2

tillfällen. Som ett komplement till beredskapsutrymningen planlägges i

varje fall för de största städerna en omflyttning av de kvarvarande, så att

de åtminstone under fritid vistas i de mindre riskabla ytterområdena. I mera

utsatta orter planeras såsom ett sista led i den successiva utrymningen en

slutlig utrymning, som genomföres på en gång eller i etapper då läget ytter­

ligare skärpts och vilken omfattar alla som kan utrymmas utan att för total­

försvaret oundgänglig verksamhet lamslås.

För skyddsrumsbyggandet uppdrages i propositionen i huvudsak följande

riktlinjer. I alla tätorter som kan betraktas som anfallsmål skall i princip

skyddsrum inrättas även i fortsättningen. Det förutsättes därvid att skydds­

rumsbyggandet begränsas genom att det invånarantal som kan motivera

inrättandet av skyddsrum höjes. I de mest utsatta orterna, i synnerhet de

där man måste räkna med risk för atomvapenanfall, skall i innerområden

och eljest särskilt riskfyllda delar endast bergrum eller likvärdiga betong­

skyddsrum (befolkningsskyddsrum) byggas. I övriga delar av dessa orter

och i de mindre utsatta orterna anordnas skyddsrummen såsom normal­

skyddsrum. Förläggningen och dimensioneringen av befolkningsslcyddsrum-

men bestämmes med hänsyn till den verksamhet som under krig skall fortgå

i nämnda särskilt riskfyllda områden. Inom områden, där varken normal­

skyddsrum eller befolkningsskyddsrum skall inrättas, vidmakthålles befint­

liga skyddsrum och förutsättes i ett beredskapsläge källare o. dyl., där så

anses erforderligt, kunna iordningställas till skydd mot strålning från

radioaktiv stoftbeläggning.

Lagförslaget innebär i huvudsak, att det skall ankomma på Konungen

eller efter Konungens bemyndigande civilförsvarsstyrelsen att bestämma de

områden och platser, där enskilda skyddsrum skall inrättas. Tidigare har

detta bestämts i organisationsplan, som fastställes av länsstyrelsen. Lag­

ändringen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1957.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1956

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1956

5

Utdrag av protokollet över inrikesårenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 juni

1956.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander

,

statsråden

T

orsten

N

ilsson

, S

träng

, N

orup

,

H^edlund, P^ersson, H^jälmar N^ilson, N^ordenstam, L^indström, L^ange,

L

indholm

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund,

fråga om revidering

av viss civilförsvarsplanläggning m. m.

samt anför därvid följande.

1. Inledning

Efter krigsslutet 1945 blev de då gällande anordningarna för civilför­

svaret föremål för en allmän översyn av särskilda sakkunniga, represen­

terande samtliga partier i riksdagen (1945 års civilförsvarsutredning). På

grundval av denna översyn underställdes frågan om civilförsvarets fort­

satta bestånd och utformning 1948 års riksdag (prop. 81/1948). Genom

riksdagens beslut i anledning härav blev 1944 års civilförsvarslag perma­

nent. Frågan om civilförsvarsåtgärdernas karaktär, om civilförsvarets verk­

samhetsområden och tjänstegrenar m. m. prövades även i sammanhanget.

Skyddsrumsfrågan löstes icke utan gjordes senare till föremål för en

särskild utredning, vars resultat underställdes 1951 års riksdag (prop.

176/1951). Härvid fattade riksdagen beslut om att normalskyddsrum i

huvudsak alltfort skulle anordnas och att fullträffsäkra befolkningsskydds-

rum skulle byggas i de större städerna. Redan då hade den mycket snabba

utvecklingen av atomstridsmedlen börjat, men besluten byggde huvudsak­

ligen på de begränsade erfarenheterna från slutet av det andra världskriget.

I det nya läge som uppkommit till följd av den krigstekniska utveck­

lingen tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13

mars 1953 fem sakkunniga för att pröva civilförsvarets behov och överse

dess planläggning. De sakkunniga, vilka antog benämningen 1953 års civil­

försvarsutredning och som i det följande benämnes civilförsvarsutredningen,

utgöres av förre landshövdingen Torsten Löfgren, ordförande, riksombuds-

mannen, numera ledamoten av riksdagens första kammare Birger Lund­

ström, ledamoten av riksdagens första kammare, disponenten A. Tage Mag­

ytterområden men däremot i regel icke i orter med mindre än 5 000 in­

vånare.

Över delbetänkandet har yttranden avgivits av civilförsvarsstyrelsen —

med bifogande av särskilt yttrande av civilförsvarsstyrelsens kvinnoutskott

— överbefälhavaren — efter hörande av försvarsgrenscheferna och militär­

befälhavaren i I. militärområdet — riksnämnden för ekonomisk försvars­

beredskap, statens jordbruksnämnd, arbetsmarknadsstyrelsen, medicinal­

styrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd, beredskapsnämnden för psykolo­

giskt försvar, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, fortifikationsförvaltningen,

försvarets forskningsanstalt, bostadsstyrelsen, 1954 års utredning angående

totalförsvarets personalbehov, 1953 års utredning om civilförsvarsutbild-

ning, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, svenska stadsförbundet,

Sveriges industriförbund, svenska arbetsgivareföreningen (de båda sist­

nämnda har yttrat sig gemensamt), landsorganisationen i Sverige, tjänste­

männens centralorganisation, riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges

lantbruksförbund, Sveriges civilförsvarsförbund samt överstyrelsen för

svenska röda korset. Vid överståthållarämbetets yttrande har fogats utlåtan­

den av stadsfullmäktige i Stockholm och civilförsvarschefen i Stockholms

civilförsvarsområde. Länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus, Göteborgs och

Bohus, Örebro och Norrbottens län har överlämnat yttranden av ett antal

civilförsvarschefer i länen, däribland civilförsvarscheferna i Göteborg,

Malmö, Hälsingborg, Uppsala, Halmstad, Örebro, Karlskoga och Luleå. Läns­

styrelsen i Jämtlands län har bilagt yttrande av civilförsvarsnämnden i

Östersund, och länsstyrelsen i Älvsborgs län yttranden av stadsfullmäktige i

Borås och Trollhättan. Till länsstyrelsens i Norrbottens län yttrande har

fogats ett yttrande av föreningen Norrbottens läns landsfiskaler.

I remissyttrandena är meningarna delade i fråga om utredningens för­

slag till reviderad utrymningsplanläggning. Ett stort antal remissinstanser

ansluter sig i huvudsak till utredningen såväl i denna del som i skydds-

rumsfrågan. Flertalet hörda myndigheter och organisationer anser sig

dock icke kunna i alla delar tillstyrka dessa förslag. Några få remissinstanser

förordar att försvarsstabens och civilförsvarsstyrelsens promemoria följes

vid utrymningsplanläggningen. Flertalet av de remissyttranden, som icke

direkt godtar civilförsvarsutredningens utrymningsförslag, förordar en

sammanjämkning av de olika förslagen, i allmänhet så att planläggning

sker efter båda alternativen. Utredningens allmänna uppfattning att civil­

försvaret bör givas ökad effektivitet om dess uppgift inom det totala för­

svaret skall kunna fullgöras omfattas av praktiskt taget samtliga remiss­

instanser. Med ett par undantag framhålles genomgående vikten av att ett

snabbt ställningstagande sker från statsmakternas sida i de grundläggande

frågorna om civilförsvaret.

Efter eu översikt av civilförsvarets uppgifter och inriktning enligt nu­

varande ordning samt en redogörelse för de nya anfallsmedlen och dessas

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1956

7

9

ningscentra kommer att ske med i och för sig synnerligen kraftiga anfalls­

vapen — även atombomber — men dock med relativt begränsade verk­

ningsområden. De väsentligaste förebyggande skyddsåtgärderna, utrym­

ning och byggande av skyddsrum, samt det lokala civilförsvaret har dimen­

sionerats från denna utgångspunkt. Däremot har man vid organisationens

utformning och vid planläggningen icke kunnat ta hänsyn till vätebomben

och den hastiga utvecklingen av andra anfallsmedel och ej heller till att

förvarningstiden för det särskilda luftanfallet ofta reduceras till ett mi­

nimum.

I utrymningsfrågan ansåg 1945 års civilförsvarsutredning, att

den för upprätthållande av produktion och samhällsfunktioner i övrigt

nödvändiga delen av befolkningen principiellt borde stanna kvar i utrym­

ningsorterna så länge som möjligt. En planläggning för utrymning av

vissa kategorier, som inte hade denna betydelse, borde däremot göras.

Samtidigt syntes det 1945 års utredning emellertid icke försvarligt att låta

förberedelsearbetet stanna vid detta. Situationer kunde uppkomma, då

upprätthållande av ett bortflyttningsförbud för icke utrymningsberättigade

kategorier helt enkelt icke vore möjligt. Man borde därför även planlägga

för massutrymningar.

Till detta och i den allmänna avvägningsfrågan anförde dåvarande de­

partementschefen i 1948 års civilförsvarsproposition följande.

Någon tvekan kan ej råda om att, i den mån atombomber komma att

tillgripas som anfallsmedel i ett framtida krig, möjligheterna att genom

passiva åtgärder av olika slag skydda befolkning och egendom från krigets

verkningar starkt beskurits. Lika ovedersägligt är dock att möjligheterna

att begränsa verkningarna av bomberna äro betydande. Utrymning av be­

folkningen från tätorterna är alltjämt ett effektivt skyddsmedel, som

uppenbarligen får än större betydelse inför hotet från det nya vapnet, som

på grund av höga framställningskostnader och begränsade tillverknings-

möjligheter till övervägande del torde komma att sättas in mot större

befolkningscentra.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1956

Särskild uppmärksamhet ådrar sig utrymnings- och socialtjänsten. Civil­

försvarets främsta uppgift är att rädda människoliv. Med hänsyn till anfalls-

medlens utveckling måste antagas att förstörelsen i ett framtida krig kom­

mer att bli än mera omfattande än under det sista världskriget. Behovet

av utrymning kommer därför att öka. Den nuvarande utrymningsplan-

läggningen torde icke i alla avseenden motsvara de krav som mot bak­

grunden av erfarenheterna från kriget i Europa böra uppställas. Med hän­

syn till det nu anförda anser jag det angeläget att erforderlig omläggning

av utrymningsplanläggningen kommer till stånd i huvudsaklig anslutning

till vad utredningen anfört.

I enlighet med dessa allmänna riktlinjer föreligger f. n. i riket en väl

utförd utrymningsplanläggning avseende i huvudsak barn, åldringar och

sjuka samt vårdare till dem. Dessa kategorier, vanligen benämnda kate­

gorierna 1—3, omfattar 30—35 procent av fredsbefolkningen i utrymnings­

11

antal allmänna skyddsrum för civilförsvaret m. fl. i normalskyddsrums-

utförande. Befolkningsskyddsrummen skall anordnas inom vissa områden

i städerna Stockholm, Katrineholm, Norrköping, Karlskrona, Malmö, Häl­

singborg, Göteborg, Borås, Örebro och Västerås. För dessa skyddsrum be­

räknas bruttokostnaden till i runt tal 68 miljoner kronor och fredsanvänd-

ningsvärdet till cirka 16 miljoner kronor. Endast en del av dessa skyddsrum

är emellertid färdigställda. Hittills har till byggandet av befolkningsskydds-

rum av statsmedel anslagits omkring 46 miljoner kronor, varav närmare

37 miljoner till förutnämnda 15 skyddsrum. I detta sammanhang må

också tilläggas, att man vid planeringen av befolkningsskyddsrummen samt

i viss mån vid skyddsrumsplaneringen över huvud utgår från att civil­

befolkningen skall få någon förvarningstid efter larm för att uppsöka

skyddsrummen. Denna tid uppskattades i 1951 års civilförsvarsproposition

till 3—5 minuter vid daganfall.

3. De nya anfallsmedlen och dessas verkningar

I såväl marspromemorian som civilförsvarsutredningens betänkande har

i första hand atomstridsmedlens verkningar ansetts grundläggande för den

framtida utformningen av civilförsvaret. Tillgången på sådana stridsmedel

och möjligheten att bringa dem till verkan ökas snabbt inom de båda

maktblocken i öst och väst, framhålles i marspromemorian. Man måste

enligt promemorian räkna med att stormakterna redan om några få år

kommer att förfoga även över vätebomber i stort antal. Verkningsområdena

för dessa vapen är så stora i förhållande till nästan alla tänkbara mål,

såsom städer, industriområden och baser, att kravet på precision vid fäll­

ning av bomberna kan reduceras. Detta kan, heter det vidare i promemo­

rian, i sin tur göra det möjligt att utföra anfallen med snabba flygplan

på stor höjd och längre fram med fjärrobotar, vilket allt försvårar mot­

åtgärder.

Atombomber av såväl uran- som vätetyp verkar genom lufttryck, värme-

strålning och radioaktiv strålning. Verkningarna är dels primära, d. v. s.

sådana som uppstår vid själva detonationen, dels sekundära, framför allt

skador av kvardröjande radioaktiv strålning från partiklar som bildas vid

detonationen. Verkningarna blir olika om detonationen sker på hög höjd

eller på låg höjd. Vid böghöjdsdetonation blir de primära skadorna störst

men risken är liten att radioaktivt stoft skall falla ned och åstadkomma

skador. Detonerar atombomben vid eller nära markytan, reduceras radien

för det område inom vilket primära skador uppkommer till 2/a eller 3/4 av

motsvarande radie vid en höghöjdsdetonation. Låghöjdsdetonationen med­

för emellertid en beläggning av radioaktivt stoft på marken.

De primära verkningarna belyses av en i bilaga till mars­

promemorian intagen tabell, som här återges.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1956

15

I redogörelserna framhålles till en början, att spridningen av det radio­

aktiva stoftet är beroende av ett flertal faktorer, såsom markbeskaffen­

heten vid detonationspunkten samt vindarnas riktning och styrka och

andra meteorologiska förhållanden vid detonationen. Det är därför icke

möjligt att exakt förutse utbredningen av den radioaktiva beläggningen.

Man har dock att räkna med såväl närbeläggning inom området för de

primära verkningarna och i dess omedelbara omgivning som fjärrbelägg­

ning av radioaktivt stoft som förs av vindarna på stora höjder och som

kan utfalla långt från detonationspunkten och täcka stora områden.

Närbeläggningen efter en vätebombsdetonation på låg höjd kan enligt

marspromemorian i riktning med och tvärs vinden sträcka sig ända till

30 km från detonationspunkten. Beläggningen är mycket kraftig i centrum

av skadeområdet men avtar med avståndet därifrån. Dessutom avtar strål­

ningen med tiden, särskilt snabbt inom de första timmarna efter detona­

tionen. Strax efter detonationen kan strålningen vara så stark att dödlig

strålningsdos vid vistelse utomhus utan skydd erhålles på några minuter.

Senare kan man få farliga doser endast om man oskyddad utsätter sig

för strålningen under timmar eller dygn, allt eftersom strålningens inten­

sitet avtar. I marspromemorian framhålles, att den radioaktiva närbelägg­

ningen gör det svårt för de överlevande i skyddsrum o. d. att lämna skyd­

det och därmed skadeområdet samt för räddningspersonal där utanför att

bege sig in i skadeområdet.

Civilförsvarsutredningen har återgivit uppgifter från en av utredningens

expertis gjord uppskattning av närbeläggningens utbredning och intensitet

vid lågdetonation av en 20 megatons vätebomb över Stockholm, därvid

vindstyrkan antagits vara cirka 5 m/sek. Det visar sig då, att större delen

av områdena innanför en mils avstånd från centrum omfattas av när­

beläggningen och att den med betydande intensitet även drabbar delar av

områdena närmast utanför, framför allt i vindriktningen. Av området

utanför 15 km från centrum torde dock i regel större delen undgå när­

beläggning. Strålningen inom beläggningsområdet anses vara så stark att

tillträde därtill icke kan ske förrän viss tid förflutit efter detonationen,

växlande mellan 1—7 dagar allt efter beläggningens intensitet. En när­

mare analys visar, att utrymning av området utanför 15 km kan ske inom

2 dygn medan de kraftigast belagda delarna av områdena innanför 7,5 km

kan fordra en väntetid av upp till 7 dygn.

För att undgå strålningsskador från det radioaktiva stoftet kan man,

sägs det i marspromemorian, antingen avlägsna sig från det belagda om­

rådet eller också uppehålla sig i rum, där omgivande väggar skyddar.

Strålningen som utgår från stoftet framkallar ej nämnvärd skada på längre

avstånd än 40 in. Sammanlagt 40 cm betong eller 65 cm tegel ger ett

mycket gott skydd även vid stark strålning. Källarvåningar skyddar van­

ligen ganska bra och i flertalet skyddsrum kan man uppehålla sig prak-

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1956

17

transporter. Utvecklingen går för såväl flygplan som robotar mot allt högre

hastigheter och höjder. Med nuvarande möjligheter att upptäcka och följa

anfall med flyg och robotar blir förvarningstiderna för luftförsvaret korta,

vilket såsom här tidigare framhållits minskar försvarets effektivitet. De

korta förvarningstiderna minskar även möjligheterna att söka skydd. Må­

hända kan den tekniska utvecklingen möjliggöra framställning av för-

varningsmedel med väsentligt bättre effekt än för närvarande, och kanske

kan det lyckas vetenskapsmän att finna ett försvarsmedel t. o. in. mot

framtidens ytterst snabba fjärrobotar med atomstridsspets. Det synes dock

osannolikt, att praktiskt användbara försvarsmedel mot sådana vapen kan

komma till stånd inom överblickbar tid.

Avslutningsvis må i detta sammanhang återges vad försvarets forsknings­

anstalt i sitt remissyttrande över civilförsvarsutredningens betänkande an­

för om snabbheten i den militärtekniska utvecklingen.

Uppgifter ha framkommit, som tyda på att vätebomber kunna framstäl­

las utan att innehålla någon uranladdning. Om detta skulle vara riktigt,

torde större möjligheter än hittills föreligga för framställning av vätebom­

ber och att konstruera sådana av lättare typ samt med varierande styrka.

Tillgången på den äldre typen atomvapen, uranvapen, har ökat. Tekniken

för framförande av atomvapen till målet med hjälp av t. ex. robotar av

olika slag har förbättrats. Forskningen på de biologiska stridsområdena har

lett till nya anfallsmöjligheter, vars bemästrande kräver ett intensivt sam­

arbete mellan företrädare för flera skilda naturvetenskapsområden. Slutli­

gen ha nyupptäckta stridsgasers verkningar liksom modifierade metoder

för utspridning av stridsgaser medfört, att förlusterna i döda och skadade

vid stridsgasanfall mot oskyddad befolkning under vissa förhållanden i

storleksordning kunna bli jämförbara med förlusterna vid ett atomvapen­

anfall. 4

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 är 1956

4. Allmänna synpunkter på civilförsvarets inriktning, särskilt i fråga

om utrymningsplanläggningen

Marspromemorian

I marspromemorian fastslås inledningsvis, att civilförsvarets primära

uppgift är att vidmakthålla motståndskraften genom att skydda människo­

liv. Utöver denna primäruppgift skall civilförsvaret även skydda samhälls-

viktiga funktioner och egendom. Härefter bedömes civilförsvarets möjlig­

heter mot bakgrunden av vissa allmänna uttalanden om vårt samhälles

sårbarhet och motståndskraft. Enligt promemorian är det vissa förhållan­

den som gör det möjligt för oss att nå en jämförelsevis hög motstånds­

kraft mot de moderna massförstörelsevapnen. Detta utvecklas närmare på

följande sätt.

Vi har ett vidsträckt land och en liten befolkning. Detta underlättar i

hög grad den radikala utspridning som i dag krävs mer än någonsin tidi­

gare. Vi har få stora befolkningskoncentrationer, vilket ytterligare förbätt-

2- Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 185

23

Civilförsvarsutredningen fäster stor vikt vid att i samband med utrym-

ningsplanläggningen en avvägning göres mellan å ena sidan ur skyddssyn­

punkt önskvärda åtgärder och å andra sidan praktiska möjligheter att ge­

nomföra sådana åtgärder. Vid bedömande av huru långt planläggningen i

varje skede kan sikta har man sålunda att taga hänsyn till transportmöj­

ligheter, lämpliga inkvarteringsområden, skyddsanordningar för den ut­

rymda befolkningen samt ej minst möjligheten att uppehålla livsviktig pro­

duktion och försörjningsmöjligheterna. Sysselsättningsmöjligheterna för

den utrymda befolkningen och de psykologiska problemen måste också

beaktas.

Även civilförsvarsutredningen anser det vara riktigt att gradera olika

orter med hänsyn till anfallsrisken. Stor hänsyn måste emellertid vid en dy­

lik gradering tagas till inte bara anfallsrisken i och för sig utan även till

graden av den skada och förstörelse, som anfallen kan medföra för befolk­

ning och bebyggelse, beroende på anhopningen av människor och egendom,

ortens bebyggelsestruktur in. in. Utredningens uppfattning medför, att de

stora tätorterna regelmässigt klassas högt i vad avser civilförsvarsåtgärder.

Det framstår för utredningen som angeläget att väsentlig utrymning av alla

orter med förhållandevis stor folkmängd förberedes.

Civilförsvarsutredningen finner det emellertid icke möjligt att driva ut­

rymningen så långt eller på det sätt som föreslagits i marspromemorian.

Denna uppfattning grundar utredningen bl. a. på de yttranden, som avgivits

över promemorian av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och

jordbruksnämnden. I dessa yttranden förordas sådana begränsningar av

såväl beredskapsutrymning som krigsutrymning att störningarna i sam­

hällslivet väsentligt minskas. Utredningen utvecklar sin syn på marsprome­

morians utrymningsförslag i bl. a. följande uttalande.

Det är för civilförsvarsutredningen uppenbart, att de samhällsomdanande

åtgärder som genomförandet av marspromemorians utrymningsförslag in­

nebär, särskilt i fråga om krigsutrvmningen, icke kan vidtagas utan kompli­

cerade återverkningar på försörjningen, vilket klart belyses i rik snämndens

och jordbruksnämndens yttranden. Det ligger i sakens natur att försörj­

ningsvårigheterna i krig bli stora och att de väsentligt ökas genom omfat­

tande befolkningsomflyttningar, framför allt av dem som äro sysselsatta i

verksamhet av betydelse för folkförsörjningen. Å andra sidan är det klart,

att i den mån förflyttning av befolkningen motiveras av säkerhetsskäl, för-

sörjningssynpunkterna böra anpassas härefter intill den gräns en sådan

anpassning är möjlig. Utöver denna gräns kan man dock svårligen tänka

sig gå. Skulle försörjningssvårigheterna bli så stora, att nödtorftigt uppe­

hälle ej går att ordna för befolkningen eller alt försvarsansträngningarna i

andra avseenden ej få det tillskott av materiel och förnödenheter, som krig­

föringen kräver, kan i och för sig berättigad önskan att vidtaga utrymnings-

åtgärdcr icke tillgodoses. De olika synpunkterna måste sålunda ovillkorli­

gen mötas och redan på planläggningsstadiet samman jämkas. Först härige­

nom kan en utrymningsplanläggning åstadkommas, som står i rimlig pro­

Kungl. Maj.ts proposition nr 18ö år 19ö6

24

portion till försörjningsmöjligheterna. Detta är ett villkor, som man icke

lar förbigå, när utrymningar planläggas.

Det kommer alltid att föreligga svårigheter att bedöma var gränsen för

det möjliga går ifråga om försörjning under krigsförhållanden, alldenstund

försörjningskraven knappast kunna entydigt bestämmas. På samma sätt

kan ej heller med visshet förutsägas vilka utrymningsåtgärder som behöva

vidtagas för att tillförsäkra befolkningen nöjaktigt skydd. I sistnämnda

hänseende har utredningen sökt erhålla visst underlag för sina bedömanden

genom de utförda stadsanalyserna.

Utredningen anför härutöver ytterligare vissa skäl mot den föreslagna

krigsutrymningen.

Sålunda synes det ej vara praktiskt möjligt att göra en så individuell plan­

läggning för utrymningen att de utrymda kunna dirigeras till vissa på för­

hand angivna orter i syfte att där återförenas med sina tidigare evakuerade

familjer eller utnyttjas i där pågående produktiv verksamhet. Med all sanno­

likhet komine de krigsutrymmande — vilka förutsättas vara i produktiv

verksamhet sysselsatta — att skingras på ett sätt, som skulle medföra stora

svårigheter för arbetsmarknadsorganen att inom önskvärd tid taga dem i

anspråk för fortsatt samhällsviktig verksamhet. Binder man sig för krigs-

utryinningsprincipen kan man försätta sig i ett läge, som är i en anfallan­

des intresse, och frånsäger sig friheten att handla på det sätt, som under

föreliggande förhållanden kan vara bäst ägnat att gagna landets intressen i

fråga om arbetskraftens utnyttjande för produktion och försörjning.

Då krigsutrymningen skulle genomföras vid överhängande krigsfara

torde riskerna för kaotiska tillstånd under utrymningen av flera skäl vara

uppenbara. Man kan exempelvis förutsätta, att utrymningsvägarna behöva

tagas i anspråk för militära transporter. Utrymningen kan behöva före­

tagas under årstider då vägförhållandena äro ogynnsamma, under mörker

och med fordonsanhopningar som delvis kunna befaras gå in i varandra

från olika utrymningsorter m. in. Ett dylikt svaghetstillstånd kan komma

att utnyttjas av en angripare, som för angreppet väljer den tidpunkt, då

fordonsanhopningen är som störst på vägarna. Man kan ej heller bortse

från att mottagandet på inkvarteringsorterna av nya utrymningskategorier

vid den mest kritiska tidpunkten kan vålla mycket stora svårigheter.

Av nu i olika avseenden anförda skäl har civilförsvarsutredningen fun­

nit marspromemorians förslag angående krigsutrymningen icke kunna läg­

gas till grund för utrymningsplanläggningen.

Vid utrymningsplanläggningen har man enligt civilförsvarsutredningen

i stort sett att taga hänsyn till två alternativa förutsättningar. Enligt den

första utgår man ifrån, att landets regering kan förutse ett krigshot i så

god tid, att utrymningsåtgärder kan genomföras i etapper enligt gjord

planläggning, allt efter som läget det kräver. I det andra fallet ställes man

inför ett plötsligt krigshot, som kräver snabba, samtliga utrymningskate­

gorier berörande åtgärder. Mellan dessa gränsfall kan givetvis ett flertal

olika situationer förekomma.

Civilförsvarsutredningens förslag i utrvmningsfrågan innebär i samman­

fattning:

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1956

25

a) Beredskapsutrymning av icke förvärvsarbetande befolkningsgrupper

(ca 50 % av fredsbefolkningen) i städer med minst 50 000 invånare;

b) beredskapsutrymning av de ömtåligaste befolkningsgrupperna (ca

35 % av fredsbefolkningen) i städer av storleksordningen 20 000—50 000

invånare;

c) omflyttning av förvärvsarbetande befolkning från de mest riskfyllda

delarna (inre utrymningsområden) i städer med minst 50 000 invånare till

närliggande ytterområden, där inkvartering kan beredas och — enligt ana­

lyser — skäligt skydd anses föreligga;

allt med de jämkningar i fråga om gränsdragningar, som kan föranledas

av särskilda förhållanden och som bestämmes av de planläggande myndig­

heterna för varje särskild ort.

Förslagen om beredskapsutrymning ansluter sig i huvudsak till nu gäl­

lande riktlinjer för utrymningsplanläggning, dock att beredskapsutrym­

ning enligt a) principiellt skall omfatta icke endast de befolkningskate-

gorier, för vilka utrymning nu planlägges, utan även övriga befolknings­

grupper, som icke är förvärvsarbetande.

I städer med mindre än 20 000 invånare anses beredskapsutrymning

principiellt ej behöva ske.

Omflyttning enligt c) skall ske i anslutning till beredskapsutrvmningen

och genomföras successivt. Det förutsättes, att den omflyttade befolk­

ningen skall ha sådana transportmöjligheter till de inre utrymningsområ-

dena att den kan arbeta i dessa områden så länge verksamhet där bedömes

möjlig. I den män arbetsunderlag saknas, skall den i anledning härav ledig­

blivna arbetskraften av arbetsmarknadsorgahen dirigeras till andra orter,

där förutsättningar finns för dess utnyttjande. Genom dylikt förfarande

bör enligt utredningens mening skyddskravet skäligen tillgodoses utan att

man binder sig för en mer eller mindre panikartad massutrymning inför

ett omedelbart krigs- eller anfallshot med alla de vanskligheter, som är

förknippade därmed.

Förhållandena kan emellertid bli sådana, att utrymningsåtgärderna ej

hunnit genomföras i planmässig ordning innan anfallshotet blir aktuellt.

För sådant fall måste snabbutrymningar vara förberedda.

Vid planläggning för utrymningar, speciellt snabbutrymningar, finns

enligt civilförsvarsutredningens mening ej möjlighet att förutse alla situa­

tioner, som kan uppkomma. Man måste därför räkna med improvisationer

och även sätta tillit till den enskilda människans förmåga att handla. Civil-

försvarsmyndigheterna bör emellertid genom spel och övningar träna sina

ledningsorgan att handla efter omständigheterna.

Enligt civilförsvarsutredningens förslag skulle ca 1,4 miljoner människor

utrymmas i ett första utrymningsskede. Härtill kommer den föreslagna

omflyttningen av befolkning från de svåraste riskområdena i de större

städerna. För Stor-Stockholms del räknar utredningen med åt! efter be-

Kungl. Mäj:ts proposition nr 185 år 1956

26

redskapsutrymning och sedan värnpliktiga frånräknats skulle kvarbli ca

375 000 huvudsakligen i förvärvsarbete sysselsatta personer. Utredningen

synes emellertid förutsätta att detta antal i samband med en bl. a. av

arbetsmarknadsskäl företagen fortsatt utrymning och utflyttning skall ytter­

ligare reduceras och utgår vid sin beräkning av skyddsrumsbehovet — med

stöd av en av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap gjord under­

sökning — från att i det s. k. inre utrymningsområdet endast ca 100 000

personer kvarblir i sin verksamhet.

Den förutnämnda för kvarblivande personer i Stor-Stockholm beräk­

nade siffran 375 000 motsvaras enligt utredningen för en tätort med 50 000

invånare av 18 000 och för en ort med 20 000 invånare av 11 000 personer.

Beredskapsutrymningen anses av utredningen utgöra en synnerligen vik­

tig del av civilförsvarsberedskapen. Det kan därför i allmänhet vara motive­

rat, att dess igångsättande sker samtidigt med intagandet av den lägsta

graden av civilförsvarsberedskap. Det synes emellertid utredningen ej

lämpligt, att förordnande om sådan civilförsvarsberedskap automatiskt

utlöser åtgärder för beredskapsutrymningen. En dylik sammankoppling

kan nämligen tänkas medföra en viss ej önskvärd återhållsamhet i fråga

om påbjudandet av civilförsvarsberedskap, bl. a. med hänsyn till de sam­

hällsingripande konsekvenser, som en beredskapsutrymning alltid kommer

att medföra. Utredningen förordar därför ett bibehållande av nuvarande

författningsbestämmelser, enligt vilka Konungen eller myndighet som

Konungen därtill bemyndigar, har att bestämma om beredskapsutrymning

och dess omfattning. Därigenom vinnes bl. a. möjlighet att — om för­

hållandena ger anledning därtill -— begränsa utrymningen att exempelvis

omfatta endast en del eller delar av landet.

Utredningens omflyttningsförslag avser att den efter beredskapsutrym­

ningen kvarvarande befolkningen i de mest riskfyllda områdena anvisas

uppehållsplatser under fritiden inom mera skyddade områden, med bibehål­

len möjlighet för dem som har viktiga uppgifter och arbetstillfällen att fort­

sätta sin verksamhet i orten så länge det är behövligt och möjligt. Bedömes

ett omedelbart krigshot föreligga, kan givetvis ett avbrott i verksamheten i

utrymningsorten bli nödvändigt. Förhållandena kan också bli sådana, att

verksamheten inte kan fortsätta på längre sikt eller återupptas efter avbrott.

En bestämd fördel med detta förslag ligger enligt utredningens mening

däri, att om ett uppkommet krigshot minskas så att verksamheten kan

återupptas, kan den efter omflyttningen alltjämt samlade arbetskraften

omedelbart återinsättas i arbete. Om förutsättningar för fortsatt arbete

saknas på grund av bestående krigshot eller angreppshandlingar, finns

den lösgjorda arbetskraften tillräckligt samlad för att möjliggöra för ar­

betsmarknadens organ att fånga upp den och sätta in den i produktivt

arbete på annat håll. På detta sätt ges förutsättningar för den handlings­

frihet som olika situationer påkallar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1956

27

Omflyttningsplanläggningen kräver en gränsdragning mellan ett inre

utrymningsområde och det ytterområde, som beräknas bli ianspråktaget

för de omflyttades inkvartering. Denna gränsdragning måste ske så att

de som vistas inom inkvarteringsområdet får skäligt skydd mot skade­

verkningarna av de beräkneliga anfallsvapnen.

Vid gränsdragningen måste hänsyn tas till de sannolika vapnens verk­

ningsområden och en avvägning ske mellan å ena sidan kravet på skydd

för befolkningen, då den uppehåller sig i inkvarteringsområdet, och å

andra sidan önskemålet, att denna befolkning inkvarteras så att bästa

möjliga kontakt med verksamhetsområdet bibehålies. Ledning för denna

avvägning kan vinnas genom stadsanalvser. Av de redan verkställda analy­

serna jämte vissa kompletterande undersökningar har utredningen funnit,

att om man räknar med anfall med en 80 kilotons atombomb mot Göte­

borgs och Malmös centrala delar, områden på ett avstånd av inemot 3 km

därifrån skulle kunna utnyttjas för inkvartering.

För Stockholms del bör man enligt utredningens mening räkna med in­

kvartering av omflyttad befolkning 10 km från stadens centrala del. I första

hand bör de som bor på närmare avstånd än 5 km omflyttas, men då man

inte kan bortse från möjligheten av anfall med vätebomb av nu känd maxi­

mal styrka (15—20 megaton) bör planer finnas för att omflytta även dem

som bor i bältet mellan 5 och 10 km.

De här angivna principerna för gränsdragningen gör inte anspråk på att

exakt ange skyddsavstånden. Vid planläggningen förutsättes ytterligare

studier etc., bl. a. för de städer som inte omfattats av hittillsvarande analyser.

Civilförsvarsutredningen framlägger också ett förslag, avseende att trygga

samordning av planläggningen för beredskap och krig inom

totalförsvarets olika grenar.

De riktlinjer, som utredningen förordat i fråga om förebyggande skydds­

åtgärder för civilbefolkning och produktion m. in. inför ett eventuellt krigs­

hot, kräver en långsiktig planläggning och vissa förberedelser i övrigt inom

totalförsvarets ram. Utredningen nämner som exempel planläggning i fråga

om områden dit befolkningen skall utrymmas eller omflyttas, sättet för

denna befolknings förflyttning till respektive områden samt åtgärder för

dess försörjning i olika avseenden och arbetskraftens ianspråktagande för

uppgifter inom totalförsvaret. Den föreslagna principen för det fortsatta

utbyggandet av fullträffsäkra befolkningsskyddsrum kräver ett ingående

planläggningsarbete. Vissa åtgärder måste vidtagas i fredstid, exempelvis

utspridning av förråd, byggnadsanordningar för civilbefolkningens skydd,

förberedelser för utflyttning av verksamhet från särskilt sårbara orter m. in.

Detta planläggnings- och förberedelsearbete är nödvändigt för att i möj­

ligaste mån förebygga kaos och lamslående av landets samhälls- och nä­

ringsliv vid ett fientligt angrepp, även om man måste räkna med att ej för­

utsedda förhållanden kan inträffa, som kräver improvisationer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 är 1956

28

Ett genomförande av de åtgärder, som en planläggning av ifrågavarande

slag avser, förutsätter medverkan av så gott som samtliga det totala för­

svarets olika grenar. Planläggningen måste därför ske i intimt samarbete

mellan de organ, som har ansvaret för dessa olika grenar, och med avväg­

ning av dessas skilda krav och möjligheter.

Då det gäller att komma till rätta med detta problem framlägger utred­

ningen förslag om en anordning, som utan rubbning av de berörda myndig­

heternas nuvarande uppgifter och befogenheter skulle kunna förväntas med­

föra förutsättningar för bättre samordning i planläggningsarbetet. Förslaget

innebär, att en samarbetsdelegation tillsättes med en representant för envar

av chefen för försvarsstaben, civilförsvarsstyrelsen, arbetsmarknadssty­

relsen, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, statens jordbruks­

nämnd och medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd och att till ord­

förande utses en ledamot av regeringen. Delegationens uppgift skulle bli att

följa planläggningen för beredskap och krig inom totalförsvarets civila gre­

nar enligt de riktlinjer, som fastställes av Kungl. Maj:t, samt att verka för

att denna planläggning i möjligaste mån fullföljes och samordnas mellan

de olika arbetsgrenarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr t Hö år 1956

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser är ense med utredningen om civilförsv a-

rets uppgift, nämligen att i görligaste mån förebygga och mildra de

olyckor, lidanden och materiella förluster som kan drabba civilbefolk­

ningen i ett krig samt att härigenom stärka landets motståndskraft. Över­

befälhavaren hävdar, att uppgiften att ge totalförsvaret tillräcklig styrka

bör ses som det primära. Om uppgiften ställes så, tillgodoses även de vik­

tiga humanitära kraven, menar han.

Praktiskt taget fullständig enighet råder också om att civilförsvaret

måste ges ökad effektivitet om dess uppgifter inom totalförsvaret skall

kunna fullgöras. Vidare understrykes genomgående utredningens uttalande

om behovet av planläggning av långt gående utryinningsåtgärder inför be­

farade krigshandlingar, liksom behovet av alt även i fortsättningen skydds­

rum anordnas för civilbefolkningen. I stort sett är man således ense om

den uppfattningen, att civilförsvaret ökat i betydelse och att det i framtiden

måste inriktas på åtgärder av nu nämnda slag.

I yttranden från bl. a. länsstyrelserna i Blekinge, Göteborgs och Bohus,

Kopparbergs och Jämtlands län ansluter man sig uttryckligen till utred­

ningens uppfattning att avvägningen av anslagen till det totala för­

svarets olika grenar bör omprövas. Landsorganisationen understryker ange­

lägenheten av att från statsmakternas sida snara åtgärder vidtages för civil­

försvarets fortsatta uppbyggnad och anpassning till de skärpta anspråk

som i nuläget måste ställas på denna försvarsverksamhet. Det kan visser­

29

ligen inte undgås att sådana åtgärder blir mycket kostnadskrävande, möj­

ligen i en omfattning som kan göra det nödvändigt att i motsvarande mån

nedbringa statens kostnader för det militära försvaret. Vid en avvägning

av å ena sidan de civila och å andra sidan de militära försvarsgrenarnas

anslagsbehov bör det emellertid enligt landsorganisationens uppfattning

icke förbises, att krigföringsteknikens radikalt förändrade karaktär påläg­

ger civilförsvaret nya uppgifter i vida högre grad än denna förändrade

teknik påverkar de militära försvarsanstalterna.

I fråga om de båda huvudgrupperna av civilförsvarsåtgärder till befolk­

ningens och samhällets skydd, de förebyggande och de skadeavhjälpande

åtgärderna, har remissinstanserna liksom utredningen framför allt uppe­

hållit sig vid de förstnämnda åtgärderna. Det grundläggande problemet,

vars lösning delvis varit bestämmande för ställningstagandet i utrymnings-

frågan och därmed i viss mån även i fråga om skyddsrummen har varit

avvägningen mellan skyddssynpunkter, å ena, och

samhällets och näringslivets krav, å andra sidan. Här­

utöver har emellertid i flera yttranden påpekats de psykologiska faktorer­

nas stora betydelse för samma ställningstagande. I det följande skall, innan

remissinstansernas uppfattning i de konkreta utrymningsfrågorna redovi­

sas, upptagas dels vissa allmänna synpunkter på det nämnda avvägnings-

problemet som framkommit vid remissbehandlingen, dels vad som härvid

framhållits beträffande de psykologiska och ekonomiska faktorernas samt

arbetsmarknadssynpunkternas betydelse i sammanhanget.

I stort sett har utredningens allmänna betraktelsesätt att mot behovet

av Utrymningar ställa följderna för näringsliv och samhällsverksamhet om­

fattats med förståelse. Väsentliga skiftningar i utgångspunkter och slut­

satser har emellertid framkommit. Dessa meningsbrytningar går ofta till­

baka till den skillnad i princip, vilken såsom påpekats i några remissytt­

randen torde få anses föreligga mellan marspromemorian och utredningen,

i det att den förra med sitt förslag särskilt synes ha avsett försvaret vid

ett hastigt intensivt angrepp, ett blixtanfall, och under den närmaste tiden

därefter, medan utredningen mera tagit hänsyn till ett långvarigt krig och

försörjningsmöjligheterna under ett sådant vid sina överväganden. Här

skall endast några av de viktigaste av de synpunkter som framkommit i av­

vägningsfrågan redovisas.

överbefälhavaren delar utredningens uppfattning att en avvägning måste

ske mellan kravet på skydd och kravet på att upprätthålla den mest sam­

häll sviktiga verksamheten. Enligt överbefälhavarens mening redovisar dock

delbetänkandet varken riskgränser eller behov av samhällsviktig verksam­

het — särskilt då av produktion — på ett sådant sätt att avvägningen av

de föreslagna civilförsvarsåtgärderna motiveras, överbefälhavarens all­

männa utgångspunkt är att risk för sådana förluster, som innebär fara för

totalt sammanbrott, icke får tagas. Blotta förekomsten av sådana risker

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 är 1956

30

Kungi. Maj:ts proposition nr 185 är 1956

kan på ett ödesdigert sätt försvaga vår inotståndsvilja och därigenom in­

skränka statsmakternas handlingsmöjligheter i ett trängt läge. Överbefäl­

havaren upptar till granskning såväl riksnämndens som jordbruksnämn­

dens yttranden över marspromemorian och anser att målsättningen för för­

sörjningen måste begränsas. Han kan icke ansluta sig till jordbruksnämn­

dens uppfattning, att man som ett första alternativ vid planläggningen bör

räkna med ett näringsliv med i stort sett nuvarande lokalisering och här­

utöver träffa anstalter för den nödtorftiga försörjningen av en stads­

befolkning, som är stadd på flykt, överbefälhavaren anser detta vara en

huvudplan som bortser från de väsentliga villkoren för det moderna kri­

get. Härutöver anföres att, eftersom total förstörelse inom anfallsmålen är

möjlig, en stark decentralisering av förråd och andra resurser måste ge­

nomföras oavsett utrymningsgraden, om man med någon säkerhet skall

kunna disponera dessa resurser. Chefen för flygvapnet, till vars uppfatt­

ning överbefälhavaren ansluter sig, anför följande.

För att i maximal utsträckning kunna tillgodose skyddet såväl för vår

psykiska motståndskraft (mot terroranfall) som för vårt näringsliv, synes

den praktiska och logiska lösningen vara att eftersträva en så långt gående

utrymning som överhuvudtaget är möjlig med hänsyn till praktiska för­

hållanden (transport-, försörjnings- och inkvarteringsmöjligheter o. s. v.),

dock utan att omöjliggöra det näringsliv som är ofrånkomligen nödvändigt

för samhällslivet och krigföringen. För skyddet mot terroranfall (och där­

med för totalförsvaret) är det därför av en utomordentlig betydelse att kra­

ven på näringslivet icke överdrivas.

Civilförsvarsstyrelsen anser i likhet med utredningen att långt gående

utrymningar är att hänföra till civilförsvarets viktigaste förebyggande åt­

gärder, när det gäller att rädda människoliv. I och för sig vore det därför

angeläget, om genom utrymningsåtgärder befolkningskoncentrationen i våra

större städer kunde nedbringas så mycket, att risken för stora förluster

vid terroranfall mot dem kunde undvikas, varigenom även sannolikheten

för anfall skulle minska. Otvivelaktigt skulle en konsekvent genomförd ut­

spridning av befolkningen i sådan omfattning medföra svårigheter för folk­

försörjningen liksom för de för vårt totalförsvar vitala delarna av industri­

produktionen. Vid utrymningsplanläggningen måste på grund härav samt­

liga de intressen och faktorer, som här spelar in, vägas mot varandra. Denna

avvägning bör främst göras mellan å ena sidan önskemålet att bereda civil­

befolkningen tillräckligt skydd samt å andra sidan de praktiska möjlig­

heterna (t. ex. ur transportsynpunkt) att genomföra en omfattande ut­

rymning ävensom behovet av att arbetskraft tillförsäkras den under krig

verksamma industrien.

Civilförsvarsförbundet är överens med utredningen om att man bör söka

planera utrymningsåtgärderna på sådant sätt, att man under en nådatid

till det yttersta kan anspänna den krigs- och försörjningsvik tiga produk­

tionen. Efter ett krigsutbrott torde man å andra sidan — åtminstone under

31

den första tiden — nödgas räkna med att kunna kvarhålla endast ett rela­

tivt fåtal människor inom våra större produktionscentra.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller, att ett krig med atomvapen

såsom sannolik aspekt ställer ofrånkomliga krav på en radikal omvärde­

ring av synpunkterna på de förebyggande civilförsvarsåtgärderna. Det

väsentliga måste vara att komma över krigets initialskede med så små

förluster som möjligt. Önskemålet att göra minsta möjliga ingrepp i den

normala samhällsfunktionen ter sig enligt länsstyrelsens uppfattning som

ett andrahandsproblem. Ståndpunkten leder för länsstyrelsens del till ett

förslag om krigsutrymning i två etapper, vilket kommer att redovisas i det

följande.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det vara ett realistiskt betrak­

telsesätt, som civilförsvarsutredningen tillämpat vid bedömandet av avväg­

ningsfrågan. Länsstyrelsen finner det samtidigt oundgängligt att man jäm­

sides med utredningens planläggning beaktar de grundläggande synpunk­

terna i marspromemorian vid planläggningen av utrymningen av de större

städerna. Det måste, säger länsstyrelsen, vara ytterst svårt och ansvars­

fullt att till de yttersta konsekvenserna taga ståndpunkt i den grundläg­

gande principfråga det här gäller. Ett övervägande av vad som kan väntas

bli praktiskt möjligt visar, att ingendera lösningen skulle kunna kon­

sekvent och till fullo genomföras. Å ena sidan vågar länsstyrelsen icke tro

på möjligheten att i full utsträckning genomföra en totalutrymning enligt

principerna i marspromemorian, detta såväl på grund av svagheter i fråga

om transportorganisation, transportmedel och transportvägar som med

hänsyn till svårigheten att hastigt omplacera så stora människomassor utan

att de löper nästan lika stora risker som i hemorten med dess bättre skydds-

rumsförhållanden. Å andra sidan synes det länsstyrelsen ganska verklig­

hetsfrämmande att tänka sig — frånsett det fallet att vistelse i fullträff­

säkra skyddsrum kan beredas dygnet om — att viss del av befolkningen

skulle i det helas intresse »offra sig» för att uppehålla produktionen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län, som utgår från att utrymning av befolk­

ningscentra otvivelaktigt måste företas i viss omfattning, vill bestämt varna

mot att driva utrymning som försvarsåtgärd för långt. Ett lands försvars­

förmåga är nämligen i högsta grad avhängig av ett funktionsdugligt närings­

liv. Länsstyrelsen erinrar om att utrymningar är förenade med svagheter

och understryker i detta sammanhang, att riskerna för befolkningen icke

elimineras genom utrymning. Även i inkvarteringsområdena, vilka till skill­

nad mot tätorterna saknar skyddsrum, blir riskerna stora.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Hallands län och civil-

försvarschefen i Stockholms civilförsvarsområde.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund framhåller,

att civilförsvarets huvuduppgift måste vara att vidmakthålla landets mot­

ståndskraft genom att skydda människoliv. Denna målsättning får dock

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1956

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1956

enligt dessa organisationer ej medföra, att motståndskraften väsentligt för­

svagas på grund av att för krigs- och folkförsörjning oundgänglig pro­

duktion ej kan upprätthållas. För att båda dessa syften skall kunna nöjak­

tigt tillgodoses bör denna produktion så långt möjligt förläggas till andra

industriorter än de största städerna. Organisationerna har uppmärksam­

mat att man på många håll tycks räkna med att produktionen är ett

andrahandsproblem närmast efter ett krigsutbrott och att man måste in­

rikta sig på att föra krig med de tillgångar, som från början står till buds.

Detta betraktelsesätt bygger på den uppfattningen att ett krig med mass-

förstörelsemedel måste bli kort men våldsamt. Vår planläggning synes

dock enligt organisationerna ej enbart kunna grundas på denna osäkra

premiss utan måste även inriktas på ett längre krigsskede. Man kan ej

heller bortse från möjligheterna av att vårt land utsättes för ett långvarigt

nervkrig. En fiende kan tänkas genom hot om anfall med atomvapen

mot någon av våra större städer försöka förmå landet till underkastelse.

I dessa lägen är det av avgörande betydelse att befolkningen är tillräckligt

utspridd och skyddad men även att produktionen ej så begränsas, att lan­

dets värnkraft väsentligt försvagas.

Sveriges lantbruksförbund anför sammanfattningsvis, att förbundet i

princip icke har något att erinra mot civilförsvarsutredningens förslag.

Genom hänsynstagande till samtliga faktorer har avvägningar gjorts, vars

resultat synts förbundet vara realistiskt. Förbundet vill således fastslå, att

utrymningar, även om de är att hänföra till civilförsvarets viktigaste före­

byggande åtgärder, ej får drivas så långt, att samhällets funktionsmöjlig-

heter och landets motståndskraft äventyras.

Överståthållarämbetet ansluter sig till utredningen i fråga om utrym-

ningsverksamhetens omfattning men framhåller svårigheterna bl. a. ur

psykologisk synpunkt. Detta göres även av länsstyrelsen i Jämtlands län,

som understryker betydelsen av svaret på frågan, hur den i tätorter kvar-

hållna civilbefolkningen kommer att reagera, då det eller de första anfallen

med vätebomber sätts in mot en tätort.

De psykologiska synpunkterna har särskilt behandlats av

beredskapsnämnden för psykologiskt försvar. Nämnden har intet att erinra

mot den uppfattning om civilförsvarets betydelse och om behovet av att

ge civilförsvaret ökad effektivitet, som utredningen anfört. Ett civilförsvar

uppbyggt på grundval av ett realistiskt bedömande av ett modernt krigs

fruktansvärda risker för befolkningen är en av förutsättningarna för att

motståndsandan skall kunna bevaras hos ett folk. Beredskapsnämnden

framhåller att det därför är av synnerlig vikt, att förberedelser vidtages

med tanke på att vårt land kan utsättas för angrepp med atomvapen. Det

finns alltid en avsevärd risk, att folket i en viss situation skall kunna

skrämmas att ge upp, om den föreställningen vinner insteg, att vi helt

saknar försvarsmöjligheter mot ett visst slag av angrepp. Skall detta kunna

33

undvikas, måste man i förväg överväga och planlägga hur ett försvar mot

ett anfall med det starkaste av alla nu kända förstörelsemedel skall upp­

byggas. En sådan planläggning blir beroende av de antaganden, som kan

göras om krigsriskernas art och omfattning. Det är dock uppenbart, att

dessa antaganden måste bli osäkra, och att det därför följer stora olägen­

heter med att helt binda sig vid något av dem. Nämnden anser, att man

vid en planering för befolkningens skydd under ett modernt krig icke kan

få tillåta sig en bedömning, som innebär att en angripare med säkerhet

skulle avstå från att använda de resurser han bevisligen förfogar över.

Vid ett ställningstagande till avvägningsproblemet kan man enligt nämn­

den icke uteslutande ta hänsyn till ekonomiska faktorer. De psykologiska

faktorerna måste tillmätas betydelse. Härvid måste två frågeställningar

beaktas, den ena gäller den motståndsvilja hos befolkningen, som skapar

de nödvändiga grundvalarna för en självständig politik inför hot och på­

tryckningar innan Sverige indragits i kriget, den andra motståndsviljans

vidmakthållande sedan krigshandlingar mot vårt land redan börjat. Nämn­

den erinrar om nyligen verkställda opinionsundersökningar, vilka med

bestämdhet tyder på att just risken för anfall med atomvapen härvidlag

är en faktor av stor betydelse. Nämnden anför vidare.

Man torde ha rätt att dra den slutsatsen, att folkets motståndsvilja i

hög grad är beroende av huruvida civilbefolkningen känner sig vara i rim­

lig utsträckning skyddad vid anfall även med atomvapen och är under-

kunnig om hur var och en skall förhålla sig. Nämnden utgår liksom i sitt

tidigare utlåtande från att parollen »motstånd i varje läge» alltjämt skall

gälla. En konsekvens är då, att motstånd skall vara möjligt och kunna

äga rum med utsikt till framgång, liksom även att förtroende redan i

fredstid skapats i detta hänseende hos folket som helhet. Härigenom läg-

ges också en av de viktigaste grundvalarna för förhoppningen, att den

som överväger ett angrepp på Sverige avstår från detta med tanke på de

sannolika svårigheterna i att slå ned svenskt motstånd.

Skyddet av civilbefolkningen träder därvid i förgrunden. Det kan inte

vara fråga om att väga detta elementära behov mot de sekundära svårig­

heter, som kunna uppkomma genom att behovet tillfredsställs. Det primära

är behovet, och om detta icke blir tillgodosett, kan motståndsandan knap­

past hålla. Dessutom är det av avgörande betydelse för ett ställnings­

tagande, att man inser att svårigheterna, som äro oerhört stora för både

folkförsörjningen och vården om de utflyttade, under alla förhållanden äro

mindre än de svårigheter, som skulle uppkomma, om ett anfall med mass-

förstörelsemedel under nuvarande civilförsvarsplanläggning sattes in mot

våra större befolkningscentra.

Nämnden utgår i sitt yttrande från att de planer för utrymning och

skyddsrum, som utredningen framlagt, utsätter svenska medborgare för

vida större risker än den plan som utarbetats av civilförsvarsstyrelsen och

försvarsstaben. Enligt nämnden kan den av utredningen föreslagna plan­

läggningen medföra så stora förluster, att man måste ifrågasätta om ett

land som Sverige kan bära dem. Det är enligt nämnden nödvändigt att

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 185

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 195(i

34

hålla fast vid grundtanken att civilförsvarets primära uppgift är att skydda

medborgarnas liv mot fientliga angrepp. Självfallet måste också civila

medborgare vara beredda att under ett krig riskera livet, men det gäller

i fråga om dem likaväl som i fråga om de stridande att insatsen helt måste

vägas mot vad som kan vinnas. Sammanfattningsvis säger nämnden föl­

jande.

Slutsatsen av vad ovan sagts är, att den av civilförsvarsutredningen för­

ordade planläggningen i huvudsak synes motiverad med hänsyn till ett

bestämt läge, där man räknar med ett långvarigt krig, i vilket det är

osannolikt, att tyngre atomvapen sättas in mot vårt land. Den är däremot

klart otillräcklig i ett annat läge, där man räknar med att motståndaren

avser att betvinga vårt land genom en snabb och våldsam kraftinsats, i

vilken alla tillgängliga vapen utnyttjas. Beredskapsnämnden anser för sin

del, att det sistnämnda läget är vida mer sannolikt men vågar icke ute­

sluta möjligheterna av det förstnämnda.

Under dessa omständigheter är det enligt beredskapsnämndens mening

nödvändigt att så långt som möjligt genomföra en alternativ planläggning

utöver den »beredskapsutrymning», om vilken alla instanser synas vara

eniga. Civilförsvarsutredningens betänkande bör läggas till grund för det

ena, civilförsvarsstyrelsens och försvarsstabens promemoria för det andra

av dessa alternativ. Dessa böra betraktas som olika grader inom ett enhet­

ligt planlagt system.--------— Endast om man under planläggningsarbetet

håller båda dessa vägar öppna, har statsledningen möjlighet att bevara sin

handlingsfrihet inför alla de risker och påtryckningar, som kunna komma

i fråga. Därtill kommer, att ett sådant planläggningsarbete torde skapa de

bästa förutsättningarna för att hos svenska folket bevara tillförsikten till

att vi kunna och skola bjuda »motstånd i varje läge».

Även överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen uppehåller sig vid frå­

gan om psykologiska synpunkter och risktagande, överbefälhavaren under­

stryker sålunda, att civilförsvaret bör planläggas och ordnas så, att de

psykologiska påfrestningarna på civilbefolkningen vid krigsutbrottet blir

så små som möjligt, även om detta måste ske till priset av stora olägen­

heter i andra avseenden. Risk finns enligt överbefälhavarens uppfattning

att kriget utbryter innan krigsledningen inom alla totalförsvarets instanser

blivit effektiv eller att ledningens effektivitet skadas i början av kriget.

Detta talar för att radikala skyddsåtgärder planläggs eftersom de omedel­

bara möjligheterna till snabb och effektiv improvisation utöver planerna

kan bli små.

Civilförsvarsstgrelsen ansluter sig rent principiellt till utredningens upp­

fattning, att vissa grupper av civilbefolkningen måste vara beredda att ta

risker. De risker, som utredningen härvid förutsätter, är dock enligt sty­

relsens uppfattning alltför stora. Härutöver bör den kvarvarande befolk­

ningens reaktioner inför ett påtagligt anfallshot med exempelvis atom­

bomber tillmätas stor betydelse. Utredningen synes enligt styrelsen ha

undervärderat de psykologiska faktorer, som kan förväntas i ett sådant

läge diktera befolkningens handlande. Länsstyrelsen i Kopparbergs lån är,

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1956

35

i likhet med länsstyrelserna i Värmlands och Västernorrlands län, ense med

utredningen om angelägenheten av att allmänheten göres förtrogen med

riskernas realitet och att på detta område en mera regelmässigt given sak­

lig information bör komma till stånd.

Beträffande arbetskraftsynpunkterna erinrar arbetsmark­

nadsstyrelsen till en början om skälen för den kritiska hållning, som sty­

relsen i ett tidigare yttrande till civilförsvarsutredningen intagit till mars-

promemorians förslag om krigsutrymning. Styrelsen anser för sin del att

följande arbetskraftsynpunkter bör läggas till grund vid genomförandet

av evakueringar.

Styrelsen anser att den produktiva befolkningen bör kunna indelas i

grupper efter angelägenhetsgrad. En stor del utgöres av sådan arbetskraft,

vars produktion icke är i de sammanhang det här gäller av viktig natur,

och som icke kan ersätta eller snabbt omskolas för att ersätta avgångar

av personal ur den i försvars- och försörjningssynpunkt viktiga produk­

tionen. En annan del utgöres av arbetskraft, som icke är sysselsatt i sådan

viktig produktion, men som kan rycka in som ersättare i dylik produk­

tion. En tredje grupp är den personal, som redan i fred är sysselsatt med

även i krig viktig verksamhet. Gränserna mellan de olika grupperna äro

ingalunda klara men torde kunna fastställas efter undersökningar av de

berörda myndigheterna.

Sedan en dylik gränsdragning verkställts skulle enligt styrelsens mening

den produktiva delen av befolkningen indelas i utrymningskategorier. En

dylik indelning förutsätter, att undersökningar härom göres. På grundval

av resultaten av sådana undersökningar bör enligt styrelsens uppfattning

successiva utrymningar planläggas. Styrelsen kommer här med följande

förslag. Vid beredskapsutrymning evakueras all icke produktiv befolkning

(kategorierna I—III). I samband därmed, eller så snart efter beredskapsut­

rymning kan ske, äger omflyttning från innerdelarna av storstäderna mot

ytterområdena rum. Dessa åtgärder skall i detalj vara planlagda och ske

efter fastställt schema. Från ytterområdena evakueras sedermera enligt viss

mera allmän planläggning och enligt direktiv som då utfärdas av myndighe­

terna successivt personer ur kategorierna IV och följande så att den slutligt

kvarvarande befolkningen nedgår så långt möjligt är. Några definitiva siff­

ror på hur stor denna kommer att bli är styrelsen f. n. icke beredd att lämna.

De torde dock bli betydligt lägre än vad civilförsvarsutredningen angivit.

Om den trygghet, sem en så relativt gles »bebyggelse» medför, komplette­

ras med fullträffsäkra skyddsrum i anslutning till arbetsplatserna och för­

bättrade normalskyddsrum i förorterna, kan myndigheterna garantera en

viss grad av trygghet som i sin tur skulle kunna accepteras av befolkningen

själv. Systemet innebär den bestämda fördelen att evakuering av arbets­

kraft så långt det överhuvudtaget är möjligt kan ledas. Produktionen kan

då också under en »nådatid» fortgå även i de större städerna. En sådan

produktion kan vara en realitet att räkna med under det att produktionen i

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1956

36

de större städerna vid ett akut krigshot och efter ett krigsutbrott är pro­

blematisk. Inträffar under den av styrelsen enligt ovan föreslagna reglerade

evakueringen av produktiv befolkning ett akut krigshot bör summariska pla­

ner föreligga för att genomföra den i marspromemorian föreslagna krigs-

utrymningen. En dylik utrymning kommer samtidigt att bli lättare att ge­

nomföra för varje dag som går (för varje kategori som evakueras) och de

skadliga störningarna i livsviktig verksamhet på samma gång att minskas.

Arbetsmarknadsstyrelsen fortsätter.

Bedömes det, efter tillkomsten av atomstridsmedel, knappast vara realis­

tiskt att räkna med produktion under krig i de största städerna måste

substitut härför skapas. Styrelsen anser det icke uteslutet att produktio­

nen i de mindre städerna och på landsbygden skulle kunna fördubblas

genom att där, med utnyttjande av från storstäderna evakuerad arbets­

kraft, övergå till treskiftsdrift. En sådan omläggning fordrar emellertid

en mycket detaljerad planläggning och innebär att redan vid beredskaps-

utrymning eller omedelbart därefter (under »nådatiden») omflyttning av

arbetskraft från storstäderna till landsorten äger rum. En bedömning måste

i varje särskilt fall ske av vilket som är att föredraga, en »nådatidspro-

duktion» i storstäderna eller en mera långsiktig men kanske mindre effek­

tiv produktion i landsorten.

Länsstyrelsen i Södermanlands län är inne på liknande tankegångar och

anser att de i krigsviktig industri i utrymningsorterna sysselsatta arbetarna

bör vara i planerna fördelade på den erforderliga ersättningsindustrien.

De bör också själva vara underrättade om vart de skall bege sig för att få

sysselsättning, om verksamheten i utrymningsorten överges.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap —- som icke räknar med

någon nämnvärd produktion i de tre största städerna efter ett krigsutbrott

— förutsätter, att man för dessa städer planlägger för en eventuell vidare-

bortflyttning från ytterområdena av personer, som inte bör vara kvar.

I remissvaren framlägges också vissa ekonomiska försvars­

synpunkter i samband med utrymning.

En del remissinstanser förordar i huvudsak en undersökning av möjlig­

heterna att redan i fred gynna en utflyttning av livsmedelsindustrien från

de större tätorterna eller åtminstone motverka nuvarande centraliserings-

tendenser. Hit hör jordbruksnämnden och försvarets forskningsanstalt.

Länsstyrelsen i Södermanlands län betonar också nödvändigheten av att

man förbereder sig för att upprätthålla den oundgängliga produktionen

från fabriker i mindre utsatta orter. En annan vital fråga är enligt läns­

styrelsen lagringen av råvaror, konsumtionsvaror in. in.

I andra yttranden framhålles mera vikten av en decentraliserad lager­

hållning. Så är fallet med yttrandena från överbefälhavaren, riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap och länsstyrelsen i Kronobergs län. Riks­

nämnden understryker sålunda, att man ej får lita på en nådatids- eller

krigsproduktion, då det gäller sådana förnödenheter som är oundgängligen

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1956

37

nödvändiga för ett försvar, utan att dessa måste anskaffas i tidigare skede.

Produktionen av sådan materiel sker nämligen i stor utsträckning i flera

led, och produktionskedjorna berör ofta vitt skilda delar av landet. En

tillfredsställande fredsanskaffning är i särskild grad påkallad i fråga om

sådana förnödenheter, där någon av de tre största städerna eller annan

speciellt utsatt ort skulle beröras av produktionskedjan.

Sveriges lantbruksförbund pekar på svårigheterna för en omflyttning av

livsmedelsindustrierna och lagren av såväl råvaror som färdigprodukter,

vilka nu mestadels är belägna i evakueringorterna. Särskilt understrykes

bristen på lokaler redan för nuvarande beredskapslagring. Det torde där­

för enligt förbundet vara nödvändigt, därest utredningens förslag antages,

att i statlig regi uppföres eller på annat sätt anskaffas lämpliga lagerloka­

ler för nämnda ändamål.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Boluis lön, civilförsvar schef en i Göteborgs

civilförsvarsområde samt svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges in-

dustriförbund anser en omprövning av riktlinjerna för och en genomgri­

pande översyn av den ekonomiska försvarsberedskapen över huvud nöd­

vändig.

Beträffande utrymningsplanläggningens närmare ut­

förande föreligger i remissyttrandena delvis olika uppfattningar. Flera

remissinstanser förklarar sig kunna godtaga civilförsvarsutredningens för­

slag såsom underlag för den fortsatta planläggningen. Denna uppfattning

företrädes bl. a. av överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stock­

holms, Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Hal­

lands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro,

V ästernorrlands och Västerbottens län. Civilförsvar schef erna i Stockholms

Göteborgs och Malmö civilförsvarsområden samt stadsfullmäktige i Stock­

holm finner i stort sett ingen anledning till erinran mot utredningens syn­

punkter på utrymningsplanläggningen. Några myndigheter, överbefälhava­

ren samt länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge och Malmöhus län, avstyr­

ker civilförsvarsutredningens förslag och förordar att i stället inarspro-

memorians förslag om krigsutrymning lägges till grund för planlägg­

ningen. Andra remissinstanser återigen anser, att det ena förslaget inte

utesluter det andra, utan att eu kompletterande eller alternativ planlägg­

ning bör komma till utförande, som grundar sig på de väsentliga tankarna

i såväl utredningens förslag som marspromemorians riktlinjer. Denna se­

nare uppfattning företrädes mer eller mindre bestämt bl. a. av civil-

försvarsstyrelsen — som anser sig kunna i vissa väsentliga hänseenden

godtaga de av civilförsvarsutredningen i utrymningsfrågan uppdragna rikt­

linjerna men i andra hänseenden vill föreslå vissa ändringar och tillägg —

arbetsmarknadsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, för­

svarets forskningsanstalt, civilförsvarsförbundet, landsorganisationen samt

länsstyrelserna i Östergötlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs,

Kungl. Maj:ts proposition nr, 185 år 1956

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1956

Jämtlands och Norrbottens län. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser,

att andra alternativ till den av civilförsvarsutredningen förordade omflytt­

ningen och den i marspromemorian föreslagna krigsutrymningen måste

övervägas.

Till de framlagda förslagen om beredskapsut rymning ansluter

sig i princip samtliga remissinstanser. Riksnämnden för ekonomisk för­

svarsberedskap framhåller, att redan beredskapsutrymningar av föreslagen

storlek skulle komma att medföra betydande påfrestningar på samhälls­

livet, särskilt transportväsendet och handeln, men har inte något att er­

inra mot utredningens förslag. Jordbruksnämnden delar också utredningens

uppfattning angående planläggningen av beredskapsutrymning. Även om

återverkningarna på folkförsörjningen av en beredskapsutrymning enligt

de av utredningen tänkta planerna på olika sätt blir betydande, torde de

icke bli av sådan storleksordning, att dessa planer ur folkförsörjningssyn-

punkt blir omöjliga att genomföra. Landsorganisationen ifrågasätter riktig­

heten av att så schematiskt begränsa beredskapsutrymningen som utred­

ningen föreslagit. Det synes landsorganisationen över huvud inte vara möjligt

att uppställa någon annan riktlinje än att sådan utrymning skall omfatta

alla invånare, vilkas kvarstannande inte är nödvändig för försvaret, folk­

försörjningen och vitala samhällsfunktioner.

Beträffande de särskilda förslagen om beredskapsutrymningens omfatt­

ning har följande framkommit.

Förslaget om beredskapsutrymning av icke förvärvsarbetande befolk­

ning i städer med minst 50 000 invånare har vunnit allmän anslutning.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har uttalat att städerna Jönköping och

Huskvarna bör betraktas som en enhet i detta hänseende och sålunda ingå

i denna planläggning. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har ifrågasatt

detsamma för Sundsvallsortens del.

I vad avser städer av storleksordningen 20 000-—50 000 invånare anser

civilförsvar sstyr elsen i motsats till civilförsvarsutredningen, att beredskaps­

utrymningen icke bör stanna vid föreslagna ca 35 procent av fredsbe-

folkningen utan bör ha enahanda omfattning, som föreslagits för städer med

minst 50 000 invånare. Motiven härför är dels att faran för och konsekven­

serna av anfall jämväl i förevarande fall bedömes vara betydande, dels att

den befolkning som omfattas av den sålunda utvidgade beredskapsutrym­

ningen i huvudsak torde utgöras av icke förvärvsarbetande, vilka icke

bör utsättas för onödiga risker. Samma uppfattning har bl. a. civil­

försvarsförbundet och länsstyrelserna i Kronobergs, Malmöhus och Väster­

norrlands län.

Beträffande orter med mindre än 20 000 invånare ansluter sig civilför-

svarsstyrelsen till utredningens förslag såtillvida att beredskapsutrymning

av ifrågavarande orter icke anses böra ske under alla förhållanden. Styrelsen

finner det däremot vara värdefullt, att planläggning för beredskapsutrym-

39

ning verkställes för de orter som enligt myndigheternas bedömanden är

troliga anfallsmål. Härigenom erhåller man en god beredskap utan att man

på förhand binder sig för en utrymningsåtgärd. En sådan planläggning är

en relativt enkel och ej särskilt kostsam civilförsvarsåtgärd. En liknande

uppfattning företrädes av länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands,

Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och

Bohus, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs och Västernorrlands län. överbe­

fälhavaren anser att utrymningsplanläggningen bör omfatta de icke för­

värvsarbetande inte bara i de större städerna utan även inom övriga tätorter

med större invånarantal än 10 000. Denna siffra betraktas därvid som unge­

färlig. Från särskilt utsatta orter bör utrymningen drivas så långt som möj­

ligt oavsett det ursprungliga invånarantalet. Att planläggning sker förutsät-

tes dock icke betyda, att utrymning automatiskt måste genomföras i varje

beredskapsläge. Civilförsvarsförbundet anser, att beredskapsutrymning för

orter under 20 000 invånare bör planläggas i samma omfattning som för

närvarande. Samma uppfattning har svenska arbetsgivareföreningen och

Sveriges industriförbund samt länsstyrelsen i Kopparbergs lån.

Eu omflyttning i enlighet med civilförsvarsutredningens förslag

av den efter beredskapsutrymning kvarvarande befolkningen i städer av

storleksordningen 50 000 och därutöver anses av flertalet remissinstanser

vara en ändamålsenlig åtgärd. Samtidigt har emellertid från vissa håll

ifrågasatts om denna åtgärd är tillfyllest. Synpunkter och förslag om längre

gående bortflyttning (krigsutrymning) än vad civilförsvarsutredningen

tänkt sig har framförts i sådant sammanhang.

Civilförsvarsstyrelsen anser i likhet med civilförsvarsutredningen lämp­

ligt att, i anslutning till beredskapsutrymningen, en omflyttning sker av

dem som bor i de inre områdena till ytterområdena men att en komplette­

ring behövs. Styrelsen anför härom följande.

Den moderna bebyggelsen i städernas ytterområden ger ett i förhållande

till den äldre bebyggelsen i innerområdena bättre skydd mot verkningarna

av såväl väte- och atombomber som konventionella bomber. Styrelsen fin­

ner det därför riktigt och värdefullt att — såsom utredningen förordar —

utnyttja de nyuppförda bostadskvarteren i städernas ytterområden såsom

bostäder åt den omflyttade befolkningen. Styrelsen vill emellertid ej under­

låta framhålla, att omflyttningen kan komma att vara förenad med svårig­

heter, som nu icke kunna förutses. Utöver omflyttningen är det enligt sty­

relsens mening nödvändigt — så länge risker för anfall med atomstrids­

medel alltjämt föreligga — att omedelbart före ett krigsutbrott en krigs­

utrymning företages av den del av den till ytterområdena omflyttade be­

folkningen, som icke oundgängligen måste utnyttjas inom folkförsörj­

ningen och krigsproduktionen. Krigsutrymningen utgör alltså eu komplet­

tering till omflyttningen genom att de omflyttade föras vidare ut ur ytter­

områdena, vilka i de flesta fall måste betraktas såsom starkt riskbetonade.

Styrelsen och försvarsstaben ha genom särskilda trafikexperter låtit verk­

ställa eu utredning angående de trafiktekniska möjligheterna att genomföra

eu krigsutrymning av Stor-Stockbolm. Resultatet av denna utredning kom­

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1956

40

mer att av överbefälhavaren överlämnas i samband med dennes remissutlå­

tande. Av utredningen framgår, bland annat, att en krigsutrymning av

Stor-Stockholm, omfattande cirka 400 000 personer, kan genomföras till

områden minst 50 km från centrum på en tid av 10—16 timmar, beroende

på olika omständigheter. Man kan utgå ifrån att för övriga här avsedda stä­

der en krigsutrymning kan göras på kortare tid än den nyss nämnda.

Överbefälhavaren anser, att man först bör undersöka omflyttningens

verkningar och effekt och de krav den ställer i planläggningshänseende,

innan beslut fattas om att sådan planläggning skall utföras. För överbefäl­

havaren är det mest väsentligt att som princip få fastställd den krigsutrym­

ning, varom förslag framlagts i marspromemorian. Som motiv för denna

uppfattning anföres i stort sett samma skäl som i marspromemorian. Det

efter dennas tillkomst framlagda utredningsmaterialet beträffande stads-

analyser och försörjningssynpunkter tillmäts icke sådan betydelse, att skäl

för ändrad uppfattning i utrymningsfrågan föreligger.

Civilförsvarsförbundet anmäler i stort sett liknande synpunkter som

civilförsvarsstyrelsen. Förbundet finner sålunda flera skäl tala för att den

föreslagna omflyttningen inte kan ersätta krigsutrymningen. Man bör dock

enligt förbundet söka finna en lösning, som tillfredsställer önskemålen att

under en period av krigshot i det längsta behålla handlingsfriheten. En så­

dan lösning torde man enligt förbundet kunna finna genom att planlägga

för såväl omflyttning som krigsutrymning. Förbundet yttrar vidare härom.

Omflyttningen skulle då genomföras som en beredskapsåtgärd enligt

kommitténs förslag. Genom att man sålunda vidtagit omflyttning bör man

kunna gå längre i risktagande, när det gäller att bestämma tidpunkten för

krigsutrymning. Skulle man råka i det läget, att krigsutrymningen inte hin­

ner företagas före krigsutbrottet, har man dock genom omflyttningen mins­

kat riskerna för befolkningen, särskilt om den beredes skydd på sätt förbun­

det —--------anger vid sin behandling av skyddsrumsprogrammet. Den be­

slutande myndigheten har genom att krigsutrymning planlagts möjligheter

att med hänsyn till lägets vidare utveckling avgöra om en sådan utrymning

blir aktuell och när den i så fall kan företagas.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap finner vägande skäl tala

för civilförsvarsutredningens förslag beträffande planläggning av omflytt­

ning i de största städerna men anser att en sådan omflyttning bör betrak­

tas som ett led i en eventuell senare krigsutrymning. Nämnden förutsätter

således att planläggning sker för en vidarebortflyttning av den befolkning

som inte bör vara kvar efter ett krigsutbrott.

Länsstyrelsen i Östergötlands län delar i vissa hänseenden marsprome­

morians synpunkter på krigsutrymning. Likväl står det klart för länssty­

relsen, att försörjnings-, arbetskrafts- och ekonomiska förhållanden kan

göra det omöjligt eller olämpligt att genomföra en sådan utrymning i den

omfattning och med den snabbhet, som föreslagits i promemorian. Det

framstår emellertid som synnerligen angeläget för länsstyrelsen att varje

möjlighet tillvaratas att utöver beredskapsutrymningen åstadkomma ökad

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1956

41

spridning av såväl befolkning som näringsliv, förråd och förvaltning. Detta

bör planläggas för att undvika väsentliga avbrott i produktionen och för

att i möjligaste mån tillgodose även arbetsmarknadens krav på samman­

hållande av arbetskraften.

Länsstyrelsen i Jönköpings län, som icke finner uteslutet att behov kan

föreligga av planläggning för en mer eller mindre total utrymning av en eller

flera av de största städerna anser, att omflyttning är tillfyllest för de orter,

som ifrågakommer i länet. Samma uppfattning har länsstyrelsen i Hal­

lands län, såvitt angår detta län.

Civilförsvar schef eu i Stockholms civilförsvarsområde erinrar om att nu­

varande utrymningsplanläggning är utförd med sikte på möjligheten av

atombombkrigföring, ehuru icke med hänsynstagande till verkningar av

väteboinbsanfall. Sammanfattningsvis framhåller civilförsvarschefen, att

utredningens förslag i allt väsentligt och så långt praktiska skäl gör det

lämpligt och möjligt synes tillgodose kraven på det skydd, som en utrym­

ning skall ge, även med skälig hänsyn till verkan av vätevapen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner utredningens förslag om omflytt­

ning vara ett otillräckligt försök att förebygga förlusterna. Det av utred­

ningen redovisade exemplet anser länsstyrelsen vara ett bevis härför. Frågan

om skydd för befolkningen i våra storstäder måste enligt länsstyrelsens

uppfattning genomarbetas på ett helt annat sätt än vad utredningen gjort.

Andra alternativ till det av utredningen förordade omflyttningsalternativet

och den i marspromemorian föreslagna krigsutrymningen måste övervägas.

Länsstyrelsen tänker sig härvid — utöver beredskapsutrymning — en

krigsutrymning i två etapper och anför.

I den första etappen, som skulle verkställas vid en mera allvarlig skärp­

ning av läget men innan krigsutbrott bedömdes omedelbart förestående,

skulle kunna utrymmas andra förvärvsarbetande än dem, som voro syssel­

satta i kvalificerad krigsproduktion eller viktig samhällsverksamhet. De

som efter genomförandet av denna första etapp kvarstannade i de större

städerna måste räkna med betydande risker vid ett hastigt inträffat krigs­

utbrott. Med hänsyn till den psykiska påfrestning, som detta kan inne­

bära i ett skärpt läge, bör planläggningen uppläggas så, att de som kvar-

stanna skola kunna, om vila i fullträffskyddsrum i anslutning till arbets­

platsen icke kan beredas dem, tillbringa sin vilotid i områden, belägna

på erforderligt avstånd från riskområdena.

Den andra utrymningsetappen skulle genomföras, då krigshotet bedöm­

des som så omedelbart förestående, att det icke längre vore försvarligt att

söka uppehålla ens den produktion eller den samhällsviktiga verksamhet,

som här antytts. Därefter skulle i det inre utrymningsområdet finnas kvar

allenast den personal, som erfordras för upprätthållande av försvaret samt

sådan viktig verksamhet inom produktion och samfärdsel, som bedömcs

böra fortgå, oavsett storleken av föreliggande risker. Denna verksamhet

skulle i största utsträckning bedrivas i skyddade utrymmen. En på delta

sätt genomförd krigsutrymning skulle enligt länsstyrelsens uppfattning

väsentligt reducera riskerna för förluster i människoliv i förhållande till

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1956

42

det av utredningen förordade omflyttningsalternativet samtidigt som det

gåve möjlighet att i betydande omfattning upprätthålla särskilt viktig

verksamhet i de största städerna praktiskt taget ända fram till krigs­

utbrottet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län behandlar utrymningsproblemet med ut­

gångspunkt från det utsatta läge och de talrika kuststäder med kon­

centrerad befolkning, som kännetecknar länet. En långtgående utrymnings-

planläggning är enligt länsstyrelsen ett oavvisligt krav. Därmed avses inte,

att planläggningen i ett verkställighetsläge under alla förhållanden skulle

genomföras maximalt. Enligt länsstyrelsens mening har utredningen icke

tillräckligt tillgodosett utrymningskravet. Länsstyrelsen finner det alltför

riskfyllt med så stora befolkningskoncentrationer, som skulle bli följden

av utredningens förslag om omflyttning till städernas ytterområden. Fara

skulle föreligga, att människorna själva ger sig i väg med de risker för

kaos som detta kan innebära. Gjorda överslagsberäkningar har gett läns­

styrelsen anledning antaga, att en krigsutrymning på sätt marsprome­

morian föreslagit är möjlig att genomföra på relativt kort tid huvudsak­

ligen med motorfordon även beträffande Malmö. En liknande uppfattning

företrädes av länsstyrelserna i Kronobergs och Blekinge län.

Civilförsvarschefen i Malmö civilförsvarsområde anser däremot — under

förutsättning att såväl omflyttningen som den därav föranledda inkvarte­

ringen göres på ett sådant sätt att inga befolkningskoncentrationer finnes,

som kan utgöra lockande anfallsmål — att kvarhållande av befolkningen

i tätorternas ytterområden eller närhet icke innebär större risker än som

får tagas av befolkningen i ej utrymda orter.

Landsorganisationen kan inte biträda förslaget om att de förvärvsarbe­

tande hänvisas till det skydd, som omflyttning till respektive utrymnings­

orters ytterområden samt skyddsrum kan bereda. Landsorganisationen an­

ser att en krigsutrymning av i princip den karaktär som föreslagits i mars­

promemorian bör planläggas utöver beredskapsutrymning och omflyttning.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund instämmer

i huvudsak i civilförsvarsutredningens invändningar mot den i marspro­

memorian föreslagna krigsutrymningen och finner den föreslagna omfatt­

ningen av de kvarvarande i de större städerna till bostäder utanför städer­

nas centrala delar utgöra en lämplig utväg för att minska landets sår­

barhet. Beträffande Stockholm, Göteborg och Malmö anser dock organisa­

tionerna att övervägande skäl talar för att dessa tre städer redan vid

krigsutbrott krigsutrymmes. För övriga städer anses, att krigsutrymning

visserligen bör planeras men där tillgripas först sedan krig utbrutit och

det visat sig att landet angripes med atomvapen. Detta ställningstagande

grundas framför allt på hänsyn till den omfattande beredskapsutrym-

ningen och den sannolikt mindre risken för överraskande anfall med atom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1956

43

vapen samt det stora behovet av industriproduktion även under krig. Det

synes organisationerna lämpligt att vid civilförsvarets fredsplanläggning

av utrymningen gå fram i etapper på så sätt, att åtgärdernas omfattning

utvidgas allt eftersom planeringen på den ekonomiska försvarsberedska-

pens område fortskrider.

Frågan om särskilda utrymningsåtgärder vid akuta situationer innan de

mera planmässiga utrymningarna hunnit genomföras — samtidig

snabb utrym ning -— ägnas en del uppmärksamhet utöver vad som

framkommit av den tidigare redogörelsen. Civilförsvarsförbundet och de

flesta länsstyrelser samt civilförsvarschefen i Stockholms civilförsvarsom­

råde delar utredningens synpunkter i denna fråga. Civilförsvarsstyrelsen

understryker att de med en snabbutrymning sammanhängande problemen

bör ägnas ett ingående studium och att planer bör utarbetas som medgiver

erforderlig handlingsfrihet i skilda situationer. En snabbutrymning kan

utvecklas till en katastrof av oöverskådliga mått, men detta torde i någon

mån kunna förhindras genom planläggning så långt det är möjligt. Läns­

styrelserna i Kristianstads, Örebro och Gävleborgs län samt civilförsvars­

chefen i Luleå anser att planerna för snabbutrymning bör göras så fullstän­

diga som möjligt. Enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län bör en översyn av

den nuvarande planläggningen för snabbutrymning ske, så att tillräckliga

skyddsavstånd skapas med hänsyn till riskerna av de sannolika anfallsvap-

nen. Länsstyrelsen anser vidare att civilförsvarsutredningen icke tillräckligt

beaktat de allvarliga lägen, som uppkommer genom att befolkningen i träng­

da situationer på egen hand kan komma i rörelse för att söka sig bort från

hemorten. Överbefälhavaren framhåller, att snabbutrymning ställer större

krav på civilförsvaret och samhället än någon annan utrymningsform eller

utrymningsgrad. Planläggning erfordras som underlag för improvisationer

och detta i allt högre grad ju mera ledningen och de som skall omsätta

ledningens beslut i handling, d. v. s. befolkningen, saknar erfarenhet och

övning.

Utredningens uttalande rörande behovet av tryggad samordning av

planläggningen för beredskap och krig inom totalförsvarets civila

grenar delas i allmänhet av remissinstanserna. Från några håll har man velat

gå längre än vad utredningen syftat till och förordat, att i Kungl. Maj :ts

kansli fastare former tillskapas för att trygga samordningen av det totala

försvarets olika frågor.

Till dem som särskilt uttalar sig för den tilltänkta samordningen av

planläggningsarbetet bör telestyrelsen, försvarets forskningsanstalt, jord­

bruksnämnden, medicinalstyrelsens sjukvårdsbercdskapsnämnd, arbets­

marknadsstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, över­

styrelsen för svenska röda korset, landsorganisationen, svenska arbetsgi­

vareföreningen, Sveriges industriförbund samt länsstyrelserna i Söderman­

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1956

44

lands, Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Gävleborgs och Västernorr-

lands lån.

Länsstyrelsen i Kalmar län förordar att en byrå inrättas för civila bered­

skapsfrågor inom Kungl. Maj :ts kansli, direkt underställd det statsråd

som har att svara för den allmänna beredskapen. En liknande uppfattning

företrädes av länsstyrelsen i Västerbottens län.

Civilförsvarsstyrelsen erinrar om att i stort sett friktionsfritt samarbete

redan för närvarande sker mellan centrala, civila och militära myndig­

heter. Behovet att ytterligare effektivisera detta samarbete framstår för

styrelsen mindre framträdande. Däremot föreligger numera — sedan det

civila försvaret vuxit enormt både kvantitativt och i betydelse för det

totala förvaret — ett starkt behov av att förutsättningar skapas i Kungl.

Maj :ts kansli för ett gemensamt bedömande och kontinuerligt följande

av den samlade verksamheten. Så sker ej och kan ej ske i dag, då ärenden

rörande de olika civilförsvarsgrenarna utgör endast en del av skilda de­

partements verksamhetsfält. I stället för en samarbetsdelegation mellan

skilda centrala myndigheter önskar därför styrelsen att i Kungl. Maj :ts

kansli skapas ett organ under ett statsråd för Kungl. Maj :ts handläggning

av civilförsvarsfrågor. En liknande uppfattning hyser överbefälhavaren och

länsstyrelsen i Östergötlands län.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar finner utredningens förslag

om samarbetsorgan starkt motiverat. Ur psykologisk synpunkt anser nämn­

den det kunna ifrågasättas, om icke hithörande ärenden är av så stor be­

tydelse, att statsministern borde påtaga sig ledarskapet för samarbetsdele-

gationen. Vidare erinrar nämnden om att informations- och upplysnings­

verksamheten intimt måste sammanknytas med totalförsvarets övriga gre­

nar, varför nämnden bör ingå i delegationen.

Överståthållarämbetet, som anser ett framträdande behov föreligga av

försvarsplaneringens samordning, finner den av utredningen föreslagna

samarbetsdelegationen kunna bli av betydande värde. Även storstädernas

intressen bör därvid vara företrädda. Emellertid ifrågasätter ämbetet om

den föreslagna anordningen är ägnad att säkerställa en tillfredsställande

samordning. Det ligger enligt ämbetet nära till hands att anse, att ett

gemensamt beredningsorgan bör innesluta, förutom företrädare för den

högsta ledningen av totalförsvarets olika grenar, jämväl de ledamöter av

statsrådet som har att handlägga försvarsfrågor.

1954- års utredning rörande totalförsvarets personalbehov och länssty­

relsen i Norrbottens län delar utredningens mening, att planläggningen för

totalförsvaret kräver ett intimt samarbete mellan företrädare för de olika

grenarna men anser, att det måste ankomma på vederbörande myndigheter

att vidtaga de åtgärder, som kan behövas för att eliminera eventuella

brister. Därför ifrågasättes starkt, om en samarbetsdelegation, som sam­

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1956

45

manträder med långa intervaller, skulle kunna få någon nämnvärd be­

tydelse i detta hänseende.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1956

Departementschefen

Det svenska civilförsvaret byggdes upp och organiserades under det andra

världskriget. Visserligen fanns redan tidigare vissa organ för det civila

luftskyddet men det var den oerhörda utveckling, som under kriget skedde

på luftkrigföringens område och de fruktansvärda skador, förluster och

lidanden, civilbefolkningen i flera krigförande länder härigenom tillfoga­

des, som framtvingade en nyordning och en fastare organisation av civil­

försvaret. Två utredningar verkställdes och ledde vid 1944 års riksdag

till antagandet av en civilförsvarslag och inrättandet av civilförsvarssty-

relsen. I båda fallen rörde det sig dock om provisorier och civilförsvaret

omprövades av 1945 års civilförsvarsutredning, som i sitt 1947 framlagda

betänkande (SOU 1947:10) även kunde bygga på erfarenheterna av de

robotvapen och atombomber som använts i krigets slutskede. Förslag på

grundval av detta betänkande underställdes 1948 års riksdag (prop. nr 81),

varvid min företrädare med utgångspunkt från dessa erfarenheter och de

behov, de utvisade, framhöll att ett militärförsvar icke utan stöd av ett

funktionsdugligt civilförsvar kan skapa möjlighet till effektivt motstånd

mot ett angrepp med det moderna krigets medel. Slutsatsen ledde till att

en utbyggnad av åtgärderna i fråga om civilförsvarets förebyggande och

skadeavhjälpande verksamhet så långt de tekniska och ekonomiska möjlig­

heterna medgav ansågs nödvändig. I fråga om de förebyggande åtgärderna

framhölls särskilt att utrymning av befolkningen från tätorterna alltjämt

var ett effektivt skyddsmedel, som uppenbarligen fick än större betydelse

inför hotet från det nya vapnet, samt förordades viss omläggning av

utrymningsplanläggningen med bl. a. förberedelser för massutrymning.

Riksdagen godkände propositionen och beslöt en permanent lag och orga­

nisation av civilförsvaret.

Skyddsrumsfrågan hänsköts dock till en särskild utredning som skulle

beakta bl. a. de nyaste vetenskapliga rönen, särskilt rörande verkningarna

av och skyddsmedlen mot den radioaktiva strålningen. På denna utred­

nings betänkande (SOU 1950: 13) byggde en proposition till 1951 års riks­

dag (nr 176) med förslag om bl. a. att bygga s. k. fullträffsäkra skydds­

rum för civilbefolkningen i de största städernas kärnområden. I fråga om

skyddsrummens storlek och placering räknade man härvid i bästa fall

med en förvarningstid av 3—5 minuter vid daganfall. Riksdagen godkände

förslagen och 15 sådana skyddsrum med plats för ca 100 000 personer är

numera färdigställda eller under byggnad eller planering.

I 1951 års skyddsrumsproposition redovisades den utveckling som skett

i fråga om atomstridsmedlen samt krigstekniken över huvud och denna ut­

veckling utgjorde grunden till de förslag, som framlades. Även vätebomben

omnämndes och man konstaterade att de föreslagna befolkningsskydds-

rummen gav fullt skydd mot dess strålningsverkningar vid högdetonation.

Jämväl utrymningsfrågan uppmärksammades. Departementschefen fram­

höll, att å ena sidan det effektivaste och billigaste skyddet mot anfall från

luften åstadkommes genom att industrien utsprides och civilbefolkningen

evakueras från de utsatta områdena men att å andra sidan sådana åtgärder

endast är möjliga i begränsad utsträckning om samhället över huvud skall

fungera.

Jag har så pass utförligt uppehållit mig vid utgångspunkterna för och

några huvuddrag i den nuvarande planläggningen för civilförsvaret därför

att det i den allmänna debatten i anslutning till förevarande ärende gjorts

gällande, att denna planläggning icke tagit hänsyn till krigsteknikens ut­

veckling och lämnade oss utan förberedelser och skydd mot atomanfall.

Den summariska redogörelsen här och i det föregående torde visa att detta,

i varje fall såvitt avser anfall med andra atomvapen än vätebomben, icke

är riktigt och att planeringen av skyddsrumsbyggandet sker just med

tanke på sådana anfall.

Emellertid har, sedan statsmakterna 1948 och 1951 tog ställning till

civilförsvarets organisation, en mycket hastig utveckling skett av krigs-

tekniken, särskilt då det gäller atomstridsmedlen. Dessa stridsmedel, som

då — bortsett från erfarenheterna av atombombfällningen mot Hiroshima

och Nagasaki 1945 — diskuterades i huvudsak från teoretiska utgångs­

punkter, har nu av flera av stormakterna prövats genom försöksfällningar

av verkliga bomber och dessa försök har även avsett det allra kraftigaste

förstörelseverktyget, vätebomben, vilken 1951 omnämndes mera som en

teoretisk möjlighet. Tillgången på atomstridsmedel ökas snabbt inom vissa

stormakters vapenarsenaler. I den i ärendet föreliggande, av försvarssta­

ben och civilförsvarsstyrelsen utarbetade s. k. marspromemorian uttalas,

att man måste räkna med att vätebomber redan om några få år kommer

att disponeras av stormakterna i stort antal och att medel att föra dem

till deras mål icke kommer att saknas. Härtill kommer att enligt en sam­

stämmig uppfattning hos experterna förvarningstiden vid anfall från luf­

ten genom tillkomsten av nya robottyper och mycket snabba flygplan i

många fall måste beräknas gå ner mot noll.

Vätebombens verkningar har behandlats i den redogörelse för de nya

anfallsmedlen, som lämnats i ett tidigare avsnitt, till vilket hänvisas. Här

skall endast nämnas några särskilt betydelsefulla fakta. Man brukar skilja

mellan primära verkningar, som uppstår vid själva detonationen, och sekun­

dära verkningar, särskilt skador av kvardröjande radioaktiv strålning från

partiklar och stoft som sprides vid detonationen. Sådana skador uppstår

vid låghöjdsdetonation och kan vid ogynnsamma väderleksförhållanden

sträcka sig över mycket stora områden. I ett av civilförsvarsutredningen

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1956

47

åberopat exempel har fjärrbeläggningsområdet en längd av ca 350 km och

en bredd av upp till 65 km samt omfattar en yta motsvarande Värmlands

landareal. Inom ett sådant område måste skydd sökas eller också måste om­

rådet utrymmas. Härför kan befolkningen dock i regel räkna med en för-

varningstid av upp till flera timmar. Sedan det radioaktiva stoftet fallit ut

kan området ej beträdas och alltså utrymning ej ske förrän efter 1—7 dagar.

De primära verkningarna belyses av undersökningar (s. k. stadsanalyser) av

verkningarna av olika atomanfall, dock ej med vätebomber, mot den fak­

tiska bebyggelsen och människorna där, som utredningen gjort i fråga om

fem städer bl. a. de tre största. För Stockholms del har en undersökning även

skett av verkningarna av en vätebomb. Enligt denna undersökning skulle,

om en sådan bomb med hittills känd maximal styrka detonerade nattetid

på hög höjd över stadens centrum utan förvarning innan utrymning skett,

av 1 042 000 människor i Stor-Stockholm 760 000 dödas och 55 000 svårt

skadas inom ett område av upp till 3 mil från detonationspunkten. Om

förvarning hunnit ges och de nuvarande skyddsrummen och källarvåning­

arna uppsökts minskas de dödades antal endast till ca 600 000 och de oska­

dade ökas från 25 till 36 %, av vilka dock ett stort antal senare beräknas

omkomma genom sekundära skador. Men även om en omfattande utrym­

ning och mobilisering skett så att endast 40 % eller ca 415 000 förvärvs­

arbetande finns kvar och dessa flyttat ut till områden 10 km eller mer

från centrum skulle vid en höjddetonation utan förvarning 87 000 män­

niskor och i förvarningsfallet 50 000 människor omkomma eller svårt

skadas. Vid ett anfall med en vanlig atombomb (uranbomb) skulle där­

emot de människor som uppehåller sig i dessa ytterområden och även i en

sektor 7,5—10 km från centrum helt undgå skador, varemot i de centrala

delarna skadorna även i ett sådant fall blir av ungefär samma storleks­

ordning som vid ett vätebombsanfall.

Man har mot bakgrunden av de fasansfulla verkningarna av atomvapnen

frågat sig, om sådana förstörelseverktyg över huvud kommer att användas

i ett kommande krig eller om deras existens inte rentav skulle kunna göra

att något allmänt krig ej utbryter. Frågan berördes av statsministern i ett

interpellationssvar i riksdagens första kammare den 18 maj 1954 och jag

vill här endast hänvisa till detta uttalande. Statsministern ansåg det vara

en farlig illusion att förlita sig på att medvetandet om förstörelsemedlens

oerhörda verkan skall kunna förhindra krig samt förklarade att det före­

föll sannolikt att atomvapen kommer att användas om ett storkrig utbryter.

Självfallet förändrar icke detta förhållande den allmänna målsättningen

för vårt försvar. Även i denna del kan jag helt instämma i statsministerns

uttalande i det nämnda interpellationssvaret. Han underströk att vår al­

liansfria utrikespolitik ligger fast men att vi måste vara beredda att för­

svara vår självständighet även vid ett anfall med atomvapen. Vi borde

emellertid icke göra oss några illusioner om vad ett sådant försvar kan

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1956

49

för egen del framlagt förslag om reviderad utrymningsplanläggning och

skyddsrumsbyggande.

Det är sålunda framför allt civilförsvarets förebyggande verksamhet,

som nu är under bedömande, medan den andra huvudgruppen civilför­

svarsåtgärder, de skadeavhjälpande, liksom civilförsvarets organisation i

fred alltjämt prövas av civilförsvarsutredningen. Själva avvägningen mel­

lan de förebyggande och skadeavhjälpande åtgärderna kan sålunda icke

behandlas nu. Den senaste krigstekniska utvecklingen synes emellertid

medföra att de förebyggande åtgärderna fått en relativt sett väsentligt

större betydelse. Mycket torde därför tala för att även inom organisationen

tyngdpunkten i högre grad än tidigare bör läggas på de grenar, som syss­

lar med utrymningsplanläggning och skyddsrumsbyggande.

Civilförsvarsutredningen har understrukit att civilförsvaret i allmänhet

måste ges ökad effektivitet om dess uppgift inom det totala försvaret skall

kunna fullgöras och denna uppfattning omfattas av praktiskt taget alla

remissinstanser. Såsom torde framgå av vad jag här förut anfört och åbe­

ropat är jag för egen del av samma mening. Den definitiva bedömningen

härav bör emellertid anstå tills civilförsvarsutredningens slutbetänkande

föreligger.

I både marspromemorian och civilförsvarsutredningens betänkande har

utrymningen satts i centrum såsom den viktigaste förebyggande civilför­

svarsåtgärden mot ett atomanfall och mot denna grundinställning har i

allmänhet inga erinringar gjorts vid remissbehandlingen. Självfallet har

också skyddsrumsbyggandet uppmärksammats. Med hänsyn till de krav,

som måste ställas på skyddet i de utsatta orterna, kan det dock icke bli

fråga om att där inrätta skyddsrum för annat än en relativt begränsad del

av befolkningen. Planeringen av skyddsrumsbyggandet måste därför i viss

mån anpassas efter utrymningens omfattning och karaktär. Jag återkom­

mer senare till de avvägningsfrågor, som här uppkommer.

I fråga om utrymningen råder i stort sett enighet om att i god tid före

ett krigsutbrott s. k. beredskapsutrymning bör genomföras i varje fall från

städer med över 50 000 invånare av alla icke förvärvsarbetande samt att

viss planering måste ske av snabbutrymning av hela befolkningen på en

gång i händelse av ett överraskande anfall (samtidig snabbutrymning). Jag

har intet att erinra mot dessa förslag, som bortsett från att omfattningen

av beredskapsutrymningen ökat överensstämmer med vad som f. n. pla­

neras. Beredskapsutrymningen skulle enligt de nu framlagda förslagen om­

fatta 50 % av befolkningen i utrymningsorten. Medräknas även inkallade

värnpliktiga kommer befolkningsminskningen att uppgå till 60 å 65 %. Det

bör vidare bemärkas att en ytterligare minskning av befolkningen i orten

utan särskilda åtgärder från myndigheternas sida kan förutses. För många

personer, sysselsatta i handel och fria yrken m. in., torde nämligen under­

lag för verksamheten komma att saknas efter den uttunning av befolk-

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. AV 185

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 ar 1956

med anfall med vätebomb endast mot Stockholm. Härtill kommer att ut­

redningen ifrågasätter de tekniska möjligheterna att genomföra den i pro­

memorian föreslagna krigsutrymningen, enligt vilken den efter beredskaps-

utrymning kvarvarande befolkningen skall utrymmas på en gång först ome­

delbart inför ett väntat krigsutbrott. Civilförsvarsuti-edningens avvägning

leder alltså fram till att denna utrymning ej kan och bör ske. I stället för­

ordas att den ifrågavarande kvarvarande befolkningen i städer med över

50 000 invånare redan på ett tidigt stadium omflyttas till bostäder i ytter­

områdena. Under dagen förutsättes de så länge som möjligt behålla sina

arbetsplatser i de inre utrymningsområdena, där befolkningsskyddsrum fö­

reslås anordnade. Härvid räknar dock utredningen med att endast en

mindre del kommer att vara kvar i dessa områden, för Stor-Stockholms del

ca 100 000 personer.

Både marspromemorian och utredningen har anpassat skyddsrumsplan-

läggningen efter vad de sålunda förordat ifråga om utrymning.

Vid remissbehandlingen är det endast några få myndigheter, som helt av­

styrkt utredningens förslag och förordat marspromemorians riktlinjer för

krigsutrymningen. Ett stort antal remissinstanser tillstyrker däremot mer

eller mindre oreserverat att utredningens omflyttningsförslag lägges till

grund för planläggningen. I ej så få yttranden anses emellertid att detta en­

dast är ett av de alternativ, som bör förberedas, och att samtidigt en mer

eller mindre långtgående krigsutrymning bör planeras. Till dem som sär­

skilt med hänsyn till riskerna för atomanfall ansluter sig till en sådan alter­

nativ planläggning hör bl. a. landsorganisationen, sju länsstyrelser och

icke minst av psykologiska skäl beredskapsnämnden för det psykologiska

försvaret. Det framhålles även att en omflyttning enligt utredningens för­

slag, som ju skulle ske vid en relativt tidig tidpunkt och före krigsutrym­

ning, kan utgöra en lämplig etapp på vägen till den senare utrymningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen förordar en sådan linje och en successiv utrym­

ning av flertalet förvärvsarbetande från de utsatta orterna samtidigt som

en krigsutrymning enligt marspromemorian planeras, och en liknande ord­

ning föreslås av länsstyrelsen i Kopparbergs län.

För egen del vill jag i fråga om utrymning utöver beredskapsutrymning

av de icke förvärvsarbetande, vilken förstnämnda utrymning jag i fortsätt­

ningen benämner slutlig utrymning, till en början understryka, att man

vid planeringen, då det gäller mera utsatta orter, bör utgå från att även de

farligaste vapnen kan komma att sättas in. Man måste sålunda räkna med

anfall med vätebomber och andra atomvapen. Med hänsyn till dessa va­

pens, särskilt vätebombens, förödande verkningar får det därför anses

nödvändigt att för vissa orter, framför allt de större städerna, planlägga

bl. a. för en praktiskt taget fullständig utrymning, därvid endast personal

för brand- och bevakningstjänst samt annan utomordentligt krigsviktig

verksamhet kan tänkas bli kvar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1956

51

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 ur 1!)5t>

Mot en så långt driven utrymning, som sannolikt kommer att t. o. m.

bli något mer omfattande än som antagits bli fallet vid tillämpning av

marspromemorians riktlinjer, har åberopats, att den av transportmässiga

och andra tekniska skäl icke skulle kunna genomföras på kort tid. Me­

ningarna härom är emellertid delade och i varje fall torde de tekniska

möjligheterna att verkställa utrymningen kunna avsevärt ökas genom eu

så noggrann planering som möjligt och genom olika praktiska åtgärder så­

som förbättring av vägnätet m. m. Detsamma gäller vissa andra olägenheter,

som av utredningen åberopats mot krigsutrymningen. Otvivelaktigt ter sig

uppgiften att snabbt företa en slutlig utrymning ändock svår, men den kan

näppeligen vara olöslig. Och självfallet är det nödvändigt att de yttersta

ansträngningar göres för att lösa uppgiften på bästa möjliga sätt.

De svårigheter som är förknippade med eu mycket omfattande utrym­

ning bör i betydande utsträckning kunna undgås genom att utrymningen

sker successivt och i den mån läget tillåter detta efter en omflyttning i

enlighet med vad utredningen förordat.

Huruvida och i vilket tempo en mycket långt driven utrymning bör före­

tagas måste bli beroende av i första hand hur nära förestående ett anfall

med eventuellt användande av atombomber kan bedömas vara. Utrym-

ningsplanläggningen bör därför grundas på tvenne alternativa förutsätt­

ningar, nämligen dels att viss beredskapstid står till förfogande och dels att

behovet av utrymning kommer mer eller mindre överraskande så att största

möjliga skyndsamhet kan vara av nöden.

I det förstnämnda fallet, alltså då tid för successiv utrymning antas stå

till förfogande, bör utrymningen, såsom jag redan framhållit, till en bör­

jan avse alla icke förvärvsarbetande samt ledsagare och vårdare till dem

m. fl., dvs. ca 50 % av befolkningen. Enligt vad jag tidigare anfört kommer

därefter utan särskilda åtgärder från myndigheternas sida en viss ytter­

ligare minskning av den kvarvarande befolkningen att ske på grund av

brist på arbetstillfällen. För återstoden har civilförsvarsutredningen för de

större städerna förordat en omflyttning från innerområdena till närliggande

ytterområden. Enligt min mening bör planläggningen även avse en sådan

omflyttning. Riskerna för den kvarvarande befolkningen kan nämligen i

vissa lägen anses betydligt mindre om en sådan omflyttning företages. Här

vid bör man utgå från att de omflyttade stannar kvar på sina arbetsplatser

under arbetstid och tillbringar vilo- och fritiden i det mindre riskabla

ytterområdet. Om läget skärpes kan de omflyttade stanna dygnet runt i

detta område för att därifrån eventuellt slutligt utrymmas. Olika varia­

tioner är här tänkbara. En uppdelning av dem som avses att slutligt ut­

rymmas i olika kategorier blir säkerligen nödvändig. Jag delar alltså i detta

hänseende arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning. Emellertid vill jag un­

derstryka, att omflyttningen endast bör utgöra ett alternativ till eller ett

led i en slutlig utrymning och att denna senare därför alltid bör planläg-

53

i»as samtidigt, men det bör även framhållas, att omflyttningen i vissa lägen

bör kunna bli eu bestående anordning. Utvecklingen kan även leda till

att återfljdtning blir tänkbar, åtminstone i viss utsträckning. Om endast

Omflyttning skett underlättas naturligtvis denna återflyttning och den kan

bli ett led i densamma. Även för en återflyttning av evakuerade bör pla­

ner upprättas.

I fråga om det andra fallet, då samtidig snabbutrymning av hela befolk­

ningen i orten måste ske, vill jag understryka vikten av att planläggningen

göres så fullständig som möjligt och att de nuvarande planerna överses

med hänsyn till de nya riskerna. Denna planläggning torde böra ges hög

prioritet. Visserligen måste man som utredningen framhållit speciellt för

denna utrymningsform räkna med oförutsedda lägen och improvisationer,

men de mycket allvarliga risker som är förbundna härmed kan minskas

om förberedelser sker.

Förberedande planläggning för utrymning av vissa sannolika militära

operationsområden torde vidare bli ofrånkomlig. Det kan också bli nöd­

vändigt att tillfälligt flytta bort befolkningen från områden som utsatts

för radioaktiv fjärrbeläggning. Vad beträffar andra åtgärder för skydd av

befolkningen mot kringdrivande radioaktivt stoft förutsätter jag att civil-

försvarsutredningen ägnar fortsatt uppmärksamhet häråt.

Frågan om vilka städer eller områden som bör innefattas i utrymnings-

planeringen över huvud taget och för vilka städer och områden planerna

bör avse slutlig utrymning jämte övriga former av utrymning, inbegripet

omflyttning, eller endast en mera begränsad utrymning synes icke böra dis­

kuteras här. För prövningen fordras bl. a. tillgång till ett omfattande ma­

terial om arbetskraftens och den krigsviktiga industriens fördelning och

om härutinnan föreliggande planer m. m., vilket material icke kan redo­

visas i detta sammanhang. Att fullständig utrvmningsplanläggning i varje

fall bör göras för de största städerna är uppenbart. Bedömningen av för

vilka städer eller områden i övrigt som utrymningsplaner bör upprättas

måste självfallet föregå delaljplanläggningen av civilförsvarsåtgärderna;

en sådan bedömning har ju också skett vid den uppdelning av orterna i

olika riskgrupper, som förutsätts både i marspromemorian och av utred­

ningen.

Placeringen av de evakuerade kommer att erbjuda stora svårigheter, sär­

skilt vintertid, då större krav måste ställas på bostäderna. Utflyttningen

måste därför helt säkert ske till ett relativt stort område. Den kommer inte

blott att utsätta den evakuerade befolkningen för stora påfrestningar utan

även att kräva betydande insatser av invånarna i inkvarteringsområdena.

Men eftersom del här gäller att rädda människoliv och att bevara vår mot­

ståndskraft får man förutsätta att befolkningen beredvilligt kommer att

medverka.

Jag är angelägen att framhålla att vad som här förordats är planläggning

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S5 år 1956

54

av olika åtgärder för utrymning av utsatta orter, medan frågan om vilka

åtgärder som i ett visst läge bör vidtagas icke närmare diskuterats. För att

handlingsfriheten skall bevaras måste emellertid övriga civilförsvarsanord-

ningar så långt det är möjligt anpassas därefter så att de i olika lägen i

görligaste mån kan fylla sin uppgift. I det följande kommer jag att beröra

skyddsrumsbyggandets anpassning efter de här uppdragna riktlinjerna.

Redan i detta sammanhang vill jag emellertid framhålla, att för den per­

sonal i brand- och bevakningstjänst och i ytterst krigsviktig industri som

kan behöva finnas kvar i de inre delarna av en slutligt utrymd ort bör

bergskyddsrum eller därmed jämförbara skyddsrum finnas i den omfattning

som erfordras för att bereda nämnda personal liggplatser i skydd.

Sammanfattningsvis innebär vad här förordats i huvudsak följande. För

de större städerna och vissa andra utsatta områden och orter skall planer

upprättas för såväl en nära nog fullständig utrymning som för en bered-

skapsutrymning avseende alla icke arbetsföra och vissa därmed jämställda

kategorier. I förstnämnda hänseende bör planeringen omfatta dels snabb­

utrymning i en följd och dels utrymning i etapper, därvid den första etap­

pen skall utgöras av beredskapsutrymningen. I anslutning härtill bör så­

som en andra etapp planeras en omflyttning av innerområdenas kvarva­

rande befolkning till ytterområdena. För vissa andra städer och områden

skall planer upprättas för en mindre långtgående utrymning. Vilka städer

och områden de olika planerna skall avse beslutas centralt. Den planlägg­

ning som här förordas innefattar alltså olika alternativ. Det är naturligt­

vis bedömningen av de förhandenvarande anfallsriskerna som måste bli

avgörande för valet av alternativ. Genom att planläggningen icke, såsom

förutsatts i marspromemorian, inriktats på en enda form av utrymning,

kommer denna bedömning i större utsträckning än vad man där synes ha

tänkt sig att kunna ske i själva det aktuella läget med hänsyn till för­

hållandena på en viss ort eller för någon eller några kategorier utrymnings-

berättigade. En smidigare anpassning efter omständigheterna blir härige­

nom möjlig.

Ett genomförande av utrymningsplanläggningen efter de angivna riktlin­

jerna torde icke i och för sig kräva beslut av riksdagen. Emellertid är utrym-

ningsfrågans lösning av så genomgripande betydelse för vårt folk och hela

vårt totalförsvar, att jag har ansett mig böra för riksdagen anmäla och

närmare motivera mitt förslag till Kungl. Maj :ts ställningstagande i frå­

gan. Härtill har även bidragit att detta ställningstagande för civilförsvarets

del får betydande konsekvenser för skyddsrumsbyggande och för utform­

ningen av den skadeavhjälpande organisationen. Att det också i hög grad

påverkar vår planläggning för krig beträffande arbetsmarknaden samt på

det ekonomiska och psykologiska försvarets område torde framgå av vad

jag förut anfört.

Å andra sidan har såsom härvid jämväl antytts vår försörjning i krig och

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1956

55

det ekonomiska försvaret över huvud samt dess planering en direkt betydel­

se för den avvägning mellan skydd och samhällsverksamhet, som bestäm­

mer utrymningens omfattning och i vissa fall även ställningstagandet i det

konkreta fallet till valet av utrymningsalternativ. Jag behöver här endast

peka på sådana åtgärder som utspridning av industrier från de stora stä­

derna till mindre tätorter eller till landsbygden och inrättande av bergrum

för krigsviktiga industrier eller annan i krig betydelsefull verksamhet. I

själva verket rör det sig här om åtgärder, som har en betydelse för att före­

bygga krigsskador, vilken är väl jämförlig med utrymningens och skydds-

rumsbyggandets. Planläggningen av sådana åtgärder ankommer emellertid

i regel icke på civilförsvaret och skall därför icke närmare behandlas här.

Jag vill emellertid kraftigt framhålla vikten av att dessa frågor tas upp av

berörda organ och att försvarssynpunkterna vid bedömningen av in­

dustriens lokaliserings- och investeringsfrågor ges den betydelse, som en­

ligt det sagda bör tillmätas dem.

Det är uppenbarligen mycket omfattande planläggningsuppgifter som

måste lösas för att tillfredsställande beredskap skall erhållas för de olika

civila grenarna av totalförsvaret. Detta gäller såväl inom varje sådan för:-

svarsgren för sig som i fråga om samordningen av planeringsarbetet dessa

försvarsgrenar sinsemellan och med det militära försvaret. Vad angår civil­

försvarets utrymningsplanläggning torde arbetet härmed komma att bli

omfattande och tidskrävande. En prioritering av uppgifterna blir sanno­

likt nödvändig. Det är min avsikt att snarast möjligt taga upp frågan vilka

provisoriska åtgärder, som kan erfordras för att det planläggningsarbete

som härvid befinnes mest angeläget skall komma till utförande och bedrivas

effektivt. Den definitiva organisationen av arbetet torde få prövas i sam­

band med civilförsvarsutredningens förslag till fredsorganisation av civil­

försvaret.

I fråga om planeringen på längre sikt kommer försörjningsfrågan i krig

och därmed sammanhängande arbetskraftsproblem i förgrunden. I ett ytt­

rande av 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov har

framhållits nödvändigheten av ett siffermässigt väl dokumenterat underlag

för en sådan långsiktig planläggning och några remissinstanser har ansett

en omprövning av riktlinjerna för och en genomgående översyn av den

ekonomiska försvarsberedskapen över huvud nödvändig. Denna fråga, som

är av stor betydelse för effektiviseringen av vårt civila försvar, torde emel­

lertid få behandlas i annat sammanhang.

De mångskiftande planläggningsuppgifter, det här gäller och som endast

kunnat summariskt angivas i det föregående, kräver för sitt lösande i regel

medverkan av flera olika grenar inom totalförsvaret. En samordning blir

här nödvändig och utredningen i ärendet visar enligt min mening tydligt,

att denna behöver förbättras och effektiviseras. Jag är emellertid icke be­

redd att nu taga ställning till bur samordningsproblemet bäst bör lösas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1956

56

Det torde få ytterligare övervägas och därefter tagas upp vid höstens bud­

getarbete, så att eventuellt förslag kan föreläggas 1957 års riksdag. Det

sagda bör dock icke hindra att provisoriska åtgärder vidtages för att redan

nu förbättra samordningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1956

5. Byggande av skyddsrum

Gällande bestämmelser

De grundläggande bestämmelserna om skyddsrum finnes i civilförsvars­

lagen den 15 juli 1944. Lagen skiljer mellan allmänna och enskilda

skyddsrum.

Allmänna skyddsrum är avsedda dels för det allmänna civil­

försvarets personal och verksamhet samt för vägfarande och andra som

uppehåller sig på allmän plats, dels för hela civilbefolkningen inom särskilda

större upptagningsområden, s. k. befolkningsskyddsrum. Allmänna skydds­

rum av förstnämnda slag skall i mån av behov finnas inom stad och

köping samt inom annat tättbebyggt område, som icke är av endast

ringa omfattning och betydelse, så ock annorstädes där särskilda för­

hållanden påkallar det. Konungen äger föreskriva att i ort som nyss

sagts eller i viss del därav jämväl skall anordnas befolkningsskyddsrum

(22 §). Befolkningsskyddsrum skall vara fullträffsäkert. Annat allmänt

skyddsrum skall inrättas som fullträffsäkert om Konungen så bestämmer

och eljest såsom normalskyddsrum. Fullträffsäkert skyddsrum skall skydda

mot omedelbar träffverkan av bomber och projektiler av sådana typer,

vilka vid storanfall med massinsats antages komma till användning. Sådant

skyddsrum skall jämväl erbjuda skydd mot övriga verkningar av bomber

och projektiler av alla slag. Normalskyddsrum skall erbjuda skäligt skydd

mot andra verkningar av bomber och projektiler än omedelbar träffverkan.

Det skall, om det är beläget inom eller i omedelbar närhet av byggnad,

motstå den belastning som kan uppkomma, för den händelse byggnaden

störtar samman (23 §). Med beaktande av vad som sägs i 22 och 23 §§

bestämmes den omfattning, vari allmänna skyddsrum skall finnas, samt

skyddsrummens beskaffenhet och ungefärliga belägenhet i organisations­

plan som fastställes av länsstyrelsen (22 och 10 §§). Civilförsvarsstyrelsen

har bedömt lämplig medelstorlek för befolkningsskyddsrum vara anlägg­

ningar för 3 000—5 000 sittande personer (0,4 m2/person) och högsta gång­

avstånd mellan bostad (arbetsplats) och skyddsrummet till 300 meter. Det

åligger kommun att i enlighet med organisationsplanen inrätta och utrusta

samt vårda och underhålla allmänna skyddsrum (45 § 1 mom.). Till in­

rättandet och utrustandet utgår statsbidrag med i regel "U av kostnaden

(47 §).

57

Enskilda skyddsrum skall inrättas för vissa anläggningar och

byggnader inom område eller å plats, där enligt organisationsplanen sär­

skilt civilförsvar skall vara organiserat, d. v. s. i regel inom område med

minst 500 invånare och en boendetäthet av 25 invånare per hektar. De

anläggningar och byggnader som där skall förses med skyddsrum är ham­

nar, järnvägsstationer och därmed jämförliga anläggningar, industriell an­

läggning som antingen ensam regelmässigt sysselsätter 25 personer sam­

tidigt eller tillsammans med andra närbelägna industriella anläggningar

utgör en grupp med minst så många anställda, undervisnings- och vård­

anstalter samt hotell och pensionat, som är avsedda att hysa minst 25

personer, byggnad med mer än två våningar, som till väsentlig del är av­

sedd till bostad eller till kontors- eller affärslokal, samt efter länsstyrelsens

förordnande annan anläggning eller byggnad, där människor bor eller eljest

vanligen vistas (24 §). Enskilt skyddsrum, avsett för bostadshus, skall

kunna hysa minst så många personer som beräknas under fredstid bo i

huset, samt i annat fall beräknas för så många människor som kan an­

tagas under krig i allmänhet samtidigt vistas inom anläggningen eller

byggnaden eller den del därav, för vilken skyddsrummet är avsett (25 §).

Enskilt skyddsrum skall vara anordnat som normalskyddsrum. Om det är

avsett för högst 25 personer, behöver det dock icke skydda mot rök- och

stridsgaser, såvida icke länsstyrelsen i särskilt fall förordnar annorlunda

(26 §). Konungen äger för särskilda fall förordna, att enskilt skyddsrum

skall fylla större krav på skyddsförmåga och utrymme än vad som fram­

går av förut refererade bestämmelser (29 §). Skyldighet att inrätta, utrusta

och underhålla enskilt skyddsrum åvilar anläggningens eller byggnadens

ägare (59 § 1 inom.). Har förordnande enligt 29 § meddelats, är fastighets­

ägaren berättigad till skälig ersättning av statsmedel för den merkostnad

som därigenom åsamkas honom (70 §). Kan skyddsbehovet för viss an­

läggning eller byggnad enligt organisationsplanen tillgodoses genom all­

mänt befolkningsskyddsrum, äger länsstyrelsen befria fastighetsägaren från

den i 59 § 1 mom. stadgade skyldigheten (59 § 2 inom.). Har länsstyrelsen

medgivit sådan befrielse är ägaren pliktig att i stället utge bidrag till kom­

munen (fastighetsägarbidrag) med belopp högst motsvarande normalkost­

naden för anordnande av skyddsrum för anläggningen eller byggnaden.

Länsstyrelsen äger att efter civilförsvarsstyrelsens anvisningar medge be­

frielse helt eller delvis från bidragsplikten (59 b §). Därest anordnande av

allmänt eller enskilt skyddsrum, som skall vara normalskyddsrum, prövas

medföra oskälig kostnad, äger länsstyrelsen medge undantag från bestäm­

melserna härom. Dylikt undantag må ock eljest medges av länsstyrelsen, i

den mån det kan ske utan eftergivande av skäliga anspråk på skydd mot

skada av fientlig verksamhet. Konungen eller, eller Konungens bemyndi­

gande, civilförsvarsstyrelsen äger medge undantag från bestämmelserna om

beskaffenheten av fullträffsäkert skyddsrum (28 §). Enligt Kungl. Maj:ts

Kiingl. Maj.ts proposition nr 185 år 1956

58

beslut den 30 juni 1955 har allmän dispens meddelats från gällande bestäm­

melser om skyldighet att färdigställa enskilt normalskyddsrum i bostadshus.

Angående skyddsrumsbyggandets omfattning och principerna för inrät­

tandet av befolkningsskvddsrum hänvisas till vad därom anförts i det före­

gående under avsnitt 2.

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1956

Marspromemorian

De i marspromemorian uppdragna riktlinjerna för skyddsrumsbvggan-

det avviker i vissa delar från nu gällande grunder.

Man utgår från att de korta och osäkra förvarningstiderna vid luft­

angrepp, som man har att räkna med, icke möjliggör att skyddsrum upp-

sökes först efter flyglarm. Dessa och andra skyddstekniska förhållanden

leder till slutsatsen att i förstagradsmålen och delvis i andragradsmålen

den kvarvarande befolkningen bör få bästa möjliga skydd vid såväl arbete

som vila och rekreation, d. v. s. i bergrum eller där så ej är möjligt i be­

tongrum av motsvarande styrka.

Angående behovet av bergrum och motsvarande skyddsrum anföres

följande.

Det totala behovet av bergrum kan först beräknas efter grundlig under­

sökning. Härvid synes det nödvändigt att delvis bedöma behovet i sam­

manhang med industri- och försörjningsplanläggningen. Det kan ifråga­

sättas om inte i en del fall förflyttning till mindre utsatt ort kan genom­

föras redan i fred för ungefär samma kostnad som fordras för att ge en

anläggning och dess personal fullgott skydd inom en utsatt tätort. Viss

krigsproduktion bör måhända också ersättas av ökad lagerhållning. Oav­

sett den utflyttning av industrier och andra företag, som ur skyddssyn­

punkt genomförs under fred eller vid krig, kommer säkerligen ett stort

behov av bergrum att kvarstå inom de mest utsatta orterna. Behovet av

att kunna leva och bo i skyddsrum medför att det erforderliga utrymmet

per capita blir avsevärt mycket större än vad som nu beräknas. Behovet

av bergrum för ledningscentraler och uppehållsplatser förutses bli ungefär

lika stort som vid nuvarande planläggning. För mindre civilförsvarsenheter

inom förstagradsmålen och måhända delvis även inom vissa andragrads-

mål erfordras bergrum (motsvarande).

I fråga om normalskyddsrumsbehovet utgår man i marspromemorian

från att nästan alla hus inom förstagradsmålen kommer att bli obebodda

vid föreslagen krigsutrymning. Behovet av normalskyddsrum i dessa orter

skulle således bortfalla, då den efter krigsutrymningen kvarvarande befolk­

ningen förutsättes skola få skydd i befolkningsskyddsrum. En viss tillgång

på normalskyddsrum anses dock önskvärd med hänsyn till dels att de som

måste kvarstanna i orten kan vilja på arbetsfri tid tillfälligt uppsöka sina

hem, dels att ett mindre antal evakuerade tillfälligt kommer att besöka

de utrymda orterna. Dessa behov anses i de flesta utrymningsorterna

huvudsakligen kunna täckas genom den nuvarande tillgången på normal­

59

skyddsrum. Skyldighet att anordna normalskyddsrum i samband med ny­

bebyggelse bör därför enligt marspromemorian tills vidare slopas i sådana

orter eller delar av orter.

Inom andra- och tredjegradsmålen anses i och för sig önskvärt, att be­

folkningen erhåller skydd genom befolkningsskyddsrum. Då detta önske­

mål av ekonomiska skäl icke kan realiseras, förutsätter marspromemorian

att skyddet i huvudsak beredes genom normalskyddsrum. På grund härav

— liksom också på grund av den ökning av befolkningen inom vissa tredje-

gradsmål som kan väntas — skulle det totala behovet av utrymme i nor-

malskyddsrum inom dessa orter komma att stiga.

Inom landsbygden anses egentliga skyddsrum icke vara erforderliga,

men skydd mot radioaktiv fjärrbeläggning bör finnas även där. Förbätt­

rade källare beräknas ge fullgott skydd inom hela verkningsområdet och

inom stora delar av detta ger vistelse i väl tätade rum sannolikt tillräcklig!

skydd.

Sammanfattningsvis framhålles, att skyddsrum framdeles bör byggas i

enlighet med det för krig omställda samhällets behov, d. v. s. det läge som

råder då krigsutrymning helt genomförts.

I marspromemorian beröres också konsekvenserna i kostnadshänseende

av det i promemorian förordade programmet för skyddsrumsbyggandet.

Detta skiljer sig från vad som nu gäller huvudsakligen i fråga om första-

gradsmålen. Antalet människor som beräknas efter krigsutrymning bli

kvar i dessa områden anges till ca 200 000. Dessa avses skola beredas skydd

i befolkningsskyddsrum, varemot några normalskyddsrum i princip icke

vidare skulle inrättas i berörda orter. Kostnaderna för befolkningsskydds-

rumraen, vilka måste bereda möjlighet till vila och rekreation, uppskattas

efter 2 600 kronor per person till sammanlagt 520 miljoner kronor. Då enligt

nuvarande planläggning befolkningsskyddsrum skall utföras för ca 700 000

människor till en uppskattad kostnad av 600 kronor per person eller sam­

manlagt 420 miljoner kronor och normalskyddsrum i förstagradsmålen år­

ligen byggs för en beräknad kostnad av ca 14 miljoner kronor eller alltså

ett kapitaliserat värde av 280 miljoner kronor, skulle rent överslagsmässigt

det i promemorian förordade programmet bli omkring 180 miljoner kronor

billigare. Därvid har emellertid icke medräknats kostnaderna för skydd på

arbetsplatserna och för de normalskyddsrum, som även i fortsättningen

kan behöva byggas inom delar av förstagradsmålen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1956

Civilförsvarsutredningen

Ett ställningstagande till riktlinjerna för fortsatt skyddsrumsbyggande

kräver enligt utredningen ett bedömande av flera faktorer. Till grund måste

läggas en sannolikhetsprognos rörande de anfallsvapen som kan komma

att användas mot orten. Vidare påverkas behovet av skyddsrum av de ut-

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 är 1956

(»1

När det gäller vätebomber kan man enligt uttalande av utredningens

expertis likaså räkna med att moderna bergskyddsrum ger fullgott skydd

i nollpunkten vid höghöjdsdetonation, d. v. s. detonation på höjd som be­

räknas ge optimal verkan mot ovanjordsbebyggelse. Vid markdetonation

eller låghöjdsdelonation torde man kunna räkna med att sådana skydds­

rum ger tillräckligt skydd mot de mekaniska skadeeffekterna och initial-

strålningseffekterna på någon eller några kilometers avstånd från detona-

tionscentrum beroende på vätebombens storlek.

Eftersom befolkningsskyddsrummen således anses erbjuda fullgott skydd

även mot vätebomber vid höghöjdsdetonation och i fråga om markdetona­

tion skydd på ett avstånd från detonationspunkten som är ca 5 gånger

mindre än skyddsavståndet för normalskyddsrummen, anser civilförsvars-

utredningen det befogat att befolkningsskyddsrum anordnas även i fortsätt­

ningen. Man kan ej heller utesluta möjligheten av tekniska förbättringar,

som innebär ökat skyddsvärde, tillägger utredningen.

Såsom framgått av det föregående avser man för närvarande att inom

vissa riskområden, de s. k. upptagningsområdena, skapa skydd för civil­

befolkningen genom befolkningsskyddsrum. Civilförsvarsutred-

ningen anser, att de riktlinjer, som hittills tillämpats vid utbyggandet av

dylika skyddsrum, behöver revideras i samband med de nu föreslagna prin­

ciperna för utrymningsplanläggningen. Dessa principer är nämligen ut­

formade efter annan målsättning än vad som låg till grund för skyddsrums-

frågans prövning av statsmakterna år 1951. Vid sistnämnda tidpunkt hade

man ej planerat för utrymningar på sätt som nu ifrågasatts.

Inom de större städerna kan skyddsbehovet i de inre och tättbebyggda

delarna, de förutnämnda inre utrymningsområdena, icke tillgodoses annat än

genom befolkningsskyddsrum. Det är, anser civilförsvarsutredningen, inte

möjligt att bereda nu avsett skydd för arbetande inom all i fredstid på­

gående verksamhet i dessa områden. Redan av ekonomiska skäl synes detta

ogenomförbart inom rimlig tid. En viss begränsning av den fredsmäs-

siga verksamheten kan emellertid påräknas som en direkt följd av bered-

skapsutrymning, omflyttning och mobilisering. Utredningen hänvisar i detta

sammanhang till att enligt en av riksnämnden för ekonomisk försvarsbe­

redskap företagen studie av dessa förhållanden beträffande Stor-Stockholm

ca 100 000 personer beräknas kvarbli i sin verksamhet i det inre utrym-

ningsområdet. Den befolkningsminskning, som sålunda kan förutses, är

ägnad att minska behovet av skyddsrumsplatser i berörda områden.

t princip anser civilförsvarsutredningen att befolkningsskyddsrum skall

byggas i städer med minst 50 000 invånare, d. v. s. Stor-Stockholm, Göte­

borg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Örebro, Uppsala, Västerås, Borås,

Linköping, Eskilstuna och Gävle, ävensom undantagsvis i annan ort, då syn­

nerliga skäl kan ge anledning därtill.

Skyddsbehovet avser i första hand dem som är sysselsatta i sådan verk­

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1956

Enligt de föreslagna riktlinjerna för byggandet av befolkningsskyddsrum

skulle dessa uppföras inom vissa större städers inre utrymningsområde,

d. v. s. inom område, där normalskyddsrum bedömas sakna ett skyddsvärde,

som kan motivera åläggande för vederbörande fastighetsägare att anordna

sådana. I avvaktan på ändrade lagbestämmelser har utredningen i det före­

gående föreslagit allmän dispens från skyldigheten att anordna normal­

skyddsrum inom förevarande områden. Vid sådant förhållande synes det

rimligt och följdriktigt att dispensera från skyldigheten att lämna bidrag

till befolkningsskyddsrum, som kan komma att anordnas inom området.

Kostnaderna för befolkningsskyddsrum är enligt uppgift av civilförsvars-

styrelsen erfarenhetsmässigt i genomsnitt följande, sedan avdrag gjorts för

den del av anläggningskostnaden som motsvaras av kapitaliserat fredsan-

vändningsvärde för berganläggningar (i genomsnitt 30 %).

B er g an läggn in gar :

Skyddsrum för 2 000—10 000 personer (0,40 m2/p) . .

»

» 10 000—20 000 personer »

. .

Betonganläggningar:

Skyddsrum för 2 000 personer (0,40 m2/p)

................

»

»

3 000 personer »

................

»

»

7 000 personer »

................

»

»10 000 personer »

................

600 kr/person

550 kr/person

800 kr/person

750 kr/person

600 kr/person

550 kr/person

Vid en överslagsberäkning av kostnaderna för det angivna sammanlagda

platsbehovet i befolkningsskyddsrum bör hänsyn tagas till den sannolika

proportionen mellan berganläggningar och betonganläggningar samt till att

dessa skyddsrum med nu ifrågavarande målsättning torde komma att bli

av mindre storlek.

Mot denna bakgrund har utredningen räknat med en kostnad av 700

kronor per skyddsplats, vilket skulle innebära, att det totala beloppet för

nybyggnader av befolkningsskyddsrum koinme att uppgå till i runt tal

180 miljoner kronor. Härav skulle på statsverket belöpa 120 miljoner kronor.

Civilförsvarsutredningen har i sitt delbetänkande ej tagit ställning till

frågan om andra allmänna skyddsrum än befolkningsskyddsrum, exempel­

vis för civilförsvarets personal. Härtill vill utredningen återkomma i ett

senare yttrande.

I fråga om normalskyddsrummens tekniska skyddsvärde har de studier

som skett i samband med stadsanalyserna beträffande Stockholm, Göte­

borg och Malmö givit vid handen, att vid anfall med atombomber mot stä­

dernas centrala delar normalskyddsrum i ytterområdena på ett avstånd

från centrum av 1—-1,5 km beroende på bombstorleken ger ett gott skydd

och följaktligen är av stort värde. Den särskilda undersökningen i Stor­

stockholm angående verkan av ett anfall med den nu kända största väte­

bomben har visat, att normalskyddsrum i de ytterområden som är belägna

65

Civilförsvarsutredningen har den uppfattningen att något allvarligt efter­

sättande av väsentliga skyddskrav inte behöver befaras, om man vidtager

den besparingsåtgärden att anordnandet av normalskyddsrum i tätorter

med högst 5 000 invånare upphör. Utredningen utgår härvid från att an-

fallsrisken och följaktligen också katastrofrisken (konflagrationsbränder

etc.) för de minsta orterna — och härvid har gränsen vid 5 000 invånare

ansetts tillämplig — regelmässigt är liten. Utredningen anser följaktligen,

att tillräckliga motiv principiellt icke föreligger för investeringar i normal-

skyddsrum i tätorter av storleken 5 000 invånare eller mindre samt på

landsbygd eller för underhåll av redan anordnade skyddsrum.

Utredningen har i detta sammanhang ej bortsett från den tidigare på­

visade risken av radioaktiv fjärrbeläggning vid anfall med vätebomb. En­

ligt vad utredningen inhämtat genom sina experter torde man, även om

beläggningsproblemet måste ytterligare studeras, av vad som redan nu är

känt kunna draga den slutsatsen, att rimligt skydd mot fjärrbeläggningen

utanför vätebombens totalförstörelseområde kan vinnas med enklare me­

del än normalskyddsrum, exempelvis i lämpliga källare och dylikt.

En massutrymning från större tätorter kan emellertid medföra speciella

skyddskrav för landsbygden och för mindre tätorter, dit utrymd befolk­

ning förlägges. Detta skydd måste enligt utredningens mening beredas efter

andra linjer än genom bibehållandet av nuvarande skyldighet för veder­

börande fastighetsägare att uppföra normalskyddsrum i dylika mindre

orter. Såsom nyss påvisats har denna skyldighet ej varit av större bety­

delse till skydd för ortens egen befolkning och kan beräknas bli av än

mindre betydelse för en vid inkvartering utökad befolkning. Utredningen

anser det ej heller skäligt att ålägga fastighetsägare att bygga skyddsrum

med hänsyn till en eventuell inkvartering på grund av utrymning. I den

mån man redan genom planläggningen kan förutse, att viss ort kommer

att tagas i anspråk för dylik inkvartering, kan skyddsåtgärder av mera

provisorisk art lämpligen förberedas och verkställas i ett beredskapsläge.

Den begränsning av skyldigheten att anordna normalskyddsrum, som nu

förordats beträffande bostadshus, synes också principiellt böra tillämpas

i fråga om de övriga anläggningar m. in., som anges i 24 § civilförsvars­

lagen.

Såväl i fråga om bostäder som övriga ifrågavarande anläggningar och

byggnader kan emellertid särskilda skäl föreligga att frångå den princi­

piella ståndpunkten och kräva anordnandet av normalskyddsrum. Sådana

särskilda förhållanden är exempelvis att en ort eller en anläggning på grund

av sin betydelse ur militär- eller försörjningssynpunkt kan bedömas vara

särskilt utsatt för anfallsrisk och förstörelse. Prövning av i vilken mån

fylika undantag kan anses vara motiverade bör ske i samband med civil-

försvarsplanläggningen inom respektive län. För vinnande av enhetlighet

5—• Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 185

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 ur 1956

67

mast böra leda till att ökade ansträngningar göres för att förbättra luft­

bevaknings- och luftförsvarsorienteringssystemet. Mindre och därmed flera

skyddsrumsenheter bör också övervägas för att förkorta avstånden. Skulle

det visa sig ogörligt att förbättra läget i fråga om förvarningen, anser

överståthållarämbetet skyddsrummen likväl äga ett betydande värde som

en reserv till utrymningsåtgärderna. Om händelseutvecklingen skulle för­

löpa så snabbt att risk för omedelbara anfall bedönres föreligga innan

utrymning hunnit genomföras, erbjuder bergskyddsrummen likväl en skyd­

dad tillflyktsort, som tillfälligt kan tagas i anspråk, frivilligt eller på myn­

dighets uppmaning. Även om skyddsrummen endast skulle komma att

tjäna som ett tillfälligt katastrofskydd i avvaktan på utrymningstrans-

porter, synes goda skäl föreligga för deras inrättande. Civilförsvarsstyrelsen

anser, att man icke kan räkna med möjligheter till förvarning i sådan

utsträckning, att civilförsvarets planläggning kan generellt grundas härpå.

De senaste årens tekniska utveckling anses i hög grad ha bestyrkt detta.

I förvarningsproblemet ingår enligt styrelsen även en psykologisk faktor.

Därest skyddsrum anordnas för att uppsökas vid flyglarm, måste allmän­

heten kunna lita på att sådan varning verkligen kan ges i tid. Civilförsvars-

förbnndet har en liknande uppfattning. Civilförsvarsutredningens formule­

ringar, när den bedömer förvarningsmöjligheterna, ger således enligt för­

bundets uppfattning en alltför optimistisk syn på de verkliga förhållan­

dena. Förbundet ansluter sig till den värdering som kommit till uttryck

i marspromemorian, där det heter att de korta och osäkra förvarnings-

tider vid luftangrepp som man har att räkna med ej möjliggör skydd

genom uppsökande av skyddsrum efter flyglarm. Samma uppfattning an-

mäles av överbefälhavaren. Länsstyrelsen i Stockholms lån finner utred­

ningens värdesättning av de fullträffsäkra skyddsrummen icke helt över­

tygande med hänsyn till vad som anförts om förvarningstiderna. En lik­

nande uppfattning företrädes även av ett antal andra länsstyrelser.

I remissvaren framlägges i övrigt följande allmänna synpunk­

ter på skyddsrums byggande t, särskilt i fråga om b e folk-

ii i n g s s k y d d s r u in.

Överståthållarämbetet anser det icke godtagbart att i så hög grad som

enligt utredningens förslag är fallet ensidigt bygga civilbefolkningens

skydd på utrymningsåtgärder. Även om man har den uppfattningen, att

utrymning är det primära skyddsmedlet och därför utgår från att åtgärder

av detta slag skall vidtagas i den omfattning utredningen tänkt sig, måste

det inge farhågor att civilbefolkningen inom ett förstahandsmål som Stock­

holm icke kan, om utrymningsmetoden skulle visa sig otillräcklig, beredas

några möjligheter till annat skydd. I korthet kan det av utredningen tänkta

systemet sägas kräva att utrymning sker vid rätt tidpunkt, varken för sent

eller för tidigt, förklarar överståthållarämbetet. Då en sådan utgångspunkt

synes ämbetet vansklig, förordar ämbetet alt det av civilförsvarsutred-

Kungl. Maj.ts proposition nr 1S5

dr

1956

65)

styrelsens mening i viss utsträckning dimensioneras om, så att de kan ge

skydd åt den i produktionen m. m. arbetande befolkningen. Där så är möj­

ligt med hänsyn till arbetets art och lokala förhållanden bör man enligt

styrelsens bestämda uppfattning eftersträva att förlägga arbetsplats och

uppehållsplats under fritid i direkt anslutning till varandra och till berg­

rum. Vidare måste de med hänsyn till risken för kvarliggande radioaktiv

beläggning utformas såsom liggskyddsrum, där människorna i relativ trygg­

het kan vila ut. Överbefälhavaren betonar betydelsen av att i första hand

skydda den krigsviktiga verksamheten och att skyddsrummen medger var­

aktig vistelse även vid vila och under fritid. Vid planläggning av skydd

för verksamhet bör vidare övervägas om flyttning i fredstid till mindre

utsatt läge kan genomföras till ungefär samma kostnad. Skyddsrumsbyg-

gandet anses böra inriktas på att i första hand tillgodose det för krig om­

ställda samhällets behov. Civilförsvarsförbundet anser att man måste söka

en lösning, som ger befolkningen möjlighet att längre tid vistas i skydds­

rummen och som gör deras vistelse där så dräglig som möjligt. Vidare

finner förbundet att den verksamhet, som man vill bedriva i de större

städernas centrala delar, måste förläggas till bergrum eller i annat mot­

svarande skydd. Liknande synpunkter företrädes av länsstyrelserna i

Malmöhus, Västmanlands och Norrbottens län. Civilförsvar schef en i Stock­

holms civilförsvarsområde anser att tillkomsten av befolkningsskyddsrum

för de arbetande icke är tillfyllest, om man verkligen vill under krig trygga

den nödvändiga produktionen. Det synes honom i så fall vara oundgäng­

ligt att anlägga verkstäder i berg. Om investeringsläget icke tillåter byg­

gande av såväl skyddsrum för de arbetande som verkstäder i berg, torde

det böra noga övervägas vilketdera ändamålet som skall ha företräde.

Länsstyrelsen i Kopparbergs lön finner det uppenbart, att de som ltvar-

stannar eller har sitt arbete i de större städernas centrala områden måste

ha tillgång till befolkningsskyddsrum. Man måste emellertid bilda sig

en realistisk uppfattning om betingelserna för folk att vistas där, innan

grundlinjerna för den framtida skyddsrumspolitiken på sådana orter kan

dragas upp. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör man såsom ett realis­

tiskt betraktelsesätt utgå från att den huvudsakliga verksamheten i sär­

skilt utsatta stadscentra måste äga rum i skyddsrum och att även vilotiden

i största utsträckning måste tillbringas i skydd. Svenska arbetsgivareför­

eningen och Sveriges industriförbund framhåller, att det med hänsyn till

de korta förvarningstiderna är av väsentlig betydelse all skyddsrummen

förlägges i omedelbar anslutning till fabriker och andra arbetsplatser. Det

torde enligl dessa organisationers uppfattning ej finnas några möjligheter

att inom rimlig lid och till överkomlig kostnad förlägga någon mera avse­

värd del av den krigsviktiga industrien till bergverkstäder. I den utsträck­

ning likväl sådana bergverkstäder bygges av försvarshänsyn, bör statliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1!)56

71

ningen föreslagna nedre gränsen, äro föremål för saneringar och stadda i

stark tillväxt. Tendensen i dessa samhällen går mot uppförande av större

byggnader. Det kan därför förutses att tillskottet av skyddsrum, under förut­

sättning att nuvarande bestämmelser angående normalskyddsrum bibe-

hölles, fortsättningsvis skulle komma att visa högre årliga siffror än de

av utredningen åberopade. Det skulle enligt länsstyrelsens uppfattning vara

bättre att låta gränsdragningen för skyddsrumsbyggandet gå vid orter med

förslagsvis 2 000 invånare. Därigenom skulle man undgå att för ett säkerligen

ganska stort antal orter behöva tillgripa sådan prövning, som utredningen

antytt.

Länsstyrelsen i Jönköpings län nämner 3 000 invånare som eventuell

gräns i detta avseende. Länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Malmöhus,

Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län ställer sig tveksamma

inför utredningens förslag om begränsning av skyddsrumsbyggandet i

mindre orter. Länsstyrelsen i Kronobergs län föreslår att med nya dispens­

bestämmelser får anstå till dess utredningens slutliga förslag till organisation

föreligger. Länsstyrelserna synes med stöd av 28 § civilförsvarslagen ändock

kunna beakta de föreslagna allmänna riktlinjerna på området. Under alla

förhållanden bör det anstå med nya centrala direktiv till dess den inom civil-

försvarsstyrelsen pågående utredningen om normalskyddsrummens framtida

utformning slutförts. Även länsstyrelsen i Västmanlands län anser, att

några ändringar i nu gällande bestämmelser inte bör ske för närvarande.

Länsstyrelsen i Kalmar län vill bibehålla nuvarande bestämmelser, ehuru

med viss översyn av tillämpningen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län framhåller betydelsen av att bestämmelserna i praktiken tillämpas

enhetligt för de kommuner som ingår i regionplaneförbundet för Göteborg

med omnejd. Länsstyrelsen anser att för hela detta område bör tillämpas

samma skyddsrumsskyldighet, som av utredningen föreslås gälla inom

Göteborgs stads ytterområden. Godtages detta förslag kommer inom en

nära framtid mycket goda skyddsutrymmen att stå till förfogande för den

del av Göteborgs befolkning som avses att omflyttas. Länsstyrelsen före­

slår att normalskyddsrum principiellt anordnas i orter ned till 1 000 invå­

nare. Vad gäller bostadshus delar dock länsstyrelsen civilförsvarsutred-

ningens uppfattning att skyddsrumsbyggandet bör upphöra vid invånar­

antalet 5 000. Även länsstyrelsen i Örebro län vill ha kvar ett mer generellt

skyddsrumsbyggande för vissa byggnader, nämligen utbildnings- och vård­

anstalter, och samma uttalande har länsstyrelsen i Kopparbergs län gjort

beträffande undervisningsanstalter. Civilförsvarschefen i Stockholms civil-

försvarsområde understryker liksom länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län vikten av att skyddsrumsbyggandet icke avbrytes i bältet utanför det

inre utrymningsområdet. Han vill härvid betrakta hela Stor-Stockholm

såsom eu tätort. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser det inte möjligt att

— såsom utredningen föreslår — draga en generell gräns på grundval av

en orts fredsmässiga befolkningssiffra. Huvudregeln bör enligt länsstyrel­

Kungi. Maj:ts proposition nr 185 år W56

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1956

sens mening i stället vara en bedömning från fall till fall — efter en i sam­

råd med militära myndigheter verkställd undersökning.

Civilförsvarsstyrelsen anmäler, att förslag f. n. utarbetas inom styrelsen

angående en modifierad norm alskyddsrum styp avsedd att

utföras i samband med nybebyggelse i stället för det nuvarande normal-

skyddsruminet. Det förutsätter att man nedsätter kravet på skydd mot

närverkan. Skyddsrummet skulle utformas som »liggskyddsrum» och så

långt sig göra låter grunda sig på det skydd som byggnadens källarplan i

sig representerar. Kostnaden för ett sådant skyddsrum beräknas per skyddad

person uppgå till ungefär hälften av nuvarande kostnad.

Civilförsvarsutredningens uttalande att motiv saknas för bibehållen

skyldighet att underhålla normalskyddsrum, där

skyldighet att nyanordna dylika skyddsrum slopas, har rönt allmänt mot­

stånd. Civilförsvarsstyrelsen anför härom:

I anslutning till utredningens förslag om att slopa byggandet av normal­

skyddsrum i orter med mindre invånarantal än 5 000 uttalas, att motiv ej

heller finnes för att där underhålla redan anordnade skyddsrum. Besked

lämnas emellertid icke om, huru utredningen avser att man skall förfara

med redan anordnade normalskyddsrum inom de större städernas inre

utrymningsområden, där för framtiden normalskyddsrum ej heller skola

anordnas. Det är styrelsens bestämda mening, att normalskyddsrummen

även inom områden, där för framtiden sådana skyddsrum icke skola anord­

nas, dock representera ett värde, som det icke vare sig av beredskaps- eller

ekonomiska skäl kan vara försvarligt att rasera. Vid utrymningsplan-

läggningen bör emellertid hänsyn icke tagas till förekomsten av dessa skydds­

rum, men de kunna under vissa förhållanden få betydelse, när utrymnings-

planerna skola tillämpas i praktiken. Dispens för att i vidare omfattning

än vad nu sker fredsmässigt kunna utnyttja ifrågavarande skyddsrum bör

dock medgivas.

Den av utredningen förordade befrielsen från skyldig­

heten att utge fastighetsägarbidrag tillstyrkes eller lämnas

utan erinran av alla andra remissinstanser än överståthållarämbetet samt

stadsfullmäktige i Stockholm och Borås.

Departementschefen

Som jag redan framhållit i det föregående avsnittet redovisades i sam­

band med statsmakternas senaste ställningstagande till principerna för det

fortsatta skyddsrumsbyggande! den krigstekniska utveckling, framför allt

på atomstridsmedlens område, som då var känd. I den till grund för 1951

års civilförsvarsproposition liggande utredningen räknade man med typer

av atomvapen, som var 6—8 gånger effektivare än de atombomber vilka

1945 fälldes mot Japan. Vissa antaganden gjordes också rörande verk­

ningarna av vätebomben, om vilken man emellertid 1951 icke visste mer än

73

vad som förekommit i den teoretiska diskussionen. Av de undersökningar

som gjorts ansåg man sig kunna sluta, att skyddsrum även av ganska en­

kelt slag erbjuder ett visst skydd mot den radioaktiva strålning, som

uppkommer vid uranboinbsexplosioner, samt att skyddsrum med tillräck­

lig berg- eller betongtäckning skyddar mot alla verkningar av högdetone-

rande dylika bomber, också då detonationen sker rakt över skyddsrummet.

Man framhöll dock, att vid den tekniska utformningen av skyddsrum­

men måste beaktas de svårigheter i fråga om lufttillförseln som kan upp­

komma till följd av att detonationen framkallar omfattande katastrofbrän­

der, eldorkaner.

Min företrädare förordade i 1951 års proposition, att s. k. fullträffsäkra

skyddsrum skulle byggas i ökad omfattning såväl för det allmänna civil­

försvaret som för civilbefolkningen. Dessa sistnämnda skyddsrum, vilka

skulle byggas i berg eller av betong med motsvarande skyddsvärde, benäm­

nes i det följande befolkningsskyddsrum. Med hänsyn till att skyddsbehovet

var särskilt stort i de centrala delarna av våra största städer, där källar-

skyddsrum med godtagbart skyddsvärde saknades och av tekniska skäl an­

sågs icke kunna inrättas i den befintliga bebyggelsen, skulle utbyggnaden av

de fullträffsäkra skyddsrummen i första hand ske inom dessa områden.

Storleken av befolkningsskyddsrummen finge bestämmas efter förhållan­

dena i varje särskilt fall, och i organisationsplanen skulle anges för vilket

område skyddsrummet vore avsett. Vid fastställandet av detta upptagnings­

område kunde man utgå från en förvarningstid av i bästa fall 3—5 minuter

vid daganfall. Enligt min företrädares mening borde upptagningsområdet om

möjligt göras mindre än vad skyddsrumsutredningen räknat med, då ut­

redningen utgått från ett maximiavstånd mellan bostad resp. arbetsplats

och skyddsrum av 400 meter.

I fråga om normalskyddsrum förklarades i 1951 års proposition att så­

dana i princip borde inrättas liksom tidigare vid nybyggnad inom alla om­

råden med särskilt civilförsvar. De skyddsmöjligheter normalskyddsrum­

men ger ansågs tillräckliga inom de mindre utsatta orterna. I den mån be­

folkningsskyddsrum icke anordnades i de mera utsatta orterna, borde nor­

malskyddsrum inrättas även där. Författningsmässigt skulle alltså skyldig­

heten att anordna normalskyddsrum bibehållas oförändrad men möjlighet

införas att göra undantag, då skyddsbehovet för den nya fastigheten kunde

tillgodoses genom ett befolkningsskyddsrum eller då det på grund av be­

byggelsens struktur måste anses särskilt olämpligt att normalskyddsrum

bygges. I de fall då befrielse meddelades från nämnda skyldighet skulle ve­

derbörande ägare i stället vara pliktig att till kommunen utge bidrag till

kostnaden för befolkningsskyddsrummen, s. k. fastighetsägarbidrag. I pro­

positionen berördes också möjligheten att begränsa byggandet av nor­

malskyddsrum genom att undantaga de minst utsatta orterna eller sänka

kraven på beskaffenheten av de enskilda skyddsrummen i dessa orter, men

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1956

det förklarades att man icke var beredd att utan särskild utredning för­

orda någon av dessa lösningar.

Som jag tidigare nämnt omfattar skyddsrumsbeståndet f. n. ca 1 200 000

sittplatser i enskilda normalskyddsrum, färdigställda efter den 1 januari

1945, och ca 100 000 sittplatser i 15 befolkningsskyddsrum, av vilka de flesta

dock ännu icke helt färdigställts. Nämnda befolkningsskyddsrum inrättas i

Stockholm, Katrineholm, Norrköping, Karlskrona, Malmö, Hälsingborg,

Göteborg, Borås, Örebro och Västerås. De utrustas med tekniska hjälpmedel,

som gör det möjligt att även vid full beläggning luftisolera rummen från

yttervärlden under större delen av ett dygn, när detta på grund av eldstor­

mar, radioaktiva stridsämnen eller eljest är nödvändigt.

Tillkomsten av vätebomben har självfallet inneburit en viss förändring

i fråga om skyddsvärdet hos befolkningsskyddsrummen. De beräknas vis­

serligen enligt civilförsvarsutredningens expertis ge fullgott skydd mot

höghöjdsdetonation av vätebomb även rakt över skyddsrummet. Men vid

mark- eller låghöjdsdetonation har det avstånd från detonationspunkten på

vilket dessa skyddsrum anses erbjuda godtagbart skydd förlängts till någon

eller några kilometer beroende på vätebombens storlek. Skyddsavståndet för

normalskyddsrum av standardtyp i nybyggda hus har av samma expertis

i fråga om den största nu kända vätebomben angivits till 7,5 km, medan

nämnda avstånd för uranbomberna uppskattas till 1—1,5 km beroende på

bombstorleken. Därmed menas att de på dessa avstånd från nollpunkten

belägna skyddsrummen i regel ger fullständigt skydd åt de personer som

uppehåller sig däri.

De i marspromemorian och civilförsvarsutredningens betänkande fram­

lagda förslagen i fråga om det fortsatta skyddsrumsbyggandet sammanfaller

i så måtto att enligt båda förslagen befolkningsskyddsrum skall anord­

nas i de mest utsatta orterna, att befolkningen i de mindre utsatta tätor­

terna i huvudsak beredes skydd genom normalskyddsrum samt att man

för landsbygdens del inskränker sig till att förorda enklare skyddsanord­

ningar mot radioaktiv strålning vid fjärrbeläggning, exempelvis iordning­

ställda källare och dylikt. Civilförsvarsutredningen drar i sitt förslag dock

upp mera bestämda gränser. Sålunda skall enligt utredningen befolknings­

skyddsrum i princip byggas i städer med minst 50 000 invånare, d. v. s.

Stor-Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Örebro, Upp­

sala, Västerås, Borås, Linköping, Eskilstuna och Gävle, samt normalskydds­

rum inrättas i tätorter med minst 5 000 invånare.

De väsentligaste skiljaktigheterna i de båda förslagen hänför sig till den

betydelse som tillmätts de minskade möjligheterna till förvarning. I mars­

promemorian utgår man från att förvarningsmöjligheterna är så osäkra att

den i förstagradsmålen efter krigsutrymning kvarvarande befolkningen

anses böra arbeta och bo i bergrum eller likvärdigt skydd. Enligt beräk­

ningarna i promemorian erfordras därför ca 200 000 liggplatser i sådana

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1956

75

skyddsrum, varav 50 000 i Stockholm. Däremot skulle behov av normal­

skyddsrum i förstagradsmålen utöver dem som redan inrättats icke före­

ligga. Skyldigheten att anordna normalskyddsrum i samband med nybebyg­

gelse skulle alltså kunna slopas, såvitt avser dessa orter. Civilförsvarsutred-

ningen bedömer också förvarningsmöjligheterna som osäkra men menar

att viss risk måste tagas och vill förlägga befolkningsskyddsrummen till de

delar av de inre utryinningsområdena i nämnda städer, där för totalförsva­

ret viktig verksamhet är koncentrerad och så att skyddsrummen med kort

varsel kan uppnås från de olika anläggningarna. Utredningen räknar med

300 000 sittplatser i sådana skyddsrum, varav 100 000 platser i Stockholm.

Av vad jag tidigare anfört framgår, att sedan beredskapsutryinning genom­

förts, de i de inre utryinningsområdena sysselsatta personerna enligt ci-

vilförsvarsutredningens mening under fritid skall uppehålla sig i städernas

ytterområden. Skyldigheten att inrätta normalskyddsrum inom dessa om­

råden måste därför enligt utredningen bibehållas.

För såväl marspromemorians författare och civilförsvarsutredningen som

remissinstanserna har det stått klart, att svaret på frågan om våra möjlig­

heter att erhålla förvarning inför ett fientligt anfall är för skydds-

rumsplaneringen grundläggande. Vid denna bedömning måste man na­

turligtvis skilja mellan våra möjligheter å ena sidan att få kännedom om

att risk föreligger för att vårt land kommer att utsättas för angreppshand-

lingar och å andra sidan att bli förvarnade inför ett enskilt luftanfall. I

förstnämnda hänseende är det av den allra största betydelse för vårt civil­

försvar — liksom för försvaret i dess helhet — att vi genom att vaksamt

följa händelseutvecklingen på det utrikespolitiska planet bereder oss möj­

lighet att bli varnade. Man torde också vid planeringen kunna utgå från

att vi får sådan varning i så god tid att vi hinner antingen genomföra

beredskapsutrymning eller — om läget anses påkalla detta — samtidig

snabbutrymning, därvid i vissa lägen ett tillfälligt utnyttjande av förefint­

liga skyddsrum kan komma ifråga. Beträffande förvarning inför det en­

skilda luftanfallet synes man däremot åtminstone i vissa lägen och för

vissa orter vara nödsakad att betrakta möjligheterna härtill såsom ytter­

ligt osäkra.

Såvitt avser utrymningsorterna, har flera remissinstanser, där­

ibland särskilt överståthållarämbetet, hävdat, att en väsentlig uppgift för

skyddsrummen — vid sidan av uppgiften att mera stadigvarande bereda

skydd vid luftanfall — är att tjäna som tillfälligt katastrofskydd i väntan

på utrymningstransporter in. in. Skyddsrummen skulle då uppsökas redan

innan larm på grund av luftanfall givits. För egen del finner jag denna

synpunkt beaktansvärd. Med den utrymningsplanläggning som tidigare

förordats erfordras, som jag ser saken, skyddsrum bl. a. i ytterområdena

av våra största städer. Vare sig omflyttning hunnit vidtagas eller ej anser

jag det nämligen ofrånkomligt, alt så många som möjligt av de personer,

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1956

76

som när kriget bedömes omedelbart förestående och utrymning beordras

befinner sig i dessa städers innerområden och som icke avses skola under

krig vara verksamma där, planmässigt förflyttar sig eller överföres till

ytterområdena, därest utrymningen icke omedelbart kan fullföljas i ett

sammanhang. Skyddsbehovet i de centrala delarna av våra största städer

måste nämligen tillgodoses genom befolkningsskyddsrum, och det torde

icke vara möjligt att bygga sådana skyddsrum för annat än en begränsad

del av befolkningen.

Å andra sidan måste man från de förut angivna utgångspunkterna räkna

med att i varje fall en mindre del av befolkningen kan finnas kvar i inner-

området, då anfallet kommer. Det gäller i bästa fall endast dem, som i krig

under alla förhållanden skall ha sin verksamhet där, men det kan också

gälla andra grupper som ofta i anslutning till en omflyttning fått stanna

kvar för att så länge som möjligt uppehålla viss viktig produktion eller

som eljest inte hunnit planenligt utrymmas eller bege sig till ytterområ­

dena. Även i innerområdena fordras sålunda skyddsrum. Där befolknings­

skyddsrum med hänsyn till anfallsriskerna och av skyddstekniska skäl måste

byggas, torde det emellertid vara realistiskt att räkna med att de inrättas

och dimensioneras i första hand endast för dem som även efter ett krigs­

utbrott skall kvar stanna i nämnda områden. Och som jag förut anfört bör

utrymningsplanläggningen inriktas på att utrymningen i vissa orter i ett

skärpt läge skall drivas så långt det över huvud är möjligt utan att för

samhällslivet och krigföringen oundgänglig verksamhet lamslås. Dessa kvar­

varande måste beredas sådant utrymme i skyddsrummen, att de kan vis­

tas där längre tider. Skyddsrummen bör sålunda utformas som liggskydds­

rum med ca 1,5 in2 utrymme per skyddad person och icke som utredningen

tänkt sig endast 0,4 in2. Dessa skyddsrum kan alltså då liggplatser ej er­

fordras bereda skydd för omkring fyra gånger så många personer. Ett

visst skydd kan således med denna ordning tillfälligt beredas även dem

som avses att evakueras men ej hunnit bort från staden.

I de särskilt utsatta orternas ytterområden erfordras skyddsplatser dels

för dem, som anses böra kvarstanna där för längre eller kortare tid med

hänsyn till produktionen, dels för dem som tillfälligt uppehåller sig där

i avbidan på utrymning. Då inom dessa områden normalskyddsrum enligt

gällande bestämmelser i fråga om bostadshus byggts för hela fredsbefolk-

ningen och i övrigt för dem som i krig skall uppehålla sig i byggnaden

torde skyddsbehovet, såvitt avser den nuvarande bebyggelsen, vara relativt

tillfredsställande tillgodosett, i varje fall om man förutsätter att bered-

skapsutrymning skett. Även hädanefter bör skyddsrum byggas i anslutning

till nybebyggelse. Jag återkommer strax till frågan om hur dessa skydds­

rum bör vara beskaffade. — Vad nu sagts bör i tillämpliga delar gälla

även sådana utrymningsorter som ej skall förses med befolkningsskydds­

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1956

rum.

77

I fråga om skyddsrumsbyggandet i utrymningsorterna vill jag sålunda

sammanfattningsvis förorda, att skyddsrum även i fortsättningen inrättas

såväl i de centrala delarna av dessa orter som i ytterområdena. Med hän­

syn till den särskilda risken för anfall med atombomber mot vissa av dessa

orter och då bebyggelsen i de centrala delarna där ofta är av ålderdomlig

karaktär och de kraftigaste verkningarna av ett luftanfall, vare sig med

konventionella bomber eller med atomstridsmedel, får antagas i regel kom­

ma att träffa dessa delar bör endast befolkningsskyddsrum inrättas i så­

dana särskilt riskfyllda områden. I vilken omfattning dylika skyddsrum

skall byggas får bestämmas i huvudsak efter det antal personer, som under

krig kan beräknas komma att vara verksamma i de inre utrymningsområ-

dena, och med beaktande av att dessa människor måste kunna beredas ligg­

platser i skyddsrummen. I den mån den krigsviktiga produktionen inrym­

mes i bergrum eller annat jämförbart skydd samt liggplatser för dygns-

vilan kan anordnas i anslutning härtill kan behovet av ifrågavarande

skyddsrum minska. Här skall emellertid icke vidare behandlas frågan om

skyddade utrymmen för produktionen, vilken fråga måste lösas i samband

med andra spörsmål avseende den ekonomiska försvarsberedskapen. Jag

vill emellertid understryka värdet ur totalförsvarets synpunkt av att den

krigsviktiga produktion, som icke kan utspridas på landsorten, i större

utsträckning förlägges i berg. Här står man emellertid inför en ekonomisk

avvägningsfråga till vilken ställning måste tas vid den samordnande plan­

läggning som diskuterats i föregående avsnitt.

Vid bedömningen av spörsmålet var inom berörda områden befolknings-

skyddsrummen skall förläggas bör med den alternativa målsättning för

planläggningen jag tidigare förordat olika synpunkter få göra sig gällande.

Sålunda är det med tanke på ett läge då man kan påräkna någon förvar-

ningstid för att uppsöka skyddsrummen angeläget, att dessa förlägges till

platser, där för totalförsvaret viktig verksamhet är koncentrerad eller där

eljest under dagen ett större antal människor kan väntas uppehålla sig.

Varthän den krigstekniska utvecklingen leder, om till kortare eller möjli­

gen något längre förvarningstider än som nu i vissa fall kan påräknas,

torde icke kunna förutsägas. Skulle man emellertid behöva utgå från att

någon förvarning inför det enskilda luftanfallet inte kan ges, får verksam­

heten i stället i den mån så är möjligt samt liggplatser för dygnsvila inrym­

mas i de befolkningsskyddsrum som finns. De skyddsrum av denna typ

som redan nu inrättats eller håller på att inrättas torde då också kunna

fullt utnyttjas efter de nya riktlinjerna. I den mån nya sådana skyddsrum

skall byggas synes man böra eftersträva att i görligaste mån samtidigt till­

godose de angivna olika synpunkterna.

Av vad jag nu anfört framgår, att enskilda skyddsrum enligt min mening

icke längre bör byggas i områden med befolkningsskyddsrum. Härav bör

följa att skyldigheten att erlägga fastighetsägarbidrag, vilken skyldighet

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1956

81

När jag här intagit den ståndpunkten att normalskyddsrum icke längre

skall behöva inrättas i vissa orter där detta f. n. är påbjudet följer näppe­

ligen därav att skyddsrum som redan finns å sådana orter skall slopas.

Detta skulle förutsätta att skyddsrum i dessa orter anses helt sakna värde.

Så är emellertid ej förhållandet även om en bedömning av behovet å ena

sidan och kostnaden å den andra lett till att man ansett sig böra avstå

iiån ny uppförande. Enligt o9 § 1 inom. är det en förutsättning för skyldig-

heten att utrusta och underhålla enskilt skyddsrum att sådant enligt gäl­

lande bestämmelser skall finnas för den anläggning eller byggnad, varom

fråga är. Därest inom visst område skyldigheten att förse anläggningar och

byggnader med enskilda skyddsrum upphör, bortfaller alltså även skyldig­

heten att utrusta och underhålla där inom redan befintliga skyddsrum. Jag

'iH därför i anslutning till ändringen i 24 § föreslå en övergångsbestäni-

melse av innehåll, att den i civilförsvarslagen stadgade skyldigheten att

utiusta och underhålla enskilt skyddsrum skall avse jämväl skyddsrum,

som finnes inrättat inom område eller å plats, där skyldigheten att förse

anläggningar och byggnader med skyddsrum kommer att upphöra. Denna

regel bör emellertid icke göras generellt tillämplig i fråga om alla sådana

områden och platser. I de förut berörda inre utrymningsområdena t. ex.

torde skyrddet i allmänhet icke alls böra bygga på normalskyddsrum. Det

torde därför få ankomma på Konungen eller efter Konungens bemyndi­

gande civilförsvarsstyrelsen att förordna i vilka områden sagda utrust­

nings- och underhållsskyldighet skall fortbestå. Därvid bör också anges

vilka slag av skyddsrum som avses med sådant förordnande. De proviso­

riska skyddsrum, som anordnades innan lagen den 1 mars 1940 om skyl­

dighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum

m. m. trädde i kraft, bör sålunda i regel icke omfattas därav.

Vissa övergångssvårigheter torde jämväl komma att ge sig tillkänna i vad

gäller skyldigheten att utge s. k. fastighetsägarbidrag. Härom stadgas i 59

b § jämfört med 59 § 2 inom., att om länsstyrelse med hänsyn till att

skyddsbehovet för viss anläggning eller byggnad enligt organisationsplanen

kan tillgodoses genom ett befolkningsskyddsrum befriat ägaren från skyl­

digheten att inrätta, utrusta och underhålla enskilt skyddsrum för anlägg­

ningen eller byggnaden, så inträder i stället en plikt för ägaren att till

kommunen utge bidrag för skyddsrumskostnad. Upphör skyldigheten att

förse anläggningar och byggnader med enskilt skyddsrum i område där be-

folkningsskyddsrum anlagts, så bortfaller också grunden för nämnda bi-

dragsplikt även om anläggningen eller byggnaden är belägen inom skydds­

rummets upptagningsområde. Med hänsyn härtill torde frågan om bibehål­

lande av bidragsplikten över huvud taget böra upptagas till prövning. Detta

framstår så mycket mera motiverat som summan av hittills beslutade fas­

tighetsägarbidrag enligt vad som upplysts mig är mycket blygsam, huvud­

sakligen beroende på att nybebyggelsen inom de områden dit befolknings-

<)

B ilning till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 185

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 ur 1956

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1956

85

på grund av skador som förorsakats av tryckvågen icke ger tillräckligt skydd

mot den radioaktiva strålningen från utfallande partiklar och stoft.

Föredraganden hemställer härefter, att förut omförmälda lagförslag måtte

jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ingvar Mellquist