Prop. 1957:163
('rörande ratifikation av konvention angående vissa till civilprocessen hörande ämnen',)
Kungl. Maj.ts proposition hr 163 år 1957
1
Nr 163
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen rörande ratifikation av
konvention angående vissa till civilprocessen hörande ämnen; given Stockholms slott den 29 mars 1957.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utri- kesdepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att godkänna ratifikation av konventionen den 1 mars 1954 angå ende vissa till civilprocessen hörande ämnen.
GUSTAF ADOLF
Östen Undén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner ratifikation av en den 1 mars 1954 i Haag dagtecknad konvention angående vissa till civilprocessen hörande ämnen, avsedd att träda i stället för en tidigare konvention angående samma ämnen av den 17 juli 1905.
1 Diliantj till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 163
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1957
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 29 mars 1957.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell,
Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson, Henriksson.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och inrikes
departementen anmäler ministern för utrikes ärendena fråga om ratifikation
av konvention den 1 mars 1954 angående vissa till civilprocessen hörande
ämnen.
Föredraganden anför följande.
Sedan slutet av förra århundradet har mellan åtskilliga europeiska länder
förelegat en traktatmässig reglering på multilateral basis av vissa begrän
sade delar av den internationella civilprocessrätten. I en av Sverige och fler
talet andra europeiska stater biträdd konvention den 14 november 1896 jämte
tilläggsprotokoll den 22 maj 1897 utfäste sig sålunda de fördragsslutande
staterna att i rättsförhållanden av civil eller kommersiell natur lämna var
andra bistånd i form av delgivning och utredning samt att principiellt lik
ställa medborgare i annan fördragsslutande stat med det egna landets med
borgare beträffande skyldigheten att ställa säkerhet i rättegång, förmånen
av kostnadsfri rättshjälp samt tillämpningen av eventuella bestämmelser
om bysättning. Denna konvention hade utarbetats av den på nederländska
regeringens initiativ sammankallade Haagkonferensen för internationell pri
vaträtt vid dess båda första sessioner åren 1893 och 1894. Vid Haagkonferen-
sens fjärde session år 1904 underkastades konventionen en revision, vilket
ledde till avslutandet av en ny konvention i samma ämnen av den 17 juli
1905, som alltjämt är i kraft (SFS 1909 nr 30). Till 1905 års konvention bal
ett tjugutal länder anslutit sig. För Sveriges del skedde detta genom depo
sition av ratifikationsinstrument i Haag den 24 april 1909, sedan riksdagen
lämnat sin medverkan genom godkännande av de av konventionen föranledda
svenska lagändringarna (prop. 1909: 129, LU 44 och rskr 93). Det må här
anmärkas att 1905 års konvention i såväl fransk originaltext som svensk
översättning återfinnes såsom bilaga till Kungl. Majt:s proposition nr 100 år
1956 angående ratifikation av rättshjälpsavtal mellan Sverige och Frankrike.
1905 års konvention, som trädde i kraft den 27 april 1909, har i stort sett
fungerat tillfredsställande under sin snart femtioåriga giltighetstid. Vid
några tillfällen har emellertid de avtalsslutande staterna inom Haagkonfe-
3
rensens ram tagit upp frågan om ändringar och tillägg i konventionen. Vid konferensens femte session år 1925 uppnåddes sålunda enighet om ett svenskt förslag om tillägg till konventionens art. 19 rörande inräknandet av vissa kostnader för översättning och bestyrkande i de rättegångskostna der, som med stöd av konventionens bestämmelser kan uttagas av tappande part i annan konventionsstat än domslandet. Detta tillägg, som för övrigt år 1927 föranledde ändrad lydelse av motsvarande interna svenska lagregler (prop. 1927:68, L'U 20 och rskr 86), intogs senare i ett av Haagkonfe- rensen vid dess sjätte session år 1928 utarbetat förslag till tilläggskonven- tion till 1905 års konvention. Häri hade vidare upptagits bestämmelser till komplettering av konventionens stadganden om kostnadsfri rättshjälp samt vissa regler om avgiftsfrihet för födelse-, ålders- och liknande intyg m. m.
Förslaget om tilläggskonvention underställdes regeringarna i de stater som biträtt 1905 års konvention. Deras ställningstagande drog emellertid ut på tiden, med påföljd att godkännande och ratifikation i vederbörlig ordning ännu icke kommit till stånd vid det andra världskrigets utbrott. Under kriget och åren närmast därefter fick av naturliga skäl planerna på en revision av 1905 års konvention vila, men när Haagkonferensen för inter nationell privaträtt efter ett mångårigt uppehåll i oktober 1951 kunde hålla sin sjunde session, stod frågan åter på dagordningen. Den förnyade översyn, som då ägde rum, hade främst till syfte att beakta möjligheterna av sådana ändringar i konventionen och 1928 års förslag till tilläggskonvention att de utanför konventionen stående länderna Irland och Storbritannien, som i Europarådet ådagalagt sitt intresse för hithörande frågor, skulle kunna bi träda konventionen i dess blivande reviderade form.
Delegationerna från de i konferensens sjunde session deltagande sexton länderna, däribland Sverige, kunde utan större svårigheter enas om ett för slag till ny konvention, som i sig upptog 1928 års förslag till tilläggskonven- lion och som i övrigt — bortsett från slutbestämmelserna — endast på ett fåtal punkter avvek från 1905 års konvention.
Sedan flertalet av de vid sjunde sessionen företrädda staterna på neder ländska regeringens förfrågan bekräftat sin positiva inställning till den nya konventionen, öppnades denna för undertecknande i Haag den 1 mars 1954. Den har hittills underskrivits av Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Ita lien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Sverige och Österrike. För Sveriges del skedde undertecknandet den 28 juni 1954. Fyra av de nämnda staterna har också ratificerat konventionen, nämligen Fin land, Italien, Luxemburg och Österrike.
Konventionen är i fransk originaltext jämte översättning till svenska fo gad såsom bilaga till detta protokoll.
Vad först angår konventionens benämning, är att märka att denna behål lits oförändrad, trots att vissa nya bestämmelser avseende avgiftsfria ut drag ur folkbokföringsregister m. in. (art. 25) otvivelaktigt faller utom civil processens ram. T likhet med sina föregångare av 1896 och 1905 behandlar den nya konventionen endast vissa begränsade delar av den internationella
Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1957
4
civilprocessrätten. För att understryka detta har det ansetts lämpligt att i
den svenska översättningen alltjämt låta konventionen benämnas konven
tion angående vissa till civilprocessen hörande ämnen.
Konventionens trettiotre artiklar fördelar sig under sju rubriker, nämligen
I. Delgivning av rättegångshandlingar och andra handlingar (art. 1—7);
II. Bevisupptagning (art. 8—16);
III. Säkerhet för rättegångskostnader (art. 17—19);
IV. Kostnadsfri rättshjälp (art. 20—24);
V. Avgiftsfrihet för utdrag ur folkbokföringsregister (art. 25);
VI. Bysättning (art. 26); samt
VII. Slutbestämmelser (art. 27—33).
Såsom av det anförda framgår, överensstämmer konventionen såväl till
sitt sakliga innehåll som till sin utformning i stora delar med den nu gäl
lande konventionen av den 17 juli 1905. Den följande redogörelsen begrän
sas därför i huvudsak till de ändringar och tillägg som gjorts i konventio
nen jämförd med 1905 års konvention.
Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957
I. Delgivning av rättegångshandlingar och andra handlingar (art. 1—7).
Bestämmelserna om delgivning förblir i huvudsak oförändrade. De in
skränker sig sålunda till att reglera det bistånd, myndigheterna i de för-
dragsslutande staterna skall lämna varandra i delgivningsärenden, och in
griper icke i den nationella rättens regler om formerna och sättet för behörig
delgivning.
Följande smärre ändringar har dock vidtagits.
I art. 2 har ordalydelsen ändrats i syfte att undanröja varje tvekan om att
en icke-officiell instans, som enligt de interna reglerna i ett fördragsslu-
tande land är behörig ombesörja delgivning, är att betrakta som behörig
också i konventionens mening. Ändringen är föranledd av ett påpekande av
den brittiska delegationen vid Haagkonferensens sjunde session att i Stor
britannien vissa advokater, de s. k. »solicitors», äger verkställa delgivning
i vissa fall.
I art. 3 har vidare som ett nytt första stycke upptagits en föreskrift att
framställning om delgivning skall vara åtföljd av delgivningshandlingen i
två exemplar. Därmed har en i praxis ej sällan tillämpad regel gjorts obliga
torisk vid delgivning enligt konventionens bestämmelser. Föreskriften har
dragit med sig en mindre jämkning av andra stycket i art. 5 angående del-
givningsbevis.
Det nya stadgandet i art. 3 första stycket har tillkommit för att jämna
vägen för Storbritanniens anslutning till konventionen. För Sveriges del
kan bestämmelsen utan vidare godtagas, eftersom den är helt förenlig med
redan gällande svenska bestämmelser i kungörelsen den 30 april 1909 angå
ende delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet och kun
görelsen den 24 november 1933 angående biträde av utrikesdepartementet
för delgivning av handlingar i utlandet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957
5
II. Bevisupptagning (art. 8—16).
Bestämmelserna i denna avdelning är helt oförändrade. I översättningen till svenska har emellertid ordet handräckning utbytts mot bevisupptagning eller annat uttryck med hänsyn till att det numera får anses vedertaget i svenskt lagspråk att beteckningen handräckning endast avser åtgärder som har exekutiv karaktär. Detta språkbruk har beaktats i de svenska lagar som svarar mot konventionens bestämmelser i denna avdelning, nämligen lagen den 20 december 1946 om bevisupptagning åt utländsk domstol och lagen samma dag om bevisupptagning vid utländsk domstol.
III. Säkerhet för rättegångskostnader (cautio judicatum solvi, art. 17—19).
Enligt art. 17 i 1905 års konvention må medborgare i fördragsslutande land, som uppträder som kärande eller mellankommande part i rättegång i annat fördragsslutande land, icke på grund av sin egenskap av utlänning eller i följd av saknad av hemvist eller vistelseort i processlandet åläggas att ställa borgen eller annan säkerhet under vad namn det vara må eller att verkställa deposition för ersättning till domstol. För att vederbörande kä rande eller mellankommande part skall komma i åtnjutande av denna för mån, måste han emellertid ha sitt hemvist i något av de fördragsslutande länderna. Detta hemvistvillkor i art. 17 står i direkt samband med bestämmel serna i art. 18, vari de fördragsslutande staterna förpliktat sig att på begäran kostnadsfritt genom behörig myndighet göra domar på rättegångskostnader verkställbara, om den ersättningspliktige i annan konventionsstat fritagits från skyldigheten att ställa säkerhet eller verkställa deposition på grund av bestämmelserna i konventionen eller lagstiftningen i domslandet. Dessa prak tiskt mycket viktiga bestämmelser kvarstår oförändrade i den nya konven tionen. Emellertid har i art. 32 bland slutbestämmelserna inrymts en möj lighet för varje stat att vid undertecknande, ratifikation eller tillträde av konventionen förbehålla sig rätten att tillämpa art. 17 endast på sådana medborgare i andra konventionsstater som bar sin vanliga vistelseort i lan det. Skulle någon konventionsstat utnyttja denna reservationsmöjlighet, kan den staten enligt art. 32 andra stycket icke för sina egna medborgares del kräva en vidsträcktare tillämpning av art. 17 än som svarar mot reserva tionen. Reciprocitet beträffande förpliktelserna inträder således automatiskt.
Bakgrunden till reservationsbestämmelsen i art. 32 är alt söka i Haag- konferensens strävan att även i delta hänseende anpassa konventionsbestäm- melserna till engelsk rätt, som i fråga om cautio judicatum solvi lägger av görande vikt på kärandens eller intervenientens hemvist i eller utom Stor britannien men icke på hans nationalitet.
Det bör uppmärksammas, alt reservationsrätten enligt art. 32 endast av ser art. 17. Möjligheterna till verkställighet av domar på rättegångskostnad enligt art. 18 kvarstår således i stat, som utnyttjar reservationsrätten.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957
Reservationer enligt art. 32 skulle uppenbarligen avsevärt förringa vär
det av bestämmelserna i art. 17. Det finnes dock knappast anledning räkna
med att de stater, som redan under en lång följd av år tillämpat de identiska
reglerna i 1905 års konvention, nu skulle vilja övergå till ett mera restrik
tivt system. Detta bekräftas av att förbehåll enligt art. 32 icke gjorts av
någon av de stater som hittills undertecknat och i vissa fall även ratificerat
konventionen. För Sveriges del synes sådant förbehåll icke böra komma i
fråga.
Art. 19 i konventionen ger föreskrifter om den procedur, som skall följas
av vederbörande myndighet i konventionsstat, till vilken framställning gjorts
jämlikt art. 18 om stadfästelse av beslut om rättegångskostnads gäldande.
Artikeln är i principelit hänseende oförändrad. I tredje stycket har emeller
tid inskjutits några ord i syfte att klargöra hur det skall styrkas att ett åbe
ropat beslut är behörigen tillkommet och att det vunnit laga kraft. Vidare
har i ett nytt fjärde stycke stadgats att myndighet, som är behörig att besluta
i anledning av framställning om verkställighet, på sökandens begäran skall
fastställa de kostnader, som uppkommit till följd av de i artikelns tidigare
bestämmelser givna föreskrifterna om översättning och bestyrkande. Dessa
kostnader skall enligt stadgandet betraktas som rättegångskostnader och
sålunda kunna i likhet med dessa uttagas hos den betalningsförpliktade par
ten. Såsom tidigare antytts, går denna regel tillbaka på ett svenskt initiativ
vid Haagkonferensens femte session år 1925. Motivet till regeln är att vin
nande svarande i princip bör beredas samma möjlighet att erhålla full ersätt
ning för sina kostnader som om domen mot den utländske käranden kunnat
bringas till verkställighet i processlandet. Vissa kostnader, förknippade med
verkställigheten utom processlandet, kan dock alltjämt komma att belasta
svaranden. Då nämligen konventionsstaternas åtagande inskränker sig till
en förpliktelse att sörja för att beslutet om rättegångskostnad förklaras verk-
ställbart, kommer de kostnader som eventuellt blir erforderliga för själva
exekutionen principiellt att åvila sökanden. Flera länder torde emellertid,
utan kostnad för denne, i praktiken utsträcka sin medverkan även till exe-
kutionsstadiets sista led.
Innehållet i de nu berörda bestämmelserna i art. 19 tredje och fjärde styc
kena är täckt av 2 § och 3 § andra stycket lagen den 6 mars 1899 om verk
ställighet i visst fall av utländsk domstols beslut.
IV. Kostnadsfri rättshjälp (art. 20—24).
Icke heller konventionens bestämmelser om kostnadsfri rättshjälp kan
sägas ha undergått några principiella ändringar. Medborgare i en konven
tionsstat skall sålunda, i likhet med vad som stadgas i 1905 års konvention,
komma i åtnjutande av kostnadsfri rättshjälp i annan konventionsstat i
samma utsträckning som gäller för dennas egna medborgare. Denna prin
cip har emellertid enligt ett nytt andra stycke i art. 20 gjorts tillämplig
Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957
7
även på förfarandet vid administrativ domstol i land, varest fri rättegång inför sådan kan förekomma. I anledning härav har i första stycket av sam ma artikel, som innehåller huvudregeln, införts ett tillägg till klargörande av att denna gäller endast i civila och kommersiella rättsförhållanden till skillnad från administrativa sådana.
Konventionsbestämmelserna innehåller inga föreskrifter om den kostnads fria rättshjälpens innebörd och omfattning. I detta hänseende är den natio nella lagen avgörande. Någon garanti för materiell reciprocitet ger konven tionen således icke. Endast i den mån ett konventionsland tillerkänner sina egna medborgare fri rättshjälp, uppkommer en förpliktelse att bereda övriga konventionsstaters medborgare samma förmåner. Under sådana förhållan den är det givetvis ur svensk synpunkt intet som hindrar ett godkännande av den nya bestämmelsen om kostnadsfri rättshjälp i administrativ process, oaktat sådan förmån icke kan lämnas i administrativa mål eller ärenden i Sverige. För svensk medborgare, som invecklas i rättegång inför administra tiv domstol i annan konventionsstat, kan å andra sidan regeln vara av stort värde.
I art. 22 andra stycket har tillagts en bestämmelse enligt vilken den myn dighet som har att besluta över ansökan om kostnadsfri rättshjälp skall ha rätt att för prövning av ansökningen införskaffa erforderliga kompletterande upplysningar.
Art. 23, som helt saknar motsvarighet i 1905 års konvention, föreskriver i första stycket att ansökan om kostnadsfri rättshjälp må översändas till ve derbörande myndighet av konsul, om sökanden själv uppehåller sig i annat land än det där myndigheten har sitt säte. Detta förfaringssätt har, i avsak nad av bestämmelse härom i 1905 års konvention, icke alltid accepterats i samtliga konventionsstater.
Genom hänvisning i andra stycket i art. 23 göres åtskilliga av bestämmel serna i konventionens avdelning II om bevisupptagning tillämpliga på över sändandet genom konsul av ansökan om kostnadsfri rättshjälp. Härav följer bl. a. att konsuls framställning till svensk domstol skall vara avfattad på svenska eller åtföljas av bestyrkt översättning till svenska, så framt icke sär skild överenskommelse träffats med sökandens hemland om begagnande av annat språk. Bestämmelserna i art. 23 kan godtagas utan ändring av gällande svensk lag om fri rättegång. Möjligen kan de ge anledning till vissa före skrifter i instruktionen för de svenska beskickningarna och konsulaten.
Art. 2!t motsvarar med vissa ändringar art. 23 i 1905 års konvention. Den anger i vad mån konventionsstat är berättigad till ersättning för kostnader för delgivning eller annan åtgärd i samband med fri rättegång i annan kon- venlionsstat. Medan art. 23 i 1905 års konvention medger ersättning för kost nader för delgivning eller bevisupptagning i särskilt begärd form samt för vittnen eller sakkunniga, begränsar art. 24 i 1954 års konvention ersättnings- rätten till att gälla endast kostnader för sakkunniga. Jämförda med de eljest enligt art. 7 och 16 för delgivning och bevisupptagning gällande kostnadsföre skrifterna innebär bestämmelserna i art. 24 ett ytterligare avskrivande av krav
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957
samverkande stater emellan. Av artikelns ordalydelse framgår knappast med
tillbörlig klarhet, huruvida bestämmelserna endast avser åtgärder föranledda
av den som beviljats fri rättegång, eller om de också är tillämpliga exempel
vis på vittnesförhör föranlett av hans motpart. Sammanhanget liksom förar
betena till artikeln tyder emellertid på att bestämmelserna endast syftar på
rättshjälp lämnad på begäran av den part som beviljats fri rättegång. Med
denna tolkning föranleder bestämmelserna ingen ändring av gällande svens
ka kostnadsföreskrifter i 1909 års kungörelse angående delgivning av hand
ling på begäran av utländsk myndighet. Även såvitt angår kostnader i
Sverige i samband med bevisupptagning, finnes täckning för artikelns stad
gande, nämligen i 10 § lagen den 20 december 1946 om bevisupptagning åt
utländsk domstol.
V. Avgiftsfrihet för utdrag ur folkbokföringsregister.
I denna avdelning, som endast upptar art. 25, stadgas att utdrag ur kon-
ventionsstats folkbokföringsregister skall utlämnas avgiftsfritt till medel
lös medborgare tillhörande annan konventionsstat under förutsättning att
registerstatens egna medborgare i motsvarande situation skulle vara befriade
från avgift. Även i detta avseende gäller således principen om nationell be
handling. Såsom ytterligare en förmån för medellösa av denna kategori före-
skrives, att konventionsstats diplomatiska eller konsulära tjänstemän icke
må uttaga någon avgift för legalisering av handling, som den medellöse kan
behöva för ingående av äktenskap.
Ur svensk synpunkt kan det endast betraktas som en vinning att genom
dessa föreskrifter medellösa svenska medborgare i utlandet tillförsäkras en
förmån, som utländska medborgare i Sverige redan åtnjuter till följd av att
de åldersbetyg m. in., som svenska pastorsämbeten utfärdar i egenskap av
kyrkobokföringsmyndighet, är avgiftsfria. Bestämmelserna om legalisering
utan avgift i vissa fall kommer att beaktas vid en nu pågående översyn
av gällande förordning om expeditionsavgifter vid beskickningar och kon
sulat.
VI. Bysättning (art. 26).
Bestämmelsen om bysättning i art. 24 i 1905 års konvention kvarstår oför
ändrad i den nya konventionen såsom art. 26. Anledningen till att denna till
synes förlegade regel bibehållits är, att lagstiftningen i åtminstone ett av de
länder, som kan förväntas ansluta sig till konventionen, medger, att försum
lig gäldenär tages i fängsligt förvar, och därvid skiljer mellan egna medbor
gare och utlänningar till de senares nackdel.
Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957
9
VII. Slutbestämmelser.
Av slutbestämmelserna har redan förut berörts den i art. 32 medgivna rätten för fördragsslutande stat att genom reservation begränsa tillämpningen av reglerna i art. 17 om frihet från skyldigheten att i vissa fall ställa säker het i rättegång.
Enligt art. 27 skall konventionen stå öppen för undertecknande och rati fikation av de stater, som var företrädda vid Haagkonferensens sjunde ses sion år 1951, nämligen, förutom de tolv förut nämnda som redan underteck nat konventionen, Japan, Spanien, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och Jugoslavien. Sistnämnda stat representerades vid sessionen en dast av en observatör men torde likväl, enligt vad som framgår av konferens protokollen, i detta hänseende böra likställas med övriga stater.
I art. 28 stadgas, att konventionen skall träda i kraft den sextionde dagen efter det att det fjärde ratifikationsinstrumentet deponerats. För stat, som ratificerar konventionen senare, inträffar ikraftträdandet den sextionde da gen efter statens egen deposition.
Konventionen skall jämlikt art. 29 ersätta 1905 års konvention, såvitt gäl ler förhållandet mellan stater som ratificerat den nya konventionen. Detta innebär att 1905 års konvention, förutsatt att den icke uppsäges, kommer att förbli tillämplig i viss utsträckning, så länge någon av dess parter står utanför 1954 års konvention.
Art. 30 innehåller bestämmelser om hur fördragsslutande stat kan göra konventionen tillämplig på område utanför moderlandet. Annan fördrags slutande stal kan genom anmälan i viss ordning förhindra, att åtgärderna för inlemmandet av sådant område i konventionens tillämpningsområde får någon verkan för dess del.
En annan princip gäller enligt art. 31, därest stat, som icke var represen terad vid Haagkonferensens sjunde session, önskar tillträda konventionen. Sådant tillträde förutsätter medgivande från samtliga konventionsstaters sida. Medgivandet behöver dock icke lämnas i positiv form utan anses före ligga, om invändning mot tillträdet icke anmälts inom en frist av sex må nader efter det att nederländska regeringen tillkännagivit, att tillträdesdoku- ment deponerats.
I art. 33 fastställes slutligen, att konventionen till en början skall gälla i fem år och därefter förlängas för fem år i sänder, om uppsägning icke mel- lankommer. Uppsägning får endast verkan såvitt gäller den stat som verk ställt densamma.
Beträffande slutbestämmelserna skall här endast framhållas, att det fjär de ratifikationsinstrumentet deponerats hos nederländska utrikesministeriet den 11 februari 1957 och att följaktligen konventionen med tillämpning av art. 28 träder i kraft den 12 april 1957 mellan de fyra först ratificerande sta terna.
Konventionen av den 1 mars 1954 angående vissa till civilprocessen hö
10
rande ämnen utgör, som framgått av den tidigare redogörelsen, endast en
reviderad version av den konvention av den 17 juli 1905 i samma ämnen,
som i snart femtio år på ett i huvudsak tillfredsställande sätt reglerat ett ur
det praktiska rättslivets synpunkter viktigt område. De ändringar och tillägg
som gjorts är alla av den art, att Sverige kan biträda konventionen utan änd
ring av gällande svenska lagar och med endast obetydliga jämkningar i hit
hörande administrativa författningar. Samtidigt representerar den nya kon
ventionen vissa framsteg mot ett ytterligare förbättrat samarbete mellan
konventionsstaterna på den internationella rättshjälpens område.
Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå, att den här bi-
lagda konventionen den 1 mars 1954 angående vissa till civilprocessen hö
rande ämnen måtte föreläggas riksdagen, och hemställer alltså
att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksda
gen att godkänna ratifikation av konventionen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta proto
koll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Axel Edelstam
Kungl. Maj:ts proposition nr t63 år 1957
Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1957
11
Bilaga
Översättning
Convention relative å la procédure
civile
Les Etats signataires de la présente Convention:
Désirant apporter å la Convention du 17 juillet 1905, relative å la pro cédure civile, les améliorations sug- gérées par 1’expérience;
Ont résolu de conclure une nouvelle Convention å cet effet et sont conve- nus des dispositions suivantes :
I. Communication d’actes judieiaires
et extrajudiciaires
Article ler
En matiére civile ou commerciale, les significations d’actes å destination de personnes, se trouvant å 1’étranger, se feront dans les Etats contractants, sur une demande du consul de l’Etat requérant, adressée å l’autorité qui sera désignée par l’Etat requis. La demande, contenant 1’indication de 1’autorité de qui émane l’acte trans- mis, le nom et la qualité des parties, 1’adresse du destinataire, la nature de l’acte dont il s’agit, doit étre ré- digée dans la langue de l’autorité re- quise. Cette autorité enverra au con sul la piéce prouvant la signification ou indiquant le fait qui Pa em- péchée.
Toutes les difficultés, qui s’éléve- raient å 1’occasion de la demande du consul, seront réglées par la voie diplomatiquc.
Konvention angående vissa till civil
processen hörande ämnen
Denna konventions signatärmakter,
vilka önska i konventionen den 17 juli 1905 angående vissa till civilpro cessen hörande ämnen göra av erfa renheten påkallade förbättringar,
ha beslutat att för detta ändamål avsluta en ny konvention och ha överenskommit om följande bestäm melser:
I. Delgivning av rättegångshandlingar
och andra handlingar
Artikel 1
I fråga om delgivning av handling ar, vilka angå rättsförhållanden av ci vil eller kommersiell natur och äro avsedda att tillställas i utlandet vis tande personer, skall för de fördrags- slutande staterna gälla, att då begä ran om sådan delgivning framställes av konsuln för den stat, å vars sida delgivningen önskas, hos myndighet, som angives av den stat, där begäran framställes, denna begäran skall ef terkommas. Framställningen skall angiva, av vilken myndighet hand lingen utfärdats, parternas namn och ställning, mottagarens adress samt beskaffenheten av den handling, var om fråga är; och skall framställning en vara avfattad på det språk, som brukas av den myndighet, hos vil ken framställningen sker. Samma myndighet har sedermera att till kon suln överlämna den handling, som utvisar att delgivning skett eller an ger det hinder, som därför mött.
Meningsskiljaktighet, som med an ledning av sådan framställning upp stått, skall utjämnas på diplomatisk väg.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1957
Chaque Etat contractant peut décla-
rer, par une communication adressée
aux autres Etats contractants, qu’il
entend que la demande de significa-
tion å faire sur son territoire, conte-
nant les mentions indiquées å 1’alinéa
ler, lui soit adressée par la voie
diplomatique.
Les dispositions qui précédent ne
s’opposent pas å ce que deux Etats
contractants s’entendent pour ad-
mettre la communication directe
entre leurs autorités respectives.
Article 2
La signification se fera par les
soins de 1’autorité compétente selon
les lois de l’Etat requis. Cette autorité,
sauf les cas prévus dans 1’article 3,
pourra se borner å effectuer la signi
fication par la remise de 1’acte au
destinataire qui 1’accepte volontaire-
ment.
Article 3
La demande sera accompagnée de
l’acte å signifier en double exem-
plaire.
Si l’acte å signifier est rédigé, soit
dans la langue de 1’autorité requise,
soit dans la langue convenue entre les
deux Etats intéressés, ou s’il est ac-
compagné d’une traduction dans l’une
de ees langues, 1’autorité requise, au
cas ou le désir lui en serait exprimé
dans la demande, fera signifier l’acte
dans la forme prescrite par sa légis-
lation intérieure pour 1’exécution de
significations analogues, ou dans une
forme spéciale, pourvu qu’elle ne soit
pas contraire å cette législation. Si un
pareil désir n’est pas exprimé, 1’auto-
rité requise cherchera d’abord å ef
fectuer la reinise dans les termes de
l’article 2.
Sauf entente contraire, la traduc
tion, prévue dans Falinéa précédent,
Det står envar av de fördragsslu-
tande staterna fritt att i särskilt till
de övriga riktat meddelande påford
ra, att översändandet av sådana fram
ställningar om delgivning inom dess
område, vilka i första stycket omta
lats, skall ske på diplomatisk väg.
Förestående bestämmelser innefat
ta ej hinder för två fördragsslutande
stater att överenskomma, att direkt
skriftväxling mellan myndigheterna
i de båda staterna må ske.
Artikel 2
Delgivningen skall verkställas ge
nom försorg av den myndighet, som
är behörig därtill enligt lagen i den
stat som mottagit framställningen.
Denna myndighet kan, utom i fall
som i artikel 3 avses, inskränka sig
till att verkställa delgivningen genom
handlingens överlämnande till adres
saten, såvitt denne frivilligt motta
ger den.
Artikel 3
Framställningen skall vara åtföljd
av delgivningshandlingen i två exem
plar.
Om delgivningshandlingen är av
fattad antingen på det språk, som
brukas av den myndighet, hos vilken
begäran om delgivningen skett, eller
på ett mellan vederbörande stater
överenskommet språk eller om hand
lingen är åtföljd av en översättning
till ettdera av dessa språk, skall den
anmodade myndigheten, såvitt öns
kan härom uttalats i den gjorda
framställningen, låta delgiva hand
lingen i den form, som för verkstäl
lande av liknande delgivning är före
skriven av lagen i den stat, myndig
heten tillhör, eller i en särskild form,
så vitt den icke strider mot samma
lag. Har en sådan önskan icke ut
tryckts, skall myndigheten först söka
verkställa delgivningen på sätt i arti
kel 2 föreskrivits.
Så vitt ej annat överenskommits
skall riktigheten av den i föregående
Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1957
13
sera certifiée conforme par l’agent diplomatique ou consulaire de 1’Etat requérant ou par un traducteur asser- menté de l’Etat requis.
Article 4
L’exécution de la signification, pré- vue par les articles 1, 2 et 3, ne pourra étre refusée que si l’Etat, sur le ter- ritoire duquel elle devrait étre faite, la juge de nature å porter atteinte å sa souveraineté ou ä sa sécurité.
Article 5
La preuve de la signification se fera au moyen, soit d’un récépissé daté et légalisé du destinataire, soit d’une attestation de 1’autorité de l’Etat re- quis, constatant le fait, la forme et la date de la signification.
Le récépissé ou 1’attestation doit se trouver sur l’un des doubles de 1’acte ä signifier ou y étre annexé.
Article &
Les dispositions des articles qui précédent ne s’opposent pas:
1°. å la faculté d’adresser directe- inent, par la voie de la poste, des ac- tes aux intéressés se trouvant å 1’étranger;
2°. ä la faculté, pour les intéressés, de faire faire des significations direc- tement, par les soins des officiers mi- nistériels ou des fonctionnaires com- pétents du pays de destination;
3°. å la faculté, pour chaque Efat, de faire faire directement, par les soins de ses agents diplomatiques ou consulaircs, les significations desti- nées aux personnes se trouvant å 1’étranger.
Dans chacun de ees cas, la faculté
stycke omförmälda översättningen va ra bestyrkt av diplomatisk eller kon sulär företrädare för den stat, från vars sida delgivningen begärts, eller av edsvuren översättare i den stat, där delgivningen skall ske.
Artikel 4
Verkställandet av delgivning, var om i artiklarna 1, 2 och 3 förmäles, kan icke förvägras, med mindre den stat, inom vars område den skall äga rum, anser den vara av beskaffenhet att kränka dess suveränitet eller med föra fara för dess säkerhet.
Artikel 5
Såsom bevis om delgivningen skall gälla antingen ett av mottagaren ut färdat, daterat och legaliserat mot tagningsbevis eller ett intyg av myn digheten i den stat, där framställning en blivit gjord, utvisande att delgiv ning ägt rum, formen under vilken den skett, samt dagen för delgiv ningen.
Mottagningsbeviset eller intyget skall åsättas det ena exemplaret av delgivningshandlingen eller vidfogas detta.
Artikel 6
Genom förestående bestämmelser göres ej inskränkning i:
1. befogenheten att översända hand lingar med posten direkt till veder börande i utlandet;
2. befogenheten för vederbörande alt låta verkställa delgivning omedel bart genom kompetenta myndigheter i det land, där delgivningen skall ske;
3. befogenheten för varje stat att låta verkställa delgivning av hand lingar med i utlandet befintliga per soner genom sina egna diplomatiska eller konsulära tjänstemän.
I varje av dessa fall består en be-
14
Kungi. Maj. ts proposition nr 163 år 1957
prévue n’existe que si des Conven-
tions intervenues entre les Etats in-
téressés 1’admettent ou si, å défaul de
Conventions, l’Etat, sur le territoire
duquel la signification doit étre faite,
ne s’y oppose pas. Cet Etat ne pourra
s’y
opposer lorsque, dans les cas de
1’alinéa ler, numéro 3, 1’acte doit étre
signifié sans contrainte å un ressor-
tissant de l’Etat requérant.
Artide 7
Les significations ne pourront don-
ner lieu au remboursement de taxes
ou de frais de quelque nature que ce
soit.
Toutefois, sauf entente contraire,
l’Etat requis aura le droit d’exiger de
1’Etat requérant le remboursement
des frais occasionnés par 1’interven-
tion d’un officier ministériel ou par
l’emploi d’une forme spéciale dans
les cas de 1’article 3.
II. Commissions rogatoires
Article 8
Eu matiére civile ou commerciale,
1’autorité judiciaire d’un Etat con-
tractant pourra, conformément aux
dispositions de sa législation, s’adres-
ser, par commission rogatoire, å l’au-
torité compétente d’un autre Etat con-
tractant pour lui demander de faire,
dans son ressort, soit un acte d’ins-
truction, soit d’autres actes judici-
aires.
Article 9
Les commissions rogatoires seront
transmises par le consul de l’Etat re
quérant å 1’autorité qui sera désignée
par l’Etat requis. Cette autorité en-
verra au consul la piéce constatant
l’exécution de la commission roga
toire ou indiquant le fait qui en a
fogenhet endast, då mellan vederbö
rande stater avslutade överenskom
melser sådant medgiva eller då, i
brist av sådan överenskommelse, den
stat, på vars område delgivningen
skall ske, icke motsätter sig densam
ma. Denna stat kan icke motsätta sig
delgivningen, då i det fall, som här
ovan under 3. avses, handlingen utan
användande av tvångsmedel skall till
ställas en medborgare i den stat, från
vars sida delgivningen önskas.
Artikel 7
För delgivningar få icke utkrävas
avgifter av något som helst slag.
Dock skall, där ej annat överens-
kommits, den stat, hos vilken begäran
om delgivning framställts, äga att av
den stat, som begärt delgivningen, ut
kräva ersättning för kostnader, som
föranletts av stämningsmäns medver
kan vid delgivningen eller användan
det av en särskild form i fall, som i
artikel 3 omförmälts.
II. Bevisupptagning
Artikel 8
I mål eller ärende av civil eller
kommersiell natur äger judiciell myn
dighet i eu av de fördragsslutande
staterna att, med iakttagande av be
stämmelserna i landets lag, hos be
hörig myndighet i en annan av dessa
stater göra framställning om vidta
gande av åtgärder till utredning i
målet eller ärendet eller av andra till
dess behandling hörande åtgärder.
Artikel 9
Dylik framställning skall av kon
suln för den stat, från vars sida fram
ställningen skett, överlämnas till
myndighet som angives av den stat,
där framställningen göres. Denna
myndighet har sedermera att till kon
suln överlämna den handling, som ut-
Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957
15
empéché 1’exécution.
Toutes les difficultés, qui s’éléve-
raient å 1’occasion de cette transmis
sion, seront réglées par la voie diplo-
matique.
Chaque Etat contractant peut dé-
clarer, par une communication adres-
sée aux autres Etats contractants,
qu’il entend que les commissions ro-
gatoires, å exécuter sur son territoire,
lui soient transmises par la voie di-
plomatique.
Les dispositions qui précédent ne
s’opposent pas å ce que deux Etats
contractants s’entendent pour ad-
mettre la transmission directe des
commissions rogatoires entre leurs
autorités respectives.
Article 10
Sauf entente contraire, la commis-
sion rogatoire doit étre rédigée, soit
dans la langue de 1’autorité requise,
soit dans la langue convenue enlre
les deux Etats intéressés, ou bien elle
doit étre accompagnée d’une traduc-
tion, faite dans une de ees langues et
certifiée conforme par un agent di-
plomatique ou consulaire de 1’Etat re-
quérant ou par un tradueteur asser-
menté de l’Etat requis.
Article 11
L’autorité judiciaire, å laquelle la
cominission rogatoire est adressée,
sera obligée d’y satisfaire en usant
des mémes moyens de contrainte que
pour 1’exccution d’une commission
des autorités de 1’Etat requis ou d’une
demande formée ä cet effet par une
parlic intéressée. Ces moyens de con
trainte ne son t pas nccessairement
employés, s’il s’agit de la comparu-
lion des parties en cause.
L’autorité requérante scra, si elle
visar att åtgärden vidtagits eller an
ger det hinder, som därför mött.
Meningsskiljaktighet, som med an
ledning av sådan framställnings över
lämnande uppstått, skall utjämnas
på diplomatisk väg.
Det står envar av de fördragsslu-
tande staterna fritt att i särskilt till
de övriga riktat meddelande påford
ra, att översändandet av framställ
ningar om åtgärder, som skola vid
tagas inom dess område, skall ske på
diplomatisk väg.
Förestående bestämmelser utgöra
ej hinder för två fördragsslutande
stater att överenskomma, att fram
ställningar må direkt växlas mellan
myndigheterna i de båda staterna.
Artikel 10
Så framt ej annorlunda avtalats,
skall framställningen vara avfattad
antingen på del språk, som brukas av
myndighet, till vilken den är ställd,
eller på ett mellan vederbörande sta
ter överenskommet språk eller ock
skall framställningen vara åtföljd av
en översättning till ettdera av dessa
språk, vilken översättning blivit till
riktigheten bestyrkt av diplomatisk
eller konsulär företrädare för den
stat, varifrån framställningen kom
mit, eller av edsvuren översättare i
den stat, där framställningen skett.
Artikel It
Den judiciella myndighet, hos vil
ken framställningen blivit gjord, är
skyldig att efterkomma denna med
användande av samma tvångsmedel,
som då fråga är om likartad fram
ställning från annan myndighet i den
stat, förstnämnda myndighet själv
tillhör, eller eu begäran, som för dy
likt ändamål gjorts av cn part. Dock
skall skyldighet ej föreligga alt an
vända dessa tvångsmedel i fråga om
parts inställelse.
Därest den myndighet, av vilken
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1957
le demande, informée de la dale et
du lieu ou il sera procédé å la mesure
sollicitée, afin que la partie intéres-
sée soit en état d’y assister.
L’exécution de la commission ro-
gatoire ne pourra étre refusée que:
1°. si 1’authenticité du document
n’est pas établie;
2°. si, dans l’Etat requis, l’exécu-
tion de la commission rogatoire ne
rentre pas dans les attributions du
pouvoir judiciaire;
3°. si 1’Etat, sur le territoire duquel
1’exécution devrait avoir lieu, la juge
de nature å porter atteinte å sa sou-
veraineté ou å sa sécurité.
Article 12
En cas d’incompétence de 1’autorité
requise, la commission rogatoire sera
transmise d’office å 1’autorité judi
ciaire compétente du méme Etat, sui-
vant les régles établies par la législa-
tion de celui-ci.
Article 13
Dans tous les cas ou la commission
rogatoire n’est pas exécutée par l’au-
torité requise, celle-ci en informera
immédiatement 1’autorité requérante,
en indiquant, dans le cas de 1’article
11, les raisons pour lesquelles l’exé-
cution de la commission rogatoire a
été refusée et, dans le cas de 1’article
12,1’autorité å laquelle la commission
est transmise.
Article 14
L’autorité judiciaire, qui procéde å
1’exécution d’une commission roga
toire, appliquera les lois de son pays,
en ce qui concerne les formes å
suivre.
framställningen gjorts, så påfordrar,
skall den underrättas om tiden och
platsen för den åtgärd, som i anled
ning av framställningen skall äga
rum, på det att part, som så önskar,
må bliva i tillfälle att närvara.
Vidtagandet av den begärda åtgär
den kan förvägras endast,
1. om handlingens äkthet icke bli
vit styrkt;
2. om i den stat, till vilken fram
ställningen skett, utförandet av den
begärda åtgärden icke tillkommer
dömande myndighet;
3. om den stat, inom vars område
åtgärden skall verkställas, anser den
vara av beskaffenhet att kränka dess
suveränitet eller medföra fara för
dess säkerhet.
Artikel 12
Därest den myndighet, till vilken
framställningen blivit gjord, icke är
behörig att vidtaga den begärda åt
gärden, skall framställningen, i enlig
het med gällande bestämmelser, på
tjänstens vägnar översändas till behö
rig judiciell myndighet i samma stat.
Artikel 13
I alla de fall, då den begärda åt
gärden icke vidtagits av den myndig
het, till vilken framställningen blivit
gjord, åligger det denna myndighet
att omedelbart därom underrätta den
myndighet, från vilken framställ
ningen utgått, samt tillika angiva,
därest sådant fall är för handen, som
i artikel 11 avses, de skäl, på grund
varav åtgärdens vidtagande förväg
rats, samt i fall, som i artikel 12 om
talas, till vilken myndighet framställ
ningen blivit översänd.
Artikel 14
Den judiciella myndighet, som vid
tager den begärda åtgärden, skall
därvid i fråga om de former, som
böra iakttagas, tillämpa sitt eget lands
lagar.
17
Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1957
Toutefois, il sera déféré å la de-
mande de 1’autorité requérante, ten-
dant å ce qu’il soit procédé suivant
une forme spéciale, pourvu que cette
forme ne soit pas contraire å la légis-
lation de l’Etat requis.
Artide 15
Les dispositions des artides qui
précédent n’excluent pas la faculté,
pour chaque Etat, de faire exécuter
directexnent, par ses agents diploma-
tiques ou consulaires, les commis-
sions rogatoires, si des Conventions
intervenues entre les Etats intéressés
1’admettent ou si l’Etat, sur le terri-
toire duquel la commission rogatoire
doit étre exécutée, ne s’y oppose pas.
Artide 16
L’exécution des commissions roga
toires ne pourra donner lieu au rem-
boursement de taxes ou de frais, de
quelque nature que ce soit.
Toutefois, sauf entente contraire,
l’Etat requis aura le droit d’exiger de
1’Etat requérant le remboursement
des indemnités payées aux témoins
ou aux experts, ainsi que des frais oc-
casionnés par 1’intervention d’un of-
ficier ministériel, rendue nécessaire
parce que les témoins n’ont pas com-
paru volontairement, ou des frais re
sultat de 1’application éventuelle de
1’article 14, alinéa 2.
in. Caution judicatum sol vi
Artide 17
Dock skall, där användning av en
viss form begärts av den myndighet,
som gjort framställningen, denna
form iakttagas, så framt den icke
strider mot lagen! i det land, till vil
ket framställningen skett.
Artikel 15
Genom bestämmelserna i förestå
ende artiklar upphäves icke den be
fogenhet, som kan tillkomma stat, att
låta begärda åtgärder vidtagas direkt
av dess diplomatiska eller konsulära
tjänstemän, om antingen detta till
vägagångssätt är genom fördrag mel
lan vederbörande stater medgivet, el
ler den stat, på vars område åtgärden
skall verkställas, icke motsätter sig
dess vidtagande.
Artikel 16
För vidtagande av begärda åtgär
der få icke utkrävas avgifter av nå
got som helst slag.
Dock skall, där ej annat överens-
kommits, den stat, där åtgärd be
gärts, äga att av den stat, varifrån
framställningen skett, utkräva ersätt
ning för vad till vittnen eller sakkun
niga blivit utbetalt ävensom för kost
nader, som föranletts av stämnings-
mäns medverkan vid delgivning, när
sådan påkallats därav att vittnen icke
frivilligt inställt sig, eller för kostna
der, som uppstått då bestämmelsen i
artikel 14 andra stycket kommit till
användning.
III. Säkerhet för rättegångskostnader
Artikel 17
Aucune caution ni dépöt, sous Där medborgare i en av de för-
quelque dénomination que ce soit, ne dragsslutande staterna, med hemvist
peut étre imposé, å raison, soit de i någon av dem, är kärande eller
leur qualité cTétrangers, soit du de- mellankommande part vid domstol i
faut de domicile ou de résidence en annan av dessa stater, må han
dans le pays, aux nationaux d’un des icke, på grund av sin egenskap av ut
letats contractants, ayant leur domi- länning eller i följd av saknaden av
2
llihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 103
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1957
cile dans l’un de ees Etats, qui seront
demandeurs ou intervenants devant
les tribunaux d’un autre de ees Etats.
La méme régle s’applique au verse-
ment, qui serait exigé des deman
deurs ou intervenants, pour garantir
les frais judiciaires.
Les Conventions, par lesquelles des
Etats contractants auraient stipulé
pour leurs ressortissants la dispense
de la caution judicatum solvi ou du
versement des frais judiciaires sans
condition de domicile, continueront
å s’appliquer.
Article 18
Les condamnations aux frais et dé-
pens du procés, prononcées dans un
des Etats contractants contre le de-
mandeur ou 1’intervenant dispensé de
la caution, du dépöt ou du verse
ment en vertu, soit de 1’article 17,
alinéas 1 et 2, soit de la loi de l’Etat
ou 1’action est intentée, seront, sur
une demande, faite par la voie di-
plomatique, rendues gratuitement
exécutoires par 1’autorité compétente,
dans chacun des autres Etats con
tractants.
La méme régle s’applique aux dé-
cisions judiciaires par lesquelles le
montant des frais du procés est fixé
ultérieurement.
Les dispositions qui précédent ne
s’opposent pas å ce que deux Etats
contractants s’entendent pour per-
mettre que la demande d’exequatur
soit aussi faite direetement par la
partie intéressée.
Article 19
Les décisions relatives aux frais et
dépens seront déclarées exécutoires
sans entendre les parties, mais sauf
hemvist eller vistelseort inom landet,
förpliktas att ställa borgen eller an
nan säkerhet, under vad namn det
vara må.
Detsamma skall gälla med avseen
de å skyldighet, som kan åligga kä
rande eller mellankommande part, att
verkställa deposition till täckande av
ersättning, vilken skall utgå till dom
stolen.
Konventioner, varigenom mellan
särskilda fördragsslutande stater
överenskommits, att medborgare i det
ena landet skola, oavsett deras hem
vist, i det andra vara befriade från
att ställa säkerhet för rättegångskost
nader eller att nedsätta penningar till
täckande av ersättning åt domstol,
skola fortfarande gälla.
Artikel 18
Har i en av de fördragsslutande
staterna kärande eller mellankom
mande part, som antingen på grund
av bestämmelserna i artikel 17 'första
och andra styckena eller i följd av la
gen i den stat, där rättegång varit an-
hängiggjord, är fritagen från att stäl
la säkerhet eller verkställa deposi
tion, varom ovan sagts, dömts att be
tala rättegångskostnader, skall på
därom i diplomatisk väg gjord fram
ställning denna dom i envar av de
övriga fördragsslutande staterna kost
nadsfritt göras av därtill behörig
myndighet verkställbar.
Samma regel gäller med avseende
å domstolsbeslut, varigenom rätte
gångskostnadernas belopp blivit se
nare bestämt.
Förestående bestämmelser innefat
ta icke hinder för två fördragsslutan
de stater att överenskomma, att be
gäran att erhålla förordnande om
verkställighet även må kunna fram
ställas direkt av part.
Artikel 19
Beslut angående rättegångskostna
der skall utan parternas hörande för
klaras verkställbart, men skall den
19
Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1957
recours ultérieur de la partie condam-
née, conformément ä la législation du
pays ou l’exécution est poursuivie.
L’autorité, compétente pour sta-
tuer sur la demande d’exequatur, se
bornera ä examiner:
1°. si, d’aprés la loi du pays ou la
condamnation a été prononcée, l’ex-
pédition de la décision réunit les con-
ditions nécessaires ä son authenti-
cité;
2°. si, d’aprös la méme loi, la dé
cision est passée en force de chose
jugée;
3°. si le dispositif de la décision
est rédigé, soit dans la langue de
1’autorité requise, soit dans la langue
convenue entre les deux Etats inté-
ressés, ou bien s’il est accompagné
d'une traduction, faite dans une de
ees langues et, sauf entente contraire,
certifiée conforme par un agent di-
plomatique ou consulaire de l’Etat re-
quérant ou par un tradueteur asser-
nienté de 1’Etat requis.
Pour satisfaire aux conditions, pre-
scrites par 1’alinéa 2, numéros 1 et
2, il suffira, soit d’une déclaration de
1’autorité compétente de l’Etat re-
quérant constatant que la décision
est passée en force de chose jugée,
soit de la présentation des piéces du-
ment légalisées de nature å établir
que la décision est passée en force de
chose jugée. La compétence de l’auto-
rité ci-dessus mentionnée sera, sauf
entente contraire, certifiée par le ])lus
haut fonetionnaire préposé å l’admi-
nistration de la Justice dans 1’Elat re-
quérant. La déclaration et le certifi-
cat, dont il vient d’étre parlé doivent
étre rédigés ou traduits conformc-
ment å la régle contenue dans l’ali-
néa 2, numéro 3.
L’autorité, compétente pour sta-
luer sur la demande d’exequatur, éva-
lucra, j)ourvu que la partie le deman
de en méme temps, le montant des
frais d’attestation, de traduction cl
dömda parten äga den rätt till kla
gan, som lagen i det land, där verk
ställigheten sökes, medgiver honom.
Myndighet, som är behörig att ber
sluta i anledning av framställd begä
ran om erhållande av verkställighet,
skall inskränka sig att undersöka:
1. om, enligt lagen i det land, där
domen blivit meddelad, den handling,
på grund varav verkställigheten sö
kes, uppfyller för dess formella gil
tighet uppställda villkor;
2. om enligt samma lag domen
vunnit laga kraft;
3. om den del av domen, som in
nefattar själva åläggandet, är avfat
tad antingen på det språk, som bru
kas av den myndighet, hos vilken
verkställighet sökes, eller på ett mel
lan vederbörande stater överenskom
met språk eller ock är åtföljd av en
översättning till ett av dessa språk,
vilken, så vitt ej annorlunda avta
lats, blivit till riktigheten bestyrkt av
diplomatisk eller konsulär företräda
re för den stat, varifrån framställ
ningen härrör, eller av edsvuren
översättare i den stat, där verkställig
heten sökes.
Såsom bevis att de i andra stycket
under 1. och 2. uppställda förutsätt
ningarna äro uppfyllda skall gälla
antingen av behörig myndighet i den
stat, varifrån framställningen härrör,
utfärdad förklaring att domen vun
nit laga kraft, eller vederbörligen le
galiserade handlingar av vilka fram
går att beslutet vunnit laga kraft.
Förenämnda myndighets behörighet
skall, så fraint ej annorlunda avta
lats, vara intygad av den högsta myn
digheten inom justitieförvaltningen i
samma stat. Bevis och intyg, varom
nu nämnts, måste vara avfattade el
ler översatta enligt bestämmelsen un
der 3. i andra stycket här ovan.
Den myndighet, som är behörig att
besluta i anledning av framställd be
gäran om erhållande av verkställig
het, skall, för så vitt parten samtidigt
så begär, fastställa det belopp, till
20
Rungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957
de légalisation visés å 1’alinéa 2, nu-
méro 3. Ces frais seront considérés
comme des frais et dépens du procés.
IV. Assistance judiciaire gratuite
Article 20
En matiére civile et commerciale,
les ressortissants de chacun des Etats
contractants seront admis dans tous
les autres Etats contractants au béné-
fice de l’assistance judiciaire gratuite,
comme les nationaux eux-mémes, en
se comformant å la législation de
1’Etat ou 1’assistance judiciaire gra
tuite est réclamée.
Dans les Etats ou existe 1’assistan-
ce judiciaire en matiére administra
tive, les dispositions, édictées dans
1’alinéa ci-dessus, s’appliqueront éga-
lement aux affaires, portées devant
les tribunaux compétents en cette
matiére.
Article 21
Dans tous les cas, le certificat ou
la déclaration d’indigenee doit étre
délivré ou regue par les autorités de
la résidence iiabituelle de 1’étranger,
ou, å défaut de celles-ci, par les auto
rités de sa résidence actuelle. Dans le
cas ou ces derniéres autorités n’ap-
partiendraient pas å un Etat contrac-
tant et ne recevraient pas ou ne dé-
livreraient j)as des certificats ou des
déclarations de cette nature, il suffira
d’un certificat ou d’une déclaration
délivré ou recue par un agent diplo-
matique ou consulaire du pays auquel
1’étranger appartient.
Si le requérant ne réside pas dans
le pays ou la demande est formulée,
le certificat ou la déclaration d’indi-
gence sera légalisé gratuitement par
un agent diplomatique ou consulaire
du pays ou le document doit étre pro-
duit.
vilket kostnaderna för översättning
och bestyrkande, som avses i andra
stycket under 3., prövas uppgå. Des
sa kostnader skola anses som rätte
gångskostnad.
IV. Kostnadsfri rättshjälp
Artikel 20
I rättsförhållanden av civil eller
kommersiell natur skall medborgare
i fördragsslutande stat äga att i an
nan fördragsslutande stat, med iakt
tagande av dess lag, åtnjuta samma
förmåner beträffande kostnadsfri
rättshjälp som tillkomma sistnämn
da stats egna medborgare.
I stat, där rättshjälp förekommer
i mål och ärenden av administrativ
natur, skola bestämmelserna i föregå
ende stycke tillämpas jämväl vid
handläggningen av sådana mål och
ärenden inför därtill behörig dom
stol.
Artikel 21
I fråga om utlännings medellöshet
skall i varje fall bevis utfärdas eller
förklaring upptagas av myndighet i
hans vanliga vistelseort eller, om han
ej har fast bostad, av myndighet å
den ort, där han för tillfället uppe
håller sig. I det fall att dessa myn
digheter tillhöra annan stat än någon
av de fördragsslutande och av dem
dylika bevis ej utfärdas eller förkla
ringar upptagas, må av diplomatisk
eller konsulär företrädare för det
land, utlänningen tillhör, utfärdat be
vis eller upptagen förklaring tiller
kännas vitsord.
Om sökanden icke uppehåller sig
i det land, där rättshjälpen begäres,
skall beviset eller förklaringen om
hans medellöshet utan avgift legalise
ras av diplomatisk eller konsulär fö
reträdare för det land, i vilket hand
lingen skall företes.
Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1957
21
Artide 22
L’autorité, compétente pour déliv- rer le certificat ou recevoir la déclara- tion d’indigence, pourra prendre des renseignements sur la situation de fortune du requérant auprés des au- torités des autres Etats contractants.
L’autorité, chargée de statuer sur la demande d’assistance judiciaire gratuite, conserve, dans les limites de ses attributions, le droit de contröler les certificats, déclarations et rensei gnements qui lui sont fournis et de se faire donner, pour s’éclairer suffi- samment, des informations complé- mentaires.
Article 23
Lorsque 1’indigent se trouve dans un pays autre que celui, dans lcquel 1’assistance judiciaire gratuite doit étre demandée, sa demande tendant å obtenir 1’assistance judiciaire, ac- compagnée des certificats, déclara tions d’indigence et, le cas échéant, d’autres piéces justificatives, utilcs å 1’instruction de la demande, pourra étre transmise, par le consul de son pays, å 1’autorité compétente pour statuer sur ladite demande, ou ä l’au- torité désignée par 1’Etat ou la de mande doit étre instruite.
Les dispositions, contenues dans l’article 9, alinéas 2, 3 et 4 et dans les artides 10 et 12 ci-dessus concer- nant les commissions rogatoires, sont applicables ä la transmission des re- quétes en obtention de l’assistancc judiciaire gratuite et de leurs an- nexes.
Article 24
Si le bénéfice de 1’assistance judi ciaire a été accordé å un ressortis- sant d’un des Etats contractants, les significations, quellc qu’en soit la fornie, relatives ä son procés, et qui seraient a faire dans un autre de ees Etats, ne donneront lieu å aucun remboursement de frais par 1’Etat rc- quérant it 1’Etat requis.
Artikel 22
Myndighet, som äger utfärda fat- tigdomsbevis eller upptaga förklaring om medellöshet, kan hos myndighe ter i övriga fördragsslutande stater inhämta upplysningar angående sö kandens förmögenhetsvillkor.
Den myndighet, vilken det åligger att besluta över gjord ansökning om kostnadsfri rättshjälp, bibehåller inom gränsen för sin behörighet rät ten att pröva de bevis, förklaringar och upplysningar, vilka föreläggas myndigheten, ävensom att införskaf fa ytterligare erforderliga upplys ningar.
Artikel 23
Då medellös person vistas i annat land än det, där ansökningen om kostnadsfri rättshjälp skall göras, må ansökningen, åtföljd av fattigdoms- bevis och förklaring om medellöshet samt, i förekommande fall, andra handlingar av betydelse för ansök ningens bedömande, av konsuln för sökandens land översändas till den myndighet, som är behörig att beslu ta i anledning av ansökningen eller till myndighet, som anvisats av den stat, där ansökningen skall prövas.
Bestämmelserna i artikel 9 andra, tredje och fjärde styckena samt i ar tiklarna 10 och 12 ovan rörande be visupptagning ärol tillämpliga på översändandet av ansökningar om kostnadsfri rättshjälp jämte bilagor.
Artikel 24
Har kostnadsfri rättshjälp bevil jats medborgare i fördragsslutande stat, skall delgivning, som hänför sig till rättegången och som verkställts i annan fördragsslutande stat, oavsett delgivningens form, icke föranleda kostnadsersättning från den stat, som begärt åtgärden, till den stat, där del- givningen skett.
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1957
Il eu sera de méme des commis-
sions rogatoires, exception faite des
indemnités payées å des experts.
A.
Délivrance gratuite d’extraits des
aetes de 1’état civil
Article 25
Les indigents ressortissants d’un
des Etats contractants pourront, dans
les mémes condilions que les na-
tionaux, se faire délivrer gratuite-
ment des extraits des aetes de 1’état
civil. Les piéces nécessaires å leur
mariage seront légalisées sans frais
par les agents diplomatiques ou con-
sulaires des Etats contractants.
VI. Contrainte par corps
Article 26
La contrainte par corps, soit com-
me moyen d’exécution, soit comme
mesure simplement conservatoire, ne
pourra pas, en matiére civile ou com-
merciale, étre appliquée aux ctran-
gers, appartenant å un des Etats
contractants, dans les cas ou elle ne
serait pas applicable aux ressortis
sants du pays. Un fait, qui peut étre
invoqué par un ressortissant domi-
cilié dans le pays, pour obtenir la le-
vée de la contrainte par corps, doit
produire le méme effet au profit du
ressortissant d’un Etat contractant,
méme si ce fait s’est produit ä l’étran-
ger.
VII. Dispositions finales
Article 27
La présente Convention est ouver-
te å la signature des Etats représen-
tés å la Septiéme Session de la Con-
Detsamma skall gälla för bevis
upptagning med undantag för ersätt
ning till sakkunniga.
V. Avgiftsfrihet för utdrag ur folk-
bokföringsregister
Artikel 25
Medellös medborgare i fördragsslu-
lande stat skall i annan sådan stat
erhålla utdrag ur folkbokföringsre-
gister utan avgift under samma förut
sättningar som landets egna medbor
gare. Handling, som är erforderlig
för den medellöses giftermål, skall
legaliseras avgiftsfritt av de fördrags-
slutande staternas diplomatiska eller
konsulära tjänstemän.
VI. Bysättning
Artikel 26
I mål eller ärende, som ej angår
brottslig gärning, må bysättning ej,
vare sig såsom exekutionsmedel eller
såsom säkerhetsåtgärd, komma till
användning på utlänningar, tillhöran
de någon av de fördragsslutande sta
terna, annorledes än i de fall, där så
dan åtgärd kan användas gentemot
landets egna medborgare. Omstän
dighet, som av en landets egen med
borgare, bosatt inom detsamma, kan
åberopas såsom grund för upphävan
de av bysättning, skall medföra sam
ma verkan till förmån för en med
borgare i någon av de övriga för
dragsslutande staterna även för det
fall att samma omständighet inträf
fat i utlandet.
VII. Slutbestämmelser
Artikel 27
Denna konvention är öppen för un
dertecknande av de stater, som voro
företrädda vid Konferensens för in-
Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957
23
férence de Droit International Privé.
Elle sera ratifiée et les instruments de ratification seront déposés auprés du Ministére des Affaires Etrangéres des Pays-Bas.
Il sera dressé de tout dépöt d’in- struments de ratification un procés- verbal, dont une copie, certifiée con- forme, sera remise, par la voie diplo- matique, å chacun des Etats signa- taires.
Article 28
La présente Convention entrera en vigueur le soixantiéme jour å partir du dépöt du quatriéme instrument de ratification prévu par 1’article 27, alinéa 2.
Pour chaque Etat signataire, rati- fiant postérieurement, la Convention entrera en vigueur le soixantiéme jour å partir de la date du dépöt de son instrument de ratification.
Article 29
La présente Convention remplace- ra, dans les rapports entre les Etats qui 1’auront ratifiée, la Convention re- lative ä la procédure civile, signée å La Haye, le 17 juillet 1905.
Article 30
La présente Convention s’applique de plein droit aux territoires métro- politains des Etats contractants.
Si un Etat contractant en désire la mise eu vigueur dans tons les autres territoires ou dans tels des autres territoires dont les relations interna- tionales sont assurées par 1 ni, il no- lifiera son intention å cet effet par un acte qui sera déposé auprés du Ministére des Affaires Etrangéres des Pays-Bas. Celui-ci en enverra, par la voie diplomatique, une copie, certifiée conforme, å chacun des Etats con tractants.
La Convention entrera en vigueur dans les rapports entre les Etats, qui
lernationell privaträtt sjunde session.
Konventionen skall ratificeras, och ratifikationsinstrumenten skola de poneras hos nederländska utrikesmi nisteriet.
Vid varje deponering av ratifika tionsinstrument skall ett protokoll upprättas, varav en behörigen styrkt avskrift på diplomatisk väg skall till ställas envar av de fördragsslutande staterna.
Artikel 28
Denna konvention träder i kraft på den sextionde dagen räknat från da gen för deponeringen av det fjärde av de i artikel 27 andra stycket omnämn da ratifikationsinstrumenten.
För signatärmakt, som ratificerar senare, träder konventionen i kraft på den sextionde dagen räknat från dagen för deponeringen av dess rati fikationsinstrument.
Artikel 29
Denna konvention ersätter, i för hållandet mellan stater som ratificera densamma, den i Haag den 17 juli 1905 undertecknade konventionen angående vissa till civilprocessen hö rande ämnen.
Artikel 30
Denna konvention är tillämplig på de fördragsslutande staternas moder- landsområden.
Om eu fördragsslutande stat skulle önska, att konventionen försättes i kraft för alla eller vissa av de andra områden, för vilkas internationella förbindelser staten svarar, skall den tillkännagiva denna sin avsikt i eu handling, vilken skall deponeras hos nederländska utrikesministeriet. Mi nisteriet skall på diplomatisk väg till ställa envar av de fördragsslutande staterna en behörigen styrkt avskrift av handlingen.
Konventionen träder i kraft i för hållandet mellan de stater, som icke
24
Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1957
n’éléveront pas cTobjection dans les
six mois de cette communication, et
le territoire ou les territoires dont les
relations internationales sont assu-
rées par l’Etat en question, et pour
lequel ou lesquels la notification aura
été faite.
Article 31
Tout Etat, non-représenté å la Sep-
tiéme Session de la Conférence, est
admis ä adhérer å la présente Con-
vention, å moins qu’un Etat ou
plusieurs Etats ayant ratifié la Con-
vention ne s’y opposent, dans un dé-
lai de six mois å dater de la commu
nication faite par le Gouvernement
néerlandais, de cette adhésion. L’ad-
liésion se fera de la maniére prévue
par 1’article 27, alinéa 2.
Il est entendu que les adhésions ne
pourront avoir lieu qu’aprés 1’entrée
en vigueur de la présente Convention,
en vertu de 1’article 28, alinéa 1.
Article 32
Chaque Etat contractant, en si-
gnant ou ratifiant la présente Conven
tion ou en y adhérant, peut se réser-
ver de limiter 1’application de l’ar-
ticle 17 aux nationaux des Etats con-
tractants ayant leur résidence liabi-
tuelle sur son territoire.
L’Etat, qui aura fait usage de la
faculté, prévue å 1’alinéa précédent,
ne pourra prétendre ä l’application
de 1’article 17 par les autres Etats
contractants qu’au bénéfice de ses
nationaux ayant leur résidence liabi-
tuelle sur le territoire de l’Etat con
tractant, devant les tribunaux duquel
ils sont demandeurs ou intervenants.
Article 33
La présente Convention aura une
durée de cinq ans å partir de la date
indiquée dans 1’article 28, alinéa ler,
de la présente Convention.
inom sex månader efter nämnda med
delande anmält gensaga, och det eller
de områden, för vilkas internationel
la förbindelser ifrågavarande stat
svarar och för vilket eller vilka till
kännagivandet gjorts.
Artikel 31
Stat, som icke var företrädd vid
Konferensens sjunde session, må till
träda denna konvention, så framt icke
en eller flera av de stater, som rati
ficerat konventionen, motsätter sig
detta inom en frist av sex månader
från dagen för det meddelande om
tillträdet, som utsänts av neder
ländska regeringen. Tillträde skall
ske på det i artikel 27 andra stycket
omnämnda sättet.
Det är överenskommet, att tillträde
icke kan ske, förrän konventionen
trätt i kraft i enlighet med artikel 28
första stycket.
Artikel 32
Fördragsslutande stat må, vid un
dertecknandet eller ratifikationen av
konventionen eller vid tillträdet av
densamma, förbehålla sig rätten att
begränsa tillämpningen av artikel 17
till sådana medborgare i de fördrags
slutande staterna, som ha sin vanli
ga vistelseort på dess område.
Stat, som begagnat den i föregåen
de stycke omnämnda befogenheten,
äger av de övriga fördragsslutande
staterna påfordra tillämpning av ar
tikel 17 endast till förmån för såda
na av sina medborgare, som ha sin
vanliga vistelseort på område tillhö
rande den stat, inför vars domstolar
de uppträda som kärande eller mel-
lankommande part.
Artikel 33
Denna konvention skall gälla i fem
år räknat från den dag, som angives
i artikel 28 första stycket i konven
tionen.
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957
Ce lerme commencera å courir de cette date, méme pour les Etats qui l’auront ratifiée ou y auront adhéré postérieurement.
La Convention sera renouvelée ta- citement de cinq ans en cinq ans, sauf dénonciation. La dénonciation devra, au moins six mois avant l’ex- piration du terme, étre notifiée au Ministére des Affaires Etrangéres des Pays-Bas, qui en donnera connais- sance å tous les autres Etats contrac- tants.
La dénonciation peut se limiter aux territoires ou å certains des territo- ires indiqués dans une notification, faite conformément å 1’article 30, ali- néa 2.
La dénonciation ne produira son effet qu’a 1’égard de l’Etat qui l’aura notifiée. La Convention restera en vi- gueur pour les autres Etats contrac- tants.
En foi de quoi, les soussignés, du- rnent autorisés par leurs Gouverne- ments respectifs, ont signé la présente Convention.
Fait å La Haye, le ler mars 1954, en un seul exemplaire, qui sera dé- posé dans les archives du Gouverne- ment des Pays-Bas et dont une copie, certifiée conforme, sera remise, par la voie diplomatique, å chacun des Etats représentés å la Septiéme Session de la Conférence de La Haye de Droit International Privé.
Denna tid börjar löpa frän ovan angivna dag jämväl för de stater, som senare ratificerat eller tillträtt kon ventionen.
Konventionen skall anses, utan vi dare tillkännagivande, förnyad för fem år i sänder, därest den icke uppsäges. Uppsägning skall tillkän nagivas för nederländska utrikesmi nisteriet minst sex månader före den löpande periodens utgång och skall ministeriet underrätta samtliga övri ga fördragsslutande stater om upp sägningen.
Uppsägning kan inskränkas att av se de områden eller vissa av de om råden, som upptagits i ett enligt arti kel 30 andra stycket gjort tillkänna givande.
Uppsägningen äger verkan endast såvitt gäller den stat, som verkställt densamma. För övriga stater bibehål ler konventionen sin giltighet.
Till bekräftande härav ha under tecknade, som i vederbörlig ordning bemyndigats därtill av sina respek tive regeringar, undertecknat denna konvention.
Som skedde i Haag den 1 mars 1954 i ett enda exemplar, vilket skall förvaras i nederländska regeringens arkiv och varav en behörigen styrkt avskrift på diplomatisk väg skall tillställas envar av de stater, som voro företrädda vid Haagkonferen- sens för internationell privaträtt sjunde session.
(Underskrifter)
3 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 163