Prop. 1963:161

('angående godkännande av vissa ändringar i 195b års internationella konven\xad tion till förhindrande av havsvattnets förorening ge\xad nom olja m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1963

1

Nr 161

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande

av vissa ändringar i 195b års internationella konven­ tion till förhindrande av havsvattnets förorening ge­ nom olja m. m.; given Stockholms slott den 19 april 1963.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed

dels

begära riksdagens godkännande av vidtagna ändringar i 1954 års in­

ternationella konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja,

dels ock

jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

GUSTAF ADOLF

Rune Hermansson

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1963

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 §.

Denna lag äger endast i den män Denna lag äger endast i den mån Konungen så förordnar tillämpning å Konungen så förordnar tillämpning å

fartyg, som åges av svenska staten svenskt örlogsfartyg. och icke är avsett att nyttjas till handelssjöfart eller för resandes fortskaffande.

Genom lagen------------------------ i hälsovårdsstadgan.

10

§.

Där det med hänsyn till fartygens storlek och nyttjande samt det slag av bränsle, som användes för att framdriva fartygen, finnes skäligt, äger Konungen meddela bestämmel­ ser enligt 1 § andra stycket jämväl med avseende å fartyg med en bruttodräktighet understigande vad där sägs samt förordna, att vad som i 2 och 4 §§ stadgas beträffande fartyg med viss minsta bruttodräktighet även

skall gälla fartyg med en bruttodråktighet understigande vad där sägs.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1963

5

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 mars 1963.

Närvarande:

Statsministern

E ^rlander ,

ministern för utrikes ärendena

N ^ilsson ,

statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

indström

, L

ange

, L

indholm

, E

denman

, J

ohansson

,

^af G ^eijerstam , H ^ermansson , H ^olmqvist , A ^spling .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­ fen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, vissa frågor rörande

vatten­

förorening genom uttömning av olja från fartyg m. m.

samt anför därvid

följande.

Inledning

På inbjudan av brittiska regeringen hölls våren 1954 en internationell oljeskyddskonferens i London. Vid konferensen antogs den 12 maj 1954 en internationell konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja samt åtta resolutioner med rekommendationer i samma ämne (Sveriges överenskommelser med främmande makter 1956: 15). Konventionen under­ tecknades med förbehåll om ratifikation av tjugu länder.

Konventionen skulle (art. XV: 1) träda i kraft tolv månader efter det den ratificerats av minst tio stater, av vilka fem med envar ett tankfartygston­ nage av minst 500 000 registerton brutto. Emellertid dröjde det ända till den 26 juli 1957 innan detta antal ratifikationer förelåg, varför konventionen träd­ de i kraft först den 26 juli 1958. Numera har den ratificerats av 19 stater.1

För Sveriges del godkändes konventionen av 1956 års riksdag (prop. 1956: 23; L3U 4; Rskr 96). Samtidigt vidtogs de lagstiftningsåtgärder, som föran­ leddes av konventionen. Sålunda utfärdades den 6 april 1956 (nr 86) lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Lagen trädde — med visst undan­ tag — i kraft den 1 januari 1957, d. v. s. mer än ett och ett halvt år före kon­ ventionen. Nu gällande tillämpningsföreskrifter till lagen utfärdades genom kungörelse den 2 maj 1958 (nr 191), ändrad och kompletterad genom kun­ görelser den 30 juni 1960 (nr 489), den 10 februari 1961 (nr 13) och den 30 juni 1961 (nr 411).

Genom en vid slutakten till 1954 års oljeskyddskonvention fogad resolu-

1 Australien, Belgien, Canada, Danmark, Finland, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Ghana, Island, Irland, Kuwait, Liberia, Mexiko, Nederländerna, Norge, Polen, Storbritannien, Sverige och USA.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

tion, nr 1, om fullständigt undvikande så snart som möjligt av uttömning av beständiga oljor i havet, uttalade 1954 års oljeskyddskonferens, att en ny konferens borde hållas inom tre år med uppgift att på nytt granska frågan i ljuset av vunna erfarenheter rörande verkningarna av de av 1954 års kon­ ferens anbefallda åtgärderna. Någon ny konferens kom dock icke till stånd inom den angivna tiden, men till våren 1962 sammankallade den mellanstat- liga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO) en ny oljeskyddskonferens. I överensstämmelse med oljeskyddskonventionen (art. XXI) hade IMCO år 1959 av brittiska regeringen övertagit de uppgifter vilka enligt konventionen åvilar sekretariatet.

Samtliga IMCO:s medlemsstater och andra intresserade inbjöds till kon­ ferensen och bereddes tillfälle att före densamma framföra förslag till änd­ ringar av eller tillägg till 1954 års konvention. De inkomna förslagen sam­ manställdes genom IMCO:s försorg och sammanställningen lades till grund för konferensens arbete.

Samtidigt med IMCO-konferensen sammankallades en särskild konferens mellan de stater, som ratificerat 1954 års oljeskyddskonvention, den s. k. OPCG (Oil Pollution Contracting Governments) -konferensen. Syftet här­ med var att påskynda genomförandet av de resultat, vartill IMCO-konferen­ sen kunde leda. IMCO-konferensen ägde nämligen icke befogenhet att be­ sluta om ändringar i oljeskyddskonventionen. En konferens mellan de sta­ ter, som ratificerat 1954 års oljeskyddskonvention, kunde däremot enligt särskild bestämmelse i konventionen (art. XVI: 3) besluta om ändringar i denna.

Praktiskt löstes samordningen mellan de båda konferenserna så, att samt­ liga förslag om ändring eller tillägg till 1954 års oljeskyddskonvention sak- behandlades av IMCO-konferensen. De därvid nådda resultaten upptogs vid OPCG-konferensen såsom gemensamma medlemsförslag och antogs enhälligt utan diskussion av OPCG-konferensen. Härom underrättades IMCO-kon­ ferensen, som därefter beslöt uppmana alla IMCO:s medlemsstater och and­ ra sjöfartsnationer att ansluta sig till 1954 års oljeskyddskonvention i dess gällande eller reviderade form. OPCG-konferensens slutakt undertecknades av 14 stater och IMCO-konferensens slutakt av representanter för 41 stater. Sverige var representerat vid båda konferenserna.

Sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet har i en den 5 december 1962 till handelsdepartementet inkommen skrivelse hemställt, att de av OPCG-kon­ ferensen antagna ändringarna i 1954 års oljeskyddskonvention måtte god­ kännas samt att härav föranledda i skrivelsen framlagda förslag till änd­ ringar i lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg och dess till- lämpningsföreskrifter måtte genomföras.

över skrivelsen med därvid fogade författningsförslag har, efter remiss, yttranden avgivits av utrikesdepartementets rättsavdelning, chefen för ma­ rinen, generaltullstyrelsen, fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök, sta­ tens vatteninspektion, länsstyrelserna i Stockholms, Gotlands, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund, Sven­

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

Förbudet gäller i princip all uttömning av olja och oljehaltig blandning inom zonerna (art. III). Emellertid upptar konventionen vissa undantag. Så­ lunda avser förbudet ej uttömning av olja eller oljehaltig blandning som sker med hänsyn till fartygets säkerhet eller för att förhindra skada å far­ tyg eller last eller för att rädda människoliv till sjöss och ej heller utflöde av olja eller oljehaltig blandning, som är föranlett av skada å fartyget eller oundvikligt läckage, såvitt efter upptäckten därav alla rimliga försiktighets­ åtgärder vidtages för att förebygga eller minska utflödet. Hinder föreligger ej heller för uttömning så långt från land som är praktiskt möjligt av bot­ tensats, som ej kan utpumpas från lasttankar i tankfartyg på grund av sin fasta konsistens eller som utgöres av rester från rening eller klargöring av brännolja eller smörjolja. Konventionen upptager även undantag från ut- tömningsförbudet i fråga om oljehaltig blandning som ej innehåller annan olja än smörjolja (art. IV och V). För torrlastfartygen gäller därjämte det undantaget att olja och oljehaltig blandning får, då fartyget är på resa till hamn utan mottagningsanordning av beskaffenhet, som angives i det föl­ jande, uttömmas så långt från land som är praktiskt möjligt (art III).

Överträdelse av förbud mot uttömning skall vara straffbar. Straffet får ej vara lindrigare för en överträdelse utom ett lands territorialvatten än för mot­ svarande förseelse, begången inom territorialvattnet (art. III och VI).

Konventionen innehåller vidare föreskrift om att fartyg skall vara försedda med anordningar av beskaffenhet att hindra brännolja eller tjock dieselolja att rinna ned i rännsten, vars innehåll länsas ut i havet utan att först sepa­ reras (art. VII). Fördragsslutande regering har att tillse att i vissa större hamnar, s. k. huvudhamnar, finnes anordningar, som möjliggör för andra fartyg än tankfartyg att befria sig från rester av oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten (art. VIII).

Å varje fartyg skall föras oljedagbok. Myndighet i fördragsslutande stat skall, då fartyget befinner sig i hamn inom staten, äga granska dagboken (art. IX).

Regeringen i fördragsslutande stat äger hos regeringen i det land, där far­ tyg är registrerat, anmäla överträdelse av konventionen från fartygets sida oavsett var överträdelsen ägt rum. Om tillräckliga skäl föreligger därtill, skall i fartygets hemland rättsligt förfarande i anledning av förseelsen in­ ledas mot fartygets ägare och befälhavare (art. X).

Härutöver innehåller 1954 års konvention bestämmelser om viss under­ rättelseplikt (art. XII), om sättet för slitande av tvister (art. XIII) och om ikraftträdande, ändring, uppsägning, undantag vid krigsförhållanden m. m. (art. XIV—XXI).

1962 års ändringar i konventionen. 1962 års oljeskyddskonferens konsta­ terade i likhet med 1954 års konferens att, ehuru konferensen kommit till slutsatsen att det för närvarande icke är möjligt att bestämma någon tid­ punkt från vilken uttömning av beständiga oljor i havet skulle helt och hållet upphöra, den dock ansåg att fullständigt undvikande av uttömning av sådana

oljor — med vissa nödvändiga undantag — bör iakttagas från tidigast möj­ liga tidpunkt.

De vid 1962 års konferens beslutade ändringarna i 1954 års konvention innebär icke heller några principiella ändringar av genomgripande natur. De avser huvudsakligen justeringar i syfte att klarlägga innebörden av vissa mera komplicerade stadganden samt att undanröja de hinder, som kan före­ ligga för en allmännare ratifikation av konventionen. Ändringarna, vilka föranledde ny avfattning av artiklarna I—X, XIV, XVI och XVIII samt bila­ gorna A och B, beslöts den 11 april 1962 och fogades jämte 15 antagna reso­ lutioner som bilaga till OPCG-konferensens slutakt. Konventionen torde i de delar densamma blev föremål för revision i engelsk text och svensk över­ sättning jämte resolutionerna i svensk översättning få bifogas detta proto­ koll som bilaga (Bilaga A).

Vissa av ändringarna har stor praktisk betydelse. Sålunda utvidgades ge­ nom ändring av bilaga A till 1954 års konvention de förbjudna zonerna. Zonerna gjordes lika för tankfartyg och för andra fartyg och gavs väsentligt ökad omfattning. Visserligen skall såsom huvudregel alltjämt gälla, att till de förbjudna zonerna hör allt vattenområde inom ett avstånd av 50 nautiska mil från land. Men härutöver förekommer ett flertal särskilda zoner. Antalet sådana tillägg till huvudregeln har avsevärt ökats, varjämte flera zoner vidgats. Bl. a. gjordes hela Östersjön och Nordsjön till förbjudna zoner. I några fall gjordes utökningen beroende av att vederbörande kuststat rati­ ficerar konventionen.

Beskrivningen av konventionens tillämpningsområde ändrades vidare och vidgade därmed konventionens räckvidd (art. II). Konventionen kommer här­ igenom att omfatta icke endast fartyg, som registrerats i medlemsstat, utan även oregistrerade fartyg, som har nationalitet inom område för vilket kon­ ventionen gäller. Samtidigt förtydligades konventionstexten genom att det uttryckligen angavs, att såväl örlogsfartyg som annat fartyg, när det an­ vändes som marint hjälpfartyg, skall vara undantaget från konventionen. Medlemsstat åtager sig dock att vidtaga lämpliga åtgärder för att konven­ tionens föreskrifter, såvitt det är rimligt och möjligt, skall tillämpas jämväl på örlogsfartyg och fartyg, som användes som marint hjälpfartyg.

Konventionens tillämpningsområde utvidgades jämväl genom att bestäm­ melsen om undantag för fartyg under 500 ton brutto ändrades. Tongränsen sänktes sålunda för tankfartyg från 500 till 150 ton bruttodräktighet men bibehölls för torrlastfartygen (art. II). Det blev emellertid direkt i konven­ tionen uttalat, att medlemsstat bör så långt det är rimligt och möjligt göra konventionens regler tillämpliga även för fartyg under de angivna tongrän­ serna, därvid hänsyn skall tagas till fartygens storlek, användning och slaget av den olja som användes som bränsle.

Som ett första steg på vägen mot totalförbud infördes också en särskild förbudsbestämmclse för stora fartyg. För fartyg med en bruttodräktighet av 20 000 ton eller mer, å vilket konventionen är tillämplig och för vilket bygg- nadskontrakt tecknats efter det att bestämmelsen trätt i kraft, skall gälla

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

9

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1963

totalförbud mot utsläpp av olja eller oljehaltig blandning, alltså icke bara inom de förbjudna zonerna utan i alla hav. Dock gäller den modifikationen, att om enligt befälhavarens bedömande särskilda omständigheter föreligger, som gör det oskäligt eller omöjligt att förvara oljeresterna ombord, dessa får utsläppas utanför förbjuden zon. Skälen för oljeutsläppet skall i sådant fall anmälas för regeringen i den stat, till vilken fartyget hör, och denna har att minst var tolfte månad lämna detaljerade uppgifter om sådana oljeut­ släpp till IMCO (art. III).

Beträffande straffsatserna för överträdelse av förbud att utsläppa olja eller oljehaltig blandning utanför ett lands territorialvatten föreskrevs att straff­ skalan skall vara tillräckligt sträng för att avskräcka från dylika överträ­ delser. Vidare skall medlemsstat lämna uppgift till IMCO om straff som ut­ dömts för sådan överträdelse (art. VI).

Stadgandet om mottagningsanordningar i hamnar (art. VIII) gavs också ny avfattning. Enligt den nya lydelsen av artikeln skall medlemsstat vid­ taga lämpliga åtgärder för att befordra tillkomsten av anordningar för mot­ tagande i angivna fall av oljerester från fartyg. I den omfattning torrlast- tartyg har behov därav skall sålunda hamn vara utrustad med anordningar, tillräckliga för mottagande utan onödigt dröjsmål för fartyget av olja eller sådana oljerester, som kvarbliver sedan huvuddelen av vattnet separerats från en oljehaltig blandning. Begreppet huvudhamn slopades och det överläm­ nades till vederbörande stat att bedöma i vilka hamnar mottagningsanord­ ningar erfordras. Oljelastningshamn och reparationshamn skall vara ut­ rustad med anordningar, tillräckliga för mottagande av olja eller oljehaltig blandning, som efter separering finns kvar ombord i tankfartyg respektive fartyg som anlöper hamnen för reparation.

I flera artiklar vidtogs redaktionella ändringar i förtydligande syfte. Reg­ lerna om ikraftträdande, ändring, uppsägning, m. m. ändrades till nära överensstämmelse med motsvarande regler i 1960 års konvention för tryg­ gande av säkerheten för människoliv till sjöss.

De av 1962 års oljeskyddskonferens beslutade ändringarna i 1954 års kon­ vention skall enligt gällande lydelse av konventionens artikel XVI: 4 träda i kraft för samtliga fördragsslutande regeringar tolv månader efter den dag då de godkänts av två tredjedelar av de fördragsslutande regeringarna, utom för dem av de fördragsslutande regeringarna som före ikraftträdandet för­ klarat sig icke godkänna ändringarna.

Av de av konferensen antagna femton resolutionerna har flera sin motsva­ righet i resolutioner vid 1954 års konferens. Bland övriga resolutioner mär­ kes några om behovet av forskning beträffande förhindrandet av oljeförore- ning (nr 12) och samordning av forskningen (nr 13) samt en resolution om information i oljeföroreningsfrågan genom rapporter från IMCO (nr 15).

Konventionsändringarna har hittills icke godkänts av någon stat.

Sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet. Sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet tillstyrker att de beslutade ändringarna i 1954 års oljeskyddskonvention god­ kännes av Sverige. Vid granskning av ändringarna har sjöfartsstyrelsen och

11

oljeskyddsrådet funnit att, även om förhoppningarna om ett snabbt realise­ rande av önskemålen om totalförbud mot oljeuttömning från fartyg icke kunnat infrias vid 1962 års oljeskyddskonferens, och att därför alltfort myc­ ket arbete återstår för att skapa ett tillfredsställande skydd mot oljeskador, likväl uppnåtts icke oväsentliga resultat. Särskild betydelse torde böra till­ mätas det förhållandet att ändringarna antagits under medverkan — vid IMCO-konferensen — av ett stort antal sjöfartsnationer och att därvid, utan att konventionens syfte frångåtts, kunnat undanröjas en del formella hin­ der, som åberopats eller kunnat åberopas för en mera allmän ratifikation av konventionen än vad hittills blivit fallet. Härigenom har förutsättningarna avsevärt ökat för en allmän anslutning till konventionen. För vårt lands vid­ kommande innebär utvidgningen av de förbjudna zonerna till att omfatta alla Sverige omgivande och närliggande vattenområden en väsentlig förbätt­ ring av skyddet mot vattenförorening genom oljeuttömning från fartyg. Det synes enligt sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet angeläget att Sverige, så snart ske kan, genom positivt godkännande av ändringarna, aktivt medver­ kar till genomförandet av dessa.

De beslutade ändringarna i konventionen har icke ansetts påkalla någon utökning av de sex hamnar (Göteborg, Hälsingborg, Luleå, Malmö, Norrkö­ ping och Stockholm) i vilka nu enligt tillämpningsföreskrifter till 1956 års lag skall finnas anläggning för mottagande av oljerester från fartyg. Sjö­ fartsstyrelsen och oljeskyddsrådet avser emellertid att noga följa utveck­ lingen beträffande behovet av ytterligare sådana anordningar.

Remissyttrandena. Samtliga remissinstanser, som yttrat sig över sjöfarts- styrelsens och oljeskyddsrådets förslag om godkännande av ändringarna i 1954 års konvention, har tillstyrkt förslaget eller lämnat detta utan erinran. Flera remissinstanser betonar angelägenheten av att den reviderade konven­ tionen får en så stor anslutning som möjligt, särskilt av nationer med sjö­ fart på Östersjön och Nordsjön och anslutande farvatten. I något yttrande anses förbehåll böra göras om sådan ratifikation.

Länsstyrelsen i Stockholms län konstaterar sålunda med tillfredsställelse, att ett genomförande av ändringarna skulle medföra en avsevärd förbättring av skyddet mot oljeutsläpp och därav föranledda skador. Därigenom skulle först och främst själva förbudsområdet utvidgas på ett sätt, som särskilt för

Sveriges del borde innebära ett avgörande steg framåt på vägen mot olje- skadefrågornas slutliga lösning. Dessutom skulle ett utökat antal fartyg och fartygskategorier komma att omfattas av förbudet. Även i andra avseen­ den skulle påtagliga fördelar kunna vinnas med ett genomförande av för­ slaget.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län hälsar med stor tillfredsställelse beske­ det om vidtagna ändringar av 1954 års oljeskyddskonvention, innefattande bl. a. att hela Östersjön och hela Nordsjön med tillhörande vikar gjorts till förbjuden zon.

Länsstyrelsen i Gotlands län uttalar, att de skadeverkningar, som blir en följd av oljeutsläpp i öppna havet, äger ständig aktualitet för länet. Skador­

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1963

na har främst drabbat sjöfågeln. De ändringar i 1954 års oljeskyddskonven- tion, som nu beslutats, kan — ehuru först på lång sikt — väntas medföra en förbättring av de för närvarande otillfredsställande förhållandena. Särskilt utvidgningen av de för oljeuttömning förbjudna zonerna, varigenom hela Östersjön med tillhörande vikar skulle komma att tillhöra dylik zon, skulle för länets del medföra en förbättring av skyddet mot vattenförorening genom oljeuttömning från fartyg. Det ökade skyddet ter sig ur naturskyddssynpunkt högeligen önskvärt med tanke främst på den skadegörelse, oljeutsläppen år­ ligen tillfogar sjöfågelsbeståndet på öppna havet och invid länets kuster.

Att vissa hittills gällande, otillfredsställande bestämmelser i 1954 års kon­ vention — särskilt förekomsten av för oljeutsläpp tillåtna områden i Öster­ sjön och Nordsjön -— kominer att utgå genom de beslutade ändringarna, konstateras med tillfredsställelse av fiskeristyrelsen. Förekomsten av nämn­ da för oljeutsläpp tillåtna områden kan nämligen, vare sig den utsläppta oljan driver med vinden eller så småningom sjunker — trots att områdena ifråga är av relativt begränsad omfattning — i själva verket innebära bety­ dande risker och obehag för fisket i mycket stora delar av nämnda hav.

Liknande synpunkter framföres av Sveriges fiskares riksförbund, som för fiskets vidkommande anser det vara angeläget, att riskerna för förekomman­ de oljeskador å redskap samt annan skadegörelse å fisket i möjligaste mån elimineras och att ett tillfredsställande skydd häremot ordnas och upprätt- hålles. De nu beslutade ändringarna i 1954 års oljeskyddskonvention kan enligt förbundets uppfattning vara ett steg i rätt riktning och särskilt ut­ vidgningen av de förbjudna zonerna till att omfatta alla vårt land omgivan­ de och närliggande vattenområden, kommer sannolikt att medföra en bety­ dande förbättring i dessa avseenden.

Av den remitterade framställningen framgår, enligt vad statens vatteninspekiion påpekar, att avsikten med ändringen av konventionens bestämmel­ ser varit att i största möjliga utsträckning förhindra uttömning av s. k. be­ ständig olja från fartyg och att framdeles helt undvika sådan uttömning även på världshaven. Inspektionen biträder helt dessa synpunkter och anser det tillfredsställande att en sådan målsättning nu uppställes, detta desto mer som i övrigt en viss tendens gör sig gällande i Sverige att i större utsträck­ ning än tidigare använda internationellt vatten för uttömning av avfall av olika slag.

Utvidgningen av de förbjudna zonerna till att omfatta alla Sverige omgi­ vande och närliggande vattenområden framhålles särskilt även av Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund som en väsentlig förbättring av skyddet mot vattenförorening genom oljeuttömning från fartyg. Riksförbundet an­ ser det angeläget att Sverige, så snart ske kan, genom positivt godkännande av 1962 års ändringar aktivt medverkar till genomförandet av dessa. Svenska naturskyddsföreningen konstaterar, att oljeutsläppen till havs och de där­ med följande skadeverkningarna på sjöfågelsfaunan, stränder, fiskredskap m. m. inte bragts att upphöra eller ens avsevärt minskat genom de förebyg­ gande åtgärder som följt av 1954 års oljeskyddskonvention. En bidragande

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

icke skulle gälla beträffande utländska fartyg. Härigenom skulle nämligen utländska och svenska fartyg komma att i ett väsentligt hänseende behand­ las olika. Endast under förutsättning att liknande bestämmelser infördes i de med oss konkurrerande sjöfartsländerna, kunde föreningen godtaga, att man för att komma till rätta med oljeuttömningen utanför svenskt territo­ rialvatten, utfärdade så stränga bestämmelser, som föreslagits. Vad då an­ fördes, äger alltjämt giltighet och nu i än högre grad med hänsyn till att enligt konventionsändringarna bl. a. hela Östersjön förklaras som för olje­ utvinning förbjudet område. Från rederinäringens sida kan icke tillstyrkas, att Sverige ansluter sig till 1962 års version av 1954 års oljeskyddskonven- tion med mindre randstaterna vid Östersjön accepterar densamma i dess reviderade utformning. Föreningen anser jämväl, att den reviderade kon­ ventionen bör ratificeras även av övriga länder, vars tankfartyg trafikerar oss omgivande farvatten. Även om föreningen hyser stor förståelse för ange­ lägenheten av att de skador, som uppkommer genom oljeuttömning, för­ hindras eller i vart fall begränsas, kan föreningen icke finna det rimligt, att sådana fartyg skulle kunna rengöra sina tankar och uttömma det oljehal- tiga vattnet i Östersjön, medan svenska fartyg, som deltoge i liknande tra­ fik, blev förhindrade att göra detta. Föreningen kan sålunda endast godkänna en utvidgning av de förbjudna zonerna i Östersjön under förutsättning av en mera allmän ratificering av den reviderade konventionen. Vad här an­ förts gäller även zonerna i Nordsjön.

Även Sveriges varvsindustriförening framhåller vikten av att övriga rand­ stater vid Östersjön godkänner de i London beslutade ändringarna i 1954 års oljeskyddskonvention.

Departementschefen. Ett nationellt och internationellt alltmer uppmärk­ sammat problem är havsvattnets förorening genom oljeutsläpp från fartyg. Oljeuttömning från fartyg medför i flera olika hänseenden betydande skador och olägenheter. Särskilt uppmärksammade är skadeverkningarna på sjö- fågelsbeståndet, men stora olägenheter åsamkas även fisket genom nedsmuts­ ning av redskap och båtar. Oljebälten som driver in mot kusterna gör vi­ dare stränderna otjänliga för bad och annat friluftsliv. Det står klart att effektiva åtgärder mot denna förorening av olja kan åstadkommas endast i samverkan på det internationella planet. Sverige har också deltagit i det internationella samarbete på detta område som resulterade i den år 1954 antagna konventionen till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja. Konventionen ratificerades av vårt land den 26 maj 1956.

Grundtanken i 1954 års konvention är att varje fördragsslutande stat skall tillse att dess fartyg, oavsett var i världen de uppehåller sig, iakttager vissa i konventionen angivna regler med syfte att motverka oljeförorening. Konventionens viktigaste bestämmelse innefattar ett förbud mot utsläpp av olja av mera beständig art inom vissa s. k. förbjudna zoner av havet, vilka i regel sträcker sig 50 sjömil från land. Förbudet omfattar fartyg om 500 bruttoton och däröver. Konventionen föreskriver att fartygen skall vara

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1963

15

försedda med anordningar som hindrar brännolja eller tjock dieselolja att rinna ut i rännsten, varifrån slagvattnet länsas ut i havet utan att först separeras. Vidare skall enligt konventionen i vissa större hamnar, som ve­ derbörande stats regering har att själv bestämma, finnas anläggningar för mottagande från fartyg av rester av oljehaltigt barlast- och tankspolvatten.

De ändringar som under år 1962 beslutats i 1954 års konvention innebär icke någon rubbning av de principer efter vilka konventionen är uppbyggd. 1 vissa fall har de nya bestämmelserna likväl stor praktisk betydelse. Så­ lunda har de förbjudna zonerna i vissa fall avsevärt vidgats. För vårt lands vidkommande är därvid särskilt betydelsefullt att hela Östersjön och hela Nordsjön med anslutande vikar gjorts till förbjuden zon. En annan bety­ delsefull ändring är att konventionens tillämpningsområde utökats genom att tongränsen för tankfartyg sänkts från 500 till 150 registerton brutto; för andra fartyg än tankfartyg har gränsen bibehållits vid 500 ton. Där­ jämte har i konventionen utsagts att medlemsstat bör göra konventionens regler tillämpliga även på fartyg under de angivna tongränserna i den ut­ sträckning det är rimligt och möjligt med hänsyn till fartygens storlek och nyttjande samt det slag av bränsle som användes. En principiell nyhet är en särskild regel för större fartyg om förbud mot oljeutsläpp icke endast inom de förbjudna zonerna utan i alla hav, dock med vissa modifikationer. Detta förbud avser fartyg med en bruttodräktighet av 20 000 ton eller mer, för vil­ ket byggnadskontrakt tecknas efter det att konventionsändringarna trätt i kraft.

De beslutade ändringarna träder i kraft tolv månader efter det att änd­ ringarna godkänts av två tredjedelar av medlemsstaterna. Ändringarna blir därmed gällande även i förhållande till övriga medlemsstater, därest sådan stat icke gör uttryckligt förbehåll häremot.

Sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet har i sitt förslag förordat att de be­ slutade ändringarna i 1954 års konvention godkännes av Sverige samt att Sverige, så snart ske kan, genom positivt godkännande av ändringarna aktivt medverkar till genomförandet av dessa.

Det framlagda förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av fler­ talet remissorgan. Avvikande mening har allenast framförts från Sveriges redareförening och Sveriges varvsindustriförening, vilka ansett att ett god­ kännande bör göras beroende av att konventionen i dess reviderade lydelse ratificeras av andra med Sverige konkurrerande sjöfartsländer.

Genom ratifikation av 1954 års konvention har Sverige gett sin anslutning till principen att ett land, som utnyttjar fördelarna av oljeförbrukningen, också bör deltaga i åtgärderna mot de skador och olägenheter som är för­ bundna därmed. Sjöfartens internationella karaktär kräver självfallet ett vittutgrenat samarbete mellan berörda stater för att åtgärderna mot vatten­ förorening från fartyg skall få önskvärd effekt. Det stora deltagarantalet vid frågans förnyade behandling under 1962 i IMCO:s regi är ett glädjande tecken på ett ökande intresse för internationell samverkan på detta om­ råde. De härvid beslutade ändringarna i 1954 års konvention ligger helt i

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

linje med de principer efter vilka den svenska lagstiftningen i ämnet är ut­ formad. Den utvidgning i skärpande riktning som vissa av konventions- ändringarna innefattar medför otvivelaktigt en något ökad belastning för sjöfarten, hamnarna och andra berörda intressenter. Enligt sjöfartsstyrelsens och oljeskyddsrådets bedömning torde ikraftträdandet av ändringarna dock icke i och för sig behöva medföra någon utökning av antalet hamnar, där anordningar för mottagande av oljerester från fartyg skall finnas. De åt­ gärder som kan komma att påkallas är i varje fall av förhållandevis så ringa omfattning att de uppenbarligen icke bör utgöra något hinder för godkän­ nande av ändringarna. Vid remissbehandlingen av förslaget har ej heller framförts någon invändning av denna natur. Beträffande det framförda öns­ kemålet rörande de allmänna förutsättningarna för svenskt godkännande av konventionsändringarna vill jag understryka, att jag anser det betydelsefullt att konventionen i sin skärpta lydelse vinner så stor anslutning som möjligt. Först om detta blir fallet kan en avgörande förbättring påräknas, när det gäller olj ef öroreningen till havs. Självfallet är härvid av vikt att de stora och med oss konkurrerande sjöfartsnationerna ansluter sig till den revide­ rade konventionen. Det är enligt min mening av betydelse att vårt land icke dröjer med att godkänna konventionsändringarna. Det är icke praktiskt möjligt att godkänna ändringarna med reservation för att övriga större sjö- tartsnationer ansluter sig. Det är nämligen att beakta, att ett godkännande med sådant förbehåll icke torde komma att godtagas såsom ett godkännande i konventionens mening utan såsom ett förbehåll beträffande ikraftträdan­ det av ändringarna för Sveriges del. Förbehållet skulle därmed komma att strida mot önskemålet om en aktiv svensk medverkan till ändringarnas ge­ nomförande. Under hänvisning till det anförda förordar jag att Sverige god­ känner vidtagna ändringar utan förbehåll.

Jag övergår nu till att behandla frågan om de lagändringar som föranledes av konventionsändringarnas godkännande.

Lagförslaget

Sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet har som nämnts utarbetat förslag till de ändringar i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot vatten­ förorening från fartyg, som föranledes av de beslutade ändringarna i 1954 års oljeskyddskonvention. Förslaget har vid remissbehandlingen tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I fråga om vissa enskildheter har dock anmärk­ ningar gjorts, vilka redovisas i det följande i anslutning till berörd bestäm­ melse. Det framlagda förslaget har överarbetats inom handelsdepartemen­ tet och därvid underkastats vissa jämkningar av huvudsakligen redaktio­ nell art. Det sålunda jämkade förslaget torde såsom bilaga (Bilaga B) få fo­ gas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

¹ §•

Gällande lydelse av denna paragraf upptager ett stadgande därom att i vattenområde, som utgör svenskt territorium, olja icke må uttömmas från

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1963

Den ändrade tongränsen för tankfartyg medför att konventionen skall tillämpas på tankfartyg om minst 150 ton och andra fartyg om minst 500 ton. Kungl. Maj :ts i paragrafen upptagna bemyndigande att i fråga om an­ nat vattenområde än svenskt territorium förordna om lagens tillämplighet å svenska fartyg har ändrats i enlighet härmed.

Om och i vad mån det är rimligt och praktiskt möjligt att göra konven­ tionens krav gällande även i vad avser tankfartyg med mindre bruttodräk- tighet än 150 registerton och annat fartyg med mindre bruttodräktighet än 500 registerton kan ej för närvarande bedömas utan bör göras beroende av särskild undersökning, därvid de i konventionen angivna bedömningsgrun­ derna bör vara vägledande. Det synes lämpligt att uppdraga åt sjöfarts- styrelsen och oljeskyddsrådet att verkställa en sådan undersökning. Därest en utsträckning av konventionens krav till att gälla även mindre fartyg härigenom aktualiseras, synes det lämpligt att Kungl. Maj:t äger befogen­ het att meddela bestämmelser enligt 1 § jämväl med avseende å fartyg med mindre bruttodräktighet än vad i 1 § angives. Möjlighet bör då också före­ ligga för Kungl. Maj:t att förordna om en liknande jämkning av motsva­ rande tongränser i 2 och 4 §§. I överensstämmelse härmed har i lagen i en ny paragraf, 10 §, Kungl. Maj:t tillagts befogenhet att i nu angivna fall för­ ordna om nedsättning av longränsen, där det finnes skäligt med hänsyn till fartygens storlek, nyttjande och det slag av bränsle som användes för farty­ gens framdrivning.

I konventionens artikel I har vid 1962 års revision införts definitioner av begreppen fartyg och tankfartyg. Konventionens definitioner överensstäm­ mer med vad som redan gäller. Det torde icke vara påkallat att i lagen införa några definitioner av begreppen fartyg och tankfartyg, utan denna gräns- dragningsfråga torde såsom hittills få överlämnas till rättspraxis. I tvek­ samma fall torde konventionens definitioner kunna ge tillräcklig vägled­ ning för praxis.

I anledning av vad vatteninspektionen anfört må först erinras om att när 1956 års lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg infördes allmän enighet förelåg om det lämpliga i att samla alla regler mot vattenförorening från fartyg i en särskild lag. Vissa stadganden i vattenlagens förorenings- kapitel, vilka berörde fartyg, överfördes i enlighet härmed till 3 § i 1956 års lag. Med stöd av denna bestämmelse har länsstyrelserna bemyndigats att utfärda lokala föreskrifter mot vattenförorening från fartyg. I den mån lo­ kalt behov föreligger, finnes alltså möjlighet att skärpa sådana föreskrifter. Den av inspektionen avsedda samordningen skulle strida mot grundtanken i 1956 års reform. Mot en sådan samordning talar också det förhållandet att problemen ter sig väsentligt olika när det gäller utsläpp från fasta an­ läggningar på land och uttömning från fartyg. Någon ändring av 1956 års lags tillämpningsområde synes mig därför ej påkallad. Det synes emellertid lämpligt att utfärdandet av lokala föreskrifter mot vattenförorening från fartyg sker efter samråd med vatteninspektionen. Erforderlig föreskrift härom torde kunna utfärdas i administrativ ordning.

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1963

bestämmelsen att förande av barlastvatten i bränsletankar såvitt möjligt skall undvikas torde likaledes böra införas under förevarande paragraf.

5 §•

I enlighet med nuvarande lydelse av artikel VIII i 1954 års oljeskydds- konvention gäller enligt denna paragraf, att i allmän hamn som Konungen bestämmer skall finnas anläggning för mottagande av oljehaltig blandning från fartyg, som ej är tankfartyg.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har konventionens artikel om mottagningsanordningar erhållit ny avfattning. Sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet har i nära överensstämmelse med artikelns änd­ rade lydelse föreslagit den ändringen av det nu gällande bemyndigandet för Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t skall äga bestämma, att anläggning för mot­ tagande av oljehaltig blandning från fartyg skall finnas i allmän hamn för fartyg som ej är tankfartyg, i hamn där lastning av olja i tankfartyg förekommer, för sådant fartyg, samt i hamn där fartygsreparationer före­ kommer, för fartyg som anlöper hamnen för reparation.

Svenska hamnförbundet har beträffande kostnaderna för mottagnings- anläggningarna framhållit, att det bör beaktas att taxorna för deras an­ vändande så avväges, att full täckning erhålles för hamnens kostnader för anläggningen i fråga.

Departementschefen. Såsom framgått av vad tidigare anförts har någon utökning av de sex hamnar, där mottagningsanläggning för närvarande skall finnas, icke ansetts påkallad. Konventionsändringen motiverar dock viss utvidgning av det Kungl. Maj :t i paragrafen lämnade bemyndigandet. Då enligt konventionen mottagningsanordningar i oljelastningshamn och i förekommande fall även i reparationsliamn skall kunna betjäna tankfartyg, bör bemyndigandet inrymma även sådana fartyg. Bestämmelsen har ändrats i enlighet härmed.

Beträffande taxefrågan må erinras om det uttalande som gjordes i sam­ band med tillkomsten av 1956 års lag (prop. 1956: 23 s. 33), nämligen att hamnarna skall äga täcka sina kostnader för anläggningarnas inrättande och drivande genom att av vederbörande fartyg uttaga skäliga avgifter för an­ läggningarnas nyttjande. Vidare anfördes att avgifterna är av den art att hamnägarna kan utan särskild föreskrift i lagen uttaga dem och att fast- ställelse av taxa rörande avgifterna icke erfordras.

6

§•

I överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i 1954 års konvention (art. IX) föreskrives i förevarande paragraf att oljedagbok skall föras å svenskt tankfartyg och å annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton, av befälhavaren eller av annan under hans tillsyn, enligt närmare föreskrifter av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Kungl. Maj :t äger jämväl förordna att oljedagbok skall, i den omfattning som finnes erforderlig, föras även i andra fall.

Kungi. Maj:ts proposition nr 161 år 1963

21

Vid 1962 års revision i artikel IX företagen ändring har införts den i och för sig naturliga begränsningen av skyldigheten att föra oljedagbok på annat fartyg än tankfartyg till att endast avse fartyg, som använder olja som bränsle. Denna begränsning torde böra angivas i lagen.

Vidare infördes i konventionen (art. IX: 4) ett stadgande därom att olje­ dagbok skall hållas lätt tillgänglig för granskning samt bevaras minst två år efter dagen för senaste anteckning. Även detta tillägg synes böra givas motsvarighet i den svenska lagstiftningen.

9 §•

1954 års konvention äger i gällande lydelse med vissa i artikel II angivna undantag tillämpning allenast å sjögående fartyg, som är registrerat i ett territorium som hör under en fördragsslutande regering. Konventionen är sålunda icke tillämplig å oregistrerade fartyg, t. ex. örlogsfartyg. I saklig överensstämmelse härmed stadgas i lagens 9 §, att lagen endast i den mån Kungl. Maj :t så förordnar äger tillämpning å fartyg, som äges av svenska staten och icke är avsett att nyttjas till handelssjöfart eller för resandes fort- skaffande. I tillämpningskungörelsen till lagen har Kungl. Maj:t förordnat, att lagen skall äga tillämpning å samtliga svenska staten tillhöriga fartyg utom marinens stridsfartyg.

Den vid 1962 års konferens beslutade ändringen av konventionens artikel II innebär, att konventionen med vissa särskilt angivna undantag skall äga tillämpning å alla fartyg med en fördragsslutande parts nationalitet. Bland de särskilda undantagen har upptagits örlogsfartyg ävensom andra fartyg när de användes såsom marina hjälpfartyg. I artikeln (II: 2) har emeller­ tid införts en bestämmelse därom att varje fördragsslutande regering åta­ ger sig att vidtaga lämpliga åtgärder för att konventionens föreskrifter, så­ vitt det är rimligt och möjligt, tillämpas även å örlogsfartyg och marina hjälpfartyg.

Den ändrade konstruktionen av konventionens artikel II påkallar viss ändring av förevarande paragraf. Lagen bör sålunda i enlighet med konven­ tionens ändrade lydelse direkt vara tillämplig å alla svenska fartyg med un­ dantag av sådana fartyg som i konventionen betecknas som örlogsfartyg och fartyg, som nyttjas såsom marint hjälpfartyg. Såsom örlogsfartyg anses enligt hävdvunnen svensk terminologi flottans och kustartilleriets fartyg, statens isbrytarfartyg och sjömätningsfartyg men även förhyrt eller jämlikt särskilda bestämmelser marinen eljest tillhandahållet fartyg under den tid detsamma står till marinens förfogande (marint hjälpfartyg). I förevaran­ de paragraf synes därför böra föreskrivas att lagen endast i den mån Kungl. Maj :t så förordnar äger tillämpning å svenskt örlogsfartyg. Gällande för­ ordnande undantager såsom nämnts endast marinens stridsfartyg; träng- farlyg och övningsfartyg faller sålunda under lagen. I vad mån lagen helt eller delvis bör göras tillämplig å marinens stridsfartyg kan ej bedömas utan en närmare undersökning. Det torde få ankomma på sjöfartsstyrelsen att i samråd med chefen för marinen föranstalta därom.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

10

§.

Paragrafen har behandlats under 1 §.

Ikraftträdandebestämmelse

Sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet erinrar om att ändringarna i 1954 års oljeskyddskonvention träder i kraft i förhållande till alla stater, som ratificerat 1954 års oljeskyddskonvention och som icke före ikraftträdandet avgivit formell deklaration att de antagna ändringarna icke accepteras, tolv månader efter det att ändringarna godkänts av två tredjedelar av de sta­ ter, som ratificerat 1954 års konvention. När ikraftträdandet kommer att ske är sålunda omöjligt att nu med säkerhet bestämma. Det kan emeller­ tid komma att inträda relativt kort tid efter den 1 juli 1963. Med hänsyn härtill föreslår sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet att lagstiftningen änd­ ras med tillämplighet från och med den 1 juli 1963.

Sjöfartsstyrelsens och oljeskyddsrådets förslag i denna del har i allmän­ het lämnats utan erinran av remissorganen. I ett par remissyttranden före­ slås emellertid att frågan om tidpunkten för ändringarnas genomförande tillsvidare hålles öppen. Sålunda anför länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att därest av någon orsak tillräckligt många stater icke skulle ratificera ändringarna i konventionen och deras ikraftträdande sålunda fördröjas, uppstår därför den situationen att svenska fartyg får följa hårdare regler än fartyg, tillhörande stater som icke ratificerat och sålunda icke skärpt sin egen lagstiftning. En sådan risk bör landets sjöfart icke behöva taga — allraminst under rådande osäkra handelspolitiska läge. Varken sjöfarts­ styrelsen eller oljeskyddsrådet har tillfredsställande motiverat varför den svenska lagstiftningen bör föregripa konventionsändringarna. Länsstyrel­ sen hemställer därför att lagen måtte träda i kraft den dag Konungen där­ om förordnar. Liknande synpunkter anföres av Sveriges redareförening.

Departementschefen. Det kan för närvarande icke med någon säkerhet bedömas när de vidtagna konventionsändringarna kan komma att träda i kraft. Jag vill därför förorda, att det lägges i Kungl. Maj :ts hand att avgöra när de föreslagna lagändringarna skall träda i kraft. Ikraftträdandebestäm­ melsen i departementsförslaget har avfattats i enlighet härmed.

Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts föreligger förslag till lag an­ gående ändring i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot vatten­ förorening från fartyg.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av den lydelse bilaga (Bilaga B)1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokol­ let.

1 Bilagan, som frånsett vissa redaktionella jämkningar är likalydande med det vid proposi­ tionen fogade lagförslaget har här uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1963

23

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Nils van der Heeg

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1963

Bilaga A

1954 års internationella konvention till förhindrande av havsvattnets

förorening genom olja i de delar konventionen ändrats

vid 1962 års revision

Article 1

(1) For the purposes of the present Convention, the following expressions shall (unless the context otherwise requires) have the meanings hereby respectively assigned to them, that is to say:

“The Bureau” has the meaning assigned to it by Article XXI;

“Decharge” in relation to oil or to oily mixture means any de­ charge or escape howsoever caused;

“Heavy diesel oil” means marine diesel oil, other than those destil- lates of which more than 50 per cent by volume distils åt a temper- ature not exceeding 340° C. when tested by A.S.T.M. Standard Meth- od D. 86/59;

“Mile” means a nautical mile of 6,080 feet or 1,852 metres;

“Oil” means crude oil, fuel oil, heavy diesel oil and lubricating oil, and “oily” shall be construed ac- cordingly;

“Oily mixture” means a mixture with an oil content of 100 parts or more in 1,000,000 parts of the mix­ ture;

“Organization” means the Inter- Governmental Maritime Consult- ative Organization;

“Ship” means any sea-going ves- sel of any type whatsoever, includ- ing floating craft, whether self- propelled or towed by another ves- sel, making a sea voyage; and “tanker” means a ship in which the greater part of the cargo space is constructed or adapted for the carriage of liquid cargoes in bulk

(Översättning)

Artikel I

1. Vid tillämpningen av denna kon­ vention skola nedanstående uttryck, såvida ej annat följer av samman­ hanget, förstås sålunda:

»Sekretariatet» har den betydel­ se som angives i artikel XXI;

»Uttömning», då det gäller olja eller oljehaltig blandning, betyder varje uttömning eller utflöde, obe­ roende av orsaken;

»Tjock dieselolja» betyder andra marina dieseloljor än sådant destil- lat, varav mer än 50 volymprocent destillerar vid en temperatur av högst 340° C, när proven företagas enligt A.S.T.M. standard metod D 86/59;

»Mil» betyder en sjömil om 6 080 fot eller 1 852 meter;

»Olja» betyder råolja, brännol­ ja, tjock dieselolja och smörjolja; »oljehaltig» skall förstås i överens­ stämmelse härmed.

»Oljehaltig blandning» betyder en blandning med 100 eller fler de­ lar olja på 1 miljon delar vätska;

»Organisation» betyder den mel- lanstatliga rådgivande sjöfartsorga­ nisationen;

»Fartyg» betyder varje sjögåen­ de farkost av vad slag det vara må, omfattande även flytande arbets­ redskap, med eget framdrivnings- medel eller bogserat av annan far­ kost, när det till sjöfart nyttjas; »tankfartyg» betyder fartyg i vilket större delen av lastutrymmet är byggt eller anpassat för transport

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1963

25

and which is not, för the time be- ing, carrying a cargo other than oil in that part of its cargo space.

(2) För the purposes of the present Convention, the territories of a Con- tracting Government mean the terri- tory of the country of which it is the Government and any other territory for the international relations of which it is responsible and to which the Convention shall have been ex- tended under Article XVIII.

Article II

(1) The present Convention sliall apply to ships registered in any of the territories of a Contracting Gov­ ernment and to unregistered ships having the nationality of a Contract­ ing Party, except:

V'

(a) tankers of under 150 tons gross tonnage and other ships of under 500 tons gross tonnage, pro­ vided that each Contracting Gov­ ernment will take the necessary steps, so far as is reasonable and practicable, to apply the require- ments of the Convention to such ships also, having regard to their size, service and the type of fuel used for their propulsion;

(b) ships for the time being engaged in the whaling industry when actually employed on whal­ ing operations;

(c) ships for the time being navigating the Great Lakes of North America and their connect- ing and tributary waters as far east as the lower exit of St. Lam- bert Lock åt Montreal in the Prov- ince of Quehec, Canada;

(d) naval ships and ships for the time being used as naval auxil- iaries. (2) Each Contracting Government undertakes to adopt appropriatc measures ensuring that requirements equivalent to those of the present Convention are, so far as is reason­

av flytande last i bulk och som icke för tillfället transporterar annan last än olja i sådan del av lastut­ rymmet.

2. I denna konvention avses med en fördragsslutande regerings territo­ rium det lands territorium för vilket den är regering och varje annat ter­ ritorium för vars internationella för­ bindelser regeringen är ansvarig och vilket konventionen enligt artikel XVIII må hava utvidgats att omfatta.

Artikel II

1. Denna konvention skall äga till- lämpning å fartyg, registrerat i ett territorium som hör under en för­ dragsslutande regering, och å icke re­ gistrerade fartyg med en fördragsslu­ tande parts nationalitet, med undan­ tag för:

a) tankfartyg under 150 ton brut­ to och andra fartyg under 500 ton brutto. Det förutsättes att varje för­ dragsslutande regering vidtager de åtgärder, som äro nödvändiga för att tillämpa konventionens krav även på sådana fartyg, i den ut­ sträckning det är rimligt och möj­ ligt med hänsyn tagen till deras storlek, användning och den typ av bränsle, som nyttjas för att driva fartygen;

b) valfångstfartyg, när de delta­ ga i valfångstexpedition;

c) fartyg som befara de Stora Sjöarna i Nordamerika jämte deras förbindelseleder och tillflöden så långt öster ut som till S:t Lambert Locks nedre mynning vid Montreal i provinsen Quebec i Canada;

d) örlogsfartyg, ävensom andra fartyg när de användas såsom ma­ rina bjälpfartyg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

39

The Austi alian Zone shall comprise

the sea area within a distance of 150 miles from the nearest land along the coasts of Australia, ex- cept off the north and west coasts of the Australian mainland be- tween the point opposite Thursday Island and the point on the west coast åt 20° south latitude.

(3) (a) Any Contracting Govern­ ment may propose:

(i) the reduction of any zone off the coast of any of its territories;

(ii) the extension of any such zone to a maximum of 100 miles from the nearest land along any such coast, by making a declara- tion to that effect and the reduc­ tion or extension shall come into force after the expiration of a peri­ od of six months after the declara- tion has been made, unless any one of the Contracting Governments shall have made a declaration not less than two months before the ex­ piration of that period to the effect that it considers that the destruc- tion of hirds and adverse effects on fish and the marine organisms on which they feed would be likely to occur or that its interests are af- fected either by reason of the prox- imity of its coasts or by reason of its ships trading in the area, and that it does not accept the reduc­ tion or extension, as the case may be.

(b) Any declaration under this paragraph shall be made by a notification in writing to the Or- ganization which shall notify all Contracting Governments of the re- ceipt of the declaration. (4) The Organization shall prepare a set of charts indicating the extent of the prohibited zones in force in accordance with paragraph (2) of this Annex and shall issue amcnd- ments thereto as may be necessary.

Australiska zonen skall omfatta havsområdet inom ett avstånd av 150 mil från närmaste land längs Australiens kust, med undantag för havsområdet utanför det australis­ ka fastlandets norra och västra kuster mellan en punkt mitt för Torsdagsön och en punkt på västra kusten vid 20° sydlig bredd.

3. a) Varje fördragsslutande re­ gering må föreslå

1) inskränkning av zon utanför kusten av något av dess territorier eller

2) utvidgning av sådan zon till högst 100 mil från sådan kust, ge­ nom att avgiva en förklaring av så­ dant innehåll, varpå inskränkning­ en eller utvidgningen träder i kraft efter utgången av den tid av sex månader efter förklaringens avgi­ vande, för såvitt icke någon av de fördragsslutande regeringarna minst två månader före utgången av denna period, avgiver en förkla­ ring, att den anser, att förintelse av fågel och menliga verkningar för fisken och de havsorganismer var­ av denna lever troligen skulle bli följden eller att dess intressen trä­ das för när antingen på grund av närbelägenheten av dess kuster el­ ler på grund av att dess fartyg be­ fara området, och att den av den­ na anledning icke kan godkänna inskränkningen eller utvidgningen.

b) Förklaring jämlikt detta styc­ ke skall ske skriftligen till organi­ sationen, som har att underrätta samtliga fördragsslutande regering­ ar om mottagandet av densamma.

4. Organisationen skall iordning­ ställa en uppsättning kartor, vilka ut­ visa omfattningen av de förbjudna zoner som tillämpas i enlighet med denna bilaga mom. 2, samt de änd­ ringar till kartorna, som kunna visa sig nödvändiga.

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

1. Throughout the Annex replace the words “Identity numbers of tank(s)” by “Identity numbers of tank(s) concerned”.

2. In Form I (a) replace the words “Place or position of ship” by “Place or position of ship åt time of de­ charge”.

3. In Form I (d) and Form II (a) and (b) replace the words “Place or position of ship” by “Place or posi­ tion of ship åt time of disposal”.

4. In Form I (c) add a new line 17 as follows: “17. Approximate quan- tities of water discharged” and re- number lines in (d) 18 to 20.

5. Delete the words “from ship” in the headings of Forms I (d) and II (b).

6. In Form III replace the words “Place or position of ship” by “Place or position of ship åt time of occur- rence”.

BILAGA B TILL KONVENTIONEN

Formulär till oljejournal

1. Utbyt genomgående i bilagan or­ det »Tanknummer» mot orden »Tan­ kens (tankarnas) nummer».

2. Utbyt i avdelning I a. orden »Fartygets uppehållsort eller posi­ tion» mot orden »Fartygets uppe­ hållsort eller position vid tidpunkten för uttömningen».

3. Utbyt i avdelning I d. och avdel­ ning II a. och b. orden »Fartygets uppehållsort eller position» mot or­ den »Fartygets uppehållsort eller po­ sition vid tidpunkten för uttömning­ en».

4. Foga till formulär I c. en ny rad 17. med lydelse: »17. Ungefärlig mängd uttömt vatten» samt numrera raderna under d. 18 till 20.

5. Uteslut orden »från fartyget» från rubrikerna till avdelningarna I d. och II b.

6. Utbyt i avdelning III orden »Far­ tygets uppehållsort eller position» mot orden »Fartygets uppehållsort eller position vid tidpunkten för hän­ delsen».

Resolutioner

Resolution

nr

1

Fullständigt undvikande så snart som möjligt av uttömning av beständiga oljor i havet

Den internationella konferensen angående förhindrandet av förorening av havsvattnet genom olja, 1962, har beslutat som följer:

Konferensen har konstaterat, att många länders kuster och kustfarvatten äro allvarligt utsatta för oljeförorening. Den orsakar stor skada på kuster och stränder med hinder för bad och annan hälsosam rekreation såsom följd och inverkar menligt på turistindustrien, medför död och ödeläggelse för fågellivet och annan fauna och har sannolikt skadliga verkningar för fisken och de havsorganismer varav den lever. I många länder är man i vida kret­ sar i hög grad oroad över omfattningen av detta problem och dess fortgående ökning.

Föroreningen orsakas av beständiga oljor d. v. s. råolja, brännolja, tjock dieselolja och smörjolja. Även om det icke finns något avgörande bevis för att dessa oljor förbliva under obegränsad tid på havsytan, kvarbliva de i allt fall där under mycket lång tid och kunna föras mycket avsevärda sträc­ kor av strömmar, vind och rörelser i vattenytan och avlagras på stränderna.

42

Kungi. Maj:ts proposition nr 161 år 1963

3) att organisationen i den utsträckning det är möjligt, på begäran bör meddela upplysningar och råd till de regeringar, som icke hava anslutit sig till konventionen, i syfte att underlätta deras anslutning till konventionen.

Resolution nr 3

lnterimsåtgärder i avvaktan på konventionens ikraftträdande

Den internationella konferensen angående förhindrandet av förorening av havsvattnet genom olja, 1962, har beslutat,

att i avvaktan på att konventionen skall träda i kraft såvitt gäller regering, som har deponerat sitt anslutningsdokument eller undertecknat konventio­ nen utan reservation om anslutning, bör en sådan regering vidtaga omedel­ bara åtgärder, genom lagstiftning eller på annat sätt, för att säkra

a) installerandet, där det är nödvändigt, av anordningar i fartyg för att förhindra utflöde av brännolja och tjock dieselolja, såsom denna definieras i konventionen, i rännsten, vars innehåll uttömmes i havet utan att ha passe­ rat en separator för oljehaltigt vatten;

b) en ökad utbyggnad av hamnanordningar för mottagande av oljerester, där sådana anordningar f. n. äro otillräckliga;

c) konventionens övriga principer så långt det är möjligt och rimligt.

Resolution nr 4

Uttömning av oljehaltiga blandningar från tankfartyg

Den internationella konferensen angående förhindrandet av havsvattnets förorening genom olja, 1962, har beslutat,

1) att förutom att iakttaga denna konventions stadganden bör alla tank­ fartyg, överallt där det är rimligt att göra så, undvika uttömning i havet av oljehaltiga blandningar och i stället behålla dem ombord för att uttömma dem i uppsamlingsanordningarna vid kusterna;

2) att bestämmelserna i denna resolution böra meddelas för särskild kän­ nedom till tankfartygs ägare och befälhavare, oljebolag, hamnmyndigheter och reparationsvarv genom de fördragsslutande regeringarnas försorg.

Resolution nr 5

Tankfartyg med oljerester ombord, vilket passerar genom kanal

Den internationella konferensen angående förhindrandet av förorening av havsvattnet genom olja, 1962, har beslutat,

att, i avsikt att befordra tankfartygens iakttagande av denna konventions stadganden, regeringarna i de länder, som äro ansvariga för kanaler, vilka förbinda internationella hav, böra anmodas att uppfordra vederbörande ka­ nalmyndigheter att acceptera, att tankfartyg med oljehaltiga rester ombord, vilka samlats i en eller flera tankar, skola få tillstånd att passera som om de vore i ballastat tillstånd och behandlas på samma sätt som tankfartyg, vilka hava rengjort och renspolat alla tankar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

43

Resolution nr 6

Anskaffandet av anordningar för mottagande av oljerester vid olje- och andra bulklastningshamnar

Den internationella konferensen angående förhindrandet av förorening av havsvattnet genom olja, 1962, har beslutat,

1) att det är av största vikt, att olje- och andra bulklastningshamnar ut­ rustas med anordningar för mottagandet av oljerester från tankfartyg för att undvika öljeförorening av havet;

2) att sådana anordningar, där de ännu inte finnas, nu böra anskaffas så­ som något av största vikt av de organ, som hava medel att anskaffa dem eller att säkra eller befordra deras anskaffande;

3) att de speciella problem, som uppstå i samband med submarina oljelast- ningshamnar, böra beaktas;

4) att utvecklingen av denna sak bör hållas under tillsyn av den mellan- statliga rådgivande sjöfartsorganisationen genom dess vederbörande utskott och att upplysningar om den utveckling, som skett av anskaffandet av ovan nämnda anordningar skola införskaffas samt årligen publiceras.

Resolution nr 7

Uttömning av olja eller oljehaltig blandning från fartyg, som ej är tankfartyg

Enär konferensen har beslutat att stadgandena i artikel III b) i denna konvention, vilka förbjuda uttömning av olja eller oljehaltig blandning inom någon av de förbjudna zonerna, icke skola gälla andra fartyg än tankfartyg under en tidrymd av 3 år efter den dag, då konventionen träder i kraft i för­ hållande till ifrågavarande territorium, yrkar den internationella konferen­ sen angående förhindrandet av förorening av havsvattnet genom olja, 1962, bestämt på, att de regeringar, som i framtiden ansluta sig till konventionen, vidtaga åtgärder för att hindra andra fartyg än tankfartyg att uttömma olja eller oljehaltiga blandningar inom de förbjudna zonerna, då de äro på väg till en hamn, där det finns anordningar för mottagande av oljehaltiga rester.

Resolution nr 8

Främjandet av utvecklingen och installerandet av effektiva separatorer för oljehaltigt vatten för fartygsbruk och förberedandet av internationella användningsföreskrifter för sådana separatorer

Den internationella konferensen angående förhindrandet av förorening av olja, 1962, har beslutat,

1) att de regeringar, som godkänna denna konvention, böra främja ut­ vecklandet av effektiva separatorer för oljehaltigt vatten och deras installe­ rande i fartyg samt att de böra utarbeta en specifikation över de krav som sådana separatorer böra uppfylla;

2) att regeringarna böra insända fullständiga upplysningar till den mel- lanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen om de framsteg som gjorts i detta avseende, vilka upplysningar organisationen bör samla och samordna och på grundval av vilka organisationen skall inleda erforderliga undersök­ ningar i syfte att erhålla en lämplig internationell specifikation över de krav som oljeseparatorer böra uppfylla; samt

3) att sådana standardkrav böra innefatta följande;

a) oljehalten i det som uttömts skall vara lägre än gränsvärdet för olje- haltiga blandningar såsom dessa definieras i denna konvention;

b) separatorns kapacitet skall vara så beräknad, att den effektivt kan se­ parera varje blandning av beständig olja och vatten, som normalt skulle kräva rening ombord å fartyg;

c) separatorn skall fungera effektivt under alla de förhållanden, som nor­ malt förekomma ombord å ett fartyg till sjöss;

d) separatorns drift skall vara helautomatiserad; samt

e) separatorer, som äro avsedda för installation ombord å fartyg, böra vara typtestade enligt en standard, som icke är lägre än den internationellt föreskrivna, och skola godkännas av ifrågavarande regering.

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 196,3

Resolution nr 9

Uppsamling av använd smörjolja

Den internationella konferensen angående förhindrandet av förorening av havsvattnet genom olja, 1962, har beslutat,

att regeringarna böra, där det är skäligt och nödvändigt, vidtaga åtgärder däribland inräknade såväl administrativa som fiskaliska sådana, för att un­ derlätta uppsamlandet av använd smörjolja, som härrör från fartygsmaski- nerier, i hamnar, vilka icke äro utrustade med lämpliga uppsamlingsanord- ningar.

Resolution nr 10

Dieselolja som levereras till fartyg

Den internationella konferensen angående förhindrandet av förorening av havsvattnet genom olja, 1962, har beslutat,

att varje fördragsslutande regering bör säkerställa, att när dieselolja le­ vereras till ett fartyg inom något av dess territorier för vilket denna konven­ tion trätt i kraft, leveransdokumenten upplysa om huruvida sagda olja är »tjock dieselolja», såsom den definieras i artikel I i denna konvention, eller icke.

Resolution nr 11

Utarbetandet av en instruktionsbok rörande hur oljeföroreningar kunna undvikas

Den internationella konferensen angående förhindrandet av förorening av havsvattnet genom olja, 1962, har beslutat,

1) att regeringarna böra främja distributionen av en förklarande instruk­ tionsbok eller -böcker för bruk ombord å fartyg, registrerade i deras terri­ torier och för bruk bland landpersonal, som är sysselsatt med att pumpa olja från eller till fartyg. Dessa instruktionsböcker skola dels ange de åtgär­ der, som äro nödvändiga för att undvika oljeförorening av havet, samt dels de som krävas för att göra det möjligt för fartyg att uppfylla kraven i den­ na konvention;

2) att regeringarna böra vidtaga åtgärder för utarbetandet, publicerandet och distribuerandet av en sådan instruktionsbok i de fall, då en tillräcklig tillgång på instruktionsböcker, som uppfylla dessa kriterier, icke på annat sätt äro tillgängliga för fartyg och landpersonal. Exemplar av instruktions­