Prop. 1959:105

('angående ökat stöd åt forskning m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

1

Nr 105

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ökat stöd åt

forskning m. m.; given Stockholms slott den 13 mars

1959.

Kungl. Maj :1 vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande de­ partementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

Mot bakgrunden av en allmän bedömning av forskningens betydelse för den moderna samhällsutvecklingen framlägges — på grundval av 1955 års universitetsutrednings betänkande »Forskningens villkor och behov» (SOU 1958:32) — förslag till väsentliga förstärkningar av forskningsresurserna vid universitet och högskolor samt av anslagen till de statliga forsknings­ råden.

Det betonas att universitets- och högskoleorganisationens uppgift i före­ varande avseende först och främst är att svara för forskarutbildningen och forskarrekryteringen men att det därjämte är universitetsväsendets uppgift att tillhandahålla forskningen dess övriga grundläggande resurser och föra forskningsfronten framåt inom ramen för dessa; forskningsråden har som sin huvuduppgift att förvalta forskningens mera operativa resur­ ser genom att initiera forskning och genom att förstärka de fasta forsk­ ningsresurserna på lämpliga områden.

Förslag framlägges i syfte att utbygga forskarkarriären vid universitet och högskolor. Eu betydande förstärkning föreslås beträffande de filoso­ fiska fakulteterna i fråga om assistent- och amanuenspersonal för forsk­ ning och allmänt institutionsarbete. Förste assistentbefattningarna vid de tekniska högskolorna föreslås ombildade till assistenttjänster av universi- tetstyp, med betydligt större möjligheter för innehavarna till egen forsk- ningsutbildning, och i samband därmed beräknas en ökning med 90 nya tjänster. Vidare förordas införande av en ny typ av forskartjänster, forskar- 1—Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

2

assistenter. Sammanlagt 14 dylika tjänster i lönegrad Ae 21 föreslås in­

rattade från och med nästa budgetår vid de medicinska läroanstalterna,

de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna; tjänster av detta slag

bör även kunna ifrågakomma i matematisk-naturvetenskapliga och i sam­

hällsvetenskapliga ämnen. En väsentlig ökning av det nuvarande antalet

loi skardocenttjänster förordas, nämligen två vid vartdera av universite­

ten i Uppsala och Lund, en vid karolinska institutet och en vid Stock­

holms högskola. Vidare föreslås, att antalet forskningsläkare ökas från 15

till 18. Därjämte framlägges förslag om införande av motsvarigheter till

forskningsläkartjänsterna inom atomforskningen, den naturvetenskapliga

forskningen och samhällsforskningen. För dessa nya områden föreslås in­

rättande av sammanlagt sex nya dylika forskartjänster i lönegrad Ae 24.

Med hänsyn till angelägenheten av en mera systematisk balans mellan

förstärkningar av personella och materiella resurser av olika slag i syfte

alt dessa sammantagna skall få en fullgod effektivitet, förordas betydande

förstärkningar av den personella och materiella basorganisationen. För­

utom en utvidgning av den egentliga biträdespersonalen föreslås inrät­

tande av sammanlagt 10 kvalificerade tjänster för de experimentella ämne-

nas. behov. Vidare föreslås särskilda anslagsmedel, varigenom docenter ges

möjligheter till särskilda bidrag under första året som innehavare av

docenttjänst för bestridande av vissa kostnader för biträdeshjälp och mate-

rielanskaffning m. in. Materielanslagen vid universiteten, karolinska insti­

tutet, Stockholms högskola, de tekniska högskolorna och tandläkarhög­

skolorna föreslås dessutom uppräknade med sammanlagt i runt tal 1,2

miljoner kronor.

hÖl forskningsrådens del föreslås vissa organisatoriska förändringar. Det

nu val ande samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet föreslås om-

hildat till statens råd för samhällsforskning och därvid tillfört en sek-

tion för psykologisk och pedagogisk forskning. Humanistiska fondens

nämnd föreslås ombildad till statens humanistiska forskningsråd och atom­

kommittén till statens råd för atomforskning. De nu utgående forsknings-

rådsanslagen föreslås uppräknade med sammanlagt i runt tal 5,4 miljoner

kronor. Höjningen av anslagsmedlen fördelar sigmed i runt tal 1 150 000

kronor på medicinsk forskning, 175 000 kronor på humanistisk forskning,

210 000 kronor på samhällsforskning, 1 370 000 kronor på naturvetenskap­

lig forskning, 865 000 kronor på atomforskning samt 1 620 000 kronor på

teknisk forskning.

1

De förslag som framläggs beträffande forskarkarriären, den materiella

och personella basorganisationen samt forskningsråden innebär anslags­

ökningar, som uppgår till i runt tal 10,25 miljoner kronor. Tillsammans

ined i årets statsverksproposition redan framlagda äskanden uppgår det

i anslutning till universitetsutredningens olika förslag nu föreslagna ökade

stödet åt forskning kostnadsmässigt till omkring 11,4 miljoner kronor.

I propositionen framläggs även förslag om anslag till bidrag till Stock­

holms högskola, innebärande en anslagsökning med omkring 2,75 miljoner

kronor. Bland annat föreslås inrättande av en laboratur i elektronik samt

9 ordinarie universitetslektorat.

Summan av de anslag som äskas i propositionen för åttonde huvudtitelns

del uppgår till 32 100 000 kronor, vilket innebär en anslagsökning på i

runt tal 10 800 000 kronor.

ö 1

Anslag till den tekniska forskningen äskas i särskild proposition.

Kungi. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

13 mars 1959.

• Närvarande:

Statsministern

E

rlander, ministern för utrikes ärendena

U

ndén, statsråden

N

ilsson

, S

träng

, A

ndersson

, L

indell

, L

indström

, L

ange

, L

indholm

,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af

geijerstam.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman anmäler —

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — frågor om

ökat stöd åt forskning in. m. och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under bilagan åttonde hu­

vudtiteln, punkterna 68, 71, 77, 83, 90, 101, 106, 111, 123, 154, 161, 206,

306—310, 312—314 och 318 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition, för budgetåret 1959/60 beräkna

till Ökat stöd åt forskning ett anslag av 10 000 000 kronor,

till Uppsala universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag av 2 188 000

kronor,

till Lunds universitet: Materiel in. m. ett reservationsanslag av 1 960 000

kronor,

till Göteborgs universitet: Materiel in. m. ett reservationsanslag av 966 000

kronor,

till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel m. in. ett reserva­

tionsanslag av 1 355 000 kronor,

till Bidrag till Stockholms högskola ett förslagsanslag av 14 350 000

kronor,

till Tandläkarhögskolan i Stockholm: Materiel in. m. ett reservationsanslag

av 146 800 kronor,

till Tandläkarhögskolan i Malmö: Materiel in. in. ett reservationsanslag

av 101 900 kronor,

till Gemensamma universitetsändamål: Klinisk forskning ett förslagsan­

slag av 401 000 kronor,

till Tekniska högskolan i Stockholm: Materiel in. in. ett reservationsanslag

av 1 700 000 kronor,

till Chalmers tekniska högskola: Materiel in. in. ett reservationsanslag av

1 400 000 kronor,

till Psykologisk-pedagogiska institutet ett förslagsanslag av 70 600 kronor,

4

till Bokinköp och bokbindning vid pedagogiska biblioteket ett reservations­

anslag av 20 000 kronor,

till Humanistisk forskning ett anslag av 1 125 000 kronor,

till Statens medicinska forskningsråd: Förvaltningskostnader ett för­

slagsanslag av 140 500 kronor,

till Statens medicinska forskningsråd: Medicinsk forskning ett reserva­

tionsanslag av 3 925 000 kronor,

till Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Förvaltningskostnader ett

förslagsanslag av 107 300 kronor,

till Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Naturvetenskaplig forsk­

ning ett reservationsanslag av 3 755 000 kronor,

till Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd: Förvaltnings­

kostnader m. m. ett förslagsanslag av 30 000 kronor,

till Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd: Samhälls- och

rättsvetenskaplig forskning ett reservationsanslag av 530 000 kronor,

till Psykologisk och pedagogisk forskning ett reservationsanslag av

180 000 kronor samt

till Atomforskning ett reservationsanslag av 4 375 000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj :t i nämnda sammanhang under bilagan tionde

huvudtiteln, punkterna 35 och 36, föreslagit riksdagen att, i avbidan på

särskild proposition, för budgetåret 1959/60 beräkna

till Statens tekniska forskningsråd ett förslagsanslag’ av 103 400 kronor,

samt

till Tekniskt-vetenskaplig forskning in. m. ett reservationsanslag av

2 900 000 kronor.

Sedan dessa ärenden numera färdigberetts, får jag slutligen anmäla de­

samma.

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1955 tillkallade då­

varande chefen för ecklesiastikdepartementet fem sakkunniga för att verk­

ställa utredning och avgiva förslag angående universitetens och högsko­

lornas uppgifter och behov. De riktlinjer, som borde vara vägledande för de

sakkunnigas arbete, angavs i departementschefens yttrande till statsrådspro­

tokollet denna dag.

Till utredningens ordförande utsågs jag, då statssekreterare i ecklesiastik­

departementet, och till ledamöter numera professorn vid karolinska mediko-

kirurgiska institutet Karl Sune Detlof Bergström, f. d. regeringsrådet Hen­

ning Daniel Fransén, rektorn vid universitetet i Uppsala, professorn därstä­

des Torgny Segerstedt samt professorn vid Stockholms högskola Sven Ingvar

5

Svennilson. Utredningen antog benämningen 1955 års iiniversitetsutredning.

Den 21 november 1957 beslöt jag frånträda uppdraget som utredningens

ordförande samt uppdraga åt ledamoten Segerstedt att såsom ordförande

leda utredningens arbete. Vidare utsåg jag till ledamot av utredningen dess

sekreterare, numera byråchefen i ecklesiastikdepartementet Sven Torsten

Moberg.

Den 7 november 1958 beslöt jag, att på Franséns begäran entlediga honom

från uppdraget såsom sakkunnig och att i hans ställe tillkalla direktören

Otto Hjalmar Olson.

Som första led i sitt arbete avlämnade universitetsutredningen i juni 1957

ett betänkande om den akademiska undervisningen och forskarrekryteringen

(SOU 1957: 24). På grundval härav framlades i propositionen nr B 1 under

‘åttonde huvudtiteln, punkten 1, förslag om förstärkningsanordningar vid

universiteten in. in. Därvid åberopades vad jag enligt statsrådsprotokollet

för den 14 mars 1958 (propositionen 1958: 104) anfört om vissa åtgärder för

upprustning av universitet och högskolor. 1958 års B-riksdag beslöt i enlig­

het med de sålunda framlagda förslagen (SU B 48; Rskr. B 76).

Universitetsutredningen har Aridare avgivit tre betänkande^ vilka ute­

slutande innehåller på utredningens initiativ tillkomna statistiska under­

sökningar, nämligen den 17 december 1957 »Akademikerräkningen 1955»

(SOU 1957:51), den 10 januari 1958 »Reserverna för högre utbildning.

Beräkningar och metoddiskussion» (SOU 1958: 11) och den 16 maj 1958

»Lärarbrist och läraröverskott» (SOU 1958:21).

Som ett andra led i sina förslag till upprustning av våra vetenskapliga

institutioner har universitetsutredningen den 20 september 1958 avlämnat

sitt femte betänkande, benämnt »Forskningens villkor och behov» (SOU

1958:32). Utredningen har därvid anmält, att ledamoten Fransen varit

förhindrad att delta i detta betänkandes utarbetande.

Över betänkandet har utlåtanden avgivits av statskontoret, riksarkivet,

kungl. biblioteket, vetenskapsakademien, vitterhets-, historie- och antikvi­

tetsakademien, kanslern för rikets universitet, styrelsen för farmaceutiska

institutet, överstyrelsen för de tekniska högskolorna, skolöverstyrelsen, sty­

relsen för statens psykologisk-pedagogiska institut, direktionen över gym­

nastiska centralinstitutet, överbefälhavaren, medicinalstyrelsen, statens löne-

nämnd, humanistiska fondens nämnd, statens medicinska forskningsråd,

flyg- och navalmedicinska nämnden, statens naturvetenskapliga forsknings­

råd, statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd, atomkommittén,

styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, styrelsen för

veterinärhögskolan, styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforsk-

ningsinstitut, ingeniörsvetenskapsakademien, statens tekniska forsknings­

råd, direktionen för handelshögskolan i Stockholm, styrelsen för handelshög­

skolan i Göteborg, 1956 års jordbrukshögskoleutredning, 1956 års skogs-

högskole- och skogsforskningskommitté, 1957 års veterinärhögskoleutred-

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 ur 1959

6

ning, Sveriges förenade studentkårer (SFS), landsorganisationen i Sverige

(LO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), förste assisten­

ternas förening vid tekniska högskolan i Stockholm, tjänstemännens cen­

tralorganisation (TCO), Sveriges industriförbund, aktiebolaget atomenergi,

svenska teknologföreningen, Sveriges socialdemokratiska studentförbund

och högerns ungdomsförbund. Universitetskanslern har överlämnat yttran­

den från vederbörande akademiska myndigheter vid honom underställda

lärosäten och överstyrelsen för de tekniska högskolorna yttranden från

lärarkollegierna vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tek­

niska högskola.

I betänkandet har utredningen i enlighet med sitt uppdrag redovisat en

del med statistikens hjälp företagna undersökningar rörande forskningens

villkor och behov. Mot bakgrunden härav har utredningen framlagt en råd»

förslag i syfte att stimulera forskarrekryteringen och förbättra forskarnas

arbetsmöjligheter. Förslagen berör såväl universitets- och högskoleväsendet

som forskningsråden. Med hänsyn till att farmaceutiska institutet och jord­

brukets tre högskolor för närvarande är föremål för särskilt tillkallade sak­

kunnigas utredningsarbete, har utredningen icke ansett sig böra behandla

dessa läroanstalters förhållanden eller den där bedrivna forskningens villkor

och behov. Ej heller har utredningen i sin behandling av de statliga forsk­

ningsrådens organisation och medelsbehov inbegripit jordbrukets forsk­

ningsråd, detta emedan dessa frågor till betydande del måste vara avhängiga

av de resurser och den organisation man ger åt de tre under jordbruksdepar­

tementet lydande högskolorna. Frågorna om institulionsbyggnader avhand­

las icke i betänkandet, eftersom utredningen avser att återkomma till dessa

frågor i ett senare sammanhang. Med hänsyn till att utredningens här fram­

lagda förslag kommer att leda till en successiv ökning av den forskande per­

sonalen understryker utredningen dock nödvändigheten av en omedelbar och

väsentlig ökning av anslagen till investeringar i universitetens och högsko­

lornas institutionsbyggnader.

Jag skall i det följande ge en översikt över utredningens förslag och remiss­

instansernas synpunkter och till Kungl. Maj :ts prövning framställa de för­

slag, som synes mig påkallade, samt slutligen anmäla frågan om anslag

till det nuvarande pedagogiska biblioteket och om bidrag till Stockholms

högskola för budgetåret 1959/60.

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

7

II. Forskningens villkor och behov

1. Statistiska data

Utredningen

F orskningsvolymsundersökningen

I enlighet med sina direktiv har universitetsutredningen genomfört en

statistisk undersökning rörande forskningen i Sverige. Som mått har ut­

redningen därvid använt dels summan av för forskning förbrukade medel

under kalenderåret 1955, dels antalet i forskningsarbete sysselsatta personer

den 1 december 1955, varvid detta antal fördelats på dels forskare, dels vad

som med ett samlande namn skulle kunna kallas forskningsbiträden. Under­

sökningen har genomförts genom ett antal delundersökningar, av vilka de

tre största gällt forskningen vid universitet och högskolor, forskningen vid

statliga och statsunderstödda inrättningar utanför universitet och högskolor

samt den tekniska och naturvetenskapliga forskningen inom industrien.

Huvudsvårigheten vid undersökningens uppläggning gällde enligt utred­

ningen definitionen av begreppet forskning. I viss mån olika avgränsningar

måste göras i samband med de olika delundersökningarna. Utredningen un­

derstryker emellertid, att riktpunkten hela tiden varit att göra en sådan

avgränsning, att från forskning uteslutits allt s. k. utvecklingsarbete, d. v. s.

verksamhet som huvudsakligen har karaktär av produktionskontroll, tjäns­

ter till allmänheten eller rutinmässigt insamlande av data etc. De avgräns­

ningar som gjorts är, framhåller utredningen vidare, gjorda i och för denna

undersökning och överensstämmer sålunda icke med motsvarande avgräns­

ningar i andra — inhemska eller utländska — undersökningar inom före­

varande område. Undersökningens resultat är sålunda — det vill utred­

ningen uttryckligen framhäva — icke utan vidare jämförbara med resul­

taten av undersökningar rörande forskningens omfattning i andra länder.

Avgränsningen av begreppet forskning hade sålunda medvetet och såvitt

möjligt konsekvent gjorts relativt snäv. Å andra sidan har utredningen

strävat efter att i sin inventering inbegripa all grundforskning, således även

den grundforskning som bedrives för försvarets räkning, främst vid för­

svarets forskningsanstalt. Det bör vidare enligt utredningen redan från

början starkt understrykas, att det försök som gjorts alt kartlägga forsk­

ningens omfattning och villkor, även i det praktiska detaljarbetet varit för­

enat med stora vanskligheter. Både vid uppgiftslämnandet och vid be­

arbetningen hade det varit nödvändigt att göra approximationer, grundade

på allmänna och delvis rent subjektiva bedömningar. Utredningens huvud­

8

strävan har varit att i görligaste mån hålla fast vid såvitt möjligt likformiga

definitioner och att salunda söka fa fram en bild, som i stora drag anger

riktiga storleksordningar och riktiga proportioner.

Resultaten av undersökningen framlägges i form av en redovisning av

dels antalet i forskningsarbete sysselsatta hösten 1955, dels ock för forsk­

ningsändamål förbrukade medel under kalenderåret 1955.

Vad först angår antalet i forskningsarbete sysselsatta

hösten 1955 redovisas detta i efterföljande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Forskningsområde

Antalet

forskande

akademiker

Antalet

forsknings-

biträden

Antalet forsk-

ningsbitr. per

100 forskande

akad.

1. Teologisk forskning (vid univ.)................................

2. Juridisk forskning (vid univ. och Sthlms högsk.)

113

62

} 3

2

3. Samhällsv. forskning:

a) vid univ. o. Sthlms högsk.................................

211

44

21

b) vid handelshögsk.......................................

75

23

31

c) vid statistiska verk och vissa utredningsinst..

171

?

?

4. Övrig humanistisk forskning:

a) vid univ. o. Sthlms högsk................................

918

97

11

b) vid museer och arkiv....................................

105

?

?

c) vid vetenskapi. bibliotek......................................

69

134

194

d) vid vissa andra statliga och statsunderstödda

forskningsinstitutioner utanför universitet och

högskolor..................................................

33

?

?

5. Medicinsk forskning:

a) vid univ. och högsk. (inkl. farm.inst., tandl.-

högsk. och GCI)...............................................

1 101

697

63

b) vid icke-undervisningskliniker............................

49

?

?

c) vid vissa statliga och statsunderstödda forsk­

ningsinstitutioner utanför universitet och hög­

skolor ................................................

73

?

?

6. Naturvetenskap!, och tekn. forskning:

a) vid univ. och Sthlms högsk...........................

698

324

46

b) vid de tekn. högsk.....................................

412

280

68

c) vid jordbr. högsk..............................................

210

201

96

d) vid Wenner-Grens inst., vetenskapsakad. och

branschf.-inst.....................................................

149

140

94

e) vid vissa andra statl. och statsunderstödda

forskningsinstitutioner utanför universitet och

högskolor....................................................

587

1 335

204

f) inom industrien.................................

714

2 129

298

Totalt

5 750

5 407+ ?

100

Utredningen har vidare sammanfört den forskande personalen i tre

forskningsområden och fördelat den efter vederbörande forskningsinstitu­

tions karaktär av universitets/högskoleinstitution eller ej. Som framgår

av nedan intagna sammanställning var nära hälften av samtliga aktiva

forskare sysselsatta inom naturvetenskaplig och teknisk forskning, me­

dan en femtedel var verksam inom den medicinska forskningen och åter­

stoden — knappt en tredjedel av samtliga — tillhörde de i vid mening

humanistiska disciplinerna. Det alldeles övervägande flertalet av forskar-

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

9

Forskningsområde

Forskande aka­

demiker med

forskning som

en huvuduppgift

Därav

vid univ. och

högsk.

utanför univ.

och högsk.

antal

%

antal

%

antal

%

Teologisk, juridisk, samhällsvetenskaplig

och övrig humanistisk forskning.............

Medicinsk forskning.......................................

Naturvetenskaplig och teknisk forskning .

Totalt

1 757

1 223

2 770

31

21

48

1 448

1 101

1 320

82

90

48

309

122

1 450

18

10

52

5 750

100

3 869

67

1 881

33

na inom medicinsk och humanistisk forskning tillhörde universitets- och

högskoleinstitutioner, medan däremot drygt hälften av alla forskare inom

naturvetenskap och teknik var verksam vid institutioner utanför de egent­

liga läroanstalterna.

Utredningen påvisar slutligen med hjälp av de här förut intagna sam­

manställningarna och annat siffermaterial, att vid slutet av år 195o

ungefär var tionde svensk akademiker skulle ha varit aktivt verksam som

forskare.

Som ett andra mått på forskningens omfattning har universitetsutred-

ningen i sina undersökningar använt storleken av de för forsknings­

ändamål förbrukade medlen under kalenderåret

1 9 5 5. Utredningen har därvid sökt kartlägga olika finansieringskällors

betydelse för forskningens olika grenar. Utredningen understryker emeller­

tid, att samtliga undersökningar rörande forskningens kostnader gällt

clriftkostnadernn exklusive kostnader för uppvärmning, belysning och

städning. Byggnadskostnader eller däremot svarande avskrivningar har ge­

nomgående uteslutits, medan däremot kostnader för inredning och utrust­

ning av lokaler är medtagna.

Som framgår av nedan intagna sammanställning uppgick den totala me-

Total

Därav

Forskningsområde

medels-

förbruk­

ning 1955

offentliga

anslags­

medel

privata

anslags­

medel

övriga

anslag eller

medel

1 000-tal

kronor

%

1 000-tal

kronor

%

1 000-tal

kronor

%

1 000-tal

kronor

%

Teologisk, juridisk, samhälls­

vetenskaplig och övrig hu-

31 139

15

25 304

81

4 391

14

1 444

5

29 822

14

24 453

82

4 177

14

1 192

4

Naturvetenskaplig och tek-

142 326

69

59 639

42

70 583

50

12 104

9

Ospecificerade forsknings-

ändamål.................................

2 853

1

1 413

50

40

1

1 400

49

Totalt

206 140

100

110 809

54

79 191

38

16 140

8

:*

|h

delsförbrukningen för forskningsändamål under år 1955 till 206 miljoner

kronor. Härav utgjordes drygt hälften eller 111 miljoner kronor av offentliga

anslagsmedel, medan 79 miljoner eller knappt 38 % av den totala medels­

förbrukningen härrörde från privata anslag. Av denna summa kom endast

1,3 miljoner kronor eller 0,6 % av den totala medelsförbrukningen från

utlandet. Av återstoden, 16 miljoner kronor, var huvuddelen att hänföra till

kategorien offentliga medel, främst då de affärsdrivande verkens och de

offentliga museernas egna driftsmedel (10,4 resp. 1,0 miljoner kronor).

I ett antal diagram har utredningen illustrerat en del resultat av sina

undersökningar. Av dessa diagram torde de två här nedan intagna vara

av särskilt intresse i förevarande sammanhang.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 är 1959

Antal forskare och medelsförbrukning per forskare vid och utanför universitet och högskolor inom i

vid mening humanistisk forskning, medicinsk forskning samt naturvetenskaplig och teknisk forskning

under år 1955

1000-tal kronor per forskare

90

00

70

60

50

40

50

20

10

—i-----

1------1------1__________i

i

i____[_

Huma-

] nistisk

forskning

i vid

mening

Medicinsk

forskning

Naturve-

I tenskap-

lig och

, teknisk

■ forskning

Antal forskare

250

500

750

1000

1250

1500

—i------ 1------- 1____ i____ i_

MHMIHHHHtHHMNtMH

iii

vin

HtHHHHitHNHMNHti

90 SO 70

60

50

40

50

20 io~"

H 50 forskare

j

mm

1000

-tal kr/forskare J ^

universi+et h69stolor

50 forskare

1

■=,000-tal kr/farSkareJUtOnf6rUniVerSltet0Ch h49Sk°'°r

250

500

750

1000

1250

1500

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Under år 1955 för forskning förbrukade medel med procentuell fördelning på löner till akademiker,

löner till icke-akademiker (biträdespersonal) och utgifter för materiel m.m. (2) vid universitet och

högskolor, (2) vid branschforskningsinstitut, vetenskapsakademiens forskningsinstitut och Wenner-

Grens institut, (3) vid statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och

högskolor (endast medicinsk, naturvetenskaplig och teknisk forskning) samt (2) inom industrien

(endast naturvetenskaplig och teknisk forskning)

51 A •/•

55.6*

g löner till akademiker.

□ löner till icke-akademiker (biträdespersonal).

□ utgifter för materiel m. m.

1. Universitet och högskolor.

...

.

„

■ *•*

2. Branschforskningsinstitut, vetenskapsakademiens forskningsinstitut, Wenner-Grens institut.

3. Statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor

(inom medicinsk, naturvetenskaplig och teknisk forskning).

4. Industrien (inom naturvetenskaplig och teknisk forskning).

De statliga forskningsinsatsernas utveckling under efterkrigstiden

Utredningen har gjort ett försök att belysa utvecklingen av de statliga

anslagen till forskningsändamål under efterkrigstiden. Liksom i forsk­

ningsvolymsundersökningen har endast driftsanslag med tagits, medan samt­

liga kapitalinvesteringar lämnats åsido. För budgetåren 1946/47, 1950/51

och 1954/55—1958/59 har sålunda förtecknats samtliga under Egentliga

statsutgifter på driftbudgeten uppförda anslag (utom ersättningar till sta­

tens allmänna fastighetsfond), vilka helt eller delvis avser forskning.

Anslagen har därefter vägts med hänsyn till hur stor del av varje särskilt

anslag, som kan anses ha gällt forskning i den inskränkta bemärkelse, som

använts i forskningsvolymsundersökningen. Härvid har viss ledning kun­

nat hämtas ur primärmaterialet till forskningsvolymsundersökningen,

nämligen på så sätt att de olika verkens och inrättningarnas uppgifter om

för rena forskningsändamål under år 1955 förbrukade medel från riks-

statsanslag jämförts med motsvarande anslag i riksstaterna för budget­

åren 1954/55 och 1955/56. Resultatet av undersökningen redovisas i följande

tablå.

Med nedan intagna diagram illustrerar utredningen utvecklingen sådan

denna ter sig, sedan de i tablån redovisade, beräknade forskningsanslagen

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Beräknade statliga anslag för rena forskningsändamål

(1 OOO-tal kronor)

1946/47

1950/51

1954/55

1955/56

1956/57

1957/58

1958/59

1. Forskningsråd och

fonder....................

5 177

7 383

9 799

11 372

13 370

16 022

19 503

2. Forskningsinstitu­

tioner.........................

8 264

12 211

23 058

26 090

29 427

33 036

34 446

3. Akademier....................

1 755

2 290

3 433

4 392

4 388

4 436

5 136

4. Universitet och hög­

skolor.....................

13 192

24 907

44 424

47 898

56 799

66 414

85 082

5. Atomenergiforskning

(anslagen under X ht)

1 855

4 636

8 344

16 700

29 915

48 990

6. Museer, arkiv och vissa

bibliotek........................

1 763

2 636

4 267

4 347

4 796

5 004

5 685

7. Institutioner och äm­

betsverk med viss

forskning...................

3 739

6 696

10 042

10 899

12 354

13 421

15 761

Summa

33 890

57 978

99 659

113 342

137 834

168 248

214 603

för de olika budgetåren omräknats till dagens penningvärde. Diagrammet

upptar dels en huvudkurva, som visar utvecklingen av de totala forsknings­

anslagen, sådana dessa beräknats i tablån ovan, dels ytterligare en kurva,

som beräknats på grundval av anslagen till sådana ändamål, som är av

speciellt intresse för universitetsutredningens arbete, nämligen anslagen till

universiteten, karolinska instituLet, Stockholms högskola, medicinska

högskolan i Umeå, kostnader för läkarutbildningen, tillfälliga förstärknings-

anordningar vid universiteten, atomkommittén, humanistiska fondens

nämnd och forskningsråden (med undantag för flyg- och navalmedicinska

nämnden och jordbrukets forskningsråd).

Beräknade statliga driftanslag till rena forskningsändamål budgetåren 1946/47

—

1958/

59 (enhetligt penningvärde enligt konsumentprisindex mars 1958)

Mijj kr

Totala forsknings­

anslag (beräknade)

därav till universiteten

och vissa hägskolor

samt vissa forsk-

nmgsräd

5^5 55/b6 56A7

5^9

13

Den snabba utvecklingstakt, som statens insatser för forskningen har

uppvisat under senare år, måste, anser utredningen, även ses i relation till

ökningen av statens totala utgifter under samma tid. Nedanstående tablå

avser att ge en uppfattning om forskningens andel av de totala statsutgif­

terna under samma tidsperiod som diagrammet omsluter. Statsutgifterna

omfattar endast egentliga statsutgifter och är omräknade i dagens (mars

1958) penningvärde. Av tablån framgår, att de statliga forskningsanslagen

ej endast uppvisar en absolut utan även en procentuell ökning. Särskilt

stark syns anslagsökningen mellan 1957/58 och 1958/59 vara.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1950

(Belopp i milj. kr. i penningvärde enligt konsumentprisindex

mars 1958)

Budgetår

Egentliga

statsutgifter på

driftbudgeten

Beräknade

forskningsanslag

Beräknade forsk­

ningsanslag i %

av egentliga

statsutgifter på

driftbudgeten

1946/47

4 632

55

1,19

1950/51

6 193

81

1,31

1954/55

9 038

115

1,27

1955/56

9 247

126

1,36

1956/57

9 939

147

1,48

1957/58

10 381

170

1,64

1958/59

11 136

215

1,93

Utredningen har verkställt en överslagsberäkning om hur forsknings­

anslagen kan komma att utveckla sig under en kommande femårsperiod och

hur stor del av de totala statsutgifterna, som kan komma att gå till forsk­

ning. För statsutgifterna har antagits en ökning under åren fram till

1963/64 med samma genomsnittliga årliga belopp som under perioden 1954/

55—1958/59 eller med i runt tal 525 miljoner kronor per år. De totala an­

slagen till rena forskningsändamål under samma tid har antagits komma

att öka sin andel av statsutgifterna i samma takt som genomsnittligen un­

der de fyra senaste åren eller med 0,17 procentenheter per år. Överslags­

beräkningen visar — som framgår av nedanstående tablå — att de statliga

forskningsanslagen (beräknat belopp) för budgetåret 1963/64 skulle uppgå

till 383 milj. kr. i dagens penningvärde eller 2,8 % av de totala egentliga

statsutgifterna på driftbudgeten.

Det här förut redovisade siffermaterialet visar hl. a., att under kalender­

året 1955 förbrukades för forskningsändamål drygt 200 miljoner kro­

nor, varav ungefär 105 miljoner i statliga anslagsmedel. Budgetåret 1958/59

uppgår de statliga forskningsanslagen enligt utredningens beräkningar till

215 miljoner kronor, en nominell ökning sålunda med drygt 100 % (eller

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

(Belopp i milj. kr. i penningvärde enligt konsumentprisindex

mars 1958)

Budgetår

Egentliga

statsutgifter på

driftbudgeten

Beräknade forsk­

ningsanslag i %

av egentliga

statsutgifter

Beräknade

forskningsanslag

1959/60

11 661

2,10

245

1960/61

12 186

2,27

277

1961/62

12 710

2,44

310

1962/63

13 235

2,61

345

1963/64

13 760

2,78

383

korrigering för penningvärdesförändringen stannar den reella ökningen vid

drygt SO %). Om nu kommunernas, de affärsdrivande verkens, industriens

och de privata fondernas utgifter för rena forskningsändamål under åren

efter år 1955 (forskningsvolymsundersökningens år) skulle ha utvecklats

i samma takt som statens, skulle den totala forskningsvolymen under in­

nevarande budgetår omfatta över 400 miljoner kronor. Härav skulle då

drygt 220 miljoner vara offentliga anslagsmedel (inkl. kommunala medel),

medan över 160 miljoner kronor skulle vara privata anslagsmedel och drygt

30 miljoner övriga anslag eller medel. Det må här än en gång under­

strykas, framhåller utredningen, att beräkningarna uteslutande gäller

driftkostnader (utom lokalkostnader) och sålunda lämnar kapitalinveste-

ringarna för forskningsändamål helt utanför. Vidare måste, anser utredning­

en, understrykas, att denna beräkning är ytterligt summarisk. Hur de olika

intressenternas insatser för forskningen i verkligheten utvecklat sig sedan

1955 vet utredningen nämligen icke. Att en kraftig expansion ägt rum, är

emellertid enligt utredningen sannolikt, och skulle utredningens kalkyl ange

den rätta storleksordningen, innebär detta, att driftsutgifterna för rena

forskningsändamål sedan år 1955 stigit från 0,4 till 0,7 % av bruttonational­

produkten.

Yttranden

Utredningens statistiska redovisning av forskningens nuvarande villkor

har av de remissinstanser, som uppehållit sig vid densamma, mottagits med

oförbehållsamt erkännande.

Sålunda framhåller vetenskapsakademien, att bedömningen av de före­

slagna reformernas innebörd mot bakgrunden av nuvarande resurser här­

igenom underlättas. Akademien understryker därjämte, att denna del av

utredningens arbete också allmännare sett är av stor betydelse och även för

framtida planering av forskningsstödjande åtgärder torde bliva till stor

nytta.

15

Medicinska fakulteten i Uppsala uttalar, att analysen av forskningens

nuvarande resurser är mycket förtjänstfull och utgör en solid bas för pla­

neringen av de närmaste årens utbyggnad. Det större konsistoriet i Uppsala

anser, att utredningen framlagt en ingående och värdefull undersökning av

den vetenskapliga forskningens aktuella resurser och omfattning i vårt land.

Universitetskanslern framhåller bl. a. följande

Det material, utredningen framlägger i forskningsvolymundersökningen,

är av högt värde och väl ägnat att belysa en rad av aktuella spörsmål i

samband med utformningen av ett ökat statligt stöd till forskningen. Be­

träffande översikten över de statliga forskningsinsatsernas utveckling under

efterkrigstiden bör dock påpekas, att vissa av utredningens siffror avseende

statsanslagen under de båda tidigaste i sammanställningarna medtagna

budgetåren 1946/47 och 1950/51, torde vara för låga, med hänsyn till den

budgettekniska omläggning av lönekostnadernas redovisning, som skedde

1952 i anslutning till löneregleringen för professorer in. fl. Den ökning av

statsanslagen för forskning mellan budgetåren 1950/51 och 1954 55, som

framkommer, torde därför delvis vara endast skenbar. Jag vill emellertid

redan nu framhålla, att de justeringar av utredningens siffror, som kunna

föranledas av nämnda anmärkning, icke torde vara ägnade att väsentligen

rubba den totalbild av utvecklingen, som utredningen lämnar.

Statens medicinska forskningsråd anför bl. a. följande.

Universitetsutredningen framlägger i sitt betänkande ett synnerligen

ingående och klarläggande material för bedömningen av landets forsknings­

resurser. Insamlandet av detta omfattande material har universitetsutred­

ningen ansett vara en nödvändig förutsättning för de förslag till forskning­

ens upprustning, som utredningen sedan framlägger. Förslagen kommer där­

igenom att vila på en mycket solid bas. Statens medicinska forskningsråd

vill understryka den betydelse detta material har för bedömningen av forsk­

ningens ställning i dagens samhälle samt för planläggningen av forskningens

fortsatta utveckling. Rådet vill redan här uttala sitt varma erkännande för

utredningsmännens arbete, som utförts på ett mycket skickligt och omdö­

mesgillt sätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

2. Upprustningsprogrammet i dess huvuddrag

U tredningen

Universiteten och högskolorna

Inledningsvis framhåller utredningen i fråga om sitt program för en

upprustning av grundforskningens resurser huvudsakligen följande.

Forskning bedrivs icke blott vid universitets- och högskoleinstitutionerna

utan även vid fristående offentliga eller privata forskningsinstitut, inom

näringslivet och till någon del även inom förvaltningen. Som framgått av

den i föregående kapitel lämnade översikten av forskningens omfattning

och kostnader under år 1955, är det endast en mindre del av den totala

forskningsinsatsen, som faller på universitets- och högskoleorganisationen,

närmare bestämt ca 30 % av den totala insatsen och ca 40 % av statens

16

insatser. Utredningen vill redan från början understryka, att den ingalunda

hyser den meningen, att all forskning bör koncentreras till universitets­

institutionerna. Det framstår tvärtom för utredningen som både naturligt

och nödvändigt, att en stor del av de vid universitet och högskolor utbildade

forskarna efter längre eller kortare tid vid desamma finner sin varaktiga

verksamhet vid andra forskningsinstitutioner. Såsom bärare av huvud­

ansvaret för forskarrekrytering och forskarutbildning utgör nämligen uni­

versitets- och högskoleorganisationen själva grunden för forskningen i vårt

land. Det är ett erkänt förhållande, alt denna utbildning sker mest effek­

tivt, genom att de unga forskarna infogas i en akademisk miljö i anknyt­

ning till pågående forskning. Grunden för forskarutbildningen är nämligen

gynnsamma betingelser för forskningen överhuvudtaget.

Lyckligtvis har under efterkrigstiden kunnat konstateras ett växande

intresse för bildning och högre utbildning. En allt större andel av ungdoms-

kullarna söker sig till gymnasierna och därifrån till akademisk utbildning

vid universitet och högskolor. Då dessutom ungdomskullarnas storlek inom

loppet av några år stiger från ungefär 80 000 till drygt 130 000 per års­

kull 20-åringar, är del uppenbart att högre utbildning och forskning under

den närmaste tiden kommer att ha en rekryteringsbas, som är helt unik

i den svenska odlingens historia. Uppgiften blir att ge universitet och hög­

skolor resurser, som sätter dem i stånd att icke blott meddela en fullgod

akademisk grundutbildning ulan även tillvarataga forskarbegåvningarna

och erbjuda dem sådana levnads- och arbetsvillkor, att de utan alltför stora

uppoffringar och bekymmer för sin framtida försörjning kan ägna sig åt

forskning. Forskarutbildning och forskning måste göras till ett lockande

alternativ för alla nyexaminerade, som har läggning och intresse för sådant

arbete. Vad här sagts om nödvändigheten av att landets forskarbegåvningar

tillvaratages gäller i lika hög grad för fackhögskolorna som för universite­

ten. Med tanke på det allmänt sett mycket goda begåvningsurvalet bland de

studerande vid flera av fackhögskolorna framstår det enligt utredningens

mening som utomordentligt angeläget att även dessa ges fullgoda resurser

för forskarutbildning. Icke minst gäller detta beträffande de tekniska hög­

skolorna, vilkas forskningsområden är av den största betydelse för vårt

samhälles utveckling.

Universitetens och högskolornas uppgifter för forskningen inskränker

sig emellertid icke till vad som har omedelbart samband med forskarrekry­

tering och forskarutbildning. Universitets- och högskoleorganisationen skall

därjämte bära upp en självständig forskning inom vetenskapens alla äm­

nesområden. Delvis är denna forskning — som ovan berörts — en förut­

sättning för handledandet av forskaradepter och yngre forskare, men del­

vis är den vid universitets- och högskoleinstitutionerna bedrivna forskningen

att betrakta som fristående från läroanstalternas rent utbildande uppgif­

ter. Härutinnan delar universitets- och högskoleorganisationen ansvaret

med ett stort antal fristående forskningsinstitut — både statliga och pri­

vata — och ämbetsverk med forskningsuppgifter. Detta gäller i synnerhet

inom de naturvetenskapliga, tekniska, samhällsvetenskapliga och vissa de­

lar av de humanistiska ämnesområdena. Inom stora och betydelsefulla om­

råden bär dock universitets- och högskoleorganisationen praktiskt taget

ensam ansvaret för forskning och vetenskaplig utveckling. Överhuvudtaget

är det ett utmärkande drag i det senaste årtiondets utveckling, att en allt­

mera omfattande självständig forskning bedrives vid de högre läroanstab

Kungl. Alaj.ts proposition nr 105 år 1959

17

terna. Universitetens och högskolornas resurser har av samhället ställts

till förfogande för eu helt fri och helt förutsättningslös forskning. Det är

därför i stort sett här som vetenskapen bryter ny mark genom att nya om­

råden göres till föremål för vetenskapliga undersökningar och nya ämnen

uppstår i gränsskiktet mellan äldre forskningsområden. Detta ger åt uni­

versitets- och högskoleorganisationen ett drag av stark dynamik, som i sin

tur är förutsättningen för dynamiken i hela samhällsutvecklingen. Även

såtillvida kan det sägas, att universiteten och högskolorna är själva basen

för forskningen i ett land. Universitet och högskolor blir aldrig färdig­

utbyggda i ett samhälle, som vill gå framåt.

Härefter ingår utredningen på vissa huvudspörsmål beträffande fors­

karrekryteringen. Åtgärder för denna måste, framhåller utred­

ningen till en början, syfta till att göra vetenskaplig vidareutbildning och

forskning till ett konkurrenskraftigt alternativ för alla därtill lämpade.

Forskaryrket fordrade en mycket lång utbildning, och arbetet ledde ej

alltid till snabba resultat. Därför vore det på intet sätt självklart att

forskarbanan skulle te sig lockande för var och en, som bär fallenhet för

vetenskapligt arbete. En realistisk uppfattning om de personella resurser­

nas knapphet leder enligt utredningen till slutsatsen att förbättrade villkor

för forskaradepter och yngre forskare är en förutsättning för en nödvändig

breddning av forskningens rekryteringsbas. Särskilt stora insatser för en

intensifierad forskning behövdes inom de områden, där en svår konkur­

rens om nyexaminerade unga akademiker mötte från andra verksamhets­

fält än det rent vetenskapliga, och här kunde därför särskilda åtgärder

vara nödvändiga för att trygga forskarrekryteringen.

För forskarrekryteringen fordras, fastslår utredningen, i första hand

stipendier och forskarrekryteringstjänster. Utredningen erinrar om att den

1 sitt första betänkande särskilt pekat på licentiand- och doktorandstipen­

diernas betydelse för forskarrekryteringen, och framlagt förslag om en

betydande förbättring av dessa stipendier, till såväl antal som belopp.

Statsmakternas beslut detta år innebär, tillägger utredningen, att utred­

ningens förslag i dessa stycken kommer att realiseras genom en omedelbar

höjning av stipendiebeloppen samt genom en under de två budgetåren

1958/59 och 1959/60 företagen successiv ökning av antalet stipendier. I an­

ledning härav vill utredningen understryka nödvändigheten av att den

beslutade uppräkningen av antalet licentiand- och doktorandstipendier icke

betraktas som slutgiltig utan att antalet stipendier årligen anpassas efter

den breddning av forskarrekryteringen som redan är påtaglig.

Licentiand- och doktorandstipendierna är emellertid enligt utredningens

åsikt icke det enda medlet för att få till stånd en breddad forskarrekryte­

ring. Det är därför av den allra största vikt, understryker utredningen,

att det vid universitet och högskolor finns ett tillräckligt antal forskar-

rekryleringstjänster, så avpassade att deras bestridande på ett naturligt

sätt låter sig förena med högre studier eller avhandlingsarbete. Här ligger,

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 105

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 195!)

18

framhåller utredningen, amanuens- och framför allt assistenttjänsternas

stora betydelse för forskning och forskarrekrytering. Utredningen vill på

det kraftigaste understryka vikten av att forskarrekryteringen stimuleras

genom såväl stipendier som dylika rekryteringsbefattningar, och detta bör

enligt utredningens mening gälla för alla ämnen — vid fakulteterna lika

väl som vid fackhögskolorna — inom vilka en vidgad rekrytering av unga

forskare överhuvudtaget anses böra stimuleras. Befattningar av det slag

utredningen här tänker på — d. v. s. befattningar med en del av arbets­

tiden uttagen i form av tjänstgöring för institutionens räkning och den

återstående delen i form av arbete med befattningshavarens egen avhand­

ling eller licentiatuppgift — bör sålunda enligt utredningens mening finnas

inom hela universitets- och högskoleorganisationen. I det följande fram-

lägger utredningen ett preciserat förslag, som syftar till att tillförsäkra

universitet och högskolor ett minimum av dylika rekryteringsbefattningar.

Både med hänsyn till rekryteringsbehovet och av andra skäl kan det i

många ämnen fordras ytterligare amanuens- och assistentbefattningar ut­

över det minimum utredningen velat tillförsäkra varje ämne. För de tek­

niska högskolornas del innebär förslaget därutöver, att de nuvarande förste

assistenthefattningarna föreslås ombildade till forskarrekryteringstjänster

av samma slag som universitetens assistenttjänster.

Åtgärder för forskarrekryteringen kunde emellertid icke uteslutande syfta

till att stimulera till påbör jande av högre vetenskapliga studier. De måste

även syfta till att säkerställa studiernas genomförande, att motverka en

alltför stor avgång efter licentiatexamen och att till fortsatt forsknings­

arbete knyta dem som i sin gradualavhandling givit prov på framstående

forskarbegåvning. Utredningen utvecklar denna sin uppfattning på följande

sätt.

Den normala karriären är härvidlag, i varje fall för universitetsfakul-

teternas vidkommande, docentbefattningar, eventuellt forskardocentbefatt­

ningar, och slutligen ordinarie lärarbefattningar vid universitet och hög­

skolor: laboratorsbefattningar (motsvarande) och professurer. Emellertid

har utsikterna inom denna karriär alltid tett sig osäkra. Antalet docent­

befattningar liksom antalet ordinarie lärarbefattningar i de olika ämnena

är så begränsat, afl utsikterna att omedelbart efter disputation erhålla

docentbefattning och alt sedan efter ett omfattande forskningsarbete er­

hålla professur även för mycket framstående forskare varit beroende av

tillfälliga ämneskonjunkturer. Till en viss grad är detta naturligt och ofrån­

komligt. Att alla doktorer inte kan bli docenter och alla docenter inte kan

bli professorer är ett förhållande som ligger i systemet och som har sin

motsvarighet inom alla yrkeskarriärer. Men å andra sidan får utsikterna

inom forskarkarriären — lika litet som befordringsutsikterna inom andra

yrken — icke te sig så osäkra, att rekryteringen äventyras. Rimliga utsikter

till befordran är här liksom annorstädes förutsättningen för att de rekryte-

ringsfrämjande åtgärderna skall fylla sitt syfte. I fail då en mycket fram­

stående vetenskapsman saknar utsikter att erhålla ordinarie befattning

inom den fasta personalorganisationen, har man ibland för honom inrättat

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

19

en personlig befattning. Utredningen anser, alt detta förfarande hittills i

alltför hög grad haft karaktären av undantagsföreteelse.

Enligt utredningens övertygelse är det nödvändigt att inrättandet av per­

sonliga befattningar göres till en normal väg för att trygga vetenskapens

utveckling och differentiering. I detta syfte framlägger utredningen i det

följande förslag om inrättandet av ett antal rörliga professurer, avsedda

att inrättas successivt med ett visst antal årligen under de närmaste åren.

Dessa tjänster skall enligt förslaget vara gemensamma för hela universitets-

och högskoleväsendet och tillsättas av Kungl. Maj :t utan avseende på ämne

eller läroanstalt. När en dylik tjänst i framtiden på nytt blir ledig, skall

den kunna besättas med ny innehavare utan avseende på vilket ämne den

tidigare innehavaren företrätt. Med den breddning av rekryteringsbasen

och med de olika åtgärder som föreslås till stimulerande av forskarrekryte­

ringen blir det möjligt att redan under 1960-talet till universitet och hög­

skolor knyta ett växande antal docentkompetenta yngre vetenskapsmän,

som under 1960- och 1970-talen kommer in i sin mest produktiva ålder.

Detta fordrade emellertid att redan nu åtgärder vidtoges i syfte att väl ut­

nyttja dessa personella resurser. Det nuvarande antalet docent- och slut­

befattningar vore därvid klart otillräckligt. Beslut om en successiv ut­

byggnad av antalet befattningar av dessa två huvudtyper måste ses som

ett nödvändigt komplement till övriga här föreslagna åtgärder till stimule­

rande av forskarrekryteringen. Utredningen anför härom vidare följande.

En dylik successiv utbyggnad av antalet e. o. docent- och forskardocent-

befattningar och ett ökat antal ordinarie tjänster i forskarkarriärens topp

behandlar utredningen i det följande. Utredningen betraktar icke sina för­

slag i dessa hänseenden såsom slutgiltiga. De gäller nämligen snarast en

komplettering av den nuvarande universitets- och högskoleorganisationens

forskar- och lärarstab. Utredningen avser att i ett följande betänkande lägga

fram en plan för det högre utbildningsväsendets utbyggnad. Därvidlag måste

övervägas om det nuvarande antalet fakulteter och högskolor är tillräckligt

för att på lång sikt tillgodose samhällets behov av akademiker och forskare

inom olika fält. Det kan då bli fråga om att tillskapa hela lärarstaber för

nya läroanstalter. Mot denna bakgrund måste man bedöma utredningens

förslag om en förhållandevis kraftig ökning av antalet e. o. docentbefatt­

ningar. Dessa befattningar är nämligen normalt den naturliga rekryterings­

basen till professurer och laboralurer. På vissa områden föreslår emellertid

utredningen endast en relativt ringa förstärkning av antalet e. o. docent-

befattningar. Delta gäller bl. a. de medicinska fakulteternas kliniska ämnes­

grupp och de tekniska högskolorna. Orsaken härtill är den, att efterfrågan

på dylika befattningar knappast nu motiverar ett högre antal. Olika för­

hållanden gör åt» docenter inom dessa ämnesområden har mindre intresse

för e. o. docentbefattningar än docenter inom andra fakulteter. För de tek­

niska högskolornas vidkommande kommer därtill alt disputationsfrekven-

sen ännu är relativt låg.

För att stimulera forskning och forskarrekrytering inom dessa betydelse­

fulla forskningsområden föreslår utredningen, närmast för de medicinska

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1950

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

fakulteternas kliniska ämnen och för de tekniska högskolorna, en ny typ

av forsknings- och forskarrekryteringsbefattning, som skulle vara inplace­

rad i forskarkarriären mellan assistentbefattningar och e. o. docentbefatt­

ningar. Innehavare av dessa befattningar skulle benämnas forskarassisten­

ter, och befattningarna skulle i första hand vara avsedda för doktorander.

För docentkompetent innehavare av sådan befattning föreslås ett visst

lönetillägg, men tanken är, att vid de tekniska högskolorna i framtiden

ersätta befattningarna med e. o. docentbefattningar av vanlig typ. Även för

de medicinska fakulteternas teoretiska ämnesgrupp, de matematisk-natur-

vetenskapliga fakulteterna och de samhällsvetenskapliga ämnena tänker

sig utredningen ett antal tjänster av denna nya typ. De åtgärder som ut­

redningen föreslår till stimulerande av forskarrekryteringen svftar alla till

att göra forskarens yrke mera attraktivt och därigenom mera konkurrens­

kraftigt gentemot andra yrken. De är avsedda att sättas in vid de val­

tillfällen som är avgörande för en akademikers slutliga val av yrkesbana.

Påbörjandet av högre vetenskapliga studier efter grundexamens avläg­

gande skulle stimuleras genom en kombination av å ena sidan licentiand-

stipendier och å den andra amanuens- och assistentbefattningar. Nyblivna

licentiater skulle uppmuntras till fortsatt forskarutbildning och avhand­

lingsarbete genom doktorandstipendier och assistenttjänster (i vissa fall

forskarassistentbefattningar) samt genom förbättrade utsikter att efter

disputation erhålla e. o. docentbefattning och därefter en ordinarie slut­

befattning som laborator (motsvarande) eller professor. Utredningens syfte

är sålunda att skaffa tjänster åt framstående vetenskapsmän för att där­

igenom åt samhället trygga en ökad tillgång på forskare för en enligt ut­

redningens mening önskvärd och nödvändig intensifiering av forskningen

icke blott vid universitet och högskolor utan överhuvudtaget i vårt samhälle.

Vidare anlägger utredningen följande synpunkter på forskarut­

bildningen.

För en framgångsrikt bedriven forskning och forskarutbildning vid uni­

versitets- och högskoleinstitutionerna behövs i första hand ett tillräckligt

antal högt kvalificerade forskar- och lärarkrafter med goda möjligheter

till såväl forskarhandledning som eget forskningsarbete.

I sitt första betänkande har utredningen starkt understrukit betydelsen

av att licentiander och doktorander i sitt arbete ges en effektiv handled­

ning av professorer och andra vid institutionen verksamma erfarna fors­

kare. Såsom det väsentliga i detta sammanhang pekade utredningen på

nödvändigheten av att professorerna och övriga högkvalificerade forskare

vid institutionerna ges mera tid till handledning av de studerande på hög­

stadiet. Genom utredningens i det första betänkandet framlagda förslag

och statsmakternas i år fattade beslut i anledning härav hoppas utred­

ningen att förutsättningar skapats för en radikal förbättring härutinnan

beträffande de hittills hårdast belastade fakulteterna, de humanistiska

och matematisk-naturvetenskapliga.

Vad utredningen bär och i sitt första betänkande anfört rörande den

21

fundamentala betydelsen av en generös politik då det gäller att för torskar­

handledning reservera tillräckliga lärarresurser gäller givetvis lika för

alla fakulteter och högskolor. Enligt utredningens mening måste i fram­

tiden fackhögskolorna lika väl som universiteten fungera icke blott som

läroanstalter för utbildning fram till akademisk grundexamen utan även

som centra för forskning och forskarutbildning inom sina ämnesområden.

Fackhögskolorna bör därför successivt ges sådana resurser, att de kan fylla

denna dubbla uppgift. Härvidlag vill utredningen särskilt fästa uppmärk­

samheten på förhållandena vid de tekniska högskolorna. I dessa hänseen­

den kan nuvarande förhållanden vid dessa högskolor ej anses vara till­

fredsställande. Till en del är detta samma problem som utredningen mött

vid sin behandling av förhållandena vid universiteten och vissa av de för­

slag som nu framföres beträffande de tekniska högskolorna medför ett

närmande av högskoleorganisationen till universitetsorganisationen. Sär­

skilt gäller detta de grundläggande, mer teoretiska ämnena. Undervisning

i dessa grundläggande ämnen — matematik, mekanik, fysik in. fl. — skall

delges alla eller en större del av alla elever vid de tekniska högskolorna.

Professorer i dessa ämnen föreläser ej sällan för grupper omfattande flera

hundra teknologer; de skall dessutom planera och övervaka undervis­

ningen i övrigt och utforma och granska bedömningen av ett däremot

svarande antal enskilda tentamensprov. Självfallet kommer dessa uppgif­

ter att kräva en mycket betydande del av en professors tid. Man kan också

konstatera att professorerna i dessa ämnen finner alltför ringa tid för att

driva egen forskning och för att handleda studier och forskning syftande

till högre examina. Härtill kommer, att det för den tekniska forskningen

överhuvudtaget är av den största betydelse att forskning och forskarutbild­

ning intensifieras i de grundläggande ämnena även vid de tekniska hög­

skolorna. De matematiska eller teoretisk-fysiska hjälpmedel, som krävs

i den moderna tekniken, är av så avancerad natur och också så särpräg­

lade, att det torde vara uteslutet att forskning och forskarutbildning i dessa

ämnen drivs uteslutande vid universiteten. Detta kan icke ske utan en om­

organisation av lärarstaben vid de tekniska högskolorna, varigenom de

högst kvalificerade lärarna befrias från en så stor del av undervisningen

för civilingenjörsexamen och av ansvaret lör denna undervisnings organi­

sation, att de inom ramen för sin undervisning jämväl kan anslå tillräckligt

utrymme för forskarhandledning och undervisning på högstadiet. Vad här

sagts bör i princip gälla för alla ämnen vid de tekniska högskolorna, men

med hänsyn till lågstadieundervisningens olika omfattning och det skif­

tande antalet licentiander och doktorander är behovet av en förstärkning

av lärarresurserna särskilt trängande i vissa ämnen. Till de högt kvali­

ficerade lärare, som det här gäller att i viss utsträckning friställa för

forskarhandledning och högstadieundervisning, räknar utredningen — lik­

som i första betänkandet beträffande de filosofiska fakulteterna — såväl

professorer som laboratorer. Visserligen torde, liksom 1 al let är vid de

filosofiska fakulteterna, vissa laboratorsbefattningar ursprungligen ha till­

kommit närmast för lågstadieundervisningens skull, men kompetenskraven

för samtliga laboratorsbefattningar vid de tekniska högskolorna torde ha

hållits på samma höga vetenskapliga nivå som beträffande motsvarande

befattningar vid fakulteterna. Med hänsyn härtill samt till den svällande

undervisningsorganisationen vid nu ifrågavarande högskolor och till vad

ovan anförts rörande betydelsen av eu väsentlig förstärkning av den lek-

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 är 1950

22

niska forskningens och forskarutbildningens resurser anser utredningen

att anledning saknas att göra en kategoriklyvning med hänsyn till arfaets-

uppgifterna inom den i kompetenshänseende enhetliga laboratorsgruppen.

Såvitt utredningen kunnat finna, är samma motivering för införande av

universitetslektorat giltig även för de tekniska högskolornas del. Detta

underströks också i remissyttrandena över utredningens första betänkande

av såväl överstyrelsen för de tekniska högskolorna som av dessas lärar­

kollegier. I det följande återkommer utredningen till detta spörsmål och

framlägger där förslag om införande av universitetslektorat jämväl vid de

tekniska högskolorna.

Utredningen upptar slutligen frågan om forskningens hjälp-

resurser till principiell behandling och anför därom bl. a. följande.

Förutom tillräckliga och tillräckligt kvalificerade personella hjälpkrafter

behövs för en rationellt bedriven forskning många gånger betydande mate-

rielresurser i form av maskiner, instrument och förbrukningsartiklar av

olika slag. Det är emellertid enligt utredningens uppfattning ofrånkomligt

att universiteten och högskolorna genom anslag på sina ordinarie stater

tillförsäkras resurser i fråga om biträdespersonal och materielanslag, som

(a)_ helt tillgodoser undervisningens behov, (b) helt tillgodoser forskar­

utbildningens (inkl. licentianders och doktoranders) behov, samt (c) till­

godoser (ten till institutionen fast knutna forskarpersonalens mera per­

manenta behov av biträdeshjälp och materiel och sålunda gör institutionen

forskningsmässigt funktionsduglig.

Den biträdespersonal och de materielanslag, som erfordras för att till­

godose dessa behov, utgör universitetens och högskolornas basorganisation.

Denna basorganisation bör ge likvärdiga, om ock ej i sina detaljer helt

lika, resurser åt i avseende på sammansättningen av den vetenskapliga

personalen lika institutioner i samma ämne vid olika läroanstalter. Den

måste utbyggas i takt med utbyggnaden av den fasta lärar- och forskar-

personalen.

Basorganisationens hiträdesstab måste vidare — det vill utredningen

med skärpa understryka — ges en sådan sammansättning, att den mo­

derna forskningens krav på högt kvalificerad, delvis akademiskt utbildad,

biträdeshjälp kan tillgodoses.

Basorganisationen måste slutligen konstrueras så, att den tillförsäkrar

licentiander, doktorander och e. o. docenter särskilt för dessa kategorier

avpassade resurser, detta dels emedan antalet licentiander och doktoran­

der växlar snabbt och de e. o. docentbefattningarna icke är fast knutna

till vissa institutioner, dels emedan dessa kategoriers behov av biträdes­

hjälp och materiel för sin forskning är relativt skiftande och svårt att

förutse.

Utredningen framlägger i det följande preciserade förslag rörande en

förstärkt och likvärdig basorganisation för de olika universiteten och hög­

skolorna samt rörande särskild basorganisation knuten till de e. o. docent­

befattningarna. Den basorganisation, som utredningen sålunda föreslår

skall ingå i universitets- och högskoleorganisationens fasta resurser, kom­

mer i enlighet med det resonemang som förts i det föregående ingalunda

att bli tillräcklig för den forskning som bedrives vid många institutioner.

Basorganisationen föreslås dimensionerad endast som en minimiorganisa-

tion. Större forskningsprojekt och för dessa projekt erforderlig specialut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

23

rustning måste finansieras från annat håll. Basorganisationen är icke heller

avsedd att ge resurser för det forskningsarbete som utföres av sådana

forskare som icke ingår i institutionens fasta personalstab och som icke

heller är att beteckna som licentiander eller doktorander.

Att ge institutionerna de erforderliga ytterligare forskningsresurserna

är redan och bör enligt utredningens mening även i fortsättningen vara

en av de statliga forskningsrådens huvudsakliga uppgifter.

Redan i detta sammanhang torde jag vidare få ingå på utredningens över­

slagsberäkningar av de med inrättandet av nya forskar- och lärarbefattningar

förenade följdkostnaderna. Dessa belyser på ett sammanfattande sätt vissa

centrala delar av det av utredningen förordade upprustningsprogrammet.

Utredningen har redovisat ifrågavarande beräkningar i en särskild till betän­

kandet fogad bilaga, vilken här torde böra återges.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1950

Följdkostnader vid inrättande av nya forskar- och lärarbefattningar

De av utredningen föreslagna nya forskarbefattningarna är av följande

typer: Rörliga professurer, e. o. docent- och e. o. forskardocentbefattningar,

lektorat vid de tekniska högskolorna samt forskarassistentbefattningar. För

befattningarna av det sistnämnda slaget synes särskilda biträdes- och ma-

terieiresurser icke behöva beräknas, da forskarassistenterna kan förutsättas

få sitt behov av hjälpresurser tillgodosett genom anslagen till ograduerade

forskares vetenskapliga verksamhet.

För de övriga slagen av forskarbefattningar måste däremot beräknas kost­

nader för både biträdespersonal och materiel. Dessa kostnader är emellertid

icke möjliga att beräkna exakt, då de nya befattningarna i utredningens

förslag ej bundits till vissa ämnesgrupper. Det blir därför nödvändigt att

först redogöra för ifrågavarande följdkostnaders storlek för de olika slagen

av befattningar inom olika ämnesgrupper.

Med tillämpning av vissa i betänkandet närmare angivna regler och beräk­

ningsgrunder beträffande omfattningen av för professurer inom olika äm­

nesgrupper erforderlig assisten Ipersonal, beträffande anslagen till biträdes-

hjälp åt innehavare av docentbefattningar, beträffande sekreterarhjälp åt

ordinarie lärare i humanistiskt inriktade ämnen, beträffande bitradesper-

sonalens storlek inom den matematiska ämnesgruppen samt inom olika typer

av experimentellt arbetande vetenskaper, beträffande biträdespersonalens

storlek för samhällsvetenskapliga ämnen samt beträffande materielansla-

gens dimensionering för olika ämnesgrupper kan följdkostnaderna för

professurer, docentbefattningar och lektorat beräknas för följande sju äm­

nesgrupper:

(1) Den humanistiska ämnesgruppen, omfattande de teologiska och juri­

diska fakulteterna samt de humanistiska fakulteternas rent humanistiskt

inriktade ämnen. En rörlig professur inom denna ämnesgrupp kan beräknas

fordra assistent- eller amanuenshjälp till en kostnad motsvarande lönekost­

naden för en halv assistenttjänst samt sekreterarhjälp till eu kostnad mot­

svarande lönekostnaden för ett fjärdedels biträde med lön enligt lönegrad 8.

En docenlbefattning inom denna ämnesgrupp fordrar anslag till biträdes-

hjälp med 2 000 kronor per år. Materielanslag kan beräknas etter 3,5 % av

den totala lönekostnaden.

24

(2) Den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen, omfattande även ämnena

pedagogik och psykologi. Här får assistentkostnaden för en rörlig professur

beräknas motsvara lönekostnaden för en hel assistenttjänst; sekreterarbjälp

får beräknas till en kostnad motsvarande 80 % av lönen i lönegrad 8. Anslag

till biträdeshjälp åt docenter inom denna ämnesgrupp kan beräknas till

6 000 kronor för år (för halva antalet befattningar 10 000 kronor och för

återstoden 2 000 kronor). Materielanslag får beräknas efter 11,3 % av den

totala lönekostnaden

(3) Den medicinska fakultetens teoretiska ämnen. Assistentkostnaderna

beräknas här på samma sätt som för professurer inom den samhällsveten­

skapliga ämnesgruppen. Biträdespersonal för varje professur beräknas med

3,1 tjänster med en antagen genomsnittslön i lönegrad 8. Anslag till biträ­

deshjälp åt docenter får beräknas med 10 000 kronor per befattning och år;

materielanslag med 21 % av den totala lönekostnaden.

(4) Den medicinska fakultetens kliniska ämnen. För dessa ämnen föreslås

ingen särskild assistent- eller amanuenspersonal knuten till professurerna.

Biträdespersonal för varje professur får här beräknas med 2,1 tjänster med

en antagen genomsnittslön i lönegrad 8. Anslag till biträdeshjälp åt docen­

ter tår beräknas med 10 000 kronor per år och befattning; materielanslag

med 30 % av den totala lönekostnaden.

(5) Den matematiska ämnesgruppen, omfattande jämväl de teoretiska

ämnena vid de tekniska högskolorna. Assistentkostnaderna beräknas här

på samma sätt som för professurer inom den samhällsvetenskapliga ämnes­

gruppen. Biträdeshjälp får för varje professur och lektorat (vid de tekniska

högskolorna) beräknas till en kostnad motsvarande 60 % av lönen i löne­

grad 8. Anslag till biträdeshjälp åt docenter får beräknas med 2 000 kronor

per år och befattning; materielanslag med 8,5 % av den totala lönekost­

naden.

(6) Den fysisk-kemiska ämnesgruppen, omfattande jämväl de övriga

ämnena vid de tekniska högskolorna. Assistentkostnaderna beräknas för

denna ämnesgrupp på samma sätt som för professurer inom den samhälls-

vetenskapliga ämnesgruppen. För ämnena fysik och kemi kommer därtill

kostnader motsvarande lönen för ytterligare en hel assistentbefattning. Bi­

trädeshjälp för varje professur och lektorat (vid de tekniska högskolorna)

beräknas med 3,3 tjänster med en antagen genomsnittslön i lönegrad 8.

Anslag till biträdeshjälp åt docenter får beräknas med 10 000 kronor per be­

fattning och år; materielanslag med 29,3 % av den totala lönekostnaden.

(7) Den biologisk-geografiska ämnesgruppen. Kostnaderna får här be­

räknas pa samma sätt som för den fysisk-kemiska ämnesgruppen med den

skillnaden att biträdeshjälp beräknas med 1,9 tjänster per professur och

materielanslag beräknas med 20,5 % av den totala lönekostnaden.

Med här angivna beräkningsmetoder kan följdkostnaderna för professu­

rer, docentbefattningar och lektorat inom de olika ämnesgrupperna beräk-

nas på sätt som framgår av den på sid. 25 först intagna sammanställningen.

Följdkostnaderna för laboraturer blir desamma som för professurer med

den skillnaden att kostnaderna för materiel får beräknas något lägre med

hänsyn till den något lägre lönekostnaden.

Det kan synas tveksamt, om ett lektorat fordrar lika stor biträdespersonal

som t. ex. en professur. Till följd av en lektors större undervisningsbörda

får hans forskning beräknas bli mindre omfattande än en professors. Å

andra sidan ställer även undervisningen krav på biträdespersonal och om

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

25

Hum.

Samh.

Teor.

med.

Klin.

med.

Matem.

Fysisk­

kemiska

gruppen

Biol.-

geogr.

A. Följdkostnader för pro­

fessur

kostn. för ass.- eller

aman.-personal..........

kostn. för bitr.-personal

kostn. för materiel.........

8 886

2 985

1 773

17 772

9 264

7 447

17 772

35 898

19 433

24 318

18 956

17 772

6 948

5 405

17 772

38 214

27 792

17 772

22 002

16 122

Summa kronor

13 554

34 483

73 103

43 274

30 125

83 778

55 896

B. Följdkostnader för do­

centbefattningar

anslag för bitr.-hjälp . .

2 000

6 000

10 000

10 000

2 000

10 000

10 000

kostn. för materiel........

1 028

3 771

7 848

11 212

2 497

10 950

7 661

Summa kronor

3 028

9 771

17 848

21 212

4 497

20 950

17 661

C. Följdkostnader för lek­

torat vid de tekniska

högskolorna

kostn. för bitr.-personal

6 948

38 214

kostn. för materiel........

—

—

—

—

3 183

20 134

—

Summa kronor

—

—

—

—

10 131

58 348

—

undervisningen är så omfattande, att ett lektorat inrättas, fordras som regel

också att en icke så liten del av institutionens biträdesresurser avdelas för

göromål i samband med undervisningen. Därtill kommer, att lektoraten

vid de tekniska högskolorna föreslås inrättade i syfte att ge professorer och

laboratorer förbättrade möjligheter till forskarhandledning och forskning.

Tillkomsten av dessa lektorat kan därför väntas även indirekt leda till en

intensifierad forskningsverksamhet vid ifrågavarande institutioner. Med

hänsyn härtill har det ansetts riktigast att vid beräkningen av följdkost­

naderna använda samma beräkningssätt för de här föreslagna lektoraten

som för övriga ordinarie lärartjänster.

Utredningen föreslår, att sammanlagt 25 rörliga professurer inrättas un­

der de närmaste fem budgetåren, men utredningen har icke angivit ämnes­

områden för dessa professurer. Nu vet vi, att de budgetåret 1958/59 befint­

liga sammanlagt 437 professurerna (ordinarie och personliga) vid universi­

teten, karolinska institutet, Stockholms högskola och de tekniska högsko­

lorna är fördelade mellan de sju här angivna ämnesgrupperna på följande

sätt:

Hum.

Samh.

Teor.

med.

Klin.

med.

Matem.

Fysisk­

kemiska

gruppen

Biol.-

geogr.

122

27

46

75

24

in

32

0//O

...........................................

28

6

11

17

6

25

7

För kostnadsberäkningens skull kan vi nu göra antagandet att de före­

slagna 25 rörliga professurerna kommer att fördela sig på de olika ämnes­

grupperna på samma sätt som de nu befintliga professurerna. Antalet rör­

liga professurer inom varje ämnesgrupp och de med dessa professurer för­

knippade följdkostnaderna skulle då bli följande:

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Antaget antal professurer

Följdkostnader...................

Hum.

Samh.

Teor.

med.

Klin.

med.

Matem.

Fysisk­

kemiska

gruppen

Biol.-

geogr.

7

94 878

2

68 966

3

219 309

4

173 096

1

30 125

6

502 668

2

111 792

Sammanlagt skulle följdkostnaden för samtliga föreslagna 25 rörliga

professurer sålunda kunna beräknas till 1 200 834 kronor, eller 2i0 000

kronor per år. Då befattningarna föreslås inrättade fr. o. in. den 1 januari

blir kostnaderna för budgetåret 1959/60 dock 120 000 kronor.

Vad så beträffar följdkostnaderna vid inrättande av de av utredningen

föreslagna e. o. docentbefattningarna kan till en början konstateras, att dessa

i förslagen är fördelade på fakulteter och högskolor men icke på ämnesgrup­

per. De flesta av de nya befattningarna skall i varje fall till en början

göras rörliga. Med ledning av nu gällande ämnesfördelning bland ämnes-

bundna docentbefattningar skulle man kunna antaga, att en femtedel av de

humanistiska fakulteternas nya befattningar kominer att gå till docenter

inom samhällsvetenskapliga ämnen, att hälften av de matematisk-natur-

vetenskapliga fakulteternas nya befattningar kommer att gå till ämnen

inom den biologisk-geografiska ämnesgruppen och en sjättedel av befatt­

ningarna till ämnen inom den matematiska ämnesgruppen. Av nuvarande

docentbefattningar inom de medicinska fakulteterna är en tredjedel knuten

till kliniska ämnen, men med hänsyn till att utredningen tänker sig att med

sitt förslag särskilt tillgodose denna ämnesgrupp, synes det riktigast att

antaga att hälften av de nya befattningarna kommer att innehavas av do­

center i kliniska ämnen. De för de tekniska högskolorna föreslagna befatt­

ningarna kan antagas gå till dessa högskolors »övriga ämnen», medan följd­

kostnaderna för tandläkarhögskolornas docentbefattningar synes kunna

beräknas efter samma grunder som för motsvarande ämnen inom den

kliniska ämnesgruppen.

Med dessa antaganden kan följdkostnaderna för helt år för de föreslagna

docentbefattningarna beräknas på följande sätt:

Ämnesgrupp

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

an­

tal

kostnad

kr

an­

tal

kostnad

kr

an­

tal

kostnad

kr

an­

tal

kostnad

kr

an­

tal

kostnad

kr

Hum. grp. (inkl.

teol. fak.)...........

14

42 392

9

27 252

9

27 252

7

21 196

6

18 168

Samh. grp...............

3

29 313

2

19 542

2

19 542

1

9 771

2

19 542

Teor. med. grp. . . .

7

124 936

7

124 936

6

107 088

Klin. med. grp

(inkl. tandl.-hög-

skolan).................

9

190 908

9

190 908

6

127 272

Matem. grp.............

2

8 994

3

13 491

2

8 994

2

8 994

1

4 497

Fysisk-kemiska grp

(inkl. tekn. hög-

skolorna).............

7

146 650

8

167 600

4

83 800

4

83 800

3

62 850

Biol.-geogr. grp.. . .

7

123 627

6

105 966

6

105 966

6

105 966

5

88 305

Summa

49

666 820 44

649 695 35

479 914 20

229 727

17

193 362

27

Tablån anger kostnaderna för helt år. Summorna för de två första bud­

getåren avspeglar icke de kostnadsökningar, som faller på vart och ett av

dessa. Utredningen föreslår nämligen, att anslag till biträdeshjälp åt docen­

ter ställes till förfogande först från den 1 januari 1960. Om samma förfa­

ringssätt tillämpas för den del av följdkostnaderna som gäller materiel-

anslag, innebär detta, att följdkostnaderna för de befattningar, som föreslås

inrättade från och med budgetåret 1959/60, för detta budgetår får beräknas

med halverat belopp, medan en lika stor kostnadsökning kommer att falla

på budgetåret 1960/61. Kostnadsökningen blir därför för budgetåret 1959/60

333 410 kronor, men för budgetåret 1960/61 i stället 983 105 kronor.1

Då det gäller beräkningen av följdkostnaderna för av utredningen före­

slagna 32 nya forskardocentbefattningar kan med ledning av de ämnesan-

knutna docentbefattningarnas nuvarande fördelning följande antaganden

göras: Av föreslagna 16 befattningar för Uppsala och Lunds universitet kan

7 beräknas för humanistiska ämnen (inkl. de teologiska och juridiska fakul­

teterna), medan 2 tjänster kan beräknas för var och en av de teoretisk­

medicinska, fysisk-kemiska och biologisk-geografiska ämnesgrupperna och

en tjänst för var och en av övriga ämnesgrupper. Av föreslagna 4 befatt­

ningar för Göteborgs universitet kan 2 tjänster beräknas för humanistiska

ämnen och en tjänst för envar av de medicinska ämnesgrupperna. Av före­

slagna 5 befattningar vid karolinska institutet kan 3 beräknas för den teore­

tiska och 2 för den kliniska ämnesgruppen. Av föreslagna 5 befattningar vid

Stockholms högskola kan 3 beräknas för humanistiska ämnen och en tjänst

för envar av de fysisk-kemiska och biologisk-geografiska ämnesgrupperna.

De 2 tjänsterna vid de tekniska högskolorna slutligen kan beräknas gå till

dessa högskolors »övriga ämnen» och sålunda i kostnadshänseenden jäm­

ställas med den fysisk-kemiska ämnesgruppens docentbefattningar.

Med dessa antaganden kan följdkostnaderna för helt år för de föreslagna

forskardocentbefattningarna beräknas sålunda:

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

1959/60

1960/61

1961/62

Ämnesgrupp

an-

kostnad

an-

kostnad

an-

kostnad

tal

kr

tal

kr

tal

kr

Hum. grp. (inkl. teol. o. jur. fak). .

4

12 112

4

12 112

4

12 112

Samh. grp.............................................

1

9 771

Teor. med. grp.....................................

2

35 696

2

35 696

2

35 696

Klin. med. grp.....................................

2

42 424

2

42 424

Matem. grp...........................................

1

4 497

Fysisk-kemiska grp. (inkl. tekn.

högsk.)...............................................

2

41 900

2

41 900

1

20 950

Biol.-geogr. grp....................................

1

17 661

i

17 661

1

17 661

Summa

11

149 793

ii

149 793

10

100 687

Även här faller kostnadsökningen för de befattningar, som föreslås in­

rättade från och med budgetåret 1959/60 till hälften på detta budgetår och

till hälften på det följande. Kostnadsökningen blir följaktligen för budget­

1 En viss mindre skiljaktighet föreligger mellan vad som här och i det följande redovisas såsom

universitetsutredningens förslag och vad denna i betänkandet angivit. Denna skiljaktighet sam­

manhänger med att vissa smärre korrigeringar av det bakomliggande siffermaterialet numera

vidtagits.

året 1959/60 74 897 kronor, men för budgetåret 1960/61 i stället 224 689

kronor.

Av föreslagna 16 lektorat vid de tekniska högskolorna gäller 8 teoretiska

och 8 övriga ämnen. Följdkostnaderna kan sålunda beräknas till (8

X

10 131 =) 81 048 + (8 x 58 348 =) 466 784 kronor eller tillsammans 547 832

kronor, vilken kostnad helt gäller budgetåret 1959/60.

Ytterligare materielanslag vid förstärkning av assistent- och

biträdesper sonalen

Enligt utredningens förslag bör materielanslagen beräknas i anslutning

till de totala lönekostnaderna.

Utredningen förordar en förstärkning av assistent- och amanuensperso­

nalen vid fakulteterna till en beräknad lönekostnad av 1 062 766 kronor och

vid de tekniska högskolorna till en beräknad lönekostnad av 1 599 480 kro­

nor. Den förra summan kan fördelas på ämnesgrupper med hjälp av utred­

ningsmaterialet. Antages att de nya assistentbefattningarna vid de tekniska

högskolorna fördelas i samma proportioner som högskolornas professurer

och laboraturer är fördelade mellan de teoretiska ämnena (15 %) och övriga

ämnen (85 %), kan vi fördela de sammanlagda lönekostnaderna på ämnes­

grupper och även — med hjälp av de på s. 22 f angivna relationstalen —

beräkna den erforderliga ökningen av materielanslagen:

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Hum.

Samh.

Teor.

med.

Klin.

med.

Matem.

Fysisk­

kemiska

gruppen

Biol.-

geogr.

Summa

Lönekostnad

fakulteter....

tekn. högskolor

815 025

104 855

53 316

—

4 798

239 922

67 000

1 359 558

17 772 1 062 766

1 599 480

Summa kr

815 025

104 855

53 316

—

244 720 1 426 558

17 772 2 662 246

Materielkostnad

28 526

11 849

11 196

—

20 801

417 981

3 643

493 996

Denna ökning av materielanslagen faller helt på budgetåret 1959/60.

Kostnaderna för de olika delarna av den i betänkandet föreslagna för­

stärkningen av den personella basorganisationen beräknar utredningen kom­

ma att fördela sig på ämnesgrupper och budgetår enligt följande samman­

ställning :

Ämnesgrupp

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

Hum. grp.......................

309 560

309 560

177 560

Samh. grp......................

131 620

131 620

65 620

_

_

Teor. med. gpr.............

321 740

321 740

131 740

_

_

Klin. med. grp..............

215 028

215 028

115 028

41 688

41 688

Matem. grp...................

49 308

49 308

30 308

14 475

14 475

Fysisk-kemiska grp. . .

643 990

643 990

463 990

226 181

226 181

Biol.-geogr. grp............

283 870

283 870

111 870

48 844

48 844

Summa kr

1955 116

1 955 116

1 096 116

331 188

331 188

Då de föreslagna tjänsterna med placering i lönegraderna 17—23 icke i

förslaget fördelats på ämnesgrupper, har kostnaderna för förstärkning av de

29

experimentella och matematiska ämnenas basorganisation fördelats mellan

ämnesgrupperna proportionellt efter det totalantal nya tjänster, som beräk­

nas för var och en av dessa. Anslaget till biträdeshjälp åt innehavare av

forskardocentbefattningar har fördelats mellan ämnesgrupperna i samma

proportioner som nu gäller för de ämnesbundna docentbefattningarnas

fördelning mellan dessa.

Med användande av de på s. 22 f angivna procenttalen för materielansla-

gens beräkning i anslutning till lönekostnaderna kan nu den erforderliga

ökningen av materielanslagen beräknas enligt följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Ämnesgrupp

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

10 835

10 835

6 215

_

14 873

14 873

7 415

—

'---

67 565

67 565

27 665

—

—

64 508

64 508

34 508

12 506

12 506

4 191

4 191

2 576

1 230

1 230

Fysisk-kemiska grp. . .

Biol.-geogr. grp............

188 689

58 193

188 689

58 193

135 949

22 933

66 271

10 013

66 271

10 013

Summa kr

408 854

408 854

237 261

90 020

90 020

De här beräknade följdkostnaderna vid inrättande av föreslagna forskar-

befattningar samt vid genomförande av föreslagen förstärkning av assistent-

och biträdespersonalen sammanfattas för de olika budgetåren i följande

tablå.

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

Följdkostnader för fö­

reslagna rörliga pro­

fessurer ......................

120 000

240 000

240 000

240 000

240 000

Följdkostnader för fö­

reslagna e. o. docent-

befattn.......................

333 410

983 1051

479 914

229 727

193 362

Följdkostnader för fö­

reslagna e.o. forskar-

docentbefattn...........

74 897

224 689

100 687

___

—

Följdkostnader för fö­

reslagna lektorat.. .

547 832

—

—

—

—

Materielanslag vid fö­

reslagen förstärkning

av ass.- o. bitr.-pers.

902 850

408 854

237 261

90 020

90 020

Summa kronor

1 978 989

1 856 6481

1 057 862

559 747

523 382

1 Se not å sid. 27.

F orskningsråden

Enligt utredningens uppfattning var det ett lyckligt grepp av statsmak­

terna, då forskningsrådstanken i samband med efterkrigsperiodens uni-

versitetsupprustning på allvar knäsattes. Det är också glädjande att kunna

konstatera, att forskningsrådens samarbete med universiteten, högskolorna

30

och forskningsinstitutionerna, i Sverige liksom i andra länder, varit syn­

nerligen gott. Detta beror säkerligen i hög grad på att rådens ledamöter

i de flesta fall varit och är aktiva forskare knutna till dessa lärosäten och

institutioner. Anslagen från råden har även varit av största vikt för den

utbyggnad av forskningsarbetet i vårt land, som skett under tiden efter

det andra världskriget.

En av forskningsrådens uppgifter är att åt universitets- och högskoleforsk-

ningen liksom åt andra forskningsinstitutioner förvalta de extra resurser,

som även efter en utbyggnad av basorganisationen enligt utredningens för-

slag blir en nödvändig förutsättning för genomförandet av stora forsk­

ningsprojekt.

Rådens andra huvuduppgift är att följa vetenskapens utveckling och

samhällets behov av forskning. De skall ha möjlighet att taga initiativ

inom områden, där eu intensifierad eller ny forskning bedömes vara av

särskilt värde och de måste därför kunna för ett visst forskningsprojekt

organisera hela forskningsgrupper med arvoderade forskare, assistenter

och teknisk personal samt ibland mycket dyrbar apparatur.

För att kunna fylla dessa utomordentligt viktiga funktioner behöver

forskningsråden enligt utredningens mening väsentligt förstärkta resurser.

I det följande framlägger utredningen preciserade förslag härom. Den

väsentliga frågan har därvid varit, hur stor del av det totala stödet till

forskningen som bör gå via universitetens och högskolornas stater i form

av tjänster och anslag och hur stor del som bör gå via råden. Som förut

nämnts framlägger utredningen ett preciserat förslag rörande en förstärk­

ning av basorganisationen vid de högre läroanstalterna. Kraven i fråga om

basorganisationen förändras emellertid i takt med vetenskapens egen ut­

veckling. Utredningen påpekar vidare, att forskningsråden år efter år i

vissa fall beviljar anslag för ett och samma ändamål och anför härom yt­

terligare följande:

Efter en tid konstateras detta anslag tillgodose ett permanent behov.

Tiden är då inne att överföra den genom anslaget möjliggjorda tjänsten

eller anslagsförstärkningen till ifrågavarande läroanstalts eller forsknings­

instituts ordinarie anslagsstat. Det kan i detta sammanhang vara fråga om

antingen en hel forskningsinstitution eller en forskningsgrupp, en enskild

forskartjänst, en teknisk serviceorganisation, en biträdestjänst eller en för­

stärkning av ett materielanslag. De erfarenheter som vunnits under den tid

forskningsrådet beviljat anslag för ifrågavarande ändamål, blir helt natur­

ligt vägledande då det gäller att till den fasta organisationen överflytta ett

rådsanslag som fått permanent karaktär. En forskargrupp eller en institu­

tion, som finnes böra ges en fast organisation, kan antingen inlemmas i den

fasta universitets- och högskoleorganisationen som en självständig institu­

tion eller som en del av en redan befintlig institution: eller också kan den

ges en permanent status som ett självständigt forskningsinstitut. Vilket

av dessa alternativ man väljer, måste bli beroende av överväganden i det

enskilda fallet. Föreligger behov av att utnyttja en forskargrupp eller en

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

31

institution i den akademiska undervisningen (för grundexamen eller för

särskild forskarutbildning), blir en överflyttning till universitets- och hög­

skoleorganisationen naturlig. I annat fall kan man välja mellan en rad

redan prövade former för självständiga forskningsinstitutioner, med eller

utan viss anknytning till universitets- och högskoleorganisationen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

Yttranden

Utredningens allmänna presentation av det upprustningsprogram, som

den avser att framlägga, har med få undantag hälsats med stor tillfreds­

ställelse av remissinstanserna. Från en del håll har emellertid vissa erin­

ringar framställts. Dessa gäller främst att utredningen allenast i förbi­

gående ingått på sådana spörsmål som de akademiska lärosätenas lokal­

frågor och de s. k. lärda verkens ställning i forskningsorganisationen. Vi­

dare konstateras att tandläkarhögskolorna tilldelats en relativt sett undan­

skymd plats i betänkandet. Slutligen påpekas att utredningen ej berört frå­

gan om resebidrag till svenska forskare.

Statskontoret yttrar bl. a. följande.

Statskontoret inser till fullo värdet av att landets forskningsresurser till-

varatages och utvecklas i möjligaste mån men hyser vissa tvivelsmål rörande

dessa resursers tillräcklighet för en så omfattande och snabb upprustning,

som nu avses. En allmän granskning av de presenterade förslagen inger stats­

kontoret den bestämda uppfattningen, att återhållsamhet måste iakttagas

vid förslagens realiserande och att bindande beslut för en följd av kom­

mande budgetår nu bör undvikas. De framförda anspråken måste jämväl

avvägas emot andra trängande vetenskapliga ändamål. Statskontoret anser

i likhet med utredningen att den förordade konstruktionen av forskar-

rekryteringstjänster i olika grader måste innebära en kraftig stimulans för

forskarrekryteringen i dess helhet. Ämbetsverket har därför ingen prin­

cipiell erinran mot att en förstärkning av forskarkarriären åvägabringas

genom flera tjänster och bättre arbetsmöjligheter på sätt utredningen skis­

serat men finner de framlagda förslagen på många punkter vara alltför

schablonmässiga för att kunna läggas till grund för omedelbara åtgärder.

Vetenskapsakademien uttrycker stor tillfredsställelse över den av utred­

ningen utformade planen för forskningens upprustning. Detta gäller enligt

akademien såväl de förslag som avses genomföras omedelbart eller under

de allra närmaste åren som de principiella riktlinjer vilka angivits av ut­

redningen för utveckling på längre sikt.

Juridiska fakulteten i Uppsala finner utredningens upprustningsprogram

väl övervägt och utformat samt ägnat att främja det avsedda syftet.

Medicinska fakulteten därstädes framhåller sin stora tillfredsställelse över

utredningens förslag. De riktlinjer, som utredningen uppdragit för den för­

ordade utbyggnaden, är realistiska och välmotiverade, i själva verket så väl­

motiverade alt de enligt fakultetens mening representerar minimikrav. Den

vetenskapliga forskningens framåtskridande är en samhällsangelägenhet av

32

största vikt och fakulteten hoppas att utredningens förslag obeskuret skall

vinna statsmakternas gillande.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anför bl. a. följande.

Sektionen vill deklarera sin beundran för den grundlighet, med vilken

universitetsutredningen gått till väga vid fastställandet av forskningens

nuvarande tillgångar och den förståelse för forskningens trångmål den visat

i sina vittgående reformförslag. Sektionen delar till fullo åsikten att kraft­

tag från samhällets sida nu är av nöden för att förbättra de nu verksamma

forskarnas villkor och stimulera forskarrekryteringen. Med tanke på uni­

versitetens och högskolornas nu pågående kraftiga expansion förefaller den

av utredningen valda vägen att ange allmänna riktlinjer eller »ramar» för

beräkningen av personal- och materielbehovet som den enda framkomliga.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala uttalar sin tillfredsställelse över

utredningens förslag och ansluter sig i huvudsak till de av utredningen ut­

talade principerna.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten därstädes ansluter sig helt till

det principiella program som utredningen framlagt för forskningsresur­

sernas upprustning. De av utredningen framlagda konkreta förslagen är

visserligen för fakultetens del i flera hänseenden icke tillräckliga för att

uppnå de i principprogrammet angivna målen, men de utgör ett riktigt och

viktigt steg i denna riktning och bör därför enligt fakultetens bestämda me­

ning genomföras med största möjliga skyndsamhet.

Det större konsistoriet i Uppsala uttalar sin uppskattning av det sätt på

vilket utredningen genomfört sitt uppdrag och anför ytterligare följande.

Konsitoriet vill också betona det stora värdet det tillmäter de av utred­

ningen uppdragna, allmänna riktlinjerna för forskningsresursernas upp­

rustning. De konkreta förslag och äskanden, som utredningen anför, be­

tecknas upprepade gånger som minimibud. De reella behoven är på många

punkter förvisso större. Bifall till utredningens äskanden skulle emellertid

på ett väsentligt sätt förbättra forskningens villkor i landet.

Humanistiska fakulteten i Lund anför bl. a. följande.

Fakulteten vill såsom allmänt omdöme framhålla, att det grepp på äm­

net, som universitetsutredningen har, är lyckligt och att de principer, som

utredningen föreslår, är synnerligen väl lämpade som grundval för en för

hela samhället nödvändig upprustning av forskningen. Vad som erfordras

är just en sådan uppläggning av frågan, att forskarbegåvningarna bli till­

varatagna och att med en utökning av antalet forskare automatiskt följer

en utbyggnad av de för deras verksamhet nödvändiga resurserna. Fakulte­

ten vill dock understryka, att åtgärderna måste vidtagas snarast och att vad

som erbjudes är ett minimum, där det icke är otillräckligt.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund yttrar:

Fakulteten vill uttala sin stora uppskattning av det arbete universitets­

utredningen nedlagt liksom av de många goda idéer och uppslag utred-

ningen framlagt i sitt betänkande. Den kritik fakulteten i vissa stycken

anser sig böra rikta mot framförda förslag träffar detaljfrågor och icke cen-

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

33

trala spörsmål. Då fakulteten tillstyrker de föreslagna förstärkningarna sker

detta med förbehållet att de använda beräkningsmetoderna inte får använ­

das okritiskt och stelt vid fördelningen mellan ämnena. Det bör också betonas

att de normer som passar i dag kanske inom ganska kort tid kan behöva

omprövas.

Det större konsistoriet i Lund finner utredningens betänkande väl ägnat

att läggas till grund för avsedd förstärkning av det allmännas insatser för

forskning och forskarutbildning. Konsistoriet vill emellertid framhålla, dels

att utredningens schema icke kan stelt tillämpas utan måste varieras efter de

olika ämnenas individuella behov och inriktning, dels att uppställt schema

icke får, då det gäller den totala ramen för forskningens villkor, bli ett stelt

långtidsprogram. Universitetens årliga anslagsframställningar måste även i

fortsättningen underkastas en förutsättningslös prövning, och en ompröv­

ning av nu gjorda beräkningar kan ganska snart bli nödvändiga med hän­

syn till utvecklingen och gjorda erfarenheter.

Medicinska fakulteten i Göteborg uttalar bl. a. följande.

Fakulteten hälsar det framlagda betänkandet med stor tillfredsställelse

och vill i allt väsentligt instämma i de förslag till höjande av forsknings-

standarden i landet, som däri framlägges. Det synes fakulteten angeläget, att

det föreslagna programmet, som är ett minimiprogram för forskningens bas­

organisation, realiseras i den takt som av utredningen angivits. Även om

programmet i och för sig är omfattande, kan det icke anses lösa landets

behov av forskning för en avsevärd tid framåt. Inom nästan alla vetenska­

per sker utvecklingen nämligen mycket snabbt.

Historisk-filosofiska sektionen i Göteborg hälsar det framlagda betän­

kandet med största glädje och uppskattning. Sektionen instämmer på alla

väsentliga punkter med utredningen och vill uttala sin varma förhoppning,

att de i betänkandet framförda förslagen snarast och i största möjliga ut­

sträckning måtte bli realiserade.

Språkvetenskapliga sektionen därstädes har med stor tillfredsställelse

tagit del av utredningens förslag till åtgärder för att utveckla landets forsk­

ningsresurser och finner de allmänna resonemang varmed utredningen

motiverar sina förslag riktiga.

Det större konsistoriet i Göteborg delar helt den tillfredsställelse som kom­

mit till uttryck i fakultetens och sektionernas yttranden.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet yttrar:

Lärarkollegiet önskar framföra sin synnerliga uppskattning av det utom­

ordentliga sätt på vilket utredningen fullgjort sitt uppdrag. Betänkandet

präglas av en sådan grundlighet och vederhäftighet i det insamlade mate­

rialet och en sådan måttfullhet i de dragna konklusionerna, att det kan tjäna

som eu fast grund för det omedelbara realiserandet av de däri föreslagna

åtgärderna. Lärarkollegiet instämmer i allt väsentligt i de förslag, som

framlägges i betänkandet. Utredningen har, som den själv betonar, enligt

sina direktiv haft att ställa sina förslag under beaktande av rådande ogynn­

samma statsfinansiella läge. När därför utredningen vid upprepade till-

;S — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 105

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

34

fälien karaktäriserar sina förslag som minimibud är detta en allvarlig reali­

tet. Enligt lärarkollegiets mening är de verkliga behoven för en önskvärd

effektivisering av den vetenskapliga forskningen och undervisningen avse­

värt större än de, som täckes av utredningens förslag. Lärarkollegiet öns­

kar understryka vikten av att statsmakterna beaktar detta förhållande, så

att en fortsatt planmässig förstärkning av den vetenskapliga forskningens

resurser i utredningens anda kan realiseras.

Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola häl­

sar med stor tillfredsställelse den allmänna vidsynthet som präglar universi-

tetsutredningens olika förslag till en förbättring av forskningens såväl per­

sonella som materiella resurser.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid högskolan yttrar:

Avdelningen vill för sin del livligt instämma i betänkandets allmänna mål­

sättning att kraftigt utvidga och underlätta möjligheterna för vetenskapligt

arbete inom olika ämnen som präglar betänkandet. Det moderna samhäl­

let kräver för sin utveckling en vidgad forskning på många områden. Detta

förutsätter i sin tur, att man skapar en akademisk forskarkarriär, som är

tillräckligt lockande och säker för att draga till sig de vetenskapligt begå­

vade, och att sedan ge dem möjlighet att med tidsenliga hjälpmedel och till­

räckligt bistånd av andra forskare och av biträden utöva sin verksamhet.

Universitetsutredningen har löst dessa problem genom att föreslå dels för­

bättringar av befintliga läroanstalters resurser, dels ramanslag till forsk­

ningsrådens förfogande. Detta finner avdelningen tillfredsställande men

vill göra den allmänna invändningen, att utredningen på viktiga områ­

den icke dragit konsekvenserna av sina resonemang för de juridiska fa­

kulteternas del och därigenom underlåtit att avge förslag om förbättringar

av forskningens villkor, som vid dessa fakulteter är väl så motiverade som

vid andra fakulteter. Otvivelaktigt är nämligen att de juridiska fakulteterna

ännu icke erhållit nödvändiga materiella och personella resurser för fors­

karutbildning och forskning. Därtill kommer att statsmakterna år 1957

beslutat en omläggning av den juridiska och samhällsvetenskapliga ut­

bildningen, som nu trätt i tillämpning. Det är i detta läge särskilt viktigt,

att den rättsvetenskapliga forskningens resurser förstärkes, så att denna

forskning kan inriktas delvis på nya ämnesområden och överhuvud till­

godose de krav, som reformen kommer att medföra t. ex. på ny litteratur

och ökad rekrytering till den vetenskapliga banan.

Rektorsnämnden vid Stockholms högskola delar helt utredningens syn­

punkter på forskningens livsviktiga betydelse för landets kulturella och eko­

nomiska utveckling och anser de huvudlinjer, som utredningen uppdra­

git för forskningens befrämjande, i allt väsentligt ändamålsenliga och rik­

tiga. Rektorsnämnden anför ytterligare följande.

Det är för rektorsnämnden angeläget att framhålla, att utredningens kon­

kreta förslag till realiserande av dessa huvudlinjer kan synas innefatta stora

kostnader för det allmänna, men att dessa dock är mycket måttliga, utslagna

på hela den till universiteten och högskolorna anknutna forskningsverk­

samheten. I själva verket har de konkreta förslagen av utredningen på

många punkter dimensionerats efter en minimimåttstock, som knappast ens

för närvarande ger tillfredsställande resultat och i vart fall icke får medföra

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

35

en maximering av investeringarna i forskningsverksamheten under de kom­

mande, för forskningens framtid i vårt land utomordentligt betydelsefulla

åren.

Universitetskanslern instämmer livligt i utredningens principiella utta­

landen rörande forskarrekryteringen, forskarutbildningen och forskning­

ens hjälpresurser samt anför därvid huvudsakligen följande.

Ett folk, som vill bevara sitt oberoende och utveckla sin på självständig

grund byggda kultur, som vill höja sin levnadsstandard och lämna ett full­

värdigt bidrag till det kulturella utbytet mellan folken, måste till stöd för

forskningen prestera en insats av vida större mått än hittills varit fallet

hos oss. Modern vetenskaplig forskning visar en stark tendens att kräva

växande insatser av personal och kapital. Det är också allmänt känt att

denna tendens vunnit fullt beaktande inom ledande nationer och där lett

till mycket stora ekonomiska insatser från staternas sida. Det är i själva

verket här fråga om investeringar av en exceptionellt hög räntabilitet, väl

tillräcklig för att — vad vårt eget land beträffar — motivera deras genom­

förande i betydande omfattning även i en tid av beträngt statsfinansiellt

läge. Det nu sagda är ingalunda begränsat till att enbart gälla om den mål­

bundna forskning, som syftar till omedelbart användbara praktiska resultat.

Den moderna vetenskapen kännetecknas bland annat av ett intensivt sam­

arbete mellan skilda vetenskapsgrenar, långt utöver hävdvunna gränser

mellan ämnen och fakulteter. Vitt skilda forskningsriktningar kommer på

detta sätt att ömsesidigt stödja varandra. Ofta visar det sig att ett veten­

skapligt resultat, ursprungligen vunnet utan tanke på något slag av använd­

ning, plötsligt kan få en viktig och oförutsedd betydelse på ett skenbart helt

främmande område. Det är därför utomordentligt angeläget, att ett ökat

stöd till forskningen ej kommer att förbehållas de vetenskaper, som förmo­

das kunna ge omedelbart användbara resultat. Vad som krävs är en förstärk­

ning av resurserna över hela den aktuella forskningsfronten, där varje veten­

skap erhåller ett stöd, avpassat med hänsyn till dess arbetssätt och behov.

Mellan forskning och vetenskaplig undervisning består emellertid ett oupp­

lösligt och reciprokt samband. De redan beslutade reformerna på undervis­

ningens område kan därför ej till sitt fulla värde utnyttjas utan en väsent­

lig förstärkning av forskningens resurser.

Utredningen framhåller på åtskilliga ställen, att dess förslag till omedel­

bara förstärkningsåtgärder endast utgör ett starkt förenklat minimipro-

gram. Det synes mig vara av största vikt att detta förhållande kraftigt under-

strykes och vederbörligen beaktas av statsmakterna. Utredningen har i åt­

skilliga fall grundat sina förslag på vissa enkla relationstal, som fixerats

på grund av allmänna överväganden och antagits lika stora för alla ämnen

inom någon större grupp. Genom ett dylikt förfarande kan man utan tvi­

vel, på sätt utredningen gjort, komma fram till ett minimiförslag, uppta­

gande vissa omedelbart behövliga förbättringar. En mera definitiv avväg­

ning av de behövliga förstärkningarna, och en tillfredsställande fördelning

av dessa mellan olika ämnen och institutioner, måste emellertid förutsätta

en detaljprövning av de på skilda håll föreliggande behoven. De delar av ut­

redningens förslag, som är baserade på enkla schabloner av nyss angivet

slag, bar därför en i viss mån provisorisk karaktär. De är liksom hela utred­

ningens förslag, av den angelägna natur, att de bör utan uppskov genomföras.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

36

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm hälsar med tillfreds­

ställelse de åtgärder till kraftig förbättring av forskningens och den högre

undervisningens resurser som nu föreslås och vill i anslutning härtill kraf­

tigt understryka utredningens förslag att lärarstaben vid de tekniska hög­

skolorna förstärkes och omorganiseras — bl. a. genom inrättande av lekto­

rat — så att de högt kvalificerade lärarna befrias från stor del av under­

visningen för civilingenjörs- eller motsvarande avgångsexamen och vid sidan

av forskning även får tid för forskarhandledning på högstadiet.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola uttalar sin stora tillfreds­

ställelse över de förslag till förbättringar av forskningens resurser och villkor

vid de tekniska högskolorna som framlägges i utredningen.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna finner det glädjande, att utred­

ningen i sitt nu föreliggande betänkande om forskningens villkor och behov

behandlat lärar- och forskarpersonalen också vid de tekniska högskolorna

samt framlagt förslag till förstärkning av såväl denna som andra personal­

kategorier vid nämnda lärosäten.

Statens medicinska forskningsråd vill betyga sin stora uppskattning av det

förslag till upprustning av forskningen och den högre vetenskapliga utbild­

ningen i vårt land, som universitetsutredningen framlagt och anför ytter­

ligare följande.

De stora principerna kan rådet tveklöst acceptera. Det är också rådets

förhoppning, att statsmakterna i sin helhet genomför upprustningsförslaget.

Upprustningen av forskning och högre vetenskaplig utbildning har under

de sista två decennierna fortgått med en successiv förstärkning av resurserna.

Genomförande av universitetsutredningens förslag kommer verksamt att bi­

draga till att det vetenskapliga arbetet får den centrala ställning, som är mo­

tiverad i ett samhälle, statt i snabb utveckling. Den föreslagna upprust­

ningen måste betraktas som väsentlig för vårt lands framtid, också genom

dess förslag till breddning av den medicinska forskningen. Den kommer att

kraftigt bidraga till att skapa förutsättningar för ytterligare vetenskapliga

framsteg och fortsatta insatser pa de internationella kulturella områdena.

Flyg- och navalmedicinska nämnden hälsar med stor tillfredsställelse att

initiativet till 1955 års universitetsutredning resulterat i den välbehövliga

och klarläggande utredning angående forskningens villkor och behov som nu

föreligger i det framlagda betänkandet. Universitetsutredningen har i dessa

hänseenden föreslagit åtgärder, som syftar till att genomföra en så snabb

och stor utveckling som i nuvarande läge ansetts möjlig. Nämnden vill liv­

ligt tillstyrka huvuddragen i de framlagda förslagen. Nämnden finner uni­

versitetsutredningens ståndpunkt att förslagen utgör ett minimiprogram,

betingat av våra begränsade personella och statsfinansiella resurser, väl

motiverad.

Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd hälsar med till­

fredsställelse den av universitetsutredningen framlagda allmänna målsätt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

37

ningen att kraftigt utvidga och underlätta möjligheterna för vetenskapligt

arbete inom olika områden.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd önskar uttala sin tillfredsstäl­

lelse med den allmänna uppläggningen av betänkandet och med den djupa

inlevelse i forskningens väsen och betingelserna för dess befordran som är

karakteristiskt för detsamma. Likaledes finner rådet det välbetänkt att ut­

redningen sett som sin uppgift att framlägga principiella riktlinjer men att

överlåta tillämpningen av dessa till berörda myndigheter och organisationer.

Statens tekniska forskningsråd yttrar:

Rådet vill uttrycka sin tillfredsställelse över de konstruktiva förslag som

utredningen framlagt och den förståelse för forskningens möjligheter och

behov som ådagalagts. Det kan förefalla vara en självklar insikt, att en eko­

nomisk expansion, som är en förutsättning för ökade sociala och kulturella

insatser från samhällets sida, måste vila på en fast grund av ökande produk­

tionsvärde hos landets näringsliv. Det är vidare uppenbart, att en sådan ut­

veckling inte kan möjliggöras utan en hög teknisk forskningspotential. Med

ökande teknisk utveckling får dessa argument förvisso ständigt större

tyngd.

Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsöks lärarkollegium finner

utredningens framställning av de allmänna förutsättningarna för forsk­

ningens utveckling synnerligen värdefull och väl genomtänkt samt den upp­

rustning av forskningens resurser vid universitet och högskolor, som i stora

drag anges, utomordentligt väl motiverad.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök uttalar:

Styrelsen har med stort intresse tagit del av utredningen och de förslag

till förbättring av forskningens resurser och forskarrekryteringen, som där

framlagts. Betänkandet måste anses som en synnerligen positiv insats till

förbättring av forskningens villkor i vårt land och förslagen medför i

många avseenden bättre och tryggare arbetsmöjligheter för de utbildade

forskarna.

SACO anför bl. a. följande.

Stöd å forskning och utbildning måste betraktas som de mest framstegs-

befordrande åtgärder, som samhället kan vidta. Ytterst är det forskningen

och forskningsresultatens omsättning i utbildning och produktion, som utgör

grundvalen för mänsklighetens utveckling mot en högre kulturell och mate­

riell nivå för alla befolkningsgrupper. Inte minst i dagens situation med en

hårdnande internationell konkurrens och en mera internationaliserad mark­

nad är det nödvändigt, att vår forskning ligger väl i nivå med utlandets.

Statsmakterna måste få den inställningen, att forskningsanslagen är de mest

lönande investeringar som överhuvudtaget kan göras och att behovet av

sådana investeringar ständigt ökar i takt med forskningsuppgifternas

växande omfattning, dess alltmera komplicerade karaktär och forskningens

tilltagande specialisering. Delta ökande behov måste fortlöpande tillgodoses.

SFS framhåller hl. a. följande.

Det principprogram och den målsättning rörande forskningen, soin utred­

ningen framlägger, vill SFS helt och fullt ansluta sig till. Samhällets behov av

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

38

forskning framstår, trots vanskligheten att för framtiden göra någon tillför­

litlig beräkning därav, som en fråga av avgörande betydelse på längre sikt.

SFS vill därför stödja utredningens grundtanke att forskningens resurser

bör förstärkas så, att möjligheter ges att tillvarataga de vetenskapliga begåv­

ningar på olika områden som samhället förfogar över. Det är ytterst ange­

läget att en sådan upprustning sker utan dröjsmål, då de personella förut­

sättningarna för en intensifierad forskning kan förutses vara särskilt gynn­

samma inom en nära framtid. Därvid gäller det för universitetens och hög­

skolornas vidkommande dels att göra forskarbanan konkurrenskraftig, dels

att möta forskningens behov av personal och materiel. SFS vill sålunda helt

instämma i de allmänna resonemang och riktlinjer utredningen anger för en

upprustning av forskningen och understryker, att ett genomförande av prin­

ciperna i dessa i själva verket är en nödvändighet för att forskningens fram­

tid i vårt land skall säkras.

TCO uttalar bl. a. följande.

Även om det kan göras gällande att samhällets stöd till skilda forsknings­

ändamål successivt ökat under efterkrigstiden, är det enligt TCO:s mening

av vikt, att en väsentlig förstärkning av den vetenskapliga forskningens re­

surser kommer till stånd. Universitetsutredningens föreliggande förslag

karakteriseras av en strävan att i alla hänseenden åstadkomma förbättringar

av forskningens villkor. Utredningen har sålunda icke i sin granskning av

forskarkarriären begränsat sina förslag till vissa nivåer utan föreslagit för­

stärkningar och reformer över hela linjen. Vidare har utredningen fram­

lagt betydelsefulla förslag beträffande de vetenskapliga institutionernas

basorganisation samt beträffande de skilda forskningsråden. TCO, som delar

utredningens uppfattning att den nu aktuella reformen måste bli av generell

karaktär, vill allmänt sett tillstyrka de riktlinjer för reformarbetet, som angi­

vits av utredningen.

Sveriges industriförbund finner att utredningen i föreliggande betänkande

presterat ett grundligt och skickligt arbete och delar i stor utsträckning dess

slutsatser. De anslagshöjningar utredningen föreslår ter sig visserligen bety­

dande, men förbundet vill gärna tillstyrka att forskningen och forskarutbild­

ningen ges sa goda resurser som den statsfinansiella situationen över huvud

taget medger.

LO delar utredningens mening, att det är av allmänt och även av ekono­

miskt intresse att forskningen och forskarna beredes goda villkor. LO fram­

håller, att detta inte bara gäller pa naturvetenskapliga och tekniska områ­

den utan även de samhälls- och rättsvetenskapliga samt anför ytterligare

följande.

Med hänsyn till LO:s intressen av arbetsmarknaden och dess förhållanden

finnes särskild anledning framhålla vikten av att forskning i samhällets

regi förekommer på områden, som har med arbetsvetenskap och arbetspsy-

kologi att skaffa, liksom att undervisning i dessa ämnen förekommer jäm­

väl vid teknisk utbildning. De ekonomiska kostnaderna för »upprustningen»

kan synas betydande med hänsyn till budgetläget nu och de närmaste åren

framöver, särskilt med hänsyn till de stora investeringar som behövs på

andra områden. Investeringar, som kan residtera i bättre undervisning och

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

39

ökade kunskaper, bör dock även ur ekonomisk synpunkt kunna väl försva­

ras. Självfallet förutsätter LO att avvägningar av angelägenhetsgraden av

anslag till forskning inte får innebära inskränkningar i anslagen för andra

undervisnings- eller bildningsändamål.

Lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm uttalar sin stora tillfreds­

ställelse med det föreliggande betänkandet. De i detta framförda riktlinjerna

för en upprustning av forskningen i landet är enligt lärarrådets mening väl

ägnade att läggas till grund för beslut av statsmakterna.

Lärarrådet vid handelshögskolan i Göteborg har med stort intresse tagit

del av betänkandet, som enligt lärarrådet ger en klar bild av forskningens

centrala betydelse för samhällets både kulturella och materiella utveck­

ling och som utmynnar i ingående motiverade förslag till en väsentlig upp­

rustning av de för forskning tillgängliga resurserna.

Aktiebolaget atomenergi yttrar:

Enligt prognoserna rörande vår energiförsörjning erfordras redan under

1960-talets senare del atomkraftverk i full skala i landet. Bl. a. med hänsyn

härtill erfordras ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete liksom

ökade insatser av de svenska industrier, som är inkopplade på tillverkning

av atomenergianläggningar. Behovet av forskarutbildade personer i närings­

livets tjänst kommer att växa starkt på atomenergiområdet. Av denna an­

ledning är det av vikt att sådana möjligheter öppnas, att man får fram till­

räckligt antal forskare. I första hand innebär detta, att man måste förstärka

utbildningsmöjligheterna vid de naturvetenskapliga fakulteterna och de tek­

niska högskolorna. Vidare måste forskarrekryteringen stimuleras och for­

skarnas arbetsmöjligheter förbättras. Ett genomförande av universitetsut-

redningens förslag i dessa delar skulle utan tvivel vara av mycket stor bety­

delse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

3. Departementschefen

Forskningen är den mest dynamiska kraften i samhällsutvecklingen.

Forskningens resultat skapar ständigt nya, tidigare oanade möjligheter för

materiella och kulturella framsteg. Det råder ingen tvekan om att vi nu

befinner oss i ett skede, då ett starkt stöd åt forskning är en huvudförut­

sättning för bevarandet och vidareutvecklingen av välfärdssamhället i verk­

lig mening och där en alltmer internationaliserad forskning utgör en av de

bästa grundvalarna för ett förbättrat mellanfolkligt samförstånd och sam­

arbete. Även om de investeringar som görs för att föra forskningen framåt

inte alltid avkastar från samhällsekonomisk synpunkt omedelbara resultat

blir dessa investeringar ofrånkomligen en allt viktigare faktor i den lång­

siktiga planering, som kräves för en väl balanserad samhällsutveckling.

Forskningen måste enligt min uppfattning ges en hög prioritering vid

den avvägning av det allmännas resurser, som med hänsyn till det stats-

finansiella läget måste iakttagas. Bedan en forskning av nuvarande omfatt­

ning kommer emellertid på grund av dess inom viktiga områden allt mer

40

kostnadskrävande natur att fordra ökade ekonomiska insatser från sam­

hällets sida. Som universitetsutredningen påvisat har också de statliga ansla­

gen till forskning under efterkrigsåren ökat såväl i absolut storlek som i

relation till de totala statliga driftutgifterna.

Det statliga stödet till forskning har som nyss nämnts successivt förstärkts.

Såvitt gäller universitet och högskolor har denna förstärkning de senare

åren med hänsyn till det växande studerandeantalet och arbetsmarknadens

krav främst motiverats av utbildningsskäl. Undervisningsreformer och

därmed sammanhängande upprustning har påbörjats och i stort sett redan

genomförts inom praktiskt taget hela den högre utbildningssektorn. Sålunda

har läkar- och tandläkarutbildningen, den juridiska och samhällsveten­

skapliga utbildningen samt den teologiska utbildningen i väsentlig grad

reformerats och utbyggts. Därjämte har de högre tekniska läroanstalternas

utbildningskapacitet under den senaste tioårsperioden kraftigt utökats. Se­

nast har påbörjats ett genomförande av den vid fjolårets riksdag beslutade

upprustningen av främst de filosofiska fakulteternas utbildningsresurser.

Denna upprustning får ses som ett led i ett program för reformering av

den akademiska undervisningen, för ökat stöd åt forskningen samt för

planläggningen av universitets- och högskoleväsendets framtida dimensio­

nering.

De akademiska läroanstalterna har en dubbel uppgift — forskning och

utbildning. Redan i direktiven för 1955 års universitetsutredning underströks

därför, att universitetens och högskolornas utbildningsuppgifter alltid måste

ses i samband med forskningen. I anslutning härtill har utredningen nu

såsom en andra etapp av sitt arbete upptagit frågan om forskningens villkor

och behov. I nyssnämnda direktiv betonades även att utredningen borde

bland annat söka ge svar på frågan, hur stor den nuvarande totala forsk-

ningsvolymen verkligen är. Till belysning härav har utredningen presenterat

statistiska data beträffande forskningen såväl vid som utanför universitets-

och högskoleväsendet.

För första gången har därmed en fullständig kartläggning av forskningen

i så gott som alla dess förgreningar verkställts; vi har fått veta var forsk­

ning bedrives, vad den kostar och vilken omfattning den har såväl vid de

statliga och statsunderstödda institutionerna som inom det enskilda närings­

livet. En sådan kännedom är givetvis av stort värde icke blott för en bedöm­

ning av aktuella behov utan även för den framtida planeringen. Med ledning

av de tillgängliga uppgifterna blir det möjligt att på ett tillförlitligare och

ändamålsenligare sätt än hittills planera för den svenska forskningens

utveckling och avväga kostnaderna för densamma.

Förutom denna undersökning av forskningens totala omfattning, vilken

avser förhållandena 1955, har utredningen även studerat de statliga forsk­

ningsinsatsernas utveckling under efterkrigstiden. Denna undersökning visar

bland annat att med upprustningsåret 1947 som basår en viss eftersläpning

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

41

inträtt i fråga om den del av de sammanlagda statsanslagen till rena forsk­

ningsändamål, som belöper sig på universitet och högskolor samt vissa

forskningsråd.

Mot bakgrunden av de gjorda statistiska undersökningarna om forsk­

ningens omfattning och om utvecklingen av forskningsanslagen har utred­

ningen framlagt sina förslag rörande förstärkning av forskningsresurserna

vid universitet och högskolor samt av de statliga forskningsrådens resurser.

Utredningens förslag i vad avser avvägningen av den statliga medelstill­

delningen till universiteten och högskolorna å den ena sidan och forsk­

ningsråden å den andra synes i dagens läge i stort sett lämpligt och ända­

målsenligt. Huvudprincipen i utredningens förslag och synpunkter beträf­

fande denna avvägning kan sägas i stort sett innebära följande. Universitets-

och högskoleorganisationens uppgift är först och främst att svara för forskar­

utbildningen och forskarrekryteringen. Men därjämte är det universitets­

väsendets uppgift att tillhandahålla forskningen dess övriga grundläggande

resurser samt att föra forskningsfronten framåt inom ramen för dessa re­

surser. Forskningsråden har som sin huvuduppgift att förvalta vad som kan

sägas vara forskningens mera operativa resurser genom att initiera forskning

och genom att förstärka de fasta forskningsresurserna på lämpliga områden.

En breddad forskarrekrytering har för utredningen framstått såsom ett

av den vetenskapliga upprustningens allra mest betydelsefulla moment. Ut­

redningen har ingående granskat den nuvarande forskarkarriärens uppbygg­

nad och i anslutning härtill förordat såväl utökning av antalet i denna kar­

riär nu ingående tjänster av skilda slag som införande av nya tjänstetyper

i densamma.

Jämväl basorganisationens dimensionering är emellertid av central bety­

delse för en rationellt bedriven forskning. Utredningen har därför framlagt

förslag, som närmast syftar till att tillgodose i vart fall minimikraven på en

effektiv sådan organisation inom ramen för universitets- och högskolevä­

sendets fasta resurser.

Vid sina strävanden att söka utforma realistiska förslag till en så väl upp­

byggd forskarkarriär och basorganisation som möjligt har utredningen givet­

vis haft att brottas med stora svårigheter. Dessa har bestått icke blott däri att

ifrågavarande förslag måste avvägas så att de kan bli förverkligade inom

ramen för tillgängliga statsfinansiella resurser utan även däri att rekryte-

ringsmöjligheterna ställer sig väsentligen olika inom skilda forskningsområ­

den och att stora variationer föreligger de skilda forskningsfälten emellan.

En generell lösning av de problem som sålunda möter kan helt naturligt icke

uppnås på annat sätt än genom tämligen schematiska regler och riktlinjer.

Detta har lett till att de nu av utredningen framlagda förslagen i många av­

seenden grundats på beräkningsnormer av schablonmässig karaktär. \ id

fastställandet av dessa beräkningsnormer stödjer sig utredningen på om­

fattande undersökningar rörande de olika i forskningens kostnader ingå­

Kungi. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

42

ende utgiftsposterna. De föreslagna beräkningsnormerna är dels avsedda att

tillgodose vissa av utredningen uppställda minimikrav på forskningsresur­

ser för olika grupper av ämnen vid berörda universitet och högskolor, dels

avsedda att utgöra underlag för ett bibehållande av uppnådda relationer mel­

lan skilda utgiftsändamål. De av utredningen redovisade överslagsberäk­

ningarna rörande följdkostnaderna vid inrättande av nya forskar- och

lärarbefattningar ger en värdefull belysning av utredningens beräknings-

normer. De illustrerar klart vilka relationer mellan utgiftsändamålen i fråga

utredningen anser vara lämpliga. Inte minst vid de årliga ställningstaganden

som statsmakterna skall göra till myndigheternas anslagsäskanden är det

enligt min mening särskilt värdefullt att ha tillgång till ett material som

visar att en förstärkning av den kvalificerade vetenskapliga personalen bör

åtföljas av vissa personella och materiella hjälpresurser, om den ifrågasatta

förstärkningen av den vetenskapliga personalen skall få önskad effekt.

Remissinstanserna har hälsat den principiella uppläggningen av utred­

ningens upprustningsprogram med stor tillfredsställelse men i vissa fall

anmält betänkligheter mot den förut berörda schabloniseringen.

För egen del anser jag att utredningen presenterat ett väl genomtänkt

program för en upprustning av universitets- och högskoleväsendets forsk­

ningsresurser. Jag har full förståelse för utredningens strävanden att fram­

lägga ett förslag som samtidigt beaktar dels flertalet av för forskningens ut­

veckling betydelsefulla kostnadsfaktorer, dels de personella förutsättning­

arna för ett genomförande av ett från statsfinansiell synpunkt acceptabelt

upprustningsprogram. Utredningen har lagt upp sina förslag i regel såsom

ett program för en treårsperiod, i vissa avseenden till och med för en fem­

årsperiod. Jag anser det vara ytterligt värdefullt att från en expertutredning

av universitetsutredningens typ få förslag som avser en längre period än ett

budgetår. Dylika förslag ger konstruktiva perspektiv på utvecklingen. Det

synes mig å andra sidan vare sig lämpligt eller möjligt att statsmakterna

nu tar definitiv ställning till ett flerårsprogram för universitets- och hög­

skoleväsendets forskningsupprustning. Utvecklingen går inom flertalet ve­

tenskapsområden numera så snabbt att den plan, som i dag kan och bör

göras upp även för en så pass kort tidsperiod som 3—5 år, om något eller

några år kan visa sig vara i väsentliga avseenden föråldrad. Planen måste

med andra ord förnyas med korta mellanrum. Ett ytterligare skäl till att nu

ej binda statsmakterna för ett flerårsprogram rörande forskningsupprust-

ningen är att det kan förväntas att universitetsutredningen inom en relativt

snar framtid kommer att framlägga synpunkter och förslag rörande univer­

sitets- och högskoleväsendets framtida dimensionering mot bakgrund av en

analys av tillströmningen till det högre utbildningsväsendet och av sam­

hällets behov av skilda slag av arbetskraft med längre utbildning. Utred­

ningens synpunkter och förslag i dessa frågor torde såvitt nu kan bedömas

i väsentliga avseenden få konsekvenser för i varje fall vissa av de i nu

föreliggande förslag behandlade frågorna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

43

Självfallet måste också bedömningen av i vilken takt de ifrågavarande

forskningsresurserna bör utvidgas ske mot bakgrunden av det statsfinan-

siella läget och möjligheterna att vid den årliga budgetprövningen inrymma

anslagsökningar för detta ändamål. Som framgår redan av vad jag anfört i

årets statsverksproposition (åttonde huvudtiteln p. 68) har det trots de i nu­

varande läge starka kraven på återhållsamhet med statens utgifter befun­

nits möjligt att vid budgetavvägningen för nästa budgetår avdela en förhål­

landevis betydande sammanlagd anslagsökning —- omkring 11,4 miljoner

kronor — för ifrågavarande ändamål, en ökning som visserligen understiger

den av utredningen beräknade utgiftsökningen för nästa budgetår men som

likväl, tillsammans med de på grundval av den ordinarie petitabehandlingen

framlagda förslagen, innebär betydande förstärkningar av forskningens re­

surser.

Av vad jag här anfört framgår att jag delar universitetsutredningens

uppfattning att man vid en upprustning av universitets- och högskoleväsen­

det måste söka åstadkomma en jämn balans mellan olika slag av forsk­

ningsresurser, såsom forskare, hjälpkrafter, materiel o. d.

I fråga om resurserna för utbildning innebär beslutet vid fjolårets riks­

dag att dessa i framtiden skall öka i takt med det ökade utbildningsbehovet

till följd av stegringen i studerandeantalet. Beträffande forskningsresurserna

finnes det uppenbarligen inte anledning att förorda något liknande, mera

automatiskt verkande system. Universitetsutredningen har inte heller före­

slagit något sådant. Utredningen har i stället på ett enligt min mening över­

tygande sätt framför allt visat att, när det gäller att förstärka forsk­

ningens grundläggande resurser vid universitet och högskolor, mera kon­

sekvent än hittills måste iakttagas behovet av en systematisk balans mel­

lan förstärkningarna av personella och materiella resurser av olika slag, för

att dessa sammantagna skall få en fullgod effektivitet. Angelägenheten av en

riktig avvägning i detta hänseende blir naturligtvis särskilt markerad, då

önskemålen om förstärkning av resurserna skall tillgodoses samtidigt som

de ekonomiska förutsättningarna alltjämt är begränsade. Hur schematise­

rade och schablonmässiga utredningens beräkningsnormer än kan anses

vara i vissa hänseenden, så måste av dessa skäl enligt min mening likväl de

metoder att angripa förevarande problem och de med tillämpning härav

gjorda avvägningar mellan olika kostnadsfaktorer, som kanske mest över­

skådligt kommer till uttryck i den tidigare återgivna följdkostnadsberäk-

ningen, kunna tjäna såsom vägledning för både de anslagsäskande och de

anslagsprövande samhällsorganen i deras arbete på att effektivt stödja god

forskning.

Utredningen har föreslagit och jag avser att på grundval härav förorda

högst väsentliga förstärkningar av de tekniska högskolornas forskningsre­

surser. För tandläkarhögskolornas del är utredningens förslag ej så omfat­

tande. I anslutning härtill anser jag mig böra något närmare ingå på frågan

om fackhögskolornas ställning i forskningsorganisationen. Utredningen har

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

44

understrukit att ett tillvaratagande av forskarbegåvningarna är lika nöd­

vändigt för fackhögskolornas som för universitetens del. Härtill vill jag

framhålla, att med avseende på forskningens inriktning gränserna mellan

universitet och fackhögskolor numera håller på att suddas ut. Detta utgör

enligt min mening ett ytterligare motiv för en successiv utbyggnad av fack­

högskolornas forskningsresurser till en nivå motsvarande universitetens.

Utredningen har i förevarande sammanhang särskilt pekat på de tekniska

högskolorna. Jag är fullt ense med utredningen om att de tekniska hög­

skolorna här bör främst komma i tur men vill samtidigt framhålla angelä­

genheten av att även andra fackhögskolors behov av ökade resurser för forsk­

ning tillgodoses. Framåtskridande och nya rön inom exempelvis den odon­

tologiska forskningen är givetvis av stor betydelse, inte minst från den

enskilde samhällsmedlemmens synpunkt.

Som redan torde ha framgått har en väsentlig fråga för utredningen varit

hur stor del av det totala stödet till forskningen som bör gå via universitets-

och högskoleväsendet och hur stor del som bör gå via rådsorganisationen och

inom denna fördelas mellan de olika forskningsråden. För egen del har jag

redan i det föregående i huvudsak anslutit mig till utredningens förslag i

vad det avser fördelningen av det totala stödet till forskningen mellan

universiteten och högskolorna å den ena och råden å den andra sidan.

Vad härefter beträffar frågan om fördelningen av det sammanlagda stö­

det till forskningsråden har utredningens förslag härutinnan ej givit remiss­

myndigheterna anledning till annan erinran än att några av dem starkt

understrukit, att utredningen enligt deras uppfattning torde ha underskattat

betydelsen av den humanistiska, pedagogiska och psykologiska forskningen.

För egen del har jag funnit utredningens fördelningsförslag vara i stort sett

rimligt avvägt. Jag har emellertid bland annat med hänsyn till nyssnämnda

kritik ansett mig böra avväga mitt fördelningsförslag — som för nästa

budgetår icke fullt ut tillgodoser utredningens önskemål om den samman­

lagda anslagsförstärkningens storlek — så att den humanistiskt inriktade

forskningen och samhällsforskningen erhåller en i förhållande till utred­

ningens förslag proportionsvis något större anslagsökning.

Slutligen vill jag här endast framhålla, att jag delar den uppfattning

utredningen gett uttryck åt, när det gäller överflyttning från rådsorganisa­

tionen till universitets- och högskoleorganisationen av kostnaderna för så­

dana personella och materiella resurser, som prövas vara av permanent

karaktär. Frågan om en sådan omfördelning mellan utgående anslag torde

emellertid enligt min mening lämpligen böra prövas i samband med den

årliga behandlingen av vederbörande myndigheters anslagsäskanden. Till

den närmare behandlingen av denna liksom vissa andra här förut berörda

frågor återkommer jag i det följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

45

III. Forskarkarriären

1. Allmänna synpunkter

Utredningen

En självklar och nödvändig förutsättning för en resultatrik vetenskaplig

verksamhet är, anför utredningen till en början, tillgång till forskare. Inga

aldrig så frikostiga anslag kan enligt utredningen ersätta bristen på forskare,

kvalificerade genom många års utbildning. Man kan även konstatera, fram­

håller utredningen, att i de ledande stormakterna bristen på kompetenta

forskare uppfattas som ett mycket allvarligt problem. Man måste komma

ihåg, att en självständig forskare är av betydelse inte endast för den forsk­

ning han själv mer eller mindre direkt leder eller utför, utan även för den

vetenskapliga miljö han skapar omkring sig genom att handleda, stimulera

och utbilda andra, yngre forskare. En god forskningsmiljö förutsatte veten­

skapsmän i alla åldrar och på alla utvecklingsstadier.

Utredningens uppfattning är, som redan antytts, att alla verkligt kompe­

tenta forskare bör beredas möjlighet att fortsätta sin vetenskapliga verk­

samhet. Det innebär inte — som utredningen redan tidigare uttryckligen

påpekat — att alla forskare skall stanna kvar vid universitet och högskolor.

En ständig avgång måste äga rum till andra forskande institutioner, till

andra utbildningsanstalter, liksom till näringsliv och administration. För att

en sådan rekrytering till institutioner utanför universiteten skulle vara

möjlig fordrades, att de tjänster vid universitet och högskolor, som avsåge

att rekrytera forskare, vore relativt talrika i de lägre graderna för att sedan

minska i de högre. Forskarkarriären borde vara pyramidformigt uppbyggd.

Genom ett sådant system vunnes dels att det största antalet forskarbegåv-

ningar tillvaratoges, dels att behovet av kvalificerade forskningsutbildade

personer utanför universiteten kunde tillfredsställas och dels att vid univer­

siteten och högskolorna förutsättningar skapades för den mest produktiva

forskningsmiljön. Enligt utredningens mening bör forskarkarriären i stort

sett vara uppbyggd av följande befattningar: 1. Professurer och laboraturer

(motsvarande), 2. Forskardocent- och docentbefattningar, samt 3. Forskar­

assistent-, assistent- och amanuensbefattningar. Professurer och laboraturer

är då att betrakta som sluttjänster, vilka tillsammans med universitetslekto-

raten utgör de ordinarie tjänsterna. Docent- och forskardocentbefattningarna

är e. o. tjänster med tidsbestämda förordnanden. I regel erhåller man do-

centbefattning efter disputation och tjänsterna är sålunda reserverade för

forskare, som visat sin kompetens till självständigt vetenskapligt arbete.

46

De olika assistent- och amanuensbefattningarna innehas i regel av yngre

forskare, vilka ännu inte disputerat. Som stöd vid forskarrekryteringen bör

man dessutom betrakta stipendierna för högre studier. Karriärens tjänster

bildar ett organiskt helt: utan topp-tjänster kan mellantjänsterna knappast

i längden verka attraktiva. Utan lägre tjänster åter kan man inte räkna

med att för toppbefattningarna erhålla verkligt högkvalificerade krafter.

Den fråga det här gäller är enligt utredningen egentligen inte, hur många

tjänster som bör rymmas inom den akademiska forskarkarriären, utan

hur många kompetenta forskare man vågar räkna med för olika grader och

tjänstetyper. En väsentlig fråga blir därför hur man bedömer tillgången på

för forskning lämpade och intresserade studenter. Utredningen har försökt

bilda sig en uppfattning om de närmaste årens tillgång på forskaraspi-

ranter. För denna uppskattning lämnar utredningen en redogörelse, varav

inhämtas bl. a. följande.

En undersökning om förändringen i antalet aktiva licentiander och dokto­

rander har givit nedan angivna resultat.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

F akultet/högskola

Doktorander

Licentiander

1949

1955

1957

Differens

1949

1955

1957

Differens

49—55 55—57

49—55 55—57

Teol. fak..................

22

23

24

+ 1

+ 1

37

46

47

+

9

+ 1

Jur. fak....................

27

21

28 — 6

+

7

Med. fak..................

101

261

457

+ 160

+ 196

därav teor. ämnen

135

216

+ 81

kliniska

ämnen ...

126

241

+ 115

Hum. fak.................

165

227

278

+ 62

+ 51

316

491

691

+ 175

+ 200

därav samh.-v.

ämnen . ..

47

78

+ 31

97

152

+ 55

övr. ämnen

180

200

+ 20

394

539

+ 145

Mat.-nat. fak..........

84

143

228

+ 59

+ 85

145

268

436

+ 123

+ 168

därav inom de

matema-

tiska och

fysisk-ke-

miska äm-

nesgrp....

75

136

+ 61

140

259

+ 119

inom den

biol.-geogr.

ämnesgrp.

68

92

+ 24

128

177

+ 49

Tekn. högsk............

10

33

51

+ 23

+ 18

57

126

282

+ 69

+ 156

Tandl.-högsk..........

5

10

40

+

5

+ 30

Övriga fackhögsk. .

9

26

46

+ 17

+ 20

14

41

97

+ 27

+ 56

Totalt

423 |

744 |

1 152

+ 321

+ 408

569

972

1 553

+ 403

+ 581

Vad som enligt utredningen omedelbart faller i ögonen är den utomordent­

ligt starka ökningen i antalet doktorander och licentiander mellan de två åren

1955 och 1957. Så gott som genomgående är ökningen mellan dessa båda år

större än ökningen under de sex åren 1949—1955. Undantagen för doktoran­

dernas del är de humanistiska fakulteterna och de tekniska högskolorna; för

47

licentiandernas del utgör de teologiska fakulteterna det enda undantaget. Ut­

vecklingen kan, anser utredningen, kanske förklaras därav, att den under

perioden 1955—57 inträffade ökningen av antalet amanuens-, assistent- och

biträdande lärartjänster vid universitet och högskolor gjort det möjligt för

en större andel av doktoranderna och licentianderna att aktivt ägna sig åt

forskningsarbete. Ett stöd för en sådan slutsats kan man finna däri, att steg­

ringen av andelen »aktiva» är starkast i de matematisk-naturvetenskapliga

fakulteterna, där troligen också ökningen av antalet dylika forskarrekryte-

ringstjänster varit särskilt stor.

Utredningen har på grundval av dels här förut angivna siffror dels från

statistiska centralbyrån lämnade uppgifter rörande antalet avlagda disputa-

tionsprov respektive licentiatexamina under kalenderåren 1956 och 1957

gjort ett försök att förutberäkna antalet disputationsprov och antalet licen­

tiatexamina vid olika fakulteter (motsvarande) under de två kalenderåren

1958 och 1959. Härvid har antagits, att antalet disputationsprov samman­

lagt under de två kalenderåren 1958 och 1959 inom varje fakultet (motsva­

rande) kommer att förhålla sig till antalet aktiva doktorander vid årsskiftet

1957/58 på samma sätt som antalet disputationsprov under kalenderåren

1956 och 1957 förhöll sig till antalet aktiva doktorander på hösten 1955.

Motsvarande antaganden har gjorts beträffande antalet licentiatexamina i

förhållande till antalet aktiva licentiander. Beräkningen redovisas i nedan­

stående tablåer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

A. Doktorander och disputationer.

Fakultet/högskola

Antal

aktiva

doktorander

1955

Antal

disputationer

1956—57

Relationstal

Antal

aktiva

doktorander

1957

Beräknat

antal

disputationer

1958—59

Teol. fak........................

23

11

48

24

12

Jur. fak..........................

21

2

10

28

3

Med. fak.........................

261

108

41

457

187

Hum. fak.......................

227

80

35

278

97

Mat.-nat. fak................

143

74

52

228

119

Tekn. högsk..................

33

17

52

51

27

Övr. fackhögsk.............

36

18

50

86

43

Totalt

744

310

42

1 152

488

B. Licentiander och licentiatexamina.

Fakultet/högskola

Antal

aktiva

licentiander

1955

Antal

licentiat­

examina

1956—57

Relationstal

Antal

aktiva

licentiander

1957

Beräknat

antal licen­

tiatexamina

1958—59

Teol. fak........................

46

31

67

47

31

Hum. fak.......................

491

187

38

691

263

Mat.-nat. fak................

268

162

60

436

262

Tekn. högsk..................

126

50

40

282

113

övr. fackhögsk.............

41

27

66

97

64

Totalt

972

457

47

1 553

733

De av utredningen i första betänkandet framlagda förslagen om förbätt­

rade doktorand- och licentiandstipendier samt om särskilda anslag för

48

ograduerade forskare m. m. bör, anför utredningen vidare, ytterligare stärka

de senaste årens tendens till en livligare rekrytering av nya forskare, över­

vägande skäl talar enligt utredningen alltså för att man under det kom­

mande årtiondet kan räkna med en stark ökning både i antalet assistent-

aspiranter och i antalet docentkompetenta doktorer. Det är enligt utred­

ningens mening synnerligen angeläget att man på alla sätt söker uppmuntra

unga vetenskapmän att kvarstanna vid universitetet och göra sig kompetenta

för högre befattningar.

Kimgl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Yttranden

Remissinstanserna vitsordar behovet av en utbyggd forskarkarriär; i an­

slutning härtill framföres i vissa fall kompletterande synpunkter.

Statskontoret har ingen principiell erinran mot att en förstärkning av

forskarkarriären åvägabringas genom flera tjänster och bättre arbetsmöj­

ligheter på sätt utredningen skisserat men finner de framlagda förslagen på

många punkter vara alltför schablonmässiga för att kunna läggas till grund

för omedelbara åtgärder.

Vetenskapsakademien anför huvudsakligen följande.

En rationell planläggning av forskarkarriären är ej lätt bl. a. därför att en

stor del av den personal det här gäller endast en begränsad — kortare eller

längre — tid kan vara verksam inom universitets- och högskoleorganisatio­

nen, för att därefter få sin försörjning på annat håll i forskningen, under­

visning eller annan verksamhet. Det samspel mellan forskning och utbild­

ning som kännetecknar här berörda institutioner kräver alltså ett system

av försörjnings- och befordringsmöjligheter, som måste avvika väsentligt

från vad som kan tillämpas vid fristående forskningsinstitutioner eller i ett

ämbetsverk. Om sålunda endast ett begränsat antal av forskare kan räkna

på en permanent anställning inom universitets- och högskoleorganisationens

ram, bör här med eftertryck framhållas att dock en mycket väsentlig och

omfattande del av den vetenskapliga produktionen inom denna ram utförs av

forskare som ett led i deras utbildning, t. ex. som doktorander eller licen-

tiander. Det är därför av utomordentlig betydelse att även denna grupps

villkor vederbörligen beaktas och att unga forskare av denna kategori bere-

des drägliga existensmöjligheter.

Juridiska fakulteten i Uppsala yttrar bl. a. följande.

Forskarrekryteringen är för rättsvetenskapens del av synnerlig vikt. Det

hade måhända förelegat skäl att överväga anledningen till föreliggande re-

kryteringssvårigheter och föreslå åtgärder till deras avhjälpande. Orsaken

till rekryteringssvårigheterna är uppenbarligen, att doktorandstipendierna

och den vetenskapliga karriären över huvud icke utgör konkurrenskraftiga

alternativ till de övriga banor som står öppna för de bästa av dem vilka av­

lägger juris kandidatexamen.

Juridiska fakulteten i Lund framhåller bl. a. följande.

Den rättsvetenskapliga forskningens läge har länge varit ogynnsamt och

måste inge allvarliga betänkligheter. Utredningen har emellertid icke ställt

49

problemen om vilka orsakerna är till den rättsvetenskapliga forskningens

särställning och om vilka åtgärder som kan vidtagas för att tillföra denna

forskning den speciella stimulans, som den uppenbarligen behöver. Det bör

nämnas, att en viktig orsak till den otillräckliga forskarrekryteringen inom

de juridiska fakulteterna står att finna i den svåra och överlägsna konkur­

rens om de nyexaminerade juristerna som möter från de praktiska verk­

samhetsfälten, där en duglig jurist kan räkna med bättre och tryggare fram­

tidsutsikter än vid fakulteterna. Det bör vidare framhållas, att den nu pågå­

ende upprustningen av de juridiska fakulteterna, grundad på beslut vid 1957

års riksdag, uteslutande tar sikte på den lägre undervisningens behov. Vid

beräkningarna av fördelningen av de ordinarie lärarnas undervisnings-

skyldighet har endast ett fåtal timmar — varierande mellan 4 och 8 per år

och professor eller preceptor — reserverats för forskarutbildning.

Det större konsistoriet i Lund yttrar följande.

Universitetsutredningens förslag om inrättande av ett stort antal väl-

avlönade men tillfälliga befattningar inom forskarkarriären är ägnat att un­

derlätta rekryteringen till denna karriär. Men förutsättningen för att syftet

skall kunna helt realiseras är att studerande, som önskar beträda denna väg,

även har utsikter att inom rimlig tid nå fram till en fast tjänst med den

trvgghet och de förmåner, som en sådan medför. Av denna anledning i för­

ening med skälig hänsyn till såväl befattningshavares som universitetets

intressen är det ofrånkomligt, att ett ökat antal fasta sluttjänster skapas vid

eller utom universitetet.

Historisk-filosofiska sektionen i Göteborg understryker nödvändigheten

av att den i och för sig synnerligen önskvärda utbyggnaden av lägre forskar-

befattningar motsvaras av en utökning av högre sådana tjänster.

En breddning av forskarrekryteringen framstår för lärarkollegiet vid ka­

rolinska institutet som en grundförutsättning för en intensifiering av den

vetenskapliga forskningen och den högre vetenskapliga undervisningen, och

kollegiet ser som ett viktigt led härutinnan skapandet av nya befattningar

för yngre forskare.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola fram­

håller, att frågan om forskarrekryteringen för de juridiska fakulteternas

del är särskilt svårlöst samt anför ytterligare följande.

Trots det stora antalet studenter vid fakulteterna är tillströmningen till

den vetenskapliga banan ringa. Såsom framgår av utredningens prognos

kan man inom de juridiska fakulteterna 1958—59 vänta blott någia få dispu-

tationer. Här föreligger en betydande avvikelse från förhållandet vid andra

fakulteter och läroanstalter. Denna avvikelse blir desto mera markant om

man betraktar att det är ytterst sällan självständig licentiatexamen avlägges

inom juridisk fakultet, under det att vid andra ämnen licentiatexamina är

betydligt vanligare än disputationer. Det synes därför med utgångspunkt

från universitetsutredningens principiella resonemang befogat att särskilt

för de juridiska fakulteternas del skapa förutsättningar för eu mera loc­

kande forskarkarriär och alt utöka antalet av sådana tjänster, som bäst

kan stimulera till ökad forskning. När det gäller rättsvetenskapen erbjuder

domarbanan utsikter till säker befordran och framgång som måste te sig

4 — Dihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 105

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1950

50

lockande för en begåvad ung jurist. För juris licentiatexamen fordras i regel

och efter juristutbildningsreformen alltid tingsmeritering (motsvarande)

efter juris kandidatexamen. Denna är enligt 1958 års stadga ett år tre måna­

der. Ofta påbörjas licentiatstudierna först efter helt fullgjord tingsmerite­

ring, d. v. s. två och ett halvt år efter examen. Icke sällan väntar vederbö­

rande till dess att han blivit antagen som hovrättsfiskal. Då har han dock

nått en sådan ålder (27—29 år) och ställning, att den akademiska banan med

sina stora riskmoment ter sig föga lockande. Han nödgas under lång tid —

enligt erfarenhet i regel minst 5 år — avstå från sin inkomst mot ett dokto­

randstipendium, som är otillräckligt för att försörja familj. Vidare blir in­

komsten efter disputationen som e. o. docent — förutsatt att han når denna

ställning — lägre än den han skulle fått, om han fortsatt med normal be­

fordran inom hovrätt. Meriterar han sig ytterligare och vinner preceptur,

blir den lön han då får också lägre, än den lön han vid motsvarande ålder

skulle ha fått i annan tjänstgöring. Man måste nämligen beakta, att det här

endast gäller särskilt kvalificerade jurister. Om avhandlingsarbetet av någon

anledning skulle avbrytas — vilket ej sällan förekommer — kan ett allvar­

ligt tidsavbräck uppstå med nackdelar från ekonomisk synpunkt och för

befordran på annan bana. Liknande situation kan också uppstå, om veder­

börande efter disputation ej får docentur. Juris doktorsgraden har nämli­

gen fortfarande ett osäkert meritvärde inom de praktiska yrkena. Det är

nödvändigt att få unga kvalificerade jurister att välja den vetenskapliga ba­

nan och att sedan kunna erbjuda dem goda möjligheter till karriär inom

denna. Man bör därvid tänka sig flera alternativ. Liksom hittills bör det stå

den unge juristen fritt att med stöd av doktorandstipendium helt koncent­

rera sig på den egna forskningsuppgiften, varvid den nödvändiga tingsmeri-

teringen inpassas omedelbart efter juris kandidatexamen eller vid den senare

tidpunkt vederbörande finner lämplig. Det är värdefullt att till forskarba­

nan också knytes personer med grundligare praktiska erfarenheter. Vederbö­

rande bör därför kunna välja att börja på domarbanan och nå fram till fis-

kalsförordnande. Efter fiskalsförordnandet bör han kunna övergå till forsk­

ning och placeras på en assistent- eller forskarassistenttjänst. Vid tillträde

av sådan tjänst hör han för lönetur få räkna sig tillgodo tidigare tjänsteår

vid domsaga och vid hovrätt. Skall den vetenskapliga banan med sina stora

riskmoment bli lockande även för de mest kvalificerade, bör forskar­

tjänsterna ligga högre i löneklass än hovrättstjänster som fiskal eller tings-

sekreterare. Den normala gången bör emellertid vara, att forskarbanan inle-

des redan omedelbart efter juris kandidatexamen. Med hänsyn till bestäm­

melser om behörighet för olika förordnanden bör den unge juristen vara

minst 23 år när han börjar sin tingsmeritering. Den som vid avläggande av

juris kandidatexamen ännu icke uppnått denna ålder bör kunna erbjudas

amanuens- eller assistenttjänst. Med avbrott för tingsmeritering skulle den

unge forskaren sedan fram till docentförordnande inneha amanuens- eller

assistent- eller forskarassistenttjänst. Det bör föreskrivas, att juris kandi­

datexamen jämte 1 1/4 års tingsmeritering ger kompetens till forskarassistent­

tjänst. Den som en gång antagits som amanuens eller assistent i befordrings-

gång bör äga att med bibehållande av lönetur få tjänstledighet för att med

uppbärande av doktorandstipendium kunna helt ägna sig åt den egna forsk­

ningsuppgiften. Detta kan vara särskilt angeläget under avhandlingsarbe­

tets slutskede. Fakulteten tänker också på intresset av att den unga forska­

ren får tillfälle att för en tid förlägga sina studier till utländskt lärosäte.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1059

51

Förut har framhållits värdet av att den som tagit de första stegen på

domarbanan skall kunna övergå till en forskningskarriär. Uet är lika ange­

läget att den unga forskaren i sin tur har möjlighet att övergå till domarba­

nan utan förlust av tid i förhållande till sina jämnåriga.

Humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola bedömer utredning­

ens förslag om forskarkarriären som i stort sett väl avvägt och utformat.

Rektorsnämnden vid Stockholms högskola yttrar:

Ett av de centrala problemen inom de juridiska ämnena är just nu rekry­

teringen till de akademiska lärartjänsterna. Organisationen inom de juri­

diska fakulteterna företer för närvarande måhända en pyramid men inga­

lunda den av universitetsutredningen eftersträvade utan en upp och ned­

vänd pyramid. För att upprätthålla en juridisk forskning och en tillfreds­

ställande akademisk undervisning, särskilt med hänsyn till den juristutbild­

ningsreform, som nu påbörjats, är det ofrånkomligt, att snabba åtgärder

vidtages för att öka rekryteringen till den akademiskt-juridiska banan.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen har gjort upp förslag till forskar­

karriär på denna bana. Rektorsnämnden vill för sin del rekommendera, att

avdelningens förslag tages upp till allvarligt övervägande för ett skyndsamt

genomförande.

Universitetskanslern uttalar bl. a. följande.

I de yttranden, som avgivits av de juridiska fakulteterna (motsvarande),

har starkt framhållits, att betydande svårigheter möter vid utformandet av

en för dessa fakulteter lämpad forskarkarriär. Med hänsyn till de goda för­

sörjnings- och befordringsmöjligheter, som bland annat domarbanan öppnar

för en ung begåvad jurist, måste enligt fakulteternas mening särskilda åt­

gärder övervägas för att i erforderlig grad stimulera rekryteringen till den

juridiska forskarbanan. Forskarkarriären via assistent-, forskarassistent-

och docentbefattningar borde sålunda på ändamålsenligt sätt samordnas

med hovrättskarriären. Jag vill för min del i princip instämma i vad fakul­

teterna sålunda yttrat, och vill i detta sammanhang särskilt fästa uppmärk­

samheten på den utredning av hithörande frågor, som stats- och rättsveten­

skapliga avdelningen vid Stockholms högskola framlagt i sitt yttrande.

Skolöverstyrelsen anlägger för sin del följande synpunkter på forskar­

karriären.

Överstyrelsen, som främst har att bevaka skolundervisningens intressen,

måste fråga sig, på vilket sätt ett bifall till de framlagda mycket vittgående

förslagen skulle återverka på lärarrekryteringen och lärarstandarden. En

riklig tillgång till tjänster i forskarkarriären, särskilt sådana som ger trygg­

het på längre sikt, kan förmodas verka på det sättet, att åtskilliga akademi­

ker, som eljest skulle gått ut till lärartjänst i skolväsendet, föredrar alt

pröva sina krafter på forskningens område. Detta är uppenbarligen också

avsikten med utredningens förslag och bör lända forskningen till gagn, i

den män det är fråga om personer med särskilt goda förutsättningar för

forskningsarbete. Skulle tillgången till tjänster bli stor i förhållande till anta­

let väl kvalificerade sökande, föreligger dock risk för att kvalitetskravet, till

men för forskningen, oj kommer att kunna hållas tillräckligt högt. 1 båda

fallen kan utvecklingen befaras bli den, att lärarrekryteringen vid skolorna

kvalitativt och kvantitativt påverkas till det sämre, vilket i sin tur kommer

Kungi. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

52

att återverka ogynnsamt på skolans förmåga att tillföra universitet och hög­

skolor inträdessökande med den förutbildning och till det antal, som utgör

den första förutsättningen för att den önskade ökningen av forskningsvoly-

men skall kunna förverkligas. Det blir därför angeläget, att denna upprust­

ning dimensioneras under samtidigt hänsynstagande till såväl forskningens

som skolundervisningens behov. I bådas intresse är detta nödvändigt. Något

som skulle gagna både forskning och undervisning vore, om sådana åtgärder

vidtoges, att de akademiker, som har fallenhet för forskning men större lust

att gå ut i praktisk lärarverksamhet, kunde räkna med mera gynnsamma

villkor för den forskning de vid sidan om sin lärarverksamhet kan bedriva.

Åtgärderna kan tänkas ha formen av gottgörelse för löneförlust vid tjänstle­

dighet för forskning, medel till anlitande av biträdeshjälp, ökade bidrag

till tryckningskostnader m. m. Det skulle också kunna få stor betydelse, om

lärare på universitets- eller högskoleort hade möjlighet att till hel tjänst

förena viss lärarverksamhet vid skola och viss tjänstgöring på befattning vid

fakultet eller högskola.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd uttalar, att en väsentlig revision

av den hittillsvarande karriärstegen otvivelaktigt är behövlig.

Atomkommittén vill för sin del instämma i de av utredningen framlagda

förslagens grundprincip, nämligen att det även för forskarna måste finnas en

lämpligt avvägd befordringsstege. Hittills hade betydande brister härutinnan

förelegat. Delvis har enligt atomkommittén en förbättring skett genom tidi­

gare framlagda förslag från utredningen, vilka redan realiserats, men den

komplettering som här föreslås utgör en fortsatt utveckling i rätt riktning.

Statens tekniska forskningsråd yttrar:

Utredningens förslag beträffande forskarkarriären vid de tekniska hög­

skolorna finner rådet vara till största delen goda. Det är en fördel att befatt­

ningarnas karaktär i stor utsträckning blir av samma art som vid univer­

siteten. Dock måste framhållas, att på vissa institutioner vid specialhögsko­

lorna särskilda önskemål kan framkomma för att säkerställa den intima kon­

takten med näringslivets forskningsbehov eller av andra förhållanden. Det

är troligt att i sådana fall den mall av befattningar, som utredningen före­

slagit, inte alltid passar, och att det kan behövas t. ex. flera befattningar av

mera permanent karaktär. Även om rådet varmt tillstyrker den föreslagna

upprustningen, vill rådet därför förorda, att högskolor och forskningsråd i

framtiden ges möjlighet att på för omständigheterna lämpligaste sätt arran­

gera befattningar även utanför den mall, som förslaget innebär.

Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsöks lärarkollegium anför

bl. a. följande.

Utredningen har nedlagt ett mycket värdefullt arbete på att utforma olika

befattningar inom forskarkarriären så att bästa möjliga rekrytering skall

uppnås. Emellertid måste enligt lärarkollegiets mening uppmärksammas att

förhållandena inom olika områden av universitets- och högskoleorganisa­

tionen äro så olika afl vissa avvikelser från ett enhetligt system är nödvän­

diga. Visserligen är kollegiet övertygat om att när det gäller de högsta befatt­

ningarna inom forskarkarriären en fullständig enhetlighet kan och bör efter­

strävas. När det gäller de lägre befattningarna måste däremot olikheter i

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

rekryteringsbas, utbildning och olika möjligheter till alternativa yrkesval

beaktas.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök framhåller:

Universitetsutredningens förslag innebär en avsevärd förbättring ifråga

om antalet rekryteringstjänster och deras löneställning. Styrelsen vill emel­

lertid framhålla betydelsen av, att jämväl antalet fasta slutbefattningar ökas

på motsvarande sätt. För en tillfredsställande forskarrekrytering torde det

nämligen vara nödvändigt att kunna bereda jämväl dem som icke erhåller

toppbefattningar möjlighet att stanna kvar i forskningens tjänst.

Styrelsen för veterinärhögskolan anser det vara av stor vikt, att forskar­

karriären göres till ett konkurrenskraftigt alternativ till övriga förvärvs­

källor i samhället.

Antalet ordinarie sluttjänster är enligt SACO:s mening alltför få såväl i

förhållande till antalet forskare som i förhållande till aktuella forsknings­

uppgifter.

SFS framhåller bl. a. följande.

Den utformning, den akademiska forskarkarriären för närvarande har i

Sverige, innebär vissa allvarliga olägenheter ur de enskilda vetenskapsmän­

nens synpunkt. Den osäkerhet, som med nödvändighet vidlåder forskarba­

nan och som härrör ur den omständigheten att man ofta inte kan bedöma

sin egen fallenhet för forskning innan man investerat ett avsevärt mått av

tid och arbete i lösandet av någon vetenskaplig uppgift, accentueras ytter­

ligare genom docenttjänsternas karaktär av genomgångsbefattningar. Utred­

ningen har avstått från att förutsättningslöst pröva det akademiska tjänste-

och befordringssystemet i Sverige. Utredningens i många avseenden värde­

fulla upprustningsförslag är huvudsakligen baserade på nuvarande typer av

tjänster med den utformning dessa nu har.

Sveriges industriförbund finner den föreslagna forskarkarriären väl mo­

tiverad, inte minst med hänsyn till dess förväntade rekryteringsstimule-

rande effekt.

Lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm anser sig i allt väsentligt

kunna instämma i utredningens principiella uttalanden om forsknings-

karriären.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

53

2. Assistenter och amanuenser

Utredningen

Utredningen fastslår först, att assistent- och amanuenstjänsterna vid

universitet och högskolor är forskarkarriärens första tjänster. Härefter

anför utredningen huvudsakligen följande.

Utredningen vill till en början på nytt ge uttryck åt sin uppfattning att

assistent- och amanuensbefattningarna har en dubbel motivering och sålunda

hör tillgodose såväl undervisningsbehov som den ordinarie forskarstabens

behov av hjälpkrafter i forskningsarbetet och i institutionens skötsel. Den

54

del av tjänstgöringsskyldigheten för assistent eller amanuens, som uttages

i form av arbete för institutionens räkning, bör således fullgöras dels i under­

visningen, dels i institutionens forskningsarbete. Detta bör enligt utred­

ningens mening gälla för samtliga ifrågavarande befattningar och vid samt­

liga här berörda fakulteter och högskolor. Sedan är det uppenbart, att

tjänstgöringens relativa fördelning mellan dessa två huvuduppgifter i prak­

tiken måste skifta, detta med hänsyn t. ex. till omfattningen av den en

institution åliggande undervisningen och till vederbörande befattnings­

havares kompetens och intressen. En assistent eller amanuens bör sålunda

i allmänhet icke fullgöra denna del av sin tjänstgöring uteslutande inom

undervisningen eller uteslutande i forskningsarbete.

Beträffande storleken av den för forskningen erforderliga assistent- och

amanuenspersonalen är det utredningens bestämda uppfattning att varje

universitets- och högskoleämne bör vara tillförsäkrat ett visst mått av

assistent- eller amanuenshjälp, detta alldeles oavsett sådana faktorer som

lågstadieundervisningens omfattning, licentiandseminariernas storlek, ifrå­

gavarande vetenskapsgrens arbetssätt eller institutionens storlek och ut­

rustning. Om samhället finner det motiverat att ha en vetenskapsgren före­

trädd genom en professur eller laboratur (motsvarande) — ordinarie eller

personlig — måste det nämligen ligga i samhällets eget intresse att tillför­

säkra innehavaren av denna befattning ett visst mått av högt kvalificerad

biträdeshjälp i hans forskningsarbete. Därtill kommer rekryteringsaspekten.

Upprättandet av en akademisk lärostol syftar till att innehavaren kring sig

och sitt ämnesområde skall samla en krets av yngre forskare och forskar-

adepter. Härvid erfordras icke blott docentbefattningar och licentiand- och

doktorandstipendier, utan även assistent- och amanuensbefattningar. Dessa

tjänsters stora värde från forskarrekryteringssynpunkt ligger däri, att endast

eu del av tjänstgöringsskyldigheten uttages i form av arbete för institutio­

nens räkning, medan återstående tjänstgöringstid skall ägnas åt befattnings­

havarens eget avhandlingsarbete eller licentiatuppgift. Stipendierna för högre

studier kommer, trots upprustningen, att förbli begränsade till antalet. Intet

ämne är tillförsäkrat tillgång till ett licentiand- eller doktorandstipendium,

utan konkurrensen är och bör enligt utredningens mening förbli fri inom

fakultets- och högskolegränserna. Detta kan emellertid i vissa situationer bli

till men för forskarrekryteringen både i nya ämnen och i ämnen med nya

ämnesföreträdare liksom i större ämnen med många kvalificerade sökande.

Rekryteringen måste därför stimuleras både genom stipendier och genom ett

tillräckligt antal assistent- och amanuensbefattningar.

För att tillgodose den ordinarie forskarstabens behov av kvalificerad hjälp

i forskningsarbetet samt för att tillgodose de forskarrekryteringssynpunkter,

som nyss förut närmare utvecklats, föreslår utredningen, att till varje pro­

fessur och laboratur (motsvarande) — ordinarie eller personlig — knytes

assistent- och amanuenshjälp till en kostnad motsvarande kostnaderna

för 500 tjänstgöringstimmar för assistent per år.1 Denna assistent- eller

amanuenshjälp betraktar utredningen som självklart förenad med varje

professur eller laboratur (motsvarande). Därutöver erfordras emellertid,

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

1 Med tjänstgöringstimmar avses här och i det följande resonemanget"tjänstgöringstimmar

inom ramen för den del av tjänstgöringen, som fullgöres i form av arbete för institutionens

räkning.

55

enligt utredningen, en viss differentiering mellan institutionerna. Hänsyn

måste tagas till både institutionens storlek och forskningens karaktär. Det

framstår enligt utredningen som uppenbart, att en empiriskt orienterad

vetenskap, vilken förutsätter ett omfattande experimentellt arbete, måste

ha ett större behov (per forskare räknat) av kvalificerad assistenthjälp än

teoretiskt orienterade discipliner. Motsvarande gäller för ämnen med en

mycket omfattande undervisningsorganisation. En viss gradering av olika

institutioners behov av assistent- och amanuenstjänster synes sålunda er­

forderlig. Utredningen föreslår därför att assistent- och amanuenshjälp mot­

svarande kostnaderna för ytterligare 500 assistenttimmar per professur och

laboratur (motsvarande) beräknas för samtliga experimentella, matematiska

och samhällsvetenskapliga ämnen samt inom den humanistiska fakulteten

för de stora skolämnena historia, litteraturhistoria, engelska språket, nor­

diska språk, romanska språk och tyska språket. För de mycket stora

institutionsämnena fysik och kemi bör utöver detta, anser utredningen, be­

räknas assistent- och amanuenshjälp motsvarande kostnaderna för ytter­

ligare 1 000 assistenttimmar per professur och laboratur. Detta förslag avser

icke de medicinska fakulteternas kliniska ämnesgrupp, vars behov av mot­

svarande forskarrekryteringstjänster synes böra tillgodoses i annan form,

bl. a. genom de i det följande föreslagna forskarassistentbefattningarna.

Utredningen anför härefter ytterligare följande.

I övrigt avser förslaget att åt alla institutioner tillgodose ett minimibehov

av assistent- och amanuenshjälp för forskningen och för det allmänna

institutionsarbetet. Den assistent- och amanuenshjälp, som är motiverad av

rena undervisningsbehov eller av vissa institutioners mera speciella behov

av hjälpkrafter för t. ex. skötsel av viss apparatur eller vård av mycket om­

fattande samlingar faller sålunda utanför och måste, efter prövning i varje

särskilt fall, tillgodoses genom ytterligare assistent- och amanuenshjälp.

Förslaget har vidare uttryckts i kostnader motsvarande ett visst antal

tjänstgöringstimmar för assistent per år. Detta har sin motivering däri, att

antalet behövliga befattningar kan bedömas först sedan man prövat varje

ämnes och varje institutions totala behov av assistent- och amanuenshjälp

såväl för forskningen som för undervisningen och för de mera speciella

uppgifter som antytts ovan. De samlade arbetsuppgifterna hör sedan, som

utredningen redan framhållit, fördelas mellan samtliga befattningshavare,

utan att någon av den utpekas som »forskningsassistent» respektive »under-

visningsassistent». Genom att minimibehovet av assistent- och amanuens­

hjälp uttryckes i kostnader motsvarande ett visst antal assistenttimmar per

år, lämnas också möjlighet att bestämma fördelningen mellan assistent-,

förste amanuens- och amanuenstjänster efter prövning i varje särskilt fall.

EU totalt behov motsvarande kostnaderna för t. ex. 2 000 assistenttimmar

per år kan sålunda tillgodoses antingen genom två assistentbefattningar

eller genom en assistent-, eu förste amanuens- och två amanuensbefattningar

eller genom tre förste amanuens- och två amanuensbefattningar cfc. Några

allmänna riktlinjer för denna fördelning vill utredningen icke uppställa, dä

förhållandena ställer sig mycket olika på olika håll.

Av det sagda framgår även, att någon detaljerad personal- och kostnads­

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 195!)

5(3

beräkning icke kan göras, förrän man för varje ämne och institution prövat

det totala behovet av assistent- och amanuenshjälp (för såväl forskningen

och det allmänna institutionsarbetet enligt här framlagt förslag som för

undervisningen) och i samband därmed även prövat fördelningen av det

erforderliga antalet tjänstgöringstimmar på befattningar av olika slag. En

sådan detalj prövning har utredningen ansett ligga utanför sitt uppdrag.

Utredningen har emellertid genomgått personalförteckningarna för olika

ämnen och institutioner vid universiteten, karolinska institutet och Stock­

holms högskola i syfte att bilda sig en uppfattning om på vilka håll de här

formulerade minimifordringarna för assistent- och amanuenspersonalens

storlek uppenbarligen icke är uppfyllda. Resultatet av den gjorda genom­

gången ger vid handen, att de ifrågavarande läroanstalternas resurser i fråga

om assistent- och amanuenshjälp med avseende på forskningens behov och

med nuvarande ordinarie lärarstab bör förstärkas inom ramen för kost­

nader, motsvarande följande antal assistentbefattningar: Uppsala univer­

sitet 16,2, Lunds universitet 12,9, Göteborgs universitet 6,2, karolinska insti­

tutet 3,0 och Stockholms högskola 21,5 tjänster.

För de filosofiska fakulteternas del kan prövningen av assistent- och

amanuenspersonalens totala storlek lämpligen företagas i samband med

arbetet med upprättande av de organisationsplaner för undervisningen, som

nu pågår i anslutning till riksdagsbeslutet om upprustning av dessa fakul­

teters undervisningsresurser. I propositionen härom har Kungl. Maj:t an­

givit vissa riktlinjer för beräkningen av uteslutande för undervisningen

erforderlig assistent- och amanuenspersonal, nämligen att »ny heltidsbefatt-

ning såsom assistent eller förste amanuens må inrättas för varje fullt antal

av 500—750 respektive 300—450 undervisningstimmar alltefter verksam­

hetens karaktär av egentlig undervisning eller laborationsövning och lik­

nande». Till det behov av assistent- och amanuenspersonal för undervis­

ningen, som följer av en fastställd organisationsplan, får sålunda läggas det

minimibehov av assistent- och amanuenspersonal för forskningen och det

allmänna institutionsarbetet, som följer av utredningens ovan framlagda

förslag.

På motsvarande sätt bör assistent- och amanuensbehovet vid övriga fakul­

teter kunna prövas. I praktiken torde en dylik prövning komma att aktuali­

seras först genom petitavägen framförda äskanden om förstärkning av

assistent- och amanuenspersonalen. För de juridiska fakulteternas del

föreligger dock principbeslut om fortsatt personalförstärkning.

De rekommendationer och förslag som här framlagts rörande beräk­

ningen av minimibehovet av assistent- och amanuenspersonal synes utan

vidare kunna tillämpas för de teologiska, juridiska och filosofiska fakul­

teterna samt för de medicinska fakulteternas (inkl. karolinska institutets)

teoretiska ämnen. Vid de tekniska högskolorna däremot är utgångsläget

ett helt annat. Till en början saknas bär amanuensbefattningar. Av assisten­

ter tinns vidare två kategorier, »förste assistenter» och »assistenter» (även

kallade övningsassistenter), av vilka ingen har ställning och arbetsuppgifter

fullt motsvarande universitetsassistenternas. Övningsassistenterna är sna­

rast att karaktärisera som timarvoderade hjälpkrafter i själva undervis­

ningen, och de kan sägas sakna egentlig anknytning till institutionerna

och vid dessa bedrivet forskningsarbete. Förste assistenterna åter är fast

knutna till institutionerna med heltidstjänstgöring i själva institutions­

arbetet. Medan en universitetsassistent har en tjänsgöringsskyldighet av

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 ar 195!)

57

1 000 timmar per år i institutionsarbete och i övrigt skall ägna sin tid åt det

egna licentiat- eller avhandlingsarbetet, är sålunda de tekniska högskolornas

förste assistenter skyldiga att ägna full arbetstid åt institutionens arbete,

och de är följaktligen sämre ställda än universitetsassistenterna när det

gäller tillfälle till eget forskningsarbete. I fråga om lönesättning och anställ­

ningsvillkor i övrigt har däremot de tekniska högskolornas iörste assistentei

hittills varit något bättre ställda än sina kolleger vid universiteten. Aiets

riksdagsbeslut i anslutning till universitetsutredningens första betänkande

innebär emellertid dels att vissa former skapas för en reglerad faefordrings-

gång för universitetens tidigare arvodesanställda assistenter och för ste

amanuenser, dels att lönesättningen blir densamma för universitetens

assistenter och de tekniska högskolornas förste assistenter. Därmed hai i

huvudsak likställighet skapats mellan dessa båda kategorier i avseende på

befordringsgång och lönesättning. Kvar skulle emellertid stå olikheter

väsentligen i två hänseenden, nämligen dels i fråga om tjänstgörings­

skyldigheten i institutionsarbetet, dels i fråga om vissa med anställningen

förbundna trygghetsförmåner, i det att universitetsassistenterna enligt årets

riksdagsbeslut efter viss tids aspiranttjänstgöring beredes anställning såsom

extra ordinarie tjänstemän, medan de tekniska högskolornas förste assisten­

ter även i fortsättningen kommer att sakna denna förmån.

Det är uppenbart, att frågan nu måste resas om ett förenhetligande av

tjänstgörings- och anställningsvillkoren för ifrågavarande två assistent­

kategorier. Ett sådant förenhetligande måste rimligen få den formen, att

de tekniska högskolornas förste assistenter ges samma ställning som uni­

versitetsassistenterna.

Som redan i annat sammanhang framhållits, är det universitetsutred­

ningens principiella uppfattning, att de s. k. fackhögskolorna i lika mån

som universiteten, karolinska institutet och Stockholms högskola bör 1 un­

gera som centra för forskning. Forskningen vid de tekniska högskolorna

bör sålunda enligt utredningens mening i princip arbeta under lika gynn­

samma betingelser som forskningen vid t. ex. de matematisk-naturveten-

skapliga fakulteternas institutioner. Med hänsyn härtill föreslår utredningen

i det följande en betydande förstärkning även av de tekniska högskolornas

forskningsresurser. Med samma motivering föreslår utredningen vidare att

professorerna skall ges större möjligheter till forskning och forskarhand-

ledning, genom att eu del av deras arbete i undervisningen för civilingenjörs­

examen övertages av lektorer. Utredningen finner det också vara synnerligen

angeläget att rekryteringen av unga forskaradepter vid de tekniska hög­

skolorna stimuleras och att licentianders och doktoranders forsknings­

arbete underlättas. De skäl, som i det föregående framförts för ett ökat antal

forskarrekryteringsbefattningar, måste under sådana omständigheter ha

samma giltighet för de tekniska högskolornas vidkommande som för fakul­

teterna. Eu betydande ökning har under de senaste åren skett av antalet

licentiander och doktorander vid de tekniska högskolorna. Dock måste

konstateras, att detta antal fortfarande är lagt i jämförelse med motsvarande

antal vid universiteten. I den ovan redovisade undersökningen rörande anta­

let licentiander och doktorander vid slutet av år 1957 redovisade de tekniska

högskolorna sammanlagt 3315 akliva licentiander och doktorander, vilket

motsvarar knappt 10 % av hela antalet studerande vid dessa högskolor.

Motsvarande siffra för de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna var

004, vilket motsvarar nästan 25 % av samtliga studerande vid dessa fakul­

teter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 ur 1959

58

Under hänvisning till det anförda föreslår universitetsutredningen, att

tjänstgöringsskyldigheten för de tekniska högskolornas förste assistenter

ges samma utformning som för universitetsassistenterna. Detta skulle inne­

bära att skyldigheten att tjänstgöra i institutionens arbete nedsättes till

1 000 timmar per år. Som en konsekvens härav bör emellertid enligt utred­

ningens åsikt föreskrivas, att återstående arbetstid skall användas för sådan

forskning och studier under institutionschefens handledning, som möjliggör

för befattningshavaren att fullfölja sin forskarutbildning och förvärva licen­

tiatexamen respektive doktorsgrad. Befattningarna bör sålunda fortfarande,

liksom universitetens assistentbefattningar, ha karaktären av heltidsbefatt-

ningar. Beträffande den extra ordinarie anställningsformen finner utred­

ningen, att de skäl — sociala trygghetshänsyn och rekryteringsskäl —, som

talade till förmån för en förbättring av universitetsassistenternas ställning,

i och för sig har lika tyngd, då det gäller de tekniska högskolornas förste

assistenter. Visserligen kommer genom statsmakternas beslut innevarande år

extra tjänstemäns (Ag-anställdas) anställningsförhållanden att förändras,

men utredningen finner övervägande skäl tala för att de tekniska hög­

skolornas assistenter ges samma anställningsform som universitetsassisten-

teina. Utredningen föreslår därför, att de tekniska högskolornas assistenter

liksom universitetsassistenterna efter viss tids aspiranttjänstgöring beredes

extra ordinarie ställning. Befattningarnas karaktär av genomgångstjänster

bör markeras genom att förordnande ges tillsvidare, dock för en tid av högst

ett år i sänder. En följd av de här framlagda förslagen bör enligt utred­

ningens mening bli, att tjänstebenämningen för de tekniska högskolornas

förste assistenter ändras till assistent. En konsekvens härav blir i sin tur

att de s. k. övningsassistenterna, som nu officiellt benämnes »assistenter»,

även officiellt får benämningen övningsassistenter.

Den här föreslagna nedsättningen av assistenternas tjänstgöringsskyl­

dighet maste leda till en betydande ökning av antalet här ifrågavarande

befattningar. Hur stor denna ökning bör bli, kan enligt utredningen bedömas

först efter prövning av det vid varje enskild institution föreliggande behovet,

en prövning som då får göras efter samma riktlinjer som för övriga fakul­

teter och högskolor i enlighet med vad förut anförts. Härvid måste emel­

lertid även beaktas de konsekvenser, som följer av utredningens i andra

sammanhang framförda förslag om nya tjänster vid de tekniska högsko­

lorna. Sålunda är det uppenbart att de nya lektoraten kommer att ersätta

en del av den arbetsinsats som går förlorad genom nedsättningen av förste

assistenternas tjänstgöringsskyldighet. Motsvarande måste gälla som en

konsekvens av det i det följande framlagda förslaget om inrättande av ett

antal forskarassistentbefattningar. Med hänsyn härtill räknar utredningen

med att ökningen av antalet assistentbefattningar skall stanna vid cirka

90 befattningar, men förslaget innebär att behovet måste prövas institution

för institution under hänsynstagande till övriga här framlagda förslag till

personalförstärkningar vid de tekniska högskolorna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1059

59

Yttranden

Utredningens rekommendationer och förslag rörande beräkning av mi­

nimibehovet av för forskning avsedd assistent- och amanuenspersonal har

med vissa reservationer godtagits av flertalet remissmyndigheter. Detta gäl­

ler i stort sett även utredningens förslag beträffande de tekniska högsko­

lornas assistentpersonal.

Statskontoret har intet att erinra mot förslaget att de tekniska högsko­

lornas förste assistenter i princip likställes med universitetsassistenterna.

Beträffande förslaget i övrigt hyser statskontoret emellertid vissa betänk­

ligheter och anför härom bl. a. följande.

Enligt statskontorets uppfattning bör nya tjänster till den omfattning,

varom här är fråga, icke inrättas på så lösa grunder som de anförda. Härtill

kommer, att i den mån dessa tjänster skall tillgodose rekryteringsaspekten

deras antal och dimensionering borde mera direkt anknytas till rekryte-

ringsförhållandena inom vart läroämne för sig än vad som bleve fallet vid

en tillämpning av utredningens schablonmässiga beräkningssätt.

Vetenskapsakademien hälsar utredningens förslag med tillfredsställelse

men framhåller, att det måste betraktas som rätt snävt tilltaget. Akademien

vill livligt tillstyrka att förslaget genomföres med beaktande av att det här

rör sig om ett minimum.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anser förslaget lyckligt både

ur forskningens och forskarrekryteringens synpunkter. Språkvetenskap-

liga sektionen därstädes hälsar — med instämmande i utredningens utta­

landen — förslaget med tillfredsställelse. Matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten i Uppsala uttalar, att det förefaller som om utredningen skulle

underskatta omfattningen av det arbete som assistenterna och amanuen­

serna i varje fall inom fakultetens ämnen ofrånkomligen måste uträtta för

institutionerna. Det vore för fakultetens assistenter och amanuenser svårt

att få den fastställda tjänstgöringstiden att räcka till för alla institutions-

uppgifter, vilka ökade långt snabbare än antalet befattningar av denna ka­

tegori.

Det större konsistoriet i Uppsala finner det tydligt, att den angivna beräk­

ningsgrunden endast kan uppfattas som schablonmässig, och att de med

densamma vunna siffrorna i många fall ej nå den niva som motsvarar

minimibehovet.

Medicinska fakulteten i Lund yttrar huvudsakligen följande.

När utredningen behandlar dessa problem undantages de medicinska

fakulteternas kliniska ämnesgrupp, och det är här på sin plats att påpeka att

denna ämnesgrupp icke klart definieras i betänkandet. Fakulteten finner

det uppenbart att en sådan schematisering och kategoriklyvning, som utred­

ningen företagit, ej kan ge en riktig bild av de verkliga förhållandena. Hän­

syn måste tagas till arbetsbetingelserna i varje ämne och i sådana fall, där

den experimentella verksamheten dominerar, måste alltså ämnet behandlas

60

som experimentellt. Som ett minimikrav vill fakulteten uppställa att varje

professor och laborator i experimentellt arbetande klinisk disciplin bör

ha rätt att tillgodoräkna sig 1 000 assistenttimmar för sin forskning.

Humanistiska fakulteten i Lund vill för sin del tolka förslaget så, att

avsikten är att vid utarbetandet av organisationsplanerna för de olika äm­

nena behovet av assistent- och amanuensbefattningar för undervisning och

administration skall beräknas med utgångspunkt från att forskningen först

skall ha vad den tillkommer av sådan personal.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten därstädes uttalar bl. a. föl­

jande.

Med betoning av att det är frågan om ett minimum har fakulteten intet

att eiinra mot den totala tilldelningen till densamma av assistent- och

amanuenspersonal för forskningshjälp och institutionsarbete. Däremot före­

slår fakulteten att, sedan principbeslut i ärendet fattats, de olika fakulte­

terna bereds tillfälle inkomma med förslag beträffande fördelningen mellan

ämnena, vilken kanslern sedan får fastställa. Vid fördelningen bör då

behoven för forskningshjälp och för allmänt institutionsarbete särskiljas.

Medicinska fakulteten i Göteborg understryker nödvändigheten av att de

kliniska institutionerna erhåller en förstärkning av assistenter och amanuen­

ser med samma forskningsuppgifter som vid de teoretiska institutionerna.

Fakulteten föreslår därför, att klinisk professor och laborator för sin forsk­

ning skall kunna erhålla samma hjälp av assistent eller amanuens som upp­

tagits för motsvarande teoretiska befattningshavare.

Matematisk-naturvetcnskapliga avdelningen vid Stockholms högskola

anser det synnerligen värdefullt att utredningen nu klart fastslagit, att an­

talet vid varje institution behövliga assistent- och amanuenstjänster skall

bedömas icke blott med hänsyn till undervisningens utan även till forsk­

ningens och det allmänna institutionsarbetets behov.

Samtidigt som lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm med

tillfredsställelse konstaterar utredningens principiella inställning i här av­

handlade frågor, beklagar kollegiet den försening i tandläkarhögskolor-

nas upprustning som blir följden av att utredningen avstått från konkreta

förslag beträffande tandläkarhögskolorna.

Universitetskanslern anför huvudsakligen följande.

Betänkandet kan ge den uppfattningen, att utredningen räknat nu befint­

liga assistent- och amanuenstjänster som helt disponibla för forsknings­

ändamål. Detta har dock givetvis ej varit avsett, och de angivna siffrorna

torde få betraktas som de minimiantal av nya befattningar, vilka nu omedel­

bart kan inrättas, utan att man föregriper de mera ingående beräkningar

för varje institution, där hänsyn måste tagas till såväl forskningens och

undervisningens som det allmänna institutionsarbetets behov av tjänster i

denna kategori. För de filosofiska fakulteternas del kan sådana detaljerade

beräkningar enligt utredningens mening lämpligen företagas i samband

med arbetet med upprättande av de organisationsplaner för undervisningen,

som nu pågår i anslutning till årets riksdagsbeslut om upprustning av dessa

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

61

fakulteters undervisningsresurser. Jag torde i detta sammanhang böra an­

mäla, att jag vid min prövning av de mig underställda lärosätenas anslags­

framställningar för budgetåret 1959/60 beträffande de filosofiska fakulte­

terna, i den mån så varit möjligt, tillämpat de riktlinjer, som enligt årets

riksdagsbeslut uppdragits för arbetet på ifrågavarande organisationsplaner.

De nya assistent- och amanuensbefattningar, vilkas inrättande jag i detta

sammanhang funnit mig böra föreslå, är sålunda till övervägande del moti­

verade av undervisningens behov. Därutöver bör enligt min mening de av

utredningen nu föreslagna befattningarna omedelbart inrättas, varefter en

närmare omprövning av behoven, med beaktande även bland annat av forsk­

ningens behov, får ske så snart möjlighet därtill föreligger. I likhet med min

företrädare i kanslersämbetet vill jag påyrka, att de för undervisnings-

reformen inom de filosofiska fakulteterna grundläggande principerna om

undervisningsgruppernas storlek och upprättandet av nya undervisnings-

avdelningar vid stigande studentantal borde i tillämpliga delar genomföras

även för de teologiska och juridiska fakulteternas del. Det synes mig ange­

läget att i samband med den nu aktuella forskningsreformens genomförande

ett principbeslut härom fattas, då detta skulle vara ägnat att lämna en

värdefull vägledning för de ovannämnda detaljerade beräkningarna rörande

institutionernas totala behov av assistent- och amanuensbefattningar, lik­

som även för övriga erforderliga utredningar av personalbehovet. Ett starkt

belägg för önskvärdheten av att en dylik automatik införes även utanför

de filosofiska fakulteterna har givits av den oberäknat starka ökningen av

antalet nybörjare inom de juridiska fakulteterna, som ägt rum under de

båda senaste läsåren. Denna ökning synes i själva verket — särskilt vad

Stockholms högskola beträffar — ha antagit sådana proportioner, att man

enligt ett uttalande av statsutskottet vid 1957 års riksdag har grundad an­

ledning att upptaga frågan om vederbörande lärarorganisation till ny pröv­

ning. Härvid — liksom även för den teologiska fakultetens del — synes det

ligga nära till hands att i lämpliga former införa en automatik av liknande

slag som för de filosofiska fakulteterna. Det synes mig lämpligt att här i

förbigående framhålla, att den nyssnämnda plötsliga och oförutsedda ök­

ningen av tillströmningen till juridiska studier synes mig ge ett gott exem­

pel på den osäkerhet, som med nödvändighet tillkommer även de mest om­

sorgsfullt utförda prognostiska beräkningar av här ifrågakommande slag.

Tillströmningen av unga människor till olika levnadsbanor röner sa starkt

inflytande av faktorer, som undandrager sig eu rationell förutberäkning,

att man måste vara beredd på alt möta fluktuationer, som starkt avvika

från beräkningarna. Utredningens förslag i fråga om assistent- och ama­

nuensbefattningar avser icke de medicinska fakulteternas »kliniska ämnes­

grupp». Medicinska fakulteten i Lund har med rätta påpekat, alt denna

ämnesgrupp icke klart definieras i betänkandet. 1 likhet med nyssnämnda

fakultet finner jag det uppenbart, att en schematisering och kategoriklyv­

ning ej kan ge en riktig bild av de verkliga förhållandena. Hänsyn måste

tagas till arbetsbetingelserna i varje ämne. För sådana ämnen, i vilka kli­

niska amanuensbefallningar eller underläkartjänster finnes, torde emeller­

tid några generella riktlinjer för inrättande av assistent- eller amanuens-

befattningar av här ifrågavarande slag icke kunna uppdragas, utan fråga

härom torde höra prövas från fall till fall. Ett totalt behov, uttryckt i visst

antal assistenttimmar per År, kan enligt utredningen allt efter förhållandena

fördelas på olika sätt mellan skilda slag av assistent- och amanuensbcfalt-

ningar. Eu dylik rörlighet i systemet finner jag vara av högt värde.

Kungl. Mnj:ts proposition nr 105 är 1059

62

LärurLollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm hälsar för sin del ut­

redningens förslag med tillfredsställelse och uttalar sammanfattningsvis

följande.

Forskarrekryteringen vid de tekniska högskolorna skulle på det effek­

tivaste sättet tillgodoses om assistentbefattningarna gjordes mer attraktiva

ur ekonomisk synpunkt. Den rätt som högskolorna sedan många år haft att

när så befinnes påkallat ur rekryteringssynpunkt direkt i slutlönegrad pla-

ceia assistent med avgångsexamen från teknisk högskola eller motsvarande

kompetens bör gälla den från den 1 augusti 1958 införda nya slutlönegra­

den Ag 19. — Fn annan framkomlig väg är att höja licentiat'stipendiebe‘lÖp­

pet eller skapa möjlighet för assistent att åtnjuta partiell tjänstebefrielse

för forskning och utbildning. Om utredningens förslag genomföres och an­

talet assistentbefattningar ökas i för undervisningen erforderlig omfatt­

ning bör ovillkorligen för de tekniska högskolorna föreskrivas att heltids­

anställd assistent är berättigad att av sin tjänstgöringstid i medeltal per år

disponera hälften för eget arbete på sätt som bär angivits men att institu­

tionsföreståndare skall ha formell möjlighet att med assistent avtala att

dennes tjänstgöringstid i större utsträckning användes för institutionens

undervisning och forskning. En ytterligare konsekvens av utredningens för­

slag är att väsentligt större antal driftingenjörsbefattningar måste inrättas

än vad högskolans kollegienämnd räknat med i sina petita för budgetåret

1959/60 eller utredningen i sitt förslag rörande kvalificerade biträdesbefatt-

ningar i basorganisationen.

Jämväl lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola uttrycker sin till­

fredsställelse med utredningens förslag och anför ytterligare följande.

Kollegiet vill dock kraftigt understryka utredningens uttalande, att assi­

stentbefattningarna fortfarande är att anse såsom heltidstjänster och att

resterande arbetstid utöver 1 000 timmar per år skall användas för sådan

forskning och studier under institutionschefens handledning, som möjlig­

gör för befattningshavaren att fullfölja sin forskarutbildning och förvärva

licentiatexamen resp. doktorsgrad. Såsom en konsekvens härav bör enligt

kollegiets uppfattning en heltidsanställd assistent kunna åläggas tjänstgö­

ring vid institutionen under den resterande tiden i den mån denna icke

upptages av vederbörandes eget forskningsarbete. I detta sammanhang kan

omnämnas, att högskolans assistentförening själv framhållit, att den kor­

tare tjänstgöringstiden givetvis måste förutsätta att resterande tid verkli­

gen användes för forskning och att kontrollen härav med fördel borde kunna

skötas av vederbörande institutionsföreståndare. Lärarkollegiet delar helt

denna uppfattning. Beträffande den ökning av antalet förste assistentbefatt­

ningar, som blir nödvändig vid en nedsättning av arbetstiden, föreligger från

lärarkollegiets sida ingen erinran mot att kompensationsbehovet prövas in­

stitutionsvis under hänsynstagande till Övriga förslag till personalförstärk­

ningar. Principiellt anser dock kollegiet, att det bör ankomma på högskolans

kollegienämnd att fördela befintliga och nytillkommande assistentbefatt­

ningar på institutionerna.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna ansluter sig till utredningens

piincipiella uppfattning att de tekniska högskolornas förste assistenter

måtte ges samma ställning som universitetsassistenterna. En övergång till

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

63

för universiteten härutinnan gällande ordning torde också enligt översty­

relsens mening kunna bli av stort värde för forskarrekryteringen till de

tekniska högskolorna. Överstyrelsen framhåller vidare bl. a. följande.

Härvid finner överstyrelsen det emellertid vara angeläget, att — såsom

fallet exempelvis är beträffande docent- och forskardocentbefattningar —

nu avsedda befattningar såväl vid universiteten som de tekniska högsko­

lorna gives karaktären av heltidstjänster. Detta kan nämligen enligt över­

styrelsens mening för närvarande icke anses vara förhållandet beträffande

universitetsassistenttjänsterna vid nuvarande utformning av hithörande

bestämmelser. Vad härefter angår behovet av en förstärkning av antalet

nuvarande befattningar som förste assistent vid de tekniska högskolorna

vid en nedsättning av tjänstgöringsskyldigheten i institutionsarbetet till

1 000 timmar per "år, så måste — som universitetsutredningen framhåller

— en sådan ordning komma att leda till en betydande ökning av antalet be­

fattningar och en ofrånkomlig förutsättning för förslagets genomförande

torde vara, att en dylik ökning också kommer till stånd. Om lektorat och

forskarassistentbefattningar inrättas i enlighet med utredningens därom

samtidigt framförda förslag, lärer — såsom utredningen antagit — detta

vara ägnat att minska behovet av ytterligare befattningar som förste assi­

stent. Sådan verkan synes jämväl kunna tillmätas en förstärkning av perso­

nalorganisationen vid högskolorna även i andra hänseenden, varvid över­

styrelsen särskilt vill betona betydelsen av en förstärkning av driftingenjörs-

personalen. Det undandrager sig emellertid för närvarande överstyrelsens

bedömande huruvida — även om göromål sålunda i viss utsträckning kan

komma att överflyttas från förste assistenter till andra befattningshavare

— ökningen av antalet befattningar som förste assistent skall kunna stanna

vid de cirka 90 befattningar, som utredningen beräknat. Också efter en av

utredningen avsedd prövning av behovet institution för institution under

hänsynstagande till andra personalförstärkningar lär svårigheter möta att

med större grad av säkerhet bedöma det ökade behovet av förste assistenter

till följd av förslagets för högskolorna genomgripande karaktär och från­

varon av närmare erfarenhet rörande de nya typer av befattningar, som

skall tillkomma. Till här berörda spörsmål torde emellertid överstyrelsen

få anledning att framdeles återkomma. Med i det föregående gjorda för­

behåll vill överstyrelsen, som icke har någon erinran mot att förste assisten­

terna vid ett genomförande av ifrågavarande förslag skulle komma att be­

nämnas »assistenter» och de nuvarande assistenterna »övningsassistenter»,

för sin del tillstyrka detsamma.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd finner utredningens förslag

angående fördelning av assistent- och amanuenspersonal mellan lärosäten

och ämnen alltför schematiskt för att tjäna som strikt rättesnöre i enskilda

fall.

Statens tekniska forskningsråd yttrar bl. a. följande.

Rådet konstaterar med tillfredsställelse, alt förslaget om begränsad sche­

mabunden institutionstjänstgöring för assistenterna innebär större möjlig­

heter för licentiatstudier vid de tekniska högskolorna. Emellertid vill rådet

även i detta fall framhålla att utredningens förslag är schablonmässigt. Det

förekommer säkerligen i vissa ämnen assistenter, som varken är särskilt

villiga eller lämpliga för forskaryrket, men däremot väl lämpade för annat

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

G4

arbete vid institutionerna (handhavande av instrument, bibliotek, ordnande

av övningar och annan undervisning m. in.). Rådet vill därför förorda, att i

den mån en assistent icke utnyttjar sin tid utöver de stipulerade 1 000 tjänst-

göringstimmarna för egen forskning eller specialutbildning skall han kunna

åläggas annat institutionsarbete, så att hans anställning verkligen i enlighet

med förslaget blir en heltidsanställning. En konsekvens torde bli att behovet

av driftingenjörer ökar.

SACO framhåller bl. a. följande.

SACO hälsar förevarande förslag med tillfredsställelse men måste be­

trakta det föreslagna assistenttimantalet per forskare som ett absolut mi­

nimum. SACO vill ifrågasätta om icke särskilt de experimentella ämnena

och vissa av de stora undervisningsämnena bör tilldelas lika stor assistent-

hjälp som fysik och kemi, d. v. s. 2 000 timmar. SACO finner att en kom­

plettering av beräkningarna i fråga om de erforderliga kostnaderna för för­

stärkning av amanuens- och assistentpersonalen i överensstämmelse med

utredningens principer och föreliggande organisationsplaner är nödvändig.

Utredningens förslag beträffande förste assistenter vid de tekniska hög­

skolorna tillmötesgår ett gammalt krav från SACO. Det måste dessutom

för var och en framstå som ett oavvisligt rättvisekrav, att även de tekniska

högskolornas assistenter garanteras rätt till egna studier och forskning,

vilka skulle ernås genom att deras skyldighet att tjänstgöra i institutionens

arbete nedsättes till 1 000 timmar per år. Utredningens förslag innebär

vidare att assistentbefattningarna vid de tekniska högskolorna omvandlas

till extra ordinarie. SACO vill påpeka, att organisationen helt stöder utred­

ningens förslag även i det avseendet, att innehavare av assistenttjänst i

sådant fall bör förordnas för ett år i sänder i likhet med vad som gäller för

motsvarande befattningshavare vid universiteten. SACO vill således helt

instämma i det förslag angående förste assistentbefattningarna, som utred­

ningen framför. SACO är övertygad om att denna reform kommer att spela

en stor och genomgripande roll för forskarrekryteringen vid våra tekniska

högskolor.

SFS anför bl. a. följande.

SFS vill understryka vikten av att man beaktar det sammanlagda behovet

av assistenttimmar för forskning och undervisning. SFS vill även framhålla

vikten av att i enlighet med utredningens förslag extra assistenthjälp be­

räknas för ämnen med omfattande undervisningsorganisation men ifråga­

sätter om inte till dessa bör räknas även andra än de av utredningen upp­

räknade.

För de tekniska högskolornas del vill SFS framhålla vikten av att deras

assistenttjänster ges samma karaktär som motsvarande befattningar vid

universiteten. Den omläggning av assistenttjänsterna vid de tekniska hög­

skolorna, som därigenom åstadkommes och innebär att befattningshavarna

får ökat utrymme för egen forskning, bör kunna göra de ifrågavarande

tjänsterna verkligt attraktiva, vilket särskilt i tillämpningsämnena för när­

varande inte är fallet.

Förste assistenternas förening vid tekniska högskolan i Stockholm kon­

staterar med tillfredsställelse att utredningen föreslagit villkor för förening­

ens medlemmar, helt i linje med de önskemål, föreningen i flera år fram-

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

65

fört. Föreningen tillägger, att högskolans rektor liksom hittills bör ha rätt

alt placera väl kvalificerad förste assistent direkt i 19 :e lönegraden, oavsett

den reglerade befordringsgången. Därmed skulle enligt föreningens mening

vinnas en viss konkurrenskraft gentemot befattningar inom industrin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

3. Forskarassistenter

Utredningen

Utredningen anför beträffande förevarande spörsmål till en början huvud­

sakligen följande.

Assistent- och amanuenstjänsterna har i det föregående behandlats nar-

mast som forskarrekryteringstjänster. Tillsammans med licentiand- och

doktorandstipendierna bör dessa tjänster i allmänhet ge universitet och

högskolor goda möjligheter att till högre studier och avhandlingsarbete knyta

ett ökat antal elever. Förutsättningen härför är emellertid, som flera gånger

påpekats, att licentiander och doktorander känner sig ha rimliga utsikter

att efter disputation erhålla möjligheter till fortsatt vetenskapligt arbete och

även rimliga utsikter att sedermera erhålla en fast forskar- och lärarbefatt-

ning. Dessa problem diskuterar utredningen i det följande.

Emellertid ställer sig förhållandena i här berörda hänseenden något olika

för olika fakulteter och högskolor. Inom de medicinska, tekniska och vissa

delar av de matematisk-naturvetenskapliga disciplinerna är konkurrensen

utifrån om de vetenskapliga begåvningarna avsevärt hårdare än mom andra

discipliner, vilket fått till följd att direkt avgång efter avlagd grundexamen

är relativt sett mycket vanlig vid de tekniska högskolorna, medan man vid

de medicinska fakulteterna kan konstatera, att e. o. docentbefattningarna

inom den kliniska ämnesgruppen icke är lika eftertraktade som t. ex. vid

de humanistiska fakulteterna. Sjukhustjänstgöringens meriteringsvärde gör

att docentkompetenta doktorer icke anser sig »ha råd» att under längie

tid inneha docentbefattning.

Den förbättring av assistenternas möjligheter till licentiat- och avhand­

lingsarbete, som utredningen i det föregående föreslagit för de tekniska

högskolornas del, kommer med säkerhet att betyda mycket för forskar­

rekrytering och forskning vid dessa läroanstalter, men det är utredningens

övertygelse att ytterligare åtgärder måste övervägas särskilt i syfte att hålla

forskarbegåvningar kvar i forskningsarbete efter avlagd licentiatexamen,

således i syfte att stimulera vad man kunde kalla doktorandrekryteringen.

Som tidigare påvisats har nämligen antalet licentiander vid de tekniska hög­

skolorna ökat relativt starkt under de senaste åren, medan däremot antalet

doktorander ökat tämligen obetydligt. Innan disputationsfrekvensen vid de

tekniska högskolorna på ett avgörande sätt ökats, är eu full utbyggnad av

e. o. docentinstitutionen vid dessa läroanstalter enligt utredningens mening

knappast motiverad, och utredningen föreslår därför i det följande endast

en mycket blygsam ökning av antalet e. o. docentbefattningar. I stället vill

utredningen föreslå införandet av en ny typ av forskarrekryteringsbelatt-

ningar på doktorandnivå.

För de medicinska fakulteternas vidkommande föreslår utredningen —

som framgått av det föregående — inga assistentbefattningar för den kli-

ö - Bihan g till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

niska ämnesgruppen. Med hänsyn till förut antydda förhållanden föreslås

dessutom i det följande endast en mindre utökning av antalet sådana e. o.

docentbefattningar, som är avsedda att stå till de kliniska ämnenas förfo­

gande. Då det gäller de medicinska fakulteterna, måste man nämligen enligt

utredningens mening i något högre grad än beträffande övriga fakulteter

söka anpassa de forskarrekryteringsstimulerande åtgärderna till den nor­

mala yrkeskarriären, d. v. s. närmast underläkarbefattningarna. Utredningen

föreslår därför även för de medicinska fakulteterna införandet av en ny typ

av forskarrekryteringsbefattning, här bl. a. avsedd för underläkare, som för

sitt avhandlingsarbete behöver bättre möjligheter till koncentrerat vetenskap­

ligt arbete än de vanliga underläkartjänsterna möjliggör. De inom vissa av

de medicinska fakulteternas teoretiska ämnen befintliga biträdande lärar-

befattningarna bör då ombildas till tjänster av nu ifrågasatt slag.

Motsvarande gäller för tandläkarhögskolorna. Här är enligt utredningens

mening särskilda insatser erforderliga i syfte att åt den odontologiska forsk­

ningen ge en förbättrad forskningsmiljö.

Vad härefter beträffar införandet av en ny typ av befattning, avsedd för

har ifrågavarande ändamål, finner utredningen med hänsyn till den ens-

artade motiveringen övervägande skäl tala för en enda tjänstetyp med ge­

mensam tjänstebenämning. Utredningen föreslår benämningen forskar­

assistent. Med dessa forskarassistenttjänster avser utredningen en forskar­

rekryteringsbefattning av assistenttyp men inplacerad mellan vanliga assi­

stenter och e. o. docenter. Befattningen skall sålunda vara en heltidsbefatt-

ning med endast en del av tjänstgöringstiden bunden till institutionsarbetet

och den återstående tjänstgöringstiden reserverad för innehavarens eget

avhandlingsarbete. Som kompetenskrav för dessa befattningar föreslår ut­

redningen avlagd licentiatexamen eller därmed jämförlig vetenskaplig kom­

petens. Befattningarna bör vara extra ordinarie tjänster med placering i

lönegrad. Innehavare bör emellertid förordnas för viss tid, förslagsvis högst

tre år i sänder. Docentkompetent innehavare av forskarassistentbefatt­

ning bör ges ett tilläggsarvode till lönen, så avpassat att avlöningen totalt

uppgår till samma belopp som tillkommer en e. o. docent. De föreslagna be­

fattningarna bör enligt utredningens uppfattning i varje fall icke till en

början knytas till vissa ämnen. Utredningen föreslår, att förordnande efter

vederbörligt ansökningsförfarande och yttrande av fakultet (motsvarande)

meddelas av mindre konsistoriet (motsvarande).

Den med forskarassistentbefattningarna förenade tjänstgöringsskyldig­

heten i institutionens arbete bör utformas med hänsyn till att dessa befatt­

ningar förutsättes bli besatta med vetenskapligt högre kvalificerade perso­

ner än assistentbefattningarna. Liksom assistenterna bör forskarassisten­

terna kunna biträda såväl i undervisningen som i institutionens forskning.

En forskarassistent vid teknisk högskola bör sålunda under institutions­

chefen kunna övervaka examensarbeten och bör dessutom kunna bestrida

viss lektionsundervisning. Forskarassistenter vid de medicinska fakulte­

ternas undervisningskliniker och vid tandläkarhögskolorna bör fullgöra

Kungl. Maj.ls proposition nr 105 år 1959

67

sin tjänstgöringsskyldighet i klinikens undervisning och forskning, och

det bör understrykas, att dessa tjänster ej får utnyttjas för den sjukvår­

dande verksamheten. Utredningen föreslår, att tjänstgöringsskyldigheten för

forskarassistent fastställes till 800 timmar per år, då tjänstgöringsskyldig­

heten fullgöres i form av institutionsarbete, eller ett däremot svarande antal

undervisningstimmar enligt närmare föreskrifter, som bör utfärdas av kans­

lern respektive överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Utredningens för­

slag innebär således en mindre omfattande tjänstgöringsskyldighet än den

för universitetsassistenter gällande, detta med hänsyn till önskvärdheten av

att vederbörande skall kunna ägna ett koncentrerat arbete åt den egna gra-

dualavhandlingen.

I fråga om avvägningen av antalet forskarassistenttjänster anför utred­

ningen följande.

Med hänsyn till arten av den nya befattningstyp som här föreslås vill

utredningen nu endast förorda inrättande av ett relativt begränsat antal

forskarassistentbefattningar. För de medicinska fakulteterna föreslår ut­

redningen sammanlagt 17 tjänster, fördelade med fyra tjänster för envar

av de medicinska fakulteterna i Uppsala, Lund och Göteborg samt fem

tjänster vid karolinska institutet. Utredningen föreslår vidare, att samtliga

dessa 17 forskarassistentbefattningar inrättas från och med den 1 juli 1959.

Anledning synes utredningen saknas att nu föreslå någon befattning av

detta slag för den medicinska högskolan i Umeå. 1 det sålunda föreslagna

antalet forskarassistentbefattningar ingår icke sådana, som tillkommer

genom ombildning av biträdande lärartjänster.

Beträffande tandläkarhögskolorna föreslår utredningen, att från och

med den 1 juli 1959 en forskarassistenttjänst inrättas vid envar av dessa

två högskolor.

.

För de tekniska högskolornas del synes man tills vidare kunna mskranka

sig till en beräkning med i stort sett en e. o. docentbefattning eller forskar­

assistentbefattning på tre professurer eller laboraturer (motsvarande). Med

detta beräkningssätt kommer utredningen fram till att i avseende på forskar­

assistentbefattningar för dessa högskolor föreslå inrättande av 28 dylika,

fördelade med 16 vid tekniska högskolan i Stockholm och 12 vid Chalmers

tekniska högskola. Med hänsyn till att antalet doktorander vid dessa hög­

skolor ännu är relativt ringa, föreslår utredningen att en tredjedel av dessa

befattningar inrättas från och med vart och ett av budgetåien 1959/60,

1960/61 och 1961/62.

Inom de filosofiska fakulteterna har hittills de biträdande larartjansterna,

ehuru inrättade för undervisningens behov, rent faktiskt fungerat även som

forskarrekryteringstjänster, detta dels emedan underyisningsskyldigheten

blott är sex timmar per vecka, dels emedan det särskilda lönetillägget för

docentkompetent biträdande lärare bidragit till att inom ämnesområden

med stark konkurrens om forskarbegåvningarna vid universiteten kvarhålla

skickliga vetenskapsmän under de ur ekonomisk synpunkt ofta kritiska

åren kring disputationen.

Den nu genomförda första etappen av universitetsupprustningen inne­

bär hl. a., att de biträdande lärartjänsterna med hänsyn till det växande

undervisningsbehovet kommer att successivt ersättas av universitetslek-

torat. I detta läge måste man enligt utredningens mening söka andra

68

former för en ökad insats för forskarrekryteringen inom dessa fakulteter.

I det föregående har utredningen i detta syfte framlagt förslag, som

innebär en väsentlig förstärkning av antalet assistenter och amanuenser.

Denna förstärkning kommer emellertid i hög grad de rent humanistiska

ämnena till godo. De matematisk-naturvetenskapliga och en del av de sam­

hällsvetenskapliga ämnena får däremot genom detta förslag ingen omedel­

bar eller väsentlig förstärkning av assistent- och amanuenspersonalen. Inom

en del av dessa ämnen, t. ex. matematik, fysik, kemi och nationalekonomi,

föreligger dock med hänsyn till den starka konkurrensen om forskarbegåv-

ningarna^ ett starkt behov av insatser för att öka forskarrekryteringen,

främst på doktorandnivån. Då man nu i samband med utarbetandet av or­

ganisationsplaner har att ompröva undervisnings- och lärarorganisationen

för ämnen av denna typ och därvid överför undervisningsuppgifter på

magisterstadiet från biträdande lärartjänster till universitetslektorat, bör

man därför enligt utredningens mening samtidigt pröva lämpligheten av att

för forskningens skull inrätta nya forskarrekryteringsbefattningar. Utred-

ningen föreslår, att man därvid överväger inrättandet av forskarassistent-

befattningar av det slag som ovan föreslagits för de medicinska fakulte­

terna samt för de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna. I vissa

fall kan det därvid te sig naturligt att ombilda biträdande lärarbefatt-

ningar till forskarassistentbefattningar.

Med hänsyn till frågans nära anknytning till undervisningsorganisa-

tionens utformning i de enskilda ämnena bör det emellertid ankomma på

universitetsmyndigheterna själva att i samband med sedvanliga anslags-

äskanden eller i samband med arbetet med organisationsplaner framlägga

förslag om inrättande av forskarassistentbefattningar inom nu ifrågavarande

ämnesområden.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 105 år 1959

Yttranden

Utredningens här ifrågavarande förslag har med ytterst få undantag

hälsats med största tillfredsställelse.

Enligt statskontorets mening är det emellertid synnerligen tveksamt,

om inrättandet av en assistentbefattning av denna nya typ skulle mera på-

tagligt kunna motverka tendensen att överge forskarbanan än vad de re­

dan befintliga doktorandstipendierna förmått.

Vetenskapsakademien anser förslaget vara av stor vikt men beklagar, att

utredningen ej lagt fram mera konkreta förslag även för de matematisk­

naturvetenskapliga fakulteternas del. Enligt akademiens mening föreligger

nämligen vid dessa fakulteter ett uppenbart behov av sådana befattningar.

Juridiska fakulteten i Uppsala anför följande.

Vad rättsvetenskapen angår torde de föreslagna amanuens- och assistent­

befattningarna, ehuru i och för sig nyttiga, icke i nämnvärd grad kunna bi­

draga till att förstärka forskarbanans konkurrenskraft. Härför fordras en

befattning, som den nyblivne juris kandidaten kan erhålla, sedan han full­

gjort erforderlig tingsutbildning samt sedan han under någon tid visat,

att han lämpar sig för vetenskaplig verksamhet, och som är tillräck-

ligt lockande för att kunna tävla med övriga tänkbara befattningar eller

09

verksamhetsområden. De för andra fakulteter föreslagna forskarassistent­

befattningarna synes fylla denna uppgift, varför sådana borde beredas ju­

ridiska fakulteten i liknande omfattning som de övriga. Inrättandet torde

dock böra kombineras med bestämmelser om befordringsgång på sådant

sätt att något slags samordning vinnes mellan forskar- och hovrättskarriä-

ren. Hur detta bör ske torde tarva närmare övervägande.

Medicinska fakulteten i Uppsala yttrar bl. a. följande.

Av stor betydelse för särskilt den kliniska forskningen är utredningens

förslag om en ny typ av forskarbefattningar, nämligen forskarassistent­

befattningar. Inom den kliniska forskningen föreligger just på denna nivå

mellan vanliga assistenter och e. o. docenter ett behov av tjänster, som möj­

liggör för underläkare att ägna sig åt doktorandarbete eller att slutföra

andra forskningsuppgifter av vikt för vilka doktorandstipendier ej kan

utnyttjas. För att dessa tjänster skall ge bästa möjliga stöd åt den kliniska

forskningen är det synnerligen angeläget att de principiellt kan tillsättas

även på kortare förordnande. Tjänsterna skulle då kunna bereda under­

läkare vid undervisningssjukhusen tillfälle att under en viss period få helt

ägna sig åt forskning utan den förlust av tjänstår sberäkningen, som blir följ­

den av tjänstledighet för vetenskapligt arbete under mer än 3 månader.

Ifråga om antalet föreslagna befattningar syns det fakulteten att utred­

ningen varit alltför restriktiv genom att utom de genom ombildning av

biträdande lärarbefattningar vid teoretiska institutioner uppkomna forskar­

assistentbefattningarna endast föreslå 17 tjänster för samtliga medicinska

fakulteter och högskolor. En sådan tjänst borde finnas i varje kliniskt ämne.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anser att möjligheten att in­

rätta forskarassistentbefattningar som utredningen föreslår för matema-

tisk-naturvetenskapliga och vissa samhällsvetenskapliga ämnen borde även

stå öppen för de rent humanistiska ämnena.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten därstädes framhåller bl. a.

följande.

Fakulteten vill framhålla, att inrättandet av ett antal forskarassistentbe­

fattningar just i dagens läge och med hänsyn till forskarrekryteringen

framstår som särskilt angeläget, i synnerhet som den även ur denna syn­

punkt värdefulla kategorien av biträdande lärare nu synes bestämd att

upphöra eller i varje fall icke tillåts att öka i den utsträckning som enligt

fakultetens mening vore önskvärd. Eftersom konkurrensen utifrån om de

mest kompetenta vetenskapliga begåvningarna är hårdast just i detta sta­

dium av eu forskares bana, hyser fakulteten farhågor för att utredningens

forskarkarriärpyramid vid eller ovan mitten får så branta sidor att alltför

få förmår taga sig upp till överpartiet, såvida icke även fakulteten redan

inom den närmaste tiden får tillgång till forskarassistentbefattningar i till­

räckligt antal.

Det större konsistoriet i Uppsala hälsar med tillfredsställelse förslaget om

inrättandet av forskningsassistenttjänster, en befattningstyp som synes

kunna vara av stort värde även inom andra fakulteter än de för vilka de

avsetls.

Medicinska fakulteten i Lund anför bl. a. följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 ur 1050

70

Kungi. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Med forskarassistenterna inför utredningen en helt ny grupp i forskar­

karriären, och fakulteten hälsar med tillfredsställelse detta initiativ. Det

föreslagna antalet forskarassistentbefattningar är emellertid ringa. I den

mån dessa befattningar visar sig attraktiva, hoppas fakulteten att ytterligare

sådana kommer att snarast inrättas.

Humanistiska fakulteten därstädes ifrågasätter om forskarassistentbe­

fattningar ej bör inrättas även för de rent humanistiska ämnenas del.

De rekryteringssynpunkter, som utredningen pekar på i detta samman­

hang, torde nämligen äga relevans också för dessa ämnen.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund framhåller bl. a., att

här förevarande tjänster kommer säkerligen att bli utmärkta forskarrekry-

teringstjänster. Inom fakulteten borde man med hänsyn till forskarrekry­

teringen kunna räkna med att huvudparten av de biträdande lärartjänsterna

borde överföras till forskarassistentbefattningar. I nuvarande forcerade ut­

vecklingsskede borde konsistoriet ha möjlighet att i undantagsfall ge dispens

från kravet på avlagd licentiatexamen.

Det större konsistoriet i Lund yttrar bl. a. följande.

Inrättande av forskarassistentbefattningar är ägnat att öka forskarrekry­

teringen, främst på doktorandstadiet, och skulle sålunda tillgodose ett inom

alla fakulteter föreliggande önskemål. Konsistoriet tillstyrker livligt det

framlagda förslaget härutinnan men vill tillika understryka, att behovet

av dylika, i nämnt syfte inrättade befattningar föreligger icke endast inom

medicinska och naturvetenskapliga discipliner utan även i rent humanis­

tiska (inkl. teologiska och juridiska) ämnen.

Historisk-filosofiska sektionen i Göteborg framhåller, att behov av fors­

karassistenter ej blott förefinnes inom de av utredningen särskilt framförda

ämnesområdena utan även inom andra till sektionen hörande vetenskaper.

Språkvetenskapliga sektionen därstädes beklagar, att utredningen icke fun­

nit skäl föreslå några forskarassistenttjänster för de humanistiska fakul­

teterna.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet framhåller, att det för institutets

del föreslagna antalet av fem forskarassistentbefattningar vore klart otill­

räckligt. Lärarkollegiet anser målsättningen böra vara att en forskarassis­

tentbefattning skall inrättas vid varje klinisk institution. För de teoretiska

institutionerna är den föreslagna omändringen av biträdande lärartjäns­

ter till forskarassistentbefattningar enligt kollegiet att hälsa med tillfreds­

ställelse. Otvivelaktigt hade dylika befattningar en viktig funktion att fylla

även vid sådana institutioner såsom stimulus för forskarbanan. I icke

mindre grad än vid klinikerna skulle det vara fördelaktigt om varje teore­

tisk institution kunde förfoga över minst en forskarassistentbefattning.

Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola fin­

ner den av utredningen föreslagna tjänstgöringsskyldigheten för fors­

karassistenten, 800 timmar/år, väl avvägd med hänsyn till önskvärdheten att

en befattningshavare skall kunna ägna största möjliga tid åt eget avhand­

71

lingsarbete. Avdelningen anser de föreslagna tjänsterna synnerligen önsk,

värda och under alla förhållanden nödvändiga som rekryteringsunderlag

för e. o. docenter i samma mån som biträdande lärartjänster försvinner ge­

nom ombildning till universitetslektorat.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid högskolan finner det själv­

klart, att forskarassistenttjänster inrättas också vid de juridiska fakulte­

terna och föreslår för sin del inrättande av 6 sådana tjänster.

Enligt lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm vore det till

stort gagn för tandläkarhögskolorna om de nu föreslagna tjänsterna inrät­

tades. Även lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö tillstyrker varmt

förevarande förslag.

Universitetskanslern yttrar bl. a. följande.

Utredningens förslag angående inrättandet av ett nytt slag av tjänster

under benämningen forskarassistenter har allmänt uppskattats av de av mig

hörda remissinstanserna. Flertalet av dessa har dock förklarat sig anse att

utredningen föreslagit alltför få tjänster av detta slag. Det har vidare starkt

framhållits, att dessa tjänster bildar en nödvändig ersättning för de numera

på avskrivning ställda tjänsterna som biträdande lärare inom bland annat

de filosofiska och juridiska fakulteterna. För egen del ansluter jag mig till

dessa uttalanden och hänvisar till vad remissinstanserna härom anfört. Jag

noterar med tillfredsställelse att utredningen klart uttalat, att även forskar­

assistenternas tjänstgöring bör omfatta såväl undervisning som forskning.

Enligt min mening är det — med hänsyn till det nära sambandet mellan

forskning och vetenskaplig undervisning — av största vikt att tillse, att varje

vetenskaplig befattning vid universitet och högskolor principiellt skall vara

förenad med en tjänstgöringsskyldighet, innefattande moment från båda

dessa verksamhetsgrenar. Självklart är å andra sidan, att proportionen mel­

lan undervisning och forskning måste kunna i hög grad variera mellan

olika befattningar. Enligt utredningens förslag skall tjänstgöringsskyldig­

heten för forskarassistenterna fastställas till 800 timmar per år, då tjänst­

göringsskyldigheten fullgöres i form av institutionsarbete, eller ett där­

emot svarande antal undervisningstimmar enligt närmare föreskrifter, som

bör utfärdas av kanslern, respektive överstyrelsen för de tekniska högsko­

lorna. Utredningen föreslår vidare, att de vid de medicinska fakulteterna

och tandläkarhögskolorna befintliga tjänsterna som biträdande lärare i vissa

teoretisk-medicinska ämnen skall från och med budgetåret 1959/60 ombildas

till forskarassistenttjänster. För att dessa ämnens undervisningsresurser

härvid icke skall minskas, torde det bli erforderligt, att undervisningsskyl-

digheten för en forskarassistent icke sättes till lägre antal undervisnings­

timmar än som nu gäller för de biträdande lärarna.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm finner förslaget syn­

nerligen lyckat, då härigenom forskarrekryteringen komme att i hög grad

förbättras. Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anser förslaget

välbetänkt.

överstyrelsen för de tekniska högskolorna finner förslaget synnerligen

värdefullt för dessa högskolors del med den förändringen att vid Stockholms-

högskolan bör inrättas 18 befattningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 dr 1959

72

Statens medicinska forskningsråd hälsar införandet av forskarassistent­

befattningar med tillfredsställelse, men anser det föreslagna antalet för

ringa.

Statens samhälle- och rättsvetenskapliga forskningsråd anser att befatt­

ningar som forskarassistent bör inrättas jämväl vid de juridiska fakulte­

terna för att där — ej minst för att underlätta rekryteringen av högre tjäns­

ter vid dessa fakulteter — bygga upp en forskarkarriär, som verksamt kan

konkurrera med den, som erbjudes på andra områden. Rådet vill särskilt

understryka att just i fråga om de juridiska fakulteterna forskarassistent­

befattningar på ett helt annat sätt än amanuens- och liknande befattningar

kan beräknas bli attraktiva för dem, som vill bedriva avhandlingsarbete.

Rådet finner det därför synnerligen angeläget att forskarassistentbefatt­

ningar i tillräckligt antal inrättas.

Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsöks lärarkollegium fram­

håller, att de föreslagna forskarassistenterna skulle även vid lantbrukshög­

skolan innebära en värdefull komplettering av nu förefintliga typer av

assistentbefattningar. Jämväl lärarkollegiet vid veterinärhögskolan finner

utredningens förslag väl motiverat.

Medicinalstyrelsen tillstyrker förslaget i fråga.

SACO yttrar bl. a. följande.

I den mån de biträdande lärarbefattningarna mer eller mindre försvinner

inträder uppenbarligen en klar försämring i fråga om doktorandernas för­

sörjningsmöjligheter. Problemet kan lösas på två vägar. Endera genom att

bibehålla befintliga biträdande lärarbefattningar eller genom att ombilda

biträdande lärarbefattningar till forskarassistenttjänster. SACO har i och för

sig inget att erinra mot en sådan åtgärd.

SFS hälsar förslaget med tillfredsställelse och anför ytterligare följande.

SFS finner det tillfredsställande, att utredningen anser, att man vid den

successiva ombildningen av biträdande lärartjänster till universitetslekto-

rat måste söka nya former för forskarrekryteringen. Inom de filosofiska

fakulteterna har de biträdande lärarbefattningarna i realiteten fungerat som

forskarrekryteringstjänster. Det bör framhållas särskilt beträffande de

större skolämnena att lektorstjänster vid gymnasierna utgör ett konkurrens­

kraftigt alternativ till en forskarkarriär och att en förstärkning av enbart

amanuens- och assistentpersonalen inom dessa ämnen ej kan anses trygga

forskarkarriären. Även inom de teologiska och juridiska fakulteterna samt

vid handelshögskolorna synes konkurrensen från verksamhetsområden

utanför respektive läroanstalter motivera att man för deras vidkommande

vidtager lämpliga åtgärder för att befrämja forskarrekryteringen. Med hän­

syn härtill vill SFS förorda att inrättande av forskarassistentbefattningar

överväges även inom teologiska, juridiska och humanistiska ämnen samt vid

handelshögskolorna.

TCO understryker vikten av forskarassistenttjänsternas inrättande.

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

4. Docenter

U tredningen

Såsom bakgrund för bedömningen av behovet av ytterligare e. o.docent-

tjänster verkställde universitetsutredningen våren 1958 en inventering

av de personer som efter den 1 januari 1946 erhållit förordnande som docent.

Bland resultaten härav må nämnas, att ungefär två tredjedelar av alla do­

center, bortsett från docenterna i kliniskt-medicinska ämnen, erhållit för­

ordnande som e. o. docenter och att hälften eller mer än hälften av alla

docenter som blivit e. o. docenter fått sina e. o. docentbefattningar inom ett

halvt år efter docentförordnandet. Med utgångspunkt i materialet från do­

centinventeringen och annat siffermaterial har utredningen beräknat an­

delen som erhållit docentförordnande bland dem som disputerat inom de

olika fakulteterna till följande procenttal för perioden 1946—1957:

Teologiska fakulteten............................................... 48 %

Juridiska fakulteten ............................................... 77 %

Medicinska fakulteten............................................... 80 %

Humanistiska fakulteten ...................................... 61%

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten

75 %

Såsom minimiprincip vid bedömningen av behovet av ytterligare e. o. do­

centtjänster bör enligt universitetsutredningens uppfattning den av natur­

vetenskapliga forskningskommittén 1945 uttalade principen att »till varje

professur i allmänhet bör höra ett docentstipendium med företrädesrätt för

ämnet i fråga om tillsättningen» alltjämt gälla, dock med den modifikatio­

nen att laboraturer (motsvarande) härvidlag jämställes med professurer.

I många ämnen har emellertid behovet av forskning och rekrytering av

forskare vuxit på ett sådant sätt, att man enligt utredningens mening vid

avpassningen av antalet e. o. docentbefattningar måste gå utöver den angivna

minimiprincipen. Å andra sidan vore det på grund av speciella förhållanden

knappast möjligt att i full utsträckning tillämpa principen vare sig för de

medicinska fakulteternas kliniska ämnesgrupp eller för fackhögskolorna.

Till belysning av de nuvarande förhållandena redovisar utredningen där­

efter följande sammanställning av antalet budgetåret 1958/59 befintliga or­

dinarie professurer/laboraturer (motsvarande) och e. o. docentbefattningar

inom de olika fakulteterna.

Teologiska fakulteten.................

Juridiska

»

.................

Medicinska »

.................

Humanistiska »

.................

Matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten..................................

Professurer och

laboraturer

(motsvarande)

e.o. docent­

befattningar

16

14

32

15

166

53

117

116

85

67

416

265

Summa

74

Med utgångspunkt i den nyss angivna minimiprincipen och det förut om­

nämnda siffermaterialet finner utredningen att e. o. docenttjänster bör in­

rättas jämväl vid tandläkarhögskolorna och att antalet e. o. docenttjänster

vid de teologiska, medicinska, humanistiska och matematisk-naturveten-

skapliga fakulteterna (motsvarande) samt vid tandläkarhögskolorna och

de tekniska högskolorna under budgetåren 1959/64 bör förstärkas med sam­

manlagt 165 tjänster varav 49 från och med budgetåret 1959/60, 44 från och

med budgetåret 1960/61 och 35 från och med budgetåret 1961/62. Beträf­

fande den närmare fördelningen av och motiveringen för den sålunda före­

slagna förstärkningen av docentinstitutionen torde få hänvisas till den av

utredningen härutinnan lämnade redogörelsen (bet. s. 79—85).

Utredningen övergår härefter till att behandla de e. o. forskardo­

centtjänsterna och föreslår först, att under budgetåren 1959/62 sam­

manlagt 32 nya e. o. forskardocenttjänster inrättas vid universiteten, karo­

linska institutet, Stockholms högskola och de tekniska högskolorna. Utred­

ningen anför därvid bl. a. följande.

Utredningen finner det uppenbart, att en förstärkning av forskardocent­

institutionen skulle vara till stort gagn och på ett väsentligt sätt undan­

röja den otrygghet, som nu stör en obefordrad vetenskapsman i hans

arbete. Utredningen anser emellertid samtidigt, att man även efter en

ökning av antalet forskardocenttjänster bör ha kvar fordran på synnerlig

kompetens. Antalet tjänster bör icke vara högre än att endast verkligt fram­

stående forskare kommer i fråga. Utredningen finner det för sin del vara

ett rimligt antagande att mot var femte docenttjänst bör svara en forskar­

docentbefattning.

Beträffande den närmare fördelningen av och motiveringen i övrigt för

den avsedda förstärkningen av forskardocentinstitutionen torde få hän­

visas till den av utredningen lämnade redogörelsen (bet. s. 87).

Utredningen framlägger vidare följande synpunkter och förslag beträf­

fande de e. o. forskardocenttjänsterna.

Vid tillsättandet av en e. o. forskardocentbefattning tillkallar fakulte­

terna statutenligt två sakkunniga, vilka fullgör sina uppdrag utan särskild

ersättning. Utredningen är av den uppfattningen, att även då man skall

göra upp förslag till forskardocentbefattning tre sakkunniga bör anlitas.

De sakkunniga bör vid sin granskning av de sökandes produktion under­

söka om de fyller de höga krav man ställer på en forskardocent. För detta

arbete bör de sakkunniga erhålla samma förmåner som tillkommer sak­

kunniga, vilka yttrar sig över väckt kallelseförslag.

Utredningen är av den meningen, att en e. o. forskardocent i regel bör

inneha sin befattning i högst sex år. Med hänsyn till att en forskardocent

är en vetenskapsman med prövad och erkänd hög kompetens, vill utred­

ningen dock föreslå att statuterna ändras så, att Kungl. Maj :t erhåller

rätt att då synnerligen starka skäl föreligger efter hemställan av veder­

börande akademiska myndigheter medge förlängt innehav av forskardocent­

befattning under ytterligare högst tre år. Utredningen vill emellertid under­

stryka, att det stränga urvalsförfarandet vid tillsättande av forskardocent­

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

75

befattningar garanterar att innehavare av dylika tjänster är personer med

synnerligen hög vetenskaplig kompetens. I fall då en forskardocent ej har

utsikt att erhålla ordinarie befattning inom rimlig tid efter det att hans

förordnande löpt ut, hör man därför allvarligt överväga inrättandet av en

personlig befattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1950

Y ttranden

Till här förevarande förslag har remissmyndigheterna intagit en i stort sett

positiv ställning; endast i undantagsfall har betänkligheter anmälts.

Statskontoret yttrar bl. a. följande.

Enligt statskontorets uppfattning är emellertid många osäkerhetsmoment

förknippade med utredningens beräkningar och förslag i denna del. Det

förefaller vanskligt att med utgångspunkt från de prognoser och antaganden,

som i betänkandet anförts, kunna med någon grad av säkerhet och för flera

år framåt bedöma det verkliga behovet av nya docenttjänster vid olika läro­

säten och ämnesgrupper etc. Behovet av docentbefattningar i framtiden

influeras nämligen av en mångfald svåröverskådliga faktorer inom de skil­

tande verksamhetsområden, där högre akademisk arbetskraft sysselsättes.

Det undandrager sig statskontorets bedömande, huruvida utredningens

detalj förslag på detta område är realistiska. Därest en ram för docentorga­

nisationens utveckling anses höra uppdragas redan för en 1'lerårsperiod,

synes det emellertid böra få ankomma på universitetsmyndigheterna själva

att för ett budgetår i sänder närmare motivera och precisera de för olika

ämnen erforderliga docenttjänsterna vid respektive lärosäten. Vid bedöm­

ningen av hithörande frågor bör hållas i minnet, att kostnaderna för en ny­

inrättad docenttjänst icke inskränker sig till de direkta lönekostnaderna

för befattningen i fråga utan att till dessa måste läggas kostnader för en

basorganisation i form av biträdeshjälp och materiel. Härtill kommer att,

särskilt då fråga är om docentbefattningar inom experimentella ämnen, be­

hovet av lokaler och apparatur kan visa sig vara mycket svårt att tillgodose.

Dylika omständigheter torde enligt statskontorets mening böra noga över­

vägas innan beslut fattas om nya tjänster. Enligt ämbetsverkets uppfattning

bör förstärkning av docentorganisationen i vart fall utsträckas under en

längre period än fem år. Statskontoret finner det antagligt, att en förstärk­

ning av docentorganisationen även bör medföra en höjning av antalet

forskardocentbefattningar men ställer sig tveksamt till en fastlåsning vid

den aritmetiska proportion, som utredningen förordat. Jämväl på detta

område synes en noggrannare behovsprövning böra föregå statsmakternas

beslut.

Vetenskapsakademien hälsar med tillfredsställelse den av utredningen

föreslagna utökningen av e. o. docent- och e. o. forskardocentbefattningar.

Juridiska fakulteten i Uppsala anför bl. a. följande.

Utredningen anser att mot var femte docentbefattning bör svara en

forskardocentbefattning. Det är likväl därvid av vikt, att en viss anknytning

sker till varje fakultet, så att den tillerkännes åtminstone en företrädesrätt

till så många forskardocentbefattningar, som dess docentbefattningar enligl

principen motiverar. Svårigheten eller omöjligheten att mot varandra väga

76

forskai kapaciteten i vitt skilda ämnen kan eljest föranleda, att den avsedda

karriäreffekten ej ernås. Förlängningen av innehavstiden till sex år med

möjlighet till tre års förlängning, utökningen av antalet sakkunniga och

utgivandet av ersättning till dem synes utgöra välbetänkta förbättringar;

dock att förlängningen av innehavstiden icke rimligen bör få tillämpas,

innan den avsedda ökningen av forskardocentbefattningarna skett.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala uttalar bl. a. följande.

Det nuvarande stora antalet högt förtjänta sökande till docentbefattningar

visar den starka underdimensioneringen av denna institution, och det synes

därför sektionen rimligt, att ett större antal befattningar än det av utred­

ningen föreslagna inrättas under närmaste året för att åt forskningen bevara

flera forskare än med föreslagna antal blir möjligt.

Sektionen anser, att såväl ett fullt och snabbt utbyggande av forskar­

docentinstitutionen som en större personlig trygghet för e. o. forskardocen­

ter är oundgängliga för att forskarkarriären överhuvudtaget skall kunna

bli ett lockande alternativ för vetenskapligt begåvade.

Spräkvetenskapliga sektionen i Uppsala anför bl. a. följande.

Sektionen ansluter sig till utredningens synpunkter, när det gäller de e. o.

docentbefattningarna. Sektionen vill vidare livligt tillstyrka den föreslagna

utbyggnaden av forskardocentinstitutionen och hyser för sin del inga far­

hågor, att icke de höga krav, som man ställer på en forskardocent, skall bli

uppfyllda. Sektionen har heller icke något att erinra mot utredningens för­

slag om sakkunniginstitutionen för forskardocentbefattningar. Då all erfa­

renhet hittills givit vid handen, att utomordentliga svårigheter yppar sig,

när det gäller att rättvist avväga de sökandes inbördes meriter, då de repre­

senterar skilda fakulteter eller vitt skilda ämnesområden, vill sektionen i

detta sammanhang kraftigt understryka önskvärdheten av att en fördel­

ning äger rum av forskardocentbefattningarna efter de olika fakulteterna

och sektionerna. Sektionen är medveten om att starka skäl kan föreligga

för ett förlängt förordnande av forskardocentbefattning efter 6-årsperiodens

slut och har för sin del intet att erinra mot att en sådan ändring företages

i universitetsstatuterna, att detta möjliggöres. Sektionen vill dock för sin

del icke förorda tillämpningen av en sådan möjlighet, förrän antalet forskar­

docentbefattningar kommit upp i den av utredningen föreslagna proportio­

nen, en forskardocentbefattning mot fem e. o. docentbefattningar.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala framhåller huvud­

sakligen följande.

På docentnivån innebär utredningens förslag om en utökning av e. o.

docentbefattningarna för fakultetens del en mycket värdefull förstärkning.

I relation härtill är förslaget om nya e. o. forskardocentbefattningar klart

otillräckligt. Utredningens förslag att utöka antalet sakkunniga från två

till tre även vid tillsättandet av en e. o. forskardocentbefattning kan fakul­

teten icke biträda. Garantierna för ett objektivt tillsättningsförfarande —

där det gäller att fastställa varje enskild sökandes kompetens, men ej att

inbördes gradera de sökande — kan knappast bli så mycket större med tre

sakkunniga än med två, att denna vinst uppväger ökningen i omständlighet,

aibetsinsatser och, enligt utredningens förslag, kostnader. Synnerligen väl­

motiverat finner fakulteten utredningens förslag att förlängt innehav av

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

77

forskardocentbefattning under ytterligare högst tre år skall kunna medges,

då synnerligen starka skäl föreligger.

Det större konsistoriet i Uppsala vill med hänsyn till vad matematisk­

naturvetenskapliga faktulteten anfört ifrågasätta om tillräckliga skäl före­

ligger för en ändring av antalet sakkunniga från 2 till 3 vid tillsättning av

e. o. forskardocenter.

Teologiska fakulteten i Lund vill för sin del kraftigt understryka önsk­

värdheten av att utredningens förslag förverkligas med avseende på e. o.

docentbefattningarna. De principer och förslag beträffande e. o. forskar­

docentbefattningar, som av utredningen framlagts, finner fakulteten moti­

verade.

Humanistiska fakulteten i Lund framhåller bl. a. följande.

Fakulteten ser med tillfredsställelse, att antalet forskardocentbefattningar

ökas och att tiden för sådan befattnings innehav förlänges i vissa fall till

sammanlagt 9 år. Ett rationellare utnyttjande av forskardocentbefattning­

arna med möjlighet till vakansförordnande vore enligt fakultetens mening

önskvärt.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund hälsar med tillfreds­

ställelse universitetsutredningens förslag. Fakulteten anser, att ett tillsätt­

ningsförfarande med tre sakkunniga för en forskardocentbefattning inne­

bär ett onödigt engagemang av kvalificerad forskarkraft och föreslår istället,

att antalet som förut bestämmes till två då inga särskilda skäl föreligger för

högre antal.

Enligt lärarkollegiet vid karolinska institutet råder intet tvivel om, att

tillgången på kompetenta forskare under de närmaste åren blir sådan, att

antalet föreslagna e. o. docent- och ej minst forskardocentbefattningar utgör

ett absolut minimum.

Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola an­

för bl. a. följande.

Utredningen framhåller beträffande e. o. forskardocenttjänsterna att

man även efter en ökning av antalet dylika bör ha kvar fordran på synnerlig

kompetens och föreslår en utökning av de anlitade sakkunnigas antal från

2 till 3. Fakulteten delar utredningens uppfattning, att synnerlig kompetens

bör krävas och att därför ett sakkunnigförfarande i någon form är nödvän­

digt, men anser det tillräckligt att denna kompetens liksom hittills prövas

av 2 sakkunniga, varav en utanför fakulteten.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid högskolan anser, att utred­

ningens förslag om tillsättande av tre sakkunniga vid utseendet av forskar­

docenter icke innebär någon förbättring av nuvarande förfarande.

Humanistiska avdelningen vid högskolan framhåller bl. a. följande.

Avdelningen finner en ökning av antalet e. o. forskardocenttjänster i enlig­

het med utredningens förslag vara angeläget men kan icke dela utredningens

mening, att tre sakkunniga bör anlitas för att bedöma de sökandes kom­

petens. Svårigheten vid tillsättning av forskardocentbefattningar ligger

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

78

vanligen icke i att avgöra om vederbörande äger den erforderliga »synner­

liga kompetensen»; på den punkten blir svårigheten, i den mån den existe­

rar, säkerligen icke mindre om man anlitar fler sakkunniga. Den stora

svårigheten vid det nuvarande systemet ligger i att jämföra kvalificerade

sökande från helt skilda forskningsområden. Fakulteten är av den meningen,

att de e. o. forskardocenttjänsterna bör knytas till fakulteternas större

ämnesgrupper. Om en ämnesgrupp vid något tillfälle icke skulle ha någon

sökande med den erforderliga höga kompetensen bör dess e. o. forskardocent­

befattning för begränsad tid kunna tilldelas kvalificerad sökande från annan

ämnesgrupp.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö hälsar med särskild till­

fredsställelse utredningens förslag om inrättande av e. o. docentbefattningar

vid tandläkarhögskolorna.

Universitetskanslern anför bl. a. följande.

Med utgångspunkt från statistiken över licentiander och doktorander

utför utredningen vissa prognoser rörande antalet nytillkommande docent­

kompetenta doktorer under de närmaste åren. Dessa ligger till grund för

utredningens förslag rörande inrättandet av nya e. o. docentbefattningar.

Flera av remissinstanserna har givit uttryck åt den meningen, att den

nyssnämnda minimiprincipen bör realiseras i snabbare takt än utredningen

föreslagit. För egen del finner jag utredningens förslag beträffande de när­

maste åren i huvudsak väl avvägt. Jag vill dock ansluta mig till de teolo­

giska fakulteternas yrkande om inrättande redan nu av en e. o. docent­

befattning för vardera fakulteten utöver utredningens förslag. .lag vill vidare

framhålla, att tandläkarhögskolornas behov av e. o. docentbefattningar och

forskardocentbefattningar synes ha starkt underskattats av utredningen.

Beträffande forskardocentbefattningarna vill jag obetingat ansluta mig

till den av ett flertal remissinstanser omfattade meningen, att en stark

ökning av dessa befattningars antal snarast möjligt bör komma till stånd.

Det är sålunda enligt min mening utomordentligt angeläget, att den av ut­

redningen angivna proportionen, en forskardocent mot var femte e. o.

docent, blir realiserad redan under de närmase åren, utan att det dock synes

möjligt att nu avgöra, om detta kan betraktas som en på längre sikt till­

räcklig förstärkning av den för närvarande klart underdimensionerade

forskardocentinstitutionen. I överensstämmelse med så gott som samtliga

remissinstanser avstyrker jag utredningens förslag om ökning av antalet

sakkunniga vid tillsättandet av en forskardocentbefattning från två till tre.

Huvudsvårigheten vid tillsättandet av dessa befattningar ligger, såsom med

rätta framhållits av remissinstanserna, i nödvändigheten att göra en jäm­

förelse mellan forskarbegåvningen hos föreslagna docenter, vilka arbetat

inom ofta vitt skilda vetenskaper. En ökning av de sakkunnigas antal

synes ej vara ägnad att nämnvärt underlätta denna jämförelse. I anslutning

till vad flera remissinstanser anfört, torde det däremot böra övervägas,

om ej de med sådana jämförelser förbundna allvarliga svårigheterna kunde

i avsevärd mån undvikas, om forskardocentbefattningarna efter förloppet

av en viss övergångstid bleve med företrädesrätt anknutna till bestämda

fakulteter, sektioner eller rent av ämnesgrupper. I sådana fall, då kompe­

tent docent inom företrädesberättigat ämne ej funnes, kunde även docent

i ämne utan företrädesrätt ifrågakomma, för att sedan automatiskt över­

flyttas till eventuellt ledigblivande befattning inom hans egen grupp. Antalet

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1059

79

av de tillsättningsärenden, där vanskliga jämförelser mellan sökande från

helt olika områden bleve nödvändiga, borde genom en sådan anordning

kunna väsentligt minskas. Därest detta förslag i princip vinner statsmak­

ternas bifall, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att efter förslag av

kanslern meddela närmare bestämmelser härom, för tillämpning exempel­

vis från och med budgetåret 1960/01. Utredningens förslag, att de sak­

kunniga vid tillsättandet av forskardocentbefattning bör för sitt arbete er­

hålla ersättning enligt samma regler, som gäller för sakkunniguppdrag i

samband med kallelseförslag vid tillsättandet av professur eller laboratur,

vill jag livligt tillstyrka. Utredningen föreslår vidare bland annat, att

maximitiden för innehav av forskardocentbefattning, vilken i regel bör vara

sex år, skall kunna förlängas med ytterligare tre år i fall, då synnerligen

starka skäl föreligger. Jag instämmer för min del i detta förslag.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm delar helt utredningens

uppfattning att forskardocentbefattningar skall ingå i forskarkarriären vid

de tekniska högskolorna och anför ytterligare följande.

Vid högskolan finnes från och med budgetåret 1958/59 en forskardocentbe­

fattning och 8 docentbefattningar. Till den nu lediga forskardocentbefatt­

ningen har 3 synnerligen kvalificerade sökande anmält sig — något som

visar att antalet dylika docentbefattningar är för lågt. Förslaget att antalet

sakkunniga för yttrande rörande behörighet till forskardocentbefattning

skall höjas från 2 till 3 finner kollegiet ej motiverat och föreslår att samma

norm måtte tillämpas som nu gäller vid kallelse av professor vid högskolan

— nämligen att 2 eller flera sakkunniga skall utses. Sakkunniga bör som

föreslagits tillerkännas samma förmåner som tillkommer sakkunnig som

yttrar sig över kallelseförslag. Att innehav av forskardocentbefattning skall

kunna förlängas med ytterligare 3 år då synnerligen starka skäl föreligger

liksom att professor och laborator skall kunna medgivas att fullgöra sin

undervisningsskyldighet i form av enskild handledning finner kollegiet

riktigt.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola framhåller följande.

Utredningens förslag angående inrättande av forskardocentbefattningar

synes välbetänkta och mot de med innehav av dessa befattningar förenade

villkoren är från kollegiets sida intet att erinra. Sakkunnigförfarandet vid

tillsättning av forskardocentbefattningar bör dock förekomma endast då

lärarkollegiet så finner nödvändigt, och någon anledning att utöka antalet

sakkunniga till tre kan kollegiet för sin del icke finna.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna yttrar bl. a. följande.

Med avseende å forskardocentbefattningar är överstyrelsen för egen del

beredd att godtaga utredningens beräkningsgrund också för de tekniska

högskolorna och tillstyrker alltså förslaget härutinnan. Ävenledes kan över­

styrelsen biträda utredningens förslag om möjlighet att under vissa förut­

sättningar medgiva förlängt innehav av forskardocentbefattning, översty­

relsen kan jämväl tillstyrka utredningens förslag, att också sakkunniga vid

tillsättande av forskardocentbefattning skall beredas ersättning för full­

görandet av sitt uppdrag. Däremot anser överstyrelsen de sakkunnigas antal

i dylika fall alltjämt böra bestämmas till två, vilket synes vara tillfyllest.

Det bör även uppmärksammas, att de sakkunnigas antal bär — i motsats

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1950

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

till vad som eljest gäller i fråga om akademiska befordringsärenden — avser

varje till befattning ifrågakommande docent, varför de sakkunnigas sam­

manlagda antal i ett tillsättningsärende kan bliva betydande, överstyrelsen

avstyrker alltså utredningens förslag att i förevarande fall utöka de sak­

kunniga till tre.

Statens medicinska forskningsråd hälsar med tillfredsställelse utred­

ningens förslag om en ökning av antalet e. o. docenttjänster och forskar­

docenttjänster.

Lärarkollegiet vid veterinärhögskolan finner utredningens förslag i prin­

cip riktigt.

Medicinalstyrelsen tillstyrker utredningens förslag om utökning av an­

talet forskardocenttjänster.

Vad forskardocenturerna beträffar vill SACO tillstyrka den av utredningen

angivna principen att mot var femte e. o. docenttjänst bör svara en forskar­

docentbefattning. SACO anser det dock angeläget att denna proportion upp­

nås redan under den närmaste treårsperioden. Det torde även ur många

synpunkter vara önskvärt att en del av de nytillkomna tjänsterna göres

fakultetsbundna.

SFS yttrar bl. a. följande.

Utredningens förslag till ökning av antalet e. o. forskardocenttjänster före­

faller SFS välmotiverat inte minst med hänsyn till de möjligheter dessa

tjänster skapar för differentiering av gamla ämnen och framväxt av nya

specialiteter. Inom de ämnen som för närvarande expanderar snabbast torde

forskardocenttjänsterna kunna spela en viktig roll härvidlag under över­

gångsperioder.

5. Lektorer

U tredningen

Utredningen föreslår, att universitetslektorat inrättas jämväl vid de

tekniska högskolorna. Såsom skäl härför åberopas bl. a. följande.

Undervisningen för civilingenjörsexamen är formellt uppdelad på före­

läsningar och övningar. Professorerna handhar i allmänhet själva den

huvudsakliga delen av den undervisning, som meddelas i form av föreläs­

ningar. I vissa fall finns vid vederbörande institution förutom professuren

även en laboratorsbefattning och en eller flera s. k. biträdande lärarbefatt-

ningar. I övrigt biträdes professorn i undervisningen av förste assistenter

och övningsassistenter. Förste assistenterna är anställda som extra tjänste­

män och övningsassistenterna avlönade med arvode per timme. Assisten­

terna är sålunda endast tillfälligt anställda och växlar ofta. Förste assi­

stentbefattningarna är dessutom att anse som utbildningstjänster och för

dem kan i allmänhet endast nyexaminerade civilingenjörer eller andra

med motsvarande kompetens förvärvas. Ofta lyckas man icke förvärva

lärare ens med denna kompetens. Särskilt i läroämnen med stort antal

studerande eller omfattande övningsundervisning blir på grund av nu

nämnda förhållanden professorns arbete med instruktion och handledning

81

av assistenter mycket tidskrävande. Med det stora antalet studerande vid

de tekniska högskolorna blir även professorns examinationsbörda ofta be­

tydande. Om lektorat inrättas, skulle professorerna få en verksam hjälp

vid organisationen av undervisningen. Eu lektor skulle sålunda kunna

övertaga en del av vederbörande professors uppgifter att instruera assisten­

ter samt leda vissa speciellt kvalificerade övningar och övertaga en del

kursmoment, som professorn för närvarande handhar. Även från ren under-

visningssynpunkt skulle det, i huvudsak av samma skäl som utredningen

anfört för sitt förslag att inrätta universitetslektorat vid de filosofiska fakul­

teterna, vara värdefullt om en del av den undervisning, som nu meddelas

av mera tillfälligt anlitade assistenter kunde övertagas av fast anställda

lärare.

I fråga om de kompetensvillkor som bör gälla för de föreslagna lektoraten

hänvisar utredningen till vad som i det första betänkandet härutinnan an­

fördes i fråga om motsvarande befattningar vid universiteten och Stock­

holms högskola. Vad utredningen sålunda anfört och föreslagit, har vunnit

statsmakternas godkännande. Detta innebär att utredningen anser att av­

lagt disputationsprov och styrkt pedagogisk skicklighet bör stadgas som

kompetenskrav för dessa nya befattningar. Utredningen har klart för sig,

att det särskilt för sådana ämnen vid de tekniska högskolorna, som ej

finns företrädda vid universiteten, i varje fall till en början kommer att

stöta på stora svårigheter att för befattningar av detta slag finna fullt

kompetenta sökande, detta emedan antalet avlagda disputationsprov vid de

tekniska högskolorna ännu är relativt lågt och man dessutom måste räkna

med en mycket hård konkurrens från näringslivets sida då det gäller per­

soner med doktorsgrad i dessa ämnen. Utredningen har emellertid med sitt

förslag velat markera, att för de nu föreslagna befattningarna i princip bör

fordras lika goda kvalifikationer som för de filosofiska fakulteternas uni­

versitetslektorat. Även beträffande dessa senare befattningar har utred­

ningen tänkt sig att en sådan någon gång måste efter dispens besättas

med licentiat. Ett dylikt dispensförfarande torde komma att få tillämpas

oftare för de nu föreslagna befattningarna, särskilt i den mån sådana inrät­

tas inom de tekniska tillämpningsämnena. Därvid synes man också få tänka

sig att dispensvägen ge behörighet för lektorat även åt civilingenjörer utan

avlagd licentiatexamen, dock endast under förutsättning att den sökande

förvärvat kvalificerade betyg i avgångsexamen i lektoratets huvudämnen

eller däremot svarande ämnen, samt därjämte genom praktisk verksamhet,

vetenskapliga studier eller vetenskapligt författarskap särskilt ådagalagt

sin lämplighet för tjänsten. Vid bedömande av sökande till ett lektorat i ett

tekniskt ämne bör dock självfallet alltid disputationsprov, liksom veten­

skaplig verksamhet överhuvudtaget, väga tungt. Beträffande lektors under-

visningsskyldighet synes utredningen böra gälla vad som beslutats beträf­

fande undervisningsskyldigheten för innehavare av lektorat vid universi­

tet. Befattningarna bör enligt utredningen, liksom de redan beslutade uni-

versitetslektoraten, vara ordinarie tjänster och tillsättas av Kungl. Maj:t

6—Ilihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

82

efter förslag av professorsnämnd, kollegienämnd och överstyrelsen för de

tekniska högskolorna. Löneställningen bör, anser utredningen, självklart

vara densamma som för universitetens lektorer.

Vad tjänstebenämningen beträffar framhåller utredningen, att de före­

slagna kompetenskraven är desamma som för de beslutade universitets-

lektoraten och sålunda högre än för lektorat vid allmänbildande gymnasier.

Med hänsyn härtill och då benämningen högskolelektor synes mindre lämp­

lig, föreslår utredningen även för de nu föreslagna befattningarna tjänste-

benämningen universitetslektor, trots att denna benämning i detta sam­

manhang kan förefalla oegentlig. Den har dock accepterats beträffande

universitetslektoraten vid Stockholms högskola.

Då det gällde att bedöma det erforderliga antalet lektorat vid de tekniska

högskolorna, måste utgångspunkten vara det i de olika ämnena föreliggande

behovet av forskarhandledning och undervisning på högstadiet, till vilket

i detta sammanhang torde böra räknas även undervisning för de båda

högsta betygsgraderna i civilingenjörsexamen, samt lågstadieundervis-

ningens omfattning i skilda ämnen. Väl vore antalet licentiander och dok­

torander ännu relativt lågt i åtskilliga läroämnen, men en tendens till starkt

ökad rekrytering av forskaradepter vid de tekniska högskolorna vore redan

märkbar, och en fortsatt ökning borde kunna förväntas, bl. a. som en

följd av de åtgärder till stimulerande av forskarrekryteringen, som utred­

ningen här föreslår. Man syntes böra räkna med att en professor eller labora­

tor vid teknisk högskola framdeles borde kunna ägna en betydande del av

sin ordinarie undervisning åt forskarhandledning och högstadieundervis-

ning. För att möjliggöra detta bleve en successiv utbyggnad av antalet lek­

torsbefattningar erforderlig. I de mycket stora läroämnena torde redan nu

ett uttalat behov av lektorat föreligga, detta så mycket mera som till följd

av utredningens ovan framlagda förslag till ändrade tjänstgöringsvillkor

för de tekniska högskolornas förste assistenter ett betydande antal under-

visningstimmar, som hittills bestritts av förste assistenter, nu bortfaller

och måste ersättas antingen genom att ytterligare förste assistentbefatt­

ningar tillkommer eller på annat sätt. Vad slutligen beträffar det omedel­

bara behovet av här avsedda tjänster föreslår utredningen — efter samråd

med högskolornas rektorer och med representanter för överstyrelsen för

de tekniska högskolorna — att lektorat redan från och med budgetåret

1959/60 inrättas i varje fall i följande ämnen vid vardera av de två tekniska

högskolorna, nämligen matematik, tillämpad matematik, mekanik, mate­

matisk fysik, fysik, hållfasthetslära, teoretisk elektroteknik och byggnads-

statik.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Yttranden

Utredningens förslag om införandet av lektorat vid de tekniska högsko­

lorna har mottagits med tillfredsställelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1950

83

Sålunda har statskontoret principiellt icke något att erinra emot för­

slaget.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm framhåller, att inrät­

tandet av lektorat överensstämmer helt med högskolans intentioner och

anför ytterligare följande.

Som av utredningen framgår har kollegienämnden i sina petita för budget­

året 1959/60 äskat inrättandet av 1 lektorat i matematik I och 1 i oorganisk

kemi. Kollegiet ansluter sig helt till utredningens förslag att lektorat redan

från budgetåret 1959/60 inrättas i varje fall i följande ämnen — nämligen

matematik, tillämpad matematik, mekanik, matematisk lysik, fysik, håll-

fasthetslära, teoretisk elektroteknik och byggnadsstatik. I anslutning här­

till vill kollegiet framhålla att högskolan har 2 professurer i matematik,

2 i mekanik och 2 i fysik och att — hl. a. med hänsyn till högskolans stora

antal studerande — lektorat bör inrättas i var och en av dessa professurer.

Bland de lektorat som utredningen räknar upp har det i oorganisk kemi

uppenbarligen bortfallit. Kollegiet vill understryka vikten av att även detta

lektorat kommer med från början. Professorn i ämnet är nämligen syn­

nerligen belastad med arbete och har att meddela den grundläggande under­

visningen i oorganisk kemi för alla blivande kemister — 64 nyintagna

årligen — och bergsingenjörer — 45 stycken. Kollegiet instämmer i utred­

ningens gjorda uttalande om lektors arbetsuppgift: att övertaga del av

professors uppgift, att instruera assistenter samt att leda vissa övningar.

Vidare vill kollegiet erinra om att inrättandet av lektorat — såsom tidigare

framhållits — endast i rena undantagsfall minskar behovet av assistenter

och då endast i sådana grundläggande ämnen i vilka laboratoriearbete ej

förekommer. Kollegiet understryker vikten av att dispensförfarande måsle

få tillämpas vid tillsättande av lektor — särskilt i tillämpade ämnen.

Benämningen universitetslektor finner kollegiet olämplig i vad avser de

tekniska högskolorna. Benämningen högskolelektor eller generellt lektor

är utan tvekan att föredraga. Namnet har vid en teknisk högskola icke

blott formell utan även reell betydelse — särskilt i tillämpade ämnen där

man måste räkna med att vederbörande lektor säkerligen antingen efter

relativt kort tid övergår till industritjänst eller kvarstannar och vid sidan

av lektoratet åtager sig vissa konsultativa uppdrag. Dylika bisysslor är i

och för sig önskvärda ur högskolans synpunkt då vederbörande lärare

därigenom kommer i intim kontakt med näringslivets aktuella problem

inom sitt område och på så sält fördjupar sill eget kunnande undervis­

ningen till fromma. Titeln universitetslektor skulle i detta sammanhang

verka främmande under det att titeln högskolelektor skulle klart markera

vederhörandes anknytning till tekniken och säkerligen i viss mån förbättra

högskolans rekryteringsmöjligheter.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anför följande.

Inrättandet av lektorat vid högskolorna kan - såsom från högskolans

sida tidigare uttalats — förväntas medföra betydande fördelar i fråga om

kontinuiteten och effektiviteten i undervisningen. Lärarkollegiet konstate­

rar med tillfredsställelse, alt utredningen föreslagit åtta lektorat vid hög­

skolan nämligen i matematik, tillämpad matematik, mekanik, matematisk

fysik, fysik, hållfasthetslära, el-lära och elektrisk mätteknik samt bygg­

nadsstatik. Kollegiet vill framhålla, alt del kan visa sig nödvändigt att

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1059

dubblera lektoraten i de ämnen, där särskilt stor undervisningsbörda före­

ligger, såsom exempelvis matematik, mekanik och fysik. Kollegiet finner

mycket väl tänkbart, att lektorat även inrättas för undervisningen i de

tillämpade ämnen, som har särskilt stora undervisningsavdelningar samt

att lektoraten i betj'dande utsträckning successivt får ersätta de mer splitt­

rade och lösa arvodesbefattningarna såsom special- och biträdande lärare.

Vad beträffar tjänstebenämningen vill kollegiet anmäla en från utredningen

avvikande mening. Universitetslektor synes vara en mindre lämplig be­

nämning i fråga om de befattningar, som inrättas vid de tekniska hög­

skolorna, särskilt med tanke på de kontakter som även dessa lärare bör

ha med industri och näringsliv. Högskolelektor synes vara att föredraga.

Överstyrelsen vid de tekniska högskolorna erinrar, att överstyrelsen re­

dan för nästa budgetår förordat inrättande av ett antal lektorstjänster —

två vid tekniska högskolan i Stockholm och sex vid Chalmers tekniska

högskola — för undervisningen i olika ämnen av grundläggande natur,

där det stora studerandeantalet befunnits göra behovet av kvalificerade

hjälpkrafter till professorerna särskilt angeläget. Såsom överstyrelsen där­

vid framhållit, skulle ett inrättande av dylika tjänster — ehuru främst

avsedda för undervisningen av de ordinarie studerandena — även vara

ägnat att bereda professorerna i ifrågakommande ämnen ökad tid för

forskarhandledning och forskning. Det är med tillfredsställelse, som över­

styrelsen nu kan konstatera, att universitetsutredningen kommit till samma

uppfattning och därvid ansett sig böra förorda ett omedelbart inrättande

av ytterligare ett antal tjänster av här avsedd art. Överstyrelsen tillstyrker

alltså utredningens förslag att jämväl utöka lärarstaben vid de tekniska

högskolorna med lektorat av universitetsmodell.

Ingeniörsvetenskapsakademien yttrar följande.

Inom akademien anses förslaget om inrättande av lektorat vid de tek­

niska högskolorna vara av stor betydelse. Dels uppnås därigenom en värde­

full förbättring av professorers och laboratorers möjligheter till fortsatta

studier och egen forskning och till handledning av såväl vngre som mer

avancerade forskare. Dels skulle tillgången på lektorer, som anser sin

huvudsakliga uppgift vara att undervisa på högskolestadiet, samtidigt främja

undervisningens effektivitet. Beträffande befattningens beteckning råder

en allmän uppfattning, att det föreslagna namnet, universitetslektor, icke

är lämpligt utan kan vara vilseledande gentemot utomstående inom närings­

liv in. in. Beteckningen högskolelektor motsvarar bättre befattningens art.

Jordhrnkshögskoleiitredningen anför:

Beträffande de i betänkandet föreslagna lektoraten synes även för lant-

brukshögskolans del ett visst behov föreligga av dylika tjänster. Jordbruks-

högskoleulredningen vill dock beträffande dessa tjänster framhålla att re-

kryteringsförhållandena inom lantbrukshögskolan i de tillämpade ämnena

i stort sett överensstämmer med vad universitetsutredningen ansett gälla

för de tekniska högskolorna. Större möjligheter till dispens från kravet på

disputationsprov bör därför även gälla för lantbrukshögskolans del beträf­

fande dylika tjänster i de fall de inrättas i tillämpade ämnen.

85

1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommitté uttalar:

Beträffande de i betänkandet föreslagna lektoraten kan även för skogs-

högskolans del ett visst behov föreligga av dylika tjänster. Kommittén vill

dock beträffande dessa tjänster framhålla att rekryteringsförhållandena

inom de skogsvetenskapliga institutionerna i de tillämpade ämnena är

likartade med vad universitetsutredningen ansett gälla för de tekniska

högskolorna. Ökade möjligheter till dispens från krav på disputationsprov

bör därför även gälla för de skogsvetenskapliga institutionernas del be­

träffande dylika tjänster. Detta förhållande synes emellertid icke vara be­

gränsat.

SACO tillstyrker utredningens förslag att inrätta universitetslektorat vid

de tekniska högskolorna samt yttrar vidare följande.

För undervisningens del torde dessa befattningar vara synnerligen värde­

fulla då speciell vikt kan läggas vid pedagogiska meriter. SACO delar ut­

redningens uppfattning att behörighetskraven ej ^ bör sättas så högt att

endast i undantagsfall kompetenta sökande kan påräknas. Avlagt disputa­

tionsprov och styrkt pedagogisk skicklighet bör sålunda stadgas, men för­

farandet att ge behörighet dispensvägen bör kunna tillämpas både för

licentiater och civilingenjörer. I fråga om undervisningsskyldigheten för

universitetslektor föreslår SACO att 8 timmar per vecka anges som allmän

riktpunkt. Benämningen »universitetslektor» för lektorer vid de tekniska

högskolorna tillstyrkes.

SFS vill betona vikten av att utredningens förslag om lektorat vid de

tekniska högskolorna vinner beaktande, så att professorerna kan frigöras

för handledning på högstadiet. För närvarande är undervisningsförhållan­

dena på licentiandstadiet på sina håll enligt SFS:s mening högst otillfreds­

ställande, varför man vid inrättandet av lektorat bör taga speciell hänsyn

till de ämnen som har många högstadiestuderande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

6. Professorer m.fl.

Utredningen

Utredningen anför till en början följande.

Tillsättningsförfarande och arbetsförhållanden

Professurer och laboraturer (motsvarande) tillsättes på samma sätt. Uni-

versitetsstatuternas § 145 mom. 2 är dock sa avfattat, att den erfoider-

liga graden av styrkt vetenskaplig kompetens för att förklaras behörig till

en laboratur (motsvarande) torde vara något lägre än den som krävs för

en professur. Mycket ofta kan dock ej någon reell skillnad pavisas mellan

en professors och en laborators kompetens. Icke heller kan man, med stöd

av gällande statuter, peka på någon bestämd skillnad mellan en professors

och eu laborators arbetsuppgifter. 1 universitetsstatuternas §§ 51 och 52

fixeras professors skyldigheter och i § 53 laborators. I § 53 mom. 1 stadgas,

att »därest professor icke finnes i det ämne laborator (motsvarande) före­

86

träder, skall vad i 51 § 1 inom. stadgas om åligganden för professor i till­

lämpliga delar gälla beträffande laborator (motsvarande)». Därest profes­

sor i ämnet finnes, räknar statuterna med en viss inskränkning i laborators

åligganden. Statuterna anger följande fyra moment: 1. Idka vetenskaplig

forskning. 2. Meddela undervisning och förrätta examination. 3. I förekom­

mande fall biträda vid förvaltningen av institutionen. 4. Författa läroböcker

och kompendier, därest lämpliga sådana ej finns.

För professor åter är uttryckligen stadgat, att han skall utöva ledning

och tillsyn beträffande undervisning, som bedrives av honom underställd

personal, samt förestå vetenskaplig institution.

Denna olikhet i fråga om statuternas avfattning kan uppfattas så, att i

de ämnen där både professor och laborator finns, bör professor, när ej

annat stadgas, i fråga om undervisning och administration uppfattas som

den i främsta rummet ansvarige. Han intager sålunda i detta avseende en

viss förmansställning och laborator (motsvarande) måste i fråga om under­

visning räknas till den i § 51 mom. 1 stycke d) omtalade underställda per­

sonalen. Å andra sidan ger § 53 mom. 2 stycke a) vid handen, att han

i fråga om sin vetenskapliga forskning ej är underställd professorn. Denne

är därför i sin egenskap av prefekt för institutionen skyldig tillse att labo­

ratorn (motsvarande) verkligen får möjligheter »idka vetenskaplig forsk­

ning inom sitt ämnesområde», vilket bl. a. måste innebära, att en skälig

del av institutionens personalresurser och materiel skall ställas till labora­

torns förfogande.

Den i universitetsstatuterna § 53 mom. 1 omnämnda självständiga labo­

ratorn har i alla dessa avseenden samma skyldigheter som en professor.

Han tillsättes dock efter samma principer som andra laboratorer. Härav

torde framgå att skillnaden i kompetens och arbetsuppgifter mellan profes­

sor och laborator i realiteten är obetydlig, ett förhållande som ledde till att

universitetsutredningen i sitt första betänkande föreslog, att denna lärar­

kategori skulle erhålla den gemensamma benämningen adjungerad pro­

fessor.

I anledning av att under remissdiskussionen delade meningar framförts

rörande utredningens förslag i denna del upptogs icke detta förslag i

Kungl. Maj :ts proposition i anslutning till utredningens första betänkande.

Utredningen vill i denna sak framhålla, att ingen av de i remissyttrandena

framförda synpunkterna givit utredningen anledning frånlräda sin i det

första betänkandet intagna ståndpunkt. Tvärtom vidhåller utredningen, att

övervägande skäl synes tala till förmån för en enhetlig tjänstebenämning för

den i avseende på såväl kompetens som tjänståligganden enhetliga grup­

pen av laboratorer, prosektorer, preceptorer, observatörer och vissa ordi­

narie lärare.

Flera gånger har understrukits vikten av att professorer och laboratorer

(motsvarande) ges möjlighet att ägna en betydande del av sin tjänstgöring

åt forskningshandledning. Där så befinnes lämpligt, bör sålunda — i an­

slutning till universitetsstatuternas stadgande i § 51 mom. 2 rörande pro­

fessors undervisning och motsvarande stadganden rörande laborators

(motsvarande) undervisning — en forskarhandledare kunna fullgöra ho­

nom åliggande undervisning i form av enskild handledning enligt av kans­

lern meddelade föreskrifter i varje särskilt fall.

Det är emellertid också viktigt, att arbetet med undervisning och forskar-

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

87

handledning icke får sådan omfattning, att professorer och laboratorer

därigenom hindras från att fortlöpande bedriva egen forskning och leda

institutionens allmänna forskningsprogram. Med hänsyn härtill har pro­

fessorers och laboratorers undervisningsskyldighet i universitetsstatuterna

begränsats till som regel fyra undervisningstimmar per vecka under termi­

nerna. Härutinnan vill utredningen inte föreslå någon ändring, men vilt

erinra om vad ovan sagts om möjligheterna att fullgöra del av undervis-

ningsskyldigheten i form av enskild handledning. Utredningen understryker

emellertid, "att man med hänsyn till syftet bakom bestämmelserna rörande

professorers och laboratorers undervisningsskyldighet måste räkna med att

öka antalet sådana befattningar, i den mån antalet licentiander och dok­

torander i ett ämne antager sådana proportioner, att den högkvalificerade

lärarpersonalens möjligheter till forskning därigenom äventyras.

För ett framgångsrikt forskningsarbete fordras i de flesta fall att en pro­

fessor eller laborator åtminstone under någon tid har möjligheter alt helt

koncentrera sig på forskningsuppgiften. Med hänsyn härtill ger också uni­

versitetsstatuterna kanslern möjlighet att medge professor eller laborator

partiell tjänstebefrielse för vetenskapligt arbete under högst en lästermin

under varje period av fem år. Någon motsvarande bestämmelse om partiell

tjänstebefrielse finns däremot icke för de tekniska högskolornas lärare.

Utredningen föreslår därför — under hänvisning till vad som i det före­

gående anförts rörande betydelsen av förbättrade forskningsmöjligheter vid

de tekniska högskolorna — att ett mot universitetsstatuternas här ifråga­

varande bestämmelser (§§ 52 och 54) svarande stadgande införes i stadgarna

för de tekniska högskolorna.

I detta sammanhang vill utredningen också föreslå, att en översyn göres

av gällande stadgar för dessa specialhögskolor i syfte att i avseende på

professorers och laboratorers (motsvarande) kompetens, uppgifter och

ställning anpassa dessa stadgar till motsvarande bestämmelser i universi­

tetsstatuterna.

Omvandling av självständiga laboraturer

Principiellt betydelsefull är frågan om den självständige laboratorns (mot­

svarande) ställning i universitetsorganisationen. I Kungl. Maj:ts proposi­

tion 1958: 104 framhåller departementschefen att »som regel hör för pro­

fessurs inrättande krävas, att det ämne, varom är fråga, skall vara själv­

ständigt examensämne på såväl låg- som högstadiet» (s. 93).

Utredningen finner — med utgångspunkt i detta citat, vilket närmast

gäller de filosofiska fakulteterna — att ett forskningsområde bör vara repre­

senterat av ordinarie professur i följande fall, nämligen da det är ett själv­

ständigt läroämne eller (beträffande de filosofiska fakulteterna) ett själv­

ständigt examensämne på såväl hög- som lågstadiet samt då det är att be­

teckna såsom centralt och i avseende på arbetsmetodik och frågeställningar

självständigt gentemot andra ämnen. I det sistnämnda fallet torde det oftast

vara eller inom kort bli ett självständigt läroämne eller (beträffande de

filosofiska fakulteterna) etl självständigt examensämne på såväl hög- som

lågstadiet. På grund härav finner utredningen, att självständiga laboraturer

(motsvarande) i statuternas mening icke är motiverade. Denna utredning­

ens mening kom till uttryck i dess första betänkande på så sätt, alt utred­

ningen där föreslog att ett antal laboraturer skulle ombildas till professu­

rer. I remissyttrandena över utredningens första betänkande har ytter­

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 är 1950

88

ligare laboraturer utpekats som självständiga och utredningen finner det

självklart att uppenbart självständiga laboraturer bör ombildas, men anser

att det får ankomma på vederbörande myndigheter att väcka förslag

härom.

I enlighet med sin allmänna grundsyn att universiteten och specialhögsko­

lorna i organisatoriskt avseende bör göras så lika som möjligt, anser utred­

ningen att vad här sagts bör äga tillämpning såväl för universitetens fakul­

teter som för fackhögskolorna.

Bland ämnesområden, inom vilka det vid en allmän översyn i bär avsett

syfte synes kunna ifrågakomma att omvandla befintliga laboratorsbefatt-

ningar (motsvarande) till professurer, vill utredningen som exempel

nämna följande: Inom de medicinska fakulteterna ämnena klinisk fysio­

logi, klinisk kemi, medicinsk fysik och radiofysik; inom de matematisk­

naturvetenskapliga fakulteterna ämnet entomologi och inom dessa fakul­

teter och de tekniska högskolorna vissa specialområden inom den kemiska

ämnesgruppen; inom de tekniska högskolorna dessutom ämnet elektrisk

mätteknik och inom tandläkarhögskolorna ämnena tandhistologi och barn­

tandvård.

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

Dubblering av ordinarie tjänster

Vissa ämnen, vilka är självständiga i den i propositionen 1958: 104 an­

givna bemärkelsen, är företrädda av två eller flera professurer. Det är svårt

att finna en gemensam och genomgående motivering för den vid olika tid­

punkter genomförda dubbleringen av befattningarna. I regel har man åbe­

ropat ämnets centrala ställning i grundläggande examina. Därigenom har

det erhållit ett stort antal studerande, vilket i sin tur medfört en alltför

stor undervisnings- och examinationsbörda för en enda ämnesrepresentant.

Avgörande för frågan om ett ämne skall företrädas av två eller flera

befattningshavare i professors eller laborators (motsvarande) ställning är

enligt utredningens mening institutionens storlek, omfattningen och beho­

vet av forskning vid densamma, differentieringen inom ämnets forsknings-

och undervisningsområde och de därigenom ställda anspråken på ämnes­

representanterna. Utredningen anser, att man vid den fortsatta utbygg­

naden av universitet och högskolor bör sikta mot att låta de centrala

ämnena företrädas av dubbla toppbefattningar. Särskilt bör detta gälla

ämnen som fordrar en omfattande apparatur och stora institutionslokaler.

Inom många ämnen har vidare en stark specialisering gjort sig gällande,

samtidigt som den centrala teoribildningen och forskningsmetoden dock

är gemensam. Det kan därför vara ändamålsenligt att sammanhålla de olika

specialiserade toppbefattningarna inom samma formellt avgränsade exa-

mensämne. I vissa fall kan det rentav vara olämpligt att i namnet på en

befattning ange en viss specialitet inom huvudämnet. Man är då alltför

hunden, när det blir fråga om att återbesätta en sådan professur. Vid den

tidpunkten kan andra specialiteter vara mera aktuella eller, vilket måhända

är ännu mera betydelsefullt, då kan framstående forskare finnas att tillgå

inom andra av ämnets specialiteter, medan rekryteringen inom den avgå­

ende professorns område varit svagare. Särskilt i ett litet land måste dessa

synpunkter väga tungt då det gäller att inom ramen för med nödvändighet

begränsade resurser på bästa sätt utnyttja tillgången på forskare. Om

emellertid differentieringen betingas av ämnets allmänna internationella

89

utveckling och om den således kan väntas bli bestående, bör specialiserings-

kravet mötas genom inrättandet av särskilda ordinarie befattningar.

Utredningen finner det svårt att ange fullt klara principer för när

man, då det gäller dubblering eller differentiering av toppbefattningarna

inom ett ämnesområde, bör inrätta en professur eller en laboratur (motsva­

rande). Utredningen vill emellertid på denna fråga anlägga följande

mera allmänna synpunkter. I de fall där ämnesområdet är mycket vid­

sträckt, kan det vara svårt att finna en person, som behärskar ämnets

olika delar respektive att bland olika specialområden utpeka ett som

kan betraktas som mera centralt än andra; detta gäller t. ex. ämnes­

området nordiska språk — svenska språket eller olika grenar inom ämnet

matematik. Ofta kan det även vara omöjligt att skarpt avgränsa de inom

ämnet verksamma forskarnas specialområden; flera sådana kan på ett

sätt som ej kan på förhand fixeras täcka ämnets centrala delar (detta

gäller t. ex. inom ämnet nationalekonomi). I sådana fall är det lämpligt att

inrätta flera jämställda professurer inom samma ämne. I andra fall, då

ett specialområde framstår som mindre centralt, mindre omfattande eller

relativt underordnat kan det däremot vara lämpligare att inrätta en labo-

ratur.

I viss utsträckning kan det vid sidan av sådana långsiktiga synpunkter

vara nödvändigt att taga hänsyn till mera tillfälliga förhallanden. Under­

stundom kan man sålunda endast genom inrättandet av en professur för­

säkra sig om den rätta personen och därigenom om forskningens och under­

visningens gynnsamma utveckling.

Är man tveksam, huruvida en specialitets framtida ställning inom exa-

mensämnet (motsvarande) verkligen motiverar en professur, bör nian

enligt utredningens mening inrätta en laboratur och samtidigt tillerkänna

innehavaren en personlig professur. Under den tid vederbörande innehar

sin personliga professur, vakantsättes laboraturen. Man kan då vid inne­

havarens avgång överväga, om utvecklingen motiverar att laboratuien

omvandlas till professur eller om den bör ledigtörklaras som laboratur.

I andra fall kan man om utvecklingen motiverar en ny toppbefattning,

inrätta och tillsätta en laboratur. Visar sig innehavarens forskning och

undervisning — efter några år — vara av sådan betydelse, att det är moti­

verat, kan man för honom inrätta en personlig professur, vilken likaledes

sättes på övergångsstat med laboraturen vakant. Även då öppnar sig möj­

ligheter att vid hans avgång på nytt överväga topptjänstens beskaffenhet.

Som en variant härtill har utredningen diskuterat att en dylik omprövning

av laborators (motsvarande) ställning regelmässigt skulle företagas efter

visst antal — exempelvis tio — års tjänstgöring.

Ämnesrepresentation vid olika läroanstalter

Vissa centrala examensämnen är vid vissa lärosäten representerade av

två eller flera professurer, vid andra endast av en toppbefattning. Ofta har

härvidlag historiska tillfälligheter spelat en roll. Utredningen anser inte, att

alla lärosäten bör ha precis samma antal lärostolar i alla ämnen. Det kan

vara lämpligt att en viss specialisering äger rum mellan högskolorna och

att man satsar på olika ämnen vid skilda läroanstalter. Det innebär alt man

möjliggör en längre gående specialisering på högstadiet vid en fakultet än

vid en annan. Men ett visst minimum av toppbefattningar måste dock

finnas inom de centrala ämnena, så att studenterna inom samma ämne vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

90

samtliga universitet och högskolor till licentiatexamen garanteras en unge­

fär likvärdig utbildning och forskarhandledning. I det avseendet måste de

nu befintliga universiteten och högskolorna byggas ut till full kapacitet ge­

nom en komplettering av professurer och laboraturer i centrala forsknings-

och undervisningsämnen. Motiveringen blir den högre undervisningens

och forskningens krav. Som exempel kan härvidlag nämnas den kemiska

ämnesgruppen. Utredningen vill emellertid framhålla, att denna komplet­

tering till full kapacitet inte bara avser flera topptjänster inom redan

representerade ämnen. I vissa fall har eif ämne av olika skäl inte blivit

företrätt vid samtliga universitet. Som exempel kan här nämnas ämnet

sociologi, som saknas vid Göteborgs universitet. Även i sådana fall måste

en kompletterande översyn äga rum. Utredningen anser, att man vid denna

översyn av de ordinarie befattningarna vid de olika universiteten och hög­

skolorna i avsikt att ge dem en likartad undervisnings- och forsknings­

kapacitet även bör överväga om icke de av 1947 års riksdag principbeslu-

tade men hittills ej inrättade professurerna inom de filosofiska fakulteterna

nu bör uppföras på stat. Det är här i stort sett fråga om professurer i ämnen

som har ställning som examensämnen på såväl lågstadiet som högstadiet

eller som viktiga specialiteter inom ett stort examensämne. Någon gång

täcker de centrala forskningsområden. Har ett sådant ämne ansetts vara

av så allmän betydelse, att det är representerat vid samtliga eller flera

läroanstalter, bör man tillerkänna det likvärdiga arbetsbetingelser, vilket

hl. a. innebär att det måste vara representerat av en ordinarie tjänst.

Den av utredningen föreslagna likställdheten mellan olika universitet

och högskolor innebär inte, att utredningen anser att varje ämne eller

specialitet måste vara företrätt vid varje universitet. En viss differentie­

ring och specialisering av mera exklusiva ämnen är, enligt utredningens

mening, önskvärd. Men då ett ämne av denna speciella typ — såsom fallet

är t. ex. beträffande ämnet allmän och jämförande etnografi vid Uppsala

universitet — är ett självständigt ämne med en omfattande undervisning

på högstadiet och då det inte kan anses föreligga någon tvekan om dess

framtid inom den akademiska organisationen, bör det enligt utredningens

mening även representeras av professur.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Personliga befattningar

Den snabba utvecklingen och differentieringen inom många ämnen i kom­

bination med de begränsade personalresurserna i ett litet land gör att vi

aldrig kan täcka alla specialområden med permanenta tjänster. Antalet

sådana ämnesbundna sluttjänster vid universitet och högskolor kommer att

förbli relativt begränsat och organisationen förhållandevis stel. Det är där­

för en nödvändighet, att vi har möjligheter att tillvarataga och utnyttja de

framstående forskare, som kommer fram även om några av de permanenta

sluttjänsterna ej finns tillgängliga vid det aktuella tillfället.

En framstående, skolbildande forskare kan ge upphov till en mycket

god rekrytering inom ett speciellt forskningsområde och för vissa av dessa

forskare måste finnas sluttjänster, även om en omfattande permanent orga­

nisation synes obefogad. För att möjliggöra en dylik kanske tillfällig expan­

sion har vi de personliga tjänsterna.

Utredningen avser att föreslå vissa nya typer av personliga tjänster ut­

över den traditionella, personliga befattningen.

91

Härefter framlägger utredningen en del konkreta förslag. Utredningen

föreslår sålunda dels att möjlighet öppnas för forskarhandledare att full­

göra sin undervisningsskyldighet även i form av enskild handledning, dels

att även de tekniska högskolornas professorer och laboratorer (motsva­

rande) ges möjlighet till partiell tjänstebefrielse för vetenskapligt arbete,

samt dels att stadgarna för de tekniska högskolorna och tandläkarhögsko-

lorna överses i syfte att anpassa bestämmelserna rörande professorers och

laboratorers (motsvarande) kompetens, uppgifter och ställning till mot­

svarande bestämmelse i universitetsstatuterna.

Härjämte förordar utredningen, att minst 100 nya ordinarie toppbefatt­

ningar (professurer och laboraturer) under den närmaste femårsperioden

inrättas vid nu befintliga fakulteter och högskolor. I detta antal inräknar ut­

redningen icke redan beslutade befattningar för juridisk-samhällsvetenskap-

lig och medicinsk undervisning och forskning. Icke heller ingår i detta antal

de nya professurer, som kommer till stånd genom omvandling av självstän­

diga laboraturer till professurer. Den utbyggnad av de högre läroanstal­

ternas ordinarie lärarstaber, som utredningen här avser, gäller alltså främst

en komplettering av dessa på så sätt, att centrala ämnen ges representation

vid samtliga fakulteter av samma slag, eller så att ämnesrepresentationen

kan förstärkas eller differentieras inom bestående examensämnen (motsva­

rande). Inom den angivna ramen räknar utredningen alltså endast med per­

manenta, ämnesbundna, ordinarie tjänster.

Utredningen föreslår vidare, att fem rörliga professurer måtte inrättas

från och med den 1 januari 1960 och att ytterligare minst fem tjänster inrät­

tas under vart och ett av budgetåren 1960/61—1963/64. Utredningen anför

därvid följande.

För att på ett smidigt och rationellt sätt få i gång utvecklingen, vad be­

träffar inrättandet av personliga professurer, föreslår utredningen ett plan­

mässigt inrättande av rörliga professorsbefattningar. Dessa tjänster skulle

besättas av Kungl. Maj :t efter förslag av universitet, högskolor, forsknings­

råd eller andra myndigheter och efter vederbörlig sakkunnigutredning.

Dessa tjänster skulle kunna tilldelas förtjänta forskare oberoende av ämne

och de skulle kunna placeras vid den härför bäst lämpade institutionen.

När en sådan tjänst i framtiden åter blir vakant, kan den omedelbart åter­

besättas utan hänsyn till vilket ämne den tidigare innehavaren företrätt.

Om vid ett sådant tillfälle den avgående innehavarens specialitet skulle be­

dömas som ett då permanent behov inom universitetsorganisationen, måste

en ny, ämnesbunden ordinarie tjänst inrättas. Oberoende härav skulle emel­

lertid den rörliga tjänsten under alla förhållanden åter bli tillgänglig för

återbesättning enligt Kungl. Maj:ts beslut.

Utredningen vill emellertid understryka, att dessa tjänster — framför

allt i de naturvetenskapliga, medicinska och tekniska disciplinerna — förut­

sätter tillgång till för innehavarens forskning lämpliga lokaler, personal

och apparatur. Detta innebär, all beslut om utnämning måste föregås av en

utredning av dessa förhållanden, beträffande lokaler kan exempelvis eu

permanent institution ställa erforderliga utrymmen till förfogande; eller

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 ur 1959

92

också kan en utvidgning av en befintlig institution samtidigt beslutas.

Vidare kan såväl lokaler som personal och utrustning tillkomma på grund­

val av donation, genom avtal med branschintressenter eller en stiftelse eller

genom bidrag från annat håll. I en eller annan form torde det berörda forsk­

ningsrådet bli inkopplat. Av vikt är emellertid, att dessa frågor klarlagts när

tjänsten besättes. Med hänsyn bl. a. till detta synes det ur administrativ

synpunkt lämpligast, att tjänster av denna typ nyinrättas från den 1 januari

i stället för från budgetårens början.

Utredningen föreslår slutligen, att ett system med professurer av förord­

nandekaraktär försöksvis införes. I fråga om förordnandetid och pensions-

rätt synes utredningen gällande bestämmelser i dessa hänseenden beträf­

fande professurerna vid konsthögskolan och musikhögskolan kunna vara

vägledande. Initiativ till förordnandets meddelande bör, anser utredningen,

kunna tagas av antingen fakultet (motsvarande) eller forskningsråd och

förordnande bör — efter yttrande av vederbörande akademiska myndig­

heter — meddelas av Kungl. Maj :t. Även vid dessa förordnanden bör, fram­

håller utredningen, frågorna om institutionslokaler och basorganisation

lösas samtidigt med att förordnande meddelas. Innehavare av denna typ av

befattning bör enligt utredningens åsikt ha en något begränsad ställning

inom fakultet och konsistorium (motsvarande). Vederbörande bör sålunda

icke äga rösträtt i befordringsärende.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Y ttr anden

Utredningens här framlagda synpunkter och förslag har föranlett en

ganska omfattande diskussion i remissyttrandena. Därvid har bl. a. under-

strukits betydelsen av att forskarkarriärens s. k. topptjänster ställes i rim­

lig proportion till antalet rekryteringstjänster. Beträffande enskildheterna

i utredningens förslag föreligger en del meningsskiljaktigheter.

Statskontoret framhåller bl. a. följande.

Såvitt statskontoret kan bedöma skulle ett införande av dylika icke äm-

nesbundna topptjänster otvivelaktigt få ett gynnsamt inflytande på samt­

liga led i forskarkarriären, förutsatt att tjänsternas antal är tillräckligt

stort. Det synes emellertid vara mycket tveksamt, huruvida de personella

resurserna räcker till för en upprustning på så bred front som nu är ifråga­

satt. En avvägning av de konkurrerande behoven emot varandra framstår

såsom oundgängligen nödvändig. Härtill kommer, att det i praktiken torde

möta stora svårigheter att på ett ändamålsenligt och rättvist sätt ianspråk-

taga dessa professurer. Statskontoret vill erinra om, att redan tillsättandet

av en forskardocentbefattning, som är gemensam för samtliga fakulteter

vid ett lärosäte, ofta erbjuder mycket svåra avvägningsproblem. Dessa svå­

righeter måste bli mångdubbelt större när det gäller en rörlig professur,

som är gemensam för hela universitets- och högskoleväsendet och beträf­

fande vilken divergerande förslag kommer att framföras från en mångfald

myndigheter. Mot bakgrunden av vad sålunda anförts ställer sig statskon­

toret mycket tveksamt till ändamålsenligheten i de framförda förslagen om

93

rörliga professurer. Utredningens förslag angående personliga professurer

av förordnandetyp innebär att på försök 10 dylika befattningar skulle in­

rättas snarast möjligt. Statskontoret har icke kunnat finna tillräckliga skäl

tala för inrättande av dylika tjänster utan avstyrker utredningens förslag

i denna del.

Utredningen bär, i avsikt att på en betydelsefull punkt åstadkomma lik­

formighet mellan universitetsprofessurer (laboraturer) och motsvarande

befattningar vid de tekniska högskolorna, föreslagit, att i stadgarna för de

tekniska högskolorna skulle införas en bestämmelse om partiell tjänste-

befrielse av samma innebörd som universitetsstatuterna §§52 och 54. Tillika

har utredningen föreslagit, att en översyn göres av gällande stadgar för

specialhögskolorna (de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna) i

syfte att i avseende på professorers och laboratorers (motsvarande) kom­

petens, uppgifter och ställning anpassa dessa stadgar till motsvarande be­

stämmelser i universitetsstatuterna. Statskontoret biträder sistnämnda för­

slag men anser, att frågan om införande i de tekniska högskolornas stadgar

av bestämmelser rörande partiell tjänstebefrielse lämpligen bör prövas i

samband med översynen av dessa stadgar.

Vetenskapsakademien anför bl. a. följande.

Konstruktionen av forskarkarriären blir ej hållbar, om dess översta del

ej dimensioneras riktigt i förhållande till basen. Tillräckliga möjligheter

måste finnas för att bereda ordinarie anställning (som professor, laborator

eller liknande) åt dem som lämpar sig därför i en utsträckning som mot­

svarar samhällets behov av forskning och undervisning. Utredningen har

kommit fram till att minst 100-talet dylika befattningar måste inrättas

under den nämnda femårsperioden vid nu befintliga fakulteter och hög­

skolor, för att dessa skall erhålla den personalorganisation som är nödvän­

dig för att de skall bli i stånd att fullgöra sina funktioner i dagens läge.

Siffran kan synas imponerande men torde enligt akademiens mening sna­

rare vara tilltagen i underkant, ej minst på grund av den stora eftersläp­

ning i inrättande av dylika befattningar som föreligger.

Akademien vill livligt instämma i utredningens uppfattning att de per­

sonliga befattningarna är särskilt värdefulla, då de på ett smidigt sätt möj­

liggör ett tillvaratagande av eliten bland forskarbegåvningarna. Akademien

vill uttala en förhoppning att detta beaktas av myndigheterna och finner

dessutom att utredningens förslag om inrättande av s. k. rörliga professurer

skulle främja en sådan utveckling. Utredningens förslag om s. k. förord­

nandeprofessurer syftar i samma riktning. Även detta förslag tillstyrkes

livligt av akademien.

Juridiska fakulteten i Uppsala yttrar:

Utredningen anför, att den vid dubblering av toppbefattningar avgörande

synpunkten bör vara, att preceptur inrättas för ett specialområde, vilket

framstår såsom mindre centralt, mindre omfattande eller relativt under­

ordnat, varemot eljest dubbelprofessurer bör anordnas. Sagda synpunkt

synes i och för sig riktig. Den bär emellertid knappast beaktats i fråga om

de precepturer, som för jurislutbildningsreformens genomförande inrättas

inom juridiska fakulteten. Där har dessa tjänster trämst avsett en förstärk­

ning av lärarkrafterna på billigare villkor och med något lägre kompetens­

krav än inrättandet av nya professurer skulle medföra. Från fakultetens

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

sida torde någon invändning mot utredningens principsynpunkt icke kunna

göras.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför bl. a. följande.

De förbättringar, som föreslås med hänsyn till laboraturerna och som

medför, att dessa tjänster i högre grad jäinställes med professurerna än

som tidigare varit fallet, hälsar fakulteten med tillfredsställelse. En nyhet,

som föreslås av utredningen är rörliga icke ämnesbundna professurer och

förordnandeprofessurer. Förslaget om dessa personliga tjänster hälsar fa­

kulteten med stor tillfredsställelse liksom principen om att inrättande av

personliga befattningar skall vara en normal väg att trygga vetenskapens

utveckling och differentiering och att behålla framstående forskare, som ej

har utsikt att inom rimlig tid erhålla ordinarie tjänst inom den fasta per­

sonalorganisationen.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anser, att förslagen om såväl

rörliga professurer som förordnandeprofessurer är av allra största betydelse

för landets forskning och hoppas livligt, att dessa omedelbart förverkligas.

Språkvetenskapliga sektionen delar utredningens övertygelse, att tillkoms­

ten av nu nämnda befattningar skulle innebära ett utomordentligt värde­

fullt medel till vetenskaplig förnyelse och förbättrad kontakt mellan de

svenska universiteten och den internationella forskningen. Enligt mate-

matisk-naturvetenskapliga fakulteten därstädes torde det snart visa sig, att

det av utredningen föreslagna antalet rörliga professurer är otillräckligt.

Det är av såväl detta som andra skäl enligt fakultetens mening betydelse­

fullt att personliga tjänster i större utsträckning än hittills inrättas för

förtjänta forskare.

Det större konsistoriet i Uppsala anför bl. a. följande.

Utredningens förslag om rörliga professurer och förordnandeprofessurer

vill konsistoriet livligt förorda. Dessa typer av tjänster har var på sitt sätt

förutsättningar att bliva av största värde för forskningen. Det är emellertid

av vikt att de rörliga professurerna icke kommer att betraktas som slut­

tjänster för eljest obefordrade docenter utan förbehålles vetenskapsmän av

utmärkt förtjänst. Konsistoriet delar utredningens mening om de allmänna

principer enligt vilka de s. k. självständiga laboraturerna bör omvandlas

till professurer.

Juridiska fakulteten i Lund yttrar bl. a. följande.

Utredningen diskuterar icke, huruvida den nuvarande möjligheten till

partiell tjänstebefrielse för vetenskapligt arbete — högst en lästermin under

varje femårsperiod — kan anses vara tillräcklig. Fakulteten har klart kun­

nat konstatera vilken utomordentlig betydelse en dylik tjänstebefrielse har

som en ofta nödvändig förutsättning för genomförandet av dessa universi­

tetslärares forskningsprojekt. Den får därför föreslå, att möjligheten till

tjänstebefrielse för vetenskapligt arbete vidgas till en lästermin för varje

treårsperiod i likhet med vad som redan gäller för docentbefattningarna.

Medicinska fakulteten i Lund framhåller bl. a. följande.

Vad först beträffar utredningens förslag om rörliga professurer hälsar

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

95

fakulteten detta initiativ med den största tillfredsställelse. Även förslaget om

förordnandeprofessurer finner fakulteten synnerligen värdefullt. Fakulte­

ten vill endast framhålla att förordnandetiden bör kunna sättas så kort som

ett år, då flertalet utländska forskare knappast kan antagas vara villiga

att förlägga sitt arbete till vårt land under längre tid. Fakulteten instämmer

med utredningen i uppfattningen att självständiga ämnesområden bör

representeras av en professor och icke av en laborator (motsvarande).

Fakulteten anser slutligen förslaget att professorer och laboratorer skall be­

redas möjlighet fullgöra sin undervisningsskyldighet i form av vetenskap­

lig handledning vara synnerligen välbetänkt och ägnat att kraftigt befordra

den vetenskapliga forskningen.

Humanistiska fakulteten i Lund yttrar:

Vad utredningen anför beträffande dubblering av tjänster samt rörliga

professurer och personliga professurer av förordnandetyp anser fakulteten

synnerligen viktigt. Fakulteten vill dock framhålla, att undervisnings- och

administrationsbördan för de fasta lärarna torde — även om utredningens

förslag till fullo genomföres — komma att bli så betungande, att deras

forskningsmöjligheter blir lidande. Den enda utvägen att komma till rätta

med detta problem är enligt fakultetens mening, att bestämmelsen i uni-

versitetsstatuterna 52 § 3 mom. e) om rätt för sådan lärare till partiell

tjänstebefrielse för forskningsarbete ändras till att avse två terminer under

varje period av fem år.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund framhåller huvudsak­

ligen följande.

Framför allt vill fakulteten instämma i den allmänna principen, att lärar­

organisationen måste göras smidigare, så att den kan anpassas till de

stundom snabbt växlande förhållandena inom forskning och undervisning

och bättre än nu kunna följa med vetenskapernas utveckling. Förslaget att

enskild forskningshandledning får räknas som tjänstgöring hälsar fakul­

teten med stor tillfredsställelse; det kan förväntas leda till en värdefull

effektivisering av undervisningen på de högsta stadierna, vilken nu i många

fall i likhet med professorernas egen forskning fått eftersättas på grund av

lärarnas formella skyldighet att undervisa i bundna former. Fakulteten

anser också att vissa beräkningsnormer med hänsyn till antalet forskande

elever måste fastställas, men vill framhålla att denna evalveringsmöjlighet

icke får begränsas snävt, om reformen skall få avsedd verkan. Den av ut­

redningen förordade frikostigare dubbleringen av ordinarie lärarbefatt-

ningar i ämnen med omfattande forskningshandledning och undervisning

innebär likaledes ett värdefullt framsteg. Utredningens synpunkter på under

vilka förhållanden eu dubblering bör vidtagas synes väl avvägda, liksom

påpekandet att en dubblering icke behöver medföra en utbrytning av någon

del av ett ämne, eller att en ny professur eller laboratur måste få en särskild

benämning. I detta sammanhang vill fakulteten påpeka önskvärdheten av

en översyn av benämningarna på s. k. företrädesvisprofessurer. Dessa oprak­

tiska namn, vilka ibland provocerar fram advokatyr vid tillsättningarna,

medför att tjänsterna knappast kan dubbleras. Del skulle säkert vara smi­

digare och modernare om eu precisering av verksamhetsområdena, diir

detta är nödvändigt, infördes i instruktionen för de befattningar det är

frågan om. Omvandlingen av fullt självständiga laboraturer till professurer

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

bör genomföras så som utredningen också föreslår, men i snabbare takt

än som hittills skett. Fakulteten anser emellertid, att man icke generellt

bör sträva efter en schablonmässig likformighet mellan universiteten i fråga

om ämnesrepresentation och ämnenas organisation ej ens då det gäller

s. k. centrala ämnen; detta kan stundom vara motiverat, men i andra fall

innebära en reproduktion av mindre moderna förhållanden. Organisationen

av ett ämne bör fritt få prövas i vart fall, för att utvecklingen ej skall låsas

fast.

Fakulteten vill särskilt trycka på behovet av att personliga professurer

inrättas frikostigare. Fn personlig befattning bör lättare kunna erhållas

och motiveras icke endast med att välmeriterad kandidat finnes, utan även

genom ämnets tillfälliga behov av förstärkning av forskare och lärare. I

viss mån skulle helt personliga befattningar ersättas av de rörliga profes­

surerna. Inrättandet av dessa skulle ge ytterligare möjligheter att tillvarata

eminenta forskarbegåvningar. Befattningarnas antal skulle dock bli ringa

och vakanser sällan inträffa. Förslaget om förordnandeprofessurer är myc­

ket intressant och välmotiverat och bör kunna tjäna avsett syfte, framför

allt då det gäller tidsbegränsad anställning av utländska forskare för en

följd av år. I detta sammanhang vill dock fakulteten peka på den lucka

i vår universitetsorganisation, som ligger i att vi saknar möjlighet att in­

bjuda s. k. »visiting professors» på kort tid. Vanligen inbjudes sådana på

en termin eller ett år som ersättare för en tjänstefri professor under forsk-

ningsledighet, och den gästande professorn övertar ordinarie undervisning

på ett eller annat stadium. Systemet är värdefullt för att öka kontakten med

andra länder och friska upp undervisningen. Många svenska professorer

har haft sådana inbjudningar till utlandet, men utbytet är nu helt ensidigt.

Det större konsistoriet i Lund anför bl. a. följande.

Konsistoriet understryker önskvärdheten av att personliga professurer

i fortsättningen inrättas i större utsträckning än tidigare. Konsistoriet till­

styrker förslaget om rörliga professurer men vill tillika framhålla, att

betydande svårigheter torde inställa sig vid tillsättningen av dessa rörliga

befattningar, om avsett syfte skall uppnås. Förslaget om inrättande av

förordnandeprofessurer tillstyrkes. Ifrågasättas kan, om dylika tidsbe­

gränsade förordnanden bör kunna givas endast åt utländska forskare av

utmärkt förtjänst eller framstående svenska forskare, som är verksamma

utanför universitetsorganisationen. I detta sammanhang bör även framhål­

las, att möjlighet bör föreligga att inbjuda »visiting professors» att under

kortare tid, t. ex. en termin eller ett år, meddela undervisning eller hand­

leda forskning vid de svenska universiteten.

Ilistorisk-filosofiskn sektionen i Göteborg uttalar bl. a. följande.

Erfarenheten visar, att de temporära forskarbefattningarna, sådana som

docenturer, aldrig kan få en tillfredsställande rekrytering, om ej deras

innehavare kan räkna på en rimlig chans till slutgiltig placering på univer-

sitetsbefattningar. Det är därför enligt sektionens mening nödvändigt, att

den i och för sig synnerligen önskvärda utbyggnaden av lägre forskarbefatt-

ningar vid universiteten motsvaras av en utbyggnad av professurer, fasta

och rörliga, samt laboraturer och preceptorat. Nya högre ordinarie universi-

tetsbefattningar synes emellertid nödvändiga icke bara för att ge forskningen

större bredd och stimulera en kontinuerlig återväxt utan också för att

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1959

avlasta arbetsbördan irån innehavare av de befintliga tjänsterna. Sektionen

vill starkt understryka utredningens yrkanden i denna riktning. Men den

vill här tillfoga en synpunkt soin ej med tillräcklig klarhet framgått av

betänkandet, nämligen att det icke endast är de växande kraven på forskar-

handledning som inkräktar på tillfällena för professorer och laboratorer till

egen forskning. Härtill kommer uppgiften att leda och ha översyn över den

samlade verksamheten inom ämnet, samordna de olika undervisnings-

insatserna och handlägga administrativa ärenden. I de stora humanistiska

facken, där verksamheten är starkt differentierad, är dessa funktioner tids-

och kraftödande mer än några andra, särskilt som de ofta måste utövas med

otillräckliga eller otjänliga lokalresurser. Sektionen vill även uttala sin

förhoppning, att vissa rörliga professurer måtte knytas till densamma.

Sektionen vill slutligen instämma i utredningens uppfattning, att självstän­

diga laboratorstjänster bör omvandlas till professurer.

Språkvetenskapliga sektionen i Göteborg välkomnar förslaget om ökade

möjligheter för professor (motsvarande) att fullgöra sina undervisnings-

skyldigheter i form av enskild handledning.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet yttrar:

Lärarkollegiet vill understryka vikten av att professorers och laboratorers

undervisning i största möjliga utsträckning bör kunna reserveras för forsk-

ningsundervisning. Denna är på institutioner med hög vetenskaplig aktivitet

så omfattande, att den redan vid sidan av dessa befattningshavares allt

mera omfattande administrativa arbetsbörda högeligen inkräktar på deras

egen forskningsverksamhet. Under sådana omständigheter måste den volu­

minösa elementära undervisningen kunna läggas på andra befattnings­

havare, om icke möjligheterna för professorerna och laboratorerna att upp­

rätthålla en tillfredsställande vetenskaplig verksamhet skall äventyras. Som

av utredningen starkt betonas är en av de största svagheterna i svenskt

akademiskt befordringsväsen svårigheten att för särskilt begåvade veten­

skapsmän erhålla betryggande anställningsvillkor. Denna brist är en av

huvudanledningarna till att ett betydande antal lovande vetenskapsmän

lämnar den vetenskapliga banan eller — som på sista tiden i allt större

utsträckning skett — förvärvas av utländska universitet och organisationer.

Lärarkollegiet instämmer helhjärtat i utredningens åsikt, att denna ur

samhällsekonomisk synpunkt högst otillfredsställande tendens måste brytas

och understryker med skärpa vikten av att, förutom nya ämnesbundna

professurer och laboratorer, rörliga professurer och förordnandeprofes-

surer tillskapas i enlighet med utredningens förslag.

Ma te mat isk-n a lur ve ten ska pliga avdelningen vid Stockholms högskola

anför huvudsakligen följande.

Utslaget på samtliga ämnen vid samtliga fakulteter och högskolor måste

utredningens förslag om nya professorsbefattningar betecknas som ett

ininimiförslag, och endast risken för sjunkande kvalitet vid ännu starkare

expansion kan motivera alt man tills vidare stannar på denna nivå. Efter­

släpningen är nämligen inom åtskilliga ämnen betydande. Fakulteten anser

sålunda utbyggnad till den kapacitet som av utredningen anbefalles vara

av synnerligen stor vikt. Givetvis bör den väsentliga utbyggnaden ske ge­

nom inrättande av fasta tjänster, ty endast på så sätt kan en långtidsplane­

ring i fråga om såväl materiella som personella resurser komma till stånd.

7

liihang till riksdagens protokoll 19.>9. 1 sand. Nr 105

98

Man har tidigare varit mycket restriktiv då det gällt att inrätta personliga

professurer. Utredningen finner en aktivare och rörligare politik nödvändig

och föreslår, att det traditionella förfaringssättet kompletteras med inrät­

tande av dels rörliga professurer, dels personliga professurer av förord­

nandetyp. Fakulteten hälsar förslaget med tillfredsställelse. Utredningen

anser att laboraturer eller motsvarande, vilkas innehavare självständigt re-

piesenteiar visst läroämne, icke är motiverade utan bör ersättas med profes­

surer. Fakulteten konstaterar med tillfredsställelse att utredningen på denna

punkt helt anammat de principer som fakulteten vid förra remisstillfället

gjorde sig till tolk för, nämligen att befattningshavare med professors arbets-

uPPSift och ansvar bör ha icke blott professors titel utan även professors lön.

Humanistiska fakulteten vid Stockholms högskola uttalar bl. a. följande.

Utredningens bedömning av det antal sluttjänster för forskning, som bör

inrättas under den närmaste femårsperioden, synes vara väl motiverad och

lämpad för snabba positiva åtgärder. Fakulteten önskar understryka utred­

ningens mening, att vetenskapens differentiering är en av drivfjädrarna i

samhäll sdynamiken. Differentieringen kan ske såväl inom de äldre läro­

ämnena som gränsområdena mellan dessa. Det senare är säkerligen det för

forskningens utveckling betydelsefullaste. Fakulteten finner det angeläget,

att genom rörliga, icke ämnesbundna professurer en möjlighet skapas att

inrätta toppbefattningar också för sådana nya gränsspecialiteter med deras

kombinerade metodik. Icke ämnesbundna rörliga professurer bör enligt

fakultetens mening inrättas till den omfattning och enligt det tidsschema,

som utredningen har föreslagit. Fakulteten finner det välbetänkt med en

bestämmelse att för sådan tjänst skall krävas särskilt framstående profes-

sorskompetens.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm framhåller bl. a.

följande.

Lärarkollegiet finner det angeläget att möjligheterna att tillskapa person-

hga piofessuier förbättras och att i takt med ökningen av antalet professors-

kompetenta forskare personliga professurer inrättas, ökas dessa möjligheter

i tillräcklig grad, synes de föreslagna rörliga professurerna och förordnande-

professurerna obehövliga.

L niversitetskanslern anför huvudsakligen följande.

Med avseende på laboratorerna (motsvarande) delar jag utredningens

piincipiella uppfattning rörande dessa befattningshavares ställning ävensom

omvandlingen av självständiga laboraturer till professurer. Jag finner det

angeläget, att denna omvandling blir föremål för ett principbeslut, som kan

i^u' §rljn^ *°r hithörande frågors handläggning i petitasammanhang.

Vid behandlingen av frågan om omvandling av självständiga laboraturer

uttalar utredningen, att den finner, »att ett forskningsområde bör vara

representerat av ordinarie professur i följande fall, nämligen då det är

ett självständigt läroämne eller (beträffande de filosofiska fakulteterna)

ett självständigt examensämne på såväl hög- som lågstadiet samt då det är

att beteckna som centralt och i avseende på arbetsmetodik och frågeställ­

ningar självständigt gentemot andra ämnen». Om jag förstått utredningen

rätt, skiljer utredningen här mellan två varandra uteslutande huvudtyper av

fall. Vid den första huvudtypen utgör forskningsområdet ett självständigt

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

99

läroämne eller (beträffande de filosofiska fakulteterna) ett självständigt

examensämne på såväl hög- som lågstadiet. I den andra huvudtypen har

forskningsområdet icke karaktär av självständigt läroämne eller examens­

ämne men det är att beteckna som centralt och i avseende å arbetsmetodik

och frågeställningar självständigt gentemot andra ämnen. Utredningen fort­

sätter emellertid del nyss citerade på följande sätt: »I det sistnämnda

fallet torde det oftast vara eller inom kort bli ett självständigt läroämne eller

(beträffande de filosofiska fakulteterna) ett självständigt examensämne

på såväl hög- som lågstadiet». Då denna formulering ej synes vara förenlig

med den nyss av mig föreslagna tolkningen, kvarstår en viss osäkerhet angå­

ende utredningens mening. Vad beträffar uttrycken »självständigt läro­

ämne» och »självständigt examensämne» anser jag mig böra förutsätta, att

de sakligt sett har samma innebörd. Frågan om en enhetlig tjänstebenämning

för befattningshavare i laboratorsgruppen har varit föremål för åtskillig

diskussion. För min del finner jag att starka skäl talar för att en sådan

benämning införes. Ehuru intet av de hittills diskuterade förslagen synes

mig klart överlägset de övriga, vill jag dock för min del närmast ansluta

mig till utredningens förslag om införande av benämningen adjungerad

professor.

Utredningen har starkt understrukit vikten av att professorer och labora­

torer (motsvarande) får möjlighet att fullgöra en betydande del av dem

åliggande undervisning i form av enskild handledning av yngre forskare

enligt av kanslern meddelade föreskrifter för varje särskilt fall. Medgivan­

den att fullgöra viss del av undervisningsskyldigheten genom forsknings-

undervisning eller forskningshandledning har hittills i starkt begränsad

omfattning meddelats av kanslern med stöd av bestämmelserna i universi-

tetsstatuternas 51 § 2 mom. resp. 53 § 3 mom. För min del vill jag livligt

förorda att statsmakterna uttalar sig för en liberalisering av praxis på detta

område. Utbyte av ifrågavarande slag bör enligt min mening kunna ske, då

vederbörande lärare har att handleda ograduerade forskare i sådan omfatt­

ning, att en nedsättning av hans övriga undervisningsskyldighet framstår

såsom påkallad för alt bereda honom själv rimlig tid för egen forskning.

I detta sammanhang vill jag framhålla betydelsen av att professorer och labo­

ratorer (motsvarande) beredas ökade möjligheter att erhålla partiell tjänste-

befrielse för forskning eller författande av lärobok. Såväl vikten av att

bereda förbättrade arbetsvillkor för forskningen som den i många ämnen

framträdande bristen på lämpliga läroböcker talar enligt min mening starkt

för eu ändring i angiven riktning. En sådan kan ske antingen genom en änd­

ring av Kungl. Maj :Is praxis eller genom en utsträckning av kanslerns möj­

ligheter att medgiva partiell tjänstebefrielse. I senare fallet synes det mig

önskligt att universitetsstatuternas 52 § 3 mom. ändras så, att maximitiden

för kanslerns befogenhet utsträckes till exempelvis två terminer för lärobok,

respektive eu eller, då särskilt starka skäl föreligger, två terminer under

varje period om fem år för forskning.

I likhet med de av mig hörda remissinstanserna instämmer jag helt i

utredningens principiella uttalanden rörande betydelsen av en stark ökning

av topptjänsternas antal under de närmaste åren. Att statsmakterna i

princip uttalar sig för eu sådan ökning och alt planmässiga åtgärder för

dennas realiserande utan uppskov vidtages, synes mig i sjskiva verket vara

en oeftergivlig förutsättning för genomförandet av den forsknings- och

undervisningsreform, som universitetsutredningen haft till uppdrag att

förbereda, .lag delar utredningens mening om nödvändigheten av alt nu

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

100

befintliga universitet och högskolor bygges ut till full forsknings- och

undervisningskapacitet genom komplettering av topp tjänsterna inom cen­

trala ämnen, och även i många fall genom inrättande av dylika tjänster i

ännu ej representerade ämnen. Det synes mig självklart att det måste vara

rationellt att sörja för en sådan upprustning av befintliga lärosäten, innan

man inrättar nya. Utredningens uppskattning att minst 100 permanenta

ämnesbundna tjänster skulle behöva inrättas under den närmaste femårs­

perioden för att realisera det sålunda angivna programmet, synes mig ej

för högt tilltagen.

Utöver de permanenta ämnesbundna tjänsterna tillkommer de personliga

forskartjänsterna. Utredningen har med rätta framhållit dessa tjänsters

utomordentligt stora betydelse för ett rationellt tillvaratagande av forskar-

begåvningarna, och anser att inrättandet av sådana befattningar, som hit­

tills i alltför hög grad haft karaktären av en undantagsföreteelse, i stället

bör göras till en normal väg för att trygga vetenskapens utveckling och

differentiering. Vid sidan av sådana personliga professurer, som hittills före­

kommit, skall enligt utredningens förslag två nya typer av befattningar till­

komma, nämligen rörliga professurer och förordnandeprofessurer. För

min del vill jag livligt tillstyrka utredningens förslag att dels avsevärt under­

lätta tillkomsten av personliga forskartjänster av hittills förekommande

typ, dels även införa 25 rörliga professurer under den närmaste femårs­

perioden.

De rörliga professurerna skall enligt förslaget vara »gemensamma för

hela universitets- och högskoleväsendet och tillsättas av Kungl. Maj:t utan

avseende på ämne eller läroanstalt». Jag förutsätter, att utredningen här

avser endast de lärosäten, som eljest är föremål för behandling i betänkan­

det. Vid dessa befattningars tillsättande torde de svårigheter med avseende

på jämförelsen mellan forskarmeritering på helt olika fält, vilka ovan på­

pekats i samband med forskardocenturerna, komma alt i än högre grad

göra sig gällande. I analogi med vad här ovan föreslagits i fråga om forskar­

docenturerna, synes det möjligen kunna övervägas att, eventuellt efter för­

loppet av viss övergångstid, på lämpligt sätt anknyta även de rörliga pro­

fessurerna till vissa större ämnesområden.

Utredningens förslag om inrättande av förordnandeprofessurer är främst

motiverat av forskningens behov av internationella kontakter. Detta behov

är för visso starkt framträdande, och kan ej tillnärmelsevis fyllas med hjälp

av nu tillgängliga resurser i fråga om anslag för inbjudande av gästföre­

läsare, resor för svenska forskare in. in. Jag ställer mig emellertid tvek­

sam till utredningens förslag på denna punkt. De »utländska forskare av

utmärkt förtjänst», som utredningen åsyftar, torde i själva verket sällan ha

möjlighet att antaga en svensk inbjudning för så lång tid, som utredningen

synes avse med sitt förslag. Ej heller torde det för dessa, som väl i flertalet

fall innehar ordinarie anställning i sitt hemland, ha något större intresse att

under en tids vistelse här förvärva svensk pensionsrätt. Mera realistiskt

synes det vara att — i anslutning till rådande internationell praxis — öppna

möjlighet att till de svenska lärosätena inbjuda så kallade »visiting profes­

sors» för tider, varierande mellan några månader och ett eller annat år.

Under efterkrigstiden har ett stort antal svenska forskare med synnerligen

gott utbyte innehaft sådana kortvariga anställningar i utlandet, och det

synes vara en allmänt känd brist hos oss, att våra möjligheter att på lik­

nande villkor inbjuda utländska gäster är så begränsade. För min del vill

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1950

101

jag därför, med avstyrkande av utredningens förslag beträffande inrättande

av förordnandeprofessurer, föreslå att särskilda medel ställes till förfo­

gande för ändamålet, exempelvis genom en höjning av reservationsanslaget

till gästföreläsningar med ett belopp, ungefärligen motsvarande kostnaden

för de av utredningen ifrågasatta 10 befattningarna. Anslaget bör då kunna

utnyttjas av universitet och högskolor för bland annat sådana inbjudningar,

som här avsetts. Givetvis bör anslaget även kunna disponeras för inbjudning

av »framstående svenska forskare, som är verksamma utanför universi­

tetsorganisationen».

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm yttrar bl. a. följande.

Kollegiet hälsar med tillfredsställelse förslaget att såväl rörliga profes­

surer som förordnandeprofessurer inrättas. All anledning finnes att an­

taga att dessa befattningar skulle bli väl utnyttjade och öka högskolornas

möjligheter att anpassa sig efter aktuella situationer. För att förordnande­

professurerna verkligen skall kunna utnyttjas synes de icke böra konstrue­

ras på i huvudsak samma sätt som professurerna vid musikhögskolan och

konsthögskolan. Enligt kollegiets uppfattning bör förordnandeprofessu­

rerna avse 3- eller 6-årsperioder och nytt förordnande kunna ske intill dess

vederbörande når för professor gällande pensioneringsgräns.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anför bl. a. följande.

Utredningens förslag om rörliga professurer finner lärarkollegiet utom­

ordentligt värdefullt. För att denna institution skall få önskad effekt, ford­

ras dock ett ganska stort antal sådana professurer, så att relativt täta ledig­

heter kan uppkomma genom avgång. Tillkomsten av sådana professurer kan

förväntas verksamt bidraga till att dugliga forskare kan kvarhållas vid eller

rekryteras till högskolorna. De föreslagna förordnandeprofessurerna ställer

sig kollegiet emellertid tveksamt inför. Ett förordnande på en bestämd tid

kommer som regel att leda till komplikationer, då vederbörande skall avgå

från befattningen. Det förefaller icke heller tilltalande, att innehavarna av

dessa professurer skulle få en sekundär ställning inom — såvitt rör hög­

högskolan — avdelnings- och lärarkollegium. Kollegiet vill i stället för för-

förordnandeprofessurer föreslå, att antalet rörliga professurer utökas, så

att man inom denna kategori kan bereda plats för framstående forskare

från utlandet, industrin eller annat håll utanför högskolorna.

Överstgrelsen för de tekniska högskolorna anför huvudsakligen följande.

Vid sina överväganden av frågan om laboratorernas ställning har över­

styrelsen kommit till den uppfattningen, att tillräckligt utrymme icke längre

finnes inom personalorganisationen vid våra universitet och högskolor för

ett bibehållande av laboraturerna (motsvarande) såsom särskilda topptjäns­

ter vid sidan av professurerna. Härvid har överstyrelsen även beaktat, att

efter tillkomsten av universiletslektorat — vilken nya typ av befattningar i

viss mån betingas av den utveckling, laboraturerna undergått — ett bibe­

hållande av sistnämnda befattningar framdeles ej heller kan motiveras med

behovet av en lägre ordinarie lärartjänst än professur inom den akademiska

karriären, då ett dylikt behov synes bliva i erforderlig omfattning tillgodo­

sett genom lektoraten. Överstyrelsen har sålunda funnit sig böra förorda att

— i allt fall för de tekniska högskolornas del — laboratorstjänsterna (mot­

svarande) avvecklas, vilket torde böra gälla såväl självständiga som andra

laboraturer. Härvid synes befattningarna böra omvandlas till professurer,

Knngl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

102

om — efter prövning av innehavarens kvalifikationer i varje särskilt fall —

vederbörande befinnes besitta professorskompetens, vilket som regel torde

komma att visa sig vara fallet, därest laboraturen blivit tillsatt med till-

lämpning av nu gällande behörighetsvillkor. Utöver professorskompetens

hos innehavaren torde emellertid för en laboratorstjänsts omvandling till

professur böra krävas, att befattningen ifråga ej — såsom fallet icke

sällan torde hava varit vid tillkomsten av nya osjälvständiga laboraturer —

huvudsakligen avser att tillgodose undervisningens behov. Föreligger icke

här angivna förutsättningar för omvandling av en laborator stjänst till pro­

fessur bör densamma enligt överstyrelsens mening sättas på övergångsstat

eller ändras till lektorstjänst.

I fråga om professurer har universitetsutredningen vidare föreslagit ett

inrättande av två nya slag av vad utredningen kallar personliga befattningar,

nämligen dels »rörliga professurer», vilka synes tänkta såsom ordinarie

fullmaktstjänster, dels »personliga professurer av förordnandetyp». Med

de gängse ordinarie professurerna och de personliga professurerna av tra­

ditionell karaktär ävensom de nyssnämnda adjungerade professurerna (i

förekommande fall förenade med personlig professur) skulle sålunda vid

ett genomförande av utredningens förslag universitets- och högskoleförvalt­

ningen komma att inrymma professurer av fem olika arter. Eu så rikhaltig

flora av professorsbefattningar ter sig redan ur allmänna administrativa

synpunkter mindre lockande och överstyrelsen, som förut berört de adjunge­

rade professurerna, är också av den uppfattningen, att en ytterligare gall­

ring av det tillämnade beståndet utan olägenhet bör kunna ske. Översty­

relsen är ense med utredningen om önskvärdheten av en smidigare form för

tillskapandet av personliga professurer utan den tidsutdräkt och omgång,

som den sedvanliga proceduren härutinnan medför. Detta synes överstyrel­

sen främst gälla för sådana fall, då det framstår såsom angeläget att åt lan­

det snabbt kunna »rädda» en förtjänt svensk forskare, för vilken vid den

aktuella tidpunkten ingen ordinarie professorstjänst står till buds och för

vars verksamhet en lämplig bas utan mera omfattande åtgärder kan beredas

vid någon befintlig institution. Härvidlag kan enligt överstyrelsens mening

ingalunda vara avgörande, om den ifrågakommande forskaren redan är verk­

sam inom universitets- och högskoleorganisationen eller ej. Oftast torde

emellertid — i motsats till vad utredningen för dess förordnandeprofes­

surer angivit — vederbörande tillhöra denna organisation. Det kan sålunda

gälla en framstående e. o. docent eller e. o. forskardocent, vars förordnande

utlöper, eller — för att välja ett till överstyrelsens eget förvaltningsområde

inskränkt exempel — en framstående speciallärare. Men även ett önske­

mål att för en tid till ett svenskt lärdomssäte knyta en framstående utländsk

vetenskapsman synes under i övrigt enahanda förutsättningar kunna till­

godoses genom förordnandeprofessurer av bär åsyftad karaktär, även om

möjligheterna härtill med hänsyn till bestämmelserna i § 28 regeringsfor­

men blir begränsade. I en här angiven situation skulle enligt överstyrelsens

åsikt ett antal till Kungl. Maj :ts förfogande ställda professorsbefattningar,

som icke vore ämnesbundna, kunna tillgodose ett viktigt behov. Dessa "be­

fattningar synes böra givas karaktär av förordnandetjänster, varvid förord­

nandetidens längd torde böra avpassas med hänsyn till omständigheterna i

det särskilda fallet. Ett system med rörliga förordnandeprofessurer i enlig­

het med av överstyrelsen här antydda riktlinjer, varvid det synes vara ra­

tionellast att ifrågakommande antal befattningar redan från början för­

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

103

delas mellan universitetskanslerns och överstyrelsens förvaltningsområden,

är överstyrelsen för egen del beredd att förorda. Om överstyrelsen sålunda

funnit sig kunna förorda ett system med vad som skulle kunna kallas »rör­

liga förordnandeprofessurer», har överstyrelsen däremot icke blivit över­

tygad om ändamålsenligheten av att införa den typ av »rörliga professurer»,

som universitetsutredningen föreslagit. Utredningen synes hava avsett, att

dessa befattningar skulle hava karaktären av ordinarie fullmaktstjänster,

vilket innebär att den person, som tilldelas en dylik befattning, kan komma

att innehava densamma till pensionsålderns inträde. Vid sådant förhållande

synes basorganisationsfrågan här få samma räckvidd, som gäller beträf­

fande sedvanliga ordinarie och personliga professurer, för vilkas inrättande

i varje särskilt fall riksdagens medverkan erfordras. Det synes översty­

relsen också kunna befaras, att rörligheten hos en här avsedd professors­

befattning kommer att avtaga med rörligheten hos dess innehavare för att

vid dennes avgång — kanske efter mer än ett kvarts sekel och sedan befatt­

ningens basorganisation under tiden för innehavet genom beslut av stats­

makterna i skilda hänseenden utbyggts — slutgiltigt i fast form inför­

livas med den permanenta lärarorganisationen vid vederbörande lärdoms­

säte.

Förslaget om införande i högskolestadgarna av bestämmelse om partiell

tjänstebefrielse för professor och laborator (motsvarande) samt om en

översyn av dessa stadgar i övrigt för en närmare anpassning till univer-

sitetsstatuterna har ej givit överstyrelsen anledning till erinran.

Överstyrelsen vill emellertid framhålla, att partiell tjänstebefrielse redan

nu beviljas ordinarie lärare vid de tekniska högskolorna med analog till-

lämpning av universitetsstatuterna, ehuru sådana ärenden som regel måste

underställas Kungl. Maj :ts prövning. En översyn av högskolestadgarna i

övrigt har för överstyrelsen tidigare framstått såsom ett viktigt önskemål.

Numera synes det likväl överstyrelsen kunna ifrågasättas, huruvida icke

universitetsutredningens arbete dessförinnan lämpligen bör slutföras, så

att en sådan översyn för olika lärosätens vidkommande kan verkställas

på grundval av det samlade resultatet av detta arbete.

Ingeniörsvetenskapsakademien yttrar huvudsakligen följande.

Förslaget att inrätta rörliga professurer och personliga professurer av

förordnandetyp hälsas med tillfredsställelse. Antalet sådana befattningar

synes böra göras större än som föreslagits.

Statens medicinska forskningsråd vill varmt tillstyrka inrättande av de

s. k. rörliga professurerna och förordnandeprofessurerna och anför ytter­

ligare följande.

Viktigt anser rådet vara, att möjlighet finnes för de statliga forsknings­

råden att ta initiativ för tillsättande av dessa professurer. Genom de rörliga

professurerna kommer möjlighet att finnas att ta hand om yngre mycket

kvalificerade forskare som i annat fall ev. skulle lämna forskningen i vårt

land. Statens medicinska forskningsråd har för sin del under längre tid

genom personliga anslag understött flera forskare, som torde vara ytterst

lämpliga för dessa rörliga professurer. Rådet har likaså tidigare genom

anslag möjliggjort för framstående utländska forskare att för längre eller

kortare tid kunna knytas till svenska forskningsinstitutioner på det sätt,

som föreslås för förordnandeprofessurerna. Rådet vill här endast anföra,

att möjlighet att begränsa förordnandetiden till eu kortare tidsperiod,

104

exempelvis ett år, måste finnas, då det är troligt, att många utländska

forskare inte önskar eller inte kan för längre lid lämna sin egen institution.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd liar med största intresse note­

rat förslaget om inrättande av s. k. rörliga professurer och vill livligt till­

styrka utredningens förslag på denna punkt.

Atomkommittén yttrar bl. a. följande.

Alldeles särskilt betydelsefulla är utredningens påpekanden och förslag

vad gäller inrättandet av personliga befattningar. Atomkommittén vill till­

styrka de förslag om inrättande av två nya befattningstyper som här fram­

läggs, nämligen de rörliga professurerna och personliga professurer av

förordnandetyp. En förutsättning är dock att skapandet av dessa befatt­

ningstyper ej tas till intäkt för en ännu restriktivare politik än hittills,

när det gäller inrättandet av de rent personliga befattningar, som helt

visst ändå kommer att behövas i särskilda fall.

Statens tekniska forskningsråd förklarar sig dela utredningens uppfatt­

ning, att rörliga professurer och förordnandeprofessurer bör införas och

anför i fråga om förordnandeprofessurer ytterligare följande.

Enligt rådets uppfattning bör förordnandeprofessurerna kunna utnyttjas

för att i vissa fall för begränsade perioder knyta framstående industrimän

till våra tekniska högskolor. Vid de tekniska högskolorna bör man därför

tänka sig ett system med förordnanden om treårsperioder, vilka kan för­

längas obegränsat antal gånger och vilka där så prövas erforderligt till­

försäkras pensionsrätt. I de fall där så befinnes lämpligt bör redan från

början längre förordnandetid än tre år, t. ex. upp till tio år, kunna ifråga-

komma. Det synes väsentligt att ingen maximering föreskrives eftersom

en sådan begränsande bestämmelse rörande det antal år varunder förord­

nande sammanlagt kan ges, säkerligen skulle väsentligt minska möjlig­

heterna att genom dessa förordnandeprofessurer knyta in- och utländsk

expertis till högskolorna.

Medicinalstyrelsen tillstyrker livligt förslagen om rörliga professurer och

förordnandeprofessurer.

Statens löncnämnd yttrar:

Utredningen föreslår bl. a. inrättande av s. k. förordnandeprofessurer

för att möjliggöra att utländska forskare av utmärkt förtjänst eller fram­

stående svenska forskare, som är verksamma utanför universitetsorganisa­

tionen, för längre eller kortare tid skall kunna knytas till denna. I fråga

om förordnandetid och pensionsrätt på dessa tjänster anser utredningen,

att gällande bestämmelser beträffande professorerna vid konsthögskolan

och musikhögskolan kan vara vägledande. Flertalet av professurerna vid

nämnda högskolor är placerade i lönegrad med beteckningen Bq eller ABq,

vilket innebär förordnande för begränsad anställningstid med rätt i före­

kommande fall till bl. a. s. k. uppskjuten pension vid 65 års ålder. Nämn­

den, som har svårt att finna att en sådan anställningsform kan vara lämp­

lig i förevarande fall, ifrågasätter, om inte åtminstone tills vidare under

en försöksperiod förordnande med arvode eller såsom extra tjänsteman

borde komma till användning för här avsedda forskarbefattningar, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1959

105

av utredningens motivering att döma skulle komma att få en i hög grad

personlig karaktär.

SACO anför bl. a. följande.

Utredningens förslag till omvandling av självständiga laboraturer till-

styrkes. En förutsättning för att forskarens karriär i dess helhet skall te

sig lockande är att antalet högre sluttjänster står i någorlunda rimlig

proportion till det sammanlagda antalet tjänster. En kraftig utökning av

antalet tjänster på lägre nivå måste därför kompletteras med förslag om

utökning av i första hand antalet professurer. Endast sistnämnda tjänste­

typ har ju — till skillnad främst från lektoraten — obetingad konkurrens­

kraft i förhållande till de möjligheter, som den övriga arbetsmarknaden

kan erbjuda personer med här aktuella kvalifikationer. Utredningen har

emellertid ej lagt fram något specificerat förslag till ökning av antalet

sådana tjänster utan stannar vid en blygsam antydan om att minst 100

nya toppbefattningar nog måste inrättas under den närmaste femårsperio­

den. I jämförelse med 157 nya e. o. docenturer och 30 nya forskardocent-

befattningar är detta antal helt otillräckligt även om man tar hänsyn till

de föreslagna 25 rörliga professurerna. I fråga om dubblering av ordinarie

tjänster anser utredningen att man bör sikta mot att låta de centrala äm­

nena företrädas av dubbla toppbefattningar. Detta påpekande är väsentligt.

Egendomlig ter sig däremot utredningens åsikt att detta särskilt bör gälla

ämnen »som fordrar en omfattande apparatur och stora institutionsloka-

ler». Det borde dock i första hand vara ämnets art, bl. a. med hänsyn till

graden av specialisering, behovet av mångsidig lorskning och undervis­

ningens omfattning, som skulle vara avgörande, icke yttre faktorer, såsom

institutionslokalernas ytinnehåll. I syfte att förbättra möjligheterna till

sluttjänster för internationellt sett framstående forskare för vilka slut­

tjänster inom den permanenta organisationen inte finns tillgängliga har

utredningen föreslagit inrättande av s. k. rörliga professurer. SACO \ill

starkt stödja detta förslag men önskar samtidigt betona, att dessa tjänster

icke enbart bör förbehållas sådana ämnen, som har ett internationellt

forum. Forskare inom ämnen, som till sin natur är nationellt bundna, bör

lika väl kunna ifrågakomma vid tillsättning av rörliga professurer. Antalet

föreslagna tjänster torde vidare, med hänsyn till de behov som föreligger

vid olika universitet och högskolor, vara otillräckligt. Utredningens för­

slag om förordnandeprofessurer tillstyrkes.

SFS framhåller bl. a. följande.

Eu ofta uttalad princip i utredningens förslag till upprustning av forsk­

ningen är att de utpräglade forskarbegavningarna vid universiteten och

högskolorna bör tillvaratagas. Som ett led i denna strävan föreslår utred­

ningen ett antal tjänster som rörliga professorer och förordnandeprofes­

sorer. SFS hälsar detta med stor tillfredsställelse. Betraktar man emeller­

tid de ordinarie slott jänslcrna vid universiteten ur den akademiska forskar­

karriärens synpunkt synes oss utredningens förslag knappast överens­

stämma med dess uttryckligt lastslagna princip: »ytterst är det endast tlei

ordinarie slutljänslcr som ger forskarbanan eu rimlig trygghet». Det ul-

byggnadsprogram för forskarkarriärens slutljänster som utredningen skis­

serar framstår varken genom sin omfattning eller utformning som ägnat

Kungl. Alaj.ts proposition nr 105 är 195!)

att öka tryggheten på forskarbanan. Tvärtom synes uppenbara risker före­

ligga för en allvarlig försämring därvidlag.

TCO fäster särskilt avseende vid förslaget om inrättande av ett antal

rörliga professurer.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Departementschefen

Inte minst från samhällets synpunkt är det synnerligen angeläget, att i en

tid av starkt ökande forskningsaktivitet så många som möjligt av alla

verkligt intresserade och kompetenta forskare beredes tillfälle att fortsätta

sin vetenskapliga verksamhet. Det är därför av särskild vikt att på ett

betryggande sätt säkerställa forskarrekryteringen.

Den av statsmakterna förra aret beslutade upprustningen av våra univer­

sitet och högskolor har inneburit bl. a. ett första steg i riktning mot en för­

stärkning av forskarrekryteringens bas. Antalet doktorand- och licentiand-

stipendier har utökats avsevärt och stipendiebeloppen höjts väsentligt. Stö­

det åt ograduerade forskare har utvidgats och förstärkts kraftigt. Främst i

rekryteringsstimulerande syfte har anställningsförhållandena förbättrats

för befattningshavarna i assistent- och amanuenskarriären vid flertalet av

våra högre läroanstalter. De åtgärder, som nu återstår, gäller givetvis främst

ett ytterligare säkerställande av sagda rekryteringsbas men även åstadkom­

mandet av en ur alla synpunkter lämpligt utformad och dimensionerad på­

byggnad av densamma. Härvid bör eftersträvas dels att så många forskar-

begåvningar som möjligt blir tillvaratagna, dels att vid våra universitet och

högskolor förutsättningar skapas för den lämpligast möjliga forsknings­

miljö, dels ock att det vid sidan av dessa läroanstalter föreliggande behovet

av kvalificerade forskare blir tillgodosett. Samtidigt härmed måste beaktas,

förutom de föreliggande variationerna de skilda forskningsfälten emellan,

jämväl de växlande rekryteringsförhållandena såväl inom de olika forsk­

ningsområdena som på de olika stadierna i forskarkarriären.

I likhet med utredningen anser jag, att forskarkarriärens tjänster bör bilda

ett organiskt helt; utan topptjänster kan mellantjänsterna knappast i läng­

den verka attraktiva och utan ett urval via ett stort antal lägre tjänster kan

inte verkligt högkvalificerade krafter påräknas för toppbefattningarna.

Jag övergår nu till att behandla de i forskarkarriären ingående tjänstety­

perna var för sig och börjar därvid med karriärens bas. Dessförinnan vill

jag dock med några ord beröra min inställning till frågan om de två teolo­

giska fakulteternas forskningsresurser. Dessa fakulteter förfogar nu till­

sammans — förutom över viss biträdande lärar-, assistent- och amanuens-

samt biträdespersonal — över sexton professurer och fjorton e. o. docent-

tjänster. Som framgått redan i det föregående har det ej varit möjligt att

i full utsträckning tillgodose de av universitetsutredningen framlagda för­

slagen. Bland annat med hänsyn till de överväganden, som på grund här­

107

av varit nödvändiga, har jag inte ansett mig böra föreslå några ökade

personella forskningsresurser för de teologiska fakulteterna.

Assistenter och amanuenser. Assistent- och amanuenstjäns­

terna utgör den egentliga basen i forskarkarriären.

Vad angår assistent- och amanuenspersonalens ställning inom de filoso­

fiska fakulteterna vill jag först erinra om att det förutnämnda av statsmak­

terna förra året fattade upprustningsbeslutet bl. a. innebär, att ett system

med organisationsplaner införes för de filosofiska fakulteternas del i syfte att

möjliggöra en anpassning till växlingarna i studerandeantalet av dessa fakul­

teters undervisningsresurser. Därvid har uppställts vissa normer, avsedda

att utgöra riktlinjer för beräkning av insatser för undervisningens vidkom­

mande av assistent- och amanuenskrafter. Utredningen har nu funnit, att

dessa normer bör så till vida kompletteras som att varje enskilt ämne bör

i fråga om assistent- och amanuenshjälp tillförsäkras vissa minimiresurser

för forskning och allmänt institutionsarbete. Utredningen har också — som

av det föregående framgått — framlagt förslag härom. Vid de beräkningar,

som utredningen i anslutning härtill utfört, har utredningen uttryckt det

för forskning och allmänt institutionsarbete såsom erforderligt beräknade

assistent- och amanuensbehovet i tjänstgöringstimmar för assistent på så

sätt att en förste amanuenstjänst beräknats motsvara 500 tjänstgörings­

timmar för assistent, d. v. s. halva det antal tjänstgöringstimmar som åvilar

en assistent, medan en andre amanuenstjänst beräknats motsvara 300 och

en tredje amanuenstjänst 225 »assistenttimmar». I förenklingssyfte kommer

jag att i det följande tillämpa samma uttryckssätt i vad avser såväl forsk­

ningens som undervisningens behov av assistent- och amanuenskrafter.

Ett särskilt fastställande av de skilda ämnenas behov av assistenttimmar

för forskning och allmänt institutionsarbete torde visserligen icke vara i

och för sig nödvändigt men dock lämpligt och ändamålsenligt med hänsyn

till hela uppläggningen av systemet för dimensionering av de filosofiska

fakulteternas undervisningsresurser. Systemet med organisationsplaner

torde nämligen icke kunna fungera på ett fullt tillfredsställande sätt om

icke det antal assistenttimmar, som de enskilda ämnesföreträdarna bör ha

rätt och möjlighet att avdela för forskning och allmänt institutionsarbete,

i särskild ordning angives. Jag erinrar om vad statsutskottet i sitt utlåtande

1958: B 48, s. 66, härutinnan anfört.

Utredningens förslag till beräkning av minimiresurserna med avseende på

assistent- och amanuenspersonal för forskningens och det allmänna institu­

tionsarbetets behov innebär i korthet följande. För varje professur och labo-

ratur (motsvarande) — ordinarie eller personlig — beräknas 500 assistent-

timmar. För varje sådan befattning i experimentellt, matematiskt eller sam­

hällsvetenskapligt ämne samt i historia, litteraturhistoria, engelska språ­

ket, nordiska språk, romanska språk och tyska språket beräknas ytterligare

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

108

500 assistenttimmar. För varje här avsedd befattning i fysik eller kemi be­

räknas därutöver 1 000 assistenttimmar.

Resultatet av utredningens beräkning har jag funnit i stort sett väl av­

vägt. Jag är av olika skäl emellertid icke beredd att helt acceptera detsamma.

Det mått av assistenttimmar för forskning och allmänt institutionsarbete,

som bör avdelas för varje laboratur (motsvarande) bör enligt min mening

icke vara lika stort som det som bör reserveras för professur. Med hänsyn

härtill räknar jag med att det antal assistenttimmar, som för här avsett

ändamål bör avdelas för en laboratur (motsvarande), utgör hälften av vad

utredningen härutinnan föreslagit. För de filosofiska fakulteternas del an-

ser jag mig i övrigt kunna acceptera resultatet av utredningens beräk­

ningar. Jag föreslår i det följande att medel beräknas för den förstärkning

av ifrågavarande personal, som från och med nästa budgetår erfordras för

det åsyftade avdelandet av ett visst antal assistenttimmar för forskning och

allmänt institutionsarbete. Inom ecklesiastikdepartementet har utarbetats

en förteckning, utvisande det antal assistenttimmar i varje enskilt ämne

inom de filosofiska fakulteterna, som enligt här angiven beräkning bör få

avdelas för forskning och allmänt institutionsarbete; förteckningen torde

lämpligen fogas som bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Med hänsyn till den variationsrikedom, som råder inom all forskning,

inte minst i fråga om den inom de filosofiska fakulteterna bedrivna, ligger

det emellertid i sakens natur att möjligheter till förändringar måste före­

ligga av de för de olika ämnena inom sagda fakulteter här beräknade anta­

len assistenttimmar. Sådana förändringar kan bli motiverade av olika skäl.

Det kan sålunda exempelvis tänkas, att forskningen vid en enskild institu­

tion utvecklas i sådan riktning, att behovet av assistent- och amanuenshjälp

där blir alldeles särskilt starkt markerat. Vid sådant förhållande torde det

tå ankomma på vederbörande anslagsäskande myndighet att petitavägen

framlägga motiverat förslag i fråga om de förändringar i de härutinnan

uppställda minimimåtten, som kan anses befogade. Vidare torde vissa ämnen

redan tidigare med hänsyn till enbart forskningens och institutionsarbetets

behov ha tillförts ett visst extra tillskott av assistent- eller amanuensperso­

nal utöver vad som angivits i förteckningen. Jag förutsätter, att någon

sänkning av en härutinnan uppnådd standard ej i och för sig skall ske.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de kompletterande före­

skrifter som kan erfordras i detta avseende.

Vad jag sålunda förordat föranleder ett ökat behov av assistenttimmar

för de filosofiska fakulteternas del från och med nästa budgetår. I årets

statsverksproposition har jag med hänsyn till undervisningens behov

beräknat medel under respektive avlöningsanslag för bl. a. assistent- och

amanuenspersonal vid nämnda fakulteter. Därjämte har jag av tekniska

skäl under dessa anslag för sagda fakulteters vidkommande beräknat de

mindre medelsbelopp för forsknings- och institutionsarbete av assistent

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

109

eller amanuens, vilka jag i då förevarande sammanhang ansett mig böra

förorda. Sistnämnda medelsbelopp förslår emellertid ej för ändamålet i

fråga. Härtill kommer att ytterligare medel erfordras för undervisningens

del, eftersom de under respektive avlöningsanslag nu förtecknade assistent-

och amanuenstjänsterna i en utsträckning, som ej kunnat angivas vid

statsverkspropositionens avlåtande, kan komma att tagas i anspråk för

forskning och allmänt institutionsarbete. För ifrågavarande ändamål er­

fordras sålunda — utöver vad som beräknats i statsverkspropositionen —

ett medelstillskott, vilket jag uppskattar till 652 000 kronor, varav 306 000

kronor belöper sig på Stockholms högskola. Jag avser att göra slutlig fram­

ställning härom i det följande.

Såsom framgått av det föregående har som mätt vid beräkning av

behovet av assistent- och amanuenspersonal använts assistenttimmar.

Härigenom lämnas — på sätt utredningen exemplifierat — möjlighet att

inom en given kostnadsram bestämma fördelningen mellan assistent- samt

förste-, andre- och tredje amanuenstjänster efter prövning i varje särskilt

fall. De samlade arbetsuppgifterna för här avsedd personal bör sedan, såsom

utredningen även framhållit, fördelas på samtliga befattningshavare utan att

någon enskild utpekas som assistent för forskning respektive assistent för

undervisning. Som regel torde heller icke här avsedd befattningshavare böra

fullgöra sin tjänstgöring uteslutande inom undervisningen eller uteslutande

i forskningsarbete. Varje enskild befattningshavare bör sålunda i princip —

liksom hittills — utnyttjas för både forskning och undervisning.

Jag ingår härefter på utredningens förslag beträffande assistent- och

amanuenspersonalen inom de medicinska fakulteterna. Enligt förslaget bör

dessa fakulteters teoretiska ämnesgrupp tillförsäkras minimiresurser med

avseende på assistent- och amanuenspersonal för forskning och allmänt insti­

tutionsarbete i enlighet med samma normer, som förordats för motsvarande

personal inom de filosofiska fakulteterna. I anslutning härtill vill jag erinra

om att undervisningen inom dessa fakulteter relativt nyligen reformerats

och utbyggts. Därvid har icke redovisats någon exakt bestämning av det

antal assistenttimmar, som krävs för undervisning å den ena och forskning

och institutionsarbete å den andra sidan. Då utbyggnaden emellertid icke i

och för sig avsett enbart undervisningen, anser jag det icke nu påkallat med

ytterligare åtgärder härutinnan. Därest vederbörande anslagsäskande myn­

dighet anser personalförstärkning på assistent- och amanuensstadiet i ett

enskilt ämne motiverad, räknar jag emellertid med all den därvid kominer

att redovisa det för ämnet disponibla antalet assistenttimmar med särskilt

angivande av hur dessa timmar utnyttjas för å ena sidan forskning och all­

mänt institutionsarbete och å andra sidan undervisning. De medicinska fa­

kulteternas behov av nya rekryteringsbefattningar kommer jag alt närmare

ingå på under avsnittet om forskarassistenter i det följande.

Vad beträffar assistent- och amanuenspersonalen inom de juridiska fakul­

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

no

teterna vill jag erinra om att denna personal i enlighet med beslut av 1957

års riksdag för närvarande successivt bygges ut. I anslutning härtill har

bland annat i årets statsverksproposition beräknats medel till en förste ama­

nuenstjänst vid vardera av de två juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund.

Jämväl för den stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms hög­

skola torde från och med nästa budgetår komma att beräknas medel för en

sådan tjänst. I enlighet med riksdagens förutnämnda beslut avses assistent-

och amanuenskadrerna vid ifrågavarande tre juridiska fakulteter budget­

åren 1960/62 utökade med ytterligare sammanlagt fyra tjänster som assis­

tent, två som förste amanuens och en som andre amanuens. Under de när­

maste tre budgetåren torde sålunda nämnda tre läroanstalter komma att

tillföras sammanlagt 6 800 assistenttimmar för den juridiska undervis­

ningen. Med hänsyn främst därtill är jag icke här beredd att förorda någon

förstärkning av assistent- och amanuenspersonalen vid de juridiska fakul­

teterna. I detta sammanhang vill jag något beröra vad som från berörda

remissinstansers sida anförts om de inom dessa fakulteter föreliggande

rekryteringssvårigheterna. Orsaken till dessa svårigheter synes vara att

doktorandstipendier och den rättsvetenskapliga karriären överhuvud

icke utgör ett tillräckligt konkurrenskraftigt alternativ till domarbanan

och de yrkesområden i övrigt, som står öppna för juridiskt utbildad ar­

betskraft. Till belysning av de svårigheter, som härvidlag föreligger, kan

nämnas att rekryteringsunderlaget för redan inrättade och i princip

beslutade högre ordinarie befattningar inom dessa fakulteter visat sig allt­

mer otillräckligt. Sålunda har t. ex. professuren i finansrätt vid Uppsala

universitet ledigförklarats fyra gånger utan att kompetent sökande an­

mält sig. Vidare har inte någon sökande anmält sig till två ledigförklarade

preceptoral, det ena i offentlig rätt vid nyssnämnda universitet och det

andra i civilrätt vid Stockholms högskola. Därjämte föreligger nu ett flertal

vakanser på docentbefattningar inom förevarande fakulteter. Möjligheterna

till doktorandstipendier i juridiska ämnen utnyttjas för närvarande icke

heller helt. Jag har inte för avsikt att här framlägga något förslag, som

har avseende på dessa förhållanden, men jag har velat peka på problemen

för att visa, att frågan om möjligheterna att rekrytera de juridiska fakulte­

ternas lärar- och forskartjänster måste följas med uppmärksamhet i fort­

sättningen.

Jag övergår slutligen till att behandla assistent- och amanuenspersona­

lens ställning vid de tekniska högskolorna.

Redan i ett tidigare avsnitt av min framställning har jag särskilt pekat på

de tekniska högskolorna med hänsyn till att forskningen där är av största

betydelse för samhällets utveckling. Jag har därvid även uttalat, att med av­

seende på forskningens inriktning gränserna mellan universitet och hög­

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

in

skolor numera håller på alt suddas ut och att detta utgör ett ytterligare

motiv för en successiv utbyggnad av dessa högskolors forskningsresurser till

en nivå motsvarande universitetens. Vad jag därvid främst haft i åtanke är

att behovet av grundläggande forskning inom det tekniska området ökat

i särskilt hastig takt. Som jag framhållit i årets statsverksproposition har

i universitetsutredningens betänkande understrukits, att en tendens till

starkt ökad rekrytering av forskaradepter vid de tekniska högskolorna

redan är märkbar. Av vissa i betänkandet redovisade undersökningar fram­

går bl. a., att antalet licentiander vid dessa högskolor år 1957 var inemot

fem gånger så stort som år 1949. Allt talar sålunda för att väsentligt ökade

insatser nu är nödvändiga för att säkerställa forskarrekryteringen vid de

tekniska högskolorna och på effektivast möjliga sätt stödja och stimulera

dem som påbörjar vetenskapligt teknisk utbildning.

Enligt min mening är det en brist, att de nuvarande förste assistent­

tjänsterna vid de tekniska högskolorna ej är forskarrekryteringsbefattningar

av samma ändamålsenliga konstruktion som gäller för universitetsassistent-

tjänsterna. Som redan torde ha framgått är dessa förste assistenter fast

knutna till institutionerna med heltidstjänstgöring i själva institutions­

arbetet. Medan en universitetsassistent har en tjänstgöringsskyldighet av

1 000 timmar per år i institutionsarbete och i övrigt skall ägna sin tid åt det

egna licentiat- eller avhandlingsarbetet, är sålunda de tekniska högskolornas

förste assistenter formellt skyldiga att ägna full arbetstid åt institutionens

arbete och har mindre utrymme för eget forskningsarbete. Mellan de tek­

niska högskolornas förste assistenter och universitetsassistenlerna förelig­

ger för närvarande olikhet, förutom i fråga om tjänstgöringsskyldigheten i

institutionsarbetet, jämväl i fråga om vissa med anställningen förbundna

trygghetsförmåner, såtillvida att universitetsassistenterna enligt föregående

års riksdagsbeslut efter viss tids aspiranttjänstgöring beredes anställning

såsom extra ordinarie tjänstemän, medan de tekniska högskolornas förste

assistenter saknar denna förmån.

För att rekryteringsunderlaget för forskare vid de tekniska högskolorna

skall ökas, tillstyrker jag utredningens föreliggande förslag att de nuvarande

förste assistenterna vid de tekniska högskolorna ges samma forskarutbild-

ningsmöjligheter som assistenterna vid universiteten. Jag förordar därför att

tjänstgöringsskyldigheten för de tekniska högskolornas förste assistenter får

samma utformning som för universitetsassistenterna. Detta innebär att

skyldigheten att tjänstgöra i institutionens arbete bestämmes till 1 000 tim­

mar per år. Samtidigt bör, såsom utredningen föreslagit, föreskrivas, att

återstående arbetstid skall användas för sådan forskning och utbildning un­

der institutionschefens handledning, som möjliggör för befattningshavaren

att förvärva licentiatexamen respektive doktorsgrad. Befattningarna bör

vidare liksom universitetens assistentbefattningar ha karaktären av heltids­

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

tjänster i reglerad befordringsgång med möjlighet till extra ordinarie anställ­

ning under vissa förutsättningar. I överensstämmelse med utredningens

förslag bör förordnande å befattningarna ges tills vidare, dock för en tid

av högst ett år i sänder. Därjämte bör — likaledes i enlighet med vad utred­

ningen förordat — tjänstebenämningen även vid de tekniska högskolorna

bli assistent. De s. k. övningsassistenterna vid dessa högskolor bör härefter

även officiellt benämnas övningsassistenter.

De föreslagna åtgärderna i syfte att förbättra forskarrekryteringen och

forskarutbildningen föranleder bl. a. ett väsentligt ökat behov av ytterligare

assistentbefattningar vid de tekniska högskolorna. I anslutning till utred­

ningens förslag förordar jag, att — utöver vad i statsverkspropositionen före­

slagits — i förevarande sammanhang beräknas medel för 90 nya assistent­

tjänster vid dessa högskolor. Detta föranleder ett ökat medelsbehov av i runt

tal 1 582 000 kronor, vilket jag avser att beakta vid mina slutliga anslags­

beräkningar i det följande.

Forskarassistenter. Utredningen har gett uttryck åt den upp­

fattningen att det saknas ett led i den nuvarande forskarkarriären. För

forskning avsedda befattningar mellan assistent- och docenttjänsterna fin­

nes icke. Även enligt min mening är det otvivelaktigt så att det härvidlag

för närvarande föreligger en lucka i forskarkarriären. Med hänsyn till det nu

kraftigt ökande behovet av graduerade forskare bör den nuvarande forskar­

karriären kompletteras med ett led, närmast avsett att hålla forskarbegåv-

ningarna kvar i forskningsarbete efter avlagd licentiatexamen. Vad det här

i första hand gäller är sålunda att stimulera doktorandrekryteringen.

För tillgodoseende av detta behov bör enligt utredningen införas eu ny

tjänstetyp, benämnd forskarassistent. Ett behov av en sådan ny tjänstetyp

har utredningen funnit föreligga för framför allt sådana forskningsområ­

den, som har särskilt svårt att hävda sig i konkurrensen med övriga verk­

samhetsområden. Inom främst de filosofiska fakulteterna har de nuvarande

biträdande lärartjänsterna i många fall tjänat såsom rekryteringstjänster

av här avsett slag och detta trots att de motiverats av enbart undervis­

ningens behov. Då sistnämnda behov emellertid i överensstämmelse med

beslut av förra årets riksdag skall tillgodoses genom inrättande av uni-

versitetslektorat, vartill kommer att flertalet av de nuvarande biträdande

lärartjänsterna, i vart fall såvitt gäller de filosofiska fakulteterna, avses att

successivt ombildas, blir behovet av mellantjänster för forskningens del än

mer accentuerat.

Vad beträffar den närmare utformningen av den nya tjänstetypen avses

denna såsom en mellan assistent- och docenttjänsterna inplacerad extra or­

dinarie heltidsbefattning. Som kompetenskrav föreslås avlagd licentiatexa­

men eller därmed jämförlig vetenskaplig kompetens. Enligt utredningens

113

förslag bör vidare tjänstinnehavaren förordnas för viss tid, förslagsvis högst

tre år i sänder, och förordnande, efter vederbörligt ansökningsförfarande och

yttrande av fakultet (motsvarande), meddelas av det mindre konsistoriet

(motsvarande). Docentkompetent innehavare av forskarassistenttjänst fö­

reslås få ett tilläggsarvode till lönen, så avpassat att avlöningen totalt upp­

går till samma belopp som tillkommer innehavare av docenttjänst. Utred­

ningen föreslår därjämte, att tjänstgöringsskyldigheten för forskarassistent

fastställes till 800 timmar per år, då tjänstgöringsskyldigheten fullgöres i

form av institutionsarbete, eller ett däremot svarande antal undervisnings-

timmar enligt närmare föreskrifter, som bör utfärdas av kanslern respek­

tive överstyrelsen för de tekniska högskolorna.

Den utformning som utredningen här givit den nya befattningen som

forskarassistent finner jag ändamålsenlig och lämplig. I likhet med så gott

som samtliga remissinstanser tillstyrker jag därför, att en sålunda utformad

tjänstetyp nu införes. Tjänsten torde böra placeras i lönegrad Ae 21.

Docentkompetent forskarassistent bör äga uppbära särskilt arvode av så­

dan storlek att de sammanlagda löneförmånerna uppgår till belopp, mot­

svarande lönen i 24 löneklassen å löneplan A, lärosätets ortsgrupp. Mot

angivna lönesättning för ifrågavarande tjänster har representanter för

vederbörande personalorganisation förklarat sig ej ha någon erinran. Vid­

kommande den årliga tjänstgöringsskyldighet, som forskarassistent har att

fullgöra för vederbörande läroanstalts räkning, vill jag här tillägga, att

denna enligt min mening i princip skall utgöra 800 timmar, då tjänstgö­

ringen fullgöres i form av enbart institutionsarbete, och minst 198 tim­

mar (motsvarande sex veckotimmar), då den fullgöres i form av enbart

undervisning. Inom ramen härför torde universitetskanslersämbetet respek­

tive överstyrelsen för de tekniska högskolorna få besluta i fråga om den

fördelning av tjänstgöringsskyldigheten mellan institutionsarbete och un­

dervisning, vartill omständigheterna kan föranleda. Den del av forskar­

assistents tjänstgöringsskyldighet, vilken uttages i form av undervisning,

bör vidare med hänsyn till befattningens art såvitt möjligt fullgöras på

högstadiet. Forskarassistent bör sålunda som regel ej åläggas elementär

undervisning.

Kungi. Maj.ts proposition nr 105 år 1050

Som av det föregående framgått har utredningen framlagt förslag om

inrättande för nästa budgetår av ett antal forskarassistenttjänster vid de

medicinska fakulteterna och tandläkarhögskolorna. I anslutning härtill har

utredningen föreslagit, att de nuvarande biträdande lärartjänsterna i vissa

teoretisk-medicinska ämnen ombildas till forskarassistenttjänster. För de

tekniska högskolornas del har förordats alt ett antal befattningar som

forskarassistent inrättas under loppet av de tre närmaste budgetåren. Utred­

ningen bar vidare framställt förslag, som syftar til! att forskarassistcnl-

8 — Biluing till riksdagens protokoll 1050. 1 sand. Nr 105

114

befattningar successivt inrättas jämväl för de matematisk-naturvetenskap-

liga och samhällsvetenskapliga ämnenas vidkommande; i vissa fall kan det

enligt utredningen te sig naturligt att ombilda biträdande lärartjänster till

forskarassistenttjänster.

Jag har redan tidigare understrukit vikten av att åtgärder nu vidtages för

att stimulera forskarrekryteringen och forskarutbildningen vid de tekniska

högskolorna. Som ett led i mina strävanden i denna riktning förordar jag,

att vid vardera av de två tekniska högskolorna inrättas två tjänster som

forskarassistent.

Med hänsyn till betydelsen av förbättrade forskningsbetingelser vid tand-

läkarhögskolorna vill jag för dessa fackhögskolors del förorda inrättande

av två forskarassistenttjänster, varav en för tandläkarhögskolan i Stock­

holm och en för högskolan i Malmö.

Jag har redan antytt, att jag i förevarande sammanhang skulle närmare

ingå på de medicinska fakulteternas behov av nya rekryteringsbefattningar.

Utredningens förslag om införande vid dessa fakulteter av en befattning av

den typ det här gäller synes mig väl ägnat att tillgodose detta behov. Jag

föreslår därför här, att två tjänster som forskarassistent inrättas vid var

och en av de tre medicinska fakulteterna i Uppsala, Lund och Göteborg samt

vid karolinska institutet. Liksom utredningen anser jag också, att de nuva­

rande biträdande lärartjänsterna i vissa teoretisk-medicinska ämnen bör

kunna ombildas till forskarassistenttjänster. Frågan härom torde få upptas

i samband med prövningen av de årliga anslagsäskandena.

Utredningens förslag om forskarassistenttjänster avser såvitt gäller de

filosofiska fakulteterna matematisk-naturvetenskapliga och samhällsveten­

skapliga ämnen, inom vilka forskningsbehovet bedömes särskilt starkt. Jag

erinrar anyo om den betydelse från bl. a. forskarrekryteringssynpunkt,

som de biträdande lärartjänsterna hittills otvivelaktigt haft för skilda äm­

nen inom dessa fakulteter. Med hänsyn härtill och med beaktande av vad

en del remissinstanser härutinnan anfört bör enligt min mening forskar­

assistenttjänster kunna komma i fråga jämväl inom nämnda fakulteter.

När fråga uppkommer om inrättande av tjänst som forskarassistent inom

filosofisk fakultet kan det såsom utredningen framhållit te sig naturligt att

ombilda en biträdande lärartjänst. Forskarassistentbefattningar bör givet­

vis kunna inrättas bl. a. jämväl i ämne, beträffande vilket tidigare befintlig bi­

trädande lärartjänst ombildats till befattning såsom universitetslektor.

Ett bifall till mina här framlagda förslag om inrättande vid de tekniska

högskolarna, tandläkarhögskolorna och de medicinska fakulteterna av sam­

manlagt fjorton forskarassistenttjänster medför ett ökat medelsbehov av

313 000 kronor för nästa budgetår, vilket jag avser att beakta vid mina

slutliga anslagsberäkningar i det följande.

Docenter. Vad beträffar docenttjänsterna vill jag först erinra om att

dessa i allt väsentligt är forskarrekryteringsbefattningar. De är vidare kon­

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

115

struerade så, att de från vederbörande innehavares synpunkt är att betrakta

som tjänster av tillfällig natur. Befattningarna är avsedda att möjliggöra

för välmeriterade, huvudsakligen yngre forskare att under betryggande

ekonomiska villkor för en tid av i regel högst sex år så gott som helt ägna

sig åt forskning.

Forskarkarriären vid våra universitet och högskolor bör vara pyramid-

formigt uppbyggd. Det är därför helt naturligt att icke varje innehavare av

docenttjänst för sin framtid kan påräkna ordinarie befattning som pro­

fessor, laborator (motsvarande) eller universitetslektor. Det förhåller sig

också så, att det utanför universitets- och högskoleväsendet finnes åtskilliga

befattningar, som om möjligt bör rekryteras med förutvarande innehavare

av docenttjänster. Inte minst vid lärarutbildningsanstalterna och inom skol­

väsendet i övrigt föreligger ett starkt rekryteringsbehov av sålunda merite­

rade tjänstinnehavare. Enligt min mening finnes det ingen anledning att nu

ändra på det förhållandet, att den som erhåller docenttjänst därmed icke

får någon garanti för konkurrensfri befordran inom den fortsatta forskar­

karriären vid universitet och högskolor.

Utredningen har med hjälp av en särskild undersökning sökt belysa hur

rekryteringsunderlaget för docenttjänster kan komma att utveckla sig un­

der de närmaste åren. Undersökningen tyder på att utvecklingen kommer

att gestalta sig olika för skilda fakulteter och högskolor. Med hänsyn till

samhällets behov av högt kvalificerad arbetskraft inom de naturvetenskap­

liga och tekniska områdena är det enligt min mening synnerligen tillfreds­

ställande att rekryteringsunderlaget här kan förväntas bli väsentligt för­

bättrat.

Med utgångspunkt i resultaten av undersökningsmaterialet har utred­

ningen redovisat sina överväganden i fråga om det möjliga och ändamåls­

enliga i att öka antalet docenttjänster inom skilda fakulteter och hög­

skolor samt på grundval härav framställt förslag till sådan ökning för de

närmaste budgetåren. Redan i detta sammanhang bör nämnas, att utred­

ningen också förordar utökning till antalet av en docenttjänsten närstående

tjänstetyp, nämligen den kliniska forskningsläkartjänsten. I anslutning där­

till föreslås även, att särskilda forskartjänster av samma art som den sist­

nämnda inrättas för naturvetenskaplig forskning, atomforskning och sam­

hällsforskning. Jag erinrar vidare om att jag i årets statsverksproposition

beräknat medel för sammanlagt tio nya docenttjänster vid olika fakulteter

och högskolor.

Som redan framgått har det av statsfinansiella skäl icke varit möjligt

att helt acceptera universitetsutredningens förslag. Vid den koncentration

i samband med den siulliga anslagsavvägningen, som därför varit påkallad,

har det för mig framstått som i första hand nödvändigt, att på grundval av

utredningens förslag söka utforma en forskarkarriär, som i fråga om de

olika stegen är tillräckligt sammanhängande och även i övrigt väl avpassad

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

116

med hänsyn till forskningens behov. När det sedan gällt att inom en mer

begränsad ekonomisk ram än den som utredningen förordat lägga fram

förslag om omedelbara förstärkningar har jag ansett det riktigast att lägga

tyngdpunkten på en förstärkning av forskarkarriärens bas. På grund härav

är jag ej beredd att nu biträda utredningens förslag om utökning av

antalet docenttjänster i annan mån än som förordats redan i statsverks­

propositionen.

Utredningen har — liksom flertalet remissinstanser — kraftigt under­

strukit nödvändigheten av att antalet forskardocenttjänster utökas. Därvid

har utredningen funnit det vara ett rimligt antagande att mot var femte

docenttjänst bör svara en forskardocenttjänst. Utredningen synes emeller­

tid ha räknat med att en sådan relation ej skall uppnås omedelbart utan

först på längre sikt.

För egen del finner jag det uppenbart, att antalet forskardocenttjänster

för närvarande är otillfredsställande, och en väsentlig ökning av detta

antal är enligt min mening därför mycket angelägen. Jag erinrar om att

jag i årets statsverksproposition beräknat medel för två nya tjänster av här

avsett slag, varav en för universitetet i Göteborg och en för Chalmers tek­

niska högskola. Jag föreslår nu inrättande av ytterligare sex forskardocent­

tjänster, varav två vid vartdera av universiteten i Uppsala och Lund, en vid

karolinska institutet och en vid Stockholms högskola. Det härför erforder­

liga medelsbehovet beräknar jag till 156 000 kronor. Jag gör slutlig fram­

ställning härom i det följande.

Utredningens förslag om ökning av antalet sakkunniga vid tillsättande

av forskardocenttjänst från två till tre anser jag mig med hänsyn till vad

remissinstanserna anfört ej böra förorda. Däremot tillstyrker jag att i över­

ensstämmelse med utredningens förslag de sakkunniga vid tillsättandet av

forskardocentbefattning för sitt arbete tillerkännes ersättning enligt samma

regler, som gäller för sakkunniguppdrag i samband med kallelseförslag vid

tillsättandet av professur eller laboratur. Till utredningens förslag om ytter­

ligare förlängning av maximitiden för tjänstgöring som forskardocent är

jag icke nu beredd att ta slutlig ståndpunkt.

I detta sammanhang får jag anmäla att Sveriges docentförbund på an­

förda skäl hemställt om sådan ändring i 7 § e) av gällande bestämmelser

rörande docent- och forskardocenttjänsterna vid universiteten och karo­

linska mediko-kirurgiska institutet, att maximitiden för innehav av dylik

befattning måtte få, då särskilda skäl av den art, som i nämnda författnings-

rum sägs, prövas föreligga, förlängas för längre tid än högst ett år. Därest

riksdagen icke riktar någon erinran däremot, torde sådan ändring få vid­

tagas av Kungl. Maj :t.

Lektorer. Universitetsutredningens upprustningsprogram innebär i

fråga om de tekniska högskolorna, att dessa i forskningshänseende ges en

inriktning mer liknande den vid de naturvetenskapliga fakulteterna. Utred­

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

117

ningen har sålunda föreslagit en rad åtgärder i syfte att stimulera forskar­

rekryteringen och förbättra forskarutbildningen vid dessa fackhögskolor.

Jag erinrar om utredningens förslag om de tekniska högskolornas assistent-

tjänster och om inrättande vid dessa högskolor av tjänster som forskar­

assistent, vilka förslag jag i det föregående behandlat.

För de filosofiska fakulteternas del har i överensstämmelse med beslut

av förra årets riksdag införts en ny typ av lärarbefattningar, universitets-

lektoraten. Dessa tjänster skall tillgodose ett dubbelt syfte, nämligen dels

att reservera en betydande del av professorers, laboratorers och docenters

undervisning för handledning på högstadiet, dels att skapa en fast rygg­

rad för den akademiska undervisningen på lågstadiet genom att denna till

största delen anförtros lärare med fast anknytning till lärosätena. Univer-

sitetsutredningen har nu framhållit, att samma motivering gäller de tek­

niska högskolorna samt föreslagit, att från och med budgetåret 1959/60

vid vardera av dessa högskolor inrättas åtta universitetslektorat, fördelade

på av utredningen närmare angivna ämnen.

Redan i årets statsverksproposition har jag framlagt förslag om inrät­

tande vid de tekniska högskolorna av sammanlagt fem universitetslektorat,

varav två vid tekniska högskolan i Stockholm och tre vid Chalmers tek­

niska högskola. Jag vill ånyo understryka, att jag tillmäter dessa förslag en

speciellt stor betydelse som ett led i strävandena att förstärka och rationa­

lisera undervisnings- och forskningsorganisationen vid dessa högskolor. Jag

vill också på nytt särskilt starkt poängtera, att inrättandet av lektorat skall

ha till följd, att vederbörande professorer och laboratorer framdeles kom­

mer att kunna ägna en väsentlig del av sin ordinarie undervisning åt forskar-

handledning och undervisning på utbildningens högstadium. Frågan om

inrättande av ytterligare universitetslektorat vid de tekniska högskolorna

utöver vad som föreslagits i årets statsverksproposition bör enligt min

mening prövas i samband med de årliga anslagsäskandena.

Universitetsutredningens förslag om inrättande av lektorstjänster jämväl

vid de tekniska högskolorna har hälsats med tillfredsställelse av de närmast

berörda remissmyndigheterna. Fn del av dem har ansett, att ifrågavarande

lektorat borde betecknas som högskolelektorat. Av vad jag härutinnan i

statsverkspropositionen anfört, framgår att jag för min del redan funnit, att

de tjänster det här gäller bör benämnas universitetslektorat. Det ligger i

sakens natur, att lektoraten vid de tekniska högskolorna även i övrigt får i

stort sett samma utformning som motsvarande tjänster vid universitet och

övriga högskolor. I fråga om behörighetsvillkor, löneslällning och under-

visningsskyldighet bör därför gälla samma bestämmelser som för lektoraten

vid universiteten. Detta innebär hl. a., att lektor stjänster na vid de tekniska

högskolorna placeras i lönegraden Ao 26 och, efter förslag av vederbörande

kollegienämnd och överstyrelsen för de tekniska högskolorna, tillsättes av

Kungl. Maj:t. Vad särskilt beträffar behörighetsvillkoren för lektorstjäns-

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

118

terna vid de tekniska högskolorna kan vissa smärre avvikelser i förhål­

lande till motsvarande villkor för lektoraten vid universiteten tänkas bli

påkallade. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i annat sammanhang

meddela närmare bestämmelser i detta avseende.

Professorer in. f 1. Universitetsutredningen har på ett belysande

sätt diskuterat och sökt kartlägga de olika principer som kan läggas till grund

för ställningstaganden till nya professurers inrättande. I det föregående har

utförligt redovisats såväl utredningens förslag och synpunkter i fråga om

dessa spörsmål som remissinstansernas inställning till desamma.

Utredningens överväganden har utmynnat i förslag om en väsentlig ökning

av antalet ordinarie professorstjänster. Vidare har utredningen föreslagit,

att vid universitets- och högskoleväsendet införes två nya tjänstetyper, näm­

ligen rörliga professurer och förordnandeprofessurer. Vad beträffar de rör-

liga professurerna har utredningen förordat, att fem sådana inrättas under

vart och ett av de närmaste tre budgetåren. Förordnandeprofessurerna åter

bör enligt utredningen på försök införas i universitets- och högskoleorgani­

sationen.

Mot den utformning utredningen givit de föreslagna två nya tjänstety­

perna har anmälts betänkligheter. Sålunda vänder exempelvis överstyrelsen

för de tekniska högskolorna sig mot utredningens konstruktion av de rör­

liga professurerna. Universitetskanslern förordar — med avstyrkande av ut­

redningens förslag om förordnandeprofessurer — att särskilda medel i stäl­

let anvisas till gästföreläsare. Kanslerns förslag är främst betingat av önske­

mål om att i anslutning till rådande internationell praxis — varav erfaren­

heterna enligt kanslerns mening är goda — möjlighet öppnas att till de

svenska läroanstalterna inbjuda s. k. »visiting professors». Nämnda medel

bör enligt kanslern även få disponeras för inbjudan av framstående svenska

forskare, som är verksamma utanför universitets- och högskoleorganisa­

tionen.

De moderna vetenskaperna i alla deras förgreningar vid våra universitet

och högskolor är av den karaktären att skilda forskningsfält, inom vilka icke

blott forskning utan även utbildning måste ske, snabbt förnyas och utvecklas

och detta i alltmer accelererad takt ju större omfattning forskningen får. Det

härav föranledda behovet av ytterligare tjänster i forskarkarriärens topp

har hittills i första hand mötts på det sättet att nya ordinarie professurer in­

rättats. Blott i undantagsfall har personliga professurer tillkommit. Jag vill

i detta sammanhang erinra om att under femårsperioden 1955/56—1959/60

vid de universitet och högskolor som hör till ecklesiastikdepartementets

verksamhetsområde inrättats och, såvitt gäller budgetåret 1959/60, föresla­

gits till inrättande sammanlagt 78 professurer, varav 5 personliga, samt där­

jämte sammanlagt 56 laboraturer (motsvarande), varav en personlig.

Forskningens snabba expansion innebär bland annat att nya forsknings-

och undervisningsområden ständigt blir aktuella. Naturligt nog leder denna

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

119

utveckling till ökade krav på flexibilitet inom forsknings- och undervis-

ningsorganisationen. En viktig fråga som då uppstår är hur det nu tilläm­

pade förfarandet att i första hand inrätta ordinarie professurer med fixe­

rade ämnesområden utfaller. Att svårigheter vid ett dylikt förfarande lätt

uppkommer i en tid av snabb vetenskaplig utveckling belyses bland annat

av vissa aktuella erfarenheter från det tekniska forskningsområdet. Utveck­

lingen har i en del fall gått så snabbt, att bestämningen av ämnesområdet

för en professur relativt snart efter professurens inrättande icke längre står

i överensstämmelse med de olika inriktningar forskningen inom området

fått. Detta kan i sin tur leda till att forskare med för en sådan professur

erforderlig kompetens icke kan rekryteras, då professuren blir ledig.

Den snabba vetenskapliga utvecklingen bör enligt min mening därför också

leda till skärpt uppmärksamhet på det förhållandet, att professurer, som

funnits inrättade sedan lång tid tillbaka, inte utan vidare bör återbesättas

utan att behovet av dem bör omprövas och vägas mot det ständigt växande

behov av nya topptjänster inom forskarkarriären, som aktualiseras genom

dynamiken i modern forskning.

Det nu anförda tyder enligt min mening på att smidigare och till utveck­

lingen bättre anpassade former för tillgodoseende av behovet av vetenskap­

liga toppbefattningar kan behöva övervägas. En radikal men i praktiken av

arbetstekniska skäl mycket svårtillämplig metod vore naturligtvis att i fram­

tiden systematiskt ompröva ämnesområde och behov beträffande varje ledig-

bliven professur. Som en annan utväg kan tänkas att i större utsträckning än

vad nu är fallet inrätta nytillkommande professurer såsom personliga. En

tredje lösning — och det är den som utredningen närmast synes ha åsyftat

— kan vara att komplettera det nuvarande systemet av tjänstetyper med

nya i form av exempelvis rörliga professurer och förordnandeprofessurer.

Jag har velat framhålla dessa olika synpunkter för att belysa att före­

varande spörsmål är synnerligen komplicerade, samtidigt som konstruk­

tiva lösningar av dessa frågor är av största betydelse för den fortsatta forsk­

ningsutvecklingen. Jag har emellertid — särskilt som jag inte här är beredd

att föreslå inrättande av ytterligare professurer utöver vad jag i annat sam­

manhang förordat — ej funnit anledning att nu ge uttryck för något annat

ställningstagande till detta problemkomplex än att de hittills tillämpade for­

merna för att tillgodose behovet av topptjänster inom forskarkarriären inte

synes i alla avseenden fullt tillfredsställande och att förevarande frågor där­

för i fortsättningen bör följas med stor uppmärksamhet. Bland annat synes,

med anledning av vad kanslern anfört, böra övervägas lämpliga former för

att för kortare tid till universitet och högskolor såsom »visiting professors»

eller gästföreläsare knyta framstående utländska forskare liksom ock­

så framstående svenska forskare, verksamma utanför högskoleväsendet.

Kungi. Maj:ts proposition nr 105 år 195!)

120

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

IV. Den personella basorganisationen

Utredningen erinrar till en början om att det vetenskapliga arbetet under

de senaste årtiondena i allt högre grad kommit att bedrivas i samarbetande

grupper. Forskaren måste vid sin sida ha vetenskapliga medarbetare och

assistenter. Forskningen har, fortsätter utredningen, under de senaste år­

tiondena i allt högre grad blivit beroende av ett stort antal hjälpkrafter.

Dessa kunde med hänsyn till verksamhetens art helt allmänt uppdelas i

trenne kategorier, nämligen teknisk, administrativ och övrig biträdesper-

sonal. Till den sistnämnda gruppen kunde då den personal hänföras, som

handhar skötseln av institutionslokaler, eldning och andra förekommande

göromål av liknande art samt ekonomibiträden med städning och rengöring

som arbetsuppgift. Gruppen ekonomibiträden avser utredningen att i det

följande helt förbigå och har ej medtagit den vid beräkningarna för en ut­

byggd basorganisation.

Omfattningen av den erforderliga biträdespersonalen är enligt utred­

ningen i hög grad beroende av forskningens arbetssätt. Inom de medicinska

och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna liksom vid de tekniska hög­

skolorna och tandläkarhögskolorna kunde forskningen sägas ha en huvud­

sakligen experimentell karaktär, och den vore därför betydligt mera biträ-

deskrävande än forskningen inom de teologiska och juridiska samt huvud­

delen av de humanistiska fakulteterna. För alla vetenskapliga institutioner

gällde emellertid, att de administrativa och kontorsmässiga göromålen ökat

i takt med att själva forskningsarbetet växt i omfattning. Särskilt vill utred­

ningen härvidlag peka på den roll de internationella kontakterna spelar.

Det är enligt utredningen ett känt förhållande, att vetenskapens internatio­

nella karaktär kräver att en forskare eller forskargrupp står i ständig kon­

takt med utländska forskare eller forskargrupper, som sysslar med liknande

problem. Detta medförde ofta en omfattande rapportskrivning och korres­

pondens, som måste skötas av kvalificerad sekreterarpersonal. Det vore

angeläget att den vetenskapliga personalen ej, till förfång för sina väsentliga

åligganden, måste ägna sig åt arbetsuppgifter, som med fördel skulle kunna

anförtros en välkvalificerad institutionssekreterare. I övrigt kunde i hu­

vudsak följande arbetsuppgifter sägas åvila en institutionssekreterare: att

förestå institutionens expedition, ombesörja utskrivning av uppsatser, av­

handlingar och annat material, som kan underlätta undervisningen och göra

den mer effektiv, att ombesörja den interna bokföringen, att upprätta löne-

listor och utbetala löner till institutionens extra personal och redovisa forsk­

ningsanslag samt att verkställa vissa inköp för institutionens räkning.

121

1. Biträdespersonal

Utredningen

De humanistiskt inriktade ämnena

Utredningen föreslår såsom en riktpunkt för beräkningen av erforderlig

biträdespersonal för de rent humanistiskt inriktade ämnena, att sekreterar­

hjälp för dessa ämnen ställes till förfogande med en heltidsbefattning per

fyra ordinarie lärartjänster, till vilka av praktiska skäl även de nuvarande

s. k. pedagogiska lektoraten bör föras, varjämte ytterligare en heltidsbe­

fattning bör beräknas för varje större institution. Med »större» institutioner

avser utredningen sådana, där undervisningens omfattning för med sig

ett betydande kansliarbete. En beräkning av det antal tjänster, som med

tillämpning av här angivna regel och med ifrågavarande institutioners nu­

varande personaluppsättning skulle behöva omedelbart inrättas redovisar

utredningen i en särskild bilaga, varav också framgår vilka institutioner

utredningen bedömt såsom »större» och därmed i angiven mening särskilt

biträdeskrävande. Under hänvisning till denna beräkning föreslår utred­

ningen1 för nu ifrågavarande fakulteter och ämnen inrättandet av 44 nya

biträdestjänster med följande fördelning på lärosäten:

Uppsala

Lunds

Göteborgs Stockholms

universitet

universitet

universitet

högskola

14

10

8

12

Utredningen föreslår vidare, att kostnaderna för ifrågavarande tjänsters

inrättande (beräknade efter en genomsnittslön i åttonde lönegraden, d. v. s.

i runt tal 11 000 kronor per år och tjänst och utgörande totalt drygt 500 000

kronor) upptages i vederbörande lärosätes avlöningsstat med en tredjedel av

beloppet för vart och ett av budgetåren 1959/60—1961/62. Anslagen bör

enligt utredningens åsikt fördelas av kanslern efter förslag från berörda

fakulteter.

Beträffande de nya tjänsternas fördelning understryker utredningen,

att den beräkningsmetod som kommit till användning för bedömning av an­

talet behövliga nya tjänster är en schablonmetod, som är försvarlig endast

om det gäller att beräkna en ram för eu personalförstärkning. Förstärkning­

ens fördelning mellan enskilda institutioner måste bygga på en detaljbedöin-

ning av föreliggande behov. Utredningen vill för sin del endast konstatera,

att vissa ämnen torde behöva mera sekreterarhjälp och andra ämnen mindre

än vad som blir resultatet om utredningens beräkningsmetod tillämpas i det

enskilda fallet. Utredningen vill även framhålla, att det måhända kan vara

fördelaktigt att icke fördela samtliga nya tjänster på vissa uppräknade

1 En viss mindre skiljaktighet föreligger antalsmässigt mellan vad som här redovisas såsom

univcrsitetsutredningens förslag och vad denna i betänkandet angivit. Denna skiljaktighet sam­

manhänger med att vissa smärre korrigeringar av det bakomliggande siffermaterialet numera

vidtagits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

122

institutioner utan i stället — i varje fall till en början — behålla vissa

tjänster som en central »reserv», ställd till förfogande för samtliga institu­

tioner eller vissa grupper av sådana. Det väsentliga är givetvis, tillägger ut­

redningen, att samtliga institutioner och lärare tillförsäkras tillgång till

adekvata resurser i avseende på sekreterarhjälp.

Till stöd för sina här redovisade förslag framhåller utredningen ytterli­

gare följande.

För de teologiska och juridiska fakulteterna gäller behovet av biträdes-

hjälp så gott som uteslutande administrativ personal och sekreterarper-

sonal. Detsamma gäller för huvuddelen av de humanistiska fakulteternas

ämnen med undantag för de samhällsvetenskapliga ämnena och ämnena

pedagogik och psykologi, vilka har behov av en större och mera diffe­

rentierad biträdespersonal än de rent humanistiska disciplinerna. Redan

nu finns inom de samhällsvetenskapliga och pedagogisk-psykologiska äm­

nena en biträdesstab av en annan omfattning och sammansättning än inom

övriga humanistiska ämnen. Pedagogik och psykologi bedrivs i viss ut­

sträckning som experimentell forskning och dessa ämnen liksom de sam­

hällsvetenskapliga har behov av personal för databehandling av skiftande

slag. Dessa ämnens behov av biträdeshjälp måste därför enligt utred­

ningens mening bedömas efter andra grunder än övriga humanistiska

ämnens. Utredningen har stannat för att i detta hänseende i huvudsak

jämställa dem med de matematiska ämnena och redovisar därför sina

beräkningar rörande de samhällsvetenskapliga och pedagogisk-psykologiska

ämnenas biträdespersonal i ett senare sammanhang.

Med behov av biträdeshjälp avser utredningen här endast sekretariats-

personal, medan behovet av vaktmästarpersonal enligt utredningens mening

måste bedömas från fall till fall och därför här lämnas åt sidan.

Den humanistiska forskningens sekretariatspersonal måste vara så di­

mensionerad, att den är tillräcklig för både forskningens och undervis­

ningens behov. Redan inledningsvis har utredningen understrukit betydel­

sen av att kvalificerad sekreterarhjälp ställes till forskarnas förfogande

icke blott för utskrivning av uppsatser och avhandlingar utan även för

den ökande internationella korrespondensen. Därutöver kommer för många

av de nu ifrågavarande ämnena det stora och ökande behovet av biträdes­

hjälp för undervisningen och dess administration.

Den nu beslutade upprustningen av de filosofiska — och enkannerligen

de humanistiska — fakulteternas undervisningsresurser syftar till en in­

tensifierad undervisning på magisterstadiet med bl. a. mindre undervis­

ningsgrupper, flera övningsmoment och tentamensskrivningar. Denna un-

dervisningsreform kan knappast få avsedd effekt utan en betydande för­

stärkning av de humanistiska institutionernas kanslipersonal. Den beslu­

tade upprustningen syftar även till att i högre grad än nu frigöra främst

professorerna för forskning och forskarhandledning. Även härvidlag är en

förstärkning av sekreterarpersonalen en förutsättning för att upprust­

ningens syfte skall nås.

Utredningen anser sålunda, att det med hänsyn till såväl undervisning

som forskning är utomordentligt angeläget att de humanistiskt inriktade

ämnenas sekretariatspersonal nu ges en förstärkning och sedan ytterligare

utbygges i takt med att ifrågavarande ämnens personal för forskning och

undervisning utökas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

123

Övriga ämnen

Med övriga ämnen förstås här icke blott de experimentella och matema­ tiska ämnena inom de medicinska och naturvetenskapliga fakulteterna samt vid de tekniska högskolorna utan även de samhällsvetenskapliga äm­ nena samt ämnena pedagogik och psykologi.

Vid avvägningen av sina förslag rörande förstärkning av de experi­ mentella och matematiska ämnenas personella basorgani­ sation har utredningen som en riktpunkt uppställt det kravet, att biträdes- resurserna i förhållande till antalet fast anställda forskare bör bli lika goda vid de mindre välutrustade fakulteterna som de nu är inom motsva­ rande ämnesgrupper och fakulteter vid de i detta avseende bäst utrustade läroanstalterna. Såsom fast anställda forskare har därvid räknats professo­ rer, laboratorer (motsvarande) och biträdande lärare. Som konkret under­ lag för sina beräkningar härutinnan presenterar utredningen följande rela­ tionstal mellan antalet forskare och antalet biträden inom den fasta perso­ nalorganisationen. I

Fakultet/ämnesgrupp

Uppsala Lund Göteborg

Stock­

holm

Samtliga

Med. fak.

Teoretiska ämnen.................................. 3,1

2,8 3,1

3,1

3,0

Kliniska ämnen.......................................

2,1

1,4 1,4 2,0

1,6

Mat.-nat. fak.

Matemat. ämnesgruppen.................... 0,5 0,6 — 0,3

0,5

Fysisk-kemiska gruppen...................... 3,3 1,9 — 1,8

2,4

Biol.-geogr. ämnesgruppen................. 1,9 1,3

—

1,4

1,5

Tekn. högsk.

Teoretiska ämnen..................................

— —

0,1

0,4 0,3

Övriga ämnen.........................................

— —

2,4 2,6 2,5

I anslutning härtill föreslår utredningen att den biträdande forsknings­ personalen inom de olika ämnesgrupperna förstärkes, så att personalresur­ serna blir lika goda som för den bäst utrustade typgruppen. Detta innebär sålunda, anför utredningen, att »biträdestätheten» för samtliga de medi­ cinska fakulteternas teoretiska ämnesgrupper bör bli 3,1 (= biträdestätheten för motsvarande typgrupp i Uppsala och Göteborg) och för samma fakul­ teters kliniska ämnesgrupper 2,1 (= biträdestätheten för motsvarande typ­ grupp i Uppsala). Riktpunkterna för de matematisk-naturvetenskapliga fa­ kulteternas ämnesgrupper blir, fortsätter utredningen, 0,6 för den matema­ tiska, 3,3 för den fysisk-kemiska och 1,9 för den biologisk-geografiska. Beträffande de tekniska högskolorna föreslår utredningen som riktpunkter för de teoretiska ämnena talet 0,6 eller samma som för den matematiska ämnesgruppen och för övriga ämnen talet 3,3 eller samma tal som för den fysisk-kemiska ämnesgruppen vid fakulteterna. De personalberäkningar,

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

som utförts på basis av dessa antaganden, redovisar utredningen i följande

sammanställning.

F akultet/högskola

Uppsala

Lund

Göteborg

Stock­

holm

Samtliga

Med. fak................................................

6,5

25

15,5

4

51

Mat.-nät. fak..............................................

7

42

_

32

81

Tekn. högsk................................................

—

—

42

47

89

Sammanlagt skulle sålunda enligt utredningens beräkningar för här ifrå­

gavarande fakulteter och högskolor erfordras 221 befattningar, varav så

mycket som 67 vid Lunds universitet.

Utredningen räknar med att denna standard i fråga om den personella

basorganisationens omfattning inom olika ämnestyper, med forskningens

nuvarande arbetsmetoder och förhållanden i övrigt vid våra universitet och

högskolor anger en rimlig och på intet sätt överdimensionerad minimistan­

dard för personalorganisationen inom institutioner för experimentell forsk­

ning. Denna standard borde sålunda kunna användas vid planeringen av nya

institutioner av detta slag, och det borde vara angeläget att tillse, att den

angivna relationen mellan den forskande och den i forskningen biträdande

personalen vidmakthålles, då den forskande personalen i framtiden för-

stärkes. Utredningen föreslår, att utbyggnaden sker successivt under lop­

pet av fem budgetår med början budgetåret 1959/60. Vid universiteten i

Uppsala och Göteborg samt vid karolinska institutet syntes dock denna

utbyggnad kunna företagas under tre år.

Vad förevarande beräkningar i övrigt angår må här endast nämnas att

utredningen vid jämförelsen mellan olika lärosäten uteslutit vissa ämnen,

som ej finns vid samtliga lärosäten eller tillkommit under senare år. På

så sätt erhölls vissa »typgrupper» inom de olika ämnesgrupperna. Nedan­

stående uppställning visar vilka ämnen som medtagits.

Medicinska fakulteten,

teoretiska ämnen:

anatomi

bakteriologi, inkl. hygien

farmakologi

fysiologi

histologi

medicinsk kemi

patologi, inkl. radiopatologi i Stockholm

kliniska ämnen:

kirurgi

medicin

oftalmiatrik

obstetrik och gynekologi

pediatrik

psykiatri

röntgendiagnostik

öron-, näs- och halssjukdomar

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

125

Mcitemalisk-naturvetenskapliga fakulteten,

matematiska ämnesgruppen:

astronomi

matematik

teoretisk fysik med mekanik

fysisk-kemiska ämnesgruppen:

fysik

kemi

biologisk-geografiska ämnesgruppen: botanik

geografi, inkl. kulturgeografi

geologi, inkl. mineralogi

zoologi, inkl. zoofysiologi

Vad härefter beträffar den personella basorganisationen för de sam­

hällsvetenskapliga ämnena samt pedagogik och psy­

kologi framhåller utredningen, att dessa ämnen har ett större och mera

differentierat behov av biträdespersonal än de rent humanistiska ämnena.

Behovet torde enligt utredningen i stället närmast kunna jämföras med

den matematiska ämnesgruppens men torde vara något större, varför ut­

redningen beräknat det erforderliga antalet biträden efter koefficienten

0,8 per forskare. Denna beräkning redovisar utredningen i en särskild

bilaga. Utredningen föreslår på grundval av denna beräkning inrättandet

av 17 nya biträdestjänster enligt följande fördelning på olika lärosäten:

Uppsala

Lund

Göteborg

Stockholm

Summa

5

5

—

7

17

Utredningen har beräknat totalkostnaden för genomförandet av den så­

lunda föreslagna förstärkningen av biträdespersonalen för de samhälls­

vetenskapliga ämnena samt pedagogik och psykologi till ett avrundat be­

lopp av 197 000 kronor. Kostnadsberäkningen har med hänsyn till det

varierande behovet av mer eller mindre kvalificerade biträdeskrafter grun­

dats på ett antagande om en genomsnittlig lönekostnad motsvarande lön

i åttonde lönegraden. Utredningen föreslår, att en tredjedel av den på ett

vart av de avsedda lärosätena belöpande kostnadssumman anvisas för vart

och ett av budgetåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62.

Såsom allmänt motiv för sina förslag beträffande de ämnen, som här

betecknats »övriga ämnen», framhåller utredningen huvudsakligen följande.

Utredningen anser i likhet med naturvetenskapliga forskningskommittén

(SOU 1945:48) och de medicinska högskolornas organisationskommitté

(SOU 1946: 76), att det utöver basorganisationen fordras en relativt be­

tydande rörlig reserv för att tillgodose de behov, som uppstår i samband

med speciella forskningsprojekt. Här är medelsbehovet i hög grad beroende

av den enskilde forskarens kapacitet och initiativkraft liksom av utveck­

lingen inom de olika vetenskaperna. Avvägningen mellan skilda forsknings­

projekt och för deras realiserande erforderliga extra anslag sker nu kon­

tinuerligt inom de olika forskningsråden mot bakgrunden av tillgängliga

medel. Rådens roll härvidlag beröres närmare i annat sammanhang. Emel­

lertid måste enligt utredningens mening inom ramen för den fasta orga­

126

nisationen finnas sådana personalresurser, att institutionen kan betecknas

som forskningsmässigt funktionsduglig. Härvidlag vill utredningen särskilt

framhålla, att endast eu del av den tekniska biträdespersonalen på stat

kan betraktas som tillgänglig för det egentliga forskningsarbetet. En bety­

dande del av ifrågavarande personals arbetstid upptages av arbete för un­

dervisningen och arbete för institutionens förvaltning. Vid de tekniska

högskolorna torde endast den personal, som tillkom vid upprustningen

1956/57 och 1957/58, vara helt disponibel för forskning. Proportionen ett

biträde per forskare inom den fasta personalorganisationen betyder så­

lunda icke att varje forskare har en teknisk kraft till förfogande för sitt

forskningsarbete. Däremot är praktiskt taget hela den personal, som är

anställd på rådsanslag eller andra extra anslag, uteslutande sysselsatt i

forskningen. Detta betyder alltså, att forskningens tekniska personal på

kortfristiga anslag i genomsnitt är minst dubbelt så stor som den på mot­

svarande sätt sysselsatta personalen på stat. Då emellertid den extra per­

sonalen dessutom är mycket ojämnt fördelad på olika typer av institutioner,

är dessa proportioner mycket skiftande på olika håll.

Basorganisationen skall sålunda dels betjäna den grundläggande under­

visningen och forskarundervisningen, dels möta kraven från det egent­

liga forskningsarbetet, som bedrives av kvalificerade forskare. Det senare

kan under nuvarande förhållanden endast ske i mycket begränsad omfatt­

ning. Utredningen vill fastslå, att en minimifordran i alla experimentella

ämnen är, att varje graduerad forskare, som är uppförd på ett universitets

eller en högskolas stat, alltid skall kunna disponera en teknisk hjälpkraft

för sitt forskningsarbete utöver vad som behövs för undervisning. Utred­

ningen finner den basorganisation som hittills stått till de graduerade fors­

karnas förfogande vara otillräcklig och konstaterar ävenledes de olikheter

som råder mellan skilda lärosäten inom samma ämnesgrupper. Det är ut­

redningens uppfattning att en betydande förstärkning av den institutionella

basorganisationen måste komma till stånd och att omotiverade olikheter

mellan skilda lärosäten måste elimineras. Riktmärket måste därvid bli, att

den fasta personalorganisationen bör vara sådan, att den tillgodoser institu­

tionernas permanenta biträdesbehov, medan forskningsrådens resurser bör

reserveras för vad som kan betecknas som tillfälliga biträdesbehov. En

tjänst som år efter år möjliggjorts genom anslag från forskningsråd och

som bedömes tillgodose ett permanent behov, bör sålunda överföras till

den fasta organisationen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

Yttranden

Behovet av en i princip likvärdig och tillfredsställande utbyggd personell

basorganisation vitsordas av remissmyndigheterna. Mot enskildheterna i ut­

redningens förslag härutinnan anmäles emellertid vissa betänkligheter.

Statskontoret anser sig böra inlägga en gensaga såväl emot den schema­

tiska karaktären i utredningens kostnadsberäkningar som emot den auto­

matik, som präglar konstruktionen i övrigt.

Vetenskapsakademien anför huvudsakligen följande.

Som grund för utredningens förslag har vissa något schablonmässiga nor­

mer måst tillämpas varemot betänkligheter kan anföras. En individuell

realprövning hade varit önskvärd, men schablonen kan accepteras så länge

det gäller minimibehoven.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

127

Teologiska fakulteten i Uppsala anser, att förslaget beträffande förstärk­

ning av sekretariatspersonalen för fakultetens vidkommande skulle av­

hjälpa de mest kännbara bristerna i delta avseende. Fakulteten utgår dock

ifrån att de stora behoven av skrivhjälp inom den praktisk-teologiska öv­

ningskursen icke avses att täckas med de förslag som utredningen i detta

sammanhang har avgivit. Juridiska fakulteten därstädes anför bl. a. följande.

Den biträdeshjälp, som utredningen vill bestå fakultetens ordinarie lärare,

en hellidsbefattning per fyra lärartjänster skulle visserligen innebära en

mindre utökning i förhållande till de tre biträdestjänster, som juristutbild­

ningsreformen förutsätter. Det kan likväl tveklöst fastslås, att beräkningen

är alldeles otillfredsställande, om syftet är, att en professor skall utan egna

kostnader erhålla erforderligt sekreterarbiträde med nödtorftiga kunska­

per i stenografi och de tre huvudspråken, vilket lär vara minimum av vad

som bör krävas. Erfarenheten torde sålunda giva vid handen, att mången

tjänstgörande professor väl tager i anspråk en full sekreterarkraft, vilken

man för närvarande överlåtit åt honom att själv bekosta. Vill eller kan han

icke detta, hindras han att utnyttja sin forskningskapacitet i den omfattning,

som eljest vore möjlig.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala framhåller huvudsakligen föl­

jande.

Utan tvivel har de experimentella och samhällsvetenskapliga ämnena —

allmänt sett — »behov av en större och mera differentierad biträdespersonal

än de rent humanistiska disciplinerna». Sektionen vill dock framhålla, att

även rent humanistiska ämnen i många fall har behov av en differentierad

biträdesstab, förutom sekreterare även t. ex. rit- och räknebiträden. Därtill

kommer, att den av utredningen angivna normen, 0,25 biträde per ordina­

rie lärare, är orimligt låg med hänsyn till de göromål som enligt utredningen

skall åvila en institutionssekreterare. Enligt sektionens mening måste inom

de rent humanistiska ämnena biträdeshjälpen fixeras till minst 0,5 biträde

per ordinarie lärare. Endast under denna förutsättning finns det möjlighet

att tillförsäkra den vetenskapliga personalen nödtorftig skrivhjälp och befria

den från den belastning, som de alltmer ökande kansligöromålen utgör.

Sektionen vill slutligen framhålla den särställning psykologiämnet intar

gentemot dess övriga ämnen. Genom att psykologien räknats till gruppen

»samhällsvetenskapliga och pedagogisk-psykologiska ämnen» har förstärk-

ningsbehovet underdimensionerats. Psykologiämnet har nämligen ur metod­

synpunkt en helt annan karaktär än sektionens övriga ämnen och är långt

mer kostnadskrävande än något av dessa. Ämnet, som ju saknar tradition

som självständigt ämne i Sverige, är ett biologiskt, utpräglat experimentellt

ämne, som bär är knutet till de humanistiska fakulteterna. Det arbetar

numera närmast uteslutande med en naturvetenskaplig metodik. Forsk­

ningen inom psykologi kräver ofta en komplicerad teknisk apparatur och

högt kvalificerad teknisk biträdespersonal, detta i likhet med medicinska

och naturvetenskapliga fakulteternas experimentella ämnen. Sektionen anser

det självklart, att det är eif ämnes karaktär och ej dess fakultetstillhörighet,

som skall bestämma beräkningsgrunden för basorganisation och materiel-

anslag. I enlighet härmed måste sektionen med bestämdhet hävda, alt psy­

kologien i likhet med de biologiska vetenskaperna inom naturvetenskaplig

128

Kungi. Maj.ts proposition nr 105 år 1050

fakultet bör tillgodoräknas 1,9 biträde per lärare i stället för i utredningen

angivna 0,8.

Sprukvetenskapliga sektionen i Uppsala förordar, att vid beräkningen av

den erforderliga sekreterarhjälpen inom sektionens ämnen även de ut­

ländska lektoraten medräknas.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala uttalar bl. a. följande.

Mot utredningens uppdelning av fakultetens ämnen kan anmärkas, att till

den matematiska ämnesgruppen räknas astronomi och teoretisk fysik med

mekanik. Det förra ämnet bör med hänsyn till sitt behov av biträdande

personal och framför allt instrument jämställas med utredningens »expe­

rimentella» grupp. Beträffande det senare ämnet kan man vänta att bruket

av matematikmaskiner kommer att skapa helt nya forskningsmöjligheter

och personalbehov. Flera exempel skulle kunna anföras. Den nuvarande

»biträdestätheten» är icke någon rimlig utgångspunkt för beräkningen av

biträdesbehovet inom olika ämnesgrupper, eftersom den inom många äm­

nen är i hög grad otillräcklig vilket bl. a. sammanhänger med institutionernas

trångboddhet, och eftersom inom de flesta av fakultetens ämnen behovet av

instrumentutrustning och därmed även av biträdeshjälp är statt i snabb ut­

veckling. Att under dylika förhållanden beräkna omfattningen av fakulte­

tens basorganisation på grundval av genomsnittsvärden för de av utred­

ningen uppställda ämnesgrupperna förefaller minst sagt vanskligt. Över

huvud taget synes det fakulteten uppenbart att en realprövning av varje in­

stitutions behov måste ligga till grund för varje plan för fortsatt upprust­

ning. Även om man i brist på en bättre metod skulle acceptera detta till­

vägagångssätt för att nå fram till en summarisk och approximativ uppskatt­

ning av bl. a. »biträdestätheten» vid de olika lärosätena, måste fakulteten

ställa sig avvisande till utredningens sätt att fortsättningsvis utnyttja de

erhållna relationsvärdena. Utredningen låter värdena för biträdestätheten

inom Uppsalafakultetens ämnesgrupper bli normgivande för upprustningen

av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas biträdespersonal över­

huvudtaget. Till detta vill fakulteten foga den kommentaren, att den givet­

vis inte har något att invända mot att motsvarande fakulteter vid de andra

lärosätena får samma biträdestäthet som den själv anses ha disponibel för

forskning. Fakulteten kan rent av tänka sig en större biträdestäthet på andra

håll än här, förutsatt att forskningen kräver detta. Men fakulteten vill till

fullo instämma, när utredningen själv anser, att »det här använda till­

vägagångssättet för en beräkning av en förstärkning av de ieke-humanis-

tiskt inriktade ämnenas personella basorganisation kan förefalla schablon­

mässigt». På fakulteten, som av egen erfarenhet vet hur otillräckliga dess

nuvarande resurser är i detta hänseende, gör tillvägagångssättet ett verklig­

hetsfrämmande intryck. Den föreslagna utökningen av hela fakultetens

biträdespersonal med 7 befattningar under en period av 3 år står på intet

sätt i relation till forskningens faktiska behov. För att tillgodose dessa skulle

fakulteten bli i minst lika hög grad som hittills nödsakad att anlita icke­

ordinarie hjälpkrafter även för den mera permanenta forskningsverksam­

heten, eller att alternativt inskränka denna.

Teologiska fakulteten i Lund instämmer i utredningens här ifrågavarande

förslag. Ett snart förverkligande av detsamma är enligt fakulteten nödvän­

digt. Juridiska fakulteten därstädes anför bl. a. följande.

129

Det måste räknas utredningen till stor förtjänst, att den framhållit erfor-

derligheten av att de akademiska lärar- och forskartjänsterna förses med

biträdes- och sekreterarhjälp. Varje professor eller preceptor i de huma­

nistiskt inriktade ämnena skulle enligt utredningens förslag disponera

i/4 biträde. Denna biträdeshjälp är allt för snålt beräknad för att dessa

befattningshavare skall kunna få tillgång till någon som helst sekieterar-

hjälp i sin forskning och för sin kontakt med andra forskare. Enligt fakul­

tetens mening skulle för en effektiv stimulans av forskningen krävas, att

varje professor (motsvarande) kunde för sig och sina lärjungars del dispo­

nera ett kanslibiträde.

Medicinska fakulteten i Lund har intet att invända mot utredningens för­

slag, som enligt fakultetens mening är ägnat att utjämna påtagliga tidigare

orättvisor mellan olika universitet och högskolor vad beträffar teknisk per­

sonal.

Humanistiska fakulteten i Lund framhåller, att vad utredningen föreslår

i fråga om sekreterarhjälp till de ordinarie lärarna i de rent humanistiska

ämnena är otillräcklig och anför vidare följande.

Fakulteten finner ett minimum vara en heltidsbefattning per två ordinarie

lärartjänster. Då emellertid sekreterarhjälp är erforderlig i minst lika hög

grad för undervisning, administration och löpande göromål över huvud bör

till varje ämne knytas minst en kanslibiträdesbefattning. Endast på så sätt

kan garanti vinnas för att varje ämne erhåller rutinerad sekreterarhjälp.

Fakulteten får över huvud med skärpa betona nödvändigheten av att insti­

tutionerna erhåller tillräcklig sekreterarhjälp.

Det större konsistoriet i Lund förordar i princip utredningens förslag.

Historisk-filosofiska sektionen i Göteborg anför bl. a. följande.

Beträffande utredningens allmänna grunder för beräkning av erforderlig

basorganisation har sektionen för sin del ingen erinran att göra. Sektionen

vill å andra sidan framhålla önskvärdheten av att beräkningsgrunderna ej

får en alltför schematisk tillämpning utan kan varieras med hänsyn till

den forsknings behov, som bedrives vid institutionerna.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet uttalar bl. a. följande.

Beträffande de kliniska institutionerna vill lärarkollegiet framhålla att

vid beräkningen av basorganisationens storlek (biträdespersonal och insti-

tutionsanslag) man icke får begränsa sig till att taga hänsyn endast till den

fasta personalorganisationen på stater under ecklesiastikdepartementet

utan även måste inbegripa övriga fasta befattningar vid de kliniska insti­

tutionerna, vilkas innehavare hedriver kvalificerad forskning. Vid sidan av

topptjänsterna på karolinska institutets stat (professurerna och laborato­

rerna) bedrives nämligen vid institutet en omfattande klinisk forskning av

på sjukhusens stater anställda överläkare och biträdande överläkare samt

även av underläkare, av vilka många är docenter. De biträdande över­

läkarna vid de statliga undervisningssjukhusen är tillika lärare med 65

timmars undervisningsskyldighet, och för tjänsterna ifråga fordras i regel

docentkompetens. Det synes uppenbart att i vart fall överläkare- och biträ­

dande överläkartjänsterna mastc inheräknas i den kvalilicciade fasta

forskarorganisation, som skall ligga till grund för kalkyleringen av biträ­

tt— Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 ur 1059

130

desresurserna och materielanslagens storlek. Om basorganisationen beräk­

nas även på övrig fast forskarstab med minst docentkompetens framstår de

kliniska institutionernas personalorganisation och institutionsanslagens

storlek betydligt mindre fördelaktiga än som framkommer av betänkandet.

Att, som skett, korrigera de kliniska institutionernas anslag nedåt synes då

obefogat. I själva verket fordras för att tillgodose de elementära kraven på

de kliniska institutionernas basorganisation en avsevärd uppräkning i för­

hållande till utredningens förslag. En konsekvens av att ej medräkna övrig

kvalificerad forskningspersonal är att kliniska institutioner, bestående av

en professor eller laborator och kanske en underläkare, skall kunna få

samma basorganisation som de stora kliniska ämnena med kanske ett tju­

gotal läkare.

Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola

framhåller bl. a. följande.

Då det är angeläget med en snabb förbättring tillstyrker fakulteten refor­

mering i enlighet med den av utredningen angivna ramen och att verkstäl­

landet sedan sker i enlighet härmed. Avdelningen vill emellertid påpeka att

den finner det vara minst lika viktigt att de äskanden om utökning av den

personella basorganisationen, som eventuellt kommer att framläggas i kom­

mande petitaskrivelser och för vilka det kan anföras en mer speciell, bärande

motivering bifalles även om de går utanför den nyssnämnda ramen. Då det

gäller sekreterar- och skrivhjälp är enligt avdelningens mening en heltids-

befattning nödvändig å varje matematisk-naturvetenskaplig institution. Å

de större institutionerna — de med ett större antal lärare, forskare och/eller

studenter — är behovet än större. Här borde en formel liknande den som

föreslagits för de humanistiskt inriktade ämnena kunna tillämpas. Mest

varierande från institut till institut är behovet inom den personella basorga­

nisationen då det gäller den tekniska personalen. De till institutionerna fast

knutna forskarnas behov kan kanske här för det enskilda ämnet anges me­

delst bassiffror, som sedan multipliceras med dessa forskares antai. Angi­

vandet av bassiffror, som är något så när gemensamma för flera ämnen,

inom en mer eller mindre »naturlig» ämnesgrupp torde emellertid vara en

omöjlighet. Härom vittnar följande exempel: Utredningen föreslog i sin

»ram» för den totala personella basorganisationen bassiffran 3,1 för de

teoretiska ämnena inom de medicinska fakulteterna, 3,3 för den matema­

tisk-naturvetenskapliga fakultetens fysisk-kemiska grupp och 1,9 för dess

biologisk-geografiska grupp. Behovet för zoo- och växtfysiologi torde emel­

lertid realiter knappast skilja sig från detsamma inom teoretisk medicin

och kemi. Ett liknande förhållande gäller astronomi, som snarast räknas till

den fysisk-kemiska gruppen. Enligt avdelningens mening bör den tekniska

personalens storlek icke bedömas enbart med ledning av de fast knutna for­

skarnas behov.

Humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola tillstyrker livligt den

föreslagna förstärkningen av de humanistiska ämnenas sekretariatsperso-

nal och anför ytterligare följande.

Enligt avdelningens erfarenhet kan det vara lämpligt att vissa biträdes-

tjänster placeras i en gemensam skrivcentral, en anordning som också anty-

des av utredningen. Av de till den historisk-filosofiska gruppen hörande dis­

ciplinerna, som av utredningen åsatts benämningen »rent humanistiskt in­

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

131

riktade ämnen», intager i fråga om biträdespersonal i varje fall nordisk

och jämförande fornkunskap en särställning genom sitt för såväl under­

visning som forskning nödvändiga krav på materialbearbetning och material­

undersökning med utnyttjande av statistiska, experimentella och biolo­

giska discipliners metoder och moderna apparaturer. Avdelningen vill fram­

hålla, att beräkningen för psykologiämnets del oundgängligen måste grun­

das på helt andra principer än de av utredningen tillämpade. Psykologin är

en utpräglat experimentell vetenskap vars problemställningar och metoder är

närmast jämförliga med de biologiska disciplinernas, och en fortsatt allt

snabbare utveckling i denna riktning är f. n. mycket tydlig. Utöver behovet

av administrativ biträdespersonal tillkommer därför det vida större behovet

av teknisk biträdespersonal såväl på verkstadssidan som i laboratoriet. Beho­

vet av biträdespersonal bör därför för psykologins del uppenbarligen be­

räknas enligt proportionstalet 1,9 i likhet med den biologisk-geografiska

ämnesgruppens, och den samhällsvetenskapliga gruppens totala proportions-

tal bör korrigeras i enlighet därmed.

Universitetskanslern anför inledningsvis följande.

Basorganisationen bör enligt utredningen ge likvärdiga, om ock ej i sina

detaljer helt lika, resurser åt i avseende på sammansättningen av den veten­

skapliga personalen lika institutioner i samma ämne vid olika läroanstalter.

Denna målsättning präglar i hög grad de konkreta förslag, som utredningen

framlagt i fråga om basorganisationen. Däremot har utredningen enligt min

mening tagit alltför liten hänsyn till de likheter i behov, som mången gång

föreligger mellan ämnen, tillhörande skilda fakulteter, sektioner eller äm­

nesgrupper. Utredningen synes mig i de undersökningar, som ligger till

grund för dess förslag, alltför mycket följt den hävdvunna inordningen i

fakulteter, sektioner och ämnesgrupper. Mycket av den i många fall berät­

tigade kritik, som i de av mig infordrade yttrandena riktats mot utredning­

ens förslag, bottnar i detta förhållande.

Beträffande de humanistiskt inriktade ämnena framhål­

ler kanslern vidare huvudsakligen följande.

Enligt utredningens förslag skall sekreterarhjälp ställas till förfogande

för de rent humanistiskt inriktade ämnena »med en heltidsbefattning per

fyra ordinarie lärartjänster, till vilka av praktiska skäl även de nuvarande

så kallade pedagogiska lektoraten bör föras, varjämte ytterligare en hel­

tidsbefattning bör beräknas för varje större institution». Med »större» in­

stitution avser utredningen sådana, där undervisningens omfattning för

med sig ett betydande kansliarbete. Som större institutioner har utred­

ningen räknat var och en av de teologiska och juridiska fakulteterna. Detta

måste innebära en underskattning av det av undervisningens omfattning

förorsakade kansliarbetet inom dessa fakulteter.

I vissa av de till mig inkomna remissyttrandena har en stark och enligt

min mening berättigad kritik riktats särskilt mot utredningens förslag, att

endast en heltidsbefattning skall beräknas för fyra ordinarie lärartjänster

eller universitclslektorat, varvid bland annat jämförelse gjorts med utred­

ningens förslag i fråga om basorganisalionen för docentbefattningarna.

Enligt min mening bör man lägst räkna med en heltidsbefattning per två

ordinarie lärare. Med ordinarie lärare bör härvid jämställas även icke­

ordinarie universitetslektorer. Vissa ämnen inom humanistiska fakulteten

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1959

132

vid Lunds universitet förfogar för närvarande över mer sekreterarhjälp än

som skulle tillkomma dessa ämnen enligt utredningens förslag. Denna om­

ständighet hör givetvis icke medföra — något som utredningens förslag

emellertid innebär — att andra ämnens tillgång till sekreterarhjälp reduce­

ras. Jag utgår härvid från att utredningen icke avsett, att den biträdeshjälp,

som förstnämnda ämnen förfogar över, skall minskas. Med hänsyn till det

nu anförda borde enligt min mening utredningen för Lunds universitet ha

föreslagit 12 befattningar i stället för 10.

Jag anser mig starkt höra framhålla, att utredningens under detta avsnitt

framlagda förslag om inrättande av sammanlagt 46 nya tjänster vid uni­

versiteten och Stockholms högskola bygger på nuvarande personaluppsätt­

ning, i den mån avlöningskostnaderna för denna bestridas från lärosätenas

avlöningsanslag. Hänsyn har alltså icke tagits till de universitetslektorat,

för vilka medel utgå från förslagsanslaget till förstärkningsanordningar vid

universiteten m. in., varför utredningens förslag icke ens är grundat på den

faktiskt rådande personalsituationen. Utredningen föreslår, att vissa angivna

belopp skall upptagas i vederbörande lärosätes avlöningsstat med en tredje­

del av beloppet för vart och ett av budgetåren 1959/60—1961/62 och alt an­

slagen skall fördelas av kanslern efter förslag från berörda fakulteter. Be­

loppen har beräknats med utgångspunkt från lönerna i ortsgrupp IV. Detta

beräkningssätt är uppenbarligen ej riktigt i detta sammanhang, då en dylik

metod gynnar universiteten i Uppsala och Lund men missgynnar Stock­

holms högskola. Utredningens förslag, att anslagen skall fördelas av kans­

lern torde innebära, att utredningen avsett, att kanslern jämväl skall be­

stämma här ifrågavarande tjänsters lönegradsplacering, ett förfarande som

eljest icke tillämpas. Enligt vad utredningen framhåller, blir en konsekvens

av den av utredningen använda beräkningsmetoden, att de humanistiskt

orienterade fakulteternas basorganisation bör förstärkas i den mån nya

ordinarie lärarbefattningar tillkommer. Det synes mig bli ur administrativ

synpunkt invecklat och svårbemästrat, om man under en följd av år vid

petitaarbetet skall särskilja de tjänster, som utredningen nu föreslagit, från

tjänster som bör tillkomma med hänsyn till personalorganisationens för­

stärkning med nya ordinarie lärartjänster. Jag finner det lämpligt, att be­

hovet av personalförstärkning för budgetåret 1960/61 och senare budgetår

prövas på grundval av anslagsäskandena för dessa budgetår. Jag förutsätter

härvid, att förstärkningen av institutionernas basorganisation i fråga om

personal blir lägst den som kan framräknas med ledning av den av utred­

ningen använda beräkningsmetoden.

I fråga om övriga ämnen anför kanslern bl. a. följande.

Av det av utredningen publicerade materialet, avseende de experimentella

och matematiska ämnena, framgår icke, huruvida biträdesbehovet visat sig

vara lika stort för olika ämnen inom samma ämnesgrupp eller likartat för

enstaka ämnen inom skilda ämnesgrupper. En undersökning härav och

redogörelse härför synes mig ha varit värdefull för en bedömning av, huru­

vida de typgrupper och ämnesgrupper, som utredningen använt sig av, haft

en lämplig och riktig sammansättning. För bedömande av de konkreta för­

slag till personalförstärkning, som utredningen nu framlagt, torde antydda

brist emellertid vara av mindre betydelse. Enligt utredningens uttalande

måste omotiverade olikheter mellan skilda lärosäten elimineras. Det torde

därför ha varit på sin plats, om utredningen sökt närmare analysera orsa­

kerna till de konstaterade olikheterna. Utredningen har i stället inskränkt

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 ur 1959

Kungl. Maj:ts proposition nr i05 år 1959

133

sig till att uttala, att utredningen icke kan finna, att dessa olikheter är motiverade. Enligt utredningens förslag skall den biträdande forsknings­ personalen inom de olika ämnesgrupperna så förstärkas, att personalresur­ serna blir lika goda vid de olika lärosätena som för den bäst utrustade typ­ gruppen vid något av dem. Utredningen uttalar, att utredningen räknar med att den standard, som härigenom skulle ernås i fråga om den personella basorganisationens omfattning inom olika ämnestyper med forskningens nuvarande arbetsmetoder och förhållanden i övrigt vid våra universitet och högskolor anger en rimlig och på intet sätt överdimensionerad minimi­ standard för personalorganisationen inom institutioner för experimentell forskning. I detta uttalande anser jag mig i huvudsak kunna instämma, även om jag förmenar, att förslaget icke i tillbörlig grad tillgodoser per­ sonalbehovet för vissa ämnen, som enligt min mening har ett likartat per­ sonalbehov med ämnen, tillhörande annan ämnesgrupp med större biträdes­ täthet. Under hänvisning till vad jag förut uttalat angående förslag, base­ rade på enkla schabloner, vill jag även starkt framhålla att ifrågavarande förslag enligt min mening har en klart provisorisk karaktär. En i och för sig välbehövlig utjämning av befintliga olikheter mellan olika lärosäten kan endast betraktas som en förberedande etapp av en verklig, på ingående ut­ redning grundad förstärkning av forskningens resurser.

Vad slutligen beträffar de samhällsvetenskapliga ämnena samt pedagogik och psykologi är psykologin en utpräglat experimentell vetenskap, vars problemställningar och metoder närmast är jämförliga med de biologiska disciplinernas. Forskningen inom psykologi kräver ofta en komplicerad teknisk apparatur och kvalificerad teknisk biträdespersonal. Dess biträdes- behov synes icke kunna beräknas vara lägre än vad utredningen räknat med för den biologisk-geografiska ämnesgruppen.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anser, att ett genom­ förande av utredningens förslag kommer att för högskolans del innebära en synnerligen efterlängtad förstärkning ägnad att förbättra forskningsmöj- ligheterna.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola finner glädjande att ut­ redningen understrukit vikten av att den tekniska, administrativa och övriga biträdespersonalen förstärkes.

Skogshögskolans lärarråd uttalar, att utredningens synpunkter på den personella basorganisationen förtjänar det största beaktande även utanför de direkt berörda universiteten och högskolorna.

SACO hälsar utredningens förslag i dessa avseenden med tillfredsställelse. SFS yttrar bl. a. följande.

För de humanistiskt inriktade ämnenas del vill SFS tillstyrka utredning­ ens förslag om sekreterarhjälp och därvid särskilt betona vikten av diffe­ rentiering mellan ämnena allt efter institutionens storlek och undervis­ ningens omfattning. Vidare vill SFS i detta sammanhang framhålla alt äm­ net psykologi numera är alt räkna till de experimentella disciplinerna var­ för dess behov av biträdespersonal torde böra jämställas med vad som gäller inom denna kategori, närmast då den biologisk-geografiska ämnesgruppen. Utredningen föreslår viss förstärkning av den personella basorganisalionen inom de experimentella ämnena, och lar därvid för närvarande häst utrus­

134

tade institutioner som norm. SFS vill emellertid ifrågasätta om ens dessa

är tillräckligt utrustade.

Lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm instämmer i allt väsentligt

i utredningens principiella uttalanden om den för forskning avsedda bas­

organisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1059

2. Kvalificerad personal i basorganisationen

Utredningen

Utredningens under avsnitt 1 här förut redovisade beräkningar rörande

behovet av biträdespersonal i basorganisationen avser även vad utredningen

kallar kvalificerade tekniska biträdeskrafter. Hela den biträdande perso­

nalen vid de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna

utgöres budgetåret 1958/59, upplyser utredningen, av omkring 735 personer

(tjänster). I detta antal ingår enligt utredningen endast åtta, avsedda för

högre kvalificerad personal och placerade i lönegraderna 17—23. Räknad

på hela biträdespersonalen vid de teoretisk-medicinska och matematisk­

naturvetenskapliga institutionerna (de institutioner där tjänster av här

avsett slag i första hand torde behövas) -— sammanlagt cirka 530 tjänster

— utgör denna grupp endast 1,5 % av hela biträdeskadern vid dessa. Vid

de två tekniska högskolorna är, meddelar utredningen, hela antalet forsk-

ningsbiträden för närvarande i runt tal 285 personer (tjänster), av vilka

de 13 förste driftingenjörs- och driftingenjörstjänsterna i lönegraderna

24 och 21 utgör 4,5 %.

Man kan visserligen konstatera, anför utredningen vidare, att de tekniska

högskolorna är väsentligen bättre utrustade då det gäller högt kvalificerad

personal. Utredningen vill emellertid samtidigt erinra om att forskningsvo-

lymsundersökningen givit klart vid handen, att forskningen utanför univer­

sitet och högskolor till sitt förfogande har en betydligt större stab av högt

kvalificerade biträden än den som står universitets- och högskoleforskningen

till buds. Utredningen finner det utomordentligt angeläget att upprust­

ningen av de högre läroanstalternas personella basorganisation får formen

icke blott av en utökning av personalens omfattning utan även av en höj­

ning av personalens kvalitativa sammansättning. I detta syfte föreslår ut­

redningen, att inom ramen för den här föreslagna upprustningen den

kvalificerade biträdespersonalen vid de medicinska och matematisk-natur­

vetenskapliga fakulteterna ökas med 50 tjänster i sjuttonde t. o. m. tjugo­

tredje lönegraderna. Utredningen föreslår alt dessa tjänster inrättas huvud­

sakligen under treårsperioden 1959/60—1961/62. Därmed skulle efter den

förstärkning av dessa fakulteters biträdespersonal, som föreslagits i det

föregående, drygt 9 procent av biträdespersonalen vid de teoretisk-medi­

cinska institutionerna och de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna

135

utgöras av högre kvalificerad biträdespersonal i angivna lönegrader. En motsvarande beräkning för de tekniska högskolorna ger ett behov av ytter­ ligare 21 kvalificerade biträdestjänster utöver redan befintliga 13 sådana tjänster (8 vid tekniska högskolan och 5 vid Chalmers tekniska högskola). Utredningen föreslår med hänsyn härtill att ytterligare 21 kvalificerade biträdestjänster inrättas vid de tekniska högskolorna med en tredjedel under vart och ett av budgetåren 1959/60—1961/62.

Utredningen föreslår följande fördelning av de kvalificerade biträdes- tjänsterna inom de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakul­ teterna samt vid de tekniska högskolorna:

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 ur 195!)

Uppsala

Lund Göteborg

Stock­

holm

Summa

6

7

6

6

25

8

9

_

8 25

Tekn. högsk..................................................

9

12 21

Under avsnittet 1 i det föregående har lämnats en redovisning för bl. a. utredningens förslag beträffande den för vad där kallats »övriga ämnen» avsedda biträdespersonalen. Härav torde ha framgått, att utredningen före­ slagit en kraftig utökning av denna personal kvantitativt sett. Bland de vid bifall härtill nytillkommande tjänsterna eller genom ombildning av redan befintliga tjänster skulle enligt utredningens nu förevarande förslag tillkomma sammanlagt 71 tjänster avsedda för högt kvalificerad biträdande forskningspersonal och inplacerade i lönegraderna 17—23. Lönekostna­ derna för denna sistnämnda grupp av tjänster bör enligt utredningens mening beräknas på grundval av en genomsnittlig lönegradsplacering i nittonde lönegraden. (För övriga tillkommande biträdestjänster inom bas­ organisationen har utredningen — liksom för de humanistiskt orienterade fakulteterna — beräknat kostnaderna på grundval av en genomsnittlig lönegradsplacering i åttonde lönegraden eller, i vad avser de experimentella och matematiska ämnena, till i runt tal 1 876 000 kronor.)

Kostnaderna för den föreslagna förstärkningen av den kvalificerade perso­ nalen i basorganisationen kan enligt utredningen beräknas på följande sätt:

59 tjänster för kvalificerad biträdespersonal

1 233 336

Kostnader för ombildning av 12 befintliga tjänster (6 inom den

teoretisk-medicinska ämnesgruppen i Uppsala, t vid matema­ tisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala, 3 vid medicinska fakulteten i Göteborg samt 2 vid karolinska institutet) 111 888

Summa kronor 1 345 224

Utredningen föreslår, att den här avsedda förstärkningen av den kvali­ ficerade personalen i basorganisationen genomföres under loppet av tre budgetår.

Y ttranden

Behovet av en utökning av den kvalificerade personalen i basorganisatio­

nen understrykes av flera remissinstanser.

Medicinska fakulteten i Lund hälsar med glädje förslaget om inrättande

av ett antal tjänster för en högre kvalificerad biträdespersonal. Dessa tjäns­

ter torde bliva av mycket stor betydelse för forskningen. Vissa kliniska äm­

nen är i likhet med de teoretiska i stort behov av kvalificerad teknisk

assistans. Det är därför uppenbart, att de 7 föreslagna befattningarna är

otillräckliga och fakulteten anser det dubbla i dagens läge vara ett absolut

minimum.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund uttalar, att utredning­

ens förslag för denna innebär en kvalitativ förbättring.

Enligt medicinska fakultetens i Göteborg uppfattning har utredningen

räknat med ett alltför lågt antal kvalificerade tjänster i basorganisationen.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet vill med skärpa framhålla, att

den medicinska forskningens experimentella karaktär kräver tillgång till

högt kvalificerade tekniska hjälpkrafter med akademisk eller teknisk

(ingenjörs) examen. Behov av tjänster i minst lönegraderna 17—23, är

enligt lärarkollegiet utomordentligt stort.

Universitetskanslern anser förevarande förslag vara av synnerlig vikt och

tillstyrker därför varmt detsamma.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm yttrar:

Anslagsberäkningen för de kvalificerade biträdestjänsterna på grundval

av en genomsnittlig placering i 19 :e lönegraden är icke tillämpbar för tek­

niska högskolan. De befintliga 5 driftingenjörs- och 3 förstedriftingenjörs-

befattningarna är nämligen placerade i 21 :a resp. 24:e lönegraden. Då er­

farenheten visat att det största behovet ifråga om kvalificerade biträden

just utgöres av befattningshavare i dessa lönegrader och då löneläget är så­

dant att rekryteringsmöjligheterna allvarligen skulle äventyras om lägre

lönegradsplacering skulle tillämpas bör anslagsberäkningen baseras på i

genomsnitt 22 :a lönegraden.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna framhåller, att —- även om ra­

men för det av utredningen angivna totalantalet biträdesbefattningar vid

de tekniska högskolorna skulle visa sig tillräcklig — inom densamma i allt

fall en större anpart synes böra beräknas för mera kvalificerade tjänster.

SFS anser, att utredningens förslag till förstärkning i förevarande av­

seende förefaller att vara mycket knappt tilltaget för de tekniska högsko­

lornas vidkommande.

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1950

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

3. Särskild basorganisation knuten till docenttjänsterna

Utredningen

Utredningen framlägger förslag om en särskild basorganisation knu­

ten till docenttjänsterna och anför härom huvudsakligen följande.

Det har visat sig, att basorganisationen ej räckt till för de e. o. docenternas

behov. Docenttjänstinnehavarna har huvudsakligen varit hänvisade till forsk­

ningsråden, då det gällt att erhålla teknisk hjälpkraft och anslag till löi

forskningsarbetet erforderlig materiel. Utredningen anser, att detta förhål­

lande varken ur organisatorisk eller ekonomisk synpunkt är rationellt och

vill här behandla denna fråga särskilt.

En förbättring av situationen skulle givetvis kunna åstadkommas, genom

att de enskilda institutionernas basorganisation utökas med hänsyn även

till antalet docenttjänster, detta i enlighet med utredningens huvudprincip

att basorganisationens storlek bör ställas i direkt relation till antalet

forskare vid en institution, men behovet av hjälpkrafter för innehavarna

av de s. k. rörliga docenttjänsterna och forskardocenttjänsterna kan icke

fullständigt tillgodoses på detta sätt. En docentbefattning innehas maxi­

malt i sex år av en och samma person. Det inträffar dessutom inte sa sällan,

att en docentbefattning vid vakans tillfälligt övergår till ett annat ämne.

Även eljest kan förändringar inträffa i fråga om det slag av biträdeshjälp,

som befattningens innehavare behöver för sin forskning. Medan den ene

innehavaren av eu tjänst behöver en instrumentmakare, kan nämligen hans

efterträdare ha behov av ett räknebiträde eller ett laboratoriebiträde.

Utredningen anser det vara nödvändigt att de e. o. docenterna lika väl

som andra forskare vid universitet och högskolor tillförsäkras ett minimum

av biträdeshjälp för sitt forskningsarbete. Med hänsyn till förut berörda

förhållanden är det emellertid beträffande denna forskarkategori mindre

lämpligt att tillgodose behovet av biträdeshjälp inom ramen för de en­

skilda institutionernas fasta personalorganisation. I stället föreslår utred­

ningen, att universiteten och högskolorna erhåller särskilda anslagsmedel,

avsedda för biträdeshjälp åt samtliga innehavare av e. o. docent- och e. o.

forskardocentbefattningar. Dessa anslag måste enligt utredningens mening

beräknas sa, att varje docenttjänstinnehavare i experimentella ämnen skall

kunna anställa ett tekniskt biträde med den utbildning, som behövs för

hans forskningsarbete. För docenter i icke-experimentellt arbetande veten­

skaper är behovet av biträdeshjälp av väsentligt mindre omfattning. Utied-

ningen föreslår, alt anslagen lör de olika läroanstalterna beräknas med

10 000 kronor per befattning för docenter i experimentella ämnen och

2 000 kronor per befattning för docenter i övriga ämnen.

För en kostnadsberäkning är det nödvändigt all göra en uppdelning av

docentbefattningarna på experimentella och icke-experimentella ämnen. En

sådan uppdelning kan med hänsyn till alt docentbefattningarna icke äi

helt fast knutna till vissa ämnen omöjligen göras exakt. Här har till de

experimentella ämnena loris samtliga doeentbetatlningar inom de medi­

cinska fakulteterna, 12 av befintliga 110 docentbefattningar inom de huma­

nistiska fakulteterna (motsvarande hälften av de docentbefallningar, som

med företrädesrätt är knutna till de samhällsvetenskapliga ämnena jämte

ämnena pedagogik och psykologi), 52 av befintliga 07 doccnlbefallningai

inom de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna (återstående lo be­

138

fattningar motsvarar i stort antalet befattningar med företräde för ämnen

inom den matematiska ämnesgruppen) samt 11 av 13 befintliga docent­

befattningar vid de tekniska högskolorna. Av befintliga 25 forskardocent­

befattningar har 11 beräknats vara besatta med docenter i experimentella

ämnen.

Den kostnadsberäkning, som utredningen i enlighet med de angivna be-

räkningsprinciperna verkställt, avser förhållandena budgetåret 1958/59 och

utmynnar i en total kostnadssumma av 1 718 000 kronor. Utredningen före­

slår, att anslag för ändamålet ställes till förfogande från och med den

1 januari 1960. Vid inrättandet av nya docent- och forskardocentbefatt­

ningar bör, framhåller utredningen, ifrågavarande anslag samtidigt uppräk­

nas enligt de angivna grunderna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Yttranden

Remissinstanserna har i princip intagit en synnerligen positiv ställning

till utredningens här ifrågavarande förslag.

Vetenskapsakademien uttrycker sålunda sin tillfredsställelse med för­

slaget.

Teologiska fakulteten i Uppsala bedömer utredningens förslag som ytterst

tacknämligt. Medicinska fakulteten i Uppsala tillstyrker varmt förslaget i

fråga och påpekar samtidigt vikten av att här avsedda förmån beredes även

forskarassistenter med docentkompetens och lärarna i klinisk farmakologi.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala anför bl. a. följande.

Sektionen ser sig föranlåten att framhålla, att det av utredningen före­

slagna beloppet 2000 kronor per befattning för docenter i icke-experiinentella

ämnen ter sig orealistiskt med nuvarande arbetsmarknad. Den biträdes-

hjälp, som sektionens e. o. docenter och e. o. forskardocenter behöver, måste

i de flesta fall förutom kunskaper i maskinskrivning och stenografi besitta

goda kunskaper i de tre moderna språken och i förekommande fall sär­

skilda kunskaper inom det område, där biträdeshjälpen skall verka. Enligt

sektionens mening är förslaget hållet i underkant. Till dess närmare erfaren­

heter vunnits om systemets effektivitet, anser sig dock sektionen icke böra

framlägga ett alternativ utan stannar vid ett livligt tillstyrkande av utred­

ningens förslag.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala anser sig komma i

ett gynnsammare läge om utredningens här förevarande förslag genom­

föres; det synes sannolikt att de allra flesta av fakultetens docenter — om

ej samtliga — rätteligen bör hänföras till den »experimentella» gruppen.

Tillsammans med det nyligen införda anslaget för ograduerade forskare

samt höjningen av apparatanslaget skulle enligt fakultetens mening den

föreslagna ökningen av forskningsresurserna betyda en utomordentligt vär­

defull förstärkning.

Det större konsistoriet i Uppsala anser utredningens förslag i denna del

vara av stor betydelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

139

Medicinska fakulteten i Lund finner det här avsedda förslaget vara av största värde. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten därstädes tillstyr­ ker detsamma.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet vill särskilt framhålla betydelsen av förevarande förslag, vilket enligt lärarkollegiet även torde böra omfatta forskarassistenterna.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola till­ styrker för sin del förslaget men anser att det föreslagna beloppet bör be­ räknas till 3 000 kronor per docenttjänst. Humanistiska avdelningen vid högskolan anser det föreslagna anslaget vara en betydelsefull del av bas­ organisationen men förutsätter samtidigt, att anslagets storlek med hänsyn till de osäkra beräkningsgrunderna måste omprövas, sedan erfarenhet vun­ nits om det föreliggande behovet.

Universitetskanslern biträder för egen del utredningens förslag men anser sig därvid böra anföra följande.

Då de anslag, som utredningen ansett böra ställas till de olika lärosätenas förfogande för ändamålet, av utredningen föreslagits skola beräknas med 10 000 kronor per befattning för docenter i experimentella ämnen och 2 000 kronor per befattning för docenter i övriga ämnen och då man vid anslagsavvägningen icke vet i vilken utsträckning docent- och forskar­ docentbefattningarna kommer att innehas av docenter i experimentella äm­ nen eller i övriga ämnen, innebär utredningens förslag emellertid icke, att någon garanti skapas för att ifrågavarande befattningshavare kan erhålla biträdeshjälp av viss minimiomfattning. Jag förutsätter, att utredningen icke avsett, att nyssnämnda belopp skall utgöra vare sig minimi- eller maximibelopp vid beviljande av bidrag utan att bidrag skall kunna beviljas inom ramen för anslagna medel efter prövning av behovet i varje särskilt fall. Härför talar bland annat den omständigheten, att någon klar gräns mellan experimentella ämnen och övriga ämnen knappast föreligger.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm yttrar:

Stort behov av anslag för bestridande av kostnader för biträdeshjälp åt innehavare av e. o. docent- och e. o. forskardocentbefattningar föreligger och utredningens förslag härutinnan är ett steg i rätt riktning även om det kan diskuteras om man icke skulle kunna finna en mindre schablonmässig för- delningsgrund än 10 000 kronor per år och befattning för experimentellt ämne och 2 000 kronor för övrigt ämne. Dessa medel bör emellertid icke ställas direkt till vederbörande befattningshavares förfogande utan i stället tilldelas den institution där vederbörande arbetar — dock med föreskrift att medlen skall användas för befattningshavarens räkning. Institutions- föreståndaren måste nämligen givas visst medinflytande när det gäller anställande av personal som kommer att verka inom hans institution.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola uttalar:

Mot förevarande förslag bar kollegiet intet all erinra. Kollegiet förut­ sätter dock, att de avsedda anslagen ställes till den institutions förfogande, där docenten är placerad med föreskrift, alt anslaget skall användas för

140

vederbörandes räkning. I detta sammanhang vill kollegiet framhålla, att

även en laborator borde kunna få sådant anslag.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna kan i princip biträda förslaget.

Såsom från båda lärarkollegiernas sida anförts synes det emellertid över­

styrelsen lämpligast, att därvid ifrågakommande medel ställes till veder­

börande institutions förfogande för att disponeras till avsett ändamål.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd vill särskilt tillstyrka föreva­

rande förslag.

SACO anför ifråga om det här avsedda förslaget följande.

Summan 10 000 kronor för forskningsbiträden i experimentella veten­

skaper måste med nuvarande löneläge anses vara i underkant. SACO före­

slår att detta anslag höjs till 12 000 kronor per docentbefattning. I sin kost­

nadsberäkning har utredningen vidare föreslagit att hälften av de docent­

befattningar som med företrädesrätt är knutna till de samhällsvetenskap­

liga ämnena jämte ämnena pedagogik och psykologi, skall erhålla samma

högre belopp som beräknas för docentbefattningarna i experimentella äm­

nen. Då båda de sistnämnda ämnena med nödvändighet torde få det högre

anslaget, återstår motsvarande möjlighet blott för en minoritet av docen­

terna i samhällsvetenskapliga ämnen. Detta förhållande torde icke stå i

överensstämmelse med vad forskningsinriktningen inom dessa ämnen krä­

ver. SACO vill föreslå, att i varje fall flertalet docenter i samhällsvetenskap­

liga ämnen skall komma i åtnjutande av biträdeshjälp enligt samma grun­

der som docenterna i experimentella ämnen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år W59

4. Departementschefen

Forskningen har såsom universitetsutredningen framhållit under de se­

naste årtiondena i allt högre grad blivit beroende av tillgången på hjälp­

krafter. Jag har i det föregående behandlat hl. a. frågan om amanuensers

och assistenters samt forskarassistenters ställning i forskningsorganisatio­

nen vid universitet och högskolor. Jag ingår nu närmare på frågan om den

personella basorganisationen vid dessa läroanstalter. Beträffande denna har

utredningen framlagt förslag, avseende olika personalkategorier. Förslaget

avser dock endast sådan personal, som direkt biträder i det vetenskapliga

arbetet, alltifrån kontorsbiträden och laboratoriebiträden till högt kvalifi­

cerade medhjälpare med lång utbildning men utan forskningsuppgifter.

I det följande kommer jag att göra åtskillnad mellan egentlig biträdesper-

sonal å den ena och kvalificerad personal med högre utbildning, närmast av

tjänstetypen driftingenjör, å den andra sidan. Jag behandlar först den i den

personella basorganisationen ingående egentliga biträdespersonalen.

Biträdespersonal. Jag vill till en början erinra därom att jag i

årets statsverksproposition för de juridiska, medicinska och filosofiska fa­

kulteterna vid universiteten samt för karolinska institutet och de tekniska

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

141

högskolorna beräknat medel, motsvarande sammanlagt drygt ett 90-tal tjänster av egentlig biträdeskaraktär, varav i det närmaste hälften utgör sådana befattningar, för vilka kostnaderna hittills bestritts från respektive materielanslag. Därvid har jag också hemställt om bemyndigande för Kungl. Maj :t att, efter förslag av universitetskanslern respektive överstyrelsen för de tekniska högskolorna, besluta i fråga om dessa tjänsters inplacering i lönegrad och fördelning på olika institutioner. Antalsmässigt sett motsvarar de tjänster, för vilka medel sålunda beräknats i årets statsverksproposition, mer än väl den förstärkning av biträdespersonalen vid berörda läroanstalter, som utredningen för nästa budgetår räknat med. Jag vill vidare nämna, att 1956 års tekniska biträdesutredning i ett den 17 november 1958 avlämnat be­ tänkande redovisat sina synpunkter på vissa principfrågor, som äger sam­ band med löneställningen för bl. a. vissa biträdeskategorier inom universi­ tets- och högskoleväsendet. Remissbehandlingen av betänkandet är numera avslutad och förhandlingar i ämnet torde komma att upptagas mellan staten och berörda personalorganisationer.

Universitetsutredningens förslag kan sägas avse två huvudgrupper av bi- trädespersonal inom universitets- och högskoleväsendet, nämligen en för de humanistiskt inriktade ämnena och en för övriga ämnen. Sistnämnda huvud­ grupp kan i sin tur sägas bestå av två olika kategorier, nämligen biträdes- personal för å ena sidan experimentella och matematiska ämnen samt å andra sidan samhällsvetenskapliga ämnen jämte pedagogik och psykologi.

Vad först beträffar biträdespersonalen för de humanistiskt inriktade äm­ nena har utredningen förordat en på tre budgetår fördelad förstärkning av densamma. Vid beräkningen av den enligt utredningens mening erforderliga totala förstärkningen har utredningen utgått från den riktpunkten att mot fyra ordinarie lärartjänster bör svara en biträdestjänst och att därutöver varje större institution bör tillföras en biträdestjänst. Utredningen har fram­ hållit, att fördelningen på institutioner av det sålunda framräknade anta­ let biträdestjänster bör ske mot bakgrunden av en detaljbedömning av de skiftande behov, som kan föreligga ämnena emellan. I anslutning härtill har utredningen framhållit, att det måhända kunde vara fördelaktigt att icke fördela samtliga nya tjänster på vissa uppräknade institutioner utan i stäl­ let — i varje fall till en början — behålla vissa tjänster som en central »re­ serv», ställd till förfogande för samtliga institutioner eller vissa grupper av sådana. Det väsentliga är givetvis, enligt utredningen, alt samtliga insti­ tutioner och lärare tillförsäkras tillgång till adekvata resurser i avseende på sekreterarhjälp.

För egen del är jag övertygad om att för höjande av forskningens effekti­ vitet en betydande förstärkning bör ske av biträdespersonalen i de huma­ nistiskt inriktade ämnena. Utredningens beräkning av det totala behovet av denna personal synes i huvudsak vid avvägd. .lag anser för min del, att den behövliga personalförstärkningen bör genomföras successivt.

142

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

I anslutning till utredningens synpunkter och med hänsyn till vad som

framkommit även vid remissbehandlingen finner jag det lämpligt och ända­

målsenligt att förstärkningen av den biträdespersonal det här gäller får

den formen, att samtidigt flera ämnen eller grupper av ämnen kommer att

kunna dra nytta av densamma. Såvitt gäller de humanistiskt inriktade äm­

nena anser jag det ligga närmast till hands, att ett gemensamt utnyttjande av

personalen åstadkommes genom inrättande av skrivcentraler. Jag är väl med­

veten om att ett system med skrivcentraler — i varje fall till en början —

kan vara förenat med vissa svårigheter, bl. a. till följd av lokalmässiga för­

hållanden. Jag vill emellertid förorda, att skrivcentraler nu på försök inrättas

vid universiteten i Uppsala och Lund samt Stockholms högskola. Dessa skriv­

centraler bör för nästa budgetår organiseras med ett kanslibiträde såsom

arbetsledare och tre kontorsbiträden.

Med hänsyn till de nuvarande lokalförhållandena för de humanistiskt in­

riktade ämnena vid universitetet i Göteborg är jag inte beredd att nu förorda

inrättande av en skrivcentral där. Såsom framgår av årets statsverkspropo-

sition har föreslagits anvisande av medel till en för filosofiska fakulteten

vid detta universitet avsedd nybyggnad. Jag finner det angeläget, att denna

byg§nad planeras så att en för de humanistiskt inriktade ämnena avsedd

skrivcentral kan inrymmas i densamma. Vad beträffar nästa budgetår räk-

nar jag med att biträdespersonalen för de humanistiskt inriktade ämnena vid

universitetet i Göteborg utökas med tre tjänster, varav en med halvtidstjänst­

göring. Medel härför har redan beräknats i årets statsverksproposition.

De av mig förordade skrivcentralerna vid universiteten i Uppsala och

Lund samt Stockholms högskola bör med hänsyn till det stora behov av

biträdeshjälp, som föreligger i ämnen inom de humanistiska fakulteterna

(motsvarande), under nästa budgetår i första hand betjäna dessa ämnen.

Givetvis skall dock, i den mån förhållandena det medgiver, även ämnen,

tillhörande andra fakulteter, kunna för sitt vidkommande utnyttja skriv­

centralerna. Vad beträffar dessas inordnande i universitets- eller högskole-

administrationen anser jag, att de bör direkt underställas vederbörande rek­

torsämbete (rektorsnämnd). Jag beräknar avlöningskostnaderna för den

för ifrågavarande skrivcentraler avsedda personalen till, för vartdera av

universiteten i Uppsala och Lund 35 000 kronor samt för Stockholms hög­

skola 40 000 kronor. Dessa kostnader bör såvitt gäller universiteten i Uppsala

och Lund bestridas från de i årets statsverksproposition beräknade medlen

för biträdespersonal inom de humanistiska fakulteternas sektioner. Till av­

löningskostnaderna för beräknad icke-ordinarie personal vid den för Stock­

holms högskolas del föreslagna skrivcentralen bör däremot medel upp­

tagas i förevarande sammanhang.

Vad härefter beträffar huvudgruppen Övriga ämnen, bestående av dels de

experimentella och matematiska ämnena och dels de samhällsvetenskapliga

ämnena samt ämnena psykologi och pedagogik, har utredningen föreslagit

143

en högst väsentlig förstärkning av den för dessa ämnen avsedda biträdes- personalen vid de medicinska och filosofiska fakulteterna vid universite­ ten samt vid karolinska institutet och de tekniska högskolorna, fördelad på en tidsperiod av tre till fem budgetår. I detta förslag har utredningen inbegri­ pit även den kvalificerade personal med högre utbildning, vilken jag förut omnämnt. Vid beräkningen av det totala behovet av biträdest jänster för vardera av dessa ämneskategorier och fördelningen av dessa tjänster på skilda läroanstalter har utredningen utgått från den principen, att relatio­ nen mellan antalet biträden och antalet fast anställda forskare bör bli den­ samma vid samtliga de läroanstalter det här gäller. Med hänsyn till att be­ hovet av biträdeshjälp varierar de olika ämnena och forskningsområdena emellan kan sålunda sägas, att utredningen använt en relativt schablonmäs­ sig beräkningsmetod, något som också föranlett erinringar vid remissbe­ handlingen.

För egen del finner jag utredningens beräkningsnormer värda beaktan­ de mot bakgrunden av vad jag tidigare framhållit om angelägenheten av en riktig balans mellan förstärkningarna av personella och materiella resurser av olika slag i syfte att ge forskningen en fullgod effektivitet. Så­ lunda synes mig det framräknade totala behovet av biträdespersonal -— i vart fall i vad gäller egentlig biträdespersonal — i huvudsak väl avvägt. Jag anser för min del, att den behövliga personalförstärkningen bör genomföras successivt.

Som redan nämnts har jag i årets statsverksproposition beräknat medel för ett antal biträdestjänster. I detta antal ingår, såsom också angivits, ett flertal befattningar, för vilka avlöningskostnaderna för närvarande bestri- des från materielanslag. Sistnämnda befattningar avser så gott som helt experimentella och matematiska ämnen. De befattningar, för vilka avlö­ ningskostnaderna sålunda föreslagits överförda från materiel- till avlönings- anslag, jämte de av mig i årets statsverksproposition för nästa budgetår vid respektive läroanstalter förordade nya biträdestjänsterna för de experimen­ tella och matematiska ämnena motsvarar mer än väl den av utredningen för dessa ämnen för nästa budgetår beräknade förstärkningen av den egentliga biträdespersonalen. Vad angår de samhällsvetenskapliga ämnena samt äm­ nena pedagogik och psykologi kan den av utredningen för Uppsala univer­ sitets del för nästa budgetår avsedda förstärkningen av biträdespersonalen tillgodoses inom ramen för de i årets statsverksproposition beräknade med­ len. För Lunds universitets vidkommande erfordras däremot för nästa bud­ getår en ytterligare förstärkning av biträdespersonalen för sistnämnda äm­ nen med två biträdestjänster. För dessa två tjänster, vilka bör inrättas såsom icke-ordinarie, bör i förevarande sammanhang beräknas sammanlagt 20 000 kronor.

I förevarande sammanhang bör vidare beräknas medel för den förstärk­

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

144

ning av biträdespersonalen för de experimentella och matematiska ämnena

ävensom för de samhällsvetenskapliga ämnena samt pedagogik och psyko­

logi, som för nästa budgetår i anslutning till utredningens förslag bör ske vid

Stockholms högskola. Jag beräknar för detta ändamål ett belopp av 126 000

kronor, motsvarande kostnaderna för elva nya icke-ordinarie biträdes-

tjänster.

Ett realiserande av mina nu framlagda förslag i fråga om den egentliga bi­

trädespersonalen vid universiteten, karolinska institutet, Stockholms hög­

skola och de tekniska högskolorna medför för nästa budgetår ett medels­

behov av 186 000 kronor utöver det som för ändamålet beräknats i årets

statsverksproposition. Jag gör slutlig framställning härom i det följande.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att, efter förslag av universitets­

kanslern respektive överstyrelsen för de tekniska högskolorna, besluta i

fråga om inplacering i lönegrad och fördelning på institutioner av jämväl

de biträdestjänster, som till följd av vad jag nu förordat avses inrättade

för nästa budgetår. Vid förslagens upprättande bör kanslern och överstyrel­

sen beakta — förutom vad som tidigare förordats med avseende på inrät­

tandet av skrivcentraler vid universiteten i Uppsala och Lund samt Stock­

holms högskola — de av utredningen angivna principerna för den avsedda

förstärkningen av biträdespersonal vid berörda läroanstalter vad beträffar

fördelningen på skilda ämnesgrupper.

Kvalificerad personal i basorganisationen. Som redan

nämnts har utredningen i sitt förslag rörande biträdespersonal för experi­

mentella och matematiska ämnen även inbegripit vad utredningen kallat

högt kvalificerad biträdande forskningspersonal. Utredningen har för sin

del beräknat behovet av sådan personal till drygt nio procent av det totala

behovet av biträdespersonal för experimentella och matematiska ämnen.

Vidare har utredningen förutsatt att det framräknade behovet av kvalifice­

rad personal skall täckas under loppet av de närmaste tre budgetåren.

För egen del anser jag i likhet med utredningen, att behovet av väl meri­

terade och utbildade medhjälpare i forskningsarbetet är kraftigt accen­

tuerat, inte minst med hänsyn till att alltmer komplicerad och dyrbar appa­

ratur kommer till användning i detta arbete. Likaväl utifrån forskningens

krav som från allmänna effektivitetssynpunkter synes det mig lämpligt och

ändamålsenligt, att de högre läroanstalter som det här gäller förstärkes

med kvalificerad personal med uppgift att för en fakultet i dess helhet eller

för en eller flera ämnesgrupper dels handha skötseln av dyrbar och kompli­

cerad apparatur och dels biträda forskarna vid olika institutioner med spe­

ciell teknisk sakkunskap. Med hänsyn till att dimensioneringen och ut­

formningen av denna grupp av tjänster naturligtvis särskilt påtagligt på­

verkas av den snabba vetenskapliga utvecklingen bör enligt min mening

något flerårsprogram inte fastläggas utan behovet av tjänster inom denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

145

kategori bör i stället prövas år från år. I anslutning härtill förordar jag sålunda, att för nästa budgetår inrättas tio nya icke-ordinarie tjänster av här avsett slag, nämligen dels två vid vartdera av universiteten i Uppsala och Lund samt vid tekniska högskolan i Stockholm, dels ock en vid vartdera av Göteborgs universitet och karolinska institutet samt vid vardera av Stock­ holms högskola och Chalmers tekniska högskola. Avlöningskostnaderna för de nu föreslagna tjänsterna beräknar jag till 210 000 kronor, .lag återkommer härtill vid mina slutliga anslagsberäkningar i det följande. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att framdeles, efter förslag av universitets­ kanslern respektive överstyrelsen för de tekniska högskolorna, besluta i fråga om förevarande tjänsters inplacering i såväl lönegrad som i universi­ tets- och högskoleorganisationen.

Särskild basorganisation knuten till docenttjäns­ terna. Som av den lämnade redogörelsen framgått finner utredningen det nödvändigt att innehavare av docenttjänst lika väl som andra forskare vid universitet och högskolor tillförsäkras ett minimum av biträdeshjälp för sitt forskningsarbete. Utredningen anser, att varje innehavare av docenttjänst i experimentellt ämne bör beredas möjlighet att anställa ett tekniskt biträde, medan sådan tjänstinnehavare i en icke-experimentell vetenskap bör beredas tillgång till biträdeshjälp i mindre omfattning. Utredningen föreslår därför, att medel för ändamålet beräknas med 10 000 kronor per tjänst för docent i experimentella ämnen och 2 000 kronor per tjänst för docent i annat ämne. Till detta förslag har remissmyndigheterna intagit en synnerligen positiv hållning. Några myndigheter har emellertid framhållit, att de avsedda med­ len bör ställas till förfogande för den institution, där tjänstinnehavaren är placerad med föreskrift att medlen skall användas för hans räkning. Enligt universitetskanslern bör de ifrågasatta beloppen inte utgöra vare sig minimi- eller maximibelopp vid beviljande av bidrag utan beviljas inom ramen för an­ slagna medel efter prövning av behovet i varje särskilt fall. Härför talar enligt kanslern bland annat den omständigheten, att någon klar gräns mellan experimentella ämnen och övriga ämnen knappast föreligger.

För egen del är jag övertygad om att de resurser för forskning, som stats­ makterna avdelar i form av docenttjänster, kan ytterligare effektiviseras, om tjänstinnehavarna redan från början — innan deras forskningsprogram utformats så långt att de med framgång kan ansöka om bidrag från forsk­ ningsråd eller liknande — kan erhålla medel för bestridande av vissa med forskningsprogrammets igångsättande förenade kostnader för såväl biträdes­ hjälp som materielanskaffning.

Jag vill här erinra om att genom beslut av förra årets riksdag under åt­ tonde huvudtiteln uppförts ett reservationsanslag till Främjande av ogra- duerade forskares vetenskapliga verksamhet. Vid anmälan av propositionen 1958: 104, vilken låg till grund för bl. a. detta beslut, framhöll jag, att de

It) — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 dr 1959

146

lokala universitetsmyndigheterna bör svara för utdelandet av anslag till

forskare under utbildning, medan forskningsråden bör svara för utdelningen

av de anslag som är avsedda för större forskningsprojekt, vilka som regel

leds av graduerade forskare.

I anslutning härtill och till vad som anförts bl. a. av kanslern finner jag

det lämpligt och ändamålsenligt att frågan om särskild biträdeshjälp in. in.

åt docenter löses så, att innehavare av docenttjänst under det första, i

undantagsfall de två första åren, av sin tjänstgöringstid kan komma i åtnju­

tande av samma förmåner som ograduerad forskare i fråga om medel för

biträdeshjälp och materielanskaffning. För tillgodoseende av detta ändamål

anser jag mig böra för nästa budgetår förorda en medelsanvisning av i runt

tal 320 000 kronor. Jag gör slutlig framställning härom i det följande. Vad

beträffar medelsdispositionen bör bestämmelser meddelas av i huvudsak

samma innebörd som dem, vilka nu gäller för de för de ograduerade forskar­

nas vidkommande anvisade medlen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t

att framdeles, efter förslag av vederbörande myndigheter, meddela närmare

föreskrifter härutinnan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

t

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 195!)

147

V. Biträdespersonal för särskilda forskningsändamål

1. Utredningen

I fråga om behovet av här avsedd biträdespersonal framhåller utredningen

huvudsakligen följande.

Att en förstärkning av de mindre välutrustade fakulteternas och ämnes­

gruppernas personalorganisation är av behovet påkallad är den ena av de

slutsatser, utredningen dragit av det i det föregående presenterade mate­

rialet rörande den personella basorganisationens omfattning vid olika fa­

kulteter och läroanstalter. En sådan förstärkning av den fasta organisatio­

nen har till syfte att ge forskningen vid olika läroanstalter fullgoda resur­

ser så att säga i utgångsläget. Samtidigt får man en norm som är användbar

vid den fortsatta utbyggnaden av universitetens och högskolornas insti­

tutioner. En intensiv forskning inom de experimentella vetenskaperna ford­

rar emellertid en långt större biträdesstab än den som står till förfogande

inom ramen för den fasta personalorganisationen även vid de i detta hän­

seende bäst utrustade fakulteterna.

Innan de statliga råden tillkom i slutet av 1940-talet, var forskarna vid

universiteten och högskolorna för sina behov av extra biträdeshjälp och ma­

teriella resurser huvudsakligen hänvisade till privata stiftelser eller orga­

nisationer. När det gällt bildandet av och stödet åt åtskilliga av de svenska

forskningsgrupper, som nu är internationellt mest framträdande, har exem­

pelvis Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse liksom även Rockefeller Founda­

tion i många fall spelat en avgörande roll.

Under det senaste decenniet har de statliga forskningsråden bidragit med

medel för motsvarande ändamål och i flera fall på ett lyckligt sätt samarbe­

tat med de olika privata stiftelserna när det gällt projekt, som varit av så­

dan storleksordning, alt det varit omöjligt för vederbörande råd att ensamt

finansiera dem. Då en forskningsinstitution eller forskargrupp, som bekos­

tats av privata medel, visat sig få permanent karaktär, har kostnaderna i

många fall övertagits av staten. På motsvarande sätt bör enligt utredningens

mening en med anslag från de stalliga forskningsråden finansierad forsk­

ningsinstitution eller forskargrupp överföras till en permanent organisation,

i den mån verksamheten kan bedömas bli bestående.

Det är, som redan antytts, utredningens uppfattning, att forskningsråden

även i fortsättningen bör ha betydande resurser att sätta in till förstärkande

av den fasta organisationen i syfte att på så sätt möjliggöra genomförandet

av större, specificerade forskningsprojekt. I den mån däremot anslag från

forskningsråden tillgodoser behov, som kan bedömas som konstanta, bör

den fasta personalorganisationen förstärkas. Institutionernas behov av

stadga i organisationen för en långsiktig planering av forskningen och för

t. ex. handhavandet av forskningsapparaturen eller fullgörandet av i forsk­

ningen återkommande rutingöromål, sammanfaller härvidlag med persona­

lens intresse av säkerhet i anställningen och vissa med ställningen som extra

ordinarie tjänstemän förbundna förmåner.

148

De tjänster, som under en följd av år möjliggjorts genom rådsanslag och

som bedömes tillgodose permanenta behov, är av olika slag. Ibland rör det

sig om speciella mindre arbetsgrupper, ibland om en för flera institutioner

gemensam service-organisation. Ett extremt fall representeras av Gustaf

Werners institut för kärnkemi. Detta tillhör visserligen Uppsala universitet,

men saknar fast personalorganisation och bortsett från ett i universitetets

stat upptaget föreståndararvode är institutet för sin verksamhet helt och

hållet beroende av rådsanslag och motsvarande, särskilt anslag från atom­

kommittén. I skrivelse till utredningen den 7 maj 1958 har atomkommittén

hemställt, att utredningen måtte föreslå, att viss personalstat nu upprättas

för institutet. Kommittén hänvisar till att institutets verksamhet numera

blivit av den arten, att det måste anses äga en permanent status i Uppsala

universitets organisation.

Enligt utredningens beräkningar utgör den arvodesanställda biträdesper-

sonalen vid de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna

samt de tekniska högskolorna under budgetåret 1958/59 950 å 1 000

personer, varav cirka 480 avlönade genom anslag från de medicinska,

tekniska och naturvetenskapliga forskningsråden samt at.omkommittén.

Samtidigt uppgår personalen inom den fasta organisationen till i runt tal

drygt 1 000 personer (tjänster). Denna torde alltså vara ungefärligen lika

stor som den arvodesanställda personalen. Forskningsvolymsundersökningen

har visat, att storleksrelationen mellan dessa båda personalkategorier var

ungefär densamma hösten 1955. 1 det följande föreslår utredningen, att

betydande ytterligare resurser ställes till forskningsrådens förfogande i

syfte att göra det möjligt för dessa alt understödja eu intensifiering av den

personalkrävande experimentella forskningen. Det blir i detta sammanhang

nödvändigt att till de högre läroanstalternas fasta personalorganisation

överföra ett betydande antal nu med rådsanslag bestridda arvodestjänster,

som tillgodoser mera permanenta behov. En sådan överflyttning bör enligt

utredningens mening ske så snart därtill finnes anledning, varför såväl

forskningsråden som läroanstalterna i sina årliga anslagsäskanden bör

pröva huruvida det finnes anledning att i avseende på något forsknings­

projekt tillämpa principen att permanenta personalbehov bör tillgodoses

inom ramen för den fasta personalorganisationen.

Med hänsyn till den omfattande forskning, som för närvarande bedrives

med medel från forskningsråden, föreställer sig utredningen att en första

relativt omfattande dylik överflyttning (ombildning av arvodestjänster till

tjänster inom den fasta personalorganisationen) snarast bör genomföras.

Utredningen beräknar för sin del på grundval av upplysningar från de

olika råden, att universitetens och högskolornas fasta personalorganisation

efter förslag från forskningsråden under de närmaste åren bör förstärkas

med ett antal tjänster motsvarande ungefär en tredjedel av antalet genom

rådsanslag under budgetåret 1958/59 bestridda befattningar.

En dylik ram i fråga om antalet tjänster är avsedd som ett genomsnitt

för alla ämnen. Utredningen anser sålunda icke att en tredjedel av antalet

genom rådsanslag bekostade tjänster vid varje enskild institution, fakultet

eller läroanstalt bör överföras på stat. Det kan sålunda vara motiverat att

vid en institution överföra nästan hela den rådsarvoderade personalen

men i stället vid en annan institution icke göra någon dylik överflyttning

alls. Vilka tjänster som bör överflyttas, kan bestämmas först efter en detalj-

prövning av personalbehovet vid varje enskild institution, en prövning som

utredningen ansett ligga ulanför sitt uppdrag.

Kiingl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

149

Utredningen understryker, att planen för överflyttning till den fasta per­

sonalorganisationen av arvodesanställd personal avser en speciell forsk­

ningsorganisation till följd av skilda institutioners och forskares vetenskap­

liga aktivitet.

Utredningen har räknat med att denna överflyttning skulle omfatta

cirka 160 tjänster, således ett något lägre antal än det som erfordras för

den föreslagna förstärkningen av den egentliga basorganisationen. Att döma

av upplysningar som utredningen erhållit från de berörda forskningsråden,

får man emellertid räkna med att de tjänster som kommer att överföras

från råden till en förhållandevis större del består av tjänster för kvalificerad

personal. Den genomsnittliga lönekostnaden torde därför vara högre än den

som beräknats för de tjänster, som skulle tillföras basorganisationen. Ut­

redningen beräknar den i samband med den föreslagna överflyttningen er­

forderliga förstärkningen av läroanstalternas avlönings- och materielanslag

till genomsnittligen ungefär 18 000 kronor per tjänst. En överflyttning av

här "beräknad omfattning skulle sålunda totalt fordra anslagsöverföringar

med 3 miljoner kronor. Om denna överflyttning uppdelas på tre budgetår,

skulle sålunda forskningsråden under vart och ett av budgetåren 1959/60

—1961/62 avlastas kostnader med 1 miljon kronor, medan läroanstalternas

avlönings- och materielanslag i stället skulle uppräknas med belopp, som

tillsammantagna uppgår till motsvarande summa.

Utredningen föreslår, att de medicinska, naturvetenskapliga och tekniska

forskningsråden samt atomkommittén måtte anmodas att i samråd med

läroanstalterna och inom här angivna ramar framlägga preciserade förslag

rörande överflyttning till den fasta personalorganisationen av genom anslag

från dessa råd bestridda arvodestjänster, som bedömes tillgodose perma­

nenta behov.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

2. Yttranden

Utredningens här framlagda synpunkter och förslag har rönt ett positivt

mottagande från remissinstansernas sida.

Statskontoret har sålunda i princip intet att erinra mot de av utredningen

föreslagna åtgärderna.

Vetenskapsakademien framhåller, att förslaget innebär ett nödvändigt

komplement till utredningens allmänna upprustningsplan, när det gäller alt

ta hänsyn till de starkt skiftande behoven inom olika vetenskapsgrenar och

vid olika institutioner. Detta torde även innebära en naturlig och även ur

ekonomisk synpunkt särskilt effektiv metod för den successiva utbyggnaden

av forskningsorganisationen på längre sikt.

Tekniska högskolan i Stockholm finner utredningens tankegångar i detta

avseende i princip riktiga, överstyrelsen för de tekniska högskolorna har

ej heller funnit anledning till någon erinran mot förevarande förslag.

Förslaget har av universitetsmyndigheterna lämnats utan erinran. Uni­

versitetskanslern vill för sin del livligt tillstyrka den föreslagna överflytt­

ningen.

150

Även flyg- och navalmedicinska nämnden tillstyrker livligt utredningens

förslag i detta avseende och framhåller därvid, att ett bifall till förslaget

skulle gynna rekrytering och utbildning av forskare inom nya och betydel­

sefulla vetenskapsgrenar.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd finner utredningens förslag

välbetänkt. Atomkommittén finner det glädjande, att utredningen upptagit

detta problem till principiell behandling och tillägger att här avsedd över­

flyttning av personal är aktuell för kommitténs del i ett flertal fall.

Statens medicinska forskningsråd och statens tekniska forskningsråd

har lämnat förslaget utan erinran.

SFS ifrågasätter om ej en större överföring av anslagen för biträdesperso-

nal från forskningsanslag till ordinarie stat kan vara motiverad. TCO an­

ser förslaget motiverat såväl med hänsyn till personalens behov av trygghet

i anställningen som institutionernas behov av stadga i organisationen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

3. Departementschefen

Utredningen har i anslutning till den under föregående avsnitt behand­

lade frågan om förstärkning av den personella basorganisationen vid uni­

versitet och högskolor framlagt förslag och synpunkter beträffande över­

flyttning till den fasta personalorganisationen vid dessa läroanstalter av

sådan arvodesanslälld personal, för vilken kostnaderna bestrides av forsk­

ningsråden. Utredningen har räknat med att en dylik överflyttning bör

kunna ske under loppet av de närmaste tre budgetåren. Förslagets genom­

förande förutsätter, att de medicinska, naturvetenskapliga och tekniska

forskningsråden samt atomkommittén anmodas att i samråd med läro­

anstalterna och inom av utredningen angivna ramar framlägga preciserade

förslag rörande överflyttning till den fasta personalorganisationen av så­

dana genom anslag från dessa råd bekostade arvodestjänster, som bedömes

tillgodose permanenta behov. Utredningens synpunkter och förslag har icke

föranlett några erinringar vid remissbehandlingen.

I den mån en forskningsverksamhet, som påbörjats med hjälp av medel

från forskningsråd, under arbetets gång tagit allt fastare former och av allt

att döma blivit av mer permanent art, finner jag det för min del i princip

riktigt, att kostnaderna härför, icke blott för biträdespersonalen utan för

den permanenta verksamheten i dess helhet, överföres från forskningsråds-

anslagen till de för respektive läroanstalter på riksstaten uppförda anslagen

eller på annat sätt särskilt redovisas i riksstaten. En dylik omfördelning mel­

lan utgående anslag synes mig böra ske icke endast av anslagstekniska skäl

utan dessutom och framför allt med hänsyn till att forskningsrådens pri­

151

mära uppgift är att med anlitande av sina resurser initiera forskning och

utveckla nya forskningsområden.

Enligt min mening bör frågan om omfördelning av kostnader av ifråga­

varande art prövas i samband med de årliga anslagsäskandena. Jag förut­

sätter att berörda forskningsråd och lärosäten tar de initiativ härutinnan,

som befinnes påkallade med anledning av vad jag här anfört.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 ur 1950

152

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

VI. Materielanslagen

1. Utredningen

Utredningen framhåller till en början huvudsakligen följande.

Adekvata resurser för forskning och undervisning består emellertid icke

blott av en tillräckligt dimensionerad biträdesstab. Forskningen behöver

ä\en materiella resurser i form av bland annat apparatur och förbruknings-

materiel av olika slag. Dessa behov skall i allmänhet täckas av universitetens

och högskolornas materielanslag, vilka av de överordnade akademiska myn­

digheterna fördelas mellan de olika institutionerna.

Även i fråga om behovet av materielanslag råder helt naturligt stora olik­

heter mellan institutioner av olika slag. I stort sett synes institutioner och

ämnen, som är särskilt biträdeskrävande, också ha behov av stora materiel­

anslag. Behovet av biträdeshjälp och behovet av materielanslag är helt en­

kelt båda betingade av det vetenskapliga institutionsarbetets art: experi­

mentellt arbetande ämnen har behov av flera arbetstimmar, mera apparatur

och mera förbrukningsmateriel än humanistiskt orienterad undervisning

och forskning.

I syfte att skaffa sig en allmän uppfattning om materielanslagens utveck­

ling i förhållande till universitets- och högskoleorganisationens utveckling

i stort har utredningen ur riksstaterna för perioden 1947—59 sammanställt

uppgifter rörande dels avlöningsanslagens, dels materielanslagens storlek

vid Uppsala och Lunds universitet, karolinska institutet, de tekniska hög­

skolorna och tandläkarhögskolorna. Anslagen har med hjälp av konsument­

prisindex omräknats till dagens penningvärde (mars 1958). Utvecklingen

illustreras i nedan intagna diagram, avseende Uppsala universitet. Utveck­

lingen vid de övriga läroanstalterna har enligt utredningen varit i huvudsak

densamma som i Uppsala.

Utredningen kommenterar de gjorda beräkningarna på följande sätt.

Utredningen vill understryka, att utvecklingen i verkligheten ingalunda

varit fullt så ogynnsam som det kan synas vid ett studium av de här läm­

nade uppgifterna och relationstalen. Under den här behandlade perioden

har givetvis apparatanslagen och framför allt de ökade anslag, som ställts

till forskningsrådens förfogande, i betydande utsträckning kommit insti­

tutionerna till godo. Utredningen anser, att anslag till tyngre apparatur och

i övrigt till mera omfattande materielanskaffningar i samband med sär­

skilda forskningsprojekt bör anvisas in casu (från apparatanslagen eller av

forskningsråden) och sålunda ej bör belasta de ordinarie materielanslagen.

Även ur en annan synpunkt bör det konstateras, att utvecklingen icke varit

fullt så ogynnsam för universiteten och högskolorna som diagrammet anty­

der. Visserligen har i diagrammet hänsyn tagits till penningvärdets föränd­

ringar, på så sätt nämligen att både avlöningsanslag och materielanslag för

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

153

Avlönings- och materielanslagens utveckling vid Uppsala universitet budgetåren 1947/48

—

1958/59

(

enhet­

ligt penningvärde enligt konsumentprisindex mars 1958

)

Milj kr

tidigare år med hjälp av konsumentprisindex uppräknats till dagens pen­

ningvärde, men i avlöningsanslagens utveckling ligger också en standard­

höjning, såtillvida som statstjänstemännens löner tid efter annan justerats

i syfte att ge reallöneförbättringar. En sådan standardhöjning får — under

i övrigt lika förhållanden —- till följd att materielanslagens värde i förhål­

lande till avlöningsanslagen sjunker, utan att materielanslagens värde för

vederbörande institutioner samtidigt minskar.

Då det gällt att finna en metod för beräkningarna av en anslagsförstärk-

ning, har utredningen stannat för relationen avlöningsanslag-materielanslag.

Som en allmän regel måste nämligen gälla, att en institutions ordinarie ma-

terielanslag bör vara så avpassat, att det svarar mot de i den fasta personal­

organisationen ingående forskarnas verksamhet. Det extra materielbehov,

som uppkommer då ytterligare forskare tillfälligt knytes till institutionen,

t. ex. genom rådsanslag, bör däremot tillgodoses i samband med att sådant

mera tillfälligt anslag anvisas. Om däremot den fasta personalorganisatio­

nen utökas, uppkommer därigenom ett ökat materielbehov, som bör tillgodo­

ses genom en uppräkning av institutionens fasta materielanslag. Det före­

faller vidare vara uppenbart, att eu professur i allmänhet kräver mera ma­

teriel än t. ex. en assistentbefattning. Att tänka sig att olikheterna härutin-

154

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

nan de olika tjänstetyperna emellan i stort sett motsvarar löneskillnaderna,

förefaller vara en rimlig arbetshypotes. Som redan framhållits, torde det

vidare i allmänhet förhålla sig så, att särskilt biträdeskrävande ämnen också

är särskilt materielkrävande, medan ämnen som har mindre behov av biträ-

deshjälp också har mindre behov av materiel. Det har med hänsyn härtill

synts utredningen mest praktiskt att ställa de olika ämnestypernas behov

av anslag till materiel i relation till den totala lönekostnaden för all i den

fasta personalorganisationen ingående personal, såväl forskare som biträden.

Som riktpunkt för en förstärkning av basorganisationens materielanslag

förordar utredningen härefter förhållandet mellan materielanslag och den

fasta personalorganisationens omfattning under »upprustningsåret» 1947/48.

Utredningen utgår från följande förhållandetal (se betänkandet s. 134 ff.).

Teol.

fak.

Jur.

fak.

Med. fak.

Hum. fak.

Mat.-nat. fak.

teor.

ämnes­

gruppen

klin.

ämnes­

gruppen

hist.-fil.

ämnes­

gruppen

samh.-v.

ämnes­

gruppen

språkv.

ämnes­

gruppen

mate-

mat.

ämnes­

gruppen

fysisk­

kemiska

ämnes­

gruppen

biol.-

geogr.

ämnes­

gruppen

2,7

2,8

21,0

30,0

7,7

11,3

3,1

8,5

29,3

20,5

På grundval av dessa antagna procenttal har utredningen gjort en beräk­

ning av erforderlig anslagsförstärkning för de olika fakulteternas och äm­

nesgruppernas institutioner. Härvid har samtliga ämnen medtagits, således

icke blott de för olika år och läroanstalter gemensamma ämnen, vilka ingår i

typgrupperna. För de delar av läroanstalternas i riksstaten upptagna ma­

terielanslag, vilka icke kunnat hänföras till visst ämne, har beräknats en

erforderlig anslagsökning med 15 procent av nu utgående anslag. Huvudde­

len av denna sistnämnda anslagsökning räknar utredningen böra falla på de

filosofiska fakulteternas fältarbets- och exkursionsanslag, vilka varit så gott

som oförändrade under en följd av år, varunder såväl antalet studerande

som antalet licentiander och doktorander ökat mycket kraftigt. De tekniska

högskolornas behov av materielanslag har utredningen jämställt med de

matematiska och fysisk-kemiska ämnesgruppernas behov. Vad beträffar

tandläkarhögskolorna har utredningen stannat inför att beräkna dessas ma­

terielanslag med 4 procent av de totala avlöningskostnaderna 1958/59.

På grundval av den gjorda beräkningen men utan att därmed vilja binda

de anslagsfördelande myndigheterna, då det gäller anslagsförstärkningens

fördelning mellan enskilda institutioner och ändamål föreslår utredningen

att materielanslagen vid ifrågavarande universitet och högskolor uppräknas

med följande belopp:

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

155

Uppsala universitet..................................................................... 576 000

Lunds universitet........................................................................ 776 500

Göteborgs universitet................................................................ 278 000

Karolinska institutet................................................................. 361 500

Stockholms högskola.................................................................. 197 000

Tekniska högskolan i Stockholm............................................ 777 500

Chalmers tekniska högskola..................................................... 384 000

Tandläkarhögskolan i Stockholm........................................... 49 000

Tandläkarhögskolan i Malmö.................................................. 28 500

Summa 3 428 000

Den föreslagna anslagsförstärkningen bör enligt utredningens mening

uppdelas på de tre budgetåren 1959/60—1961/62 med en tredjedel av de

föreslagna beloppen under vart och ett av dessa år.

2. Yttranden

Utredningens förslag beträffande materielanslagen har föranlett en gan­

ska livlig diskussion i remissyttrandena. Behovet av en uppräkning av dessa

anslag understrykes kraftigt från remissinstansernas sida. I fråga om me­

toden för en sådan uppräkning går emellertid meningarna isär och en del

remissinstanser reser på olika skäl invändningar mot utredningens här-

utinnan framlagda förslag.

Statskontoret anser sig böra inlägga en gensaga såväl mot den schema­

tiska karaktären i utredningens kostnadsberäkningar som emot den automa­

tik, som präglar ifrågavarande konstruktion. Ämbetsverket förordar en

betydligt mera individuell prövning av behoven på detta område. Även

vetenskapsakademien anser en individuell realprövning önskvärd, men

finner sig kunna acceptera utredningens schablonberäkning så länge det

gäller minimibehoven. Akademien understryker därvid, att en avsevärd

eftersläpning i fråga om materielanslagen fått äga rum som nu måste

inhämtas.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala uttalar, att de nuvarande ma-

terielanslagens otillräcklighet för många ämnen varit ett mycket besvärligt

problem, varför den föreslagna höjningen måste te sig som en länge efter­

längtad lättnad. Sektionen anför ytterligare följande.

Erfarenheten visar att den ökade studenttillströmningen inom många av

sektionens ämnen medför en väsentligt ökad belastning på materielanslaget

i form av större omkostnader för dubblering och ersättning av kurslittera­

tur, bindning, pappersåtgång in. m. Sektionen befarar därför att den av ut­

redningen föreslagna höjningen av materielanslaget i en snar framtid i

många ämnen kommer att helt tagas i anspråk av undervisningens krav och

visa sig vara otillräckligt för att tillfredsställa forskningens behov såsom

utredningen avsett. Vad exkursionsanslagen beträffar har sektionen svårt

all bilda sig eu uppfattning huruvida den föreslagna höjningen är tillräcklig.

Behovet av sådana anslag är beroende av studenttillströmningen, eftersom

kostnaderna för exkursionerna stå i direkt proportion till antalet deltagare.

Med hänsyn till psykologiens särställning som rent experimentellt ämne

156

inom den humanistiska fakulteten vill sektionen också framhålla, att för

detta ämne procenttalet 20,5 (den biologiska gruppens procenttal) och ej

11,3 måste tillämpas vid beräkningen av anslagshöjningen. Detta senare

procenttal (11,3) är för övrigt även för många andra samhällsvetenskaper

och examensämnet pedagogik med hänsyn till den snabba vetenskapliga

utvecklingen inom dessa sedan 1947—1948, det år som tagits till utgångs­

punkt för beräkningarna, högst otillfredsställande.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala anser, att utredningens förslag

icke innebär någon påtaglig förbättring för sektionens vidkommande bland

annat beroende på att den av utredningen tillämpade riktpunkten synes för

låg. Även matematisk-naturvetenskapliga fakulteten därstädes finner av

liknande skäl den av utredningen föreslagna förstärkningen helt otillräcklig.

Det större konsistoriet i Uppsala uttalar, att utredningens beräkningssätt

leder till belopp som i många fall torde vara lägre än vad som erfordras för

att kontinuerligt hålla igång forskningen utan bidrag från forskningsråd

eller andra källor.

Medicinska fakulteten i Lund understryker vikten av utredningens förslag

i förevarande hänseende. Humanistiska fakulteten därstädes framför huvud­

sakligen samma synpunkter som de två humanistiska sektionerna i Uppsala.

Matematisk-natuivetenskapliga fakulteten har — med vissa reservationer

beträtfande enskilda ämnen och exkursionsanslagen — funnit, att utred­

ningens förslag i stort sett motsvarar det aktuella behovet inom fakulteten.

Medicinska fakulteten i Göteborg hälsar med tillfredsställelse utredning­

ens förslag till höjda materielanslag, enär dessa enligt fakultetens mening

sedan lång tid tillbaka varit otillräckliga.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen samt humanistiska avdelningen

vid Stockholms högskola framhåller, att de av utredningen valda beräk-

ningsgrunderna lett till för avdelningarna ogynnsamma resultat, vilka en­

ligt deras mening inte motsvarar den faktiska situationen. Matematisk-natur­

vetenskapliga avdelningen vid högskolan tillstyrker däremot den för ma-

terielanslagens vidkommande föreslagna upprustningen. Rektorsnämnden

vid Stockholms högskola understryker vad de två förstnämnda avdelning­

arna framhållit.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö erinrar om att utredningen

fastslagit, att forskningen vid tandläkarhögskolorna kan sägas ha en huvud­

sakligen experimentell karaktär. Det är därför enligt lärarkollegiet ägnat

att förvåna att utredningen stannat vid så blygsam ökning av tandläkar-

högskolornas materielanslag att detta omfattar endast 4 procent av de

totala avlöningskostnaderna, vilket är obetydligt mer än motsvarande siff­

ror för de teologiska och juridiska fakulteterna men mindre än humanistiska

fakultetens procenttal. Den odontologiska forskningens experimentella ka­

raktär accentueras inte minst av behovet av kostnadskrävande djurförsök.

Universitetskanslern riktar till en början vissa anmärkningar mot det

statistiska material, som ligger till grund bland annat för det här förut

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1950

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1050

157

redovisade diagrammet rörande avlönings- och materielanslagens utveckling

vid Uppsala universitet. Kanslern framhåller emellertid, att de av utred­

ningen framlagda konkreta förslagen icke bygger på nämnda diagram och

tabell, och någon tvekan kan enligt hans mening icke råda om riktigheten

av utredningens uttalande, att en allmän uppräkning av materielanslagen

är starkt motiverad. Kanslern förklarar sig förutsätta, att utredningen icke

avsett, att den enligt hans uppfattning invecklade och tidskrävande metod,

som utredningen använt för att få fram »en rimlig ram för upprustningen»

skall komma till användning vid de årliga beräkningarna av lärosätenas

behov av anslagsmedel till materiel, och inskränker sig därför till vissa

anmärkningar av kritisk art. Sålunda anför kanslern bl. a. följande.

Om man i enlighet med utredningens metod ställer de olika ämnestyper-

nas behov av anslag till materiel i relation till den totala lönekostnaden för

all i den fasta personalorganisationen ingående personal, tar man enligt

min mening i vissa fali icke tillbörlig hänsyn till undervisningens behov.

Undervisningen bestrides ju i skiftande omfattning vid olika institutioner

av mer eller mindre tillfällig personal. Jag utgår från att utredningen en­

dast medräknat sådan personal, för vilken avlöningen bestrides från veder­

börande lärosätes avlöningsanslag. Om så är fallet har vid beräkningen av

den erforderliga höjningen av materielanslagen helt bortsetts från all sådan

personal, som för närvarande avlönas från förslagsanslaget till förstärk-

ningsanordningar vid universiteten in. in., ett förhållande som givetvis

måste beaktas vid avvägningen av materielanslagen för nästa budgetår. Av

allt att döma torde den beräknade ökningen av materielanslagen för kli­

niska ämnen inom de medicinska lärosätena kommit att påverkas av de

föreliggande olikheter beträffande personalorganisationen, som samman­

hänger med huvudmannaskapet för undervisningssjukhusen. Vid de medi­

cinska lärosätena i Göteborg och Lund—Malmö har, enligt vad jag under

hand erfarit, till den fasta personalorganisationen icke hänförts de kliniska

amanuenstjänsterna vid dessa lärosäten. Däremot har i den fasta personal­

organisationen inräknats vissa lärartjänster i Ae 24, som finnes vid dessa

lärosäten men ej i Uppsala och Stockholm, där de undervisningsuppgifter,

som är förenade med dessa tjänster, i stället fullgöras av å sjukhusens

stat uppförda överläkare och biträdande överläkare. Av den av utredningen

beräknade ökningen å 243 000 kronor av materielanslaget för kliniska äm­

nen vid universitetet i Lund torde cirka 49 000 kronor vara betingade av

lärartjänsterna i Ae 24. Detta exempel torde visa, att man knappast med den

av utredningen använda metoden kan vinna en rättvis avvägning av mate­

rielanslagen mellan de olika lärosätena. I fråga om användningen av mate­

rielanslagen föreligger vissa olikheter mellan lärosätena. Sålunda bestrides

vid universiteten i Uppsala och Lund telefonkostnaderna helt från universi­

tetens avlöningsanslag, vid Stockholms högskola från omkostnadsanslaget

samt vid universitetet i Göteborg och karolinska institutet delvis från läro­

sätenas materielanslag och delvis från deras omkostnadsanslag. Vid Stock­

holms högskola, som till skillnad från universiteten och karolinska insti­

tutet, icke har tjänstebrevsrätt, bestrides de olika institutionernas portout­

gifter från dessas anslagsmedel till materiel in. in. Vid Stockholms högskola

bestrides vidare utgifterna för bokinköp och bokbindning vid högskolans

humanistiska bibliotek, som fungerar som specialbibliotek i vissa ämnen,

158

från högskolans materielanslag, medan särskilda anslag till bokinköp och

bokbindning är uppförda å riksstaten för de medicinska biblioteken i Stock­

holm och Göteborg. Med den av utredningen använda metoden för beräk­

ningen av den erforderliga uppräkningen av de olika lärosätenas materiel­

anslag har utredningen uppenbarligen icke kunnat taga hänsyn till olik­

heter av här berörd art. Materielanslagen för tidigare år har av utredningen

med hjälp av konsumentprisindex omräknats till penningvärdet i mars

1958. Jag ifrågasätter om tillbörlig hänsyn härigenom kommit att tagas till

prisutvecklingen, t. ex. beträffande bokinköp och bokbindning, då nämnda

index endast i ringa mån har avseende å utgifter av den natur, som belastar

materielanslagen.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför bl. a. följande.

Materielanslaget tages f. n. praktiskt taget helt i anspråk för undervis­

ningen och högskolan har den erfarenheten att anslaget därför lämpligast

bör beräknas i förhållande till antalet studerande. Den väg utredningen

beträtt för att beräkna materielanslag synes kollegiet vara mindre lämpad

när det gäller att beräkna anslag för undervisningsändamål men i viss mån

användbar när det gäller att beräkna för forskning erforderliga materiel­

anslag.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anser sig inte kunna tillstyrka

utredningens förslag i fråga om materielanslagen i dess föreliggande ut­

formning. Överstyrelsen anför därvid bl. a. följande.

Att bedöma aktuella och framtida medelsbehov på grundval av de av ut­

redningen valda relationerna, måste enligt överstyrelsens uppfattning fram­

stå såsom tämligen godtyckligt. Detta gäller än mer om — som bär skett

— sålunda framräknade relationstal tillämpas på annat lärosäte än det, som

för berörda budgetår tilldelats vederbörande anslag. Härtill kommer vansk­

ligheten av att med större grad av säkerhet beakta alla de olika faktorer,

som sedan budgetåret 1947/48 påverkat utvecklingen av ifrågakommande

anslag. En sådan faktor, som helt synes ha förbisetts av utredningen, är

det överförande av befattningar från materielanslag till avlöningsanslag,

vilket sedan dess i icke ringa utsträckning torde ha ägt rum. Framför

allt tager emellertid förslaget enligt överstyrelsens mening — åtminstone

såvitt gäller de tekniska högskolorna — icke tillräcklig hänsyn till under­

visningens behov. För dessa högskolors vidkommande påverkas medels­

åtgången under materielanslagen väsentligt mer av ett successivt ökat antal

ordinarie studerande än av den förstärkning av personalorganisationen,

som i anslutning därtill kan utverkas. Under senare år har överstyrelsen

vid sin bedömning av medelsbehovet under förevarande anslag utgått ifrån

antalet ordinarie studerande och antalet licentiander. Härutöver har över­

styrelsen beräknat ett medelsbehov av engångskaraktär för varje äskad

professur och laboratur. Fn generell förstärkning av materielanslagen vid

de tekniska högskolorna är väl motiverad vid en upprustning av våra uni­

versitets och högskolors resurser i skilda hänseenden. De årliga kostnads-

belopp per studerande, från vilka överstyrelsen vid sin uppskattning av

medelsbehovet under dessa anslag utgått, har bestämts under trycket av

meddelade besparingsdirektiv. Inom ramen för sålunda beräknade anslag

har icke forskningens behov kunnat tillgodoses i önskvärd omfattning.

Detta kan lämpligen ske genom en höjning av nyssnämnda belopp eller —

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1059

159

om man så vill — genom att tillika beräkna en fortlöpande årskostnad för

varje professur (laboratur) i stället för såsom hittills varit fallet endast ett

engångsbelopp för varje nytillkommande lärostol. Ett hänsynstagande till

här angivna faktorer är enligt överstyrelsens mening fullt tillräckligt — i

allt fall inom överstyrelsens förvaltningsområde — vid bestämmandet av

ramen för ett anslag av den art, varom här är fråga. Det torde böra betonas,

att det även är en i sin praktiska tillämpning enkel form för fastställande

av denna ram.

Lärarkollegiet vid veterinärhögskolan framhåller, att materielanslagens

knapphet sedan en följd av år medfört stora svårigheter i forsknings- och

undervisningsarbetet. Det är därför med stor tillfredsställelse som lärar­

kollegiet konstaterar, att utredningen föreslagit väsentlig höjning av an­

slagen. Skogshögskolans lärarråd understryker såsom ett allmänt önske­

mål att materielanslagen höjes.

SACO hälsar utredningens förslag i detta avseende med tillfredsställelse.

SFS ansluter sig helt till principen att materielanslaget bör öka då personal­

organisationen byggs ut. Däremot ställer SFS sig frågande inför utredning­

ens beräkning av procentsatsen. Det synes SFS godtyckligt att förutsätta

att förhållandena 1947—1948 bäst återspeglar det nuvarande behovet. SFS

föreslår vidare på anförda skäl, att ett högre procenttal lägges till grund

för beräkningen av materielanslagen inom de teologiska och juridiska

fakulteterna samt inom den språkvetenskapliga ämnesgruppen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1950

3. Departementschefen

Såsom framgått av den lämnade redogörelsen har utredningen ingående

diskuterat frågan om den lämpligaste metoden att beräkna materielansla­

gens storlek med hänsyn till omfattningen av såväl forskningens och det

allmänna institutionsarbetets som undervisningens behov. Utredningen an­

ser sig kunna konstatera, att materielanslagens storlek under de sista tio

åren icke uppräknats i rimligt förhållande till den ökade omfattning som

både undervisning och forskning fått under denna tid. Detta konstaterande

motiverar utredningen med utgångspunkt i statistiska sammanställningar,

som utvisar hur storleken av å ena sidan materielanslagen och å andra

sidan avlöningsanslagen utvecklats under perioden 1947—1958. Utredningen

förordar för sin del, att anslagen till materiel in. in. nu förstärkes i sådan

omfattning, att relationen mellan storleken av dessa anslag och avlönings­

anslagen blir densamma som budgetåret 1947/48, vilket år enligt utred­

ningens mening representerar en lämplig avvägning i detta hänseende. De

ifrågavarande relationerna mellan materiel- och avlöningsanslag har av ut­

redningen beräknats för elt antal fakulteter och ämnesgrupper. Den förstärk­

ning av anslagen till materiel, som utredningen beräknat på grundval av sa-

lunda framräknade relationstal för ett antal fakulteter och ämnesgrupper i

syfte att till en början åstadkomma en väl avvägd relation mellan materiel-

och avlöningsanslag, föreslås uppdelad på de närmaste tre budgetåren.

Mot de av utredningen vid beräkning av materielanslagen använda me­

toderna har vissa invändningar rests. En del av dessa avser den sakliga

motiveringen för utredningens metoder. Andra invändningar åter är av

mer teknisk art; det har sålunda påvisats, att en tillämpning av utred­

ningens metoder, särskilt vad gäller den erforderliga uppdelningen av av-

löningsanslagen på ämnesgrupper med olika relationstal, skulle komma

att medföra avsevärda svårigheter för de anslagsäskande myndigheterna.

För egen del anser jag utgångspunkten för utredningens ställningsta­

gande i sak fullt motiverad. Det synes mig nämligen ändamålsenligt och

riktigt, att vid avvägningen av materielanslagens storlek beaktas de skif­

tande krav på medel för materiel, vilka såväl forskningen och det all­

männa institutionsarbetet som undervisningen ställer. Den av utredningen

förordade beräkningsmetoden är emellertid otvivelaktigt behäftad med

vissa svagheter. I anslutning härtill vill jag erinra om vad en del remiss­

instanser anfört och i samband härmed särskilt peka på den svårighet

som ligger däri, att enligt utredningens metod beräkningen av materiel­

anslagens storlek för ett visst budgetår är beroende på den slutliga perso­

nalförstärkning, som i realiteten kommer att genomföras för samma bud­

getår. Att de anslagsäskande myndigheterna inte kan grunda sina beräk­

ningar härpå är uppenbart; utan omfattande och tidskrävande omräk­

ningar blir det sålunda icke möjligt att med tillämpning av den föreslagna

metoden år från år anpassa materielanslagen till den storlek avlönings-

anslagen verkligen kommer att få. Med hänsyn härtill anser jag mig icke

kunna förorda en direkt tillämpning av utredningens metod för beräkning

av materielanslagens storlek. Då emellertid utfallet i stort av utredningens

beräkningsmetoder samt det material i övrigt, som utredningen här före-

bragt, och de synpunkter, som kommit till uttryck vid remissbehandlingen,

enligt min mening klart utvisar, att det för närvarande icke råder en

fullt tillfredsställande balans mellan de personella och materiella resur­

serna, har jag funnit mig böra för nästa budgetår förorda betydande upp­

räkningar av materielanslagen.

Innan jag går närmare in härpå, vill jag erinra om att jag i årets stats-

verksproposition förordat överföring till vederbörande avlöningsanslag av

de avlöningskostnader för viss biträdespersonal, som nu belastar materiel-

anslag. I nämnda sammanhang har jag vidare förklarat, att jag icke äm­

nar för nästa budgetår föreslå uppförande på riksstaten av särskilt anslag

till förstärkningsanordningar vid universiteten m. m. Jag har därvid räk­

nat med att de för olika ändamål i detta förstärkningsanslag nu inräk­

nade medlen för nästa budgetår kommer att upptas under andra anslag.

För innevarande budgetår bestrides från nämnda förstärkningsanslag bl. a.

vissa kostnader för materiel. Detta förhållande samt den omständigheten,

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

161

att behovet av förstärkning av skilda institutioners materielanslag till

följd av ökad tillströmning av studerande kommer att för nästa budgetår

kvarstå och eventuellt öka, bör beaktas vid fastställande av respektive

inaterielanslags storlek för nästa budgetår. Sålunda synes det bl. a. erfor­

derligt, att av de för universiteten och Stockholms högskola för nästa

budgetår avsedda materielanslagen en viss del reserveras för dylika, ännu

ej fastställbara behov. Detta torde böra beaktas vid kanslerns fördelning

av angivna materielanslag, så att för var och en av ifrågavarande läro­

anstalter avdelas visst belopp för successiv utdelning under loppet av

nästa budgetår.

Vid avvägningen för nästa budgetår av storleken av de olika materiel­

anslagen vid universitet och högskolor har jag alltså beaktat såväl förut­

nämnda avlastning av vissa avlöningskostnader från materielanslagen som

förekomsten av sådana materielkostnader, som innevarande budgetår be-

strides från förstärkningsanslaget. Såvitt gäller materielanslagen för Upp­

sala universitet och karolinska institutet har jag därjämte tagit hänsyn

till de merbelastningar på dessa anslag, som föranledes av de i årets stats-

verksproposition föreslagna överflyttningarna till universitetets och insti­

tutets stater av kostnader för verksamheten vid rasbiologiska institutet

respektive medicinska Nobelinstitutets avdelning för biokemi.

Med dessa överväganden har jag funnit, att de nuvarande anslagsmed­

len till materiel m. in. för nästa budgetår bör höjas med, för Uppsala uni­

versitet 202 000 kronor, för Lunds universitet 330 000 kronor, för Göte­

borgs universitet 124 000 kronor, för karolinska institutet 115 000 kronor,

för Stockholms högskola 145 000 kronor, för tandläkarhögskolan i Stock­

holm 23 200 kronor, för tandläkarhögskolan i Malmö 13 100 kronor, för

tekniska högskolan i Stockholm 200 000 kronor och för Chalmers tekniska

högskola 60 000 kronor eller sammanlagt med 1 212 300 kronor. Jag gör slut­

lig framställning härom i det följande. 11

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

11 —Ilihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 105

162

Kungl. Mctj:ts proposition nr 105 år 1959

VII. Forskningsråden

1. Statistiska data och allmänna synpunkter

Utredningen

Utredningen redovisar inledningsvis en sammanställning över utveck­

lingen av den statliga bidragsgivningen till forskningsråden budgetåren

1942/43—1958/59. (Medelsanvisningen till förvaltningskostnader ingår ej i

de i sammanställningen angivna beloppen.) Sammanställningen återges här

nedan, i vad den avser budgetåren 1950/51—1958/59.

(1 000-tal kronor)

Statligt

1950/

1951/

1952/

1953/

1954/

1955/

1956/

1957/

1958/

forskningsråd

51

52

53

54

55

56

57

58

59

Humanistiska

fondens nämnd . .

600,0

600,0

600,0

675,0

700,0

775,0

850,0

1 025,0

1 125,0

Samhälls- och

rättsvenskapliga

forskningsrådet . .

320,0

320,0

320,0

352,0

423,0

473,0

503,0

525,0

560,0

Statens naturve­

tenskapliga forsk­

ningsråd ............... 1 310,0 1 310,0 1 595,0 1 828,0 1 829,0

2 234,0

2 741,5

3 255,3

3 862,3

Statens tekniska

forskningsråd . . . 1 098,0 1 098,0 1311,7 1 467,8 1 467,8

1 472,0

1 551,3

2 089,6

3 003,4

Atomkommittén . 1 900,0 1 900,0 2 300,0 2 475,0 2 475,0

2 775,0

3 275,0

3 675,0

4 375,0

Statens medicin­

ska forskningsråd 1 193,0 1 193,0 1 415,5 1 602,5 1 603,0

2109,1

2 613,0

3 253,3

4 065,5

Jordbrukets

forskningsråd....

292,5

292,5

347,4

405,3

404,3

606,7

810,1

1 114,5

1 168,5

Flyg- och naval-

medicinska nämn­

den .......................

270,0

295,0

335,6

425,0

432,0

462,0

532,0

550,7

641,3

Summa riksstats-

anslag................... 6 983,5 7 008,5 8 225,2 9 230,6 9 334,1 10 906,8 12 875,9 15 488,4 18 801,0

Därefter redovisar utredningen vissa resultat ur en av utredningen utförd

undersökning rörande forskningsrådens utdelande verksamhet under kalen­

deråret 1955. Av följande tabell framgår sålunda hur anslag till forskare för­

delat sig på forskarnas verksamhetsområde (universitet, fakultet, fackhög­

skola, vetenskaplig inrättning in. in.)

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

163

Utdelade anslag

Utdelade anslag

Verksamhets-

Antal

fors­

kare

Total-

Procent

Verksamhets-

Antal

fors­

kare

Total-

Procent

område

belopp

av

område

belopp

av

(1 000-

tal kr.)

total­

summan

(1 000-

tal kr.)

total­

summan

Uppsala univer-

Bibliotek, museer

175

1 986,2

17,6

och arkiv.........

67

340,7

3,0

Lunds universi-

Andra statliga el.

tet....................

168

1 437,2

12,7

statsunderstödda

Göteborgs uni-

366,7

3,2

f or sknin gsinrätt-

132

875,4

7,7

versitet............

Karolinska in-

41

Läroverk och and-

115

1 392,8

12,3

25

67,2

0,6

stitutet............

Stockholms

94

536,5

4,7

Annan offentlig

verksamhet.........

15

90,7

0,8

högskola.........

Summa fakulte­

ter ...................

Industrier och

593

5 719,4

50,6

andra privata

40

333,4

2,9

därav

teol. fak.........

jur. fak............

8

23

20,9

63,5

0,2

0,6

Vetenskapliga

samfund (andra

än statsunder-

med. fak..........

224

2 640,6

23,3

47

315,4

2,8

hum. fak..........

135

421,1

3,7

mat.-nat. fak1.

203

2 573,3

22,7

9

41,0

0,4

Tekniska hög-

Summa utanför

skolorna.........

128

3 176,9

28,1

universitet och

335

2 063,8

18,2

Tandläkarhög-

2

9,4

0,1

Totalt

1 121

11 311,6

100

skolorna

(endast i Malmö)

Jordbrukets

högskolor

(ej skogshög-

skolan).............

55

309,4

2,7

Handelshög-

skolorna.........

7

31,5

0,3

G.C.I....................

1

1,2

Summa fack-

högskolor........

193

3 528,4

31,2

Summa univer-

sitet och fack­

högskolor ....

786

9 247,8

81,8

1 Inklusive naturvetenskapliga ämnen inom filosofiska fakulteten vid Göteborgs universitet.

Anm. De särskilda anslagen till naturvetenskaplig publiceringsverksamhet är ej inräknade

i denna tabell.

Utredningen kommenterar uppgifterna i tabellen på följande sätt.

Av de totalt utdelade anslagen kommer 5,7 miljoner på forskare vid uni­

versiteten och 3,5 miljoner på forskare vid fackhögskolor. Sammanlagt har

således 9,2 miljoner eller drygt fyra femtedelar av samtliga anslag tilldelats

forskare vid universitet och högskolor. Av de återstående knappa tjugo pro­

centen har huvuddelen (1,4 miljoner) gått till forskare vid andra offentliga

164

forskningsinrättningar eller till personer anställda i annan offentlig verk­

samhet (inklusive bibliotek, museer och arkiv), medan 0,6 miljoner tilldelats

personer med anställning i privat tjänst eller med egen rörelse.

Utredningen redovisar vidare följande sammanställning av antalet fors­

kare vid de fem fakulteterna som under år 1955 tilldelats forskningsanslag

från olika forskningsråd och de beviljade anslagens storlek.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Forskarens

fakultet

Utdelande råd

Hum.

fonden

Samh.

o. rättsv.

f. r.

Medi­

cinska

f. r.

Flyg-

och

navalm.

nämnd.

Riks-

fören. f.

kräftsj.

bek.

Na-

turv.

f. r.

Atom-

kom­

mittén

Tekn.

f. r.

Jord-

br.

f. r.

Samtl.

Antal forskare

Teol..............

8

—

—

—

—

—

—

__

__

8

Jur...............

1

18

—

—

—

—

—

—

—

19

Med..............

—

—

148

5

51

15

—

—

—

219

Nät...............

—

—

4

—

8

129

44

ii

12

208

Hum............

73

65

—

—

—

—

—

—

1

139

Samtl...........

82

83

152

5

59

144

44

ii

13

593

Belopp

(1000-tal kronor)

Teol..............

20,9

—

—

—

—

—

—

—

—

20,9

Jur...............

6,5

51,7

—

—

—

—

—

—

—

58,2

Med..............

—

—

1 674,1

13,2

708,6

89,3

—

—

— 2 485,2

Nät...............

—

—

27,8

—

136,3

847,4 1 529,8

103,0

84,4 2 728,7

Hum............

238,1

183,3

—

—

—

—

—

—

5,0

426,4

Samtl...........

265,5

235,0

1 701,9

13,2

844,9

936,7 1 529,8

103,0

89,4 5 719,4

Till ytterligare belysning av forskningsrådens utdelningspolitik anför

utredningen slutligen följande.

I förevarande syfte har sammanställningar gjorts över mottagarens akade­

miska examen/grad respektive tjänsteställning. Det framgår bl. a. att två

tredjedelar av antalet utdelade anslag och tre fjärdedelar av de utbetalade

beloppen gått till forskare, som disputerat, medan största delen av återstoden

gått till personer med licentiatexamen. Den helt övervägande delen av råds-

anslagen utdelas sålunda till vetenskapligt högt kvalificerade personer.

Av samtliga professorer och laboratorer (motsvarande) i landet har cirka

40 % erhållit anslag från något forskningsråd under år 1955. En jämförelse

mellan professorerna å ena sidan inom de juridiska, teologiska och humanis­

tiska fakulteterna och å andra sidan inom de medicinska och naturveten­

skapliga fakulteterna och vid fackhögskolorna visar, att någon skillnad ej

förelåg mellan dessa grupper i här ifrågavarande avseende.

Enligt den gjorda undersökningen utdelades under kalenderåret 1955

forskningsanslag med sammanlagt 12 435 000 kronor, vari då även inräknats

anslag ur reservationsanslaget för främjande av medicinsk forskning. Om

man fördelar dessa anslag på ämnesområden, får man den fördelning av de

utdelade beloppen, som redovisas i följande tablå. Härvid har ospecifiserade

anslag förts till de ämnesområden, som respektive råd huvudsakligen repre­

senterar. Alla anslag från reservationsanslaget för främjande av medicinsk

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

165

Utdelade anslag

Ämnesområde

Belopp

(1 000-tal kronor)

Naturvetenskap och teknik...........................................

6 644,2

53,4

Medicin................................................................................

3 667,8

29,5

J ordbruksf orskning..........................................................

744,8

6,0

Samhälls- och rättsvetenskap.......................................

338,8

2,7

Humaniora och teologi...................................................

1 038,9

8,4

Totalt

12 434,5

100

forskning har förts till de medicinska ämnena utan de anslag, som utdelats

av veterinärhögskolan, vilka förts till ämnen inom jordbruksforskningen.

Nio tiondelar av de anslag, som utdelades 1955, gick sålunda till forskning

inom naturvetenskap, teknik och medicin. Samhällsvetenskap, humaniora

och teologi fick en tiondel. Inom de experimentella vetenskapernas område

låg tyngdpunkten på den naturvetenskapliga grundforskningen.

Utredningen behandlar härefter forskningsrådens roll inom den svenska

forskningsorganisationen och anlägger därvid vissa allmänna synpunkter.

Utredningen ingår först på rådens arbetsuppgifter och arbets­

former och anför därom följande.

Rådens arbetsformer är i sina detaljer något olika beroende på arbetsupp­

gifternas art. Följande är dock gemensamt för samtliga råd.

En av de viktigaste arbetsuppgifterna för samtliga råd är, som redan

sagts, fördelningen av statsmedel till forskning. De flesta anslag beviljas

efter ansökan från forskare vid universitet, högskolor, forskningsinstitut,

sjukhus, industrilaboratorier m. m. Råden tar också, då så anses behövligt,

själva initiativ till forskningsuppgifter och söker intressera lämpliga for­

skare för dessas genomförande.

Sedan beslut om utdelande av ett anslag fattats, upprättas ett kontrakt

mellan rådet och forskaren om medlens användning. I detta kontrakt stipu­

leras bl. a. de löner, som får utgå. Dessa har i allmänhet karaktären av

arvode motsvarande viss lönegrad och löneklass i det statliga lönesystemet.

Anslagsmottagaren kan rekvirera förskott, som fylles på efter redovisning

av redan havda utgifter. Vidare har anslagsinnehavaren skyldighet att in­

komma med redogörelser, t. ex. varje år, samt när arbetet är färdigt en

slutredogörelse. När slutredogörelse och slutredovisning fullgjorts, avföres

anslaget. Genom kansliernas försorg sker sålunda en löpande kontroll av

medlens användning. Redogörelserna granskas av den rådets ledamot, som

är mest sakkunnig på området i fråga och som därtill utsetts. Inköpt appa­

ratur inventarieföres till en början hos rådet, men överföres därefter ofta

till det universitet eller den statliga institution, där den placerats.

Medel beviljas för skiftande slag av utgifter i enlighet med bestämmel­

ser i rådens reglementen. Det vanligaste är utgifter för löner och materiel,

men också anslag för resor, lokalhyror, transporter, publicering o. s. v.

förekommer ofta.

I de flesta fall bedrives forskningsarbetet på universitets-, högskole- och

liknande institutioner, men i vissa fall har råden måst förse forsknings­

166

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1959

grupper med lokaler, antingen särskilt uppförda för ändamålet, såsom

kärnkemiska institutionen i Göteborg, eller förhyrda, såsom beträffande

palynologiska laboratoriet i Stockholm.

En särskild typ av stöd till forskningen är gemensamma serviceorganisa­

tioner, t. ex. elektronik verkstäder, som får utnyttjas av forskare inom en

viss rayon. Sådana har nyligen inrättats för Lundaområdet och Uppsala­

området av naturvetenskapliga rådet. Här bör också nämnas Ingeniörsveten-

skapsakademiens två försöksstationer i Stockholm, vilka har till uppgift att

uthyra lokaler med service (verkstad, bibliotek etc.) för forskning, som be­

höver sådant utrymme, ofta under en relativt kort period och som icke har

så stor omfattning, att den kan motivera en egen serviceorganisation. Loka­

lerna vid dessa försöksstationer har varit mycket efterfrågade och en tredje

station är under planering.

Vissa råd driver en särskild stipendieverksamhet för utbildning av for­

skare. Sålunda har tekniska forskningsrådet ett tjugotal stipendiater an­

ställda för en tid av högst tre år. Under denna tid får stipendiaterna arbeta

under en erfaren forskares ledning och därvid erhålla en värdefull ut­

bildning i forskningsmetodik. Rådet gör en skriftlig överenskommelse här­

om med forskningsledaren, men ställer därvid inga krav på direkta forsk­

ningsresultat. Härigenom kan utbildningen av forskare inom speciellt vik­

tiga områden säkerställas och utbildningen kan ske hos den lämplige forsk­

ningsledaren, oberoende av var denne är verksam.

Vidare har de naturvetenskapliga och tekniska råden överenskommit

med motsvarande organ i Storbritannien om stipendiatutbyte mellan de två

länderna. Likaså har det medicinska rådet ett samarbete med motsvarande

amerikanska organisation, som ställer ettåriga stipendier för forskningsar­

bete i Förenta staterna till förfogande för svenska forskare, som utses efter

förslag av statens medicinska forskningsråd.

Samarbetet med utländska systerorganisationer är livligt och av stor be­

tydelse, och råden har över huvud taget en betydelsefull internationell

verksamhet. Som exempel kan nämnas atomkommitténs funktion av svenskt

kontaktorgan inom European Organization for Nuclear Research (CERN)

och för det nordiska institutet för teoretisk atomfysik i Köpenhamn

(Nordita). För det nordiska samarbetet inom teknisk-naturvetenskaplig

forskning finns sedan flera år Nordiska forskningsdelegationen.

Anslag till publicering ges till tidskrifter, monografier, läro- och hand­

böcker m. m. De ges ibland till enskilda forskare, ibland också genom sär­

skilda kontrakt till förlag som bidrag för utgivande av ett vetenskapligt

verk, som icke är ekonomiskt självbärande.

Råden fördelar även i allmänhet statens anslag till tryckning av doktors­

avhandlingar och till vetenskapliga tidskrifter.

Råden fungerar som remissinstanser för Kungl. Maj :t och olika stats­

myndigheter i frågor inom vederbörande råds kompetensområde.

Vissa av råden har därjämte speciella, ibland ganska särpräglade upp­

gifter, som delvis beröres i samband med genomgången av de enskilda

råden.

Rådens instruktioner har efter rådens inrättande kompletterats på en

viktig punkt, nämligen genom att råden fått möjlighet inrätta befatt­

ningar med pensionering försäkringsvägen för kvalificerade forskare. Ett

starkt behov av en pensioneringsmöjlighet finnes även för vissa andra

grupper av befattningshavare, främst kvalificerad teknisk personal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 är 1950

167

Beträffande forskar befattningar hos råden anför utredningen

följande.

Förutsättningen för utvecklingen av ett lands forskningspotential är upp­

spårandet och tillvaratagandet av forskningsbegåvningarna. På detta om­

råde göres nu genomgripande insatser i de stora länderna. I ett litet land

med få universitet och ett litet antal befattningar inom varje särskild

forskningsdisciplin, måste man ha en effektiv mekanism, som ger möjlighet

att tillvarataga goda forskarkrafter, som till följd av tillfälliga konjunkturer

ej kan erhålla ordinarie tjänster. En fullt utbildad forskare har kostat landet

så mycket, att det är ett oförsvarligt nationalekonomiskt slöseri att låta

honom försvinna till utlandet eller till en verksamhet, där hans utbildning

ej utnyttjas, enbart av den anledningen, att han ej kan erbjudas en befatt­

ning, som ger honom och hans familj ett livsuppehälle. När det gäller dessa

forskare, kan kompetensnivån variera från nyblivna docenter till professors-

kompetenta forskare i högsta internationella klass. Genom den utökning av

antalet docent- och forskardocenttjänster, som utredningen i det föregående

föreslagit, och genom de speciella forskartjänster, som råden i det följande

föreslås få disponera, kommer de flesta fall, som kan väntas bli aktuella, att

gälla forskare med speciell kompetens eller längre tjänstgöringstid än docent­

tjänstetidens sex år. Råden har redan nu i vissa fall trätt till för att över­

brygga en kortare tid, innan vederbörande kunnat få ordinarie befattning

eller statsmakterna fattat beslut om en personlig professur. I ett annat fall

har en kommunalt anställd överläkare genom ett årligt arvode motsvarande

professorslön kunnat odelat ägna sig åt lösande av ett viktigt medicinskt

forskningsproblem. Dessa möjligheter finns alltså redan, fastän de på grund

av rådens medelstillgång i alltför ringa grad kunnat utnyttjas. Råden har

dessutom — som förut nämnts — möjlighet att ordna pensionsförsäkring

genom SPP efter tillstånd av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. En förut­

sättning i alla dessa fall är givetvis, att det gäller högklassigt forskningsar­

bete, som ej bör avbrytas, eller ett för landet väsentligt forskningsprojekt,

som skall sättas igång. Forskningsråden torde få anses ha särskild kompe­

tens för denna uppgift genom den allsidiga överblick över forskningen inom

såväl som utom landet, som de äger och som de genom sin verksamhet stän­

digt förnyar. 1

1 fråga om särskilda forskartjänster framhåller utredningen

följande.

Under budgetåret 1958/59 finnes femton s. k. forskningsläkartjänster upp­

förda i riksstaten under rubriken Gemensamma universitetsändamål. De är

e. o. tjänster med lön enligt lönegrad Ae 24, d. v. s. samma lönegrad som för

docent- och forskardocenttjänsterna. Innan en dylik tjänst skall tillsättas,

beslutar statens medicinska forskningsråd vilket ämnesområde tjänsten

tills vidare skall omfatta. Tjänsterna tillsättes för en tid av tre år i sänder

av universitetskanslern, antingen genom kallelse eller efter ansökan, i

båda fallen efter förslag av rådet. Rådets förslag i anledning av inkomna

ansökningar skall vara grundat på utlåtanden av två eller tre sakkunniga,

av vilka endast en må vara ledamot av rådet. Som närmare utvecklats i annat

sammanhang, ger dessa tjänster möjligheter för rådet att initiera viss spe­

ciell forskning. Tjänsterna kan placeras även utanför universitets- och hög-

skoleinstitutionerna, l. ex. vid kommunala sjukhus eller forskningsinrätt-

168

ningar av olika slag. Dessa tjänster spelar dessutom rollen av en rörlig riks-

reserv av docenttjänster, som i viss mån kan jämna ut variationer i tillgången

på lediga tjänster mellan olika läroanstalter.

Utredningen anser i princip, att tjänster av detta slag bör finnas inom

alla områden, där behov därav föreligger. I det följande föreslår utred­

ningen, att dylika tjänster nu inrättas till främjande av naturvetenskaplig

forskning, atomforskning och socialvetenskaplig forskning och att tjäns­

terna ställes till vederbörande forskningsråds disposition på samma sätt som

det medicinska rådet kan sägas disponera forskningsläkarbefattningarna.

Det må ankomma på vederbörande forskningsråd att sedermera och i mån

av behov göra framställning rörande motsvarande tjänster inom övriga forsk­

ningsområden.

Vidare upptar utredningen vissa allmänna frågor rörande forskningsrå­

dens an slagspolitik till principiell behandling och anför därvid bl. a.

följande.

Det är karaktäristiskt för modern vetenskap, att ständigt nya områden

blir aktuella eller visar sig vara av sådan betydelse, att även i vårt land

forskning inom ifrågavarande område bör initieras och stödjas. Forsk­

ningsråden har här en stor uppgift att fylla. Det ter sig många gånger

naturligt och praktiskt, att forskning inom ett sådant område upptages

inom en av ett forskningsråd bildad arbetsgrupp. Man kan då börja i liten

skala och utan vidlyftiga organisatoriska anordningar. Visar det sig, att

resultaten ej bedömes rättfärdiga insatsen, kan verksamheten lätt nedläg­

gas. Utvecklar sig arbetet i stället på sådant sätt, att ett permanent behov

uppenbarligen kommer att föreligga, kan forskningsråden framföra de för­

slag till statsmakterna, som utvecklingen påkallar, t. ex. upprättandet av

fasta befattningar eller institutioner vid universitet och högskolor. Ordina­

riesättning kan då motiveras mot bakgrunden av den verksamhet, som be­

drivits under några år och som också kan ge underlag för en realistisk be­

dömning av behövliga resurser.

Modern naturvetenskap och dess tillämpningar kräver för sitt effektiva

bedrivande tillgång till specialutbildade tekniker i stor omfattning. Avlö­

ningar till tekniker utgör en stor post i rådens budget. Genom tillkomsten

av mycket stora apparaturer, såsom cyklotroner, Van de Graaff-maskiner,

elektronmikroskop och elektronisk instrumentering överhuvudtaget har

vissa institutioner kommit att få en nästan industribetonad prägel. Sköt­

seln av dessa dyrbara och komplicerade apparater fordrar högkvalificerade

tekniska hjälpkrafter av typen läroverksingenjör med specialutbildning.

Dessa är mycket eftersökta inom bl. a. industrien och forskningsinstitutio­

nerna måste därför ha möjligheter att avlöna dessa på ett sådant sätt, att

de stannar kvar även sedan de på institutionen fått sin specialutbildning.

De medel, som de svenska forskningsråden hittills disponerat över, har

med undantag för atomkommittén endast medgivit relativt små forsk­

ningsanslag, i vilka anslagen till apparatur och materiel utgjort en förhål­

landevis blygsam del. Naturvetenskaplig och medicinsk forskning tenderar

inom så gott som samtliga områden snabbt att bli mycket kostnadskrävande.

Främsta orsaken är den snabba utvecklingen av komplicerad och dyrbar

apparatur, som möjliggör framträngandet på nya områden. Många skäl tala

för att råden nu ges ansvaret även för anskaffandet av den mera kostnads­

krävande utrustningen. Ett av dessa skäl är rådens möjligheter till snabb och

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1059

109

smidig anslagspolilik. Planeringen av inköp eller byggande av större appa­

ratur kan därigenom ske på mest ekonomiska sätt, ofta under loppet av några

budgetår. Den kanske viktigaste omständigheten, som talar för att råden

anförtros denna uppgift, är storleken av de anskaffnings- och driftskost­

nader, som ofta är förbundna med större vetenskaplig apparatur. Dylik appa­

ratur kan därför ofta ej ses som utrustning endast för en enskild forskare

och kan av ekonomiska skäl ej heller ingå i grundutrustningen för alla insti­

tutioner av viss typ. Utnyttjandet representerar med andra ord ofta ett för

områdets forskare gemensamt intresse, varför också anskaffande och drift

bör planeras av den eller de ifrågavarande rådsorganisationerna, som då även

till en början formellt blir ägare till apparaturen. Härigenom ges bästa möj­

liga garantier för ett rationellt utnyttjande.

Det må i detta sammanhang påpekas, att utvecklingen på flera natur­

vetenskapliga områden nödvändiggjort ett internationellt samarbete, näm­

ligen då enskilda mindre länder saknat tillräckliga ekonomiska eller perso­

nella resurser att bygga upp och driva en viss typ av forskning. Som exem­

pel må anföras det europeiska kärnforskningsinstitutet i Geneve och ett

under planering varande gemensamt astronomiskt observatorium i Syd­

afrika. Svenska kontaktorgan i dessa båda fall är atomkommittén respek­

tive naturvetenskapliga rådet.

Mot bakgrunden av det anförda vill utredningen föreslå, att rådsanslagen

dimensioneras så, att råden inom sina respektive områden kan ansvara

icke blott för anskaffandet av materiel och mindre apparatur för speciella

forskningsprojekt utan även för anskaffandet av större forskningsapparatur.

Den sedvanliga petitavägen skulle då endast behöva anlitas, när det gäller

utrustning av nya institutionsbyggnader och projekt av likartad natur

eller storleksordning, såsom atomreaktorer, observatorier etc. Vidare bör

givetvis denna väg anlitas, när det gäller internationella projekt eller enga-

gement av större omfattning. Vid behandlingen av förstnämnda slag av pe-

titaframställningar torde emellertid vad beträffar forskningsutrustningen

de myndigheter, som har att yttra sig över framställningarna (kanslersäm-

bete eller utrustningskommitté) med fördel rådgöra med den sakkunniga

rådsorganisationen.

I vissa fall har det visat sig ändamålsenligt att skapa speciella service­

grupper gemensamma för flera institutioner. Som exempel kan anföras den

elektronikservice, som det naturvetenskapliga rådet upprättat i Lund och

Uppsala och som är avsedd att utnyttjas av institutioner med elektronisk

apparatur, men utan möjligheter att anställa egen elektronikman. Dessa

serviceorgan utnyttjas ej blott av institutioner tillhörande universitetet,

utan också av andra institutioner av jämförbar karaktär, t. ex. vid lant-

brukshögskolan, forskningsinstitut och liknande. Dessa verksamheter har

slagit mycket väl ut. EU iiknande arrangemang har gjorts i Lund för pro­

grammering vid den där befintliga matematikmaskinen. Ett annat exempel

är en teknisk redaktionstjänst, gemensam för flera tidskrifter, som likaledes

upprättats av naturvetenskapliga rådet. Även andra liknande verksamheter

torde med fördel kunna igångsättas på detta sätt.

Publiceringsfrågorna spelar en stor roll i vissa råds verksamhet. Natur­

vetenskapliga rådet var det första, som fick ett särskilt publiceringsanslag

och en särskild publiceringsnämnd för dessa ärendens beredande. Det har

emellertid visat sig lämpligare att sammanföra delta publiceringsanslag med

forskningsanslaget till ett enda anslag, inom vilket Kungl. Maj:t fastställer

Kungi. Maj:ts proposition nr 105 är 1050

170

en särskild delpost för publiceringsverksamhet. Överhuvudtaget synes det

utredningen vara lyckligast och mest i överensstämmelse med tankarna

bakom rådens skapande, att de medel, som står till deras förfogande, icke

är uppdelade mera än nödvändigt på delanslag eller delposter. Genom att

medlen i största utsträckning är samlade i ett klumpanslag, vinnes större

anpassbarhet till de växlande behoven.

För de olika råden gäller, att Kungl. Maj :ts tillstånd måste inhämtas, då

anslag till ett och samma ändamål överstiger ett för respektive råd gällande

maximibelopp. Enligt utredningens mening har utvecklingen motiverat, att

dessa maximibelopp höjes till det dubbla mot nu gällande, utan att Kungl.

Maj :t därigenom förlorar önskvärd överblick över större medelsanvisningar

från råden.

Slutligen berör utredningen vissa administrativa och tek­

niska frågor och anför därvid följande.

Utredningen har funnit vissa justeringar erforderliga i fråga om de olika

rådens ledamotsantal. Förslag i detta avseende framlägges i det följande för

varje råd för sig.

Fn fråga av väsentlig betydelse för rådens verksamhet är, hur en tillräck­

lig cirkulation bland ledamöterna skall kunna åvägabringas, samtidigt som

kraven på behövlig kontinuitet i arbetet tillgodoses. Nu gällande bestäm­

melser och praxis är rätt olika för olika råd, men tiden torde nu vara inne

för att åstadkomma en viss normalisering i detta avseende. Erfarenheten

torde ha visat, att en lämplig kompromiss mellan de båda ovan antydda

synpunkterna vinnes, om mandatperioden för valda ledamöter sättes till

tre år med möjlighet till omval för en andra period. Efter en eller flera

perioders frånvaro bör sedan nytt omval kunna komma i fråga.

Likaså bör såväl ämnes- som lokalrepresentation vara den bästa möj­

liga samtidigt som givetvis vederbörandes personliga egenskaper måste

utgöra grundförutsättningen. Här torde i allmänhet bästa balans erhållas

mellan olika synpunkter, om en del av medlemmarna väljes lokalt, medan

de övriga utses av Kungl. Maj :t efter rådets hörande.

Det bör ankomma på råden att i samband med sina remissyttranden över

föreliggande betänkande utforma preciserade förslag till ändring av orda­

lydelsen i för respektive råd gällande reglemente.

Råden har kanslier för administrationen av respektive anslag, för utred­

ningar inom respektive råds verksamhetsområde m. in. Det är viktigt, att

dessa kansliers organisation anpassas efter utvecklingen av rådens verk­

samhet, så att de kan effektivt fullgöra sina uppgifter.

Utredningen föreslår vidare, att samtliga råds administrationsanslag

sammanföres med respektive råds övriga anslag, varigenom det läggs i

Kungl. Maj :ts hand att utfärda närmare bestämmelser för anslagens an­

vändning.

Till de stora frågorna om forskningsrådens organisation och administra­

tiva struktur avser utredningen att återkomma i samband med att utred­

ningen behandlar motsvarande frågor för universitets- och högskoleorga­

nisationen. Det synes nämligen rimligt att i detta sammanhang överväga

vissa former av samarbete mellan råden å ena sidan och de högre läro­

anstalternas administration å den andra, detta närmast i avseende på

utbetalning och redovisning av rådsanslag, som beviljats forskare knutna

till dessa läroanstalter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 195!)

171

Y ttranden

Remissmyndigheterna har i huvudsak instämt i utredningens här åter­

givna uttalanden.

Statskontoret anför bl. a. följande.

Enligt statskontorets mening bör nuvarande former för medelsanvisning

alltjämt bibehållas då fråga är om materielanskaffning till forskningsråden.

Vad utredningen anfört rörande önskvärdheten av att samtliga råds admi-

nistrationsanslag sammanföres med respektive råds övriga anslag finner

statskontoret icke skäl att motsätta sig. Däremot ställer sig ämbetsverket

mera tveksamt till utredningens förslag om en dubblering av de maximi­

belopp, vid vilkas överskridande för ett och samma ändamål Kungl. Maj:ts

tillstånd måste inhämtas. Ämbetsverket är närmast böjt för att förorda, att

frågan om en höjning av nu fastställda maximibelopp prövas från fall

till fall.

Vetenskapsakademien framhåller bl. a. följande.

Utredningen har gett en mycket värdefull överblick över forskningsrådens

utveckling och nuvarande arbetsformer och mot bakgrunden härav före­

slagit såväl utökade befogenheter för råden som en avsevärd ökning av de

medel, som årligen ställes till rådens förfogande. Akademien finner samt­

liga dessa förslag välgrundade och anser att deras realiserande skulle skapa

ökade möjligheter till den form av smidigt och effektivt stöd åt forskningen

som just är rådens uppgift. Det kan konstateras att liknande vägar följts

av forskningsråd i andra länder och uppenbarligen med stor framgång.

Styrelsen för farmaceutiska institutet uttalar bl. a. följande.

Lärarkollegiet har i sitt yttrande framhållit nödvändigheten av att även

det farmaceutiska forskningsområdet bleve representerat i de medicinska

och naturvetenskapliga forskningsråden. Styrelsen vill med anledning härav

betona, att den farmaceutiska forskningens speciella problem kräver sådan

representation.

Det större konsistoriet i Uppsala framhåller att forskningsrådens verksam­

het enligt konsistoriets uppfattning varit av största betydelse för landets ut­

veckling i vetenskapligt hänseende; en utvidgning av deras resurser i enlig­

het med utredningens förslag finner konsistoriet väl motiverat.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet yttrar:

De statliga forskningsråden föreslås i betänkandet få ökade resurser

hl. a. för att möjliggöra punktformiga insatser på institutioner med särskilt

hög vetenskaplig aktivitet eller för att initiera och stödja särskilt aktuella

och betydelsefulla forskningsuppgifter. Därtill avses råden få möjlighet att

ansvara för anskaffandet av större apparatur för forskningsändamål. Lärar­

kollegiets erfarenheter av forskningsrådens hittillsvarande verksamhet har

varit enbart gynnsamma, och dessa råds betydelse för den vetenskapliga

forskningens utveckling i vårt land kan ej överskattas. Enligt lärarkolle­

giets mening har råden, tack vare sina goda kontakter med de vetenskapliga

institutionerna och deras forskare, sin förtrogenhet med pågående forsk­

ningsprogram och sin tillgång till vetenskaplig expertis de bästa förutsätt­

172

ningar att på basen av sin bedömning fördela anslagsmedel för större forsk­

ningsuppgifter och apparatanskaffning. Lärarkollegiet vill därför varmt till­

styrka, att rådens ekonomiska resurser förstärks så som i utredningen

föreslås.

Universitetskanslern anför huvudsakligen följande.

Utredningens förslag beträffande de statliga forskningsråden finner jag

i huvudsak väl motiverade. Forskningsråden, som från början möttes av

ett visst misstroende, har visat sig vara effektiva och smidigt arbetande or­

gan, som tillvunnit sig forskarnas förtroende. De ökade resurser, som enligt

utredningens förslag skulle ställas till rådens förfogande, skulle enligt min

mening utgöra ett synnerligen värdefullt stöd för svensk forskning. Hit­

hörande delar av förslaget bildar i själva verket ett nödvändigt komplement

till den direkta förstärkning av forskningsresurserna vid universitet och

högskolor, som föreslås i de ovan behandlade delarna av utredningens be­

tänkande. Med vissa erinringar vill jag därför varmt tillstyrka att utred­

ningens förslag beträffande forskningsråden utan uppskov genomföres.

Med avseende på rådens organisation är det enligt min mening otvivel­

aktigt att det stora förtroende, råden tillvunnit sig hos de aktiva forskarna,

i högsta grad är betingat av att det med rådens hittillsvarande sammansätt­

ning varit väl sörjt för goda personliga kontakter mellan rådsledamöterna

och övriga forskare. Detta gynnsamma förhållande är i sin tur en följd av

att de flesta rådsledamöter utsetts direkt av fakulteter, akademier eller

andra vetenskapliga organ. Enligt min mening är därför den största för­

siktighet påkallad, om man i anslutning till utredningens förslag vill ge­

nomföra en ökning av de av Kungl. Maj :t utsedda ledamöternas antal. Vid­

kommande publiceringsbehovet bör man enligt min uppfattning kunna

motse en betydande stegring av detsamma över hela forskningsfronten.

Tillräcklig hänsyn härtill synes knappast ha tagits av utredningen vid dess

avvägning av anslagen till forskningsråden.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm yttrar bl. a. följande.

Vad de olika forskningsråden beträffar har kollegiet intet att erinra mot

de föreslagna namnändringarna. Kollegiet finner det anmärkningsvärt att

principerna för fördelningen mellan de olika forskningsråden överhuvud­

taget ej diskuterats mera ingående och vill påpeka denna frågas stora vikt.

Genom fördelningen av anslagen mellan de olika forskningsråden sker en

statsdirigering av den svenska forskningens allmänna inriktning som är av

utomordentlig betydelse. Sålunda avgör fördelningen av medlen mellan

statens råd för atomforskning och statens naturvetenskapliga forsknings­

råd hur stor de! av grundforskningen som skall koncentreras på atomforsk­

ningen. Kollegiet anser att statens naturvetenskapliga forskningsråd om­

spänner så vittomfattande fält att antingen bör rådets anslag ökas eller ock

bör statens råd för atomforskning instruktionsmässigt även utsträckas till

att täcka områden inom den allmänna fysiken och kemien.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna framhåller i fråga om statens

naturvetenskapliga forskningsråd, atomkommittén och statens tekniska

forskningsråd, vilkas verksamhet berör överstyrelsens förvaltningsområde,

bl. a. följande.

Överstyrelsen är närmast av den uppfattningen, att ledamöterna av dessa

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1950

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

173

råd (atomkommittén) genomgående helst bör utses av Kungl. Maj :t, då

garantier därigenom bättre vinnes för en ämnesmässigt mera allsidig och

även i övrigt ändamålsenligare sammansättning än om skilda lärosäten och

annan ifrågakommande organisation har befogenhet att själva genom val

utse ledamöter såsom företrädare för sina intressen. Det medinflytande vid

rådens (atomkommitténs) sammansättning, som bör tillkomma vissa hu­

vudintressenter, synes överstyrelsen i tillräcklig grad bliva tillgodosett, om

dessa berättigas att avgiva förslag till rådsplatsernas besättande, upptagan­

de ett lämpligt antal namn. Vidare är överstyrelsen av den åsikten, att i

rådens (atomkommitténs) reglementen icke bör intagas några föreskrifter

i syfte att i viss utsträckning inskränka möjligheterna till förnyelse av en

ledamots mandat. Denna fråga synes överstyrelsen lämpligen böra prövas

av Kungl. Maj:t, allteftersom den i förekommande fall aktualiseras. Med

detta betraktelsesätt finner sig överstyrelsen från principiella synpunkter

icke beredd att biträda universitetsutredningens förslag i förevarande av­

seenden. överstyrelsen anser emellertid i likhet med utredningen, att de

tekniska högskolorna bör erhålla inflytande på naturvetenskapliga forsk­

ningsrådets och atomkommitténs sammansättning. Utredningen har här-

utinnan förordat, att en ledamot i såväl det naturvetenskapliga rådet som

atomkommittén framdeles skall utses genom gemensamt val av lärarkol­

legierna vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska hög­

skola. I enlighet med vad överstyrelsen ovan anfört finner överstyrelsen två

ledamöter inom vartdera av ifrågavarande organ böra tillsättas av Kungl.

Maj :t efter förslag av högskolornas lärarkollegier, varvid dessa sålunda

skulle berättigas att avgiva var sitt förslag. En dylik ordning lärer kunna

genomföras inom ramen för det av utredningen avsedda totalantalet leda­

möter inom naturvetenskapliga forskningsrådet och atomkommittén. I

analogi härmed synes även inom det tekniska forskningsrådet ett antal

ledamöter böra tillsättas — alltjämt av Kungl. Maj :t — efter förslag av hög­

skolornas lärarkollegier.

Ingeniörsvetenskapsakademien framhåller bl. a. följande.

Allmänt delas utredningens uppfattning, att inrättandet av forsknings­

råden varit ett lyckligt grepp av statsmakterna. Det hälsas därför med till­

fredsställelse, att rådens resurser föreslås bli kraftigt stärkta. De utvidgade

anslag, som sålunda upptages för tekniska forskningsrådet, atomkommit­

tén och naturvetenskapliga forskningsrådet, vilka alla har att behandla

ingenjör svetenskapliga och angränsande frågor, kommer med säkerhet att

få en utomordentlig betydelse för den fortsatta utvecklingen i vårt land.

Däremot har starka principiella betänkligheter framförts mot fördelningen

mellan de tre statliga organ, vilket innebär en bindning av anslagsfördel­

ningen.

En fråga av stor principiell betydelse är tillsättandet av rådens ledamöter

samt varaktigheten av ledamöternas mandat. Utredningen har föreslagit en

utvidgad tillämpning av val till ledamöter i råden. Detta förfarande har

otvivelaktigt vissa svagheter. Principen med råden bör vara, att ledamöterna

skall bedöma ärendena såsom omdömesgilla, opartiska och vetenskapligt

högt kvalificerade personer utan hänsyn till vilken läroanstalt eller institu­

tion vederbörande tillhör. Ur denna synpunkt är det en allvarlig nackdel, om

ledamot är vald av l. ex. en viss institution. Det kan då ej undvikas, alt han

känner sig som representant för denna med skyldighet alt bevaka dess sär­

skilda intressen. Vid val av representanter från skilda läroanstalter och in­

174

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

stitutioner uppstår också svårigheter att täcka olika ämnesområden inom

rådet. Därest valda representanter för institutioner skall förekomma, måste

akademien bestämt kräva, att akademien får tillfälle att utse ett antal

representanter för industrien och den industriella forskningen. Från in-

dustriforskarhåll har starkt betonats, att man finner det högst angeläget,

att personlig erfarenhet av industriell forskning ges mera plats än hittills

varit fallet. Sett från dessa synpunkter synes det bättre att samtliga leda­

möter utses av Kungl. Maj :t, varvid givetvis Kungl. Maj:t bör inhämta för­

slag från ett antal berörda akademier, läroanstalter och forskningsinstitu­

tioner. Huruvida det skall föreskrivas, att förslag skall omfatta flera namn,

kan diskuteras. Lämpligast torde dock vara, att så sker. Beträffande råds­

ledamöternas mandattid har utredningen ansett skäl tala för begränsning

i syfte att åstadkomma viss cirkulation. Detta torde vara motiverat, när det

gäller naturvetenskapliga forskningsrådet och atomkommittén. Någon mo­

tivering för att tillämpa samma tankegång i fråga om tekniska forsknings­

rådet har icke förebragts. Om för likformighetens skull utredningens för­

slag accepteras, att i tekniska forskningsrådet en person ej bör vara leda­

mot under längre sammanhängande tid än sex år, måste därför denna före­

skrift tolkas så, att längre perioder skall kunna förekomma.

Atomkommittén anför bl. a. följande.

Den överblick som ges över rådens och även atomkommitténs verksam­

het synes kommittén ge en god bild av det aktuella läget. De svenska forsk­

ningsråden har ännu ej hunnit få den utbyggnad som motsvarande orga­

nisationer i andra länder nått. Först under senare år har t. ex. en uppbygg­

nad av vissa serviceverksamheter påbörjats, upprättandet av större forsk­

ningsgrupper för särskilda ändamål behöver starkt utbyggas, rådens kanslier

är ännu för outvecklade för att kunna lämna behövligt bistånd med utred­

ningar rörande nya forskningsområden och rörande framställningar om

anslag och andra förslag som inges till råden. Vidare kan väntas att sam­

verkan ifråga om forskningsprojekt och forskningsinstitutioner på det nor­

diska, europeiska och internationella planet kommer att väsentligt utökas,

varvid rådens uppgifter som svenska kontaktorgan för dylika företag blir

än mera betydelsefulla än nu.

Statens tekniska forskningsråd yttrar bl. a. följande.

De olika rådens uppgifter och arbetssätt är i viss mån likartade. Emeller­

tid föreligger också väsentliga olikheter, i huvudsak beroende på de om­

råden som råden genom sina instruktioner fått till uppgift att bearbeta. För

tekniska forskningsrådets del, vilket är det äldsta av råden, är det naturligt

och väsentligt att understryka rådets nära anknytning till näringslivets be­

hov och problem. Medan flertalet övriga råd har sitt huvudsakliga verksam­

hetsområde i anknytning till universitet och högskolor, har tekniska forsk­

ningsrådet dessutom ett ytterst väsentligt fält utanför dessa akademiska

institutioner. Detta illustreras klart av den uppgift som lämnas av utred­

ningen rörande samtliga forskningsråds medelsdispositioner under 1955.

Under nämnda år gick 4/<s av de av samtliga råd beviljade anslagen till fors­

kare vid universitet och högskolor, medan för statens tekniska forskningsråd

inemot hälften av de beviljade anslagen gick till forskning utanför universi­

tet och högskolor. Detta indikerar tydligt den väsentliga skillnaden mellan

övriga råd och tekniska forskningsrådet. Härav bör tydligt framgå, att tek­

175

niska forskningsrådets uppgifter och arbetssätt skiljer sig från övriga råds

vilket även måste sätta sin prägel på dess organisation.

Skogshögskolans lärarråd uttalar:

Utredningens förslag om de statliga forskningsråden vill lärarrådet bi­

träda. På skogsforskningens område har ett utomordentligt och nödvändigt

stöd till forskningen vid skogshögskolan lämnats av »Fonden för skoglig

forskning», byggd på pris- och konjunkturutjämningsmedel. Då denna

fonds medel enligt den ursprungliga planen är avsedda att relativt snabbt

förbrukas, är det från skogsforskningens synpunkt ett angeläget önskemål

att liksom andra vetenskapsområden, bl. a. jordbruksforskningen, erhåller

ett särskilt statligt forskningsråd.

Statens skogsforskningsinstitnt anför bl. a. följande.

Det är här påkallat att framhäva betydelsen av ett statligt forskningsråd

också för skogsforskningens vidkommande, liksom kravet att detta skogliga

forskningsråd borde anslutas till forskningsrådens samarbetsdelegation.

Skogsforskningen skulle genom detta nå paritet med övriga naturvetenska­

per av grundläggande och praktisk natur, vinna i rörlighet och snabbare,

än vad nu är fallet, kunna inrikta arbetet enligt nya uppslag och ny meto­

dik. Det existerar visserligen inom skogsbruket en »Fond för skoglig forsk­

ning», som bygger på medel av prisutjämnings- och konjunkturutjämnings-

karaktär. Den är av obestridlig betydelse för skogsforskningen men är icke

likställd med de statliga forskningsråden; dess styrelse är av naturliga skäl

annorlunda sammansatt, dess verksamhet är ej uteslutande av forsknings­

karaktär och dess fonder skall enligt den ursprungliga planen relativt

snabbt förbrukas. Behovet av ett statligt skogligt forskningsråd är därför

uppenbart. Detta måste enligt institutets mening beaktas vid den framtida

planeringen av forskningsrådens verksamhet, deras utbyggnad och sam­

arbetet dem emellan. Någon svårighet att samordna den nu befintliga »Fon­

den för skoglig forskning» med ett eventuellt nyinrättat skogligt forsk­

ningsråd torde ej behöva föreligga.

SACO ansluter sig i princip till utredningens förslag.

LO finner förslagen beträffande forskningsrådens organisation och ök­

ningen av deras resurser välmotiverade samt påpekar vikten av att råden

ägnar uppmärksamhet åt att forskning bedrives inom hittills försummade

områden och att den får en för samhället betydelsefull inriktning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

2. Medicinsk forskning

Utredningen

Nuvarande förhållanden

Utredningen lämnar till en början en redogörelse för statens medicinska

forskningsråds sammansättning och arbetssätt. Av denna

redogörelse torde här höra återges följande.

Rådet har för närvarande 16 ledamöter. Av dessa är .3 självskrivna, näm­

ligen universitetskanslern, vilken tillika är rådets ordförande, generalläka­

176

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

ren samt chefen för medicinalstyrelsen. Av övriga ledamöter utser Kungl.

Maj :t en, vilken skall representera den naturvetenskapliga forskning, som

gränsar till de medicinska områdena. Övriga utses genom val av de medi­

cinska fakulteterna och lärarkollegierna vid karolinska institutet, tand-

läkarhögskolorna och veterinärhögskolan samt av svenska läkaresällskapet

(för forskningen utanför de medicinska lärosätena). För veterinärmedicin

och odontologi utses vardera en ledamot, medan de medicinska fakulteterna

vardera utser två ledamöter och karolinska institutets lärarkollegium utser

tre ledamöter.

För att bevaka särskilda områden inom medicinsk forskning och för att

taga initiativ inom dessa områden arbetar rådet med nämnder, arbetsutskott

och kommittéer. Bland dessa märkes de redan nämnda, nämligen försvars-

medicinska nämnden och (från och med hudgetåret 1957/58) publicerings­

nämnden. Förutom dessa har rådet en nämnd för alkoholforskning och en

nämnd för odontologisk forskning.

Som icke-permanenta beredningsorgan för rådet arbetar kommittéerna.

Dessa skapas för att utröna lämpligheten och möjligheterna av initiativ

från rådets sida inom ett bestämt forskningsområde, rörande ett vetenskap­

ligt problemkomplex eller i fråga om användandet av en viktig forslcnings-

teknik. Kommittéerna försöker skaffa sig överblick över frågeställningar­

nas angelägenhet ur forskningens och landets synpunkt och att fastställa

tillgängliga personella och materiella resurser inom landet. De söker vidare

bilda arbetsgrupper på olika institutioner för mer omfattande forsknings­

uppgifter och försöker stimulera forskargrupper att var och en utföra en

deluppgift inom ramen för större forskningsprojekt.

Utredningen erinrar vidare om att för innevarande budgetår anvisats

dels ett anslag av 3 925 000 kronor till medicinsk forskning och dels ett

anslag av 140 500 kronor till rådets förvaltningskostnader.

Till belysning av rådets utdelningspolitik redovisar utredningen

i två särskilda, här nedan intagna sammanställningar hur de av rådet

under budgetåret 1956/57 — då riksstatsanslaget till medicinsk forskning

var uppfört med 2 500 000 kronor — beviljade anslagen fördelade sig på

olika ämnesområden och anslagstyper. I sammanställningarna är anslagen

till försvarsinedicinsk forskning ej medtagna. Dessa uppgick budgetåret

1956/57 till 225 000 kronor.

Fördelning på ämnesområden

Anatomi och histologi ................

Medicinsk kemi ................................

Fysiologi .............................................

Patologi .............................................

Bakteriologi (human) och virologi

Farmakologi ....................................

Internmedicin ................................

Kirurgi .............................................

Klinisk kemi och fysiologi ............

Röntgenologi, radioterapi ............

Neurologi .........................................

Kronor

210 166

568 584

226 220

50 772

31 984

145 352

186 368

67 455

55 719

92 281

101660

Kronor

Obstetrik och gynekologi................................................................................... 78 020

Oftalmologi ............................................................................... 2 000

Oto-rhino-laryngologi ....................................................................................... 27 000

Pediatrik ............................................................................................................ 29 400

Psykiatri ............................................................................................................ 86 897

Socialmedicin och hygien

......................................................................... 17 700

Alkoholforskning (teoretisk och klinisk) .................................................... 66 903

Odontologi ............................................................................................................ 61 560

Veterinärmedicin: teoretiska discipliner

121 850

kliniska discipliner ......................................................... 45 100

Diverse ................................................................................................................ 8 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

177

Summa kronor 2 280 991

Fördelning på anslagstyper

Anslag till

löner åt

forskare

Omkostnads-

anslag

Publicerings-

anslag

Resestipendier åt

Summa

beviljade

anslag

Därav anslag

till forskare

utanför

lärosätena

svenskar

utlän­

ningar

125 516: —

2 045 973:—

12 637: —

90 865: —

6 000: —

2 280 991: —

188 516: —

Till konferenser, kongresser eller symposier har rådet, upplyser utred­

ningen slutligen, endast i ett fåtal fall beviljat anslag.

Förslag

Beträffande rådets organisation föreslår utredningen, att i princip

införes samma anordning som för det naturvetenskapliga rådet, nämligen

att endast en del av rådets ledamöter väljes av fakulteterna (motsvarande),

medan en annan del utses av Kungl. Maj :t. Vidare föreslår utredningen,

att antalet rådsplatser för de medicinska läroanstalterna höjes från nio

till tio, vilket motsvarar tvä platser för varje läroanstalt. Av dessa tio bör

enligt utredningen de fem fakulteterna och lärarkollegierna utse vardera

en, medan de övriga fem bör utses av Kungl. Maj :t, som därvid givetvis

icke bör vara bunden att utvälja en ledamot för varje läroanstalt, även

om bästa möjliga lokalrepresentation bör eftersträvas. De övriga valda

ledamöterna (för läkaresällskapet samt för de odontologiska och veterinär­

medicinska utbildningsanstalterna) bör enligt utredningen utses på sätt

som nu sker. Vidare bör, anser utredningen, i rådets reglemente införas

den bestämmelsen, vilken hittills alltid följts i praxis, att en person icke

må väljas till ledamot för mer än två omedelbart på varandra följande

perioder.

I fråga om anslagsbehovet anför utredningen bl. a. följande.

Under budgetåret 1958/59 slår till rådets förfogande 3 925 000 kronor

för medicinsk forskning och 140 500 kronor till förvaltningskostnader,

d. v. s. sammanlagt 4 065 500 kronor. Som grundval för fortsatta beräk-

12 — Biluxng till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

178

ningar avrundas detta belopp till 4 000 000 kronor. Mot bakgrunden av de

allmänna överväganden, som tidigare anförts om behovet av ett väsentligt

forskningsstöd, vill utredningen föreslå, att anslaget till statens medi­

cinska forskningsråd under en 3-årsperiod avsevärt förstärkes. En succes­

siv utbyggnad av de medicinska läroanstalterna pågår för närvarande

icke blott i Göteborg och Umeå utan även på övriga orter, emedan ut­

byggnaden av den nya utbildningsorganisationen ännu ej är fullbordad.

Härtill kommer, att även forskningsverksamheten vid tandläkarhögsko-

lorna och veterinärhögskolan successivt intensifierats. Med hänsyn härtill

beräknar utredningen, att anslaget till statens medicinska forskningsråd

under alla förhållanden bör höjas med 400 000 kronor eller cirka 10 %

per år under vart och ett av de närmaste tre budgetåren.

De ytterligare anslagsbehov som kommer att göra sig gällande för

medicinska forskningsrådet faller framför allt under rubrikerna kostnads­

krävande apparatur, kostnader för nytillkomna forskningsläkares forsk­

ning och kostnader för nya självständiga forskare, avlönade genom anslag

från rådet.

Den försvarsmedicinska forskningens anslagsbehov har icke behandlats

här.

Den höjning, som utredningen i det föregående föreslagit i fråga om de

medicinska institutionernas materielanslag, avser endast att täcka behoven

för den mera rutinbetonade forskningen och kan icke täcka stora utgifter

för ny och ofta mycket dyrbar apparatur. Enligt den allmänna motivering,

som tidigare givits, bör enligt utredningens mening anslagen till forsk­

ningsråden avpassas med särskild hänsyn till att det skall bli möjligt att i

större utsträckning än hittills genom rådsanslag tillgodose behov av för

forskningen behövlig apparatur. Utredningen beräknar, att kostnaden un­

der första året för detta ändamål blir 1 000 000 kronor, samt att den ökade

forskningsverksamheten medför ett ökat anslagsbehov för detta ändamål,

så att 2 000 000 kronor bör beräknas för andra året och 2 500 000 kronor

för ett tredje år.

I det följande föreslår utredningen inrättandet av ytterligare ett antal

forskningsläkartjänster. För dessa nytillkommande tjänster erfordras även

en förstärkning av forskningsrådets anslag. Denna anslagsförstärkning be­

räknar utredningen till 30 000 kronor per år och forskningsläkarbefatt-

ning. Då enligt utredningens förslag ytterligare fem dylika befattningar

skall tillkomma under vart och ett av de närmaste tre budgetåren, erford­

ras för detta ändamål en årlig anslagshöjning med 150 000 kronor.

En av de viktigaste vägar, som rådet bör utnyttja i fortsättningen, är att

genom uppsatta arbetsgrupper av större eller mindre omfattning intensi­

fiera forskningsarbetet inom områden, som av olika skäl anses väsentliga,

eller få igång arbete på fält som hittills inte bearbetats. Rådet har redan i

sin verksamhet med framgång använt sig av sådana arbetsgrupper. I fram­

tiden torde denna form av understöd behöva utökas, och man måste förutse

att ledaren för sådana grupper kan vara på professors, laborators eller

docents kompetensnivå. Arbetsuppgiftens omfattning kommer att göra det

nödvändigt med sådana grupper av högst olika storleksordning. Med hänsyn

till kostnaden för befintliga institutionsenheter av olika storlek torde det

vara riktigt att för en dylik grupp räkna som normalkostnad ett belopp

på drygt 100 000 kronor per år (i denna summa ingår även forsknings-

ledarens lön). Utredningen beräknar, att det för det medicinska rådets

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

179

del under de närmaste åren genomsnittligt kommer att behöva inrättas

fem nya dylika grupper per år. Kostnaden härför beräknar utredningen

sålunda till 600 000 kronor för budgetåret 1959/60, 1 200 000 kronor för

budgetåret 1960/61 och 1 800 000 kronor för budgetåret 1961/62.

De kostnader, som beräknats i det föregående, sammanställes i följande

tablå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Budgetår

1959/60

1960/61

1961/62

4 000 000: —

4 000 000: —

4 000 000: —

400 000: —

800 000: —

1 200 000: —

1 000 000: —

2 000 000:—

2 500 000: —

Kostnader för arbetsenheter (professors-

600 000: —

1 200 000:—

1 800 000: —

Forskningsanslag till forskningsläkarna .

150 000: —

300 000: —

450 000: —

6 150 000: —

8 300 000: —

9 950 000: —

Utredningen har tidigare dels föreslagit särskilda anslag under univer­

sitetens och karolinska institutets avlöningsanslag, avsedda att möjliggöra

för e. o. docenter och forskardocenter att anställa viss biträdespersonal,

dels föreslagit en överflyttning till dessa läroanstalters fasta personal­

organisation av viss genom rådsanslag arvodesavlönad biträdespersonal.

Ett genomförande av dessa båda förslag medför att forskningsrådens an­

slagsbehov i viss utsträckning minskar. Denna minskning beräknar utred­

ningen till 400 000 kronor för budgetåret 1959/60, 800 000 kronor för bud­

getåret 1960/61 och 1 050 000 kronor för budgetåret 1961/62.

Under hänvisning till här förut redovisade beräkningar föreslår utred­

ningen, att till statens medicinska forskningsråds förfogande måtte ställas

anslag (inklusive medel till täckande av rådets förvaltningskostnader) med

följande belopp under de närmaste tre budgetåren

1959/60

1960/61

1961/62

5 750 000 kronor

7 500 000 kronor

8 900 000 kronor

Yttranden

Medicinska fakulteten i Uppsala finner utredningens förslag beträffande

forskningsrådets organisation acceptabelt men vill framhålla sina betänklig­

heter mot att förslaget i sin nuvarande utformning icke sätter tillräcklig

spärr mot en olämpligt stark överrepresentation av viss enskild fakultet eller

högskoleinstitution.

Medicinska fakulteten i Lund anser, att de olika fakulteternas inflytande

på rådets sammansättning är en omistlig tillgång för universiteten, vilka

genom koncentration av forskningsanslag till råden frånsagt sig en del av

sitt oberoende i ekonomiska frågor. Fakulteten tillstyrker eu utökning av

antalet platser till 10 men biträder icke i övrigt den föreslagna omorga­

nisationen.

180

Medicinska fakulteten i Göteborg kan icke dela utredningens uppfatt­

ning att ämnesrepresentationen i rådet skulle avvägas så, att fem av dess

medlemmar, vilka hittills utsetts av de medicinska lärosätena, i stället till­

sättes av Kungl. Maj:t. Fakulteten hälsar med tillfredsställelse det av ut­

redningen framlagda förslaget om en betydande förstärkning av statens

medicinska forskningsråds ekonomiska resurser och vill i allt väsentligt

instämma i de synpunkter, som framföres i betänkandet.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet uttalar bl. a. följande.

Utredningen föreslår att antalet rådsplatser för de medicinska lärosätena

(inklusive den medicinska högskolan i Umeå) höjes från nio till tio, av

vilka de fem fakulteterna och lärarkollegierna skulle utse vardera en, me­

dan de övriga fem borde utses av Kungl. Maj:t. Ehuru lärarkollegiets

direkta inflytande på rådets sammansättning härigenom skulle minskas

vill kollegiet icke motsätta sig att detta förslag genomföres.

Med instämmande i vad de medicinska fakulteterna i Lund och Göteborg

anfört, vill universitetskanslern för sin del starkt ifrågasätta det välbe­

tänkta i utredningens förslag till ändrad organisation.

Statens medicinska forskningsråd biträder utredningens förslag såväl i

vad avser de förordade förändringarna beträffande antal och val av leda-

möter som begränsning av tiden för ledamotskap. I fråga om anslags­

behovet anförs bl. a. följande.

Med tillfredsställelse konstaterar rådet, att universitetsutredningen före­

slagit en förstärkning av rådets resurser för dess verksamhet att komplet­

tera stödet av forskningen vid teoretiska och kliniska institutioner. De före­

slagna ökningarna av anslagen för medicinsk forskning under de närmaste

tre åren är enligt rådets mening en nödvändig förstärkning, och någon

beskärning av dessa anslag kan icke företagas. Rådet får således i enlighet

med universitetsutredningens förslag anhålla om ett reservationsanslag för

medicinsk forskning på 5 750 000 kronor för budgetåret 1959/60. I nämnda

anslagsäskande ingår anslagsbehoven för rådets publiceringsverksamhet

och för rådets förvaltningskostnader.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1959

3. Humanistisk forskning

Utredningen

Nuvarande förhållanden

Utredningen erinrar inledningsvis om att humanistiska fondens nämnd

sedan 1947 fungerar som humanistiskt forskningsråd. Från och med det

året erhöll nämligen nämnden ett årligt statsanslag å 600 000 kronor till

främjande av humanistisk forskning. Till detta anslag skall dock, fortsätter

utredningen, läggas avkastningen av humanistiska fonden. Avkastningen

från fonden utgör nu, upplyser utredningen, årligen cirka 350 000 kronor.

Denna avkastning jämte det särskilda statsanslaget utgör de av humanis­

tiska fondens nämnd disponerade medlen.

181

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Härefter lämnar utredningen följande redogörelse för nämndens sam­

mansättning och arbetssätt.

1952/53

1953/54

1954/55

1955/56

1956/57

Ämne

an­

tal

kronor

an­

tal

kronor

an­

tal

kronor

an­

tal

kronor

an­

tal

kronor

Historia...................

43

283 250

36

253 440

50

278 375

38

237 489

36

248 350

Filologi A:

nordiska språk o.

moderna språk. .

24

142 665

33

182 480

26

176 715

38

188 760

38

182 255

Filologi B:

klassiska språk o.

allm. språkvet...

8

27 025

6

19 115

17

55 635

12

48 620

9

24 270

Litteraturhist. och

lärdomshist.............

11

24 300

10

26 050

7

29 000

13

47 900

8

25 400

Nordisk o. medel-

tidsarkeologi...........

20

103 850

27

111 180

21

89 185

32

174 136

29

211 500

Medelhavsarkeologi

8

42 000

9

51 500

15

73 090

10

59 000

9

35 440

Konsthistoria, arki-

tekturhist................

25

129 000

25

136 780

22

115 930

26

149 250

20

158 185

Etnologi, kultur­

geografi, folkmin­

nesforskning ...........

15

42 000

15

54 050

13

38 170

19

63 650

15

64 000

Teologi.....................

13

43 225

11

37 340

12

51 010

6

14 800

14

44 540

Filosofi, psykologi,

pedagogik...............

4

11 000

5

10 400

2

7 000

5

20 765

1

4 300

Bibliografi...............

7

23 000

7

25 400

6

23 450

1

4 000

5

25 900

Musikforskning . . .

2

10 000

4

11 700

5

15 600

5

15 140

3

18 600

Utomeuropeisk ar­

keologi o. etnografi.

6

30 400

9

35 650

6

28 000

5

25 550

10

52 250

Summa

186

911 715

197

955 085 202

981 160 210 1 049 060 197 1094 990

Nämndens verksamhet bestämmes genom ett den 30 juni 1947 utfärdat

reglemente med däri vidtagna ändringar, senast den 6 juni 1957. Enligt

det gällande reglementets § 6 består nämnden av ordförande och vice ord­

förande, förordnade av Kungl. Maj :t, samt av ytterligare åtta ledamöter av

vilka akademiens båda klasser utser vardera en och akademien in pleno

en. Humanistiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund utser

vardera en medlem, filosofiska fakulteten vid universitetet i Göteborg en

och den humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola en. Därjämte

utser de teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund gemensamt en ledamot.

För samtliga ledamöter, utom ordföranden, utses personliga suppleanter,

som inträder vid förfall för ordinarie ledamot. Ledamöterna och supplean­

terna utses för en tid av fem år. Ledamot som innehaft mandat under två

på varandra följande perioder må icke vid andra mandatperiodens utgång

omedelbart återväljas. Avgår ledamot eller suppleant under mandatperio­

den, utses ny ledamot eller suppleant för återstående del av densamma.

För att största möjliga allsidighet i nämndens sammansättning skall upp­

nås, hör de ovan angivna korporationerna samråda med varandra före valet

182

av ledamöter i nämnden. Enligt § 12 äger nämnden tillkalla särskilda sak'

kunniga för att bereda ansökningsärenden. Denna beredning har i stor ut­

sträckning skett genom särskilda granskningsnämnder, till vilka kallats

sakkunniga både i och utom nämnden och akademien. Dessa gransknings­

nämnder har under år 1958 varit 14 till antalet, nämligen en i historia, en i

modern och en i klassisk filologi, en i litteratur- och lärdomshistoria, en i

nordisk och medeltidsarkeologi, en i medelhavsarkeologi, en i konsthistoria,

en i etnologi, kulturgeografi och folkminnesforskning, en i teologi, en i

filosofi, psykologi och pedagogik, en i bibliografi, en i musikforskning, en i

utomeuropeisk arkeologi och etnografi samt en granskningsnämnd för anslag

till tidskrifter. Dessutom har nämnden ett arbetsutskott.

Utredningen erinrar vidare om att för innevarande budgetår till humanis­

tisk forskning anvisats ett anslag av 1 125 000 kronor.

Till belysning av nämndens utdelningspolitik redovisar ut­

redningen i en här förut intagen sammanställning hur de av nämnden

under budgetåren 1952/57 beviljade anslagen fördelat sig på skilda ämnes­

områden.

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

Förslag

I fråga om den framtida organisationen för stöd åt humanis­

tisk forskning framhåller utredningen följande.

Det organ som förvaltar det statliga anslaget till humanistisk forskning

bör enligt utredningens mening, liksom de organ som förvaltar motsvarande

anslag till annan forskning, ha ställning som forskningsråd. Då det vidare

icke synes vara motiverat att olika nämnder eller råd förvaltar medel som

alla är avsedda för främjande av rent humanistisk forskning, föreslår ut­

redningen, att humanistiska fondens nämnd ombildas till statens humanis­

tiska forskningsråd med uppgift att förvalta både humanistiska fondens

ränteavkastning och det statliga anslaget till främjande av humanistisk

forskning. Inom detta råd bör enligt utredningens mening den humanistiska

forskningen vara representerad i hela sin bredd. Varje sektion av de huma­

nistiska fakulteterna vid universiteten bör därför utse en ledamot av forsk­

ningsrådet. I analogi härmed bör den odelade humanistiska avdelningen vid

Stockholms högskola utse två ledamöter, av vilka den ene bör företräda ett

språkvetenskapligt ämne och den andre något av de historiskt-filosofiska

sektionernas ämnen. De teologiska fakulteterna bör däremot alltjämt ge­

mensamt utse en ledamot. I fråga om vitterhets-, historie- och antikvitets­

akademiens representation i rådet vill utredningen ej föreslå annan ändring

än att en föreskrift bör intagas i rådets reglemente om att två av akade­

miens tre representanter skall företräda lärda verk (arkiv, bibliotek och

museer). Antalet valda ledamöter av det humanistiska forskningsrådet

skulle sålunda bli tolv, medan motsvarande antal är åtta i humanistiska

fondens nämnd. Därtill kommer ordförande och vice ordförande, vilka,

liksom i nämnden, bör utses av Kungl. Maj:t. För samtliga valda ledamöter

bör utses personliga suppleanter att inträda vid förfall för ordinarie ledamot.

Utredningen anser vidare, att samtliga ledamöter av rådet bör utses för en

tid av tre år. Vald ledamot, som innehaft mandat under två på varandra

följande treårsperioder, bör icke kunna omväljas för den därpå närmast

följande treårsperioden.

183

Vad härefter beträffar anslagsbehovet föreslår utredningen, att

anslaget till humanistisk forskning och publiceringsverksamhet under de

närmaste fem budgetåren uppräknas till följande belopp:

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1 325 000 kronor 1 525 000 kronor 1 725 000 kronor 1 925 000 kronor 2 125 000 kronor

Till stöd härför anför utredningen huvudsakligen följande.

Anslaget till främjande av humanistisk forskning bör enligt universitets-

utredningens mening påverkas av bl. a. följande faktorer: 1. Genom den

av utredningen föreslagna höjningen av anslaget till psykologisk och peda­

gogisk forskning bör nämnden befrias från utgifter för denna typ av forsk­

ning. Tablån ovan visar dock, att anslagen för psykologi och pedagogik

raskt sjunkit. 2. Det av 1958 års riksdag beviljade anslaget för främjande av

ograduerade forskares verksamhet med 285 000 kronor till de humanistiska

och teologiska fakulteterna (häri inbegripes dock även ograduerade forskare

inom de samhällsvetenskapliga disciplinerna) bör kunna befria nämnden

från en del anslag. Hur stort anslaget till ograduerade humanistiska forskare

kan bli, är svårt att bestämt säga, men man bör dock kunna räkna med att

genom denna post cirka 150 000 kronor årligen tillföres humanistisk forsk­

ning. 3. Det i det föregående framlagda förslaget om särskilda anslag till

biträdeshjälp åt docenter innebär för den teologiska och humanistiska forsk­

ningens del en förstärkning av resurserna med 220 000 kronor per år.

Å andra sidan räknar utredningen med att förverkligandet av dess för­

slag i detta och föregående betänkande bör leda till ett ökat antal gradue-

rade forskare. Detta bör i sin tur medföra större krav på forskningsanslag

och ett ökat behov av publicering av både källor, avhandlingar och tid­

skrifter.

Man bör ävenledes, vid en uppskattning av den humanistiska forskningens

anslagsbehov, taga med i beräkningen att k ungafonden för svensk kultur

endast är av tillfällig natur och under 1960-talet torde vara förbrukad.

Även detta medför nya krav på de av humanistiska fondens nämnd om-

händerhavda medlen.

Betydande anslag utgår från humanistiska fonden till forskningsföretag,

vilka är så upplagda och planerade, att de måste åtnjuta stöd under en

följd av år. Då det är fråga om publicering av källmaterial, uppslagsverk

m. m., torde en sådan uppläggning vara nödvändig. Till denna kategori

räknar utredningen Gustaf Adolfs akademiens dialektordbok, vilken detta

budgetår erhållit 40 000 kronor, liksom även Diplomatariekommitténs ar­

bete, för vilket nämnden under åtskilliga år sökt särskilt anslag med om­

kring 90 000 kronor. I senaste petita begär nämnden 35 000 kronor för pen­

sionering och löneförbättring åt medarbetare i detta utgivningsarbete. Vi­

dare räknar utredningen till kategorien långsiktiga projekt det interskandi-

naviska företaget Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, för vilket

nämnden beräknar ett årligt anslagsbehov av 50 000 kronor, verket Det

medeltida Sverige, för vilket likaledes beräknas ett årligt anslagsbehov av

50 000 kronor, verket Sveriges kyrkor samt Svenska vitterhetssamfundets

utgåva av klassiska svenska författares arbeten. För sistnämnda ändamål

utgår årligen 5 000 kronor, men minst 15 000 kronor torde erfordras, om

denna edition skall kunna utgivas i önskvärd takt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

184

Utredningen anser det angeläget att dessa arbeten slutföres. Emellertid

anser utredningen det icke vara önskvärt att en alltför stor del av det

statliga anslaget för främjande av humanistisk forskning bindes vid dessa

stora permanenta forskningsföretag. Enligt utredningens mening bör därför

kostnaderna för vissa av dessa fasta projekt, nämligen diplomatariekom-

mitténs arbete, dialektordboken samt verken Sveriges kyrkor och Det medel­

tida Sverige, för framtiden helt rymmas inom fondens ränteavkastning. För

att möjliggöra detta och samtidigt öka resurserna för understöd åt annan

forskning föreslår utredningen, att nu utgående statsanslag, 1 125 000 kro­

nor, uppräknas med 200 000 kronor under vart och ett av de fem budgetåren

1959/60—1963/64, varigenom anslaget under budgetåret 1963/64 kommer

att uppgå till 2 125 000 kronor.

Vid avvägningen av detta förslag har utredningen tagit hänsyn å ena

sidan till det ökande antalet humanistiska forskare, men å andra sidan även

till att nämnden för framtiden som regel ej skall behöva lämna anslag till

pedagogisk och psykologisk forskning och att det nya anslaget till främjande

av ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet samt de här föreslagna

anslagen till biträdeshjälp åt docenter kommer att medföra en i jämförelse

med nuvarande förhållanden minskad belastning på nämndens anslag.

Vad särskilt beträffar förslaget att kostnaderna för vissa stora och lång­

siktiga forskningsprojekt för framtiden bör rymmas inom fondens ränte­

avkastning, vill utredningen erinra om att denna ränteavkastning kan be­

räknas till 350 000 kronor per år och att den sålunda bör kunna möjliggöra

en anslagsökning för dessa ändamål med i runt tal 50 000 kronor, så att

år sanslagen skulle kunna utgå med t. ex. följande belopp:

Diplomatariekommittén 120 000 (nu 106 000) kronor;

Dialektordboken 50 000 (nu 40 000) kronor;

Sveriges kyrkor 100 000 (nu 87 000) kronor;

Det medeltida Sverige 50 000 (nu 40 500) kronor.

Med den angivna anslagsavvägningen skulle av den årliga ränteavkast-

ningen återstå cirka 30 000 kronor, som kan fördelas bland andra sökande

men som i princip även bör kunna användas till reglering av löner och

pensioner åt forskare och biträdespersonal, knutna till de ifrågavarande

fasta forskningsuppgifterna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Yttranden

Statskontoret har ingen erinran emot att humanistiska fondens nämnd

ombildas till ett humanistiskt forskningsråd på sätt utredningen föreslagit.

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien yrkar på anförda skäl att

humanistiska fonden och humanistiska fondens nämnd alltfort blir or­

ganet för de offentliga understöden till svensk humanistisk forskning, med

i princip samma organisation och arbetsformer som hittills; att därest

antalet representanter i nämnden för universiteten och Stockholms hög­

skola utökas i enlighet med utredningens förslag, akademiens representa­

tion ökas till minst fyra ledamöter; att en kompletterande utredning vid­

tages beträffande den humanistiska forskningens behov i och för en saklig

undersökning av denna fråga i hela dess vidd, därvid den humanistiska

sakkunskapen blir tillräckligt tillgodosedd; att utredningens förslag om

185

en föreskrift att vissa större forskningsföretag, diplomatarieverket m. fl.,

skall i fortsättningen helt finansieras med humanistiska fondens ränte-

medel icke måtte föranleda någon åtgärd.

Teologiska fakulteten i Uppsala uttalar sin livliga tillfredsställelse i an­

ledning av utredningens förslag om en ombildning av humanistiska fon­

dens nämnd till ett statens humanistiska forskningsråd och anför ytter­

ligare följande.

Även en sådan detalj som att ledamot icke bör inneha sitt mandat under

mer än två på varandra följande treårsperioder, är väl värd att beaktas.

Däremot måste utredningens förslag att de teologiska fakulteterna gemen­

samt bör utse en ledamot betecknas såsom från saklig synpunkt högst

otillfredsställande.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala har icke något att erinra rörande

den föreslagna omorganisationen av den humanistiska fondens nämnd och

hälsar med tillfredsställelse den föreslagna förstärkningen av fondens re­

surser. Man kan dock enligt sektionens mening ifrågasätta om denna för­

stärkning är tillräcklig med tanke på den humanistiska forskningens expan­

sion och kungafondens bortfall under 1960-talet. På vissa närmare angivna

skäl torde rådets behov av successiv anslagsförstärkning enligt sektionen

icke kunna bestämmas till lägre än 400 000 kronor för år under de kom­

mande fem budgetåren.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala tillstyrker i princip upprättande

av ett statligt humanistiskt forskningsråd bildat genom utbyggnad av nu­

varande humanistiska fondens nämnd och anför vidare bl. a. följande.

Sektionen vill dock samtidigt understryka vikten av att vitterhetsakade­

mien såsom huvudman för humanistiska fonden tillförsäkras vederbörligt

inflytande i det nya organet. Sektionen föreslår därför, att akademiens

representation i forskningsrådet utökas från föreslagna tre till fyra leda­

möter. Sektionen föreslår vidare att endast ordförande utses av Kungl.

Maj:t. Härigenom komme antalet ledamöter alltfort att utgöra 14 i överens­

stämmelse med utredningens förslag även sedan vitterhetsakademien fått

förstärkt representation. Sektionen kan icke finna, att utredningen anfört

hållbara skäl för sitt förslag, att forskningsmedlen skall uppdelas på två

delar: en mindre del (på omkring 350 000 kronor) för »stora permanenta

forskningsföretag» och en större del för annan humanistisk forskning. Sek­

tionen avstyrker detta förslag. Svårigheterna med de stora forskningsföre-

tagen bör lösas på annat sätt än utredningen tänkt sig. De anslagsförbätt-

ringar, som utredningen räknar med för sådana forskningsföretag, är en­

ligt sektionens mening alldeles otillräckliga för att utgivningstakten i

nämnvärd grad skall kunna påverkas. Arbetsdugliga institutioner bör ska­

pas för långfristiga företag av central vikt, såsom Svenskt diplomatarium,

Sveriges kyrkor, större ordböcker in. in.

Teologiska fakulteten i Lund förordar, alt de båda teologiska fakulte­

terna erhåller var sin representant i rådet. Humanistiska fakulteten där­

städes finner utredningens förslag till omorganisation av humanistiska

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

186

fondens nämnd ändamålsenligt. Den av utredningen föreslagna uppräk­

ningen av anslaget till humanistisk forskning och publiceringsverksamhet

synes fakulteten för låg och torde böra höjas med minst 25 procent.

Universitetskanslern anför bl. a. följande.

I de remissutlåtanden, som avgivits av humanistiska fakulteter respek­

tive sektioner, har med styrka hävdats att utredningens förslag i allmän­

het, och särskilt vad forskningsråden beträffar, vore ägnat att i hög grad

missgynna den humanistiska, ej samhällsvetenskapligt inriktade forsk­

ningen. Det har bl. a. gjorts gällande, att utredningens förslag rörande

anslagsökning till det humanistiska rådet ej vore grundat på en tillnär­

melsevis lika ingående och sakkunnig motivering som motsvarande för­

slag för övriga råd. Utan att för egen del vara beredd att på alla punkter

instämma i den sålunda framställda kritiken har jag dock fått den upp­

fattningen, att ett någorlunda likformigt tillgodoseende av forskningens

behov på olika fält måste kräva en betydande ökning av de anslag till det

humanistiska rådet, som föreslås av utredningen. Jag instämmer vidare i

den kritik, som riktats mot utredningens förslag att kostnaderna för vissa

stora och långsiktiga forskningsprojekt skulle för framtiden bestridas av

ränteavkastningen från humanistiska fonden. Detta förslag synes mig ej

stå i överensstämmelse med utredningens principuttalande att de medel,

som står till rådens förfogande, icke mer än nödvändigt bör uppdelas på

delanslag eller delposter.

Humanistiska fondens nämnd hemställer på anförda skäl att nämndens

benämning förändras till Humanistiska forskningsrådet och fonden; att —

därest universitetens och Stockholms högskolas representation utökas på

av utredningen föreslaget sätt — vitterhetsakademien skall utse fyra leda­

möter av forskningsrådet, varav tre skall representera respektive arkiv,

bibliotek och museer samt en ledamot skall vara fritt vald; att mandat­

tiden för ledamöterna må begränsas till tre år med tre års förlängning;

att utredningens förslag att anslagen till Diplomatarieverket, Dialektord­

boken samt verken Sveriges kyrkor och Det medeltida Sverige skall bindas

vid humanistiska fondens avkastning icke måtte föranleda någon åtgärd;

att forskningsrådet tilldelas anslag av sådan storleksordning att rådet kan

sättas i stånd att fullfölja sådana insatser till den humanistiska forsk­

ningens fromma, som enligt utredningen tillkommer ett forskningsråd;

samt att en grundlig utredning kommer till stånd rörande den humanis­

tiska forskningens verkliga behov och aktuella arbetsuppgifter.

SFS påpekar i fråga om de olika vetenskapernas representation i statens

humanistiska forskningsråd följande.

Om avsikten är att forskningen i hela dess bredd skall vara represente­

rad, så att t. o. m. varje sektion sänder en representant, är det knappast

konsekvent att två fakulteter — de teologiska — skall företrädas av en

gemensam representant. Det finns ingen anledning till att inte den teolo­

giska forskningen skulle vara x-epresenterad efter samma principer som

annan forskning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1959

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 är 1959

187

4. Forskning inom samhällsvetenskap, rättsvetenskap, pedagogik

och psykologi

Utredningen

Nuvarande förhållanden

Utredningen behandlar här först samhälls- och rättsveten­

skapliga forskningsrådet och lämnar därvid följande redogö­

relse för dess sammansättning och arbetssätt.

Den samhällsvetenskapliga sektionen består, förutom av ordföranden, av

nio ledamöter, av vilka två utses av Kungl. Maj:t och sju representerar de

samhällsvetenskapliga ämnena. Envar av dessa sistnämnda väljes av en

valgrupp bestående av samtliga professorer eller huvudexaminatorer inom

ett ämne vid samtliga universitet och högskolor i riket. Därjämte ingår i

valgruppen för statskunskap rektorerna vid socialinstituten, i valgruppen

för statistik chefen för statistiska centralbyrån samt i valgruppen för socio­

logi chefen för socialstyrelsen.

Vid val till den rättsvetenskapliga sektionen är valgrupperna i huvudsak

lokala. De juridiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund väl­

jer sålunda vardera en ledamot, medan en tredje väljes av stats- och rätts-

vetenskapliga fakulteten vid Stockholms högskola jämte professorerna i

rättsvetenskap vid handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg. Genom

samråd mellan dessa tre valgrupper skall tillses, att intet ämne eller grupp

av närbesläktade ämnen får mer än en representant i rådet. En fjärde leda­

mot utses av Kungl. Maj :t. Den rättsvetenskapliga sektionen består sålunda,

inklusive ordföranden, av fem ledamöter.

De båda sektionerna inom rådet har icke hittills hållit gemensamma sam­

manträden. Samrådet mellan sektionerna har inskränkts till att ledamot i

en sektion anmodats avgiva yttrande över ärende som behandlats i den

andra. Inom vardera sektionen har sammanträden i regel endast hållits

tre gånger om året, och i enlighet därmed har vissa terminer fastställts för

ingivande av ansökningar. Rådet bär endast undantagsvis tagit initiativ till

undersökningar, eljest har initiativet helt legat hos dem som sökt anslag.

Som sekreterare har fungerat en tjänsteman i ecklesiastikdepartementet.

Utredningen erinrar vidare om att för innevarande budgetår till samhälls-

och rättsvetenskaplig forskning anvisats ett anslag av 530 000 kronor, varav

för samhällsvetenskap 385 000 kronor och för rättsvetenskap 145 000 kro­

nor. Till rådets förvaltningskostnader har anvisats ett anslag av 30 000

kronor.

Till belysning av rådets utdelnings politik presenterar utredningen här

på omstående sida intagna tablå, utvisande fördelningen på skilda ämnen av

under budgetåren 1947/48—1953/54 och 1954/55—1956/57 av rådet beviljade

anslag.

Härefter behandlar utredningen det organ, som hittills haft till uppgift

att fördela forskningsanslag för psykologiens och pedagogikens vidkom­

mande, nämligen statens psykologisk -pedagogis k a insti-

t u t. Härom anför utredningen bl. a. följande.

188

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

A. Samhällsvetenskapliga sektionen

Natio­

naleko­

nomi

Ekono­

misk

hist.

Före­

tags­

ekonomi

Stats­

kunskap

Sta­

tistik

Kultur­

geografi

Sociologi

Summa

1947/48—

1953/54

Antal anslag...

89

10

31

128

52

171

156

627

Totalbelopp . . .

277 968

28 270

164 750

365 170

161 131

460 266

656 584 2 085 869

Genomsnittligt

anslag...........

3 123

5 315

2 853

3 099

2 692

4 209

3 327

1954/55—

1956/57

Antal anslag...

23

33

19

70

29

80

60

314

Totalbelopp . . .

77 950

102 635

103 555

260 905

70 840

306 665

270 255 1 192 805

Genomsnittligt

anslag...........

3 389

3 no

5 450

3 727

2 442

3 833

4 504

3 798

B. Rättsvetenskapliga sektionen

Rätts­

historia

Finans­

rätt

Civilrätt

Interna­

tionell

rätt

Förvalt­

nings­

rätt

Straff­

rätt

Process­

rätt

Summa

1954/55—

1956/57

Antal anslag...

Totalbelopp . . .

12

40 260

7

23 610

34

104 531

10

24 015

8

40 500

11

39 485

17

61 995

99

334 396

Genomsnittligt

anslag 1954/57

3 355

3 372

3 074

2 401

5 062

3 589

3 646

3 377

Psykologutredningen föreslog i betänkandet »Psykologisk utbildning och

forskning» (SOU 1955: 11), att institutets forskningsverksamhet och kurs­

verksamhet skulle överföras till lärarhögskolan. Dess uppgift att fördela

forskningsanslag borde enligt utredningen överföras till ett föreslaget ny-

upprättat forskningsråd för psykologi och pedagogik. Institutet skulle med

andra ord nedläggas. I 1957 års statsverksproposition (åttonde huvudtiteln,

s. 432—434) föreslogs dock, att institutet tills vidare skulle bibehålla sin

uPPgift att fördela medel till enskilda forskare och forskningsinstitutioner.

Den 1 juli 1957 omorganiserades således institutet, varvid dess uppgift

— utöver att vara huvudman för pedagogiska biblioteket — kom att be­

gränsas till fördelning av forskningsanslag' för främjande av psykologisk

och pedagogisk forskning i allmänhet. Till detta ändamål anvisades för

budgetåret 1957/58 ett nytt reservationsanslag med benämningen Psykolo­

gisk och pedagogisk forskning. Detta anslag upptages i riksstaten för bud­

getåret 1958/59 med 180 000 kronor.

Enligt institutets reglemente utövas ledningen av institutet av en sty­

relse bestående av sju ledamöter, nämligen:

en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande;

ytterligare fem av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter, av vilka två skall vara

professorer vid universitet eller vid Stockholms högskola — den ene i peda­

gogik och pedagogisk psykologi och den andre i psykologi — och tre skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

189

representera den psykologiska och pedagogiska forskningens viktigaste

tillämpningsområden; samt

professorn i praktisk pedagogik vid lärarhögskolan i Stockholm.

De två ledamöter, som skall vara professorer i pedagogik och pedagogisk

psykologi respektive psykologi utses efter gemensamt förslag av professo­

rerna i angivna ämnen vid universiteten och Stockholms högskola.

Mandattiden är för de av Kungl. Ma:jt utsedda ledamöterna begränsad

till högst tre år.

Institutets förvaltningskostnader för dess forskningsrådsverksamhet om­

fattar för närvarande endast arvode åt styrelsens ordförande samt ett be-

lopp på 1 000 kronor till ersättning för särskilda utredningar. Sekretariatet

skötes utan särskild ersättning av forskningssekreteraren vid lärarhögsko­

lan med biträde av ett av högskolan avlönat kanslibiträde.

Förslag

Vad först beträffar den framtida organisationen av det statliga

stödet till den här avsedda forskningen anser utredningen den mest ända­

målsenliga organisationsformen vara, att psykologisk-pedagogiska institutet

inordnas som en tredje sektion inom samma forskningsråd som nu behand­

lar samhälls- och rättsvetenskap. Ordförande och sekretariat bör vara ge­

mensamma för samtliga sektioner. Två eller tre av de i ett sådant utvidgat

forskningsråd ingående sektionerna kan vid behov sammanträda gemen­

samt. Gränsärenden kan handläggas i den sektion, som ordföranden be­

stämmer och om så befinnes lämpligt i närvaro av ledamöter från annan

sektion eller sedan ledamöter av denna avgivit yttrande. Utredningen före­

slår i angivet syfte, att samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet och

styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet sammanslås till ett forsk­

ningsråd, uppdelat på tre sektioner med gemensam ordförande och gemen­

samt sekretariat. Med hänsyn till att ämnena pedagogik och psykologi icke

brukar innefattas i den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen bör det nya

forskningsrådet ges ett namn, som kan sägas täcka även dessa ämnen. Ut­

redningen föreslår namnet statens råd för samhällsforskning. För att und­

vika sammanblandningar bör vidare den samhällsvetenskapliga sektionen

benämnas den socialvetenskapliga sektionen. De övriga sektionerna bör be­

nämnas den rättsvetenskapliga sektionen och sektionen för pedagogik och

psykologi. I samband med att styrelsen för psykologisk-pedagogiska insti­

tutet ombildas till en sektion av statens råd för samhällsforskning syntes

det pedagogiska biblioteket i Stockholm böra överföras till Stockholms hög­

skola.

Vad angår de föreslagna sektionernas sammansättning förordar utred­

ningen att antalet ledamöter i den socialvetenskapliga sektionen minskas

från nio till sex (ordföranden oräknad), av vilka två utses av Kungl. Maj:t,

medan återstående fyra utses genom val på så sätt att de nuvarande val­

männen jämte övriga ordinarie akademiska lärare i ifrågavarande ämnen

190

vid universiteten, Stockholms högskola och handelshögskolorna bildar fyra

lokala valgrupper, vilka vardera utser en ledamot av sektionen. I reglemen­

tet bör vidare enligt utredningen inryckas föreskrift om att val skall före­

gås av samråd mellan valgrupperna i syfte att tillgodose behovet av diffe­

rentierad äinnesrepresentation.

Beträffande den rättsvetenskapliga sektionen föreslår utredningen endast

den ändringen, att antalet av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter höjes från

en till två (ordföranden oräknad).

I fråga om sektionen för pedagogik och psykologi föreslår utredningen

följande sammansättning: Förutom ordföranden sex ledamöter, av vilka

två utses av Kungl. Maj :t och de fyra återstående utses genom val på så

sätt ait de historislc-filosofiska sektionerna vid universiteten och den huma­

nistiska avdelningen vid Stockholms högskola vardera utser en ledamot.

Med hänsyn till att denna sektion endast omfattar två ämnesområden, synes

särskild föreskrift om differentierad äinnesrepresentation vara obehövlig.

Samtliga ledamöter av de olika sektionerna bör, anför utredningen vidare,

utses för en tid av tre år. Den som varit ledamot av sektion under två ome­

delbart på varandra följande treårsperioder bör enligt utredningen icke

kunna utses till ledamot för den därpå närmast följande treårsperioden.

Vidkommande anslagsbehovet framlägger utredningen följande

förslag om anvisande under de närmaste tre budgetåren av anslag till

socialvetenskaplig, rättsvetenskaplig och pedagogisk-psykologisk forskning

och publiceringsverksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Budgetår

Anslag till forskning och publiceringsverksamhet inom

socialvetenskap

rättsvetenskap

pedagogik­

psykologi

Summa

1958/59 ..........................

385 000

145 000

180 000

710 000

1959/60 ..........................

460 000

160 000

350 000

970 000

1960/61 ..........................

540 000

175 000

550 000

1 265 000

1961/62 ..........................

630 000

195 000

750 000

1 575 000

Härtill kommer, tillägger utredningen, behovet av anslag till det nya

forskningsrådets förvaltningskostnader. Statens samhälls- och rättsveten­

skapliga forskningsråd har för närvarande ett särskilt anslag för detta än­

damål, i riksstaten för budgetåret 1958/59 upptaget med 30 000 kronor.

Utredningen föreslår beträffande statens råd för samhällsforskning liksom

beträffande övriga forskningsråd, att förvaltningskostnaderna bestrides från

ett enda till rådets förfogande ställt anslag och att det må ankomma på

Kungl. Maj:t att fastställa en särskild delpost för förvaltningskostnaderna

och meddela erforderliga bestämmelser rörande dessa. Utredningen beräk­

nar för detta ändamål ett anslagsbehov med 50 000 kronor per år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

191

Y ttranden

Statskontoret har inget att invända emot att samhälls- och rättsvetenskap­

liga forskningsrådet sammanslås med styrelsen för statens psykologisk-peda-

gogiska institut till ett råd för samhällsforskning. I detta sammanhang erin­

rar statskontoret om, att ämbetsverket i underdånigt utlåtande den 12 maj

1955 angående psykologisk utbildning och forskning bland annat föresla­

git, att psykologisk-pedagogiska institutets bibliotek skulle sammanföras

med det bibliotek, som kommer att upprättas vid lärarhögskolan i Fredhäll.

Vad utredningen föreslagit torde icke föranleda någon annan erinran

från juridiska fakultetens i Uppsala sida än att man även för ifrågavarande

forskningsråd och icke blott för det naturvetenskapliga bör beräkna kostna­

der för understödjande av studier och forskningar utomlands samt för del­

tagande i vetenskapliga symposier och konferenser.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala noterar med tillfredsställelse den

föreslagna ökningen av insatserna för samhällsvetenskaplig, rättsveten­

skap!^ och psykologisk-pedagogisk forskning och anför vidare bl. a. föl­

jande.

På ett undantag när finner sektionen den föreslagna organisationen av sta­

tens råd för samhällsforskning väl motiverad. Undantaget gäller den rekom­

menderade förändringen i storleken och sammansättningen av rådets sam­

hällsvetenskapliga sektion. Utredningen rekommenderar att antalet valda

representanter för samhällsvetenskaperna minskas från sju till fyra. Sek­

tionen finner denna rekommendation mindre välbetänkt. Det av utred­

ningen rekommenderade samrådet mellan de olika valgrupperna torde vara

svårt att organisera. Den allvarligaste invändningen mot utredningens för­

slag är emellertid, att det torde bli utomordentligt svårt att erhålla en all­

sidig representation i rådet av samtliga samhällsvetenskaper, därest anta­

let ledamöter begränsades till fyra.

Humanistiska fakulteten i Lund finner utredningens förslag till omorga­

nisation av samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet och statens

psykologisk-pedagogiska institut ändamålsenligt.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola yrkar

att avdelningen jämte vederbörande professorer vid handelshögskolorna

skall utse två ledamöter i den rättsvetenskapliga sektionen av statens råd

för samhällsforskning och att Kungl. Maj :t liksom hittills skall utse en

ledamot av denna sektion (ordföranden oräknad).

Humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola avstyrker den före­

slagna omorganisationen av den blivande socialvetenskapliga sektionen inom

statens råd för samhällsforskning.

Skolöverslgrelsen anser, att den förordade sammanslagningen av statens

samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd och statens psykologisk-

pedagogiska institut ej bör komma till stånd. I stället bör institutet enligt

överstyrelsens mening ombildas till ett självständigt statens råd för psyko­

192

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 dr 1959

logisk-pedagogisk forskning. Enligt överstyrelsens mening är nämligen

de forskningsuppgifter som redan finns eller som väntar inom det psy-

kologisk-pedagogiska området av en sådan storleksordning och har anknyt­

ning till så många skilda vetenskapsgrenar att en samordning av rådsverk­

samheten inom ett så utbrett forskningsområde icke är ändamålsenlig.

Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd anför bl. a. föl­

jande.

Forskningsrådet finner liksom universitetsutredningen det lämpligt, att

en samordning av rådsverksamheten inom områdena samhällsvetenskap,

rättsvetenskap, pedagogik och psykologi kommer till stånd, och tillstyrker

sålunda, att psykologisk-pedagogiska institutet inordnas i forskningsrådet.

Detta torde lämpligast ske genom att bilda en särskild, fristående sektion

för pedagogik och psykologi. Det av utredningen föreslagna namnet på det

ombildade forskningsrådet »Statens råd för samhällsforskning» synes väl

täcka området för forskningsrådets verksamhet. Mot ändringen av namnet

på den samhällsvetenskapliga sektionen till »den socialvetenskapliga sek­

tionen» torde ej heller vara något att erinra. I fråga om sammansättningen

av de olika sektionerna föreslår universitetsutredningen, att den nuvarande

samhällsvetenskapliga sektionen skall minskas från nio till sex ledamöter

(ordföranden oräknad), av vilka endast fyra skall vara akademiska lärare,

utsedda av fyra lokala valgrupper. Mot utredningens förslag på denna punkt

vill rådet anföra följande. Den samhällsvetenskapliga sektionen fungerar

fullt tillfredsställande med den nuvarande sammansättningen och någon

anledning att genomföra den av utredningen föreslagna organisationen före­

ligger ej. Vad den rättsvetenskapliga sektionen beträffar föreslår universi­

tetsutredningen att ännu en ledamot utses av Kungl. Maj :t. Forskningsrådet

finner en sådan utvidgning av sektionen icke behövlig. Därest det emellertid

vid ett slutligt ställningstagande till frågan om rådets sammansättning lik­

väl skulle anses önskvärt, att sektionen utvidgas, anser rådet det mer befogat,

att ytterligare en ämnesrepresentant — förslagsvis från den valgrupp, som

omfattar Stockholms högskola och handelshögskolorna — utses för att ännu

en del av rättsvetenskapen skall få egen representant. Jämväl såvitt avser

sammansättningen av sektionen för pedagogik och psykologi ifrågasätter

forskningsrådet nödvändigheten av att ytterligare eu ledamot utses av

Kungl. Maj :t.

Mot universitetsutredningens förslag beträffande anslagsbehovet har

forskningsrådet ej något annat att invända, än att de i betänkandet före­

slagna beloppen torde vara att betrakta som minimibelopp, därest rådet i

större utsträckning än hittills skall taga initiativet till kostnadskrävande

forskningsuppgifter. Inom den av universitetsutredningen framlagda an­

slagsramen finnes föga utrymme för initiativforskning. Beträffande slutli­

gen forskningsrådets förvaltningskostnader har universitetsutredningen

föreslagit, att förvaltningsanslaget — nu 30 000 kronor för det samhälls- och

rättsvetenskapliga rådet — skall höjas till 50 000 kronor och sammanföras

med forsknings- och publiceringsanslagen till ett anslag. Mot sammanslag­

ningen har rådet ej något att erinra. Rådet konstaterar även med tillfreds­

ställelse, att anslagen till forskningsrådens förvaltningskostnader kommer

att vara beroende av Kungl. Maj :ts prövning. Däremot ställer sig rådet syn­

nerligen tveksamt till möjligheten att kunna administrera ett forskningsråd

av den omfattning, som statens råd för samhällsforskning kommer att få,

193

oavsett vilken organisation man kommer att använda, med ett anslag på

50 000 kronor. Med den organisation, som universitetsutredningen föreslagit,

tillkommer följande kostnadskrävande faktorer: 1. Den pedagogisk-psyko-

logiska sektionen. 2. Ökat antal sammanträden (och därmed förenade resor)

inom de olika sektionerna. 3. Omfattande sakkunnigförfarande. Därest den

av rådet föreslagna organisationen föredrages, kommer visserligen sakkun­

niga ej att anlitas i lika stor utsträckning, men väl i större utsträckning än

för närvarande. Kostnaderna för den nya sektionen och för det större antalet

sammanträden kommer dock att i stort sett bli desamma, vilken organisa­

tion man än väljer.

Styrelsen för statens psykologisk-pedagogiska institut sammanfattar sitt

ståndpunktstagande till utredningens förslag på följande sätt.

Utredningens förslag om att styrelsen för psykologisk-pedagogiska insti­

tutet skall uppgå som en sektion i statens råd för samhällsforskning avstyr-

kes. I stället bör statens psykologisk-pedagogiska forskningsråd inrättas med

eget sekretariat. Förslaget om överförande av pedagogiska biblioteket till

Stockholms högskola avstyrkes. Biblioteket bör underställas statens psyko­

logisk-pedagogiska forskningsråd och dess lokalfråga bör snarast lösas med

beaktande av eventuella möjligheter att förlägga biblioteket inom det plane­

rade Wenner-Gren Centre i Stockholm. Psykologisk-pedagogiska forsk­

ningsrådet bör förutom ordföranden bestå av sju ledamöter. Samtliga bör

utses av Kungl. Maj :t. De anslagsbelopp som angivits av utredningen till

främjande av psykologisk och pedagogisk forskning och publiceringsverk­

samhet bör redan från och med budgetåret 1959/60 avsevärt höjas. Utred­

ningens förslag om att samla de till ett forskningsråd anvisade medlen i ett

klumpanslag tillstyrkes.

SACO anser i fråga om den samhällsvetenskapliga sektionen att hittills­

varande sammansättning och valsätt icke utan tvingande skäl bör överges

och anför ytterligare följande.

Utredningen föreslår vidare, att sedan forskningsrådet i dess helhet om­

döpts till statens råd för samhällsforskning, dess samhällsvetenskapliga

sektion i fortsättningen skall benämnas »den socialvetenskapliga sektionen».

Med förståelse för den av utredningen angivna sammanblandningsrisken

betraktar SACO dock detta förslag som mindre lyckligt. Benämningen sam­

hällsvetenskaper för de ifrågavarande ämnena har under senare år fullstän­

digt slagit igenom, vartill inte minst forskningsrådets existens bidragit. Att

då återinföra en äldre terminologi, som i dagens läge kan vålla missförstånd,

synes olämpligt. SACO anser sålunda att benämningen »den samhällsveten­

skapliga sektionen» bör behållas.

Lärarrådet vid handelshögskolan i Göteborg har ingen invändning att

göra mot förslaget att psykologisk-pedagogiska institutet införlivas i sta­

tens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd, som därefter skulle få

beteckningen statens råd för samhällsforskning. Däremot ställer sig lärar­

rådet avvisande till förslaget om nedskärning av antalet ledamöter i den sam­

hällsvetenskapliga sektionen. A7id bifall härtill skulle rådet ofta tvingas att

fatta beslut om anslag i fall, då omedelbar sakkunskap icke vore företrädd

inom rådet eller också skulle rådet i allt för många fall tvingas att anlita

13 — Ilihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

194

specialsakkunniga, vilket skulle medföra allvarlig tidsutdräkt. Nedskär­

ningen skulle också enligt lärarrådets mening medföra risk för att man

kommer att ställa sig alltför avvisande mot den alltmer betydelsefulla forsk­

ningen på gränsområden mellan olika ämnen.

Även lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm anser det olyckligt

med den föreslagna nedskärningen av antalet ledamöter i den samhälls­

vetenskapliga sektionen.

Sveriges industriförbund anför bl. a. följande.

Ett genomförande av förslaget att statens psykologisk-pedagogiska insti­

tut skall ingå såsom en tredje sektion i samhälls- och rättsvetenskapliga

forskningsrådet med benämningen sektionen för pedagogik och psykologi

innebär praktiska fördelar. Däremot synes utredningens förslag till redu­

cering av antalet ledamöter i den socialvetenskapliga sektionen mindre väl

underbyggt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

5. Naturvetenskaplig forskning

Utredningen

Nuvarande förhållanden

Vad först beträffar statens naturvetenskapliga forskningsråds s a m-

mansättning bestämmes denna — såsom utredningen påpekar — av

§ 4 i det för rådet gällande reglementet. Denna paragraf har följande

lydelse:

Rådet består av en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande samt åtta andra

ledamöter, nämligen en av Kungl. Maj :t utsedd representant för den grund­

läggande vetenskapliga forskning, som bedrives utanför universiteten, Stock­

holms högskola och vetenskapsakademien, en av Kungl. Maj:t utsedd re­

presentant för den naturvetenskapen angränsande medicinska forskningen,

fyra. genom val utsedda ledamöter, av vilka en väljes av envar av mate-

matisk-naturvetenskapliga sektionerna vid Uppsala och Lunds universitet,

matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola samt

vetenskapsakademien, ävensom två av Kungl. Maj :t efter förslag, som skall

av rådet framläggas sedan nyssnämnda val skett, utsedda ledamöter.

I fråga om rådets arbetssätt anför utredningen bl. a. följande.

Rådet bedriver i betydande utsträckning sin verksamhet genom olika

kommittéer. I vissa fall lämnar rådet stöd åt från rådet fristående kom­

mittéer. Följande exempel på rådets verksamhet kan lämnas:

Kommittén för kosmisk strålning bedriver med ekonomiskt stöd från

rådet registrering av den kosmiska strålningen vid stationer i Stockholm,

Uppsala och Kiruna, från fartyg och flygplan samt vidare vetenskaplig

bearbetning av det hopbragta materialet. Denna verksamhet har bl. a. varit

av betydelse som grundval för Sveriges deltagande i det s. k. tredje eeofv-

siska året.

Kommittén för seismologi arbetar på liknande sätt. Mätningarna görs vid

stationer i Uppsala, Kiruna och Skalstugan, varjämte en mindre station är

under utrustning i Göteborg.

195

Andra kommittéer inom rådet behandlar frågor rörande biologiska fält­

stationer samt forskning rörande våra naturresursers bevarande och ut­

nyttjande.

Rådet deltager vidare i forskningsrådens kommitté för trafiksäkerhets-

forskning.

En annan arbetsgrupp är sedan ett antal år verksam vid Palynologiska

laboratoriet. Rådet förhyr för detta laboratorium särskilda lokaler i Solna

och hekoslar större delen av driften.

Tillsammans med Konung Gustaf VI Adolfs 70-årsfond för svensk kultur

och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse bekostar rådet driften av den

kvantkemiska gruppen i Uppsala.

Ytterligare arbetsgrupper av detta slag är en termokemisk grupp i Lund

(bekostad tillsammans med tekniska forskningsrådet) samt en zoologisk

grupp, likaledes i Lund.

Av en annan karaktär är vissa servicegrupper, som upprättats eller är

under upprättande. Rland dessa har redan i inledningen till detta kapitel

nämnts de elektronikgrupper för Uppsala- och Lundområdena, vilka är

avsedda att bistå forskare vid institutioner som ej förfogar över egen

elektronisk sakkunskap, programmeringsgruppen för matematikmaskinen

i Lund samt den av naturvetenskapliga forskningsrådet upprättade redak-

tionstjänsten, som står till förfogande för teknisk hjälp åt tidskrifter, som

utges med ekonomiskt stöd från rådet.

För vissa av här nämnda forsknings- och servicegrupper och för deras

ledning har rådet kunnat repliera på redan existerande institutionslokaler

och befattningar vid universitet och högskolor. Överenskommelser har i

dylika fall träffats med respektive lärosäten. I andra fall har rådet fått

inrätta befattningar med pensionsförsäkring genom SPP i enlighet med

särskilda bemyndiganden, som rådet fått i detta avseende.

Rådet deltager sedan ett par år i en utredning om skapande av ett astro­

nomiskt storobservatorium för södra hemisfären genom europeiskt sam­

arbete. Ingående undersökningar över lämplig placering har genomförts

i Sydafrika. Tillsammans med vissa andra länder bekostar rådet driften

av ett mindre observatorium vid Bloemfontein i Sydafrika (Boydensta-

tionen). Vidare lämnar rådet bidrag till driften av ett solobservatorium på

Capri, liksom också till den internationella zoologiska stationen i Neapel.

Dessa speciella verksamheter har varit av stor betydelse, men den helt

övervägande delen av de anslagsmedel, som står till rådets förfogande,

har använts för att efter ansökan bevilja medel till forskare och institu­

tioner för genomförandet av preciserade forskningsprogram.

Rådets publiceringsnämnd bereder ärenden rörande publiceringsanslag,

som är av mycket skiftande karaktär. En grupp för sig är anslag till

bestridande av tryckningskostnader för doktorsavhandlingar inom natur­

vetenskapliga ämnesområden. Eu annan grupp är anslag till tidskrifter.

Från och med 1957 har denna verksamhet utvidgats till att omfatta även

vissa högt stående tidskrifter med populärvetenskapligt innehåll, läro­

böcker, monografier o. d. Dessa finansieras pa olika sätt, men vanligt är att

rådet träffar avtal med elt förlag om alt kostnader och intäkter för ett visst

verk delas mellan rådet och förlaget. Rådet har särskilt tillstånd av Kungl.

Maj:t att bedriva dylik verksamhet. Med hjälp av publiceringsanslagen

bedriver rådet även viss allmän serviceverksamhet. Redaktionstjänsten

har ovan nämnts. Vidare bestrider rådet lön för en översättare, som står

Kungi. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

196

forskarna till tjänst med översättning av rysk litteratur, då det visat sig, att

ett stort behov av dylika översättningar föreligger.

I naturvetenskapliga forskningskommitténs betänkande påpekades bety­

delsen av att kännedom om naturvetenskapens resultat spreds till vida

kretsar. Kommittén tänkte sig närmast att för detta ändamål en särskild

tidskrift skulle skapas. Rådet har tagit upp denna idé i den formen att

den utger en årsbok med allmänt hållna översikter över naturvetenskaper­

nas utveckling, särskilt med tanke på svenska förhållanden. Från och med

1957 har denna publikation namnet Svensk naturvetenskap.

Utredningen erinrar vidare om att för innevarande budgetår anvisats

dels ett anslag till naturvetenskaplig forskning av 3 755 000 kronor, varav

3 340 000 kronor för forskningsstöd och 415 000 kronor för publicerings­

verksamhet, dels ock ett anslag av 107 300 kronor till rådets förvaltnings­

kostnader.

Till belysning av rådets utdelningspolitik presenterar utred­

ningen här nedan intagna sammanställning, utvisande fördelningen på

skilda ämnesområden av under budgetåret 1956/57 beviljade medel.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1059

F orskningsanslag

Reseanslag

Summa

kr.

kr.

kr.

Astronomi.....................................................

128 037

128 037

Fysik:

Experimentell fysik................................

258 640

12 675

271 315

Matematisk fysik....................................

61 944

_

61 944

Geofysik (utom meteorologi)...................

166 806

940

167 746

Meteorologi.................................................

20 600

_

20 600

Biofysik.........................................................

34 836

_

34 836

Geografi....................................................

4 230

16 938

21 168

Geologi och mineralogi..............................

117 197

13 607

130 804

Paleontologi...........................................

35 628

__

35 628

Kemi:

Oorganisk kemi.......................................

120 999

769

121 768

Organisk kemi.........................................

217 008

7 400

224 408

Biokemi.....................................................

354 296

2 107

356 403

Fysikalisk kemi.......................................

95 596

1 520

97 116

Zoologi:

Systematisk zoologi................................

44 698

5 050

49 748

Zoofysiologi..............................................

133 614

7 980

141 594

Mikrobiologi...........................................

6 353

_

6 353

Genetik...........................................

88 721

2 730

91 451

Limnologi..............................

17 844

_

17 844

Botanik:

Morfologisk och systematisk botanik.

151 876

7 500

159 376

Fysiologisk och ekolog. botanik.........

95 610

11 000

106 610

Allmänt...........................................

37 136

2 000

39 136

Summa

2 191 669

92 216

2 283 885

Förslag

Vad beträffar rådets organisation finner utredningen det motive­

rat att antalet ledamöter i statens naturvetenskapliga forskningsråd ökas

från nuvarande nio till tolv. En sådan utökning innebär en bekräftelse av

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 ur 1959

197

praxis. Utredningen föreslår, att en av dessa tre nytillkommande ledamöter

väljes gemensamt av de två tekniska högskolornas lärarkollegier, medan

ytterligare två ledamöter utses av Kungl. Maj :t efter förslag av rådet.

Vidare bör enligt utredningen i rådets reglemente intagas eu bestämmelse

om att en och samma person må utses till ledamot av rådet för högst två

omedelbart på varandra följande treårsperioder.

I fråga om anslagsbehovet anför utredningen huvudsakligen

följande.

Det ytterligare anslagsbehov, som kommer att göra sig gällande, kan

liksom för medicinska forskningsrådets del framför allt beräknas falla

inom posterna »kostnadskrävande apparatur» och »kostnader för nya själv­

ständiga forskare avlönade genom anslag från rådet». Utredningen har i

det föregående föreslagit en viss höjning av läroanstalternas materielanslag.

Detta når emellertid därigenom ingalunda den storleken, att det mäktar

finansiera den kostnadskrävande apparatur, som numera allt oftare ford­

ras vid naturvetenskaplig forskning. Utredningen finner det vidare nöd­

vändigt att rådets anslag anpassas så, att innehavarna av nyinrättade

tjänster vid universiteten kan erhålla anslag från rådet för sina forsk­

ningsprojekt. Inte minst gäller detta för docenter, vilka ofta är veten­

skapsmän i sin mest produktiva ålder. I enlighet med sina allmänna prin­

ciper anser utredningen att råden skall ha möjligheter att taga initiativ till

forskning inom nya områden. Detta måste för de naturvetenskapliga ämne­

nas vidkommande i stor utsträckning ske genom att man skapar grupper,

bestående av flera forskare. Typiska sådana grupper, som rådet redan har

i verksamhet, är de redan nämnda forskargrupperna inom kvantkemi,

palynologi och termokemi. I dessa fall bestrider rådet (ibland tillsammans

med andra råd eller privata fonder) gruppens samtliga kostnader. I andra

fall har gruppen kunnat knytas till laborator eller docent, vars lön utgår

från läroanstaltens avlöningsanslag.

Typiska sådana fall är studiet av kosmisk strålning och seismologi. Rådet

anser emellertid, att denna verksamhet bör väsentligt utvidgas, och ut­

redningen delar denna uppfattning. Ledaren för en dylik grupp torde i

allmänhet böra vara på laborators kompetensnivå, men både högre och

lägre kompetens kan tänkas vara behövlig eller lämplig i vissa fall. Man

är här starkt beroende av existensen av den lämpliga personen. Såsom

tidigare angivits räknar utredningen med en normalkostnad för en dylik

grupp på ca 100 000 kronor per år (i denna summa ingår även forsknings-

ledarens lön).

Utredningen räknar för naturvetenskapliga rådets del med ett behov av

genomsnittligt tre nya dylika grupper per år.

Utom för de här ovan specificerade uppgifterna är medel erforderliga

för fortsatt expansion av rådets redan pågående verksamhet på ungefär

samma sätt som hittills.

Man måste även räkna med ökad kostnad för studier och forskningar

vid utländska laboratorier samt för deltagande i vetenskapliga symposier

och konferenser. Det synes mycket behövligt, att rådet får möjlighet att

göra en betydligt större insats i detta hänseende än den som nu är möjlig.

Särskilt skulle docenter och yngre forskare behöva vidgade möjligheter

i detta avseende.

Som grund för utredningens anslagsberäkning har legat följande kalkyl:

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Budgetår

1959/60

1960/61

1961/62

Nuvarande anslag....................................

4 000 000

4 000000

4 000 000

För kostnadskrävande apparatur.........

1 000 000

2 000 000

3 000 000

Kostnader för nya självständiga fors-

kare avlönade genom anslag från

rådet..........................................................

300 000

600 000

900 000

övrig ökning...............................................

1 000 000

1 400 000

2 100 000

Summa

6 300 000

8 000 000

10 000 000

Emellertid uppkommer en avlastning även för naturvetenskapliga forsk­

ningsrådets del vid genomförande av utredningens i föregående kapitel

framlagda förslag rörande dels särskilda anslag till biträdeshjälp åt do­

center och forskardocenter, dels viss överflyttning till läroanstalternas fasta

personalorganisation av genom rådsanslag bestridda arvodeskostnader.

Denna avlastning beräknar utredningen för statens naturvetenskapliga

forskningsråds del till 400 000 kronor för budgetåret 1959/60, 800 000

kronor för budgetåret 1960/61 och 1 050 000 kronor för budgetåret 1961/62.

Under hänvisning till det anförda föreslår utredningen, att anslaget till

statens naturvetenskapliga forskningsråd höjes till följande belopp under

de tre närmaste budgetåren:

1959/60

1960/61

1961/62

5 900 000 kronor

7 200 000 kronor

8 950 000 kronor

Y ttr anden

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala hälsar med stor

tillfredsställelse den föreslagna höjningen av anslaget till naturvetenskap­

liga forskningsrådet. De föreslagna organisatoriska förändringarna, innebä­

rande bl. a. utökning av rådets medlemsantal från nio till tolv ledamöter,

finner fakulteten mycket välbetänkta.

Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola

anför bl. a. följande.

Fakulteten tillstyrker förslaget, att antalet ledamöter ökas från nio till

tolv och att en av de tre nytillkommande ledamöterna väljes av de tekniska

högskolorna gemensamt. Då de tekniska högskolorna sålunda får fast re­

presentation i rådet, anser fakulteten, att bestämmelsen, att Kungl. Maj :t

utser en representant för den grundläggande forskning, som bedrives utan­

för universiteten, Stockholms högskola och vetenskapsakademien, bör änd­

ras såtillvida, att denne ledamot bör representera forskningen utanför uni­

versiteten, Stockholms högskola, de tekniska högskolorna och vetenskaps­

akademien. Fakulteten tillstyrker vidare förslaget, att för det naturveten­

skapliga liksom för övriga råd bör gälla, att en och samma person må utses

till ledamot av rådet för högst två omedelbart på varandra följande treårs­

perioder. Hinder bör däremot ej möta för förnyat omval efter en eller flera

treårsperioders frånvaro. Fakulteten vill livligt tillstyrka, att anslaget till

det naturvetenskapliga rådet uppräknas på sätt utredningen föreslagit och

199

att till rådets förfogande ställes särskilda medel för forskarbefattningar i

föreslagen omfattning.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm ansluter sig helt till

utredningens förslag i vad avser antalet ledamöter i statens naturvetenskap­

liga forskningsråd. Med hänsyn till de tekniska högskolornas storlek och

till att även naturvetenskaplig forskning i ganska stor omfattning bedrives

därstädes anser kollegiet emellertid att det bör äga rätt att utse en ledamot

i statens naturvetenskapliga forskningsråd samt att lärarkollegiet vid Chal­

mers tekniska högskola tillsammans med vederbörande vid Göteborgs uni­

versitet skall äga att utse en ledamot.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola yttrar:

Vid de tekniska högskolorna bedrives en alltmer utökad grundläggande

naturvetenskaplig forskning av minst samma omfattning som vid universi­

teten, och lärarkollegiet vill därför föreslå, att envar av de tekniska hög­

skolornas lärarkollegier liksom envar av de matematisk-naturvetenskapliga

fakulteterna skall äga utse en ledamot i detta råd.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd tillstyrker den förordade ut­

ökningen av ledamotsantalet från nuvarande nio till tolv. Rådet tillstyrker

likaledes att av de tre nytillkommande ledamöterna en väljes gemensamt

av de två tekniska högskolornas lärarkollegier medan ytterligare två leda­

möter utses av Kungl. Maj :t på förslag av rådet. Därjämte uttalas bl. a.

följande.

Det bör här framhållas, att det utan tvivel föreligger berättigade önske­

mål om representation i rådet för andra lärosäten, forskningsinstitutioner

o. s. v. än som explicit uttrycks i rådets reglemente. Sålunda ter det sig önsk­

värt att såväl tekniska högskolan i Stockholm som Chalmers tekniska hög­

skola är kontinuerligt representerade. Viss representation för den vid in­

dustriens laboratorier bedrivna forskningen är behövlig. Sådana önskemål

torde ofta kunna tillmötesgås inom ramen för av utredningen föreslagna

bestämmelser. Så har exempelvis redan skett i fråga om industriforskningen.

Vidare föreligger behov av viss representation även för sådana institutioner

som lantbrukshögskolan, veterinärhögskolan, försvarets forskningsanstalt

och åtskilliga andra. De av utredningen förordade cirkulationsbestämmel-

serna bör bl. a. utnyttjas för att, i varje fall temporärt, åstadkomma sådan

representation av olika intressen. En speciell fråga är representation av

nytillkomna fakulteter och lärosäten. Dessa frågor synes emellertid böra

lösas alltefter det de uppkommer i fullt konkret form. Samtidigt soin beho­

vet av cirkulation av ledamöterna föreligger, så är det givetvis också ett

krav på att denna ej genomföres på sådant sätt att kontinuiteten i rådets

arbete blir lidande. Det är sålunda av vikt att avgången av ledamöter sker

på ett sådant sätt att ej alltför många ledamöter samtidigt avgår ur rådet.

Detta bör vid kommande tillfällen beaktas av rådet och Kungl. Maj :t.

Rådet förklarar sig vidare avstå från att framföra konkret önskemål om

större anslagsbelopp för nästa budgetår än vad utredningen föreslagit, detta

dock under betonande av nödvändigheten av att för budgetåren 1960/61

och 1961/62 höjningar görs av minst den storlek som utredningen föreslår.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

200

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

6. Atomforskning

Utredningen

Nuvarande förhållanden

För atomkommitténs sammansättning och arbetssätt

lämnar utredningen följande redogörelse.

I det nu gällande reglementet för atomkommittén säges endast i § 5: »Be­

träffande kommitténs sammansättning gäller vad därom är eller må bliva

särskilt stadgat.» Paragrafen fick denna formulering i avvaktan på univer-

sitetsutredningens förslag i denna fråga. Hittills har dock följande ordning

iakttagits: Samtliga ledamöter har tillsatts av Kungl. Maj :t. Till ordförande

har utsetts en administrativ kraft inom statsförvaltningen. Sex ledamöter

har representerat för atomforskningen viktiga vetenskaper. En ledamot har

representerat försvarets forskningsanstalt, en försvarsstaben. Fyra leda­

möter representerar teknik och industri, statlig såväl som privat. Kom­

mittén har genom särskilt bemyndigande rätt att tillkalla högst 15 experter.

Med stöd härav har kommittén med sig adjungerat sin sekreterare samt

ytterligare fyra ledamöter, varav två representanter för AB Atomenergi

och ytterligare två representanter för berörda vetenskaper. Kommittén har

sålunda i regel bestått av 17 ledamöter, varav åtta representerat vetenskap­

liga discipliner.

Kommittén har sedan år 1946 ett arbetsutskott, till vilket delegerats vissa

befogenheter. Anslagsärenden av större vikt bereds i speciella delegationer,

en för kärnfysik, en för kärnkemi, en för strålningsbiologi, en för CERN-

ärenden och en för ärenden rörande Nordiska institutet för teoretisk atom­

fysik i Köpenhamn. I dessa delegationer ingår även experter som icke är

ledamöter av kommittén.

Kommitténs delegation för strålningsbiologi har en speciell ställning, där­

igenom att den även har i uppdrag att stå övriga forskningsråd till tjänst

med yttranden över ansökningar o. d. Därför utses vissa av dess ledamöter

av dessa andra råd. Sålunda utses två ledamöter av statens medicinska forsk­

ningsråd, en vardera av AB Atomenergi, försvarets forskningsanstalt, jord­

brukets forskningsråd, Riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande,

statens naturvetenskapliga forskningsråd samt statens tekniska forsknings­

råd.

Kommittén har från begynnelsen understött forskning, som avser skyddet

mot joniserande strålning. Främst har detta skett genom anslag till forsk­

ningar vid radiofysiska institutionen vid karolinska sjukhuset och genom

mätningar av strålningsnivån i atmosfären. Genom de fortsatta atombombs-

proven och inför den förestående industriella utvecklingen har kommittén

emellertid funnit det nödvändigt att göra en vidgad insats på olika strål-

ningsbiologiska områden, bl. a. genom bildande av en arbetsgrupp för gene­

tiska frågor och genom anslag i samarbete med försvarets forskningsanstalt

till undersökningar vid lantbrukshögskolan och veterinärhögskolan rörande

radioisotopers upptagande i djur och växter, ekologiska problem i samband

därmed, eventuella skyddsåtgärder in. in. Detta var bakgrunden till orga­

niserandet av den strålningsbiologiska delegationen 1956, som sedermera

efter önskemål framställda från övriga myndigheter och organ som arbetar

201

inom detta och närliggande områden givits den nuvarande organisatoriska

formen.

Inom kommittén har även upprättats ett antal tillfälliga eller halvperma-

nenta kommittéer, ofta tillsammans med andra forskningsråd.

En annan form för planläggning av nya arbetsområden och befordrande

av samarbete mellan forskare och forskningsgrupper är anordnandet av

speciella expertkonferenser. Bland nyligen hållna dylika kan nämnas en i

november 1957 rörande organiserandet av ett utvidgat nät av mätstationer

rörande luftburen radioaktivitet samt en i april 1958 rörande planläggning

av arbete i vårt land rörande termonukleära reaktioner.

Till belysning av atomkommitténs utdelningspolitik presen­

terar utredningen här nedan intagna sammanställning, utvisande fördel­

ningen på olika ändamål av under budgetåren 1953/57 av kommittén bevil­

jade medel.

Kungi. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Ändamål

1953/54

1954/55

1955/56

1956/57

Experimentell kärnfysik (även synk-

rotronbygget)....................................

1 270 600

1 152 121

1 267 446

1 367 673

CERN.....................................................

199 000

—

—

—

Teoretisk kärnfysik..............................

96 042

120 976

108 503

126 996

Strålningsfysik......................................

118108

127 790

129 784

206 661

Strålningsbiologi...................................

—

—

—

206 000

Kärnkemi (även cyklotronen i Upp­

sala) .....................................................

794 056

883 728

1 018 582

1 123 563

Geologi....................................................

8 000

—

—

—

Geofysik..................................................

—

—

6 500

—

Studieresor.............................................

34 600

87 983

49 324

29 871

Konferensresor......................................

40 774

41 564

33 696

25 130

Konferenser i Sverige..........................

3 000

—

—

7 000

Gästföreläsare........................................

14 057

6 301

15 611

6 583

Kurser.....................................................

—

—

25 000

22 000

Allmänt...................................................

1 100

—

1 450

4 726

Summa kronor

2 579 337

2 420 463

2 655 896

3 126 203

Förslag

Beträffande den framtida organisationen av det statliga stödet

åt atomforskningen anför utredningen bl. a. följande.

Av de överläggningar utredningen fört med företrädare för berörda forsk­

ningsråd har utredningen emellertid dragit den slutsatsen, att övervägande

skäl talar till förmån för ett bibehållande av nuvarande ansvarsuppdel-

ning. Det har under dessa överläggningar understrukits, att det forsk­

ningsområde, som atomkommittén har till uppgift att bevaka, nämligen

forskning över reaktioner mellan atomkärnor, innefattar de mest djup­

gående problemen inom den nuvarande naturvetenskapen. De forsknings­

projekt, som atomkommittén har att bedöma, tillhör ett visserligen relativt

väl avgränsat men i stället mycket omfattande forskningsfält. Atomkommit­

tén har bl. a. att taga ställning till förslag rörande apparatbyggen, som är

mycket komplicerade och mycket kostsamma. Härtill kommer, att utveck­

202

lingen på detta område går mycket snabbt. Det fordras därför ett mycket

intensivt arbete av dem som har att bedöma aktuella problem och projekt.

Med hänsyn härtill och till att atomforskningen sannolikt under över­

skådlig tid kommer att kräva mycket betydande insatser har utredningen

kommit till den övertygelsen, att det från såväl vetenskaplig som administra­

tiv synpunkt är starkt motiverat att ha ett särskilt forskningsråd för främ­

jande av denna forskningsgren.

Utredningen anser sålunda, att atomkommittén bör i princip bibehållas

såsom ett permanent forskningsråd.

Utredningen föreslår, att kommittén ombildas till statens råd för atom­

forskning. Utredningen föreslår vidare, att statens råd för atomforskning

skall bestå av tolv för tre år i sänder utsedda ledamöter. Av ledamöterna bör

enligt utredningen sex, inklusive ordförande och sekreterare, utses av Kungl.

Maj :t, medan en utses av styrelsen för försvarets forskningsanstalt, en utses

av styrelsen för AB Atomenergi och fyra utses genom val på så sätt att envar

av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna (motsvarande) vid uni­

versiteten och Stockholms högskola väljer en ledamot och de tekniska hög­

skolornas lärarkollegier gemensamt väljer en ledamot. I syfte att trygga en

allsidig vetenskaplig representation i rådet bör, anser utredningen, rådet

framlägga förslag, innan Kungl. Maj :t fattar beslut rörande besättande av

de fyra rådsplatser, som icke intages av ordföranden och sekreteraren. Med

undantag för ordföranden och sekreteraren bör enligt utredningen den som

varit ledamot av rådet under två omedelbart på varandra följande treårs­

perioder icke kunna komma i fråga för ledamotskap under den därpå när­

mast följande treårsperioden.

I fråga om anslagsbehovet anför utredningen bl. a. följande.

Utredningen har efter vissa överväganden kommit fram till följande me­

delsbehov för den forskning, som sker med medel från anslaget till atom­

forskning: Budgetåret 1959/60 6,0 miljoner kronor, budgetåret 1960/61 7,8

miljoner kronor och budgetåret 1961/62 8,8 miljoner kronor. Till grund för

denna beräkning av anslagsbehoven har utredningen haft följande kalkyl: I

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

1959/60

1960/61

1961/62

milj. kr.

milj. kr.

milj. kr.

Nuvarande anslag..............................................................

4 400 000

4 400 000

4 400 000

Kärnfysik.............................................................................

500 000

1 500 000

2 000 000

Kärnkemi.............................................................................

500 000

900 000

1 200 000

Strålningsbiologi och radiofysik.....................................

300 000

500 000

600 000

Övrig forskning (bl. a. teoretisk fysik).........................

100 000

200 000

250 000

Studieresor, konferenser, kurser, administration m. m.

200 000

300 000

350 000

6 000 000

7 800 000

8 800 000

I det föregående har utredningen föreslagit, att särskilda anslag upptages

på läroanstalternas avlöningsstater för biträdeshjälp åt docenter och forskar­

docenter. Vidare har utredningen föreslagit överförande till läroanstalternas

stater av ett betydande antal nu genom rådsanslag bestridda arvoden till

biträdespersonal av olika slag. Bl. a. gäller detta Gustaf Werners institut för

kärnkemi, vars drift nu till mycket stor del är beroende av anslag från

203

atomkommittén. Vid genomförande av dessa förslag minskas i motsvarande

mån det anslagsbehov för atomforskningsrådet, som utredningen ovan be­

räknat. Denna minskning uppskattar utredningen till 400 000 kronor för

budgetåret 1959/60, 800 000 kronor för budgetåret 1960/61 och 1 050 000

kronor för budgetåret 1961/62.

Under hänvisning till det anförda föreslår utredningen, att anslaget till

atomforskning uppräknas till följande belopp för de närmaste tre budget-

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

åren:

1959/60

1960/61

1961/62

5 600 000 kronor

7 000 000 kronor

7 750 000 kronor

Y ttr anden

Statskontoret har intet att erinra mot att den nuvarande atomkommittén

organiseras som ett permanent råd för atomforskning.

Antalet ledamöter i det föreslagna statens råd för atomforskning torde

enligt vetenskapsakademien böra utökas med en representant för akade­

mien, som ju företräder den matematisk-naturvetenskapliga forskningen i

hela dess bredd.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala vill livligt tillstyrka

den föreslagna omorganisationen av atomkommittén ävensom de av ut­

redningen i syfte att garantera en viss cirkulation bland ledamöterna för­

ordade bestämmelserna.

Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola

tillstyrker förslaget om atomkommitténs ombildning till ett statens råd för

atomforskning, bestående av tolv på angivet sätt utsedda ledamöter. Likaså

tillstyrkes förslaget om uppräkning av anslaget till atomforskning. Avdel­

ningen vill förorda, att statens råd för atomforskning i största möjliga mån

även söker tillgodose gränsområdena till andra delar av naturvetenskaperna.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm ansluter sig helt till

utredningens förslag i vad avser antalet ledamöter i statens råd för atom­

forskning. Med hänsyn till de tekniska högskolornas storlek och till att även

naturvetenskaplig forskning i ganska stor omfattning bedrives därstädes

anser kollegiet emellertid att det bör äga rätt att utse en ledamot i statens

råd för atomforskning samt att lärarkollegiet vid Chalmers tekniska hög­

skola tillsammans med vederbörande vid Göteborgs universitet skall äga

att utse en ledamot.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola yttrar:

Namnändring för atomkommittén är välmotiverad. Vid de tekniska hög­

skolorna bedrives en alltmer utökad grundläggande atomforskning av minst

samma omfattning som vid universiteten, och lärarkollegiet vill därför före­

slå, att envar av de tekniska högskolornas lärarkollegier liksom envar av

de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna skall äga utse en ledamot i

statens råd för atomforskning.

204

Ingeniörsvetenskapsakademien anför bl. a. följande.

Tveksamheten riktar sig i hög grad mot tanken att permanenta atom­

kommittén till forskningsråd. Nukleärfysik och -kemi flyter alltmer sam­

man med »konventionella» vetenskapsgrenar, medan atomforskningens

resultat alltmer övergår till ingenjörsvetenskapliga tillämpningsgrenar.

Någon tillfredsställande regel för uppdelning av ansökningar om forsknings­

anslag på dessa områden torde därför ej kunna uppställas. Ej heller före-

ligger i utredningen någon motivering för en sådan splittring. De sakkun­

niga synes närmast ha accepterat den situation, som hittills rått, och ur den

dragit slutsatser för framtiden. Mera logiskt vore i sådant fall att tills vidare

som en övergångsform bibehålla atomkommittén. En förutsättningslös dis­

kussion på denna punkt, som är högst betydelsefull för de statsdirigerande

åtgärderna under ett antal år framåt, synes erforderlig. Akademien finner

det angeläget att hela denna fråga ingående omprövas och att därvid även

sakkunskap utanför utredningens krets får tillfälle att bidraga med syn­

punkter. I sammanhanget må påpekas, att något samråd med ingeniörs­

vetenskapsakademien över huvud taget ej ägt rum under universitetsutred-

ningens arbete.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd tillstyrker, att atomkommittén

ombildas till statens råd för atomforskning.

Atomkommittén biträder utredningens förslag till ändrad organisation

för kommittén utom på en punkt och anför därom bl. a. följande.

Det föreslås, att de tekniska högskolornas lärarkollegier gemensamt skall

välja en ledamot i statens råd för atomforskning. De tekniska högskolorna

spelar en mycket väsentlig roll för den forskningsverksamhet som atomkom-

mittén stödjer. Kommittén anser det därför motiverat, att de tekniska hög­

skolorna får var sin representant i rådet. Detta skulle sålunda vid bibehållet

ledamotsantal av 12 betyda, att Kungl. Maj :t utser fem ledamöter i stället

för av utredningen föreslagna sex. I fråga om det föreslagna namnet statens

råd för atomforskning vill kommittén ej göra erinran. Dock må påpekas,

att atomkommitténs arbete, även om det i många stycken är av samma ka­

raktär som rådens, dock visar icke ringa avvikelser som också medfört att

arbetsformerna blivit särpräglade.

Atomkommittén vill ej göra erinran mot de förslag till anslag som utred­

ningen framlagt under förutsättning att de övriga förslag som minskar

atomkommitténs anslagsbehov också blir genomförda.

Sveriges industriförbund hävdar att i atomforskningsrådet bör ingå yt­

terligare en eller flera ledamöter representerande industrin utöver den som

enligt förslaget skall utses av styrelsen för AB Atomenergi.

Svenska teknologföreningen anser, att i statens råd för atomforskning

bör ingå en näringslivsrepresentant för tillverkande företag inom atom-

reaktorområdet och en för användande företag.

Aktiebolaget atomenergi yttrar:

Utredningen har föreslagit att den hittillsvarande atomkommittén om­

bildas till ett statens råd för atomforskning. Av rådets 12 ledamöter före­

slås en skola utses av styrelsen i aktiebolaget atomenergi. Bolaget har intet

att erinra mot detta förslag och är sålunda berett att utse en ledamot av ett

dylikt råd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

205

7. Teknisk forskning

Utredningen

Nuvarande förhållanden

Utredningen anför beträffande stödet åt teknisk forskning till en början

följande.

1942 års riksdag fattade beslut om inrättande av statens tekniska forsk­

ningsråd i enlighet med utredningens förslag. Samtidigt anvisades ett re­

servationsanslag på 200 000 kronor för tekniskt-vetenskaplig forskning.

Till detta belopp lades dessutom en kvarstående reservation av 120 000

kronor från ett anslag för utnyttjande av vissa inhemska råvarutillgångar.

Reservationsanslaget har sedan successivt höjts och utgör för budgetåret

1958/59 2 900 000 kronor. Forskningsbidrag från reservationsanslaget ut­

delas av tekniska forskningsrådet; dock skall bidrag överstigande 50 000

kronor underställas Kungl. Maj :t för godkännande. Rådets instruktion fast­

ställdes den 31 december 1943 efter förslag av rådet. Någon ändring i instruk­

tionen har sedermera icke ansetts erforderlig.

I kungl. brev den 5 juni 1953 föreskrevs bl. a., att av behållningen i den

s. k. krigsriskkassan skulle avsättas 1 200 000 kronor till en fond kallad

»1953 års fond för teknisk forskning» att användas efter de bestämmelser

Kungl. Maj :t framdeles, efter förslag av tekniska forskningsrådet, ville

meddela. Dessutom har Kungl. Maj :t i brev av den 17 juni 1955 tillfört

fonden 3 800 000 kronor ur den s. k. kolelearingkassans överskottsmedel.

Såsom komplement till reservationsanslaget för tekniskt-vetenskaplig

forskning har således fondmedel om tillsammans 5 000 000 kronor stått till

förfogande. Dessa fondmedel utdelas av Kungl. Maj :t efter framställning

från tekniska forskningsrådet men har även i viss utsträckning utdelats,

bl. a. som lån, utan någon åtgärd från rådets sida. Från fonden har även

kunnat förskotteras större forskningsbidrag, som utdelats av atomkom­

mittén, naturvetenskapliga forskningsrådet och tekniska forskningsrådet

gemensamt men där atomkommittén och naturvetenskapliga forsknings­

rådet icke haft möjlighet att av aktuella budgetårs reservationsanslag göra

erforderliga utbetalningar. Fondens disponibla behållning utgjorde den 1

april 1958 1 487 168 kronor, utlånade belopp inräknade.

Det tekniska forskningsrådets reglemente är kortfattat. Däri föreskrives

att rådet skall bestå av åtta av Kungl. Maj :t förordnade ledamöter, bland

vilka Kungl. Maj :t utser en ordförande. Förordnandena har i regel gällt

för tre år i sänder men har ofta förlängts. Vidare föreskrives att hos rådet

skall finnas anställd en sekreterare, vilken förordnas av Kungl. Maj:t.

Tekniska forskningsrådet har på senare år för speciella forskningsområ­

den utsett tekniska nämnder, som förbereder rådsärendena inom sina om­

råden och håller kontakten med forskarna. Som nämndordförande fungerar

vanligen en rådsledamot. Sådana nämnder finns nu för elektronik, bio­

teknik, vattenforskning och automatisering. Den sakliga prövningen av

de enskilda ansökningarna sker inom nämnden, men beslutanderätten ligger

bos rådet. Genom nämndarbetet får rådet bättre möjligheter att dels prin­

cipiellt bedöma och väga inkommande ansökningar, dels koncentrera rådets

arbete till principiella frågor och till frågor av allmän karaktär. Därigenom

206

kan rådet få bättre möjlighet att fylla den uppgift, som kanske är dess

väsentligaste, nämligen att följa den tekniska utvecklingen och taga initiativ

till dess främjande. Genom nämnderna har rådet fått en större krets fack­

kunniga personer knuten till sig. Vid behov har någon eller flera av nämnder­

nas ledamöter inkallats till rådssammanträden.

Utredningen erinrar vidare om att för innevarande budgetår anvisats dels

ett anslag av 2 900 000 kronor till teknisk forskning och dels ett anslag av

103 400 kronor till rådets förvaltningskostnader.

Till belysning av rådets utdelningspolitik presenterar utredning­

en här nedan intagna sammanställning, utvisande fördelningen på skilda

ämnesområden och ändamål av under budgetåret 1954/57 av rådet bevilja­

de medel.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Ämnesområde/ändamål

1954/55

1955/56

1956/57

Res.

anslag

Fonden

Res.

anslag

Fonden

Res.

anslag

Fonden

Fysik.........................................

214173

205 000

133 906

121 000

149 021

_

Matematik..............................

22 272

—

2 000

—

—

—

Elektronik..............................

224 766

—

225 500

—

309 620

—

Kemi .......................................

413 337

45 300

526 513

693 700

535 926

80 000

Bergsvetenskap......................

22 276

60 000

25 000

—

—

—

Maskinteknik..........................

85 899

32 132

57 425

—

84 450

—

Väg- och vattenbyggnad . . .

150 000

—

124 912

213 000

188 590

—

Skeppsteknik..........................

—

—

1 542

—

20 000

—

Övriga ämnesområden.........

31 866

10 000

94 390

—

106 150

7 000

Dokumentation, publikation

31 149

—

90 495

—

28 900

—

Studieresor..............................

13 051

—

13 573

—

40 070

—

Stipendier................................

168 590

—

120 008

77 069

240 217

83 399

Övriga ändamål.....................

31 472

—

14 597

—

23167

—

Summa

1 408 851

352 432 1 429 861

1 104 769

1 726 111

170 399

Förslag

I fråga om rådets organisation föreslår utredningen, att regle­

mentet för statens tekniska forskningsråd ändras, så att ledamot av rådet

utses för en tid av tre år i sänder med den begränsningen att en och samma

person ej bör vara ledamot av rådet under längre sammanhängande tid än

sex år. En person som under sex på varandra följande år varit ledamot av

rådet bör dock sedan efter tre år kunna på nytt utses till ledamot. Vidare

föreslår utredningen, att av rådets åtta ledamöter två utses genom val, nämli­

gen på så sätt att vartdera av de två tekniska högskolornas lärarkollegier

väljer en ledamot av rådet.

Beträffande anslagsbehovet anför utredningen bl. a. följande.

Som grund för utredningens anslagsberäkningar ligger nedanstående

kalkyl.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

207

1958/59

1959/60

1960/61

1961/62

milj. kr.

milj. kr.

milj. kr.

milj. kr.

Nuvarande anslag................................

3,0

3,0

3,0

3,0

Uttag ur 1953 års fond....................

1,0

—

—

—

Tillägg:

För stöd åt nya samarbetsgrupper

och branschforskning under ut­

veckling ..............................................

0,4

0,8

1,2

För nya forskningsområden.............

0,5

0,8

1,1

För anställning av ytterligare fors­

kare samt för hjälpkrafter till

dessa....................................................

0,3

0,5

0,7

För speciellt kostnadskrävande ap­

paratur ................................................

1,0

2,0

3,0

För ökning av det internationella

samarbetet genom utbyte av fors­

kare, resor, stipendiater och ex­

perter utomlands etc......................

0,5

0,8

1,1

Summa miljoner kronor

4,0

5,7

7,9

10,1

Vid bifall till utredningens förut framlagda förslag rörande särskilda an­

slag för biträdeshjälp åt docenter och forskardocenter och rörande viss över­

flyttning till läroanstalternas fasta personalorganisation av nu genom råds­

anslag bestridda arvodeskostnader uppkommer däremot en avlastning även

för det tekniska forskningsrådets del. Denna avlastning beräknar utred­

ningen till 400 000 kronor för budgetåret 1959/60, 800 000 kronor för budget­

året 1960/61 och 1 050 000 kronor för budgetåret 1961/62.

Under hänvisning till det anförda föreslår utredningen, att anslaget till

statens tekniska forskningsråd höjes till följande belopp under de tre när-

maste budgetåren:

1959/60

1960/61

1961/62

5 300 000 kronor

7 100 000 kronor

9 050 000 kronor

Yttranden

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala tillstyrker de av ut­

redningen i syfte att garantera en viss cirkulation bland ledamöterna före­

slagna bestämmelserna.

Måtemalisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola har

intet att invända mot utredningens förslag om ändringar av de organisa­

toriska bestämmelserna för tekniska forskningsrådet och tillstyrker för­

slaget om uppräkning av anslagen till detta råd.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför bl. a. följande.

Med hänsyn till den omfattning rådets arbete fått och de vittomspän­

nande uppgifter det har bör det enligt kollegiets mening givas samma antal

ledamöter som statens naturvetenskapliga forskningsråd — dvs. 12. Lik­

som ett visst antal av medlemmarna av övriga forskningsråd utses av

universitet, högskolor och liknande organ bör enligt kollegiets mening för­

slagsvis 5 av tekniska forskningsrådets ledamöter utses av de tekniska

208

högskolorna och därvid 3 av tekniska högskolan i Stockholm och 2 av

Chalmers tekniska högskola. Övriga 7 ledamöter borde således — som hit­

tills — förordnas av Kungl. Maj :t. Tanken att varje ledamots — dock ej

ordförandens — mandattid skulle i de olika forskningsråden maximeras

till sammanhängande G år vill kollegiet i princip ansluta sig till. I vissa

fall — ej minst inom statens tekniska forskningsråd — skulle det dock

kunna vara till fördel för rådets verksamhet om — när särskilda skäl där­

till föreligger — avvikelse från denna bestämmelse kunde göras. Kollegiet

vill därför föreslå att beträffande de olika rådens mandattider en tilläggs­

bestämmelse göres innebärande att Kungl. Maj :t kan — om särskilda skäl

därtill föreligger — medgiva att mandattiden för viss ledamot utsträckes

över de vanligen gällande 6 åren.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola yttrar:

Statens tekniska forskningsråd har särskild betydelse för de tekniska

högskolorna, och lärarkollegiet hälsar med stor tillfredsställelse den ökning

av anslagen, som föreslås av utredningen. Det har alltid framstått som en

stor brist, att rådets anslag varit för små, något som varit så väl känt sedan

länge, att detta faktum verkat kraftigt återhållande på ansökningarna.

Kollegiet anser, att den i utredningen föreslagna föreskriften om strikt

begränsad mandattid kan leda till besvärliga konsekvenser. Det är syn­

nerligen väsentligt att rådsmedlemmarna har kontinuerlig kontakt med

forskningen och näringslivet, och det kan vara högst olämpligt, att en

upparbetad sådan kontakt brytes abrupt, kanhända mitt i en utvecklings­

linje, som bearbetats av eu viss rådsledamot. Kollegiet anser viktigt, att i

rådet alltid finnes personer från de tekniska högskolorna. Det har visser­

ligen varit regel även tidigare, men ej stadgeenligt fastslaget. Lärarkol­

legiet ansluter sig därför till utredningens tanke, att högskolorna skall ha

medinflytande på rådets sammansättning. På grund av rådets intima sam­

arbete med de tekniska högskolorna vore det lämpligt att i rådet inginge

två personer från vardera högskolan. Det är möjligt att en sådan anord­

ning måste medföra en viss ökning av rådets numerär, vilken dock icke

bör överstiga 10 personer, eftersom rådet annars blir mindre arbetsdugligt.

Det kan tänkas, att en valprocedur från lärarkollegiernas sida skulle be­

reda svårigheter för ett rättvist tillgodoseende av olika områden av tek­

niken. Detta skulle ej behöva vara fallet, om Kungl. Maj:t som hittills utser

ledamöter, men efter hörande av de tekniska högskolorna.

Statens tekniska forskningsråd uttalar i fråga om rådets organisation

bl. a. följande.

Rådet finner med tillfredsställelse att utredningen ej föreslagit någon

utökning av ledamotsantalet. Rådet finner det naturligt att den vid de

tekniska högskolorna befintliga expertisen har nära anknytning till rådets

verksamhet. Det är emellertid rådets uppfattning att detta behov bäst till­

godoses genom att Kungl. Maj:t vid utseende av ledamöter beaktar detta

behov utan att detta speciellt föreskrives i rådets instruktion. Härigenom

tillförsäkras även de från de tekniska högskolorna kommande ledamöterna

helt och fullt samma självständiga ställning som övriga ledamöter. Det är

ur rådets och den tekniska forskningens synpunkt väsentligt att samtliga

ledamöter skall fatta beslut i sin individuella kapacitet. Om riksdagen lik­

väl skulle finna någon begränsning av Kungl. Maj :ts handlingsfrihet på

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

209

denna punkt påkallad vill rådet alternativt föreslå att beträffande de tek­

niska högskolornas medverkan vid rådets sammansättning denna till skill­

nad från utredningens förslag skall ske på så sätt att, då företrädare från

någon teknisk högskola avgår från rådet, vardera av de tekniska hög­

skolorna uppgör en förslagslista omfattande fyra namn. Från dessa listor

utser Kungl. Maj:t sedan nya företrädare från de tekniska högskolorna.

Härigenom tillförsäkras de tekniska högskolorna att ständigt vara före­

trädda i rådet samtidigt som de från de tekniska högskolorna kommande

ledamöterna på samma sätt som övriga ledamöter utsetts av Kungl. Maj :t

och således har att handla ej såsom direkta representanter för sina hög­

skolor utan som experter i sin individuella kapacitet. Tekniska forsknings­

rådets uppgifter fordrar ett intimt samspel mellan de olika ledamöternas

erfarenhet och insikt och av var och en av ledamöterna dessutom perspek­

tiv långt utöver det egna specialområdet. Dessutom fordras av ledamöterna

en kännedom om den industriella strukturen och utvecklingen, som tyvärr

endast relativt långsamt kan förvärvas och som icke bör tillspillogivas ge­

nom tidsbestämda ändringar i rådets sammansättning. Genom den viktiga

planerande uppgiften, genom att ordförandeskapen i rådets nämnder i regel

innehas av rådsledamöter och genom behovet av en nära kontakt med

näringslivet har det för rådets del blivit nödvändigt att man inte inför be­

stämmelser i dess instruktion vilka allvarligt kommer att äventyra ^ ett

omhändertagande och fullföljande av viktiga arbetsuppgifter. Rådet måste

därför bestämt avstyrka utredningens förslag om en begränsning av man­

dattiden till högst sex år. Det bör på samma sätt som hittills ankomma

på Kungl. Maj :t att, gärna efter rådets hörande, utse ledamöter. Härigenom

skapas bäst de nödvändiga förutsättningarna för en cirkulation av leda-

motskapet utan att därigenom kontinuiteten på viktiga punkter rubbas.

Beträffande rådets anslagsbehov framhålles huvudsakligen följande.

Rådet finner det av väsentlig betydelse att principbeslut fattas rörande

takten i rådens anslagshöjningar under de kommande åren. Detta gäller

även perioden efter det intervall som upptagits i utredningens förslag.

För ett rationellt planerande av forskningsverksamheten är det av vikt

att råden kan överblicka en framtida period om cirka tre år. Rådet delar

utredningens synpunkt att anslaget till statens tekniska forskningsråd bör

väsentligt höjas under de tre närmaste budgetåren. Dock finner rådet med

hänvisning till att den av utredningen beräknade avlastningen av rads-

anslaget för tekniska rådets del med största sannolikhet ej kommer att

uppgå till av utredningen beräknat belopp, att rådets anslagsbehov bör be­

stämmas till följande belopp, nämligen för budgetåret 1959/60 till 5 500 000

kronor, för budgetåret 1960/61 till 7 500 000 kronor och för budgetåret

1961/62 till 9 700 000 kronor. Rådet delar utredningens åsikt att de maximi­

belopp, vilka kan utdelas utan inhämtande av Kungl. Maj :ts tillstånd, bör

höjas till det dubbla mot nu gällande.

Sveriges industriförbund understryker, att industrin bör tillförsäkras

representation även i det tekniska forskningsrådet.

Svenska teknologföreningen anser, att i statens tekniska forskningsråd

bör ingå två representanter för näringslivet, valda sa att de kan förutsättas

ha vid utblick över områden, för vilka teknisk forskning är av väsentlig

betydelse.

14 — It ihan g till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 105

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

210

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

8. Departementschefen

Flertalet forskningsråd tillkom efter andra världskrigets slut under en

tid, då man sökte finna nya vägar för att på effektivast möjliga sätt kana­

lisera växande anslag till svensk forskning. Man valde den gången att kom­

plettera universitets- och högskoleväsendet med en ny organisation i syfte

att skapa bättre möjligheter än dittills till ökat samarbete dels mellan

forskare vid skilda fakulteter och högskolor, dels mellan forskare inom

och utanför högskoleorganisationen. Detta organisatoriska grepp har givit

mycket goda erfarenheter. Det är därför enligt min mening av väsentlig

betydelse att forskningsråden även framgent bibehåller sin nu konsolide­

rade ställning inom forskningsorganisationen.

I och med att allt större ekonomiska resurser tillföres forskningen för

att öka dennas effektivitet — mellan budgetåren 1950/51 och 1958/59 har

de sammanlagda anslagen till de av universitetsutredningen behandlade

råden ökat från 6,5 till 17 miljoner kronor — synes det mig särskilt viktigt

att en väsentlig del härav fördelas av organ, som genom sin allsidiga sam­

mansättning och sakkunskap garanterar en konstruktivt kritisk bedöm­

ning och sovring av de många förslag i syfte att initiera forskning och

förstärka forskningsresurserna inom skilda områden, som på olika sätt

kommer upp till diskussion och prövning inom forskningsråden. I en tid

då ny forskning till betydande del avser gränsområden mellan olika disci­

pliner har det särskilt stor betydelse att man i form av forskningsråden

har organ som bättre än andra är ägnade att stimulera till samverkan över

traditionella högskole- och fakultetsgränser och även till samverkan mel­

lan forskare inom och utom universitets- och högskoleväsendet.

Utvecklingen mot sådan forskning som berör flera av de traditionella

forskningsdisciplinerna har även lett till ett ökat samarbete mellan de

olika forskningsråden. Detta samarbete sker bland annat inom ramen för

en av flertalet forskningsråd organiserad samarbetsdelegation. På senare

år har samarbetet inom delegationen tagit fastare form utan att dock

delegationen har någon formell status. Så till exempel har delegationen

tagit initiativet till och själv genom ett särskilt arbetsutskott utarbetat

förslag till ett för forskningsråden gemensamt forskningslaboratorium i

anslutning till aktiebolaget Atomenergis anläggning i Studsvik. I årets stats-

verksproposition har med anledning av detta förslag äskats medel för på­

börjande av en dylik laboratorieanläggning. Det bör vidare i detta samman­

hang erinras om att forskningsrådens samarbetsdelegation numera i visst

avseende utgör svenskt kontaktorgan i ett internationellt samarbete inom

ramen för OEEC, avseende kvalificerad teknisk och vetenskaplig arbets­

kraft.

Det är enligt min mening önskvärt att det sålunda inledda samarbetet

211

mellan de svenska forskningsråden utvecklas och fördjupas ytterligare.

Det kommer sannolikt att fordras ett allt intensivare samarbete mellan

forskare inom vitt skilda discipliner när man i framtiden med forskningens

hjälp vill angripa ett stort och viktigt problem. Här kan som exempel

nämnas det vetenskapliga studiet av kriminalitetens orsaker, ett betydelse­

fullt problem, vilket såsom framhållits i annat sammanhang lämpligen

borde kunna inom ramen för forskningsrådens verksamhet angripas på

bred front på basis av ett av råden gemensamt utarbetat forskningspro­

gram. Jag vill här tillägga att, med hänsyn till de ökade resurser som råden

torde komma att erhålla från och med nästa budgetår, det bör vara möjligt

att igångsätta ett dylikt program.

Utifrån vad jag nu anfört är det naturligt att ställa frågan, huruvida

den nuvarande forskningsrådsorganisationen i här berört avseende fyller

rimliga krav. Universitetsutredningen har i sina förslag till organisatoriska

förändringar inom forskningsrådsorganisationen blott tagit upp frågan om

en vidgad organisatorisk samverkan inom rådsorganisationen i så måtto

att utredningen föreslagit en sammanslagning av samhälls- och rättsveten­

skapliga forskningsrådet och pedagogisk-psykologiska institutet. Inte heller

har i remissyttrandena över utredningens förslag i dessa avseenden fram­

förts önskemål om någon ytterligare koncentration av rådsorganisationen.

Jag anser mig inte heller för egen del böra för närvarande förorda någon

längre gående organisatorisk omläggning än den utredningen föreslagit. De

här berörda organisatoriska frågorna bör dock enligt min mening i fort­

sättningen följas med största uppmärksamhet. Jag är nämligen övertygad

om att det t. ex. vore möjligt att åstadkomma icke obetydliga rationalise­

ringsvinster genom en koncentration av de nuvarande forskningsrådens

kansliorganisation. En dylik organisatorisk samordning bör enligt min

mening övervägas så snart lokalmässiga förutsättningar härför kan anses

föreligga.

Utredningen har för varje forskningsråd framlagt förslag beträffande

ledamotsantal, valprocedur och mandatperioder. De nuvarande relativt stora

olikheterna mellan råden i fråga om antalet ledamöter och i fråga om

formerna för dessa ledamöters utseende skulle enligt utredningen i allt

väsentligt komma att bestå även i framtiden. Enär utredningens förslag

i dessa avseenden i princip synes ha accepterats av remissmyndigheterna

har jag för egen del inte ansett mig ha anledning att förorda någon längre

gående uniformitet i fråga om ledamotsantal och formerna för ledamöter­

nas utseende.

Vad beträffar frågan om mandatperioden för rådens ledamöter förordar

utredningen att vald eller av Kungl. Maj:t utsedd ledamots mandatperiod

genomgående bestämmes till tre år med möjlighet till omval för en andra

period, varefter nytt omval ej omedelbart skulle få ske. För egen del fin­

ner jag utredningens ifrågavarande förslag så till vida godtagbart som att

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

212

i princip samtliga ledamöter av ett forskningsråd med undantag för dess

ordförande bör utses för treårsperiod, varefter möjlighet till omedelbar för­

längning av mandat för ytterligare en sådan period bör föreligga. För tek­

niska forskningsrådets del torde dock den begränsade omvalsmöjligheten

ej böra gälla. Inte heller synes någon begränsning böra uppställas beträf­

fande antalet mandatperioder för rådsordförandena, vilka för samtliga

forskningsråd enligt min mening bör utses av Kungl. Maj :t.

Innan jag i det följande övergår att behandla vart och ett av de av uni-

versitetsutredningen berörda forskningsråden vill jag beröra ytterligare en

fråga av gemensamt intresse för samtliga forskningsråd. Universitetsutred-

ningen har föreslagit, att de av ett råd utdelade medlen skall kunna an­

vändas för anskaffning ej endast av materiel och mindre apparatur för

olika forskningsprojekt utan också för anskaffning av större forsknings-

apparatur. Utredningen berör här en fråga av stor praktisk betydelse. Jag

vill erinra om att i årets statsverksproposition förordats inrättandet av en

särskild utrustningsnämnd för universitet och högskolor med uppgift att

handha inredning och utrustning av universitets- och högskoleinstitutio­

nerna. I utrustningen av en ny vetenskaplig institution ingår numera ofta

åtskillig tyngre forskningsapparatur. Då kostnaderna för dylik apparatur

i regel uppgår till betydande belopp är det givetvis av allra största vikt

att vid val av sådan apparatur beaktas, att densamma kan betjäna största

möjliga antal forskare av olika slag. Det är därför nödvändigt, att ett fast

samarbete tages upp i frågor av denna art mellan de olika forskningsråden

och utrustningsnämnden. I den mån det blir aktuellt att för ett av råden

stött forskningsprojekt anskaffa större forskningsapparatur synes inga prin­

cipiella hinder föreligga att medel därtill beviljas från rådsanslagen. Sam­

råd bör dock äga rum med utrustningsnämnden. För de olika råden gäl­

ler, att Kungl. Maj :ts tillstånd måste inhämtas, då anslag till ett och

samma ändamål överstiger ett för respektive råd gällande maximibelopp.

När det blir fråga om den tyngsta och dyrbaraste utrustningen kommer

därför även i fortsättningen frågan att slutligt prövas av Kungl. Maj :t.

Utredningen har föreslagit, att nu gällande maximibelopp höjes till det

dubbla. Detta förslag har ej givit mig anledning till erinran.

När frågan nu gäller vart och ett av de av utredningen berörda forsk­

ningsområdena och mot dessa svarande forskningsråden vill jag inled­

ningsvis konstatera att en rad av de detaljer i utredningens förslag som

berör rådens sammansättning är av sådan art att det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t att pröva desamma och meddela de bestämmelser vartill

denna prövning kan föranleda.

Medicinsk forskning. Till den medicinska forskningens för­

fogande står för innevarande budgetår två under åttonde huvudtiteln upp­

förda anslag (statsliggaren s. 786) uppgående till sammanlagt 4 065 500

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

213

kronor, vilket är 812 200 kronor större än motsvarande anslag under före­

gående budgetår. Till medicinska forskningsrådets disposition under nästa

budgetår förordar jag att 5 210 000 kronor anvisas, innebärande en anslags­

höjning med 1 144 500 kronor.

I detta sammanhang får jag erinra om att statens medicinska forsknings­

råd i maj 1958 hemställt, att cirka en miljon kronor måtte för de närmaste

åren anvisas för en intensifierad forskning rörande tobaksrökens samman­

sättning och medicinska verkningar, över framställningen har utlåtanden

avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen, riksföreningen mot cancer,

skolöverstyrelsen, statens institut för folkhälsan och svenska tobaksmono-

polet. Jag vill i anledning härav endast uttala att jag finner den ifråga­

satta forskningen vara av mycket stor betydelse, men att jag inte anser

att tillräckliga skäl föreligger att särskilda medel å riksstaten anvisas

härför. Det bör ankomma på medicinska forskningsrådet att i vedertagen

ordning pröva huruvida medel bör anvisas för denna forskning inom ramen

för de till rådets disposition stående anslagen.

Vad beträffar medicinska forskningsrådets sammansättning delar jag

universitetsutredningens uppfattning att ett större antal av rådets leda­

möter än nu bör utses av Kungl. Maj :t. Jag vill i detta sammanhang även

erinra om vad jag tidigare uttalat i fråga om vissa organisatoriska frågor

som berör samtliga forskningsråd.

Humanistisk forskning. Under åttonde huvudtiteln är för in­

nevarande budgetår uppfört ett anslag till humanistisk forskning om

1 125 000 kronor (statsliggaren s. 785). Detta anslag är 100 000 kronor

större än motsvarande anslag föregående budgetår. Medel ur anslaget för­

delas av humanistiska fondens nämnd som även har att fördela medel ur

årsavkastningen från humanistiska fonden. Denna årsavkastning uppgår

för närvarande till omkring 350 000 kronor. Jag föreslår, att för nästa

budgetår anslaget till humanistisk forskning höjs med 175 000 kronor till

1 300 000 kronor.

Universitetsutredningen har föreslagit att medel ur avkastningen från

humanistiska fonden i första hand skulle användas för bidrag till Diplo-

matariekommittén, Dialektordboken, Sveriges kyrkor samt Det medeltida

Sverige. Detta förslag har mött gensagor vid remissbehandlingen. Jag vill

i anledning härav endast uttala att jag räknar med alt den sammanlagda

medelstilldelningen till de fyra namngivna verksamheterna icke kommer

att uppgå till högre belopp än som ungefärligen motsvarar fondavkast­

ningens storlek. Någon formell åtskillnad mellan årsavkastningen från

humanistiska fonden och de årliga riksstatsanslagen synes däremot ej böra

tillämpas.

Jag vill i likhet med ett flertal remissinstanser tillstyrka universitets­

utredningens förslag att humanistiska fondens nämnd ombildas till statens

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

214

humanistiska forskningsråd. Mot vad utredningen i huvudsak förordat

rörande rådets sammansättning m. in., har jag intet att erinra.

Samhällsforskning. Under rubriken samhällsforskning har uni-

versitetsutredningen sammanfört forskning inom samhällsvetenskap och

rättsvetenskap samt psykologisk och pedagogisk forskning. Under åttonde

huvudtiteln står för innevarande budgetår till den samhälls- och rätts­

vetenskapliga forskningens disposition 560 000 kronor (statsliggaren s.

787) och till den psykologiska och pedagogiska forskningens disposition

180 000 kronor (statsliggaren s. 788). Summan av dessa två anslag, 740 000

kronor, överstiger med 85 000 kronor summan av motsvarande anslag under

föregående budgetår. Vidare torde få erinras om att vissa kostnader för

administration m. m. avseende psykologisk och pedagogisk forskning be-

strides ur ett under åttonde huvudtiteln upptaget anslag till Psykologisk­

pedagogiska institutet (statsliggaren s. 703).

Universitetsutredningens förslag att nu sammanföra verksamheten inom

samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet och inom psykologisk­

pedagogiska institutet har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i flertalet

remissyttranden. Jag har för egen del blivit övertygad om att den av

universitetsutredningen föreslagna lösningen är den riktigaste. Jag för­

ordar därför, att ett nytt forskningsråd i stället för samhälls- och rätts­

vetenskapliga forskningsrådet och psykologisk-pedagogiska institutet inrät­

tas från och med nästa budgetår, vilket råd i enlighet med utredningens

förslag bör uppdelas på tre sektioner, nämligen en för den samhällsveten­

skapliga forskningen, en för den rättsvetenskapliga forskningen och en för

psykologisk och pedagogisk forskning. Rådet bör benämnas statens råd

för samhällsforskning. I fråga om det nya forskningsrådets sammansätt­

ning torde det i enlighet med vad jag i det föregående anfört få ankomma

på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser. Därvid bör enligt min

mening noggrant övervägas om det nu verkligen finns anledning att i likhet

med vad utredningen föreslagit väsentligt förändra sammansättningen av

sektionen för den samhällsvetenskapliga forskningen.

Vad angår storleken av de anslagsmedel som för nästa budgetår bör

anvisas till samhällsforskning vill jag förorda att för ändamålet anvisas

sammanlagt 955 000 kronor, innebärande en anslagsökning med i runt tal

210 000 kronor.

Styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet har för närvarande —

förutom uppgiften att fördela medel till psykologisk-pedagogisk forskning

— överinseendet över det pedagogiska biblioteket. Som framgår av det

föregående förordar jag, att psykologisk-pedagogiska institutet upphör som

självständig statsinstitution med utgången av innevarande budgetår. Den

därigenom uppkomna frågan om förvaltningen av det pedagogiska biblio­

teket råder det delade meningar om. För närvarande är biblioteket inrymt

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

215

i ämbetshuset vid Hantverkargatan i Stockholm. I avvaktan på en lång­

siktig lösning av bibliotekets lokalfråga synes det mig mest ändamåls­

enligt att de uppgifter i fråga om pedagogiska biblioteket, som enligt nu

gällande instruktion åvilar styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet,

tills vidare anförtros åt en styrelse, bestående av ordföranden i det av mig

föreslagna statens råd för samhällsforskning jämte två av rådets ledamöter,

utsedda av rådet bland ledamöterna av dess sektion för psykologisk och

pedagogisk forskning.

Medelsbehovet till biblioteket — som i fortsättningen bör benämnas

statens psykologisk-pedagogiska bibliotek — samt till bokinköp och bok­

bindning vid biblioteket beräknar jag för nästa budgetår till respektive

65 000 kronor och 20 000 kronor.

Naturvetenskaplig forskning. Till denna forskning har för

innevarande budgetår under åttonde huvudtiteln anvisats sammanlagt

3 862 300 kronor (statsliggaren s. 786). Detta anslagsbelopp överstiger med

607 000 kronor motsvarande anslag under föregående budgetår. För nästa

budgetår anser jag mig för ändamålet böra förorda en medelsanvisning

av 5 230 000 kronor, innebärande en anslagsökning med 1 367 700 kronor.

Mot utredningens förslag att antalet rådsledamöter utökas från nio till

tolv har jag ingen erinran. Vad i övrigt beträffar det naturvetenskapliga

forskningsrådets sammansättning och arbetssätt vill jag erinra om vad jag

tidigare anfört rörande organisatoriska frågor som berör samtliga forsk­

ningsråd.

Atom forskning. Jag vill först erinra om att atomkommittén nu­

mera fyller funktionen av forskningsråd inom området för atomforsk­

ning. Utredningens förslag att atomkommittén ombildas till statens råd

för atomforskning har tillstyrkts av samtliga remissmyndigheter, som

uttalat sig i denna fråga. För egen del har jag ingen erinran mot utred­

ningens förslag. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de

närmare bestämmelser rörande det nya forskningsrådets sammansätt­

ning och arbetssätt som kan bli erforderliga.

Det under åttonde huvudtiteln upptagna anslaget till Atomforskning

(statsliggaren s. 789) är nu uppfört med 4 375 000 kronor. Detta anslag är

700 000 kronor större än motsvarande anslag föregående budgetår. Jag för­

ordar, att motsvarande anslag för nästa budgetår höjes med 865 000 kronor

till 5 240 000 kronor.

Teknisk forskning. Till denna forskning har för innevarande

budgetår under tionde huvudtiteln anvisats sammanlagt 3 003 400 kronor

(statsliggaren s. 940). Denna summa är 913 800 kronor större än motsva­

rande anslag föregående budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

216

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

Universitetsutredningen har förordat att en förhållandevis stor del av

den totala ökningen av anslagen till forskningsråden tillföres den tekniska

forskningen inte enbart med hänsyn till denna forsknings utomordentliga

betydelse för landet och dess näringsliv utan även till följd därav, att från

och med nästa budgetår enligt utredningens beräkning inga medel skulle

komma att tillföras den tekniska forskningen från 1953 års fond för tek­

nisk forskning. Enligt uppgift torde emellertid även för nästa budgetår vissa

medel ur nämnda fond kunna tillföras den tekniska forskningen. Rådets

medel torde för nästa budgetår böra uppräknas med 1 621 600 kronor,

varom chefen för handelsdepartementet senare denna dag kommer att göra

framställning.

Beträffande frågan om tekniska forskningsrådets sammansättning vill

jag erinra om vad jag tidigare anfört härom.

Vad jag nu förordat i fråga om storleken av anslagen till de av universi­

tetsutredningen berörda forskningsråden innebär att de sammanlagda an­

slagsmedlen nästa budgetår skulle uppgå till 22 560 000 kronor jämfört

med 17 176 800 kronor innevarande budgetår. Det betyder att anslagsök­

ningen till forskningsråden nästa budgetår skulle uppgå till 5 383 200

kronor. Motsvarande sammanlagda anslagsökning innevarande budgetår

uppgår till 3 218 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

217

VIII. Särskilda forskartjänster

1. Utredningen

Utredningen förordar till en början, att utbyggnaden av forskningsläkar-

institutionen fortsättes. Utredningen finner dock att den hittillsvarande

begränsningen till kliniska forskningsområden inte längre bör gälla. Det

vore för det första mycket svårt att bestämt säga, var gränsen går mellan

en klinisk och en teoretisk forskningsuppgift inom medicinen. För det andra

förelåge ett starkt behov av denna typ av tjänster även på de teoretiska

ämnesområdena, där sådana forskningsgrupper skulle kunna tjäna som

underlag inom grundforskningen för senare tillämpning på det kliniska

fältet. Utredningen föreslår därför, att i fortsättningen ifrågavarande tjäns­

ter benämnes endast forskningsläkartjänster och att åtminstone en viss del

av dem efter rådets beslut även får utnyttjas för de teoretiska områdena av

medicinen. Hittills har 15 forskningsläkartjänster inrättats. Utredningen

föreslår, att under vart och ett av budgetåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62

inrättas fem nya sådana befattningar.

Utredningen föreslår vidare, att ett antal samhällsforskartjänster av

samma slag som de nuvarande kliniska forskningsläkartjänsterna inrättas.

Utredningen förordar, att som en försöksanordning fem sådana samhälls­

forskartjänster inrättas under närmaste femårsperiod. Till stöd för detta

förslag åberopas huvudsakligen följande.

Ett typiskt förhållande för samhällsvetenskapen är, att dess represen­

tanter i växande utsträckning infogas i administrativa och utredande be­

fattningar inom statlig och kommunal organisation. Genom sin praktiska

verksamhet kan dessa personer antagas ha särskilt goda förutsättningar

att utföra för samhället värdefull forskning. Sådana personer återfinns

bland annat i de statistiska verken, i arbetsmarknadsorgan, bostadspoli­

tiska organ, regionala planeringsorgan och kommunala förvaltningar. Det

framstår som ett angeläget samhällsintresse, att denna potentiella forskar-

reserv skall kunna under viss tid frigöras för mera djupgående samhälls­

forskning och under denna tid befrias från sina ordinarie tjänsteåliggan­

den. Under sådana forskningsperioder kan även till ömsesidig båtnad kon­

takt knytas mellan den akademiska verksamheten och de för forskning

friställda tjänstemännen. Forskningsbegåvade samhällsvetare som kanske

alltför tidigt avbrutit sin vetenskapliga verksamhet skulle därigenom kunna

för en tid åter kytas till den akademiska forskningsverksamheten.

Utredningen föreslår även, att till naturvetenskapliga rådets förfogande

ställes forskarbefattningar av samma slag som de forskningsläkarbefatt-

ningar, varöver medicinska rådet förfogar. Utredningen föreslår, att under

vart och ett av budgetåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62 inrättas fem nya

sådana befattningar. Rådet skulle sålunda budgetåret 1959/60 disponera fem,

1960/61 tio och 1961/62 femton dylika befattningar.

218

Kungi. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Utredningen föreslår slutligen, att jämväl atomforskningen ges det stöd,

som existensen av dylika befattningar innebär. Beträffande det erforderliga

antalet forskarbefattningar har atomkommittén gjort förfrågan till de insti­

tutioner, som har anslag från kommittén, angående behovet av dylika be­

fattningar under vart och ett av budgetåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62.

I de svar, som inkommit, har behovet sammanlagt beräknats till 16, 21

respektive 24 stycken. Dessa siffror gäller personer, beträffande vilka insti-

tutionsföreståndarna haft anledning förutsätta, att vederbörande skulle

komma att fortsätta med grundforskningsarbete vid universitet och hög­

skolor. Utredningen föreslår därför, att fyra befattningar av ifrågavarande

slag inrättas under budgetåret 1959/60 och ytterligare tre under vartdera

av budgetåren 1960/61 och 1961/62. Utredningen utgår från att under de

två därpå kommande budgetåren minst tre befattningar per år bör inrättas.

De av utredningen här förordade särskilda forskartjänsterna inom olika

discipliner bör enligt utredningens mening —• liksom de nuvarande forsk-

ningsläkartjänsterna —- tillsättas av universitetskanslern efter förslag av

vederbörande forskningsråd. Enligt utredningens åsikt bör vidare med

ifrågavarande tjänster förenade utgifter för avlöningar och omkostnader,

liksom i fråga om forskningsläkartjänsterna, bestridas från ett särskilt an­

slag samt bestämmelser rörande tjänsterna, deras tillsättande in. in. utfor­

mas i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande bestämmelser för

forskningsläkartjänsterna.

2. Yttranden

Flertalet remissinstanser har hälsat utredningens här framlagda förslag

med stor tillfredsställelse och endast i ett fåtal yttranden har vissa erin­

ringar framställts.

Statskontoret har sålunda anfört bl. a. följande.

Enligt statskontorets mening är det tveksamt, om de motiv som på sin

tid anfördes vid inrättandet av de nuvarande forskningsläkarbefattning-

arna utan vidare är tillämpliga även för likartade tjänster vid andra forsk­

ningsråd. I vart fall synes en avvaktande hållning böra intagas till dess

behovet av dylika tjänster mera exakt kan fastställas och en bättre över­

blick erhållas över den forskarkapacitet som finnes att disponera sedan

den akademiska upprustningen hunnit taga fastare form.

Medicinska fakulteten i Uppsala framhåller bl. a. följande.

De av medicinska forskningsrådet disponerade forskningsläkartjänsterna

föreslås ökade till antal, vilket fakulteten finner väl motiverat. Erfarenheten

har emellertid visat att möjligheten till val av forskningsområde redan med

nu gällande bestämmelser är mycket vid och att dessa tjänster i sin nuva­

rande utformning synnerligen väl fyller den viktiga uppgiften att verka sti­

mulerande på snabbt avancerande frontlinjer inom den kliniska forskning­

en. Under dessa förhållanden är fakulteten ej övertygad om att någon änd­

219

ring är behövlig i organisationen. För den händelse man anser den före­

slagna förändringen skola komma till stånd bör dessa tjänster företrädes­

vis tilldelas kliniska ämnesområden.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala kan icke finna någon motive­

ring för att icke behov av särskilda forskartjänster föreligger för de huma­

nistiska ämnenas del.

Medicinska fakulteten i Lund finner den föreslagna utökningen av an­

talet kliniska forskningsläkartjänster välbetänkt.

Humanistiska fakulteten i Lund framhåller bl. a. följande.

Tillkomsten av ett antal samhällsforskartjänster skulle starkt underlätta

genomförandet av större forskningsprojekt, som berör två eller flera sam­

hällsvetenskapliga discipliner eller avser grundforskning på förut obear­

betade men likväl väsentliga områden. Icke minst beträffande den forsk­

ning, som mera har karaktär av målforskning, skulle dessa tjänster betyda

en vinning.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet yttrar följande.

Forskningsläkartjänsterna under statens medicinska forskningsråd har

redan blivit viktiga instrument för av rådet önskat initiativ till forskning av

viss inriktning. Behov föreligger av ytterligare sådana tjänster, och lärar­

kollegiet instämmer i utredningens förslag rörande inrättandet av nya så­

dana tjänster. Fn sådan utökning bör såsom föreslagits med hänsyn till att

den kliniska forskningen enligt utredningsförslaget tillförsäkras särskilda

forskarassistentbefattningar och att den experimentella medicinen antagit

en alltmer specialiserad karaktär, icke komma endast klinisk utan även

teoretisk forskning tillgodo.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola anser

det angeläget, att de förordade särskilda samhällsforskartjänsterna blir

tillgängliga även för rättsvetenskapsmän.

Med instämmande i utredningens förslag förordar universitetskanslern,

att forskarbefattningar även kommer till stånd inom de humanistiska och

rättsvetenskapliga områdena.

Statens medicinska forskningsråd anför huvudsakligen följande.

Rådets forskningsläkare är i full aktivitet och de har dels kunnat fram­

visa värdefulla egna forskningsresultat och dels har de kring sig bildat

små forskargrupper, varigenom en värdefull rekrytering av välutbildade

yngre forskare kommit till stånd inom väsentliga kliniska fält. Utredningen

föreslår, att utbyggnaden av denna organisation fortsätter med en successiv

ökning av antaiet forskningsläkartjänster. Rådet vill livligt instämma i

detta. Rådet har tidigare anfört, att den av utredningen föreslagna utbygg­

naden av forskningens resurser inom såväl forskarkarriären som hasorga-

nisationen inte kommit den kliniska forskningen till del på samma sätt som

den teoretiska forskningen. Genom en ökning av forskningsläkartjänsterna

kan emellertid den kliniska forskningen i viss mån kompenseras. Universi-

tetsutredningen föreslår, att den hittillsvarande begränsningen av forsk-

ningsläkartjänsterna till kliniska forskningsområden inte bör gälla. Rådet

kan dock inte helt instämma i detta. Med tanke på att den kliniska torsk-

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

220

ningen i övrigt enligt rådets mening blivit relativt mindre tillgodosedd än

den teoretiska, anser rådet, att man inte för närvarande kan släppa på den

hittillsvarande begränsningen av forskningsläkartjänsterna till huvudsak­

ligen kliniska fält.

Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd vill kraftigt un­

derstryka vikten av att de av utredningen föreslagna samhällsforskar-

tjänsterna inrättas. Rådet anser dock ej, att tjänster av detta slag bör före­

komma enbart inom den socialvetenskapliga sektionen, utan hävdar, att

samhällsforskartjänster bör inrättas jämväl inom de båda övriga sektio­

nerna. För juristernas del skulle enligt rådets förmenande dylika tjänster

kunna göra det möjligt för personer, som inträtt i förvaltningen, att fort­

sätta sitt forskningsarbete.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd tillstyrker livligt utredningens

förslag. Enligt rådets mening innebär detta en väsentlig ökning av möjlig­

heterna att befordra yngre vetenskapsmäns forskning.

Statens tekniska forskningsråd finner att beträffande dess arbetsområde

de av rådet redan beslutade och inrättade forskningstjänsterna bättre täc­

ker behovet än sådana till bestämd lönegrad bundna tjänster. Med hänsyn

till olikheten i det område rådet har att bearbeta i jämförelse med övriga

råd, finner rådet att dessa medel bör stå till tekniska forskningsrådets för­

fogande via rådets ordinarie reservationsanslag samt att tjänsterna bör

tillsättas av rådet.

Medicinalstyrelsen avstyrker utredningens förslag att forskningsläkar­

tjänsterna ej längre enbart skall avse det kliniska forskningsområdet. Att

den kliniska forskningen alltjämt i stigande grad behöver till sig knyta

forskare från teoretiska eller kliniska institutioner, som helt kunna ägna

sig åt kliniska problemställningar, är för styrelsen uppenbart.

Styrelsen för statens psykologisk-pedagogiska institut vill för sin del

livligt instämma i att särskilda forskarbefattningar bör kunna finnas inom

alla områden och att sådana tjänster ställes till vederbörande forsknings­

råds disposition. Med den snabba utveckling som t. ex. den psykologisk­

pedagogiska forskningen nu genomgår torde enligt styrelsens mening be­

hovet av sådana tjänster även inom detta område vara aktuellt inom de

allra närmaste åren.

Den av utredningen anförda motiveringen för inrättande av särskilda

samhällsforskartjänster synes SFS gälla även för jurister sysselsatta i of­

fentlig verksamhet, varför det bör övervägas att inrätta likartade tjänster

också inom de juridiska fakulteterna.

Enligt högerns ungdomsförbund är det glädjande att konstatera, att

forskningsrådens speciella forskningstjänster avses öka och på så sätt ge

ett bättre underlag för den avancerade forskningen inom olika områden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

221

3. Departementschefen

Jag vill till en början erinra om att för innevarande budgetår under åtton­

de huvudtiteln är anvisat ett förslagsanslag av 401 000 kronor till Klinisk

forskning, avseende avlöning m. m. vid femton tjänster såsom forsknings-

läkare i lönegrad Ae 24. Dessa tjänster, som tillsättes av universitetskans­

lern, efter förslag av statens medicinska forskningsråd, är enligt gällande

bestämmelser avsedda för framstående vetenskapsidkare och har till ända­

mål att främja utvecklingen av medicinsk forskning med klinisk inrikt­

ning. Universitetsutredningen har, under åberopande av att den medicinska

forskningen utvecklats därhän att gränsen mellan klinisk och teoretisk

forskning alltmer utsuddas, föreslagit, att åtminstone en viss del av forsk-

ningsläkartjänsterna efter beslut av rådet får utnyttjas även för de teo­

retiska områdena av medicinen. Medicinska forskningsrådet har icke ansett

sig kunna för närvarande helt biträda detta förslag. För egen del har jag,

efter att närmare ha tagit del av hur rådet hittills fördelat tjänsterna på

olika ämnesområden, funnit att utredningens och rådets ståndpunkter i

realiteten inte väsentligt skiljer sig från varandra. Med hänsyn härtill och

då det alltjämt bör ankomma på rådet att bestämma ämnesområde från

fall till fall, har jag ansett mig kunna biträda förslaget om en vidgning av

användningsområdet på det sätt utredningen angivit. Då därjämte behovet

av forskning inom det medicinska området kraftigt ökar, förordar jag, att

antalet forskningsläkartjänster för nästa budgetår ökas med tre till ader-

ton. Med hänsyn bl. a. till vad jag härefter kommer att föreslå i fråga om

inrättande av tjänster av motsvarande typ inom andra forskningsområden

bör samtliga de för nästa budgetår för medicinska ämnen avsedda ader-

ton forskartjänsterna — med placering i lönegraden Ae 24 — formellt er­

hålla tjänstebenämningen forskare.

I likhet med utredningen finner jag starka skäl anförda för att sär­

skilda forskartjänster av samma typ som de för medicinsk forskning av­

sedda inrättas även för naturvetenskaplig forskning, atomforskning och

samhällsforskning. Jag förordar, att för nästa budgetår inrättas följande

nya forskartjänster av ifrågavarande typ, nämligen tre för naturveten­

skaplig forskning, två för atomforskning och en för samhällsforskning.

Därest behov därav skulle uppkomma torde Kungl. Maj :t emellertid böra

äga att inom ramen för det sammanlagda antalet forskartjänster besluta

om jämkning i fördelningen mellan de olika forskningsområdena. Lik­

som de för medicinsk forskning avsedda forskartjänsterna hör de för

andra forskningsområden nu föreslagna forskartjänsterna tillsättas av

universitetskanslern efter förslag av respektive forskningsråd. Det torde

få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles meddela de närmare bestäm­

melser, som liärutinnan kan befinnas erforderliga.

222

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

Ett bifall till mina nu framställda förslag föranleder för nästa budgetår

ett ökat medelsbehov av 234 000 kronor. Samtliga de 24 forskartjänsterna

bör uppföras på personalförteckning under ett förslagsanslag, benämnt

Särskilda forskartjänster. Detta anslag bör för nästa budgetår upptagas

med 635 000 kronor, samtidigt som det under samma huvudtitel med

401 000 kronor nu uppförda förslagsanslaget till Gemensamma universitets-

ändamål: Klinisk forskning bör avföras från riksstaten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

223

IX. Anslagsberäkningar för budgetåret 1959/60

Kostnaderna för ett genomförande av universitetsutredningens förslag

såvitt gäller budgetåret 1959/60 har utredningen på sätt närmare framgår

av betänkandet (s. 223 f.) uppskattat till i runt tal 19,7 miljoner kronor.

I det föregående har jag framlagt en rad förslag om ytterligare förstärk­

ning av forskningsresurserna inom såväl universitets- och högskoleväsendet

som forskningsrådsorganisationen i anslutning till av universitetsutred-

ningen förordade åtgärder. Förslag har sålunda framlagts dels om en ut­

byggnad av forskardocentinstitutionen, dels om ett införande av en ny typ

av tjänster, nämligen forskarassistenter, dels ock om en förstärkning av

assistentpersonalen m. m. inom de filosofiska fakulteterna och vid de tek­

niska högskolorna. För såväl den personella som den materiella basorgani­

sationens del har också förordats förstärkningar. Jämväl för forsknings­

rådens vidkommande har föreslagits anslagsökningar. Slutligen har förslag

framställts om inrättande av särskilda forskartjänster inom olika forsk­

ningsområden. Ett realiserande för nästa budgetår av förevarande förslag

medför ett ökat medelsbehov av i runt tal sammanlagt 10 250 000 kronor.

Av detta belopp kommer av lämplighetsskäl, som framgår av det följande,

250 000 kronor, som avser Stockholms högskola, att beräknas tillsammans

med högskolans anslagsbehov på grundval av ordinarie petita.

Såvitt avser vissa av universitetsutredningen behandlade frågor, har jag

redan i årets statsverksproposition under respektive avlöningsanslag fram­

ställt på ordinarie petita grundade förslag. I detta avseende har sålunda i

statsverkspropositionen för förstärkning av forskningsresurserna vid de

tre universiteten, karolinska institutet och de två tekniska högskolorna be­

räknats i runt tal 1 120 000 kronor. Härav avser 50 000 kronor assistent-

och amanuenspersonal vid universiteten och karolinska institutet, 280 000

kronor docent- och forskardocenttjänster vid nämnda lärosäten samt de

tekniska högskolorna, 150 000 kronor universitetslektorat vid de tekniska

högskolorna och 635 000 kronor bilrädespersonal vid universiteten, karo­

linska institutet och de tekniska högskolorna.

För nästa budgetår har jag sålunda i anslutning till universitetsutred­

ningens förslag förordat en förstärkning av forskningens resurser med i

runt tal 11,4 miljoner kronor.

Förslaget under avdelning VII angående anvisande av medel till teknisk

forskning berör handelsdepartementets verksamhetsområde. Som framgått

av det föregående erfordras för detta förslags genomförande en ökad me­

delsanvisning för nästa budgetår med 1 621 600 kronor. Förslag till anslags-

äskande på denna punkt kommer senare denna dag att anmälas av chefen

för handelsdepartementet.

Utöver de medel som för här ifrågavarande ändamål äskats under åttonde

huvudtiteln i årets statsverksproposition kommer jag sålunda att här under

skilda anslag slutligt beräkna ytterligare sammanlagt i runt tal 8 630 000

kronor. I anslutning härtill ämnar jag också hemställa om anslag för nästa

budgetår till verksamheten vid psykologisk-pedagogiska biblioteket. Där­

jämte avser jag att till behandling upptaga frågan om bidrag till Stockholms

högskola för budgetåret 1959/60. Jag kommer därvid av lämplighetsskäl att

beräkna högskolans anslagsbehov för nämnda budgetår på grundval av inte

enbart ordinarie petita utan även vad jag i nu förevarande sammanhang

förordat för högskolans vidkommande med avseende på utbyggda forsk­

ningsresurser. Sistnämnda förstärkning motsvarar kostnadsmässigt ett be­

lopp av 666 000 kronor, vilket i det följande under avsnitt 7 kommer att

ingå i utgiftsposterna till respektive Avlöningar och Materiel m. m.

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Tjänster m. m.

Föreslaget

antal

Beräknade kostnader för

budgetåret 1959/60

1. Forskardocenttjänster i lönegrad Ae 24:

a) Uppsala universitet.............................................

2

51 000

b) Lunds universitet................................................

2

51 000

c) Karolinska institutet..........................................

1

27 000

129 000

2. Forskarassistenttjänster i lönegrad Ae 21:

a) Uppsala universitet.............................................

2

43 000

b) Lunds universitet.................................................

2

43 000

c) Göteborgs universitet.........................................

2

45 000

d) Karolinska institutet...........................................

2

46 000

e) Tandläkarhögskolan i Stockholm....................

1

23 000

f) Tandläkarhögskolan i Malmö...........................

1

22 000

g) Tekniska högskolan i Stockholm....................

2

46 000

h) Chalmers tekniska högskola............................

2

45 000

313 000

3. Assistenter och amanuenser vid filosofisk fakul-

tet (antalet uttryckt i 1000-tal assistenttimmar):

a) Uppsala universitet.............................................

8,50

136 000

b) Lunds universitet................................................

7,53

120 000

c) Göteborgs universitet.........................................

5,30

90 000

346 000

4. Assistenter vid teknisk högskola:

a) Tekniska högskolan i Stockholm....................

52

936 000

b) Chalmers tekniska högskola.............................

38

646 000

1 582 000

5. Kvalificerade medhjälpare:

a) Uppsala universitet.............................................

2

40 000

b) Lunds universitet.................................................

2

40 000

c) Göteborgs universitet.........................................

1

21 000

d) Karolinska institutet...........................................

1

22 000

e) Tekniska högskolan i Stockholm....................

2

44 000

f) Chalmers tekniska högskola.............................

1

21 000

188 000

6. Biträdestjänster:

Lunds universitet.......................................................

2

20 000

20 000

Summa kronor

2 578 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

225

1. Vissa forskardocenttjänster m. m.

I det föregående har jag för nästa budgetår förordat inrättande vid univer­

siteten, karolinska institutet, tandläkarhögskolorna och de tekniska högsko­

lorna av följande nya tjänster m. in.

Medel till avlöning för dessa tjänster torde för budgetåret 1959/60 böra

anvisas under ett särskilt förslagsanslag av 2 578 000 kronor med den

rubrik som jag nyss angivit. Anslaget bör disponeras av vederbörande läro­

anstalt i enlighet med närmare föreskrifter, som det torde få ankomma på

Kungl. Maj:t att utfärda. Förutnämnda tjänster i lönegraderna Ae 21 och

Ae 24 bör uppföras på en särskild personalförteckning. Därest för kvalifice­

rad medhjälpare avsedd tjänst befinnes böra placeras i lönegraden Ae 21

eller högre, torde för budgetåret 1959/60 innehavaren böra anställas såsom

extra tjänsteman i för tjänsten avsedd lönegrad. Vidare torde särskild av-

löningsstat böra fastställas med den fördelning på olika poster som framgår

av min hemställan i det följande.

De under förevarande anslag anvisade medlen bör från och med budget­

året 1960/61 tillgodoföras respektive läroanstalters avlöningsanslag, varvid

jämväl erforderliga ändringar i respektive personalförteckningar bör vid­

tagas.

2. Biträdeshjälp m. m. åt docenter

I anslutning till mina förut framställda förslag rörande den personella bas­

organisationen har jag även förordat, att innehavare av docenttjänst i början

av sin tjänstgöringstid skall kunna komma i åtnjutande av medel för biträ­

deshjälp och materielanskaffning. Det för budgetåret 1959/60 behövliga

medelsbehovet har jag därvid angivit till 320 000 kronor, vilket belopp torde

böra fördelas på olika lärosäten på sätt följande sammanställning närmare

utvisar.

Lärosäten

Belopp

1. Uppsala universitet (inklusive medicinska

högskolan i Umeå)..........................................

95 000

2. Lunds universitet............................................

95 000

3. Göteborgs universitet.....................................

30 000

4. Karolinska institutet......................................

20 000

5. Stockholms högskola......................................

65 000

6. Tekniska högskolan i Stockholm...............

9 000

7. Chalmers tekniska högskola.........................

6 000

Summa kronor

320 000

Ifrågavarande belopp av 320 000 kronor bör för budgetåret 1959/60 anvisas

under ett särskilt reservationsanslag med den rubrik, som jag nyss angivit.

15 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

226

Från och med budgetåret 1960/61 torde emellertid dessa anslagsmedel böra

överföras till annat å riksstatens åttonde huvudtitel redan upptaget anslag.

Det torde böra ankomma på universitetskanslern att i samband med sina

anslagsäskanden för sistnämnda budgetår framlägga förslag härom.

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

3. Vissa materielanslag

I enlighet med vad jag i det föregående förordat torde reservationsanslagen

till materiel m. m. för universiteten, karolinska institutet, tandläkarhögsko-

lorna och de tekniska högskolorna för nästa budgetår beräknas på sätt när­

mare framgår av följande sammanställning, vilken jämväl utvisar nuva­

rande anslagsbelopp och för nästa budgetår föreslagna ökningar.

Belopp för

Föreslagen ök- Föreslaget total-

Anslagsändamål

budgetåret

ning för budget- belopp för bud-

1958/59

året 1959/60

getåret 1959/60

Uppsala universitet: Materiel m. m........

2188 000

202 000

2 390 000

Lunds universitet: Materiel m. m............

1 960 000

330 000

2 290 000

Göteborgs universitet: Materiel m. m.. .

966 000

124 000

1 090 000

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Materiel m. m............................................

1 355 000

115 000

1 470 000

Tandläkarhögskolan i Stockholm: Ma-

teriel m. m..................................................

146 800

23 200

170 000

Tandläkarhögskolan i Malmö: Materiel

m. m..............................................................

101 900

13 100

115 000

Tekniska högskolan i Stockholm: Materiel

m. m..............................................................

1 700 000

200 000

1 900 000

Chalmers tekniska högskola: Materiel

m. m..............................................................

1 400 000

60 000

1 460 000

Summa kronor

9 817 700

1 067 300

10 885 000

Kvarstående behållning å de under åttonde huvudtiteln nu uppförda reser­

vationsanslagen till Rasbiologiska institutet: Materiel m. in. och Bidrag till

medicinska Nobelinstitutets avdelning för biokemi torde vid utgången av

innevarande budgetår tillgodoföras reservationsanslagen till respektive Upp­

sala universitet: Materiel in. m. och Karolinska mediko-kirurgiska institu­

tet: Materiel m. m.

4. Forskningsråd

Av följande sammanställning framgår dels för innevarande budgetår för

ändamålet anvisade anslag och dessas karaktär, dels av mig i det föregående

förordade anslagsförändringar, dels ock de belopp, varmed anslagen torde

böra uppföras för budgetåret 1959/60.

I fråga om den närmare dispositionen av samtliga i sammanställningen

upptagna, för budgetåret 1959/60 förordade förslagsanslag till förvalt­

ningskostnader torde Kungl. Maj :t framdeles få meddela beslut.

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

227

Anslagsändamål

Belopp för

budgetåret

1958/59

Föreslagen ök­

ning resp. minsk­

ning för budget­

året 1959/60

Föreslaget an-

slagsbelopp för

budgetåret

1959/60

Statens medicinska forskningsråd: För­

valtningskostnader,

förslagsanslag....

140 500

+

19 500

160 000

Statens medicinska forskningsråd: Medi­

cinsk forskning,

reservationsanslag . . .

3 925 000

+ 1 125 000

5 050 000

Humanistisk forskning...............................

1 125 000

— 1 125 000

—

Humanistisk forskning,

reservationsan-

slag

.....................................................................................

_

+ 1 300 000

1 300 000

Statens samhälls- och rättsvetenskapliga

forskningsråd: Förvaltningskostnader

m. m.,

förslagsanslag

..........................................

30 000

—

30 000

_

Statens samhälls- och rättsvetenskapliga

forskningsråd: Samhälls- och rättsve­

tenskaplig forskning,

reservationsanslag

530 000

— 530 000

__

Psykologisk och pedagogisk forskning,

reservationsanslag......................................

180 000

— 180 000

—

Psykologisk-pedagogiska institutet (be­

räknade medel för förvaltningskostna­

der för verksamhet såsom forsknings­

råd) ...............................................................

5 600

—

5 600

Statens råd för samhällsforskning: För­

valtningskostnader,

förslagsanslag....

—

+

45 000

45 000

Statens råd för samhällsforskning: Sam­

hällsforskning,

reservationsanslag.........

—

+

910 000

910 000

Statens naturvetenskapliga forsknings­

råd: Förvaltningskostnader,

förslagsan-

slag...............................................................

107 300

+

22 700

130 000

Statens naturvetenskapliga forsknings­

råd: Naturvetenskaplig forskning,

re-

servationsanslag.........................................

3 755 000

+ 1 345 000

5 100 000

Atomforskning,

reservationsanslag...........

4 375 000

+

865 000

5 240 000

Summa kronor

14173 400

+ 3 761 600

17 935 000

De av mig för nästa budgetår föreslagna reservationsanslagen till Huma­

nistisk forskning och till Atomforskning torde böra disponeras av statens

humanistiska forskningsråd respektive statens råd för atomforskning. Vid­

kommande förstnämnda reservationsanslag torde det få ankomma på Kungl.

Maj :t att bestämma storleken av det belopp, som bör avdelas för förvalt­

ningskostnader. Jämväl i fråga om storleken av det belopp, som av reserva­

tionsanslaget till Atomforskning bör ställas till förfogande för bestridan­

de av administrationskostnader, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t

att närmare besluta.

Kvarstående behållningar å de under åttonde huvudtiteln nu uppförda re­

servationsanslagen till Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forsknings­

råd: Samhälls- och rättsvetenskaplig forskning samt till Psykologisk och pe­

dagogisk forskning torde vid utgången av innevarande budgetår böra tillgodo-

föras det för nästa budgetår förordade reservationsanslaget till Statens råd

för samhällsforskning: Samhällsforskning.

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

5. Särskilda forskartjänster

Under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1958/59 är upptaget ett för­

slagsanslag av 401 000 kronor till Gemensamma universitetsändamål: Kli­

nisk forskning. Anslaget, vilket disponeras av universitetskanslern, är av­

sett för bestridande av kostnaderna för femton forskningsläkartjänster i

lönegraden Ae 24, för vilka personalförteckning samt stat, omfattande av­

lönings- och omkostnadsposter, fastställts (se statsliggaren s. 591).

Mina i det föregående framställda förslag innebär bl. a., att för budget­

året 1959/60 skall finnas inrättade tjugofyra forskartjänster i lönegraden

Ae 24, varav aderton för medicinsk forskning, tre för naturvetenskaplig

forskning, två för atomforskning och en för samhällsforskning. Medel till

avlöning in. m. för nämnda tjugofyra forskartjänster bör för budgetåret

1959/60 anvisas under ett särskilt förslagsanslag med den rubrik jag nyss

angivit. Anslaget bör för budgetåret 1959/60 uppföras med 635 000 kronor

och konstrueras på motsvarande sätt som förenämnda för budgetåret

1958/59 anvisade förslagsanslag av 401 000 kronor till Gemensamma uni­

versitetsändamål : Klinisk forskning, vilket vid bifall härtill bör indragas.

Detta föranleder för nästa budgetår ett ökat medelsbehov av 234 000 kronor.

6. Verksamheten vid psykologisk-pedagogiska biblioteket

Medel för bl. a. den verksamhet det här gäller har för budgetåret 1958/59

anvisats under två särskilda, under åttonde huvudtiteln uppförda anslag,

nämligen ett förslagsanslag av 70 600 kronor till Psykologisk-pedagogiska

institutet och ett reservationsanslag av 20 000 kronor till Bokinköp och bok­

bindning vid pedagogiska biblioteket. Nämnda två anslag disponeras av

styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet. Från det förstnämnda

anslaget bestrides kostnaderna för både avlöning av institutets personal,

bl. a. en förste bibliotekarie i lönegraden Ae 23, och vissa omkostnader i

enlighet med härutinnan fastställd personalförteckning samt stat, omfat­

tande avlönings- och omkostnadsposter (se statsliggaren s. 703 f.).

I det föregående har jag föreslagit dels att psykologisk-pedagogiska insti­

tutet skall nedläggas, dels att dess hittillsvarande uppgift att fördela me­

del till psykologisk-pedagogisk forskning skall anförtros det av mig för­

ordade statens råd för samhällsforskning, dels ock att det pedagogiska

biblioteket skall under benämningen statens psykologisk-pedagogiska biblio­

tek underställas en särskild, på närmare angivet sätt sammansatt styrelse.

Vidare har jag för budgetåret 1959/60 beräknat medelsbehovet för biblio­

teket samt för bokinköp och bokbindning för detsamma till respektive

65 000 och 20 000 kronor. Vartdera av dessa två belopp bör för budgetåret

1959/60 anvisas under ett särskilt å riksstatens åttonde huvudtitel upptaget

229

anslag; det förra under ett förslagsanslag med rubriken Statens psykologisk­

pedagogiska bibliotek och det senare under ett reservationsanslag med rub­

riken Bokinköp och bokbindning vid statens psykologisk-pedagogiska biblio­

tek. Vid bifall härtill bör förutnämnda två anslag till Psykologisk-pedago­

giska institutet respektive Bokinköp och bokbindning vid pedagogiska bib­

lioteket icke vidare upptagas å riksstaten; behållningen å det senare an­

slaget bör tillföras motsvarande nya reservationsanslag. Ifrågavarande två

anslag till verksamheten vid psykologisk-pedagogiska biblioteket bör dispo­

neras av den förenämnda av mig förordade styrelsen för statens psyko­

logisk-pedagogiska bibliotek. Förslagsanslaget till Statens psykologisk­

pedagogiska bibliotek bör i tillämpliga delar konstrueras på motsvarande

sätt som omförmälda, för budgetåret 1958/59 anvisade förslagsanslag till

Psykologisk-pedagogiska institutet. Detta medför i förevarande samman­

hang ett minskat medelsbehov av 5 600 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

7. Bidrag till Stockholms högskola

Anslag

Nettoutgift

1957/58 .................................................... 10 095 000

10 095 000

1958/59 (statsliggaren s. 562)

. . 12 014 000

1959/60 (förslag) ............................. 14 765 000

Enligt det av 1948 års riksdag godkända avtalet mellan staten, Stock­

holms stad och högskolan rörande högskolans finansiering, vilket trätt i

kraft den 1 juli 1949, skall av högskolans styrelse upprättat förslag till stat

för högskolan ingivas dels till Kungl. Maj :t och dels till stadsfullmäktige,

som över förslaget avgiver yttrande till Kungl. Maj:t. Stat för högskolan

fastställes av Kungl. Maj :t. Till bestridande av den utgiftssumma, som

enligt den fastställda staten icke täckes av högskolans egna medel — an­

slagssumman — skall staten och Stockholms stad bidraga enligt följande

grunder:

a) När anslagssumman icke överstiger 4 800 000 kronor, bidrager staden

med V» av densamma, dock högst med 700 000 kronor, och staten ansvarar

för resten. Uppgår anslagssumman till mer än 4 800 000 kronor, utgår sta­

dens bidrag med 1 200 000 kronor och resten täckes av staten.

b) I statens och stadens bidrag inräknas icke värdet å tomter och bygg­

nader, soin de upplåtit eller må komma att upplåta till högskolan.

c) Stadens bidrag bör i första rummet användas för tillgodoseende av

de humanistiska och stats- och rättsvetenskapliga avdelningarnas behov.

Enligt den för högskolan för innevarande budgetår fastställda huvud­

staten uppgår Stockholms stads bidrag till det för staden avtalsenliga maxi­

mibeloppet, 1 200 000 kronor, och statens bidrag till 12 014 000 kronor.

Efter förslag i ämnet från högskolans lärrarråd har styrelsen för Stock­

230

holms högskola framlagt förslag till stat för högskolan för budgetåret

1959/60, utmynnande i förslag om statsbidrag med i runt tal 15 260 000

kronor och bidrag från Stockholms stad med 1 200 000 kronor. Nämnda

statförslag innebär alltså en höjning av statens bidrag med i runt tal

3 246 000 kronor.

Stockholms stadsfullmäktige har enligt beslut den 29 september 1958 och

den 26 januari 1959 tillstyrkt förslag till stat för högskolan, som framlagts

av dess styrelse.

Universitetskanslern har — med överlämnande av nämnda förslag —-

avgivit utlåtande i ärendet.

Jag övergår nu till en granskning av högskolans anslagsbehov för nästa

budgetår.

Huvudstatens utgiftsida

1. Avlöningar

Denna utgiftspost är nu uppförd med förslagsvis 8 905 000 kronor och

disponeras på sätt framgår av s. 564 ff. i statsliggaren.

Högskolans styrelse föreslår, att denna utgiftspost höjes med i runt tal

2 644 000 kronor. Ett bifall till vad kanslern föreslagit skulle påkalla en

höjning av posten med i runt tal 2 138 000 kronor.

I det följande lämnar jag en kortfattad redogörelse för kanslerns förslag

till ändringar i högskolans personalorganisation m. m. samt redovisar därvid

först de till de olika avdelningarna hänförliga förslagen och därefter sådana

förslag, som avser högskolan i dess helhet. Vid min redogörelse kommer jag

att närmare beröra endast de av kanslerns förslag, som jag ansett mig böra

helt eller delvis biträda eller eljest funnit särskild anledning uppehålla mig

vid. Jag tillåter mig att i övrigt hänvisa till handlingarna i ärendet.

A. Matematisk-nat urvetenskapliga avdelningen

Matematik

1) universitetslektor i Ao 26 i stället för biträdande lärare

2) arvoderad timundervisning om 5 400 kronor

Matematisk statistik

3) arvoderad timundervisning om 12 000 kronor

4) assistent

Astronomi

5) höjning av arvodet åt en assistent från 1 500 till 2 400 kronor

Teoretisk fysik med mekanik

6) arvodesanställd universitetslektor i stället för biträdande lärare

7) arvoderad timundervisning om 6 000 kronor

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

231

8) räknebiträde i Ae 7

9) extra arbetskraft för skriv- och kontorsgöromål (kostnad 4 000 kronor)

Fysik

10) laborator i elektronik

11) två universitetslektorer — varav en i Ao 26 och en arvodesanställd —

i stället för en biträdande lärare

12) fyra assistenter

13) fyra förste amanuenser

14) laboratorieingenjör (Af 10—Ae 13 eller Af 9—Ae 12)

15) förste laboratoriebiträde i Ae 10

16) tre instrumentmakare i Ae 9

17) räknebiträde i Ae 7

Kemiska övningslaboratoriet

18) arvoderad timundervisning om 3 000 kronor

19) två assistenter

20) tre förste amanuenser

21) laboratoriebiträde i Ae 7

22) vaktmästare i Ae 7

23) tillfällig biträdeshjälp m. m. (kostnad 5 000 kronor)

Oorganisk och fysikalisk kemi

24) principbeslut om laboratur i analytisk kemi fr. o. m. 1/7 1960

25) arvoderad timundervisning om 12 000 kronor

26) kanslibiträde i Ae 7 (avsett även för kemiska övningslaboratoriet)

Organisk kemi och biokemi

27) arvoderad timundervisning om 6 000 kronor

28) halvtidsanställt kanslibiträde i Ae 7 och vaktmästare i Ae 7

Meteorologi

29) professor

Historisk geologi och paleontologi

30) arvoderad timundervisning om 6 500 kronor

31) rilbiträde i Ae 7 (avsett för hela den geologiska ämnesgruppen)

32) institutionsvaktmästare i Ae 8 (avsedd för hela den geologiska ämnes­

gruppen)

Zoologi

33) arvoderad timundervisning om 20 700 kronor

34) förste amanuens och halvtidsanställd tredje amanuens

35) kanslibiträde i Ae 7

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

232

Experimentell zoologi och cellforskning jämte Wenner-Grens institut

36) vaktmästare i Ae 7

Genetik

37) arvoderad timundervisning om 13 500 kronor

38) förste amanuens

39) förste amanuens i stället för andre amanuens

40) förste amanuens i stället för tredje amanuens

Måtematisk-naturvetenskapliga biblioteket

41) personlig befattning som bibliotekarie i Ae 21 för den nu arvodesanställ-

de bibliotekarien vid biblioteket A. Kåre och samtidigt indragning av

den nu av Kåre innehavda arvodesbefattningen (motsvarande A 13)

Gemensamt för avdelningen

42) docent (rörlig befattning)

43) medelsanvisning av 19 600 kronor till arvoderad timundervisning i av­

delningens övriga ämnen

44) indragning av anslagsmedlen om 25 000 kronor till särskild kursunder­

visning

45) assistent för skötsel av elektronmikroskop

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat följande.

Punkterna 1, 6, 37 och 39. De under dessa punkter redovisade förslagen

har av kanslern avvägts med beaktande av de principer för undervisnings­

resursernas dimensionering inom de filosofiska fakulteterna, som godtagits

av förra årets riksdag (jfr prop. 1958: 104).

Punkt 5. Då antalet arbetstimmar, som assistenten med det lägre arvodet

har att fullgöra, utgör omkring 250 för år räknat, finner kanslern den av

högskolan äskade höjningen i hög grad motiverad.

Punkterna 8, 26, 28, 31, 35 och 36. De under dessa punkter redovisade

förslagen motiveras med såväl undervisningens som forskningens och insti­

tutionsarbetets behov.

Punkterna 10—16. Kanslern anför: Den nya institutionsbyggnaden för

ämnena fysik och teoretisk fysik med mekanik beräknas vara färdigställd

inom sådan tid, att inflyttning kan ske före början av höstterminen 1959.

Den utökning av institutionslokalerna som detta innebär medför att den

årliga intagningen av nya studerande kan ökas från nuvarande cirka 35

till omkring 80. Jag finner det erforderligt, att personalen utökas, så att den

i huvudsak får samma omfattning som vid motsvarande institutioner vid de

båda äldre statsuniversiteten. Jag vill understryka vikten av att laborators-

befattningen i elektronik inrättas, då denna del av fysiken fått en alltmer

ökad betydelse ej minst för den moderna teknikens utveckling. Med tanke

på den omfattande undervisningen på lågstadiet föreslår jag inrättandet av

två befattningar som universitetslektor, med indragning av en av befatt­

ningarna som biträdande lärare. De nuvarande biträdande lärarnas förord­

nanden utgår med utgången av juni månad 1959. Den nya typ av befatt­

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

233

ningar, som inrättats vid vissa vetenskapliga institutioner från och med den

1 augusti 1958 — laboratorieingenjörstjänster — finner jag även vara väl

lämpad för den nya fysiska institutionen och förordar, att en dylik tjänst

inrättas för fysiska institutionen. Jag har i annat sammanhang uttalat,

att jag funne det nödvändigt, att frågan om lönegradsplaceringen av labo-

ratorieingenjörstjänsterna bleve föremål för omprövning. I fråga om den

vetenskapliga biträdespersonalen föreslås — i likhet med, vad som ovan

föreslagits beträffande den vetenskapligt utbildade personalen — en lik­

nande personaluppsättning som vid de båda äldre statsuniversitetcn.

Punkterna 18—22. Genom beslut den 28 juli 1958 angående förstärk-

ningsanordningar vid universiteten och Stockholms högskola läsåret 1958 59

har Kungl. Maj :t anvisat medel till bland annat inrättandet av vissa befatt­

ningar och till extra lektorsundervisning om 350 timmar för de kemiska

ämnena, varigenom det blivit möjligt att mottaga ett ökat antal ett- och

tvåbetygsstuderande vid ifrågavarande institutioner. För övningslaborato-

riets del innebar nämnda beslut, bland annat, att institutionen förstärktes

med två assistentbefattningar, tre förste amanuensbefattningar, ett labora-

toriebiträde i Ag 7 och en vaktmästare i Ag 7. Därtill synes 50 timmars extra

lektorsundervisning belöpa på övningslaboratoriet. Då avsikten är att även

i fortsättningen mottaga samma antal studerande som under läsåret 1958/59

bör enligt kanslern medel för ifrågavarande arvoden och tjänster från och

med nästa budgetår beräknas under avlöningsanslaget. Laboratoriebiträdes-

och vaktmästartjänsterna föreslår kanslern extra-ordinariesatta.

Punkt 25. Från förstärkningsanslaget för innevarande budgetår har för

möjliggörande av en ökad intagning vid de kemiska institutionerna anvisats

medel för oorganiska och fysikaliska kemiens del till ersättning för 200

lektorstimmar (jfr prop. 1958: 104). Medel för ifrågavarande arvoden bör

enligt kanslern i fortsättningen beräknas under avlöningsanslaget.

Punkt 27. Från förstärkningsanslaget för innevarande budgetår har för

möjliggörande av en ökad intagning vid de kemiska institutionerna anvisats

medel för den organiska kemiens och biokemiens del till ersättning för 100

lektorstimmar (jfr prop. 1958: 104). Medel för ifrågavarande ersättning an­

ser kanslern bör i fortsättningen beräknas under avlöningsanslaget.

Punkt 30. För budgetåret 1958/59 utgår ur förslagsanslaget till förstärk-

ningsanordningar vid universiteten in. in. medel till ersättning för 40 profes-

sorstimmar och 15 lektorstimmar. För budgetåret 1959/60 synes en utök­

ning av antalet undervisningstiinmar vara motiverat dels på grund av att

den nuvarande e. o. docenten för närvarande åtager sig en betydande under­

visningsbörda utöver den som statutmässigt åligger honom, dels ock på

grund av en väntad ökning av antalet studerande. Kanslern beräknar det

behövliga antalet timmar till 50 professorstiminar och 50 lektorstimmar.

Punkterna 33 och 35. För budgetåret 1958/59 utgår ur förslagsanslaget

till förstärkningsanordningar vid universiteten in. in. lärararvoden för till­

hopa 260 lektorstimmar och 170 timmar extra övrig undervisning. Dessa un-

dervisningstimmar erfordras — utom såvitt avser 45 timmar extra övrig

undervisning — helt för bestridande av nödig undervisning vid en ett-betygs-

kurs. Då behovet av sådan kurs torde vara permanent och då därtill kommer

alt högskolan har skyldighet att i mån av möjlighet meddela undervisning

även för ett betyg, synes medel för denna undervisning böra beräknas under

högskolans avlöningsanslag. Ovannämnda 45 timmar extra övrig undervis­

ning avser vissa exkursioner i ornitologi och kurs i entomologi. Då dessa ex­

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

234

kursioner och kursen är av obligatorisk natur bör enligt kanslern medel här­

för upptagas under sistnämnda anslag. För att täcka behovet av amanuens-

hjälp vid ett-betygskursen under läsåret 1958/59 har medel ställts till förfo­

gande från anslaget till förstärkningsanordningar för avlönande av en förste

amanuens och en tredje amanuens med halvtidsarvode. Jämväl för dessa

befattningshavare finner kanslern medel för nästa budgetår böra beräknas

under avlöningsanslaget.

Punkterna 43 och 44. Kanslern yttrar: Kursanslaget — för innevarande

budgetår upptaget till 25 000 kronor — disponeras nu för kurser och annan

undervisning, som utgör ordinarie undervisning i avdelningens läroämnen.

Av detta anslag kan cirka 5 400 kronor anses avse undervisning, för vilken

jag under ämnet matematik i det föregående beräknat medel för undervis­

ning. Resterande 19 600 kronor bör överföras till förevarande anslagspost.

Härutöver har jag under matematisk-naturvetenskapliga avdelningen be­

räknat en sammanlagd medelsanvisning till lärararvoden å 85 100 kronor.

Anslagsposten bör sålunda uppföras med i avrundat tal 105 000 kronor. Ge­

nom mina äskanden i det föregående har jag tillgodosett det behov av medel

från kursanslaget till kurser i avdelningens läroämnen, som eljest skolat

föreligga. Kursanslaget kan med hänsyn härtill helt indragas.

B. Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen

1) preceptor i civilrätt

2) preceptor i processrätt

3) förste amanuens

4) kontorsbiträde i Af 1—Ae 5

5) professor i kriminologi

6) tilläggsarvode såsom universitetslektor till biträdande läraren i företags­

ekonomi

7) biblioteksassistent i Ae 10

8) kanslibiträde i Ae 7 för kriminologi

9) professor i allmän rättslära fr. o. m. 1/7 1960

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat följande.

Punkterna 1—4. De under dessa punkter upptagna tjänsterna skall enligt

propositionen 1957:86 angående omläggning av den juridiska och sam­

hällsvetenskapliga utbildningen från och med nästa budgetår inrättas vid

avdelningen.

Punkt 6. Av en av högskolans lärarråd framlagd plan över undervisningen

i företagsekonomi framgår att i ämnet finnes behov av cirka 500 undervis-

ningstimmar, medan biträdande lärarens undervisningsskyldighet utgör 198

timmar. Återstående undervisningsbehov anser kanslern kunna tillgodoses

genom att medel ställes till förfogande till ett tilläggsarvode såsom arvodes-

anställd universitetslektor till den biträdande läraren och att medel beräk­

nas under stats- och rättsvetenskapliga avdelningens kursanslag för under­

visning under resterande cirka 100 timmar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

235

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

C.

Humanistiska avdelningen

Teoretisk filosofi

1) halvtidsanställd förste amanuens

Praktisk filosofi

2) halvtidsanställd förste amanuens

Psykologi

3) arvodesanställd universitetslektor

4) arvoderad timundervisning om 10 600 kronor

5) assistent

6) fem förste amanuenser

7) instrumentmakare i Ae 11

8) laboratoriebiträde i Ae 7

Pedagogik

9) två universitetslektorer — varav en i Ao 26 och en arvodesanställd —

i stället för en biträdande lärare

10) arvoderad timundervisning om 9 600 kronor

11) assistent

Historia

12) två universitetslektorer, varav en i Ao 26 och en arvodesanställd

13) arvoderad timundervisning om 1 140 kronor

14) personlig befattning som lärare i historiens hjälpvetenskaper i Ae 24

för docenten E. Schieche

Litteraturhistoria med poetik

15) arvodesanställd universitetslektor

16) assistent

Konsthistoria med konstteori

17) kontorist i Ae 9

Teaterhistoria

18) förste amanuens

Klassisk fornkunskap och antikens historia

19) arvoderad timundervisning om 12 000 kronor

Allmän och jämförande etnografi

20) förste amanuens

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Nordisk och jämförande fornkunskap

21) förste amanuens i stället för andre amanuens

Statskunskap

22) två universitetslektorer — varav en i Ao 26 och en arvodesanställd

i stället för två biträdande lärare

23) assistent

24) kanslibiträde i Ae 7 med 1/3 tjänstgöring

Nationalekonomi

25) assistent

26) förste amanuens i stället för andre amanuens

27) kanslibiträde i Ae 7 med 1/3 tjänstgöring

Sociologi

28) två universitetslektorer, varav en i Ao 26 och en arvodesanställd

29) arvoderad timundervisning om 12 000 kronor

30) två assistenter

31) förste amanuens i stället för andre amanuens

32) kanslibiträde i Ae 7 med l/3 tjänstgöring

Statistik

33) universitetslektor i Ao 26 i stället för biträdande lärare

34) assistent

35) tva förste amanuenser, varav en i stället för en andre amanuens

36) arvoderad timundervisning om 7 200 kronor

37) räknebiträde i Af 1—Ae 5

Latinska språket och litteraturen

38) arvodesanställd universitetslektor

Grekiska språket och litteraturen

39) lärare i Ae 26 samt arvoderad timundervisning om 8 000 kronor

Nordiska språk

40) tre universitetslektorer, varav en i Ao 26 och två arvodesanställda

41) arvoderad timundervisning om 18 200 kronor

Tyska språket

42) arvodesanställd universitetslektor i stället för biträdande lärare

43) två utländska lektorer

44) arvoderad timundervisning om 5 200 kronor

45) assistent

46) förste amanuens

237

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Engelska språket

47) arvodesanställd universitetslektor

48) två utländska lektorer, varav en i amerikansk filologi

49) arvoderad timundervisning om 3 800 kronor

50) assistent

51) tredje amanuens

Romanska språk

52) personlig forskningsprofessur för professorn A. G. Tilander

53) universitetslektor i franska språket

54) arvoderad timundervisning om 4 500 kronor

Slaviska språk

55) förste amanuens

Sinologi

56) arvoderad timundervisning om 12 000 kronor

Fonetik

57) arvode av 6 000 kronor till föreståndaren för fonetiska övningslabora-

toriet

58) extra vakthållning (kostnad 700 kronor)

59) arvoderad timundervisning om 11 000 kronor

Visforskning

60) assistent

Humanistiska biblioteket

61) biblioteksassistent i Ae 10

62) biblioteksbiträde i Ae 9

Gemensamt för avdelningen

63) två docenter (rörliga befattningar)

64) medelsanvisning av 30 000 kronor till arvoderad timundervisning i av­

delningens övriga ämnen

65) minskning av anslagsmedlen till särskild kursundervisning med 125 000

kronor till 25 000 kronor

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat följande.

Punkterna 1 och 2. Till stöd för de under dessa punkter redovisade för­

slagen åberopas, att institutionsarbetet väsentligt ökat.

Punkterna 3, 0, 9—12, 15, 16, 19, 22, 23, 25, 26, 28—30, 38, 39—43 och

45—51. De under dessa punkter redovisade förslagen har av kanslern av­

vägts med beaktande av de principer för undervisningsresursernas dimensio-

238

nering inom de filosofiska fakulteterna, som godtagits av förra årets riks­

dag (jfr prop. 1958: 104).

Punkterna 8, 17, 2i, 27, 32 och 37. De under dessa punkter redovisade

förslagen motiveras med såväl undervisningens som forskningens och det

allmänna institutionsarbetets behov.

Punkt 18. Kanslern anför: I en av en särskild utredningsman år 1955

framlagd plan för utökning av högskolans personalorganisation har före­

slagits, att ämnet från och med budgetåret 1957/58 skulle ha tillgång till en

förste amanuens. Redan 1945 års universitetsberedning uttalade i sitt be­

tänkande VI (SOU 1951:9), att den funne tillräckliga skäl föreligga för

inrättande av en befattning som andre amanuens. Högskolans myndigheter

har nu framlagt förslag om inrättande av en assistentbefattning i ämnet un­

der åberopande bland annat av behovet av ökad biträdeshjälp vid såväl un­

dervisning som forskning. Även behovet av assistans vid skötseln av biblio­

teket har framhållits. Jag finner mig övertygad om behovet av biträdes­

hjälp av assistent- eller amanuenstyp men anser mig för närvarande ej

böra tillstyrka mer än vad utredningsmannen föreslagit, det vill säga inrät­

tandet av en befattning som förste amanuens. Den bör inrättas från och med

den 1 juli 1959.

Punkt 21. Det under denna punkt redovisade förslaget betingas av insti­

tutionsarbetets behov.

Punkterna 33, 35 och 36. Kanslern anför: Med stöd av en för under­

visningen i statistik uppgjord plan föreslår jag inrättande av ett universi-

tetslektorat i stället för en biträdande lärartjänst, en assistentbefattning

samt två befattningar som förste amanuens, varav en i stället för en be­

fattning som andre amanuens. Vid bedömande av behovet av amanuens-

hjälp har jag särskilt beaktat den omständigheten, att institutionen numera

förfogar över en mindre liålkortsanläggning, vilkens skötsel kräver avsevärd

arbetsinsats av en eller flera amanuenser. Vidare kräves lärararvoden till

kurser i hålkort, maskinella hjälpmedel och särskild föreläsningsserie för

två betyg om tillhopa 7 200 kronor. Från förstärkningsanslaget utgår för

undervisning under läsåret 1958/59 medel till en förste amanuens, en andre

amanuens med halvtidsarvode, extra lektorsundervisning om 60 timmar och

extra övrig undervisning om 288 timmar ävensom 2 000 kronor för en kurs

i maskinella hjälpmedel, vilka senare medel dock endast täcker behovet

under höstterminen 1958.

Punkt 55. Den under denna punkt föreslagna tjänsten som förste ama­

nuens motiveras av forskningens behov.

Punkt 56. Kanslern yttrar: Sinologi är examensämne vid Stockholms

högskola, som genom nådigt beslut den 4 maj 1945 erhöll examinationsrätt

häri. Beslutet gäller så länge professorn och chefen för de ostasiatiska arkeo­

logiska samlingarna B. Karlgren enligt honom meddelat förordnande som

lärare vid högskolan fullgör undervisnings- och examinationsskyldigheten i

ämnet. Karlgrens befattning vid nyssnämnda samlingar är uppförd å över­

gångsstat. Genom beslut den 6 juni 1952 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att

det skall åligga professorn och chefen för de ostasiatiska samlingarna att

utan särskild ersättning vid egen institution eller vid akademiskt lärosäte

fullgöra den undervisnings- och examinationsskyldighet, som kan bli honom

ålagd av Kungl. Maj :t. Till Karlgren utgår i hans egenskap av lärare vid

högskolan övergångsvis ett arvode av 3 000 kronor. Lärarrådet, som räknar

med att Karlgren kommer att avgå från sin tjänst som professor och chef

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

239

för förutnämnda samlingar med utgången av juni 1959, begär i sina anslags-

äskanden för nästa budgetår ökade medel för att kunna anställa Karlgren

som lärare och examinator i sinologi jämväl efter nämnda tidpunkt. Med

hänsyn till att Karlgren dels avses fullgöra 100 timmars undervisning, dels

ock handha examinationen i ämnet synes ett arvode om 12 000 kronor vara

väl avpassat.

Punkterna 57—59. Kanslern uttalar: Från förstärkningsanslaget för in­

nevarande budgetår utgår medel dels till arvode till föreståndaren för fone­

tiska övningslaboratoriet med 6 000 kronor dels ock till extra vakthållning

med 700 kronor. Då behovet av dessa arvoden torde vara stadigvarande, bör

de överföras å högskolans avlöningsstat. För kurs i allmän fonetik och

svensk ljudlära (för studerande i nordiska språk och främmande levande

språk) erfordras ett belopp av 11 000 kronor.

Punkt 60. Den under denna punkt upptagna förste assistenttjänsten avses

främst för forskning och undervisning i medeltidens litteratur.

Punkterna 64 och 65. Kanslern yttrar: Från kursanslaget — för närva­

rande upptaget till 150 000 kronor — disponeras nu cirka 125 000 kronor

för kurser och annan undervisning, som utgör ordinarie undervisning i av­

delningens läroämnen. Av denna del av anslaget kan cirka 95 000 kronor

anses avse undervisning, för vilken jag under de olika ämnena i det före­

gående beräknat medel. Resterande 30 000 kronor av nyssnämnda belopp å

125 000 kronor bör överföras till förevarande anslagspost. Härutöver har

jag under humanistiska avdelningen beräknat en sammanlagd medelsanvis­

ning till lärararvoden å 114 240 kronor. Anslagsposten bör sålunda upp­

föras med i runt tal 145 000 kronor. Med hänsyn härtill föreslår jag, att

kursanslaget för nästa budgetår uppföres med ett belopp av 25 000 kronor.

D.

Gemensamt för de mat ematisk-nat ur v et enskapliga

och humanistiska avdelningarna

1) medelsanvisning av 50 000 kronor för handledning, ej inräknad i den

ordinarie undervisningen

2) medelsanvisning av 45 000 kronor för undervisningsnämndernas för­

valtningskostnader.

Av tillgängliga handlingar inhämtas hland annat följande.

Punkt 1. Från förstärkningsanslaget för budgetåret 1958/59 utgår ett be­

lopp av 50 000 kronor till Stockholms högskola för sådan handledning, som

ej inräknas i den ordinarie undervisningen inom den matematisk-natur-

vetenskapliga och den humanistiska avdelningen. För ifrågavarande hand­

ledning beräknar kanslern för nästa budgetår under anslagsposten till av­

löningar motsvarande belopp.

Punkt 2. För nästa budgetår skall medel för kostnaderna för undervis-

ningsnämnderna beräknas under avlöningsanslaget. Kanslern beräknar

härför samma belopp, som för innevarande budgetår utgår från förstärk­

ningsanslaget.

E. Gemensamt för högskolan

Rektorsämbetet

1) höjning av reklorsbefattningsarvode från 2 G40 till 3 300 kronor

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Biblioteken

2) medelsanvisning av 10 000 kronor för anlitande av bibliotekssakkun-

nig expertis

3) ökning av medelsanvisningen till förstärkning av personalorganisatio­

nen vid avdelnings- och institutionsbiblioteken från 25 000 till 50 000

kronor

Kansliet

4) kanslibiträde i Ae 7

5) expeditionsvakt i Ae 7 (avsedd även för kassaförvaltningen)

Kassaförvaltningen

6) assistent i Ae 17

Ekonomipersonal

7) värmeskötare i Ae 8

8) expeditionsvakt i Ae 7

9) medelsanvisning av 7 800 kronor till extra arbetskraft

Ändrad anställningsform för vissa befattningshavare

10) institutionsvaktmästare i Ao 9 i stället för i Ae 9 för fysik

11) laboratoriebiträde i Ao 9 i stället för i Ae 9 för zoologi

12) förste byråsekreterare i Ao 21 i stället för i Ae 21 vid kansliet

13) kamrerare i Ao 21 i stället för i Ae 21 vid kassaförvaltningen

14) expeditionsvakt i Ao 7 i stället för i Ae 7, ingående i ekonomipersonalen

Ändrad anställningsform och lönegradsplacering för vissa befattningshavare

15) kansliskrivare i Ao 10 i stället för kontorist i Ae 9 för fysik

16) kansliskrivare i Ao 10 i stället för kontorist i Ae 9 vid kemiska övnings-

laboratoriet

17) institutionsvaktmästare i Ao 8 i stället för vaktmästare i Ae 7 vid ke­

miska övningslaboratoriet

18) institutionsvaktmästare i Ao 9 i stället för i Ae 8 för oorganisk och

fysikalisk kemi

19) vaktmästare i Ae 7 i stället för vaktmästarbiträde med arvode av 6 036

kronor

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat följande.

Punkterna 7—9. Kanslern uttalar: Tillkomsten av den för fysiska insti­

tutet och institutet för teoretisk fysik med mekanik gemensamma institu-

tionsbyggnaden medför ökade göromål för maskinist-, reparatörs- och eldar­

personalen. För bestridande av dessa göromål bör enligt vad lärarrådet in­

hämtat från byggnadsstyrelsen inrättas en befattning som värmeskötare i

Ae 8. Jag biträder lärarrådets hemställan om inrättandet av en dylik tjänst.

Högskolan har under sommaren 1958 övertagit de lokalutrymmen, som

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

241

disponerats av tekniska högskolan i huvudbyggnaden i kvarteret Vega.

Bevakning och vaktmästargöromål i denna byggnad har hittills skötts av en

förste expeditionsvakt i Ae 8 samt arvodesanställd portvakt. I samband med

avflyttningen från kvarteret Vega har expeditionsvakten överförts till annan

arbetsplats inom tekniska högskolan, medan portvaktsarvodet indragits (se

1958 års statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, s. 357, 363). Jag är ense

med lärarrådet att för Stockholms högskolas del erfordras motsvarande

personal för bestridande av nämnda göromål. Beträffande expedilionsvakts-

tjänsten är jag emellertid icke beredd att tillstyrka högre löneställning än

Ae 7. Jag föreslår sålunda, att å högskolans stat för nästa budgetår uppiöres

dels en befattning som expeditionsvakt i Ae 7 och dels ett extra personal­

anslag av 7 800 kronor för bestridande av kostnaderna för portvakt i huvud­

byggnaden i kvarteret Vega.

Utöver de förut under rubriken Ändrad anställningsform och lönegrads-

placering redovisade förslagen har kanslern gjort framställning om uppflytt-

ning i högre lönegrad av vissa befattningshavare vid högskolan.

Kanslern har även framställt förslag om ökad medelsanvisning på grund

av uppflyttning i löneklass av vissa befattningshavare vid högskolan och

till följd av den av riksdagen förra året beslutade löneregleringen för vissa

befattningshavargrupper vid universitet och högskolor in. in. (jfr prop.

1958: 104). Därjämte har kanslern äskat medel till kompensation för höjda

folkpensionsavgifter.

Vidare har kanslern i särskild skrivelse, dagtecknad den 1 december

1958, för nästa budgetår för bland annat Stockholms högskolas vidkom­

mande föreslagit inrättande av följande ordinarie universitetslektorat, näm­

ligen ett i litteraturhistoria med poetik, ett i nordiska språk, ett i tyska

språket och ett i engelska språket, med samtidig indragning av motsvarande,

från delposten till avlöningar till biträdande lärare, assistenter, amanuenser

in. m. nu utgående arvoden. I fråga om den närmare motiveringen härför

torde få hänvisas till handlingarna.

Departementschefen

Mate matis k-n atur vetenskapliga avdelningen. Vägande

skäl talar enligt min mening för att en laboratur i elektronik inrättas vid

högskolan från och med nästa budgetår. Jag tillstyrker därför kanslerns

förslag härom. I anslutning härtill beräknar jag medel för två faiträdestjäns-

ter. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att framdeles, efter förslag av

kanslern, meddela beslut i fråga om dessa två tjänsters lönegradsplacering.

Som framgått av det föregående har kanslern framlagt preciserade för­

slag till förstärkning av undervisningsresurserna i olika ämnen inom avdel­

ningen. Jag har på grundval av den utredning, som kanslern därvid presen­

terat, företagit eu ingående prövning av dessa förslag. Därvid har jag till-

lämpat normer och riktlinjer, motsvarande dem vilka kommit till använd­

ning vid medelstilldelning ur det för innevarande budgetår anvisade för­

slagsanslaget till Förstärkningsanordningar vid universiteten in. in. Denna

16 — Ii i han g till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

242

prövning har resulterat i att jag funnit en medelsanvisning av 250 000 kro­

nor erforderlig för förstärkning av avdelningens undervisningsresurser. För

detta ändamål bör sålunda för nästa budgetår medel beräknas med nyss

angivna belopp. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att i den mån ve­

derbörliga organisationsplaner ej hinner bli fastställda fördela dessa medel

i enlighet med de regler och riktlinjer som fastställts genom beslut vid 1958

års B-riksdag i anledning av propositionen 1958: 104. Vid prövning i det

följande av behovet av förstärkta undervisningsresurser i den humanistiska

avdelningens ämnen ämnar jag tillämpa samma förfaringssätt.

I överensstämmelse med kanslerns förslag tillstyrker jag, att arvodet åt

en assistent i astronomi höjes med 900 kronor till 2 400 kronor.

Vad beträffar avdelningens personalorganisation för biträdesgöromål till­

styrker jag till en början, att denna organisation för nästa budgetår utökas

med följande nya tjänster, nämligen två som vaktmästare i Ae 7, varav en

för organisk kemi och biokemi och en för kemiska övningslaboratoriet, samt

en som laboratoriebiträde i Ae 7, avsedd för sistnämnda laboratorium. Un­

der hänvisning till vad jag i det föregående under avdelningen IV (s. 144 och

145) anfört och föreslagit beräknar jag härutöver nu medel till nio nya

tjänster — varav en avsedd för kvalificerad medhjälpare. Det torde få an­

komma på Kungl. Maj :t att framdeles, efter förslag av kanslern, besluta i

fråga om dessa tjänsters inplacering i såväl lönegrad som högskoleorga­

nisationen.

Med anledning av förslaget om inrättande av en professur i meteorologi

får jag erinra om att jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6

mars 1959 tillkallat sakkunniga för att inom departementet biträda med

utredning beträffande organisationen av undervisning och forskning i meteo­

rologi vid rikets universitet och högskolor samt därmed sammanhängande

spörsmål.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen. Enligt stats­

makternas beslut angående omläggning av den juridiska och samhälls­

vetenskapliga utbildningen (prop. 1957:86; SU 128; Rskr 318) skall från

och med nästa budgetår vid avdelningen inrättas följande tjänster, nämli­

gen en som preceptor i civilrätt, en som preceptor i processrätt, en som

förste amanuens samt en som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.

Jag beräknar därför nu medel till dessa befattningar. Vidare har jag an­

sett mig böra biträda förslaget om tilläggsarvode såsom universitetslektor

till biträdande läraren i företagsekonomi.

Med anledning av förslaget om inrättande av en professur i kriminologi

erinrar jag om att jag berört frågan om den kriminologiska forskningen i

det föregående vid behandlingen av forskningsrådsorganisationen.

Humanistiska avdelningen. Under erinran om vad jag vid

min behandling av kanslerns anslagsäskanden beträffande den matematisk­

naturvetenskapliga avdelningen därutinnan anfört beräknar jag för för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

243

stärkning av nu ifrågavarande avdelnings undervisningsresurser en medels­

anvisning av 570 000 kronor.

I detta sammanhang torde jag vidare få anmäla att för innevarande

budgetår av tillgängliga medel 9 900 kronor ställts till förfogande för anord­

nande försöksvis av en kurs för högre förvaltningsutbildning vid högskolan.

För fortsatt försöksverksamhet under nästa budgetår beräknar jag nu för

ändamålet motsvarande belopp, 9 900 kronor.

Under hänvisning till vad jag i det föregående under avdelningen IV (s.

142 ff) anfört beräknar jag nu medel till dels fyra biträdestjänster, avsedda

för den av mig tidigare förordade skrivcentralen för främst de humanistiska

ämnena, dels tre biträdestjänster, avsedda för de samhällsvetenskapliga

ämnena samt ämnena pedagogik och psykologi. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj :t att framdeles, efter förslag av kanslern, besluta i fråga om

sistnämnda tre tjänsters inplacering i lönegrad och fördelning på ämnen.

Gemensamt för de mate matis k-n aturvetenskapliga och

humanistiska avdelningarna. Jag har redan beräknat särskilda

medel för förstärkning av undervisningsresurserna vid respektive avdel­

ningar vid högskolan. Härvid har jag som regel utgått från ett i jämförelse

med innevarande läsår oförändrat studentantal. Med hänsyn bland annat

härtill har jag ansett mig böra utöver dessa av mig förut beräknade medel

för ändamålet i fråga förorda en ytterligare medelsanvisning av 265 000

kronor. Denna medelsanvisning torde icke få tagas i anspråk utan sär­

skilt medgivande av Kungl. Maj:t.

Som tidigare nämnts har kanslern i särskild skrivelse hemställt, att vissa

av de befattningar som arvodesanställd universitetslektor vid ifrågavarande

avdelningar, för vilka medel för innevarande budgetår beräknats under

förevarande anslag, måtte från och med nästa budgetår omvandlas till or­

dinarie tjänster som universitetslektor. Vidare har kanslern i anslutning

till sina förslag om personalförstärkningar för skilda ämnen inom avdel­

ningarna föreslagit inrättande av ett antal ordinarie universitetslektorat.

Jag vill till en början erinra därom att i propositionen 1958: 104 (s. 95)

uttalats, att de dåvarande universitetslektoraten borde ombildas till ordi­

narie, i den mån så befunnes motiverat på grundval av vederbörligen fast­

ställda organisationsplaner. Några sådana har ännu icke hunnit bli slut­

ligt fastställda. Jag anser mig likväl redan för nästa budgetår böra förorda

inrättande vid högskolan av ett ordinarie universitetslektorat i ett vart av

följande ämnen, nämligen matematik, fysik, sociologi, pedagogik och peda­

gogisk psykologi, litteraturhistoria med poctik, statskunskap, nordiska

språk, tyska språket och engelska språket. Det torde emellertid få ankomma

på Kungl. Maj:t alt föreskriva att tjänst som ordinarie universitetslektor,

intill dess organisationsplan för vederbörande ämne blivit fastställd av

Kungl. Maj :t, icke må uppehållas annat än med arvodesanställd universi­

tetslektor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

244

I anslutning till vad jag i det föregående under avdelningen III (s. 107 ff)

anfört i fråga om det antal assistenttimmar i ämne, tillhörande filosofisk

fakultet (motsvarande), som budgetåret 1959/60 bör få avdelas för forsk­

ning och allmänt institutionsarbete beräknar jag nu för detta ändamål ett

medelstillskott av 306 000 kronor, motsvarande 17 000 assistenttimmar.

I enlighet med kanslerns förslag torde för handledning, ej inräknad i den

ordinarie undervisningen, och för undervisningsnämndernas förvaltnings­

kostnader böra beräknas respektive 50 000 och 45 000 kronor.

Gemensamt för högskolan. Under hänvisning till vad jag i det

föregående under avdelningen III (s. 116) anfört och föreslagit beräknar

jag nu medel för inrättande för nästa budgetår av en tjänst som forskar­

docent. Denna bör — liksom de nuvarande forskardocenttjänsterna vid

högskolan -—- vara gemensam för dess tre avdelningar.

I enlighet med kanslerns förslag beräknar jag medel för en värmeskötare

i Ae 8 och en expeditionsvakt i Ae 7. Kanslerns förslag om anvisande av

7 800 kronor till extra arbetskraft biträder jag.

Förutom av de av mig i det föregående förordade förändringarna i per­

sonalorganisationen och ökade medelsanvisningarna till olika ändamål för-

anledes ett ökat medelsbehov under förevarande anslag dels av riksdagens

beslut i anledning av Kungl. Maj :ts i propositionen 1958: 104 framlagda för­

slag om anställnings- och avlöningsvillkor för vissa befattningshavargrup-

per vid universitet och högskolor in. in., dels av uppflyttning i löneklass

av vissa tjänstemän vid högskolan, dels ock av kompensation för höjda

folkpensionsavgifter.

Jag uppskattar det sammanlagda medelsbehovet till avlöningar för nästa

budgetår till 11 169 000 kronor, vilket är 2 264 000 kronor mer än för in­

nevarande budgetår. Det torde liksom hittills få ankomma på Kungl. Maj:t

att fastställa avlöningsstat för högskolan. I personalförteckningen bör vid­

tagas de ändringar, som föranledes av vad jag i det föregående anfört och

föreslagit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

2. Omkostnader

Denna utgiftspost är nu uppförd med 1 122 000 kronor och disponeras

på sätt framgår av efterföljande sammanställning. Av denna framgår jäm­

väl högskolans beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår och kans­

lerns förslag i ämnet ävensom medelsåtgången under budgetåret 1957/58.

Av tillgängliga handlingar inhämtas huvudsakligen följande.

Sjukvård m. m. Enligt riksdagens beslut skall från och med inne­

varande budgetår biträdande lärare, assistenter och förste amanuenser er­

hålla lönegradsplacerade tjänster, varvid de kommer i åtnjutande av bland

annat sjukförmåner. Med hänsyn härtill och till anslagsbelastningen under

budgetåret 1957/58 föreslår kanslern en höjning av posten med 4 000 kronor.

Bränsle, lyse och vatten. På grund av inflyttning i nya loka-

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

245

Anslagsändamål

Enligt räken­

skaperna för

1957/58

Enligt om-

kostnads-

staten för

1958/59

Högskolans

anslags-

äskanden för

1959/60

Kanslerns

förslag för

1959/60

1. Sjukvård m. m.,

förslagsvis

....

9 042

6 000

8 000

10 000

2. Reseersättningar,

förslagsvis . . .

4 689

1 000

1 000

1 000

3. Bränsle, lyse och vatten,

för­

slagsvis

............................................................

328 512

340 000

370 000

350 000

4. Telefon, skrivmaterialier och ex­

penser i övrigt..............................

115 000

128 000

155 500

152 000

5. Tryckningskostnader,

förslagsvis

38 700

38 700

68 000

45 000

6. Renhållning och städning,

för­

slagsvis

............................................................

268 300

294 300

357 000

330 000

7. Underhåll av byggnader m. m. .

134 978

135 000

135 000

135 000

8. Hyror,

förslagsvis

..................................

66 642

32 000

43 500

43 500

9. Försäkringar,

förslagsvis

.................

100 424

101 000

110 000

110 500

10. Räntor och amorteringar,

för­

slagsvis

.........................................................

18 000

23 000

23 000

23 000

11. Ersättning för avskaffade exa-

mensavgifter..................................

7 000

7 000

7 000

12. Övriga utgifter..............................

16 100

16 000

16 000

16 000

Summa kronor

1 100 387

1 122 000

1 294 000

1 223 000

ler föreslår kanslern, att denna post höjes med i runt tal 10 000 kronor till

350 000 kronor.

Telefon, skrivmaterialier och expenser i övrigt. Denna

post anser kanslern med hänsyn till nya telefonanknytningar m. in. även­

som högskolans fortsatta utvidgning böra uppräknas med i runt tal 24 000

kronor.

Tryckningskostnader. Posten beräknas av högskolan till 68 000

kronor, varav 17 500 kronor avser tryckning av studentkatalogen. Enligt

kanslerns mening bör tryckningen av katalogen bekostas av studentkåren.

Med hänsyn till bland annat de ökade tryckningskostnaderna föreslår dock

kanslern en uppräkning av posten med 6 300 kronor.

Renhållning och städning. Till stöd för den föreslagna höj­

ningen åberopas tillkomsten av nya städningsområden.

Underhåll av byggnader in. m. Av den för innevarande bud­

getår uppförda posten till underhåll av byggnader in. m. avses 120 000

kronor för normala utgifter. Härtill har kommit 15 000 kronor för ettvart

av budgetåren 1957/58 och 1958/59 avseende viss renovering av huset Norr-

tullsgatan 2. Denna renovering är i och med innevarande budgetår slutförd.

Under påpekande av att även de nya byggnaderna vid Odengatan 59 och

Rådmansgatan 70 A torde böra inordnas i ett rationellt underhållssystem

föreslår kanslern, att posten uppföres med oförändrat belopp, 135 000

kronor.

Hyro r. Med hänsyn till de lokaler, som förhyrts för sociologiska in­

stitutets räkning och till en planerad speciell förhyrning i samband med ett

genom pedagogiska institutet bedrivet undersökningsprojekt tillkommer

för budgetåret 1959/60 ett hyresbelopp å 7 500 kronor. Härtill kommer be­

hov av extra undervisningslokaler samt av arbetsrum för lärare in. fl., som

nu icke kan beredas rum inom högskolans egna byggnader. Hyreskostna­

derna för sådana utrymmen beräknas komma att uppgå till 4 000 kronor.

246

De angivna tillkommande hyreskostnaderna utgör tillsammans It 500 kro­

nor med vilket belopp kanslern föreslår att ifrågavarande post höjes.

F örsä k ringar, ökningen av denna post motiveras med att sak­

försäkringskostnaderna stigit, lönerna höjts och personalen ökat.

Departementschefen. Posten till sjukvård bör ökas med 9 000 kronor till

15 000 kronor samt posten till renhållning och städning med 65 700 kronor

till 360 000 kronor. I fråga om posten till tryckningskostnader tillstyrker

jag en höjning med 2 300 kronor till 41 000 kronor. I övrigt biträder jag

kanslerns förslag. Vad jag föreslagit föranleder en höjning av utgiftsposten

med 132 000 kronor till 1 254 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

3. Materiel in. m.

Denna utgiftspost är nu upptagen med 975 000 kronor. Från och med

budgetåret 1957/58 ankommer det — jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 6

juni 1957 — på kanslern att efter förslag från högskolan besluta om ut­

giftspostens fördelning.

Från högskolans sida äskas en ökning av förevarande post med 236 000

kronor till 1 211 000 kronor.

Kanslern föreslår för sin del, att posten uppföres med 1 170 000 kronor,

vilket innebär en höjning med 195 000 kronor. Av kanslerns framställning

inhämtas i huvudsak följande.

I avvaktan på statsmakternas ställningstagande till de förslag rörande

högskolans materielanslag, som finnes upptagna i 1955 års universitets-

utrednings betänkande V rörande forskningens villkor och behov (SOU

1958: 32), finner kanslern icke anledning att i förevarande sammanhang

ingå på en detalj granskning av högskolans förslag. Därest universitetsut-

redningens nyssnämnda betänkande icke föranleder förslag till 1959 års

riksdag, synes de mest angelägna behoven vid högskolan av förstärkning

utav materielanslaget böra tillgodoses inom ramen av en uppräkning av

detsamma med 20 procent, eller således med i runt tal 195 000 kronor.

Departementschefen. Under hänvisning till vad jag i det föregående under

avdelningen VI (s. 161) anfört och föreslagit beräknar jag förevarande ut­

giftspost för nästa budgetår till 1 120 000 kronor, vilket är 145 000 kronor

mer än för innevarande budgetår.

4. Nyanskaffning av apparater m. m.

Denna utgiftspost är nu upptagen med 250 000 kronor. Jämlikt Kungl.

Maj :ts beslut den 6 juni 1957 ankommer det på kanslern att, efter förslag

av styrelsen för högskolan, besluta rörande fördelningen av utgiftsposten.

I anslagsäskanden för nästa budgetår hemställer högskolan, att utgifts­

posten måtte upptagas med 500 000 kronor.

Kanslern föreslår för sin del, att posten uppföres med 400 000 kronor och

anför därvid bl. a. följande.

247

I propositionen 1958: 104 förordade departementschefen, att den ospeci­

ficerade delen av denna utgiftspost skulle höjas från 250 000 kronor till

400 000 kronor. Departementschefen fann det emellertid lämpligt, att ök­

ningen uppdelades på två etapper med lika fördelning på budgetåren 1958/59

och 1959/60. Av praktiska skäl ansåg departementschefen den för budget­

året 1958/59 förordade höjningen av högskolans anslagsmedel till nyanskaff­

ning av apparater m. m. böra tillfälligtvis upptagas under ett särskilt, av

riksdagen sedermera anvisat riksstatsanslag å 75 000 kronor till Nyanskaff­

ning av apparater in. m. vid Stockholms högskola.

Departementschefen. I överensstämmelse med kanslerns förslag bör före­

varande utgiftspost för nästa budgetår uppföras med 400 000 kronor, inne­

bärande en reell höjning med 75 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

5. Engångskostnader för byggnadsarbeten

För innevarande budgetår har under den i högskolans huvudstat ingående

utgiftsposten Engångskostnader för byggnadsarbeten anvisats 1 400 000

kronor till nybyggnaden för högskolans fysiska institut.

Högskolan föreslår att förevarande utgiftspost för nästa budgetår upp­

föres med 1 125 000 kronor, varav 1 000 000 till nybyggnad för de botaniska

instituten samt 125 000 för utförande av vissa reparationsarbeten å bygg­

naden Norrtullsgatan 2. Härvid utgår högskolan från att anslag för ny­

byggnad för fysiska institutet kommer att äskas av byggnadsstyrelsen.

Kanslern förordar, att under förevarande utgiftspost för nästa budgetår

anvisas ett belopp av 475 000 kronor, varav 125 000 kronor för reparations­

arbeten i byggnaden Norrtullsgatan 2 och återstoden, 350 000 kronor, för

de fortsatta byggnadsarbetena för fysiska institutet. Kanslern anför därvid

huvudsakligen följande.

Då ett rationellt utnyttjande av byggnaden efter de konsthistoriska insti­

tutens flyttning till lokaler inom kvarteret Vega kräver vissa smärre repa­

rations- och renoveringsarbeten samt då byggnadens ventilationssystem nu

icke fungerar tillfredsställande, finner jag det angeläget, att för budgetåret

1959/60 125 000 kronor ställes till förfogande för vissa ombgggnads- och

renoveringsarbeten i bgggnaden Norrtullsgatan 2.

Till uppförande av nybyggnaden för fysiska institutet och institutet för

teoretisk fysik med mekanik bar hittills anvisats 5 590 000 kronor. Total­

kostnaden har enligt prisläget den 1 juli 1957 beräknats till 5 940 000 kro­

nor. I underdånig skrivelse den 12 augusti 1958 angående anslag för bud­

getåret 1959/60 till byggnadsarbeten in. m. vid Stockholms högskola har

byggnadsstyrelsen hemställt, bland annat, att ett investeringsanslag av

350 000 kronor måtte anvisas för nästa budgetår till fullföljande av de på­

gående byggnadsarbetena för sagda institut.

Departementschefen. Kanslerns förslag har ej givit mig anledning till

erinran. Med biträdande av detsamma förordar jag således, alt till ombygg­

nads- och renoveringsarbeten i byggnaden Norrtullsgatan 2 och till Nybygg­

nad för fysiska institutet in. in. för nästa budgetår beräknas respektive

248

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

125 000 och 350 000 kronor. Vid bifall härtill bör förevarande utgiftspost

uppföras med 475 000 kronor.

6. Inredning och utrustning av nya lokaler

Denna utgiftspost är nu uppförd med 500 000 kronor och disponeras helt

för inredning och utrustning av fysiska institutets byggnad.

Universitetskanslern har — i anledning av framställningar av högskolan

— hemställt, att 504 000 kronor anvisas för nästa budgetår under föreva­

rande utgiftspost till inredning och utrustning av vissa institutioner in. in.

Den av kanslern begärda medelsanvisningen har beräknats på sätt framgår

av följande sammanställning.

1. Genetiska institutet.................................................................................... 47 000

2. Psykologiska institutet .......................................................................... 130 000

3. Pedagogiska institutet............................................................................... 39 000

4. De konsthistoriska instituten ............................................................. 40 000

5. Geologiska institutet:

kvartärgeologiska avdelningen ............................................................. 85 000

6. Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen ...................................... 15 000

7. Statistiska institutet ............................................................................... 50 000

8. Kemiska övningslaboratoriet................................................................. 64 000

9. Administrationskostnader m. m. för nya lokaler ....................... 34 000

Summa kronor 504 000

Av tillgängliga handlingar inhämtas i huvudsak följande.

Genetiska institutet. Enligt den planerade dispositionen av loka­

lerna i huvudbyggnaden i kvarteret Vega skall institutet få tillgång till,

bland annat, ytterligare fem arbetsrum. Högskolan har beräknat utrust-

ningskostnaderna till 47 100 kronor, varav bl. a. 21 000 kronor för möbler

och andra inventarier samt 20 000 kronor för inköp av instrument. Kanslern

beräknar för angivna ändamål 47 000 kronor.

Psykologiska institutet. Institutet skall enligt vad som plane­

ras inflytta i helt nya lokaler inom kvarteret Vega under år 1959. Institu­

tionschefen har ansett följande belopp erforderliga, nämligen för viss fast

utrustning 27 888 kronor, för möbler och andra inventarier 20 398 kronor,

för undervisningsmateriel och övrig utrustning 78 598 kronor samt för be­

räknade prisstegringar 6 344 kronor, tillhopa utgörande 133 228 kronor.

Kanslern beräknar 130 000 kronor för ifrågavarande ändamål.

Pedagogiska institutet. Även pedagogiska institutet kommer

att erhålla nya lokaler i huvudbyggnaden i kvarteret Vega. Institutionsföre-

ståndaren har äskat medel för inredning och utrustning med tillhopa

41 392 kronor, varav för möbler och andra inventarier 32 982 kronor och

för snabbtelefon och andra anläggningar 8 410 kronor. Kanslern beräknar

för angivna ändamål sammanlagt 39 000 kronor.

De konsthistoriska instituten. Kostnaderna för inredning

och utrustning av nya lokaler inom kvarteret Vega för dessa institut har

beräknats till 40 410 kronor, varav 36 960 kronor för möbler och andra

inventarier samt inredning och 3 450 för utrustning. Kanslern beräknar

40 000 kronor för utrustning av de nya lokalerna.

249

Geologiska institutet: kvartärgeologiska avdelningen.

Den kvartärgeologiska avdelningen har erhållit nya lokaler i översta vå­

ningsplanet av den gamla bergsskolan i kvarteret Vega. Kostnaderna för

inredning och utrustning av denna avdelning har laboratorn i kvartärgeologi,

särskilt tillämpad kvartärgeologi, beräknat till 89 376 kronor 85 öre, varav

2 065 kronor 75 öre för möbler, 20 901 kronor 10 öre för inredning samt

66 410 kronor för laborations- och fältutrustning. De sålunda beräknade

kostnaderna synes enligt kanslern kunna begränsas till 85 000 kronor.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen. Genom konst­

historiska institutens överflyttning till nya lokaler i kvarteret Vega frigöres

en del lokaler i byggnaden Norrtullsgatan 2, vilka erfordras för utökning

av ovannämnda avdelnings lokaler. Kostnaderna för inredning och utrust­

ning av dessa nytillkomna lokaler uppgår enligt högskolan till 15 346 kronor.

Kanslern beräknar i runt tal 15 000 kronor för inredning och utrustning av

dessa nya lokaler.

Statistiska institutet. Kostnaderna för inredning och utrust­

ning av statistiska institutets nya lokaler i huvudbyggnaden i kvarteret

Vega uppgår enligt av högskolan framlagda, detaljerade kostnadsberäk­

ningar till 52 934 kronor. En viss reducering av de sålunda beräknade kost­

naderna synes kanslern möjlig. Kanslern beräknar för ifrågavarande ända­

mål 50 000 kronor.

Kemiska övningslaboratoriet. Högskolan har äskat 69 422

kronor för inredning och utrustning av de nya lokalerna för oorganisk kemi

och biokemi vid kemiska övningslaboratoriet (Sandåsgatan 2). Högskolan

har ursprungligen beräknat de behövliga medlen till ifrågavarande ändamål

till 124 647 kronor. Av dessa medel erhöll högskolan genom nådigt beslut

den 9 januari 1959 37 000 kronor från det under åttonde huvudtiteln för

budgetåret 1958/59 uppförda förslagsanslaget till Förstärkningsanordningar

vid universiteten in. in. I sina nu ingivna äskanden har högskolan nedbringat

behovet av medel ytterligare genom att föreslå inskränkningar i den ur­

sprungligen tänkta utrustningen. Kanslern finner det av högskolan fram­

förda medelsbehovet — frånsett att en felräkning å 5 150 kronor föreligger

i beräkningarna — väl motiverat och beräknar för ifrågavarande ändamål

64 000 kronor.

Administrationskostnader in. in. för nya lokaler. Till

bestridande av kostnader för administration, arkitektarvode och oförutsedda

utgifter i samband med inredning och utrustning av nya lokaler har högsko­

lan beräknat 30 000 kronor. Kanslern, som påpekar att medel jämväl erford­

ras för bestridande av flyttningskostnader, beräknar sammanlagt 34 000

kronor för ifrågavarande ändamål.

I 1958 års statsverksproposition uttalade departementschefen, att skäl

talade för att inredningen och utrustningen av fysiska institutets nybyggnad

ombesörjdes av eu särskild utrustningskommitté. Härvid förutsattes, att

kommittén skulle verkställa en översyn av då föreliggande inrednings- och

utrustningsförslag för nybyggnaden och därmed noga tillvarataga förefint­

liga möjligheter till kostnadsbesparingar. Kommittén borde i sina anslags-

äskanden för budgetåret 1959/60 redovisa eu på grundval av nämnda över­

syn gjord beräkning av totalkostnaden för nybyggnadens inredning och

utrustning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

250

Den 28 februari 1958 uppdrogs åt 1954 års utrustningskommitté att hand­

ha frågan om inredning och utrustning av nybyggnaden. I en den 20 okto­

ber 1958 gjord framställning har kommittén hemställt, att en av kommit­

tén framlagd kostnadsram å 1 930 000 för inredning och utrustning av ny-

by§Snaden godkännes att lända till vägledning för kommitténs verksamhet

samt att för nästa budgetår beviljas anslag för angivna ändamål med

(1 930 000 — 500 000 — 70 000 =) 1 360 000 kronor. Nyssnämnda belopp å

500 000 kronor avser det för innevarande budgetår för ändamålet anvisade

anslaget, medan beloppet å 70 000 kronor avser av kommittén beräknad

kostnad för tele- och sökaranläggning.

Av kommitténs framställning framgår bl. a. följande.

För ifrågavarande institutioner — vilka vanligen benämnes fysiska in­

stitutet respektive institutet för teoretisk fysik och mekanik — förelåg redan

år 1954 det första utrustningsförslaget med tillhörande kostnadsberäkning.

Bland annat tillkomsten av ytterligare en professur i fysik har nödvändig­

gjort, att nämnda förslag omarbetats och kompletterats. Sedan utrust-

ningskommittén erhållit uppdrag att handha institutionernas inredning och

utrustning, har ett fortlöpande samråd ägt rum med främst nuvarande

instilutionsföreståndarna. I anslutning till dessa samråd har institulions-

föreståndarnas nu föreliggande slutliga utrustningsförslag överlämnats till

kommittén. Sistnämnda utrustningsförslag med tillhörande kostnadsberäk­

ningar har därefter i första hand granskats av den av kommittén tillkallade

experten professorn Bengt Edlén i särskilt samråd med kommittéledamoten

professorn Karl Myrbäck. Åtskilliga icke oväsentliga begränsningar av den

föreslagna anskaffningen förordades därvid men även en sakligt motiverad

komplettering. Fn ganska betydande kostnadsbesparing beräknades. Där­

efter har på institutionschefernas begäran vissa jämkningar vidtagits i

Edléns förslag. Vid dessa diskussioner har även uppläggningen av studie­

planerna i fysik skärskådats och jämförelser gjorts med andra lärosäten,

främst med det i Lund.

Parallellt med Edléns och Myrbäcks arbete har inom utrustningskommit-

téns sekretariat pågått eu detaljerad genomgång av de föreliggande försla­

gen, särskilt i vad de avser snickeriinredningar och rumsutrustningar samt

utrustning för verkstäder. Beträffande verkstadsutrustningen har kom­

mittén såsom speciell expert utnyttjat chefen för överstyrelsens för yrkes­

utbildning centralupphandling, förste byråingenjören Hultin. Kommittén

har därvid för sin del funnit, att erforderlig verkstadsutrustning bör kunna

anskaffas inom en av Hultin beräknad ram av 270 000 kronor, vilket innebär

en väsentlig kostnadsbesparing i jämförelse med institutionschefernas och

Edléns motsvarande beräkningar, som stanna på i runda tal 390 000 kronor

respektive 343 000 kronor. Dock vill kommittén förbehålla sig att, därest dess

beräkning skulle visa sig för snäv och uppkommande merkostnader icke kan

rymmas inom den totala kostnadsramen, senare få göra framställning om

ytterligare anslag för ändamålet.

I fråga om anskaffning av apparatur m. m. för undervisning och forsk­

ning ställer sig utrustningskommittén helt bakom de förslag, som fram­

kommit genom Edléns och Myrbäcks arbete. I nedanstående tabell lämnas

en sammanställning av de beräknade kostnaderna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

251

Anskaffning

Institutet för

Totalt

kronor

experimen­

tell fysik

kronor

teoretisk

fysik

kronor

Enligt (i vissa avseenden kompletterat förslag av)

institutionsföreståndarna...........................................

Enligt Edlén....................................................................

2 008 534

1 869 647

1 650 000

317 700

317 335

280 000

2 326 234

2 186 982

1 930 000

Enligt utrustningskommittén.......................................

Beträffande vissa särskilda spörsmål anför kommittén härefter följande.

För närvarande har endast en av de tre professurerna inom fysikens om­

råde innehavare, som kommer att företräda sitt ämne även sedan den nya

institutionsbyggnaden tagits i bruk. Eftersom behoven av forskningsutrust-

ning blir mycket olika alltefter inriktningen av tjänstinnehavarnas forsk­

ning bör dylik utrustning beträffande de två professurerna i fysik för när­

varande anskaffas endast i en mera begränsad omfattning. Enligt kommit­

tén bör även beträffande en ny institution utrustning för speciella forsk­

ningsuppgifter anskaffas genom forskningsråden och icke belasta utrust-

ningsanslagen. Men i samband med nyutrustande av en institution bör dock

med anlitande av utrustningsanslag anskaffas den forskningsutrustning,

som svarar mot forskarnas allmänna forskningsinriktning. Med denna ut­

gångspunkt har kommittén sökt bilda sig en viss uppfattning i den här ak­

tuella frågan om senare tilläggsanskaffningar. Likväl vågar kommittén icke

göra annat uttalande, än att för vardera av de två nytillträdande professo­

rerna måhända något eller några hundratusental kronor skall vara tillräck­

liga för att i den utsträckning, som ovan antytts, förse honom med ytterli­

gare forskningsutrustning. Framställningar härom bör göras i den ordning,

som gäller för anslagsframställningar.

Kommittén anser, att inom fysikens område behoven av utrustning för

undervisningen är synnerligen betydande. Kostnaderna därför utgöra i själva

verket en mycket stor del av den totala utrustningskostnaden. Det är emel­

lertid omöjligt att dra eu gränslinje mellan den utrustning, som är avsedd

för undervisning, och forskningsutrustningen. Visserligen kan kostnaden

för apparatutrustningen för det s. k. övningslaboratoriet, där den elemen­

tära undervisningen meddelas, approximativt anges — den rör sig omkring

300 000 kronor — men nämnda summa svarar inte på långt när emot den

totala kostnaden för laboratoriet och utgör en ännu mindre del av kostna­

derna för den inredning och utrustning, som erfordras för undervisningen

på olika stadier. I stor utsträckning utnyttjas utrustningen såväl för forsk­

ning som för undervisning.

Den allra största kostnadsposten i utrustningskommitténs förslag utgör

posten för apparatur för undervisning och forskning. Den belöper sig å något

mer än 800 000 kronor. Eu del därav gäller elektrisk och elektronisk appa­

ratur. Inom experimentell forskning i allmänhet och därvid särskilt inom

fysiken gör sig behovet av elektroniska hjälpmedel hastigt alltmera gäl­

lande. I stor utsträckning förutsätter forskningen tillgång till dylik appara­

tur. Denna är emellertid mycket kostsam.

Den av utrustningskommittén beräknade kostnadsramen för inredning

och utrustning av ifrågavarande institutioner för fysik innebär en totalkost-

252

nåd av 1 930 000 kronor. Denna siffra anser kommittén kunna utgöra en

hållbar kostnadsram, dock att ett överskridande av ramen kan föranledas

av dels fortsatt allmän prisstegring eller inträffande mera väsentlig pris­

stegring på enstaka grupper utrustning, dels av den snabba tekniska ut­

vecklingen framtvingad anskaffning av apparatur av annan konstruktion

eller av andra typer än som beräknats, dels ock kostnader för helt nytill­

kommen vetenskaplig apparatur i vissa fall.

Departementschefen. Inledningsvis vill jag erinra därom, att jag i årets

statsverksproposition (VIII ht, s. 148) uttalat, att jag med hänsyn till det

statsfinansiella läget icke funnit mig kunna för nästa budgetår i full ut­

sträckning tillmötesgå de olika utrustningskommittéernas förslag angående

vare sig medelsanvisningar under olika utrustningsanslag eller beställnings-

bemyndiganden samt att jag i nuvarande läge icke heller ansett mig böra

taga slutlig ställning till de kostnadsramar, som av de olika utrustnings-

kommittéerna förordats för vissa projekt.

1954 års utrustningskommitté har föreslagit att för nästa budgetår till

inredning och utrustning av fysiska institutets nybyggnad anvisas ett be­

lopp av 1 360 000 kronor. För egen del förordar jag, att ett belopp av

1 000 000 kronor beräknas för ändamålet under budgetåret 1959/60.

Vad härefter beträffar kanslerns anslagsäskanden anser jag mig böra

beräkna ett medelsbehov för nästa budgetår av 40 000 kronor till inredning

och utrustning av genetiska institutet samt 80 000 kronor för samma ända­

mål i fråga om psykologiska institutets nya lokaler. Jag beräknar vidare

25 000 kronor för pedagogiska institutet och samma belopp för de konst­

historiska instituten. 1 fråga om den kvartärgeologiska avdelningen vid geo­

logiska institutet föreslår jag ett till 20 000 kronor begränsat belopp. Vidare

förordar jag, att 13 000 kronor beräknas för högskolans stats- och rätts­

vetenskapliga avdelning samt 30 000 kronor för statistiska institutet. Slutli­

gen beräknar jag i likhet med kanslern ett belopp av 64 000 kronor för in­

redning och utrustning av de nya lokalerna vid kemiska övningslaborato-

riet. Jag finner ej skäl beräkna medel för särskilda administrationskostna­

der m. m. i samband med utrustningen av de nya lokalerna.

Vid bifall till vad jag nu förordat torde utgiftsposten till inredning och

utrustning av nya lokaler böra för nästa budgetår uppföras med (1 000 000 +

40 000 + 80 000 + 25 000 + 25 000 + 20 000 + 13 000 + 30 000 + 64 000 =)

1 297 000 kronor eller med ett 797 000 kronor högre belopp än innevarande

budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

7. Bidrag till vissa institutioner

I gällande huvudstat för Stockholms högskola är denna utgiftspost upp­

förd med 263 400 kronor, vilket belopp fördelats på följande sätt.

253

1. Bidrag till nordiska museet ............................................................... 48 200

2. Bidrag till psykotekniska institutet................................................ 73 800

3. Bidrag till ryska institutet.................................................................. 61 400

4. Bidrag till den internationella engelskspråkiga kursverksam­

heten vid högskolan (the International Graduate School for

English Speaking Students) ................................................................. 80 000

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

Summa kronor 263 400

Högskolan har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår föreslagit, att

förevarande utgiftspost höjes med 57 600 kronor för förstärkning av bidraget

till ryska institutet.

Kanslern förordar, att ifrågavarande utgiftspost uppräknas med 16 800

kronor för att möjliggöra anställande av Dimitrij Sovré, dipl. phil., vid

ryska institutet såsom arvodesanställd befattningshavare med lön, motsva­

rande 15 löneklassen, löneplan A.

Departementschefen. Jag är icke beredd att förorda några förändringar

beträffande förevarande utgiftspost. Posten bör sålunda för nästa budgetår

upptagas med oförändrat belopp, 263 400 kronor.

8. Pensioner och livräntor

Denna utgiftspost är nu uppförd med förslagsvis 385 000 kronor och

disponeras sålunda:

1. Huvudmansavgifter, förslagsvis ......................................................... 345 000

2. Pensioner och livräntor, förslagsvis.................................................... 40 000

Summa kronor 385 000

Kanslern föreslår, att denna utgiftspost uppräknas till 600 000 kronor

med hänsyn till dels den av riksdagen förra året (prop. 1958: 104) beslutade

löneregleringen för vissa befattningshavargrupper vid universitet och hög­

skolor m. m. (i runt tal 170 000 kronor), dels ock nya av honom föreslagna

tjänster (i runt tal 45 000 kronor) eller tillhopa med 215 000 kronor.

Departementschefen. Enligt mina beräkningar bör denna utgiftspost för

nästa budgetår uppföras med 595 000 kronor, vilket är 210 000 kronor mer

än för innevarande budgetår.

Huvudstatens inkomstsida. Anslagsbehovet

Högskolan har beräknat intäkterna — utöver statsbidrag och bidrag från

Stockholms stad — sålunda (inom parentes angives förändringarna i för­

hållande till nu gällande huvudstat):

254

Avkastning från högskolans fonder.................................. 550 000

(+ 20 000)

Hyror och arrenden ............................................................. 11 100

Bidrag från enskilt håll .................................................... 44 600 (+ 1 800)

Diverse inkomster ................................................................. 2 000 (— 500)

Avkastning från högskolans fonder. Kanslern tillstyrker

den av styrelsen företagna uppräkningen av denna inkomstpost.

Hyror och arrenden. Kanslern tillstyrker, att posten upptages

med oförändrat belopp.

Bidrag från enskilt håll. Denna inkomstpost synes kanslern

böra upptagas med av styrelsen angivet belopp, 44 600 kronor.

Diverse inkomster. Kanslern tillstyrker, att ifrågavarande in­

komstpost sänkes till 2 000 kronor.

Departementschefen. Mot beräkningen av intäkterna — utöver stats­

bidrag och bidrag från Stockholms stad — har jag ingen erinran. För an­

slagssummans avrundning bör dock posten »Diverse inkomster» upptagas

med 2700 kronor. Jag beräknar alltså inkomsterna utöver statsbidraget och

bidraget från Stockholms stad sålunda:

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Avkastning från högskolans fonder ........................................................ 550 000

Hyror och arrenden ........................................................................................ 11 100

Bidrag från enskilt håll ............................................................................... 44 600

Diverse inkomster............................................................................................ 2 700

608 400

Jag har i det föregående förordat, att huvudstatens utgiftssida skulle be­

räknas sålunda:

Avlöningar, förslagsvis............................................................................. 11 169 000

Omkostnader, förslagsvis ........................................................................ 1 254 000

Materiel m. m................................................................................................ 1 120 000

Nyanskaffning av apparater m. m........................................................ 400 000

Engångskostnader för byggnadsarbeten ........................................... 475 000

Inredning och utrustning av nya lokaler........................................... 1 297 000

Bidrag till vissa institutioner................................................................. 263 400

Pensioner och livräntor .......................................................................... 595 000

16 573 400

Anslagssumman skulle vid bifall till vad jag föreslagit komma att uppgå

till (16 573 400 — 608 400 =) 15 965 000 kronor. För täckande av detta be­

lopp torde böra utgå bidrag från Stockholms stad med 1 200 000 kronor —

d. v. s. med bidragets maximibelopp — samt bidrag från staten med åter­

stoden eller 14 765 000 kronor. Förslagsanslaget till Bidrag till Stockholms

högskola bör alltså för nästa budgetår uppföras med sistnämnda belopp,

vilket innebär en anslagshöjning med 2 751 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

255

X. Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat hem­

ställer jag, att Kungl. Maj :t måtte, såvitt gäller åttonde huvudtiteln, föreslå

riksdagen att

I. a) godkänna följande personalförteckning för vissa

forskardocenttjänster m. in., att tillämpas tills vidare från

och med budgetåret 1959/60:

Personalförteckning

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ae 19

Lönegrad

5 forskardocenter ........................................................... Ae 24

14 forskarassistenter ....................................................... Ae 21;

b) godkänna följande avlöningsstat för vissa forskar­

docenttjänster in. in., att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1959/60:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal, för­

slagsvis ...................................................................... 2 150 000

2. Rörligt tillägg, förslagsvis .................................. 410 000

3. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................................................. 18 000

Summa kronor 2 578 000;

c) till Vissa forskardocenttjänster m. m. för budgetåret

1959/60 anvisa ett förslagsanslag av 2 578 000 kronor; II.

II. för budgetåret 1959/60 anvisa

a) till Biträdeshjälp m. m. åt docenter ett reservations­

anslag av 320 000 kronor;

b) till Uppsala universitet: Materiel in. m. ett reservations­

anslag av 2 390 000 kronor;

c) till Lunds universitet: Materiel m. m. ett reservations­

anslag av 2 290 000 kronor;

d) till Göteborgs universitet: Materiel m. m. ett reserva­

tionsanslag av 1 090 000 kronor;

e) till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel

m. m. ett reservationsanslag av 1 470 000 kronor;

f) till Tandläkarliögskolan i Stockholm: Materiel in. m. ett

reservationsanslag av 170 000 kronor;

g) till Tandläkarliögskolan i Malmö: Materiel in. m. ett

reservationsanslag av 115 000 kronor;

256

h) till Tekniska högskolan i Stockholm: Materiel m. m. ett

reservationsanslag av 1 900 000 kronor;

i) till Chalmers tekniska högskola: Materiel m. m. ett

reservationsanslag av 1 460 000 kronor;

j) till Statens medicinska forskningsråd: Förvaltnings­

kostnader ett förslagsanslag av 160 000 kronor;

k) till Statens medicinska forskningsråd: Medicinsk forsk­

ning ett reservationsanslag av 5 050 000 kronor;

l) till Humanistisk forskning ett reservationsanslag av

1 300 000 kronor;

in) till Statens råd för samhällsforskning: Förvaltnings­

kostnader ett förslagsanslag av 45 000 kronor;

n) till Statens råd för samhällsforskning: Samhällsforsk­

ning ett reservationsanslag av 910 000 kronor;

o) till Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Förvalt­

ningskostnader ett förslagsanslag av 130 000 kronor;

p) till Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Natur­

vetenskaplig forskning ett reservationsanslag av 5 100 000

kronor;

q) till Atomforskning ett reservationsanslag av 5 240 000

kronor;

III. a) godkänna följande personalförteckning för de sär­

skilda forskartjänsterna, att tillämpas tills vidare från och

med budgetåret 1959/60:

Personalförteckning

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ae 19

Lönegrad

24 forskare............................................................................... Ae 24;

b) godkänna följande stat för de särskilda forskartjäns­

terna, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1959/60:

Stat

Avlöningar

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis .................................................... 547 000

2. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 82 000

3. Kompensation för höjda folkpensions­

avgifter, förslagsvis .................................. 4 000 633 000

Omkostnader

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ................ 200

2. Reseersättningar, förslagsvis ................ 1 800

2 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Summa kronor 635 000;

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 ur 105!)

257

c) till Särskilda forskartjänster för budgetåret 1959/GO

anvisa ett förslagsanslag av 635 000 kronor;

IV. a) godkänna följande personalförteckning för statens

psykologisk-pedagogiska bibliotek, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1959/60:

Personalförteckning

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än Ae 10

Lönegrad

1 bibliotekarie ...................................................................... Ae 23;

b) godkänna följande stat för statens psykologisk-peda­

gogiska bibliotek, att tillämpas tills vidare från och med bud­

getåret 1959/60:

Stat

Avlöningar

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal 51 500

2. Rörligt tillägg, förslagsvis ......................... 8 000

3. Kompensation för höjda folkpensionsav­

gifter, förslagsvis ........................................... 400 59 900

Omkostnader

1. Sjukvård, förslagsvis .................................. 100

2. Expenser, förslagsvis .................................. 5 000

5 100

Summa kronor 65 000;

c) till Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek för bud­

getåret 1959/60 anvisa ett förslagsanslag av 65 000 kronor;

V. till Dokinköp och bokbindning vid statens psykologisk­

pedagogiska bibliotek för budgetåret 1959/60 anvisa ett reser­

vationsanslag av 20 000 kronor; VI.

VI. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1959/60, vidtaga de änd­

ringar i personalförteckningen för Stockholms högskola, som

föranledes av vad jag i det föregående anfört;

b) godkänna följande huvudstat för Stockholms högskola,

att tillämpas under budgetåret 1959/60:

17 Ilihang till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 105

258

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 ur 195!)

Huvudstat

Utgifter

1. Avlöningar, förslagsvis ...................................... 11 169 000

2. Omkostnader, förslagsvis

............................ 1 254 000

3. Materiel in. in........................................................... 1 120 000

4. Nyanskaffning av apparater in. in................... 400 000

5. Engångskostnader för byggnadsarbeten

475 000

6. Inredning och utrustning av nya lokaler

1 297 000

7. Bidrag till vissa institutioner ......................... 263 400

8. Pensioner och livräntor, förslagsvis .......... 595 000

Summa kronor 16 573 400

Inkomster

1. Avkastning från högskolans fonder .......... 550 000

2. Hyror och arrenden ........................................... 11 100

3. Bidrag från enskilt håll

44 600

4. Diverse inkomster ............................................... 2 700

5. Bidrag från Stockholms stad

1 200 000

6. Bidrag från staten ............................................... 14 765 000

Summa kronor 16 573 400;

c) till Bidrag till Stockholms högskola för hudgetåret

1959/60 anvisa ett förslagsanslag av 14 765 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den ly­

delse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sanfrid Fenger

Kungl. Maj:ts proposition nr i05 år 1959

259

Bilaga

(se sid. 108)

Förteckning över clct antal assistenttimmar inom de filosofiska fakulteternas ämnen,

som budgetåret 1939/60 md avdelas för forskning och allmänt institutionsarbete

Ämne

Uppsala

universitet

Lunds

universitet

Göteborgs

universitet

Stockholms

högskola

Filosofi (teoretisk och praktisk) . ..

1 000

1 000

500

1 000

Historia...................................................

Klassisk fornkunskap och antikens

2 000

2 000

1 000

3 000

historia (motsvarande)...................

Konsthistoria med konstteori (mot-

500

1 000

500

500

svarande)............................................

500

500

500

1 000

Litteraturhistoria med

p

oetik.........

Nordisk och jämf. fornkunskap (mot-

2 000

2 000

1 000

2 000

svarande)............................................

500

500

—

500

Nordisk och jämf. folklivsforskning

500

500

—

—

Egyptologi..............................................

500

—

—

—

Idé- och lärdomshistoria...................

500

—

—

—

Musikforskning.....................................

500

—

—

—

Religionshistoria...................................

500

—

—

500

Teaterhistoria........................................

—

—

—

500

Ekonomisk historia.............................

1 000

1 000

1 000

1 000

Företagsekonomi..................................

1 000

1 000

—

—

Nationalekonomi1.................................

1 000

1 000

1 000

3 000

Pedagogik och pedagogisk psykologi

1 000

1 000

1 000

1 000

Psykologi...............................................

1 000

1 000

1 000

1 000

Sociologi..................................................

1 000

1 000

1 000

1 000

Statistik..................................................

1 000

l 000

1 000

1 000

Statskunskap.........................................

Klassiska språk (latinska och gre-

1 000

1 000

1 000

1 500

kiska språken)..................................

1 000

1 000

1 000

500

Nordiska språk (motsvarande)........

2 500

2 000

1 000

2 000

Engelska språket................................

2 000

1 000

1 000

2 000

Romanska språk..................................

1 000

1 000

1 000

1 000

Tyska språket.......................................

1 000

1 000

1 000

1 000

Slaviska språk......................................

500

500

250

500

Semitiska språk (motsvarande)....

Sanskrit med jämf. indoeuropeisk

500

500

500

språkforskning (motsvarande) . . .

500

500

500

—

Finsk-ugriska språk............................

500

—

—

—

Fonetik....................................................

—

500

—

—

Astronomi...............................................

2 000

1 500

—

—

Matematik (motsvarande).................

Mekanik och matematisk fysik (mot-

2 500

:i ooo

1 000

2 500

svarande)............................................

Försäkringsmatematik och matema-

1 000

2 000

—

1 000

tisk statistik.....................................

—

—

—

1 000

Fysik......................................................

(i 000

G 000

—

5 000

Kemi (motsvarande)..........................

10 000

8 000

—

G 000

Meteorologi............................................

2 000

—

—

—

Fllektricitctslära....................................

1

000

—

—

—

Botanik...................................................

2 500

2 500

—

2 000

Geografi (natur- och kulturgeografi)

2 000

2 000

1 000

2 000

Geologi (motsvarande).......................

2 500

2 500

—

2 500

Växtbiologi............................................

1 000

(so botanik)

—

—

Zoofysiologi...........................................

1 000

1 000

—

—

Zoologi (motsvarande)........................

2 500

2 000

—

3 000

Ärftlighetslära.......................................

—

1 500

—

1 000

Limnologi...............................................

1 000

1 000

—

Marin botanik.......................................

—

—

500

—

Oceanografi............................................

—

----

1 000

1

-

1 Vid Stockholms högskola har även räknats den till stats- och rättsvetenskapliga avdelningen

hörande professuren i nationalekonomi med finansvetenskap.

260

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I.

Inledning....................................................................................................................................................... 4

IT

Forskningens villkor och behov................................................................................................. 7

1. Statistiska data.................................................................................................................................. 7

2. Upprustningsprogrannnet i dess huvuddrag............................................................ 15

3. Departementschefen....................................................................................................................... 39

III. Forskarkarriären...................................................................................................................................... 45

1. Allmänna synpunkter................................................................................................................... 45

2. Assistenter och amanuenser ................................................................................................ 53

3. Forskarassistenter........................................................................................................................... 65

4. Docenter................................................................................................................................................. 73

5. Lektorer................................................................................................................................................... 80

6. Professorer in. fl............................................................................................................................... 85

7. Departementschefen....................................................................................................................... 106

IV. Den personella basorganisationen............................................................................................. 120

1. Biträdespersonal................................................................................................................................ 121

2. Kvalificerad personal i basorganisationen................................................................. 134

3. Särskild basorganisation knuten till docenttjänsterna..................................... 137

4. Departementschefen....................................................................................................................... 140

V. Biträdespersonal för särskilda forskningsändamål....................................................... 147

1. Utredningen.......................................................................................................................................... 147

2. Yttranden............................................................................................................................................... 149

3. Departementschefen..................................................................................................................... 150

VI. Materielanslagen....................................................................................................................................... 152

1. Utredningen.......................................................................................................................................... 152

2. Yttranden............................................................................................................................................... 155

3. Departementschefen....................................................................................................................... 159

VII. Forskningsråden........................................................................................................................................ 162

1. Statistiska data och allmänna synpunkter................................................................. 162

2. Medicinsk forskning....................................................................................................................... 175

3. Humanistisk forskning................................................................................................................ 180

4. Forskning inom samhällsvetenskap, rättsvetenskap, pedagogik och

psykologi .............................................................................................................................................. 187

5. Naturvetenskaplig forskning.................................................................................................. 194

6. Atomforskning................................................................................................................................... 200

7. Teknisk forskning............................................................................................................................ 205

8. Departementschefen....................................................................................................................... 210

VIII.

Särskilda forskartjänster................................................................................................................. 217

1. Utredningen.......................................................................................................................................... 217

2. Yttranden............................................................................................................................................... 218

3. Departementschefen....................................................................................................................... 221

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 ur 1950

261

Sill.

IX. Anslagsberäkningar

för budgetåret 1959/60......................................................................... 223

1. Vissa forskardocenttjänster m. m....................................................................................... 224

2. Biträdeshjälp m. m. åt docenter........................................................................................ 225

3. Vissa materielanslag...................................................................................................................... 226

4. Forskningsråd...................................................................................................................................... 226

5. Särskilda forskartjänster............................................................................................................ 228

6

. Verksamheten vid psykologisk-pedagogiska biblioteket.................................. 228

7. Bidrag till Stockholms högskola........................................................................................ 229

Huvudstatens utgiftsida........................................................................................................... 230

1. Avlöningar................................................................................................................................. 230

2. Omkostnader........................................................................................................................... 244

3. Materiel in. m.......................................................................................................................... 246

4. Nyanskaffning av apparater in. m....................................................................... 246

5. Engångskostnader för byggnadsarbeten........................................................... 247

6

. Inredning och utrustning av nya lokaler....................................................... 248

7. Bidrag till vissa institutioner.................................................................................. 252

8

. Pensioner och livräntor................................................................................................. 253

Huvudstatens inkomstsida. Anslagsbehovet........................................................... 253

X.

Hemställan........................................................................................................................................................ 255

Bilaga................................................................................................................................................................................ 259