Prop. 1959:104

('med förslag till förord\xad ning om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207)',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1959

1

Nr 104

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord­

ning om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207); given Stockholms slott den 20 mars 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § lotteri­ förordningen den 19 maj 1939 (nr 207).

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Länsstyrelse äger för närvarande under vissa förutsättningar meddela tillstånd att anordna lotteri, där insatserna, stämpelavgift däri ej inbegri­ pen, icke uppgår till högre sammanlagt belopp än 30 000 kronor. I proposi­ tionen föreslås, att detta belopp höjes till 50 000 kronor. 1

1

Dihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 104

Kungl. Maj. ts proposition nr 10'i år 1959

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 mars 1959.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

U

ndén

,

statsråden

N

ilsson

, S

träng

, L

indell

, L

indström

, L

ange

, L

indholm

, K

ling

,

E

denman

, N

etzén

, J

ohansson

,

af

G

eijerstam

.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler fråga om ytterligare decentralisering av ärenden angående tillstånd att anordna lotteri och anför därvid följande.

Efter beslut av 1952 års riksdag företogs samma år viss ändring av lot­ teriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207) i syfte bl. a. att nedbringa an­ talet av de ärenden rörande tillstånd att anordna lotteri, vilkas prövning ankommer på Kungl. Maj :t.

I en inom handelsdepartementet den 28 februari 1959 upprättad prome­ moria har nu föreslagits att handläggningen av ärenden rörande lotteritill­ stånd skall ytterligare decentraliseras.

Nuvarande bestämmelser om rätt att anordna lotteri m. m.

Enligt 1 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207) må lotteri om penningar eller penningars värde ej utan tillstånd av Kungl. Maj :t anord­ nas för allmänheten i andra fall eller i annan ordning än som stadgas i för­ ordningen. I denna anges förutsättningarna dels för de fall, när lotteri får anordnas utan särskilt tillstånd — nämligen då fråga är om lotterier med karaktär av tivoli- eller basarnöjen (2 §), s. k. egentliga lotterier av ringa omfattning [3 § a)] och smärre s. k. tidningslotterier (5 §) — dels ock för de fall när tillstånd fordras och polismyndighet [3 § b)] respektive läns­ styrelse [3 § c)] äger befogenhet att meddela sådant.

Såsom förutsättning för anordnande av egentligt lotteri efter tillstånd av polismyndigheten eller länsstyrelsen (länsstyrelselotteri) gäller att lotteriet anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller till svenska konstidkares understöd och uppmuntran, att lotteriet be- drives allenast inom polismyndighetens förvaltningsområde respektive inom länet, att vinsterna icke till större del än som motsvarar därå belöpande skatt utgöres av penningar eller värdepapper samt att insatserna, stämpel­ avgift häri ej inbegripen, icke uppgår till högre sammanlagt belopp än 5 000 respektive 30 000 kronor.

Departementspromemorian

I den inom handelsdepartementet upprättade promemorian erinras om att vid lotteriförordningens tillkomst år 1939 värdegränsen för länsstyrelse­ lotterierna fastställdes till 5 000 kronor. Denna gräns kvarstod oförändrad till 1949, då den genom ändring av förordningen (SFS nr 227: 1949) efter förslag av den s. k. decentraliseringsutredningen höjdes till 15 000 kronor. I den proposition i frågan som förelädes 1949 års riksdag (prop. 1949: 97) förordade föredragande departementschefen utredningens förslag och ut­ talade bl. a. att det syntes lämpligt att gå något längre i decentralisering än som föranleddes enbart av penningvärdets fall, eftersom det för lotterian- ordnarna torde vara förenat med praktiska fördelar om tillståndsgivningen i utökad utsträckning överflyttades till länsstyrelserna. Förslaget godtogs av riksdagen (L4U 27; Rskr 209).

Frågan om en utökad överflyttning till länsstyrelserna av tillståndsgiv­ ningen beträffande lotterier aktualiserades återigen 1952. I en inom han­ delsdepartementet då utarbetad promemoria föreslogs att värdegränsen för länsstyrelselotterierna skulle höjas till 30 000 kronor. Förslaget om en höj­ ning biträddes av samtliga remissinstanser utom en. Några länsstyrelser ifrågasatte om icke gränsen borde höjas ytterligare. Frågan anmäldes i pro­ positionen nr 189 till 1952 års riksdag. Föredragande departementschefen framhöll att de skäl, vilka anförts till stöd för den 1949 genomförda höj­ ningen av värdegränsen, alltjämt kunde åberopas. Vidare påpekades att ge­ nom en överflyttning av lotteriärendena till länsstyrelserna en viss arbetsbe- sparing skulle uppstå, eftersom länsstyrelserna ändock hade att avge ytt­ rande till Kungl. Maj :t i ärendena. Propositionen bifölls av riksdagen (L2U 35; Rskr 255).

I promemorian framhålles, att den penningvärdesförändring, som inträf­ fat efter 1952, torde ha medfört vissa svårigheter för lotterianordnarna. Den behållning som lotterierna nu lämnar förslår sålunda icke lika långt som tidigare. Prishöjningarna på olika områden har gjort det svårare att an­ skaffa attraktiva vinster i lotterier som icke överstiger den gällande värde­ gränsen för länsstyrelselotterier, d. v. s. en omslutning, exklusive stämpel­ avgift, av 30 000 kronor. Eftersom lotterivinstskatten inräknas i vinstvär­ dena, har sistnämnda svårighet blivit än större genom den höjning av nämnda skatt från 20 till 30 procent som beslöts av riksdagen våren 1958. Detta har medfört en ökad benägenhet hos organisationer med lokal karaktär att hos Kungl. Maj :t ansöka om lotterier över länsstyrelsegränsen, avsedda att be­ drivas endast inom ett län. Av de skäl, som anförts vid de tidigare höjning­ arna, synes det därför enligt promemorian finnas anledning överväga om icke en höjning av värdegränsen återigen bör företagas. Några säkra ut­ gångspunkter för bedömning av den erforderliga höjningens storlek torde icke vara möjlig att erhålla. En ökning i ungefärligen samma omfattning som skedde 1952 eller till 50 000 kronor, exklusive stämpelavgiften, kan emellertid antagas tillräcklig för att åstadkomma den ursprungligen avsed­ da fördelningen av lotteritillståndsärendena mellan Kungl. Maj:t och läns­

Kungl. I\Iaj:ts proposition nr 104 år 1959

5

styrelsen. Den sålunda ifrågasatta höjningen av värdegränsen torde även nu innebära en arbetsbesparing om än av betydligt mindre omfattning än tidi­ gare. Ändringen av värdegränsen torde tämpligen böra genomföras fr. o. m. den 1 juli 1959.

Kungl. Maj.ts proposition nr 104 år 1959

Yttranden

Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser har avgivit yttranden över departementspromemorian. Remissinstanserna har tillstyrkt det i pro­ memorian framlagda förslaget eller lämnat detta utan erinran. De skäl som i promemorian anföres till stöd för förslaget godtages också allmänt.

I några yttranden upptages vissa andra frågor om ändring i lotteriför­ ordningen. Några länsstyrelser föreslår sålunda att gränsen för polismyn­ dighetens tillståndsgivning höjes; sålunda förordar länsstyrelserna i Upp­ sala, Kalmar och Gotlands län att gränsen höjes till 10 000 kronor.

Länsstyrelsen i Älvs borgs län upplyser att vissa lotterianordnande orga­ nisationer har landskapet Västergötland som verksamhetsområde och på­ pekar, att dessa organisationer måste ha Kungl. Maj :ts tillstånd för att få anordna lotteri med försäljning inom hela verksamhetsområdet även om lotteriet håller sig inom 30 000-kronorsgränsen. Länsstyrelsen anser att möj­ lighet bör öppnas för länsstyrelserna att bevilja lotterier som skall bedrivas i två angränsande län.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller att det förekommer, att ett flertal organisationer i en och samma rörelses länsorganisation inom kort tidrymd inkommer med ansökningar om lotterier. Länsstyrelsen ställer med anled­ ning därav frågan om insatserna i de lotterier, som beviljats de skilda orga­ nisationerna inom rörelsen, skall summeras och därvid tillses, att summan ej överstiger det i förordningen medgivna maximum, eller om man skall be­ trakta varje delorganisation såsom sökande till ett självständigt lotteri och draga konsekvenserna härav i vad avser maximeringen. Länsstyrelsen tar också — under erinran om första lagutskottets uttalande i utlåtande den 16 mars 1939, nr 17, i anledning av propositionen med förslag till lotteri­ förordning — upp frågan om den tidrymd för vilken insatsmaximeringen skall gälla och om länsstyrelsen t. ex. under ett och samma kalenderår kan bevilja sökande, som tidigare under året beviljats lotteri med högsta möj­ liga insats, ytterligare lotteritillstånd.

Departementschefen

Den nuvarande värdegränsen för länsstyrelsernas tillståndsgivning be­ träffande lotterier fastställdes 1952 till 30 000 kronor, exklusive stämpel­ avgiften å lottsedlarna. I en inom handelsdepartementet utarbetad prome­ moria framhållcs att den därefter inträffade penningvärdesförändringen medfört svårigheter för lotterianordnarna att kunna anordna lotterier inom nyssnämnda gräns med tillräckligt lockande vinster och med utsikt till be­ hållningar som motsvarar vad s. k. länsstyrelselolterier tidigare kunde ge.

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1959

Dessa svårigheter har blivit än mera framträdande efter den under våren 1958 genomförda höjningen från 20 till 30 procent av lotterivinstskatten. Härigenom har en viss benägenhet uppkommit hos lokala organisationer att hos Kungl. Maj :t ansöka om lotterier utöver länsstyrelsegränsen. I prome­ morian föreslås att gränsen för länsstyrelsernas tillståndsgivning höjes till 50 000 kronor exklusive stämpelavgiften. Detta förslag har godtagits av re­ missinstanserna.

Förslaget medför en ytterligare decentralisering av ärendena om lotteri­ tillstånd. Några principiella hinder häremot torde icke föreligga. Ej hel­ ler kan någon nämnvärd ökning av länsstyrelsernas arbetsbörda väntas om förslaget genomföres. Totalt torde i stället någon arbetsbegränsning kunna uppnås. För de lokala lotterianordnarna synes det vara en viss fördel att kunna erhålla lotteritillstånd av en myndighet i det egna länet. Jag tillstyr­ ker därför att förslaget genomföres. Däremot anser jag mig icke nu böra pröva de av några länsstyrelser väckta förslagen om ändring av gränsen för polismyndighets tillståndsgivning och om befogenhet för länsstyrelse att meddela tillstånd till lotteri som skall bedrivas även utanför länet.

Länsstyrelsen i Örebro län har tagit upp frågan om tillståndsgränsens tillämpning i det fall där inom en kort tidrymd lotteritillstånd sökes av ett flertal organisationer inom en och samma rörelses länsorganisation. En­ ligt min mening torde några generella regler härvidlag icke kunna faststäl­ las utan det torde få bli fråga om ett bedömande från fall till fall huruvida den lotterisökande organisationen är en självständig organisation eller en del av en större enhet. Den av samma länsstyrelse berörda frågan om den tidrymd, för vilken tillståndsgränsen bör gälla föranleder mig — under erinran om det av länsstyrelsen åberopade utlåtandet av första lagutskottet — endast att framhålla, att när det gäller lotterier som beviljas av Kungl. Maj:t en och samma organisation som regel beviljas blott ett lotteritill­ stånd per kalenderår.

Det av mig förordade förslaget till höjning av värdegränsen för de lotte­ rier, där länsstyrelse lämnar tillstånd, föranleder viss ändring i 3 § lotteri­ förordningen. Ändringen hör lämpligen träda i kraft den 1 juli 1959.

Föredraganden hemställer härefter, att ett i enlighet med det anförda inom handelsdepartementet upprättat förslag till förordning om ändrad ly­

delse av 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207) måtte genom pro­ position föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rutger Croneborg

590581 Stockholm 1959, Isaac Marcas Boktryckeri Aktiebolag