Prop. 1985/86:161

om Sveriges tillträde till Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om internationell rättshjälp

Regeringens proposition

1985/86: 161 %?

om Sveriges tillträde till Haagkonventionen Prop den 25 oktober 1980 om internationell 1985/86: 161 rättshjälp

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokolle't den 20 mars 1986.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

S [(>/z Wickham

Propositionens huvudsakliga innehåll

lnom Haagkonferensen för internationell privaträtt har utarbetats en kon- vention om internationell rättshjälp. Konventionen är slutsteget i en mo- dernisering av 1905 och 1954 års Haagkonventioner angående vissa till civilprocessen hörande ämnen. I propositionen förordas att Sverige tillträ- der konventionen om internationell rättshjälp med visst förbehåll.

För att göra det möjligt för Sverige att ansluta sig till konventionen föreslås ändringar i rättshjälpslagen (1972: 429). Vidare föreslås en ny lag om verkställighet av vissa utländska beslut om rättegångskostnader. som skall ersätta nuvarande lag från år 1899 i samma ämne.

L:"tgändringz'irna och den nya lagen avses träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposi- tionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen ts. 4). lag- rådets yttrande (s. 24) och föredragande statsrådets ställningstagan- de till lagrådets synpunkter (s. 261.

Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.

Förslag nu"

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

Härigenom föreskrivs att 8å rättshjälpslagenl skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Allmän rättshjälp får ej beviljas

Föreslagen lydelse

1. i angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom riket. om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för

rättshjälp.

2. den som är bosatt atom riket. am ltan ej är svensk medborgare eller om särskilda skäl (j_/"örttligger för rättshjälp.

2. utlänningar som varken är el— ler tidigare varit bosatta här. om det inte finns särskilda skäl för rättshjälp.

Prop. 1985/86: 161

3. näringsidkare i angelägenhet som uppkommit i hans näringsverksam- het, om ej skäl föreligger för rättshjälp med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning. hans ekonomiska och personliga förhållanden eller omständigheterna i övrigt.

4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande. om överlåtel— sen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövning av begäran om rättshjälp.

5. för upprättande av självdeklaration. äktenskapsförord eller testamen- [C.

6. i mål om boskillnad enligt 9 kap. lä giftermålsbalkcn.

7. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig angelä- genhet. vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund. har av- gjorts slutligt. _

8. ägaren av en fastighet eller en byggnad i angelägenhet som avser fastigheten eller byggnaden. om han har eller borde ha haft rättsskyddsförÄ säkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenhe- ten.

9. .den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad. I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rätts- hjälp ej skall beviljas.

Under förutsättning av ömsesi- dighet kan regeringen förordna att medborgare i viss främmande stat i fråga om allmän rättshit'llp skall vara likställd med svensk med/mr— gare.

Under förutsättning av ömsesi- dighet kan regeringen förordna att medborgare i en viss främmande stat och den som. utan att vara ttml/mrgarc i den staten. är bosatt där ska/! vara likställd med svensk tttea'ltargal'e (' _li'äga om allntän ri't'ttshiälp.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

' Lagen omtryckt 1983z487.

Is)

Prop. 1985/86: 161 Förslag till — Lag om verkställighet av vissa utländska beslut om rättegångskostnader.

Härigenom föreskrivs följande.

15 1 den mån det har avtalats i en överenskommelse mellan Sverige och främmande stat skall ett beslut av en utländsk domstol om skyldighet för en kärande eller intervenient att betala rättegångskostnader på ansökan verkställas här. Med kärande jämställs en målsägande som fört talan i brottmål om enskilt anspråk i anledning av brott.

lå Ansökan om verkställighet görs hos kronofogdemyndigheten.

Så 'fill ansökningen skall fogas följande handlingar:

l. Beslutet i original eller av behörig myndighet bestyrkt kopia.

2. Bevis att beslutet har vunnit laga kraft.

3. lntyg att lagakraftbeviset har utfärdats av en behörig myndighet. Intyget skall vara utfärdat av en svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där beslutet har meddelats.

Bevis och intyg som avsesli första stycket 2 och 3 behöver inte ges in. om det på annat sätt styrks att beslutet har vunnit laga kraft.

1 den mån det har avtalats i en överenskommelse med främmande stat behöver andra handlingar inte fogas till ansökningen än en bestyrkt kopia av de delar av beslutet som innehåller parternas namn. deras ställning i rättegången och själva åläggandet. bevis att beslutet har vunnit laga kraft samt. om det har särskilt avtalats. bevis att beslutet är verkställbart i den stat där det har meddelats.

4å Om en handling som åberopas i ärendet är skriven på ett annat språk än danska. norska eller svenska. skall en bestyrkt översättning till svenska bifogas. Av beslutet behöver endast själva åläggandct översättas.

Så Beslut om verkställighet skall meddelas titan att parterna hörs.

Om det i en överenskommelse med främmande stat har avtalats att kostnader för översättning och bestyrkande av denna skall anses som rättegångskostnader, beslutar kronofodcmyndigheten på sökandens begä- ran om ersättning för kostnaderna. '

6.5 Det utländska beslutet'oeh beslut som avses i 5s' andra stycket verkställs på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom. om ej högre rätt förordnar annat.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Genom lagen upphävs lagen (1899: 12 s. 9) om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut.

'...)

J ustitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 februari 1986

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden I. Carlsson. Feldt. Sigurdsen. Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson. Görans- son. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Wickbom. Johansson. Hulter- ström. Lindqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om internationell rättshjälp

] Inledning

Det förekommer sedan länge ett omfattande internationellt samarbete i privaträttsliga angelägenheter. En viktig roll inom detta samarbete spelar den s.k. Haag-konferensen om internationell privaträtt. Samarbetet regle- ras i ett flertal överenskommelser. En central plats intar de s.k. civilpro- cesskonventionerna — Haagkonventionen den 17juli 1905 angående vissa till civilprocessen hörande ämnen av internationell natur (SFS 1909130) och Haagkonventionen den 1 mars 1954 angående vissa till civilprocessen hörande ämnen (prop. 1957: 163. UU 29. rskr. 311). 1954 års konvention ersätter 1905 års konvention i förhållande till de stater som tillträtt den. Genom civilprocesskonventionerna har de fördragsslutande länderna ut- fäst sig att lämna varandra bistånd i fortn av delgivning och utredning när det gäller rättsförhållanden av civil eller kommersiell natur. De har också utfäst sig att i princip likställa medborgare i de andra länderna med sina egna medborgare beträffande skyldighet att ställa säkerhet i rättegång. kostnadsfri rättshjälp m. m.

Till 1954 års civilprocesskonvention är förutom Sverige anslutna Bel- gien. Danmark. Egypten. Finland. Frankrike jämte besittningar. Israel. Italien. Japan. Jugoslavien. Libanon. Luxemburg. Marocko. Nederlän- derna med Nederländska Antillerna. Norge. Polen. Portugal. Rumänien. Schweiz. Sovjetunionen. Spanien. Surinam. Tjeckoslovakien. Turkiet. Förbundsrepubliken Tyskland. Ungern. Vatikanstaten och Österrike. 1 den mån dessa stater har tillträtt även 1905 års konvention gäller den alltså inte mellan staterna. Sverige är emellertid fortfarande bundet av 1905 års konvention i förhållande till Island och Tyska Demokratiska Republiken. vilka inte är anslutna till 1954 års konvention.

De båda civi|processkonkventionerna har reviderats och moderniserats. De ursprungliga bestämmelserna om delgivning har byggts på genom kon— ventionen den 15 december 1965 om delgivning i utlandet av handlingar i

Prop. 1985/86: 161

mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivningskonven- tionen. prop. 1969: 32. UU 11), rskr. 278). Bestämmelserna om bevisupp- tagning har moderniserats genom konventionen den 18 mars 1970 om bevisupptagning i utlandet i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (bevisupptagningskonventionen. prop. 1974z95. .luU 28. rskr. 297).

Under den ljortonde Haagkonferensen för internationell privaträtt har antagits ett förslag till en konvention om internatimwll rättshjälp. Konven- tionen, som är dagtecknad den 25 oktober 1980. är avsedd att vara slutste- get i moderniseringen av civilprocesskonventionerna. De ämnen som har återstått att revidera och som omfattas av konventionen är bl. a. rättshjälp åt enskilda personer. befrielse från skyldighet att ställa säkerhet för rätte- gångskostnader och verkställande av beslut som har meddelats i något av de andra länderna om skyldighet att betala sådana kostnader (exeqvatur- prövning). I förhållande till civilprocesskonventionerna medför konven- tionen huvudsakligen följande nyheter.

När det gäller rättshjälp omfattar regleringen inte bara medborgare i konventionsstaterna. utan även personer som är eller har varit bosatta i de fördragsslutz'inde länderna utan att vara medborgare i något av dem. Regle- ringen utsträcks till att avse även utomprocessuell allmän rättshjälp och rådgivning. För rättshjälp förutsätts inte längre att sökanden är medellös. iutan även avgiftsfinansierad rättshjälp omfattas av konventionen. Ett sy- stem med centralorgan och förmedlande organ införs och vissa rutiner för rättshjälpsansökningsförlarandet införs.

Ifråga om rättegångskostnader utsträcks kretsen av dem som är befriade från skyldighet att ställa säkerhet för sådana kostnader till att omfatta inte bara medborgare. utan alla som är bosatta i länderna. Utvidgningen avser såväl fysiska som juridiska personer. För att hjälpa den som ansöker om att ett beslut om rättegångskostnader skall göras verkställbart i ett annat land än processlandet införs också eentralorgan och förmedlande organ samt förenklade rutiner.

Vidare skall rätt till kopia av handlingar. utdrag av offentliga register m.m. gälla inte bara för medborgare. utan för alla som är bosatta i län- derna. Något krav på medellöshet uppställs inte längre och inte heller påbjuds generell avgiftsfrihet. Även i fråga om förbud mot gäldslängelse vidgas personkretsen. Slutligen införs straffrättslig och straffprocessuell immunitet för vittnen och sakkunniga.

Konventionen om internationell rättshjälp i engelsk och fransk original- textjämte en preliminär översättning till svenska bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga ['.

Konventionen. som ännu inte har trätt i kraft. har ratificerats av Frankri- ke oeh har undertecknats av Förbundsrepubliken Tyskland. Grekland. Luxemburg och Marocko.

[ Bilagan har uteslutits här. Konventionen i originaltextjämte officiell svensk över— sättning har fogats som bilaga till regeringsprotokollet den 20 mars 1986.

'.!l

Bestämmelsen i andra stycket utgör enligt specialmotiveringen endast en språklig omarbetning av motsvarande regel i 1899 års lag. Enligt den föreslagna texten skall bl. a. styrkas att ”beslutet har meddelats i behörig ordning". medan vad som skall styrkas enligt 1899 års lag är att den handling som ligger till grund för framställningen "är i behörig form utfär- dad". Sistnämnda uttryckssätt visar att det är-fråga om en rent formell granskning av det åberopade dokumentet. medan den föreslagna texten kan uppfattas som ett krav på utredning om att något fel inte har förekom- mit i det utländska förfarandet. Till undvikande av en sådan tolkning bör väljas en lydelse som närmare ansluter till gällande lag.

Lagrådet vill emellertid ifrågasätta om inte den berörda regeln kan utgå och andra stycket sålunda inskränkas till ett krav på utredning om att beslutet har vunnit laga kraft. Föreskriften i 1899 års lag torde samman- hänga med artikel 19 andra stycket i 1954 års civilprocesskonvention. där det sägs att myndigheten skall undersöka om den åberopade handlingen uppfyller de villkor som uppställts för dess "formella giltighet" ("authenti— Cité"). Detta torde förutsätta att verkställighet söks på grundval av en originalhandling. När detta krav slopas synes det inte längre finnas under— - lag för en sådan formell granskning.

2. Konventionen 2.1 Allmänt

Som nämndes inledningsvis utgör konventionen slutsteget i modern-ise- ringen av 1905 och 1954 års civilprocesskonvent'ioner. Den ordning som

införs med centralorgan för att ta emot rättshjälpsansökningar och ansök- ' ningar om exeqvaturprövning är densamma som gäller i fråga om delgiv- ningsframställningar och framställningar om bevisupptagning enligt 1965 och 1970 års konventioner. I Sverige är utrikesdepartementet centralorgan enligt dessa båda konventioner. Den nya konventionen ålägger länderna att dessutom utse förmedlande organ för att biträda de .rättssökande och sända rättshjälpsansökningar och ansökningar om exeqvaturprövning till de andra ländernas centralorgan.

Sverige tillämpar samma system med förmedlande och mottagande or- gan i förhållande till länder som är anslutna till den i Strasbourg den 27 januari 1977 dagtecknade europeiska överenskommelsen om översän- dande av ansökningar om rättshjälp. Enligt förordningen (1977: 105) om översändande av ansökningar om rättshjälp är utrikesdepartementet för- medlande och mottagande organ. Anslutna till den europeiska konven- tionen är. förutom Sverige. Belgien. Danmark. Finland. Frankrike. Grek- land. ltalien. Luxemburg. Norge. Storbritannien och Nordirland. Turkiet samt Österrike.

Den bestämmelse om immunitet för vittnen-m. fl. som införs är väsentli- gen utformad efter mönster av den immunitetsbestämmelse som finns i den i Strasbourg den 20 april 1959 dagtecknade konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål. vilken också den har tillträtts av Sverige.

Konventionen om internationell rättshjälp ersätteri förhållandet mellan länder som ratificerar den art. 17—24 i 1905 års och'art. 17—26 i 1954 års" civilprocesskonventioner. Den har som nämndes förut hittills ratificerats av Frankrike och undertecknats av Förbundsrepubliken Tyskland. Grek- land. Luxemburg och Marocko. Ytterligarc ett antal länder. däribland Danmark. Finland och Norge. överväger att tillträda konventionen.

2.2. Översikt över konventionsbestämmelserna

Konventionen har sex kapitel: — Kap. 1. Rättshjälp (art. 1—13). — Kap. ll. Säkerhet för rättegångskostnader och exeqvaturprövning (art. 1447). ' — Kap. lll. Kopia av handlingar och beslut (art. 18). — Kap. iV. Gäldsfängelse och immunitet (art. 19—20). — Kap. V. Allmänna bestämmelser (art. 21—30). — Kap. VI. Slutbestämmelser (art. 31—36).

2.2.] Rättshälp

Enligt de grundläggande reglerna (art. l-och 2) är medborgare och personer som är bosatta i en kontraktsslutande stat berättigade till rättshjälp i

Prop. 1985/86: 161

rättsförhållanden av civil eller kommersiell natur i varje annan kontrakts- slutande stat på samma villkor som där bosatta medborgare. Tanken bakom regleringen är att tillförsäkra bl. a. dem som har anställning utanför sitt hemland samma ställning som medborgarna i det land där de är bosat- ta. Även sedan de har återvänt till sina resp. hemländer omfattas de av regleringen i den mån det är fråga om mål och ärenden i det land där de varit bosatta och den rättsliga angelägenheten är en följd av vistelsen där. Utvidgningen av personkretsen till att avse även andra än medborgare är en nyhet i förhållande till'civilprocesskonventionerna. Det bör i samman- hanget nämnas att konventionen ger rätt till reservation mot utvidgningen ' (art. 28 första stycket).

Frågan om rättshjälp skall avgöras enligt de regler som gäller för de egna, i landet bosatta medborgarna. Att bosättning anges förutom medbor- garskap är en nyhet i förhållande till civilprocesskonventionerna. Kom- pletteringen är gjord mot bakgrund av att rättshjälp i vissa länder ges-under förutsättning att den sökande är bosatt där och oavsett dennes medbor- garskap.

I likhet med de äldre civilprocesskonventionerna saknar den nya _kon- ventionen en närmare bestämning av begreppen civil och kommersiell. Det har förutsatts att några svårigheter inte skall behöva uppstå vid den prak- tiska tillämpningen. Till skillnad mot civilprocesskonventioncrna omfattar konventionen även mål och ärenden hos domstolar och andra myndigheter som handlägger frågor av administrativ. socialrättslig och skatterättslig natur. om i den aktuella staten rättshjälp får lämnas i sådana mål eller ärenden.

En nyhet är vidare att regleringen avser även utomprocessuell rättshjälp ("legal advice"). Som förutsättning gäller att sökanden befinner sig i landet. Någon skyldighet att ombesörja rådgivning genom utländsk korre- . spondens föreligger alltså inte. och de bestämmelser i konventionen som avser förmedling av rättshjälpsansökningar över gränserna är inte tillämp- liga på denna form av rättshjälp.

I fråga om villkoren för att få rättshjälp ställs inte längre kravet att den rättssökande skall visa medellöshet. Även rättshjälp för vilken en avgift tas ut omfattas av konventionen.

Beträffande handläggningen av rättshjälpsärenden gäller att varje land skall utse ett centralt organ med uppgift att ta emot och vidta erforderliga åtgärder i anledning av rättshjälpsansökningar från de andra länderna. Federala länder och länder med mer än ett rättssystem får utse flera centralorgan (art. 3). Varje land skall vidare utse minst ett förmedlande organ med uppgift att sända ansökningar om rättshjälp till-andra länders centralorgan (art. 4 första stycket). Det centrala organet kan utses till förmedlande organ. men-en eller flera andra myndigheter kan utses att vara förmedlande organ vid sidan av eller i stället för det centrala organet. Ansökningar om rättshjälp sänds direkt till centralorganet i mottagarlandet utan förmedling av någon annan'myndighet. För översändandet finns ett fastställt formulär. fogat till konventionen som bilaga. Ansökningar får även förmedlas på diplomatisk väg (art. 4 andra och tredje styckena). Om den rättssökande inte är bosatt i något av länderna kan ansökningen

dessutom förmedlas genom de konsulära förbindelserna (art. 9 första stycket).

Ansökningen får lämnas in till det förmedlande organet i det land där sökanden är bosatt och skall vara upprättad enligt ett fastställt formulär. som även det är fogat till konventionen som bilaga (art. 5). Myndigheten i fråga skall hjälpa sökanden på olika sätt bl. a. med granskning av handling- arna i formellt hänseende. Vid behov skall den också sörja för gratis översättning av dem (art. 6) Ansökningen och övriga handlingar skall vara avfattade på eller översatta till mottagarlandets språk. Om detta inte är möjligt får engelska eller franska användas (art. 7). Konventionen ger rätt till reservation mot att något av dessa båda språk används eller mot att ettdera av dem används. Om ett land har reserverat sig mot båda språken får andra länder tillämpa samma ordning gentemot det landet (art. 28 andra stycket a och e).

Bland de övriga bestämmelserna om rättshjälp bör framhållas den be- stämmelse (art. 13 andra stycket) som säger att den som har fått rättshjälp för en rättegång i ett av länderna därmed automatiskt har rättshjälp i ett annat land. om han där begär erkännande eller verkställighet av rättens avgörande i målet eller ärendet. Bestämmelsen innebär en nyhet i förhål- lande till civilprocesskonventionerna. Konventionen ger dock reserva- tionsrätt mot bestämmelsen eller. om denna rätt inte utnyttjas. rätt att låta bli att tillämpa bestämmelsen i förhållande till ett land som har gjort en sådan reservation (art. 28 andra stycket b och 1).

Den som är bosatt i ett av länderna och uppträder som kärande eller intervenient i en rättegång i ett annat av dem får inte på grund av att han är utlänning eller på grund av att han inte har hemvist eller vistas i process- landet åläggas att ställa säkerhet av något slag för motpartens rättegångs- kostnader eller andra kostnader i samband med rättegången (art. 14). Regleringen avser inte bara fysiska utan ävenjuridiska personer. I förhål- lande till civilprocesskonventionerna innebär den att personkretsen vidgas från enbart medborgare med hemvist i de fördragsslutande länderna till att avse alla som är bosatta där. För juridiska personers del innebär utvidg-_ ningen att kravet på att denjuridiska personen skall vara bildad i ett sådant land enligt dess lag slopas. Frågan om en juridisk person skall anses ha hemvist får avgöras enligt lagen i processlandet.

Som en direkt följd av att säkerhet för kostnaderna inte får avkrävas ålägger konventionen i likhet med civilprocesskonventionerna länderna att ombesörja att beslut varigenom den som har befriats från skyldighet att ställa säkerhet har ålagts att utge ersättning för rättegångskostnader blir verkställbart (art. 15). I fråga om handläggningen av ansökningar om exeqvaturprövning gäller föreskrifter om myndigheter — centralorgan och förmedlande organ — som- skall tltses för att-sända över och ta emot ansökningshandlingar. Föreskrifterna (art. 16) är direkta motsvarigheter till bestämmelserna om handläggningen av rättshjälpsansökningar och in- nebär även de en nyhet i förhållande till civilprocesskonventionerna. Vi-

Prop. 1985/86: 161

dare finns bestämmelser om vilka handlingar som skall vara fogade till ansökningen och om förfarandet vid exeqvaturprövning (art. 17). Bestäm- melserna innebär vissa förenklingar i förhållande till civilprocesskonven- tionerna.

Reservationsrätt föreligger mot detta kapitel 11 i konventionen. och om denna rätt inte utnyttjas föreligger rätt att låta bli att tillämpa kapitlet i förhållande till ett land som har reserverat sig (art. 28 andra stycket c och g). Det böri sammanhanget nämnas att konventionen träderi stället för de motsvarande artiklarna i civilprocesskonventionerna även om reservation görs mot kapitlet (art. 22). Länder som är bunda av civilprocesskonven- tionerna och ansluter sig till konventionen kan alltså genom att utnyttja reservationsrätten befria sig från alla förpliktelser i fråga om säkerhet för ' rättegångskostnader och exeqvaturprövning. Man har dock utgått från att det inte är någon risk för att länder som är bundna av civilprocesskonven— tionerna använder sig av reservationsrätten. '

Medborgare och personer som är bosatta i ett av länderna kan i ett annat av dem och på samma villkor som det landets egna medborgare få kopia av eller utdrag ur offentliga register och myndighetsavgörandcn i civila eller kommersiella ärenden. Detsamma gäller beträffande legalisering av doku- menten (art. 18).

Bestämmelserna innebär i förhållande till civilprocesskonventionerna en utvidgning av såväl personkretsen som det slag av handlingar och beslut som omfattas av regleringen. Utvidgningen av personkretsen är densamma som berördes tidigare. dvs. bestämmelsen omfattar inte bara medborgare. utan även dem som är bosatta i länderna utan att vara medborgare i något av dem. En nyhet är vidare att det inte längre ställs något krav på medel-'- löshet och inteheller föreskrivs avgiftsfrihet. Meningen är att avgifter inte ' får tas ut efter några andra grunder än dem som gäller för landets egna medborgare.

2.2.4 Gäldsfängelse och immunitet

Bland länder som är anslutna till civilprocesskonventionerna-är det bara några få som har institutet gäldsfängelse. I två av dessa länder. nämligen Nederländerna och Surinam. gäller i det avseendet att skillnad görs mellan egna medborgare och utlänningar till de senares nackdel. En motsvarighet till civilprocesskonventionernas bestämmelser om gäldsfängelse har därför tagits upp i konventionen (art. 19). Personkretsen har vidgats på sätt som nämndes under 2.2.3. '

En nyhet i förhållande till civilprocesskonventionerna är att immunitet införs för vittnen och sakkunniga (art. 20). Den som efter kallelse inställer sig för att höras som vittne eller sakkunnig inför domstol i ett annat land får inte åtalas. häktas eller på annat sätt underkastas inskränkning i sin per- sonliga frihet på grund av en dom som har meddelats eller en gärning som han har begått före sin ankomst till landet i fråga. l'mmuniteten inträder sju

dagar före den i kallelsen angivna inställelsedagen och upphöri princip sju dagar efter det att han har fått besked från domstolen om att hans närvaro inte längre påfördras.

Reservationsrätt föreligger mot immunitetsbestämmelsen (art. 28 andra stycket (1).

Det kapitel i konventionen som innehåller allmänna bestämmelser inleds med en förklaring att ingenting i konventionen skall tolkas som en begräns- ning av de rättigheter som tillkommer någon på grund av ett lands interna rätt eller någon annan konvention till vilken landet har anslutit sig eller kommer att ansluta sig (art. 21 ). Vidare regleras det tidigare berörda förhållandet mellan konventionen och de båda civilprocesskonventionerna samt tilläggsöverenskommelser till dessa (art. 22 och 23). Beträffande tilläggsöverenskommelser gäller att de skall tillämpas även på denna kon- vention. om länderna inte överenskommer om annat.

Vissa bestämmelser (art. 24 och 25.) gäller språkfrågan och innebär bl.a. att ett land kan förklara sig berett att ta emot handlingar på ytterligare ett eller flera språk utöver det egna språket samt franska och engelska.

För länder med flera rättssystem finns en bestämmelse som underlättar en anslutning till konventionen (art. 26). Ett uttryckligt stadgande om att konventionen saknar konstitutionella verkningar tas också upp (art. 27).

Beträffande den reservationsrätt som redan har berörts gäller att förbe- håll skall göras vid tidpunkten för undertecknande. ratifikation. godta- gande eller godkännande av konventionen eller vid anslutning till den (art. 28). Andra förbehåll än de som nämnts förut får inte göras: Förbehåll kan när som helst återtas. '

Föreskrifter finns vidare om vilka underrättelser som aktualiseras i samband med ratifikation eller anslutning eller vid en senare tidpunkt (art. 29). Underrättelserna ställs till nederländska utrikesministeriet. Bestäm- melser finns också om att de formulär som är fogade till konventionen kan ändras och om hur detta går till (art. 30).

Konventionen har sedvanliga slutbestämmelser (art. 31- 36). För ett land som ratificerar konventionen träder den i kraft första dagen i den tredje kalendermånaden efter deponeringen av ratilikationsinstrumentet. Kon- ventionen gäller i fem år. Om uppsägning inte sker. förlängs den automa- tiskt med fem år i sänder. Uppsägning skall anmälas till nederländska utrikesministeriet minst sex månader före den löpande femårsperiodens utgång.

3. Föredraganden

3.1. Anslutning till konventionen

Inom Haagkonferensen för internationell privaträtt har sedan länge pågått ett arbete med att revidera bestämmelserna i 1905 och 1954 års civilpro- cesskonventioner. Arbetet har tidigare resulterat i 1965 års delgivnings-

Prop. 1985/86: 161

10

konvention och [970 års bevisupptagningskonvention vilka ersätter be- stämmelserna i civilproeesskonventionerna om delgivning och bevisupp- tagning. För att åstadkomma ett enklare och snabbare förfarande än enligt . civilprocesskonventionerna infördes genom 1965 och 1970 års konven-' tioner en ordning för kommunikation över gränserna som bl. a. innebär att . varje land utser ett Centralorgan'dit myndigheterna i de andra länderna kan sända framställningar om delgivning och om bevisupptagning.

Vid Haagkonferensens fjortonde session har som slutresultat av arbetet med att revidera civilprocesskonventionerna antagits ett förslag till kon- vention om internationell rättshjälp. Konventionen öppnades för under- tecknande den 25 oktober 1980. Den innehåller i sak bestämmelser om rättshjälp. säkerhet för rättegångskostnader samt exeqvaturprövning, rätt att få kopia av beslut m.m., gäldsfängelse och immunitet för vittnen och sakkunniga. För länder som är anslutna till civilprocesskonventionerna medför enanslutning att bestämmelserna träder i stället för motsvarande bestämmelser i eivilproeesskonventionerna.

Det är särskilt i två hänseenden som konventionen innebär en nyordning i förhållande till civilprocesskonventionerna. Det ena är att förmånerna enligt konventionen skall gälla inte bara för medborgare i de länder som ansluter sig. utan också för dem som är bosatta i dessa länder utan att vara . "medborgare i något av dem. Avsikten är att tillförsäkra bl.a. dem som arbetar'utanför sina hemländer samma förmåner som medborgarna i det land där de är bosatta. Det andra är att länderna efter förebild av delgiv- nings- och bevisupptagningskonventionerna åläggs att utse centralorgan för att ta emot rättshjälpsansökningar och ansökningar om exeqvaturpröv- ning. Dessutom ålägger konventionen länderna att på samma sätt som "enligt 1977 års europeiska konvention om översändande av ansökningar om rättshjälp utse förmedlande organ för att biträda de rättssökande med att bl.a. granska deras ansökningar i formellt hänseende och sända över dem till rätt centralorgan.

Även i övrigt innnefattar konventionen flera nyheter i sakligt hänseende. Bl.a. regleras handläggningen av ansökningsårendena utförligare än som hittills varit fallet. Syftet är att åstadkomma ett enklare och snabbare förfarande. ] samma syfte läggs vissa administrativa rutiner fast och stan- dardiseras genom fastställda formulär. Av betydelse för att trygga en såvitt möjligt fullständig utredning i civilmål är att straffrättslig och straffproces- suell immunitet införs för vittnen och sakkunniga. Detta sker efter mönster av vad som gäller enligt avtal på .brottsmålsområdet. Av värde för de rättssökande är också de vidgade möjligheterna att få kopia av beslut och . utdrag ur offentliga register.

De nyheter som konventionen erbjuder i förhållande till de äldre kon- ventionerna är allmänt sett ägnade att underlätta internationell samverkan på det civilprocessuella området och att stärka de rättssökandes ställning. För Sverige innebär en anslutning få nya åtaganden. Den immunitet "som konventionen föreskriver för vittnen och sakkunniga synes utan svårighet kunna accepteras för vår del. Någon lagstiftning föranleds i så fall inte av detta. eftersom frågan regleras i lagen (1985: 988) om immunitet för vissa Vittnen m.fl. Svensk rätt uppfyller också i övrigt i stor utsträckning kon-

:

ventionens krav. Blott i ett par avseenden — det gäller de nuvarande föreskrifterna om allmän rättshjälp och de nuvarande bestämmelserna om exeqvaturprövning — fordrar en anslutning lagändringar. till vilkajag skall återkomma senare.

När det gäller att bedöma de fördelar som Sverige erhåller genom en anslutning visar erfarenheterna av de reformer som genomfördes i anled- ning av delgivnings- och bevisupptagningskonventionerna att motsvarande administrativa arrangemang som enligt konventionen skall gälla för för- medling av rättshjälpsansökningar och ansökningar om exqvaturprövning har betydande praktiska fördelar. Erfarenheterna av 1977 års europeiska konvention är visserligen begränsade. eftersom få ansökningar har före- kommit, men de talar för att ordningen med förmedlande och mottagande organ innebär förenklingar som kommer de rättssökande till godo. De fördelar som Sverige uppnår genom en anslutning ligger framför allt i att Sverige därigenom kan stödja intresset att vissa utlänningar får en förbätt- rad ställning i civilprocessuellt avseende.

Med hänsyn till det anförda och då Sverige traditionellt har brukat inta en positiv ställning till internationella överenskommelser med den inrikt- ning som präglar den aktuella konventionen förordarjag att Sverige tillträ- der denna.

3.2. Förbehåll m.m. vid tillträdet

Enligt art 13 andra stycket i konventionen är den som fått rättshjälp för en rättegång i ett av länderna automatiskt berättigad till rättshjälp i ett annat av dem, om han begär att avgörandet i målet eller ärendet skall erkännas eller verkställas där. Bestämmelsen innebär en nyhet i förhållande till de äldre konventionerna. Möjlighet föreligger att reservera sig mot bestäm- melsen eller att. om så inte sker. underlåta att tillämpa den i förhållande till det land som har gjort en sådan reservation (art. 28 andra stycket b och i).

Allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen( 1972: 429. omtryckt l983: 487) i en angelägenhet som har lett till ett verkställbart avgörande omfattar inte verkställighet av avgörandet ("jfr 9aå andra stycket och 105 andra stycket rättshjälpslagen). För rättshjälp i verkställighetsärendet måste en ny ansö- kan göras. Allmän rättshjälp som lämnas i en angelägenhet som har lett till ett verkställbart avgörande innefattar dock vissa lättnader när det gäller att - få till stånd kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd i målet ( 10 ål första stycket rättshjälpslagen). Även befrielse från avgifter enligt expeditionskungörel- sen (19641618) och förordningen tl98l: 1185) om utsökningsavgifter ingår (9aå första och andra styckena rättshjälpslagen och I] få nämnda förord- ning).

Konventionens regel om att rättshjälp som lämnas för rättegång i ett land medför rättshjälp i ett annat för verkställighet av domen eller beslutet står inte i överensstämmelse med rättshjälpslagen och den principiella skillnad mellan rättslig prövning och verkställighet som lagen vilar på. Det bör inte komma i fråga att beträffande rättshjälp i verkställighetsärenden införa en annan ordning för utländska domstolars avgöranden än för svenska dom- stolars. Vid en anslutning till konventionen-bör Sverige därför använda sig

Prop. 1985/86: 161

av rätten enligt art. 28 andra stycket b) att reservera sig mot bestämmelsen i art. 13 andra stycket. _

Det bör i sammanhanget framhållas att reservationen inte hindrar att Sverige träffar särskilda överenskommelser om vad rättshjälp som medde- las i andra länder skall omfatta här i landet (jfr art. 21 i konventionen). Under förutsättning av ömsesidighet torde Sverige kunna införa den ord- ningen att även den rättshjälp som meddelas utomlands omfattar de nyss berörda lättnaderna för att få till stånd kvarstad eller andra säkerhetsåt- gärderi målet och befrielse från utsökningsavgifter. Frågan torde dock ha synnerligen begränsad praktisk betydelse. och det är i varje fall f.n. inte aktuellt att genomföra en sådan ordning.

Vid en anslutning till konventionen saknar Sverige anledning att göra andra förbehåll än det nu nämnda enligt art. 28 andra stycket b). Lika litet som för andra länder som är anslutna till någon av civilprocesskonventio- nerna bör det för Sveriges del komma i fråga att utnyttja möjligheten att reservera sig mot bestämmelserna i kap. 11 om säkerhet för rättegångskost- nader och exeqvaturprövning.

Av art. 7 andra stycket följer att en konventionsstat skall under vissa förutsättningar godta även handlingar på engelska och franska såvitt gäller ansökningar om rättshjälp. Sverige har vid tillträdet till 1970 års bevisupp- tagningskonvention accepterat båda dessa språk (prop. 1974z95 s. 115). Det finns inte någon anledning att nu inta en annan ståndpunkt. Enligt art. 24 kan staterna förklara sig beredda att godta andra språk än det egna. Sverige bör genomgående kunna godta handlingar såväl på danska och norska som på engelska. En förklaring om detta bör avges.

Sverige bör slutligen enligt art. 29 avge en förklaring om att det svenska utrikesdepartementet är centralt organ och förmedlande organ som avses i art. 3. 4 och 16.

3.3. Lagstiftningsfrågor

Som nämndes nyss (3.1) krävs vissa lagändringar för att Sverige skall kunna ansluta sig till konventionen.

Alla som är bosatta i Sverige är utan avseende på medborgarskap berätti- gade till rättshjälp enligt rättshjälpslagen — allmän rättshjälp. rättshjälp i brottmål. offentligt biträde och rådgivning. För att den som är bosatt utomlands skall beviljas allmän rättshjälp här i landet fordras däremot i princip svenskt medborgarskap (8? första stycket 2 rättshjälpslagen). Ut.- Iändska medborgare bosatta utanför Sverige kan dock i stor utsträckning få allmän rättshjälp här. För det första ställer rättshjälpslagen inte upp något absolut hinder. utan allmän rättshjälp kan beviljas dem om särskilda skäl föreligger. För det andra får regeringen under förutsättning av ömsesi- dighet förordna att medborgare i viss främmande stat skall vara likställd med svensk medborgare i fråga om allmän rättshjälp (8å tredje stycket rättshjälpslagen). Sådant förordnande har meddelats genom kungörelsen

(1973: 138) om tillämpning av rättshjälpslagen ( 1972: 429) beträffande med- borgare i vissa främmande stater. Till dessa främmande stater hör bl.a. de länder sotn har anslutit sig till någon av de båda civilprocesskonventio- nerna. Statslösa och politiska flyktingar följer enligt kungörelsen (1969:645) om vissa rättigheter för statslösa personer och politiska llyk- tingar reglerna för medborgare i det land där de är' bosatta.

Enligt vår nuvarande ordning har alltså medborgare. statslösa och poli- tiska flyktingar i de länder som är anslutna till någon av civilprocesskon- ventionerna tillgång till samhällets rättshjälp i samma utsträckning och på samma villkor som svenska medborgare. De flesta avseenden i vilka den nya konventionen innebär en nyordning i förhållande till civilprocesskon- ventionerna innebär heller inte något nytt för svensk rätts vidkommande. Varken förpliktelsen att tillförsäkra medborgarna i dessa länder rättshjälp som om de var bosatta här i landet eller införandet av rättshjälp i social- rättsliga och skatterättsliga frågor och av utomprocessuell rättshjälp ("Ie- gal advice") under konventionsregleringen innebär några nya åtaganden för Sveriges del. Att kravet på medellöshet slopas och avgiftsfinansierad rättshjälp omfattas av regleringen ligger också helt i linje med vår egen ordning.

Den nya förpliktelsen i fråga om rättshjälp åt bl.a. dem som arbetar utanför sina hemländer uppfyller emellertid Sverige endast delvis f.n. S'om nämndes nyss är alla som är bosatta här i landet berättigade till rättshjälp oavsett medborgarskap. [ den delen svarar rättshjälpslagen mot konven- tionens krav. Att på samma villkor som gäller för svenska medborgare lämna allmän rättshjälp i angelägenheter med anknytning till den tidigare bosättningen i Sverige åt utlänningar som har lämnat landet innebär där- emot ett nytt åtagande. Så är också fallet när det gäller att lämna allmän rättshjälp åt utlänningar som inte är medborgare utan endast bosatta i de andra länderna.

För att Sverige skall kunna fullgöra ätagandena bör ändringar vidtas i rättshjälpslagen. För det första bör de bestämmelser i Så första stycket 2. som reglerar allmän rättshjälp åt den som är bosatt utom riket ändras så att med svensk medborgare jämställs den som har varit bosatt i Sverige. Det synes därvid knappast behövligt att begränsa möjligheten att få rättshjälp till angelägenheter som har sin grtind i den tidigare bosättningen här. I praktiken torde någon rättslig prövning sällan bli aktuell om inte angelä- genheten är av det slaget. För det andra bör det i ss tredje stycket upptagna bemyndigandet för regeringen vidgas till att avse, förutom med- borgare. den som är bosatt i det främmande landet i fråga. Dessa ändringar tar sikte på så speciella och sällsynt förekommande fall att de inte kan leda till några kostnadsökningar av betydenhet.

En anslutning till konventionen aktualiserar också vissa andra frågor. Kungörelsen (1973: 138) om tillämpning av rättshjt'ilpslagen bör komplet- teras och föreskriftcr bör ges inte bara om vilket språk som skall användas i framställningarom rättshjälp. utan även om förfarandet i övrigt vid tillämpning av konventionen. Om riksdagen godtar förslaget om en anslut— ning till konventionen. kommer frågan om bestämmelser i dessa avseenden att senare anmälas för regeringen. liksom även frågan om ändringar som

Prop. 1985/86: 161

14

behöver vidtas i vissa kungörelser och förordningar med anknytning till - Prop. 1985/86: 161 internationell rättshjälp.

Om en utländsk medborgare som inte är bosatt i Sverige eller en utländsk juridisk person väcker talan vid en domstol här i landet mot en svensk medborgare eller en svensk juridisk person. är han i princip skyldig att ställa säkerhet för de rättegångskostnader han kan bli skyldig att betala. Skyldigheten att ställa säkerhet kan dock upphävas genom internationella överenskommelser som Sverige ansluter sig till. Bestämmelser i de nu angivna hänseendena finns i 1 och 5 ss lagen (1980: 307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader.

Sverige har slutit många avtal som medför att. utländska medborgare och utländska juridiska personer inte behöver ställa säkerhet i civila mål och ärenden. Vilka som är befriade enligt överenskommelser som Sverige har tillträtt anges i regeringens tillkännagivande (1985: 493) om befrielse i vissa fall för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader m.m. Till dem som är befriade hör enligt tillkännagivandet bl.a medborgare i stater som är anslutna till någon av de båda civilprocesskonventionerna under förutsättning att de har hemvist i en sådan stat. Även juridiska personer som hör hemma i en sådan stat och- som har bildats enligt den statens lag är befriade från skyldigheten i fråga. .

Vid en' svensk anslutning till konventionen kommer tillkännagivandet (1985: 493) att i sak behöva kompletteras med uppgifter om konventionen och om vilka som enligt denna är befriade från skyldighet att ställa säker- het för rättegängskostnader. Som nämndes förut är det inte bara medbor- gare i de fördragsslutande länderna utan alla som är bosatta där. 'l'ill kretsen hör även juridiska personer med hemvist i något av länderna oavsett enligt vilket lands lag de har bildats. Med hemvist torde i detta avseende böra förstås detsamma som i 10 kap. l ä rättegångsbalken. dvs. styrelsens säte eller orten där förvaltningen förs blir avgörande. Frågan om kompletteringarna kommer att senare anmälas för regeringen.

De stater vilkas medborgare och juridiska personer inte behöver ställa säkerhet i rättegång har som regel åtagit sig att i gengäld verkställa beslut om skyldighet att betala rättegångskostnader som har meddelats i andra länder. Sverige har åtagit sig detta enligt olika överenskommelser. Bestäm- melser om att utländska beslut om rättegångskostnader får verkställas här och om förfarandet finns i lagen (1899: 12 s. 9) om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut och i förordningen (1983: 884) om tillämpning av lagen.

De utländska beslut om rättegångskostnader som får verkställas här är enligt tillämpningsförordningen bl.a. beslut av domstolar i de länder som är anslutna till någon av eivilprocesskonventionerna eller till 1955 års europe- iska bosättningskonvention. Beträffande verkställighet av beslut om rätte- gångskostnader som har meddelats i de andra nordiska länderna finns även bestämmelser i lagen (1977z595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område (2.5 första. stycket 4). I fråga om 15

sådana beslut av schweiziska och av österrikiska domstolar gäller även lagen (1936: 79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz (2å) och lagen (1983: 368) om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område (3ä). För speciella områden finns dessutom bestämmelser i olika lagar som medger verkställighet här i landet av utländska beslut om bl. a. rättegångskostnader. t. ex. lagen (1974: 744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationellajärnvägsfördrag.

En svensk anslutning till konventionen aktualiserar ändring i 1899 års lag. De nuvarande bestämmelserna om vilka handlingar som skall företes i samband med en ansökan om verkställighet bör nämligen kompletteras så att verkställighet kan erhållas även på grundval av den förenklade doku- mentation av det utländska beslutet och av att beslutet är verkställbart som konventionen medger. 1899 års lag är ålderdomlig och svårläst. Eftersom lagtexten i sin helhet behöver omarbetas språkligt och ges en mera generell utforming, är det lämpligt att 1899 års lag ersätts av en ny lag i ämnet. Jag återkommer till denna i specialmotiveringen.

När det gäller förfarandet vid tillämpning av konventionens bestämmel- ser beträffande exeqvaturprövning behövs föreskrifter motsvarande dem som nyss angavs beträffande framställningar om rättshjälp. Frågan om sådana föreskrifter och om bestämmelser som behövs för tillämpning av den nya lagen kommer att senare anmälas för regeringen.

4. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats för- slag till

1. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429).

2. lag om verkställighet av vissa utländska beslut om rättegångskost- nader.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

5. Specialmotivering 5.1 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

Beträffande motiveringen till de föreslagna ändringarna hänvisas till vad som har anförts under 3.3.1. _ .

Avsikten är att regeringen skall förordna om ikraftträdande vid samma tidpunkt som konventionens ikrafttrz'tdande.

5.2. Förslaget till lag om verkställighet av vissa utländska beslut om rättegångskostnader 15

I den mån det har avtalats i en överenskommelse mellan Sverige och främmande stat skall ett beslut av en utländsk domstol om skyldighet för

Prop. 1985/86: 161

16

en kärande eller intervenient att betala rättegångskostnader på ansökan Prop. 1985/86: 161 verkställas här. Med kärande jämställs en mälsägande som fört talan i brottmål om enskilt anspråk i anledning av brott.

Sedan länge utgår man i svensk rätt från att domar och beslut av en utländsk domstol inte kan erkännas eller verkställas här i landet utan att det finns stöd i lag för det (jfr 3 kap. 25 utsökningsbalken). Lagstiftning som ger stöd för erkännande och verkställighet av utländska domar och beslut finns på ett flertal olika rättsområden. Lagstiftningen utgår oftast från en konventionsreglering på området i fråga.

1899 års lag om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut bygger på 1896 års Haagkonvention angående vissa till civilprocessen hörande ämnen av internationell natur. Lagen ändrades på sin tid i anled- ning av att Sverige anslöt sig till 1905 års civilprocesskonvention (SFS 1909: 21), vilken ersatte den tidigare från år 1896. Anslutningen till 1954 ars konvention föranledde inte några ändringar.

Den nya lagen inleds i likhet med 1899 års lag med en bestämmelse om verkställighet i Sverige av utländska domstolsbeslut som ålägger kärande eller intervenient att betala rättegångskostnader. Till skillnad mot 1899 års lag. enligt vilken sådana beslut "må" verkställas. anges i denna paragraf att beslutet skall på ansökan verkställas här. Den obligatoriska formen stämmer bättre överens än den fakultativa med föreskrifterna i såväl 1905 . och 1954 års civilprocesskonventioner (art. 18) som i 1980 års konvention om internationell rättshjälp (art. 15). Formen används också i annan lag- stiftning om verkställighet av utländska avgöranden (se t.ex. 51% lagen 1965: 723 om erkännande och verkställighet av vissa utländska 'domar och beslut angående underhåll till barn).

I likhet med vad som nu gäller avser den nya lagen verkställighet av beslut i civila mål och ärenden men inte beslut i brottmål. Detta framgår indirekt av att det skall röra sig om en ”kärande eller intervenient". Enligt 1 5 andra stycket lagen (1980: 307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader kan utländska medborgare och utländskajuridiska personer bli skyldiga att ställa säkerhet. om de för talan som målsägande i brottmål. vare sig det är fråga om talan om ansvar eller om enskilt anspråk på grund av brott. De internationella överenskom- melser som Sverige har tillträtt om befrielse från skyldighet att ställa säkerhet för rättegångskostnader gäller enbart mål eller ärenden som inte rör ansvar för brott. Skäl saknas alltså att häri landet verkställa utländska beslut om skyldighet för en målsägande som fört ansvarstalan i brottmål att betala rättegångskostnader. Däremot bör ett beslut om skyldighet för den som fört talan om enskilt anspråk i brottmål att betala rättegångskostnader kunna verkställas här. Såväl den nya konventionen som 1954 års civilpro- cesskonvention anses nämligen tillämpliga på sådan målsägandetalan. Ge- nom en uttrycklig bestämmelse har en sådan målsägandcjämställts med en kärande.

De båda civilprocesskonventionerna omfattar i likhet med konventionen om internationell rättshjälp inte bara kärande. utan också den som deltar i en rättegång såsom intervenient (14 kap. 9? rättegångsbalken). En ut- 17

ländsk medborgare ellerjuridisk person som vill inträda som intervenient omfattas inte av 1980 års lag och kan alltså inte åläggas att ställa säkerhet. Motsvarande gäller för svenska medborgare som intervenerari rättegång i länder som har tillträtt konventionerna. Utländska beslut som ålägger dem att betala rättegångskostnader bör därför kunna verkställas här i landet.

Till skillnad från vad som gäller enligt 1899 års lag avses bestämmelserna iden nya lagen bli tillämpliga så snart en överenskommelse har trätt i kraft (jfr prop. 1978/79: 72 s. 11). Att såsom 1899 års lag ställa krav på ömsesi- dighet är därför överflödigt. Det får ankomma på regeringen att på ett lämpligt sätt ge till känna när lagen blir tillämplig i förhållande till en viss stat och om det enligt överenskommelsen gäller särskilda villkor. t. ex. i fråga om hemvist eller dokumentationen av det utländska beslutet (jfr förordningen 1983: 884 om tillämpning av 1899 års lag).

25-

Ansökan om verkställighet görs hos kronofogdemyndigheten.

Samma ordning gäller enligt 1899 års lag. Det kan anmärkas att den i konventionen använda termen ”exekvatur" torde utgå från en ordning där domstol svarar för verkställighet". Konventionen torde emellertid på den punkten få förstås så att den inte hindrar att de svenska kronofogdemyn- digheterna är behöriga att utan föregående beslut av domstol svara för verkställigheten.

3å

Till ansökningen skall fogas följande handlingar:

l. Beslutet i original eller av behörig myndighet bestyrkt kopia.

2. Bevis att beslutet har vunnit laga kraft.

3. lntyg att lagakraftbcvisct har utfärdats av en behörig myndighet. Intyget skall vara utfärdat av en svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där beslutet har meddelats.

Bevis och intyg som avses i första stycket 2 och 3 behöver inte ges in. om det på annat sätt styrks att beslutet har meddelats i behörig ordning och att det har vunnit laga kraft.

1 den mån det har avtalats i en överenskommelse med främmande stat behöver andra handlingar inte fogas till ansökningen än en bestyrkt kopia av de delar av beslutet. som innehåller parternas namn. deras ställning i rättegången och själva åläggandet. bevis att beslutet har vunnit laga kraft. samt. om det har särskilt avtalats. bevis att beslutet är verkställbart i den stat där det har meddelats.

l paragrafen anges vilka handlingar som sökanden skall foga vid sin ansökan till kronofogdemyndigheten.

Enligt Zä första och andra styckena i 1899 års lag skall först och främst "den handling varå framställningen grundas" bifogas. Därmed avses den handling som innehåller själva beslutet. vare sig handlingen betecknas som "dom" eller "beslut" eller på något annat sätt. Vidare skall ett bevis om att beslutet har vunnit laga kraft ges in och dessutom ett intyg om att den

Prop. 1985/86: 161

18

domstol som har utfärdat lagakraftbcvisct är behörig. Om beslutet har meddelats av en norsk domstol. behövs det dock inte något sådant in_tyg. I fråga om intyget gäller att det skall vara utställt av en svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den främmande staten. Varken lagakraftbcvis eller intyg behöver ges in. om det på annat sätt styrks att den handlingsom framställningen grundar sig på är utfärdad i behörig form och att beslutet har vunnit laga kraft. Om beslutet har meddelats av en österrikisk domstol och domstolen har utfärdat ett laga- kraftbcvis. skall det enligt 1983 års förordning om tillämpningen av 1899 års lag anss vara styrkt att den handling som framställningen grundar sig på är utfärdad i behörig form och att beslutet har vunnit laga kraft. Denna undantagsbestämmelse är. liksom särbestämmelscn rörande norska exeku- tionstitlar. grundad på särskilda överenskommelser med Österrike resp. Norge.

Som nämnts tidigare innebär 1980 års konvention om internationell rättshjälp vissa förenklingar i förhållande till de båda civilprocesskonven- tionerna. Enligt 1980 ars konvention (art. 17) behöver nämligen inte beslu- tet ges in i original. utan det räcker med en bestyrkt kopia. och inte heller _ behöver hela beslutet företes. utan bara de delar som innehåller parternas namn och ställning i rättegången samt själva betalningsåläggandet. Vidare fordras det inte något intyg om att den domstol som har utfärdat lagakraft- beviset har varit behörig. utan det räcker med lagakraftbcvisct och bevis om att beslutet är verkställbart i det land där det har meddelats.

När det gäller att i en ny lag utforma bestämmelser om vilka handlingar som skall bifogas bör utgångspunkten vara att bara de handlingar skall ges in som behövs för ett vcrkställighetsförfarande i överensstämmelse med vad Sverige har åtagit sig gentemot andra länder. Vidare bör bestämmel- serna sa långt det är möjligt ges en generell utformning. Som nämndes nyss får det ankomma på regeringen att ge till känna om det gäller särskilda lättnader i förhållande till en viss stat.

Under alla förhållanden måste kronol'ogdemyndighcten ha besked — förutom om beslutet — om att det har vunnit laga kraft. När det gäller dokumentationen av beslutet finns det inte anledning att som f. n. ovillkor- ligen kräva att beslutet i original skall ges in. utan i likhet med vad som gäller enligt viss annan lagstiftning om verkställighet av utländska avgöran- den (se t.ex. 95 lagen 1976: 108 om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet och 14.8 lagen 1983: 368 om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på pri- vaträttens område) bör också en av vederbörande myndighet bestyrkt kopia av beslutet godtas.

Vid en anslutning till den nya konventionen åtar sig Sverige att i förhål- lande till de länder som också ansluter sig godta den ytterligare förenkling- cn att bara en bestyrkt kopia av vissa delar av beslutet behöver ges in. Å andra sidan kräver konventionen att även ett bevis om att beslutet är verkställbart i ursprungslandet ges in. .

Det kan ifrågasättas. om inte denna enklare dokumentation av beslutet borde vara tillräcklig och kunna godtas generellt. dvs. även när det gäller ansökningar från länder som inte är anslutna till den nya konventionen

men med vilka vi samarbetar enligt någon av de båda tidigare civilprocess- konventionerna eller enligt 1955 års bosättningskonvention. Det torde dock ta åtskillig tid innan den nya konventionen får en bred anslutning. Att generellt medge verkställighet på grundval av en kopia av vissa delar av beslutet är därför inte lämpligt. 1 lagen bör i stället först tas upp bestäm- melser om den dokumentation av beslutet som behövs enligt de nämnda tidigare konventionerna. med den lättnaden att även en bestyrkt kopia av beslutet godtas. Bestämmmelsen har tagits upp i paragrafens första stycke under punkt 1. .

Föreskrift att bevis skall ges in om att beslutet har vunnit laga kraft finns under punkt 2 i paragrafens första stycke.

I överensstämmelse med de båda civilprocesskonventionerna fordrar 1899 års lag att sökanden även skall styrka att lagakraftbcviset är utfärdat av behörig myndighet. Detta skall ske antingen genom ett i viss ordning utfärdat intyg eller på ett annat sätt. Därmed åsyftas det krav på legalise- ring av handlingar och liknande formaliteter som iakttas i vissa länder. och att vederbörligen legaliserade handlingar av vilka framgår att beslutet har vunnit laga kraft godtas i stället för lagakraftbcvis och intyg (prop. 1957: 163 s. 6. art. 19 tredje stycket 1954 års civilprocesskonvention). Av skäl som anfördes nyss beträffande dokumentationen av det utländska beslutet är det lämpligt att i den nya lagen ta ttpp även kravet att sökanden skall styrka den utländska myndighetens — vanligen en domstols — behö- righet att utfärda lagakraftbcvis. De ifrågavarande bestämmelserna i 1899 års lag har omarbetats språkligt och tagits upp under punkt 3 i första stycket och andra stycket. I tredje stycket anges de lättnader som 1980 års konvention innebär. I stycket beaktas också de lättnader som Sverige har avtalat om med Norge och Österrike. 1 den mån liknande avtal träffas i framtiden. täcks också de.

45

Om en handling som åberopas i ärendet är skriven på ett annat språk än danska. norska eller svenska. skall en bestyrkt översättning till svenska bifogas. Av beslutet behöver endast själva åläggandct översättas.

[ paragrafen behandlas språk- och översättningsfrågorna. Bestämmel- serna ansluter nära till föreskrifterna i 2.5 tredje stycket 1899 års lag. I likhet med vad som gälleri andra sammanhang godtas handlingar även på danska eller norska. Annars krävs att de aktuella handlingarna skall åtföl- jas av en bestyrkt översättning. Eftersom översättningskravet primärt är undantagslöst även i den nya konventionen (art. 17 första stycket c). saknas anledning att medge undantag motsvarande dem som har godtagits i viss annan lagstiftning (ifr 955 första stycket 5 lagen 1976: 108 om erkännan- de och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldig- het och 95 tredje stycket lagen 1977: 595 om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område).

Prop. 1985/86: 161

Sochöåå _

55

Beslut om verkställighet skall meddelas utan att parterna hörs.

Om det i en överenskommelse med främmande stat har avtalats att kostnader för översättning och bestyrkande av denna skall anses som rättegångskostnader. beslutar kronofogdemyndigheten på sökandens be- gäran om ersättning för kostnaderna.

6.5

Det utländska beslutet och beslut som avses i 5.5 andra stycket verkställs på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom. om ej hov- rätten förordnar annat.

Bestämmelsen i 5,5 första stycket grundar sig på vad som gäller såväl enligt de båda civilprocesskonventionerna (art. 19 första stycket) som enligt den nya konventionen (art. 17 andra stycket) och motsvarar 3å första stycket 1899 års lag. Att kronofogdemyndighetens prövning i anled- ning av en ansökan om verkställighet består av att undersöka. huruvida de ingivna handlingarna är fullständiga. följer av den allmänna grundsatsen att en verkställighetsmyndighet inte prövar avgörandets materiella innehåll. Någon uttrycklig föreskrift i det avseendet behöver inte tas upp i lagen.

Vidare är det utan särskild föreskrift klart att kronofogdemyndigheten får . bereda sökanden tillfälle att rätta till ofullständigheter i ansökningshand- lingarna.

Föreskriften i 5 å andra Stycket motsvarar 3 & andra stycket 1899 års lag. Rätt för sökanden att av den betalningsskyldige få ut sina kostnader för att få handlingarna översatta och översättningen bestyrkt gäller enligt 1954 års civilprocesskonvention (iart. 19 fjärde stycket) liksom enligt den nya kon- ventionen (art. 17 andra stycket).

1 6ä slås det fast att verkställighet sker på samma sätt som är föreskrivet för en "svensk lagakraftägande dom. Att kronofogdemyndighetens beslut om verkställighet får överklagas genom besvär till hovrätten framgår av 18 _ kap. lä utsökningsbalken. Hovrätten kan därvid förordna om inhibition (18 kap. 12%).

Ikraftträdande

Den nya lagen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Samti- digt upphävs 1899 års lag.

6. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över de upprättade lagför- slagen.

7. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

Härigenom föreskrivs att 85 rättshjälpslagenl skall ha följande lydelse.

Nuvarande- lydelse

Allmän rättshjälp får ej beviljas

Föreslagen lydelse

1.i langelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom riket. om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för

rättshjälp.

2. den som är bosatt utom riket. om han ej är svensk medborgare eller om särskilda skäl (fifiire'liggar för rättshjälp,

2. utlänningar som är bosatta utomlands och inte tidigare varit

bosatta här. om det inte finns sär- skilda skäl till det.

Prop. 1985/86: 161

3. näringsidkare i angelägenhet som uppkommit i hans näringsverksam- het om ej skäl föreligger för rättshjälp med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning. hans ekonomiska och personliga förhållanden eller omständigheterna 1 övrigt

4. i fraga om anspråk som överlåtits till den rättssökande. om överlåtel- sen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövning av begäran om rättshjälp.

5. för upprättande av självdeklaration. äktenskapsförord eller testamen- te.

6. i mål om boskillnad enligt 9 kap. Zå giftermålsbalken.

7. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig angelä- genhet, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund. har av- gjorts slutligt.

8. ägaren av en fastighet eller en byggnad i angelägenhet som avser fastigheten eller byggnaden. om han har eller borde ha haft rättsskyddsför- säkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenhe- ten.

9. den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad. I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rätts- hjälp ej skall beviljas. '

Under förutsättning av ömsesi- dighet kan regeringen förordna att medborgare i vissfrämmande stat i fråga om allmän rättshjälp skall vara likställd med svensk medbor- gare.

Under förutsättning av ömsesi-

- dighet kan regeringen förordna att

medborgare i en viss främmande stat och den som. utan att vara medborgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i fråga om allmän rättshjälp.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

' Lagen omtryckt 1983:—”187.

IJ lx)

Förslag till Prop. 1985/86: 161

Lag om verkställighet av vissa utländska beslut om rättegångskostnader.

Härigenom föreskrivs följande.

lå I den mån det har avtalats i en överenskommelse mellan Sverige och främmande stat skall ett beslut av en utländsk domstol om skyldighet för en kärande eller intervenient att betala rättegångskostnader på ansökan verkställas här. Med kärande jämställs en målsägande som fört talan i . brottmål om enskilt anspråk i anledning av brott.

25 Ansökan om verkställighet görs hos kronofogdemyndigheten.

$$ Till'ansökningen skall fogas följande handlingar:

]. Beslutet i original eller av behörig myndighet bestyrkt kopia.

2. Bevis att beslutet har vunnit laga kraft.

3. Intyg att lagakraftbcviset har utfärdats av en behörig myndighet. Intyget skall vara utfärdat av en svensk beskickning eller konsul eller av chefen förjustitieförvaltningen i den stat där beslutet har meddelats. Bevis och intyg som avses i första stycket 2 och 3 behöver inte ges in. om det på annat sätt styrks att beslutet har meddelats i behörig ordning och att det har vunnit laga kraft. 1 den mån det har avtalats i en överenskommelse med främmande stat behöver andra handlingar inte fogas till ansökningen än en bestyrkt kopia av de delar av beslutet. som innehåller parternas namn. deras ställning i rättegången och själva åläggandet. bevis att beslutet har vunnit laga kraft samt. om det har särskilt avtalats, bevis att beslutet är verkställbart i den stat där det har meddelats.

45 Om en handling som åberopas i ärendet är skriven på ett annat språk än danska. norska eller svenska. skall en bestyrkt översättning till svenska bifogas. Av beslutet behöver endast själva åläggandet översättas.

55 Beslut om verkställighet skall meddelas utan att parterna hörs. Om det i en överenskommelse med främmande stat har avtalats att kostnader för översättning och bestyrkande av denna skall anses som rättegångskostnader. beslutar kronofodemyndigheten på sökandens begä- ran om ersättning för kostnaderna.

65 Det utländska beslutet och beslut som avses i 55 andra stycket verkställs på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom, om ej hovrätten förordnar annat.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Genom lagen upphävs lagen (l899: 12 s. 9) om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut.

ro LIJ

Utdrag LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1986-03-06

Närvarande:justitierådet Knutsson. f. d. justitierådet Sterzel. regeringsrå- det Tottie.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 13 februari 1986 har regeringen på hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrå- dets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429).

2. lag om verkställighet av vissa utländska beslut om rättegångskost- nader.

Förslagen har inför" lagrådet föredragits av departementsrådet Peter Löfmarck.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen

] den Haagkonvention som gett anledning-till de föreslagna lagändringarna talas i vissa artiklar om residence habituelle respektive habitual resident-e som anknytningsfaktum för den som enligt konventionen skall jämställas med medborgare i konventionsstat. Hittills" har. vid översättning till svens- ka av detta begrepp eller när innehållet i en sådan artikel införlivats med svensk rätt. det svenska begreppet hemvist kommit till användning (prop. 1973: 158. 1975/76: 3 och 98 samt 1978/79: 3). I den översättning av Haag- konventionen till svenska som bilagts remissen har emellertid ordet bosatt begagnats.

Ingenting sägs i remissen om den ändrade terminologin. 1 motiven till förslagen talas genomgående och utan närmare förklaring om var en per- son är eller har varit "bosatt". vare sig fråga är om konventionens bestäm- melser eller om rättshjälpslagen. Detta ger intryck av att "residence habi- tuelle” i konventionens mening och "bosatt". i 85 rättshjälpslagen skulle vara identiska begrepp.

När rättshjälpslagen antogs uttalade departementschefen att man vid tolkningen av bosättningsbegreppet i 85 rättshjälpslagen fick hämta led- ning från bestämmelserna i folkbokföringsförordningen (prop. 1972:4 s. 314). Begreppet bosatt i rättshjälpslagen torde därför vara vidare och mer omfattande än såväl det svenska "hemvist"som det utländska "residence habituelle". Såvitt avser bestämningen av det senare begreppet kan hänvi- sas till de rekommendationer som Europarådets ministerkommitté antog i en resolution år 1972 (se Essén—Pålsson, Konventionssamling i internatio- nell privaträtt s. 22 ff och ett försök till svensk översättning 1 SOU 1976: 39 s. 115). .

Så som bosättningsbegreppet i rättshjälpslagen varit avsett att tolkas synes det alltså som om vi genom lagändringen väl kommer att uppfylla de förpliktelser vi åtagit oss genom en anslutning till konventionen. Såvida

Prop. 1985/861161

inte det remitterade förslaget syftar till en ändrad begreppsbestämning i rättshjälpslagen. torde vi i själva verket gå något längre än vad vi åtagit oss att göra. Ett klarläggande av förslagets innebörd i detta hänseende är önskvärt.

Enligt den gällande lydelsen av 8.5 första stycket 2 rättshjälpslagen får rättshjälp beviljas den som är "bosatt utom riket" och inte är svensk medborgare endast om det föreligger särskilda skäl. Ilagens ursprungliga lydelse talades i stället om den som ”ej är bosatt i landet". När lydelsen ändrades betecknades detta som en ändring av redaktionell natur (prOp. 1978/79: 90 s. 202). Bl.a. med hänsyn till bosättningsbegreppets oklarhet är det emellertid inte uteslutet att en person kan anses bosatt både i Sverige och utomlands (jfr prop. 1979/80: 78 s. 9). I ett sådant fall torde bosättning- en i Sverige böra få väga över. Detta talar för att man återgår till lagrum- mets ursprungliga lydelse. Lagrådet föreslår därför att punkten 2 ges formuleringen "utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här. om det inte finns särskilda skäl för rättshjälp".

Förslaget till lag om verkställighet av vissa utländska beslut om rättegångskostnader '

J ustitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 mars 1986

Närvarande: statsministern Carlsson. ordförande, och statsråden Feldt. Leijon, Hjelm-Wallén. Andersson. Bodström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Hellström. Wickbom. Johansson. Hulterström. Lindqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om Sveriges tillträde till Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om internationell rättshjälp

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde 1986-02-13) över förslag till

1. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429).

2. lag om verkställighet av vissa utländska beslut om rättegångskost- nader.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Med anledning av vad lagrådet har anfört i anslutning till 8 .5 rättshjälps- lagen vill jag framhålla att avsikten inte är att ge någon ändrad betydelse åt rättshjälpslagens bosättningsbegrepp. Frågan huruvida någon skall anses ha varit bosatt här i landet bör, liksom frågan huruvida någon skall anses vara bosatt i något av de andra konventionsländcrna. avgöras efter de nuvarande grunderna för tolkningen av detta begrepp. Lagrådets förslag till ändrad lydelse av 8.5 första stycket 2 rättshjälpslagen bör enligt min mening godtas. Jag vill framhålla att lagrådets synpunkter på en svensk motsvarighet till "residence habituellc" har beaktats genom att hemvistbe- greppet används i den officiella svenska översättningen vilken.jämte kon- ventionen i originaltext, bör fogas till detta protokoll som bilaga.

Jag har inte någon invändning mot att det krav på utredning som tas upp i 3å andra stycket i förslaget till lag om verkställighet av vissa utländska beslut om rättegångskostnader inskränks till att avse utredning om att beslutet har vunnit laga kraft. 1 69' i lagförslaget bör göras en redaktionell jämkning.

Ovrigt

I enlighet med vad som har förordats vid remissen till lagrådet bör Sverige tillträda Haagkonventionen om internationell rättshjälp. varvid förbehåll bör göras mot artikel 13 andra stycket samt förklaringar avges enligt artiklarna 24 och 29.

Prop. 1985/86: 161

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

dels godkänna Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om internationell rättshjälp med det förbehåll och de förklaringar som har angetts.

dels anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Convention tendant a faciliter l'acces in- tcrnational'a la justice

Les Etats signataires de la présentc Con- vention.

Désirant facilitet" l'acces international a la jusdcc.

Ont resolu de conclure une Convention ä cet cffct et sont convcnus des dispositions suivantcs :

Chapitrel — Assistanccjudiciaire Article premier

Les ressortissants d'un Etat contractant. ainsi que les personncs a_vant leur residence habituclle dans un Etat contractant. sont ad- mis au bénéfice de l'assistance judiciaire en matiere eivile et commercialc dans chaque Etat contractant dans les memes conditions que s"ils étaient eux-mémes ressortissants de cet Etat et y résidaicnt habituellement.

Les personnes auxquelles les dispositions de l'aline'a précédent ne s'appliquent pas. mais qui ont cu leur residence habituelle dans un Etat contractant dans lequel une proce- dure judiciaire est ou sera engagcc. seront néanmoins admiscs au bénélice de l'assis- tance judiciaire aux conditions prévues ä l'a- line'a précédcnt. si la cause de l'action dé- coulc de cette ancienne residence habituelle.

Dans les Etats ou l'assitance judiciaire existe en matiere administrative. sociale ou fiscalc. les dispositions du present article S"ztppliquent aux affaires portées devant les tribunaux competents en ccs matieres.

Article 2

L"artic|e premier s'applique a la consulta- tionjuridique. a la condition que le requérant soit present dans l'Etat ou la consultation est demandée.

Article 3

Chaquc Etat contractant désigne une Autorite' centrale chargc'e de reeevoir les de-

Prop. 1985/86: 161

Bilaga

Convention on international access to jus- tiee

The States signatory to this Convention.

Desiring to facilitate international access to jusdce.

Have resolvcd to conclude a Convention for this purpose and have agreed ttpon the following provisions—

Chapter I — Legal Aid Article I

Nationals of any Contracting State and persons habitually resident in any Contract- ing State shall be entitled to legal aid for court proceedings in civil and commercial matters in each Contracting State on the same condi- tions as if they themselves were nationals of and habitually resident in that State.

Persons to whom paragraph l does not ap- ply. but who formerly had their habitual resi- dence in a Contracting State in which court proceedings are to be or have been com- mcnced. shall nevertheless bc entitled to le- gal aid as provided by paragraph 1 if the cause of action arose out of their former habi- tual residence in that State.

ln States where legal aid is provided in administrative. social or fiscal matters. the provisions of this Article shall apply to cases brought before the courts or tribunals compe- tent in such matters.

Article .?

Article ] shall apply to legal advice provid— ed the person seeking advice is present in the State where advice is sought.

Article 3 Each Contracting State shall designate a Central Authority to receive. and take action

28

Konvention om internationell rättshjälp

De stater som undertecknat denna konven- -

tion. som önskar underlätta internationell rättshjälp.

har beslutat att avsluta en konvention för detta ändamål och har kommit överens om följande bestämmelser.

Kapitel I — Rättshjälp Artikel [

Medborgare i en konventionsstat och perso- ner mcd hemvist i en konventionsstat skall vara berättigade till rättshjälp i mål och ären— den av civil eller kommersiell natur i varje konventionsstat på samma villkor som om de själva vore medborgare med hemvist i denna stat. '

Den som bestämmelserna i första stycket inte är tillämpliga på. men som tidigare haft hemvist i en konventionsstat där rättegång har inletts eller skall inledas. skall vara berät- tigad till rättshjälp enligt första stycket. om rättegången har samband med den tidigare bosättningen.

] stat där rättshjälp förekommer i mål eller ärenden av administrativ. social eller fiskal natur skall bestämmelserna i denna artikel tillämpas vid handläggningen av sådana mål och ärenden inför därtill behörig domstol.

Artikel 2

Artikel l skall tillämpas på rådgivning under förutsättning att sökanden befinner sig i den ' stat där rådgivningen sker.

Artikel 3

Varje konventionsstat skall utse ett centralt organ för att ta emot och åtgärda ansökningar

. Prop. 1985/86: 161

mandes d'assistance judiciaire qui lui sont présentées conformément a la présente Con- vention et d'y donner suitc.

Les Etats fédéraux et les Etats dans les- quels plusieurs systémes de droit sont en vi- gucur ont Ia faculté de désigner plusieurs Au- torite's centrales. En cas d'incompétence de l'Autorité centrale saisie. celle-ci transmet la demande å l'Autorite' centrale compétente du méme Etat contractant.

Article 4

Chaque Etat contractant désigne une" ou plusieurs autorités expéditrices chargées de transmettre les demandes d'assistance judi- ciaire ä l'Autorité centrale compétente dans l”Etat requis.

Les demandes d'assistance judiciaire sont transmises. sans intervention d'aucune autre autorité. a Valde de la formule modelc an- nexéc åla présente Convention. Chaque Etat contractant a la faculté d'utiliser aux mémes fins la voie diplomatique.

Article 5

Lorsqu'il n'est pas present dans l'Etat re- quis. le demandeur a [”assistance judiciaire peut. sans prejudice de toute autre voie par laquelle il pourrait soumettre sa demande a l'autorité compétente de ect Etat. presenter sa demande ä unc autorité expéditrice de l'E- tat contractant oil il a sa residence habituelle.

La demande est établie conformement a la formule modele annexée a la présente Con- vention. Elle est accompagnée de tous les documents necessaires. sous re'scrve du droit pour l'Etat requis de demander des informa- tions ou des documents complementaires dans les cas appropriés.

Chaque Etat contractant a la faculté de faire connaitre que son Autorité centrale ré— ceptrice peut étre saisie par toute autre voie ou moyen.

Prop. HSS/86: lol

on. applications for legal aid submitted under this Convention.

Federal States and States which have more than one legal system may designate more than one Central Authority. If the Central Authority to which an application is submit- ted is not competent to deal with it. it shall forward the application to whichcver other Central Authority in the same Contracting State is competent to do so.

Article 4

Each Contracting State shall designate one or more transmitting authorities for the pur- pose of forwarding applications for legal aid to the appropriate Central Authority in the requested State.

Applications for legal aid shall be transmit— ted, without the intervention of any other authority. in the form of the model annexed to this Convention.

Nothing in this Article shall prevent an ap- plication from being submitted through diplo- matic channels.

Article5 Where the applicant for legal aid is not present in the requested State. he may submit his application to a transmitting authority in the Contracting State where he has his habit- ual residence. without prejudice to any other means open to him of submitting his applica- tion to the competent authority in the re- quested State.

'l'he application shall be in the form of the model annexed to this Convention and shall be accompanied by any necessary docu- ments. without prejudice to the right of the requested State to require further informa- tion or documents in appropriate cases.

Any Contracting State may declare that its receiving Central Authority will accept appli- cations submitted by other Channels or meth- ods.

30

om rättshjälp som ges in till detta i enlighet med denna konvention.

Federala stater och stater som har mer än ett rättssystem kan utse flera centrala organ. Saknar det centrala organ till vilket en ansö- kan Iämnas in behörighet att handlägga an- sökningen. skall det vidarebefordra denna till det centrala organ som är behörigt i samma konventionsstat.

Artikel 4

Varje konventionsstat skall utse ett eller flera förmedlande organ för att sända över rätts- hjälpsansökningar till det behöriga centrala organet i den anmodade staten.

Ansökningarna skall översändas utan för- medling av någon annan myndighet. Det for- mulär för översändande som är fogat till den- na konvention skall användas.

lngenting i denna artikel hindrar att en an- sökan ges in på diplomatisk väg.

Artikel 5

Befinner sig den sökande inte i den anmo- dade staten. kan han lämna in sin ansökan om rättshjälp till ett förmedlande organ i den konventionsstat där han har hemvist utan att därigenom mista sina möjligheter att på ett annat sätt ge in ansökningen till det behöriga organet i den anmodade staten.

Ansökan skall göras enligt det formulär för ansökan som är fogat till denna konvention och åtföljas av alla nödvändiga handlingar. Den anmodade staten har rätt att i förekom- mande fall begära ytterligare upplysningar el- ler handlingar.

Varje konventionsstat kan förklara att dess centrala mottagande organ godtar att ansök- ningar ges in på annan väg eller på annat sätt.

Article 6

L'autorité expéditrice assiste le deman- deur afin que soientjoints tous les documents et informations qui. a la connaissance de cette autorité, sont nécessaires ä l'appre'cia- tion de la demande. Elle vérifie leur régula- rité formelle.

Elle peut refuser de transmettre la de- mande au eas ou celle-ci lui parait manifeste- ment mal fondée.

Le cas échéant. elle assiste le demandeur pour une traduction sans frais des docu- ments.

Elle répond aux demandes de renseigne- ments complémentaires qui émanent de l'Au- torité centrale réceptrice de. l'Etat requis.

Article 7

Les demandes d'assistance judiciaire. les documents a l'appui. ainsi que les communi- cations en réponsc aux demandes de rensei- gnements comple'mentaires. doivent étre ré- digés dans la langue ou dans l'une des langues officielles de l'Etat requis ou accom- pagnés d*une traduction faite dans l'une de ces langues.

Toutefois. lorsquc dans l'Etat requc'rant I'obtention d'une traduction dans la langue de l'Etat requis est difficilement réalisable. ee dernier doit accepter que ces pieces soient rédigées en langue francaise ou anglaise ou accom'pagnées d'une traduction dans l'une de ces langues. '

Les communications emanant de l'Auto- rité centrale réceptrice peuvent étre rédige'es dans la langue ou dans l'une des langues offi- cielles de cet Etat. en anglais ou en francais. Toutefois. lorsquc la demande transmisc par l'autorité expc'ditrice est rédige'e en francais ou en anglais ou accompagnée d'une traduc- tion dans l'une de ces langues. les communi- cations emanant de l'Autorité centrale recep- trice sont egalement rédigées dans l'unc de ces langues.

Les frais de traductions entraines par l'ap- plication des aline'as préce'dents demeurent ä la charge de l'Etat reque'rant. Toutefois. les traductions opérées. le cas échc'ant. par I'F.- tat requis demeurent ä sa charge.

Prop. [985/86: lol

Article 6

The transmitting authority shall assist the applicant in ensuring that the application is accompanicd by all the information and doc- uments known by it to be necessary for con- sideration of the application. lt shall ensure that formal requirements are met.

lf it appears to the transmitting authority that the application is manifestly unfounded, it may refuse to transmit the application.

lt shall assist the applicant in obtaining without charge a translation of the docu- ments where such assistance is appropriate.

It shall reply to requests for further infor- mation from the receiving Central Authority in the requested State.

Article 7

The application. the supporting documents and any communications in response to re- quests for further information shall be in the offlcial language or in one of the official lan- guages ofthe requested State or be accompa- nicd by a translation into one of those lan- guages.

However. where in the requsting State it is not feasible to obtain a translation into the language of the requested State. the latter shall accept the documents in either English or French. or the documents accompanicd by a translation into one ofthose languages.

Communications emanating from the re- ceiving Central Authority may be drawn up in the official language or one of the official languages ofthe requested State or in English or French. However. where the application forwarded by the transmitting authority is in either English or French. or is accompanicd by a translation into one of those languages. communications emanating from the receiv- ing Central Authority shall also be in one of those languages.

'l'he costs of translation arising from the application of the preccding paragraphs shall be borne by the requesting State. except that any translations made in the requested State shall not give rise to any claim for reimburse- ment on the part ofthe State.

'.'-J IJ

Artikel 6 Det förmedlande organet skall bistå sökan- den med att säkerställa att till ansökan är fogade alla upplysningar och handlingar som enligt dess vetskap krävs för prövning av an— sökningen. Organet skall säkerställa att alla formella krav är uppfyllda.

Anser organet att ansökningen är uppen- bart ogrundad. kan det vägra att sända över den.

1 förekommande fall skall organet bistå sö- kanden med kostnadsfri översättning av handlingarna.

Organet skall besvara begäran om ytterli- gare upplysningar från det centrala mottagan- de organet i den anmodade staten.

Artikel 7

Ansökan. handlingar som utgör underlag för denna samt svar på begäran om ytterligare upplysningar skall vara avfattade på den än- modade. statens officiella språk eller ett av dess officiella språk. eller åtföljas av en över- sättning till ett av dessa språk.

Om det inte är möjligt att inom den ansö- kande staten få en översättning gjord till den anmodade statens språk. skall den sist- nämnda staten godta handlingarna om de är avfattade på engelska eller franska eller åt- följs av en översättning till ett av dessa språk.

Meddelanden från det centrala mottagande organet kan vara avfattade på den anmodade statens officiella språk eller ett av dess offi- ciella språk eller på engelska eller franska. När en av det förmedlande organet översänd ansökan är avfattad på engelska eller franska eller åtföljs av en översättning härtill. skall dock även meddelanden från det centrala mottagande organet vara avfattade på ett av dessa språk. '

De kostnader för översättning som upp- kommer vid tillämpning av föregående styc- ken skall bäras av den ansökande staten. De kostnader för översättningar som görs i den anmodade staten skall dock bäras av denna.

'_o-i

Article 8

L'Autorité centrale re'ceptrice statue sur la demande d'assistancejudiciaire ou prend les mesures ne'eessaires pour qui'il soit statue stir celle-ci par l'autorité compétente de l'E- tat reqtiis.

Elle transmet les demandes de renseigne- ments complémentaires ä l'autoritc' expédi— trice et I'informe de toute difficulte' relative ä l'examen dela demande. ainsi que de la déci- sion prise.

Artic/e 9

Lorsqti'il ne reside pas dans un Etat con- tractant. le demandeur a l'assistance judi- ciaire peut, sans prejudice de toute autre voie par laquelle il pourrait soumettre sa demande a l'autorite compétente de l'Etat requis. transmettre sa demande par la voie consu- laire.

Chaque Etat contractant a la faculte de faire connaitre que son Autorite' centrale re- ceptricc peut étre saisie par tous autres voie ou moyen.

Article IO

Les documents transmis en application du présent chapitre sont dispensés de toute lé- galisation et de toute formalite' analogue.

Article ]]

L'intervention des autorite's compétentes pour transmettre. recevoir ou statuer sur les demandes d'assistance judiciaire en vertu du present chapitre est gratuite.

Article 12 L'instruction des demandes d'assistanee judiciaire est effectuée d'urgence.

Article 13

Lorsque l'assistancejudiciaire a été accor- dée en application de l'article premier. les notifications et significations. quellc qu'en

Prop. 1985/86: 16l

Article 8

The receiving Central Authority shall de- termine the application or shall take such steps as are necessary to obtain its determi- nation by a competent authority in the re- quested State.

The receiving Central Authority shall transmit requests for further information to the transmitting authority and shall inform it of any difficulty relating to the examination ofthe application and ofthe decision taken.

Article 9 .

Where the applicant for legal aid does not reside in a Contracting State. he may submit his application through consular channels. without prejudice to any other means open to him of submitting his application to the com- petent authority in the requested State.

Any Contracting State may declare that its receiving Central Authority will accept appli- cations submitted by other channels or meth- ods.

Article IO All documents forwarded under this Chap- ter shall be exempt from legalization or any analogous formality.

Article 1! No charges shall be made for the transmis- sion. reception or determination of applica- tions for legal aid under this Chapter.

Article lZ '

Applications for legal aid shall be handled expeditiously.

Article 13

Where legal aid has been granted in accor- dance with Article ]. service of documents in any other Contracting State in pursuance of

34

Artikel 8

Det centrala mottagande organet skall beslu- ta över ansökningen eller vidta de åtgärder som är nödvändiga för att beslutet skall med- delas av en därtill behörig myndighet i den anmodade staten.

Det centrala mottagande organet skall sän- da över begäran om ytterligare upplysningar till det förmedlande organet samt underrätta detta om varje svårighet i samband med pröv- ningen av ansökningen och om beslut—'som har fattats.

Artikel 9 Bor den sökande inte i en konventionsstat. kan han lämna in sin ansökan om rättshjälp på konsulär väg utan att därigenom mista sina möjligheter att på ett annat sätt ge in ansök- ningen till det behöriga organet i den anmo- dade staten.

Varje konventionsstat kan avge förklaring att dess centrala mottagande organ godtar an- sökningar som ges in på annan väg eller på annat sätt.

Artikel 10 Alla handlingar som översänds enligt detta kapitel skall vara befriade från legalisering eller motsvarande formalitet.

Artikel I ] Översändande. mottagande och handlägg- ning av rättshjälpsansökningar enligt detta kapitel sker gratis. '

Artikel 12 Ansökningar om rättshjälp skall handläggas skyndsamt.

Artikel 13 Har rättshjälp beviljats enligt artikel 1. skall delgivning som hänför sig till den rättssö- kandes rättegång och som verkställs i en an-

soit la forme. relatives au proces du benefi- ciaire et qui seraient a faire dans un autre Etat contractant. ne peuvent donner lieu a aucun remboursement. ll en va de méme des commissions rogatoires et enquetes sociales. a l'exception des indemnités payées aux ex- perts et aux interpretes.

Lorsqu'une personne a été admise. en ap- plication de l'article premier. au bénétice de l'assistance judiciaire dans un Etat contrac- tant a l'occasion d'une procedure ayant donne lieu a une décision. elle bénéfice. sans nouvel examen. de l'assistancejudiciaire dans tout autre Etat contractant ou elle sollicite la reconnaissance ou l'exécution de cette déci- Sion.

Chapitre Il — Caution Judicatum solvi et exe- quatur des condamnations aux frais et dépens

Article 14

Aucune caution ni aucun dépöt. sous quel- que denomination que ce soit. ne peut étre exigé en raison de leur seule qualité d'é- tranger ou de leur seul de'faut de domicile ou de residence dans l'Etat ot'i l'action est inten- te'e, des personnes. physiques ou morales. ayant leur residence habituelle dans l'un des Etats contractants qui seront demandeurs ou intervenants devant les tribunaux d'un autre Etat contractant.

La méme re'gle s'applique au versement qui serait exigé des demandeurs ou des inter- venants pour garantir les frais judiciaires.

Article 15

Les condamnations aux frais et dépens du procés. prononcées dans l'un des Etats con- tractants contre toute personne dispensée de la caution. du de'pöt ou du versement en vertu soit de l'article l4, soit de la loi de l'Etat ot'i l'action est intentée. seront. a la demande du créancier, rendues gratuitement exécutoires dans tout autre Etat contractant.

Prop. 1985/86: l6l

the legally aidcd person's proceedings shall not give rise to any charges regardless of the manner in which service is effected. The same applies to Letters of Request and social enquiry reports. except for fees paid to ex- perts and interpreters.

Where a person has received legal aid in accordance with Article 1 for proceedings in a Contracting State and a decision has been given in those proceedings. he shall. without any further examination of his circum- stances. be entitled to legal aid in any other Contracting State in which he seeks to secure the recognition or enforcement of that deci- sion.

Chapter 11 —- Security for costs and enforce- ability of orders for costs

Article 14

No security. bond or deposit of any kind may be required, by reason only oftheir for- eign nationality or of their not being domi- ciled or resident in the State in which pro- ceedings are commenced. from persons (in- cluding legal persons) habitually resident in a Contracting State who are plaintiffs or parties intervening in proceedings before the courts or tribunals of another Contracting State.

The same rule shall apply to any payment required of plaintiffs or intervening parties as security for court fees.

Article 15

An order for payment of costs and ex- penses of proceedings. made in one of the Contracting States against any person exempt from requirements as to security. bond. deposit or payment by virtue of Article 14 or of the law of the State where the pro- ceedings have been commenced shall. on the application of the person entitled to the bene- fit ofthe order. be rendered enforceable with- out eharge in any other Contracting State.

36

nan konventionsstat inte medföra några kost- nader, oavsett på vilket sätt delgivning sker. Detsamma skall gälla för bevisupptagning och socialutredningar med undantag för er- sättning till sakkunniga och tolkar.

Den som har beviljats rättshjälp enligt arti- kel ] för en rättegång i en konventionsstat skall utan ytterligare undersökning av om- ständigheterna vara berättigad till rättshjälp i en annan konventionsstat. i vilken han begär att beslut som har meddelats i rättegången skall erkännas eller verkställas.

Kapitel ][ — Säkerhet för rättegångskostnader och exeqvaturprövning

Artikel 14

Den som har hemvist i en konventionsstat (även en juridisk person avses) och är käran- de eller intervenient vid domstol i en annan konventionsstat får inte förpliktas att ställa borgen eller någon annan säkerhet av något slag enbart på grund av sin egenskap av ut- länning eller på grund av att han inte har hemvist eller bor i den stat där rättegången har inletts. -

Detsamma skall gälla i fråga om skyldighet för kärande eller intervenient att deponera medel för ersättning som utgår till domstolen.

Artikel 15

Beslut om ersättning för rättegångskostnader som har meddelats i en av konventionssta— terna mot den som enligt artikel 14 eller enligt lagen i den stat där rättegången har inletts har befriats från att ställa borgen eller annan sä- kerhet eller att deponera medel skall på ansö- kan av den som är berättigad till ersättningen kostnadsfritt göras verkställbart i varje annan konventionsstat.

Article 16

Chaque Etat contractant désigne une ou plusieurs autorités expéditrices chargées de transmettre les demandes d'excquatur visées par l'article 15 a l'Autorité centrale compé- tente dans l'Etat requis.

Chaque Etat contractant désigne une Au- torité centrale chargée de recevoir les de- mandes et de prendre les mesures appro- prie'es pour qu'une decision definitive soit prise a cet égard.

Les Etats fédéraux ct les Etats dans les- quels plusieurs systemes dc droit sont en vi- gueur ont la faculte' de designer plusieurs Au- torités centrales. En cas d'incompétence de l'Autorité centrale saisie. cellc-ci transmet la demande a l'Autorite' centrale compétente dans l'Etat requis.

Les demandes sont transmiscs sans inter- vention d'aucune autre autorité. Cepcndant. chaque Etat contractant a la faculté d'utiliser aux mémcs lins 1a voie diplomatique.

A moins que l'Etat requis n'ait de'claré s'y opposer. les dispositions qui precedent ne font pas obstacle a ce que la demande d'exe- quatur soit présentée directement par le créancier.

Article 17

Les demandes d”exequatur doivent etre ac- compagne'es:

a d”une expedition conforme de la partie de la decision faisant apparaitre lcs noms et qualités des parties. ainsi que le dispositif se rapportant aux frais et dépens :

1; de tout document de nature a prouver que la decision ne peut plus faire l'objet d'un recours ordinaire dans l'Etat d"0rigine et quellc y est exécutoire ;

(' d'une traduction certifc'e conforme de ces documents dans la langue de l'Etat re- quis. lorsqu'ils ne sont pas rédigés dans cette langue.

L'autorité compétente de l'Etat requis statue sur les demandes d'exequatur sans en-

Prop. 1985/86:161

Article 16

Each Contracting State shall designate one or more transmitting authorities for the pur- pose of forwarding to the appropriate Central Authority in the requested State applications for rendering enforceable orders to which Ar- ticle 15 applies.

Each Contracting State shall designate a Central Authority to receive such applica- tions and to take the appropriate steps to ensure that a final decesion on them is reached.

Federal States and States which have more than one legal system may designate more than one Central Authority. If the Central Authority to which an application is submit- ted is not competent to deal with it. it shall forward the application to whichever other Central'Authority in the requested State is competent to do so.

Applications under this Article shall be transmittcd without the intervention of any other authority, without prejudice to an ap- plication being transmitted through diplomat- ic channels.

Nothing in this Article shall prevent appli- cations from being made directly by the per- son entitled to the benefit ofthe order unless thc requested State has declared that it will not accept applications made in this manner.

Article 17

Every application under Article 15 shall be accompanied by —

(l a true copy of the relevant part of the decision showing the names and capacities of the parties and of the order for payment of costs or expenses;

[) any document necessary to prove that the decision is no longer subject to the ordi- nary forms of review in the State of origin and that it is enforceable there;

(' & translation. certified as true. of the above-mentioned documents into the lan- guage of the requested State. if they are not in that language.

The application shall be determined with- out a hearing and the competent authority in

38

Artikel 16

Varje konventionsstat skall utse ett eller flera förmedlande organ för att sända över ansök- ningar om verkställighet av beslut som avses i artikel 15 till det centrala organ som är behö- rigt i den anmodade staten.

Varje konventionsstat skall utse ett cen- tralt organ för att ta emot sådana ansökningar och vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att ett slutligt beslut meddelas i anledning av ansökningen.

Federala stater samt stater som har mer än ett rättssystem kan utse Hera centrala organ. Saknar det centrala organ till vilket ansökan lämnas in behörighet att handlägga ansök- ningen. skall det vidarebefordra denna till det centrala organ som är behörigt i den anmo- dade staten.

Ansökningar enligt denna artikel skall översändas utan förmedling av någon annan myndighet. De får dock ges in på diplomatisk väg.

Ingenting i denna artikel hindrar att den ersättningsberättigade själv ger in ansökning- en. om inte den anmodade staten har avgett förklaring att den inte godtar detta.

Artikel ] 7

Till en ansökning enligt artikel 15 skall fogas

a en bestyrkt kopia av den del av beslutet som innehåller parternas namn. deras ställ- ning i rättegången och själva betalningsåläg- gandet:

b de handlingar som erfordras för att styrka att beslutet har vunnit laga kraft i ur- sprungslandet och att det kan verkställas där;

c en bestyrkt översättning av ovan nämnda handlingar till den anmodade statens språk. om de inte är upprättade på det språ- ket.

Beslut över ansökan skall fattas utan par- ternas hörande och behörig myndighet i den

' Prop. 1985/86: 161

tendre les parties. Elle se borne ä vérifter que les pieces ont été produites. A la requéte du demandeur. elle évalue le montant des frais d'attestation, de traduction et de certifica- tion, qui sont assimile's aux frais ct dépens du proces. Aucune légalisation ou formalité ana- logue ne peut étre imposéc.

Les parties n'ont d'autres recours contre la decision rendue par I'autorité compétente que ceux qui leur sont ouverts par la legisla- tion de l'Etat requis.

Chapitre 111 — Copies d'actes et de decisions de justice

Artie/e 18

En matiere civile ou commerciale. les res- sortissants d'un Etat contractant, ainsi que les personnes ayant leur residence habituelle dans un Etat contractant. peuvent. dans les mémes conditions que les nationaux. se faire délivrer et, le cas échéant. faire légaliser des copies ou des extraits de registres publics ou de décisions de justice dans un autre Etat contractant.

Chapitre lV — Contrainte par corps et_ sauf— conduit '

Article [9

La contrainte par corps. soit comme moyen d'exécution, soit comme mesure sim- plement conservatoire. ne pourra pas, cn ma- tiere civile ou commerciale. étre applique'e aux ressortissants d'un Etat contractant ou aux personnes ayant leur résidcnce habituelle dans un Etat contractant dans le cas ou elle ne serait pas applicable aux ressortissants de cet Etat. Tout fait qui pourrait étre invoquc' par un ressortissant ayant sa residence habi- tuelle dans cet Etat pour obtenir la levée dela contrainte par corps doit produire le méme effet au profit d'un ressortissant d'un Etat contractant ou d'une personne ayant sa rési- dence habituellc dans un Etat contractant, méme si ce fait s'est produit a l'étranger.

Prop. 1985/86zl161

the requested State shall be limited to exam- ining whether the required documents have been produced. If so requested by the appli- cant. that authority shall determine the amount ofthe costs of attestation. translation and certification. which shall be treated as costs and expenses of the proceedings. No legalization or analogous formality may be required.

There shall be no right of appeal against the decision ofthe competent authority except in accordance with the law of the requested State.

Chapter III — Copies of entries and decisions

Artie/e 18

Nationals of any Contracting State and persons habitually resident in any Contract- ing State may obtain in any other Contracting State, on the same terms and conditions as its nationals. copies of or extracts from entries in public registers and decisions relating to civil or commercial matters and may have such documents legalized, where necessary.

Chapter IV — Physical detention and safe- conduct

Artie/e I9

Arrest and detention. whether as a means of enforcement or simply as a precautionary measure. shall not, in civil or commercial matters. be employed against nationals of a Contracting State or persons habitually resi- dent in a Contracting State in circumstances. where they cannot be employed against na- tionals of the arresting and detaining State. Any fact which may be invoked by a national habitually resident in such State to obtain release from arrest or detention may be in- voked with the same effect by a national of a Contracting State or a person habitually resi- dent in a Contracting State even if the fact occurred abroad. -

40

anmodade staten skall endast undersöka. hu- ruvida de handlingar som erfordras har läm- nats in. På begäran av sökanden skall den fastställa det belopp till vilket kostnader för attestering, översättning och bestyrkande uppgår. Dessa kostnader skall anses som rät- tegångskostnader. Legalisering eller liknande formalitetfår inte krävas.

Talan mot den berörda myndighetens be- slut får inte föras annat än enligt den anmo- dade statens lag.

Kapitel III — Kopior av handlingar och beslut

Artikel 18

Medborgare i en konventionsstat och perso- ner med hemvist i en konventionsstat kan på samma villkor som medborgarna i en annan ' konventionsstat där erhålla kopia av eller ut- drag ur folkbokföringsregister och beslut i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur samt. i förekommande fall, få dessa handlingar legaliserade.

Kapitel IV — Gäldsfängelse och immunitet

Artikel 19

1 mål och ärenden av civil eller kommersiell _ natur får gäldsfängelse inte komma till an- vändning, vare sig som cxckutionsmedel eller som säkerhetsåtgärd. mot medborgare i en konventionsstat eller mot personer med hem- vist i en konventionsstat annat än i de fall då åtgärden kan användas gentemot statens egna medborgare. En omständighet som kan åberopas som befrielsegrund av en sådan stats egna medborgare mcd hemvist i landet ' skall medföra samma verkan för en medbor- gare i en konventionsstat eller för den som har hemvist i en konventionsstat. även om omständigheten har inträffat i utlandet.

Article 20

Lorsqu'un te'moin ou un expert. ressortis- sant d'un Etat contractant ou ayant sa resi- dence habituelle dans un Etat contractant. est cite nommément par un tribunal ou par une partie avec l'autorisation d'un tribunal a comparaitre devant les tribunaux d'un autre Etat contractant. il ne peut etre poursuivi. détenu ou soumis a une restriction quelcon- que de sa liberté individuellc sur le territoire de cet Etat pour des condamnations ou des faits antérieurs a son cntrée sur le territoire dc l'Etat requérant.

L'immunité prévue ä l'alinéa préce'dcnt commence septjours avant la date lixe'e pour l'audition du témoin ou de l'cxpert et prend fin lorsque le témoin ou l'expert. ayant eu la possibilité de quitter le territoire pendant sept jours consécutil's aprös que les autoritésjudi- ciaires l'auront informé que sa presence n'é- tait plus requise. sera néanmoins demeure' sur ce territoire ou y sera revenu volontaire- ment apres l'avoir quitte.

Chapitre V — Dispositions générales

Article 21

' Sous reserve des dispositions de l'article 22. aucune disposition de la présente Con- vention ne sera interprétée comme limitant les droits relatifs aux matieres réglées par celle-ci qui pourraient étre reconnus ä une personne conformément aux lois d'un Etat contractant ou conformément a toute autre convention a laquelle cet Etat est ou sera partie.

Article 22

La présente Convention remplace. dans les rapports entre les Etats qui l'auront ratifiéc. les articles 17 a 24 de la Convention relative (i Ia procedure civile. signée a La Haye le 17 juillet 1905. ou les articles 17 a 26 de la Con- vention relative ('t la procedure civile, signée & La Haye le premier mars 1954. pour les Etats qui sont Parties a l'unc ou l'autre de ces Conventions. méme si la re'serve du deuxieme alinéa de l'arti_cle 28. lettre (' est faite.

Prop. 1985/86: 161

Article 20

A person who is a national of or habitually resident in a Contracting State and who is summoned by name by a court or tribunal in another Contracting State, or by a party with the leave of the court or tribunal. in order to appear as a witness or expert in proceedings in that State shall not be liable to prosecution or detention. or subjected to any other re- striction on his personal liberty. in the terri- tory of that State in respect of any act or conviction occurring before his arrival in that State.

The immunity provided for in the preced- ing paragraph shall commence seven days before the date fixed for the hearing of the witness or expert and shall cease when the witness or expert having had. for a period of seven consecutive days from the date when he was informed by the judicial authorities

that his presence is no longer required. an

opportunity of leaving has nevertheless re- mained in the territory. or having left it. has returned voluntarily.

Chapter V — General provisions Article 21

Without prejudice to the provisions ofArti- cle 22. nothing in this Convention shall be construed as limiting any rights in respect of matters governed by this Convention which may be confcrred upon a person under the law of any Contracting State or under any other convention to which it is. or becomes. a party.

Article 22 Between Parties to this Convention who are also Parties to one or both ofthe Conven- tions on civil procedure signed at The Hague on the l7th of July 1905 and the lst of March 1954, this Convention shall replace Articles 17 to 24 ofthe Convention of 1905 or Articles 17 to 26 of the Convention of 1954 even if. the reservation provided for under paragraph Zt— of Article 28 of this Convention has been made. 42

Artikel 20

Den som är medborgare eller har hemvist i en konventionsstat och som av en domstol eller av en part med domstolens tillstånd har per- sonligen kallats att inställa sig inför domstol i en annan konventionsstat såsom vittne eller sakkunnig i rättegång i den staten, får inte lagföras eller fängslas eller på annat sätt un- derkastas inskränkning i sin personliga frihet inom den statens territorium på grund av en gärning eller dom som härrör från tiden före .hans ankomst till staten i fråga.

Den immunitet som föreskrivs i ovanståen- de styckc skall inträda sju dagar före den dag som har fastställlts för vittnes- eller sakkun- nigförhöret och skall upphöra när vittnet eller den sakkunnige. trots att han under en sam- manhängande tid av sju dagar från den dag då han av de judiciella myndigheterna underrät- tadcs om att hans närvaro inte längre påförd- rades. har haft möjlighet att lämna territoriet. har stannat kvar där eller. efter att ha lämnat det. frivilligt har återvänt dit.

Kapitel V —- Allmänna bestämmelser Artikel 2]

Med undantag för vad som föreskrivs i artikel 22 skall ingenting i denna konvention tolkas som en begränsning av rättigheter vilka, i sådana frågor som regleras i konventionen. tillkommer någon enligt en konventionsstats lagar eller enligt en annan konvention som den staten har tillträtt eller kommer att tillträ- da.

Artikel 22

Denna konvention ersätter i förhållandet mel— lan stater som har ratificerat den och som är anslutna även till någon av de i Haag den 17 juli 1905 och den 1 mars 1954 underteckande konventionerna angående vissa till civil- processen hörande ämnen. artiklarna l7—24i 1905 års och artiklarna 17—26 i 1954 års kon- vention. Detta gäller även om förbehåll som avses i artikel 28 andra stycket c har gjorts.

Article 23

Les accords additionnels aux Conventions de 1905 et de 1954. conclus par les Etats contractants. sont conside'rés comme égale- ment applicables a la présente Convention, dans la mesure ou ils sont compatibles avec celle-ci. ä moins que les Etats intéressés n'en conviennent autrement.

Article 24

Tout Etat contractant peut. au moyen d'une declaration. faire connaitre la ou les langues autres que celles prévues aux articles 7 et 17 dans lesquclles les documents qui seront adressés a son Autorité centrale pett- vent étre rédigés ou traduits.

Article 25

Tout Etat contractant qui a plusieurs lan- gues officiellcs et qui ne peut. pour des rai- sons de droit internc. accepter pour l'ensem- ble de son territoire les documents visés aux articles 7 et 17 d'assistance judiciaire dans l'une de ces langues. doit faire connaitre au moyen d'une declaration la langue dans |a- quelle ceux—ci doivent etre re'dige's ou traduits en vue de leur presentation dans les parties de son territoire qu'il a déterminées.

Article 26

Un Etat contractant qui comprend deux ou plusieurs unités territoriales dans lesquclles des systemcs dc droit diffe'rents s'appliquent aux matieres régies par cette Convention pourra. au moment de la signature. de la rati- fication. de l'acccptation. de l'approbation ou de l'adhésion. déclarer que la présente Convention s'appliquera ä toutes ses unitc's territoriales ou seulement ä l'une ou å plu- sieurs d'entre elles. et pourra a tout moment modifier cette declaration en faisant une nou- velle declaration.

Ces declarations seront notifiées au Minis- terc des Affaires Etrangeres du Royaume des Pays-Bas ct indiqueront expressément les unite's territoriales auxqelles la Convention s'applique.

Prop. 1985/86: 161

Article 23

Supplementary agreements between Par- ties to the Conventions of 1905 and 1954 shall be considered as equally applicable to the present Convention. to the extent that they are compatible thcrewith, unless the Parties otherwise agree.

Article 24

A Contracting State may by declaration specify a language or languages other than those referred to in Articles 7 and 17 in which documents sent to its Central Authority may be drawn up or translated.

Article 25

A Contracting State which has more than one official language and cannot. for reasons of internal law. accept for the whole of its territory documents referred to in Articles 7 and 17 drawn up in one of those languages shall by declaration specify the language in which such documents or translations thereof shall be drawn up for submission in the speci- fied parts of its territory.

Article 26

If a Contracting State has two or more territorial units in which different systems of law are applicable in relation to matters dealt with in this Convention. it may at the time of signature. ratification, acceptance. approval or accession declare that this Convention shall extend to all its territorial units or only to one or more of them and may modify that declaration by submitting another declaration at any time.

Any such declaration shall be notified to the Ministry of Foreign Affairs of the King- dom of the Netherlands and shall state ex- pressly the territorial units to which the Con- vention applies.

44

Artikel 23

Tilläggsöverenskommelscr till 1905 och 1954 års konventioner mellan fördragsslutande stater skall. om inte staterna kommer över- ens om annat. äga motsvarande tillämpning på denna konvention i den mån överenskom- melserna är förenliga med denna.

Artikel 24

En konventionsstat kan genom förklaring ange att handlingar som sänds till dess cen- trala organ får vara avfattade på eller över- satta till ett eller flera andra språk än som avses i. artiklarna 7 och 17.

Artikel 25

En konventionsstat. som har mer än ett offi- ciellt språk och som med hänsyn till sin lag- stiftning inte kan ta emot handlingar som avses i artiklarna 7 och 17 på ett av dessa språk i fråga om hela sitt territorium. skall i en förklaring ange det språk på vilket hand- lingarna eller översättning skall avfattas be- träffande angivna delar av territoriet.

A rti/tel 26

Har en konventionsstat två eller flera terri- toriella enheter i vilka olika rättsordningar gäller beträffande frågor som regleras i denna konvention. kan staten vid undertecknande. ratifikation. godtagande. godkännande eller anslutning förklara att konventionens tillämpning utvidgas till samt-liga territoriella enheter eller endast en eller flera av dem. Förklaringen kan när som helst ändras genom att en ny förklaring avges.

Konungariket Nederländernas utrikesmini- sterium skall underrättas om sådanaförkla— ringar. l förklaringen skall de territoriella en- heter som konventionen äger tillämpning på uttryckligen anges.

Article 27

Lorsqu'un Etat contractant a un systeme de gouvernement en vertu duquel les pou- voirs exécutif.judiciaire et legislatifsont par- tage's entre des Autorite's centrales et d'autres autorités de cet Etat, la signature. la ratil'lcation. l'acceptation ou l'approbation de la Convention. ou l'adhésion a celle-ci. ou une declaration faite en vertu de l'article 26. n'emportera aucune consequence quant au partage interne des pouvoirs dans cet Etat.

Article 28

Tout Etat contractant pourra. au moment de la signature. de la ratification. de l'accep- tation. de l'approbation nu de l'adhésion se reserver le droit d”exclure l'applicatlon de I'article premier aux personnes qui ne sont pas ressortissantcs d'un Etat contractant. mais qui ont leur residence habituelle dans un Etat contractant autre que celui qui a fait la reserve ou qui ont eu leur residence habi- tuelle dans l'Etat qui a fait la réserve. s.il n'existe aucune re'ciprocité entre l'Etat qui a fait la reserve et l'Etat dont le demandeur å l'assistancejudiciaire est le ressortissant.

Tout Etat contractant pourra. au moment de la signature, de la ratification. de l'accep- tion. dc l'approbation ou de l'adhe'sion. se réserver le droit d'exclure:

a l'usage de l'anglais, du frangais. ou de ces deux langues. tel que prévu :] l'alinéa 2 de l'article 7;

!) l'application des dispositions de l'a- linéa 2 de l'anicle 13;

(' l'application des dispositions du cha- pitre 11;

cl l'application de l'article 20. Lorsqu'un Etat:

e aura exclu l'usage des langues anglaise et francaise en faisant la réserve prevue a la lettre (: de l'alinéa précédent. tout autre Etat affecté par celle-ci pourra appliquer la méme regle a l'égard de l'Etat qui aura fait la ré- serve:

f aura fait la reserve prévue a la lettre b de l'alinéa pre'cédent. tout autre Etat pourra refuser d'appliquer I'aline'a 2 de l'article 13

Prop. 1985/86i 161

Article 27

Where a Contracting State has a system of government under which executive. judicial and legislative powers are distributed bc- tween central and other authorities within that State. its signature or ratification. accep- tance. or approval of. or accession to this Convention. or its making of any declaration under Article 26 shall carry no implication as to the internal distribution of powers within that State.

Article 28

Any Contracting State may, at the time of signature. ratification. acceptance. approval or accession. reserve the right to exclude the application of Article 1 in the case of persons who are not nationals of a Contracting State but who have their habitual residence in a Contracting State other than the reserving State or formerly had their habitual residence in the reserving State. if there is no reciproc- ity of treatment between the reserving State and the State of which the applicants for legal aid are nationals.

Any Contracting State may. at the time of signature. ratification, acceptance. approval or accession. reserve the right to exclude —

a the use of English or French, or both. under paragraph 2 of Article 7:

[7 the application of paragraph 2 of Article 13-

7

c the application of Chapter 11;

:! the application of Article 20. Where a State has made a reservation —

e under paragraph 20 of this Article. ex— cluding the use of both English and French. any other State affected thereby may apply the same rule against the reserving State:

f under paragraph 217 of this Article. any other State may refuse to apply paragraph 2 of Article 13 to persons who are nationals of

46

Artikel 27

Har en konventionsstat ett statsskick. enligt vilket den verkställande, dömande och lag- stiftande makten är fördelad mellan centrala och andra myndigheter i den staten. skall un- dertecknande. ratifikation, godtagande. god- kännande eller anslutning till denna konven- tion eller förklaring enligt artikel 26 inte på- verka maktfördelningen i den staten.

Artikel 28

En konventionsstat kan vid undertecknande. ratifikation, godtagande. godkännande eller anslutning förbehålla sig rätten att inte tilläm- pa artikel 1 i fråga om den som inte är med- borgare i en konventionsstat men som har hemvist i en annan konventionsstat än den stat som gör förbehållet eller som tidigare haft hemvist i den stat som gör förbehållet. såvida inte ömsesidighet föreligger mellan den stat som gör förbehållet och den stat i vilken den rättshjälpssökande är medborga- re.

En konventionsstat kan vid underteck- nande. ratifikation. godtagande. godkännan- de eller anslutning förbehålla sig rätten att utesluta

a användningen av engelska eller franska eller båda språken. enligt artikel 7 andra stycket:

b tillämpningen av artikel 13 andra stycket;

c tillämpningen av kapitel 11;

d tillämpningen av artikel 20. Har en stat gjort förbehåll e enligt andra stycket a i denna artikel och uteslutit användningen av både franska och engelska. kan varje annan stat som be- rörs av detta tillämpa samma regel i förhål- lande till den stat som har gjort förbehållet:

f enligt andra stycket b i denna artikel. kan varje annan stat vägra att tillämpa artikel 13 andra stycket på medborgare i den stat

aux ressortissants de l'Etat qui aura fait la réserve. ainsi qu"aux personnes ayant leur rc'sidence habituelle dans cet Etat;

g aura fait la réserve pre'vue a la lettre e de l'alinéa précédent. tout autre Etat pourra refuser d”appliquer les dispositions du cha- pitre ll aux ressortissants de l'Etat qui aura fait la réserve. ainsi qu'aux personnes ayant leur residence habituelle dans cet Etat.

Aucune autre réserve ne sera admise. Tout Etat contractant pourra. ä tout mo- ment, retirer unc reserve qu”i1 aura faite. Ce retrait sera notifté au Ministere des Affaires Etrangeres du Royaume des Pays-Bas. L'ef- fet de la réserve cessera le premier jour du troisieme mois du calendrier apres cette noti- ftcation.

Article 29

Tout Etat contractant indiquera au Minis- tere des Affaires Etrangeres du Royaume des Pays-Bas. soit au moment du dépöt de son instrument de ratification, d”acceptation. d'approbation ou d”adhésion. soit ultérieure- ment. les autorités prévues aux articles 3. 4 et 16. '

ll notiflera. le cas échéant. dans les mémes conditions:

a les declarations vise'es aux articles 5, 9. 16, 24. 25, 26 et 33;

b tout retrait et toute modification des designations et declarations mentionnées ci- dessus:

(: le retrait de toute réserve.

Article 30

Les formules modeles annexées a la pré- ' sente Convention pourront etre amendées par decision d'une Commission spéciale a la- quelle seront invites tous les Etats contrac- tants et tous les Etats Membres de la Confer- ence de La Haye et qui sera eonvoquée par le Secrétaire general de la Conference de La Haye. La proposition d'amender les formules devra étre portée a l'ordre du jour qui sera joint a la convoeation.

Les amendements seront adopte's par la Commission spéciale a la majorité des Etats contractants présents et prenant part au vote.

Prop. 1985/86: 161

or habitually resident in the reserving State;

g under paragraph 2c of this Article. any other State may refuse to apply Chapter 11 to persons who-are nationals of or habitually resident in the reserving State.

No other reservation shall be permitted. Any Contracting State may at any time withdraw a reservation it has made. The withdrawal shall be notified to the Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the Neth- erlands. The reservation shall cease to have effect on the first day of the third calendar month after-the notification.

Article 29

Every Contracting State shall. at the time of the deposit of its instrument of ratification or accession. or at a later date. inform the Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the Netherlands ofthe designation of auth- orities pursuant to Articles 3, 4 and 16.

lt shall likewise inform the Ministry. where appropriate. of the following —

(: declarations pursuant to Articles 5. 9. 16. 24, 25. 26 and 33:

h any withdrawal or modification of the above designations and declarations;

c the withdrawal of any reservation.

Article 30 The model forms annexcd to this Conven- .tion may be amended by a decision of a Spe-

cial Commission convoked by the Secretary General of the Hague Conference to which all Contracting States and all Member States shall be invited. Notice of the proposal to amend the forms shall be included in the agenda for the meeting.

Amendments adopted by a majority ofthe Contracting States present and voting at the Special Commission shall come into force for

48

som har gjort förbehållet och på dem som har hemvist där;

g enligt andra stycket e i denna artikel, kan varje annan stat vägra att tillämpa kapitel 11 på medborgare i den stat som har gjort förbehållet och på dem som har hemvist där.

Andra förbehåll får inte göras. Varje konventionsstat kan när som helst återta ett förbehåll. Konungariket Nederlän- dernas utrikesministerium skall underrättas om återtagandet. Förbehållets verkan upphör första dagen i tredje kalendermånaden efter underrättelsen.

Artikel 29

Varje konventionsstat skall vid deponeringen av sitt instrument rörande ratifikation eller anslutning. eller senare. underrätta Konunga- riket Nederländernas utrikcsministerium om utseendet av myndigheter enligt artiklarna 3. 4 och 16.

Konventionsstat skall likaledes. i förekom- mande fall. underrätta ministeriet om

a förklaringar enligt artiklarna 5. 9. 16. 24. 25. 26 och 33:

b återtagande eller ändring i fråga om ut- seendet av myndigheter eller beträffande för- klaringar som avses i det föregående;

c återtagande av förbehåll.

A rtikel 30

De modellformulär som bifogas denna kon- vention kan ändras genom beslut av en sär- skild kommitté som Haagkonferensens gene- ralsekreterare sammankallar och till vilken alla konventionsstater och alla medlems- stater skall inbjudas. Förslag till ändring av formulären skall finnas upptagna på dagord- ningen för sammanträdet. '

Ändringar som har godtagits av majorite- "ten av de i den särskilda kommitten represen- terade och röstande konventionsstaterna

lls cntreront en vigueur pour tous les Etats contractants le premier _iour du septieme mois apr-”es la date å laquelle le Secrétaire général les aura communiqués ä tous Etats contractants.

Au cours du délai prévu å l'alinéa précé- dent. tout Etat contractant pourra notifter par e'crit au Ministere des Affaires Etrangeres du Royaume des Pays-Bas qu'il entend faire une reserve a cet amendcment. L'Etat qui aura fait une telle reserve sera traité. en ce qui concerne cet amendement. comme s'il n'était pas Partie a la présente Convention jusqu'å ce que la reserve ait été retirée.

Chapitre VI — Clauses finales Article 3!

La Convention est ouverte a la signature des Etats qui étaient Membres de la Confé- rence de La Haye de droit international privé lors de sa Quatorzieme session. ainsi que des Etats non-Membres invites å son élaboration.

Elle sera ratiftée. acceptée ou approuvée et les instruments de ratification. d'acceptation ou d'approbation seront déposc's aupres du Ministere des Affaires Etrangeres du Royaume des Pays-Bas.

Article 32

Tout autre Etat pourra adhérer a la Con- vention.

L'instrument d'adhésion sera dépose' aupres du Ministere des Affaires Etrangeres du Royaume des Pays-Bas.

L'adhésion n”aura d'effet que dans les rap- ports entre l'Etat adhe'rant et les Etats con- tractants qui n'auront pas élevé d'objection a son encontre dans les douze mois apres la reception de la notification pre'vue au chiffre 2 de l'article 36. Une telle objection pourra egalement étre élevée par tout Etat Membre au moment d”une ratification. acceptation ou approbation de la Convention. ultérieure a l'adhc'sion. Ces objections seront notiftées au Ministere des Affaires Etrangercs du Royaume des Pays-Bas.

Prop. 1985/86: 161

all Contracting States on the first day of the seventh calendar month after the date oftheir communication by the Secretary General to all Contracting States.

During the period provided for by para— graph 2 any Contracting State may by notifi- cation in writing to the Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the Netherlands make a reservation with respect to the amendment. A Party making such reserva— tion shall until the reservation is withdrawn be treated as a State not a Party to the pres- ent Convention with respect to that amend- ment.

Chapter VI — Final clauses

Article 3!

The Convention shall be open for signature by the States which were Members of the Hague Conference on Private International Law at the time of its Fourteenth Session and by non-Member States which were invited to participate in its preparation.

lt shall be ratified. accepted or approved and the instruments of ratiftcation. accep- tance or approval shall be depositcd with the Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the Netherlands.

Article 32

Any other State may accede to the Con- vention.

The instrument of accession shall be de- posited with the Ministry of Foreign Affairs ofthe Kingdom ofthe Netherlands.

Such accession shall have effect only as regards the relations between the acceding State and those Contracting States 'which have not raised an objection to its accession in the twelve months after the receipt of the notification referred to in sub-paragraph 2 of Article 36. Such an objection may also be raised by Member States at the time when they ratify, accept or approve the Conven- tion after an accession. Any such objection shall be notified to the Ministry of Foreign Affairs ofthe Kingdom ofthe Netherlands.

50

träder i kraft för samtliga konventionsstater den första dagen i den sjunde kalendermåna- den efter den dag då generalsekreteraren har underrättat alla konventionsstater om änd- ringarna.

Under tid som anges i andra stycket kan varje konventionsstat genom skriftlig notifi- kation till Konungariket Nederländernas utrikesministerium göra förbehåll rörande ändringen. Den stat som gör sådant förbehåll skall. till dess att förbehållet återtas. i fråga om ändringen behandlas som om staten inte hade tillträtt denna konvention.

Kapitel VI — Slutbestämmelser Artikel 3 I

Denna konvention står öppen för underteck-

nande av de stater som var medlemmar i '

Haagkonferensen för internationell privaträtt under dess fjortonde session samt av icke- medlemsstater. som inbjudits att delta i för- beredelsearbetet för denna.

Den skall ratificeras. godtas eller godkän- nas och ratil'ikations-. godtagande- eller god— kännandeinstrumenten skall deponeras hos Konungariket Nederländernas utrikesmini- sterium.

Artikel 32

Varje annan stat kan ansluta sig till konven- tionen. Anslutningsinstrumentet skall depo- neras hos Konungariket Nederländernas utrikesministerium.

Anslutningen får verkan endast i förhållan- det mellan den stat som anslutit sig och de konventionsstater som inte inom tolv måna- der efter mottagandet av den underrättelse som avses i artikel 36 första stycket 2 har förklarat att de motsätter sig anslutningen. En sådan förklaring kan också varje med- lemsstat göra vid ratifikation. godtagande el- ler godkännande av konventionen efter en anslutning.

Konungariket Nederländernas utrikesmini— sterium skall underrättas om varje sådan för- klaring.

Article 33

Tout Etat. au moment de la signature. de la ratification. de l'acceptation. de l'approba- tion ou de l”adhésion. pourra de'clarcr que la Convention s*étendra å l”ensemble des terri- toires qu'il représente sur le plan internatio- nal ou a l'un ou plusieurs d'entre eux. Cette declaration aura effet au moment oil elle en- tre en vigueur pour cet Etat.

Cette declaration. ainsi que toute exten- sion ultérieure, seront notifiées au Ministere des Affaires Etrangeres du Royaume des Pays-Bas.

Article 34 La Convention entrera en vigueur le pre- mier jour du troisieme mois du calendrier apres le depot du troisieme instrument de ratification. d'acceptation. d'approbation ou d'adhéSion prévu par les articles 31 et 32. Ensuite. la Convention entrera en vigueur:

1 pour chaque Etat ratifiant acceptant. approuvant ou adhérant postérieurement le premier jour du troisieme mois du calendrier apres le dépöt de son instrument de ratifica- tion. d'acceptation. d'approbation ou d'adhé- sion:

2 pour les territoires ou les unités terri- toriales auxquels la Convention a été étendue conformément å l'article 26 ou 33. le premier jour du troisieme mois du calendrier apres la notification visée dans ces articles.

Article 35

La Convention aura une durée de cinq ans ä partir de la date de son entrée en vigueur conformément å l'article 34, aline'a premier. méme pour les Etats qui l'auront postérieure- ment ratifiée. acceptée ou approuvée ou qui y auront adhéré.

La Convention sera renouvelée tacitement de cinq ans en cinq ans, sauf dénonciation.

La dénonciation sera. au moins six mois avant l'expiration du délai de cinq ans, noti- fiée au MinistEre des Affaires Etrangeres du Royaume des Pays-Bas. Elle pourra se li-

Pi'op. 1985/86: 161

Article 33

Any State may. at the time of signature, ratification. acceptance. approval or acces- sion. declare that the Convention shall ex- tend to all the territories for the international relations of Which it is responsible, or to one or more of them. Such a declaration shall take effect at the time the Convention enters into force for that State.

Such declaration, as well as any subse- qucnt extension. shall be notified to the Min- istry of Foreign Affairs ofthe Kingdom ofthe Netherlands.

Article 34

The Convention shall enter into force on the first day of the third calendar month after the deposit ofthe third instrument of ratifica- tion, acceptance. approval or accession re- ferred to in Articles 31 and 32.

Thereafter the Convention shall enter into force —

1 for each State ratifying. accepting. ap- proving or acceding to it subsequently, on the first day of the third calendar month after the deposit of its instrument of ratification. ac- ceptance. approval or accession;

2 for any territory or territorial unit to which the Convention has been extended in conformity with Article 26 or 33. on the first day of the third calendar month after the noti- fication referred to in that Article.

Article 35

The Convention shall remain in force for five years from the date of its entry into force in accordance with the first paragraph of Ar- ticle 34 even for States which subsequently have ratified, accepted. approved it or acced- ed to it.

lf there has been no denunciation. it shall be renewed tacitly every five years.

Any denunciation shall be notified to the Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the Netherlands. at least six months before the expiry of the five year period. It may be

52

Artikel 33

Varje stat kan vid undertecknande. ratifika- tion. godtagande. godkännande eller anslut- ning. förklara att konventionens tillämpning utvidgas till samtliga de territorier. för vilkas internationella förbindelser staten svarar. el- ler till ett eller flera av dessa. En sådan för- klaring får verkan samtidigt som konven- tionen träder i kraft för den staten.

Konungariket Nederländernas utrikesmini- sterium skall underrättas om förklaringen och om varje utvidgning som sker senare.

Artikel 34

Konventionen träder i kraft den första dagen i den tredje kalendermånaden efter det att det tredje av de i artiklarna 31 och 32 angivna ratifikations-. godtagande-, godkännande- el- ler anslutningsinstrumenten har deponerats. Därefter träder konventionen i kraft:

1 för varje stat som ratificerar. godtar. godkänner eller ansluter sig till den vid en senare tidpunkt. den första dagen i den tredje kalendermånaden efter det att ratifikations-. godtagande-. godkännande- eller anslutnings- instrumentet har deponeratS:

2 för varje territorium eller territoriell en- het som konventionens tillämpning har utvid- gats till enligt artikel 26 eller 33. den första dagen i den tredje kalendermånaden efter den i artiklarna angivna underrättelsen.

A rtikel 35

Konventionen gäller i fem år. räknat från den dag då den enligt artikel 34 första stycket har trätt i kraft. Detsamma gäller även för stater som senare har ratificerat. godtagit eller god- känt den eller anslutit sig till den.

Om uppsägning inte sker. skall konven- tionen anses förlängd för fem år i sänder.

Uppsägning Skall notificeras hos Konung- ariket Nederländernas utrikesministerium minst sex månader före den löpande femårs- periodens utgång. Uppsägning kan begränsas

miter a certains territoires ou unités territo- riales auxquels s'applique la Convention.

La dénonciation n'aura d'effet qu"ä l'égard de l'Etat qui l'aura notifiée. La Convention restera en vigueur pour les autres Etats con- tractants.

Article 36

Le Ministere des Affaires Etrangcres du Royaume des Pays-Bas notifiera aux Etats Membres de la Conference. ainsi qu'aux Etats qui auront adhéré conformément aux dispositions de l'article 32:

] les signatures. ratifications. accepta- tions et approbations visees a Particle 31:

2 les adhésions et les objections aux ad- he'sions visées ä Particle 32:

3 la date å laquelle la Convention entrera en vigueur conformément aux dispositions de l'article 34;

4 les declarations mentionnécs aux arti- cles 26 et 33;

5 les reserves et le retrait des reserves pre'vus aux articles 28 et 30;

6 les communications notifiées en appli- cation de l'article 29:

7 les dénonciations visées a l'article 35.

En foi de quoi les soussignc's. däment au- torisés. ont signe la présente Convention.

Fait är La Haye. le 25 octobre 1980. en francais ct en anglais. les deux textes faisant e'galement foi. en un seul exemplaire. qui sera déposé dans les archives du Gouvernement du Royaume des Pays-Bas et dont une copie certifiée conforme sera remise. par la voie diplomatique. ä chacun des Etats Membres de la Conference de La Haye de droit inter- national privé lors de sa Quatorzieme ses- sion. ainsi qu'å tout autre Etat ayant parti- cipé a l'élaboration de la présente Conven- tion lors de cette Session.

Prop. 1985/86: 161

limited to certain of the territories or territori- al units to which the Convention applies.

The denunciation shall have effect only as regards the State which has notified it. The Convention shall remain in force for the other Contracting States.

Article 36

The Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the Netherlands shall notify the States Members of the Conference. and the States which have acceded in accordance with Article 32. ofthe following —

1 the signatures and ratifications. accep- tances and approvals referred 10 in Article 31;

2 the accessions and objections raised to accessions referred to in Article 32;

3 the date on which the Convention en- ters into force in accordance with Article 34;

4 the declarations referred to in Articles 26 and 332

5 the reservations and withdrawals re- ferred to in Articles 28 and 30;

6 the information communicated under Article 29:

7 the denunciations referred to in Article 35.

In witness whereof the undersigned. being duly authorised thereto. have signed this Convention.

Done at The Hague. on the 25th day of October. 1980. in the English and French lan- guages. both texts being equally authentic. in a single copy which shall be deposited in the archives of the Government of the Kingdom of the Netherlands and of which a certified copy shall be sent. through diplomatic chan- nels. to each of the States Members of the Hague Conference on Private International Law at the date ofits Fourteenth Session and to each other State having participated in the preparation of this Convention at this Ses- sion.

54

i

till att avse vissa av de territorier eller territo- riella enheter beträffande vilka konventionen är tillämplig.

Uppsägningen får verkan endast för den stat som avgivit notifikationen. För övriga konventionsstater förblir konventionen i kraft.

Artikel 36

Konungariket Nederländernas utrikesmini- sterium skall underrätta konferensens med- lemsstater och de stater som anslutit sig en- ligt artikel 32 om

1 undertecknanden och ratifikationer. godtaganden och godkännanden som avses i artikel 31:

2 anslutningar och förklaringar som avses i artikel 32;

3 dagen för konventionens ikraftträdande enligt artikel 34;

4 förklaringar som avses i artiklarna 26 och 33;

5 förbehåll och återtagande av förbehåll som avses i artiklarna 28 och 30;

6 underrättelser enligt artikel 29:

7 uppsägningar enligt artikel 35.

Till bekräftelse härav har undertecknade. därtill behörigen bemyndigade. undertecknat denna konvention.

Som skedde i Haag den 25 oktober 1980 på engelska och franska språken. vilka båda texter är lika giltiga. i ett enda exemplar. som skall deponeras i Konungariket Nederländer- nas regerings arkiv och varav en bestyrkt kopia på diplomatisk väg skall tillställas varje stat som var medlem i Haagkonferensen för internationell privaträtt under dess fjortonde session samt till varje annan stat som deltagit i utarbetandet av denna konvention under sessionen.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986