Prop. 1956:23
('angående godkännande av 1954 års internationella konvention till förhind\xad rande av havsvattnets förorening genom olja m. m.',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956
1
Nr 23
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av 1954 års internationella konvention till förhind rande av havsvattnets förorening genom olja m. m.; given Stockholms slott den 30 december 1955.
Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed
dels äska riksdagens godkännande av 1954 års internationella konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja,
dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga här vid fogade förslag till
1) lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg; samt 2) lag om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att Sverige ratificerar 1954 års oljeskadekon- vention, som har till syfte att motverka att havsvatten förorenas genom olje utvinning från fartyg. Konventionens viktigaste bestämmelse innefattar ett förbud mot att från fartyg om minst 500 bruttoton utsläppa olja av mera beständig art inom vissa zoner av havet, vilka i regel sträcker sig 50 sjömil från land.
Vidare föreslås i propositionen antagande av sådan lagstiftning som er fordras för konventionens ratificering. Lagstiftningen går något längre än vad som direkt föranledes av konventionen och innefattar, såvitt avser svenskt havsområde och Sveriges inre vattenvägar, bestämmelser mot all förorening från fartyg, oavsett dettas storlek.
Enligt förslaget skall inom svenskt vattenområde vara förbjudet att från fartyg uttömma vissa oljor. För andra fartyg än tankfartyg gäller för budet dock endast i den mån hamnarna förses med oljemottagningsanlägg- ningar. Kungl. Maj:t skall äga bestämma i vilka hamnar sådana anlägg-
t
Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 23
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956
ningar skall finnas. Anläggningarna skall ombesörjas av hamnarna som av ses skola kunna täcka sina kostnader genom avgifter från fartygen. För slaget innefattar ett bemyndigande att i administrativ ordning meddela bestämmelser mot vattnets förorening genom annat än olja.
Såvitt gäller område utanför svenskt territorium bemyndigas Kungl. Maj:t att bestämma att förslagets förbud mot uttömning av olja skall äga tillämpning å svenska fartyg om minst 500 bruttoton.
Förslaget stadgar att oljedagbok skall föras å fartygen för att möjliggöra kontroll av lagens efterlevnad.
Lagstiftningen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1957.
Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956
3
Förslag
till
Lag
om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
Härigenom förordnas som följer.
1
§•
I vattenområde, som utgör svenskt territorium, må olja icke uttömmas från fartyg. Utflöde av olja från fartyg i sådant vattenområde skall i den mån så är möjligt förhindras.
Vidkommande annat vattenområde äger Konungen bestämma att vad i första stycket sägs skall gälla i fråga om svenska fartyg med en hruttodräk- tighet av minst 500 registerton eller beträffande vissa slag av sådana fartyg.
Med olja förstås i denna lag råolja och smörjolja samt tjock dieselolja och annan beständig brännolja enligt vad Konungen därom närmare före skriver. Vad i lagen sägs om olja skall ock gälla oljehaltig blandning, vilken till minst en tiotusendel utgöres av olja som nyss sagts.
2
§.
Utan hinder av vad i 1 § stadgas må uttömmas
a) oljehaltigt slagvatten, dock, såvitt avser fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton, endast därest vattnet icke innehåller annan olja än smörjolja;
b) olja från fartyg, som ej är tankfartyg, då fartyget är på väg till hamn utan sådan mottagningsanläggning, som i 5 § sägs; samt
c) bottensats, som utgöres av rester från rening av brännolja eller smörj olja eller som härrör från tankfartygs lasttank och är av så fast beskaffen het att den ej kan pumpas ur tanken.
Uttömning, som avses under b) och c), skall dock ske så långt från land som omständigheterna medgiva.
3 §.
Konungen eller myndighet som Konungen utser äger för visst svenskt vat tenområde meddela bestämmelser till förebyggande av att vattnet förorenas genom sådant avfall från fartyg, som ej är olja, eller genom uttömning, som avses i 2 §.
4 §•
Svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 register ton må ej nyttjas till sjöfart med mindre fartyget, i enlighet med närmare föreskrifter av Konungen eller myndighet som Konungen utser, är utrustat antingen med anordningar till förebyggande av att beständig brännolja utflödar i fartyget eller med inrättning, varmed slagvattnet före uttömning kan renas från olja.
Tillsyn å efterlevnaden av vad sålunda stadgas skall utövas enligt bestäm melserna i lagen om tillsyn å fartyg.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956
5 §•
I allmän hamn, som Konungen bestämmer, skall finnas anläggning för
mottagande av oljehaltig blandning från fartyg, som ej är tankfartyg. När
mare föreskrifter rörande sådan anläggning meddelas av Konungen eller
myndighet, som Konungen utser.
Underlåter hamnens ägare att inrätta och driva anläggning som i första
stycket avses, äger Konungen eller myndighet, som Konungen utser, att på
ägarens bekostnad ombesörja att anläggningen inrättas och drives.
6 §•
Å svenskt tankfartyg, så ock å annat svenskt fartyg med en bruttodräk-
tighet av minst 500 registerton skall av befälhavaren eller under hans till
syn av annan föras oljedagbok enligt närmare föreskrifter av Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer. Konungen äger förordna att
oljedagbok skall, i den omfattning som finnes erforderlig, föras även i
andra fall.
Polismyndighet och tillsynsmyndighet enligt lagen om tillsyn å fartyg
ävensom tull- och lotsmyndighet samt, då fartyget befinner sig i utländsk
hamn, vederbörande utländska myndighet äga taga del av oljedagboken
och på begäran erhålla av befälhavaren till riktigheten bestyrkt utdrag
därav.
Vad i andra stycket sägs skall ock gälla beträffande oljedagbok eller mot
svarande anteckningar å utländskt fartyg, då fartyget befinner sig i svensk
hamn.
7 §•
Den som i strid mot denna lag uttömmer olja eller underlåter att vidtaga
åtgärd till förhindrande av att olja utflödar, så ock den som bryter mot be
stämmelse utfärdad med stöd av 3 § straffes med dagsböter eller fängelse i
högst sex månader.
Befälhavare, vilken åsidosätter förbudet i 4 § eller bryter mot 6 § eller
föreskrift som utfärdats med stöd därav, straffes med dagsböter.
Uttömmes olja i strid mot denna lag eller åsidosättes förbudet i 4 §, straf
fes fartygets redare liksom vore gärningen begången av honom själv, så
framt den skett med hans vetskap och vilja.
8
§•
Om laga domstol i mål rörande ansvar enligt denna lag skall vad i 313
och 328 §§ sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.
9 §•
Denna lag äger endast i den mån Konungen så förordnar tillämpning å
fartyg, som äges av svenska staten och icke är avsett att nyttjas till han-
delssjöfart eller för resandes fortskaffande.
Genom lagen göres ej inskränkning i befogenhet, som följer av bestämmel
serna i hälsovårdsstadgan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957; dock skall 4 § träda i kraft
först den dag Konungen förordnar och skall intill samma dag uttömning av
slagvatten vara tillåten även om slagvattnet innehåller annan olja än smörj
olja.
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956
5
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen
Härigenom förordnas, att 8 kap. 2 § vattenlagen1 skall erhålla ändrad ly delse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
8 KAP.
2
§.
Vad i denna lag sägs om avledan de av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten skall i tillämpliga delar gälla jämväl utkastande, utsläppan de eller uppläggande av fast avfall från samhälle eller fastighet så, att vattendrag, sjö eller annat vattenom råde därav kan förorenas. Konungen eller myndighet, som av Konungen utses, äger meddela särskilda be stämmelser till förebyggande av så dan vattenförorening. I enahanda ordning må ock meddelas erforder liga föreskrifter till förhindrande av att vatten förorenas genom avfall från fartyg.
Vad i denna lag sägs om avledan de av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten skall i tillämpliga de lar gälla jämväl utkastande, utsläp pande eller uppläggande av fast av fall från samhälle eller fastighet så, att vattendrag, sjö eller annat vat tenområde därav kan förorenas. Ko nungen eller myndighet, som av Ko nungen utses, äger meddela särskil da bestämmelser till förebyggande av sådan vattenförorening. Om åtgärder mot vattenförorening från fartyg är särskilt stadgat.
Utöver de------- — -— ------------- särskilt stadgat. Med samhälle------- -— sådan anläggning.
Denna lag träder i kraft den 1 ja nuari 1957.
1
Senaste lydelse, se SFS 1955: 315.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
2 december 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lange, Lindholm.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che
fen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, vissa frågor rörande vatten
förorening genom uttömning av olja från fartyg m. m. samt anför därvid
följande.
På inbjudan av brittiska regeringen avhölls på våren 1954 i London en
internationell oljeskadekonferens, vid vilken Sverige var representerad. Vid
konferensen antogs den 12 maj 1954 en internationell konvention till för
hindrande av havsvattnets förorening genom olja samt åtta resolutioner med
rekommendationer i samma ämne. Oljeskadekonventionen undertecknades
av Sverige under förbehåll om ratifikation.
Sedan kommerskollegium i skrivelse den 22 december 1954 hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte föranstalta om ratificering av konventionen, uppdrog
Kungl. Maj :t den 14 januari 1955 åt kommerskollegium att i enlighet med
närmare angivna riktlinjer verkställa utredning rörande frågan om ratifi
cering av konventionen och inkomma med därav föranledda förslag. Där
jämte tillkallade dåvarande chefen för handelsdepartementet samma dag i
enlighet med Kungl. Maj :ts samtidigt meddelade bemyndigande sakkunniga
att stå till kollegii förfogande för samråd i frågor rörande nämnda uppdrag
varjämte experter vid utredningen utsågs. Med skrivelse den 28 februari
1955 överlämnade kommerskollegium därefter till Kungl. Maj :t utredning
i saken samt förslag till lag om åtgärder till skydd mot förorening av vat
tenområde genom olja från fartyg. I skrivelsen har kollegium förklarat
bl. a., att kollegium hade för avsikt att i samråd med de sakkunniga under
fortsatt utredning utarbeta förslag till administrativa detaljföreskrifter.
Utlåtanden över kommerskollegii båda skrivelser har efter remiss avgi
vits av chefen för marinen, fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök, över-
ståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hal
lands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Gävleborgs, Västernorrlands, Väster
bottens och Norrbottens län, nordiska oljeskadekommitténs svenska avdel
7
ning, svenska hamnförbundet, svenska naturskyddsföreningen, svenska pet roleum institutet, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund, Sveriges far- tygsbefälsförening, Sveriges redareförening samt Sveriges varvsindustriföre ning. överståthållarämbetet och vissa länsstyrelser har vid sina utlåtan den fogat yttranden, som införskaffats från myndigheter eller sammanslut ningar, däribland Stockholms och Göteborgs hamnstyrelser, stadsfullmäk tige i Malmö och Norrköping, drätselkammaren i Hälsingborg, drätselkam maren och hamndirektionen i Luleå, drätselkammaren i Kristianstad, Umeå stads hamndirektion och Skellefteå stads hamnstyrelse, Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Skånes handelskammare samt Västernorr - lands och Jämtlands läns handelskammare.
Skrivelser med hemställan om provisoriska åtgärder har inkommit från nordiska oljeskadekommitténs svenska avdelning, föreningen för skidlöp ningens och friluftslivets främjande i Sverige, riksföreningen för simning ens främjande, svenska livräddningssällskapet, svenska turistföreningen, Reso, folkrörelsernas rese- och semesterorganisation samt nordiska djur- skyddsrådet.
Jag anhåller nu att få anmäla spörsmålet om Sveriges tillträde till kon ventionen och därav föranledda lagstiftningsfrågor m. m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956
Ra tificeringsf rågan
1954 års oljeskadekonvention
Oljeskadekonferensen konstaterar i resolution nr 1, att många länders kuster och kustfarvatten är allvarligt utsatta för olj ef örorening och att den na orsakar stor skada på kuster och stränder med hinder för bad och annan hälsosam rekreation såsom följd, inverkar menligt på turistnäringen, med för död och ödeläggelse för fågellivet och annan fauna samt sannolikt har skadliga verkningar för fisken och de havsorganismer, varav den lever. För oreningen vållas framför allt av beständiga oljor, d. v. s. råolja, brännolja, tjock dieselolja och smörjolja. Även om avgörande bevis saknas för att dessa oljor förblir på havsytan under obegränsad tid, är det dock klart, att de kvarblir där under mycket lång tid och kan föras mycket avsevärda sträc kor av strömmar, vind och rörelser i vattenytan och avlagras på stränderna. Konferensen framhåller, att stora mängder av beständiga oljor regelbundet utsläppes i havet av tankfartyg efter rengöring av tankar och genom utpump- ning av oljebemängt barlastvatten samt av torrlastfartyg, som brukar föra barlastvatten i sina brännoljetankar.
Oljeskadekonventionen -—- som i engelsk text, med undantag av bilagan B, och svensk översättning torde jämte rekommendationerna i svensk över sättning få bifogas detta protokoll som bilaga (bilaga A)— syftar till att motverka förorening av nyss angivet slag. Konventionens regler avser där för råolja, brännolja, tjock dieselolja och smörjolja samt oljelialtig bland ning, vari sådan olja ingår (art. I).
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956
Räckvidden av konventionen är i så måtto inskränkt att den endast gäller
registrerade fartyg om 500 ton brutto eller mera. Utanför konventionen fal
ler därför örlogsfartyg och även marina hjälpfartyg (art. II).
Konferensen har funnit att det för närvarande icke är möjligt att genom
föra ett totalt förbud mot uttömmande av olja och ej heller att bestämma
någon tidpunkt från vilken uttömning av beständiga oljor i havet skulle
helt och hållet upphöra. Konventionens förbud mot oljeutvinning är därför
i första hand begränsat till vissa zoner. Zonerna är icke för alla fall enhet
liga utan de ha något olika omfattning beroende på om uttömningen sker
från tankfartyg eller torrlastfartyg, varmed avses alla fartyg som ej är tank
fartyg. Dessutom gives särskilda regler om zonens sträckning för vissa sär
skilt angivna havsområden. Varje land har också möjlighet att besluta om
viss jämkning av utsträckningen av zonen utanför sitt territorium (art. III
och bilaga A).
Huvudregeln är att förbud mot oljeutvinning skall föreligga inom en zon
av 50 sjömil från land (bilaga A). För Nordsjön gäller den särskilda re
geln att zonen skall sträcka sig 100 sjömil från kusten utom utanför Norge.
Reglerna leder till att vissa områden i Östersjön och Nordsjön faller utom
zonerna. Förbudet skall för varje fördragsslutande lands fartyg gälla inom
samtliga zoner i världen.
Förbudet gäller i princip all uttömning av olja och oljehaltig blandning
inom zonerna (art. III). Emellertid upptar konventionen vissa undantag.
Sålunda avser förbudet ej uttömning av olja eller oljehaltig blandning som
sker med hänsyn till fartygets säkerhet eller för att förhindra skada å far
tyg eller last eller för att rädda människoliv till sjöss och ej heller utflöde
av olja eller oljehaltig blandning, som är föranlett av skada å fartyget eller
oundvikligt läckage, såvitt efter upptäckten därav alla rimliga försiktighets
åtgärder vidtages för att förebygga eller minska utflödet. Hinder skall ej
heller föreligga för uttömning så långt från land som är praktiskt möjligt
av bottensats, som ej kan utpumpas från lasttankar i tankfartyg på grund
av sin fasta konsistens eller som utgöres av rester från rening eller klar-
göring av brännolja eller smörjolja. Konventionen upptager även undantag
från uttömningsförbudet i fråga om oljehaltig blandning som ej innehåller
annan olja än smörjolja (art. IV och V). För torrlastfartygen gäller därjäm
te det undantaget att olja och oljehaltig blandning får, då fartyget är på resa
till hamn utan mottagningsanordning av beskaffenhet, som angives i det
följande, uttömmas så långt från land som är praktiskt möjligt (art. III).
Överträdelse av förbud mot uttömning skall vara straffbar. Straffet får
ej vara lindrigare för en överträdelse utom ett lands territorialvatten än för
motsvarande förseelse, begången inom territorialvattnet (art. III och VI).
Konventionen innehåller vidare föreskrift om att fartyg skall vara för
sedda med anordningar av beskaffenhet att hindra brännolja eller tjock
dieselolja att rinna ned i rännsten, vars innehåll länsas ut i havet utan att
först separeras (art. VII). Fördragsslutande regering har att tillse att i
vissa större hamnar, s. k. huvudhamnar, finns anordningar, som möjliggör
9
för fartyg som ej är tankfartyg att befria sig från rester av oljehaltigt bar last- eller tankspolvatten (art. VIII). Utan att det föreskrives i konventionen förutsättes att i oljelastningshamnar och reparationshamnar skall finnas anordningar för mottagande av oljerester (resolution 4).
Å varje fartyg skall föras oljedagbok. Myndighet i fördragsslutande stat skall, då fartyget befinner sig i hamn inom staten, äga granska dagboken (art. IX).
Regeringen i fördragsslutande stat äger hos regeringen i det land, där far tyg är registrerat, anmäla överträdelse av konventionen från fartygets sida oavsett var överträdelsen ägt rum. Om tillräckliga skäl föreligger därtill, skall i fartygets hemland rättsligt förfarande i anledning av förseelsen in ledas mot fartygets ägare och befälhavare (art. X).
Härutöver innehåller konventionen bestämmelser om viss underrättelse plikt (art. XII), om sättet för slitande av tvister (art. XIII) och om ikraft trädande, ändring, uppsägning, undantag vid krigsförhållanden in. m. (art. XIV—XXI).
Konventionen träder i kraft tolv månader efter det den ratificerats av- minst tio stater, varav fem med envar ett tanktonnage av minst 500 000 re gisterton brutto1 (art. XV: 1). Emellertid gäller konventionen ej i alla de lar omedelbart från ikraftträdandet. Sålunda inträder skyldighet att förse fartyg med anordning, som hindrar brännolja och tjock dieselolja att rinna ut i rännsten, först tolv månader efter konventionens ikraftträdande och un der samma tid föreligger ej heller förbud mot uttömning av oljehaltig bland ning av något slag från rännsten (art. V och VII). Vidare inträder skyldig heten att ha mottagningsanordningar i vissa hamnar först tre år efter kon ventionens ikraftträdande. Under denna tid har förbudet mot uttömning för andra fartyg än tankfartyg endast den innebörden att oljehaltigt barlast vatten eller tankspolvatten skall tömmas så långt från land som är praktiskt möjligt (art. III och VIII).
Oljeskadekonventionen undertecknades med förbehåll om ratifikation av tolv länder, bland dessa — förutom Sverige — Danmark, Finland, Norge, För bundsrepubliken Tyskland och Storbritannien. Konventionen stod öppen för underskrift under tre månader och undertecknades under denna tid av yt terligare åtta länder, däribland Nederländerna och Sovjetunionen.
De vid oljeskadekonferensen antagna resolutionerna avser bl. a. skapan de av nödiga förutsättningar för genomförande av ett fullständigt förbud mot uttömning av beständiga oljor i havet och en ny konferens i saken, som anses böra hållas inom tre år (nr 1), tillämpning av konventionens prin ciper även på fartyg, för vilka den ej gäller (nr 2), utarbetande av handled ningar till undvikande av olj ef örorening (nr 5), genomförande av konven tionens principer i avvaktan på konventionens ikraftträdande (nr 6) och upprättande av nationella oljeskyddskommittéer (nr 7).
I detta sammanhang torde ock böra nämnas, alt Europarådets rådgivande
1 I juli 1954: Storbritannien, USA, Norge, Panama, Liberia, Italien, Frankrike, Sverige, Japan och Nederländerna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956
10
församling år 1954 på sitt sjätte ordinarie möte föreslagit att ministerkom mittén skall uppmana medlemsstaterna att godkänna oljeskadekonventio- nen och omedelbart vidtaga de åtgärder, som avses i oljeskadekonferensens resolution nr 6 (rådets rekommendation nr 68). Ministrarnas ställföreträ dare har på sätt anmälts för 1955 års riksdag i proposition nr 173 antagit en resolution, vari medlemsstaterna uppmanas att snarast möjligt biträda denna rekommendation.
Konventionen har hittills ratificerats endast av Storbritannien.
Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956
Kommerskollegium
I sina skrivelser har kommerskollegium, som tydligen förutsätter att arten och omfattningen av oljeskadeproblemet numera är väl kända, ej närmare diskuterat frågan om önskvärdheten och behovet av ratifi- c e r i n g från svensk sida av oljeskadekonventionen. Kommerskollegii fram ställning utmynnar i hemställan att konventionen måtte ratificeras.
Kommerskollegium har i sin utredning belyst vilka åtgärder som behöver vidtagas därest konventionen ratificeras. Sålunda erfordras vissa anord ningar å fartyg. Tolv månader efter konventionens ikraftträdande måste nämligen alla av konventionen omfattade fartyg vara försedda med kofferdammar, spilltråg eller andra anordningar av beskaffenhet att hindra brännolja eller tjock dieselolja att rinna ned i fartygens rännstenar och blandas i slagvattnet. Sådana anordningar, som redan i avsevärd utsträckning finns i fartygen, är icke av mera omfattande art. Där de icke redan finns, kan de utan större omgång inrättas under den lämnade tidsfristen. Kost naderna är icke avsevärda. För övrigt är att märka, att å fartyg, som är försett med separator för oljehaltigt vatten, behöver kofferdam, spilltråg eller liknande inrättning icke anbringas, därest rännstenarnas innehåll får passera genom separatorn, innan det pumpas ut i havet.
Kommerskollegium påpekar att konventionen ej föreskriver, att å farty gen skall finnas anordningar varigenom olja kan skiljas från vatten. För tankfartygens del kan ej heller behov av separatorer eller liknande an ordningar anses föreligga. De mängder av oljehaltigt barlast- och tankspol- vatten, som dessa fartyg medför på väg till lastningsplatserna, kan behållas ombord till dess att de, på sätt förutsätts, kan avlämnas i hamn. Vad åter torrlastfartygen angår är konventionens regler om mottagningsanordningar- na i hamnarna utformade utifrån förutsättningen, att dessa fartyg skall vara i stånd att på något sätt — med hjälp av en separator för oljehaltigt vatten eller s. k. settlings- eller avskiljningstank eller annorledes — minska den vätskekvantitet de kan behöva befria sig ifrån vid hamnbesök. Enligt kommerskollegium finns flera typer separatorer i marknaden, men någon helt fulländad konstruktion har ännu icke framkommit, och det har sär skilt anmärkts att de tar utrymme i anspråk som i vissa fall kan inverka något på lastförmågan. På senare tid nybyggda fartyg torde emellertid i re gel ha försetts med separatorer. Kostnaderna för oljeseparatorer varierar
11
från 5 000 till 12 000 kronor för separatorer av ordinär typ och från 15 000
till 30 000 kronor för sådana av automatiskt reglerad typ. Kollegium fram
håller emellertid, att en väsentlig reducering av det oljehaltiga barlastvattnet
i regel kan ske genom s. k. settling, d. v. s. naturlig avskiljning av oljan
från vattnet genom att oljan flyter upp. Sådan avskiljning kan i fartyg, som
är försedda med djuptankar och andra för settling lämpade tankar, ske
utan särskild utrustning.
Vad beträffar oljemottagningsanläggningar i h a m nar-
na har kommerskollegium för att i möjlig mån klargöra spörsmålet om
arten och storleken av erforderliga anläggningar ävensom tid och kostnader
för deras utförande föranstaltat att dessa frågor upptagits till övervägande
av hamnstyrelserna i de tilltänkta huvudhamnarna. Också svenska hamn
förbundet har ingått på närmare prövning av dessa problem. Även om det
ej varit möjligt att erhålla annat än summariska beräkningar och unge
färliga uppskattningar, anser kollegium likväl det inkomna materialet läm
na ledning för ett någorlunda pålitligt bedömande rörande storleksordning
en av ifrågavarande anläggningar på olika håll och kostnaderna för de
samma.
Kollegium anser att frågan om oljemottagningsanordningarna ställer sig
väsentligt olika för tankfartygen och övriga fartyg. Mottagningsanordningar
för barlast- och tankspolvatten från tankfartyg erfordras endast vid last
ningsplatserna samt eventuellt i hamnar där större reparationsvarv finns.
De oceangående tankfartygen behöver i regel icke tillgång till någon mot-
tagningsanordning i svenska hamnar, enär de efter lossning av sina olje
lager i vanliga fall omedelbart intager vattenbarlast och återvänder för att
hämta ny last vid någon av de stora oljeutskeppningsplatserna i utlandet.
Endast för den händelse ett dylikt fartyg behöver undergå reparation vid
varv, uppstår här fråga om rengöring av oljetankar m. m. och avlämning
av oljerester. Huruvida mottagningsanordningar för sådant ändamål av
sedda även för tankrengöring av torrlastfartyg som skall repareras — bor
upprättas i svenska reparationshamnar, bör i första hand ankomma på var
vens bedömande. I sammanhanget betonar kollegium särskilt, att situatio
nen efter ratificering av konventionen för ifrågavarande fartygs vidkom
mande icke i högre grad kommer att skilja sig från nu rådande förhållan
den. Fartyg, som önskar undergå fullständig tankrengöring i hamn, måste
för närvarande i regel för sådant ändamål anlita i utländska hamnar upp
rättade servicestationer. En sak för sig är att vederbörande hamnmyndig
heter har stor anledning att intressera sig för tillkomsten och utförandet av
mottagningsanläggningar av nu angiven art. Det måste nämligen vara ända
målsenligt att kombinera dem med det slags mottagningsanordningar som
enligt konventionen skall finnas inrättade i huvudhamnarna för motta
gande av oljerester från andra fartyg än tankfartyg. De hamnar, där kom
binerade anläggningar kan komma i fråga, är enligt kollegium Goteborg och
Malmö.
För de mindre kusttankfartygen, som ombesörjer transport av petro
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956
12
leumprodukter från svenska oljeimporthamnar till upplagsplatser och kon sumtionsorter utefter kusten samt vid Vänern och Mälaren, erfordras mol- tagningsanordningar vid oljelastningshamnarna. Dessa uppgår till ett tju gutal. Kommerskollegium förutsätter, att mottagningsanordningar kommer vid flertalet sådana hamnar att inrättas genom oljedistributionsföretagens forsorg. Då det ligger i vederbörande företags intresse att distributionen från lagringsorterna och raffinaderierna kan fortgå utan hinder, anser kol legium företagens förpliktelser i detta hänseende ej behöva regleras i för- fattningsväg. Kollegium framhåller emellertid, att det måste anses natur ligt att hamnmyndigheterna i de huvudhamnar, som tillika är oljehamnar, tar sig an frågan om inrättande av mottagningsanordningar för kusttankfar tygen. Mottagningsanordningarna för kusttankfartygen kan vara mycket enkla. En fullt tillfredsställande anläggning behöver icke bestå av annat än en lämpligt dimensionerad cistern med eu enkel filtreringsanordning för det frånskilda vattnet samt ledningar från brygga eller annan förtöjnings- anordmng för fartygen jämte tankbilar eller andra transportmedel för bort skaffande av oljeresterna. För Stockholms del har man räknat med en tank om 200 kbm. Den enligt konventionen medgivna tidsfristen på tolv månader för ordningställandet av mottagningsanordningarna för tankfartygen är en ligt kollegium fullt tillräcklig.
För mottagning av oljerester från andra fartyg än tankfartyg skall enligt konventionen finnas mottagningsanordningar i vissa huvudhamnar. Kom merskollegium påpekar, att härmed ej avses anläggningar för rengöring av oljetankar vare sig i tankfartyg eller i andra fartyg.
Frågan, vilka hamnar som skall betecknas som huvudhamnar, anser kom- merskollegium i första hand bero av omfattningen av fartygstrafiken på själva hamnen, därvid dock i någon mån även andra faktorer kan spela in, såsom trafikens art och hamnarnas fördelning på skilda kuststräckor. Kollegium föreslår såsom huvudhamnar Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Gävle, Karlshamn, Luleå och Oxelösund. Luleå och Oxelösund har medtagits därför att malmtrafiken medför att ett för hållandevis stort antal fartyg ankommer till dessa hamnar med barlast i form av vatten i oljetankar, som måste tömmas före och under inlastningen av malmen. Kollegium har övervägt att såsom huvudhamnar föreslå ytter ligare en eller flera hamnar, däribland främst någon som på grund av sitt läge kunde vara lämplig att förses med mottagningsanordning för att be- tjana fartyg i trafik på övre Norrland. Denna fråga anser emellertid kolle gium böra ägnas närmare uppmärksamhet framdeles. Regeringen i för- dragsslutande stat kan när som helst för sitt lands vidkommande ompröva fiagan vilka hamnar som skall anses som huvudhamnar.
Mottagningsanordningarna för andra fartyg än tankfartyg bör uppfylla högre krav än de som erfordras för kusttankfartygens del. Man bör nämligen taga i betraktande att det kan ställa sig besvärligt att förse torrlastfartygen, särskilt äldre sådana, med inrättningar för separering av oljehaltigt vatten eller liknande. Det kan därför vara motiverat att räkna med något större
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956
13
dimensioner å mottagningsanordningarna än eljest skulle behövas. De bör sålunda kunna mottaga även osepareral barlast- och tankspolvatten. Den tillmätta fristen av tre år är enligt kollegium fullt tillräcklig för anlägg ningarnas utförande, även om man önskar tillgodogöra sig erfarenheterna av de anläggningar, som i samband med konventionens ikraftträdande kom mer till utförande till bruk för kusttankfartygen.
I fråga om kostnaderna för mottagningsanordningarna upplyser kom merskollegium att det för Göteborgs vidkommande föreligger en ingående utredning om en större anläggning efter utländska förebilder, avsedd såväl för fartyg, vilka skall undergå tankrengöring före reparation, som för andra fartyg. Denna utredning har lett till ett förslag som kostnadsberäknats till omkring 3,4 miljoner kronor; ytterligare 1 miljon kronor har beräknats för en planerad pir och kaj. Hamnstyrelsen i Malmö har med hänsyn till Kockums mekaniska verkstads aktiebolags intressen i dess egenskap av stort reparationsvarv för en av varvet skisserad anläggning beräknat en kostnad av samma storleksordning som för Göteborg. På grundval av uppgifter från Stockholm och Malmö samt en av svenska hamnförbundet avgiven beräk ning beträffande sex av de övriga föreslagna huvudhamnarna beräknar kol legium kostnaderna för de nio huvudhamnarnas oljemottagningsanordning- ar för kusttankfartygen till högst 1,5 miljoner kronor, varav ca 150 000 kronor för Stockholm och ett lika stort eller möjligen något större belopp för Göteborg. Beträffande mottagningsanordningarna för andra fartyg än tankfartyg har säker grundval för en mera exakt beräkning av kostnaderna ej kunnat åstadkommas. En ungefärlig uppskattning för samtliga huvud hamnar, med undantag av Göteborg och Malmö, har dock givit vid handen att det kan röra sig om ett belopp om sammanlagt högst 3 miljoner kronor.
Spörsmålet hur man skall förfara med de olj erester, som lämnas i olje- mottagningsanordningar i hamnarna, behandlas icke av kommerskollegium. Kollegium yttrar emellertid att frågan om åtgärder mot förorening genom oljeutflöde från anläggning i land faller inom vattenvårdskommitténs ar betsområde, varför den icke upptagits i förevarande sammanhang.
Kommerskollegium uttalar att, såvitt angår mottagningsanordningarna i hamnarna, varken tekniska eller andra hänsyn kan motivera anstånd med ratificering av konventionen.
Kommerskollegii förslag bygger sålunda på att oljemottagningsanord- ningarna vid reparationsvarv skall bekostas av varven och motsvarande anordningar för kusttankfartyg av oljeföretagen. Anordningarna i huvud hamnarna för andra fartyg än tankfartyg däremot skall ankomma på ham narna. Kollegium anser att hamnarna, i den mån så finnes erforderligt, bör få genom skäliga avgifter täcka sina utgifter. Där så finnes nödigt bör taxa för mottagningsanordningens nyttjande kunna fastställas av myndighet.
Kommerskollegium berör även den i resolutionen nr 7 upptagna frågan om upprättande av nationella kommittéer med uppgift att följa oljeföroreningsproblemet och anvisa praktiska åtgärder för dess lösning ävensom att ombesörja nödiga utredningar. Kollegium föreslår, att det upp-
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956
14
dragés åt kollegium att fullgöra de i nämnda resolution angivna uppgifterna ävensom att till kollegium knytes en nämnd för samråd i frågor som rör skydd mot oljeförorening av havsvattnet. Denna nämnd, förslagsvis kallad statens oljeskyddsnämnd, i vilken enligt kollegii mening chefen för sjöfarts- byrån inom kommerskollegium bör ingå såsom ordförande, bör i övrigt be stå av högst åtta av chefen för handelsdepartementet på förslag av kom merskollegium utsedda ledamöter, företrädande rederinäringen, hamnvä sendet, varvsindustrien och oljebolagen samt natur- och djurskyddsintres- sen jämte nautisk och teknisk sakkunskap.
Kommerskollegium anför, att den författnings mässiga reg lering som kan erfordras för konventionens genomförande principiellt sett måhända skulle kunna ske inom ramen för Kungl. Maj :ts ekonomiska lagstiftningsmakt. Med hänsyn till konventionens räckvidd och de betydande ekonomiska intressen, som beröres av densamma, synes frågan om dess god tagande för Sveriges del dock böra underställas riksdagen.
Kungi. Maj.ts proposition nr 23 år 1956
Yttrandena
Samtliga remissinstanser är positivt inställda till oljeskadekonventionen. Flera uttalar sin tillfredsställelse med konventionen. Förslaget om dess ra- tificering av Sverige tillstyrkes eller lämnas utan erinran av samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar. Vissa betonar angelägenheten av att ratificering sker snarast möjligt.
Behovet av åtgärder mot vattenförorening genom olja från far tyg bestrides icke från något håll. De flesta remissinstanserna synes utgå från att detta behov är allmänt känt. Vissa länsstyrelser upplyser att dylik förorening förekommit inom länet. Så är fallet med länsstyrelserna i Stock holms, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus lån. Länsstyrelsen i Malmöhus län meddelar exempelvis, att den sedan flera år tillbaka vid åtskilliga tillfällen kunnat konstatera, att allvarliga skador å sjöfågel inom länets kustvatten åstadkommits genom oljeutsläpp från far tyg- Tid efter annan har även sådana oljeutsläpp ilandflutit vid stränderna och där förorsakat betydande men och obehag. Vid flera tillfällen har läns styrelsen till följd av skadornas allvarliga karaktär sökt att med biträde av bland andra vägförvaltningens personal avhjälpa uppkomna skador och olägenheter. De kostnader, som därvid uppstått, har hittills bestritts av kom munala medel. Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län torde förore ningen i länet merendels ha förorsakats av olja, som uttömts på interna tionellt vatten och som av vind och ström drivits mot kusten. Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare, vars utlåtande länsstyrelsen i
Västernorrlands län åberopar som eget yttrande, framhåller, att för den norrländska pappers- och cellulosaindustrien, som i första hand är särskilt beroende av virkestransporter i Bottenhavet och älvarnas mynningsvikar samt i andra hand flerstädes också är beroende av vattentäkt ur samma vattendrag, ett ovarsamt handhavande av beständiga oljerester alltid inne
15
bär ett stort faromoment. Virket kan nedsmutsas med olja under bogse-
ringarna längs kusten eller under sin lagringstid i avvaktan på förädling,
vilket kan medföra nedklassning av produkten eller i varje fall väsentliga
olägenheter vid virkets hantering. Kammaren yttrar, att erfarenheterna av
de stora olägenheterna och skadorna, som vållas produktionen då bestän
diga oljor inkommit i fabrikationsvattnet, nödvändiggör särskilda försik
tighetsmått från industriens sida, men tillägger, att sådana försiktighetsmått
aldrig kan vara tillfyllest i händelse större kvantiteter olja kommer in på
område som utnyttjas för vattentäkten.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län däremot uppger, att några direkta olägen
heter av oljeutsläpp från fartyg icke förekommit för länets del, och anser,
att de allmänna riskerna för framtiden mahända icke heller behöver över
drivas. Länsstyrelsen finner dock det latenta hotet av en olj ef örorening
utgöra en så allvarlig faktor, att länsstyrelsen för sin del förordar kom-
merskollegii förslag.
Vissa anmärkningar mot innehållet i konventionen har
framställts i några yttranden. Förbudszonernas utsträckning i Östersjön och
Nordsjön kritiseras sålunda främst från djur- och naturskyddshåll men
även av länsstyrelserna i Stockholms och Gotlands län, vilka finner det önsk
värt att hela Östersjön bleve en för oljeuttömning förbjuden zon. Svenska
naturskyddsföreningen anser, att det är en allvarlig brist hos konventionen
att det skall bli tillåtet att utsläppa oljeblandat barlastvatten och oljerester
inom delar av Östersjön och Nordsjön. Detta förhållande inger för fram
tiden farhågor för avsevärda, bestående olägenheter, bl. a. med hänsyn till
att det torde bli svårt att övervaka förbudsbestämmelsernas efterlevnad.
Med hänsyn till att sjöfågeln under vintern successivt drar sig söderut i
Östersjön, kan man enligt föreningen också befara att olja, som utsläpps
inom frizonen, kommer att förorsaka avsevärda skador, som kanske tillintet
gör de positiva vinsterna av konventionen. Föreningen hemställer, att på
denna punkt initiativ omedelbart tages till en ändring så att hela Östersjön
blir förbjuden zon. Om möjligt bör även bestämmelserna för Nordsjön änd
ras på likartat sätt. Liknande synpunkter i fråga om Östersjön framföres av
nordiska oljeskadekommitténs svenska avdelning och Sveriges djurskydds
föreningars riksförbund.
Sveriges redareförening yttrar att föreningen icke vill motsätta sig att
oljeskadekonventionen ratificeras av vårt land. Svenska petroleum institu
tet anser att de av konferensen anbefallda åtgärderna är praktiska och
måttfulla, såvitt desamma berör den svenska petroleumbranschen, och Sve
riges fartygsbefälsförening finner de nya förpliktelser, som konventionen
ålägger befälhavare, vara oundvikliga i sammanhanget och har därför
ingen erinran mot införandet av desamma.
Kommerskollegii uttalanden om erforderliga anordningar å
fartyg har föranlett erinringar endast från hamnhåll och allenast ur
synpunkten vilken betydelse denna fråga har för dimensioneringen av olje-
mottagningsanläggningarna i hamnarna. Till detta spörsmål skall jag strax
återkomma.
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956
16
Även kommerskollegii förslag i fråga om mottagningsanläggning- arna i hamnarna har i det väsentliga rönt gillande. Sålunda förklarar
Sveriges varvsindustriförening, att föreningen intet har att erinra mot kom merskollegii uttalande att det i första hand bör bero på varvens bedömande om oljemottagningsanläggningar för oceangående fartyg skall inrättas i svenska reparationshamnar. Svenska petroleum institutet erinrar om att en förutsättning för oljetransporterna med kusttankfartyg enligt nu till- lämpade metoder kommer att vara att mottagningsanläggningar för förorenat barlastvatten anordnas vid de lastningsplatser, där kusttankfartygen intar ny last. Institutet upplyser, att undersökningar pågår, om hur dessa mot tagningsanläggningar lämpligast bör utformas och dimensioneras. I vissa fall torde ett samarbete mellan hamnmyndigheter, redare, varv och olje- företag erfordras för att finna den bästa lösningen på problemet huruvida man i fortsättningen bör nöja sig med smärre mottagningsanordningar och därmed nödgas räkna med längre liggetid för tonnaget eller om man skall investera erforderliga medel för att ha till förfogande mottagningsanlägg ningar med sådan kapacitet, som möjliggör en snabb rengöring av ton naget. Av den hittills förda diskussionen hos institutets medlemsföretag får anses framgå, att man syftar till att få fram så moderna och effektiva apparater som möjligt. Man har enligt institutets uppfattning grundad anledning utgå från att oljelastningsplatserna kommer att förses med er forderliga mottagningsanläggningar utan särskild lagstiftning härom.
I anledning av kommerskollegii förslag om vilka hamnar, som skall an ses som huvudhamnar, erinrar överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Kris tianstads län och stadsfullmäktige i Norrköping samt Östergötlands och
Södermanlands handelskammare att konventionens oljeuttömningsförbud icke, om man bortser från tankfartyg, gäller fartyg på resa till hamn utan oljemottagningsanläggningar. Det får därför anses önskvärt, att flera ham nar än kollegium föreslagit förses med sådana anläggningar.
Länsstyrelsen i Västerbottens län yttrar att utöver hamnarna i Luleå och
Gävle ytterligare en huvudhamn bör finnas vid norrlandskusten. Som sådan hamn bör Umeå uthamn kunna komma i fråga.
Hamnmyndigheterna i Göteborg, Norrköping och Hälsingborg förklarar sig beredda att inom tre år från konventionens ikraftträdande söka åstadkom ma oljemottagningsanläggningar för torrlastfartyg. Stockholms hamnstyrelse upplyser, att man för att få investeringskostnaderna för anläggningarna så låga som möjligt i Stockholm har upptagit förhandlingar om samarbete mel lan hamnen, rederierna, oljebolagen och andra berörda parter i denna fråga. Även stadsfullmäktige i Malmö och drätselkammaren i Luleå synes utgå från att respektive stad skall låta inrätta erforderliga anläggningar. Av hand lingarna i ärendet framgår, att även i Karlshamn, Gävle och Oxelösund vissa förberedande åtgärder vidtagits för att inrätta oljemottagningsanläggningar.
Som förut antytts upptages från hamnhåll till diskussion frågan om olje- mottagningsanläggningarnas dimensionering och den inverkan denna fråga röner av förekomsten av oljeseparatorer och dylika inrättningar å fartygen.
Kungl. Maj ris proposition nr 23 år 1956
Kungl. Maj.ts proposition nr
23
år 1956
IT
Svenska hamnförbundet anför härom, att konventionens ordalydelse tydli gen förutsätter särskilda anordningar för barlastvattnets eller tankspolvatt- nets separering i separator ombord å fartyget, varför hamnarna har att mot taga endast de rester som är kvar efter det oljeblandade vattnets separering.
Kommerskollegii förslag åter innebär att allt oljehaltigt barlast- eller tank- spolvatten, som finns i fartyget, skall mottagas av hamnen, såvitt icke far tyget på annat sätt kunnat befria sig från detsamma. Kommerskollegii härför anförda motivering, att det kan ställa sig besvärligt att förse en del fartyg med inrättningar för separering av oljehaltigt vatten, finner hamn förbundet icke bärande. Hamnarna bör ej påläggas större skyldighet än den oljeskyddskonventionen stipulerar. Samma synpunkter anföres av Stock holms och Göteborgs hamnstijrelser, stadsfullmäktige i Malmö, Hälsingborgs hamndirektion samt stadsfullmäktige i Norrköping. Hamnförbundet anser emellertid, att den berörda skärpningen knappast annat än i undantagsfall torde få större praktisk betydelse för dimensioneringen av hamnarnas an läggningar för oljeskydd. Och Stockholms hamnstyrelse bedömer att denna i förhållande till konventionen utvidgade skyldighet för hamnarnas ägare i praktiken icke kommer att medföra sådana olägenheter för hamnarna, att ett frångående av kommerskollegii förslag är påkallat. Stadsfullmäktige i Norrköping däremot finner följden av förslaget bli att anläggningarna i ham narna måste givas betydligt större dimensioner och kapacitet än vad åt minstone Norrköpings hamnstyrelse tidigare ansett sig ha anledning att räkna med på grundval av konventionen. Fullmäktige räknar dock med att inrätta dessa större anläggningar. Fullmäktige tillägger att frågan om an ordnandet av reningsanordningar för olja ombord överlämnas åt rederier nas godtycke. I praktiken torde dock fartygen efterhand komma att förses med reningsanordningar. Detta är nämligen en förutsättning för att de skall kunna anlöpa utländska hamnar, vilka med en strikt tillämpning av kon ventionen ej behöver vara utrustade med mera omfattande mottagningsan- läggningar. Fullmäktige anser det visserligen möjligt, att man även utom lands skall bli tvungen att gå in på samma linje, som föreslås för Sveriges del, men finner att frågan under alla förhållanden bör beaktas, så att ej sjö farten på de svenska hamnarna belastas med onödiga avgifter.
I fråga om kostnadsberäkningarna för oljemottagningsanläggningar i ham narna gör svenska hamnförbundet uttalanden av innebörd, att de till kom- inerskollegiuin från hamnmyndigheterna lämnade, av kollegium återgivna uppgifterna om kostnaderna är osäkra, då myndigheterna i hög grad svävat i ovetskap om vad man kräver av dem. Efter kommerskollegii utredning linnes ett något bättre underlag för beräkningen av kostnaderna, men allt jämt saknar man tillförlitliga uppgifter beträffande grunden för kostnads beräkningarna och om antalet torrlastfartyg, som beräknas komina att ut tömma oljerester och oljcblandat barlastvatten. De relativt grova uppskatt ningarna, som de olika hamnarna meddelat kommerskollegium och vilka le gal till grund för kollegii beräkningar, torde dock enligt förbundets åsikt i
i Hihtmij titt riksdagens protokoll 1956. 1 samt.
AV
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956
allmänhet ge en tämligen rättvisande bild av förhållandena. Även av de
yttranden som avgivits av stadsfullmäktige i Norrköping och drätselkamma
ren i Hälsingborg kan utläsas att dessa remissinstanser anser kommerskol-
legii kostnadsberäkningar hållbara såvitt gäller dessa städer. Å andra sidan
framhåller Sveriges varvsindustriförening som sin uppfattning, att de upp
gifter, som utredningen kommit till beträffande storleken och kostnaderna
för erforderliga mottagningsanläggningar för kusttanktonnaget synes vara
lågt uppskattade. Ytterligare må nämnas, att stadsfullmäktige i Malmö be
räknar kostnaderna för en för samtliga oljeföretag gemensam anläggning
till 100 000 å 150 000 kronor. Fullmäktige räknar vidare med att det blir
behövligt med dels en flytande anordning för att från torrlastfartyg i olika
hamndelar mottaga och uppsamla oljerester och eventuellt även oljeblandat
barlastvatten och dels cisterner i land för mottagande av dessa rester och
barlastvatten med tillhörande renings- eller separatoranläggning. Kostna
derna för dessa anordningar beräknas bli av storleksordningen 750 000 kro
nor. Och hamndirektionen i Luleå uppskattar, att de i Luleå hamn plane
rade anläggningarna kommer att kosta tillsammans ca 470 000 kronor, var
till eventuellt kommer ca 500 000 kronor för reparation av en kaj.
Mot kommerskollegii förslag att hamnarna skall genom avgifter få täcka
sina kostnader för mottagningsanläggningarna har någon principiell erinran
ej riktats.
Chefen för marinen påpekar att konventionen icke äger tillämpning på
flottans och kustartilleriets fartyg, statens isbrytarfartyg eller sjökartever-
kets fartyg, enär dessa icke är att anse som registrerade sjögående fartyg.
I resolutionen nr 2 har emellertid rekommenderats att konventionens regler
bringas i tillämpning även å oregistrerade fartyg. Inom marinledningen har
undersökts, vilka åtgärder, som måste vidtagas ombord och i land, för att
örlogsfartyg skall kunna följa konventionens bestämmelser. Det har därvid
framkommit, att erforderliga åtgärder är av begränsad omfattning och att
kostnaderna för deras genomförande preliminärt kan uppskattas till om
kring en halv miljon kronor.
Sveriges varvsindustriförening framhåller att utredningen föga behandlat
trågan hur det skall förfaras med de oljerester, som efter vattnets avskil
jande kvarstår och icke kan användas som bränsle eller dylikt. Föreningen
finner det angeläget, att utredningen även tager upp denna fråga till be
handling.
Förslaget om inrättande av en statens oljeskyddsnämnd har
icke blivit föremål för erinringar. Länsstyrelsen i Stockholms län anser det
angeläget att natur- och djurskyddsintressena blir representerade i nämn
den. Liknande synpunkter framföres av svenska naturskyddsföreningen.
Departementschefen
Det är ett välkänt förhållande att genom oljeuttömning från fartyg bety
dande skador och avsevärda olägenheter vållas. Oljan, som länge kvarligger
19
på vattnet, föres av vind och strömmar mot land, där den bildar en klistrig massa. Fisket störes och bad hindras. Båtar och flottningstimmer nedsmut sas och skadas. På fågellivet har särskilt den på vattnet flytande oljan bety dande skadeverkningar. Kommer fåglarna in i oljebältena, klistrar oljan samman fåglarnas fjäderskrud med påföljd att fåglarna dör, ofta i stora mängder och under plågsamma former.
Den olja som medför dessa verkningar är framför allt råolja, brännolja. tjock dieselolja och smörjolja. Uttömning av olja från fartygen sker, då last tankarna i tankfartygen eller fartygens brännoljetankar rengöras genom att spolas med vatten, som sedan jämte den losspolade oljan pumpas ut i sjön. Vidare är vanligt att tankfartygen och oljeeldade torrlastfartyg i last tankarna och brännol jetankar na har vatten som barlast. Fartygens kon struktion är i regel sådan att intagande av dylik barlast är en förutsätt ning för att fartyget skall vara manöverdugligt. Olj ef örorening uppkommer så när barlastvattnet pumpas ur tankarna. Ytterligare må nämnas, att det med hänsyn bl. a. till brand- och explosionsfaran är nödvändigt att oljetan- karna i fartyg, som skall intagas på varv för reparation eller dylikt, dessför innan rengöres från olja. De nu angivna omständigheterna torde vara de vanligaste under vilka oljeförorening av vattenområde sker.
Av det anförda framgår också i vilka situationer risk föreligger för olje förorening av de vattenområden som i första hand är av intresse ur svensk synpunkt. Så är — om man bortser från oljeläckage till följd av skada å fartyget och uttömning av olja för att rädda liv eller fartyg samt oljeut- släppning i andra likartade situationer — fallet då fartyg, särskilt större tankfartyg, skall intagas på varv för reparation. Större risk för oljeförore ning från de oceangående tankfartygen vid deras normala fart föreligger däremot knappast för Sveriges del. Det barlastvatten, som de tar in efter alt ha lossat oljan här, kan tömmas till havs då fartyget hämtar ny oljelast på andra sidan världshaven. Ett undantag kan fartyg som är kombinerade olje- och malmbåtar utgöra. Oljan lossas i svensk hamn, i vilken också barlast vatten intages, varefter fartyget går till annan svensk hamn, där fartyget skall intaga last av malm, i samband varmed fartyget måste befria sig från det oljebemängda barlastvattnet. För de mindre tankfartygen, som trans porterar olja från svensk importhamn till mindre svenska hamnar, föreligger behov att vid återkomsten till importhamnen kunna befria sig från det då i tankarna befintliga, oljeblandade barlastvattnet i samband med att ny oljelast intages. Risk för oljeförorening från torrlastfartyg föreligger främst i sådana fall då fartyg, som tagit in barlastvatten i bränsletankarna, töm mer ut detta i samband med påfyllning av bränsleförrådet. I såväl tank fartyg som andra fartyg, där olja användes som driv- eller smörjmedel, kan spillolja blandas i det s. k. slagvattnet, som samlas i fartygets slag och ränn stenar och som av säkerhetsskäl lid efter annan måste pumpas ut. I övrigt kan oljeförorening ske så snart fartyg av en eller annan anledning behöver rensa tankar eller annat från oljerester.
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år WHO
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956
Såsom framgår redan av vad i det föregående sagts kan effektiva åtgärder mot olj ef örorening åstadkommas endast efter samverkan på det internatio nella planet. Uttömning av olja även på internationellt vatten medför nämli gen lätt nog skada och olägenhet för ett närbeläget lands kuster. Problemet har också upptagits till behandling i internationella sammanhang och på vå ren 1954 antogs i London en internationell konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja. Grundtanken i konventionen är att varje fördragsslutande stat skall tillse alt dess fartyg, oavsett var i världen de uppehåller sig, iakttager vissa i konventionen angivna regler med syfte att motverka oljeförorening. Den viktigaste av dessa regler är ett förbud mot uttömning av olja inom vissa i konventionen angivna zoner. Med särskilt upptagna undantag omfattar dessa zoner vattenområden som sträcker sig 50 sjömil ut från land. Konventionen — som endast har avseende å fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 ton — innehåller vissa undantag från regeln om förbud mot oljeutvinning inom nyss angivna zoner. Ett av dessa undantag — bland vilka även uttömning i nödsituation och utflöde på grund av läckage förekommer — gäller uttömning från fartygs slag och rännstenar av oljehaltig blandning, som ej innehåller annan olja än smörjolja. Den olje- mängd som härigenom uttömmes anses nämligen ej vara så stor att nämn värd olägenhet kan uppkomma. Med nyssnämnda undantagsregel samman hänger föreskriften att fartyg skall vara försett med sådana anordningar att brännolja eller tung dieselolja ej rinner ut i fartyget. Ett annat mera bety delsefullt undantag medger uttömning från torrlastfartyg på resa till hamn utan anläggning för mottagande av rester av oljehaltigt barlast- och tank- spolvatten från sådana fartyg. Dylika mottagningsanläggningar skall enligt konventionen till tjänst för torrlastfartygen finnas i vissa större hamnar, som vederbörande stats regering har att själv bestämma. Konventionen förutsätter dock att torrlastfartygen är försedda med separatorer eller andra anord ningar, genom vilka vattnet i viss utsträckning kan renas från olja. Såvitt gäller tankfartygen förutsätter konventionen att det i oljelastningshamnarna skall finnas möjlighet för fartygen att befria sig från det oljehaltiga barlast- eller tankspolvattnet. Konventionen innehåller därjämte bestämmelser om vissa tidsfrister, inom vilka förbud i olika hänseenden skall träda i tillämp ning samt skilda åtgärder skall vara vidtagna.
Det framstår som naturligt att Sverige, som under förbehåll om ratifice- ring undertecknat konventionen, lämnar sin medverkan till det skydd mot vattenförorening genom olja som en ratificering kan innebära. Det måste nämligen sägas, att ett land, som utnyttjar fördelarna av oljeförbrukningen, också bör deltaga i åtgärderna mot de skador och olägenheter som är för bundna därmed. Jag är därför redan på denna grund beredd att i princip förorda att Sverige ratificerar konventionen. En förutsättning för ratificering är dock att konventionens regler är lämpade för våra förhållanden och att de förpliktelser eu ratificering innebär framstår som rimliga och är möjliga att uppfylla.
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1950
21
Den av kommerskollegium verkställda utredningen har syftat till att
klarlägga dessa förhållanden. Varken kommerskollegium eller någon av de
myndigheter och sammanslutningar, som yttrat sig över utredningen, har
gjort gällande att konventionens regler innebär längre gående åtgärder än
som är påkallat. Från några håll har uttalats önskemål om att konventionen
bort innehålla strängare regler än som är fallet. Skyddszonerna närmast vårt
land borde sålunda vara större, så att i första hand hela Östersjön och även
hela Nordsjön skulle falla inom skyddszon. Även om detta önskemål skulle
vara befogat, kan det dock ej vara något skäl mot eu ratificering att skyddet
ej blir så fullständigt som nämnda önskemål innebär. Konventionen innehål
ler för övrigt regler, enligt vilka ett land under viss förutsättning kan ut
sträcka zonerna utanför sina kuster till högst 100 sjömil. Viss möjlighet
finns således att sedan konventionen trätt i kraft göra hela Östersjön till
skyddszon.
Kommerskollegium har ansett det vara möjligt att å fartygen vidtaga do
anordningar konventionen kräver inom därför föreskriven tid. Annan me
ning har ej heller kommit till uttryck i remissyttrandena.
På sätt i det föregående angivits erfordras i händelse av ratificering afl
vissa mottagningsanläggningar inrättas i hamnarna. Kommerskollegium —
som föreslagit att Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg,
Gävle, Karlshamn, Luleå och Oxelösund skall vara svenska huvudhamnar
— har gjort uppskattningar av kostnaderna för mottagningsanläggningarna.
Med bortseende från kostnaden för anläggningar för torrlastfartyg i Göteborg
och Malmö — där man eventuellt tänkt sig mera omfattande anläggningar
på rent affärsmässig basis för fartyg som skall repareras — och för anlägg
ningar i cirka femton mindre oljelastningshamnar har kommerskollegium
kommit till ett sammanlagt kostnadsbelopp av omkring 4,5 miljoner kronor,
varav 1,5 miljoner kronor för anläggningar till bruk för kusttankfartyg.
Till förstnämnda summa bör läggas kostnaderna för anläggningar för torr
lastfartyg i Malmö, vars hamnmyndigheter beräknat kostnaden för en sådan
anläggning till omkring 750 000 kronor, och i Göteborg, för vars hamn nå
gon motsvarande beräkning ej finnes, samt för kusttankfartyg i de nyss
nämnda mindre oljelastningsliamnarna. Beräkningarna skulle således inne
bära att anläggningskostnaderna kan röra sig om ett belopp å inemot 7 mil
joner kronor. Kommerskollegium har framhållit, att beräkningarna är un
gefärliga och grundar sig på summariska uppskattningar. Även från hamn
håll har understrukits att kalkylerna är osäkra. Såväl kommerskollegium
som företrädare för hamnarna anser dock att de gjorda uppskattningarna
ger en någorlunda rättvisande bild av förhållandena.
Delade meningar råder i frågan om dimensioneringen av oljemottagnings-
anläggningarna för torrlastfartyg. Konventionen förutsätter att det oljeför-
orenade vattnet till viss del kan renas ombord å fartygen, så att endast
rester därav behöver lämnas i land. Kommerskollegium anser emellertid
alt vissa äldre fartyg icke lämpligen kan förses med separatorer eller andra
anordningar för rening av vattnet, varför mottagningsanläggningarna bör
22
Kungl. Maj ris proposition nr 23 år 1956
göras något större än konventionen förutsätter. Från hamnhåll framhålles att
det icke finns anledning att gå längre än konventionen i fråga om hamnar
nas skyldighet. Jag är ej beredd att nu taga slutlig ställning till denna fråga.
Emellertid vill jag framhålla, att de nyss nämnda kostnadsberäkningarna
grundar sig på kollegii åsikt om dimensioneringen av anläggningarna. Man
torde därför icke behöva befara att frågans slutliga lösning skall medföra
att kostnaderna för hamnanläggningarna ej kan hållas inom den förut an
givna ramen.
Även om den verkställda utredningen icke ger full klarhet om kostnader
na, är det dock tydligt att erforderliga anläggningar kan komma till stånd
för en kostnad, som måste anses rimlig i förhållande till de fördelar som
vinnes. Ej heller de investeringsbegränsningar, som för närvarande gäller,
torde böra hindra Sverige att åtaga sig de förpliktelser med avseende å hamn
anläggningarna som följer av en ratificering av konventionen. Meningsskilj
aktighet föreligger icke rörande möjligheterna att medhinna anläggningarna
inom tid, som föreskrives i konventionen.
Spörsmålet om behandlingen av de oljerester som lämnas i hamnarna har
icke närmare berörts av kommerskollegium. Enligt vad jag inhämtat kan
emellertid resterna — i den mån de icke kan finna nyttig användning —
förintas genom bränning. Vattenvårdskommittén torde för övrigt ha sin upp
märksamhet riktad på grundvattenförorening genom utsläppande av olje
rester.
Ej heller ur annan synpunkt än hittills beaktats har anförts skäl mot alt
Sverige ratificerar konventionen. I detta sammanhang torde särskilt böra
framhållas, att företrädarna för de närmast berörda parterna — redarna,
oljebolagen, hamnarna och varven — förklarat sig beredda att vidtaga de
åtgärder, som enligt konventionen skulle ankomma på dem.
På grund av vad sålunda anförts förordar jag att ratificering kommer till
stånd.
Konventionens ratificering nödvändiggör vissa lagstiftningsåtgärder. I ett
följande avsnitt skall jag upptaga denna lagstiftningsfråga till närmare be
handling. Redan i detta sammanhang vill jag emellertid beröra vissa av de
principer, på vilka lagstiftningen bör vila.
Ratificering medför såsom framgår av det förut anförda att vissa ej all
deles oväsentliga kostnader uppkommer och fråga blir om vem som skall
bära dessa kostnader. Det framstår som naturligt att den som begagnar olja
och har fördel av oljeförbrukningen också ytterst får stå för kostnaderna för
de åtgärder som erfordras för att hindra eller minska de skadliga verkningar,
som följer med oljetransporterna och användningen av olja ombord på far
tyg. Skäl att låta det allmänna i sista hand svara för någon del av dessa kost
nader synes därför ej föreligga. En annan sak är att det ur praktisk syn
punkt kan vara lämpligt att allmänna organ får vidtaga vissa åtgärder och
också vidkännas utgift därför. I dessa fall bör dock organet äga uppbära er
sättning för sin utgift. Utifrån dessa allmänna synpunkter biträder jag kom-
merskollegii av remissinstanserna utan erinran lämnade förslag att kostna
23
derna för anordningarna ombord å fartygen skall bäras av fartygens ägare. Hamnarnas ägare bör svara för kostnaderna för anordningarna där med rätt att genom avgifter från fartygen täcka kostnaderna. De mera speciella an ordningar, som erfordras i oljelastningshamnarna och i anslutning till var ven, bör ankomma på oljeföretagen respektive varven. Självklart kan det många gånger vara lämpligt, att då i en hamn olika anordningar ankom mer på olika intressenter, dessa samverkar och genomför en gemensam an läggning samt fördelar kostnaderna sig emellan.
Härutöver vill jag endast nämna, att frågan om vilka hamnar som skall förklaras vara huvudhamnar torde böra överlämnas till Kungl. Maj :ts pröv ning. Det är önskvärt och — att döma av remissyttrandena — jämväl troligt att erforderliga anläggningar kommer att inrättas i de av kommerskollegium föreslagna huvudhamnarna utan särskilt beslut av statsmakterna. Självfal let måste dock full klarhet i detta hänseende föreligga i så god tid att an läggningarna medhinnes inom de i konventionen stadgade tidsfristerna.
Det synes lämpligt att uppdraga åt sjöfartsstyrelsen att från svensk sida följa oljeföroreningsproblemet och anvisa lämpliga åtgärder. Huruvida det för detta ändamål är erforderligt att till styrelsen knyta en sakkunnigkrets torde böra bli föremål för närmare övervägande. Därest det skulle befinnas nödigt att tillkalla en sådan krets, torde kostnaden för kretsen intill dess frågan underställts riksdagens prövning kunna bestridas från X huvudtitelns kommittéanslag.
Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956
Lagstif tningsf rågan
Allmänna synpunkter
Gällande bestämmelser
Enligt 8 kap. 2 § vattenlagen äger Kungl. Maj :t eller myndighet, som av Kungl. Maj :t utses, meddela erforderliga föreskrifter till förhindrande av att vatten förorenas genom avfall från fartyg. Avfall betyder i lagrummet både sådan olja som omfattas av konventionen och annat som kan vålla vattenförorening. Med stöd av 8 kap. 2 § vattenlagen har genom kungörelse den 17 oktober 1941 länsstyrelserna bemyndigats att utfärda bl. a. före skrifter till förebyggande av att vatten förorenas genom avfall från fartyg. Över hälften av länsstyrelserna har också meddelat förbud att från fartyg uttömma olja eller annat avfall inom begränsade vattenområden. För över trädelse av sådant förbud har därvid, i allmänhet med stöd av länsstyrelse instruktionen, föreskrivits böter.
Bestämmelsen i vattenlagen torde endast avse svenskt vattenområde och den synes icke ge befogenhet att ålägga redare att förse fartyg med anord ningar mot utflöde av spillolja eller hamnägare att inrätta anläggningar för mottagning av oljehaltig blandning från fartyg. Ej heller sjölagen torde ge sådan befogenhet. Enligt 5 a § denna lag kan Kungl. Maj :t visserligen med dela föreskrifter om utrustning i fartyg men endast såvitt avser sjövärdig het eller ombordvarandes säkerhet eller hälsa.
24
Enligt hälsovårdsstadgan kan förbud mot utsläppande av olja från far tyg meddelas då så påkallas ur hälsovårdssynpunkt.
Kommerskollegium
Kommerskollegium har såsom förut nämnts upprättat ett förslag till lag om åtgärder till skydd mot vattenförorening genom olja från fartyg. För slaget har karaktär av en fullmaktslag, som ger Kungl. Maj:t befogenhet att meddela erforderliga föreskrifter mot sådan vattenförorening. Kungl. Maj it skall salunda kunna utfärda förbud mot oljeuttömning från fartyg samt föreskriva att fartyg skall vara utrustat med anordning som är ägnad att förhindra utflöde av spillolja i fartyget. Vidare skall skyldighet att föra oljedagbok kunna föreskrivas samt hamnägare kunna åläggas att ombesörja oljemottagningsanläggning för torrlastfartyg. Förslaget innehåller dessutom regler om viss anmälningsskyldighet, om straff för förseelser mot lagen och om forum.
Kommerskollegium har icke berört frågan om den avsedda lagstiftning ens förhållande till nyssnämnda bestämmelse i vattenlagen i vidare mån än att kollegium uttalat att lagen icke är avsedd att medföra någon in skränkning i lokala myndigheters befogenhet i fråga om förbud mot förore ning inom begränsade områden. Den i lagförslaget innefattade fullmakten för Kungl. Maj :t att förbjuda oljeuttömning är ej inskränkt till endast så dana fartyg, för vilka konventionen gäller. Ej heller har fullmakten begrän sats att avse blott havsområden. Kollegium, som uttalar att Kungl. Maj:ts befogenhet att utfärda förbud mot oljeuttömning bör omfatta även svenska inre vattenvägar, har ej närmare behandlat frågan i vad mån nämnda full makt bör tillämpas även i fråga om fartyg som ej faller under konventionen.
Yttrandena
Kommerskollegii lagförslag har uttryckligen tillstyrkts eller lämnats utan erinran av fiskeristyrelsen samt av länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Ble kinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Väster bottens samt Norrbottens län ävensom av Sveriges varvsindustriförening,
Sveriges far ty g sbefäls förening, nordiska oljeskadekommitténs svenska av delning och Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund. Ej heller övriga remissinstanser har gjort några anmärkningar mot grunderna för lagen.
Frågan om lagstiftningen skall ske i form av en fullmaktslag eller genom positiva lagregler har ej berörts i yttrandena. Sveriges redareförening har dock framhållit att kollegii förslag, trots att föreningen i yttrande till kolle gium motsatt sig att lagens regler göres strängare än konventionens, kan medföra att svenska bestämmelser kommer att införas som går långt utöver konventionen.
Överståthallarämbetet samt länsstyrelserna i Uppsala och Södermanlands län framhåller att de föreslagna bestämmelserna torde böra samordnas med den förut nämnda regeln i vattenlagen och de med stöd därav utfärdade lo kala föreskrifterna.
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956
25
Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund och nordiska oljeskadekommitténs svenska avdelning anser, att med hänsyn till förekomsten i den svenska kust- och insjötrafiken av tonnage under 500 ton brutto under så väl svensk som utländsk flagg konventionens regler bör tillämpas även på dessa fartyg. Erfarenheten har nämligen visat, att dylika fartyg ofta för orsakat förödande skadegörelse genom oljeutsläpp vid tankrengöringar och ombyte av barlastvatten. En bidragande orsak härtill är att dessa fartyg till skillnad från de oceangående saknar möjligheter och tillfällen att på öpp na havet befria sig från olj erester.
Sveriges redareförening har intet emot att, såvitt rör svenskt territorial vatten samt segelbara sjöar och floder, oljeuttömningsförbudet får gälla jämväl för fartyg med ett bruttotonnage under 500 ton. Däremot kan för eningen för sin del icke godtaga, att genom en ensidig svensk lagstiftning konventionsbestämmelserna skulle göras tillämpliga för svenska fartyg un der 500 bruttoton i farvatten, där svensk jurisdiktion icke kan tillämpas å utländska fartyg. Härigenom skulle nämligen ett motsatsförhållande upp komma mellan vissa utländska nationers fartyg och svenska fartyg av ifrå gavarande storlek, vilket kan befaras ytterligare komma att skärpa den oför månliga konkurrens som denna del av den svenska handelsflottan utsättes för. Endast under förutsättning att liknande bestämmelser införes för det mindre tonnaget i övriga med oss konkurrerande sjöfartsnationer, kan för eningen godtaga, att man för att komma till rätta med den oljeuttömning, som i vissa fall göres utanför svenskt territorialvatten från fartyg, vilka ej faller under konventionsbestämmelserna, utfärdar strängare bestämmelser än konventionen kräver. Länsstyrelsen i Södermanlands län samt Östergöt lands och Södermanlands handelskammare finner att lagen icke bör gälla far tygen under 500 bruttoton. överståthållaråmbetet påpekar att bemyndigandet för Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser om förbud mot oljeuttömning i kollegii förslag icke begränsats till svenska fartyg. Utanför svenskt vatten område kan enligt ämbetets åsikt självfallet de svenska förbudsbestämmel- serna bli tillämpliga endast på svenska fartyg. Ämbetet anser det däremot riktigt att dessa bestämmelser, i vad avser svenskt vattenområde, göres till lämpliga å såväl svenska som utländska fartyg. Ett skäl härför är att för budet då kan tillämpas även å fartyg, som tillhör icke-konventionsländer.
Ett annat skäl är att därigenom möjlighet tillskapas att inför svensk dom stol beivra å utländskt fartyg inom svenskt vattenområde begången förse else. Det av kommerskollegium framlagda förslaget torde ock få givas den innebörden att straffansvar i nämnda fall kan utkrävas vid svensk domstol. Ämbetet tillägger att bestämmelserna om fartygs utrustande med anord ning, som är ägnad att hindra utflöde av olja, bör begränsas till att avse alle nast svenska fartyg. Att utländskt fartyg i svenskt vatten icke är försett med dylik anordning torde icke böra föranleda bestraffning i Sverige; till fyllest synes vara alt oljeuttömning i svenskt vatten är underkastad svensk domsrätt. Sistnämnda uppfattning delas av länsstyrelsen i Stockholms län.
Fiskeristyrelsen har intet att erinra mot att det allmänna lörbudet mot att
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956
26
olja eller oljebemängt vatten uttömmes inom vattenområde förlänas giltig
het beträffande alla fartyg, alltså även fiskefartyg, så att möjlighet beredcs
att beivra skadegörelse genom sådan åtgärd på grund av vårdslöshet eller
obetänksamhet från befälhavarnas sida också å dylika fartyg. Då risken för
nämnvärd oljeförorening från fiskefartyg och andra jämförliga mindre
motorfartyg under normala förhållanden är mycket liten, synes inga före
skrifter vara erforderliga om särskild utrustning till förhindrande av ut
flöde av spillolja från dessa fartyg. Länsstyrelsen i Gotlands län anser att
risken för att fiskefartyg och jämförliga mindre fartyg skall föranleda
nämnvärd förorening av vattenområde genom olja är obetydlig.
Åtgärder mot oljeskador inom landets inre vattenvägar anser länsstyrel
sen i Uppsala län vara en angelägenhet av stor vikt.
Departementschefen
Kommerskollegii förslag innebär att de av konventionen aktualiserade lag
stiftningsåtgärderna skulle inskränkas till att avse antagande av en lag som
ger Kungl. Maj:t befogenhet att utfärda erforderliga föreskrifter. En sådan
ordning måste emellertid anses mindre tillfredsställande. Lämpligare är att
direkt i lagen upptaga de stadganden som anses behövliga. Helt låter sig
detta emellertid icke genomföra. Svensk lagstiftning kan väl göras tillämplig
på alla fartyg som uppehåller sig i svenskt territorialvatten men på annat
vatten kan den gälla endast i fråga om svenska fartyg. Med hänsyn till
rådande konkurrens inom sjöfartsnäringen bör ej för svenska fartyg medde
las strängare föreskrifter i ett ämne, som det här är fråga om, än som gäller
för utländska fartyg. Det är ännu ovisst om konventionen ratificeras av så
många stater att den kommer att träda i kraft. Med hänsyn till vad nu an
förts torde därför principen böra vara att i lagstiftningen upptages mate
riella regler såvitt rör förhållandena inom svenskt territorialvatten, medan
densamma i fråga om annat vatten begränsas till en fullmaktslagstiftning.
Av vad som anförts i föregående avsnitt framgår, att samtliga regler i kon
ventionen ej får omedelbar giltighet efter dess ikraftträdande utan att be
stämmelserna skall träda i tillämpning i etapper. Lagstiftningen torde lämp
ligen redan från början böra givas sådan utformning att den tillgodoser kon
ventionens krav då denna trätt i full tillämpning. Möjlighet bör å andra si
dan finnas att intill dess så skett låta vissa bestämmelser i lagen icke gälla.
En samordning mellan de nu aktuella reglerna och de föreskrifter som re
dan förekommer i vattenlagen bör uppenbarligen komma till stånd. Det
lämpligaste synes vara att i ett sammanhang meddela alla regler mot vatten
förorening från fartyg och att dessa regler upptages i en särskild lag. De
åsyftade stadgandena i vattenlagen, vilka berör fartyg, bör alltså utbrytas ur
denna lag. En förutsättning för denna lösning är att den nya lagen blir till
lämplig även på de svenska inre vattenvägarna. Mot en sådan ordning har
ingen erinran hittills anförts under lagstiftningsärendets handläggning och
ej heller jag kan finna att hinder möter mot densamma.
I yttranden från djur- och naturskyddshåll har särskilt påyrkats att olje-
Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956
27
utsläppningsförbud bör gälla även för fartyg under 500 bruttoton. Företiä- dare för rederinäringen har förklarat sig icke ha någon erinran mot en så dan ordning, såvitt avser svenskt territorialvatten, men har med hänsyn till konkurrenssynpunkter motsatt sig att densamma ensidigt skulle gälla föi svenska fartyg å internationellt vatten. Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört om svensk lagstiftnings tillämplighet i internationellt hänseende och om den vikt som bör tillmätas konkurrenssynpunkterna an sluter jag mig till den sist angivna meningen. Oljeutsläppningsförbudet bör alltså enligt min mening i princip gälla för alla fartyg inom svenskt territo rialvatten, medan det å annat vatten bör äga tillämpning allenast å svenska fartyg om minst 500 bruttoton.
Liknande synpunkter som de nu anförda kan åberopas även i fråga om anordningar mot spilloljeutflöde i fartyg. Då de svenska reglerna härom kommer att gälla endast för svenska fartyg, torde skyldigheten att ha så dana anordningar böra inskränkas att avse fartyg om minst 500 bruttoton.
I enlighet med de riktlinjer som sålunda angivits har inom handelsdepai- tementet utarbetats förslag till lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg samt lag om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen.
Kungl. Maj:Is proposition nr 23 år 1956
Detalj utformning
Lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
1
§•
Enligt kommerskollegii förslag skall Kungl. Maj:t äga utfärda förbud mot att olja eller med olja bemängt vatten från fartyg uttömmes inom svenskt territorialvatten eller eljest inom vattenområde som Kungl. Maj :t bestäm mer. Med olja avses enligt förslaget mineralolja. Kollegium uttalar att det icke ansetts lämpligt att i lagen definiera begreppet olja men att det av for mella skäl utsagts, att med olja avses mineralolja, d. v. s. vad som med mo dern teknisk terminologi benämnes petroleumprodukter. Avsikten är att i administrativ väg närmare angiva vilka oljor det är fråga om och vilken olje halt som skall anses medföra vattenförorening.
Länsstyrelsen i Stockholms län finner att med den avfattning föreAarandc bestämmelse erhållit i kommerskollegii förslag, förbudet mot vattenförore ning även i vad avser skyddszonerna utanför territorialgränsen formellt sy nes komma att omfatta jämväl alla utländska fartyg. Länsstyrelsen ifråga sätter, huruvida icke uttryckligen bör angivas, att förbudet må i fråga om skyddszonerna utanför territorialgränsen omfatta endast svenska fartyg.
Länsstyrelsen tillägger, att med svenskt territorialvatten torde — liksom i kungörelsen den 9 februari 1945 (nr ,11) med vissa bestämmelser angående sjötrafiken inom svenskt territorialvatten -— avses dels svenska insjöar, vattendrag och kanaler, dels hamnar, hamninlopp och vikar in. in., dels ock till saltsjön eljest hörande vatten inom 4 sjömil från yttersta skäret vid lägsta vattenstånd.
28
Svenska petroleum institutet framhåller åtL termen »mineralolja» i 1 § lämpligen hör utbytas mot »petroleum och petroleumprodukter» för att kom ma i samklang med den moderna nomenklaturen på området.
Departementschefen
I före^ arande paragraf har huvudreglerna om förbud mot uttömning av olja upptagits. Såsom jag tidigare framhållit bör stadgandet innehålla mate riella regler i fråga om svenskt territorialvatten, medan det beträffande vat tenområde som ej är svenskt allenast bör innefatta ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda förbud.
Reglerna för svenskt territorialvatten har upptagits i första stycket. Dessa regler bör i första hand innefatta ett förbud mot avsiktlig uttömning av olja i vattenområde. Som jag i del föregående angivit bör förbudet avse alla far tyg oavsett storlek och nationalitet. Från förbudet måste gälla vissa undan tag. Denna fråga behandlas vid följande paragraf. Uppenbarligen bör man emellertid också motverka att oljeutflöde sker genom vårdslöshet och tillse att åtgärder vidtages för att hejda oljeutflöde som beror av våda. Detta förutsättes också i konventionen. I lagrummet har därför även föreskrivits att utflöde av olja skall i den män så är möjligt förhindras. Reglerna har an givits avse vattenområde, som ingår i svenskt territorium. Genom detta ut tryckssätt torde tydligt utsägas att förbudet gäller ej blott inom det svenska havsområdet utan även i fråga om de svenska inre vattenvägarna.
I paragrafens andra stycke har behandlats frågan om uttömning och ut flöde av olja i vattenområde, som ej ingår i svenskt territorium. Konven tionens ikraftträdande medför att vad i första stycket föreskrivits skall till- lämpas även inom vissa sådana områden. Genom att lägga i Kungl. Maj:ts hand att bestämma, inom vilka områden första styckets regler skall gälla, uppnås att oljeuttömningsförbudet kan anpassas efter vad konventionen vid varje tidpunkt kräver. Kungl. Maj :ts befogenhet bör innefatta rätt att, som konventionen förutsätter, bestämma olika områden för tankfartyg och andra fartyg. Av skäl som tidigare anförts bör stadgandet i detta stycke endast ha avseende å svenska fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton.
Det synes mig erforderligt att något närmare än som skett i kommerskol- legii förslag angiva vilka slag av oljor som åsyftas. I ett tredje stycke i före varande paragraf har därför stadgats att med olja enligt lagen avses råolja och smörjolja samt tjock dieselolja och annan beständig brännolja. Med ut trycket beständig olja avses att från lagens tillämpning utesluta lättflyktigare oljor, som avdunsta sa snabbt att de icke kan anses vålla vattenförorening av någon betydelse. Brännolja är — utom dieselolja — huvudsakligen eld ningsolja, vare sig den är avsedd för stationära pannor eller såsom fartygs- bränsle under benämningen bunkerolja eller liknande. Det synes dock lämp- ligt att giva Kungl. Maj:t rätt att i administrativ ordning närmare bestämma vilka oljor som faller under förbudet. Tydligen bör lagens föreskrifter gälla ej blott för ren olja utan även för blandningar, vari olja till viss mängd in går. En regel härom har upptagits i förevarande paragraf, därvid oljekon- centrationen angivits i enlighet med konventionens bestämmelser.
Kungl. Maj:is proposition nr 23 år 1956
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956
29
2
§.
Frågan om undantag från oljeuttömningsförbudet har kommerskollegium ansett skola regleras i den administrativa författning som skulle utfärdas med stöd av fullmaktslagen.
Kommerskollegium har, såsom förut antytts, föreslagit en regel om viss anmälningsskyldighet. Enligt denna skall befälhavare, som av nöd eller lik nande orsak nödgats utsläppa olja eller oljebemängt vatten inom hamnom råde, omedelbart göra anmälan därom till vederbörande hamnmyndighet. Detsamma skall gälla om olja runnit ut av våda.
I yttrandena har ej framförts anmärkningar mot kommerskollegii förslag rörande undantagen. Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar dock, att det väl är rimligt att oljeutsläpp är tillåtet såvitt åtgärden avser fartygets säkerhet eller fara för människoliv, men finner oljeutsläpp för att förhindra skada å fartyg eller last försvarlig endast om skadan kan befaras bli mera betydande. Skadeverkningarna i vattnet och på land genom oljeutsläpp kan i jämförelse med skada å fartyg eller last ofta bli högst avsevärda.
Förslaget om anmälningsskyldighet har icke blivit föremål för principiell erinran i yttrandena. Länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands och Malmö hus län samt Östergötlands och Södermanlands handelskammare förordar att anmälningsskyldigheten utsträckes till andra vatten än hamnområden. Samma ståndpunkt intar Stockholms hamnstyrelse, som tillägger att det av bestämmelserna icke framgår vilken skyldighet som skall åvila ham narna i anledning av den ifrågasatta anmälningsskyldigheten och icke heller vem som skall bestrida kostnaderna för att förhindra eller minska genom utsläppet uppkomna skador.
Departementschefen
Uppenbarligen måste i vissa fall uttömning av olja vara tillåten. Detta gäller i första hand nödsituationer. Enligt allmänna rättsgrundsatser kom mer detta att gälla utan att frågan regleras i lagen. Det får ankomma på rättstillämpningen att avgöra om omständigheterna i ett särskilt fall är så dana att uttömningen är försvarlig.
Oljeuttömning bör vidare vara tillåten i sådana fall då uttömningen ej kan väntas medföra någon nämnvärd olägenhet. Detta får anses gälla om ut tömning av oljehaltigt slagvatten — d. v. s. det vatten som samlas i fartygets rännstenar och slag — från fartyg under 500 ton samt uttömning av sådant vatten från större fartyg, om det ej innehåller annan olja än smörjolja. An märkas må att bestämmelsens olika utformning för fartyg över och under 500 ton sammanhänger med den av mig i det föregående förordade regeln att skyldighet att å fartyg ha anordningar mot spilloljeutflöde endast skall gälla fartyg om minst 500 ton. Vidare får risken för olägenheter vid ut tömning av bottensatser anses vara så ringa att uttömning därav bör vara tillåten.
Förutsättning för att oljeuttömningsförbudet i övrigt skall kunna efter levas är att möjlighet finnes atl i hamn avlämna sådan olja som icke kan ut
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1950
släppas utanför skyddszon. Erforderliga oljemottagningsanläggningar för
tankfartygens behov kan inrättas utan större svårighet. Förbudet kan sålun
da helt genomföras för dessa fartygs del. För övriga fartyg däremot är det
för närvarande ej praktiskt möjligt att anordna mottagningsanläggningar i
ett så stort antal hamnar, som skulle krävas, därest förbudet för dem gjordes
undantagslöst. Många torrlastfartyg är nämligen av säkerhetsskäl nödsakade
att medföra barlastvattnet till hamn eller dess närhet, där de måste göra sig
av med det i samband med lastning eller bunkring. Och andra fartyg kan
endast med stor omgång lägga sin rutt över område, där olja får uttömmas.
Förbudet för ton-lastfartyg bör därför — i enlighet med konventionen —
gälla endast då fartyget är på väg till hamn, svensk eller utländsk, med olje-
mottagningsanläggning för torrlastfartyg. Avgörande bör härvid vara om till
fredsställande mottagningsanläggning faktiskt finns i hamnen. Oljeutvin
ning bör alltså vara förbjuden då fartyget är på väg till hamn med sådan mot
tagningsanläggning, även om hamnen icke förklarats för huvudhamn. Ge
nom administrativa föreskrifter torde böra tillses att det blir offentliggjort
vilka svenska hamnar som har mottagningsanläggningar. — Anmärkas må
att 3 § öppnar möjlighet att utfärda lokala förbud för sådana svenska vatten
områden, som kräver särskilt skydd.
I enlighet med konventionens regler bör uttömning vid resa till hamn utan
oljemottagningsanordning och av bottensats ej vara tillåten närmare land
än omständigheterna kräver. Det må här anmärkas att räckvidden av denna
bestämmelse begränsas av det nyssnämnda förhållandet att fartyg stundom,
för att ej förlora sin manövrerbarhet, kan tömma ut barlastvattnet ur bränn-
oljetankarna först i samband med framkomsten till hamn.
Regler i enlighet med vad nu anförts har upptagits i förevarande paragraf.
Vad angår frågan om den av kommerskollegium föreslagna anmälnings
skyldigheten, är det väl i och för sig önskvärt att anmälan om oljeutvinning
och oljeutflöde sker, så att åtgärder mot skador därav kan vidtagas i god tid.
Enligt vad jag inhämtat är det emellertid tveksamt om man utom i undan
tagsfall har möjligheter att vidtaga effektiva åtgärder för att förhindra olä
genheter av olja som kommit ut i vattnet. Så länge en tillfredsställande lös
ning på detta spörsmål icke föreligger, är anmälningsskyldigheten utan
nämnvärd betydelse. Jag har därför ej ansett mig böra förorda att bestäm
melse om anmälningsskyldighet införes i lagen. Därest det framdeles skulle
visa sig att det likväl är lämpligt att anmälningar göres, kan bestämmelser
därom införas i administrativ ordning.
3 §•
På sätt i det föregående anförts bör i denna lag upptagas regler även om
förbud mot förorening av svenskt territorialvatten genom annat än olja. Ett
stadgande härom, som nära överensstämmer med den nu i 8 kap. 2 § vatten
lagen intagna motsvarande bestämmelsen, har upptagits i denna paragraf.
Stadgandet, som innefattar ett bemyndigande för Kungl. Maj :t, har givits
sådan utformning att möjlighet finnes att lokalt förbjuda även sådan olje-
uttönming som enligt 2 § är tillåten.
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956
31
4 §•
Enligt kommerskollegii förslag skall Kungl. Maj:t äga föreskriva att far tyg skall vara utrustat med anordning som är ägnad att hindra utflöde av spillolja i fartyget, såvida icke inrättning finnes för rening av slagvattnet innan det lämnar fartyget. Kommerskollegium har vidare föreslagit att an ordning mot spilloljeutflöde skall, innan den anbringas i fartyg, godkännas och att tillsyn över föreskrifternas efterlevnad skall utövas av fartygsinspek- tionens chefsmyndighet eller av fartygsinspektör eller av annan särskilt för ordnad person. Därtill har kollegium fogat ett stadgande att tillsynsmyn dighet, när helst så finnes påkallat eller lämpligt, äger företaga undersökning å fartyg.
Dessa förslag har icke föranlett erinran från remissinstanserna.
Departementschefen
I enlighet med principerna för föreliggande lagförslag bör i lagen direkt angivas hur fartyg skall vara utrustade. I överensstämmelse med den bakom kommerskollegii förslag liggande tankegången har föreskrivits att fartyg skall vara utrustat antingen med anordningar till förebyggande av att be ständig brännolja utflödar i fartyget eller med inrättning varmed slagvattnet före uttömning kan renas från olja. Av skäl som jag förut angivit har före skriften inskränkts att gälla svenska fartyg om minst 500 ton. Av uttrycks sättet framgår, att anordningar som avses i paragrafen ej erfordras å torrlast fartyg, som drives med kol eller icke beständiga oljor. Det har bl. a. med hän syn till utformningen av straffbestämmelserna befunnits lämpligt att sam mankoppla föreskriften om hur fartyget skall vara utrustat med ett förbud mot nyttjande av ett fartyg som ej är behörigen utrustat.
Det har icke synts nödvändigt att föreskriva att anordningar mot spillolja skall godkännas utan ansetts tillräckligt, att närmare föreskrifter om an ordningarna utfärdas i administrativ författning eller att fartygsinspektio- nen eller dess chefsmyndighet antingen i mera allmän form eller för särskilt fall meddelar anvisningar för deras utförande. Föreskrifter bör kunna med delas även i fråga om sådan separator eller anordning av annat slag för re ning av slagvatten, vars förekomst medför att anordningar mot spilloljeut flöde ej kräves. De bestämmelser om tillsyn, som kommerskollegium föresla git och som bör gälla även i fråga om separatorer m. in., kan lämpligen givas genom en hänvisning till lagen om tillsyn å fartyg. Det är uppenbart att så dant förbud mot fartygs nyttjande, som enligt tillsynslagen kan utfärdas då fartyg icke är i sjövärdigt skick, icke kan föranledas enbart av brist i fråga om anläggningar, som avses i denna paragraf.
5
§•
Kommerskollegii förslag innehåller i fråga om anläggningar i hamn för mottagande av oljeresler att i allmän hamn, som Konungen bestämmer, skall till bruk för andra fartyg än tankfartyg finnas anordning som möjlig gör för farlygen atl utan onödigt uppehåll avlämna sådant oljehaltigt bar
32
Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956
last- eller tankspolvatten som fartyget icke på annat sätt lagligen kunnat
befria sig från. Denna bestämmelse åsyftar bl. a. att med full tydlighet ut
säga att skyldigheten icke omfattar sådana anläggningar som kan erford
ras till bruk för de oceangående tankfartygen eller för rengöring av olje-
lankarna i vare sig tankfartyg eller torrlastfartyg. Härtill har fogats eu fö
reskrift enligt vilken det, om sådant förordnande meddelats, åligger ham
nens ägare att ombesörja att anordningen kommer till stånd och att därvid
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter Kungl. Maj :t eller myndighet som
Kungl. Maj :t bestämmer kan komma att utfärda. Tillika föreslås att inneha
vare av mottagningsanordning skall äga uppbära skälig avgift för dess nytt
jande samt att, där så prövas nödigt, myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer
må fastställa taxa för dylika avgifter.
Hamndirektionen i Hälsingborg har betecknat det som önskvärt att be
greppet »anordningar» något närmare preciseras endera i lagtexten eller i
kommentarerna till densamma så att såväl anordningarnas omfattning som
det med desammas rätta funktion förenade ansvaret blir klart avgränsat
mellan hamnägaren och fartygets redare. Ett annat begrepp som enligt di
rektionen bör förtydligas är »utan onödigt uppehåll». Oklarhet kan nämli
gen råda om huruvida härmed åsyftas anordningarnas placering inom
hamnområdet eller anläggningarnas kapacitet.
Förslaget om bestämmande av taxa för avgifter för nyttjande av mot-
tagningsanordningarna möter invändningar från hamnhåll. Svenska hamn-
jörbundet finner det tveksamt, vilken rättslig karaktär ifrågavarande av
gifter äger. Att i de fall då kommun uttager avgift, som här sagts, den
samma kan betraktas som en avgift på den allmänna rörelsen, som enligt
74 § kommunallagen skall fastställas av Kungl. Maj :t, synes förbundet rik
tigt. Möjligen skulle avgiften kunna anses vara en hamnavgift, i vilket fall
avgiften skulle fastställas i den ordning som gäller för hamntaxor, d. v. s.
enligt 1950 års kungörelse av kommerskollegium eller, efter sjöfartsstv-
relsens tillkomst, av denna myndighet. Men avgiften torde även — och det
synes vara mest sannolikt — kunna anses vara av privaträttslig natur och
utgöra ersättning för tjänster, som hamnen gör sjöfarten. Med detta be
traktelsesätt kan det icke vara fråga om taxa av sådan art att den skall fast
ställas av någon myndighet. Enligt Stockholms hamnstgrelses mening bör
ifrågavarande ersättning i första hand vara att uppfatta såsom en privat
rättslig avgift och sålunda i likhet med de avgifter, vilka eljest uppbäres
av kommunen för tjänstbarheter och nyttigheter, icke vara föremål för fast-
ställelse. Drätselkammaren i Hälsingborg, Umeå stads hamndirektion —
som påpekar, att vederbörande hamnägare bestämmer taxor för kranars
och truckars användning, vattenleveranser och dylikt — samt stadsfullmäk
tige i Norrköping uttalar sig i samma riktning. Göteborgs hamnstyrelse fin
ner förslaget i denna del medföra risk för att kommande förhandlingar mel
lan hamnstyrelsen, varven och oljebolagen i syfte att i Göteborg skapa en
gemensam oljereningsanläggning för alla typer av fartyg kommer att för
svåras genom den osäkerhet, som eventuellt kan komma att uppstå beträf-
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år t!)56
33
fande möjligheterna att förränta och amortera de avsevärda kapitalbelopp, som erfordras för eu anläggning av den i Göteborgs hamn föreslagna stor leksordningen. Av dessa skäl föreslår styrelsen, att regeln att taxa skall bestämmas av myndighet utgår eller alternativt att den kompletteras med en föreskrift av innebörd att, där sådan anordning äges och drives av hamn förvaltning och varv eller oljebolag gemensamt, hamnförvaltningen äger fastställa skälig avgift för anordningens nyttjande. Stadsfullmäktige i Mal mö anför, att förslaget lämnar helt öppet, efter vilka grunder prövningen skall ske och vem som skall göra denna prövning. Man får utgå från att hamnarna i alla fall skall erhålla full täckning för sina anläggnings- och driftskostnader. Ett klarläggande härutinnan antingen i själva lagtexten eller i förarbetena synes påkallat.
Departementschefen
Genom ratifikation av konventionen åtager sig Sverige en förpliktelse att tillse att i landets större hamnar finnes anläggningar för mottagning av olja från torrlastfartyg. Såsom jag förut framhållit bör det ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma i vilka hamnar sådana anläggningar skall fin nas och även hur anläggningarna skall vara beskaffade. Nyssnämnda för pliktelse synes — ehuru skäl finns till antagande att utsedda hamnar utan ingripande från statsmakterna skall förses med erforderliga anläggningar — böra motsvaras av en lagfäst befogenhet för Kungl. Maj:t att på hamn ägarens bekostnad ombesörja inrättande och drivande av dylik anläggning.
Såsom jag tidigare framhållit kan frågan om anläggningarnas dimensio nering icke nu slutgiltigt avgöras. Lagen torde emellertid böra innehålla en ram, inom vilken Kungl. Maj:t eller lämplig myndighet kan för varje särskilt fall meddela de nödvändiga föreskrifterna. Befogenheten bör där för ge möjlighet att föreskriva anläggning som kan mottaga även oljehal- ligt tankspol- eller barlastvatten från bränsletankar. Den bör däremot icke avse tankfartyg. Självfallet skall större dimensioner icke föreskrivas än vad som i varje fall kan anses erforderligt. Föreskrifterna bör i fråga om såväl anläggningarnas placering som deras kapacitet så utformas, att fartygen kan avlämna oljan utan onödigt uppehåll.
Förevarande paragraf har utformats i enlighet med vad nu sagts. Beträffande taxefrågan anser jag, såsom tidigare torde ha framgått, att hamnarna skall äga täcka sina kostnader för anläggningarnas inrättande och drivande genom att av vederbörande fartyg uttaga skäliga avgifter för anläggningarnas nyttjande. Avgifterna är enligt min mening av den art att hamnägarna kan utan särskild föreskrift i lagen uttaga dem och att fast- ställelse av taxa rörande avgifterna icke erfordras. Någon bestämmelse om avgifterna har därför ej intagits i lagen.
6
§.
Kommerskollcgii förslag innehåller föreskrift att oljedagbok skall föras å svenskt fartyg som Kungl. Maj:t bestämmer och att den skall vara upprättad
3
Rihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 23
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956
enligt formulär som fastställes av kollegium. Förslaget innehåller icke någon
inskränkning i skyldigheten att föra oljedagbok men kollegium uttalar att
skyldigheten bör gälla för, utom de fartyg å vilka konventionen äger tillämp
ning, sådana fartyg som i övrigt kommer alt vara underkastade förbud mot
olj ef örorening, exempelvis de mindre kusttankfartygen. Förslaget innehåller
vidare regler om vem som skall föra dagboken och vad som skall antecknas
i den. Enligt förslaget skall envar vars rätt är därav beroende äga erhålla
utdrag av dagboken. Dagboken skall av redaren förvaras minst två år efter
dess avslutning.
Under remissbehandlingen har i princip erinringar ej riktats mot för
slaget. Dock anser fiskeristyrelsen, att även om uttömningsförbudet göres
tillämpligt å fiskefartyg och andra jämförliga mindre motorfartyg, före
skrifter icke erfordras om förande av oljedagbok å dessa fartyg. Länssty
relsen i Uppsala län ifrågasätter om icke den tid av minst två år, under vilken
oljedagboken skall förvaras av redaren, är väl kort. Och Sveriges redare
förening ger uttryck för viss tvekan beträffande nödvändigheten av att
föra särskild oljedagbok. Föreningen anser det böra övervägas, huruvida
icke de uppgifter, som skall ingå i oljedagboken, lika väl kan införas i
maskindagboken eller beträffande vissa uppgifter berörande tankfartyg i
skeppsdagboken.
Departementschefen
Syftet med oljedagboken är att möjliggöra kontroll av att föreskrifterna
till motverkande av oljeförorening iakttages. Då erfarenheten visar, att de
förbud som utfärdats av länsstyrelserna hittills i stor omfattning blivit verk
ningslösa på den grund att det sällan gått att utröna vem som tömt ut olja
i strid mot förbud, får reglerna om oljedagboken anses vara av stor vikt.
Skyldigheten att föra dagbok torde för närvarande böra begränsas till tank
fartyg och till andra fartyg med en dräktighet av minst 500 bruttoton. Med
hänsyn till att frågan, huruvida torrlastfartyg under 500 bruttoton vållar
oljeförorening i mera betydande omfattning, är oviss, torde dock Kungl.
Maj :t böra medgivas rätt att utsträcka skyldigheten även till dessa fartyg
i den omfattning som finnes erforderlig.
Ansvaret för att oljedagboken föres bör åvila fartygets befälhavare. Detta
torde böra utsägas i lagen. Närmare föreskrifter om oljedagboken och dess
förande — bl. a. beträffande frågorna om förhållandet mellan skeppsdag
boken och oljedagboken samt hur länge oljedagboken skall förvaras — torde
få utfärdas av Kungl. Maj :t eller underordnad myndighet.
Däremot torde rätten för de övervakande myndigheterna att taga del av
dagboken, vilken rätt bör finnas jämväl i fall då misstanke om någon över
trädelse från fartygets sida ej föreligger, böra inskrivas i lagen. Konven
tionen föreskriver att myndighet i utländsk stat, i vars hamn fartyget be
finner sig, skall äga granska oljedagboken och påfordra att befälhavaren
bestyrker riktigheten av utdrag ur den. Syftet härmed är att den utländska
staten skall kunna åstadkomma att förseelse mot konventionen från far
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956
35
tygets sida bestraffas i flaggstaten, därvid utdraget ur dagboken skall tjäna som bevis. Skyldighet i angivna hänseenden bör alltså åläggas befälhavare på svenskt fartyg och befälhavare på utländskt fartyg, då det befinner sig i svensk hamn. Skyldigheten, såvitt rör utländska fartyg, har därvid icke begränsats till konventionsländernas fartyg.
7 §■
Kommerskollegium föreslår att befälhavare, som bryter mot förbudet att utsläppa olja, skall straffas med dagsböter. Samma straff föreslås för befäl havaren om fartyg nyttjas utan anordning mot utflöde av spillolja. I dessa båda fall föreslås att redare skall dömas som om förseelsen vore begången av honom själv, där ej omständigheterna gör det sannolikt att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja. Kommerskollegium yttrar att det torde få förutsättas att domstolarna vid straffmätningen tar hänsyn till de mycket stora skador som kan vållas genom olj ef örorening och till de betydande kostnader som redaren kan spara genom att olj erester lämpas överbord på förbjudet område i stället för att fartyget med måhända avsevärd tidsspillan föres till område där oljeuttömning är tillåten. För försummelser med av seende på oljedagbokens förande föreslår kollegium penningböter.
överståthållarämbetet framhåller att frågan om samordning mellan straff rättsligt förfarande här i landet och framställning till utländsk makt om rättsligt förfarande därstädes icke berörts. Att svenskt straffanspråk för faller beträffande förseelse, som på svensk framställning bestraffats i ut landet, anser ämbetet vara naturligt men det bör måhända utsägas. Frågan huruvida svenskt straffanspråk förfaller även i sådana fall då åtalsfram- ställning till utländsk makt avvisats eller vederbörande frikänts av utländsk domstol finner ämbetet böra beröras.
Hamndirektionen i Luleå upplyser att för överträdelser av nu gällande för bud i vissa fall så ringa antal dagsböter utdömts, att det uppenbarligen varit ekonomiskt gynnsamt att länsa ut det oljehaltiga barlastvattnet och betala böterna för förseelsen. Hamndirektionen anser därför, att betydande bötesstraff bör kunna utdömas för brott mot lagen. Enligt svenska natur skyddsföreningens mening bör frihetsstraff ingå i strafflatituden för över trädelse av förbudet att släppa ut olja och för nyttjande av fartyg som ej är försett med föreskrivna anordningar mot spilloljeutflöde.
Stockholms hamnstyrelse anser att det föreslagna straffet för förseelse i fråga om oljedagboken bör höjas till dagsböter.
Departementschefen
Straffansvar bör drabba envar som i strid mot lagen uttömmer olja eller underlåter att vidtaga åtgärd för att förhindra att olja utflödar. Detsamma bör gälla för den som bryter mot lokal föreskrift enligt 3 § till förhindrande av vattenförorening. Vidare bör man i straffrättslig väg kunna ingripa mot befälhavare som nyttjar ej behörigen utrustat fartyg eller som gör sig skyldig till försummelse med avseende å oljedagbokens förande. Vid överträdelse
36
Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956
av förbudet mot oljeutvinning och mot nyttjande av fartyg, som ej är be
hörigen utrustat, bör även redaren vara underkastad straffansvar. Förut
sättningen härför bör dock i enlighet med nu tillämpade straffrättsliga prin
ciper vara att förseelsen skett med hans vilja och vetskap.
Vid bestämmande av strafflatituderna för förseelser mot lagen bör be
aktas att det, om endast låga bötesstraff uldömes, kan ur ekonomisk syn
punkt för en redare vara fördelaktigt att bryta mot oljeuttömningsförbudet.
Det synes därför ej tillräckligt med en straffskala som endast innehåller bö
ter. Jag har övervägt att införa någon form av förverkande av ett penning
belopp som motsvarar redarens ekonomiska fördel av förseelsen. Mot en så
dan regel — vars lämpliga utformning för övrigt erbjuder betydande svårig
heter — kan emellertid åberopas att den endast sällan skulle drabba ut
ländska redare. Jag har i stället stannat för att föreslå införande av frihets
straff. Denna ståndpunkt synes stå i god överensstämmelse med lagstiftning
en på likartade områden. Jag får sålunda hänvisa till 13 kap. 11 § andra
stycket vattenlagen och 11 kap. 13 § strafflagen. I förevarande paragraf har
i enlighet med det sagda straffet för den som i strid mot lagen uttömmer olja
eller underlåter att vidtaga åtgärd mot oljeutflöde samt för den som bryter
mot lokalt uttömningsförbud bestämts till dagsböter eller fängelse i högst
sex månader. I sammanhanget må anmärkas att dessa gärningar motverkas
jämväl därav att de enligt allmänna rättsprinciper medför skyldighet för
den felande att utgiva ersättning för uppkommen skada.
Övriga förseelser — nyttjande av ej behörigen utrustat fartyg och försum
melse i fråga om oljedagboken — är av lindrigare art och straffskalan för
dem torde böra bestämmas till dagsböter.
Den av överståthållarämbetet berörda frågan om förhållandet mellan
svenska och utländska åtgärder mot lagöverträdare bör enligt min mening
lösas enligt allmänna straffrättsliga principer. 8 9
8
§•
Mål om ansvar enligt förevarande lag torde böra upptagas vid sjörätts-
forum.
9 §•
I enlighet med principerna i konventionen torde från lagens tillämpning
böra undantagas sådana kronans fartyg som ej är registrerade, d. v. s. ej
är avsedda att nyttjas till handelssjöfart eller för resandes fortskaffande.
Undantaget kommer att avse främst örlogsfartygen men även bl. a. lots-
fartyg. Jag förutsätter emellertid att lagens regler i princip skall iakttagas
av dessa fartyg. Detta kan lämpligen åvägabringas genom i administrativ
ordning utfärdade bestämmelser.
Lagens regler skall icke inverka på hälsovårdsmyndigheternas rätt att
då så erfordras ur sanitär synpunkt meddela föreskrifter som går längre
än lagen. Erinran härom har intagits i denna paragrafs andra stycke.
Ikraftträdandebestämmelserna
Kommerskollegium föreslår att lagen skall träda i kraft den dag Kungl.
Maj :t förordnar.
Remissinstanserna har ej uttalat sig härom. I detta sammanhang torde dock böra nämnas, att i särskilda skrivelser hemställan gjorts om provisoriska åtgärder före genomförandet av konven tionen av innebörd, att anvisningar skall utfärdas för provisoriska oljemot- tagningsanläggningar i hamnarna, förbud meddelas för oljeutsläppning i svenskt territorialvatten och föreskrifter givas om oljedagbok. Samma yr kanden har i yttrandena över kommerskollegii förslag gjorts av svenska naturskyddsföreningen samt av nordiska oljeskadekommitténs svenska av delning och Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund, av vilka de båda sistnämnda institutionerna därjämte — liksom länsstyrelsen i Stockholms län — föreslår att den föreslagna statens oljeskyddsnämnd snarast inrättas. Även länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar sig för provisoriska föreskrifter rörande oljeutsläppning och oljedagbok.
Departementschefen
Vid lagens ikraftträdande blir det i 1 § första stycket stadgade förbudet omedelbart tillämpligt å tankfartyg. Ikraftträdandet bör därför uppskjutas så länge att erforderliga mottagningsanläggningar i hamnarna för dessa fartyg hinner inrättas. Detta torde kunna ske till den 1 januari 1957. I fråga om torrlastfartygen medför det i 2 § första stycket under b) medgivna undantaget att lagens regler om oljeutvinning i svenskt område — utom den i 2 § andra stycket stadgade skyldigheten att tömma ut olja så långt från land som omständigheterna kräver samt befogenheten att meddela lokala före skrifter — träder i tillämpning först i den mån oljemottagningsanläggningar för dessa fartyg inrättas. Utom svenskt område är oljeuttömning tillåten in till dess Kungl. Maj :t meddelar bestämmelser enligt 1 § andra stycket. Så dana bestämmelser avses kunna meddelas att gälla inom olika områden och från olika tidpunkter för tankfartyg och andra fartyg. Särskilda övergångs bestämmelser i dessa hänseenden är därför ej erforderliga. Däremot torde ikraftträdandet av reglerna om utrustning i fartyg och det därmed samman hängande förbudet mot uttömning av slagvatten som innehåller annan olja än smörjolja böra ske vid en något senare tidpunkt än den 1 januari 1957. Det torde därför böra ankomma på Kungl. Maj :t att förordna om nämnda be stämmelsers ikraftträdande.
Med den utformning som i det föregående förordats i fråga om lagen och dess ikraftträdandebestämmelser synes frågan om provisoriska åtgärder väsentligen ha förlorat i betydelse. Måhända kan det vara önskvärt att åläg ga fartygen att redan före den 1 januari 1957 föra oljedagbok. Föreskrif ter härom torde kunna meddelas av Kungl. Maj:t utan stöd av lag och det torde få bli beroende av fortsatt övervägande om dylika föreskrifter skall ulfärdas före lagens ikraftträdande. Jag vill dessutom erinra om att redan
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956
37
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956
enligt gällande lagstiftning förbud mot oljeuttömning kan meddelas för de
delar av svenskt territorialvatten, där sådant nu ej gäller. Detta spörsmål
ankommer i första hand på länsstyrelserna.
Lagen om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen
Ändringen i detta lagrum innebär att den däri nu upptagna bestämmel
sen rörande vattenförorening genom avfall från fartyg uteslutits och ersatts
med en erinran om att angående åtgärder mot vattenförorening från fartyg är
särskilt stadgat. Även denna lag torde böra träda i kraft den 1 januari 1957.
I enlighet med vad sålunda anförts föreligger förslag till
1) lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg; samt
2) lag om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av
den lydelse bilaga B1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 rege
ringsformen angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Gunnar Grönvall i
i
Av denna bilaga har här uteslutits det under 2) upptagna lagförslaget, vilket är likalydande
med motsvarande vid propositionen fogade lagförslag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956
39
Bilaga A
(Översättning)
The International Convention for
the Prevention of Pollution of
the Sea by 00, 1954
London, May 12, 1954
The Governments represented åt the International Conference on Pollution of the Sea by Oil held in London from 26th April, 1954, to 12th May, 1954,
Desiring to take action by common agreement to prevent pollution of the sea by oil discharged from ships, and considering that this end may best be achieved by the conclusion of a Conven tion,
Have accordingly appointed the un- dersigned plenipotentiaries, who, having communicated their full powers, found in good and due form, have agreed as follows: —
Article I
(1) For the purposes of the present Convention, the following expressions shall (unless the context otherwise re- quires) have the meanings hereby respec- tively assigned to them, that is to say: —
"The Bureau” has the meaning as signed to it by Article XXI;
“Discharge” in relation to oil or to an oily mixture means any discharge or escape howsoever caused;
“Heavy diesel oil” means marine diesel oil, other than those distillates of which more than 50 per cent. by volume distils åt a temperature not exceeding 340° C. when tested by A.S.T.M. Standard Method D. 158/53;
"Mile” means a nautical mile of 6080 feet or 1852 metres;
"Oil” means crude oil, fuel oil, heavy diesel oil and lubricating oil, and "oily” shall be construed accord ingly.
Internationell konvention till för
hindrande av havsvattnets förore
ning genom olja
London den 12 maj 1954
De på den internationella konferensen angående förorening av havsvattnet genom olja, vilken avhållits i London från den 26 april 1954 till den 12 maj 1954, representerade regeringarna,
vilka önska gemensamt träffa anstalter till förhindrande av förorening av havs vattnet genom oljeuttömning från fartyg, och som anse detta ändamål bäst kunna vinnas genom avslutande av en konven tion,
hava för den skull utsett underteck nade befullmäktigade ombud, vilka, efter att hava företett sina fullmakter, som befunnits i god och behörig form, över enskommit om följande:
Artikel I
1. Vid tillämpningen av denna kon vention skola nedanstående uttryck, såvida ej annat följer av sammanhanget, förstås sålunda:
»Sekretariatet» har den betydelse som angives i artikel XXI;
»Uttömning», då det gäller olja eller oljehaltig blandning, betyder varje ut tömning eller utflöde, oberoende av orsaken;
»Tjock dieselolja» betyder andra marina dieseloljor än sådant destillat, varav mer än 50 volymprocent des tillerar vid en temperatur av högst 340° C, när proven företagas enligt A.S.T.M. standardmetod;
»Mil» betyder en sjömil om 6 080 fot eller 1 852 meter;
»Olja» betyder råolja, brännolja, tjock dieselolja och smörjolja; »olje haltig» skall förstås i överensstämmelse härmed.
40
hungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956
(2) För the purposes of the present
Convention the territories of a Contract-
ing Government mean the territory of
the country of which it is the Govern
ment and any other territory för the
international relations of which the Gov
ernment is responsible and to which the
Convention shall have been extended
under Article XVIII.
Article II
The present Convention shall apply to
sea-going ships registered in any of the
territories of a Contracting Government,
except
(i) ships for the time being used as
naval auxiliaries;
(ii) ships of under 500 tons gross
tonnage;
(iii) ships för the time being engaged
in the whaling industry;
(iv) ships for the time being navi-
gating the Great Lakes of North Ame
rica and their connecting and tributary
waters as far east as the lower exit of
the Lachine Canal åt Montreal in the
Province of Quebec, Canada.
Artide III
(1) Subject to the provisions of Artides
IV and V, the decharge from any tanker,
being a ship to which the Convention
applies, within any of the prohibited
zones referred to in Annex A to the Con
vention in relation to tankers of—
(a) oil;
(b) any oily mixture the oil in which
fouls the surface of the sea, shall be
prohibited.
För the purposes of this paragraph the
oil in an oily mixture of less than 100
parts of oil in 1,000,000 parts of the mix
ture shall not be deemed to foul the sur
face of the sea.
(2) Subject to the provisions of Artides
IV and V, any discharge into the sea
from a ship, being a ship to which the
Convention applies and not being a
tanker, of oily ballast water or tank
washings shall be made as far as prac-
ticable from land. As from a date three
years after the date on which the Con
vention comes into force, paragraph (1)
of this Article shall apply to ships other
2. I denna konvention avses med en
fördragsslutande regerings territorium
det lands territorium för vilket den är
regering och varje annat territorium för
vars internationella förbindelser rege
ringen är ansvarig och vilket konventio
nen enligt artikel XVIII må ha utvidgats
att omfatta.
Artikel II
Denna konvention skall äga tillämp
ning å sjögående fartyg, registrerat i ett
territorium som hör under en fördrags
slutande regering, med undantag för
1) marina hjälpfartyg, när de an
vändas såsom sådana;
2) fartyg under 500 ton brutto;
3) valfångstfartyg, när de användas
såsom sådana;
4) fartyg som befara de Stora Sjö
arna i Nordamerika jämte deras för
bindelseleder och tillflöden så långt
öster ut som till Lachinekanalens
nedre mynning vid Montreal i provin
sen Quebec i Canada.
Artikel III
1. Med de begränsningar, som följa av
bestämmelserna i artiklarna IV och V,
är det förbjudet för tankfartyg å vilket
konventionen äger tillämpning att inom
någon av de i bilaga A angivna zonerna
uttömma
a) olja,
b) oljehaltig blandning som förore
nar havsytan.
Vid tillämpningen av denna bestäm
melse skall oljan i en oljehaltig bland
ning med mindre än 100 delar olja på 1
miljon delar vätska icke anses förorena
havsytan.
2. Med de begränsningar, som följa
av bestämmelserna i artiklarna IV och V,
skall varje uttömning i havet från ett
fartyg, å vilket konventionen äger till-
lämpning och som icke är ett tankfartyg,
av oljehaltigt ballastvatten eller tank-
spolvatten ske så långt från land som
det är praktiskt möjligt. Efter förloppet
av tre år från dagen för konventionens
ikraftträdande skall vad i första stycket
41
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956
than tankers as it applies to tankers, except that:—
(a) the prohibited zones in relation to ships other than tankers shall be those referred to as such in Annex A to the Convention; and
(b) the discharge of oil or of an oily mixture from such a ship shall not be prohibited when the ship is proceeding to a port not provided with such re ception facilities as are referred to in
Article VIII.
(3) Any contravention of paragraphs (1) and (2) of this Article shall be an of- fence punishable under the laws of the territory in which the ship is registered.
Article IV
(1) Article III shall not apply to: —
(a) the discharge of oil or of an oily mixture from a ship för the purpose of securing the safety of the ship, pre- venting damage to the ship or cargo, or saving life åt sea; or
(b) the escape of oil, or of an oily mixture, resulting from damage to the ship or unavoidable leakage, if all rea- sonable precautions have been taken after the occurrence of the damage or discovery of the leakage for the pur pose of preventing or minimising the escape;
(c) the discharge of sediment: — (i) which cannot be pumped from the cargo tanks of tankers by reason of its solidity; or
(ii) which is residue arising from the purification or clarification of oil fuel or lubricating oil, provided that such discharge is made as far from land as is practicable.
(2) In the event of such discharge or escape as is referred to in this Article a statement shall be made in the oil re- cord book required by Article IX of the circumstances of and reason for the dis charge.
i denna artikel sägs angående tankfartyg äga motsvarande tillämpning beträffan de andra fartyg, dock att
a) de förbjudna zoner som skola gälla för andra fartyg än tankfartyg äro de zoner som för dessa fartyg äro särskilt angivna i bilaga A; och
b) det icke skall vara förbjudet att uttömma olja eller oljehaltig bland ning från sådant fartyg, då fartyget befinner sig på resa till en hamn som icke är utrustad med sådana mottag- ningsanordningar som omförmälas i artikel VIII.
3. Överträdelse av styckena 1 och 2 i artikel III skall vara straffbar efter lag i det territorium där fartyget är registre rat.
Artikel IV
1. Artikel III skall icke äga tillämp ning å
a) uttömning av olja eller oljehaltig blandning från ett fartyg som sker med hänsyn till fartygets säkerhet, för att förhindra skada å fartyg eller last eller för att rädda människoliv till sjöss;
b) utflöde av olja eller oljehaltig blandning föranlett av skada å far tyget eller oundvikligt läckage, om alla rimliga försiktighetsåtgärder vid tagits, i syfte att förebygga eller min ska utflödet, sedan skadan inträffat eller läckaget upptäckts;
c) uttömning av bottensats, 1) som icke kan utpumpas från last tankar i tankfartyg på grund av dess fasta konsistens, eller
2) som utgöres av rester från rening eller klargöring av brännolja eller smörjolja, under förutsättning att sådan uttömning sker så långt från land som det är prak tiskt möjligt.
2. Sker sådan uttömning eller sådant utflöde som omhandlats i denna artikel, skola i den i artikel IX föreskrivna olje- journalen införas uppgifter rörande or saken och omständigheterna i övrigt.
42
Kungl. Maj ds proposition nr 23 år 1956
Arlicle V
Artide III shall not apply to the dis-
charge from the bilges of a ship: —
(a) of any oily mixture during the
period of twelve months following the
date on which the Convention comes
into force in respect of the territory in
which the ship is registered;
(b) after the expiration of such pe
riod, of an oily mixture containing no
oil other than lubricating oil.
Artide VI
The penalties which may be imposed
in pursuance of Artide III under the
law of any of the territories of a Con-
tracting Government in respect of the un-
lawful discharge from a ship of oil or of
an oily mixture into waters outside the
territorial waters of that territory shall
not be less than the penalties which may
be imposed under the law of that terri
tory in respect of the unlawful discharge
of oil or of an oily mixture from a ship
into such territorial waters.
Artide VII
As from a date twelve months after
the present Convention comes into force
in respect of any of the territories of a
Contracting Government all ships re
gistered in that territory shall be re-
quired to be so fitted as to prevent the
escape of fuel oil or heavy diesel oil into
bilges the contents of which are discharg-
ed into the sea without being passed
through an oily-water separator.
Artide VIII
As from a date three years after the
present Convention comes into force in
respect of any of the territories of a Con
tracting Government, that Government
shall ensure the provision in each main
port in that territory of facilities ade-
quate för the reception, without causing
undue delay to ships, of such residues
from oily ballast water and tank wash-
ings as would remain for disposal by
ships, other than tankers, using the port,
if the water had been separated by the
use of an oily-water separator, a settling
tank or otherwise. Each Contracting
Artikel V
Artikel III skall icke gälla beträffande
uttömning från ett fartygs rännstenar
a) av oljehaltig blandning av något
slag under en tidrymd av tolv månader
efter den dag, då konventionen träder
i kraft i förhållande till det territorium
där fartyget är registrerat;
b) efter utgången av nämnda tid av
oljehaltig blandning som icke inne
håller annan olja än smörjolja.
Artikel VI
Straff, som till fullföljd av artikel III
stadgas i något territorium som tillhör
en fördragsslutande regering såsom på
följd för olaglig uttömning från fartyg av
olja eller oljehaltig blandning i havet
utanför territorialvattnet, må icke vara
lindrigare än straff som enligt lag i sam
ma territorium må kunna för motsvaran
de förseelse utmätas inom territorial
vattnet.
Artikel VII
Tolv månader efter den dag då kon
ventionen trätt i kraft för ett territorium
tillhörande en fördragsslutande regering
skola alla fartyg som äro registrerade i
ett sådant territorium vara försedda med
anordning av beskaffenhet att hindra
brännolja eller tjock dieselolja att rinna
ner i rännsten vars innehåll länsas ut i
havet utan att först passera en separator
för oljehaltigt vatten.
Artikel VIII
Det åligger varje fördragsslutande
regering att tillse att tre år efter den dag,
då konventionen trätt i kraft för ett
territorium, som tillhör densamma, i
varje större hamn i sådant territorium
finnas anordningar till bruk för andra
fartyg än tankfartyg som möjliggöra för
fartygen att utan onödigt uppehåll be
fria sig från sådana rester av oljehaltigt
ballastvatten eller tankspolvatten som
kunna vara kvar, sedan vattnet passerat
en separator för oljeblandat vatten, en
settlingstank eller annan anordning.
Varje fördragsslutande regering skall tid
43
Kungl. Maj ds proposition nr 23 år 1956
Government shall from tiine to time determine which ports are the main ports in its territories för the purposes of this Artide, and shall notify the Bureau in writing accordingly indicating whether adequate reception facilities have been installed.
Artide IX
(1) There shall be carried in every ship to which the Convention applies an oil record book (whether as part of the ship’s official log-book or otherwise) in the form specified in Annex B to the present Convention. The appropriate entries shall be made in that book, and each page of the book, including any statement under paragraph (2) of Artide IV, shall be signed by the officer or offi cers in charge of the operations con- cerned and by the master of the ship. The written entries in the oil record book shall be in an official language of the territory in which the ship is re gistered, or in English or French.
(2) The competent authorities of any of the territories of a Contracting Gov ernment may inspect on board any such ship while within a port in that territory the oil record book required to be carried in the ship in compliance with the pro visions of the Convention, and may make a true copy of any entry in that book and may require the master of the ship to certify that the copy is a true copy of such entry. Any copy so made which purports to have been certified by the master of the ship as a true copy of an entry in the ship’s oil record book shall be made admissible in any judicial pro- ceedings as evidence of the facts stated in the entry. Any action by the compe tent authorities under this paragraph shall be taken as expeditiously as pos- sible and the ship shall not be delayed.
Artide X
(1) Any Contracting Government may furnish to the Contracting Government in the territory of which a ship is re gistered partieulars in writing of evi dence that any provision of the Conven tion has been contravened in rcspect of that ship. wheresoever the alleged con-
efter annan bestämma vilka hamnar som i denna artikels mening skola anses så som större hamnar och skriftligen under rätta sekretariatet om huruvida erfor derliga anordningar för oljemottagning hava blivit inrättade i sagda hamnar.
Artikel IX
1. Å varje fartyg som omfattas av konventionen skall finnas en oljejournal (antingen som en del av fartygets offi ciella skeppsdagbok eller av annan karaktär) av den form bilaga B till kon ventionen utvisar. Tillbörliga anteck ningar skola göras i journalen, och varje journalsida, så ock anteckning som avses i mom. 2 av artikel IV, skall underteck nas av den eller dem av befälet som hava ansvaret för de vidtagna åtgärderna ävensom av befälhavaren. Anteckning arna i oljejournalen skola vara avfattade på det officiella språket i det territorium där fartyget är registrerat eller på engel ska eller franska.
2. Vederbörande myndigheter i varje territorium som tillhör en fördragsslu- tande regering äga rätt att, när ett fartyg befinner sig i en hamn inom territoriet, granska den oljejournal som enligt kon ventionen skall finnas ombord och att taga avskrift av varje anteckning i jour nalen ävensom att fordra att befälhava ren bestyrker avskriftens riktighet. Varje sådan av befälhavaren till riktigheten bestyrkt avskrift skall i vilken som helst rättssak kunna åberopas som bevis för sakförhållande varom anteckning gjorts i journalen. Åtgärd som av myndighet vidtages med stöd av denna bestämmelse skall äga rum så snabbt som möjligt och utan att fartyget fördröj es.
Artikel X
1. Varje fördragsslutande regering äger tillställa den fördragsslutande rege ringen i det territorium där ifrågakom- mande fartyg är registrerat skriftlig an mälan om överträdelse av konventionen, närhelst bevis föreligger för att någon bestämmelse däri åsidosatts av fartyget.
44
Kungl. Maj ds proposition nr 23 år 1956
travention may have taken place. If it
is practicable to do so, the competent
authorities of the former Government
shall notify the master of the ship of the
alleged contravention.
(2) Upon receiving such particulars
the latter Government shall investigate
the matter, and may request the former
Government to furnish further or better
particulars of the alleged contravention.
If the Government in the territory of
which the ship is registered is satisfied
that sufficient evidence is available in
the form required by law to enable pro
ceedings against the owner or master of
the ship to be taken in respect of the
alleged contravention, it shall cause such
proceedings to be taken as soon as pos-
sible, and shall inform the other Con-
tracting Government and the Bureau of
the result of such proceedings.
Artide XI
Nothing in the present Convention
shall be construed as derogating from
the powers of any Contracting Govern
ment to take measures within its juris-
diction in respect of any matter to which
the Convention relätes or as extending
the jurisdiction of any Contracting Gov
ernment.
Artide XI1
Each Contracting Government shall
send to the Bureau and to the appro-
priate organ of the United Nations: —
(a) the text of laws, decrees, orders
and regulations in force in its terri-
tories which give effect to the present
Convention;
(b) all official reports or summaries
of official reports in so far as they
show the results of the application of
the provisions of the Convention, pro
vided always that such reports of
summaries are not, in the opinion of
that Government, of a confidential
nature.
oavsett var den påstådda överträdelsen
må hava ägt rum. Där så lämpligen kan
ske, skall den förstnämnda regeringens
behöriga myndigheter jämväl underrätta
fartygets befälhavare om den påstådda
överträdelsen.
2. Den regering som mottagit sådana
upplysningar skall undersöka saken och
har rätt att anmoda den förstnämnda
regeringen att inkomma med närmare
upplysningar om den påstådda överträ
delsen. Om regeringen i det territorium
i vilket fartyget är registrerat anser till
räckliga skäl föreligga för ett rättsligt
förfarande gentemot fartygets ägare eller
befälhavare med anledning av den på
stådda förseelsen, skall den föranstalta
om att sådant förfarande inledes så snart
som möjligt och i sinom tid underrätta
den andra fördragsslutande regeringen
ävensom sekretariatet om resultatet
därav.
Artikel XI
Ingen bestämmelse i denna konvention
må tolkas såsom en inskränkning i någon
fördragsslutande regerings befogenheter
inom dess egen jurisdiktion med avse
ende å något förhållande som beröres
av konventionen eller såsom en utvidg
ning av någon fördragsslutande rege
rings jurisdiktion.
Artikel XII
Varje fördragsslutande regering skall
tillställa sekretariatet och Förenta Na
tionernas vederbörande organ
a) texten till lagar, förordningar,
instruktioner och reglementen som
gälla i dess territorier och som röra
genomförandet av denna konvention;
b) alla officiella redogörelser eller
sammandrag av sådana, i den mån de
innehålla upplysning om resultatet av
tillämpningen av bestämmelser i den
na konvention, allt för så vitt rege
ringen icke anser dem vara av konfi
dentiell natur.
Artide XIII
Any dispute between Contracting
Governments relating to the interpreta
tion or application of the present Con-
Artikel XIII
Tvist mellan fördragsslutande rege
ringar rörande tolkningen eller tillämp
ningen av denna konvention, som icke
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956
vention which cannot be settled by ne- gotiation shall be referred åt the request of either party to the International Court of Justice for decision unless the parties in dispute agree to submit it to arbitra- tion.
Artide XIV
(1) The present Convention shall re- main open for signature for three rnonths from this day’s date and shall thereafter remain open for acceptance.
(2) Governments may become parties to the Convention by—
(i) signature without reservation as to acceptance;
(ii) signature subject to acceptance followed by acceptance; or
(iii) acceptance. (3) Acceptance shall be effected by the deposit of an instrument of acceptance with the Bureau, which shall inform all Governments that have already signed or accepted the Convention of each signa ture and deposit of an acceptance and of the date of such signature or deposit.
Artide XV
(1) The present Convention shall come into force twelve rnonths after the date on which not less than ten Govern ments have become parties to the Con vention, including five Governments of countries each with not less than 500,000 gross tons of tanker tonnage.
(2) —(a) For each Government which signs the Convention without reservation as to acceptance or accepts the Conven tion before the date on which the Con vention comes into force in accordance with paragraph (1) of this Artide it shall come into force on that date. For each Government which accepts the Conven tion on or after that date, it shall come into force three rnonths after the date of the deposit of that Governmenfs ac ceptance.
(b) The Bureau shall, as soon as pos- sible, inform all Governments which have signed or accepted the Convention of the date on which it will come into force.
kan lösas genom förhandling, skall pa begäran av endera parten hänskjutas till Internationella domstolen för avgörande, med mindre parterna enas om att hän- skjuta tvisten till avgörande genom skilj edomsförfarande.
Artikel XIV
1. Konventionen står öppen för under skrift under tre månader från dags dato och är därefter öppen för anslutning.
2. Begering kan bliva deltagare i kon ventionen genom 1) underskrift utan förbehåll om anslutning; 2) underskrift med förbehåll om anslutning, åtföljd av anslutning; eller 3) anslutning.
3. Anslutning sker genom deponering av ett anslutningsinstrument hos sekre tariatet, som skall underrätta alla rege ringar som redan hava undertecknat eller tillträtt konventionen om varje under skrift eller anslutning samt om dagen härför.
Artikel XV
1. Konventionen träder i kraft tolv månader efter den dag, då den tillträtts av minst tio regeringar av vilka fem representera länder ettvart med ett tankfartygstonnage om minst 500 000 registerton brutto.
2. a) För varje regering som under skrivit konventionen utan förbehåll om anslutning eller som tillträtt konventio nen före den dag, då konventionen trä der i kraft i enlighet med mom. 1 i denna artikel, träder den i kraft den dagen. För varje regering som tillträder konventio nen på eller efter den dagen träder den i kraft tre månader efter den dag, då re geringen deponerat sitt anslutningsin strument.
b) Sekretariatet skall så snart som möjligt underrätta alla regeringar som hava undertecknat eller tillträtt konven tionen om dagen för konventionens ikraftträdande.
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956
Article XVI
(1) Upon the request of any Contract-
ing Government a proposed amendment
of the present Convention shall be com-
municated by theBureau to allContract-
ing Governments for consideration.
(2) Any amendment communicated to
Contracting Governments for considera
tion under paragraph (1) of this Article
shall be deemed to have been accepted
by all Contracting Governments and
shall come into force on the expiration
of a period of six months after it has
been so communicated, unless any one
of the Contracting Governments shall
have made a declaration not less than
two months before the expiration of that
period that it does not accept the amend
ment.
(3) —(a) A conference of Contracting
Governments to consider amendments
of the Convention proposed by any Con
tracting Government shall be convened
by the Bureau upon the request of one-
third of the Contracting Governments.
(b) Every amendment adopted by such
a conference by a two-thirds majority
vote of the Contracting Governments re-
presented shall be communicated by the
Bureau to all Contracting Governments
for their acceptance.
(4) Any amendment communicated
to Contracting Governments for their
acceptance under paragraph (3) of this
Article shall come into force for all Con
tracting Governments, except those
which before it comes into force make
a declaration that they do not accept the
amendment, twelve months after the
date on which the amendment is accept
ed by two-thirds of the Contracting
Governments.
(5) Any declaration under this Article
shall be made by a notification in writing
to the Bureau which shall notify all Con
tracting Governments of the receipt of
the declaration.
(6) The Bureau shall inform all signa-
tory and Contracting Governments of
any amendments which come into force
under this Article, together with the
date on which such amendments shall
come into force.
Artikel XVI
1. Förslag om ändring av denna kon
vention skall på begäran av fördrags-
slutande regering av sekretariatet med
delas samtliga fördragsslutande rege
ringar för övervägande.
2. Ändring som enligt mom. 1 av
denna artikel meddelats de fördragsslu
tande regeringarna för övervägande
skall anses hava blivit godkänd av alla
fördragsslutande regeringar och skall
träda i kraft vid utgången av en tid av
sex månader efter dagen för meddelan
det, försåvitt icke någon av de fördrags
slutande regeringarna minst två månader
före utgången av denna tid har tillkänna
givit, att den icke godkänner ändringen.
3. a) På begäran av en tredjedel av
de fördragsslutande regeringarna skall
sekretariatet kalla de fördragsslutande
regeringarna till en konferens för över
vägande av sådan ändring i konventio
nen som föreslagits av någon fördrags
slutande regering.
b) Ändring som på en dylik konferens
antages med två tredjedels majoritet av
de representerade regeringarna, skall av
sekretariatet meddelas samtliga för
dragsslutande regeringar för godkän
nande.
4. Ändring som enligt mom. 3 av den
na artikel meddelats de fördragsslutande
regeringarna för godkännande, skall
träda i kraft för samtliga fördragsslu
tande regeringar tolv månader efter den
dag då den godkänts av två tredjedelar
av de fördragsslutande regeringarna,
utom för dem av de fördragsslutande
regeringarna som före ikraftträdandet
förklarat sig icke godkänna ändringen.
5. Förklaring enligt denna artikel
skall ske skriftligen till sekretariatet,
som har att underrätta samtliga för
dragsslutande regeringar om mottagan
det av densamma.
6. Sekretariatet skall underrätta alla
regeringar som undertecknat konven
tionen och alla fördragsslutande rege
ringar om varje ändring som träder i
kraft enligt denna artikel samt om dagen
för ikraftträdandet.
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 ar 1956
Article XVII Artikel XVII
(1) The present Convention may be denounced by any Contracting Govern ment åt any time after the expiration of a period of five years from the date on which the Convention comes into force for that Government.
(2) Denunciation shall be effected by a notification in writing addressed to the Bureau, which shall notify all the Con tracting Governments of any denuncia tion received and of the date of its receipt.
(3) A denunciation shall take effect twelve months, or such longer period as may be specified in the notification, after its receipt by the Bureau.
Article XVIII
(1) —(a) Any Government may, åt the time of signature or acceptance of the present Convention, or åt any time there- after, declare by notification in writing given to the Bureau that the Convention shall extend to any of the territories for whose international relations it is res- ponsible.
(b) The Convention shall, from the date of the receipt of the notification, or from such other date as may be specified in the notification, extend to the terri tories named therein.
(2) —(a) Any Contracting Government which has made a declaration under pa- ragraph (1) of this Article may, åt any time after the expiration of a period of five years from the date on which the Convention has been so extended to any territory, give notification in writing to the Bureau, declaring that the Conven tion shall cease to extend to any such territory named in the notification.
(b) The Convention shall cease to ex tend to any territory mentioned in such notification twelve months, or such longer period as may be specified therein, after the date of receipt of the notifica tion by the Bureau.
(3) The Bureau shall inform all Con tracting Governments of the extension of the Convention to any territories un der paragraph (1) of this Article, and of the termination of any such extension
1. Vilken som helst av de fördragsslu- tande regeringarna må uppsäga konven tionen när som helst efter utgången av en tid av fem år, räknat från den dag då konventionen trätt i kraft för samma regering.
2. Uppsägning skall ske genom skrift ligt meddelande till sekretariatet, som har att underrätta samtliga fördrags- slutande regeringar om varje uppsägning och om dagen för mottagandet därav.
3. Uppsägning träder i kraft tolv må nader efter det att sekretariatet mottagit densamma eller vid den senare tidpunkt som må vara angiven i uppsägningen.
Artikel XVIII
1. a) Varje regering må vid underteck nandet av eller anslutningen till konven tionen eller när som helst därefter genom skriftligt meddelande till sekretariatet förklara, att konventionen skall utsträc kas till att gälla för territorium för vars internationella förbindelser regeringen svarar.
b) Från dagen för mottagandet av för klaringen eller från annan tidpunkt som må vara angiven i förklaringen skall kon ventionen utsträckas till att gälla för territorium som nämnts i förklaringen.
2. a) Fördragsslutande regering som avgivit förklaring enligt mom. 1 i denna artikel må när som helst efter utgången av en tid av fem år, räknat från den dag då konventionen utsträckts till att gälla för något territorium, genom skriftligt meddelande till sekretariatet förklara, att konventionen skall upphöra att gälla för territorium som nämnts i sådan för klaring.
b) Konventionen skall upphöra att gälla för dylikt territorium tolv månader efter mottagandet av meddelandet eller vid den senare tidpunkt som må vara angiven däri.
3. Sekretariatet skall underrätta samt liga fördragsslutande regeringar om kon ventionens utsträckning till något terri torium enligt mom. 1 av denna artikel samt om upphörande därav enligt mom.
48
Kungl. Maj ds proposition nr 23 år tf)56
under paragraph (2) of this Artide,
stating in each case the date from which
the Convention has been, or will cease
to be, so extended.
Article XIX
(1) In case of war or other hostilities,
a Contracting Government which con-
siders that it is affected, whether as a
belligerent or as a neutral, may suspend
the operation of the whole or any part
of the present Convention in respect of
all or any of its territories. The suspend-
ing Government shall immediately give
notice of any such suspension to the
Bureau.
(2) The suspending Government may
åt any time terminate such suspension
and shall in any event terminate it as
soon as it ceases to be justified under
paragraph (1) of this Article. Notice of
such termination shall be given imme
diately to the Bureau by the Govern
ment concerned.
(3) The Bureau shall notify all Con
tracting Governments of any suspension
or termination of suspension under this
Article.
Artide XX
As soon as the present Convention
comes into force it shall be registered
by the Bureau with the Secretary-Gene-
ral of the United Nations.
Artide XXI
The duties of the Bureau shall be
carried out by the Government of the
United Kingdom of Great Britain and
Northern Ireland unless and until the
Inter-Governmental Maritime Consul-
tative Organisation comes into being
and takes over the duties assigned to it
under the Convention signed åt Geneva
on the 6th day of March, 1948, and
thereafter the duties of the Bureau shall
be carried out by the said Organisation.
In witness whereof the undersigned
plenipotentiaires have signed the present
Convention.
Done in London this twelfth day of
May, 1954, in English and French, both
texts being equally authoritative, in a
single copy, which shall be deposited
2 av denna artikel, varvid i varje fall
skall angivas dagen för utsträckningen
eller dess upphörande.
Artikel XIX
1. I händelse av krig eller andra fient
ligheter må en fördragsslutande regering,
som i egenskap av vare sig krigförande
eller neutral makt anser sig berörd där
av, suspendera hela eller någon del av
konventionen i förhållande till alla eller
något av dess territorier. Om sådan åt
gärd skall regeringen omedelbart under
rätta sekretariatet.
2. Begeringen må när som helst bringa
suspensionen att upphöra och skall i vart
fall upphäva densamma så snart den
icke längre kan anses berättigad jämlikt
mom. 1 av denna artikel. Meddelande
om sådant upphörande skall omedelbart
lämnas till sekretariatet.
3. Sekretariatet skall underrätta samt
liga fördragsslutande regeringar om sus
pension eller upphävande av suspension
enligt denna artikel.
Artikel XX
Så snart konventionen trätt i kraft,
skall sekretariatet låta registrera den hos
Förenta Nationernas generalsekreterare.
Artikel XXI
Sekretariatets åligganden skola om
besörjas av regeringen i Förenade
Konungariket Storbritannien och Norra
Irland, med mindre och intill dess att
den mellanstatliga rådgivande sjöfarts
organisationen kommer till stånd och
träder i funktion i enlighet med den i
Genéve den 6 mars 1948 undertecknade
konventionen; därefter skola sekretaria
tets åligganden utföras av sagda organi
sation.
Till bekräftelse härav hava under
tecknade befullmäktigade ombud teck
nat sina namn under denna konvention.
Som skedde i London den 12 maj 1954
i engelsk och fransk text, båda auten
tiska, i ett enda exemplar som skall för
varas hos sekretariatet, vilket skall till-
49
with the Bureau and of which the ställa alla regeringar som undertecknat
Bureau shall transmit certified copies to konventionen och alla fördragsslutande
all signatory and Contracting Govern- regeringar bestyrkta avskrifter därav,
ments.
(Signatures)
(Underskrifter)
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956
ANNEX A
Prohibited Z
ones
(1) Subject to paragraph (3) of this
Annex, the prohibited zones in relation
to tankers shall be all sea areas within
50 miles from land, with the following
exceptions: —
(a) The Adriatic Zones
Within the Adriatic Sea the prohi
bited zones off the coasts of Italy and
Yugoslavia respectively shall each ex-
tend for a distance of 30 miles from land,
excepting only the island of Vis. When
the present Convention has been in force
for a period of three years the said zones
shall each be extended by a further 20
miles in width unless the two Govern-
ments agree to postpone such extension.
In the event of such an agreement the
said Government shall notify the Bureau
accordingly not less than three months
before the expiration of such period of
three years and the Bureau shall notify
all Contracting Governments of such
agreement.
(ib) The North Sea Zone
The North Sea Zone shall extend for a
distance of 100 miles from the coasts of
the following countries: —
Belgium
Denmark
the Federal Bepublic of Germany
the Netherlands
the United Kingdom of Great Britain
and Northern Ireland,
but not beyond the point where the limit
of a 100-mile zone off the west coast of
Jutland intersects the limit of the 50-
mile zone off the coast of Norway.
(c) The Atlantic Zone
The Atlantic Zone shall bo within a
line drawn from a point on the Green-
B ILA GA A TILL KONVENTIONEN
F
örbjudna
zoner
1. Med förbehåll för bestämmelserna
i mom. 3 i denna bilaga utgöras de för
bjudna zonerna för tankfartyg av allt
havsområde inom ett avstånd av 50 mil
från land med följande undantag:
ö) Adriatiska zonerna
I Adriatiska havet utanför den ita
lienska och den jugoslaviska kusten, ön
Vis dock undantagen, sträcka sig de för
bjudna zonerna 30 mil från land. När
denna konvention varit i kraft under en
tid av tre år, skall bredden av zonerna
ökas med ytterligare 20 mil, såvida icke
de båda regeringarna enas om att upp
skjuta utvidgningen. Ifall en sådan över
enskommelse ingås, skola de båda rege
ringarna underrätta sekretariatet minst
tre månader före utgången av treårs
perioden, varpå sekretariatet skall un
derrätta alla fördragsslutande regeringar
om överenskommelsen.
b) Nordsjözonen
Nordsjözonen sträcker sig 100 mil från
kusten av följande länder:
Belgien
Danmark
Förenade Konungariket Storbritan
nien och Norra Irland
Holland
Tyska Förbundsrepubliken,
dock icke bortom den punkt där gränsen
för 100-milszonen utanför Jyllands väst
kust skär gränsen för 50-milszonen utan
för den norska kusten.
c) Atlantiska zonen
Atlantiska zonen utgöres av det om
råde som befinner sig innanför en linje
4
Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 23
50
Kungi. Maj.ts proposition nr 23 år 1956
wich meridian 100 miles in a north-north-
easterly direction from the Shetland
Islands; thence northwards along the
Greenwich meridian to latitude 64°
north; thence westwards along the 64th
parallel to longitude 10° west; thence to
latitude 00° north, longitude 14° west;
thence to latitude 54° 30' north, longi
tude 30° west; thence to latitude 44° 20'
north, longitude 30° west; thence to
latitude 48° north, longitude 14° west;
thence eastwards along the 48th parallel
to a point of intersection with the 50-
mile zone off the coast of Francc. Pro
vided that in relation to voyages which
do not extend seawards beyond the At
lantic Zone as defined above, and which
are to ports not provided with adequate
facilities for the reception of oily residue,
the Atlantic Zone shall be deemed to
terminate åt a distance of 100 miles from
land.
(rf) The Australian Zone
The Australian Zone shall extend for
a distance of 150 miles from the coasts
of Australia, except off the north and
west coasts of the Australian mainland
between the point opposite Thursday
Island and the point on the west coast
åt 20° south latitude.
(2) Subject to paragraph (3) of this
Annex the prohibited zones in relation
to ships other than tankers shall be all
sea areas within 50 miles from land with
the following exceptions: —
(a) The Adriatic Zones
Wi thin the Adria tic Sea the prohibited
zones off the coasts of Italy and Yugo-
slavia respectively shall each extend för
a distance of 20 miles from land, ex-
cepting only the island of Vis. After the
expiration of a period of three years
following the application of prohibited
zones to ships other than tankers in
accordance with paragraph (2) of Artide
III the said zones shall each be extended
by a further 30 miles in width unless the
two Governments agree to postpone such
extension. In the event of such an agree-
ment the said Governments shall notify
the Bureau accordingly not less than
three months before the expiration of
dragen på nedan angivet sätt från en
punkt på Greenwich-meridianen 100 mil
i nord-nord-ostlig riktning från Shet
landsöarna: först mot norr längs med
Greenwich-meridianen till 64° nordlig
bredd; därifrån mot väster längs med
64:de breddgraden till 10° västlig längd;
därifrån till 60° nordlig bredd, 14° väst
lig längd; därifrån till 54°30' nordlig
bredd, 30° västlig längd; därifrån till
44°20' nordlig bredd, 30° västlig längd;
därifrån till 48° nordlig bredd, 14° västlig
längd; därifrån mot öster längs med
48:de breddgraden till skärningspunkten
med 50-milszonen utanför Frankrikes
kust. Med avseende å resor innanför den
sålunda angivna Atlantiska zonen till
hamnar, som icke äro utrustade med er
forderliga anordningar för mottagning
av oljerester, skall den Atlantiska zonen
anses upphöra på ett avstånd av 100 mil
från land.
rf) Australiska zonen
Australiska zonen sträcker sig 150 mil
utanför Australiens kuster med undan
tag av det australiska fastlandets norra
och västra kuster mellan en punkt mitt-
för Torsdagsön och en punkt på västra
kusten vid 20° sydlig bredd.
2. Med förbehåll för bestämmelserna
i mom. 3 i denna bilaga, utgöras de för
bjudna zonerna för andra fartyg än
tankfartyg av allt havsområde inom ett
avstånd av 50 mil från land med följande
undantag;
a) Adriatiska zonerna
I Adriatiska havet utanför den itali
enska och den jugoslaviska kusten, ön
Vis dock undantagen, sträcka sig de för
bjudna zonerna 20 mil från land. Efter
utgången av en treårsperiod från infö
randet av de förbjudna zonerna för
andra fartyg än tankfartyg i överens
stämmelse med mom. 2 i artikel III skall
bredden av zonerna ökas med ytterligare
30 mil, såvida icke de båda regeringarna
enas om att uppskjuta utvidgningen.
Ifall en sådan överenskommelse ingås,
skola de båda regeringarna underrätta
sekretariatet minst 3 månader före ut
gången av treårsperioden, varpå sekre
tariatet skall underrätta alla fördrags-
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956
51
such period of three years, and the Bureau shall notify all Contracting Gov- ernments of such agreement. (b) The North Sea and Atlantic Zones
The North Sea and Atlantic Zones shall extend for a distance of 100 miles from the coasts of the following coun- tries: —
Belgium Denmark the Federal Republic of Germany Ireland the Netherlands the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland, but not beyond the point where the limit of a 100-mile zone off the west coast of Jutland intersects the limit of the 50- mile zone off the coast of Norway.
(3)—(a) Any Contracting Government may propose: —
(i) the reduction of any zone off the coast of any of its territories;
(ii) the extension of any such zone to a maximum of 100 miles from any such coast, by making a declaration to that effect and the reduction or extension shall come into force after the expiration of a period of six months after the declara tion has been made, unless any one of the Contracting Governments shall have made a declaration not less than two months before the expiration of that period that its interests are affected either by reason of the proximity of its coasts or by reason of its ships trading in the area, and that it does not accept the reduction or extension, as the case may be.
(b) Any declaration under this para- graph shall be made by a notification in writing to the Bureau which shall notify all Contracting Governments of the receipt of the declaration.
slutande regeringar om överenskommel sen.
b) Zonerna i Nordsjön och Atlanten
Nordsjözonen och Atlantiska zonen sträcka sig 100 mil från kusten av föl jande länder:
Belgien Danmark Förenade Konungariket Storbritan nien och Norra Irland
Holland Irland Tyska Förbundsrepubliken, dock icke bortom den punkt där gränsen för 100-milszonen utanför Jyllands väst kust skär gränsen för 50-milszonen utan för den norska kusten.
3. a) Varje fördragsslutande regering må föreslå
1) inskränkning av zon utanför kus ten av något av dess territorier eller
2) utvidgning av sådan zon till högst 100 mil från sådan kust,
genom att avgiva en förklaring av sådant innehåll, varpå inskränkningen eller ut vidgningen träder i kraft efter utgången av en tid av sex månader efter förkla ringens avgivande, för såvitt icke någon av de fördragsslutande regeringarna minst två månader före utgången av denna period avgiver en förklaring om att dess intressen trädas för när antingen på grund av närbelägenheten av dess kuster eller på grund av att dess fartyg befara området, och att den av denna anledning icke kan godkänna inskränk ningen eller utvidgningen.
b) Förklaring jämlikt detta stycke skall ske skriftligen till sekretariatet, som har att underrätta samtliga för dragsslutande regeringar om mottagan det av densamma.
BILAGA B TILL KONVENTIONEN
Formulär till oljejournal
(se s. 52 och 53)
Formulär
till
olj c journal
I. För tankfartyg
Öl
ro
Datum för införing
a.
Ballastning och uttömning av ballast från lasttankar
3. Datum och plats för ballastning .........................................................
6. Ungefärlig mängd oljeförorenat vatten överfört till sloptank(ar).........
7. Nummer på sloptank(ar) ......................................................................
b.
Rengöring av lasttankar
9. Oljetyp som senast har förvarats i tankén(arna) .................................
10. Nummer på sloptank(ar) dit tankspolvatten överförts ......................
11. Datum och tidpunkt för rengöring .....................................................
c.
Setlling i sloplank(ar) oeh uttömning
av
vatten
12. Nummer på sloptank(arna)...................................................................
d.
Bortskaffande av oljerester från sloplank(ar) och andra förvaringsställen
17. Datum och sätt för bortskaffandet .....................................................
18. Fartygets uppehållsort eller position.....................................................
19. Förvaringsställen och ungefärlig mängd ..............................................
Underskrift av för åtgärden(ema) ansvarig(a) befälsperson(er)
Underskrift av befälhavaren
K
u
n
g l.
M
a
j: ts
p
ro
p
o
si
tio n
n r
2 3
å r
1
9
5
6
II. För andra fartyg än tankfartyg
Datum för införing
a.
Ballastning eller rengöring under resa av brånnoljetankar
2.
Oljetyp som senast förvarats i tankcn(arna) ........................................
4. Datum och tidpunkt för uttömning av ballast- eller spolvatten.........
5. Fartygets uppehållsort eller position.....................................................
6. Uppgift om separator nyttjats; i jakande fall angives tiden härför ..
b.
Bortskaffande frän fartyget av oljeresler från brånnoljetankar och andra
förvaringsställen
Underskrift av för åtgärden(erna) ansvarig(a) befälsperson(er)
Underskrift av befälhavaren
III. För alla fartyg
Datum för införing
Uttömning eller utflöde av olja som skett oavsiktligt eller tillfälligtvis
4. Omständigheterna vid uttömningen eller utflödet jämte allmänna an-
Underskrift av för åtgärden(erna) ansvarig(a) befälsperson(er) ^
Underskrift av befälhavaren
to
K
u
n
g l.
M
a
jit s
p
ro
p
o
si
tio n
n r
2 3
å r
1
9
5
6
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956
Resolutioner
Resolution nr 1
Fullständigt undvikande så snart som möjligt av uttömning av besiändiga
oljor i havet
Den internationella konferensen angående förorening av havsvattnet ge
nom olja, 1954, har beslutat som följer:
Konferensen har konstaterat, att många länders kuster och kustfarvatten
äro allvarligt utsatta för oljeförorening. Den orsakar stor skada på kuster
och stränder med hinder för bad och annan hälsosam rekreation såsom
följd och inverkar menligt på turistindustrien, medför död och ödeläggelse
för fågellivet och annan fauna och har sannolikt skadliga verkningar för
fisken och de havsorganismer varav den lever. I många länder är man i vida
kretsar i hög grad oroad över omfattningen av detta problem och dess fort
gående ökning.
Föroreningen orsakas av beständiga oljor, d. v. s. råolja, brännolja, tjock
dieselolja och smörjolja. Även om det icke finns något avgörande bevis
för att dessa oljor förbliva under obegränsad tid på havsytan, kvarbliva de
i allt fall där under mycket lång tid och kunna föras mycket avsevärda
sträckor av strömmar, vind och rörelser i vattenytan och avlagras på strän
derna. Mycket stora mängder av beständiga oljor släppas regelbundet ut i
havet av tankfartyg efter rengöring av tankar och genom utpuinpning av
oljebemängt ballastvatten. Torrlastfartyg som pläga föra ballastvatten i sina
brännoljetankar släppa likaledes ut oljehaltigt ballastvatten i havet, och
även detta ger upphov till förorening. Beträffande tankfartyg är det prak
tiskt möjligt att förfara så, att deras oljerester kunna behållas ombord och
uttömmas i mottagningsanordningar i oljelastningshamnar eller repara-
tionshamnar. Förorening som härrör från uttömning av ballastvatten från
torrlastfartyg kan minskas eller förhindras genom installering av effektiva
separatorer för oljehaltigt vatten eller på annat sätt, såsom genom att i
hamnarna inrätta erforderliga mottagningsanordningar för oljerester.
Den enda fullt effektiva metoden att förhindra oljeförorening, som man
känner till, är att fullständigt undvika uttömning av beständiga oljor i ha
vet, och det finns, såsom ovan angivits, medel som möjliggöra att till stor
del uppnå detta mål.
Ehuru konferensen har kommit till den slutsatsen att det för närvarande
icke är möjligt att bestämma någon tidpunkt från vilken uttömning av be
ständiga oljor i havet skulle helt och hållet upphöra, anser den dock alt
fullständigt undvikande av uttömning av sådana oljor — med vissa nöd
vändiga undantag — bör iakttagas från tidigast möjliga tidpunkt. Konfe
rensen riktar en kraftig uppmaning till alla regeringar och andra berörda
organ att göra allt vad de kunna för att skapa nödiga förutsättningar för ge
nomförandet av ett sådant förbud genom att tillse att erforderliga mottag
ningsanordningar åvägabringas i de större hamnarna liksom att fartygen
förses med behövliga inrättningar. Konferensen är av den uppfattningen,
att en ny konferens bör hållas inom tre år med uppgift att på nytt granska
frågan i ljuset av vunna erfarenheter rörande verkningarna av de av denna
konferens anbefallda åtgärderna.
Resolution nr 2
Tillämpning av konventionens principer, så långt rimligen och lämpligen
kan ske, på fartyg för vilka konventionen icke gäller
Den internationella konferensen angående förorening av havsvattnet ge
nom olja, 1954, har beslutat,
att regeringarna i länder som ansluta sig till förevarande konvention
ävenledes böra, genom lagstiftning eller på annat sätt, bringa konventionens
bestämmelser i tillämpning, så långt detta rimligen och lämpligen kan ske,
på alla slag av sjögående fartyg som äro registrerade i deras territorier eller
som tillhöra dem men som icke äro underkastade konventionens bestäm
melser, d. v. s. krigsfartyg samt andra oregistrerade fartyg, när de använ
das såsom marina hjälpfartyg, fartyg om mindre än 500 registerton brutto,
så ock valfångstfartyg, när de användas såsom sådana.
Resolution nr 3
Främjande av tillkomsten av effektiva separatorer för oljehaltigt vatten
och deras installering ombord ävensom utarbetande av en specifikation för
dessa
Den internationella konferensen om förorening av havsvattnet genom
olja, 1954, har beslutat,
att regeringarna i länder som ansluta sig till förevarande konvention
böra främja tillkomsten av effektiva separatorer för oljehaltigt vatten även
som deras installering ombord i fartygen; de böra också utarbeta en speci
fikation över de krav som sådana separatorer böra uppfylla.
Resolution nr 4
Mottagningsanotdningar för oljerester i reparationshamnar och oljelast-
ningshamnar
Den internationella konferensen angående förorening av havsvattnet ge
nom olja, 1954, har beslutat, att
1) erforderliga anordningar böra vidtagas i reparationshamnar för mot
tagning av oljerester från tankfartyg och torrlastfartyg;
2) därest mottagningsanordningar för oljerester icke inrättats av andra
organ, böra vederbörande oljebolag så snart som möjligt inrätta mottag
ningsanordningar i de oljelastningshamnar för vilka de ansvara och där
sådana anordningar ännu icke finnas i erforderlig utsträckning, detta i
synnerhet i oljelastningshamnar varifrån råolja utskeppas.
Resolution nr 5
Utarbetande av handledningar till undvikande av oljeförorening
Den internationella konferensen angående förorening av havsvattnet ge
nom olja, 1954, har beslutat,
att regeringarna böra föranstalta om utarbetande, publicering och distri-
buering av en eller flera handböcker till vägledning för dem som tjänst
göra ombord i fartyg, registrerade i deras territorier, ävensom för personal
som i land tager befattning med lastning och lossning av olja. Dessa hand
böcker skola innehålla upplysning om de försiktighetsåtgärder som äro
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956
55
56
nödvändiga för att undvika förorening av havsvattnet genom olja, däribland
sådana som äro erforderliga för att sätta fartygen i stånd att uppfylla be
stämmelserna i denna konvention. Exemplar av sådana publikationer skola
tillställas Förenta Nationerna.
Resolution nr 6
Åtgärder i avvaktan på konventionens ikraftträdande
Den internationella konferensen angående förorening av havsvattnet ge
nom olja, 1954, har beslutat,
att regeringarna i avvaktan på konventionens ikraftträdande omedelbart
böra vidtaga åtgärder, genom lagstiftning eller på annat sätt, för att
säkerställa
a) fartygets förseende, där så är nödvändigt, med anordningar ägnade
att förhindra att brännolja och sådan tjock dieselolja som avses i konven
tionen rinner ner i rännsten vars innehåll länsas ut i havet utan att först
passera en separator för oljehaltigt vatten;
b) inrättande i ökad utsträckning av mottagningsanordningar för olje-
rester i de hamnar där sådana anordningar för närvarande äro otillräckliga;
c) efterföljd av övriga principer i konventionen, så långt detta rimligen
och lämpligen kan ske.
Ktingl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956
Resolution nr 7
Upprättande av nationella oljeskgddskommittéer
Den internationella konferensen angående förorening av havsvattnet ge
nom olja, 1954, har beslutat,
att regeringarna böra upprätta nationella kommittéer med uppgift att
följa utvecklingen av oljeföroreningsproblemet och anvisa praktiska åt
gärder för dess lösning ävensom att ombesörja nödiga utredningar.
Resolution nr 8
Insamling och spridning av tekniska upplysningar om oljeföroreningen
genom försorg av Förenta Nationernas vederbörande organ
Den internationella konferensen angående förorening av havsvattnet ge
nom olja, 1954, har beslutat,
att Förenta Nationerna, som redan har haft frågan om oljeföroreningen
under övervägande, bör anmodas åtaga sig att insamla, undersöka och
sprida uppgifter om oljeförorening i olika länder och i synnerhet tekniska
upplysningar om anordningar i hamnar för mottagning av olj erester och
om resultatet av utredningar rörande oljeföroreningsproblemet i allmän
het; ävensom att fortlöpande ägna problemet uppmärksamhet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956
57
Bilaga B
Förslag
till
Lag
om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
Härigenom förordnas som följer.
1
§•
I vattenområde, som ingår i svenskt territorium, må olja icke uttömmas. Utflöde av olja från fartyg i sådant vattenområde skall i den mån så är möj ligt förhindras.
Vidkommande annat vattenområde äger Konungen bestämma att vad i första stycket sägs skall gälla i fråga om svenska fartyg med en bruttodräk- tighet av minst 500 registerton eller beträffande vissa slag av sådana fartyg.
Med olja förstås i denna lag råolja och smörjolja samt tjock dieselolja och annan beständig brännolja enligt vad Konungen därom närmare före skriver. Vad i lagen sägs om olja skall ock gälla oljehaltig blandning, vilken till minst en tiotusendel utgöres av olja som nyss sagts.
2
§•
Utan hinder av vad i 1 § stadgas må uttömmas
a) oljehaltigt slagvatten, dock, såvitt avser fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton, endast därest vattnet icke innehåller annan olja än smörjolja;
b) olja från fartyg, som ej är tankfartyg, då fartyget är på väg till hamn utan sådan mottagningsanläggning, som i 5 § sägs; samt
c) bottensats, som utgöres av rester från rening av brännolja eller smörj olja eller som härrör från tankfartygs lasttank och är av så fast beskaf fenhet att den ej kan pumpas ur tanken.
Uttömning, som avses under b) och c), må dock ej ske närmare land än omständigheterna kräva.
3 §.
Konungen eller myndighet, som Konungen utser, äger för visst i svenskt territorium ingående vattenområde meddela bestämmelser till förebyggan de av att vattnet förorenas genom sådant avfall från fartyg, som ej är olja, eller genom uttömning, som avses i 2 §.
4 §.
Svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton må ej nyttjas till sjöfart med mindre det är utrustat antingen med anordningar till förebyggande av att beständig brännolja utflödar i fartyget eller med in rättning, varmed slagvattnet före uttömning kan renas från olja. Närmare föreskrifter om sådan utrustning meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen utser.
Tillsyn å efterlevnaden av vad sålunda stadgas skall utövas enligt bestäm melserna i lagen om tillsyn å fartyg.
5
lliliang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 23
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956
5 §.
I allmän hamn, som Konungen bestämmer, skall finnas anläggning för
mottagande av oljehallig blandning från fartyg, som ej är tankfartyg. När
mare föreskrifter rörande sådan anläggning meddelas av Konungen eller
myndighet, som Konungen utser.
Underlåter hamnens ägare att inrätta och driva anläggning som i första
stycket avses, äger Konungen eller myndighet, som Konungen utser, att på
ägarens bekostnad ombesörja att anläggningen inrättas och drives.
6
§.
Å svenskt tankfartyg, så ock å annat svenskt fartyg med en bruttodräk-
tighet av minst 500 registerton skall av befälhavaren eller under hans till
syn av annan föras oljedagbok enligt närmare föreskrifter av Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer. Konungen äger förordna att
oljedagbok skall, i den omfattning som finnes erforderlig, föras även i
andra fall.
Polismyndighet och tillsynsmyndighet enligt lagen om tillsyn å fartyg
ävensom tull- och lotsmyndighet samt, då fartyget befinner sig i utländsk
hamn, vederbörande utländska myndighet äga taga del av oljedagboken
och på begäran erhålla av befälhavaren till riktigheten bestyrkt utdrag
därav.
Vad i andra stycket sägs skall ock gälla beträffande oljedagbok eller mot
svarande anteckningar å utländskt fartyg, då fartyget befinner sig i svensk
hamn.
7 §•
Den som i strid mot denna lag uttömmer olja eller underlåter att vidtaga
åtgärd till förhindrande av att olja utflödar, så ock den som bryter mot be
stämmelse utfärdad med stöd av 3 § straffes med dagsböter eller fängelse i
högst sex månader.
Befälhavare, vilken icke iakttager bestämmelse i 4 eller 6 § eller före
skrift som utfärdats med stöd av någon av nämnda paragrafer, straffes med
dagsböter.
Uttömmes olja i strid mot denna lag eller nyttjas fartyg i strid mot 4 § eller
med stöd därav meddelad föreskrift, ansvarar fartygets redare för gärningen
liksom vore den begången av honom själv, såframt gärningen skett med hans
vetskap och vilja.
8
§.
Om laga domstol i mål rörande ansvar enligt denna lag skall vad i 313
och 328 §§ sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.
9 §.
Denna lag äger endast i den mån Konungen så förordnar tillämpning å
fartyg, som äges av svenska staten och icke är avsett att nyttjas till han-
delssjöfart eller för resandes fortskaffande.
Genom lagen göres ej inskränkning i befogenhet, som följer av bestämmel
serna i hälsovårdsstadgan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957; dock skall 4 § träda i kraft
först den dag Konungen förordnar, intill vilken dag uttömning av slagvat
ten skall vara tillåten även om slagvattnet innehåller annan olja än smörj
olja.
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956
59
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 28 de
cember 1955.
Närvarande:
justitieråden Lech,
Regner,
/
.t-1
<:
. t.\
Lind,
regeringsrådet Lorichs.
Enligt lagrådet den 10 december 1955 tillhandakommet utdrag av proto
kollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet
den 2 december 1955, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättade förslag till
1)
lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg;
samt
2) lag om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före
dragits av tingsdomaren R. Hermansson.
Lagrådet
lämnade förslagen utan erinran.
Ur protokollet:
Sverker Jonson
60
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 december 1955.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Norup, Hedlund,
Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange,
Lindholm.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che
fen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, lagrådets den 28 december
1955 avgivna utlåtande över de den 2 december 1955 till lagrådet remitte
rade förslagen till
1) lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg; samt
2) lag om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen.
Föredraganden anför följande.
Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran. I förslaget till lag om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg torde göras vissa jämkningar av
redaktionell natur.
Såsom jag uttalat i samband med lagrådsremissen förordar jag att olje-
skadekonventionen ratificeras från svensk sida. Samtidigt som lagstiftnings
frågan förelägges riksdagen torde riksdagens godkännande av konventionen
böra begäras.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom propo
sition dels äska riksdagens godkännande av 1954 års internationella kon
vention till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja, dels ock
jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga lagförslagen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bo Ge jr o t
551555. Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag