SOU 1961:52
Förenklingar i utskänkningslagstiftningen. Ciderfrågan
Förkortningar
Aff = 1955 års förordning om försäljning av alkoholfria drycker BevU = Riksdagens bevillningsutskott Nöff = 1961 års ölförsäljningsförordning
Prop. = Kungl. Maj:ts proposition Rff = 1954 års rusdrycksförsäljningsförordning SOU = Statens offentliga utredningar
SärskU = 1954 års riksdags särskilda utskott Öff = 1954 års ölförsäljningsförordning
Till
Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. F inansdepartcmentet
Genom beslut den 5 juni 1959 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finans- departementet att tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag att verk— ställa utredning rörande vissa ändringar i rusdryckslagstiftningen.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga kansli— rådet i finansdepartementet N. E. B. Fjellander, numera byrådirektören hos kontrollstyrelsen J. P. E. Collett, intendenten för utskänkningsärenden T. Deutgen, direktören i Nya systemaktiebolaget S. Hafström samt byrå- ehefen i bank— och fondinspektionen K. W. Ström. Åt Fjellander uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete samt åt Collelt att vara sekreterare åt de sakkunniga. Deutgen har på grund av sjukdom delvis varit förhindrad att deltaga i de sakkunnigas arbete.
Utredningen har antagit benämningen 1959 års utskänkningsutredning. Den 1 december 1960 uppdrogs åt biträdande intendenten för utskänk- ningsärenden Å. G. V. Beurling att såsom expert biträda utredningen.
Till utredningen har den 30 juni 1959 överlämnats, för att tagas i över- vägande vid fullgörande av utredningsuppdraget, en av Sveriges yrkesfrukt— odlares riksförbund m. fl. gjord framställning angående tillverkning och försäljning av ciderdrycker.
Genom beslut den 26 september 1960 medgavs utredningen att låta ut- föra en undersökning angående eiderns verkningar på den mänskliga orga- nismen. På utredningens uppdrag har professor L. Goldberg utfört en dylik undersökning och även utarbetat en såsom bilaga till betänkandet fogad redogörelse för densamma.
Utredningen har vid upprepade tillfällen berett representanter för restau- rangnäringen och nykterhetsorganisationerna ävensom företrädare för den inhemska fruktodlingen tillfälle att framföra sina synpunkter i de frågor som innefattats i utredningsuppdraget.
Sedan detta uppdrag nu slutförts, får utredningen härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag till författningsändringar.
Stockholm den 5 september 1961.
Nils F jellander John Collett Tore Deutgen
Sten Hafström K. W. Ström
Sammanfattning
Utskånkningsutredningens uppdrag har inneburit att, mot bakgrunden av de senaste årens utveckling, överväga Vissa lättnader i den samhälleliga regleringen på rusdrycksutskänkningens område, nämligen måltidstvångets definitiva slopande, förenkling av formerna för meddelande av tillstånd till utsträckt utskänkningstid och utskänkning i samband med dans och varieté på restaurangerna ävensom utskänkningsskattens slopande. I samband härmed har det ålegat utredningen att ompröva de s. k. förtärings- och förvaringsförbuden i syfte att åvägabringa en mera rationell avgränsning av de fall, där en offentlig kontroll av rusdrycksförtäringen år påkallad. Slutligen har utredningen haft att pröva om förutsättningar finnes för till- verkning och försäljning inom landet av eiderdrycker under betingelser som ansluter sig till vad som gäller för maltdrycker.
Utredningens förslag på utskänkningens område bör ses som en enhet och därför bedömas i ett sammanhang. I korthet innebär förslagen att måltids- tvånget definitivt slopas vid servering av alla slag av spritdrycker utom egentligt brännvin och att utskänkningsskatten bibehålles tills vidare, ehuru med vissa lättnader i detaljfrågor. Förtärings- och förvaringsförbuden an- knytes till förekomsten av yrkesmässig serveringsrörelse och uthyrning av lokaler i stället för som nu till enbart utskänkning av drycker av olika slag och regleras i en särskild förordning.
Utredningen anser att utskänkningsskatten i förening med nu gällande regler rörande ersättning till restauratörerna för utskänkningens handhavan- de alltjämt har en viktig funktion att fylla när det gäller dels att motverka restauratörernas ekonomiska intresse av ökad spritutskänkning dels att leda konsumtionen från alkoholstarkare till alkoholsvagare drycker. Med hänsyn härtill samt till vissa tendenser i det moderna, i viss utsträckning nöjesbetonade restauranglivet bör man tills vidare bibehålla skatten i av- vaktan på utvecklingen efter måltidstvångets generella avskaffande. Det har icke heller kunnat bekräftas att utskänkningsskatten skulle utgöra något avgörande hinder för en rationell lösning av de med förtärings- och för- varingsförbuden sammanhängande problemen.
Det nuvarande principiella förbudet mot utskänkning av rusdrycker i samband med dans föreslås slopat, likaså den kommunala vetorätten när det gäller medgivande till såväl utsträckt tid för särskilt tillfälle som ut-
skänkning i samband med danstillställning och tillfällig varietéföreställ- ning. Polismyndigheterna, som i nu nämnda hänseenden har att meddela tillstånd, blir därvid i fortsättningen bundna endast av de direktiv som vederbörande länsstyrelse — efter kommunernas hörande _ kan ha med- delat. Vidare föreslås, att den ordinarie tidpunkten för rusdrycksutskänk— ningens avslutande skall flyttas från klockan 22 till klockan 24 och att ut- skänkningen av starköl på vardagar skall få börja klockan 11. Kommuner- nas vetorätt slopas i vad avser fastställandet av tidigare tidpunkt för den ordinarie utskänkningens avslutande än klockan 24.
I övrigt framlägger utredningen på rusdrycksutskånkningens område för- slag om förenklad handläggning av ärenden rörande tillfällig utskänkning av rusdrycker, 0111 införande av möjlighet till utskänkning i vissa speciella fall av spritdrycker på färdmedel i inrikes trafik samt 0111 fri prissättning på spritdrinkar och starköl.
Sedan det genom särskilt företagna försök med ciderdrycker visat sig att berusningseffekten av dylika drycker icke är större än av maltdrycker med motsvarande alkoholhalt, har utredningen funnit sig böra föreslå, att cider- drycker skall få försäljas under mindre restriktiva former än för närva- rande och därvid lagtekniskt jämställas 1ned maltdrycker. Tre huvud— typer bör kunna förekomma, nämligen starkcider, cider och lättcider. Ut- redningen föreslår, att skatten bestämmes för starkcider till 90 öre per liter mot 1 krona 41 öre för starköl och för cider till 48 öre per liter liksom för öl. För lättcider, som närmast kommer att konkurrera med läskedrycker- na, finnes enligt utredningens mening icke anledning att fastställa lägre skatt än för dessa eller 33 öre per liter.
I valet mellan att reglera tillverkning, beskattning och försäljning av ciderdrycker i en särskild förordning eller att verkställa ändringar i samt- liga nu befintliga av förslagen berörda förordningar har utredningen före- dragit det senare alternativet.
FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
Förslag till
Förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521)
Härigenom förordnas, att 1 och G åå, 9 5 3 mom., 12 g 3 och 4 mom., 28, 30, 31, 35, 37, 38, 41, 41a och 4-6 55, 47 5 1—4 mom., 49 och 51 åå, 52 Q' 2 mom. samt 53 och 83 åå rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, att till 80 å samma förordning skall fogas ett nytt moment, benämnt 5 mom., av nedan angiven lydelse samt att 54 & samma förordning skall upphöra att gälla.
(Nuvarande lydelse) 1 €.
Till r 11 s (1 ry c k e r hänföras i denna förordning spritdrycker, vin och starköl.
Medspritdryck _____
Med vi 11 förstås varje dryck, som är framställd genom alkoholisk jäs— ning av saft från druvor, här, frukt eller andra växtdelar och som håller mer än två och en fjärdedels men ej mer än tjugutvå volymprocent etyl— alkohol.
(Föreslagen lydelse) 1 5.
Till r 11 5 (1 r y 0 k e r hänföras i denna förordning spritdrycker, vin, starköl och starkcider.
— eller apoteksvara.
Med vin förstås varje dryck, ci- derdryckcr undantagna, som är framställd genom alkoholisk jäsning av saft från druvor, här, frukt eller andra växtdelar och som håller mer än två och en fjärdedels men ej mer än tjugutvå volymprocent etylalko— 1101.
Med 5 t a r k 6 l —————— tiondels viktprocent.
(åå.
1 111 o m. Utan hinder — -— — —
Om försäljning av vin och starköl för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat likartat ändamål är särskilt stadgat.
Med star k e i d e r förstås cider- dryck, vars alkoholhalt överstiger två och åtta tiondels men icke fyra och fem tiondels viktprocent.
65.
_ _ av kontrollstyrelsen.
Om försäljning av vin, starköl och starkcider för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat likartat ändamål är särskilt stadgat.
14 (Nuvarande lydelse)
2mom. Genom vad——————
(Föreslagen lydelse) —— å tullflygplats.
Om rätt —————— särskilt föreskrivet.
Vin och starköl, som enligt 12 Q 4 mom. under g) införas såsom pro- viant på järnvägståg i internationell trafik, må utan hinder av vad i denna förordning stadgas användas för så— lunda avsett ändamål.
9 5.
3 mom. Inom riket tillverkat starköl, som ej säljes för exp-ort, må försäljas endast till partihandelsbo- laget, det i 13 & nämnda detaljhan- delsbolaget eller bryggeri med rätt att tillverka starköl eller öl.
12 ä.
3 mom. Starköl som införes till riket må icke utlämnas från parti- handelsbolaget, med mindre varan antingen då den inkommer hit är eller ock därefter av bolaget blivit försedd med uppgift om tillverkarens namn och om varuslaget. I stället för uppgift om varuslaget må användas av kontrollstyrelsen godkänd beteck- ning.
4 m om. Utan hinder — —— _— _
g) vin och starköl, som medföras såsom proviant på järnvägståg i in- ternationell trafik, införas i den ut— sträckning som erfordras för be- spisning av passagerare under tågets gång inom riket.
Vin, starköl och starkcider, som enligt 12 5 4 mom. under g) införas såsom proviant på järnvägståg i in- ternationell trafik, må utan hinder av vad i denna förordning stadgas användas för sålunda avsett ända— mål.
9 5.
3 m 0 m. Starköl och starkcider, som tillverkats inom riket och som ej säljas för export, må försäljas endast till partihandelsbolaget, det i 13 & nämnda detaljhandelsbolaget eller, vad beträffar starköl, till bryg- geri med rätt att tillverka starköl eller öl och, vad beträffar starkcider, till tillverkare av starkcider eller ci- der.
12 ä.
3 mom. Starköl och starkcider som införas till riket må icke utläm- nas [från partihandelsbolaget, med mindre varan antingen då den in- kommer hit är eller ock därefter av bolaget blivit för-sedd med uppgift om tillverkarens namn och om varusla- get. I stället för uppgift om varu- slaget må användas av kontrollsty- relsen godkänd beteckning.
— —- meddelar;' samt
g) vin, starköl och starkcider, so-m medföras såsom proviant på järn- vägståg i internationell trafik, infö- ras i den utsträckning som erfordras för bespisning av passagerare under tågets gång inom riket.
(Nuvarande lydelse) 28 &.
Över anmälan som i 27 å sägs skall intendenten för utskänkningsären- den, utom i fall som i 33 å avses, inhämta yttranden från Iänsnykter- hetsnämnden samt polismyndigheten och fullmäktige i den kommun där utskänkningen är avsedd att bedri- vas. Fullmäktige skola höra kommu- nens nykterhetsnämnd.
(Föreslagen lydelse) 28 &.
Över anmälan som i 27 & sägs skall intendenten för utskänkningsären- den, utom i fall som i 33 å avses, in- hämta yttranden a) i fråga om årsutskänkning från länsnykterhetsnämnden samt polis— myndigheten och fullmäktige i den kommun där utskänkningen är av- sedd att bedrivas, b) i fråga om tillfällig utskänk- ning från polismyndigheten och full- mäktige i den kommun där utskänk- ningen är avsedd att bedrivas.
Fullmäktige skola i båda fallen höra kommunens nykterhetsnämnd.
Intendenten åligger ______ finnes erforderlig.
Sedan utredningen slutförts, skall den i 13 5 angivna nämnden höras.
30 5.
I ansökan enligt 29 5 skall angivas, var utskänkningen skall bedrivas samt huruvida densamma skall om- fatta alla slag av rusdrycker eller vin och starköl eller endast starköl. An- sökan må jämväl innehålla förslag till föreskrifter för utskänkningens bedrivande.
31 5.
Är fråga om årsutskänkning skall, sedan utredningen slutförts, den i 13 & angivna nämnden höras.
30 5.
I ansökan enligt 29 å skall angivas, var utskänkningen skall bedrivas samt huruvida densamJna skall om- fatta alla slag av rusdrycker eller vin, starköl och starkcider eller starköl och starkcider. Ansökan må jämväl innehålla förslag till före— skrifter för utskänkningens bedri- vande.
31 5.
Till utskänkning —————— meddela tillstånd.
Finna fullmäktige med hänsyn till särskilda förhållanden inskränk- ningar erforderliga i fråga om ut- skänkningens bedrivande, är läns- styrelsen skyldig att vid tillstånds meddelande fastställa vad fullmäk- tige i sådant hänseende föreslagit, i den mån inskränkningarna icke
Finna fullmäktige med hänsyn till särskilda förhållanden inskränk— ningar erforderliga i fråga om ut- skänkningens bedrivande, är läns— styrelsen skyldig att vid tillstånds meddelande fastställa vad fullmäk- tige i sådant hänseende föreslagit, i den mån inskränkningarna icke
1) strida mot det i 7 & angivna syftet eller eljest mot bestämmelser- na i denna förordning eller annan all— män författning,
2) röra måltidstvång, kvantitets— begränsning eller tiden för utskänk- ningens början eller
3) innebära förbud mot utskänk- ning till viss person eller viss kate- gori av personer.
(Föreslagen lydelse)
1) strida mot det i 7 & angivna syftet eller eljest mot bestämmelser- na i denna förordning eller annan allmän författning,
2) röra måltidstvång, kvantitets- begränsning eller tiden för utskänk- ningens början,
3) röra utskänkningens avslutan— de före klockan 24 eller
li) innebära förbud mot utskänk- ning till viss person eller viss kate- gori av personer.
Hava fullmäktige —————— i fråga.
35 5.
Tillstånd till utskänkning på pas- sagerarfartyg, i restaurangvagn på järnvägståg eller på luftfartyg som i linjefart befordrar passagerare (t r a— fikutskänkning) meddelas av länsstyrelsen i det län, där rederiet, järnvägens styrelse eller luftfarts- företaget har sitt säte. Har rederiet, järnvägens styrelse eller luftfarts— företaget icke säte inom riket, med— delas tillstånd av överståthållaräm- betet.
35 5.
Tillstånd till utskänkning på far- tyg, järnvägståg eller luftfartyg som i linjefart befordrar passagerare (trafikutskänkning) med- delas av länsstyrelsen i det län, där rederiet, järnvägens styrelse eller luftfartsföretaget har sitt säte. Har rederiet eller luftfartsföretaget icke säte inom riket, meddelas tillstånd av överståthållarämbetet.
De i —————— å trafikföretaget.
37 5.
Rätt till annan utskänkning än trafikutskänkning må avse alla slag av rusdrycker, Vin och starköl eller, om särskilda skäl därtill äro, endast starköl.
Tillstånd till trafikutskänkning må avse vin och starköl. För fartyg, som förmedlar regelbunden person— trafik till utländsk hamn, eller luft- fartyg, som & linjefart befordrar pals— sagerare till eller från utländsk flyg-
37 5.
Rätt till annan utskänkning än trafikutskänkning må avse alla slag av rusdrycker eller vin, starköl och starkcider eller starköl och starkci- der.
Tillstånd till trafikutskänkning må avse vin, starköl och starkcider eller starköl och starkcider eller, om sär— skilda skäl därtill äro, alla slag av rusdrycker.
För fartyg, som förmedlar regel-
(Nuvarande lydelse)
plats, må dock tillståndet avse alla slag av rusdrycker.
38 5.
När det finnes påkallat av särskil- da förhållanden, äger länsstyrelsen vid tillstånds meddelande, jämte det länsstyrelsen fastställer av kommu- nen föreslagna inskränkningar enligt 31 å, lämna föreskrifter rörande ut- skänkningen, dock ej av sådan art som angives under 1)—3) i andra stycket av nämnda paragraf.
41 å.
Beträffande överlåtelse — — — —
Är ej fråga om trafikutskänkning, följer med sådan överlåtelse skyldig- het för rättighetsinnehavaren att hos detaljhandelsbolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker. Överlåtelse av tillstånd till trafikut- skänkning medför skyldighet att hos bolaget inköpa sådana rusdrycker, som äro avsedda för utskänkning i restaurangvagn samt på fartyg och luftfartyg vid färd mellan svenska hamnar och svenska flygplatser.
Vid överlåtelse skall bolaget, med iakttagande av de föreskrifter kon- trollstyrelsen utfärdar, meddela be- stämmelser rörande prissättning på utskänkta spritdrycker och starköl, så ock rörande vad därmed äger samband.
41aå.
Priset på utskänkta spritdrycker skall motsvara utminuteringspriset
(Föreslagen lydelse)
bunden persontrafik till utländsk hamn, eller luftfartyg, som i linje- fart befordrar passagerare till eller från utländsk flygplats, må tillstån- det avse alla slag av rusdrycker.
38 5.
När det finnes påkallat av särskil- da förhållanden, äger länsstyrelsen vid tillstånds meddelande, jämte det länsstyrelsen fastställer av kommu- nen föreslagna inskränkningar enligt 31 å, lämna föreskrifter rörande ut- skänkningen, dock ej av sådan art som angives under 1), 2) och li) i andra stycket av nämnda paragraf.
41 å.
— — avtal upprättas.
Är ej fråga om trafikutskänkning, följer med sådan överlåtelse skyldig- het för rättighetsinnehavaren att hos detaljhandelsbolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker. Överlåtelse av tillstånd till trafikut- skänkning medför skyldighet att hos bolaget inköpa sådana rusdryc- ker, som äro avsedda för utskänk- ning på järnvägståg samt på fartyg och luftfartyg vid färd mellan svens— ka hamnar och svenska flygplatser.
Vid Överlåtelse skall bolaget, med iakttagande av de föreskrifter kon— trollstyrelsen utfärdar, meddela be- stämmelser rörande utskänknings- pris på spritdrycker, spritdrinkar undantagna, så ock rörande vad där- med äger samband.
41 a &. Utskänkningspris på spritdryc- ker, spritdrinkar undantagna, skall
(Nuvarande lydelse)
för varan jämte dårå belöpande ut— skänkningsskatt.
(Föreslagen lydelse) motsvara utminuteringspriset för va- ran jämte därå belöpande utskänk- ningsskatt.
Utskänkningspris på spritdrin- kar skall innefatta därå belöpande utskänkningsskatt.
I samband —————— av Konungen.
46 5.
1 mom. Vid utskänkning skall lagad mat vara att tillgå. Vad nu sagts gäller dock ej utskänkning av vin som äger rum i samband med ser— vering av konditorivaror.
2 m 0 m. Spritdrycker må utskän- kas endast i samband med måltid.
Föreskrifter angående lägsta pris å sådan måltid utfärdas av kon- trollstyrelsen. Styrelsen må vidare i mån av behov utfärda anvisningar till vägledning vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket.
Konungen må beträffande viss ort eller visst område medgiva undantag från stadgandet i första stycket. Innan sådant beslut fattas, skola fullmäktige i därav berörda kommu- ner genom intendentens för utskänk- ningsärenden försorg erhålla tillfälle att yttra sig i frågan. Medgivande må ej lämnas, om fullmäktige i kom— munen förklarat att utskänkning av spritdrycker utan samband med mål- tid icke bör äga rum i kommunen. Lämnas medgivande, utfärdar Ko— nungen de särskilda föreskrifter i av- seende å utskänkningen som prövas erforderliga. Medgivandet må när som helst återkallas.
46 5. 1 mo m. Vid utskänkning skall lagad mat vara att tillgå.
2 mom. Egentligt brännvin må utskänkas endast i samband med måltid bestående av lagad mat.
Föreskrifter angående vad som är att hänföra till egentligt brännvin utfärdas av kontrollstyrelsen. Styrel- sen må vidare i mån av behov utfär- da anvisningar till vägledning vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket.
47 5.
1 mom. Rusdrycker må ej u—t— s-kän-kas före klockan 12 å söcken- dagar samt ej före klockan 13 å sön- och helgdagar.
2 m 0 m. Utskänkning skall avslu— tas senast klockan 22, där ej tidigare tidpunkt föreskrivits enligt 38 eller 43 5 eller ock medgivande till ut- sträckt tid lämnats i den ordning nedan i 3 eller 4 mom. sägs, dock att utskänkning som avses i 33 5 utan sådant medgivande må fortgå till
(Föreslagen lydelse)
3 mom. Utskänkning av sprit- drycker och vin till allmänheten må icke bedrivas på sådant sätt att gäst därvid betjänar sig själv.
Från nämnda förbud äger läns— styrelsen, då särskilda skäl därtill äro, medgiva undantag beträffande sådan utskänkning av vin som icke äger rum i samband med utskänk- ning av spritdrycker.
Medgivande som nyss sagts skall lämnas i samband med utskänk- ningstillståndet eller, då fråga därom uppkommer under oktrojperioden, genom beslut efter särskild ansökan. I sistnämnda fall skall intendenten för utskänkningsärenden inhämta yttranden från polismyndigheten och fullmäktige i kommunen samt där- efter med eget utlåtande överlämna handlingarna till länsstyrelsen.
Hava fullmäktige avstyrkt sådan utskänkning, må medgivande ej läm- nas.
47 ä.
1 mom. Rus'drycker må ej ult- slkänkas före klockan 12 å söcken- dagar samt ej före klockan 13 å sön- och helgdagar, dock att utskänkning av starköl och starkcider må börja klockan 11 å söckendagar.
2 m 0 m. Utskänkning ska-ll avslu— tas senast klockan 24, där ej tidigare tidpunkt föreskrivits enligt 38 eller 43 5 eller ock medgivande till urt— sträckt tid lämnats i den ordning ne- dan i 3 eller 4 mom. sägs, dock att utskänkning som avses i 33 5 utan sådant medgivande må fortgå till
(Nuvarande lydelse) klockan 1, där ej detaljhandelsbola- get finner skäligt föreskriva att ut— skänkningen skall avslutas tidigare.
3 m 0 m. Föreligger stadigvarande behov av utskänkning efter klockan 22, äger länsstyrelsen lämna medgi- vande därtill i samband med ut— skänkningstillståndet eller, då så- dant behov yppas under oktrojperio- den, genom beslut efter särskild an- sökan. I sistnämnda fall skall inten— denten för utskänkningsärenden in— hämta yttranden från polismyndig- heten och fullmäktige i kommunen samt därefter med eget utlåtande överlämna handlingarna till läns- styrelsen.
(Föreslagen lydelse) klockan 1, där ej detaljhandelsbo- laget finner skäligt föreskriva att ut- skänkningen skall avslutas tidigare.
3 m om. Föreligger stadigvarande behov av utskänkning efter klockan 24, äger länsstyrelsen lämna medgi- vande därtill i samband med ut- skänkningstillståndet eller, då sådant behov yppas under oktrojperioden, genom beslut efter särskild ansökan. I sistnämnda fall skall intendenten för utskänkningsärenden inhämta yttranden från polismyndigheten och fullmäktige i kommunen samt där- efter med eget utlåtande överlämna handlingarna till länsstyrelsen.
Ej må _______ f ull-mäktige förordat. 4 mom. Yppas för särskilt till— fälle behov av utskänkning efter den eljest bestämda tiden, må polismyn- digheten lämna medgivande därtill. Sådant medgivande må ej lämnas i strid m-ed de grunder fullmäktige i kommunen eller länsstyrelsen kan hava bestämt.
49 5.
På passagerarfartyg må rusdryc- ker utskänkas endast till besättning och passagerare. På luftfartyg må utskänkning äga rum endast under färd.
51 5.
Vid danstillställning, till vilken allmänheten äger tillträde, må rus- drycker ej utskänkas. Förbudet gäl— ler även Iokal, som står i inre för- bindelse med danslokalen.
4 mom. Yppas för särskilt till- fälle behov av utskänkning efter den eljest bestämda tiden, må polismyn- digheten lämna medgivande därtill. Sådant medgivande rmå ej lämnas i strid med de grunder länsstyrelsen kan hava bestämt.
49 5.
På fartyg må rusdrycker utskän— kas endast till besättning och passa- gerare. På luftfartyg må utskänk- ning äga rum endast under färd.
51 5.
Vid offentlig danstillställning må rusdrycker utskänkas endast efter medgivande av polismyndigheten. Medgivande må ej lämnas i strid m-ed de grunder länsstyrelsen kan hava bestå-mt.
(Nuvarande lydelse)
Från det i första stycket stadgade förbudet må polismyndigheten med- giva undantag för särskilda fall.
Sådant medgivande må ej lämnas i strid med de grunder fullmäktige i kommunen eller länsstyrelsen kan hava bestämt.
52 5.
2 m 0 m. Medgivande att uts'kän'ka rusdrycker vid föreställning eller un- derhållning av annat slag än i 1 mom. andra stycket sägs lämnas av länsstyrelsen.
Vill utskänkningsinnehavare re- gelbundet å restaurang anordna un- derhållning av annat slag än i 1 mom. andra stycket sägs, må med- givandet lämnas i samband med ut- skänkningstillståndet eller, då fråga därom uppkommer under oktroj- perioden, genom beslut efter särskild ansökan. I sistnämnda fall skall in- tendenten för utskänkningsärenden inhämta yttranden från polismyndig- heten och fullmäktige i kommunen samt därefter med eget utlåtande överlämna handlingarna till länssty- relsen.
Vill utskänkningsinnehavare för särskilt tillfälle anordna föreställ— ning eller underhållning som i första stycket sägs, äger länsstyrelsen, efter den utredning som finnes erforder- lig, lämna medgivande därtill.
Medgivande må icke lämnas i strid med de grunder fullmäktige kunna hava bestämt.
21 (Föreslagen lydelse)
52 g.
2 m 0 m. Medgivande 'att utskänka rusdrycker vid föreställning eller un- derhållning av annat slag än i 1 mom. andra stycket sågs lämnas i den ordning nedan stadgas.
Vill utskänkningsinnehavare regel- bundet å restaurang anordna under- hållning av annat slag än i 1 mom. andra stycket sägs, må medgivandet lämnas av länsstyrelsen i samband med utskänkningstillståndet eller, då fråga därom uppkommer under ok- trojperioden, genom beslut efter sär- ,skild ansökan. ] sistnämnda fall skall intendenten för utskänknings- ärenden inhämta yttranden från po- lismyndigheten och fullmäktige i kommunen samt därefter med eget utlåtande överlämna handlingarna till länsstyrelsen. Medgivande må icke lämnas istrid med vad fullmäk- tige förordat.
Vill *utskänkningsinnehavare för särskilt tillfälle anordna föreställ- ning eller underhållning som i första stycket sägs, äger polismyndighe- ten, efter den utredning som finnes erforderlig, lämna medgivande där- till. Medgivande må icke lämnas i strid med de grunder länsstyrelsen kan hava bestämt.
( N uvarande lydelse) 53 &.
Intendenten för utskänkningsären- den skall i god tid före varje oktroj- periods början lämna fullmäktige i kommunen tillfälle att yttra sig dels angående den omfattning i vilken en— ligt fullmäktiges mening rätt till at- skänkning som avses i 33 & bör över- låtas, dels angående de grunder en- ligt vilka medgivande, varom stadgas i47 & 4 mom., 51 å och 52 5 2 mom. tredje stycket, må lämnas. Intenden- ten skall därefter i förekommande fall med eget utlåtande överlämna in— komna yttranden till länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall meddela polis— myndigheterna erforderliga anvis— ningar för utövandet av den beslutan- derätt som på dem ankommer.
80 5.
83 &.
Bryter någon mot 46 5 1 mom., 48 eller 59 5 eller bryter gäst å utskänk- ningsställe mot 54 eller 55 å, straffes med böter, högst etthundra kronor.
(Föreslagen lydelse) 53 &.
Intendenten för utskänknings- ärenden skall i god tid före varje oktrojperiods början lämna fullmäk- tige i kommunen tillfälle att yttra sig angående de grunder enligt vilka medgivande, varom stadgas i 47 ä 4 mom., 51 å och 52 5 2 mom. tredje stycket, må lämnas. Intendenten skall därefter med eget utlåtande överlämna inkomna yttranden till länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall meddela polismyndigheterna erfor— derliga anvisningar för utövandet av den beslutanderätt som på dem an- kommer.
80 5.
5 mom. Den som olovligen ut- skänkt spritdrycker skall dömas att för den utskänkta myckenheten gäl- da utskänkningsskatt med en tredje- del av varornas beräknade utminu- teringsvärde, dock minst etthundra kronor.
83 5.
Bryter någon mot 46 ä 1 mom.. 48 eller 59 5 eller bryter gäst å ut- skänkningsställe mot 55 &, straffes med böter, högst etthundra kronor.
Övergångsbestämmelser
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962, dock att bestämmelser- na i 31 och 38 55, 47 5 2—4 mom., 51 å och 52 5 2 mom. skola träda i kraft den 1 januari 1963. Förordningens bestämmelser skola gälla redan före
ikraftträdandet i avseende å åtgärder, som erfordras för tillämpningen där- efter.
Äldre bestämmelser skola alltjämt äga tillämpning med avseende å för- hållanden, som äro hänförliga till tiden före förordningens ikraftträdande.
2. I den mån de ändrade bestämmelserna medföra inskränkning i den rätt att utskänka rusdrycker som av detaljhandelsbolaget överlåtits på viss restauratör enligt avtal avseende oktrojperioden den 1 oktober 1961—den 30 september 1965 eller del därav, skola motsvarande äldre bestämmelser gälla intill avtalsperiodens slut.
3. I de fall länsstyrelsen jämlikt 47 5 2 mom. föreskrivit att utskänkningen skall avslutas tidigare än klockan 24, skola fullmäktige i vederbörande kommun av intendenten för utskänkningsärenden beredas tillfälle att före den 1 november 1962 inkomma med yttrande över förlängningen av ut- skänkningstiden till klockan 24. Länsstyrelsen skall därefter pröva i vad mån tidigare tidpunkt för utskänkningens avslutande bör föreskrivas. Har länsstyrelsen förut föreskrivit tidigare stängningstid än klockan 22, skall beslutet härom icke omprövas.
4. Kommunernas fullmäktige skola av intendenten för utskänknings- ärenden beredas tillfälle att före den 1 november 1962 för tiden den 1 januari 1963—den 30 september 1965 avgiva sådant yttrande som avses i 53 5 enligt dess ändrade lydelse. Sedan intendenten med eget utlåtande överlämnat de inkomna yttrandena till länsstyrelsen, har denna att före den 1 januari 1963 besluta om eventuella ändringar av de anvisningar, enligt vilka polismyndig- heterna utöva sin beslutanderätt.
Förslag till Förordning om ändring i ölförsäljningsförordningen den 23 mars 1961 (nr 159)
Härigenom förordnas, att 1—7, 9, 10, 17, 18, 20—23 åå, 24 5 1 och 3 mom. samt 25, 27, 28, 32, 34—36 och 38 55 ölförsä—ljning-sförordningen den 23 mars 1961 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, att 33 & samma förordning skall upphöra att gälla samt att förordningens rubrik skall hava
följande ändrade lydelse.
(Nuvarande lydelse)
Ölförsäljningsförordning
(Föreslagen lydelse)
Förordning omförsäljning av öl och cider
1 g. 1 5. Med öl ______ 2,8 viktprocent.
Med cider förstås ciderdryck vars alkoholhalt överstiger 1,8 men icke 2,8 viktprocent.
2 5. 2 5.
Under försäljning inbegri— pes allt tillhandahållande av öl mot ersättning. Som försäljning skall dock icke anses att arbetsgivare på grund av arbetsavtal utan särskild gottgörelse tillhandahåller öl åt an— ställd.
Tillpartihandel _____
3 &. 01 må säljas endast av den som äger rätt därtill enligt denna förord- ning. Hembryggt öl må icke säljas.
Rätt att sälja öl hänför sig till viss lokal (förs-älj ningsställe).
Under fö r s å lj n i n g inbegri- pes allt tillhandahållande av öl och cider mot ersättning. Som försälj- ning skall dock icke anses att arbets- givare på grund av arbetsavtal utan särskild gottgörelse tillhandahåller anställd sådana drycker. —— på stället.
3 5.
Öl och cider må säljas endast av den som äger rätt därtill enligt den- na förordning. Hembryggt öl och hemtillverkad cider må icke säljas.
Rätt att sälja öl och cider hänför sig till viss lokal (förs-älj nings- s t äl ] e).
Vid varje —————— försäljningen (f ö r e stå n (1 a r e).
(Nuvarande lydelse) 4 5.
01 som införes till riket må icke utlämnas från tullverket, om icke va- ran antingen då den inkommer hit eller därefter genom varuhavarens försorg under tillsyn av tullpersonal blivit försedd med uppgift om till- verkarens namn och om varuslaget. I stället för uppgift om varuslaget må användas av kontrollstyrelsen god- känd beteckning.
Öl som nu sagts må icke förses med uppgift ägnad att giva drycken sken av att tillhöra annat varuslag än det till vilket den är hänförlig.
Generaltullstyrelsen äger _ -— _ _
55.
(Föreslagen Iydelse ) 4 5.
01 eller cider som införes till ri- ket må icke utlämnas från tullver- ket, om icke varan antingen då den inkommer hit eller därefter genom varuhavarens försorg under tillsyn av tullpersonal blivit försedd med uppgift om tillverkarens namn och om varuslaget. I stället för uppgift om varuslaget må användas av kon- trollstyrelsen godkänd beteckning.
01 eller cider som nu sagts må icke förses med uppgift ägnad att giva drycken sken av att tillhöra annat varuslag än det till vilket den är hän- förlig.
_ —— denna paragraf.
55.
Partihandel må —————— till utminutering. Efter anmälan hos kontrollstyrel- sen må partihandel därjämte ut— övas av den som yrkesmässigt be— driver partihandel med matvaror eller yrkesmässigt inför öl till riket.
Efter anmälan hos kontrollstyrel- sen må partihandel därjämte utövas av den som yrkesmässigt bedriver partihandel med matvaror eller yr- kesmässigt inför öl eller cider till ri— ket.
Vid partihandel ______ återförsäl j a varan.
6 &.
Rätt att utminutera öl tillkommer den som erhållit tillstånd därtill, så ock den som äger utminutera rus— drycker.
Tillstånd till utminutering av öl skall, om ej hinder möter enligt 7 5 eller eljest särskilda skäl äro där- emot, meddelas
a) den som yrkesmässigt försäljer matvaror till allmänheten (m a t v a- ruhandlare),
b) den som yrkesmässigt tillver—
6 5.
Rätt att utminutera öl och cider tillkommer den som erhållit tillstånd därtill, så ock den som äger utminu- tera rusdrycker.
Tillstånd till utminutering av öl och cider skall, om ej hinder möter enligt 7 & eller eljest särskilda skäl äro däremot, meddelas
a) den som yrkesmässigt försäljer matvaror till allmänheten (m a t v a- ruhandlare),
b) den som yrkesmässigt tillver-
(Nuvarande lydelse)
kar öl, lättöl eller läskedrycker (tillverkare), samt
c) företag som avses i 9 5. Den som äger rätt till öppet- hållande efter den vanliga affärsti- dens slut eller till utskänkning av rusdrycker, öl eller alkoholfria dryc- ker må dock erhålla tillstånd till ut- minutering endast om så finnes på- kallat med hänsyn till särskilda för- hållanden.
(Föreslagen lydelse) kar öl, cider, lättöl, lättcider eller läskedrycker (tillverkare), samt
0) företag som avses i 9 5. Den som äger rätt till öppethållan- de efter den vanliga affärstidens slut eller till utskänkning av rusdrycker, öl och cider eller alkoholfria drycker må dock erhålla tillstånd till utminu— tering endast om så finnes påkallat med hänsyn till särskilda förhållan- den.
Tillstånd för —————— av drycker.
7 å.
Ölförsåljare som är enskild per— son och själv handhar utminutering ävensom föreståndare för utminute- ring skall med hänsyn till personliga förhållanden vara lämplig att utöva verksamheten.
9 5.
Föreslå kommunens fullmäktige den inskränkningen i fråga om mat- varuhandlares utminutering, att den ekonomiska fördelen av försälj- ningen genom inrättande av särskilt företag göres oberoende av mycken- heten sålt öl, och finnas därvid före- slagna grunder för försäljningens ordnande i övrigt lämpliga, skall för- slaget fastställas av länsstyrelsen. Beslut i sådan fråga skall tillställas polismyndigheten i kommunen.
Fastställer länsstyrelsen _ _ _ —
10 9. Rätt att utskänka öl tillkommer, förutom i fall som i andra stycket
7 5.
Försäljare av öl och cider, vilken är enskild person och själv handhar ut- minutering, ävensom föreståndare för utminutering skall med hänsyn till personliga förhållanden vara lämplig att utöva verksamheten.
9 &.
Föreslå kommunens fullmäktige den inskränkningen i fråga om mat- varuhandlares utminutering, att den ekonomiska fördelen av försälj- ningen genom inrättande av särskilt företag göres oberoende av försåld myckenhet öl och cider, samt finnas därvid föreslagna grunder för för— säljningens ordnande i övrigt lämp- liga, skall förslaget fastställas av länsstyrelsen. Beslut i sådan fråga skall tillställas polismyndigheten i kommunen.
_ _ beviljas matvaruhandlare.
10 5. Rätt att utskänka öl och cider till- kommer, förutom i fall som i andra
(Nuvarande lydelse)
sägs, den som erhållit tillstånd där- till, så ock den som äger utskänka rusdrycker.
Öl må utskänkas vid slutet bord
a) till inackorderade gäster vid matservering i hem (11 t s k å n k— ning vid heminackorde- r i n g) ,
b) till dem som bo i bostadshus med gemensam matsal, vid servering i denna (utskänkning i kol— lektivhusmatsal), samt
0) till anställda vid institution eller företag i för dem avsedd matsal eller därmed jämförlig lokal (u t- skänkning i personalmat- s a 1).
stycket sägs, den som erhållit till- stånd därtill, så ock den som äger utskänka rusdrycker.
Öl och cider må utskänkas vid slu- tet [bord
a) till inackorderade gäster vid matservering i hem (u t 5 k ä n k- ning vid heminackorde- ri n g) ,
b) till dem som bo i bostadshus med gemensam matsal, vid serve- ring i denna (utskänkning i kollektivhusmatsal), samt
0) till anställda vid institution eller företag i för dem avsedd matsal eller därmed jämförlig lokal (11 t- skänkning i personalmat- s a 1).
Rätt till ______ förestår lokalen. Kungl. Maj :t ______ till personalmatsal. Utskänkning i ______ medgivande härtill.
17 5. 17 &.
Ombyte av försäljningsställe, där detaljhandel med öl bedrives efter tillstånd, må ske efter medgivande av tillståndsmyndigheten.
18 5.
Har den som erhållit tillstånd till utminutering eller utskänkning av öl avlidit, försatts i konkurs eller förklarats omyndig och vill döds- boet, konkursboet eller förmynda- ren fortsätta rörelsen, skall därom inom två månader från dödsfallet, första borgenärssammanträdet eller omyndighetsförklaringen göras an- mälan hos tillståndsmyndigheten. Såvida myndigheten icke finner skäl bestämma kortare tid, må rörelsen
Ombyte av försäljningsställe, där detaljhandel med öl och cider be- drives efter tillstånd, må ske efter medgivande av tillståndsmyndig- heten.
18 5.
Har den som erhållit tillstånd till utminutering eller utskänkning av öl och cider avlidit, försatts i kon- kurs eller förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet eller för- myndaren fortsätta rörelsen, skall därom inom två månader från döds- fallet, första borgenärssammanträ— det eller omyndighetsförklaringen göras anmälan hos tillståndsmyn- digheten. Såvida myndigheten icke finner skäl bestämma kortare tid,
(Nuvarande lydelse) fortsättas, om tillståndet avser be- stämd tid, intill utgången av samma tid, och utan tidsbegränsning om tillståndet gäller tills vidare.
(Föreslagen lydelse) må rörelsen fortsättas, om tillstån- det avser bestämd tid, intill utgång— en av samma tid, och utan tidsbe— gränsning om tillståndet gäller tills vidare.
I fall __________ på annan.
20 5.
Var och en som har befattning med försäljning av öl skall därvid verka för att nykterhet och ordning främjas.
Vid utövande av försäljningsrätt må innehavaren anlita biträde en- dast av hos honom anställda. För- sålt öl må dock på hans ansvar för- sändas genom annan till känd kö- pare.
21 5.
20 5.
Var och en som har befattning med försäljning av öl och cider skall därvid verka för att nykterhet och ordning främjas.
Vid utövande av försäljningsrätt må innehavaren anlita biträde en— dast av hos honom anställda. För- sålda drycker må dock på hans an— svar försändas genom annan till känd köpare.
21 5.
Vid utminutering ______ och omfattning.
Matvaruhandlare må _____
På försåljningsställe må öl icke förvaras i annat kärl än det vari drycken levererats av tillverkaren. Ej heller må öl, som är avsett för försäljning, av återförsäljare för- ändras.
Hembryggd maltdryck må icke förvaras på försäljningsställe.
22 å. Öl må icke utskänkas till den som kan antagas ej hava fyllt 16 år.
Öl må icke utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkoholhal- tiga drycker eller annat berusnings- medel. Sådan person må icke till- låtas uppehålla sig på försäljnings— ställe.
_ av matvaror.
På försäljningsställe må öl och cider icke förvaras i andra kärl än dem vari dryckerna levererats av till- verkaren. Ej heller må sådana dryc- ker, som äro avsedda för försäljning, av återförsäljare förändras.
Hem-bryggd maltdryck och hem- tillverkad ciderdryck må icke förva- ras på försäljningsställe.
22 &.
Öl eller cider må icke utskänkas till den som kan antagas ej hava fyllt 16 år.
Nämnda drycker må icke utläm— nas till den som är synbarligen be- rörd av alkoholhaltiga drycker el- ler annat berusningsmedel. Sådan person må icke tillåtas uppehålla sig på försäljningsställe.
(Nuvarande lydelse)
Ej heller må öl utlämnas, då sär- skild anledning till misstanke före- ligger, att varan är avsedd att använ- das i berusningssyfte eller till olov- lig försäljning.
23 5.
Om de tider då öl må utminuteras gäller vad i butikstängningslagen är stadgat. Under sön- eller helgdag må dock utminutering icke bedrivas från fordon.
24 Q. 1 m 0 m. Utskänkning av öl må ej börja före klockan 7.
Utskänkningen skall _____ 3 m 0 m. Då utskänkning av öl he- drives på grund av rätt till utskänk- ning av rusdrycker må, utan hinder av vad i 1 mom. är stadgat, öl ut- skänkas under den för rusdrycks— utskänkningen gällande tiden.
25 5.
I lokal, där öl må utskänkas efter tillstånd enligt denna förordning, är det förbjudet att förtära eller låta någon förtära rusdrycker eller er- sättningsmedel därför. Ej heller må rusdrycker eller sådana ersättnings- medel förvaras, i lokalen eller el- jest, på sådant sätt att det kan be- faras att de förtäras av gästerna.
Vid utminutering må, utom i fall då anställd tillhandahålles öl på sätt i 2 & sägs, öl icke utlämnas till förtäring på försäljningsstället eller på annat därintill beläget område, varöver ölförsäljaren äger förfoga.
Ej heller må öl eller cider utläm- nas, då särskild anledning till miss- tanke föreligger, att varan är av- sedd att användas i berusningssyfte eller till olovlig försäljning.
23 5.
Om 'de tid-er då öl och cider må utminuteras gäller vad i butikstäng- ningslagen är stadgat. Under sön- eller helgdag må dock utminutering icke bedrivas från fordon.
24 g. 1 m 0 m. Utskänkning av öl och cider må ej börja före klockan 7.
_ 3 mom.
3 mom. Då utskänkning av öl och cider bedrives på grund av rätt till utskänkning av rusdrycker mä, utan hinder av vad i 1 mom. är stad- gat, öl och cider utskänkas under den för rusdrycksutskänkningen gällan- de tiden.
25 5.
Vid utminutering må, utom i fall då anställd tillhandahålles öl eller cider på sätt i 2 & sägs, sådana drye- ker icke utlämnas till förtäring på försäljningsstället eller på annat därintill beläget område, varöver försäljaren äger förfoga.
(Nuvarande lydelse) 27 &.
Iakttagas icke bestämmelserna i denna förordning eller med stöd där- av meddelade föreskrifter, må polis- myndigheten eller, när tillstånd meddelas av länsstyrelsen, denna, efter hörande av kommunens nyk- terhetsnämnd, meddela ölförsäljn- ren varning. Därest rättelse ej Vin- nes eller varning ej finnes vara till- fyllest, må försäljningen helt eller delvis förbjudas eller tillståndet åter- kallas, med verkan för viss tid eller tills vidare. Om så finnes lämpligt på grund av särskilda förhållanden, må föreskrifter som i 16 & sägs med- delas.
(Föreslagen lydelse) 27 å.
Iakttagas icke bestämmelserna i denna förordning eller med stöd där- av meddelade föreskrifter, må po- lismyndigheten eller, när tillstånd meddelas av länsstyrelsen, denna, efter hörande av kommunens nyk- terhetsnämnd, meddela försäljaren varning. Därest rättelse ej vinnes el- ler varning ej finnes vara tillfyllest, må försäljningen helt eller delvis för- bjudas eller tillståndet återkallas, med verkan för viss tid eller tills vi- dare. Om så finnes lämpligt på grund av särskilda förhållanden, må före- skrifter som i 16 5 sägs meddelas.
Tillstånd till —————— stycket sägs. I ärende, som avses i första styc- ket, skall polismyndigheten, där frå— ga är om försäljning från ölbryggeri, inhämta yttrande från kontrollsty- relsen.
28 5.
För visst tillfälle, då så anses er- forderligt för ordningens upprätthål— lande, må länsstyrelsen eller polis- myndigheten förbjuda utminutering och utskänkning av öl eller föreskri— va inskränkningar däri.
Då så prövas nödvändigt under krig eller vid krigsfara eller när ar- betslöshet eller nöd i större omfatt— ning råder, må Kungl. Maj:t eller, ef— ter Kungl. Maj:ts förordnande, läns- styrelsen förbjuda utminutering och utskänkning av öl eller föreskriva in— skränkningar däri.
I ärende, som avses i första styc- ket, skall polismyndigheten, där frå- ga är om försäljning från ölbryggeri eller tillverkningsstålle för cider, in- hämta yttrande från kontrollstyrel- sen.
28 5.
För visst tillfälle, då så anses er- forderligt för ordningens upprätthål- lande, må länsstyrelsen eller polis- myndigheten förbjuda utminutering och utskänkning av öl och cider el- ler föreskriva inskränkningar däri.
Då så prövas nödvändigt under krig eller vid krigsfara eller när ar- betslöshet eller nöd i större omfatt- ning råder, må Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, länsstyrelsen förbjuda utminutering och utskänkning av öl och cider el- ler föreskriva inskränkningar däri.
(Nuvarande lydelse) 32 5.
1 m om. Den som säljer öl utan att äga rätt därtill enligt denna .för- ordning eller överskrider sådan rätt, straffes för olovlig försäljning av öl med dagsböter. I ringa fall skall dock ej till straff dömas.
Är brottet —————— större 2 m 0 m. Har någon sålt öl utan att äga rätt därtill, skola, i den mån särskilda skäl ej annat föranleda, på försäljningsstället med därtill hö- rande utrymmen befintliga eller el- jest för försäljning avsedda förråd av öl tillika med kärl och emballage förklaras förverkade.
34 å.
Bryter någon i annat fall än i 32 eller 33 5 sägs mot vad i denna för- ordning är stadgat eller mot före- skrift som meddelats med stöd av förordningen, straffes med böter, högst trehundra kronor.
35 5.
Vad som med stöd av denna för- ordning inhämtats vid granskning av handelshöcker med tillhörande verifikationer eller eljest vid tillsyn över ölförsäljningen må ej yppas i vidare män än som erfordras för vinnande av det med kontrollen av- sedda ändamålet. Bryter någon här- emot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.
(Föreslagen lydelse) 32 5.
1 mom. Den som säljer öl eller cider utan att äga rätt därtill en- ligt denna förordning eller överskri- der sådan rätt, straffes för olovlig försäljning av sådan dryck med dags- böter. I ringa fall skall dock ej till straff dömas. omfattning.
2 mo m. Har någon sålt öl eller cider utan att äga rätt därtill, skola, i den mån särskilda skäl ej annat föranleda, på försäljningsstället med därtill hörande utrymmen befintli- ga eller eljest för försäljning avsed— d'a förråd av sådana drycker tillika med kärl och emballage förklaras förverkade.
34 5.
Bryter någon i annat fall än i 32 & sägs mot vad i denna förordning är stadgat eller mot föreskrift som meddelats med stöd av förordningen, straffes med böter, högst trehundra kronor.
35 5.
Vad som med stöd av denna för- ordning inhämtats vid granskning av handelshöcker med tillhörande ve- rifikationer eller eljest vid tillsyn över öl- och ciderförsäljningen må ej yppas ividare mån än som erford- ras för vinnande av det med kon- trollen avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dags- böter eller fängelse i högst sex må- nader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.
Brott som ______ av målsägande.
(Nuvarande lydelse) 36 å.
Husbonde ansvarar för förseelse som i samband med försäljning av öl begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom om förseelsen begåtts av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja. Vad nu sagts om husbonde skall, där förestånda— re enligt förordningen finnes, i stål- let gälla denne såvitt angår förseelse av anställd inom den del av rörelsen över vilken föreståndaren har att ut- öva tillsyn.
38 5.
Har domstol avgjort mål mot nå- gon som bedriver yrkesmässig för- säljning av öl eller mot någon hos sådan försäljare anställd angående brott som avses i 32—34 55, åligger det domstolen att inom fjorton da- gar frän domens meddelande över- sända avskrift av domen till den myndighet som utfärdat tillstånds- bevis eller, om sådant bevis ej ut- färdats, till länsstyrelsen.
(Föreslagen lydelse) 36 &.
Husbonde ansvarar för förseelse som i samband med försäljning av öl eller cider begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom om förseelsen begåtts av ho— nom själv, såframt ej omständighe- terna göra sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja. Vad nu sagts om husbonde skall, där föreståndare enligt förordningen fin- nes, i stället gälla denne såvitt an- går förseelse av anställd inom den del av rörelsen över vilken förestån- daren har att utöva tillsyn.
38 5.
Har domstol avgjort mål mot nå— gon som bedriver yrkesmässig för- säljning av öl eller cider eller mot någon hos sådan försäljare anställd angående brott som avses i 32 och 34 55, åligger det domstol-en att inom fjorton dagar från domens medde- lande översända avskrift av domen till den myndighet som utfärdat till- ständsbevis eller, om sådant bevis ej utfärdats, till länsstyrelsen.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962. Förordningens be- stämmelser skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på åtgärder, som erfordras för tillämpningen därefter. Äldre bestämmelser skola alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före den 1 juli 1962.
2. Utan särskilt tillstwå'ndsför'faran-de skall den som den 1 juli 1962 innehar rätt att försälja öl för den tid och på de villkor varmed sagda rätt innehaves äga försälj-a även cider.
Förslag till
Förordning angående ändring i förordningen den 25 februari 1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker
Härigenom förordnas, att 1 och 2 55, 3 & 2 mom., 4 5 samt 10 5 2 mom. förordningen den 25 februari 1955 om försäljning av alkoholfria drycker skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives och att 6 & samma för- ordning skall upphöra att gälla.
(Nuvarande lydelse)
1 5.
Med alkoholfri dryck för— stås i denna förordning dels lättöl, dels varje annan dryck so-m antingen är helt fri från alkohol eller icke hål— ler mer än två och en fjärdedels vo- lymprocent alkohol.
Vad som är att hänföra till lättöl angives i förordningen angående till- verkning och beskattning av malt— drycker.
Under försäljning—___—
2 &.
Försäljning av ——————— i
Har länsstyrelsen jämlikt 8 5 1 eller 2 mom. nedan meddelat eller fastställt förbud mot utskänkning av alkoholfria drycker eller med stöd av 43 5 rusdrycksförsäljningsförord- ningen eller 49 å ölförsäljningsför— ordningen meddelat beslut, varige- nom rätt till utskänkning av rus— drycker eller öl upphört att gälla, må dock den som innehade rörelsen, då förbudet eller beslutet meddela-
(Föreslagen lydelse)
1 5.
Med alkoholfri dryck för- stås i denn-a förordning dels lättöl, dels lättcider, dels ock varje annan dryck som antingen är helt fri från alkohol eller icke håller mer än två och en fjärdedels volymprocent alko- hol.
Med lä t t öl förstås maltdryck, vars alkoholhalt icke överstiger 1,8 viktprocent.
Med lä t I c id e r förstås cider- dryck, vars alkoholhalt icke översti- ger 1,8 viktprocent.
— —— på stället.
25.
allmänhet.
Har länsstyrelsen jämlikt 8 5 1 el- ler 2 mom. nedan meddelat eller fast- ställt förbud mot utskänkning av al- koholfria drycker eller med stöd av 43 & rusdrycksförsäljningsförord- ningen eller 27 5 förordningen om försäljning av Öl och cider medde- lat beslut, varigenom rätt till ut- skänkning av rusdrycker eller öl och 'cider upphört att gälla, må dock den som innehade rörelsen, då förbudet
des, icke bedriva utskänkning av al- koholfria drycker, förrän länssty— relsen i det län, där han första gång- en ånyo vill idka sådan utskänkning, lämnar honom tillstånd därtill.
Hembryggt lättöl må icke säljas.
3 5.
2 m 0 m. I fall, då rusdrycker eller öl få utskänkas efter klockan 22, må alkoholfria drycker utskänkas under samma tid.
4 &.
Återförsäljare må icke på försälj- ningsställe förvara lättöl och läske- drycker i andra kärl än dem i vilka drycken levererats av tillverkaren. Ej heller må lättöl, som är avsett för försäljning, av återförsäljaren förändras.
Hembryggd maltdryck må icke för- varas på tillverkningsställe.
10 ä.
2 mom. Låter den som bedriver utskänkning eller någon hos honom anställd rusdrycker, ersättningsme- del därför eller öl förtäras eller för- varas i strid mot 6 5 första stycket, straffes med dagsböter.
Bryter gäst mot 6 & första stycket, eller utskänker någon alkoholfria drycker på otillåten tid, straffes med böter, högst trehundra kronor.
eller beslutet meddelades, icke be- driva utskänkning av alkoholfria drycker, förrän länsstyrelsen i det län, där han första gången ånyo vill idka sådan utskänkning, lämnar ho— nom tillstånd därtill.
Hembryggt lättöl och hemtillver- kad lättcider må icke säljas.
3 5.
2 m 0 m. I fall, då rusdrycker eller öl och cider få utskänkas efter kloc- kan 22, må alkoholfria drycker ut- skänkas under samma tid.
4 &.
Återförsäljare må icke på försälj- ningsställe förvara lättöl, lättcider och läskedrycker i andra kärl än dem i vilka drycken levererats av tillverkaren. Ej heller må lättöl el- ler Iättcider, som avses för försälj— ning, av återförsäljaren förändras.
Hembryggd maltdryck och hem- tillverkad ciderdryck må icke förva- ras på tillverkningsställe.
10 g.
2 mom. Utskänker någon alko- holfria drycker på otillåten tid, straf- fes med böter, högst trehundra kro- nor.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962. Äldre bestämmelser skola alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till ti- den före ikraftträdandet.
Förslag till
Förordning med vissa bestämmelser om förtäring och förvaring av rusdrycker m.m.
Härigenom förordnas som följer.
1 &.
Med serveringsrörelse förstås i denna förordning varje yrkesmässigt bedriven verksamhet, i vilken livsmedel mot ersättning tillhandahålles all- mänheten till förtäring på stället.
Vad som är att hänföra till rusdrycker angives i rusdrycksförsäljnings- förordningen.
Vad som är att hänföra till öl och cider angives i förordningen om för- säljning av öl och cider.
2 5.
1 mom. I lokal eller å plats, där serveringsrörelse bedrives, samt i lokal, som eljest yrkesmässigt upplåtes för anordnande av sammankomster i slutna sällskap, vid vilka mat eller dryck tillhandahålles av lokalinnehava— ren eller genom dennes försorg, må rusdrycker, öl eller cider, som icke i laga ordning utskänkts därstädes, icke förtäras.
Drycker, som ej få utskänkas i lokalen eller på platsen, ävensom ersätt- ningsmedel för rusdrycker må ej förvaras, därstädes eller eljest, på sådant sätt att det kan befaras att de förtäras av gästerna.
Förbuden gälla även lokaler, som organiskt eller affärsekonomiskt sam- manhänga med sådana lokaler, som i första stycket sägs.
2 mom. Från bestämmelserna i 1 mom. undantagas i 10 5 förordningen om försäljning av öl och cider omförmälda kollektivhusmatsalar och per- sonalmatsalar, dock att vad nu sagts gäller endast då sådan lokal användes av dem för vilka den är avsedd.
3 5. Om förtäring och förvaring av rusdrycker vid offentlig tillställning stad-» gas i allmänna ordningsstadgan.
4 &. Bryter den som bedriver serveringsrörelse eller tillhandahåller lokaler av slag, som i 2 5 angivits, eller någon hos honom anställd mot bestämmel- scrna i förordningen, straffes med dagsböter.
Husbonde ansvarar för brott mot denna förordning, som begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore brottet begånget av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att brottet skett utan hans vetskap och vilja.
5 &. Bryter gäst mot bestämmelserna i denna förordning, straffes med böter, högst trehundra kronor.
6 ;. Där någon under tid, då han är ställd under åtal för brott mot denna för— ordning, fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall såsom särskilt brott anses vad han före varje åtal förbrutit.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.
Förslag till
Förordning om skatt på sprit och vin
Härigenom förordnas som följer.
1 5. Till staten skall enligt bestämmelserna i denna förordning erläggas om- sättningsskatt för sprit och vin samt för spritdrycker därjämte utskänk- ningsskatt.
Omsättningsskatt
2 5.
1 mom. Omsättningsskatt upptages vid detaljhandelsbolagets inköp av sprit och vin och utgår, där ej annat i 2 mom. stadgas,
a) för sprit dels med en grundavgift av 11 kronor 60 öre för liter, om spritens alkoholhalt överstiger 40 volymprocent, 10 kronor 40 öre för liter, om alkoholhalten är lägst 35 volymprocent och högst 40 volymprocent, 8 kronor 50 öre för liter, om alkoholhalten är lägst 30 volymprocent men understiger 35 volymprocent samt 8 kronor, om alkoholhalten understiger 30 volymprocent, och dels med en procentavgift motsvarande 50 procent av utminuteringspriset; samt
b) för vin, vars alkoholhalt överstiger 14 volymprocent (starkvin), dels med en grundavgift av 2 kronor för liter och dels med en procentavgift motsvarande 37 procent av utminuteringspriset samt för annat vin (lättvin) med en procentavgift motsvarande 36 procent av utminuteringspriset.
Utminuteringspriset utgöres av det belopp, som, skatten inberäknad, be- tingas vid varornas utminutering.
2 mom. För här i riket tillverkat vin skall omsättningsskatt därjämte utgå med en särskild tillverkningsavgift av 50 öre för liter, om vinets alkoholhalt överstiger 14 volymprocent eller vinet är mousserande eller därmed jämförligt, men eljest av 20 öre för liter. Vid beräkning av procent- avgiften för vin, varom nu är fråga, skall i utminuteringspriset inräknas jämväl tillverkningsavgiften.
3 mom. För teknisk sprit som av annan än detaljhandelsbolaget inkö- pes hos partihandelsbolaget eller som införes till riket för att användas i denaturerat skick för tillverkning av varor hänförliga till tulltaxenummer 22.09 C, 33.04 A och 33.06 A eller ock i odenaturerat skick skall omsätt- ningsskatt utgå med 2 kronor 70 öre för liter. Sådan skatt skall dock icke
utgå för odenaturerad teknisk sprit, som under särskild kontroll skall an- vändas för annat ändamål än tillverkning av nyss angivna varor. Skatt skall ej heller utgå för odenaturerad teknisk sprit, som skall användas för tillverkning av apoteksvaror eller är avsedd att av apotek utlämnas mot vederbörligt recept.
3 5.
1 mom. Sker inköp av sprit eller vin hos partihandelsbolaget, skall vid varans betalning omsättningsskatt för densamma erläggas till detta bolag; och åligger det bolaget att i den ordning, Kungl. Maj :t bestämmer, till stats- verket inleverera omsättningsskatten.
2 mom. Vid inköp av sprit eller vin annorledes än hos partihandelsbola- get åligger det detaljhandelsbolaget att senast den femtonde dagen i måna— den näst efter den, under vilken inköpet ägt rum, antingen å kontrollsty- relsens postgirokonto eller å statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning insätta å varan belöpande omsättningsskatt. Till grund för procentavgiften skall läggas varans beräknade utminute— ringspris. Detaljhandelsbolaget skall senast den tjugonde dagen i måna— den näst efter den, under vilken inköpet ägt rum, till kontrollstyrelsen av— lämna en till riktigheten bestyrkt uppgift rörande köpeskillingens storlek, däri inberäknad tull- och fraktkostnad.
3 mom. Den, som enligt kontrollstyrelsens tillstånd till riket inför teknisk sprit, skall genom insättning antingen å kontrollstyrelsens postgirokonto eller å statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räk- ning erlägga å spriten belöpande omsättningsskatt. Importörcn har att, om så påfordras, i samband med ansökning om införseltillstånd hos kontroll— styrelsen ställa av styrelsen godkänd säkerhet för å spriten belöpande om— sättningsskatt. Det åligger kontrollstyrelsen att vid beviljandet av tillstånd till införseln meddela de föreskrifter, som erfordras för erhållande av en betryggande kontroll å utgörandet av omsättningsskatten, ävensom att övervaka, att skatten vederbörligen inbetalas till statsverket.
4 5.
Näringsidkare, som ur riket utfört här framställda alkoholhaltiga prepa- rat, må under de villkor kontrollstyrelsen bestämmer återbekomma sådan omsättningsskatt, som avses i 2 5 3 mom. och som erlagts för den i export— varan ingående spriten.
Utskänkningsskatt 5 5.
Den å vilken rätt till utskänkning av spritdrycker överlåtits (utskänk— ningsinnehavare) skall för utskänkta spritdrycker, däri inbegripet sprit-
drinkar, erlägga utskänkningsskatt med belopp, motsvarande 25 procent av utskänkningsvärdet.
6 &. Utskänkningsinnehavare må icke i sin rörelse utskänka andra sprit- drycker än som inköpts i den ordning detaljhandelsbolaget bestämmer för förvärv av sådana drycker till utskänkningsändamål.
7 5.
Beskattningsmyndighet i fråga om utskänkningsskatt är kontrollstyrel- sen. Därvid skall vad i förordningen om förfarandet vid viss konsumtions— beskattning är stadgat äga tillämpning. Kontrollstyrelsen äger utfärda de föreskrifter rörande redovisning och särskilda kontrollanordningar som styrelsen finner erforderliga för skattekontrollens utövande.
För skattekontrollen äger kontrollstyrelsen anlita biträde av särskilda kontrolltjänstemän.
8 &.
Utskänkningsinnehavare är pliktig att ordna sin bokföring och kassare— dovisning på sådant sätt, att de enligt kontrollstyrelsens beprövande möjlig- göra kontroll över utskänkningsskatten.
Det åligger vidare utskänkningsinnehavare att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen meddelar för att erhålla en betryggande kontroll över utskänkningsskattens behöriga utgörande, även- som de anvisningar som kontrolltjänsteman i enlighet med kontrollstyrel- sens föreskrifter kan komma att lämna.
9 5. Detaljhandelsbolaget åligger att vid anfordran till kontrollstyrelsen lämna till riktigheten bestyrkta uppgifter rörande försäljningen av spritdrycker för utskänkningsändamål.
10 å.
Utskänkningsinnehavare skall senast å tjugonde dagen i månaden efter utgången av den redovisningsperiod, som deklarationen avser, till kontroll- styrelsen avlämna deklaration angående de spritdrycker som av honom ut- skänkts under sagda redovisningsperiod. Redovisningsperioderna under ett kalenderår utgöras av, den första månaderna januari och februari, den andra månaderna mars och april, den tredje månaderna maj och juni, den fjärde månaderna juli och augusti, den femte månaderna september och oktober samt den sjätte månaderna november och december. Kontrollsty— relsen åger, om särskilda skäl därtill äro, fastställa kortare tidsperiod såsom redovisningsperiod.
När fråga är om utskänkning enligt 33 5 rusdrycksförsäljningsförord- ningen skall, utan hinder av vad i första stycket sägs, deklaration för kon- trollstyrelsens räkning avlämnas till intendenten för utskänkningsärenden i länet; sådan deklaration skall vara avlämnad senast å tredje dagen efter det utskänkningen ägt rum eller, om intendenten efter kontrollstyrelsens bemyndigande lämnar medgivande därtill, senast å tjugonde dagen i den följande månaden.
11 5.
I deklaration äger utskänkningsinnehavare från den utskänkningsskatt, som belöper å deklarerat utskänkningsvärde, göra avdrag för den ersätt— ning för kostnader i samband med utskänkningen, som tillkommer honom enligt vad därom är stadgat.
12 5. Den som utskänker spritdrycker i strid med bestämmelsen i 6 5, straffes med böter, högst sexhundra kronor.
13 å.
Husbonde ansvarar för brott som avses i 12 å och som begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore brottet begånget av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att brottet skett utan hans vetskap och vilja.
14 &. 0111 ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962, då förordningen den 24 maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit och vin skall upphöra att gälla; dock att sistnämnda förordning alltjämt skall äga tillämpning beträffande förhållanden, som hänföra sig till tiden dessförinnan.
Förslag till
Förordning angående ändrad lydelse av 1 5 förordningen den 26 maj 1961 (nr 180) om tillverkning av sprit och vin
Härigenom förordnas, att 1 & förordningen den 26 maj 1961 om tillverk- ning av sprit och vin skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) 1 5.
Med 3 p r it förstås vara, som in- nehåller etylalkohol i en koncentra- tion av mer än 2,25 volymprocent el- ler, såvitt avser icke flytande vara, 1,8 viktprocent. Med tillverkning av sprit förstås varje förfarande, var— igenom etylalkohol i sådan koncen- tration framställes eller utvinnes. Såsom sprit skall dock icke anses vin eller maltdryck. Ej heller utgör fram— ställning av dylik vara tillverkning av sprit.
Till vin hänföres dryck, som är framställd genom alkoholisk jäsning av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar och som håller mer än 2,25 men ej mer än 22 volympro— cent etylalkohol. Med tillverkning av vin avses varje förfarande, varige- nom vin sålunda framställes.
(Föreslagen lydelse) 1 5.
Med s p rit förstås vara, som in- nehåller etylalkohol i en koncentra- tion av mer än 2,25 volymprocent el- ler, såvitt avser icke flytande vara, 1,8 viktprocent. Med tillverkning av sprit förstås varje förfarande, var- igenom etylalkohol i sådan koncen— tration framställes eller utvinnes. Så- som sprit skall dock icke anses vin, maltdryck eller ciderdryck. Ej heller utgör framställning av dylik vara tillverkning av sprit.
Till vin hänföres dryck, som är framställd genom alkoholisk jäsning av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar och som håller mer än 2,25 men ej mer än 22 volym- procent etylalkohol. Till vin hänfö- res dock icke ciderdryck. Med till- verkning av vin avses varje förfaran- de, varigenom vin framställes.
T i l 1 v e r k a r e kallas _— -— — _— — _, omnämnda partihandelsbolaget,
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.
Förslag till
Förordning angående ändrad lydelse av 1 5 förordningen den 26 maj 1961 (nr 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
Härigenom förordnas, att 1 5 förordningen den 26 maj 1961 om försälj— ning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat skall erhålla ändrad ly— delse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) 1 5.
Med teknisk sprit förstås sprit som är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, ve- tenskapligt eller annat likartat ända- mål och som är hänförlig till tull- taxenummer 22.08 eller 22.09 A eller B. Vad i denna förordning stadgas om rteknisk spnit skall jämväl gälla vin och starköl, avsedda för ändamål som nu sagts.
(Föreslagen lydelse)
1 5.
Med teknisk sprit förstås sprit som är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, ve- tenskapligt eller annat likartat ånda— mål och som är hänförlig till tull- taxenunnner 22.08 eller 22.09 A eller B. Vad i denna förordning stadgas om teknisk sprit skall jämväl gälla vin, starköl och starkcider, avsedda för ändamål som nu sagts.
Teknisksprwiwt, ——————— starkdenaturerad sprit. Med alkoholhaltigt —————— eller B. Med partihandelsbolaget ——————— omnämnda detalj-
handevlsbolaget.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.
Förslag till
Förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker
Härigenom förordnas, att 1—9 55 förordningen den 27 maj 1960 om till- verkning och beskattning av malt— och läskedrycker skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att förordningens rubrik skall hava föl— jande ändrade lydelse.
(Nuvarande lydelse)
Förordning om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker
lå.
(Föreslagen lydelse)
Förordning om tillverkning och beskattning av malt-, cider- och läskedrycker
15.
Med m al t d r y c k ——————— vikt-procent alkohol. Maltdryck betecknas _____
Till läskedrycker ——————— Tillverkare kallas den som bedriver tillverkning av malt- eller läskedrycker för försäljning.
2 5.
1 mom. Utan hinder av förord— ningens föreskrifter må var och en i hemmet framställa öl och starköl för eget behov.
_som lagrat.
Med ciderdryck förstås dryck, som är framställd genom alko— holisk jäsning av äppel- eller päron- saft och som innehåller högst 4,5 viktprocent alkohol. Ciderdryck be— tecknas som lä t 1 c i d e r, om alko- holhalten icke överstiger 1,8 viktpro- cent, som cide r, om alkoholhalten överstiger 1,8 men icke 2,8 viktpro- cent, och som starkcider, om alkoholhalten överstiger 2,8 viktpro- cent.
— —— och choklad.
Tillverkare kallas den som bedriver tillverkning av malt-, cider- eller läskedrycker för försäljning.
2 g.
1 m 0 m. Utan hinder av förord— ningens föreskrifter må var och en i hemmet framställa öl, starköl, ci— der och starkcider för eget behov.
(Nuvarande lydelse) 2 m 0 m. Omförpackning av malt- drycker må företagas endast av till- verkare av sådana drycker.
(Föreslagen lydelse)
2 111 o m. Omförpackning av mall- och ciderdryckcr må företagas en- dast av tillverkare av sådana dryc— ker.
3- m om. Tillverkning för ______ likartat ändamål.
35.
Beskattningsmyndighet är — — _ Kontrollstyrelsen äger -— — —— —— —
Det åligger tillverkare att lämna kontrollstyrelsen de uppgifter som erfordras för upprättande av stati- stik över tillverkningen och försälj— ningen av malt— och läskedrycker.
4 5.
1 me in. För rätt att tillverka öl eller starköl erfordras tillstånd av kontrollstyrelsen. Tillstånd skall gäl— la tills vidare. Rätt att tillverka öl och starköl må av kontrollstyrelsen indragas, om den icke längre utövas eller om så finnes påkallat med hän— syn till kontrollen över tillverkning- en och över utgörandet av skatt för öl och starköl. Innan beslut om in- dragning meddelas, skall tillverka— ren b-eredas tillfälle att yttra sig.
Den soul erhållit tillstånd som i första stycket sågs eller övertager rörelse som där avses skall hos kon- trollstyrelsen göra förhandsanmälan om dagen för upptagandet av till- verkningen eller för övertagandet. Sådan anmälan skall även göras om avbrott i och nedläggande av till- verkning och försäljning av öl och starköl.
35.
— — — äga tillämpning.
_ kontrollcns utövande.
Det åligger tillverkare att lämna kontrollstyrelsen de uppgifter som erfordras för upprättande av sta— tistik över tillverkningen och för— säljningen av malt—, cider- och läs— kedrycker.
4 g.
1 m 0 111. För rätt att tillverka öl, starköl, cider eller starkcider er— fordras tillstånd av kontrollstyrel- sen. Tillstånd skall gälla tills vida- re. Rätt att tillverka öl och starköl eller cider och starkcider må av kon- trollstyrelsen indragas, om den ic- ke längrc utövas eller om så finnes påkallat med hänsyn till kontrollen över tillverkningen och över utgö- randet av skatt för öl och starköl eller cider och starkcider. Innan be- slut om indragning meddelas, skall tillverkaren beredas tillfälle att ytt— ra sig.
Den som erhållit tillstånd som i första stycket sägs eller övertager rörelse som där avses skall hos kon— trollstyrelsen göra förhandsanmälan om dagen för upptagandet av till-- verkningen eller för övertagandet. Sådan anmälan skall även göras om avbrott i och nedläggande av till— verkning och försäljning av öl och starköl eller cider och starkcider.
2 111 om. Den som avser att upp- taga tillverkning för försäljning av färskt lättöl, lagrat lättöl eller läs— kedrycker eller att övertaga rörelse med sådan tillverkning skall hos kontrollstyrelsen göra förhandsan- mälan om dagen för upptagandet av tillverkningen eller för övertagandet. Sådan anmälan skall även göras om avbrott i och nedläggande av till- verkning och försäljning av lagrat lättöl eller läskedrycker samt om nedläggande av tillverkning av färskt lättöl.
2 m 0 m. Den som avser att upp— taga tillverkning för försäljning av färskt lättöl, lagrat lättöl, lättcider eller läskedrycker eller att överta- ga rörelse med sådan tillverkning skall hos kontrollstyrelsen göra för- handsanmälan om dagen för upp- tagandet av tillverkningen eller för övertagandet. Sådan anmälan skall även göras om avbrott i och nedläg- gande av tillverkning och försäljning av lagrat lättöl, lättcider eller läske- drycker samt om nedläggande av till- verkning av färskt lättöl.
3 m 0 in. Om fullgjord _ _ _ _ _ — utfärda bevis.
5 g. 5 5. För tillverkning _ — _ — — _ råvaror användas. Lättöl må — _ — — _ _ 6 procent.
6 &.
Malt— och läskedrycker må för an- nat ändamål än utförsel ur riket el- ler till svensk frihamn eller, såvitt avser starköl, uppläggning på pro- vianteringsfrilager utlämnas från tillverkningsställe endast på slutna kärl eller behållare, vilka godkänts av kontrollstyrelsen eller med av- seende på rymden blivit märkta på sätt i 14 5 lagen om mått och vikt sägs. Sådana kärl och behållare sko- la vara försedda med uppgift om till- verkarens namn samt, beträffande maltdrycker, om varuslag (lättöl, öl, starköl) och, beträffande läskedryc—
För tillverkning av ciderdrycker må endast användas saft av äpplen eller päron samt jäst och vatten, så- vida icke kontrollstyrelsen medgiver, att även andra råvaror användas.
6 5.
Malt—, cider- och läskedrycker må för annat ändamål än utförsel ur riket eller till svensk frihamn el- ler, såvitt avser starköl och stark- cider, uppläggning på proviante- ringsfrilager utlämnas från tillverk- ningsställe endast på slutna kärl el- ler behållare, vilka godkänts av kon- trollstyrelsen eller med avseende på rymden blivit märkta på sätt i 14 5 lagen om mått och vikt sägs. Så- dana kärl och behållare skola va- ra försedda med uppgift om tillver— karens namn samt, beträffande malt- och ciderdrycker, om varuslag
ker, om dryckens benämning. Till- verkarens namn må ersättas med dennes inregistrerade varumärke el- ler av kontrollstyrelsen godkänd för- kortning av namnet. Varuslag må angivas med särskild beteckning, som godkänts av kontrollstyrelsen. Kärl eller behållare, innehållande maltdryck, må icke förses med upp- gift, ägna—d att giva drycken sken av att tillhöra annat varuslag än det till vilket den är hänförlig.
(lättöl, öl, starköl, lättcider, cider, starkcider) och, beträffande läske— drycker, om dryckens benämning. Tillverkarens namn må ersättas med dennes inregistrerade varumärke el- ler av kontrollstyrelsen godkänd för— kortning av namnet. Varuslag må angivas med särskild beteckning, som godkänts av kontrollstyrelsen. Kärl eller behållare, innehållande malt- eller ciderdryck, må icke för- ses med uppgift, ägnad att giva dryc- ken sken av att tillhöra annat va— ruslag än det till vilket den är hän— förlig.
Utan hinder ______ vederbörligen justerad.
7 5.
För lagrat lättöl, öl, starköl och läskedrycker skall tillverkare, där ej annat följer av 8 &, erlägga skatt. Skatten utgår för liter med
tolv öre för lagrat lättöl, fyrtioåtta öre för öl, en krona fyrtioett öre för starköl, och
trettiotre öre för läskedrycker.
Skattskyldigheten inträder, då va- ran utlämnas från tillverkningsstäl- let eller, såvitt angår öl eller stark- öl, där förtäres.
8 &.
Deklaration skall avlämnas till kontrollstyrelsen för varje kalender— månad, under vilken tillverkning el- ler utlämning av skattepliktiga dryc- ker förekommit, och innehålla upp— gift om den myckenhet sådana dryc-
7 5.
För lagrat lättöl, öl, starköl, ci- der- och läskedrycker skall tillver- kare, där ej annat följer av 8 g, er- lägga skatt. Skatten utgår för liter med
tolv öre för lagrat lättöl, fyrtioåtta öre för öl, en krona fyrtioett öre för starköl, trettiotre öre för lättcider, fyrtioåtta öre för cider, nittio öre för starkcider och trettiotre öre för läskedrycker. Skattskyldigheten inträder, då va- ran utlämnas från tillverkningsstäl- let eller, såvitt angår öl, starköl, ci- der eller starkcider, där förtäres.
8 5.
Deklaration skall avlämnas till kontrollstyrelsen för varje kalender- månad, under vilken tillverkning el- ler utlämning av skattepliktiga drye- ker förekommit, och innehålla upp— gift om den myckenhet sådana dryc—
ker, som utlämnats från tillverk— ningsstället, samt den myckenhet på tillverkningsstället förtärt öl eller starköl, som där tillverkats. Särskild deklaration skall avgivas för varje tillverkningsställe.
Deklarationen skall _____
ker, som utlämnats från tillverk- ningsstället, samt den myckenhet på tillverkningsstället förtärt öl, stark- öl, cider eller starkcider, som där till— verkats. Särskild deklaration skall avgivas för varje tillverkningsställe.
_ deklarationen avser.
Om särskilda ______ deklarationen avser. l deklaration må särskilt för var— je varuslag avdrag göras för myc- kenhet, som
a) utförts ur riket eller till svensk frihamn ävensom, såvitt avser stark— öl, upplagts på provianteringsfrila- ger,
b) tillverkats vid annat tillverk- ningsställe,
e) utlämnats såsom kontrollprov, (1) efter utlämning återinförts till tillverkningsställets lager och för vil- ken avdrag icke gjorts med stöd av bestämmelserna Linder a)—c) ovan, eller
e) förstörts utanför tillverknings- stället, medan varan befunnit sig i tillverkarens besittning.
9 5.
Tillverkar någon starköl eller öl utan att äga rätt därtill enligt denna förordning eller utlämnar någon för annat ändamål än i 2 5 3 mom. sägs starköl med en alkoholhalt översti— gande 4,5 viktprocent eller bryter nå- gon mot vad i 2 5 2 mom. stadgas, straffes med dagsböter.
I deklaration må särskilt för var— je varuslag avdrag göras för mye— kenhet, som
a) utförts ur riket eller till svensk frihamn ävensom, såvitt avser stark- öl och starkcider, upplagts på pro— vianteringsfrilager,
b) tillverkats vid annat tillverk- ningsställe,
c) utlämnats såsom kontrollprov, (1) efter utlämning återinförts till tillverkningsställets lager och för vilken avdrag icke gjorts med stöd av bestämmelserna under a)_c) ovan, eller
e) förstörts utanför tillverknings- stället, medan varan befunnit sig i tillverkarens besittning.
9 5.
Tillverkar någon starköl, öl, stark- cider eller cider utan att äga rått därtill enligt denna förordning eller utlämnar någon för annat ändamål än i 2 5 3 mom. sägs starköl med en alkoholhalt överstigande 4,5 vikt- procent eller bryter någon mot vad i 2 5 2 mom. stadgas, straffes med dagsböter.
Är brottet ______ större omfattning. Innefattar brott _ — ——— —— _ _ straff frias.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962. I fråga om rätt att till- verka ciderdrycker för försäljning inom riket skola de genom förordningen ändrade bestämmelserna äga tillämpning även före nämnda dag.
Förslag till Förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475)
Härigenom förordnas, att tulltaxan den 12 september 1958 skall i angivna delar erhålla ändrad lydelse på sätt framgår av härvid fogad bilaga.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.
Bilaga Kap. 22. Drycker, alkohol och ättika 22.07 Andra jästa drycker, såsom cider (äppel- och päronvin) och mjöd: A. cider, med en alkoholhalt icke överstigande 4,5 viktprocent: ]. med en alkoholhalt icke överstigande 2,8 viktprocent: a. på kärl rymmande högst 10 liter ...... 100 1 98:— b. på andra kärl ...................... 100 1 68:— 2. med en alkoholhalt överstigande 2,8 vikt— procent: a. på kärl rymmande högst 10 liter ...... 100 1 140: — b. på andra kärl ................... . . . 100 1 110: —— B. musserande, andra än cider ................ 100 1 200:— C. andra slag, med en alkoholhalt: 1. icke överstigande 14 volymprocent: a. på kärl rymmande högst 10 liter ...... 100 1 50:— b. på andra kärl ........................ 100 1 20: — 2. överstigande 14 volymprocent: a. på kärl rymmande högst 10 liter ...... 100 1 135:— b. på andra kärl ...................... 100 1 100:—
Förslag till
Förordning om ändrad lydelse av 1 5 förordningen den 21 november 1913 (nr 282) angående areometrar
Härigenom förordnas, att 1 5 förordningen den 21 november 1913 angå- ende areometrar skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
1 5.
1. Vid handel med samt beskatt- ning, förtullning och leverering av brännvin eller sprit, vid beskatt— ning av maltdrycker ävensom vid handel med flytande ämne, vars vär- de är beroende av ämnets egentliga vikt, må icke nyttjas annat instru— ment till provning och undersökning än sådant, som blivit här i riket i ve- derbörlig ordning justerat.
(Föreslagen lydelse)
1 5.
1. Vid handel med samt beskatt- ning, förtullning och leverering av brännvin eller sprit, vid beskattning av malt- och ciderdrycker ävensom vid handel med flytande ämne, vars värde är beroende av ämnets egent- liga vikt, må icke nyttjas annat in- strument till provning och under— sökning än sådant, som blivit här i riket i vederbörlig ordning justerat. Dylikt instrument —————— sjätte år. 2. Instrument (areometrar) —————— till areometrarna. Med justering —————— och stämpling.
3. Justering verkställes — —— — — -— —— nämnda ämbetsverk.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.
Förslag till
Förordning om ändrad lydelse av 2 5 förordningen den 12 maj 1955 (nr 203) med särskilda bestämmelser angående behandling i tullhänseende av rusdrycker, som införas eller disponeras av aktiebolaget Vin- & Spritcentralen
Härigenom förordnas, att 2 5 förordningen den 12 maj 1955 med sär- skilda bestämmelser angående behandling i tullhänseende av rusdrycker, som införas eller disponeras av aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) 2 &.
(Föreslagen lydelse) 2 5.
Förtullade rusdrycker ______ å provianteringsfrilager. Om rätt att å provianteringsfri- lager upplägga inom riket tillverkat starköl stadgas i förordningen om provianteringsfrilager.
Om rätt att å provianteringsfrila- ger upplägga starköl och starkcider, som tillverkats inom riket, stadgas i förordningen om provianterings- frilager.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.
Förslag till
Förordning angående ändrad lydelse av 5 1 förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager
Härigenom förordnas, att 5 1 mom. 1 förordningen den 15 november 1912 om provianteringsfrilager skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Nuvarande lydelse) & 1.
1. Från utrikes ort infört gods, som är avsett till proviantering och utrustning av fartyg eller luftfartyg eller, enligt vad därom särskilt stad- gas, till försäljning till flygpassage- rare på tullflygplats och som tillika är belagt med tull eller annan in- förselavgift, må efter verkställd tull- taxering, utan att dylika avgifter er- läggas men, såvitt avser andra varor än rusdrycker och tobaksvaror, mot ställande av säkerhet för belopp som mot-svarar avgifterna, uppläggas i särskilt magasin under vård av god— set-s ägare (provianterings- f r i l a g e r). Å provianteringsfrila- ger mä jämväl uppläggas tobaksva- ror och starköl, som tillverkats inom riket. 0111 uppläggning å proviante- ringsfrilager av spritdrycker ochvin, som tillverkats inom riket, ävensom av förtullade rusdrycker är särskilt stadgat.
(Föreslagen lydelse) & 1.
1. Från utrikes ort infört gods, som är avsett till proviantering och utrustning av fartyg eller luftfartyg eller, enligt vad därom särskilt stad— gas, till försäljning till flygpassage- rare på tullflygplats och som tillika är belagt med tull eller annan in— förselavgift, må efter verkställd tull- taxering, utan att dylika avgifter erläggas men, såvitt avser andra va— ror än rusdrycker och tobaksvaror, mot ställande av säkerhet för be- lopp som motsvarar avgifterna, upp- läggas i särskilt magasin under vård av godsets ägare (p r 0 via n t e— ringsfrilager). Å proviante— ringsfrilager må jämväl uppläggas tobaksvaror, starköl och starkcider, som tillverkats inom riket. Om upp- läggning å provianteringsfrilager av spritdrycker och vin, som tillverkats inom riket, ävensom av fö-rtullade rusdrycker är särskilt stadgat.
Rätt till —————— för tullverket. Rätt till —————— sådan rätt.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.
Förslag till
Förordning om ändrad lydelse av 5 8 förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1) angående utvidgad näringsfribet
Härigenom förordnas, att 5 8 förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) & 8.
Vad genom 5 1 är stadgat om rät- tighet att idka handel eller annat näringsfång äger icke tillämpning å:
a) bokhandel eller boktryckeri;
b) tillverkning och försäljning av sprit, vin, starköl och öl samt re— ning av sprit;
c) källare-, vinskänks-, — — — _
(Föreslagen lydelse) 5 8.
Vad genom 5 1 är stadgat om rät- tighet att idka handel eller annat näringsfång äger icke tillämpning å:
a) bokhandel eller boktryckeri;
b) tillverkning och försäljning av sprit, Vin, starköl, starkcider, öl och cider samt rening av sprit;
_— —— särskilt stadgat.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.
Förslag till Lag om ändrad lydelse av 2 5 lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård
Härigenom förordnas, att 2 5 lagen den 27 juli 1954 om 'nykterhetsvård skall erhålla följande ändrade lydelse.
(Nuvarande lydelse) 2 5.
Med alkoholhaltiga drycker för- stås i denna lag spritdrycker och vin ävensom sådana maltdrycker, som innehålla mer än en och åtta tion- dels viktprocent alkohol.
Vad i lagen sägs om alkoholhal- tiga drycker skall ock gälla alkohol- haltiga ersättningsmedel för sådana drycker.
(Föreslagen lydelse) _ . 2 5-
Med alkoholhaltiga drycker för- stås i denna lag spritdrycker och vin ävensom sådana malt- och cider- drycker, som innehålla mer än en och åtta tiondels viktprocent alko- hol.
Vad i lagen sägs om alkoholhal- tiga drycker skall ock gälla annan sprit än spritdrycker.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1962.
Förslag till
Kungörelse angående ändrad lydelse av 1 och 4 55 kungörelsen den 24 maj 1957 (nr 216) om kostnadsersättning för utskänkning av spritdrycker
Härigenom förordnas, att 1 och 4 55 kungörelsen den 24 maj 1957 om kostnadsersättning för utskänkning av spritdrycker skola erhålla följande
ändrade lydelse.
(Nuvarande lydelse) ] &.
Utskänkningsinnehavare äger vid annan utskänkning än som avses i 33 och 35 55 rusdrycksförsäljnings- förordningen åtnjuta särskild er- sättning för kostnader i samband med utskänkningen av spritdrycker med belopp motsvarande 15 procent av dryckernas utskänkningsvärde. Ersättning må dock icke utgå för den del av spritdrycksutskänkning- en vars värde överstiger 35 procent av det sammanlagda värdet av om- sättningen av spritdrycker, mat, al- koholfria drycker och öl, ej heller för den del av nämnda utskänkning, vars värde överstiger 70 procent av omsättningen av mat, alkoholfria drycker och öl. .
4 &. Utskänkningsinnehavare, som av- ses i 1 5, skall i deklaration rörande utskänkningsskatt för spritdrycker uppgiva värdet av omsättningen av mat, alkoholfria drycker och öl un- der den tid deklarationen avser.
(Föreslagen lydelse) 1 &.
Utskänkningsinnehavare äger vid annan utskänkning än som avses i 33 och 35 55 rusdrycksförsäljnings- förordningen åtnjuta särskild ersätt- ning för kostnader i samband med utskänkningen av spritdrycker med belopp motsvarande 15 procent av dryckernas utskänkningsvärde. Er- sättning må dock icke utgå för den del av spritdrycksutskänkningen vars värde överstiger 35 procent av det sammanlagda värdet av omsätt- ningen av spritdrycker, mat, alko-
holfria drycker, öl och cider.
4 &.
Utskänkningsinnehavare, som av- ses i 1 &, skall i deklaration rörande utskänkningsskatt för spritdrycker uppgiva värdet av omsättningen av mat, alkoholfria drycker, öl och ci— der under den tid deklarationen av- ser.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1962; dock att äldre bestäm- melser alltjämt skola äga tillämpning med avseende a utskänkning som ägt rum dessförinnan.
Förslag till
Kungörelse angående ändrad lydelse av 1 och 3 55 kungörelsen den 23 mars 1961 (nr 161) om utskänkning av öl i militära mässar
Härigenom förordnas, att 1 och 3 55 kungörelsen den 23 mars 1961 om utskänkning av öl i militära mässar skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att kungörelsens rubrik skall hava följande ändrade
lydelse.
(Nuvarande lydelse)
Kungörelse om utskänkning av öl i militära mässar
1 5.
Till personalmatsal, som avses i 10 & ölförsäljningsförord- ningen, må endast hänföras militär mäss, vilken
(Föreslagen lydelse)
Kungörelse om utskänkning av öl och cider i militära mässar
1 5.
Till personalmatsal, som avses i 10 5 förordningen om försälj- ning av öl och cider, må endast hän- föras militär mäss, vilken
a) i huvudsak — —— — — —— _ sammanslutningens medlemmar.
3 5.
Det åligger befälhavaren att över- vaka, att bestämmelserna i ölförsälj— ningsförordningen iakttagas inom militär mäss, beträffande vilken medgivande lämnats enligt 2 5.
Befälhavaren må, när skäl därtill äro, återkalla medgivandet eller fö— reskriva erforderliga inskränkning— ar i fråga om utskänkning av öl samt förtäring och förvaring av rus- drycker inom personalmatsalen.
3 5.
Det åligger befälhavaren att över- vaka, att bestämmelserna i förord- ningen om försäljning av öl och ci- der iakttagas inom militär mäss, be- träffande vilken medgivande läm- nats enligt 2 5.
Befälhavaren må, när skäl därtill äro, återkalla medgivandet eller fö- reskriva erforderliga inskränkningar i fråga om utskänkning av öl och cider samt förtäring och förvaring av rusdrycker inom personalmat- salen.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1962.
Förslag till
Kungörelse om ändrad lydelse av 14 & instruktionen den 12 november 1954 (nr 647 ) för intendenter för utskänkningsärenden
Härigenom förordnas, att 14 5 instruktionen den 12 november 1954 för intendenter förutskänkningsärenden skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives. - _ '
(Nuvarande lydelse) 14 &.
Förekommer anledning till anta- gande at—t i hotel-l, pensionat, allmän samlingslokal, festvåning eller där— med jämförlig lokal, i vilken ut- skänkning av rusdrycker ej må äga rum, sådana drycker förtäras eller förvaras i strid med gällande be- stämmelser, skall intendenten så långt ske kan göra sig underrättad om förhållandena i lokalen. Härvid äger intendenten, i den mån läns- styrelsen förordnar därom, begära biträde av polismyndighet.
(Föreslagen lydelse) 14 5.
Förekommer anledning till anta- gande att i hotell, pensionat, allmän samlingslokal, festvåning eller där- med jämförlig lokal, i vilken ut- skänkning av rusdrycker ej må äga rum, sådana drycker förtäras eller förvaras i strid med förordningen med vissa bestämmelser om förtä- ring och förvaring av rusdrycker m. m., skall intendenten så långt ske kan göra sig underrättad om förhål- landena i lokalen. Härvid äger in- tendenten, i den mån länsstyrelsen förordnar därom, begära biträde av polismyndighet.
I fall —————— till utskänkning. Kan rättelse —————— till polismyndigheten.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1962.
Förslag till
Kungörelse om ändrad lydelse av 1 & kungörelsen den 17 juni 1955 (nr 512) an- gående skyldighet för domstolar m. fl. att meddela vissa uppgifter till kontrollstyrelsen
Härigenom förordnas, att 1 & kungörelsen den 17 juni 1955 angående skyldighet för domstolar m. fl. att meddela vissa uppgifter till kontrollsty- relsen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) 1 &.
Fälles någon av underrätt till an— svar för:
fylleri, olovlig försäljning eller olovligt innehav av rusdrycker eller olovligt tillhandagåcnde med anskaffande av sådana drycker,
olovlig försäljning av öl,
brott som avses i 7, 8 eller 9 5 för- ordningen om tillverkning av sprit och vin,
brott som avses i 9 eller 10 5 för- ordningen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat,
brott som avses i 4 5 lagen om straff för vissa trafikbrott eller
annan straffbelagd handling, som enligt vad utredningen visar begåtts under påverkan av starka drycker,
skall från rätten inom fjorton da- gar efter domens meddelande av- sändas uppgift därom till kontroll- styrelsen.
(Föreslagen lydelse) ] å .
Fälles någon av underrätt till an- svar för:
fylleri, olovlig försäljning eller olovligt innehav av rusdrycker eller olovligt tillhandagående med anskaffande av sådana drycker,
olovlig försäljning av öl eller cider, brott som avses i 7, 8 eller 9 5 förordningen om tillverkning av sprit och vin,
brott som avses i 9 eller 10 5 för- ordningen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat,
brott som avses i 4 & lagen om straff för vissa trafikbrott eller
annan straffbelagd handling, som enligt vad utredningen visar begåtts under påverkan av starka drycker,
skall från rätten inom fjorton da- gar efter domens meddelande av- sändas uppgift därom till kontroll- styrelsen.
Vadi ————————— 125.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1962.
Förslag till
Kungörelse angående ändrad lydelse av kungörelsen den 26 maj 1961 (nr 186) om skyldighet att inhämta utdrag av det hos kontrollstyrelsen förda strall'registret
Härigenom förordnas, att kungörelsen den 26 maj 1961 om skyldighet att inhämta utdrag av det hos kontrollstyrelsen förda straffregistret skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
Utdrag av det hos kontrollstyrel- sen förda straffregistret rörande fyl- leri och vissa andra brottskall in- förskaffas, innan någon fälles till ansvar för:
olovlig försäljning eller olovligt innehav av rusdrycker eller olovligt tillhandagående med anskaffande av sådana drycker,
olovlig försäljning av öl, brott som avses i'7 & förordningen om tillverkning av sprit och vin, eller
brott som avses i 9 eller 10 5 för— ordningen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.
(Föreslagen lydelse)
Utdrag av det hos kontrollstyrel- sen förda straffregistret rörande fyl- leri och vissa andra brott skall in- förskaffas, innan någon fälles till ansvar för:
olovlig försäljning eller olovligt innehav av rusdrycker eller olovligt tillhandagående med anskaffande av sådana drycker,
olovlig försäljning av öl eller cider, brott som avses i 7 & förordningen om tillverkning av sprit och vin, eller
brott som avses i 9 eller 10 5 för- ordningen 0111 försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.
Utdrag av —————— för alkoholmissbrukare. Då anledning ______ punkten sägs.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1962.
Förslag till
Kungörelse om ändrad lydelse av 6 & kungörelsen den 14 juni 1928 (nr 300) an- gående behandlingen i tullhänseende av vissa statliga transportmedel
Härigenom förordnas, att 6 5 kungörelsen den 14 juni 1928 angående be- handlingen i tullhånseende av vissa statliga transportmedel skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) 6 5.
Under förberedelse till eller under resa från eller till tullområdet må å svenskt krigsfartyg icke tagas om- bord spritdrycker annat än för ve— derbörande mässars räkning samt vin eller starköl annat än för farty- gets eller vederbörande mässars räk- ning, allt i enlighet med vad därom är särskilt stadgat samt efter far- tygschefens medgivande och till myc- kenhet, som av honom bestämmes.
(Föreslagen lydelse) 6 5.
Under förberedelse till eller under resa från eller till tullområdet må å svenskt krigsfartyg icke tagas om- bord spritdrycker annat än för ve- derbörande mässars räkning samt vin, starköl eller starkcider annat än för fartygets eller vederbörande mässars räkning, allt i enlighet med vad därom är särskilt stadgat samt efter fartygschefens medgivande och till myckenhet, som av honom be- stämmes.
Under resa, — —— —— — — — honom bestämmes.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1962.
Förslag till
Kungörelse om ändrad lydelse av 6 & kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 398) med tillämpningsföreskrifter till förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager
Härigenom förordnas, att 6 g kungörelsen den 5 juni 1953 med tillämp- ningsföreskrifter till förordningen den 15 november 1912 om provianterings- frilager skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) 6 &.
Beträffande anmälan _____
Vid uppläggning å provianterings- frilager av tobaksvaror och starköl, som tillverkats inom riket, skall till tullanstalten avgivas skriftlig anmä- lan rörande godset. Anmälan skall ha det närmare innehåll samt av- lämnas i den ordning, som general- tullstyrelsen bestämmer.
(Föreslagen lydelse) 6 5.
— eller transitupplag.
Vid uppläggning å provianterings- fritlager av tobaksvaror, starköl och starkcider, som tillverkats inom ri- ket, skall till tullanstalten avgivas skriftlig anmälan rörande godset. Anmälan skall ha det närmare inne- håll samt avlämnas i den ordning, som generaltullsxtyrelsen bestämmer.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1962 men skall äga giltighet redan dessförinnan med avseende på åtgärder som erfordras för tillämp- ningen därefter.
Förslag till
Kungörelse om ändrad lydelse av 1 & kungörelsen den 6 maj 1955 (nr 172) angående resandes rätt till införsel av rusdrycker
Härigenom förordnas, att 1 & kungörelsen den 6 maj 1955 angående re- sandes rätt till införsel av rusdrycker skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) 1 5.
Resande, som är hemmahörande i annat land än Sverige eller Dan-
(Föreslagen lydelse ) 1 5.
Resande, som är hemmahörande i annat land än Sverige eller Dan—
(Nuvarande lydelse)
mark, Finland eller Norge och som ankommer från utrikes ort, må, så- framt det icke finnes uppenbart att resan företagits i huvudsakligt syf- te att till riket införa rusdryck, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för personligt bruk tullfritt medföra högst två bu— teljer, vardera om högst en liter, in- nehållande spritdrycker eller vin, ävensom högst två liter starköl.
Resande, som är hemmahörande i Sverige eller Danmark, Finland eller Norge, må, under de betingelser, som angivas i föregående stycke, tullrfritt medföra högst en tredjedels liter spritdrycker och en liter vin även- som högst två liter starköl; dock att vad nu sagts icke skall äga til—lämp- ning om den resande kan antagas ej hava fyllt tjuguett år.
Utöver myckenhet som i första och andra styckena sägs må resan- de, under där angivna förutsättning- ar, mot erläggande av stadgad tull medföra högst fem liter spritdrycker eller vin, som avses i anmärkning efter kapitel 22 i tulltaxan, även- som högst fem liter starköl: dock att vad nu sagts, jämväl i det i första stycket avsedda fallet, icke skall äga tillämpning om den resande kan an- tagas ej hava fyllt tjuguett år.
(Föreslagen lydelse)
mark, Finland eller Norge och som ankommer från utrikes ort, må, så- framt det icke finnes uppenbart att resan företagits i huvudsakligt syfte att till riket införa rusdryck, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för personligt bruk tullfritt medföra högst två bu- teljer, vardera om högst en liter, in- nehållande spritdrycker eller vin, ävensom högst två liter starköl eller starkcider.
Resande, som är hemmahörande i Sverige eller Danmark, Finland eller Norge, må, under de betingelser, som angivas i föregående stycke, tullfritt medföra högst en tredjedels liter spritdrycker och en liter vin ävensom högst två liter starköl eller starkcider; dock att vad nu sagts icke skall äga tillämpning om den re- sande kan antagas ej hava fyllt tjuguett år.
Utöver myckenhet som- i första och andra styckena sägs må resan- de, under där angivna förutsättning- ar, mot erläggande av stadgad tull medföra högst fem liter spritdrycker eller vin, som avses i anmärkning efter kapitel 22 i tnlltaxan, ävensom högst fem liter starköl eller stark- cider;' dock att vad nu sagts, jäm- väl i det i första stycket avsedda fallet, icke skall äga tillämpning om den resande kan antagas ej hava fyllt tjuguett år.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1962.
Förslag till
Kungörelse angående ändrad lydelse av 2 och 4- 55 kungörelsen den 26 maj 1961 (nr 128) med särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygs- trafiken över Öresund
Härigenom förordnas, att 2 och 4 55 kungörelsen den 26 maj 1961 med sär- skilda bestämmelser om utförsel av Obeskattade varor i fartygstrafiken över Öresund skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) 2 5 .
Obeskattade rusdrycker —— — —— —
e) att spritdrycker, vin eller malt- drycker icke utlämnas till passage- rare för att föras i land;
(Föreslagen lydelse) 2 5.
___—18 år;
c) att spritdrycker, vin, malt- eller ciderdrycker icke utlämnas till passagerare för att föras i land;
d) att spritdrycker —————— gram röktobak.
4 5.
Framgår av omständigheterna —— såsom att dans eller uppträdande förekommer ombord eller att passa- gerarna icke i vanlig ordning lämna fartyget vid ankomsten till Danmark — att huvudsyftet med turen icke är att upprätthålla trafik i egentlig be- märkelse, må Obeskattade sprit— drycker, vin, maltdrycker, tobaks- varor och chokladvaror icke med— föras.
4 &.
Framgår av omständigheterna — såsom att dans eller uppträdande förekommer ombord eller att passa- gerarna icke -i vanlig ordning lämna fartyget vid ankomsten till Dan- mark — att huvudsyftet med turen icke är att upprätthålla trafik i egentlig bemärkelse, må Obeskattade spritdrycker, vin, malt- eller cider— drycker, tobaksvaror och choklad— varor icke medföras.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1962.
Direktiven för utredningen
Direktiven för utredningen framgår av följande av chefen för finansdepar— tementet, statsrådet Sträng, den 5 juni 1959 inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet hållna anförande:
»När den nuvarande rusd—rycksförsäljningsförordningen antogs i samband med 1954 års reformer inom nykterhetspolitiken, räknade man med att utveck- lingen på nykterhetsområdet skulle följas med oavlåtlig uppmärksamhet och att förordningen som ett resultat härav tid efter annan borde bli föremål för över- syin. Vissa ganska genomgripande ändringar beslöts också vid 1957 års riksdag. Huvudsyftet var därvid att, utan frångående av principen om fri försäljning, skärpa reglerna om utminutering av spritdrycker så att vissa missförhållanden, som framträtt i samband med övergången till det nya systemet, kunde motver- kas. Vid sidan härav beslöts emellertid åtgärder för att inrikta konsumtionen på svagare drycker än sprit.
Utvecklingen efter 1957 års beslut karakteriseras av en fortgående förbättring av nykterhetsläget, framför allt vad angår förbrukningen av sprit. För närvarande är spritkon-su'm—tionen lägre än under åren närmast före motbokens avskaffande. Jämsides härmed har förbrukningen av svagare drycker, särskilt vin, stegrat—s, dock inte mera än att den totala förbrukningen av alkohol är mindre än före det nya systemets ikraftträdande. Det bör i sammanhanget understrykas, att de olägenheter som framträtt under övergångsskedet icke har gällt utskänkningen. Tvärtom kan man konstatera, att förhållandena på restaurangerna förbättrades redan vid det nya systemets start och att utvecklingen på detta område under hela tiden i stort sett varit tillfredsställande.
Tiden torde nu vara inne att ånyo upptaga frågan om ändringar -i rusdrycks— lagstiftningen. Uppmärksamheten synes därvid i första hand böra inriktas på reglerna för utskänkningen.
Sedan den 1 juli 1956 har försök pågått med utskänkning av spritdrycker utan måltidstvång. Försöken har efter hand utvidgats till allt större delar av landet. Av de rapporter som erhållits från kontrollstyrelsen har framgått, att erfarenhe— terna av dessa försök varit genomgående goda. I enlighet med vad som förut— sattes år 1954 bör nu övervägas att generellt avskaffa måltidstvånget. Ett särskilt problem blir därvid huruvida behov föreligger av inskränkande föreskrifter. Frågan härom får prövas i ljuset av vunna erfarenheter och med beaktande av den år 1954 antagna grundsatsen att man så långt möjligt bör avstå från detalj- regleringar och i stället bör överlämna åt re-stauratörerna att under utskänk- ningsintendenternas kontroll själva ta ansvaret för utskänkningsverksamheten.
En närliggande fråga, som föranlett vissa svårigheter i tillämpningen, gäller formerna för meddelande av tillstånd till utsträckt tid, dans och varieté-föreställ- ningar. Såsom ett i viss mån återhållande moment i tillståndsgivningen före-skrevs år 1954 kommunal vetorätt beträffande dyl-ika 'till-stånd. Erfarenheterna torde ha
givit vid handen att denna anordning i och för sig varit välmotiverad. Vissa olägenheter har emellertid framträtt, vilket synes sammanhänga med att veto- rätten omfattat även detaljfrågor. Svårigheter har förelegat att i förväg göra en riktig avvägning i dessa hänseenden och tillräckligt snabbt beakta ändrade för— hållanden. En förenkling av bestämmelserna på området synes därför önskvärd. Därvid skulle eventuellt kunna ifrågakomma att ge de tillståndsbeviljande myn- digheterna något större rörelsefrihet. Detta skulle, med i huvudsak bibehållet kommunalt inflytande, kunna åstadkommas så, att vetorätten får gälla frågan om tillstånd av ifrågavarande slag skall få meddelas inom kommunen eller ej. Även andra utvägar bör självfallet kunna prövas.
En grundförutsä-ttning för samhällets reglering av utskänkningen är att för— täring av medhavd-a rusdrycker inte får äga rum i utskänkningslokaler o. dyl. Detta har åstadkommits genom de 5. k. förtäri'ngs- och förvaringsförbuden. Ehuru i och för sig självklara har förbuden i vissa gränsområden medfört avsevärda svårigheter vid tillämpningen. Eftersom utskänkningsskatt skall erläggas för utskänkt sprit, har förbuden även blivit en faktor i konkurrensen mellan restau- rangerna och festlokaler av annat slag. Vissa förbättringar i reglerna har ge- nomförts 1954 och 1957. Det oaktat synes svårigheterna i väsentlig mån kvarstå. Mot bakgrunden härav har krav rests på avskaffande av utskänkningsskatten. Vid årets riksdag har sålunda väckts motioner av denna innebörd. I sitt av riks— dagen godkända betänkande nr 38 uttalade bevillningsutskottet, att utskänknings- skattens betydelse ur nykterhetssynpunkt snarast (torde ha minskat sedan år 1957, då frågan om denna skatt senast behandlades. Det är därför enligt utskottets mening inte uteslutet att utskänknings—skatten i framtiden kan sänkas eller rentav avvecklas.
Erfarenheterna har enl-igt min mening visat, att nu nämnda frågor inte kan lösas på ett tillfredsställande sätt inom de gällande bestämmel—sernas ram. Det vill även synas som om utskänkningsskatten — ehuru dennas betydelse på sina håll överdrivits — utgör ett hinder för mera genomgripande reformer på om— rådet. Det bör därför i första hand prövas, om förutsättningar föreligger ett av- skaffa denna skatt och att kompensera statsverket för det härav föranledda i-n- komstbortfallet genom en mindre jämkning av skatten på utminuterade sprit— drycker eller på annat sätt, t. ex. genom ändring av de statliga monopolbolagens vinstmarginaler. Om utskänkningsskatten avskaffas, bortfaller det nuvarande systemet för restauratörernas utskänkningsersättning. Härvid bör övervägas huruvida och i vilken form motsvarighet bör skapas till de regler för utskänk- ningsersättningens bestämmande, som tillkommit för att upprätthålla en godtag- bar relation mellan matservering och spritutskänkning. Det torde vara erforder- ligt att i någon form bibehålla en kontroll över utskänkningspriserna på sprit. Frågan härom bör övervägas närmare under 'tillbörligt beaktande av intresset att på restaurangerna så långt möjligt erhålla en ur nykterhetssynpunkt lämplig 'av- vägning av priset på drycker av olika alkoholhalt.
Om det visar sig genomförbart att avskaffa utskänkningsskatten. kan lag— stiftningen i högre grad än nu inriktas på en rationell (avgränsning av de fall där en offentlig kontroll av rusdrycksförtäringen är påkallad. Det torde med andra ord i och för sig vara mindre betydelsefullt vem som (tillhandahåller de rus- drycker sorm förtäres & en festlokal än under vilka förhållanden förtäringen äger rum. Samhällets primära krav måste vara att dryckerna serveras under lokal- innehavarens ansvar och under kontroll av utskänknings'intendenternza med möj- lighet till ingripande mot missförhållanden. De närmare förutsättningarna för en ändring av lagstiftningen i nu antydd riktning bör klarläggas. En tänkbar utgångs—
punkt kan härvid vara det förslag till ändrad utformning av förtärings- och förvaringsförbuden som på sin tid framlades av 1953 års utskänkningsvinst- kommitté.
Under en lång följd av år har framförts önskemål om möjligheter att tillverka och sälja cider med en alkoholhalt av högst 2,8 viktp-rocent under betingelser som ansluter sig till vad som gäller maltdrycker av klass II. Även denna fråga har i anledning av motioner behandlats av wbevillningsu'tskottet innevarande år. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 33 framhöll utskottet, att det i vissa av- seenden kunde dela de av motionärerna framförda synpunkterna. Utskottet var emellertid inte berett att tillstyrka omedelbar lagstiftning i ämnet. Innan lag- stiftningsåtgärder övervägdes, borde enligt utskottets mening ytterligare utred— ning ske i ändamål att klarlägga verkningarna i olika hänseenden av framställ- ning och försäljning av ciderdrycker.
Även enligt min åsikt kan man hysa viss tvekan inför förslaget att införa en lättillgänglig alkoholhalt-ig ciderdryck på marknaden. Såsom bevillningsutskottet funnit, bör emellertid en närmare utredning i frågan äga rum. För att underlätta ett framtida ställningstagande från statsmakternas sida bör utredningen även omfatta de tekniska förutsättningarna för en lagstiftning på området och _ lik- som förslagen i övrigt — åtföljas av författningsförslag.»
I. HITTILLSVARANDE FÖRHÅLLANDEN INOM RUSDRYCKSUTSKÄNKNINGEN
KAPITEL 1
Utskänkningsrättigheter och utskänkningsvolym
Inledning
Som framgår av direktiven, har utredningsuppdraget beträffande utskänk— ningen av rusdrycker begränsats till vissa särskilda frågor. Utskänknings- utredningen har alltså icke haft att verkställa någon omprövning av själva rättighetssystemet, sådant det utformats i 1954 års lagstiftning. Ej heller har det ålegat utredningen att ompröva den sedan den 1 oktober 1957 gäl- lande ordningen beträffande de ekonomiska villkoren för rusdrycksut- skänkningen, vari i princip icke förutsättes några ändringar. På grund härav och då 1953 års utskänkningsvinstkommitté i sitt betänkande (SOU 1956: 56) utförligt redogjort för utvecklingen inom utskänkningsområdet under åren 1937—1956, har det statistiska material, som redovisas i detta och följande kapitel, inskränkts till att i huvudsak belysa utvecklingen un- der den senaste femårsperioden.
Tillstånd att utskänka rusdrycker meddelas det för detaljhandel med sådana drycker särskilt bildade Nya systemaktieholaget. Detta bolag —— som själv icke äger bedriva utskänkning — skall därefter överlåta de erhållna rättigheterna på restauratörerna. Med hänsyn till utskänkningstillståndens art skiljer man mellan årsutskänkning och tillfällig utskänkning. Som spe- ciella typer av utskänkningstillstånd förekommer turistutskänkning och trafikutskänkning. Med årsutskånkning avses utskänkning, som skall be- drivas året runt eller årligen under viss tidsperiod (25 g a Rff) och med tillfällig utskänkning sådan utskänkning som skall äga rum vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod (25 5 b). För såvitt icke särskilt anges att utskänkningen skall begränsas till klubbar eller slutna sällskap, gäller vid såväl årsutskänkning som tillfällig utskänkning att tillståndet avser utskänkning till allmänheten. Är fråga om utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap, erfordras icke särskilt tillstånd för system— bolaget utan det ankommer jämlikt 33 & Rff på bolaget att efter prövning i varje särskilt fall överlåta rätt till sådan utskänkning på annan.
Årsutskänkningstillstånden avser i regel en för alla sådana tillstånd ge— mensam tidsperiod om fyra år, oktrojperiod, löpande fr. o. m. den 1 oktober
67 första året t. o. m. den 39 september det fjärde året. Nu löpande oktroj- period omfattar tiden den 1 oktober 1957—den 30 september 1961; ny oktrojperiod börjar alltså den 1 oktober 1961.
Tillstånd till utskänkning meddelas av vederbörande länsstyrelse. En förutsättning för att länsstyrelsen skall kunna meddela utskänkningstill- stånd är att kommunens fullmäktige icke avstyrkt utskänkningen. Endast i de fall då det finnes vara ur allmän synpunkt påkallat att å någon för turistväsendet i riket betydelsefull ort årsutskänkning äger rum på hotell eller pensionat, äger Kungl. Maj:t jämlikt 34 € Rff meddela tillstånd, även om sådan utskänkning avstyrkts av kommunens fullmäktige (turistut- skänkning) .
Med trafikutskänkning avses utskänkning på passagerarfartyg, i restau- raugvagn på tåg eller på luftfartyg som i linjefart befordrar passagerare (35 & Rff). Tillstånd till sådan utskänkning avser antingen årsutskänk- ning —— och meddelas då liksom vanliga tillstånd för fasta oktrojperioder _ eller tillfällig utskänkning enligt 25 5 b) Rff. Någon kommunal vetorätt före- ligger icke beträffande trafikutskänkning. Tillstånd meddelas av länssty- relsen i det län där trafikföretaget har sitt säte.
Utskänkningstillstånd kan liksom rätt till utskänkning enligt 33 & Rff avse alla slag av rusdrycker eller vin och starköl eller endast starköl. Möj- ligheten att begränsa en utskänkningsrätt till enbart starköl infördes fr. o. m. den 1 juli 1957. Tillstånd till utskänkning i inrikes trafik kan dock endast avse vin och starköl.
Utskänkningsrättigheternas antal och fördelning
En översikt över de under åren 1955—1960 överlåtna tillstånden till års- utskänkning av rusdrycker meddelas i tabell 1.
Sammanlagda antalet överlåtna tillstånd till årsutskänkning av rusdryc- ker av alla slag uppgick under är 1960 till 880. Härtill kommer 643 rättigv heter till utskänkning av vin och starköl och 51 rättigheter till utskänk- ning av endast starköl. Totalantalet årsutskänkningstillstånd för rusdrycker uppgick följaktligen till 1 574. Motsvarande siffra för år 1956 stannade vid 1309. Ökningen uppgår till 265 rättigheter. Därav faller huvudparten på vin- och starkölsrättigheter.
Antalet restauranger med tillstånd att året runt bedriva utskänkning av alla slag av rusdrycker till allmänheten har ökat från 551 år 1956 till 576 år 1960. Av sistnämnda antal föll 132 på det allmänna restaurangbolaget, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, som utövar tillstånden genom sina fem dotterbolag. Utskänkning av spritdrycker, vin och starköl till allmän- heten förekom år 1960 vidare vid ett 100—tal restauranger som hölls öppna endast under sommarsäsongen. Å andra sidan hölls vissa restauranger med helårsråttigheter stängda under en större eller mindre del av sommaren.
Tabell 1. Antal under åren 1955—1960 i hela riket överlåtna tillstånd till årsutskänkning inkl. trafikutskänkning
Vin resp. vin Rusdrycker av alla slag och starköll Allmänna . .. År företag Enskilda foretag 133qu S t Råå-iv Endast ' _ 1 am - ra 1 '- —- Till allmän— Till allmän- N'") Sum- anmäm li t_ Starke” bar och ma ga u heten heten slutna heten, företag skänk— säll- helår ning Helår Säsong Helår Säsong skap 19553 150 5 378 4106 159 4798 4528 466 46 — 1956 146 6 405 592 157 5806 5551 503 24 — 1957 133 7 427 582 184 5833 5560 554 39 9 1958 130 5 432 587 200 5854 5562 581 33 38 1959 132 8 433 584 203 6860 5565 611 35 45 1960 132 8 444 592 204 5880 5576 643 35 51
1 Under tiden 1/10 1955—30/6 1957 hade endast vissa vinrestauranger rätt att även utskänka starköl. 2 Fr.o.m. 1/7 1957. 3 Tiden 1/1—30/9. ' Därav 21 tillstånd till trafikutskänkning, av vilka flertalet icke utnyttjades. 5 Därav 1 tillstånd till trafikutskänkning.
Av de s. k. fullständiga rättigheterna avsåg 65 utskänkning endast till klub— bar och 139 utskänkning endast till slutna sällskap. I 67 fall var tillstånd att utskänka spritdrycker till slutna sällskap förenat med tillstånd att ut- skänka vin och starköl till allmänheten.
Antalet vinrättigheter har från år 1956 till år 1960 ökat från 503 till 643. Häri ingår 24 resp. 35 rättigheter avseende trafikutskänkning av vin och starköl.
Nästan alla vinrättigheter och samtliga rättigheter avseende endast starköl utövas av enskilda företagare. De allmänna restaurangbolagen driver endast två vinrestauranger. — I ett fall har tillstånd till utskänkning av vin och starköl meddelats av Kungl. Maj:t (turistutskänkning).
Hur de under år 1960 överlåtna tillstånden till årsutskänkning, exklusive tillstånden till trafikutskänkning, fördelade sig på olika län framgår av tabell 2. De fullständiga rättigheterna visar koncentration till tre områden — Stockholms stad och län, Skåne samt Göteborgs och Bohus län _— vilka tillsammans representerar omkring hälften av samtliga rättigheter av detta slag. Av samtliga vinrättigheter föll 42 procent på dessa tre områden. Dessas andel av den totala folkmängden i riket var 37 procent.
Antalet fullständiga rättigheter i förhållande till folkmängden var störst i Malmöhus län, närmast följt av Kristianstads, Hallands och Uppsala län. I de tre förstnämnda länen har restaurangtätheten sedan gammalt varit jämförelsevis stor, icke blott i städerna utan även på landsbygden. Sålunda är antalet säsongrättigheter (badortsrestauranger) jämförelsevis stort i dessa tre län. Särskilt i Skåne förekommer alltjämt ett flertal gästgivargår-
Tabell 2. Antal under år 1960 överlåtna tillstånd till årsutskänkning, exkl. trafikut- , skänkning, länsvis
Rusdrycker av alla slag Antal utskänkn-
All ” ställen per manna - -- 100 000 inv.
företag Enskilda foretag Vin En- Län . .. . .. och dast Rus- Tlllhzåltlglan- Tluhiltlgam Klubbar Sum— starköl starköl drycker Vin och 10? ma av alla starköl Sä- Sä- S 11 na slag (kol. 8) Hdår song Helår song sallskap (kol. 7)
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Stockholms stad 25 2 55 1 15 98 96 30 12 12 Stockholms ..... 3 _ 23 5 9 40 25 _ 9 6 Uppsala ........ 2 _ 10 _ 23 35 26 1 21 16 Södermanlands. . 5 1 12 1 7 26 8 _ 12 4 Östergötlands. . . 8 — 10 3 12 33 26 4 9 7 Jönköpings ..... 4 _ 8 1 1 14 15 _ 5 5 Kronobergs ..... 1 _ 8 1 7 17 11 _ _ 11 7 Kalmar ........ 4 _ 11 3 6 24 15 _ 10 6 Gotlands ....... 1 — 2 1 1 5 12 _ 10 22 Blekinge ....... 4 _ 12 5 3 24 4 _ 17 3 Kristianstads. . . 3 _ 44 10 5 62 27 _ 24 10 Malmöhus ...... 17 1 76 28 35 157 46 2 25 7 Hallands ....... 5 2 9 8 13 37 16 _ 22 9 Göteborgs och
Bohus ....... 14 1 32 14 24 85 60 10 14 10 Älvsborgs ...... 6 _ 20 1 5 32 22 — 9 6 Skaraborgs ..... 6 _ 9 1 — 16 15 2 6 6 Värmlands ..... 3 _ 12 2 6 23 17 _ 8 6 Örebro ......... 5 _ 10 3 3 21 10 _ 8 4 Västmanlands . . 4 1 10 1 2 18 13 _ 8 6 Kopparbergs . . . 1 _ 20 1 2 24 39 _ 8 14 Gävleborgs ..... 5 _ 6 _ 11 22 19 _ 7 6 Västernorrlands. 4 _ 14 1 10 29 19 _ 10 7 Jämtlands ...... 2 — 9 _ 3 14 48 2 10 34 Västerbottens. . . — _ 5 _ _ 5 11 _ 2 5 Norrbottens. . . . _ _ 17 _ 1 18 8 _ 7 3 Hela riket ...... 132 8 444 91 204 879 608 51 12 8
landsbygden. . 3 — 187 51 83 324 291 4 9 8 städerna ..... 129 8 257 40 121 555 317 47 14 8
dar med spriträttigheter. I Uppsala län avser flertalet tillstånd endast ut— skänkning till slutna sällskap. Bland dessa senare märkes 13 tillstånd för studentnationer. I fråga om vinrättigheter var den relativa frekvensen störst i Jämtlands län med dess många turistorter.
Av samtliga rättigheter till årsutskänkning av alla slags rusdrycker ut- övades 555 eller 63 procent i städerna, 87 eller 10 procent i köpingarna och 237 eller 27 procent på landsbygden i övrigt. Av vin- och starkölsrättig- heterna föll 317 på städerna, 30 på köpingarna och 261 på landsbygden
Tabell 3. Tillfällig utskänkning under åren 1956_1960
Slag av utskänkning 1956 1957 1958 1950 1960
Tillstånd enligt 25 ; b) Alla slag av rusdrycker ............. 11 7 10 19 14 Vin och starköll ................... 12 6 10 8 10 Summa 23 13 20 27 24
Rätt till utskänkning enligt 33 5
Alla slag av rusdrycker .............. 6 903 11 247 13 966 17 884 20 381 Vin och starköl1 .................... 325 590 1 262 1 770 2 205 Endast starköl ..................... —— 6 22 73 139
Summa 7 228 11 843 15 250 19 727 22 725
därav i lokal med tillstånd till årsut- skänkning ...................... 1 886 2 698 3 100 4 193 5 125
1 Före 1/7 1957 i vissa fall endast vin.
i övrigt. De flesta starkölsrestaurangerna var belägna i Stockholm och Göteborg.
Antalet fall då länsstyrelse jämlikt 25 5 b) Rff meddelat tillstånd till till- fällig utskänkning är i allmänhet obetydligt. Under år 1960 förekom endast 24 sådana tillstånd, varav 14 avsåg alla slags rusdrycker samt 10 vin och starköl. Rätt till utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap enligt 33 å Rff har under samma år överlåtits vid närmare 23 000 tillfällen. Den tillfälliga utskänkningen belyses närmare i tabell 3.
Omkring 90 procent av antalet utskänkningstillfällen enligt 33 & Rff avser alla slag av rusdrycker, omkring 10 procent vin och starköl och ett fåtal endast starköl. Vanligen bedrives utskänkningen i lokal där rus- drycksutskänkning eljest icke är medgiven. Endast något mer än en femte— del av samtliga tillställningar har förlagts till lokaler där årsutskänkning i någon form utövas. Den tillfälliga utskänkningsrätten kan t. ex. avse rätt att utskänka spritdrycker i en lokal med årsutskänkning av vin och starköl. Det kan även vara fråga om att vintertid utskänka spritdrycker i en lokal där utskänkning av spritdrycker till allmänheten är medgiven endast under sommarsäsongen.
Antalet utskänkningstillfällen enligt 33 5 Rff redovisas i tabell 4 länsvis. Av tabellen framgår att antalet utskänkningstillfällen under de senaste åren varit störst i Malmöhus län. År 1956 hade Östergötlands län det största an- talet, men detta län har sedermera överträffats av fem andra län. I förhål- lande till folkmängden hade under år 1960 Kristianstads län det största an— talet, närmast följt av Hallands och Malmöhus län. Man finner alltså att de län som enligt tabell 2 hade den största restaurangtätheten i fråga om sprit- restauranger även har det relativt största antalet tillfälliga utskänknings- rättigheter.
Den starka ökningen från år 1956 till år 1960 av antalet utskänkningstill— fällen enligt 33 & Rff skulle ha varit ännu större om icke företag, som till en början arbetat med tillfälliga sådana rättigheter, i vissa fall förvärvat till- stånd till årsutskänkning för slutna sällskap såsom fallet varit exempelvis i Uppsala län. Till större delen torde ökningen bero på det arbete som ut- skänkningsintendenterna nedlagt i syfte att vinna respekt och förståelse för gällande förtärings- och förvaringsförbud, vilka särskilt under den första tiden efter försäljningsreformens genomförande i stor omfattning över— träddes i de 5. k. fria festvåningarna och i vissa allmänna samlingslokaler.
Tabell 4. Antal tillfällen till utskänkning enligt 33 5 Rff under åren 1956—1960, länsvis
Hela antalet tillfällen, år Specifikation för år 1960
I lokal Slag av utskänkning med utan Antal Län _ Rus- tillfällen 1956 1957 1958 1959 1960 dryc- Vin En— tillstånd till 10%e000 ker av och dast årsutskänk- . alla starköl starköl ning "” slag
Stockholms stad . 343 466 1 023 1 772 2 438 2 203 218 17 372 2 066 302 Stockholms ...... 347 418 787 1 176 1 266 1 073 171 22 345 921 284 Uppsala ......... 436 770 218 224 445 413 22 10 87 358 267 Södermanlands. . . 682 938 808 825 850 743 102 5 41 809 376 Östergötlands. . .. 761 1 086 1 031 1 111 1 131 1 007 124 _ 282 849 316
Jönköpings ...... 248 473 611 708 802 713 88 1 194 608 282 Kronobergs ...... 150 235 376 565 666 613 52 1 146 520 418 Kalmar ......... 381 631 752 769 795 736 58 1 98 697 336 Gotlands ........ 14 26 31 70 148 135 11 2 25 123 269 Blekinge ........ 121 114 120 366 448 433 15 — 101 347 310
Kristianstads. . .. 474 1 212 1 618 1 750 1 683 1 507 175 1 240 1 443 654 Malmöhus ....... 707 1 102 1 998 2 780 3 052 2 700 303 49 447 2 605 491 Hallands ........ 148 550 703 732 893 653 239 1 75 818 527 Göteborgs och
Bohus ........ 442 597 645 1 254 1 329 1 009 298 22 232 1 097 214 Älvsborgs ....... 180 216 336 441 474 440 34 _ 176 298 127
Skaraborgs ...... 144 210 442 507 670 573 97 256 414 268 Värmlands ...... 250 423 478 575 566 531 35 _ 112 454 194 Örebro .......... 199 265 394 597 734 707 25 2 83 651 281 Västmanlands . . . 318 475 515 606 613 568 44 1 346 267 267 Kopparbergs ..... 155 352 593 746 924 904 20 _ 399 525 323
Gävleborgs ...... 173 487 548 535 699 673 24 2 177 522 238 Västernorrlands . . 90 120 298 412 447 438 8 1 178 269 155 Jämtlands ....... 51 205 257 372 489 482 7 _ 224 265 346
Västerbottens. . . . 348 347 399 465 619 602 16 1 348 271 258 Norrbottens. . . . . 66 125 269 369 544 525 19 _ 141 403 208
Hela riket 7 228 11 843 15 250 19 727 22 725 20 381 2 205 139 5 125 17 600 304
Utskänkningen av rusdrycker i kvantitet och värde
Utskänkningen av rusdrycker i kvantitet och värde under åren 1956—1960 redovisas i tabell 5. De meddelade litertalen är hämtade från Nya system- aktiebolagets försäljningsstatistik och avser följaktligen de kvantiteter som av restauratörerna inköpts under ifrågavarande år. Dessa kvantiteter torde i allmänhet nära överensstämma med de under respektive år utskänkta kvantiteterna. Värdet av de utskänkta kvantiteterna är däremot behäftat med viss osäkerhet. Särskilt gäller detta tiden efter den 1 oktober 1957, då det förut gällande vin-stkvantitetssystemet för spritdrycker och starkvin slo- pades och nya ekonomiska grunder för rusdrycksutskänkningen började tillämpas. Det bör beaktas, att fr. 0. m. är 1960 2,4 procent av utskänk- ningsvärdet utgöres av pristillägg för allmän varuskatt. Närmare redogö- relse för beräkningen av utskänkningsvärdet av de utskänkta rusdryckerna meddelas i kapitel 3.
Tabell 5. Total utskänkning av rusdrycker i kvantitet och värde åren 1956—1960
Varu— 1 000 liter Utsåiägånlgåilgirde Kronor per liter Slag Allmän- Allmän- Allmän-
och år .. Enskilda Samtliga .. Enskilda Samtliga .. Enskilda Samtliga
na fore- företag företag na fore' företag företag na fore- företag företag tag tag tag
Sprit- drycker 1956 1 530 1 810 3 340 57 666 79 510 137 176 37,70 43,93 41,08 1957 1 311 1 791 3 102 54 873 84 204 139 077 41,87 47,00 44,84 1958 1 250 1 853 3 103 55 087 89 702 144 789 44,07 48,41 46,66 1959 1 182 1 864 3 046 54 493 93 421 147 914 46,10 50,11 48,55 1960 1 158 1 935 3 093 56 441 103 789 160 230 48,72 53,65 51,80
Stark— vin 1956 31 237 268 763 6 979 7 742 24,40 29,42 28,83 1957 40 277 317 896 7 306 8 202 22,21 26,45 25,91 1958 47 342 389 1 040 9 059 10 099 22,28 26,50 25,99 1959 55 379 434 1 343 9 747 11 090 24,51 25,69 25,54 1960 61 429 490 1 610 11 541 13 151 26,52 26,88 26,83
Lätt- vin 1956 164 1 107 1 271 2 526 22 384 24 910 15,41 20,22 19,60 1957 238 1 262 1 500 3 576 24 432 28 008 15,01 19,36 18,67 1958 244 1 436 1 680 3 639 26 473 30 112 14,91 18,44 17,92 1959 249 1 514 1 763 4 325 30 303 34 628 17,36 20,01 19,64 1960 246 1 578 1 824 4 708 32 342 37 050 19,10 20,50 20,31
Starköl 1956 783 2 384 3 167 4 113 13 363 17 476 5,25 5,60 5,52 1957 901 2 494 3 395 4 705 14 084 18 789 5,22 5,65 5,53 1958 819 3 053 3 872 4 558 18 069 22 627 5,57 5,92 5,84 1959 865 3 562 4 427 5 040 21 710 26 750 5,83 6,09 6,04 1960 916 4 082 4 998 5 828 26 960 32 788 6,36 6,60 6,56
Av tabellen framgår att spritdrycksutskänkningen i liter räknat gått nå- got tillbaka sedan år 1956, samtidigt som utskänkningen av vin och starköl ökat avsevärt. Den totalt utskänkta kvantiteten spritdrycker, ca tre miljo— ner liter per år, är dock alltjämt väsentligt större än motsvarande kvantitet vin, som först år 1958 översteg två miljoner liter. Vid denna jämförelse bör även observeras, att många restauranger över huvud icke utskänker sprit- drycker utan endast vin och starköl. Ut—skänkningen av starkvin år av j äm- förelsevis liten omfattning. Mot varje utskänkt liter starkvin svarar närmare fyra liter utskänkt lättvin.
Ökningen av starkölsutskänkningen under de båda senaste åren torde i icke obetydlig utsträckning ha medfört en minskad utskänkning av vanligt öl. Av viss betydelse för den kvantitativa ökningen torde ha varit slopandet den 1 juli 1957 av tidigare gällande måltidstvång för starköl, samtidigt som rätten att utskänka starköl utvidgades till att gälla dels samtliga vinrestau- ranger, dels ytterligare ett antal restauranger med enbart starkölsrättigheter.
Minskningen av spritdrycksutskänkningen sedan år 1956 gäller huvudsak- ligen de allmänna företagen, vilka redan under nämnda år i hög grad drab- bades av en allmän omsättningsminskning efter ikraftträdandet av den nya rusdryckslagstiftningen den 1 oktober 1955. Särskilt var detta fallet med de 3. k. folkrestaurangerna.1 Omsättningen av vin och starköl på det allmänna bolagets restauranger har visserligen ökat betydligt under de senaste åren, men dessa varor spelar en förhållandevis liten roll på dessa restauranger, ett förhållande som framträder ännu tydligare om man även betraktar vär- det av de utskänkta rusdryckerna.
För de enskilda restaurangernas del var nedgången i spritdrycksförsälj- ningen efter försäljningsreformen relativt mindre. Under de tre senaste åren har försäljningen ökat något. Samtidigt har försäljningen av vin och starköl ökat avsevärt. I liter räknat konsumeras sedan år 1959 mera vin än spritdrycker på de enskilda restaurangerna.
Räknat i kronor var den totala utskänkningen av spritdrycker, 160 miljo- ner kl'onor under år 1960, nästan dubbelt så stor 'som den sammanlagda utskänkningen av vin och starköl. Sedan år 1956 har nämnvärd prisstegring ägt rum endast beträffande spritdryckerna. Lättvinerna hetingar genom- snittligt ett obetydligt högre pris än är 1956 och starkvinerna, som till följd av utskänkningsskattens slopande den 1 oktober 1957 fick vidkännas en prisreduktion med omkring tio procent, har alltjämt lägre utskänknings— pris än är 1956.
Utvecklingen beträffande genomsnittsvärdet per liter av de utskänkta spritdryckerna får ses mot bakgrunden av att omsättningsskatten på sprit-
1 I samband med att de allmänna restaurangbolagens ensamrätt att bedriva spritutskänk- ning vid 5. k. folkrestauranger i princip avskaffades fr. o. m. 1/10 1957 har begreppet folkrestaurang helt slopats. Vissa av dessa restauranger har efter försäljningsrcformen 1/10 1955 nedlagts, medan andra omändrats för att motsvara utvecklingens krav.
drycker den 5 november 1956 höjdes med i genomsnitt omkring fem kro- nor per liter och den 12 februari 1958 med ytterligare omkring tre kronor per liter. Vid det förstnämnda tillfället ändrades utskänkningsskatten från 40 till 33 procent av dryckernas utminuteringspris, vilket syftade till ett bibe— hållande av den absoluta skillnaden mellan utskänkningspriset och ut- minuteringspriset. I samband med införandet den 1 oktober 1957 av änd— rade ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen fastställdes utskänk- ningsskatten till 25 procent av utskänkningsvärdet, motsvarande 1/3 av llt- minuteringspriset, vilket innebar ett återställande i huvudsak av de ut- skänkningspriser, som gällde före den 5 n0vember 1956. Införandet fr. o. m. är 1960 av allmän varuskatt rubbade icke denna relation, såtillvida som ut- skänkningsskatten skall beräknas på ett med allmän varuskatt reducerat utskänkningsvärde.
Omsättningsskatten på vin har under ifrågavarande tid ändrats vid en- dast ett tillfälle, nämligen den 12 februari 1958. Omsättningsskatten på starkvin höjdes då med i genomsnitt ca två kronor per liter och motsvarande
Tabell 6. Tillfällig utskänkning av rusdrycker i kvantitet och värde åren 1956—1960
Liter Utskanknmgsvarde Kronor per liter Varu- kronor Slag Allmän- Allmän- Allmän— och år .. Enskilda Samtliga .. . Enskilda Samtliga .. Enskilda Samtliga na fore- företag företag na fore- företag företag na forc- företag företag tag tag tag Spril- drycker 1956 883 30 192 31 075 39 585 1 154 178 1 193 763 44,83 38,23 38,42 1957 337 47 025 47 362 15 578 1 903 9721 919 550 46,23 40,49 40,53 1958 537 59 904 60 441 24 678 2 531 036 2 555 714 45,96 42,25 42,28 1959 839 74 517 75 356 41 611 3 246 427 3 288038 49,60 43,57 43,63 1960 1 186 83 495 84 681 60 921 3 905 435 3 966 356 51,37 46,77 46,84 Stark— vin 1956 684 8 908 9 592 15 527 181 150 196 677 22,70 20,34 20,50 1957 147 14 136 14 283 2 424 270 887 273 311 16,49 19,16 19,14 1958 397 20 448 20 845 7 579 452 989 460 568 19,09 22,15 22,09 1959 503 27 222 27 725 10 689 591 638 602 327 21,25 21,73 21,73 1960 382 29 271 29 653 9 057 670 637 679 694 23,71 22,91 22,92 Lällvin 1956 1 421 13 990 15 411 27 979 172 432 200 411 19,69 12,33 13,00 1957 504 24 381 24 885 8 975 279 162 288 137 17,81 11,45 11,58 1958 802 30 861 31 663 12 229 387 716 399 945 15,25 12,56 12,63 1959 1 122 45 954 47 076 22 398 627 397 649 795 19,96 13,65 13,80 1960 1 273 54 626 55 899 23 327 786 464 809 791 18,32 14,40 14,49
Starköl 1956 1 039 11 825 12 864 5 460 66 278 71 738 5,25 5,60 5,58 1957 564 15 822 16 386 2 946 89 326 92 272 5,22 5,65 5,63 1958 68 14 191 14 259 378 83 997 84 375 5,57 5,92 5,92 1959 25 18 615 18 640 146 113 453 113 599 5,83 6,09 6,09 1960 32 28 172 28 204 204 186 042 186 246 6 36 6,60 6,60
skatt på lättvin med i genomsnitt ca 30 öre per liter. Utskänkningsskatten på starkvin, som slopades den 1 oktober 1957, inbragte dessförinnan i ge— nomsnitt fyra kronor 30 öre per liter.
Den tillfälliga utskänkningen, som nästan uteslutande avser utskänkning med stöd av 33 % Rff (jfr tabell 3), omfattar inga större kvantiteter, se ta— bell 6. Under år 1960 omsattes ca 85 000 liter spritdrycker och ungefär lika mycket vin. Omkring 2,7 procent av de totalt utskänkta spritdryckerna och 3,7 procent av det totalt utskänkta vinet hänförde sig till tillfällig utskänk- ning. Att andelen är något större för vin än för spritdrycker får antas sam- manhänga med att den tillfälliga utskänkningen till slutna sällskap ofta gäl- ler särskilt festliga tillfällen, såsom bröllop, jubileer o. dyl. Vidare synes man vid den tillfälliga utskänkningen i stort sett nöja sig med ett något bil- ligare sortiment av både spritdrycker och vin än som vanligen förekommer vid årsutskänkning. Endast en mycket ringa del av den tillfälliga utskänk- ningen försiggår i de allmänna företagens regi.
Tabell 7. Total utskänkning au rusdrycker i olika län är 1960
1 000 liter Liter per invånare Län Sprit- Sprit- drycker Starkvm Lattvm Starkol drycker Starkvm Lattvm Starköl
Stockholms stad 970 124 788 1 956 1,20 0,15 0,98 2,42 Stockholms. . . . 133 26 90 214 0,30 0,06 0,20 0,48 Uppsala ....... 62 10 36 95 0,37 0,06 0,22 0,57 Södermanlands. 82 10 28 72 0,36 0,04 0,12 0,32 Ostergötlands. . 130 12 44 155 0,36 0,03 0,12 0,43 Jönköpings. . . . 61 8 26 84 0,22 0,03 0,09 0,30 Kronobergs. . . . 37 12 12 47 0,23 0,07 0,08 0,29 Kalmar ....... 54 8 18 57 0,23 0,03 0,08 0,24 Gotlands ...... 18 6 14 36 0,33 0,12 0,26 0,66 Blekinge ...... 37 6 16 50 0,26 0,04 0,11 0,35 Kristianstads . . 68 12 29 89 0,26 0,05 0,11 0,34 Malmöhus ..... 285 47 162 443 0,46 0,08 0,26 0,71 Hallands ...... 57 11 29 93 0,33 0,06 0,17 0,55 Göteborgs och _. Bohus ...... 357 53 235 694 0,58 0,09 0,38 1,12 Alvsborgs ..... 94 15 38 109 0,25 0,04 0,10 0,29 Skaraborgs . . .. 54 8 19 56 0,22 0,03 0,08 0,22 Värmlands . . . . 76 18 24 75 0,26 0,06 0,08 0,26 Orebro ........ 77 9 26 81 0,30 0,04 0,10 0,31 Västmanlands . 57 10 26 71 0,25 0,05 0,11 0,31 Kopparbergs. . . 72 18 35 129 0,25 0,06 0,12 0,45 Gävleborgs. . . . 73 19 33 121 0,25 0,06 0,11 0,41 Västernorrlands 87 10 26 68 0,30 0,03 0,09 0,24 Jämtlands ..... 36 18 25 65 0,25 0,13 0,18 0,46 Västerbottens. . 38 10 17 42 0,16 0,04 0,07 0,18 Norrbottens. . . 78 10 28 96 0,30 0,04 0,11 0,37 Hela riket ..... 3 093 490 1 824 4 998 0,41 0,07 0,24 0,67
Uppgifter om rusdrycksutskänkningens omfattning i olika län under år 1960 meddelas i tabell 7. Tabellen visar att den utskänkta kvantiteten per invånare av olika rusdrycker är väsentligt större i Stockholms stad än i något av de övriga länen. Även Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län ligger genomgående över riksgenomsnittet. Denna skillnad mellan stor- stadslånen och de övriga länen är relativt sett något starkare markerad i fråga om vin och starköl än i fråga om spritdrycker. Av övriga län visar Gotlands län jämförelsevis höga siffror för vin och starköl, vilket uppen- barligen är att tillskriva den stora tillströmningen av turister under som- inarmånaderna.
I tabellerna 5 och 7 är inbegripna följande för trafikutskänkning in- köpta kvantiteter rusdrycker.
År Spritdrycker Starkvin Lättvin Starköl liter liter liter liter 1956 ................ 73 7 306 8 146 85 145 1957 ................ 103 8 351 9 244 105 305 1958 ................ 179 9 685 9 132 127 702 1959 ................ 99 10 712 10 022 149 910 1960 ................ 45 12 307 10 876 170 894
KAPITEL 2
Utskänknin ens andel av totalförsäl'nin en och dess inverkan g ] g på nykterhetstillståndet
F örsäljningsutvecklingen
Utskänkningen av spritdrycker och vin har i vårt land icke tillnärmelsevis så stor omfattning som utminuteringen. Detta förhållande har ytterligare accentuerats efter genomförandet av 1954 års försäljningsreform, se tabell 8. Denna medförde nämligen en kraftig uppgång i fråga om utminuteringen av spritdrycker, samtidigt som utskänkningen minskade med omkring 40 procent. Efter år 1956, då den totala spritdrycksomsåttningen nådde sitt maximum, har både utminuteringen och utskänkningen gått tillbaka. Minsk-
Tabell 8. Den totala rusdrycksförsäljningen och utskänkningens andel därav åren 1954—1960
1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960
Tola! försäljning i milj. I Spritdrycker ............ 43,6 48,4 57,7 50,5 44,3 43,8 43,0 därav egentligt brännvin 33,2 37,7 44,3 39,9 35,8 35,2 33,8
andra spritdrycker 10,4 10,7 13,4 10,6 8,5 8,6 9,2 Vin .................... 14,0 15,7 14,4 19,3 21,0 22,9 24,5 därav starkvin .......... 7,6 7,9 5,7 7,7 8,0 8,7 9,5
Iättvin ........... 6,4 7,8 8,7 11,6 13,0 14,2 15,0 Starköl. . . . . .. . . . . . . . .. 0,2 8,3 9,5 7,5 7,6 8,7 9,6
Utskänkning i milj. I Spritdrycker ............ 3,3 4,7 3,3 3,1 3,1 3,0 3,1 därav egentligt brännvin 3,4 3,0 1,9 1,8 1,7 1,6 1,6 andra spritdrycker 1,9 1,7 1,4 1,3 1,4 1,4 1,5 '* Vin .................... 1,6 1,8 1,5 1,8 2,1 2,2 2,3 ' därav starkvin .......... 0,4 0,3 0,3 0,3 0,4 0,4 0,5 , lättvin ........... 1,2 1,5 1,2 1,5 1,7 1,8 1,8 Starköl ................ — 1,7 3,2 3,4 3,9 4,4 5,0 Utskänkning i % av total försäljning ' Spritdrycker ............ 12 10 6 6 7 7 7 . därav egentligt brännvin 10 8 4 4 5 5 5 ' andra spritdrycker 18 16 10 13 17 17 17 Vin .................... 11 11 11 9 10 10 9 därav starkvin .......... 5 4 5 4 5 5 5 -. lättvin ........... 19 18 15 13 13 12 12 ? Starköl ................ — 20 33 45 51 51 52
ningen har dock varit både absolut och relativt störst inom utminuteringen. Utskänkningens andel av hela spritdrycksförsäljningen, som år 1954 låg vid tolv procent och år 1956 sjunkit till sex procent, har därefter ökat något och ligger numera vid sju procent. Nedgången i restaurangernas spritdrycks- omsättning gäller huvudsakligen det egentliga brännvinet, av vilket numera endast fem procent omsättes på restaurangerna mot tio procent år 1954. För övriga spritdrycker utgjorde restaurangcrnas andel år 1960 17 pro— cent mot 18 procent år 1954.
Beträffande vin har utskänkningens andel icke undergått några större förändringar sedan den tid då motbokssystelnet tillämpades. Den starka ökning av vinför—säljningen, som pågått i stort sett under hela 1950-talet, har framträtt även inom utskänkningen. I fråga om lättviner har dock ök- ningen gått avsevärt snabbare inom utminuteringen än inom utskänk— ningen. Från år 1954 till år 1960 har utskänkningen av lättvin ökat med 491 procent och utminuteringen av lättvin med icke mindre än 153 procent. Samtidigt har utskänkningen av starkvin ökat med 42 procent och mot- svarande utminutering med 25 procent. Utskänkningens andel av hela starkvinsförsäljningen kvarligger vid oförändrat 5 procent, medan dess andel av den totala lättvinsförsäljningen nedgått från 19 procent år 1954 till 12 procent år 1960.
Starkölet slutligen säljes numera i ungefär samma kvantiteter som stark— vin, men omsättningen fördelar sig i motsats till vad som gäller för sprit- drycker och vin ungefär lika mellan utminutering och utskänkning.
Efter den 1 oktober 1955 torde ett betydande bortfall ha inträffat av så- dana restaurangbesökare, som under ransoneringen icke kunde tillfredsställa sitt behov av spritdrycker genom utminuteringsköp. Dessutom synes för restauranggäster i allmänhet ransoneringens slopande direkt eller indirekt ha främjat en övergång till sobrare dryckesvanor. Här må även erinras om de speciella åtgärder som vidtagits i syfte att förskjuta konsumtionen från starkare till svagare drycker — skattepolitiken, vinstbegränsningens slo— pande i fråga om starkvin, upphävandet av måltidstvånget för starköl samt upplysnings— och propagandaverksamhet.
På restaurangsidan har de senaste årens utveckling medfört att vissa restauranger av typen folkrestauranger nedlagts eller omändrats för att bättre motsvara utvecklingens krav. Den ökade konkurrensen om gästerna har medfört att andra restauranger givits en mera nöjesbetonad karaktär. Omläggningen av allmänhetens konsumtionsvanor återspeglas även i ök— ningen av antalet vinrestauranger.
Denna utveckling av restaurangbeståndet är dock icke uteslutande en produkt av den förda nykterhetspolitiken utan måste givetvis även ses mot bakgrunden av den fortgående urbaniseringen med åtföljande omläggning
* I detta stycke angivna procenttal är beräknade på icke avrundade litertal, medan avrund— ningar skett i tabell 8.
av befolkningens levnadsvanor, till stor del efter mönster från utlandet. En höjning av den allmänna levnadsstandarden har under denna tid ägt rum, vilken bl. &. tagit sig uttryck i privatbilismens snabba tillväxt. Denna före- ieelse torde, genom det allmänt omfattade kravet på nykterhet vid ratten, ha haft en nykterhetsfrämjande effekt.
F yllerif'örseelserna
Nykterhet-stillståndets utveckling sedan tiden före restriktionssystemets slo- pande belyses i tabell 9, som visar antalet omhändertaganden för fylleri i städerna under de senaste fem åren i jämförelse med tolvmånadersperioden 1 oktober 1954—30 september 1955. Ransoneringens slopande medförde omedelbart en dryg fördubbling av fyllerifallen. Under de tre senaste åren har visserligen en viss förbättring inträtt, men frekvensen ligger alltjämt 90 procent högre än för basåret. Om hänsyn tages till folkmängdstillväxten i städerna under samma tid, stannar ökningen vid 78 procent.
Av tabellen framgår vidare, att den relativa ökningen av fyllerifrekven- sen icke skett likformigt. Den har sålunda varit särskilt stor i de båda största städerna, Stockholm och Göteborg. Att ökningen vidare varit större på enskilt område än på allmän plats får ses mot bakgrunden a' att kon- sumtionsökningen huvudsakligen faller på i utminuteringen inköpt bränn- vin.. Bortsett från själva övergångstiden har fylleriökningen vidare varit något större för kvinnor än för totalbefolkningen, varvid kan hänvisas till att under motbokstiden kvinnor behandlades tämligen restriktivt i tilldel- ningshånseende.
Tabell 9. Antal omhändertaganden för fylleri i städerna under tiden 1/10 1954—30/9 1955 samt under åren 1956—1960
På På Därav Tid allmän enskilt Summa Personer Stocka— Göte; Malmö plats områden Kvinnor under holm borg 21 är1 1/10 1954—
30/9 1955 44 847 2165 47 012 1 089 1 910 8 939 7 231 2 274 1956 93 945 5 089 99 034 1 888 3 706 24 429 19 217 3 342 1957 94 012 5 284 99 296 2 234 3 052 28 605 18 534 3 742 1958 87 805 4 786 92 591 2 440 3 597 28 220 17 730 3 590 1959 85 918 4 904 90822 2 423 4 107 25 512 18 422 3 917 1960 84 326 5 034 89 360 2 402 4 874 23 561 18 365 3 768
Procentuell förändring från tiden 1/10 1954—30/9 1955 1956 + 109 + 135 + 111 + 73 + 93 + 173 + 166 + 47 1957 + 110 + 144 + 111 + 105 + 91 + 220 + 156 + 65 1958 + 96 + 121 + 97 + 124 + 88 + 216 + 145 + 58 1959 + 92 + 127 + 93 + 122 + 114 + 185 + 155 + 72 1960 + 88 + 133 + 90 + 126 + 154 + 104 + 154 + 66
1 Exkl. Stockholm och Göteborg. 2 Endast på allmän plats.
Beträffande ungdomar under 21 år var utvecklingen under de tre första åren efter försäljningsreformens genomförande något mindre ogynnsam, men från och med år 1959 har en markant försämring inträtt. Nykterhets— tillståndet bland ungdom ger för närvarande anledning till allvarliga be- tänkligheter. Till någon del kan utvecklingen återföras på det förhållandet, att åldersgränsen för rätt att verkställa inköp av alla slags rusdrycker i systembolagets butiker nu ligger vid 21 år, medan under motbokstiden även personer i åldrarna 21—24 år i regel saknade inköpsrätt. Även ung- dom under 21 år torde härigenom i praktiken ha fått lättare att komma över spritdrycker. Tydligen har dock även andra orsaker varit verksam- ma. Kontrollstyrelsens statistik över avdömda fylleriförseelser visar näm— ligen, att ökningen har varit förhållandevis störst i åldrarna under 18 år, (1. v. 3. under den åldersgräns, som gäller för servering av rusdrycker på restaurang.
På begäran av kontrollstyrelsen har polismyndigheterna i städerna inför— skaffat vissa uppgifter om berusningskällorna beträffande de personer, som omhändertagits för fylleri under juni månad åren 1957 och 1959. Den pro- centuella fördelningen efter huvudsakligt berusningsmedel framgår av föl- jande sammanställning.
1957 1959
Spritdrycker ............................ 90 84 Vin ...................................... 2 4 Starköl .................................. 0 0 Öl ...................................... 2 3 Annat alkoholhaltigt berusningsmedel ______ 1 1 Tabletter o. dyl. .......................... 1 1 Uppgift saknas ............................ 4 7 Summa procent 100 100
Motsvarande fördelning efter platsen för berusningen var följande.
1957 1959
På rusdrycksrestaurang .................. 11 11 I egen eller annans bostad ................ 43 47 På fest- eller nöjesplats .................... 1 2 På annan plats (ex. ölkafé) ................ 33 26 Uppgift saknas .......................... 12 14 Summa procent 100 100
Någon åldersuppdelning av detta material föreligger icke. Vad ungdomen beträffar finnes emellertid vissa uppgifter rörande berusningskällorna i den intervjuundersökning bland ungdomsfyllerister under 25 år, som på initia- tiv av Samarbetsnämnden i alkoholfrågan genomfördes av nykterhetsnämn- derna i rikets städer hösten 1958.1
1 En preliminär redogörelse för denna undersökning finnes meddelad i tidskriften Alkohol— frågan, häfte 5/1959. En spectalbearbetning av materialet från Stockholm är redovisad i häftena 4 och 5/1960 av samma tidskrift. Vissa frågor rörande dels själva fylleritillfället, dels alkohol- vanorna belyses närmare i häftena 3 och 4/1961.
Enligt dessa uppgifter skulle vin vara något vanligare som berusnings- medel bland ungdomar än bland äldre personer, i det att tolv procent av samtliga ungdomar uppgivit endast vin, 15 procent både spritdrycker och vin samt 64 procent enbart spritdrycker som orsak till berusningen. Från återstående nio procent saknas uppgift om berusningsmedel. Andelen som berusat sig med vin synes ha varit betydligt större bland dem som var hemmahörande i Stockholm än bland de övriga.
På fråga om i vilken lokal vederbörande förtärt de rusdrycker, som lett till omhändertagandet för fylleri, uppgav närmare en tredjedel av samtliga att förtäringen skett i egen eller annans bostad. I det närmaste lika många hade förtärt rusdryckerna utomhus, medan ungefär en fjärdedel av de till- frågade uppgav restaurangbesök som orsak till berusningen. En mindre del av de sistnämnda hade dessutom förtärt rusdrycker på annan plats. En viss skillnad föreligger mellan Stockholm och övriga städer genom att i Stockholm en något större andel berusat sig på restaurang och i gengäld en något mindre andel utomhus. Återstående ca tio procent av samtliga uppgav sig ha förtärt rusdryckerna på någon annan plats än som här nämnts.
Jämför man de båda undersökningsresultaten, visar det sig att relativa andelen av dem, som uppger att restaurangbesök ligger bakom fylleriför- seelsen, är större bland ungdomarna än bland fyllerister i allmänhet och i förra fallet större bland stockholmare än bland andra. Enligt intervjuunder- sökningen hade ungefär en fjärdedel av dem som var över 18 år uppgivit att de förtärt rusdryckerna på restaurang; av 15—17-åringarna, som enligt lag ej får serveras rusdrycker på restaurang, var det en tiondel.
Givetvis kan man ifrågasätta, om fylleriförseelsen vållats uteslutande av restaurangbesöket, även i de fall inget annat uppgivits. Någon betydelse torde även få tillmätas den omständigheten att den som vill inköpa rus- drycker utminuteringsvis måste ha fyllt 21 år, medan åldersgränsen vid servering av rusdrycker på restaurang som nämnts ligger vid 18 år. Det är därför icke osannolikt, att personer under 21 år hellre hänvisat till restau- rangbesök än vidgått olaga utminuteringsköp. Det förhållandet att i Stock- holm jämförelsevis många fyllerifall vållats av vinförtäring, samtidigt som en större andel omhändertagna än som redovisades för övriga städer besökt en restaurang, antyder slutligen att även vinrestaurangerna, direkt eller in— direkt, kan ha haft sin betydelse i detta sammanhang.
I övrigt kan på grundval av förefintligt material inga uttalanden göras om restaurangernas roll som berusningskälla. Över huvud taget torde man i denna fråga till följd av materialets ofullständighet och förekomsten av olika, statistiskt icke mätbara faktorer få iakttaga stor försiktighet i sina slutsatser. Dock torde man kunna våga det påståendet, att ingenting finnes som tyder på att den pågående försöksverksamheten med utskänkning av spritdrycker utan måltidstvång skulle ha medfört någon försämring av nyk- terhetstillståndet på i försöken ingående orter (jfr s. 120).
KAPITEL 3
Utskänkningsskatten på spritdrycker och restauratörernas inkomster på rusdrycksutskänkningen
Utskänkningsskatten 1 920—1 957
Utskänkningsskatten på spritdrycker tillkom år 1920 som ett led i strävan- dena att bemästra de då rådande statsfinansiella svårigheterna. Den utgick till en början med ett fast belopp per liter, först två och senare fyra kro- nor, och lika för alla slag av spritdrycker. En förändring härvidlag genom- fördes år 1923, då man till motverkande av smuggling och hembränning fann skäl att helt slopa utskänkningsskatten på renat brännvin år 40 pro- cent och samtidigt sänka utskänkningsskatten på annat egentligt brännvin till två kronor per liter. För andra spritdrycker bibehölls skattesatsen vid fyra kronor per liter.
Utskänkningsskatten bibehölls därefter oförändrad ända till år 1943, då man för att motverka den under krigsåren starka försämringen i nykter- hetsläget fann det erforderligt att bl. a. höja samtliga skattesatser med fyra kronor per liter. Samtidigt belades renat brännvin a 40 procent med en ut— skänkningsskatt på samma belopp, fyra kronor per liter. Återinförandet av utskänkningsskatten på renat brännvin ansågs härvid så mycket mera önskvärt som dettas andel av den totala spritkonsumtionen sannolikt inom kort kunde komma att märkbart öka på grund av tilltagande brist på vissa importerade rusdrycker. Det underströks särskilt, att utskänkningen å de företag, där det vanliga renade brännvinet var den förhärskande standard- varan, det senaste året ökat väsentligt starkare än å övriga utskänknings— ställen. Motiveringen för den år 1943 företagna skatteskärpningen var alltså i första hand av nykterhetspolitisk art. Samtidigt infördes utskänknings- skatt på vin, vilket motiverades med att utskänkningen av vin i det då rå- dande samhällsekonomiska läget ansågs ha karaktär av lyxkonsumtion.
Nästa förändring genomfördes den 1 april 1954, då —— samtidigt med att omsättningsskatten på spritdrycker anpassades efter alkoholhalten och till- lika höjdes — utskänkningsskatten fastställdes till 40 procent av utminute- ringspriset, samma procentsats för alla spritdrycker. Denna omläggning syf- tade till att genom en differentierad beskattning främja övergången från starkare till svagare drycker. I överensstämmelse med denna målsättning slopades utskänkningsskatten på lättvin.
Den 40-procentiga utskänkningsskatten på spritdrycker innebar tillika en avsevärd skärpning av skatten. Genom denna höjning, som var relativt störst i fråga om det vanliga brännvinet, åstadkoms att utskänkningspriset å detta brännvin kom att bibehålla den förutvarande relationen till utminuterings- priset. Det kan tilläggas, att i den mån 1954 års skattereform innebar en höjning av det totala skatteuttaget var den baserad på vissa förslag av 1952 års kommitté för indirekta skatter. Kommittén ansåg en sådan åtgärd för— svarbar med hänsyn till den reella sänkning av beskattningen som ägt rum i förhållande till penningvärdets och löneinkomsternas förändring under de närmast föregående åren.
I samband med att 1954 års nykterhetslagstiftning trädde i kraft den 1 oktober 1955, skedde ingen annan förändring i fråga om utskänkningsskat- ten än att kontrollen över skattens fullgörande skärptes och överflyttades från systembolagen till kontrollstyrelsen. Motivet härtill var att den nya ordningen med friare försäljning av rusdrycker nödvändiggjorde en skärpt kontroll över restaurangernas inköp och försäljning av rusdrycker i syfte att förhindra att utminuterade rusdrycker användes till utskänkning.
På grund av den efter reformens genomförande starkt ökade försäljningen av spritdrycker i utminuteringen och därav följande försämring av nykter- hetstillståndet skedde den 5 november 1956 en höjning av omsät-tningsskat- ten på spritdrycker, i allmänhet innebärande en höjning av utminuterings- priset med 5—7 kronor per liter. Samtidigt bestämdes att utskänkningsskat— ten på spritdrycker skulle utgå med 33 i stället för med 40 procent av ut- minuteringspriset. Förändringen av utskänkningsskatten innebar, att den tidigare absoluta skillnaden mellan utskänknings- och utminuteringspris i stort sett bibehölls, medan den relativa skillnaden mellan dessa priser mins— kades.
I samband med behandlingen av de förslag, som framlades av 1953 års utskänkningsvinstkommitté (SOU 1956: 56), förekom en mera ingående diskussion av utskänkningsskatten. I sina direktiv hade kommittén fått i uppdrag att överväga frågan om sänkning eller borttagande av skatten, där- vid dåvarande finansministern uttalat, att skatten kunde antagas få mindre betydelse ur nykterhetssynpunkt, sedan restriktionssystemet inom utminu- teringen slopats. En förändring hade inträtt även i statsfinansiellt hän- seende, då trots en markerad minskning i inkomsterna av utskänknings- skatten statens sammanlagda intäkter på spritbeskattningens område ökat.
Kommitténs förslag innebar emellertid, att den dåvarande prisnivån vid utskänkning av spritdrycker i stort sett skulle bibehållas oförändrad. Ge- nom att utskänkningspriset för alla spritdrycker föreslogs skola sättas i fast relation till utminuteringspriset —— 50 procent över sistnämnda pris — medförde förslaget dock en viss prissänkning på dyrare spritsorter. Tidigare hade nämligen utskänkningspåläggen, som kalkylerades med utgångspunkt från partipriserna, varit väsentligt större för dyrare än för billigare varu—
slag. I tekniskt hänseende innebar förslaget, att hela skillnaden mellan ut- skänkningspris och utminuteringspris skulle omvandlas till skatt. Vid in- leverans av skatt skulle restauratörerna få göra visst avdrag för kostnader för utskänkningens handhavande. Kommitténs ställningstagande grundades på dess bedömning, att utskänkningen _ ehuru dess betydelse statistiskt sett begränsats —- ur nykterhetssynpunkt icke kunde anses vara en fråga av mindre vikt än tidigare och att åtgärder som främjade spritkonsumtio- nen över huvud icke kunde komma i fråga i det dåvarande nykterhetsläget. Härjämte framhölls att en oförändrad prisnivå för spritdryckerna utgjorde en förutsättning för en sådan prisavvägning på drycker av olika alkoholhalt, att en övergång till de svagare dryckerna främjades.
Reservanter i kommittén liksom flertalet remissinstanser hävdade här— emot, att utskänkningsskatten efter motboksransoneringens slopande sak- nade betydelse ur nykterhetssynpunkt. Ett slopande av skatten skulle dess- utom vara ett verksamt medel att undanröja den konkurrens med den re- guljära restaurangnäringen som bedrevs av s.k. fria festvåningar, i vilka förtäring av utminuteringssprit ansågs förekomma i ett stort antal fall.
Finansministern (prop. 1957: 94 s. 49) biträdde i viss grad reservanter— nas uppfattning men ansåg dock att man på restauranghåll överdrivit det problem som konkurrensen med de fria festvåningarna erbjöd. Han var icke heller, av skäl som redovisas i kapitel 4 (s. 107), benägen att tillstyrka den skärpning av förtärings- och förvaringsförbuden som kommittén före- slagit i syfte att komma till rätta med detta konkurrensproblem. Vidare skulle ett fullständigt avskaffande av utskänkningsskatten omöjliggöra upp- rätthållandet av en önskvärd prisrelation till svagare drycker. Som en lämp- lig avvägning föreslogs att prisnivån i enlighet med ett av kontrollstyrelsen framlagt förslag skulle återställas till vad som gällde före den 5 november 1956. Skatten borde därför sänkas till en tredjedel av utminuteringspriset, motsvarande en fjärdedel av utskänkningspriset, och restauratörerna erhålla sin ersättning för utskänkningen genom visst avdrag vid redovisningen av utskänkningsskatt. Samtidigt föreslogs, att — såsom utskänkningsvinst- kommittén förordat —— utskänkningsskatten på starkvin skulle slopas.
Bevillningsutskottet (BevU 1957: 43 s. 39) underströk i likhet med depar- tement—schefen att en bedömning av förslagen rörande de framtida ekono— miska villkor—en för utskänkningen av rusdrycker främst måste ske från nykterhetspolitiska utgångspunkter. Härvidlag kunde visserligen konstate- ras, att utskänkningens betydelse ur nykterhetssynpunkt i väsentlig mån minskat efter den 1 oktober 1955, icke minst genom att det ur nykterhets— synpunkt mera ömtåliga klientelet bland restauranggästerna till stor del bortfallit. Det oaktat vore det, såsom departement-schefen framhållit, otvi- velaktigt, att en reglering av utskänkningens ekonomiska villkor alltfort måste vara ett väsentligt element i samhällets nykterhetspolitiska åtgärder. Detta syntes erforderligt bl. a. med tanke på att restaurangernas betydelse
på längre sikt torde komma att öka till följd av stigande levnadsstandard. Dessutom måste beaktas att utskänkningen, i den mån det visade sig möj- ligt att slopa måltidstvånget, kunde komma att kräva ökad uppmärksam- het. Propositionsförslaget hade i enlighet härmed utformat—s med sikte på att skapa garantier för att restaurangernas utskänkning av rusdrycker icke blott under dåvarande förutsättningar utan även i framtiden skulle ske på ett ur nykterhetssynpunkt godtagbart sätt. Det ändrade läge, som inträtt efter motbokssystemets avskaffande, gjorde det emellertid möjligt att kon- centrera regleringsåtgärderna till de punkter, som vore av mera väsentlig betydelse ur nykterhetssynpunkt. Utskottet fann sig böra tillägga, att om den nya ordningen kunde leda till att en del av den okontrollerade kon— sumtionen av utminuterad sprit ersattes med en kontrollerad förtäring på restaurangerna, detta i dåvarande läge måste anses som en betydelsefull nykterhetspolitisk fördel. I likhet med departementschefen fann utskottet att en restaurangnäring, som arbetade under ekonomiskt betryck, icke kun- de utgöra någon nykterhetsfrämjande faktor, då man i så fall kunde be— fara att nykterhetsintresset obehörigen bleve undanskjutet. Riksdagen be— slöt i enlighet med utskottets förslag.
Ändrings förslag 1959
Utskänkningsskatten har sedermera behandlats av 1959 års riksdag i an- ledning av vissa inom riksdagen väckta motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 161 och 11:210, vari hemställdes, »att den nuvarande utskänkningsskatten på spritdrycker reduceras i sådan ut- sträckning att den endast kommer att motsvara restauratörernas ersättning för utskänkningen» samt
2) motionen I: 9, vari hemställdes, »dels om förslag till sådan ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, att bl.a. folkets hus och bygdegårdar icke kommer att falla under förtärings- och förvaringsförbuden, dels ock om sådana ändringar i förordningen angående skatt å spritdrycker och vin, att utskänkningsskatten slopas samt omsättningsskatten höjes så mycket som motsvarar inkomstbortfallet av utskänkningsskatten».
Det huvudsakliga motivet för dessa motioner, som alla tog sikte på en avveckling i större eller mindre omfattning av ut-skänkningsskatten, vore enligt bevillningsutskottet (BevU 1959138) önskvärdheten att bereda den reguljära restaurangnäringen möjligheter att konkurrera på lika villkor med anordnarna av privata fester i festvåningar och andra samlingsloka- ler. Motionerna avvisades emellertid av riksdagen. Utskottet ville för sin del understryka att frågan om utskänkningsskatten främst måste bedö- mas från nykterhetspolitiska utgångspunkter men medgav att skattens betydelse ur nykterhetssynpunkt snarast torde ha minskat sedan år 1957, då den senast var föremål för omprövning. Det vore enligt utskottets me—
ning icke uteslutet att skatten i framtiden skulle kunna sänkas eller rent av avvecklas. Därvid borde dock självfallet det nykterhetspolitiska intresset av en lämplig avvägning mellan priset på drycker av olika alkoholhalt till- börligt beaktas liksom även frågan om restauratörernas ersättning.
Bevillningsutskottet ansåg vidare, att prisskillnaden mellan utminutera- de och utskänkta rusdrycker icke vore den främsta anledningen till att vissa fester förlades till andra lokaler än de restaurangerna kunde erbjuda, även om en sådan minskning av prisskillnaden som motionärerna avsett skulle leda till ett i viss mån förbättrat konkurrensläge för restaurangnäringen. I det rådande statsfinansiella läget borde emellertid beaktas att en sänkning av utskänkningsskatten i den omfattning motionärerna åsyftat skulle med— föra ett icke oväsentligt inkomstbortfall för staten. Såvitt utskottet kunde bedöma med ledning av erfarenheterna från tidigare höjningar av omsätt- ningsskatten på sprit och vin, vore det föga troligt att detta skattebortfall i det dåvarande läget kunde kompenseras genom höjning av omsättnings- skatten.
Utskänkningsskatten enligt nuvarande ordning
Enligt den nu gällande ordningen skall hela skillnaden mellan utskänknings- priset och utminuteringspriset i princip betraktas som skatt, därvid dock restauratörerna vid inleverans till kontrollstyrelsen av utskänkningsskatt äger tillgodoräkna sig ersättning för kostnader för utskänkningens hand— havande i enlighet med vad därom särskilt är stadgat. Till skillnad från tidigare beräknas skatten på restauratörernas försäljning och icke på deras inköp av spritdrycker.
Skatten fastställdes fr.o.m. den 1 oktober 1957 till 25 procent av ut- skänkningsvärdet, vilket är liktydigt med 33 1/3 procent av utminuterings- värdet. Detta innebar en reduktion av utskänkningspriserna med i genom— snitt omkring fem kronor per liter och ett återställande i huvudsak av den prisnivå som gällde före omsättningsskattens höjning den 5 november 1956. Från och med år 1960 är nämnda procenttal tillämpliga endast på de med allmän varuskatt reducerade utminuterings- respektive utskänkningsvär- dena. Därvid bör observeras, att allmän varuskatt utgår på restaurangernas försäljning med 2,4 procent mot eljest fyra procent.
Utskänkningspriserna på samtliga spritdrycker fastställes av kontrollsty- relsen. Därvid tillämpas sedan gammalt den regeln att utskänkningspriset per glas om två cl (före den 1 oktober 1955 21/2 cl) skall vara jämnt del— bart med fem öre. Härigenom tillföres restauratören en avrundningsvinst, vilken ingår i den beskattade försäljningen med i genomsnitt omkring 75 öre per liter. Därutöver uppkommer vinst genom s.k. övermål, vilken vinst likaledes ingår i försäljningsvär—det och följaktligen blir beskattad.1 Över-
1 Mervinst i form av övermål kan t. ex. uppkomma därigenom att flaskorna i vissa fall inne— håller större volym än den för vilken restauratören debiteras. Aven bortsett härifrån upp- kommer ofta ett visst övermål vid uppmätning av spritdrycker glasvis.
målets storlek uppgar i genomsnitt till fyra å fem procent av utskänknings- värdet.
Till följd av avrundningsvinster och övermål har det försäljningsvärde, varpå utskänkningsskatten beräknas, i allmänhet kommit att ligga betyd- ligt över 1331/3 procent av motsvarande utminuteringsvärde. Sålunda förhöll sig under år 1960 det av samtliga årsutskänkningsinnehavare de— klarerade utskänkningsvärdet till motsvarande utmin—uteringsvärde som 141 till 100. Efter avdrag i båda fallen för allmän varuskatt erhålles relationen (137,62 : 96 :) 143,4 : 100 i stället för 133 1/3 : 100. Detta innebär, att restau- ratörernas extravinst genom avrundning och övermål under året motsva- rade sammanlagt omkring sju procent av försäljningsvärdet. Av dessa sju procent avgår dock 1/4 i form av utskänkningsskatt.
I följande sammanställning redovisas för åren 1956—1960 den på varje års försäljning belöpande utskänkningsskatten på spritdrycker samt till statsverket under samma tid inlevererade belopp.
På året Därav Wd Till kontroll- (235335; År belägga årsut- tillfällig eååyåelåfå'tt, till det allm. skänkning utskänkning g rest.-bolaget 1 000 kr 1 000 kr 1 000 kr 1 000 kr 1 000 kr 1956 ................ 31 303 31 601 — 1957 ................ 26 026 .. .. 20 208 550 1958 ................ 20 361 19 981 380 19 840 2 017 1959 ................ 20 073 19 550 523 18 402 1 283 1960 ................ 20 831 20 213 618 20 120 550
1 Exkl. övergångsersättning enligt sista kolumnen.
Den stora skillnaden mellan det påförda och det influtna skattebeloppet för år 1957 förklaras av den övergångsanordning, som tillämpades vid om- regleringen av de ekonomiska villkoren för rusdrycksutskänkningen fr. o. m. den 1 oktober 1957 och som innebar, att av Nya systemaktiebolaget under tredje kvartalet 1957 uppburen utskänkningsskatt användes till att gottgöra restauratörerna för prissänkningar å inneliggande lager av spritdrycker och vin vid den nya ordningens införande. Efter denna reglering återstående skattebelopp inlevererades av bolaget till kontrollstyrelsen i början av år 1958.
I och med att de allmänna restaurangbolagen efter den 1 oktober 1957 övertog kostnaderna för ordningsvakthållningen från systembolaget tiller— kändes de övergångsvis en mot dessa kostnader svarande särskild ersätt- ning utöver den som eljest skulle tillkomma dem. Detta ersättningsbelopp, som fick avdragas vid bolagens inleverans av utskänkningsskatt, fastställ- des för det första året efter den nya ordningens införande till 2,2 milj. kro- nor, för andra året till 2/3 av detta belopp och slutligen för tredje året till 1/:1 av samma belopp. Den bristande överensstämmelsen mellan den på ett visst är belöpande skatten och den under samma år erlagda skat-ten förkla-
ras i övrigt av att skatten i regel inbetalas till statsverket först månaden efter det den skattepliktiga försäljningen ägt rum. Härtill kommer att vissa skattskyldiga mer eller mindre regelbundet mankerar med inbetalningarna.
Gällande grunder för kastnadsersättning vid spritutskänkning
Efter förslag av 1953 års utskänkningsvinstkommitté genomfördes som re— dan nämnts fr.o.m. den 1 oktober 1957 en ny reglering av de ekonomiska villkoren för rusdrycksutskänkningen. Endast spritdryckerna är numera underkastade särskild vinstreglering. Vinstbegränsningen för starkvinsut— skänkningen "har sålunda upphört. Beträffande starköl har dock kontroll— styrelsen med stöd av bestämmelsen i 41 & tredje stycket Rff meddelat vissa föreskrifter angående högsta utskänkningspris.
Huvudbestämmelsen för vinstregleringen i fråga om spritdrycker lämnas i 41 a 5 Rff. Häri fastslås principen, att restauratörerna äger åtnjuta ersätt- ning endast för kostnader i samband med utskänkningen. Närmare före- skrifter om ersättningens storlek m.m. har, i enlighet med vissa av riks- dagen godkända riktlinjer (prop. 1957: 94 och BevU 1957: 43), meddelats av Kungl. Maj:t i förordningen den 24 maj 1957 (nr 216) om kostnads- ersättning för utskänkning av spritdrycker.
Den grundläggande förutsättningen för regleringen är, att restauratörer- na icke skall få göra någon egentlig vinst på utskänkningen av spritdrycker. Kostnadstäckning har i princip medgivits endast för de med utskänkningen förenade särkostnaderna, eller de kostnader s-om skulle bortfalla, därest utskänkningen upphörde respektive de kostnader som skulle tillkomma, om .spritdrycksu'tskänkning infördes. Vid ersättningens fastställande har beaktats, att restaurangföretagen även erhåller inkomster genom övermål på försäljningen av spritdrycker samt att själva utskänkning-srättigheten har ett visst monopolvärde, även om detta efter motboksransoneringens slo- pande numera torde vara mindre än tidigare.
Vid annan utskänkning än trafikutskänkning och tillfällig utskänkning till slutna sällskap enligt 33 å Rff, d. v. s. för vanliga restauranger, har en er- sättning motsvarande 15 procent av utskänkningsvärde-t bedömts som skä- lig. För -att i möjligaste mån motverka en alltför stor omsättning av sprit- drycker på restaurangerna i förhållande till omsättningen av andra varor har därutöver införts en särskild spärregel. Enligt denna spärregel utgår ingen kostnadsersättning för den del av spritomsättningen, som till värdet överstiger 35 procent av den sammanlagda försäljningen av spritdrycker, mat, alkoholfria drycker och öl (ersättningsgräns I) eller 70 procent av om- sättningen av de sistnämnda tre varuslagen (ersättningsgräns II). Spärr- regelns senare led, vilket utgör en skärpning av det förstnämnda, kan även uttryckas så, att ingen som helst ersättning utgår för den spritomsättning som överstiger värdet av omsättningen av mat, alkoholfria drycker och öl.
Diagram ]. Begränsningen av ersättningen för spritdrycks- utskänkningen till följd av gällande spär-regel Procent av sprilomsättningen
& vilken ersätt- ning utgår
100
90 X
X
80 x
70
60 X * __ X
50. X
30
20
10
0 , 35 40 45 50 55 60 65 70
Spritdrycker i % av spritdrycker + mot + alkoholfria drycker + öl
Den närmare innebörden av denna regel "har åskådliggjorts i diagram I, som visar hur den ersättningsberättigade delen av spritdrycksomsättningen minskar, när spritdrycksomsättningens procentuella andel av den sam- manlagda omsättningen av spritdrycker, mat, alkoholfria drycker och öl ökar utöver 35 procent. Kurvan har som synes ett >>knä>> vid 50 procent på den horisontala skalan, vilket föranledes av att spärregelns senare led träder i funktion, när ifrågavarande procenttal överstiger 50. Funnes icke denna tilläggsbestämmelse, skulle kostnadsersättningen i stället begrän- sas på sätt den streckade linjen utvisar.
Vid trafikutskänkning och tillfällig utskänkning enligt 33 & Rff utgår ersättningen med tio procent av utskänkningsvärdet. Någon särskild spärr- regel gäller icke i dessa fall.
De angivna ersättningsgrunderna har gällt oförändrade sedan den 1 ok- tober 1957. Avsikten är att de efter hand skall anpassas till inträffade pris- och kostnadsförändringar. Beslut härom fattas av Kungl. Maj:t efter för- slag från kontrollstyrelsen. Endast mera betydande förskjutningar i pris- och kostnadsläget skall föranleda sådan omprövning av ersättningsregler- na. Dessa bör med andra ord så långt möjligt vara stabila. Någon ändring i de urspungligen fastställda ersättningsgrunderna har hittills icke skettl.
Ersättningen beräknas på grundval av månatliga deklarationer av restau— ratörerna rörande omsättningen av spritdrycker respektive mat, alkohol— fria drycker och öl. Dessa deklarationer ligger också till grund för beräk- ningen av utskänkningsskatten.
Tillfällig utskänkning enligt 33 & Rff deklareras för varje särskilt ut- skänkningstillfälle. Dock äger intendent för utskänkningsärenden efter kon- trollstyrelsens bemyndigande medge lokalupplåtare att upprätta gemensam deklaration för alla utskänkningstillfällen under en kalendermånad. I de- klaration av tillfällig utskänkning enligt 33 5 och av trafikutskänkning upptages icke omsättningen av mat, alkoholfria drycker och öl.
Förekommer spritdrycksutskänkning på flera avdelningar inom samma restaurang, äger kontrollstyrelsen föreskriva, att deklaration för utskänk- ningsskatt och kostnadsersättning skall göras särskilt för varje avdelning. Denna bestämmelse, som syftar på de fall då en restaurang *har två eller flera avdelningar med olika standard och omsättningsstruktur, har tillkom- mit för att syftet med den särskilda spärregeln skall uppnås och således förhindra att en avdelning med relativt hög spritomsättning undgår spärr- regelns verkan genom sammanslagning med en annan avdelning med rela- tivt 1åg spritomsättning. Under år 1960 var sådan särredovisning anbefalld för 48 allmänna och 17 enskilda restaurangföretag.
Regleringen av restauratörernas ersättning sker i samband med inbetal- ningen av utskänkningsskatten. Restauratörerna tillgodoföres sålunda kost- nadsersättningen på så sätt att denna — reducerad med den partihandels- rabatt som Nya systemaktiebolaget lämnar vid inköp av spritdryckerna _ i deklarationerna avdrages från upplupen utskänkningsskatt. Endast åter— stoden inbetalas sålunda till kontrollstyrelsen. Detta innebär att ersättning- en för flertalet utskänkningsinnehavare regleras månadsvis. De av restau— ratörerna beräknade beloppens riktighet granskas av kontrollstyrelsen, var- efter eventuellt för litet eller för mycket inbetalda belopp utkräves respek- tive återbetalas.
1 Kontrollstyrelsen har i juli 1961 gjort framställning hos Kungl. Maj:t om höjning av ersätt- ningen frän 15 till 18 procent av utskänkningsvärdet. Beslut av Kungl. Maj:t föreligger ännu ej.
Utskänkningsvärdets beräkning
I ett efterföljande avsnitt behandlas restauratörernas bruttovinster på ut- skänkningen. Då vad som där anföres i stor utsträckning är grundat på utskänkningsvärdena för olika rusdrycker, år det på sin plats att först redo— göra för hur dessa beräknas.
Kontrollstyrelsens statistik över omsättningen av rusdrycker på restau— rangerna bygger i första hand på Nya systemaktiebolagets redovisning av sin försäljning för utskänkningsändamål (jfr s. 72). När det gäller liter— talet, kan denna redovisning antagas ge en i stort sett rättvisande bild av omsättningen på restaurangerna. Man torde nämligen i allmänhet icke be— höva räkna med några större förändringar i restaurangernas lagerhållning. När det gäller värdet av utskänkta rusdrycker redovisar emellertid bolaget sedan den 1 oktober 1957 som en följd av beskattningssystemets omlägg- ning endast utniinuteringsvärdet av till restaurangerna försålda kvantite- terl. För beräkning av motsvarande utskänkningsvärde är man numera hän— visad till vissa approximativa förfaranden.
Vid bestämmandet av utskänkningsvärdet för utskänkta spritdrycker har därvid förfarits på följande sätt. Genom stickprovsbearbetning av de- klarationer för utskänkningsskatt och kostnadsersättning har beräknats den genomsnittliga relationen mellan 'utminuteringsvärde oc'h utskänk- ningsvärde för utskänkta spritdrycker. I sistnämnda värde ingår, förutom avrundningsvinsterna, det övermål som kan ha uppkommit vid försälj- ningen. Det totala utskänkningsvärdet har därefter beräknats genom att applicera förutnänmda relationstal på det från systembolaget erhållna ut- minuteringsvärdet för samtliga de kvantiteter restauratörerna inköpt.
I fråga om vin är utskänkningsvärdet betydligt svårare att beräkna, efter- som restauratörerna icke längre har skyldighet att uppge utskänknings- priserna vid sina inköp från systembolaget och prissättningen är helt fri. Någon statistik över restaurangernas försäljning av vin föreligger icke. Ut- minuteringsvärdet av för utskänkning inköpta viner kan dock erhållas från Nya systemaktiebolaget. För att få en uppfattning om utskänknings- priserna och därmed om det totala utskänkningsvärdet är man hänvisad till bearbetning av restaurangernas egna vinprislistor.
När utskänkningsskatten på starkvin och de tidigare reglerna för beräk- ning av restauratörernas vinst på starkviner och lättviner slopades den 1 oktober 1957, samtidigt med att Nya systemaktiebolaget inför—de viss par—ti- rabatt vid försäljning till restauranger, förutsattes att dessa lättnader skulle medföra motsvarande sänkningar i utskänkningspriserna. Riksdagen un-
1 Före den 1 oktober 1957 fakturerades samtliga av systembolaget för utskänkningsändamål försålda rusdrycker till utskänkningspris och bolaget kunde därför till kontrollstyrelsen fort- löpande redovisa det totala utskänkningsvärdet av denna försäljning. Till följd av vid utskänk-
ningen glasvis vanligen uppkommande övermål visade dock restaurangernas egen försäljning i allmänhet ett något högre värde, i varje fall i fråga om spritdrycker och starkviner.
Tabell 10. Av restaurangerna tillämpade utskänkningspriser på viner i procent av motsvarande utminuteringspriser i april 1960
Antal restauranger resp. restaurangavdelningar (med särskilda vinprislistor)
Allmänna Enskilda Enskilda restaurangbolag spritrcstauranger vinrestauranger Procent av
utminuteringspriset Helbutelj Ver- Helbutelj Ver- Helbutelj Ver- mouth mouth mouth
billi- medel— origi- billi- medel- origi— billi- medel- origi- gaste dyrt na14c1 gaste dyrt na14cl gaste dyrt na14cl
Starkviner 100—119 .............. 2 2 — 6 6 — 6 11 _ 120—139 .............. 18 16 — 78 81 8 95 46 10 140—159 .............. 136 134 10 200 184 16 104 61 31 160—179 .............. 21 17 17 105 68 36 28 15 48 = 180—199 .............. _ _— 2 18 20 26 10 4 33 ; 200—219 .............. — _ 146 5 4 227 2 — 48 220—239 .............. _ — — — _ 36 — 1 9 € 240—259 .............. _ _ _ _ _ 18 _ _ 1 . 260— ................. _ — _ _ _ 11 _ — 2 Summa 177 169 175 412 363 378 245 138 182 ? Lällviner 100—119 .............. _ — _ 1 _ _ _ _ _ ' 120—139 .............. _ _ _ 5 7 _ 3 11 i 140—159 .............. _ _ _ 14 38 _ 28 44 —-— 3 160—179 .............. _ 150 _ 38 148 _ (30 84 _ " 180—199 .............. 1 22 _ 39 94 _ 49 34 — 200—219 .............. 15 1 _ 96 86 _ 89 16 _ ' 220—239 .............. 47 _ _ 69 32 _ 45 4 _ 240—259 .............. 56 _ _ 51 4 _ 25 _ — 260—279 .............. 28 _ _ 55 3 —— 1 7 _ , — 280—299 .............. 31 _ _ 12 _ _ 1 _ _ 300—319 .............. _ _ _ 19 _ — 3 — -— 320—339 .............. 1 — — 13 —— _ 1 _ _ 340—359 .............. _ _ _ 8 — —— — _ — 360— ................. — — — 4 — — _ —
Summa 179 173 — 424 412 _ 321 193 —— L
Anm. De allmänna restaurangbolagen driver nästan uteslutande spritrestauranger.
derströk, att bibehållandet av den fria prissättningen måste betraktas som en försöksanordning och att det måste ankomma på restauratörerna själva att genomföra en sådan prispolitik i fråga om vinerna, att en övergång till dessa från spritdryckerna främjades på ett verksamt sätt. Därest tillfreds- ställanwde resultat icke uppnåddes på denna väg, borde den av utskänk— ningsvinstkommittén upptagna men av departementschefen för det dåvaran— de avvisade frågan om införande av maximiprisreglering upptagas till för- nyad prövning.
I syfte att följa utvecklingen på detta område och samtidigt erhålla un- derlag för bestämmandet av utskänkningsvärdet på utskänkta viner har kontrollstyrelsen vid olika tillfällen _ i juli och oktober 1957, februari 1958, september 1959 och april 1960 — infordrat vinprislistor från samtliga
restauranger med årsrättigheter. Styrelsen har härvid funnit, att anledning till anmärkning mot prissättningen på lättviner efter den 1 oktober 1957 i allmänhet icke förelegat. Beträffande starkviner kunde däremot konstate— ras att vissa restauranger helt eller delvis underlät att omedelbart verkställa de vid 1957 års riksdagsbeslut åsyftade prissänkningarna. Vinstmarginaler— na har emellertid i flertalet av dessa fall minskats i samband med skatte— höjningen på vin den 12 februari 1958. Senare har åter prishöjningar verk- ställts på såväl starkviner som lättviner. Till viss del har dessa prishöj- ningar inneburit kompensation för den från och med år 1960 införda all- männa varuskatten.
Den fria prissättningen på vin har medfört att priserna varierar starkt mellan olika restauranger. Förhållandet belyses i tabell 10, som utarbetats inom kontrollstyrelsen på grundval av de vinprislistor som tillämpades av restaurangerna i april 1960.
Det må framhållas, att restaurangerna i allmänhet för ett tämligen stort sortiment av olika vinmärken och att bearbetningen endast avser priserna per helbutelj av ett begränsat antal av de mest sålda standardmärkena. Be- räkningen av de genomsnittliga prispåläggen är därför att betrakta som approximativ men torde ändock ge en i huvudsak rättvisande bild av pris- sättningen. Som en allmän regel gäller, att de procentuella påläggen i stort sett är högst i fråga om de billigaste vinerna för att därefter successivt sjunka med stigande utminuteringspriser. '
I den mån viner ut'skänkes i glas eller karaff är de procentuella påläggen i allmänhet icke oväsentligt större än de som angivits i tabell 10.
Det bör vidare observeras, att de i tabell 10 angivna procenttalen är be- räknade på de priser konsumenterna betalar och följaktligen icke utvisar restauratörernas verkliga vinstpålägg på inköpspriset. I följande samman- ställning har därför beräknats genomsnittsvärden för dels utskänknings- priset i procent av utminuteringspriset enligt tabell 10 och dels utskänk- ningspriset exklusive allmän varuskatt i procent av inköpspriset (: utminu- teringspriset minskat med häri ingående allmän varuskatt samt partirabatt).
i . .. . . . Utskänkningspris exkl. allmän Ltskarlillinmgl-spris 1 proicent varuskatt i procent av , av mm ering pl s inköpspris Allm. Enskilda företag Allm. Enskilda företag . rest.- rest.- '. bolag spritrest. vinrest. bolag spritrest. vinrest. i Slarknin ; Helbutclj billigaste ........ 150 152 143 162 164 155 ; » medeldyrt ....... 150 151 143 162 163 155 ; Vermouth original 4 cl. . . . 200 208 180 216 225 195 . Lälluin Helbutclj billigaste. . . . . . . . 244 226 204 270 250 225 ., medeldyrt ....... 172 181 169 190 200 187
Som jämförelse kan nämnas, att utskänkningspriserna för viner under år 1960 vid ett genomförande av utskänkningsvinstkommitténs förslag till maximiprisreglering för starkviner torde ha kommit att stanna vid omkring 140 procent och för lättviner vid omkring 150 procent av utminuterings- priset. Motsvarande procenttal skulle ha uppgått till 150 respektive 165 om man utgår från relationen mellan utskänkningspriset exklusive allmän varuskatt och inköpspriset.
Slutligen redovisas i följande sammanställning de relationstal (utskänk- ningspris i procent av utminuteringspris) som av kontrollstyrelsen använts vid beräkningen av utskänkningsvärdena för utskänkta spritdrycker och viner efter den 1 oktober 1957.
Allmänna restaurangbolag Enskilda föl-etag Före år , Före år , , _ 1 1959 År 1959 År 1960 1959 År 1909 År 1900
Utminuterin gsvärdet = 100
Spritdrycker .................... 140 142 141 140 141 141 Starkvin ....................... 134 144 150 154 149 151 Lättvin ........................ 144 166 172 164 179 181
1 Inklusive allmän varuskatt.
Vid utskänkning av starköl har restauratörerna haft att iakttaga vissa av kontrollstyrelsen meddelade prisföreskrifter. Enligt dessa föreskrifter har restauratörernas handelsmarginaler vid utskänkning av en butelj starköl om 1/3 liter vanit maximerad till i följande sammanställning angivna öretal.
T' [ Inköpspris i öre per butelj om '/3 liter u
högst 100 101_1140 141—180 mer än 180
Handelsmargin al i öre.
1/10 1955—19/3 1958 .......... 80 85 90 ':)5 20/3 1958—30/6 1959 .......... 90 95 100 105 1/7 1959—31/12 1959 .......... 100 105 110 115 1/1 1960—31/1 1961 .......... 110 115 120 125 1/2 1961— .................... 130 135 140 140
Utskänkningsvärdet för starköl har erhållits genom att till restauratö— rernas inköpspris (: utminuteringspriset exklusive allmän varuskatt och dessutom minskat med av Nya systemaktiebolaget medgiven partirabatt om 5 öre per butelj om 1/3 liter) lägga vissa schablonmässigt beräknade belopp per liter.
Starköl försäljes mestadels på butelj och man behöver därför i allmänhet icke kalkylera med något övermål på försäljningen. Endast ett fåtal restau- ranger, vilka dock har jämförelsevis stor omsättning av starköl, inköper detta på fat och utskänker det glasvis.
Restauratörernas bruttovinster på utskänkningen
l förevarande avsnitt lämnas först en ungefärlig beräkning av restauratö- rernas bruttovinster på utskänkningen av spritdrycker och vin under åren 1956—1960 med utgångspunkt från de beräknade totala utskänkningsvär- dena (jfr kapitel 1). Därefter redogöres närmare för bruttovinsterna på spritdrycker enligt de deklarationer för utskänkningsskatt och kostnadser- sättning som avgivits för år 1960 av restauratörer med årsrättigheter.
Vid jämförelse mellan utminuteringsvärdet och utskänkningsvärdet för utskänkta rusdrycker bör observeras, att restauratörerna vid inköpen från Nya systemaktiebolaget erhåller avdrag för allmän varuskatt (fr.o.m. år 1960) samt dessutom viss partirabatt. Sådan rabatt har sedan den 1 oktober 1957 utgått med följande andel av utminuteringspriset.
För spritdrycker 3,5 procent, » starkvin 6 » och » lättvin 8 >>
När sålunda exempelvis de allmänna restaurangbolagen enligt ovan- stående (s. 93) under år 1960 beträffande starkviner tillämpade ett ut- skänkningspålägg på utminuteringspriset av i genomsnitt 50 procent, ut- gjorde bolagets nettovinstpålägg 62 procent av inköpspriset. Vidare må er- inras om att utskänkningsvärdena för tiden före den 1 oktober 1957 be- räknats på ett annat sätt än för tiden därefter.
För att jämförelsen med tiden före den 1 oktober 1957 icke skall bli missvisande, har beträffande spritdrycker endast den till kontrollstyrelsen på deklarationerna redovisade bruttovinsten medräknats. Större delen av övermålet ingår alltså icke.
Det sagda torde böra klargöras genom ett räkneexempel. Om spritdrycker med ett utminuteringsvärde inklusive allmän varuskatt av 100 kronor vid utskänkning inbringar 141 kronor, skall därav först erläggas allmän varuskatt med 2,4 procent. Av återstående belopp, 137,62 kronor, skall 25 procent eller 34,41 kronor redo- visas som utskänkningsskatt. Om icke spärregeln träder i funktion, skall dock 15 procent av 137,62 kronor eller 20,64 kronor utgöra restauratörens kostnadsersätt- ning. På det med allmän varuskatt reducerade utminuteringsvärdet, d.v.s. i detta fall 96 kronor, erhåller restauratören vid inköpet partirabatt med 3,5 procent (: 3,36 kronor), vilket i skattedeklarationerna av praktiska skäl beräknas ut- göra 2,5 procent av utskänkningsvärdet (: 3,44 kronor). Sistnämnda belopp betraktas jämlikt 3 &; kungörelsen om kostnadsersättning för utskänkning av sprit- drycker som ett förskott på ersättningen. Utskänkningsskatt skall därför av restauratören inbetalas med (34,41—20,64+3,44 :) 17,21 kronor. Detta inne- bär att restauratören av skillnaden mellan nettoförsäljningsvärdet, 137,62 kro— nor, och nettoinköpsvärdct, (96,00—3,36 :) 92,64 kronor, (1. v. 5. 44,98 kronor, får behålla (44,98—17,21:) 27,77 kronor, varav 20,64 kronor utgör den rc- guljära kostnadsersättningen och 7,13 kronor restauratörens icke redovisade vinst dels på övermålet, dels genom avrundning av utskänkningspriserna.
Tabell 1]. Restauratörernas beräknade bruttovinster, exkl. övermåll, vid årsutskänk— ning av spritdrycker och vin åren 1956—1960
1 000 kronor Kronor per liter Företa och år . . . . g SW?" Stärk" Lättvin S:a SPM" Stärk" Lättvin drycker vm drycker vm Allmänna restuurangbolag 1956 ................. 1 805 32 938 2 775 1,18 1,03 5,72 19572 ................ 3 281 98 1 353 4 732 2,50 2,45 5,68 1958 ................. 6 848 306 1 308 8 462 5,48 6,65 5,38 1959 ................. 6 797 463 1 918 9 178 5,76 8,57 7,73 1960 ................. 6 909 599 2 167 9 675 5,97 9,98 8,84 Enskilda företag 1956 ................. 7 511 1 100 10 248 18 859 4,22 4,98 9,45 19572 ................ 8 781 1 607 10 939 21 327 5,03 6,33 8,90 1958 ................. 12 704 3 264 11 345 27 313 7,09 10,46 8,13 1959 ................. 13 092 3 275 14 330 30 697 7,31 9,58 9,83 1960 ................. 13 818 3 984 15 298 33 100 7,47 10,27 10,12 Samtliga företag 1956 ................. 9 316 1 132 11 186 21 634 2,82 4,49 8,96 19572 ................ 12 062 1 705 12 292 26 059 3,95 5,80 8,38 1958 ................. 19 552 3 570 12 653 35 775 6,43 9,97 7,72 1959 ................. 19 889 3 738 16 248 39 875 6,69 9,44 9,52 1960 ................. 20 727 4 583 17 465 42 775 6,89 10,23 9,94
1 Beträffande bruttovinsterna på spritdrycker inklusive övermål, se tabell 15. 2 Fr. 0.111. 1/10 1957 ändrades de ekonomiska villkoren för rusdrycksutskänkningen. Bl.a. slopades tidigare gällande vinstreglering i fråga om spritdrycker och starkvin.
Ett sammandrag av de sålunda beräknade bruttovinsterna exklusive över- mål i vad avser företag med årsutskänkning av rusdrycker, dock ej trafik- utskänkning, meddelas i tabell 11. Tillfällig utskänkning har alltså uteläm- nats.
Som synes har en betydande ökning av bruttovinsterna på såväl sprit- drycker som vin ägt rum efter år 1956. Den totala bruttovinsten exklusive övermål har ökat från 21,6 till 42,8 miljoner kronor, (1. v. s. i det närmaste fördubblats. De allmänna restaurangföretagen, som före den 1 oktober 1957 hade en särskilt låg ersättning för spritdrycksutskänkningen, är numera i princip jämställda med övriga restauranger i ersättningshänseende och upp- nådde år 1960 en sammanlagd bruttovinst som var 3 1/2 gånger så stor som år 1956. Att deras ersättning per liter spritdryck räknat alltjämt är något lägre än de enskilda restaurangernas motsvarande ersättning, beror dels på att de för ett genomsnittligt billigare varusortiment, dels på att de till följd av en i allmänhet lägre prissättning på övriga varor hårdare drabbas av den förut nämnda spärregeln.
Den relativt största förbättringen av bruttovinsterna gäller starkvinerna, vilka förut på samma sätt som spritdryckerna var underkastade vinstkvan- titetsbegränsningen. I viss mån torde den förut nämnda eftersläpningen i prisanpassningen enligt 1957 års riksdagsbeslut även ha inverkat (jfr s. 91).
Tabell 1.9. Sammandrag av restaurangernas redovisning1 för utskänkningsskatt och kostnadsersättning vid årsutskänlcning under år 1960
Omsättning av
Antal före- tag som drab- bats av spärr- regeln
Därav ave" S_Pm'_ Kol. 5 - , l—Irhällen Sömnad Kol. 9 Umkänk' av drycker . 1590 av _ _ _ mellan . . nm sskatt o 8 '"tt . t ,,, k | _. kostnads- l' l 8 'l 1 ,,, er.” ' sprit- + 1"? . av 0 ' ') ersättning m ' m I av . att nmgs- drycker + alk.tr1a kol. 9 _ lnleverera .. kol. 6 kol. 8 grans drycker 11 + öl
Antal Företag och slag av utskänkning före- tag
1 000 kr 1 000 kr 1 000 kr 1 000 kr 1 000 kr 1 000 kr 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
Allmänna restaurangbolag . . . . . . . 139 96 36 54 336 150 740 36,0 8 151 6 909 1 242 84,8 8 034 Allmänheten året runt (företag utan särredovisning) . . . .. 85 49 Allmänheten året runt (företag med särredovisning). . . . . . . . . . 48 47 27 25 933 66 355 39,1 3 890 3 090 800 79,4 4 042
Därav bättre avdelning ..... 11 934 37 090 32,2 1 790 1 690 100 94,4 1 592 enklare » ..... 13 999 29 265 47,8 2 100 1 400 700 66,7 2 449 Allmänheten under säsong ..... 5 — — 333 1 473 22,6 50 50 _ 100,0 41 Klubb...................... 4 24 17,0 1 1 — 100,0 1
=> CD 0 00 01 G
82 888 33,9 4 210 3 768 442 89,5 3 950
[ I
727 276 34 93 955 358 850 26,2 14 093 13 818 275 98,0 12 019
Enskilda företag.. . . . . . . . Allmänheten året runt (företag utan särredovisning). . . ....... 414 149 5 84 722 318 266 26,6 12 708 12 485 223 98,2 10 813 Allmänheten året runt (företag med särredovisning). . . . . . . . . . 17 16 9 2 674 9 557 28,0 401 364 37 90,7 372
Därav bättre avdelning ..... 2 022 7 788 26,0 303 302 1 99,6 254 enklare » .. . . . 652 1 769 36,9 98 62 36 63,0 118 Allmänheten under säsong ..... 82 12 — 3 564 16 082 22,2 535 53' 2 99,8 447 Klubbar och slutna sällskap . . . 214 99 20 2 995 14 945 20,0 449 436 13 97,1 388
Samtliga företag. . . . . . . . . . . . . . . . 866 372 70 148 291 509 590 29,1 22 244 20 727 1 517 93,2 20 053
1 Ej slutgiltigt granskade deklarationer.
I syfte närmast att belysa verkningarna av den förut omtalade spärr- regeln har inom kontrollstyrelsen de från innehavare av årsutskänknings- tillstånd inkomna deklarationerna för utskänkningsskatt och kostnadser- sättning för år 1960 underkastats särskild bearbetning. Ett sammandrag av denna bearbetning meddelas i tabell 12. Uppdelning har verkställts på företag med olika slag av utskänkning (till allmänheten året runt eller en— dast under säsong eller endast till klubbar och slutna sällskap). I de fall företag med utskänkning till allmänheten året runt ålagts särredovisning av olika avdelningar, har dessa bearbetats var för sig.
Enligt tabellen var det inalles 372 företag som under år 1960 under åt- minstone någon månad drabbades av spärregeln. Av dessa kom inalles 70, varav 36 allmänna, under åtminstone någon månad i beröring med ersätt- ningsgräns II. Inalles 86 företag, varav 60 allmänna, fick under samtliga 12 månader vidkännas reduktion av kostnadsersättningen. Av dessa 86 var det slutligen endast 19, varav 14 allmänna, som under samtliga 12 månader kom i beröring med ersättningsgräns II. Särskilt bland de enskilda företa— gen fanns jämförelsevis många, som endast under enstaka månader fick vidkännas reduktion av kostnadsersättningen.
Av tabell 12 framgår vidare, att det för kostnadsersättningen avgörande procenttalet (spritdrycker i procent av spritdrycker—t—mat+alkoholfria drycker + öl) för allmänna restauranger uppgick till i genomsnitt 36,0, för övriga företag till i genomsnitt 26,2 och för samtliga företag med årsut- skänkning till i genomsnitt 29,1. För säsongföretagen låg medeltalet betyd- ligt lägre, nämligen vid 22,6 för allmänna och 22,2 för enskilda företag. Det kan tilläggas, att det genomsnittliga spritprocenttalet även på helårsrestau- rangerna visade nedgång under sommarmånaderna. Genomsnittet för må- naderna juni—augusti var nämligen både på allmänna och enskilda restau- ranger drygt två enheter lägre än genomsnittet för de övriga nio måna- derna.
Genom spärregeln minskades kostnadsersättningen för allmänna restau— ranger till 12,7 procent, för enskilda restauranger till 14,7 procent och i genomsnitt för samtliga restauranger till 14,0 procent, i stället för de 15 procent, som skulle ha utgått om spärregeln icke tillämpats. Särredovis- ning för olika avdelningar var under året föreskriven för 48 allmänna och 17 enskilda företag. För dessa restauranger medförde spärregeln betydligt större reduktion av procenttalet för kostnadsersättningen än för övriga restauranger, nämligen till 11,9 respektive 13,6 procent.
Sammanlagt har till kontrollstyrelsen inkommit 9 622 deklarationer av- seende årsutskänkning under år 1960. Dessa har i tabell 13 fördelats med hänsyn till utfallet av spritprocenttalet (spritdrycker i procent av sprit- drycker + mat + alkoholfria drycker + öl), vilket är avgörande för hur kost— nadsersättningen skall beräknas. Av tabellen kan utläsas, att detta procent- tal i 2379 fall (ca 1/4 av samtliga) översteg siffran 35, varigenom spärr—
Tabell 13. S prildryckernas andel av den sammanlagda omsättningen av spritdrycker, mat, alkoholfria drycker och öl är 1.960
Antal månadsdcklarationer från företag med årsutskänkning
Allmänna restaurangbolag Enskilda företag Allmänheten Allmänheten Sprit— året runt An- uret runt 411- Klub- Samt- dryckernas Säl—redo- män— ' Särred0_ män- har liga andel 1 Ej sär- visning heten lxlub- Ej sär- visning heten och fore- procent red0_ under bar redo— under slutna tag . .. Enk- .. . .. Enk- .. ' säll- v1s- Battre sasong v1s- Battre _ sasong _ . lare . late skap ning avdel- d 1 ning avdel— d 1 ning av. e ' ning av 9 ' nmg ning högst 4,9 1 —— 12 — 1 36 3 11 10 72 146 5,0— 9,9 9 — »— 1 2 74 9 1 27 148 271 10,0—14,9 15 +— 2 — 4 231 2 —— 40 228 522 15,0—19,9 26 13 6 3 3 517 21 4 90 335 1 018 20,0—24,9 108 80 10 7 2 873 46 4 99 321 1 550 25,0—29,9 191 158 15 1 —— 1 222 45 1 69 275 1 977 30,0—34,9 217 108 42 4 ——- 1 054 44 6 32 252 1 759 Ersättningsgräns I 35,0—39,9 149 108 72 — — 460 14 21 10 206 1 040 40,0—44,9 139 58 62 — —— 158 4 31 1 105 558 45,0—49,9 81 28 77 —— —— 84 2 21 3 54 350 Ersättningsgräns II 50,0—54,9 46 5 140 _ _— 6 — 31 — 27 255 55,0—59,9 9 — 93 — — 1 _ 22 — 12 137 60,0—64,9 —— _ 4 +— — — — 16 _— 5 25 65,0—69,9 — — — — — — _— 7 —— 3 10 70,0+74,9 —— —— _— — —— — --— 1 _— —— 1 75,0—79,9 _ — -— _— — — _— _ —— 2 2 80,0 och däröver —- — — —— — 1 —— — — —— 1 Summa 991 558 535 16 12 4 717 190 177 381 2 045 9 622 högst 34,9 567 359 87 16 12 4 007 170 27 367 1 631 7 243 35,0—49,9 369 194 211 _ —— 702 20 73 14 365 1 948 50,0 och däröver 55 5 237 — — 8 — 77 »— 49 431
regeln trädde i funktion. Dessa 2 379 fall fördelade sig med 1 948 på inter- vallet 35—49,9 procent (ersättningsgräns I) och 431 på intervallet 50 pro- cent och däröver (ersättningsgräns II). Ersättningsgräns II kom företrä- desvis att tillämpas beträffande allmänna företag, som ålagts särredovis- ning. — Vid särredovisade företag hade den enklare avdelningen i allmän— het betydligt högre spritprocent än den bättre avdelningen.
Betydelsen av ersättningsgräns II belyses närmare i tabell 14. Härav framgår, att restauratörerna för år 1960 genom denna särskilda begräns- ning av ersättningen fick sitt ersättningsbelopp reducerat med sammanlagt ca 125 000 kronor. Av detta belopp föll 118 000 kronor på de allmänna och endast 7 000 kronor på de enskilda restaurangerna.
[Sää Därav Erhållen 531522??? Företag och slag b 1 under kostnads— . ,. II Skillnad av utskänkning ac e samtliga ersättning nmgsgrans restau- månader e] tillämpats ranger kr kr kr Allmänna restaurangbolag ..... 36 14 2 501 919 2 619 678 117 759 Allmänheten året runt (företag utan särredovisning) ........ 9 1 473 774 487 773 13 999 Allmänheten året runt (företag med särredovisning) ........ 27 13 2 028 145 2 131 905 103 760 Allmänheten under säsong . . . _ —— _ — _ Klubbar och slutna sällskap. . _ _ _ — _ Enskilda förelag ............. 34 5 213 095 220 449 7 354 Allmänheten året runt (företag utan särredovisning) ........ 5 _ 43 857 44 293 436 Allmänheten året runt (företag med särredovisning) ........ 9 4 143 707 150 549 6 842 Allmänheten under säsong . . . — _ —- — —— Klubbar och slutna sällskap. . 20 1 25 531 25 607 76 Samtliga företag 70 19 2 715 014 2 840127 125 113
Restauratörernas bruttovinster på spritdrycksutskänkningen är i verk- ligheten som redan nämnts tack vare avrundningsvinster och övermål icke oväsentligt större än som framgår av tabellerna 11 och 12. Förhållandet klargöres närmare i tabell 15. Denna extravin—st, som direkt framgår vid
Tabell 15. Beräkning av restauratörernas totala bruttovinst inkl. övermål å ut- skänkningen av spritdrycker under år 1960 i 1 OOO-tal kronor
Allmänna _ . . . fr era egna bolag Utskänkningsvärdc inklusive allmän varu- skatt ............................... 1 55 672 96 265 151 937 Relationstal ........................... 2 (141) (141) (141) Utminuteringsvärde inklusive allmän varu- skatt ............................... 3 39 484 68 273 107 757 Utminuteringsvärde exklusive allmän varu- skatt ............................... 4 37 905 65 542 103 447 Restaurangernas inköpsvärde1 (96,5 % av rad 4) .............................. 5 36 578 63 248 99 826 Utskänkningsvärde exklusive allmän varu- skatt = deklarerat utskänkningsvärde. . 6 54 336 93 955 148 291 Utskänkningsskatt (25 % jämte parti— rabatt (2,5 %) (= 27,5 ');, av rad 6). . .. 7 14 942 25 838 40 780 Därav kostnadsersättning ............... 8 6 909 13 818 20 727 utskänkningsskatt att inleverera. . . 9 8 033 12 020 20 053 Övrig bruttovinst (rad 6—rad 5—rad 7). . . 10 2 816 4 869 7 685 Total bruttovinst (rad 8 + rad 10) ....... 11 9 725 18 687 28 412 Dzo i % av deklarerat utskänkningsvärde 12 (17,9) (19,9) (19,2)
1 Utminuteringsvärdet minskat med partirabatten 3,5 %.
en analys av de deklarerade utskänkningsvärdena (jfr s. 95), uppgick under år 1960 till 7,7 miljoner kronor. Genom en sammanslagning härav och den på deklarationerna framräknade kostnadsersättningen, 20,7 mil- joner kronor, erhålles en total bruttovinst på spritdrycksutskänkningen om 28,4 miljoner kronor eller 19,2 procent av det deklarerade utskänkningsvär- detl. Då motsvarande litertal var 3,01 miljoner liter, var alltså den beräk— nade bruttovinsten för år 1960 per liter 9 kronor 44 öre (8 kronor 41 öre för allmänna och 10 kronor 10 öre för enskilda företag).
1 Härutöver torde restauratörerna ha kunnat tillgodogöra sig viss vinst på tomglas från härtappade spritdrycker och viner.
KAPITEL 4
F örtärings- och förvaringsförbuden
Gällande bestämmelser
Enligt 54 & Rff är det förbjudet för gäst att på utskänkningsställe förtära rusdrycker, som icke i laga ordning utskänkts till honom, ävensom ersätt- ningsmedel för sådana drycker. Vidare är det förbjudet att på utskänk- ningsställe förvara rusdrycker, som ej där får utskänkas, samt ersättnings- medel därför på sådant sätt att det kan befaras att de kommer att förtäras av gästerna. Liknande bestämmelser återfinnes i 45 & Öff, enligt vilken det är förbjudet att å utskänkningsställe för öl förtära eller förvara rusdryc— ker eller ersättningsmedel därför, samt i 6 % Aff, där förbud stadgas att å utskänkningsställe för enbart alkoholfria drycker förtära eller förvara rus— drycker, ersättningsmedel därför eller öl. Nämnda bestämmelse i Öff har oförändrad Överförts till Nöff (25 5 första stycket).
De av förhuden omfattade lokalerna kan anges sålunda: beträffande rus- drycker avser förbuden dels utskänkningsställe för sådana drycker, dels lo- kal, där öl må utskänkas efter särskilt tillstånd, dels ock lokal, där ut— skänkning av alkoholfria drycker bedrives; beträffande öl avser förbuden endast lokal av det sistnämnda slaget. Undantag har medgivits endast för vissa lokaler av enskild karaktär, i vilka öl får utskänkas utan tillstånd. De lokaler, som här avses, är heminackor-deringsställen, kollektivhusmatsalar och personalmatsalar, däri inbegripet s. k. kårhushåll enligt Öff. I samtliga dessa fall rör det sig om utskänkning vid 5. k. slutet bord, vilket innebär att man kan räkna med en bestämt markerad kontinuitet i kundkretsens sam- mansättning. Festvåning, som organiskt och affärsekonomiskt tillhör restau— rang med utskänkning av rusdrycker, öl eller alkoholfria drycker, skall an— ses ingå i utskänkningslokalerna och är således underkastad förbuden. En restauratör kan alltså icke kringgå dessa genom att hyra ut sin festvåning till en festarrangör och låta denne beställa måltiden på annat håll.
Lokaler, där utskänkning överhuvudtaget icke bedrives, beröres däremot ej av bestämmelserna. Så är ofta fallet med vissa samlingslokaler, såsom bygdegårdar och medborgarhus.
För att möjliggöra anordnandet under lagliga former av olika slags festligheter på hotell och pensionat utan rättighet till årsutskänkning av rusdrycker infördes år 1955 en möjlighet att efter ett enkelt anmälnings— förfarande anordna tillfällig utskänkning till slutna sällskap (33 å Rff).
Denna möjlighet att legalisera förekommande utskänkning till slutna säll- skap har under de senaste åren kommit till användning i alltmer ökad ut— sträckning, se 5. 71.
Oberoende av bestämmelserna i de olika försäljningsförordningarna gäller förtärings— och förvaringsförbuden i de fall som anges i 16 & allmänna ord- ningsstadgan. Vid offentlig tillställning, som äger rum inomhus eller utom— hus inom inhägnat område, får rusdrycker sålunda icke förtäras annat än i samband med tillåten utskänkning därav. Polismyndigheten kan dock med hänsyn till särskilda omständigheter medge undantag från detta förbud. Rus- drycker, som icke får förtäras vid tillställningen, får ej 'heller förvaras i lo- kalen eller på platsen.
Innebörden av försåljningsförordningarnas förtärings- och förvarings- förbud är således, att gäst icke får förtära eller tillåtas förtära rusdrycker eller öl som icke i laga ordning utskänkts och att starkare drycker än som får serveras på vederbörande lokal icke får förvaras _ i lokalen eller eljest _ på sådant sätt att det kan befaras att de förtäres av gästerna. Förbuden intager en central ställning i rusdryckslagstiftningen. Härom anförde före— dragande departementschefen i propositionen 1954: 151 angående rikt- linjerna för den framtida nykterhetspolitiken (s. 423) bl. a. följande.
Erfarenheterna har givit vid handen, att det ur sociala synpunkter är nödvän- digt att begränsa antalet utskänkningsställen för rusdrycker. Rätten att utskänka sådana drycker har därför gjorts beroende av en mycket noggrann prövning. Läns- styrelser, kommunala organ och systembolag tar på olika sätt del i detta pröv- ningsförfarande. Den som erhåller utskänkningsrätt är skyldig att följa detaljera- de föreskriftcr vid utövningen av sin verksamhet. För att rättighetssystemet och de ordiiingsföreuskrifter, som utfärdats på detta område, över huvud taget skall ha någon mening, måste ntskänkningsreglerna kompletteras med bestämmelser, som förbjuder förtäring eller förvaring på utskänkningsställe av alkoholstarkare drycker än sådana som där får utskänkas. Skulle förtäring av medhavda sprit- drycker tillåtas i lokaler där endast vin, öl eller alkoholfria dryckenmå serveras, bleve förhållandet detsamma som om man tilläte en obegränsad spritutskänkning.
Bestämmelser motsvarande våra förtärings- och förvaringsförbud finnes även i andra länder, där handeln med alkoholhaltiga drycker är föremål för tillståndsreglering. En redogörelse för de föreskrifter på detta område som gäller i de övriga nordiska länderna återfinnes i bilaga 1.
Av kontrollstyrelsen utfärdade anvisningar
Anvisningar att tjäna till ledning vid tillämpningen av förtärings— och för- varingsförbuden har meddelats av kontrollstyrelsen i en promemoria av den 30 maj 1958. Ett utdrag av denna promemoria återfinnes i bilaga 2. Styrel- sen har här först definierat de lokaler, i vilka förbuden är tillämpliga. Såvitt gäller rusdrycksrestauranger anges lokalerna i utskänkningskontraktet, och i fråga om ölrestauranger eller ölkaféer blir i första hand innehållet i ut-
skänkningstillståndet avgörande. Förbuden gäller eljest de lokaler, där öl- utskänkning enligt praxis får bedrivas. Beträffande alkoholfria serveringar slutligen får frågan bedömas med hänsyn till var utskänkning faktiskt hc— drives. Styrelsen understryker, att förbuden gäller även under tider då lo- kalerna är stängda för allmänheten.
Den omständigheten, att utskänkning tillfälligt bedrivits i en lokal, för— anleder däremot icke att förtäring eller förvaring av rusdrycker sedan ej får förekomma. Om sålunda en lokal användes för tillfällig utskänkning av rusdrycker enligt 25 eller 33 % Rff eller tillfällig utskänkning av öl enligt 26 eller 31 & Öff, gäller förtäringsförbudet endast vid själva utskänknings— tillfället. Är det fråga om utskänkningsställe (restaurang, pensionat, kondi— tori e. dyl.) utan rusdrycks- eller ölrättigheter, gäller förtäringsförbudet i den mån regelbunden utskänkning av alkoholfria drycker bedrives. Med re- gelbunden utskänkning avser styrelsen de fall, då servering förekommer i all— mänhet minst en gång i veckan. Häri inbegripes även utskänkning till slutet sällskap, under förutsättning likväl att utskänkningen bedrives av lokalinne— havaren eller eljest yrkesmässigt. Handhas däremot utskänkningen av för- ening e. dyl., som anordnar fester i lokalerna, och sker utskänkningen endast till föreningsmedlemmarna (och deras gäster), kan sådan servering icke sägas utgöra ett led i en regelbunden utskänkning, som föranleder att förtä- ringsförbud inträder mellan utskänkningstillfällena. Vid de tillfällen, då dylik utskänkning äger rum, gäller självfallet förtäringsförbudet.
Förvaringsförhudet är uppenbarligen endast ett komplement till förtä— ringsförbudet och syftar till att göra detta effektivt. Förbudet har i sin nu- varande utformning endast i begränsad omfattning påkallat kompletterande föreskrifter från kontrollstyrelsens sida (se bilaga 2 s. 251).
Definitions- och tillämpningssvårigheter
Ehuru förtärings- och förvaringsförbuden enligt vad förut anförts är väl motivera—de och utförliga anvisningar utarbetats rörande deras giltighets- område, har oklarhet likväl ofta varit rådande om förbudens tillämplighet i enskilda fall. Dessa oklarheter har givetvis icke kunnat undgå att ytter- ligare försvåra den i och för sig besvärliga övervakningen och kontrollen av förbudens efterlevnad.
De praktiska svårigheterna att avgränsa förbudens tillämpningsområde synes i huvudsak ha anslutit .sig dels till definitionen av begreppet utskänk- ningslokal för alkoholfria drycker och dels till själva begreppet utskänkning. Det gäller i båda fallen närmast de s. k. fria festvåningarna, d. v. s. lokaler, i vilka mer eller mindre regelbundet anordnas fester med förtäring av med- havda rusdrycker. Beträffande de mera framträdande av dessa svårighe- ter må, på grundval av upplysningar och synpunkter som utredningen in- hämtat från utskänkningsintendenterna i de tre län, där problemet med de
fria festvåningarna varit mest framträdande, nämligen Kristianstads, Malmö— hus samt Göteborgs och Bohus län, framhålles följande.
Kontrollstyrelsen har i sin förenämnda promemoria fastslagit, att för— buden gäller alla lokaler, där regelbunden utskänkning faktiskt bedrives. Med regelbunden utskänkning skulle därvid avses de fall, då servering före- kommer i allmänhet minst en gång i veckan. Fråga har uppkommit om hur länge utskänkningen skall ha pågått, innan den kan anses regelbunden. Om vidare utskänkningen pågått en viss tid men därefter upphör, hur lång tid måste då förflyta, innan lokalen kan anses ha förlorat sin karaktär av ut- skänkningsställe? Hittillsvarande praxis har icke givit någon anvisning om hur dessa frågor skall besvaras. Anordnandet av tillfällig utskänkning en- ligt 33 & Rff har icke något inflytande härvidlag. Enligt kontrollstyrelsens anvisningar skulle sådan utskänkning kunna förekomma flera gånger i vec— kan eller t. 0. m. dagligen utan att fördenskull förbuden bleve tillämpliga på ifrågavarande lokal annat än vid sj älva utskänkningstillfället.
Huruvida utskänkning i lagens mening förekommer vid en fest för ett slutet sällskap är ofta svårt för att icke säga omöjligt att bedöma utan kännedom i detalj om de arrangemang som träffats. Då emellertid utskänk- ning i princip avser allt tillhandahållande, mot ersättning, av drycker till förtäring på stället, ligger det i sakens natur att man måste särskilt upp- märksamma de fall där deltagarna betalar var för sig. I sådana fall kan man i regel utgå från att tillhandahållande mot ersättning äger rum. Om där- emot festarrangörcn själv svarar för alla kostnader, så som vanligen torde vara förhållandet vid familjefester o. dyl., behöver man i regel icke räkna med att dryckerna försäljes.
För att med bestämdhet kunna avgöra när utskänkning överhuvud kan an- ses föreligga, är det tydligen nödvändigt att veta icke blott hur dryckerna betalas utan även hur de anskaffas. Självfallet kan det dock beträffande de alkoholfria dryckerna vara svårt för en utomstående att avgöra vem som verkligen anskaffar och tillhandahåller dessa. Anskaffandet kan nämligen ske på ett sätt som innebär ett kringgående av förtärings— och förvarings— förbuden, t. ex. så att lokalinnehavaren i verkligheten anskaffar och ser— verar dryckerna men lägger kostnaden för detta sitt besvär på lokalhyran eller måltidspriset.
Fråga har även uppkommit huruvida utskänkning kan anses äga rum när dryckerna anskaffas genom samköp, d.v.s. när var och en på förhand be- talat för sin förtäring genom att lämna pengar till en gemensam inköps— kassa.
Konkurrensproblemet
Från restauratörhåll har framhållits, att konkurrensen från de fria fest- våningarna, häri inräknat vissa samlingslokaler, där fester med förtäring
av medhavda rusdrycker anordnas, på sina håll varit besvärande. Inom vissa delar av landet säges sådana festvåningar efter den 1 oktober 1955 ha lagt beslag på praktiskt taget samtliga slutna tillställningar, vilket medfört mycket stora svårigheter för de reguljära restaurangerna. En i detta sam— manhang betydelsefull faktor säges vara, att nämnda restauranger i vissa fall sedan gammalt till stor del baserat sin ekonomi på festvåningsrörelse och icke har möjlighet att kompensera minskningen i denna rörelse genom en ökning av försäljningen i matsalen. Man gör från restauratörhåll gällande, att ett slopande av utskänkningsskatten i väsentlig män skulle förbättra konkurrensläget för de reguljära restaurangerna.
Som ett led i strävandena att motverka överträdelser av förbuden och där- med i möjligaste mån legalisera den spritförtäring, som sker vid slutna till- ställningar i privata festvåningar och liknande lokaler, kan betraktas vissa av 1957 års riksdag genomförda ändringar i rusdrycksbeskattningen i syfte att minska prisskillnaden mellan utskänkta och utminuterade rusdrycker. Fastställandet av den nuvarande relationen mellan utskänkningspris och utminuteringspris på spritdrycker (jfr s. 84) innebar sålunda en icke obe- tydlig sänkning av utskänkningspriserna. Ett fullständigt slopande av ut— skänkningsskatten på spritdrycker var även föremål för övervägande vid detta tillfälle, men det ansågs icke möjligt att i sådant fall upprätthålla en önskvärd pri'srelation till svagare drycker. Samtidigt slopades dock som förut har nämnts utskänkningsskatten på starkvin. Något ingrepp gjordes ej i restauratörernas rätt att själva bestämma utskänkningspriserna på vi— ner. De har därigenom haft möjlighet att konkurrera med privata fest— våningar genom att erbjuda låga utskänkningspriser på vin.
Av viss betydelse för konkurrensproblemet är den ändring i Öff, som år 1957 antogs av riksdagen och som innebar, att personalmatsalar, i vilka rätt till ölservering erhålles efter särskild anmälan till länsstyrelsen, i likhet med vad som tidigare föreskrivits i fråga om kollektivhusmatsalar, undantogs från förtärings- och förvaringsförbuden. Detta medförde emellertid ingen rubbning i förut gällande förbud mot att upplåta personalmatsal till utom- stående. 1957 års ändring aktualiserades av 1956 års rusdrycksförsäljnings- utredning, som därvid hänvisade till att ifrågavarande lokaler ganska all- mänt användes för firmafester, representation o. dyl. Gällande bestämmelser hade visat sig medföra vissa olägenheter för företag, som bemödat sig om att följa föreskrifterna. Det framhölls även, att kontrollen över förbudens efter- levnad inom sådana lokaler mötte vissa svårigheter. Finansministern (prop. 1957: 143 s. 83) erinrade om, att företagsledningarna och arbetstagarorga- nisationerna hade ett gemensamt intresse av att nykterhet, ordning och trevnad rådde i personalmatsalarna. Häri låge den viktigaste garantin för att olämplig rusdrycksförtäring icke ägde rum i sådana lokaler. _ I Nöff är kravet på anmälan slopat när det gäller utskänkning i personal—
matsal. I sak innebär detta icke någon annan ändring än att myndigheterna icke hålles underrättade om inrättandet av personalmatsalar. Denna om- ständighet är av betydelse i den mån lokalerna kan komma att upplåtas till utomstående, då ju förbuden. såsom förut nämnts, träderi kraft.
1953 års utskänkningsvinstkommittés förslag
Med lagstiftningens nuvarande konstruktion har det som framgår av det förut sagda i vissa fall varit svårt att med bestämdhet avgöra huruvida för- buden varit tillämpliga eller icke. I syfte att ge lagstiftningen en klarare innebörd föreslog 1953 års utskänkningsvinstkommitté (SOU 1956:56) att förbuden skulle anknytas till serveringsrörelse i stället för till utskänkning samt att förbuden sålunda skulle utsträckas till att gälla i varje lokal, som organiskt tillhör en restaurangrörelse, samt i s. k. privata festvåningar, som upplåtes för servering av måltider vid festtillfällen. I fråga om sistnämnda lokaler skulle förbuden gälla vare sig måltiden tillhandahölles av lokalens innehavare eller av en särskilt anlitad restauratör eller annan företagare. Det sagda skulle i lika mån gälla alla samlingslokaler — även folkets hus och bygdegårdar — där restaurangrörelse varaktigt eller tillfälligt bedrives. Nå- gon förtäring av medhavda rusdrycker skulle överhuvud icke få förekomma inom dessa lokaler, utan så snart förtäring av sådana drycker var avsedd att äga rum borde utskänkningsrättighet sökas i form av antingen tillstånd till årsutskänkning eller rätt till tillfällig utskänkning enligt 33 & Rff.
Med hänsyn till konstruktionen av gällande försäljningsförordningar _ Rff, Öff och Aff —— ansåg utredningen det icke möjligt att i dessa förord— ningar införa bestämmelser, som icke ägde samband med utskänknings- rörelse. De nya stadgandena ansågs därför böra intagas i en särskild för- ordning, som stadgade förtäringws- och förvaringsförbud oberoende av huru- vida utskänkning förekomme eller ej. Samtidigt skulle de gällande bestäm— melserna om förtärings- och förvaringsförbud i de tre försäljningsförord- ningarna upphävas.
Vid anmälan av den proposition till riksdagen, vari utskänkningsvinst- kommitténs förslag behandlades (prop. 1957: 94), uttalade departements- chefen (s. 113) att de sålunda föreslagna skärpningarna skulle skapa bättre möjligheter att motverka de påtalade olägenheterna. Verkningarna kunde emellertid komma att sträcka sig längre än som i och för sig vore motiverat. De föreslagna bestämmelserna skulle sålunda även komma att träffa den verksamhet med anordnande av privata fester som för närvarande i lagliga former hedreves i folkets hus och bygdegårdar. Denna verksamhet ansåg departementschefen utan tvivel fylla ett legitimt behov. Härtill komme »— något som bestyrktes av erfarenheterna från de dittillsvarande bestämmel— sernas tillämpning _ att de avsedda skärpningarna knappast kunde väntas komma att möta förståelse från allmänhetens sida, varigenom kontrollen
skulle ytterligare försvåras. Å andra sidan syntes de föreslagna bestämmeh serna icke utesluta möjligheter till kringgående.
Departementschefen ansåg sig därför icke kunna tillstyrka kommitténs förslag på denna punkt, men uttalade att de problem, som sammanhängdc med konkurrensen från festvåningarna, i stället borde angripas genom en minskning av prisskillnaden mellan utminuterade och utskänkta rusdrycker, varom förslag samtidigt framlades.
Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning. Bevillningsutskottet (BevU 1957: 43 s. 44), som erinrade om att frågan om de berörda förbudens om- fattning varit föremål för ingående prövning från riksdagens sida så sent som i samband med 1954 års stora nykterhetspolitiska reform, ansåg icke de framlagda förslagen innebära någon mer tillfredsställande lösning än den som då genomfördes. Det kunde således icke anses rimligt kräva att rätt till tillfällig utskänkning jämlikt 33 & Rff skulle utverkas i samtliga fall då privata fester ägde rum på offentliga lokaler och själva måltiden serverades på särskild beställning. De svårigheter att i praktiken upprätthålla förbu- den, som sammanhängde med de relativt små kontrollmöjligheterna och all- mänhetens bristande förståelse för bestämmelsernas tillämpning, skulle en- ligt utskottets mening också starkt öka om förslagen genomfördes.
F örbudens betydelse för de allmänna samlingslokalerna
Den av utskänkningsvinstkommittén föreslagna skärpningen av förtärings— oeh förvaringsförbuden strandade alltså bl. a. på de speciella hänsyn man ansåg sig böra visa mot den verksamhet med anordnande av privata fester, som bedrives av folkets hus och bygdegårdar.
Enligt 1959 års samlingslokalutredning (stencilerat betänkande) finnes i vårt land f. 11. ca 900 folkets hus och 600—700 bygdegårdar. Samtliga bygde— gårdar och det övervägande flertalet (87 procent) av folketshuslokalerna är belägna på landsbygden. Någon tillnärmelsevis fullständig statistik över lo- kalernas användning finnes däremot icke. Samlingslokalutredningen redovi- sar endast en kommunenkät, avseende tiden oktober 1958—april 1959 och omfattande landsbygden i Kronobergs, Västmanlands och Västerbottens län. Enligt denna undersökning skulle i genomsnitt 37,6 procent av folketshus— lokalerna och 32,2 procent av bygdegårdarna med viss regelbundenhet och i nämnvärd omfattning användas för familjefester. Lokalerna användes dessutom för sammankomster av ideell, facklig och politisk art samt för filmförevisningar och danstillställningar. Det genomsnittliga antalet fa- miljefester per månad för samtliga lokaler var mycket litet och varierade mellan 0,2 och 0,8.
Utskänkningsutredningen har hos motsvarande riksorganisationer, Fol— ketshusföreningarnas riksorganisation och Bygdegårdarnas riksförbund, hemställt om närmare upplysningarrörande förekomsten av fester med för—
täring av rusdrycker samt om de särskilda problem eller svårigheter som förtärings- och förvaringsförbuden i sin nuvarande utformning kan ha med- fört för föreningarna. Därvid har följande meddelats.
På flertalet av folketshuslokalerna förekommer regelbunden utskänkning av alkoholfria drycker. Reguljär restaurangrörelse förekommer i cirka 125 folkets hus. Av dessa är omkring 50 belägna i städerna. De lokaler, som an— vändes vid fester av olika slag, har i regel förbindelse med de lokaler som an- vändes för regelbunden serveringsrörelse (genom låsbar dörr).
Sedan möjlighet att anordna tillfällig utskänkning enligt 33 å Rff införts, synes föreningarna i stor utsträckning ha begagnat sig härav. Meningarna synes emellertid vara delade om värdet av denna reform. Vissa föreningar framhåller, att övergången från okontrollerad förtäring av medhavda sprit- drycker till regelrätt utskänkning hefrämjat nykterheten och trevnaden, medan andra menar att festhyresgästerna endast förflyttat sig till mera okontrollerade fria lokaler. Viss enighet synes däremot råda om att deklara- tion och redovisning av utskänkningsskatt innebär ett »onödigt» merarbete och att denna skatt bör helt slopas.
Från Bygdegårdarnas riksförbund föreligger mera detaljerad statistik be- träffande lokalernas användning. Enligt svaren på en i maj 1959 av förbun- det utsänd rundskrivelse, vilken besvarades av 427 av samtliga 433 anslutna föreningar, skulle hela antalet bygdegårdar i landet, vars föreståndare mer än 25 gånger årligen serverar mat eller dryck till sådana som hyr lokalen, stanna vid 26. Vid endast tio av dessa har mat serverats mer än 50 gånger under året. Nio av de sistnämnda ligger i Skåne. Endast ett fåtal föreningar har heltidsanställd vaktmästare. Förbundet framhåller, att det endast i un- dantagsfall finnes någon restaurang eller gästgivargård inom en bygde- gårds publikområde. Bygdegårdarna ligger nämligen så gott som undantags- löst på den rena landsbygden. Det finnes ingen bygdegård i någon stad och endast ett fåtal är belägna i tätorter.
Enligt förbundets statistik anordnades under år 1958 sammanlagt 3185 familjefester och 1 796 större enskilda föreningsfester. Förstnämnda antal motsvarar 0,4 tillfällen per lokal och månad, vilket innebär god överens- stämmelse med den nyssnämnda, av samlingslokalutredningen redovisade kommunenkäten.
I detta sammanhang må erinras om att förbundet i sitt remissyttrande över utskänkningsvinstkommitténs förslag avböjde att uttala sig om ut— :skänkningsskattens vara eller icke vara. Det fanns endast en till förbundet .ansluten bygdegård, som drev restaurangrörelse och som följaktligen kunde beröras av denna skatt. De familjefester. som anordnas i bygdegårdarna, kunde beräknas varken komma att öka eller minska efter ett slopande av skatten, eftersom det med ytterst få undantag icke funnes några restau- ranger inom bygdegårdarnas publikområden. Förbundet framhöll vidare, att det med bygdegårdar avsåge endast sådana lokaler, som ägdes antingen
av kommuner eller av föreningar som vore bildade på grundval av Bygde— gårdarnas Riksförbunds normalstadgar. Utöver dessa bygdegårdar i egentlig mening funnes ett mindre antal lokaler, vilka ägdes av en enskild förening eller kanske av en enskild person, som också kallade sina lokaler för bygde- gårdar. Enligt förbundets mening vore det möjligt att bland dessa >>bygde— gårdar» fanns sådana där man ansåg det besvärligt att driva lokalen som samlingslokal och i stället hyrde ut densamma till en »källarmästare». Dessa lokaler sades som regel ha endast namnet gemensamt med de verkliga bygde-
gårdarna.
KAPITEL 5
Utskänkning av spritdrycker utan måltidstvång
Inledning
Strävandena att minska alkoholförtäringens skadliga verkningar genom föreskrifter om måltidstvång och tillhandahållande av mat vid utskänkning är av gammalt datum. Bestämmelser härom finnes meddelade alltsedan början av 1800-talet. Den nuvarande föreskriften att lagad mat skall vara att tillgå vid utskänkning har gällt oförändrad sedan år 1885. Till motver- kande av den s.k. disksupningen, d. v. s. brännvinsförtäring utan samband med måltid, antogs samtidigt en föreskrift att utskänkning av brännvin å sön- och helgdagar skulle i allmänhet vara tillåten endast vid måltider åt spisande gäster. Sistnämnda bestämmelse gällde sedan oförändrad fram till år 1919, men de lokala utskänkningsbolagen skärpte efter hand mål- tidstvånget inom sina olika försäljningsområden. Enligt en år 1910 verk- ställd utredning hade disksupningen fullständigt avskaffats å vederböran- de systembolags egna utskänkningsstälten i Stockholm och å ett flertal andra platser.
I 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning förbjöds utskänkning av alla slags rusdrycker till andra än spisande gäster generellt å sön- och helgda- gar samt före klockan 3 eftermiddagen å andra dagar. Under trycket av den då rådande kristiden hade emellertid under åren 1917 och 1918 betyd- ligt hårdare restriktioner införts inom både utminuteringen och utskänk- ningen. Därvid föreskrevs bl. a. generell begränsning av den kvantitet sprit- drycker som fick utskänkas till en och samma gäst. De gynnsamma verk- ningar i nykterhetshånseende, som krisrestriktionerna visade sig medföra, föranledde att liknande bestämmelser föreskrevs även då de speciella kris- tidsförhållandena icke längre nödvändiggjorde dylika inskränkningar. Med ingången av år 1919 började tillämpas vissa av kontrollstyrelsen meddelade föreskrifter om måltidstvång och kvantitetsbegränsning vid utskänkning av spritdrycker och starkvin. Dessa bestämmelser förblev i stort sett gäl- lande så länge restriktionssystemet ägde bestånd.
I samband med den år 1954 beslutade försäljningsreformen uppställdes den principen att andra generella restriktioner än sådana, som har en klart nykterhetsfrämjande verkan, icke skulle bibehållas eller införas. De skulle därtill vara väl motiverade och till sin innebörd så klara som möjligt; deras efterlevnad borde kunna effektivt kontrolleras. Sedan motbokssystemet
slopats, fanns icke anledning att bibehålla kvantitctsbegränsningarna inom utskänkningen. Det skulle i stället ankomma på restauratören att på eget ansvar avgöra hur mycket som borde serveras varje gäst. Den andra klas— siska svenska utskänkningsrestriktionen, måltidstvånget, bibehölls där- emot tills vidare, dock endast vid utskänkning av spritdrycker och för den nya drycken starköl. Måltidstvånget för starköl upphävdes emellertid fr. o. m. den 1 juli 1957.
Gällande bestämmelser
Enligt gällande författningsbestämmelser, som återfinnes i 46 & Rff, må utskänkning av spritdrycker äga rum endast i samband med måltid. Vin och starköl är däremot undantagna från måltidstvång.
Måltiden i fråga behöver icke nödvändigtvis bestå av lagad mat utan kan utgöras av t. ex. smörgåsar. Vid utskänkning i allmänhet gäller dock att lagad mat skall vara att tillgå. Undantag från sistnämnda föreskrift är medgivet endast vid utskänkning av vin som äger rum i samband med servering av konditorivaror. Enär måltidstvång icke gäller vid utskänkning av vin, får detta undantagsstadgande, som är tillämpligt endast beträffan- de vinkonditorier, tolkas så, att konditorigäst som vill beställa vin icke be— höver beställa även konditorivaror för att få vinet serverat.
Tillämpningsföreskrifter till bestämmelserna angående måltidstvånget meddelas av kontrollstyrelsen, som bl.a. har att fastställa lägsta pris på sådan måltid som måste serveras för att utskänkning av spritdrycker skall få förekomma. Styrelsen har senast genom cirkulär den 27 augusti 1957 utfärdat föreskrifter angående måltidspris vid utskänkning av spritdryc- ker att gälla fr.o.m. den 1 oktober 1957. Däri anges bl.a., att måltiden skall finnas upptagen på den allmänna matsedeln och till där angivet pris vara tillgänglig även för gäster, som icke beställer spritdrycker eller sprit- drinkar. I måltidspriset får icke inräknas betalning för drycker av något slag. Priset på måltid, som berättigar till utskänkning av spritdrycker och spritdrinkar, skall enligt cirkuläret utgöra minst 1 krona 50 öre.
Måltidstvånget omfattar alla slag av spritdrycker, följaktligen även bland- ningar av spritdrycker och andra varor, såsom spritdrinkar och groggar. Det före den 1 oktober 1955 gällande undantaget från måltidstvånget be— träffande lättgroggar har slopats.
Anordnande av försöksverksamhet med måltidsfri spritutskänkning
Det kunde ha förefallit mera överensstämmande med den nya principen om frihet under ansvar att i 1954 års lagstiftning slopa måltidstvånget även i fråga om spritdrycker, men finansministern ansåg att en sådan reform endast kunde ske steg för steg och hänvisade därvid till att denna restrik—
tion under årtiondenas lopp på ett avgörande sätt påverkat restaurang- lokalernas utformning (prop. 1954:151 5. 394). För att bättre kunna be- döma vilka förutsättningar som skulle kunna finnas för att i en framtid slopa måltidstvånget och vilka konsekvenser detta skulle kunna tänkas få ur nykterhets- och trivselsynpunkter förordades att en försöksverksamhet med spritutskänkning utan måltidstvång skulle igångsättas. Förslag till så- dan försöksverksamhet hade i december 1953 avgivits av särskilt tillkalla- de sakkunniga (stencil). Riksdagen beslöt att måltidsfri spritutskänkning försöksvis skulle anordnas (SärskU 1954: 1 s. 117).
Enligt bestämmelserna i deras fr.o.m. den 1 juli 1957 gällande lydelse må Kungl. Maj:t beträffande viss ort eller visst område medge undantag från stadgandet om måltidstvång. En förutsättning för att sådant undan- tag skall kunna medges är att fullmäktige i kommunen icke motsatt sig att försöksverksamhet anordnas inom kommunen.
I december 1955 tog Kungl. Maj:t initiativ till påbörjande av den avsedda försöksverksamheten och fastställde därvid försökens omfattning samt de villkor som skulle gälla för densamma. I enlighet med vad som förutsattes vid riksdagsbehandlingen av frågan om sådan försöksverksamhet har verk- samheten bedrivits i olika etapper och därvid successivt utvidgats. Den första etappen, som tog sin början den 1 juli 1956, avsågs skola omfatta endast några mindre och medelstora orter med någorlunda väl avgränsat uppland. Med anledning härav utvaldes, efter hörande av fullmäktige i respektive kommuner, ett 50-tal restauranger i Borgholm, Visby jämte Slite köping, Simrishamn, Höganäs jämte Brunnby och Väsby kommuner, Var- berg, Strömstad, Borås, Karlstad jämte Hammarö köping samt Östersund jämte Frösö köping. Fullmäktige i Växjö begagnade sin vetorätt till att motsätta sig ifrågasatt försöksverksamhet i denna stad. Storstäderna med deras speciella problem berördes alltså icke av denna första etapp, vilken endast avsåg att utröna om en måltidsfri spritutskänkning överhuvud läte sig genomföra utan risker ur nykterhetssynpunkt.
Med den andra etappen, som tog sin början den 1 januari 1958, utvidga- des verksamheten till att beröra elva län. Den kom därvid att omfatta inalles 96 kommuner, varav 32 städer, däribland storstäderna Göteborg och Malmö. Till en tredje etapp kan hänföras dels Stockholms stad, dels vissa kommuner i Stockholms och Norrbottens län, vilka tillkom den 1 juli 1959 respektive den 1 december 1959. Avsikten var att försöken fr. o. m. den andra etappen skulle omfatta några relativt stora sammanhängande områden. Detta har dock endast delvis kunnat genomföras, beroende på att omkring halva antalet kommuner begagnat sin vetorätt. Detta har särskilt varit fallet med landskommunerna.
Sistnämnda förhållande belyses av följande sammanställning avseende de län, i vilka samtliga kommuner, där årsutskänkning av spritdrycker före-
8—104919
kommer, beretts tillfälle att taga ställning till frågan om eventuell försöks- verksamhet. Redovisningen avser i förekommande fall kommunernas se- nast intagna ståndpunkt.
Kommuner där fullmäktige Kommuner där fullmäktige icke avstyrkt avstyrkt Län i vilka samtliga kommuner
med spriträttigheter hörts Lands- Lands-
Städer kom- S:a Städer kom- S:a muner muner
Stockholms stad ................ 1 -— 1 — — — Stockholms ..................... 9 3 12 2 10 12 Östergötlands ................... 4 4 8 3 1 4 Gotlands ....................... 1 1 2 _ —— — Kristianstads ................... 4 15 19 — 14 14 Malmöhus ...................... 9 37 46 _ 6 6 Hallands ....................... 4 3 7 1 12 13 Göteborgs och Bohus ............ 4 2 6 3 10 13 Örebro ......................... 2 1 3 4 4 8 Kopparbergs ................... 1 — 1 5 7 12 Västernorrlands ................. 3 — 3 2 10 12 Norrbottens .................... 2 2 4 3 5 8 Summa 44 68 112 23 79 102
I två av länen, nämligen Örebro och Kopparbergs, ansågs bortfallet av kommuner genom det kommunala vetot vara så betydande eller de bort- fallna kommunerna så väsentliga att försök i de tillstyrkande kommu— nerna skulle lämna alltför ringa erfarenhet och dessa län uteslöts därför helt. En fullständig förteckning belysande fullmäktiges ställningstaganden ide kommuner, som ansetts kunna ifrågakomma för försöksverksamheten, meddelas i bilaga 3. Denna redovisning omfattar även antalet restauranger av olika slag i de aktuella kommunerna.
Bland de kommuner som ingår i försöksverksamheten märkes två kom— muner i Malmöhus län samt en kommun i Göteborgs och Bohus län, vilka först avgivit avstyrkande yttranden men senare lämnat medgivanden. Där- emot har ingen av de kommuner, som från början tillstyrkt försöksverk— samhet, sedermera ändrat sitt beslut.
Försöksverksamheten berör för närvarande 14 lån, nämligen de i tabel- len nämnda med undantag av Örebro och Kopparbergs län samt dessutom Kalmar, Älvsborgs, Värmlands och Jämtlands län. Sammanlagt är 45 av rikets 133 städer och 69 av dess 898 landskommuner inbegripna. Härvid bör dock observeras att endast en stad men 668 landskommuner saknar årsutskänkningstillstånd för spritdrycker. Sammanlagda befolkningen i försökskommunerna utgör ca 35 procent av totalbefolkningen i landet. I dessa kommuner finnes 452 spritrestauranger med årsrättigheter eller 51 procent av samtliga 879 dylika restauranger.
Speciella villkor för försöksverksamheten
I de fall Kungl. Maj:t sålunda medgivit, att utskänkning av spritdrycker må äga rum utan iakttagande av det i 46 å Rff föreskrivna måltidstvånget, har särskilda villkor föreskrivits. Dessa har f.n. följande lydelse.
1. Det ankommer på restauratör att vid utskänkning utan samband med måltid tillse, att urvalet av drycker är sådant, att de särskilda krav som med hänsyn till nykterhet, ordning och trevnad bör uppställas på restaurangrörelsen icke efter- sättes. Brännvin, akvaviter och genever samt gin i outspätt eller oblandat skick må icke serveras utan samband med måltid.
2. Måltidsfri utskänkning må äga rum inom de utrymmen i restaurang, som ve- derbörande restauratör och intendent för utskänkningsärenden i samråd bestäm- mer. Uppgift å dylika utrymmen skall intagas i mellan restauratören och Nya systemaktiebolaget gällande överlåtelsekontrakt.
3. Det erhållna medgivandet må icke av restauratören utnyttjas i reklamsyfte.
4. Det åligger restauratören att i den ordning kontrollstyrelsen bestämmer läm- na uppgifter rörande försöksverksamhetens bedrivande samt att i övrigt medverka vid undersökningar angående dess verkningar i ekonomiskt och socialt hänseende.
Med avseende på den första etappen av försöksverksamheten gällde här- utöver en föreskrift, att den måltidsfria spritutskänkningen företrädesvis skulle bedrivas inom kafélokal eller särskilt avdelat utrymme i varje restau- rang. Dessa utrymmen skulle bestämmas av vederbörande restauratör och intendent för utskänkningsärenden i samråd. I vissa fall avdelades för detta ändamål några bord i matsalen, i andra fall ett särskilt rum. Det befanns emellertid att denna begränsning till kafélokal eller särskilt avdelat utrym- me var obehövlig och medförde komplikationer i skilda hänseenden och den slopades därför bland de av Kungl. Maj:t föreskrivna villkoren för för- sökens andra etapp. I vissa fall fanns särskilda baravdelningar redan inrät- tade, antingen i en särskild lokal eller som del av matsal, och då föll det sig naturligt att även utan särskilda föreskrifter förlägga den måltidsfria spritutskänkningen till dessa avdelningar. Även i andra fall kunde det framstå som fördelaktigt för restauratören att till vissa bord eller viss del av restaurangen kunna hänvisa icke spisande gäster. Var däremot efter- frågan på måltidsfri utskänkning liten, fanns icke anledning till några sär- skilda arrangemang, utan restaurangen i dess helhet kunde i så fall användas för detta ändamål.
Som framgår av de föreskrivna villkoren inbegripes icke brännvin och vissa därmed jämställda spritdrycker i försöksverksamheten. Denna om- fattar däremot konjak, Whisky, likör, punsch o. dyl. samt spritdrinkar och groggar.
Det bör understrykas, att varje restauratör själv äger avgöra huruvida och i så fall i vilken omfattning han önskar begagna sig av lämnat med- givande till måltidsfri spritutskänkning.
Erfarenheter av försöksverksamheten
Uppgiften att följa utvecklingen av den pågående försöksverksamheten har i första hand åvilat kontrollstyrelsen. Styrelsen har i detta syfte genom sär- skilt utfärdade anvisningar till utskänkningsintendenterna anmodat dessa att redogöra för sina iakttagelser och till styrelsen inkomma med de förslag som kan ha föranletts av utvecklingen. Sedermera har utskänkningsutred- ningen direkt från intendenterna infordrat yttranden över försöksverksam- heten.
Enligt av kontrollstyrelsen i mars 1958 från utskänkningsintendenterna infordrade uppgifter bedrevs försöksverksamheten under vintern 1958 vid inalles 214 restauranger, varav 180 med utskänkning till allmänheten, 16 med klubbutskänkning och 18 med utskänkning endast till slutna sällskap. Vid ytterligare 40 utskänkningsställen hade måltidsfri spritutskänkning va- rit medgiven men icke förekommit. Ett flertal restauranger hade tillämpat särskilda inskränkningar i fråga om den måltidsfria utskänkningen av sprit- drycker. Dessa inskränkningar hade gällt:
1. Begränsning till viss del av restaurangen.
2. Måltidstvång i samband med dans eller under vissa veckodagar.
3. Begränsning av de utskänkta kvantiteterna. Av de 180 restaurangerna med utskänkning till allmänheten var det en- dast 138 som bedrev förevarande verksamhet i hela restaurangen. Undan- tagen, som tillkommit i samråd med vederbörande intendent, avsåg i en del fall en till restaurangen hörande trädgård eller del av denna. Vid danskvällar tillämpades i regel måltidstvång, åtminstone i själva danslokalen. Dessutom hade 28 restauranger tillämpat måltidstvång både lördagar och söndagar, 21 endast söndagar och 3 endast lördagar. Av de förstnämnda hade en dessutom haft måltidstvång måndagar och fredagar efter kl. 19. Måltidstvångets bibehållande under lördagar och söndagar mo- tiverades av vederbörande restauratörer med dels ekonomiska skäl, dels nykterhetshänsyn. I det senare fallet uppgavs åtgärden vara riktad mot ett visst gästklientel, som normalt icke frekventerar restaurangerna under vec- kan utan besöker dessa först då tillgång till utminuteringssprit icke längre finnes och som erfarenhetsmässigt visat sig vara ett mindre önskvärt klien— tel i samband med den måltidsfria spritutskänkningen. Några restauranger hade infört speciella restriktioner beträffande dryc- kesurval och kvantiteter. Sålunda serverades på vissa restauranger sprit- drycker endast i samband nied alkoholfri dryck, såsom vatten eller kaffe. Såvitt framgick av de inhämtade uppgifterna, serverades icke på någon restaurang, som lämnat uppgift om kvantitetens storlek, större kvantitet per glas än 8 cl. Vissa restauranger hade maximerat den totala kvantitet spritdrycker som utan samband med måltid fick serveras en och samma gäst. Maximikvantiteten varierade från 4 till 24 cl. De flesta restaurangerna
syntes dock icke tillämpa några särskilda regler beträffande de kvantiteter som utan samband med måltid fick utskänkas per gång eller per gäst.
Sedermera av kontrollstyrelsen infordrade uppgifter rörande 43 säsong- företag, som tillkommit under sommaren 1958, visade att 39 av dessa ut- nyttjat medgivandet till måltidsfri spritutskänkning. Av dessa hade 33 be— drivit försöksverksamheten inom samtliga lokaler. Av utredningen fram- gick vidare, att sommarrestaurangerna i regel tillämpade *supétvång under danskvällarna, men att de för övrigt endast i ringa utsträckning tillämpa' de sådana restriktioner, som ovan redovisats för vissa av helårsrestau- rangerna. I några fall förekom måltidsfri spritutskänkning i en baravdel- ning, samtidigt som man i den övriga delen av restaurangen tillämpade supétvång i samband med dans. Därvid hade i ett fall den måltidsfria sprit- utskänkningen begränsats till drinkar och groggar.
Vid 15 sommarrestauranger, på vilka dans i regel icke förekom, sades överhuvudtaget inga särskilda inskränkningar ha tillämpats beträffande den måltidsfria spritutskänkningen. I några fall motiverades detta med att efterfrågan på sådan utskänkning var obetydlig. Detta gällde särskilt före- tag, vilka huvudsakligen karaktäriserades som familjehotell eller eljest frekventerades huvudsakligen av turister, vilka där kunde komma i åt- njutande av helpcnsion.
Ifrågavarande utskänkning på sommarrestaurangerna hade i allmänhet icke föranlett någon anmärkning i nykterhetshänseende. Undantaget ut— gjordes av en restaurang med drinkbar och synes närmast ha föranletts av att baren hade en särskild ingång vid sidan av restaurangens huvudingång. Efter framställning av vederbörande intendent stängdes den särskilda in— gången till baren och därmed upphörde de påtalade missförhållandena. I övrigt hade icke konstaterats någon försämring i avseende på nykterhet, ordning och trevnad på sommarrestaurangerna som följd av den måltids- fria spritutskänkningen.
I skrivelse till vederbörande utskänkningsintendenter den 30 november 1959 anhöll utskänkningsutredningen att senast den 1 april 1960 få taga del av deras och — i den mån så läte sig göra —— av de olika restauratörer- nas uppfattning om utvecklingen, sådan den dittills gestaltat sig. I skrivel- sen framhölls bl.a., att restaurangrörelsen i allmänhet, sådan den nu be- drives, i stort sett uppbyggts på tillhandahållandet i första hand av mål- tider, men att efter restriktion—ssystemets slopande en uppdelning av verk— samheten kommit till stånd, i det att allt fler restauranger öppnat s.k. drinkbarer. Denna tendens syntes ha förstärkts av försöksverksamheten med måltidsfri utskänkning av spritdrycker. Intendenterna anmodades även uttala sig rörande villkoren för ett definitivt slopande av måltidstvånget i framtiden. Svaren skulle grundas på de iakttagelser, som redan gjorts eller kunde komma att göras under de närmast följande månaderna.
Sedermera har utskänkningsutredningen berett intendenterna tillfälle att inkomma med kompletterande yttranden i den mån utvecklingen av den måltidsfria utskänkningen gav anledning därtill. Det material utredningen genom intendenterna fått till sitt förfogande täcker härigenom tiden intill februari 1961.
Sammanfattningsvis framgick av de inkomna svarsskrivelserna att den måltidsfria spritutskänkningen i allmänhet icke fått någon större omfatt- ning och att den — bortsett från vissa snabbt övervunna övergångssvårig- heter — icke medfört några svårbemästrade problem för restauratörerna. Ingen av intendenterna har framfört några betänkligheter mot måltids- tvångets definitiva slopande med bibehållande i huvudsak av de föreskrif- ter som gäller för den nuvarande försöksverksamheten. En närmare redo- görelse för svaren på de olika frågorna lämnas i det följande. Dessförinnan må dock anföras vissa uppgifter angående den nuvarande förekomsten av drinkbarer.
Vid 1960 års utgång fanns vid spritrestaurangerna i landet anordnade sammanlagt 152 barer, varav 48 i vanlig matsal och 104 i särskilt avgrän- sad lokal. Av samtliga barer var 130 belägna på sådana orter, där försöks- verksamhet med måltidsfri spritutskänkning medgivits. De tre största stä- derna svarade för sammanlagt 57 barer. I de övriga städerna fanns 69 och i köpingar och landskommuner sammanlagt 26 barer. Redan innan den måltidsfria utskänkningen aktualiserats, hade några restauranger anord- nat särskilda baravdelningar. Till dessa avdelningar, där luncher, mindre måltider och smårätter serverades, förlades sedan försöksverksamheten påbörjats i huvudsak den måltidsfria utskänkningen.
De flesta restauranger uppges göra inskränkningar i den måltidsfria ut- skänkningen, när dans eller varieté anordnas. Dessa inskränkningar består i allmänhet av supé— eller complétvång och i vissa fall av särskild entré- eller kuvertavgift. Dessa inskränkningar, som närmast torde syfta till att finansiera musik och annan underhållning, omfattar i de flesta fall restau— rangens samtliga serveringslokaler, sålunda även eventuell drinkbar. Un- dantag har i allmänhet gjorts för sådana avdelningar, som icke har inre förbindelse med den eller de lokaler, där dans eller varieté varit anordnad. Det har förekommit att man låst dörren mellan baren och matsalen, där dansen försiggått, och då tillämpat mattvång i matsalen men ej i baren. Om baren ligger på visst avstånd från danslokalen och även eljest, då man av ekonomiska eller andra skäl ej ansett sig ha anledning att göra några inskränkningar, har man bibehållit den måltidsfria utskänkningen i barer- na även under danskvällar och i samband med varietéunderhållning. Vid sådana tillfällen har en ökad tillströmning av ungdom och kvinnliga gäster till barerna kunnat förmärkas. Denna utveckling har väckt betänkligheter hos vissa intendenter.
Enligt några intendenter synes barerna, framför allt under danskvällar och lördagskvällar även då dans ej anordnats, ha utövat en betydande
dragningskraft på yngre publik. Detta har på sina håll medfört vissa svå- righeter för restauratörerna vid sovring av publiken. Därmed är dock icke sagt att det just är möjligheten till måltidsfri spritutskänkning som lockar. Snarare torde lockelsen ligga hos baren som sådan. En intendent uttrycker saken så, att problemet ligger icke i frågan måltidsfri eller icke måltidsfri utskänkning utan snarare i frågan drinkbar eller icke drinkbar. Barernas särskilda dragningskraft kan antagas ligga i den speciella miljö som skapas av lokalens ofta påkostade inredning. Sålunda finner en intendent det uppenbart, att barerna blivit populära och att de mest frekventeras av per- soner som strävar efter att vara mondäna och att personer med sådan lägg— ning torde vara vanligare bland yngre än bland äldre. En annan intendent har funnit, att de yngre gästerna kanske i någon mån flyttat från matsal till bar, där sådan finnes nyinrättad. Ungdomen torde nämligen tilltalas mer av en modern bar i dunklare belysning än av en stor stel matsal med vita dukar och skarp belysning. Den vill gärna intaga en »litet vårdslöst slängig attityd», och detta tycker den sig lättare kunna göra i en har än i en matsal.
Ehuru vissa intendenter iakttagit en viss nytillströmning av gäster, har dock en fråga om baravdelningarna tillfört restaurangerna nya gäster, som regelbundet frekventerar dessa avdelningar för måltidsfri utskänkning, an— tingen besvarats nekande eller lämnats obesvarad. Någon utpräglad skillnad i gästsammansättningen mellan barerna och restaurangmatsalarna i all- mänhet säges icke heller föreligga. Några intendenter framhåller, att en eventuell förändring av gästklientelets sammansättning knappast kan vän— tas framträda förrän på något längre sikt.
I barerna synes den måltidsfria utskänkningen företrädesvis avse drinkar. Groggdrickandet anses däremot vara på avskrivning, vilket flera intenden- ter finner vara en utveckling till det bättre, då groggdrickande ofta får en prägel av omåttlighet. Vid vissa barer serveras endast s.k. korta drinkar. Den aktuella modedrycken anges vara »whisky on the rocks», d. v. s. whisky med is.
Ide egentliga restaurangmatsalarna har någon ändring i gästfrekvens och gästsawmmansättning i allmänhet icke kunnat iakttagas sedan försöksverk— samheten med måltidsfri utskänkning påbörjades. Slopandet av ett måltids- tvång på lägst 1 krona 50 öre kunde knappast väntas medföra någon änd— ring i dryckesvanorna i den riktningen, att de brännvinsdrickande gäster— na på en restaurang i större utsträckning skulle övergå till att bli grogg- drickare. Det anses snarare ha verkat så, att de gäster, som vant sig vid att dricka grogg, slutat att beställa mat till spriten efter måltidstvångets upphävande. På några restauranger, som ej har särskild drinkbar, synes dock en mindre ökning av antalet >>groggäster>> ha inträffat. Det torde där- vid mest röra sig om manlig ungdom, som önskar förtära rusdrycker före besök på danslokaler eller dansbanor.
le den måltidsfria utskänkningen icke ha medfört några särskilda problem, om man undantager det förhållandet att när de måltidsfria spritdrinkarna började utskänkas en del mindre önskvärda element drogs till barerna. Ge- nom sovring av gästerna, bl. a. genom höjning av åldersgränsen över 18 år för tillträde till baren och krav på legitimation i tveksamma fall eller ge- nom införande av mattvång under vissa dagar, har detta problem kunnat bemästras. Som redan nämnts har vissa företag även funnit skäl begränsa den kvantitet spritdrycker, som utan samband med måltid får utskänkas till en och samma gäst. Några ytterligare kvantitetsbegränsningar, utöver dem som gällt från början och som redovisats till kontrollstyrelsen i mars 1958, synes dock icke ha införts. Snarare anses behovet av sådana restrik- tioner ha minskat.
Flertalet intendenter anser att de nuvarande föreskrifterna beträffande den måltidsfria utskänkningen är nödvändiga även efter ett definitivt slo- pande av måltidstvånget. Någon skärpning av föreskrifterna anses däremot icke erforderlig. Egentligt brännvin borde även i fortsättningen få serveras endast i samband med måltid. I detta sammanhang har dock sex intenden- ter ifrågasatt ändamålsenligheten av föreskriften att gin, vilken spritdryck huvudsakligen användes till grogg, icke får serveras i outspätt eller oblan- dat skick. Syftet med detta förbud torde ha varit att förhindra att gin an- vändes som ersättning för brännvin. Efterlevnaden av förbudet säges ej varit helt tillfredsställande, men å andra sidan har ingenting framkommit som tyder på att det angivna syftet blivit åsidosatt, eftersom gästerna själva re- gelmässigt ombesörjer utspädningen i de fall groggen serveras oblandavd. Två intendenter har därutöver förordat att även genever, som är något alko- holsvagare än gin, måtte få utskänkas i oblandat skick utan samband med måltid.
Försöksverksamhetens inverkan på nykterhetstillståndet
Med hänsyn till vad som upplysts om allmänhetens jämförelsevis ringa in- tresse för den måltidsfria utskänkningen och erfarenheterna av denna fin- nes knappast anledning antaga att försöksverksamheten skulle ha avsatt några spår i fylleristatistiken. I tabell 16 har sammanställts av kontrollsty- relsen från polismyndigheterna infordrade uppgifter om antalet omhänder- taganden under tiden den 1 januari 1956—den 31 december 1960 i de stä- der som omfattas av försöksverksamheten. I tabellen har genom tvärstreck markerats tidpunkten för påbörjandet av försöksverksamheten med den måltidsfria utskänkningen inom de olika försöksståderna. Det bör beaktas, att fyllerifrekvensen varierar med årstiderna och att siffran för andra halv- året i allmänhet är högre än motsvarande siffra för första halvåret. Siffrorna ger icke något stöd åt ett antagande att försöksverksamheten skulle ha medfört försämrat nykterhetstillstånd. Tvärtom har antalet om-
Tabell 16. Antal omhändertaganden för fylleri i de städer där försöksverksamhet med måltidsfri spritutskänkning bedrivits
Etapp n Etapp 111 Sffmt- Tid Etapp 1 'ga
.. - . Stock- - . städer Goteborg Övriga Summa holm Ovriga Summa iriket
1956 1—2 kv. 2 597 8 863 5 777 14 640 11 491 1 895 13 386 47 380 3—4 kv. 2 947 10 354 5 934 16 288 12 938 1 758 14 696 51 654
1957 1—2 kv. 2 250 9 473 5 386 14 859 14 150 1 838 15 988 48 498 3—4 kV. 2 704 9 061 5 998 15 059 14 455 1 796 16 251 50 798 1958 1—2 kv. 2 207 8 280 5 300 13 580 13 891 1 319 15 210 44 415 3—4 kv. 2 532 9 450 5 459 14 909 14 329 1 715 16 044 48 176
1959 1—2 kv. 2 196 8 945 5 214 14 159 12 900 1 491 14 391 44 427 3—4 kv. 2 525 9 477 5 564 15 041 12 612 1 405 14 017 46 395
1960 1—2 kv. 2 245 8 727 5162 13 889 10 659 1 310 11 969 41 319 3—4 kv. 2 562 9 638 5 812 15 450 12 902 1 602 14 504 48 041
händertaganden mestadels varit mindre efter försöksverksamhetens påbör- jande än under motsvarande tid året före i såväl försöksstäderna som stä— derna i allmänhet. Denna nedåtgående tendens, som närmast får ses mot bakgrunden av den efter år 1956 minskade spritdrycksförsäljningen ut- minuteringsvis, bröts under andra halvåret 1960, då en uppgång inträffade jämfört med andra halvåret 1959. Uppgången var dock relativt sett något mindre i försöksstäderna än i rikets städer i övrigt. Avslutningsvis bör framhållas, att siffrorna i fylleristatistiken påverkas av flera olika faktorer och att det i allmänhet är mycket svårt, för att icke säga omöjligt, att sär- skilja effekten av någon enstaka faktor.
Självbetjäning vid utskänkning av rusdrycker
Traditionellt har i vårt land utskänkning av rusdrycker i regel ägt rum ge- nom servering vid bord av särskild serveringspersonal. Även om gästerna i viss utsträckning betjänat sig själva beträffande mat, såsom då allmänt smörgåsbord tillhandahållits, har i allmänhet vserveringspersonal anlitats för servering av drycker av olika slag. De i 1917 års rusdrycksförsäljnings- förordning intagna bestämmelserna om måltidstvång och kvantitetsbegräns- ning, vilka bibehölls i stort sett oförändrade fram till den 1 oktober 1955, förutsatte praktiskt taget anlitandet av särskild serveringspersonal, som kunde kontrollera vad varje särskild gäst förtärde på restaurangen. På vissa restauranger av enklare typ och utan rätt till rusdrycksutskänkning, såsom personalmatsalar och mjölkbarer, har däremot självbetjäningsprincipen all- mänt tillämpats under många år. Syftet därmed torde ha varit att möjlig- göra snabbare servering till lägre priser.
I och med kvantitetsbegränsningarnas slopande den 1 oktober 1955 och måltidstvångets följande successiva avveckling öppnades möjligheten till in- förande av självbetjäningsprincipen även på rusdrycksrestaurangerna. Flera olika faktorer torde ha medverkat till en utveckling i denna riktning, bl.a. den ökade konkurrensen mellan restaurangföretagen, förändringar i all- mänhetens konsumtionsvanor och de ökade personalkostnaderna. Även möjligheten till tidsbesparing torde ha spelat in, särskilt på restauranger med många lunchgäster. Av viss betydelse i sammanhanget torde vidare ha varit att man på senare år inom detaljhandeln i övrigt i tämligen stor ut- sträckning infört självbetjäningsprincipen. Denna princip har därigenom på ett annat sätt än tidigare kommit att ingå i det allmänna medvetandet.
Till följd av dessa förhållanden har i vårt land införts en ny typ av för självbetjäning inrättade restauranger, s.k. grillbarer eller liknande. Dessa barer har ofta en sådan standard att rusdrycksutskänkning ansetts kunna ifrågakomma. I sådana fall har de tillerkänts rätt att utskänka vin och starköl eller endast vin (före den 1 juli 1957) eller endast starköl (efter nämnda datum). Hade möjlighet funnits före den 1 juli 1957 att meddela utskänkningstillstånd för endast starköl, är det troligt att så skulle ha skett i viss utsträckning. Härigenom skulle sannolikt en begränsning av antalet vinrättigheter för restauranger av denna typ ha ernåtts.
I några fall har restauranger av den traditionella typen, d.v.s. med ute- slutande bordsservering, ändrats om till grillbarer eller i varje fall försetts med särskilda bardiskar i syfte att kunna tillämpa självbetjäningsprinci- pen. I den mån dessa restauranger tidigare haft rätt att utskänka rusdryc- ker av olika slag, har denna rätt icke rubbats av omändringen. Restaura- törerna har nämligen haft fria händer att omändra sina en gång godkän- da utskänkningslokaler på olika sätt och följaktligen även att bygga om dem till grillbarer eller liknande. De har icke ens varit skyldiga att göra anmälan om förändringen till systembolaget. I några fall har dock, sedan under hand överenskommelse därom träffats med vederbörande intendent för utskänkningsärenden, i överlåtelsekontraktet intagits bestämmelser om att utlämning av rusdrycker till gästerna skall ske genom särskild serve- ringspersonal. Självbetjäningsprincipen har då genomförts endast beträf- fande andra varor än rusdrycker, d.v.s. mat, alkoholfria drycker och öl.
Ett allmänt restaurangbolag hade redan under motbokstiden infört själv- betjäningsprincipen på några av sina enklare spritrestauranger. Denna till- lämpades därvid i fråga om alla varor som tillhandahölls i restaurangen, följaktligen även spritdrycker. Under senare år har därutöver några förut- varande folkrestauranger gjorts om till grillbarer eller liknande. I den mån självbetjäning i fråga om spritdrycker förekommer, tillämpas denna endast i samband med utlämning av måltider, varvid dock gäst som redan ätit kan få konjak eller likör till kaffet. Dessa restauranger har alltså genom restau- rangbolagets eget föranstaltande ställts utanför den pågående försöksverk- samheten med utskänkning av spritdrycker utan måltidstvång.
Från bolagets sida har framhållits, att utvecklingen på de restauranger respektive restaurangavdelningar, som omändrats på angivet sätt, varit ut- präglat gynnsam; man säljer förhållandevis mera mat och mindre sprit- drycker än före omändringen och vissa mindre önskvärda gäster har för- svunnit. Viss försiktighet har dock ansetts påkalla-d, när det gäller själv- betjäning i fråga om spritdrycker, och man har därför uppställt den regeln, att varje gäst skall själv vid bardisken avhämta den sprit han vill ha. Man anser sig därmed ha tillräcklig garanti för att spritdrycker icke utlämnas till berusade eller minderåriga personer. Självfallet måste dessutom viss övervakning av lokalen anordnas antingen från bardisken eller genom rör- lig personal, t. ex. hovmästare.
Flertalet av grillbarerna är emellertid privata företag och utskänker i allmänhet icke spritdrycker utan endast vin och starköl eller endast stark- öl. I några fall står s.k. allmännyttiga kaféholag som ägare. Restauranger av här ifrågavarande typ förekommer framför allt i Stockholm.
I syfte att förhindra medförandet från lokalen av utskänkt vin tillämpas på dessa grillbarer i Stockholm efter överenskommelse med intendenten för utskänkningsärenden i regel den ordningen att vin utskänkes endast i glas eller karaff. Därmed anser man sig även i möjligaste mån ha mot- verkat risken för överdriven konsumtion och missbruk.
Har en vanlig restaurangmatsal försetts med en bardisk, kan det före- komma att självbetjäning tillämpas i full omfattning endast under lunchen och att bardisken under eftermiddagen och kvällen användes endast för utlämning av drinkar e. d. Det kan vidare förekomma, att självbetjäning från bardisk tillämpas endast beträffande en del av matsalen. Särskilda bord finnes i sådana fall reserverade för de gäster som önskar bli serverade på vanligt sätt.
KAPITEL 6
Meddelande av tillstånd till utsträckt tid, dans och varietéföreställning
Den kommunala vetorättens utveckling
Enligt 1855 års brännvinsförsäljningsförordning, som innehåller grunden till den nuvarande, i huvudsak restriktiva försäljningspolitiken, gällde, att länsstyrelserna icke fick lämna tillstånd till inrättande av nya eller bibe- hållande av gamla utminuterings- och utskänkningsställen för brännvin, om kommunala organ — i stad magistrat och stadens äldste samt på landet sockenstämma och sockennämnd — avstyrkt ansökan därom. Meningen med denna vetorätt var »att de vältänkande och kloke bland församling- arnas och kommunernas invånare måtte kunna från den mindre stadgade delen av befolkningen avlägsna lockelser och tillfällen till missbruk av starka drycker» (BevU 1853—1854).
Dessa bestämmelser bars fram av de starka nykterhetssträvandena under denna tid. Uppenbarligen var man främmande för tanken, att lokala för- säljningsförbud kunde förlora sin väsentliga betydelse genom att handeln utsträcktes över de kommunala gränserna.
Under de följande decennierna inriktade sig de nykterhetsintresserade på att ytterligare utbygga den kommunala vetorätten genom att överflytta magistratens och kommunalnämndens medbestämmanderätt till stadsfull- mäktige eller allmän rådstuga i stad samt kommunalstämma på landet. Dessa reformer genomfördes också är 1877 i fråga om landsbygden och år 1895 för städernas del. Genom antagandet av 1917 års rusdrycksförsälj- ningsförordning utökades kommunernas medbestämmandcrätt väsentligt, i det att de jämväl fick rätt att med bindande verkan för länsstyrelsen föreslå inskränkningar i fråga om rusdrycksförsäljningens bedrivande. De- ras befogenhet utökades sålunda till att omfatta grunderna för försälj- ningsställenas förläggning, på vilka tider och hur försäljningen skulle be- drivas, o. s. v.
Kommunernas medbestämmanderätt var nu mycket omfattande och gäll- de alltjämt både utminutering och utskänkning. Kommunerna var dock ej inkopplade på frågan om anordnande av dans och varietéföreställningar i samband med rusdrycksutskänkning. Båda dessa kombinationer var i princip förbjudna, men länsstyrelsen kunde för särskilda tillfällen med- giva undantag.
Under 1920-talet uppkom starka meningsbrytningar om lämpligheten av att bibehålla den kommunala vetorätten i denna vidsträckta form. Då denna diskussion i det väsentliga alltjämt äger aktualitet, må här återges 1928 års rusdryckslagstiftningsrevisions sammanfattning av densamma (SOU 1934: 39 s. 261).
Till stöd för den gällande ordningen hava anförts bland andra följande syn- punkter. Vetorätten har så småningom blivit fast rotad i svensk tradition och rättsuppfattning och har möjliggjort åtskilliga nykterhetsgagnande åtgärder, som eljest icke skulle kunnat genomföras. Den medgiver också en sådan till- lämpning av försäljningslagstiftningen, som är anpassad efter den på olika orter skiftande inställningen till nykterhetsfrågan. Vetorättcns utvidgning till att avse närmare villkor för försäljningens bedrivande har ock möjliggjort praktisk pröv- ning av olika uppslag i fråga om begränsning av försäljningens skadliga verkning— ar. Slutligen har vetorätten varit ägnad att inom kommunerna skapa en känsla av ansvar för upprätthållandet av de inskränkande föreskrifter, som kommit till stånd på kommunernas eget initiativ. Å andra sidan har anmärkts mot den kommunala vetorätten, såsom den hittills utvecklats, att tillämpningen av densamma i vissa fall förhindrat inrättande av försäljningsställen, beträffande vilka förelegat ett mera allmänt intresse inom kontrollområdet, samt att de kommunala myndigheterna stundom utnyttjat sin ifrågavarande befogenhet för att gynna kommunala särin- tressen av ekonomisk art. Framförallt har emellertid kritiken riktats däremot att den kommunala medbestämmanderätten åstadkommit ojämnhet och olikformighel i fråga om lagstiftningens tillämpning i olika delar av landet samt i vissa fall med- fört lokala inskränkningar, som icke visat sig möjliga att genomföra i tillämpning- en. Den vidsträckta kommunala självbestämmanderätten har ock ansetts leda till en icke gagn-el-ig politisering av nykterhetsfrågan.
Som en följd av kritiken befanns lämpligt att i samband med antagan— det av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning slopa kommunernas be- stämmanderätt i fråga om utminuteringen och inskränka densamma inom utskänkningen. I sistnämnda hänseende skulle kommunerna visserligen som förut i allmänhet kunna förhindra att utskänkning anordnades inom deras områden, men möjlighet tills-kapades att i fråga om turistorter med- giva utskänkning även i strid med kommunernas uttalade Vilja (turistut- skänkning) .
Antagandet år 1954 av den nu gällande nykterhetslagstiftningen med- förde ytterligare inskränkningar i den kommunala vetorätten på utskänk- ningens område. I enlighet med principen att frångå vissa restriktioner och lägga ett ökat ansvar på den enskilde tillerkändes fullmäktige befo- genhet att vid tillstånds- eller dispensgivningen föreskriva särskilda vill— kor och inskränkningar end-as-t när så befanns påkallat i det enskilda fallet.
På ett speciellt område skedde emellertid år 1954 en utökning av den kommunala vetorätten. I syfte att motverka alkoholförtäring bland ung— domen liksom också ett alltför nöjesbetonat restaurangliv fick kommuner— na befogenhet att med för länsstyrelserna bind-ande verkan uttala sig om medgivande av undantag från förbuden mot utskänkning i samband med dans och varieté.
Kommunernas nuvarande inflytande på utskänkningstillstånden
Enligt de meddelade direktiven har utredningen haft att överväga möjli'g- heterna till förenklingar av förfarandet vid meddelande av tillstånd till ut— sträckt utskänkningstid samt utskänkning i samband med dans- och varieté— föreställningar. Utredningen skulle därvid bl. a. undersöka, om fördelar kunde vinnas genom begränsning av den kommunala vetorätten på detta område. För att underlätta bedömningen av denna fråga redogöres i det föl- jande för kommunernas inflytande överhuvud på utskänkningstillstånden.
Den som vill bedriva årsutskänkning av rusdrycker äger jämlikt 27 % Rff att före varje oktrojperiods början göra anmälan därom hos intendenten för utskänkningsärenden i länet, vilken därefter jämlikt 28 & Rff inför- skaffar erforderlig utredning. Därvid skall länsnykterhetsnämnden, polis- myndigheten och fullmäktige i vederbörande kommun höras. Fullmäktige skall i sin tur höra kommunens nykterhetsnämnd. Slutligen skall inten- denten även höra den rådgivande nämnd, som i varje län skall finnas an- knuten till detaljhandelsbolaget.
Fullmäktige i vederbörande kommun är sålunda obligatorisk remissin- stans i ärenden om utskänkningstillstånd. Huvudbestämmelserna rörande den kommunala medbestämmanderätten återfinnes i 31 & Rff. Enligt vad däri stadgas äger kommunernas fullmäktige vetorätt i fråga om all till- ståndsbunden utskänkning med undantag av turistutskänkning (34 å), som kan medgivas av Kungl. Maj:t även mot kommuns önskan, samt tra- fikutskänkning (35 5), som är helt undantagen från kommunalt infly— tande. Har kommun sålunda avgivit ett avstyrkande yttrande, utgör detta hinder för länsstyrelsen att meddela tillstånd. Fullmäktige behöver icke ange några skäl för sitt beslut. Skulle det oaktat ett avstyrkande yttrande stödjas av en motivering, är hållbarheten i de anförda skälen utan bety- delse. Yttrandet måste dock innebära ett klart avstyrkande. I annat fall har veto ej ansetts föreligga mot meddelande av utskänkningstillstånd. Vetorätten kommer till uttryck även däri att utskänkningsställenas antal ej får sättas högre än vad fullmäktige förordat. Ej heller får utskänk- ningsställe förläggas till del av kommun, där fullmäktige föreslagit för- bud mot utskänkning. Fullmäktiges avstyrkande är bindande för länssty- relsen och med undantag för turistutskänkning även för Kungl. Maj:t. Till— styr'kes den gjorda anmälan utan förbehåll eller krav på inskränkningar i fråga om rörelsens bedrivande, har länsstyrelsen däremot fri prövningsrätt.
Därest fullmäktige tillstyrker en rättighetsanmälan och därvid uppstäl— ler Villkor vartill de saknar befogenhet (se nedan), får beslutet icke veto- karaktär, d. v. s. villkoret betraktas som obefintligt och anmälan anses tillstyrkt.
Ytterligare en form av kommunal medbestämmanderätt kommer till sy- nes i den initiativrätt beträffande inrättande av nya utskänkningsställen
inom kommunen som tillagts fullmäktige i det fall detaljhandelsbolaget icke gjort ansökan om utskänkningstillstånd. Fullmäktige äger i sådant fall att i bolagets ställe hos länsstyrelsen ansöka om tillstånd (29 å andra stycket). En förutsättning för sådan ansökan från kommunens sida är dock, att vederbörande restauratör hos intendenten anmält att han önskar bedriva utskänkning. Om bolaget begränsat en ansökan om fullständig utskänkningsrätt till att avse en vin- och starkölsrättighet, kan fullmäk- tige ansöka att tillståndet skall utvidgas att avse även spritdrycker. Vidare äger fullmäktige när som helst hos länsstyrelsen ansöka om tillstånd till tillfällig utskänkning (29 & fjärde stycket).
Kommun har också möjlighet att med bindande verkan föreslå inskrän— kande föreskrifter i fråga om utskänkningsrörelses bedrivande (31 5 andra stycket). Såsom exempel på dess befogenheter i sistnämnda hänseende kan nämnas möjligheten att begränsa ett utskänkningstillstånd till att avse en- dast vin och starköl eller utskänkning till endast slutna sällskap samt rät— ten att förbjuda utskänkning i vissa lokaler inom en restaurang och att an- giva tidigare stängningstid än den i Rff generellt fastställda. I den mån så— dana inskränkningar för-eskrives, skall de vara förestavade av särskilda för- hållanden. 1954 års riksdag (SärskU 1954: 1 s. 101) underströk, att kommu- nerna -borde begagna ifrågavarande befogenhet-er med varsamhet och endast när särskilda omständigheter i ett enskilt fall gåve anledning därtill.
Kommunernas nu nämnda befogenheter ingår i vetorätten. Har kom— mun föreslagit sådana inskränkningar beträffande utskänkningen, får länsstyrelsen icke meddela utskänkningstillstånd utan att samtidigt fast- ställa inskränkningarna. Vissa områden, bl. a. måltidstvång, tiden för ut- skänkningens början, kvantitetsbegränsningar och utskänkningsåldern, har undantagits från kommunernas bestämmanderätt. Försöksverksamhet med utskänkning av spritdrycker utan samband med måltid har dock ej kunnat anordnas i de fall fullmäktige i kommunerna avgivit avstyrkande yttran- den (jfr kapitel 5). Fullmäktige kan icke heller föreskriva kategoriklyv- ning i avseende på ekonomiska eller sociala förhållanden beträffande de personer, till vilka utskänkning får äga rum.
Kommun äger icke föreskriva vilken person som skall handha utskänk— ningen och är vidare förhindrad föreskriva villkor som ej har karaktär av inskränkningar i fråga om rörelsens bedrivande, exempelvis om anställan- de av viss personal (såsom t. ex. hovmästare och ordningsvakter) vid ett utskänkningsställe.
Det må anmärkas, att såväl remissförfarandet, med ett obligatoriskt hörande av ett flertal myndigheter, som kommunernas direktivrätt i lika mån gäller årsutskänkning och tillfällig utskänkning, i senare fallet dock endast beträffande utskänkning till allmänheten. För utskänkning vid en— staka tillfälle till slutet sällskap (33 &) tillämpas ett i hög grad förenklat förfaringssätt. Därvid erfordras icke något remissförfarande, enär detalj-
handelsbolaget genom författningsbestämmelsen tillagts rätt till sådan utskänkning och befogenhet att efter prövning i varje särskilt fall över- låta denna rätt på annan.
I samband med den av utskänkningsintendenterna ombesörjda förbere- dande remissbehandlingen av föreliggande anmälningar om utskänknings- tillstånd har kommunerna att för varje oktrojperiod taga ställning även till frågor om stadigvarande behov av utsträckt utskänkningstid (47 Q 3 inom.) och om regelbundet anordnad underhållning av visst slag (52 5 2 mom. andra stycket). Utan särskilt tillstånd (varietétillstånd) får nämligen jämlikt 52 5 1 mom. icke förekomma annan underhållning än sång, konsert, uppläsning, radio, television el. dyl. I samtliga dessa tillståndsfrågor skall polismyndigheten höras. Vidare skall intendenten jämlikt 53 & ge fullmäk- tige tillfälle att med avseende på den kommande oktrojperioden avge ytt- rande rörande grunderna för medgivande av tillfällig utsträckning av ut- skänkningstiden (47 Q 4 mom.), utskänkning i samband med danstill- ställning för allmänheten (51 5) samt undantagsvis för särskilt tillfälle utskänkning i samband med offentlig föreställning (52 5 2 mom. tredje stycket). Observeras bör, att kommunernas inflytande i de tre sistnämnda fallen avser utsträckning av utskänkningsrätten utöver vad som eljest är medgivet. Slutligen skall fullmäktige beredas tillfälle att yttra sig angå- ende den omfattning, i vilken enligt fullmäktiges mening rätt till tillfällig utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap enligt 33 & bör över- låtas. Yttrande av sistnämnda slag är dock ej bindande för detaljhan- delsbolaget.
Bestämmelsen i 53 5 innebär icke ett obligatoriskt hörande av alla kom- muner före varje oktrojperiods början. Intendenten utväljer de kommu- ner, där de fall som avses i paragrafen kan tänkas bli aktuella. Har kom- mun beretts tillfälle att yttra sig men ej begagnat sig därav, behöver ej nytt tillfälle till yttrande lämnas, när ett aktuellt fall uppstår i kommunen. Å andra sidan skall givetvis varje kommun, som förut ej haft tillfälle att yttra sig, ges möjlighet därtill, innan medgivande lämnas.
Utskänkningstiderna
I 47 5 1 mom. Rff föreskrives, att rusdrycker ej må utskänkas före klockan 12 å söckendagar samt ej före klockan 13 å sön- och helgdagar. Denna be- stämmelse är av absolut natur och kan icke ändras i någondera riktningen av de tillståndsgivande myndigheterna. Däremot står det givetvis en restau- ratör fritt att påbörja utskänkningen vid en senare tidpunkt än klockan 12 respektive klockan 13.
Utskänkningen skall i regel avslutas senast klockan 22 (47 ä 2 mom.). Länsstyrelsen äger dock, när särskilda förhållanden påkallar detta, före- skriva tidigare tidpunkt »för utskänkningens avslutande (38 och 43 55).
Har kommunen i samband med oktrojprövningen framlagt sådant förslag, är länsstyrelsen, enligt vad förut sagt-s, bunden därav. Initiativ kan även ta— gas av länsstyrelsen själv eller av utskänkningsintendenten. Utskänkning som avses i 33 5 får dock utan särskilt medgivande fortgå till klockan 1 på natten, utan att kommunen därvid äger föreskriva tidigare tidpunkt för ut— skänkningens upphörande. Motsvarande generella utsträckning gäller ej för de vanliga restaurangernas festvåningar, för vilka erfordras särskilt medgivande av länsstyrelsen till utsträckt tid.
Föreligger stadigvarande behov av utskänkning efter klockan 22, kan medgivande härtill lämnas i samband med utskänkningstillståndet eller, då sådant behov yppas under oktrojperioden, genom beslut efter särskild ansökan (47 5 3 mom. Rff). Senare tidpunkt för utskänkningens avslutande får ej bestämmas än vad fullmäktige förordat. Detta innebär, att fullmäk- tige kan helt förhindra varje generell förlängning av utskänknvingstiden.
Den omfattning i vilken länsstyrelserna jämlikt nyssnämnda författnings- rum för år 1960 föreskrivit tidigare stängning respektive lämnat medgivan- de till utsträckt utskänkningstid för restauranger eller restaurangavdel- ningar med årsutskänkning till allmänheten framgår av tabell 17. För jäm- förelse mellan olika län hänvisas till bilaga 4.
Yppas för särskilt tillfälle behov av utskänkning efter klockan 22 eller efter den eljest bestämda tiden, äger enligt 47 ä 4 mom. Rff polismyndig- heten lämna medgivande därtill. Sådant medgivande må dock ej lämnas i strid med de grunder fullmäktige eller länsstyrelsen kan ha bestämt. Kom- munen skall här icke yttra sig i varje särskilt fall; detta skulle tynga och
Tabell 17. Senaste tidpunkt för utskänkning till allmänheten under år 1960
Antal restauranger eller restaurangavdelningar
Spritrestauranger . Starköls- Utskänkningen Hela antalet Därav med Vinrestauranger restauranger skall upphöra säsongutskänkning klockan .. Lands- .. Lands- .. Lands- .. Lands- Stader bygd Stader bygd Stader bygd Stader bygd 15.00 — _ _ _ _ — 1 _ 19.00 1 _ — _ 2 — _ — 19.30 _ _ _ _ _ _ 1 _ 20.00 _ _ _ _ 14 1 1 — 20.30 1 _ _ _ _ _ 1 _ 21.00 3 _ _ _ __ __ 1 _ 22.00 88 70 1 9 169 249 25 4 22.30 2 4 _ _ 5 3 _ _ 23.00 34 76 1 14 35 32 1 — 23.30 61 24 3 4 20 8 _ — 24.00 183 66 33 20 32 13 16 _ 0.30 17 _ 5 _ 2 _ _ — 1.00 128 8 6 3 40 8 _ — Summa 518 248 49 50 319 314 47 4 9—104919
fördröja förfarandet. Därför skall intendenten, som förut nämnts, i god tid före varje oktrojperiods början lämna fullmäktige i kommunen tillfälle att avge yttrande bl. a. angående de grunder, enligt vilka medgivande till ut- sträckt tid vid enstaka tillfälle må lämnas. Inkomna yttranden överläm- nas därefter av intendenten till länsstyrelsen, som skall meddela polis- myndigheterna crforderliga anvisningar för utövande av den beslutanderätt som ankommer på dem. Om kommunens förslag enligt länsstyrelsens upp- fattning leder till en alltför frikostig praxis, kan länsstyrelsen föreskriva snävare regler. Har länsstyrelsen åter en välvilligare inställning än kommu- nen, blir kommunens åsikt avgörande. Den mening som är mest restriktiv blir sålunda avgörande för polismyndighetens möjlighet att meddela dis- pens. Tillstånd av polismyndigheten erfordras även om utskänkning enligt 33 & undantagsvis skall pågå efter klockan 1 på natten.
Från utskänkningsintendenterna har utredningen inhämtat upplysningar angående de grunder kommunernas fullmäktige jämlikt 53 & Rff föreskri- vit för medgivande av utsträckt tid för utskänkning vid särskilt tillfälle. Uppgifterna avser oktrojperioden den 1 oktober 1957_den 30 september 1961.
Vad först angår de 132 städer som beretts tillfälle att yttra sig (endast Djursholm saknade utskänkningsställe), har icke mindre än 54 helt under- låtit att avge yttrande. Därtill kommer 18 städer som endast hänvisat till förutvarande praxis, d.,v. s. i allmänhbtudlm ordning #91". tillämpatsförg den 1 oktober 1955. Av de återstående har 32 nöjt sig med att förorda vissa klockslag för utskänkningens upphörande. Detta klockslag varierar mel- lan 24 och 2 och med 1 som vanligast förekommande tidpunkt; 17 av de 32 städerna medgav undantagsvis ytterligare utsträckning av tiden med i all- mänhet en hel timme eller (i sex fall) till icke närmare angiven tidpunkt. Två städer har ej tillåtit utsträckt tid utöver vad som stadigvarande med- givits.
Äterstående 26 städer har uppställt mera specificerade villkor för med- givande av utsträckt tid vid särskilda tillfällen. Man har därvid ansett att sådant medgivande företrädesvis bör lämnas i samband med vissa helger (sex städer) eller till slutna sällskap (fem städer) eller göras beroende av huruvida offentlig dans anordnas eller ej (fem städer). Slutligen före- kommer ett antal kombinationer av olika villkor (tio städer), varvid för- utom de nämnda omständigheterna även veckosluten och yrkeskategorier med oregelbundet kvällsarbete blivit beaktade.
Av de landskommuner, som tillfrågats i ämnet, har flertalet icke avgivit något yttrande. Detta gäller även de 178 kommuner i vilka årsutskänkning av spritdrycker till allmänheten förekommer. Endast fyra av dessa har helt motsatt sig att utsträckt tid medges, medan 35 angivit bestämda klockslag på liknande sätt som vissa städer. Av de övriga har 14 kommuner medgivit
utsträckt tid vid vissa helger och tre respektive två kommuner för slutna sällskap respektive i samband med dans.
De landskommuner, i vilka endast begränsade utskänkningsrättigheter förekommer, har i ännu mindre utsträckning uttalat sig i ämnet.
Anmärkas må slutligen, att sammanlagt 37 landskommuner, varav 23 med spritutskänkning till allmänheten, avgivit yttrande endast i allmänna ordalag och utan att sålunda förorda några bestämda inskränkningar i polismyndighetens befogenhet att lämna medgivande till utsträckt tid.
En sammanställning av kommunernas sålunda avgivna yttranden medde— las i bilaga 5.
Utskänkning i samband med ofentlig dans
Den hittillsvarande lagstiftningen Förbudet mot rusdrycksutskänkning i samband med offentlig dans inför- des genom 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning och var i första hand riktat mot vissa s. k. danssalonger, å vilka vid ifrågavarande tid osedlighet och missförhållanden i nykterhetshänseende framträtt i ganska stor ut- sträckning. Dåremot förekom dä knappast någonsin dans på egentliga restauranger. Sedan med stöd av förbudet utskänkningen på de nämnda danssalon-gerna upphört, kom det att tillämpas endast på vanliga restau- ranger. Dispens från förbudet kunde emellertid meddelas av länsstyrelserna.
Redan rusdryckslagstiftningsrevisionen (SOU 1934:39 s. 369) kunde konstatera, att undantag från förbudet meddelats i »synnerligen stor om- fattning». Det vore därför »knappast försvarbart att bibehålla en föreskrift med karaktär av undantagshestämmelse, då den i tillämpningen förvand- lats till allmän regel». Enligt revisionens mening hade man närmast att välja mellan två nya alternativ. Enligt det ena skulle man upphäva läns- styrelsernas rätt att medgiva undantag från förbudet annat än möjligen i alldeles speciella fall och sålunda borttaga möjligheten att anordna ut- skänkning och dans samtidigt. Den motsatta utvägen skulle bestå däri, att man direkt medgåve bedrivandet av utskänkning i samband med danstill— ställningar, eventuellt med den begränsning som kunde finnas lämplig.
Av dessa båda alternativ kunde det förstnämnda enligt revisionens me- ning knappast komma i allvarlig åtanke redan av den anledningen att det bland allmänheten ansågs finnas ett mycket starkt intresse för dans å restauranger. Skulle förbudet helt genomföras eller dispensmöjligheterna i väsentlig grad beskäras, finge man räkna med en uppblomstring av de nämnda danssalongerna, nattklubbar o. d. med åtföljande överträdelser av förtärings- och förvaringsförbuden.
Under hänvisning till att offentlig danstillställning fick anordnas endast efter tillstånd av polismyndighet fann sig revisionen böra förorda en så-
dan jämkning av bestämmelserna, att särskilt medgivande icke längre skulle erfordras för att bedriva utskänkning i samband med offentlig danstill- ställning å lokal som huvudsakligen vore avsedd för restaurangrörelse.
Mot revisionens förslag i denna del reserverade sig tre ledamöter, vilka hävdade att länsstyrelserna i klar motsättning till lagstiftarens mening nyttjat rätten att medgiva undantag till att införa ett regelrätt tillstånds- förfarande. Reservanternas uppfattning var »att restaurangdansen skapade alkoholvanor och alkoholförbrukning hos många, som eljest helt skulle underlåtit att dricka», och att de nya dansföretag, som kunde väntas kom— ma att uppstå efter ett förbjudande av restaurangdansen, icke skulle komma att bli någon hemvist för olaga handel. Förbudet borde därför bibehållas med möjlighet till dispens endast på synnerliga skäl och vid enstaka dans- tillställning.
Revisionens förslag upptogs i propositionen nr 242 till 1937 års riksdag. Riksdagen ställde sig därvid närmast på reservanternas ståndpunkt. Bevill- ningsutskottet anförde, att enligt dess mening de gällande bestämmelserna om utskänkning i samband med danstillställning av myndigheterna på vissa håll tillämpats på ett sätt, som kunde giva anledning till allvarliga erin— ringar. För framtiden måste anses önskvärt att tillstånd till dans i sam— band med utskänkning å restaurang meddelades med större urskillning och varsamhet än som dittills skett. Särskilt fann utskottet det icke vidare böra ifrågakomma att medgivande lämnades för viss tidsperiod utan an- givande av de särskilda dagar då dans skulle äga rum. Då det för tillgodo- seende av dessa synpunkter icke ansågs vara tillräckligt att lägga avgöran- det enbart i polismyndighetens hand, ville utskottet för sin del förorda så— dan ändring av Kungl. Maj:ts förslag att för utskänkning i samband med dans å restaurang alltjämt skulle erfordras medgivande från länsstyrel- sens sida.
Resultatet blev att de gamla bestämmelserna bibehölls med den änd- ringen, att dispens skulle kunna lämnas för »särskilda fall» i stället för vid »särskilt tillfälle».
Krav på förbudets effektivisering restes senare vid olika tillfällen. Så- lunda konstaterade den s. k. snabbutredningen i sitt betänkande angående nykterhetstillståndet under krigsåren (SOU 1944: 3 s. 200—215), att dis— pensgivningen tilltagit och att man i dåvarande läge — med stark tillström- ning av gäster till spritrestaurangerna och en oroväckande stegring av köns- sjukdomarna — borde helt stoppa restaurangdans i samband med utskänk— ning. Även ungdomsvårdskommittén (SOU 1945: 22 s. 308) gick på denna linje.
Vid 1946 års riksdag väcktes motioner (I: 212 och 11: 343) om viss änd- ring i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning i syfte att öka det kom- munala inflytandet på utskänkning i samband med restaurangdans. Bevill— ningsutskottet, som inhämtat yttranden över motionerna från socialstyrel—
sen och kontrollstyrelsen, anförde i sitt utlåtande bl. a. följande (BevU 1946:33 s. 5).
Socialstyrelsen har framhållit, att länsstyrelsernas tillståndsgivning i föreva- rande avseende scdan lång tid tillbaka varit ojämn och att de meddelade till— stånden på sina håll torde ha varit långt talrikare än som motsvarade lagstifta- rens ursprungliga intentioner. Utskottet, som helt ansluter sig till det vid 1937 års riksdag gjorda uttalandet om önskvärdheten av att tillstånd till dans i samband med utsträckning är restaurang meddelas med urskillning och varsamhet, finner de av socialstyrelsen sålunda påpekade bristerna vid tillämpningen av gällande bestämmelser hetänkliga. Såsom framhållits av kontrollstyrelsen i likaledes av- givet yttrande torde kommunerna få anses äga speciella förutsättningar för att bedöma, i vad mån särskilda bestämmelser äro påkallade med avseende på om- fattningen och villkoren för anordnande av restaurangdans, kombinerad med ut— skänkning. Det torde därför vara ett rimligt krav, att i fall, då fullmäktige ansett sig böra förorda vissa regler för tillståndsgivningen, dessa regler skola _ liksom redan nu är förhållandet beträffande av fullmäktige förordade grunder för till- fällig utsträckning av utskänkningstiden — bliva för länsstyrelsen bindande.
Ehuru utskottet fann skäl tala för en lagändring i den av motionärerna åsyftade riktningen, föreslog det dock riksdagen att i avvaktan på de för- slag som väntades från 1944 års nykterhetskommitté icke vidtaga någon åtgärd i anledning av motionerna. Riksdagen beslöt i enlighet med utskot- tets förslag.
I sitt betänkande (SOU 1952: 54 s. 300) konstaterade 1944 års nykter- hetskommitté, att rätt till utskänkning vid danstillställningar beviljats i så stor utsträckning att danskvällarna på många håll knappast längre hade den karaktär av undantag som gällande bestämmelser otvivelaktigt syftat till. På de flesta orter förekom dock restaurangdans i samband med rus- drycksutskänkning tämligen sällan. Genom särskilda undersökningar an— såg kommittén sig ha funnit, att restaurangdansen hade betydelse för kvan- titativt tämligen begränsade kategorier. Enligt kommitténs mening borde dans i samband med rusdrycksutskänkning icke ges ökad betydelse i det moderna nöjeslivet. Undantag från dansförbudet borde därför medgivas med större försiktighet än dittills. Väsentligen i syfte att vinna garantier för en återhållsammare tillståndsprövning föreslog kommittén i likhet med motionärerna vid 1946 års riksdag att den kommunala representationen skulle äga fastställa allmänna grunder för beviljande av tillstånd att ut- skänka rusdrycker vid danstillställning.
Nykterhetskommitténs förslag upptogs i propositionen 1954:151 angå- ende riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken m. m. Finansminis- tern anförde därvid bl. a. (s. 443).
De olägenheter, som är förknippade med restaurangdansen, synes icke böra överdrivas. Det kan emellertid icke förbises att denna nöjesform kan innebära viss fara för utbredning av alkoholförtäring bland ungdomen. Det torde därför vara befogat att bibehålla gällande förbud. Kommitténs åsikt att medgivande till undantag bör lämnas med större försiktighet än hittills torde ävenledes vara väl-
grundad. Beträffande kommitténs förslag att införa kommunalt veto må fram- hållas att hithörande frågor synes i väsentlig män besläktade med de ordnings- och nykterhetsfrågor som i övrigt ligger under kommunens bestämmanderätt. Jag kan därför biträda kommittéförslaget även i denna del. Såsom kommittén föresla- git bör kommunen icke höras i varje särskilt fall utan före varje oktrojperiods början erhålla tillfälle att ange grunder för tillståndsgivningen.
Genom införandet av det kommunala vetot skulle enligt propositionen i de flesta fall garantier skapas för en återhållsam dispensgivning.
Riksdagen, som beslöt i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, underströk att beträffande restaurangdansen en något restriktivare dispensgivning borde äga rum och delade finansministerns uppfattning att införandet av kommunal vetorätt skulle utgöra en viss garanti härför (SärskU 1954:1 s. 135).
Gällande ordning I 51 å Rff stadgas förbud mot utskänkning av rusdrycker vid offentlig danstillställning. Förbudet gäller icke blott lokal eller plats, där tillställ- ningen äger rum, utan också annan därmed i inre förbindelse stående lokal. Undantag från förbudet, d. v. s. rätt till utskänkning i samband med dans- tillställning för allmänheten, kan beviljas av vederbörande polismyndig- het, som därvid har att iakttaga de grunder för dispensgivningen fullmäk— tige i kommunen eller länsstyrelsen kan ha bestämt. Om fullmäktige mot— satt sig utskänkning i samband med offentlig dans, kan följaktligen något undantag ej medges. Kommunen kan eljest bestämma att offentlig dans i samband med rusdrycksutskänkning får äga rum exempelvis endast visst antal dagar i veckan eller månaden eller att endast viss eller vissa restau— ranger kan erhålla medgivande därtill. Om kommunen anser att dans i samband med spritutskänkning icke bör få förekomma, kan den göra sitt tillstyrkande beroende av att vid danstillställningen serveras endast sva— gare rusdrycker.
Fullmäktiges yttrande angående grunderna för ifrågavarande dispens- givning skall enligt 53 å Rff av intendenten inhämtas i god tid före varje oktrojperiods början. På grundval av dessa yttranden har länsstyrelsen att utarbeta anvisningar till polismyndigheterna för utövande av den beslu- tanderätt som ankommer på dem. Länsstyrelsen kan därvid, om den fin- ner att kommun visat för liten återhållsamhet, intaga en mera restriktiv hållning än denna. Därest länsstyrelsen, såsom i vissa fall förekommit, icke meddelar några särskilda anvisningar, får polismyndigheten handlägga ifrågavarande ärenden under iakttagande av vad fullmäktige uttalat. Har fullmäktige icke avgivit något yttrande, har länsstyrelsen givetvis fria hän- der att meddela de anvisningar den finner erforderliga.
Om en restauratör med fullständiga rättigheter förbinder sig att under danskväll—ar icke utskänka spritdrycker, kan hans ansökan om undantag
från förbudet _ inom ramen för vad fullmäktige medgivit _ bedömas väl- villigare och medgivande lämnas efter mindre stränga grunder än som eljest tillämpas.
För offentliga danstillställningar fordras enligt 1956 års allmänna ord- ningsstadga tillstånd av polismyndigheten. Då dessa ärenden ofta är för- enade med prövning av fråga om utsträckt utskänkningstid, finns alltså för— utsättning för att alla hithörande ärenden blir behandlade i ett sammanhang.
Utskänkningsutredningen har på samma sätt som i fråga om medgivan- de till utsträckt tid för rusdrycksutskänkning inhämtat upplysningar om de grunder kommunerna för oktrojperioden den 1 oktober 1957—den 30 september 1961 bestämt för medgivande av undantag från förbudet mot utskänkning av rusdrycker i samband med dans för allmänheten. Därvid har även vissa i efterhand — under den löpande oktrojperioden — gjorda jämkningar blivit beaktade.
Av städerna har inemot hälften icke avgivit något yttrande eller nöjt sig med att hänvisa till förutvarande praxis. Endast en stad har meddelat förbud mot utskänkning i samband med offentlig danstillställning. De öv- riga har lämnat medgivande, »danstillstånd», i mycket varierande utsträck- ning, från några enstaka gånger årligen och då vanligen på vissa helgdags— aftnar, till regelbundet tre är fyra gånger i veckan på varje restaurang. Har begränsning skett till en åt två gånger i veckan, har därutöver i flera fall medgivits ytterligare undantag vissa helgdagsaftnar (nyårsafton, val- borgsmässoafton, midsommarafton m. fl.).
Ett tiotal städer har föreskrivit mera detaljerade villkor, varibland kan nämnas: utökning av »danstillstånden» under sommaren, begränsning till vissa restauranger eller lokaler, angivande av klockslag för utskänkning- ens upphörande, utökning av »danstillstånden» om endast vin utskänkes.
Av särskilt intresse i detta sammanhang är Stockholm och Göteborg med deras av naturliga skäl mera differentierade och i viss utsträckning nöjes- betonade restaurangliv.
I Stockholm har fullmäktige uttalat sig i tämligen obestämda ordalag. Ursprungligen hade man endast angivit att medgivande borde lämnas med stor återhållsamhet men att någon skärpning av de dittills gällande grun- derna icke vore erforderlig. Enligt dessa grunder finge danstillstånd läm- nas högst två gånger i veckan per restaurang, vid särskilda omständigheter tre gånger i veckan. Sedan ansökningar inkommit om s. k. nattklubbstill- stånd för turistsäsongen 1958, uttalade sig stadsfullmäktige för »en libera- lare tillståndsgivning under turistsäsongen» och för en omarbetning av gällande grunder för tillståndsgivningen överhuvud i enlighet därmed. Nå- gon närmare precisering härutinnan gjordes dock icke. Påföljande år, 1959, förordade fullmäktige generellt en mera liberal dispensprövning. Man hän— visade därvid bland annat till de särskilda arrangemang för ungdomens
fritids- och nöjesliv som funnes i staden, vilka skulle haft till följd att publiken på dansrestaurangerna till övervägande delen utgjordes av medel- ålders personer.
I Göteborg har fullmäktige endast uttalat, att utskänkning i samband med dans finge medgivas i huvudsak enligt de under närmast föregående oktrojperiod gällande principerna. Detta innebar i praktiken, att undan— tag kunde medges högst fyra gånger i veckan per restaurang.
På liknande sätt som i Stockholm synes även i andra städer omsorgen om turismen ha föranlett fullmäktige att sträcka sig något längre i fråga om medgivande till restaurangdans än som eljest skulle ha blivit fallet.
Vad beträffar de 178 landskommuner, i vilka spritutskänkning till all- mänheten förekommer, har 98 icke avgivit yttrande i ämnet, vartill kom- mer tio som ansett beslutanderätten utan förbehåll kunna överlämnas till vederbörande polismyndighet och två som förklarat sig icke ha någon er— inran att göra mot de av länsstyrelsen tidigare föreskrivna grunderna. Av de övriga har 14 begagnat sin vetorätt och alltså helt motsatt sig restau- rangdans, medan 40 lämnat medgivande till restaurangdans i varierande omfattning —— från vissa helgdagsaftnar till regelbundet tre gånger i vec- kan —— och fyra hänvisat till förutvarande praxis. De återstående tio har avgivit yttranden förbundna med ogiltiga villkor, t. ex. att samråd skall ske med nykterhetsnämnden i varje särskilt fall. Av de 115 kommuner slutligen, där endast vin utskänkes till allmänheten, har 83 icke avgivit yttrande, tre överlämnat till polismyndigheten eller länsstyrelsen att be— stämma och 24 meddelat förbud. De övriga fem har medgivit utskänkning i samband med dans i viss begränsad omfattning.
Närmare uppgifter om de grunder fullmäktige i kommunerna bestämt rörande medgivanden till undantag från förbudet mot utskänkning av rus- drycker i samband med danstillställning för allmänheten återfinnes i bi- laga 6.
Utskänkning i samband med varietéföreställning
Redan i 1895 års brännvinsförsäljningsförordning infördes förbud mot ut— skänkning i samband med s. k. varietéföreställningar, skådespel och andra dylika offentliga tillställningar. Förbudet motiverades med att dessa före- ställningar medförde »ökad förtäring av spritdrycker och en lockelse till osedlighet på grund av beskaffenheten av de prestationer som erbjöds vid flera av dem, särskilt de s. k. varietéerna». Med hänsyn till svårigheten att definiera begreppet varietéföreställning gjordes förbudet dock ej ovill- korligt utan länsstyrelserna tillerkändes rätt att för särskilt tillfälle med— giva undantag från detsamma.
Varietéförbudet bibehölls därefter i stort sett oförändrat i senare för- säljningsförordningar. I samband med antagandet av den nuvarande nyk-
terhetslagstiftningen skedde dock en viss uppmjukning av det generella förbudet.
Enligt 52 5 1 mom. Rff fordras visserligen särskilt medgivande till ut— skänkning av rusdrycker vid föreställning, till vilken allmänheten äger till- träde, men denna huvudregel är försedd med ett undantagsstadgande av stor räckvidd. Förbudet avser sålunda icke sång, konsert, uppläsning, radio— eller televisionsutsändning eller annan därmed jämförlig underhållning på restaurang. Enligt äldre förordningar gällde generellt undantag endast be— träffande konsert.
Genom denna avgränsning har alla artistuppträdanden av annan art än som i det generella undantaget uttryckligen angivits blivit principiellt ute- slutna. Icke någon form av dans, teaterstycken, sketcher, filmförevisning, akrobatuppvisningar, trolleriföreställningar eller underhållning av tivoli— betonad karaktär är sålunda generellt tillåten. Dock kan underhållning av nu nämnt slag få anordnas efter särskilt medgivande av länsstyrelsen, som därvid har att följa de grunder fullmäktige kan ha bestämt. Medgivande erfordras även i det fall restauratör vill anordna ett sammansatt program och åtminstone något däri ingående nummer icke kan hänföras till generellt medgiven underhållning.
Även underhållning av sådan art som enligt nämnda paragr af utan särskilt tillstånd enligt Rff må anordnas i samband med utskänkning faller dock liksom den offentliga dansen under den allmänna ordningsstadgan. Till- stånd till anordnande av sådan underhållning behöver visserligen icke sö- kas men anmälan därom skall göras hos polismyndigheten och anordnaren är skyldig att ställa sig till efterrättelse de ordningsföreskrifter polismyn- digheten meddelar. På grund härav torde det närmast ankomma på polis- myndigheten att kontrollera att underhållning på restaurang, som äger rum utan särskilt medgivande av länsstyrelsen, verkligen är av sådant slag att den är generellt tillåten.
I den mån rusdrycksutskänkning skall ske i samband med föreställning eller underhållning av annat slag än den generellt tillåtna fordra—s såsom förut nämnts medgivande därtill av länsstyrelsen (52 g 2 mom. ). Här kan bli frågan om två fall, dels sådan underhållning på restauraan ,,, som ej är generellt tillåten, dels utskänkning på teatrar, konsertlokaler, iev yer, varie- téer och liknande lokaler, där icke serveringen utan föreställningen är det primära. Det senare alternativet har dock föga praktisk betydelse. Av vikt är däremot att numera medgivande till regelbunden underhållning av nu nämnt slag kan lämnas i samband med utskänkningstillstånde-t. Denna möj— lighet fanns icke i äldre lagstiftning.
En sammanfattning av de grunder fullmäktige i städerna jämlikt 53 & Rff föreskrivit för medgivande av undantag för särskilt tillfälle från varieté- förbudet ger vid handen, att 45 städer icke avgivit yttrande, 54 icke funnit anledning föreskriva några särskilda grunder, fem hänvisat till förutva—
rande praxis och fyra förklarat att undantag får medgivas. Sammanlagt 108 städer har alltså lämnat möjligheten öppen för länsstyrelsen att med- dela varietétillstånd. Härtill kommer sju städer, som ansett att fullmäk— tiges yttrande bör inhämtas i varje särskilt fall. Endast 17 städer har ställt sig helt avvisande, varav fem med den motiveringen att de ansett be- stämmelserna i 52 5 1 mom. tillräckliga. I detta sammanhang bör dock beaktas, att de restauranger, som önskar anordna varietéuml—erhållning, i allmänhet söker tillstånd till regelbunden sådan underhållning i samband med utskänkningstillståndet.
Länsstyrelsernas anvisningar till polismyndigheterna rörande utsträckt tid och dans
Länsstyrelserna har för oktrojperioden den 1 oktober 1957——den 30 sep- tember 1961 i skiftande omfattning meddelat anvisningar till polismyndig- heterna för utövandet av den beslutanderätt som ankommer på dem jäm— likt 47 5 4 mom. och 51 & Rff. En sammanfattning av dessa anvisningar lämnas i det följande.
Länsstyrelserna i Stockholms, Hallands och Västernorrlands län har helt avstått från att föreskriva polismyndigheterna i respektive län några rikt- linjer.
Länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands och Norrbottens län har icke meddelat några direktiv utöver vad kommunernas fullmäktige uttalat.
Länsstyrelserna i Västmanlands och Västerbottens län har icke medde- lat några föreskrifter beträffande undantag från dansförbudet utan endast beträffande medgivande till utsträckt tid. I det förra länet får utskänkning medges i städerna längst till klockan 1 och på landsbygden längst till kloc- kan 24, i det senare länet generellt längst till klockan 1.
Länsstyrelsen i Örebro län har icke uppställt några bestämda direktiv utan endast givit vissa allmänna rekommendationer till polismyndighe- terna att i stort sett hålla sig till före den 1 oktober 1955 gällande praxis. I tveksamma fall säges samråd böra ske mellan polismyndigheten och in- tendenten för utskänkningsärenden. Ytterligare ledning säges böra hämtas av den sansade opinionen i orten, däremot icke av ytterlighetsriktningar.
I Stockholms stad, där fullmäktige som förut nämnts (s. 135) endast i allmänna ordalag uttryckt önskemål om återhållsamhet med dispensgiv— ningen men dock medgivit en liberalare tillståndsgivning än förut, har överståthållarämbetet lämnat polismyndigheten i huvudsak följande före- skrifter.
Utskänkningen må å nyårsafton, valborgsmässoafton och midsommar- afton pågå till klockan 2.30, varvid utlämningen av rusdrycker skall upp- höra klockan 1.30. 0111 särskilda skäl föreligger eller då fråga är om ut- skänkning till slutet sällskap i festvåning, kan utskänkningstiden jämväl i andra fall än nyss sagts få utsträckas till klockan 2. Den omständigheten
att tillstånd meddelats till 1'usdrycksutskänkning i samband med dans-till- ställning, till vilken allmänheten äger tillträde, skall icke anses i och för sig utgöra skäl för tillstånd till utsträckt utskänkningstid. Tillstånd till danstillställning i samband med utskänkning av rusdrycker får lämnas högst tre gånger i veckan till restaurang, som medgivits utskänkning av rusdrycker till klockan 1, och två gånger i veckan till övriga restau- ranger. I förra fallet kan utökning förekomma till fyra gånger i veckan, därest särskilda skäl föreligger, såsom att å restaurang i mera betydande utsträckning anordnas jämväl annan underhållning eller att fråga är om restaurang av särskilt hög klass. Restaurang med utskänkning av enbart vin och starköl må ock medgivas tillstånd till dans tre gånger i veckan, dock endast under förutsättning att restaurangen under tid då dans anord— nas kan betraktas som verkligt matställe. Föreligger därjämte sådana sär- skilda skäl som förut nämnts, må tillstånd lämnas till dans fyra gånger i veckan. Slutligen gäller, att vissa restauranger, vilka efter särskilt beslut meddelats tillstånd till utskänkning under utsträckt tid (s. k. nattklubbs- utskänkning), må för ifrågavarande tidsperiod (sommarsäsongen) med— delas tillstånd till dans sju gånger i veckan. Dansen skall i andra än sist- nämnda fall avslutas senast klockan 1, såvida ej synnerliga skäl föreligger att undantagsvis låta dansen fortsätta till senare tidpunkt. Över ansökan om anordnande av dans mer än tre gånger i veckan skall yttrande inhämtas från intendenten för utskänkningsärenden. Sådant yttrande bör jämväl eljest inhämtas, därest tveksamhet föreligger. Tilläggas må att medgivan- det till dans sju gånger i veckan på vissa restauranger tillkom efter beslut i besvärsärende av Kungl. Maj:t den 16 juli 1959.
Länsstyrelsen i Jönköpings län har med vissa undantag maximerat den utsträckta tiden till klockan 24 och beträffande dansen rekommenderat polismyndigheterna att följa av länsstyrelsen före den 1 oktober 1955 till- lämpad praxis och att vid behov av avvikelser därifrån samråda med läns- styrelsen.
Återstående 14 län har närmare preciserat i vilken omfattning danstill- stånd må lämnas och till vilka klockslag utskänkningstiden i särskilda fall må utsträckas. För dessa län anges här nedan högsta antal danskvällar per vecka som i allmänhet får medges varje restaurang.
Antal danskvällar per restaurang och vecka Län Högst 1 Kopparbergs och Jämtlands » 2 Östergötlands, Kronobergs,
Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Gävleborgs (10 län)
» 3 Gotlands » 4 Göteborgs och Bohus
Flertalet har som synes icke ansett sig kunna medge mer än två dans- kvällar per restaurang och vecka. Mest liberal är länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som medgivit upp till fyra danskvällar per vecka, vilket antal under sommaren får utökas till sju danskvällar per vecka på badorts- restaurangerna.
I övrigt har en extra danskväll per restaurang och vecka under vissa för- hållanden medgivits i den omfattning som framgår av följande samman— ställning.
Utökning må förekomma Län
Försärskiltvälskött restaurang Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Skaraborgs (5 län) Under sommarsäsongen ...... Östergötlands, Gotlands, Blekinge och Värmlands (4 län) Om endast vin och starköl ut- skänkes .................... Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs och Gävleborgs (5 län)
Flertalet länsstyrelser har lämnat medgivande till överskridande av nämnda maximiantal i samband med de större helgerna eller vid enstaka tillfällen om synnerliga skäl kan åberopas.
Av de 18 länsstyrelser, som angivit särskilda grunder för medgivande av utsträckt tid vid särskilt tillfälle, har flertalet maximerat tiden till i all- mänhet klockan 1, se tabell 18.
Nämnas må slutligen, att ingen länsstyrelse i något fall funnit sig böra föreskriva större restriktivitet än fullmäktige i vederbörande kommun för— ordat. Detta gäller såväl dans som utsträckt tid vid särskilt tillfälle.
I de fall anvisningar till polismyndigheterna lämnats av länsstyrelserna, har vissa länsstyrelser utöver egna anvisningar även meddelat de av full— mäktige i respektive kommuner föreskrivna grunderna med anmodan till polismyndigheterna att iakttaga dessa i den mån de är mer restriktiva än länsstyrelsens egna anvisningar.
Av polismyndigheterna lämnade medgivanden till utsträckt tid samt till utskänkning i samband med dans
Till komplettering av den förut lämnade redogörelsen för de olika kommu- nernas uttalanden angående grunderna för meddelande av tillstånd till ut- sträckt tid, dans och varieté i samband med rusdrycksutskänkning samt de av länsstyrelserna meddelade direktiven för tillståndsgivningen har utred- ningen av utskänkningsintendenterna begärt redovisning jämväl beträf- fande av polismyndigheterna lämnade medgivanden till utsträckt tid för rusdrycksutskänkning och dans i samband med sådan utskänkning under
Tabell 18. Av länsstyrelserna i vissa län angivna senaste klockslag för utskänkning vid särskilt tillfälle
Utskänkningen får under här angivna förhållanden utsträckas till nedan angivet klockslag För Vid Efter Län I På Vid För sär- sär- Om sam- Anm. all- lands- offent- slutna skilda skilt sär- räd män— byg- lig säll- yrkes- an— skilda med het den dans skap kate- givna skäl1 läns- gorier helger stn1 Stockholms stad . . 1 2 *2.30 2 * 3 tillfällen per år Östergötlands ..... I senare Jönköpings ....... 24 *1 3 "1 senare * Även teater ** 5 tillfällen per år Kronobergs ...... 24 I senare Kalmar .......... 1 *24 1 **2 senare * Före S.0.H.dag kl. 1 ** 3 tillfällen per år Gotlands ......... 1 *O.3O **1.30 2 * Juni—aug. kl. 1 ** 3 tillfällen per år Blekinge ......... 1 Kristianstads ..... 1 *24 2 **2 senare * Före S.0.H.dag kl. 1 ** 3 tillfällen per år Malmöhus ........ 1 *24 2 **2 senare * Före S.o.H.dag kl. 1 ** 3 tillfällen per år Göteborgs och Bohus ......... 1 1 1 2 el. 2 *2 * Vid regattor o. (1. samt senare för slutna sällskap Skaraborgs ....... 1 *24 2 **2 senare * Före S.o.H.dag kl. 1 ** 3 tillfällen per år Värmlands ....... 1 senare Västmanlands . . . . 1 24 Kopparbergs ..... 1 *1 1 * 4 tillfällen per år Gävleborgs ....... *24 2 senare * Före S.o.H.dag kl. 1 Jämtlands ....... 1 1.30 *1.30 * 2 tillfällen per år Västerbottens . . . . 1 Norrbottens ...... 1
1 Med »scnare» betecknas att utskänkningstiden må utsträckas utöver vad i de föregående kolumnerna angivits.
dels april och dels juli månad 1959. Uppgifterna skulle avse antalet för varje restaurang lämnade tillstånd.
, Av det sålunda införskaffade materialet framgår, att under dessa båda månader, som ansågs representativa för dels vintersäsongen och dels som- marsäsongen, förekom utskänkning av spritdrycker i samband med dans på 389 respektive 289 av de 565 respektive 656 spritrestauranger, som un- der nämnda månader hölls öppna för allmänheten. Trots att sålunda an— talet i gång varande restauranger var betydligt större under juli än under april, var antalet restauranger, som någon gång under månaden anordnade
dans, betydligt större under april än under juli månad. Totala antalet dans— tillstånd var emellertid större under juli än under april, nämligen 3717 respektive 2 875. Härtill kommer 48 respektive 32 danstillfällen utan sam- band med utskänkning av rusdrycker.
I omkring hälften av samtliga fall hade medgivandet till utskänkning i samband med dans kombinerats med ett medgivande till utsträckt tid jämlikt 47 g 4 mom. Utsträekt tid var förhållandevis vanligare under april än under juli. I ett mindre antal fall hade utsträckt tid medgivits även för andra tillfällen än då offentlig dans var anordnad. Detta gäller särskilt för april månad.
Såvitt framgår av det insamlade materialet har det endast i Östergötlands län och där vid ett 40-tal tillfällen förekommit att utskänkningen i sam- band med dansen på spritrestaurangerna begränsats till att avse endast svagare rusdrycker, nämligen lättvin och starköl.
Av de 467 respektive 535 vinrestauranger, som under april och juli mä- nader 1959 hölls öppna för allmänheten, erhöll 33 respektive 22 medgivan— de att under nämnda månader anordna dans för allmänheten och därvid bedriva utskänkning av vin och starköl. Därtill kommer tre respektive fyra vinrestauranger, som under samma tid anordnade (lans med utskänkning av endast alkoholfria drycker.
Antalet vinrestauranger, som under nämnda månader anordnade dans för allmänheten, var sålunda förhållandevis ringa. Förklaringen härtill torde vara att dessa restauranger i allmänhet är mindre lämpade för restau- rangdans.
Antalet danstillstånd på vinrestaurangerna under de båda månaderna var 232 respektive 272, varav flertalet i samband med utsträckt tid enligt 47 5 4 mom. Dans utan samband med utskänkning av vin och starköl före- kom dessutom vid inalles 144 respektive 107 tillfällen. Det förhållandevis stora antalet tillfällen av det sistnämnda slaget sammanhänger med att vissa vinrestauranger önskar anordna dans all kvällar i veckan. Antalet danstillfållen per månad för restaurang med danstillstånd kom härigenom att på vinrestaurangerna under juli månad uppgå till i medeltal 15 mot 10 under april månad. På spritrestaurangerna var motsvarande medeltal 13 respektive 7. Antalet alkoholfria danstillställningar utgjorde på vin- restaurangerna en tredjedel av hela antalet mot endast en procent för sprit- restaurangerna.
På samtliga rusdrycksrestauranger förekom under nämnda båda månader sammanlagt ca 7 000 danstillställningar i samband med rusdrycksutskänk— ning, varav 6 500 på spritrestaurangerna och 500 på vinrestaurangerna. Man torde därför icke göra sig skyldig till någon överdrift om man uppskattar totalantalet för hela året till minst 35 000. Som jämförelse kan nämnas, att motsvarande antal under år 1949 enligt 1944 års nykterhetskommitté (SOU 1952: 54 s. 300) utgjorde 15 250, varav 14 354 på spritrestaurangerna och
896 på vinrestaurangerna. Totalsif—fran för år 1949 innebar i sin tur en minskning sedan år 1939, då den uppgick till närmare 19 000, men var högre än för år 1929, då den stannade vid cirka 12 000. I Stockholm har antalet danstillfällen på spritrestaurangerna femfaldigats sedan år 1949. Utskänk- ning av rusdrycker i samband med offentlig dans förekommer alltså nume- ra i väsentligt större omfattning än någonsin tidigare. I det övervägande flertalet fall förekommer därvid utskänkning av spritdrycker.
Närmare uppgifter om av polismyndigheterna lämnade medgivanden i förevarande hänseenden meddelas i bilagorna 7 och 8.
II. UTSKÄNKNINGSUTREDNINCENS ÖVERVÄGAN- DEN OCH FÖRSLAG RÖRANDE RUSDRYCKS- UTSKÄNKNINGEN
KAPITEL 7
Allmänna synpunkter
Den samhälleliga regleringen av rusdrycksutskänkningen består till den del den är nykterhetspolitiskt motiverad dels av en begränsning av själva rätten att utskänka, dels av en begränsning av vinstmöjligheterna vid utövandet av utskänkningsverksamhct. I det förstnämnda hänseendet har sedan gammalt lokala myndigheter _ främst kommunernas fullmäktige och länsstyrelser- na — tillerkänts ett väsentligt inflytande. Bestämmandet av de ekonomiska villkoren för utskänkningen, inbegripet påläggandet av den särskilda ut- skänkningsskatten, är däremot en rent statlig angelägenhet. Därutöver är utskänkningens bedrivande föremål för fortlöpande kontroll och övervak- ning från polisens och utskänkuing-sintendenternas sida. Som ett led i den samhälleliga kontrollen över rusdrycksutskänkningen torde få anses även det förhållandet att det allmänna genom egna företag bedriver utskänkning på ett antal restauranger. Dessa företag är beträffande såväl rätten att ut- skänka som de ekonomiska villkoren för verksamheten numera under— kastade samma villkor som den enskilda restaurangnäringen. Här drives alltså en konkurrens på lika villkor mellan statliga och privata företag.
Utskänkningsutredningens uppdrag har inneburit att, mot bakgrunden av de senaste årens utveckling på rusdrycksutskänkningens område, överväga vissa lättnader i den samhälleliga regleringen, nämligen måltidstvångets definitiva slopande, förenkling av formerna för meddelande av tillstånd till utsträckt utskänkningstid och utskänkning i samband med dans och varieté på restaurangerna ävensom utskänkningsskattens slopande. I samband härmed har det ålegat utredningen att ompröva de 5. k. förtärings- och för- varingsförbuden i syfte att åvägabringa en mera rationell] avgränsning av de fall, där en offentlig kontroll av rusdrycksförtäringen är påkallad.
Redan här vill utskänxkningsutredningen understryka, att de förslag i huvudfrågorna, som utredningen i fortsättningen kommer att framlägga be- träffande rusdrycksutskänkningen, bör ses som en enhet. Denna ståndpunkt grundas därpå, att det råder ett nära samband i synnerhet mellan den mål— tidsfria spritutskänkningen och de ekonomiska villkoren för spritutskänk—
ning överhuvudtaget, men även mellan dessa båda frågor samt frågorna rö— rande utformningen av förtärings- och förvaringsförbuden och tillstånds- givningen. Även om utredningen i vissa hänseenden hade kunnat tänka sig andra lösningar, därest de spörsmål som utredningen haft att överväga kunnat behandlas fristående från varandra, har utredningen vid en sam- manvägning av hela problemkomplexet funnit sig böra framlägga de förslag, som redovisas i det följande.
Utredningen har i kapitel 1 lämnat uppgifter om antalet restaurangföretag med rätt till utskänkning av rusdrycker av olika slag samt den samman— lagda volymen av denna utskänkning under de senaste åren. Det framgår härav, att 1954 års försäljningslagstiftning, vilken trädde i kraft den 1 okto— ber 1955, medförde en markant nedgång i restaurangomsättningen av fram- för allt spritdrycker, och att beträffande detta varuslag därefter endast en obetydlig uppgång ägt rum. Det må vid en bedömning av restaurangernas betydelse ur nykterhetssynpunkt särskilt beaktas, att den totala konsum- tionen av egentligt brännvin —— det i vårt land utan tvekan vanligaste berus— ningsmedlet — numera endast till fem procent kan hänföras till restaurang- konsumtion. År 1954 var motsvarande andel tio procent. Å andra sidan har under de senaste åren utskänkningen av vin ökat tämligen starkt, dock ej i fullt samma grad som motsvarande utminutering. Restaurangernas andel av den totala vinförsäljningen utgjorde sålunda år 1960 nio procent mot elva procent år 1954. Betecknande för utvecklingen på utskänkningens om- råde under de senaste åren är att antalet spritrestauranger visar endast mått- lig ökning, medan däremot antalet vinrestauranger ökat väsentligt mer. Sistnämnda förhållande innebär dock icke, att ökningen av vinutskänkningen skulle vara begränsad till enbart vinrestaurangerna.
Tillgängliga uppgifter ger även vid handen, att restaurangernas bidrag till det offentliga fylleriet numera är relativt mindre än under restriktions- systemets tid. Enligt av 1944 års nykterhetskommitté redovisat material från åren 1938—1948 hade mellan */4 och 1/a av de omhändertagna fyllerister— na uppgivit restaurangbesök som berusningskälla. Enligt av kontroll-styrel— sen införskaffat material från åren 1957 och 1959 har denna andel numera nedgått till drygt 1/1o, jfr s. 80.
Förändringar i allmänhetens konsumtionsvanor i förening med den efter motbokssystemets slopande ökade konkurrensen mellan restaurangföre— tagen har på många håll framtvingat en omläggning och modernisering av rörelsen. Vissa restauranger har sålunda helt ändrat karaktär. Detta gäller särskilt de förutvarande s. k. folkrestaurangerna, vilka i flera fall gjorts om till moderna grillbarer, hodegor, bierstuben o. dyl. efter utländska före- bilder. Den 5. k. sj älvbetj äningsprincipen har genomförts i stor utsträckning. Andra restauranger har vidtagit särskilda åtgärder i syfte att öka gästernas trivsel. Ett stort antal företag, framför allt i de större städerna och på ty-
10—104919
piska turistorter, har sålunda anordnat särskilda drinkbarer, i allmänhet i nära anslutning till matsalarna. Möjligheterna att anordna dans för allmän- heten i samband med rus—drycksutskänkning har utnyttjats i betydligt ökad omfattning och många restauranger har därutöver anordnat regelbunden underhållning i form av varietéföreställningar och rulettspcl. En viss ten- dens till utsträckning av utskänkningstiden har även gjort sig gällande och bl. a. resulterat i ett antal 3. k. nattklubbstillstånd. Sådana tillstånd har dock meddelats endast för sommarmånaderna. Vissa restauranger har genom åtgärder av nu nämnda slag i viss grad fått karaktären av nöjesetablisse- mang.
. Utredningen har funnit, att denna utveckling i riktning mot ett mera fritt och differentierat restaurangliv på det hela taget icke medfört några påtag— liga missförhållanden. Härmed är dock icke sagt att denna utveckling icke i sig kan inrymma tendenser, t. ex. till ökad rusdryckskonsumtion bland ung— dom, som kan kräva särskild uppmärksamhet, såväl från restauratörernas som från samhällets sida. En faktor som därvid icke får förbises är den fort- gående ökningen av antalet drinkbarer, vilka på många håll visat sig attrak- tiva för det yngre gästklientelet. I detta sammanhang bör erinras om det öka- de ansvar för utskänkningens bedrivande, som försäljningsreformen lag-t på restauratörerna. Såväl rusdryckskonsumtionen i dess helhet som fylleriförseelserna har vis-at en utpräglat ogynnsam utveckling under första halvåret 1961. Det förtjänar emellertid framhållas, att försämringen huvudsakligen hänför sig till utminuteringsvis inköpta spritdrycker. Ett betänkligt förhållande är att antalet omhändertaganden för fylleri visar ovanligt swtor ökning bland per— soner under 21 år. Vad beträffar de ekonomiska villkoren för utskänkningen tillämpas se- dan den 1 oktober 1957 nya regler beträffande spritdrycker och vin. Den nya ordningen, för vilken närmare redogörelse lämnats i kapitel 3, innebär i korthet, att restau-ratörerna vid utskänkning av spritdrycker icke skall upp- bära någon vinst utan endast få ersättning för de med utskänkningen för- enade kostnaderna. När omsättningen av spritdrycker tenderar att bli för stor i förhållande till omsättningen av andra varor — i vilka dock icke in— räknas vin och starköl — reduceras ersättningen enligt en särskild spärr- regel. Prissättningen på viner är helt fri, medan utskänkningspriserna på starköl är underkastade maximiprisreglering. Utskänkningsskatten på sprit- drycker medverkar i detta läge till att upprätthålla en med hänsyn till stats- makternas nykterhetspolitiska målsättning lämplig avvägning av priset på drycker av olika alkoholhalt. Denna ordning synes ur nykterhetspolitiska aspekter hittills ha fungerat i stort sett tillfredsställande. Den är 1957 införda formen för vinstregleringen i fråga om spritdrycker har otvivelaktigt medverkat till att på ett bättre och ur restauratörernas synpunkt rättvisare sätt än tidigare hålla tillbaka sprit—(
1141 drycksförsäljningen på restaurangerna. Om prisregleringen i fråga om stark- öl haft någon nämnvärd nykterhetsfrämjande effekt är däremot svårt att bedöma. Sannolikt har maximipriserna efter hand snarast fått en viss kon- sumtionsökande effekt på grund av att priset på vanligt öl, vilket icke är underkastat reglering, på många restauranger numera ligger så nära priset på starköl, att den ringa prisdifferensen kan ha medverkat till en förskjut- ning i konsumtionen från svagare till starkare öl. Att starkölet skulle ha blivit ett verksamt alternativ till starkspriten och då framför allt till bränn— vinet är däremot ricke troligt.
De meddelade direktiven avser icke någon principiell omprövning av de ekonomiska villkoren för utskänkningen. Enligt utredningens mening utövar icke endast själva vinstbegränsningen utan även den därmed förenade kon- trollen en viss återhållande effekt. Man uttalar icke något misstroende mot restauratörkåren, om man fastslår att de alkoholhaltiga dryckerna och sär- skilt då spritdryckerna på många människor utövar en sådan dragnings- kraft, att riskerna för omåttlighet och missbruk aldrig kan helt elimineras. Detta är huvudmotivet för den sedan gammalt gällande grundprincipen, att spritutskänkningen icke får bli något privatekonomiskt intresse. Vissa jämk- ningar i detaljfrågor rörande de ekonomiska utskänkningsvillkoren synes emellertid kunna ske.
Om tillståndsgivningen inom utskänkningens område över huvud skall ha någon mening, måste den kompletteras med bestämmelser, som förbjuder för— täring av utminuteringsvis inköpta rusdrycker på alla utskänkningslokaler och sätter bestämda gränser för sådan förtäring på andra offentliga sam- lingslokaler. I senare fallet måste rimlig hänsyn tagas till att lämpliga rus- drycksrestauranger icke alltid finnes tillgängliga på orten och till att sådan representation, som normalt äger rum i hemmen, tillfälligtvis kan behöva förläggas till en offentlig lokal utan att fördenskull de detaljerade före- skrifter, som gäller för utskänkningsrörelse i allmänhet, skall behöva träda i kraft. Ett samtidigt beaktande av rådande rättsuppfattning och allmän- hetens önskemål, den reguljära restaurangnäringens ekonomiska villkor samt svårigheten att utöva en effektiv kontroll gör det utomordentligt svårt att på detta område uppställa koncisa och entydiga bestämmelser. Det för— slag till ändrad utformning av förtärings— och förvaringsförbuden som ut— redningen i det följande framlägger torde emellertid kunna verksamt be- gränsa de nuvarande svårigheterna.
Beträffande utskänkningstidens slut framlägger utskänkningsutredningen förslag, som innebär en begränsning av den kommunala vetorätten på detta område. Vidare föreslås slopande av den år 1954 införda rätten för kommu- nerna att med för länsstyrelsen bindande verkan motsätta sig utskänkning i samband med dans och tillfällig varietéföreställning, samtidigt som det prin- cipiella förbudet mot utskänkning i samband med offentlig danstillställning avskaffas. Tillståndsgivningen förutsättes dock även i fortsättningen komma
att äga rum under viss medverkan från kommunernas sida. I samband här- med har utredningen funnit skäl att även i andra avseenden föreslå lättnader i den samhälleliga regleringen på utskänkningens område, varigenom Önske- målen om administrativa förenklingar kan tillgodoses utan att därmed den nykterhetspolitiska målsättningen för denna reglering rubbas.
KAPITEL 8
Måltidstvånget
Försöken med måltidsfri spritutskänkning
Av den närmare redogörelse för försöksverksamheten med måltidsfri sprit— utskänkning som lämnats i kapitel 5 framgår, att inga påtagliga nackdelar framträtt under försöken. Verksamheten har därför, såsom av—srikten redan från början varit, successivt utvidgats och omfattar numera 51 procent av landets samtliga spritrestauranger med årsrättigheter. Med hänsyn till att alla restauranger inom försökskommunerna haft möjlighet att medverka i försöken och med få undantag utnyttjat denna möjlighet, har erfarenhet erhållits av måltidsfri utskänkning på olika typer av näringsställen. Även i geografiskt hänseende får försöksområdena anses tillräckligt representativa. [ försöken har sålunda ingått både större och mindre städer och olika slags landsbygd, såsom tättbefolkad slättbygd och norrländsk skogsbygd samt typiska turist- och semesterorter. Man hade kunnat befara att försöksresul- taten skulle bliva allt för gynnsamma genom att kommuner, där nykterhets- läget varit särskilt bekymmersamt, genom kommunala veton skulle undan- tagas från försöken. Otvivelaktigt har försöksområdena begränsats på dylikt sätt; dock kan erfarenheterna angående måltidsfri utskänkning på sådana ur nykterhetssynpunkt känsliga orter anses tillräckliga, bl. a. med hänsyn till att landets största städer ingått i försöken. Icke beträffande någon kommun har tillståndet behövt återkallas av Kungl. Maj:t och ingen enda kommun har återtagit sitt en gång lämnade medgivande till försöksverksamhet inom dess område. Däremot har några kommuner, som från början ställde sig av- visande, sedermera ändrat sitt beslut och kommit att deltaga i försöken. Även med tanke på försökstidens längd — varierande från ett och ett halvt till fem år _ får den hittills bedrivna försöksverksamheten anses tillräck— lig för ett stållningstagande i frågan om måltidstvångets generella slopande.
Av de uppgifter som inhämtats rörande försöksverksamheten framgår, att vederbörande restauratörer i stort sett handhaft den friare utskänknings- rätten med ansvar och omtanke samt haft vilja och förmåga att anpassa verksamheten efter de lokala förhållandena och efter lägets krav i de enskil- da fallen. Sålunda har restauratörerna i viss utsträckning självmant till- lämpat olika slag av restriktioner, såsom begränsning av de utskänkta kvantiteterna och/eller bibehållande av måltidstvång i samband med dans eller under vissa veckodagar. En del restauratörer har ej uppställt särskilda
restriktioner utan har från fall till fall avgjort den omfattning i vilken ut- skänkning utan samband med måltid lämpligen bort förekomma. Restaura- törernas handhavande av den måltidsfria utskänkningen har underlättats av att denna på det hela taget haft liten omfattning och väckt ringa upp— märksamhet bland den restaurangbesökande allmänheten.
Förhållandevis många restauranger har, delvis under påverkan av den måltidsfria utskänkningen, under de senaste åren inrättat särskilda drink- barer och dessa synes i viss grad ha tilldragit sig den yngre publikens intres- se, särskilt i samband med att dans anordnats. En av utredningen till inten— denterna för utskänkningsärenden framställd förfrågan, om baravdel— ningarna till-fört restaurangerna nya gäster, som regelbundet frekventerar desamma, har dock besvarats nekande. Icke heller säges någon utpräglad skillnad i gästsammansättningen mellan barerna och restaurangmatsalarna föreligga.
Såvitt framgår av in-tendenternas yttranden torde den nya ordningen icke ha medfört någon försämring av vare sig nykterhet, ordning eller trevnad på restaurangerna. Än mindre kan av fylleristatistiken utläsas att någon för- sämring i nykterhetshänseende skulle ha inträffat på de orter, där försöken pågått. På förfrågan av utredningen har samtliga utskänkningsintendenter inom försöksområdena sagt sig icke hysa några betänkligheter mot måltids- tvångets definitiva slopande under förutsättning att de föreskrifter, som gäller för den nuvarande försöksverksamheten, i huvudsak bibehålles. Ej heller har vederbörande restaurangorganisationer, vilka av utredningen beretts tillfälle yttra sig i ämnet, haft något att invända mot att måltids- tvånget avskaffas.
Allmänna synpunkter på måltidsfri spritutskänkning
Efter genomförandet av den år 1954 beslutade försäljningsreformen har mål- tidstvånget framstått som en ur sakliga synpunkter mindre starkt motiverad restriktion än tidigare. Ett konsekvent accepterande av principen om frihet under ansvar hade krävt dess upphävande samtidigt med de tidigare gällande kvantitetsbegränsningarna. Motiveringen för att måltidstvånget tills vidare bibehölls var emellertid att denna restriktion under årtiondenas lopp på ett avgörande sätt påverkat restauranglokalernas utformning; det är sålunda i hög grad på grund av måltidstvånget som restaurangerna numera i större utsträckning än under åren före första världskriget har karaktär av mat— ställen. Vidare ansågs år 1954 verkningarna på längre sikt ur nykterhets- och trivselsynpunkter av måltidstvångets eventuella slopande vara svåra att förutse. Genom den år 1956 påbörjade försöksverksamheten med måltidsfri spritutskänkning har emellertid viss vägledning härvidlag erhållits.
Till en början kan konstateras, att ett slopande av måltidstvånget gör spritdryckerna i stort sett mera lättåtkomliga på restaurangerna. Redan
möjligheten att få enbart sprit kan innebära en lockelse till restaurangbesök. Den som besöker en spritrestaurang i huvudsakligt syfte att förtära sprit— drycker kommer antingen att till samma totalkostnad [kunna öka sin sprit- konsumtion eller att kunna genomföra restaurangbesöket med oförändrad spritkonsumtion till lägre kostnad än tidigare. I senare fallet kan förbilligan- det av restaurangbesöken medföra en viss ökning av besöksfrekvensen genom ökat antal besök per person eller en ökning av antalet personer som besöker spritrestauranger. Därigenom kan nya kategorier kunder komma att till- föras restaurangerna. Till den del dessa nya kunder utgöres av ungdomar, får man räkna med risken för en tidigare tillvänjning vid alkoholförtäring än som kanske eljest skulle ha inträffat för deras del. Därvid bör dock obser- veras, att tillvänjning väsentligen torde härröra från konsumtion av utminu- teringsvis inköpta rusdrycker.
Ett slopande av måltidstvånget ökar givetvis det ansvar som lägges på restauratörerna. Alkoholförtäring som sker utan samband med måltid med- för i allmänhet en högre grad av alkoholpåverkan än samma alkoholförtä- ring i samband med mat. Härav följer att restauratörerna vid måltidsfri ut- skänkning måste öka sin vaksamhet och vara beredda att i det enskilda fallet avbryta utskänkningen tidigare än eljest. Särskilt vid utskänkning till ung— dom måste stor försiktighet iakttagas. Kvantiteter, som utan risk kan ut— skänkas till den mera mogna delen av kundkretsen, kan vara för stora när det gäller yngre och vid alkoholförtäring kanske ovana personer. Ingen- ting hindrar en restauratör att i sådana fall tillämpa särskilda restriktioner som t. ex. högre åldersgräns för tillträde till baren, inställande av barut- skänkning på danskvällar eller begränsning av kvantiteterna.
Anmärkas må, att Sveriges hotell- och restaurang—förbund under maj 1961 i en särskild skrivelse till sina medlemmar uppmanat dessa att ägna ökad uppmärksamhet åt den yngre publiken icke blott när det gäller utskänk- ningen av sprit utan även i vad avser serveringen av vin och starköl. Som en första åtgärd i syfte att främja en sund utveckling rekommenderar för— bundet sina medlemmar att icke utskänka sprit vid barerna till gäster som ej fyllt 21 år. Förbundet understryker därjämte de särskilda problemen rörande alkoholförtäring i samband med dans. Samtidigt har inom de all- männa restaurangbolagen en överenskommelse träffats att ingen utskänk— ning av rusdrycker vid spritbarerna skall ske till person som bedömes ej ha fyllt 21 år, varvid i tveksamma fall legitimation bör begäras.
Tydligt är vidare, som antyddes i 1954 års proposition, att i den mån efterfrågan på måltidsfri spritutskänkning ökar, restauratörerna kan för- anledas att omdisponera sina lokaler, t. ex. genom inrättandet av särskilda drinkbarer eller på annat sätt. Restaurangernas utformning kan komma att i sin tur återverka på både omsättning, gästfrekvens och kundkretsens sammansättning.
Av betydelse i detta sammanhang är de övriga arrangemang restauratö-
ren kan vidtaga i syfte att underhålla och sysselsätta sina gäster, såsom an- ordnande av musik, dans,, varietéunderhållning och rulettspel. Härvidlag aktualiseras gärna även en förlängning av utskänkningstiden. I den mån restaurangerna genom sådana åtgärder, av tillfällig eller varaktig natur, får karaktären av nöjesetablissemang, drager de även till sig en publik, som kanske från början icke har intresse för spritdrycker, men som av omstän- digheternas makt kan komma att tillägna sig alkoholvanor.
Utredningen anser sig här böra fästa uppmärksamheten på den vid rulettspel på rnsdrycksrestaurangerna tillämpade ordningen, enligt vilken de eventuella vinsterna å spelet jämlikt lotteriförordningen måste utgöras av varor eller av anvisningar, gällande såsom betalningsmedel allenast inom restaurangen. Det ligger nära till hands att spelvi'nsterna omsättes i rus- drycker och därmed leder till en alkoholförtäring, som kanske eljest icke skulle ha kommit till stånd. Detta finner utredningen vara en ur nykter- hetssynpunkt olämplig anordning. Förslag om eventuella motåtgärder faller dock utanför det utredningen lämnade uppdraget.
En restaurang kan i hög grad ändra karaktär även på andra sätt än de nu nämnda, t. ex. genom införandet av det -s. k. självbetjäningssystemet. Fråga uppkommer då, om det ur ordnings— och nykterhetssynpunkt kan vara lämpligt att detta system tillämpas i fråga om utskänkning av rusdrycker.
Slutligen måste i detta sammanhang beaktas de ekonomiska villkoren vid utskänkning av spritdrycker och andra rusdrycker. Självfallet är priserna på spritdrycker i förhållande till priserna på andra rusdrycker av direkt betydelse för efterfrågan, men det är även uppenbart att restauratörernas vinstmöjligheter kan indirekt påverka gästernas beställningar. Har restaura— tören icke något ekonomiskt intresse av att omsättningen av spritdrycker ökar i förhållande till omsättningen av andra varor, har han olika möjlig— heter till sitt förfogande att motverka eller hindra en sådan förskjutning i omsättningen.
I det följande kommer dessa särskilda problem kring den måltidsfria utskänkningen att upptagas till närmare behandling.
Drinkbarerna och restauranglokalernas utformning
Vid övervägandena angående ett allmänt avskaffande av måltidstvånget måste särskild uppmärksamhet ägnas åt de 5. k. drinkbarerna. Sådana till de egentliga restaurangavdelningarna knutna baravdelningar, inrättad-e hu— vudsakligen för serveri-ng av spritdrinkar, fanns redan under motboks- systemets tid, men då endast på ett mindre antal högklassiga restauranger. Ofta var dessa avdelningar närmast avsedda som en tillfällig uppehållsplats för gäster, som väntade på bord i matsalen. I andra fall användes barerna huvudsakligen för servering av smårätter och enklare måltider. Utskänk- ning vid bardisk förekom i allmänhet icke. Under de senaste åren har har-
avdelningar, stundom benämnda cocktailbarer, blivit en allt vanligare före- teelse. Vid 1960 års utgång fanns på spritrestaurangerna inalles 152 drink- barer, av vilka 19 tillkommit sedan närmast föregående årsskifte. Av dessa 19 var 17 hänförliga till restauranger, som deltager i försöksverksamheten med måltidsfri spritutskänkning. Under de senaste åren har barerna i någon mån ändrat karaktär, i det att de även kommit att vända sig till en publik, som eljest icke besöker restauranger av detta slag utan endast söker en tillfällig uppehålls- eller mötesplats.
Det bör framhållas, att ett stort antal barer endast har ett mycket be- gränsat utrymme för dryckesservering direkt över bardisken. I sådana fall då baren är placerad i själva matsalen — detta gäller omkring 1/3 av samt- liga drinkbarer — präglas lokalen som helhet av matserveringen, men även i de fall då baren förlagts till ett särskilt rum har lokalen ofta de flesta platserna vid vanliga bord, där matservering kan förekomma. I flertalet ba- rer serveras mindre varmrätter. På drinklistorna skall enligt föreskrift av kontrollstyrelsen alkoholfria alternativ finnas upp—tagna på ett i jämförelse med spritdrinkar likvärdigt sätt.
Sannolikt har försöken med måltidsfri utskänkning och utsikterna till måltidstvångets generella slopande i viss grad medverkat till att nya drink- barer undan för undan öppnats. Restauranger är ju affärsföretag och syftet med inrättandet av dessa baravdelningar har givetvis främst varit att direkt, genom en utökning av kundkretsen, eller indirekt, genom rationalisering, öka omsättningen respektive förbättra lönsamheten. I det förstnämnda hän— seendet kan man ha räknat med baren som en samlingspunkt för gäster, som icke besöker restaurangen i (det primära) syftet att intaga måltid eller som nöjer sig med en enklare måltid än som serveras i matsalen. I det sist— nämnda hänseendet har man strävat till en sådan uppdelning av rörelsen på matsalar och baravdelningar, att matsalarna kunnat utnyttjas mera effektivt till betjäning av gäster, som intager måltid, medan övriga gäster hänvisas till baravdelningarna. Erfarenhetsmässigt fordras emellertid för deras bärighet ett gästunderlag, som man återfinner endast i större städer eller på vissa turistorter. På andra platser finnes i allmänhet icke en tillräckligt stor kund- krets, som uppskattar denna form av utskänkning. I några dylika fall har barerna icke varit ekonomiskt lönande och därför slopats.
Det har visat sig, att barerna genom sin speciella inredning och atmosfär kan verka mera attraherande på vissa kategorier av gäster, bl. a. ungdom, än en vanlig restaurangmatsal. Man får icke heller bortse från att en del gäster kan komma att stanna kvar i barerna, inskränka sitt ätande och i stället öka sin konsumtion av spritdrinkar. Som motvikt till eventuella olägen- heter i nykterhets— och ordningshänseende av den måltidsfria spritutskänk- nringen får man emellertid även i fortsättningen räkna med olika åter- hållande faktorer, i första hand själva tillståndsgivningen, där vederbörande myndigheter får förutsättas iakttaga nödig återhållsamhet. Uppmärksamhet
torde därvid böra ägnas åt frågan om restauranglokalernas utformning. Det må här även erinras om bestämmelsen i 38 & Rff, enligt vilken länsstyrelsen, när det finnes påkallat av särskilda förhållanden, äger lämna föreskrifter rörande utskänkningen, exempelvis särskilda ordningsföreskrifter eller för- bud att utskänka rusdrycker över bardisk. Vidare må erinras om att kom- munen jämlikt 31 å Rff äger med för länsstyrelsen bindande verkan för— bjuda utskänkning i vissa lokaler, exempelvis i en barlokal i en restaurang.
Den främsta orsaken till att måltidstvånget icke slopades redan år 1954 var, som tidigare anförts, att denna restriktion under årtiondenas gång på ett avgörande sätt påverkat restauranglokalernas utformning. Mot denna bakgrund får man betrakta Kungl. Maj :ts föreskrift med avseende på den första etappen av försöksverksamheten, att denna företrädesvis skulle be- drivas inom kafélokal eller särskilt avdelat utrymme i varje restaurang. Denna begränsning visade sig emellertid i fortsättningen obehövlig och med- togs därför icke bland de villkor som uppställdes för försöksverksamhetens andra etapp. Erfarenheterna från försöksverksamhetens senare del visar icke några olägenheter av att måltidsfri utskänkning i princip är tillåten i restaurangen i dess helhet. Anledning saknas således enligt utredningens mening till inskränkande bestämmelse-r i detta hänseende vid ett generellt avskaffande av måltidstvånget.
I princip bör en drinkbar vara en underordnad och sålunda icke domine- rande del av restaurangen. Den bör därför vara placerad på sådant sätt att den framstår som ett bihang till den egentliga matsalen, d.v.s. ligger i omedelbar närhet av denna eller åtminstone har gemensam tambur och be- kväm inre förbindelse med densamma. I enlighet härmed är det olämpligt att baren har egen ingång direkt från gatan.
För närvarande har en restauratör full frihet att inom de i överlåtelse— avtalet angivna utskänkningslokalerna vidtaga de dispositioner han själv finner lämpliga, häri inräknat inrättandet av drinkbarer. Enligt kontroll- styrelsens cirkulär om utskänkningsskatt och kostnadsersättning är han dock skyldig att till intendenten för utskänkningsärenden för kontrollsty- relsens räkning meddela, när han avser att anordna spritdrycksutskänkning från särskild drinkbar. För att förebygga 'att olämpliga lokaler användes för b—arutskänkning bör för framtiden gälla att barlokalernas utformning skall godkännas av intendenten.
Om baren skall uppfylla sin funktion att vara ett bihang till matsalen, bör den i allmänhet icke hållas öppen under andra tider än matsalen och i varje fall icke efter det matsalen stängts. Det må här erinras om föreskriften i 46 5 1 mom. Rff att lagad mat skall vara att tillgå vid all utskänkning. Någon anledning att upphäva eller ändra denna bestämmelse föreligger icke. Sådana anordningar bör därför även i fortsättningen vidtagas att mat kan serveras i baren. Inredningen bör därför icke inskränkas till en bardisk utan bör även omfatta ett antal vanliga bord med sittplatser. Skulle rörelsen till för-
fång för nykterhet, ordning och trevnad utvecklas så att tyngdpunkten lägges på baren och på serveringen av drinkar eller andra spritdrycker, torde det ankomma på intendenten att överväga åtgärd jämlikt 43 & Rff, d.v.s. allt- efter omständigheterna antingen tillhålla rättighetsinnehavaren att vidtaga rättelse eller hos länsstyrelsen påkalla förklaring att överlåtelseavtalet skall upphöra att gälla eller, om så finnes lämpligt med hänsyn till särskilda för- hållanden, hos länsstyrelsen hemställa om särskilda föreskrifter rörande utskänkningen.
Självbetjäning vid utskänkning av rusdrycker
Självbetjäningsprincipen syftar uppenbarligen till att möjliggöra snabba och billiga restaurangbesök för gäster, som är beredda att avstå från den be— kvämlighet det innebär att bli serverad vid borden. Denna serveringsform hör därför icke hemma på restauranger i högre prisklass, som är inriktade på att lämna bästa möjliga service och därutöver tillfälle till samvaro, för dem som så önskar, under mera festliga former. Det är här fråga om en beträffande rusdrycksrestauranger relativt ny serveringsform, som i likhet med måltidstvånget är ägnad att i hög grad påverka icke blott restaurang— lokalernas utformning utan även deras allmänna standard och kundkretsens sammansättning.
Redan av vad här anförts torde framgå, att frågan om självbetjänings- principens tillämpande på en rusdrycksrestaurang rätteligen bör beaktas i samband med tillständsprövningen. Analogien med måltidstvånget ger vida- re vid handen, att man härvid icke kan behandla alla slag av rusdrycker lika.
Några större olägenheter ur ordnings- och nykterhetssynpunkt har icke veterligen uppkommit genom självbetjäningsprincipens införande och till- lämpning vid utskänkning av rusdrycker. När från det allmänna restaurang- bolagets sida framhålles, såsom förut (s. 123) nämnts, att omändrandet av vissa av bolagets tidigare s. k. folkrestauranger av enklare typ till moder— na grillbarer påverkat relationen spritdrycker/mat i gynnsam riktning, bör dock framhållas, att detta i första hand måste ,ses som en följd av att restau- rangernas gästsammansättning ändrat karaktär efter omläggningen till sj älv- betjäning. Dessa restauranger har vidare bibehållit måltidstvånget och man saknar därför erfarenhet från självbetjäning i samband med måltidsfri ut- skänkning av spritdrycker.
Det är dock klart, att slopandet av serveringspersonalen i och för sig inne- bär minskade möjligheter till kontroll av gästernas rusdryckskonsumtion och uppträdande. På något sätt måste detta kompenseras. I en serverings— lokal, där personalen bakom disken, från vilken rusdryckerna utlämnas till gästerna, icke har god överblick över samtliga bord, fordras en hovmästare eller annan person som företar regelbundna inspektioner. En gäst som av-
hämtar spritdrycker vid bardisken kan nämligen göra detta icke endast för egen räkning utan även för någon person i sitt sällskap, vilken kanske hade blivit vägrad servering om denne sj älv hade gått fram till disken.
Även om endast vin och starköl utskänkes, måste betryggande övervakning av utskänkningen anordnas. Bl. a. måste tillses, att utskänkta rusdrycker icke av gästerna medföres från lokalen och att förtärings— och förvarings- förbuden icke överträdes.
Enligt utskänkningsutredningen-s mening talar starka skäl för att man åt- minstone tills vidare, [i avvaktan på närmare erfarenheter av måltidstvångets definitiva slopande, helt utesluter spritdryckerna från självbetjäning. I den mån restauranger med självbetjäning innehar spriträttigheter, bör utläm- ningen av spritdrycker ske genom särskild serveringspersonal.
Det må här anmärkas, att ett förbud mot självbetjäning vid spritutskänk— ning icke är riktat mot drink- eller cocktailbarerna, vilka icke är inrättade för självbetjäning i egentlig mening. Det kan visserligen i drinkbarerna före- komma att gästerna själva hämtar sina drinkar vid bardisken, men det före- kommer icke att de bär mat 0. (1. på brickor som i de egentliga självbetjä- ningsrestaurangerna. Gemensamt för drinkbarerna är vidare att de är att betrakta som bihang till vanliga matsalar, där bordsservering av måltider förekommer.
När det gäller självservering av vin, vill utredningen däremot icke gå så långt som till att föreslå ett generellt förbud häremot. Kvar står dock bety- delsen av att kunna kontrollera till vem vinet [i verkligheten utskänkes och att förtärings- och förvaringsförbuden icke överträdes. Det torde vidare böra beaktas, att tillhandahållandet av vin glasvis till en måttlig kostnad i restau- ranger av självbetjäningstyp gör vinet lättåtkomligare än som kanske varit lagstiftarens mening. På vinrestaurangerna framstår ju vinet icke som något alternativ till spritdryckerna. Som regel bör därför enligt utskänkningsutred- ningens mening självbetjäning av vin icke förekomma. Det synes emellertid lämpligt att en möjlighet hålles öppen för den tillståndsgivande myndig- heten att kunna meddela dispens om särskilda skäl härtill föreligger. Kom- munens fullmäktige bör därvid ha vetorätt.
Som särskilt skäl för medgivande av undantag från det föreslagna för- budet att bedriva utskänkning av vin genom självbetjäning må beträffande vinrestaurang kunna godtagas, att denna serveringsform tillämpas endast i begränsad omfattning samt att företaget har mycket god standard och i övrigt är lämpat för denna serveringsform.
I fråga om starköl slutligen torde bedömningen kunna ske efter mindre stränga grunder. Enligt utredningens mening bör restaurangerna kunna låta gästerna betjäna sig själva i vad det gäller starköl.
Ekonomiska villkor vid måltidsfri utskänkning
En väsentlig fråga är i vad mån de ekonomiska villkoren för utskänkningen kan antagas påverka dennas omfattning eller inriktning. Det är härvid av vikt att de allmänna ekonomiska betingelserna erhåller en sådan utform— ning, att de förebygger eller motverkar en icke önskvärd utveckling av en måltidsfri utskänkning. Man torde härvidlag kunna fastslå, att vid ett byi- behållande tills vidare, såsom utredningen i det följande förutsätter, av de nuvarande principerna för utskänkningsersättningen restauratörerna i all- mänhet knappast har något intresse av att den måltidsfria utskänkningen utökas och ännu mindre av att den får dominera rörelsen. Utredningen vill här särskilt erinra om den nuvarande spärregeln, enligt vilken ersättningen för spritdrycksutskänkningen på visst sätt begränsas, när spritdrycksom- sättningen växer utöver en viss gräns i förhållande till omsättningen av vissa andra varor. Vad speciellt drinkbarerna beträffar, är det med hänsyn till dessa regler ovisst om en ökad spritutskänkning i och för sig innebär någon ekonomisk lockelse för restauratören.
En höjning av restauratörernas ersättning för utskänkningens hand- havande — utöver vad som kan vara motiverat av stigande kostnader — skulle otvivelaktigt innebära ett ökat utrymme för enskilt vinstintresse. En sådan utveckling skulle emellertid stå i direkt motsättning till de av stats- makterna senast år 1957 fastslagna riktlinjerna för nykterhetspolitiken. En- ligt dessa är det även av stor vikt att upprätthålla en viss prisnivå på sprit- drycker i förhållande till svagare drycker för att därigenom motverka en eventuellt ökad spritdrycksförsäljning. Om, i enlighet med vad utredningen kommer att föreslå, utskänkningsskatten tills vidare bibehålles, har stats- makterna möjlighet att genom en höjning av skatten åstadkomma en sådan efterfrågebromsande effekt.
Utredningens slutsatser och förslag
Föreskriften i 46 & Rff att spritdrycker må utskänkas endast i samband med måltid innebär utan tvivel en inskränkning, som numera i avsevärt mindre grad än förut är av behovet påkallad. Det är 1954 främst anförda skälet för bibehållande av måltidstvånget, att detta starkt påverkat restauranglokaler- nas utformning, måste numera anses ha i huvudsak förlorat sin styrka. Erfa- renheterna av försöksverksamheten — det relativt ringa intresse allmänhe— ten, även ungdomen, visat för den måltidsfria utskänkningen som sådan och de obetydliga förändringarna i gästsammansättn-ingen på försöksirestau- rangerna —— tyder på att ett generellt slopande av måltidstvånget i allmänhet icke kommer att förorsaka några allvarliga problem ur ordnings- och nykter- hets-synpunkt. Visserligen kan restaurangbesöken genom måltidstvångets slo-
pande i vissa fall komma att förhilligas och man får räkna med att detta i och för sig kan medföra någon ökning i gästfrekvensen på längre sikt. Av betydelse i detta sammanhang är därjämte lokalernas anordning och inred- ning samt de olika arrangemang till gästernas sysselsättning och underhåll- ning som restauratörerna själva kan vidtaga. Risk finnes alltid för att restau- rangerna genom sådana åtgärder får en ökad dragningskraft, vilket när det gäller yngre personer kan leda till en tidigare tillvänjning vid alkoholför- täring.
Denna risk kan dock icke anses vara av sådan storleksordning att den bör hindra måltidstvångets definitiva slopande. Vad särskilt gäller den yngre publiken, måste man i detta sammanhang kunna förutsätta, att ungdomar- na efter att ha uppnått den åldersgräns, efter vilken rusdrycksservering på restaurang nu är lagligen medgiven, skall vara beredda att själva bära ansvaret för sina handlingar.
Ett annat betraktelsesätt borde leda till förslag om en höjning av minimi- åldern vid utskänkning. Frågan om utskänkningsälderns höjning från 18 till 21 år vidrördes i samband med antagandet av 1954 års nykterhetsreform. Finansministern (prop. 1954:151 s. 402) ansåg emellertid, att ungdomens nykterhetsproblem huvudsakligen borde lösas på annat sätt än genom restriktioner och erinrade i likhet med nykterhetskommittén om att en sådan höjning skulle kunna föranleda svårigheter i tillämpningen. Vidare finge man icke bortse från att en suggestionseffekt skulle kunna skapas, om ungdomar i åldrarna 18—20 är varken skulle få köpa rusdrycker i utmi- nuteringsaffärer eller erhålla sådana drycker på restaurang. Utskänknings- utredningen, som anser dessa synpunkter alltjämt äga giltighet, har för sin del icke funnit erfarenheterna av försöksverksamheten med måltidsfri sprit- utskänkning mohivera ett förslag om generellt höjd utskänkningsälder. '
Man torde också kunna förvänta att restauratörerna även i fortsättningen bedriver utskänkning till ungdom med särskild försiktighet. I varje fall måste de förhindra att drinkbarerna utvecklas till samlingspunkter för yngre personer. I den mån så är påkallat av förhållandena i det särskilda fallet får en restauratör anses ha både rätt och skyldighet att tillämpa sådana speciella restriktioner som kan tillgodose detta syfte. Det är också av vikt, att den upplysningsverksamhet, som i olika sammanhang bedrives om alko- holen och dess verkningar, ger ungdomen tillräcklig information om de risker som följ er med bruket av spritdrycker.
Under förutsättning slutligen att de ekonomiska villkoren för spritut- skänkningen i princip förblir oförändrade och därmed en spärr även i fortsättningen förefinnes mot restauratörernas eventuella intresse av ökad spritutskänkning, anser utredningen sig kunna förorda att måltidstvånget vid utskänkning av spritdrycker definitivt upphäves. Något skäl att härvid- lag generellt undantaga vissa typer av restauranger från den måltidsfria ut— skänkningen har utredningen icke funnit i erfarenheterna från försöksverk-
samheten. I den mån de lokala förhållandena gör måltidsfri spritutskänk- ning olämplig på ett visst näringsställe, bör detta beaktas vid tillstånds— prövningen på så sätt att restaurangen vägras tillstånd till spritutskänkning.
I anslutning härtill synes det vara skäl fastslå, att med upphävandet av måltidstvånget icke göres något avkall på föreskriften i 46 Q 1 mom. Rff, enligt vilken vid utskänkning lagad mat skall vara att tillgå. Borttagandet av måltidstvånget kan därigenom och genom utskänkningsersättningens konstruktion icke väntas medföra tillkomsten av restauranger, som väsent- ligen är inriktade på servering av enbart rusdrycker. Den i nyssnämnda mo— ment intagna undantagsbestämmelsen att tillgång till lagad mat ej erfordras vid utskänkning av vin som äger rum i samband med servering av konditori— varor har däremot numera mycket ringa betydelse och föreslås därför slopad.
Till motverkande av en ogynnsam utveckling anser utredningen det vara angeläget att det 5. k. självbetjäningssystemet vid utskänkning av rusdrycker icke vinner öka-d utbredning, i varje fall icke när det gäller spritdrycker och vin. Starkölet torde i detta sammanhang kunna bedömas mindre strängt. Ifrågavarande serveringsform bör därför vara helt utesluten på spritrestau— rangerna när det gäller spritdrycker och vin samt i fråga om vin på vrin— restauranger kunna tillämpas endast undantagsvis efter särskilt medgivande i samband med tillståndsprövningen. Därvid bör dock till förekommande av alltför frikostig dispensgivning särskilda skäl kunna åberopas. S. k. grill— barer och liknande restauranger, där självbetjäningsprincipen är konsekvent genomförd, bör sålunda normalt icke ha rätt att utskänka starkare drycker än starköl.
En följd av måltidstvångets principiella avskaffande blir vidare att mål- tidsfri utskänkning, som under fönsökstiden varit begränsad till årsrättig- heter, kan förekomma även vid tillfällig utskänkning enligt såväl 25 5 b) som 33 & Rff.
Särskilda villkor
Det återstår att behandla frågan om i vad mån de särskilda, inskränkande föreskrifter som gällt för försöksverksamheten skall bibehållas sedan mål— tidstvånget definitivt slopats och om i övrigt några ändrade regler b-ör in- föras. Enligt de nuvarande föreskrifterna om dryckesurval vid målti-dsfri spritutskänkning får brännvin, akvaviter och genever samt gin i outspätt eller oblandat skick icke serveras utan samband med måltid. Flertalet av utskänkningsintendenterna har ansett att denna inskränkning bör bibe- hållas för framtiden. Några intendenter har dock ifrågasatt ändamålsenlig— heten av den särskilda föreskriften beträffande gin, vars efterlevnad varit svår att kontrollera. Det torde dock i praktiken sällan förekomma att gin, som huvudsakligen användes i grogg eller i drinkar, nyttjas som ersättning för brännvin. Utskänkningsutredningen vill därför föreslå, att måltidstvång
bibehålles endast för egentligt brännvinl, vartill utredningen hänför okryd— dat brännvin (inkl. vodka), akvaviter och genever. Härigenom kommer gin att i likhet med andra spritdrycker, såsom konjak, whisky, likörer och drin- kar av olika slag, bli helt undantaget från måltidstvång.
Bibehållandet av måltidstvång vid servering av egentligt brännvin innebär icke att de bestämmelser rörande tillämpningen av måltidstvånget som hittills varit gällande bör kvarstå oförändrade. För närvarande skall enligt av kontrollstyrelsen med stöd av 46 5 2 mom. Rff utfärdade bestämmelser måltid, som berättigar till utskänkning av spritdrycker, betinga ett lägsta pris av 1 krona 50 öre. Maten behöver därvid icke vara lagad. Ett tidigare gällande villkor härom slopades i 1954 års lagstiftning därför att man ville komma ifrån vissa svårigheter som varit förenade med kravet på generellt måltidstvång vid utskänkning av spritdrycker. Genom att fastställa lägsta pris på sådan måltid som-berättigar till utskänkning av spritdrycker har man sökt förebygga att måltidstvånget blir en tom formalitet.
I och med att tillämpandet av måltidstvång begränsas till servering av egentligt brännvin, finner utskänkningsutredningen det lämpligt att åter- införa kravet på att maten skall vara lagad. Utskänkning av egentligt bränn- vin, som icke sker i samband med förtäring av lagad mat, synes nämligen icke stå i överensstämmelse med god bordskultur. För den som på restau— rang önskar förtära spritdrycker utan samband med måltid står ändå till— räckliga möjligheter till förfogande. Samtidigt bör föreskriften om lägsta pris på måltiden slopas. En sådan bestämmelse kunde vara av behovet p-å- kallad när det gällde utskänkning av spritdrinkar och groggar m. m. men synes, om måltidstvånget begränsas till egentligt brännvin, dels vara obehöv- lig och dels kunna locka till kringgående genom att maten icke serveras utan endast debiteras gästen. Det torde vara tillräckligt kräva att sådan måltid, som berättigar till servering av egentligt brännvin, skall vara upp- tagen på den allmänna matsedeln.
Bestämmelse att egentligt brännvin får serveras endast i samband med måltid bestående av lagad mat bör intagas i Rff. Det må här erinras om för- ordningens principiella uppbyggnad, enligt vilken utskänkningsrestriktio- nerna i allt väsentligt skall uttömmande anges i förordningen. Kontrollsty- relsens uppgift i förevarande sammanhang bör följaktligen i stort sett in- skränkas till att föreskriva vilka drycker som skall hänföras till egentligt brännvin och till att vid behov ge anvisningar rörande tolkningen av begrep- pet lagad mat.
I och med att måltidstvånget generellt avskaffas i vad avser andra sprit- drycker än egentligt brännvin, bortfaller givetvis behovet av den nuvarande föreskriften om att i avtal om överlåtelse av tillstånd till rusdrycksutskänk—
1 Uttrycket »egentligt brännvin» har tidigare förekommit i författningstext; se 1923 års för— ordning (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker, som gällde till den 1/4 1954.
ning skall intagas uppgift på de utrymmen i restaurang, där måltidsfri ut— skänkning må äga rum. Till förekommande av att drinkbarer anordnas i strid med de av utredningen angivna grunderna torde dock Kungl. Maj:t med stöd av 44 & tredje stycket Rff böra bemyndiga kontrollstyrelsen att utfär- da erforderliga föreskrifter. Dessa föreskrifter synes därvid kunna begrän- sas till att kontrollstyrelsen i det av styrelsen fastställda formuläret till överlåtelseavtal intager en bestämmelse om att inrättande av särskilda bar- avdelningar får äga rum endast i samråd med vederbörande utskänknings— intendent.
Slopas måltidstvånget definitivt, erfordras ej heller den under försöks— verksamheten gällande föreskriften, att ett erhållet medgivande till måltids- fri spritutskänkning icke får utnyttjas av restauratören i reklamsyfte. I den mån inom restauranglokalerna i någon form förekommer särskild reklam för rusdrycker bör denna i likhet med annan reklam för rusdrycker bedri- vas med känsla för det därmed förbundna ansvaret och med undvikande av uttalanden som kan uppfattas som propaganda för dryckesseden (prop. 1957: 143 s. 90). På drinkprislista bör liksom på varje annan prislista för rusdrycker _ och i förekommande fall på matsedeln —— såsom för närva— rande gäller, alkoholfria alternativ finnas upptagna på likvärdigt sätt.
KAPITEL 9
Förtärings- och förvaringsförbuden
Nuvarande tillämpning
De 5. k. förtärings- och förvaringsförbuden omfattar alla utskänknings- lokaler, vare sig utskänkningen avser rusdrycker, öl eller alkoholfria dryc- ker. Lokaler, där utskänkning överhuvudtaget icke bedrives, beröres där- emot icke av förbuden.
Vid de tillfällen, då förbuden varit föremål för offentlig diskussion, synes allmän enighet ha rått om att förbuden är en nödvändig följd av att ut— skänkningen av rusdrycker och öl är underkastad tillståndsprövning. Rät- tighetssystemet vore meningslöst, om det exempelvis vore tillåtet att för- tära medhavda spritdrycker i lokaler, där enligt meddelat tillstånd endast vin eller öl får serveras. Denna principiella syn på de förevarande proble- men redovisades av finansministern i 1954 års proposition angående rikt- linjerna för den framtida nykterhetspolitiken m. m., där han förklarade det vara ofrånkomligt att förbuden i princip kvarstode även i fortsättningen. I anslutning härtill uttalade riksdagen, att förbuden utgör en nödvändig förutsättning för att samhället skall kunna på ett tillfredsställande sätt reglera och kontrollera utskänkningen av olika drycker. Sedermera under- ströks samma sak vid 1957 års riksdagsbehandling av då föreliggande förslag angående ändrade ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen.
Till de principiella synpunkter rörande förtärings- och förvaringsför- budens nödvändighet som sålunda i olika sammanhang framförts (jfr kapitel 4 s. 103) kan utskänkningsutredningen helt ansluta sig. Så länge en reglering av utskänkningen skall upprätthållas, är förbuden oundgäng— liga och självklara. I de senaste årens debatt kring förbuden har ingen- ting framkommit som enligt utskänkningsutredningens mening kan rubba denna principiella inställning.
Det har emellertid i praktiken visat sig svårt att upprätthålla förtärings- och förvaringsförbuden och de torde överträdas i ganska stor utsträckning. Sålunda förekonnner att enskilda gäster, vanligen i samband med mål- tid och ibland även med lokalinnehavarens goda minne, förtär medhavda spritdrycker på hotell och pensionat utan spriträttigheter (det 5. k. fick- flaskeproblemet). Dessa företag utskänker åtminstone alkoholfria drycker och är följaktligen underkastade förbuden.
Överträdelser i annan form sker genom rusdrycksförtäring vid s. k. slutna tillställningar i fria festvåningar och andra offentliga samlingsloka- ler. Man torde nämligen i stort sett kunna bortse från lokaler, där restaura- tören har tillstånd att utskänka vin, starköl eller öl. Svårigheterna hänför sig i huvudsak till sådana tillställningar som anordnas av enskilda perso- ner eller föreningar på lokaler, för vilka tillstånd till årsutskänkning av rusdrycker eller öl icke meddelats, men där i vart fall utskänkning av alko- holfria drycker förekommer regelbundet. Vare sig tillfällig utskänknings- rätt i sådana fall förvärvats eller icke, föreligger viss risk för att gästerna förtär medhavda spritdrycker och därmed gör sig skyldiga till överträdelse av förbuden. Problemet kompliceras av att oklarhet eller bristande känne- dom i många fall råder om förbudens räckvidd och tillämpningsområde samt om nödvändigheten av att i förekommande fall söka tillfällig utskänk- ningsrätt.
Till en del kan de berörda tillämpningssvårigheterna antagas samman- hänga med att förbuden kommit i konflikt med intressen, som av veder- börande parter uppfattas såsom legitima. Man får även beakta den roll som prisskillnaden mellan utminuterade och utskänkta spritdrycker kan spela i detta sammanhang. Vidare möter man i vissa fall den uppfattningen att rusdrycksförtäring, som av olika anledningar sker på lokaler utanför hemmet, är en privat angelägenhet och därför icke skall vara jämställd med sådan förtäring som sker i tillståndsbundna restauranger. Detta kan vara fallet då familjetillställningar av utrymmesskäl eller andra orsaker anordnas på allmänna eller enskilda samlingslokaler, varvid intrycket av legitimitet förstärkes av att dessa lokaler oftast icke tillkommit i förvärvs- syfte utan för att tillgodose föreningslivets behov av utrymmen för möten, studieverksamhet o. dyl. Det torde även på sina håll anses vara en privat angelägenhet när semestergäster på hotell och pensionat förtär medhavda rusdrycker.
Respekten för förbuden blir än mindre genom svårigheterna att kon— trollera deras efterlevnad. Någon effektiv övervakning av den förtäring, som äger rum på hotell och pensionat, går självfallet icke att genomföra,. och när det gäller slutna tillställningar är det i praktiken mycket svårt för en utomstående att inspektera lokaler, där sådana tillställningar pågår. Överträdelser torde begås, som aldrig kommer till myndigheternas känne— dom. Detta förhållande är i och för sig _ i den mån insikt föreligger om att lagöverträdelser förekommit —— ägnat att hos allmänheten minska re— spekten för såväl de nu avhandlade bestämmelserna som andra bestäm- melser som faller inom rusdrycksutskänkningens område och kan dess-- utom medföra minskad respekt för myndigheternas föreskrifter överhuvud- Då vidare myndigheterna har en viss benägenhet att överse med överträ- delserna, uteblir i någon mån den åsyftade verkan med förbuden.
Tidigare anfördes som en av de viktigaste anledningarna till att förbuden
överträddes den omständigheten, att man i stora delar av landet hade små möjligheter att förlägga tillställningar till restauranger med utskänknings- rättigheter. Detta förhållande har fått minskad betydelse genom den från och med den 1 oktober 1955 införda möjligheten att erhålla tillfällig ut— skänkningsrätt enligt 33 & Rff. För att ytterligare motverka benägenheten för överträdelser genomfördes vid 1957 års riksdag en minskning av pris- skillnaden mellan utskänkta och utminuterade spritdrycker. Ett fullstän- digt slopande av utskänkningsskatten på spritdrycker var då även före— mål för övervägande, men det ansågs icke möjligt att, om skatten borttoges, upprätthålla en ur nykterhetspolitisk synpunkt önskvärd prisrelation till sva- gare drycker. Här må även nämnas den samma år genomförda lättnaden i tillämpningen av förtärings- och förvaringsförbuden i vad gäller personal— matsalar (jfr kap. 4 s. 106).
Från restauratörhåll har framhållits, att ett tillstånd till årsutskänkning av rusdrycker blir mindre värt i den mån möjligheterna ökas att anordna tillställningar med rusdrycksförtäring utanför de reguljära restaurangerna. Konkurrensen med de 5. k. fria festvåningarna säges ha känts mycket be— svärande för restaurangerna i vissa landsdelar, i det att sådana festvåningar på sina håll anses ha lagt beslag på praktiskt taget alla slutna tillställ- ningar i orten. Restauratörernas missnöje gäller i första hand sådana lo- kaler, för vilka utskänkningstillstånd saknas, men där tillställningar med förtäring av medhavda rusdrycker anordnas. I den mån innehavarna av sådana lokaler genom utskänkningsintendenternas bemödanden eller av andra skäl övergått till att söka utskänkningsrätt enligt 33 & Rff och så- lunda betala utskänkningsskatt i vanlig ordning, har kritiken likväl icke upphört. Från restauratörhåll har därvid ifrågasatts om icke tillämpningen av detta lagrum blivit generösare än som avsetts av lagstiftarna och man har exempelvis efterlyst en strängare prövning av lokalernas lämplighet, så att i detta hänseende samma krav ställes på dessa lokaler som på de reguljära restaurangerna.
Utredningens överväganden
Det torde icke vara möjligt att finna en i alla avseenden tillfredsställande lösning på de med förtärings- och förvaringsförbuden sammanhängande problemen. Möjligheterna 'till kringgående torde aldrig kunna helt elimineras. Ej heller torde kunna tillskapas eller accepteras en kontrollapparat av så- dan effektivitet att varje överträdelse av förbuden kan upptäckas och beiv- ras. Dock måste _— som förut framhållits —— förbuden bibehållas så länge utskänkningen är tillståndsbunden. Med denna utgångspunkt blir det nöd— vändigt att finna utvägar ur den nuvarande besvärliga situationen, som karakteriseras av svåra gränsdragningsproblem, förut i korthet berörda i kapitel 4 och ytterligare illustrerade av kontrollstyrelsens promemoria med
tillämpningsbestämmelser (bilaga 2). Man får försöka finna den i förhan- denvarande läge bästa lösningen och därjämte räkna med att, efter hand som förhållandena i samhället ändras, successivt göra de jämkningar i lag- stiftningen som kan bli aktuella.
Vad först beträffar själva rättighetssystemet synes icke från något håll ha bestritts, att även andra lokaler än sådana med årsutskänkningsrättig— heter bör kunna få användas för tillställningar med förtäring av rusdryc— ker. På landsbygden finnes exempelvis ofta icke tillgång till någon rus— drycksrestaurang, och behovet att för familjefester o. dyl. nyttja de lokaler som står till buds framstår i sådana fall som fullt legitimt. Även om en rus— drycksrestaurang finnes på platsen, är det icke självklart att denna skall ha företrädesrätt till sådana slutna tillställningar med rusdrycksförtäring, vilka av olika skäl icke kan äga rum i hemmen. Sålunda kan en viss konkurrens mellan tillståndsbundna restauranger och andra lokaler, där förtäring av rusdrycker förekommer i lagliga former, innebära en fördel ur konsumentsynpunkt.
I riksdagen har problemet vidrörts senast år 1959 i samband med be— handlingen av den förut (s. 85) omnämnda motion, vari bl. a. hemställ— des, att folkets hus och bygdegårdar icke skulle falla under förtärings- och förvaringsförbuden. Riksdagen (BevU 1959: 38) ansåg emellertid, att dylika undantag i princip icke borde göras. Självfallet borde möjligheter finnas för den del av befolkningen, som av ekonomiska eller andra skäl icke ansåg sig kunna utnyttja restaurangerna för anordnande av privata fester, att hålla sådana i andra lokaler. Ehuru gällande lagstiftning i stort sett torde ge tillräckliga möjligheter härtill, var riksdagen dock medveten om att i vissa lägen författningsbestämmelserna kunde framstå såsom alltför rigo- rösa.
Utredningen kan för sin del konstatera, att antalet tillfällen, då rätt till utskänkning enligt 33 g Rff överlåtits, visat stark ökning under de senaste åren. Sålunda har antalet sådana utskänkningstillfällen stigit från cirka 7 200 år 1956 till närmare 23 000 år 1960, en utveckling som till stor del torde vara en följd av utskänkningsintendenternas verksamhet och vartill även 1957 års sänkning av utskänkningsskatten kan antagas ha bidragit. Denna ökning skulle ha varit ännu något större om icke ett antal lokalinne- havare, som tidigare utnyttjat möjligheterna att erhålla rätt till tillfällig utskänkning, efter hand förvärvat tillstånd till årsutskänkning för slutna sällskap.
Trots den starka ökningen av antalet utskänkningstillfällen utgör fort- farande den tillfälliga utskänkningen kvantitetsmässigt en mycket ringa del av den totala utskänkningen. Beträffande spritdrycker uppgick den så- lunda år 1960 till endast 2,7 procent. I fråga om vin och starköl var motsva— rande andelar 3,7 respektive 0,6 procent.
Någon olägenhet ur allmän synpunkt har icke veterligen uppkommit genom ökningen av antalet utskänkningstillfällen enligt 33 % Rff. Tvärtom har, enligt vad som genomgående vitsordas av utskänkningsintendenterna, både lokalinnehavare och anordnare av tillställningar i allt större utsträck- ning insett att utskänkning under lagliga former är att föredraga framför en mer eller mindre okontrollerad förtäring av medhavda rusdrycker. Det förbrukas i allmänhet mindre kvantiteter spritdrycker, vilket är en bestämd fördel ur nykterhets— och trevnadssynpunkt, och dessutom blir därigenom kostnaden för anordnaren, trots utskänkningsskatten, ofta lägre.
I detta sammanhang bör nämnas, att lokalinnehavarna genom kontak- ten med utskänkningsintendenterna i många fall har fått sin uppmärksam- het riktad på fördelarna av att servera vin i stället för spritdrycker. Därvid torde bl. a. ha framhållits, att innehavare av tillfällig utskänkningsrätt i likhet med övriga utskänkningsinnehavare även med måttliga vinstpålägg kan göra sig viss förtjänst på utskänkning av vin i motsats till vad fallet är i fråga om servering av spritdrycker, vid vilken endast kostnadsersätt- ning är medgiven. Enligt den i kapitel 1 meddelade statistiken inköptes för tillfällig utskänkning under år 1956 75 liter vin per 100 liter spritdrycker. År 1960 hade siffran för vin stigit till 101, vilket innebär att vin serverades i något större kvantitet än spritdrycker.
Mot bakgrunden av vad sålunda sagts synes anledning icke föreligga att beskära möjligheterna för innehavare av lokaler, lämpade för slutna till- ställningar med rusdrycksförtäring, att erhålla tillfällig utskänkningsrätt enligt 33 å Rff. Det må i sammanhanget framhållas, att utskänkningsrät- ten med hänsyn till rättighetssystemets utformning i princip bör överlåtas icke på arrangören utan på lokalinnehavaren eller någon hos denne an- ställd person eller annan som vid tillställningen tillhandahåller mat och dryck.
Av den i bilaga 1 lämnade redogörelsen för hithörande bestämmelser i de nordiska grannländerna framgår, att man där icke har någon motsva- righet till den svenska bestämmelsen i 33 5 Rff angående tillfällig utskänk- ningsrätt vid enstaka tillfälle för slutet sällskap. I Norge får rusdrycker principiellt förekomma endast i sådana lokaler, för vilka tillstånd att ut- skänka dylika drycker meddelats. Detsamma gäller Danmark, med det undantaget att privata fester med servering av »starka drycker» kan få anordnas i vissa samlingslokaler på landsbygden, till vilka eljest erforder- ligt serveringstillstånd av något slag icke kan knytas. Även i Finland är utskänkning av alkoholdrycker tillåten endast i samband med restaurang— rörelse. Några undantagsbestämmelser om utskänkning till slutna sällskap finnes icke. Hinder möter visserligen icke att i en enkom för ändamålet hyrd lokal anordna en privat bjudning eller familjefest med förtäring av medhavda alkoholdrycker, men å andra sidan uppges att det i Finland,
bortsett från restaurangerna, ej finnes många lokaler, som är lämpade för sådana ändamål.
Sammanfattningsvis framgår sålunda av den nyssnämnda internordiska redogörelsen, att vår svenska lagstiftning är tämligen liberal, när det gäller möjligheterna att erhålla tillfällig utskänkningsrätt. Det bör vidare obser— veras, att den i Sverige gällande ordningen, enligt vilken förbudens giltig- het är bunden till serveringen av enbart drycker av olika slag, icke äger någon motsvarighet i de övriga nordiska länderna, där man genomgående anknyter till förekomsten av serverings- eller restaurangrörelse.
I syfte att ge lagstiftningen en klarare innebörd föreslog 1953 års utskänk- ningsvinstkommitté, att förtärings- och förvaringsförbuden skulle ankny— tas till serveringsrörelse i stället för utskänkning och sålunda utsträckas till att gälla i varje lokal, som organiskt tillhör en restaurangrörelse, samt i s. k. privata festvåningar, som upplåtes för servering av måltider vid sär- skilda tillfällen (jfr kapitel 4 s. 107). Detta förslag till ändrad lagstiftning avvisades emellertid av finansministern (prop. 1957: 94 s. 113) under hän- visning till att verkningarna syntes sträcka sig längre än som i och för sig vore motiverat. Dock har i utskänkningsutredningens direktiv samma för- slag angivits som en tänkbar utgångspunkt för en ändring av lagstiftningen i syfte att ernå en mera rationell avgränsning av de fall, där en offentlig kontroll av rusdrycksförtäringen är påkallad. Det ligger då närmast till hands att pröva om icke utskänkningsvinstkommitténs förslag kan modi- fieras, så att huvudsyftet med detsamma ändock uppnås.
Utredningens förslag
Såsom torde ha framgått av det föregående, finner utskänkningsutred— ningen icke någon ändring i själva rättighetssystemet erforderlig för att behovet av en striktare tillämpning av förtärings- och förvaringsförbuden skall kunna tillgodoses. En viss jämkning av förtärings- och förvarings- förbudens giltighetsområde synes däremot ofrånkomlig, om de nuvarande tillämpningssvårigheterna i möjligaste mån skall kunna elimineras. Dock skulle det, som riksdagen framhållit, föra för långt att lägga samtliga en— skilda tillställningar på offentliga lokaler under utskänkningsbestämmel- serna. Det är tvivelaktigt om man skulle vinna allmänhetens förståelse för en sådan lagstiftning. Det måste nämligen beaktas, att många människor både av kostnadsskäl och ur allmän trivselsynpunkt föredrar att ordna sina familjefester o. dyl. utan hjälp av restauratör. Vidare skulle så långt— gående bestämmelser ställa alltför stora krav på kontroll och övervakning från myndigheternas sida.
Om man till en början betraktar de lokaler, i vilka serveringsrörelse av något slag bedrives, delar utskänkningsutredningen den av utskänknings- vinstkommittén uttalade uppfattningen, att tillämpningen av förtärings—
och förvaringsförbuden —— som fallet är i de övriga nordiska länderna _— i princip bör anknyta till förekomsten av serveringsrörelse över huvud och sålunda icke enbart till den utskänkning av drycker av olika slag som kan förekomma på lokalen i fråga. Genom att på detta sätt utgå från före— komsten av serveringsrörelse undgår man den oklarhet som i många fall varit rådande om förbudens tillämplighet och minskar dessutom möjlig- heterna till kringgående.
Utskänkningsutredningen vill i begreppet rörelse uttryckligen inlägga den innebörden, att verksamheten skall vara av yrkesmässig natur. Detta får anses vara fallet då den utmärkes av självständighet, viss regelbunden- het och varaktighetl. I vad mån rörelsen drives regelbundet torde få bedö— mas med utgångspunkt i kontrollstyrelsens i bilaga 2 återgivna anvisningar rörande tillämpningen av förtärings— och förvaringsförbuden. Styrelsen har här med regelbunden utskänkning betecknat de fall, då servering förekom— mer i allmänhet minst en gång i veckan.
Vidare anser utskänkningsutredningen i likhet med utskänkningsvinst- kommittén, att 5. k. privata festvåningar, som upplåtes för servering av måltider vid särskilda tillfällen, i princip bör vara underkastade förtärings— och förvaringsförbuden. Den erforderliga modifikationen av utskänknings- vinstkommitténs förslag synes kunna vinnas genom att man härtill fogar tvenne inskränkande villkor. För det första bör lokalupplåtelsen på samma sätt som den i föregående stycke nämnda serveringsrörelsen ha karaktär av yrkesmässighet och för det andra torde begränsning böra ske till de fall, då mat eller dryck för tillställningen i fråga tillhandahålles av lokalinne— havaren eller genom dennes försorg.
Dessa inskränkningar synes nödvändiga både av allmänna skälighets- hänsyn och med tanke på myndigheternas kontrollmöjligheter. Den, som endast upplåter lokal för anordnandet av sammankomster i slutna sällskap och icke tar någon som helst befattning med den servering som därvid kan äga rum, bör rimligen icke ha något personligt ansvar för den förtä- ring av rusdrycker och öl som förekommer vid sammankomsterna. Det bör m. a. o. finnas möjligheter att på enkom för tillfället förhyrda lokaler anordna sammankomster i slutna sällskap, vid vilka inbjudaren eller del- tagarna själva drager försorg om förtäringen, utan att fördenskull förtä- rings- och förvaringsförbuden träder i kraft?. Därvid måste dock gälla, att i den mån serveringen ombesörjes av någon —— i förhållande till lokalinne- havaren utomstående restauratör eller annan i facket verksam person och denna verksamhet får karaktär av rörelse, lokalen givetvis blir under- kastad förbuden.
1 Beträffande begreppet rörelse jfr bl.a. Geijer, E., Rosenqvist, E. och Sterner, H.. Skatte- handbok del I, 4:e uppl. 1958 s. 144. 2 Anmärkas må, att i Danmark uthyrningen av lokaler till avhållande av sammankomster, vid vilka inbjudaren eller deltagarna själva sörjer för förtäringen, generellt är underkastade ut— skänkningsbestämmelserna, så snart själva uthyrningen sker yrkesmässigt (jfr bilaga 1).
Genom att på angivet sätt i fråga om såväl serveringsrörelse som lokal- upplåtelse i samband med tillhandahållandet av mat och dryck uppställa kravet på yrkesmässighet torde man kunna förebygga att verkningarna av lagskärpningen sträcker sig längre än som ur allmänna synpunkter är moti- verat.
En förutsättning för att medhavda rusdrycker skall få förtäras vid en sluten tillställning är givetvis att därvid försäljning av dryckerna icke äger rum. Vid tillställningar som anordnas av föreningar 0. dyl. ligger det när- mast till hands att varje deltagare betalar för sin egen förtäring. Något undantag från förtärings- och förvaringsförbuden när det gäller föreningar är med hänsyn härtill enligt utskänkningsutredningens mening icke mo— tiverat.
Icke heller synes _ såsom riksdagen enligt tidigare (s. 165) återgivet ut— talande av år 1959 också framhållit —— något dylikt undantag för lokaler av ideell eller allmännyttig karaktär här kunna ifrågakomma. En sådan upp- delning skulle svårligen kunna göras efter objektiva grunder och skulle därför få viss karaktär av godtycklighet. Genom begränsningen av förbu- dens räckvidd till lokaler, som regelbundet disponeras för slutna samman— komster, vid vilka mat och dryck tillhandahålles genom lokalinnehavarens försorg, blir emellertid ett stort antal samlingslokaler, som huvudsakligen användes för andra ändamål än privata tillställningar, såsom för förenings— möten, sammanträden, föreläsningar, biograf— och teaterföreställningar, gymnastik och idrottsövningar m. m., undantagna från förbuden, när fråga är om familjefester och liknande tillställningar. Däremot kommer förbuden i fortsättningen att gälla även för sådana tillställningar, i den mån de an- ordnas på lokaler, som yrkesmässigt upplåtes för anordnande av samman- komster med utskänkning enligt 33 5 Rff.
Det bör observeras att, även om en lokal som i allmänhet upplåtes yr— kesmässigt för sammankomster med förtäring, tillhandahållen av lokal- innehavaren, undantagsvis ställes till förfogande för sammankomst i slu— tet sällskap som själv ordnar förtäringen, förtärings— och förvaringsför- buden skall gälla. Överlåtelsc av utskänkningsrätt enligt 33 5 Rff erfordras således i dylikt fall.
Den grundläggande principen blir att den, som i förvärvssyfte driver serveringsrörelse av något slag, måste ta konsekvenserna därav, d. v. s. finna sig i att förtärings- och förvaringsförbuden gäller inom lokalerna och att det fordras tillstånd vid servering av rusdrycker och öl. Detta gäller vare sig utskänkningsskatten bibehålles eller ej. Ett eventuellt borttagande av den nuvarande utskänkningsskatten kan således i och för sig icke ge förhuden något annat innehåll eller förändra deras räckvidd.
Det nu förda resonemanget överfört på folkets hus och bygdegårdar inne— bär, att dessa, i den mån inom lokalerna bedrives regelbunden serverings- rörelse, måste vara underkastade förbuden. Som framgått av de uppgifter
utredningen inhämtat och som redovisats i kapitel 4 (s. 109), drives regul- jär restaurangrörelse i cirka 125 av sammanlagt omkring 900 folkets hus. I övrigt lär servering i olika former bedrivas i växlande omfattning i fler- talet folkets hus. I de egentliga bygdegårdarna förekommer däremot endast undantagsvis regelbunden serveringsrörelse. Gemensamt för både folkets hus och bygdegårdar är, att de i tämligen liten utsträckning — enligt vad som framgår av vissa av samlingslokalutredningen utförda undersökningar genomsnittligt mindre än en gång per lokal och månad —— disponeras för familjesammankomster. Vid sådana tillfällen torde för övrigt redan nu till- fällig utskänkningsrätt enligt 33 5 Rff förvärvas i viss utsträckning.
Man kommer därför fram till att en skärpning av förtärings- och för- varingsförbuden i enlighet med vad här föreslagits skulle få mycket ringa praktisk betydelse för folkets hus och bygdegårdarna. Däremot skulle ökad klarhet vinnas beträffande bestämmelsernas tillämpning på sådana loka- ler, som regelbundet och i förvärvssyfte upplåtes för sammankomster i slutna sällskap.
Någon ändring synes icke vara påkallad i de undantag från förtärings- och förvaringsförbuden, som är medgivna enligt nu gällande lagstiftning beträffande kollektivhusmatsalar och personalmatsalar. Det må här erin- ras om det i 10 & NÖff (liksom i 24 och 25 55 Öff) intagna villkoret att serve— ringen i dessa lokaler skall ske vid slutet bord, vilket innebär att det skall finnas en bestämt markerad kontinuitet i kundkretsens sammansättning. Vad personalmatsalarna beträffar, avses de skola disponeras endast av vid företaget anställda och deras tillfälliga gäster. När personalmatsalarna år 1957 undantogs från förtärings- och förvaringsförbuden, var avsikten att firmafester, representation o. (1. med förtäring av rusdrycker skulle kunna äga rum utan särskilt tillstånd. Det torde därvid ha förutsatts att lokalerna i fråga icke disponerades av de anställda för familjesammankomster såsom öO-årsdagar o. d., varvid flertalet av de inbjudna utgöres av företaget utom— stående personer. Ännu mindre har det varit lagstiftarens mening att 10— kalerna skulle få användas av företagen helt utomstående personer för pri- vata tillställningar. I detta sammanhang må anmärkas, att utskänkning av öl i personalmatsal enligt 10 å Nöff må bedrivas endast om företagets ledning lämnat medgivande därtill. Saknas sådant medgivande — vilket innebär att endast alkoholfria drycker får utskänkas _ skall matsalen en— ligt utredningens förslag vara underkastad förtärings- och förvaringsför— buden (jfr detaljmotiveringen s. 221). Kollektivhusmatsalarna, som när- mast har hemkaraktär, torde i förevarande hänseende få bedömas efter mindre stränga grunder. Tilläggas må, att i 10 & Nöff omförmäld utskänk- ning vid heminackordering över huvud icke är aktuell i detta sammanhang. Sådan utskänkning sker nämligen varken till allmänheten eller till slutna sällskap i den bemärkelse som avses i 33 & Rff.
Vid en lösning enligt det härmed framlagda förslaget kan antalet till-
'fällen, då rätt till utskänkning enligt 33 å Rff överlåtes, väntas komma att ytterligare öka. Någon olägenhet torde icke ligga häri. I någon mån torde dock ökningen av antalet utskänkningstillfällen enligt 33 å Rff komma att siffermässigt motverkas av en övergång till årsutskänkningstillstånd för slutna sällskap. Utredningen förutsätter, att intendenterna, såsom redan nu skett och sker i stor omfattning, verkar för att hos restauratörer och lokalinnehavare sprida kännedom om lagstiftningens syfte och innebörd, häri inräknat önskemålet att främja sobrare dryckes- och umgängesvanor.
Utskänkningsskattens betydelse för konkurrensen mellan restauranger och fria festvåningar diskuteras närmare i nästa kapitel. Redan här må det dock anmärkas, att en beräkning på grundval av förhållandena i mars 1961 utvisar att skillnaden mellan utskänknings- och utminuteringspris vid utskänkning enligt 33 & Rff stannar vid i genomsnitt cirka 1 krona 40 öre per person och utskänkningstillfälle. Ett belopp av denna storleksord- ning kan knappast spela någon större roll ur konkurrenssynpunkt. Även de i förhållande till den totala utskänkningen obetydliga kvantiteter, som redovisas för den tillfälliga utskänkningen (se 5. 74), tyder allmänt sett på att konkurrensens negativa verkningar för de reguljära restaurangerna icke skall överdrivas.
Icke heller ur de enskilda festarrangörernas synpunkt synes den för- dyring av totalkostnaden för tillställningen som vållas av utskänkningsskat- ten på spritdrycker kunna utgöra någon utslagsgivande faktor i valet mel- lan lokaler med och utan utskänkningsrätt. Det skulle i så fall kunna in- träffa vid sådana familjefester och liknande, där kostnaden för tillställ- ningen i deSs helhet skall bäras av en enda person. För sådana fall —— egentliga familjetillställningar utan anlitande av utomstående restauratör och i regel även utan anlitande av lejd arbetskraft överhuvud -— finns emel- lertid även efter ett genomförande av utredningens förslag möjligheter att anordna tillställningar på lokaler, där förtärings- och förvaringsförbuden icke gäller, i sådana former att utskänkningsskatt icke skall utgå. I andra fall åter, då beställaren icke själv svarar för arrangemangen, blir tillställ— ningen mera jämförbar med sådan på restaurang och därmed bortfaller även det huvudsakliga skälet för befrielse från utskänkningsskatt.
I likhet med 1953 års utskänkningsvinstkommitté (SOU 1956: 56 s. 253) finner utskänkningsutredningen, att det med hänsyn till konstruktionen av försäljningsförordningarna —— rusdrycksförsäljningsförordningen, öl- försäljningsförordningen och förordningen om försäljning av alkoholfria drycker — knappast torde vara möjligt att i dessa förordningar införa reg- ler, som icke äger samband med utskänkningsrörelse. De erforderliga be- stämmelserna rörande förtärings— och förvaringsförbud i fråga om rus- drycker och öl samt de enligt utredningens förslag tillkommande ciderdryc-
kerna torde därför böra sammanföras i en särskild förordning, varav följer att de nuvarande bestämmelserna bör upphävas. Utskänkningsutredningen framlägger förslag till en dylik förordning.
Fraga om utskanknmg av alkoholsvagare spritdrycker pa vinrestauranger
Som tidigare anförts (s. 162) förekommer i viss utsträckning överträdelser av förtärings- och förvaringsförbuden i den formen att enskilda gäster förtär medhavda spritdrycker på hotell och pensionat utan spriträttighe- ter (det 5. k. fickflaskeproblemet). För att i någon mån motverka dessa överträdelser har från vissa håll ifrågasatts att för företag med vinrättig- heter öppna en möjlighet att utan formligt utskänkningstillstånd för sprit- drycker få servera alkoholsvaga aperitifer samt likörer. I första hand har man därvid avsett att sådana drycker skulle få försäljas på samma sätt som vin, (1. v. 5. utan erläggande av utskänkningsskatt. Om detta icke läte sig göra, finge utskänkningsskatt erläggas i vanlig ordning. En sådan ut— ökning av rätten att utskänka skulle vara av intresse i synnerhet för hotell och pensionat på typiska turistorter, bl. a. med tanke på helinackorderade gäster. De framförda önskemålen bör ses mot den bakgrunden att det fin- nes spritdrycker eller blandningar av spritdrycker och alkoholfria ingre— dienser, som i fråga om alkoholhalt kan jämställas med starkvin.
Enligt utskänkningsutredningens mening är det ur nykterhetssynpunkt icke lämpligt att på sätt som sålunda ifrågasatts utvidga rätten att ut— skänka vin till att omfatta även alkoholsvagare spritdrycker. Många in— nehavare av dylika rättigheter skulle genom påtryckningar från gästernas sida och av konkurrensskäl frestas att överskrida en på sådant sätt ut— ökad utskänkningsrätt. Ej heller skulle det vara rimligt med hänsyn till andra företagare att medge befrielse från skyldigheten att erlägga utskänk— ningsskatt för de utskänkta spritdryckerna.
Ett alternativ vore att tillskapa ett nytt slag av utskänkningstillstånd, omfattande förutom vin och starköl även spritdrycker med en viss högsta alkoholhalt, t. ex. 30 volymprocent. Därest en sådan tillståndsform inför- des, skulle denna emellertid icke rimligen kunna begränsas till enbart hotell och pensionat av helinackorderingskaraktär. Möjlighet måste före— ligga för i princip vilket näringsställe som helst att söka en dylik ny typ av tillstånd. Detta skulle innebära att utöver redan befintliga utskänknings- alternativ i Rff _ alla slag av rusdrycker, vin och starköl, enbart starköl _ skulle komma ytterligare ett, varigenom alternativens antal skulle stiga till fyra. Detta synes knappast lämpligt, då rättighetssystemet härigenom skulle kompliceras och svårigheter uppkomma för allmänheten att skilja på restauranger med olika slag av rättigheter. De i varje särskilt fall gällande bestämmelserna skulle bli svåra att tillämpa och deras efterlevnad svår att övervaka. Icke heller enligt detta alternativ vore det rimligt _ bl. a. med
tanke på restauranger med fullständiga rättigheter _ att befria inneha- vare av en sådan ny typ av rättighet från skyldighet att erlägga utskänk- ningsskatt. I den mån syftet varit att öppna möjlighet till begränsad sprit— drycksutskänkning utan det besvär med utskänkningsskatten, som för rättighetsinnehavaren- följer med deklarationsplikten, kan syftet sålunda icke skäligen tillgodoses på denna väg.
Utöver det sagda tillkommer, att gällande gränsdragning mellan sprit— drycker och vin, som är internationellt vedertagen, anknyter icke enbart till alkoholhalten utan även till tillverkningsförfarandet. Till vin hänföres sålunda nu endast alkoholdrycker, som är framställda genom alkoholisk jäsning av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar. Är drycken framställd på annat sätt, är den antingen spritdryck eller maltdryck. Nå—
gOn ändring i fråga om denna gränsdragning _ bortsett från vad som för— anledes av utskänkningsutredningens förslag om ciderdrycker — finner
utredningen icke skäl ifrågasätta.
Utredningen anser sig alltså icke kunna framlägga förslag till någon lag- ändring i denna fråga men vill dock framhålla, att flera av de företag, för vilka problemet med begränsad spritutskänkning är aktuellt, torde vara av sådan standard, att fullständiga rättigheter efter ansökan borde kunna erhållas. En sådan rättighet behöver icke utnyttjas i större omfattning än vederbörande rättighetsinnehavare själv finner lämpligt. Den, som icke vill utskänka egentligt brännvin eller annan starksprit utan endast alkohol- svagare spritdrycker, är följaktligen oförhindrad att tillämpa en sådan be- gränsning men kan _ till skillnad från det ifrågasatta fallet med begrän- sad utskänkningsrätt _ ändock vid något speciellt tillfälle utskänka även starkare drycker utan att därmed överskrida sin lagliga befogenhet.
KAPITEL 10
Utskänkningsskatten på spritdrycker
Inledning
Som framhållits i kapitel 1, avser det utskänkningsutredningen lämnade uppdraget ingen omprövning av de allmänna ekonomiska villkoren för rus— drycksutskänkningen. Däremot har det ålegat utredningen att undersöka huruvida förutsättningar föreligger att avskaffa utskänkningsskatten på spritdrycker. Det har därvid gällt att pröva hållfastheten i de argument, som anförts för skattens borttagande, och att ställa dessa argument mot de skäl som, kanske främst ur nykterhetssynpunkt, kan tala för ett bibe- hållande av skatten.
Tyngdpunkten i motiven för utskänkningsskatten har, såsom visats i kapitel 3, legat olika under den tid skatten funnits. Sammanfattningsvis kan sägas, att skatten ursprungligen infördes av statsfinansiella skäl, men att senare en motivförskjutning inträtt och att skatten numera väsentligen är ett nykterhetspolitiskt instrument. Detta innebär dock icke att de fiskala synpunkterna saknar intresse. Det må i detta sammanhang erinras om att i de direktiv som utredningen erhållit för sitt arbete förutsatts, att ett av utskänkningsskattens borttagande föranlett inkomstbortfall för statsverket skulle kompenseras genom ökade statsinkomster på andra vägar.
Utskänkningsskattens betydelse för konkurrensen mellan restauranger och fria festvåningar
I den allmänna debatt, som förts under de senaste åren, har ofta hävdats att utskänkningsskatten är ett hinder för en rationell lösning av problemen kring förtärings- och förvaringsförbuden. Detta argument har stundom framförts med sådan styrka, att det kommit att framstå som det viktigaste motivet för skattens borttagande. Det är naturligtvis riktigt att statens in— tresse att övervaka spritutskänkningen finge ett annat innehåll, därest denna utskänkning förlorade den statsfinansiella betydelse, som följer med utta— gandet av utskänkningsskatt. Tyngdpunkten skulle i stället komma att ligga på de rent nykterhetspolitiska och ordningsmässiga problemen. Önskemålet om begränsning av spritutskänkningen på ett eller annat sätt skulle emeller— tid med all säkerhet kvarstå; det skulle med andra ord fortfarande erfordras
någon form av rättighetssystem. Hur ett sådant system än må konstrueras, måste det med nödvändighet kompletteras med förtärings- och förvarings- förbud av den principiella innebörden, att på varje särskild serveringslokal icke må förtäras eller åtkomliga för gästerna förvaras starkare drycker än sådana som där lagligen får utskänkas. Det sagda gäller oberoende av om systemet i fråga bygger på förlänande av vissa rättigheter eller om det förut- sätter förbudsvis meddelade inskränkningar i en ursprunglig, i princip obegränsad rättighet. De båda förbuden är således ofrånkomliga även om det icke finnes någon utskänkningsskatt, för såvitt man ej är here-dd tillåta fullständig frihet inom utskänkningsområdet.
I direkt anslutning till den från restauratörhåll anförda argumenteringen för utskänkningsskattens borttagande har även pekats på den för den re— guljära restaurangnäringen besvärande konkurrens, som utövas av s. k. fria festvåningar och övriga samlingslokaler av olika slag. Det har härvid hävdats, att denna konkurrens varit möjlig i främsta rummet genom att förtäring kunnat ske av medförda spritdrycker till utminuteringspris, d. v. 5. utan att utskänkningsskatt utgått. De reguljära restaurangerna skulle härigenom ha lidit orättmätigt avbräck i rörelsen och fått de ekono- miska möjligheterna att i olika hänseenden upprätthålla sin standard beskurna.
Dessa synpunkter kan icke helt frånkännas berättigande. Otvivelaktigt har, i synnerhet i vissa delar av landet, de fria festvåningarna _ stundom i förening med att förtärings— och förvaringsförbuden överträtts _ berö— vat de reguljära restaurangerna en del av deras presumtiva kunder. Att det finnes restauranger som därigenom fått vidkännas ett visst inkomst- bortfall torde ej heller kunna bestridas. En närmare precisering av detta avbräcks faktiska omfattning och betydelse låter sig dock ej göra. I syfte att minska den ekonomiska lockelsen att överträda gällande bestämmelser och att samtidigt stärka de tillståndsbundna restaurangernas konkurrens- kraft genomfördes år 1957 såsom förut redovisats en avsevärd sänkning av utskänkningsskatten. Vidare har intendenterna för utskänkningsären- den vinnlagt sig om att hos lokalinnehavarna sprida kännedom om gällande bestämmelser och för dem framhålla lämpligheten av att även i tveksamma fall söka t-illfällig utskänkningsrätt enligt 33 & Rff. Därvid torde förutom de påtagliga fördelarna'ur ordnings- och nykterhetssynpunkt, som en lagligen bedriven utskänkning medför, ha påvisats de ekonomiska förmåner i form av partirabatt på rusdrycker och utskänkningsersättning för spritdrycks— utskänkningen som vederbörande i sådant fall kan tillgodogöra sig. De lokalinnehavare som försöksvis begärt tillfällig utskänkningsrätt har vid utövandet av denna i allmänhet gjort goda erfarenheter och i fortsättningen föredragit att använda sig av denna möjlighet. Detta har i väsentlig mån bidragit till den betydande ökningen av antalet tillfällen, då rätt till utskänk- ning enligt 33 å överlåtits (jfr kapitel 1). Det synes vidare icke osannolikt,
att både lokalupplåtares och beställares motstånd mot användandet av till— fälliga utskänkningsrättigheter försvagats genom att den år 1957 genom— förda skattesänkningen begränsat den ekonomiska favör som ett arrange- mang med medförda, utminuteringsvis inköpta rusdrycker kunnat inne— bära.
I den mån sistnämnda synpunkt är riktig kunde däri ligga ett motiv för en ytterligare sänkning eller ett borttagande av utskänkningsskatten. Moti- vet är emellertid vid nuvarande skattenivå icke särskilt starkt. Enligt en inom kontrollstyrelsen företagen utredning avseende de tillfällen under tiden den l—den 14 mars 1961, då utskänkning bedrivits enligt 33 & Rff, uppgick den genomsnittliga spritkonsumtionen per person till 10,4 cl med ett utskänkningsvärde av 4 kronor 69 öre. Motsvarande utminuterings— värde utgjorde cirka 3 kronor 30 öre. Inklusive den kostnadsersättning, som tillkommer rättighetsinnehavaren, stannar utskänkningsskattens be- lopp vid i genomsnitt omkring 1 krona 40 öre per person. Endast i omkring 1/10 av samtliga fall uppgår genomsnittsbeloppet till mer än 3 kronor.
Härutöver må framhållas, att även om skatten avskaffas de reguljära restaurangernas priser även i övrigt _ beroende bl. a. på högre lokal- och personalkostnader — säkerligen kommer att ligga väsentligt högre än de priser, som kan erbjudas eller tillämpas på de andra lokalerna. Sålunda meddelas årsutskänkningstillstånd för spritdrycker endast om lokalerna uppfyller vissa krav, vilka icke i samma omfattning ställes på de fria fest- våningarna och andra samlingslokaler. Vidare torde samlingslokaler ofta ha tillkommit med statsbidrag eller understöd i annan form, vilket kan innebära lägre krav på förränlning av insatt kapital. Utövare av årsutskänk— ningstillstånd måste i regel hålla sig med mera kvalificerad personal och betala sina anställda avtalsenliga löner. Innehavaren av en fri festvåning kan däremot i regel anlita tillfälligt anställd personal med lägre löne— anspråk än som vanligen förekommer inom facket. Vidare blir de sociala omkostnaderna för personalen betydligt högre i en vanlig restaurangrö- relse. Visserligen blir gästerna på fria festvåningar och andra tillfälliga utskänkningslokaler icke alltid betjänade på ett fullt förstklassigt sätt, men man får räkna med att beställare, som av kostnadsskäl undviker de reguljära restaurangerna, är beredda att överse härmed, såvida de icke _ trots de enklare arrangemangen _ rentav erfar större trivsel på en annan lokal än en vanlig restaurang med dess mera anspråksfulla miljö.
Av viss betydelse för konkurrensläget torde vidare vara att utskänkning enligt 33 & Rff får generellt fortgå till klockan 1. Inom den tillståndsbundna restaurangrörelsen på landsbygden och i flertalet städer stänger man där- emot vanligen senast klockan 24. Polismyndigheten äger visserligen för särskilt tillfälle lämna medgivande till förlängning av utskänkningstiden, dock endast i den mån kommunen icke motsatt sig sådan förlängning.
Det bör här anmärkas, att problemet med de fria festvåningarna existe-
rade även före oktober 1955. Möjligheter fanns redan då att förlägga privata tillställningar till lokaler utan utskänkningsrätt av något slag, men när det gällde förtäring av medhavda spritdrycker var man hänvisad till tilldel- ningen på motböckerna, vilken i sådana sammanhang ofta var knapp. Extratilldelning av spritdrycker medgavs endast för särskilt högtidliga tillfällen. Var det bekant att tillställningen skulle äga rum på en lokal, där utskänkning av något slag förekom, medgavs ingen extratilldelning. Myndigheternas kontroll över de fria festvåningarna underlättades av att utskänkningen av alkoholfria drycker då var underkastad ett anmälnings— eller tillståndsförfarande. Fr. o. m. den 1 oktober 1955 är utskänkningen av alkoholfria drycker däremot en i princip fri näring.
Under de år som gått, sedan den nuvarande försäljningslagstiftningen trädde i kraft den 1 oktober 1955, synes en förskjutning ha ägt rum i res- tauratörernas uppfattning rörande konkurrensen från de fria festvåning- arna. Man hade till en början icke något emot att den fria festvånings— rörelsen existerade och man kunde t. 0. m. acceptera att den ytterligare utbyggdes, blott intendenterna tillsåge att utskänkningsrätt i vederbörlig ordning söktes och följaktligen utskänkningsskatt erlades. Kunde man endast få konkurrera på lika villkor, (1. v. 5. med tillämpande av samma utskänkningspris på spritdrycker, funnes intet att invända. När sedermera intendenternas arbete medförde att antalet ansökningar om tillfällig ut- skänkningsrätt ökade, framfördes emellertid klagomål från de ordinarie restauratörerna mot att sådana ansökningar bifölls i alltför stort antal.
Utskänkningsskatten har, redan av skäl som i det föregående redovisats, så Vitt utredningen kan finna ingen utslagsgivande betydelse i detta kon- kurrenssammanhang. Vidare torde prissättningen på andra drycker än spritdrycker ha lika stor betydelse som utskänkningsskatten. Det ligger nära till hands att undersöka vilken betydelse prissättningen på viner kan ha. Denna är ju helt fri och ingenting hindrar en restauratör från att vid utskänkning i en festvåning tillämpa ett lägre vinpris än som upptagits på den ordinarie vinprislistan. Om detta skulle anses mindre lämpligt, återstår möjligheten att i festvåningarna tillhandahålla viner, som icke serveras i matsalen, och åsätta dessa relativt låga priser. De jämförelsevis höga vin- priser, som enligt vad som framgår av kapitel 3 tillämpas på många restau- ranger, kan ju möjligen till en del motiveras av att lagerhållningen dra— ger vissa kostnader och att viner i allmänhet _— särskilt gäller detta lätt— viner bibehåller sin kvalitet endast under en begränsad tidsrymd. Vid en festvåningsbeställning behöver dessa synpunkter icke anläggas, utan den erforderliga kvantiteten av de viner beställaren önskar kan utan större dröjsmål fås levererade från systembolaget. Trots detta lär det höra till undantagen, att en restaurang i konkurrens med de privata festvåningarna tillämpar lägre vinpriser i sin festvåning än i den allmänna matsalen. Det- samma torde gälla beträffande öl ooh alkoholfria drycker.
Den omständigheten, att folkets hus och bygdegårdar, såsom framgår av tidigare (s. 108) redovisade uppgifter, i jämförelsevis ringa omfattning användes för privata tillställningar av sådant slag att rusdrycksutskänk- ning kan antagas förekomma där, tyder även på att man från restauratör- håll överskattat betydelsen av konkurrensen från dessa slag av lokaler. Bygdegårdarna är för övrigt till skillnad från övriga samlingslokaler i all— mänhet belägna på den egentliga landsbygden, vilket innebär att restau— ranger med utskänkningsrätt endast undantagsvis förekommer inom byg- degårdarnas publikområden.
Även vissa andra typer av mer eller mindre offentliga samlingslokaler, såsom medborgarhus, hantverkshus och ordenslokaler m. m., torde endast i begränsad utsträckning användas för privata tillställningar. Beträffande de främst på större platser förekommande fria festvåningarna, med eller utan matserveringsrörelse, vilka yrkesmässigt upplåtes för tillställningar i slutna sällskap, torde numera i allmänhet tillfällig utskänkningsrätt sökas och utskänkningsskatt erläggas. Den starka ökningen av antalet utskänk- ningstillfällen enligt 33 & Rff tyder på, att antalet lokaler av detta slag, där tillställningar anordnas utan att därvid utskänkningsrätt sökes, numera icke är alltför betydande.
Vad här anförts utesluter som förut sagts icke, att konkurrensen från de fria festvåningarna i vissa delar av landet kan ha varit och alltjämt är märkbar för restaurangerna. För en enskild restaurang kan ett större bort- fall av beställningar för slutna sällskap givetvis få kännbara ekonomiska verkningar. Argument hänförliga till dylika lokala förhållanden måste dock i ett större sammanhang tillmätas begränsad betydelse; en viss konkurrens måste för övrigt _ som sagts redan i föregående kapitel _ ligga i konsu- menternas intresse.
Slutsatsen av det anförda blir, att utskänkningsskatten numera icke kan spela någon större roll i konkurrensen mellan utskänkningsrestaurangerna och andra lokaler. Därest utredningens förslag till ändrad utformning av förtärings- och förvaringsförbuden godtages, kan utskänkningsskattens be- tydelse för konkurrensläget mellan restauranger och fria festvåningar Vän- tas bli ännu mindre genom .att antalet lokaler, där utskänkningstillstånd skulle erfordras, utökas.
Utskänkningsskattens betydelse ur nykterhetssynpunkt
Som utgångspunkt för det följande resonemanget torde få tjäna ett utta- lande av finansministern vid amnälan av 1954 års proposition angående rikt— linjerna för den framtida nykterhetspolitiken m. in., enligt vilket utskänk- ningsskatten uppbäres icke minst av nykterhetspolitiska skäl. Den i kapi- tel 3 lämnade redogörelsen för vidtagna ändringar och väckta förslag av- seende utskänkningsskatten visar också, att skatten numera väsentligen
är ett nykterhetspolitiskt instrument. Det må även erinras om att bevill- ningsutskottet vid 1959 års riksdag underströk att frågan om utskänknings— skatten främst måste bedömas från nykterhetspolitiska utgångspunkter men att utskottet samtidigt icke höll för uteslutet _ med hänsyn till ut- skänkningens numera minskade betydelse _ att skatten i framtiden skulle kunna sänkas eller rent av avvecklas (BevU 1959: 38).
Avgörande för frågan om utskänkningsskattens eventuella avskaffande måste alltså vara om denna skatt i fortsättningen kan väntas få någon nämn- värd betydelse ur nykterhetssynpunkt, d. v. s. om den i och för sig har någon efterfrågehämmande verkan eller om den — i förening med avkopplingen av restauratörernas vinstintresse _ åtminstone bidrager till den av stats- makterna önskade övergången från starkare till svagare drycker. Som lik- tydigt med krav på skattens avskaffande torde man här få betrakta det i de i kapitel 3 (s. 85) nämnda motionerna vid 1959 års riksdag gjorda yrkandet om sådan reduktion av den nuvarande utskänkningsskatten, att den endast komme att motsvara restauratörernas ersättning för utskänkningen.
Om man i enlighet med detta motionsyrkande reducerade skatten i sådan grad, att den kom att motsvara endast restauratörernas ersättning för ut— skänkningen, skulle detta vid i övrigt oförändrade förhållanden medföra en nominell prissänkning med (27,5 _ 15,0 :) 12,5 procent. Utskänknings- priset på ett glas om fyra cl av de vanligaste spritdrycksmärkena skulle härigenom komma att sänkas med 10 å 20 öre. Det måste emellertid obser- veras, att den som på restaurang konsumerar spritdrycker i samband med måltid även har att vidkännas kostnaderna för annan förtäring, betjäning m. m. Den totala kostnaden för ett sådant restaurangbesök kommer följakt- ligen genom utskänkningsskattens avskaffande att nedgå med betydligt mindre än 12,5 procent, i många fall måhända med endast en eller annan procent. Någon större stimulans till ökad förtäring av spritdrycker i sam- band med måltid torde därför icke behöva befaras genom ett slopande av utskänkningsskatten.
Av väsentlig betydelse i detta sammanhang är emellertid att utredningen förordar, att måltidstvånget vid utskänkning av spritdrycker i princip skall upphävas. Denna åtgärd skulle i kombination med ett borttagande av ut— skänkningsskatten leda till en väsentlig reduktion av kostnaderna för sådana restaurangbesök, som huvudsakligen företages i syfte att förtära sprit- drycker. Även om allmänhetens intresse för den måltidsfria utskänkningen vid försöksverksamheten icke varit särskilt stort, finner utredningen det icke välbetänkt att statsmakterna, innan erfarenhet av ett generellt slopande av måltidstvånget vunnits, avhänder sig det nykterhetspolitiska instru- ment som utskänkningsskatten utgör. Det måste här erinras om, att det all- männa nykterhetstillståndet i landet alltjämt lämnar mycket övrigt att önska och att detta förhållande icke minst gäller ungdomen. Skulle olägen- heter i nykterhetshänseende — i motsats till vad utredningen anser san-
nolikt _ framträda på restaurangerna efter ett allmänt genomförande av måltidsfri utskänkning, torde i praktiken ett återinförande av måltidstvånget svårligen låta sig genomföra. I ett dylikt läge torde en höjning av utskänk- ningspriset på spritdrycker vara ett av de mest effektiva dämpande medel som står till buds. Har man då utskänkningsskatten kvar, är det jämfö- relsevis enkelt att åstadkomma den avsedda prisstegringen genom en skatte- höjning.
Ett alternativ till den av ett eventuellt skattebortfall följande prissänk- ningen på spritdrycker skulle vara att restauratörernas ersättning för ut- skänkningens handhavande höjdes med ett belopp som svarade mot den borttagna skatten. Detta skulle emellertid innebära ett ökat utrymme för enskilt vinstintresse i spritutskänkningen, vilket skulle stå i direkt mot- sättning till de av statsmakterna senast år 1957 fastslagna riktlinjerna för nykterhetspolitiken. Restauratörernas sammanlagda bruttovinster på ut- skänkningen av spritdrycker, inklusive övermål, har för år 1960 beräknats till något över 28 miljoner kronor (jfr tabell 15 s. 100). Utredningen vill erinra om att det enligt den av riksdagen beslutade ordningen icke är fråga om att ge restauratörerna ersättning annat än för vissa kostnader vid sprit- utskänkningen och bl. a. icke för den del av företagens samkostnader som belöper på denna utskänkning.
Utskänkningsutredningen vill i detta sammanhang även peka på vissa tidigare nämnda tendenser, som för närvarande framträder inom den svenska restaurangvärlden och som under senare tid tagit sina mest synliga uttryck i tillkomsten av ett ökat antal drinkbarer och många restaurangers omda- ning i riktning mot nöjeslokaler. Framför allt barerna har, som förut sagts, visat sig ha en viss dragningskraft på yngre publik, och restauratörerna har i många fall ställts inför särskilda problem när det gällt sovring av gästerna, främst på danskvällar. Att i detta läge, innan de nu pågående tendenserna stabiliserats och restauratörerna visat sig även på längre sikt kunna be— mästra uppkommande svårigheter, slopa utskänkningsskatten och där- med antingen åstadkomma en prissänkning på de spritdrycker, som till- handahålles i barerna, eller öka restauratörernas ekonomiska intresse av barförsäljningen, vore icke välbetänkt.
Utöver de förut anförda synpunkterna må understrykas den under alla förhållanden kvarstående målsättningen att främja en förskjutning i efter- frågan från starkare till svagare drycker, d. v. 5. att tränga tillbaka sprit- dryckerna till förmån för i första hand vin och maltdrycker. Det synes utred- ningen betänkligt, att i ett läge, då måltidsfri utskänkning av spritdrycker genomföres, riskera motverka en sådan utveckling genom en åtgärd, som medför prissänkning på spritdrycker på restaurangerna. Det må också i detta sammanhang erinras om att finansministern så sent som är 1957 i propositionen angående de ekonomiska villkoren för rusdrycksutskänk- ningen uttalade, att ett fullständigt avskaffande av utskänkningsskatten
å spritdrycker skulle omöjliggöra upprätthållandet av en önskvärd pris- relation till svagare drycker. Detta uttalande finner utredningen alltjämt äga giltighet.
Saken skulle måhända komma i ett annat läge, om man kunde räkna med motsvarande prissänkningar på vin. Tillgängliga erfarenheter, förut redo- visade i kapitel 3, ger emellertid icke stöd åt antagandet, att några prissänk— ningar av betydelse kan genomföras på frivillighetens väg. Trots den av be- villningsutskottet vid 1957 års riksdag uttalade möjligheten att införa pris- reglering på utskänkta viner har restauratörerna under de båda senaste åren icke obetydligt höjt sina marginaler vid utskänkning av vin. Visserligen ökar vinkonsumtionen alltjämt på restaurangerna i förhållande till motsvarande spritdryckskonsumtion, men om vinpriserna fortsätter att skjuta i höjden, samtidigt med att spritdryckerna genom måltidstvångets slopande blir lät— tare åtkomliga, kan denna utveckling komma att brytas.
Såsom inledningsvis anförts i detta kapitel ingår icke i utredningens upp- drag att ompröva de nuvarande ekonomiska villkoren för utskänkningen. Då emellertid de i den allmänna diskussionen från restauratörhåll framförda yrkandena på utskänkningsskattens avskaffande torde få ses som ett första led i strävandena att ernå full frihet för restaurangerna vid prissättningen på utskänkta spritdrycker, är det anledning att med några ord vidröra de tänkbara konsekvenserna av en sådan förändring. Utskänkningspriserna skulle då med största sannolikhet komma att stiga på de flesta restauranger med den redan nu ofta framförda motiveringen, att spritdryckerna bör bära sin andel av de gemensamma kostnaderna. Att en sådan utveckling ytter- ligare skulle öka restaurangernas svårigheter att konkurrera med de fria festvåningarna har man i debatten ofta förbisett. Möjligt är att priserna på andra varor, såsom mat, vin, öl och alkoholfria drycker, i gengäld skulle kunna sänkas och att restaurangbesöken i stort sett icke skulle bli nämn- värt dyrare. Det skulle emellertid otvivelaktigt bli ekonomiskt mera lönande för restauratörerna att sälja spritdrycker. Principen om begränsningen av det enskilda vinstintresset vid rusdrycksförsäljningen skulle därmed vara helt slopad såvitt det gäller utskänkning. Bortsett från restauratörernas am- bition att hålla rörelsen på en hög nivå skulle man icke längre ha någon effektiv spärr mot en sådan omläggning av rörelsen på restaurangerna att tyngdpunkten förflyttades från försäljning av mat till försäljning av sprit- drycker. Vidare skulle serveringspersonalen, som förutsättes behålla sina tio procent på all försäljning, få ett ökat intresse av att sälja spritdrycker.
En tänkbar möjlighet är givetvis att man vid en eventuell fri prissättning på spritdrycker till motverkande av det enskilda vinstintresset bibehåller den nuvarande spärregeln (jfr s. 88), kombinerad med en straffavgift vid över— skridande av spärrgränserna. Detta vore dock icke tillräckligt, eftersom denna regel icke alltid får den avsedda effekten. Sålunda kan restauranger, som under kvällarna säljer jämförelsevis stora kvantiteter spritdrycker _
i förhållande till andra varor — tack vare stor matomsättning under lunch- erna helt undgå att drabbas av spärregeln. För andra restauranger finnes i nuvarande läge en viss marginal för ökad omsättning av spritdrycker, innan spärregeln börjar verka. Bibehållandet av spärregeln förutsätter up- penbarligen även bibehållandet av det nuvarande deklarationsförfarandet, vilket stundom på restauratörhåll anses som en större olägenhet än utskänk- ningsskatten i och för sig. Det är vidare troligt att en deklarationsskyldig— het, som icke längre hade någon fiskalisk utan endast en rent nykterhets- politisk bakgrund, för restauratörerna skulle komma att framstå som en onödig administrativ belastning.
Utskänkningsskatten ur administrativ synpunkt
Såsom skäl för utskänkningsskattens avskaffande skulle kunna anföras den administrativa förenkling som kan vinnas genom att restauratörernas arbete med deklarationer för utskänkningsskatt samt uppbörds- och kontrollarbetet i kontrollstyrelsen och dess lokalförvaltning försvinner. Denna vinst torde dock icke höra överdrivas. Det nuvarande deklarationsförfarandet, som för- utsättes bygga på restauratörernas egen bokföring, kan knappast anses komplicerat eller särskilt betungande. Antalet befattningshavare hos kon- trollstyrelsen och dess lokalförvaltning för upphörd och kontroll av skat- ten uppgår f. n. till endast 8 ä 9, varjämte flertalet utskänkningsintendenter vid sidan av övriga arbetsuppgifter ombesörjer utskänkningsskattekontroll.
Även om skatten borttages, torde det vidare _ såsom framhållits i utred- ningsdirektiven och som även något berörts i slutet av närmast föregående avsnitt _ vara erforderligt att i någon form bibehålla en kontroll över sprit- utskänkningen. Bl. a. skulle enligt utredningens uppfattning behövas regler i syfte att garantera ur nykterhetspolitiska synpunkter godtagbara rela- tioner mellan spritutskänkning och servering av mat och alkoholfria dryc- ker. Även önskemålet att genom prissättningen stimulera en övergång från alkoholstarkare till alkoholsvagare drycker skulle i ett läge utan utskänk- ningsskatt kunna påkalla vissa särskilda åtgärder. Det skulle sålunda, även om skatten ej längre utginge, fordras obligatoriska uppgifter av något slag från restauratörerna till kontrollstyrelsen, som med biträde av sina lokalorgan, däri inbegripet utskänkningsintendenterna, skulle ha att om- besörja granskning samt därefter överväga och vidtaga eventuella åtgär- der. Det är därför icke säkert att ett slopande av utskänkningsskatten skulle medföra någon vinst ur administrativ synpunkt. I all synnerhet skulle detta icke bli fallet om den nuvarande automatiskt verkande spärr- regeln ersattes av på skönsmässiga bedömanden grundade åtgärder.
Utskänkningsskatten ur statsfinansiell synpunkt
En förutsättning för ett eventuellt slopande av utskänkningsskatten på spritdrycker är enligt de för utredningen meddelade direktiven att stats- verket kompenseras för det härav föranledda inkomstbortfallet genom en jämkning av skatten på utminuterade spritdrycker eller på annat sätt, t. ex. genom ändring av de statliga monopolbolagens vinstmarginaler.
Under de fem senaste budgetåren1 har inkomsterna av omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker samt omsättningsskatt å vin utfallit med följande belopp.
Spritdrycker Vin Omsattningsskatt Utskänk- " ' Budgetår nings- Summa Omsattmngs—
För konsum- För tekniskt skatt skatt tionsändamål ändamål
Miljoner kronor
1956/57 1 065,8 3,5 30,4 1 099,7 51,5 1957/58 1 095,2 3,5 16,0 1 114,7 69,6 1958/59 1 100,0 3,6 18,1 1 121,7 85,6 1959/60 1 113,1 3,8 19,3 1 136,2 94,5 1960/61 1 136,3 3,7 21,2 1 161,2 100,2
För budgetåret 1960/61 uppgick den sammanlagda inkomsten å riksstats— titeln omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker till 1 161 miljoner kronor. Den årliga ökningen under den senaste femårsperioden uppgår till en å två procent. Att märka är emellertid, att höjningen av omsättnings- skatten å spritdrycker för konsumtionsändamål i februari 1958 med om- kring tre kronor per liter medförde en endast obetydlig ökning av skatte- inkomsten. Vinförsäljningen och skatteinkomsten av den-samma har under de senaste åren ökat avsevärt, men takten i inkomstökningen befinner sig i avtagande. .
Vilken väg att kompensera ett inkomstbortfall motsvarande utskänk- ningsskatten man än väljer, måste det enligt utredningens mening vara svårt att i efterhand fastställa i vad mån den avsedda omfördelningen av skattebördan verkligen kommit till stånd, då efterfrågan samtidigt påver- kas av ett flertal mer eller mindre obestämbara faktorer. Varje kompen- sationshöjning förblir därför närmast en teoretisk beräkning. Särskilt gäl- ler detta om höjningen är så stor att den i och för sig påverkar efterfrågan.
Det första av de i utredningsdirektiven angivna alternativen för kompen- sation av inkomstbortfallet _ jämkning av omsättningsskatten _ skulle
1 Medan den statistiska redovisningen i det föregående, jfr kapitlen 1 och 3, följer kalender— årsindelningen, synes det lämpligt att vid behandlingen av utskänkningsskattens betydelse ur statsfinansiell synpunkt ansluta till den i sådana sammanhang brukliga indelningen i budgetår.
enklast kunna genomföras så, att omsättningsskattens procentuella del höj- des från 50 till 51 procent av utminuteringspriset. Det genomsnittliga ut- minuteringspriset, som för närvarande utgör cirka 30 kronor per liter, skulle då behöva höjas med två procent eller 60 öre per literl. På 1960 års totala omsättning av 43 miljoner liter skulle detta ge en inkomstökning av 25,8 miljoner kronor.
Ett liknande resultat skulle kunna ernås genom det andra alternativet _ ändring av de statliga monopolbolagens vinstmarginaler. Ett sådant för- faringssätt skulle dock innebära att Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen och/eller Nya systemaktiebolaget komme att utöva en beskattningsrätt, vilken nu icke tillkommer nämnda företag. Enligt sina avtal med staten, vilka i så fall måste ändras på denna punkt, är de båda bolagen förbundna att vid sin försäljning av rusdrycker tillämpa sådana prissättningsgrunder, att all- mänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna på samma gång som bolagen erhåller täckning för sina omkostnader samt skälig inkomst av rörelsen. Det kan vidare nämnas, att den nuvarande utskänkningsskatten inflyter till statsverket i mindre poster regelbundet månaden efter försälj- ningsmånaden, medan däremot de båda bolagen inlevererar sina vinstmedel, rusdrycksförsäljningsmedlen, i engångsposter i juni månad året efter för- säljningsåret och att dessförinnan en del av bolagens totala årsvinst till— fallit kommunerna i form av kommunalskatt. För att via monopolbola- gens vinster tillgodoföra statsverket ett belopp, fullt ut svarande mot den slopade utskänkningsskatten, måste man således höja priserna utöver vad en ren matematisk beräkning ger vid handen.
För den händelse ett slopande av utskänkningsskatten skulle bli ak- tuellt, anser utredningen att det förstnämnda alternativet skulle vara det smidigaste sättet att kompensera ett väntat inkomstbortfall.
Ur allmän rättvisesynpunkt kan det vidare ifrågasättas, om det är rik- tigt att höja utminuteringspriserna för alla konsumenter — häri inräknat dem som sällan eller aldrig besöker spritrestauranger —— i det enda syftet att möjliggöra utskänkningsskattens borttagande och därigenom åstad- komma prissänkning för en spritkonsumtion, som för den stora allmän- heten torde framstå som mera lyxbetonad än annan spritförtäring.
Utredningens förslag
Vid en summering av de olika synpunkter, som i det föregående anförts beträffande utskänkningsskatten, finner utskänkningsutredningen att denna skatt har en viktig funktion att fylla när det gäller att motverka restau— ratörernas ekonomiska intresse av ökad spritutskänkning. Det föreligger därför enligt utskänkningsutredningens mening skäl att avvakta utveck-
' 50 % skatt på 30 kronor ger 15 kronor och 51 % skatt på 30:60 kronor ger 15:60 kronor, vilket innebär att även skatten komme att öka med 60 öre per liter.
lingen efter måltidstvångets generella avskaffande innan frågan om ut- skänkningsskattens vara eller icke vara slutligt prövas. Icke minst motive- ras detta av vissa tendenser, som framträtt under den allra senaste tiden och som kan väcka tvekan om lämpligheten av att nu avskaffa det nykter- hetspolitiska instrument, som utskänkningsskatten dock alltjämt utgör. Härvid åsyftas i första hand den allt mera framträdande benägenheten att inrätta drinkbarer och de särskilda problem som följer med dessa barer samt vidare omändrandet av många restauranger till mera nöjesbetonade lo— kaler, med upptagandet av särskilda entré- eller bordsavgifter som ett ka- rakteristiskt inslag. Vad 1957 års riksdag uttalade om intresset att upp- rätthålla en lämplig prisrelation till svagare drycker gäller också alltjämt. Utredningen har vidare funnit, att utskänkningsskattens avskaffande icke skulle lösa de med förtärings- och förvaringsförbuden sammanhängande problemen. Slutligen har utredningen ansett det ur rättvisesynpunkt föga tilltalande att på andra spritdryckskonsumenter än restauranggäster över— vältra den nuvarande utskänkningsskatten.
Utskänkningsutredningen anser sig därför böra föreslå, att utskänk- ningsskatten bibehålles tills vidare. Sedan närmare erfarenhet vunnits i olika hänseenden beträffande verkningarna av utredningens övriga förslag, bör frågan om skattens slopande ånyo prövas.
Vissa lättnader bör dock nu — främst i rationaliseringssyfte — kunna genomföras i detaljfrågor. Sålunda synes de månatliga deklarationerna för utskänkningsskatt och kostnadsersättning i princip kunna ersättas av två- månadersdeklarationer, lämpligen i anslutning till deklarationerna för all- män varuskatt. Arbetet med den av deklarationsförfarandet nödvändig- gjorda lagerinventeringen reduceras härigenom. Kontrollstyrelsen bör dock ha befogenhet att kräva månatlig deklaration av sådana skattskyldiga, som erfarenhets-mässigt brustit i fullgörandet av sin deklarations- och betal— ningsskyldighet eller eljest när särskilda skäl så motiverar.
Vidare synes vid beräkningen av restauratörernas ersättning för sprit- drycksutskänkningen den nuvarande spärregeln kunna modifieras på så Sätt att ersättningsgräns II slopas. Som visats i kapitel 3, var det under år 1960 av inalles 866 företag endast 70, varav 36 tillhörde det allmänna restau- rangbolaget, som drabbades av denna extra reduktion. I flera fall inträf- fade detta endast under någon enstaka månad. Antalet företag, som drab- bades av denna reduktion under årets alla månader, stannade vid 19, varav 14 tillhörde det allmänna bolaget. Sammanlagt minskades de 70 res- taurangernas kostnadsersättning för året till följd av ersättningsgräns II med 125 000 kronor, vilket belopp fördelade sig med 118 000 kronor på det allmänna bolaget och endast 7 000 kronor på de enskilda företagen. Samt- liga 866 restauranger har emellertid i sina månatliga redovisningar haft att göra vissa beräkningar med hänsyn till även denna ersättningsgräns, varför
en allmän administrativ förenkling skulle ske om gränsen slopades. Även kontrollen av deklarationerna skulle underlättas, om spärregeln på detta sätt förenklades genom att antalet erforderliga räkneoperationer bleve avsevärt reducerat.
De nu föreslagna lättnaderna anser utredningen kunna genomföras utan att de sedan år 1957 gällande principerna för restauratörernas utskänknings- ersättning rubbas; åtgärderna bör närmast ses som detalj justeringar, vilka med hänsyn till de numera gjorda erfarenheterna framstår som önskvärda.
Från restauratörhåll har framförts önskemål om möjlighet till årsut- jämning i efterskott av den enligt månadsdeklarationerna uträknade kost- nadsersättningen. Vissa företag, som exempelvis har en gynnsammare sprit— relation under sommaren än under vintern, skulle därigenom helt eller delvis undgå reduktion av kostnadsersättningen.
Den föreslagna övergången till tvåmåna-dersdeklarationer tillgodoser i någon mån detta önskemål. Det synes rimligt att ett överskridande av spärrgränsen under en enstaka månad härigenom skall kunna utjämnas och sålunda icke medföra reduktion av kostnadsersättningen. En resultat- utjämning över ännu längre perioder skulle däremot enligt utredningens mening icke stå i överensstämmelse med den princip som ligger bakom upp- ställandet av den ifrågavarande spärregeln. Restauratören bör nämligen ha anledning att ständigt, oberoende av säsongväxlingar inom rörelsen, eftersträva en ur nykterhetssynpunkt godtagbar relation mellan spritut- skänkningen och omsättningen av andra varor.
Avslutningsvis må nämnas, att utredningen i kapitel 12 behandlar yt- terligare ett par frågor av betydelse i detta sammanhang, nämligen frågorna om prissättning och redovisning av spritdrinkar samt om utskänknings- pris på starköl.
Beskattningsförfarandet vid utskänkningsskattens uttagande
En tänkbar möjlighet till förenkling av utskänkningsskattens administra- tion vore att åt detaljhandelsbolaget uppdraga uppbörden av utskänknings- skatt som belöper på utskänkning enligt 33 å Rff. Bolaget skulle i så fall, liksom före den 1 oktober 1957 skedde beträffande all försäljning för ut- skänkningsändamål. uppbära skatten vid försäljningen till innehavare av utskänkningsrätt enligt 33 5. De senare skulle följaktligen vid inköpet er- lägga utskänkningspriset med avdrag för fastställd ersättning för kost— nader i samband med utskänkningen och i förekommande fall allmän varuskatt. Detaljhandelsbolaget skulle sedermera månadsvis redovisa in- flutna skattebelopp till statsverket.
Ett sådant system skulle dock komplicera skatteförordningen. Även skattekontrollen skulle försvåras, därigenom att vissa rättighetsinnehavare bedriver utskänkning både till allmänheten och -—— på annan lokal eller
under annan del av året —— till slutna sällskap enligt 33 &. Inköpspriserna bleve i det senare fallet högre, vilket skulle innebära frestelse till oegent- ligheter. Det skulle nämligen bli mera lönande än hittills att utskänka utminuteringsvis inköpta spritdrycker. För kontrollstyrelsen, som även vid utskänkning enligt 33 å måste övervaka att icke andra spritdrycker ut- skänkes än sådana som inköpts i behörig ordning, bleve den administra- tiva vinsten av förenklingen obetydlig.
Utskänkningsutredningen anser sig av dessa skäl icke böra föreslå någon omläggning av skatteuppbörden vid utskänkning enligt 33 & Rff. Däremot har utredningen i enlighet med vad som förutsattes vid tillkomsten av 1959 års förordning om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (prop. 1959: 3 s. 36 och 53) ansett sig böra föreslå att denna förordning göres tillämplig även på utskänkningsskatten. Förordningen den 27 maj 1957 (nr 209) angående skatt å spritdrycker och vin, vars rubrik genom förord- ningen den 26 maj 1961 (nr 182) ändrats till förordning om skatt på sprit och vin, torde i anslutning härtill böra ersättas av en ny förordning med ena— handa rubrik. Utredningen framlägger förslag till en dylik förordning. An- gående de särskilda paragraferna hänvisas till detaljmotiveringen.
KAPITEL 11
Dans, varieté och utskänkningstider
Inledning
Enligt sina direktiv har utskänkningsutredningen haft att överväga förenk- lingar i de bestämmelser, enligt vilka tillstånd meddelas till rusdrycksut— skänkning i samband med dans- och varietéföreställning samt till utsträckt utskänkningstid. Därvid skulle bl. a. prövas, om det kommunala inflytandet på denna tillståndsgivning kunde begränsas. Enligt nu gällande ordning äger kommunerna att i samband med oktrojprövningen med bindande ver- kan yttra sig angående stadigvarande förlängning av utskänkningstiden samt om anordnande av annan regelbunden underhållning än den i Rff generellt medgivna. Därutöver har kommunerna —— likaledes med bindande verkan _ att uttala sig rörande den omfattning, i vilken tillstånd till ut- sträckt tid för särskilt tillfälle och till utskänkning i samband med danstill- ställning för allmänheten må lämnas av polismyndigheten samt tillstånd till tillfällig varietéförestä-llning må lämnas av länsstyrelsen. Av den redo- görelse, som lämnats i kapitel 6 för kommunernas yttranden samt läns- styrelsernas på grund därav utfärdade anvisningar till polismyndigheterna, framgår att i nämnda hänseenden ett stort antal divergerande uppfattningar kommit till uttryck samt att rådande bestämmelser följaktligen erbjuder en provkarta på olika detaljföreskrifter och, särskilt i fråga om de s. k. dans- tillstånden, stor spännvidd i fråga om den omfattning, i vilken tillstånd får meddelas.
Vad restaurangdansen beträffar, har antalet danstillfällen på spritrestau- rangerna ökat i sådan grad att enbart av denna anledning en omprövning av det nuvarande förbudet mot utskänkning i samband med dans är befogad. I jämförelse med restaurangdansen är varietéfrågan av jämförelsevis under- ordnad betydelse. De bestämmelser som gäller för varietéunderhållning på restaurangerna torde dock kunna förenklas. Då det vidare är uppenbart, att behovet av särskilt tillstånd till utsträckt utskänkningstid skulle kunna begränsas i den mån tidpunkten för den ordinarie utskänkningens avslu- tande kunde framflyttas, har utredningen funnit anledning ingå på en dis- kussion även av denna fråga.
Sedan gammalt har kommunerna tillerkänts ett väsentligt medinflytande vid beslut rörande försäljningen av rusdrycker inom deras områden. Denna
befogenhet har dock under årens lopp undergått betydande förändringar med avseende på såväl form som innehåll, samtidigt som motiven för den- samma liar förskjutits.
Den tämligen vidsträckta medbestämmanderätt, som tillkom kommu- nerna enligt 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning, har sedermera i väsentlig mån inskränkts, särskilt i vad det gäller utminuteringen. På ut- skänkningens område har kommunerna däremot alltjämt möjlighet att för- hindra tillkomsten av utskänkningsställen i kommunen eller viss del där- av. De kan däremot ej med för länsstyrelsen bindande verkan föreslå sådana inskränkningar i rörelsens bedrivande som icke är påkallade av särskilda förhållanden eller som står i strid mot bestämmelserna i Rff eller annan allmän författning. Exempelvis kan fullmäktige ej förhindra att tillfällig utskänkning enligt 33 & Rff äger rum i kommunen. Föreslår en kommun andra villkor än sådana som har karaktär av inskränkningar i fråga om utskänkningens bedrivande, är länsstyrelsen icke skyldig att fastställa dessa.
I ett hänseende innebar emellertid 1954 års lagstiftning en utökning av det kommunala vetot, nämligen då det gäller medgivande av undantag från förbudet mot utskänkning av rusdrycker vid danstillställningar och varieté- föreställningar, till vilka allmänheten äger tillträde. Sådana undantag kan som tidigare medges för särskilda fall och från och med den 1 oktober 1955 i den mån kommunens fullmäktige lämnat medgivande därtill.
En nyhet i 1954 års rusdrycksförsäljningsförordning är vidare den form, i vilken kommunerna har att uttala sig rörande ifrågavarande tillstånds- givning, nämligen genom att fastställa för varje oktrojperiod generellt gäl- lande grunder. Kommunerna behöver därigenom icke höras i varje särskilt fall. Samma ordning gäller för kommunernas hörande i ärenden angående utsträckt utskänkningstid för särskilt tillfälle. Slutligen har kommunerna även att uttala sig angående överlåtelse av rätt till utskänkning enligt 33 & Rff. I sistnämnda fall är kommunernas uttalanden dock icke bindande för detaljhandelsbolaget.
Restaurangdansen
Den praktiska tillämpningen av »dansförbudet»
Det generella förbudet mot rusdrycksutskänkning i samband med dans in- fördes genom 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning och har gällt sedan den 1 januari 1919. Förbudet var dock redan från början icke absolut utan länsstyrelserna kunde efter ansökan meddela dispens. Sådan dispens läm- nades ursprungligen »för särskilt tillfälle», vilket i 1937 års rusdrycksför— säljningsförordning ändrades till »för särskilda fall».
Trots att lagstiftaren härmed avsett en tämligen restriktiv dispensgivning har, såsom framgår av den i kapitel 6 lämnade redogörelsen, danstillstånd under årens lopp meddelats i mycket stor utsträckning. Vid genomförandet
av 1954 års nykterhetsreform anfördes starka betänkligheter mot detta för- hållande. Finansministern ansåg att restaurangdans kunde innebära en viss fara för utbredning av alkoholförtäring bland ungdomen och framhöll beträffande nykterhetskommitténs förslag att införa kommunal vetorätt på detta område, att hithörande frågor syntes i väsentlig mån besläktade med de ordnings- och nykterhetsfrågor som i övrigt låge under kommunens be- stämmanderätt. Även riksdagen ansåg att en restriktivare dispensgivning borde äga rum och biträdde finansministerns uppfattning att införandet av kommunal vetorätt skulle utgöra en garanti härför.
Den följande utvecklingen har dock icke motsvarat lagstiftarens inten- tioner. Totalantalet danstillfällen på restaurangerna visar under det senaste årtiondet en mycket stark ökning och kan beräknas ha uppgått till omkring 35 000 under år 1959 mot 15 000 år 1949. Denna ökning faller huvudsakligen på spritrestaurangerna, vilka emellertid under samma tid antalsmässigt stigit med endast 13 procent.
Även om danstillfällena å flertalet restauranger varit begränsade till högst ett eller två i veckan, har i de större städerna fördelningen av de olika res- taurangernas danstillstånd på olika veckodagar i förening med den mera frikostiga dispensgivningen medfört att allmänheten på dessa orter haft till- fälle till restaurangdans upp till sju dagar i veckan. I vissa delar av landet har man av omsorg om turistnäringen lämnat tillstånd i relativt stor ut— sträckning. Sålunda har exempelvis på vissa turistorter i Bohuslän under sommarsäsongen från och med år 1958 ett antal restauranger haft tillstånd till utskänkning i samband med dans varje dag i veckan. Dans anordnas eljest företrädesvis på lördagar och därnäst på onsdagar. Enligt vissa av kontrollstyrelsen införskaffade uppgifter, avseende veckan 9—15 februari 1958, fördelade sig de under denna vecka meddelade 588 danstillstånden för rusdrycksrestaurangerna i riket med 35 procent på lördagen, 21 procent på onsdagen, 10 procent på envar av söndagen, tisdagen, torsdagen och fre- dagen samt 4 procent på måndagen.
Förklaringen till den bristande överensstämmelsen mellan målsättning och tillämpning synes ligga i att kommunerna —— som enligt förarbetena till den nuvarande lagstiftningen antogs ha särskilt intresse av restriktiv dis- pensgivning — i praktiken icke visat detta i någon högre grad. Närmare hälften av samtliga städer och drygt två tredjedelar av landskommunerna har nämligen helt underlåtit att deklarera sin uppfattning rörande ut- övandet av tillståndsgivningen, medan andra gjort endast vaga uttalanden. Utan tvivel har vetorätten på vissa orter begagnats effektivt — en stad och 38 landskommuner har sålunda helt motsatt sig utskänkning i samband med dans. På andra håll har föreskrifter uppställts som föranlett ett icke obetydligt administrativt merarbete för de tillståndsgivande myndighe- terna utan att därmed några fördelar i nykterhetshänseende kunnat på- visas. För en stor del av den restaurangbesökande allmänheten måste den
ofta betydande ojämnheten i tillståndsgivningen mellan olika kommuner, häri inräknat bestämmelserna rörande stängningstid, framstå som svårför- klarlig eller omotiverad.
Den mera restriktiva linjen synes i stort sett ha haft sina anhängare på landsbygden och i de mindre städerna, medan däremot de större städerna visat jämförelsevis stor generositet. Såväl i Stockholm som i Göteborg och Malmö har sålunda fullmäktige intagit en relativt liberal attityd. Här må särskilt erinras om att fullmäktige i Stockholm i ett under år 1959 avgivet utlåtande ansett sig kunna tillstyrka en liberalare dispensgivning med hän— visning till de olika arrangemang som staden, utanför restaurangerna, vid- tagit till ungdomens trivsel och underhållning och som anses ha medverkat till att publiken på dansrestaurangerna till övervägande delen utgöres av medelålders personer.
På de orter, där kommunernas fullmäktige intagit en mera negativ atti- tyd, anser restaurangföretagen sig stundom missgynnade i konkurrenshän— seende gentemot företag på närbelägna orter, där fullmäktige varit mer liberala. Man framhåller, att de kommunala restriktionerna förlorat i bety— delse genom de förbättrade kommunikationerna och framförallt privatbilis- mens snabba tillväxt. Hänsyn hade enligt restauratörernas mening även bort tagas till att publiken på vissa hotell med tillhörande restauranger till över- vägande delen utgöres av semesterfirare och andra resande och endast i mycket ringa grad av ortens egna invånare.
Det nuvarande dansförbudets bristande effektivitet har kommit till ut- tryck även däri, att restaurangdans i stor utsträckning förekommer i strid med eller vid sidan av meddelade tillstånd. Härmed avses främst problemet med den s. k. spontana dansen, d. v. s. sådan dans som icke är anordnad eller avsedd av restauratören utan grundar sig på hos publiken spontant uppkommen lust att dansa. Angående lagligheten i visst fall av spontan dans kan hänvisas till ett utslag av Svea hovrätt den 1 juli 1938 i mål mot då- varande innehavaren av stadshotellet i Karlstad. Rådhusrätten hade fällt denne till ansvar för att han i strid med gällande förbud utskänkt rusdrycker å hotellets terrass vid ett flertal regelbundet återkommande tillfällen under sommaren 1937, därvid offentliga danstillställningar måste anses ha före- kommit å terrassen. Hovrätten fann emellertid, att under nämnda aftnar på terrassen utförts huvudsakligen konsertmusik och att endast ett fåtal, högst två eller tre, dansmusiknummer då spelats. Den dans, som därvid förekom- mit, kunde enligt hovrättens mening ej anses hänförlig till danstillställning och innehavaren befriades därför från i målet ådömt ansvar. Hovrättens utslag vann laga kraft.
I vad mån detta hovrättens utslag sedermera kan ha avhållit åklagarmak- ten från att ingripa i liknande fall, där restauratören skulle kunnat betraktas som anordnare av dansen, är svårt att bedöma, men det förefaller icke osan- nolikt att så kan ha varit fallet.
Den s. k. spontana dansen synes icke ha varit föremål för särskild upp- märksamhet i samband med antagandet av 1937 och 1954 års rusdrycksför- säljningsförordningar. Förekomsten av sådan dans är emellertid under alla förhållanden ett tecken på att dansförbudet och den restriktiva dispensgiv- ningen icke ingår i det allmänna rättsmedvetandet eller uppbäres av någon bredare opinion. Vidare ger den relativt ofta förekommande spontana dan— sen vid handen, att allmänhetens intresse av att få dansa på restaurangerna är större än vad som framgår av statistiken över antalet av polismyndig— heterna medgivna danstillställningar.
I detta sammanhang må beröras en praktisk olägenhet som hänför sig till det tillståndsgivande organet, polismyndigheten. Arrangören av restaurang— dans måste begära tillstånd dels enligt allmänna ordningsstadgan att få anordna danstillställning för allmänheten och dels enligt Rff att därvid få utskänka rusdrycker. I senare fallet sökes ofta samtidigt medgivande till förlängd utskänkningstid. Tillstånd lämnas i samtliga fall av polismyndig— heten och förutsättningar skulle alltså finnas för att alla hithörande frågor bleve prövade i ett sammanhang. Detta låter sig dock icke alltid göra, bero- ende på att begreppet polismyndighet i vissa fall har en annan innebörd enligt allmänna ordningsstadgan än enligt Rff. I senare fallet är definitionen på polismyndighet given i lagen den 15 juni 1944 om vad i allmänhet skall med polismyndighet avses, nämligen i stad med poliskammare denna och i övriga delar av riket polischefen i orten. Enligt 32 & allmänna ordnings- stadgan liksom enligt 14 å lagen om allmänna sammankomster skall i stad, där poliskammare ej finnes, med polismyndighet avses magistraten eller kommunalborgmästaren och således icke polischefen, dock att stadsfull- mäktige äger besluta att polischefen i orten skall vara polismyndighet i stället för magistrat eller kommunalborgmästare.
Enligt ett av stadsdomstolsutredningen i februari 1961 avgivet betänkande (SOU 1961: 6) skall emellertid magistraten upphöra och dess uppgifter för- delas på olika statliga och kommunala organ samtidigt som kommunalborg- mästarinstitutionen avvecklas. Magistrats och kommunalborgmästares upp- gifter enligt ordningsstadgan och lagen om allmänna sammankomster före- slås bli överflyttade till polischefen i orten. Lagtekniskt föreslås detta skola ske genom upphävande av 32 g ordningsstadgan och 14 5 lagen om allmänna sammankomster. Därmed skulle begreppet polismyndighet i dessa författ- ningar få samma innebörd som i lagen den 15 juni 1944 om vad i allmänhet skall med polismyndighet avses. Därest detta förslag godtages av statsmak- terna, kommer nämnda dualism beträffande begreppet polismyndighet och därmed följande praktiska olägenheter att försvinna inom en nära framtid. Utskänkningsutredningen finner följaktligen icke anledning att nu föreslå några åtgärder i frågan.
['tskänkningsutredningen har funnit sig böra överväga att som ett led i för- enklingen av tillståndsförfarandet innehållsmässigt närma lagstiftningen och den faktiska utvecklingen till varandra genom en liberalisering av be- stämmelserna. Reglerna för tillståndsgivningen bör därvid utformas på ett sådant sätt, att de -— utan att regionala särdrag går förlorade — skapar möjligheter till en utjämning av de interkommunala olikheterna.
Frågan är då närmast huruvida ur nykterhetspolitisk synpunkt bärande skäl kan anföras häremot. Några påtagliga missförhållanden i form av en allmän försämring av nykterhetstillståndet eller ordningen har icke upp- kommit på restaurangerna genom att restaurangdansen fått ökad omfatt- ning. Nykterhetskommitténs av finansministern i 1954 års proposition åbe- ropade uttalande, att restaurangdansen har betydelse endast för kvantitativt tämligen begränsade kategorier, äger alltjämt relevans. Därmed torde bl. a. ha åsyftats det förhållandet, att deltagandet i restaurangdans genom det i regel tillämpade supétvånget medför så stora kostnader, att endast personer med jämförelsevis goda inkomster har råd att mera regelbundet besöka spritrestauranger i avsikt att få dansa. Här må även erinras om stadsfull— mäktiges i Stockholm förut återgivna yttrande, enligt vilket publiken på dansrestauranger med spriträttigheter i denna stad till övervägande delen utgöres av medelålders personer.
De nu nämnda förhållandena har emellertid icke generell giltighet. Även ungdomar har numera i många fall så goda inkomster att de mera regel- bundet kan besöka dansrestauranger. Härtill kommer att på sådana orter som inbegripes i försöksverksamheten med måltidsfri spritdrycksutskänk- ning måltidstvång på danskvällar icke är obligatoriskt, även om en del res- tauranger på eget initiativ — oftast av företagsekonomiska skäl —— tillämpar supétvång i samband med dans. På dessa orters dansrestauranger finnes nu- mera i många fall tillgång till drinkbarer, där dock måltidstvång ofta ej till— lämpas ens under danskvällar. Därest måltidstvånget i enlighet med utred- ningens förslag definitivt slopas i Rff, kan antalet sådana restauranger komma att öka ytterligare. Erfarenheterna från försöksverksamheten har visat, att barerna i sådana fall liksom eljest utövar en viss dragningskraft på yngre personer. Några intendenter har gett uttryck åt betänkligheter inför kombinationen dans och måltidsfri spritutskänkning. På vissa håll — sär- skilt gäller detta mindre orter — finnes alltjämt inga andra lokaler än sprit— restauranger att tillgå för ungdomar som vill dansa.
Sammanfattningsvis kan det därför icke förnekas, att restaurangdans under vissa omständigheter kan innebära en risk för utbredning av alkohol- förtäring bland ungdom. Utskänkningsutredningen anser emellertid, på grundval av erfarenheterna allmänt sett från förhållandena på restaurang- erna, denna risk icke vara av sådan storleksordning att den i och för sig nödvändiggör bibehållandet av den principiellt hävdade restriktiva mål-
sättningen för tillståndsgivningen. Vidare är det mot bakgrunden av den utveckling, som — trots programförklaringar av motsatt innebörd vid olika tillfällen, den första redan på 1930-talet — fortlöpande ägt rum, enligt ut- skänkningsutredningens mening icke längre realistiskt att betrakta rus- drycksutskänkning i samband med offentlig danstillställning som en nu- dantagsföreteelse, som kräver ett omständligt tillståndsförfarande.
Utskänkningsutredningen anser, att det är tämligen meningslöst att på sätt som nu sker begränsa danstillstånden på sådana större orter, där ge— nom danstillståndens fördelning på olika restauranger och olika veckoda— gar tillfälle till restaurangdans regelbundet föreligger under samtliga vecko- dagar. Det är vidare önskvärt att förbättra de enligt nuvarande ordning begränsade möjligheterna att anpassa förekomsten av restaurangdans till det skiftande behovet på olika orter och på olika typer av näringsställen. I detta hänseende må som exempel framhållas, att på sådana orter, där danspubliken till övervägande delen utgöres av i orten boende semester- firare, utskänkning i samband med dans under turistsäsongen normalt bör vara medgiven dagligen på sådana restauranger, som i övrigt är lämpade därför. Ej heller kan dansförbudet sägas fylla någon egentlig funktion på exempelvis sådana turisthotell och pensionat, där gästerna vistas under hemliknande förhållanden.
Utredningen finner det sålunda rimligt att dansen betraktas som en nor- mal företeelse i restauranglivet och förordar därför att de nuvarande i princip restriktiva bestämmelserna liberaliseras. Samtidigt härmed måste tillses, att de garantier finnes som med denna utgångspunkt kan behövas mot missbruk och avarter. En väsentlig förutsättning för en sådan liberalare bedömning är vidare enligt utredningens mening, att restauratörernas eko- nomiska intresse av att sälja spritdrycker icke ökar och att prisrelationen mellan spritdrycker och svagare drycker icke förändras i sådan riktning, att den animerar till ökad spritkonsumtion på de svagare dryckernas be- kostnad. Det är bl. a. mot denna bakgrund som utredningen föreslår att utskänkningsskatten och regleringen av utskänkningsersättningen tills vi- dare bibehålles i princip oförändrade.
En förenkling och liberalisering av bestämmelserna kan ske efter olika linjer. Den mest radikala utvägen vore att slopa den författningsmässiga regleringen i Rff och sålunda medge frihet för restauratörerna att bedriva utskänkning utan hinder av att dans samtidigt anordnas men med möjlighet för myndigheterna att i händelse av missbruk ingripa med inskränkande föreskrifter eller förbud. En annan lösning vore att bibehålla det nuvarande principiella utskänkningsförbudet men möjliggöra en mera liberal dispens— givning under beaktande i huvudsak av endast allmänna ordningssynpunk— ter. Som en mellanform kan man tänka sig att ersätta den nuvarande dis- pensgivningen med ett regelrätt tillståndsförfarande. Gällande förbud mot
rusdrycksutskänkning vid danstillställningar skulle därmed utgå ur Rff och rätten att utskänka i samband med dans kunna förvärvas på liknande sätt som övriga särskilda tillstånd enligt förordningen.
Utskänkningsutredningen är för sin del icke beredd att gå så långt som att föreslå ett fullständigt avskaffande av kravet på särskild tillståndsgiv- ning för anordnande av dans i samband med rusdrycksutskänkning. Å andra sidan kan utredningen med sin tidigare deklarerade allmänna inställning i frågan icke godtaga ett bibehållande av det nuvarande principiella utskänk- ningsförbudet. Utredningen får därför förorda det angivna mellanalter- nativet. Tillstånd att utskänka rusdrycker i samband med offentlig dans— tillställning skulle i så fall allt efter omständigheterna kunna lämnas för enstaka tillfälle eller för längre eller kortare tid. Däremot bör det icke fö- rekomma att tillstånd lämnas att gälla tills vidare. I fråga om välrenomme- rade restauranger bör tillstånd kunna ges t. ex. för en hel sommarsäsong eller för upp till tolv månader, i andra fall för den kortare tid som kan prövas lämplig. Dock bör även vid tillståndsgivning för viss tidsperiod an- givas de tillfällen då utskänkning i samband med dans får äga rum. Hin- der bör härvid icke möta att medge att utskänkning i samband med dans får förekomma dagligen. Då sådant tillstånd förutsättes skola lämnas ut- ifrån allmänna ordningssynpunkter, bör liksom hittills polismyndigheten vara tillståndsmyndighet. Det är så mycket större skäl härtill, som polis— myndigheten enligt allmänna ordningsstadgan ändock har att meddela till- stånd till anordnande av offentlig danstillställning oberoende av var till— ställningen skall äga rum. De båda tillstånden bör följaktligen, som redan nu i stor utsträckning sker, kunna lämnas i ett sammanhang och enligt en enhetlig bedömning. Polismyndigheten bör liksom nu vid sin tillstånds- givning vara bunden av direktiv meddelade av länsstyrelsen. Det må till- läggas, att vad som är att hänföra till danstillställning skall bedömas en— ligt allmänna ordningsstadgans bestämmelser.
Något hinder att vid den av utredningen föreslagna ordningen bibehålla det nuvarande kommunala vetot _ innebärande dels förbudsrätt, dels rätt att ge bindande direktiv _ föreligger givetvis icke. Detta speciella veto in- fördes emellertid som tidigare nämnts genom 1954 års lagstiftning i det av både finansministern och riksdagen uttalade syftet att skapa garanti för en något restriktivare dispensgivning i samband med övergången till det friare försäljningssystemet. Även om vetot ej saknat betydelse på vissa orter är det tydligt att ett stort antal kommuner ej funnit anledning utnyttja det- samma. I den mån vetot använts har det vidare lett till ojämnheter i till— ståndsgivningen mellan olika orter. Dessa ojämnheter har i Viss utsträckning kommit att framstå som utslag av administrativt krångel. Genom de i all- mänhet goda kommunikationerna, främst på grund av bilismens snabba ut- veckling, har nämligen den danslystna publiken successivt erhållit allt större möjlighet att vid behov förflytta sig till orter där restaurangdans är under-
kastad mindre stränga restriktioner. Härigenom har oj ämnheten i tillstånds- givningen icke kunnat undgå att av både allmänheten och restauratörerna uppfattas som meningslös och orättvis. Ett borttagande av vetorätten skulle skapa erforderliga förutsättningar för ett eliminerande av denna inter— kommunala ojämnhet. Bibehållandet av den absoluta vetorätten för kom- munerna skulle ej heller stå i samklang med den liberala inställning till restaurangdansen som utskänkningsutredningen hävdar. Dessa omständig- heter talar för ett upphävande av ifrågavarande vetorätt.
Å andra sidan kan alltjämt skäl anföras även för ett bibehållande av den kommunala vetorätten på detta område. I vissa för nykterhetsfrågor särskilt intresserade landsdelar kan man anse sig ha rätt att ge nöjesindustrin en mera restriktiv prägel. Enligt detta betraktelsesätt skulle det med hänsyn till olikheterna i tänkesätt vara fullt naturligt att det uppstår lokala olik- heter i tillståndsgivningen. Det faktum att vetorätten när det gäller dans- tillstånd i stor utsträckning lämnats obegagnad skulle kunna ha sin grund i att förhållandena på restaurangerna hittills icke givit anledning till bekym- mer. Det kommunala vetot skulle emellertid i händelse av en ogynnsam utveckling av restaurangdansen efter måltidstvångets definitiva avskaffande kunna komma att få större betydelse.
Vad angår de kommunala särmeningarna på detta område hör till att börja med beaktas, att den kommunala vetorätten i fråga om rusdrycksför- säljning över huvud tillkom på en tid, då den vida övervägande delen av befolkningen var bosatt på den egentliga landsbygden. Kommunerna var betydligt flera och samtidigt mindre än nu och genom kommunikations- väsendets ringa utveckling jämförelsevis isolerade från varandra. Vidtagna restriktiva åtgärder kunde därför verka effektivt inom det begränsade om- råde för vilket de var avsedda. I våra dagar bor däremot mer än hälften av rikets befolkning i städer och stadsliknande samhällen, och de som bor på landsbygden kan i allmänhet lätt ta sig in till närmaste större samhälle. Den differentiering av förhållandena inom rusdrycksutskänkningens och nöjeslivets områden som kan åstadkommas genom respekterandet av kom- munala särmeningar kan därför numera icke få samma nykterhetsfräm- jande betydelse som tidigare. Däremot kommer olägenheterna av differen- tieringen att bli mera iögonenfallande. En begränsning av den kommunala medbestämmanderätten på förevarande område framstår därför icke som orimlig. Utredningen finner det emellertid angeläget, att den nya ordning som bör införas, samtidigt som den skapar förutsättningar för en mera enhetlig tillståndsgivning, gör det möjligt för olika landsdelars regionala särarter att komma till uttryck. Fullständig likformighet för landet i dess helhet synes varken möjlig att åstadkomma eller ens önskvärd.
Den åsyftade begränsningen av vetorätten skulle kunna ske på så sätt att kommunerna förlorade möjligheten att med bindande verkan uppställa sär— skilda villkor för utskänkning i samband med offentlig dans men bibehölls
vid rätten att helt förbjuda sådan utskänkning. Genom en sådan absolut vetorätt skulle dock riskeras att de påtalade ojämnheterna i tillståndsgiv- ningen mellan närbelägna och i olika hänseenden likartade kommuner kunde ökas. Kommuner, som hittills medgivit restaurangdans i begränsad omfattning, skulle kanske på grund av befarad ökning av restaurangdan- sen komma att begagna sin vetorätt till att helt förhindra sådan dans, sam- tidigt som i andra kommuner med en liberalare inställning till restaurang- dansen en ökning av antalet danstillfällen sannolikt skulle äga rum.
AV väsentlig vikt är vidare att, utifrån den liberalare ståndpunkt i prin- cipfrågan dans—rusdrycksutskänkning som utskänkningsutredningen i det föregående intagit, det år 1954 åberopade huvudskälet för den absoluta kommunala vetorätten på detta område faller. Den restriktiva linje vid till— ståndsgivningen som skulle garanteras genom vetorätten har utredningen, som framgår av det föregående, funnit böra övergivas. Även i övrigt anser utredningen de skäl, som talar för en begränsning av vetorätten, väga tyngre än skälen för vetorättens bibehållande.
Utredningen förordar emellertid, att kommunerna liksom hittills beredes tillfälle att före varje oktrojperiod yttra sig angående de grunder, enligt vilka tillstånd till utskänkning i samband med dans bör lämnas. Däremot bör dessa yttranden icke vara bindande för länsstyrelsen. Detta hindrar icke att kommunernas inställning kan få inflytande på tillståndsgivningen. Har ett flertal kommuner inom länet uttalat sig för stark återhållsamhet beträf- fande förekomsten av restaurangdans, torde få förutsättas, att länsstyrelsen tar hänsyn härtill och vid sin direktivgivning till polismyndigheterna i länet gör en lämplig avvägning av de olika kommunernas önskemål. Har endast enstaka kommuner givit uttryck åt en från majoriteten starkt avvikande uppfattning, torde det icke kunna anses orimligt att länsstyrelsen vid sin bedömning fäster mindre vikt vid dessa kommuners önskemål, för så vitt ej sådana omständigheter åberopats som ger dessa önskemål särskild tyngd. Dock är det — även om en enhetligare bedömning än den hittillsvarande bör eftersträvas — icke nödvändigt att länsstyrelsen meddelar samma föreskrif- ter för hela länet. Om tillräckliga skäl anförts av kommunerna eller läns- styrelsen eljest finner anledning därtill, bör viss del av länet kunna behand- las annorlunda än länet i övrigt. Länsstyrelsen bör emellertid söka undvika en alltför långt gående differentiering härvidlag.
Vidare finner utredningen det principiellt riktigt och dessutom angeläget, att de riktlinjer som länsstyrelserna utfärdar till polismyndigheterna verk- ligen är ett uttryck för länsstyrelsernas egen uppfattning, baserad bl. a. på en bedömning av de synpunkter och önskemål som anförts från kommu- nerna. Länsstyrelsernas medverkan bör alltså icke inskränkas till att inne- bära endast ett vidarebefordrande till polismyndigheterna av vad kommu- nerna anfört.
För närvarande är kommunerna icke skyldiga att motivera de grunder,
enligt vilka de anser att medgivande till utskänkning i samband med dans bör lämnas. Om kommunernas yttranden, i enlighet med vad utredningen här föreslagit, icke göres bindande för länsstyrelsen, får kommunerna emel- lertid ett större intresse av att lämna sådan motivering, och länsstyrelsen, som har att pröva bärigheten av de anförda skälen, erhåller härigenom väg- ledning för sitt beslut.
Utskänkningsutredningens förslag under förevarande avsnitt innebär så— lunda, att gällande principiella förbud mot rusdrycksutskänkning i sam- band med offentlig danstillställning upphäves och att rätten till sådan ut- skänkning får förvärvas på liknande sätt som övriga särskilda tillstånd enligt Rff. Medgivande lämnas som tidigare av polismyndigheten inom ramen för av länsstyrelsen utfärdade direktiv. Kommunerna beredes även i fortsättningen tillfälle att uttala sig om grunderna för tillståndsgivningen, men dessa uttalanden blir icke längre bindande för länsstyrelsen.
Slutligen vill utskänkningsutredningen framhålla angelägenheten av att länsstyrelserna i sin direktivgivning till polismyndigheterna ägnar uppmärk— samhet åt frågan huruvida utskänkning över bardisk bör vara medgiven när dans är tillåten och vid behov meddelar förbud mot sådan utskänkning.
Varietéförbudet
Det är 1895 införda förbudet mot utskänkning i samband med s. k. varieté- föreställning o. (1. har i stort sett bibehållits oförändrat i senare försäljnings- förordningar. Enligt nuvarande bestämmelser, som innebär en viss upp- mjukning av före den 1 oktober 1955 gällande föreskrifter, stadgas generellt undantag från utskänkningsförbudet i samband med underhållning i form av sång, konsert, uppläsning, radio- eller televisionsutsändning eller annan därmed jämförlig underhållning på restaurang. I Rff infördes dessutom en praktisk möjlighet att i samband med utskänkningstillståndet erhålla till- stånd till regelbunden underhållning på restaurang av annan art än nyss sagts.
Enligt den i kapitel 6 lämnade redovisningen av de grunder kommunernas fullmäktige bestämt enligt 53 % Rff har fullmäktige i flertalet av städerna _ på landsbygden saknar denna fråga i regel aktualitet — icke uppställt något hinder mot att för särskilt tillfälle undantag medges från det i 52 g stadgade förbudet mot utskänkning i samband med varietéunderhållning. Härvid måste dock beaktas, att de restauranger som önskar anordna varieté- underhållning i allmänhet begär tillstånd till regelbunden sådan underhåll- ning i samband med att utskänkningstillstånd sökes. Det kan vidare konsta— teras, att endast ett mindre antal restauranger, företrädesvis i storstäderna och på vissa utpräglade semesterorter. visat intresse för att anordna sådan underhållning. I de mindre städerna finnes som regel icke publikunderlag för anordnande av underhållning av detta slag och restaurangerna torde i
allmänhet icke heller vara lämpade härför. Överhuvudtaget torde man kunna säga, att i jämförelse med restaurangdansen varietéunderhållningen på restaurangerna är en företeelse av begränsad betydelse.
Erfarenheterna av restaurangvarietén från tiden efter den 1 oktober 1955 har på det hela taget varit gynnsamma och någon anledning till inskränkande åtgärder kan utskänkningsutredningen icke finna. Visserligen har ett mindre antal restauranger i de större städerna genom att mer eller mindre regel- bundet anordna dans och varietéunderhållning — erhållna medgivanden till regelbunden underhållning har icke alltid utnyttjats i full utsträckning —— i viss grad fått karaktär av nöjesetablissemang. Rörelsen på dessa företag har emellertid i stort sett hållits på en hög nivå även om vissa tendenser till mindre lämpliga programinslag förekommit. De vidtagna arrangemangen har dock icke medfört någon påvisbar försämring av ordning och nykterhet. Serveringen av måltider har förblivit dominerande i rörelsen —— vartill torde ha bidragit de i kapitlen 3 och 10 omförmälda reglerna för beräkning av ersättningen för spritdrycksutskänkningen — och inslaget av ungdomar bland publiken har icke varit påfallande stort.
Enligt utskänkningsutredningens mening finnes emellertid icke anled— ning att slopa det principiella förbudet mot rusdrycksutskänkning i sam— band med varietéunderhållning. Sålunda torde en viss övervakning och kontroll av programvalet i samband med restaurangernas varietéunderhåll- ning även i fortsättningen vara av behovet påkallad till förhindrande av programinslag, som är mindre lämpade för restauranger. Härtill kommer att antalet varietétillständ är så litet, att en ändring av den nuvarande ord— ningen icke kan väntas medföra någon nämnvärd administrativ vinst. De regler som gäller för meddelande av tillstånd till regelbunden underhållning på restaurang av annat slag än den generellt tillåtna bör därför bibehållas oförändrade. När det gäller undantag från varietéförbudet för särskilt till- fälle bör däremot den kommunala vetorätten avskaffas. Detta innebär, att de yttranden, som kommunerna jämlikt 53 & Rff har att före varje oktrojperiod avgiva angående den omfattning, i vilken medgivande må läm- nas till undantag för särskilt tillfälle från ifrågavarande förbud, icke skall vara bindande för länsstyrelsen. Det torde vidare icke vara nödvändigt att länsstyrelsen själv handlägger dessa ärenden, utan det bör överlämnas till
polismyndigheten att —— på samma sätt som när det gäller utskänkning i samband med dans — inom ramen för av länsstyrelsen meddelade direk—
tiv lämna medgivande till sådant undantag.
U tskänkni ngstiderna
Tiden för utskänkningens avslutande
Enligt 47 5 2 mom. Rff skall utskänkningen av rusdrycker avslutas klockan 22, försåvitt icke tidigare tidpunkt föreskrivits eller medgivande till ut-
sträckt tid i särskild ordning lämnats. Bestämmelsen att utskänkningen normalt skall vara avslutad klockan 22 har övertagits oförändrad från äldre förordningar med början i 1860 års brännvinsförsäljningsförordning. Enligt 1885 års motsvarande förordning skulle dock detta klockslag gälla endast i städer och köpingar, medan på landet utskänkningen ej fick fortfara längre än till klockan 20. Sistnämnda undantagsbestämmelse slopades i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning, sedan det konstaterats, att »för- hållandena i åtskilliga samhällen på landet, såsom stations— och municipal- samhällen, icke väsentligen skilja sig från dem, som råda i ett flertal mindre städer». I förarbetena till 1954 års lagstiftning berördes frågan om utskänk- ningstidens slut endast i förbigående.
Såsom framgår av den i kapitel 6 lämnade redogörelsen, har den nu gäl— lande huvudregeln om utskänkningens avslutande klockan 22, med möj- lighet att vid behov erhålla medgivande till utsträckt tid, medfört en omfat- tande dispensgivning. Utskänkningsutredningen har ansett det angeläget att även på detta område eftersträva en administrativ förenkling. I första hand skulle en begränsning av den särskilda tillståndsgivningen avseende ut- sträckt tid för rusdrycksutskänkning kunna vinnas, om antalet fall, då sär- skilt tillstånd härför erfordras, kunde minskas. Utredningen har därför funnit skäl undersöka om icke den enligt Rff generellt gällande tidpunkten för utskänkningens avslutande, klockan 22, kunde förskjutas.
Procentuell fördelning efter tiden för utskänkningens avslutande Restauranger eller restaurangavdel- Hela ningar med utskänkning till allmänheten antalet Kl. 22.00 Kl. Kl. Ett cr kl. eller 22.30— 23.30— 24 00 tidigare 23.00 24.00 '
Spritrestauranger i städerna ........... 518 18 7 47 28 » på landsbygden ..... 248 28 33 36 3 Vinrestauranger i städerna ............ 319 58 13 16 13 » på landsbygden ....... 314 80 11 7 2 Starkölsrestauranger i städerna ........ 47 64 —— 36 — » på landsbygden . . . 4 100 — — — Samtliga restauranger 1 450 43 13 30 14
Enligt den i tabell 17 (s.. 129) lämnade redovisningen, avseende år 1960, över den senaste tidpunkt, som länsstyrelserna fastställt för utskänkningens avslutande på rusdrycksrestaurangerna, varav ett sammandrag meddelas här ovan, gäller för 57 procent av samtliga restauranger med utskänkning till allmänheten ett senare klockslag än 22. Av samtliga restauranger stänger (13+30 =) 43 procent mellan klockan 22.30 och klockan 24, medan 14 procent får hålla öppet till ett senare klockslag än 24. Förhållandena är dock något varierande på olika håll. I stort sett gäller att sena stängnings- tider förekommer företrädesvis på spritrestauranger och är vanligare i stå- derna än på landsbygden.
De jämförelsevis sena stängningstiderna återspeglar i viss mån befolk- ningens levnadsvanor. Det kan hänvisas till att en ständigt växande andel av bostäderna i de större städerna numera ligger mera periferiskt än förr och till att teatrar och biografer i allmänhet icke stänger förrän omkring klockan 23. Vissa grupper av befolkningen har — tidvis eller mera perma- nent —— sitt arbete förlagt till dygnets senare timmar. Från restauratörhåll har också omvittnats att publiken numera kommer senare än förr.
Skall nämnvärd minskning av antalet beslut om förlängd utskänkningstid kunna vinnas, måste uppenbarligen tidpunkten för den ordinarie utskänk- ningens slut flyttas till klockan 24. För närvarande har som förut nämnts 14 procent av samtliga rusdrycksrestauranger rätt att utskänka efter detta klockslag. Om man stannade vid klockan 23, skulle enligt förhållandena under år 1960 för icke mindre än 44 procent av samtliga restauranger ha krävts beslut i särskild ordning angående utskänkningstidens slut.
En utsträckning av den generellt medgivna utskänkningstiden exempelvis till klockan 24 torde icke behöva medföra några olägenheter ur nykterhets- synpunkt. Dels har de redan nu ofta förekommande sena utskänknings- tiderna icke medfört några sådana konsekvenser, dels är det icke sannolikt att de restauranger, som hittills avslutat utskänkningen före klockan 24, i någon större omfattning skulle finna det ekonomiskt lönande att utöka öppethållandet. Vidare skall länsstyrelserna givetvis, liksom hittills, ha befo- genhet att, om skäl därtill föreligger, vid meddelandet av utskänkningstill- stånd föreskriva en tidigare stängningstid. Det må här även erinras om att tillfällig utskänkning till slutna sällskap enligt 33 5 Rff får pågå till kloc- kan 1 utan särskilt tillstånd.
Utredningen vill därför föreslå, att den ordinarie tidpunkten för utskänk- ningens avslutande enligt Rff fastställes till klockan 24. Härigenom skulle enligt nu rådande förhållanden 86 procent av alla rusdrycksrestauranger komma att falla inom ramen för den i Rff generellt medgivna utskänknings— tiden. Vissa skäl, framför allt det förhållandet att trots en sådan senarelägg- ning av stängningstiden ett relativt stort antal restauranger, framför allt i städerna, fortfarande komme att behöva särskilt medgivande till förlängd utskänkningstid, skulle kunna tala för en ytterligare förskjutning av tid- punkten för utskänkningens upphörande. Utredningen har emellertid icke ansett lämpligt att gå längre än som föreslagits. Ej heller har utredningen velat förorda olika klockslag för restauranger i städerna och på landsbygden.
Med hänsyn till syftet med förslaget om generell utsträckning av utskänk- ningstiden till klockan 24 är det tveksamt, om kommunernas befogenhet att med för länsstyrelserna bindande verkan föreskriva tidigare respektive mot- sätta sig förlängd utskänkningstid bör bibehållas. I de jämförelsevis få fall. då kommun enligt nuvarande ordning påfordrat tidigare stängningstid än som angivits i vederbörande anmälan om utskänkningstillstånd, har detta vanligen endast motiverats med att behov av längre utskänkningstid icke
synes föreligga. Uppenbarligen har man i sådana fall befarat att möjlig- heten till förlängning av restaurangbesöken komme att utnyttjas till en ökad och ur sociala synpunkter icke önskvärd alkoholkonsumtion. Utskänk- ningsutredningen finner för sin del att dylika farhågor i allmänhet är över- drivna. De restriktiva synpunkterna kan dock få ökad betydelse vid ett genomförande av utskänkningsutredningens förslag om framflyttandet av den ordinarie tidpunkten för utskänkningens avslutande till klockan 24. Utredningen anser likväl att länsstyrelserna, som kan överblicka förhållan- dena inom hela länet, bör ha befogenhet att, med ledning av bl. a. de yttran- den som föreligger från kommunernas fullmäktige, besluta om den tidigare stängningstid som kan vara lämplig. När det gäller utsträckning av den ordinarie utskänkningstiden till ett senare klockslaglf än 24, bör dock kom- munerna, liksom hittills, ha möjlighet att inlägga sitt veto.
Efter en förlängning av den ordinarie utskänkningstiden från klockan 22 till klockan 24 kan även behovet av utsträckt utskänkningstid för särskilt tillfälle jämlikt 47 g 4 mom. Rff beräknas komma att minska och sålunda en viss ytterligare administrativ förenkling vinnas. Enligt utredningens mening finnes icke någon anledning att ändra på den polismyndigheten til-l- erkända befogenheten att för särskilt tillfälle lämna medgivande till för- längd utskänkningstid. Denna ordning synes ha fungerat tillfredsställande även i de fall, då varken länsstyrelsen eller kommunen lämnat några sär- skilda direktiv för beslutanderättens utövande. Med hänsyn härtill finner utskänkningsutredningen tillräckliga skäl icke föreligga att bibehålla det kommunala vetot i denna del.
Utredningen får med hänvisning till vad här förut anförts föreslå, att den kommunala vetorätten upphäves i vad avser fastställandet av tidigare tid- punkt än klockan 24 för utskänkningens avslutande samt när det gäller medgivande till utsträckt tid för särskilt tillfälle. Vad avser förfarandet in- nebär den av utredningen föreslagna ordningen följande. Kommunen får som hittills yttra sig angående den ordinarie tidpunkten för utskänk- ningens avslutande på varje särskild restaurang i samband med oktroj- prövningen saint — jämlikt 53 & Rff — rörande den omfattning, i Vilken medgivande till utsträckt tid för särskilt tillfälle må lämnas. Till skillnad mot nu skall dock dessa yttranden vara bindande endast i fråga om en utsträckning av den ordinarie tiden efter klockan 24.
I detta sammanhang vill utskänkningsutredningen erinra om att anord- nande av offentlig dans i viss utsträckning ansetts utgöra skäl för med- givande av förlängd utskänkningstid vid särskilt tillfälle (se kapitel 6 och bilaga 5). Emellertid har utredningen i det föregående betraktat dansen som en normal och regelmässigt återkommande företeelse på restaurangerna. Med hänsyn härtill och till den nu föreslagna förlängningen av den ordinarie utskänkningstiden finner utredningen, att anordnande av danstillställning
icke längre bör betraktas som ett sådant skäl som kan motivera utskänkning efter den eljest bestämda tiden.
Även enligt Öff och Aff gäller för närvarande, att utskänkningen, för— såvitt icke en tidigare tidpunkt föreskrivits eller en senare tidpunkt med- givits, skall avslutas senast klockan 22. Föreligger stadigvarande behov av längre utskänkningstid, äger länsstyrelsen respektive polismyndigheten lämna medgivande därtill. De lokaler, varom här är fråga, synes emellertid med enstaka undantag icke ha behov av längre utskänkningstid. Enligt kon- trollstyrelsens statistik fanns den 1 januari 1961 inalles 3 013 utskänknings— ställen för enbart öl. Av dessa hade tre tillstånd att bedriva utskänkning till klockan 22.30, 39 till klockan 23, 23 till klockan 23.30 och 52 till klockan 24. Längre utskänkningstid än till klockan 24 hade medgivits i endast ett fåtal fall.
De lokaler, där öl utskänkes med stöd av Öff, utgöres i allmänhet av _ i förhållande till rusdrycksrestauranger — enklare matställen. Dessa stänges, liksom ett antal rusdrycksrestauranger med inriktning på att servera snabba och billiga måltider, ofta före klockan 22. Konditorier och kaféer åter, där en- dast alkoholfria drycker utskänkes, utgör under kvällarna ofta samlings- punkt för ungdomar i ton-åren, vilket i och för sig gör att ett generellt längre öppethållande än till klockan 22 framstår som mindre lämpligt. Utskänk- ningsutredningen, som icke anser någon olägenhet vara förenad med att ut— skänkningen normalt skall upphöra två timmar senare enligt Rff än enligt Öff och Aff, finner därför ej anledning framlägga något förslag om förlängd utskänkningstid enligt sistnämnda två författningar.
Bestämmelserna om utskänkningstidens slut har i Nöff övertagits oför- ändrade från Öff. Vad i detta avsnitt anförts om Öff, gäller därför även Nöff.
Utskänkningstidens början
Enligt gällande bestämmelser får rusdrycker av något slag icke serveras på restaurangerna före klockan 12 på vardagar och ej före klockan 13 på sön- och helgdagar. Denna regel är av absolut natur och någon annan tidpunkt kan följaktligen icke föreskrivas av vare sig kommun eller länsstyrelse. Där- emot står det givetvis restauratören fritt att påbörja utskänkningen vid den senare tidpunkt han kan finna lämplig.
Önskemål har framförts om viss jämkning i dessa bestämmelser, inne— bärande att utskänkning av starköl på vardagar skulle få börja klockan 11. Förslag härom har tidigare framlagts av 1956 års rusdrycksförsäljningsut— redning (stencil) under motivering att affärsluncher och liknande icke så sällan börjar före klockan 12. Det antogs att man i många fall skulle före- draga en något tidigare lunch, men att man inväntade 12-slaget för att kunna
få starkare drycker och därmed ge lunchen en något festligare prägel. Resul- tatet bleve då ofta brännvinsförtäring. Finge starköl serveras redan från klockan 11, antogs detta komma att motverka förekomsten av affärsluncher 0. dyl. med en ur arbetseffektivitetens synpunkt icke önskvärd spritför- täring.
Förslaget tillstyrktes eller lämnades utan erinran av flertalet remissin- stanser. Något närmare motiverat avstyrkande förekom icke. Bland dem som ställde sig negativa till förslaget märkes kontrollstyrelsen, vars ställ- ningstagande dock icke var särskilt starkt markerat (»tveksam, anser sig icke böra tillstyrka»). På grund av de betänkligheter som framfördes fann departementschefen emellertid icke skäl tillstyrka det framlagda förslaget (prop. 1957: 143 s. 79).
Utskänkningsutredningen anser i likhet med rusdrycksförsäljningsutred- ningen att en tidigare utskänkningstid för starköl skulle kunna få en i fråga om spritdrycker konsumtionshämmande effekt. Den skulle samtidigt vara till fördel för både restauranggästerna och restauratörerna genom den större spridning av gästtillströmningen som därmed skulle vinnas. Den nuvarande koncentrationen omedelbart efter 12-slaget skulle lätta. Det må även fram- hållas, att behovet av tidigare lunchtid under veckans fem första arbets- dagar är större än för endast några år sedan, beroende på att lördagen numera på många håll blivit arbetsfri, vilket medfört en förlängning av arbetstiden under övriga dagar, i många fall med en tidigare början på arbetsdagen som följd.
Utredningen vill därför förorda att utskänkning av starköl på vardagar får ta sin början klockan 11.
KAPITEL 12
Övriga frågor
Inledning
Under utredningsarbetets gång har aktualiserats vissa spörsmål, vilka _— utan att vara särskilt nämnda i de för utskänkningsutredningen meddela— de direktiven — har ett nära samband med de frågor som hänskjutits till utredningen. Då de vidare är begränsade till sin räckvidd och deras lösning enligt utredningens mening skulle främja en utveckling i samma riktning som avses med utredningens övriga förslag, d. v. s. syftar till sådana för- enklingar i den samhälleliga regleringen, som icke rubbar den nykterhets- politiska målsättningen i stort, har de tagits upp till behandling i före- varande kapitel.
Förenklad handläggning av ärenden rörande tillfällig utskänkning av rusdrycker
Om tillfällig utskänkning till allmänheten skall anordnas, måste tillstånd enligt 25 5 b) Rff sökas. Det kan härvid stundom röra sig om restauration i samband med tämligen stora evenemang, som kan pågå under flera må- nader, t. ex. mässor eller utställningar. I andra fall kan det vara fråga om en till ett enstaka tillfälle knuten utvidgning av rätten att utskänka, t. ex. då en vinrestaurang söker tillstånd att under nyårsafton eller valborgs— mässoafton även utskänka spritdrycker. Vid handläggningen av ärenden rörande tillstånd till sådan tillfällig utskänkning gäller samma tämligen omständliga remissförfarande som för årsutskänkning. Intendenten för utskänkningsärenden skall sålunda inhämta yttranden från polismyndig- heten och fullmäktige i vederbörande kommun samt länsnykterhetsnämn- den och den till detaljhandelsbolaget knutna rådgivande nämnden i länet. Fullmäktige skall före sitt ställningstagande höra kommunens nykterhets- nämnd. Tillståndsfrågan avgöres av länsstyrelsen. En förutsättning för att länsstyrelsen skall kunna meddela tillstånd är att kommunen icke be- gagnat sin vetorätt.
Är däremot fråga om utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap har detaljhandelsbolaget redan enligt Rff generell rätt till sådan utskänk- ning. Det ankommer jämlikt 33 5 på bolaget att efter prövning i varje sär— skilt fall överlåta denna rätt på annan. Kommunernas fullmäktige skall
visserligen jämlikt 53 å Rff beredas tillfälle att före varje oktrojperiods början yttra sig angående den omfattning, i vilken enligt deras uppfattning rätten till ifrågavarande utskänkning bör överlåtas. Dylikt yttrande är emellertid icke bindande för detaljhandelsbolaget. Något remissförfarande i övrigt förekommer ej.
Yttranden angående utskänkning enligt 33 5 har avgivits av en det kom- muner, medan andra har underlåtit att uttala sig. I yttrandena har i all- mänhet framhållits att utskänkningsrätten borde överlåtas tämligen restrik- tivt, såsom i samband med 50-årsdagar, bröllop eller liknande högtider samt läns-, distrikts— eller riksorganisationers årsmöten, konferenser, ju-bileer och andra därmed jämförliga tillställningar. Några kommuner har motsatt sig att utskänkningsrätten överlåtes i samband med föreningsfester, under hänvisning till att därvid ungdomar i större utsträckning kunde beräknas komma att deltaga. Andra kommuner har tillstyrkt att utskänkningsrätten överlåtes till innehavare av vissa namngivna restauranger, medan åter andra ansett att överlåtelse överhuvud icke borde äga rum. I några fall har därvid hänvisats till en redan befintlig lokal med årsutskänkningstillstånd, som ansetts kunna täcka alla uppkommande behov av förevarande art. Flera kommuner slutligen har förklarat sig tillfreds med den prövning av hithörande ärenden som äger rum genom detaljhandelsbolagets försorg.
I praktiken har dessa mer eller mindre restriktiva yttranden icke fått nämnvärd betydelse. Utskänkningsrätten har nämligen regelmässigt över- låtits av bolaget, så snart de formella förutsättningarna varit uppfyllda och det ej funnits anledning befara att rätten skulle missbrukas. Denna frikos- tiga praxis torde böra ses i samband med de förhållanden, som närmare be- rörts i kapitlen om förtärings- och förvaringsförbuden. Den formella pröv- ning som äger rum gäller dels att tillställningen i fråga verkligen är av sluten karaktär och dels att den till vilken överlåtelsen skall ske uppfyller de krav som måste ställas på en sådan person. Prövningen har icke varit mera restriktiv beträffande de kommuner, där fullmäktige motsatt sig utskänk- ning enligt 33 &. Veterligen har inga olägenheter härav uppstått och såvitt bekant har kommunerna icke gjort några invändningar mot de rättighets— överlåtelser som förekommit. Slutsatsen härav blir enligt utskänknings- utredningens mening, att kommunernas hörande på denna punkt innebär en onödig omgång och att bestämmelsen härom i Rff därför kan slopas. Ej heller är det ur saklig synpunkt, med hänsyn till förutnämnda förhål- landen, anledning till erinran mot den praxis som utvecklat sig.
Den begränsade procedur, som oavsett nyss föreslagen förenkling tilläm- pas vid avgörandet av ärenden jämlikt 33 5, är motiverad redan därav, att tiden för prövning av ansökningar om sådan tillfällig utskänkningsrätt i allmänhet är knapp. Detta gäller ofta även tillfällig utskänkning enligt 25 5 b), där tiden från det anmälan inkommit till dess utskänkningen avses skola ta sin början kan variera från någon vecka till några månader.
Befogenheten för kommunens fullmäktige att med för länsstyrelsen bin- dande verkan uttala sig om ansökningar av det sistnämnda slaget anser utskänkningsutredningen böra bibehållas. Dock torde, utan att denna kom- munala vetorätt inskränkes, proceduren utan olägenhet kunna förenklas.
I och med att allmänheten skall äga tillträde till utskänkningslokalen, måste ordningssynpunkterna beaktas. Polismyndighetens yttrande bör där- för under alla förhållanden inhämtas, innan ärendet avgöres av länssty- relsen.
Det synes däremot icke nödvändigt att i ärenden av detta slag, där givna tillstånd dock har en relativt kortvarig giltighetstid, höra både kommunens nykterhetsnämnd och länsnykterhetsnämnden. Vid valet mellan dessa nämnder bör den förstnämnda bibehållas som remissinstans. Enligt nu- varande regler skall yttrande av nykterhetsnämnden föreligga vid full— mäktiges ställningstagande. Någon ändring i detta avseende är därför icke påkallad. Hörandet av den kommunala nämnden får även anses vara mest praktiskt, då denna torde vara bättre underrättad om de lokala förhållan- dena än länsnykterhetsnämnden och dessutom lättare tillgänglig i bråds- kande fall. Av betydelse härvidlag är därjämte att fullmäktige i många fall jämlikt 32 5 Rff uppdragit åt nykterhetsnämnden att i fullmäktiges ställe avgiva yttranden över anmälningar om tillstånd till tillfällig utskänk- ning enligt 25 5 b) Rff.
Det kan även vålla oläglig tidsutdräkt att, innan ärendet överlämnas till länsstyrelsen, sammankalla den rådgivande nämnden. Enligt utskänknings- utredningens mening bör intendenten för utskänkningsärenden i frågor av förevarande slag ha rätt att själv avgöra om den rådgivande nämnden be- höver höras. Stadgandet om att. nämndens yttrande obligatoriskt skall in- hämtas bör därför begränsas till frågor rörande årsutskänkning. Det må i detta sammanhang erinras om 5 & instruktionen för intendenter för ut- skänkningsärenden, vilken stadgar skyldighet för intendent att, utöver vad därom är föreskrivet i Rff, så långt möjligt hålla den rådgivande nämn- den underrättad om förekommande ärenden och rådföra sig med nämnden i viktigare frågor.
Utskänkning av spritdrycker på färdmedel i inrikes trafic
Vid inrikes trafik kan utskänkning av rusdrycker jämlikt 37 & Rff endast avse vin och starköl. För fartyg, som förmedlar regelbunden persontrafik till utländsk hamn, eller luftfartyg, som i linjefart befordrar passagerare till eller från utländsk flygplats, må tillståndet dessutom avse spritdrycker. Av de i kapitel 1 omförmälda under år 1960 gällande 36 tillstånden till trafikutskänkning var ett meddelat Aktiebolaget Trafikrestauranger för utskänkning på järnvägståg, ett Scandinavian Airlines System för utskänk- ning på vissa inhemska flyglinjer och de övriga 34 olika rederier för ut—
skänkning på fartyg, varav alla utom ett i uteslutande inrikes trafik. De för trafikutskänkning inköpta kvantiteterna av olika rusdrycker finnes redovisade på s. 76.
Redan år 1950 framförde järnvägsstyrelsen till turistutredningen önske- mål om möjlighet att bereda de utländska resenärerna på de 5. k. kryss- ningstågen till norra Sverige tillgång till spritdrinkar eller cocktails. Fram- ställningen vidarebefordrades av turistutredningen till 1944 års nykter- hetskommitté. Kommittén fann emellertid icke tillräckliga skäl föreligga att i detta speciella fall göra avsteg från regeln att spritdrycker icke får serveras på järnvägståg. Denna uppfattning biträddes av 1954 års riksdag vid antagandet av den nya nykterhetslagstiftningen (prop. 1954: 151 s. 607). Några närmare motiv för denna restriktiva linje anfördes icke.
Ifrågavarande önskemål har ånyo tagits upp av Aktiebolaget Trafik- restauranger, som under hand framfört dem till 1959 års utskänknings— utredning. Framställningen avser nu icke endast de nämnda kryssnings- tågen utan även abonnerade tåg och vagnar i allmänhet. Om årsutskänk- ningstillstånd icke kan erhållas, önskar bolaget få möjlighet att komma i åtnjutande av tillfällig utskänkningsrätt enligt 33 & Rff. Som stöd för sin framställning hänvisar bolaget till svårigheten eller rättare omöjligheten att upprätthålla förtärings— och förvaringsförbuden i fråga om spritdrycker på dessa tåg och vagnar. Bolaget framhåller därjämte, att man i de flesta andra europeiska länder serverar spritdrycker i tågens restaurangvagnar.
För närvarande utövar Aktiebolaget Trafikrestauranger tillstånd till års- utskänkning — trafikutskänkning — av vin och starköl i statens järn- vägars restaurangvagnar och buffévagnar samt i snabbmotortågen, i vilka vagnar och tåg bolaget bedriver restaurangrörelse enligt överenskommelse med järnvägsstyrelsen. Dessutom innehar bolaget tillstånd att till resande med statens järnvägars tåg utskänka öl dels i serveringskupéer, dels ock i andra vagnar, därest behov därav förefinnes samt överenskommelse om dylik utskänkning blivit träffad med järnvägsstyrelsen. I praktiken kan det sålunda förekomma, att bolaget på ett och samma tåg bedriver utskänkning i restaurangvagn eller buffévagn, i kafévagn (serveringskupé) och i övriga sittvagnar.
Då alltså utskänkning av åtminstone öl och alkoholfria drycker kan förekomma inom samtliga passagerarutrymmen i tågen, följer därav, att dessa är underkastade förtärings- och förvaringsförbuden. Dessa förbud måste till sin natur vara generella och några möjligheter till dispens för sådana särskilda tillfällen, varom här är fråga, finnes icke.
Om förhandenvarande problem skall kunna bemästras, måste följaktligen möjlighet öppnas för Aktiebolaget Trafikrestauranger att förvärva utskänk— ningsrätt i någon form, varvid man skulle göra avkall på principen att spritdrycker icke får serveras på järnvägståg.
Bakom hävdandet av nämnda princip torde ha legat uppfattningen att järnvägstågens restaurangvagnar, som ju skall betjäna samtliga resande på tågen, närmast är avsedda för servering av snabba och relativt enkla måltider och mindre för etablerande av sällskaplig samvaro under mera påkostade former. Särskilda risker ur nykterhetssynpunkt kan också ha an- setts föreligga vid en fortgående spritförtäring, som en måhända enformig tågresa kan fresta till. Det torde vidare finnas talesmän för åsikten att den del av den resande allmänheten, som icke själv nyttjar spritdrycker, bör ha möjlighet att intaga sina måltider i restaurangvagnarna utan att behöva komma i kontakt med spritförtärande gäster.
Dessa synpunkter äger emellertid knappast relevans med avseende på de speciella tågresor, varom här är fråga. Vid turistresor i lyxklass samt vid resor av officiell natur eller av övervägande representationskaraktär, var- vid tåget helt eller delvis är abonnerat, kan tillhandahållandet av sprit- drycker sägas utgöra en typisk serviceåtgärd. Den spritförtäring, som därvid kan förekomma, lär icke vara förenad med några särskilda nykterhets- problem. Utskänkningsutredningen finner därför starka skäl tala för till— skapandet av en undantagsbestämmelse om rätt till spritdrycksutskänk— ning på tåg i inrikes trafik i speciella fall av här angiven karaktär.
Vad därefter beträffar de tekniska förutsättningarna för medgivande av rätt till spritutskänkning på järnvägståg, föreligger i princip inga hinder att begränsa ett eventuellt utskänkningstillstånd till de egentliga serve- ringsutrymmena, d. v. s. restaurangvagnar med eventuellt tillhörande bar— avdelningar. För kryssningståg samt för vissa i sin helhet abonnerade tåg skulle utskänkningsrätt dock kunna medges för tåget i dess helhet. Däremot torde det icke vara lämpligt att tillåta utskänkning av spritdrycker i ser- veringsutrymmena i sådana fall, då endast en del av tåget är abonnerad, medan den övriga delen disponeras av allmänheten, eftersom ju serverings— utrymmet måste betjäna samtliga passagerare. Ej heller bör utskänkning av rusdrycker äga rum i en abonnerad vagn eller kupé i ett eljest icke abon- nerat tåg.
Vad beträffar möjligheten att tillämpa 33 & Rff med avseende å järn- vägståg, torde passagerarna i ett abonnerat tåg eller en abonnerad vagn i allmänhet icke kunna anses utgöra ett slutet sällskap i den bemärkelse som avses i nämnda lagrum. Den gemenskap som förenar dem är nämligen oftast av rent tillfällig natur och knuten just till den föreliggande resan. Att rätten till utskänkning enligt 33 å Rff icke är avsedd för rörlig utskänk- ning framgår även av den i 64 5 1 mom. tredje stycket Rff föreskrivna skyl- digheten för detaljhandelsbolaget att underrätta polismyndigheten i orten och kommunens nykterhetsnämnd när rätt till sådan utskänkning över- låtits. Utskänkningsrätt enligt 33 & synes därför icke kunna ifrågakomma när det gäller exempelvis de 5. k. kryssningstågen.
14—104919
Vad i det föregående sagts om utskänkning av spritdrycker på järnvägståg gäller i tillämpliga delar även sådan utskänkning ombord på fartyg—.
Utskänkningsutredningen kommer därför fram till, att skapandet av for— mell möjlighet att meddela utskänkningstillstånd för spritdrycker är den lämpligaste lösningen av föreliggande problem. Såväl årsutskänkning som tillfällig utskänkning enligt 25 5 b) Rff bör därvid kunna ifrågakomma. Tillstånd bör emellertid enligt utredningens mening lämnas endast då sär- skilda skäl föreligger och följaktligen med stor restriktivitet. En förutsätt- ning bör vara, att färdmedlet, såsom gäller beträffande bl. a. de förut nämn- da kryssningstågen och vissa för turisttrafiken betydelsefulla båtleder, under resan fungerar såsom tillfällig bostad för deltagarna och att resan således sträcker sig över minst ett dygn. Man synes vidare böra fordra att resan i varje särskilt fall har ett bestämt, för deltagarna gemensamt syfte och att ressällskapet i stort sett förblir detsamma under hela tiden. Mindre förändringar i ressällskapets sammansättning under själva resan bör dock icke hindra att utskänkningstillstånd meddelas eller medföra att ett erhål- let sådant tillstånd förverkas.
Under angivna förutsättningar bör tillstånd kunna meddelas att på ifrågavarande färdmedel bedriva fullständig utskänkning. De nämnda vill- koren är däremot regelmässigt icke uppfyllda vid t. ex. inrikes flygtrafik eller beträffande skärgårdsbåtar. I dessa fall bör därför endast begränsade utskänkningsrättigheter kunna ifrågakomma.
Prissättning m.m. vid utskänkning av spritdrinkar
Med stöd av 41 & Rff fastställer kontrollstyrelsen priserna på bl. a. utskänk- ta spritdrycker. Denna befogenhet har ansetts innefatta skyldighet att be- sluta angående prissättning även på spritdrinkar, inklusive däri ingående alkoholfria ingredienser och viner. Däremot har kontrollstyrelsen enligt ett uttalande i proposition 19541151 angående riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken (s. 356) ej rätt att bestämma vilka drinkar som får serveras.
Sin nämnda befogenhet har kontrollstyrelsen hittills utövat så, att sty- relsen, sedan vederbörande restauratör eller restaurangorganisation inkom- mit med förslag till drinkarnas sammansättning, benämning och prissätt- ning, bestämt ett högsta utskänkningspris för varje särskild drink. Till ledning för restauratörernas deklaration för utskänkningsskatt och kost- nadsersättning har även särskild priskalkyl för varje drink fastställts.
Vid sagda deklaration har endast värdet av i drink ingående spritdryck skolat redovisas som skattepliktig omsättning, medan värdet av övriga ingredienser fått upptagas under någon av rubrikerna mat, alkoholfria
drycker eller vin. På grund av de praktiska svårigheterna för restauranger med stor drinkomsättning att i enlighet härmed verkställa en exakt redo- visning av hela sin drinkförsäljning har kontrollstyrelsen medgivit att redo- visning alternativt får verkställas enligt en schablonregel. Denna innebär att 65 procent av den totala drinkomsättningen redovisas som spritdrycker, 10 procent som vin och återstående 25 procent som mat eller alkoholfria drycker.
Då prissättningen på viner är fri, finnes inga särskilda föreskrifter röran- de prissättning på vindrinkar. Intresset för sådana drinkar synes vara av ringa omfattning.
Utskänkning av spritdrinkar förekommer framförallt i drink- eller cocktailbarer och har med barväsendets starkt ökade utbredning under senare år kommit att få allt större betydelse inom restaurangnäringen. Drinkarnas sammansättning är mycket varierande och även om uppgift härom jämlikt kontraktet rörande överlåtelse av tillstånd till rusdrycksut- skänkning finnes intagen i restaurangens drinkprislista, torde gästerna ofta icke ha klart för sig vad drinkarna innehåller och speciellt icke hur stora kvantiteter alkohol som ingår i desamma.
Efter hand som nya drinkbarer tillkommit och intresset för servering av spritdrinkar ökat, har drinkfloran vuxit i omfattning. På förslag av Sveriges hotell- och restaurangförbund fastställde kontrollstyrelsen i september 1957 högsta utskänkningspris på 56 olika drinkar. Sedermera har på för- slag av enskilda restauratörer tillkommit ytterligare ett stort antal drinkar, så att totalantalet numera uppgår till över 200. Flera av dessa drinkar före— kommer i olika varianter, t. ex. med fyra alternativt sex cl gin eller whisky, med eller utan här etc.
Utskänkningsutredningen har mot bakgrund av den här redovisade ut- vecklingen funnit anledning undersöka möjligheterna till förenkling av kontrollstyrelsens nuvarande funktioner för bestämmande av utskänk- ningspriser på spritdrinkar. Såvitt utredningen kan bedöma, är det näm- ligen knappast möjligt och icke heller rimligt att i längden bibehålla denna arbetskrävande och administrativt tungrodda detaljreglering av drinkpri- serna. Därtill kommer att själva huvudsyftet med regleringen, att begränsa restauratörens eko—nomiska utbyte av spritutskänkningen, kan tillgodoses endast i den mån man kan erhålla en effektiv kontroll över att drinkarna verkligen innehåller just de kvantiteter av olika spritdrycker som upp- tagits i den fastställda priskalkylen. Erfarenheten har emellertid givit vid handen att en sådan kontroll ligger utanför de praktiska möjligheternas gräns.
Då ett förbud mot utskänkning av spritdrinkar måste betraktas som orealistiskt, är det svårt att finna något annat gångbart alternativ till nu— varande ordning än helt fri prissättning på spritdrinkar. Man måste där—
vid acceptera att detta kan medföra en höjning av drinkpriserna, i varje fall på de restauranger som i övrigt tillämpar jämförelsevis höga priser och motiverar detta med sin höga standard och sina speciella anordningar till gästernas trivsel. Här liksom på andra områden finge man dock räkna med ett visst köpmotstånd från allmänhetens sida vid alltför höga pri- ser, vilket ur nykterhetspolitisk synpunkt i och för sig icke skulle innebära någon olägenhet.
Skall fri prissättning på spritdrinkar införas, måste emellertid de nu- varande reglerna för deklaration av på drinkförsäljningen belöpande ut- skänkningsskatt ändras. Härvid förutsättes alltså, att utskänkningsskatten på spritdrycker — i enlighet med vad utredningen föreslagit i kapitel 10 —— bibehålles tills vidare.
Om liksom hittills endast de i drinkarna ingående kvantiteterna av olika spritdrycker beskattas, finnes olika möjligheter. För det första kan restau- ratören åläggas att göra en exakt redovisning av sin försäljning. Därvid måste antingen fördelningen på olika varuslag (spritdrycker, vin, mat, alkoholfria drycker) ske redan vid försäljningen, vilket förutsätter tillgång till en kassaapparat med olika räkneverk, eller också måste fortlöpande anteckningar göras om hur många drinkar av varje särskilt slag som säljes. På grundval av dessa anteckningar kan sedan vid redovisnings- periodens slut beräknas hur mycket av försäljningssumman, som faller på bl. a. spritdrycker. En annan möjlighet är att — såsom för närvarande är medgivet — tillämpa en av beskattningsmyndigheten godkänd schablon— regel, enligt vilken en på förhand fastställd andel av försäljningssumman skall anses belöpa på spritdrycker. Ytterligare en möjlighet slutligen är att beskatta endast de spritdrycker, som under varje redovisningsperiod ut- lämnats från lagret till baren för försäljning.
Inget av dessa redovisningsalternat-iv möjliggör emellertid en tillfreds— ställande skattekontroll. Det första, exakta alternativet blir vid stark till- strömning av gäster i baren praktiskt taget omöjligt att tillämpa. Det är då alltför stor risk att hela drinkförsäljningen slås in på en och samma knapp i kassaapparaten eller att redovisningen av de olika drinkar som försålts blir ofullständigt eller felaktigt gjord.
Tillämpandet av en schablonregel, som rimligen måste fastställas av kontrollstyrelsen enhetligt för alla restauranger, skulle medföra ojämnheter och följaktligen i vissa fall framstå som oskälig, då man måste utgå från att drinkpriserna —— i motsats till nu _ kommer att kalkyleras olika på olika restauranger och att försäljningens fördelning på olika drinkar eller typer av drinkar —— bl. a. till följd av den fria prissättningen -— kan komma att starkare än nu variera från den ena restaurangen till den andra.
Även det tredje alternativet har sina nackdelar. Dels är det svårt att in— ventera ett lager som delvis består av öppnade flaskor, dels blir icke det vid försäljningen verkligen influtna beloppet beskattat. Därigenom av-
händer man sig den skatt som belöper på det vid försäljning av spritdrycker glasvis vanligen uppkommande övermålet.
Då sålunda någon redovisning enbart av de i drinkarna ingående kvan- titeterna av olika spritdrycker knappast kan komma i fråga, återstår endast den möjligheten att betrakta spritdrinken i dess helhet som spritdryck och följaktligen hela spritdrinksomsättningen som skattepliktig försälj- ning. Som stöd härför kan hänvisas till definitionen i 1 5 förordningen om tillverkning av sprit och vin, enligt vilken med sprit förstås vara som inne- håller etylalkohol i en koncentration av mer än 2,25 volymprocent; såsom sprit skall dock icke anses vin eller maltdryck. Enligt Rff förstås med sprit— dryck sådan sprit som icke är att hänföra till teknisk sprit, alkoholhaltigt preparat eller apoteksvara. Av dessa definitioner framgår att spritdrinkar är hänförliga till spritdrycker.
Med hänsyn till dels att enligt den nu tillämpade schablonregeln endast 35 procent av spritdrinkarnas genomsnittliga värde utgör icke utskänk— ningsskattepliktig omsättning och dels att skattens nettobelopp efter av- drag av kostnadsersättning motsvarar endast 12,5 procent av försäljnings- summan, skulle en redovisning enligt den här ifrågasatta linjen vid oför- ändrade utskänkningspriser innebära en minskning av restauratörernas vinst med endast 4,4 procent av drinkarnas utskänkningsvärde eller i prak- tiken 10 a 20 öre per drink. Genom ett införande av fri prissättning torde restauratörerna få möjlighet att kompensera sig för denna ökning av skatte- uttaget.
Den fria prissättningen i förening med den här ifrågasatta ändringen av redovisningsgrunderna skulle förmodligen åtminstone på vissa restau- ranger medföra en värdemässig ökning av spritdrycksomsättningen, men man får då räkna med att spärregeln för kostnadsersättningen (jfr kapitel 3) kan komma att träda i kraft. Restauratörerna skulle därefter icke göra sig någon ekonomisk vinst på ytterligare försäljning av vare sig spritdrycker eller spritdrinkar. Däri ligger, så vitt utredningen kan bedöma, en i huvud- sak tillräcklig garanti mot att tillhandahållandet av spritdrinkar på en restaurang blir ett dominerande inslag i rörelsen.
Utredningen får därför föreslå att prissättningen på spritdrinkar ges fri och att som en konsekvens härav spritdrinksomsättningen i sin helhet skall redovisas som försäljning av spritdrycker.
Utskänkning av starköl
Starkölet infördes vid motbokssystemets slopande för att skapa ett alterna- tiv till spritdryckerna, särskilt brännvinet. Bestämmelserna om starkölet gjordes emellertid medvetet restriktiva i avbidan på närmare erfarenheter,
varvid det dock förutskickades att lättnader kunde få övervägas senare. Bland annat åsattes starkölet en förhållandevis hög omsättningsskatt, 1 krona 35 öre per liter, vilket belopp den 20 mars 1958 i samband med den allmänna skattehöjningen på olika drycker under februari och mars sagda år höjdes till 1- krona 41 öre.
Utskänkningen av starköl ansågs påkalla särskild försiktighet (prop. 1954:151 s. 491). Enligt finansministerns förslag skulle starkölet inom utskänkningen helt jämställas med spritdryckerna. Riksdagen ansåg dock att även vissa vinrestauranger av hög standard borde få möjlighet att ut- skänka starköl (SärskU 1954: 1 s. 149). Vinkonditorier skulle däremot icke få servera starköl. Utskänkning skulle vidare få äga rum endast i sam- band med måltid och med iakttagande av de prisföreskrifter kontrollsty- relsen kunde komma att utfärda.
Sedan det visat sig, att konsumtionen av starköl, efter en ganska stor försäljning i ingångsskedet, stannade på en jämförelsevis låg nivå och att denna dryck kom att spela en långt mindre roll än väntat, genomfördes efter förslag av 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning från och med den 1 juli 1957 vissa lättnader i fråga om starkölsförsäljningen (prop. 1957: 143 s. 75 ff). Den dittillsvarande differentieringen i fråga om rätten för vin- restaurangerna att servera starköl avskaffades. Rätten att servera starköl skulle med andra ord automatiskt följa en vinrättighet. Även vinkonditorier fick rätt att servera starköl under förutsättning att lagad mat samtidigt fanns att tillgå. Därutöver infördes en ny rättighetstyp omfattande endast starköl. Sådan utskänkningsrätt skulle kunna ges åt vissa välskötta öl- restauranger, som var typiska matställen, men däremot icke åt s. k. ölkaféer och därmed jämförbara lokaler. Vidare slopades måltidstvånget vid ut- skänkning av starköl.
Betydelsen av att tillstånd till utskänkning av endast starköl skall med- delas med försiktighet har markerats genom föreskriften i 37 å Rff att särskilda skäl måste föreligga för att en dylik utskänkningsrätt skall läm— nas. Denna formulering förutsätter att rätt till utskänkning av endast stark"- öl skulle ges efter strängare prövning än rätt att utskänka alla slag av rus- drycker eller både vin och starköl, vilket icke torde ha varit meningen. I praktiken har tillstånd till utskänkning av enbart starköl meddelats endast välskötta ölrestauranger med jämförelsevis stor matomsättning, utan att därvid några andra särskilda skäl kunnat åberopas. Någon ändring i denna praxis har icke från något håll ifrågasatts. Kravet på särskilda skäl bör därför enligt utskänkningsutredningens mening utgå ur författningstexten. Vidare bör kommunerna få möjlighet att förorda rätt till utskänkning av endast starköl eller att begränsa en sökt rättighet avseende rusdrycker av alla slag eller vin och starköl till att omfatta endast starköl. Detta förut- sätter att det nuvarande kravet på särskilda skäl slopas -i 37 å.
Utskänkningen av starköl har alltsedan den nya försäljningslagstift- ningen trädde i kraft varit underkastad maximiprisreglering, medan pris— sättningen på viner varit helt fri. I sitt år 1956 avgivna betänkande före- slog 1953 års utskänkningsvinstkommitté införande av maximipriser vid utskänkning av vin och i konsekvens härmed bibehållande av maximipris= regleringen vid utskänkning av starköl. Någon reglering av vinpriserna kom emellertid ej till stånd. Trots denna frihet beträffande vinet slopades ej prisregleringen för starköl i samband med omläggningen av de ekonomiska villkoren för utskänkningen den 1 oktober 1957. Finansministern ansåg det vara av särskild betydelse att en rimlig prisrelation upprätthölls gentemot spritdryckerna, i synnerhet brännvinet (prop. 1957: 94 s. 105).
Enligt de föreskrifter angående utskänkningspris på starköl, som kon— trollstyrelsen utfärdat med stöd av 41 & Rff, får utskänkningspriset utgöra högst det sammanlagda beloppet av restauratörens inköpspris och en viss högsta bruttovinst. De av styrelsen ursprungligen medgivna bruttovinstpå- läggen har sedermera efter framställningar från restaurangorganisationerna höjts vid fyra olika tillfällen, se sammanställning å s. 94. Särskilda brutto— vinster beräknade i proportion till de nu nämnda har fastställts för ut- skänkning av starköl i glas eller krus. Det kan tilläggas att bruttovinst— påläggen från och med år 1960 innefattar kompensation för allmän varu- skatt med 2,4 procent av utskänkningsvärdet.
Redan vid sina överväganden rörande utskänkningsskatten på sprit— drycker har utskänkningsutredningen beaktat det vid olika tillfällen ut- talade önskemålet om en ur nykterhetspolitisk synpunkt lämplig avväg- ning av priset på drycker av olika alkoholhalt. Härmed torde i första hand få avses önskemålet att på restaurangerna vin och starköl icke blir för dyra i förhållande till spritdryckerna.
Starkölet synes emellertid i betydande omfattning ha kommit att utgöra ett alternativ icke endast såsom avsågs till spritdryckerna utan även till ölet. Till denna utveckling kan den jämförelsevis obetydliga prisskillna- den mellan öl och starköl på restaurangerna antagas ha verksamt bidra— git. Någon fortlöpande prisstatistik på detta område föreligger icke, men det kan nämnas, att enligt uppgifter, som tillhandahållits av vederbörande rcstaurangorganisationer, tillämpades i augusti 1961 på spritrestauranger av god standard ett utskänkningspris per butelj om en tredjedels liter öl av i genomsnitt 1 krona 75 öre mot 2 kronor 20 öre för det vanligast förekom- mande starkölet. Skillnaden mellan dessa utskänkningspriser får anses vara relativt liten.
Den stimulans till övergång från en svagare till en starkare dryck, som den nuvarande prissättningen sålunda innebär, står som torde framgå av det sagda i direkt motsättning till syftet med införandet av starkölet år 1955. Med hänsyn härtill samt då prissättningen på de betydligt alkohol-
starkare vinerna är helt fri och starkölet hittills icke visat sig medföra några påtagliga risker ur nykterhetssynpunkt (jfr s. 80), finnes enligt ut- skänkningsutredningens mening icke tillräckliga skäl att bibehålla den nu- varande maximiprisregleringen i fråga om starköl. Utredningen föreslår därför att denna prisreglering slopas.
KAPITEL 13
Detaljmotivering
De förslag till författningsändringar, som utskänkningsutredningen fram- lägger på rusdrycksutskänkningens område, har i allt väsentligt moti- verats i det föregående. I vissa detaljfrågor torde emellertid en närmare motivering vara erforderlig. Ciderfrågan som behandlas i de tre följande kapitlen, är med något undantag icke i behov av ytterligare motivering, varför det ansetts lämpligt att redan nu lämna detaljmotivering till de före- slagna författningsändringarna.
Rusdrycksförsäljningsförordningen 35 å.
Tillämpningsområdet för trafikutskänkning bör utformas i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande definition i 14 å Nöff. Därvid bör ob- serveras, att utskänkning av rusdrycker enligt beslut av 1961 års riks- dag icke skall kunna medgivas på flygplan i chartertrafik (prop. 1961: 135 s. 33 f). Vidare har det synts lämpligt att i Rff bibehålla själva begreppet trafikutskänkning, vilket återkommer på andra ställen i förordningen (37, 41, 47, 62 och 64 55).
37 &.
Såsom förut motiverats i kapitel 12 (s. 214) bör kravet på särskilda skäl icke längre uppställas för meddelande av tillstånd att utskänka enbart starköl. I analogi härmed bör även vid trafikutskänkning kunna ges ut- skänkningstillstånd avseende endast starköl (jämte den nya drycken starkcider) .
Att ett färdmedel går i utrikes trafik finner utredningen icke i och för sig vara sådant särskilt skäl, som avses i paragrafens föreslagna andra styc- ke. Å andra sidan har utredningen ej haft anledning göra någon inskränk- ning i den nuvarande möjligheten att meddela tillstånd att utskänka alla slag av rusdrycker på fartyg med regelbunden persontrafik eller luftfartyg i linjefart, vilka befordrar passagerare till eller från utlandet. Den senare punkten av paragrafens nuvarande andra stycke har därför bibehållits och i den föreslagna lydelsen överförts till ett nytt, tredje stycke.
41 å.
Ändringen i paragrafens andra stycke föranledes av ändringen av 35 5. Den fria prissättningen på spritdrinkar förutsätter att kontrollstyrelsen definierar vad som är att hänföra till spritdrinkar. Erforderliga befogen— heter härvidlag tillkommer styrelsen genom denna paragrafs tredje stycke. Vissa enkla blandningar av spritdrycker och alkoholfria ingredienser, såsom groggar, whisky on the rocks (whisky med is) o. dyl., kan uppenbar- ligen icke hänföras till spritdrinkar.
46 5.
1 mom. Utskänkningsutredningen har föreslagit, att kravet på tillhanda- hållande av lagad mat skall omfatta även utskänkning av vin på de 5. k. vinkonditorierna. Detta hindrar icke att vin och starköl kan få utskänkas i samband med konditorirörelse, under förutsättning att lagad mat finnes att tillgå, även om butikförsäljning förekommer i lokalerna. Jfr 44 å andra stycket om utskänkning i samband med butikförsäljning, vilken bestäm- melse därför föreslås skola bibehållas.
49 &. Ändringen av uttrycket passagerarfartyg till enbart fartyg har skett i an- slutning till den föreslagna nya lydelsen av 35 5.
51 5.
Med hänsyn till att tillstånd av polismyndigheten alltid erfordras för an- ordnande av offentlig danstillställning, finnes ej anledning bibehålla den nuvarande bestämmelsen om utskänkningsförbud för lokal som står i inre förbindelse med danslokalen.
54 5. Denna paragraf bör upphävas samtidigt med att den av utskänknings- utredningen föreslagna förordningen med vissa bestämmelser om förtä- ring och förvaring av rusdrycker m. m. träder i kraft, se kapitel 9.
80 5.
Enligt nuvarande bestämmelser kan utskänkningsskatt icke utdömas av den som befinnes ha olovligen utskänkt spritdrycker. Detta kan, särskilt i sådana fall då domstolarna utdömer relativt ringa bötesstraff, innebära alltför obetydlig ekonomisk påföljd. Utskänkningsutredningen vill därför föreslå att, i analogi med vad som stadgas i 7 5 3 mom. förordningen den 26 maj 1961 (nr 180) om tillverkning av sprit och Vin, i Rff meddelas före- skrift om att utskänkningsskatt skall uttagas av den som bedrivit den olagliga utskänkningen. Bestämmelsen kan lämpligen infogas i föreva- rande paragraf som ett nytt, femte moment och bör innehålla att utskänk-
ningsskatt skallutdömas med en tredjedel av de utskänkta varornas be- räknade utminuteringsvärde. I de fall svårigheter kan föreligga att fast- ställa utminuteringsvärdet, torde närmast jämförbara artiklar i detalj- handelsbolagets sortiment få tagas som utgångspunkt vid beräkningen. Liksom i tillverkningsförordningens nyssnämnda paragraf bör här stadgas ett minimibelopp för den utdömda skatten av etthundra kronor.
Övergångsbestämmelserna
Punkt 1. Det är önskvärt, att de föreslagna författningsbestämmelserna får träda i kraft snarast möjligt, (1. v. 5. den 1 juli 1962. De ändringar, som föranleder att kommunernas fullmäktige måste beredas tillfälle att yttra sig på nytt rörande återstående del av oktrojperioden den 1 oktober 1961— den 30 september 1965 (se nedan), synes dock av praktiska skäl icke kunna träda i kraft förrän den 1 januari 1963. Vad nu sagts hindrar ej att 53 å i dess ändrade lydelse träder i kraft redan den 1 juli 1962.
Punkt 2. Det övervägande flertalet av de föreslagna ändringarna innebär lättnader i de bestämmelser som gäller för utskänkning av rusdrycker och rubbar- icke grunden för de avtal om utskänkning som träffats med avse- ende å hela eller någon del av oktrojperioden den 1 oktober 1961—den 30 september 1965. Skulle i något hänseende, exempelvis när det gäller utskänk— ning av rusdrycker enligt självbetjäningsprincipen, tillämpandet av de föreslagna bestämmelserna i 46 5 3 mom. medföra en inskränkning i den i överlåtelseavtalet fastslagna rätten att utskänka, synes det skäligt, att avtalet får gälla under den tid som överenskommits. Rättighetsinneha— varen skulle eljest genom författningsändringen kunna åsamkas ekono- misk förlust. Motsvarande gäller införandet i 46 ä 1 mom. av kravet på tillhandahållande av lagad mat vid utskänkning av vin som äger rum i samband med servering av konditorivaror. Om avtalstiden utlöper före oktrojperiodens'slut, blir de nya författningsbestämmelserna emellertid tillämpliga från och med första dagen av det nya avtalets giltighetstid.
Det nu förda resonemanget kan icke tillämpas på utredningens förslag att utskänkningsintendenterna skall godkänna nyinrättade drinkbarer, enär i dylika fall någon inskränkning icke» sker i restauratörernas avtals— enliga utskänkningsrätt. Då det är angeläget att drinkbarer icke anordnas i därför olämpliga lokaler eller ges en olämplig utformning, bör Kungl. Maj :t så snart som möjligt jämlikt 44 & Rff bemyndiga kontrollstyrelsen att utfärda erforderliga bestämmelser. De under oktrojperioden 1961/65 gäl- lande överlåtelsekontrakten lägger icke hinder i vägen härför.
Punkt 3. Framflyttandet av den ordinarie tidpunkten för utskänkningens avslutande från klockan 22 till klockan 24, samtidigt som kommunens rätt att föreskriva tidigare stängningstid slopas, föranleder omprövning från länsstyrelsens sida av de fall, där utsträckt utskänkningstid medgivits men
föreskrift meddelats att utskänkningen skall upphöra tidigare än klockan 24. Har däremot beslut meddelats om stängning före klockan 22, förutsättes att detta beslut skall slå fast. Även om kommunerna enligt de föreslagna bestämmelserna icke skall äga med för länsstyrelsen bindande verkan före- skriva tidigare stängning än'klockan 24, bör de dock beredas tillfälle att uttala sina eventuella önskemål i detta hänseende och att därvid lämna erforderlig motivering. I analogi med vad som anförts under punkt 2 bör länsstyrelsen icke utan särskilda skäl föreskriva tidigare stängnings- tid än som redan förut medgivits för ifrågavarande oktrojperiod. Därest i något fall skäl kan föreligga att för rättighetsinnehavare, som hittills enligt den generella regeln skolat avsluta utskänkningen klockan 22, vägra den föreslagna generella förlängningen till klockan 24, bör det ankomma på vederbörande intendent för utskänkningsärenden att taga initiativ till er- forderliga åtgärder (jfr 43 & Rff).
Punkt 4. Hörandet på nytt av kommunerna synes påkallat med hänsyn till att deras önskemål i fortsättningen skall vara vägledande för länsstyrel— sen. I anslutning till vad som anförts under punkterna 2 och 3 förutsättes, att medgivanden, varom här är fråga, under återstående del av oktroj- perioden i princip skall lämnas i åtminstone samma omfattning som hittills.
Öfförsäljningsförordningen
Ändringsförslagen är hänförliga till Nöff, vilken träder i kraft den 1 oktober 1961.
Ändringarna i denna förordning föranledes i flertalet fall av utskänk— ningsutredningens förslag beträffande försäljning av ciderdrycker. Det må dock särskilt påpekas, att upphävandet av 25 5 första stycket och 33 5 samt ändringen i 34 & sammanhänger med att utredningen föreslagit en särskild förordning med vissa bestämmelser om förtäring och förvaring av rusdrycker m. m.
Förordningen om försäljning av alkoholfria drycker
1—4 åå.
Ändringsförslagen beträffande dessa paragrafer föranledes av utredning— ens i kapitel 16 framlagda förslag angående försäljning av ciderdrycker. Med hänsyn till att cider med en alkoholhalt, icke överstigande två och en fjärde- dels volymprocent alkohol, redan enligt nu gällande bestämmelser hänföres till alkoholfri dryck, är vissa av de ifrågasatta ändringarna icke i och för sig nödvändiga. Utredningen har emellertid funnit lämpligt att författnings- mässigt behandla lättcider på samma sätt som lättöl.
Paragrafens första stycke bör upphävas samtidigt med att den av ut- skänkningsutredningen föreslagna förordningen med vissa bestämmelser om förtäring och förvaring av rusdrycker m. m. träder i kraft.
Andra stycket har numera förlorat sin praktiska betydelse, sedan möj- lighet införts enligt 10 & Nöff att utan särskild anmälan i personalmatsal utskänka öl till de anställda.
10 5. Se kommentaren till 6 5 första stycket.
Förordningen med vissa bestämmelser om förtäring och förvaring av rusdrycker m. m.
1 5. Begreppet livsmedel bör i denna förordning anses ha samma innebörd som enligt livsmedelsstadgan.
2 5.
2 mom. Såsom utvecklats i kapitel 9 (s. 170) skall personalmatsal, där endast alkoholfria drycker får utskänkas, vara underkastad förtärings- och förvaringsförbuden. Detta är anledningen till att personal—matsal enligt 3 5 4 mom. b) Aff ej upptagits i förevarande undantagsbestämmelse.
4—6 55.
Ansvarsbestämmelserna har i huvudsak formulerats i saklig överens- stämmelse med motsvarande bestämmelser i Rff. Dock har det högsta bö- tesbelopp, som kan ifrågakomma för gäst som bryter mot förtärings— och förvaringsförbuden, höjts från etthundra kronor enligt 83 & Rff till tre- hundra kronor enligt den föreslagna 5 Q. Denna höjning har skett i anslut- ning till 34 5 Nöff, där motsvarande bötesbelopp upptagits till trehundra kronor.
Förordningen om skatt på sprit och vin
I den nya förordningen överensstämmer 1 & samt avsnittet angående om- sättningsskatten (2#4 åå) helt med motsvarande bestämmelser i den nu gällande förordningen om skatt på sprit och vin. Avsnittet berörande ut- skänkningsskatten har omarbetats efter samma normer som följts vid änd- ringar i andra författningar angående indirekta skatter, beträffande vilka förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning gjorts till-
lämplig. I övrigt må beträffande visSa paragrafer i den föreslagna förord- ningen nämnas följande.
5 5. Vid beräkning av utskänkningsvärdet för spritdrinkar skall spritdrinken till hela sin kvantitet anses såsom spritdryck. Se i övrigt kapitel 12 (s. 212 f).
6 och 9 55.
Dessa paragrafer är helt oförändrade i jämförelse med samma paragra- fer i nu gällande förordning.
10 å.
Ändringarna i denna paragraf sammanhänger med utskänkningsutred- ningens förslag att deklaration angående utskänkta spritdrycker i fortsätt- ningen skall avlämnas varannan kalendermånad i stället för som nu varje kalendermånad. Redovisningsperioderna har härvid anknutits till de perio- der som gäller beträffande deklaration av allmän varuskatt. Vidare har tiden för deklarationens avlämnande utsträckts från nu gällande senast femtonde dagen till senast tjugonde dagen i månaden efter den redovis- ningsperiod som deklarationen avser. Denna utsträckning har föreslagits efter önskemål från restauratörhåll, där man förklarat svårigheter före- ligga att hinna med deklarationsarbetet inom nu föreskriven tid. Några olägenheter ur statsverkets synpunkt torde icke uppkomma genom för- längningen. Att utredningen föreslår den tjugonde dagen och icke —i an— slutning till vad som gäller beträffande den allmänna varuskatten — den adertonde dagen i redovisningsmånaden sammanhänger med att det synes skäligt att restauratörerna får olika slutdagar för de olika deklarationerna.
I fråga om utskänkning enligt 33 & Rff gäller enligt nuvarande förordning en särskild ordning för deklarationernas avlämnande. I denna del har ingen saklig ändring skett av paragrafen.
11 5.
Denna paragraf har oförändrad överförts från den nuvarande till den föreslagna förordningen.
Av paragrafens ordalydelse följer, att vid beräkning av avdrag för kost- nadsersättning varje deklaration skall behandlas för sig. Detta innebär, att utskänkningsinnehavare för vilken kontrollstyrelsen med stöd av 10 5 första stycket fastställer kortare redovisningsperiod än två månader, där— igenom även får en begränsning av sina möjligheter att utjämna tillfälliga överskridanden av gällande ersättningsgräns (jfr s. 186).
12 5.
I sak motsvarar denna paragraf 19 å sista stycket i nu gällande förordning."
13 5. Med undantag för paragrafhänvisningen är denna paragraf lika med 20 å i nuvarande förordning.
14 5. Denna paragraf överensstämmer helt med nuvarande förordningens 22 5.
Lagen om nykterhetsvård
2 S. Utformningen av andra stycket torde böra bringas i överensstämmelse med 1961 års lagstiftning om tillverkning och försäljning av sprit och vin.
III. CIDERFRÅGAN
KAPITEL 14
F rågans tidigare behandling
Med cider förstår man i de flesta länder en fruktdryck, framställd genom jäsning av äppelsaft och med en alkoholhalt från 1/2 upp till 8 volympro— cent, varierande efter konsumenternas önskemål och vanor. Vanligen håller sig alkoholhalten mellan 4 och 6 volymprocent. På vissa håll föredras en sötaktig cider, på andra en mera torr. Cider lär vara världens största äppel- produkt med en uppgiven årsförbrukning av i medeltal omkring 2,5 miljoner ton äpplen. Av europeiska länder bedriver framförallt Frankrike, England, Schweiz och Tyskland en betydande cidertillverkning.
Cider som innehåller högst 2 1/4 volymprocent alkohol får i Sverige för— säljas fritt enligt Aff och torde i beskattningshänseende få betraktas som läskedryck. Skatt skulle i så fall utgå med 33 öre per liter. Är alkoholhalten högre, gäller samma bestämmelser som för vin, (1. v. s. tillverkning får be- drivas endast efter tillstånd av Kungl. Maj:t och försäljning inom landet får ske endast genom Nya systemaktiebolaget. Omsättningsskatt enligt för- ordningen om skatt på sprit och vin utgår i så fall liksom för lättvin, d. v. 5. med 36 procent av utminuteringspriset. I detta pris skall dessutom enligt samma förordning ingå särskild tillverkningsavgift med 20 öre per liter.
På dessa villkor har det emellertid icke ansetts ekonomiskt lönande att i större skala tillverka och saluföra svensk cider. Från fruktodlarhåll har där— för framställningar gjorts hos statsmakterna i syfte att skapa bättre förut- sättningar för inhemsk produktion och avsättning av cider, varigenom den inhemska äppleodlingen skulle kunna beredas ett såsom välbehövligt ansett stöd. Det har därvid anförts, att den svenska yrkesfruktodlingen med hän- syn till stegrade arbetskostnader och hårdnande konkurrens med utländsk frukt är i starkt behov av nya avsättningsmöjligheter.
År 1950 gjordes från fruktodlarhåll framställning hos Kungl. Maj:t att ciderdrycker med en alkoholhalt motsvarande den för maltdrycker av andra respektive tredje klassen fastställda måtte få försäljas efter samma regler som gällde för dessa maltdrycker. Framställningen remitterades till lant— bruksstyrelsen, kontrollstyrelsen och statens institut för folkhälsan samt överlämnades därefter till 1944 års nykterhetskommitté.
Lantbruksstyrelsen tillstyrkte framställningen under hänvisning till att saluförandet av en alkoholsvag cider kunde väntas högst avsevärt under—
lätta avsättningen av utsorterad och stormriven frukt. Statens institut för folkhälsan ansåg, att cider ur livsmedelssynpunkt närmast vore att jämföra med en alkoholsvag läskedryck eller ett svagt vin och att dess betydelse som näringsgivande livsmedel måste anses ringa. Institutet fann det icke vara lämpligt ur nykterhetssynpunkt att tillhandahålla en alkoholhaltig äppel- saftdryck och avstyrkte bifall till framställningen. Kontrollstyrelsen av— styrkte omedelbara åtgärder i avvaktan på nykterhetskommitténs förslag.
Motioner vid 1951 och 1952 års riksdagar i samma riktning som frukt- odlarnas framställning avslogs av riksdagen, likaledes i avvaktan på kom- mitténs förslag.
Nykterhetskommittén framlade i sitt principbetänkande (SOU 1952: 53 s. 117—121) icke något förslag i ämnet. Kommittén ansåg att man hellre borde uppmuntra den för folkhälsan betydligt värdefullare konsumtionen av färsk, konserverad och torkad frukt samt fruktmuster. Som stöd för sitt ståndpunktstagande åberopade kommittén vissa uttalanden från dåvarande chefen för svenska institutet för konserveringsforskning, fil. dr Georg Borg- ström. Enligt denne kunde säljbar cider framställas endast av särskilda cideräpplen men däremot icke av vanliga hushålls- eller dessertäpplen. För den händelse man trots detta på allvar övervägde svensk cidertillverkning, borde man snarast inrikta sig på lättcider, som gåve en god bordsdryck. En sådan vara skulle även låta äpplets speciella smak och aromämnen på ett helt annat sätt komma till sin rätt.
Nykterhetskommittén ansåg att cidern i jämförelse med ölet hade den fördelen att den på grund av sin fruktsyrehalt endast i mindre grad kunde användas i berusningssyfte. Enligt kommitténs mening skulle emellertid ci- dern komma att konkurrera snarare med de alkoholfria läskedryckerna än med vin och öl. Den enda alkoholförtäring, som möjligen skulle kunna minska genom en ciderkonsumtion, vore den som gällde svaga viner. Denna konsumtion ansåg emellertid kommittén vara relativt ofarlig och mycket obe- tydlig. Under år 1950 såldes sålunda endast 2,5 miljoner liter svaga viner mot 43 miljoner liter spritdrycker och 5,6 miljoner liter starkvin. Cidern skulle därför icke kunna få någon nykterhetsfrämjande effekt av betydelse, även om den mot förmodan skulle minska svagvinskonsumtionen. Ej heller kunde man Vänta någon nämnvärd övergång från öl till cider som måltids- dryck. Däremot skulle cidern komma att tävla med de alkoholfria läske- dryckerna, såväl de rena fruktmusterna som de kolsyrade lemonaderna. Det fanns sålunda anledning befara att cidern skulle få en viss utbredning bland den ungdom som huvudsakligen konsumerade läskedrycker, vilket vore ogynnsamt ur nykterhetssynpunkt. Olägenheterna därav skulle ökas, om fruktodlarnas intressen inriktades på tillverkning av alkoholhaltig cider i stället för alkoholfri must.
I likhet med nykterhetskommittén fann chefen för finansdepartementet vid anmälan av proposition i ämnet (prop. 1954: 151 s. 587) ej anledning
föreslå ändrade bestämmelser rörande cider. Genom de från fruktodlarhåll ifrågasatta lättnaderna skulle marknaden tillföras en ny lättillgänglig alko- holdryck, som antogs icke kunna minska konsumtionen av starkare drycker men däremot väl kunna konkurrera med alkoholfria fruktdrycker och läskedrycker. Enligt departementschefens mening måste här som eljest i frågor av nykterhetspolitisk betydelse producentintresset träda i bakgrun— den.
Vid sin behandling av propositionen jämte i anledning därav väckta motio- ner biträdde riksdagens särskilda utskott denna uppfattning och framhöll att delade meningar var rådande om en eventuell cidertillverknings möjligheter att stödja fruktodlingen (SärskU 195421 s. 185). Frågan om eventuella stödåtgärder för denna näringsgren borde prövas i ett vidare sammanhang. Utskottet erinrade om trädgårdsutredningens år 1952 avgivna betänkande med förslag rörande avsättningen av trädgårdsprodukter m. m., vilket vore beroende av Kungl. Maj:ts prövning. Utskottet kunde sålunda icke tillstyrka att åtgärder vidtoges från riksdagens sida, innan sådan prövning ägt rum. Vid utskottets utlåtande fanns fogad en av flera ledamöter avgiven reserva- tion, vari med anledning av de i ämnet väckta motionerna hemställdes om förslag till 1954 års höstriksdag om ändrade bestämmelser rörande till- verkning, beskattning och försäljning av ciderdrycker, framställda av svensk frukt. Detta yrkande avvisades emellertid av riksdagen.
I motioner vid 1955, 1956 och 1957 års riksdagar hemställdes ånyo, att cider med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent skulle få tillverkas och försäljas enligt samma bestämmelser som gällde för maltdrycker. Samtliga motioner avvisades av vederbörande riksdag under hänvisning till att in— förandet på marknaden av en ny lättillgänglig alkoholdryck, som skulle kunna konkurrera med läskedrycker, icke vore lämpligt ur nykterhetssyn— punkt. En sådan dryck antogs komma att bli särskilt begärlig för ungdomen. Bevillningsutskottet vid 1957 års riksdag medgav dock, att man i och för sig knappast behövde befara att en ciderdryck i nämnvärd utsträckning skulle kunna bli berusningskälla och att det inte vore uteslutet att en sådan dryck skulle kunna få en viss betydelse för en övergång till svagare drycker (BevU 1957: 43).
När frågan åter aktualiserades genom motioner vid 1959 års riksdag kun- de bevillningsutskottet (bet. nr 33) konstatera, att bl. a. som en följd av genomförda reformer och Nya systemaktiebolagets vinkampanj en markant övergång till svagare drycker ägt rum. Likaså hade den totala konsumtionen av alkohol sedan år 1956 nedgått betydligt trots att antalet personer i de åldersgrupper, där alkohol konsumeras, hade ökat. Enligt utskottets mening var det angeläget, att den totala alkoholkonsumtionen, uttryckt i ren alkohol, som år 1958 uppgick till 3,70 liter per invånare, ytterligare minskade.
Utskottet vidhöll, att det i motionerna behandlade spörsmålet främst måste bedömas ur nykterhetspolitiska synpunkter. Mot bakgrunden av de
nämnda erfarenheterna antogs dock, att införandet av ciderdrycker icke skulle medföra de konsekvenser i nykterhetshänseende, som tidigare kunnat befaras. Cidern skulle sålunda, såsom motionärerna framhållit, icke vara ägnad att i nämnvärd utsträckning konkurrera med läskedryckerna. Ut- skottet var dock icke berett att tillstyrka lagstiftningsåtgärder, innan ytter— ligare utredning skett i ändamål att klarlägga verkningarna i olika hän- seenden av framställning och försäljning av ciderdrycker. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.
Sedan utskänkningsutredningen tillkallats på sommaren 1959, hemställ— des i en motion vid 1960 års riksdag, att riksdagen måtte besluta att upp— draga åt utredningen att undersöka möjligheterna att tillverka cider med en alkoholhalt av icke endast 2,8 viktprocent utan även 4,5 viktprocent. Bevillningsutskottet meddelade i sitt betänkande (nr 22) över motionen, att utskottet från utredningen under hand erfarit att utredningen hade för avsikt att även undersöka möjligheterna att tillverka ciderdrycker med en alkoholhalt av 4,5 viktprocent. Enär syftet med motionen med hänsyn här- till redan finge anses tillgodosett, beslöt riksdagen att motionen skulle läm— nas utan åtgärd.
KAPITEL 15
Förutsättningarna för inhemsk cidertillverkning
Äppleodlingen i Sverige
Följande redogörelse är i huvudsak baserad på ett av utskänkningsutred- ningen från lantbruksstyrelsen erhållet yttrande. Vissa kompletterande upp- lysningar har även inhämtats från statens jordbruksnämnd, Sveriges yrkes— fruktodlares riksförbund m. fl.
I vårt land är de klimatiska betingelserna i stort sett sådana, att äpple- odling kan bedrivas söder om Dalälven och i kusttrakterna norr därom ganska långt upp. Säkra statistiska uppgifter saknas om fruktträdens an- tal här i landet. I 1951 års jordbruksräkning redovisades fruktträden — på grund av brister i det till jordbruksräkningen inkomna materialet — endast vid brukningsdelar med över en hektar åker. Det totala antalet fruktträd vid dessa brukningsdelar var då cirka 4,6 miljoner, varav 3,2 miljoner eller 69 procent äppleträd. Icke mindre än 45 procent av fruktträden hade plan- terats under åren 1941—1950. Jordbruksräkningen anförde emellertid, att man på goda grunder hade anledning antaga, att det totala antalet frukt- träd i samtliga trädgårdar i landet uppgick till lågt räknat tolv miljoner. Antalet äppleträd skulle då, om man räknar med samma procentuella andel av trädantalet som den partiella räkningen utvisade, ha uppgått till cirka 8,5 miljoner. Under 1950-talet har nyplanteringarna av fruktträd varit av mindre omfattning än tidigare men torde enligt lantbruksstyrelsen ha varit stora nog för att mer än väl ersätta de fruktträd som blivit bortröjda av åldersskäl. Man torde därför i dagens läge kunna räkna med minst samma antal som år 1951. Den totala inhemska skörden av äpplen har dock under 1950-talet successivt ökats, efterhand som de under 1940—talet nyplanterade träden uppnått bördig ålder.
Enligt en av Sveriges pomologiska förening un-der tioårsperioden 1941— 1950 genomförd kontroll av skördeutfallet inom svensk fruktodling skulle äppleträd, som uppnått fem års ålder, genomsnittligt lämna en årsskörd av cirka 27 kg per träd. Den årliga genomsnittsskörden hade enligt undersök— ningen växlat mellan 16 och 40 kg, beroende på väderleksförhållandena och andra yttre odlingsbetingelser. På de över fem år gamla äppleträden, vilkas antal lantbruksstyrelsen beräknat uppgå till 7,5 miljoner, skulle man följ— aktligen normalt erhålla en total årsskörd av 200 000 ton äpplen. Denna
kvantitet skulle under goda skördeår kunna beräknas stiga till 300 000 ton och under svaga skördeår kanske stanna vid mindre än 150 000 ton.
Den svenska äppleodlingen bedrives sedan gammalt såsom husbehovs- odling i trädgårdar, ofta koncentrerad i egnahems- och koloniområden i anslutning till städer och större samhällen. Som yrkesodling är den jämförel- sevis ung, med markanta ökningar i anslutning till de båda världskrigen. Denna odlingsform är koncentrerad till de fem områden av vårt land, som äger de bästa betingelserna för äppleodling, nämligen Mälardalen, ostkusten fr. o. m. Tjustbygden söderut med öarna Öland och Gotland, Urs—hultsbygden, de tvenne sydkustlandskapen Blekinge och Skåne samt västkusten.
I husbehovsodlingen domineras sortvalet av sommar-, höst- och tidiga vinteräpplen. Till grund för denna odlingsform ligger i regel inga ekono- miska eller odlingstekniska bedömanden och den anses bland yrkesodlarna vara starkt överdimensionerad i fråga om såväl antal träd som sortval. Od- lingarnas läge kan ofta vara oförmånligt och skötseln stundom otillfreds— ställande. överskottet söker man sälja till uppköpare, varvid ett lågt pris vanligen accepteras.
Yrkesodlarna har som målsättning att inom en snävt begränsad sortram förse den allmänna handeln med ett sortiment äpplen, som uppfyller inter- nationellt gängse kvalitetsnormer. Verksamheten kräver god yrkesskicklig- het och ett gynnsamt odlingsläge. De naturliga förutsättningarna för yrkes- mässigt bedriven odling finnes i regel inom de förut angivna fem distrikten och anses vara lika goda där som i andra länder.
Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund har på grundval av statistiska uppgifter från medlemmarna beräknat, att yrkesmässig fruktodling i de viktigaste distrikten bedrives på cirka 4 500 hektar. En genomsnittlig års— skörd av äpplen från dessa odlingar uppskattas till mellan 50 000 och 60 000 ton. Det goda skördeåret 1958 ansågs skörden ha uppgått till cirka 70 000 ton. Under år 1960, då den totala äppleskörden i landet var rekordartad, stannade dock yrkesodlarnas sammanlagda skörd vid 54 000 ton. Tilläggas må, att skörden under ett år av genomsnittlig karaktär kan utfalla väsent— ligt olika inom skilda delar av landet.
Den inhemska odlingens kapacitet är mer än tillräcklig för att täcka be- hovet av färska äpplen under den del av året, då svensk frukt har huvud- säsong. En sedan krigsåren bibehållen importreglering förhindrar införsel av äpplen och päron under de perioder, då den inhemska odlingen kan täcka behovet. Importen av citrusfrukter, plommon, persikor, bananer och vindru- vor samt fruktkonserver är emellertid icke på samma sätt reglerad, varför stora mängder av dessa fruktslag införes och konsumeras jämsides med svenska äpplen, vilket självfallet måste begränsa efterfrågan på dessa. Kon- sumenterna har emellertid behov av omväxling och krav på ett rikhaltigt varusortiment. Effektivare försäljningsmetoder och ökad reklam skulle en-
ligt lantbruksstyrelsens uppfattning möjligen kunna öka de svenska äpple- nas andel i fruktkonsumtionen.
Enligt beräkningar av statens jordbruksnämnd undergår konsumtionen av frukt och här här i landet en ständig stegring. År 1939 konsumerades per invånare 39 kg frukt och bär, varav 24 kg av inhemskt ursprung. År 1960 var motsvarande siffror 68 och 39.
Med den omfattning den svenska fruktodlingen nu har torde man trots utsikterna till ökad konsumtion och avsättning ändock icke kunna undgå att i synnerhet under rika fruktår få ett överskott av äpplen, som det är svårt att placera på färskvarumarknaden. Om de europeiska frihandels— strävandena skulle resultera i att den nu tillämpade säsongmässiga import- regleringen för äpplen blir slopad, kommer detta enligt lantbruksstyrelsen att innebära svåra påfrestningar, som kan få oöverskådliga återverkningar på den inhemska fruktodlingen.
Det är inom fruktodlingen ett normalt förhållande att viss del av skörden icke uppnår de egenskaper, som fordras för att den skall kunna säljas i kvalitetsförpackade handelssorteringar. Denna del jämte s. k. stormriven frukt klassificeras som fabriksfrukt och omhändertages i möjligaste män för industriell bearbetning och förädling. Storleken av denna frånsortering växlar från år till är, beroende på yttre odlingsbetingelser, men anses normalt kunna uppskattas till 25 procent av totalskörden. Procentsatsen stiger under rika fruktår, då man till fabriksfrukt tvingas hänföra icke blott vissa mellansorteringar, som normalt skulle ha kunnat säljas som konsumtions- frukt, utan även huvudskörden av numera mindre efterfrågade äpplesorter. Anmärkas mä, att nämnda procenttal sannolikt är lägre vid yrkesmässig fruktodling än vid husbehovsodling.
För att för framtiden säkra avsättningen av fabriksfrukt är det enligt lantbruksstyrelsens mening nödvändigt att tillvarataga alla till buds stående möjligheter att genom förädling av denna frukt skapa en säljbar konsum- tio-nsvara. Endast om marknaden effektivt befrias från osorterad frukt, som skadar den svenska fruktens anseende och pressar priserna på den hög- klassiga frukten, torde det finnas utsikter till en framtida lönsam frukt- produktion.
De tekniska förutsättningarna för en inhemsk cidertillverkning
Utgår man från att en normal äppleskörd som förut nämnts är 200 000 ton och räknar med att 25 procent av denna klassificeras som fabriksfrukt, skulle årligen för industriell bearbetning stå till förfogande icke mindre än cirka 50 000 ton, en siffra som ett rikt fruktår skulle kunna ytterligare stegras. De mindre husbe-hovsodlingarnas överskottsfrukt torde dock icke finna vägen till fabrikerna; i stället förfares den i stor utsträckning eller också föres den av tillfälliga uppköpare ut på marknaden till förfång för yrkesfruktodlingen.
Av den nämnda kvantiteten om cirka 50 000 ton fabriksäpplen kommer för närvarande cirka 10 000 ton årligen industrierna tillhanda för mos-, must- och marmeladberedning. Hur mycket av den återstående kvantiteten som skulle kunna användas för cidertillverkning finner lantbruksstyrelsen svårt att bedöma, då detta bleve beroende av industriens möjligheter att tillverka en välsmakande och säljbar cider och göra den efterfrågad bland konsumen- terna. Från fruktodlarhåll har emellertid uppgivits, att råvarutillgången skulle möjliggöra ett omhändertagande för cidertillverkning av omkring 25 000 ton äpplen per är motsvarande cirka 15 miljoner liter färdig cider. De anförda siffrorna tyder på att betydande kvantiteter äpplen skulle kunna användas för cidertillverkning utan att därmed tillgången på äpplen för annan fabrikstillverkning rubbades.
Som anfördes i kapitel 14 (s. 225) hade 1944 års nykterhetskommitté från dåvarande chefen för Svenska institutet för konserveringsforskning Georg Borgström inhämtat att säljbar cider kunde framställas endast av särskilda cideräpplen men däremot icke av vanliga hushålls- eller dessertäpplen. Häremot hävdas nu från fruktodlarhåll, där man under senare år företagit upprepade försök med tillverkning av cider av olika slags äpplen, att till skillnad från vad fallet är med utländska äpplen samtliga svenska äpple- sorter kan användas för sådan tillverkning. Vissa äpplesorter ger dock en bättre cider än andra. En del märken, såsom Gravensteiner, Signe Tillisch och ytterligare några sorter, säges kunna användas var för sig, medan övriga svenska äpplesorter däremot lämpligen bör blandas. Höst- och vinteräpplen anses på det hela taget användbara för cidertillverkning under förutsätt— ning att de icke är maskstungna. Sommarfrukt säges däremot i allmänhet vara mindre lämpad för sådan tillverkning men av dylik frukt framställd cider lär kunna användas till förskäring av cider, som tillverkats av höst- eller vinteräpplen. Viss reservation göres dock för de klimatiska betingelser- na för olika sorter.
Bortsett från sommarfrukt, som bör plockas innan den faller från träden, kan enligt lantbruksstyrelsen även stormriven frukt användas som fabriks- frukt. Under förutsättning att den kommer fabriken tillhanda inom kort tidrymd, innan förskämning inträtt, är den mycket väl användbar till indu- striell bearbetning, däri inbegripen cidertillverkning. Då fruktindustrierna är lokaliserade till de mera betydande fruktodlingsbygderna, torde det icke orsaka några större svårigheter att omhändertaga den stormrivna frukten åtminstone i yrkesfruktodlingarna. Det anses vara ett ekonomiskt intresse av första ordningen för fruktodlarna att på snabbast möjliga sätt kunna leverera in sådan frukt till fabrikerna. Även med hänsyn till transportkost- naderna är det av betydelse att avståndet till fabrikerna icke är för stort.
Vid fullständig förjäsning av outspädd saft av vanliga svenska äpplen och utan tillsats av socker erhålles cider med en alkoholhalt som i allmänhet icke torde överstiga sex volymprocent, motsvarande 4,8 viktprocent. Om
mindre söta äpplen användes, blir alkoholhalten lägre. Enligt uppgift från fruktodlarhåll äger dock total utjäsning av äppelsaften mera sällan rum. Å andra sidan kan man genom att tillsätta socker erhålla cider med betydligt högre alkoholhalt än nyss sagts. Det kan i många fall visa sig lämpligt att utspäda den färdigjästa cidern med vatten eller oförjäst äpplesaft. Alkohol- halten hos den konsumtionsfärdiga varan kan därför utan olägenhet maxi- meras till en något lägre alkoholhalt, exempelvis den som gäller för starköl, d. v. 5. 4,5 viktprocent.
För tillverkning av cider med lägre alkoholhalt, t. ex. högst samma alko- holhalt som föreskrives för öl, eller 2,8 viktprocent, står olika utvägar till buds. Ett sätt är att avbryta jäsningen på ett tidigare stadium. Råvaruåt- gången per liter färdig vara blir då densamma som enligt starkcideralterna- tivet, men den färdiga drycken kommer att innehålla en större mängd oför- jäst extrakt. Billigast och enklast ur tillverknings- och lagringssynpunkt är att utspäda den slutförjästa cidern med vatten. Ett tredje sätt slutligen är att verkställa utspädningen med vatten innan jäsningen påbörjas. Utspäd- ningen bör då lämpligen avpassas så, att alkoholhalten hos den slutförjästa produkten icke överskrider'det på förhand fastställda maximivärdet.
Tillämpas den första av dessa tre metoder, måste särskild efterbehandling äga rum, lämpligen genom pastörisering, för att icke jäsningen skall fort— sätta. Därigenom fördyras tillverkningsprocessen, utan att produkten torde bli mera hållbar eller lättare att lagra än enligt starkcideralternativet. Även enligt utspädningsmetoden tillverkad svagare cider kan fordra viss efter- behandling för att i dessa hänseenden kunna konkurrera med den starkare cidern, som i högre grad kan tillgodogöra sig alkoholens konserverande egenskaper.
Då råvaran vid cidertillverkning utgöres av äpplesaft, är det naturligt att tillverkningen försiggår i nära anslutning till redan befintliga musterier. Själva cidertillverkningen är emellertid väsensskild från musttillverkningen och kräver sin särskilda apparatur, vilken i sin tur fordrar relativt stora investeringar. Storleksordningen härav kan i dagens läge icke angivas. An- talet tillverkningsställen måste under alla förhållanden bli tämligen be- gränsat. För en cidertillverkning i den skala råvarutillgången medger skulle det enligt uppgift från fruktodlarhåll vara tillräckligt om en fabrik uppfördes i vart och ett av de fem i det föregående nämnda fruktodlings- distrikten. Man måste emellertid räkna med att även maltdrycksbrygge- rier, musterier och läskedryckstillverkare kan komma att starta cidertill- verkning. I den mån redan befintliga anläggningar härvid kan utnyttjas minskas givetvis investeringskostnaderna i motsvarande grad.
KAPITEL 16
Utredningens överväganden och förslag
Inledning
Cider kan enligt nu gällande lagstiftning tillverkas och försäljas i Sverige såsom alkoholfri dryck eller vin, beroende på om alkoholhalten uppgår till högst 2 1/4 volymprocent eller överstiger denna gräns. Någon tillverkning för avsalu förekommer för närvarande icke. Av redogörelsen i kapitel 14 för ciderfrågans behandling i riksdagen under den senaste tioårsperioden fram- går emellertid, att det vid upprepade tillfällen motionsvägen framförts önskemål om skapande av gynnsammare betingelser för upptagande av cidertillverkning. Dessa framstötar har varit inspirerade från fruktodlar- håll, där man velat öppna nya avsättningsmöjligheter för landets yrkes- mässiga fruktodling. Denna har för närvarande vissa svårigheter att hävda sig i konkurrensen från dels importörerna av utländsk frukt av olika slag, dels den icke yrkesmässiga inhemska fruktodlingen. Endast genom tillverk- ning av ciderdrycker anser yrkesodlarna sig ha möjlighet att på ekonomiskt godtagbara villkor få en ökad avsättning för sådana äpplen, som icke upp— fyller de höga krav man med hänsyn till den utländska konkurrensen måste ställa på konsumtionsfrukt. Det anses nämligen icke tillräckligt ekonomiskt lönande att för en mos- och musttillverkning, som redan nu täcker markna— dens behov och som icke väntas få nämnvärt förbättrade avsättningsmöj- ligheter, försälja äpplen av god kvalitet, vilka på grund av olämplig storlek eller mindre skönhetsfel ej fyller de krav man ställer på fullgod frukt. Som förhållandena nu år, måste även sådana äpplen föras ut i marknaden som konsumtionsfrukt och för att få dem sålda tvingas man till prissänkningar, som återverkar på prissättningen i de högsta kvalitetsklasserna. Från frukt- odlarhåll har framförts, att råvarutillgången skulle möjliggöra en använd- ning av genomsnittligt omkring 25000 ton äpplen årligen för cidertill- verkning.
Det har tidigare rått delade meningar i frågan huruvida den svenska frukten är lämplig som råvara vid cidertillverkning. De erfarenheter som nu— mera föreligger visar emellertid att så är fallet och att de tekniska förut— sättningarna för tillverkning av inhemska ciderdrycker således är för han— den. Flertalet av våra vanliga höst— och vinteräpplen är, enligt vad som fram- går av på fruktodlarhåll företagna försök, väl ägnade för ciderframställ- ning. I mindre utsträckning kan även sommarfrukt och stormriven frukt
användas under förutsättning att frukten utan längre tidsspillan kommer fabriken tillhanda. I de sistnämnda fallen måste man dock räkna me-d lägre kvalitet på den färdiga varan, men denna produkt torde närmast komma till användning vid förskäring.
Ciderdryckernas alkoholhalt uppgår vid fullständig förjäsning av saft från svenska äpplen till omkring sex volymprocent, motsvarande 4,8 vikt- procent, men kan utan större svårighet begränsas till den alkoholhalt som för närvarande gäller för starköl, nämligen 4,5 viktprocent. Icke heller er- bjuder det några tekniska problem att framställa cider med lägre alkohol- halt, t. ex. 2,8 eller 1,8 viktprocent, d. v. s. de maximivärden, som gäller för öl respektive lättöl.
Framhållas må slutligen, att tillverkningen av cider skiljer sig från till- verkningen av must och kräver sin särskilda apparatur.
Ciderfrågan ur nykterhetspolitisk synpunkt
När Ciderfrågan under 1950—talet behandlades i riksdagen, motiverades de negativa besluten av nykterhetspolitiska betänkligheter mot försäljning inom landet av ciderdrycker. Dessa betänkligheter har dock efter hand minskat, även om finansministerns år 1954 gjorda uttalande, enligt vilket här som eljest i frågor av nykterhetspolitisk betydelse producentintresset måste träda i bakgrunden, alltjämt torde gälla.
Det främsta argumentet mot saluförandet av ciderdrycker har varit att införandet på marknaden av en ny lättillgänglig alkoholdryck, som kunde befaras konkurrera med alkoholfria läskedrycker och därför bli särskilt begärlig för ungdomen, icke vore lämpligt ur nykterhetssynpunkt. Därvid synes man närmast ha haft i tankarna en ciderdryck med högst samma alkoholhalt som öl, d. v. s. 2,8 viktprocent. Uppfattningen torde ha varit, att yngre personer, som ej förtär vare sig spritdrycker, vin eller öl, kunde börja dricka cider och därigenom vänja sig vid alkoholförtäring för att efter hand övergå till starkare drycker. 1 vad mån försäljning av alkoholstarkare respek— tive alkoholsvagare ciderdrycker skulle kunna få samma effekt har över- huvud icke diskuterats. -
Utskänkningsutredningen måste för sin del konstatera, att det i dagens läge, med en förnyad ökning i utminuteringen av spritdrycker och en stegrad fyllerifrekvens, icke minst bland ungdomen, skulle vara betänkligt att på marknaden släppa ut en ny alkoholhaltig dryck, därest denna kunde antagas antingen locka köpare, som icke förut regelmässigt använde alkoholdrycker, eller medförde en kraftigare berusningseffekt än redan saluförda drycker med motsvarande alkoholhalt. Vid en bedömning av cidern utifrån dessa synpunkter må emellertid följande framhållas.
Redan tillgängliga svagviner och maltdrycker företer en stor provkarta på olika typer av drycker med varierande innehåll och smak. Att i detta läge en
ny alkoholhaltig dryck, framställd enbart av äpplen och följaktligen jäm- förelsevis enhetlig till sin sammansättning, i och för sig skulle kunna fram- kalla ett ökat antal alkoholkonsumenter finner utredningen icke sannolikt under förutsättning att denna nya dryck med hänsyn till pris och försälj- ningsbestämmelser icke placeras i någon gynnad ställning i förhållande till andra drycker med motsvarande alkoholhalt. Den enda omständighet som skulle kunna få en sådan effekt vore om ciderdryckernas inverkan på den mänskliga organismen vore märkbart större än de andra dryckernas. Närmast kommer härvid i fråga en jämförelse mellan ciderdrycker och malt— drycker. För att få klarhet i om någon skillnad i sagda hänseende föreligger har utredningen uppdragit åt professor L. Goldberg att utföra en särskild undersökning, vilken redovisas i bilaga 9 till detta betänkande.
Av Goldbergs undersökning framgår, att blodalkoholkurvan efter förtä— ring av ciderdrycker stiger relativt långsamt och når sitt maximum efter 30—60 minuter. Maximivärdet är relativt lågt. De utförda försöken talar enligt Goldberg för att det för maltdrycker tidigare påvisade sambandet mellan dryckernas sammansättning och blodalkoholkurvan (SOU 1959: 46) också synes äga sin tillämpning för ciderdrycker. Detta innebär, kort sagt, att vid jämförelse av drycker med samma alkoholhalt de drycker, som har en relativt hög extrakthalt i förhållande till alkoholhalten och en låg för- jäsningsgrad förväntas kunna uppvisa en lägre blodalkoholkurva än dryc— ker med låg extrakthalt och hög förjäsningsgrad samt att såväl malt- som ciderdrycker synes kunna jämföras sinsemellan på basis av den relativa extrakthalten och förjäsningsgraden.
Sammanfattningsvis har Goldberg på basis av de utförda försöken funnit, att ciderdrycker med en alkoholhalt motsvarande öl, men med något högre extrakthalt och lägre förjäsningsgrad, vid förtäring ger upphov till en blod— alkoholkurva, som i allt väsentligt överensstämmer med den för öl och med säkerhet ej förlöper på en högre nivå. Snarare talar försöken för att sådana ciderdrycker skulle kunna medföra en något lägre blodalkoholkurva än öl. Av ciderdrycker med en alkoholhalt motsvarande starköl, men likaledes med högre extrakthalt och lägre förjäsningsgrad, erhölls en blodalkohol- kurva, som med säkerhet ej översteg den för starköl påvisade och i flertalet fall förlöpte på en något lägre nivå.
Utskänkningsutredningen finner av den gjorda undersökningen att cider med hänsyn till berusningseffekten är i stort sett jämförbar med maltdryck av motsvarande alkoholstyrka. Härtill kommer, som vitsordades redan av 1944 års nykterhetskommitté (SOU 1952:53 s. 117) och som bekräftats under Goldbergs försök, att cidern på grund av sin fruktsyrehalt svårligen kan konsumeras i några större kvantiteter. Den kan därför av rent fysiologiska orsaker i mindre utsträckning än maltdryckerna användas i berusningssyfte. Slutsatsen blir följaktligen att saluhållande av cider ur nykterhetssynpunkt medför mindre risker än försäljning av maltdrycker.
Nykterhetskommittén ansåg, att den enda alkoholförtäring som möjligen skulle kunna minska genom en ciderkonsumtion, vore den som gällde svaga viner. Denna konsumtion ansåg emellertid kommittén vara relativt ofarlig och mycket obetydlig. Sålunda såldes under år 1950 endast 2,5 miljoner liter svaga viner mot 43 miljoner liter spritdrycker och 5,6 miljoner liter stark- viner. Läget idag är väsentligt annorlunda. År 1960 hade enligt tabell 8 den totala konsumtionen av lättvin stigit till 15 miljoner liter, d.v.s. sex- faldigats på tio år. Spritdryckskonsumtionen utgjorde oförändrat 43 miljo- ner liter, men starkvinskonsumtionen hade ökat till 9,5 miljoner liter.
Om ciderdryckerna skulle visa sig kunna, om än i ringa omfattning, kon- kurrera med svagvinerna, innebär detta ur nykterhetssynpunkt en fördel. I den mån cidern kan ersätta starköl eller öl som måltidsdryck, innebär detta med hänsyn till vad förut anförts icke heller någon olägenhet ur nykterhets- synpunkt. Det återstår då frågan om ciderdryckerna, såsom bl. a. nykter- hetskommittén befarade, kan komma att tävla med de alkoholfria läske- dryckerna, häri inräknat såväl de kolsyrade lemonaderna som de rena fruktmusterna. Svaret på denna fråga är i hög grad beroende av det konsu- mentpris som kommer att åsättas de olika produkterna. Priset bestämmes i sin tur såväl av produktionskostnaden som, icke minst, av hur beskattningen av ciderdryckerna utformas. Redan här vill utskänkningsutredningen fram- hålla, att ciderdrycker torde ställa sig dyrare i tillverkning än nyssnämnda alkoholfria produkter och att de i likhet med andra alkoholhaltiga drycker icke kan bli befriade från skatt, så som fallet är med de rena fruktmuster- na. Utredningen vill också erinra om att cider av lägsta alkoholhalt redan nu kan produceras och säljas som alkoholfri dryck. Någon konkurrens med läskedryckerna har likväl icke etablerats, synbarligen därför att sådan cider vid försök till introduktion på marknaden icke efterfrågats av konsu- menterna.
Det bör i detta sammanhang också framhållas, att utskänkningsutred— ningen utgår från att försäljning av cider med högre alkoholhalt än 4,5 viktprocent får ske under samma betingelser som nu gäller, vilket betyder att dylik cider fortfarande skall betraktas som vin samt försäljas och beskattas som sådant. Ur nykterhetspolitisksynpunkt innebär detta således icke någon förändring i förhållande till nuläget. De otillfredsställande nykterhetsför- hållanden, som på vissa håll i utlandet kan ha skapats av överdriven kon— sumtion av företrädesvis hemtillverkad cider med en högre alkoholhalt än 4,5 viktprocent — efter svenska förhållanden således hänförlig till vin — bör alltså icke påverka bedömningen av frågan om tillverkning och för- säljning av cider med lägre alkoholhalt.
Sammanfattningsvis finner utskänkningsutredningen, att det ur nykter- hetspolitiska synpunkter icke föreligger tillräckliga skäl att motsätta sig de från fruktodlarhåll framförda önskemålen om ett saluförande av cider- drycker under gynnsammare betingelser än nu. Utredningen förutsätter
härvid dock, att försäljningsformerna för ciderdryckerna icke utformas förmånligare än för drycker av andra slag med motsvarande alkoholhalt.
F örsäljningsformerna
För en allsidig belysning av Ciderfrågan har utskänkningsutredningen ansett det nödvändigt att överväga försäljning av ciderdrycker med högst 4,5 viktprocents alkoholstyrka. Det ligger då närmast till hands att behandla ci- derdrycker under nämnda alkoholgräns på samma sätt som maltdrycker av motsvarande styrka. Ciderdryck med högre alkoholhalt än 2,8 viktprocent skulle alltså jämställas med starköl och följaktligen såsom rusdryck få säl- jas till allmänheten endast i systembolagets butiker samt på rusdrycks- restaurangerna. Dylik ciderdryck skulle på så sätt icke framstå som något alternativ till de alkoholfria dryckerna, vilka får sälj as fritt till allmänheten. På motsvarande sätt skulle ciderdryck, vars alkoholhalt överstiger 1,8 men icke 2,8 viktprocent, i försäljningshänseende komma att likställas med öl och bli underkastad den tillståndsgivning, övervakning och kontroll, som gäller för handeln med öl. Ciderdryck med högst 1,8 viktprocents alkoholhalt slutligen skulle liksom nu betraktas som alkoholfri dryck.
I anslutning till vad som sagts i föregående avsnitt må framhållas, att utredningen icke anser något större marknadsmässigt behov av ciderdrycker föreligga ur konsumentsynpunkt. Utredningen betraktar ciderdryckerna som alternativ till på marknaden redan nu förekommande drycker, och en försäljning av ciderdrycker av nämnvärd omfattning torde förutsätta en i stort sett motsvarande nedgång av försäljningen av andra drycker, närmast maltdrycker respektive läskedrycker. Någon större försäljning av ciderdryc- ker är knappast sannolik. De kalkylerade försäljningssiffror som stundom framförts från fruktodlarhåll —— 15 miljoner liter eller lika stor kvantitet som den nuvarande lättvinskonsumtionen eller halvannan gång starköls- konsumtionen — torde icke tillnärmelsevis kunna uppnås ens på mycket lång sikt. Mot denna bakgrund har utredningen övervägt om försäljningen av ciderdrycker åtminstone tills vidare, i avvaktan på närmare erfarenhet, bor— de begränsas till någon av de grupper som bildas genom de nyssnämnda alkoholhaltsgränserna. Något bärande skäl att utesluta ciderdrycker med viss alkoholhalt har utskänkningsutredningen emellertid ej kunnat finna. Tvärtom förefaller i dagens läge, då marknadsmässiga erfarenheter saknas, riktigast att icke i förväg dirigera den efterfrågan som kan finnas utan låta konsumenterna själva göra sitt val. Utredningen föreslår därför, att cider- drycker med de gränser i fråga om alkoholhalten, som gäller för starköl, öl och lättöl, får tillverkas och försäljas inom riket under samma villkor som nämnda maltdrycker, dock med avvikelser i beskattningshänseende. För motsvarande ciderdrycker föreslår utredningen beteckningarna stark- cider, cider och lättcider.
Tillstånd att tillverka starkcider och cider, som för närvarande _ med hänsyn till att cider betraktas som vin — kan meddelas endast av Konungen, skulle vid denna lösning kunna lämnas av kontrollstyrelsen, vars prövning i huvudsak skulle begränsas till att omfatta frågan huruvida tillverknings- ställets tekniska utrustning är av sådan standard, att en betryggande kon- troll av tillverkning och beskattning kan anordnas. Någon bedömning av om det i övrigt kan vara lämpligt att tillverkning upptages skulle sålunda icke komma i fråga. Meddelat tillverkningstillstånd bör kunna indragas om det skulle visa sig att rörelsen icke längre uppfyller de angivna kraven eller om tillståndet icke längre utnyttjas genom någon egentlig tillverkning. Det bör ankomma på kontrollstyrelsen att följa utvecklingen inom cidertillverk- ningen på samma sätt som när det gäller maltdryckshanteringen. (Beträf- fande grunderna för denna övervakning jfr prop. 1961: 8 s. 54.)
l försäljningshänseende skulle förslaget bl. a. innebära, att starkcider på samma sätt som nu är fallet med starköl skulle få säljas av tillverkare di- rekt till detaljhandelsbolaget (Nya systemaktiebolaget) och följaktligen bli undantagen från Aktiebolaget Vin- & spriteentralens monopolrätt till inköp av rusdrycker.
Beskattningen
Möjligheterna att inom riket vinna avsättning för där tillverkade cider- drycker blir uppenbarligen i främsta rummet avhängiga av de priser som kan komma att åsättas dessa drycker i detaljhandelsledet. Därmed träder beskattningsfrågan i förgrunden.
Som vidrörts redan i inledningen till kapitel 14, har det icke ansetts eko— nomiskt lönande att på nu gällande beskattningsvillkor, enligt vilka cider- drycker med en alkoholhalt överstigande 2,25 volymprocent är att hänföra till vin, tillverka och saluföra svensk cider. Med hänsyn till att någon för— säljning av cider icke förekommit kan den beloppsmässiga skattebelast— ningen —- vilken beräknas med 36 procent på utminuteringspriset jämte en särskild tillverkningsavgift på inhemskt vin om 20 öre per liter —— icke angivas.
Bortsett från nämnda tillverkningsavgift är skatten på vin alltså utfor- mad s-om en värdeskatt, medan däremot skatten på malt— och läskedrycker utgår per liter. Av betydelse i detta sammanhang är även att tullsatserna på såväl vin som malt- och läskedrycker är bestämda till vissa belopp per 100 liter. Det är därför av vikt att få klarlagt vilken beskattningsform som är den mest ändamålsenliga när det gäller ciderdrycker.
Nya systemaktiebolaget har i remissyttrande över förslaget till ny tull— taxa (prop. 1958: 90 s. 340) uttalat sig för övergång till värdetull på malt— drycker i samband med en samtidig förändring av maltdrycksbeskattningen. Gällande system för uttagande av maltdrycksskatt innebar enligt bolagets
mening, att priskonkurrensen emellan fabrikanterna motverkades. Bolaget rekommenderade i sitt yttrande införandet av värdeskatt och värdetull, ba— serad på fabrikantens partipris inklusive skatt. Svenska bryggareföreningen avstyrkte detta förslag under hänvisning till att i så fall varje av kostnads- utvecklingen förorsakad höjning av producentpriset måste medföra ökad beskattning och ökad tullbelastning till konsumenternas nackdel. Finans— ministern ansåg icke skäl föreligga att överväga någon ändring i frågan om beräkningsgrunden för tull och skatt på malt-drycker.
Kontrollstyrelsen har på utskänkningsutredningens under hand gjorda förfrågan upplyst, att styrelsen skulle föredra en literskatt på ciderdrycker. Styrelsen har nämligen under en följd av år haft stora svårigheter att vid beskattning efter värde fastställa beskattningsvärdet. Detta säges vara be— roende på till vem försäljningen äger rum. Enligt underhandsuppgift från generaltullstyrelsen föreligger däremot icke några större svårigheter att enligt regler som är baserade på den s. k. Bryssel-överenskommelsen beräkna olika varors tullvärde. Literskatt skulle dock vara att föredraga på cider- drycker, eftersom tullsatserna på övriga drycker är beräknade på kvantitet.
I Norge och Danmark utgår både tull och skatt på ciderdrycker med vissa fasta belopp per liter. I Norge tillkommer dock vid försäljning omsättnings- skatt på vin, häri inräknat inhemskt fruktvin, med viss procent av utminu- teringspriset.
Utskänkningsutredningen finner under nu relaterade förhållanden över- vägande skäl tala för att beskattningen av ciderdrycker utformas som en ren literskatt. Det skulle då ligga närmast till hands att på ciderdryckerna tillämpa de skattesatser som gäller för motsvarande maltdrycker, d. v. 5. för starköl 1 krona 41 öre per liter, för öl 48 öre per liter och för lagrat lättöl 12 öre per liter. Färskt lättöl är emellertid skattefritt. Å andra sidan får man icke bortse från att lättcider i praktiken närmast torde få karaktär av läskedryck och att läskedrycker är belagda med en skatt av 33 öre per liter. Den låga skatte-n på lagrat lättöl har till uppgift att främja en förskjutning i konsumtionen från vanligt öl till lättöl, medan den jämförelsevis höga skatten på starköl har sin förklaring i att man vid starkölets återinförande i sam- band med motbokssystemets slopande ville motverka en befarad försämring av nykterhetstillståndet genom övergång från öl till starköl. Farhågorna för starkölet som berusningskälla har sedermera visat sig överdrivna.
Redan dessa förhållanden ger vid handen, att de skattesatser som för när- varande tillämpas beträffande maltdrycker icke utan vidare bör komma i fråga för ciderdrycker. Det måste vidare beaktas, att ciderdrycker torde komma att ställa sig dyrare i tillverkning än motsvarande maltdrycker och att ciderdryckernas saluförande icke har någon mening om de icke kan åsättas ett konkurrenskraftigt pris. Skatten måste följaktligen avvägas med hänsyn härtill. Ett skäl för en något lägre beskattning av cider och stark- cider än av öl och starköl skulle kunna ligga däri, att de båda förstnämnda
dryckerna ur nykterhetssynpunkt — såsom förut närmare utvecklats —— kan anses medföra mindre risk än motsvarande maltdrycker.
För att bättre klargöra utgångsläget vid skattesatsernas avvägning har utarbetats följande sammanställning över nuvarande beskattning och pris— sättning på maltdrycker och läskedrycker. Beräkningarna har gjorts med utgångspunkt i de genomsnittspriser som enligt socialstyrelsens statistik över konsumentpriserna gällde i juli 1961. Kompletterande upplysningar har inhämtats från Nya systemaktiebolaget samt Svenska bryggareför- eningen och Sveriges vattenfabrikanters riksförbund. Samtliga belopp av- ser en flaska om 1/3 liter exklusive glas.
Malt— . Genorn- Dzo exkl. resp. Utrilmu' Detalj- Brygge- smttligt .. .. termgs- . . allman laske- . handels- riets Varuslag utminute— varuskatt drycks- pris exkl. marginal pris ringspris skatt skatt öre öre öre öre öre öre Starköl .................. 97 93 47 46 14 32 Öl ....................... 53 51 16 35 10 25 Lagrat lättöl ............. 38 37 4 33 10 23 Sockerdricka ............. 46 44 11 33 10 23
Enligt underhandsuppgift från producenthåll skulle cider vid försäljning från tillverkare till återförsäljare kunna betinga ett pris av preliminärt 55 å 60 öre per 1/3 liter exklusive glas och med en felmarginal av fem öre i båda riktningarna bl. a. med hänsyn till ovissheten om produktionsvolymen. För starkcider skulle priset bli cirka fem öre högre och för lättcider något lägre, beroende på vilken tillverkningsmetod som användes (avbrytande av jäsningen eller utspädning med vatten).
I fråga om lättcider finnes enligt utskänkningsutredningens mening ingen anledning att ens vid ett beaktande av behovet att stödja fruktodlingen fast— ställa en lägre skatt än för läskedryckerna, med vilka lättcidern närmast kommer att konkurrera. Även läskedryckerna är ju i många fall framställda med äpplen som råvara. Skattesatsen för låttcidern bör sålunda bestämmas till 33 öre per liter. På cider och starkcider bör skatten med hänsyn till den högre alkoholhalten utgå med högre belopp. Bestämmandet av dessa måste — med hänsyn till att försäljningsmässig erfarenhet saknas och till svårig- heterna att i avvaktan på resultatet av trädgårdsnäringsutredningens arbete bedöma behovet av stöd åt fruktodlarna — ske skönsmässigt. Med beaktan- de dels av att skillnaderna i skattesatserna å de olika slagen av ciderdrycker icke bör vara alltför obetydliga, dels av de förut lämnade uppgifterna röran- de produktions— och försäljningskostnader föreslår utredningen, att skatten bestämmes för cider till 48 öre per liter, d. v. s. densamma som för öl, och för starkcider till 90 öre per liter.
Vid ett genomförande av utredningens förslag angående ciderförsäljningen
får man räkna med att även utländska ciderdrycker kan komma att utbju- das på den svenska marknaden. Med hänsyn härtill bör erforderliga änd- ringar göras i tulltaxan. Detta synes lämpligen kunna ske genom att cider- dryck med en alkoholhalt icke överstigande 4,5 viktprocent i tulltaxan upp- tages i en särskild underavdelning under tulltaxenummer 22.07. Denna underavdelning får i sin tur uppdelas på två sådana med hänsyn till om alkoholhalten överstiger 2,8 viktprocent eller icke. Det må framhållas, att beteckningarna starkcider och lättcider icke lämpligen kan införas i tull— taxan, vars terminologi bygger på en internationell överenskommelse.
Lättcider kommer även i fortsättningen att vara hänförlig till tulltaxe- nummer 22.02 med en tullsats av 35 kronor för 100 liter. Härvid bör obser- veras att någon gränsdragning efter alkoholhalten mellan de olika rubriker- na i tulltaxan icke förekommer (se tulltaxekommitténs betänkande del II, detaljmotivering, SOU 1956: 15 s. 165).
De tullsatser som för närvarande gäller för maltdrycker, tulltaxenummer 22.03, innefattar dels viss skyddstull, dels mot maltdrycksskatten svarande finanstull. Tullen å öl utgår sålunda med (12 + 48 =) 60 kronor för 100 li- ter och tullen å starköl med (18 + 141 =) 159 kronor för 100 liter.
För cider liksom för vin utgår tull för närvarande uteslutande med skydds- tull om 50 kronor eller 20 kronor per 100 liter beroende på om varan till- handahålles på kärl rymmande högst 10 liter eller på andra kärl. Någon finanstull utgår icke, eftersom omsättningsskatt sedermera debiteras av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen som har ensamrätt att importera vin.
I det av utskänkningsutredningen framlagda förslaget till ändring i tull- taxan har tullen å cider respektive starkcider (enligt utredningens termino— logi) analogt med vad som gäller för maltdrycker beräknats som summan av nuvarande skyddstullar för cider och de av utredningen föreslagna särskilda skattebeloppen.
Sammanfattande förslag
Utskänkningsutredningen anser, att fruktodlarnas förhoppningar om ett verksamt stöd för den yrkesmässiga fruktodlingen i landet endast i mycket begränsad omfattning kan väntas bli tillgodosedda genom upptagande av en svensk cidertillverkning. Å andra sidan finner utredningen ingen anledning att ur nykterhetspolitiska synpunkter motsätta sig en sådan cidertillverk- ning eller ifrågasätta någon författningsmässig begränsning därav. Utred— ningen föreslår därför, att ciderdrycker skall få tillverkas och försäljas så— som lättcider om de innehåller högst 1,8 viktprocent alkohol, såsom cider om de innehåller mer än 1,8 men högst 2,8 viktprocent alkohol samt som stark- cider om alkoholhalten är högre än 2,8 men icke högre än 4,5 viktprocent. Beträffande tillverkning och försäljning av nämnda ciderdrycker hör till- lämpas de bestämmelser som gäller för motsvarande slag av maltdrycker.
16—104919
De skatte- och tullsatser som utredningen föreslår framgår av följande sammanställning.
Tull Ciderdryck Skatt på kärl på andra rymmande kärl högst 10 liter Starkcidcr ........... 90 öre/] 140 kr/100 1 110 kr/100 ] Cider ................ 48 öre/] 98 kr/lOO 1 68 kr/100 ] Lättcider ............ 33 öre/1 35 lir/1001
Sådan cider, vars alkoholhalt överstiger 4,5 viktprocent, bör liksom hit- tills behandlas som vin.
Den författningsmässiga regleringen
Beteckningarna cider och ciderdrycker finnes icke omnämnda i den svenska alkohollagstiftningen. Sådana drycker omfattas därför av definitionerna på vin eller läskedrycker, beroende på om alkoholhalten överstiger 2,25 volym— procent eller icke. För närvarande är tillverkningen av vin reglerad i för- ordningen den 26 maj 1961 (nr 180) om tillverkning av sprit och vin, be- skattningen av vin i förordningen den 24 maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit och vin i dess fr.o.m. den 1 juli 1961 gällande lydelse samt försälj- ningen av vin i Rff. Tillverkningen och beskattningen av läskedrycker är reglerad i förordningen den 27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning och be- skattning av malt- och läskedrycker. Försäljningen av alkoholfria drycker slutligen är reglerad i Aff.
Utskänkningsutredningens i det föregående framlagda förslag innebär bl. a. att starkcider skall få tillverkas och försäljas under samma betingelser som starköl och att cider skall få tillverkas och försäljas under samma be- tingelser som gäller för öl. Lättcider hänföres i tillverknings- och beskatt- ningshänseende till läskedrycker samt i försäljningshänseende till alko- holfria drycker. Som gemensam beteckning på starkcider, cider och lätt- cider föreslår utredningen begreppet ciderdrycker.
Erforderliga bestämmelser rörande tillverkning och beskattning av cider- drycker finner utredningen lämpligen böra intagas i förordningen om till- verkning och beskattning av malt- och läskedrycker samtidigt som förord- ningens rubrik ändras till förordning om tillverkning och beskattning av malt—, cider— och läskedrycker. Som en konsekvens härav måste i förord- ningen om tillverkning av sprit och vin anges att ciderdrycker icke skall anses som sprit eller vin.
Under utredningsarbetets gång har icke ifrågasatts att ciderdrycker skulle tillverkas med annan råvara än äpplen, men då i tulltaxan cider definierats
som äppel- och päronvin, torde i tillverkningsförordningen möjligheten att även använda päron böra hållas öppen.
I försäljningshänseende skall starkcider enligt utredningens förslag jäm- ställas med starköl och måste följaktligen hänföras till rusdrycker. Utred— ningen föreslår därför att Rff göres tillämplig å starkcidern. På motsvaran— de sätt bör försäljningen av cider regleras i Nöff, varvid förordningens rubrik bör ändras till förordning om försäljning av öl och cider, samt för- säljningen av lättcider i Aff.
Även i övrigt fordrar införandet av det särskilda begreppet ciderdrycker eller förekomsten av cider och starkcider ändringar i ett antal författningar.
Någon särskild förordning om tillverkning, beskattning och försäljning av ciderdrycker eller för reglering av övriga förhållanden rörande cider— dryckerna erfordras icke med den föreslagna metoden. Visserligen hade det varit författningstekniskt betydligt enklare att utarbeta en enda förordning, vars innehåll i huvudsak kunde inskränkts till en generell föreskrift att vad som annorstädes stadgades om starköl, öl och lättöl i tillämpliga delar skulle gälla även starkcider, cider och lättcider. Enligt utskänkningsutred- ningens uppfattning är det emellertid i praktiskt hänseende förenat med stora fördelar att direkt i varje tillämplig författning kunna utläsa vad som gäller angående respektive ciderdryck. Utredningen har därför föredragit det lagtekniskt mera omständliga förfarandet med ändringar i samtliga be- rörda författningar. Därigenom elimineras bl. a. riskerna för förbiseenden, vilka i synnerhet när det gäller de nu aktuella bestämmelserna —— som i betydande omfattning berör personer utan större vana vid författningstext _ är avsevärda. *
Med hänsyn till det förslag utskänkningsutredningen i kapitel 12 fram- lagt om slopande av maximiprisregleringen på starköl finner utredningen ingen anledning ifrågasätta motsvarande prisreglering för starkcider.
BILAGOR
BILAGA 1
UtSkänkningsrättigheter samt förtärings- och förvaringsförbud
i de nordiska grannländerna
Vid sina strävanden att komma till rätta med de problem, som anknyter sig till förtärings- och förvaringsförbuden, har utredningen ansett det vara av värde att kunna jämföra med motsvarande förhållanden i de nordiska grannländerna. Det har därvid varit nödvändigt att jämväl beakta själva rättighetssystemet. En redogörelse för hithörande bestämmelser i dessa länder har därför utarbetats.
Danmark
Gällande bestämmelser är meddelade i bevaerterloven av den 7 juni 1958.
Tillstånd att driva hotell- och restaurangrörelse meddelas i städerna av en särskild bevillningsnämnd under ordförandeskap av borgmästaren och på lands- bygden av länsstyrelsen (amtsrådet) efter hörande av kommunstyrelsen. Tillstånd kan utfärdas med eller utan rätt till utskänkning av starka drycker (staerke drikke). I förra fallet har kommunstyrelsen vetorätt. Med starka drycker förstås i lagen icke blott spritdrycker och vin utan även öl och cider, förutsatt att alko- holhalten uppgår till minst 21/4 viktprocent.
För uthyrning av lokaler till avhållande av sammankomster, häri inräknat slut- na sällskap, vid vilka inbjudaren eller deltagarna själva sörjer för förtäringen, erfordras det, såframt uthyrningen drives yrkesmässigt, medgivande från den nyssnämnda lokala tillståndsmyndigheten efter förut inhämtat yttrande från kommunstyrelsen, i Köpenhamn magistraten. Frågan om tillstånd erfordras, d. v. s. om uthyrningen sker yrkesmässigt eller ej, kan underställas handelsmi- nistern, som efter samråd med finansministern fattar avgörande beslut.
Vid särskilda tillfällen, såsom allmänna fester, möten, marknader, val, till- fälliga utställningar o. dyl. kan polisen ge tillstånd för en därtill utsedd person att tillhandahålla mat och dryck (driva bevaertning) utanför de lokaler för vilka tillståndet till restaurangrörelse normalt gäller.
Tillfälliga tillstånd till utskänkning av starka drycker får icke meddelas restau- ratörer utan stadigvarande rätt till utskänkning av starka drycker. Vid fester, möten, utställningar o. dyl. får tillstånd lämnas endast med samtycke av arrangö- rerna.
Det rättsliga ansvaret för ett tillstånds utnyttjande åvilar såväl vederbörande restauratör som de för lokalernas administration ansvariga personerna.
För 5. k. hcminackorderingsställen samt för rumsuthyrning under minst en vecka erfordras icke särskilt tillstånd enligt förevarande lag. På heminackorde- ringsställen får även starka drycker utskänkas i samband med måltiderna, så länge detta icke ger anledning till dryckenskap eller annan oordning.
I föreningar får utskänkning av starka drycker mot betalning äga rum endast såframt tillstånd meddelats att i ifrågavarande lokal driva restaurangrörelse med
utskänkning av starka drycker eller såframt tillfälligt sådant tillstånd enligt vad ovan sagts erhållits. Detta gäller oavsett om utskänkningen sker utan personlig vinning. Dessa bestämmelser gäller vidare generell-t, d. v. s. oberoende av om för- eningen disponerar egen klubblokal eller tillfälligt samlas i en förhyrd eller lånad lokal.
Äger utskänkning rum i strid med nyssnämnda bestämmelser, påvilar an- svaret härför såväl den som äger eller hyr lokalen som föreningens styrelseleda- mötcr, när de med kännedom om förhållandet icke efter förmåga söker förhindra detta.
Till de samlingslokaler på landsbygden, som är avsedda för den bofasta be- folkningens möten, idrottsövningar m. m., kan icke knytas restauratörtillstånd med rätt till utskänkning av starka drycker. I dessa lokaler kan därför anordnas privata tillställningar med förtäring av medhavda starka drycker. Bestämmelsen är dock icke tillämplig på sådana samlingslokaler, som dels har utrymmen med särskild ingång för nyssnämnda ändamål och dels har utrymmen, som är inrät- tade för restaurang- eller kaférörelse.
I personalmatsalar (marketenterier) får öl utskänkas, däremot varken sprit- drycker eller vin. Lokalerna kan dock med polismyndighetens medgivande i varje särskilt fall efter stängningstid användas till avhållande av sammankomster för slutna sällskap, vid vilka värden eller deltagarna själva sörjer för förtäringen. En förutsättning för dylikt medgivande är dock att i sammankomsten icke del- tager andra än vid företaget anställda och deras gäster. En sådan användning av personalmatsalarna svarar mot den i inledningen omnämnda yrkesmässiga ut- hyrningen av lokaler och medför skyldighet att erlägga utskänkningsskatt på om— sättningen av starka drycker. Polismyndigheten skall noga kontrollera, att denna möjlighet att använda pcrsonalmatsalarna icke missbrukas.
I restauranglokaler utan utskänkningsrätt får varken restauratören eller hans medhjälpare, vare sig mot betalning eller utan betalning, utskänka starka drycker till någon eller förhjälpa någon till förtäring av sådana drycker eller upplåta sina lokaler för sådant ändamål. Likaledes är det förbjudet för gästerna att för— tära medhavda starka drycker och restauratören och hans medhjälpare får ej tillåta att så sker. Ej heller får restauratören eller restaurangpcrsonalen förtära starka drycker i serveringslokalerna.
Den, som driver restaurang- eller hotellrörelse utan rätt till utskänkning av starka drycker, får icke förvara sådana drycker i den byggnad (egendom) vari rörelsen bedrives; ej heller får han förvara starka drycker i byggnadens grann- skap varöver han äger förfoga. Detta gäller även hans medhjälpare och med— lemmar av hans hushåll-
Den, som driver restaurang- eller hotellrörelse utan rätt att utskänka starka drycker, får iclm vid slutet bord (heminackordering) tillhandahålla sådana drycker.
Finland
Grundläggande bestämmelser finnes meddelade i förordningen den 20 februari 1960 om härbärgerings— och förplägnadsrörelser samt i lagen den 9 februari 1932 om alkoholdrycker med senare tillägg och ändringar. Med alkoholdrycker för- stås i lagen alla ämnen, vilka innehåller mer än 21/4 viktprocent etylalkohol och ej är denaturerade. Tillverkning, import och handel med alkoholdrycker är i Finland med ensamrätt förbehållna ett statligt aktiebolag, Oy Alkoholiliike Ab, 1 lagen benämnt alkoholbolaget. '
Alkoholbolaget är berättigat att bedriva utskänkning av alkoholdrycker i städer och köpingar och äger överlåta sådan rätt på annan. Kommunerna har härvidlag icke tillerkänts inflytande i annan mån än att alkoholbolaget skall höra full- mäktige angående antalet utskänkningsställen samt deras förläggning så ock de slag av alkoholdrycker, som skall utskänkas.
Utskänkning av alkoholdrycker är tillåten endast i samband med restaurang- rörelse. Den, som vill bedriva utskänkning, måste därför först hos vederbörande länsstyrelse ansöka om tillstånd till bedrivande av restaurangrörelse (förpläg- nadsrörelse). Han kan, sedan tillstånd härtill erhållits, av alkoholbolaget erhålla rätt att under viss tid, ej utöver tre år åt gången, i samband med restaurangrörel- sen för alkoholbolagets räkning utskänka alkoholdrycker eller något slag av dem. Innan alkoholbolaget beslutar om anordnande av utskänkning å visst ut- skänkningsställe eller om utskänknings överlåtande till annan, skall dock läns- styrelsens utlåtande i saken inhämtas.
I restaurang får icke utskänkas eller förvaras andra alkoholdrycker än sådana som restaurangen inom ramen för sina utskänkningsrättigheter och i enlighet med utskänkningsavtalets föreskrifter anskaffat från alkoholbolaget och på upp- drag av bolaget där utskänker. I undantagsfall, och endast med tillstånd av alko— holbolaget, är det tillåtet att i restaurang utskänka gästernas egna alkoholdrycker (t. ex. vid specialtillställningar anordnade av utländska beskickningar). Förtä- ring av medförda alkoholdrycker är eljest icke tillåten för gästerna i utskänk- ningsrestaurang.
I restaurang får alkoholdrycker endast utskänkas för förtäring på ort och ställe. Det är förbjudet att sälja alkoholdrycker, som restauranggäst har för av- sikt att bortföra. Restaurangerna är ålagda övervaka att gäster icke bortför alko- holdrycker, som utskänkts åt dem.
Förtäring av alkoholdrycker är ej heller tillåten i restaurang som ej har ut- skänkningsrätt, i kafé eller å annan plats, där allmänheten mot betalning serveras kaffe, té, läskedrycker eller annat dylikt eller i lokal eller å annan plats, där allmän sammankomst, fest-, nöjes- eller annan dylik tillställning anordnats och där utskänkning ej är tillåten.
[ lokal eller å plats, som i föregående stycke nämnts, får ej heller alkohol- drycker förvaras.
Medtagande av alkoholdrycker till offentliga eller privata nöjestillställningar är förbjudet. Som nöjestillställningar betraktas härvid icke bjudning i enskild persons hem eller andra liknande tillställningar, till vilka endast särskilt inbjud- na äger tillträde.
Några undantagsbestämmelser om utskänkning till slutna sällskap finnes ej. Hinder möter däremot icke att i en enkom för ändamålet hyrd lokal anordna en privat bjudning eller familjefest med förtäring av medhavda nlkohuldrycker. Det finnes emellertid, enligt vad utskankningsutredningen inhämtat, i Finland ej många lokaler, som ar lämpade för sådana ändamål. Det anses inte lönande att hyra ut sådana lokaler, om man icke samtidigt får driva förplägnadsrörelse.
Förtärings- och förvaringsförbuden gäller även kiosker men däremot icke per- sonalmatsalar. Militära klubbrestauranger är likställda med vanliga utskänk- ningsrestaurangcr.
Norge
Bestämmelser om hotell- och restaurangrörelse finnes meddelade i lagen den 5 april 1957 om hotell, andra härbärgen och serveringslokaler. Den, som vill driva
restaurang- eller serveringsrörelse med rätt till utskänkning av rusdrycker, måste först ha kommunalt tillstånd att driva restaurang- eller serveringsrörelse. Enligt lagen fordras särskilt tillstånd för att driva såväl hotell- eller pensionatsrörelse som enbart restaurang- eller serveringsrörelse. Benämningarna hotell och re- staurang får användas endast om rörelsen uppfyller vissa av Konungen upp- ställda föreskrifter. Konungen kan likaledes undantaga vissa grupper av här- bärgen och serveringslokaler från tillståndstvånget. För uthyrning av högst fyra rum fordras i allmänhet icke tillstånd.
Beträffande utskänkning av rusdrycker gäller bestämmelserna i lagen den 5 april 1927 om införsel och omsättning av spritdrycker, vin, fruktvin, mjöd och öl (rusdryckslagen) med ändringar och tillägg senast genom lag den 2 mars 1956. Lagen har särskilda bestämmelser för å ena sidan spritdrycker och å den andra vin, fruktvin, mjöd och öl. Öl, som innehåller högst 21/2 volymprocent alkohol, är i allmänhet undantaget från lagens bestämmelser.
Som utskänkning räknas det när den, som säljer några av de i lagen behand- lade dryckesvarorna, tillåter att något av det försålda förtäres på stället. Det- samma gäller när han vet om, att förtäring äger rum i någon del av hans hus, varöver han äger förfoga, eller på andra platser i hans ägo eller i husets när- maste omgivningar. Utskänkningsrätt kan vara begränsad till att avse utskänkning endast till resande eller till matgäster. I fråga om vin och öl kan utskänkningsrät- ten även avse endast slutet sällskap i dettas lokal, d. v. 5. den lokal sällskapet för tillfället förfogar över.
Utskänkning av spritdrycker kan endast bedrivas i städer i vilka stadsstyrelsen lämnat sitt medgivande därtill. Tillstånd kan vidare ges endast i städer med minst 4000 invånare och endast om genom lokal folkomröstning i sådan stad ett önskemål om dylik utskänkning blivit uttalat. Socialdepartementet kan dock meddela tillstånd till spritutskänkning på turist- och högfjällshotell i landsorten till icke ortsbor, utan att någon folkomröstning behöver äga rum.
Det statliga monopolbolaget, A/S Vinmonopolet, har ensamrätt till utskänk- ning av spritdrycker. Närmare bestämmelser om Vinmonopolets utövande av denna utskänkningsrätt återfinnes i en kunglig resolution av den 22 november 1929. Dessa bestämmelser är f. 11. föremål för revision. Sålunda har en av social- departementet tillsatt kommitté under hösten 1960 framlagt förslag till ändringar av gällande regler rörande i första hand de ekonomiska villkoren för utskänk- ningen.
Vinmonopolet har rätt att utse ägaren av eller föreståndaren för ett utskänk- ningsställe till utskänkningsföreståndare (skjenkebestyrer).
Utskänkning av spritdrycker är förbjuden på sön- och helgdagar, den 1 och 17 maj och vissa valdagar. Vidare är sådan utskänkning förbjuden på dagar före Sön- och helgdagar och dagarna före den 1 och 17 maj. Polismästaren kan dock för Särskilt tillfälle tillåta utskänkning av spritdrycker efter kl. 15 på dag före sön- och helgdag till medlemmar av slutet sällskap i dettas lokal, förutsatt att stadsstyrelsen lämnat medgivande till utskänkning därstädes. BestämmeISen gäl— ler även en vanlig restauranglokal, förutsatt att det slutna sällskapet disponerar ett eget rum eller en egen lokal i restaurangen.
Den som vill utskänka vin, fruktvin, mjöd eller öl måste ha tillstånd därtill. Tillståndet kan avse ett eller flera av de nämnda varuslagen och meddelas efter polismyndighetens hörande av kommunstyrelsen, som även äger bestämma ut- skänkningstiderna. Vid tillståndsgivningen kan bl. a. ställas som villkor att ut- skänkningsrätten utövas endast i vissa lokaler eller i viss del av kommunen. Kommunstyrelsen äger även fastställa inskränkningar i utskänkningstiderna.
Det är förbjudet att i utskänkningslokal (med omgivningar) förtära eller över- lämna till annan för förtäring sådan rusdryck som icke i laga ordning utskänkts till honom av restaurangens innehavare.
Det är vidare förbjudet att i samband med vissa offentliga förrättningar eller sammankomster utskänka, utdela eller låta utdela rusdrycker. Likaså är för- bjudet att i en samlingslokal tillhandahålla rusdrycker, även om det sker utan gottgörelse. Förbudet gäller även förtäring av sådan vara. Dessa bestämmelser har socialdepartementet tolkat så, att förbudet är absolut när det gäller en samlingslokal (forsamlingslokale), även om denna för tillfället användes för viss matservering.
Genom ett utslag i högsta domstolen år 1930 fastslogs emellertid att nyssnämn- da föreskrift icke utgör hinder för att en förening, som vid ett enstaka tillfälle, t. ex. i samband med årsmöte, avhåller fest för sina medlemmar med gäster, därvid serverar rusdrycker, förutsatt att de använda lokalerna icke kan be- tecknas som serveringslokaler i lagens mening. Rusdryckerna skall alltså vara att betrakta som en bisak i den meningen, att den festliga samvaron har sin na- turliga motivering i andra omständigheter och oberoende av huruvida rus- drycker förekommer eller icke.
Spörsmålet löstes i förevarande fall helt konkret. Domen har avseende endast på föreningar eller sammanslutningar och kan icke åberopas när det gäller t. ex. familjefester. Det är i förekommande fall domstolen, som skall avgöra om en fest är laglig och som bl. a. skall taga ställning till frågan om alkoholserveringen var en biomständighet eller ej.
Enligt ovannämnda kommittéförslag förekommer i Oslo och på andra platser kringgående av bestämmelserna därigenom att firmor (större kontor, fabriker m. ni.) som har egna lokaler för möten och sammankomster, för vilka kommunalt serveringstillstånd icke föreligger, hyr ut dessa till privatpersoner för sällskaplig samvaro, varvid vederbörande själva ordnar med mat och drycker. Man anser att detta är en sak som bör förhindras. För detta ändamål kräves en lagändring, vilken enligt kommittén borde gå ut på att förbud utfärdas mot servering och förtäring av alkohol i lånad eller förhyrd lokal utan utskänkningsrättigheter.
BILAGA 2
Utdrag av kontrollstyrelsens PM att tjäna till ledning
vid tillämpningen av de 5. k. förtärings- och förvaringsförbuden1
Förbudens utformning och tillämpning
Förtäringsförbuden
Förtärings- och förvaringsförbuden är knutna till vissa i författningarna an— givna lokaler. I det följande göres en sammanställning över förbudens tillämplig- het på olika lokaler. 5. k. inackorderingsutskänkning enligt 24 och 25 55 Öff och 3 % 4 mom. b) Aff — dvs. heminackordering, kårhushåll, kollektivhusmatsalar och personalmatsalar — omfattas icke av redogörelsen.
1. Utskänkningsställe för årsutskänkning av rusdrycker (spritdrycker, vin eller starköl). Restaurang, för vilken enligt 25 5 a) Rff meddelats tillstånd till årsut- skänkning av rusdrycker, är under oktrojperioden (26 % Rff) underkastad för- täringsförbudet i 54 & Rff. Förbudet gäller även då lokalerna är stängda för all- mänheten. Vilka lokaler som omfattas av förbudet framgår av överlåtelsekontrak- tet. Föreligger tillstånd till utskänkning av vin och starköl till allmänheten och sprit till slutna sällskap, får sprit icke — utan att tillfällig utskänkningsrättighet meddelats — förtäras vid andra tillfällen än dem som omfattas av det begränsade spritutskänkningstillståndet.
2. Utskänkningsställe för årsutskänkning av öl (klass 11). Restaurang (pen- sionat, kafé e. d.), för vilken enligt 26 & Öff meddelats tillstånd till årsutskänk- ning av öl, är under tillståndstiden (27 å öff) underkastad förtäringsförbudet i 45 & Öff. Förbudet gäller även då lokalerna är stängda för allmänheten. Vilka lokaler som omfattas av förbudet bör framgå av tillståndsbeviset. Om så ej är fal- let gäller förbudet de lokaler, där ölutskänkning enligt praxis får bedrivas.
3. Utskänkningsställe för regelbunden utskänkning av alkoholfria drycker (läskedrycker, lättöl, kaffe 0. d.). Nu avsett utskänkningsställe (restaurang, pen- sionat, kafé, konditori e. d.) utan rusdrycks— eller ölrättigheter omfattas av för- täringsförbudet i 6 & Aff. Förbudet gäller även då lokalerna är stängda för all- mänheten och omfattar de lokaler, där ifrågavarande regelbundna utskänkning faktiskt bedrives. Med regelbunden utskänkning torde få avses de fall då serve- ring förekommer i allmänhet minst en gång i veckan. Vad här sagts gäller även om utskänkning i nyss nämnd omfattning sker till slutna sällskap, under förutsättning likväl att utskänkningen bedrives av lokal- innehavaren eller eljest yrkesmässigt. Handhas däremot utskänkningen av för- eningar e. (1. som anordnar fester eller möten i lokalerna och sker utskänkningen endast till föreningsmedlemmarna (och deras gäster) på sådant sätt, att serve— ringen icke sker till allmänheten, kan sådan servering icke sägas utgöra ett led i en regelbunden utskänkning, som föranleder att förtäringsförbud inträder mel- lan utskänkningstillfällena, utan får betraktas som tillfällig utskänkning _— se
1 Ett inledande avsnitt med en allmän översikt över förbuden har icke medtagits här.
punkt 6 nedan. Vid de .tillfällen då dylik utskänkning äger rum gäller självfallet detta förbud.
Det är i detta sammanhang att märka, att försäljning av alkoholfria drycker i huvudsak är en fri näring, som är tillåten under samma villkor som gäller för drivande av handel i allmänhet (2 & 1 stycket Aff). Under försäljning inbegripes allt tillhandahållande som sker mot ersättning (1 5 3 stycket Aff), oavsett om denna utgår direkt eller indirekt eller i form av pengar, varor eller tjänster. Med beaktande härav bör uppkommande frågor, huruvida utskänkning av alko- holfria drycker äger rum och vem som försäljer dryckerna, bedömas efter van- liga rättsgrunder.
4. Lokal där tillfällig utskänkning av rusdrycker får bedrivas. I de fall, då en lokal tillfälligt enligt 25 5 b) eller 33 & Rff får användas för rusdrycksutskänk- ning, gäller förtäringsförbudet i 54 % Rff vid själva utskänkningstillfället (eller under utskänkningsperioden). Förbudet gäller de lokaler som anges i över- låtelsekontraktet.
5. Lokal där tillfällig utskänkning av öl får bedrivas. Vid tillfälle (eller under tidsperiod), då utskänkning av öl får äga rum enligt 26 eller 31 % Öff, gäller för- täringsförbudet i 45 % öff. De lokaler som avses framgår av tillståndsbeviset eller av de faktiska förhållandena.
6. Lokal eller plats där tillfällig utskänkning av alkoholfria drycker bedrives. Här åsyftas lokal eller plats, där alkoholfria drycker tillfälligt utskänkes utan att rätt föreligger att utskänka rusdrycker eller öl. Med tillfällig utskänkning avses sådan servering av alkoholfria drycker som enligt vad under punkt 3 sägs icke är regelbunden. Det är att märka att även om inga andra drycker än bords- vatten eller kaffe till maten utskänkes, så är det fråga om alkoholfri utskänk- ning. Vid nu ifrågavarande utskänkningstillfällen gäller förbudet i 6 & Aff och omfattar lokal eller plats där utskänkningen faktiskt bedrives. Vad som skall förstås med utskänkning av nu avsedda drycker, beröres i punkt 3.
Förvaringsförhuden
7. I de fall, då enligt vad i punkterna 1—6 sägs förtäringsförbud gäller i viss lokal (plats), är det även förbjudet att — i lokalen (platsen) eller eljest _ för- vara av förbuden omfattade drycker på sådant sätt att det kan befaras att de för- täres av gästerna.
8. Om i en lokal, där förvaringsförbud råder enligt vad nyss sagts, förvaras dryck som ej får förtäras där, har förvaringsförbudet överträtts. Förvaras dryc- ken i gästs kläder eller väska, portfölj e. d. utan att flaskan framtages, torde någon åtgärd dock inte kunna komma i fråga. Förvaras och handhas eljest drycken på sådant sätt, att förtäring i lokalen kan förhindras, är förvaringsförbudet ej gil- tigt (t. ex. inom ett varuhus med självbetjäningssystem, där alkoholfri bar och avhämtningsförsäljning av öl finnes anordnade).
9. Förvaras i fall, som i punkt 7 sägs, drycken i en till utskänkningslokalen angränsande lokal eller utrymme på sådant sätt att det kan befaras att gästerna kommer att förtära drycken, har förvaringsförbudet överträtts. 10. Vad nyss sagts blir i vissa fall giltigt då i samma hus förekommer dels en lokal där servering pågår, dels en festlokal där medhavda rusdrycker för- täres och förvaras. Om inre förbindelse finnes, så att gästerna kan passera mel- lan lokalerna, kan det befaras att gäster från utskänkningslokalen i festlokalen erhåller rusdrycker för förtäring. Förvaringsförbudet är således giltigt. Om ut- skänkningen och festen skall pågå samtidigt måste därför eventuell inre förbin- delse hållas stängd. Kan detta ej ske, får utskänkningen upphöra under den tid
festen pågår. Att rusdrycker i nu avsedda fall förvaras inom för utskänknings- lokalen och festlokalen gemensamma ekonomilokaler innebär icke en överträdel- se av förvaringsförbudet, om blott garantier finnes för att gästerna i utskänk- ningslokalen icke får tillgång till dryckerna.
Tillämpning av förbuden i särskilda fall
11. Festlokal (festvåning), som organiskt och affärsekonomiskt tillhör restau- rang med utskänkning av rusdrycker, öl eller alkoholfria drycker, anses ingå i utskänkningslokalerna och således vara underkastad förtärings- och förvarings- förbuden. Vad här och i fortsättningen av detta avsnitt sägs om festlokal gäller också samlingslokal o. d. 12. Med restaurang avses stadigvarande utskänkningsställe för årsutskänk- ning av rusdrycker eller öl eller för regelbunden utskänkning av alkoholfria drycker (se punkterna 1—3). 13. Festlokalen förutsättes i detta sammanhang icke vara »insynad», dvs. i före- kommande fall ingå bland i överlåtelsekontrakt eller tillståndsbevis angivna ut- skänkningslokaler. Att festlokalen organiskt och affärsekonomiskt tillhör restau- rang innebär i första hand att den är belägen i anslutning till restaurangen (exem- pelvis i samma hus eller på samma tomt) och att från restaurangen tillhandahål- les mat till festlokalen. 14. Om utskänkningsstället enligt punkt 12 är hänförligt till restaurang och i punkt 13 avsett samband är för handen, blir festlokalen automatiskt underkastad samma förtärings- och förvaringsförbud som gäller för restaurangen. I förekom- mande fall bör därvid tillses att dylik festlokal genom ändring av överlåtelsekon- trakt eller tillståndsbevis införlivas med restaurangens utskänkningslokaler. 15. Festlokal, som organiskt och affärsekonomiskt tillhör rusdrycks- eller öl- restaurang, bör i princip icke »avsynas» genom ändring av överlåtelsekontrakt eller tillståndsbevis.
Förtärings- och förvaringsförbuden enligt ordningsstadgan 16. Oberoende av vad ovan anförts gäller förtärings— och förvaringsförbuden i 16 % allmänna ordningsstadgan. Vid offentlig tillställning — dvs. dans-, teater- eller annan tillställning för allmänheten —— som äger rum inomhus eller utomhus inom inhägnat område (festplats o. d.), får rusdrycker inte förtäras annat än i samband med tillåten utskänkning därav. Polismyndigheten kan dock med hän- syn till särskilda omständigheter medge undantag från detta förbud. Rusdrycker, som inte får förtäras vid tillställningen, får ej heller förvaras i lokalen eller på platsen.
Sammanfattning 17. I punkterna 1—16 har redogjorts för de fall då förtärings- och förvarings- förbuden gäller.
Här nedan anges sammanfattningsvis de förutsättningar under vilka förbuden icke blir tillämpliga.
Dessa är:
a) att det ej är fråga om ett stadigvarande utskänkningsställe för årsutskänk- ning av rusdrycker eller öl eller för regelbunden utskänkning av alkoholfria drycker;
b) att lokalen icke är hänförlig till festlokal som organiskt och affärsekono- miskt tillhör sådant stadigvarande utskänkningsställe;
e) att tillfällig utskänkning av rusdrycker, öl eller alkoholfria drycker icke äger rum i lokalen vid den aktuella tidpunkten;
d) att lokalen icke står i direkt inre förbindelse med annan lokal, där utskänk- ning av något slag bedrives vid den aktuella tidpunkten; samt
e) att offentlig tillställning, som avses i allmänna ordningsstadgan, icke är an- ordnad i lokalen vid den aktuella tidpunkten.
18. I en festlokal, som icke utgör stadigvarande utskänkningsställe och icke heller är belägen i anslutning till sådant utskänkningsställe, kan en privat fest- tillställning lagligen anordnas enligt något av följande alternativ:
a) Beställaren hyr festlokalen och svarar själv för all traktering vid festen. Beställaren anskaffar således mat, som skall serveras, ävensom samtliga dryckes- varor (uthyrningsalternativet).
b) Festlokalens innehavare tillhandahåller den mat, som skall serveras; be- ställaren anskaffar samtliga dryckesvaror (matserveringsalternatiuet). Härvid förutsättes, att anskaffandet av alkoholfria drycker, såsom läskedrycker och kaffe, icke sker på ett sätt om innebär ett kringgående av förtärings— och förva- ringsförbuden (t. ex. genom fingerad »bjudning» i förening med dold debitering). Om så sker, är tillhandahållandet av de alkoholfria dryckerna att anse såsom ut- skänkning och alternativ c) blir tillämpligt.
c) Festlokalens innehavare eller särskild festarrangör svarar såväl för maten som för samtliga dryckesvaror (utskänkningsalternativet).
I fallen a) och b) är förbuden icke tillämpliga och medhavda alkoholdrycker får således förtäras. I fall c) är förbuden tillämpliga; för utskänkning av alko- holdrycker erfordras således rätt till utskänkning.
19. I en festlokal, som icke utgör stadigvarande utskänkningsställe men som är belägen i anslutning till sådant utskänkningsställe, får medhavda alkoholdrycker förtäras endast vid det i punkt 18 angivna uthyrningsalternativet (jfr punkterna 12—14). Att märka är dessutom att, om inre förbindelse finns mellan festlokalen och utskänkningsstället, förtäring av medhavda alkoholdrycker ej får äga rum i festlokalen samtidigt som utskänkning pågår i serveringslokalen (se punkt 10).
Exempel på förbudens tillämpning
I nedan återgivna exempel anges vissa förutsatta sakförhållanden och en be- dömning i anslutning härtill. Hänvisningarna avser ifrågakommande punkter i föregående avsnitt.
Utöver vad i exemplen redovisas gäller de i ordningsstadgan avsedda förbuden vid offentlig tillställning.
1. I ett folkets hus finnes dels en danssalong, dels en s. k. festvåning omfattan- de ett styrelserum och två mindre rum. Ekonomiutrymmen, entré, m. m. är ge— mensamma för samtliga lokaler. Danssalongen användes för offentlig dans varje lördag utom under sommaren. Härvid utskänker lokalinnehavaren genom sär- skild föreståndare alkoholfria drycker. I övrigt uthyres lokalerna till föreningar och enskilda. Vid festligheter ordnar beställaren själv med maten samt medför eller anskaffar rusdrycker och övriga drycker. Vid några enstaka tillfällen ut- skänker föreståndaren i samband med föreningssammanträden alkoholfria dryc- ker i styrelserummet. Någon matservering förekommer icke i festvåningen. Bedömning: Danssalongen utgör ett utskänkningsställe för regelbunden ut- skänkning av alkoholfria drycker och är alltså permanent underkastad förbuden (punkt 3). Övriga rum är icke hänförliga till stadigvarande utskänkningsställe. I fall, då
tillfällig utskänkning av alkoholfria drycker förekommer i dessa rum, gäller förbuden (punkt 6). Så är även fallet, när alkoholfri utskänkning samtidigt be— drives i danssalongen (punkt 10). I övrigt är nu ifrågavarande rum icke under- kastade förbudcn, eftersom det här ej är fråga om festlokal som organiskt och affärsekonomiskt tillhör restaurang (punkt 18 a), jfr punkt 13).
Om något av rummen skulle komma att användas för regelbunden alkoholfri utskänkning, blir ifrågakommande rum hänförligt till utskänkningslokal och så- ledes underkastat förbuden (punkt 3).
2. En bygdegård omfattar en stor och en liten festsal, hobbyrum samt gemen- sam entre', ekonomiutrymmen m. m. Vissa dagar i veckan förekommer i lokalerna förenings- och klubbmöten, varvid alkoholfria drycker utskänkes av förestånda- ren. I festsalarna anordnas dessutom 1—2 gånger i veckan privata fester, varvid föreståndaren serverar mat, medan rusdrycker och samtliga övriga drycker med— tages eller anskaffas av beställaren.
Bedömning: Lokalerna utgör utskänkningsställe för regelbunden utskänkning av alkoholfria drycker och är således permanent underkastade förbuden (punkt 3).
Om den regelbundna alkoholfria utskänkningen begränsas till någon av loka— lerna, hlir förbuden stadigvarande gällande endast för denna lokal. Levererar föreståndaren därvid mat till den andra lokalen, blir även denna — i egenskap av festlokal som organiskt och affärsekonomiskt tillhör restaurang _ under— kastad förbuden (punkt 14). Om den alkoholfria utskänkningen skulle handhas av föreningarna själva, blir förbuden icke stadigvarande tillämpliga utan endast vid de tillfällen då alkoholfri utskänkning —— vare sig i föreningarnas regi eller vid privata fester — förekommer (punkt 6).
3. En bygdegård innehåller en stor festsal, ett klubbrum samt gemensam entré etc. Flera dagar i veckan bedriver bygdegårdens föreståndare (arrendator av utskänkningsrörelsen) alkoholfri utskänkning i samband med föreningssamman- träden o. d. Privata fester anordnas 1—2 gånger i veckan. Härvid tillhandahåller föreståndaren endast mat, medan rusdrycker, öl, läskedrycker och kaffe med- tages eller anskaffas av beställaren. Bedömning: Lokalerna är permanent underkastade förbuden (punkt 3). Se i övrigt föregående exempel.
4. I en bygdegård finnes en stor festsal, en salong samt gemensamma utrym- men. Under år 1957 hade bygdegården uthyrts vid 270 tillfällen, varav 78 »kalas». Vid flertalet spritfria sammankomster (med föreningar o. d.) hade föreståndaren serverat alkoholfria drycker. Vid kalasen hade beställaren fått välja mellan att själv medtaga eller anskaffa rusdrycker och övriga drycker eller att förestånda- ren serverade dryckerna. I förra fallet tillhandahöll föreståndaren endast maten, i senare fallet all förtäring, varvid utskänkningsrättighet enligt 33 å Rff utver- kades. Bedömning: I lokalerna bedrives regelbunden alkoholfri utskänkning. För- buden är alltså permanent giltiga (punkt 3). Se i övrigt exempel 2.
5. En privat festvåning omfattar flera rum jämte gemensamma utrymmen. In- nehavaren tillhandahåller endast maten. Kostnader för blommor, musik m. m. debiteras även. Beställaren medtager eller anskaffar själv samtliga drycker. Alko- holfri utskänkning förekommer icke i lokalen. Bedömning: Förbuden är icke tillämpliga (punkt 18 b).
6. I en bygdegård finnes en stor festsal, ett par sällskapsrum samt gemensamma utrymmen. Sommartid anordnas offentlig dans på den utomhus belägna dans— banan. Ett av sällskapsrummen uthyres då till dansanordnaren, som använder
detsamma för alkoholfri servering. I övriga lokaler förekommer alkoholfri ut. skänkning endast vid föreningssammankomster o. d., varvid föreningarna själva ombesörjer serveringen. Vid privata fester svarar beställarna för såväl mat som dryck. En vaktmästare sköter uthyrningen och anlitas ibland av föreningar o. (1. för kaffekokning och biträde vid läskedrycksservering.
Bedömning: Det särskilt använda sällskapsrummet är permanent underkastat förbuden (punkt 3). Beträffande övriga lokaler gäller förbuden endast vid till- fällen, då alkoholfri utskänkning förekommer (punkterna 6 och 10), men är eljest icke gällande (punkt 18 a).
7. Lokaler i ett hantverkshus. Föreståndaren tillhandahåller enbart maten men ej drycker av något slag. I vissa fall tillhandahålles icke någon förtäring av
Bedömning: Förbuden är ej tillämpliga (punkt 18 b, ev. a).
8. Lokalerna i ett folkets hus uthyres dels till föreningssannnankomster o. d. föreståndaren, utan beställaren ombesörjer själv denna. dels till »grillen». I förra fallet sköter vederbörande förening själv eventuell alko- holfri servering. I senare fallet ombesörjer beställaren själv all förtäring. En vaktmästare sköter uthyrningen. Bedömning: Förbuden är icke tillämpliga i andra fall än då förening e. (1. be- driver alkoholfri utskänkning (punkt 6, jfr punkt 18 a).
9. Ett medborgarhus, omfattande bl. a. en stor festsal, drives på uthyrnings- basis. Vid föreningssammanträden brukar ibland — normalt dock mindre ofta än en gång i veckan — lokalens städerska servera kaffe 0. d. Vid »grillen» svarar beställaren själv för all förtäring. En kokerska i samhället brukar dock ofta tillhandahålla maten. Bedömning: Lokalerna är ej permanent underkastade förbuden (jfr punkt 18 a). Vid de tillfällen då alkoholfria drycker serveras av städerskan gäller för- buden (punkt 6). Skulle den vid gillena anlitade kokerskan tillhandahålla alko- holfria drycker, blir förbuden ävenledes tillämpliga. 10. En bygdegård innehåller en stor festsal, flera mindre sällskapsrum samt gemensamma utrymmen. En särskild föreståndare står för rörelsen. Under år 1957 uthyrdes lokalerna vid 338 tillfällen, varav drygt hälften avsåg förenings- sammankomster o. d. och resten kalas. Vid flertalet föreningsmöten serverade föreståndaren kaffe 0. d. Kalasen ordnades enligt två alternativ. I flertalet fall tillhandahölls endast maten, i ett mindre antal fall — huvudsakligen då kalaset arrangerades av föreningar c. d. — serverades mat och drycker av alla slag, inkl. rusdrycker, varvid utskänkningsrättighet enligt 33 & Rff utverkades. Bedömning: Eftersom regelbunden alkoholfri utskänkning förekommer i loka- lerna, är de permanent underkastade förbuden (punkt 3). I övrigt hänvisas till exempel 2. 11. I ett folkets hus finns dels en serveringslokal, där alkoholfria drycker ut- skänkes till allmänheten, dels vissa samlingslokaler, vilka restauratören eller be- ställaren hyr per gång. Restauratören har ensamrätt beträffande förekommande tillagning av mat i det till lokalerna hörande köket. Någon utskänkning av dryc- ker åger ej rum i samlingslokalerna, utan alla drycker medföres eller anskaffas av beställaren. I vissa fall då beställaren själv hyr lokalerna, medföres också maten av denne. Bedömning: Serveringslokalen är permanent underkastad förbuden (punkt 3). Med hänsyn till att restauratören —— åtminstone i viss utsträckning — levererar mat till samlingslokalerna, är dessa att hänföra till festlokaler, som organiskt och affärsekonomiskt tillhör restaurang, och följaktligen ävenledes permanent underkastade förbuden (punkt 14). Stockholm den 30 maj 1958.
BILAGA 3
Sammanställning länsvis av de yttranden fullmäktige i vissa kommu- ner avgivit över ifrågasatt försöksverksamhet med måltidsfri spritutskänkning
Kommuner där fullmäktige tillstyrkt Kommuner där fullmäktige avstyrkt Antal restauranger Antal restauranger med utskänkning till med utskänkning till Län Kommun Allmänheten Klubbar Kommun Allmänheten Klubbar To— Däf av 0. slutna To- Dar av 0. slutna sa- sällska sa- sällska talt song P talt song p 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Sthlms Stad stad Stockholm ....... 82 2 15 Sthlms Städer Städer Lidingö ......... 3 1 Öregrund ....... 2 1 Nacka .......... 1 Östhammar ..... 1 Norrtälje ........ 1 Nynäshamn ..... 1 Landskommuner Sigtuna ......... 2 Botkyrka ...... 1 Solna ........... 3 Djurö ......... 1 1 Sundbyberg ..... 1 Ekerö ......... 1 Södertälje ....... 4 1 1 Gustavsberg. . . . —— 1 Vaxholm ........ 2 Huddinge ...... 1 Järna .......... — 1 Landskommuner Knivsta ........ 1 Boo ...... . ..... 1 Märsta ......... 1 Danderyd ....... — 2 Österhaninge . 2 2 Saltsjöbaden ..... 1 Österåker ...... — 1 Öster- Städer Städer göt— Motala .......... 2 2 Linköping ...... 5 1 2 lands Norrköping ...... 5 6 Mjölby ....... 1 Skänninge ....... 1 Söderköping. . . . 2 1 Vadstena ........ 1 1 Landskommun Landskommuner Östgöta-Dal. . . . —— 1 Finspångs köp. .. 1 Valdemarsviks köp ........... 1 Västra Kinda. . .. 1 Östra Vikbolandet 1 1 Krono- Stad bergs Växjö .......... 2 3 Kalmar Stad Borgholm ....... 2 I Got- Stad lands Visby ........... 3 1 1 17—104919
Kri- stian- stads
Malmö— hus
Landskommun Slite köp ........
Städer
Hässleholm ...... Kristianstad ..... Simrishamn ...... Ängelholm ......
Landskommuner Borrby .......... Bromölla köp. . . . Brösarp ......... Båstads köp.. . . . Everöd ......... Förslövsholm. . . . Hammenhög ..... Hjärnarp ........ Kivik ........... Klippans köp.. . . Perstorps » . Riseberga ....... Sösdala ......... Tomelilla köp. . . . Åstorps »
Städer Eslöv ........... Hälsingborg ..... Höganäs ........ Landskrona ..... Lund ........... Malmö .......... Skanör m. Fal— sterbo ........ Trelleborg ....... Ystad ...........
Landskommuner
Anderslöv ....... Bjuvs köp ....... Blentarp ........ Bosarp .......... Brunnby ........ Burlöv .......... Dalby .......... Ekeby .......... Flädie .......... Genarp ......... Hörby köp ...... Höörs » Jonstorp ........ Kattarp ......... Klagstorp ....... Kävlinge köp. . . . Löberöd ......... Marieholm ....... Mörarp ......... Rydsgård ....... Rang ...........
väv-Maxv—
HNHMHHwt—ÅHHHMHHM
it?—##—
tor-*I HNHAHI [OH—'Hi NHSHNHH
[831—500
Städer
Landskommuner Barkåkra ....... Broby ......... Degeberga ...... Fjälkinge ....... Knislinge ....... Löderup ....... Osby köp ....... Smedstorp ...... Tollarp ........ Tommarp ...... Tyringe ........ Vinslövs köp.. . . Västra Bjäre . .. Åhus köp .......
Städer
Landskommuner Bara. . . .- ...... Billesholm ...... Bjärsjölagård. . . Lomma köp. . . . Månstorp ....... Veberöd ........
#MHHHb—LHNMHHHHN
1 2 | 3 | 4 5 6 7 8 9 Rönneberga ..... 1 Röstånga ....... 1 Sjöbo köp ....... 2 Skurups köp.1 . . . 1 Snogeröd ........ 1 Staffanstorp ..... 1 Svalöv1 ......... 1 Svedala köp.. . . . 1 Södra Sandby . . . 1 Teckomatorp. . . . 1 Vellinge ......... 1 Vemmenhög ..... 1 Vollsjö .......... 1 Väsby .......... 2 1 Ödåkra ......... 2 1 1 Östra Färs. . .... 1 1 Hal— Städer Stad lands Falkenberg ...... 2 1 Kungsbacka. . . . 1 Halmstad ....... 5 1 Laholm ......... ] Landskommuner Varberg ......... 4 1 2 Eldsberga ...... — 1 Harplinge. . .. .. — 1 Landskommuner Knäred . . . . . . . . — 1 Karup .......... 1 1 1 Laholms lk ..... 1 1 Onsala .......... 1 1 1 Lindberga ...... — 1 Söndrum ........ 5 3 Löftadalen ..... » 2 Oskarströms köp. 1 Simlångsdalen . . — 1 Torup ......... —— 2 Veinge ......... — 1 Vessigebro ...... — 1 Värö ........... _— 1 Götc— Städer Städer borgs 0. Göteborg ........ 31 3 11 Kungälv ....... 2 Bohus Lysekil1 ......... 2 1 Mölndal ........ 1 1 Marstrand ....... 3 1 Uddevalla ...... 6 1 Strömstad ....... 4 2 Landskommuner Landskommuner Askim .......... _— 1 Kville ......... 2 1 Torslanda ....... 1 Landvetter ..... — 1 Ljungskile ...... 2 1 Munkedal. . . . . . _ 1 Skaftö ......... 2 2 Stenungsund.. . . 2 1 1 Södra Sotenäs.. _ 2 Tanum ......... 1 2 Tjörn .......... — 2 Tossene ........ — 2 Älvs- Stad borgs Borås ........... 6 Värm- Stad lands Karlstad ........ 4 1 3 Landskommun Hammarö köp. .. 1 1
1 Efter att först ha avstyrkt försöksverksamhet.
Örebro1
Kop- par- bergs1
Väster— norr- lands
J ämt— lands
Norr- bottens
Städer Kumla .......... Lindesberg ......
Landskommun Degerfors köp.. . .
Stad Hedemora .......
Städer
Härnösand ...... Kramfors ....... Sollefteå. . . . . . . .
Stad Östersund .......
Landskommun Frösö köp .......
Städer Haparanda ...... Luleå ...........
' Landskommuner
Gällivare ........ Nederkalix ......
p—A
MNW
HM
Städer
Askersund ...... Karlskoga ...... Nora.......... Örebro .........
Landskommuner Grythyttan ..... Hallsbergs köp. . Hällefors » Kopparbergs köp
Städer
Avesta ......... Borlänge ....... Falun .......... Ludvika ....... Säter ..........
Landskommuner Idre ........... Leksand ....... Malung.... Mora köp.. . . . .. Rättvik ........ Smedjebackens köp .......... Transtrand .....
Städer Sundsvall ...... Örnsköldsvik . . .
Landskommuner Alnö ........... Fjällsjö ........ Noraström ..... Nordingrå ...... Ramsele ....... Timrå köp ...... Torp .......... Ullånger ....... Ådals-Liden . . . . Ånge köp .......
Städer
Boden ......... Kiruna ......... Piteå ..........
Landskommuner Arj eplog ....... Arvidsjaur ..... Jokkmokk ...... Överkalix ...... Övertorneå .....
&]NHI—l
HHUlb-ÅH HIr-År-l
MU! v—n—A pkt—ÅHNH
IHH
H..-IHIHI
HHH
HHMt—lb—l
HN
Summa 364 50 90
Summa 123 25 48
BILAGA 4
Senaste tidpunkt för den ordinarie utskänkningens avslutande under år 1960, länsvis
A. Spritrestauranger eller avdelningar av spritrestauranger med utskänkning till allmänheten
Klockslag Län Före
22 00 22.00 22.30 23.00 23.30 24.00 0.30 1.00 S:a
Stockholms stad ........ _ 17 _ 10 — 2 _ 67 96 Stockholms ............. _ 6 1 — 1 5 _ 23 36 Uppsala ................ _ 6 _ 1 — 6 _ _ 13 Södermanlands .......... _ 5 — 2 12 3 3 — 25 Östergötlands ........... _ 7 _ 1 2 10 _ 10 30 Jönköpings ............. 1 2 _ 1 6 5 _ _ 15 Kronobergs ............. _ 4 2 2 3 _ _ _ 11 Kalmar ................ _ 1 — 6 _ 12 _ _ 19 Gotlands ............... _ 2 _ 1 — 2 1 _ 6 Blekinge ............... _ 2 _ 7 _ 14 _ — 23 Kristianstads ........... _ 32 1 11 7 11 _ _ 62 Malmöhus .............. — 25 _ 34 5 46 12 13 135 Hallands ............... _ 3 — 2 4 17 _ _ 26 Göteborgs och Bohus. . . . _ 8 — 7 3 25 _ 23 66 Älvsborgs .............. 1 7 _ 6 12 4 1 _ 31 Skaraborgs ............. _ 6 1 1 12 2 _ _ 22 Värmlands ............. — 2 _ 5 1 10 _ _ 18 Örebro ................. _ 5 — 1 3 10 _ _ 19 Västmanlands .......... 1 3 —— 1 3 10 _ -— 18 Kopparbergs ............ 1 1 _ 7 4 10 _ _ 23 Gävleborgs ............. 1 4 _ _ 3 7 _ _ 15 Västernorrlands ......... _ 6 _ 2 _ 15 — _ 23 Jämtlands .............. _ 4 1 1 2 4 _ _ 12 Västerbottens ........... _ _ _ _ 2 3 — — 5 Norrbottens ............ — _ _ 1 _ 16 _ _ 17 Hela riket 5 158 6 110 85 249 17 136 766
B. Vinrestauranger med utskänkning till allmänhetvn (inkl. 67 restauranger med utskänkning av spritdrycker till slutna sällskap)
Klockslag Län Före
22 00 22.00 22.30 23.00 23.30 24.00 0.30 1.00 S:a
Stockholms stad. . ...... 15 21 _ 5 2 13 — 38 94 Stockholms ............. — 16 _ — — 1 _ 7 24 Uppsala ................ _ 21 _ 4 — _ _ 1 26 Södermanlands .......... — 2 _ 1 4 — — _ 7 Östergötlands ........... _ 18 _ 1 — 4 1 1 25 Jönköpings ............. — 13 _ 1 — _ — 15 Kronobergs ............. 1 8 _ _ _ 1 _ _ 10 Kalmar ................ — 12 _ — _ 4 — _ 16 Gotlands ............... _ 9 _ 3 _ _ _ _ 12 Blekinge ............... — 4 — 1 _ 1 — _ 6 Kristianstads ........... _ 31 — _ _ _ — _ 31 Malmöhus .............. _ 47 — 6 2 3 1 — 59 Hallands ............... _ 21 _ 3 _ _ _ _ 24 Göteborgs och Bohus. . . . _ 45 — 5 5 10 _ 1 66 Alvsborgs .............. — 7 _ 2 _ 1 _ — 10 Skaraborgs ............. _ 7 4 2 2 — — — 15 Värmlands ............. _ 3 _ 11 _ _ _ _ 14 Örebro ................. 1 6 1 3 1 — _ — 12 Västmanlands .......... _ 13 — 1 _ _ _ _ 14 Kopparbergs ............ _ 28 — 6 4 3 _ _ 41 Gävleborgs ............. — 15 1 — 3 1 _ _ 20 Västernorrlands ......... — 19 _ 4 _ 2 _ _ 25 Jämtlands .............. _ 46 1 1 1 _ — — 49 Västerbottens ........... _ 3 _ 5 3 _ _ _ 1 1 Norrbottens ............ _ 3 1 2 — 1 _ _ 7 Hela riket 17 418 8 67 28 45 2 48 633
BILAGA 5
Översikt över de grunder kommunernas fullmäktige jämlikt 53 & Rff föreskrivit för medgivande till utsträckt tid för utskänkning vid särskilt tillfälle (47 5 4 mom. Rff ) under oktrojperioden den 1 okto- ber 1957 _ den 30 september 1961
I. Städer (samtliga utom Djursholm)
54 städer har icke avgivit yttrande. 18 » hänvisar till förutvarande praxis. 2 » medger ej utsträckt tid utöver vad som normalt gäller, nämligen Sigtuna och Södertälje (kl. 1). 32 » har fastställt tidsbegränsning enligt följande uppställning och utan ytter- ligare villkor:
Därav undantagsvis ytterligare till Utskänkningen skall Hela . .. upphöra klockan antalet klockan e] närmare angiven 1.00 1.30 2.00 4.00 tidpunkt 24.00 ...................... 4 4 0.30 ...................... 1 1.00 ...................... 21 1 5 6 1.30 ...................... 2 1 2.00 ...................... 4
Återstående 26 städer har uppställt särskilda villkor. Dessa redovisas här nedan individuellt, ordnade efter villkorens art.
Vissa helger (6 städer)
Vadstena Längst till kl. 24, nyårsnatten till kl. 0.30. Värnamo Till kl. 1 påsk—, valborgs— och midsommarafton, annandag jul, nyårs- afton samt vid utskänkning enligt 33 5 Rff. Höganäs Längst till kl. 1; nyårs—, valborgs- och midsommarafton till kl. 2; vid speciellt tillfälle senare tidpunkt. Fagersta Nyårsafton och valborgsmässoafton till kl. 1. Hedemora Vissa helgdagsaftnar till kl. 1.
Luleå » » » » 2.
Slutna sällskap (5 städer)
Solna Som regel icke efter kl. 1. För slutna sällskap undantagsvis till kl. 4. Mariefred Endast för slutna sällskap. Endast i särskilda undantagsfall längre än till kl. 0.30.
Simrishamn Till kl. 1 en gång i veckan och till kl. 2 för slutna sällskap. Kalmar För slutna sällskap till kl. 2. Västervik » » » » » 2.
Dans (5 städer)
Nacka Ej längre än till kl. 24 när offentlig dans anordnas och i övrigt, vid vissa högtidliga tillfällen, till kl. 1.
Sundbyberg = Nacka.
Gränna Längst till kl. 1. Medges ej vid enbart danstillställning.
Falkenberg » » » 1.30. » » » » » .
Lycksele Danskvällar till kl. 1, därvid dock utlämning av rusdrycker ej får ske efter kl. 23. För visst tillfälle till kl. 1.30, varvid utlämningen skall upphöra kl. 24.
Speciella och kombinerade villkor (10 städer)
Nynäshamn Till kl. 1.30 lördagar. Norrtälje Till kl. 1 då dans förekommer eller till kl. 1.30 för slutna sällskap i fest- våningen. Vetlanda Till kl. 1 för slutna sällskap, vid teaterföreställningar i staden och vid dans för allmänheten å Stadshotellet annandag jul, nyårs—, påsk— och midsommarafton samt till kl. 24 vid dans lördagar. Vid fest för yrkes- kategorier med regelbundet kvällsarbete till kl. 3. Oskarshamn Till kl. 1 dels högst en gång i veckan i samband med dans å Stads- källarens restaurang 1 tr. upp, Stadshotellet och Alphyddan och dels utan inskränkning från stadens sida till slutna sällskap. Halmstad I samband med varietéföreställning till kl. 0.30 lördagar och helg- dagsaftnar samt övriga dagar till kl. 23.30. Tidaholm Till kl. 1; beträffande första klass restauranger till kl. 2 högst 3 gånger om året. Hagfors Vid 50-årsdagar, bröllop, konferenser, jubileer o. (1. samt vissa helg— dagsaftnar till kl. 1. De dagar då det är teaterföreställningar i Folkets Hus eller Folkets Park till kl. 0.30. Borlänge Till kl. 2 vissa helgdagsaftnar och f. ö. till slutna sällskap. Säter Lördagar och helgdagsaftnar till kl. 1 och övriga dagar till kl. 24. I samband med dans å Stadshotellet nyårsafton till kl. 2, påskafton, valborgsmässoafton och pingstafton till kl. 1 ävensom å söndagar till kl. 24 samt å hotell Sätergården nyårsafton till kl. 2, påskafton och annandag jul till kl. 1. Kramfors Till kl. 2 nyårsafton och vid restaurangpersonalens fester samt till kl. 1 vid 50— och 60—årsdagar, bröllop, årsmöten o. (1. samt valborgs— och mid- sommarafton.
II. Landskommuner
A. 178 kommuner med årsutskänkning av spritdrycker till allmänheten
93 kommuner har icke avgivit yttrande. 23 » har avgivit yttrande utan att förorda inskränkningar. 4 » hänvisar till förutvarande praxis.
4 kommuner medger ej utsträckt tid. 35 » har fastställt tidsbegränsning enligt följande uppställning och utan ytterligare villkor:
Därav undantagsvis ytterligare till
Utskänkning till
.. Hela ej allmänheten skall antalet klockan närmare upphöra klockan angiven
24.00 0.30 1.00 1.30 2.00 tidpunkt 22.00 .................. 3 1 1 1 22.30 .................. 1 1 23.00 .................. 15 5 1 6 1 23.30 .................. 4 2 1 24.00 .................. 11 5 2 1 1 1.00 .................. 1
Vissa helger (14 kommuner)
1 kommun till kl. 24. 7 kommuner » » 1 (därav 1 till kl. 2 nyårsnatten).
3 » » » 2.
2 » utöver kl. 24 endast för utskänkningsrätt enligt 33 &. 1 kommun om endast »svagsprit» eller viner utskänkes (klockslag ej angivet).
Slutna sällskap (3 kommuner)
1 kommun till kl. 24. 2k0mmuuer » » 1.
Dani (2 kommuner)
1 kommun till kl. 1 i de fall då dans förekommer. Undantagsvis kan längre tid medgivas. 1 » intill kl. 23 vid offentlig danstillställning.
B. 50 kommuner med årsutskänkning av spritdrycker till slutna sällskap
39 kommuner har icke avgivit yttrande.
5 » har avgivit yttrande utan att förorda inskränkningar. 2 » hänvisar till förutvarande praxis. 1 kommun medger utsträckt tid till kl. 24 söckendagar.
2 kommuner » » » » » 24.
1 kommun » » » » » 1.
C. 115 kommuner med årsutskänkning av vin och starköl till allmänheten
83 kommuner har icke avgivit yttrande.
9 » har avgivit yttrande utan att förorda inskränkningar. 1 kommun hänvisar till förutvarande praxis. 4 kommuner medger ej utsträckt tid utöver vad som normalt gäller. 18 » har fastställt tidsbegränsning enligt följande uppställning:
Vinutskänknin g till Hela Darav undantagsvts ytterligare till
allmänheten skall antalet klockan upphöra klockan 23.00 23.30 24.00 1.00 1.30 2.00
22.00 .................. 14 2 1 8 1 1 1 23.00 .................. 3 1 2 1.00 .................. 1
1 kommun medger utsträckt tid endast för slutna sällskap och 1 endast nyårsafton och mid- sommarafton till klockan 3.
D. 14 kommuner med årsutskänkning av vin och starköl till slutna sällskap
10 kommuner har icke avgivit yttrande. 1 kommun hänvisar till förutvarande praxis. 2 kommuner medger ej utsträckt tid. 1 kommun medger utsträckt tid till kl. 2.
BILAGA 6
Översikt över de grunder kommunernas fullmäktige jämlikt 53 g Rff föreskrivit för medgivande till utskänkning i samband med dans- tillställningar för allmänheten (51 % Rff ) under oktrojperioden den 1 oktober 1957 _ den 30 september 1961
I. Städer (samtliga utom Djursholm)
Antal städer Därav med med sprit- angivande utskänkning av lokaler
Inget yttrande ......................................... 45 Hänvisat till förutvarande praxis ........................ 15 Förbud (Skänninge) .................................... 1
Dans medgiven:
Vid ytterst särskilda tillfällen såsom sylvesterbal o. d. (Sävsjö) Mycket restriktivt och endast på särskild anledning (Arvika) Endast i begränsad omfattning och då mycket starka skäl föreligger (Fagersta) .................................. Endast vissa helgdagsaftnar (Sala, Borlänge) .............. Högst 1 gång årligen (Köping) .......................... » 3 gånger » (Tidaholm) ...................... . . » 20 » » (Lycksele) ......................... » 21 » » (Ulricehamn) ...................... Högst 1 gång i veckan .................................. » 1 » » » + vissa helgdagsaftnar .............. » 1 » » » + ytterligare 6 ggrper år (Piteå) ..... » 1 » » » + ytterligare 1 g/v om endast vin ut— skänkes (Luleå) .................. 2 gånger iveckan........................ ........ » 2 » » » samt vissa helgdagsaftnar .........
2 3
,......
».» HQOHt—lb—kl—Ål—ÅNH
QQ?
...» Ull—*le'lt—l [O
» » » och mer om endast vin utskänkes . . » » » ................................ Endast tidsbegränsning och ej längre än till kl. 2 (Trosa och
Karlshamn) ......................................... N
Specialfall (10 städer)
Norrtälje: Högst 2 kvällar i veckan; m. h. t. turismens krav och strävandena att göra Stadshotellet till ett populärt utflyktsmål sommartid bör undantag kunna medges även övriga kvällar i veckan under månaderna maj—september, under förutsättning att utsträckt utskänkningstid ej medges i samband därmed. Anm. Under april 1959 förekom 8 danskvällar och under juli 1959 27 danskvällar.
Öregrund: Högst 4 gånger i veckan under sommaren, eljest 2 » » »
Motala: a) Beviljande av utskänkning av rusdrycker i samband med danstillställ- ningar skall ske med stor försiktighet, varvid en och samma restaurang ej skall kunna erhålla dylikt tillstånd mer än för högst två gånger i veckan. Därest tidigare fler danstillställningar medgivits per vecka bör inskränkning dock ej ske. b) Oberoen- de av vad som sagts under 3) skall tillstånd för utskänkning i samband med en tredje danstillställning i veckan kunna lämnas, därest restauratören förbinder sig att under minst en av dessa tre tillställningar icke servera andra rusdrycker än vin. Därest tidigare fler danstillställningar medgivits per vecka bör inskränkning dock ej ske.
c) Utsträckt utskänkningstid i samband med danstillställning kan beviljas intill kl. 24 dock med undantag av nyårs- och midsommarafton samt under månaderna juni—augusti. Under juni—augusti kan utsträckt tid beviljas intill kl. 0.30. (1) Har uppenbara missförhållanden i samband med danstillställning med rusdrycksservering förekommit och beror dessa missförhållanden påförekomsten av rusdrycksserveringen, skall, efter nykterhetsnämndens hörande, vidare undantagstillstånd under viss bestämd tid förvägras restaurangen, dock högst under en tid av sex månader. Vadstena: Högst 2 gånger i veckan. Önskvärt att utskänkningen begränsas till lättvin, där danstillställningarna besökes av övervägande ungdom. Finns ej full— ständiga rättigheter, bör endast vin förekomma.
Visby: Liksom hittills, men ej vid 5. k. ungdomsdans.
Huskvarna: Hittills varje tisdagskväll året runt samt lördagskvällar under vinter- halvåret på Industrihotellet. Ytterligare medgivande bör ej lämnas. Kungsbacka: Utskänkning i samband med dans bör icke förekomma. Fullmäktige vill med detta icke taga avstånd från den s. k. restaurangdansen som sådan, men sammankopplingen sprit-dans medverkar till att hos ungdomen grundlägga ej önsk— värda alkoholvanor vid 5. k. uteliv. I varje fall bör riktlinjerna för tillstånd i detta avseende utformas så att restaurangdansen i samband med utskänkningen inte ges ökad betydelse i det moderna nöjeslivet. Anm. Dans förekommer normalt 2 gånger i veckan på Stadshotellet, därav 1 gång i samband med utsträckt tid.
Varberg: En successiv minskning förordas, dock bör hänsyn tas till att staden som- martid kan vara i behov av relativt god tillgång till dansrestauranger. Falköping: Bör medges alla lördagar till kl. 1, dessutom högst 3 gånger årligen till kl. 2.
Kristinehamn: Som regel en kväll i veckan å Stadshotellet. Undantag från denna regel göres vid särskilda tillfällen t. ex. i anslutning till vissa helger och högtidsdagar. I princip skall dansen vara avslutad kl. 24. Utsträckt tid lämnas vissa danskvällar till kl. 1. Vid ytterligare behov bör thédans anordnas.
Kommuner med utskänk- ning till allmänheten av
spritdrycker vin Inget yttrande ......................................... 98 83 Överlämnas till polismyndigheten ........................ 10 2 Hänvisat till förutvarande praxis ........................ 4 _ Ingen erinran mot länsstyrelsens allmänna grunder ......... 2 1 Yttrande förbundet med ogiltigt villkor ................... 10 2 Förbud ............................................... 14 24 Tillstånd må lämnas: I begränsad omfattning ............................... 6 — Endast vissa helgdagsaftnar ........................... 5 _ En å två gånger per månad ........................... 3 1 Högst 1 gång i veckan ................................ 11 — » 6 gånger i månaden ............................ 1 —- » 2 » » veckan .............................. 1 2 » 3 » » » .............................. 3 — Endast tidsbegränsning ................................. 4 —— Endast för vissa restauranger ............................ 6 _ Summa 178 115
BILAGA 7
Antal rusdrycksrestauranger som enligt av polismyndigheterna med- delade tillstånd anordnat dans under april och juli 1959, länsvis
April 1959 Juli 1959 Län Spritrest. 1 Vinrest. 1 Spritrest. 1 Vinrest. 1
Stockholms stad ....... 38 — 7 1 20 _ 5 2 Stockholms ............ 16 _ 3 _ 19 _ 2 _ Uppsala ............... 5 — — — 4 — _ — Södermanlands ......... 15 _ _ _ 7 _ _ _ Östergötlands .......... 14 _ 2 _ 8 — — _ Jönköpings ............ 10 _ _ _ 8 _ _ _ Kronobergs ............ 5 _ _ _ 4 — _ _ Kalmar ............... 12 _ _ _ 10 _ — Gotlands .............. 3 _ — _ 4 _ 1 1 Blekinge .............. 14 _ 2 _ 11 — _ _ Kristianstads .......... 22 _ 1 20 1 _ _ Malmöhus ............. 69 1 5 1 45 1 4 — Hallands .............. 9 _ 1 16 _ 2 _ Göteborgs och Bohus. . . 29 — 4 _ 33 _ 4 — Älvsborgs ............. 18 _ 2 _ 10 — _ _ Skaraborgs ............ 12 _ 1 _ 5 _ 1 _ Värmlands ............ 17 — _ _ 9 — — _ Örebro ................ 11 — 1 1 9 _ 1 _ Västmanlands ......... 8 _ _ _ 5 _ _ _ Kopparbergs .......... 13 1 2 — 7 _ _ — Gävleborgs ............ 9 — _ _ 6 _ 1 _ Västernorrlands ........ 19 _ _ _ 15 _ 2 1 Jämtlands ............. 5 _ 1 — 5 — 1 — Västerbottens .......... 5 _ 2 _ 3 _ 1 _ Norrbottens ........... 13 — 2 _ 8 _ 1 _
Hela riket 391 2 36 3 291 2 26 4
1 Därav med utskänkning av endast alkoholfria drycker.
BILAGA 8
Antal av polismyndigheterna meddelade tillstånd till utsträckt tid och dans på rusdrycksrestauranger under april och juli 1959, länsvis
A = antal tillstånd till utsträckt tid (enl. C = antal tillstånd till dans utan samband 47 5 4 mom. Rff) med utsträckt tid B = därav i samband meddans D = antal tillstånd till dans utan samband
med rusdrycksutskänkning
I . S pritrestauranger
Antal April 1959 Juli 1959 Län restau- ranger A B C D A B C D Stockholms stad ......... 49 374 343 _ 16 257 256 118 10 Stockholms .............. 25 52 26 120 _ 35 33 242 _ ' Uppsala ................. 11 47 29 12 _ 27 27 4 _ Södermanlands .......... 16 125 101 18 — 54 48 10 _ Östergötlands ............ 14 138 132 89 _ 221 218 91 28 Jönköpings .............. 11 33 11 54 — 5 4 63 _ Kronobergs .............. 6 44 33 _ _ 29 26 — _ Kalmar ................. 14 61 52 44 _ 64 67 92 — Gotlands ................ 4 32 32 7 _ 62 62 . 18 — Blekinge ................ 14 74 74 24 _ 105 105 31 _ Kristianstads ............ 33 121 96 34 4 191 171 86 4 Malmöhus ............... 92 361 232 187 4 307 254 283 4 Hallands ................ 18 22 17 90 4 35 33 300 — Göteborgs och Bohus ..... 51 78 69 259 _ 190 190 464 _ Älvsborgs ............... 23 109 80 73 — 62 60 36 _ Skaraborgs .............. 13 109 69 9 _ 33 27 4 _ Värmlands .............. 15 115 112 _ _ 88 88 17 _ Örebro .................. 13 71 44 4 _ 49 46 4 _ Västmanlands ........... 9 67 30 _ — 38 27 — _ Kopparbergs ............ 13 25 20 35 4 8 6 25 2 Gävleborgs .............. 11 32 24 51 — 12 12 38 _ Västernorrlands .......... 20 100 72 30 _ 57 64 62 _ Jämtlands ............... 6 26 18 29 _ 17 17 31 _ Västerbottens ............ 5 33 31 _ _ 12 12 — _ Norrbottens ............. 13 35 21 38 _ 12 12 33 _ Hela riket 499 2 184 1 668 1 207 32 1 770 1 665 2 052 48
* Därav 21 endast lättvin och starköl. ” » 18 » » » » .
Antal April 1959 Juli 1959 Län restau- ranger A B C D A B C D
Stockholms stad ......... 11 30 28 11 80 27 27 4 98 Stockholms .............. 3 _ _ 7 _ 4 4 9 _ Uppsala ................. _ _ — _ — _ — _ _ _ Södermanlands ........... _ — _ _ — _ _ _ _ Östergötlands ............ 2 _ _ 18 17 _ _ _ _ Jönköpings .............. _ _ _ _ _ — _ _ _ Kronobergs .............. — _ _ _ _ _ _ _ _ Kalmar ................. 1 _ _ _ — 4 _ — _ Gotlands ................ 1 _ _ _ _ _ _ — 4 Blekinge ................ 2 4 4 1 3 _ _ _ _ _ Kristianstads ............ 1 _ _ 8 _ _ _ _ _ Malmöhus ............... 8 53 53 _ 31 65 52 _ _ Hallands ................ 3 _ _ 9 _ 1 3 12 8 — Göteborgs och Bohus ..... 8 3 1 27 — 62 62 37 _ Älvsborgs ............... 4 4 1 9 _ 3 _ _ _ Skaraborgs .............. 2 12 10 _ _ 9 9 _ — Värmlands .............. _ _ _ — _ _ — _ _ Örebro .................. 3 1 8 _ _ 14 14 1 4 _ _ Västmanlands ........... _ _ _ _ _ _ _ _ _ Kopparbergs ........... 2 6 6 _ _ — _ _ _ Gävleborgs .............. 2 1 — — _ 7 7 _ _ Västernorrlands .......... 4 _ _ _ 2 _ _ 4 5 Jämtlands ............... 1 1 1 _ — 5 5 _ _ Västerbottens ............ 2 11 1 1 _ _ 9 9 — _ Norrbottens ............. 3 4 1 14 _ 2 — 9 _
Hela riket 63 147 116 116 144 224 201 71 107
BILAGA 9
Undersökningar över ciderdryckers verkan i den
mänskliga organismen
Av Professor Leonard Goldberg1
Några tidigare systematiska undersökningar över blodalkoholkurvans förlopp ef- ter tillförsel av cider, i vilka kurvförloppet relaterats till den givna mängden, till alkoholhalten och till dryckens sammansättning och jämförts med förloppet ef— ter andra slag av drycker, föreligga ej. Det har emellertid klarlagts, bland an- nat framlagt i en undersökning över maltdryckernas verkan (SOU 1959: 46), att alkoholhalt, sammansättningen i övrigt av en alkoholdryck och den förtärda mängden utgöra några av de faktorer, som bestämma alkoholhalten i blodet och därmed dryckens verkan. För att kunna besvara frågan huru cider verkar på den mänskliga organismen är det därför nödvändigt att som en första orientering företaga direkta försök på människa med tillförsel av cider av varierande sam- mansättning och i varierande mängd för att studera eiderns verkan och klar- lägga den uppträdande blodalkoholkurvans förlopp.
Undertecknad har på uppdrag av 1959 års utskänkningsutredning verkställt en dylik orienterande undersökning.
Problemställningen för den föreliggande studien är: 1) Att fastställa blodalkoholkurvans förlopp efter tillförsel av varierande mäng- der cider av olika sammansättning.
2) Att undersöka huruvida för olika slag av ciderdrycker ett samband kan fast- ställas mellan sammansättning och verkan.
3) Att jämföra verkan av olika slag av cider med den av andra drycker med motsvarande alkoholhalt, främst maltdrycker med varierande sammansättning.
I. Material och metoder 1. Försökspersoner-
Som försökspersoner i de direkta ciderförsöken ha tjänat 12 män i åldern 20—25 år, vikt 60_87 kg, vana vid måttlig alkoholförtäring. Försökspersonerna deltogo i sammanlagt 43 försök. Därjämte ha 22 försökspersoner deltagit i försök med öl, och 18 i försök med starköl. Resultaten ha slutligen jämförts med resultaten av omkring 1 000 tidigare på laboratoriet utförda försök med ett 30-tal olika dryc- ker på omkring 600 personer.
2. Drycker
Cider (ciderdryck med samma alkoholhalt som vanligt öl d. v. s. högst 2,8 vikt— procent): Den använda produkten framställdes för experimentella ändamål i två
1 Från Institutionen för teoretisk alkoholforskning, Karolinska Institutet, Stockholm.
omgångar av AB Fructus Fabriker. Utgångsmaterialet utgjordes vid varje tillfälle av ett koncentrat av äppelsaft med en invägd halt (motsvarande stamvörtstyrkan hos maltdrycker) av omkring 11,6 procent. Koncentratet fick jäsa »tills alkohol- halten uppgick till omkring 6 volymprocent alkohol, då jäsningen avbröts. Den jästa produkten spåddes med tunnsaft till omkring 2,6—2,8 viktprocent alkohol.
Analysvårdena för båda serierna voro helt överensstämmande. Alkoholhalten visade sig vara 2,67 viktprocent, och halten verkligt extrakt var 6,69 procent. Ur dessa värden har utgångshalten (motsvarande stamvörtstyrkan hos maltdrycker) beräknats enligt Berglunds formel (se SOU 1959:46, s. 103) och befanns vara 11,72 procent, således en god överensstämmelse med den invägda halten av om— kring 11,6 procent.
Liksom för maltdrycker har en förjäsningsgrad beräknats ur alkoholhalt och extrakthalt (se SOU 1959: 46, s. 103); den var 42,9 procent.
Starkcider (ciderdryck med samma alkoholhalt som starköl d. v. 5. högst 4,5 viktprocent): Den använda produkten var framställd för experimentella ända- mål i Urshult (Hvembo cider). Vid analys var alkoholhalten 3,96 viktprocent och den verkliga extrakthalten 6,97 procent. Den ur dessa data som för maltdrycker enligt Berglund beräknade utgångshalten (motsvarande stamvörtstyrkan för malt- drycker) var 14,32 procent. Förjäsningsgraden, beräknad som för maltdrycker ur alkoholhalt och extrakthalt, var 51,3 procent.
öl: Som en jämförelsedryck användes öl, klass II, med en alkoholhalt av 2,74 viktprocent, en stamvörtstyrka av 8,50 procent, en verklig extrakthalt av 3,25 pro- cent och en förjäsningsgrad av 61,9 procent. Beträffande tidigare studerade öl- sorter se SOU 1959: 46. s. 102.
Starköl: Som andra jämförelsedryck tjänade exportöl, vklass III, alkoholhalt 4,38 viktprocent, med en stamvörtstyrka av 12,67 procent, en verklig extrakthalt av 4,47 procent och en verklig förjäsningsgrad av 64,7 procent. Beträffande tidigare studerade starkölsorter se SOU 1959: 46, s. 102.
En översikt av sammansättningen av de prövade dryckerna återfinnes i tabell 1.
& Alkoholbestämning Blodprov för alkoholanalys togos i preparerade Widmark-kapillärer, 3 kapillä- rer vid varje provtagning, 6_8 gånger under ett försök, sammanlagt 18—24 ka- pillärer per försök. Urinprov för alkoholanalys samlades i plastflaskor och över—
Tabell 1. Sammansättning av prövade drycker
Extrakt- Stamvört- .. . Kvot
Dryck Alkofflhalt halt % styrka % ”få???" Alkoholhalt
0 Verklig Beräknad gr 0 /Extrakthalt
1 2 3 4 5 6
Cider .............. 2,67 6,69 11,72 42,9 0,40 Starkcider ......... 3,96 6,97 14,32 51,3 0,57 Öl ................ 2,74 3,25 8,50 61,9 0,84 Starköl ............ 4,38 4,47 12,67 64,7 0,98
Kol. 4. Beräknad (se t. ex. SOU 1959: 46, s. 103). Kol. 5. o (se t. ex. SOU 1959: 46, s. 103). Kol. 6. Beräknad som kvoten mellan Kol. 2 och Kol. 3. En översikt av tidigare prövade drycker återfinnes i tabell 1 i SOU 1959: 46, s. 102.
fördes efter uppmätning av totala mängden till preparerade provrör, ur vilka 3 Widmark-kapillärer fylldes för alkoholanalys.
Alkoholhalten i blod och urin bestämdes enligt den Widmarkska mikrometo- den. Försöksfelet i en trippelanalys uppgick i genomsnitt till i0,025 promille. Sammanlagt ha omkring 1 200 analyser verkställts. För detaljer, se SOU 1953: 20.
4. Analys av blodalkoholkurvans förlopp
För att medge en matematisk-statistisk bearbetning av blodalkoholkurvans för- lopp ha följande av professor E. M. P. Widmark1 uppställda formler använts:
a. Mängden tillförd alkohol per kg kroppsvikt (a): Mängden tillförd alkohol per kg (6) har beräknats enligt formeln:
a = —— (1) p där A : total mängd tillförd alkohol i gram, : kroppsvikt i kg.
b. Eliminationshastigheten (5): Den hastighet, varmed alkoholen försvinner ur blodet, betecknas med 5 och definieras som lutningen av blodalkoholkurvans fal— lande, rätlinjiga del. 13 beräknas på den del av kurvan, som följer efter det resorp- tionen och distributionen äro avslutade (jfr SOU 1951: 44, s. 18—20 och 1953: 20, s. 275).
5 uttryckes i promille per min och beräknas enligt formeln:
13 : S(C) X S(t) n )( S(c t) (2) n X S(tz) —S(i)2 där 11 : antalet prov, c : blodalkoholhalten i resp. blodprov, t :tiden för resp. blodprovstagning i min efter förtäringens början, S() : summan av alla t-värden, resp. c-värden.
c. Totala tiden för alkoholens försvinnande (TO): Den tid, det tar för alkoholen att helt lämna blodet kan beräknas enligt formeln:
Co T,=— 3 B ()
där co : alkoholhalten i promille vid tiden 0 (se formel 4), 13 : eliminationshastigheten i promille per min (se formel 2).
d. Alkoholhalten vid tiden 0 (co): Den teoretiska halt, som alkoholhalten i blo- det skulle uppnå vid tiden 0, om all intagen alkohol hade momentant uppsugits, betecknas med c() och kan beräknas enligt formeln:
C _ S(c) x S(t2)_S(t) )( S(c-i) ” _ H x S(t2) _ S(m
(4)
där 11 : antalet prov, c : blodalkoholhalten i resp. blodprov, t: tiden i min för resp. blodprov, S() : summan av alla t—värden, resp. c—värden.
1 »Die theoretischen Grundlagen und die praktische Verwendbarkeit der gerichtlich-medizi— nischen Alkoholbestimmung.» Berlin och Wien 1932.
e. Fördelningen av alkohol (r): Fördelningen av alkohol mellan organismen i sin helhet och blodet betecknas med t, och beräknas enligt formeln:
" = & (5) där a = mängd tillförd alkohol per kg kroppsvikt (formel 1), c0 : teoretisk blodalkoholhalt vid tiden 0 (formel 4).
f. Totala mängden försvunnen alkohol: Den per tidsenhet ur organismen totalt försvunna mängden alkohol beräknas enligt formeln:
Totalt försvunnen mängd alkohol : fl - r- 60 gram/kg/tim (7)
g. Maximum (cm”): Vid bestämning av blodalkoholkurvans maximum ha två olika kriterier evalverats:
Maximivärdet, således kurvmaximums höjd 'i promille, Tiden för maximivärdets insättande, beräknad i minuter efter förtäringens början.
Beräkning av medeltal, standarddeviation, medelfel, regressionslinjer enligt minsta kvadratmetoden, regressionskoefficienter och korrelationskoefficienter och kovariansanalys har skett enligt gängse formler (se t. ex. Bonnier och Tedin, Biologisk variationsanalys, Stockholm 1940).
II. Resultat 1. Cider
Den vid denna undersökning studerade cidern hade en alkoholhalt av 2,67 vikt- procent, motsvarande alkoholhalten i öl, klass II (se tabell 1). 1 flaska cider (% lit.) innehöll 8,9 gram alkohol.
Tolv försökspersoner fingo förtära cider, som tillfördes på fastande mage och förtärdes inom 15—20 minuter. Den givna mängden, som varierades mellan 11/2 och 5 flaskor, motsvarande 0,13_0,71 gram alkohol per kg, fördelades dels slump- vis genom lottning, dels gavs den till de personer, som tidigare deltagit i försök med starkcider, i en mängd, som innehöll lika mycket alkohol som givits i stark- ciderförsöken. Även i starkciderförsöken fördelades den givna mängden slumpvis.
Blod- och urinalkoholkurvorna följdes med upprepade prov, tagna med täta in- tervaller. Några schematiserade *typkurvor återfinnas i figur 1. De vid försöken funna värdena ha därvid omräknats till att gälla drycker med en alkoholhalt av 2,8 respektive 4,5 viktprocent.
Ur figur 1 framgår att blodalkoholhalten liksom för andra prövade drycker med låg alkoholhalt, t. ex. maltdrycker (SOU 1951: 44, SOU 1959: 46), stiger relativt långsamt och når ett maximum efter 30—60 minuter. Maximums storlek beror i första hand på mängden tillförd alkohol, men även på andra faktorer, främst ciderns sammansättning i övrigt, uppsugningshastigheten m. m. Tidpunkten då kurvan når sitt maximum beror likaledes på mängden tillförd cider, på dennas sammansättning och på uppsugningshastigheten.
Förbränningsfasen, som ansluter sig till kurvans nedgående del, uppvisade lik— som för samtliga andra hittills studerade drycker ett rätlinjigt fall. Förbrännings- hastigheten 13 var låg, sammanhängande med de relativt små mängderna given cider, och visade sig, beroende på mängden tillförd cider, variera mellan 0,0011
CIDER — ÖL . 2fluskor
1 flaska
'len 'len
0.4
0.2 ,- ------ _sturkcider
———————— ” .nu—starköl .!
Fig. 1. Blodalkohotkurvans förlopp efter förtäring av 1, resp. 2 flaskor cider, starkcider, öl eller starköl. Schematiserade typkurvor, hänförande sig till en kroppsvikt av 70 kg och en alkoholhalt för cider och öl av 2,8 viktprocent och för starkcider och starköl av 4,6 viktprocent. De funna r-värdena återfmnas ifigur 2, de funna maximivärdena ifigar 3. Kurvorna äro medeltal av 12 försök med varierande mängder av cider, resp. starkcider, 22 försök med öl och 18 försök med starköl.
och 0,0020 promille per min. Denna hastighet motsvarar 0,07—0,12 promille per timme och är av samma storleksordning som för en rad andra tidigare prövade drycker, t. ex. maltdrycker förtärda i mindre mängder (SOU 1951: 44, 1959: 46). Som exempel må nämnas att för en genomsnittlig tillförd mängd alkohol av 0,40 gram alkohol per kg 13 i genomsnitt var 0,0016 promille per min eller 0,10 promille per timme.
Förbränningshastigheten ökade med mängden tillförd dryck, liksom tidigare visats gälla för andra drycker (se t. ex. SOU 1951: 44).
Fördelningskvoten r var hög, i genomsnitt 0,85—1,27. För en alkoholmängd av 0,40 gram alkohol per kg var r-värdet 1,00. Detta höga r-värde innebär att kur- vans allmänna nivå under den nedgående fasen var låg.
I figur 2 ha de enskilda r-värdena återgivits i relation till den i varje enskilt fall givna mängden alkohol.
Den totalt försvunna mängden alkohol var i genomsnitt 68—110 mg alkohol per kg och timme och visade sig likaledes öka med stigande tillförsel; för en tillförsel av 0,40 gram alkohol per kg var den försvunna mängden 92 mg alkohol per kg och timme.
Förtäring av en flaska cider ger i genomsnitt en högsta blodalkoholhalt av 0,08— 0,09 promille. Alkoholen har helt försvunnit ur blodet på omkring 11/2 timme. Efter förtäring av två flaskor cider ligger den maximala blodalkoholhalten om-
ClDER STARKCIDER [' 1' 'IB— 1,3— ._ O _ 0 1.6— 1,5- _ o _ 14 _ 1,1.— _ o _ 1.2— 0 1.2— - _ O 1 o — 0 1,0 —— o C!) 0 O """"" 92 0 o o _ _____ on 0 _ """"" o. .............o.9_ 0.8— 00 ————— 0,8— .................... r____ _ i" _ i "' starkol 06— ol 0,5 — | | * ' | 0,5 Log/kg - 015 1.0 glkg
Fig. 2. Sambandet mellan blodalkoholkurvans r-värde och den förtärda mängden alkohol per kg kroppsvikt. (Ett högt r-värde innebär en lågt förlöpande kurva, ett lågt r-värde en högt förlöpande kurva.) Punkterna representera de enskilda r-värdena. Regressionslinjen är beräknad enligt minsta kva- dratmetoden.
Öl: y = 0,97— 0,26 a:; Su—Y = :|: 0,12 (n = 22) Starköl: y = 0,82— 0,04 1;Sy__Y = 5: 0,09 (n = 18).
kring 0,17—0,20 promille, och alkoholen har försvunnit ur blodet efter i genom- snitt 3 timmar.
I figur 3 ha samtliga funna maximivärden på de erhållna blodalkoholkurvorna återgivits i relation till den i varje enskilt fall givna mängden alkohol. Ett starkt samband mellan maximum och given mängd återfinnes. Korrelationskoefficienten r var 0,94 1 0,03 (P ( 0,001) och regressionskoefficienten b var 0,84 1- 0,09 (P ( 0,001) .
2. Starkcider
Den prövade starkcidern höll 3,96 viktprocent alkohol, således omkring samma alkoholhalt som starköl (se tabell 1). 1 flaska starkcider (ä 1/3 lit) innehåller 13,3 gram alkohol.
Sammanlagt 12 försökspersoner fingo förtära starkcider i mängd, varierande mellan 1 och 3 flaskor. Mängden fördelades slumpvis genom lottning. Den givna alkoholmängden motsvarade 0,13—0,65 gram alkohol per kg.
Blod- och urinalkoholkurvor följdes genom upprepade prov, tagna med täta intervaller. Några schematiserade typkurvor återfinnas i figur 1. Ur figuren framgår att blodalkoholkurvan uppvisade ett förlopp, som principiellt erinrade om ciderkurvan. Blodalkoholkurvan stiger relativt långsamt och når sitt maximum efter 30—60 minuter.
Maximivärdet var relativt lågt. Maximums storlek beror i första hand på mäng- den tillförd alkohol men även på andra faktorer, främst starkciderns samman- sättning i övrigt, uppsugningshastigheten m. m.
CI DER STARKCIDER MAXIMUM MAXIMUM
'In 'In
1,0 — 1,0 _
slturköl 0,5 — 0,5 — _ 8/ c,starkcider . 00 0,0 , 0,0 ' | 1 1.0 glkg 0.5 1.0 g/kg
Fig. 3. Sambandet mellan blodalkoholkurvans maximum (i promille) och den förtärda mängden alkohol per kg kroppsvikt. Punkterna representera de enskilda maximivärdena. Regressionslinjerna äro beräknade enligtminsta kvadratmetoden.
Cider: y = __ 0,03 + 0,84 x; 3 Y = & 0,06—;;o (n = 12) Starkcider: y = ——0,01 + 0,78 1; S —Y = & 0,05 %, (n = 12) Öl: y = 0,04 + 0,78 :c; S _Y = &: 0,08 %, (n = 22) Starköl: y = 0,03 + 1,00 :c; 5 Y = & 0,08 %, (n = 18).
Förbränningsfasen uppvisade ett rätlinjigt fall. Förbränningshastigheten (få) varierade mellan 0,0010 och 0,0016 promille per min, motsvarande 0,07—0,10 promille per timme, således samma hastighet som efter förtäring av smärre mängder maltdrycker.
För en genomsnittlig tillförd mängd av 0,40 gram alkohol per kg var förbrän- ningshastigheten i genomsnitt 0,0013 promille per min eller 0,09 promille per timme.
Förbränningshastigheten visade sig öka med stigande mängd tillförd stark- cider. Detsamma gäller den per tidsenhet totalt försvunna mängden alkohol. Denna uppgick i genomsnitt till 66—90 mg alkohol per kg per timme, och var t. ex. vid 0, 40 gram alkohol per kg i genomsnitt 83 mg alkohol per kg och timme. Den to— talt försvunna mängden ökade med stigande tillförsel.
Fördelnzngskvoten r hade ett högt värde, 0,96—1, 40. I genomsnitt t. ex. vid 0,40 gram alkohol per kg var r : 1,08. Det höga r-värdet innebär att kurvan för- löpte på en relativt låg nivå.
I figur 2 ha de enskilda r-värdena återgivits i relation till den i varje enskilt fall givna mängden alkohol.
Tillförsel av en flaska starkcider visade sig i genomsnitt ge en maximihalt av 0,14—0,15 promille. Den tillförda alkoholen hade lämnat organismen efter i ge- nomsnitt 2 timmar.
Tillförsel av två flaskor medförde en genomsnittlig maximihalt av 0,29—0,30 promille. Alkoholen hade lämnat blodet efter i genomsnitt 4 timmar.
I figur 3 ha samtliga maximivärden på de erhållna blodalkoholkurvorna relate— rats till den i varje enskilt fall givna alkoholmängden. Ett starkt samband fram- kommer. Korrelationskoefficienten r var 0,93 1 0,04 (P ( 0,001) och regressions— koefficienten b var 0,78 1- 0,10 (P ( 0,001).
Sammansättning. I fråga om sin sammansättning uppvisade såväl den prövade cidern som starkcidern en relativt hög inbryggningsstyrka (motsvarande »stam- vörtstyrka» i fråga om maltdrycker) och en i förhållande till alkoholhalten hög extrakthalt, vilket innebär en låg kvot alkoholhalt/extrakthalt och en låg förjäs- ningsgrad (se tabell 1).
Den prövade cidern hade i-förhållande till starkcidern en något lägre kvot alko— holhalt/extrakthalt, 0,40 mot 0,57, och en något lägre förjäsningsgrad, 42,9 % mot 51,3 %. Blodalkoholkurva. Båda dryckerna gåvo en låg blodalkoholkurva med relativt långsam uppsugning och lågt maximum, en låg kurvnivå, motsvarande ett högt r-värde, och en förbränningshastighet av samma storleksordning som hos andra drycker, förtärda i relativt liten mängd. Om jämförelse sker vid en och samma mängd förtärd alkohol, har cider i förhållande till starkcider samma uppsug- ningshastighet, ungefär samma maximum och samma förbränningshastighet. Det- samma gäller fördelningskvoten r; skillnaderna äro icke statistiskt Säkerställda.
4. Jämförelse med olika slag av maltdrycker
För att belysa betydelsen av de med ciderdrycker funna förhållandena ha om- fattande jämförelser gjorts med olika slags maltdrycker. Dessa ha dels givits till samma försökspersoner som deltagit i ciderförsöken, dels även till andra för- sökspersoner, vilka icke deltagit i ciderförsöken. Enär de med maltdrycker på »cidermaterialet» erhållna kurvorna helt överensstämde med dem, erhållna på andra försökspersoner, har jämförelsen kunnat utsträckas att omfatta hela det vid institutionen undersökta materialet, om-fattande sammanlagt 350 försök med malt-drycker.
&. Cider — öl
Sammansättning: Den prövade cidern hade en högre extrakthalt och en högre ut- gångshalt (»stamvörtstyrka») i förhållande till sin alkoholhalt än öl och därmed en lägre kvot alkoholhalt/extrakthalt och en lägre förjäsningsgrad (se tabell 1).
Ciderns sammansättning motsvarar närmast den för specialölsorterna (jmf. SOU 1959:46), vilka ha en låg kvot alkohol'halt/extrakthalt, omkring 0,4—0,6, och en låg förjäsningsgrad, omkring 40—55 %. Blodalkoholkurva: Cidern ger samma eller något lägre blodalkoholkurva än öl. Maximivärdet var samma eller något lägre än för öl. Skillnaden var i genomsnitt 10—15 %.
I figur 3 är regressionslinjen för ölets maximivärden införd och visar den sys- tematiska tendensen till något högre värden för öl.
Fördelningskvoten r var högre för cider, i genomsnitt 1,0 mot 0,87 för öl, vil- ket innebär att ciderkurvan förlöpte på en något lägre nivå än motsvarande öl- kurva. Förhållandet belyses i figur 2, i vilken regressionslinjen för ölvärdena i ölförsöken införts.
Den hastighet 13, varmed alkoholen försvinner ur blodet, var densamma för båda dryckerna, och den per tidsenhet totalt försvunna mängden alkohol var omkring 15 % högre för cider än för öl. Verkan: Vid de tidigare utför-da mycket omfattande försöken med olika slag av maltdrycker studerades verkan av olika drycker med en rad kvantitativa prov, bland annat genom studier av den upprätta kroppsställningen, av nystagmus och av hjärnaktiviteten. En klar relation mellan verkan och blodalkoholhalt framkom.
Med ciderdrycker ha vissa orienterande försök företagits över verkan, vilka upp- visat samma förhållanden som tidigare iakttagits med maltdrycker, nämligen ett klart samband mellan verkan och blodalkoholhalt och samma samband som för maltdrycker. Diskussionen om de olika dryckernas verkan baseras därför i fort- sättningen på deras blodalkoholkurva. Relationen mellan sammansättning, blodalkoholkurva och verkan: I överensstäm- melse med det samband som tidigare visats råda för maltdrycker mellan sam- mansättning, blodalkoholhalt och verkan (se SOU 1959: 46), skulle man förvänta sig —— om samma förhållande skulle gälla för cider som för maltdrycker — att cider på grund av sin i förhållande till alkoholhalten något högre extrakthalt, lägre kvot alkoholhalt/extrakthalt och lägre förjäsningsgrad än öl skulle uppvisa en lägre blodalkoholkurva. Så var också tendensen i de här gjorda försöken, vil- ket tyder på att det för maltdrycker funna sambandet mellan sammansättning och blodalkoholhalt synes äga sin tillämpning även för cider.
b. Starkcider — starköl
Sammansättning: Starkcidern hade en i förhållande till sin alkoholhalt högre extrakthalt än de vanligaste slagen av i handeln förekommande starköl (export— öl), en låg kvot alkoholhalt/extrakthalt, och en låg förjäsningsgrad (se tabell 1). Blodalkoholkurva: Om jämförelse sker vid en och samma mängd tillförd alkohol förlöpte starkciderns blodalkoholkurva på en lägre nivå än starkölets. Maximi— värdet var 20—25 % lägre än för starkölet. Förhållandet belyses i figur 3, där regressionslinjen för starkölkurvornas maximivärden finnes införd.
Fördelningskvoten r var i genomsnitt 1,08 mot 0,80 för starkölet, vilket inne- bär att den allmänna kurvnivån för starkcidern låg omkring 20=-30 % lägre än för starkölet. Se figur 2, där regressionslinjen för de enskilda r-värdena efter starköl införts. Sammansättning — blodalkoholhalt: Skillnaden i sammansättning mellan stark- cider och starköl förlöpte parallellt med den skillnad som påvisats mellan blod- alkoholkurvorna för de båda dryckerna.
Om det för olika slag av maltdrycker påvisade sambandet mellan sammansätt- ning och blodalkoholkurva även skulle ha viss giltighet för starkcider, skulle man med hänsyn till skillnaden i sammansättning av starkcider och starköl för- vänta sig att starkciderns blodalkoholkurva skulle förlöpa på en lägre nivå än starkölets. Så var också fallet, vilket talar för att det för maltdrycker påvisade sambandet mellan sammansättning, blodalkoholhalt och verkan synes äga sin tillämpning även för starkcider.
III. Diskussion
Urinalkoholkurvan. I samtliga 12 cider- och 12 starkciderförsök samt i 6 ölförsök och 6 starkölförsök, utförda på samma försökspersoner som i cider- resp. stark- ciderförsöken, följdes även urinalkoholvärdena genom upprepade prov. Urin- alkoholkurvorna uppvisade samma principiella förlopp som tidigare visats gälla för maltdrycker (SOU 1951: 44) och följde således blodalkoholkurvorna med viss tidsförskjutning, de förlöpte under uppsugningsfasen under blodalkoholkurvan, för att efter 11/2—2 timmar korsa densamma och sedan systematiskt förlöpa över densamma.
Liksom för blodalkoholkurvorna visade det sig att urinalkoholkurvornas maxi- mivärden i cider- och starkciderförsöken voro desamma eller lägre än motsva-
rande maximivärden i öl- och starkölförsöken, vid samma mängd förtärd alko- hol, således en vacker bekräftelse på resultaten av blodalkoholkurvorna. Sammansättning — blodalkoholkurva. De orienterande försöken tala för att det för maltdrycker påvisade sambandet mellan sammansättning och blodalkohol- kurva också synes äga sin tillämpning för ciderdrycker. Detta innebär först att vid jämförelse av drycker med samma alkoholhalt de drycker, som ha en rela- tivt hög extrakthalt i förhållande till alkoholhalten och en låg förjäsningsgrad, förväntas kunna uppvisa en lägre blodalkoholkurva än drycker med låg extrakt- halt och hög förjäsningsgrad. Vidare innebär det funna sambandet att cider- drycker med olika alkoholhalt i viss utsträckning torde kunna jämföras på basen av den relativa extrakthalten och förjäsningsgraden. Slutligen innebär det funna förhållandet, att såväl malt- som ciderdrycker synas kunna jämföras sinsemellan på basen av den relativa extrakthalten och förjäsningsgraden.
I V. Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan sägas på basen av de orienterande försöken, att den prövade cidern med en alkoholhalt motsvarande öl, klass II, men med något högre extrakthalt och lägre förjäsningsgrad, vid förtäring gav upphov till en blodalkoholkurva, som — efter omräkning till samma alkoholhalt som öl _— i allt väsentligt överensstämde med den för öl, klass II, och som med säkerhet ej för- löpte på en högre nivå.
De skillnader som framkommit i dessa orienterande försök, tala för att cider med relativt hög extrakthalt och låg förjäsningsgrad snarare skulle kunna med- föra en något lägre blodalkoholkurva än öl.
Den prövade starkcidern med en alkoholhalt motsvarande starköl, men med högre extrakthalt och lägre förjäsningsgrad, visade sig — efter omräkning till samma alkoholhalt som starköl — leda till en blodalkoholkurva, som med säker- het ej översteg den för starköl, och i flertalet fall förlöpte på en något lägre nivå.
En analys av blodalkoholkurvornas förlopp i förhållande till de studerade dryckernas relativa extrakthalt och förjäsningsgrad antyder förekomsten av ett samband mellan ciderdryckernas sammansättning och den resulterande blodalko- holhalten, ett samband, som i allt väsentligt torde vara av samma slag som tidi— gare iakttagits för maltdrycker.
NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1961
1. Den nordiske husholdshagskolen. 2. Nordens folkellge akademi.
3. Nordisk tilmsamarbetd.
4. Internordlske flytteattester.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningens! nummer i den kronologiska förteckningen)
J ustltiedepartementet
Begravningsplatser och gravar. [5] Underrätterna. [6] Den allmänna brottsregistreringen. [11] Penslonsstiftelser. I. [14] Kriminalvård i frihet. [16] Vissa frågor rörande allmänna val. [20] Förtattnlngsutredningen. V. Organisationer. Besluts- teknik. Valsystem. [21] Redareansvarets begränsning. [33] Djurplågeri, vetenskapliga djurförsök samt djur- skyddsordning. [45] Reviderad Lyreslag. [47]
Utrikesdepartementet
Administrationsutredningen för biståndet till ut- vecklingsländerna. 1. Den svenska utvecklings- hjälpens administration. [22] 2. Den svenska ut- vecklingsnjälpen. Expertrekryterlng och stipen- diatmottagnlng. [50]
Försvarsdenartementet
Enhetlig ledning av krigsmakten. ['t] Totalförsvarets upplysningsverksamhet. na] Flygbuller som samhällsproblem. [25]
Socialdepartementet
Byggnadslndustrlns arbetskraft. [19]
Förtidspeäissllonering och sjukpenningtörslkrin: m. m.
Handla gntng av bostadslån. [82] Ändam senllga studentbostäder. [35] stöd åt bamaföderskor. [se Lag om allmän försäkring, m. m. [39] Bostadsbyggnsdsbehovet. [51]
Kommunlkationsdepartementet
Statliga belastningsbestämmelser av år 1000 för byggnadsverk. [12] . 1958 års tratikutrednlng. 1. Svensk tratikpolitik. I. [23] 2. Svensk trafikpolitik. II. Bilagor. [24] Byggnadsstyrelsens organisation. [48]
Flnansdeportemeutet
Sparstlmulerande åtgärder. [2] Automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. [4] Preliminär nationalbudget för år 1061. [10] Reviderad nationalbudget för är 1961. [26] Stämpel— och expeditionsavgltter. [37] Mål och medel i stabiliseringspolltlken. [42] Förenklingar i utskänkningslagstittnlngen — Cider- frågan. [52]
Ecklesiastikdepartementet
1957 års skolberednlng. 5. Hjälpmedel ! skolarbetet. [17] 0. Grundskolan. [30] 'l. Läroplaner för grund- skola och fsckskolor. [31] Kungl. Teatern. Verksamhet och ekonomi. [28] Tandsjukvården vid de odontologiska läroanstal- terna. [36] Användningen av August Abrahamsons stiftelse å Nääs. [43] Folkbildningsarbete och ungdomsverksamhet. [44]
Jordbruksdepsrtementet
Totallsatorverksamheten. [i] Lantbrukets yrkesskolor. [13] Förslag till jordförvärvslag m. m. [40]
Handelsdepartementet
Effektivare rlsövervakning. [$] Skineroljetr an. [27]
Inrikesdepartementet
Om läkarbehov och läkartlllgång. [8] Principer för en ny kommunindelning. [ll] Polisens brottsbekämpande verksamhet. [15] Huvudmannaskspet för polisväsendet m. m. [34] Länsindelningen inom Stockholms- och Göteborgs- områdena. [40] Reviderad giftlagstiftnlng. [41] Boxningssportens skadeverkningar. [40]