Prop. 1956:23

('angående godkännande av 1954 års internationella konvention till förhind\xad rande av havsvattnets förorening genom olja m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

1

Nr 23

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av 1954 års internationella konvention till förhind­ rande av havsvattnets förorening genom olja m. m.; given Stockholms slott den 30 december 1955.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed

dels äska riksdagens godkännande av 1954 års internationella konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja,

dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga här­ vid fogade förslag till

1) lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg; samt 2) lag om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att Sverige ratificerar 1954 års oljeskadekon- vention, som har till syfte att motverka att havsvatten förorenas genom olje­ utvinning från fartyg. Konventionens viktigaste bestämmelse innefattar ett förbud mot att från fartyg om minst 500 bruttoton utsläppa olja av mera beständig art inom vissa zoner av havet, vilka i regel sträcker sig 50 sjömil från land.

Vidare föreslås i propositionen antagande av sådan lagstiftning som er­ fordras för konventionens ratificering. Lagstiftningen går något längre än vad som direkt föranledes av konventionen och innefattar, såvitt avser svenskt havsområde och Sveriges inre vattenvägar, bestämmelser mot all förorening från fartyg, oavsett dettas storlek.

Enligt förslaget skall inom svenskt vattenområde vara förbjudet att från fartyg uttömma vissa oljor. För andra fartyg än tankfartyg gäller för­ budet dock endast i den mån hamnarna förses med oljemottagningsanlägg- ningar. Kungl. Maj:t skall äga bestämma i vilka hamnar sådana anlägg-

t

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 23

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

ningar skall finnas. Anläggningarna skall ombesörjas av hamnarna som av­ ses skola kunna täcka sina kostnader genom avgifter från fartygen. För­ slaget innefattar ett bemyndigande att i administrativ ordning meddela bestämmelser mot vattnets förorening genom annat än olja.

Såvitt gäller område utanför svenskt territorium bemyndigas Kungl. Maj:t att bestämma att förslagets förbud mot uttömning av olja skall äga tillämpning å svenska fartyg om minst 500 bruttoton.

Förslaget stadgar att oljedagbok skall föras å fartygen för att möjliggöra kontroll av lagens efterlevnad.

Lagstiftningen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1957.

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956

3

Förslag

till

Lag

om åtgärder mot vattenförorening från fartyg

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

I vattenområde, som utgör svenskt territorium, må olja icke uttömmas från fartyg. Utflöde av olja från fartyg i sådant vattenområde skall i den mån så är möjligt förhindras.

Vidkommande annat vattenområde äger Konungen bestämma att vad i första stycket sägs skall gälla i fråga om svenska fartyg med en hruttodräk- tighet av minst 500 registerton eller beträffande vissa slag av sådana fartyg.

Med olja förstås i denna lag råolja och smörjolja samt tjock dieselolja och annan beständig brännolja enligt vad Konungen därom närmare före­ skriver. Vad i lagen sägs om olja skall ock gälla oljehaltig blandning, vilken till minst en tiotusendel utgöres av olja som nyss sagts.

2

§.

Utan hinder av vad i 1 § stadgas må uttömmas

a) oljehaltigt slagvatten, dock, såvitt avser fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton, endast därest vattnet icke innehåller annan olja än smörjolja;

b) olja från fartyg, som ej är tankfartyg, då fartyget är på väg till hamn utan sådan mottagningsanläggning, som i 5 § sägs; samt

c) bottensats, som utgöres av rester från rening av brännolja eller smörj­ olja eller som härrör från tankfartygs lasttank och är av så fast beskaffen­ het att den ej kan pumpas ur tanken.

Uttömning, som avses under b) och c), skall dock ske så långt från land som omständigheterna medgiva.

3 §.

Konungen eller myndighet som Konungen utser äger för visst svenskt vat­ tenområde meddela bestämmelser till förebyggande av att vattnet förorenas genom sådant avfall från fartyg, som ej är olja, eller genom uttömning, som avses i 2 §.

4 §•

Svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 register ton må ej nyttjas till sjöfart med mindre fartyget, i enlighet med närmare föreskrifter av Konungen eller myndighet som Konungen utser, är utrustat antingen med anordningar till förebyggande av att beständig brännolja utflödar i fartyget eller med inrättning, varmed slagvattnet före uttömning kan renas från olja.

Tillsyn å efterlevnaden av vad sålunda stadgas skall utövas enligt bestäm­ melserna i lagen om tillsyn å fartyg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

5

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen

Härigenom förordnas, att 8 kap. 2 § vattenlagen1 skall erhålla ändrad ly­ delse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 KAP.

2

§.

Vad i denna lag sägs om avledan­ de av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten skall i tillämpliga delar gälla jämväl utkastande, utsläppan­ de eller uppläggande av fast avfall från samhälle eller fastighet så, att vattendrag, sjö eller annat vattenom­ råde därav kan förorenas. Konungen eller myndighet, som av Konungen utses, äger meddela särskilda be­ stämmelser till förebyggande av så­ dan vattenförorening. I enahanda ordning må ock meddelas erforder­ liga föreskrifter till förhindrande av att vatten förorenas genom avfall från fartyg.

Vad i denna lag sägs om avledan­ de av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten skall i tillämpliga de­ lar gälla jämväl utkastande, utsläp­ pande eller uppläggande av fast av­ fall från samhälle eller fastighet så, att vattendrag, sjö eller annat vat­ tenområde därav kan förorenas. Ko­ nungen eller myndighet, som av Ko­ nungen utses, äger meddela särskil­ da bestämmelser till förebyggande av sådan vattenförorening. Om åtgärder mot vattenförorening från fartyg är särskilt stadgat.

Utöver de------- — -— ------------- särskilt stadgat. Med samhälle------- -— sådan anläggning.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­ nuari 1957.

1

Senaste lydelse, se SFS 1955: 315.

7

ning, svenska hamnförbundet, svenska naturskyddsföreningen, svenska pet­ roleum institutet, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund, Sveriges far- tygsbefälsförening, Sveriges redareförening samt Sveriges varvsindustriföre­ ning. överståthållarämbetet och vissa länsstyrelser har vid sina utlåtan­ den fogat yttranden, som införskaffats från myndigheter eller sammanslut­ ningar, däribland Stockholms och Göteborgs hamnstyrelser, stadsfullmäk­ tige i Malmö och Norrköping, drätselkammaren i Hälsingborg, drätselkam­ maren och hamndirektionen i Luleå, drätselkammaren i Kristianstad, Umeå stads hamndirektion och Skellefteå stads hamnstyrelse, Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Skånes handelskammare samt Västernorr - lands och Jämtlands läns handelskammare.

Skrivelser med hemställan om provisoriska åtgärder har inkommit från nordiska oljeskadekommitténs svenska avdelning, föreningen för skidlöp­ ningens och friluftslivets främjande i Sverige, riksföreningen för simning­ ens främjande, svenska livräddningssällskapet, svenska turistföreningen, Reso, folkrörelsernas rese- och semesterorganisation samt nordiska djur- skyddsrådet.

Jag anhåller nu att få anmäla spörsmålet om Sveriges tillträde till kon­ ventionen och därav föranledda lagstiftningsfrågor m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

Ra tificeringsf rågan

1954 års oljeskadekonvention

Oljeskadekonferensen konstaterar i resolution nr 1, att många länders kuster och kustfarvatten är allvarligt utsatta för olj ef örorening och att den­ na orsakar stor skada på kuster och stränder med hinder för bad och annan hälsosam rekreation såsom följd, inverkar menligt på turistnäringen, med­ för död och ödeläggelse för fågellivet och annan fauna samt sannolikt har skadliga verkningar för fisken och de havsorganismer, varav den lever. För­ oreningen vållas framför allt av beständiga oljor, d. v. s. råolja, brännolja, tjock dieselolja och smörjolja. Även om avgörande bevis saknas för att dessa oljor förblir på havsytan under obegränsad tid, är det dock klart, att de kvarblir där under mycket lång tid och kan föras mycket avsevärda sträc­ kor av strömmar, vind och rörelser i vattenytan och avlagras på stränderna. Konferensen framhåller, att stora mängder av beständiga oljor regelbundet utsläppes i havet av tankfartyg efter rengöring av tankar och genom utpump- ning av oljebemängt barlastvatten samt av torrlastfartyg, som brukar föra barlastvatten i sina brännoljetankar.

Oljeskadekonventionen -—- som i engelsk text, med undantag av bilagan B, och svensk översättning torde jämte rekommendationerna i svensk över­ sättning få bifogas detta protokoll som bilaga (bilaga A)— syftar till att motverka förorening av nyss angivet slag. Konventionens regler avser där­ för råolja, brännolja, tjock dieselolja och smörjolja samt oljelialtig bland­ ning, vari sådan olja ingår (art. I).

9

för fartyg som ej är tankfartyg att befria sig från rester av oljehaltigt bar­ last- eller tankspolvatten (art. VIII). Utan att det föreskrives i konventionen förutsättes att i oljelastningshamnar och reparationshamnar skall finnas anordningar för mottagande av oljerester (resolution 4).

Å varje fartyg skall föras oljedagbok. Myndighet i fördragsslutande stat skall, då fartyget befinner sig i hamn inom staten, äga granska dagboken (art. IX).

Regeringen i fördragsslutande stat äger hos regeringen i det land, där far­ tyg är registrerat, anmäla överträdelse av konventionen från fartygets sida oavsett var överträdelsen ägt rum. Om tillräckliga skäl föreligger därtill, skall i fartygets hemland rättsligt förfarande i anledning av förseelsen in­ ledas mot fartygets ägare och befälhavare (art. X).

Härutöver innehåller konventionen bestämmelser om viss underrättelse­ plikt (art. XII), om sättet för slitande av tvister (art. XIII) och om ikraft­ trädande, ändring, uppsägning, undantag vid krigsförhållanden in. m. (art. XIV—XXI).

Konventionen träder i kraft tolv månader efter det den ratificerats av- minst tio stater, varav fem med envar ett tanktonnage av minst 500 000 re­ gisterton brutto1 (art. XV: 1). Emellertid gäller konventionen ej i alla de­ lar omedelbart från ikraftträdandet. Sålunda inträder skyldighet att förse fartyg med anordning, som hindrar brännolja och tjock dieselolja att rinna ut i rännsten, först tolv månader efter konventionens ikraftträdande och un­ der samma tid föreligger ej heller förbud mot uttömning av oljehaltig bland­ ning av något slag från rännsten (art. V och VII). Vidare inträder skyldig­ heten att ha mottagningsanordningar i vissa hamnar först tre år efter kon­ ventionens ikraftträdande. Under denna tid har förbudet mot uttömning för andra fartyg än tankfartyg endast den innebörden att oljehaltigt barlast­ vatten eller tankspolvatten skall tömmas så långt från land som är praktiskt möjligt (art. III och VIII).

Oljeskadekonventionen undertecknades med förbehåll om ratifikation av tolv länder, bland dessa — förutom Sverige — Danmark, Finland, Norge, För­ bundsrepubliken Tyskland och Storbritannien. Konventionen stod öppen för underskrift under tre månader och undertecknades under denna tid av yt­ terligare åtta länder, däribland Nederländerna och Sovjetunionen.

De vid oljeskadekonferensen antagna resolutionerna avser bl. a. skapan­ de av nödiga förutsättningar för genomförande av ett fullständigt förbud mot uttömning av beständiga oljor i havet och en ny konferens i saken, som anses böra hållas inom tre år (nr 1), tillämpning av konventionens prin­ ciper även på fartyg, för vilka den ej gäller (nr 2), utarbetande av handled­ ningar till undvikande av olj ef örorening (nr 5), genomförande av konven­ tionens principer i avvaktan på konventionens ikraftträdande (nr 6) och upprättande av nationella oljeskyddskommittéer (nr 7).

I detta sammanhang torde ock böra nämnas, alt Europarådets rådgivande

1 I juli 1954: Storbritannien, USA, Norge, Panama, Liberia, Italien, Frankrike, Sverige, Japan och Nederländerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

10

församling år 1954 på sitt sjätte ordinarie möte föreslagit att ministerkom­ mittén skall uppmana medlemsstaterna att godkänna oljeskadekonventio- nen och omedelbart vidtaga de åtgärder, som avses i oljeskadekonferensens resolution nr 6 (rådets rekommendation nr 68). Ministrarnas ställföreträ­ dare har på sätt anmälts för 1955 års riksdag i proposition nr 173 antagit en resolution, vari medlemsstaterna uppmanas att snarast möjligt biträda denna rekommendation.

Konventionen har hittills ratificerats endast av Storbritannien.

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956

Kommerskollegium

I sina skrivelser har kommerskollegium, som tydligen förutsätter att arten och omfattningen av oljeskadeproblemet numera är väl kända, ej närmare diskuterat frågan om önskvärdheten och behovet av ratifi- c e r i n g från svensk sida av oljeskadekonventionen. Kommerskollegii fram­ ställning utmynnar i hemställan att konventionen måtte ratificeras.

Kommerskollegium har i sin utredning belyst vilka åtgärder som behöver vidtagas därest konventionen ratificeras. Sålunda erfordras vissa anord­ ningar å fartyg. Tolv månader efter konventionens ikraftträdande måste nämligen alla av konventionen omfattade fartyg vara försedda med kofferdammar, spilltråg eller andra anordningar av beskaffenhet att hindra brännolja eller tjock dieselolja att rinna ned i fartygens rännstenar och blandas i slagvattnet. Sådana anordningar, som redan i avsevärd utsträckning finns i fartygen, är icke av mera omfattande art. Där de icke redan finns, kan de utan större omgång inrättas under den lämnade tidsfristen. Kost­ naderna är icke avsevärda. För övrigt är att märka, att å fartyg, som är försett med separator för oljehaltigt vatten, behöver kofferdam, spilltråg eller liknande inrättning icke anbringas, därest rännstenarnas innehåll får passera genom separatorn, innan det pumpas ut i havet.

Kommerskollegium påpekar att konventionen ej föreskriver, att å farty­ gen skall finnas anordningar varigenom olja kan skiljas från vatten. För tankfartygens del kan ej heller behov av separatorer eller liknande an­ ordningar anses föreligga. De mängder av oljehaltigt barlast- och tankspol- vatten, som dessa fartyg medför på väg till lastningsplatserna, kan behållas ombord till dess att de, på sätt förutsätts, kan avlämnas i hamn. Vad åter torrlastfartygen angår är konventionens regler om mottagningsanordningar- na i hamnarna utformade utifrån förutsättningen, att dessa fartyg skall vara i stånd att på något sätt — med hjälp av en separator för oljehaltigt vatten eller s. k. settlings- eller avskiljningstank eller annorledes — minska den vätskekvantitet de kan behöva befria sig ifrån vid hamnbesök. Enligt kommerskollegium finns flera typer separatorer i marknaden, men någon helt fulländad konstruktion har ännu icke framkommit, och det har sär­ skilt anmärkts att de tar utrymme i anspråk som i vissa fall kan inverka något på lastförmågan. På senare tid nybyggda fartyg torde emellertid i re­ gel ha försetts med separatorer. Kostnaderna för oljeseparatorer varierar

12

leumprodukter från svenska oljeimporthamnar till upplagsplatser och kon­ sumtionsorter utefter kusten samt vid Vänern och Mälaren, erfordras mol- tagningsanordningar vid oljelastningshamnarna. Dessa uppgår till ett tju­ gutal. Kommerskollegium förutsätter, att mottagningsanordningar kommer vid flertalet sådana hamnar att inrättas genom oljedistributionsföretagens forsorg. Då det ligger i vederbörande företags intresse att distributionen från lagringsorterna och raffinaderierna kan fortgå utan hinder, anser kol­ legium företagens förpliktelser i detta hänseende ej behöva regleras i för- fattningsväg. Kollegium framhåller emellertid, att det måste anses natur­ ligt att hamnmyndigheterna i de huvudhamnar, som tillika är oljehamnar, tar sig an frågan om inrättande av mottagningsanordningar för kusttankfar­ tygen. Mottagningsanordningarna för kusttankfartygen kan vara mycket enkla. En fullt tillfredsställande anläggning behöver icke bestå av annat än en lämpligt dimensionerad cistern med eu enkel filtreringsanordning för det frånskilda vattnet samt ledningar från brygga eller annan förtöjnings- anordmng för fartygen jämte tankbilar eller andra transportmedel för bort­ skaffande av oljeresterna. För Stockholms del har man räknat med en tank om 200 kbm. Den enligt konventionen medgivna tidsfristen på tolv månader för ordningställandet av mottagningsanordningarna för tankfartygen är en­ ligt kollegium fullt tillräcklig.

För mottagning av oljerester från andra fartyg än tankfartyg skall enligt konventionen finnas mottagningsanordningar i vissa huvudhamnar. Kom­ merskollegium påpekar, att härmed ej avses anläggningar för rengöring av oljetankar vare sig i tankfartyg eller i andra fartyg.

Frågan, vilka hamnar som skall betecknas som huvudhamnar, anser kom- merskollegium i första hand bero av omfattningen av fartygstrafiken på själva hamnen, därvid dock i någon mån även andra faktorer kan spela in, såsom trafikens art och hamnarnas fördelning på skilda kuststräckor. Kollegium föreslår såsom huvudhamnar Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Gävle, Karlshamn, Luleå och Oxelösund. Luleå och Oxelösund har medtagits därför att malmtrafiken medför att ett för­ hållandevis stort antal fartyg ankommer till dessa hamnar med barlast i form av vatten i oljetankar, som måste tömmas före och under inlastningen av malmen. Kollegium har övervägt att såsom huvudhamnar föreslå ytter­ ligare en eller flera hamnar, däribland främst någon som på grund av sitt läge kunde vara lämplig att förses med mottagningsanordning för att be- tjana fartyg i trafik på övre Norrland. Denna fråga anser emellertid kolle­ gium böra ägnas närmare uppmärksamhet framdeles. Regeringen i för- dragsslutande stat kan när som helst för sitt lands vidkommande ompröva fiagan vilka hamnar som skall anses som huvudhamnar.

Mottagningsanordningarna för andra fartyg än tankfartyg bör uppfylla högre krav än de som erfordras för kusttankfartygens del. Man bör nämligen taga i betraktande att det kan ställa sig besvärligt att förse torrlastfartygen, särskilt äldre sådana, med inrättningar för separering av oljehaltigt vatten eller liknande. Det kan därför vara motiverat att räkna med något större

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

13

dimensioner å mottagningsanordningarna än eljest skulle behövas. De bör sålunda kunna mottaga även osepareral barlast- och tankspolvatten. Den tillmätta fristen av tre år är enligt kollegium fullt tillräcklig för anlägg­ ningarnas utförande, även om man önskar tillgodogöra sig erfarenheterna av de anläggningar, som i samband med konventionens ikraftträdande kom­ mer till utförande till bruk för kusttankfartygen.

I fråga om kostnaderna för mottagningsanordningarna upplyser kom­ merskollegium att det för Göteborgs vidkommande föreligger en ingående utredning om en större anläggning efter utländska förebilder, avsedd såväl för fartyg, vilka skall undergå tankrengöring före reparation, som för andra fartyg. Denna utredning har lett till ett förslag som kostnadsberäknats till omkring 3,4 miljoner kronor; ytterligare 1 miljon kronor har beräknats för en planerad pir och kaj. Hamnstyrelsen i Malmö har med hänsyn till Kockums mekaniska verkstads aktiebolags intressen i dess egenskap av stort reparationsvarv för en av varvet skisserad anläggning beräknat en kostnad av samma storleksordning som för Göteborg. På grundval av uppgifter från Stockholm och Malmö samt en av svenska hamnförbundet avgiven beräk­ ning beträffande sex av de övriga föreslagna huvudhamnarna beräknar kol­ legium kostnaderna för de nio huvudhamnarnas oljemottagningsanordning- ar för kusttankfartygen till högst 1,5 miljoner kronor, varav ca 150 000 kronor för Stockholm och ett lika stort eller möjligen något större belopp för Göteborg. Beträffande mottagningsanordningarna för andra fartyg än tankfartyg har säker grundval för en mera exakt beräkning av kostnaderna ej kunnat åstadkommas. En ungefärlig uppskattning för samtliga huvud­ hamnar, med undantag av Göteborg och Malmö, har dock givit vid handen att det kan röra sig om ett belopp om sammanlagt högst 3 miljoner kronor.

Spörsmålet hur man skall förfara med de olj erester, som lämnas i olje- mottagningsanordningar i hamnarna, behandlas icke av kommerskollegium. Kollegium yttrar emellertid att frågan om åtgärder mot förorening genom oljeutflöde från anläggning i land faller inom vattenvårdskommitténs ar­ betsområde, varför den icke upptagits i förevarande sammanhang.

Kommerskollegium uttalar att, såvitt angår mottagningsanordningarna i hamnarna, varken tekniska eller andra hänsyn kan motivera anstånd med ratificering av konventionen.

Kommerskollegii förslag bygger sålunda på att oljemottagningsanord- ningarna vid reparationsvarv skall bekostas av varven och motsvarande anordningar för kusttankfartyg av oljeföretagen. Anordningarna i huvud­ hamnarna för andra fartyg än tankfartyg däremot skall ankomma på ham­ narna. Kollegium anser att hamnarna, i den mån så finnes erforderligt, bör få genom skäliga avgifter täcka sina utgifter. Där så finnes nödigt bör taxa för mottagningsanordningens nyttjande kunna fastställas av myndighet.

Kommerskollegium berör även den i resolutionen nr 7 upptagna frågan om upprättande av nationella kommittéer med uppgift att följa oljeföroreningsproblemet och anvisa praktiska åtgärder för dess lösning ävensom att ombesörja nödiga utredningar. Kollegium föreslår, att det upp-

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

14

dragés åt kollegium att fullgöra de i nämnda resolution angivna uppgifterna ävensom att till kollegium knytes en nämnd för samråd i frågor som rör skydd mot oljeförorening av havsvattnet. Denna nämnd, förslagsvis kallad statens oljeskyddsnämnd, i vilken enligt kollegii mening chefen för sjöfarts- byrån inom kommerskollegium bör ingå såsom ordförande, bör i övrigt be­ stå av högst åtta av chefen för handelsdepartementet på förslag av kom­ merskollegium utsedda ledamöter, företrädande rederinäringen, hamnvä­ sendet, varvsindustrien och oljebolagen samt natur- och djurskyddsintres- sen jämte nautisk och teknisk sakkunskap.

Kommerskollegium anför, att den författnings mässiga reg­ lering som kan erfordras för konventionens genomförande principiellt sett måhända skulle kunna ske inom ramen för Kungl. Maj :ts ekonomiska lagstiftningsmakt. Med hänsyn till konventionens räckvidd och de betydande ekonomiska intressen, som beröres av densamma, synes frågan om dess god­ tagande för Sveriges del dock böra underställas riksdagen.

Kungi. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

Yttrandena

Samtliga remissinstanser är positivt inställda till oljeskadekonventionen. Flera uttalar sin tillfredsställelse med konventionen. Förslaget om dess ra- tificering av Sverige tillstyrkes eller lämnas utan erinran av samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar. Vissa betonar angelägenheten av att ratificering sker snarast möjligt.

Behovet av åtgärder mot vattenförorening genom olja från far­ tyg bestrides icke från något håll. De flesta remissinstanserna synes utgå från att detta behov är allmänt känt. Vissa länsstyrelser upplyser att dylik förorening förekommit inom länet. Så är fallet med länsstyrelserna i Stock­ holms, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus lån. Länsstyrelsen i Malmöhus län meddelar exempelvis, att den sedan flera år tillbaka vid åtskilliga tillfällen kunnat konstatera, att allvarliga skador å sjöfågel inom länets kustvatten åstadkommits genom oljeutsläpp från far­ tyg- Tid efter annan har även sådana oljeutsläpp ilandflutit vid stränderna och där förorsakat betydande men och obehag. Vid flera tillfällen har läns­ styrelsen till följd av skadornas allvarliga karaktär sökt att med biträde av bland andra vägförvaltningens personal avhjälpa uppkomna skador och olägenheter. De kostnader, som därvid uppstått, har hittills bestritts av kom­ munala medel. Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län torde förore­ ningen i länet merendels ha förorsakats av olja, som uttömts på interna­ tionellt vatten och som av vind och ström drivits mot kusten. Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare, vars utlåtande länsstyrelsen i

Västernorrlands län åberopar som eget yttrande, framhåller, att för den norrländska pappers- och cellulosaindustrien, som i första hand är särskilt beroende av virkestransporter i Bottenhavet och älvarnas mynningsvikar samt i andra hand flerstädes också är beroende av vattentäkt ur samma vattendrag, ett ovarsamt handhavande av beständiga oljerester alltid inne­

16

Även kommerskollegii förslag i fråga om mottagningsanläggning- arna i hamnarna har i det väsentliga rönt gillande. Sålunda förklarar

Sveriges varvsindustriförening, att föreningen intet har att erinra mot kom­ merskollegii uttalande att det i första hand bör bero på varvens bedömande om oljemottagningsanläggningar för oceangående fartyg skall inrättas i svenska reparationshamnar. Svenska petroleum institutet erinrar om att en förutsättning för oljetransporterna med kusttankfartyg enligt nu till- lämpade metoder kommer att vara att mottagningsanläggningar för förorenat barlastvatten anordnas vid de lastningsplatser, där kusttankfartygen intar ny last. Institutet upplyser, att undersökningar pågår, om hur dessa mot­ tagningsanläggningar lämpligast bör utformas och dimensioneras. I vissa fall torde ett samarbete mellan hamnmyndigheter, redare, varv och olje- företag erfordras för att finna den bästa lösningen på problemet huruvida man i fortsättningen bör nöja sig med smärre mottagningsanordningar och därmed nödgas räkna med längre liggetid för tonnaget eller om man skall investera erforderliga medel för att ha till förfogande mottagningsanlägg­ ningar med sådan kapacitet, som möjliggör en snabb rengöring av ton­ naget. Av den hittills förda diskussionen hos institutets medlemsföretag får anses framgå, att man syftar till att få fram så moderna och effektiva apparater som möjligt. Man har enligt institutets uppfattning grundad anledning utgå från att oljelastningsplatserna kommer att förses med er­ forderliga mottagningsanläggningar utan särskild lagstiftning härom.

I anledning av kommerskollegii förslag om vilka hamnar, som skall an­ ses som huvudhamnar, erinrar överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Kris­ tianstads län och stadsfullmäktige i Norrköping samt Östergötlands och

Södermanlands handelskammare att konventionens oljeuttömningsförbud icke, om man bortser från tankfartyg, gäller fartyg på resa till hamn utan oljemottagningsanläggningar. Det får därför anses önskvärt, att flera ham­ nar än kollegium föreslagit förses med sådana anläggningar.

Länsstyrelsen i Västerbottens län yttrar att utöver hamnarna i Luleå och

Gävle ytterligare en huvudhamn bör finnas vid norrlandskusten. Som sådan hamn bör Umeå uthamn kunna komma i fråga.

Hamnmyndigheterna i Göteborg, Norrköping och Hälsingborg förklarar sig beredda att inom tre år från konventionens ikraftträdande söka åstadkom­ ma oljemottagningsanläggningar för torrlastfartyg. Stockholms hamnstyrelse upplyser, att man för att få investeringskostnaderna för anläggningarna så låga som möjligt i Stockholm har upptagit förhandlingar om samarbete mel­ lan hamnen, rederierna, oljebolagen och andra berörda parter i denna fråga. Även stadsfullmäktige i Malmö och drätselkammaren i Luleå synes utgå från att respektive stad skall låta inrätta erforderliga anläggningar. Av hand­ lingarna i ärendet framgår, att även i Karlshamn, Gävle och Oxelösund vissa förberedande åtgärder vidtagits för att inrätta oljemottagningsanläggningar.

Som förut antytts upptages från hamnhåll till diskussion frågan om olje- mottagningsanläggningarnas dimensionering och den inverkan denna fråga röner av förekomsten av oljeseparatorer och dylika inrättningar å fartygen.

Kungl. Maj ris proposition nr 23 år 1956

Kungl. Maj.ts proposition nr

23

år 1956

IT

Svenska hamnförbundet anför härom, att konventionens ordalydelse tydli­ gen förutsätter särskilda anordningar för barlastvattnets eller tankspolvatt- nets separering i separator ombord å fartyget, varför hamnarna har att mot­ taga endast de rester som är kvar efter det oljeblandade vattnets separering.

Kommerskollegii förslag åter innebär att allt oljehaltigt barlast- eller tank- spolvatten, som finns i fartyget, skall mottagas av hamnen, såvitt icke far­ tyget på annat sätt kunnat befria sig från detsamma. Kommerskollegii härför anförda motivering, att det kan ställa sig besvärligt att förse en del fartyg med inrättningar för separering av oljehaltigt vatten, finner hamn­ förbundet icke bärande. Hamnarna bör ej påläggas större skyldighet än den oljeskyddskonventionen stipulerar. Samma synpunkter anföres av Stock­ holms och Göteborgs hamnstijrelser, stadsfullmäktige i Malmö, Hälsingborgs hamndirektion samt stadsfullmäktige i Norrköping. Hamnförbundet anser emellertid, att den berörda skärpningen knappast annat än i undantagsfall torde få större praktisk betydelse för dimensioneringen av hamnarnas an­ läggningar för oljeskydd. Och Stockholms hamnstyrelse bedömer att denna i förhållande till konventionen utvidgade skyldighet för hamnarnas ägare i praktiken icke kommer att medföra sådana olägenheter för hamnarna, att ett frångående av kommerskollegii förslag är påkallat. Stadsfullmäktige i Norrköping däremot finner följden av förslaget bli att anläggningarna i ham­ narna måste givas betydligt större dimensioner och kapacitet än vad åt­ minstone Norrköpings hamnstyrelse tidigare ansett sig ha anledning att räkna med på grundval av konventionen. Fullmäktige räknar dock med att inrätta dessa större anläggningar. Fullmäktige tillägger att frågan om an­ ordnandet av reningsanordningar för olja ombord överlämnas åt rederier­ nas godtycke. I praktiken torde dock fartygen efterhand komma att förses med reningsanordningar. Detta är nämligen en förutsättning för att de skall kunna anlöpa utländska hamnar, vilka med en strikt tillämpning av kon­ ventionen ej behöver vara utrustade med mera omfattande mottagningsan- läggningar. Fullmäktige anser det visserligen möjligt, att man även utom­ lands skall bli tvungen att gå in på samma linje, som föreslås för Sveriges del, men finner att frågan under alla förhållanden bör beaktas, så att ej sjö­ farten på de svenska hamnarna belastas med onödiga avgifter.

I fråga om kostnadsberäkningarna för oljemottagningsanläggningar i ham­ narna gör svenska hamnförbundet uttalanden av innebörd, att de till kom- inerskollegiuin från hamnmyndigheterna lämnade, av kollegium återgivna uppgifterna om kostnaderna är osäkra, då myndigheterna i hög grad svävat i ovetskap om vad man kräver av dem. Efter kommerskollegii utredning linnes ett något bättre underlag för beräkningen av kostnaderna, men allt­ jämt saknar man tillförlitliga uppgifter beträffande grunden för kostnads­ beräkningarna och om antalet torrlastfartyg, som beräknas komina att ut­ tömma oljerester och oljcblandat barlastvatten. De relativt grova uppskatt­ ningarna, som de olika hamnarna meddelat kommerskollegium och vilka le­ gal till grund för kollegii beräkningar, torde dock enligt förbundets åsikt i

i Hihtmij titt riksdagens protokoll 1956. 1 samt.

AV

19

på vattnet, föres av vind och strömmar mot land, där den bildar en klistrig massa. Fisket störes och bad hindras. Båtar och flottningstimmer nedsmut­ sas och skadas. På fågellivet har särskilt den på vattnet flytande oljan bety­ dande skadeverkningar. Kommer fåglarna in i oljebältena, klistrar oljan samman fåglarnas fjäderskrud med påföljd att fåglarna dör, ofta i stora mängder och under plågsamma former.

Den olja som medför dessa verkningar är framför allt råolja, brännolja. tjock dieselolja och smörjolja. Uttömning av olja från fartygen sker, då last­ tankarna i tankfartygen eller fartygens brännoljetankar rengöras genom att spolas med vatten, som sedan jämte den losspolade oljan pumpas ut i sjön. Vidare är vanligt att tankfartygen och oljeeldade torrlastfartyg i last­ tankarna och brännol jetankar na har vatten som barlast. Fartygens kon­ struktion är i regel sådan att intagande av dylik barlast är en förutsätt­ ning för att fartyget skall vara manöverdugligt. Olj ef örorening uppkommer så när barlastvattnet pumpas ur tankarna. Ytterligare må nämnas, att det med hänsyn bl. a. till brand- och explosionsfaran är nödvändigt att oljetan- karna i fartyg, som skall intagas på varv för reparation eller dylikt, dessför­ innan rengöres från olja. De nu angivna omständigheterna torde vara de vanligaste under vilka oljeförorening av vattenområde sker.

Av det anförda framgår också i vilka situationer risk föreligger för olje­ förorening av de vattenområden som i första hand är av intresse ur svensk synpunkt. Så är — om man bortser från oljeläckage till följd av skada å fartyget och uttömning av olja för att rädda liv eller fartyg samt oljeut- släppning i andra likartade situationer — fallet då fartyg, särskilt större tankfartyg, skall intagas på varv för reparation. Större risk för oljeförore­ ning från de oceangående tankfartygen vid deras normala fart föreligger däremot knappast för Sveriges del. Det barlastvatten, som de tar in efter alt ha lossat oljan här, kan tömmas till havs då fartyget hämtar ny oljelast på andra sidan världshaven. Ett undantag kan fartyg som är kombinerade olje- och malmbåtar utgöra. Oljan lossas i svensk hamn, i vilken också barlast­ vatten intages, varefter fartyget går till annan svensk hamn, där fartyget skall intaga last av malm, i samband varmed fartyget måste befria sig från det oljebemängda barlastvattnet. För de mindre tankfartygen, som trans­ porterar olja från svensk importhamn till mindre svenska hamnar, föreligger behov att vid återkomsten till importhamnen kunna befria sig från det då i tankarna befintliga, oljeblandade barlastvattnet i samband med att ny oljelast intages. Risk för oljeförorening från torrlastfartyg föreligger främst i sådana fall då fartyg, som tagit in barlastvatten i bränsletankarna, töm­ mer ut detta i samband med påfyllning av bränsleförrådet. I såväl tank­ fartyg som andra fartyg, där olja användes som driv- eller smörjmedel, kan spillolja blandas i det s. k. slagvattnet, som samlas i fartygets slag och ränn­ stenar och som av säkerhetsskäl lid efter annan måste pumpas ut. I övrigt kan oljeförorening ske så snart fartyg av en eller annan anledning behöver rensa tankar eller annat från oljerester.

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år WHO

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956

Såsom framgår redan av vad i det föregående sagts kan effektiva åtgärder mot olj ef örorening åstadkommas endast efter samverkan på det internatio­ nella planet. Uttömning av olja även på internationellt vatten medför nämli­ gen lätt nog skada och olägenhet för ett närbeläget lands kuster. Problemet har också upptagits till behandling i internationella sammanhang och på vå­ ren 1954 antogs i London en internationell konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja. Grundtanken i konventionen är att varje fördragsslutande stat skall tillse alt dess fartyg, oavsett var i världen de uppehåller sig, iakttager vissa i konventionen angivna regler med syfte att motverka oljeförorening. Den viktigaste av dessa regler är ett förbud mot uttömning av olja inom vissa i konventionen angivna zoner. Med särskilt upptagna undantag omfattar dessa zoner vattenområden som sträcker sig 50 sjömil ut från land. Konventionen — som endast har avseende å fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 ton — innehåller vissa undantag från regeln om förbud mot oljeutvinning inom nyss angivna zoner. Ett av dessa undantag — bland vilka även uttömning i nödsituation och utflöde på grund av läckage förekommer — gäller uttömning från fartygs slag och rännstenar av oljehaltig blandning, som ej innehåller annan olja än smörjolja. Den olje- mängd som härigenom uttömmes anses nämligen ej vara så stor att nämn­ värd olägenhet kan uppkomma. Med nyssnämnda undantagsregel samman­ hänger föreskriften att fartyg skall vara försett med sådana anordningar att brännolja eller tung dieselolja ej rinner ut i fartyget. Ett annat mera bety­ delsefullt undantag medger uttömning från torrlastfartyg på resa till hamn utan anläggning för mottagande av rester av oljehaltigt barlast- och tank- spolvatten från sådana fartyg. Dylika mottagningsanläggningar skall enligt konventionen till tjänst för torrlastfartygen finnas i vissa större hamnar, som vederbörande stats regering har att själv bestämma. Konventionen förutsätter dock att torrlastfartygen är försedda med separatorer eller andra anord­ ningar, genom vilka vattnet i viss utsträckning kan renas från olja. Såvitt gäller tankfartygen förutsätter konventionen att det i oljelastningshamnarna skall finnas möjlighet för fartygen att befria sig från det oljehaltiga barlast- eller tankspolvattnet. Konventionen innehåller därjämte bestämmelser om vissa tidsfrister, inom vilka förbud i olika hänseenden skall träda i tillämp­ ning samt skilda åtgärder skall vara vidtagna.

Det framstår som naturligt att Sverige, som under förbehåll om ratifice- ring undertecknat konventionen, lämnar sin medverkan till det skydd mot vattenförorening genom olja som en ratificering kan innebära. Det måste nämligen sägas, att ett land, som utnyttjar fördelarna av oljeförbrukningen, också bör deltaga i åtgärderna mot de skador och olägenheter som är för­ bundna därmed. Jag är därför redan på denna grund beredd att i princip förorda att Sverige ratificerar konventionen. En förutsättning för ratificering är dock att konventionens regler är lämpade för våra förhållanden och att de förpliktelser eu ratificering innebär framstår som rimliga och är möjliga att uppfylla.

23

derna för anordningarna ombord å fartygen skall bäras av fartygens ägare. Hamnarnas ägare bör svara för kostnaderna för anordningarna där med rätt att genom avgifter från fartygen täcka kostnaderna. De mera speciella an­ ordningar, som erfordras i oljelastningshamnarna och i anslutning till var­ ven, bör ankomma på oljeföretagen respektive varven. Självklart kan det många gånger vara lämpligt, att då i en hamn olika anordningar ankom­ mer på olika intressenter, dessa samverkar och genomför en gemensam an­ läggning samt fördelar kostnaderna sig emellan.

Härutöver vill jag endast nämna, att frågan om vilka hamnar som skall förklaras vara huvudhamnar torde böra överlämnas till Kungl. Maj :ts pröv­ ning. Det är önskvärt och — att döma av remissyttrandena — jämväl troligt att erforderliga anläggningar kommer att inrättas i de av kommerskollegium föreslagna huvudhamnarna utan särskilt beslut av statsmakterna. Självfal­ let måste dock full klarhet i detta hänseende föreligga i så god tid att an­ läggningarna medhinnes inom de i konventionen stadgade tidsfristerna.

Det synes lämpligt att uppdraga åt sjöfartsstyrelsen att från svensk sida följa oljeföroreningsproblemet och anvisa lämpliga åtgärder. Huruvida det för detta ändamål är erforderligt att till styrelsen knyta en sakkunnigkrets torde böra bli föremål för närmare övervägande. Därest det skulle befinnas nödigt att tillkalla en sådan krets, torde kostnaden för kretsen intill dess frågan underställts riksdagens prövning kunna bestridas från X huvudtitelns kommittéanslag.

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956

Lagstif tningsf rågan

Allmänna synpunkter

Gällande bestämmelser

Enligt 8 kap. 2 § vattenlagen äger Kungl. Maj :t eller myndighet, som av Kungl. Maj :t utses, meddela erforderliga föreskrifter till förhindrande av att vatten förorenas genom avfall från fartyg. Avfall betyder i lagrummet både sådan olja som omfattas av konventionen och annat som kan vålla vattenförorening. Med stöd av 8 kap. 2 § vattenlagen har genom kungörelse den 17 oktober 1941 länsstyrelserna bemyndigats att utfärda bl. a. före­ skrifter till förebyggande av att vatten förorenas genom avfall från fartyg. Över hälften av länsstyrelserna har också meddelat förbud att från fartyg uttömma olja eller annat avfall inom begränsade vattenområden. För över­ trädelse av sådant förbud har därvid, i allmänhet med stöd av länsstyrelse­ instruktionen, föreskrivits böter.

Bestämmelsen i vattenlagen torde endast avse svenskt vattenområde och den synes icke ge befogenhet att ålägga redare att förse fartyg med anord­ ningar mot utflöde av spillolja eller hamnägare att inrätta anläggningar för mottagning av oljehaltig blandning från fartyg. Ej heller sjölagen torde ge sådan befogenhet. Enligt 5 a § denna lag kan Kungl. Maj :t visserligen med­ dela föreskrifter om utrustning i fartyg men endast såvitt avser sjövärdig­ het eller ombordvarandes säkerhet eller hälsa.

24

Enligt hälsovårdsstadgan kan förbud mot utsläppande av olja från far­ tyg meddelas då så påkallas ur hälsovårdssynpunkt.

Kommerskollegium

Kommerskollegium har såsom förut nämnts upprättat ett förslag till lag om åtgärder till skydd mot vattenförorening genom olja från fartyg. För­ slaget har karaktär av en fullmaktslag, som ger Kungl. Maj:t befogenhet att meddela erforderliga föreskrifter mot sådan vattenförorening. Kungl. Maj it skall salunda kunna utfärda förbud mot oljeuttömning från fartyg samt föreskriva att fartyg skall vara utrustat med anordning som är ägnad att förhindra utflöde av spillolja i fartyget. Vidare skall skyldighet att föra oljedagbok kunna föreskrivas samt hamnägare kunna åläggas att ombesörja oljemottagningsanläggning för torrlastfartyg. Förslaget innehåller dessutom regler om viss anmälningsskyldighet, om straff för förseelser mot lagen och om forum.

Kommerskollegium har icke berört frågan om den avsedda lagstiftning­ ens förhållande till nyssnämnda bestämmelse i vattenlagen i vidare mån än att kollegium uttalat att lagen icke är avsedd att medföra någon in­ skränkning i lokala myndigheters befogenhet i fråga om förbud mot förore­ ning inom begränsade områden. Den i lagförslaget innefattade fullmakten för Kungl. Maj :t att förbjuda oljeuttömning är ej inskränkt till endast så­ dana fartyg, för vilka konventionen gäller. Ej heller har fullmakten begrän­ sats att avse blott havsområden. Kollegium, som uttalar att Kungl. Maj:ts befogenhet att utfärda förbud mot oljeuttömning bör omfatta även svenska inre vattenvägar, har ej närmare behandlat frågan i vad mån nämnda full­ makt bör tillämpas även i fråga om fartyg som ej faller under konventionen.

Yttrandena

Kommerskollegii lagförslag har uttryckligen tillstyrkts eller lämnats utan erinran av fiskeristyrelsen samt av länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Ble­ kinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Väster­ bottens samt Norrbottens län ävensom av Sveriges varvsindustriförening,

Sveriges far ty g sbefäls förening, nordiska oljeskadekommitténs svenska av­ delning och Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund. Ej heller övriga remissinstanser har gjort några anmärkningar mot grunderna för lagen.

Frågan om lagstiftningen skall ske i form av en fullmaktslag eller genom positiva lagregler har ej berörts i yttrandena. Sveriges redareförening har dock framhållit att kollegii förslag, trots att föreningen i yttrande till kolle­ gium motsatt sig att lagens regler göres strängare än konventionens, kan medföra att svenska bestämmelser kommer att införas som går långt utöver konventionen.

Överståthallarämbetet samt länsstyrelserna i Uppsala och Södermanlands län framhåller att de föreslagna bestämmelserna torde böra samordnas med den förut nämnda regeln i vattenlagen och de med stöd därav utfärdade lo­ kala föreskrifterna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

25

Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund och nordiska oljeskadekommitténs svenska avdelning anser, att med hänsyn till förekomsten i den svenska kust- och insjötrafiken av tonnage under 500 ton brutto under så­ väl svensk som utländsk flagg konventionens regler bör tillämpas även på dessa fartyg. Erfarenheten har nämligen visat, att dylika fartyg ofta för­ orsakat förödande skadegörelse genom oljeutsläpp vid tankrengöringar och ombyte av barlastvatten. En bidragande orsak härtill är att dessa fartyg till skillnad från de oceangående saknar möjligheter och tillfällen att på öpp­ na havet befria sig från olj erester.

Sveriges redareförening har intet emot att, såvitt rör svenskt territorial­ vatten samt segelbara sjöar och floder, oljeuttömningsförbudet får gälla jämväl för fartyg med ett bruttotonnage under 500 ton. Däremot kan för­ eningen för sin del icke godtaga, att genom en ensidig svensk lagstiftning konventionsbestämmelserna skulle göras tillämpliga för svenska fartyg un­ der 500 bruttoton i farvatten, där svensk jurisdiktion icke kan tillämpas å utländska fartyg. Härigenom skulle nämligen ett motsatsförhållande upp­ komma mellan vissa utländska nationers fartyg och svenska fartyg av ifrå­ gavarande storlek, vilket kan befaras ytterligare komma att skärpa den oför­ månliga konkurrens som denna del av den svenska handelsflottan utsättes för. Endast under förutsättning att liknande bestämmelser införes för det mindre tonnaget i övriga med oss konkurrerande sjöfartsnationer, kan för­ eningen godtaga, att man för att komma till rätta med den oljeuttömning, som i vissa fall göres utanför svenskt territorialvatten från fartyg, vilka ej faller under konventionsbestämmelserna, utfärdar strängare bestämmelser än konventionen kräver. Länsstyrelsen i Södermanlands län samt Östergöt­ lands och Södermanlands handelskammare finner att lagen icke bör gälla far­ tygen under 500 bruttoton. överståthållaråmbetet påpekar att bemyndigandet för Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser om förbud mot oljeuttömning i kollegii förslag icke begränsats till svenska fartyg. Utanför svenskt vatten­ område kan enligt ämbetets åsikt självfallet de svenska förbudsbestämmel- serna bli tillämpliga endast på svenska fartyg. Ämbetet anser det däremot riktigt att dessa bestämmelser, i vad avser svenskt vattenområde, göres till­ lämpliga å såväl svenska som utländska fartyg. Ett skäl härför är att för­ budet då kan tillämpas även å fartyg, som tillhör icke-konventionsländer.

Ett annat skäl är att därigenom möjlighet tillskapas att inför svensk dom­ stol beivra å utländskt fartyg inom svenskt vattenområde begången förse­ else. Det av kommerskollegium framlagda förslaget torde ock få givas den innebörden att straffansvar i nämnda fall kan utkrävas vid svensk domstol. Ämbetet tillägger att bestämmelserna om fartygs utrustande med anord­ ning, som är ägnad att hindra utflöde av olja, bör begränsas till att avse alle­ nast svenska fartyg. Att utländskt fartyg i svenskt vatten icke är försett med dylik anordning torde icke böra föranleda bestraffning i Sverige; till­ fyllest synes vara alt oljeuttömning i svenskt vatten är underkastad svensk domsrätt. Sistnämnda uppfattning delas av länsstyrelsen i Stockholms län.

Fiskeristyrelsen har intet att erinra mot att det allmänna lörbudet mot att

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

27

utsläppningsförbud bör gälla även för fartyg under 500 bruttoton. Företiä- dare för rederinäringen har förklarat sig icke ha någon erinran mot en så­ dan ordning, såvitt avser svenskt territorialvatten, men har med hänsyn till konkurrenssynpunkter motsatt sig att densamma ensidigt skulle gälla föi svenska fartyg å internationellt vatten. Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört om svensk lagstiftnings tillämplighet i internationellt hänseende och om den vikt som bör tillmätas konkurrenssynpunkterna an­ sluter jag mig till den sist angivna meningen. Oljeutsläppningsförbudet bör alltså enligt min mening i princip gälla för alla fartyg inom svenskt territo­ rialvatten, medan det å annat vatten bör äga tillämpning allenast å svenska fartyg om minst 500 bruttoton.

Liknande synpunkter som de nu anförda kan åberopas även i fråga om anordningar mot spilloljeutflöde i fartyg. Då de svenska reglerna härom kommer att gälla endast för svenska fartyg, torde skyldigheten att ha så­ dana anordningar böra inskränkas att avse fartyg om minst 500 bruttoton.

I enlighet med de riktlinjer som sålunda angivits har inom handelsdepai- tementet utarbetats förslag till lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg samt lag om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen.

Kungl. Maj:Is proposition nr 23 år 1956

Detalj utformning

Lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg

1

§•

Enligt kommerskollegii förslag skall Kungl. Maj:t äga utfärda förbud mot att olja eller med olja bemängt vatten från fartyg uttömmes inom svenskt territorialvatten eller eljest inom vattenområde som Kungl. Maj :t bestäm­ mer. Med olja avses enligt förslaget mineralolja. Kollegium uttalar att det icke ansetts lämpligt att i lagen definiera begreppet olja men att det av for­ mella skäl utsagts, att med olja avses mineralolja, d. v. s. vad som med mo­ dern teknisk terminologi benämnes petroleumprodukter. Avsikten är att i administrativ väg närmare angiva vilka oljor det är fråga om och vilken olje­ halt som skall anses medföra vattenförorening.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner att med den avfattning föreAarandc bestämmelse erhållit i kommerskollegii förslag, förbudet mot vattenförore­ ning även i vad avser skyddszonerna utanför territorialgränsen formellt sy­ nes komma att omfatta jämväl alla utländska fartyg. Länsstyrelsen ifråga­ sätter, huruvida icke uttryckligen bör angivas, att förbudet må i fråga om skyddszonerna utanför territorialgränsen omfatta endast svenska fartyg.

Länsstyrelsen tillägger, att med svenskt territorialvatten torde — liksom i kungörelsen den 9 februari 1945 (nr ,11) med vissa bestämmelser angående sjötrafiken inom svenskt territorialvatten -— avses dels svenska insjöar, vattendrag och kanaler, dels hamnar, hamninlopp och vikar in. in., dels ock till saltsjön eljest hörande vatten inom 4 sjömil från yttersta skäret vid lägsta vattenstånd.

28

Svenska petroleum institutet framhåller åtL termen »mineralolja» i 1 § lämpligen hör utbytas mot »petroleum och petroleumprodukter» för att kom­ ma i samklang med den moderna nomenklaturen på området.

Departementschefen

I före^ arande paragraf har huvudreglerna om förbud mot uttömning av olja upptagits. Såsom jag tidigare framhållit bör stadgandet innehålla mate­ riella regler i fråga om svenskt territorialvatten, medan det beträffande vat­ tenområde som ej är svenskt allenast bör innefatta ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda förbud.

Reglerna för svenskt territorialvatten har upptagits i första stycket. Dessa regler bör i första hand innefatta ett förbud mot avsiktlig uttömning av olja i vattenområde. Som jag i del föregående angivit bör förbudet avse alla far­ tyg oavsett storlek och nationalitet. Från förbudet måste gälla vissa undan­ tag. Denna fråga behandlas vid följande paragraf. Uppenbarligen bör man emellertid också motverka att oljeutflöde sker genom vårdslöshet och tillse att åtgärder vidtages för att hejda oljeutflöde som beror av våda. Detta förutsättes också i konventionen. I lagrummet har därför även föreskrivits att utflöde av olja skall i den män så är möjligt förhindras. Reglerna har an­ givits avse vattenområde, som ingår i svenskt territorium. Genom detta ut­ tryckssätt torde tydligt utsägas att förbudet gäller ej blott inom det svenska havsområdet utan även i fråga om de svenska inre vattenvägarna.

I paragrafens andra stycke har behandlats frågan om uttömning och ut­ flöde av olja i vattenområde, som ej ingår i svenskt territorium. Konven­ tionens ikraftträdande medför att vad i första stycket föreskrivits skall till- lämpas även inom vissa sådana områden. Genom att lägga i Kungl. Maj:ts hand att bestämma, inom vilka områden första styckets regler skall gälla, uppnås att oljeuttömningsförbudet kan anpassas efter vad konventionen vid varje tidpunkt kräver. Kungl. Maj :ts befogenhet bör innefatta rätt att, som konventionen förutsätter, bestämma olika områden för tankfartyg och andra fartyg. Av skäl som tidigare anförts bör stadgandet i detta stycke endast ha avseende å svenska fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton.

Det synes mig erforderligt att något närmare än som skett i kommerskol- legii förslag angiva vilka slag av oljor som åsyftas. I ett tredje stycke i före­ varande paragraf har därför stadgats att med olja enligt lagen avses råolja och smörjolja samt tjock dieselolja och annan beständig brännolja. Med ut­ trycket beständig olja avses att från lagens tillämpning utesluta lättflyktigare oljor, som avdunsta sa snabbt att de icke kan anses vålla vattenförorening av någon betydelse. Brännolja är — utom dieselolja — huvudsakligen eld­ ningsolja, vare sig den är avsedd för stationära pannor eller såsom fartygs- bränsle under benämningen bunkerolja eller liknande. Det synes dock lämp- ligt att giva Kungl. Maj:t rätt att i administrativ ordning närmare bestämma vilka oljor som faller under förbudet. Tydligen bör lagens föreskrifter gälla ej blott för ren olja utan även för blandningar, vari olja till viss mängd in­ går. En regel härom har upptagits i förevarande paragraf, därvid oljekon- centrationen angivits i enlighet med konventionens bestämmelser.

Kungl. Maj:is proposition nr 23 år 1956

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

29

2

§.

Frågan om undantag från oljeuttömningsförbudet har kommerskollegium ansett skola regleras i den administrativa författning som skulle utfärdas med stöd av fullmaktslagen.

Kommerskollegium har, såsom förut antytts, föreslagit en regel om viss anmälningsskyldighet. Enligt denna skall befälhavare, som av nöd eller lik­ nande orsak nödgats utsläppa olja eller oljebemängt vatten inom hamnom­ råde, omedelbart göra anmälan därom till vederbörande hamnmyndighet. Detsamma skall gälla om olja runnit ut av våda.

I yttrandena har ej framförts anmärkningar mot kommerskollegii förslag rörande undantagen. Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar dock, att det väl är rimligt att oljeutsläpp är tillåtet såvitt åtgärden avser fartygets säkerhet eller fara för människoliv, men finner oljeutsläpp för att förhindra skada å fartyg eller last försvarlig endast om skadan kan befaras bli mera betydande. Skadeverkningarna i vattnet och på land genom oljeutsläpp kan i jämförelse med skada å fartyg eller last ofta bli högst avsevärda.

Förslaget om anmälningsskyldighet har icke blivit föremål för principiell erinran i yttrandena. Länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands och Malmö­ hus län samt Östergötlands och Södermanlands handelskammare förordar att anmälningsskyldigheten utsträckes till andra vatten än hamnområden. Samma ståndpunkt intar Stockholms hamnstyrelse, som tillägger att det av bestämmelserna icke framgår vilken skyldighet som skall åvila ham­ narna i anledning av den ifrågasatta anmälningsskyldigheten och icke heller vem som skall bestrida kostnaderna för att förhindra eller minska genom utsläppet uppkomna skador.

Departementschefen

Uppenbarligen måste i vissa fall uttömning av olja vara tillåten. Detta gäller i första hand nödsituationer. Enligt allmänna rättsgrundsatser kom­ mer detta att gälla utan att frågan regleras i lagen. Det får ankomma på rättstillämpningen att avgöra om omständigheterna i ett särskilt fall är så­ dana att uttömningen är försvarlig.

Oljeuttömning bör vidare vara tillåten i sådana fall då uttömningen ej kan väntas medföra någon nämnvärd olägenhet. Detta får anses gälla om ut­ tömning av oljehaltigt slagvatten — d. v. s. det vatten som samlas i fartygets rännstenar och slag — från fartyg under 500 ton samt uttömning av sådant vatten från större fartyg, om det ej innehåller annan olja än smörjolja. An­ märkas må att bestämmelsens olika utformning för fartyg över och under 500 ton sammanhänger med den av mig i det föregående förordade regeln att skyldighet att å fartyg ha anordningar mot spilloljeutflöde endast skall gälla fartyg om minst 500 ton. Vidare får risken för olägenheter vid ut­ tömning av bottensatser anses vara så ringa att uttömning därav bör vara tillåten.

Förutsättning för att oljeuttömningsförbudet i övrigt skall kunna efter­ levas är att möjlighet finnes atl i hamn avlämna sådan olja som icke kan ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

31

4 §•

Enligt kommerskollegii förslag skall Kungl. Maj:t äga föreskriva att far­ tyg skall vara utrustat med anordning som är ägnad att hindra utflöde av spillolja i fartyget, såvida icke inrättning finnes för rening av slagvattnet innan det lämnar fartyget. Kommerskollegium har vidare föreslagit att an­ ordning mot spilloljeutflöde skall, innan den anbringas i fartyg, godkännas och att tillsyn över föreskrifternas efterlevnad skall utövas av fartygsinspek- tionens chefsmyndighet eller av fartygsinspektör eller av annan särskilt för­ ordnad person. Därtill har kollegium fogat ett stadgande att tillsynsmyn­ dighet, när helst så finnes påkallat eller lämpligt, äger företaga undersökning å fartyg.

Dessa förslag har icke föranlett erinran från remissinstanserna.

Departementschefen

I enlighet med principerna för föreliggande lagförslag bör i lagen direkt angivas hur fartyg skall vara utrustade. I överensstämmelse med den bakom kommerskollegii förslag liggande tankegången har föreskrivits att fartyg skall vara utrustat antingen med anordningar till förebyggande av att be­ ständig brännolja utflödar i fartyget eller med inrättning varmed slagvattnet före uttömning kan renas från olja. Av skäl som jag förut angivit har före­ skriften inskränkts att gälla svenska fartyg om minst 500 ton. Av uttrycks­ sättet framgår, att anordningar som avses i paragrafen ej erfordras å torrlast­ fartyg, som drives med kol eller icke beständiga oljor. Det har bl. a. med hän­ syn till utformningen av straffbestämmelserna befunnits lämpligt att sam­ mankoppla föreskriften om hur fartyget skall vara utrustat med ett förbud mot nyttjande av ett fartyg som ej är behörigen utrustat.

Det har icke synts nödvändigt att föreskriva att anordningar mot spillolja skall godkännas utan ansetts tillräckligt, att närmare föreskrifter om an­ ordningarna utfärdas i administrativ författning eller att fartygsinspektio- nen eller dess chefsmyndighet antingen i mera allmän form eller för särskilt fall meddelar anvisningar för deras utförande. Föreskrifter bör kunna med­ delas även i fråga om sådan separator eller anordning av annat slag för re­ ning av slagvatten, vars förekomst medför att anordningar mot spilloljeut­ flöde ej kräves. De bestämmelser om tillsyn, som kommerskollegium föresla­ git och som bör gälla även i fråga om separatorer m. in., kan lämpligen givas genom en hänvisning till lagen om tillsyn å fartyg. Det är uppenbart att så­ dant förbud mot fartygs nyttjande, som enligt tillsynslagen kan utfärdas då fartyg icke är i sjövärdigt skick, icke kan föranledas enbart av brist i fråga om anläggningar, som avses i denna paragraf.

5

§•

Kommerskollegii förslag innehåller i fråga om anläggningar i hamn för mottagande av oljeresler att i allmän hamn, som Konungen bestämmer, skall till bruk för andra fartyg än tankfartyg finnas anordning som möjlig­ gör för farlygen atl utan onödigt uppehåll avlämna sådant oljehaltigt bar­

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år t!)56

33

fande möjligheterna att förränta och amortera de avsevärda kapitalbelopp, som erfordras för eu anläggning av den i Göteborgs hamn föreslagna stor­ leksordningen. Av dessa skäl föreslår styrelsen, att regeln att taxa skall bestämmas av myndighet utgår eller alternativt att den kompletteras med en föreskrift av innebörd att, där sådan anordning äges och drives av hamn­ förvaltning och varv eller oljebolag gemensamt, hamnförvaltningen äger fastställa skälig avgift för anordningens nyttjande. Stadsfullmäktige i Mal­ mö anför, att förslaget lämnar helt öppet, efter vilka grunder prövningen skall ske och vem som skall göra denna prövning. Man får utgå från att hamnarna i alla fall skall erhålla full täckning för sina anläggnings- och driftskostnader. Ett klarläggande härutinnan antingen i själva lagtexten eller i förarbetena synes påkallat.

Departementschefen

Genom ratifikation av konventionen åtager sig Sverige en förpliktelse att tillse att i landets större hamnar finnes anläggningar för mottagning av olja från torrlastfartyg. Såsom jag förut framhållit bör det ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma i vilka hamnar sådana anläggningar skall fin­ nas och även hur anläggningarna skall vara beskaffade. Nyssnämnda för­ pliktelse synes — ehuru skäl finns till antagande att utsedda hamnar utan ingripande från statsmakterna skall förses med erforderliga anläggningar — böra motsvaras av en lagfäst befogenhet för Kungl. Maj:t att på hamn­ ägarens bekostnad ombesörja inrättande och drivande av dylik anläggning.

Såsom jag tidigare framhållit kan frågan om anläggningarnas dimensio­ nering icke nu slutgiltigt avgöras. Lagen torde emellertid böra innehålla en ram, inom vilken Kungl. Maj:t eller lämplig myndighet kan för varje särskilt fall meddela de nödvändiga föreskrifterna. Befogenheten bör där­ för ge möjlighet att föreskriva anläggning som kan mottaga även oljehal- ligt tankspol- eller barlastvatten från bränsletankar. Den bör däremot icke avse tankfartyg. Självfallet skall större dimensioner icke föreskrivas än vad som i varje fall kan anses erforderligt. Föreskrifterna bör i fråga om såväl anläggningarnas placering som deras kapacitet så utformas, att fartygen kan avlämna oljan utan onödigt uppehåll.

Förevarande paragraf har utformats i enlighet med vad nu sagts. Beträffande taxefrågan anser jag, såsom tidigare torde ha framgått, att hamnarna skall äga täcka sina kostnader för anläggningarnas inrättande och drivande genom att av vederbörande fartyg uttaga skäliga avgifter för anläggningarnas nyttjande. Avgifterna är enligt min mening av den art att hamnägarna kan utan särskild föreskrift i lagen uttaga dem och att fast- ställelse av taxa rörande avgifterna icke erfordras. Någon bestämmelse om avgifterna har därför ej intagits i lagen.

6

§.

Kommerskollcgii förslag innehåller föreskrift att oljedagbok skall föras å svenskt fartyg som Kungl. Maj:t bestämmer och att den skall vara upprättad

3

Rihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 23

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

35

tygets sida bestraffas i flaggstaten, därvid utdraget ur dagboken skall tjäna som bevis. Skyldighet i angivna hänseenden bör alltså åläggas befälhavare på svenskt fartyg och befälhavare på utländskt fartyg, då det befinner sig i svensk hamn. Skyldigheten, såvitt rör utländska fartyg, har därvid icke begränsats till konventionsländernas fartyg.

7 §■

Kommerskollegium föreslår att befälhavare, som bryter mot förbudet att utsläppa olja, skall straffas med dagsböter. Samma straff föreslås för befäl­ havaren om fartyg nyttjas utan anordning mot utflöde av spillolja. I dessa båda fall föreslås att redare skall dömas som om förseelsen vore begången av honom själv, där ej omständigheterna gör det sannolikt att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja. Kommerskollegium yttrar att det torde få förutsättas att domstolarna vid straffmätningen tar hänsyn till de mycket stora skador som kan vållas genom olj ef örorening och till de betydande kostnader som redaren kan spara genom att olj erester lämpas överbord på förbjudet område i stället för att fartyget med måhända avsevärd tidsspillan föres till område där oljeuttömning är tillåten. För försummelser med av­ seende på oljedagbokens förande föreslår kollegium penningböter.

överståthållarämbetet framhåller att frågan om samordning mellan straff­ rättsligt förfarande här i landet och framställning till utländsk makt om rättsligt förfarande därstädes icke berörts. Att svenskt straffanspråk för­ faller beträffande förseelse, som på svensk framställning bestraffats i ut­ landet, anser ämbetet vara naturligt men det bör måhända utsägas. Frågan huruvida svenskt straffanspråk förfaller även i sådana fall då åtalsfram- ställning till utländsk makt avvisats eller vederbörande frikänts av utländsk domstol finner ämbetet böra beröras.

Hamndirektionen i Luleå upplyser att för överträdelser av nu gällande för­ bud i vissa fall så ringa antal dagsböter utdömts, att det uppenbarligen varit ekonomiskt gynnsamt att länsa ut det oljehaltiga barlastvattnet och betala böterna för förseelsen. Hamndirektionen anser därför, att betydande bötesstraff bör kunna utdömas för brott mot lagen. Enligt svenska natur­ skyddsföreningens mening bör frihetsstraff ingå i strafflatituden för över­ trädelse av förbudet att släppa ut olja och för nyttjande av fartyg som ej är försett med föreskrivna anordningar mot spilloljeutflöde.

Stockholms hamnstyrelse anser att det föreslagna straffet för förseelse i fråga om oljedagboken bör höjas till dagsböter.

Departementschefen

Straffansvar bör drabba envar som i strid mot lagen uttömmer olja eller underlåter att vidtaga åtgärd för att förhindra att olja utflödar. Detsamma bör gälla för den som bryter mot lokal föreskrift enligt 3 § till förhindrande av vattenförorening. Vidare bör man i straffrättslig väg kunna ingripa mot befälhavare som nyttjar ej behörigen utrustat fartyg eller som gör sig skyldig till försummelse med avseende å oljedagbokens förande. Vid överträdelse

Ikraftträdandebestämmelserna

Kommerskollegium föreslår att lagen skall träda i kraft den dag Kungl.

Maj :t förordnar.

Remissinstanserna har ej uttalat sig härom. I detta sammanhang torde dock böra nämnas, att i särskilda skrivelser hemställan gjorts om provisoriska åtgärder före genomförandet av konven­ tionen av innebörd, att anvisningar skall utfärdas för provisoriska oljemot- tagningsanläggningar i hamnarna, förbud meddelas för oljeutsläppning i svenskt territorialvatten och föreskrifter givas om oljedagbok. Samma yr­ kanden har i yttrandena över kommerskollegii förslag gjorts av svenska naturskyddsföreningen samt av nordiska oljeskadekommitténs svenska av­ delning och Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund, av vilka de båda sistnämnda institutionerna därjämte — liksom länsstyrelsen i Stockholms län — föreslår att den föreslagna statens oljeskyddsnämnd snarast inrättas. Även länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar sig för provisoriska föreskrifter rörande oljeutsläppning och oljedagbok.

Departementschefen

Vid lagens ikraftträdande blir det i 1 § första stycket stadgade förbudet omedelbart tillämpligt å tankfartyg. Ikraftträdandet bör därför uppskjutas så länge att erforderliga mottagningsanläggningar i hamnarna för dessa fartyg hinner inrättas. Detta torde kunna ske till den 1 januari 1957. I fråga om torrlastfartygen medför det i 2 § första stycket under b) medgivna undantaget att lagens regler om oljeutvinning i svenskt område — utom den i 2 § andra stycket stadgade skyldigheten att tömma ut olja så långt från land som omständigheterna kräver samt befogenheten att meddela lokala före­ skrifter — träder i tillämpning först i den mån oljemottagningsanläggningar för dessa fartyg inrättas. Utom svenskt område är oljeuttömning tillåten in­ till dess Kungl. Maj :t meddelar bestämmelser enligt 1 § andra stycket. Så­ dana bestämmelser avses kunna meddelas att gälla inom olika områden och från olika tidpunkter för tankfartyg och andra fartyg. Särskilda övergångs­ bestämmelser i dessa hänseenden är därför ej erforderliga. Däremot torde ikraftträdandet av reglerna om utrustning i fartyg och det därmed samman­ hängande förbudet mot uttömning av slagvatten som innehåller annan olja än smörjolja böra ske vid en något senare tidpunkt än den 1 januari 1957. Det torde därför böra ankomma på Kungl. Maj :t att förordna om nämnda be­ stämmelsers ikraftträdande.

Med den utformning som i det föregående förordats i fråga om lagen och dess ikraftträdandebestämmelser synes frågan om provisoriska åtgärder väsentligen ha förlorat i betydelse. Måhända kan det vara önskvärt att åläg­ ga fartygen att redan före den 1 januari 1957 föra oljedagbok. Föreskrif­ ter härom torde kunna meddelas av Kungl. Maj:t utan stöd av lag och det torde få bli beroende av fortsatt övervägande om dylika föreskrifter skall ulfärdas före lagens ikraftträdande. Jag vill dessutom erinra om att redan

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

39

Bilaga A

(Översättning)

The International Convention for

the Prevention of Pollution of

the Sea by 00, 1954

London, May 12, 1954

The Governments represented åt the International Conference on Pollution of the Sea by Oil held in London from 26th April, 1954, to 12th May, 1954,

Desiring to take action by common agreement to prevent pollution of the sea by oil discharged from ships, and considering that this end may best be achieved by the conclusion of a Conven­ tion,

Have accordingly appointed the un- dersigned plenipotentiaries, who, having communicated their full powers, found in good and due form, have agreed as follows: —

Article I

(1) For the purposes of the present Convention, the following expressions shall (unless the context otherwise re- quires) have the meanings hereby respec- tively assigned to them, that is to say: —

"The Bureau” has the meaning as­ signed to it by Article XXI;

“Discharge” in relation to oil or to an oily mixture means any discharge or escape howsoever caused;

“Heavy diesel oil” means marine diesel oil, other than those distillates of which more than 50 per cent. by volume distils åt a temperature not exceeding 340° C. when tested by A.S.T.M. Standard Method D. 158/53;

"Mile” means a nautical mile of 6080 feet or 1852 metres;

"Oil” means crude oil, fuel oil, heavy diesel oil and lubricating oil, and "oily” shall be construed accord­ ingly.

Internationell konvention till för­

hindrande av havsvattnets förore­

ning genom olja

London den 12 maj 1954

De på den internationella konferensen angående förorening av havsvattnet genom olja, vilken avhållits i London från den 26 april 1954 till den 12 maj 1954, representerade regeringarna,

vilka önska gemensamt träffa anstalter till förhindrande av förorening av havs­ vattnet genom oljeuttömning från fartyg, och som anse detta ändamål bäst kunna vinnas genom avslutande av en konven­ tion,

hava för den skull utsett underteck­ nade befullmäktigade ombud, vilka, efter att hava företett sina fullmakter, som befunnits i god och behörig form, över­ enskommit om följande:

Artikel I

1. Vid tillämpningen av denna kon­ vention skola nedanstående uttryck, såvida ej annat följer av sammanhanget, förstås sålunda:

»Sekretariatet» har den betydelse som angives i artikel XXI;

»Uttömning», då det gäller olja eller oljehaltig blandning, betyder varje ut­ tömning eller utflöde, oberoende av orsaken;

»Tjock dieselolja» betyder andra marina dieseloljor än sådant destillat, varav mer än 50 volymprocent des­ tillerar vid en temperatur av högst 340° C, när proven företagas enligt A.S.T.M. standardmetod;

»Mil» betyder en sjömil om 6 080 fot eller 1 852 meter;

»Olja» betyder råolja, brännolja, tjock dieselolja och smörjolja; »olje­ haltig» skall förstås i överensstämmelse härmed.

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

than tankers as it applies to tankers, except that:—

(a) the prohibited zones in relation to ships other than tankers shall be those referred to as such in Annex A to the Convention; and

(b) the discharge of oil or of an oily mixture from such a ship shall not be prohibited when the ship is proceeding to a port not provided with such re­ ception facilities as are referred to in

Article VIII.

(3) Any contravention of paragraphs (1) and (2) of this Article shall be an of- fence punishable under the laws of the territory in which the ship is registered.

Article IV

(1) Article III shall not apply to: —

(a) the discharge of oil or of an oily mixture from a ship för the purpose of securing the safety of the ship, pre- venting damage to the ship or cargo, or saving life åt sea; or

(b) the escape of oil, or of an oily mixture, resulting from damage to the ship or unavoidable leakage, if all rea- sonable precautions have been taken after the occurrence of the damage or discovery of the leakage for the pur­ pose of preventing or minimising the escape;

(c) the discharge of sediment: — (i) which cannot be pumped from the cargo tanks of tankers by reason of its solidity; or

(ii) which is residue arising from the purification or clarification of oil fuel or lubricating oil, provided that such discharge is made as far from land as is practicable.

(2) In the event of such discharge or escape as is referred to in this Article a statement shall be made in the oil re- cord book required by Article IX of the circumstances of and reason for the dis­ charge.

i denna artikel sägs angående tankfartyg äga motsvarande tillämpning beträffan­ de andra fartyg, dock att

a) de förbjudna zoner som skola gälla för andra fartyg än tankfartyg äro de zoner som för dessa fartyg äro särskilt angivna i bilaga A; och

b) det icke skall vara förbjudet att uttömma olja eller oljehaltig bland­ ning från sådant fartyg, då fartyget befinner sig på resa till en hamn som icke är utrustad med sådana mottag- ningsanordningar som omförmälas i artikel VIII.

3. Överträdelse av styckena 1 och 2 i artikel III skall vara straffbar efter lag i det territorium där fartyget är registre­ rat.

Artikel IV

43

Kungl. Maj ds proposition nr 23 år 1956

Government shall from tiine to time determine which ports are the main ports in its territories för the purposes of this Artide, and shall notify the Bureau in writing accordingly indicating whether adequate reception facilities have been installed.

Artide IX

(1) There shall be carried in every ship to which the Convention applies an oil record book (whether as part of the ship’s official log-book or otherwise) in the form specified in Annex B to the present Convention. The appropriate entries shall be made in that book, and each page of the book, including any statement under paragraph (2) of Artide IV, shall be signed by the officer or offi­ cers in charge of the operations con- cerned and by the master of the ship. The written entries in the oil record book shall be in an official language of the territory in which the ship is re­ gistered, or in English or French.

(2) The competent authorities of any of the territories of a Contracting Gov­ ernment may inspect on board any such ship while within a port in that territory the oil record book required to be carried in the ship in compliance with the pro­ visions of the Convention, and may make a true copy of any entry in that book and may require the master of the ship to certify that the copy is a true copy of such entry. Any copy so made which purports to have been certified by the master of the ship as a true copy of an entry in the ship’s oil record book shall be made admissible in any judicial pro- ceedings as evidence of the facts stated in the entry. Any action by the compe­ tent authorities under this paragraph shall be taken as expeditiously as pos- sible and the ship shall not be delayed.

Artide X

(1) Any Contracting Government may furnish to the Contracting Government in the territory of which a ship is re­ gistered partieulars in writing of evi­ dence that any provision of the Conven­ tion has been contravened in rcspect of that ship. wheresoever the alleged con-

efter annan bestämma vilka hamnar som i denna artikels mening skola anses så­ som större hamnar och skriftligen under­ rätta sekretariatet om huruvida erfor­ derliga anordningar för oljemottagning hava blivit inrättade i sagda hamnar.

Artikel IX

1. Å varje fartyg som omfattas av konventionen skall finnas en oljejournal (antingen som en del av fartygets offi­ ciella skeppsdagbok eller av annan karaktär) av den form bilaga B till kon­ ventionen utvisar. Tillbörliga anteck­ ningar skola göras i journalen, och varje journalsida, så ock anteckning som avses i mom. 2 av artikel IV, skall underteck­ nas av den eller dem av befälet som hava ansvaret för de vidtagna åtgärderna ävensom av befälhavaren. Anteckning­ arna i oljejournalen skola vara avfattade på det officiella språket i det territorium där fartyget är registrerat eller på engel­ ska eller franska.

2. Vederbörande myndigheter i varje territorium som tillhör en fördragsslu- tande regering äga rätt att, när ett fartyg befinner sig i en hamn inom territoriet, granska den oljejournal som enligt kon­ ventionen skall finnas ombord och att taga avskrift av varje anteckning i jour­ nalen ävensom att fordra att befälhava­ ren bestyrker avskriftens riktighet. Varje sådan av befälhavaren till riktigheten bestyrkt avskrift skall i vilken som helst rättssak kunna åberopas som bevis för sakförhållande varom anteckning gjorts i journalen. Åtgärd som av myndighet vidtages med stöd av denna bestämmelse skall äga rum så snabbt som möjligt och utan att fartyget fördröj es.

Artikel X

1. Varje fördragsslutande regering äger tillställa den fördragsslutande rege­ ringen i det territorium där ifrågakom- mande fartyg är registrerat skriftlig an­ mälan om överträdelse av konventionen, närhelst bevis föreligger för att någon bestämmelse däri åsidosatts av fartyget.

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

vention which cannot be settled by ne- gotiation shall be referred åt the request of either party to the International Court of Justice for decision unless the parties in dispute agree to submit it to arbitra- tion.

Artide XIV

(1) The present Convention shall re- main open for signature for three rnonths from this day’s date and shall thereafter remain open for acceptance.

(2) Governments may become parties to the Convention by—

(i) signature without reservation as to acceptance;

(ii) signature subject to acceptance followed by acceptance; or

(iii) acceptance. (3) Acceptance shall be effected by the deposit of an instrument of acceptance with the Bureau, which shall inform all Governments that have already signed or accepted the Convention of each signa­ ture and deposit of an acceptance and of the date of such signature or deposit.

Artide XV

(1) The present Convention shall come into force twelve rnonths after the date on which not less than ten Govern­ ments have become parties to the Con­ vention, including five Governments of countries each with not less than 500,000 gross tons of tanker tonnage.

(2) —(a) For each Government which signs the Convention without reservation as to acceptance or accepts the Conven­ tion before the date on which the Con­ vention comes into force in accordance with paragraph (1) of this Artide it shall come into force on that date. For each Government which accepts the Conven­ tion on or after that date, it shall come into force three rnonths after the date of the deposit of that Governmenfs ac­ ceptance.

(b) The Bureau shall, as soon as pos- sible, inform all Governments which have signed or accepted the Convention of the date on which it will come into force.

kan lösas genom förhandling, skall pa begäran av endera parten hänskjutas till Internationella domstolen för avgörande, med mindre parterna enas om att hän- skjuta tvisten till avgörande genom skilj edomsförfarande.

Artikel XIV

1. Konventionen står öppen för under­ skrift under tre månader från dags dato och är därefter öppen för anslutning.

2. Begering kan bliva deltagare i kon­ ventionen genom 1) underskrift utan förbehåll om anslutning; 2) underskrift med förbehåll om anslutning, åtföljd av anslutning; eller 3) anslutning.

3. Anslutning sker genom deponering av ett anslutningsinstrument hos sekre­ tariatet, som skall underrätta alla rege­ ringar som redan hava undertecknat eller tillträtt konventionen om varje under­ skrift eller anslutning samt om dagen härför.

Artikel XV

1. Konventionen träder i kraft tolv månader efter den dag, då den tillträtts av minst tio regeringar av vilka fem representera länder ettvart med ett tankfartygstonnage om minst 500 000 registerton brutto.

2. a) För varje regering som under­ skrivit konventionen utan förbehåll om anslutning eller som tillträtt konventio­ nen före den dag, då konventionen trä­ der i kraft i enlighet med mom. 1 i denna artikel, träder den i kraft den dagen. För varje regering som tillträder konventio­ nen på eller efter den dagen träder den i kraft tre månader efter den dag, då re­ geringen deponerat sitt anslutningsin­ strument.

b) Sekretariatet skall så snart som möjligt underrätta alla regeringar som hava undertecknat eller tillträtt konven­ tionen om dagen för konventionens ikraftträdande.

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 ar 1956

Article XVII Artikel XVII

(1) The present Convention may be denounced by any Contracting Govern­ ment åt any time after the expiration of a period of five years from the date on which the Convention comes into force for that Government.

(2) Denunciation shall be effected by a notification in writing addressed to the Bureau, which shall notify all the Con­ tracting Governments of any denuncia­ tion received and of the date of its receipt.

(3) A denunciation shall take effect twelve months, or such longer period as may be specified in the notification, after its receipt by the Bureau.

Article XVIII

(1) —(a) Any Government may, åt the time of signature or acceptance of the present Convention, or åt any time there- after, declare by notification in writing given to the Bureau that the Convention shall extend to any of the territories for whose international relations it is res- ponsible.

(b) The Convention shall, from the date of the receipt of the notification, or from such other date as may be specified in the notification, extend to the terri­ tories named therein.

(2) —(a) Any Contracting Government which has made a declaration under pa- ragraph (1) of this Article may, åt any time after the expiration of a period of five years from the date on which the Convention has been so extended to any territory, give notification in writing to the Bureau, declaring that the Conven­ tion shall cease to extend to any such territory named in the notification.

(b) The Convention shall cease to ex­ tend to any territory mentioned in such notification twelve months, or such longer period as may be specified therein, after the date of receipt of the notifica­ tion by the Bureau.

(3) The Bureau shall inform all Con­ tracting Governments of the extension of the Convention to any territories un­ der paragraph (1) of this Article, and of the termination of any such extension

1. Vilken som helst av de fördragsslu- tande regeringarna må uppsäga konven­ tionen när som helst efter utgången av en tid av fem år, räknat från den dag då konventionen trätt i kraft för samma regering.

2. Uppsägning skall ske genom skrift­ ligt meddelande till sekretariatet, som har att underrätta samtliga fördrags- slutande regeringar om varje uppsägning och om dagen för mottagandet därav.

3. Uppsägning träder i kraft tolv må­ nader efter det att sekretariatet mottagit densamma eller vid den senare tidpunkt som må vara angiven i uppsägningen.

Artikel XVIII

1. a) Varje regering må vid underteck­ nandet av eller anslutningen till konven­ tionen eller när som helst därefter genom skriftligt meddelande till sekretariatet förklara, att konventionen skall utsträc­ kas till att gälla för territorium för vars internationella förbindelser regeringen svarar.

b) Från dagen för mottagandet av för­ klaringen eller från annan tidpunkt som må vara angiven i förklaringen skall kon­ ventionen utsträckas till att gälla för territorium som nämnts i förklaringen.

2. a) Fördragsslutande regering som avgivit förklaring enligt mom. 1 i denna artikel må när som helst efter utgången av en tid av fem år, räknat från den dag då konventionen utsträckts till att gälla för något territorium, genom skriftligt meddelande till sekretariatet förklara, att konventionen skall upphöra att gälla för territorium som nämnts i sådan för­ klaring.

b) Konventionen skall upphöra att gälla för dylikt territorium tolv månader efter mottagandet av meddelandet eller vid den senare tidpunkt som må vara angiven däri.

3. Sekretariatet skall underrätta samt­ liga fördragsslutande regeringar om kon­ ventionens utsträckning till något terri­ torium enligt mom. 1 av denna artikel samt om upphörande därav enligt mom.

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

51

such period of three years, and the Bureau shall notify all Contracting Gov- ernments of such agreement. (b) The North Sea and Atlantic Zones

The North Sea and Atlantic Zones shall extend for a distance of 100 miles from the coasts of the following coun- tries: —

Belgium Denmark the Federal Republic of Germany Ireland the Netherlands the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland, but not beyond the point where the limit of a 100-mile zone off the west coast of Jutland intersects the limit of the 50- mile zone off the coast of Norway.

(3)—(a) Any Contracting Government may propose: —

(i) the reduction of any zone off the coast of any of its territories;

(ii) the extension of any such zone to a maximum of 100 miles from any such coast, by making a declaration to that effect and the reduction or extension shall come into force after the expiration of a period of six months after the declara­ tion has been made, unless any one of the Contracting Governments shall have made a declaration not less than two months before the expiration of that period that its interests are affected either by reason of the proximity of its coasts or by reason of its ships trading in the area, and that it does not accept the reduction or extension, as the case may be.

(b) Any declaration under this para- graph shall be made by a notification in writing to the Bureau which shall notify all Contracting Governments of the receipt of the declaration.

slutande regeringar om överenskommel­ sen.

b) Zonerna i Nordsjön och Atlanten

Nordsjözonen och Atlantiska zonen sträcka sig 100 mil från kusten av föl­ jande länder:

Belgien Danmark Förenade Konungariket Storbritan­ nien och Norra Irland

Holland Irland Tyska Förbundsrepubliken, dock icke bortom den punkt där gränsen för 100-milszonen utanför Jyllands väst­ kust skär gränsen för 50-milszonen utan­ för den norska kusten.

3. a) Varje fördragsslutande regering må föreslå

1) inskränkning av zon utanför kus­ ten av något av dess territorier eller

2) utvidgning av sådan zon till högst 100 mil från sådan kust,

genom att avgiva en förklaring av sådant innehåll, varpå inskränkningen eller ut­ vidgningen träder i kraft efter utgången av en tid av sex månader efter förkla­ ringens avgivande, för såvitt icke någon av de fördragsslutande regeringarna minst två månader före utgången av denna period avgiver en förklaring om att dess intressen trädas för när antingen på grund av närbelägenheten av dess kuster eller på grund av att dess fartyg befara området, och att den av denna anledning icke kan godkänna inskränk­ ningen eller utvidgningen.

b) Förklaring jämlikt detta stycke skall ske skriftligen till sekretariatet, som har att underrätta samtliga för­ dragsslutande regeringar om mottagan­ det av densamma.

BILAGA B TILL KONVENTIONEN

Formulär till oljejournal

(se s. 52 och 53)

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

57

Bilaga B

Förslag

till

Lag

om åtgärder mot vattenförorening från fartyg

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

I vattenområde, som ingår i svenskt territorium, må olja icke uttömmas. Utflöde av olja från fartyg i sådant vattenområde skall i den mån så är möj­ ligt förhindras.

Vidkommande annat vattenområde äger Konungen bestämma att vad i första stycket sägs skall gälla i fråga om svenska fartyg med en bruttodräk- tighet av minst 500 registerton eller beträffande vissa slag av sådana fartyg.

Med olja förstås i denna lag råolja och smörjolja samt tjock dieselolja och annan beständig brännolja enligt vad Konungen därom närmare före­ skriver. Vad i lagen sägs om olja skall ock gälla oljehaltig blandning, vilken till minst en tiotusendel utgöres av olja som nyss sagts.

2

§•

Utan hinder av vad i 1 § stadgas må uttömmas

a) oljehaltigt slagvatten, dock, såvitt avser fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton, endast därest vattnet icke innehåller annan olja än smörjolja;

b) olja från fartyg, som ej är tankfartyg, då fartyget är på väg till hamn utan sådan mottagningsanläggning, som i 5 § sägs; samt

c) bottensats, som utgöres av rester från rening av brännolja eller smörj­ olja eller som härrör från tankfartygs lasttank och är av så fast beskaf­ fenhet att den ej kan pumpas ur tanken.

Uttömning, som avses under b) och c), må dock ej ske närmare land än omständigheterna kräva.

3 §.

Konungen eller myndighet, som Konungen utser, äger för visst i svenskt territorium ingående vattenområde meddela bestämmelser till förebyggan­ de av att vattnet förorenas genom sådant avfall från fartyg, som ej är olja, eller genom uttömning, som avses i 2 §.

4 §.

Svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton må ej nyttjas till sjöfart med mindre det är utrustat antingen med anordningar till förebyggande av att beständig brännolja utflödar i fartyget eller med in­ rättning, varmed slagvattnet före uttömning kan renas från olja. Närmare föreskrifter om sådan utrustning meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen utser.

Tillsyn å efterlevnaden av vad sålunda stadgas skall utövas enligt bestäm­ melserna i lagen om tillsyn å fartyg.

5

lliliang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 23