Kungl. Maj.ts proposition nr 9k år 1957

3

Förslag

till

förordning angående skatt å spritdrycker och vin

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

För spritdrycker och vin, som försäljas här i riket, skall omsättningsskatt

erläggas till staten i den utsträckning och i den ordning nedan sägs. För

spritdrycker skall tillika erläggas utskänkningsskatt i enlighet med bestäm­

melserna i denna förordning.

Omsättningsskatt

2

§•

1 mom. Omsättningsskatt upptages vid detaljhandelsbolagets inköp av

spritdrycker och vin och utgår, där ej annat i 2 mom. stadgas,

a) för spritdrycker dels med en grundavgift av 10 kronor för liter, om

dryckens alkoholhalt överstiger 40 volymprocent, 9 kronor för liter, om

alkoholhalten är lägst 35 volymprocent och högst 40 volymprocent, samt 7

kronor 50 öre för liter, om alkoholhalten understiger 35 volymprocent, och

dels med en procentavgift motsvarande 50 procent av utminuteringspriset;

samt

b) för vin, vars alkoholhalt överstiger 14 volymprocent (starkvin), dels

med en grundavgift av 2 kronor för liter och dels med en procentavgift

motsvarande 25 procent av utminuteringspriset samt för annat vin (lätt­

vin) med en procentavgift motsvarande 33 procent av utminuteringspriset.

Utminuteringspriset utgöres av det belopp, som, skatten inberäknad, be­

tingas vid varornas utminutering.

2 mom. För här i riket tillverkat vin skall omsättningsskatt därjämte

utgå med en särskild tillverkningsavgift av 50 öre för liter, om vinets al­

koholhalt överstiger 14 volymprocent eller vinet är mousserande eller där­

med jämförligt, men eljest av 20 öre för liter. Vid beräkning av procent­

avgiften för vin, varom nu är fråga, skall i utminuteringspriset inräknas

jämväl tillverkningsavgiften.

3 mom. För spritdrycker, som inköpas hos partihandelsbolaget eller in­

föras till riket jämlikt bestämmelser, meddelade av Kungl. Maj :t med stöd

av 6 § 3 mom. eller 12 § 5 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen, skall

omsättningsskatt utgå med eu grundavgift av 2 kronor 70 öre för liter. Så­

dan skatt skall dock icke utgå för spritdrycker, som skola användas för

tillverkning av varor, vilka enligt apoteksvarustadgan äro att hänföra till

apoteksvaror, eller för spritdrycker, som av apotek skola utlämnas mot

vederbörligt recept.

5

Kontrolltjänsteman äger att på anfordran när som helst erhålla tillträde

till lokaler och utrymmen, som användas för utskänkningsrörelsen, däri

inbegripna lokaler och utrymmen för lagerhållning av rusdrycker eller

andra varor, avsedda att tillhandahållas i rörelsen.

8

§•

Utskänkningsinnehavare är pliktig att ordna sin bokföring och kassa­

redovisning på sådant sätt, att de enligt kontrollstyrelsens beprövande möj­

liggöra kontroll över utskänkningsskatten, samt att vid anfordran tillhanda­

hålla kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker jämte

kassaredovisning och övriga tillhörande handlingar.

Det åligger vidare utskänkningsinnehavare att ställa sig till efterrättelse

de särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen meddelar för att erhålla en

betryggande kontroll över utskänkningsskattens behöriga utgörande, även­

som de anvisningar som kontrolltjänsteman i enlighet med kontrollstyrel­

sens föreskrifter kan komma att lämna.

Utskänkningsinnehavare skall utan ersättning ställa för kontrollen nö­

diga hjälpmedel till förfogande och lämna behövlig handräckning.

9 §•

Detalj handelsbolaget åligger att vid anfordran till kontrollstyrelsen lämna

till riktigheten bestyrkta uppgifter rörande försäljningen av spritdrycker

för utskänkningsändamål.

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1957

10

§.

Utskänkningsinnehavare skall senast å femtonde dagen i varje kalender­

månad till kontrollstyrelsen avlämna en på tro och heder upprättad dekla­

ration angående de spritdrycker som av honom utskänkts under nästföre­

gående månad. När fråga är om utskänkning enligt 33 § rusdrycksförsälj-

ningsförordningen skall dock deklaration senast å tredje dagen efter det

utskänkningen ägt rum för kontrollstyrelsens räkning avlämnas till inten­

denten för utskänkningsärenden i länet.

Deklaration skall upprättas å blankett enligt formulär som fastställes av

kontrollstyrelsen.

11

§.

I deklaration äger utskänkningsinnehavare från den utskänkningsskatt,

som belöper å deklarerat utskänkningsvärde, göra avdrag för den ersätt­

ning för kostnader i samband med utskänkningen, som tillkommer honom

enligt vad därom är stadgat.

12

§.

Underlåter utskänkningsinnehavare att avlämna deklaration eller finnes

inkommen deklaration oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa den utskänk­

ningsskatt som rätteligen skall utgå. I fall av underlåtenhet att avgiva de­

klaration må kontrollstyrelsen jämväl, om särskilda skäl därtill äro, med­

dela utskänkningsinnehavaren förbud tills vidare, till dess deklaration av­

givits, att utskänka spritdrycker.

13 §.

Utskänkningsinnehavare skall, när deklaration avlämnas, tillika erlägga

enligt deklarationen upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens

postgirokonto.

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1951

7

22

§.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,

stadgas i skattestrafflagen.

23 §.

Vad som inhämtats vid kontroll enligt denna förordning av utskänknings-

skatt må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med

kontrollen avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dags­

böter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med

straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

24 §.

Förseelse, som avses i 19 § andra och tredje styckena, må av åklagare

åtalas allenast efter anmälan av kontrollstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1957, då förordningen den

26 februari 1954 (nr 72) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å

spritdrycker och vin skall upphöra att gälla; dock att sistnämnda förord­

ning alltjämt skall äga tillämpning beträffande förhållanden, som hänföra

sig till tiden dessförinnan.

I samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas.

1. Detaljhandelsbolaget må åtnjuta anstånd intill den 15 januari 1958

med inbetalande av utskänkningsskatt som belöper på spritdrycker och

starkvin, vilka från bolaget under tiden 1 juli—30 september 1957 försålts

för utskänkningsändamål.

2. Detaljhandelsbolaget skall till innehavare av tillstånd till annan ut-

skänkning av rusdrycker än som avses i 33 § rusdrycksförsäljningsförord-

ningen återbetala belopp, motsvarande den skillnad som kan uppkomma

mellan å ena sidan anskaffningsvärdet av spritdrycker och vin, som finnas i

lager hos tillståndsinnehavaren vid utskänkningens upphörande den 30 sep­

tember 1957, och å andra sidan det belopp vartill inköpspriset för samma

varor skulle hava uppgått den 1 oktober 1957 vid tillståndsinnehavarens

inköp från detaljhandelsbolaget.

3. Detaljhandelsbolaget äger vid inbetalandet till kontrollstyrelsen av ut­

skänkningsskatt för spritdrycker och starkvin som från bolaget under tiden

1 juli—30 september 1957 försålts för utskänkningsändamål avdraga belopp

som enligt vad nyss sagts återbetalats till innehavare av tillstånd till ut-

skänkning av rusdrycker.

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 9k är 1957

(Nuvarande lydelse)

27 §.

Maltdrycker må från bryggeri ut­

lämnas endast på kärl, som äro

stämplade och försedda med etikett.

Beträffande flaska må stämplingen

ske å kork, propp eller annan for­

skning. Såväl stämpel som etikett

skola innehålla uppgift om namnet

å det bryggeri, där tillverkningen

skett, samt sifferbeteckning (I, II el­

ler III) för den klass, till vilken malt­

drycken är hänförlig. I stället för

bryggeriets namn må användas en

såsom ursprungsbeteckning lämplig,

av kontrollstyrelsen godkänd förkort­

ning av namnet eller bryggeriets in­

registrerade varumärke.

Siff erbeteckning erfordras icke för

starköl, som utlämnas för utförsel ur

riket eller till svensk frihamn. I

stämpel å flaska eller propp till flas­

ka, varå utlämnas färskt lättöl, er­

fordras icke uppgift om bryggeriets

namn.

Etikett må icke innehålla benäm­

ning, som är ägnad att giva malt­

drycken sken av att vara av annan

klass än den, till vilken densamma

är hänförlig.

Överstiger stamvörtstyrkan —------

Kontrollstyrelsen äger-------------—

Vad i-------------------------- öppet kärl.

Angående märkning---------------------

(Föreslagen lydelse)

27 §.

Maltdrycker må från bryggeri ut­

lämnas endast på kärl, som äro

stämplade och försedda med etikett.

Beträffande flaska må stämplingen

ske å kork, propp eller annan för-

slutning. Såväl stämpel som etikett

skola innehålla uppgift om namnet

å det bryggeri, där tillverkningen

skett, samt beteckning (I, II, III A

eller III B) för den klass och i före­

kommande fall grupp, till vilken

maltdrycken är hänförlig. I stället

för bryggeriets namn må användas

en såsom ursprungsbeteckning lämp­

lig, av kontrollstyrelsen godkänd för­

kortning av namnet eller bryggeriets

inregistrerade varumärke.

Beteckning för klass och grupp er­

fordras icke för starköl, som utläm­

nas för utförsel ur riket eller till

svensk frihamn. I stämpel å flaska

eller propp till flaska, varå utlämnas

färskt lättöl, erfordras icke uppgift

om bryggeriets namn.

Etikett må icke innehålla benäm­

ning, som är ägnad att giva maltdryc­

ken sken av att vara av annan klass

eller grupp än den, till vilken den är

hänförlig.

—-------------uppgift därom.

--------å etikett.

------- i livsmedelsstadgan.

29 §.

29 §.

Den. som — —----------------- med dagsböter.

Bedrives tillverkningen —------------

Den, som fälles till ansvar jämlikt

andra stycket, skall ock dömas skyl­

dig att för den tillverkade myckenhe­

ten gälda skatt, vilken skall beräk­

nas efter den i 13 § för starköl be­

stämda skattesatsen, såvitt icke vi­

sas, att de tillverkade maltdryckerna

varit att hänföra till Öl, då skatten

skall beräknas efter skattesatsen för

denna vara. I intet fall må dock skat­

ten utgå med mindre belopp än två-

hundrafemtio kronor.

--------sex månader.

Den, som fälles till ansvar jäm­

likt andra stycket, skall ock dömas

skyldig att för den tillverkade myc­

kenheten gälda skatt, vilken skall

beräknas efter den i 13 § för starköl,

hänförligt till grupp B, bestämda

skattesatsen, såvitt icke visas, att de

tillverkade maltdryckerna utgjorts av

starköl, hänförligt till grupp A, eller

Öl, då skatten skall beräknas efter

den för sålunda ifrågakommande va­

ruslag i 13 § bestämda skattesatsen.

försäljningsåret 1954/55. Försäljningsåret 1955/56 utgjorde den 829 000

kronor. Sistnämnda belopp representerade i oförändrat penningvärde en

ökning med 9 procent jämfört med 1939 års vinst.

Liksom utskänkningspriset har också utskänkningsvinsten per liter hos

de allmänna företagen legat lägre än hos de enskilda företagen (1939 3 kro­

nor 29 öre, 1954/55 3 kronor 45 öre och 1955/56 5 kronor 31 öre per liter).

De allmänna företagens vinst per liter motsvarade år 1939 65 procent av de

enskilda företagens. Under senare år har skillnaden varit ändå större. För­

säljningsåret 1954/55 var relationstalet 38 procent och försäljningsåret

1955/56 57 procent.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Utskänkningsvinst på spritdrycker och starkvin

Såsom av det föregående framgått, har sedan länge olika åtgärder vid­

tagits i form av beskattning och prisreglering för att i nykterhetspolitiskt

syfte reglera de ekonomiska villkoren för rusdrycksutskänkningen. Den

mest betydelsefulla regleringen på utskänkningens område har emellertid

varit de åtgärder, soin vidtagits i syfte att direkt begränsa utrymmet för det

enskilda vinstintresset vid utskänkning av spritdrycker och starka viner.

Även om vissa åtgärder i sådant syfte vidtogs redan vid mitten av 1800-talet

blev något av mera generell betydelse genomfört först efter antagandet av

1917 års rusdrycksförsäljningsförordning. I denna förordning och dess efter­

följare infördes bestämmelser som gav de berörda myndigheterna befogen­

het att begränsa vinstmöjligheterna. De bestämmelser i sådant hänseende

som influtit i de olika författningarna har i sak varit av likartat innehåll.

I den nu gällande 1954 års försäljningsförordning stadgas, att systembola­

get vid överlåtelse av utskänkningsrättighet skall — med iakttagande av

de föreskrifter kontrollstyrelsen utfärdar — bland annat stadga sådana vill­

kor, att innehavarens ekonomiska fördel, så långt ske kan, icke göres be­

roende av myckenheten utskänkta spritdrycker och starka viner. Med stöd

av de berörda bestämmelserna har successivt genomförts en begränsning av

utskänkningsvinsten på dessa drycker.

De direkt vinstbegränsande åtgärderna inleddes år 1920 med införandet

av det s. k. vinstkvantitetssystemet för de enskilda företagens utskänkning.

Detta innebar, att varje restaurang fick rätt till vinst endast på en viss kvan­

titet av sin utskänkning av spritdrycker och starkviner. Då kvantiteterna

kom att bestämmas så att någon mera betydande begränsning av vinstmöj­

ligheterna icke från början genomfördes och då någon ytterligare minsk­

ning av kvantiteterna icke — såsom från början torde ha förutsatts — kom

till stånd, fick detta system för vinstbegränsning icke någon större betydelse.

Trots den begränsade omfattning de vinstreglerande åtgärderna sålunda

kom att få, visade sig systemet ha ytterst ojämna verkningar och överhuvud­

taget vara förbundet med åtskilliga olägenheter.

Först genom beslut av 1937 års riksdag fullföljdes i mera betydande ut­

sträckning tanken på eliminerandet av det enskilda vinstintresset inom ut-

skänkningen. Beslutet innebar att all egentlig vinst på spritdrycker och

21

starkvin såväl för de enskilda som för de allmänna företagens del skulle

avvecklas, ehuru redan från början den möjligheten antyddes, att en ompröv­

ning av regleringen skulle kunna ske, varvid frågan närmast skulle kunna

bli om ersättning skulle lämnas för de med utskänkningen förenade kost­

naderna. Motiven för beslutet var i huvudsak två. Å ena sidan ansågs det

enskilda vinstintresset vara ett hinder för att utskänkningen skulle kunna

bedrivas på ett ur nykterhetssynpunkt gagneligt sätt. Å andra sidan motive­

rades vinstnedskrivningen med att en utskänkningsrättighet i och för sig be­

tydde ett ekonomiskt värde för innehavaren genom de indirekta vinster rät­

tigheten möjliggjorde och att denna monopolvinst rätteligen borde tillfalla

det allmänna.

Den närmare utformningen av vinstavvecklingen innebar för de enskilda

företagens del en nedskrivning under en tjugofemårsperiod från den 1 okto­

ber 1938 med 4 procent årligen av den kvantitet spritdrycker och starkviner

på vilken de fick tillgodoräkna sig vinst. Vid inköp inom vinstkvantiteten

skulle det s. k. vinstandelssystemet för fastställande av systembolagets han­

delsvinst och restauratörens utskänkningsvinst tillämpas. Detta innebar i fö­

revarande sammanhang att systembolaget tillgodofördes 25 och restauratören

75 procent av utskänkningsvinstens bruttobelopp. Vid inköp av spritdrycker

och starkviner för den del av utskänkningen, som överstigit vinstkvantite­

ten, erlades gällande utskänkningspris med avdrag av spillmånsersättning

på 2 procent av utskänkningspriset.

För de allmänna restaurangföretagen, som icke tidigare omfattats av

vinstkvantitetssystemet, måste utgångspunkten för vinstavvecklingen fast­

ställas särskilt. Tidigare hade hela bruttovinsten av utskänkningen vid dessa

restauranger tillfallit systembolagen, som sedan tillgodoförde restaurangerna

vissa fasta ersättningsbelopp. I anslutning härtill valde man år 1938 att låta

de allmänna restaurangerna inköpa hela sitt behov av spritdrycker och

starkvin till utskänkningspris för att sedan från systembolagen erhålla sär­

skild kostnadsersättning för liandhavandet av utskänkningen. Såsom grund­

tal för vinstavvecklingen fastställdes för varje restaurang ett kostnadsersätt-

ningsbelopp, som sedan skulle nedskrivas med 1/25 varje försäljningsår.

Dessa belopp bestämdes av kontrollstyrelsen till viss procent av systembola­

gens bruttovinst på den egna utskänkningen av spritdrycker respektive stark­

viner under år 1937. Beloppen varierade efter restaurangernas standard och

sattes lägst för folkrestauranger. Anmärkas hör, att de allmänna företagens

ersättningsbelopp omräknade per liter i utgångsläget sattes avsevärt under

den nivå på vilken de enskilda företagens vinster låg vid motsvarande tid­

punkt.

Någon spillmånsersättning utgick att börja med icke till de allmänna

restaurangerna. År 1946 medgavs emellertid också dessa rätt till sådan er­

sättning med en procent av utskänkningsvärdet på hela omsättningen av

spritdrycker och starkvin.1 De allmänna företagens inköp av dessa drycker

1 Vinstkvantitetsnedskrivningen för de enskilda företagen hade vid denna tidpunkt nått

hälften av grundtalen. En spillmånsersättning med två procent å utskänkningsvärdet av de

enskilda företagens omsättning utom vinstkvantiteten ansågs då för de allmänna företagens

del motsvaras av en procent å hela utskänkningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 1957

23

vidare kommer att utgå med 2 procent av utskänkningsvärdet för hela om­

sättningen av spritdrycker och starkvin.

För utvecklingen av restaurangernas utskänkningsvinster efter 1937 har

närmare redogörelse lämnats i betänkandet s. 70—So. I detta sammanhang

lämnas därför endast vissa sammanfattande uppgifter.

Den metod för restauratörvinstens avveckling, som kom att väljas 1937,

visade sig medföra allvarliga svårigheter och problem, som till stor del icke

synes ha förutsetts. Härom uttalar kommittén bland annat följande.

Sålunda kom vinstavvecklingen att innebära väsentligt skilda villkor för

den enskilda och den allmänna restaurangnäringen. De enskilda föietagar-

na fick genom de successiva prisstegringarna ökande vinster inom vinst-

kvantiteterna och kunde ytterligare förbättra villkoi en genom att koncen­

trera inköpen av dyrare och mer vinstgivande varor inom dessa och sålunda

i avsevärd grad neutralisera nedskrivningens verkningar. De allmänna före­

tagen åter fick sina krympande kostnadsersättningar ytterligare reducerade

genom penningvärdets fall. Ersättningsbeloppens storlek kunde för dessa

företags del icke påverkas av vare sig prisförändringar, ändringar i försälj­

ningsvolymen eller ändringar i strukturen på inköp och försäljning. Det för­

hållandet att de allmänna företagen från början icke erhöll någon spillmåns-

ersättning och att denna ersättning då den infördes 1946 beräknades efter

lägre procenttal än för de enskilda företagen har inneburit en ytterligare

skillnad i villkoren för de båda företagstyperna.

Bortsett från de nu berörda olikheterna mellan allmänna och enskilda fö-

retag har formerna för vinstavvecklingen under den gångna nedskrivningsti-

den kommit att medföra starkt varierande ekonomiska villkor också från

företag till företag. Sålunda har ojämnheter uppkommit genom att de jus­

teringar av grundtalen som företagits i samband med om- och tillbyggnad

av restauranger in. in. respektive fastställandet av grundtal för nya restau­

ranger icke kunnat göras på sådant sätt, att ens tillnärmelsevis full rättvisa

kunnat upprätthållas i förhållande till andra företag. Den allvarligaste olä­

genheten av den 1937 införda ordningen är emellertid att progressiva och

skickligt ledda företag, som icke utvidgat sina lokaler, men ändå ökat sin

matomsättning mera än genomsnittet och i anslutning därtill även sin sprit­

omsättning, fått väsentligt försämrade konkurrensbetingelser genom lägre

inkomster från utskänkningen än de företag fått, vilkas matförsäljning icke

har ökat eller rent av gått tillbaka.

De enskilda restauratörernas sammanlagda inkomst av spritdrycksut-

skänkningen uppgick år 1937 till 8 392 000 kronor, försäljningsåret 1954/55

till 8 429 000 kronor och försäljningsåret 1955/56 till 7 709 000 kronor. 1

fast penningvärde utgjorde de sistnämnda försäljningsårens inkomster 48

respektive 42 procent av 1937 års belopp. För de allmänna företagens del

kan jämförelser endast göras från år 1939. Detta års inkomst belöpte sig till

2 513 000 kronor. 1954/55 och 1955/56 uppgick motsvarande belopp till

2 057 000 respektive 1 715 000 kronor eller i fast penningvärde 41 respektive

33 procent av 1939 års belopp. År 1946, då spillmånsersättning första gången

utgick till de allmänna företagen, utgjorde kostnadsersättningen 80 och

spillmånsersättningen 20 procent av den sammanlagda ersättningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1957

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

prisklass. Störst har den varit för allmänna B3-företag (folkrestauranger).

Vad beträffar lättvinsutskänkningen bör dock påpekas, att den minskning

som förekommit för de enskilda företagens del endast inneburit, att den

under senare år ökande utskänkningen sjunkit något tillbaka men fortfa­

rande volymmässigt ligger 26 procent över 1953 års nivå. För de allmänna

företagen synes omsättningen på lättvin ligga något under 1953 års nivå,

men skillnaden är icke anmärkningsvärt stor.

För mat och andra varor än spritdrycker och vin — av vilka endast stark­

öl är föremål för prisreglering — har förändringarna för andra än B-restau-

rangerna varit relativt obetydliga och i vissa fall inneburit ökad omsättning.

Genomsnittligt sett låg omsättningen för dessa varor under tiden 1/10 1955

—30/6 1956 i de enskilda företagen 0,6 procent högre än motsvarande pe­

riod ett år tidigare. (Livsmedelsprisindex steg från den 1/10 1955 till den

30/6 1956 med 5,4 procent.) En mera betydande omsättningsminskning har

uppkommit endast för restauranger i B-prisklassen. För de enskilda B-före-

tagen är denna dock relativt måttlig, medan den för de allmänna företagens

folkrestauranger varit i det närmaste lika stor som för spritdrycker och vin

(32 %). Olikheterna i omsätlningsutvecklingen för de olika företagsfor­

merna totalt sett — med en stark omsättningsminskning för de allmänna

företagen och oförändrad omsättning av andra varor än sprit och vin för

enskilda företag — beror på den dominerande roll B3-restaurangerna (folk­

restaurangerna) haft hos de allmänna företagen och den blygsamma del av

omsättningen som B-företagen haft hos de enskilda företagen.

Tabell 1. Försäljningsvolymen för spritdrycker och vin under tiden den 1 oktober

1955—den 1 juli 1956x

Rubriker

4:e kv 1955

l:a kv 1956

2:a kv 1956

1 000-tal

Procentuell 1 000-tal

Procentuell 1 000-tal

Procentuell

liter

förändring

liter

förändring

liter

förändring

i jämförelse

i jämförelse

i jämförelse

med mot-

med mot-

med mot-

svarande

svarande

svarande

tid ett år

tid ett år

tid ett år

tidigare

tidigare

tidigare

Utskänkning

Spritdrycker ....

Därav

:

915

-

35

812

- 30

899

- 34

Allmänna företag .

418

- 40

384

- 34

412

- 39

Enskilda företag ..

497

- 29

428

- 26

487

- 30

Starkvin..................

78

- 18

60

-

23

84

-

17

Därav:

Allmänna företag .

10

-52

7

-

58

10

-

46

Enskilda företag ..

68

-

9

53

-

13

74

-

11

Lättvin ..................

306

-

16

268

-

19

377

-

14

Därav:

Allmänna företag .

39

-

39

32

-

50

49

-

42

Enskilda företag ..

267

- 11

236

- 11

328

- 7

Utminulering

Spritdrycker ....

14 982

+ 42

13 100

+ 58

13 500

+ 35

Starkvin..................

1941

- 28

1101

- 34

940

-51

Lättvin ..................

1788

+ 3

1647

+ 18

1861

+ 12

1 Uppgifterna i tabellen avser systembolagets försäljning, varför exempelvis restaurangernas

lagerförändringar icke återspeglas i siffrorna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1957

27

Omsättningsutvecklingen belyses närmare i de av utskänkningsvinstkom-

mittén sammanställda tabellerna 1—3.

Den strukturförändring som sålunda förekommit inom restaurangnä­

ringen är emellertid enligt kommitténs mening icke av sådan art att den kan

påverka det principiella ställningstagandet till de föreliggande regleringsfrå­

gorna. Sin bedömning av utvecklingen formulerar kommittén sålunda.

En granskning av den hittills föreliggande utvecklingen efter den 1 okto­

ber 1955 ger klart vid handen, att nedgången i utskänkningen direkt sam­

manhänger med slopandet av ransoneringen inom utminuteringen. Den har

inneburit en stark nedgång omedelbart efter försälj ningsreformens ikraft­

trädande, medan några större variationer därefter icke förekommit, vare sig

man ser till den genomsnittliga utvecklingen för samtliga företag eller till

utvecklingen inom de särskilda prisklasserna. I själva verket har förhållan­

dena efter övergången i oktober 1955 visat sig anmärkningsvärt stabila. Vad

som bortfallit för restaurangernas del är uppenbarligen konsumtionen från

de gästers sida som besökte restaurang enbart av det skälet att motboks-

ransonen icke var tillräcklig. Detta bortfall kom på en gång. Situationen

illustreras också av att minskningen i utskänkningen varit störst på de res-

Tabell 2. Förändringar i omsättningens värde för olika varuslag efter den

1 oktober 1955

Tidsperiod

Procentuell förändring i förhållande till motsvarande period

ett år tidigare

Total

omsätt­

ning

Summa

rusdrycker

(inkl.

starköl)

Sprit­

drycker

och vin

Summa

andra

varor än

rusdrycker

S:a andra

varor än

spritdryc­

ker och vin

(starköl

inräknat)

Samtliga företag:

Oktober 1955 ......................

- 12,9

- 10.9

- 24,6

- 14,5

- 4,1

November 1955 ..................

- 15,4

- 17,6

- 26.7

- 13,7

- 6,7

December 1955 ..................

- 17,8

- 21,6

- 28,7

- 14,8

- 9,1

Januari 1956 ......................

- 17,5

- 21,3

- 27,4

- 14,3

- 9,3

Februari 1956 ......................

- 16,0

- 21,6

- 27,4

- 11,5

- 7,0

Mars 1956 ..............................

- 13,0

- 20,6

- 26,5

- 7,3

- 2,8

April 1956..............................

- 10,1

- 19,3

- 25,1

- 3,3

+ 1,0

Maj 1956 ..............................

- 13,9

- 22,0

- 27,5

- 8,3

- 4,5

Juni 1956 ..............................

- 15,3

- 23,1

- 28,9

- 10,2

- 6,6

4:e kv. 1955 ..........................

- 15,4

- 16,8

- 26,7

- 14,3

- 6,6

l:a kv. 1956..........................

- 15,4

- 21,2

- 27,1

- 10,9

- 6,3

2:a kv. 1956 ..........................

- 13,2

- 21,5

- 27,2

- 7,5

- 3,6

1/10 1955—30 6 1956..........

- 14,6

- 19,7

- 27,0

- 10,8

- 5,4

Allmänna företag:

4:e kv. 1955..........................

- 23,2

- 20.9

- 30,3

- 25,3

- 16,5

l:a kv. 1956 ..........................

- 24,2

- 26,7

- 31,1

- 21,8

- 17,6

2:a kv. 1956..........................

- 23,3

- 27,3

- 31,4

- 19,7

- 16,2

1,10 1955—30/6 1956..........

- 23,5

- 24,8

- 30,9

- 22,3

- 16,7

Enskilda företag:

4:e kv. 1955 ..........................

- 10,3

- 13,6

- 24,0

- 8,1

- 1,0

l:a kv. 1956 ..........................

- 10,6

- 17.5

- 24,4

- 5,7

- 0,9

2:a kv. 1956..........................

- 6,8

- 16,9

- 23,8

- 0,8

+ 3,4

1/10 1955—30,6 1956..........

- 9,2

- 15,9

- 24,1

- 4,7

+ 0,6

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 9

4

år 1957

Tabell 3. Förändringar i omsättningens värde för olika varuslag efter den

1 oktober 1955

Tidsperiod

Procentuell förändring i förhållande till motsvarande period

ett år tidigare

Total

omsätt­

ning

Summa

rusdrycker

(inkl.

starköl)

Sprit­

drycker

och vin

Summa

andra

varor än

rusdrycker

S:a andra

varor än

spritdryc­

ker och vin

(starköl

inräknat)

Allmänna företag:

A 1 och A 2

4:e kv. 1955..........................

- 10,9

- 14,6

- 24,8

- 8,4

- 1,2

l:a kv. 1956..........................

- 11,8

- 20,7

- 26,8

- 5,6

- 1,2

2:a kv. 1956 ..........................

- 10,0

- 19,5

- 25,7

- 4,1

- 0,3

1/10 1955—30/6 1956..........

- 10,8

- 18,0

- 25,7

- 6,0

- 0,8

B 1 och B 2

4:e kv. 1955..........................

- 15,1

- 14,1

- 24,3

- 16,2

- 6,3

l:a kv. 1956..........................

- 19,7

- 25,2

- 30,1

- 14,0

- 9.0

2:a kv. 1956..........................

- 20,3

- 26,4

- 31,0

- 14,9

- 10,8

1/10 1955—30/6 1956..........

- 18,2

- 21,5

- 28,3

- 15,1

- 8,7

B 3

4:e kv. 1955..........................

- 35,3

- 28,0

-36,5

- 43,3

- 34,1

l:a kv. 1956..........................

- 32,5

- 29,7

-33,2

- 35,5

-31,7

2:a kv. 1956..........................

- 32,7

-31,3

- 34,2

-34,1

- 31,2

1/10 1955—30/6 1956..........

-33,5

- 29,6

-34,7

-37,7

-32,3

Enskilda företag:

A 1

4:e kv. 1955..........................

- 4,9

- 8,2

- 17,7

- 2,9

+ 3,1

l:a kv. 1956..........................

- 3,4

- 9,0

- 16,4

+ 0.2

+ 4,9

2:a kv. 1956..........................

+ 2,2

- 5,9

- 13,8

+ 6,5

+ 10,7

1/10 1955—30,6 1956..........

- 1,9

- 7,7

- 16,0

+ 1,5

+ 6,4

A 2

4:e kv. 1955..........................

- 12,4

- 15,6

- 26,4

- 10,2

- 2,4

l:a kv. 1956..........................

- 13,7

- 21,1

-27,8

- 8,4

- 3,4

2:a kv. 1956..........................

- 10,7

- 21,1

- 27,8

- 4,1

+ 0,1

1/10 1955—30/6 1956..........

- 12,2

- 19,2

- 27,3

- 7,4

- 1,8

B

4:e kv . 1955..........................

- 22,0

- 23,1

-34,3

- 21,2

- 13,2

l:a kv. 1956..........................

- 21,5

- 27,7

-33,2

- 16,6

- 12,4

2:a kv. 1956..........................

- 22,0

- 32,2

-37,3

- 14,8

- 11,2

1/10 1955—30/6 1956..........

- 21,8

- 27,7

-35,0

- 17,5

- 12,2

taurangtyper som haft den största ko mpletteringsför sälj ningen. De föränd­

ringar som sålunda inträtt inom utskänkningen har åtminstone såvitt av­

ser spritdryckerna i själva verket varit en naturlig och från början — ehuru

icke till sin storlek — förutsedd konsekvens av den reformerade försälj-

ningslagstiftningen. Vad som har skett är, att den för vissa restauranger mer

eller mindre förmånliga faktor som ransoneringssystemet inom utminute-

ringen inneburit bortfallit. Den sålunda inträdda förändringen har emeller­

31

sätt främjar en övergång från alkoholstarkare till alkoholsvagare drycker.

Utifrån dessa principiella utgångspunkter har kommittén kommit till den

uppfattningen att frågan om avvägningen av utskänkningspriserna på de

olika alkoholdryckerna är av lika stor betydelse som utformningen av sprit-

drycksersättningen. En lämplig prisavvägning också inom utskänkningen i

anslutning till de olika dryckernas alkoholhalt synes nämligen kommittén

vara en oundgänglig förutsättning för en mer allmän övergång till svagare

drycker.

Avslutningsvis framhåller kommittén att den i övrigt vid utformningen

av sina förslag rörande restauratörernas ersättning för utskänkningen, så

långt möjligt sökt åstadkomma enkelt utformade regler, som innebär rättvisa

och lika grunder för olika företag och företagstyper. Därjämte har kommit­

tén sökt utforma förslaget så att det icke skall verka hämmande på, utan

tvärtom främja en sund konkurrens i positivt nykterhetsfrämjande rikt­

ning de olika restaurangföretagen emellan.

Reservanterna understryker, att den nya ordningens genomförande i

grund förändrat den nykterhetspoliliska bilden. Det försämrade nykterhets-

tillståndet sammanhänger med den frisläppta ulminuteringen — icke med

utskänkningen. Restaurangerna har icke nu en avgörande betydelse för

dryckesvanornas uppkomst och utformning, och utskänkningen måste ur

nykterhetssynpunkt nu anses som en fråga av mindre vikt än tidigare. I det

förändrade läget saknas, uttalar reservanterna, anledning alt genom olika

restriktioner onödigt försvåra den nödvändiga funktion i samhällslivet, som

restaurangerna har att fylla. Det måste vara ett allmänt intresse att sådana

ekonomiska villkor skapas för restaurangnäringen att den kan bli bärkraf­

tig och upprätthålla en god standard samt ge sin personal konkurrenskraf­

tiga avlönings- och anställningsförhållanden, som tryggar bästa möjliga re­

krytering. Dessa krav uppfylles enligt reservanterna icke av majoritetsför-

slaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1957

Remissyttrandena

Utskänkningsvinstkommitténs allmänna synpunkter på ulskänkningens

betydelse ur nykterhetssynpunkt och målsättningen i stort för de ekonomis­

ka regleringarna på området delas i huvudsak av statskontoret, länsstyrelsen

i Kalmar län, länsnykterhetsnämnden i Göteborgs och Bohus län, Svenska

nykterhetsvårdsförbundet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, IOGT,

Nationaltemplarorden, De kristna samfundens nykterhetsrörelse, Nya sy-

stemaktiebolaget och Kooperativa förbundet. I fråga om avvägningen av ut­

skänkningspriserna på de olika rusdryckerna uttalar sig dock länsstyrelsen

i Kalmar län och flertalet nykterhetsorganisationer starkt kritiskt mot tan­

ken på en prisavvägning som innebär generellt sänkta vinpriser.

överståthållarämbelet, länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län, länsnykterhetsnämn-

Kungl. Maj.ts proposition nr 9 i år 1957

35

tuellt slopande av måltidstvånget medverka till att rusdrycksutskänkningen

måste ägnas särskild uppmärksamhet från samhällets sida.

Icke heller kan styrelsen helt biträda kommitténs uppfattning om restau­

rangernas betydelse för alkoholvanornas uppkomst och utformning, särskilt

hland ungdomen. Det är självfallet att rusdrycksrestaurangerna spelar en

roll i sammanhanget. Ungdomens första kontakt med spriten torde dock i

allmänhet icke ske på restaurangerna utan i kamratkretsen, i föräldrahem­

met e. d.

Enligt styrelsens mening synes det kunna innebära vissa fördelar ur

nykterhets- och ordningssynpunkt om en överflyttning — eller återföring —

i någon mån av särskilt spritkonsumtionen kan ske från utminuteringen till

utskänkningen.

Styrelsen är ense med kommittén, att varje faktor, som kan tänkas med­

verka till eu begränsning av rusdryckskonsumtionen och en övergång från

alkoholstarkare till alkoholsvagare drycker, måste beaktas. Att söka främja

en övergång till svagare drycker var en av de ledande målsättningarna vid

1954 års nykterhetsreform. Denna princip utgör också ett ledmotiv icke blott

i det nu till prövning föreliggande betänkandet utan även i 1956 års rus-

drycksförsäljningsutrednings nyligen avgivna betänkande. De båda utred­

ningarna har här från skilda utgångspunkter kommit fram till i princip

överensstämmande förslag. Styrelsen finner det angeläget att principen om

övergång till svagare drycker även i fortsättningen erhåller statsmakternas

stöd. På nu förevarande område kan detta ske bl. a. genom eu lämplig av­

vägning av utskänkningspriserna.

Styrelsen vill i anslutning härtill understryka kommitténs uttalande att en

samhällelig ekonomisk reglering alltjämt bör utgöra ett grundläggande ele­

ment i de nykterhetspolitiska strävandena på rusdrycksutskänkningens om­

råde.

Vid bedömandet av förevarande spörsmål bör emellertid beaktas den be­

tydelsefulla ställning som restaurang- och hotellnäringen intager inom det

svenska näringslivet. Såsom reservanterna inom kommittén framhållit, mås­

te det vara ett allmänt intresse att sådana ekonomiska villkor skapas för

denna näring att den kan bli bärkraftig. Styrelsen instämmer också i re­

servanternas uttalande att god standard på restaurangerna och goda arbets­

villkor för personalen är av vikt även ur nykterhetssynpunkt. Det är likale­

des angeläget att betona restaurang- och hotellnäringens stora och växande

betydelse för det inhemska och mellanfolkliga reselivet. Att näringen all­

mänt kan hållas på en hög nivå är önskvärt icke blott ur nationalekonomisk

synpunkt utan även med hänsyn till vårt lands allmänna goodwill ute i

världen. Vid ställningstagandet till hur den ekonomiska regleringen skall ut­

formas hör emellertid beaktas, alt — såsom i ett departementschefsanförande

uttalats — det i första hand bör ankomma på restaurangnäringen själv att

anpassa sig efter de genom rusdrycksreformen ändrade förhållandena. En

dylik anpassning har för övrigt delvis redan skett och torde komma att full­

följas. Ehuru restaurangernas ersättning för utskänkningen enligt styrel­

sens mening hör vara på visst sätt begränsad, anser styrelsen likväl från

ovan angivna utgångspunkter all denna ersättning enligt kommitténs för­

slag beräknats alltför snävt. Styrelsen anser sålunda, att vissa uppräkningar

av ersättningen till restaurangerna kan ske utan att de nykterhetspolitiska

intressena eftersättes.

För de närmare synpunkterna på prisavvägningen mellan starkare och

svagare drycker kommer att redogöras i ett senare sammanhang.

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

Överståthållarämbetet anser att det alltjämt torde vara för tidigt att av

hittills gjorda erfarenheter dra några slutsatser om de framtida verkningar­

na av 1954 års nykterhetspolitiska reformer. Det synes ämbetet därför böra

övervägas om icke omständigheterna motiverar ett anstånd med avgörandet

i de nu aktualiserade frågorna till dess att man får större möjlighet att över­

blicka läget. Också länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att det nuva­

rande läget inom restaurangbranschen är ganska labilt. Även åtskilliga and­

ra remissinstanser hävdar att ytterligare utredningar är påkallade i olika

hänseenden innan ställning kan tagas till föreliggande spörsmål. För dessa

yrkanden kommer redogörelse att lämnas i de följande särskilda avsnitten.

Departementschefen

Den år 1954 beslutade omdaningen av rusdryckslagstiftningen har främst

berört utminuteringen. Åtskilliga reformer har dock genomförts också i av­

seende på utskänkningen, såsom slopandet av en rad restriktioner, på­

började försök med måltidsfri utskänkning, in. m. Vid 1954 års beslut läm­

nades de ekonomiska regleringarna av utskänkningen åt sidan, då det an­

sågs nödvändigt att i särskild ordning närmare utreda de därmed samman­

hängande, mycket komplicerade spörsmålen. Dessa utredningar har nu slut­

förts, och det år 1954 gjorda reformarbetet kan fullföljas också beträffande

de ekonomiska villkoren för utskänkningen.

När det gäller att ta ställning till de här föreliggande frågorna, måste

detta främst ske med utgångspunkt från nykterhetspolitiska bedömningar.

Härvid uppställer sig i första hand spörsmålet vilken betydelse utskänk­

ningen av rusdrycker har för uppkomsten och utbildningen av alkohol­

vanor och som källa till alkoholmissbruk. Såväl inom utskänkningsvinst-

kommittén som bland remissinstanserna har uppfattningarna härom varit

delade. Kommittémajoriteten och åtskilliga remissinstanser har ansett att

de nykterhetspolitiska skälen för de ekonomiska regleringarna av utskänk­

ningen icke minskat i någon väsentlig mån efter den 1 oktober 1955. Re­

servanterna inom kommittén liksom flertalet remissorgan har emellertid

betonat att utskänkningen icke längre har sannna betydelse från nykter-

hetspolitisk synpunkt som tidigare och att kravet på ekonomiska ingripan­

den från statsmakternas sida därför blivit avsevärt mindre.

Spritdrycksutskänkningen har efter den 1 oktober 1955 sjunkit med om­

kring en tredjedel. Dess andel av den totala spritförsäljningen bär samti­

digt gått ned än mer till följd av den ökade utminuteringen; utskänk­

ningen har sålunda kommit att utgöra mindre än sex procent av hela

spritkonsumtionen. En närmare granskning av dessa förändringar ger —

såsom utskänkningsvinstkommittén påpekat — vid handen att det bort­

fall som ägt rum väsentligen hänför sig till sådana gäster som tidigare ge­

nom restaurangbesök kompletterade sin ranson av spritdrycker. Redan

detta innebär emellertid enligt min uppfattning, att utskänkningen nume­

ra utgör ett avsevärt mindre nykterhetspolitiskt problem än tidigare; bland

37

restauranggästerna har det ur nykterhetssynpunkt mera ömtåliga kliente­

let till stor del bortfallit. Kommittén har, såsom nyss antytts, ansett, att

restaurangerna spelar en betydande roll vid uppkomsten och utformningen

av alkoholvanorna hos ungdomen. Några närmare undersökningar som skul­

le ge stöd för denna uppfattning har kommittén dock inte redovisat. Vissa

tidigare undersökningar, som åberopats från olika remissinstansers sida,

synes tvärtom närmast ge stöd för den uppfattningen att utskänkningens

betydelse härvidlag är förhållandevis ringa.

Vad jag här anfört hänför sig emellertid till de nuvarande förhållandena.

När det gäller att ta ställning till kommitténs förslag måste man självfallet

också försöka se längre framåt i tiden. Man får därvid, såsom kommittén

framhållit, räkna med att restaurangernas betydelse på längre sikt kan

komma att öka, bland annat till följd av en stigande levnadsstandard.

Härjämte måste beaktas — något som även kontrollstyrelsen understru­

kit — att utskänkningen, i den mån det visar sig möjligt att slopa måltids-

tvånget, kan komma att kräva ökad uppmärksamhet.

De nu anförda synpunkterna innebär, att jag visserligen icke helt kan dela

utskänkningsvinstkommitténs allmänna syn på utskänkningens betydelse

från nykterhetssynpunkt. Att en reglering av utskänkningens ekonomiska

villkor alltfort måste vara ett väsentligt element i de nykterhetspolitiska åt­

gärderna från samhällets sida finner jag emellertid otvivelaktigt. Den all­

männa utformningen av de framtida regleringarna bör därför inriktas så,

att garantier skapas för att restaurangernas utskänkning av rusdrycker i

framtiden utformas på ett ur nykterhetssynpunkt godtagbart sätt. Reg­

leringsåtgärderna synes emellertid böra koncentreras till de punkter, där

något positivt kan åstadkommas i folknykterhetens intresse. Härvidlag

bör inte heller förbises, att en restaurangnäring, som arbetar under ekono­

miskt betryck, inte kan utgöra någon positiv faktor från nykterhetssyn­

punkt.

När jag i det följande upptar till närmare behandling de olika förslag

som framlagts av 1953 års utskänkningsvinstkommitté, sker det från den

utgångspunkten att restaurangföretagen inte bör ha ett ekonomiskt intres­

se av att driva upp omsättningen av spritdrycker. Utskänkningen får med

andra ord inte bli ett bärande element i restaurangföretagens ekonomi.

Men inom den sålunda uppdragna ramen bör restaurangerna erhålla en in­

te alltför snävt utmätt ersättning för kostnader i samband med utskänkning­

en. Att åtgärderna på förevarande område i övrigt bör avvägas så att kon­

sumtionen i görlig mån föres över från starkare till svagare alkoholdrycker

synes självfallet. Slutligen bör, liksom i den nya rusdryckslagstiftningen

över huvud, gälla såsom riktpunkt, att den enskilde bör erhålla största möj­

liga mått av frihet, sammankopplad med ett ökat ansvar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1957

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Prissättning och utskänkningsskatt på spritdrycker

Kommittén

I betänkandet erinras om att utskänkningspriset på spritdrycker — som

nu direkt fastställes av kontrollstyrelsen — för närvarande ligger i genom­

snitt 55 procent högre än utminuteringspriset. Variationerna är emellertid

ganska betydande. Utskänkningspriset på enklare kvaliteter såsom renat

brännvin och härtappad eau-de-vie ligger sålunda ca 50 procent över utmi­

nuteringspriset medan dyrare sorter betingar ända upp till 75 procent över

detta pris. Kommitténs förslag innebär att nuvarande prisnivå vid utskänk-

ningen i huvudsak bibehålies och att utskänkningspriset på spritdryckerna

i fortsättningen regleras genom fastställande av maximipriser. Kommittén

har emellertid funnit berättigat att utskänkningspriset jämkas så att det­

ta generellt kommer att överstiga utminuteringspriset med 50 procent och

att sålunda en fast relation upprätthålles mellan det maximala utskänk­

ningspriset och utminuteringspriset. Maximipriserna skall fastställas av kon­

trollstyrelsen. Förslaget medför, att utskänkningspriserna för brännvin och

enklare härtappad eau-de-vie i huvudsak blir oförändrade, medan utskänk­

ningspriserna för bättre kvaliteter av spritdrycker sjunker med 15—20

procent, motsvarande 40 till 60 öre per glas om fyra centiliter. Detta leder

till en sänkning av det allmännas inkomster av utskänkningsskatten för år

räknat, som kan uppskattas till omkring sex miljoner kronor. Sänkningen,

som i sin helhet faller på andra varor än brännvin och eau-de-vie, dvs. hu­

vudsakligen på whisky, bättre cognacsmärken och likörer, medför för dessa

varor en prisreducering motsvarande omkring två tredjedelar av på dem

nu utgående utskänkningsskatt.

\ad betiäffar utskänkningsskatten föreslås, att denna i fort­

sättningen skall omfatta hela skillnaden mellan utskänkningspris och ut-

minuteringspris och salunda inbegripa även de nu på grund av nedskriv­

ningen av restauratörvinsterna till statsverket indragna vinstandelarna. Ut­

skänkningsskatten föreslås sålunda utgå med 33 1/3 procent av utskänk­

ningspriset (dvs. 50 procent av utminuteringspriset). Förslaget innebär slut-

ligen, att den nya utskänkningsskatten uttages först i samband med att ut-

skänkningen äger rum.

I motiveringen för sitt ståndpunktstagande erinrar kommittén inlednings­

vis om att den allmänna utgångspunkten för kommitténs överväganden va­

rit, att den nya regleringen av rusdrycksutskänkningens ekonomi bör syfta

till att begränsa konsumtionen av rusdrycker och i varje fall inrikta denna

på de alkoholsvagare dryckerna. Det nuvarande nykterhetsläget är icke så­

dant att något som kan underlätta rusdryckskonsumtionen över huvud kan

komma i fråga.

En väsentlig förutsättning för en gynnsam konsumtionsutveckling är, be­

tonar kommittén, att en betydande prisskillnad upprätthålles mellan star­

39

kare och svagare drycker. I sådant hänseende påpekar kommittén bland an­

nat att utvecklingen av spritdrycks- respektive lättvinsutskänkningen efter

1937 visar en för vinerna oförmånlig tendens. Synpunkterna härvidlag kom­

mer att närmare redovisas i det följande i samband med frågan om regle­

ring av utskänkningspriserna på viner.

Vidare framhålles att man i syfte att främja en övergång till svagare dryc­

ker numera inom utminuteringen genom skattesatsernas avvägning infört

en prissättning efter de olika dryckernas alkoholhalt. Inom utskänkningen

— där på senare tid endast priset på spritdrycker varit föremål för offentlig

reglering medan restauratörerna haft frihet att själva bestämma vinpriser­

na — har emellertid de inom utminuteringen genomförda prisrelationerna

icke slagit igenom. På större delen av restaurangerna är prisskillnaden mel­

lan spritdrycker och lätta viner avsevärt mindre än inom utminuteringen,

trots den effekt som utskänkningsskatten på spritdrycker har till en ökning

av denna prisskillnad. En starkt bidragande orsak till dessa ogynnsamma pris-

relationer är de relativt höga marginaler på vinerna som uttages av de en­

skilda företagen.

Bland de åtgärder som kan bidra till en ur nykterhetssynpunkt mer gynn­

sam prisavvägning står — framhåller kommittén — frågan om en prisregle­

ring på vinområdet i främsta rummet. Redan i förevarande sammanhang

konstateras emellertid, att en så betydande nedpressning av vinpriserna

överhuvudtaget icke är tänkbar, att en rimlig prisrelation mellan spritdryc­

ker och viner kan erhållas om utskänkningspriset på spritdrycker samti­

digt sänkes, exempelvis genom utskänkningsskattens slopande.

Kommittén finner sålunda att starka nykterhetspolitiska skäl talar för

ett bibehållande av nuvarande prisnivå vid utskänkningen av spritdrycker.

En prissänkning genom slopande av utskänkningsskatten eller på annat sätt

måste därför enligt kommitténs mening grundas på synnerligen starka skäl

av annan art. Från restauratörernas sida har i sådant hänseende särskilt

betonats, att utskänkningsskatten på ett otillbörligt sätt försämrar de legala

restaurangernas konkurrensläge gentemot de s. k. fria festvåningarna, där

medhavda rusdrycker ofta i strid mot gällande författning förtäres till bil­

ligare pris genom att utskänkningsskatt icke erlägges.

För att belysa den sistberörda frågan har kommittén gjort vissa under­

sökningar såväl rörande omsättningen vid de legala restaurangernas fest­

våningar som vid tillfällig utskänkning enligt 33 § rusdrycksförsäljnings-

förordningen. Dessa undersökningar redovisas i betänkandet på s. 108—F13.

Såvitt framgår av undersökningarna har ransoneringens upphävande inom

utminuteringen och den därigenom underlättade möjligheten att medföra ut­

minuterad sprit till fria festvåningar icke i nämnvärd grad inverkat på om­

sättningen vid de legala restaurangernas festvåningar. Några större för­

ändringar synes icke ha inträffat vid dessa festvåningar annat än i fråga

om sprit- och vinomsättningen. Den sammanlagda övriga omsättningen har

till och med ökat något hos såväl allmänna som enskilda företag.

Vad beträffar den tillfälliga utskänkningen har, erinrar kommittén, den

Kungl. Maj.ts proposition nr 9t år 1951

40

möjlighet, som i nu gällande försäljningsförordning införts, att efter ett en­

kelt ansökningsförfarande erhålla rätt till tillfällig utskänkning till slutna

sällskap varit avsedd som ett korrektiv mot den illegala festvåningsverk-

samheten. Denna avsikt har också såvitt nu kan bedömas i icke ringa ut­

sträckning förverkligats. Från ett tidigare mycket ringa antal sådana rättig­

heter har antalet tillfällen undan för undan ökats om man bortser från

sommarkvartalet, under vilket emellertid normalt en viss nedgång förekom­

mer i all festvåningsverksamhet. Under andra kvartalet 1956 förekom så­

lunda 1 889 fall med tillfällig utskänkning enligt 33 § rusdrycksförsälj-

ningsförordningen. Den starkt ökade omfattningen av den tillfälliga ut-

skänkningen måste enligt kommitténs uppfattning innebära, att en stor del

av den tidigare illegala festvåningsverksamheten inordnats under författ­

ningsenliga former. Härigenom måste också den illegala konkurrensen med

de ordinarie restaurangföretagen ha begränsats, då den kontrollerade tillfäl­

liga utskänkningen bedrivs under likartade ekonomiska förutsättningar

som den ordinarie utskänkningen. Visserligen kan den möjligheten före-

ligga att medhavda rusdrycker förtäres också då rätt till utskänkning enligt

33 § erhållits. Att sådana företeelser skulle ha någon större omfattning anses

emellertid mindre sannolikt med hänsyn till resultatet av kommitténs un­

dersökningar rörande rusdryckskonsumtionen i samband med denna form

av tillfällig utskänkning.

Vad speciellt beträffar konkurrensen mellan ordinarie restaurangföretag

och fria festvåningar i prishänseende kan kommittén icke finna att en

minskning eller eliminering av skillnaden mellan utskänkningspris och ut-

minuteringspris i någon nämnvärd mån skulle kunna skapa bättre förut­

sättningar för den reguljära restaurangnäringen. Enligt kommitténs under­

sökningar skulle sålunda det genomsnittliga utlägget per gäst för utskänk-

ningsskatt uppgå till 80 öre vid tillfällig utskänkning enligt 33 § rusdrycks-

försäljningsförordningen och den totala utgiften för mat och drycker till

19 kronor 53 öre. Om hela den nu utgående utskänkningsskatten slopades

skulle kostnadsbesparingen per gäst sålunda inskränka sig till drygt 4 pro­

cent av totalkostnaden. Liknande relationer föreligger mellan kostnaden per

gäst med respektive utan utskänkningsskatt på de ordinarie restaurangernas

festvåningar. Kostnaderna skulle i dessa fall, om utskänkningsskatten på

spritdrycker ej funnits, ha blivit 2,5 procent lägre per gäst. Ått en sådan

skillnad skulle vara av någon större betydelse för valet av festlokal är enligt

kommittén knappast troligt. Med denna obetydliga minskning i kostnad per

gäst bör dessutom jämföras en inkomstminskning för statsverket på cirka

32 miljoner kronor, vilket är den summa utskänkningsskatten vid — i jäm­

förelse med nuvarande lägre volym — oförändrade förhållanden ger.

Ännu en nykterhetspolitisk synpunkt bör enligt kommitténs uppfattning

anläggas på den föreliggande frågan, nämligen den, om lägre utskänknings-

priser är önskvärda med tanke på den måltidsfria utskänkningen av sprit­

drycker. Visserligen förekommer sådan utskänkning tillsvidare endast i be­

gränsad omfattning såsom försöksverksamhet enligt Kungl. Maj :ts särskilda

Kungl. Maj:ts proposition nr

.94

år 1957

41

tillstånd, men ett slopande av den nuvarande utskänkningsskatten på sprit­

drycker kan enligt kommitténs mening icke vara en ur nykterhetspolitisk

synpunkt lämplig åtgärd, därest statsmakterna skulle finna skäl föreligga

att utvidga den nämnda försöksverksamheten eller helt slopa måltidstvånget.

Det högre utskänkningspris som erhålles med bibehållen utskänknings-

skatt måste i ett sådant läge anses vara en värdefull faktor, ägnad att hålla

tillbaka spritkonsumtionen på restaurangerna.

Kommittén tar slutligen upp frågan huruvida utskänkningsskatten på

spritdrycker, bortsett från bedömningen ur nykterhetspolitiska synpunkter,

av andra skäl bör avskaffas, sedan det konstaterats, dels att restaurang­

näringens läge totalt sett ur omsättningssynpunkt icke motiverar detta och

dels att en sådan åtgärd skulle ha ringa betydelse genomsnittligt sett för

gästens kostnad vid restaurangbesök. Skälen skulle då närmast vara att

skatten ur andra synpunkter skulle vara mindre motiverad.

Vid en bedömning från dessa utgångspunkter finner kommittén, att ut­

skänkningsskatten på spritdrycker är att anse som en skatt jämförlig med

vissa indirekta skatter på umbärliga varor. Det kan därför knappast vara

mera motiverat att avskaffa utskänkningsskatten på spritdrycker än så­

dana skatter som läskedrycksskatten, som 1955 gav 46 miljoner kronor,

skatten på tekniska preparat, som gav 28 miljoner kronor eller skatterna på

mattor, guldsmedsvaror och grammofonskivor med inkomster för statsver­

ket på respektive 2,5, 17 och 9 miljoner kronor.

Reservanterna hävdar att utskänkningsskatten på spritdrycker bör slopas,

enär tidigare nykterhetspolitiska skäl för densamma numera bortfallit. Skat­

ten utgör i stället ett hinder för den reguljära restaurangnäringen i dess

konkurrens med de s. k. fria festvåningarna. Det anses viktigt ur nykter-

hetssynpunkt att den betydande spritförtäring, som förekommer i dylika

festvåningar, överflyttas till restaurangerna. Enligt reservanternas uppfatt­

ning skulle en överföring av dylik okontrollerad rusdrycksförtäring till res­

taurangerna i hög grad främjas genom skattens borttagande. Vidare fram­

håller reservanterna, att den prisavvägning, som kan erfordras för att sti­

mulera övergång till alkoholsvagare drycker, bör genomföras i utminute-

ringsledet. Anledning saknas att skärpa denna prisavvägning i utskänk-

ningen. Reservanternas förslag innebär att utskänkningspriset sättes 28 pro­

cent över utminuteringspriset. Härvid förutsättes att prisskillnaden i huvud­

sak skall tillkomma restauratörerna såsom ersättning för utskänkningen.

Remissyttranden

Kommitténs förslag om bibehållande av utskänkningsskatt och nuvarande

prisnivå på spritdrycker tillstyrkes eller lämnas utan erinran av länssty­

relserna i Kalmar och Västmanlands län, länsnykterhetsnämnderna i Stock­

holms, Östergötlands och Malmöhus län, Svenska nykterhetsvårdsförbundet,

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, IOGT, Nationaltemplarorden, De

kristna samfundens nykterhetsrörelse, Nya systemaktiebolaget och Koopera­

tiva förbundet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år J957

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

Till reservanternas förslag om skattens slopande och sänkning av utskänk-

ningspriset ansluter sig i huvudsak överstålhållarämbetet, länsstyrelserna i

Stockholms, Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus

samt Jämtlands län, länsnykterhetsnämnden i Kristianstads län, Sveriges

centrala restaurangaktiebolag, Aktiebolaget Trafikrestauranger, Sveriges ho­

tell- och restaurantförbund, Sverges hotell- och restaurangpersonals för­

bund, Tjänstemannaförbundet för hotell och restauranger, Svenska turist­

hotellens riksförbund och Stockholms handelskammare. Av de nu nämnda

remissinstanserna avviker Sveriges hotell- och restaurantförbund från kom-

mittéreservanternas ståndpunkt såtillvida att förbundet föreslår att ut-

skänkningspriset skall ligga i genomsnitt 30 procent över utminuterings-

priset. Riksförbundet Landsbygdens folk synes i huvudsak ansluta sig till

kommittéreservanternas uppfattning.

Landsorganisationen uttalar sig för skattens avskaffande, dock endast un­

der förutsättning bland annat att servisavgiftssystemet avvecklas genom

förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden.

Kontrollstyrelsen föreslår att utskänkningspriset sänkes till 33 y3 procent

över utminuteringspriset. I likhet med kommittén förordar styrelsen att hela

skillnaden mellan utskänkningspris och utminuteringspris omvandlas till

utskänkningsskatt.

De tillstyrkande remissinstanserna understryker särskilt de av kommittén

anförda nykterhetspolitiska skälen för utskänkningsskattens bibehållande.

IOGT anför sålunda följande.

På grund av följderna för nykterhetstillståndet avstyrker vi bestämt re­

servanternas förslag att utskänkningsskatten på spritdrycker avskaffas. I

likhet med kommittémajoriteten anser vi nämligen, att utskänkningen fort­

farande är en fråga av stor vikt ur nykterhetssynpunkt. Visserligen har ut-

skänkningsvolymen minskat efter den 1 oktober 1955. Men tidigare hade

det pågått en stark och kontinuerlig ökning av denna, och framför allt är

det felaktigt att efter så kort tid av fri utminutering dra bestämda slutsatser

om utskänkningens framtida roll. Att genom avskaffandet av utskänknings­

skatten och andra åtgärder söka flytta över en del av konsumtionen från

hemmen till restaurangerna måste betecknas som ett mycket farligt ex­

periment. Resultatet kan bli en ökad restaurangkonsumtion jämte en lika

hög hemkonsumtion som den tidigare. Allra minst kan det vara försvarligt

att ge sig in på ett sådant experiment under det nuvarande känsliga nykter-

hetsläget. Härtill kommer andra av utredningen framförda skäl för utskänk­

ningens betydelse ur nykterhetssynpunkt.

A’[/a systemaktiebolaget anser kommitténs förslag vara välgrundade. Bo­

laget anför.

Stor vikt bör fästas vid kommitténs inställning att åtgärder, som kan kom­

ma att främja spritkonsumtion över huvud taget, icke bör få komma i fråga

i dagens nykterhetsläge. Än större betydelse bör dock tillmätas utskänknings­

skatten såsom regulator för konsumtionsinriktningen. Bolaget vill under­

stryka önskvärdheten av åtgärder, som kan främja övergång från starkare

till svagare alkoholdrycker. Genom skattereglerna har statsmakterna sökt

Kungl. Maj:ts proposition nr

94

år 1957

43

åstadkomma en i detta syfte lämplig prisavvägning inom utminuteringen.

Även om det kan finnas fog för reservanternas uppfattning, att någon an­

ledning till direkt skärpning av denna prisavvägning inom utskänkningen

inte kan förefinnas, torde det dock vara uppenbart, att densamma icke bör

få försvagas. En dylik försvagning i prisavvägningen skulle utan tvivel följa

med reservanternas förslag.

Bolaget påpekar att de föreslagna reglerna vid en eventuell prishöjning på

spritdrycker — i varje fall om en dylik höjning blir av en mera betydande

storleksgrad — kommer att medföra en avsevärd skärpning i den relation

mellan utskänkningspriserna på vin och spritdrycker som förslaget i nu­

varande läge skapar. Bolaget förutsätter därför att de föreslagna relationerna

mellan utminuteringspris och utskänkningspris göres till föremål för om­

prövning vid eventuella framtida höjningar i omsättningsskatten på sprit­

drycker.

I avseende på prisfrågans betydelse för restaurangernas konkurrens med

de fria festvåningarna uttalar bolaget följande.

Vad angår reservanternas mening att utskänkningsskatten skulle för­

sämra de ordinarie restaurangernas konkurrensläge gentemot de s. k. fria

festvåningarna har bolaget den uppfattningen, att kommittémajoriteten be­

dömt denna fråga riktigare än reservanterna. Det stora antalet tillfälliga

rättigheter, som efter den 1 oktober 1955 meddelats dylika festvåningar, synes

utgöra ett visst belägg för att utskänkningsskatten ur konkurrenssynpunkt

företagen emellan icke har någon större betydelse. Enligt av kommittén före­

tagen utredning representerar utskänkningsskatten en obetydlig del av total­

kostnaden per gäst vid tillställningar såväl i de ordinarie restaurangernas

festvåningar som i privata sådana.

De remissinstanser, som förordar kommittéreservanternas ståndpunkt be­

strider att utskänkningsskatten har någon nykterhetspolitisk funktion att

fylla efter nykterhetsreformens genomförande. I stället framhålles att dess

slopande är en nödvändig förutsättning för eliminerandet av den illojala

konkurrensen från de fria festvåningsföretagens sida. Ur nykterhetssynpunkt

anser man det vara en fördel att skattens slopande kan bidra till att sprit-

konsuintionen föres in under de kontrollerade och hyfsade former som gäller

på restaurangerna. I åtskilliga av de nu åsyftade yttrandena påpekas att ut-

minuteringspriset kan höjas om statsverket anses behöva kompensation för

utskänkningsskattens bortfall eller om så finnes nödvändigt för att uppnå

en rimlig prisavvägning mellan spritdrycker och viner.

Länsstyrelsen i Stockholms län utvecklar sina synpunkter på följande

sätt.

Efter spritreformen den 1 oktober 1955 och de erfarenheter, som nu före­

ligger, torde betydelsen av utskänkningsskatten såsom en särskild spärr för

restaurangkonsumtionen vara väsentligt mindre än tidigare, önskar man föra

över konsumtionen från starkare till svagare rusdrycker, bör detta, såsom i

viss utsträckning redan skett, i första band föranleda åtgärder i utminuterings-

ledet, där behovet torde vara störst. Därtill kommer förhållandet mellan de

rättighetsägande restaurangerna och de privata ställen utan rättigheter, som

i stor och till synes växande utsträckning användes för fester av olika slag.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr

94

år 1957

Utskänkningsskatten utgör i detta sammanhang ett sakligt och kanske inte

minst psykologiskt handicap för den vanliga restaurangrörelsen. I direktiven

framhålles också, att anordningen med utskänkningsskatt ger innehavare

av dylika fria lokaler en gynnad ställning, vilket inte ligger i linje med nyk-

terhetspolitiska intressen. Kommittémajoriteten har försökt komma till rätta

med hithörande problem genom en skärpning av de nuvarande förtärings-

och förvaringsförbuden. För detta förslag kan, såsom majoriteten framhållit,

åtskilliga skäl åberopas. Men man kan å andra sidan icke bortse från de

synnerliga svårigheterna att etablera en betryggande kontroll. Detta under-

strykes för övrigt i direktiven. Det är också tveksamt om åtgärder i sådan

riktning skulle få erforderlig resonans i det allmänna rättsmedvetandet. En

skärpt lagstiftning kan därför tänkas få endast en begränsad slagkraft i

praktiken. Och därigenom skulle kanske inte mycket ha vunnits. Länssty­

relsen anser det vara en mera realistisk lösning att avskaffa den numera

i och för sig ganska dåligt underbyggda utskänkningsskatten.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför.

Naturligtvis vore det bäst om hemmen kunde fostra ungdomen till en rik­

tig inställning till alkoholen. I själva verket torde det numera vara så, att

allmänhetens och inte minst ungdomens inställning till alkoholen företrädes­

vis utbildas i kamratgängen, på arbetsplatserna och dylikt, vilket även torde

vara fallet beträffande uppkomsten och utvecklingen av dryekesvanorna. Att

dessa inflytelser oftast är ogynnsamma kan man tyvärr icke komma ifrån.

En ur nykterhetssynpunkt icke mindre betänklig miljö för dryckesvanornas

uppkomst och utveckling är de dansbanor och dansrestauranger utan ut-

skänkningstillstånd, där medhavda rusdrycker förtäres. Vidare bör i delta

sammanhang särskilt framhållas mängden av samlingslokaler och privata

festvåningar och dylikt, som uthyres för festligheter och sammankomster av

olika slag och där medhavd sprit torde förtäras i stor utsträckning. Efter

den 1 oktober 1955 har festligheter i allt större omfattning kommit att för­

läggas till sådana tillståndslösa lokaler i stället för till restauranger med

utskänkningstillstånd. Anledningen till denna utveckling är först och främst

den betydande och till stor del av utskänkningsskatten föranledda skillna­

den mellan restaurangernas utskänkningspris och utminuteringspriserna

samt den för allmänheten obegränsade tillgången på utminuterade rusdryc­

ker. Vissa andra omständigheter spelar också in. Sålunda torde det bland

vissa gäster betraktas såsom ett plus, att de ordnings- och nykterhetsbe-

främjande bestämmelser, som tillståndsrestaurangerna enligt rusdrvcksför-

säljningsförordningen och överlåtelsekontraktet är skyldiga att efterleva icke

är tillämpliga å lokaler av nu avhandlat slag.

I likhet med åtskilliga andra remissinstanser understryker länsstyrelsen att

någon ytterligare nyansering av utskänkningspriserna efter alkoholstyrkan

än den som följer direkt av utminuteringsprisernas differentiering icke torde

vara påkallad och att inkomstbortfallet för statsverket av ett slopande av

utskänkningsskatten kan kompenseras genom en obetydlig höjning av om­

sättningsskatten.

Enligt Sveriges centrala restaurangaktiebolag kan de problem som sam­

manhänger med den fria utskänkningen icke lösas endast genom cn skärp­

ning av förtärings- och förvaringsförbuden. För att en verklig sanering skall

komma till stånd kräves härutöver åtgärder, som direkt riktar sig mot or­

sakerna till nuvarande förhållanden. Den viktigaste av dessa orsaker är —

45

framhåller bolaget — prisskillnaden mellan utminuterade och utskänkta

spritdrycker, och denna är i sin tur till väsentlig del betingad av utskänk-

ningsskatten.

Centralbolaget påpekar i anledning av kommitténs undersökningar an­

gående omsättningen på festvåningar, att verksamheten i de rättighetsfria

festvåningarna icke enbart påverkar resultaten av restaurangernas fest­

våningar utan även rörelsen i matsalarna. Restaurangchefernas talrika

exempel på fall, då beställningar i festvåning eller matsal gått om intet,

när spekulanten upplysts om att han icke finge medföra egen sprit, sam­

manställda med kommitténs resultat på förevarande punkt, måste, uttalar

centralbolaget, dessutom utlösa den reflexionen, att här tydligen en möjlig­

het till omsättningsökning gått förlorad, som särskilt i nuvarande läge skulle

ha varit av stort värde för restaurangnäringen.

Centralbolaget anför vidare.

Det nykterhetspolitiska behovet och värdet av utskänkningsskatten synes

med borttagandet av spärrhakarna på utminuteringen och med den nuva­

rande utvecklingen av fylleriet och de olika berusningskällornas andel i detta

framstå som minst sagt ovisst. I varje fall måste i detta hänseende pris­

sättningen i utminuteringen tillmätas den dominerande betydelsen.

Från fiskalisk synpunkt må slutligen framhållas, att enligt den nyligen

framlagda statsverkspropositionen omsättnings- och utskänkningsskatten på

spritdrycker för nästkommande budgetår beräknas inbringa 1,3 miljarder

kronor, varav utskänkningsskatten bidrager med ca 30 miljoner kronor eller

ca 2 !/, procent. Bolaget frågar sig, om det verkligen kan vara av fiskaliska

skäl motiverat att på en underliggande skatt av denna storleksordning ha

en dylik överbyggnad, som av andra skäl drabbar den närmast berörda nä­

ringen på ett icke avsett sätt och vars uppbärande dessutom måste vara för­

knippat med stora olägenheter och ställa uppbörds- och kontrollorganen inför

ständiga svårigheter.

I huvudsak efter samma linjer uttalar sig Sveriges hotell- och restaurant-

förbund.

Den enda åtgärd, varigenom missförhållandena kunna rättas till, är en­

ligt vår mening en utjämning så långt möjligt av skillnaden mellan utminu-

terings- och utskänkningspriserna. Man skulle härigenom vinna den nykter­

hetspolitiska fördelen, att den illegala utskänkningen sannolikt kraftigt

skulle reduceras. Från ekonomisk synpunkt skulle vinsten bli, för sam­

hället mindre kostnader för kontroll av utskänkningen och för den legala

restaurangnäringen, att förutsättningarna för illojal konkurrens från före­

tag utan utskänkningsrättigheter skulle minska. Med hänsyn till restaurang­

näringens prekära ekonomiska läge är det i högsta grad angeläget, att så

sker. Vi anse det även vara ett samhälleligt renlighetsintresse, att så länge

rättighetssystemet upprättliålles, åtgärder vidtagas, så att det på avsett vis

kan fungera.

Fn utjämning av prisskillnaden mellan utminuterade och utskänkta sprit­

drycker synes oss även vara motiverad av andra skäl än för att komma till

rätta med den illegala utskänkningen. Som förut framhållits, är den försäm­

ring av nykterhetstillståndet, som skett efter den 1 oktober 1955, uppenbar­

ligen beroende på den frisläppta utminuteringen, icke på utskänkningen.

Det synes oss därför vara ett nykterhetsintresse, att eu återgång till den

Kungl. Maj.ts proposition nr

94

år 1957

46

mera kontrollerade förtäring, som äger rum på restauranger, icke genom

alltför stor prisspännvidd försvåras. Särskilt gäller detta de enklare restau­

rangerna, där kundkretsen är mest känslig för skillnaden mellan utminu-

terings- och utskänkningspris. Dessa restauranger förfoga även över en ser­

veringspersonalkår, som är van att sköta ur nykterhetssynpunkt besvärliga

och ömtåliga gäster. En sådan utveckling befrämjas genom utskänknings-

skattens slopande och därav följande minskning av prisdifferensen.

Att en utveckling sådan vi ovan antytt måste vara nykterhetspolitiskt gag­

nande kan vid ett realistiskt bedömande knappast bestridas. Man kan icke

hänge sig åt önsketänkandet att alkoholbruket i någon betydande utsträck­

ning snabbt skall minska. Det gäller därför i första hand att länka in för­

täringen i så hyfsade former som möjligt. Nuvarande förhållanden med

superi i parker och portgångar, ja till och med på gator och öppna platser

måste uppenbarligen ändras.

Sverges hotell- och restaurangpersonals förbund slutligen uttalar bland

annat följande.

Allt talar för att de tråkiga följder den fria spriten fört med sig, till vä­

sentlig del beror på ett okontrollerat superi på arbetsplatser, i portar och i

lokaler, som av oss brukar betecknas som illegala festvåningar. Utskänk-

ningsskattens bibehållande bidrar i högsta grad" till detta spritmissbruk, då

de höga spritpriserna på de legala restaurangerna avhåller från besök. Att

som kommittén jämföra utskänkningsskatten med en vanlig varuskatt be­

traktar vi som fullständigt orimligt. Kommittén har heller inte lyckats

övertyga oss om, att man i fortsättningen skall få någon bättre kontroll över

s. k. illegala festvåningar. Vi vill därför i delta sammanhang också peka på

det förhållandet, att många av de anställda vid dylika företag är tillfälligt

anställd personal utan de kvalifikationer, på vilka branschens kollektiv- och

lärlingsavtal bygger, vilket bidrar till att serveringen där sker under mindre

ansvar än i de legala festvåningarna.

Kontrollstyrelsen framhåller att frågan om utskänkningsskattens vara

eller icke vara måste bedömas ur såväl statsfinansiella som nykterhetspoli-

tiska synpunkter. I förstnämnda hänseende påpekas, att statsverket visser­

ligen icke i nuvarande budgetläge utan trängande skäl bör avhända sig en

inkomst av den storlek som utskänkningsskatten inbringar. Enligt styrel­

sen skulle emellertid intäktsbortfallet för statsverket kunna kompenseras

genom justering av omsättningsskatten. Kommitténs huvudargument för bi­

behållande av utskänkningsskatten och av prisnivån på utskänkta sprit­

drycker är dock — erinrar styrelsen — av nykterhetspolitisk innebörd.

Härvidlag anför styrelsen följande.

Såsom förut framhållits ser kontrollstyrelsen mindre allvarligt än kom­

mittén på de vådor som spritdrycksutskänkningen medför ur nykterhets­

synpunkt. De skäl som föranlett utskänkningsskatten gör sig enligt styrel­

sens mening icke gällande med samma styrka som tidigare. Enligt styrel­

sens förmenande skulle emellertid ett borttagande av utskänkningsskatten

i dagens läge betyda en sådan sänkning av prisnivån på utskänkta" rusdryc­

ker att styrelsen icke vill förorda att man nu vidtager en sådan åtgärd. Ått

kompensera en genom bortfall av utskänkningsskatten uppkommen sänk­

ning av utskänkningspriserna genom en höjning av utminuteringspriserna

anser styrelsen sig icke heller böra föreslå. Med hänsyn till vad sålunda an­

Kungl. Maj.ts proposition nr

94

år 1957

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

höjning av detta pris — en sådan skulle bli följden därest utskänknings-

skatten bibehölls vid dittillsvarande 40 procent av utminuteringspriset —

varken syntes påkallad eller önskvärd. I enlighet härmed sänktes skatte­

uttaget till 33 procent så att den reella höjningen av utskänkningspriset

blev densamma som i utminuteringsledet.

Kommitténs nu framlagda förslag innebär, att den nuvarande prisnivån

vid utskänkning av spritdrycker i stort sett bibehålies oförändrad. Genom

att utskänkningspriset för alla spritdrycker föreslås skola sättas i en fast

relation till utminuteringspriset — 50 procent över sistnämnda pris — med­

för förslaget dock en viss prissänkning på dyrare spritsorter. I tekniskt

hänseende innebär kommitténs förslag, att hela skillnaden mellan utskänk-

ningspris och utininuteringspris omvandlas till skatt. Kommitténs ställ­

ningstagande grundas väsentligen på dess bedömning att utskänkningens

betydelse ur nykterhetssynpunkt icke nämnvärt förändrats efter den 1 ok­

tober 1955 och att åtgärder som underlättar spritkonsumtionen över huvud

icke kan komma i fråga i det nuvarande nykterhetsläget. Härjämte fram-

hålles, att en oförändrad prisnivå för spritdryckerna utgör en förutsättning

för en sådan prisavvägning på drycker av olika alkoholhalt att en övergång

till de svagare dryckerna främjas.

Kommittéreservanterna liksom flertalet remissinstanser har häremot er­

inrat, att utskänkningsskatten efter motboksransoneringens slopande sak­

nar betydelse från nykterhetssynpunkt. Ett slopande av skatten skulle dess­

utom vara det enda verksamma medlet att undanröja den konkurrens med

den reguljära restaurangnäringen som bedrives av s. k. fria festvåningar, i

vilka förtäring av utminuteringssprit anses förekomma i betydande om­

fattning.

Utskänkningsskatten på sprit har under senare år i främsta rummet be­

dömts utifrån nykterhetspolitiska synpunkter. Det har ansetts påkallat att

genom särskild beskattning motverka en överdriven spritkonsumtion på res­

taurangerna. Detta motiv synes numera i huvudsak ha bortfallit. Restau­

rangkonsumtionen av sprit har nedgått avsevärt, i synnerhet på de från

nykterhetssynpunkt ömtåliga restaurangerna. Restaurangbesök med huvud­

sakligt syfte att förtära sprit synes av tillgängliga uppgifter att döma knap­

past längre förekomma i nämnvärd utsträckning.

Ett i viss mån nytt argument i diskussionen om utskänkningsskatten har

tillkommit genom kommitténs påpekande att en hög prisnivå för restaurang­

spriten är erforderlig för att främja en övergång inom konsumtionen till

svagare drycker. Enligt min mening är denna synpunkt värd beaktande.

Något tvingande skäl att bibehålla hela den nuvarande prisskillnaden mel­

lan utminuterad och utskänkt sprit synes densamma dock inte utgöra. För

den åsyftade konsumtionsinriktningen synes man för övrigt i första hand

böra använda omsättningsskatterna. Jag vill erinra om att skattehöjningen

i höstas medförde, att spännvidden mellan omsättningsskatten på sprit och

motsvarande skatter på vin och maltdrycker starkt ökade.

Den allvarligaste invändningen mot att avskaffa eller sänka utskänk­

ningsskatten kan synas ligga däri, att varje sänkning av spritbeskattningen

49

kan få till följd en ökad förbrukning. Det finns emellertid grund till an­

tagande att en sådan ökning i huvudsak skulle motsvaras av en minskning

i utminuteringen. Härtill kommer, att prisnivån för restaurangspriten i

höstas höjdes lika mycket som utminuteringspriserna. Konsumtionsutveck-

lingen motiverade i och för sig inte denna åtgärd. Skälet var i stället, att

prisskillnaden mellan utminuterad och utskänkt sprit i avbidan på en pröv­

ning av det nu föreliggande ärendet ansågs böra lämnas oförändrad. I kon­

sekvens härmed bör en sänkning av de sålunda höjda restaurangpriserna på

sprit nu kunna övervägas.

Av det förut anförda framgår, att olika meningar framträtt om betydelsen

av den spritförtäring som äger rum i privata festvåningar o. dyl. Sannolikt

är, att man på restauranghåll varit benägen att överdriva omfattningen av

detta problem. Den omständigheten att den reguljära restaurangnäringen

genom utskänkningsskatten är handicapad i konkurrensen med festvå­

ningarna kan emellertid knappast anses utgöra någon önskvärd konsekvens

av denna beskattningsform. Kommittén har velat komma till rätta med de

härmed förbundna olägenheterna genom att föreslå sådana skärpningar i

förtärings- och förvaringsförbuden att festvåningarnas innehavare i ökad

utsträckning skulle bli nödsakade att söka utskänkningstillstånd och betala

utskänkningsskatt. Jag vill redan här framhålla, att jag inte ansett mig

kunna biträda dessa förslag, vilka bl. a. skulle gå ut över den verksamhet

med anordnande av privata fester som i lagliga former bedrives på folkets-

hus och bygdegårdar.

Vid övervägande av de här redovisade skälen har jag funnit, att den nu­

varande avsevärda prisskillnaden mellan utminuterad och utskänkt sprit

inte längre bör upprätthållas. Ett fullständigt avskaffande av utskänknings­

skatten är jag dock inte beredd att förorda. Det skulle då knappast bli möj­

ligt att upprätthålla en önskvärd prisrelation till svagare drycker. En lämp­

lig lösning synes vara den av kontrollstyrelsen förordade att genomsnittligt

återställa prisnivån till vad som gällde före den 5 november 1956. Detta

innebär, att den nuvarande utskänkningsskatten sänkes till ungefär en tred­

jedel. Samtidigt bör, på sätt kommittén föreslagit, hela prisskillnaden mellan

utminuterad och utskänkt sprit i fortsättningen uppbäras av staten i form

av utskänkningsskatt och restauratörerna erhålla särskild ersättning för de

med spritutskänkningen förenade kostnaderna. Den nya skatten bör i en­

lighet med kontrollstyrelsens förslag utgå med en tredjedel av utminute-

ringspriset.

Mot kommitténs förslag att utskänkningspriset för samtliga spritdrycker

skall sättas i en fast relation till utminuteringspriset föreligger icke någon

erinran från min sida. Däremot kan jag icke förorda kommitténs förslag

att utskänkningspriset skall bestämmas som ett maximipris. Såsom fram­

hållits av statskontoret och kontrollstyrelsen bör priset direkt fastställas av

myndigheterna.

I enlighet med vad nu anförts förordar jag, att utskänkningspriset på

spritdrycker ställes i en fast relation till utminuteringspriset och att hela

4 llihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 94

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1957

50

skillnaden omvandlas till utskänkningsskatt. Utskänkningsskatten föreslås

utgå med en tredjedel av utminuteringspriset, motsvarande en fjärdedel av

utskänkningspriset. Utskänkningspriset bör Jiksom för närvarande direkt fast­

ställas av kontrollstyrelsen. Det intäktsbortfall som kan uppkomma för

statsverkets del vid ett genomförande av dessa förslag torde kunna beräknas

till omkring 23 miljoner kronor. Mot detta intäktsbortfall får vägas de

mångdubbelt större ökningar av spritskatteintäkterna som inträtt som en

följd av konsumtionsökningen och den i höstas beslutade höjningen av om­

sättningsskatten.

Med hänsyn tagen till att restauratörerna i framtiden bör erhålla sin er­

sättning för utskänkningen genom avdrag vid redovisningen av utskärdg*.

ningsskatt, kan statsverkets inkomst av denna beräknas till omkrinrf^p-

miljoner kronor per budgetår. Genom den nya ordningens införande upp­

kommer i övrigt en viss minskning av statens intäkter av rusdrycksförsälj-

ningsmedel från detaljhandelsbolaget, som för budgetåret 1957/58 kan be­

räknas till ca 3 miljoner kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Prissättningen på viner

Kommittén

Lätta viner. I fråga om de lätta vinerna föreslår kommittén att den nuva­

rande fria prissättningen ersättes med en offentlig maximiprisreglering. Den­

na reglering förutsättes ske genom fastställande av maximala bruttovinst-

pålägg, bestående av en fast, i kronor bestämd del och en rörlig del, fastställd

såsom viss procent av restauratörens inköpspris. Det fasta pålägget föreslås

för helbutelj till 3 kronor och det rörliga till 25 procent av inköpspriset för

alla butelj storlekar. Förslaget innebär för övrigt att det nuvarande vinst-

andelssystemet slopas och att restauratörens inköp får ske till ett med viss

partihandelsrabatt minskat utminuteringspris. Systembolagets handelsvinst

bör uttagas på vanligt sätt i det partihandelspris, som debiteras restau­

rangerna.

Utvecklingen av lättvinsutskänkningen efter 1937 sammanfattas på föl­

jande sätt.

Från 1937 till 1954 —- då utskänkningsskatten på lättviner slopades —

ökade sålunda spritdrycksutskänkningen med 63 procent, medan vinutskänk-

nmgen ökade med endast 20 procent. Utminuteringen av sprit ökade under

samma tid med 27 procent medan utminuteringen av vin samtidigt visade

cn ökning med 153 procent. Efter den 1 oktober 1955 har utskänkningen av

lättvin minskat med inemot en femtedel (allmänna bolag 50 procent, andra

företag 11 procent), medan utminuteringen samtidigt ökat något. Utskänk-

nmgens andel av den totala vinförsäljningen sjönk"l937—1954 från 21 till

11 procent och torde för närvarande utgöra mindre än 9 procent.

Såväl vid en jämförelse mellan vinutskänkningen och spritdrycksutskänk-

ningen som mellan utskänkningen och utminuteringen av viner företer vin­

utskänkningen sålunda en mindre förmånlig utveckling. Spritdrycksutskänk-

Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1957

51

ningen hade fram till och med 1954 från 1937 procentuellt ökat tre gånger

så mycket som vinutskänkningen. Medan spritdrycksutskänkningen så­

lunda mellan 1937 och 1954 ökade med 2 miljoner liter, ökade vinutskänk-

ningen under samma tid endast med 0,26 miljon liter. Även om en viss

del av den ökade spritdrycksutskänkningen varit en följd av ransonering­

en i utminuteringen, kvarstår att åtgärder i fråga om prissättningen är nöd­

vändiga för medverkan till en förändrad inriktning av den framtida kon­

sumtionen. Utskänkningen av lätta viner företedde dessutom eu helt av­

vikande bild från utminuteringen av dylika viner.

Vad beträffar de enskilda företagens priser på lätta viner har dessa ge­

nom åren hållits på en hög nivå, en tendens som framträder också om man

jämför med realprisutvecklingen på spritdryckerna. Den förbättring i pris­

relationerna, som inträtt, har i huvudsak sammanfallit med att statsmak­

terna avstått från höjning av såväl omsättningsskatten som utskänknings-

skatten respektive slopat den sistnämnda. I avseende på de allmänna före­

tagen har prisutvecklingen i huvudsak visat sannna generella drag som hos

de enskilda företagen, även om de allmänna företagens prisnivå hela tiden

har legat väsentligt lägre än de enskilda företagens.

Den totala utskänkningsvinsten på lättvin har under det senaste årtion­

det hos de enskilda företagen i stort sett undergått en kontinuerlig stegring

i oförändrat penningvärde fram till den 1 oktober 1955. Hos de allmänna

företagen har utvecklingen varit mera oenhetlig. En stigande tendens är

dock även här tydlig. Efter den 1 oktober 1955 har den sammanlagda vins­

tens realvärde minskat såväl hos de allmänna som — ehuru i mindre grad

— hos de enskilda företagen. Utskänkningsvinstens realvärde ligger emel­

lertid fortfarande hos bägge företagsgrupperna avsevärt över 1953 års nivå.

Mätt i förhållande till anskaffningspriset har restauratörernas bruttovinst

under senare år varit starkt stigande. Stegringen har dock varit mindre mar­

kerad hos de allmänna än hos de enskilda företagen.

Den fria prissättningen vid vinutskänkningen har enligt kommitténs me­

ning varit ett allvarligt hinder för en ur nykterhetssynpunkt önskvärd över­

gång till alkoholsvagare drycker. Kommittén anför följande.

Ett väsentligt nykterhetspolitiskt krav har sedan länge varit, att konsum­

tionen av de alkoholsvagare dryckerna borde främjas på bekostnad av de

alkoholstarkare dryckerna. Den hittillsvarande utvecklingen inom lättvins-

utskänkningen har icke motsvarat dessa önskemål. Den volymmässiga ut­

vecklingen för de lätta vinernas del har icke varit gynnsam. Spritdrycker­

nas position inom utskänkningen, som redan från början var dominerande,

har i stort sett ytterligare blivit stärkt under årens lopp. Alt den avgörande

återhållande faktorn härvidlag varit den fria prissättningen på vinområdet,

framstår för kommittén fullt tydligt. Vinerna har med andra ord — pa

grund av den rådande prissättningen — för konsumenten icke framstått som

ett rimligt alternativ till spritdryckerna. För övrigt har, om man bortser

från utskänkningsskatten på spritdrycker, relationen mellan utskänknings-

prisct på spritdrycker respektive viner hos såväl allmänna som enskilda fö­

retag varit betydligt oförmånligare för vinerna än den relation som rått inom

utminuteringen. För de enskilda företagens del gäller detta också om hän­

syn tages till utskänkningsskatten på spritdrycker.

Då de hittillsvarande prissättningsgrunderna för vin uppenbarligen mot­

verkat eu tillfredsställande utveckling mot eu övergång till alkoholsvagare

drycker, har kommittén kommit till den bestämda uppfattningen, alt en fri

prissättning på de lätta vinerna ur de givna utgångspunkterna icke rim­

ligen kan bibehållas.

52

Utöver de sålunda anförda nykterhetspolitiska skälen talar enligt kom­

mittén också andra skäl för en vinprisreglering.

Härvidlag må först erinras om att rätt att bedriva utskänkning kan er­

hållas först efter särskild prövning. Vid denna prövning -— som givetvis

främst har alt ta hänsyn till nykterhetspolitiska synpunkter — skall hland

annat tillses, att utskänkningsställena icke blir för många och att utskänk-

ningen kommer att bedrivas av lämpliga företag och personer. Möjlighe­

ten att erhålla rätt till utskänkning inskränkes också genom att kommu­

nerna utövar sin vetorätt. Hela detta förfarande syftar sålunda till och inne­

bär också i praktiken en betydande begränsning av utskänkningsrättighe-

ternas antal. Det synes kommittén principiellt oriktigt att låta företagarna

själva bestämma varans pris på ett område, där konkurrensens möjlighe­

ter att reglera detta satts ur spel eller starkt inskränkts genom samhällets

egna åtgärder. Å ena sidan kan priserna härigenom — såsom förut i olika

sammanhang närmare belysts — tendera att hållas på en för konsumenten

oskäligt hög nivå. Å den andra beredes restauranginnehavaren en särskild

ekonomisk förmån utöver det värde, som utskänkningsrättigheten i sig

själv tillfört honom genom ökad gästfrekvens och matomsättning m. m.

Kommittén vill också påpeka att den framtida regleringen av restau­

rangernas försäljning av spritdrycker enligt de givna direktiven måste bli

sådan, att varje direkt vinst härav uteslutes. En fortsatt fri prissättning

på vinområdet kommer då att innebära möjligheter för restauratörerna

att där söka ta igen de vinster, som förlorats vid försäljningen av sprit­

drycker. Detta kan icke med hänsyn till syftemålet med regleringarna av

spritutskänkningen vara en godtagbar utveckling.

Den föreslagna ordningen innebär slutligen — framhåller kommittén —

genom vinstandelssystemets slopande såväl en administrativ förenkling som

icke obetydliga fördelar för restauratörerna.

Därest en prisreglering av lätta viner införes finnes icke anledning att bi­

behålla det nuvarande vinstandelssystemet. Enligt kommitténs mening bör

systembolagets handelsvinst i stället uttagas på vanligt sätt i partihandels-

priset till restaurangerna. Borsett från att en icke obetydlig administrativ

förenkling härigenom uppnås blir det med en sådan ordning möjligt för

restauratörerna att hålla en inom ramen för maximiprisbestämmelserna ef­

ter omständigheterna varierande prissättning. I stället för att restauratören

nu — på grund av vinstandelssystemet — blir bunden av del hos systembo­

laget registrerade priset, kan med det föreslagna prissystemet ett lägre

utskänkningspris hållas i festvåningar och i samband med särskilda ar­

rangemang i övrigt än vid den vanliga utskänkningen i matsal. Härigenom

skulle de ordinarie restaurangföretagen även i sin konkurrens med de s. k.

fria festvåningarna kunna anpassa vinpriserna efter varierande förhållan­

den.

Beträffande prisregleringens utformning uttalar kommittén följande.

Själva prisbindningen torde lämpligast kunna ske genom fastställande

av maximala vinstmarginaler. För bestämmandet av dylika maximipålägg

synes i huvudsak tre metoder erbjuda sig. Den första metoden innebär att

pålägget anges till visst procenttal av restauratörernas inköpspris. En andra

metod innebär att den maximala vinstmarginalen skulle bestämmas genom

en kombination av fasta och procentuella pålägg. För samtliga prislägen

skulle sålunda utgå dels ett i kronor bestämt fast pålägg, dels — därutöver

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1957

53

— ett maximalt procentuellt pålägg beräknat på inköpspriset. Enligt den

tredje metoden, slutligen, skulle prisregleringen ske genom införandet av

ett maximalt procentuellt pålägg beräknat efter en degressiv skala.

Vad beträffar den första metoden synes denna icke kunna förordas, da

den innebär att bruttovinstprocenten skulle vara densamma för de billi­

gaste som för de dyraste varorna. Restauratörerna kan under sådana för­

hållanden förväntas bli mer intresserade av försäljning av dyrare och så­

lunda mera vinstgivande varor, medan ett lämpligt urval av billigare vi­

ner måste vara en grundläggande förutsättning för att möjliggöra en ökande

lättvinskonsumtion. Då större delen av kostnaderna för vinutskänkningen

är fast och oberoende av priset medan en mindre del av kostnaderna hän­

för sig till priset, kan de nu berörda nackdelarna undvikas genom att någon

av de båda övriga metoderna anlitas. Då emellertid prisbestämmelsernas ut­

formning lätt bör kunna anpassas efter framtida kostnads- och prisföränd­

ringar synes den relativt enkla metoden med en kombination av fasta och

rörliga pålägg vara att föredraga. Vid förändrade kostnadsförhållanden

skulle framtida justeringar lätt kunna göras genom reglering av det fasta

pålägget efter lämplig indexserie. Kommittén förordar sålunda att regle­

ringen av utskänkningspriset av lättviner genomföres i form av bestäm­

melser om maximala bruttovinstpålägg bestående av en fast och en rör­

lig del.

Starka viner. Beträffande de starka vinerna förordas att såväl den nu ut­

gående utskänkningsskatten på 30 procent av utminuteringspriset som de

nuvarande åtgärderna för begränsning av restauratörvinsten slopas och att

i stället maximiprisreglering införes på samma sätt som i fråga om de lätta

vinerna.

Kommittén erinrar att börja med om att omfattningen av starkvinsut-

skänkningen hittills varit relativt obetydlig i förhållande till utskänkningen

av spritdrycker och lätta viner. År 1954 utskänktes sålunda 5 321 000 liter

spritdrycker och 1 228 000 liter lätta viner men endast 346 000 liter starka

viner. Försäljningsåret 1955/56 omfattade utskänkningen av spritdrycker

3 458 000 liter och utskänkningen av lätta viner 1 234 000 liter. Utskänk­

ningen av starkvin omfattade endast 272 000 liter. Det kan enligt kommittén

knappast förväntas, att starkvinsutskänkningen i framtiden — om nuva­

rande prisrelationer i förhållande till spritdryckerna bibehålies — kommer

att få någon mer betydande omfattning.

När det gäller att åstadkomma en sådan prisavvägning inom utskänk­

ningen att konsumtionen av alkoholsvagare drycker ökar på bekostnad av de

starkare dryckerna intar, framhåller kommittén, starkvinet en nyckelposi­

tion, såtillvida att de starka vinerna vid eu prissänkning helt naturligt har

större möjlighet att mera omedelbart kunna bli ett alternativ till spritdryc­

kerna, medan förbättrade prisrelationer för de lätta vinerna i stället har

större betydelse på längre sikt.

Starkvinspriserna bar sedan länge generellt legat över eller på samma

nivå som de vanligaste spritdryckerna. Förhållandet belyses med följande

exempel. Medan 4 cl vermoulh nu i regel betingar ett utskänkningspris

av eu krona 60 öre, kostar efter den senaste spritprisböjningen samma

kvantitet renat brännvin 1 krona 40 öre och kryddat brännvin av ett van­

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1957

54

Kungi. Maj:ts proposition nr 95 år 1957

ligt märke 1 krona 60 öre. Före spritprisernas höjning var skillnaden större,

med ett pris per 4 cl för de nämnda spritsorterna av 1 krona 20 öre respek­

tive 1 krona 40 öre.

Enligt kommitténs mening står det utom tvivel att de starka vinerna

skulle få en avsevärt större betydelse än nu som ersättning för spritdryc­

kerna, därest en mer betydande prissänkning på de förra kunde uppnås

och en sådan ordning skapas, att restauratörerna får ett ökat intresse av

att utskänka starkvin i stället för spritdrycker. Då en förutsättning härför

enligt kommitténs mening synes vara, att såväl den nuvarande vinstned­

skrivningen som den särskilda utskänkningsskatten på starkviner slopas,

har kommittén ansett sig böra upptaga bägge dessa spörsmål till över­

vägande.

Vid denna prövning har kommittén icke kunnat finna att några mer be­

tydande skäl talar emot de ifrågasatta åtgärderna, därest utskänkningspri-

set på starka viner samtidigt underkastas reglering på samma sätt som ti­

digare förordats beträffande de lätta vinerna. Utskänkningspriserna på ver-

mouth skulle härigenom komma att sjunka till närmare hälften av de nu­

varande priserna. Kommittén anför följande.

Erinras bör att starkvinet icke torde vara föremål för missbruk eller med­

verka till uppkomsten av alkoholmissbruk. Å andra sidan kan flera andra

betydande fördelar ernås med en dylik reform. Avsevärda lättnader kan

sålunda vinnas såväl för de kontrollerande administrativa myndigheterna

som för de berörda företagen. Såvitt angår avlastningen för myndigheterna

må här endast påpekas, att antalet vinrestauranger som nu med hänsyn

till vinstnedskrivningen och utskänkningsskatten måste underkastas sär­

skild kontroll — och för vilka kontrollbehovet i angivna hänseenden skulle

bortfalla — utgör inemot hälften av hela antalet restauranger med utskänk-

ningsrättigheter. Bortsett från detta och från de företagsekonomiska för­

delarna för restaurangerna skulle de nu ifrågasatta åtgärderna emellertid

dessutom — på samma sätt som förslagen i avseende på lättvinsutskänk-

ningen — förbättra de ordinarie restaurangföretagens konkurrensläge gent­

emot de s. k. fria festvåningarna.

Reservanterna Axelsson och Rudbeck förordar, att den fria prisbildningen

bibehålies och anser, att även om lägre vinpriser leder till ökad konsumtion

av viner, så kommer detta icke att medföra någon minskning av starksprits-

konsumtionen. Vidare påpekas att en prisreglering enligt kommittémajori­

tetens förslag kommer att medföra betydande minskning av inkomsterna

på vinutskänkningen, särskilt för de mera högklassiga restaurangerna. Det

framhålles, att denna inkomstminskning måste resultera i antingen höjda

måltidspriser eller standardsänkning. Reservanten Wadell har anslutit sig

till kommittéförslaget i fråga om maximiprisregleringen, men anser att mar­

ginalerna bör sättas betydligt högre än i majoritetens förslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1957

55

Remissyttranden

Kommitténs förslag om införande av maximiprisreglering på viner till-

styrkes eller lämnas utan erinran i princip av kontrollstyrelsen, statskon­

toret, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus och Jämtlands

län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms, Östergötlands och Malmöhus

län, Nya syslemaktiebolaget, Riksförbundet Landsbygdens folk och Koopera­

tiva förbundet. Flertalet av de nu nämnda remissinstanserna påyrkar dock

större marginaler än som föreslagits av kommittén. Nya systemaktiebolaget

förordar sålunda en höjning av det rörliga pålägget från 25 till 35 procent

av inköpspriset. Kontrollstyrelsen föreslår att prismarginalen beräknas i för­

hållande till utminuteringspriset och för helbutelj bestämmes till 100 pro­

cent på den del därav, som ligger under 4 kronor och 40 procent på över­

skjutande belopp. Länsstyrelsen i Jämtlands län föreslår differentiering av

marginalerna efter restaurangernas standard i syfte att minska olägenheter­

na för företag av de högsta klasserna.

Fri prissättning i enlighet med det av reservanterna Axelsson och Rudbeck

framförda yrkandet förordas av länsstyrelsen och länsnykterhetsnämnden

i Kristianstads län, Aktiebolaget Trafikrestauranger, Sveriges hotell- och re-

staurantförbund, Sverges hotell- och restaurangpersonals förbund, Tjänste­

mannaförbundet för hotell och restauranger, Svenska turisthotellens riks­

förbund och Stockholms handelskammare. Enligt länsstyrelsen och läns­

nykterhetsnämnden i Kristianstads län bör dock möjlighet skapas att vid­

taga åtgärder i sådana fall där brist på konkurrens föranlett för hög pris­

sättning. Sveriges centrala restaurangaktiebolag anser att väl tilltagna mar­

ginaler bör tillåtas om prisreglering anses påkallad men anser att det bör

allvarligt övervägas om icke prissättningen i varje fall på lätta viner kan

få vara fri liksom hittills.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar, att priserna bör diffe­

rentieras efter restaurangernas standard, därest maximiprisreglering in­

föres.

Länsstyrelsen i Kalmar län, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Na-

tionaltemplarorden och De kristna samfundens nykterhetsrörelse ställer sig i

mycket kritiska till tanken på prissänkning på vinområdet bl. a. då en så­

dan antas främja konsumtionen av alkoholhaltiga drycker snarare än åstad­

komma en övergång från starkare till svagare alkoholdrycker. Landsför-

bundet hemställer, att frågan i varje fall utreds grundligt innan några åt­

gärder vidtas. IOGT uttalar sig i nära anslutning till de nu nämnda yttran­

dena.

Förslaget om slopande av vinstbegränsning och utskänkningsskatt beträf­

fande de starka vinerna lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Bland de principiellt tillstyrkande remissinstanserna uttalar Nya system-

aktiebolaget i huvudsak följande.

Enligt bolagets uppfattning synes kommitténs skäl för den föreslagna

maximiprisregleringen välgrundade. Bolaget vill särskilt framhålla, att nå­

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1957

gon principiell invändning mot en sådan reglering knappast kan vara be­

fogad med hänsyn till den monopolställning som restaurangerna erhållit ge­

nom rättighetssystemet. Om statsmakterna utlämnar en monopolrätt, torde

det få anses vara ett samhällsintresse, att regler samtidigt uppställes, som

förhindrar obehörigt utnyttjande av denna monopolrätt. Av särskild vikt

är detta givetvis i förevarande sammanhang, där det ur nykterhetspolitiska

synpunkter är önskvärt att åstadkomma en lämplig prisrelation mellan vin

och spritdrycker i utskänkningen.

Bolaget finner sig särskilt böra understryka, att åtgärder otvivelaktigt bör

vidtagas mot den ogynnsamma utveckling som vinutskänkningen undergått.

Spritdryckernas dominerande position inom utskänkningen har sålunda un­

der senare år icke försvagats. Medan utvecklingen inom utminuteringen

från år 1937 och fram till år 1954 — vilket år prisrelationerna skattevägen

gjordes gynnsammare för vinerna — resulterade i en ökning av vinförsälj­

ningen med över 100 procent mot en spritförsäljningsökning av knappt 10

procent, inträffade det motsatta förhållandet inom utskänkningen. Under

samma tid ökade nämligen spritutskänkningen med 63 procent och vinut­

skänkningen endast med 20 procent.

Såvitt bolaget kan förstå har den fria prissättningen på vin inom utskänk­

ningen spelat en icke oväsentlig roll som återhållande faktor mot eu gynn­

sammare utveckling. För att bryta den hittillsvarande, oförmånliga utveck­

lingen torde det därför vara önskvärt med en prisreglering för vinerna, som

medför en sådan prisrelation till spriten, att vinet verkligen framstår som

ett — även prismässigt — fördelaktigt alternativ till spriten.

De framförda yrkandena om höjning av marginalerna motiveras av hän­

syn till de svårigheter för restauranger av högre klass som skulle uppstå om

kommitténs förslag genomfördes. Det framhålles också, att eu fri prissätt­

ning skulle ge bättre utrymme för priskonkurrens olika företag och före-

tagstyper emellan.

Aktiebolaget Trafikrestauranger bestrider att någon vinst ur nykterhets-

synpunkt står att vinna genom en prisreglering. En prisreglering skulle för

övrigt drabba de högklassiga restaurangerna — där gästernas konsumtions-

val icke nämnvärt bestämmes av prissättningen — särskilt hårt. Bolaget

anför.

Ehuru A. B. Trafikrestauranger vid sin prissättning av viner på järn­

vägsrestaurangerna och i trafikutskänkningen på grund av sin prispolitik inte

nämnvärt beröres av en statlig maximiprisreglering på detta område, får vi

dock deklarera den principiella inställningen, att prisbildningen på vin allt­

jämt borde få förbli fri eller i varje fall inte göras stereotyp i den utsträck­

ning, som kommitténs majoritet i betänkandet föreslår. Åtskilliga tecken

tyder på att den »gästens marknad», som man inom landets restaurangnäring

länge varit beredd på, redan är här, varvid den sundaste och effektivaste

av alla prisregulatorer — den fria konkurrensen om kunderna — automa­

tiskt inkopplas på ett helt annat sätt än som på mycket länge varit fallet i

vårt land, där motboks- och mattvångssystem i stor utsträckning fört restau­

rangernas gästfrekvens in på konstlade banor. Nu attraherar inte alkoholen

i och för sig längre restauranggästerna. Rent volymmässigt sett och ställd

i förhållande till utminuteringen är utskänkningen obetydlig. Därest en önsk­

värd konsumtionsöverflottning från spriten till vinet kan vinnas prissätt-

ningsvägen, erbjuder utminuteringen gott utrymme för åtgärder. Restau­

rangerna är härvidlag ingen faktor av betydelse att räkna "med. Många av

57

dem —- hela den statliga sektorn och flera andra — är redan »billiga» i sin

vinprissättning. De som inte är det är inte heller billiga med avseende på

andra varor. Detta vet publiken och kan välja fritt, var och en efter sitt skön.

Inte hotas folknykterheten av de mera exklusiva restaurangföretagen högre

upp på den allmänna prisskalan. Sådana finns i alla civiliserade länder och

har tydligen, i varje fall i begränsat antal, livsrum även hos oss. Deras publik

rättar inte sina beställningar av alkoholhaltiga drycker vare sig efter den

volymprocent alkohol dessa innehåller eller det pris de betingar. Inte heller

kan man förvänta att den skall använda vin som surrogat för spritdrycker.

Ett våldförande av den prissättning dessa restauranger på grund av sitt all­

männa kostnadsläge (påkostade lokaler, publikattraktioner och högklassig

service) måste tillämpa, skulle inte tjäna något socialt ändamål alls, men

väl för de drabbade medföra ett ekonomiskt bakslag som kanske äventyrar

deras existens eller i lindrigaste fall verka standardförsämrande. Detta kan

knappast vara lagstiftarnas mening.

Också Sveriges hotell- och restaurantförbund uppehåller sig vid de svårig­

heter som skulle uppstå för restauranger av högre klass vid en prisregle­

ring.

Man frågar sig, om en dylik behandling av A 1-restaurangerna verk­

ligen kan ha något intresse ur nykterhetssynpunkt. Vad särskilt beträffar

den bundna vinprissättningen, som alldeles exceptionellt hårt drabbar dessa

restauranger, uppges syftet med den vara att främja övergång från starkare

till svagare drycker. Det må då framhållas, att spritdryckskonsumtionen på

A 1-restaurangerna redan är så måttlig, att det icke finnes någon praktisk

möjlighet och knappast heller något nykterhetsintresse att ytterligare minska

den. Under sådana förhållanden — då nykterhetspolitiska motiv för ingrepp

gentemot de högklassiga företagen saknas — kan man tyvärr icke undgå det

bestämda intrycket att majoritetens förslag, i vad det gäller de ekonomiska

villkoren för dessa restauranger, bottnar i fientlig inställning mot desamma.

Majoriteten önskar tydligen en nivellering av hela vårt restaurangväsen.

Då vi anse, att den fientliga inställningen mot de högklassiga restaurang­

erna är ej blott orättvis utan även ur olika synpunkter menlig för hela restau­

rangnäringen, kunna vi icke underlåta att något uppehålla oss vid dessa

restauranger och deras roll i näringen och samhället. De fylla ett lika stort

behov som restauranger av enklare slag, och det är icke rätt att betrakta dem

som en lyxföreteelse. De äro i olika avseenden tongivande för utvecklingen

inom näringen och ge impulser till restaurangkulturens höjande över hela

fältet. De äro vidare av stor betydelse för utbildningen inom facket, icke

blott så, att de i stor utsträckning mottaga våra egna lärlingar utan även så,

att de ha de största möjligheterna att ordna med internationellt utbyte av

personal och lärlingar. Man bör heller icke bortse från de högklassigare res­

taurangernas betydelse ur turistisk synpunkt. Turisterna bedöma till stor

del ett land efter dess restauranger, och det är då naturligen av intresse, att

högklassiga sådana finnas. I dag jämföras våra förnämsta A 1-restauranger

på ett för Sverige hedrande sätt med de förnämsta restaurangerna i de stora

världsstäderna. Att A 1-restaurangerna — trots måttfullhet i prissättningen

på mat och obetydlig förtjänst på sprit — ändock kunnat upprätthålla sin

nivå har varit möjligt genom att de haft stor vinomsättning och kunnat ta

ut relativt hygglig förtjänst på lätta viner. Enligt förslaget skulle de betagas

denna möjlighet. Förutsättningarna för dem att upprätthålla sin höga stan­

dard skulle därmed försvinna, och de måste bli offer för likriktningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 9\ år 1957

58

Förbundet framhåller i övrigt risken för att restauratörernas intresse för

vinutskänkningen skulle minska och att en sänkning av vinpriserna i första

hand bör åvägabringas genom en sänkning av omsättningsskatten.

Vi anse det ytterst vanskligt att på grund av vinprisregleringen göra någon

prognos för framtiden om konsumtionsinriktningen. Själva äro vi av den

bestämda uppfattningen, att en vinprissänkning, i varje fall på de enskilda

restaurangerna, ej i någon större grad påverkar gästernas konsumtionsvanor.

Med den snäva vinstmarginalen skulle man f. ö. kunna tänka sig, att restau-

ratörens intresse av ökat utbud av viner kommer att bli väsentligt försvagat.

Man måste även utgå från att hans möjligheter att hålla ett rikhaltigt sorti­

ment blir mindre och att detta kan påverka gästens intresse för vin i negativ

riktning.

Över huvud taget anse vi majoritetens inställning att med bortseende från

företagsekonomiska synpunkter genom prisreglering å vinerna dirigera ut­

vecklingen i önskad riktning förkastlig. Målsättningen att främja övergång

-rån starkare till svagare drycker kan nås på annat sätt. Som förut fram­

hållits har det ökade bruttovinstuttaget på viner berott bl. a. på den förda

vinstnedskrivningspolitiken. Tager man, som synes oss naturligt, frågan om

vinstbegränsningen på spritdrycker under omprövning och såsom vi föreslagit

medger större ersättning, behöva icke vinpriserna bära så stor del av kost­

naderna, och kunna alltså sänkas. Relationen mellan priserna skulle även

genom de dubbelverkande omständigheterna bli nykterlietspolitiskt sett för­

månligare. Anses sänkning av priserna å lätta viner ur nykterhetssynpunkt

mycket angelägen, torde i första hand ett borttagande av omsättningsskatten

å dessa viner böra tagas under omprövning.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag anför följande.

Att lägre priser kunna stimulera efterfrågan är uppenbart och har även

kunnat konstateras på förevarande område, exempelvis i samband med skat­

telättnader på viner. Det är emellertid lika tydligt, att även andra faktorer

på ett väsentligt sätt kunna göra sig gällande. En sådan faktor är den större

eller mindre aktiviteten i utbudet. Härom har kommittén självfallet icke

varit omedveten. Hela principen om avveckling av enskilda vinstintressen

inom rusdrycksförsäljningen vilar ju på insikten om betydelsen av styrkan

i utbudet. Denna insikt är alltså även fundamentet för kommitténs förslag

i ersättningsfrågan. Om det är ett intresse att öka vinförsäljningen på sprit-

drycksförsäljningens bekostnad, synes man icke böra avstå från den sporre

härtill, som en friare vinstbildning på vinerna från den av kommittén an­

givna utgångspunkten erbjuder. Det har under senare år otvivelaktigt verkat

befordrande på restaurangernas vinförsäljning, att företagarna haft ekono­

miskt intresse av att instruera sin försäljningspersonal att hellre sälja vin

än sprit. Kommittéförslaget innebär en utjämning härvidlag, vilken är desto

°gynnsammare, som den främst drabbar de restauranger, vilkas publik är

minst känslig för priset och i sin spritkonsumtion säkerligen icke nämnvärt

påverkas av vinprissättningen.

Från dessa utgångspunkter får bolaget förorda, att om en inaximering av

vinpriserna anses påkallad, väsentligt större vinstmarginaler måtte inrym­

mas i priserna, än vad kommittén föreslagit. Då erfarenheten emellertid visat,

att maximipriser ha en benägenhet att bli normalpriser, anser bolaget det

böra allvarligt övervägas, om icke prissättningen på viner, i varje fall på lätt­

vin, liksom hittills kan få vara fri.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år J957

59

Länsstyrelsen i Kalmar län och flertalet nykterhetsorganisationer betonar

att vin är en alkoholtillvänjande dryck och anser att lägre vinpriser icke kom­

mer att leda till minskad spritkonsumtion utan till ökad total alkoholkonsum­

tion. Ncitionaltemplarorden anför följande.

Vid sitt övervägande av prissättningen å spritdrycker, vin och Öl har

kommittén också helt och hållet horsett från konkurrensförhållandet mellan

vinerna och de alkoholfria festdrycker, som statsmakterna genom ett annat

beslut vid 1954 års riksdag ansett sig böra främja. I övrigt utgår förslaget

från föreställningen alt man genom vidgningen av prisdifferensen mellan

spritdrycker å ena sidan och vin och starköl å den andra skall kunna åstad­

komma en förskjutning av rusdryckskonsumtionen från spritdrycker till

svagare drycker. Ett liknande inflytande tillmäter kommittén restauratö-

rens vinstmarginal å de olika slagen av drycker.

Något erfarenhetsmaterial som stöder dessa föreställningar har kommit­

tén icke åberopat. De växlingar med priset som konsumtionen i olika län­

de företett ger icke något stöd åt föreställningen, att spritkonsumtionen

genom en vid prisdifferens mellan spritdrycker å ena sidan och vin och Öl

å den andra skulle kunna i nämnvärd grad överföras till dessa svagare dryc­

ker. Det kan dessutom antagas att restaurangbesökaren långt mindre över­

väger prisdifferensen än utminuteringskunden, att med andra ord konsum­

tionens priselasticitet i vad den avser prisförändringar både å varan själv

och å tänkbara ersättningsvaror är väsentligt mindre i utskänkningen än i

utminuteringen.

Däremot är det antagligt att restauratörens utbudsvilja påverkas av vinst­

marginalens storlek. Det är emellertid svårt att förena en hög vinstmarginal

för restauratören med ett lågt pris för kunden och i detta konfliktläge synes

kommittén ifråga om vinerna ha gett ett så starkt företräde åt kundpriset,

att den krympta vinstmarginalen för restauratören knappast ger denne nå­

got starkare incitament att arbeta för förskjutning från sprit- till vinkon­

sumtion. Servitörens drickspenningsintresse kommer med ökad styrka att

vara knutet icke till de billiga vinerna utan till de dyra spritdryckerna.

Så ovissa till sina verkningar är överhuvudtaget de av kommittén före­

slagna prissänkningarna å vin, att det med fog kan befaras, att de därige­

nom för kunden frigjorda penningmedlen kommer att användas för en ökad

alkoholkonsumtion till en del också i form av spritdrycker.

De kristna samfundens nykterhetsrörelse uttalar sig sålunda.

Om DKSN icke anser sig kunna tillstyrka de föreslagna åtgärderna för

att driva över konsumtionen från alkoholstarka till alkoholsvaga drycker

(borttagandet av utskänkningsskatten på starkvinei och prismaximering

beträffande alla slag av viner), beror det icke på önskvärdheten av en sådan

omfördelning av alkoholvanorna utan på de föreslagna åtgärdernas otill­

räcklighet för att uppnå den åstundade förskjutningen. De föreslagna åt­

gärderna bygger nämligen på hypotesen, alt en ökad konsumtion av alkohol­

svaga drycker automatiskt driver tillbaka konsumtionen av starksprit och

därmed även alkoholskadorna. DKSN vill med skärpa understryka, att den­

na i den aktuella nykterhetspolitiska diskussionen ofta åberopade hypotes

icke hittills bekräftats av erfarenheten. Den är tills vidare icke något annat

än en hypotes. Den franska situationen med en omfattande vinkonsumtion

har ej minskat starkspritskonsumtionen eller alkoholismen. Även om det i

ett givet ögonblick får anses som ett framsteg ur nykterhetspolitisk syn­

punkt, att alkoholkonsumtionen omfördelas på antytt sätt har man åtminsto­

Kungl. Alaj.ts proposition nr 9'r år 1957

60

Kungl. Maj.ts proposition nr

.91

år 1957

ne icke för närvarande belägg för att icke grundlagda vanor att dricka alko­

holsvaga drycker på längre sikt leder över till konsumtion av starkare alko­

holdrycker. Tillvänjningsmekanismen synes ha den rent fysiologiska karak­

tären, att behov av alkoholstarkare drycker växer fram, sedan väl alkohol­

vanan skapats t. ex. med vinkonsumtion. Därtill får man icke bortse från

risken av vinalkoholism. Här är åter Frankrike ett avskräckande exempel,

sedan nu detta lands myndigheter börjat öppet avslöja hur de franska nyk-

terhetsförhållandena faktiskt är beskaffade.

Enda sättet att tränga undan starkspriten är för övrigt att höja dess pris.

Den föreslagna prisnedsättningen på vinerna kommer nämligen med all

sannolikhet att skapa ekonomiskt utrymme för ökad starkspritskonsumtion.

Eventuellt skulle en större vinkonsumtion kunna bli följden utan att eu

minskad spritdryckskonsumtion komme till stånd, vilket icke kan anses

vara en nykterhetspolitisk vinst. DKSN vill också erinra om att det för när­

varande av finanspolitiska skäl och för att skapa ekonomiskt utrymme för

fortsatta sociala reformer är aktuellt alt öka området för den indirekta

beskattningen. Det kan i detta läge icke vara försvarligt att avskaffa en in­

direkt skatt på klart umbärliga varor med minskande skatteinkomster för

det allmänna som resultat. Slutligen skulle de alkoholfria dryckerna komma

i sämre läge ur prissättningssynpunkt än alkoholdryckerna, om utskänk-

ningsskatten på starkviner slopas och priserna för olika viner i förbilligande

syfte maximeras.

IOGT ställer sig tvivlande till möjligheterna att genom ökad konsumtion

av alkoholsvagare drycker åstadkomma någon minskning av starkspritkon­

sumtionen. Man framhåller emellertid att det självfallet är önskvärt med

en förskjutning av konsumtionen från starkare till svagare drycker och för­

ordar därför en prisdifferentiering, som kan göra de sistnämnda köploc­

kande i förhållande till de förra. En sådan differentiering förutsätter —

betonas det — att utskänkningsskatten på starksprit bibehålies. Härjämte

måste emellertid tillses att priset på vin icke blir så lågt, att detta icke loc­

kar till övergång från alkoholfria drycker. Organisationen anför följande.

En svaghet i kommitténs framställning är dock, att den inte har tagit upp

förhållandet mellan de svagare alkoholdryckerna och de alkoholfria drycker­

na till granskning. Vid låga priser på de förra kan det uppstå en prismässig

konkurrens med de senare, och de låga priserna kan locka personer att över­

gå från alkoholfria drycker till alkoholhaltiga alldeles som man förutsätter

att starkspritkonsumenter delvis skall övergå till alkoholsvagare drycker ge­

nom de lägre priserna. Farorna av att personer övergår från konsumtion av

alkoholfria drycker till alkoholhaltiga, låt vara av svagare slag, eller ökar

sin konsumtion av de sistnämnda på de förstnämndas bekostnad är så myc­

ket större, som de alkoholsvagare dryckerna i betydande utsträckning har

visat sig vara en väg till starkspritkonsumtion.

Samtidigt som man genom skillnader i priserna söker locka starkspritkon­

sumenter att flytta över en del av sin konsumtion till svagare spritsorter,

måste man genom andra differenser söka hindra andra personer att övergå

från konsumtion av fruktdrycker, läskedrycker och andra alkoholfria dryc­

ker till alkoholhaltiga drycker. De maximipriser, som utredningen har före­

slagit för de alkoholsvagare dryckerna bör alltså sättas så högt, att priset

icke lockar till ökad alkoholkonsumtion utan endast har en köplockande in­

verkan på starkspritkonsumenterna. Enklast synes man kunna uppnå en

sådan avvägning, om man genomför maximiprisregleringen i samband med en

61

ökning av utminuteringspriset på starkspriten. Detta bör få slå igenom på

starkspritpriserna inom utskänkningen, medan vin- och starkölspriserna bi­

behålies oförändrade. Skulle det visa sig, att man trots detta tillvägagångs­

sätt inte får en ur nykterhetssynpunkt lämplig prisavvägning mellan alko­

holfria och alkoholsvaga drycker, får man undersöka möjligheterna av en

minimiprisreglering av de sistnämnda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9t år 1957

Departementschefen

Prissättningen på viner — såväl lätta som starka — har hittills i huvud­

sak varit fri. Beträffande de starka vinerna har dock sedan 1937 gällt sam­

ma vinstbegränsande åtgärder som för spritdryckerna. De starka vinerna

har dessutom belagts med utskänkningsskatt. Utskänkningsskatten utgår

för närvarande med 30 procent av utminuteringspriset.

Utskänkningsvinstkommittén föreslår nu att såväl den särskilda vinst­

begränsningen som utskänkningsskatten slopas för starkvinernas del samt

att alla viner göres till föremål för maximiprisreglering. Härjämte förordas

att det nuvarande vinstandelssystemet slopas och att systembolagets han­

delsvinst på vanligt sätt uttages i partihandelspriset.

Mot förslaget att slopa vinstbegränsningen och utskänkningsskatten på

starka viner har från det stora flertalet remissinstanser icke anförts någon

erinran. Vad åter beträffar införandet av prisreglering på viner har kom­

mittéförslaget visserligen i princip tillstyrkts av ett stort antal remissinstan­

ser. Därvid har emellertid i många fall det föreslagna maximipålägget an­

setts alltför snävt begränsat. Restaurangnäringens företrädare har förordat

fortsatt fri prissättning, medan å andra sidan de i ärendet hörda nykter-

hetsorganisationerna anfört kritik mot tanken på sänkning av prisnivån

för vinerna särskilt med hänsyn till den ogynnsamma prisrelation som där­

vid skulle uppkomma mellan viner och alkoholfria drycker.

Huvudfrågan i detta sammanhang blir helt naturligt den föreslagna vinst-

maximeringen på viner.

I motiveringen för sitt förslag har kommittén hänvisat till den hittills­

varande oförmånliga utvecklingen av särskilt lättvinsutskänkningen, vilken

framträder såväl i jämförelse med spritdrycksutskänkningen som med ut-

minuteringen av vin. Att den hämmande faktorn härvidlag utgjorts av den

relativt höga prissättningen inom vinutskänkningen är enligt kommittén

tydligt och kommittén har därför ansett nödvändigt att prisreglering infö­

res. Endast härigenom skulle en sådan prisrelation mellan spritdrycker och

viner kunna uppnås att valet av de senare för konsumenterna framstår som

ett fördelaktigt alternativ.

Genom en maximiprisreglering av föreslagen art skulle utan tvivel bättre

möjligheter skapas för lättvinerna att hävda sig gentemot spritdryckerna.

Förslaget är emellertid förbundet med vissa nackdelar. Det bör ihågkommas,

att den nuvarande böga prissättningen på lättviner till väsentlig del utgör

62

en direkt följd av de begränsningar som upprätthållits i fråga om restaura-

törernas ersättningar för spritutskänkningen. Dessa ersättningar motsvarar

i allmänhet inte ens tillnärmelsevis de direkta omkostnaderna. Restauratö-

rerna har i anledning härav ansett sig tvungna att söka kompensation inom

andra varuslag, vilket bl. a. gått ut över lättvinerna. Genomföres nu en vinst­

begränsning i fråga om dessa i enlighet med kommitténs förslag, kan det

inte uteslutas att detta leder till prishöjningar på mat, kaffe, vanligt Öl och

läskedrycker. I detta sammanhang kommer även priserna på alkoholfria

festdrycker i blickpunkten. Vad från nykterhetsofganisationernas sida fram­

hållits om önskvärdheten av en lämplig prisrelation mellan dessa drycker

och vinerna är enligt min mening värt att beaktas.

Härtill kommer, att om förslaget skulle genomföras oförändrat, detta

skulle leda till ett särskilt stort inkomstbortfall för vissa restauranger i

högre prisklass. Med tanke härpå har, som redan nämnts, ett stort antal re­

missinstanser, däribland kontrollstyrelsen och Nya systemaktiebolaget, för­

ordat höjningar i de av kommittén föreslagna vinstmarginalerna. Även en­

ligt min mening skulle sådana höjningar vara ofrånkomliga. Jag utgår där­

vid, liksom kommittén och här avsedda remissinstanser, ifrån att en diffe­

rentiering olika restauranger emellan av praktiska skäl inte bör ifrågakom-

ma.

Intages denna ståndpunkt blir emellertid det av kommittén åberopade

nykterhetspolitiska värdet av förslaget väsentligen förringat. Dess betydelse

skulle i huvudsak inskränka sig till att reducera de högsta priserna. I regel

uttas dessa på s. k. A 1 restauranger, vilka redan har en gynnsam omsätt-

ningsrelation mellan spritdrycker och lättviner.

Med det anförda har jag inte velat för all framtid taga avstånd från tan­

ken på en prisreglering. De här angivna olägenheterna är emellertid så bety­

dande, att jag inte anser mig kunna förorda att förslaget nu genomföres.

Den omständigheten att restaurangerna efter motbokssystemets avskaffan­

de långt mer än tidigare är beroende av gästernas önskemål synes kunna

skapa förutsättningar för att frågan skall kunna lösas utan ingripande från

samhällets sida. Man bör därför kunna våga försöket med fria vinpriser och

avvakta de erfarenheter som detta ger.

Jag övergår härefter till kommitténs förslag att slopa utskänkningsskat-

ten på starkvin och de s. k. vinstandelarna på viner. Mot dessa förslag

synes icke någon vägande invändning kunna göras. Att utskänkningsskat-

ten på starkvin bör borttagas, följer redan av den ståndpunkt som jag in­

tagit i fråga om motsvarande skatt på spritdrycker. Förslaget möjliggör en

inte oväsentlig prissänkning för vinerna. Det kan tilläggas, att ifrågava­

rande inkomstposter har ringa betydelse från statsfinansiell synpukt och att

förslagets genomförande skulle innebära en värdefull administrativ förenk­

ling. Jag biträder alltså kommitténs förslag i dessa delar.

Såsom framgår av det nyss anförda förutsätter jag att bortfallet av ut-

skänknmgsskatt och vinstandelar på vinerna kommer att föranleda sänk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1957

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

63

ningar i utskänkningspriserna. Skulle så inte bli fallet, får givetvis frågan

om maximiprisreglering förnyad aktualitet.

Slopandet av utskänkningsskatten på starkvin medför ett årligt inkomst­

bortfall om ca en milj. kronor, medan vinstandelarnas avskaffande innebär

en intäktsminskning för systembolaget med ca 3 milj. kronor per år.

Folkrestaurangmonopolet m.

m.

Kommittén

För att i enlighet med de givna direktiven kunna pröva frågan om ersättning

för spritdrycksutskänkningen skall utgå efter lika grunder till såväl allmän­

na som enskilda företag har kommittén funnit det nödvändigt att till prin­

cipiellt övervägande uppta spörsmålet om bibehållande av de allmänna före­

tagens ensamrätt att driva folkrestauranger.

Kommittén föreslår, att den nuvarande ensamrätten slopas och att i fort­

sättningen utskänkningsrätten endast i vissa fall — när så finnes påkallat

av särskilda skäl till främjande av nykterhet eller ordning —- förbehålles

dessa bolag.

Av de föreskrifter som kontrollstyrelsen utfärdat för utskänkningen kvar­

står, framhåller kommittén, endast en, som är direkt hänförlig till folk­

restaurangerna — den som gäller lägsta pris för måltid vid förtäring av rus­

drycker. Minimipriset för måltid skall för närvarande utgöra 2 kronor 50

öre för restauranger i allmänhet och 1 krona 50 för folkrestauranger. Det

fastställda lägre minimipriset för måltid på folkrestaurangerna utgör —

påpekas det — ett slags auktorisation av restaurangen som folkrestaurang

och blir ofta den enda definition som — sedan lokalerna upprustats och en

helt annan publik är tidigare erhållits — kan knytas till begreppet folk­

restaurang. Kommittén föreslår att ifrågavarande föreskrifter om måltids-

priser slopas.

Kommittén erinrar inledningsvis om att den föreliggande frågan har en

ekonomisk sida, eftersom den kostnadsersättning som de allmänna företa­

gen hittills uppburit varit lägre för folkrestaurangavdelningarna än för

restaurangavdelningar av högre klass. Denna lägre ersättning har varit mo­

tiverad dels av att kostnaderna för utskänkningen på grund av den enklare

standarden varit lägre och dels av det speciella monopolvärde som varit knu­

tet till folkrestaurangerna och som anses ha tillfört dessa en större omsätt­

ning överhuvudtaget, än som eljest skulle ha varit fallet.

I fortsättningen påpekas att någon klar definition av begreppet folk­

restaurang icke finnes. Det har sålunda visat sig att intendenterna för ut-

skänkningsärenden i samband med överlåtelse av utskänkningstillstånd

ibland har ställts inför besvärliga avgöranden, då det gällt att bedöma, hu­

ruvida en viss restaurang eller eu avdelning av eu sådan skall anses vara

en folkrestaurang eller icke.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

Kommittén finner, att folkrestaurangerna endast i begränsad omfattning

har kommit att fylla sin nykterhetspolitiska uppgift enligt de ursprungliga

intentionerna. Under motbokssystemets tid utgjorde en stor del av sprit-

konsumtionen i betydligt högre grad på dessa än på andra restauranger ett

rent komplement till motboksspriten. Vidare påpekas, att det övervägande

antalet av folkrestaurangerna lokaliserats till de stöi-re städerna och endast

ett mindre antal till andra orter. Detta sammanhänger i viss utsträckning

med att de allmänna bolagen av ekonomiska skäl icke ansett sig kunna

driva folkrestauranger på dessa mindre orter. Enskilda företag å platser, där

de allmänna företagen icke är representerade, har å andra sidan på grund

av den nuvarande lagstiftningen varit förhindrade att inrätta enklare, med

folkrestauranger jämförbara avdelningar på sådana orter. Härigenom har

befolkningen i och kring dessa orter icke samma möjligheter som innevå­

narna i städer och samhällen, där folkrestauranger finnes, att göra mindre

kostnadskrävande restaurangbesök.

Kommittén framhåller, att den fortgående och framför allt efter andra

världskriget starkt accentuerade höjningen av levnadsstandarden i väsent­

lig grad har ryckt undan de förutsättningar under vilka detta monopol

ursprungligen tillkom samt att en stark standardutjämning mellan allmän­

na och enskilda restauranger numera skett. Kommittén fortsätter.

Den demokratiska samhällsutvecklingen har utjämnat eller undanröjt skill­

naderna mellan olika samhällsklasser och grupper, och motiv för en offi­

ciell klassificering av restauranger saknas därför helt numera. Detta förhål­

lande har även beaktats av de allmänna restaurangföretagen, vilka redan

långt före 1954 års reform i betydande omfattning genomfört en standard­

höjning av folkrestaurangernas lokaler och inventarieutrustning.

Den starka omsättningsminskningen på folkrestaurangerna efter den 1

oktober 1955, vilken minskning — i nästan lika stor utsträckning — har

gällt även andra varor än rusdrycker, har föranlett de allmänna företagen

att påskynda den tidigare inledda processen för att därmed söka snabbare

anpassa rörelsen vid folkrestaurangerna till det nya läget. Genom åtgärder

av olika slag, som samtliga verkar standardhöj ande, förändras restaurang-

typen och man vänder sig till ett annat och mera differentierat gästklientel,

vars intresse av ett restaurangbesök icke i första rummet är att konsu­

mera spritdrycker. Åtgärder av detta slag är förtjänta av erkännande och de

står i linje med den sociala uppgift, som statsmakterna har anförtrott de

allmänna restaurangföretagen.

Omdaningsprocessen beträffande folkrestaurangerna medför emellertid,

att den skillnad i gästhänseende och standard mellan allmänna och enskilda

restauranger, som tidigare fanns och till vilken man genom vaga defini­

tioner sökte knyta begreppet folkrestaurang, genom den pågående utveck­

lingen undan för undan utjämnas. Man torde även kunna konstatera, att en

del av de allmänna företagens restauranger av prisklass B 3 — dvs. de egent­

liga folkrestaurangerna — numera har fullt jämförbar eller till och med

bättre standard än många enskilda restauranger av prisklass B. Härigenom

bär vuxit fram och utvecklas vidare ett jämbördsförhållande i konkurrens­

hänseende mellan allmänna och enskilda restauranger, som enligt kommit­

téns asikt också bör innebära lika ekonomiska villkor för de båda företags-

typerna i avseende å ersättning för utskänkning av spritdrycker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

65

Ett av de väsentliga sociala motiven vid tillskapandet av folkrestaurang-

monopolet var, säger kommittén vidare, att åstadkomma goda ordnings- och

nykterhetsförhållanden på folkrestaurangerna. Då utvecklingen emellertid

lett till, att folkrestauranger i traditionell mening successivt håller på att

försvinna och allmänna och enskilda restauranger härigenom blivit alltmer

jämställda i avseende på gästklientelet, är det enligt kommitténs mening

icke nödvändigt att vidmakthålla folkrestaurangmonopolet med åberopande

av de sociala uppgifter, som tillagts de allmänna företagen.

Beträffande slopandet av förut berörda bestämmelser angående måltids-

priser i samband med spritutskänkning anföres följande.

Det före den 1 oktober 1955 rådande systemet med s. k. restriktionsrätter,

vilka ofta och särskilt på folkrestaurangerna icke förtärdes av gästerna,

torde numera, sedan kvantitetsbegränsningen vid utskänkningen upphört

och det gästklientel som drygade ut motboksransonen genom spritkonsum­

tion på restaurangerna till stor del försvunnit, icke längre förekomma. Här­

till kommer, att så låga måltidspriser som de i kontrollstyrelsens cirkulär

angivna minimipriserna icke annat än i enstaka undantagsfall har någon

reell motsvarighet, eftersom de lägsta måltidspriserna även på billigare sprit­

restauranger ligger avsevärt över denna nivå. Bibehållandet av minimipri-

ser i detta sammanhang bidrar enligt kommitténs mening endast till att

konservera begreppet restriktionsrätt, vilket icke kan vara till gagn för

den ordning, nykterhet och trevnad, som enligt den nya rusdryckslagstift-

ningen skall karaktärisera förhållandena på en välskött spritrestaurang. I

stället bör bestämmelsen innehålla, att spritförtäring får förekomma endast

i samband med intagande av måltid. Vilket pris måltiden skall betinga bör

enligt kommitténs mening icke göras till föremål för reglerande föreskrifter.

Reservanten herr Wadell avstyrker att folkrestaurangmonopolet avskaf­

fas. I och för sig bestrider reservanten icke att skillnaden mellan folkrestau­

ranger och övriga närmast jämförbara restauranger i avseende på standard

alltmer minskas. Han framhåller emellertid, att måltidspriserna däremot all­

tid varit och fortfarande är väsentligt lägre på folkrestaurangerna än på öv­

riga jämförbara restauranger. Vidare påpekas, att visserligen många av

folkrestaurangernas gamla kunder fallit bort efter den 1 oktober 1955 men

att det fortfarande kvarstår kunder av de grupper, som måste betraktas som

i viss mån ömtåliga ur nykterhetssynpunkt. De sociala skälen för ett vid­

makthållande av folkrestaurangmonopolet anses därför icke ha bortfallit.

Slutligen uttalar reservanten den uppfattningen, att kommittémajoriteten

överdrivit svårigheterna alt differentiera begreppet folkrestaurang och alt

laga ställning till uppkommande gränsfall. Han framhåller att ståndpunlds-

tagandet till eu betydande social fråga icke bör bli beroende av eventuella de-

finierings- och tillämpningssvårigheter.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 94

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Remissyttranden

Kommitténs förslag om slopande av folkrestaurang monopolet

liar tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Försla­

get avstyrkes emellertid av länsstyrelsen

i

Kalmar län, Svenska nykterhets-

vårdsförbundet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Nationaltemplar-

orden samt Sveriges centrala restaurangaktiebolag. IOGT önskar i princip

bibehålla det nuvarande monopolet men vill medge vissa jämkningar i sär­

skilda fall.

Bland de tillstyrkande remissinstanserna framhåller Nya systemaktiebola­

get, att de allmänna restaurangbolagen bär gjort synnerligen erkännansvär-

da insatser för höjande av såväl standard som restaurangkultur på folk­

restaurangerna. Omdaningsprocessen har — erinrar systembolaget — i hög

grad accentuerats efter den 1 oktober 1955 och det anses vara en fråga på

ganska kort sikt när denna har omfattat alla de egentliga folkrestauranger­

na. I och med att restaurangstandarden på detta sätt liöjes, så att någon

egentlig skillnad i standardhänseende ej föreligger mellan allmänna och

enskilda restauranger, är en monopolisering enligt bolagets mening icke

sakligt motiverad.

Sveriges hotell- och restaurantförbund anför bland annat följande.

Den frisläppta utminuteringen har medfört, att förutsättningarna för de

allmänna bolagens folkrestauranger och andra enklare restauranger med

spritutskänkningsrättigheter i särskilt hög grad försämrats. Detta är en

från nykterhetspolitisk synpunkt olycklig utveckling, och vi anse det önsk­

värt, att åtgärder vidtagas, så att en återgång till den mera kontrollerade för­

täring, som äger rum på restaurang, främjas. I första hand kan detta, som

förut framhållits, ske genom att prisklyftan mellan utminuterade och ut-

skänkta drycker minskas. Vi anse det därutöver vara synnerligen angelä­

get, att möjligheterna att driva enklare restaurangrörelse med spritutskänk­

ningsrättigheter breddas. Detta sker, om även företag inom den enskilda

näringen få rätt att driva dylika restauranger. Fn utveckling, där enklare

restauranger över huvud taget kunde bjuda ett verkligt alternativ till den

nu okontrollerade förtäringen, måste vara nykterhetspolitiskt önskvärd och

betydligt bättre än de »anpassningar» av olika slag, som nu skett.

Kontrollstyrelsen utgår vid sitt tillstyrkande av kommittéförslaget från att

monopolbestämmelsernas slopande icke bör i någon högre grad få inverka

på inriktningen av de allmänna restaurangernas verksamhet. Enligt styrel­

sens uppfattning är det nämligen ur sociala och ordningsmässiga synpunk­

ter angeläget att rörelsen vid restauranger av utpräglad folkrestaurangka-

raktär i fortsättningen liksom hittills liandhaves av restaurangföretag utan

enskilt vinstintresse.

Enligt Sveriges centrala restaurangaktiebolag är tiden ännu icke mogen

för en avveckling av folkrestaurangbegreppet. Folkrestaurangerna har __

understryker bolaget — även efter restriktionssystemets slopande sin spe­

ciella ur nykterhetssynpunkt ömtåliga publik och sina speciella problem.

Bolaget anför bland annat följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

67

Vid veckoskiftena äro förhållandena i icke ringa utsträckning desamma

som tidigare, i vissa avseenden komplicerade genom förtäring av utminute-

ringssprit före restaurangbesöket. Under veckans övriga dagar erbjuder

folkrestaurangrörelsen som regel icke samma problem som tidigare. Publiken

är emellertid även dessa dagar en annan än inom övriga restaurangavdel­

ningar. Att folkrestaurangrörelsen alltjämt utgör den socialt sett ömtåli­

gaste formen av restaurangrörelse framgår också av de talrika inskränk­

ningar och begränsningar bolagen självmant påtagit sig i fråga om utskänk-

ningen på dessa avdelningar. Inskränkningarna ha genomförts icke väsent­

ligen på grund av företagsekonomiska överväganden utan särskilt med hän­

syn tagen till ordning, nykterhet och trevnad på restaurangerna. Det torde

icke rimligen kunna förväntas eller krävas, att enskilda utövare skola i

samma omfattning taga hänsyn till allmänna intressen. Det torde icke heller

vid fri konkurrens på folkrestaurangområdet, exempelvis i Stockholm, bli

möjligt för det allmänna restaurangbolaget att ålägga sig motsvarande be­

gränsningar. Bolaget vill därför, med den kännedom det har om uppgiftens

natur, bestämt avråda — i varje fall för närvarande — från ett bifall till

kommittéförslaget på denna punkt.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund finner inte skälen för slopande

av folkrestaurangmonopolet övertygande. Förbundet yttrar vidare.

Det är angeläget påpeka, att ett aktgivande på vissa restaurangbesöka­

res dryckesvanor alltjämt är påkallat. Tillbörlig återhållsamhet i utskänk-

ningen, där så erfordras, kan med sannolikhet påräknas endast på de restau­

ranger, vars enskilda vinstintresse helt bortkopplats. 1956 års rusdrycks-

försäljningsutredning föreslår i sitt nu aktuella betänkande kallat Ändrade

riktlinjer för rusdrycksförsäljningen; vissa skärpta regler om ntminuteringen

av sprit. Landsförbundet finner med anledning därav ytterligare anledning

att påyrka ett bibehållande av folkrestaurangmonopolet. En skärpning i

bl. a. kontrollen av missbrukarnas inköp i utminuteringsbutikerna kommer

med säkerhet att medföra, att en betydande del av missbrukarklientelet söker

förlägga en del av sin konsumtion till restaurangerna. I en sådan situation

vore det olyckligt, om en uppmjukning beträffande folkrestaurangmonopo­

let kommit till stånd, då detta monopol tidigare visat sig ha gynnsamma

verkningar. Ur nykterhetssynpunkt torde ingenting vara att vinna genom

ett slopande av folkrestaurangmonopolet.

1 stort sett efter samma linjer uttalar sig Nationaltemplarorden.

Även enligt IOGT.s uppfattning är det felaktigt att avskaffa folkrestau-

rangmonopolet. Då folkrestaurangerna fortfarande mer än andra restau­

ranger besökes av grupper, som måste ägnas särskild uppmärksamhet ur

nykterhetssynpunkt, anses det lämpligt, att dessa drives av de allmänna

restaurangbolagen. I stället för att som kommittén föreslagit låta ensamrät­

ten kvarstå, då det i särskilda fall är påkallat med hänsyn till nykterheten

och ordningen, bör man enligt IOGT därför tills vidare bevara folkrestau­

rangmonopolet för de statliga bolagen men undersöka vilka eventuella jämk­

ningar i förhållandet mellan folkrestauranger och andra restauranger, som

kan vara motiverade med hänsyn till de förändrade förhållandena.

Kommitténs förslag om slopandet av de nuvarande in å 1 t i d s p r i s b c-

s tämmelser na bar i flertalet yttranden icke föranlett närmare kom­

mentar.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Svenska turisttrafikförbundet tillstyrker förslaget och anser det vara ett

steg i rätt riktning i avvaktan på ställningstagandet till frågan om måltids-

tvångets bibehållande överhuvudtaget.

Kommittéförslaget avstyrkes av kontrollstyrelsen, statskontoret och Sven­

ska nykterhetsvårdsförbundet.

Kontrollstyrelsen och statskontoret framhåller, att dylika minimiprisbe-

stämmelser är nödvändiga så länge måltidstvånget kvarstår.

Svenska nykterhetsvårdsförbundet anför följande.

Förslaget att avskaffa varje prisgräns för måltid, som berättigar till för­

täring av spritdrycker, synes i realiteten innebära att man avskaffar mål­

tidstvånget. Det torde icke vara möjligt i detta sammanhang att knyta någon

annan definition till begreppet måltid än angivande av en undre prisgräns.

Det kan ifrågasättas om kommittén avsett en så vittgående omläggning, som

dess förslag innebär, och det synes i alla händelser vara felaktigt att genom­

föra en sådan, innan resultaten av försöksverksamheten med måltidsfri ut-

skänkning föreligga. Ett motiv för ändringen, att i kontrollstyrelsens cirku­

lär angivna måltidspriser i regel ligga under de av restauranterna faktiskt

uttagna måltidspriserna, kan lätt undanröjas. Ett annat i sammanhanget

framfört motiv är, att minimipriser bidra till att konservera begreppet re-

striktionsrätt, vilket icke kan vara till gagn för den ordning, nykterhet och

trevnad, som enligt den nya rusdryckslagstiftningen skall karakterisera för­

hållandena på en välskött spritrestaurant. De nykterhetsvårdande myndig­

heterna nödgas emellertid taga hänsyn jämväl till de restauranter, som icke

helt motsvara den nya lagstiftningens intentioner. Det vill synas som om

restriktioner främst behövas för denna kategori och det förefaller som om

måltidstvånget därvid fyller en icke oviktig uppgift. Även i detta samman­

hang anser sig förbundet böra fästa uppmärksamheten vid att en väntad,

mera restriktiv butiksförsäljning, kommer att öka restauranternas försälj­

ning till missbrukare.

Departementschefen

Den nuvarande ensamrätten för de allmänna restaurangföretagen att be­

driva spritutskänkning på restauranger i den lägsta prisklassen, s. k. folk­

restauranger, bygger — såsom utskänkningsvinstkommittén framhåller —•

på sociala och nykterhetspolitiska förhållanden som numera i stort sett för­

svunnit. Utvecklingen har —- inte minst som en följd av erkännansvärda

insatser från de allmänna restaurangföretagens sida — lett därhän, att skill­

naden mellan folkrestauranger och andra restauranger blivit allt mindre

framträdande. Såsom centralbolaget påpekat kan visserligen utskänkningen

i vissa fall, med hänsyn till läge och kundkrets, även i fortsättningen för­

väntas medföra särskilda problem från nykterhetssynpunkt. Kommitténs

förslag innebär emellertid, att de allmänna restaurangföretagen såtillvida

får behålla sin särställning att utskänkningsrätten skall förbehållas dessa

företag, när så av särskilda skäl finnes påkallat till främjande av nykterhet

eller ordning. Härigenom skapas garantier för att de nyss antydda proble­

men blir vederbörligen beaktade. Jag biträder därför kommitténs förslag.

Härvid utgår jag ifrån att de allmänna restaurangföretagen framdeles be­

driver sin verksamhet med samma nykterhetspolitiska och sociala målsätt­

ning som hittills.

Kommitténs förslag att slopa måltidsprisbestämmelserna kan jag där­

emot icke tillstyrka. På av kontrollstyrelsen och statskontoret anförda skäl

synes dylika bestämmelser nödvändiga så länge måltidstvånget bibehålies.

Det bör emellertid ankomma på kontrollstyrelsen att vidtaga de ändringar

i prisbestämmelserna som föranledes av folkrestaurangmonopolets avskaf­

fande. Den ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen som påkallas av sist­

nämnda åtgärd torde få anmälas i samband med de ändringar i förordningen

som föreslagits av 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

69

Ersättningen för utskänkning av spritdrycker

Kommittén

Kommitténs förslag i fråga om regleringen av restaurangföretagens in­

komster av spritdryckutskänkningen innebär att det s. k. vinstkvantitets-

systemet och nedskrivningen av restauratörvinsterna inom ramen för detta slo­

pas. I stället förordas en rörlig ersättning med viss procent av utskänknings-

priset.

För samtliga utskänkningsrättigheter utom trafikutskänkning och tillfäl­

lig utskänkning till slutna sällskap enligt 33 § rusdrycksförsäljningsförord-

ningen föreslås en ersättning med 12 procent av utskänkningspriset - mot­

svarande cirka 20 procent av utminuteringspriset -— vid den kostnads- och

prisnivå som förelåg vid utgången av tredje kvartalet 1956. För trafikut­

skänkning och tillfällig utskänkning enligt 33 § förordas en ersättning på

6 procent av utskänkningspriset, jämte för restauratörerna gällande parti-

handelsrabatt.

Då fråga icke är om trafikutskänkning eller tillfällig utskänkning enligt

33 § föreslås ersättningens storlek bli begränsad på visst sätt i relation till

omsättningen av andra varor. I sådant hänseende har kommittén med ut­

gångspunkt från de under oktroj året 1955/56 rådande förhållandena funnit

skäligt att gränsen för den spritomsättning, varå utskänkningsersättning får

utgå, sättes då spritomsättningens värde icke överstiger 30 procent av det

sammanlagda värdet på omsättningen av spritdrycker, mat, alkoholfria dryc­

ker och Öl. Dock bör vid bestämmandet av den sistnämnda summan icke i

något fall inräknas värdet av den spritdrycksomsättning som överstiger

värdet av omsättningen av mat, alkoholfria drycker och Öl.

Ersättning bör enligt kommittén utgå efter samma grunder för såväl all­

männa som enskilda restaurangföretag och oberoende av om måltidsfri ut­

skänkning förekommer eller icke. Ansvaret och kostnaderna för ordnings­

vakthållningen vid de allmänna företagen, som nu ligger på systembolaget,

förutsattes komma att övertagas av restaurangbolagen själva.

Såväl ersättningarna som ersättningsgränsen föreslås indexreglerade i viss

70

Kungi. Maj:ts proposition nr 9b år 1957

ordning så att de kommer att anpassas till framtida prisförändringar på

spritdrycker respektive mat m. m. liksom också till de förskjutningar i kost­

nadsläget som kan inträffa.

De nya bestämmelserna avses i princip skola träda i kraft den 1 oktober

1957. För att underlätta övergången till den nya ordningen föreslår kommit­

tén emellertid på ett par punkter särskilda bestämmelser för de första fem

åren.

Vad beträffar de allmänna restaurangbolagen har kommittén -— såsom

framgått av det föregående — förutsatt att bolagens kostnader för ordnings­

vakter framdeles skall täckas av de föreslagna ersättningarna för utskänk-

ning av spritdrycker. Denna kostnadsposts storlek i förening med den bety­

dande omsättningsminskningen på folkrestaurangerna måste emellertid,

framhåller kommittén, medföra svårigheter för de allmänna restaurangbo­

lagen att omedelbart anpassa behovet av ordningsvakter till de förändrade

förhållandena. Kommittén har därför funnit del skäligt att ifrågavarande

kostnader, vilka efter 1956 års lönenivå beräknas till 2,18 miljoner kronor,

lägges till grund för utgivande av en särskild tilläggsersättning under fem­

årsperioden på så sätt att beloppet successivt nedsättes och helt bortfaller

från och med den 1 oktober 1962.

Vad angår de enskilda restaurangerna kan man enligt kommittén icke

bortse från att övergångssvårigheter — på grund av de stora ojämnheter

som uppstått under den gångna vinstnedskrivningsperioden -—- kan upp­

komma för de enskilda restauranger som får vidkännas minskade brutto­

vinster på spritdrycker. Även härvidlag förordas särskilda övergångsbe­

stämmelser.

Dessa innebär att de restauranger som från den 1 oktober 1957 genom de

nya ersältningsgrunderna får en lägre ersättning för spritutskänkningen än

under tolvmånadersperioden närmast före sagda datum under det första

året icke skall vidkännas större minskning av ersättningen än som motsva­

rar en sjättedel av skillnaden. Under vart och ett av de följande fyra åren

ökas den andel av ersättningsminskningen som restauratören har att bära

med en sjättedel årligen, för att från och med det sjätte året (1/10 1962—

30/9 1963) helt belasta restauratören.

Varje års ersättning enligt de nya grunderna skall därvid jämföras med

basaret 1956/57 vid fastställandet av minskningens storlek. Restauratör

som visst år innan övergångsperioden gått till ända inhämtat ersättnings-

minskningen eller del därav skall ej erhålla fyllnadsersättning respektive

erhalla endast sa stor del därav som utgör skillnaden mellan respektive års

övergangsersättning och den genom förslaget erhållna ersättningen för sprit­

utskänkningen. Ett följande år skall därvid avräkning icke ske mot tidi­

gare år.

Ur motiveringen för kommitténs förslag torde här få återgivas följande.

En fortsatt nedskrivning på grundval av 1937 års beslut skulle enligt

kommittén innebära att restaurangföretagen efter nedskrivningsperiodens

slut såsom ersättning för utskänkningen av spritdrycker endast skulle er­

Kungl. Maj.ts proposition nr 9'r år 1957

71

hålla en spillmånsersättning på 2 procent av utskänkningspriset varjämte

de allmänna företagen skulle erhålla ersättning för sina kostnader för ord­

ningsvakthållningen.

De allmänna företagen skulle sålunda inta en betydligt förmånligare ställ­

ning än de enskilda företagen, och en sådan ordning kan enligt kommittén

inte förordas ur rättvisesynpunkt. Än viktigare är emellertid enligt kom­

mitténs uppfattning, att restaurangföretagens inkomster enligt sådana

grunder skulle bli alltför låga. En ersättning av denna storlek skulle efter

dagens priser motsvara i genomsnitt 90 öre per liter. En dylik ersättning

skulle täcka endast en mindre del av de med utskänkningen förenade perso-

nalsärkostnaderna. Även om man tar i betraktande de indirekta fördelar

restaurangföretagen har på grund av själva utskänkningsrättigheten, finner

kommittén en sådan ersättning med beaktade av såväl nykterhetspolitiska

synpunkter som företagsekonomiska skäl alltför låg.

Kommittén har därför ansett sig böra överväga olika möjligheter att av­

väga en rimlig ersättning för sprildrycksutskänkningen. För en lösning av

problemet erbjuder sig, enligt kommittén, två huvudvägar. Den ena skulle

innebära, att ersättningen efter vissa grunder bestämmes särskilt för varje

restaurang. Enligt den andra skulle vissa allmänna grunder — lika för alla

företag — fastställas för beräkning av ersättningens storlek.

Att bestämma ersättningen särskilt för varje företag för sig har kommit­

tén emellertid funnit olämpligt. I sådant hänseende anföres i huvudsak föl­

jande.

Om ersättning för utskänkningen skall bestämmas för varje företag för

sig kan detta — som departementschefen i direktiven ifrågasatt — ske ge­

nom att viss del av kostnaderna, antingen efter särskild redovisning eller

efter schablonmässig beräkning, täckes. Därest någon mer betydande del av

kostnaderna avses bli täckt måste en given förutsättning härför enligt

kommitténs mening dock vara att ersättningens storlek på något sätt begrän­

sas så att restauratörerna icke får intresse av ökad utskänkning.

En ordning som den nu skisserade synes emellertid otänkbar redan av den

anledningen att den skulle innebära alltför stora administrativa svårigheter

för de berörda myndigheterna och dessutom icke gå att tillämpa på ett rätt­

vist sätt varjämte den skulle kunna eliminera företagarnas intresse för att

hålla kostnaderna nere.

En annan väg skulle vara att efter särskild prövning bestämma ett fast

ersättningsbelopp för varje företag, vilket sedermera kunde regleras efter

förändringar i kostnadsnivån, exempelvis på grundval av ett löneindex. En

sådan ordning skulle ha den nykterhetspolitiska fördelen att ersättningens

storlek icke framdeles skulle sammanhänga med utskänkningens omfatt­

ning. Kommittén har emellertid av flera skäl — men främst på grund av att

subjektiva värderingar till stor del måste bli avgörande i de enskilda fallen

— ansett sig icke kunna förorda eu sådan lösning. En rättvis och lika be­

dömning av de olika företagens förhållanden kan uppenbarligen icke på detta

sätt uppnås. Svårigheterna skulle bli ännu större än de som uppstått vid

tillämpningen av vinstkvantitetssystemet.

Enligt kommitténs mening synes en rimlig lösning av ersättningsfrågan

kunna komma till stånd endast genom fastställande av generella och för alla

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1957

företag lika normer såsom grund för ersättningens beräkning. Härvidlag

torde det emellertid enligt kommittén vara nödvändigt att på något sätt

anknyta till matomsättningen, då restauratörerna annars skulle få ett alltför

starkt ekonomiskt intresse av ökad utskänkning. Detta har också — erinras

det — framhållits i de för utredningen meddelade direktiven. Andra vägar

— exempelvis att låta ersättningens storlek bli beroende av spritkonsumtio­

nen per gäst eller dylikt — är nämligen av praktiska skäl uteslutna.

Efter prövning av olika möjligheter har kommittén funnit lämpligast att

låta ersättningens storlek bli beroende av utskänkningens omfattning knu­

ten till matomsättningens storlek på så sätt, att en ur nykterhetssynpunkt

sämre relation mellan spritomsättning och matomsättning skulle ge en

mindre ersättning. I sådant hänseende har föreslagits att ersättningen skall

utgå med viss procent av spritutskänkningens värde i den mån detta icke

överstiger viss andel av' det sammanlagda värdet av omsättningen av sprit­

drycker samt mat, alkoholfria drycker och Öl. För den del av spritutskänk-

ningen som överstiger denna gräns skulle ingen ersättning utgå. Härigenom

skulle ersättningen komma att utgå med maximalt procenttal för restau­

ranger där spritutskänkningen är relativt måttlig i förhållande till omsätt­

ningen av mat, alkoholfria drycker och Öl men successivt sjunka i den mån

relationen blir mindre fördelaktig. Förslaget kommenteras närmare på föl­

jande sätt.

Syftet med den ifrågasatta begränsningen av ersättningens storlek är

givetvis att främja utvecklingen mot ett läge där spritdryckskonsumtionen

på restaurangerna får en relativt måttlig betydelse jämförd med konsumtio-

nen i övrigt. Uppenbart är emellertid att en sådan anordning — vare sig man

väljer den ena eller den andra av de förut skisserade metoderna __ också

kan ha verkningar som icke är önskvärda. Främst måste här beaktas den

från företag till företag skiftande prisnivån för andra varor än rusdrycker.

En relativt lag prissättning på dessa varor hos ett företag kan ställa detta i

en mindre förmånlig position än ett företag som har relativt höga priser.

Prisnivån på de berörda varorna kan sammanhänga med flera förhållanden!

En relativt låg prissättning kan sålunda bero på förhållandevis låg stan­

dard i fråga om lokaler och allmän service, på att det är relativt enkla

varor som tillhandahålles eller på en medveten lågprispolitik från företa­

garens sida. De tva förstnämnda fallen torde emellertid icke erbjuda några

allvarligare svårigheter. På dessa företag kommer nämligen kostnaderna

för utskänkningen — som visas av de av kommittén företagna särkostnads-

undersökningarna — att vara lägre, varför en mindre ersättning är motive­

rad. Skillnaden i ersättningshänseende mellan ifrågavarande restauranger

och andra företag med högre standard blir dock över huvud tagel relativt obe­

tydlig, med hänsyn till att även det genomsnittliga utskänkningspriset på

spritdryckerna regelmässigt är lägre hos de förra än hos de senare. Någon

större möjlighet att höja priserna på mat, alkoholfria drycker och Öl i syfte

att minska spritdrycksomsättningens andel av omsättningsvärdet och så-

lunda erhålla förmånligare ersättning för utskänkningen torde sålunda icke

föreligga i dessa fall.

egentliga problemet vilket som förut antytts endast uppkommer i

de fall ett företag har så ogynnsamma relationer mellan spritdrycker och

ovnga "\aior att man icke får någon ersättning alls för viss del av sin sprit-

73

utskänkning — synes vara att företag som för en medveten lågprispolitik

när det gäller mai och alkoholfria drycker skulle kunna tänkas sträva efter

att genom prishöjning på dessa varor förbättra sin ersättning för spritut-

skänkningen. Problemet synes emellertid icke heller i dessa fall vara av den

storleksordning att det utgör något hinder för att ersättningens storlek

begränsas på sätt nu ifrågasatts. Den maximala ersättningen för utskänk-

ningen måste nämligen under alla förhållanden vara relativt begränsad.

Detta innebär i sin tur, att även en relativt betydande prishöjning på mat

och alkoholfria drycker kan medföra endast en obetydlig förbättring i er­

sättningen för utskänkningen för ett företag vars ersättning begränsas av

omsättningstaket. En tioprocentig prishöjning på de berörda varorna skulle

sålunda vid en ersättningsnivå, som i genomsnitt motsvarar den nuvarande,

icke i något fall kunna medföra en ökad inkomst av spritutskänkningen på

mer än drygt 1 000 kronor vid restauranger med en sammanlagd årsomsätt­

ning av spritdrycker, mat, alkoholfria drycker och Öl på en halv miljon kro­

nor. Mot denna begränsade fördel måste företagaren uppenbarligen väga de

nackdelar, som åtgärden kan medföra, bland annat genom risk för minskad

gästfrekvens eller minskad matomsättning, som f. ö. i ersättningshänseende

skulle ge motsatt effekt. Avsevärt större fördelar skulle stå att vinna för res-

tauratören genom höjd matomsättning och förbättrad relation med mindre

spritdrycksutskänkning och högre annan omsättning. Över huvud taget torde

det icke finnas anledning antaga att restauratörerna i nämnvärd utsträck­

ning vidtar åtgärder i antydd riktning.

Kommittén har närmare undersökt spritdrycksutskänkningens andel av

den sammanlagda omsättningen exklusive vin, starköl och tobak försälj­

ningsåret 1955/56. Resultatet sammanfattas på följande sätt.

Av sammanställningen, som visar den värdemässiga men ej den kvan­

titativa fördelningen, framgår att restauranger av högre klass, vare sig de

tillhör allmänna eller enskilda företag, har en relativt mindre spritdrycks-

andel än restauranger i lägre prisklass, liksom enskilda restauranger i jäm­

förelse med allmänna. Bland de allmänna A 2-restaurangerna hade 62 pro­

cent en spritdrycksandel understigande 30 procent av omsättningen av sprit­

drycker, mat och alkoholfria drycker. Ingen sådan avdelning hade en sprit­

drycksandel överstigande 50 procent. Av restauranger i prisklass B 1 och

B 2 hade 9 procent en spritdrycksandel understigande 30 procent, 26 procent

en andel mellan 30 och 40 procent och 65 procent eu andel överstigande 40

procent. Bland B 3-restaurangerna övervägde än mer avdelningarna med hög

spritdrycksandel. 5 procent av dessa låg under 30 procent, 12 procent mel­

lan 30 och 40 procent, 36 procent mellan 40 och 50 procent och inte mindre

än 47 procent av dessa avdelningar mellan 50 och 60’ procent i andel för sprit­

drycker av den sammanlagda omsättningen exklusive vin, starköl och tobak.

Hos de enskilda företagen hade ingen restaurang eu spritdrycksandel över­

stigande 50 procent.

Flertalet enskilda företag hade eu spritdrycksandel understigande 30 pro­

cent. Av A 1-restaurangerna hade hela 91 procent eu spritdrycksandel under­

stigande 30 procent. Återstoden låg mellan 30 och 40 procent. Av A 2-restau­

rangerna hade 63 procent eu spritdrycksandel understigande 30 procent,

32 procent eu spritdrycksandel mellan 30 och 40 procent och 5 procent mel­

lan 40 och 50 procent. Av de enskilda B-restaurangcrna hade 68 procent eu

spritdrycksandel understigande 30 procent av den på ovan angivet sätt beräk­

nade omsättningen, medan för 19 procent av dessa restauranger andelen låg

mellan 30 och 40 procent och för 13 procent mellan 40 och 50 procent.

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 9k år 1957

För fastställande av en gräns för ersättningen på sätt nu angivits finns,

framhåller kommittén, uppenbarligen inga objektiva grunder att falla till­

baka på. Fixerandet av gränsen måste vara resultatet av en avvägning mel­

lan nykterhetspolitiska och företagsekonomiska synpunkter. Om gränsen

sättes för högt blir anordningens värde ur nykterhetssynpunkt ringa eller

ingen, om den sättes för lågt kan de ekonomiska olägenheterna för många

företag bli orimligt stora.

Med utgångspunkt från de under oktrojåret 1955/56 rådande förhållan­

dena och från priserna vid slutet av tredje kvartalet 1956 har kommittén

funnit skäligt att gränsen för den spritomsättning, varå utskänkningser-

sättning får utgå, sättes så, att spritomsättningens värde icke får överstiga

30 procent av det sammanlagda värdet av omsättningen av spritdrycker, mat,

alkoholfria drycker och Öl. Dock bör vid bestämmandet av den sistnämnda

summan icke i något fall inräknas värdet av den spritdrycksomsättning som

överstiger värdet av omsättningen av mat, alkoholfria drycker och Öl.

Den nu föreslagna regeln bör enligt kommittén även användas för restau­

ranger där måltidsfri spritutskänkning enligt Kungl. Maj:ts medgivande

förekommer eller framdeles kan förekomma. Företag, som har en gynnsam

relation för spritomsättningen, får sålunda möjlighet att inom ramen för

kommitténs förslag erhålla ersättning även för den måltidsfria spritutskänk-

ningen.

Kommitténs förslag i fråga om ersättningarnas storlek har främst utfor­

mats under hänsynstagande till två faktorer, nämligen dels det ekonomiska

värde för restaurangföretagen som rusdrycksrättigheterna innebär och dels

de med utskänkningen förenade kostnaderna.

I fråga om utskänkningsrättigheternas ekonomiska

värde erinrar kommittén till att börja med om att rätt till utskänkning kan

erhållas först efter särskild prövning av myndigheterna. Syftet med denna

prövning är att utskänkningsrättigheternas antal, i enlighet med lagstift­

ningens intentioner, skall hållas inom gränser, som ur nykterhetssynpunkt

kan anses rimliga.

Resultatet har också, framhåller kommittén, inneburit en betydande sta­

bilitet i antalet tillstånd, i synnerhet om detta antal ses i relation till folk­

mängden. Sålunda var i hela riket antalet fullständiga helårsrättigheter per

en miljon invånare, bortsett från sådana som meddelats klubbar och slutna

sällskap, till och med något mindre vid utgången av tredje kvartalet 1955 än

år 1937 (73 resp. 74). Att genomsnittstalet för hela riket varit ytterst stabilt

innebär emellertid icke att utvecklingen varit lika för städer och landsbygd.

På grund av den betydande inflyttningen till städerna, har relationerna i

förhållande till folkmängden utvecklat sig väsentligt olika. På landsbygden

har sålunda antalet nyssnämnda rättigheter per en miljon invånare från

1937 till 1953 ökat med 81 procent medan utvecklingen i städerna — där det

övervägande antalet rättigheter utövas — medfört en minskning med icke

mindre än 37 procent.

Då det främsta uttrycket för det särskilda värde som ligger i utskänk-

Kangl. Maj.ts proposition nr 9b år 1957

75

ningsrättigheten är den förändring av gästfrekvensen och därmed av om­

sättningen av mat och andra vinstgivande varuslag, som restaurangföretaget

får i och med rätten till utskänkning, har kommittén ansett det vara särskilt

värdefullt att få detta siffermässigt belyst. Kommitténs undersökningar ger

vid handen, att tillstånd att utskänka spritdrycker till allmänheten visat sig

medföra en kraftig ökning av matomsättningen under det första året efter

tillståndets erhållande eller med icke mindre än mellan 50 och 100 procent

i jämförbart penningvärde. Variationerna synes främst betingade av huru­

vida utskänkningstillstånd för vin redan tidigare förekommit. Om fullstän­

diga rättigheter erhölls på en gång blev omsättningsökningen sålunda större,

medan en övergång från enbart vin till fullständiga rättigheter gav en mind­

re ökning. Undersökningen visar också att den sålunda ökade omsättning­

en kvarstannar på den högre nivån.

De sålunda påpekade indirekta fördelarna av utskänkningsrättigheterna

har — påpekas det — under senare år tenderat att stiga dels genom begräns­

ningen i antalet utskänkningsrättigheter dels på grund av den med lev­

nadsstandarden stigande efterfrågan på restaurangföretagens tjänster. I de

nu berörda förhållandena har efter den 1 oktober 1955 enligt kommittén

någon mera väsentlig förändring icke inträtt. Härom anföres följande.

Frågan kan naturligtvis uppställas om nu avgivna omdömen är giltiga

också efter den nya rusdryckslagstiftningens genomförande, med de änd­

rade förutsättningar för restaurangföretagens verksamhet som detta inne­

burit. I sådant hänseende bör i första hand påpekas, att utskänkningsrättig-

hetens indirekta värde självfallet varierar från tid till annan, beroende på

det allmänna konjunkturläget, prisförhållanden och andra omständigheter.

Att vissa förskjutningar inträffat i samband med övergången till den nya

ordningen måste därför anses helt naturligt. Kommittén har emellertid ge­

nom sina undersökningar konstaterat att någon mera väsentlig förändring

icke har inträtt i omsättningen av mat och andra vinstgivande varuslag. Eu

avvikelse från denna generella tendens föreligger dock för de allmänna före­

tagens folkrestauranger, där en stark minskning inträtt. De enskilda före­

tagen har icke fått någon minskning i sin totala matomsättning och inom

den enskilda sektorns olika prisklasser är det endast B-restaurangerna som

har en något ogynnsam utveckling. Dessa företag svarar emellertid för en

mycket liten del av den totala omsättningen inom den enskilda sektorn.

I sammanhanget bör slutligen icke förbises att de ekonomiska förutsätt­

ningarna för restaurangernas verksamhet på lång sikt måste komma att yt­

terligare förbättras, med fortsatt stigande levnadsstandard och ökade eko­

nomiska möjligheter till restaurangbesök för allt vidare folkgrupper.

Vad beträffar de med utskänkningen förenade kostnaderna har

kommittén med hjälp av företagsekonomisk expertis företagit en särskild

undersökning rörande restaurangföretagens kostnader och intäkter redovis­

ningsåret 1953. I vad avser undersökningens utförande och resultat torde

få hänvisas till betänkandet s. 127—144. Här må endast återges kommitténs

sammanfattande synpunkter på frågan om vilka kostnader som bör er-

sättas genom intäkter på utskänkningen av rusdrycker.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Den fråga som därvid först uppkommer är vilka kostnader som det kan

komma i fråga att en ersättning helt eller delvis skall täcka. Man kan därvid

lämpligen skilja mellan s. k. särkostnadcr och samkostnader. De förra kan

definieras som de särskilda kostnader som skulle bortfalla om utskänk-

ningen av rusdrycker slopades, respektive de kostnader som skulle tillkom­

ma om rudrycksutskänkning infördes. De ifrågavarande kostnaderna kan

också anges som den merkostnad som utskänkningen åsamkar de olika

restaurangföretagen. Bokföringsmässigt kan givetvis också samkostnader

hänföras till utskänkningen, dvs. närmast en viss skälig andel av de för hela

företaget gemensamma kostnader som förekommer, vare sig rätt till ut-

skänkning föreligger eller icke. Någon anledning att ta de senare kostna­

derna i betraktande har emellertid kommittén icke ansett föreligga. 1 den

mån en del av dessa kostnader över huvud taget kan höra ihop med ut­

skänkningen, måste de anses böra bäras av den indirekta förmån i form av

ökad omsättning som följer med rätten till utskänkning.

Särkostnaderna för utskänkningen kan i första hand uppdelas på kostna­

der för personalens arbete — personalsärkostnader och de utgifter i övrigt

som kan betraktas som särkostnader för utskänkningen. Vad beträffar per-

sonalsärkostnaderna kan dessa — såsom också gjorts vid den särkostnads-

undersökning kommittén företagit — lämpligen indelas i fyra grupper med

hänsyn till den personalkategori det är fråga om. Den första omfattar före­

tagsledning och central förvaltning samt kontorspersonal in. m., den andra

lagermäslare, diversearbetare, diskpersonal, husfruar och husfrubiträden

och den tredje kassörskor, kassabiträden, malsalslärlingar, barmästare och

serveringspersonal. Den fjärde slutligen omfattar endast hovmästare. Ge­

nomsnittligt omfattar personalsärkostnaderna fyra femtedelar och övriga

särkostnader en femtedel av särkostnaderna för utskänkningen. Av perso­

nalsärkostnaderna utgör särkostnaderna för hovmästare i genomsnitt för

samtliga företag 20 procent, varvid dock är att märka att mycket stora va­

riationer förekommer från företag till företag.

Såsom förut berörts har kommittén uttalat att den framtida ersättningen

bör vara sådan, att någon egentlig vinst icke uppkommer, i varje fall icke

på utskänkningen av de alkoholstarkare rusdryckerna. Ersättningen för ut­

skänkning av de olika dryckerna bör vidare inbördes vara så avvägd, att

restauratörerna får intresse av att främja en övergång från alkoholstarkare

till alkoholsvagare rusdrycker. Den bör dessutom utformas så att den tar

hänsyn till förändringar i omsättning och kostnader samt verkar rättvist

företagen emellan. Från dessa utgångspunkter och under hänsynstagande

till det ekonomiska värde själva utskänkningsrättigheten innefattar har

kommittén funnit, att den sammanlagda ersättningen för utskänkning av

spritdrycker och vin i stort sett bör täcka samtliga särkostnader för utskänk­

ningen, med undantag för den del därav som belöper sig på hovmästare. Vad

beträffar kostnaden för hovmästare anmärkes, att denna intimt samman­

hänger med den allmänna service restaurangen lämnar och med företagets

standard över huvud. Kostnader av denna art, som i själva verket återspeg­

lar de indirekta fördelar som följer med utskänkningsrättigheten, bör icke

täckas genom direkta inkomster på utskänkningen. Någon anledning att ta

hänsyn till hovmästarkostnaden föreligger således enligt kommitténs me­

ning icke.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

77

Vid avvägningen av kostnadsersättningarnas och vinstmarginalernas

storlek har kommittén sålunda i huvudsak tagit hänsyn endast till de med

utskänkningen förenade särkostnaderna. Någon anledning att i detta sam­

manhang beakta också lönsam hetsläget i stort för den berörda de­

len av restaurangnäringen anser kommittén icke föreligga.

Det nu berörda spörsmålet togs upp till ingående behandling på ett tidigt

stadium i kommitténs arbete. Härvidlag kom det att stå klart för kommit­

tén att en sådan undersökning av framför allt den enskilda näringens före­

tag skulle stöta på utomordentliga svårigheter. Kommittén pekar sålunda

på sådana faktorer som äganderättsförhållanden, näringens struktur, ofull­

ständighet i bokföringen, kombination av hotell- och restaurangrörelse, good­

willfrågor in. in. Det väsentliga skälet till att någon lönsamhetsundersökning

icke företogs var emellertid att något annat tänkbart alternativ till en fort­

satt vinstavveckling icke kunde anses föreligga, än att — såsom i direk­

tiven framhållits — vissa kostnader i samband med utskänkningen skulle

täckas.

De nya förhållanden som föreligger efter den 1 oktober 1955 innebär en­

ligt kommittén icke sådana förändringar i företagens förhållanden, att det

på grund härav kan anses nödvändigt att göra en lönsamhetsundersökning.

Resultatet av en sådan undersökning skulle i och för sig enligt kommitténs

mening kunna påverka ställningstagandet i fråga om ersättningens storlek.

Kommittén anför i huvudsak följande.

Två omständigheter är därvid i första hand av betydelse. Dessa är:

a) Hur stor den del av totalomsättningen är, för vilken prissättningen är

fri, och om denna minskat starkt i kronor räknat.

b) I vilken relation den föreslagna ersättningen på rusdrycker (sprit och

vin) står, dels till tidigare inkomster på dessa varor och dels i förhållande

till tidigare kvantiteter och de kvantiteter, för vilka den nu skall gälla.

I avseende på det först angivna spörsmålet må anföras följande. De all­

männa företagen har en helt annan omsättningsutveckling och — helt na­

turligt av denna anledning — stora anpassningssvårigheter i ekonomiskt

hänseende. Folkrestaurangerna, vilka svarar för huvuddelen av omsätt­

ningen, hade en betydande minskning icke blott i försäljningen av rus­

drycker utan en i det närmaste lika stor minskning i försäljningen av vinst­

givande varor, eller med 32 procent.

I fråga om de enskilda företagen kan däremot konstateras, att dessa efter

den 1 oktober 1955 genomsnittligt sett klarat sig förvånansvärt bra. Under­

laget för den i prissättningshänseende fria delen av omsättningen har, enligt

vad kommitténs undersökningar visat, icke försämrats i nämnvärd grad och

utgjorde under våren 1950 vid enskilda restauranger, tillhörande prisklas­

serna A 1, A 2 respektive B, 66,2, 64,6 respektive 61,8 procent av den totala

omsättningen.

När det gäller rusdryckerna, blir företagen för sina inkomster beroende

av de ersättningar och marginaler, som kommer att erhållas, men av stor

betydelse för möjligheterna till inkomstökning blir exempelvis de prisrela-

tioner, som i framtiden kommer all föreligga mellan sprit och vin. Utöver

den i samband med prissänkningen på lättvin och starkvin samt slopande

av utskänkningsskatten på starkvin beräknade ökningen i vinförsäljningen,

kommer ytterligare omsättningsökning på viner att kunna påräknas genom

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

att vinpriserna icke höjts i samband med den prishöjning på spritdrycker,

som skedde den 5 november 1956.

I övergångsskedet kommer de föreslagna nya ersättningsnormerna att ge

de enskilda företagen en inkomst på de prisreglerade rusdryckerna exklu­

sive starköl som — med beaktande av beräknad ökning av vinomsättningen

och den utjämningsandel som erhålles på spritdryckerna — blir i det när­

maste lika stor som 1953 års inkomster. Därtill kommer att detta erhålles

på en med cirka 16 procent minskad kvantitet.

Om i förhållande till kvantiteten motsvarande minskning av kostnaderna

erhölls, borde jämförelsetalet för ersättningen i förhållande till 1953 års

inkomst reduceras motsvarande eller med 3,0 miljoner kronor. Detta kan

icke påräknas, men å andra sidan stiger ersättningen — exempelvis vid

ökad vinomsättning — utan att kostnaderna i motsvarande grad ökar. (Mel­

lan 1953 och 1955 ökade vinförsäljningen med 25 procent.)

Med vad sålunda anförts har för de enskilda företagen enligt kommitténs

mening påvisats dels att motiven för en lönsamhetsundersökning av dessa

företag ej kan anses ha blivit starkare efter den 1 oktober 1955 än de var då

kommittén på sin tid beslöt att avstå från en sådan, dels att underlaget för

fri prissättning å andra varor än rusdrycker ej försämrats och dels att de

föreslagna ersätlningsgrunderna ger en ökad inkomst per liter i jämförelse

med kostnader och kvantiteter än vad man hade år 1953.

De allmänna företagen får enligt kommitténs förslag — som för deras del

kombineras med förslag om hävande av det s. k. folkrestaurangmonopolet

— ersättning efter samma grunder som de enskilda. Även om svårigheterna

för de allmänna bolagen torde bli stora under en övergångstid, kan dessa

enligt kommittén ej lösas ersättningsvägen. Det är, framhåller man, i hu­

vudsak eu fråga om en anpassning och omläggning av verksamheten när det

gäller folkrestaurangerna. Utöver de sålunda anförda omständigheterna

framhåller kommittén, att resultatet av en lönsamhetsundersökning över

huvud knappast skulle kunna inverka på ställningstagandet till ersättnings­

frågorna. Kommittén anför följande.

I princip skulle utfallet — vilket det nu än skulle bli — av en lönsam­

hetsundersökning knappast kunna påverka ställningstagandet till den upp­

gift kommittén satts att lösa, nämligen i vad mån det kan vara berättigat ur

allmän synpunkt, att på längre sikt restaurangerna erhåller täckning av

kostnaderna för utskänkningen genom särskild ersättning. Resultatet av en

lönsamhetsundersökning skulle överhuvudtaget kunna inverka endast på så

sätt, att man kunde säga sig, att en större del av särkostnaderna skulle täckas

genom ersättning i den mån det allmänna lönsamhetsläget var dåligt. Kom­

mitténs förslag innebär emellertid, att samtliga personalsärkostnader exklu­

sive kostnaderna för hovmästare genomsnittligt sett kommer att täckas un-

der alla omständigheter. För en stor del av restaurangföretagen kommer

därjämte i väsentlig mån även övriga särkostnader att tackas.

Frågan om även andra än de nyss berörda särkostnaderna bör täckas

genom särskild ersättning kan icke^gärna i någon större grad bli beroende

på lönsamhetsläget, då här en rad andra väsentliga svnpunkter måste kom­

ma in. Sålunda måste hänsyn tagas till själva utskänkningsrättighetens

ekonomiska värde — som kommittén i enlighet med direktiven har att taga

i beaktande. I den mån man skall täcka en ändå större del av särkostnaderna

kommer man dessutom i konflikt med den i direktiven understrukna syn-

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

79

punkten, att ersättningen icke får bli sådan att intresset för ökad utskänk-

ning stimuleras.

Vid avvägningen av ersättningarnas storlek har kommittén — såsom för­

ut nämnts — utgått från att restauratörernas sammanlagda inkomster av

utskänkningen av spritdrycker och vin i det närmaste skall täcka särkostna-

derna för utskänkningen med undantag för vad som hänför sig till hovmäs­

tare.

Vad belräffar beräkningen av särkostnaderna har kommittén baserat den­

na på undersökningen rörande 1953 års kostnader samt räknat upp de där­

vid erhållna beloppen till 1956 års nivå på grundval av löneindex för man­

liga livsmedelsarbetare såvitt avser personalsärkostnaderna och på grund­

val av konsumentprisindex såvitt avser övriga särkostnader. I enlighet här­

med skulle de allmänna restaurangernas samtliga särkostnader belöpa sig

till 8,4 miljoner kronor eller 4 kronor 70 öre per liter. Om man frånräknar

hovmästarkostnaden skulle motsvarande belopp uppgå till 7,6 miljoner kro­

nor respektive 4 kronor 24 öre. För de enskilda företagen skulle de totala

särkostnaderna uppgå till 22,5 miljoner kronor eller 7 kronor 9 öre per

liter och särkostnaderna exklusive hovmästarkostnaden till 18,4 miljoner

kronor eller 5 kronor 79 öre per liter.

Vid beräkningen av restauratörernas inkomster har kommittén utgått

från den utskänkningsvolym för spritdrycker som gäller försäljningsåret

1955/56 men kalkylerat med en viss ökning av utskänkningsvolymen för vi­

ner med hänsyn till de prissänkningar som skulle ske om kommitténs förslag

om maximiprisreglering genomfördes. Volymökningen uppskattas för de

enskilda företagens del till i genomsnitt 11 procent, för de allmänna företa­

gens till 2 procent. Enligt kalkylen skulle de allmänna företagens inkomster

av spritdrycksutskänkningen — med hänsyn tagen till den föreslagna ersätt-

ningsgränsen — efter övergångsperioden uppgå till 4,8 miljoner kronor eller

3 kronor per liter mot för närvarande 3,4 miljoner kronor respektive 2 kro­

nor 14 öre. Inkomsterna av utskänkningen inklusive vinerna skulle uppgå

till 6,1 miljoner kronor eller 3 kronor 38 öre mot för närvarande 4,3 miljo­

ner kronor respektive 2 kronor 40 öre.

De enskilda företagens inkomster av spritdrycksutskänkningen skulle en­

ligt kalkylen uppgå till 8,6 miljoner kronor eller 4 kronor 61 öre per liter.

Dessa företags motsvarande inkomster 1955/56 beräknas till 7,7 miljoner

kronor eller 4 kronor 14 öre per liter. Den sammanlagda inkomsten på sprit­

drycker och viner uppskattas bli 18,4 miljoner kronor enligt kommitténs

förslag, motsvarande 5 kronor 53 öre per liter. Inkomsten 1955/56 uppges

till 18,8 miljoner kronor eller 5 kronor 91 öre per liter. För närmare kom­

mentarer till de nu redovisade kalkylerna torde här få hänvisas till betän­

kandet s. 211—229.

Reservanterna accepterar icke de av kommittémajoriteten föreslagna be­

räkningsgrunderna för utskänkningsersättningen. Sålunda menar man, alt

eu lönsamhetsundersökning är nödvändig för att ersättningsfrågan skall

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

kunna bedömas på ett allsidigt och objektivt sätt. Den särkostnadsunder-

sökning som lagts till grund för beräkningen anses icke tillräcklig. Om man

emellertid skall ansluta ersättningen till särkostnaderna, bör i dessa inklu­

deras bland annat kostnaden för hovmästare. Reservanterna har gjort viss

omräkning av kommitténs siffror och kommit fram till att särkostnaderna

per liter skulle uppgå till genomsnittligt 8 kronor, för vilket belopp man öns­

kar full täckning, motsvarande 28 procent av nuvarande utminuteringspris

och närmare 35 procent av utminuteringspriset före höjningen i november

1956. Slutligen har reservanterna kritiserat reglerna för ersättningsbegräns-

ningen och anser att densamma bör bestämmas till 40 procent av värdet av

hela omsättningen, inklusive vin och starköl. Detta innebär att också värdet

av den spritomsättning som överstiger värdet av övrig omsättning får med­

tagas vid gränsens fastställande.

Remissyttranden

Kommitléförslaget tillstyrkes eller lämnas utan erinran av länsstyrelsen

i Kalmar län, länsnykterhetsnämnden i Östergötlands län, Kooperativa för­

bundet och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Landsorganisationen rekommenderar största försiktighet vid bestämman­

det av ersättningens storlek och kan i och för sig icke tillstyrka kommitté­

majoritetens förslag men föredrar likväl detta framför reservanternas läng­

re gående yrkanden.

Av de i ärendet hörda nykterhetsorganisationerna förklarar flertalet att

de helst skulle se att 1937 års vinstavvecklingsplan fullföljdes men förordar

i andra hand en ersättning på 8 procent av utskänkningspriset.

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jämt­

lands och Västmanlands län, länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län,

Svenska turisltrafikförbundet och Stockholms handelskammare hävdar att

ersättningen tillmätts för snävt med hänsyn till de krav på restaurang­

branschens bärkraft som måste ställas. För att närmare fastställa ersätt­

ningens storlek erfordras emellertid enligt dessa yttranden nya kostnads-

och lönsamhetsundersökningar. Länsnykterhetsnämnden i Stockholms län

önskar utan att närmare precisera sin ståndpunkt en bättre ersättning än

enligt kommitténs förslag.

Länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län, Sveriges centrala restau­

rangaktiebolag, Aktiebolaget Trafikrestauranger, Sveriges hotell- och restau-

rantförbund, Sverges hotell- och restaurangpersonals förbund, Tjänstemanna­

förbundet för hotell och restauranger och Svenska turisthotellens riksför­

bund önskar i första hand, att en lönsamhetsundersökning företas innan

ersättningens storlek fastställes, men ansluter sig i andra hand i huvudsak

till reservanternas förslag om högre ersättning. Av de nu nämnda remissin­

stanserna yrkar dock Sveriges hotell- och restauranlförbund en något högre

ersättning.

Kontrollstyrelsen och Nya systemaktiebolaget godtar i huvudsak kom­

81

mitténs beräkningsgrunder men föreslår att ersättningen höjes till omkring

25 procent av det utminuteringspris som gällde före de senast vidtagna pris­

höjningarna.

Kooperativa förbundet anser att det av kommittén föreslagna nya syste­

met med statlig prissättning och en procentuell ersättning för kostnaderna

för utskänkningen ger tillräckliga förutsättningar åt välskötta restaurang­

företag att bedriva sin rörelse utan att i övervägande grad stödja den på

spritutskänkningen. Förbundet understryker, att restaurangföretag med ut-

skänkningsrättigheter enligt ekonomiskt betraktelsesätt är att anse som mo­

nopolföretag, och anför i övrigt följande.

De till Kooperativa förbundet anslutna lokala konsumtionsföreningar­

na har i stor utsträckning öppnat restauranger i rationella, prisbilliga och

trivsamma former, vilka utan tvivel gjort en god insats till främjande av

folknykterheten. Den verksamma konkurrens, som dessa, i större städer

men även i tätorter på landsbygden, berett de med fullständiga spritut-

skänkningsrättigheter försedda restaurangerna på respektive orter, har

också bidragit till att hålla måltidspriserna nere och att förmå de konkur­

rerande företagen att igångsätta en allmän rationalisering och kostnads­

minskning. Det torde vara tämligen obestridligt, att många av de med ut-

skänkningsrättigheter arbetande restaurangerna — särskilt de med ensam­

rätt i en stad eller ett samhälle — ofta utnyttjat de särskilda lockelser till

besök, som spriträttigheterna innebär, till att hålla onödigt höga måltids-

priser, varigenom också eggelsen till kostnadssänkning och anpassning

till moderna restaurangformer bortfallit. Genom den av kommittén före­

slagna begränsningen av spritvinsten till måttliga belopp, dock sådana, att

den inte motverkar en anpassning av här angiven art, torde strävandena

till en sådan modernisering av restauranger och restaurangliv, som inte

ser huvudmålet för ett restaurangbesök i själva spritförtäringen, komma

att ytterligare främjas.

Den av utredningen föreslagna spritdrycksersättningen synes enligt Riks­

förbundet Landsbygdens folk vara väl avvägd med hänsyn dels till nödvän­

digheten att inte på ett olämpligt sätt stimulera alkoholkonsumtionen och

dels till värdet av att restaurangerna kan ges sådan standard, att de på ett

för allmänheten tillfredsställande sätt fyller sin viktiga funktion.

Länsstyrelsen i Kalmar lån erinrar om att utskänkningen i och för sig

innefattar en förmån för innehavaren vid sidan av den direkta vinst, som

åtföljer utskänkningen. Därest en revision av de nu gällande reglerna för

utskänkningsvinstens avvecklande, på sätt i direktiven för kommittén ut­

talats, synes böra genomföras, har länsstyrelsen för sin del intet att invända

mot kommitténs förslag i denna punkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Landsorganisationen uttalar inledningsvis, att det föreliggande betänkan­

det huvudsakligen utgör eu näringspolitisk utredning. Organisationen har

därför inte i detta sammanhang tagit upp någon nykterhetspolitisk diskus­

sion utan utgår härvidlag från den bedömning som kommitténs majoritet

gjort. Allmänt sett utgör lagstiftningen — framhålles det — en ram inom

6

llihang till riksdagens protokoll 19.r>7. 1 samt. Nr 94

82

vilken företagsamheten har att verka. Ur denna synpunkt är skillnaden

mindre väsentlig om en lagstiftning, som anses försämra lönsamheten för

företagen, är av socialpolitisk eller nykterhetspolitisk karaktär. Företagen

skulle ju också kunna begära kompensation för merkostnader, som anses

förorsakade genom sociallagstiftning, men något sådant brukar inte före­

komma. Landsorganisationen utvecklar sina allmänna synpunkter sålunda.

Frågan om ersättning åt restaurangnäringen för kostnader i samband med

spritserveringen har också en arbetsmarknadspolitisk och allmänekonomisk

aspekt. Svårigheterna för många restauranger har ökat till följd av minskad

besöksfrekvens och omsättning sedan nyorienteringen av nykterhetspoliti-

ken hösten 1955. Reservanterna menar nu att restaurangnäringen måste

kompenseras härför med den motiveringen att särkostnaderna för spritserve­

ringen som stigit till följd av omsättningsminskning — »måste betraktas

som fasta kostnader, vilka icke kunna anpassas efter den inträdda volym-

Med hänsyn till att särkostnaderna enligt reservanternas egna

beräkningar till mer än 80 % utgöres av personalkostnader (inkl. diskkost­

nader) är det emellertid här enligt vedertagen terminologi snarare fråga om

rörliga kostnader. Det är uppenbart att personalstyrkan vid restauranger

liksom inom varje annan näringsgren vid minskad omsättning på litet längre

sikt inte bara kan utan också bör skäras ned och på rimliga villkor beredas

annat arbete.

För att styrka behovet av bättre kompensation för restaurangnäringen än

enligt majoritetens förslag yrkar reservanterna på en räntabilitetsundersök-

mng avseende året 1/10 1955—30/9 1956, alltså den period som känneteck­

nas av betydande omsättningsminskning. Syftet med en sådan utredning kan

endast vara att visa att näringen inte erhåller »rimlig» täckning för sina kost­

nader vid rådande efterfråge- och utbudsförhållanden. En sådan kostnads­

täckning skulle emellertid göra det onödigt för näringen som helhet att skåra

ned sin kapacitet och sålunda anpassa denna till den lägre efterfrågan på

spritrestaurangernas tjänster, som måhända även på längre sikt blir en kon­

sekvens av övergången till fri utminutering. Detta efterfrågebortfall kan vis­

serligen så småningom komma att kompenseras av stigande efterfrågan ge­

nom t. ex. familjemåltider ute, vilket åtminstone inte enbart gäller spritres­

tauranger. Under överskådlig framtid har vi emellertid att räkna med en rela­

tivt svag efterfrågeutveckling på restaurangområdet.

LO vill här framhålla att det inte får anses åligga samhället att garantera

en enskild näringsgren full sysselsättning och »normal» lönsamhet. Samhäl­

lets uppgift är i stället att sörja för att det finns ett tillräckligt stort total­

antal arbetstillfällen, och det är därvid arbetsmarknadspolitikens uppgift att

se till att arbetskraft inom tillbakagående eller stagnerande näringar bere­

ds arbete på andra områden, vilket i sista hand gör det möjligt att skaffa

arbetskraft för expanderande näringar.

Mot bakgrund av de salunda anförda synpunkterna finner Landsorganisa­

tionen en offentlig lönsamhetsutredning för restaurangnäringen som under-

lag för stödåtgärder i och för sig onödig. Sådana undersökningar kan dock —

påpekas det^— ha sitt berättigande som ett led i åtgärder från samhällets

sida för att åstadkomma en effektivisering inom vederbörande bransch. Vad

beträffar frågan om ersättning för de med spritutskänkning förenade kost­

naderna rekommenderar Landsorganisationen största försiktighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 1957

83

LO har inte funnit skäl att i detalj söka bedöma majoritetens förslag

angående särkostnadsersättning. Det förefaller emellertid LO som om det

skulle vara ologiskt att ge sådan ersättning samtidigt som man bibehåller

utskänkningsskatten. Enligt reservanternas mening skulle ju borttagandet

av skatten gynna restaurangföretagen avsevärt och på två vägar. Det skulle

å ena sidan öka omsättningen — obetydligt enligt majoriteten, mer enligt

reservanterna — och å andra sidan gynna restaurangerna i konkurrensen

med »fria» festvåningar och liknande lokaler. Om man av nykterhetspoli-

tiska skäl föredrar subventionsåtgärder framför att avskaffa utskänknings­

skatten, kan man emellertid inte undslippa omfattande och osäkra räntabi-

litetsundersökningar för att söka konstatera om man ej subventionerar för

mycket. LO kan med hänsyn härtill i och för sig inte tillstyrka majoritetens

förslag till ersättning för särkostnader men föredrar likväl detta framför

reservanternas längre gående förslag.

De i ärendet hörda nykterhetsorganisationerna understryker att de indi­

rekta ekonomiska fördelar som tillföres reslauratörerna genom utskänk-

ningsrättigheternas monopolvärde måste beaktas vid avvägningen av ersätt­

ningens storlek. Då kommittén icke närmare utrett storleken av detta mo­

nopolvärde, påyrkas i några av yttrandena en särskild lönsamhetsundersök-

ning som skulle ge säkrare hållpunkter för ersättningsfrågans lösning. I ett

par yttranden ifrågasättes införandet av särskilda licensavgifter för ut-

skänkningsrättigheterna.

I nu berörda frågor uttalar Nationnltemplarorden i huvudsak följande.

Kommittén har visat, att denna omsättning av andra varor vid förvärvet

av fullständiga rättigheter genomsnittligt sett fördubblas. Kommittén har

emellertid inte ansett sig kunna göra en beräkning av den genom denna om­

sättningsökning uppkomna vinstökningen och därigenom skapa en erforder­

lig grundval för jämförelse med de av kommittén beräknade särkostnaderna

för utskänkningen. Det framgår emellertid som sannolikt att denna indirek­

ta vinst — genomsnittligt sett — mer än väl uppväger nämnda särkostna­

der. Är detta riktigt är den verkliga frågeställningen för en statsmakt, som

är obenägen att även i fortsättningen skänka bort det ekonomiska utbyte av

monopolkaraktär, som hittills blivit följden av den av nykterbetspolitiska

skäl vidtagna konkurrensbegränsningen, ingalunda att ge ersättning för en

tjänst utan att påkalla ett monopolvinsten utjämnande vederlag för förmånen

att utskänka spritdrycker. I åtskilliga länder förekommer också i detta syfte

en särskild licensavgift. Föredömligt utformad har den varit i Belgien.

I samma mån, som antalet rusdrycksrestauranger icke är större, än vad

som ur driftsekonomisk synpunkt är försvarligt, kommer dessa restauranger

i sin konkurrens med restauranger utan rusdrycksutskänkning att vara till­

försäkrade ett utpräglat försprång.

Härpå bar erfarenheten också efter 1054 givit belägg. Nämnda års riksdag

beslöt att ställa ett anslag på 500 000 kronor till förfogande för beviljande

av understöd till inrättande av alkoholfria restauranger. Hittills bar detta

anslag icke till någon del tagits i anspråk, detta uppenbarligen därför, att

konkurrensläget med spritrestaurangerna till följd av deras nyss berörda

förmånsställning är alltför ogynnsamt. Denna sida av ersättningsspörsmålet

bar alldeles lämnats ur sikte av kommittén. Det är angeläget att den blir

föremål för övervägande innan beslut fattas.

84

Kungl. Maj.ts proposition nr

94

år 1957

Sveriges nykterhetsvånners landsförbund, 10GT och De kristna samfun­

dens nykterhetsrörelse uttalar att de helst skulle se att vinstavvecklingen en­

ligt 1937 års beslut fullföljdes. Därest så icke skulle anses lämpligt, tillstyrkes

det av kommittén förordade systemet med den ändringen att ersättningen —

med hänsyn till utskänkningsrättigheternas indirekta fördelar — sättes till

högst 8 procent av utskänkningsvärdet vid den prisnivå som rådde den 1

oktober 1956.

I flertalet av de yttranden som i huvudsak går på kommittéreservanternas

linje hävdas att utskänkningsrättigheternas monopolvärde — i varje

fall till allra största delen — försvunnit efter restriktionssystemets slopande

den 1 oktober 1955.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför sålunda följande.

Det förhållandet att spritdrycker sedan den 1 oktober 1955 kan köpas av

praktiskt taget alla vuxna personer och i obegränsade kvantiteter har sålun­

da medfört, att ett viktigt motiv — för mången det viktigaste — till restau­

rangbesök numera bortfallit. Det måste vara uppenbart att detta i betydlig

grad har inverkat på restaurangernas gästfrekvens och på omsättningen av

vinstgivande försäljningsvaror. De undersökningar som kommittén företagit

för att belysa omsättningsförhållandena och gästfrekvensen före och efter

reformens genomförande och som tyder på motsatsen, synes icke böra till­

mätas något avgörande bevisvärde i detta hänseende. Vidare har tillstånds-

restaurangernas tidigare monopolställning när det gäller att utom hemmen

anordna festligheter, där rusdrycker är avsedda att förtäras, länge varit rub­

bad genom förekomsten av talrika privata festvåningar och andra samlings­

lokaler, som åtager sig dylika arrangemang. Dylika tillställningar har efter

spritens frisläppande i allt större omfattning kommit att förläggas till nyss­

nämnda slag av lokaler i stället för som tidigare till rusdrycksrestauranger.

Genom tillkomsten av möjligheten för festvåningar etc. att enligt 33 § snabbt

erhålla rätt till tillfällig utskänkning till slutna sällskap, har tillståndsrestau-

rangernas monopolställning ytterligare genombrutits, vilket för framtiden

troligen kommer att få stor betydelse om planerade och här föreslagna åt­

gärder för denna utskänkningsforms popularisering genomföres. Den exklu­

sivitet som tidigare varit karakteristisk för ett utskänkningstillstånd ge­

nom olika myndigheters särskilda prövning och genom kommunernas veto­

rätt, har sålunda i viktiga avseenden eliminerats genom tillkomsten av 33 §.

Vidare må här erinras om möjligheten att statsmakterna kan komma att

besluta om måltidstvångets upphävande vid utskänkning av spritdrycker

och starköl, varigenom ytterligare en betydelsefull del av ett utskänknings-

tillstånds indirekta värde skulle försvinna. Av det anförda framgår, att ett

utskänkningstillstånds värde visserligen är obestridligt för många restau­

ranger, men att det finns omständigheter som bidrager till, att detta värde

i vissa avseenden på senare tid undergått en betydande försämring.

Sveriges hotell- och restaurantförbund anför bland annat följande.

Det värde, som en restaurang i dag kan ha utöver de materiella tillgång­

arna, ligger i den goodwill, som god skötsel, skicklig personal, bra lokaler,

gott läge o. dyl. kan innebära. Att de flesta av nu befintliga restauranger med

spritutskänkningsrättigheter icke under i övrigt oförändrade förhållanden

skulle kunna drivas utan dylika rättigheter motsäger självfallet ej detta för­

hållande. Dessa restauranger ha inrättats för en serviceverksamhet, vari bl. a.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1957

85

som en väsentlig del ingår tillhandahållande av vin och spritdrycker, och

i sin verksamhet anpassat sig efter föreliggande behov och gällande lag­

stiftning. Det är i detta avseende ingen skillnad mellan restaurangföretag

och andra affärsföretag.

I nyssnämnda yttrande liksom i åtskilliga andra framhålles att kommit­

téns undersökning rörande utskänkningsrättigheternas indirekta fördelar

hänför sig till tiden före den 1 oktober 1955 och därför inte har något bevis­

värde i den nuvarande situationen. Undersökningen anses också i övrigt ha

ringa värde då den endast berört omsättningen och icke lönsamheten.

De krav på en allmän lönsamhetsundersökning eller förnyade

kostnadsberäkningar som framställts grundas på önskemålet att den fram­

tida ersättningen skall ge reell täckning för de med utskänkningen förenade

kostnaderna. Härvidlag anses kommitténs utredningar icke ge tillfredsstäl­

lande underlag för en bedömning.

Sålunda framhåller exempelvis överståthållaråmbetet, att den ovisshet som

i allmänhet är förknippad med kostnadskalkyler och prognoser för framti­

den i förevarande fall förstärkes av den mot förslagets väsentliga delar sam­

fällda reaktionen från restauratörernas och restaurangpersonalens sida.

Länsstyrelsen i Östergötlands län erinrar om att kommitténs särkostnads-

undersökning hänför sig till tiden före den 1 oktober 1953. De väsentliga

förändringar i restaurangnäringens förhållanden, som därefter inträtt, mo­

tiverar enligt länsstyrelsens mening nya undersökningar.

Beträffande de av kommittén verkställda kostnadsberäkningar­

na framhålles i åtskilliga av de nu åsyftade yttrandena att dessa gjorts i

underkant. Därjämte hävdas, att i varje fall samtliga särkostnader bör täc­

kas av ersättningen, i några fall också att viss del av samkostnaderna bör

inräknas i kalkylen.

I flertalet yttranden yrkas, att restauratörerna skall erhålla täckning för

hovmästarkostnaden.

Sålunda kan Sveriges centrala restaur ang aktiebolag icke finna, att kom­

mittén anfört något hållbart skäl för borträknande av denna post. Den be­

skrivning av en hovmästares funktioner och anledningen till att hovmästa­

re anställes, som kommittén lämnar, motsvarar enligt bolaget i varje fall

föga förhållandena på bolagets område, där hovmästarnas uppgifter till

mycket stor del betingas av utskänkningen och hovmästarna utgör ett nöd­

vändigt led i övervakningen av denna. På folkrestaurangerna bildar de i viss

mån ett alternativ till ordningsvakter och får ersätta dessa, när systembo­

laget icke kunnat tillhandahålla ordningsvakter i erforderlig utsträckning.

Tjänstemannaförbundet för hotell och restauranger anför beträffande hov­

mästarkostnaden följande.

De uppgifter som kommittén lämnat beträffande särkostnadsersättning-

arna ha vi granskat, och därvid stannat särskilt inför eu punkt, nämligen

att man gör gällande att hovmästarlönerna endast till en ringa del på restau­

rangerna av högre klass skulle hänföra sig till sådana kostnader som sam­

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1957

manhänga med utskänkningen. Vi dela icke denna uppfattning. Visserligen

är det riktigt att på restauranger av lägre klass, hovmästarnas uppgift att

övervaka utskänkningsbestämmelsernas efterlevnad varit av större omfatt­

ning än på restaurangerna av högre klass. På de senare ha emellertid andra

arbetsuppgifter tillkommit för hovmästarnas del som nära sammanhänga

med utskänkningsförhållandena, nämligen skyldigheten att stå till tjänst

med råd och anvisningar till gäster beträffande val av vin och spirituösa,

vilket är en betydelsefull uppgift på en dylik restaurang. Dessutom kräver

det rikhaltigare sortimentet av viner i högre prislägen en övervakning som

endast hovmästaren kan skänka, om serveringen skall ge det rätta utbytet

av restaurangbesöket i detta avseende. Vi hävdar sålunda, att särkostnads-

beräkningen måste inkludera den del av hovmästarelönen som rimligen kan

anses hänföra sig till utskänkningen. Detta gäller samtliga typer av restau­

ranger.

Sveriges hotell- och restaurantförbund hävdar, att också andra kostna­

der bör beaktas än dem kommitténs ersättningsförslag grundas på, varvid

speciellt hänvisas till branschens dåliga lönsainhetsläge. Sålunda anses det

motiverat, att visst bidrag också ges för samkostnaderna. Beträffande särkost-

naderna yrkas att — förutom hovmästarkostnaden — också de kostnader

för den högre lön som enligt kollektivavtal utgår för vissa personalkatego­

rier vid restauranger med spritutskänkning samt viss del av musikkostna­

derna skall ersättas. Härjämte anses kommitténs omräkning av kostnader­

na för år 1953 till år 1956 vara felaktig i två hänseenden. Sålunda borde en­

ligt förbundet löneökningarna ha beräknats efter de faktiska förändringar­

na i restaurangfacket och icke efter index för livsmedelsarbetarlönerna.

Dessutom hävdar förbundet, att man vid en uppräkning av 1953 års kost­

nader till 1956 års nivå måste ta hänsyn till att de förra hänför sig till en

avsevärt större utskänkningsvolym än den nuvarande. Vid en nedgång i om­

sättningen sjunker kostnaderna — framhålles det — i långsammare takt än

omsättningsminskningen. De kostnader det här är fråga om är enligt för­

bundet så föga anpassningsbara, att de i realiteten kan betraktas som fasta.

På grund av nu anförda omständigheter anser förbundet att ersättningen

bör beräknas till 20 procent av nu gällande utminuteringspris. Ersättningen

bör emellertid enligt förbundet differentieras efter olika typer av restau­

ranger så att den göres progressiv i förhållande till varornas kvalitet, då

det icke kan anses rimligt att alla restauranger skall arbeta med samma er­

sättning oberoende av kostnaderna.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag kommer efter likartade beräknings­

grunder fram till ett krav på ersättning för utskänkningen av spritdrycker

med 7 kronor per liter.

Såsom förut nämnts föreslår kontrollstyrelsen och Nya systemaktiebo­

laget att den av utskänkningsvinstkommiltén föreslagna ersättningen för ut-

skänkning av spritdrycker höjes från drygt 20 procent till omkring 25 pro­

cent av utminuteringspriset före den 5 november 1956. Höjningen motive­

ras med att ersättningen bör ge täckning jämväl för hovmästarkostnaden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

87

Båda remissinstanserna avstyrker det från restaurangnäringens sida fram­

förda yrkandet om en allmän lönsamhetsundersökning.

Nya systemaktiebolaget framhåller att om restaurangerna erhåller en er­

sättning, som täcker de totala särkostnaderna för utskänkningen, något re­

ellt motiv för en höjning av matpriserna knappast kan föreligga. Detta skul­

le i så fall endast gälla om hittillsvarande utskänkningsersättning varit så

stor, att den givit ett överskott, vilket begagnats till subventionering av öv­

riga varor i rörelsen. I övrigt påpekas bland annat att de föreslagna ersätt­

ningsbeloppen gäller vid nuvarande genomsnittliga relation mellan sprit-

och matomsättning. I den mån de restauranger, som nu har en ogynnsam dy-

lig relation, förbättrar denna till mindre spritdrycksutskänkning och högre

annan omsättning, kommer ersättningsbeloppen att stiga. Dessutom kom­

mer en förskjutning i rusdrycksutskänkningen till förmån för vinerna att

medföra ökade intäkter, eftersom vinmarginalerna ger bättre kostnadstäck­

ning än spritersättningen. Att en dylik omställning — utan den åsyftade pris­

höjningen — till förbättrade relationer mellan sprit- och matomsättning

samt ökad vinutskänkning är fullt möjlig, har, framhåller bolaget, vi­

sats vid ett flertal av restaurangbolagens omdanade restauranger. Slutligen

erinras om att man, för att kunna ge rätta proportioner åt ersättningsfrå­

gan bör betänka, att den största kostnadsposten — serveringspersonalens

kontanta arbetslön — icke betalas av restauratören utan täckes genom av

gästerna uttagna servisavgifter.

Kontrollstyrelsen anför följande.

En dylik undersökning skulle utan tvivel bli mycket omfattande och tids­

ödande samt kräva betydande kostnader. Värdet av en lönsamhetsunder­

sökning såsom underlag för bedömningen av restaurangernas rusdryckser-

sättning torde få anses vara diskutabelt. Oavsett dessa förhållanden synes det

angeläget — icke minst med hänsyn till de klagomål som från restaurang­

näringens sida framförts angående den aktuella ekonomiska situationen —-

att en reglering av rusdrycksutskänkningens ekonomi kommer till stånd

utan dröjsmål. Att i nuvarande läge igångsätta den ifrågasatta undersök­

ningen skulle innebära att den avsedda regleringen komme alt uppskjutas

för avsevärd tid framåt.

Beträffande den av utskänkningsvinstkommittén föreslagna ersätt-

ningsgränsen har flertalet remissinstanser icke gjort mera ingående

kommentarer.

Nya systemaktiebolagct, som ansluter sig till kommitténs förslag på före­

varande punkt, anför följande.

Det synes icke föreligga anledning att tillstyrka reservanternas krav på

ändring av omsättningstaket, då betydelsen av detta i icke ringa mån mot­

verkas av den av bolaget föreslagna ersättningshöjningcn. Härtill kan an­

märkas, att den av kommittén föreslagna gränsen, 30 procent, nära samman­

faller med genomsnittssiffran för samtliga restaurangföretag, 31,2 procent.

I sistnämnda siffra ingår emellertid folkrestaurangerna, vilka av lättför-

stådda skäl bör bedömas i särskild ordning. Om hänsyn lages endast till de

enskilda restaurangföretagen, kominer ca 70 procent icke att beröras av orn-

sältningstaket. Reservanternas förslag om elt 40-procentigt omsättningstak

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1957

skulle medföra, att endast 5,5 procent av de enskilda restaurangerna kom i

kontakt med detta. Om man överhuvudtaget skall ha något omsättningstak,

bör detta givetvis sättas så, att det får praktisk betydelse.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att gränsen satts lägre än vad skälig

hänsyn till restaurangnäringen — särskilt de prisbilliga restaurangerna —

synes föranleda. Det finns enligt länsstyrelsen risk för att kostnaderna för

spritutskänkningen till en del kan komma att övervältras på maten, vilket

ur olika synpunkter anses betänkligt. Länsstyrelsen anser det för övrigt

möjligt att man vid en närmare analys kan finna en enklare och något mer

rättvis konstruktion. Länsstyrelsen i Västmanlands län gör ett liknande ut­

talande.

Statskontoret anser det angeläget att ersättningen icke bestämmes så, att

restauratörerna finner sig nödsakade att höja priset för mat in. m. för att

kompensera sig för kostnader för spritutskänkningen.

Kontrollstyrelsen finner skäligt att den ifrågavarande ersättningsgränsen

höjes till 35 procent. Förslaget att hänsyn inte skall tagas till den spritom­

sättning som överstiger omsättningen av mat, alkoholfria drycker och Öl till-

styrkes däremot av styrelsen. Styrelsen framhåller att en ersättningsgräns

av föreslagen typ innebär en ur principiella synpunkter effektiv motvikt

mot intresset av ökad utskänkning men erinrar samtidigt om att metoden

är förbunden med vissa olägenheter. Styrelsen anför i huvudsak följande.

Om, på sätt kommittén föreslagit, den ersättningsberättigade delen av

spritdrycksutskänkningen för alla företag begränsas till 30 procent av den

sammanlagda omsättningen av spritdrycker, mat, alkoholfria drycker och

Öl, kommer omsättningstaket att särskilt hårt drabba de företag som håller

låga matpriser, d. v. s. i första hand de allmänna restaurangerna. Ä andra

sidan må framhållas, att omsättningstaket får betydelse även därigenom, att

det stimulerar till åtgärder för att förbättra sprit-matrelationen.

Kontrollstyrelsen delar kommitténs uppfattning rörande behovet av nå­

gon form av reglering, varigenom restauratörens ersättning förhindras att

automatiskt öka med stigande spritutskänkning. Med hänsyn till de nack­

delar — även av administrativ art — som otvivelaktigt är förenade med ett

»omsättningstak», har styrelsen övervägt, om man icke kan nå det avsed­

da syftet på annat sätt, t. ex. genom att fastställa en lägre ersättning för

egentligt brännvin och i gengäld en högre ersättning för andra spritdrycker.

Genom ett sådant system skulle man bl. a. vinna den fördelen, att en restau­

rang icke får sin ersättning minskad därför att den håller låga priser på

mat och andra varor än rusdrycker. Marginalen på övriga spritdrycker skul­

le i princip ej göras större än att den uppväger den uteblivna kostnadstäck­

ningen i fråga om det egentliga brännvinet.

En förutsättning för den sålunda antydda lösningen är likväl, att den

föreslagna nedsättningen av utskänkningspriserna i förening med de höjda

ersättningarna för utskänkningen icke tenderar att allt för mycket öka ut-

skänkningen av spritdrycker på bekostnad av omsättningen av andra varor.

Det eventuella slopandet av måltidstvånget bör även beaktas i sammanhang­

et. Kontrollstyrelsen anser därför försiktigheten bjuda, att det av kommit­

tén föreslagna omsättningstaket i brist på bättre alternativ tills vidare kom­

mer till användning.

89

De remissinstanser, som representerar restaurangnäringen har anslutit

sig till kommittéreservanternas yrkanden om ersättningsgränsen.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag framhåller att kommittén genom

att anknyta ersättningsgränsen till matomsättningen — vilken icke gärna

kan mätas annat än i penningar — infört ett incitament till prishöjningar

på varuslagen utanför rusdrycksområdet och ett moment av »straffskärp­

ning» för den som håller låga måltidspriser genom att denne får betala en

större del av sina särkostnader för spritutskänkningen, än vad företag med

högre måltidspriser behöver göra. Detta förhållande innebär enligt central­

bolaget särskilt för de allmänna företagen — med deras låga prissättning

på mat — en allvarlig belastning. Ett speciellt problem erbjuder i detta

sammanhang, påpekar bolaget, frågan om måltidstvångets fortsatta bibe­

hållande och den återverkan en ändring av måltidstvångsreglerna kan få

på nu diskuterade förhållanden. Då måltidstvångets bortfallande så små­

ningom måste antagas medföra en ökning av spritandelen i omsättningen är

det enligt bolaget nödvändigt att samtidigt jämka ersättningen uppåt så att

rimlig kostnadstäckning erhålles också vid måltidsfri utskänkning. Kom­

mittéreservanternas yrkande att omsättningen av vin och starköl skall med­

räknas vid ersättningsgränsens fastställande anser bolaget väl motiverat.

Ökad omsättning av dessa drycker — vilkas konkurrensförmåga gentemot

spritdryckerna man särskilt vill utnyttja — skulle annars medföra en vinst-

beskattning för företagen.

Likartade synpunkter anföres av Sveriges hotell- och restaurantförbund.

Takkonstruktionen är i olika avseenden otillfredsställande. Vad man först

fäster sig vid är, att den verkar prisdrivande. Det gynnar företag med höga

priser på »övriga varor», missgynnar företag med låga priser. Detta förhål­

lande kan tänkas föranleda en restauratör till prishöjning enbart för att

få en bättre relation mellan spritdrycker och övriga varor. Likaså blir själv­

fallet en restauratör, som vill göra en i och för sig motiverad prissänkning

på mat, betänksam, då han finner, att den kan komma att medföra ersätt-

ningsreducering.

Man ställer sig även frågan om takets verkningar vid måltidsfri utskänk­

ning, som ju möjligen kan bli mera allmänt förekommande i en nära fram­

tid. Hela konstruktionen vilar på att normalrelationen mellan sprit och mat

m. m. är 30: 70. Vid måltidsfri utskänkning kan ju en helt annan relation

bli den vanliga. Med en ringa servering av mat m. m. samt med takets be­

gränsande effekt på spritdrycksersättningen torde möjlighet till kostnads­

täckning vara utesluten. Taket skulle sålunda med andra ord i praktiken

omöjliggöra den måltidsfria utskänkningen.

Konstruktionen med omsättningstak är sålunda i hög grad diskutabel, och

vi se helst, att densamma slopas. Det borde vara möjligt att finna någon

enklare väg, som förhindrar, att restauratörerna få intresse av ökad försälj­

ning av spritdrycker. Skall konstruktionen accepteras, anse vi nödvändigt,

att taket sättes så högt, att huvudparten av företagen med nuvarande rela­

tion mellan spritdrycker och »övriga varor» faller under detsamma och att

man sålunda i största möjliga omfattning undviker en situation, där frågan

om prisändringar å »övriga varor» i viss mån blir beroende av takets verk­

ningar. Genom att, som reservanterna föreslagit, höja taket till 40 % samt

slopa stoppregeln och i andra jämförelseledet medtaga även vin och stark-

Kungl. Maj:ts proposition nr 9

4

år 1957

90

Öl, torde man till stor del kunna undgå de berörda olägenheterna. Medtagan­

de av vin och starköl kan även antagas öka restauratörens intresse att säl­

ja dessa drycker och sålunda verka till förmån för den nykterhetspolitiska

målsättningen om övergång från starkare till svagare drycker.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter om icke restauratörernas ersättning

skulle kunna bestämmas enligt en enklare, mer summarisk metod än den

föreslagna. Tillräcklig restriktivitet i fråga om ersättningens storlek borde

enligt ämbetsverket kunna motverka det alltför starka ekonomiska intresse

av ökad utskänkning från restauratörernas sida, som kommittén velat eli­

minera genom anknytningen av ersättningen till matomsättningen.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag hemställer att övergångstiden, så­

vitt avser bolagets övertagande av kostnaderna för ordningsvakterna, måtte

utsträckas från 5 till 10 år.

Departem entschef en

En av de ledande grundsatserna i svensk nykterhetspolitik har av ålder

varit att enskilt vinstintresse inte skall få göra sig gällande vid försäljning

av rusdrycker till allmänheten. På utskänkningens område har denna prin­

cip tagit sig uttryck i det s. k. vinstkvantitetssystemet. Detta innebär, att de

enskilda restauratörerna endast får ta ut vinst på en i förväg bestämd kvan­

titet spritdrycker. Vinstkvantiteterna har enligt beslut av 1937 års riksdag

successivt nedskrivits med 1/25 per år. De allmänna restaurangföretagen

har efter likartade principer erhållit särskild ersättning för kostnader i

samband med spritutskänkningen. Dessa kostnadsersättningar har genom­

gående legat på en betydligt lägre nivå än de belopp som tillförts de enskilda

restauratörerna. Nedskrivningen av vinstbelopp och kostnadsersättningar

har provisoriskt stoppats genom beslut av 1956 års riksdag.

Av kommitténs undersökningar framgår, att restauratörerna för närva­

rande genomsnittligt inte tillnärmelsevis erhåller gottgörelse för de med

spritutskänkningen förbundna direkta omkostnaderna. De gemensamma

kostnaderna för rörelsen liksom företagarvinsten får i sin helhet läggas på

andra varuslag än spritdrycker.

Vinstbegränsningarna har verkat synnerligen ojämnt. De belopp som till­

föres de allmänna företagen är sålunda som redan nämnts betydligt lägre

än vinstbeloppen för de enskilda. Även de enskilda företagen emellan före­

ligger betydande olikheter, vilket, såsom kommittén påpekat, är till betydan­

de nackdel för de progressiva och välskötta företagen.

Vid 1937 års riksdagsbeslut förutsattes, att en omprövning av ersättnings­

frågorna skulle äga rum mot slutet av vinstnedskrivningsperioden. Det för­

ut anförda torde ge vid handen, att tiden nu är inne för en sådan ompröv­

ning.

Innan jag gar närmare in på de här avsedda frågorna får jag erinra om

Jag i det föregående biträtt ett förslag av utskänkningsvinstkommittén

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1957

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 ur 1957

91

att hela prisskillnaden mellan utminuterade och utskänkta spritdrycker skall

utgöra utskänkningsskatt. Detta innebär, att de belopp som i fortsättningen

skall tillföras restauratörerna i anledning av spritutskänkningen bör få for­

men av en ersättning från staten.

Vid en bedömning av de föreliggande frågorna finner jag uppenbart, att

statsmakterna alltjämt bör upprätthålla principen att något vinstintresse

frän restauratörernas sida inte bör få göra sig gällande vid utskänkningen av

sprit. Någon vinst bör alltså inte under några förhållanden få utgå, även om

detta i prishänseende innebär en belastning på övriga varuslag. Det kan alltså,

såsom påpekades redan i utskänkningsvinstkommitténs direktiv, endast bli

fråga om att ge restauratörerna viss ersättning för omkostnader.

Ett av de grundläggande spörsmålen vid ersättningens bestämmande är

vilket ekonomiskt värde som kan ligga i utskänkningsrättighéten som sådan.

Av betänkandet framgår, att detta värde före den 1 oktober 1955 varit be­

tydande. Det är emellertid också uppenbart, att värdet numera i hög grad re­

ducerats. Belysande härvidlag är att omsättningsminskningen främst synes

ha drabbat företag med förhållandevis stor spritutskänkning. Många företag

har visserligen, såsom kommittén påpekat, kunnat bibehålla eller t. o. m.

obetydligt öka sin omsättning. Siffrorna i omsättningen får emellertid ses

mot bakgrunden av en höjd pris- och omkostnadsnivå. Detta torde i det stora

flertalet fall innebära en nedgång i de omsatta kvantiteterna mat och dryck

samt en försämrad lönsamhet. Det bör även beaktas, att försämringen i

restaurangnäringens ekonomiska läge inträffat under en allmän högkon­

junktur.

Någon undersökning som kan belysa utskänkningsrättigheternas ekono­

miska värde i nuläget har inte företagits. Uppenbart synes vara att ett sådant

värde trots det nyss anförda alltjämt föreligger. Försiktigheten synes emel­

lertid bjuda att inte tillmäta detta värde alltför stor betydelse.

I sammanhanget vill jag med några ord beröra frågan, om en allmän lön-

samhetsundersökning bör företagas, innan beslut fattas om utskänkningser-

sättningens storlek. En sådan undersökning skulle i och för sig vara av vär­

de, inte minst för att belysa det nyss diskuterade spörsmålet om utskänk­

ningsrättigheternas ekonomiska betydelse. Att företaga en dylik undersök­

ning skulle emellertid, såsom kommittén framhållit, vara förenat med avse­

värda svårigheter. Fasthåller man vid den förut uttalade grundsatsen att

någon vinst inte bör erhållas vid spritutskänkningen, synes en lönsamliets-

undersökning inte heller vara nödvändig. Jag biträder därför kommitténs

uppfattning, att frågan om utskänkningsersättningens storlek ändå bör kun­

na prövas. Det för en sådan prövning erforderliga materialet synes i huvud­

sak kunna hämtas ur kommitténs kostnadsundersökning.

Kommitténs förslag innebär, att restauratörerna för utskänkning av sprit­

drycker och vin skulle erhålla inkomster, som tillsammans i det närmaste

skulle täcka de med utskänkningen förenade särkostnaderna. Härvid skul­

le för vinerna erhållas en viss vinst, medan ersättningen för spritutskänk­

ningen i motsvarande mån skulle understiga särkostnaderna. Från särkost-

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

naderna har kommittén dock undantagit kostnaden för hovmästare. Såsom

skäl härför har främst åberopats det ekonomiska värde som ligger i ut-

skänkningsrättigheterna.

Frågan om prissättningen på viner har behandlats i det föregående. Jag

har därvid förordat, att prissättningen tills vidare skall vara fri. Ersättning­

arna för spritutskänkningen får med hänsyn härtill bedömas fristående. Det­

ta synes emellertid i och för sig inte behöva föranleda någon avvikelse från

kommittéförslaget.

Enligt min uppfattning är det föreslagna ersättningssystemet för spritut­

skänkningen i sina grunddrag ändamålsenligt utformat. Såsom tidigare

framhållits kan det i förevarande sammanhang inte bli fråga om att ge

restauratörerna ersättning annat än för vissa kostnader. Härvid inställer sig

frågan i vilken mån hänsyn skall tagas till det ekonomiska värde som ligger

i utskänkningsrättigheten. Jag har i det föregående givit uttryck för den

uppfattningen att detta värde torde vara lägre än kommittén antagit. En

ytterligare anledning att inte tillmäta ersättningen för snävt ligger däri att

restauratörerna på andra varuslag måste övervältra de kostnader för sprit­

utskänkningen som inte blir täckta. Att så sker, exempelvis beträffande sva­

gare alkoholdrycker och alkoholfria drycker, synes i och för sig inte vara

av något intresse från nykterhetssynpunkt.

Det ekonomiska värdet av utskänkningsrättigheterna synes i enlighet med

det anförda kunna motivera, att ersättning inte erhålles för den del av före­

tagens samkostnader som belöper på utskänkningen av sprit. Det synes även

skäligt att sätta ersättningen något lägre än vad som motsvarar särkostna-

derna. Jag kan emellertid, i likhet med bl. a. kontrollstyrelsen och Nya sy­

stemaktiebolaget, inte biträda kommitténs uppfattning att kostnaden för

hovmästare bör undantas vid ersättningens bestämmande.

Med ledning av det anförda och under beaktande av nu förutsebara för­

ändringar i kostnadsnivån m. m. har jag funnit skäligt förorda att ersättning­

en bestämmes till 15 procent av det utskänkningspris som enligt vad tidigare

förordats skall gälla fr. o. in. den 1 oktober 1957. Detta ersättningsbelopp

bör utgå till såväl enskilda som allmänna företag. Vid ersättningsbeloppets

avvägning har hänsyn tagits till de intäkter som i form av s. k. övermål

kommer restauratörerna tillgodo i fortsättningen.

Den här intagna ståndpunkten överensstämmer i huvudsak med de för­

slag som vid remissbehandlingen framförts av kontrollslyrelsen och Nya

systemaktiebolaget. Såsom framgår av det anförda innebär förslaget en höj­

ning i förhållande till vad kommittén förordat. Ersättningen ligger emeller­

tid avsevärt lägre än vad som begärts från restauratörhåll och understiger ej

obetydligt de genomsnittliga särkostnaderna.

Ersättningen bör kunna jämkas i anledning av väsentliga ändringar i

kostnadsläget in. m. Till de därmed sammanhängande detalj spörsmålen

skall jag återkomma i det följande. Jag vill emellertid redan här förutskic­

ka, att jag inte ansett mig kunna biträda kommitténs förslag om automatisk

indexreglering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 1957

93

Den här verkställda avvägningen av ersättningsbeloppens storlek torde i

huvudsak innebära tillräcklig garanti för att restauratörerna inte skall få

ekonomiskt intresse av att driva upp spritomsättningen. En ökad omsätt­

ning av sprit medför nämligen större stegringar i omkostnaderna än i er­

sättningsbeloppen. Såsom en ytterligare säkerhet mot att ett sådant intresse

skall uppkomma har kommittén föreslagit en begränsning av utskänknings-

ersättningen. Denna begränsning innebär, att ersättning inte skall utgå för

den del av spritförsäljningen som överstiger 30 procent av den sammanlag­

da omsättningen av spritdrycker, mat, alkoholfria drycker och Öl. Den före­

slagna regeln är även avsedd att fylla ett positivt nykterhetssyfte, nämligen

att ge restauratörerna ett incitament att försöka upprätthålla en godtagbar

relation mellan sprit och övriga varuslag.

Det sist sagda utgör enligt min mening ett starkt skäl för att genomföra

den föreslagna spärregeln. Medan den ekonomiska regleringen i övrigt kan

sägas verka endast indirekt, d. v. s. genom avkoppling av det enskilda vinst­

intresset, innebär den särskilda spärregeln, att samma intresse kan inriktas

på direkt nykterhetsfrämjande åtgärder. Att en omställning i sådan riktning

är möjlig visar åtskilliga exempel från de allmänna restaurangföretagen.

Förslaget skapar också, såsom kommittén påpekat, bättre förutsättningar

för att slutgiltigt avskaffa måltidstvånget.

Det bör framhållas, att kritiken mot den föreslagna spärregeln väsentligen

överdrivits. Detta gäller bl. a. påståendet att densamma skulle verka steg­

rande på matpriserna.

Jag är därför beredd att i princip förorda att en särskild spärregel infö­

res. Skälig hänsyn till de restauranger, som håller särskilt låga matpriser,

synes dock motivera en jämkning av regeln. I enlighet med vad kontrollsty­

relsen förordat bör omsättningsgränsen sålunda höjas till 35 procent. I den

omsättning, på vilken detta procenttal beräknas, bör, i överensstämmelse

med kommittéförslaget, inte få medtagas den spritdrycksomsättning som

överstiger omsättningen av mat, alkoholfria drycker och Öl. — Vad jag här

förordat avser prisförhållandena den 1 oktober 1957.

Till vissa detaljfrågor i samband med den här behandlade spärregeln skall

jag återkomma senare. Jag vill blott nämna att spärregeln bör kunna justeras

vid väsentligt ändrade priser in. in. enligt samma principer som avses skola

gälla i fråga om ersättningsbeloppen.

Beträffande vissa särskilda utskänkningsrättigheter — trafikutskänkning

och tillfällig utskänkning enligt 33 § rusdrycksförsäljningsförordningen —

bar kommittén förordat en något lägre ersättning än för annan utskänkning

men å andra sidan icke ifrågasatt någon begränsning i relation till övrig

omsättning i dessa fall. Mot den sålunda föreslagna anordningen har jag i

och för sig intet att erinra. Ersättningen till ifrågavarande rättighetshava-

re synes emellertid böra höjas i samma proportion som jag tidigare förordat

beträffande restaurangrörelser i allmänhet. I enlighet härmed vill jag föreslå

alt kostnadsersättning i nu avsedda fall skall utgå med belopp motsvarande

10 procent av det utskänkningspris som föreslagits skola gälla fr. o. in. den

1 oktober 1957.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 9

4

år 1957

Vad slutligen angår de av kommittén föreslagna övergångsanordningarna

synes sådana — med den av mig nu förordade höjningen av ersättningarna

— icke vara erforderliga i samma grad som kommittén förutsatt. Såvitt av­

ser de enskilda företagen torde de fall där den nya ersättningen understi­

ger den som nu erhålles bli mycket få. Inkomstminskningen kommer också

i dessa fall att bli jämförelsevis obetydlig. Med hänsyn härtill synes det

vara fullt tillräckligt att kontrollstyrelsen ges befogenhet att under en kor­

tare övergångstid efter särskild prövning medge jämkning i ersättningen. I

intet fall bör dock sådant medgivande gälla efter utgången av det tredje

året efter den nya ordningens ikraftträdande.

Den särskilda övergångsersättning som kommittén föreslagit för de all­

männa företagens del har beräknats i relation till de utgifter för ordnings­

vakthållningen som restaurangbolagen skall övertaga från systembolaget.

Då det här rör sig om relativt stora belopp -— 2,2 miljoner kronor per

år — och anpassningssvårigheterna efter den 1 oktober 1955 i särskild grad

drabbat de allmänna företagen, vill jag inte motsätta mig att dessa företag

övergångsvis erhåller en mot nämnda belopp svarande särskild ersättning

utöver den som eljest skulle tillkomma dem enligt de nu föreslagna grun­

derna. Övergångstiden, under vilken full ersättning med detta belopp erhål­

les första året, 2/3 därav andra året och 1/3 tredje året, bör dock begränsas

till tre år. På systembolaget och restaurangbolagen bör ankomma att tillse,

att personalens berättigade intressen tillgodoses.

Utskänkningsersättningarna kommer i fortsättningen att avräknas mot

utskänkningsskatten. Totalt torde ersättningarna komma att uppgå till ca

18 milj. kronor för år, varav 7 milj. kronor belöper på allmänna restaurang­

företag och 11 milj. kronor på enskilda restauranger. Under de närmaste

budgetåren skall även utgå de förut nämnda övergångsersättningarna, vilka

för budgetåret 1957/58 torde kunna beräknas till ca 1,2 milj. kronor. Efter

övergångsåren torde inkomstbortfallet för staten kunna beräknas till ca 7

milj. kronor för år.

III. Servisavgiftsfrågan

Nuvarande förhållanden

Serveringspersonalen vid restaurangerna har sedan gammalt väsentligen

erhållit sin inkomst genom särskilda avgifter som lämnats direkt av gås­

terna. Ursprungligen var dessa avgifter i huvudsak frivilliga och till sin

storlek icke närmare bestämda. Förhållandena koin emellertid småningom

att stabiliseras, dels så att avgifterna närmast ansågs obligatoriska, dels så

att avgifternas storlek blev mer enhetlig. Slutligen har serveringspersonalen

— sedan bestämmelser härom år 1930 införts i kollektivavtalen — numera

undantagslöst erhållit rätt att uppbära 10 procent på notans belopp.

Frågan om reformering av serveringspersonalens avlöningssystem har

sedan första världskriget diskuterats i flera olika sammanhang. De syn­

95

punkter som härvid anlagts har varit av skiftande art. I början betonades

huvudsakligen spörsmålets sociala sidor. Det ansågs att den rådande ord­

ningen överhuvudtaget var en otillfredsställande avlöningsform som inne­

bar åtskillig osäkerhet för de anställda. På senare tid har nykterhetspoli-

tiska synpunkter på frågan alltmer kommit i förgrunden när det gäller

spritrestaurangerna. I sådant hänseende har framhållits att systemet med

servisavgifter strider mot principen om det enskilda vinstintressets avkopp­

ling från utskänkningen och överhuvudtaget försvårar ett strikt iakttagan­

de av de bestämmelser som reglerar denna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1957

Kommittén

När det gällt att välja den lämpligaste metoden att genomföra en ordning

som bättre än den nu rådande tillfredsställer de nykterhetspolitiska syn­

punkterna, har kommittén i första hand ansett sig böra söka åstadkomma

en lösning genom överenskommelse mellan vederbörande arbetsgivare- och

arbetstagareorganisationer. Kommittén har i sådant syfte hänvänt sig till

de berörda parterna, vilka träffat ett avtal som i huvudsak innebär, att det

nuvarande servisavgiftssystemet bibehålies med den ändringen, att servis-

avgiften uppföres på notan. Därjämte har garantilöneperioden minskats

från två månader till en. Trots att avtalet icke i någon väsentlig mån till­

godoser de nykterhetspolitiska synpunkterna, har kommittén funnit sig i

nuvarande läge böra acceptera detsamma. Kommittén ifrågasätter emeller­

tid om icke lagstiftningsvägen bör prövas för att en tillfredsställande lös­

ning av drickspenningproblemet skall nås.

I motiveringen till sitt ställningstagande betonar kommittén till att börja

med det belydande ekonomiska intresse i rusdrycksutskänkningens omfatt­

ning som serveringspersonalen har genom det" rådande servisavgiftssyste­

met. Härom anföres följande.

Att serveringspersonalen har ett betydande ekonomiskt intresse i ut-

skankningen av rusdrycker är uppenbart redan med hänsyn till den om-

tattnmg servisavgiftsinkomsterna på dessa varor har och den betydande

f!1., denna inkomst utgör av serveringspersonalens totala inkomst. För­

hållandena kan illustreras genom siffror för åren 1953 och 1955/56 År 1953

uppgmk sålunda serveringspersonalens sammanlagda inkomst av lo’ procents

servisavgift på rusdrycker till 22,2 miljoner kronor, varav 18,7 miljoner

kronor hanförde sig till spritdrycker. Försäljningsåret 1955/56 uppgick ser-

visavgiftsmkomsten på rusdrycker till 17,0 miljoner kronor, varav 13 8

miljoner kronor belöpte sig på spritdrycker. Restaurangföretagens inkomst

av rusdrycks utskänkningen uppgick de nämnda åren' (ill 22,0 respektive

21,4 ™ll.lone,r kron°r, varav 11,6 respektive 9,4 miljoner kronor hänförde

sig till spritdrycks utskänkningen. Då man kan utgå från att servisavgifts-

io,0IJstea uPPgår till mer än 10 procent av försäljningssumman, visar det

sig salunda att denna inkomst under de båda nämnda åren översteg restau­

rangföretagens motsvarande inkomst. Av de anförda siffrorna framgår dess­

utom, att serveringspersonalens inkomst av sprildrycksutskänkningen utgör

en storre del av den totala inkomsten av rusdrycksutskänkningen än vad

som ar fallet beträffande företagarnas inkomster.

96

Hur stor del slutligen som servisavgiftsinkomsterna på rusdrycker utgör

av den totala servisavgiftsinkomsten kan beräknas med ledning av de i

andra sammanhang anförda uppgifterna om rusdrycksutskänkningens an­

del av den totala omsättningen. I enlighet härmed utgjorde servisavgifts­

inkomsterna på rusdrycker undersökningsperioden 1953 vid de allmänna

företagen 44 procent och vid de enskilda företagen 41 procent av den sam­

manlagda servisavgiftsinkomsten. Motsvarande andel undersökningsperio­

den 1956 utgjorde 42 respektive 35 procent. Att märka är emellertid, att de

nu angivna siffrorna är genomsnittstal och att rusdrycksinkomsterna vid

åtskilliga restaurangavdelningar, i synnerhet folkrestauranger, har avsevärt

större betydelse. I vissa fall uppgick och uppgår rusdrycksinkomsterna till

inemot 60 procent av den sammanlagda inkomsten för servispersonalen.

Trots nedgången i rusdrycksutskänkningens relativa betydelse efter den

1 oktober 1955 utgör sålunda servisavgiftsinkomsterna av denna fortfarande

en mycket väsentlig del av de sammanlagda servisavgiftsinkomsterna. I

fråga om folkrestaurangavdelningarna (prisklass B 3) bör tilläggas, att

enligt kommitténs undersökningar (se kap. I, tabell 15) någon ändring i

förevarande avseende icke inträtt efter den 1 oktober 1955 fram till den

1 juli 1956.

I syfte att närmare belysa sambandet mellan serveringspersonalens in­

komstnivå och rusdrycksutskänkningens omfattning har kommittén vid ett

tillfälle före och ett tillfälle efter restriktionssystemets slopande (1953 resp.

1956) undersökt den berörda personalens inkomster av 10 procents servis­

avgift. Resultatet sammanfattas sålunda.

Sambandet mellan serveringspersonalens inkomstnivå och rusdrycksut­

skänkningens omfattning har närmare belysts genom de undersökningar

rörande serveringspersonalens inkomster av 10 procents servisavgift åren

1953 och 1956 som utskänkningsvinstkommittén utfört. Enligt 1953 års

undersökning förekom sålunda genomgående de högsta dagsinkomsterna vid

de restauranger som hade den största rusdrycksomsättningen, medan in­

komsterna sedan i stort sett sjönk med sjunkande rusdrycksomsättnings-

andel. Samma tendens framträder tydligt också i redovisningen av 1956 års

undersökning. De inkomstförändringar i förhållande till år 1953 som på­

visats i 1956 års undersökning återspeglar i stort sett endast de förändringar

inom utskänkningen som ägt rum efter den 1 oktober 1955. Minskningen i

den genomsnittliga dagsinkomsten från 1953 till 1956 synes sålunda kunna

förklaras bland annat av två omständigheter, nämligen dels nedgången i

rusdrycksutskänkningens omfattning och dels det förhållandet att företa­

gen — och då särskilt folkrestaurangerna vid de allmänna företagen — icke

hunnit anpassa personalens antal efter nedgången i omsättningen.

De största inkomstminskningarna har inträffat på de avdelningar som

haft den största relativa rusdrycksomsättningen, medan förändringarna äro

små och till och med en viss mindre inkomstökning förekommit på avdel­

ningar som tidigare hade en relativt liten rusdrycksomsättning. Den större

nedgången i inkomsterna på de avdelningar som tidigare hade en stor rus-

drycksförsäljning beror emellertid icke på förbättrade relationer mellan rus­

drycker och dessas omsättning utan på lägre omsättning per anställd. Detta

i sin tur sammanhänger med de förut omnämnda anpassningssvårigheterna.

Vid de restauranger — främst tillhörande de allmänna företagen — där för­

ändringarna efter den 1 oktober 1955 inneburit en större minskning icke

blott i rusdrycksutskänkningen utan också i övrig omsättning, hade perso­

nalstyrkan fram till och med undersökningsperioden uppenbarligen ännu

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Kungl. Maj.ts proposition nr

.94

år W57

97

icke nedbringats i den omfattning som omsättningsförändringen påkallade.

När denna anpassning skett kommer — om nuvarande relationer mellan

rusdrycker och mat icke genom andra åtgärder ändras — inkomsterna att

höjas och åter bli högst på de restauranger som har den största andelen

rusdrycker.

I förevarande sammanhang påpekar kommittén också, att enligt en av

kommittén i maj 1955 utförd undersökning de restauranger som har en re­

lativt hög spritdrycksomsättning i förhållande till andra restauranger ock­

så har en betydligt större spritdrycksutskänkning före kl. 15 på dagen. Att

detta förhållande väsentligt bidrar till att förklara den relativt höga inkomst­

nivån på de ifrågavarande restaurangavdelningarna är enligt kommittén

tydligt.

Att ett nära samband mellan serveringspersonalens inkomstnivå och rus-

drycksutskänkningens omfattning föreligger och att serveringspersonalen

har ett direkt intresse i denna utskänknings omfattning är sålunda enligt

kommittén uppenbart. Förekomsten av ett sådant intresse måste enligt kom­

mitténs mening betraktas som ett allvarligt problem ur nykterhetspolitisk

synpunkt.

Kommittén erinrar ånyo om den betydelse restaurangerna har för utbild­

ning av alkoholvanorna, i synnerhet om man ser utvecklingen på längre

sikt. Med hänsyn härtill understrykes också vikten av att varje enskilt in­

tresse av en ökad konsumtion av rusdrycker — särskilt av de alkoholstar-

kare varorna — i möjligaste mån undanröjes. Enligt kommitténs mening är

i själva verket serveringspersonalens ekonomiska intresse i utskänkningen

ett ur nykterhetspolitisk synpunkt allvarligare problem än företagarnas

vinstintresse. Såsom ledamoten Utterström i 1944 års nykterhetskommitté

i reservation till kommitténs principbetänkande framhållit, rör det sig här

— framhåller kommittén — om den ömtåligaste sektorn av utskänknings-

verksamheten, nämligen själva kontaktytan mellan utskänkningen som af­

färsrörelse och dess kundkrets. Därtill kommer att servisavgiften, som ut­

går i direkt proportion till priset på de olika varorna, ger en större inkomst

för serveringen av rusdrycker — genom de förhållandevis höga priserna på

dessa och i synnerhet på spritdrycker — för en väsentligt mindre arbetsin­

sats. Problemet accentueras ytterligare av det förhållandet att en mycket stor

del av serveringspersonalen — under undersökningsperioden 1956 cirka 40

procent — utgöres av tillfälligt anställda, vilket medför vissa risker för att

utskänkningen icke alltid bedrives under det ansvar som ur nykterhetssyn-

punkt är nödvändigt.

Med hänsyn till det nu anförda har kommittén ansett det vara av stor vikt,

att det nuvarande servisavgiflssystemet ersättes med andra avlöningsfor­

mer, där inkomstens storlek icke blir beroende av omfattningen av utskänk­

ningen av i första hand spritdrycker. I sådant hänseende har kommittén

närmast velat förorda elt avlöningssystem där servisavgiften som ackords-

moment bibehålies, men där de sammanlagda inkomsterna av servisavgif­

ten exempelvis fördelas bland den tjänstgörande personalen efter den andel

7 Hihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 94

98

Kungi. Maj.ts proposition nr 9i år 1957

av den sammanlagda omsättningen av mat, alkoholfria drycker och Öl som

redovisas av varje servitör eller servitris för sig.

När det gällt att välja den lämpligaste metoden att genomföra en ordning

som bättre än den nu rådande tillfredsställer de nykterhetspolitiska syn­

punkterna, har kommittén i första hand ansett sig böra söka åstadkomma en

lösning genom överenskommelse mellan vederbörande arbetsgivare- och

arbetstagareorganisationer. På sätt förut närmare beskrivits har kommittén

också för ändamålet hänvänt sig till de berörda parterna. Efter särskilda

överläggningar har dessa sedermera till kommittén överlämnat ett förslag

som i huvudsak innebär, att det nuvarande servisavgiftssystemet bibehålies

med den ändringen, att servisavgiften skall uppföras på notan. Därjämte

har garantiperioden för minimilönens beräkning minskats från två till en

månad. Sammanfattningsvis motiverades förslaget av organisationerna på

följande sätt.

Genom bestämmelsen att serveringsavgift skall påföras gästs nota tillgo­

doses allmänhetens anspråk på klarhet i hur stor serveringsavgift som skall

betalas. Härigenom förtages helt den mot nuvarande ordning stundom fram­

förda invändningen, att gäst, som ej förtär rusdrycker, känner sig skyldig

att betala mer än 10 procent. Systemet torde även vara värdefullt med tanke

på den stora turistströmmen.

Genom införande av garanterad minimiinkomst per månad i stället för

som nu per två månader tillgodoses personalens intresse av större jämnhet

i inkomsterna. Indirekt innebär detta, att avlöningssystemet göres än mera

oantastligt ur den förut berörda synpunkten av intressesamband mellan in­

komst och utskänkning. Det kan ju då knappast göras gällande, att något

motiv kvarstår för den serverande att för ernående av större inkomst under

en månad med dålig omsättning animera till ökad rusdrycksförsäljning.

Det sålunda framlagda förslaget innebär enligt kommitténs mening att en

del av den osäkerhet i lönehänseende som personalen för närvarande har

undanröjes och att därmed också en förbättring ur nykterhetspolitisk syn­

punkt vinnes. De allvarliga nackdelar som ur nykterhetssynpunkt är för­

bundna med det nu rådande avlöningssystemet kan emellertid enligt kom­

mittén icke i någon mer betydande mån anses undanröjda genom de före­

slagna åtgärderna. Serveringspersonalens ekonomiska intresse i rusdrycks-

utskänkningen kommer sålunda att väsentligen kvarstå orubbat. Med hän­

syn till de föreliggande omständigheterna har kommittén emellertid funnit

sig böra acceptera den av arbetsmarknadsparterna träffade överenskommel­

sen. Förutsättningen för kommitténs ställningstagande är dock att överens­

kommelsen tillämpas så, att servisavgiften alltid påföres notan och att kvit­

tering av denna sker genom företagens kassa.

Trots att kommittén sålunda funnit sig föranlåten att i rådande läge an­

sluta sig till arbetsmarknadsparternas överenskommelse vill kommittén

emellertid ifrågasätta om icke lagstiftningsvägen bör prövas för att nå en

ur nykterhetssynpunkt mer tillfredsställande lösning. Detta kunde i så fall

ske genom att också i avseende på serveringspersonalen införa eu bestäm­

melse i rusdrycksförsäljningsförordningen motsvarande den som nu gäller

Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1957

99

för systembolagets personal. Enligt sistnämnda bestämmelse (72 §) må

bolaget icke i någon form låta avlöning till i bolagets tjänst anställd person

utgå i förhållande till omsättningens storlek eller vinsten på bolagets rö­

relse. En liknande bestämmelse för serveringspersonalens del bör enligt

kommitténs mening begränsas till att avse spritdrycker och sålunda inne­

bära att avlöning icke i någon form fick utgå i förhållande till omsättningen

av spritdrycker på arbetsstället. Införandet av en dylik bestämmelse måste

givetvis, framhålles det, ske under hänsynstagande till personalens anspråk

på goda och trygga arbetsvillkor samt de kostnader som genom bestämmel­

sen kan uppkomma för näringen. På arbetsgivare- och arbetstagareorganisa­

tionerna skulle det ankomma att avtala om efter lagbestämmelserna avpas­

sade avlöningsformer.

Reservanterna hemställer att lagstiftningsvägen icke tillgrips för servis-

avgiftsfrågans lösning och att statsmakterna åtnöjer sig med den mellan

parterna träffade överenskommelsen beträffande servisavgifterna. Man fram­

håller för övrigt att det finns goda skäl att antaga att den träffade överens­

kommelsen skall ge tillfredsställande resultat.

Remissyttranden

Det övervägande antalet remissinstanser accepterar den mellan parterna

på arbetsmarknaden ingångna överenskommelsen utan att ifrågasätta ytter­

ligare åtgärder. Kontrollstyrelsen anser sig sålunda icke kunna förorda, att

frågan i dess nuvarande läge göres till föremål för särskild lagstiftning och

har icke något att erinra mot den föreliggande överenskommelsen, som sty­

relsen finner innebära fördelar även ur nykterhetspolitisk synpunkt. Läns­

styrelsen i Malmöhus län uttalar sig i samma riktning och betonar, att kom­

mittémajoritetens antydan om en lösning av frågan lagstiftningsvägen är

orealistisk. Nya systemaktiebolaget anser liksom kommittémajoriteten, att

serveringspersonalens ekonomiska intresse i utskänkningen är ett ur nyk­

terhetspolitisk synpunkt allvarligt problem men framhåller liksom de nyss­

nämnda myndigheterna alt lagstiftning icke bör tillgripas i lönefrågor, som

normalt regleras genom kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter.

De remissinstanser, som representerar restaurangnäringen framhåller de

fördelar ur nykterhetspolitisk synpunkt som vinnes genom den ingångna

överenskommelsen och understryker särskilt att en lönefråga som den före­

varande icke bör göras till föremål för lagstiftning. Sveryes hotell- och res­

taurangpersonals förbund anför i huvudsak följande.

Då vi fäst största vikt vid servisavgiftsfrågan har vi i samråd med arbets­

givareorganisationerna studerat den ingående. Vi är fullständigt klara över

att arbetsmarknadens parter, inte bara utifrån den synpunkten att man

betraktar ett problem som sin egen fråga, kan lägga fram ett förslag.

Vi är, sedan alla överväganden gjorts, absolut övertygade om att det för­

slag till lösning på servisavgiftsproblemet, om vilket arbetsmarkiiadsparter-

na enats, tillgodoser alla krav. Kommittémajoriteten har inte kommit med

något nytt alternativ eller förslag till lösning sedan kommittémajoritetens

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

olika projekt diskuterats och icke befunnits tillfredsställande. Kommitté­

majoriteten har kommit i den situationen att den i denna fråga yrkar av­

slag på sitt eget förslag. En av anledningarna till kommittémajoritetens ställ­

ningstagande, då den ifrågasätter lagstiftning, är att en stor procent av ser­

veringspersonalen inte skulle vara fast anställd och därför, enligt kommitté­

majoritetens mening, tydligen var mindre ansvarsmedveten vid servering

av rusdrycker. Vi vill här peka på det förhållandet, att personalstyrkan

sedan den 1/10 1955 reducerats väsentligt på många ställen. Det är själv­

klart att den grupp, som delvis blivit friställd, inte utan vidare, som kom­

mittémajoriteten gör, kan frånkännas ansvarskänsla. Arbetsmarknadens

parter har under senare år gjort stora insatser för att befrämja yrkesutbild­

ningen. Lönesättningen har blivit avhängig av yrkeskunskaperna och då det

gäller serveringspersonalen vill vi påpeka, att denna yrkesgrupp erhåller

högsta garantilön först efter 3 1/2 års yrkes vana. Då de avtalsslutande par­

terna även kan fråntaga mindre ansvarskännande element deras yrkesbok,

vilket innebär att de avstängas från möjligheten att få sin utkomst i servis­

yrket för kortare eller längre tid, kan detta vara ett bevis för hur allvarligt

arbetsmarknadens parter ser på problemet. Sedan yrkesprov infördes för

servispersonalen 1952 har över 2 000 avlagt yrkesprov, som berättigar till

högsta garantilön.

Vi vill heller inte underlåta att hänvisa till våra tidigare uttalanden, där

vi framför den åsikten att arbetsmarknadens parter, med den ställning dessa

numera intar i samhället, inte kan frånkännas samhällsansvar, varför man

tryggt bör kunna överlåta åt dessa att som hittills lösa sina problem. Såväl

Landsorganisationen som Svenska Arbetsgivareföreningen har i uttalanden,

senast i samband med då denna fråga aktualiserades i nykterhetskommit­

téns betänkande, framfört samma åsikter.

Tjänstemannaförbundet för hotell och restauranger betonar att föreva­

rande område i fortsättningen liksom hittills bör kunna regleras genom

överensstämmelser mellan arbetsmarknadsparterna. Enligt förbundet når

man det bästa och hållbaraste resultatet genom att fortsätta på den inslagna

vägen.

Enligt Svenska turisttrafikförbundet synes den reform som uppnåtts ge­

nom överensstämmelsen vara av betydelse därigenom att den undanröjer

den för utländska restauranggäster irriterande ovissheten beträffande servis­

avgiftens skäliga storlek.

I några av de yttranden som accepterar den lösning som nåtts genom ar-

betsmarknadsparternas överenskommelse framhålles, att denna icke är till­

fredsställande ur nykterhetspolitisk synpunkt. Detta gäller t. ex. länssty­

relsen och länsnykterhetsnämnden i Stockholms län. Länsstyrelsen anför

följande.

Ur nykterhetspolitisk synpunkt har kanske drickspenningssystemet varit

av större betydelse än restauratörernas ersättning för rusdrycksutskänk-

ningen. Serveringspersonalen representerar ju den direkta kontakten med

den konsumerande allmänheten. Men även vikten av denna fråga torde vid

ett realistiskt bedömande ha väsentligt reducerats genom spritreformen den

1 oktober 1955. Enligt det avtal, som nu träffats mellan berörda organisa­

tioner, skall servisavgiften upptagas på notan. Vidare har garantilönepe-

rioden minskats från två månader till en. Detta innebär en bättre ordning

än den förut tillämpade, men är självfallet icke invändningsfritt ur nyk-

Kungl. Maj.ts proposition nr 9k år 1957

101

terhetspolitisk synpunkt. Det förefaller vidare onekligen egendomligt, att en

höjning av spritpriserna av nykterhetspolitiska eller statsfinansiella skäl,

automatiskt skall utlösa en höjning av servisavgiften. Då starka skäl måste

föreligga för ett ingripande med lagstiftning på det fria avtalsområdet, bör

man enligt länsstyrelsens mening trots vissa betänkligheter icke ifrågasätta

några åtgärder av sådan art i nuvarande läge.

Landsorganisationen understryker sin tidigare uttalade mening, att dricks-

penningssystemet är en förkastlig avlöningform och att dess ersättande

med ett system med på notan särskilt debiterad betjäningsavgift icke innebär

någon riktig lösning av problemet. Den enda rationella lösningen är dricks­

pengarnas ersättande med fast kontant lön. Landsorganisationen anser

emellertid att avskaffandet av drickspenningssystemet tillhör de intresse­

frågor, vars lösning bör ankomma på parterna själva. För att skapa reella

förutsättningar för systemets avskaffande förordas, såsom nämnts redan i

annat sammanhang, att statsmakterna förklarar sig beredda att minska

eller avskaffa utskänkningsskatten under förutsättning att parterna först

träffar uppgörelse om servisavgiftssystemets ersättande med fast kontant

lön. Landsorganisationen anför i huvudsak följande.

Som LO ser saken är den praktiska uppgiften nu att skapa reella förut­

sättningar för att avskaffa servisavgiftssystemet. Med hänsyn till att kom­

mittémajoriteten tillerkänner denna fråga stor nykterhetspolitisk betydelse,

bör denna kunna sammankopplas med frågan om utskänkningsskattens fort­

satta existens. Denna tillmätes numera en relativt begränsad nykterhetspo­

litisk vikt av majoriteten, bl. a. därför att skattens allmänna betydelse mins­

kat sedan utminuteringen gjorts fri. LO vill under sådana omständigheter

föreslå att statsmakterna förklarar sig beredda att minska och eventuellt av­

skaffa utskänkningsskatten under förutsättning att parterna först träffar

uppgörelse om att servisavgiftssystemet avvecklas, att servispersonalen av­

lönas med fast kontant lön samt att löneförhållandena förbättras inom nä­

ringen som helhet. Om det vid förnyade överväganden i frågan befinnes

nödvändigt att för detta ändamål också bereda restaurangerna särskild er­

sättning för deras merkostnader i samband med spritutskänkning, anser sig

LO också i princip kunna tillstyrka detta.

Landsorganisationen framhåller att dess förslag skulle innebära fördelar

såväl för staten, konsumenterna och serveringspersonalen som för restau­

rangföretagen.

Även i andra yttranden påyrkas tvingande åtgärder för servisavgifts­

systemets avskaffande. Enligt länsmjkterhetsnämnden i Östergötlands län

är det sålunda angeläget att serveringspersonalen på restaurangerna liksom

andra yrkesgrupper erhåller fasta löner. Frågan bör därför enligt nämndens

mening omprövas.

De kristna samfundens nykterhetsrörelse anser visserligen den mellan

arbetsmarknadsparterna ingångna överenskommelsen innebära etl framsteg

men framhåller all det viktigaste ur nykterhetssynpunkt är att servisavgift

icke beräknas på alkoholdrycker. Det borde enligt organisationen vara möj­

ligt att få till stånd en regel om undantag för dessa vid servisavgiftens på­

läggande. För att vinna serveringspersonalens medverkan härutinnan kun­

102

Kungi. Maj:ts proposition nr 9k år 1957

de man eventuellt tänka sig en något högre procentsats vid avgiftens be­

räkning än den nu tillämpade. Vidare skulle det säkerligen gå lättare att

komma till rätta med drickspenningssystemet inom utskänkningen, om kun­

derna betalade i gemensam kassa vid utgången. De kristna samfundens nyk­

terhetsrörelse förordar därför, att försök anordnas på flera håll i landet med

ett sådant betalningssystem, så att ytterligare erfarenheter av detta på svensk

botten kan vinnas.

Likartade yrkanden framfördes av Sveriges nykterhetsvänners landsför-

bund.

IOGT anför följande.

När man med hänsyn till folknykterheten skall bedöma de framlagda för­

slagen, synes det mest angelägna vara att betona, att avkopplingen av det

privata vinstintresset från rusdryckshanteringen fullföljes på de områden,

där den icke helt har genomförts eftersom den har visat sig vara av största

betydelse ur nykterhetssynpunkt. Med hänsyn härtill vill vi understryka be­

tydelsen av att servisavgifterna på spritdrycker försvinner. I likhet med

kommittén finner vi det lämpligast, att frågan löses genom förhandlingar

mellan parterna. Men skulle det icke finnas möjligheter att på denna väg nå

fram till någon ur nykterhetssynpunkt acceptabel lösning, bör man pröva

möjligheten att lagstiftningsvägen få till stånd en sådan ordning, varvid

man givetvis måste ta hänsyn till personalens anspråk på goda och trygga

arbetsvillkor och näringsgrenens kostnadsförhållanden. En sådan bestäm­

melse skulle icke strida mot den fullt riktiga principen, att parterna på ar­

betsmarknaden själva skall få bestämma sina löneformer. I 72 § Rusdrycks-

försäljningslagen finns redan en bestämmelse, som förbjuder systembola­

gets personal att erhålla avlöning i förhållande till omsättningens storlek

eller liknande, och detta har icke betraktats som något ingrepp i avtalsfri­

heten.

Statskontoret understryker, att serveringspersonalens intresse av utskänk­

ningen är ett ur nykterhetspolitisk synpunkt allvarligare problem än före­

tagarnas vinstintresse. Enligt ämbetsverkets mening torde det emellertid mö­

ta svårigheter att avtalsvägen komma till rätta med problemet. En framkom-

lig väg är — framhålles det — att tillgripa lagstiftning, varvid någon form

av ackordssystem närmast bör prövas.

Departementschefen

Frågan om att ersätta servisavgiftssystemet med en avlöningsform, som

icke gör serveringspersonalens inkomster beroende av spritdrycksutskänk-

ningens omfattning, har på utskänkningsvinstkommitténs initiativ upp­

tagits till behandling av de berörda parterna på arbetsmarknaden. Dessa

har träffat en överenskommelse av innebörd att servisavgiften skall upp­

tagas på notan, varjämte garantilöneperioden förkortats från två månader

till en. Kommittén framhåller, att avtalet enligt dess mening icke i någon

väsentlig mån tillgodoser de nykterhetspolitiska synpunkterna men finner

sig i nuvarande läge böra acceptera detsamma. Kommittén ifrågasätter

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

103

emellertid — utan att likväl framlägga något förslag — om icke lagstift­

ningsvägen bör prövas för att en tillfredsställande lösning av servisavgifts-

problemet skall kunna nås.

I likhet med kommittén och många remissinstanser finner jag det vara

ett starkt önskemål från nykterhetssynpunkt att serveringspersonalen inte

för sin inkomst skall vara beroende av spritdrycksutskänkningens omfatt­

ning. Ehuru detta önskemål icke på ett fullt tillfredsställande sätt kunnat

tillgodoses genom den mellan parterna ingångna överenskommelsen, finner

jag dock att densamma innebär vissa förbättringar. Den bör därför accep­

teras åtminstone tills vidare. Detta innebär att jag inte är beredd att nu för­

orda den av kommittén antydda utvägen att reglera denna avtalsfråga ge­

nom tvingande bestämmelser. Under alla omständigheter bör verkningarna

av den nu ingångna överenskommelsen avvaktas, innan frågan upptages till

förnyat övervägande.

IV. Övriga frågor

Prissättning på starköl

Nuvarande ordning

Kontrollstyrelsens nuvarande befogenheter att reglera utskänkningspri-

ser omfattar — som förut påpekats — också starköl. Sedan starkölsutskänk-

ningen frigavs den 1 oktober 1955 har särskilda maximiprisbestämmelser

varit gällande. Dessa innebär att utskänkningspriset får utgöra högst det

sammanlagda beloppet av restauratörens inköpspris, kompensation för av

restauratören erlagd fraktkostnad samt en fastställd högsta bruttovinst vid

utskänkning. Kompensation för fraktkostnad får beräknas i de fall, då

restauratören har att vidkännas kostnad för transporten till utskänknings-

stället från den ort där varan levereras av systembolaget, och/eller för åter-

frakt av tomglas och lådor. Bruttovinsten fastställes med utgångspunkt

från en för alla prislägen lika stor fast del samt en i förhållande till anskaff­

ningsvärdet rörlig del. Sålunda utgör bruttovinsten vid utskänkning på bu­

telj 80 öre då anskaffningskostnaden är högst 1 krona, 85 öre då anskaff­

ningskostnaden överstiger 1 krona men icke 1 krona 40 öre och 90 respek­

tive 95 öre då anskaffningskostnaden överstiger 1 krona 40 öre men icke 1

krona 80 öre respektive överstiger 1 krona 80 öre. Särskilda bruttovinster,

beräknade i proportion till de nu nämnda, har fastställts för utskänkning av

starköl i glas eller krus. Utöver vad nu sagts gäller vissa regler för ut-

skänkningsprisets avrundning.

104

Kimgl. Maj:ts proposition nr 9b år 1957

Kommittén

Enligt kommitténs förslag bör utskänkningspriset på starköl underkastas

reglering också i framtiden. Någon ändring vare sig i fråga om prisnivån

eller beträffande regleringens huvudgrunder anses icke påkallad. Bestäm­

melsernas närmare utformning föreslås skola anpassas efter de grunder rö­

rande vinprissättningen som kommittén i annat sammanhang föreslagit.

Kommittén erinrar om att den vid behandlingen av frågan om den fram­

tida prisavvägningen vid utskänkningen av rusdrycker understrukit vikten

av att denna avvägning sker så att konsumtionen av de alkoholsvagare sor­

terna främjas på ett verksamt sätt. För att detta syfte fullt ut skall kunna

förverkligas är det, framhåller man, av väsentlig betydelse att prissättning­

en på starköl anpassas efter prisnivån på övriga rusdrycker. Att detta i sin

tur nödvändiggör fortsatt reglering av utskänkningspriset på starköl, kan

enligt kommitténs mening icke vara föremål för tvekan. Härvidlag erinras

för övrigt om att det korrektiv mot för hög prissättning, som konkurrensen

mellan olika företag på andra områden erbjuder icke — liksom icke heller

beträffande vinerna — föreligger i förevarande fall på grund av den starka

begränsningen av utskänkningstillstånden.

Reservanterna hemställer att prissättningen vid utskänkning av starköl

måtte lämnas fri.

Remissyttranden

Remissinstanserna har — i den mån frågan berörts — beträffande pris­

sättningen på starköl intagit samma principiella ståndpunkt som i avseende

på vinprissättningen. Härom har närmare redogörelse lämnats i ett tidi­

gare avsnitt.

Kontrollstyrelsen har intet att erinra mot att starkölet liksom hittills blir

föremål för maximiprisreglering. Därest rusdrycksförsäljningsutredningens

förslag om ett starköl av lättare typ till ett pris av ca 65 öre per butelj ge­

nomföres, bör det enligt styrelsen ankomma på denna att, med ledning av

de prissättningsprinciper vid utskänkning av starköl som kan komma att

godtagas, fastställa maximipris för dylikt starköl.

Sveriges hotell- och restaurantförbund, som — i likhet med övriga före­

trädare för restaurangnäringen — förordar fri prissättning vid starköls-

utskänkningen, anför följande.

I strid med restaurangnäringens yrkanden blev starkölet redan från bör­

jan föremål för prisreglering från kontrollstyrelsens sida. Vid denna regle­

ring fick näringen icke de vinstmarginaler, som av näringens företrädare

ansågos motiverade. Trots att vid de förhandlingar, som ägde rum i sam­

band med prisregleringen, från kontrollstyrelsens sida ställdes i utsikt, att

priset skulle komma att justeras med hänsyn till möjligen kommande kost­

nadsökningar, har, då dylika sedermera inträffat, så icke skett. Kontroll-

styrelsen har, då man från näringens sida gjorde framställning härom, an­

sett, att det icke borde ifrågakomma att ändra gällande grunder för pris­

sättningen, förrän resultatet av 1953 års utskänkningsvinstkommittés arbe­

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

105

te kunde överblickas. Det sagda visar, hur stelbent systemet med prisreg­

lering på starköl varit. Det har hindrat företagen att anpassa priset efter

företagsekonomiska grunder och därigenom kommit att påverka försälj­

ningen av andra varor, främst lättvin och Öl, på ett sätt, som rubbat brutlo-

vinstkalkylerna.

Kontrollstyrelsens prisreglering av starkölet år 1955 stod i strid med de

principer, som dittills följts för vinstbegränsningen på rusdrycker och som

inneburo sådan begränsning endast i fråga om spritdrycker och starkvin.

Någon anledning att nu sanktionera denna enligt vår mening omotiverade

prisreglering anse vi icke föreligga.

Departementschefen

Sedan utskänkning av starköl tillåtits fr. o. in. den 1 oktober 1955, har

densamma varit föremål för maximiprisreglering. Utskänkningsvinstkom-

mittén föreslår, att den sålunda införda ordningen bibehålies även framde­

les. Detta förslag har godtagits av flertalet remissinstanser. Icke heller en­

ligt min mening bör någon ändring vidtagas på förevarande punkt. I fråga

om starkölet synes det nämligen vara av särskild betydelse att en rimlig

prisrelation kan upprätthållas gentemot spritdryckerna, i synnerhet bränn­

vinet.

Vad här anförts avser det nu förekommande starkölet med en alkoholhalt

av högst 4,5 viktprocent. På grundval av 1956 års rusdrycksförsäljningsut-

rednings betänkande har jag förordat att en ny typ av starköl med en alko­

holhalt om högst 3,6 viktprocent införes. Någon anledning att meddela max-

imiprisbestämmelser även för detta starköl synes emellertid icke föreligga.

Prisregleringen på den alkoholstarkare varan torde nämligen verka som

tillräcklig regulator också för den nya starkölstypen.

I enlighet med vad nu anförts förordar jag att prisregleringen på det nu­

varande starkölet bibehålies samt att prissättningen vid utskänkning av det

nya lättare starkölet lämnas fri.

Förtärings- och förvaringsförbuden

Gällande ordning

De s. k. förtärings- och förvaringsförbuden omfattar alla lokaler där ut­

skänkning överhuvudtaget bedrives vare sig utskänkningen avser rus­

drycker, Öl eller alkoholfria drycker. Förbuden innebär, att gäst icke får för­

tära eller tillåtas förtära rusdrycker som icke i laga ordning utskänkts och

att starkare drycker än som får serveras på vederbörande lokal icke får där

förvaras. Det bör observeras, att förbuden endast gäller utskänkningsloka-

ler. Lokaler där utskänkning överhuvudtaget inte bedrives, icke ens alko­

holfria sådana, beröres icke av bestämmelserna.

Förtärings- och förvaringsförbuden intar en central ställning i rusdrycks-

lagstiftningen. Härom anfördes i propositionen 1954: 151 bland annat föl­

jande.

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1957

Erfarenheterna har givit vid handen, att det nr sociala synpunkter är nöd­

vändigt att begränsa antalet utskänkningsställen för rusdrycker. Rätten att

utskänka sådana drycker har därför gjorts beroende av en mycket noggrann

prövning. Länsstyrelser, kommunala organ och systembolag tar på olika

sätt del i detta prövningsförfarande. Den som erhåller utskänkningsrätt är

skyldig att följa detaljerade föreskrifter vid utövningen av sin verksamhet.

För att rättighetssystemet och de ordningsföreskrifter, som utfärdats på

detta område, över huvud taget skall ha någon mening, måste utskänknings-

reglerna kompletteras med bestämmelser som förbjuder förtäring eller för­

varing på utskänkningsställe av alkoholstarkare drycker än sådana som där

får utskänkas. Skulle förtäring av medförda spritdrycker tillåtas i lokaler

där endast vin, Öl eller alkoholfria drycker må serveras, bleve förhållandet

detsamma som om man tilläte en obegränsad spritutskänkning.

Det hade emellertid sedan länge mött avsevärda svårigheter att i praktiken

upprätthålla förbuden, till en del sammanhängande med att de kommit i

konflikt med intressen som av parterna uppfattats som legitima. De princi­

piella synpunkter som härvid anlades framgår bland annat av följande ut­

talande av dåvarande chefen för finansdepartementet.

En av de viktigaste anledningarna till att förbuden överträdes är att man i

stora delar av landet har små möjligheter att förlägga fester till spritrestau­

ranger. Enighet synes i stort sett råda om att man i detta hänseende bör

försöka mildra förbudens verkningar. En annan icke oväsentlig anledning

ligger emellertid i prisskillnaden mellan utminuterade och utskänkta rus­

drycker. På de senare utgår utskänkningsskatt och restauratörvinst. Det tor­

de icke sällan förekomma att festarrangörer, trots tillgång till spritrestau­

rang, föredrar att anlita hotell eller pensionat utan rättigheter och därvid

medföra rusdrycker i strid mot förtärings- och förvaringsförbuden.

Enligt 1937 års försäljningsförordning undantogs från förtärings- och för­

varingsförbuden heminackorderingsställen. I syfte att på vissa punkter un­

danröja svårigheterna med förbudens upprätthållande infördes genom den

nu gällande författningen vissa ytterligare lättnader. Dessa innebär att också

kollektivhusmatsalar och s. k. kårhushåll i vilka Öl får utskänkas efter an­

mälan undantages från förbuden. Att gå längre ansågs av angivna skäl

icke tillrådligt. Vad särskilt beträffar förtäring av medhavd sprit som före­

kommer i s. k. privata festvåningar skedde sålunda ingen ändring i de tidi­

gare gällande bestämmelserna. Departementschefen anförde bland annat

följande.

Som en förutsättning för att sådan förtäring skall vara laglig gäller, att

någon form av utskänkning icke bedrives. Det kan alltså icke anses tillåtet

att innehavaren av festlokalen tillhandahåller Öl eller alkoholfria drycker.

Självfallet kan bestämmelserna icke kringgås så, att den som yrkesmässigt

mottar uppdrag att anordna tillställningar som här avses tillhandahåller

dryckerna i fråga, under det att lokalen upplåtes av annan person. Skall

medhavd sprit förtäras, måste samtliga drycker tillhandahållas av den, för

vars räkning festen anordnas. I likhet med nykterhetskommittén finner jag

att utvecklingen beträffande dessa festvåningar bör följas med uppmärk­

samhet. Man torde kunna förvänta, att de blivande restauranginspektörerna

(numera intendenterna) i tveksamma fall föranstaltar om utredning och vid

konstaterade överträdelser på lämpligt sätt ser till att ändring kommer till

stånd. De bör i förekommande fall erinra innehavarna om möjligheterna att

erhålla rätt till utskänkning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1957

107

Kommittén

Kommittén finner det för sin del påkallat, alt sådan ändring snarast möj­

ligt vidtages i gällande bestämmelser, att omfattningen av förtärings- och

förvaringsförbuden blir klarare fastställd. Förbuden bör enligt kommitténs

uppfattning först och främst gälla i varje lokal, som organiskt tillhör en

restaurangrörelse, samt i s. k. privata festvåningar, som upplåtes för serve­

ring av måltider vid festtillfällen. I fråga om sistnämnda lokaler anses det

vara nödvändigt att till förebyggande av försök till kringgående meddela be­

stämmelser, som gäller vare sig måltiden tillhandahålles av lokalens inneha­

vare eller av en särskilt anlitad restauratör eller annan företagare. Vad nu

sagts om de privata festvåningarna bör enligt kommittén i lika mån gälla så­

dana samlingslokaler — även folketshus och bygdegårdar — där resatau-

rangrörelse varaktigt eller tillfälligt bedrives. I samtliga fall bör, såframt för­

täring av rusdrycker är avsedd att äga rum, utskänkningsrättighet förvär­

vas, antingen i form av tillstånd till årsutskänkning eller tillfällig utskänk-

ning eller i form av överlåten utskänkningsrätt enligt 33 § rusdrycksför-

sälj ningsf örordningen.

Kommitténs förslag innebär, att gäst i lokal eller å plats, som användes

för rörelse i vilken livsmedel tillhandahålles mot ersättning till förtäring

på stället, icke må förtära eller tillåtas förtära rusdrycker eller Öl, som icke

därstädes i laga ordning utskänkts till honom. Drycker som ej får utskänkas

i lokalen eller å platsen må ej förvaras där eller eljest så, att gästerna äger

tillgång till dem.

I sin motivering för förslagen anför kommittén i huvudsak följande.

De gällande bestämmelserna rörande förtärings- och förvaringsförbuden

har så vitt kommittén kunnat finna i viss utsträckning utnyttjats på ett sätt

som icke har varit avsett. Visserligen har de nya möjligheterna med tillfällig

utskänkning till slutet sällskap enligt 33 § rusdrycksförsälj ningsf örordning­

en kommit till användning i stor omfattning, men det har likväl förekommit,

att innehavare av samlingslokaler eller festvåningar, i vilka tidigare vid fest­

tillfällen måltider serverats och alkoholfria drycker utskänkts, i syfte att

undgå förtärings- och förvaringsförbuden genomfört — eller påstått sig ha

genomfört — en sådan omläggning av rörelsen, att vid dylika tillfällen en­

dast maten tillhandahållits av lokalens innehavare eller den anlitade restau-

ratören, medan kaffe, läskedrycker och andra alkoholfria drycker medförts

av värden. Med åberopande av att någon utskänkning (dvs. något tillhanda­

hållande mot ersättning) av alkoholfria drycker icke ägt rum har lokalens

innehavare sedermera hävdat den meningen, att förtärings- och förvarings­

förbuden icke vidare ägde giltighet för lokalen och att medförda spritdrycker

följaktligen finge fritt förtäras i densamma.

Härtill är först och främst att anmärka, alt en dylik tillämpning är uppen­

bart stridande mot förtärings- och förvaringsförbudens av departements­

chefen angivna syfte. Vad i detta hänseende anförts av departementschefen

måste tydligen gälla för varje festvåningsrörelse, och det torde icke kunna

anföras något skäl för all förtäring av medförda spritdrycker skulle vara

mindre olämplig i fall då kaffe och läskedrycker utskänkes, än då samma

drycker serveras under former, som icke kan betecknas som utskänkning.

Vid förbudets tillkomst torde lagstiftaren ha utgått från alt varje restan-

108

rangrörelse, vare sig den bedrives i matsal eller sker i festvåning, normalt

måste vara kombinerad med utskänkning av drycker. Det torde också vara

höjt över allt tvivel, att påståendet, att värden själv medför de alkoholfria

dryckerna, i det övervägande flertalet fall är en ren konstruktion; i själva

verket torde de alkoholfria dryckerna mycket ofta inköpas och tillhanda­

hållas av lokalens innehavare eller den som där ombesörjer restaurang­

rörelsen, ehuru detta förhållande döljes genom att varorna debiteras värden

på särskild räkning.

Från samlingslokalerna och de privata festvåningarna har intresset för

en tillämpning av det nu berörda systemet spritt sig även till vissa vin- och

spritrestauranger, som begärt att få »avsyna» sina festvåningar eller att

från sina utskänkningslokaler få avskilja vissa utrymmen, avsedda att upp­

låtas till gäster, som själva medför spritdrycker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Remissyttranden

Kommitténs förslag till skärpta bestämmelser tillstyrkes eller lämnas utan

erinran av flertalet remissinstanser som berör frågan. Förslaget avstyrkes av

kontrollstyrelsen, länsstyrelsen i Västmanlands län samt Nya systemaktie­

bolaget, vilka dock förordar att förbudens omfattning preciseras närmare än

som nu är fallet.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser vad kommittén anfört om ut­

skänkning i festvåningar och om förtärings- och förvaringsförbuden beak-

tansvärt och i hög grad aktuellt. Det torde enligt länsstyrelsen icke kunna

förnekas, att illojal konkurrens förekommer från fria festvåningar och di­

verse samlingslokaler.

Enligt Sveriges nykterhetsvänners landsförbund skulle ett genomförande

av kommittéförslaget omöjliggöra förekomsten av »svarta» restauranger, vil­

ket betecknas som ett framsteg.

Länsnykterhetsnämnden i Stockholms län anför följande.

Från restauratörshåll har påtalats att konkurrensen från de s. k. privata

festvåningarna blivit allt hårdare och att detta främst skulle bero på att in­

nehavare av sådana festvåningar icke är bundna av utskänkningstillstånd av

något slag, varför de tydligen anse sig oförhindrade att tillåta rusdrycks-

förtäring i lokalerna. Skillnaden i pris mellan utminuterade och utskänkta

rusdrycker samt främst de numera obegränsade möjligheterna till rus-

drycksinköp i utminuteringsaffärerna har otvivelaktigt lett till att allmän­

heten i större omfattning än tidigare anlitar privata" festvåningar för till­

ställningar av olika slag. Problemet med icke insynade lokaler och där före­

kommande spritförtäring är emellertid av gammalt datum. Den påtalade

konkurrensen förelåg alltså långt innan de senaste ändringarna i rusdrycks-

försäljningen kom till. Konkurrensen har givetvis accentuerats mot bak­

grunden av den inträffade nedgången i spritutskänkningen på restaurangerna

eller med andra ord blivit mera påtaglig och besvärande för restauratörerna

än tidigare. Även vid ett borttagande av utskänkningsskatten torde konkur­

rensläget knappast förändras nämnvärt, eftersom de privata festvåningarna

med all sannolikhet har möjlighet till prisreduceringar på mat in. m. Dess­

utom skulle de i ännu högre grad än för närvarande kunna känna sig säkra

för ingripanden, eftersom även det rent fiskaliska intresset av en samhälls-

reaktion då bortfölle. Ur nykterhetssynpunkt är det emellertid högst otill­

Kungl. Maj.ts proposition nr

94

ur 1957

109

fredsställande, att de privata festvåningarna icke äro underkastade insyn

eller de allmänna regler och inskränkningar, som gälla vid tillståndsbunden

utskänkning. Det torde emellertid icke finnas några möjligheter att mera

effektivt komma till rätta med dessa missförhållanden genom intendenter­

nas och polismyndigheternas försorg med mindre bestämmelserna rörande

förvarings- och förtäringsförbuden revideras på sätt kommittén föreslagit.

Bland de remissinstanser som i och för sig tillstyrker förslaget fram­

håller åtskilliga att stora svårigheter kommer att föreligga även i fortsätt­

ningen när det gäller att tillse att förbuden efterleves. I flera yttranden un-

derstrykes att en förutsättning för en bättre ordning på området är att pris­

skillnaden mellan utskänkta och utminuterade drycker minskas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför följande.

Den skärpning av förbuden, som kommittén föreslagit, bidrager visserli­

gen till en fixering av deras innebörd och omfattning. Detta torde emellertid

icke vara tillräckligt för att skapa goda förutsättningar för förbudens efter­

levnad. Man bör nämligen komma ihåg att de tillställningar som det här är

fråga om är slutna och av privat natur, vilket i hög grad försvårar övervak­

ningen. Tillsynen försvåras även av det faktum, att antalet företag, som ut­

övar festvåningsrörelse, är stort och att deras rörelse i många fall har avse­

värd omfattning. Det finns åtskilliga festvåningar som månad efter månad

året runt är upptagna flera dagar i veckan ofta med två, ibland flera till­

ställningar på samma gång. Den personal som kan ställas till förfogande för

övervakningen räcker knappast till för ett effektivt fullgörande av denna

svåra och grannlaga uppgift. Härtill kommer att den betydande prisskill­

naden mellan utskänkta och utminuterade rusdrycker, vilken utgör ett av

huvudmotiven till att festarrangörer föredrar tillståndslösa festvåningar

framför vanliga restauranger, icke elimineras eller i någon mera avsevärd

grad minskas genom lagstiftning enligt kommitténs förslag eller genom and­

ra av kommittén föreslagna åtgärder. Härigenom kvarstår såsom orealiserat

det betydelsefulla önskemålet att bringa förbuden i någorlunda överensstäm­

melse med det allmänna rättsmedvetandet. Man kan göra gällande, att den

av kommittén föreslagna skärpningen av förbuden tvärt om kommer att öka

motsättningarna mellan lagens krav och allmänhetens rättsuppfattning. Vid

övervägandet av dessa frågor får man nämligen inte bortse från det förhål­

landet, att det ofta föreligger ett legitimt behov att förlägga familjehögtid-

ligheter och andra festligheter utom hemmet till billigast möjliga kostnader.

T det hänseendet må det vara tillräckligt att hänvisa till den omständighe­

ten, att breda befolkningslager har otillräckliga bostäder för att där utöva

värdskap till och med i relativt begränsad omfattning. När det gäller att

överväga åtgärder för att tillgodose kraven på klarhet, effektivitet och över­

ensstämmelse å ena sidan med förbudens funktion i rusdryckslagstiftningen

och å andra sidan med allmänhetens rättsmedvetande är det av betydelse att

få utrett, vilka omständigheter som i första hand gjort de nu gällande be­

stämmelserna så föga funktionsdugliga. Vad det allmänna velat ernå med

förbuden och dess följdföreskrifter torde få anses vara att inrangera all

slags festvåningsverksamhet, där förtäring av rusdrycker förekommer, un­

der rusdryeksförsäljningsförordningens föreskrifter. Rent principiellt kan

näppeligen, som utredningen framhåller, något skäl anföras för att förtä­

ring av medförda spritdrycker skulle vara mindre olämpligt i fall då kaffe

och läskedrycker utskänkes, än då samma drycker serveras under former,

som icke kan betecknas som utskänkning.

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Det av kommittén framlagda författningsförslaget torde vara väl ägnat att

klarlägga förbudens räckvidd.

Länsstyrelsen i Kristianstads län beklagar, att kommittén icke gjort en

grundlig utredning om omfattningen av förtäringen av rusdrycker vid en­

skilda fester i folketshus, bygdegårdar, medborgarhus, hantverkshus, hem-

värnsgårdar och liknande lokaler. Betänkandet bringar enligt länsstyrelsen

ingen klarhet i frågan om denna förtärings betydelse ur nykterhetspolitisk

synpunkt och som konkurrens till rusdrycksrestaurangerna. Enligt länssty­

relsens uppfattning torde förtäringen av rusdrycker å lokaler av förevaran­

de slag för länets vidkommande icke ha medfört några större olägenheter

ur nykterhetspolitisk synpunkt. Ofta är det familje- eller föreningsfester

som avhålles och som regel torde ordningen vara god. Länsstyrelsen säger

sig dock vara medveten om att förhållandena i andra län, särskilt sådana

med större städer, kan vara annorlunda. Emellertid framhåller länsstyrel­

sen att det givetvis måste vara en fördel att fester utom hemmet, under vilka

spritförtäring skall äga rum, förlägges till sådana lokaler, där ordning och

trevnad pa förhand kan sägas vara garanterade. För restaurangnäringen

torde konkurrensen från de »tillståndslösa» festlokalerna utgöra ett bety­

dande ekonomiskt problem och även ur denna synpunkt hade det varit av

stort värde om den kartläggning, som ovan berörts, kommit till stånd. Be­

träffande kommittéförslagets närmare utformning anföres följande.

I fråga om kommitténs förslag rörande förtärings- och förvaringsförbuden

är det av vikt, att dessa till sin innebörd och omfattning äro så klara, att

misstolkningar äro uteslutna. Förslaget utgör en avsevärd förbättring jäm­

fört med nuvarande bestämmelser. Det kan emellertid ifrågasättas, huru­

vida de ej på visst sätt böra fullständigas. Såsom exempel härpå kan följan­

de nämnas. Om en restaurant i ett folketshus drives i fastighetsföreningens

egen regi med anställd föreståndare, få enligt kommittéförslaget medhavda

rusdrycker icke förtäras i någon av fastighetens egna lokaler. Arrenderas

däremot restaurangen ut, tillhör fastighetens övriga lokaler icke en »rörelse,

i vilken livsmedel mot ersättning tillhandahålles till förtäring på stället»,

varför medhavda rusdrycker få förtäras där, tydligtvis även om maten skulle

tagas från restaurangen.

Enligt Sveriges centrala restaurangaktiebolag är kommittéförslaget lovvärt

— även om utskänkningsskattens slopande är ett nödvändigt komplement

om man vill uppnå bättre förhållanden. Förslagets genomförande anses

kunna få ett visst värde vid bemästrandet av hithörande förhållanden. En

viss tvekan inställer sig emellertid enligt bolaget beträffande förslagets

räckvidd och effektivitet. Härom anföres följande.

I reklamen för lokaler av den typ, som här avses, lockas numera öppet med

att lokalens innehavare »ordnar allt», vari förmodligen även ingår hämt­

ningen av sprit. Inför den föreslagna författningstexten frågar" man sig,

huruvida under det föreslagna förbudet kommer att inbegripas även så­

dana fall, då lokalinnehavaren formellt ordnar måltider m. m. men ingre­

dienserna betalas av beställaren direkt och betalningen för »ordnandet» läg-

ges på lokalhyran. Av kommitténs motiv synes visserligen framgå, att avsik­

ten varit att träffa även sådana förfaranden. Frågan är emellertid, hur den

112

Kungl. Maj:ts proposition nr

94

år 1957

Att en på detta sätt anordnad familjefest givetvis ställer sig ekonomiskt

fördelaktigare än om den skulle ha ordnats på en restaurang säger sig

självt. Men för det första så finns det, som tidigare påpekats, sällan någon

restaurang inom bygdegårdens publikområde och för det andra så har

landsbygdens folk i mycket liten utsträckning tidigare anlitat restauranger

för sina familjefester. Man har anordnat dessa fester i hemmen, men allt

eftersom de stora utrymmena försvinner i landsbygdshemmen nödgas man

förlägga dessa fester utanför hemmen, och då har man funnit ersättningen

i bygdegården, vars arkitektur och utformning visat sig mycket lämplig för

dylika familjefester. Att därför vidtaga åtgärder, som skulle förhindra eller

försvåra för landsbygdens folk att på ett praktiskt och förnuftigt sätt lösa

denna för dem viktiga fråga, skulle vara orimligt.

När vi nu talar om bygdegårdar så menar vi sådana lokaler som ägs an­

tingen av kommuner eller av föreningar som äro bildade på grundval av

Bygdegårdarnas Riksförbunds normalstadgar. Men utöver dessa verkliga

bygdegårdar så finns det ett mindre antal lokaler som ägs av en enskild för­

ening eller kanske av enskild person, vilka också kallar sina lokaler för byg­

degårdar. Det är möjligt att bland dessa »bygdegårdar» finnes sådana där

man anser det besvärligt att driva lokalen som samlingslokal, utan hyr ut

hela lokalen till en »källarmästare». Dessa lokaler ha som regel inte mera

med de verkliga bygdegårdarna att göra än namnet.

Den ringa omfattning uthyrningar har belyses bäst av att under 1955 en­

dast 6,9 % av bygdegårdarnas sammanlagda uthyrning var till familjefester.

Därför måste vi tillbakavisa påståendet att bygdegårdarna skulle utgöra nå­

gon allvarlig konkurrent till de fasta restaurangerna. Vi vill också betyga att

såväl Bygdegårdarnas Riksförbund som dess medlemmar ha allt intresse av

att verksamheten i bygdegårdarna bedrives på ett sådant sätt att skäl till be­

rättigade anmärkningar inte finns.

Departementschefen

De författningar som reglerar serveringen av rusdrycker, Öl och alkohol­

fria drycker innehåller närmare bestämmelser i syfte att hindra gästerna från

att dricka medhavd sprit eller att på liknande sätt kringgå utskänkningsbe-

stämmelserna. Tillämpningen av dessa bestämmelser, de s. k. förtärings-

och förvaringsförbuden, har varit förenad med svårigheter. Hithörande

frågor har närmare utvecklats i 1954 års proposition om riktlinjerna för

nykterhetspolitiken.

Svårigheterna sammanhänger framför allt med att förbuden enligt sa­

kens natur måste vara generella och att tillräcklig hänsyn därför inte kun­

nat tagas till särskilda omständigheter i olika förekommande fall. Förbu­

den framstår sålunda i vissa hänseenden som alltför rigorösa. Vissa undan­

tag från bestämmelserna infördes i anledning härav vid 1954 års riksdag,

och ytterligare några jämkningar i sådan riktning har aktualiserats av 1956

års rusdrycksförsäljningsutredning.

Det har emellertid också visat sig, att förbuden i betydande utsträckning

kunnat kringgås, framför allt av dem som driver s. k. fria festvåningar. Från

den reguljära restaurangnäringens sida har klagomål anförts över konkur­

rens från festvåningarna. För att komma till rätta med dessa olägenheter

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

vägning eller eljest för sådant ändamål användes. Med justering av mät­

nings- och vägningsredskap förstås av vederbörlig myndighet företagen åt­

gärd, varigenom redskapet undersökes och godkännes samt stämplas med

stadgade justeringstecken.

För vissa slag av rörelse såväl som för handel med bestämda slag av varor

eller för mätning eller vägning med särskilda slag av redskap kan Kungl.

Maj:t medgiva undantag från justeringsplikten. Med stöd av sistnämn­

da bestämmelse har Kungl. Maj :t genom kungörelse den 10 maj 1935 med­

givit, att vissa i kungörelsen angivna slag av mätnings- och vägningsred­

skap (gas- och vattenmätare, vissa lantmäteriredskap, vissa redskap för

virkesmätning in. in.) tills vidare får användas ojusterade.

I enlighet med vad nu sagts behöver glas och andra serveringskärl som

används vid utskänkning av rusdrycker icke vara kvantitetsmärkta. Därest

märkning sker måste glasen emellertid justeras individuellt i vanlig ord­

ning av mynt- och justeringsverket. Vad åter beträffar dryckernas uppmät­

ning före servering måste härvid använda kärl vara justerade i enlighet

med mynt- och justeringsverkets bestämmelser. I sådant hänseende har

mynt- och justeringsverket genom särskilda cirkulär meddelat föreskrifter

bland annat angående beskaffenheten av målkärl för mätning av vin och

spritdrycker (cylindriska mätglas av glas, nysilver eller alpacca, avsedda

för handmätning) ävensom godkänt mätapparater av olika konstruktioner

för maskinell uppmätning av spritdrycker. Dylika mätglas och mätappa­

rater har icke varit obligatoriska men har i stor utsträckning använts vid

den uppmätning, som äger rum i restaurangernas s. k. kassor vid utskänk­

ning i glas av spritdrycker och vin.

Såvitt avser för utskänkningen meddelade bestämmelser stadgades i 1937

års rusdrycksförsäljningsförordning att vid överlåtelse av tillstånd till ut­

skänkning, som meddelats systembolag, skulle iakttagas de särskilda före­

skrifter kontrollstyrelsen meddelade till ledning för sådan överlåtelse.

Enligt 1954 års rusdrycksförsäljningsf örordning skall systembolaget vid

överlåtelse av rätt till utskänkning, med iakttagande av de föreskrifter kon­

trollstyrelsen utfärdar, meddela bestämmelser rörande prissättning på ut-

skänkta rusdrycker och vad därmed äger samband.

Med stöd av nu angivna bestämmelser har kontrollstyrelsen genom sär­

skilda cirkulär meddelat föreskrifter angående innehållet i systembolagens

överlåtelseavtal. I 1953 års överlåtelseavtal upptogs under punkt 11 bland

annat följande bestämmelser:

Då spritdrycker utskänkas glasvis, må delta ske endast i myckenheter av

2 1/2 och 5 centiliter. Utskänkningspris för dessa varor skofa i prislistan

upptagas för glas dels om 2 1/2 centiliter (här nedan benämnt glas), dels

om 5 centiliter (här nedan benämnt stort glas).

Sherry, madeira och portvin — minst ett märke av varje vinsort — skola

tillhandahållas jämväl i stort glas, och priset för sådant glas av dessa viner

skall i prislistan angivas. Där så av särskild anledning anses påkallat, må

bolaget härifrån medgiva undantag.

Det åligger restauratören att öva tillsyn därå, att vid utskänkningen fullt

mått tillhandahålles gästerna.

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 1957

lig mening. Uppmätningen kan visserligen ske direkt i serveringskärlen,

vilka då otvivelaktigt fungerar såsom mätredskap. Av praktiska skäl torde

— framhåller kommittén — emellertid för vissa varor vid fyllandet av ser-

veringsglas mätapparater eller för handmätning avsedda mätglas liksom

hittills i regel komma att användas.

1 sin motivering för förslaget anför kommittén inledningsvis följande.

Av restaurangernas redovisning framgår, att ett visst kvantitativt och

därmed också värdemässigt övermål uppkommer vid utskänkningen. Detta

beror delvis på att inköpta buteljvaror innehåller något större kvantitet än

den för varan angivna. En viss del av det övermål, som ofta uppstår vid ut­

skänkningen, torde emellertid sammanhänga med att gästen vid servering

glasvis av spritdrycker och vin på grund av felaktig uppmätning icke alltid

erhåller fullt mått. I dylika fall föreligger alltså från gästens synpunkt en

underservering. Oavsett huruvida en sådan underservering förekommer el­

ler ej, kan redan misstanken därom — särskilt med hänsyn till det höga

varuvärdet i förhållande till volymen — leda till irritation hos gästen och

därmed till svårigheter för serveringspersonalen. Genom användning av

kvantitetsmärkta serveringsglas får gästen garanti för att han erhåller den

kvantitet, för vilken han betalar, samtidigt som den lojale restauratören

får ett skydd mot obefogade misstankar.

I fråga om storleken av det ekonomiska övermålet föreligger betydande

olikheter mellan de särskilda restaurangföretagen. Frågan om nedbringan­

de av övermålet — till den del det kan bero på underservering — äger där­

för avsevärd betydelse då det gäller att avlägsna förefintliga ojämnheter

i ersättningshänseende olika restauranger emellan.

Kommittén framhåller i fortsättningen att kvantitetsmärkning av glas —

enligt av kommittén gjorda undersökningar — kan ske utan att någon form

av standardiserade serveringsglas behöver införas. De olika restaurangerna

behöver av denna anledning icke frångå sitt nuvarande glassortiment. Nå­

got hinder för anbringande av särskild utstyrsel på glasen genom slipning

eller etsning utgör märkningen icke påpekas det.

Om märkningens utförande och kostnaderna härför anföres följande.

Märkningen, som kan ske genom etsning, pressning eller slipning, bör

få valfritt utföras antingen i form av ett streck runt glasets hela omkrets

eller genom ett kortare streck av förslagsvis minst 1 cm längd. För sprit­

drycker bör märkningen angiva volymintervaller om 2 cl. På glas med större

volym än 2 cl må dock märkningen kunna inskränkas till att avse endast

den största volymen. Då den nu förordade märkningen kan göras fullt tyd­

lig till sin innebörd är någon volymbeteckning vid måttstrecket icke erfor­

derlig. Karaffer torde däremot böra förses med såväl måttstreck som vo­

lymbeteckning.

Kostnaden för anskaffning av märkta glas blir, även om justeringsplik-

ten bortfaller, enligt vad kommittén inhämtat betydligt högre än för anskaff­

ning av omärkta glas. Kostnaden för glasförbrukning — kross — utgör

emellertid en relativt liten del av samtliga kostnader "i restaurangrörelsen.

Genomsnittligt utgjorde den år 1953 i förhållande till försäljningen av rus­

drycker 0,75 procent, vilket belopp vid införande av kvantitetsmärkta glas

kan beräknas stiga till ca en procent av försäljningsvärdet för rusdrycker.

Då förbrukningen — vid val av etsnings- eller pressningsmetoden för märk­

ningen — sannolikt icke genom ökat kross kommer att nämnvärt stiga,

blir således den totala kostnadsökningen obetvdlig.

118

Kungl. Maj.ts proposition nr

94

år 1957

Sveriges hotell- och restaurantförbund, Svenska turisthotellens riksförbund

och Riksförbundet Landsbygdens folk avstyrker kommittéförslaget.

Sverges hotell- och restaurangpersonals förbund uttalar, att märkningen

— om den genomföres — måste vara absolut tillförlitlig. Att så blir fallet

med det framlagda förslaget kan man enligt förbundet icke räkna med.

Kontrollstyrelsen biträder förslaget med hänsyn till önskvärdheten att

motverka förekommande underservering. En förutsättning för förslagets

genomförande är likväl enligt styrelsen att dylika kvantitetsmärkta kärl

— vilka knappast kan vara att anse såsom mätredskap i egentlig mening

— icke skall behöva underkastas individuell justering. Styrelsen förutsätter

vidare att erforderlig märkning av serveringskärlen kan ske utan att någon

standardisering av glasen behöver företagas.

Länsstyrelsen i Stockholms län förklarar sig icke ha sympatier för ett

millimetertänkande, som i praktiken kan inbjuda till kontroverser om ba­

gateller, vilket inte är ägnat att främja trivseln på restaurangerna. En gäst,

som tror sig ha fått undermål, har möjlighet att påkalla mätning, om han

nu anser saken vara av vikt.

Riksförbundet Landsbygdens folk anför följande.

Den obligatoriska kvantitetsmärkning av serveringskärl, som kommittén

föreslår, anser förbundet vara föga motiverad. Vissa gäster kan måhända

finna märkningen fördelaktig, men för de flesta torde den vara i bästa

fall överflödig och i sämsta fall irriterande och olustig. Hela rusdrycks-

hanteringen skulle förmodligen på lång sikt vara betjänt av att dylika på­

minnelser om ransonering och restriktioner kunde helt utplånas. Ju mera

ett restaurangbesök kan ges karaktären av vanlig måltid och ju mindre det

associeras med föreställning om berusning, desto bättre torde det vara för

nykterhetspolitiken på lång sikt.

Enligt Sveriges hotell- och restaurantförbund synes det, som om kom­

mittén huvudsakligen tagit upp frågan ur den synvinkeln, att gästen i

största möjliga utsträckning bör skyddas mot underservering. Denna aspekt

på frågan, som sammanhänger med mätningsmetoderna, torde emellertid

enligt förbundet utan fara för rättssäkerheten ha kunnat överlämnas åt

kontrollstyrelsen att praktiskt lösa i samråd med branschens organisationer.

Skall frågan nu tas upp, bör övermålsbegreppet — framhåller förbundet

— mera ingående analyseras än som gjorts av kommittén.

Förbundet anför bland annat följande.

Vissa slag av övermål, s. k. buteljövermål och beräkningsövermål, alstra

sålunda icke något undermål. Särskilt det förstnämnda övermålet har stör­

re betydelse för de enskilda resturangerna än för de allmänna bolagen och

förklarar skillnaden i övermålsprocent. Undermålet är sålunda icke alls så

stort, som övermålssiffrorna utvisa, och gästens intresse i saken är därför

en ganska obetydlig fråga. Delta framgår även av att irritation från gästers

sida sällan förekommer. Ej heller ha klagomål om svårigheter för perso­

nalen avhörts; i varje fall ha några dylika ej kommit till vår kännedom.

Besvärligheter i angivna avseenden kunna däremot beräknas uppstå, om

markering på glasen införes. Då kan man vänta sig kverulans från rätts-