RÅ 2010:104

Bolaget överklagade Skatteverkets beslut hos länsrätten.

Länsrätten i Skåne län (2009-01-13, ordförande Lundahl) fann att bolagets fordran på likvidationsersättning borde ha redovisats i september 2005 och att valutakursvinsten därmed skulle beräknas till 1 420 648 kr. Med delvis bifall till överklagandet förklarade länsrätten att bolaget skulle påföras valutakursvinst med detta belopp och att det påförda skattetillägget skulle justeras i motsvarande mån. Länsrätten avslog överklagandet i övrigt.

Bolaget överklagade den 16 mars 2009 länsrättens dom hos kammarrätten. Bolaget yrkade därvid att valutakursvinst avseende likvidationsersättning inte skulle påföras samt att påfört skattetillägg skulle undanröjas.

Skatteverket överklagade den 8 april 2009 länsrättens dom anslutningsvis och yrkade att valutakursvinst avseende likvidationsersättning och skattetillägg skulle påföras i enlighet med Skatteverkets omprövningsbeslut den 14 december 2007.

Därefter återkallade bolaget överklagandet såvitt avsåg frågan om inkomsttaxering. Enligt bolaget föll därmed Skatteverkets anslutningsöverklagande i denna del och det som återstod att pröva var därför frågorna om skattetillägg och ersättning för kostnader. Till stöd härför anförde bolaget att den part som anför anslutningsbesvär ursprungligen har valt att inte låta pröva frågan ytterligare och att det därför inte finns skäl att pröva frågan om den återkallas av den part som först överklagat.

Skatteverket yttrade sig över bolagets återkallelse och yrkade att kammarrätten skulle ta ställning till återkallelsen och tillhörande frågor om målets omfattning, innan parterna gavs möjlighet att slutligen utveckla yrkanden och grunder i de återstående frågorna.

Bolaget överklagade kammarrättens beslut hos Regeringsrätten och yrkade att Skatteverkets anslutningsöverklagande skulle skrivas av i den del som avsåg inkomstbeskattningen. Vidare yrkade bolaget ersättning för kostnader i Regeringsrätten med 81 300 kr. Till stöd för sin talan anförde bolaget bl.a. följande. Kammarrätten har grundat sitt beslut på att Skatteverket hade kunnat överklaga frågan om beskattning av valutakursvinsten anslutningsvis även om bolaget bara hade överklagat frågan om skattetillägg. En sådan slutsats kan vara riktig endast om frågorna om inkomstbeskattning och skattetillägg utgör samma sak. Så är dock inte fallet, vilket bl.a. framgår av att det är möjligt att överklaga en skattetilläggsfråga separat utan att högre instans också behöver pröva inkomsttaxeringsfrågan. Av RÅ 1975 ref. 71 framgår vidare att det inte går att anslutningsöverklaga en taxeringsfråga när det första överklagandet avser skattetillägg. Bestämmelsen om anslutningsöverklagande har tillkommit av processekonomiska skäl för att motverka ”onödiga” överklaganden. Med kammarrättens tolkning måste en skattskyldig som bara vill få frågan om skattetillägg prövad i högre instans överklaga även taxeringen eftersom den frågan annars bara kan gå honom emot. En sådan tolkning står i strid med detta syfte.

Skatteverket bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Ingenting i förarbeten eller i praxis tyder på att 6 kap. 14 § TL ska tolkas på annat sätt än att bestämmelsen normalt avser hela den överklagade domen oberoende av vilka sakfrågor som överklagats. Stöd för denna tolkning finns bl.a. i RÅ 1966 ref. 5. Utgången i RÅ 1975 ref. 71 torde ha sin grund i att den då gällande bestämmelsen om anslutningsbesvär endast avsåg överklaganden i fråga om inkomst- och förmögenhetstaxering och inte omfattade skattetillägg. Motsvarande begränsning saknas i den nu aktuella lagtexten. Det saknar därför betydelse om något av överklagandena endast avser skattetillägg.

Regeringsrätten (2010-11-10, Almgren, Dexe, Hamberg, Brickman, Saldén Enérus) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Bolaget har hos kammarrätten yrkat att länsrättens dom ska ändras på så vis att bolaget varken ska beskattas för valutakursvinst eller påföras skattetillägg. Sedan Skatteverket anslutningsvis yrkat att bolaget ska beskattas för en större valutakursvinst och påföras ett större skattetillägg än vad som följer av länsrättens dom har bolaget återkallat sitt överklagande såvitt avser inkomsttaxeringen. Frågan i målet är om denna partiella återkallelse medför att Skatteverkets överklagande förfaller i den del det rör inkomsttaxeringen.

Enligt 6 kap. 14 § TL gäller att om en part har överklagat ett beslut av förvaltningsrätt eller kammarrätt, får även motparten ge in ett överklagande, trots att den för honom gällande tiden för överklagande gått ut. Om det första överklagandet återkallas eller förfaller av någon annan anledning, förfaller också det senare överklagandet.

Bestämmelsen har tillkommit av processekonomiska skäl och infördes ursprungligen i samband med tillkomsten av 1956 års taxeringsförordning (1956:623). Av förarbetena framgår att bestämmelsen bygger på motsvarande reglering i rättegångsbalken (prop. 1956:150 s. 293 f.). Vilken inverkan en partiell återkallelse ska ha på ett anslutningsöverklagande berördes inte i detta sammanhang och har inte heller behandlats senare. Inte heller rättegångsbalken eller dess förarbeten ger någon ledning i denna fråga.

Av praxis framgår emellertid att det är möjligt att anslutningsvis överklaga en annan fråga än den som omfattas av det första överklagandet (se bl.a. RÅ 1966 ref. 5 och NJA 2000 s. 181). Av detta följer att det även bör vara möjligt att pröva ett anslutningsöverklagande i en fråga som inledningsvis har omfattats av det första överklagandet men där talan senare har återkallats. Det av bolaget åberopade avgörandet RÅ 1975 ref. 71 ger inte stöd för någon annan bedömning. Den då gällande bestämmelsen om anslutningsöverklagande i 108 § taxeringslagen (1956:623) avsåg uttryckligen endast överklaganden av beslut om inkomst- och förmögenhetstaxering. Någon sådan begränsning finns inte i den nuvarande bestämmelsen. Överklagandet ska därför avslås.

Målet avser en fråga som är av betydelse för rättstillämpningen. Bolaget är därför berättigat till ersättning för skäliga kostnader i Regeringsrätten. Ersättningen bör bestämmas till 20 000 kr.