdrag av 30 000 deciton, dels ock ersättning för ränte- och lagringskostnader enligt i avtalet närmare angivna grunder för inneliggande lager av potatisstärkelse med undantag av 30 000 deciton under tre månader från och med den 1 oktober 1955. De av nämnden sålunda gjorda åtagandena torde nu böra underställas riksdagens prövning. Vad lantbruksstyrelsen och nämnden anfört rörande behovet av fortsatt stöd åt den kvalitetsbefrämjande verksamhet på matpotatisområdet, som numera bedrives av Svensk matpotatiskontroll, kan jag ansluta mig till. För nämnda organs verksamhet under budgetåret 1954/55 bar ett statsbi­

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

drag av 15 000 kronor ställts till förfogande ur anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Därest riksdagen icke har något att erinra däremot, torde ett lika stort bidrag få utgå till verksamheten ur berörda anslag jämväl under budgetåret 1955/56.

Oljeväxtregleringen

Såsom förut nämnts har Kungl. Maj :t den 30 juli 1954 och den 25 mars 1955 med vissa i prisöverenskommelsen angivna förbehåll fastställt följande grundpriser för oljeväxtfrö av 1955 års skörd såvitt avser den kvantitet, som kan avsättas inom landet, nämligen för höstraps 85 öre, för höstrybs 82 öre, för vårraps 76 öre, för vårrybs 73 öre och för vitsenap 60 öre per kilogram, varvid förutsatts, att odlarna skall erhålla ett pris av för höstraps 73 öre, för höstrybs 71 öre, för vårraps 67 öre, för vårrybs 65 öre och för vitsenap 54 öre per kilogram. Odlarpriserna gäller utan rätt till efterbetalning, vilket innebär, att eventuella överskottsmedel — sedan kostnaderna täckts för avsättningen av den del av skörden, som exporteras — skall fonderas. För linfrö har fastställts ett garantipris av 67 öre per kilogram. Innebörden av nyssnämnda förbehåll är enligt överenskommelsen att, därest världsmarknadspriserna på oljeväxtfrö påtagligt stiger och stegringen kan väntas bli bestående, möjlighet skall föreligga att taga upp frågan om justering av grundpriserna på dessa fröer. Medel i oljeväxtodlingens konjunkturutjämningsfond får dock icke anlitas för att möjliggöra en sådan justering. Det sålunda fastställda grundpriset är per kilogram räknat för höstrybs 1 öre lägre och för vårraps 1 öre högre än motsvarande pris för 1954 års skörd. För övriga oljeväxtfröer är grundpriserna oförändrade. I fråga om odlarpriserna innebär Kungl. Maj :ts beslut en sänkning med 2 öre per kilogram för höstraps och höstrybs men oförändrade priser för övriga oljeväxtfröer. Garantipriset på linfrö har höjts med 2 öre per kilogram. Jordbruksnämnden har anfört, att exportverksamheten beträffande oljeväxtfrö i enlighet med beslut av 1954 års riksdag numera handhas av föreningen Svensk spannmålshandel och beträffande olja, framvunnen ur inhemskt oljeväxtfrö, av respektive oljefabrik. Vidare har nämnden upplyst, att exportverksamheten bedrives i samråd med en delegation, bestående av en representant för envar av nämnden, Svensk spannmålshandel och föreningen Sveriges oljeväxtintressenter. Verksamheten med uppsamling in. in. av oljeväxtfröer bedrives jämväl i år i enlighet med beslut av 1954 års riksdag av oljeväxtintressentföreningen. Nämnden har erinrat om att i propositionen 1954: 180 anfördes, att den s. k. spannmålskommittén övervägt att överföra också denna verksamhet till Svensk spannmålshandel. I enlighet med beslut av förra årets riksdag skulle dock denna fråga bli föremål för särskild undersökning och anstå till ett kommande år. Nämnden anför nu, att enligt nämndens uppfattning tiden ännu icke är mogen för ett definitivt ställningstagande i denna fråga. Vad nämnden sålunda anfört föranleder ingen erinran från min sida.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 137

Beträffande de kvantiteter oljeväxtfrö, som säljes till oljefabrikerna, sker för närvarande prisreglering med hänsyn till vattenhalt och renhet. Fetthaltsbestämning av oljeväxtfrö har hittills tillämpats endast för de jämförelsevis begränsade kvantiteter frö, som exporteras. Det har emellertid enligt nämnden länge varit ett önskemål att övergå till ett i praktiken genomförbart system med individuell fetthaltsbestämning och därtill anslutande prisreglering till odlare respektive oljefabrik. Nämnden anför, att av en nu företagen utredning otvetydigt framgår, att en omläggning av prisregleringen är starkt motiverad med hänsyn till den stora variationen i fetthalten. Vissa såväl tekniska som organisatoriska problem återstår emellertid ännu att lösa, innan man i full utsträckning kan övergå till prisreglering av oljeväxtfrö efter fetthalt. Vid sådant förhållande torde, såsom nämnden anfört, de inhemska vegetabiliska oljorna icke kunna inlemmas i det nuvarande fettregleringssystemet. Detta innebär, att det är nödvändigt att under ytterligare åtminstone ett år avtalsvägen reglera oljefabrikernas befattning med oljeväxtskörden och bibehålla clearingkassan för fettvaror såsom instrument för avräkningarna med oljefabrikerna beträffande såväl det frö, som bearbetas för den svenska marknadens behov, som det frö, vilket användes vid framställning av olja för export. Vad slutligen gäller den förlust, som kan uppstå i anledning av systemet med garantipris för linfrö, torde liksom under innevarande år medel för ändamålet få ställas till förfogande ur clearingkassan för fettvaror.

Fettvaruregleringen

Enligt beslut av 1953 års riksdag skall intäkterna av regleringsavgiften för importerade fettråvaror m. m. tillföras statskassan och utgifterna för regleringsbidragen belasta densamma. Intäkter av och kostnader för den inhemska oljeväxtskörden skall tills vidare redovisas till clearingkassan för fettvaror. Nettoinkomsterna av regleringsavgifterna på importerade fettvaror har såsom framgår av redogörelsen i årets statsverksproposition beräknats till för innevarande budgetår 53 miljoner kronor och för nästa år till 54 miljoner kronor. Jordbruksnämnden framhåller, att dessa beräkningar av olika skäl måste bli approximativa, och upplyser, att såvitt nuvarande förhållanden ger vid handen, nettoinkomsten för de båda budgetåren bör anges till något högre belopp eller 54 respektive 56 miljoner kronor. Clearingkassan för fettvaror kan enligt nämnden per den 30 juni 1955 beräknas visa en behållning av omkring 69 miljoner kronor. Nämnden föreslår, att clearingbemyndigandet beträffande inhemska vegetabiliska oljor skall bestå även under regleringsåret 1955/56. Enligt vad jag förut under avsnittet om oljeväxtregleringen anfört, anses nämligen tekniska möjligheter ännu saknas att redan nästa år i full omfattning övergå till den individuella prissättning olika fröpartier emellan efter oljehalt, vilken utgör eu förutsättning för att nuvarande clearingprissystcin skall kunna ersättas

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

med ett system med avgifter på inhemsk olja efter liknande grunder, som gäller för importerade fettråvaror. Nämnden beräknar clearingkassans nettointäkter under budgetåret 1955/56 vid oförändrad regleringsverksamhet till 28 miljoner kronor. Kassans behållning den 30 juni 1956 skulle sålunda uppgå till 97 miljoner kronor. Såsom nämnden framhållit är emellertid beräkningarna osäkra. Vad nämnden sålunda anfört, föranleder ingen erinran från min sida. Ej heller har jag något att invända mot att, liksom hittills, förskott får lämnas ur clearingkassan för finansiering av inlösningen av 1955 års garanterade oljeväxtskörd. Å dessa förskott bör ränta utgå enligt gällande diskonto med tillägg av 0,5 procent. Ränta bör dock icke beräknas på förskott för frövara, som tillskiftats eller skall tillskiftas oljefabrikerna och som sålunda skall avräknas med clearingkassan för fettvaror. Beträffande vad nämnden anfört rörande ändringar i nu gällande bestämmelser för fettvaruregleringen torde jag få hänvisa till avsnittet om vissa författningsändringar. I övrigt föranleder nämndens framställning i denna del icke någon erinran från min sida.

Stödet åt lin- och hampodlingen

I fråga om stödet åt lin- och hampodlingen får jag erinra om att enligt beslut av 1951 års riksdag statligt stöd i form av pristillägg skall lämnas linoch hampodlingen under en femårsperiod, avseende 1951—1955 års skördar. Enligt riktlinjerna skall Kungl. Maj :t årligen fastställa de priser — riktpriser — vilka skall användas bland annat vid upprättandet av driftskalkyler till ledning för bestämmandet av det statliga pristillägget för den beredda fibern. Enligt gällande regler skall riktpriserna fastställas under hänsynstagande till priserna på andra grödor ävensom till att en odling av lämplig storleksordning skall kunna väntas. Staten skall icke ikläda sig någon garanti för att odlarna verkligen får ut riktpriserna. Odlarpriserna blir bland annat beroende på hur försäljningspriset på beredd fiber utvecklar sig och hur beredningsverken skötes ekonomiskt. Vad beträffar det statliga stödet åt linodlingen utgår detta enligt beslut av 1953 års riksdag till tre beredningsverk, nämligen Laholm, Växjö och Mellansel. Stödet lämnas i form av dels ett allmänt pristillägg till samtliga beredningsverk, enligt beslut av 1953 års riksdag maximerat till 75 öre per kilogram linfiber av spinnbar kvalitet, dels ett särskilt tillägg till verken i Växjö och Mellansel av 15 respektive 55 öre per kilogram. Det allmänna pristillägget utgör för innevarande år 54 öre per kilogram för en sammanlagd kvantitet av 1 625 ton fiber av spinnbar kvalitet. Det statliga stödet åt hampodlingen utgår jämlikt beslut av 1953 års riksdag endast till beredningsverket i Visby. Stödet utgör ett till 75 öre per kilogram maximerat pristillägg för fiber av spinnbar kvalitet. För innevarande år utgår maximalt pristillägg med 75 öre per kilogram för en kvantitet av 720 ton spinnbar fiber.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 139

Såsom förut nämnts har Kungl. Maj :t den 25 mars 1955 fastställt riktpriserna för 1955 års skörd till för linhalm 25 öre per kilogram och för hamphalm 13 öre per kilogram.

Vid beräkningen av kostnaderna för stödet åt lin- och hampodlingen har jordbruksnämnden utgått från bland annat oförändrade pristillägg och oförändrade stödberättigade kvantiteter. Nämnden har emellertid samtidigt anmält, att medelsbehovet för budgetåret 1955/56 delvis sammanhänger med hur det framtida stödet till lin- och hampodlingen kommer att utformas. I sistnämnda hänseende har nämnden den 29 mars 1955 inkommit med ett förslag, vilket för närvarande är föremål för remissförfarande och sålunda icke hinner bli föremål för prövning av 1955 års riksdag. Vid dylikt förhållande bör enligt min mening stödbehovet under budgetåret 1955/56 i enlighet med nämndens förslag tills vidare beräknas med utgång från oförändrade grunder. Vidare bör det statliga prisstödet till lin- och hampodlingen enligt nuvarande grunder förlängas att gälla även 1956 års skörd. För spånadslin bör sålunda för budgetåret 1955/56 bidragskostnaderna enligt nämndens förslag beräknas till 1 123 000 kronor och för hampa till 540 000 kronor. Liksom för närvarande bör nämnden äga att inom ramen för det till spånadslin beräknade beloppet göra den omdisponering mellan linberedningsverken, som kan befinnas lämplig. Till nu sagda belopp kommer kostnader för vissa odlingsförsök m. m., beräknade till sammanlagt 19 000 kronor. Det totala medelsbehovet till stödjande av lin- och hampodlingen torde med hänsyn till vad jag sålunda anfört böra beräknas till avrundat 1 700 000 kronor.

Jag får i detta sammanhang anmäla, att likvidationen av Uppsala-Stockholms läns linodlareförening u. p. a. genom beslut den 24 juli 1954 nedlagts, att föreningen därmed upplösts samt att Kungl. Maj :t i anslutning därtill den 10 september 1954 förordnat om avskrivning per den 30 juni 1954 av statens fordran för linberedningslån från hemslöjdslånefonden hos föreningen med sammanlagt 408 981 kronor 82 öre.

Enär likvidationsförfarandet i fråga om Sveriges hampodlareförening u. p. a. i Värmbol ännu icke avslutats, kan icke nu framläggas någon redogörelse för avvecklingen av statens fordran på grund av lån till föreningen. Det torde dock få anmälas, att Kungl. Maj:t, på framställning av föreningen, den 31 mars 1955 bemyndigat statskontoret att — sedan föreningen till statskontoret inbetalat ett belopp av 690 000 kronor för avräkning i första hand på föreningens kapitalskuld till staten — till föreningen utlämna samtliga de såsom säkerhet för föreningens hampberedningslån lämnade inteckningarna.

Äggregleringen

För innevarande regleringsår förutsattes i jordbruksprisöverenskommelsen våren 1954 ett medelproducentpris för ägg av 2 kronor 95 öie per kilogram. Prisbildningen är emellertid i huvudsak fri. Producentnoteringen får

140 Kungl. Maj. ts proposition nr ISO

sålunda fritt variera intill en gräns, som fastställts till 4 kronor per kilogram. Därest noteringen tenderar att nå denna gräns, bör import av ägg företagas och export endast i undantagsfall äga rum. För att stödja medelproducentpriset har jordbruksnämnden föreskrivit, att Sveriges export- och importförening för ägg vid ett producentpris, som ej överstiger 3 kronor 50 öre per kilogram, far utbetala exportbidrag av insamlade regleringsmedel. Såvitt nu kan bedömas, torde det för innevarande regleringsår förutsatta medelproducentpriset icke fullt kunna uppnås. Nämnden har anmält, att den — mot bakgrund av de aktuella priserna vid export — för att stödja medelpriset överenskommit med jordbrukets förhandlingsdelegation, att äggföreningen för exportbidrag skall tillföras, förutom genom införselavgifter på majs inflytande medel, viss del av medel från införselavgifter för andra fodermedel, som införts under innevarande regleringsår, ävensom odisponerade avgiftsmedel, som inbetalats av oljefabrikerna för inom landet tillverkat oljekraftfoder. Häremot torde icke vara något att erinra.

Under nästa regleringsår bör enligt nämndens förslag riktlinjerna för äggregleringen bli i stort sett oförändrade. Medelproducentpriset har emellertid i prisöverenskommelsen beräknats komma att höjas — från det i jordbrukskalkylen för regleringsåret 1955/56 upptagna priset 2 kronor 90 öre per kilogram — med 15 öre till 3 kronor 5 öre per kilogram. Vid sådant förhållande torde den övre prisgränsen böra höjas till 4 kronor 25 öre per kilogram samt export- och importföreningen för ägg liksom hittills efter direktiv av nämnden få utbetala bidrag vid export. En ytterligare förutsättning för den beräknade höjningen av medelpriset på ägg är, att föreningen — i enlighet med vad jag anfört beträffande regleringen av fodersäd och andra fodermedel — kommer att tillgodoföras regleringsmedel i större omfattning än under innevarande år.

Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan innebär ett bifall till nämndens förslag i denna del. Vad nämnden anfört angående riktlinjerna i övrigt kan jag i huvudsak biträda. Jag har ej heller något att erinra mot vad nämnden anfört, att de medel, som influtit eller i fortsättningen kan komma att inflyta genom införselavgift för kött av tamfågel skall få tillgodoföras Sveriges export- och importförening för ägg för att användas i föreningens regleringsverksamhet.

Köttvaruregleringen m. m.

Jordbruksnämnden har i sin tidigare berörda redogörelse för försörjningsläget anfört, att tillgängligt statistiskt material tyder på att produktionen av fläsk under första halvåret 1955 kommer att vara högre än under motsvarande tid 1954. Intresset för smågris- och fläskproduktionen synes emellertid under hösten och vintern 1954/55 ha märkbart avtagit, vilket kan väntas medföra en nedgång i fläskproduktionen under senare hälften av innevarande kalenderår. Den svenska produktionen av kött torde även nästa regleringsår få kompletteras med import.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 141

Enligt nämnden bör utrikeshandeln med kött och fläsk under regleringså^et 1955/56 regleras på i stort sett samma sätt som för närvarande, och direktiven för föreningen Svensk kötthandel bör därför i huvudsak ansluta till de nu gällande. Föreningen bör sålunda åläggas att, om så befinnes möjligt med hänsyn till prisläget, importera varor, så att den av statsmakterna förutsatta prisnivån icke överskrides. Vidare skall export icke få företagas utan nämndens tillstånd, om denna prisnivå tenderar att överskridas.

Vinster och förluster i föreningens verksamhet bör i första hand utjämnas inom föreningen. Med hänsyn till den väntade marknadsutvecklingen för fläsk kan de totala exportförlusterna enligt nämnden trots ett för närvarande ogynnsamt exportpris beräknas till ett relativt begränsat belopp. Därest eventuella nettovinster på föreningens import icke skulle räcka till att täcka exportförlusterna, bör föreningen såsom nämnden anfört få taga i anspråk även andra medel. I första hand torde därvid, i likhet med vad nu är fallet, få användas de av nämnden upptagna och överförda införselavgifterna för köttvaror, som icke omfattas av föreningens ensamrätt. Därjämte bör nämnden liksom för närvarande ha möjlighet att uttaga slaktdjursavgift. Nämnden har i detta sammanhang anfört, att det — för att öka föreningens yeserver —■ bör få ankomma på nämnden att i samråd med föreningen under regleringsåret 1955/56 uttaga slaktdjursavgift, även om ett aktuellt behov därav icke skulle föreligga. Eventuella överskottsmedel i föreningens regleringsverksamhet bör vidare för framtida disposisition överföras till kötthandelns konjunkturutjämningsfond. Å andra sidan föreslås nämnden skola äga befogenhet att ge föreningen direktiv att vid behov taga jämväl fondens medel i anspråk. Även i denna del finner jag mig böra bityäda nämndens förslag.

Den nu föreliggande prisöverenskommelsen för regleringsåret 1955/56 innebär, att priserna på kött och fläsk genomsnittligt skall tillåtas stiga med ett belopp, som motsvarar 39,5 öre per kilogram utöver den föjr innevarande år överenskomna prisnivån. Det förutsättes vidare i överenskommelsen, att jordbruket redan under återstående del av innevarande regleringsår successivt skall kunna uppnå ett prisläge, som motsvarar det, som genomsnittligt skall tillämpas under nästkommande regleringsår. Den inkomstökning, som härigenom kan tillkomma jordbruket, skall anses utgöra delkompensation för kostnadsstegringar enligt punkt 10 i 1954 års prisöverenskommelse för innevarande regleringsår. Beträffande prisregleringen i fråga om kött och fläsk har nämnden anmält, att den har för avsikt att ersätta nu gällande, av förra årets riksdag godtagna avtal med Sveriges slakteriförbund angående partiprissättningen för dessa varor med ett nytt avtal för regleringsåret 1955/56 av i stort sett samma innebörd som förstnämnda avtal. Det nya avtalet skall sålunda i huvudsak innebära, att förbundet skall, om detta är marknadsmässigt möjligt, så anpassa priserna, att den för regleringsåret 1955/56 överenskomna medelprisnivån för helt år räknat icke kommer att överskridas.

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan innebär ett bifall till nämndens förslag i denna del.

Nämnden har vidare erinrat om att priserna på kött och fläsk för innevarande år enligt prisöverenskommelsen våren 1954 skulle sänkas med i genomsnitt 11 öre per kilogram. Prisrörelserna på kött- och fläskmarknaden har emellertid medfört, att den genomsnittliga prisnivån överskridits med ett belopp, som för första hälften av innevarande regleringsår utgör 3,6 procent. Hänsyn härtill har tagits vid årets prisförhandlingar på så sätt, att det merbelopp, som sålunda uttagits, skall anses utgöra delkompensation för kostnadsstegringar enligt punkt 10 i 1954 års prisöverenskommelse för innevarande regleringsår. Vad nämnden sålunda anfört föranleder ingen erinran från min sida. Ej heller har jag något att erinra mot att nämnden liksom i år ställer rörelsemedel i viss utsträckning till förfogande för lagring av kött och fläsk mot en räntefot av gällande diskonto med tillägg av 0,5 procent.

I fråga om förslaget till förordning angående slaktdjursavgift torde jag få hänvisa till avsnittet om vissa författningsändringar.

Liksom för innevarande regleringsår bör av skäl, som nämnden anfört, även under nästa regleringsår statligt stöd till smågrisproduktionen utgå efter i huvudsak nu tillämpade grunder. För täckande av kostnaderna härför torde enligt nämnden ett belopp av 1 000 000 kronor bli erforderligt. Mot denna beräkning har jag icke något att invända. Ur anslaget torde, i enlighet med vad nämnden hemställt, jämväl få bestridas de kostnader för smågrisstödet under innevarande år, som icke täckes av tidigare anvisade medel.

I detta sammanhang torde jag slutligen få upptaga frågan om stöd åt ullproduktionen. I syfte att söka uppehålla en fårstam av ur beredskapssynpunkt lämplig storlek utgår sedan regleringsåret 1948/49 särskilt statsbidrag till ullproduktionen. Bidraget, som för närvarande är 1 krona 50 öre per kilogram ull, föreslås av nämnden skola utgå med oförändrat belopp under regleringsåret 1955/56. Då bidraget torde vara av viss betydelse för uppehållandet av fårstammen, biträder jag förslaget.

För att täcka kostnaderna härför torde enligt nämnden ett belopp av 200 000 kronor vara erforderligt. Mot denna beräkning har jag icke något att erinra.

Regleringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter

Mjölkproduktionen har under år 1954 uppvisat en mindre nedgång, varvid särskilt mejeriinvägningen i norra Sverige har reducerats rätt betydligt. Vidare har såsom jordbruksnämnden anfört mjölkinvägningen vid mejeri sjunkit i vissa områden kring större konsumtionscentra, vilket inger allvarliga betänkligheter ur mjölkförsörjningssynpunkt. En fortsatt produktions­

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 143

minskning i nu åsyftade områden kan nämligen enligt nämnden befaras medföra såväl högre transportkostnader för mjölk som försämrad kvalitet.

Under innevarande år utgår pristillägg för vid mejeri invägd mjölk i form av dels allmänt mjölkpristillägg, som gäller hela landet, med 74,4 öre per kilogram mjölkfett, dels extra mjölkpristillägg, som med inom olika områden varierande storlek avser endast vissa delar av landet, främst Norrland. Vidare utgår s. k. leveranstillägg om 3 öre per kilogram för varje mjölkproducents mejerileverans upp till 10 000 kilogram per år. För leveranser mellan 10 000 och 25 000 kilogram utgör tillägget 300 kronor för att därefter minska med 6 öre per kilogram och helt upphöra vid en årsleverans av 30 000 kilogram. De nu nämnda pristilläggen för mejerimjölk torde, i enlighet med vad som förutsatts vid prisöverenskommelsen, böra utgå efter oförändrade grunder även under nästa regleringsår.

Vad härefter angår priserna på mjölk och mejeriprodukter skall enligt överenskommelsen priset på konsumtionsmjölk från och med den 1 april 1055 höjas med 5 öre per liter samt från och med den 1 september 1955 med ytterligare 3 öre per liter. Härav skall 4,5 respektive 2,7 öre per liter tillfalla jordbruket och 0,5 respektive 0,3 öre per liter detaljhandeln till förbättring av detaljhandelsmarginalerna. Vidare skall priserna från mejeri i fråga om grädde höjas med 10 öre per liter för tunn grädde och med 20 öre per liter för tjock grädde samt i fråga om ost med i genomsnitt 10 öre per kilogram. Såsom förut nämnts, har Kungl. Maj :t för Sin del lämnat de sålunda överenskomna prishöjningarna utan erinran.

Nämnden har upplyst, att prishöjningen på standardiserad konsumtionsmjölk — för att stimulera mjölkproduktionen i närheten av konsumtionsorterna — icke ansetts böra helt utjämnas mellan de olika mejerierna. Av den prishöjning å sådan mjölk om 4,5 öre per liter till mejeri, vilken skall träda i kraft den 1 april 1955, skall sålunda uttagas en utjämningsavgift av endast 1,5 öre per kilogram. Samtidigt skall emellertid utjämningsavgifterna för tunn och tjock grädde höjas med 18 respektive 47 öre per kilogram. I fråga om en eventuell utjämning av prishöjningen till mejeri den 1 september 1955 för standardiserad konsumtionsmjölk avses enligt nämnden överenskommelse senare skola träffas med Svenska mejeriernas riksförening.

De genom de nuvarande och ökade utjämningsavgifterna inflytande medlen skall enligt nämnden liksom hittills användas — förutom till täckande av exportförluster på smör och andra mejeriprodukter samt kostnader för riksföreningens lagring av mejeriernas säsongmässiga överskott av smör — till utjämningsbidrag. Nämnden har upplyst, att detta bidrag genom höjningen av utjämningsavgifterna från och med den 1 april 1955 beräknas kunna höjas från 13 till 30 öre per kilogram vid mejeri invägt mjölkfett.

Vad nämnden sålunda upplyst i fråga om utjämningsavgifter och utjämningsbidrag föranleder ingen erinran från min sida. Likaså kan jag biträda, vad nämnden anfört i anslutning till prisöverenskommelsen, nämligen att den skall upptaga till prövning önskemål om eventuella ytterligare prishöjningar på andra mejeriprodukter än konsumtionsmjölk och smör, i den mån

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

så erfordras för att täcka inkomstbortfall för jordbruket på grund av att förutsatta priser icke helt kan uttagas eller för täckning av sådana kostnadsstegringar, som kan inträffa under år 1955 på grund av nya kollektivavtal för livsmedels- och transportfacken.

Vid den nu träffade prisöverenskommelsen har enligt nämnden förutsatts, att utöver de nämnda prisjusteringarna någon höjning av den genomsnittliga prisnivån för mjölk och mejeriprodukter icke skall ske under det kommande regleringsåret samt att priserna liksom under innevarande regleringsår skall vara fria. Därvid har nämnden anmält sin avsikt att beträffande priserna på mjölk vid försäljning från mejeri under nästa regleringsår träffa en överenskommelse med Svenska mejeriernas riksförening motsvarande den, som för innevarande regleringsår gäller angående dessa priser, samt att beträffande detaljhandelns marginaler för smör, ost, konsumtionsmjölk och grädde under nästa regleringsår träffa en överenskommelse med Sveriges speceri- & lanthandlareförbund och Kooperativa förbundet, innebärande oförändrade marginaler efter justering för den enligt prisöverenskommelsen för konsumtionsmjölk förutsatta marginalhöjningen. Häremot har jag icke något att erinra.

Vad härefter angår konsumtionsmjölken gäller fortfarande den bestämmelsen, att sådan mjölk med vissa undantag icke må saluhållas eller överlåtas, med mindre den standardiserats till en fetthalt av 3' procent, dock med undantag för skum- och kärnmjölk. Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t har nämnden dessutom medgivit försäljning i kapsylförsedd glasflaska av mjölk, som standardiserats till en fetthalt av 3,5 procent. Försäljningen har under sistlidna kalenderår utgjort drygt 5 procent av totalförsäljningen från mejeri av konsumtionsmjölk. Nämnden har erinrat, att den redan tidigare i anslutning till en framställning av lantbruksstyrelsen förklarat sig dela styrelsens uppfattning, att kungörelsen den 6 mars 1942 (nr 91) med vissa bestämmelser angående handeln med mjölk bör ändras på sådant sätt, att föreskrifterna om viss högsta fetthalt i standardiserad konsumtionsmjölk upphäves. Jag fann mig i fjol icke kunna förorda nämndens förslag med hänsyn till, bland annat, att normalpriserna på konsumtionsmjölk då skulle upphävas. Enligt vad nämnden upplyst, har överenskommelserna om prissättningen på standardiserad konsumtionsmjölk efter normalprisernas slopande fungerat på ett tillfredsställande sätt. Med hänsyn härtill finner jag mig nu böra biträda nämndens framställning. I enlighet härmed har jag för avsikt att senare, efter förslag från nämnden, föreslå Kungl. Maj :t ändring av berörda kungörelse. Jag förutsätter emellertid, att Svenska mejeriernas riksförening kommer att tillse, att en dylik ändring icke för allmänheten medför någon inskränkning i möjligheten att erhålla till 3 procent standardiserad konsumtionsmjölk.

I fråga om smör förutsätter nämnden, att priset på runmärkt smör vid försäljning från smörtillverkande mejeri liksom hittills skall regleras genom en riksnotering, som sättes av Svenska mejeriernas riksförening samtidigt med en notering för omärkt smör. Beträffande differentieringen av pri­

Kungl. Maj. ts proposition nr 180

serna på runmärkt och omärkt smör avses vidare samma regler skola gälla som under innevarande år. Kostnaderna för mejeriernas säsongmässiga lagring av smör samt för förlusterna på exporten av smör och andra mejeriprodukter har nämnden förutsatt skola liksom hittills bestridas av tillgängliga medel i riksföreningens kassa för regleringsändamål. Riksföreningen föreslås vidare även nästa år skola mot en ränta, motsvarande gällande diskonto med tillägg för 0,5 procent, erhålla rörelsemedel, uppgående till det inlagrade smörets värde. Vad sålunda anförts föranleder ingen erinran från min sida.

Nämndens förslag beträffande priserna på och regleringen i fråga om o s t under nästa regleringsår kan jag likaledes i huvudsak godtaga. Detta innebär bland annat, att importen av ost skall vara fri och regleras enbart genom införselavgifter, vilka bör bestämmas på så sätt, att det enligt prisöverenskommelsen angivna genomsnittspriset för ost kan upprätthållas. Vidare bör regleringsmedel, på sätt nämnden föreslagit, få ställas till förfogande för utbetalning till de osttillverkande mejerierna av ett särskilt kvalitetstillägg för ost.

Vad nämnden anfört i fråga om införandet av införselavgifter för torrmjölk påkallar icke för närvarande något mitt uttalande.

Nämndens framställning i övrigt angående regleringen av mjölk och mejeriprodukter föranleder icke någon erinran från min sida.

Med anledning av det utav nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation framförda önskemålet, att varuskatten på gräddglass i förpackningar under en tredjedels liter snarast möjligt skall borttagas, torde jag fa erinra om att 1954 års riksdag (BevU 21) anförde, att 1952 års kommitté för indirekta skatter har att till bedömande upptaga frågor rörande utformningen i olika hänseenden av redan förefintliga indirekta skatter. Riksdagen ansåg med hänsyn härtill, att det beträffande glass icke borde komma i fråga, att den utan att avvakta kommitténs förslag skulle taga ståndpunkt i frågan att slopa beskattningen av ett varuslag, som varit underkastat beskattning, sedan varuskatten infördes ar 1941. Vid sadant förhallande toide någon åtgärd i frågan icke nu böra övervägas.

Prissättningen på brödsäd och oljeväxter av 1956 års skörd

Med hänsyn till önskvärdheten av att odlarna före sådden skall få kännedom om de blivande priserna på de odlade grödorna fastställde, som förut nämnts, Kungl. Maj:t med riksdagens bemyndigande sommaren 1954 med vissa förbehåll riktpriser på vete, råg, höstraps och höstrybs av 1955 års skörd, såvitt avser de kvantiteter, som kan avsättas för human konsumtion inom landet. Även tidigare har Kungl. Maj:t under cn följd av år — i vissa avseenden dock med en annan utformning —- fastställt priser redan före höstsådden.

Med hänvisning till bland annat det prissättningssystem, som jordbruks-

10 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr ISO

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

prisutredningens majoritet förordat, har såsom förut anförts jordbruksnämnden för sin del ansett sig böra avråda från att några riktpriser för 1956 års skörd överhuvudtaget fastställes av Kungl. Maj :t före höstsådden. Enligt nämndens mening bör det i stället vara vederbörande regleringsförenings sak att bedöma, om någon orientering rörande de sannolika priserna för 1956 års skörd bör lämnas.

Med hänsyn till att något förslag till prissättningssystem, grundat på jordbruksprisutredningens betänkande, icke ännu anmälts för Kungl. Maj :t, finner jag mig böra förorda, att Kungl. Maj :t liksom i fjol skall erhålla riksdagens bemyndigande att redan före höstsådden 1955 — med samma förbehåll i fråga om senare ändringar som gällt under år 1954 —- fastställa riktpriser på vete, råg, höstraps och höstrybs av 1956 års skörd, såvitt angår en brödsäds- respektive oljeväxtfrökvantitet, motsvarande det inhemska avsättningsutrymmet. Vid bifall från riksdagens sida till vad jag sålunda förordat, bör, om bemyndigandet utnyttjas, förslag till riktpriser föreläggas Kungl. Maj :t av nämnden efter förhandlingar med jordbrukets förhandlingsdelegation samt Sveriges oljeväxtodlares centralförening.

Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet

Till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet har för budgetåret 1955/56 i årets statsverksproposition upptagits ett beräknat belopp av 32,5 miljoner kronor. Härav har 16,4 miljoner kronor avsetts för den beredskapslagring av brödsäd, majs och oljekraftfoder, som från och med regleringsåret 1954/55 administreras av föreningen Svensk spannmålshandel, 1,8 miljoner kronor för den av jordbruksnämnden administrerade beredskapslagringen av socker, risgryn, kaffe, fettvaror, mjöl, ärter, bönor och linfrö samt 14,3 miljoner kronor för nedskrivning av bokföringsvärdet å beredskapslagren av brödsäd.

Jordbruksnämnden har utan egen erinran upplyst, att föreningen Svensk spannmålshandel i skrivelse den 10 mars 1955 till nämnden beräknat de egentliga omkostnaderna för beredskapslagringen av brödsäd, majs och oljekraftfoder till 12,4 miljoner kronor, däri inräknat räntekostnader 4,5 miljoner kronor, nettokostnader för prisskillnadsreglering i samband med lageromsättning i egentlig mening samt kostnader för administration. I fråga om den av nämnden administrerade beredskapslagringen föreligger enligt nämnden ingen anledning att nu ändra totalbeloppet för medelsbehovet.

Vidare anser nämnden det önskvärt med en nedskrivning av bokföringsvärdet å beredskapslagren av brödsäd med ett totalbelopp av ungefär den storlek, som tidigare preliminärt angivits, samt med en nedskrivning av bokföringsvärdet å beredskapslagren av mjöl med i runt tal 0,3 miljoner kronor. Dessutom bör enligt föreningen och nämnden ett belopp av nelto cirka 1,5 miljoner kronor finnas tillgängligt för att täcka sådana förluster, som uppstår till följd av prisskillnader vid sådana inköp och försäljningar i samband med föreningens beredskapslagring, vilka icke är att hänföra till la­

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 147

geromsättning i egentlig mening. Föreningen och nämnden har vidare preliminärt beräknat behållningen på de medel, vilka tidigare anvisats eller reserverats för täckande av kostnader i samband med Svenska spannmalsaktiebolagets verksamhet, till sammanlagt 15,5 miljoner kronor. Nämnden föreslår, att denna behållning skall få tagas i anspråk för att täcka kostnader för nyss angivna nedskrivningar och förluster. Vad nämnden sålunda anfört, föranleder ingen erinran från min sida.

För budgetåret 1955/56 torde följaktligen ifrågavarande anslag böra uppföras med ett belopp av (12,4 + 1,8 =) i runt tal 14 miljoner kronor.

I detta sammanhang torde jag få taga upp frågan om förbud för jordbruksnämnden att ikläda sig kostnader för försäkring av beredskapslager av vissa varor m. m. Såsom nämnden och statskontoret anfört, är den verkliga risken beträffande prisfall in. m. för ifrågavarande varor avtalsmässigt redan överförd på staten. Med hänsyn härtill samt med beaktande av de skäl, som legat till grund för förbudet mot försäkring av staten tillhörig egendom, anser jag, att — i huvudsaklig överensstämmelse med nämndens av remissinstanserna tillstyrkta förslag — föreskrifter bör utfärdas om förbud för nämnden att ikläda sig kostnader för försäkring av varor, som lagras för statligt ändamål men som formellt förblir i enskild ägo. Undantag från förbudet bör dock, i enlighet med vad statens sakrevision föreslagit, av nämnden kunna beslutas i sådana fall, då avtal icke kan komma till stånd utan att försäkring tecknas.

Förutsättningen för ett dylikt förbud är emellertid dels att nämnden bemyndigas att på statens vägnar utfärda sådan garanti- eller ansvarsförbindelse, som kan befinnas erforderlig för att statsverket skall undgå kostnad för försäkring, dels att erforderliga statsmedel ställes till förfogande för infriande av dylika förbindelser, när skada inträffar. Med hänsyn härtill synes frågan böra underställas riksdagen. Medel för täckning av uppkomna förluster i anledning av ifrågavarande garanti- eller ansvarsförbindelser torde efter Kungl. Maj :ts bemyndigande få disponeras ur anslaget till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet.

Vad vidare gäller den samlagring med varor, som icke ingår i beredskapslager, finner jag det i likhet med nämnden och remissinstanserna praktiskt och nödvändigt, att nämnden bemyndigas att -— efter hand som nämndens nuvarande åtaganden i fråga om försäkringskostnaderna vid samlagring avvecklas — intill utgången av juni 1956 försäkra såväl staten som enskild tillhöriga varor, oavsett nu gällande och i förevarande sammanhang föreslagna förbud mot försäkring.

Därest riksdagen icke har något att erinra mot vad sålunda föreslagits, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda nödiga föreskrifter i ämnet.

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Statliga rörelsemedel till lagrings- och inlösningsverksamhet

På kapitalbudgeten har under Fonden för förlag till statsverket till lagring av jordbruksprodukter anvisats investeringsanslag till livsmedelskommissionens och sedermera jordbruksnämndens förfogande på sammanlagt 163 175 000 kronor. Vidare har under samma fond anvisats ett anslag på 50 miljoner kronor till inlösen av inhemskt oljeväxtfrö. Nämnden har beräknat, att dessa medel behöver stå till förfogande för ändamålen även under nästa budgetår men att någon ytterligare medelsanvisning icke torde vara erforderlig. Vad nämnden sålunda anfört föranleder ingen erinran från min sida. Jag har ej heller något att invända mot att statliga eller statsgaranterade rörelsemedel i form av kredit hos riksgäldskontoret eller hos annat kreditinstitut mot säkerhet av riksgäldskontoret alltjämt får upptagas av föreningen Svensk spannmålshandel i den omfattning och på det sätt, som framgår av beslut av 1954 års riksdag.

Vissa författningsändringar

I förordningen den 24 maj 1934 (nr 180) angående villkor i vissa fall för införsel av fodermedel samt förbud mot viss användning av denaturerad spannmål stadgas i 1 § befogenhet för Kungl. Maj :t att, där så erfordras för tryggande av en tillfredsställande avsättning av svensk spannmål, som villkor för tillstånd till införsel av fodermedel föreskriva, att viss kvantitet svenskt vete eller svensk råg genom färgning eller annorledes visas lia denaturerats för foderändamål. Vidare förutsättes i 3 §, att Kungl. Maj :t även i andra fall äger meddela bestämmelser om sådan denaturering. Har denaturering skett, får enligt 2 § spannmålen icke användas för tillverkning av mjöl eller gryn till människoföda eller för utsäde. Förordningen innehåller vidare vissa ansvarsbestämmelser in. m. I kungörelse den 14 januari 1955 (nr 5) med vissa bestämmelser angående denaturerad spannmål har Kungl. Maj :t meddelat föreskrifter rörande det sätt, på vilket denaturering skall ske, samt om märkning av förpackningar, varigenom denaturerad spannmål utlämnas. I kungörelsen har jordbruksnämnden bemyndigats att meddela närmare föreskrifter. Sådana har utfärdats i nämndens cirkulär nr 13 för år 1955.

Nämnden har nu föreslagit, att 1934 års förordning skall upphävas och ersättas med en ny, varvid bestämmelserna om denaturering av spannmål i anledning av import av fodermedel bör utgå. Vidare förordas, att förbudet att använda denaturerad spannmål skall få en vidare innebörd och omfatta även brännvinstillverkning och användning för tekniska ändamål. Mot vad nämnden sålunda föreslagit har jag intet att erinra.

Under detta avsnitt av sin skrivelse berör jordbruksnämnden även frågan om avveckling av spannmålskreditfonden eller översyn av de bestämmelser, som gäller för lån ur denna. Enligt uppgift från riksbanken har någon utlåning från fonden icke förekommit sedan budgetåret 1946/47, och bankofullmäktige har för sin del under hänvisning härtill icke något att

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 149

erinra mot att fonden upphör. Med hänsyn till att fonden numera saknar betydelse för ifrågavarande kreditförsörjning och att, såsom förut anförts under avsnittet om brödsädsregleringen, finansieringen av spannmålsinköpen för framtiden avses skola ske på annat sätt, torde fonden böia avvecklas med utgången av innevarande budgetår. Enligt förordningen den 29 maj 1933 (nr 234) angående användande av svensk havre vid gryn- och mjöltillverkning m. m. äger Kungl. Maj :t föreskriva att kvarn, som använder utländsk havre vid framställning av havreprodukter, i viss utsträckning skall vara skyldig att därvid jämväl använda svensk havre. Nämndens förslag att denna förordning skall upphävas föranleder ingen erinran från min sida. Enligt förordningen den 24 maj 1934 (nr 172) om skatt å kli äger Kungl. Maj :t förordna, att skatt skall erläggas för kli, som införes till riket eller som erhålles vid tillverkning inom riket av mjöl eller gryn av vete. I kungörelser den 24 maj 1934 (nr 174 och 175) har lämnats vissa tillämpningsföreskrifter om bland annat uppbörd och restitution av skatt på kli. Jag delar nämndens uppfattning att jämväl denna förordning nu kan upphävas. Nämnden har berört vissa författningsbestämmelser angående särskild skatt och avgift på stärkelserika utländska råvaror, som användes vid tillverkning av stärkelse eller brännvin. Nämnden har föreslagit, att de angivna författningsbestämmelserna, trots att de i viss mån är föråldrade, skall bibehållas intill dess frågan om ifrågasatt omläggning av marknadsregleringarna för potatis och potatisprodukter slutligt prövas. Häremot har jag intet att erinra. Vidare har nämnden uttalat, att de bestämmelser angående slaktdjursavgift, vilka nu återfinnes i förordningen den 5 juni 1953 (nr 376) angående sådan avgift, i vissa avseenden bör omarbetas och att i samband härmed 1953 års förordning bör utbytas mot en ny. Slaktdjursavgift kan nu uttagas endast för kött och fläsk. Nämnden har anfört starka skäl för att avgift bör kunna utgå även för den del av fläskproduktionen, som exporteras i form av levande svin, och föreslår, att slaktdjursavgift skall kunna uttagas även vid sådan export. Enligt förslaget skall detsamma gälla jämväl, då nötkreatur och hästar exporteras för slakt. Vidare förordar nämnden vidgade möjligheter till kontroll över att slaktdjursavgift rätteligen erlägges. I detta hänseende innefattar förslaget bestämmelser, vilka nära överensstämmer med dem som enligt förordningen den 5 juni 1953 (nr 375) med vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete gäller i fråga om kontroll av förmalningsavgift in. in. Jag har intet att erinra mot det av nämnden sålunda framlagda förslaget till ny förordning angående slaktdjursavgift. I samband med författningsfrågorna torde jag även få upptaga de förslag om skärpning av bestämmelserna för lillståndsfri import av margarin, som nämnden framlagt. På grund av att margarinpriset i Norge är avsevärt lägre än i Sverige utnyttjar särskilt gränsbefolkningen i stor utsträckning de möjligheter till fri införsel av 5 kilogram margarin vid varje resetill-

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

fälle, som lämnas enligt gällande författningar. Denna införsel av margarin liar, såsom nämnden framhållit, bland annat medfört, att handlandena på den svenska sidan av gränsen fått avsevärt minskad omsättning i fråga om margarinförsäljningen. Vid skilda tillfällen har frågan om åtgärder'i anledning av denna margarininförsel övervägts. Bland annat upptog jag detta spörsmål i propositionen 1954: 180. Jag ansåg mig därvid icke böra biträda ett av nämnden framlagt förslag att som förutsättning för rätten till fri införsel av 5 kilogram margarin skulle stadgas, att utlandsresan uppenbarligen icke företagits i huvudsakligt syfte att införa varan. Vidare fann jag mig icke kunna förorda en av Kooperativa förbundet margarinfabriken aktiebolag m. fl. gjord framställning, innebärande att rätten till fri införsel av viss kvantitet margarin skulle slopas eller åtmistone begränsas till ett kilogram. Mot vad jag i detta hänseende anförde framfördes ingen erinran från riksdagens sida. Nämnden har nu ånyo upptagit frågan och har därvid anfört, att under det senaste året de s. k. margarinresorna avsevärt ökat i omfattning, vilket haft till följd ett väsentligt avbräck för de detaljhandlare vilka har sin verksamhet i gränstrakterna. Nämnden har i anledning härav föreslagit, att den kvantitet, som fritt skall få införas av resande eller i form av gåvopaket, minskas från 5 till 2 kilogram per person. Härigenom skulle de s. k. margarinresorna icke längre framstå som tillräckligt lockande. Den av nämnden beskrivna utvecklingen synes mig nu motivera, att en skärpning sker i bestämmelserna om margarininförseln, och jag har intet att erinra mot det förslag härom, som nämnden framlagt. Nämndens förslag om upphävande av Kungl. Maj:ts beslut den 8 maj 1953, varigenom dispens lämnats från vissa bestämmelser i margarinförordningen och i livsmedelsstadgan, torde få upptagas i annat sammanhang.

I fråga om fettregleringen har nämnden vidare föreslagit, att —- utöver de ändringar som föranledes av skärpningen i införselbestämmelserna för margarin — ett flertal ändringar vidtages i förordningen den 5 juni 1953 (nr 395) angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m. Nämnda förordning ändrades förra året i ett flertal hänseenden, varvid bland annat tre nya paragrafer tillädes. Då jag i huvudsak biträder nämndens nu framförda förslag om ytterligare ändringar, har jag funnit lämpligt, att 1953 års förordning upphäves och ersättes av en helt ny. I förhållande till vad nu gäller innebär nämndens förslag — förutom redaktionella jämkningar ■— i huvudsak följande.

Kungl. Maj :t äger förordna, att i 1 § i förordningen uppräknade varor ej får införas utan tillstånd av nämnden eller den, vilken nämnden bemyndigar att meddela tillstånd till sådan införsel. Förordningen har alltså karaktären av en fullmaktslagstiftning. I 2 § lämnas vissa allmänna bestämmelser, enligt vilka förordnande enligt 1 § icke skall utgöra hinder för införsel i vissa angivna fall. Dessa undantag från skyldighet att inneha tillstånd till införsel motsvarar i stort sett undantag, som i andra författningar lämnats från föreskrifter om tillståndstvång vid införsel. Nämnden föreslår nu att

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 151

i förtydligande syfte ett tillägg skall göras till 2 § av innehåll, att nämnden skall äga meddela allmänna bestämmelser om ytterligare undantag utöver de, som enligt 2 § alltid skall gälla. Då emellertid frågan, huruvida tillstånd över huvud taget skall erfordras för införsel av viss vara, är beroende på förordnande av Kungi. Maj:t, torde ett sådant förtydligande som nämnden föreslagit rätteligen ha sin plats i de tillämpningsföreskrifter till förordningen, som Kungl. Maj :t utfärdar. Jag anser därför ej erforderligt att i förordningen införa det föreslagna stadgandet.

Nämnden har vidare föreslagit vissa ändringar i syfte främst att vidga möjligheterna till kontroll hos de företag, vilka åtnjuter regleringsbidrag eller återbäring. Vad nämnden i detta hänseende föreslagit kan jag i stort sett biträda. Sålunda synes det lämpligt att införa en begränsning av den tid, inom vilken ansökning om regleringsbidrag må göras. Härigenom vinnes större möjligheter att kontrollera sådana uppgifter, som lämnas till stöd för ansökningen. I enlighet med nämndens förslag förordar jag, att ansökning skall göras sist tolv månader från det sådant förhållande uppstått, som utgör förutsättning för att bidrag skall få åtnjutas. Emellertid bör det, såsom nämnden förutsatt, stå Kungl. Maj:t fritt att, om särskilda skäl föreligger, medge bidrag även i fall då ansökning inkommit till nämnden senare.

I fråga om företag, som bedriver verksamhet, varmed följer skyldighet att erlägga regleringsavgift eller att använda fettämne ur svenskt oljeväxtfrö, ges bestämmelser om antecknings- och redovisningsskyldighet in. m. i 10 § av den nuvarande förordningen. Dessa innebär, att företagen är skyldiga att, i den utsträckning nämnden föreskriver, föra sådana anteckningar angående rörelsen, som erfordras för kontroll över att bestämmelserna i förordningen eller med stöd av densamma givna föreskrifter iakttages. Det åligger vidare företagen att på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud anteckningar och handelsböcker samt att i den utsträckning nämnden bestämmer lämna regelbundna uppgifter angående rörelsen. Företagarna är vidare skyldiga att lämna ombud för nämnden tillträde till företagens lokaler, t. ex. för inventering, och att medge att prov tages ur varulager. Företagare, som icke följer dessa bestämmelser, kan ådraga sig straffansvar. Nämnden föreslår nu, att bestämmelserna i 10 § skall bli tillämpliga jämväl på den som för sin verksamhet erhåller regleringsbidrag eller återbäring av regleringsavgift. Vidare föreslås, att i en ny paragraf skall stadgas skyldighet för den som idkar handel med vara, som omfattas av förordnande enligt 1 §, eller med produkt, vari dylik vara ingår, att, ändå att 10 § ej är tillämplig, på anfordran lämna nämnden eller dess ombud sådana upplysningar om sin rörelse, som nämnden finner erforderliga för kontroll över efterlevnaden av förordningen och med stöd av densamma givna föreskrifter, ävensom att, där nämnden finner det påkallat för kontrollens utövande, tillhandahålla nämnden eller dess omhiul sina handelsböcker med tillhörande handlingar. Även jag anser, att viss utökning bör göras av nämndens möjligheter att kontrollera uppgifter, som tjänar till ledning vid

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 180

bedömandet av frågor om avgiftsplikt eller rätt till regleringsbidrag eller återbäring. Genom den föreslagna nya paragrafen beredes nämnden tillfälle att från såväl bidragsberättigade företag som leverantörer och avnämare till dessa erhålla material för kontroll av de uppgifter, som avgiftspliktiga eller bidragsberättigade företag lämnar. Såsom nämnden framhållit överensstämmer de i den nya paragrafen föreslagna bestämmelserna i stort sett med vad som gäller i en del skatteförfattningar. Då såväl avgifterna som bidragen uppgår till betydande belopp, har jag intet att erinra mot den utvidgning av kontrollmöjligheterna, som föreslagits i den nya paragrafen, vilken i departementsförslaget motsvaras av 13 §. Däremot kan jag ej förorda att förelag, som i anledning av regleringssystemets konstruktion äger få regleringsbidrag eller återbäring, skall bli skyldigt att vid straffansvar underkasta sig •— förutom de kontrollåtgärder, som anges i 13 § — de vittgående kontrollbestämmelser, som enligt nuvarande 10 § och den nu föreslagna 12 § gäller för avgiftspliktiga företag. Emellertid är det naturligt, att såsom villkor för rätt till bidrag eller återbäring uppställes, att företagen underkastar sig sådana ytterligare kontrollåtgärder, som nämnden finner erforderliga för granskning av de uppgifter, företagen lämnat. Dylika villkor kan föreskrivas med stöd av 8 § i gällande förordning och 9 § i den nu föreslagna.

I enlighet med det anförda torde förslag till dels förordning angående förbud mot viss användning av denaturerad spannmål, dels förordning om upphävande av förordningen den 29 maj 1933 (nr 23b) angående användande av svensk havre vid gryn- och mjöltillverkning m. m., dels förordning angående upphävande av förordningen den 2b maj 193b (nr 172) om skatt å kli, dels förordning angående slaktdjursavgift, dels förordning angående ändrad lydelse av 6 a § förordningen den 21 december 1951 (nr 830) om införsel och utförsel av margarinvaror samt om kontroll över tillverkningen av dessa varor, dels förordning angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m. få föreläggas riksdagen för godkännande.

Frågan om upphävande av vissa tillämpningskungörelser samt utfärdande av nya sådana torde jag senare få anmäla.

Anslagsäskanden

Vid bifall till de förslag, som jag framlagt i det föregående, skulle kostnaderna för prisreglerande åtgärder för nästa regleringsår uppgå till i runt tal 189 miljoner kronor. Av detta belopp avser cirka 182 miljoner kronor allmänt mjölkpristillägg, extra mjölkpristillägg i vissa delar av landet samt leveranstillägg, 1,7 miljoner kronor stöd åt odlingen av lin och hampa, 1 miljon kronor fraktbidrag för fodersändningar till Västerbottens och Norrbottens län samt 4 miljoner kronor diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen. Enligt vad jordbruksnämnden anfört, är sistnämnda belopp bland annat avsett att användas till ersättning åt Svenska mejeriernas

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 153

riksförening för handhavandet av vissa med regleringen av mjölk och mejeriprodukter sammanhängande uppgifter, till kostnaderna för stödet till ullproduktionen (0,2 miljoner kronor) samt till kostnaderna för smågrisstödet (1 miljon kronor). Vidare skall dessa medel tagas i anspråk för att bestrida vissa kontroll- och försökskostnader i samband med främjandet av kvalitetsodling av matpotatis ävensom i anslutning till tidigare principbeslut för vissa kostnader för mejeri- och slakterianläggningar i Norrland. Såsom framgår av det föregående har nämnden beräknat den sammanlagda behållningen på prisregleringsanslaget för innevarande och tidigare regleringsår till omkring 40 miljoner kronor. Av denna behållning torde ett belopp av 20 miljoner kronor få tagas i anspråk för täckande av medelsbehovet för de prisreglerande åtgärderna under regleringsåret 1955/56, medan återstoden av behållningen i enlighet med nämndens förslag torde böra reserveras för att möta utgifter för regleringen utöver de nu beräknade. Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit, bör till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område äskas ett reservationsanslag av (189 — 20 =) 169 miljoner kronor. Förutom nu omförmälda anslag bör i enlighet med vad förut förordats äskas till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet ett förslagsanslag av 14 miljoner kronor. Vidare torde riksdagens medgivande böra inhämtas till att få taga förut nämnda behållning å reservationsanslaget till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet i anspråk för att täcka förluster, som uppkommer hos föreningen Svensk spannmålshandel och jordbruksnämnden vid försäljning och nedskrivning av beredskapslager av brödsäd och mjöl. Slutligen torde i enlighet med vad som förut förordats till Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m. böra äskas 1,1 miljoner kronor. Vad beträffar riksstatens inkomstsida för budgetåret 1955/56 synes såsom nämnden anfört ett belopp av 56 miljoner kronor böra beräknas såsom nettoinkomst av regleringsavgifter för fettvaror. Vidare bör i enlighet med nämndens förslag ett belopp av cirka 2,2 miljoner kronor, utgörande vissa ränteinkomster på kapitalanslagen för lagring av jordbruksprodukter och för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö, såsom inkomst tillföras titeln Diverse kapitalfonder.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag 1) att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att dels medge Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering under nästkommande regleringsår av produktions- och avsättningsförhållandena på jordbrukets område It lUhumj till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 180

154 Kungl. Maj.ts proposition nr 180

i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, jag angivit i det föregående; dels bemyndiga Kungl Maj:t att, såvitt angår försäljning för inhemsk förbrukning, fastställa priser på brödsäd och oljeväxter av 1956 års skörd i enlighet med förut angivna grunder; dels å riksstaten för budgetåret 1955/56 under nionde huvudtiteln anvisa a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 169 000 000 kronor; b) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet ett förslagsanslag av 14 000 000 kronor; c) till Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m. ett reservationsanslag av 1 100 000 kronor; dels medge, att det å riksstaten för budgetåret 1954/55 anvisade reservationsanslaget till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet må under budgetåret 1955/56 användas för täckande av förluster, som hos Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, och statens jordbruksnämnd uppkommer vid försäljning och nedskrivning av beredskapslager av brödsäd och mjöl; dels bemyndiga Kungl. Maj :t att av anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1954/ 55 till vissa i det föregående nämnda kvarnar m. fl. utbetala ersättning för prisfall på brödsäd i enlighet med förut angivna grunder; dels besluta, att spannmålskreditfonden skall avvecklas med utgången av budgetåret 1954/55; 2) att förslagen till följande förordningar måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande: a) förordning angående förbud mot viss användning av denaturerad spannmål; b) förordning om upphävande av förordningen den 29 maj 1933 (nr 234) angående användande av svensk havre vid gryn- och mjöltillverkning m. m.; c) förordning angående upphävande av förordningen den 24 maj 1934 (nr 172) om skatt å kli; d) förordning angående slaktdjursavgift; e) förordning angående ändrad lydelse av 6 a § förordningen den 21 december 1951 (nr 830) om införsel och utförsel av margarinvaror samt om kontroll över tillverkningen av dessa varor; samt f) förordning angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m.

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 155

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ulla B. Silén

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 1*

Bilaga 1

PM med översikt över hittills vidtagna regleringsåtgärder på jordbrukets område

För de regleringsåtgärder på jordbrukets område, som från statsmakternas sida företagits till mitten av februari 1954, har redogjorts i Kungl. Majt:s proposition 1954: 180, bilaga 1. Den redogörelse, som lämnas i det följande, avser, där ej annat framgår av sammanhanget, motsvarande åtgärder för tiden från mitten av februari 1954 t. o. in. januari 1955. Specificerade uppgifter lämnas för regleringsåtgärderna inom följande varuområden, nämligen brödsäd, fodermedel, lin och hampa, fettråvaror och fettvaror, potatis, socker, mjölk och mejeriprodukter, ägg, köttvaror och ull, varjämte en sammanfattande redogörelse lämnas för införsel- och utförselavgifterna på jordbruksregleringens område. Någon exportutjämningsavgift enligt kungörelsen den 31 mars 1950 (nr 156) har icke utgått under den tid, varom nu är fråga.

Brödsäd. En möjlighet för jordbruksnämnden att begränsa rätten till yrkesmässig överlåtelse av brödsäd kvarstod t. o. in. utgången av juni månad 1954, då kungörelsen den 2 mars 1951 (nr 87), vilken innehöll bemyndigande i nämnda avseende, upphörde att gälla enligt kungörelse den 26 maj 1954 (nr 304). Någon begränsning har dock sedan regleringsåret 1952/53 icke varit föreskriven. Jämlikt Kungl. Maj :ts förordning den 5 juni 1953 (nr 375) med vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete äger jordbruksnämnden föreskriva dels tillfälliga inskränkningar i rätten att förmala vete och råg, dels ock inblandning av vissa myckenheter vete och råg i brödsäd, som användes vid handelsförmalning. Inskränkning eller inblandningstvång, som nu nämnts, gällde icke under regleringsåret 1953/54 och har icke heller föreskrivits för det nu innevarande regleringsåret. I samma förordning föreskrives skyldighet för den, som bedriver handelsförmalning av råg och vete, att fullgöra viss anmälnings- och rapportskyldighet till nämnden. Rapportskyldighet föreskrives även för vissa spannmålshandlare. Av nämnden för regleringsåret 1954/55 lämnade föreskrifter härutinnan framgår av nämndens cirkulär nr 1954: 49 och 55. Genom kungörelsen den 3 juni 1953 (nr 525) om tillämpning av vissa delar av ovannämnda förordning förordnade Kungl. Maj:t, att förmalningsavgift under regleringsåret 1953/54 skulle utgå för vete och råg, som användes för tillverkning av mjöl, och för vete, som användes för tillverkning av gryn eller liknande produkter med 3 kr/dt. Jordbruksnämnden meddelade i cirkulär nr 1953: 49 närmare bestämmelser härom. Genom kungörelse den 9 juni 1954 (nr 540) bar förmalningsavgiften höjts till 5 kr/dt från ingången av regleringsåret 1954/55 (den 1 augusti 1954). Nämndens bestämmelser om avgiften för sistnämnda regleringsår återfinnes i cirkuläret nr 1954: 49. Av dessa bestämmelser framgår bl. a., att kvarnarna äger erhålla gottgörelse med 50 öre/dt brödsäd för besväret med uppbörden av avgifter vid s. k. löneförmalning. 1* Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr ISO

2* Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Det under tidigare år tillämpade systemet med garantipriser till odlarna har fr. o. in. regleringsåret 1954/55 ersatts med ett nytt system med inlösenförfarande, vilket godkänts av Kungl. Maj:t och riksdagen våren 1954. Det nya systemet innebär bl. a., att en nybildad förening, Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, erhållit ensamrätt till import och export av brödsäd och har till uppgift att stödja den av statsmakterna eftersträvade inhemska prisnivån på brödsäd. Beträffande 1954 års skörd har Kungl. Maj it den 12 mars 1954 fastställt inlösenpriser att gälla vid inlösen den 1 april 1955 av den myckenhet brödsäd, som kan beredas avsättning inom landet, nämligen för vete 44,75 kr/dt och för råg 39,75 kr/dt. Brödsäd, som icke kan beredas avsättning inom landet, kommer emellertid likaledes att inlösas av föreningen per den 1 april 1955 till nämnda priser. Underskott vid försäljning av sådan brödsäd från föreningen är avsett att utjämnas med medel, som inflyter genom upptagande av förmalningsavgift och av jordbruksnämnden ställes till föreningens förfogande.

I motsats till vad tidigare gällt är prisutvecklingen före inlösendagen icke reglerad genom statliga bestämmelser. Föreningen har emellertid genom frivilliga överenskommelser med handels- och kvarnföretag om vissa lägsta priser även för tiden före inlösendagen sökt nå en önskad stabilisering i prisutvecklingen.

De fastställda inlösenpriserna avser spannmål av normalkvalitet med en vattenhalt av 16,5 procent och gäller vid leverans till prisort. Såsom prisorter för brödsäd har nämnden godkänt följande orter, nämligen Gävle, Stockholm, Norrköping, Kalmar, Karlshamn, Åhus, Ystad, Trelleborg, Malmö, Landskrona, Hälsingborg, Halmstad, Falkenberg och Göteborg. I prisorten Norrköping innefattas även den närbelägna kvarnplatsen Djurön. Ehuru Kristianstad icke innefattas i prisorten Åhus har föreningen utfäst sig att tillämpa prisortpris vid inlösen av vete, som levereras till sagda stad.

Vid inlösen av brödsäd, som levereras till annan ort än prisort, verkställes fraktavdrag motsvarande transportkostnaden från leveransorten till närmaste prisort. I fråga om leveranser till Visby betalas dock prisortpris med avdrag av 50 öre/dt, medan på Gotland i övrigt inlösenpriset grundas på det vid leverans till Visby gällande priset med avdrag av transportkostnader till Visby (cirkulär 1954: 55).

Inlösenpriserna gäller, som ovan angivits, för fullgod vara av normal kvalitet med 16,5 procent vattenhalt. För vara av annan kvalitet äp normalkvalitet sker prisreglering efter särskilda av jordbruksnämnden fastställda prisregleringsskalor (cirkulär nr 1954: 52).

Såsom förut anförts har föreningen Svensk spannmålshandel ensamrätt till import och export av brödsäd. Exporten sker i regel genom föreningens medlemmar, vilka i samband härmed av föreningen erhåller bidrag motsvarande skillnaden mellan det inhemska priset och det vid exporten erhållna priset. Exportbidragen har hittills (den 1 augusti 1954 -den 31 januari 1955) varit 11—14 dr/dt för vete och 7—8 kr/dt för råg. Exportbidrag lämnas endast för brödsäd, som uppfyller gällande fordringar för fullgod vara. Bidrag lämnas för såväl kvarnvara som utsädesvara samt för vissa produkter av brödsäd. I sistnämnda fall beräknas bidragets storlek efter den mängd brödsäd, som ingår i produkten.

Med hänsyn till att förmalningsavgiften såsom ovan nämnts fr. o. in. den 1 augusti 1954 höjts från 3 till 5 kr/dt oavsett årsskörd, har nämnden, enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut, till handelskvarnarna utbetalat en mot avgiftshöjningen svarande kompensation. Denna omfattade 2 kr/dt för vete och råg av gammal skörd, som vederbörande kvarn hade i sin ägo vid månadsskiftet juli/augusti 1954 och som icke hembjudits till Svenska spannmålsaktiebolaget (cirkulär 1954:49).

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 3*

Fodermedel. Efter att tidigare ha varit centraliserad till Svenska spannmålsaktiebolaget överfördes utrikeshandeln med oljekraftfoder, kli, majs och annan fodersäd fr. o. in. den 1 september 1953 till handelns egna företag. Bolagets befattning med varorna i fråga efter denna tidpunkt och fram till den 1 november 1954 inskränkte sig till viss beredskapslagring av majs och oljekraftfoder samt till utförsäljning av kvarliggande lager av tidigare inköpta varor i den mån dessa icke behövdes för beredskapslagringen. Enligt direktiv från jordbruksnämnden tillämpades vid försäljningen gällande världsmarknadspriser, i förekommande fall ökade med belopp, motsvarande tull eller införselavgift. Fr. o. in. den 1 november 1954 omhänderhar den nybildade föreningen Svensk spannmålshandel beredskapslagringen av nämnda fodervaror.

På grundval av bemyndigande i kungörelsen den 30 juni 1953 (nr 567) bar införselavgift utgått för olika slag av fodermedel under hela den tid, varom nu är fråga, men kvarstår den 7 februari 1955 endast för ett fåtal varor. (Beträffande avgiftsbelopp m. in., se avdelningen »införselavgifter» i det följande.)

I fråga om korn har både införselavgift och tull borttagits, den senare enligt kungörelse den 16 november 1954 (nr 664), för tiden fr. o. m. december 1954 tills vidare.

Genom förordningen den 26 maj 1954 (nr 305) om avgift å oljekraftfoder har Kungl. Maj :t bemyndigats att i prisreglerande syfte förordna om avgift å oljekraftfoder, som i samband med utvinning inom riket av olja ur oljehaltiga fröer och frukter tillverkas för försäljning. Avgiftens storlek bestämmes enligt förordningen av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden. Med stöd av sålunda erhållet bemyndigande förordnade Kungl. Maj :t i kungörelse den 1.3 juni 1954 (nr 462), att i den mån jordbruksnämnden så bestämde, sådan avgift skulle utgå med högst 3 öre/kg fr. o. m. den 1 juli 1954. Enligt jordbruksnämndens beslut utgick avgift fr. o. in. sistnämnda dag med 2 öre/kg för oljekraftfoder, som tillverkats enbart av oljehaltigt frö, annat än raps-, rybs- eller senapsfrö, eller enbart av oljehaltiga frukter. Denna avgift slopades den 1 augusti 1954 i samband med att införselavgiften för samma slags oljekraftfoder upphörde att utgå (cirkulär nr 1954: 43 och 50).

På grundval av bemyndiganden i kungörelser den 29 oktober 1954 (nr 362) och den 26 november 1954 (nr 665) har jordbruksnämnden utfärdat bestämmelser om utförselavgift för havre och korn, mjöl av dessa varor samt blandningar, vari någon av varorna ingår. (Beträffande denna avgift se för övrigt avdelningen »Utförselavgifter» i det följande.)

Spannmål sbolaget har sedan hösten 1953 icke tillverkat oljekraftfoderblandningar och föreningen Svensk spannmålshandel bedriver icke heller någon tillverkning härav. Dylika blandningar tillverkas således nu endast av enskilda företag. Kungörelsen den 29 september 1950 (nr 521) om tillverkning av och handeln med vissa fodermedel äger, med ändring enligt kungörelsen den 30 juni 1953 (nr 500), fortfarande tillämpning. Jordbruksnämndens med stöd härav meddelade föreskrift, alt oljekraftfoderblandning, som tillverkas för avsalu, skall innehålla minst 30 procent oljekraftfoder av raps, rybs och/eller vitsenap gäller fortfarande. Under tiden den 1 augusti 1954—den 31 januari 1955 bär dessutom gällt, att av den föreskrivna kvantiteten sådant oljekraftfoder, minst en tredjedel, d. v. s. 10 procent av hela blandningen, skall utgöras av oljekraftfoder av vitsenap. Med hänsyn till ändrad råvarutillgång har nämnden sedermera beslutat, att fr. o. in. den 1 februari 1955 oljekraftfoder av senap får ingå till högst 5 viktprocent av hela oljekraftfoderblandningen (cirkulär nr 1954:47 och 1955:9). Vissa

4* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

ändringar har i januari 1955 vidtagits i nämndens bestämmelser om märkning av förpackningar, innehållande foderblandningar, in. in. (cirkulär nr 1954: 75).

Vid transport från övriga delar av riket till norra Sverige av fodersäd, vetekli, rågkli, vetefodermjöl, oljekraftfoder samt, med vissa undantag, foderblandningar utgår fraktbidrag efter grunder, som anges i nämndens cirkulär nr 1954:55.

Lin och hampa. Enligt årliga beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen fastställes s. k. riktpriser för beredningsverkens inköp av halm av lin och hampa. (Linberedningsverk finnes f. n. i Laholm, Växjö och Mellansel, hampberedningsverk endast i Visby.) Riktpriserna är icke att betrakta såsom garanterade odlarpriser. De användes vid upprättandet av driftsanalyser för beredningsverken och tjänar därigenom även i viss män till ledning vid bestämmandet av storleken av de statsbidrag (pristillägg), som skall utgå till nämnda verk. Omfattningen av statsbidragen är emellertid begränsad till vissa av Kungl. Maj :t och riksdagen godkända totalkvantiteter beredd fiber, vilka fördelas mellan verken under medverkan av jordbruksnämnden. Pristilläggen fastställes av jordbruksnämnden inom ramen för vissa, av Kungl. Maj :t och riksdagen godkända belopp (totalt och per kg) och utgår per kg fiber av vissa kvaliteter (stödberättigade kvaliteter). Medel till utbetalande av pristillägg för regleringsåret 1954/55 har ställts till nämndens förfogande genom Kungl. Maj :ts brev den 26 maj 1954 angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Storleken av det pris, som faktiskt utgår till odlaren, blir, utom av pristilläggens storlek, beroende av det pris, som vid försäljning kan erhållas för beredd fiber. Avtal om storleken av spinneriernas inköp av lin- och hampfiber har med jordbruksnämndens godkännande senast för åren 1951—1955 tecknats mellan, å ena sidan, Riksförbundet Lin och hampa för lin- och hampberedningsverkens räkning samt, å andra sidan, lin- och hampspinnerierna. överenskommelse mellan berörda parter angående prissättningen vid inköpen träffas under nämndens medverkan tid efter annan. Beträffande linfiber har dylik överenskommelse träffats senast för tiden fr. o. m. den 1 juli 1952 tills vidare och beträffande hampfiber senast för tiden fr. o. in. den 1 januari 1955 tills vidare.

Beträffande 1954 års skörd av spånadsväxter har Kungl. Maj :t genom beslut den 12 mars 1954 fastställt följande riktpriser, nämligen 25 öre/kg för linhalm och 13 öre/kg för hamphahn. Riktpriserna avser halm av grundkvalitet, d. v. s. kvalitetsklass I enligt gällande kvalitetsbestämmelser (beträffande linhalm cirkulär nr 1951:85 och beträffande hamphalm statens linnämnds meddelande nr 1949: 14).

Fettråvaror och fettvaror. Den inhemska skörden av oljeväxtfrö år 1954 har — efter därom träffat avtal — liksom fallet varit med närmast föregående års skördar omhändertagits av Sveriges oljeväxtintressenter, ekonomisk förening (SOI). Föreningen ombesörjer nedtorkning av fröet och försäljer den del av skörden, som icke exporteras i form av frö, till de båda oljefabrikerna AB Kalmar oljefabrik och AB Karlshamns oljefabriker.

Prissättningen på frö av raps, rybs och vitsenap av 1954 års skörd har skett enligt ett av Kungl. Maj :t och riksdagen godkänt system, vilket något skiljer sig från det, som tillämpats beträffande tidigare års skördar. Statens prisgaranti för odling av nu nämnda fröslag har sålunda, från att tidigare ha gällt praktiskt taget hela skörden, för 1954 års skörd begränsats till att omfatta den del av skörden, beräknad till omkring 85 000 ton, vilken vinner avsättning för tillverkning av olja, som förbrukas inom landet. För denna

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 180 5*

del av 1954 års skörd har staten enligt Kungl. Maj :ts beslut den 24 juli 1953 och den 12 mars 1954 fastställt det pris, som skall gälla vid försäljning till oljefabrikerna, nämligen för liöstraps 85 öre, för höstrybs 83 öre, för vårraps 75 öre, för vårrybs 73 öre och för vitsenap 60 öre, allt per kg för vara av normalkvalitet. För frö av annan kvalitet än normalkvalitet verkställes prisreglering enligt tidigare tillämpade grunder. Prisbesluten förutsätter, att odlarna genom att till dem avräknas lägre pris skall bära ansvaret för underskott på exporten av raps-, rybs- och senapsfrö. För nu ifrågakommande fröslag av 1954 års skörd erhåller odlarna för höstraps och höstrybs ett 10 öre, för vårraps och vårrybs ett 8 öre och för vitsenap ett 6 öre lägre pris per kg än det, som betalas av oljefabrikerna. Prisskillnaden står till SOI:s förfogande för att täcka uppkommande prisdifferenser vid export. I fråga om den av prisgarantien omfattade kvantiteten frö av raps, rybs och senap innebär priserna för odlarnas del i jämförelse med närmast föregående år sänkningar, för höstraps och vårrybs med 10 öre, för höstrybs med 12 öre, för vårraps med 8 öre och för vitsenap med 11 öre per kg.

Exporten av oljeväxtfrö av nu nämnda slag sker fr. o. m. den 1 september 1954 genom föreningen Svensk spannmålshandel, som har ensamrätt därtill. Exporten av olja, som framvunnits ur inhemskt raps-, rybs- eller senapsfrö, verkställes av oljefabrikerna och sker alltjämt i visst samråd med jordbruksnämnden.

Fr. o. m. ingången av hudgetåret 1954/55 äger Kungl. Maj :t, i enlighet med ett tillägg till förordningen 1953: 395 (9a §), bemyndiga nämnden att föreskriva, att vid tillverkningen av margarin och andra födoämnen med mera väsentlig tillsats av fett skall användas ur inhemska oljeväxtfröer framvunna fettämnen. Något sådant bemyndigande angående tvångsinblandning har dock hittills icke befunnits erforderligt. Den under hösten 1953 träffade uppgörelsen mellan margarinfabrikerna inbördes om inblandning i hushållsmargarin av 35 procent olja utvunnen ur inhemskt oljeväxtfrö äger alltjämt "bestånd och har i nuvarande läge ansetts tillfyllest.

Vad beträffar oljelin av 1954 års skörd lämnar staten alltfort oberoende av avsättningsförhållandena en fullständig prisgaranti. Odlarpriset uppgår till 65 öre/kg frö av normalkvalitet, innebärande i förhållande till 1953 års skörd en sänkning av priset med 15 öre/kg.

Importen av fettråvaror och fettvaror har under ifrågavarande tid varit underkastad bestämmelserna i Kungl. Maj :ts förordning den 5 juni 1953 (nr 395) angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m., Kungl. Maj :ts kungörelse den 12 augusti 1953 (nr 578) med tillämpningsföreskrifter till nämnda förordning samt jordbruksnämndens med stöd av nämnda kungörelse utfärdade föreskrifter (cirkulär nr 1954:70 och 87). Fettvaruimporten har i princip varit centraliserad till Svensk fettimport, ekonomisk förening. De utländska fettvarorna och fettvaror, tillverkade av utländska råvaror, är sedan den 1 september 1953, då gällande fettvarurcglering började tillämpas, belagda med en efter vissa regler föränderlig regleringsavgift, vilken hittills varierat mellan 1,27 kr/kg och 1,55 kr/kg fett, olja eller fettsyra. I medeltal har den utgjort 1,42 kr/kg. Avgiften utgick den 1 februari 1955 med 1,51 kr/kg (cirkulär nr 1955: 2).

Beträffande ordningen för erläggande av regleringsavgift för importerade fettvaror har vissa ändringar i tidigare föreskrifter vidtagits. Mot ställande av säkehet kan sålunda numera visst anstånd medges med erläggandet av avgiften.

I fråga om sådana importerade fettvaror, som inom vissa särskilt angivna kategorier av rörelser använts till icke matnyttigt ändamål eller som återutförts, har i viss utsträckning lämnats s. k. regleringsbidrag. Bidrag har där-

6* Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

vid i vissa fall utgått med 95 och i andra fall med 100 procent av den regleringsavgift, som belöpt på varan i fråga.

Under den tid, varom nu är fråga, har kretsen av bidragsberättigade rörelser något utvidgats. Sålunda har järn- och stålverk, gjuterier, mekaniska verkstäder, varv och textilfabriker upptagits i den bidragsberättigade kategorien. Vidare har den grupp varor, för vilken 100-procentigt bidrag medges, utökats. För fettvaror, vilka användes vid tillverkning av penicillin, streptomycin och liknande antibiotika kan sålunda numera 100-procentigt bidrag erhållas.

För de inhemska oljeväxtprodukterna har det clearingprissystem bibehållits, för vilket redogörelse lämnades i motsvarande översikt förra året. När inhemska oljor och fetter kommit till användning för annat än matnyttigt ändamål eller exporterats, har möjlighet alltjämt förefunnits att erhålla regleringsbidrag enligt samma grunder som nyss angivits beträffande importerade fettvaror.

I fråga om inom landet framvunnet slakterifett har också, liksom tidigare, regleringsbidrag kunnat erhållas, då fettet kommit till användning för annat än matnyttigt ändamål eller ingått i exportvara. Den begränsningen har dock numera vidtagits, att regleringsbidrag icke utgår för sådant inhemskt slakterifett, som för tillverkningen inköpts till pris understigande viss av jordbruksnämnden fastställd prisgräns. Prisgränsen varierar med hänsyn till regleringsavgiftens storlek och prisutvecklingen på världsmarknaden samt fastställes och tillkännages i samma ordning, som gäller för regleringsavgiften. Den 1 februari ligger prisgränsen vid 1,71 kr/kg ( = regleringsavgiften 1,51 kr -)- 0,20 kr ) / '

Företag, som bedriver sådan verksamhet att bidragsrätt kan komma i fråga och som önskar komma i åtnjutande av dylikt bidrag, har att göra anmälan till jordbruksnämnden. Nämnden har numera fastställt, att regleringsbidrag till företag, vilket befinnes bidragsberättigat på grund av anmälan, som inkommer till nämnden efter årsskiftet 1954/55, icke kommer att utgå för tidigare fettförbrukning än den som ägt rum fr. o. in. kalendermånaden efter den då anmälan inkommit till nämnden.

Genom Kungl. Maj :ts kungörelse den 24 september 1954 (nr 604) angående ändring av accisen å steriliserad fettemulsion har accisen för steriliserad fettemulsion med fetthalt av högst 15 procent och förpackad i slutna glaskärl eller bleckburkar, rymmande högst 1/4 liter, sänkts med 20 öre till 30 öre för varje kg av varans nettovikt.

Potatis. Enligt Kungl. Maj:ts förordning den 30 juni 1943 (nr 454) om tillverkning av potatismjöl må tillverkning av potatisstärkelse annorledes än till förbrukning i eget hushåll icke äga rum utan tillstånd av statens jordbruksnämnd (tidigare statens livsmedelskommission), som äger föreskriva de villkor, under vilka tillstånd må tillgodonjutas. Jordbruksnämnden har vidare att meddela de ytterligare föreskrifter, som må erfordras för tilllämpning av förordningen. Med stöd härav har jordbruksnämnden, liksom tidigare, för tillverkningsåret 1954/55 träffat ett — av Kungl. Maj :t den 12 november 1954 godkänt — avtal med Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. angående föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse. I avtalet, vars innehåll framgår av nämndens cirkulär nr 1954: 86 har jordbruksnämnden, under förutsättning av statsmakternas godkännande, åtagit sig att bereda föreningen möjlighet att erhålla minst 85,75 kr/dt för vid tillverkningsårets slut inneliggande lager av potatismjöl med avdrag av viss kvantitet ävensom ersättning för ränte- och lagringskostnader i avseende på inneliggande lager. Denna del av avtalet har Kungl.

7*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Maj:t förelagt riksdagen för godkännande. I likhet med vad som tillämpats alltifrån tillverkningsåret 1950/51 har i avtalet för tillverkningsåret 1954/55 i syfte att främja rationaliseringssträvandena inom potatis- och stärkelseindustrien föreskrivits, att av den föreningen tillerkända handdsmarginalen ett belopp, motsvarande ett öre per kg under tillverkningsåret på den inhemska marknaden försåld stärkelse, skall avsättas till en särskild fond. Medel ur denna fond disponeras av jordbruksnämnden efter hörande av föreningen. Under tillverkningsårel 1953/54 begränsades tillverkningen av potatisstärkelse till ej fullt 21 000 ton. På grund av att efterfrågan på stärkelse ökat under år 1954 har jordbruksnämnden för innevarande tillverkningsår lämnat medgivande om tillverkning av sammanlagt 22 500 ton stärkelse. Såvitt nu kan bedömas torde emellertid, till följd av att 1954 års potatisskörd blev väsentligt lägre än normalt, den medgivna tillverkningen av potatisstärkelse icke kunnat helt fullgöras. Man kan därför utgå ifrån att föreningens övergångslager av potatisstärkelse från föregående regleringsår kommer att tagas i anspråk under innevarande år. Tillverkningen av potatisbrännvin enligt avtal mellan AB Vin- & spritcentralen och Sveriges bränneriidkareförening beräknas innevarande tillverkningsår uppgå till 36 milj. liter råbrännvin av normalstyrka vid de till bränneriidkareföreningen ansiutna potatisbrännerierna. I denna kvantitet ingår dock en mindre del råbrännvin, som framställts av råg. Härtill kommer en beräknad tillverkning av cirka 1 milj. liter vid spricentralens eget potatisbränneri. För tillverkningen av såväl potatisstärkelse som potatisbrännvin under tillverkningsåret 1954/55 gäller vidare enligt ett av jordbruksnämnden, med stöd av Kungl. Maj :ts beslut den 12 mars 1954 angående prissättningen på jordbruksprodukter under samma regleringsår, utfärdat cirkulär (nr 1954: 29), att viss del av fastställda priser för potatisstärkelse och potatisbrännvin skall inbetalas till en särskild clearingkassa.

Socker. Då sockerregleringen detta år liksom tidigare behandlas^ i särskild proposition, hänvisas beträffande vidtagna regleringsåtgärder på detta område till ifrågavarande proposition.

Mjölk och mejeriprodukter. Den redogörelse, som i propositionen 1947: 280 lämnats beträffande förordningen den 28 juni 1941 (nr 488) angående mjölkavgift samt beträffande denna författnings tillämpning, äger alltjamt giltighet. Något förordnande om uttagande av mjölkavgift har alltså fortfarande icke meddelats. Producentbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk har tr. o. in. den 1 januari 1953 utgått jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 12 december 1952 (nr 787) om producentbidrag. Den i propositionen 1953: 224 lämnade redogörelsen för bestämmelserna om producentbidrag ager alltjämt giltighet. Mjölk pristillägg till mejeri utgår enligt oförändrade grunder. Fn redogörelse härför har lämnats i propositionen 1950:245. Det allmänna mjölkpristillägget, vilket lämnas lika över hela landet med visst belopp per kg mjölkfett i den vid mejeri från producenter invägda mjölken och grädden, har sedan den 1 september 1953 utgått med 74,4 öre/kg mjölkfett. Extra mjölkpristillägg utgår liksom tidigare för Norrland och vissa delar av Sveaoch Götaland. Beloppet varierar sedan den 1 mars 1952 mellan 180 öre/kg (Norrbottens län och Västerbottens läns lappmark samt vissa delar av Jämtlands och Västernorrlands län) och 30 öre/kg mjölkfett (Gästrikland samt

8* Kungl. Maj.ts proposition nr 180

vissa delar av Kopparbergs, Uppsala, Västmanlands, Värmlands, Örebro och Älvsborgs län). För mjölk och till mjölk omräknad grädde, som under tiden den 1 september 1954—den 31 augusti 1955 av mjölkproducent levereras till meberättigat till statligt mjölkpristillägg, utgår s. k. leveranstillägg med 3 ore/kg mjölk för varje mjölkproducents mejerileverans upp till 10 000 kg for år. För leveranser mellan 10 000 och 25 000 kg utgår leveranstillägg med ett belopp av 300 kr. För leveranser över 25 000 kg för år minskas sistnämnda tillägg med 6 öre/kg för överskjutande kvantitet, så att tillägget vid en årsleverans av 30 000 kg helt upphör. Leveranstillägg som understiger 30 kr per år, utbetalas icke. Med stöd av förordningen den 10 juli 1947 ("nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost (ändrad 1948: 428, 1952: 364 och 1953: 377, förlängd 1950: 474) samt Kungl. Maj :ts bemyndiganden, senast den 5 juni 1953, har jordbruksnämnden förordnat om uttagande av utjämningsavgift för grädde och för ost. (Redogörelse för syftet med och innebörden av förordningen har lämnats i propositionerna 1948:275 och 1949:212.) För grädde, som för annat ändamål än framställning av torr- eller kondensmjölk Ir. o. m. den 1 april 1952 levereras från mejeri till annan än mejeri eller som fr. o. m. sistnämnda dag av mejeri användes för tillverkning av andra varor än smör, grädde, ost, torrmjölk eller kondensmjölk, utgår utjämningsavgift, nämligen för färsk grädde med en fetthalt understigande 40 procent med 32 öre/kg och för färsk grädde med en fetthalt av lägst 40 piocent med 43 öre/kg. Fr. o. in. den 1 september 1954 utgår ej utjämningsavgift för steriliserad grädde. Fr. o. in. den 1 juli 1953 har för all svensk ost, med undantag av margarinost och mesost, som tillverkas vid mejeri respektive från mejeri försäljes till annan än mejeri, utjämningsavgift (tillverkningsavgift och försäljningsavgift) utgått med följande belopp. Tillverkningsavgiften har utgått med 60 öre/kg under tiden den 1 juli—den 30 september 1953 och med 50 öre/kg fr. o. in. den 1 oktober 1953, dock att för ost, som tillverkats under tiden den 1 januari—den 30 april’ 1954, avgiften utgått med 40 öre/kg. Försäljningsavgiften för ost, vilken under tiden den 1 juli—den 31 augusti 1953 utgått med 20 öre/kg, höjdes för tiden den 1 september 1953—den 30 juni 1954 till 30 öre/kg. Fr. o. m. den 1 juli 1954 sänktes försäljningsavgiften till 10 öre/kg för tiden fram till den 15 november 1954, varefter den har utgått med 20 öre/kg. För vara, som exporteras, utgår icke någon av nu nämnda avgifter. Avgiftsmedlen, vilka inflyter till Svenska mejeriernas riksförening, användes jämlikt förordningen 1947:378 för utbetalning av utjämningsbidrag för mjölk och mejeriprodukter, däribland utbetalning av bidrag till täckande av exportförluster på smör. Rörande den närmare användningen av avgiftsmedlen beslutar jordbruksnämnden efter samråd med riksföreningen. Viss del av a.e, ™!rde1, som för tideno aPril—september 1953 influtit i tillverkningsav- °St’ anvan.^e? Pa förslag av riksföreningen för utbetalning till de osthllverknnde mejerierna av ett pristillägg (kvalitetstillägg) av 10 öre/kg tor sadan hårdost, som tillverkats efter den 30 september 1953 och som uppfyller vissa särskilda kvalitetsfordringar. Bestämmelserna om mjölkstandardisering (jfr proposition 1952:236) ager alltjämt giltighet, dock med den ändringen, att enligt kungörelsen den 5 jum 1953 (nr 346), som trätt i kraft den 1 juli 1953, skummjölk och Karnmjolk undantas från standardiseringsbestämmelserna oberoende av ietthalten. Normalpriserna på konsumtionsmjölk, skum- och kärnmjölk, grädde och smör har slopats fr. o. in. den 1 oktober 1954. Mellan jordbruksnämnden

Kungl. Maj. ts proposition nr ISO 9*

och Svenska mejeriernas riksförening har i samband härmed träffats en överenskommelse angående priserna på konsumtionsmjölk vid försäljning från mejeri till återförsäljare gällande fr. o. m. den 1 oktober 1954. Vidare har mellan jordbruksnämnden och priskontrollnämnden, å ena, samt Sveriges Speceri- & lanthandlareförbund och Kooperativa förbundet, å andra sidan, träffats en överenskommelse om priserna på mjölk och mejeriprodukter vid försäljning i detaljhandeln under tiden den 1 oktober 1954—den 31 augusti 1955. I fråga om runmärkt mejerismör föreskrev nämnden på våren 1953 med stöd av bestämmelserna i 2 §, andra stycket, kungörelsen den 26 augusti 1948 (nr 632) angående pristillägg för mjölk m. in. (ändrad 1949: 606), att mejeri skall till riksföreningen erlägga en avgift av 5 öre/kg runmärkt smör, som vid mejeriet tillverkats fr. o. in. den 1 maj 1953. Denna avgift utgar alltjämt och de medel, som inflyter därigenom, användes av riksföreningen till att täcka dels exportkostnaderna intill ett belopp av 5 öre/kg för sådant exporterat smör, som riksföreningen inköpt till de efter den 30 april 1953 gällande priserna, dels de förluster, som kan uppkomma genomgått riksföreningen inköper runmärkt mejerismör, vilket efter lagring måste försäljas såsom omärkt smör, dels särskilda kostnader för lagersmörets bedömning, dels ock efter godkännande av jordbruksnämnden andra kostnader. I fråga om icke runmärkt mejerismör, som vid mejeri, berättigat till erhållande av statligt mjölkpristillägg, tillverkas fr. o. in. den 1 oktober 1954, har nämnden föreskrivit, att mejeriet skall erlägga en avgift av 30 öre/kg. Avgiftsmedlen skall tillföras riksföreningens kassa för regleringsändamål och disponeras enligt överenskommelse med nämnden. Prissättningen på såväl svensk som importerad ost har, liksom under nästföregående regleringsår, lämnats helt fri för regleringsåret 1954/55. Den i propositionen 1954: 180 lämnade redogörelsen för bestämmelserna angående begagnandet av det inregistrerade varumärket för smör, ost och mesvara, runmärlcet, äger alltjämt giltighet (cirkulär nr 1953: 9, 30 och 40). Sammanfattande bestämmelser rörande mejeriprodukter har upptagits i nämndens cirkulär nr 1955: 1.

Ägg. De bestämmelser angående märkning och kontroll av lagrade och konserverade ägg, som angivits i propositionen 1945: 303, gäller alltjämt. Reglemente för Svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg återfinnes i nämndens cirkulär nr 1953:9. Lantbruksstyrelsens bestämmelser om äggkontrollen, utförseln av hönsägg samt begagnandet av runmärket på ägg äger fortfarande giltighet (cirkulär nr 1952: 63). Export och import av ägg har på samma allmänna villkor, för vilka redogjorts i propositionen 1952: 236, med ensamrätt ombesörjts av Sveriges export- och importförening för ägg, förening u. p. a., och dess medlemmar. För regleringsåret 1954/55 har jordbruksnämnden meddelat vissa föreskrifter för föreningens verksamhet, vilka ansluter sig till de allmänna direktiv, som Kungl. Maj:t och riksdagen lämnat för äggregleringcn under detta regleringsår.

Köttvaror. Med stöd av Kungl. Maj :ts den 6 april 1951 givna bemyndigande har jordbruksnämnden fr. o. m. den 8 december 1952 till Svensk kötthandel, förening u. p. a., på vissa villkor överlåtit ensamrätt till export och import av slaktdjur och de viktigaste köttvarorna. De allmänna bestämmelser, som gäller för föreningens verksamhet, framgår av jordbruksnämndens

10* Kungl. Maj.ts proposition nr 180

cirkulär nr 1952: 114 och 1953: 4. Jordbruksnämnden har vidare för verksamheten meddelat vissa närmare föreskrifter, vilka ansluter sig till de allmänna direktiv, som Kungl. Maj:t och riksdagen lämnat för köttvaruregleringen under regleringsåret 1954/55.

Det normalprissystem i fråga om hela, halva och fjärdedels kroppar av nötkreatur, häst och svin, för vilket redogörelse lämnats i proposition 1951: 207, har slopats fr. o. m. den 1 september 1954 (cirkulär 1954: 58). Prisövervakningen i detaljhandeln sker i huvudsak enligt samma riktlinjer, som tillämpats enligt överenskommelsen den 4 februari 1952 mellan myndigheterna och handelns organisationer.

De regler, som utfärdades våren 1952 i fråga om klassificeringen av kött och fläsk har — med vissa ändringar, som trädde i kraft den 28 juni 1954 — gällt under nu ifrågavarande tid. Ändringarna avser främst kvalitetsklasserna för fläsk och åsyftar att medverka till en produktion av magrare varor (cirkulär nr 1952:52, nr 1953:7 och nr 1954:33).

Jämlikt Kungl. Maj:ts förordning den 5 juni 1953 (nr 376) och kungörelse den 2 oktober 1953 (nr 609) om upptagande av slaktdjursavgift, förordnades, att sådan avgift skall utgå för fläsk, som efter den 11 oktober 1953 godkänts vid besiktning. Jordbruksnämnden bemyndigades i samma kungörelse att bestämma avgiftens belopp, vilket enligt bestämmelserna i förordningen, räknat för hel svinkropp, må utgöra högst 8 kr. Med stöd av bemyndigandet föreskrev jordbruksnämnden, att slaktdjursavgift för fläsk, som efter den 11 oktober 1953 godkänts vid besiktning, tills vidare skulle utgå med 5 kr för hel kropp av svin, som i slaktat tillstånd vägde 15 kg eller däröver, samt med 2,50 kr för halv kropp, vägande 7,5 kg eller däröver. Dessa avgifter har fr. o. in. den 11 oktober 1954 ändrats till 2 kr respektive 1 kr. Offentligt slakthus, kommunal köttbesiktningsbyrå och kontrollslakteri är skyldiga att i anslutning till besiktningen av fläsk upptaga ifrågavarande avgift av den, för vars räkning besiktningen utföres (cirkulär nr 1953:63 och nr 1954:71).

Ull. De bestämmelser om statsbidrag till ullproduktionen, för vilka redogörelse lämnats i propositionen 1949: 212, äger alltjämt giltighet med de ändringar, som angivits i bilaga 1 till proposition 1953:224 (cirkulär nr 1952:82).

Införselavgifter. För de allmänna bestämmelserna om införselavgifter har redogörelse lämnats i propositionen 1952:236. En sammanfattning av dessa bestämmelser har lämnats även i nämndens cirkulär nr 1954: 22, i vilket tillika intagits en förteckning över storleken av de avgiftsbelopp, som utgick för olika varor den 15 april 1954. Ändringar därefter till den 7 februari 1955 framgår av en ny förteckning i cirkulär nr 1955: 11.

Någon införselavgift för bruna bönor har icke utgått sedan den 1 december 19o2. Införselavgifterna för ost är oförändrade. Sålunda utgår avgift för dessertost med 40 öre/kg och för hård löpeost med 80 öre/kg.

Införselavgifterna för salt hästkött samt lever av häst och nötkreatur utgår oförändrat med 70 öre/kg. Avgiften för svinlever sänktes fr. o. m. den 27 september 1954 till 40 öre/kg för att åter höjas till 70 öre/kg fr. o. m. den 10 januari 1955. För tunga av häst, nötkreatur och svin är avgiften oförändrat 50 öre/kg och för charkuterivaror samt kött och fläskkonserver likaledes oförändrat 25 öre/kg. Avgift åvilar liksom tidigare icke corned beef, corned mutton, ravioli, risotto, tomatsås med kött samt surkål med korv och fläsk.

Enligt jordbruksnämndens beslut med stöd av kungörelse den 4 juni 1954

Kungl. Maj.ts proposition nr i80 11*

(nr 346) om införselavgift på kött av tamfågel utgick införselavgift med 50 öre/kg för kött av gås och kalkon, som införts till riket fr. o. in. den 13 september 1954. Införselavgiften för kött av kalkon slopades den 21 oktober 1954. För kött av gås höjdes avgiften fr. o. in. den 28 oktober 1J54 till 75 öre/kg. - .. . , Införselavgifterna för stärkelse och stärkelseprodukter ar oiöianaiacle. Sålunda utgår för potatismjöl och annan stärkelse, gryn tillverkade av stärkelse, druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap en införselavgift av 15 öre/kg och för dextrin och stärkelseklister ävensom appreturmedel, innehållande dextrin, stärkelse, glykos, växtslem och dylikt en införselavgif av 20 öre/kg. Avgift åvilar, liksom tidigare, icke majsstärkelse i form av paketerad majsena eller risstärkelse, som användes vid tvättinrättning. Från avgift är även undantagna till statistiskt nr 620 hänförliga specialpreparat, som användes inom den grafiska industrien, vetestärkelse, som försäljes till apotek för medicinskt bruk, samt vara, som ej innehåller mer än 5 procent stärkelse eller druv- och stärkelsesocker, stärkelsesirap, dextrin, stärkelseklister, glykos, växtslem eller dylikt ämne. För manioka- och arrowrot utgår införselavgiften oförändrat med dö öre/ko. Införselavgiften för rå potatis — annan än sådan nyskördad (färsk) potatis, som inkommer under tiden den 1 januari—den 30 juni — höjdes fr. o. in. den 16 februari 1954 från 4 till 5 öre/kg. Med stöd av bemyndigande i kungörelse den 19 februari 1954 (nr 34) om införselavgift för potatis ändrades införselavgiften fr. o. in. den 8 mars 1954 till 2 öre för matpotatis och till 8 öre för utsädes potatis. Avgiften för matpotatis höjdes till 4 öre/kg fr. o. in. den 16 november 1954 och till 5 öre/kg fr. o. in. den 4 februari 1955. I fråga om införselavgifterna för spannmål och fodermedel har toljande ändringar vidtagits. Avgiften för majs sänktes fr. o. in. den 1 juni 1954 till 5 kr/dt och tr. o. in. den 6 september 1954 till 3,50 kr/dt. Fr. o. m. den 1 augusti 1954 har införselavgiften slopats för andra slag av oljekakor än raps-, rov-, rybsoch senapsfrökakor samt för andra slag av mjöl av krossade oljekakor eller av extraktionsåterstoder av oljehaltiga fröer och frukter än raps-, rybs- och senapsmjöl samt oljekraftfoderblandningar. Avgiften för korn slopades fr. o. m. den 6 september 19o4 och samtidigt sänktes avgifterna för havre, vicker samt ärter och bönor, ej tjänliga till människoföda, melass, glutenfoder och melassfoder samt sockersnitsel, torkad betmassa och maltgroddar till 3,50 kr/dt. Avgiften för kli sänktes fr. o. in. den 1 november 1954 till 3,50 kr/dt och slopades fr. o. m. den 27 november 1954. Fr. o. in. den 16 november 1954 har införselavgifterna slopats för havre, vicker samt ärter och bönor, ej tjänliga till människoföda, durra (sorghum) samt glutenfoder och melassfoder. Införselavgiften för hirs med undantag av hirskolvar, för raps-, rov-, rybsoch senapsfrökakor, för raps-, rybs- och senapsmjöl samt för oljekraftfoderblandningar, ej hänförliga till annat nummer, med undantag av mirteralfoderhlandningar, ävensom för nudlar utgar oförändrat med 8 kr/dt. Avgift ten för mjöl av korn, durra (sorghum) eller hirs utgår likaledes oförändrat med 2 kr/dt.

Utförselavgifter. Enligt förordningen den 6 juni 1952 (nr 365) angående reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. in. må de varor, som upptas i en vid förordningen fogad bilaga, i regel icke utföras ur riket utan särskilt tillstånd. Utförseltillstånd beviljas, såvitt ej

12* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Kungl. Maj :t annat föreskriver, av jordbruksnämnden. Enligt förordningen skall vidare, i den mån Kungl. Maj :t i prisreglerande syfte så föreskriver, vid utförsel av något av ifrågavarande varuslag erläggas utförselavgift. Avgiftens storlek bestämmes av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande av jordbruksnämnden.

Kungl. Maj:t har i kungörelse den 16 augusti 1954 (nr 589) förordnat, att i den mån jordbruksnämnden, eller efter nämndens bemyndigande, Sveriges export- och importförening för ägg, förening u. p. a., så bestämmer, avgift skall erläggas vid utförsel av färska, kylhuslagrade eller konserverade hönsägg i skal. Någon bestämmelse om utförselavgift för denna vara har dock hittills icke givits av nämnden.

Kungl. Maj :t har vidare i kungörelser den 29 oktober 1954 (nr 632) och den 26 november 1954 (nr 665) förordnat, att vid utförsel från riket av korn och havre m. m. skall, i den mån jordbruksnämnden så bestämmer, utförselavgift erläggas. Nämnden äger bestämma avgiftens belopp, dock högst till 5 öre/kg.

Jordbruksnämnden har med stöd av nämnda kungörelser beslutat, att avgift fr. o. m. den 7 februari 1955 skall utgå för havre, korn, havremjöl och kornmjöl med 3 öre/kg av varans nettovikt samt för blandningar, vari nagon av dessa varor ingår, med 3 öre/kg av den myckenhet avgiftsbela^d vara, som ingår i blandningen (cirkulär nr 1955:5).

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 13*

Bilaga 2

PM angående produktionsutvecklingen på jordbrukets område

Allmän översikt. Under senare hälften av 1930-talet gynnades Sverige av en råd goda skördeår, vilka i förstone ingav vissa farhågor ur avsättningssynpunkt men som sedermera visade sig medge en värdefull reserv av såväl brödspannmål som vissa fodermedel. Mot bakgrunden av denna i produktionshänseende gynnsamma period kan skördeutfallet under krigsåren 1940 och 1941 karakteriseras med ordet missväxt. De felslagna skördarna de båda nämnda åren hade som följd en kraftig nedskärning av landets husdjursstam. Under de därpå följande krigsåren hämmades jordbrukets utveckling av de begränsade möjligheterna att importera förnödenheter, maskiner och flytande bränsle samt av knapphet på arbetskraft.

Efterkrigstiden fram t. o. in. 1950 innnebar, om man bortser från 1947, en snabb återhämtning för det svenska jordbruket, vilket bl. a. kom till synes däri, att den tidigare till följd av svaga skördar och låg fodermedelsimport starkt reducerade animalieproduktionen så småningom rätt ohämmat kunde utökas. Det dåliga skördeutfallet 1947 medförde ett tillfälligt avbrott i denna utveckling. Under efterföljande år återtog jordbruksproduktionen, som framgår av nedanstående översikt, en svagt uppåtgående trend. Under 1951 gick dock produktionsvolymen tillbaka, till större delen beroende på 1951 års felslagna brödsädsskörd men även på en nedgång i mjölkproduktionen. För åren 1952—1954 noterades åter en något ökad produktionsvolym. Ökningen berörde främst brödsäd och fodersäd men även i viss utsträckning fläsk och ägg. Samtidigt minskade dock produktionen av mjölk och mejeriprodukter samt oljeväxter.

Den totala volymen av jordbrukets slutprodukter har ökat med 17 procent jämfört med genomsnittet för 1930-talet eller med knappt 1 procent per år. Detta innebär en betydligt svagare ökningstakt än under mellankrigsperioden (2,5 procent per år), ökningen under de senaste decennierna har varit svagare än man tidigare kunnat registrera för en längre period (på långt sikt — sedan 1880-talet — har ökningen utgjort cirka 1,5 procent per år). Vid en bedömning av försörjningsläget och dess förändringar bör man vidare hålla i minnet att Sveriges folkmängd nu är cirka 16 procent större än på 1930-talet. Ökningen i produktionsvolym och folkmängd har alltså hållit ungefär samma takt under de senaste decennierna.

De tabeller, till vilka hänvisning i det följande sker, finnes intagna i särskild tabellbilaga.1

Brödsädsskörden. (Jfr tabellerna 3 och 4.) Beträffande de fr. o. m. 1938 skördade brödsädsarealerna hänvisas till nedanstående sammanställning, som inhämtats ur den officiella jordbruksstatistiken. Uppgifterna för 1954 är preliminära.

Under 5-årsperioden 1938—1942 höll sig brödsädsarealen, som framgår av tablån, relativt konstant omkring 500 000 hektar. Fr. o. in. 1943 inträf-

1 Införd sist i propositionen.

14* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

fade en nedgång, som nådde botten 1947, då arealen brödsäd var ungefär 20 procent lägre än under perioden 1938—1942. Under åren 1948—1952 var arealen i genomsnitt 10 procent högre än 1947.

År 1953 ökade brödsädsarealen avsevärt, och ökningen fortsatte under 1954. Sistnämnda års areal är den högsta, som förekommit under den i tablån redovisade perioden. Ökningen sedan 1947 utgör 43 procent och från 1953 till 1954 12 procent. Vad beträffar den inbördes fördelningen mellan de olika brödsädsslagen framgår av tablån, att arealerna höstvete och råg, som fram t. o. m. 1951 i stort sett oavbrutet minskat sedan krigsåren, åter har ökat. Vårvetearealen, som sedan lång tid tillbaka befunnit sig i ökning, visade även 1954 en uppgång.

År Areal i hektar

Hö st vete Vårvete Summa Höstråg Vårråg Summa Summa vete råg brödsäd

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 15*

År för skörden Utvintringen av höstvete och höstråg i procent av besådd areal1

Höstvete Höstråg

16* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

För perioderna 1948—1950 och 1952—1954 redovisas förhållandevis höga hektarskördar. Utbytet per arealenhet låg praktiskt taget undantagslöst högre än något tidigare år under 1940-talet. De låga veteskördarna 1951 berodde huvudsakligen på svartrostangreppen detta år. Av de preliminära siffrorna för 1954 framgår, att hektarskördarna för samtliga brödsädsslag, på grund av ogynnsamma väderleksförhållanden, blev något sämre än för 1953 men dock högre än för de flesta åren under den i tabellen redovisade perioden.

I följande sammanställning redovisas den officiella skördestatistikens uppgifter rörande skördeutbytet av brödsäd fr. o. in. 1938. Uppgifterna för 1954 är preliminära.

År Skörd i ton

Höstvete Vårvete Summa Höstråg Vårråg Summa Summa vete råg brödsäd

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 17*

År Areal i hektar

Kom Havre Blandsäd Summa Foderrot­ Vall till fodersäd frukter slätter 2

18* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

År Skörd i ton

Korn Havre Blandsäd Summa Foderrot­ Hö2 fodersäd frukter

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 19*

År Areal, Skörd per Skörd,

hektar hektar, kg ton

20* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Sockerbetsodlingen. (Jfr tabell 5.) Följande uppgifter kan meddelas om areal, hektarskörd och totalskörd av sockerbetor samt råsockertillverkning fr. o. m. kampanjåret 1938/39.

Kampanjår Betareal Skörderesultat Tillverkat för hela råsocker, riket, Betskörd, inköpt vikt Sockerhalt, ton hektar 0/ /o Hela riket, Deciton ton per hektar

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 21*

gande orsak till att arealen ytterligare gick ned under 1953 var de svåra övervintringsförhållanden, som rådde vintern 1952/53. Sålunda utvintrade 38 procent av den hösten 1952 sådda höstrapsen och 61 procent av höstrybsen. En ökning av den skördade arealen skedde 1954, vilket bl. a. berodde på att utvintringen var låg — endast 2 procent för höstraps och 14 procent för höstrybs.

Nedgången i vårraps- och vårrybsarealen fortsatte även under 1954. Den kraftiga minskningen av oljelinarealen från 1952 till 1954 har sin huvudsakliga förklaring i att priset på oljelin sänkts avsevärt.

Skördade arealer, hektar

År Höstraps Höstrybs Vårraps Vårrybs Vitsenap Oljelin Övriga Summa

22* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Skörd av oljeväxtfrö, exklusive utsäde, 9 % vattenhalt, ton

År Höstraps Höst­ Vår- Vår­ Vit­ Summa Olje- och Total­

rybs raps rybs senap matnyttiga1 spånadslin summa

Kungl. Maj.is proposition nr 180 23*

rial från de årligen utförda husdjursräkningarna (fr. o. in. 1951 justerade med ledning av resultaten från 1951 års allmänna jordbruksräkning). Av tablån framgår bl. a. hur hästbeståndet oavbrutet minskat under efterkrigstiden, vilket" sammanhänger med den fortgående mekaniseringen av jordbruket. Antalet arbetshästar var 1954 cirka 40 procent lägre än 1937, samtidigt som antalet föl och unghästar minskat med ej mindre än 80 procent. Antalet mjölkkor ökade visserligen något strax efter kriget men visar därefter en praktiskt taget oavbrutet nedåtgående tendens. Koantalet ligger nu cirka 20 procent under 1937 års nivå. Nötkreatursantalet i sin helhet visar dock en något svagare minskning. Fårstammen har sedan 1937 gått ned med 42 procent.

Antal husdjur inom hela riket (forts.)

Avelssvin Övriga svin Grisar Summa Höns Kyck­ Summa Tidpunkt

3 män. och under svin och lingar höns och däröver 3 mån. grisar kycklingar

700 414 586 260 1 424 935 8 108 651 2 870 969 10 979 620 15/9 1937» .. 138 261

415 105 516 949 1 053 865 6174 517 2 918 018 9 092 535 1/6 19441 .. 121 811

443 872 511 465 1 079 049 6 451798 3 244 070 9 695 868 16/4 1945 .. 123 712

498 858 541 819 1165 234 7 609 094 3 798 662 11 407 756 15/4 1946 .. 124 557

516 089 529 245 1 188 892 8 361 364 4 033 770 12 395134 14/4 1947 .. 143 558

513 185 543 219 1 195 018 9 007 321 5 015 887 14 023 208 19/4 1948 .. 138 614

608 446 1 237 634 8 203 756 4 244 349 12 448 105 1/6 1949 .. 152 081 477 107

516 660 605 no 1 263 340 9 180 540 3 091 820 12 272 360 17/4 1950 .. 141 570

640 920 1 324 040 9128160 3 200 990 12 329 150 23/4 1951 .. 150 840 532 280

580 180 621 030 1 363 080 8 589 360 3 064 760 11 654120 21/4 1952 .. 161 870

572 760 667 670 1 410 590 8 159 500 3 363 280 11 522 780 20/4 1953 .. 170 160

618 460 778 500 1 602 990 8 122 770 3 628 650 11 751 420 20/4 1954 .. 206 030

1 Allmänna jordbruksräkningen.

Däremot har svinstammen ökat år från år sedan 1944 och var 19o4 högst för hela den redovisade perioden (11 procent över 1937 års nivå). Antalet höns och kycklingar har, med undantag för 1948, efter en viss ökning under 1945 och 1946 hållit sig i stort sett konstant under perioden 1947—1951. Under 1952 och 1953 inträffade en viss minskning av antalet höns. Nedgången har möjligen stått i samband med den försämrade prisrelationen mellan hönsfoder och ägg. Sedan denna prisrelation undergått viss förbättring, har kycklingbeståndet, som minskades 1952, åter ökat 1953 och 1954. (Siffermaterialet i fråga om hönsstammens storlek är bristfälligt, varför (let är vanskligt att draga några bestämda slutsatser om de faktiska variationerna. )

Marknaden för mjölk och mejeriprodukter. (Jfr tabellerna 7—10.) Inom kalkylsakkunniga utförda beräkningar rörande mjölkproduktionen har sammanställts i efterföljande tablå. Mjölkproduktionen, som med undantag för 1946/47 och 1947/48 oavbrutet stigit under perioden 1941/42—1949/50, har under åren därefter åter visat sjunkande tendens. Medan 1949/50 års produktion — den högsta som redovisats sedan förkrigstiden — var drygt 3 procent högre än produktionen under 1938/39, beräknas produktionen under 1954/55 bli drygt 8 procent lägre än 1938/39 års produktion. Medelkoantalet under 1954/55 uppskattas till omkring 1 506 000 djur mot 1 920 000 år 1938/39. Delta in-

24* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 25*

ber 1951 är på vissa villkor försäljning av mjölk, som standardiserats till minst 3,5 procent fetthalt, tillåten. Försäljningen av sådan mjölk har under 1954 uppgått till 51 miljoner kilogram eller 5,3 procent av mejeriernas totala försäljning av konsumtionsmjölk. Den ökning av försäljningen av konsumtionsmjölk, som förekommit, motsvaras dock icke av en verklig konsumtionsstegring, enär, som förut påpekats, samtidigt en nedgång ägt rum i försäljningen av mjölk från producent direkt till konsument. Av betydelse är vidare, att jordbruksbefolkningens konsumtion har avtagit i samband med befolkningsomflyttningen. Med stöd av kalkylsakkunnigas upp-

År Vid mejerier Därav invägd mjölk, ton använd för försåld såsom försåld grädde produktbered­ konsumtions­ (omräknad till ning, mjölk,1 mjölk) samt ton ton svinn, ton

26* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

skattningar kan sålunda den totala förbrukningen av standardiserad och ostandardiserad mjölk i riket under 1953/54 beräknas ha varit 20 procent större än under 1938/39. Per invånare räknat stannar ökningen vid 5 procent. Omräknas däremot konsumtionen till enbart helmjölk så ligger förbrukningen per person för 1953/54 cirka 10 procent lägre än för 1938/39.

Den i november 1940 genomförda sänkningen av konsumtionsgräddens tetthalt (liksom den under tiden 20/11 1941—31/1 1944 gällande ransoneringen av grädde) medförde, att för gräddförsäljning togs i anspråk en betydligt mindre kvantitet helmjölk än före kriget. Detta, tillika med mjölkstandardiseringen, har medfört, att den sammanlagda mjölk- och gräddförsäljningen räknad i oskummad mjölk kommit att ligga lägre, än den eljest skulle ha gjort. Sedan försäljning av tjock grädde från den 12 juli 1949 ater medgivits, inträdde under 1949 och 1950 en ökning av mjölkanvändningen för produktion av konsumtionsgrädde. År 1954 nådde mjölkanvändningen för gräddframställning, räknat i procent av invägningen, det högsta värdet sedan 1940. o o ö

Mejeriernas totala försäljning av mjölk och grädde räknad i oskummad mjölk ökade från 1953 till 1954 med cirka 22 000 ton.

Mejeriproduktionen av smör och ost framgår av följande sammanställning.

År Produktion, ton

Smör Ost

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 27*

lagren. En ökning av ostkonsumtionen och -exporten kom också till stånd, samtidigt som produktionen reducerades till endast 79 procent av 1949 års produktion. Härigenom nedbringades lagren till lämplig storlek. Under 1951 och 1952 ökades produktionen åter något, medan den under 1953 och 1954 intagit en med hänsyn till det inhemska konsumtionsutrymmet tämligen normal omfattning. Mejeriernas ostlager vid årsskiftet 1954/1955 var 15 700 ton.

Margarin. Som framgår av följande tabell har margarintillverkningen (av såväl importerad som inhemsk råvara) 1954 varit 5 900 ton högre än 1953 och den högsta under hela den redovisade perioden. Från 1938/39 fram till 1953/54 ökade förbrukningen av hushållsmargarin per person med 17 procent. Den totala förbrukningen av matfett per person har under samma tidsperiod ökat med 15 procent.

År Hushålls­ Bageri- Summa, margarin, margarin, ton ton ton

28* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

År Total slakt, milj. kg

Stor­ Större Mindre Summa Svin Summa Får Häst Samtbo­ kalv kalv nöt­ nötkreatur och liga skap kreatur och svin getter djurslag

Kungl. Maj:ts proposition, nr 180 29*

under innevarande år är 38 procent högre än under sista förkrigsåret och den högsta under hela den redovisade perioden. Vad utrikeshandeln beträffar redovisades för 1938 och 1939 en nettoexport av 5 300 respektive 4 700 ton ägg, medan 1947 och 1948 uppnåddes en nettoimport av 1 700 respektive 1 900 ton.

Den inhemska marknaden har på senare år absorberat en betydligt större kvantitet ägg än före kriget. Under hösten 1953 synes en icke obetydlig ytterligare konsumtionsökning ha ägt rum. Till följd av produktionsökningen har emellertid överskott fortfarande förekommit. Dessa har kunnat avsättas på utlandsmarknaden. År 1950 medförde sålunda en nettoexport av 12 400 ton ägg, medan exporten 1951 uppgick till 9 000 ton, 1952 till 8 600 ton, 1953 till 6 840 ton och 1954 till 7 630 ton.

Till belysande av ägghandelns utveckling meddelas i följande tablå uppgifter om partihandelns invägning av ägg under åren 1938—1954.

År Invägning År Invägning

absoluta tal, index, absoluta tal, index ton 1938 = 100 ton 1938 = 100

30* Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Bilaga 3

PM med redogörelse för priser på jordbruksprodukter samt på vissa förnödenheter för jordbrukets behov

Efterföljande redogörelse för priser på jordbruksprodukter samt på vissa förnödenheter för jordbrukets behov begränsas beträffande en del varuslag till innevarande regleringsår men avser i övrigt i huvudsak den tid som förflutit sedan motsvarande sammanställning upprättades inom jordbruksnämnden våren 1954.1 De tabeller, till vilka hänvisning i det följande sker, finnes intagna i en särskild tabellbilaga.2 Brödsäd. (Jfr tabell 2.) För 1954 års skörd har prissättningssystemet för vete och råg väsentligt förändrats. Prisgaranti till odlarna har sålunda i princip endast lämnats för vete och råg, som per den 1 april 1955 för inlösen hembjudes till föreningen Svensk spannmålshandel. Inlösenpriset för fullgod brödsäd av normalkvalitet är för vete 44,75 kr/dt och för råg 39,75 kr/dt vid leverans till prisort. Fram till inlösendagen är prisbildningen fri. Föreningen Svensk spannmålshandel har emellertid med ett flertal kvarnar och spannmålshandlare träffat överenskommelse, att dessa företag icke skall betala lägre priser basis prisort än dem, som framgår av följande sammanställning.

Leveranstid Priser i kronor per 100 kg för vara av normaikvalitet med

16,5 % vattenhalt

Vete Råg

39,75

Det har förutsatts, att priserna mellan angivna dagar skall vara sådana, att tvära kastningar i prisutvecklingen undvikes. För fullgod vara av annan kvalitet än normalkvalitet verkställes prisreglering enligt särskilda i jordbruksnämndens cirkulär nr 1954:52 angivna regler. Vid leverans till annan ort än prisort minskas priset med kostnaderna för transport från mottagningsorten till närmaste prisort. Prisavdraget vid leverans till Visby (som icke är prisort) är dock endast 50 öre/dt.

Fodermedel. (Jfr tabell 2.) Prisbildningen på fodersäd är fri. I den mån spannmålsbolaget utförsålt restkvantiteter av importerad fodersäd, har denna prissatts med hänsyn till priset på likvärdig inhemsk vara. Bolaget har under året icke importerat annan utländsk fodersäd än majs och importen har avsett uppläggning av ett av statsmakterna bestämt beredskapsla-

1 Se Kungl. Maj:ts prop. 1954: 180, s. 28* ff.

2 Införd sist i propositionen.

Kungl. Mnj:ts proposition nr 180 31*

ger. I övrigt ombesörjes numera, såsom redan anförts vid redogörelsen för fodermedelsregleringen i bilaga 1, utrikeshandeln både med majs och annan fodersäd av handelns egna organ. Vissa uppgifter om införselavgifter för dylika varor har lämnats i nyssnämnda redogörelse.

På fodersädsmarknaden har under hela 1954 rått onormala förhållanden. Härom kan följande anföras. I början av regleringsåret 1953/54 räknade man med att 1953 års svenska skörd av fodersäd jämte övergångslagren av äldre skörd mer än väl skulle täcka konsumtionsbehovet. En viss export av korn och havre kom även till stånd. Det inhemska prisläget påverkades icke av den omständigheten, att en relativt hög införselavgift uttogs vid import av fodersäd och andra fodermedel. Det kom i stället att anpassas efter de priser, som kunde ernås vid export. Dessa priser var låga fram till februari 1954. Härefter inträdde en markerad prishöjning, beroende därpå att efterfrågan kraftigt ökade och tenderade att överstiga utbuden. (Jfr prisuppgifterna för vithavre och korn i det följande.)

Oaktat råg från Svenska spannmålsaktiebolagets lager ställdes^ till förfogande för utfordringsändamål, importerades under sommarmånaderna vissa kvantiteter korn (närmare 3 000 ton) och havre (drygt 12 000 ton). Importpriserna eif svenska hamnar var för korn omkring 30 kr/dt och för havre omkring 29 kr/dt. Härtill kom för korn en tull av 3,70 kr/dt samt för såväl korn som havre en införselavgift, som under tiden fram^ till den 6 september 1954 utgick med 5 kr/dt. 1 sammanhanget kan framhållas, att införselavgiften för majs utgick med 7 kr/dt fram till den 1 juni 1954, då avgiften sänktes till 5 kr/dt. Fr. o. in. den 6 september 1954 slopades införselavgiften för korn (kvar stod dock tullen å 3,70 kr/dt) och införselavgiften för havre och majs sänktes till 3,50 kr/dt.

Enligt skördeuppskattningen per den 15 oktober 1954 beräknas för 1954 skörden av korn, havre och blandsäd uppgå till sammanlagt 1 904 300 ton, vilket är 285 800 ton mindre än motsvarande skörd 1953. Icke desto mindre måste ett betydande saluöverskott från de mellansvenska områdena föreligga. Leveranserna från odlarna har emellertid hela hösten 1954 varit oväntat^ små. Efterfrågan har samtidigt varit betydande och detta har satt sin prägel på den inhemska prisbildningen. Priserna steg undan för undan hela hösten och var under senare hälften av december månad genomgående omkring 7 kr/dt högre än noteringarna för september. I början^ av 1955 avstannade prisstegringen för inhemsk fodersäd och en viss nedgång har därefter skett. Utbuden har blivit större, samtidigt som efterfrågan från Sydsverige tack vare ökad import och saluförande av vissa kvantiteter brödsäd minskat. Åtminstone fram till tiden för månadsskiftet januari/ februari var emellertid nedgången relativt obetydlig.

Även på världsmarknaden har priserna varit stigande. Beräknade eif sydsvenska importhamnar (exklusive tull respektive införselavgift i förekommande fall) var importpriserna i början av januari 1955 ungefär följande: för irakiskt korn av mindre god kvalitet 38 kr/dt, för kanadensiskt foderkorn 41 kr/dt, för argentinskt havre 42 kr/dt, för majs 42 kr/dt samt för vetekli 39 kr/dt. Prisstegringen på dessa importfodermedel sedan senare hälften av september 1954 utgör i genomsnitt 3—4 kr/dt. Priset på majs har dock legat på en i stort sett oförändrad nivå.

Under de nu omnämnda förhållandena hösten 1954 ansågs det nödvändigt att underlätta importen av fodersäd. Redan har nämnts, all jordbruksnämnden den (i september sänkte införselavgitten för havre och majs till 3,50 kr/dt, samtidigt som avgiften för korn helt slopades. Den 1 novemher 1954 sänktes införselavgiften för kli från 5 kr/dt till 3,50 kr/dl. Samtidigt beslut nämnden, att dispens från avgift skulle lämnas för av kvarn im­

32* Kungi. Maj:ts proposition nr 180

porterad havre, som avsågs för gryntillverkning. Den 16 november slopades helt mförselavgiften på havre, liksom också för sorghum, och den 27 november slopades avgiften helt även för kli. Fr. o. m. den 1 december 1954 och tills vidare får enligt Kungl. Majrts kungörelse nr 664 korn och malt tullfritt införas. Av speciella skäl har införselavgiften för majs, vilken uppgår till 3,50 kr/dt, tills vidare bibehållits. Majsen användes huvudsakligen för utfodring av fjäderfän och avgiftsmedlen har ansetts behövliga för att utjämna priserna vid äggexporten.

De åtgärder, som enligt vad nu anförts under hösten 1954 vidtagits för att underlätta importen av fodersäd, har också medfört, att icke oväsentliga kvantiteter dylik vara införts eller kan beräknas komma att införas under den närmaste tiden. Under tiden juli—december 1954 har sålunda införts 11 700 ton havre, 25 000 ton majs, 12 700 ton korn samt 17 100 ton vetekli. Såsom redan anförts, har därjämte Svensk spannmålshandel efter jordbruksnämndens godkännande för foderändamål utsläppt vissa kvantiteter för kvarnändamål icke lämplig råg och vete i marknaden. Intill den 1 februari 1955 har föreningen sålt omkring 25 000 ton dylik råg och 2 000 ton vete.

Medelpriserna för vithavre och korn till producenter enligt gällande noteringar fr. o. in. januari 1954 framgår av efterföljande sammanställning. Uppgifterna avser kr/dt.

Vithavre Korn

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 33*

32,54 kr/dt för senapsmjöl. Såsom tidigare anförts svarar de enskilda företagen numera helt för tillverkningen av oljekraftfoderblandningar. Dylika förekommer numera i ett flertal olika märken och med skiftande sammansättning. Med mycket få undantag garanteras blandningarna innehålla lägst 43 procent av råprotein och råfett sammanlagt och lägst 33 procent smältbart renprotein. Förbrukarpriserna på blandningarna har hållits tämligen konstanta hela året och utgjorde i medeltal under januari 1954 51,92 kr/dt och under december samma år 52,19 kr/dt.

Priserna på svenskt kli av råg och vete har i samband med den^ stigande prisnivån på inhemsk fodersäd ökat betydligt under året. Priset på svenskt vetekli har legat något över priset på importerat veteldi. Även priset på havrekli har följt med i uppgången. De av Lantbruksförbundet sedan januari 1954 noterade priserna på svenskt kli av vete, råg och havre framgår av följande sammanställning. Uppgifterna avser medelpriser i kr/dt vid kvarnår.

Svenskt Svenskt Svenskt

vetekli rågkli havrekli

34* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

tet för fabriksändamål erlägga till leverantören. Priserna har varit följande: Under tiden kampanjens början t. o. in. 31 oktober 1954 42 öre, 1 november —31 december 1954 43 öre, 1—31 januari 1955 44 öre samt fr. o. in. 1 februari till kampanjens slut 45 öre, allt räknat per hektoliter och stärkelseprocent fritt fabrik.

Med stöd av samma bemyndigande har vidare bestämts att till grund för prissättningen på potatisstärkelse och potatisbrännvin skall läggas^ ett potatispris, som med 3 öre per stärkelseprocent och hektoliter överstiger nyss angivna priser. Sveriges stärkelseproducenters förening, Sveriges bänneriidkareförening och AB Vin & spritcentralen skall, till en särskild clearingkassa, inbetala belopp, motsvarande skillnaden mellan det potatispris, som lägges till grund för prissättningen på stärkelse vid brännerier, samt det pris, som stärkelsefabriker och brännerier skall betala till av dem inköpt potatis. Angående förvaltningen och användningen av till nämnda clearitigkassa inflytande medel skall beslut framdeles meddelas.

Sockerbetor. (Jfr tabell 2.) För sockerbetor av 1954 års skörd har odlare erhållit ett grundpris av 7,20 kr/dt vid en sockerbalt av 16 procent. För varje tiondels^ procent, varmed sockerhalten överstiger 16 procent, har som vanligt utgått ett tillägg med 1/160 av grundpriset. Vidare har liksom tidigare utgått s. k. täckningsersättning och ersättning enligt den s. k. 63-dygnsregeln, som dock erhållit en något ändrad utformning. Det för 1954 års skörd utbetalda genomsnittspriset blev med här angivna och vissa andra tillägg och ersättningar 7,80 kr/dt.

Oljeväxter. För oljeväxtfröer av 1954 års skörd erhåller odlare, som tecknat odlingskontrakt med Sveriges oljeväxtodlares centralförening, följande grundpriser vid leverans av frö med en vattenhalt av 18 procent och en renhetsgrad av 96 procent.

För oljeväxtfrö med annan vattenhalt eller renhetsgrad verkställes prisreglering enligt särskilda i jordbruksnämndens cirkulär nr 1954: 36 angivna regler. Producent, som ej tecknat odlingskontrakt, erhåller ett grundpris, som med 2 öre/kg understiger nu angivna priser.

För den del av skörden, som kan beredas avsättning på den inhemska marknaden, har staten garanterat ett högre pris (cirka 10 öre/kg) än de ovan anförda odlarpriserna. Det belopp, som uppkommer ur denna mellanskillnad avses användas för att täcka exportförluster. Eventuellt överskjutande medel från ett visst år skall överföras till oljeväxtodlingens konjunkturutjämningsfond för att täcka uppkommande exportförluster under kommande år. Fonden förvaltas av föreningen Sveriges oljeväxtintressenter.

Spånadsväxter. För 1954 års skörd har såsom riktpriser gällt 25 öre/kg för linhalin och 13 öre/kg för hamphalm. Priserna avser halm av grundkvalitet med 15 procent vattenhalt. För avvikande kvalitet sker prisreglering enligt särskilda bestämmelser (se för linhalm jordbruksnämndens cirkulär nr 1951: 85 och för hamphalm statens linnämnds meddelande nr 1949: 14).

För frö av spånadslin av 1954 års skörd har garanterats samma pris, som förut angivits för kontraktsodlat oljelin. För hampfrö är prisbildningen helt fri.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 35*

Mjölk- och mejeriprodukter. (Jfr tabellerna 1 och 2.) Den genomsnittliga likviden för mejerimjölk under 1953/54 uppgick enligt kalkylsakkunnigas beräkningar till 36,16 öre/kg, varav 5,07 öre statliga bidrag. För 1954/55 har preliminärt upptagits 35,99 öre/kg, varav 5,06 öre i bidrag.

Riksnoteringen på runmärkt smör är fr. o. m. den 1 maj 1953 6,05 kr/kg. För omärkt mejerismör är noteringen fr. o. in. den 1 oktober 1954 5,85 kr/ kg.

Priserna på osaltat smör ligger 10 öre/kg över nyss angivna priser. Fr. o. in. den 1 oktober 1954 har normalpriserna slopats på konsumtionsmjölk, grädde och smör. Dock har Svenska mejeriernas riksförening förbundit sig att medverka till att genomsnittspriset på mejerimjölk under återstoden av regleringsåret 1954/55 hålles oförändrat inom olika områden i förhållande till regleringsåret 1953/54, med undantag för de lokala prishöjningar, som jordbruksnämnden kan komma att godkänna. I fråga om försäljning av konsumtionsmjölk, grädde och smör har detaljhandelns organisationer förbundit sig att på olika sätt verka för att detaljhandeln tilliämpar priser, som innebär oförändrade öresmarginaler i förhållande till tiden närmast före den 1 oktober 1954. Beträffande mjölkpriset må dock justering av den nuvarande detaljhandelsmarginalen upp till 5 öre per liter ske på sådana orter, där marginalen understiger nämnda belopp.

Prisbildningen på ost är fr. o. in. den 25 augusti 1952 helt fri. Partipriserna höjdes i samband med frisläppandet med 30 öre/kg. Med undantag för högproduktionstiden sommaren 1953 har de sedan varit oförändrade fram till den 1 juli 1954, då de sänktes med 20 öre/kg. Den 15 november 1954 höjdes priserna med 10 öre/kg. I samband med omläggning av betalningsoch leveransvillkoren höjdes partipriset med ytterligare 10—15 öre/kg den 1 januari 1955. Detaljpriset för helfet runmärkt ost av Sveciatyp var i december 1954 5,36 kr/kg.

Kött och fläsk. (Jfr tabell 2.) Systemet med normalpriser på hela, halva och fjärdedels kroppar av nötkreatur, häst och svin slopades fr. o. m. den 1 september 1954. I stället har mellan statens jordbruksnämnd och Sveriges slakteriförbund för regleringsåret 1954/55 träffats en överenskommelse om ett system med rörlig partiprissättning på kött och fläsk, vilken i medeltal för regleringsåret skall ansluta sig till den av statsmakterna förutsatta medelprisnivån för kött och fläsk. Det åligger Svensk kötthandel att importera kött och fläsk till sådana kvantiteter, att den förutsatta prisnivån icke överskrides.

Priserna på styckade köttvaror av nötkreatur, häst och svin samt charkuterivaror är sedan februari 1952 fria vid försäljning till förbrukare. Prisövervakning i detaljhandelsledet sker i stort sett enligt tidigare principer.

För fårkött är prisbildningen helt fri i samtliga handelsled.

Ägg. (Jfr tabell 2.) Prisbildningen på ägg är liksom under föregående regleringsår fri inom ramen för de av statsmakterna fastställda riktlinjerna. För regleringsåret 1954/55 innebär dessa bl. a., att äggpriset skall vara fritt intill en övre gräns, som fastställts till 4 kr/kg i södra Sverige. Vid denna gräns gäller, att Sveriges export- och importförening för ägg skall vara skyldig att importera, i den mån så är möjligt utan förlust, och att export icke får ske utan särskilt tillstånd av jordbruksnämnden. Medelpriset för regleringsåret 1954/55 har i jordbruksöverenskommelsen våren 1954 beräknats till 2,95 kr/kg (i den nyligen upprättade kalkylen räknar man med alt ett medelpris av 2,90 kr/kg skall kunna uppnås). För att uppnå det förutsatta medelpriset äger föreningen utbetala bidrag vid export av ägg, då utlands-

36* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

priserna ligger under motsvarande svenska priser. Bidragen finansieras dels med medel, som influtit genom avgifter vid export av ägg, då utlandspriserna legat högre än motsvarande svenska priser, dels genom en regleringsavgift, som föreningen uttager på grundval av invägda kvantiteter ägg, dels ock med medel, som tillförts föreningen genom restitution av införselavgifter för vissa fodermedel.

Svensk äggnotering (= producentpris i öre/kg på ägg i de viktigaste produktionsområdena i Götaland) har fr. o. m. januari 1954 utvecklats på följande sätt.

Kungl. May.ts proposition nr 180 37*

Bilaga 4

PM

angående jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter år 1953

I anslutning till de under en lång följd av år utförda undersökningarna av jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter, för vilka redogörelser årligen intagits i Kungl. Maj :ts proposition angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område m. m., senast i nr 1954: 180 för inkomståret 1952, har statistiska centralbyrån nu efter Kungl. Maj :ts bemyndigande den 10 september 1954 verkställt en undersökning för inkomståret 1953.

Material och metod

Samtliga deklarationsundersökningar har hittills grundats på samma urval av gårdar med mer än 2 hektar åker, som ingick i den av 1938 års jordbruksutredning verkställda undersökningen av jordbrukets driftförhållanden. Det har varit ett önskemål att, så snart möjlighet därtill gavs, verkställa ett nytt aktuellt urval av jordbruk för dessa undersökningar. Svårigheten har varit att få tillgång till ett fullt aktuellt material rörande totalpopulationen för jordbrukare, i vilket urvalet lätt kunde dragas.

Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF) har under de senaste åren på hålkort lagt upp ett jordbruksregister med uppgifter om samtliga som jordbruk taxerade fastigheter. Detta register erbjuder den stora fördelen, att det fortlöpande aktualiseras och att uttagning av urval förenklas genom hålkortsuppläggningen. Genom tillmötesgående från förbundets sida har statistiska centralbyrån beretts möjlighet att med hjälp av detta jordbruksregister under år 1954 uttaga ett nytt urval för de jordbruksstatistiska undersökningarna. Härvid har tillämpats i huvudsak samma principer, som användes år 1950 vid den första uppläggningen av ett slumpmässigt enligt samplingmetodik gjort urval av brukningsenheter för nämnda undersökningar. Beträffande principerna för konstruktionen och uttagningen av 1950 års urval hänvisas till närmare redogörelser i Jordbruksekonomiska Meddelanden nr 1951: 2 (s. 59 ff.) och Årsväxten år 1951 (s. 9—10). I Årsväxten 1954 (s. 14) lämnas upplysningar om det nya urval, som gjordes år 1954. Utmärkande för bägge dessa urval är, att urvalets relativa storlek växlar mellan olika storleksgrupper och områden. Urvalskvoten ökar från lägre till högre grupper och för den högsta storleksgruppen, över 100 hektar åker, har samtliga jordbruk medtagits. Fördelningen av urvalsenheterna på områden och storleksgrupper har i huvudsak gjorts proportionell mot åkerarealen och grundats på det förhållandet, att variansen för de viktigaste växtslagen och husdjuren ökar med åkerarealen. Undersökningar har visat, att även för huvudposterna i självdeklarationerna föreligger ett likartat förhållande.

Detta urval har därför ansetts vara lämpligt även för deklarationsundersökningen. Av kostnadsskäl måste emellertid urvalets storlek reduceras. Till grund för deklarationsundersökningen för år 1953 har sålunda uttagits ett nytt urval i form av ett subsample ur det år 1954 gjorda nya urvalet för arealinventeringar, husdjursräkningar in. in. På grund av nämnda samstämmighet i fråga om variansen har vid uttagningen av detta subsample

38* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Tab. 1. Antal i deklarationsundersökningarna ingående brukningsenheter

Storleksgrupper, hektar åker Samtliga 2—5 5—10 10— 20— 30— 50— över

20 30 50 100 100

Undersökningen för år 1951

Södra och mellersta Sveriges

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 39*

Tab. 2. Procentuell fördelning av antalet brukningsenheter på olika storleks grupper

Storleksgrupper, hektar åker Samtliga 2—5 5— 10— 20— 30— 50— över

10 20 30 50 100 100

Samtliga brukningsenheter med över 2 hektar åker enligt 1951 års jordbruksräkning

Södra och mellersta Sveriges slätt-

17 23 31 13 9 5 2 100 Södra och mellersta Sveriges skogs-

36 37 20 4 2 1 0 100

53 36 10 1 0 0 0 100

I undersökningen för år 1951 ingående brukningsenheter

Södra och mellersta Sveriges slätt-

6 17 36 17 13 8 3 100 Södra och mellersta Sveriges skogs-

23 42 27 5 3 0 0 100

41 44 14 1 _ 100

I undersökningen för år 1952 ingående brukningsenheter

Södra och mellersta Sveriges slätt-

6 17 35 17 14 8 3 100 Södra och mellersta Sveriges skogs-

22 42 27 5 3 1 0 100

40 45 14 i _ _ 100

1 undersökningen för år 1953 ingående brukningsenheter

Södra och mellersta Sveriges slätt-

Södra och mellersta Sveriges skogs-

och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder och norra Sverige däremot är urvalets storlek mindre både totalt och i de tre lägsta storleksgrupperna men större i de högre storleksgrupperna. Detta sammanhänger med att fördelningen på storleksgrupper i det gamla urvalet ursprungligen i huvudsak motsvarade brukningsenheternas fördelning i totalpopulationen, medan, såsom ovan nämnts, fördelningen i det nya urvalet bestämdes av åkerarealens storlek inom lika storleksgrupper. Den väsentligaste skillnaden mellan de båda urvalen ligger dock däri, att det nya urvalet uttagits shiinpmässigt. De båda urvalens relativa fördelning på olika storleksgrupper inom vart och ett av de tre huvudområdena framgår av tabell 2. Såsom i redogörelserna för föregående undersökningar framhållits, har de från självdeklarationernas A-bilaga erhållna uppgifterna rörande jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter använts för skattning av dels totalsiffror för riket, dels siffror per hektar jordbruks)ord. I senare fallet har nu använts de vid 1951 års allmänna jordbruksräkning erhållna uppgifterna om arealen jordbruksjord. Totalsiffrorna för riket har erhållits genom en för varje storleksgrupp och varje produktionsområde, enligt den officiella jordbruksstatistikens indelning, verkställd uppräkning av självdeklarationernas uppgifter. Härvid har förhållandet mellan å ena sidan den

40* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

totala åkerarealen enligt 1951 års allmänna jordbruksräkning vid samtliga brukningsenheter inom respektive storleksgrupp och område samt å andra sidan åkerarealen vid de undersökta brukningsenheterna inom samma storleksgrupp och område tagits till utgångspunkt för uppräkningen. I denna redogörelse angivna siffror för åren 1951 och 1952 avviker i mindre utsträckning från tidigare publicerade, då en omräkning för dessa år nu gjorts med ledning av åkerarealerna enligt 1951 års allmänna jordbruksräkning; tidigare användes åkerarealerna enligt 1944 års allmänna jordbruksräkning. De för åren 1951 och 1952 i denna redogörelses tabeller angivna talen är grundade på det gamla urvalet, medan de för år 1953 skattade talen är baserade på det nya urvalet. Såsom förut nämnts har för det nya urvalet tilllämpats slumpmässig uttagning i olikhet mot det gamla urvalet. Det senare hade även försämrats i representativt hänseende, därigenom att samma brukningsenheter ingått under en lång följd av år. På grund av dessa förhållanden är resultaten för år 1953 ej fullt jämförbara med närmast föregående år, vilket har markerats i tabellerna. Med det gamla urvalet erhöll man för flertalet poster något för höga absoluta tal utom för räntor och skulder, som var för låga. Skillnaderna mellan det gamla och nya urvalet i detta hänseende belyses närmare genom en specialundersökning, för vilken redogöres i det följande. Vid användning av det gamla urvalet kunde de skattade absoluta talen ej tillmätas önskvärd säkerhet på grund av bristande representativitet i urvalet. Resultaten användes därför främst för att belysa de relativa förändringarna från år till år. De på grundval av det nya urvalet för år 1953 skattade talen torde däremot ej vara behäftade med systematiska fel, varför de för detta år erhållna resultaten torde ha tillfredsställande säkerhet. Fr. o. in. år 1953 bör deklarationsundersökningen därför kunna användas ej enbart för att belysa relativa förändringar från år till år utan även för att ge respektive posters absoluta storlek. Vid användning av resultaten från deklarationsundersökningen bör man observera, att brukningsenheter med mindre än 2 hektar åker ej ingår i det bearbetade materialet, att undersökningen avser kalenderår och att skogsbruket ingår däri, under det att den s. k. totalkalkylen för jordbruket omfattar samtliga brukningsenheter, avser produktionsår och ej tager hänsyn till skogsbruket. Vidare bör beaktas, att vid upprättandet av självdeklaration inom jordbruket den s. k. kontantprincipen fortfarande oftast tillämpas. Då hänsyn sålunda icke tages till eventuella lagerbehållningar vid beskattningsårets början och slut, kan nettointäkten av jordbruksfastighet enligt deklarationsuppgifterna växla mera från år till år än vad som eljest skulle vara förhållandet.

Jordbrukets kontanta inkomster Resultaten av den beräkning av jordbrukarnas sammanlagda kontanta inkomster under år 1953, som verkställts på grundval av de på självdeklai ationernas A-bilaga lämnade uppgifterna, redovisas i tabell 3. Där angives för hela riket och de tre huvudområdena — södra och mellersta Sveriges slättbygder, södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder samt norra Sverige — de till totalsiffror uppräknade inkomstbeloppen. I anslutning till A-bilagans uppställning har inkomsterna fördelats på följande poster: spannmål och frövaror; sockerbetor; potatis, grönsaker och trädgårdsprodukter; hö, halm, grönfoder och rotfrukter; försålda husdjur (hästar, nötkreatur, svin och grisar, får, getter) samt kött, fläsk, hudar, ull, skinn o. d. därav; fjäderfä och ägg; mjölk och produkter därav,

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 41*

Tab. 3. Jordbrukets kontanta inkomster åren 1951—1953, miljoner kronor

Då ett nytt urval ligger till grund för år 1953, bör vid jämförelse med tidigare år beaktas de kommentarer, som lämnas i avsnittet Material och metod

1951 1952 1953

Södra och mellersta Sveriges slättbygder

42* Kungl. Maj. ts proposition nr 180

Tab. 3 (forts.) Jordbrukets kontanta inkomster åren 1951—1953, miljoner kronor

1951 1952 1953

hästar, nötkreatur, svin och grisar, får samt kött, fläsk,

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 43*

Tab. 4. Jordbrukets kontanta inkomster av vegetabiliska respektive animaliska produkter i procent av kontanta inkomster av samtliga försålda produkter inom olika storleksgrupper och områden åren 1951—1953

Då ett nytt urval ligger till grund för år 1953, bör vid jämförelse med tidigare år beaktas de kommentarer, som lämnas i avsnittet Material och metod

År Storleksgrupper, hektar åker Samt-

2—5 5—10 10— 20— 30— 50— över

20 30 50 100 100

Södra och mellersta Sveriges slättbygder

1951 10,3 15,4 23,7 34,4 42,0 51,0 54,5 35,9

1952 10,4 17,7 27,6 37,1 45,6 54,5 60,3 39,4

1953 15,3 18,4 26,5 39,0 48,1 58,8 63,0 41,3

1951 89,5 84,6 76,2 65,4 58,0 48,8 45,5 64,0

1952 89,6 82,2 72,3 62,8 54,3 45,3 39,7 60,5

1953 84,6 81,6 73,4 61,0 51,9 41,2 37,0 58,6

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

1951 5,7 6,8 10,1 13,5 20,3 31,0 50,1 11,9

1952 4,8 6,8 11,3 15,4 24,2 37,6 55,0 13,4

1953 3,4 6,1 11,3 21,3 28,8 43,1 52,1 13,9

1951 94,3 93,2 89,9 86,1 79,7 68,9 49,9 88,0

1952 95,2 93,2 88,6 83,9 75,7 62,4 45,0 86,6

1953 96,6 93,8 88,7 78,7 71,2 56,9 47,9 86,0

Norra Sverige

1952 97,1 95,4 92,1 74,2 94,6

1953 95,2 96,0 93,5 85,8 94,8

komsterna av får och getter, hudar, ull, skinn o. d. ingick i posten »diverse produkter». En mindre förskjutning föreligger mellan inkomstposterna »arrenden och avgälder» och »diverse inkomster». Till den förstnämnda posten har nu förts endast inkomster av »arrenden och hyror», medan andra inkomster av diverse-karaktär sammanförts till posten »diverse inkomster». Från inkomstposten »diverse produkter» har dessutom inkomsterna av »fisk och vilt» överförts till posten »diverse inkomster». Dessa förändringar i inkomstredovisningen vid undersökningen för år 1953 har medfört, att inkomstposterna »arrenden och hyror» samt »diverse produkter» totalt sett minskat, medan den sammanslagna husdj ursposten samt posten »diverse inkomster» ökat. För att få en enhetlig fördelning av inkomstposterna för de tre senast undersökta aren bär ovannämnda förändringar i redovisningen för år 1953, så långt det varit möjligt, genomförts även för åren 1951 och 1952.

Här nedan behandlas inkomsterna — liksom i följande avsnitt utgifterna — endast under år 1953. För den genom övergång till nytt urval försvå-

44* Kungl. Maj.ts proposition nr 180

iade jämförelsen med tidigare ar hänvisas till specialundersökningen i detta hänseende i det följande. Såsom framgår av tabell 3 har jordbrukarnas sammanlagda kontanta inkomster för år 1953 beräknats till 4 633,5 miljoner kronor. Därav kommer över hälften eller 2 599,2 miljoner kronor (56,1 procent) från försäljningen av animaliska produkter, medan inkomsterna av vegetabiliska produkter uppgår till 1 138,8 miljoner kronor (24,6 procent). Inkomsterna av skogsbruk har för år 1953 beräknats till 673,6 miljoner kronor (14,5 procent). Dessa tre grupper av inkomster omfattar 95 procent av samtliga inkomster. År 1953 kännetecknades av produktionsökning främst i fråga om de vegetabiliska produkterna brödsäd, fodersäd, sockerbetor och potatis men aven fläskproduktionen steg. Produktionen av kött och oljeväxter minskade. Beträffande mjölkproduktionen förelåg en ökning i mjölkinvägningen \id mejerierna, sammanhängande med ökad leverans per leverantör, huvudsakligen inom områdena Skåne, Blekinge, västra Sverige och Norrland. Beträffande priserna på jordbrukets slutprodukter må nämnas, att dessa under år 1953, genomsnittligt sett, ej undergick någon nämnvärd förändung, en mindre prissänkning totalt för gruppen vegetabilier uppvägdes av eu motsvarande prishöjning för animalier. Starkast minskade priserna pa fodersad, medan köttpriserna uppvisade den största ökningen. Under år 1953 minskade inkomsterna av skogsbruk efter de båda topparen 1951 och 1952. Främst berodde detta på sänkning av priserna på olika slag av skogsprodukter, vilket medförde minskad avverkning. De vegetabiliska respektive animaliska produkternas andel storleksgruppsyis i inkomsterna av samtliga försålda jordbruksprodukter belyses i tabell 4. I denna framträder det kända förhållandet, att de vegetabiliska produkternas relativa betydelse ökar starkt med stigande egendomsstorlek samt att den genomgående är större inom slättbygderna i södra och mellersta Sverige än i skogs- och dalbygderna och i norra Sverige.

Jordbrukets kontanta utgifter •,Pu ^ självdeklarationernas A-bilaga redovisade kontanta utgifterna har vid bearbetningen sammanförts i följande grupper: arrenden och kontanta undantagsförmåner; arbetslöner; inköp av utsäde och fodermedel; inköp av gödselmedel; inköp av driv- och smörjmedel; inköp av levande inventarier; inkop av döda inventarier; kostnader för elektrisk ström; kostnader tor underhåll av dels inventarier, dels byggnader, dels vägar, diken, stängsel o. d.; diverse kostnader samt räntor. Dessutom har även uppgifterna rörande kostnaderna för nyuppsättning av yttre inventarier, för ny-, tilletler ombyggnad samt för nyanläggning av vägar, diken, stängsel o. d. bearbetats. Det bor emellertid framhållas, att sistnämnda kostnader icke berf.. avdrag vid taxeringen, varför de kan antagas vara mindre fullständigt ledovisade i deklarationerna. Av de vid bearbetningen av dessa poster erhållna resultaten bör därför icke alltför bestämda slutsatser dragas. Uppställningen av den nya blanketten för A-bilagan har även för vissa utgiftsposter nödvändiggjort ändrad redovisning. Tidigare kunde utgifterna tor mköp av utsäde, spannmål samt olika slag av fodermedel m. m. fördelas på fyra olika poster (spannmål och frövaror; kraftfoder; hö, halm m. fl fodermedel; potatis och rotfrukter). Enligt den nya A-bilagan har alla dessa utgiftsposter måst sammanföras till en, nämligen »utsäde och fodermedel». Kostnaderna för driv- och smörjmedel samt elektrisk ström redovisas nu som självständiga utgiftsposter; tidigare ingick de i posten »diverse driftkostnader». Utgiftsposterna »hästar och nötkreatur», »svin

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 45*

Tab. 5. Jordbrukets kontanta utgifter åren 1951—1953, miljoner kronor

Då ett nytt urval ligger till grund för år 1953, bör vid jämförelse med tidigare år beaktas de kommentarer, som lämnas i avsnittet Material och metod

51 1952 1953

Södra och mellersta Sveriges slättbygder

46* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Tab. 5 (forts.) Jordbrukets kontanta utgifter åren 1951—1953, miljoner kronor

1951 1952 1953

Kungl. Maj.ts proposition nr i80 47*

Tab. 6. Arbetslönernas och ränteutgifternas procentuella andel av jordbrukets kontanta utgifter inom olika storleksgrupper och områden åren 1951—1953

Då ett nytt urval ligger till grund för år 1953, bör vid jämförelse med tidigare år beaktas de kommentarer, som lämnas i avsnittet Material och metod

År Storleksgrupper, hektar åker Samt-

2—5 5—10 10— 20— 30— 50— över

20 30 50 100 100

Södra och mellersta Sveriges slättbygder

48* Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

gare tillgången på traktorer i marknaden. Det nya marknadsläget har även medfört olika slag av rabatter, som under tidigare år med knapphet på traktorer icke förekommit.

Arbetslönernas och ränteutgifternas betydelse vid olika egendomsstorlek belyses i tabell 6. I fråga om dessa två utgiftsposter är det av särskild vikt att vid jämförelse med tidigare år beakta de kommentarer, som lämnas i det följande.

Inkomster och utgifter per hektar jordbruksjord; inkomst- och utgiftsutvecklingen inom olika storleksgrupper av jordbruk

Olikheterna mellan skilda storleksgrupper belyses genom den beräkning av de kontanta inkomsterna och utgifterna per hektar jordbruksjord, vars resultat återgives i tabell 7. Genom detta material erhålles även nya möjligheter till jämförelser mellan de tre huvudområdena.

De viktigaste inkomstposternas ekonomiska betydelse vid brukningsenheter av olika storlek och inom olika områden belyses närmare av tabell 8, i vilken inkomsterna i kronor per hektar jordbruksjord av vegetabiliska och animaliska produkter samt av skogsbruk angivits. På motsvarande sätt redovisas i tabell 9 jordbrukarnas kontanta utgifter, likaledes beräknade per

Tab. 7. Samtliga kontanta inkomster och utgifter i kronor per hektar jordbruksjord vid jordi bruksfastighet inom olika storleksgrupper och områden åren 1951—1953

Då ett nytt urval ligger till grund för år 1953, bör vid jämförelse med tidigare år beaktas de kommentarer, som lämnas i avsnittet Material och metod

År Storleksgrupper, hektar åker Samtliga 2—5 5—10 10— 20— 30— 50— över

20 30 50 100 100

Samtliga kontanta inkomster

Södra och mellersta Sveriges 1951 1460 1183 1106 1082 1056 1010 951 1070 slättbygder 1952 1593 1421 1330 1296 1237 1207 1101 1266

1953 1550 1407 1264 1198 1220 1184 1175 1239

Södra och mellersta Sveriges 1951 1707 1428 1237 1050 1077 953 974 1302

Samtliga kontanta utgifter

Södra och mellersta Sveriges 1951 983 781 743 778 801 815 822 794 slättbygder 1952 1078 896 864 898 906 941 933 910

1953 1101 937 848 840 908 943 1005 914

Södra och mellersta Sveriges 1951 927 830 780 732 819 795 875 820

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 49*

Tab. 8. Vissa kontanta inkomster i kronor per hektar jordbruksjord vid jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper och områden åren 1951—1953

Då ett nytt urval ligger till grund för år 1953, bör vid jämförelse med tidigare år beaktas de kommentarer, som lämnas i avsnittet Material och metod

År Storleksgrupper, hektar åker Samtliga 2—5 5—10 10— 20— 30— 50— över

20 30 50 100 100

Inkomster av försålda vegetabiliska produkter

Södra och mellersta Sveriges 1951 129 160 235 335 401 457 463 343 slättbygder 1952 147 219 330 434 519 584 591 447

1953 219 238 310 435 549 639 651 471

Södra och mellersta Sveriges 1951 56 62 86 100 158 208 368 102

Inkomster av försålda animaliska produkter

Södra och mellersta Sveriges 1951 1119 879 752 636 554 438 387 611 slättbygder 1952 1266 1014 863 736 618 485 389 687

1953 1211 1054 857 680 593 447 383 668

Södra och mellersta Sveriges 1951 924 850 765 639 620 462 366 753

Inkomster av skogsbruk

Södra och mellersta Sveriges 1951 152 115 95 87 74 83 64 86

slättbygder 1952 136 156 in 103 73 104 78 101

1953 59 65 67 56 51 58 97 66

Södra och mellersta Sveriges 1951 662 468 348 276 248 235 181 400

hektar jordbruksjord, för arbetslöner, utsäde och fodermedel, gödselmedel samt för räntor.

Beträffande den relativa betydelsen av jordbrukarnas olika inkomstkällor föreligger markanta olikheter såväl mellan olika områden som mellan olika storleksgrupper. De vegetabiliska produkternas betydelse stiger med växande egendomsstorlek. Den är sålunda störst inom slättbygderna samt avse-

4* llihang till riksdagens protokoll 195b. f samt. Nr ISO

50* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Tab. 9. Vissa kontanta utgifter i kronor per hektar jordbruksjord vid jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper och områden åren 1951—1953

Då ett nytt urval ligger till grund för år 1953, bör vid jämförelse med tidigare år beaktas de kommentarer, som lämnas i avsnittet Material och metod

År Storleksgrupper, hektar åker Samtliga 2—5 5—10 10— 20— 30— 50— över

20 30 50 100 100

Arbetslöner

Södra och mellersta Sveriges 1951 91 102 141 192 236 279 323 213 slättbygder 1952 96 117 163 219 269 332 361 244

1953 77 84 118 162 211 290 361 205

Södra och mellersta Sveriges 1951 156 172 192 207 278 289 311 200

Inköp av utsäde och fodermedel

Södra och mellersta Sveriges 1951 301 199 154 126 112 98 86 130 slättbygder 1952 333 234 180 147 126 113 94 150

1953 331 246 169 134 137 120 115 153

Södra och mellersta Sveriges 1951 210 163 141 108 107 84 101 147

Inköp av gödselmedel

Södra och mellersta Sveriges 1951 73 66 73 81 86 88 82 80 slättbygder 1952 82 83 90 103 107 no 109 100

1953 87 89 91 101 112 117 112 103

Södra och mellersta Sveriges 1951 79 72 68 66 71 60 82 71

Räntor

Södra och mellersta Sveriges 1951 27 29 27 30 33 36 37 32 slättbygder 1952 29 29 29 33 36 40 43 35

1953 41 42 42 45 45 48 50 45

Södra och mellersta Sveriges 1951 20 22 25 28 32 43 43 26

Kungl. Maj. ts proposition nr i80 51*

värt mindre inom skogs- och dalbygderna och i norra Sverige. De animaliska produkternas ekonomiska betydelse avtager däremot med stigande areal. Den visar obetydlig avvikelse mellan de båda områdena i södra och mellersta delarna av landet och inom varje storleksgrupp av dessa områden är den större än i norra Sverige. Inkomsterna av skogsbruk är givetvis störst i norra Sverige och minst inom slättbygderna i södra och mellersta Sverige. De större kontanta arbetskostnaderna per hektar jordbruks]ord i norra Sverige förklaras av skogsbrukets stora betydelse för brukningsenheter av olika storlek i denna del av landet. Ett närmare studium av tabellmaterialet visar även en viss samvariation mellan å ena sidan inkomsterna av skogsbruk och å andra sidan löneutgifterna. Det bör emellertid härvid observeras, att löneutgifterna ej i sin helhet hör samman med jordbrukarnas försäljning och avverkning av egen skog. En del av arbetskostnaderna är avlöningar till skogsarbetare, som jordbrukarna anställer vid avverkningar åt skogsbolagen.

Jordbrukarnas taxerade nettointäkter och jordbrukarfamiljens arbetsinkomster

Den i det föregående lämnade redogörelsen för jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter under år 1953 grundar sig på en bearbetning av motsvarande uppgifter i den s. k. A-bilagan till självdeklarationerna. Härutöver har även deklarationernas uppgifter rörande jordbrukarnas taxerade nettointäkter bearbetats, varvid dessa dels uppräknats till totalsiffror för hela riket och tre huvudområden, dels beräknats per brukningsenhet. Huvudresultaten av denna del av undersökningen framlägges i tabellerna 10 och 11. Medeltalet av de taxerade nettointäkterna (medelinkomsten) för samtliga jordbrukare med över 2 hektar åker uppgick år 1953 till 7 863 kronor. Enligt den av centralbyrån för publikationen Skattetaxeringarna utarbetade taxeringsstatistiken är medelinkomsten år 1953 för företagare inom jordbruk med binäringar 7 003 kronor. Taxeringsstatistiken omfattar emellertid, i motsats till deklarationsundersökningen, även jordbruk med 2 hektar och därunder och dessutom representanter för jordbrukets binäringar, såsom fiske, trädgårdsskötsel m. in., vilket sänker inkomstsiffrorna. Centralbyrån har gjort en beräkning, hur mycket taxeringsstatistikens siffror skall höjas, för att man i detta hänseende skall få bättre jämförbarhet med deklarationsundersökningen, och centralbyrån har därvid funnit, att en höjning bör göras med cirka 6 procent, ‘i enlighet därmed bör beloppet 7 003 kronor höjas till 7 423 kronor. Avvikelsen mellan de två undersökningarna utgör då ej fullt 6 procent. Primärmaterialet för taxeringsstatistiken har emellertid konstaterats vara i vissa hänseenden ofullständigt, vilket påverkar inkomstbeloppen i sänkande riktning. Sålunda har t. ex. ofullständigheter i materialet påvisats för de högsta inkomstklasserna, vaijämte eftertaxerade inkomster ej ingår. Även i deklarationsundersökningen föreligger visst bortfall, men detta verkar ej i ensidig riktning. För storleksgruppen 10—20 hektar åker (s. k. basjordbruk) är medelinkomsten för år 1953 enligt deklarationsundersökningen 8 755 kronor. För jämförelse kan nämnas, att taxeringsstatistiken för samma år visar en medelinkomst på landsbygden av 4 735 kronor för anställda i jordbruk med binäringar och 7 076 kronor för anställda i industri och hantverk. För all ytterligare belysa jordbrukarnas ekonomiska förhållanden har beräkningar utförts rörande storleken av den arbetsinkomst, som enligt självdeklarationerna kommit jordbrukarfamiljerna till godo. Dessa beräkningar har verkställts på så sätt, att till nettointäkterna av jordbruksfastig-

52* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Tab. 10. Jordbrukets taxerade nettointäkter inom olika områden, åren 1951—1953

Då ett nytt urval ligger till grund lör år 1953, bör vid jämförelse med tidigare år beaktas de kommentarer, som lämnas i avsnittet Material och metod

År Nettointäkter av Samtliga nettojord­ tjänst och kapital övriga intäkter bruks­ tillfällig förvärvsfastighet förvärvs­ källor verksamhet

Absoluta tal, miljoner kronor

Tab. 11. Jordbrukets taxerade nettointäkter i kronor per brukningsenhet under år 1953

Storleksgrupper, hektar åker Samtliga 2—5 5—10 10— 20— 30— 50— över

20 30 50 100 100

Taxerade nettointäkter av jordbruksfastighet

Södra och mellersta Sveriges

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 53*

samt av inneliggande lager. Vid beräkningen av detsamma har man vid de tre senast utförda undersökningarna utgått från en räntefot av 3 procent för fastighetsvärdet och 4 procent för värdet av inventarier och lager. Resultaten av denna beräkning redovisas i tabell 12. Vid bedömandet av talen i denna tabell bör beaktas, att det här är fråga om en uppskattande beräkningav den samlade arbetsinkomsten för hela jordbrukarfamiljen. Till denna inkomst kommer — åtminstone vid de större egendomarna — icke obetydliga belopp i form av ränta på det egna lantbrukskapitalet.

Tab. 12. Jordbrukarfamiljens arbetsinkomst i kronor per brukningsenhet åren 1951—1953

Då ett nytt urval ligger till grund för år 1953, bör vid jämförelse med tidigare år beaktas de kommentarer, som lämnas i avsnittet Material och metod

Områden År Storleksgrupper, hektar åker

2—5 5— 10— 20— 30— 50— över

10 20 30 50 100 100

Södra och mellersta Sveriges 1951 2 465 3 752 5 376 6 882 8 459 10 529 12 874 slättbygder 1952 2 610 4 760 6 931 9 365 11163 14 902 19132

1953 2 586 4 674 6 752 8 840 11406 14 631 21 071

Södra och mellersta Sveriges 1951 3 735 5140 6 449 6 735 8 024 8 726 8 808 skogs- och dalbygder 1952 3 855 5 622 7134 8 599 8 522 11012 15 440

1953 2 896 4 877 6 451 7 978 8 098 7 764 8120

Norra Sverige 1951 4106 5 786 7143 10 101

1952 4 500 6 208 7 431 10 092

1953 3 351 5 091 7 608 9 876

Specialundersökning

Jämförelse mellan resultaten enligt det gamla och det nya urvalet för år 1952, samt undersökning rörande utvecklingen mellan åren 1952 och 1953

på grundval av det nya urvalet

För åren 1951 och 1952 har, såsom förut framhållits, verkställts nya skattningar på grundval av de uppgifter om totalpopulationens åkerareal, som erhållits från 1951 års allmänna jordbruksräkning. Resultaten av deklarationsundersökningen för år 1953 är ändock ej fullt jämförbara med resultaten för åren 1951 och 1952, på grund av att för år 1953 använts ett nytt, slumpmässigt urval av brukningsenheter. Det tidigare använda urvalet, som hade uttagits efter annan princip, var ej tillfredsställande i representativt hänseende. Då samma jordbrukare ingått under många år, hade bristerna i urvalets representativitet så småningom blivit mer framträdande. Det kunde konstateras, att ekonomiskt bättre ställda jordbrukare var alltför starkt representerade. En direkt jämförelse mellan resultaten av 1952 och 1953 års deklarationsundersökningar kan därför ej väntas ge en tillförlitlig bild av utvecklingen mellan dessa två år. På grund härav har centralbyrån infordrat deklarationer enligt det nya urvalet även för år 1952 i avsikt att bearbeta de viktigaste posterna för att därigenom kunna belysa förändringarna mellan åren 1952 och 1953. Detta arbete är emellertid mycket tidskrävande. Det har ej varit möjligt att med tillgängliga resurser hittills hinna bearbeta 1952 års deklarationer för mer än 7 av de 18 natur­

M* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

liga produktionsområdena, nämligen Skåne-Hallands slättbygder, östgötaslätten, Västsvenska dalbygden, Södra Bergslagen, Norra Bergslagen, Nordsvenska mellanbygden och en del av kustlandet i nedre Norrland (Hälsinglands kustland).

För dessa områden har för år 1952 utförts skattningar för vissa huvudposter enligt både det gamla och det nya urvalet. Jämförelse mellan de därvid erhållna resultaten har visat, hur stora skillnader som uppstår på grund av olika urval. Differenserna har uträknats i procent och redovisas i följande tablå. (Totalsiffror för år 1952 enligt det nya urvalet i jämförelse med motsvarande siffror enligt det gamla urvalet; procenttalen anger det nya urvalets avvikelse från det gamla.)

Skåne- Öst- Södra Väst- Norra Hallands göta- Bergs- svenska Bergsslätt- slätten lagen dal- lagen bygder bygden

55*

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Södra och Södra och Norra Hela mellersta mellersta Sverige riket Sveriges Sveriges slättbygder skogs- och dalbygder

— 12,6 — 17,8 — 6,3 — 13,3

55* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Skattade totalsiffror för vissa huvudposter år 1953, sammanställda med för jämförbarhet korrigerade uppgifter för åren 1951 och 1952

Beträffande sättet för korrigeringen av 1951 och 1952 års siffror se den anslutande texten

Skattade totalsiffror, ökning ( + ), Indextal, miljoner kronor minskning 1951 = 100 (—). i % Efter korrigering 1953 1953 i förh. 1952 1953 till 1952

1951 1952

Södra och mellersta Sveriges slättbygder

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 57*

1953 i slättbygderna endast obetydligt avviker från år 1952, medan för skogs- och dalbygderna samt norra Sverige en tydlig försämring föreligger.

Då det nya urvalet för år 1952 hittills bearbetats endast för cirka en tredjedel av landet, är de i närmast föregående tabell angivna talen för år 1952 något osäkra. De ovan gjorda jämförelserna mellan åren 1952 och 1953 måste därför betraktas som approximativa. Det hade varit önskvärt, att bearbetningen för år 1952 enligt det nya urvalet hunnit genomföras för hela landet, men detta har tyvärr ej varit möjligt. Det är emellertid centralbyråns avsikt att fortsätta denna bearbetning.

Vissa svårigheter är under en mellanperiod oundvikliga vid övergång till ett urval enligt ny metod för en så omfattande undersökning som denna. Deklarationsundersökningen enligt det nya urvalet torde emellertid få ökat värde, när resultat föreligger för följande år, så att mer tillförlitliga jämförelser mellan olika år kan göras. Dessutom bör beaktas, att möjlighet nu finnes att med rätt korta mellanrum förnya urvalet. Stockholm den 17 mars 1955.

På kungl. statistiska centralbyråns vägnar:

Otto Zetterberg

58* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Bilaga 5

PM

med beräkningar rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåren 1950/51—1954/55 jämte en förkalkyl för produktionsåret 1955/561

Grunderna för den för produktionsåret 1955/56 upprättade förkalkylen

De beräkningar av jordbrukets inkomster och kostnader, som kalkylsakkunniga framlägger i denna promemoria avser liksom förra årets normkalkyl att ge ett mått på den procentuella förändring, som jordbrukets sammanlagda inkomster och kostnader undergått sedan produktionsåret 1950/51.

Beräkningarna är begränsade till att avse enbart den egentliga jordbruksdriften. Jordbrukarnas inkomster av och kostnader för skogsbruk faller sålunda utanför kalkylen. Ej heller har jordbrukarnas inkomster av körslor utanför jordbruket medtagits. Sådana kostnader, som icke berör den egentliga jordbruksdriften, har så långt möjligt frånskiljts. Helt har dock en dylik uppdelning icke kunnat genomföras, exempelvis i fråga om kostnaderna för jordbrukets hästar och traktorer. Inkomsterna och kostnaderna är i övrigt ej fullständigt redovisade, och åtskilliga poster är dessutom omgivna av betydande felmarginaler. De absoluta talen för inkomster och kostnader kan därför icke direkt jämföras med varandra. En jämförelse mellan inkomster och kostnader måste i stället grunda sig på indextal för inkomster respektive kostnader. Enär de ojämförligt största inkomst- och kostnadsposterna inom den egentliga jordbruksdriften ingår i beräkningarna, torde sådana indextal ge en tämligen god ledning för att bedöma de verkliga förändringarna från år till år i de sammanlagda inkomst- och kostnadssummorna.

För några av de i kalkylen ingående kostnadsposterna har man icke kunnat följa volymens utveckling utan endast beaktat prisförändringarna. Den främsta av dessa torde vara jordbrukets kostnader för frakter. I fråga om dessa kan volymförändringarna endast beaktas för mjölktransporterna. I övrigt framskrives kostnadssumman för bil- respektive järnvägstransporter med hänsyn till frakttaxornas utveckling. Volymförändringarna blir alltså obeaktade. Det är sannolikt, att jordbrukarna nu i större omfattning än tidigare lejer lastbilar för transporterna.

I fråga om byggnadskostnaderna fördelas arbetskostnaderna i kalkylen på arbete utfört av jordbrukets ordinarie arbetskraft respektive specialarbetare. Genom den allt knappare tillgången på arbetskraft utföres numera en större andel av arbetet än tidigare av specialarbetskraft. Härigenom blir kostnadsstegringen större än den som räknats med, eftersom ett allt större arbete i realiteten överflyttas till högre avlönad arbetskraft.

Kostnaden för personbilar ingår ej i kalkylen. Den del av denna kostnad, som faller på jordbruksdriften, har stigit starkt under senare år i samband med att bilarna i viss mån ersatt hästarna. Den härigenom ökade kostnaden har dock icke kunnat friläggas.

1 Föreliggande inkomst- och kostnadskalkyl justerades av kalkylsakkunniga den 5 februari

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 59*

Ökade möjligheter till bedömning av nu nämnda kostnadsposters betydelse torde erhållas efter hand som material blir tillgängligt från den reviderade jordbruksekonomiska undersökningen och andra specialundersökningar. Kostnaderna för jordbruket till följd av den för år 1955 införda investeringsavgiften bär av beräkningstekniska skäl ej kunnat beaktas i kalkylen. Den nu framlagda förkalkylen för 1955/56 har karaktären av en normkalkyl såtillvida, att den avser att belysa inkomst- och kostnadsläget under det kommande produktionsåret under förutsättning av normala väderleksförhållanden, oförändrade löner och räntesatser samt oförändrade priser på jordbrukets produkter och förnödenheter utom i de fall, där vid kalkylens upprättande prisförändringar med hänsyn till marknadsläget eller andra omständigheter kunnat förutses med en viss grad av säkerhet. I samband med upprättandet av förkalkylen för 1955/56 har även en översyn av inkomst- och kostnadsberäkningarna för 1953/54 och 1954/55 företagits. Härvid har i allmänhet statistiska uppgifter funnits tillgängliga t. o. in. november eller december 1954.

Jordbrukets inkomster

Skörden Till grund för inkomstkalkylen har som vanligt lagts en beräkning av skörden, verkställd med utgång från vissa antaganden om arealerna av olika grödor samt hektaravkastningen. „ I tabell 1 har sammanställts uppgifter om åkerjordens användning aren 1936—40 (medeltal), 1950—54 samt prognos för 1955. Uppgifterna avser t. o. in. 1954 de enligt jordbruksstatistiken skördade arealerna. Härvid har de tidigare redovisade arealerna omräknats med ledning av 1951 års allmänna jordbruksräkning. De för 1955 angivna arealerna har i fråga om höstvete, höstråg, höstraps och höstrybs beräknats med ledning av arealinventeringen i oktober 1954, varvid från de enligt denna inventering besådda arealerna gjorts avdrag för »normal utvintring». De för 1955 (höstsådden 1954) gjorda avdragen för normal utvintring utgör liksom i normkalkylen våren i954 för vete 8 procent, för råg 4 procent samt för höstraps och höstrybs 15 procent av de höstsådda arealerna. Beträffande arealerna av de olika växtslagen 1955 får i övrigt följande framhållas. I förhållande till närmast föregående år räknar de sakkunniga som synes med en minskning av brödsädsarealen med ca 70 000 hektar, nämligen från 582 800 hektar 1954 (skördad areal) till 513 000 hektar 1955. Nedgången av brödsädsarealen från 1954 beror på den minskning i odlingen av höstvete och höstråg, som kunde konstateras vid arealinventenngen i oktober 1954. Denna nedgång torde till en del ha varit en följd av ogynnsamma väderleksförhållanden, varför de sakkunniga har räknat med att vissa arealer, som under normala väderleksförhållanden skulle ha besåtts med höstvete, nu i stället kommer att användas för vårveteodling. De sakkunniga har därför räknat med en ökning av vårvetearealen från 212 800 hektar 19o4 till 230 000 hektar 1955. 1 fråga om fodersäd har kalkylsakkunniga bl. a. med hänsyn till den senaste prisutvecklingen räknat med en ökad areal. Fodersädsarealen beräknas sålunda öka med ca 49 000 hektar eller från 945 700 hektar 1954 till 995 000 hektar 1955. Den beräknade ökningen fordelar sig med 27 400 hektar på korn, 11 800 hektar på havre och 10 100 hektar på blandsäd. Beträffande potatis har de sakkunniga räknat med i stort sett oförändrad areal (avrundad uppåt). För sockerbetor har räknats med eu arealminsk-

60* Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Tabell 1. Åkerjordens användning nedanstående år1

1936/40 1950 1951 1952 1953 1954 1955 hektar hektar hektar hektar hektar hektar hektar (prel.) (prognos)

Tabell 2. Observerade och normerade skördar i kilogram per hektar 1921—40 och 1950—1954 samt antagna normskördar 1953 1955

Växtslag Observerade hektarskördar Normerade hektarskördar1 2 Antagna normskördar

1950 1951 1952 1953 1954 1953 1954 K

1921/ 1931/ 1950 1951 1952 1953 2 1954 1921/ 1931/

och u 30 40 30 40 n 1955 g

l.

2 500 2 550 M

62* Kungl. Maj.ts proposition nr 180

höstraps och höstrybs, som kunde konstateras vid arealinventeringen i oktober 1954, har efter reducering för normal utvintring (15 procent) icke medfört någon ökning i den beräknade skördade arealen för 1955. Detta sammanhänger med att utvintringen under det närmast föregående året var mindre än normalt eller endast 2 procent för höstraps och 14 procent för höstrybs. För de vårsådda oljeväxterna har de sakkunniga räknat med oförändrad totalareal, varvid emellertid arealen för bl. a. vårraps antas öka, medan för bl. a. vitsenap räknas med en fortsatt arealminskning. Arealen för träda och obrukad åkerjord har beräknats öka något. Den totala åkerarealen har tills vidare upptagits oförändrad, d. v. s. den enligt 1951 års allmänna jordbruksräkning redovisade arealen. De sakkunniga har emellertid beslutat hemställa hos statistiska centralbyrån att i den officiella jordbruksstatistiken i fortsättningen i möjligaste mån ta hänsyn till den sannolika årliga minskningen i åkerarealen efter 1951.

Uppskattningen av det kommande årets hektarskördar har verkställts på i huvudsak samma sätt som i fjol. De vid uppgörandet av prognoserna använda hektarskördeuppgifterna har sammanställts i tabell 2.

Den tillämpade prognosmetoden innebär i korthet, att de observerade hektarskördarna med tillhjälp av de s. k. allmänna skördeomdömena omräknas till normerade hektarskördar. De normerade hektarskördarna bör i stort sett vara befriade från de årliga skördefluktuationerna till följd av väderleksförhållandena, varför de på ett mera tillförlitligt sätt än de observerade återger sekulära förändringar i avkastningen, exempelvis till följd av växtförädlingens landvinningar, förbättrad gödsling etc. Fn framskrivning till 1955 av de medelst minsta kvadratmetoden utjämnade värdena för de normerade hektarskördarna har företagits.

De för 1955 erhållna värdena har vid avrundning visat sig nära sammanfalla med de för 1954 i förra årets vårkalkyl antagna normskördarna. Med anledning härav har de sakkunniga ansett sig böra räkna med samma normskördar för 1955 som i fjol antogs för 1954.

Vegetabilier

Brödsäd

År 1953/5b. I nedanstående tablå redovisas saluöverskott och löneförmalning av brödsäd av 1953 års skörd. Saluöverskottet utgöres av jordbrukarnas försäljning till spannmålshandeln och kvarnarna, reducerad för försäljningen av utsäde. De kvantiteter icke kvarnduglig brödsäd, som återinköpts av jordbrukarna för utfodring, upptages på kostnadssidan. Den totala löneförmalningen av vete — 37 milj. kg — antages liksom tidigare fördela sig på höst- och vårvete i samma proportion som saluöverskottet.

Salu- Löne- Summa,

överskott, förmalning, milj. ka milj. kg milj. kg

Summa brödsäd 1013 49 1062

Genomsnittspriserna på brödsäd under 1953/54 har beräknats med användning av de av kvarnarna erlagda priserna för mottagna kvantiteter under månaderna september, december, mars och juni (nämligen de månader, för vilka prisuppgifter inhämtas) samt jordbrukarnas faktiska för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 63*

säljningar under augusti—september, oktober—december, januari—mars, april—augusti enligt Svenska spannmålsaktiebolagets leveransstatistik. Efter avdrag från kvarnpriserna för handelsmarginaler och frakter har producentpriserna för höstvete, vårvete och råg beräknats till respektive 47,81, 49,91 och 46,20 kr /dt.

År 1954/55. Under tiden t. o. in. december 1954 har följande kvantiteter brödsäd av 1954 års skörd levererats till spannmålshandeln (inklusive utsädeshandeln) och kvarnarna: höstvete 415 milj. kg, vårvete 265 milj. kg och råg 205 milj. kg, sammanlagt 885 milj. kg.

Med ledning av leveransernas fördelning på olika delar av året under tidigare år samt efter avdrag för beräknade leveranser till utsädeshandeln, kan det sammanlagda saluöverskottet av brödsäd beräknas till 469 milj. kg höstvete, 296 milj. kg vårvete och 218 milj. kg råg. Det kan beräknas att jordbrukarna till följd av skördeskador under innevarande år sannolikt behåller ca 75 milj. kg icke kvarnduglig brödspannmål utöver de kvantiteter, som under normala år kan beräknas till avrens och utfodring. Löneförmalningen antages minska något i jämförelse med 1953/54 på grund av sämre kvalitet hos 1954 års brödsädsskörd. Sammanställes uppgifterna om saluöverskott och löneförmalning, erhålles följande kvantiteter brödsäd att upptagas i kalkylen. Härvid har saluöverskottet icke reducerats för de beräknade kvantiteter brödspannmål, som kommer att säljas till jordbrukarna för utfodring. Dessa kvantiteter, som uppskattas till 50 milj. kg råg och 25 milj. kg vete, upptages i stället på kostnadssidan.

Salu- Löne- Summa, överskott, förmätning, milj. kg milj. kg milj. kg

Summa brödsäd 983 45 1 028

Genomsnittspriserna på brödsäd av normalkvalitet har framräknats på grundval av Lantbruksförbundets noteringar t. o. m. januari och de av Kungl. Maj :t fastställda inlösenpriserna fr. o. in. den 1 april. Prisutvecklingen under februari och mars har uppskattats. Månadsmedelpriser har vägts med leveransernas fördelning på olika månader 1953/54. De sålunda beräknade genomsnittspriserna på brödsäd av normalkvalitet utgör 1954/55 för höstvete 42,21 kr/dt, för vårvete 42,41 kr/dt och för råg 37,11 kr/dt. Med användning av de av kvarnarna erlagda priserna för mottagna kvantiteter under september och december 1954 (justerade för handelsmarginal och frakter) samt med hänsyn till den under året stigande prisskalan har priserna på höstvete, vårvete och råg preliminärt beräknats till respektive 42,50, 44,70 och 37,15 kr/dt. På grund av skördeskadorna under hösten 1954 kan det förmodas, att centralföreningarna från jordbrukarna inköpt vissa kvantiteter brödsäd till lägre pris än kvarnpris. Kalkylsakkunniga har med anledning härav även inhämtat prisuppgifter från centralföreningarna. De inkomna uppgifterna avser de till odlarna betalda genomsnittspriserna för olika brödsädsslag under tiden t. o. in. oktober för åren 1953 och 1954. De inhämtade uppgifterna avser samtliga län utom Jönköpings, Kronobergs och Kopparbergs, varifrån leveranserna dock är relativt obetydliga. Prisutvecklingen enligt de införskaffade uppgifterna, som har sammanvägts med leveransernas fördelning på olika län, visar dock knappast några nämn-

64* Kungl. Maj.ts proposition nr 180

värda avvikelser från kvarnprisernas, när det gäller vete. I fråga om råg synes emellertid de från centralföreningarna lämnade prisuppgifterna tyda på en starkare prisnedgång. Denna har nämligen för råg enligt centralföreningarnas uppgifter varit närmare 1 kr/dt större än enligt kvarnarnas. De sakkunniga har vid prisberäkningen tagit viss hänsyn härtill. Hela skillnaden har emellertid icke beaktats på grund av att de i kalkylen insatta priserna även bör bygga på kvarnarnas uppgifter. Dessutom förmodar de sakkunniga, att centralföreningarnas priser under återstoden av året kommer att närma sig kvarnpriserna, då andelen skadad brödsäd i leveranserna antages minska under återstoden av året. Sålunda erhålles följande priser att upptagas i kalkylen: höstvete 42,50 kr/dt, vårvete 44,70 kr/dt och råg 36,50 kr/dt.

År 1955/56. På grundval av de i tabellerna 1 och 2 anförda uppgifterna om arealer och antagna normskördar per hektar har skörden av brödsäd beräknats till 1 176 milj. kg, varav 454 milj. kg höstvete, 494 mili. kg vårvete och 228 milj. kg råg.

Den erhållna totalskörden har på vanligt sätt reducerats för lagringsförluster (2 procent), avrens och utfodring samt utsäde. Avrens och utfodring har antagits utgöra för vete 6 procent liksom i vår kalkylen 1954. Med hänsyn till bl. a. prissänkningen på brödsäd, har de sakkunniga för 1955/56 höjt avrens- och utfodringsprocenten för råg från 8 till 10 procent. Vid beräkningen av utsädet (för sådden 1955/56) har räknats med samma besådda arealer som för 1955 års skörd samt med en utsädeskvantitet per hektar av 220 kg för höstvete, 225 kg för vårvete och 200 kg för råg (utsädeskvantiteterna per hektar enligt statistiska centralbyråns undersökning av utsädesmängderna 1946). Beräkningen av de till försäljning och löneförmalning disponibla kvantiteterna brödsäd redovisas i följande sammanställning.

Höstvete, Vårvete, Summa Råg, Summa milj. kg milj. kg vete, milj. kg brödsäd, milj. kg milj. kg

1 176,0 Avgår:

avrens och utfodring .. . 27,2 29,7 56,9 22,8

21,8 116,2 Kvarstår till försäljning och

956,5

Vid prisberäkningen för prognosår har man tidigare kunnat utgå från priserna för normalkvalitet, justerade för beslutade prisändringar. En liknande beräkning för 1955/56 måste baseras på noteringarna för normalkvalitet, medan man tidigare använde de av staten fastställda garantipriserna. Den större rörlighet i priserna, som blivit en följd av att systemet

garantipriser avvecklats, torde bl. a. leda till att den ändring från år till år, vilken i verkligheten sker i fråga om det genomsnittspris, som jordbrukarna erhåller, icke kommer att sammanfalla med förändringen i inlösenpriset. Man torde bl. a. kunna utgå ifrån att genomsnittspriset kom- ”o61'.3.11 “S83 Pä en högre nivå i förhållande till inlösenpriset än normalt, da skörden av brödsäd är liten men av god kvalitet. Blir däremot skörden stor och av sämre kvalitet, torde genomsnittspriset tendera att understiga normal nivå. °

Med hänsyn till det nu sagda har de sakkunniga beslutat använda en

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 65*

annan metod för prisberäkningen än tidigare. De sakkunniga har därvid utgått från de preliminära inlösenpriserna per den 1 april 1956, reducerade med belopp, som svarar mot en normal successiv prisstegring under regleringsåret 1955/56. Priserna har antagits stiga med 25 öre/dt per månad fram till den 1 april 1956, då de skall utgöra 40 kr/dt för vete och 35 kr/dt för råg. Detta innebär, att man räknat med en något svagare prisstegring per månad än under 1953/54 (sista året med fasta garantipriser). Den svagare prisstegringen motiveras av att räntekostnaderna bör bli lägre under 1955/56 än tidigare till följd av de prissänkningar, som skett för vete och råg.

De beräknade månadsmedelspriserna har vägts med ledning av leveransernas fördelning 1953/54. Genomsnittspriserna på brödsäd av normalkvalitet för 1955/56 utgör enligt detta beräkningssätt för höstvete 38,44 kr/dt, för vårvete 38,54 kr/dt och för råg 33,38 kr/dt. Dessa priser inkluderar icke förmalningsavgiften, vilken förutsatts utgå med oförändrat 5 kr/dt.

De nämnda priserna skall justeras med hänsyn till den genomsnittliga kvalitetsavvikelse, som normalt förekommer. Detta har skett med ledning av avvikelserna mellan kvarnpriserna och priserna för normalkvalitet 1953/54. Beräkningen redovisas i följande tablå.

Höstvete Vårvete Håg

Producentpriser enligt årets kalkyl för 1953 års

66* Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Skörd av brödsäd, milj. kg

1950 1951 1952 1953 1954 1955 (prel.) (prognos)

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 67*

Priset på havre (vithavre) uppgick enligt Lanbruksförbundets noteringar under 1953/54 till 25,82 kr/dt. Priset för 1954/55 har med utgång från föreliggande noteringar beräknats till 34 kr/dt. För 1955/56 har priset upptagits till 30 kr/dt.

Kokärter

Åren 1950/51—1955/56. De för försäljning och hemmaförbrukning disponibla kvantiteterna kokärter har beräknats med tillämpning av tidigare använda metoder. Skörden 1955/56 har erhållits på grundval av de i tabellerna 1 och 2 anförda uppgifterna om areal och antagen normskörd per hektar. Beräkningen framgår av följande tablå.

1950,51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56

(prel.) (prognos)

Avgår:

lagringsförlust och avrens,

Kvarstår till försäljning och

Genomsnittspriset på kokärter 1953/54 har på grundval av Lanlbruksförbundets noteringar beräknats till 59 kr/dt. För 1954/55 har priset med ledning av hittills föreliggande noteringar beräknats till 62 kr/dt. Även för 1955/56 upptages priset till 62 kr/dt.

Matpotatis

Åren 1950/51—1955/56. I samband med upprättandet av den föreliggande kalkylen har den beräknade förbrukningen av inhemsk matpotatis varit föremål för en revidering. Sålunda har de sakkunniga med ledning av resultaten från socialstyrelsens levnadskostnadsundersökning 1952 (1953) nu uppskattat förbrukningen av inhemsk matpotatis till 750 milj. kg per år. Denna kvantitet har upptagits för 1950/51—1953/54. För 1954/55 har kvantiteten med hänsyn till den relativt omfattande importen av matpotatis reducerats med 15 milj. kg (lika med ökningen i importen under innevarande år i förhållande till basåret). För 1955/56 har återigen upptagits 750 milj. kg. De sakkunniga har sålunda räknat med en oförändrad totalförbrukning sedan 1950/51, vilket innebär att konsumtionen per person beräknats ha minskat med ca 3/4 procent årligen. Någon betydande export av potatis har icke ägt rum under de senaste åren och beräknas ej heller för 1955/56.

Vid beräkningen av priset har de sakkunniga nu beslutat att för juni tilllämpa ett vägt medeltal av priserna på gammal och färsk potatis, varvid gammal potatis tilldelas vikten 9 och färsk potatis vikten 1. Även tidigare tillämpades för juni ett vägt medelpris. Härvid utgjordes vikterna dock av de försålda kvantiteterna gammal respektive färsk potatis i Stockholm. För juli har förut tillämpats ett enkelt medeltal av priserna på gammal och färsk potatis. Fr. o. in. 1953/54 tillämpas för juli ett vägt medeltal, varvid gammal potatis tilldelas vikten 2 och färsk potatis vikten 3. Härvid har de sakkunniga beaktat den tidsförskjutning av leveranserna av färsk potatis, som skett under senare år. Bl. a. köpes numera under juli så gott som uteslutande färsk potatis av armén och de allmänna inrättningarna. I övrigt grundar sig prisberäkningen liksom tidigare på stoekholmsnoteringen reducerad för mellanhandsmarginal samt kostnader för frakter och säckar. Sammanvägningen av

68* Kungl. Maj.ts proposition nr 180

månadsnoteringarna till årsmedeltal har skett enligt den i vårkalkylen 1953 införda metoden (jfr Kungl. Maj :ts prop. 1953: 224, s. 60*).

För 1953/54 erhålles ett medelpris av 17,03 kr/dt. För 1954/55 beräknas priset med ledning av hittills föreliggande noteringar till 21,00 kr/dt. För 1955/56 räknas med ett pris av 19,50 kr/dt. Vid uppskattningen av priset har de sakkunniga räknat med att en successiv ökning av försäljningen av potatis av hög kvalitet till ett högre pris kommer att äga rum.

Fabrikspotatis

Åren 1950/51 och 1953/54—1955/56. Förbrukningen av fabrikspotatis har beräknats efter samråd med jordbruksnämndens vegetabiliebyrå, vilken även införskaffat uppgifter om stärkelsehalten. Beräkningen för 1955/56 utgår från normal skörd av potatis samt normal stärkelsehalt (jfr Kungl. Maj:ts prop. 1952: 236, s. 60*). Av den för 1955/56 upptagna stärkelsekvantiteten (25,0 milj. kg) beräknas ca 2,5 milj. kg komma att användas för återställandet av normala övergångslager. För 1955/56 har räknats med samma pris per hl och stärkelseprocent som för 1954/55.

Kvantitets- och prisberäkningarna sammanfattas i följande tablå.

1950/51 1953/54 1954/55 1955/56 (prel.) (prognos)

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 69*

Vissa tillägg — stenbundenhetstillägg, tillägg för resekostnader för betarbetare in. m. — har icke inkluderats i prisberäkningen. De har varit helt obetydliga åren före 1952 och har icke utgått till odlarna utan till betarbetarna. Dessa tillägg uppgick sammanlagt till respektive 0,04, 0,03 och 0,03 kr/dt under respektive 1952, 1953 och 1954.

Oljeväxter

År 1953/54. Från Oljeväxtintressentföreningen har uppgifter erhållits om de till odlare utbetalda beloppen för oljeväxtfrö av 1953 års skörd. Beloppen — efter avdrag för kostnaderna för försålt utsäde — återfinnes i följande tablå, vilken även upptager uppgifter om de kvantiteter oljeväxtfrö av 1953 års skörd, som levererats till fabrik eller exporterats (räknade i 18 % vattenhalt).

Frökvantitet Värde, Fröslag {18 % vattenhalt), milj. kr milj. kg

70* Kungl. Maj.ts proposition nr 180

lopp (inkluderande även ersättning för högre renhetsgrad) har de sakkunniga liksom tidigare gjort ett tillägg av 2 procent till ovan anförda inkomstbelopp. Det totala inkomstbeloppet för oljeväxter 1954/55 blir härigenom 132,5 milj. kr.

År 1955/56. Beträffande arealen oljeväxter av 1955 års skörd föreligger uppgifter om höstraps och höstrybs, av vilka vid den i oktober 1954 företagna arealinventeringen redovisades 69 783 respektive 22 660 hektar. Dessa arealer har före beräkningen av skörden och värdet av denna reducerats för utvintring med 15 procent liksom i vårkalkylen 1954. Arealerna vårsådda oljeväxter har uppskattats med ledning av rådande förhållanden och utvecklingstendenser. Totalskörden har beräknats efter samma normskördar som i den på våren 1954 upprättade normkalkylen för 1954/55.

Enligt beslut av Kungl. Maj:t skall odlarpriserna på höstraps och höstrybs utgöra 73 respektive 71 öre/kg utan rätt till efterbetalning. För vårsådda oljeväxter har räknats med oförändrade priser.

Liksom för 1954/55 har för 1955/56 med hänsyn till den normala renhetsgraden gjorts ett tillägg av 2 procent eller 2,3 milj. kr till i nedanstående tablå beräknade värde. Jordbrukets inkomster av oljeväxter 1955/56 beräknas sålunda till 115,0 milj. kr.

Fröslag Areal, Skörd,1 Pris, Värde,

ha kg/ha totalt, öre/kg milj. kr

milj. kg

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 71*

Areal, Hektarskörd, Kvantitet, Pris, Värde, ha kg milj. kg öre/kg milj. kr

4 000 4,8 13 0,6

Summa 4,9

Uppgifterna om jordbrukets beräknade inkomster av spånadsväxter under 1950/51 och 1953/54—1955/56 har sammanställts i följande tablå (milj. kr). 1950/51 1953/54 1954/55 1955/56 (prel.) (prognos) Halm . 2,5 2,3 2,8 3,0

Lin

1 Exklusive utsäde. På grund av skördeskador beräknas jordbrukets försäljningar av hampfrö under 1953/54 ha blivit mindre än inköpen av utsäde.

Fältmässigt odlade köksväxter

Arealer. Uppgifter föreligger enligt den representativa arealinventeringen den 1 juni 1954 om den sammanlagda arealen av fältmässigt odlade köksväxter under året. Uppgifterna avser liksom tidigare endast totalarealen, dock med undantag för bruna bönor, för vilka arealen redovisas separat. Totalt var 1954 års areal (8 600 hektar) enligt inventeringen ca 400 hektar mindre än 1953 års. Arealen bruna bönor, som 1952 och 1953 minskades till 700 respektive 600 hektar, ökades enligt arealinventeringen till 1 000 hektar 1954. Minskningen av totala arealen gäller följaktligen andra köksväxter än bruna bönor.

Hektarskördar. Uppgifter för bedömning av hektarskördarnas storlek har som vanligt inhämtats från konservfabrikerna (om skörden per hektar på kontraktsodlade arealer) samt från trädgårdskonsulenterna i de lan, inom vilka fältmässig köksväxtodling bedrives i större omfattning. Därjämte har nu liksom under de närmast föregående åren inhämtats uppgifter över hektarskördarnas storlek för olika köksväxter hos ca 50 odlare i Malmöhus län. Vidare må omnämnas, att skörden per hektar av konservärter, som upptar ca 1 900 hektar, är i det närmaste exakt känd. I övrigt är uppgifterna om hektarskördarnas storlek osäkra.

Väderleken under sommaren 1954 var i stort sett ogynnsam tor koksvaxtodling. På grund härav blev skörden för de flesta slagen av köksväxter relativt svag. Endast i fråga om vitkål, purjolök och spenat var skörden större än normalt. I övrigt låg skördarna under normalskörd. Av särskild betydelse för intäktsberäkningen är, att skörden av märgärter, som normalt beräknas till 8 000 kg per hektar, enligt invägningen vid konservfabrikerna 1954 stannat vid ca 5 300 kg. Vidare kan nämnas, att skörden av gröna gurkor endast beräknas till 4 000 kg per hektar mot 9 000 kg normalt.

72* Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

Priser. De i kalkylen använda priserna bygger som vanligt på uppgifter från följande uppgiftslämnare, nämligen Stockholms stads slakthus- och saluhallsstyrelse (noteringar sammanvägda enligt månadskvantiteter från Konsum i Stockholm och reducerade till producentpriser), konservfabrikerna (priser till producent vid fabrik), Konsums grönsakscentral i Stockholm (vägda inköpspriser reducerade till producentpriser) samt Grönsakscentralen i Malmö (vägda inköpspriser reducerade till producentpriser). Vid upprättandet av vårkalkylen 1954 var priserna definitivt beräknade t. o. in. produktionsåret 1952/53. Nu föreligger definitiv prisstatistik även för produktionsåret 1953/54. För 1954/55 är priserna från vissa uppgiftslämnare kända t. o. m. december 1954. I fråga om konservfabrikerna är priserna för 1954 års skörd dock redan definitiva, enär uppköpen är avslutade. Priserna för 1954 års skörd har, så långt de är kända, jämförts med priserna för 1953 års skörd under motsvarande tid. Med tillämpning av härvid erhållna relationstal har priserna för 1954/55 preliminärt framräknats. Hittills kända priser under säsongen 1954/55 är i allmänhet avsevärt högre än under motsvarande tid 1953/54. Av de köksväxter, som har någon större betydelse i kalkylen, är det endast spenat, som under säsongen 1954/55 upptagits med lägre pris än under föregående år. I övrigt kan nämnas, att priserna under den tid, för vilken uppgifter föreligger, i några fall legat mer än 50 procent högre än under motsvarande period ett år tidigare. Beräknade inkomstsummor. År 1953/54. I vårkalkylen 1954 beräknades inkomsten av fältmässigt odlade köksväxter till 48,8 milj. kr. Den nu företagna omräkningen har resulterat i en inkomstsumma av 45,4 milj. kr. Skillnaden gentemot förra årets vårkalkyl beror till största delen på att de definitiva arealerna blivit lägre än de preliminärt beräknade. År 195Å/55. I vårkalkylen 1954 upptogs för 1954/55 en inkomstsumma av 49,0 milj. kr, vilken endast utgjorde en avrundning av den då beräknade inkomstsumman för 1953/54. Med hänsyn till den nu beräknade skörden av olika köksväxter samt den förut omnämnda prisutvecklingen har för 1954/55 beräknats en sammanlagd inkomstsumma av 40,5 milj. kr, vilken alltså är 8,5 milj. kr lägre än enligt förra årets vårkalkyl. År 1955/56. Beräkningen för prognosåret skall principiellt grundas på normal skörd. Följaktligen måste den beräknas med högre kvantiteter än för 1954/55. Det torde vara befogat att räkna med oförändrad areal. Å andra sidan torde kunna förutsättas, att priserna under 1955/56 under förutsättning av normal skörd blir lägre än för 1954 års skörd. Kalkylsakkunniga har i stället utgått från inkomsterna av fältmässigt odlade köksväxter 1953/54, då skörden var i stort sett normal. Den nu beräknade inkomstsumman för nämnda år är som förut nämnts 45,4 milj. kr. Detta belopp har efter avrundning insatts för 1955/56. Inkomstbeloppen redovisas i följande tablå.

År Milj. kr Index

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 73*

Tobak

Åren 1950/51 och 1953/54—1955/56. Jordbrukets inkomster av tobaksodlingen har liksom tidigare beräknats med ledning av uppgifter från Tobaksmonopolet. Inkomsterna framgår av följande tablå.

År Antal Areal, Av tobaks- Pris, Värde,

odlare ha monopolet in­ öre/kg milj. kr

köpt kvantitet tobaksblad, ton

756 162 255 392 1,0

Ahimalier

Mjölk

År 1953/54. Mjölkinvägningen vid mejerierna har under produktionsåret 1953/54 uppgått till 3 598 milj. kg, vilken kvantitet med 1,9 procent understiger invägningen under 1952/53. Försäljningen av konsumtionsmjölk utanför mejeri, hemmaförbrukningen av konsumtionsmjölk samt kvantiteten mjölk till lantsmör har på grundval av undersökningen om mjölkproduktionen och dess användning under 19521 antagits minska från 1952/53 med respektive ca 5, 4 och 10 procent. Förbrukningen av fodermjölk har beräknats med utgång från antalet liv-, göd- och spädkalvar och en helmjölksgiva per kalv och år av respektive 200, 270 och 10 kg samt en uppskattad mindre kvantitet helmjölk till smågrisar. Räknat per ko erhålles för 1953/54 en mjölkproduktion av 2 891 kg, vilket är 1,7 procent mindre än under 1952/53. Härvid bör nämnas att tidigare använda medelkoantal fr. o. in. basåret nedjusterats med 40 000 djur på grundval av uppgifter, som erhållits från 1951 års jordbruksräkning. Denna justering höjer den beräknade medelavkastningen per ko med ett par procent.

År 1954/55. För bedömningen av mjölkproduktionens utveckling under 1954/55 har uppgifter om invägningen vid mejerierna förelegat för tiden september—november samt preliminärt för december 1954. Invägningen under denna tid visar en minskning med 3 procent jämfört med 1953/54. De sakkunniga har antagit, att invägningen kommer att ligga 3 procent under 1953/54 års nivå fram till sommaren, då man emellertid räknar med en viss uppgång med hänsyn till att invägningen sommaren 1954 var ovanligt låg. Med utgång från dessa överväganden har den totala mjölkinvägningen under 1954/55 beräknats till 3 552 milj. kg eller 1,3 procent mindre än under 1953/54. Försäljningen av konsumtionsmjölk utanför mejeri, hemmaförbrukningen av konsumtionsmjölk och förbrukningen av lantsmörmjölk har liksom för 1953/54 antagits minska med respektive 5, 4 och 10 procent.

Den totala mjölkproduktionen under 1954/55 blir under angivna förutsättningar 4 322 milj. kg, vilket är 1,7 procent mindre än under 1953/54.

År 1955/56. Medelkoantalet väntas under 1955/50 med utgång från beräkningarna rörande slakten och kreatursantalet (se under rubriken Köttproduktionen) minska med 0,8 procent jämfört med 1954/55. Enär förutsättnigen för kalkylen för 1955/56 är normal tillgång på foder till mjölkkorna, har de sakkunniga funnit det rimligt att antaga att den på längre sikt fortgående ökningen av avkastningen per ko (till följd av förbättrad ut­

1 Se Kungl. Maj:ts prop. 1954: 180, s. 70*.

74* Kungl. Maj.ts proposition nr 180

fodring och förbättrat djur material m. in.) skall komma till synes i riksgenomsnittet för produktionen per ko. Avkastningsökningen från 1954/55 har uppskattats till 1,0 procent. Stegringstakten uppgick under mellankrigstiden till 1,5 procent.

Beräkningarna rörande mjölkproduktionen sammanfattas i följande tablå, vilken även belyser mjölkinvägningen vid mejerierna.

1938/39 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 Medelkoantal, 1000-tal . 1 920 1 624 1 568 1 527

1 520 1 506 1 494 Procentuell förändring

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 75*

Mejerimjölkens användning

1950/51 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56

76* Kungl. Maj.ts proposition nr 180

lägget, vilket för 1954/55 uppgår till 74,4 öre per kg smörfett, har för prognosåret upptagits till samma belopp per kg. På grund av minskad mjölkinvägning under 1954/55 beräknas det extra tillägget i norra Sverige sjunka med 4,5 procent för detta år jämfört med 1953/54. Då mjölkinvägningen väntas stiga under 1955/56 beräknas sistnämnda bidrag åter öka. Leveranstillägget har upptagits till samma belopp 1955/56 som 1954/55. Pristillägg har upptagits även för de kvantiteter smör, ost och andra mejeriprodukter, som beräknas bli exporterade. De på förut angivet sätt beräknade inkomsterna har kompletterats med hänsyn till vissa speciella inkomster, som inte inkluderas vid beräkningen av försäljningsinkomsterna eller pristilläggen, samt för förluster, som sammanhänger med prissänkningar och underpris vid export. Samtliga dessa kompletteringar har sammanförts i en post för respektive år. De sålunda beräknade mejeriinkomsterna jämföres med verkligt utbetalda mjölklikvider, vilka användes i kalkylen, så långt de är kända. Jämförelsen bär därför endast till syfte att för prognosåren åstadkomma en korrektiou av beräkningarna, så att kalkylsummorna så nära som möjligt ansluter sig till jordbrukarnas faktiska inkomst av mejerimjölken. För prognosåren göres därför ett tillägg med ledning av den genomsnittliga skillnaden under några av de senaste åren. Tidigare användes härvid ett femårsmedeltal. I samband med att en ny undersökning över mejerikostnaderna tillämpades i vårkalkylen 1953, gjordes jämförelsen i fråga för endast tre år, nämligen 1949/50—1951/52. Jämförelsen har nu kunnat utsträckas till att omfatta även produktionsåret 1952/53. Med anledning av en omläggning av grunderna för utbetalningen av efterlikvider från mejerierna, är det icke möjligt att jämföra utbetalningarna från mejerierna 1953/54 med tidigare år, förrän efterlikviderna blir kända. I den mån prisregleringarna i form av avgifter och pristillägg handhafts på ett sådant sätt, att de på visst år belöpande inkomsterna också utgått i form av bidrag eller ersättningar samma år, erbjuder jämförelsen inga svårigheter. Beräknade inkomster av mejerimjölk kan då direkt jämföras med redovisade mjölklikvider. Emellertid uppkommer ofta tidsförskjutning, så att belopp, vilka upptagits som inkomst ett åi, delvis icke blir utbetalda förrän ett följande år. Under senare år har dessa förskjutningar fått en vidgad omfattning. En undersökning har gjorts för att i möjligaste män eliminera verkan av denna tidsförskjutning, så att de beräknade mejeriinkomsterna och de verkliga mejerilikviderna blir mera direkt jämförbara. Resultatet av denna undersökning framgår av nedanstående sammanställning. I medeltal för de fyra åren framkommer där en skillnad på 27,1 milj. kr per produktionsår, vilken summa tillagts de beräknade inkomsterna för 1954/55 och 1955/56.

Jämförelse mellan beräknade inkomster av mejerimjölk och redovisade

mjölklikvider, milj. kr

1949/50 1950/51 1951/52 1952/53

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 77*

I tabell 3 har jordbrukets inkomster av mejerimjölk sammanställts. Som framgår av tabellen, beräknas dessa uppgå till 1 278,2 milj. kr för 1954/5-3 och 1 295,1 milj. kr för 1955/56.

För ytterligare belysning av sammansättningen av jordbrukets inkomster av mejerimjölk har i följande översikt anförts hur likviden, räknad i öre per kg invägd mjölk, fördelar sig på försäljningsinkomster respektive statliga bidrag.

Likvider i öre per kilogram mjölk 1950j51—1955j56

1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 Försåljningsinkomster . 27,56 30,04 31,10 31,09 30,93 31,03

2,69 15,66 6,06 5,07 5,06 D,Uo

78* Kungl. Maj.ts proposition nr ISO

har erhållits genom att väga genomsnittspriserna i varje län med den i länen lörsålda kvantiteten enligt den representativa undersökningen av mjölkproduktionen och dess användning 1952. Då endast en del av den direktförsålda mjölken säljes enligt särskilt tillstånd, kommer de insatta priserna att ligga på en för hög nivå. Uppgifter saknas emellertid om fördelningen på mjölk, som har sålts enligt särskilt tillstånd respektive till normalpriset i länet i övrigt. Då nivån även i basåret ligger för högt, har detta förhållande tidigare icke tillmätts någon betydelse. Fr. o. m. den 1 oktober 1954 har normalprissättningen på mjölk slopats såväl vid försäljning från mejeri som från jordbrukare direkt till konsument. Samtidigt har en överenskommelse träffats mellan Svenska mejeriernas riksförening och statens jordbruksnämnd, i vilken förutsättes riksföreningens medverkan till att den genomsnittliga partiprisnivån för konsumtionsmjölk icke stiger. Slopandet av normalprissättningen har medfört, att jordbrukarna är obundna vid prissättningen på den direktförsålda mjölken. Sakkunniga har antagit, att jordbrukarna vid direkt försäljning kommer att ta ut ett pris, motsvarande det konsumenterna på landsbygden skulle få betala för mjölk av samma kvalitet, om ifrågavarande direkta försäljning upphörde. För 1954/55 och 1955/56 har därför insatts ett pris, som motsvarar den ovan nämnda överenskomna prisnivån efter justering för den högre fetthalten. Genom att för 1950/51—1953/54, som förut nämnts, har insatts ett för högt pris blir emellertid den relativa uppgången mellan basåret och 1954/55 samt 1955/56 underskattad. De beräknade priserna på den utanför mejeri försålda konsumtionsmjölken framgår av följande sammanställning (öre/kg).

1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1951/55 1955/50

36,60 39,40 40,70 40,85 43,45 43,45

Priset på den hemmaförbrukade konsumtionsmjölken (förbrukad i hushållet in. m. samt försäljning till arbetare och övriga anställda) har för 1950/51 1953/54 liksom tidigare beräknats på grundval av gällande normalpris på konsumtionsmjölk vid utminutering för varje län (»länet i övrigt»). Enligt lantarbetaravtalet skall detta pris uttagas vid försäljning av mjölk till lantarbetare. Vid medeltalsberäkningen har som vikter använts uppgifter om jordbruksbefolkningens storlek "i olika län enligt 1950 års folkräkning. För 1954/55 och 1955/56 har insatts samma pris som 1953/54 med hänsyn till den ovan nämnda överenskommelsen om oförändrad genomsnittlig prisnivå för konsumtionsmjölken. Dock har först beaktats lokala prishöjningar på konsumtionsmjölk fr. o. in. 1 september 1954, utgörande kompensation för bortfall av statligt lagringsstöd på smör. De beräknade priserna på hemmaförbrukad konsumtionsmjölk framgår av följande sammanställning (öre/kg).

1952/53 1953/54 1954/55 1955/56

37,65 37,65 37,80 37,80

Priset på mjölk till lantsmör har för 1952/53 liksom tidigare beräknats med utgång från riksnoteringen på mejerismör. Det vid beräkningen av värdet av lantsmörmjölken använda smörpriset har emellertid ansetts vara ca 3 procent lägre än gällande riksnotering. Till grund för denna reduktion har legat förhållandet mellan riksnoteringen och lantsmörpriset före kriget. Vid beräkningen av priset på lantsmörmjölk fr. o. m. 1953/54 har man utgått från att priset på lantsmör överensstämmer med priset på omärkt smör.

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 79*

De beräknade priserna på lantsmörmjölk framgår av följande sammanställning (öre/kg).

1952/53 1953/54 1954/55 1955/56

23,24 22,08 22,20 22,20

Producent- och kontantbidrag för mjölk

Åren 1953/54—1955/56. De sammanlagda beloppen till producentbidrag har på grundval av uppgifter från lantbruksstyrelsen beräknats till för 1953/54 46 milj. kr, för 1954/55 46 milj. kr och för 1955/56 45 milj. kr.

Ägg och slaktfjäderfä

Åren 1950/51 och 1953/54—1955/56. För en bedömning av äggproduktionens utveckling föreligger bl. a. resultaten av hönsräkningen i Svea- och Götaland den 20 april 1954 och preliminära uppgifter om partihandelns inköp av ägg t. o. m. december månad 1954. Det tillgängliga materialet har icke givit anledning att ändra den tidigare gjorda uppskattningen för 1953/54. Vid bedömning av äggproduktionens sannolika utveckling under 1954/55 och 1955/56 har de sakkunniga bl. a. utgått från den tidigare i kalkylen för åren 1950/51—1953/54 tillämpade ökningen i avkastningen per höna (ca 3 procent i genomsnitt per år) samt räknat med ett i jämförelse med 1953/54 oförändrat hönsantal i Svea- och Götaland. På grundval av dessa antaganden har äggproduktionen för 1954/55 och 1955/56 uppskattats till 84 respektive 86 milj. kg.

Äggpriset (svensk äggnotering med partihandelns månadsinköp som vägningstal) utgjorde 289 öre/kg 1953/54. För 1954/55 har priset med ledning av hittillsvarande noteringar och en bedömning av den sannolika utvecklingen under återstoden av året uppskattats till 290 öre/kg mot beräknat 295 öre/kg enligt överenskommelsen våren 1954. För 1955/56 har de sakkunniga räknat med samma pris, d. v. s. 290 öre/kg. Härvid har förutsatts, att exportbidrag kommer att utbetalas i samma omfattning som under innevarande år.

Värdet av fjäderfäslakten har liksom tidigare beräknats med utgång från värdet under 1949/50 samt prisutvecklingen för slakthöns enligt Svenska ägghandelsförbundets noteringar. För 1954/55 och 1955/56 har de sakkunniga räknat med en viss prishöjning.

Jordbrukets andel av äggproduktionen och fjäderfäslakten har liksom tidigare upptagits till 83 procent för 1950/51, 84 procent för 1951/52 samt 85 procent för 1952/53 och 1953/54. För de följande åren har upptagits 87,5 i" ------

Beräkningarna av äggproduktionen och fjäderfäslakten sammanfattas i följande tablå. År Äggproduktion, Pris, Värde, milj. kr Fjäderfä-

milj. kg öre/kg Totalt Jordbruket slaktens

värde för Totalt Jordbruket

jordbruket,

milj. kr

84,0 73,5 290 243,6 213,2 23,0

so* Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Köttproduktionen

År 1953/5b. Den besiktigade marknadsförda slakten har liksom tidigare beräknats med utgång från antalet besiktigade slaktdjur enligt veterinärstyrelsens statistik och medelvikterna inom slakteriföreningarna. För att erhålla den totala marknadsförda kvantiteten har härtill lagts den icke besiktigade saluförda slakten, som har antagits utgöra samma del (eller närmare 3 procent) av den besiktigade slakten som under 1948/49, då fullständiga uppgifter härom föreslåg (i livsmedelskommissionens ransonerinesstatistik).

I fråga om hemslakten 1953/54 finnes inga insamlade uppgifter. Hemslakten av storboskap, får och häst har antagits vara lika stor som under 1950 enligt då verkställd särskild undersökning.1 Hemslakten av kalv har såsom föregående år ej kunnat erhållas som en restpost vid de utförda beräkningarna av nötkreatursantalet och dess förändringar, då dessa visat sig leda till orimliga resultat. Orsaken härtill synes bl. a. vara, att livsmedelskonflikten under maj — juni 1953 påverkat uppgifterna om antalet kalvar enligt husdjursräkningen den 1 juni detta år. I avvaktan på uppgifter från en särskild undersökning över hemslakten, som förutsättes bli verkställd i samband med 1955 års arealinventering, har för hemslakten av större och mindre kalv 1953/54 insatts beräknade normalsiffror. Medelslaktvikterna på hemslaktade djur har upptagits oförändrade från 1950/51.

Resultaten av beräkningarna över slakten under 1953/54 framgår av tabell 4. Inkomsterna av slakten har beräknats på grundval av de i tabell 4

Tabell 4. Köttproduktionen 1953/54

Djurslag Antal djur Medelslakt- Total slaktvikt, kg vikt, ton

Storboskap

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 81*

angivna kvantiteterna samt de på vanligt sätt beräknade producentpriserna på slaktdjur. A , ,

År 1954/55. Med ledning av de prelinunara resultaten av den representativa husdjursräkningen den 1 juni 1954, den för tiden 2 juni 15 september 1954 beräknade slakten av kor samt en under samma tid antagen rekrytering, har koantalet beräknats till 1 519 000 djur vid början av 1954/55. Det totala antalet storboskap (oxar, tjurar, kor och ungnöt) har beraknats till 2 076 000 djur. Vid nu utförda beräkningar har beaktats preliminära resultat från 1951 års jordbruksräkning. Dessa visar att koantalet fr. o. in. basåret i tidigare kalkyler överskattats med ca 40 000 djur eller ett par procent.

Rekryteringen av ungnötsgruppen under 1954/55 har med hänsyn till fodersituationen beräknats till 420 000 djur mot 451 000 djur under 1953/ 54. Slakten av storboskap har med ledning av veterinärstyrelsens slaktstatistik för tiden september — december bedömts komma att uppgå till 450 000 djur. Antalet storboskap vid 1954/55 års slut beräknas sålunda minska med 30 000 diur till 2 046 000 djur. Härav beräknas 1 494 000 utgöra kor.

Kalvantalet i september 1955 antages bli 12 000 lägre än i september 1954 och utgöra 470 000 djur. Antalet under 1954/55 födda kalvar beraknas med ledning av medelkoantalet och kalvprocenten (92 procent) till 1 38b 000 st. Härav beräknas 978 000 komma att slaktas. Slakten av kalv 1954/55 antages fördela sig på större och mindre kalv på samma sätt som under 1953/ 54& d v. s. nära 42 procent större kalv och drygt 58 procent mindre kalv.

Slakten av får och häst har med hänsyn till utvecklingen av slakten under september—december 1954 uppskattats till 129 000 respektive 33 000

^Vid beräkningen av köttproduktionens storlek under 1954/55 bär använts medelslaktvikter, som beräknats med ledning av medelslaktvikterna för 1953/54 samt förändringar i dessa mellan september—december 1953 och 1954.

Vid beräkningen av producentpriserna på slaktdjur av nötkreatur, häst och svin 1954/55 har man utgått från de för 1953/54 erhållna avräknmgspriserna. Dessa har först justerats för under- respektive överskridande av basprisnivån i partihandelsledet under 1953/54. De så erhållna priserna har minskats med ett belopp motsvarande 39 milj. kr såsom förutsattes 1 prisöverenskommelsen våren 1954. Priset på fläsk har därefter okats med det belopp, som kommit jordbrukarna till godo genom att slaktdjursavgiften pa svin sänkts med 3 kr/djur fr. o. m. den 11 oktober 1954. Vidare har förändringarna i priserna på hudar, organ och inälvor samt slaktenfett pa vanligt sätt blivit beaktade. De efter anförda tillägg och avdrag erhållna priserna på nötkreatur, häst och svin har upptagits i kalkylen for 1954/55.

I frå°a om fårkött har priset under 1954/55 med hänsyn till den hittillsvarande prisutvecklingen antagits bli 470 öre/kg, vilket i jämförelse med 1953/54 innebär en höjning med 11 öre/k.g.

Uppkommande exportförluster på kött och flask täckes, i den man de icke utjämnas genom vinster från köttimporten och införselavgiftsmedel för kött "och fläsk, genom slaktdjursavgifter och vissa disponibla clearingmedel. I överensstämmelse härmed har de sakkunniga i denna kalkyl icke räknat med någon inkomstminskning till följd av exporttörluster pa kött

År 1955/56. Slakten av storboskap under 1955/56 bär uppskattats till 430 000 djur. Rekryteringen av ungnölsgruppen bär bedömts komma att uppgå till 440 000 djur, varvid storboskapsanlalet ökar med 10 000 djur till 2 056 000 vid 1955/56 års slut. ökningen beräknas In hänföra sig till ungdjursantalet.

(>* Ilihaiuj till riksdagen* protokoll I samt. AV ISO

82* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Kalvantalet i september 1956 antages bli 10 000 lägre än i september 1955 och utgöra 460 000 djur. Antalet under 1955/56 födda kalvar beräknas med ledning av medelkoantalet och kalvprocenten (92 procent) till 1 374 000 st. Härav beräknas 944 000 till slakt. Relationen mellan större och mindre kalv antages 1955/56 bli densamma som 1954/55 eller 42:58. Slakten av får och häst har uppskattats till 125 000 respektive 30 000 djur. Vid beräkningen av köttproduktionens storlek under 1955/56 har använts samma medelslaktvikter som för 1954/55 med undantag av slaktvikten för storboskap, som har avrundats uppåt med hänsyn till att en viss utslagning av ungdjur påverkat slaktvikten för 1954/55. Producentpriserna 1955/56 på slaktdjur av nötkreatur, häst och svin har beräknats på samma sätt som priserna för 1954/55. För hudar, organ och inälvor samt slakterifett har använts samma priser som för 1954/55. I fråga om fårkött har priset antagits bli detsamma som under 1954/55 eller 470 öre/kg. Resultaten av kvantitets- och värdeberäkningarna för slaktdjur har sammanställts i en tablå, som följer efter avsnittet om fläskproduktionen.

Fläskproduktionen

1953/54. Antalet slaktsvin och medelslaktvikten för de marknadsförda svinen 1953/54 har beräknats på samma sätt som slakten av övriga djurslag (jfr under rubriken Köttproduktionen). Hemslakten av svin har beräknats med utgång från antalet enligt särskild undersökning för 1951, vilken verkställdes i samband med 1952 års arealinventering, samt reducerats med hänsyn till nedgången i antalet hushållssvin enligt svinräkningarna. Medelslaktvikten för de hemslaktade icke veterinärbesiktigade svinen har liksom tidigare upptagits till 90 kg. Vidare har medtagits exporten av levande svin, vilka har omräknats till slaktvikt. Resultatet av beräkningarna framgår av följande tablå.

Antal djur Medelslakt- Total slaktvikt, kg vikt, ton

Summa 2 513 000 75,4 189 453

1954/55 och 1955/56. Kvoten mellan totalantalet producerade svin 1953/54 och antalet suggbetäckningar ca 11 månader tidigare utgör 10,78 Härvid har beaktats den under 1953/54 inträffade nedgången i slaktåldern, »r Jaaiförelse kan nämnas, att utbytestalet utgjorde 10,63 under 1952/53. Medelslaktvikten på gödsvin uppgick vid 1954/55 års början till 68,0 kg och beraknas icke undergå någon förändring under året. Detta innebär, att antalet slaktade svin under 1954/55 härrör från jämnt 12 månaders betäckningar. Till grund för beräkningen av 1954/55 års svinproduktion har, eftersom tiden mellan betäckning och slakttillfälle uppgår till närmare 11 manader, lagts det i statistiken redovisade antalet suggbetäckningar för tiden från mitten av oktober 1953 till mitten av oktober 1954. Då emellertid fr. o. m februari 1954 genomförts en omläggning av suggbetäckningsstahstiken, vilken medfört en fullständigare redovisning, har det ej varit att direkt applicera 1953/54 års utbytestal på antalet betäckningar att fa grepp om relationen mellan den gamla och den nya betäckningsstatistiken har beräknats antalet dräktiga suggor per betäckning före och efter oimaggmngen Dessa beräkningar visar, att betäckningsstatistiken före lebruari 19o4 omfattade endast 81 procent av det efter omläggningen redo­

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 83*

visade antalet. Det erhållna procenttalet stödes även av jämförelser mellan antalet grisar i svinräkningarna under 3 månader och häremot svarande antal betäckta suggor före och efter omläggningen av statistiken. Med hänsyn härtill har för betäckningarna fr. o. m. februari 1954 använts ett utbytestal som utgör 81 procent av 10,78 eller 8,73. Med hjälp av de båda utbytestalen har antalet slaktsvin under 1954/55 beräknats utgöra 2 716 000. Medelslaktvikten har beräknats till 73,6 kg (vägt medeltal för gödsvin, suggor och galtar, hemslakt samt export av levande svin, omräknade till slaktvikt) och totala fläskproduktionen till 200 milj. kg. I vårkalkylen 1954 uppskattades fläskproduktionen till 217 milj. kg. Felbedömningen sammanhänger bl. a. med en överskattning av det väntade antalet betäckningar under tiden januari—september 1954.

För en bedömning av svinslakten under 1955/56 har förelegat bl. a. uppgifter om antalet suggbetäckningar under tiden oktober—december 1954. Betäckningarna för denna tid ligger ca 10 procent under 1953 års nivå för motsvarande tid, sedan hänsyn tagits till omläggningen av statistiken. De sakkunniga har antagit, att antalet betäckningar under våren och sommaren 1955 kommer att öka, så att till grund för 1955/56 års svinproduktion kommer att ligga praktiskt sett samma antal betäckningar som för 1954/55

Sammandrag av slaktberäkningarna

Summa 323,7 349 1130,4

Totalt 325,7 1139,7

1954/55

Summa 338,7 339 1146,8

Totalt 340,8 1 156,7

1955/56

Summa 332,4 339 1 127,8

Totalt 334,4 1 137,2

84* Kungi. Maj.ts proposition nr 180

års. Bakom detta antagande ligger emellertid två förutsättningar, dels att priset på fläsk höjes under februari i år, dels att särskilda åtgärder företages för att stimulera smågrisproduktionen. Mot bakgrund av nu nämnda överväganden har de sakkunniga bedömt svinslakten komma att utgöra 2 706 000 st under 1955/56. Under förutsättning av samma medelslaktvikter som under 1954/55 motsvarar detta en fläskproduktion av 199 milj. kg-

Medelpriset för 1953/54 har på vanligt sätt beräknats med ledning av slakteriföreningarnas avräkningspriser. Beträffande prisberäkningen för 1954/55 och 1955/56 hänvisas till beräkningen av priserna på nötkreatur och häst under rubriken Köttproduktionen.

Beräkningarna av svinslaktens storlek under 1953/54—1955/56 har sammanställts i tablån över slakten på föregående sida.

Försäljning av militärhästar

Åren 1953/54—1955/56. I samband med beräkningarna av husdjursantalets förändringar har uppgifter inhämtats från militärmyndigheterna angående beräknad försäljning och inköp av militärhästar. Resultatet av beräkningarna, vilka utförts på samma sätt som tidigare (se Kungl. Maj:ts prop. 1946: 267, s. 116), framgår av följande sammanställning.

1950/51 1954/55 1955/56 Antal Milj. kr Antal Milj. kr Antal Milj. kr

Militärens inköp

Avgår

Försäljning till jordbrukare 108 0,1 0,9 67 0,1 0,6 67 0,1 0,6 Nettoinkomst för jordbruket 1,3 1,4 1,6

Export av levande djur

Åren 1953/54—1955/56. Enligt uppgifter från Lantbruksförbundet torde man för 1954/55 och 1955/56 kunna räkna med en djurexport till samma värde per år som för 1953/54, d. v. s. 1,0 milj. kr.

Ull

Åren 1953/54—1955/56. Kvantiteterna ull har liksom tidigare med ledning av antalet tackor beräknats till 0,4 milj. kg per år under 1953/54— 1955/56. Medelpriset på ull inklusive statligt pristillägg (150 öre/kg) har med utgång från föreliggande noteringar för 1953/54 beräknats till 596 öre/ kg. För såväl 1954/55 som 1955/56 har räknats med ett medelpris av 600 öre/kg inklusive statligt pristillägg (150 öre/kg). Vid kalkyltillfället rådande priser har härvid antagits bestå under resten av 1954/55 och under hela 1955/56.

Förändringar i kreaturskapitalet

Åren 1953/54—1955/56. Antalet djur vid slutet av 1953/54 har beräknats med utgång från resultaten av den representativa husdjursräkningen den^ 1 juni 1954 samt de sedvanliga korrigeringar, som erfordras för att erhålla djurantalet vid produktionsårets slut.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 85*

Tabell 5. Husdjursantalet den 15 september åren 1950—56, 1 000-tal djur

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956

Hästar1

86* Kungl. Maj.ts proposition nr i80

Tabell 7. Översikt över jordbrukets

| 1950/51 1951/52 1952/53

Kvant Pris Värde Kvant Pris Värde Kvant Pris Värde milj.,kg öre/kg milj. kr milj. kg öre/kg milj. kr milj. kg öre/kg milj. kr

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 87*

inkomster åren 1950/51—1955/56

1954/55 1955/56 Värdeförändring 1954 1953/54 /55—1955/56 (mil kr) beroende på föränt ring av

Pris Värde Kvant. Pris Värde kvanti- priser summa Pris Värde Kvant milj. kg öre/kg milj. kr milj. kg öre/kg milj. kr milj. kg öre/kg milj. kr teter

47,81 210,8 488 42,5" 207,4 375 38,60 144,8 -48,0 - 14,6 - 62,6 441 191,2 313 44,70 139,9 403 40,25 162,2 + 40,2 - 17,9 + 22,3

383 49’91 46,20 110,0 227 36,50 82,9 178 33,45 59,5 - 18,0 - 5,4 - 23,4 238

29,18 31,5 60 36,75 22,0 122 34,00 41,5 + 22,9 - 3,4 + 19,5 108 25^82 14,2 32 34,00 10,9 57 30,00 17,1 + 8,5 — 2,3 + 6,2 55 59i00 9,5 18,0 62,00 11,2 17,9 62,00 11,1 - 0,1 — - 0,1 16,1 17,03 127,7 735 21,00 154,4 750 19,50 146,2 + 3,2 -11,4 - 8,2 750 ll’37 29;e 236 9,58 22,6 290 10,60 30,7 + 5,1 + 3,0 4- 8,1 260

1997 8,46 168,9 1849 7,80 144,2 1925 8,02 154,4 + 5,9 + 4,3 + 10,2

91,4 132,5 _ _ 115,0 -14,5 - 3,0 - 17,5

4,2 _ _ 4,2 _ — 4,9 + 0,7 — + 0,7

45,4 _ _ 40,5 — — 45,0 + 13,8 - 9,3 + 4,5

0,3 392 1,0 0,3 400 1,2 — + 0,2 + 0,2 0,3 387 1,2 36,16 1301,1 3 552 35,99 1 278,2 3 587 36,11 129*, 1 + 12,6 + 4,3 + 16,9

3 598 47,0 109 43,45 47,4 104 43,45 45,2 - 2,2 — - 2,2

115 40,85 164,5 420 37,80 158,8 403 37,80 152,3 - 6,5 — - 6,5

437 37,65 22,20 8,0 32 22,20 7,1 - 0,9 — 0,9

40 22,08 8,8 36

— — 46,0 — — 46,0 — — 45,0 - 1,0 — - 1,0

201,4 73,5 290 213,2 75,2 290 218,1 + 4,9 — + 4,9 69,7 289 21,6 23,0 — — 24,0 + 1,0 ‘ + 1,0 — —

89,3 383 341,6 93,6 1 90,3 | 21,7 489 106,3 21,9 21,1 n;« 380 44,3 11,7 >339 1146,8 11,3 1339 1127,8 -21,3 + 2,3 — 19,0

1,0

_ _ 3970,4 — — 3 909,8 — — 3 862,5 + 5,8 -53,1 -47,3

119,9 — — 118,1 — — 116,7 — —

_ _ - 66,3 — — - 27,9 + 38,4 — + 38,4

- 8,5

_ _ 3961,9 — — 3 848,5 — — 3 834,6 + 44,2 -53,1 - 8,9

121,4 — 117,7 — — 117,5 — —

88* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Hästantalet har beräknats med ledning av uppgifterna från kreatursräkningarna kompletterade med dels uppgifter från betäcknings- och slaktstatistiken, dels uppgifter om antalet militärhästar, dels ock approximativa beräkningar rörande antalet självdöda djur. Förändringarna i nötkreatur santalet har beträffande kor, ungnöt och kalvar behandlats i samband med beräkningarna rörande köttproduktionen. Antalet oxar i september 1955 och 1956 har bibehållits oförändrat i förhållande till antalet i september 1954. Antalet tjurar har nedjusterats något med hänsyn till den ökade insemineringen. Antalet fargaltar och modersuggor i september 1955 och 1956 uppskattas med ledning av suggbetäckningsstatistiken bli detsamma som i september 1954. Vid värderingen av kreaturskapitalet har samma priser använts som i vårkalkylerna 1953 och 1954 (jfr Kungl. Maj:ts prop. 1954: 180, s. 87*).

Jordbrukets kostnader Arbetskostnader

Jordbrukets arbetskostnader bär i de senaste kalkylerna beräknats med tillämpande av avtalsenliga löner sammanvägda med hänsyn till arbetskraftens fördelning på olika lönekategorier samt med tillägg för semesterersättning och beräknad extra ersättning vid övertidsarbete utslagen på all arbetad tid. Lönestatistik och avtal. Avtalet för år 1954. När vårkalkylen 1954 utarbetades hade det nya löneavtalet för 1954 träffats, varför detta kunde beaktas i kalkylen. Nämnda avtal innebar i första hand en höjning av timlönerna med 13 öre för manliga och 11 öre för kvinnliga arbetare. Månadslönerna höjdes på motsvarande sätt. Vidare förekom i det nämnda avtalet ett antal smärre justeringar, som här endast i korthet skall beröras. Grunderna för den extra ersättningen vid övertidsarbete ändrades på så sätt, att övertidsersättningen differentierades med hänsyn till övertidsarbetets längd m. m. Även den extra ersättningen vid övertid på helgdagsaftnar samt under sön- och helgdagar justerades. Eftersom övertidsersättningen redan förut hade beaktats i kalkylen, beräknades endast verkningarna av de nämnda justeringarna av övertidsersättningen. Löneavtalet för år 1954 innefattade dessutom förändringar, som krävde särskilt beaktande i kalkylen. Bl. a. träffades avtal om tidlöneförändring för djurskötare m. fl. i fråga om deras ordinarie arbete på lördagseftermiddagar samt sön- och helgdagar. Lönetillägget för denna arbetstid hade tidigare ej medtagits i kalkylen. I samband med den höjning, som överenskoms i 1954 års avtal, blev tillägget beaktat på så sätt, att detta inräknades i timlönen ända från basåret. Avtalet innehöll dessutom smärre förändringar på olika punkter, vilkas verkningar inte kunde beräknas och som därför inte heller beaktades i kalkylen. En utförlig redogörelse för 1954 års lantarbetaravtal ingår i Kungl. Maj :ts prop. 1954: 180, s. 87* och följande. Något nytt avtal för 1955 hade, när kalkylen slutjusterades, ännu ej träffats. Kalkylsakkunniga har därför tills vidare räknat med oförändrade lantarbetarlöner. Arbetsvolymen. Följande redogörelse för arbetsvolvmens beräkning sedan 1938/39 och för det material, som denna gång stått till förfogande för en bedömning av arbetsvolymen, söker återge de synpunkter, som kommit till

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 89*

Tabell 8. Sammandrag av jordbrukets inkomster åren 1950,51 —1955/56, milj. kr

1950 1951 1952 1953 1954 1955 Värdeförändring 1954 /Öl / 52 /53 / 54 /55 /56 /55—1955/56 beroende pa förändring av

kvan- priser sumtiteter ma

213,5 249,4 438,4 512,0 430,2 366,5 - 25,8 -37,9 - 63,7 3U8 39,1 68,6 55,2 44,1 69,7 + 31,3 ö,/ + 25,6 279,8 282,0 326,2 321,2 331,3 + 14,2 - 4,1 + 10,1 Potatis och sockerbetor.. 268,6 193,2 200,5 218,7 95.6 136,7 119,9 — 13,8 — 3,0 — 16,8 Olje- och spånadsväxter.. 56,8 45,2 46.6 41,5 46,2 + 13,8 - 9,i + 4,7 Köksväxter och tobak .. 43,1 Summa vegeta­

biliska produkter 750,2 825,6 1 052.9 1035,6 973,7 938,6 + 19,7 -59,8 -40,1

Index 100,0 110,1 140,3 138,0 129,8 124,4

1 465,4 1 630,5 1 651.2 1 567,4 1 538,4 1 544,7 + 2,0 + 4,3 + 6,3 Mjölk och mejeriprodukter 205,2 224,1 239,0 223,0 236,2 242,1 + 5,9 + 5,9 Ägg och slaktfjäderfä___ 882,6 1171,0 1150,9 1139,7 1156,7 1 137,2 -21,8 + 2.3 - 19,5 4,3 4,7 4,8 4,9 + 0,1 + 0,1

Summa anima-

2 934,8 2 936,1 2 928,9 - 13,9 + 6,7 - 7,2 liska produkter 2 560,9 8 029,7 3 045,4

Index 100,0 118,3 118,9 114,6 114,7 114,4

3855,3 4098,3 3 970,4 3909,8 3862,5 + 5,8 -53,1 - 47,3 Samtliga inkomster 3 811,1

Index 100,0 116,4 123,8 119,9 118,1 116,7

Förändringar i kreaturs- -75,6 -34,9 - 8,5 - 66,3 -27,9 + 38,4 — + 38,4

+ 44,2 - 53,1 - 8,9 Summa 3 264,4 3 779,7 4063,4 3 961,9 3 843,5 3834,6

Index 100,0 115,8 124,5 121,4 117,7 117,5

uttryck inom kalkylsakkunniga. Den är i första hand avsedd att tjäna som en orientering i dessa mycket svårbedömbara frågor.

I. Historik. Det är ett känt faktum att arbetsvolymen inom jordbruket har minskat starkt under de senaste decennierna, framför allt under de senaste tio åren. Samtidigt har det svenska jordbruket genom mekanisering och andra inre rationaliseringsåtgärder undergått en förvandling av stora mått. Produktionen per arbetare i jordbruket har ökat i en takt, som helt saknar motstycke i den tidigare utvecklingen. Förändringen i arbetsvolymen är emellertid svar att exakt belysa, framfor allt därför att statistiskt material, som insamlas i det direkta syftet att belysa denna förändring, icke har funnits tillgängligt förrän under de senaste åren. Förändringen i volymen från år till år påverkas dessutom av tillfälliga faktorer. Som exempel kan nämnas att de svåra väderleksförhållandena under hösten 1952 krävde en större arbetsinsats i jordbruket än normalt, medan de ovanligt goda skötsel- och bärgningsförhållandena 1953 förde med sig att en mindre arbetsvolvm än normalt blev erforderlig. Ser man enbart på förändringen av den i jordbruket sysselsatta arbetskraften mellan två sådana år som 1952 och 1953, får man en skev uppfattning om hur utvecklingen försiggår på längre sikt. Den minskning, som ägde rum mellan dessa år, kan icke användas som mätare vid en bedömning av den förändring av jordbrukets arbetsvolym, som äger rum under normala förhållanden.

90* Kungi. Maj.ts proposition nr 180

Denna omständighet, att tillfälligt verkande faktorer gör det svårt att få en klar uppfattning om vad som faktiskt sker i fråga om förändringen av arbetsvolymen under normala förhållanden, gör det önskvärt att ge en tillbakablick på volymförändringarna under en längre period. Samspelet mellan mekaniseringen och arbetskraftsbehovet inom jordbruket beaktades för första gången kvantitativt i Kungl. Maj :ts prop. 1941: 278. Det framhölls i denna, att mekaniseringen inom jordbruket medfört en viss nedgång i totala arbetarantalet, trots den inskränkning av arbetstiden, som ägde rum på slutet av 1930-talet. Detta framgick av"en särskild, utav de sakkunniga åberopad utredning av Juréen. I avvaktan på en undersökning, som skulle utföras av socialstyrelsen, räknade de sakkunniga tills vidare med en nedgång i volymen med 1 procent per år alltifrån produktionsåret 1938/39. Det kan framhållas, att Juréen i den utredning, som åberopades, drog den slutsatsen, att en nedgång i volymen av storleksordningen 2 procent per år syntes vara skälig att räkna med för de närmaste åren. Den i totalkalkylen ursprungligen införda reduktionsfaktorn, 1 procent, får anses vara försiktigt uppskattad. De sakkunniga var emellertid av den åsikten, att arbetseffektiviseringen under då rådande krisförhållanden icke kunde väntas aå fortare. Frågan om arbetskraftsvolymens förändringar upptogs på nytt år 1946 av en statlig utredning, den s. k. 1-procentkommittén (Betänkande angående arbets- och kapitalkostnaderna i jordbrukskalkylen, SOU 1950:29). Utredningen framhöll bl. a., att den yrkesverksamma befolkningen inom jordbruket enligt folkräkningarna åren 1940 och 1945 hade minskat med ca 2 procent per år. Statistiken över den inrikes omflyttningen liksom taxeringsstatistiken visade en nedgång av ungefär samma storleksordning. Materialet led emellertid, framhölls det, i olika hänseenden av betydande svagheter. Minskningen enligt befolkningsstatistiken var svårtolkad. De sakkunniga stannade för att använda de resultat, som framkommit i den jordbruksekonomiska undersökningen, vilka ledde fram till en årlig minskning i jordbrukets arbetsvolym med 1,2 procent per år räknat från basåret 1938/39. Denna minskningstakt ansågs böra accepteras som grundval för kalkylberäkningarna fram t. o. in. 1945/46. Fr. o. in. 1946/47 räknades med en årlig minskning av arbetsvolymen med 1,5 procent. Detta skedde därför att man ville söka beakta bl. a. den starkt ökade mekaniseringen. Dessa 1,5 procent i äknades emellertid icke pa basarsvolymen utan på det närmast föregående av de reducerade talen för årsvolymen. Skillnaden mellan de 1,2 och 1,5 procentens absoluta volymsänkande verkan utjämnades härigenom rätt väsentligt. 1-procentskommittén omprövade även basvolymen, som fixerades till 1 232,5 milj. timmar, vilket var ca 9 procent mindre än den direkt ur lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning beräknade arbetsvolymen. Avvikelsen berodde dels på att arbetsvolymen för jordbruk med 2—5 hektar nedräknats, dels på en korrektion för bokföringsjordbrukens högre rationaliseringsgrad. Omkring ett år efter det att 1-procentkommittén avlämnat sitt betänkande, fann man under pågående arbete med typjordbrukskalkyler, att arbetsvolymen vid bearbetning av materialet till den jordbruksekonomiska undersökningen hade systematiskt påverkats av utförda maximeringar av familjemedlemmarnas uppgivna arbetstider och av icke på rätt sätt beaktade förskjutningar i relationen mellan mans- och kvinnolöner. Nämnda förhållanden medförde, att kalkylsakkunniga fann sig böra höja minskningspro-

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 91*

centen från 1,5 till 3 (noga räknat 2,94) procent per år. Denna minsknings-

Upprepade jämförelser med annat material, bl. a. med förändringarna i den yrkesverksamma jordbruksbefolkningen mellan folkräkningarna 194a och 1950 och med taxeringsstatistiken, har bekräftat, att en minskning med ca 3 procent per år var ett rimligt antagande. Allt eftersom nya bokföringsresultat blivit tillgängliga, har dessa insatts i beräkningarna av den årliga nedgången av arbetsvolymen. Då denna visade tendens att öka, justerades siffrorna i vårkalkylen 1953 (Kungl. Maj :ts prop. 1953:224) för 1951/52 och 1952/53 från 2,94 till 3,30 procent. Vid beräkningarna våren 1954 antogs i prognosen nedgången återigen till jämnt 3 procent. I samband med viss omläggning av kollektivavtalets bestämmelser rörande arbetets igångsättning och avslutning infördes i vårkalkylen 1953 en minskning av arbetskostnaderna motsvarande 7,39 milj. timmar i basen. Följande år infördes en mindre avdragspost i arbetsvolymen för ändrad relation mellan mans- och kvinnolöner. Denna uppgick i prognosen för 1954/55 till 0,17 milj. timmar. Den totala nedgången i arbetsförbrukningen från 1951/52 t. o. m. 1954/55 beräknades i vårkalkylen 1954 till 10 procent och utgjorde totalt från 1938/39 till 1954/55 30,7 procent.

II. Jordbrukse k ono in iska undersökningen. Resultat från iantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning (JEU) föreliggei t. o. m. bokföringsåret 1952/53. Vidare föreligger resultat från en särskild undersökning för 418 gårdar med bokslut lör kalenderåren 1952 och ^1953. En beräkning på grundval av förstnämnda material för 1945/46 19o2/53 ger en minskning av arbetsvolymen med 3,17 procent per år, om den u tf öres på varje års medeltal. Undersöker man i stället den relativa minskningen hos identiska gårdar mellan två på varandra följande år (kedjad beräkning), blir minskningen under samma tidsperiod 2,95 procent per år. Då bokföringen omlagts till kalenderår fr. o. m. 1954, finns inga uppgifter tillgängliga för bokföringsåret 1953/54. Ovannämnda speciella undersökning ger en med 2,1 procent ökad arbetsvolym från 1952 till 1953. De 418 gårdarna är ej representativa för hela bokföringsmaterialet. Vid beräkning av arbetsvolymerna på siffror från JEU har arbetsvolymen i arealgruppen 2—5 hektar antagits vara densamma per timme som i gruppen med 5—10 hektar åker. (Se SOU 1950:29.) Arbetsvolymen i basen är också nedskriven från vad som direkt kan beräknas ur JEU.

En beräkning på grundval av de kedjade siffrorna ger följande procentuella förändringar för olika storleksgrupper av jordbruk för perioden 1945/ 46—1952/53 (aritmetiska medeltal).

Åkerareal, hektar 2—5 5—10 10—20 20—30 30 50 50 100 >100 samtliga

Årlig minsk­

ning, % . . . — 3,4 — 2,4 — 2,1 — 2,3 — 3,2 — 3,4 — 4,5 — 2,8

De angivna värdena torde vara något lägre än vad som skulle erhållas vid regressionsberäkning.

En jämförelse mellan 1944 och 1951 års jordbruksräkningar visar en genomsnittlig årlig minskning av åkerarealen hos jordbruk med mer än 2 hektar åker med 0,16 procent. Vid ovan angivna beräkningar av arbetsvolymens nedgång har volymerna i årsmedeltalen justerats för en arealminskning på 0,061 procent, vilken erhållits genom jämförelse mellan 1937 och 1944 års jordbruksräkningar. I den kedjade beräkningen ingår en viss del av arealförändringarna, nämligen den som beror på ändrad åkerareal vid

92* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

samma gård två på varandra följande år. Däremot ingår ej de arealföränd ringar, som sammanhänger med nedläggning eller sammanläggning av gårdar. Kalkylsakkunniga har ansett det rimligt att med hänsyn till förändringarna i åkerarealen öka den årliga nedgången i arbetsvolymen med 0,1 procent, då beräkningen utföres på grundval av den jordbruksekonomiska undersökningen. Totala nedgången per år blir alltså enligt denna beräkningsmetod 3,1 procent.

Arbetsvolymens ändring de senaste tillgängliga åren enligt den kedjade beräkningen framgår av följande tabell (ändring i procent).

Jämförda år bruka­ Övriga fam.medl. hela an­ allt rens ar­ mani. kvinnl. fam. ställda arbete betstid 1949/50—50/51. -4,1 — 7,5 -4,5 -4,6 — 8,8 — 5,6 1950/51—51/52. — 2,4 — 1,0 + 0,1 — 1,7 — 9,8 -3,7 1951/52—52/53. + I>3 — 0,6 — 8,3 -0,7 + 5,6 + 0,7

I fråga om värdet av denna undersökning är meningarna delade. Det har framhållits, att den jordbruksekonomiska undersökningen är den utan jämförelse mest ingående och noggranna redovisning av arbetsförbrukningen i själva jordbruksdriften, som finnes tillgänglig. Efter omarbetningar är nu ett likformigt uppgiftsmaterial tillgängligt för de åtta åren 1945/46—1952/ 53. Genom vissa nedräkningar av arbetsvolymen för de minsta jordbruken har materialet särskilt anpassats för kalkylsakkunnigas behov. Motsvarande justeringar har hittills icke utförts på något annat material, men de har länge ingått i beräkningen i jordbrukskalkylen, eftersom denna i huvudsak grundats på JEU. Jordbruksprisutredningen (SOU 1954:39) har tagit de i JEU ingående jordbruken av storleken 10—20 hektar till utgångspunkt för bedömningar av inkomststandarden i jordbruket samt som grundval för typ j ordbr ukskalky ler.

Å andra sidan har det framhållits, att undersökningen icke är representativ utan representerar ett urval med högre standard än genomsnittet. Vidare saknas närmare kännedom om i vilken utsträckning resultaten påverkas av bortfallet av bokföringsgårdar och dessas ersättande med andra gårdar. I fråga om arbetsredovisningen föreligger samma svårighet att få ett riktigt uttryck för förändringarna i arbetsanvändningen, framför allt familjens arbete, som i varje annan undersökning. Vissa korrektioner erfordras beträffande arbetsredovisningens uppgifter både i JEU och i den efterföljande bearbetningen av JEU:s resultat, för att de skall kunna användas för jordbrukskalkylen. Kedjan av operationer blir därför lång från det att jordbrukaren lämnar uppgifter, till dess slutresultaten föreligger, något som i hög grad försvårar en bedömning av resultatens värde.

III. Statistiska centralbyråns undersökning. I samband med att felen i den jordbruksekonomiska undersökningen upptäcktes och rättades till, beslöt kalkylsakkunniga hemställa, att en ny undersökning skulle planläggas, vilken speciellt skulle belysa förändringarna i arbetsvolymen i jordbruket. Denna undersökning kom senare till stånd på begäran av statens jordbruksnämnd och socialstyrelsen. Uppgifter inhämtades första gången i 1951 års arealinventering och undersökningen har därefter årligen upprepats. Uppgifterna lämnas av samma jordbrukare, som ingår i urvalet för inventeringarna. Undersökningen sker i statistiska centralbyråns regi. Data om antalet sysselsatta gäller förhållandena den 1 juni varje ar, alltsa samma tidpunkt som för uppgifterna till arealinventeringen och husdjursräkningen. Centralbyrån framhåller bl. a. (se bilaga till bilaga

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 93*

5 s. 132), att det inte torde vara svårare att lämna uppgifter om antalet sysselsatta vid den aktuella tidpunkten än att uppge åkerjordens anvandnmg och antalet husdjur. .

Uppgifter om det totala antalet lejda arbetstimmar mhamtas aven i undersökningen. Dessa avser förhållandena under närmast föregående år, vilket oör det svårare för de uppgiftsskyldiga att lämna exakta uppgifter. För självdeklarationen skall emellertid likartade uppgifter ha framräknats, vilka enligt centralbyråns mening torde ge en god ledning vid bedömningen av antalet lejda timmar. ...

Vid planeringen av undersökningen angavs, att det främsta syttet med densamma skulle vara att söka åstadkomma en belysning av de relativa förändringarna från år till år i arbetsvolymen. Något absolut mått på volymen borde man däremot inte eftersträva.

Statistiska centralbyrån har nu framlagt resultat från fyra undersökningsår.

Enligt centralbyråns undersökning har totala antalet sysselsatta den 1 juni förändrats på följande sätt.

Minskning i procent per år 1951—52 1952—53 1953—54

— 5,5 — 2,1

94* Kungi. Maj:ts proposition nr 180

En viktig fråga är huruvida antagandet om familjemedlemmarnas oförändrade prestation per år räknat är relevant. Av JEU framgår att jordbrukarens arbetstid har minskat med ungefär 1,5 procent per år mellan 1949/50 och 1952/53. Huruvida en minskning även har förelegat i fråga om arbetstiden för familjemedlemmarna kan icke bedömas. Eftersom mer än hälften av familjearbetet utföres av brukaren själv, torde man emellertid kunna utgå ifrån att arbetstiden per person i varje fall icke har ökat sedan 1949/50. Vidare ingår familjens arbete med lägre vikter i förestående tablå än i JEU, vilket medför att procenttalet 5,5 blir något för högt.

Man lägger märke till att minskningen mellan 1952 och 1953 varit betydligt större än mellan 1951 och 1952. Denna olikhet i minskningstakten synes vara reell och stå i samband med de dåliga väderleksförhållandena under hösten 1952, som i hög grad försvårade jordbruksarbetet, medan särskilt skördearbetet sommaren 1953 i hög grad underlättades till följd av att väderleksbetingelserna var ovanligt gynnsamma. Det kan tilläggas, att en starkare ökning mellan 1952 och 1953 än mellan 1951 och 1952 kominer fram även ur annat statistiskt material, t. ex. taxeringsstatistiken.

Det bör framhållas, att någon utjämning av de anförda procentsiffrorna i tablån icke är erforderlig, eftersom materialet icke är avsett att användas i prognossyfte. Det väsentliga är att ange den faktiska minskning, som hittills finns belägg för enligt denna statistik. Minskningen mellan 1951 och 1954 enligt tablån utgör 16,6 procent. Om ungefär samma vikter för egen och lejd arbetskraft används som i JEU, blir minskningen 16,0 procent.

Ovanstående beräkningar ger en starkare minskning i arbetsvolymen än vad som framkommit i den jordbruksekonomiska undersökningen och än vad man räknar med i jordbrukskalkylen.

Om undersökningen må i övrigt följande anföras. 1. Undersökningarna är grundade på ett representativt material. 2. De gjorda frågorna är enkelt uppställda och lättfattliga.

3. Bearbetningen av primäruppgifterna är den enklast tänkbara. Uppräkningen till rikssiffror sker på samma sätt som i fråga om övriga uppgifter från inventeringarna och med användning av en, så långt de sakkunniga kan bedöma, oklanderlig statistisk metodik.

4. Eftersom undersökningen direkt avser att belysa arbetsvolymen, har centralbyrån i regel icke behövt vidtaga någon ytterligare bearbetning av resultaten.

Åtskillig kritik kan emellertid också riktas mot denna undersökning. Uppgifterna om antalet sysselsatta enligt arealinventeringen för 1951 är icke fullt jämförbara med de följande årens, främst därför att de enligt statistiska centralbyråns eget påpekande icke torde ha redovisat det antal, som var sysselsatt just den 1 juni 1951, utan ett större antal. Uppgifterna om tillfällig lejd arbetskraft är även av andra skäl icke jämförbara. Detta gäller också arbetsvolymen för 1951, eftersom den bygger på ett antal arbetsdagar, som uppskattats ett halvår i efterhand och sedan multiplicerats med åtta för att ge antalet timmar. Överhuvudtaget måste uppgifterna om arbetsvolymen även under 1952 och 1953 bli osäkra. Antingen sker en direkt bedömning av arbetstimmarna, som blir säker endast för det fåtal jordbrukare, som har en genomförd timredovisning också för ackordsarbete, eller också torde de vara framräknade av uppgiftslämnarna ur deklarerade löneutbetalningar, troligen genom division med något slags timlön. Någon direkt timredovisning sker icke för deklarationen. Eftersom de anställdas arbete består i både tim-, dag-, vecko-, månads- och ackordslönat arbete, måste bedömningen av timlönen bli osäker. Dessutom innehåller deklara­

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 95*

tionernas löneuppgift löner till anställda för skogsarbete på gården och för körslor i egen regi. Arbetsvolymen kan på så sätt påverkas rätt starkt av skogsarbetets omfattning och naturligtvis också av valet av timlön. Uppgifterna om antalet sysselsatta avser en enda arbetsdag per år och måste därför i högsta grad bero på tillfälligheter. Endast en lång årsserie kan utjämna detta. Att tillfälliga variationer lätt kan uppstå, kan illustreras genom en jämförelse med socialstyrelsens statistik. Mellan 1951 och 1952 ger den sistnämnda en minskning i antalet lejda arbetare med 25 procent, medan 1-juni-undersökningen ger 9, respektive 37 procent för fast, respektive tillfälligt anställda. Mellan 1952 och 1953 stiger däremot antalet i den förra undersökningen med 14 procent, medan det sjunker med 5,6 respektive 18,3 procent i den senare. Uppläggningen av 1-juni-undersökningen gör det icke möjligt att beräkna den totala arbetsvolymen utan vissa kompletterande uppgifter om arbetstid per familjemedlem och år. De antaganden, som måste göras om denna arbetstid blir i hög grad godtyckliga, eftersom det dels rör sig om helårsarbetande, dels om ett stort antal personer, som i vissa fall kanske inte arbetar mer än enstaka dagar eller veckor. För lejd arbetskraft kan årsarbetstiden beräknas ur centralbyråns uppgifter. Den blir för åren 1951—1953 respektive 1 490, 1 830 och 1 710 timmar, vilket vittnar om hur osäker en beräkning med antagande av oförändrad arbetstid måste bli. 1-juni-undersökningen måste kompletteras med uppgifter om skogsarbetet, om arbetstid för familjen och dessutom med antalsuppgifter för andra delar av året för att bli användbar för sitt egentliga syfte.

IV. Socialstyrelsens lönestatistik. Ett annat material för bedömning av arbetsvolymens förändringar härrör från socialstyrelsens lönestatistik. Denna statistik bygger, i motsats till centralbyråns undersökning, icke på ett representativt material. De i nedanstående tabell angivna siffrorna har erhållits genom kedjning av uppgifter från identiska jordbrukare två på varandra följande år och uppräkning till rikssiffror med hjälp av åkerarealerna i 1944 års jordbruksräkning.

År Antalet Antal arbetsdagar för lejda både familj enbart arbetare och anställda anställda

1950 = 100 1950 = 100 1950 = 100

Minskning i ° i genomsnitt per år . . .,... 4,5 4,5 6

Primäruppgifterna avser enskilda arbetare och är specificerade på olika slag av arbeten, även för familjemedlemmarna. Allt skogsarbete utom timlönat sådant för anställda har frånskiljts, varför siffrorna nästan uteslutande avser rent jordbruksarbete. Socialstyrelsen framhåller emellertid, att uppgifterna för familjemedlemmarnas arbetsdagar i många fall måste vara resultat av ganska grova uppskattningar. Materialet ger uttryck åt en nedgångstakt, som är svagare än den i 1-juni-materialet men starkare än i JEU.

V. Taxeringsstatistiken. Enligt en tidigare sammanställning skulle för perioden 1943—1950 antalet inkomsttagare ha förändrat sig på följande sätt.

96* Kungl. Maj.ts proposition nr 180

År Företagare Anställda Summa

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 97*

fördelning avviker starkt från den ett år tidigare erhållna samt vidare, att den nu erhållna fördelningen vägd på arbetstid stämmer bättre med den tidigare i jordbrukskalkylen tillämpade fördelningen från jordbruk inkluderade i socialstyrelsens lönestatistik.

Socialstyrelsen har gjort en ny representativ undersökning,^ denna gång avseende året 1953. Undersökningen 1953 (avseende 1952) avsåg både löner och yrkesfördelning, medan den nya undersökningen 1954 (avseende 1953) endast gäller yrkesfördelningen. Det har i denna enklare undersökning varit möjligt att erhålla individuell redovisning för flera arbetare än i den tidigare.

När resultaten från den nya undersökningen nu föreligger, varvid fördelningen på yrkeskategorier är vägd med hänsyn till arbetstidens längd, har kalkylsakkunniga ansett befogat att övergå till denna. Härvid har tillämpats resultaten av den representativa undersökningen 1954, eftersom denna bygger på individuella uppgifter för arbetarna och följaktligen torde ge de tillförlitligaste uppgifterna.

Omräkning har ånyo måst göras från basåret. Härvid har tillämpats samma regressionskoefficienter som i vårkalkylen 1954, vilka i samband med nämnda kalkyl beräknades på material från socialstyrelsens lönestatistik. Koefficienter, som bygger på samma material som den av socialstyrelsen nu redovisade undersökningen, kan tillämpas först sedan arbetskraftens fördelning enligt de representativa undersökningarna är känd för ett antal år.

I följande tablå visas den nu beräknade fördelningen av den lejda arbetskraften på arbetarkategorier för 1950—1956. I tablån har även införts den årliga förändring i den procentuella andelen av arbetskraften, som räknats med för de olika arbetarkategorierna.

Procentuell fördelning för manliga lantarbetare

Årlig Procentuell fördelning

föränd- 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956

ring

98* Kungi. Maj:ts proposition nr 180

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 99*

Tabell 9. Beräkning av jordbrukets arbetskostnader

År Arbetsvolym milj. mt vid årlig minskning från basåret Avtalslön inkl. med avtalsstipulerade tillägg,

3,0 % 3,5 % 4,0 % 4,5 % 5,0 % öre/mt

100* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

nämnda överflyttningen av försäkringsans varet till sjukkassorna. Avgiften till riksförsäkringsanstalten har tidigare utgått med 1,365 procent av lönebeloppen. Denna avgift har tidigare ej beaktats i kalkylen, enär den varit konstant och ej skulle ha påverkat arbetskostnadernas procentuella utveckling. Efter omläggningen sjunker denna avgift till 0,840 procent. Kalkylsakkunniga har nu beaktat sjukkasseref ormen så, att arbetsgivarnas försäkringskostnader inräknats ända från basåret. Sålunda har räknats med en försäkringskostnad av 1,365 procent på totala timlönen t. o. m. 1954 samt 1,98 procent fr. o. m. den 1 januari 1955.

Genomsnittlig timlön inklusive tillägg. De i en tidigare tablå redovisade genomsnittliga avtalslönerna för olika löneperioder anges i följande översikt omräknade till produktionsår. I översikten har även införts extra övertidsersättning samt extra ersättning till djurskötare jämte semesterersättning och tillägg för sjuk- och olycksfallsförsäkring. Slutligen har de nämnda tilläggen adderats till den genomsnittliga avtalslönen för ordinarie tid.

Sammanställning rörande arbetsförtjänst per timme för lantarbetare 1950föl—1955/56 enligt avtalslön inklusive vissa avtalsstipulerade tillägg. Samtliga värden i öre/tim.

År Avtalslön Övertids- Extra Extra Semesterför ordi­ procent övertidsers., övertidsers. ersättning narie tid öre/över­ utslagen på tidstim. all arbetad tid b x c luö a b C d e

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 101*

stått till förfogande, bl. a. uppgifter om areal täckdikad åker enligt 1951 års jordbruksräkning.

Areal täckdikad åker enligt jordbruksräkningarna i tusental hektar

1951 1944 1937 1932 1927

102* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

som påföres jordbrukets ordinarie arbetskraft, med 1,5 procentenheter per år från basåret 1950/51.

Beräkning av kostnaden för täckdikning. Enligt en sammanställning av uppgifter från 24 lantbruksnämnder var 1952 kostnaden i genomsnitt för hela landet för arbete 660 kr per hektar och för material 468 kr per hektar. Omräknas dessa kostnader till 1950/51 års prisnivå, erhålles för arbete 493 kr per hektar och för material 369 kr per heklar. Dessa beräknade kostnader för arbete och material i 1950/51 års prisnivå ha därefter framräknats till olika produktionsår med index för löneutvecklingen för lantarbetare respektive prisutvecklingen på tegelrör.

Löne- och prisutvecklingen sedan vårkalkylen 195A. Avtalslönen har bibehållits oförändrad från 1954, då något nytt avtal ännu inte är slutet. Prisstoppet på tegelrör hävdes den 10 maj 1954. Priserna höll sig dock i stort oförändrade till omkring den 1 oktober 1954, då priset på 2" rör steg med ca 10 kr per 1 000 st eller 8 procent.

Statsbidrag till täckdikning. Tidigare har de statliga bidragen till torrläggning inte fördelats fullständigt på täckdikning och annan torrläggning, utan en ungefärlig uppdelning har måst göras. Numera redovisas emellertid statliga bidrag till täckdikningen separat. Som framgår av tabell 10 har de belopp, som utgår i statsbidrag till täckdikning ökat, vilket beror på stegrad täckdikningsverksamhet under senare år. För produktionsåren 1954/55 och 1955/56 har upptagits ett lika stort bidragsbelopp som för 1954.

Kostnader för underhåll av större, öppna diken. Längden av underhållskrävande, öppna avloppsdiken har liksom i de närmast föregående kalkylerna hållits oförändrad. Kostnaderna är oförändrade sedan vårkalkylen 1954, emedan någon förändring av lönerna icke är känd.

Sammandrag över jordbrukets kostnader för grundförbättringar redovisas i tabell 10, där även avdrag gjorts för de statliga bidragen.

Tabell 10. Jordbrukets kostnader för grundförbättringar. Värdetal i milj. kr

År Täck- Kostnader för Avgår Nettosumma Index diknings- underhåll av statsbidrag = jordkostnader större öppna brukets diken kostnader

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 103*

lingen av både arbetslöner och materialpriser, har sedan vårkalkylen 1954 påverkats av såväl höjda arbetslöner till byggnadsarbetare som ändrade priser på en del byggnadsmaterial. .

Fr. o. m. den 1 januari 1954 höjdes lönerna till lantarbetare, som delvis utför byggnadsarbete. Denna höjning beaktades i vårkalkylen 1954. I fråga om de egentliga byggnadsarbetarna avtalades ingen egentlig löneändring under 1954, men den genomsnittliga timlönen höjdes genom att den lägsta dyrortsgruppen slopades och arbetare, som tidigare avlönats enligt avtalet för denna grupp, fr. o. m. den 1 april 1954 uppflyttades till grupp II. Eftersom löneutvecklingen för egentliga byggnadsarbetare i kalkylen tidigare beräknats enligt avtalen för grupperna I och II, tillämpas fr. o. m. 1954 endast avtalet för den förutvarande grupp II. — Fr. o. m. den 1 april 1955 hojes timförtjänsten för tidavlönade byggnadsarbetare med 31 öre genom att den s. k. ackordskompensationen höjes från 39 till 70 öre per timme.

Delindex för arbetslön för 1953 med 1946 som bas beräknas nu till 194,6 och stiger sedan för 1954 och 1955 till 201,3 respektive 209,2. Motsvarande indextal för material beräknas för 1953 till 200,2 och för 1954 och 1955 till 196,3 respektive 195,7. Materialpriserna har under 1954 nästan genomgående sänkts något. Träpriset sänktes i februari 1954 men har sedan varit helt oförändrat. Utvecklingen av arbetslöner respektive materialpriser verkar således i olika riktningar men ger efter sammanvägning en svagt stigande index. ,

Fr. o. m. höstkalkylen 1951 har de sakkunniga av skal, som narmare redovisas i Kungl. Maj :ts prop. 1952:176, lämnat utvecklingen av priserna på trävaror obeaktad för tiden fr. o. m. januari 1950. Prisutvecklingen för byggnadsmaterial har i stället i beräkningen från nämnda tidpunkt helt fått följa utvecklingen för annat material än trävaror.

I följande översikt visas Lantbruksförbundets (SL:s) prisindex med 1946 som bas, dels för trävaror, dels för allt byggnadsmaterial såväl med som utan inverkan av prisutvecklingen på trävaror.

SL:s prisindex för byggnadsmaterial

År Trävaror Allt byggnadsmaterial med inverkan på med samma prisutveckprisutvecklingen ling för trävaror som för trävaror för övrigt material fr. o. m. den 1 januari 1950 I II

104* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Framskrivning av SFL:s index med SL:s index

År SFL:s index SL:s index SFL:s index framskri- 1935/37=100 1954 = 100 1949 =. 100 ven med SL:s index I II I II

105*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

frångå sitt ställningstagande i samband med vårkalkylen 1954 utan ansett att omläggning av byggnadskostnadsberäkningen bör företagas, så snart som resultaten från den pågående undersökningen kan tillämpas.

Maskiner och redskap, avskrivning och underhåll

Beräkningarna av kostnaderna för avskrivning och underhåll av maskiner och redskap har fr. o. m. vårkalkylen 1948 utförts enligt de principer, som utarbetats av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. Detta innebar, a avskrivningskostnaderna beräknas med utgångspunkt från kända årliga inköpskostnader enligt en 15-årig avskrivningsplan samt med tillämpning av återanskaffningsvärdeprincipen. Vad underhållskostnaderna betraffar mnebär metoden kostnadsberäkning genom framskrivning av senaste kända kostnadssumma enligt statistiska centralbyråns deklarationsundersokmng.

Avskrivningskostnader. Vid upprättandet av vårkalkylen 1954 tillämpades för avskrivningsberäkningen resultaten av undersökningar över jordbrukets inköp av traktorer 1953 samt övriga maskiner och redskap 1952. Det hade vid nämnda tidpunkt sålunda endast i fråga om traktorerna vant möjligt att avsluta undersökningarna om inköpen under 1953. Beträffande jordbrukets anskaffning av andra maskiner och redskap än traktorer under 1953 har emellertid undersökningen sedermera slutförts.1 Till de nu utförda beräkningarna över avskrivningssummornas storlek har företagits preliminär undersökning om jordbrukets inköp av traktorer under 1954. Denna har utförts enligt samma princip som under de narmast föregående åren. Uppgifter har alltså inhämtats från kända tillverkare och importörer om värdet av försäljningen 1954 beräknat i bruttopris. Den namnda preliminära undersökningen tyder på, att försäljningen under 1954 uppgått till lägst 14 000 traktorer samt att traktorernas genomsnittliga storlek och standard varit ungefär densamma som under 1953. . I fråga om övriga i avskrivningsberäkningen medtagna grupper av maskiner och redskap har undersökningen angående inköpen till jordbruket under 1954 ännu icke fortskridit så långt, att någon ledning härur har kunnat erhållas. Kalkylsakkunniga har därför räknat med oforandrad mkopsvolym jämfört med 1953 i fråga om andra maskiner och redskap an traktorer. Tillämpandet av siffrorna över maskininköpen 1953 medför dock för samtliga år andra värden än de, som förekommer i vårkalkylen 1954, vilket står i samband med, att man numera varje år utför ef ter justeringar pa grund av försäljning från nya tillverkare och importörer. En närmare redogörelse härom finnes intagen i Kungl. Maj :ts prop. 1953: 224, s. 89 . . Beträffande de utförda undersökningarna om maskimnkopen skall i aet följande lämnas vissa uppgifter.

Traktorer. Undersökningen angående inköpen av traktorer 1954 har liksom föregående års undersökning omfattat traktorförsäljningen till a ena sidan jordbrukare samt å andra sidan yrkesmässiga frukt- och tradgårdsodlingar, armén, industrier, väg- och gatuförvaltmngar, rena skogsbru v

m Jordbrukets inköp av traktorer bar enligt de hittills tillgängliga uppgifterna under 1954 varit av ungefär samma omfattning som under 1953. 1 följande tablå redovisas jordbrukarnas inköp av traktorer under de åtta senaste åren (exklusive trädgårdstraktorer).

1 lin 1'ullsländi;< redogörelse finns >I,;ml.mannen» nr P’M: -8.

106* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

107*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

nyttjas. Däremot har nu i beräkningen kunnat tillämpas de slutgiltiga siffror från motsvarande undersökning våren 1954, som icke var kanda då vår­

108* Kungl. Maj.ts proposition nr i80

Inköpssummorna omräknade till 1938 års prisläge visar en avsevärd uppgång under 1953 för såväl traktorer som övriga maskiner och redskap.

På grundval av hittills tillgängliga uppgifter om maskininköpens storlek samt med hänsyn till omnämnda uppskattningar av inköpen under 1954 och 1955, har avskrivningsberäkningen justerats och framförts t. o. nu 1955/56. Avskrivningskostnaderna redovisas i följande tablå.

Beräknade avskrivningskostnader för i enkätundersökningarna redovisade

maskiner och redskap, milj. kr

År Avskrivningskostnader beräknade på åter- Relativa tal anskaffningsvärde för 1950/51 = 100 traktorer Övriga redo- samtliga redovisade ma- visade maskiner skiner och red- och redskap skap m. m. m. m.

A B c A B c

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 109*

Underhållskostnader. Kostnaderna för underhåll av maskiner och redskap beräknas genom framskrivning med utgång från storleken av dessa kostnader för hela jordbruket enligt deklarationsundersökningen samt med beräknat tillägg för kostnaderna vid jordbruk med mindre än 2 hektar åkerjord. Vid beräkningen av detta tillägg har liksom tidigare räknats med samma kostnad per hektar för de minsta brukningsdelarna som vid gårdar inom storleksgruppen 2—5 hektar.

Vid upprättandet av vårkalkylen 1954 fanns uppgifter enligt deklarationsundersökningen t. o. m. 1952. Uppgifterna för nämnda år var emellertid preliminära. I samband med nu utförd beräkning har funnits tillgängliga dels definitiva siffror enligt bearbetningen av deklarationsmaterial för 1952, dels preliminära siffror för 1953. De kostnadssummor som nu av statistiska centralbyrån beräknats för 1952 och 1953 med utgång från deklarationsundersökningen är baserade på arealer enligt 1951 års jordbruksräkning. Vidare har de i förra vårkalkylen tillämpade siffrorna för 1950 och 1951 omräknats med hänsyn till 195i års arealer.

Framskrivning av kostnadssummorna enligt deklarationsundersökningen för de aktuella kalkylåren har sedan höstkalkylen 1951 gjorts med hänsyn till verkstadstaxornas utveckling enligt de av priskontrollnämnden medgivna ändringarna samt liksom tidigare även med hänsyn till utvecklingen av priserna på reservdelar.

Kontrollen över verkstädernas taxor upphörde fr. o. in. den 1 juli 1953. trollnämnden har efter undersökningar beräknat den genomsnittliga höjningar av taxorna, medan i andra fall taxorna förblev oförändrade. Priskontrollnämnden har efter undersökningar beräknat den genomsnittliga höjningen av verkstadstaxorna fr. o. m. angivna tidpunkt till 3 procent. På grund av bl. a. höjning av verkstadsarbetarnas löner fr. o. m. början av 1954 inträffade under nämnda år ytterligare höjningar, som av priskontrollnämnden efter undersökningar uppskattats till ca 7 procent.

De båda här nämnda höjningarna av verkstadstaxorna har beaktats i beräkningarna. Fr. o. m. januari 1955 stiger, verkstadsarbetarnas löner enligt nytt avtal med ca 3 procent. Då det icke varit möjligt att angiva, huruvida höjningen kan komma att medföra ökade reparationskostnader eller om lönehöjningen motväges av rationalisering i verkstäderna, har lönehöjningen ej beaktats i kalkylen.

Inverkan av prisutvecklingen för reservdelar beaktas fr. o. m. vårkalkylen 1954 med utgångspunkt från en inom Jordbrukets utredningsinstitut utförd ny indexberäkning för reservdelspriser.1 Denna är baserad på ett avsevärt större sortiment av reservdelar än tidigare index. Utvecklingen enligt den nya indexen överensstämmer emellertid relativt väl med tidigare tilllämpade indextal. Prisindex för reservdelar ligger i januari 1955 2,5 indexenheter lägre än genomsnittet för 1954.

Vid framskrivning tages även hänsyn till den årliga förändring av underhållskostnaderna, som inträffar på grund av ökningen i maskinbeståndet. I förra vårkalkylen räknades med en årlig volymmässigt betingad kostnadsstegring av 2,2 procent. Då kostnadssiffrorna enligt deklarationsundersökningen för 1953 nu beaktats, har erhållits procenttalet 3,7 för den volymmässigt betingade kostnadsstegringen per år.

Framskrivningen av kostnadssumman för 1953 med beaktande av den förutsatta volymmässigt betingade årliga ökningen samt indextalen för reservdelspriser och verkstadstaxor redovisas i följande översikt, där kost-

1 Sven Holmström och G. Knutsson: Prisindex för traktorer och reservdelar till lantbruksmaskiner. Meddelande nr 1953: 9 Irfln Jordbrukets utredningsinstitut.

no* Kungl. Maj.ts proposition nr 180

nadssummorna för kalenderår även omräknats till produktionsår (värdetal; i milj. kr).

Kostnadssum- Index för Kostnadssum- Om­ Index Underhållsmor efter upp­ verkstads- morna fr. o. m. räknat 1950/51 kostnader räkning med taxor och 1954 fram- till = 1U0 enligt de-

3,7 % per år på reservdels- räknade med pro-

klarations-

1953 års priser, prisindex dukundersöksumma 1953 = 100 tionsningen

På grund av nu kända fakta angående kostnadsutvecklingen har underhållskostnaderna för produktionsåret 1954/55 beräknats 29,6 milj. kr högre ån i förra årets vårkalkyl. Kostnaderna för prognosåret 1955/56 har beräknats till 217,6 milj. kr, vilket är 7,5 milj. kr mera än den nu beräknade kostnaden för 1954/55.

Sammandrag. Totalkostnaderna för avskrivning och underhåll av maskiner och redskap redovisas i tabell 12.

Tabell 12. Sammandrag av avskrivnings- och underhållskostnader för maskiner och redskap, milj. kr

Å r Avskriv- Underhålls­ Summa Index ningskost- kostnader 1950/51 nader = 100

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 in*

Vid deklarationsundersökningarna beräknas den kontanta utgiften för elström per hektar vid jordbruk i olika storleksgrupper. Dessa utgifter per hektar multipliceras sedan med den totala areal åker, som finnes inom respektive storleksgrupp. Tidigare har man vid denna uppräkning använt sig av arealsiffror från 1944 års jordbruksräkning. I årets vårkalkyl tillämpas arealer enligt 1951 års jordbruksräkning för samtliga år fr. o. in. basåret.

I samband med nu upprättad kalkyl har definitiva uppgifter enligt deklarationsundersökningen kunnat erhållas för 1952 samt preliminära uppgifter enligt samma undersökning för 1953. Den definitiva uppgiften för 1952 avviker obetydligt från den tidigare angivna preliminära. För 1953 visar deklaralionsundersökningen en ökning av elektricitetskostnaderna med 9,2 milj. kr jämfört med ett år tidigare. Denna ökning beror på dels en höjning av eltaxorna fr. o. m. den 1 april 1953 med 12,5 procent, dels ökad förbrukning av elström. Med hänsyn till avsevärda taxehöjningar under de tre senaste kända åren har de sakkunniga nu liksom i de tre närmast föregående vårkalkylerna icke ansett lämpligt att utan vidare verkställa framräkning av elkostnaderna enligt deklarationsundersökningen med ett beräknat treårigt medeltal för kostnadsutvecklingen. I stället har förfarits så, att den enligt deklarationsundersökningen för åren 1951—1953 konstaterade kostnaden först har reducerats för inverkan av elskatt och taxehöjningar. Därefter har ett treårigt medeltal för den procentuella kostnadsstegringen beräknats, vilket kan anses återge endast den kostnadshöjning, som står i samband med ökad användning av elkraft. Framskrivning har därefter gjorts med utgångspunkt från kostnadssumman under kalenderåret 1953 reducerad för taxehöjningar med sammanlagt 13,77 milj. kr. Genom denna framskrivning har erhållits kostnadssummor t. o. in. kalenderåret 1956, vilka inkluderar de sannolika kostnadsförändringarna i 1950 års prisläge. Efter omräkning av dessa kostnadssummor till produktionsår har slutligen tillägg gjorts för prismässiga förändringar enligt följande. 1. Höjning av energiavgiften motsvarande 9 procents stegring av den totala

elkostnaden fr. o. in. den 1 april 1951, 2. höjning av grundavgiften motsvarande ytterligare 5 procents höjning av

den totala elkostnaden fr. o. in. den 1 juli samma år, 3. 10 procents elskatt under tiden 1 juli 1951—30 juni 1952, 4. ytterligare höjning av eltaxorna, som beräknas motsvara 12,5 procents

höjning av den totala elkostnaden fr. o. in. den 1 april 1953.

Verkningarna av elskatten samt de under 1951 genomförda taxehöjningarna har närmare behandlats i Kungl. Maj:ts prop. 1952:236, s. 90*. Den

Tabell 13. Jordbrukets kostnader för elektricitet inkl. elskatt och taxehöjningar

Prod.-år Elkostnader Kostnadsökning Summa Index, enl. dekl.- på grund av elkost­ 1950/51 unders. i nad, = 100

1950 års taxehöj­ elskatt, milj. kr prisläge, ningar, milj. kr inilj. kr milj. kr

112* Kungl. Maj:ts proposition nr 180

ovan nämnda taxehöjningen från 1 april 1953 kommenteras närmare i Kungl. Maj:ts prop. 1953:224, s. 94*.

Statens vattenfallsverk har höjt råkraftavgifterna från den 1 januari 1955 med 8,5 procent. Denna höjning kommer att slå igenom successivt, allt eftersom nya avtal om kraftleveranser slutes med distributionsföreningarna. Då dessa avtal löper på 10 år, kommer höjningen inte att vara fullständigt genomförd förrän efter denna tid. Med hänsyn till att effekten av denna höjning på detalj taxorna kommer att vara mycket liten under 1955 och antagligen också under 1956 har den inte beaktats i föreliggande beräkningar.

De totala elkostnaderna efter justering med hänsyn till taxehöjningar och elskatt redovisas i tabell 13.

Räntekostnader

Åren 1950/51 och 1953/54—1955/56. Beräkningarna av jordbrukets räntekostnader har verkställts enligt samma beräkningsmetod som i vårkalkyien 1953, vilket bl. a. innebär att Sveriges slakteriförbunds och Skandinaviska kreatur sförsäkringsbolagets livdj ursstatistik har kommit till användning vid värderingen av kreaturskapitalet. (Se Kungl. Maj :ts prop. 1953:224, s. 94 ff.)

Resultaten av beräkningarna om jordbrukets räntekostnader redovisas i tabell 14.

Tabell 14. Beräkning av jordbrukets räntekostnader. Lantbrnkskapitalet med fördelning på fastighets- och driftskapital, milj. kr

1950/51 1953/54 1954/55 1955/56

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 113*

Kostnader för förnödenheter

Driv- och smörjmedel

Beräkningen av kostnaderna för driv- och smörjmedel har under de två senaste åren grundats på de uppgifter om traktorinnehav och driv- och smörjmedelsförbrukning under 1951, som erhölls i samband med arealinventeringen 1952. Innevarande års beräkningar har gjorts med utgångspunkt från en ny undersökning över traktorinnehav den 1 oktober 1954 samt driv- och smörj medelsförbrukningen under 1954. Denna undersökning utfördes i samband med arealinventeringen hösten 1954.

I texten till föregående års vårkalkyl omnämndes, att de kalkylsakkunniga hos Kungl. Maj:t hemställt om åtgärder för sådan uppläggning av det centrala traktorregistret, att uppgifter härur kontinuerligt kunde erhållas om antalet jordbrukstraktorer. På grund av vissa ofullständigheter hos detta register har ifrågavarande omläggning ännu inte kunnat ske.

Antalet traktorer, dragbilar och jeepar i drift

Egentliga traktorer. Resultat från den årligen återkommande undersökningen över jordbrukets traktoranskaffning under föregående år föreligger ännu inte. Bedömningen av traktorbeståndets utveckling har för nu aktuella beräkningsår enbart grundats på traktorräkningen den 1 oktober 1954. Enligt denna fanns vid jordbruk över 2 hektar åker 107 458 egentliga traktorer. För att beräkna antalet den 1 juli 1954 förutsättes en kontinuerlig ökning av traktorantalet från föregående traktorräkning den 3 juni 1952. Under denna förutsättning blir antalet traktorer den 1 juli 1954 104 150. Utöver dessa traktorer, som är direkt knutna till gårdarna, finnes traktorer för jordbruksdrift, som tillhör maskinstationer och andra maskinhållare. Detta antal var 1950 drygt 1 000. För 1954 har liksom i tidigare kalkyler antalet upptagits till 1 000. Hela antalet traktorer i jordbruket den 1 juli 1954 blir då 105 150. I vårkalkylen 1954 uppskattades antalet samma datum till 98 750.

Avvikelsen ger en antydan om, att nyanskaffningstakten fortfarande är hög. Därför har beräkningarna grundats på antagandet, att jordbruket under 1955 och 1956, liksom tidigare antagits för 1954, anskaffar 14 000 traktorer.

Anskaffningen av nya traktorer till jordbruket under olika kalender- och produktionsår framgår av följande tablå.

Kalenderår Produktionsår

Enligt undersökningen .. . 1950 12 490

» » . 1951 13 858 1950/51 13 402

» » . 1952 14 788 1951/52 14 478

» » . 1953 14 401 1952/53 14 530

Antalet traktorer i drift vid mitten av olika kalenderår framgår danslående uppställning. För tiden t. o. in. den 1 juli 1953 har ingen förändring gjorts sedan föregående vårkalkyl. Siffrorna per den 1 juli 1954 grundar sig på den tidigare omnämnda traktorräkningen den 1 oktober 1954. För de följande åren har antagits i stort sett samma utökning av traktorbeståndet som under de närmast föregående åren d. v. s. med 10 000 traktorer per år.

8* lliluuuj till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. AV ISO

114* Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Tidpunkt Antal i drift Tillkommer Avgår Antal

ett år tidigare inköp skrotning i drift

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 115*

9 procent gårdar större än 50 hektar. Som framgår av dessa procenttal, kommer större delen av de nyanskaffade traktorerna på relativt små brukningsenheter. Med hänsyn härtill har för de traktorer, som tillkommit utöver det antal, som genomsnittligt var i drift under 1954, räknats med de kvantiteter, som förbrukats av traktorer vid brukningsenheter i storleksgruppen 10—20 hektar i enlighet med undersökningen den 1 oktober 1954.

I följande översikt redovisas i kol. 1: tillämpad driv- och smörjmedelsförbrukning per traktor och år för

det antal traktorer, som genomsnittligt fanns i drift 1954 enligt trak­

torräkningen den 1 oktober 1954 (traktorer vid maskinstationerna

ingår ej)

» 2: tillämpad driv- och smörjmedelsförbrukning per traktor och år för

det antal traktorer, som tillkommit utöver genomsnittsantalet i drift

1954 och i kol. 3: tillämpad driv- och smörjmedelsförbrukning per traktor och år för

det antal traktorer, som finns vid maskinstationer in. m. (1 000 st).

I kolumnerna 4, 5 och 6 redovisas den erhållna genomsnittliga driv- och smörj medelsförbrukningen per traktor och år för samtliga traktorer i drift under 1954, 1955 och 1956.

Driv- och smörjmedelsförbrukningen, liter respektive kg, per traktor och dr 1954 1954 1955 1956 1 2 3 4 5 6

Drivmedel, liter

116* Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Driv- och smörjmedel till skördetröskor

Under senare år har antalet skördetröskor utökats mycket starkt. Inte minst gäller detta antalet självgående skördetröskor. Med hänsyn till de ökade mängder driv- och smörjmedel, som de självgående och de med hjälpmotor utrustade skördetröskorna förbrukar, har det ansetts önskvärt att beräkna kostnaden härför.

Antalet skördetröskor t. o. m. 1953 har beräknats med ledning av vid Jordbrukets utredningsinstitut gjord sammanställning av uppgifter, som lämnats av samtliga tillverkare och importörer. För närvarande uppgår antalet skördetröskor i landet till ca 16 000, därav 900 självgående och 1 600 bogserade med hjälpmotor. I samband med arealinventeringen hösten 1954 infordrades uppgifter om dels antalet självgående och med hjälpmotor försedda skördetröskor, dels vilka kvantiteter av driv- och smörjmedel, som förbrukades till skördetröskor under skördesäsongen 1954. Då de olika drivmedlen inte var fördelade på förbrukning till självgående respektive bogserade skördetröskor, har som fördelningsnorm antagits, att en självgående tröska i medeltal förbrukar ca tre gånger så mycket drivmedel som en med hjälpmotor. På grundval av dessa uppgifter har medelförbrukningen per år till olika typer av skördetröskor beräknats för 1954. Den totala förbrukningen har beräknats genom att tillämpa denna medelförbrukning på antalet tröskor under de år beräkningen gäller.

Förbrukning av driv- och smörjmedel till skördetröskor

Fotogen eller Bensin, Smörjannat drivm., m' medel, m3 ton

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 117*

Summa kostnad för driv- och smörjmedel till traktorer, dragbilar, jeepar

och skördetröskor, milj. kr

Avdrag från drivmedelskostnaderna för restitution av bensinskatt

Ny beräkning av de belopp, som utgår i form av restituerad bensinskatt, har gjorts fr. o. m. produktionsåret 1953/54.

Per bensindriven traktor och år har avdrag gjorts för restitution av 275 kr år 1953, 300 kr 1954 och 325 kr efter den 1 januari 1955. Efter omräkning av restitutionsbeloppen till produktionsår blir den totala restitutionen 2,34 milj. kr för 1953/54, 2,99 för 1954/55 och 3,49 för 1955/56.

Beräkningarnas slutresultat

I tabell 16 lämnas ett sammandrag av kostnaderna för driv- och smörjmedel under produktionsåren 1950/51—1955/56.

Tabell 16. Jordbrukets kostnader för driv- och smörjmedel i sammandrag, milj. kr

År Beräknad Avgår Netto­ Smörj­ Total­ Index drivmedels- restitu - summa medel summa 1950/51 kostnad tion för driv­ = 100 medel

118* Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Som framgår av tabell 17 räknar man inte med några större förändringar i förbrukningen av handelsgödsel under förbrukningsåret 1954/55.

Uppgången i förbrukningen av chile- och kalksalpeter har ansetts sannolik med hänsyn till de sänkta priserna. För kalkkväve och ammonsulfat väntas totalt en viss nedgång till följd av den minskade höstsådden. Användningen av kalisalt samt fosfatgödselmedel har däremot beräknats öka.

Den samlade förbrukningen av handelsgödsel under olika år (förbrukningsår) anges i följande tablå (milj. kg).

Gödselslag 1920/ 1930/ 1950/ 1951/ 1952/ 1953/ 1954/

29 39 51 52 53 54 55

Kvävehaltiga (15,5 %) ... 70 150 439 410 461 509 513

Kangl. Maj:ts proposition nr 180 119*

under 1954 i jämförelse med 1953 vid 9 av de största försäljningsenheterna. Dessa representerade 1953 ca 83 procent av all levererad jordbrukskalk. Den på så sätt för 1954 beräknade kvantiteten har fått gälla även för kalenderåren 1955 och 1956.

Den beräknade tillverkningen av jordbrukskalk för 1954 understiger tillverkningen för 1953 med 10 procent.

Beträffande prisunderlaget må erinras om, att årsmedelpriser lnlorskattas från de 4 största försäljningsenheterna i landet, varefter sammanvägning «öres till årsmedelpris för bränd kalk respektive kalkstensmjöl. Uppgifterna avser pris vid fabrik. Kvantitets-, pris- och kostnadsutvecklingen belyses axfölj ande uppgifter.

Kvantitet, Pris, Kostnad, Index År 1950/51 = 100 milj. kg kr/ton milj. kr

300,6 28,14 8,46 100,0 1950/51

1955/56

Köpfodermedel

Åren 1950/51 och 1953/54—1955/56. För produktionsåret 1953/54 har definitiva uppgifter kunnat erhållas om såväl kvantiteter som priser, varigenom kostnadsberäkningarna för köpfodermedel kunnat slutjusteras. För produktionsåret 1954/55 har förnyade beräkningar verkställts med ledning av nu kända uppgifter om försäljning, produktion, import m. in. Förbrukningen av köpfodermedel under 1955/56 har beräknats ledning av liknande överväganden, som ligger till grund för de preliminära beräkningarna för 1954/55. Man har härvid givetvis även beaktat storleken av den inhemska normproduktionen av fodermedel samt husdjursantalets och animalieproduktionens förändringar. . Beräkningen av kostnaderna för foder till äggproduktionen utanför jordbruket har reviderats. Hänsyn har härvid tagits till prognosen över äggproduktionen och förändringen i priserna på olika fodermedel. Beräkningarna av kostnaderna för köpfodermedel redovisas i tabellerna lo och 19. I det följande lämnas några kortfattade kommentarer till de för 1954/55 och 1955/56 lämnade uppgifterna.

Kraftfoder. Förbrukningen av importerad fodersäd beräknas under 1954/55 uppgå till 85 milj. kg, varav 45 milj. kg majs, 10 milj. kg sorghum och 30 milj. kg korn. För 1955/56 beräknas förbrukningen av importfodersad komma att bestå enbart av 40 milj. kg majs. Orsaken till den beräknade minskningen är främst att söka i den ökning i 1955 års fodersädsskörd, som de sakkunniga har räknat med. Vid kostnadsberäkningen för köpfodermedel har de sakkunniga i den nu föreliggande kalkylen även upptagit de kvantiteter brödspannmål, som har eller beräknas komma att återinköpas av jordbrukarna för foderändamål. Under 1953/54 uppgick den sammanlagda kvantiteten till 32 milj. kg och för 1954/55 har upptagits 75 milj. kg, varav 25 milj. kg vete och 50 milj. kg råg. I fråga om förbrukningen av oljekraftfoder räknar man pa grundval av de hittills föreliggande försäljningsuppgifterna med en stark ökning för innevarande år i jämförelse med förbrukningen under 1953/54. För kom­

120* Kungl. Maj.ts proposition nr 180

mande år räknar man med en viss tillbakagång i jämförelse med innevarande år.

Den beräknade användningen av vegetabiliskt kraftfoder belyses närmare i följande tablå.

1950/51 1953/54 1954/55 1955/56 milj. kg milj. kg milj. kg milj. kg (prel.) (prognos)

Vetekli

Inhemskt, erhållet vid handels-

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 121*

Tabell 18. Kostnadsberäkning för fodermedel

• 1950/51 1953/54 1954/55 1955/56

För- Milj. För- Milj. För- Milj. För- Milj. brukn., kr brukn., kr brukn., kr brukn., kr ton ton ton ton (kr/dt) (kr/dt) (kr/dt) (kr/dt)

A. Kraftfoder

106 500 31,39 41 850 20,87 45 000 22,50 40 000 18,40 (39,29) (49,86) (50,00) (46,00)

122* Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Tabell 18 (forts.). Kostnadsberäkning för fodermedel

1950/51 1953/54 1954/55 1955/56

För- Milj. För- Milj. För- Milj. För- Milj. brukn., kr brukn., kr brukn., kr brukn., kr ton tnn ton ton (kr/dt) (kr/dt) (kr/dt) (kr/dt)

B. Fabriksavfall

Melass:

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 123*

Kostnader för foder till äggproduktionen utanför jordbruket. Beräkningarna har utförts enligt samma principer som tidigare (om beräkningsmetoderna, se Kungl. Maj :ts prop. 1947:280, s. 134—136). Som redan nämnts har hänsyn dessutom tagits till förändringar i kvantiteter och priser.

Tabell 19. Sammandrag av kostnader för köpfoder, milj. kr

1950/51 1953/54 1954/55 1955/56

214,53 188,97 244,78 172,50 21,17 23,11 28,82 22,64 39,24 52,36 59,75 62,63

Summa 274,94 204,44 833,35 257,77

Index 300,0 96,2 121,2 93,8

Avgår kostnader lör foder till äggproduk- 24,67 23,27 23,12 21,89

Nettosumma 250,27 241,17 810,23 235,88

Index 100,0 96,4 124,0 94,3

Diverse förnödenheter

Skördegarn. Uppgifter om tillverkningen av skördegarn under 1954 har som tidigare inhämtats från de svenska fabrikanterna. Behovet av skördegarn inom landet täckes alltjämt till största delen av pappersgarn. Under 1953 och 1954 har dock tillverkningen av sisalgarn utgjort ca 20 procent av totaltillverkningen. Tillverkningen har under 1954 totaU uppgått till ca 7 000 ton mot 6 600 ton 1953 räknat som pappersgarn. I vårkalkylen 1954 beräknades förbrukningen av skördegarn under 1953/54 uppgå till 6 000 ton. För 1954/55 räknades med en nedgång av förbrukningen till 5 700 ton. I föreliggande kalkyl har på grund av den utveckling tillverkningssiffrorna visar räknats med 6 000 ton för såväl 1954/55 som 1955/56. Priset på pappersskördegarn till förbrukare under skördesäsongen 1954, vilket i vårkalkylen 1954 antogs bli 1,89 kr/kg, har enligt inhämtade upplysningar uppgått till i genomsnitt 1,83 kr/kg. Vid beräkningen av medelpris för kalkylen har hänsyn även tagits till förbrukningen av sisalgarn Priset på dylikt garn (2,50 kr/kg) har korrigerats med hansyn till att det förbrukade sisalgarnet omräknats till pappersgarn, vilket innehaller färre garnmeter per kg än sisalgarn. Därefter har ett medelpris för allt skördegarn kalkylerats. Detta blir 1,88 kr/kg, vilket pris sålunda nu anses galla för skördesäsongen 1954, vilken motsvarar produktionsåret 19o4/55. Pa grund av inhämtade upplysningar angående den väntade prisutvecklingen på skördegarn har räknats med eu prissänkning av 20 öre/kg för skördesäsongen 1955. Tillämpade kvantiteter och priser samt beräknade kostnader tramgar av följande tablå. Kvantitel, Pris, Kostnad,

År ton kr/kg milj. kr

7 000 1,37 9,59 1950/51

6 700 2,40 16,08 1951/52

6 300 2,55 16,07 1952/53

6 000 1,95 11,70 1953/54

6 000 1,88 11,28 1954/55 1955/56 6 000 1,68 10,08

124* Kungi. Maj:ts proposition nr 180

Hösalt. Till följd av oförändrade priser har kostnaderna för hösalt nu upptagits till samma belopp för 1954/55 som i vårkalkylen 1954 och även hållits oförändrade för 1955/56.

Foderkonserveringsmedel. Enligt den i vårkalkylen 1953 införda principen beräknas kostnaderna för foderkonserveringsmedel under ett visst produktionsår med utgångspunkt från förbruknings- och prisuppgifter för det kalenderår, under vilket produktionsåret börjar. För kalenderåret 1954 föreligger nu dessa uppgifter, vilka alltså insatts för produktionsåret 1954/55. Uppgifterna i fråga har även fått gälla för prognosåret 1955/ 56. Nedgången i AlV-syraförbrukningen har ej fortsatt i samma takt som tidigare. Den under 1954 förbrukade kvantiteten var sålunda endast obetydligt lägre än 1953 års kvantitet. Förbrukningen av övriga konserveringsmedel visar fortfarande en kraftig ökning. Kvantiteter och kostnader framgår av följande tablå.

År AIV-syra Övriga foder­

Summa Kvantitet, Pris, Kostn., konserveringskostn.,

ton kr/ton milj. kr medel,

milj. kr milj. kr

125*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Torvströ. Basårets kvantitet, d. v. s. 1,8 milj. balar, har bibehållits för samtliga berörda produktionsår. Priset per bal höjdes den 4 oktober 1954 med 45 öre. Detta har medfört, att den tidigare för produktionsåret 1954/55 upptagna kostnadssumman för torvströ höjts med 0,74 milj. kr till 8,57 milj. kr. För 1955/56 har tillämpats det pris, som gällde vid beräknmgstillfället, varvid kostnaden blir 8,64 milj. kr.

Rengörings- och desinfektionsmedel. Liksom i fråga om växtskydds- och ogräsbekämpningsmedel har någon undersökning angående jordbrukets inköp av rengörings- och desinfektionsmedel under 1954 ännu ej kunnat slutföras. Vid undersökningen av motsvarande kostnader för 1953 erhölls fullständigare uppgifter än tidigare, vilket medfört, att ändrade kostnadssummor nu upptagits ända från basåret.

Definitiva siffror föreligger nu t. o. m. kalenderåret 1953, vilket möjliggör definitiv beräkning t. o. m. produktionsåret 1952/53. Då möjligheter saknas att närmare bedöma utvecklingen för kommande år, har för de följande produktionsåren införts samma belopp som konstaterades för 1953, nämligen 3,30 milj. kr.

Sammandrag av jordbrukets kostnader för diverse förnödenheter återfinnes i tabell 20.

Tabell 20. Kostnader för diverse förnödenheter i sammandrag, milj. kr

1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56

9,59 16,08 16,07 11,70 11,28 10,08

126* Kungl. Maj.ts proposition nr 180

na kan utföras med minskad arbetsinsats. Dessa effektiviseringar har gett sig till känna i kostnadsutvecklingen under de gångna åren, enär transportkostnaderna per ton mjölk ej stigit lika starkt som en kalkyl över de olika kostnadsposternas utveckling kunde ha gett anledning att förvänta.

Kalkylsakkunniga har räknat med att den relativa kostnadshöjning, som framkommer för månaderna september och och oktober 1954, blir bestående.

För 1953/54 har kostnaderna för mjölkfrakter beräknats till 69,3 milj. kr. För åren 1954/55 och 1955/56 beräknas kostnaderna komma att uppgå till 71,3 respektive 72,0 milj. kr. Fraktkostnad per ton, mjölkkvantiteter samt beräknade totalkostnader framgår av följande tablå.

Fraktkostnad Beräknad mjölk- Fraktkostnader per ton, kr kvantitet med för mjölk, betald frakt, milj. kr milj. kg

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 127*

Statliga bidrag. Från lantbruksstyrelsen har erhållits uppgifter om utbetalda statliga bidrag t. o. in. budgetåret 1952/53. Bidragen uppgick 1952/53 till 0,38 milj. kr. För budgetåret 1953/54 uppskattas de utbetalda bidragen till omkring 0,36 milj. kr, vilket belopp även antagits komma att utgå för prognosåren. De angivna summorna har dragits från de beräknade totala kostnaderna för mjölkkontroll.

Antal Beräknad Total Avgår Kostnad Kontrollassistenter årskostnad kost- statliga för jordper assistent, nåd, bidrag, bruket, kr milj. kr milj. kr milj. kr

5 993 6,51 0,31 6,20

3,42 0,69 2,73 1947/48 2,36 64 1948

4,88 0,79 4,09 1948/49 3,63 54 1949

5,87 0,88 4,99 1949/50 4,69 29 1950

6,54 0,99 5,55 1950/51 5,36 14 1951

7,67 1,06 6,61 1951/52 6,26 17 1952

8,64 1,12 7,52 1952/53 7,22 15 1953

1953/54 8,09 (12)

1954/55 8,90 (10)

1955/56 9,79 (10)

Maskinlegor

Med hänsyn till den omfattning, i vilken maskinhållarverksamheten bedrives, har det sedan länge ansetts önskvärt, att denna kostnadspost intogs i beräkningarna över jordbrukets intäkter och kostnader. It. o. in. vårkalkylen 1954 var det också möjligt att fastställa storleken av denna post, sedan en vid Jordbrukets utredningsinstitut utförd undersökning över maskinhållarverksamheten inom det svenska jordbruket1 framförts så långt, att resul­