Prop. 1955:208

('angående statstjänste- månnens sjukvårdsförmåner m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 208 år 1955

1

Nr 208

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statstjänste-

månnens sjukvårdsförmåner m. m.; given Stockholms slott den 14 oktober 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementsche­ fen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Sigurd Lindholm

Propositionens huvudsakliga innehåll

Med anledning av att verksläkare efter utgången av år 1955 i vissa fall icke kommer att stå till förfogande föreslås i propositionen, som grundar sig på en med statstjänstemännens huvudorganisationer träffad överens­ kommelse, att Kungl. Maj :t erhåller riksdagens bemyndigande att utfärda sådana föreskrifter, att tjänstemän i dylika fall skall komma i åtnjutande av de i statens allmänna avlöningsreglemente angivna sjukvårdsförmånerna, därest de anlitar läkare, som vederbörande myndighet anvisat. Vidare för­ ordas, att de anställningshavare, som för närvarande enligt de statliga av- löningsreglementena har att stå viss självrisk i fråga om sjukvårdskostna­ der, skall likställas med statstjänstemän i allmänhet. Förslag framlägges också om en samordning av myndigheternas sjukkontroll med sjukkassor­ nas. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 208

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 208 år 1955

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet å Stockholms slott den 14 oktober 1955.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

statsråden

Z^etterberg, T^orsten N^ilsson, S^träng,

E^ricsson, A^ndersson, H^edlund, P^ersson, H^jalmar N^ilson, L^indell, N^ordenstam, L^ange, L^indholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­ fen för civildepartementet, statsrådet Lindholm, fråga om siatstjänstemännens sjukvårdsförmåner m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

Vid de förhandlingar, som under år 1954 fördes med statstjänstemännens huvudorganisationer angående statstjänstemännens sjukvårdsförmåner efter sjukförsäkringslagens ikraftträdande, uppkom fråga om verksläkarinstitu- tionens avskaffande. Sålunda yrkades från Sveriges akademikers central­ organisations sida, att verksläkarinstitutionen skulle avskaffas redan från och med sjukförsäkringsref ormens genomförande. Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation yrkade, att en utredning omedelbart skulle verkställas rörande förutsättning­ arna för verksläkarinstitutionens avskaffande. Organisationerna förbehöll sig därvid rätt till förhandlingar rörande resultatet av en sådan utredning. Dåvarande chefen för civildepartementet uttalade i anledning av dessa yr­ kanden, att han, även om han icke var främmande för tanken, att verks­ läkarinstitutionen avskaffades, ej kunde taga ställning till frågan med hän­ syn till att det utan närmare utredning icke var möjligt att överblicka kon­ sekvenserna därav, särskilt i organisatoriskt avseende. I detta läge förkla­ rade sig Sveriges akademikers centralorganisation, till vilken Sveriges läkar­ förbund är anslutet, vilja medverka till att verksläkarinstitutionen bibehölls under år 1955. Organisationen förutsatte därvid, att den ifrågasatta utred­ ningen rörande verksläkarinstitutionens avskaffande kunde slutföras i så god tid, att möjlighet skulle finnas att upptaga förevarande spörsmål till bedömning under år 1955.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 8 oktober 1954 tillkallades en särskild utredningsman (1954 års verksläkarutredning1) för att utreda

1 Numera överdirektören J. E. O. Montell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 208 år 1955

3

frågan om verksläkarinstitutionens avskaffande m. m. Utredningen har med skrivelse den 21 februari 1955 avlämnat sitt betänkande. Över betänkandet i vad detsamma avser organisatoriska eller eljest administrativa frågor har efter remiss yttranden avgivits av försvarets civilförvaltning, försvarets sjuk­ vårdsstyrelse, försvarets fabriksstyrelse, riksförsäkringsanstalten, general­ poststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskon­ toret, skolöverstyrelsen, domänstyrelsen, medicinalstyrelsen, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Norrbottens län, Svenska sjuk- kasseförbundet samt Sveriges läkarförbund. Anledningen till den nyss nämn­ da begränsningen av remissen till att gälla organisatoriska eller eljest ad­ ministrativa frågor var den, att förhandlingar i ämnet avsågs skola upptagas med statstjänstemännens huvudorganisationer.

Under sommaren och hösten 1955 har förhandlingar ägt rum dels beträf­ fande frågan om förutsättningarna för bibehållande av verksläkarinstitu- tioncn med Sveriges läkarförbund och dels beträffande frågan om tjänste­ männens sjukvårdsförmåner i den situation, som uppkommer, om verks- läkare icke längre står till förfogande, med Statstjänarkartellen, Statstjänste­ männens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation och Tjäns­ temännens centralorganisation. Innan jag ingår på resultatet av dessa för­ handlingar och de förslag, som i samband därmed framlagts beträffande såväl verksläkarinstitutionen som sjukvårdsförmånerna till statstjänstemän in. fl., torde jag få närmare redogöra för gällande bestämmelser för verks­ läkarinstitutionen, verksläkarutredningens betänkande och remissyttrandena däröver. I fråga om tjänstemännens sjukvårdsförmåner enligt avlöningsför- fattningarna och de genom den allmänna sjukförsäkringen införda sjuk­ vårdsförmånerna torde jag få hänvisa till de redogörelser härför, som läm­ nats i prop. 1954: 217. II.

II. Verks- och tjänsteläkarinstitutionen

Verksläkarinstitutionen vid den civila statsförvaltningen erhöll sin nu­ varande utformning i samband med ikraftträdandet av 1939 års civila av- löningsreglemente. Tillskapandet av denna institution ansågs därvid vara en förutsättning dels för att de väsentligt utvidgade sjukvårdsförmåner, som nämnda reglemente tillförsäkrade statstjänstemännen, icke skulle kunna missbrukas och dels för att nödig kontroll över tjänstemännens sjuk­ ledigheter skulle kunna vinnas.

Enligt den av Kungl. Maj:t utfärdade instruktionen för verksläkare vid den civila statsförvaltningen är verksläkarens huvuduppgift att ombesörja läkarvård vid sjukdom. Han skall därjämte utfärda intyg för anställning, fortsatt tjänstbarhet samt sjuk- eller invalidpensionering eller eljest intyg, som är erforderliga i tjänsten. Vidare har han att pröva behovet av specia­ listvård och sjukhusvård m. m. och att i samband härmed utfärda erfor­ derliga remisser. Han skall också tillse, att sjukvårdsförmånerna icke miss-

5

Som allmän regel gäller, att varje statstjänsteman hänvisas till viss verks- eller tjänsteläkare. Undantag härifrån göres dock understundom. Således förekommer i enstaka fall, att man för viss personal ej förordnar någon spe­ ciell verksläkare. Detta är fallet t. ex. beträffande viss personal vid telever­ kets kabelkontor, vars arbetsplats ofta flyttas från en ort till en annan. I dylika fall har personalen medgivits rätt att anlita den statligt eller kom­ munalt anställde läkare den önskar.

Ersättningen till verksläkarna utgår dels i form av ett prestationsarvode och dels i form av ett särskilt verksläkararvode. Förstnämnda ersättning utgår enligt provinsialläkartaxan, medan verksläkararvodet utgår för varje hänvisad befattningshavare till provinsialläkare och extra provinsialläkare med 4 kronor och till annan verksläkare med 12 kronor för år räknat. Sist­ nämnda kategori äger dessutom åtnjuta årlig semester under 30 dagar med rätt att under semestern erhålla semesterarvode å, för 30 dagar räknat, 3 kronor för varje till honom hänvisad befattningshavare. Detta semester­ arvode är maximerat till 3 000 kronor.

De i det föregående nämnda anstalts- och sjukhusläkarna, som förordnats som verksläkare, åtnjuter utöver sin lön ingen fast ersättning och erhåller prestationsersättning endast för läkarvård i tjänstemannens bostad. Samma är förhållandet med tjänsteläkarna vid garnisonssjukhusen. Övriga militära tjänsteläkare erhåller utöver sin lön i vederbörande befattning ersättning enligt provinsialläkartaxan för läkarvård, som meddelas militär eller ci- vilmilitär beställningshavare i dennes bostad eller läkarens privata mottag- ningslokal. För fullgörandet av tjänsteläkarbestyren i vad avser civil perso­ nal utgår ersättning enligt huvudsakligen samma grunder, som gäller för verksläkare. Även de läkare slutligen, som av försvarets sjukvårdsstyrelse förordnats som verksläkare, åtnjuter ersättning enligt huvudsakligen sam­ ma grunder som verksläkare vid den civila statsförvaltningen. III.

Kungl. Maj:ts proposition nr 208 år 1955

III. 1954 års verksläkaiutrednings förslag och remissyttrandena däröver

Allmänna synpunkter

Verksläkarutredningen

Verksläkarutredningen framhåller inledningsvis, att dess utredningsupp­ drag enligt meddelade direktiv avsett att undersöka i vilka former sjukvårds­ förmåner kan tillerkännas slatstjänstemännen och de med dem i detta hän­ seende jämförliga befattningshavarna, därest verksläkarinstitutionen avskaf­ fas. Med hänsyn härtill och till vad som förekommit vid de inledningsvis berörda förhandlingarna med statstjänstemännens huvudorganisationer har utredningen bedrivit sitt arbete med utgångspunkt från att några verksläkare icke står till förfogande efter utgången av år 1955.

7

ifrågasätter, om ej verksläkarinstitutionen av praktiska skäl kan bibehållas vid de större ämbetsverken tills vidare, till dess någon tids erfarenhet vun­ nits rörande verkningarna av institutionens avskaffande i övrigt.

Medicinalstyrelsen anser, att en verksläkarinstitution ej helt kan undva­ ras, men att institutionens nuvarande omfattning bör begränsas på så sätt, att verksläkarnas sjukvårdsskyldighet mot befattningshavarna upphäves.

Styrelsen förordar i stället införandet av en s. k. förtroendeläkarinstitution.

Sveriges läkarförbund yttrar följande.

Den nuvarande verksläkarinstitutionen har haft två principiellt olikarta­ de slag av uppgifter, nämligen dels sjukvårdande, dels kontrollerande samt —• i alltför ringa grad —■ rådgivande och hälsovårdande. Den kritik som från olika håll riktats mot institutionen torde i huvudsak ha grundats dels på att det förra slaget av uppgifter varit olyckligt utformade därigenom att de statsanställda för att komma i åtnjutande av vissa förmåner varit tvångs- mässigt hänvisade till en viss läkare, dels på att det senare slaget av uppgif­ ter ej effektivt tillgodosetts. Mot bakgrund härav har läkarförbundet häv­ dat, att verksläkarnas sjukvårdande uppgifter i nuvarande utformning bör försvinna och att verksläkarna i stället bör erhålla karaktär av förtroen­ deläkare efter mönster av industri- och företagsläkarinstitutionen. Införan­ det av den allmänna sjukförsäkringen gör det speciellt naturligt och lämp­ ligt att nu genomföra en sådan förändring.

Sjukvårdsförmåner till statstjänstemän i allmänhet

Verkslåkarutredningen

Verksläkarutredningen har funnit, att verksläkarinstitutionen varit och allt fortfarande är en grundläggande förutsättning för statstjänstemännens särskilda sjukvårdsförmåner. Härvid åberopar utredningen bl. a. följande uttalande av 1936 års lönekommitté, vars förslag lades till grund för 1939 års avlöningsreglementen.

Kommittén har ansett sig icke kunna biträda ett i vissa yttranden över 1930 års reglementsförslag framställt yrkande om rätt för tjänsteman att efter fritt val anlita den läkare, till vilken han hyser största förtroendet. En oundgänglig förutsättning för att sjukvårdsförmånen icke skall kunna missbrukas och för vinnande av nödig kontroll över tjänstemännens sjuk­ ledigheter synes kommittén vara, att läkarvården ombesörj es av läkare, vil­ ka särskilt anställts för ändamålet eller med vilka avtal därom träffats och som på grund därav äro i sin verksamhet skyldiga att följa för verksläkare utfärdade instruktionsbestämmelser. Emellertid synes hinder icke böra mö­ ta att å större orter, där mer än en verksläkare anställts, medgiva tjänste­ männen viss valfrihet mellan de olika verksläkarna. (SOU 1937: 48, sid. 207).

Med utgångspunkt från det sålunda existerande nära sambandet mellan verksläkarinstitutionen och statstjänstemännens sjukvårdsförmåner har ut­ redningen ansett det följdriktigt, alt dessa förmåner bortfaller samtidigt med att verksläkarinstitutionen avvecklas. Enligt utredningens mening bör emellertid statstjänstemännen icke berövas det värde, som deras sjukvårds­ förmåner representerar, och föreslår därför, att ekonomisk gottgörelse bör lämnas för desamma.

Kangl. Maj:ts proposition nr 208 år 1955

8

Trots att utredningen sålunda funnit, att en avveckling av verksläkarin- stitutionen bör få till följd att statstjänstemännens särskilda sjukvårdsför­ måner helt avlöses, har utredningen ändock undersökt, om något alternativ till fullständig avlösning är möjligt, d. v. s. om det är möjligt att låta samt­ liga nuvarande enligt Saar utgående förmåner eller vissa av dem hestå mer eller mindre omgestaltade, därest verksläkarinstitutionen avvecklas.

Vid denna undersökning har utredningen först behandlat ett av de uppslag till lösning av detta spörsmål, vilka diskuterats vid 1954 års förhandlingar mellan representanter för civildepartementet och statstjänstemännens hu­ vudorganisationer, och vilka utredningen enligt direktiven anbefallts att upptaga till övervägande. Ifrågavarande förslag har följande innehåll.

Alla tjänstemän skall i sjukvårdshänseende stå viss självrisk i likhet med vad som för närvarande gäller i fråga om bl. a. vissa kommunala lärare. Självriskbeloppet skall därvid utgöra exempelvis 25 kronor för år. Samtliga tjänstemän skall utöver lönen erhålla ett belopp av denna storleksordning mfn siälva svara för alla sjukvårdskostnader, som utöver ersättningen från sjukkassan uppgår till detta belopp för år. Överskjutande kostnader skall ersättas enligt i huvudsak nuvarande bestämmelser under förutsätt­ ning att, liksom nu gäller för de kommunala lärarna, tjänsteläkare anlitats.

Utredningen har funnit, att detta förslag måste avföras såsom i prakti­ ken icke realiserbart. Som orsak härtill anföres dels, att kommunala tjänste­ läkare — bortsett från dem vid poliklinikerna -— icke annat än undantags­ vis torde vara skyldiga att behandla statstjänstemän mot viss taxa, och dels, att sagda tjänsteläkares antal i de största städerna, särskilt i Stockholm med dess anhopning av statstjänstemän, icke på långt när kommer att förslå för ändamålet.

Beträffande varje särskild i Saar angiven sjukvårdsförmån har utredning­ en vidare prövat möjligheterna att bibehålla densamma mer eller mindre oförändrad. För denna prövning har utredningen uppställt följande allmän­ na riktlinjer.

Sjukvårdsförmån som för sin administrering kräver mera kontinuerlig tillgång till medicinsk expertis kan icke bibehållas, då det icke bör ifråga- komma att för sådant ändamål medicinsk sakkunskap tillföres verken sam- tidigt med att verksläkarinstitutionen avvecklas. Förutsättningen för att förmån skall få bestå bör dock vara, att den kan givas sådan utformning eller förbindas med sådan kontroll att obehörigt utnyttjande av förmånen förhindras och onödiga kostnader i övrigt undvikes. Sagda särskilda utform­ ning eller kontroll måste vara administrativt och organisatoriskt enkel och allt enklare i den mån det genomsnittliga ekonomiska värdet av förmånen minskar. Slutligen bör nu utgående sjukvårdsförmån som i allt väsentligt motsvaras av förmån enligt allmänna sjukförsäkringen bortfalla.

Vid sin tillämpning av dessa riktlinjer på de i Saar angivna särskilda sjukvårdsförmånerna kommer utredningen till följande resultat.

När det gäller frågan, huruvida förmånen av kostnadsfri läkarvård skall kunna bibehållas, därest verksläkarinstitutionen avvecklas, har verksläkar- utredningen upptagit till behandling ett annat vid 1954 års förhandlingar mellan representanter för civildepartementet och statstjänstemännens hu­

Kungl. Maj:ts proposition nr 208 år 1955

9

vudorganisationer diskuterat uppslag. Detta uppslag innebär, att tjänste­ mannen skall, utöver den ersättning han uppbär från sjukkassan, erhålla en sådan ersättning av statsmedel, att det sammanlagda beloppet får uppgå till högst 100 procent av det i sjukkassetaxan för motsvarande fall upp­ tagna beloppet. I kostnaderna för läkarvården skall inräknas läkarens rese­ kostnader och kostnader för vissa läkarintyg. Ifrågavarande rätt till ersätt­ ning skall icke vara knuten till bestämd läkare, utan vara förenad med fritt läkarval. Även kostnaden för den tandvård, som omfattas av den allmänna sjukförsäkringen, skall ersättas pa samma sätt. Beträffande delta förslag anför utredningen.

En påtaglig fördel med den föreslagna anordningen är, att den är mycket enkel att administrera. Huruvida och i vad mån kostnaden är ersättnings- gill enligt sjukkassetaxan måste nämligen alltid prövas av sjukkassan och en ytterligare utbetalning av 25 procent av det sålunda såsom ersättnings- berättigat prövade beloppet bör kunna uppdragas åt sjukkassan med resth tutionsrätt i förhållande till myndigheten. Förslaget har emellertid också avsevärda olägenheter. Den mest framträdande är att kontroll i fråga om förmånens utnyttjande saknas nära nog fullständigt — den för sjukkasse- medlemmar i allmänhet enligt 14 § tjärde stycket SFL gällande har bety­ delse först vid uppenbart missbruk — och att denna avsaknad av kontroll icke motväges av någon kostnad för befattningshavaren själv, när han be­ gagnar sig av förmånen. Detta är klart otillfredsställande och torde komma att föranleda, att helt omotiverade kostnader åsamkas statsverket och sjukförsäkringen. Förmånen kommer att få en omfattande och rutinmäs­ sig verkan och torde med hänsyn till frekvensen av dess användning och risken för missbruk åsamka staten och sjukkassorna betydande kostnader. Utredningen får därför avstyrka detta uppslag.

I fråga om specialist- och tandläkarvård framhåller utredningen, att vid svårare sjukdomsfall, där vederbörande intagits på sjukhus, dylik vård in­ går som ett led i sjukhusvården, för vilken kostnaden i princip ersättes helt av sjukförsäkringen. Utredningen papekar vidare, att i de större städerna specialist- och tandläkarvård meddelas vid sjukhusens polikliniker. Behov av att anlita privatpraktiserande specialist eller tandläkare för sådan kon­ sultation eller behandling, som nu är ersättningsgill, anses av utredningen därför icke alltför ofta uppkomma för den enskilde tjänstemannen. Med hänsyn till att sådan vård, då den blir behövlig, dock kan medföra förhål­ landevis stora utgifter, har utredningen ägnat frågan om dessa förmåner ingående behandling och framför i betänkandet två uppslag i fråga om denna förmånsgrupp. Beträffande dessa anför utredningen följande.

Närmast tillhands torde ligga att överväga, huruvida förmånerna kan bi­ behållas i huvudsakligen den utformning de för närvarande har. Detta inne­ bär, att ersättning skulle utgå med 3/4 av de verkliga kostnaderna och att en auktoritativ prövning av behovet av specialistvård resp. det medicinska orsakssammanhanget i fråga om tandläkarvård verkställes. Sådan prövning förutsätter, att verken för ändamålet disponerar över medicinsk sakkun­ skap. Då detta enligt de tidigare angivna riktlinjerna för undersökningen icke kan komma i fråga, måste detta alternativ avvisas.

Ett annat alternativ i fråga om denna förmånsgrupp, som diskuterats av

Kungi. Maj:ts proposition nr 208 år 1955

11

Även efter den här relaterade prövningen beträffande varje sjukvårdsför­ mån för sig av möjligheterna att bibehålla densamma mer eller mindre oför­ ändrad, när verksläkarinstitutionen avvecklas, har verksläkarutredningen, såsom av det anförda framgår, funnit, att i och med en dylik avveckling samtliga statstjänstemännen nu tillkommande sjukvårdsförmåner utöver dem, som utgår från den allmänna sjukförsäkringen, bör slopas. Utredning­ en föreslår, att förmånerna avlöses mot ekonomisk gottgörelse.

Remissyttrandena

Beträffande utredningens förslag, att i och med verksläkarinstitutionens avveckling samtliga statstjänstemännen nu tillkommande sjukvårdsförmå­ ner skall avlösas, är meningarna i remissyttrandena ganska delade.

Generalpoststyrelsen anser det vara klart, att verksläkarinstitutionens vara eller icke vara är av avgörande betydelse för fortvaron av statstjänstemän- nens sjukvårdsförmåner, och telestyrelsen anser att, om den berörda institu­ tionen tages bort, förmånerna ifråga också måste avvecklas.

Statskontoret delar utredningens uppfattning, att de särskilda sjukvårds­ förmånerna bör avvecklas, därest förutsättningar för ett bibehållande av verksläkarinstitutionen icke skulle befinnas föreligga. Vattenfallsstyrelsen ger uttryck åt samma uppfattning.

Försvarets civilförvaltning uttalar att, innan så genomgripande föränd­ ringar i tjänstemännens sjukvårdsförmåner vidtages som de i betänkandet föreslagna, bör prövas ett system, där liksom hittills tjänstemännen kan bibe­ hållas vid de särskilda sjukvårdsförmåner, vartill de är berättigade.

Medicinalstyrelsen kan icke ansluta sig till utredningens uppfattning och anser det således icke föreligga ett sådant påtagligt samband mellan den nuvarande verksläkarinstitutionen och de till de statsanställda nu utgående sjukvårdsförmånerna att denna institution utgör en nödvändig förutsättning för dessa förmåners bibehållande. Enligt styrelsens mening bör en förtroen- deläkarinstitution inrättas och ersättning intill 100 procent av sjukkasse- taxans belopp medges de anställda under förutsättning att vården meddelas av förtroendeläkare. Ifråga om specialistvård och tandläkarvård bör nu­ varande ersättningsnormer bibehållas men remiss av förtroendeläkare ford­ ras. Utredningens uppfattning att nuvarande bestämmelser om vård å halv- enskilt rum icke är nödvändiga kan styrelsen icke dela. Ur så väl ekonomiska som socialmedicinska och rent medicinska synpunkter förordar styrelsen, att statstjänstemännen beträffande läkemedel icke skall erhålla några sär­ skilda förmåner utöver vad som följer av den allmänna läkemedelsrabatte- ringen.

Försvarets sjukvårdsstyrelse anser att uppslaget om utfyllnad till 100 pro­ cent av sjukkassctaxans belopp är välfunnet och värt att ytterligare utredas.

Även länsstyrelsen i Norrbottens län förordar detta uppslag.

Sveriges läkarförbund säger sig icke ha något att erinra mot att stals- tjänstemännens sjukvårdsförmåner avlöses mot en lämpligt avpassad kom­ pensation samt anför härom följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 208 år 1955

13

Tanken, att kompensationen för de slopade sjukvårdsförmånerna skall beräknas enligt försäkringstekniska grunder och på sådant sätt, att kom- pensationsbeloppen täcker premierna för en mot de borttagna förmånerna svarande försäkring, framföres även av domänstyrelsen och skolöverstyrel­ sen.

Knngl. Maj:ts proposition nr 208 år 1955

Sjukvårdsförmåner till vissa tjänstemän

V erksläkarutredningen

Sj ukvårdsbestämmelserna i vederbörande avlöningsreglementen äger icke tillämpning på justitieråd, regeringsråd, överståthållare, landshövding och biskop. Verksläkarutredningens förslag om avlösning av statstjänstemän- nens särskilda sjukvårdsförmåner berör således icke nämnda befattnings­ havare. Utredningen framhåller därför, att den förutsatta gottgörelsen i an­ ledning av avlösningen icke skall tillkomma dessa.

I fråga om rätt till sjukvård under tjänstgöring med stationering utom­ lands gäller enligt Saar vad därom särskilt stadgas. Dylika särskilda före­ skrifter har av Kungl. Maj :t utfärdats den 8 december 1950, gällande befatt­ ningshavare vid beskickningar och konsulat samt den 9 november 1951, gäl­ lande försvarsattachéer. I sitt den 19 juni 1954 avgivna betänkande föror­ dade den s. k. utlandslönekommittén, att nämnda föreskrifter skall med mindre jämkningar bestå, och att vissa sjukvårdsförmåner för utomlands stationerade tjänstemäns familjemedlemmar skall generellt införas. Kom­ mittén framhöll emellertid, att de föreslagna reglerna kunde komma att be­ höva modifieras i samband med att sjukförsäkringslagen trädde i kraft.

Verksläkarutredningen anför om ifrågavarande tjänstemäns sjukvårdsför­ måner.

Verksläkarutredningens förslag, för vilka verksläkarinstitutionens avskaf­ fande och den allmänna sjukförsäkringens förmåner är av grundläggande betydelse, torde icke i och för sig påverka nu ifrågavarande befattningshava­ res ställning, enär för dessa verksläkare saknas redan tidigare och sjuk­ försäkringslagen icke är tillämplig på dem. Deras sjukvårdsförmåner torde därför böra utformas med utgångspunkt från föreskrifterna i nämnda båda beslut den 8 december 1950 och den 9 november 1951 och med hänsynsta­ gande till utlandslönekommitténs förslag. Eventuellt bör även de föreskrif­ ter om ersättning för sjukvård utom riket, som torde komma att meddelas beträffande medlemmar i svensk allmän sjukkassa, beaktas i detta samman­ hang.

Föreskrifterna rörande ersättning för sjukvårdskostnader till beställnings- havare med lönegradsbeteckningen Mha, vilka föreskrifter finnes meddelade i brev den 30 december 1954, anses av utredningen böra bestå, även för det fall att verksläkarinstitutionen avvecklas. Detsamma gäller också föreskrif­ ten, att ifrågavarande befattningshavare under vissa förutsättningar äger åtnjuta fri sjukvård även viss tid efter anställningens upphörande. Utred­ ningen motiverar sitt ställningstagande med de särpräglade anställnings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 208 år 1955

15

Remissyttrandena

Utredningens förslag, att den militära personalen skall bibehållas vid sin rätt att kostnadsfritt erhålla läkarvård och läkarintyg, kan icke biträdas av statskontoret, som anför, att för en konsekvent genomförd avveckling av de nu enligt Saar utgående förmånerna särskilt talar det förhållandet, att den ekonomiska kompensationen till tjänstemännen icke gärna synes kun­ na avvägas annat än efter generella grunder. Detta skulle innebära, att vissa personalgrupper skulle komma i gynnsammare läge, därest de även i fort­ sättningen kom i åtnjutande av speciella sjukvårdsförmåner.

Även försvarets sjukvårdsstyrelse lägger rättvisesynpunkter på problemet och anser vidare, att förslaget med hänsyn till den stora rörligheten bland den militära personalen kommer att medföra betydande svårigheter i ad­ ministrativt hänseende. Styrelsen avser härmed, att för en och samma be- ställningshavare sjukvårdsförmånerna kan bli olika vid olika tidpunkter, beroende på vilket förband eller vilken institution vederbörande beställnings- havare för tillfället tillhör.

Efter att ha framhållit, att av försvarets tjänstemän endast en ringa del är hänvisade till verksläkare, påpekar försvarets civilförvaltning, att en upp­ delning av förmånerna på olika personalkategorier ej är möjlig.

Sveriges läkarförbund avvisar bestämt tanken på kostnadsfri läkarvård och kostnadsfria läkarintyg åt militär personal. Utredningen har nämligen enligt förbundets mening ej förebragt några skäl för att ifrågavarande per­ sonal skulle ges en särställning.

I övrigt må nämnas, att försvarets civilförvaltning anser, att beställnings- havare i lönegraderna Mg 10, Me 10 och Me 11 samt fältflygare i lönegra­ derna Me 14 och Me 16 bör bibehållas vid sin rätt till sjukvård under ett år efter anställningens upphörande, medan statskontoret delar utredningens uppfattning, att denna förmån bör slopas och dessutom föreslår, att mot­ svarande rätt för befattningshavare med lönegradsbeteckningen Mha skali avvecklas.

Undersöknings- och behandlingsavdelningar i anslutning

till större arbetsplatser

Verksläkar utredningen

Beträffande de vid vissa statliga arbetsplatser inrättade läkarmottagning­ arna anför utredningen, att den närmast till hands liggande konsekvensen av verksläkarinstitutionens avveckling synes vara, att ifrågavarande läkar­ mottagningar försvinner. En sådan utveckling skulle dock enligt utredning­ ens mening medföra vissa olägenheter både för staten-arbetsgivaren och för de anställda. För verken innebär nämligen systemet med egna läkar­ mottagningar i omedelbar anslutning till arbetsplatsen fördelar ur den syn­ punkten, att förlusten av arbetstid för läkarvård o. d. begränsas. För de

Kungl. Maj:ts proposition nr 208 år 1955

17

De statliga verkens behov av medicinsk sakkunskap

Verksläkarutredningen

Efter att ha framhållit, att avskaffandet av verksläkarinstitutionen icke får föranleda, att läkare med uppgift att administrera sjukvårdsförmåner för statstjänstemännen engageras av myndigheterna, konstaterar utred­ ningen, att verken även i fortsättningen kommer att i viss utsträckning ha behov av medicinsk sakkunskap. Utredningen anför härom följande.

Nuvarande krav på läkarintyg för anställning m. m. kvarstår oförändrat vid avveckling av verksläkarinstitutionen. Anställning, som är eller avses bli pensionsberättigande, bör sålunda normalt kunna vinnas endast av den som företett läkarintyg om sitt hälsotillstånd. Om i visst fall befattnings­ havares tjänstbarhet ifrågasättes på grund av hans hälsotillstånd, måste läkarintyg i detta avseende införskaffas. Vidare förutsätter uppenbarligen prövning av fråga om tjänstemans sjukpensionering tillgång till upplys­ ning i form av läkarintyg om vederbörandes hälsotillstånd.

Även ur andra synpunkter kan enligt utredningens mening verken ha behov av tillgång till medicinsk expertis. Utredningen framhåller sålunda följande.

Personalledaren kan ibland anse sig behöva rådfråga den medicinska ex­ pertisen, hur han bör förfara beträffande en befattningshavare, vilkens sjuk­ ledigheter företer en från det mera normala avvikande bild. Vid sådan kon­ takt mellan läkare och personalledare kan emellanåt befinnas lämpligt, att befattningshavaren inställer sig hos läkaren för undersökning. Även i annat sammanhang kan personalledaren undantagsvis finna läkarundersökning av viss befattningshavare erforderlig. Någon gång kan det inträffa, att perso­ nalledaren med hänsyn till sin kännedom om viss tjänsteman skulle vilja få innehållet i ett för tjänstemannen av läkare utfärdat sjukledighetsintyg bedömt från vissa närmare preciserade utgångspunkter. I dessa och lik­ nande situationer, där personalledaren finner medicinsk konsultation be­ hövlig, är det angeläget att sådan kan erhållas utan omgång.

Härutöver framhåller utredningen, att de statliga verken — särskilt de affärsdrivande — kan behöva konsultera läkare i frågor rörande omplace­ ring, arbetsprövning och omskolning.

Beträffande frågan, hur de statliga verkens behov av medicinsk sakkun­ skap skall täckas, framhåller utredningen, att statens verk och myndigheter givetvis bör utnyttja de möjligheter i detta avseende, som utan särskilda anordningar erbjuder sig. Sjukkassorna anses sålunda i vissa fall kunna rådfrågas beträffande kontroll av sjukledigheter. Vidare bör den statliga yrkesinspektionen och arbetsvårdsorganisationen i viss utsträckning kunna lämna bistånd med råd i frågor rörande yrkeshygien resp. arbetsvärd.

I vilka former de statliga verken i övrigt bör beredas tillgång till erfor­ derlig medicinsk sakkunskap har utredningen upptagit till behandling sär­ skilt för den allmänna civilförvaltningen, för försvaret och för de affärsdri­ vande verken. Beträffande den allmänna civilförvaltningen anför utredning­ en följande.

2 Bihang till riksdagens protokoll VJ55. 1 samt. Nr 208

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 208 år 1955

län anför, att utredningens förslag på denna punkt icke föranleder någon erinran från länsstyrelsens sida, och länsstyrelsen i Västmanlands län vill för sin del kraftigt understryka nödvändigheten av att tillgång finnes till en konsultationsläkare.

Statskontoret gör följande uttalande.

Till den del förevarande förslag avse, att särskilda läkare skulle finnas tillgängliga för utfärdande av läkarintyg för anställnings vinnande, för prövning av tjänstbarheten eller för sjukpensioneringsfrågans bedömande, har statskontoret icke funnit anledning till erinran. Läkarens ersättning för dylika intyg torde dock böra utgå efter en av medicinalstyrelsen fastställd taxa. Beträffande verkens behov av medicinsk sakkunskap i övrigt må upp­ märksammas, att utredningen ansett, att verken givetvis borde utnyttja de möjligheter, som stode till buds utan att särskilda anordningar vidtoges. Härutinnan har framhållits, att vederbörande sjukkassa i viss utsträckning borde kunna anlitas för rådgivning i samband med kontroll av sjukledighe­ ten. Bistånd borde jämväl kunna lämnas av den statliga yrkesinspektionen och arbetsvårdsorganisationen. Statskontoret håller före, att man i vart fall tills vidare bör pröva de utvägar, som av utredningen sålunda angivits, in­ nan åtgärder vidtagas för att bereda myndigheterna tillgång till särskild medicinsk sakkunskap. Även provinsialläkare och extra provinsialläkare böra kunna anlitas endast för utfärdande av nyssnämnda intyg. Vad nu anförts bör jämväl äga giltighet å de affärsdrivande verken.

Medicinalstyrelsen och Sveriges läkarförbund kan för sin del icke biträda förslaget om anlitande av s. k. konsultationsläkare utan förordar i stället, såsom tidigare angivits, införandet av en förtroendeläkarinstitution.

Förebyggande hälsovård

Verksläkarut redningen

Utredningen har särskilt diskuterat möjligheterna att vid en avveckling av verksläkarinstitutionen ersätta nu utgående sjukvårdsförmåner med viss förebyggande hälsovård, i första hand i form av periodiska medicinska undersökningar. Utredningen erinrar härvid om det allt större intresse, som från såväl statens som enskildas sida under senare år ägnats frågan om en utvidgning av den förebyggande hälsovården. En grundläggande förut­ sättning för att sådana undersökningar skall kunna införas som en löneför­ mån för statstjänstemännen anser utredningen vara, att förmånen kan pre­ ciseras. Utredningen har emellertid funnit, att detta icke är möjligt för när­ varande, och har därför avstått från att föreslå, att vissa terapeutiska sjuk­ vårdsförmåner skall utbytas mot förmåner avseende förebyggande hälso­ vård.

Remissyttrandena

Utredningens synpunkter på frågan om förebyggande hälsovård för stats­ tjänstemännen har givit anledning till en del uttalanden.

Försvarets sjukvårdsstyrelse ifrågasätter, om icke värdet av nuvarande

21

kontinuerliga läkarvård är avsevärt större än värdet av de av utredningen skisserade förebyggande hälsovårdsåtgärderna, vilka kan förväntas kom­ ma till utförande endast med avsevärda tidsintervaller och vilkas reella värde därigenom blir starkt begränsat.

Medicinalstyrelsen gör sig till tolk för en något avvikande mening, i det den anför, att vägande skäl kan anföras för att åtminstone i viss utsträck­ ning utbyta nuvarande sjukvårdsförmåner mot hälsovårdande åtgärder.

Framför allt genom sådana åtgärder torde enligt styrelsens mening ett ur medicinsk och ekonomisk synpunkt gynnsamt medel erhållas för att be­ fordra statstjänstemännens hälsotillstånd och minska kostnaderna för sjuk­ löner och sjukpensioner. Statens ställning som mönsterarbetsgivare bör i detta sammanhang även beaktas.

Enligt generalpoststyrelsens uppfattning är det angeläget, att åtgärder vidtages för att åstadkomma en lämplig lösning av frågan om förebyggande hälsovård. Särskilt om verksläkarinstitutionen avvecklas, torde den påfal­ lande skillnad, som inom detta område förefinnes mellan statsförvaltning­ en och ett flertal enskilda företag med större antal anställda, komma att te sig såsom än mera anmärkningsvärd än tidigare, anser styrelsen.

Vattenfallsstyrelsen, som säger sig vara i princip positivt inställd till fö­ rebyggande hälsovård, anser att frågan härom bör ytterligare utredas, me­ dan skolöverstyrelsen förordar, att förebyggande hälsovård tillförsäkras tjänstemännen, så snart de materiella och personella resurserna härför står till buds.

Sveriges läkarförbund vänder sig mot att utredningen vill betrakta före­ byggande hälsovård såsom en löneförmån och uttalar, att det i första hand ligger i arbetsgivarnas intresse att en sådan läkarverksamhet kommer till stånd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 208 år 1955

Kontroll av sjukledigheter

V er ksläkar utredning en

De betydande sjuklönekostnader, som statsverket årligen har att bestrida —- för kalenderåret 1952 uppskattade till 90 å 100 miljoner kronor — gör det enligt verksläkarutredningen nödvändigt, att kontrollen av sjukledig- heterna ägnas stor uppmärksamhet. Härför talar också, anser utredningen, att arbetet inom många statliga verksamhetsgrenar är av sådan art, att det vid ett inträffat sjukdomsfall ej är möjligt att låta anstå med arbetets full­ görande. Särskild vikarie måste alltså beordras, eventuellt från ett annat tjänsteställe. Förutom att detta vållar administrativt bestyr, kan det även medföra en dyrbar reservhållning av personal samt höga traktamentskost- nader.

De möjligheter att kontrollera de anställdas sjukledighetsbehov, som de statliga myndigheterna har, är personalledningens kontroll, avkrävande av verk släkarintyg, kontrollåtgärder från verksläkarnas sida, avkrävande av

23

som för sin bedömning kräver medicinsk sakkunskap eller som eljest på­ kallar medverkan av förtroendeläkare, skall underställas denne.

När det gäller frågan, huruvida för statstjänstemännen särskilda kontroll­ åtgärder erfordras utöver dem, som vidtages av sjukkassorna, erinrar utred­ ningen om att den av sjukkassorna verkställda kontrollen givetvis i första hand är betingad av kassornas egna intressen och utformats från den förut­ sättningen, att en karenstid av tre dagar gäller för vilken tid ingen sjukpen­ ning utbetalas. Därest den anställde för samma dagar ej heller erhåller nå­ gon lön från arbetsgivaren, torde en ganska effektiv spärr mot missbruk få anses föreligga. Om däremot den anställde erhåller avlöning även under karenstiden, finnes, om från arbetsgivarens sida särskilda kontrollåtgärder icke vidtages, betydande risker för missbruk. Den omständigheten, att till det stora flertalet statstjänstemän utgår i princip full lön för 10—25 sjuk­ dagar per år — i förekommande fall även under sjukförsäkringens karens­ tid — och att sjukkassorna endast i enstaka fall kan komma att verkställa kontroll av kortare ledigheter, medför enligt utredningens mening risk för obehörigt utnyttjande av sjuklöneförmånerna. Utredningen framhåller, att som en konsekvens härav uppstår behov av vissa kontrollåtgärder, som må­ hända ej varit erforderliga efter den allmänna sjukförsäkringens genom­ förande vid annan utformning av nyssnämnda förmåner.

Utredningen har alltså funnit, att sjukkassornas system för kontroll av sjukledigheter måste kompletteras med särskilda kontrollåtgärder för stats­ tjänstemännen. Ansvaret för denna kompletterande kontroll bör enligt ut­ redningens mening helt åvila personalledningen. Verkens kontroll bör emel­ lertid baseras på och samordnas med sjukkassornas kontrollverksamhet. Varje slag av dubbelkontroll bör sålunda undvikas.

Vad angår kontroll genom avkrävande av läkarintyg, efter det att verks- läkarinstitutionen avvecklats, anför utredningen, att anskaffning av läkar­ intyg kommer att vara förenad med betydligt större omgång och kostnader än tidigare. Med hänsyn härtill och till utredningens i det föregående redo­ visade uppfattning om läkarintygets värde för kontroll av kortare sjukledig­ heter föreslår utredningen, att verkens kompletterande kontroll endast i un­ dantagsfall skall ske genom att avkräva vederbörande läkarintyg.

Med utgångspunkt härifrån och från att sjukkassans kontroll regelmässigt helt saknas beträffande sjukledighet, som innefattas i karenstiden, och även är obetydlig i fråga om något längre bortovaro på grund av sjukdom, har utredningen utarbetat vissa allmänna riktlinjer för myndigheternas egen kontrollerande verksamhet.

Vissa myndigheter kräver för närvarande, att tjänsteman, i de fall då sjukledighet erhålles utan företeende av läkarintyg, skall avge skriftlig försäkran, att bortovaron orsakats av viss angiven sjukdom, s. k. sjukför­ klaring. Utredningen har ansett sjukförklaringarna värdefulla ur kontroll­ synpunkt och fördelaktiga ur kostnadssynpunkt och föreslår därför, att de införes vid samtliga statliga myndigheter för sjukledigheter om 1—3 dagar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 208 år 1955

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 208 år 1955

Statskontoret säger sig icke ha något att invända i och för sig mot de för­ slag, som utredningen framlagt i detta hänseende. Ämbetsverket anser det dock uppenbart, att en dylik kontroll kommer att medföra ökat arbete för verken, även om den anpassas efter föreliggande omständigheter. Enligt ämbetsverkets mening torde behovet av speciella kontrollåtgärder med sä­ kerhet komma att avsevärt minska, därest den nuvarande förmånen av oav­ kortad lön under visst antal dagar för år bortföll, och löneavdrag regel­ mässigt verkställdes fr. o. m. den första sjuldedighetsdagen. Vid den före­ stående prövningen om ekonomisk kompensation till tjänstemännen för slopade överförmåner synes därför spörsmålet om de avdragsfria sjukda­ garna förtjäna att närmare övervägas. Domänstyrelsen anför liknande syn­ punkter i fråga om de avdragsfria sjukdagarna.

Mot utredningens uttalande, att ansvaret för myndigheternas komplette­ rande kontroll av personalens sjukledigheter helt skall åvila personalled­ ningsorganen intar (jeneralpoststyrelsen och telestyrelsen en avvisande håll­ ning. Förstnämnda ämbetsverk anför i detta hänseende bl. a. följande.

Utredningens förslag, att ansvaret för verkens kompletterande kontroll av personalens sjukledigheter helt skall åvila personalledningsorganen mås­ te väcka allvarliga betänkligheter. Särskilt på tjänsteställen med stor perso­ nal och med tjänstgöring av sådant slag, att iakttagande av tjänstgörings­ listans tider är något för driftens behöriga gång oundgängligt, kan den lätt­ het till tjänstebefrielse, som de föreslagna sjukförklaringarna medföra, leda till mycket svårbemästrade förhållanden på vederbörande tjänsteställe. Det synes vidare kunna ifrågasättas, huruvida det är riktigt att, i den utsträck­ ning utredningen tydligen avser, lägga prövningen av det berättigade i en sjukledighet på personal, som helt saknar utbildning för dylika till det me­ dicinska området hörande uppgifter. Att en sådan skyldighet kommer att leda till konflikter och irritation samt försvåra befälspersonalens redan nu svårbemästrade uppgifter synes ofrånkomligt. Det må även framhållas, att en mera kontinuerlig övervakning i syfte att motverka missbruk av sjuk­ ledigheter åtminstone vid de större tjänsteställena icke lär kunna ske utan personalökning.

Utredningens uttalanden om värdet av läkarintyg och dess förslag att läkarintyg endast undantagsvis skall avkrävas vederbörande har i flera fall mött gensagor.

Försvarets sjukvårdsstyrelse håller före att avkrävande av läkarintyg är den utan tvekan effektivaste och ur såväl medicinsk som psykologisk syn­ punkt lämpligaste kontrollåtgärden, trots att den medför avsevärda kost­ nader.

Försvarets civilförvaltning, generalpoststyrelsen och telestyrelsen anser, att kontrollen genom läkarintyg icke kan tillfredsställande ersättas med de av utredningen föreslagna åtgärderna. Dessa myndigheter anför vidare, afl kontroll genom sjukförklaringar icke kan bli tillräckligt effektiv och anser sig därför icke kunna biträda utredningens förslag i detta hänseende.

Sveriges läkarförbund förklarar sig icke kunna acceptera, att personal­ ledningen efter gottfinnande skall kunna underkänna värdet av ett läkar­ intyg. Fn förtroendeläkare kan däremot enligt förbundets uppfattning på

27

ett smidigt sätt, bl. a. genom kontakt med den intygsskrivande läkaren, eli­ minera verkningarna av ett intyg, byggt på felaktiga uppgifter från en pa­ tient.

Medicinalstyrelsen anser, att behovet av sjukledighet bäst styrkes med läkarintyg, men vill med hänsyn till de med sådana intyg förenade kostna­ derna icke motsätta sig införandet av de av utredningen föreslagna sjuk­ förklaringarna vid kortare ledighet under förutsättning att möjlighet fin­ nes att i särskilda fall fordra läkarintyg även vid sådan ledighet.

Vattenfallsstyrelsen uttalar, att läkarintyget såsom medel att kontrollera kortare sjukledigheter enligt styrelsens uppfattning i princip har större värde än en av tjänstemannen avgiven sjukförklaring. Av praktiska och

andra skäl tillämpas emellertid vid statens vattenfallsverk ett system med

sjukförklaringar för sjukledigheter om 1—3 dagar. Styrelsen förklarar sig därför ha anledning tillstyrka utredningens förslag i detta hänseende.

Skolöverstyrelsen hävdar att läkarintyg bör krävas endast då myndighe­ ten med ledning av sjukkort och sjukstatistik finner detta erforderligt samt tillstyrker att systemet med sjukförklaringar införes.

Utredningens förslag om införande av en hela statsförvaltningen omfat­ tande sjukstatistik har över lag tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20S år 1955

IV. I ärendet förda förhandlingar

Såsom inledningsvis nämnts har i ärendet upptagits förhandlingar dels med Sveriges läkarförbund beträffande frågan om förutsättningarna för bibehållande av verksläkarinstitutionen och dels med Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisation beträffande frågan om tjänste­ männens sjukvårdsförmåner i den situation, som uppkommer, om verkslä- kare icke längre står till förfogande. Förhandlingarna med Sveriges läkar­ förbund har icke lett till något resultat. Däremot har förhandlingarna med tjänstemännens huvudorganisationer resulterat i att dessa organisationer den 12 oktober 1955 godkänt ett från civildepartementets sida, under för­ behåll för Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande, framlagt förslag. Det­ ta förslag är av följande lydelse.

Förslag

rörande sjukvårdsförmåner till statstjänstemän m. fl. 1

1. I den mån lämplig verksläkare icke står till buds, skall myndighet, hos vilken verksläkare enligt bestämmelserna i Saar skall finnas, äga anvisa annan allmänpraktiserande läkare, i första hand tjänsteläkare — anvisningsläkare — som tjänstemännen skall kunna hänvända sig till som om denne varit verksläkare.

29

och med sjukförsäkringsreformens genomförande. Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation krävde å sin sida, att en utredning skulle verkställas rörande förutsättning­ arna för verksläkarinstitutionens avskaffande. Dessa organisationer förbe­ höll sig därvid rätt till förhandlingar rörande resultatet av en sådan utred­ ning. I anslutning till dessa yrkanden diskuterades vid förhandlingarna — förutom sjukvårdsutredningens förslag till samordning — vissa alternativa uppslag för utformningen av tjänstemännens sjukvårdsförmåner för den händelse verksläkarinstitutionen avskaffades. Dåvarande chefen för civil­ departementet ansåg sig emellertid icke kunna omedelbart taga ställning till dessa uppslag med hänsyn till att det utan närmare utredning icke var möjligt att överblicka konsekvenserna därav, särskilt i organisatoriskt hänseende. I detta läge förklarade sig Sveriges akademikers centralorga­ nisation, till vilken läkarna är anslutna, vilja medverka till att verksläkar­ institutionen skulle bibehållas under år 1955. Organisationen förutsatte där­ vid, att den ifrågasatta utredningen rörande verksläkarinstitutionens av­ skaffande kunde slutföras i så god tid att möjlighet skulle finnas att upp­ taga förevarande spörsmål till bedömning under år 1955.

På grundval av vad sålunda förekommit upptogs i det i nyssnämnda pro­ position redovisade departementsförslaget, att tjänstemännen i avvaktan på en närmare utredning rörande verksläkarinstitutionens avskaffande skulle erhålla sjukvårdsförmåner i huvudsaklig överensstämmelse med sjukvårds­ utredningens förslag till samordning. Detta innebar, att dåvarande förmå­ ner skulle tills vidare i allt väsentligt bibehållas med de modifikationer, som följer av att tjänstemännen för vissa sjukvårdskostnader erhåller ersätt­ ning från sjukkassa enligt sjukförsäkringslagen.

De anställningshavare, som då stod självrisk av 100 kronor för år i fråga om sjukvårdskostnader, skulle enligt sjukvårdsutredningens förslag inord­ nas under de för statstjänstemän i allmänhet gällande bestämmelserna. Med hänsyn till de invändningar, i huvudsak avseende administrativa olägenhe­ ter, som vid remissbehandlingen framfördes mot att dessa befattningsha­ vare skulle underkastas verksläkarsystemet, och med beaktande av det ovissa läge, vari verksläkarfrågan då befann sig, ansågs emellertid dessa personalgruppers självrisksystem böra bibehållas tills vidare. Självriskbe­ loppet nedsattes dock till 25 kronor för år utöver vad som sjukkassa kunde komma att erlägga till vederbörande. Det förutsattes uttryckligen i den till grund för propositionen liggande överenskommelsen, att detta skulle gälla endast i avvaktan på en närmare utredning rörande verksläkarinstitu­ tionens avskaffande och införandet av enhetliga sjukvårdsbestämmelser.

Verksläkarinstitutionen och tjänstemännens sjukvårdsförmåner m. m.

Den utredning, som enligt det sagda ansågs böra föregå de fortsatta dis­ kussionerna om verksläkarinstitutionen och de därtill knutna sjukvårds­ förmånerna, har i överensstämmelse med lämnade direktiv naturligen be­ gränsats till att avse de frågor, som ett fullständigt avskaffande av verks-

Kungl. Maj:ts proposition nr 208 år 1955

31

sade överläggningarna, sig icke ha anledning att vid diskussionen med per­ sonalorganisationerna påfordra, att institutionen skulle avskaffas.

På grund av vad sålunda förekommit upptogs förnyade överläggningar med Sveriges akademikers centralorganisation och speciellt Sveriges läkar­ förbund, varvid från departementets sida framhölls, att dess primära intresse icke var tillskapandet av en särskild organisation för tillgodoseende av beho­ vet av medicinsk rådgivning åt verken utan åstadkommandet av möjlighe­ ter för tjänstemännen att få bibehålla sina nuvarande sjukvårdsförmåner oförändrade. Dessa överläggningar ledde till att läkarförbundet accepterade att, om förtroendeläkare anställdes vid de statliga verken med huvudupp­ gift att vara verkens medicinska rådgivare, dessa förtroendeläkare skulle stå till förfogande för meddelande av sjukvård till de tjänstemän, som vid behov av läkarvård önskade hänvända sig till dem. Läkarförbundet krävde emellertid, att dessa förtroendeläkare skulle förordnas för en tid av sex år, att de för sina åligganden såsom medicinska rådgivare skulle erhålla ett fast arvode för varje vid verket anställd tjänsteman och att de för med­ delande av sjukvård åt tjänsteman skulle äga att av denna uppbära skäligt arvode. Att behålla någon bestämmelse om grunderna för dessa läkares ar- vodessättning ansåg läkarförbundet icke »lämpligt». Läkarförbundets stånd­ punkt innebar alltså, att statsverket skulle vara för längre tid bundet vid vissa läkare, som skulle få utvidgade arbetsuppgifter i förhållande till de nuvarande verksläkarnas, medan förstnämnda läkare vid meddelande av den sjukvård, som tjänstemännen enligt avlöningsreglementena äger åt­ njuta utan kostnad, icke skulle vara bundna av någon taxa. De orimliga konsekvenser en dylik anordning skulle kunna medföra är uppenbara, och den kunde givetvis icke accepteras från departementets sida. Läkarför­ bundet förklarade sig visserligen berett att lämna sin medverkan till att ifrågavarande läkare vid meddelande av sjukvård till tjänstemännen skulle låta sjukkassetaxan vara vägledande, men detta torde i förevarande sam­ manhang sakna betydelse, då några garantier från förbundets sida icke kan lämnas för att en dylik rekommendation efterföljes. Vid överläggningar med läkarförbundet krävdes därför från civildepartementets sida, att för­ troende- eller verksläkarna skulle vara taxebundna. Det förslag i detta hän­ seende, som framlades av departementet, innebar att sjukkassetaxan skulle tillämpas av dessa läkare. Detta skulle ha medfört, att prestations­ ersättningen för en verksläkare, som icke är provinsialläkare eller extra provinsialläkare, skulle ha ökat med ungefär 100 procent i Stockholms-om- rådet och med omkring 50 procent i landet i övrigt. Sveriges läkarförbund avböjde emellertid en lösning i enlighet med dessa riktlinjer.

Det uppkomna läget innebär, att vissa verksläkaruppdrag kommer att upphöra med utgången av år 1955 utan att kunna förnyas. Emellertid är icke alla befattningshavare, som är underkastade de statliga avlöningsreg- lementena, för åtnjutande av de i reglementena angivna sjukvårdsförmå­ nerna beroende av att verksläkare finnes. Sålunda bar med undantag av vissa övningslärare alla de befattningshavare, som är underkastade andra

Kungi. Maj:ts proposition nr 20S år 1955

Kungl. Maj:ts proposition nr 208 år 1955

33

nes debitering visar sig vara oskälig. Inom civildepartementet gjorda ut­ redningar synes ge vid handen, att ersättningsbestämmelserna kan utfor­ mas så att myndigheternas kontroll av debiteringens skälighet icke behöver vålla större administrativa olägenheter.

Då verksläkare alltjämt kommer att finnas i viss utsträckning och jag är beredd att på grundval av förut angivna förutsättningar på nytt upptaga diskussioner om anställningsvillkor för verksläkare, därest vederbörande personalorganisation det önskar, synes de nuvarande bestämmelserna om verksläkare i Saar böra tills vidare bibehållas. De erforderliga föreskrif­ terna om anvisningsläkare bör således meddelas vid sidan av Saar. Riksda­ gens bemyndigande för Kungl. Maj :t att meddela sådana föreskrifter synes böra inhämtas. Dessa bestämmelser torde böra innehålla i huvudsak föl­ jande.

Om myndighet, som har att förordna verksläkare för annan myndighets verksamhetsområde, finner att lämplig verksläkare efter utgången av år 1955 icke kan förordnas antingen därför att läkare, som är skyldig att vara verksläkare, icke finnes tillgänglig eller av annan anledning, har den att ofördröj ligen underrätta den andra myndigheten därom. Sistnämnda myn­ dighet skall då anvisa annan allmänpraktiserande läkare, i första hand en tjänsteläkare, som myndighetens tjänstemän skall kunna vända sig till för erhållande av sjukvård. 1 de fall då myndighet själv äger förordna verks­ läkare för sitt verksamhetsområde, bör myndigheten välja anvisningsläkare så snart den konstaterat, att lämplig verksläkare icke står till förfogande å viss ort. Det står givetvis vederbörande myndighet fritt att med den eller de läkare, som avses skola anlitas som anvisningsläkare, träffa avtal om mot- tagningstider e. d. Jag förutsätter, att myndigheterna vid val av anvisnings­ läkare beaktar såväl det allmännas intresse av att tjänstetid icke i onödig utsträckning tages i anspråk för läkarbesök som tjänstemännens berättiga­ de önskan att ha bekväm tillgång till anvisningsläkare. Myndighet bör där­ för kunna välja mer än en anvisningsläkare; i exempelvis Stockholm kan det för många myndigheter vara praktiskt att välja anvisningsläkare i de olika stadsdelarna. Vid val av anvisningsläkare bör myndighet, där så anses lämpligt, samråda med medicinalstyrelsen resp. försvarets sjukvårdsstyrelse och sjukkassa.

Vid överläggningarna med tjänstemännens huvudorganisationer har fram­ kommit, att stort avseende fästes vid den ordning i vilken ersättningen för sjukvårdsförmånerna skall utgå till läkare för meddelad vård, till apotek för medicin etc. I fråga om verksläkarvård tillämpas nu den ordningen att verksläkarens prestationsersättning av läkaren uttages från myndigheten, som i sin tur debiterar vederbörande sjukkassa på den belöpande belopp. I fråga om läkemedel förfares vanligen så att tjänstemannen på apoteket samtidigt med receptet lämnar ett s. k. ersättningsbevis, vari av tjänste­ mannen ifyllda uppgifter av apoteket kompletteras med uppgift om läke­ medelskostnad, som ej ersättes genom den allmänna läkcmedelsrabatte-

Iiihanij till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 208

35

ningen har därför förordat att, även om verksläkare icke längre står till buds, befintliga läkarmottagningar av detta slag får bestå och nya sådana tillskapas, där så befinnes ändamålsenligt. Utredningen har i sitt betän­ kande närmare redogjort för hur en dylik läkarmottagning lämpligen bör anordnas.

Jag anser i likhet med verksläkarutredningen, att verken även i fort­ sättningen bör, då så är ändamålsenligt, kunna ställa särskilda lokaler till förfogande för läkarvård och träffa avtal därom med lämplig läkare. Dessa avtal synes mig i huvudsak böra utformas enligt de av utredningen uppdrag­ na riktlinjerna.

Därest frågan om möjligheterna alt bereda läkarvård även för tjänste­ män, som icke kommer att ha tillgång till verksläkare, löses på sätt jag i det föregående förordat, skulle de nuvarande sjukvårdsbestämmelserna i Saar kunna i huvudsak kvarstå oförändrade. En omredigering i förtydligande syfte har emellertid ansetts påkallad. I samband därmed har även vissa sakliga ändringar upptagits till övervägande. Det av statstjänstemännens huvudorganisationer godkända departementsförslaget har utformats i en­ lighet härmed.

I anslutning till vad härom anförts av verksläkarutredningen förordar jag, att gällande föreskrifter om ersättning för sjukhusvård skall utgå ur sjukvårdsbestämmelserna. Därest i något fall myndighet finner det erfor­ derligt, att tjänsteman vårdas i halvenskilt eller enskilt rum för att bereda möjlighet till konferenser i tjänsteärenden eller eljest handläggning av så­ dana ärenden under sjukhusvistelsen, har vårdformen ej karaktären av en avlöningsförmån för tjänstemannen utan är en anordning, som vidtagits i verkets intresse. Ej heller nuvarande föreskrift om gäldandet av kostnad för av verket anordnad vaccination mot epidemisk sjukdom har karaktä­ ren av cn avlöningsbestämmelse i egentlig mening. Därest riksdagen icke har något att erinra häremot, synes föreskrifter om bestridande av kost­ nader för avsedd sjukhusvård och vaccination få utfärdas i annan ord­ ning. Jag förutsätter härvid, att bestämmelsernas gillighetsområde avgrän­ sas till att omfatta den egentliga statsförvaltningen. Inom övriga av regle­ mentet omfattade verksamhetsområden bör det ankomma på vederbörande huvudman att taga ställning till frågan om bestridande av dylika kostnader.

För närvarande ersättes av statsmedel kostnaderna för eller utlämnas kostnadsfritt läkarintyg, som skall åberopas i tjänsten. Erinringar har emellertid gjorts mot att kostnader för intyg, som begärts av sjukkassa för utfående av ersättning enligt sjukförsäkringslagen eller lagen om mo- derskapshjälp, delvis stannar på tjänstemännen. Då angivna ersättningar ingår i de totala förmåner, som är tillförsäkrade tjänstemännen, har jag funnit mig böra föreslå, att möjlighet tillskapas att av statsmedel ersätta ifrågavarande skillnadsbelopp.

Sjukvårdsbestämmelserna innehåller från och med den 1 januari 1955 inga föreskrifter om ersättning för tjänstemans resa till och från läkare

Kungl. Maj.ts proposition nr 208 år 1955

Kungl. Maj:ts proposition nr 208 år 1955

37

verkställda omredigeringen av sjukvårdsbestärnmelserna torde jag få hän­ visa till den i det följande lämnade specialmotiveringen.

Självrisksystemet

Såsom jag förut nämnt innebar den överenskommelse, som förra året träffades med statstjänstemännens huvudorganisationer, att de personal­ grupper, som då hade att stå viss självrisk i fråga om sjukvårdskostnader, skulle bibehållas vid detta system i avvaktan på en närmare utredning rö­ rande verksläkarinstitutionens avskaffande och införandet av enhetliga sjukvårdsförmåner. Självriskbeloppet nedsattes dock från 100 kronor till 25 kronor för år utöver vad sjukkassa kunde komma att erlägga till veder­ börande. De anställningshavare det här gäller är främst sådana som är un­ derkastade andra avlöningsreglementen än Saar, sålunda i huvudsak be­ fattningshavare underkastade avlöningsreglementet för folkskolan, avlönings- reglementet för kyrkomusiker, prästlönereglementet, avlöningsreglementet för statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter samt polislönereglementet. Anställningshavare, underkastad övningslärar- reglementet, erhåller sjukvårdsförmåner enligt samma grunder som övriga lärare vid den skola, där han är anställd. Självrisksystemet tillämpas vidare å vissa befattningshavare, underkastade Saar, nämligen befattningshavare vid de högre kommunala skolorna, privatläroverken, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning i Umeå, särskolorna och epileptikerskolorna.

Med hänsyn till innehållet i nyssnämnda överenskommelse har det i före­ varande sammanhang ansetts naturligt, att självrisksystemet för de nu an­ givna personalgrupperna slopas och att dessa anställningshavare i princip likställes med statstjänstemännen i fråga om sjukvårdsförmåner. Däremot torde det icke låta sig göra alt inordna ifrågavarande grupper under verks- läkarsystemet, utan dessa befattningshavare bör i fortsättningen, om de önskar komma i åtnjutande av de i avlöningsreglementena angivna sjuk­ vårdsförmånerna, ha att liksom hittills hänvända sig till tjänsteläkare. De här ifrågavarande avlöningsbestämmelserna bör givetvis ges i huvudsak samma innehåll som motsvarande bestämmelser i Saar. Det av statstjänste­ männens huvudorganisationer godkända departementsförslaget har utfor­ mats i enlighet härmed. Den härav föranledda kostnadsökningen kan upp­ skattas till ungefär en halv miljon kronor för år.

Alt dessa anställningshavare jämställes med statstjänstemännen får an­ ses innefatta även rätt för dem att uppbära ersättning för kostnaderna för läkarbehandling in. in. i nära anslutning till att vården meddelats. Det nu­ varande systemet med årsräkningar bör således icke bibehållas. Sjukvårds­ utredningen föreslog, att statliga myndigheter, i första rummet länsstyrel­ serna, skulle, i den mån de liade att utbetala statsbidrag till dessa befatt­ ningshavares löner, verkställa utbetalningarna direkt till tjänstemännen i varje ersätlningsärendc. Eu sådan anordning synes emellertid vara allt för arbetskrävande för myndigheterna. 1 stället torde utbetalningarna till tjäns­ temännen av dem tillkommande ersättning utöver vad de erhållit från sjuk­

39

meddelas till en början de allmänna förutsättningarna för åtnjutande av ersättning för kostnader för sjukvård ävensom föreskrifter om avgräns- ningen av de förmåner, till vilka tjänsteman tillhörande avdragsgrupp 1 skall vara berättigad. Vidare uttryckes här den grundläggande principen för samordningen mellan förmåner enligt avlöningsbestämmelserna och förmå­ ner, som utgår från allmän sjukkassa. Av bestämmelserna framgår, att i vis­ sa fall ersättningen i dess helhet avses skola bestridas av statsmedel medan i övrigt av statsmedel endast skall utgå skillnaden mellan å ena sidan ersätt­ ningen upp till i de särskilda förmånsparagraferna angiven kvotdel av kost­ naderna och å andra sidan från sjukkassa utgående ersättning. Bestäm­ melsen har undergått viss omformulering i avsikt att täcka in såväl fall, då ersättning först utbetalas från verket, som fall, då från sjukkassa utgående ersättning först uttages. Uppmärksammas bör redan här att 48 § om läke­ medel icke är medtagen i uppräkningen. Detta sammanhänger med utform­ ningen av gällande föreskrifter om läkemedelsrabattering, vilken innefattar att prisnedsättningen administreras av apoteken. Enligt angivna paragraf ersättes efter rabatteringen kvarstående kostnad under vissa förutsättningar av statsmedel.

1 andra stycket av samma moment återfinnes en hänvisning till av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser beträffande ersättning för kostnader för sjukvård vid yrkesskada i tjänsten och vad därmed i förevarande hänseende jämställes. Bestämmelser härom har meddelats genom kungörelse den 30 december 1954 (nr 834) om särskilda sjukvårdsförmåner vid yrkesskada i tjänsten m. m. för vissa statsanställda m. fl.

2 och 3 mom. har upptagits med oförändrad lydelse, medan i 4 och 5 mom. företagits vissa redaktionella ändringar i förhållande till gällande formule­ ring.

Av de f. n. i paragrafen upptagna särskilda bestämmelserna för olika för­ valtningsområden har föreskrifterna beträffande Läroverk m. fl. läroanstal­ ter helt utgått, medan övriga bestämmelser intagits med i allmänhet oför­ ändrad lydelse.

Strykningen av särbestämmelserna för Läroverk in. fl. läroanstalter sam­ manhänger med förslaget om slopande av självrisken beträffande sjukvårds­ kostnaderna för vissa tjänstemän. I Saar beröres härav rektorer och lärare vid de högre kommunala skolorna, privatläroverken, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning i Umeå, särskolorna och epileptikerskolorna. Angivna tjänstemän kommer enligt förslaget att bli underkastade de i paragrafen meddelade allmänna bestämmelserna. Härav följer — utöver bortfallet av självrisken med tjugufem kronor per redovisningsår — att ifrågavarande tjänstemän jämväl i övrigt likställes med andra tjänstemannagrupper. Även lärare i avdragsgrupp 1 beredes möj­ lighet till viss fri sjukvård. Vidare bortfaller det nuvarande systemet med ingivande av årsräkning å sjukvårdskostnader.

Genomförandet av nyss angivna ändringar förutsätter en omläggning av utbetalningssystemet beträffande sjukvårdsersättning till angiven personal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 208 år 1955

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 208 år 1955

Enligt gällande ordning har i allmänhet efter beslut av skolöverstyrelsen ersättning för sjukvårdskostnader direkt utbetalats av statsmedel från an­ slag, som stått till skolöverstyrelsens förfogande. I det följande torde veder­ börande tjänsteman, såsom jag förut antytt, böra ha möjlighet att i anslut­ ning till sjukvårdens åtnjutande erhålla honom tillkommande ersättning från vederbörande huvudman, vilken i sin tur skall äga utfå täckning för sina kostnader av statsmedel.

En omläggning av utbetalningssystemet av angiven innebörd medför be­ hov av ändring i gällande statsbidragskungörelser. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att förordna om utfärdande av erforderliga ändringsför- fattningar ävensom att meddela de föreskrifter och övergångsbestämmelser, som kan visa sig behövliga för ett genomförande av förslaget från årsskiftet 1955/56, d. v. s. under loppet av löpande redovisningsår.

42 §. Verks- och tjänsteläkare in. m. 1 samband med överarbetningen av- gällande bestämmelser har ur förevarande paragraf utbrutits de föreskrifter, som avhandlar ersättningsnormer. Dylika föreskrifter med avseende å läkar­ vård har sammanförts i 43 §. Till nämnda paragraf har i samband härmed överförts föreskrifterna om anlitande av- annan läkare än verksläkare i vissa speciella fall.

Beträffande de särskilda föreskrifterna inom paragrafen må följande an­ föras.

1 mom. har utformats med beaktande av möjligheten att lämplig verks­ läkare ej finnes att tillgå. Såsom av det föregående framgår, avses i dylikt fall s. k. anvisningsläkare i princip skola inträda i verksläkarens ställe.

I 2 mom. meddelas föreskrifter angående attest å räkning för kostnad för sjukvård. Enligt stadgandet förutsättes det skola ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, på vederbörande myndighet att be­ stämma i vilken utsträckning attest skall påfordras före utbetalning i anled­ ning av räkning.

Beträffande de särskilda bestämmelserna inom paragrafen har ändring skett endast i bestämmelserna för Läroverk in. fl. läroanstalter. Ändringen berör tjänsteläkarbegreppet och har samband med utformningen av 43 § i förslaget. Såsom framgår av 1 inom. i sistnämnda paragraf avses under vissa förutsättningar full ersättning för läkarvård och läkarintyg skola utgå i den mån vården meddelats å öppen mottagning vid allmänt sjukhus. I anslut­ ning härtill har ur den i förevarande sammanhang aktuella definitionen av tjänsteläkarbegreppet strukits läkare å poliklinik vid allmänt sjukhus.

43 §. Läkarvård m. m. Paragrafen innehåller, såsom nyss anförts, de er­ sättningsnormer som skall gälla vid anlitande av läkare i olika fall.

I 1 mom. regleras de fall, då full ersättning skall utgå för läkarvård och läkarintyg. Främst gäller detta naturligen vid anlitande av verksläkare. Här­ med har liksom för närvarande likställts vissa speciella fall av anlitande av

41

annan läkare, nämligen när tjänsteman anlitar en läkare, då han uppehåller sig å sådan ort, alt han icke lämpligen kan anlita verksläkaren, eller da vid trängande behov av läkarvård sistnämnde läkare icke hinner anlitas (joui- fall). I momentets tredje stycke återfinnes nu gällande föreskrift om att tjänsteman i nvss angivna specialfall i första hand skall anlita annan av staten eller av kommun anställd läkare.

Såsom redan i motiveringen till föregående paragraf berörts, innefattar förslaget att liksom för närvarande under vissa förutsättningar full ersätt­ ning skall utgå jämväl i fall, då vården meddelats å öppen mottagning vid allmänt sjukhus. Härför skall till skillnad mot vad som nu gäller i fråga om häremot svarande bestämmelser om specialistvård, som meddelas på po­ liklinik vid allmänt sjukhus, icke erfordras att remiss förelegat.

För att full ersättning för vård å öppen mottagning skall utgå, kräves att kostnaderna för vården beräknats enligt den för sjukhuset fastställda poli kliniktaxan eller motsvarande taxa. Angivna förutsättning överensstämmer med den som för närvarande enligt 32 § tilläggsbestämmelserna till Saar gäller med avseende å specialistvård, som meddelats a poliklinik ellei öppen mottagning vid allmänt sjukhus. Åtnjutes vården å tid, då taxan icke gäl­ ler, eller meddelas den av läkare, som icke är taxebunden, är bestämmelser­ na i 1 mom. icke tillämpliga å vården, såvida icke jourfall föreligger. Ersätt­ ning för vården kan i stället, i den mån remiss föreligger, utgå enligt 2 inom., d. v. s. med i allmänhet tre fjärdedelar av vårdkostnaden.

Till ledning för myndigheternas bedömning av frågan, huruvida kostnad för vård i det särskilda fallet beräknats enligt fastställd taxa, a^es vissa kompletterande föreskrifter och anvisningar skola meddelas.

2 mom. motsvarar tidigare bestämmelser om läkarvård genom specialist.

Även om termen specialistvård av olika skäl ansetts böra utgå ur sjukvårds- bestämmelserna, torde få förutsättas, att de fall av läkarvård, som avhand­ las i detta moment, väsentligen kommer att motsvara de fall, som föll in under den tidigare benämningen. I momentet avsedd hänvisning till annan läkare torde sålunda komma att lämnas allenast i den utsträckning den be­ handlande läkaren finner sig icke ha möjlighet att meddela patienten den för sjukdomens behöriga behandling lämpade vården.

Enligt 3 mom. skall i förekommande fall läkares resekostnad för sjuk­ besök inräknas i läkarvårdskostnaden. Bestämmelsen, som har viss motsva­ righet i nu gällande bestämmelser, utgör en kompletterande föreskrift till de i 1 och 2 mom. meddelade stadgandena och innefattar exempelvis, att tjänsteman tillhörande avdragsgrupp 1 icke skall behöva vidkännas kost­ nad för verksläkares resekostnad vid sjukbesök i tjänstemannens bostad.

44 §. Röntgen- eller annan undersökning. I denna paragraf har med vissa redaktionella ändringar införts de nuvarande bestämmelserna om ersättning för röntgen- eller andra undersökningar i fråga om såväl diagnosundersök­ ningar som kon troll undersök ningar i anslutning till pågående eller avslutad behandling. Understrykas bör, att paragrafen äger tillämpning allenast å

Kungl. Maj:ts proposition nr 20S år 1955

43

ersättning i allmänhet icke skall medges för resor med spårvagn eller buss i lokaltrafik. Till vägledning vid myndigheternas skälighetsbedömning av­ ses närmare föreskrifter och anvisningar skola meddelas.

Slutligen må framhållas att ersättning för resor till och från annan lä­ kare än verksläkare avses skola få utbetalas endast mot avlämnande av kvit­ to å den läkarvård, som föranlett resan, eller, om tjänstemannen först uttagit ersättning från sjukkassan, mot avlämnande av ersättningsbevis upptagande av sjukkassan ersatt belopp.

Övriga avlöningsreglementen m. m.

Jämväl i avlöningsreglementet för folkskolan den 30 juni 1948 (nr 437), avlöningsreglementet för kyrkomusiker den 9 juni 1950 (nr 385), piästlö- nereglementet den 29 juni 1951 (nr 577) och avlöningsreglementet för stats­ understödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter m. m. den 27 augusti 1951 (nr 615) erfordras ändringar i anledning av vad förut an­ förts. I fråga om polismän underkastade polislönereglementet den 14 maj 1954 (nr 226) meddelas f. n. bestämmelser om sjukvårdsförmåner i kungö­ relsen den 3 december 1954 (nr 804). Jämväl i dessa sjukvårdsföreskrifter erfordras ändringar, därvid det kan övervägas att intaga de ändrade före­ skrifterna i själva polislönereglementet. Bestämmelser rörande sjukvårds­ förmåner finnes meddelade jämväl i vissa andra författningar, såsom t. ex. i kungörelsen den 22 juni 1951 (nr 586) angående statsbidrag till centrala verkstadsskolor.

I fråga om samtliga i föregående stycke angivna författningar gäller, att deras lydelse icke fastställts av riksdagen. Med hänsyn härtill och då de änd­ ringar, som påkallas i författningarna, i huvudsak överensstämmer med de ändringar, som för tjänstemän med rätt att anlita tjänsteläkare föreslås i Saar, framlägges icke nu några utarbetade författningsförslag. Särskilda kommentarer torde heller icke i allmänhet erfordras utöver dem som läm­ nats i specialmotiveringen till Saar. Jag inskränker mig därför till att när­ mare utveckla vissa speciella frågor.

I det föregående har förordats, att i samband med slopandet av självrisken beträffande sjukvårdskostnader för härav berörda tjänstemän dessa jämväl 1 övrigt skulle beredas samma ställning i sjukvårdshänseende som övriga tjänstemän. Detta skulle bl. a. medföra, att de jämväl under den tid, då de tillhör avdragsgrupp 1, skulle ha rätt till vissa sjukvårdsförmåner. Härvid uppkommer ett speciellt spörsmål beträffande folkskolans lärare.

Enligt avlöningsreglementet för folkskolan i dess gällande lydelse åtnju­ ter allenast ordinarie och extra ordinarie lärare rätt till sjukvårdsförmåner. Till skillnad från övriga avlöningsreglementen är sålunda angivna rätt icke knuten till att vederbörande tillhör någon av avdragsgrupperna 2 och 3. Er­ inras må, att folkskolans lärare normalt erhåller extra ordinarie anställning först efter ett och ett halvt års anställning, medan inplacering i avdragsgrupp 2 sker redan efter sex månaders anställning. Folkskolans lärare har sålunda hittills i allmänhet varit utan rätt till sjukvårdsförmåner under ett år efter

Kungl. Maj:ts proposition nr 208 år 1955

45

utfärdade sjukintyg; andra medel för sjukkontroll synes ha utnyttjats i mycket ringa omfattning. Sjukkassorna för sin del arbetar i stor utsträck­ ning med andra medel för sin sjukkontroll och deras granskning av såväl nyanmälda som pågående sjukdomsfall försiggår utan ett rutinmässigt av­ krävande av läkarintyg. Det är angeläget att nu få till stånd en samordning av verkens och sjukkassornas sjukkontroll så att dessa kontrollsystem kom­ pletterar varandra. Härvid må erinras om att för sjukpenning från sjuk­ kassa i regel gäller en karenstid omfattande de tre första dagarna i varje sjukdomsperiod. Den omständigheten, att löntagare i allmänhet under sjuk­ dom ej uppbär lön, avhåller från ett omotiverat utnyttjande av sjukförmå­ ner. Statstjänstemännens flertal uppbär emellertid lön, ofta oavkortad, un­ der sjukdom även för de dagar sjukpenning ej utbetalas av sjukkassan. Det av sjukkassorna upplagda kontrollsystemet är avpassat efter förhållandena för löntagare i allmänhet och förutsätter, att karenstid föreligger. Konse­ kvensen här blir sålunda, att statstjänstemännens särskilda förmåner — i främsta rummet de, som faller på sjukperiodernas första dagar — gör en kompletterande kontroll av sjukledigheter na nödvändig. Verksläkarutred- ningen har framfört vissa förslag beträffande utformningen av kontrollen ■över sjukledigheter. Enligt min mening är dessa förslag till samordnad sjuk­ kontroll lämpliga och bör i den nu föreliggande situationen i huvudsak ge­ nomföras. Andra kontrollåtgärder än införskaffande av läkarintyg bör så­ ledes utnyttjas i större utsträckning än som nu är fallet. Händelser, som inträffat efter det utredningens betänkande avlämnades, understryker det välmotiverade i detta förslag.

Jag instämmer med verksläkarutredningen även i fråga om behovet av en hela statsförvaltningen omfattande sjukstatistik. Avsaknaden av statistik på detta område medför, att dimensioneringen och inriktningen av kontroll­ arbetet blir ytterligt osäker. Ställning till detta spörsmål synes emellertid icke böra tagas nu, utan först torde böra närmare undersökas hur en dylik frånvarostatistik lämpligen bör utformas och vilka kostnader den kan med­ föra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 208 år 1955

Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att I. II.

I. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente den 30 juni 1948 (nr 436) i huvudsaklig överensstämmelse med det såsom bilaga vid statsrådsprotokollet i ärendet fogade författningsförslaget,

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstäm­ melse med vad i det föregående förordats vidtaga ändringar i

Kungl. Maj:ts proposition nr 208 år 1955

47

Bilaga

Förslag

till

kungörelse om ändring i statens allmänna avlöningsreglemente

den 30 juni 1948 (nr 436)

Härigenom förordnas, att 7 kap. statens allmänna avlöningsreglemente den 30 juni 19481 skall erhålla följande ändrade lydelse.

7 kap. Sjukvård

41 §.

Grundläggande bestämmelser om sjukvård

A. Allmänna bestämmelser

1 mom. Tjänsteman äger erhålla ersättning för kostnader för sjukvård i den omfattning och under de villkor, som i detta kapitel stadgas eller av

Kungl. Maj:t för särskilt fall bestämmas; dock äger tjänsteman tillhörande den i 27 § 3 mom. angivna gruppen 1 allenast åtnjuta ersättning enligt be­ stämmelserna i 43 § 1 mom. första stycket. Av ersättning, beräknad enligt 43—46 §§ samt enligt 47 § i vad avser ersättning för resa eller sjuktransport till och från sjukvårdsinrättning, bestrides av statsmedel endast det belopp, varmed sagda ersättning i förekommande fall överstiger vad som av kost­ naderna för åtnjutna förmåner må utgå från allmän sjukkassa enligt lagen om allmän sjukförsäkring.

1 fråga om ersättning för kostnader för sjukvård vid sjukdom eller skada, som enligt lagen om yrkesskadeförsäkring eller annan författning medför rätt till ersättning, vilken bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkrings- anstalten eller annan försäkringsinrättning, varom förmäles i 1 § nämnda lag, eller som, ulan att dylik rätt föreligger, omfattas av bestämmelserna i 28 § I punkt 6 b), gäller vad Kungl. Maj:t därom förordnar.

2 mom. Då tjänsteman av annan anledning än för offentligt uppdrag åt­ njuter tjänstledighet mer än 14 dagar i en följd med skyldighet att därun­ der vidkännas C-avdrag å lönen, skall han för tiden efter nämnda 14 dagar avstå från ersättning av statsmedel, varom i detta kapitel förmäles; veder­ börande myndighet likväl obetaget att medgiva, att rätt till sådan ersättning må bibehållas för en tid av högst tre månader.

3 mom. I fall, som avses i 28 § III första och tredje styckena samt IV, skall tjänsteman avstå från ersättning av statsmedel, varom i detta kapitel förmäles.

/,. mom. I fråga om ersättning för kostnader för sjukhusvård för tid efter det att rätt till ersättning för dylik vård upphört enligt lagen om allmän sjukförsäkring gäller vad Kungl. Maj :t därom förordnar.

1 Senaste lydelse se 1951:760 och 1955:319.

49

Läroverk m. fl. läroanstalter

Vid de högre kommunala skolorna, privatläroverken, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning i Umeå, särskolorna och epileptikerskolorna skall vad i detta kapitel stadgas om verksläkare i stället avse tjänsteläkare. Därmed förstås läkare, anställd av staten eller av kommunen i öppen sjukvård eller skolläkare, vilken ombesörjer läkarvård å tjänstemannens statione- ringsort eller, om tillgång till dylik vård ej finnes därstädes, sådan läkare å närmaste ort.

Karolinska sjukhuset. Serafimerlasarettet

Vad i detta kapitel stadgas om verksläkare skall i tillämpliga delar gälla i fråga om personalläkare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

43 §.

Läkarvård m. m.

1 mom. Kostnader för erforderlig läkarvård ävensom för läkarintyg, som skall åberopas i tjänsten eller som erfordras för utfående av ersättning en­ ligt lagen om allmän sjukförsäkring eller lagen om moderskapshjälp, ersät­ tas helt, därest vården meddelats eller intyget utfärdats av verksläkaren.

Ovan avsedda kostnader ersättas helt jämväl vid anlitande av annan lä­ kare än verksläkaren i fall,

a) då tjänsteman uppehåller sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita verksläkaren, eller då vid trängande behov av läkarvård verksläkaren icke hinner anlitas, eller

b) då vården meddelats å öppen mottagning vid allmänt sjukhus, under förutsättning att kostnaderna för vården beräknats enligt den för sjukhuset fastställda polikliniktaxan eller motsvarande taxa.

Tjänsteman skall i fall som avses under a) ovan i första hand anlita annan av staten eller av kommun anställd läkare.

2 mom. Vid anlitande av läkare i andra fall än som i 1 mom. angivas ersättas där avsedda kostnader vid tuberkulos helt och eljest till tre fjärde­ delar, under förutsättning att verksläkaren eller sådan annan läkare, som tjänstemannen anlitat i fall, varom förmäles i 1 mom. a), hänvisat tjänste­ mannen till läkaren i fråga.

3 mom. I kostnad för läkarvård skall i förekommande fall inräknas läkarens resekostnad för sjukbesök.

44 §.

Röntgen- eller annan undersökning

Kostnad för röntgen- eller annan undersökning, som verkställts i sam­ band med läkarvård och som av läkaren prövats erforderlig för ställande av- diagnos eller ur behandlings- eller kontrollsynpunkt, inräknas i läkarvårds- kostnaden, därest undersökningen utförts av verksläkaren eller av annan läkare, vilken tjänstemannen anlitat i enlighet med bestämmelserna i 43 §.

Har förut avsedd undersökning icke lämpligen kunnat utföras av i första stycket angiven läkare, ersättes kostnaden för undersökningen vid tuber­ kulos eller om den utförts å öppen mottagning vid allmänt sjukhus helt och eljest till tre fjärdedelar, allt under förutsättning att läkaren lämnat anvisning på vem som skall utföra densamma.

4 ltihang till riksdagens protokoll 195!>. t samt. Nr 208

Kungl. Maj.ts proposition nr 208 år 1955

Kungl. Maj:ts proposition nr 208 år 1955

51