SOU 1958:32

1955 års universitetsutredning

N 4-0 G(

uå (— _ Cija,

&( *. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

$%?

STATEINS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1958z32 - Ecklesiastikdepartementet

FORSKNINGENS VILLKOR OCH BEHOV

195;5 ÅRS UNIVERSITETSUTREDNING

V

Stockholm 1958

QUI

10. 11. 12.

14. 15.

30. 31. 32.

Anm. Om särkild tryckort ej angives, neisebokstävena till det departement,

Statens oifentliga utredningar 1958

Kronologisk förteckning

Vägplan för5verige. 1. Riktlinjer och förslag samt kartbiigor. Idun. 226 3. K. Vägplan förSverige. 2. Expertutredningar och övriga textnagor. Idun. 243 5. K.

. Utredning m vissa förhållanden vid konserve- ringsforsknigslnstitutet. Marcus. 270 s. H.

Promemoria med förslag om iondförvaltning 11121. m.si1 samand med en utbyggd pensionering. un. s. 5

. Permanent :ördeskadeskydd. Idun. 547 5. Jo. .Författningstredningen. 1. Kandidatnominering vid andrakmmarval. Av L. Sköld. Idun. 355 s. Ju. . Småbrukarsidet. Marcus. 120 3. Jo. . Gemensam iordisk hälsovårdsutbildning. Nor- stedt. 95 s. ) . Häradsrätts sammansättning i brottmål. Idun. 24 s. Ju. Förslag till 'arumärkeslag. Idun. 464 s. Ju. Reserverna är högre utbildning. Idun. 124 8. E. Civilförsvarutbildningen. Idun. 176 s. 1. . Clvilförsvarts organisation. Idun. 465 5. I. Regeringsaretet. Idun. 164 s. Ju. Hälsovård en öppen sjukvård i landstingsom- radena. Idu. 429 s. [. . Betänkande med förslag till allmän tjänste- pliktslag m.m. Idun. 154 s. s. Socialförsäking och rehabilitering. Kihlström. 87 S. S. . Gotland. Idn. 195 s. 8. . Supplemeninr 9 till Sveriges familjenamn 1920. Statens Repoduktionsanstalt. 05 s. Fi. . Behandlingnem och mentalsjukhem för barn och ungdomar. :lun. 78 s. !. . Lärarbrist ch läraröverskott. Idun. 110 5. E. . Tornedalsutedningen. Idun. 234 s. s. . Sjukreseerattningar. Kihlström. 128 s. S. . Bättre matptatis. Idun. 91 s. Jo. Ändrad utbdnlng av tandtekniker. Idun. 56 5. E. . Regionsjukården. Idun. 338 s. 7 st. bilagor. I. Förslag tillförenklingar i vissa delar av aktie- bolagslagen Norstedt. 205 s. u J . .Reviderad lationalbudget för år 1958. Marcus. I—VII + 15 S. Fl.

.Författningutredningen. 3. Majoritetsval. Nor-

stedt. 481 s.+ 1 kartbilaga. Ju. skogsvårde å enskilda skogar. Idun. 279 5. Jo. Nordiskt ehnomiskt samarbete. Idun. 186 5. H. Forskninges villkor och behov. Idun. 2911. E.

mentet. Jo. Wombruksdepartementet.

är tryckorten 5 under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. _ecklesiastikdeparw.

tockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begyn-.

Ecklesiastikdeparlementez

FORSKNINGENS VILLKOR OCH BEHOV

1955 ÅRS UNIVERSITETSUTREDNING

V

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB

STOCKHOLM 1958

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet

Den 30 juni 1955 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepar- tementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag angående universitetens och högskolornas uppgifter och be- hov. De med stöd av detta bemyndigande tillkallade sakkunniga har an- tagit benämningen 1955 års universitetsutredning.

De riktlinjer, som borde vara vägledande för universitetsutredningens arbete, angavs i departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet den 30 juni 1955, Vilket yttrande återfinnes i utredningens betänkande I, Den akademiska undervisningen. Forskarrekryteringen (SOU 1957:24), som med skrivelse den 29 juni 1957 överlämnades till departementschefen.

Sedan detta första betänkande avlämnades, har utredningens samman- sättning såtillvida ändrats, att Herr Statsrådet den 21 november 1957 beslöt att frånträda uppdraget såsom utredningens ordförande och samtidigt beslöt dels att uppdraga åt ledamoten av utredningen, professorn Torgny Segerstedt att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete, dels att till ledamot av utredningen utse dess sekreterare, byråchefen numera i eckle- siastikdepartementet Sven Torsten Moberg.

Efter framställning från utredningen har departementschefen den 10 mars 1958 tillkallat hyrådirektören vid tekniska högskolan i Stockholm Folke Anders Georg Hagström och civilingenjören Gunnar Axel Hambraeus att såsom experter biträda utredningen.

Sedan ledamoten av utredningen, byråchefen S. T. Moberg den 10 ja- nuari 1958 förordnats att vara byråchef i ecklesiastikdepartementet och samtidigt därmed entledigats från uppdraget att vara utredningens sekre- terare, uppdrog departementschefen den 27 januari 1958 åt utredningens biträdande sekreterare, filosofie licentiaten Carl Gustaf Håkan Berg att tjänstgöra såsom sekreterare hos utredningen. Den 24 februari 1958 upp-

drog departementschefen åt filosofie kandidaten Lars Gustav Johansson att tjänstgöra såsom biträdande sekreterare hos utredningen.

Under hela sin verksamhet har utredningen sett som sin största arbets- uppgift den del av utredningsuppdraget, som gäller en långsiktig bedöm- ning av den akademiska arbetsmarknadens tillgångs— och efterfrågesidor och på en sådan bedömning grundade förslag rörande dimensioneringen av olika grenar av det högre utbildningsväsendel. Det gäller här en planlägg- ning i syfte att sätta samhället i stånd att med sikte på framtidens uppgif- ter tillvarataga studiebegåvningarna och forskarbegåvningarna.

Med hänsyn till önskvärdheten av att ha ett så fast underlag som möj- ligt för de allmänna bedömningar, som måste ligga till grund för denna läng- siktiga planering av universitetens och högskolornas utbyggnad, fann utred- ningen redan i början av sitt arbete det nödvändigt att på grundval av redan föreliggande statistiskt material själv igångsätta eller på annat sätt med— verka till ett flertal sinsemellan fristående särskilda undersökningar rö- rande tendenser på den akademiska arbetsmarknaden m. 111. En utgångs— punkt har därvid varit 1949 års arbetskraftsutrednings undersökningar rö- rande arbetskraftsbehovet inom offentlig verksamhet. En annan utgångs— punkt har varit de i olika sammanhang, framförallt av realskoleutredningen, företagna beräkningarna rörande det framtida behovet av lärare för det högre skolväsendet. Dessa och andra redan företagna undersökningar har utredningen sökt komplettera. Bl. a. har utredningen inom sitt sekretariat utfört en inventering av samtliga år 1955 yrkesverksamma akademiker med examina vid olika fakulteter och högskolor. Denna inventering har under titeln Akademikerräkningen 1955 med skrivelse den 17 december 1957 av- lämnats såsom utredningens andra betänkande (SOU 19:37:51). Vidare uppdrog utredningen redan under hösten 1955 åt numera professorn Kjell Härnqvist att göra en omfattande undersökning rörande reserverna för högre utbildning, särskilt reserverna för matematisk-teknisk utbildning. Denna undersökning kunde preliminärt offentliggöras redan i januari 1957, och den slutgiltiga undersökningsrapporten har med skrivelse den 10 januari 1958 avlämnats såsom utredningens tredje betänkande (Reser- verna för högre utbildning. Beräkningar och metoddiskussion, SOU 1958:11 ). Slutligen har utredningen med skrivelse den 16 maj 1958 som sitt fjärde betänkande avlämnat en av undervisningsrådet Ragnar Lund- blad genomförd undersökning rörande skolans behov av lärare med akade- misk utbildning (Lärarbrist och läraröverskott. SOU 1958: 21).

Ytterligare ett antal undersökningar rörande den framtida akademiska ar- betsmarknadens efterfrågesida har företagits dels av utredningen själv, dels efter samråd eller i samarbete med universitetsutredningen av olika myndigheter och organisationer. En del av dessa redovisas i den skrivelse

till departementschefen, med vilken utredningen överlämnade sitt ovan— nämnda fjärde betänkande.

Det stod från början klart, att insamlandet och värderingen av det mate- rial som måste ligga till grund för en långsiktsplan för utbyggnaden av vårt högre utbildningsväsende måste bli tidskrävande. Lika uppenbart var, att omedelbara åtgärder var av nöden, om universitet och högskolor skulle bli i stånd att meddela en adekvat undervisning och forskarhandledning åt det år från är allt större antal studenter, som strömmade till de högre läro— anstalterna. Utredningen har därför funnit det nödvändigt och riktigt att parallellt med materialinsamlingen för en långsiktig upprustningsplan sär- behandla vissa brådskande problem och lägga fram förslag rörande dessas lösning. Detta gällde till en början undervisningsorganisationen vid de filo— sofiska fakulteterna.

Utredningen framlade redan i oktober månad 1955 förslag om ett allmänt beredskapsanslag till förstärkning av de filosofiska fakulteternas undervis- ningsresurser. Detta s. k. förstärkningsanslag upptogs i riksstaten från och med budgetåret 1956/57. Efter samråd med representanter för Chalmers tekniska högskola väckte utredningen vidare i februari månad 1956 förslag om en provisoriskt anordnad lärarutbildning i ämnena fysik och teoretisk fysik vid denna högskola, vilken utbildning också kom till stånd från och med läsåret 1956/57. Ett år senare kompletterade utredningen detta initiativ genom en framställning om motsvarande utbildning även i ämnet kemi vid samma högskola. Efter beslut av statsmakterna kunde denna utbildning påbörjas under läsåret 1957/58.

Efter dessa framställningar om olika mera provisoriska åtgärder framlade utredningen i sitt den 29 juni 1957 dagtecknade första betänkande defini— tiva förslag, som syftade till att permanent tillförsäkra de fria filosofiska fakulteterna tillräckliga resurser för att meddela en adekvat utbildning åt ett stigande antal studenter. Genom proposition och riksdagsbeslut inneva— rande år har statsmakterna godtagit dessa utredningens förslag.

Lika väl som samhällets behov av akademiskt utbildad arbetskraft krävde en snabb upprustning av den akademiska undervisningens resurser, lika väl erfordrades enligt utredningens mening omedelbara åtgärder till för— stärkning av resurserna för forskning och forskarutbildning.

I detta syfte framlade utredningen redan i det första betänkandet vissa. förslag, som syftade till att lägga en grund för forskningens expansion, näm- ligen förslagen om förbättrade licentiand- och doktorandstipendier, om anslag till ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet samt om för— stärkning av universitetens s. k. apparatanslag. Även dessa förslag har under innevarande år godtagits av statsmakterna.

Utredningens nu föreliggande betänkande syftar till att bygga vidare på denna grund. Här föreslås sålunda olika åtgärder, som siktar till stimule-

rande av forskarrekryteringen och förbättring av forskarnas arbetsmöj- ligheter.

Liksom då det gällde förstärkning av undervisningsresurserna vid de fi: losofiska fakulteterna har utredningen då det nu gäller åtgärder till för- stärkning av forskningens resurser strävat att så konstruera sina för- slag, att de dels kan läggas till grund för en omedelbar upprustning av befintliga läroanstalters resurser, men dels även kan komma till använd- ning då det gäller dimensioneringen av personal och anslag för nya veten- skapsgrenar, nya utbildningslinjer och nya fakulteter eller högskolor. Med förslagen i det första och detta betänkande menar sig sålunda utredningen ha förberett och underlättat genomförandet av den arbetsuppgift som nu närmast förestår i utredningsarbetet, nämligen uppgiften att på grundval av delvis redan publicerat statistiskt material skissera ett program för en lång— siktig utbyggnad av hela universitets- och högskoleväsendet och för dimen- sioneringen och lokaliseringen av olika utbildningslinjer, fakulteter och högskolor.

Utredningens här framlagda förslag avser icke hela universitets— och högskoleväsendet. Då farmaceutiska institutet och jordbrukets tre hög- skolor för närvarande är föremål för särskilt tillkallade sakkunnigas ut- redningsarbete, har utredningen nämligen icke ansett sig här böra behandla dessa läroanstalters förhållanden eller den där bedrivna forskningens villkor och behov. Ej heller har utredningen i sin behandling av de statliga forsk— ningsrådens organisation och medelsbehov inbegripit jordbrukets forsk- ningsråd, detta emedan dessa frågor till betydande del måste vara avhängiga av de resurser och den organisation man ger åt de tre under jordbruksdepar— tementet lydande högskolorna. Utredningen föreställer sig emellertid, att vissa av de riktlinjer för en förstärkning av forskningens resurser, som utredningen här framlägger skall visa sig möjliga att tillämpa även för övriga högskolors del. I fråga om forskarkarriärens utformning har utred- ningen samrått med representanter för jordbruksdepartementets högskole— utredningar.

Förutom de i det föregående nämnda statistiska undersökningarna har utredningen, sedan det första tryckta betänkandet avlämnades, den 23 oktober 1957 avgivit remissyttrande över av skolöverstyrelsen den 8 april 1957 framlagt förslag angående utbildning för lärartjänster i teoretiska läroämnen.

Till utredningen för övervägande i samband med fullgörandet av dess uppdrag överlämnade skrivelser från riksdagen samt från myndigheter, organisationer och enskilda kommer utredningen att redovisa i samband med avlämnandet av ett senare betänkande.

Under hänvisning till vad ovan anförts rörande utredningsarbetets plan- läggning och bedrivande får universitetsutredningen härmed vördsamt överlämna sitt betänkande V, Forskningens villkor och behov. Ledamoten av utredningen, f. d. regeringsrådet Henning Fransén har av hälsoskäl varit förhindrad att deltaga i utarbetandet av detta betänkande. Experterna Hag- ström och Hambraeus har deltagit i utarbetandet av hela betänkandet.

Stockholm den 20 september 1958

Torgny Segerstedt

Sune Bergström Sven Moberg Ingvar Svennilson

/ Håkan Berg

' ifltä'tfalfmim? mu'm lm? till; ,;uumu'rat gi :; i :hhakftmm då då")!!! |n'14mu.v,|.td|'m 'a'zmirn': ut 'mewnbni .i ... m.. .".f

4,ij "”lägg-DHJ Jil-"hfl där: "Milli!- __Iévt' "u::ulh'm'i .! "|lt_.'l;ilwi£l'1|l ;.w nmt'iJ (m I krön.-311113? myt.-nara! .:u- '_tmtnepmtri' 'mntl'nlt .Juiimpm". .. 3,” .b .! .rr". tili' "t: l.: ,.

'; |||.

"" m::tl' :idtlrjlrwiaåf .3jt3mhrid'pl m:)iv 'Ji: tel.!rf" ,'"1.d:. .it. :" f:: att iJ'Jll. tu.-alu ,-. .» . r| Ju

' .'liimitclnh lill. :||:”): .!_- . l'aim: .:l” '.!1: .H.! [ lif-, ..1' '..n !: |i Runn”: lim.-fl "l». :.:13 '. | .;.'|:' _ _ ' .! '_'. .! ' lik-"f iådllf'qltfi till l'! :l: ”i. , .Je'. -:: _ |, 1! _ _ , . . II.:I ”J.. _ i; ”IW-*I”! ru" MT ' r-å- ,, ' :)Lpifinlju'if. 'm !gu'l. . , x:”tätlhwi [: o' ". '! .'ÄÄ'TV'JQ'rau "du”. mmetnåtx'sw, : ,'_' '_ '7 _ . * . .-1' - | .

Förkortningar I tabeller, tablåer och diagram användes, där ej annat angives, följande förkort— ningar: teol.fak. = de teologiska fakulteterna vid Uppsala och Lunds universitet. jur.fak. = de juridiska fakulteterna vid Uppsala och Lunds universitet samt stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola. hum.fak. = de humanistiska fakulteterna (tidigare humanistiska sektionerna

av de filosofiska fakulteterna) vid Uppsala och Lunds universitet, humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola samt den filo— sofiska fakulteten vid Göteborgs universitet.

mat.-nat.fak. = de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna vid Uppsala och Lunds universitet och matematisk—11aturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola. med.fak. = de medicinska fakulteterna vid Uppsala, Lunds och Göteborgs universitet (tidigare medicinska högskolan i Göteborg) samt karo- linska institutet. samhällsv.ä. = de samhällsvetenskapliga ämnena ekonomisk historia, företags— ekonomi, kulturgeografi, nationalekonomi, sociologi, statistik och statskunskap. tekn.högsk. = tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola. jordbr.högsk. = lantbrukshögskolan, skogshögskolan samt veterinärhögskolan. handelshögsk. = handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg. GCI = gymnastiska centralinstitutet.

Inledning

Forskning är en faktor av dominerande betydelse för ett modernt samhälle. Dess resultat utgör förutsättningen för framsteg inom både den andliga och den materiella kulturen.

Naturvetenskaplig och teknisk forskning ligger till grund för det allt intensivare utnyttjandet av energitillgångar och råmaterial, som icke en— dast skall täcka behoven hos världens snabbt växande befolkning utan även räcka till för en avsevärd höjning av levnadsstandarden. Medicinsk forskning har ökat antalet produktiva år i människans liv, undanröjt mycket mänskligt lidande och betvingat svåra och förhärjande folksjukdomar.

Forskningen påskyndar den process, varigenom den mänskliga arbets- kraften frigöres från tungt och tidskrävande arbete och nya samhälls- grupper får möjligheter till utbildning och- bildning. Samhällsvetenskaplig och övrig humanistisk forskning ger oss djupare inblick i mänskliga, histo- riska och sociala sammanhang, berikar därmed den enskildes tillvaro och underlättar samarbetet i ett alltmera komplicerat samhällsliv.

Genom stärkt stöd åt forskning och vetenskaplig utbildning underlättar vi sålunda våra möjligheter att på ett lyckosamt sätt genomföra det sociala reformverket och vidareutveckla vårt folks materiella och andliga standard.

Universitetsutredningen har -— som kommer att framgå av nästa kapitel — försökt bedöma de statliga forskningsinsatsernas utveckling under ef- terkrigstiden och därvid kunnat konstatera att en betydande ökning av forskningsanslagen skett, särskilt under de allra senaste åren, även om denna utveckling till mycket stor del betingas av den kraftiga utbyggna- den av den målinriktade forskningen på atomenergiens område. Utred- ningen betraktar utvecklingen mot ökade insatser för forskningen och ökad andel för forskningsanslagen inom ramen för de samlade statsutgifterna som utomordentligt glädjande och som ett tecken på en växande insikt om forskningens betydelse för hela vår samhällsutveckling. Det är utredningens övertygelse, att forskningsvolymens omfattning måste ytterligare ökas, både genom att nya områden göres till föremål för vetenskapliga under- sökningar och genom intensivare forskning inom redan bearbetade fält.

De senaste årens händelser inom medicin och teknik har med allt större tydlighet klarlagt forskningens och den högre vetenskapliga utbildningens betydelse för ett lands välstånd. Det är därför enligt utredningens me- 2—806899

ning av livsviktig betydelse, att allt göres för att vårt land skall kunna följa med den internationella utvecklingen inom forskningen och att Sverige i framtiden, liksom nu, har sådana resurser, att det är i stånd att lämna bidrag till den internationella vetenskapen.

Hur självklar det vetenskapliga arbetets centrala ställning än kan synas, är det likväl utredningens övertygelse att forskningens betydelse för de ekonomiska resursernas utveckling på längre sikt ej tillräckligt beaktats. Alla investeringsbehov har att konkurrera med omedelbara konsumtions- krav, och modern forskning kräver stora insatser av personal och betydande kapitalinvesteringar.

Det är visserligen icke möjligt att mot varandra väga forskningens resul— tat och kostnader för att på så sätt komma fram till en lämplig avvägning gentemot andra utgifter i folkhushållet. De direkta och indirekta verk- ningarna av forskningens framsteg sträcker sig alltför långt och är alltför invävda i den allmänna samhällsutvecklingen för att detta skulle vara möjligt. Man får i detta avseende nöja sig med mera allmänna övervägan- den, även om man på enskilda områden kan finna slående exempel på att forskningsutgifternas räntabilitet är hög.

Som utredningens beräkningar av forskningsvolymen i första kapitlet visar, är den årliga utgiften för forskningsverksamhet i vårt land relativt begränsad. Storleksordningen är cirka 400 miljoner kronor eller omkring 0,7 procent av bruttonationalprodukten. Drygt hälften av forskningsutgif- terna faller på det allmänna. Utredningen finner det uppenbart att även en fördubbling av dessa utgifter skulle ge en avkastning, som väl kunde göra utgiftsökningen motiverad i jämförelse med andra ändamål. När utred- ningen föreslår en mycket mera blygsam utgiftsökning under de närmaste åren, är det helt enkelt därför att ökade forskningsresurser endast så små- ningom kan mobiliseras. Att i detta avseende genomföra en så snabb och stor utveckling som möjligt blir enligt utredningens uppfattning den natur- liga målsättningen för samhällets politik. Det finns ingen risk för att man därvid kommer att gå utöver vad som i jämförelse med andra samhälls- utgifter är räntabelt.

Detta utesluter givetvis icke att de medel som disponeras för forskarutbild- ning och forskning måste användas så effektivt som möjligt.

Det är med hänsyn härtill av stort värde, att befintliga institutionslokaler och akademiska lärarkrafter vid behov kan utnyttjas för undervisning, forskning och forskarutbildning även för andra examina eller andra verk- samhetsfält än som ursprungligen motiverat institutionens eller lärarbefatt- ningens tillkomst. Den genom utredningens initiativ sedan något år be- drivna undervisningen i ämnena fysik och kemi för filosofie studerande vid Chalmers tekniska högskola är ett exempel på det slag av samarbete som utredningen härvidlag tänker på, och det är utredningens förhopp- ning att de erfarenheter som här vinnes skall bli till god ledning vid det

fortsatta planläggningsarbetet för det högre utbildningsväsendets och forsk- ningens expansion.

Ett annat uttryck för utredningens strävan att utnyttja forskningsansla- gen ekonomiskt är dess förslag att samtidigt som de fasta akademiska in- stitutionerna ges förbättrade och likvärdiga resurser för forskning och forskarhandledning, en betydande del av de samlade forskningsresurserna hålles fri att sättas in där detta bedömes vara särskilt angeläget. Härige- nom hoppas utredningen att det skall vara möjligt att tillgodose det dubbla syftet att ge forskningen kraftigt förbättrade resurser och samtidigt skapa garantier för ett effektivt utnyttjande av de i och för sig betydande anslags- ökningar för forskningsändamål, som utredningen anser oundgängliga.

Den trånga sektionen när det gäller att utveckla landets forsknings- resurser är rekryteringen av forskningsbegåvningar. En breddad forskar- rekrytering framstår därför såsom ett av den vetenskapliga upprustningens allra mest betydelsefulla moment. Den åstadkommes dels genom rent rekry- teringsfrämjande åtgärder, dels och kanske framför allt genom att man bygger upp en forskarkarriär.

Härvid måste universiteten och högskolorna självklart komma i cent- rum. Det är vid dem som studenterna genom sin grundläggande utbildning ledes in på forskarhanan och det är i regel vid dem som den unge veten- skapsmannen får sin forskarhandledning och sin första kontakt med forsk- ningen. Universiteten och högskolorna spelar alltså en mycket viktig roll som rekryteringsbas för forskningen både inom och utom universiteten.

Utredningens förslag i fråga om forskarhanans utformning koncentrerar sig sålunda till den akademiska forskarkarriären. Men förslagen är utfor- made under beaktande av att universitetens och högskolornas forskarut- bildning icke blott skall underhålla en allt intensivare forskning vid de högre läroanstalterna själva utan även skall möjliggöra en ökad rekrytering till vetenskaplig verksamhet av olika slag utanför dessa.

Universitetens och högskolornas uppgift i forskningen gäller emellertid icke blott forskarrekrytering och utbildning av unga forskare. De är också centra för en självständig och fri grundforskning av den största betydelse för vårt samhälles utveckling. Utredningens undersökning rörande forsk- ningens omfattning och kostnader under år 1955 har visat att nära två tredjedelar av samtliga då aktiva forskare var knutna till universitet och högskolor.

För forskarutbildning och forskning vid universitet och högskolor ford- ras betydande personella och materiella resurser. Dessa bör för att bli utnyttjade på bästa sätt dels fast knytas till läroanstalterna, dels i form av ramanslag ställas till forskningsrådens förfogande.

Utredningen framlägger i detta betänkande förslag om den akademiska forskarkarriärens utformning och om den för institutionernas funktions-

duglighet nödvändiga basorganisationens förstärkning. Därjämte föreslår utredningen, att forskningsråden skall få ökade möjligheter att verka som stödjande och" initiativtagande organ. Utredningen föreslår inga namngivna tjänster eller preciserade anslag för enskilda institutioner. I enlighet med sina direktiv har utredningen i sina förslag i stället sökt ange ramar och' riktlinjer för en förstärkning av universitetens och högskolornas resurser med hänsyn till forskningen. De så formulerade allmänna principerna bör även kunna tillämpas vid ett framtida planerande av nya läroanstalter.

' Den följande framställningen är så disponerad, att i första kapitlet ges en beskrivande framställning av forskningens omfattning och kostnader är 1955 och de statliga forskningsanslagens utveckling under efterkrigstiden. I andra kapitlet lämnas en allmän, motiverande översikt av utredningens förslag. Dessa förslags närmare innebörd utvecklas i tredje kapitlet vad forskarkarriäre—n beträffar och i fjärde kapitlet i fråga om basorganisatio- nens personella och materiella tillgångar. I femte kapitlet framlägger ut- redningen si—na förslag i fråga om forskningsråden.

Frågorna om institutionsbyggnader behandlas icke, eftersom utredningen avser att återkomma till dessa frågor i ett senare betänkande. Med hänsyn till att utredningens här framlagda förslag kommer att leda till en successiv ökning av den forskande personalen vill utredningen dock understryka nöd- vändigheten av en omedelbar och väsentlig ökning av anslagen till investe- ringar i universitetens och högskolornas institutionsbyggnader.

I ett senare sammanhang avser utredningen även att behandla vissa frågor rörande de.” högre läroanstalternas och forskningsrådens organisation och administration, vilka är av direkt betydelse för forskning och forsknings- undervisning.

FÖRSTA KlAPITLET

Statistiska data om svensk forskning

A. F orskningsvolymsundersökningen

] direktiven till universitetsutredningen framhöll dåvarande departements— chefen, att utredningen borde försöka ge svar på frågan, hur stor den totala forskningsvolymen i verkligheten är. Därvid borde utredningen, förutom forskningen vid universitet och högskolor, inbegripa även den synnerligen omfattande forskning, som bedrives vid halvstatliga och enskilda fristående institut och laboratorier samt inom näringslivet och av olika organisationer. Vidare syntes utredningen böra belysa, i vilka former forskning av olika slag för närvarande bedrives. På grundval av dessa undersökningar borde utredningen slutligen —— under beaktande av våra statsfinansiella resurser _- göra upp en plan för de nödvändiga forskningsbehovens tillgodoseende.

I anledning härav och med stöd av departementschefens särskilda bemyn- digande genom beslut den 16 januari 1956 har utredningen genomfört en statistisk undersökning rörande forskningens totala volym. Som mått har utredningen därvid använt dels summan av för forskning förbrukade medel under kalenderåret 1955, dels antalet i forskningsarbete sysselsatta personer den 1 december 1955, varvid detta antal fördelats på dels forskare, dels vad som med ett samlande namn skulle kunna kallas forskningsbiträden.

Undersökningen har genomförts genom ett antal delundersökningar, av vilka de tre största gällt forskningen vid universitet och högskolor, forsk- ningen vid statliga och statsunderstödda inrättningar utanför universitet och högskolor samt den tekniska och naturvetenskapliga forskningen inom industrien. För uppläggningen av den sistnämnda av dessa delundersök- ningar har utredningen samarbetat med Ingeniörsvetenskapsakademien, som även åtagit sig insamlingsarbetet och vissa delar av bearbetningen. I övrigt har undersökningen utförts inom universitetsutredningens sekretariat, närmast av politices studeranden Marja W'alldén. Bearbetningen slutfördes inom sekretariatet under år 1957.

Huvudsvårigheten vid undersökningens uppläggning gällde definitionen av begreppet forskning. I viss mån olika avgränsningar måste göras i sam- band med de olika delundersökningarna. Här skall endast understrykas, att riktpunkten hela tiden varit att göra en sådan avgränsning, att från forsk- ning uteslutits allt s. k. utvecklingsarbete, d. v. s. verksamhet som huvud- sakligen har karaktär av produktionskontroll, tjänster till allmänheten eller

rutinmässigt insamlande av data etc.1 Det måste här understrykas, att de avgränsningar som gjorts är gjorda i och för denna undersökning och så— lunda icke överensstämmer med motsvarande avgränsningar i andra _— in- hemska eller utländska — undersökningar inom förevarande område. Un- dersökningens resultat är sålunda —— det vill utredningen uttryckligen fram- hålla — icke utan vidare jämförbara med resultaten av undersökningar rörande forskningens omfattning i andra länder.

Avgränsningen av begreppet forskning har sålunda medvetet och såvitt möjligt konsekvent gjorts relativt snäv. Å andra sidan har utredningen strävat efter att i sin inventering inbegripa all grundforskning, således även den grundforskning som bedrives för försvarets räkning, främst vid för- svarets forskningsanstalt.

Det bör vidare redan från början starkt understrykas, att det försök som här gjorts att kartlägga forskningens omfattning och villkor, även i det praktiska detaljarbetet varit förenat med stora vanskligheter. Både vid uppgiftslämnandet och vid bearbetningen har det varit nödvändigt att göra approximationer, grundade på allmänna och delvis rent subjektiva bedöm— ningar. Därav följer, att resultaten icke kan pressas i detaljerna, t. ex. för jämförelser mellan forskningsaktiviteten vid en universitetsinstitution på ett håll och den vid motsvarande institution på ett annat håll. Utredningens huvudsträvan _ vid utarbetandet av frågeformulären, vid kontakter med uppgiftslämnare och vid bearbetningen av inkommet material _— har varit att i görligaste mån hålla fast vid såvitt möjligt likformiga definitioner och att sålunda söka få fram en bild, som i stora drag anger riktiga storleks- ordningar och riktiga proportioner. Något annat torde ej heller ha avsetts med det i utredningsdirektiven anvisade undersökningsuppdraget.

Som ett bihang till detta betänkande lämnas närmare redogörelser för de olika delundersökningarna och dessas resultat. Här skall endast ges en sammanfattning av resultaten med ett försök till bestämning av forskningens volym år 1955 och olika finansieringskällors betydelse för svensk forskning vid denna tidpunkt. Ett försök skall också göras att beskriva de statliga forskningsutgifternas utveckling under efterkrigstiden.

]. Antalet i forskningsarbete sysselsatta hösten 1955 I tabell 1 redovisas ett sammandrag av de olika delundersökningarnas inven- tering av samtliga i forskningsarbete sysselsatta personer hösten 1955. Härvid har medtagits endast sådana personer som ansetts ha haft som en huvuduppgift att antingen själva bedriva aktiv forskning eller att biträda i forskningsarbete. I vissa av delundersökningarna (t. ex. den beträffande universitets— och högskoleinstitutionerna) har särskilt redovisats de per- 1 Rörande i delundersökningarna använda definitioner av begreppet forskning se bihanget, s. 225 f. (forskningen vid universitet och högskolor), 241 (forskningen vid vissa statliga och stats- understödda inrättningar utanför universitet och högskolor) och 248 f. (naturvetenskaplig och teknisk forskning inom industrien).

soner, som visserligen varit sysselsatta i forskningsarbete men som icke haft detta arbete som en huvuduppgift. Dessa personer ingår sålunda icke i siffrorna i tabell 1. Delundersökningen rörande forskningen inom industrien tog sikte uteslutande på den personal, som haft forskningsarbete som en huvuduppgift, och denna delundersöknings siffror har därför kunnat utan vidare tagas in i tabellen.

För de forskningsinstitutioner, som det icke varit möjligt att kartlägga genom enkätundersökningar, måste däremot uppskattningar göras. Det gäller den samhällsvetenskapliga forskningen vid statistiska verk och vid statliga och privata utredningsinstitut. Här har hela personalen och samt- liga kostnader vid vissa institutioner fått anses representera den rena forsk- ningspersonalen och de rena forskningskostnaderna vid samtliga ifråga-

Tabell ]. Antalet forskare och antalet forskningsbiträden med forskningsarbete som en huvuduppgift den 1 december 1955 med fördelning på forskningsområden

Antalet Antalet Antalet forsk- . . ningsbitr. per Forskmngsområde forskande forsknings- . . .. 100 forskande akademiker bitraden ak a d 1. Teologisk forskning (vid univ.) ................ 113 3 2 2. Juridisk forskning (vid univ. och Sthlms högsk.) 62 3. Samhällsv. forskning: a) vid univ. o. Sthlms högsk .................. 211 44 21 b) vid handelshögsk .......................... 75 23 31 0) vid statistiska verk och vissa utredningsinst. . 171 ? ? 4. Övrig humanistisk forskning: a) vid univ. o. Sthlms högsk .................. 918 97 11 b) vid museer och arkiv ...................... 105 ? '? c) vid vetenskapl. bibliotek ................... 69 134 194

d) vid vissa andra statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor1 ............................... 33 ? ?

5. Medicinsk forskning:

a) vid univ. och högsk. (inkl. farm.inst., tandl.— högsk. och GCI) .......................... 1 101 697 63

b) vid icke-undervisningskliniker ....... . ...... 49 ? ?

c) vid vissa statliga och statsunderstödda forsk— ningsinstitutioner utanför universitet och hög- skolor1 ................................... 73 ? ? 1 6. Naturvetenskap]. och tekn. forskning: a) vid univ. och Sthlms högsk ................. 698 324 46 b) vid de tekn. högsk. ....................... 412 280 68 0) vid jordbr. högsk .......................... 210 201 96 ' d) vid Wenner-Grens inst., vetenskapsakad. och branschf.-inst. ........................... 149 140 94

e) vid vissa andra statl. och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolorl ............................... 587 21 335 2204 f) inom industrien ........................... 714 2 129 298 Totalt 5 750 5 407+7 | 3100

1 En uppräkning av de viktigaste av dessa institutioner ges i bihanget, s. 241. 2 Inkl. medicinsk forskning vid statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner (5 c). 3 Denna kvot är beräknad endast för de forskningsområden, inom vilka antalet forsknings- lbiträden är känt, således med uteslutande av grupperna 3 c, 4 b och d samt 5 b.

varande verk och inrättningar. Beträffande de vetenskapliga biblioteken och de fyra största 'museernal har antagits att halva personalstyrkan har forskningsarbete som en huvuduppgift, och beträffande arkiven och övriga museer har räknats med 30 % av personalen.

I högra delen av tabellen har antalet forskningsbiträden satts i relation till antalet forskande akademiker. Vi ser, att biträdesstaben är mycket liten inom teologisk, juridisk och även inom humanistisk forskning, medan man inom naturvetenskaplig-teknisk och medicinsk forskning i allmänhet har mellan ett halvt och ett biträde per forskare. Vid de statliga och statsunder- stödda institutionerna utanför läroanstalterna när liian upp till två biträ- 'den per forskare, och inom industrien är motsvarande tall tre biträden per forskare.2

I nedanstående tablå har den i tabellen redovisade forskande personalen 'dels förts samman i de tre huvudsakliga forskningsområdena (den huma- nistiska forskningen i vid mening, den medicinska forskningen och den naturvetenskaplig-tekniska forskningen) och dels fördelats efter vederbö- rande forskningsinstitutions karaktär av universitets/högskoleinstitution eller ej. Härvid har de stora vetenskapliga biblioteken förts till gruppen universitets- och högskoleinstitutioner, medan däremot NVenner-Grens in- stitut, vetenskapsakademien och de statsunderstödda branschforsknings- instituten hänförts till gruppen utanför universitet och högskolor.

Forskande aka- Därav demiker med

. forskning som vid univ. och utanför univ. Forskningsområde en huvuduppgift högsk. och högsk.

antal % antal % antal %

Teologisk, juridisk, samhällsvetenskaplig och övrig humanistisk forskning. ..... 1 757 31 1 448 82 - 309 18 Medicinsk forskning ................... 1 223 21 1 101 90 122 10 Naturvetenskaplig och teknisk forskning . 2 770 48 1 320 48 1 450 52 Totalt 5 750 100 3 869 67 1 881 33

Vi ser, att nära hälften av samtliga aktiva forskare är sysselsatt inom naturvetenskaplig och teknisk forskning, medan en femtedel är verksam inom den medicinska forskningen och återstoden _ knappt en tredjedel av samtliga — tillhör de i vid mening humanistiska disciplinerna.

Det alldeles övervägande flertalet av forskarna inom medicinsk och huma- nistisk forskning tillhör universitets- och högskoleinstitutioner, medan däremot drygt hälften av alla forskare inom naturvetenskap och teknik är verksam vid institutioner utanför _de egentliga läroanstalterna. Vill man

1 Se bihanget, s. 264. 2 Vissa något mera detaljerade jämförelser mellan forskningens biträdesresurser inom forsk- ningsinstitutioner av olika slag görs i bihanget, s. 233 f. och 253 f.

hänföra Wenner-Grens institut, vetenskapsakademien och de statsunder- stödda branschforskningsinstituten till gruppen universitets- och högskole— institutioner, blir relationstalen föga förändrade: 53 % av forskarna är verksamma vid universitets- och högskoleinstitutioner i denna vidare me- ning och 47 % utanför dessa, men likafullt är strukturskillnaden i jämförelse med humanistisk och medicinsk forskning påtaglig.

Av samtliga på hösten 1955 verksamma forskare var, som synes av tablån, två tredjedelar knutna till universitets- och högskoleinstitutioner.

För att ge en bild av hur stor andel av samtliga akademiker som vid under- sökningstillfället var sysselsatt med aktiv forskning, har i tabell 2 de fors- kande akademikerna fördelats efter näringsgren enligt den indelning som användes i den officiella statistiken. Vidare redovisas hela antalet yrkes- verksamma akademiker under 65 års ålder inom de olika näringsgrenarna. Dessa siffror är hämtade från universitetsutredningens akademikerräkning (SOU 1957: 51, s. 42), vilken liksom nu ifrågavarande undersökning gäller förhållandena på hösten 1955.

Tabell 2. Antalcl akademiker med forskning som en huvuduppgift den 1 december 1955 mot bakgrund av hela antalet yrkesverksamma akademiker vid samma tidpunkt. Fördel- ning efter näringsgren

Yrkesverksamma ' Akademiker med akademiker enl. . . _ .. , forskning som en _ Akademikerrak- h d .

Näringsgren ningen uvu uppgift .

antal % antal % Undervisning och vetenskaplig verksamhet1 ...... 10 855 22,9 3 642 63,3 Statlig och kommunal förvaltning .............. 7 791 16,4 2113 2,0 Hälso- och sjukvård]L .......................... 11 621 24,5 1 223 21,3 Industrien ................................... 6 809 14,4 714 12,4 Organisationer3 ............................... 903 1,9 458 1,0 Övriga verksamhets- och n.":iringsgrenar5 ......... 9 431 19,9 —- —

Totalt 47 410 100 5 750 100

1 Lärarpersonalen vid de medicinska fakulteterna, tandläkarhögskolorna, farmaceutiska institutet och GCI ingår under rubriken Hälso- och sjukvård. 2 Personal vid statistiska verk. 3 Arbetsgivar- och löntagarorganisationer, bransch- och näringsorganisationer, ideella och politiska organisationer samt »övriga organisationer». 4 Inkl. forskande personal vid konjunkturinstitutet. 5 Litterär och konstnärlig verksamhet, religionsvård (lärarpersonal och aktiva forskare inom de teologiska fakulteterna ingår dock under rubriken Undervisning och vetenskaplig verksamhet), samfärdsel, varuhandel, bank- och försäkringsverksamhet, advokatverksamhct, patent-, ingen- jörs- och arkitektbyråer, hokförings- och revisionsverksamhet samt annons- och reklambyråer, fastighetsförvaltning m. m.

Totalsiffrorna 47 410 yrkesverksamma akademiker och 5 750 personer med forskning som en huvuduppgift är icke fullt jämförbara, då den förra siffran endast innefattar i Sverige yrkesverksamma personer med (i all- mänhet) svensk akademisk examen, medan den senare siffran även inne-

fattar personer med utländsk examen och personer i ålder över 65 år. Av samtliga i forskningsinventeringen ingående akademiker, som ansetts vara åtminstone i någon mån aktivt verksamma forskare (sålunda inklusive per- soner som angivits icke ha forskning som en huvuduppgift), hade 435 (6,4 % av samtliga) utländsk examen, medan antalet »överåriga» kan uppskattas till 110. Med ledning härav skulle man måhända våga uppskatta antalet »överåriga» och antalet med utländsk examen bland akademiker med forsk- ning som en huvuduppgift till 450 personer, och siffran 5 750 bör då minskas med detta antal. Vi får då uppskattningsvis (5 750 — 450 =) 5 300 forskare i yrkesverksam ålder med svensk akademisk examen.

I siffran 47 410 yrkesverksamma akademiker i ålder under 65 år ingår 380 utlänningar, men å andra sidan saknas gymnastiklärarna samt uppskatt- ningsvis ca 2 000 akademiker som av olika anledningar fallit bort vid inven- teringen av antalet akademiker 1955. En överslagsberäkning (Akademiker- räkningen, s. 37) har givit en siffra på drygt 50 000 yrkesverksamma aka- demiker under 65 år. Om vi nu sätter siffran 5 300 forskare i yrkesverksam ålder med svensk akademisk examen i relation till siffran 50 000 yrkesverk- samma akademiker under 65 år, finner vi att vid slutet av år 1955 ungefär var tionde svensk akademiker (10,6 %) skulle ha varit aktivt verksam som forskare.

Det bör härvidlag understrykas, att det sålunda framräknade relations- talet endast gäller sådana forskare, som i inventeringen angivits ha forsk- ning som sin huvuduppgift eller som en av sina huvuduppgifter. Antalet akademiker som åtminstone i någon mån kunde betecknas som aktiva forskare är högre. I inventeringen har redovisats ytterligare 1 033 forskare eller, efter avdrag för utlänningar och »överåriga», uppskattningsvis 940 personer i ålder under 65 år med svensk examen såsom i någon mån aktiva forskare vid de forskningsinrättningar av olika slag som omfattas av undersökningen. Därtill kommer högst 800 personer, vilka redovisats såsom forskare utanför ifrågavarande institutioner (huvudsakligen präster, lärare och läkare utanför universitetsstäderna som på fritid arbetar med doktors- eller licentiatavhandlingar). Bruttoantalet personer i yrkesverksam ålder med svensk akademisk examen som i någon mån sysslar med forsk- ningsarbete —— i sitt yrkesarbete eller på fritid — skulle sålunda kunna uppskattas till cirka 7 000 eller 14 % av samtliga yrkesverksamma akade- miker.

I detta sammanhang kan det måhända vara av intresse att något studera frekvensen av forskare inom olika examenskategorier. I vidstående tablå redovisas dels forskarnas, dels samtliga yrkesverksamma akademikers rela- tiva fördelning på examenskategorier. Siffrorna bygger på hela antalet vid forskningsinstitutionerna verksamma forskare, sålunda inklusive personer som angivits icke ha forskning som en huvuduppgift. En viss korrektion har dock gjorts med hänsyn till att det alldeles övervägande antalet av

dem som redovisats inte ha forskning som en huvuduppgift torde tillhöra examenskategorierna medicinare och filosofer.

Teol. Jur. Med. Fil. _CiV-- CiV- Övr. ex. ex. ex. ex. "lg—' ek.- sv. ex. Totalt ex. ex.

% % % % % % % %

Andel av samtliga yrkesverksam- ma akademiker under 65 år enl. akademikerräkningen1 ......... 7,1 13,5 11,2 22,2 21,5 7,0 17,5 100 Andel av samtliga vid institu- tioner verksamma forskare med känd svensk examen .......... 2,0 1,4 17,6 47,3 22,6 1,1 8,0 100

1 Beräkningen gjord på grundval av tabell 6 i Akademikerräkningen (SOU 1957:51, s. 42).

2. För forskningsändamål förbrukade medel under år 1955

Som ett andra mått på forskningens omfattning har universitetsutred- ningen i sina undersökningar använt storleken av de för forskningsändamål förbrukade medlen under kalenderåret 1955. Strävan har dessutom varit att söka kartlägga olika finansieringskällors betydelse för forskningens olika grenar.

Beträffande forskningens kostnader gäller undersökningarna uteslutande driftskostnaderna. Det bedömdes nämligen som ogörligt att i en undersök- ning av detta slag söka få ett grepp även om kapitalinvesteringarna för forskningsändamål, detta dels med hänsyn till olikheterna i på skilda håll tillämpade avskrivningsregler, dels med hänsyn till att svårigheterna att i en enkätundersökning få till stånd en enhetlig gränsdragning mellan forskningsändamål och övriga ändamål med säkerhet skulle visat sig vara ännu större beträffande investeringar än beträffande driftskostnaderna.

Delvis som en konsekvens av att kapitalkostnaderna icke kunnat inbe- gripas i undersökningen har även vissa driftskostnader konsekvent uteslu- tits, nämligen utgifter för hyra, uppvärmning, lyse, städning etc. Utgifter för inredning och utrustning av nya lokaler liksom utgifter för inköp av vetenskaplig apparatur har däremot inbegripits bland forskningens drifts- kostnader.

Trots dessa avgränsningar av uppgiften visade det sig vara svårt att få ett mått på storleken av för rena forskningsändamål förbrukade driftsmedel under ett visst kalenderår. Av redogörelserna för de olika delundersök- ningarna framgår sålunda, att en av svårigheterna i detta sammanhang varit att på ett rimligt sätt avväga den del av de ordinarie akademiska lärarnas löner som kan anses vara att karaktärisera som utgifter för forsk- ningsändamål.

Här har utredningen efter överväganden kommit till den slutsatsen, att den del av den vid universitets- och högskoleinstitutionerna direkt stats- avlönade forskar- och biträdespersonalens löner, som år 1955 kan ha varit

hänförlig till vederbörandes uppgifter för forskningen, som ett genomsnitt för samtliga högre läroanstalter bör skattas till något mellan hälften och en tredjedel. Då utredningen stannat för att i sin redovisning räkna hälften (för klinisk-medicinsk forskning dock en tredjedel) av den fast anställda personalens löner till forskningsutgifterna, har utredningen varit medveten om att detta sannolikt innebär en överskattning av den insats, som ifråga- varande personal med läroanstalternas dåvarande resurser kunde göra i forskningen. Proportionen är sålunda snarare den önskvärda än den vid ifrågavarande tidpunkt faktiska, och utredningen vill därför starkt under- stryka, att en på här framlagda siffror baserad plan för ökade insatser för forskningen måste förutsätta en förstärkning av resurserna för universite- tens och högskolornas övriga uppgifter, främst då för den grundläggande undervisningen, varigenom professorer och laboratorer (motsvarande) kan ägna mera av sin tid åt forskning och forskarhandledning.

Vissa speciella svårigheter uppstod vid bearbetningen av de uppgifter som erhållits beträffande forskningen vid de medicinska undervisningsklini- kerna. Orsaken härtill var främst de mellan Kungl. Maj:t och de olika sjukhusen sinsemellan skiljaktigt utformade avtalen, som haft till följd att uppgiftslämnarna inte kunnat lämna helt jämförbara uppgifter. Detta medförde svårigheter vid fördelningen på forskning och övrigt (sjukvård, undervisning) av anslagen till avlöningar och materiel. Direkta forsknings- anslag (t. ex. från forskningsråd och motsvarande) beredde dock ej heller för denna del av undersökningen särskilda svårigheter.

På grundval av personuppgifter från undersökningen och med hjälp av vissa antaganden har dock vissa approximativa siffror kunnat framräknas, vilka bör ge en uppfattning om storleksordningen av de offentliga anslag som lämnats till denna typ av forskning. En närmare redogörelse för dessa antaganden lämnas i bihanget (s. 235 f.). Här må blott sägas, att utred- ningen, då det gäller den klinisk-medicinska forskningen, ansett det motive- rat att som forskningsutgifter räkna en tredjedel av lönerna till sådan fast anställd personal, som i någon utsträckning kan ägna sin tjänstgöring åt forskning eller biträde i forskningsarbete. '

I tabell 31 ges ett sammandrag av samtliga delundersökningars redovis- ning av för forskningsändamål förbrukade medel under år 1955. Tabellen är uppdelad efter forskningsområden på samma sätt som-tabell 1. Dess- utom har förbrukade anslag fördelats efter anslagsgivare. Riksstatsanslagen har dessutom fördelats efter huvudändamål (löner åt forskare; löner åt forsk- ningsbiträden; övrigt), i den mån en sådan uppdelning varit möjlig. Härvid har samtliga riksstatsanslag till fast anställda vid universitet och högskolor uppförts med halverat belopp utom beträffande personal knuten till de medicinska läroanstalternas undervisningskliniker. Denna personalkate-

* 1 Se 5. 30—31.

goris löner har, som ovan framhållits, uppförts endast med en tredjedel av de faktiska lönebeloppen.

Här må än en gång understrykas, att samtliga undersökningar rörande forskningens kostnader gällt driftskostnaderna exklusive kostnader för uppvärmning, belysning och städning. Byggnadskostnader eller däremot svarande avskrivningar har genomgående uteslutits, medan däremot kost- nader för inredning och utrustning av lokaler är medtagna.

Forskningsutgifterna för sådana personer, som uppgivits såsom forskare utanför ifrågavarande institutioner (huvudsakligen präster, läkare och lärare utanför universitetsstäderna som på fritid arbetar med gradual- eller licentiatavhandlingar) har icke kunnat redovisas i detalj. Endast en uppskattad summa av 300 000 kronor för fondanslag och anslag från stat- liga forskningsråd till personer utanför forskningsinstitutionerna har tagits med i tabell 3 bland »ospecificerade forskningsändamål».

Av summaraden i tabell 3 framgår, att den totala medelsförbrukningen för forskningsändamål under år 1955 uppgick till 206 miljoner kronor. Härav utgjordes drygt hälften eller 111 miljoner kronor av offentliga an- slagsmedel, medan 79 miljoner eller knappt 38 % av den totala medelsför- brukningen härrörde från privata anslag. Av denna summa kommer en- dast 1,3 miljoner kronor eller 0,6 % av den totala medelsförbrukningen från utlandet. Av återstoden, 16 miljoner kronor, är huvuddelen att hän- föra till kategorien offentliga medel, främst då de affärsdrivande verkens och de offentliga museernas egna driftsmedel (10,4 resp. 1,0 miljoner kronor).

Nedanstående tablå utgör ett sammandrag av den i tabell 3 redovisade totala medelsförbrukningen inom de tre huvudsakliga forskningsområdena och med fördelning på de tre huvudsakliga finansieringskällorna.

I diagram I illustreras proportionerna mellan de tre huvudområdenas forskningsutgifter och finansieringskällor.

Total Därav medels- offentliga privata övriga _ forbruk- anslags- ' anslags- anslag eller Forskningsområde ning 1955 medel medel medel 1 OOO-tal fy 1 OOO-tal 0/ 1 OOO-tal D/ 1 OOO-tal (7 kronor 0 kronor 0 kronor " kronor ” Teologisk, juridisk, samhälls- vetenskaplig och .övrig hu- . manistisk forskning ....... * 31 139 15 25 304 . 81 4 391 14 1 444 5 Medicinsk forskning ......... 29 822 14 24 453 82 4 177 14 1 192 4 Naturvetenskaplig och tek- ' , _ ' nisk forskning ............ 142 326 69 59 639 42 70 583 50 12 104 9 Ospecificerade forsknings- ändamål... .............. _ 2 853 1 1 413 50 40 1 1 400 49 Totalt 206 140 100 110 809 54 79 191 38 16 140 8

Tabell 3. Under år 1955 för forskningsändamål förbrukade medel. Fördelning på forskningsområden och anslagstyper. (Riksslatsan-

slag till avlöningar åt fast anställda vid universitet och högskolor har uppförts med halverade belopp; i fråga om personal vid under-

visningskliniker dock med en tredjedel av totala lönesumman )

Forskningsområde

Riksstatsanslag till

löner åt forskare löner åt forskn.- bitr.

övrigt

Summa riksstats— anslag

Anslag från statliga råd och fonder

Andra offentl. anslag

Summa oftentl. anslag

Privata anslag

sv. utl.

Summa priv. ansl.

Övriga anslag

Totalt

1.

Teologisk forskning: a) viduniv............. b) tidskr. och skriftserier. Juridisk forskning (vid univ. och Sthlms högsk). Samhällsv. forskn.: a) vid univ. och Sthlms högsk................ b) vid handelshögsk.. . . . . c) vid statistiska verk och vissa utredn.-institut. . d) tidskr. och skriftserier. Övrig humanistisk forsk- ning: a) vid univ. och Sthlms högsk................ b) vid arkiv och vissa museer.............. c) vid vetenskapliga hibliotek............. (1) vid vissa andra statliga och statsunderstödda forskn.-inst.. . . . . . . . . . e) tidskr. och skriftserier. Medicinsk forskning: a) vid univ. och högsk.

(inkl. farm. inst.,tandl.-

högsk. och GCI) . . . . . .

b) vid icke-undervisnings-

kliniker..............

c) vid vissa statliga och statsunderstödda forsk- ningsinstitutioner. . . . . d) tidskr. och skriftserier.

490 580 796 388 135 27 153 132 388 31 652 10 716 1 319 446

7 200 16 4 330 3 100 3 800

989 75

16 299

69 4 104 35

21

25

213 47

10

238 375+ ?

5.

60

2 004

116

1 000-lal kronor

22 97 152

346 201 + ? 800

14 30 1 603

130

673 10 763 1 629 645

7 200 26

4914 3676+? 4600+?

1 003 1 65

19 906

315

4 190 42

90 — 142 — 672 11 2 200 —

110 15

517+? 13+?

n.

400+?

78 -—— 113

ED

2 942 566 463 12 118 11 58 7

oo—

90 142 683 2 200 15

125 530+? 400+?

78 119 3 508

475 129 65

133

5 ?

1329

36

128

11 128

11 016+?

681 44 853 1 771 1 328

9 400 102 5 044 5 222 5 000 1 081 613

23 450

818

4 319 1 235

Riksstatsanslag till

Forskningsområde

löner ät forskn.- bitr. löner åt forskare

övrigt

Summa riksstats— anslag

Anslag från statliga råd och fonder

Andra offentl. anslag

Summa

Privata anslag

offentl. anslag

SV.

utl.

Summa priv. ansl.

Övriga anslag

Totalt

6. Naturvetenskap]. och tek-

nisk forskning: a) vid univ. och Sthlms högsk......... b) vid de tekn. högsk.. . . . c) vid jordbr. högsk.. . . . . (i) vid Wenner-Grens inst., vetenskapsakad. och branschforskn.-inst. . . . e) vid vissa statliga och statsunderstödda forskn.inst.. . . . . . . . . .. f) inom industrien. . . . . . . g) tidskr. och skriftserier. 7. Ospecificerade forsk-

ningsändamål:

a) tidskr. och skriftserier.

b)vissaför1ag

c) vissa anslag på riks— staten”..............

d) rådsanslag till kon— gresser..............

e) rådsanslag till privat- forskare utanför insti- tutionernas. . . . . . . . . ..

Totalt

3 035 704 2 423 552 1 864 648

318 131

2 122 1 442 1 406

874

1 ooo-tal kronor

5 861 4 417 3 918 1 323

33 251 299

78

964

2 475 2 511 503

737

1 797

116

(D

65

300

I

397 406 210 333

1 066 19

8 733 7 334 4 631 2 393

36 114

434

84

964 65 300

842 1 510 468

3 044 3 492 60 362 185 40

541 64

67

b

1 383 1 574 469 3 111 3 492 60 362 192 40 48 106 87

223

110 371

11 269

1100 11 300

10 164 9 014 5 187

5 727

49 977 60 362 1 895

224 1 300 964

65

300

93 271 11 712

5 826

110 809

77 870

1 321

79 191 16 140

206 140

Ersättning åt vissa opponenter vid disputationer. . . . . . . . . . . . Gästföreläsningar........................................ Ersättningar åt sakkunniga i hefordringsärenden. Vissa resebidrag till akademiska lärare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1. Egna driftsmedel. 2 En förteckning över dylika 1 riksstaten för budgetåret

Kronor

Bidrag till anordnande av internationella vetenskapliga kon-

gresser

50 000 65 000 . . 275 000 135 000

320 000

3 Summa uppskattad med ledning av uppgifter om av forskningsråd och fonder utdelade medel.

1955/56 upptagna anslag lämnas i följande tablå:

BidragtillSvenskainstitutetiRom....................... Bidrag till svenska kommittén för nordiskt-akademiskt sam— arbete

Kronor 93 700

25 000

Summa kronor 963 700

Diagram ]. Medelsförbrukning med fördelning på huvudsakliga finansieringskällor inom i vid mening humanistisk forskning, medicinsk forskning samt naturvetenskaplig och teknisk forskning under år 1955

I vid mening huma- Medicinsk forskning Naturvetenskaplig och teknisk forskning nistisk forskning 31,1 milj. 29,8 milj. 142,3 milj. kr. Förklaring:

privata anslagsmedel

. offentliga anslagsmedel D övriga anslag och medel

Vi ser, att de offentliga anslagen är den helt dominerande finansierings- källan för såväl den medicinska som den i vid mening humanistiska forsk- ningen. Naturvetenskaplig och teknisk forskning däremot finansieras till ungefär hälften genom privata medel och till den andra hälften genom offentliga medel, varvid dock de affärsdrivande verkens egna driftsmedel _svarar för 10 och de offentliga anslagen för 60 av de sammanlagt drygt 70 miljoner kronor det här rör sig om.

Totalt gick år 1955 hela 69 % av forskningsutgifterna till naturvetenskap- lig och teknisk forskning, medan den medicinskaforskningen *svarar för 14 % och den i vid mening humanistiska forskningen för 15 % av de totala forskningsutgifterna, Dessa proportioner skiljer sig väsentligt från mot- svarande proportioner för den forskande personalen,. vilket framgår av vidstående tablå samt av diagram II. —

Det måste understrykas, att vissa av de här givna "sifferuppgifterna grun- dar sig på relativt grova beräkningar. Särskilt gäller detta siffrorna för den i vid mening humanistiska forskningen utanför universitet och högskolor. Dessa siffror påverkas i hög grad av de beräkningar, som måst göras rö—

Humanistisk Naturveten- . . Medicinsk skaplig och forskmng 1 f l . t k . k Totalt vid mening ors nnng e ms forsknlng 1. Antal forskare vid universitet och högskolor ..................... 1 448 1 101 1 320 3 869 Medelsförbrukning (1 OOO—tal kro- nor) vid universitet och högskolor 14 677 23 450 24 365 62 492 Medelsförbrukning per forskare vid universitet och högskolor (1 OOO-tal kronor) .............. 10,1 21,3 18,4 16,2 2. Antal forskare utanför universitet och högskolor .................. [309] 122 1 450 1 881 Medelsförbrukning (1 OOO-tal kro— nor) för forskning utanför univer- sitet och högskolor ............. [16 462] 6 372 117 961 143 648 Medelsförbrukning per forskare utanför universitet och högskolor [53,3] 52,2 81,4 76,4 3. Totalt antal forskare. . .......... 1 757 1 223 2 770 5 750 Total medelsförbrukning (1 000- tal kr) ........................ 31 139 29 822 142 326 206 140 Medelsförbrukning per forskare (1 OOO-tal kronor) .............. 17,7 24,4 51,4 35,9

Diagram 11. Antal forskare och medelsförbrukning per forskare vid och utanför universitet och högskolor inom i vid mening humanistisk forskning, medicinsk forskning samt naturvetenskaplig

och teknisk forskning under år 1955

IOOO—ml kronor per Forskare Antal forskare

' 50 forskare - IOOO—tol ler/forskare

:. _ . n

= l000-tol ler/Forskare

50 forskare

%vid universnet och högskolor ]umnför universitet och högskolor

Weener-495929? lääoee'or'em _3225" llillillliiliilliliillinn" _,,,,,,,illiiiiiltliililiillll _E%?imtiliiiilllilitllllillm

Diagram III. Under år 1955 för forskning förbrukade medel med procentuell fördelning på löner till akademiker, löner till icke-akademiker (biträdespersonal) och utgifter för materiel m. m. (1) vid universitet och högskolor, (2) vid branschforskningsinstitut, vetenskapsakademiens forskningsinstitut och Wenner—Grens institut, (3) vid statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor (endast medicinsk, naturvetenskaplig och teknisk forskning) samt (4) inom industrien (endast naturvetenskaplig och teknisk forskning)

_ löner till akademiker.

löner till icke-akademiker (biträdespersonal).

D utgifter för materiel m. m.

. Universitet och högskolor . Branschforskningsinstitut, vetenskapsakademiens forskningsinstitut, Wenner—Grens institut. . Statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor (inom medicinsk, naturvetenskaplig och teknisk forskning). . Industrien (inom naturvetenskaplig och teknisk forskning).

rF— (»Nr-l-

rande antalet forskare och forskningsutgifternas storlek vid statistiska verk och vissa utredningsinstitut samt vid arkiv och museer (se därom bihanget, s. 262 ff. och 264 ff.). Med hänsyn, härtill har dessa siffror i tablån satts inom klammer.

I diagram II ges en sammanfattande illustration till tablåns siffror rö- rande antalet forskare och forskningsutgifternas storlek per forskare inom de tre huvudsakliga forskningsområdena.

Efter denna översikt av forskningens finansiering lämnas slutligen i diagram III en illustration, byggd på forskningsvolymsundersökningens ma- terial, av de för forskningsändamål under år 1955 förbrukade medlens rela- tiva fördelning på olika ändamål (löner till akademiker, löner till biträdes- personal och utgifter för materiel m. m.) inom fyra olika huvudtyper av forskningsinrättningar.

B. De statliga forskningsinsatsernas utveckling under efterkrigstiden

Med hänsyn till utredningens uppgift har det varit av särskild betydelse att belysa statens insatser för forskning. Utredningen har därför gjort ett försök att belysa utvecklingen av de statliga anslagen till forskningsända- mål under efterkrigstiden. Avsikten har varit att ge en mycket översiktlig bild av utvecklingen, och det har därför ansetts vara försvarligt att arbeta

med en relativt grov metod. Till en början har sålunda — liksom i forsk— ningsvolymsundersökningen —— endast driftsanslag medtagits, medan samt- liga kapitalinvesteringar lämnats åsido. För budgetåren 1946/47, 1950/51 och 1954/55—1958/59 har sålunda förtecknats samtliga under Egentliga statsutgifter på driftbudgeten uppförda anslag (utom ersättningar till statens allmänna fastighetsfond), vilka helt eller delvis avser forskning.1 Anslagen har därefter vägts med hänsyn till hur stor del av varje särskilt anslag, som kan anses ha gällt forskning i den inskränkta bemärkelse, som använts i forskningsvolymsundersökningen. Därvid har anslagen upp- delats i följande sju kategorier:

1. Anslag till forskningsråden, humanistiska fonden, atomkommittén och motsvarande. Dessa anslag har ansetts uteslutande gå till forskning i in- skränkt mening och har därför upptagits med hela beloppen.

2. Övriga anslag till rena forskningsinstitutioner eller eljest till rena forskningsändamål, t. ex. anslagen till försvarets forskningsanstalt, statens växtskyddsanstalt, Sveriges deltagande i tredje geofysiska året, ersättning åt sakkunniga i befordringsärenden. Dessa anslag har likaledes upptagits oreducerade. Till denna kategori har även förts anslagen till statistiska centralbyrån, vilka anslag därigenom fått representera kostnaderna för den samhällsvetenskapliga forskningen inom samtliga förvaltningar.

3. Anslag till akademierna, vilka reducerats till 75 % av anslagsbeloppen.

4. Anslag till universitet och högskolor samt bidrag till vissa forsknings— institutioner (särskilt branschforskningsinstituten), vilka anslag reducerats till hälften.

5. Anslag till museer och arkiv samt kungliga biblioteket och riksdags- biblioteket. Dessa anslag har likaledes reducerats till hälften.

6. Anslag till AB Atomenergi, internationellt atomenergisamarbete och delegationen för atomenergifrågor. Det förstnämnda anslaget har redu- cerats med belopp motsvarande utgifter för byggnads- och anläggnings- arbeten, varefter återstoden av dessa tre anslagsposter upptagits med halverat belopp.

7. Anslag till institutioner och ämbetsverk som bedriver viss grundforsk- ning, men vilkas verksamhet till betydande del består av administration, tjänster till allmänheten, tillämpad forskning eller mera rutinmässigt in— samlande av data. Som exempel på sådana anslag kan nämnas anslagen till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, nämnden för svensk språkvård, statens veterinärmedicinska anstalt och flygtekniska försöks- anstalten. Dessa anslag har reducerats till 25 % av beloppen. Vid denna klassificering har viss ledning kunnat hämtas ur primär- materialet till forskningsvolymsundersökningen, nämligen på så sätt att de olika verkens och inrättningarnas uppgifter om för rena forsknings-

1 För budgetåret 1958/59 grundar sig beräkningarna på förslagen i statsverkspropositionen A och däri åberopade specialpropositioner.

ändamål under år 1955 förbrukade medel från riksstatsanslag jämförts med motsvarande anslag i riksstaterna för budgetåren 1954/55 och 1955/56. En fullständig redogörelse för medtagna anslag och använda vägnings- koefficienter ges i bilaga 1. Summan av de på detta sätt reducerade (vägda) forskningsanslagen fram- går av nedanstående tablå.

Beräknade statliga anslag för rena forskningsändamål (1000-tal kronor)

1946/47 1950/51 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59

1. Forskningsråd och

fonder .............. 5 177 7 383 9 799 11 372 13 370 16 022 19 503 2. Forskningsinstitu-

tioner ............... 8 264 12 211 23 058 26 090 29 427 33 036 34 446 3. Akademier .......... 1 755 2 290 3 433 4 392 4 388 4 436 5 136 4. Universitet och hög-

skolor ............... 13 192 24 907 44 424 47 898 56 799 66 414 85 082 5. Atomenergiforskning

(anslagen under X ht) —— 1 855 4 636 8 344 16 700 29 915 48 990 6. Museer, arkiv och vissa

bibliotek ............ 1 763 2 636 4 267 4 347 4 796 5 004 5 685

7. Institutioner och äm- betsverk med viss forskning ............ 3 739 6 696 10 042 10 899 12 354 13 421 15 761

Summa 33 890 57 978 99 659 113 342 137 834 168 248 214 603

Vi kan konstatera, att summorna för de beräknade statsanslagen till rena forskningsändamål för budgetåren 1954/55 och 1955/56 (100 resp. 113 milj. kr.) relativt väl stämmer överens med den summa för offentliga anslags- medel till forskning, som forskningsvolymsundersökningen gav för kalen- deråret 1955 (111 milj. kr.).

För att ge en uppfattning av den verkliga utvecklingen är det emellertid nödvändigt att beräkna anslagen i ett enhetligt penningvärde.

Diagram IV illustrerar utvecklingen sådan denna ter sig, sedan de i tablån redovisade, beräknade forskningsanslagen för de olika budgetåren omräk- nats till dagens penningvärde.1 Diagrammet upptar dels en huvudkurva, som visar utvecklingen av de totala forskningsanslagen, sådana dessa be— räknats i tablån ovan, dels ytterligare en kurva, som beräknats på grund- val av anslagen till sådana ändamål, som är av speciellt intresse för uni- versitetsutredningens arbete, nämligen anslagen till universiteten, karo- linska institutet, Stockholms högskola, medicinska högskolan i Umeå, kost- nader för läkarutbildningen, tillfälliga förstärkningsanordningar vid uni- versiteten, atomkommittén, humanistiska fondens nämnd och forsknings-

1 Omräkningen har företagits med hjälp av socialstyrelsens konsumentprisindex. Som index för varje särskilt budgetår har därvid tagits genomsnittet av indextalen för de två i budgetåret ingående kalenderåren. Index för budgetåret 1957/58 har beräknats som ett genomsnitt av konsumentprisindex för månaderna oktober 1957—mars 1958. Den sålunda erhållna indexserien har sedan omräknats till en ny serie med index för mars 1958 =100. De för budgetåret 1958/59 1 tablån upptagna anslagen ingår utan omräkning.

Diagram IV. Beräknade statliga driftsanslag till rena forskningsändamål budgetåren 1946/47— 1958/59 (enhetligt penningvärde enligt konsumentprisindex mars 1958) MIU kr Totala Forsknings- 220 /onslag (beräknade) 200 _ IÖO *

|60 — / |40 — / uzo — / IOO / dörov TI” uanEFSITGie'I

/ och vissa högskolor 60 * _samt Vissa forsk— 60 4/ f,/' mngsrdd

40— ___________ ___-f 20 — ———————— Budget. år 49/47 50/51 54/55 55/56 56/57 57/58 56/59

råden (med undantag för flyg— och navalmedicinska nämnden och jord- brukets forskningsråd).

I syfte att underlätta jämförelsen med forskningsvolymsundersökningens resultatet har följande indexserie räknats fram för de totala beräknade forskningsanslagen på den statliga driftbudgeten (enhetligt penningvärde; 1955/56 : 100) :

1946/47 1950/51 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 44 64 92 100 116 136 169

Av denna indexserie framgår att statens totala reella utgifter för rena forskningsändamål ökade med 36 % mellan budgetåren 1955/56 och 1957/58. Motsvarande anslag i riksstaten för budgetåret 1958/59 innebär en höjning med 69 % jämfört med 1955/56. En mycket betydande ökning av statens direkta insatser för forskning har sålunda ägt rum under loppet av de allra senaste åren.

Den snabba utvecklingstakt, som statens insatser för forskningen har uppvisat under senare år, måste även ses i relation till ökningen av statens totala utgifter under samma tid. Nedanstående tablå ger en uppfattning om forskningens andel av de totala statsutgifterna under samma tidsperiod som diagram IV omsluter. Statsutgifterna omfattar endast egentliga stats- utgifter och är områknade i dagens (mars 1958) penningvärde.

Av tablån framgår att de statliga forskningsanslagen ej endast uppvisar en absolut utan även en procentuell ökning. Särskilt stark syns anslags- ökningen mellan 1957/58 och 1958/59 vara.

(Belopp i milj. kr. i penningvärde enligt konsumentprisindex

mars 1958 ) Beräknade forsk- Egentliga .. _ ningsanslag i % Budgetår statsutgifter på foråffäkgggåa av egentliga driftbudgeten * g g statsutgifter på driftbudgeten 1946/47 4 632 55 1,19 1950/51 6 193 81 1,31 1954/55 9 038 115 1,27 1955/56 9 247 126 1,36 1956/57 9 939 147 1,48 1957/58 10 381 170 1,64 1958/59 11 136 215 1,93

Det är frestande att i detta sammanhang söka göra en gissning om hur forskningsanslagen kommer att utveckla sig under en kommande femårs- period och hur stor del av de totala statsutgifterna, som kommer att gå till forskning. Beräkningar av denna typ måste med nödvändighet bli en lek med siffror. Låt oss för statsutgifterna antaga en ökning under åren fram till 1963/64 med samma genomsnittliga årliga belopp som under perioden 1954/55——1958/59 eller med i runt tal 525 miljoner kronor per år. Låt oss vidare antaga, att de totala anslagen till rena forskningsändamål under samma tid kommer att öka sin andel av statsutgifterna i samma takt som genomsnittligen under de fyra senaste åren eller med 0,17 pro- centenheter per år. Vi finner då som framgår av nedanstående tablå — att de statliga forskningsanslagen (beräknat belopp) för budgetåret 1963/64 skulle uppgå till 383 milj. kr. i dagens penningvärde eller 2,8 % av de totala egentliga statsutgifterna på driftbudgeten.

De relativa förändringarna av vissa viktigare delanslag till forskning uppvisar i diagram IV ej samma förlopp som totalanslaget. Sålunda innebär

(Belopp i milj. kr. ipenningvärde enligt konsumentprisindex

mars 1958 ) . Beräknade forsk- Egentliga . . .. statsutgifter på ningsanslag_1 % Beräknade driftbu cl eten av egentliga forskningsanslag

g statsutgifter 1959/60 11 661 2,10 245 1960/61 12 186 2,27 277 1961/62 12 710 2,44 310 1962/63 13 235 2,61 345 1963/64 13 760 2,78 383

de beviljade anslagen för budgetåret 1958/59 (beräknade belopp till rena forskningsändamål) till universitet och högskolor samt forskningsråden en något svagare relativ ökning än motsvarande ökning för samtliga driftbud— getanslag till rena forskningsändamål. Denna måttliga avmattning i den rela- tiva utbyggnadstakten för universitet och högskolor samt för forskningsrå- den kan visserligen ej skymma faktum att statens insatser för dessa ända— mål likväl ökat mycket starkt under de tre senaste åren, men det synes likafullt vara värt att observera.

Den relativt större ökning som totalt kommit forskningsanslagen till del betingas huvudsakligen av de mycket starkt ökade anslagen till AB Atom- energi. Detta belyses i diagram V som visar de vägda anslagen till (1) samt— liga universitet och högskolor,1 (2) samtliga forskningsråd2 och (3) övriga forskningsändamål. De vägda forskningsanslagen till AB Atomenergi, dele- gationen för atomenergifrågor samt internationellt atomenergisamarbete har särskilt markerats bland »övriga forskningsändamål». Anslagsbeloppen

Diagram V. Beräknade statliga forskningsanslag till vissa huvudändamål budgetåren 1946/47— 1958/59 (enhetligt penningvärde enligt konsumentprisindex mars 1958)

MIU kr IZO IIO— IOO 90_ 50- to—

60—

2:33

Budgetör 4%7 50/51 54/55 55/56 55 57 57/55

Universiteten och samtliga högskOIOr

Samtliga forskningsråd Anslag t:|l otomforsknlng under )( huvudtlteln

Ovriga +”orsknin(_:,sol'islcg

1 Av anslag som ingår under rubriken »universitet och högskolor samt bidrag till vissa forsk- ningsinstitutioner» i tablån på sid. 36 har här uteslutits bidragen till vissa forskningsinstitu— tioner. Däremot är anslagen till jordbrukets högskolor och handelshögskolorna medtagna. 2 Av anslag som ingår under rubriken »forskningsråd och fonder» i tablån på sid. 36 har här uteslutits anslagen till statens nämnd för byggnadsforskning, byggnadsforskning samt kostnader för vetenskaplig trafiksäkerhetsforskning. Anslagen till flyg— och navalmedicinska nämnden samt jordbrukets forskningsråd är däremot medtagna.

anges i absoluta tal i enhetligt penningvärde enligt konsumentprisindex mars 1958.

Av diagrammet framgår, att atomenergianslagen under tionde huvud- titeln, främst anslaget till Aktiebolaget Atomenergi ännu budgetåret 1955/56 utgjorde endast 7 % av statens beräknade totala driftsanslag för rena forsk- ningsändamål. För budgetåret 1957/58 är motsvarande siffra 18 % och för budgetåret 1958/59 23 %.

De beräknade forskningsanslagen till universitet och högskolor har vis- serligen ökat med 60 % mellan budgetåren 1955/56 och 1958/59, men dessa anslags andel av de totala statsanslagen till rena forskningsändamål har under samma tid sjunkit från 41 % till 39 %. Anslagssumman till samtliga forskningsråd visar en absolut ökning med 57 % men andelen av de totala forskningsanslagen har sjunkit från 10 % till 9 %.

För anslagen till övriga forskningsändamål har ökningen varit mycket måttlig.

Som tidigare påpekats ger den relativt grova metod vi använt för beräk- ningen av statens insatser för rena forskningsändamål ett resultat, som för budgetåren 1954/55 och 1955/56 väl stämmer överens med resultaten av forskningsvolymsundersökningen, som gällde storleken av de för rena forskningsändamål förbrukade medlen under kalenderåret 1955. Då för- brukades för forskningsändamål drygt 200 miljoner kronor, varav ungefär 105 miljoner i statliga anslagsmedel. Budgetåret 1958/59 uppgår de statliga forskningsanslagen enligt våra beräkningar till 215 miljoner kronor, en nominell ökning sålunda med drygt 100 % (efter korrigering för penning- värdesförändringen stannar den reella ökningen vid drygt 80 %). Om nu kommunernas, de affärsdrivande verkens, industriens och de privata fon- dernas utgifter för rena forskningsändamål under åren efter år 1955 (forsk- ningsvolymsundersökningens år) skulle ha utvecklats i samma takt som statens, skulle den totala forskningsvolymen under innevarande budgetår omfatta över 400 miljoner kronor. Härav skulle då drygt 220 miljoner vara offentliga anslagsmedel (inkl. kommunala medel), medan över 160 miljoner kronor skulle vara privata anslagsmedel och drygt 30 miljoner övriga anslag eller medel. Det må här än en gång understrykas, att beräkningarna uteslu- tande gäller driftskostnader (utom lokalkostnader) och sålunda lämnar kapitalinvesteringarna för forskningsändamål helt utanför. Vidare måste understrykas, att denna beräkning är ytterligt summarisk. Hur de olika intressenternas insatser för forskningen i verkligheten utvecklat sig sedan 1955 vet vi nämligen icke. Att en kraftig expansion ägt rum, är emellertid sannolikt, och skulle vår kalkyl ange den rätta storleksordningen, innebär detta, att driftsutgifterna för rena forskningsändamål sedan år 1955 stigit från 0,4 till 0,7 % av bruttonationalprodukten.1

1 För år 1955 beräknas bruttonationalprodukten i marknadspris till 48 850 miljoner kronor (Meddelanden från konjunkturinstitutet, serie Bz27, tabell 2). För år 1958 stannar den senaste beräkningen vid 57 800 miljoner kronor (bilaga 1 till statsverkspropositionen B 1958, s. 124).

ANDRA KAPITLET

Program för en upprustning av grundforskningens resurser

A. Universiteten och högskolorna

]. Allmänt

Forskning bedrivs icke blott vid universitets- och högskoleinstitutionerna utan även vid fristående offentliga eller privata forskningsinstitut, inom näringslivet och till någon del även inom förvaltningen. Som framgått av den i föregående kapitel lämnade översikten av forskningens omfattning och kostnader under år 1955, är det endast en mindre del av den totala forskningsinsatsen, som faller på universitets- och högskoleorganisationen, närmare bestämt ca 30 % av den totala insatsen och ca 40 % av statens insatser. Likväl har universitetsutredningen koncentrerat sitt arbete på den inom universitets- och högskoleorganisationen bedrivna forskningens villkor och behov. Utredningen vill då redan från början understryka, att den ingalunda hyser den meningen, att all forskning bör koncentreras till 11niversitetsinstitutionerna. Det framstår tvärtom för utredningen som både naturligt och nödvändigt, att en stor del av de vid universitet och högskolor utbildade forskarna efter längre eller kortare tid vid desamma finner sin varaktiga verksamhet vid andra forskningsinstitutioner. Då utredningen emellertid här i första hand behandlar universiteten och högskolorna, sker detta till en del av det skälet, att det ej ligger inom utredningens uppdrag att antyda den organisation, som kan vara lämplig för olika statliga eller privata forskningsinstitut.

Med utredningsarbetets koncentration till universitets- och högskoleorga- nisationen anser sig utredningen dock ha berört det för forskningen cen- trala problemkomplexet. Såsom bärare av huvudansvaret för forskarrekry- tering och forskarutbildning utgör nämligen universitets- och högskole- organisationen själva grunden för forskningen i vårt land. Alla special- institutioner för forskning -— statliga såväl som privata —— har behov av väl utbildade forskare, vilka självständigt kan sätta sig in i vetenskapliga problem och arbeta på dessas lösning. De blir härvidlag i högsta grad be- roende av universitetens och högskolornas möjligheter att tillvarataga unga forskarbegåvningar och ge dem utbildning. Det är ett erkänt förhållande, att denna utbildning sker mest effektivt, genom att de unga forskarna infogas i en akademisk miljö i anknytning till pågående forskning. Grun- den för forskarutbildningen är nämligen gynnsamma betingelser för forsk-

ningen överhuvudtaget. Finns ett lämpligt antal kvalificerade forskare, som har tillräcklig tid att handleda sina lärjungar, blir utbildningen den bästa man kan hoppas på med vederbörandes personliga förutsättningar.

En av universitetens och högskolornas stora uppgifter i detta samman- hang är sålunda att åt forskningen trygga ökade personella resurser. En fortsatt expansion av forskningen överhuvudtaget, en expansion av den omfattning som för den statliga sektorn illustreras av den övre kurvan i diagram IV, är icke möjlig utan en fortsatt breddning av forskarrekryte- ringen, d. v. 5. en expansion av universitets- och högskoleforskningen.

Lyckligtvis har vi under efterkrigstiden kunnat konstatera ett växande intresse för bildning och högre utbildning. En allt större andel av ungdoms- kullarna söker sig till gymnasierna och därifrån till akademisk utbildning vid universitet och högskolor. Då dessutom ungdomskullarnas storlek inom loppet av några år stiger från ungefär 80 000 till drygt 130 000 per års- kull 20-åringar, är det uppenbart att högre utbildning och forskning under den närmaste tiden kommer att ha en rekryteringsbas, som är helt unik i den svenska odlingens historia. Uppgiften blir att ge universitet och hög— skolor resurser, som sätter dem i stånd att icke blott meddela en fullgod akademisk grundutbildning utan även tillvarataga forskarbegåvningarna och erbjuda dem sådana levnads- och arbetsvillkor, att de utan alltför stora uppoffringar och bekymmer för sin framtida försörjning kan ägna sig åt forskning. Forskarutbildning och forskning måste göras till ett lockande alternativ för alla nyexaminerade, som har läggning och intresse för sådant arbete.

Vad här sagts om nödvändigheten av att landets forskarbegåvningar till- varatages gäller i lika hög grad för fackhögskolorna som för universiteten. Med tanke på det allmänt sett mycket goda begåvningsurvalet bland de studerande vid flera av fackhögskolorna framstår det enligt utredningens mening som utomordentligt angeläget att även dessa ges fullgoda resurser för forskarutbildning. Icke minst gäller detta beträffande de tekniska hög- skolorna, vilkas forskningsområden är av den största betydelse för vå1t samhälles utveckling. Till detta och härmed förknippade problem åter- kommer utredningen 1 det följande.

Universitetens och högskolornas uppgifter för forskningen inskränker sig emellertid icke till vad som har omedelbart samband med forskarrekry- tering och forskarutbildning. Universitets- och högskoleorganisationen skall därjämte bära upp en självständig forskning inom vetenskapens alla äm- nesområden. Delvis är denna forskning — som ovan berörts _- en förut— sättning för handledandet av forskaradepter och yngre forskare, men del— vis är den vid universitets- och högskoleinstitutionerna bedrivna forskningen att betrakta som fristående från läroanstalternas rent utbildande uppgif- ter. Härutinnan delar universitets- och högskoleorganisationen ansvaret med ett stort antal fristående forskningsinstitut -— både statliga och pri-

vata och ämbetsverk med forskningsuppgifter. Detta gäller i synnerhet inom de naturvetenskapliga, tekniska, samhällsvetenskapliga och vissa de- lar av de humanistiska ämnesområdena. Inom stora och betydelsefulla om- råden bär dock universitets- och högskoleorganisationen praktiskt taget ensam ansvaret för forskning och vetenskaplig utveckling. Överhuvudtaget är det ett utmärkande drag i det senaste årtiondets utveckling, att en allt- mera omfattande självständig forskning bedrives vid de högre läroanstal- terna. Universitetens och högskolornas resurser har av samhället ställts till förfogande för en helt fri och helt förutsättningslös forskning. Det är därför i stort sett här som vetenskapen bryter ny mark genom att nya om- råden göres till föremål för vetenskapliga undersökningar och nya ämnen uppstår i gränsskiktet mellan äldre forskningsområden. Detta ger åt uni- versitets- och högskoleorganisationen ett drag av stark dynamik, som i sin tur är förutsättningen för dynamiken i hela samhällsutvecklingen. Även såtillvida kan det sägas, att universiteten och högskolorna är själva basen för forskningen i ett land. Universitet och högskolor blir aldrig färdig- utbyggda i ett samhälle, som vill gå framåt.

2. Forskarrekryteriug Åtgärder för forskarrekryteringen måste -— som redan flera gånger fram- hållits —— syfta till att göra vetenskaplig vidareutbildning och forskning till ett konkurrenskraftigt alternativ för alla därtill lämpade, både för dem som nyligen avlagt akademisk grundexamen (vid fakultet eller fackhög- skola) och för dem som redan under någon tid efter examen varit verk- samma i förvaltningen, undervisningsväsendet eller näringslivet. Forskning fordrar alltid riskvillighet och uppoffringar icke blott av samhället utan även av vetenskapsmännen själva. Forskaryrket fordrar en mycket lång utbildning, och arbetet leder ej alltid till snabba resultat. Därför är det på intet sätt självklart att forskarbanan skall te sig lockande för var och en, som har fallenhet för vetenskapligt arbete. En realistisk uppfattning om de personella resursernas knapphet leder till slutsatsen att förbättrade villkor för forskaradepter och yngre forskare är en förutsättning för en nödvändig breddning av forskningens rekryteringsbas. För närvarande framstår forskarbanan för många lämpade ungdomar som mindre trygg i fråga om de framtida utkomstmöjligheterna och mindre säker i fråga om möjligheterna att fortsätta pågående forskning efter utgången av en be- gränsad period. Den stora gruppen av begåvningar, som finner sig kunna få utlopp för sin verksamhetslust även på andra banor och som för fram- tidens forskning skulle utgöra en värdefull tillgång, sådana begåvningar lämnar nu alltför tidigt forskarbanan. Särskilt stora insatser för en inten- sifierad forskning behövs inom just de områden, där en svår konkurrens om nyexaminerade unga akademiker möter från andra verksamhetsfält än det

rent vetenskapliga, och här kan därför särskilda åtgärder vara nödvändiga för att trygga forskarrekryteringen.

För forskarrekryteringen fordras i första hand stipendier och forskar- rekryteringstjänster. I sitt första betänkande har utredningen särskilt pe- kat på licentiand- och doktorandstipendiernas betydelse för forskarrekry- teringen, och utredningen framlade därvid förslag om en betydande för- bättring av dessa stipendier, till såväl antal som belopp. Statsmakternas beslut detta år innebär att utredningens förslag i dessa stycken kommer att realiseras genom en omedelbar höjning av stipendiebeloppen samt genom en under de två budgetåren 1958/59 och 1959/60 företagen successiv ökning av antalet stipendier. Utredningen vill här för sin del erinra om att dess förslag uttryckligen angavs gälla en engångslyftning för att möta dagens behov av stipendier. Det snabbt stigande studentantalet medför, framhöll utredningen, att stipendiernas antal måste regelbundet omprövas. För att stipendierna skulle behålla sin rekryteringsfrämjande effekt vore det vi- dare, underströks det, nödvändigt att stipendiebeloppens storlek årligen prövades. I syfte att underlätta bedömningen av det erforderliga antalet stipendier föreslog utredningen uppläggandet av en särskild statistik över licentiander och doktorander vid samtliga universitet och högskolor. Denna statistik kommer att utarbetas av statistiska centralbyrån från och med läs- året 1958/59. I avvaktan härpå har utredningen själv gjort en inventering av antalet licentiander och doktorander vid årsskiftet 1957/58. Jämförd med de inventeringar, som redovisades i utredningens första betänkande (gällande åren 1949 och 1955) visar denna inventering, som framgår av den redogörelse som ges i tredje kapitlet, att en mycket betydande ökning av antalet licentiander och doktorander ägt rum under loppet av de två senaste åren.

I anledning härav vill utredningen på nytt understryka nödvändigheten av att den i år beslutade uppräkningen av antalet licentiand— och doktorand- stipendier icke betraktas som slutgiltig utan att antalet stipendier årligen anpassas efter den breddning av forskarrekryteringen som redan är på- taglig. Med hänsyn till att verkningarna av årets riksdagsbeslut ännu icke kan överblickas, kan utredningen ej nu framlägga något konkret förslag rörande antalet licentiand- och doktorandstipendier i framtiden. Kostnads- beräkningarna för den i detta betänkande föreslagna upprustningen av grundforskningens resurser innefattar därför icke heller någon post för en enligt utredningens övertygelse ofrånkomlig ökning av stipendieantalet.

Licentiand- och doktorandstipendierna är emellertid icke det enda medlet för att få till stånd en breddad forskarrekrytering. Stipendiebeloppen måste, även efter den förbättring som genomförts genom årets riksdagsbeslut och även om man tar hänsyn till att stipendierna är skattefria, te sig allt- för små för vissa kategorier yngre akademiker. För personer med försörj- ningsplikter eller tyngande skuldsättning för studierna fram till grund--

examen blir det naturligt eller nödvändigt att finansiera åtminstone en betydande del av studietiden till licentiatexamen eller disputationsprov ge- nom förvärvsarbete vid sidan om studierna, detta trots att studietiden där- igenom förlänges. Det är därför av den allra största vikt att det vid uni- versitet och högskolor finns ett tillräckligt antal forskarrekryteringstjäns- ter, så avpassade att deras bestridande på ett naturligt sätt låter sig förena med högre studier eller avhandlingsarbete. Här ligger amanuens- och fram- för allt assistenttjänsternas stora betydelse för forskning och forskarrekry- tering. Utredningen vill på det kraftigaste understryka vikten av att forskar- rekryteringen stimuleras genom såväl stipendier som dylika rekryterings- befattningar, och detta bör enligt utredningens mening gälla för alla ämnen _ vid fakulteterna lika väl som vid fackhögskolorna — inom vilka en vidgad rekrytering av unga forskare överhuvudtaget anses böra stimuleras. Be- fattningar av det slag utredningen här tänker på _ d. v. s. befattningar med en del av arbetstiden uttagen i form av tjänstgöring för institutionens räkning och den återstående delen i form av arbete med befattningshava- rens egen avhandling eller licentiatuppgift —— bör sålunda enligt utredning- ens mening finnas inom hela universitets- och högskoleorganisationen. I tredje kapitlet framlägger utredningen ett preciserat förslag, som syftar till att tillförsäkra universitet och högskolor ett minimum av dylika rekry- teringsbefattningar. Både med hänsyn till rekryteringsbehovet och av andra skäl kan det i många ämnen fordras ytterligare amanuens- och assistent- befattningar utöver det minimum utredningen velat tillförsäkra varje ämne. Sålunda har utredningen själv i sitt första betänkande starkt under- strukit värdet av att assistenter och amanuenser medverkar i undervisningen _— som lärare, handledare och studierådgivare. Utredningen räknar därför med att särskilt i de stora undervisningsämnena ytterligare ett stort antal assistent- och amanuensbefattningar blir erforderligt. Detta behov får emellertid prövas från fall till fall, en prövning som utredningen ansett ligga utanför sitt allmänna uppdrag att ange ramar och riktlinjer för bc- räkningen av universitetens och högskolornas personalbehov. För de filoso- fiska fakulteternas del kommer en dylik prövning att bli ett led i pröv- ningen av de nya organisationsplanerna för undervisningen. För övriga fakulteter och högskolor synes ett i princip likartat förfarande kunna till- lämpas.

För de tekniska högskolornas del innebär förslaget därutöver, att de nu— varande förste assistentbefattningarna föreslås ombildade till forskarrekry- teringstjänster av samma slag som universitetens assistenttjänster.

Åtgärder för forskarrekryteringen kan emellertid icke uteslutande syfta till att stimulera till påbörjande av högre vetenskapliga studier. De måste även syfta till att säkerställa studiernas genomförande, att motverka en alltför stor avgång efter licentiatexamen och att till fortsatt forsknings- arbete knyta dem som i sin gradualavhandling givit prov på framstående

forskarbegåvning. Den normala karriären är härvidlag, i varje fall för universitetsfakulteternas vidkommande, docentbefattningar, eventuellt fors— kardocentbefattningar, och slutligen ordinarie lärarbefattningar vid univer- sitet och högskolor: laboratorsbefattningar (motsvarande) och professurer. Emellertid har utsikterna inom denna karriär alltid tett sig osäkra. Antalet docentbefattningar liksom antalet ordinarie lärarbefattningar i de olika ämnena är så begränsat, att utsikterna att omedelbart efter disputation er- hålla docentbefattning och att sedan efter ett omfattande forskningsarbete erhålla professur även för mycket framstående forskare varit beroende av tillfälliga ämneskonjunkturer. Till en viss grad är detta naturligt och ofrånkomligt. Att alla doktorer inte kan bli docenter och alla docenter inte kan bli professorer är ett förhållande som ligger i systemet och som har sin motsvarighet inom alla yrkeskarriärer. Men å andra sidan får utsikterna inom forskarkarriären _— lika litet som befordringsutsikterna inom andra yrken _— icke te sig så osäkra, att rekryteringen äventyras. Rimliga utsikter till befordran är här liksom annorstädes förutsättningen för att de rekryte- ringsfrämjande åtgärderna skall fylla sitt syfte.

I fall då en mycket framstående vetenskapsman saknar utsikter att er- hålla ordinarie befattning inom den fasta personalorganisationen, har man ibland för honom inrättat en personlig befattning. Utredningen anser, att detta förfarande hittills i alltför hög grad haft karaktären av undantagsföre- teelse.

Enligt utredningens övertygelse är det i stället nödvändigt att inrättan- det av personliga befattningar göres till en normal väg för att trygga veten- skapens utveckling och differentiering. I detta syfte framlägger utred- ningen i tredje kapitlet förslag om inrättandet av ett antal rörliga professu- rer, avsedda att inrättas successivt med ett visst antal årligen under de närmaste åren. Dessa tjänster skall enligt förslaget vara gemensamma för hela universitets- och högskoleväsendet och tillsättas av Kungl. Maj:t utan avseende på ämne eller läroanstalt. När en dylik tjänst i framtiden på nytt blir ledig, skall den kunna besättas med ny innehavare utan avseende på vilket ämne den tidigare innehavaren företrätt.

Med den breddning av rekryteringsbasen och med de olika åtgärder som här föreslås till stimulerande av forskarrekryteringen blir det möjligt att redan under 1960—talet till universitet och högskolor knyta ett växande antal docentkompetenta yngre vetenskapsmän, som under 1960- och 1970- talen kommer in i sin mest produktiva ålder. Detta fordrar emellertid att redan nu åtgärder vidtages i syfte att väl utnyttja dessa personella resurser. Det nuvarande antalet docent- och slutbefattningar är därvid klart otill- räckligt. Beslut om en successiv utbyggnad av antalet befattningar av dessa- två huvudtyper måste ses som ett nödvändigt komplement till övriga här föreslagna åtgärder till stimulerande av forskarrekryteringen.

I tredje kapitlet behandlar utredningen frågorna om en dylik successiv

utbyggnad av antalet e.o. docent- och forskardocentbefattningar och om ett ökat antal ordinarie tjänster i forskarkarriärens topp. Utredningen betraktar icke sina förslag i dessa hänseenden såsom slutgiltiga. De gäl- ler nämligen snarast en komplettering av den nuvarande universitets- och högskoleorganisationens forskar- och lärarstab. Som tidigare framhållits, avser utredningen att i ett följande betänkande lägga fram en plan för det högre utbildningsväsendets utbyggnad. Därvidlag måste övervägas om det nuvarande antalet fakulteter och högskolor är tillräckligt för att på lång sikt tillgodose samhällets behov av akademiker och forskare inom olika fält. Det kan då bli fråga om att tillskapa hela lärarstaber för nya läro- anstalter. Mot denna bakgrund måste man bedöma utredningens förslag om en förhållandevis kraftig ökning av antalet e. o. docentbefattningar. Dessa befattningar är nämligen normalt den naturliga rekryteringsbasen till pro- fessurer och laboraturer. På vissa områden föreslår emellertid utredningen endast en relativt ringa förstärkning av antalet e. o. docentbefattningar. Detta gäller bl. a. de medicinska fakulteternas kliniska ämnesgrupp och de tekniska högskolorna. Orsaken härtill är den, att efterfrågan på dylika befattningar knappast nu motiverar ett högre antal. Olika förhållanden gör att docenter inom dessa ämnesområden har mindre intresse för e. o. docentbefattningar än docenter inom andra fakulteter. För de tekniska hög- skolornas vidkommande kommer därtill att disputationsfrekvensen ännu är relativt låg.

För att ändå stimulera forskning och forskarrekrytering inom dessa be- tydelsefulla forskningsområden föreslår utredningen, närmast för de me- dicinska fakulteternas kliniska ämnen och för de tekniska högskolorna, en ny typ av forsknings- och forskarrekryteringsbefattning, som skulle vara inplacerad i forskarkarriären mellan assistentbefattningar och e. o. docent- befattningar. Innehavare av dessa befattningar skulle benämnas forskar- assistenter, och befattningarna skulle i första hand vara avsedda för dok- torander. För docentkompetent innehavare av sådan befattning föreslås ett visst lönetillägg, men tanken är, att vid de tekniska högskolorna i fram- tiden ersätta befattningarna med e. o. docentbefattningar av vanlig typ. Även för de medicinska fakulteternas teoretiska ämnesgrupp, de matematisk- naturvetenskapliga fakulteterna och de samhällsvetenskapliga ämnena tänker sig utredningen ett antal tjänster av denna nya typ.

De åtgärder som utredningen föreslår till stimulerande av forskarrekry— teringen syftar alla till att göra forskarens yrke mera attraktivt och där- igenom mera konkurrenskraftigt gentemot andra yrken. De är avsedda att sättas in vid de valtillfällen som är avgörande för en akademikers slut- liga val av yrkesbana. Påbörjandet av högre vetenskapliga studier efter grundexamens avläggande skall stimuleras genom en kombination av åt ena sidan licentiandstipendier och å den andra amanuens- och assistentbefatt- ningar. Nyblivna licentiater skall uppmuntras till fortsatt forskarutbild-

ning och avhandlingsarbete genom doktorandstipendier och assistenttjäns- ter (i vissa fall forskarassistentbefattningar) samt genom förbättrade ut- sikter att efter disputation erhålla e. o. docentbefattning och därefter en ordinarie slutbefattning som laborator (motsvarande) eller professor. Syf- tet är sålunda att skaffa tjänster åt framstående vetenskapsmän för att därigenom åt samhället trygga en ökad tillgång på forskare för en enligt utredningens mening önskvärd och nödvändig intensifiering av forskningen icke blott vid universitet och högskolor utan överhuvudtaget i vårt sam- hälle.

3. Forskarutbildning

För en framgångsrikt bedriven forskning och forskarutbildning vid univer- sitets- och högskoleinstitutionerna behövs i första hand ett tillräckligt antal högt kvalificerade forskar- och lärarkrafter med goda möjligheter till såväl forskarhandledning som eget forskningsarbete.

I sitt första betänkande har utredningen starkt understrukit betydelsen av att licentiander och doktorander i sitt arbete ges en effektiv handled- ning av professorer och andra vid institutionen verksamma erfarna fors- kare. Såsom det väsentliga i detta sammanhang pekade utredningen på nödvändigheten av att professorerna och övriga högkvalificerade forskare vid institutionerna ges mera tid till handledning av de studerande på hög- stadiet. Genom utredningens i det första betänkandet framlagda förslag och statsmakternas i år fattade beslut i anledning härav hoppas utred- ningen att förutsättningar skapats för en radikal förbättring härutinnan beträffande de hittills hårdast belastade fakulteterna, de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga. De av riksdagen godkända riktlinjer, som i anslutning till utredningens förslag uppdragits i Kungl. Maj:ts pro- position om upprustning av universitet och högskolor, innebär nämligen för de filosofiska fakulteternas del, att för varje ämne undervisningstid motsvarande undervisningsskyldigheten för 1 år 1,5 professurer i framtiden reserveras för högstadiet (inkl. trebetygsstadiet). Utredningen vill i an- slutning härtill endast understryka betydelsen av att de lärarresurser som sålunda ställes till forskarhandledningens förfogande utnyttjas på ett effektivt sätt.

Vad utredningen här och i sitt första betänkande anfört rörande den i fundamentala betydelsen av en generös politik då det gäller att för forskar- handledning reservera tillräckliga lärarresurser gäller givetvis lika för i alla fakulteter och högskolor. Enligt utredningens mening måste i fram- tiden fackhögskolorna lika väl som universiteten fungera icke blott som läroanstalter för utbildning fram till akademisk grundexamen utan även som centra för forskning och forskarutbildning inom sina ämnesområden. Fackhögskolorna bör därför successivt ges sådana resurser, att de kan fylla

denna dubbla uppgift. Härvidlag vill utredningen särskilt fästa uppmärk- samheten på förhållandena vid de tekniska högskolorna.

Mot bakgrund av en allt snabbare teknisk utveckling måste ett stärkande av den tekniska forskningen i Sverige såväl inom som utom högskolorna anses vara ett första rangens intresse. Härför fordras, att de högre tjänsterna vid de tekniska högskolorna icke överbelastas med undervisning till forsk- ningsarbetets och forskarhandledningens nackdel. I dessa hänseenden kan nuvarande förhållanden vid de tekniska högskolorna ej anses vara till- fredsställande. Till en del är detta samma problem som utredningen mött vid sin behandling av förhållandena vid universiteten och vissa av de för- slag som nu framföres beträffande de tekniska högskolorna medför ett närmande av högskoleorganisationen till universitetsorganisationen. Sär- skilt gäller detta de grundläggande, mer teoretiska ämnena.

Undervisning i dessa grundläggande ämnen —-- matematik, mekanik, fysik 111. fl. —— skall delges alla eller en större del av alla elever vid de tek- niska högskolorna. Professorer i dessa ämnen föreläser ej sällan för grup- per omfattande flera hundra teknologer; de skall dessutom planera och övervaka undervisningen i övrigt och utforma och granska bedömningen av ett däremot svarande antal enskilda tentamensprov. Självfallet kom- mer dessa uppgifter att kräva en mycket betydande del av en profes- sors tid. Man kan också konstatera att professorerna i dessa ämnen finner alltför ringa tid för att driva egen forskning och för att handleda studier och forskning syftande till högre examina. Endast i undantagsfall förekommer det, att en professor eller laborator vid teknisk högskola har möjlighet att i den för ämnet i läroplanen fastställda ordinarie undervis- ningen inrymma särskild högstadieundervisning eller forskarhandledning. För aktiva forskare av den typ, som även i dessa ämnen måste finnas vid de tekniska högskolorna för att undervisningen skall bli av hög klass och för att eleverna skall bli verkligt intresserade av dessa ämnen, är dessa förhål- landen klart otillfredsställande. Svårigheter kan på längre sikt uppkomma att till dessa befattningar knyta de krafter som man skulle önska.

Härtill kommer, att det för den tekniska forskningen överhuvudtaget är av den största betydelse att forskning och forskarutbildning intensifieras i de grundläggande ämnena även vid de tekniska högskolorna. De mate— matiska eller teoretisk-fysiska hjälpmedel, som krävs i den moderna tek- niken, är av så avancerad natur och också så särpräglade, att det torde vara uteslutet att forskning och forskarutbildning i dessa ämnen drivs uteslutande vid universiteten. Förbättrade möjligheter måste enligt utred— ningens mening skapas för professorer och laboratorer i de grundläggande ämnena vid de tekniska högskolorna att till sig knyta begåvade och in- tresserade elever, som avlagt civilingenjörsexamenl, liksom även studen-

1 Av praktiska skäl använder utredningen här och i det följande benämningen civilingenjörs- examen för samtliga vid de tekniska högskolorna förekommande grundexamina.

ter, som avlagt en första universitetsexamen, för vidare utbildning och forskning.

Detta kan icke ske utan en omorganisation av lärarstaben vid de tek- niska högskolorna, varigenom de högst kvalificerade lärarna befrias från en så stor del av undervisningen för civilingenjörsexamen och av ansvaret för denna undervisnings organisation, att de inom ramen för sin under- visning jämväl kan anslå tillräckligt utrymme för forskarhandledning och undervisning på högstadiet. Vad här sagts bör i princip gälla för alla ämnen vid de tekniska högskolorna, men med hänsyn till lågstadie- undervisningens olika omfattning och det skiftande antalet licentiander och doktorander är behovet av en förstärkning av lärarresurserna sär- skilt trängande i vissa ämnen.

Till de högt kvalificerade lärare, som det här gäller att i viss utsträck- ning friställa för forskarhandledning och högstadieundervisning, räknar utredningen -— liksom i första betänkandet beträffande de filosofiska fakulteterna — såväl professorer som laboratorer. Visserligen torde, lik- som fallet är vid de filosofiska fakulteterna, vissa laboratorsbefattningar ursprungligen ha tillkommit närmast för lågstadieundervisningens skull, men kompetenskraven för samtliga laboratorsbefattningar vid de tekniska högskolorna torde ha hållits på samma höga vetenskapliga nivå som be- träffande motsvarande befattningar vid fakulteterna. Med hänsyn härtill samt till den svällande undervisningsorganisationen vid nu ifrågavarande högskolor och till vad ovan anförts rörande betydelsen av en väsentlig förstärkning av den tekniska forskningens och forskarutbildningens re- surser anser utredningen att anledning saknas att göra en kategoriklyv- ning med hänsyn till arbetsuppgifterna inom den i kompetenshänseende enhetliga laboratorsgruppen.

I sitt första betänkande föreslog utredningen för de filosofiska fakulte- ternas del införandet av en ny typ av akademiska lärarbefattningar, de 5. k. universitetslektoraten. Därmed skulle man enligt utredningens mening kunna tillgodose det dubbla syftet dels att reservera en betydande del av professorers, laboratorers och e. o. docenters undervisning för handledning på högstadiet, dels att ändå skapa en fast ryggrad för den akademiska undervisningen på lågstadiet genom att denna till största delen anför- troddes lärare med fast anknytning till universiteten. Utredningens för- slag på denna punkt har vunnit statsmakternas bifall.

Såvitt utredningen kunnat finna, är samma motivering för införande av universitetslektorat giltig även för de tekniska högskolornas del. Detta underströks också i remissyttrandena över utredningens första betänkande av såväl överstyrelsen för de tekniska högskolorna som av dessas lärar- kollegier. I ett följande kapitel återkommer utredningen till detta spörsmål och framlägger där förslag om införande av universitetslektorat jämväl vid de tekniska högskolorna.

4. Forskningens hjälpresurser För forskning och forskarutbildning vid universitets- och högskoleinstitu— tionerna fordras icke blott forskare och forskarhandledare, utan även hjälpkrafter, lokaler och materiel. Den traditionella formen för att permanent trygga forskning och forskar- utbildning inom ett ämnesområde är att för detta område inrätta en pro- fessur vid något av universiteten. Som en följd av dels de vetenskapliga arbetsmetodernas utveckling, dels den allt kraftigare studenttillström— ningen till de flesta ämnen och högskolor är emellertid en ensam professur skäligen verkningslös ur forsknings- och forskarutbildningssynpunkt, därest man icke till professuren knyter en tillräckligt dimensionerad stab av hjälpkrafter, tillräckliga lokalutrymmen och tillräckliga materielanslag. Denna utrustning måste vara avpassad med hänsyn till såväl undervis- ning som forskning och forskarhandledning; eljest riskerar man att an- tingen forskningen, forskarhandledningen eller undervisningen blir efter- satt och att följaktligen de resurser som ställts till förfogande icke får avsedd effekt.

Detta kan sägas vara många gånger upprepade självklarheter, men ut- redningen finner det likväl angeläget att kraftigt understryka, att veten- skaplig undervisning, forskarhandledning och forskning var för sig är ytterst krävande arbetsuppgifter och att en professor därför icke kan på ett tillfredsställande sätt förvalta ansvaret för dem alla, om han icke till- försäkras i vissa fall betydande hjälpresurser. Omfattningen av dessa blir beroende dels av antalet elever på olika stadier, dels och framför allt av den ifrågavarande vetenskapens arbetsmetoder.

Större delen av de moderna empiriska och experimentella vetenskaperna kan icke längre bedrivas av ensamma forskare. Forskarna måste allt oftare, för att kunna genomföra sina undersökningar, till sitt förfogande ha kom- plicerade och ofta mycket dyrbara instrument och maskiner, vilka kräver sakkunnig och högt utbildad personal för att effektivt utnyttjas och skötas. Forskningen kräver i detta fall en högt kvalificerad biträdespersonal. Men därjämte måste forskaren till sitt förfogande ha biträdespersonal i mera traditionell mening. Det är en dålig hushållning med dyrbar arbetskraft, om kvalificerade forskare måste sköta rutinuppgifter. Till forskarnas för— fogande måste därför finnas en tillräckligt omfattande hjälppersonal vid provtagning, rutinavläsning av instrument, fotografering, rit- och räkne— arbeten samt för den viktiga korrespondensen med andra forskare inom eget och angränsande fack hemma och utomlands. Institutionscheferna har dessutom ofta en tung administrativ arbetsbörda för vilken de behöver kvalificerad sekreterarhjälp.

Förutom tillräckliga och tillräckligt kvalificerade personella hjälpkrafter behövs för en rationellt bedriven forskning många gånger betydande mate-

rielresurser i form av maskiner, instrument och förbrukningsartiklar av olika slag. Därtill kommer så behovet av en omfattande biblioteksorga- nisation till såväl universitetens och högskolornas som de enskilda institu- tionernas tjänst.

Nu hör till bilden av den moderna vetenskapens arbetsmetoder och för— hållanden i övrigt ett drag av stor föränderlighet. En enskild forskare kan genom sin kapacitet och sin verksamhet under loppet av några få år draga till sig ett mycket stort antal licentiander, doktorander och gås— tande forskare. Hans institution behöver då en ej förutsedd förstärkning i avseende på såväl biträdespersonal som materielanslag och apparat— utrustning. Ett nytt forskningsprojekt eller en ny arbetsmetod kan plöts- ligt kräva en helt annan utrustning eller en helt annan typ av biträdes- personal än den som erfordrades för tidigare upptagna forskningsuppgiftcr.

Denna föränderlighet i forskningens både kvantitativa och kvalitativa krav på sina egna hjälpresurser medför helt naturligt betydande svårig- heter då det gäller att tillgodose behoven inom ramen för universitets— och högskoleorganisationen. Det är emellertid enligt utredningens uppfatt- ning ofrånkomligt att universiteten och högskolorna genom anslag på sina ordinarie stater tillförsäkras resurser i fråga om biträdespersonal och materielanslag, som (a) helt tillgodoser undervisningens behov, (b) helt tillgodoser forskarutbildningens (inkl. licentianders och doktoranders) be— hov, samt (c) tillgodoser den till institutionen fast knutna forskarperso— nalens mera permanenta behov av biträdeshjälp och materiel och sålunda gör institutionen forskningsmässigt funktionsduglig.

Den biträdespersonal och de materielanslag, som erfordras för att till- godose dessa behov, utgör universitetens och högskolornas basorganisation. Denna basorganisation bör ge likvärdiga, om ock ej i sina detaljer helt lika, resurser åt i avseende på sammansättningen av den vetenskapliga personalen lika institutioner i samma ämne vid olika läroanstalter. Den måste utbyggas i takt med utbyggnaden av den fasta lärar- och forskar- personalen.

Basorganisationens biträdesstab måste vidare _ det vill utredningen med skärpa understryka — ges en sådan sammansättning, att den mo- derna forskningens krav på högt kvalificerad, delvis akademiskt utbildad, biträdeshjälp kan tillgodoses.

Basorganisationen måste slutligen konstrueras så, att den tillförsäkrar licentiander, doktorander och e. o. docenter särskilt för dessa kategorier avpassade resurser, detta dels emedan antalet licentiander och doktoran- der växlar snabbt och de e. o. docentbefattningarna icke är fast knutna till vissa institutioner, dels emedan dessa kategoriers behov av biträdes- hjälp och materiel för sin forskning är relativt skiftande och svårt att förutse. Genom utredningens i det första betänkandet framlagda och av statsmakterna i är accepterade förslag om särskilda anslag till ogradue-

rade forskares vetenskapliga verksamhet är behovet av särskild basorga- nisation för licentianders och doktoranders del i princip tillgodosett. Ut— redningen vill endast här understryka, att storleken av detta anslag relativt snart måste omprövas i ljuset av vunna erfarenheter och därvid anpassas till de med all sannolikhet ökande behoven.

I fjärde kapitlet framlägger utredningen preciserade förslag rörande en förstärkt och likvärdig basorganisation för de olika universiteten och högskolorna samt rörande särskild basorganisation knuten till de e. o. docentbefattningarna.

Den basorganisation, som utredningen sålunda föreslår skall ingå i uni- versitets- och högskoleorganisationens fasta resurser, kommer i enlighet med det resonemang som förts i det föregående ingalunda att bli till— räcklig för den forskning som bedrives vid många institutioner. Basorga- nisationen föreslås dimensionerad endast som en minimiorganisation. Större forskningsprojekt och för dessa projekt erforderlig specialutrustning måste finansieras från annat håll. Basorganisationen är icke heller avsedd att ge resurser för det forskningsarbete som utföres av sådana forskare som icke ingår i institutionens fasta personalstab och som icke heller är att beteckna som licentiander eller doktorander.

Att ge institutionerna de erforderliga ytterligare forskningsresurserna är redan och bör enligt utredningens mening även i fortsättningen vara en av de statliga forskningsrådens huvudsakliga uppgifter.

B. F orskningsråden

Problemet att inom ramen för begränsade resurser tillförsäkra aktiv forsk- ning fullgoda ekonomiska betingelser har under de senaste årtiondena varit aktuellt i snart sagt alla kulturländer. Världen över har man kommit att söka problemets lösning genom inrättande av organ motsvarande våra forsk- ningsråd. Det statliga stödet har sålunda fått formen av stora ramanslag, vil- kas fördelning anförtrotts mindre grupper av på olika sätt utvalda veten- skapliga specialister. Dessa forskningsråds eller kommittéers huvuduppgift är att följa vetenskapens utveckling och bedöma samhällets behov av forsk- ning inom respektive forskningsområde. Man har genom denna ordning fått den bästa möjliga garantien för att medel kontinuerligt står till förfo- gande för att stödja eller initiera den forskning, som enligt en sakkunnig grupps bedömning är mest angelägen. Vidare vinnes den snabbhet i behand- lingen av anslagsärenden, som är nödvändig för att experimentell forskning skall kunna följa med i den internationella utvecklingen.

Enligt utredningens uppfattning var det ett lyckligt grepp av statsmak— terna, då forskningsrådstanken i samband med efterkrigsperiodens uni— versitetsupprustning på allvar knäsattes. Det är också glädjande att kunna konstatera, att forskningsrådens samarbete med universiteten, högskolorna

och forskningsinstitutionerna, i Sverige liksom i andra länder, varit syn- nerligen gott. Detta beror säkerligen i hög grad på att rådens ledamöter i de flesta fall varit och är aktiva forskare knutna till dessa lärosäten och institutioner. Anslagen från råden har även varit av största vikt för den utbyggnad av forskningsarbetet i vårt land, som skett under tiden efter det andra världskriget.

Som framgått av vad ovan anförts är en av forskningsrådens uppgifter att åt universitets- och högskoleforskningen liksom åt andra forsknings— institutioner förvalta de extra resurser, som även efter en utbyggnad av basorganisationen enligt utredningens förslag blir en nödvändig förutsätt- ning för genomförandet av stora forskningsprojekt. Enligt en av utred- ningen företagen undersökning rörande samtliga forskningsråds medels- dispositionen under år 1955 (utförligare redovisad i femte kapitlet) gick också detta är fyra femtedelar av de beviljade anslagen (cirka 11 miljoner kronor) till forskare vid universitet och högskolor. En betydelsefull och omfattande forskning med behov av statligt stöd bedrives emellertid även vid forskningsinstitut av annat slag, t. ex. vid sjukhus och vid de av staten och industrien gemensamt finansierade branschforskningsinstituten. Inemot hälften av de av statens tekniska forskningsråd beviljade anslagen gick till forskning utanför universitet och högskolor.

Vidare framgår av denna undersöknind, att anslagsmottagarna till övervägande delen var kvalificerade forskare. Sedan nu i enlighet med ut- redningens förslag i det första betänkandet särskilda anslag för främjande av licentianders och doktoranders forskningsarbete ställts till fakulteternas (motsvarande) förfogande, kommer rådens verksamhet att så gott som uteslutande gälla problem i samband med avancerad forskning, medan ansvaret och resurserna för forskarutbildningen kommer att vila på uni- versiteten och högskolorna.

Rådens andra huvuduppgift är att följa vetenskapens utveckling och samhällets behov av forskning. De skall ha möjlighet att taga initiativ inom områden, där en intensifierad eller ny forskning bedömes vara av särskilt värde och de måste därför kunna för ett visst forskningsprojekt organisera hela forskningsgrupper med arvoderade forskare, assistenter och teknisk personal samt ibland mycket dyrbar apparatur.

För att kunna fylla dessa utomordentligt viktiga funktioner behöver forskningsråden enligt utredningens mening väsentligt förstärkta resurser. I femte kapitlet framlägger utredningen preciserade förslag härom. Den väsentliga frågan har därvid varit, hur "stor del av det totala stödet till forskningen som bör gå via universitetens och högskolornas stater i form av tjänster och anslag och hur stor del som bör gå via råden.

Som" ovan'nämnts framlägger utredningen i fjärde kapitlet ett precise- rat förslag rörande en förstärkning av basorganisationen vid de högre läro- anstalterna. Kraven i fråga om basorganisationen förändras emellertid i

takt med vetenskapens egen utveckling. Detta kan leda till att ett forsk- ningsråd år efter år beviljar anslag för ett och samma ändamål. Efter en tid konstateras detta anslag tillgodose ett permanent behov. Tiden är då inne att överföra den genom anslaget möjliggjorda tjänsten eller anslags- förstärkningen till ifrågavarande läroanstalts eller forskningsinstituts ordinarie anslagsstat. Det kan i detta sammanhang vara fråga om antingen en het forskningsinstitution eller en forskningsgrupp, en enskild forskar- tjänst, en teknisk serviceorganisation, en biträdestjänst eller en förstärk- ning av ett materielanslag. De erfarenheter som vunnits under den tid forsk- ningsrådet beviljat anslag för ifrågavarande ändamål, blir helt naturligt vägledande då det gäller att till den fasta organisationen överflytta ett rådsanslag som fått permanent karaktär.

En del av de förslag, som utredningen framlägger i detta betänkande, främst förslagen om förstärkningar av universitets- och högskoleinstitu- tionernas s. k. basorganisation, är konstruerade just i syfte att få till stånd en relativt omfattande sådan överflyttning från råden till den fasta orga- nisationen.

En forskargrupp eller en institution som finnes böra ges en fast orga— nisation, kan antingen inlemmas i den fasta universitets— och högskoleorga- nisationen som en självständig institution eller som en del av en redan be- fintlig institution; eller också kan den ges en permanent status som ett självständigt forskningsinstitut. Vilket av dessa alternativ man väljer, måste bli beroende av överväganden i det enskilda fallet. Föreligger behov av att utnyttja en forskargrupp eller en institution i den akademiska un— dervisningen (för grundexamen eller för särskild forskarutbildning), blir en överflyttning till universitets- och högskoleorganisationen naturlig. I annat fall kan man välja mellan en rad redan prövade former för själv- ständiga forskningsinstitutioner, med eller utan viss anknytning till uni- versitets- och högskoleorganisationen. Utredningen har emellertid — som ovan framhållits —— icke ansett sig ha anledning att närmare gå in på de fristående forskningsinstitutens organisation och behov.

Den uppfattning rörande forskningsrådens uppgifter, som i övrigt varit vägledande vid den av utredningen föreslagna anslagsavvägningen mellan å ena sidan universitets- och högskoleorganisationen och å den andra forsk- ningsråden, redovisas närmare i femte kapitlet.

TREDJE KAPITLET

Forskarkarriären

En självklar och nödvändig förutsättning för en resultatrik vetenskaplig verksamhet är tillgång till forskare. Inga aldrig så frikostiga anslag kan er- sätta bristen på forskare, kvalificerade genom många års utbildning. Man kan även konstatera, att i de ledande stormakterna bristen på kompetenta forskare uppfattas som ett mycket allvarligt problem. Man måste komma ihåg, att en självständig forskare är av betydelse inte endast för den forsk- ning han själv mer eller mindre direkt leder eller utför, utan även för den vetenskapliga miljö han skapar omkring sig genom att handleda, stimulera och utbilda andra, yngre forskare. En god forskningsmiljö förutsätter vetenskapsmän i alla åldrar och på alla utvecklingsstadier.

Av stor betydelse för en ung människas beslut att påbörja eller fortsätta en forskarutbildning fram till docentkompetens är de försörjningsmöjlig- heter och det mått av trygghet, som forskarbanan erbjuder. Som tidigare framhållits kan man på forskningens område lika litet som på andra om- råden med enskild företagsamhet utesluta ett risktagande. Det är svårt att i förväg bedöma sin vetenskapliga förmåga liksom sin fallenhet för att organisera och genomföra ett planmässigt forskningsprogram. Risken att man ej presterar ett resultat som ger docentkompetens måste alltid stå kvar. Har man emellertid med framgång lyckats uppnå detta mål, borde man kunna räkna med att den forskningsskicklighet man dokumenterat borde leda till att ens kapacitet utnyttjades för fortsatta forsknings- insatser. Den ålder, vid vilken detta resultat uppnås, i medeltal 34 år, kan i varje fall göra det svårt att då finna en arbetsuppgift, som ger en ut- komst svarande mot allmänna kvalifikationer och försörjningsplikter. En e.o. docentbefattning innebär ett förordnande för högst sex år, men där- utöver inte några garantier för framtiden. Denna ordning är ägnad att skapa en stark känsla av otrygghet. Även en mycket kompetent och på sitt forskningsområde framgångsrik vetenskapsman får räkna med att han och hans familj efter de sex åren kan komma att stå utan för- sörjning inom det verksamhetsområde han valt. En rikligare tillgång på forskardocenttjänster dämpar denna otrygghet, men ytterst är det endast fler ordinarie sluttjänster som ger forskarbanan en rimlig trygghet. Utred- ningen återkommer till frågan om sluttjänster i ett följande avsnitt. Redan här vill den dock framhålla, att det är synnerligen viktigt dels att forsk-

ningsråden erhåller tillräckliga medel att under kortare perioder taga hand om framstående forskare utan docenttjänst eller ordinarie tjänst, dels att en betydande utbyggnad av antalet personliga forskartjänster kommer till stånd.

Utredningens uppfattning är, som ovan antytts, att alla verkligt kompe- tenta forskare bör beredas möjlighet att fortsätta sin vetenskapliga verk- samhet. Det innebär inte —— som redan tidigare uttryckligen påpekats —— att alla forskare skall stanna kvar vid universitet och högskolor. En stän- dig avgång måste äga rum till andra forskande institutioner, till andra ut- bildningsanstalter, liksom till näringsliv och administration. För att en så- dan rekrytering till institutioner utanför universiteten skall vara möjlig fordras att de tjänster vid universitet och högskolor, som avser att rekry- tera forskare, är relativt talrika i de lägre graderna för att sedan minska i de högre. Forskarkarriären bör vara pyramidformigt uppbyggd. Genom ett sådant system vinner man dels att det största antalet forskarbegåvningar tillvaratages, dels att behovet av kvalificerade forskningsutbildade personer utanför universiteten kan tillfredsställas och dels att man vid universiteten och högskolorna har förutsättningar att skapa den mest produktiva forsk- ningsmiljön.

Enligt utredningens mening bör forskarkarriären i stort sett vara upp- byggd av följande befattningar: 1. Professurer och laboraturer (motsva- rande), 2. Forskardocent- och docentbefattningar, samt 3. Forskarassistent-, assistent- och amanuensbefattningar. Professurer och laboraturer är då att betrakta som sluttjänster, vilka tillsammans med universitetslektoraten utgör de ordinarie tjänsterna. Docent- och forskardocentbefattningarna är e. o. tjänster med tidsbestämda förordnanden. I regel erhåller man do- centbefattning efter disputation och tjänsterna är sålunda reserverade för forskare, som visat sin kompetens till självständigt vetenskapligt arbete. De olika assistent- och amanuensbefattningarna innehas i regel av yngre forskare, vilka ännu inte disputerat. Som stöd vid forskarrekryteringen bör man dessutom betrakta stipendierna för högre studier. Karriärens tjänster bildar ett organiskt helt: utan topp-tjänster kan mellantjänsterna knappast i längden verka attraktiva. Utan lägre tjänster åter kan man inte räkna med att för toppbefattningarna erhålla verkligt högkvalificerade krafter.

Enligt den uppfattning om forskningens betydelse, som redovisats i in- ledningen till detta betänkande, blir frågan egentligen inte, hur många tjänster som bör rymmas inom den akademiska forskarkarriären, utan hur många kompetenta forskare vi vågar räkna med för olika grader och tjänstetyper. En väsentlig fråga blir därför hur man bedömer tillgången på för forskning lämpade och intresserade studenter. Utredningen har försökt bilda sig en uppfattning om de närmaste årens tillgång på forskaraspi- ranter. För denna uppskattning skall här först lämnas en redogörelse. Där- efter behandlas den akademiska forskarkarriärens olika befattningar.

58 A. Rekryteringsunderlaget

I sitt första betänkande redovisade utredningen (s. 152 ff.) på grundval av forskningsvolymsundersökningens material antalet är 1955 verksamma doktoran— der och licentiander vid olika fakulteter och högskolor. Utredningen kunde där- vid jämföra detta antal med resultatet av en tidigare genomförd inventering av antalet doktorander och licentiander år 1949.

För att få ett så aktuellt underlag som möjligt för en beräkning av det fram- tida antalet doktorer och docenter har utredningen kompletterat dessa tidigare redovisade inventeringar med en ny räkning av antalet vid årsskiftet 1957/58 verksamma doktorander och licentiander. En sådan räkning är av betydelse både när det gäller att beräkna antalet doktorer som kommer att aspirera på docent- befattningarna och antalet unga vetenskapsmän, som kan tänkas fylla behovet av assistenter för forskning och undervisning. Givet är likaledes att dessa siffror måste beaktas, då man överväger det framtida behovet av ordinarie platser för högt kvalificerade forskare.

Formuläret till den nya räkningen tillställdes professorer och laboratorer (mot— svarande) vid universiteten och de högskolor, vid vilka doktorander och licentian- der kunde tänkas vara verksamma. Vissa speciallärare vid de tekniska högsko— lorna samt avdelningsföreståndarna vid vetenskapsakademiens forskningsinstitut och Wenner-Grens institut erhöll likaså förfrågan. Sammanlagt utsändes omkring 710 formulär. Resultaten av den nya undersökningen har jämförts med resultaten av de i utredningens första betänkande redovisade äldre undersökningarna.

Nedanstående sammanställning ansluter sig till tablåerna på sid. 154 och 155 i utredningens första betänkande och gäller sålunda endast antalet aktiva dok- torander och licentiander.1

Vad som omedelbart faller i ögonen är den utomordentligt starka ökningen i antalet doktorander och licentiander mellan de två åren 1955 och 1957. Så gott som genomgående är ökningen mellan dessa båda är större än ökningen under de sex åren 1949—1955. Undantagen för doktorandernas del är de humanistiska fakulteterna och de tekniska högskolorna; för licentiandernas del utgör de teolo- giska fakulteterna det enda undantaget.

Man måste fråga sig, om detta beror på en mycket stark nyrekrytering eller om ökningen sammanhänger med olikheter i undersökningsmetodik eller under- sökningssituation. Medan den senaste inventeringen uteslutande tog sikte på antalet doktorander och licentiander, är siffrorna för år 1955 hämtade ur materialet till forskningsvolymsundersökningens inventering av samtliga på hösten 1955 verksamma forskare. I samband med forskningsvolymsundersökningen begärdes visserligen från institutionscheferna särskilda uppgifter rörande vilka av de till institutionen knutna forskarna som vore att beteckna som doktorander respek- tive licentiander och av anvisningarna till enkätformulärets ifyllande framgick,

1 Dubbelredovisningar är eliminerade i alla tre undersökningarna. I 1957 års material har de som upptagits av mer än en ämnesrepresentant förts till den fakultet/högskola, vid vilken grundexamen resp. licentiatexamen avlagts. Personer, som upptagits som licentiander inom juridisk fakultet, har förts till doktorander. De som upptagits som licentiander vid institu- tioner tillhörande medicinsk fakultet (9 personer i 1957 års material), har förts till den fakultet, vid vilken grundexamen avlagts. Likaså har de personer, vilka upptagits som licentiander och doktorander vid Wenner-Grens institut och vetenskapsakademiens institutioner, förts till den fakultet, vid vilken grundexamen respektive licentiatexamen avlagts. I 1957 års material har licentiander och doktorander vid genetiska institutionen vid lantbruks— högskolan förts till matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i de fall då de haft filosofisk grund- respektive licentiatexamen (i tabellerna på sid. 154 och 155 i utredningens första betänkan- de och följaktligen även i kolumnerna för år 1955 i tablån på s. 59 är däremot samtliga licentian- der och doktorander vid denna institution redovisade såsom tillhörande matematisk-naturveten- skaplig fakultet.)

Doktorander Licentiander Fakultet/högskola Differens Differens 1949 1955 1957 1949 1955 1957 49—55 55—57 49—55 55—57 Tcol. tak. ........ 22 23 24 + 1 + 1 37 46 47 + 9 + 1 Jur. tak.. ....... 27 21 28 —— 6 + 7 Med. fak .......... 101 261 457 +1GO +196 däravteorämnen 135 216 + 81 kliniska ämnen ... 126 241 +115 Hum. fak ......... 165 227 278 + 62 + 51 316 491 691 +175 +200 därav samh.—V. ämnen 47 78 + 31 97 152 + 55 övnämnen 180 200 + 20 394 539 +145 Mat.—nat.fak ...... 84 143 228 + 59 + 85 145 268 436 +123 +168 däravinom de matema- tiska och fysisk-ke- miska äm— nesgrp. . . . 75 136 + 61 140 259 +119 inom den biol.-geogr. ämnesgrp. 68 92 + 24 128 177 + 49 Tekn. högsk ....... 10 33 51 + 23 + 18 57 126 282 + 69 +156 Tandl.—högsk ...... 5 10 40 + 5 + 30 Övriga fackhögsk.. 9 26 46 + 17 + 20 14 41 97 + 27 + 56 Totalt 423 744 1 152 +321 +408 569 972 1 553 +403 +581

att såsom licentiander även skulle räknas sådana, som var sysselsatta med »läs- kursen» för licentiatexamen. Rent formellt var följaktligen de båda inventering- arna upplagda på ett sätt som borde garantera fullt jämförbara svar. Man kan emellertid inte utesluta möjligheten att institutionscheferna vid besvarandet av den senare enkäten tagit med personer, som de vid besvarandet av 1955 års enkät antingen icke alls tagit med eller då tagit med som forskare men icke som doktorander respektive licentiander. Härvid kan man måhända särskilt tänka på licentiander som läste »kurs». Därtill kommer, att universitetsutredningens första betänkande avlämnades under perioden mellan de två enkäterna, och med hänsyn till detta betänkandes uppläggning och där framlagda förslag kan det synas naturligt, om institutionscheferna vid besvarandet av 1957 års enkät känt sig ha större anledning än vid besvarandet av den tidigare enkäten att taga upp några licentiander för mycket än några för litet.

Man tycker sig också kunna konstatera, att proportionerna mellan gruppen »aktiva» och gruppen »övriga» förskjutits till den förras förmån. I tablån överst s. 60 redovisas »de aktivas» andel av samtliga redovisade doktorander och licen- tiander i de två inventeringarna.

Av dessa siffror kan någon kanske vara benägen för den slutsatsen, att den under perioden 1955—57 inträffade ökningen av antalet amanuens-, assistent- och biträdande lärartjänster vid universitet och högskolor gjort det möjligt för en större andel av doktoranderna och licentianderna att aktivt ägna sig åt forskningsarbete. Ett stöd för en sådan slutsats kan man finna däri, att stegringen av andelen »aktiva» är starkast i de matematisk-naturvetenskapliga faktulteterna, där troligen också ökningen av antalet dylika forskarrekryteriugs- tjänster varit särskilt stor.

»Aktiva» i % av samtliga redovisade Fakultet/högskola doktorander licentiander 1955 1957 1955 1957

Teo]. fak ......................... 50 63 42 52 Jur. fak ......................... 75 78 — — Med. fak ......................... 85 93 — — Hum. fak ........................ 67 68 70 73 Mat.-nat. fak ..................... 70 81 74 85 Tekn. högsk ...................... 83 77 73 76 Övr. högsk ....................... 73 75 60 66

Totalt 74 | 81 69 75

Men man kan också med stöd av siffrorna i tablån uppställa den hypotesen, att institutionscheferna vid besvarandet av 1957 års enkät av någon anledning varit mera benägna än två år tidigare att beteckna en doktorand eller licentiand såsom »aktiv», även om någon faktisk skillnad i fråga om »aktiviteten» icke förelegat. Man skulle sålunda ganska genomgående ha gjort en annan gränsdrag- ning mellan »aktiva» och »övriga» än för två år sedan.

Om man vill pröva innebörden av den sist skisserade hypotesen, kan man utgå från antagandet att gränsdragningen mellan den grupp som redovisats och per— soner som överhuvudtaget inte redovisats varit densamma i de två enkätmateria- len. Sedan kan man applicera samma %-tal för »aktiva» 1957 som i 1955 års material, varefter de sålunda korrigerade siffrorna för år 1957 jämföres med 1955 års siffror. Resultatet framgår av nedanstående tablå.

Teol. Jur. Med. Hum. Nat. Tekn. Övr. S:a

A. Doktorander differens 1949— 55 ......................... + 1 — 6 + 160 + 62 Korrigerad differens 1955—57 — 4 +6 +158 + 47 B. Licentiander differens 1949— 55 ......................... +9 —— — +175 +123 + 69 +27 +403 Korrigerad differens 1 955—57 — 8 — — + 183 + 110 + 146 + 47 + 478

9 + 23 +22 +321 55 + 22 +49 +333

Vi ser att vi även efter denna korrektion av 1957 års siffror får en ökning av antalet aktiva doktorander och licentiander mellan åren 1955 och 1957 som totalt är större än motsvarande ökning under hela sexårsperioden 1949—55. Även om vi — som skett vid den nyss redovisade korrigeringen — minskar det uppgivna antalet aktiva doktorander med 75 och det uppgivna antalet aktiva licen- tiander med 103, kan vi sålunda konstatera, att en betydande ökning av antalet forskaraspiranter inträffat under loppet av de senaste tre åren.

Genom de två senaste inventeringarna känner vi antalet aktiva doktorander och licentiander dels på hösten 1955, dels vid årsskiftet 1957/58. På grundval härav och med hjälp av från statistiska centralbyrån lämnade uppgifter rörande antalet avlagda disputationsprov respektive licentiatexamina under kalenderåren 1956 och 1957 har utredningen gjort ett försök att förutberäkna antalet disputa- tionsprov och antalet licentiatexamina vid olika fakulteter (motsvarande) under de två kalenderåren 1958 och 1959. Härvid har antagits, att antalet disputations-

prov sammanlagt under de två kalenderåren 1958 och 1959 inom varje fakultet (motsvarande) kommer att förhålla sig till antalet aktiva doktorander vid års- skiftet 1957/58 på samma sätt som antalet disputationsprov under kalenderåren 1956 och 1957 förhöll sig till antalet aktiva doktorander på hösten 1955. Motsva- rande antaganden har gjorts beträffande antalet licentiatexamina i förhållande till antalet aktiva licentiander. Beräkningen redovisas i nedanstående tablåer.

A. Doklorander och disputationer.

Antal Antal Beräknat aktiva Antal aktiva antal l—aluiltet/hogskola doktorander mig??—tigger Relationstal doktorander disputationer 1955 D 1957 1958 59 Teol. fak ............ 23 11 48 24 12 Jur. fak ............. 21 2 10 28 3 Med. fak ............. 261 108 41 457 187 Hum. fak ............ 227 80 35 278 97 Mat.-nat. fak ......... 143 74 52 228 119 Tekn. högsk .......... 33 17 52 51 27 Övr. fackhögsk ....... 36 18 50 86 43 Totalt 744 310 42 1 152 488 B. Licentiander och Iicentialexamina. Antal Antal Antal Beräknat ., _ ) , aktiva licentiat- . aktiva antal licen— 1 akultct/liogskola licentiander examina Relationstal licentiander tiatexamina 1955 1956—57 1957 1958—59 Teol. fak ............. 46 31 67 47 31 Hum. fak ............ 491 187 38 691 263 Mat.-nat. fak ......... 268 162 60 436 262 Tekn. högsk .......... 126 50 40 282 113 Övr. fackhögsk ....... 41 27 66 97 64 Totalt 972 457 47 1 553 733

De av utredningen i första betänkandet framlagda förslagen om förbätt— rade doktorand- och licentiandstipendier samt om särskilda anslag för ograduerade forskare m. rn. bör ytterligare stärka de senaste årens tendens till en livligare rekrytering av nya forskare. Övervägande skäl talar alltså för att vi under det kommande årtiondet kan räkna med en stark ökning både i antalet assistentaspiranter och i antalet docentkompetenta doktorer. Det är enligt utredningens mening synnerligen angeläget att man på alla sätt söker uppmuntra unga vetenskapsmän att kvarstanna vid universitetet och göra sig kompetenta för högre befattningar. Lyckas man inte därmed, kan vi dels inte genomföra den föreslagna undervisningsreformen, dels inte vid universitet och högskolor bedriva forskning i den ökade omfattning samhället kräver. En förstärkning av forskarkarriären genom fler tjänster och bättre arbetsmöjligheter är en logisk följd av de förbättrade villkor i fråga om forskarrekryteringen, som statsmakterna redan genom årets riksdagsbeslut godtagit.

B. Assistenter och amanuenser

Assistent- och amanuenstjänsterna vid universitet och högskolor är fors- karkarriärens första tjänster.

I sitt första betänkande har universitetsutredningen dels framlagt vissa förslag rörande tjänstebenämning och anställningsvillkor för de hittills arvodesanställda assistenterna och amanuenserna, dels angivit vissa rikt- linjer för beräkningen av den för undervisningen vid de filosofiska fakulte- terna erforderliga assistent- och amanuenspersonalen. I proposition till årets riksdag har Kungl. Maj :t föreslagit reformer i anslutning till vad ut- redningen sålunda föreslagit. Propositionen har vunnit riksdagens bifall. Därmed skulle en lösning vara nådd på de spörsmål som utredningen ak- tualiserade i sitt första betänkande. Det återstår emellertid vissa problem av relativt stor räckvidd.

Utredningen framhöll i sitt betänkande I, att övervägande skäl talade för att assistenter och amanuenser även i fortsättningen användes för både forskning och undervisning och att detta i princip borde gälla för varje enskild befattningshavare. Antalet för varje institution behövliga assistent- och amanuenstjänster måste sålunda bedömas med hänsyn till såväl. under- visningens som forskningens och det allmänna institutionsarbetets behov. De grunder, som utredningen föreslog för beräkningen av erforderligt antal dylika befattningar, gällde emellertid uteslutande de filosofiska fakulte— terna och dessutom endast det direkt för undervisningen behövliga antalet tjänstgöringstimmar. I fråga om den del av institutionernas behov av assi- stent- och amanuenspersonal, som förestavas av forskningen och det all- männa institutionsarbetet, framlades däremot inga förslag i utredningens första betänkande, detta emedan dessa frågor såsom gemensamma för samt- liga fakulteter och högskolor enligt utredningens mening lämpligen borde behandlas i samband med övriga frågor rörande forskningens villkor och behov.

Då universitetsutredningen nu återvänder till dessa frågor, vill utred— ningen till en början på nytt ge uttryck åt sin uppfattning att assistent- och amanuensbefattningarna har en dubbel motivering och sålunda bör till- godose såväl undervisningsbehov som den ordinarie forskarstabens behov av hjälpkrafter i forskningsarbetet och i institutionens skötsel. Den del av tjänstgöringsskyldigheten för assistent eller amanuens, som uttages i form av arbete för institutionens räkning, bör således fullgöras dels i under- visningen, dels i institutionens forskningsarbete. Detta bör enligt utred- ningens mening gälla för samtliga ifrågavarande befattningar och vid samt— liga här berörda fakulteter och högskolor. Sedan är det uppenbart, att tjänstgöringens relativa fördelning mellan dessa två huvuduppgifter i praktiken måste skifta, detta med hänsyn t. ex. till omfattningen av den en institution åliggande undervisningen och till vederbörande befatt—

ningshavares kompetens och intressen. En assistent eller amanuens bör sålunda i allmänhet icke fullgöra denna del av sin tjänstgöring uteslu- tande inom undervisningen eller uteslutande i forskningsarbete.

Rörande motiveringen till detta sitt ståndpunktstagande får utredningen hänvisa till vad som anförts i det första betänkandet (s. 105 ff.). Några erin- ringar mot det där förda resonemanget framkom icke i remissdiskussionen.

Beträffande storleken av den för forskningen erforderliga assistent— och amanuenspersonalen är det utredningens bestämda uppfattning att varje universitets- och högskoleämne bör vara tillförsäkrat ett visst mått av assistent- eller amanuenshjälp, detta alldeles oavsett sådana faktorer som lågstadieundervisningens omfattning, licentiandseminariernas storlek, ifrå- gavarande vetenskapsgrens arbetssätt eller institutionens storlek och ut— rustning. Om samhället finner det motiverat att ha en vetenskapsgren före- trädd genom en professur eller laboratur (motsvarande) — ordinarie eller personlig — måste det nämligen ligga i samhällets eget intresse att tillför- säkra innehavaren av denna befattning ett visst mått av högt kvalificerad biträdeshjälp i hans forskningsarbete.

Därtill kommer rekryteringsaspekten. Upprättandet av en akademisk lärostol syftar till att innehavaren kring sig och sitt ämnesområde skall samla en krets av yngre forskare och forskaradepter. Härvid erfordras icke blott docentbefattningar och licentiand- och doktorandstipendier, utan även assistent- och amanuensbefattningar. Dessa tjänsters stora värde från fors— karrekryteringssynpunkt ligger däri, att endast en del av tjänstgörings— skyldigheten uttages i form av arbete för institutionens räkning, medan återstående tjänstgöringstid skall ägnas åt befattningshavarens eget av— handlingsarbete eller licentiatuppgift. Stipendierna för högre studier kom- mer, trots upprustningen, att förbli begränsade till antalet. Intet ämne är tillförsäkrat tillgång till ett licentiand- eller doktorandstipendium, utan konkurrensen är och bör enligt utredningens mening förbli fri inom fakul- tets- och högskolegränserna. Detta kan emellertid i vissa situationer bli till men för forskarrekryteringen både i nya ämnen och i ämnen med nya ämnesföreträdare liksom i större ämnen med många kvalificerade sökande. Rekryteringen måste därför stimuleras både genom stipendier och genom ett tillräckligt antal assistent- och amanuensbefattningar.

Genom årets riksdagsbeslut i anledning av utredningens första betän- kande har en momentan upprustning av stipendiesystemet kommit till stånd, och vi har dessutom genom statistiken över antalet licentiander och doktorander fått möjlighet att kontinuerligt bedöma behovet av ytterligare stipendier. Som ett komplement till dessa åtgärder vill utredningen nu lägga fram förslag om ett ökat antal assistent- och amanuensbefattningar.

För att tillgodose den ordinarie forskarstabens behov av kvalificerad hjälp i forskningsarbetet samt för att tillgodose de forskarrekryteringssynpunk— ter, som närmare utvecklats ovan, vill utredningen föreslå, att till varje

professur och laboratur (motsvarande) — ordinarie eller personlig — knytes assistent— och amanuenshjälp till en kostnad motsvarande kostna— derna för 500 tjänstgöringstimmar för assistent per år.1 Denna assistent- eller amanuenshjälp betraktar utredningen som självklart förenad med varje professur eller laboratur (motsvarande). Därutöver erfordras emel— lertid en viss differentiering mellan institutionerna. Hänsyn måste tagas till både institutionens storlek och forskningens karaktär. Det framstår som uppenbart, att en empiriskt orienterad vetenskap, vilken förutsätter ett omfattande experimentellt arbete, måste ha ett större behov (per for— skare räknat) av kvalificerad assistenthjälp än teoretiskt orienterade dis- cipliner. Motsvarande gäller för ämnen med en mycket omfattande under- visningsorganisation. En viss gradering av olika institutioners behov av assistent— och amanuenstjänster synes sålunda erforderlig. Utredningen föreslår därför att assistent- och amanuenshjälp motsvarande kostnaderna för ytterligare 500 assistenttimmar per professur och laboratur (motsva— rande) beräknas för samtliga experimentella, matematiska och samhälls— vetenskapliga ämnen samt inom den humanistiska fakulteten för de stora skolämnena historia, litteraturhistoria, engelska språket, nordiska språk, romanska språk och tyska språket. För de mycket stora institutionsämnena fysik och kemi bör utöver detta beräknas assistent— och amanuenshjälp motsvarande kostnaderna för ytterligare 1000 assistenttimmar per pro— fessur och laboratur.

Detta förslag avser icke de medicinska fakulteternas kliniska ämnesgrupp, vars behov av motsvarande forskarrekryteringstjänster synes böra tillgodo- ses i annan form, bl. a. genom de i ett följande avsnitt föreslagna forskar- assistentbefattningarna.

I övrigt avser förslaget att åt alla institutioner tillgodose ett minimi- behov av assistent- och amanuenshjälp för forskningen och för det all- männa institutionsarbetet. Den assistent- och amanuenshjälp, som är moti- verad av rena undervisningsbehov eller av vissa institutioners mera spe— ciella behov av hjälpkrafter för t. ex. skötsel av viss apparatur eller vård av mycket omfattande samlingar faller sålunda utanför och måste, efter prövning i varje särskilt fall, tillgodoses genom ytterligare assistent- och amanuenshjälp.

Förslaget har vidare uttryckts i kostnader motsvarande ett visst antal tjänstgöringstimmar för assistent per år. Detta har sin motivering däri, att antalet behövliga befattningar kan bedömas först sedan man prövat varje ämnes och varje institutions totala behov av assistent— och amanuenshjälp såväl för forskningen som för undervisningen och för de mera speciella uppgifter som antytts ovan. De samlade arbetsuppgifterna bör sedan, som

1 Med tjänstgöringstimmar avses här och i det följande resonemanget tjänstgöringstimmar inom ramen för den del av tjänstgöringen, som fullgöres i form av arbete för institutionens räkning.

utredningen redan framhållit, fördelas mellan samtliga befattningshavare, utan att någon av dem utpekas som 'forskningsassistent' respektive ”under- visningsassistent'.

Genom att minimibehovet av assistent- och amanuenshjälp uttryckes i kostnader motsvarande ett visst antal assistenttimmar per år, lämnas också möjlighet att bestämma fördelningen mellan assistent-, förste amanuens- och amanuenstjänster efter prövning i varje särskilt fall. Ett totalt behov motsvarande kostnaderna för t. ex. 2000 assistenttimmar per år kan sålunda tillgodoses antingen genom två assistentbefattningar eller ge- nom en assistent-, en förste amanuens- och två amanuensbefattningar eller genom tre förste amanuens- och två amanuensbefattningar etc. Några all— männa riktlinjer för denna fördelning vill utredningen icke uppställa, då förhållandena ställer sig mycket olika på olika håll.

Av det sagda framgår även, att någon detaljerad personal- och kostnads— beräkning icke kan göras, förrän man för varje ämne och institution prövat det totala behovet av assistent- och amanuenshjälp (för såväl forskningen och det allmänna institutionsarbetet enligt här framlagt förslag som för undervisningen) och i samband därmed även prövat fördelningen av det erforderliga antalet tjänstgöringstimmar på befattningar av olika slag. En sådan detaljprövning har utredningen ansett ligga utanför sitt uppdrag.

Utredningen har emellertid genomgått personalförteckningarna för olika ämnen och institutioner vid universiteten, karolinska institutet och Stock- holms högskola i syfte att bilda sig en uppfattning om på vilka håll de här formulerade minimifordringarna för assistent- och amanuenspersonalens storlek uppenbarligen icke är uppfyllda. Denna genomgång redovisas i bilaga 2.

Resultatet av den gjorda genomgången ger vid handen, att de ifråga- varande läroanstalternas resurser i fråga om assistent- och amanuens— hjälp med avseende på forskningens behov och med nuvarande ordinarie lärarstab bör förstärkas inom ramen för kostnader, motsvarande följande antal assistentbefattningar: Uppsala universitet 16,2, Lunds universitet 12,9, Göteborgs universitet 6,2, karolinska institutet 3,0 och Stockholms högskola 21,5 tjänster.

För de filosofiska fakulteternas del kan prövningen av assistent- och amanuenspersonalens totala storlek lämpligen företagas i samband med arbetet med upprättande av de organisationsplaner för undervisningen, som nu pågår i anslutning till riksdagsbeslutet om upprustning av dessa fakulteters undervisningsresurser. I propositionen härom har Kungl. Maj:t angivit vissa riktlinjer för beräkningen av uteslutande för undervisningen erforderlig assistent— och amanuenspersonal, nämligen att >>ny heltidsbefatt— ning såsom assistent eller förste amanuens må inrättas för varje fullt antal av 500—750 respektive 300—450 undervisningstimmar alltefter verksamhetens karaktär av egentlig undervisning eller laborationsövning och liknande».

Till det behov av assistent- och amanuenspersonal för undervisningen, som följer av en fastställd organisationsplan, får sålunda läggas det minimi- behov av assistent- och amanuenspersonal för forskningen och det allmänna institutionsarbetet, som följer av utredningens ovan framlagda förslag.

På motsvarande sätt hör assistent— och amanuensbehovet vid övriga fakul- teter kunna prövas. I praktiken torde en dylik prövning komma att aktuali- seras först genom petitavägen framförda äskanden om förstärkning av assistent— och amanuenspersonalen. För de juridiska fakulteternas del föreligger dock principbeslut om fortsatt personalförstärkning.

De rekommendationer och förslag som här framlagts rörande beräk— ningen av minimibehovet av assistent— och amanuenspersonal synes utan vidare kunna tillämpas för de teologiska, juridiska och filosofiska fakul— teterna samt för de medicinska fakulteternas (inkl. karolinska institutets) teoretiska ämnen. Vid de tekniska högskolorna däremot är utgångsläget ett helt annat. Till en början saknas här amanuensbefattningar. Av assisten— ter finns vidare två kategorier, »förste assistenter» och »assistenter» (även kallade övningsassistenter), av vilka ingen har ställning och arbetsuppgifter fullt motsvarande universitetsassistenternas. Övningsassistenterna är sna— rast att karaktärisera som timarvoderade hjälpkrafter i själva undervis- ningen, och de kan sägas sakna egentlig anknytning till institutionerna och vid dessa bedrivet forskningsarbete. Förste assistenterna åter är fast knutna till institutionerna med heltidstjänstgöring i själva institutions- arbetet. Medan en universitetsassistent har en tjänstgöringsskyldighet av 1 000 timmar per år i institutionsarbete och i övrigt skall ägna sin tid åt det egna licentiat— eller avhandlingsarbetet, är sålunda de tekniska högskolornas förste assistenter skyldiga att ägna full arbetstid åt institutionens arbete, och de är följaktligen sämre ställda än universitetsassistenterna när det gäller tillfälle till eget forskningsarbete.

I fråga om lönesättning och anställningsvillkor i övrigt har däremot de tekniska högskolornas förste assistenter hittills varit något bättre ställda än sina kolleger vid universiteten. Årets riksdagsbeslut i anslutning till universitetsutredningens första betänkande innebär emellertid dels att vissa former skapas för en reglerad befordringsgång för universitetens tidigare arvodesanställda assistenter och förste amanuenser, dels att lönesättningen blir densamma för universitetens assistenter och de tekniska högskolornas förste assistenter. Därmed har i huvudsak likställighet skapats mellan dessa båda kategorier i avseende på befordringsgång och lönesättning. Kvar skulle emellertid stå olikheter väsentligen i två hänseenden, nämligen dels i fråga om tj änstgöringsskyldigheten i institutionsarbetet, dels i fråga om vissa med anställningen förbundna trygghetsförmåner, i det att universitetsassisten— terna enligt årets riksdagsbeslut efter viss tids aspiranttjänstgöring beredes anställning såsom extra ordinarie tjänstemän, medan de tekniska högsko- lornas förste assistenter även i fortsättningen kommer att sakna denna förmån.

Det är uppenbart, att frågan nu måste resas om ett förenhetligande av tjänstgörings— och anställningsvillkoren för ifrågavarande två assistent- kategorier. Ett sådant förenhetligande måste rimligen få den formen, att de tekniska högskolornas förste assistenter ges samma ställning som uni— versitetsassistenterna.

Som redan i annat sammanhang framhållits, är det universitetsutred— ningens principiella uppfattning, att de s. k. fackhögskolorna i lika mån som universiteten, karolinska institutet och Stockholms högskola bör fun— gera som centra för forskning. Forskningen vid de tekniska högskolorna bör sålunda enligt utredningens mening i princip arbeta under lika gynn- samma betingelser som forskningen vid t. ex. de matematisk-naturveten- skapliga fakulteternas institutioner. Med hänsyn härtill föreslår utredning- en i det följande en betydande förstärkning även av de tekniska högskolor— nas forskningsresurser. Med samma motivering föreslår utredningen vi- dare att professorerna skall ges större möjligheter till forskning och forskarhandledning, genom att en del av deras arbete i undervisningen för civilingenjörsexamen övertages av lektorer. Utredningen finner det också vara synnerligen angeläget att rekryteringen av unga forskaradepter vid de tekniska högskolorna stimuleras och att licentianders och doktoranders forskningsarbete underlättas. De skäl, som i det föregående framförts för ett ökat antal forskarrekryteringsbefattningar, måste under sådana omstän- digheter ha samma giltighet för de tekniska högskolornas vidkommande som för fakulteterna.

En betydande ökning har under de senaste åren skett av antalet licentian- der och doktorander vid de tekniska högskolorna. Dock måste konstateras, att detta antal fortfarande är lågt i jämförelse med motsvarande antal vid universiteten. I den ovan redovisade undersökningen rörande antalet licen- tiander och doktorander vid slutet av år 1957 redovisade de tekniska hög- skolorna sammanlagt 333 aktiva licentiander och doktorander, vilket mot- svarar knappt 10 % av hela antalet studerande vid dessa högskolor. Mot— svarande siffra för de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna var 664, vilket motsvarar nästan 25 % av samtliga studerande vid dessa fakulteter.

Rekryteringen av unga forskare skulle kraftigt stimuleras, om de tekniska högskolornas assistenter på samma sätt som de filosofiska fakulteternas gåves möjlighet att använda en betydande del av sin arbetsdag åt det egna licentiat— eller avhandlingsarbetet. I den ovannämnda undersökningen re- dovisades samtliga de matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas assi— stenter som »aktiva» licentiander och doktorander, medan knappt hälften av de tekniska högskolornas förste assistenter av institutionsföreståndarna betecknades som »aktivt» sysselsatta med arbete för licentiatexamen eller doktorsgrad.

Under hänvisning till vad här anförts föreslår universitetsutredningen, att tjänstgöringsskyldigheten för de tekniska högskolornas förste assistenter ges samma utformning som för universitetsassistenterna. Detta skulle inne-

bära att skyldigheten att tjänstgöra i institutionens arbete nedsättes till 1 000 timmar per år. Som en konsekvens härav bör emellertid föreskrivas, att återstående arbetstid skall användas för sådan forskning och studier under institutionschefens handledning, som möjliggör för befattningshava— ren att fullfölja sin forskarutbildning och förvärva licentiatexamen respek- tive doktorsgrad. Befattningarna bör sålunda fortfarande, liksom universi- tetens assistentbefattningar, ha karaktären av heltidsbefattningar.

Beträffande den extra ordinarie anställningsformen finner utredningen, att de skäl —— sociala trygghetshänsyn och rekryteringsskäl —, som talade till förmån för en förbättring av universitetsassistenternas ställning, i och för sig har lika tyngd, då det gäller de tekniska högskolornas förste assisten- ter. Visserligen kommer genom statsmakternas beslut innevarande är extra tjänstemäns (Ag—anställdas) anställningsförhållanden att förändras, men ut- redningen finner övervägande skäl tala för att de tekniska högskolornas assi- stenter ges samma anställningsform som universitetsassistenterna. Utred- ningen föreslär därför, att de tekniska högskolornas assistenter liksom uni— versitetsassistenterna efter viss tids aspiranttjänstgöring beredes extra ordi- narie ställning. Befattningarnas karaktär av genomgångstjänster bör mar— keras genom att förordnande ges tillsvidare, dock för en tid av högst ett år 1 sänder.

De här föreslagna förändringarna i fråga 0111 tjänstgöringsvillkor och an- ställningsförhållanden för de tekniska högskolornas förste assistenter bör enligt utredningens mening gälla lika för befattningar i grundläggande äm- nen och i tekniska tillämpningsämnen. I sitt remissyttrande över univer- sitetsutredningens första betänkande har lärarkollegiet vid tekniska hög- skolan anfört, att beträffande tillämpningsämnena »med nuvarande premis- ser en pensionering genom SPP i de flesta fall vore lämpligast och ägnad att möjliggöra för högskolorna att rekrytera denna personalgrupp». Utred- ningen finner kollegiets förslag i och för sig vara värt beaktande, men har icke kunnat finna att tidpunkten nu är lämplig att taga ställning till fram- förda förslag om speciella pensionsvillkor.

En följd av de här framlagda förslagen bör enligt utredningens mening bli, att tjänstebenämningen för de tekniska högskolornas förste assistenter ändras till assistent. En konsekvens härav blir i sin tur att de 5. k. övnings- assistenterna, som nu officiellt benämnes »assistenter», även officiellt får benämningen övningsassistenter.

Den här föreslagna nedsättningen av assistenternas tjänstgöringsskyl- dighet måste leda till en betydande, ökning av antalet här ifrågavarande befattningar. Hur stor denna ökning bör bli, kan bedömas först efter prövning av det vid varje enskild institution föreliggande behovet, en prövning som då får göras efter samma riktlinjer som för övriga fakul— teter och högskolor i enlighet med vad ovan anförts. Härvid måste emel—

lertid även beaktas de konsekvenser, som följer av utredningens i andra sammanhang framförda förslag om nya tjänster vid de tekniska högsko— lorna. Sålunda är det uppenbart att de nya lektoraten kommer att ersätta en del av den arbetsinsats som går förlorad genom nedsättningen av förste assistenternas tjänstgöringsskyldighet. Motsvarande måste gälla som en konsekvens av det i det följande framlagda förslaget om inrättande av ett antal forskarassistentbefa—ttningar.

Med hänsyn härtill räknar utredningen med att ökningen av antalet assistentbefattningar skall stanna vid cirka 90 befattningar, men förslaget innebär att behovet måste prövas institution för institution under hänsyns- tagande till övriga här framlagda förslag till personalförstärkningar vid de tekniska högskolorna.

Vid överläggningar, som utredningen i denna sak fört med representan— ter för överstyrelsen för de tekniska högskolorna och högskolornas rek— torer, har särskilt för tekniska högskolans i Stockholm del tvekan yppats rörande bl. a. möjligheterna att omedelbart genomföra den här föreslagna omorganisationen av förste assistentbefattningarna till forskarrekryterings- befattningar av samma typ som universitetens assistenttjänster.

I anledning härav vill utredningen framhålla, att förste assistenttjäns- ternas ombildning till forskarrekryteringstjänster och inrättandet i sam— band därmed av ett antal nya assistentbefattningar givetvis skulle kunna företagas successivt under en från början begränsad övergångstid av t. ex. fem år. Vilka förste assistentbefattningar som i sådant fall skulle ifråga— komma för ombildning under vart och ett av de enskilda åren finge då bestämmas av överstyrelsen efter förslag från vederbörande lärarkollegium.

Utredningen anser emellertid för sin del, att övervägande skäl talar till förmån för ett omedelbart genomförande av den föreslagna omorganisa- tionen, och utredningens kostnadsberäkningar är gjorda i enlighet härmed.

Även en del av assistenterna vid tandläkarhögskolorna har en ställning som i vissa avseenden skiljer sig från universitetsassistenternas. Dessa assistenters tjänstgöringsskyldighet beräknas till omkring 675 timmar per år och för vissa förste amanuenser till samma antal. Lönesättningen är an- passad med hänsyn till denna lägre tjänstgöringsskyldighet och befattning- arna är arvodestjänster.

Utredningen anser visserligen i princip, att beträffande antalet assistent- och amanuensbefattningar och dessas ställning i avseende på såväl anställ- ningsformen som löne- och tjänstgöringsvillkoren samma normer hör till- lämpas för tandläkarhögskolorna som för universiteten och de tekniska högskolorna, men detta synes med hänsyn till de speciella arbetsvillkoren vid tandläkarhögskolorna icke vara möjligt utan en närmare undersökning.

G. F orskarassistenter

Assistent- och amanuenstjänsterna har i föregående avsnitt behandlats när- mast som forskarrekryteringstjänster. Tillsammans med licentiand- och doktorandstipendierna bör dessa tjänster i allmänhet ge universitet och högskolor goda möjligheter att till högre studier och avhandlingsarbete knyta ett ökat antal elever. Förutsättningen härför är emellertid, som flera gånger påpekats, att licentiander och doktorander känner sig ha rimliga utsikter att efter disputation erhålla möjligheter till fortsatt vetenskapligt arbete och även rimliga utsikter att sedermera erhålla en fast forskar- och lärarbefatt— ning. Dessa problem diskuterar utredningen i följande två avsnitt av detta kapitel, avsnitten om e. o. docentbefattningar och om ordinarie tjänster.

Emellertid ställer sig förhållandena i här berörda hänseenden något olika för olika fakulteter och högskolor. Inom de medicinska, tekniska och vissa delar av de matematisk-naturvetenskapliga disciplinerna är konkurrensen utifrån om de vetenskapliga begävningarna avsevärt hårdare än inom andra discipliner, vilket fått till följd att direkt avgång efter avlagd grundexamen är relativt sett mycket vanlig vid de tekniska högskolorna, medan man vid de medicinska fakulteterna kan konstatera, att e. o. docentbefattningarna inom den kliniska ämnesgruppen icke är lika eftertraktade som t. ex. vid de humanistiska fakulteterna. Sjukhustj änstgöringens meriteringsvärde gör att docentkompetenta doktorer icke anser sig >>ha råd» att under längre tid inneha docentbefattning.

Man må beklaga dessa förhållanden, men samhället kan likafullt icke förbise dem, då det gäller att avpassa de åtgärder som måste till för att bredda forskarrekryteringen och stimulera forskningen inom här ifråga- varande vetenskapsområden.

Den förbättring av assistenternas möjligheter till licentiat- och avhand- lingsarbete, som utredningen i det föregående föreslagit för de tekniska högskolornas del, kommer med säkerhet att betyda mycket för forskar- rekrytering och forskning vid dessa läroanstalter, men det är utredningens övertygelse att ytterligare åtgärder måste övervägas särskilt i syfte att hålla forskarbegåvningar kvar i forskningsarbete efter avlagd licentiatexamen, således i syfte att stimulera vad man kunde kalla doktorandrekryteringen. Som tidigare påvisats har nämligen antalet licentiander vid de tekniska hög- skolorna ökat relativt starkt under de senaste åren, medan däremot antalet doktorander ökat tämligen obetydligt. Innan disputationsfrekvensen vid de tekniska högskolorna på ett avgörande sätt ökats, är en full utbyggnad av e. o. docentinstitutionen vid dessa läroanstalter enligt utredningens mening knappast motiverad, och utredningen föreslår därför i följande avsnitt endast en mycket blygsam ökning av antalet e. o. docentbefattningar. I stället vill utredningen föreslå införandet av en ny typ av forskarrekryteringsbefatt— ningar på doktorandnivå.

För de medicinska fakulteternas vidkommande föreslår utredningen —— som framgått av föregående avsnitt —— inga assistentbefattningar för den kliniska ämnesgruppen.

Med hänsyn till ovan antydda förhållanden föreslås dessutom i följande avsnitt endast en mindre utökning av antalet sådana e. o. docentbefattningar, som är avsedda att stå till de kliniska ämnenas förfogande. Då det gäller de medicinska fakulteterna, måste man nämligen enligt utredningens me— ning i något högre grad än beträffande övriga fakulteter söka anpassa de forskarrekryteringsstimulerande åtgärderna till den normala yrkeskarriä— ren, d. v. s. närmast under]äkarbefattningarna. Utredningen föreslår där— för även för de medicinska fakulteterna införandet av en ny typ av forskar- rekryteringsbefattning, här bl. a. avsedd för underläkare, som för sitt avhandlingsarbete behöver bättre möjligheter till koncentrerat vetenskap- ligt arbete än de vanliga underläkartjänsterna möjliggör. De inom vissa av de medicinska fakulteternas teoretiska ämnen befintliga biträdande lärar- hefattningarna bör då ombildas till tjänster av nu ifrågasatt slag.

Motsvarande gäller för tandläkarhögskolorna. Här är enligt utredningens mening särskilda insatser erforderliga i syfte att åt den odontologiska forskningen ge en förbättrad forskningsmiljö.

För de tekniska högskolorna samt för de medicinska fakulteterna och tandläkarhögskolorna vill utredningen sålunda föreslå en ny typ av forskar- rekryteringsbefattningar. I samtliga fall gäller det här närmast rekryteringen av doktorander, men det kan också vara önskvärt att innehavarna av dessa befattningar stannar kvar även efter disputationen. Detta gäller särskilt för de medicinska fakulteterna, där e. o. docentbefattningarna icke ensamma synes kunna utgöra basen för fortsatt forskningsarbete, medan det för de tekniska högskolorna närmast gäller att trygga vederbörandes arbetsmöj- ligheter intill dess en e. o. docentbefattning blir tillgänglig eller hinner inrättas.

Med hänsyn till den ensartade motiveringen synes övervägande skäl tala för en enda tjänstetyp med gemensam tjänstebenämning. Utredningen före— slår benämningen forskarassistent.

Med dessa forskarassistenttjänster avser utredningen en forskarrekry- teringsbefattning av assistenttyp men inplacerad mellan vanliga assisten— ter och e. o. docenter. Befattningen skall sålunda vara en heltidsbefatt— ning med endast en del av tjänstgöringstiden bunden till institutionsarbetet och den återstående tjänstgöringstiden reserverad för innehavarens eget avhandlingsarbete.

Som kompetenskrav för dessa befattningar föreslår utredningen avlagd licentiatexamen eller därmed jämförlig vetenskaplig kompetens.

Befattningarna bör vara extra ordinarie tjänster med placering i lönegrad.

Innehavare bör emellertid förordnas för viss tid, förslagsvis högst tre år i sänder. Docentkompetent innehavare av forskarassistentbefattning bör ges ett tilläggsarvode till lönen, så avpassat att avlöningen totalt uppgår till samma belopp som tillkommer en e. o. docent.

Den med forskarassistentbefattningarna förenade tjänstgöringsskyldig— heten i institutionens arbete bör utformas med hänsyn till att dessa befatt— ningar förutsättes bli besatta med vetenskapligt högre kvalificerade perso- ner än assistentbefattningarna. Liksom assistenterna bör forskarassisten- terna kunna biträda såväl i undervisningen som i institutionens forskning. En forskarassistent vid teknisk högskola bör sålunda under institutions- chefen kunna övervaka examensarbeten och bör dessutom kunna bestrida viss lektionsundervisning. Forskarassistenter vid de medicinska fakulte- ternas undervisningskliniker och vid tandläkarhögskolorna bör fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet i klinikens undervisning och forskning, och det bör understrykas, att dessa tjänster ej får utnyttjas för den sjukvår- dande verksamheten.

Utredningen föreslår, att tjänstgöringsskyldigheten för forskarassistent fastställes till 800 timmar per år, då tjänstgöringsskyldigheten fullgöres i form av institutionsarbete, eller ett däremot svarande antal undervisnings— timmar enligt närmare föreskrifter, som bör utfärdas av kanslern respektive överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Utredningens förslag innebär således en mindre omfattande tjänstgöringsskyldighet än den för universi- tetsassistenter gällande, detta med hänsyn till önskvärdheten av att veder— börande skall kunna ägna ett koncentrerat arbete åt den egna gradualav- handlingen.

Med hänsyn till arten av den nya befattningstyp som här föreslås vill utredningen nu endast förorda inrättande av ett relativt begränsat antal forskarassistentbefattningar. För de medicinska fakulteterna föreslår ut- redningen sammanlagt 17 tjänster, fördelade med fyra tjänster för envar av de medicinska fakulteterna i Uppsala, Lund och Göteborg samt fem tjänster vid karolinska institutet. Utredningen föreslår vidare, att samtliga dessa 17 forskarassistentbefattningar inrättas från och med den 1 juli 1959. Anledning synes utredningen saknas att nu föreslå någon befattning av detta slag för den medicinska högskolan i Umeå. I det sålunda föreslagna antalet forskarassistentbefattningar ingår icke sådana, som tillkommer genom ombildning av biträdande lärartjänster.

Beträffande tandläkarhögskolorna föreslår utredningen, att från och med den 1 juli 1959 en forskarassistenttjänst inrättas vid envar av dessa två högskolor.

För de tekniska högskolornas del synes man tills vidare kunna inskränka sig till en beräkning med i stort sett en e. o. docentbefattning eller forskar- assistentbefattning på tre professurer eller laboraturer (motsvarande). Med

detta beräkningssätt kommer utredningen fram till att i avseende på forskar- assistentbefattningar för dessa högskolor föreslå inrättande av 28 dylika, fördelade med 16 vid tekniska högskolan i Stockholm och 12 vid Chalmers tekniska högskola. Med hänsyn till att antalet doktorander vid dessa hög- skolor ännu är relativt ringa, föreslår utredningen att en tredjedel av dessa befattningar inrättas från och med vart och ett av budgetåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62.

De föreslagna befattningarna bör enligt utredningens uppfattning i varje fall icke till en början knytas till vissa ämnen. Utredningen föreslår, att förordnande efter vederbörligt ansökningsförfarande och yttrande av fakul- tet (motsvarande) meddelas av mindre konsistoriet (motsvarande).

Inom de filosofiska fakulteterna har hittills de biträdande lärartjänster-na, ehuru inrättade för undervisningens behov, rent faktiskt fungerat även som forskarrekryteringstjänster, detta dels emedan undervisningsskyldigheten blott är sex timmar per vecka, dels emedan det särskilda lönetillägget för docentkompetent biträdande lärare bidragit till att inom ämnesområden med stark konkurrens om forskarbegåvningarna vid universiteten kvarhålla skickliga vetenskapsmän under de ur ekonomisk synpunkt ofta kritiska åren kring disputationen.

Den nu genomförda första etappen av universitetsupprustningen inne— bär bl. a., att de biträdande lärar-tjänsterna med hänsyn till det växande undervisningsbehovet kommer att successivt ersättas av universitetslek- torat. I detta läge måste man enligt utredningens mening söka andra former för en ökad insats för forskarrekryteringen inom dessa fakulteter. I det föregående har utredningen i detta syfte framlagt förslag, som innebär en väsentlig förstärkning av antalet assistenter och amanuenser. Denna förstärkning kommer emellertid i hög grad de rent humanistiska ämnena till godo. De matematisk-naturvetenskapliga och en del av de sam- hällsvetenskapliga ämnena får däremot genom detta förslag ingen omedel- bar eller väsentlig förstärkning av assistent- och amanuenspersonalen. Inom en del av dessa ämnen, t. ex. matematik, fysik, kemi och nationalekonomi, föreligger dock med hänsyn till den starka konkurrensen om forskarbegåv- ningarna ett starkt behov av insatser för att öka forskarrekryteringen, främst på doktorandnivån. Då man nu i samband med utarbetandet av or- ganisationsplaner har att ompröva undervisnings- och lärarorganisationen för ämnen av denna typ och därvid överför undervisningsuppgifter på magisterstadiet från biträdande lärartjänster till universitetslektorat, bör man därför enligt utredningens mening samtidigt pröva lämpligheten av att för forskningens skull inrätta nya forskarrekryteringshefattningar. Utred- ningen föreslår, att man därvid överväger inrättandet av forskarassistent- befattningar av det slag som ovan föreslagits för de medicinska fakulte- terna samt för de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna. I vissa

fall kan det därvid te sig naturligt att ombilda biträdande lärarbefatt- ningar till forskarassistentbefattningar.

Med hänsyn till frågans nära anknytning till undervisningsorganisa— tionens utformning i de enskilda ämnena bör det emellertid ankomma på universitetsmyndigheterna själva att i samband med sedvanliga anslags— äskanden eller i samband med arbetet med organisationsplaner framlägga förslag om inrättande av forskarassistentbefattningar inom nu ifråga- varande ämnesområden.

D. Docentbefattningar

Utredningen övergår nu att överväga docenttjänsternas ställning och upp- gift i forskarkarriären. Docenttjänsterna är av två slag, nämligen e.o. docent- och e. o. forskardocentbefattningar.

1. E. 0. docenttjänster De e. o. docentbefattningarnas viktigaste uppgift är att de, under en be- gränsad tidsperiod, ger möjligheter åt yngre vetenskapsmän att bedriva forskning. Men därjämte tjänstgör de som rekryteringstjänster för ordinarie befattningar och fyller även härigenom en synnerligen betydelsefull funktion. Inte minst är sådana rekryteringstjänster behövliga, när man står inför en utbyggnadsperiod av det slag, som universitet och högskolor nu gör. Om vi under 1960-talet skall kunna dels reformera den akademiska undervis— ningen i enlighet med de nu godtagna principerna, dels intensifiera forsk— ningen vid de redan befintliga akademiska institutionerna och dels skapa nya fakulteter och högskolor, måste vi omsorgsfullt tillvarataga våra veten— skapliga begåvningar. Man skall nämligen ha i minnet att det inte endast är vid universitet och forskningsinstitut, som man har behov av forskare. Inom allt fler samhällsområden kräver man folk, med större forskarerfa- renhet än den som disputationen ger.

För många yngre forskare blir, förutom tryggheten på längre sikt, möjlig- heten att relativt snabbt efter disputationen få en e. o. docentbefattning av stor betydelse då de står inför valet av levnadsbana. I varje fall blir vänte— tidens längd oftast avgörande för en nybliven titulärdocents möjligheter att fortsättningsvis, vid universitet och högskolor, ägna sig åt forskning och högre undervisning. Kan han antaga att han under det närmaste året eller ären inte har någon utsikt till ett förordnande, är det troligt att han läm- nar universitetet och därigenom många gånger även forskningen.

För att vinna klarheti en rad frågor rörande behovet av ytterligare docent- tjänster verkställde universitetsutredningen våren 1958 en inventering av de personer som efter den 1 januari 1946 erhållit förordnande som docent. Uppgifterna har lämnats av de olika läroanstalternas kanslier och materia- let har på utredningens uppdrag i vissa delar bearbetats av docenten Ingvar Lindqvist. Undersökningen kallas i det följande »docentundersökningen».

Av särskilt intresse vid denna undersökning har varit att studera, hur stor andel av docenterna som erhållit förordnande som e. o. docenter1 och hur lång tid som förflutit mellan docentförordnandet och förordnandet som e. o. docent. Därvid har materialet uppdelats i två femårsperioder efter tid- punkten för det första docentförordnandet, nämligen tiden 1946—50 och tiden 1951—55. Personer som erhållit docentförordnande under åren 1956 och 1957 har uteslutits, då man måste antaga, att några som vid undersök— ningstillfället ännu icke erhållit förordnande som e. o. docenter, relativt kort därefter erhållit dylikt förordnande. Undersökningens resultat i denna del redovisas i tabell 4 (s. 76).

Man finner, att ungefär två tredjedelar av alla docenter, bortsett från do- centerna i kliniskt—medicinska ämnen, erhållit förordnande som e. o. docen- ter. Bland de kliniskt—medicinska ämnenas docenter är det däremot endast ett fåtal — 20 personer av sammanlagt 228 — som erhållit dylik be- fattning. Frekvensen synes ha varierat något mellan olika fakulteter och ämnesgrupper. De högsta procenttalen nås inom de teologiska och juridiska fakulteterna. Totalt har drygt två tredjedelar av de humanistiska fakulteternas docenter erhållit e. o. docentbefattningar, medan motsvarande relationstal ligger lägre för såväl de matematisk-naturvetenskapliga fakul- teternas som den teoretiska medicinens docenter.

Skillnaderna mellan de två docentgenerationernas procenttal är ej stora. Inom de teologiska och juridiska fakulteterna kan andelen möjligen sägas ha stigit, inom den humanistiska fakulteten ligger den fast, men inom den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten och inom de teoretisk—medi- cinska ämnena är procenttalen lägre för den yngre docentgenerationen än för den äldre. Detta senare kan dock bero på att procenttalet för den yngre generationen är mindre definitivt än för den äldre.?

Studerar vi så den mediana väntetiden för e. o. docentbefattning bland dem som erhållit sådan, så finner vi att talet så gott som överallt är 0,5 d. v. s. hälften eller mer än hälften av alla docenter som blivit e. o. docenter har fått sina e. o. docentbefattningar inom ett halvt år efter docentför- ordnandet.

Man hade måhända väntat, att ett samband skulle visa sig föreligga mellan å ena sidan frekvensen av e.o. docenter bland samtliga docenter och å andra sidan väntetiden för e.o. docentbefattning, på så sätt nämligen att den mediana väntetiden skulle vara längre i fakulteter med låg e.o. docentfrekvens (d. v. s. stor konkurrens om befintliga e. o. docentbefatt— ningar). Om ett sådant samband faktiskt förefinnes, måste emellertid konstateras att det i varje fall icke framträder i undersökningen sådan denna lagts upp. I stället kan tabellen ge stöd för den tolkningen, att

1 För tiden före den 1 juli 1952 avses innehav av docentstipendium. 2 Av de 53 e. o. docenterna inom 1946—50 års docentärgångar vid de matematisk—natur- vetenskapliga fakulteterna fick endast 5 personer sina förordnanden mer än två år efter docent- förordnandet.

Tabell 4. Docentundersökningen. Frekvensen du e. o. docenter bland docenter och median väntetid för förordnande som e. o docent. Fördelning på fakultet/högskola och ämnesgrupp

Första docentförordnande åren Första docentförordnande åren 1946—50 1951—55 D" Median vän- D" Median vän- ' Antal arav e.o. tetid (år) för Antal arav e.o. tetid (år) för & ääääufå/ personer docenter e.o. docent- personer docenter e.o. docent- ! g pp som för- 1/1 1958 befattning som för- 1/1 1958 befattning ordnats för dem som ordnats för dem som till e.o. före 1/1 1958 till e.o. före 1/1 1958 docenter antal % blivit e.o. docenter antal % blivit e.o. docenter docenter Teol. fak ........ 20 16 80 0,7 15 13 86 0,5 Jur. fak ......... 13 11 85 — 0,5 7 7 100 0,5 Med. fak.: teor. ämnen . . ., 57 37 65 0,5 78 43 55 0,5 klin. ämnen. . . . 102 13 13 0,5 126 7 6 1,7 Hum. tak.: filesofi ........ 6 5 . . . . b 6 pedag.-psykol. . 10 7 . . . . 3 2 hist. ämnesgrp. 34 21 . . . . 51 32 samhällsveten- sk. ämnesgrp. . . 17 11 . . . . 24 17 nordiska språk. 9 5 . . . . 7 4 moderna språk. 20 17 . . . . 14 11 språk f. ö ...... 12 8 .. .. 13 9 Totalt för hum. fak ........... 108 74 69 0,5 118 81 69 0,5 Mat.-nat. tak.: matematiska ämnesgrp ...... 20 12 . . . . 19 16 fysik .......... 7 3 . . . . 13 8 kemi ......... 17 13 . . . . 18 9 biologiska äm- nesgrp ......... 30 20 . . . . 30 14 geol.-geogr. äm- nesgrp ......... 9 5 . . . . 8 3 Totalt för mat.- nat. fak ....... 83 53 64 0,5 88 50 57 0,5 Övriga högskolor. 42 21 50 0,5 51 26 51 0,5

majoriteten av docenterna i första hand önskar stanna vid sitt universitet eller sin högskola som e.o. docenter — inom den juridiska fakulteten där tillgången på e.o. docentbefattningar är god har 18 av 20 under tioårs- perioden 1946—55 förordnade docenter erhållit e.o. docentförordnande. Om emellertid en e.o. docentbefattning icke står till förfogande omedel- bart eller nästan omedelbart, söker sig docenten sin utkomst på annat håll och förlorar därmed lätt kontakten med grundforskningen och den aka- demiska miljön.

Om denna tolkning av siffermaterialet är riktig, måste tillgången på

e.o. docentbefattningar snabbt ökas, särskilt inom de matematisk—natur— vetenskapliga fakulteterna och för de medicinska fakulteternas teoretiska ämnen, för att man skall kunna tillvarataga det växande antalet docent- kompetenta doktorer, i första hand inom universitetsorganisationen.

För att ange storleken av en sådan utbyggnad är det önskvärt att ha en ungefärlig uppskattning av tillgången på personer kompetenta för och intresserade av e. 0. docentbefattningar. Detta antal bestämmes först och främst av antalet disputationer; vidare av hur stor del av dem som dispu- terar, som blir docentkompetenta, samt slutligen av tillgången på kon- kurrenskraftiga befattningar inom och utom universitets- och högskole- organisationen.

Utredningen vill för sin del starkt understryka vikten av att de e.o. docentbefattningarna får behålla sin karaktär av/ rekryteringsbefattningar, icke blott för universitet och högskolor utan även för forskningsinstitut och undervisningsväsendet överhuvudtaget liksom för näringslivet och för- valtningen. Inför den förestående utbyggnaden av fakulteter och fack— högskolor måste man under alla omständigheter ha goda möjligheter att kvarhålla kompetenta personer vid universiteten och högskolorna. Man kan nämligen med bestämdhet säga, att ett betydande antal ordinarie lärarbefattningar kommer att inrättas under det kommande årtiondet. Det är därför av den största betydelse för samhället att ha en stark docentkår, från vilken rekryteringen av kompetenta personer för dessa befattningar kan ske.

Därtill kommer att gymnasier, lärarhögskolor och seminarier även i framtiden såvitt möjligt bör kunna rekrytera sina lektorat med personer, som har den ytterligare vetenskapliga meritering, som möjliggöres genom en tids e.o. docenttjänstgöring efter disputationen.

Medicinens utveckling har vidare nu lett till att allt flera specialister med forskarutbildning även inom prekliniska ämnen blir nödvändiga för sjuk- vården. Allt flera överläkare med specialistutbildning inom klinisk kemi, fysiologi, bakteriologi och patologi behövs och möjligheten att inrätta nya tjänster begränsas, förutom av investeringstakten i fråga om sjukhusbygg- nader, även av den bestående läkarbristen.

I det inledande avsnittet av detta kapitel har utredningen redovisat an- talet doktorander inom olika fakulteter och samtidigt gjort en beräkning av det troliga antalet disputationer inom dessa under de närmaste två åren. Antager man nu att avhandlingarna i framtiden kommer att ha samma kvalitet som hittills, kan man även beräkna antalet docentkompe- tenta doktorer under den tid beräkningarna avser. Ur materialet till docent— undersökningen kan vi nämligen beräkna andelen som erhållit docent- förordnande bland dem som disputerat inom de olika fakulteterna till följande procenttal för perioden 1946—57:

Teologiska fakulteten ........................ 48 % Juridiska fakulteten .......................... 77 % Medicinska fakulteten ........................ 80 % Humanistiska fakulteten ...................... 61 % Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten ...... 75 %

Sammanställer man dessa procenttal med det beräknade antalet disputa- tioner (se ovan 5. 61), blir resultatet att man för de närmaste åren skulle kunna räkna med minst det nedan angivna antalet docentkompetenta respektive icke-docentkompetenta doktorer per år inom de olika fakul- teterna:

. Docentkompe- Icke-docent- Fakultet tenta kompetenta Teologiska fakulteten ...... 3 3 Juridiska » ...... 1 0,5 Medicinska » ...... 75 18 Humanistiska » ...... 29 19 Matematisk - naturvetenskapliga fakulteten ................. 45 15 Summa 153 56

Det är av skilda anledningar mest lämpligt att i fråga om det erforder— liga antalet nya e.o. docentbefattningar behandla varje fakultet för sig. Utredningen är av den meningen, att den av den naturvetenskapliga forsk- ningskommittén 1945 uttalade principen att >>till varje professur i allmän— het bör höra ett docentstipendium med företrädesrätt för ämnet i fråga om tillsättningen» alltjämt kan gälla som en minimi-princip, dock med den modifikationen att laboraturer (motsvarande) härvidlag jämställes med professurer. I många ämnen har emellertid behovet av forskning och rekrytering av forskare vuxit på ett sådant sätt, att man enligt utred- ningens mening vid avpassningen av antalet e.o. docentbefattningar måste gå utöver den angivna minimi-principen. Å andra sidan är det på grund av speciella förhållanden knappast möjligt att i full utsträckning tillämpa principen vare sig för de medicinska fakulteternas kliniska ämnesgrupp eller för fackhögskolorna.

Antalet budgetåret 1958/59 befintliga ordinarie professurer/laboraturer (motsvarande) och e. o. docentbefattningar inom de olika fakulteterna framgår av tablån på s. 79.

I fråga om de teologiska, juridiska, medicinska och matematisk-natur- vetenskapliga fakulteterna är — såsom framgår av tablån — principen en e. o. docentbefattning per professur/laboratur ännu ej förverkligad.

Teologiska fakulteten

De teologiska fakulteterna har, om man godtager principen en docent- befattning per professur två docentbefattningar för litet. Utgår man från

Professurer och e.o. docent- laboraturer befattnin är (motsvarande) g Teologiska fakulteten ......... 16 14 Juridiska » ......... 32 1 5 Medicinska » ......... 166 53 Humanistiska » ......... 117 116 Matematisk-naturveten skapliga

fakulteten ................. 85 67 Summa 41 6 265

att den ovan (5. 61) beräknade disputationsfrekvensen blir densamma under de närmaste fem åren skulle under denna tid sammanlagt 15 docent- kompetenta doktorer tillföras docentkåren. En beräkning på grundval av docentundersökningens material ger vid handen, att man kan vänta att minst ett tiotal e.o. docentbefattningar blir lediga under samma tid.

Härav drager utredningen den slutsatsen, att rekryteringsunderlaget motiverar ett realiserande av principen en e.o. docentbefattning per .pro- fessur. Utredningen föreslår därför, att från och med den 1 juli 1959 in- rättas ytterligare en befattning vid vardera fakulteten.

Frågan huruvida dessa nya befattningar bör göras rörliga eller med företrädesrätt knytas till visst ämne, synes böra bedömas på grundval av förslag från vederbörande universitetsmyndigheter.

Juridiska fakulteten Även inom de juridiska fakulteterna kan vi konstatera en brist på docentbefattningar om man följer principen en professur/laboratur (mot- svarande) — en e.o. docentbefattning. En prognosberäkning motsvarande den som ovan redovisats för de teologiska fakulteterna ger emellertid vid handen, att man kan räkna med att antalet under den närmaste femårs- perioden ledigblivande e. o. docentbefattningar kommer att överstiga an- talet nya docenter inom dessa fakulteter. Det synes med hänsyn härtill knappast vara motiverat att i dagens situation föreslå ytterligare e. o. docenttjänster. Utredningen är emellertid medveten om att den nya studie- ordning, som nu kommer att tillämpas inom de juridiska fakulteterna, kan leda till en ökning av antalet docentkompetenta doktorer och att det därför kan bli nödvändigt att under den senare delen av 1960-talet inrätta flera e.o. docentbefattningar inom dessa fakulteter.

Medicinska fakulteten Antalet disputationer vid de medicinska läroanstalterna visar en jämn och kraftig ökning sedan seklets början:

Antal Därav l disputationer Uppsala Lund Stockholm Göteborg 1906/07—1915/16 58 1916/17—1925/26 107 1926/27—1935/36 179 1936/37—1945/46 266 66 68 132 — 1946/47—1955/56 487 88 107 266 26

Under vartdera av kalenderåren 1956 och 1957 var antalet disputationer 54.

Som en följd av inrättandet av de nya medicinska läroanstalterna i Göteborg och Umeå och det under senare år utökade platsantalet vid övriga lärosäten kan man vänta, att ökningen av antalet disputationer kommer att fortsätta under innevarande tioårsperiod, även om någon minskning av disputationsfrekvensen räknat på studentantalet skulle äga rum. Inven— teringen av antalet doktorander 1957 bestyrker, att en betydande ökning kan väntas. Möjligen fördubblas antalet disputationer.

Vid de medicinska läroanstalterna finns för närvarande 53 docenttjäns— ter, av vilka flertalet med företrädesrätt är knutna till de prekliniska ämnena. Ej heller inom denna grupp av ämnen finns emellertid en docent- tjänst per professur/laboratur (motsvarande) och räknat på totalantalet professurer/laboraturer (161) finns endast en tredjedels docenttjänst per professur/laboratur.

Under senare år har en markant ökning i intresset för de fåtaliga tjäns- terna med företrädesrätt för kliniska ämnen ägt rum och i petitafram— ställningarna har en ökning av antalet docenttjänster för såväl kliniska som prekliniska ämnen begärts.

Med nuvarande antal tjänster och med ett genomsnittligt tjänsteinnehav på 5 år skulle endast ett ringa antal nydisputerade ha möjlighet att få en sådan tjänst. Vid bedömning av behovet av docenttjänster måste man emellertid beakta, att en avsevärd del av dem som disputerar inom de medicinska fakulteterna redan innehar eller omedelbart efter disput - tionen erhåller kliniska tjänster. Man torde kunna antaga, att minst hälf- ten av dem som disputerar ej kommer i fråga för e.o. docentbefattning (häri ingår då även de ej docentkompetenta). Även om man vidare gör det försiktiga antagandet, att antalet disputationer under de närmaste åren blir oförändrat borde alltså ca 25—30 docenttjänster eller motsvarande årligen kunna besättas. I verkligheten kan man räkna med att antalet docentkompetenta medicine doktorer ökar betydligt, kanske till 75 per år.

Det är då klart, att det nuvarande antalet docenttjänster är otillräckligt, vilket även framgår av tabell 4, enligt vilken under 1946—50 65 % men under åren 1951—55 endast 55 % av de prekliniska docenterna erhöll docenttjänst. För de kliniska ämnena var motsvarande siffror 13 respekc tive 6 %.

Ett minimum torde vara, att antalet docenttjänster successivt utökas till ungefär dubbelt så många som nu finns. Med 5 års genomsnittlig tjänst- göringstid skulle detta betyda, att årligen cirka 20 tjänster kan väntas bli lediga. Eftersom emellertid den genomsnittliga tjänstetiden är kortare för docenter i kliniska ämnen, blir det faktiska antalet årligen ledigblivande tjänster något högre.

Då det gäller att bedöma frågorna var och i vilken takt de nya e.o. docenttjänsterna bör inrättas, måste beaktas, att stora skillnader före- ligger i fråga om studentantal och antal ordinarie lärare liksom i fråga om det årliga antalet disputationer vid de olika medicinska läroanstal- terna. Vidare är att observera, att utbyggnaden av den medicinska hög- skolan i Umeå under budgetåren 1958/59—1961/62 innebär att 20 pro- fessurer, 6 laboraturer (motsvarande) och 6 e.o. docenttjänster succes- sivt inrättas. Å andra sidan måste beaktas, att de senaste årens utveckling resulterat i en viss ackumulering av docenter, som önskar e.o. docent- befattning under någon tid.

Utgångsläget beträffande de medicinska läroanstalternas storlek och an- talet e.o. docenttjänster vid var och en framgår av nedanstående tablå.

Förutom de nu berörda docenttjänsterna finns, som närmare beröres i femte kapitlet (s. 152), 15 kliniska forskningsläkartjänster, vilka till- sättes av kanslern efter förslag av statens medicinska forskningsråd. Ut- redningen föreslår i det följande, att dessa tjänster utökas med ytterligare 5 tjänster under vart och ett av de tre närmaste budgetåren. Förutom de speciella funktioner, som dessa tjänster har, utgör de även en rörlig reserv, något som visat sig mycket välbehövligt och betydelsefullt under de år dessa tjänster funnits till.

Utredningen tvekar att precisera den medicinska fakultetens utbygg- nadsprogram för en längre tid än tre år, men utgår ifrån att utbyggnads- takten därefter i varje fall inte skall bli lägre. Frågan om behovet av docent- tjänster sammanhänger nämligen, förutom med disputationsfrekvensen och tillgången på tjänster inom läroanstalterna, även med den takt i vilken sjukhusen kan bygga ut sina staber med medicinska specialister av olika slag. Frågan måste därför följas kontinuerligt och en årlig översyn av do-

Prof Lab. S:a ordin. Årligt Doc. ' (motsv.) lärare antal nybörj. tjänster Uppsala ............. 21 10 31 90 12 Lund ............... 29 14 43 110 12 Stockholm .......... 38 21 59 138 18 Göteborg ............ 23 10 33 70 11 . 111 55 166 408 53 Umeå 1962/63 vid be— slutad successiv ut- byggnad .......... 20 6 26 40 6

centtjänstantalet på grundval av en sammanställning av läget för den medi- cinska forskningen i stort måste ligga till grund för bedömningen av den fortsatta utbyggnaden.

Under beaktande av i det föregående redovisade synpunkter har utred- ningen nått fram till följande förslag för inrättandet av nya docent- tjänster vid de medicinska läroanstalterna.

1959/60 1960/61 1961/62 Uppsala ............. 3 2 2 Lund-Malmö ......... 3 3 3 Stockholm ........... 6 6 4 Göteborg ............ 2 2 3 Summa 14 13 12

Av de föreslagna tjänsterna torde minst hälften tills vidare böra göras rörliga.

Humanistiska fakulteten

Enligt den tidigare (s. 78) återgivna beräkningen skulle antalet nya docent- kompetenta forskare under en kommande femårsperiod bli ca 150 inom de humanistiska fakulteterna. En beräkning ger vid handen, att antalet under samma tidsperiod ledigblivande e.o. docentbefattningar kan väntas bli ca 75 under förutsättning att nuvarande innehavare behåller befatt- ningarna under de tillåtna sex åren.

Utredningen är medveten om att den gjorda uppskattningen av antalet docentkompetenta doktorer är ungefärlig och att prognosen rymmer många osäkerhetsmoment. Allt tyder emellertid på att vi, med det nuvarande antalet ordinarie sluttjänster och e.o. docentbefattningar, får en betydande restgrupp kompetenta doktorer. När man försöker avgöra hur stor den verkligen blir, bör man taga med i beräkningen de ordinarie tjänster som skall tillsättas under 1960-talet. Utredningen beräknar att i runt tal 20 av de nu existerande ordinarie professurerna inom de humanistiska fakul- teterna under de närmaste sex åren blir lediga, genom att innehavarna uppnår pensionsåldern. Man måste ävenledes utgå från att under samma period ett relativt stort antal universitetslektorat — kanske ett 100—tal — inrättas. Utredningen vill härvidlag erinra om att redan av innevarande budgetårs anslag till förstärkningsanordningar vid universiteten och Stock- holms högskola medel anvisats motsvarande avlöning till 40 universitets- lektorer. Slutligen får man antaga att ett visst antal nya topptjänster av typen professur eller laboratur kommer att erfordras vid nu existerande fakulteter på grund av behov av undervisning på högstadiet. Det ökande antalet doktorander och licentiander pekar i den riktningen.

De lediga ordinarie tjänsterna kommer säkerligen i första hand att sökas av de docenter som lämnar sina docentbefattningar på grund av utlupet förordnande. Vidare får man räkna med att en del kompetenta läroverkslärare i framtiden liksom hittills söker sig tillbaka till universi— teten. Skulle dessa kategorier inte förslå att fylla det hundratal tjänster det här uppskattningsvis rör sig om, får man antaga, att några docenter tidigare lämnar sina e.o. docentbefattningar för att söka och erhålla ordinarie tjänster.

Det är emellertid mycket svårt att säga vid vilken tidpunkt de ordinarie tjänsterna inrättas — det beror i första hand på elevtillströmningen till olika ämnen och fakulteter. Allt tyder emellertid på att man under 1960- talet kommer att ha ett stort behov av aspiranter till ordinarie tjänster inom de humanistiska fakulteterna, framför allt till lektorat. Därtill kommer, att skolväsendet, inklusive seminarier och lärarhögskolor, har ett stort behov av vetenskapligt högt kvalificerade lektorer. Det är därför av syn- nerlig vikt att docentkompetenta doktorer i största möjliga utsträckning tillvaratages av universiteten. Låter vi kompetenta forskare och lärare av brist på tjänster lämna universiteten, äventyras såväl undervisningens som forskningens intressen. Ur rekryteringssynpunkt är det därför nödvändigt att inrätta ytterligare e. o. docentbefattningar vid de humanistiska fakul- teterna. Med hänsyn till rekryteringen, framför allt till universitetslekto- raten, bör de vidare inrättas snabbare under de första åren för att man skall kunna möta det stegrade behovet av lärare vid 1960-talets mitt och senare,

Under hänsynstagande till ovan redovisade synpunkter föreslår utred— ningen följande utbyggnadsprogram för e.o. docentbefattningarna inom de humanistiska fakulteterna:

1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 Summa Uppsala ................. 4 3 3 2 2 14 Lund .................... 4 3 3 2 2 14 Göteborg ................. 3 2 2 2 2 11 Stockholm ............... 4 3 3 2 2 14 Summa 15 1 1 1 1 8 8 53

Huvuddelen av de nya befattningarna bör enligt utredningens mening tills Vidare och i avvaktan på erfarenheter göras rörliga inom fakulteterna.

Matematisk-naturaetenskapliga fakulteten

Inom de matematisla-naturvetenskapliga fakulteterna torde under de när- maste fem åren nyrekryteringen till docentkåren kunna beräknas till när- mare 250 personer, medan antalet under samma tid ledigblivande e.o. docentbefattningar endast torde bli 50 å 60.

Även här gäller att restgruppens verkliga storlek bestämmes bl. a. av antalet ordinarie tjänster som blir lediga under den aktuella perioden. Enligt verkställd inventering skulle under de närmaste sex åren endast 6 befatt- ningar bli lediga på grund av att den nuvarande innehavaren uppnår pensionsåldern. Till den gruppen kan man lägga nyinrättade laborators- eller professorsbefattningar, motiverade av den högre undervisningens be- hov, samt universitetslektorat, motiverade av undervisningsbehovet på ma- gisterstadiet. Dessa ordinarie befattningar kommer i första hand att be- sättas av de docenter, som nu innehar docentbefattningar. Vidare får man även här räkna med att en del läroverkslärare söker sig tillbaka till uni- versiteten. Hur stor den kategorien verkligen är, är ytterst vanskligt att avgöra. Man kan kanske dock räkna med att ett 60-tal docenter, som under de närmaste fem åren lämnar sina e.o. docentbefattningar kommer att absorberas av lektorat och andra ordinarie befattningar inom de nu- varande fakulteterna. En del av denna periods nya docenter kan vidare tänkas få befattningar, om man räknar med att den naturvetenskapliga och tekniska undervisningen expanderar under det närmaste årtiondet. Behovet av naturvetenskapligt utbildade forskare och lärare med en högre kompetens än den som en docentmässig avhandling ger, kommer sålunda säkerligen att vara stort under hela 1960-talet. Detta gäller icke blott de akademiska läroanstalterna utan även det högre skolväsendet, där man sannolikt under alla omständigheter kommer att ställas inför svårlösta problem, då det gäller att hålla den naturvetenskapliga undervisningen i nivå med en allt snabbare expanderande forskning. Dessa fakta talar för en fortsatt utbyggnad av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas docentinstitution av rekryteringsskäl. Dessa skäl är emellertid inte fullt så starka i fråga om dessa fakulteter som i fråga om de humanistiska. Det mest betydelsefulla i de redovisade siffrorna är utan tvivel det förhållandet, att vi nu står inför den ytterst betydelsefulla möjligheten att kunna inten- sifiera forskningen inom det naturvetenskapliga området. Allt talar för att vi kommer att få de personella resurserna därför. Det effektivaste och mest tillfredsställande sättet att tillvarataga dessa utomordentligt betydelse- fulla personella resurser är att inrätta ordinarie befattningar. Utredningen skall både i ett kommande avsnitt och i ett kommande betänkande åter- komma till denna fråga. Ett planmässigt utbyggande av ordinarie befatt- ningar torde dock kräva en viss tid. Under tiden är det av vikt att tillvara- taga alla de forskningsbegåvningar som behövs för en sådan ökning av forsk- ningen. Det snabbaste sättet att åt forskningen säkra forskningsbegåvning- arna är att bygga ut docentinstitutionen. Utredningen föreslår, att de mate- _matisk-naturvetenskapliga fakulteterna förstärkes med i vidstående tablå angivet antal e.o. docentbefattningar. Även här gäller det att det framför- allt är under periodens första del, som man riskerar att misshushålla med våra tillgångar av vetenskapliga begåvningar.

1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 Summa

Uppsala ................. 5 5 4 4 3 21 Lund .................... 5 5 4 4 3 21 Stockholm ................ 5 5 4 4 3 21

Summa 15 15 12 12 9 63

Även beträffande dessa nya befattningar föreslår utredningen att de tills vidare och i avvaktan på erfarenheter göres rörliga inom fakulteterna.

Utredningen utgår härvid från att i den mån nya fakulteter inrättas ett ytterligare antal tjänster kommer att bli erforderligt vid dessa och att på så sätt de ökade personella resurserna under 1960-talets senare del kommer att tillvaratagas.

Fackhögskolorna

E. 0. docentbefattningar och forskardocentbefattningar bör såsom vid uni- versitetens fakulteter ingå i forskarkarriären vid de tekniska högskolorna och även vid tandläkarhögskolorna, där sådana befattningar hittills sak- nats. Emellertid kan icke, såsom tidigare nämnts, docentbefattningar ome- delbart inrättas i den proportion, som föreslagits för universitetens vid- kommande. Antalet doktorander är vid specialhögskolorna ännu så be- gränsat, att docentbefattningar endast kan väntas bli tillsatta i relativt ringa omfattning. Det torde få ankomma på högskolorna att i mån av behov äska nya befattningar av ifrågavarande slag.

Å andra sidan räknar utredningen med att forskningen inom de grundläg— gande vetenskaperna vid båda dessa typer av fackhögskolor skulle kunna tillföras docenter från de matematisk-naturvetenskapliga respektive de medicinska fakulteterna. Under hänvisning härtill och till vad tidigare anförts om nödvändigheten att fackhögskolorna successivt ges forsknings— resurser motsvarande fakulteternas föreslår utredningen att nya e.o. do- centbefattningar inrättas vid de tekniska högskolorna och tandläkarhög- skolorna enligt följande:

1959/60 1960/61

Tekniska högskolan .................. Chalmers tekniska högskola .......... 1 Tandläkarhögskolan i Stockholm ...... 1

Tandläkarhögskolan i Malmö

en HNHl—l

Av de två befattningar, som från och med budgetåret 1960/61 föreslås inrättade vid tandläkarhögskolan i Stockholm, bör en befattning knytas till den odontologiska högskolekliniken i Umeå.

2. E.o. forskardocenttjänster

De i det föregående avsnittet diskuterade e.o. docentbefattningarna har till sin huvudsakliga uppgift att bereda möjlighet till fortsatt forskning åt unga docenter, vilka genom sin avhandling visat påfallande vetenskap- lig begåvning och därigenom skapat förhoppningar om en framgångsrik vetenskaplig bana. De sex år, som e.o. docentförordnande kan gälla, måste man i viss mån betrakta som en prövnings- och sovringstid. En del docen— ter kommer under den tiden att erhålla ordinarie befattningar antingen vid universiteten, vid de särskilda forskningsinstituten eller vid gymnasier och motsvarande utbildningsanstalter. En sådan avgång till annan verk— samhet måste enligt utredningens mening i och för sig vara sund och nyttig och det är, som flera gånger framhållits, ett allmänt intresse att olika forskningsområden utanför universiteten inte utarmas i fråga om forskare.

Man måste emellertid samtidigt, enligt utredningens mening, konstatera att forskningsarbetet inom ett flertal områden utvecklats på ett sådant sätt, att det måste planeras för en ganska avsevärd tidsrymd. Arbetet bedrives nu allt oftare på ett sätt som kräver samarbete, planering och administration. För många forskare ter sig därför inte endast treårs— perioder, utan även sexårsperioder som otillfredsställande ur planerings- synpunkt och ävenledes ur den personliga trygghetens aspekt. En fram- stående docent, som efter t. ex. fyra års arbete avslutat ett stort projekt, kan känna stor tvekan, om han bör giva sig i kast med ytterligare en uppgift under de två återstående år som hans förordnande omfattar. Detta så mycket mera om projektet förutsätter en relativt stor personalorga- nisation och en dyrbar instrumentutrustning. Det måste för universitet och högskolor finnas en möjlighet att åt forskningen bevara en framstå- ende vetenskapsman av det slag det här rör sig om. Sådana möjligheter står nu endast i ringa grad till universitetens förfogande — sammanlagt finns det 24 e.o. forskardocentbefattningar, av vilka dock två är person— liga — med följd att framstående forskare sett sig nödsakade att lämna universiteten, då deras framtida försörjning tyckts vara alltför oviss.

Utredningen finner det uppenbart, att en förstärkning av forskardocent- institutionen skulle vara till stort gagn och på ett väsentligt sätt undan— röja den otrygghet, som nu stör en obefordrad vetenskapsman i hans arbete. Utredningen anser emellertid samtidigt, att man även efter en ökning av antalet forskardocenttjänster bör ha kvar fordran på synnerlig kompetens. Antalet tjänster bör icke vara högre än att endast verkligt framstående forskare kommer i fråga.

Vid tillsättandet av en e.o. forskal-docentbefattning tillkallar fakulte- terna statutenligt' två sakkunniga, vilka fullgör sina uppdrag utan särskild ersättning. Utredningen är av den uppfattningen, att även då man skall göra upp förslag till forskardocentbefattning tre sakkunniga bör anlitas.

De sakkunniga bör vid sin granskning av de sökandes produktion under- söka om de fyller de höga krav man ställer på en forskardocent. För detta arbete bör de sakkunniga erhålla samma förmåner som tillkommer sak- kunniga, vilka yttrar sig över väckt kallelseförslag.

Slutligen vill utredningen påpeka, att forskardocentbefattningarna möj- liggör en differentiering av gamla ämnen och en framväxt av nya spe- cialiteter. Både rekryteringsfunktionen och specialiseringsfunktionen måste, när man står inför en utbyggnadsperiod inom den vetenskapliga världen, spela en betydande roll vid diskussionen om det behövliga antalet forskar- docentbefattningar.

Utredningen finner det vara ett rimligt antagande att mot var femte e.o. docentbefattning bör svara en forskardocentbefattning. Med denna beräkning erfordras ytterligare 30 tjänster vid universiteten, karolinska institutet och Stockholms högskola. Dessa bör inrättas successivt under budgetåren 1959/60—1961/62.

Utredningen anser att det är angeläget att genom forskardocentbefatt- ningar stimulera forskningen och bredda rekryteringsunderlaget även vid fackhögskolorna. Målsättningen måste vara att man även vid dem skall få samma proportion mellan forskarkarriärens olika tjänster som vid uni- versitetens fakulteter. Därför föreslår utredningen inrättande av en e.o. forskardocentbefattning vid envar av de tekniska högskolorna.

Utredningen föreslår följande fördelning av de sålunda föreslagna nya e. o. forskardocentbefattningarna:

1959/60 1960/61 1961/62 Summa

Uppsala universitet .............. 3 2 3 8 Lunds » .............. 3 2 3 8 Göteborgs » .............. 1 2 1 4 Karolinska institutet ............. 2 2 1 5 Stockholms högskola ............. 1 2 2 5 Tekniska högskolan .............. 1 1 Chalmers tekniska högskola ....... 1 1

Summa 11 11 10 | 32

Utredningen anser, att inrättandet av de ytterligare tjänster, som fordras för att man skall uppnå och bibehålla proportionen en forskardocent— befattning på fem e. o. docentbefattningar, bör kunna anstå till 1960-talets mitt.

Utredningen är av den meningen, att en e.o. forskardocent i regel bör inneha sin befattning i högst sex år. Med hänsyn till att en forskardocent är en vetenskapsman med prövad och erkänd hög kompetens, vill utred- ningen dock föreslå att statuternas ändras så, att Kungl. Maj:t erhåller rätt att då synnerligen starka skäl föreligger efter hemställan av veder— börande akademiska myndigheter medge förlängt innehav av forskardocent-

befattning under ytterligare högst tre år. Utredningen vill emellertid under- stryka, att det stränga urvalsförfarandet vid tillsättande av forskardocent- befattningar garanterar att innehavare av dylika tjänster är personer med synnerligen hög vetenskaplig kompetens. I fall då en forskardocent ej har utsikt att erhålla ordinarie befattning inom rimlig tid efter det att hans förordnande löpt ut, hör man därför allvarligt överväga inrättandet av en personlig befattning.

E. Ordinarie och personliga tjänster

Slutpunkten inom den akademiska forskarkarriären är de ordinarie tjäns- terna vid universitet och högskolor. Dessa är professurer (placerade i Bo 3) samt laboraturer (motsvarande) och lektorat (båda de sistnämnda tjänste- typerna för närvarande i Ao 26).

1. Professurer och laboraturer

Tillsättningsförfarande och arbetsförhållanden

Professurer och laboraturer (motsvarande) tillsättes på samma sätt. Uni- versitetsstatuternas g 145 mom. 2 är dock så avfattat, att den erforder- liga graden av styrkt vetenskaplig kompetens för att förklaras behörig till en laboratur (motsvarande) torde vara något lägre än den som krävs för en professur. Mycket ofta kan dock ej någon reell skillnad påvisas mellan en professors och en laborators kompetens. Icke heller kan man, med stöd av gällande statuter, peka på någon bestämd skillnad mellan en professors och en laborators arbetsuppgifter. I universitetsstatuternas 55 51 och 52 fixeras professors skyldigheter och i 5 53 laborators. l 5 53 mom. 1 stadgas, att »därest professor icke finnes i det ämne laborator (motsvarande) före- träder, skall vad i 51 5 1 mom. stadgas om åligganden för professor i till- lämpliga delar gälla beträffande laborator (motsvarande)». Därest profes- sor i ämnet finnes, räknar statuterna med en viss inskränkning i laborators åligganden. Statuterna anger följande fyra moment: 1. Idka vetenskaplig forskning. 2. Meddela undervisning och förrätta examination. 3. I förekom- mande fall biträda vid förvaltningen av institutionen. 4. Författa läroböcker och kompendier, därest lämpliga sådana ej finns.

För professor åter är uttryckligen stadgat, att han skall utöva ledning och tillsyn beträffande undervisning, som bedrives av honom underställd personal, samt förestå vetenskaplig institution.

Denna olikhet i fråga om statuternas avfattning kan uppfattas så, att i de ämnen där både professor och laborator finns, bör professor, när ej annat stadgas, i fråga om undervisning och administration uppfattas som den i främsta rummet ansvarige. Han intager sålunda i detta avseende en viss förmansställning och laborator (motsvarande) måste i fråga om under- visning räknas till den i 5 51 mom. 1 stycke d) omtalade underställda per-

sonalen. Å andra sidan ger 5 53 mom. 2 stycke a) vid handen, att han i fråga om sin vetenskapliga forskning ej är underställd professorn. Denne är därför i sin egenskap av prefekt för institutionen skyldig tillse att labo- ratorn (motsvarande) verkligen får möjligheter »idka vetenskaplig forsk- ning inom sitt ämnesområde», vilket bl. a. måste innebära, att en skälig del av institutionens personalresurser och materiel skall ställas till labora- torns förfogande.

Den i universitetsstatuterna 5 53 mom. 1 omnämnda självständiga labo— ratorn har i alla dessa avseenden samma skyldigheter som en professor. Han tillsättes dock efter samma principer som andra laboratorer. Härav torde framgå att skillnaden i kompetens och arbetsuppgifter mellan profes- sor och laborator i realiteten är obetydlig, ett förhållande som ledde till att universitetsutredningen i sitt första betänkande föreslog, att denna lärar- kategori skulle erhålla den gemensamma benämningen adjungerad pro- fessor.

I anledning av att under remissdiskussionen delade meningar framförts rörande utredningens förslag i denna del upptogs icke detta förslag i Kungl. Maj:ts proposition i anslutning till utredningens första betänkande.

Utredningen vill i denna sak framhålla, att ingen av de i remissyttrandena framförda synpunkterna givit utredningen anledning frånträda sin i det första betänkandet intagna ståndpunkt. Tvärtom vidhåller utredningen, att övervägande skäl synes tala till förmån för en enhetlig tj änstebenämning för den i avseende på såväl kompetens som tjänståligganden enhetliga grup- pen av laboratorer, prosektorer, preceptorer, observatorer och vissa ordi- narie lärare.

Flera gånger har understrukits vikten av att professorer och laboratorer (motsvarande) ges möjlighet att ägna en betydande del av sin tjänstgöring åt forskningshandledning. Där så befinnes lämpligt, bör sålunda — 1 an- slutning till universitetsstatuternas stadgande i 5 51 mom. 2 rörande pro- fessors undervisning och motsvarande stadganden rörande laborators (motsvarande) undervisning -— en forskarhandledare kunna fullgöra ho- nom åliggande undervisning i form av enskild handledning enligt av kans- lern meddelade föreskrifter i varje särskilt fall.

Det är emellertid också viktigt, att arbetet med undervisning och forskar- handledning icke får sådan omfattning, att professorer och laboratorer därigenom hindras från att fortlöpande bedriva egen forskning och leda institutionens allmänna forskningsprogram. Med hänsyn härtill har pro- fessorers och laboratorers undervisningsskyldighet i universitetsstatuterna begränsats till som regel fyra undervisningstimmar per vecka under termi- nerna. Härutinnan vill utredningen inte föreslå någon ändring, men vill erinra om vad ovan sagts om möjligheterna att fullgöra del av undervis- ningsskyldigheten i form av enskild handledning. Utredningen understryker

emellertid, att man med hänsyn till syftet bakom bestämmelserna rörande professorers och laboratorers undervisningsskyldighet måste räkna med att öka antalet sådana befattningar, i den mån antalet licentiander och dok— torander i ett ämne antager sådana proportioner, att den högkvalificerade lärarpersonalens möjligheter till forskning därigenom äventyras.

För ett framgångsrikt forskningsarbete fordras i de flesta fall att en pro— fessor eller laborator åtminstone under någon tid har möjligheter att helt koncentrera sig på forskningsuppgiften. Med hänsyn härtill ger också uni- versitetsstatuterna kanslern möjlighet att medge professor eller laborator partiell tjänstebefrielse för vetenskapligt arbete under högst en lästermin under varje period av fem år. Någon motsvarande bestämmelse om partiell tjänstebefrielse finns däremot icke för de tekniska högskolornas lärare. Utredningen föreslår därför — under hänvisning till vad som i det före- gående anförts rörande betydelsen av förbättrade forskningsmöj ligheter vid de tekniska högskolorna — att ett mot universitetsstatuternas här ifråga— varande bestämmelser (55 52 och 54) svarande stadgande införes i stadgarna för de tekniska högskolorna.

I detta sammanhang vill utredningen också föreslå, att en översyn göres ' av gällande stadgar för dessa specialhögskolor i syfte att i avseende på professorers och laboratorers (motsvarande) kompetens, uppgifter och ställning anpassa dessa stadgar till motsvarande bestämmelser i universi- tetsstatuterna.

Omvandling av självständiga laboraturer Principiellt betydelsefull är frågan om den självständige laboratorns (mot— svarande) ställning i universitetsorganisationen. I Kungl. Maj:ts proposi- tion 1958: 104 framhåller departementschefen att >>som regel bör för pro- fessurs inrättande krävas, att det ämne, varom är fråga, skall vara själv- ständigt examensämne på såväl läg- som högstadiet» (s. 93). Utredningen finner _ med utgångspunkt i detta citat, vilket närmast gäller de filosofiska fakulteterna ——- att ett forskningsområde bör vara repre- senterat av ordinarie professur i följande fall, nämligen då det är ett själv- ständigt läroämne eller (beträffande de filosofiska fakulteterna) ett själv— ständigt examensämne på såväl hög— som lågstadiet samt då det är att be- teckna såsom centralt och i avseende på arbetsmetodik och frågeställningar självständigt gentemot andra ämnen. I det sistnämnda fallet torde det oftast vara eller inom kort bli ett självständigt läroämne eller (beträffande de filosofiska fakulteterna) ett självständigt examensämne på såväl hög— som lågstadiet. På grund härav finner utredningen, att självständiga laboraturer (motsvarande) i statuternas mening icke är motiverade. Denna utredning- ens mening kom till uttryck i dess första betänkande på så sätt, att utred- ningen där föreslog att ett antal laboraturer skulle ombildas till professu- rer. I remissyttrandena över utredningens första betänkande har ytter-

ligare laboraturer utpekats som självständiga och utredningen finner det självklart att uppenbart självständiga laboraturer bör ombildas, men anser att det får ankomma på vederbörande myndigheter att väcka förslag härom.

[ enlighet med sin allmänna grundsyn att universiteten och specialhögsko- lorna i organisatoriskt avseende bör göras så lika som möjligt, anser utred- ningen att vad här sagts bör äga tillämpning såväl för universitetens fakul- teter som för fackhögskolorna.

Bland ämnesområden, inom vilka det vid en allmän översyn i här avsett syfte synes kunna ifrågakomma att omvandla befintliga laboratorsbefatt- ningar (motsvarande) till professurer, vill utredningen som exempel nämna följande: Inom de medicinska fakulteterna ämnena klinisk fysio- logi, klinisk kemi, medicinsk fysik och radiofysik; inom de matematisk- naturvetenskapliga fakulteterna ämnet entomologi och inom dessa fakul— teter och de tekniska högskolorna vissa specialområden inom den kemiska ämnesgruppen; inom de tekniska högskolorna dessutom ämnet elektrisk mätteknik och inom tandläkarhögskolorna ämnena tandhistologi och barn- tandvård.

Dubblering av ordinarie tjänster Vissa ämnen, vilka är självständiga i den i propositionen 1958:104 an- givna bemärkelsen, är företrädda av två eller flera professurer. Det är svårt att finna en gemensam och genomgående motivering för den vid olika tid- punkter genomförda duhbleringen av befattningarna. I regel har man åbe- ropat ämnets centrala ställning i grundläggande examina. Därigenom har det erhållit ett stort antal studerande, vilket i sin tur medfört en alltför stor undervisnings- och examinationsbörda för en enda ämnesrepresentant.

Avgörande för frågan om ett ämne skall företrädas av två eller flera hefattningshavare i professors eller laborators (motsvarande) ställning är enligt utredningens mening institutionens storlek, omfattningen och beho- vet av forskning vid densamma, differentieringen inom ämnets forsknings— och undervisningsområde och de därigenom ställda anspråken på ämnes- representanterna. Utredningen anser, att man vid den fortsatta utbygg- naden av universitet och högskolor bör sikta mot att låta de centrala ämnena företrädas av dubbla toppbefattningar. Särskilt bör detta gälla ämnen som fordrar en omfattande apparatur och stora institutionslokaler. Inom många ämnen har vidare en stark specialisering gjort sig gällande, samtidigt som den centrala teoribildningen och forskningsmetoden dock är gemensam. Det kan därför vara ändamålsenligt att sammanhålla de olika specialiserade toppbefattningarna inom samma formellt avgränsade exa- mensämne. I vissa fall kan det rentav vara olämpligt att i namnet på en befattning ange en viss specialitet inom huvudämnet. Man är då alltför bunden, när det blir fråga om att återbesätta en sådan professur. Vid den

tidpunkten kan andra specialiteter vara mera aktuella eller, vilket måhända är ännu mera betydelsefullt, då kan framstående forskare finnas att tillgå inom andra av ämnets specialiteter, medan rekryteringen inom den avgå- ende professorns område varit svagare. Särskilt i ett litet land måste dessa synpunkter väga tungt då det gäller att inom ramen för med nödvändighet begränsade resurser på bästa sätt utnyttja tillgången på forskare. Om emellertid differentieringen betingas av ämnets allmänna internationella utveckling och om den således kan väntas bli bestående, bör specialiserings- kravet mötas genom inrättandet av särskilda ordinarie befattningar.

Utredningen finner det svårt att ange fullt klara principer för när man, då det gäller dubblering eller differentiering av toppbefattningarna inom ett ämnesområde, bör inrätta en professur eller en laboratur (motsva- rande). Utredningen vill emellertid på denna fråga anlägga följande mera allmänna synpunkter. I de fall där ämnesområdet är mycket vid- sträckt, kan det vara svårt att finna en person, som behärskar ämnets olika delar respektive att bland olika specialområden utpeka ett som kan betraktas som mera centralt än andra; detta gäller t. ex. ämnes- området nordiska språk — svenska språket eller olika grenar inom ämnet matematik. Ofta kan det även vara omöjligt att skarpt avgränsa de inom ämnet verksamma forskarnas specialområden; flera sådana kan på ett sätt som ej kan på förhand fixeras täcka ämnets centrala delar (detta gäller t. ex. inom ämnet nationalekonomi). I sådana fall är det lämpligt att inrätta flera jämställda professurer inom samma ämne. I andra fall, då ett specialområde framstår som mindre centralt, mindre omfattande eller relativt underordnat kan det däremot vara lämpligare att inrätta en labo- ratur.

I viss utsträckning kan det vid sidan av sådana långsiktiga synpunkter vara nödvändigt att taga hänsyn till mera tillfälliga förhållanden. Under- stundom kan man sålunda endast genom inrättandet av en professur för- säkra sig om den rätta personen och därigenom om forskningens och under- visningens gynnsamma utveckling.

Är man tveksam, huruvida en specialitets framtida ställning inom exa- mensämnet (motsvarande) verkligen motiverar en professur, bör man enligt utredningens mening inrätta en laboratur och samtidigt tillerkänna innehavaren en personlig professur. Under den tid vederbörande innehar sin personliga professur, vakantsättes laboraturen. Man kan då vid inne- havarens avgång överväga, om utvecklingen motiverar att laboraturen omvandlas till professur eller om den bör ledigförklaras som laboratur. I andra fall kan man om utvecklingen motiverar en ny toppbefattning, inrätta och tillsätta en laboratur. Visar sig innehavarens forskning och undervisning — efter några år — vara av sådan betydelse, att det är moti- verat, kan man för honom inrätta en personlig professur, vilken likaledes sättes på övergångsstat med laboraturen vakant. Även då öppnar sig möj-

ligheter att vid hans avgång på nytt överväga topptjänstens beskaffenhet. Som en variant härtill har utredningen diskuterat att en dylik omprövning av laborators (motsvarande) ställning regelmässigt skulle företagas efter visst antal -— exempelvis tio —— års tjänstgöring.

Ämnesrepresentation vid olika läroanstalter Vissa centrala examensämnen är vid vissa lärosäten representerade av två eller flera professurer, vid andra endast av en topphefattning. Ofta ha härvidlag historiska tillfälligheter spelat en roll. Utredningen anser inte, att alla lärosäten bör ha precis samma antal lärostolar i alla ämnen. Det kan vara lämpligt att en viss specialisering äger rum mellan högskolorna och att man satsar på olika ämnen vid skilda läroanstalter. Det innebär att man möjliggör en längre gående specialisering på högstadiet vid en fakultet än vid en annan. Men ett visst minimum av toppbefattningar måste dock finnas inom de centrala ämnena, så att studenterna inom samma ämne vid samtliga universitet och högskolor till licentiatexamen garanteras en unge- fär likvärdig utbildning och forskarhandledning. I det avseendet måste de nu befintliga universiteten och högskolorna byggas ut till full kapacitet ge- nom en komplettering av professurer och laboraturer i centrala forsknings- och undervisningsämnen. Motiveringen blir den högre undervisningens och forskningens krav. Som exempel kan härvidlag nämnas den kemiska ämnesgruppen. Utredningen vill emellertid framhålla, att denna komplet- tering till full kapacitet inte bara avser flera topptjänster inom redan representerade ämnen. I vissa fall har ett ämne av olika skäl inte blivit företrätt vid samtliga universitet. Som exempel kan här nämnas ämnet sociologi, som saknas vid Göteborgs universitet. Även i sådana fall måste en kompletterande översyn äga rum. Utredningen anser, att man vid denna översyn av de ordinarie befattningarna vid de olika universiteten och hög- skolorna i avsikt att ge dem en likartad undervisnings— och forsknings- kapacitet även bör överväga om icke de av 1947 års riksdag principbeslu- tade men hittills ej inrättade professurerna inom de filosofiska fakulteterna nu bör uppföras på stat. Det är här i stort sett fråga om professurer i ämnen som har ställning som examensämnen på såväl lågstadiet som högstadiet eller som viktiga specialiteter inom ett stort examensämne. Någon gång .täcker de centrala forskningsområden. Har ett sådant ämne ansetts vara .av så allmän betydelse, att det är representerat vid samtliga eller flera läroanstalter, bör man tillerkänna det likvärdiga arbetsbetingelser, vilket bl. a. innebär att det måste vara representerat av en ordinarie tjänst. Den av utredningen föreslagna likställdheten mellan olika universitet _och högskolor innebär inte, att utredningen anser att varje ämne eller specialitet måste vara företrätt vid varje universitet. En viss differentie- ring och specialisering av mera exklusiva ämnen är, enligt utredningens :mening, önskvärd. Men då ett ämne av denna speciella typ — såsom fallet

är t. ex. beträffande ämnet allmän och jämförande etnografi vid Uppsala universitet _ är ett självständigt ämne med en omfattande undervisning på högstadiet och då det inte kan anses föreligga någon tvekan om dess framtid inom den akademiska organisationen, bör det enligt utredningens mening även representeras av professur.

Personliga befattningar

Den snabba utvecklingen och differentieringen inom många ämnen i kom- bination med de begränsade personalresurserna i ett litet land gör att vi aldrig kan täcka alla specialområden med permanenta tjänster. Antalet sådana ämnesbundna sluttjänster vid universitet och högskolor kommer att förbli relativt begränsat och organisationen förhållandevis stel. Det är där- för en nödvändighet, att vi har möjligheter att tillvarataga och utnyttja de framstående forskare, som kommer fram även om några av de permanenta sluttjänsterna ej finns tillgängliga vid det aktuella tillfället.

En framstående, skolbildande forskare kan ge upphov till en mycket god rekrytering inom ett speciellt forskningsområde och för vissa av dessa forskare måste finnas sluttjänster, även om en omfattande permanent orga- nisation synes obefogad. För att möjliggöra en dylik kanske tillfällig expan- sion har vi de personliga tjänsterna.

Utredningen kommer nedan att föreslå vissa nya typer av personliga tjänster utöver den traditionella, personliga befattningen.

Utredningens förslag

I det föregående har utredningen föreslagit dels att möjlighet öppnas för" forskarhandledare att fullgöra sin undervisningsskyldighet även i form av enskild handledning, dels att även de tekniska högskolornas professorer och laboratorer (motsvarande) ges möjlighet till partiell tjänstebefrielse för vetenskapligt arbete, samt dels att stadgarna för de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna överses i syfte att anpassa bestämmelserna rörande professorers och laboratorers (motsvarande) kompetens, uppgifter och ställning till motsvarande bestämmelse i universitetsstatuterna. Utredningen övergår nu till att framlägga sina förslag rörande erforder— lig förstärkning av antalet professurer och laboraturer (motsvarande). Universitetsutredningens första betänkande rörde främst den grund- läggande undervisningens behov. Med hänsyn hl. a. till önskvärdheten att professorer och laboratorer skulle bli i stånd att ägna mera tid än som nu är möjligt åt undervisning på högstadiet och åt forskarhandledning, före- slog utredningen inrättandet av universitetslektoraten. Emellertid under-— strök utredningen värdet av att professor meddelar åtminstone någon un-- dervisning även på lågstadiet, närmast då i sådana undervisningsmoment, som direkt syftar till att ge eleverna en introduktion i vetenskaplig debatt eller handledning i vetenskaplig metodik, således främst föreläsningar

och proseminarier (SOU 1957: 24, s. 95 f). Professorer och laboratorer är självfallet oförhindrade att deltaga i den lägre undervisningen i den om- fattning de själva önskar och finner lämpligt med hänsyn till sina under- visnings- och handledningsuppgifter på högstadiet.

Utredningen har nu att taga ställning till de krav, som forskningens ut— veckling ställer på en utbyggnad av de ordinarie sluttjänsterna i forskar- karriären —— professurer och laboraturer (motsvarande).

Därvid måste beaktas konsekvenserna för forskningen av den stora ut- vidgningen av den grundläggande undervisningen som skett i många äm- nen vid befintliga läroanstalter, delvis i brådstörtade och provisoriska for- mer. Därvid har forskarutbildningens resurser ej ökats i motsvarande grad och ibland har även de för forskningen avsedda resurserna måst utnyttjas i den grundläggande undervisningen. Medan uppkomna brister i teknisk personal eller materiel i gynnsamma fall kunnat ersättas från olika slag av forskningsanslag, har detta ej kunna ske då det gällt de högre ordinarie tjänsterna, där den i vissa ämnen mycket starkt ökade examinationen och administrationen lett till att professorns tid och möjlighet till forskarhand- ledning och forskning starkt beskurits.

Under 1950-talet har antalet studerande på lågstadiet ökat i betydande omfattning. Denna ökade tillströmning gör sig nu även gällande i ett snabbt växande antal licentiander och doktorander. För dessas handledning och undervisning fordras omedelbara och kraftfulla insatser. Här bör de för- slag som utredningen framlagt i sitt första betänkande ge en avsevärd förbättring, även om ytterligare åtgärder måste vidtagas i form av en utökning av antalet professurer och laboraturer (motsvarande). Vid upp- rättandet av organisationsplaner för den högre undervisningen (licentiand- och doktorandstadiet), för vilken man enligt utredningens förslag och stats- makternas beslut skall räkna med >>professorsundervisning>>, bör man kunna erhålla en viss ledning rörande omfattningen av den erforderliga utbygg- naden. Motsvarande bör gälla för övriga fakulteter och högskolor. Kan behovet av >>professorsundervisning» ej täckas, måste nya topptjänster inrättas.

Tillståndet har emellertid ytterligare accentuerats genom forskningens exempellöst snabba utveckling under det senaste decenniet, vilket även yttrar sig i en snabb differentiering och uppkomst av nya specialområden inom ämnen, som tidigare med fördel kunnat företrädas av en enda professur. Denna differentiering och specialisering betingas ofta av en en- skild forskares eller forskargrupps insatser och initiativ och en utbyggnad av de personliga tjänsterna i ökad takt är därför i dessa fall nu nödvändig.

Genom forskningsrådens tillkomst har visserligen möjligheterna att snabbt ingripa för att säkra en framstående forskares eller forskargrupps framtid förbättrats på ett sätt, som enligt utredningens mening varit av stor betydelse. De förstärkningar av rådens resurser, som utredningen före-

slår i det följande, kommer att ytterligare öka rådens möjligheter till initiativ av detta slag.

Vad råden kan bevilja, blir emellertid med nödvändighet endast arvoden motsvarande laborators eller professors lön, möjligen med pensionsförsäk- ring genom SPP efter Kungl. Maj:ts tillstånd i varje särskilt fall. I de fall där det är motiverat att inrätta permanenta forskartjänster —— vilket ej gäller alla fall då ett råd beviljar en forskare arvode motsvarande profes- sors- eller laboratorslön — kan detta sålunda endast betraktas som ett tillfälligt arrangemang under en övergångsperiod, innan en ordinarie tjänst hinner inrättas.

Motiveringen för äskanden om rena forskningsprofessurer blir vanligen med nödvändighet mindre konkret än för tjänster med mer direkt samband med ett yrkesutbildningsbehov. Dessa ärenden synes därför genomgående ha svårare att hävda sig i konkurrensen, speciellt i tider, då det stats- finansiella läget är trängt.

Som ett exempel på att detta icke endast är något karaktäristiskt för vår tid, må ur 1876 års statsverksproposition anföras ett uttalande i anslutning till genomförandet av den då aktuella universitetsreformen. Beträffande önskvärdheten av personliga forskartjänster, framhölls att det vore »önsk— ligt, att nödiga tillgångar kunde beredas att, då tillfälle dertill yppades, vid universitetet såsom extra ordinarie professorer, med skyldighet att i under— visningen deltaga, bibehålla män af synnerligt framstående vetenskaplig förtjenst utan afseende på läroämne; men för sådant ändamål lära åtminstone för närvarande erforderliga medel icke finnas att tillgå».

Åtskilliga utredningar har framlagt starka motiveringar för en rör- ligare och frikostigare politik beträffande dylika personliga tjänster, men resultaten har hittills ej svarat mot behoven. Här är enligt utredningens mening särskilda insatser påkallade.

Permanenta, ämnesbundna tjänster

Som framgår av vad som tidigare anförts, anser utredningen, att de or- dinarie sluttjänsternas antal vid universitet och högskolor måste väsentligt utökas. Olika synpunkter har diskuterats, som utredningen anser bör vara vägledande vid denna expansion.

Enligt direktiven skall universitetsutredningen ange allmänna regler och riktlinjer för bedömningen av ämnesgruppers och typämnens behov av lärarkrafter och forskningsresurser i övrigt. Utredningen har därför ej ansett sig böra framlägga detaljerade förslag ämne för ämne, om vilka tjänster, som bör inrättas under de närmaste åren, utan anser, att detta ankommer på vederbörande myndigheter.

Utredningen har emellertid kommit fram till att minst 100 nya ordinarie toppbefattningar (professurer och laboraturer) måste inrättas under den närmaste femårsperioden vid nu befintliga fakulteter och högskolor, för att

dessa skall kunna erhålla den personalorganisation, som är nödvändig för att de skall bli i stånd att fullgöra sina funktioner i dagens läge.

I detta antal inräknas icke redan beslutade befattningar för juridisk— samhällsvetenskaplig och medicinsk undervisning och forskning. Icke heller ingår i detta antal de nya professurer, som kommer till stånd genom omvandling av självständiga laboraturer till professurer. Den utbyggnad av de högre läroanstalternas ordinarie lärarstaber, som utredningen här avser, gäller alltså främst en komplettering av dessa på så sätt, att centrala ämnen ges representation vid samtliga fakulteter av samma slag, eller så att ämnesrepresentationen kan förstärkas eller differentieras inom bestående examensämnen (motsvarande). Inom den angivna ramen räknar utred- ningen alltså endast med permanenta, ämnesbundna, ordinarie tjänster.

Personliga tjänster

De personliga forskartjänsterna ingår sålunda inte i detta antal. Det är speciellt på detta område, som utredningen anser en aktivare och rörligare politik nödvändig. Även om det traditionella förfaringssättet att inrätta personliga professurer givetvis bör kvarstå, vill utredningen framföra för— slag om inrättande av (1) rörliga professurer och (2) personliga professu- rer av förordnande—typ.

(1) Rörliga professurer. För att på ett smidigt och rationellt sätt få i gång utvecklingen, vad beträffar inrättandet av personliga professurer, föreslår utredningen ett planmässigt inrättande av rörliga professorsbefattningar. Dessa tjänster skulle besättas av Kungl. Maj:t efter förslag av universitet, högskolor, forskningsråd eller andra myndigheter och efter vederbörlig sakkunnigutredning. Dessa tjänster skulle kunna tilldelas förtjänta forskare oberoende av ämne och de skulle kunna placeras vid den härför bäst lämpade institutionen.

När en sådan tjänst i framtiden åter blir vakant, kan den omedelbart återbesättas utan hänsyn till vilket ämne den tidigare innehavaren före— trätt. Om vid ett sådant tillfälle den avgående innehavarens specialitet skulle bedömas som ett då permanent behov inom universitetsorganisatio- nen, måste en ny, ämnesbunden ordinarie tjänst inrättas. Oberoende härav skulle emellertid den rörliga tjänsten under alla förhållanden åter bli till- gänglig för återbesättning enligt Kling]. Maj:ts beslut.

Utredningen vill emellertid understryka, att dessa tjänster —— framför allt i de naturvetenskapliga, medicinska och tekniska disciplinerna — förut- sätter tillgång till för innehavarens forskning lämpliga lokaler, personal och apparatur. Detta innebär, att beslut om utnämning måste föregås av en utredning av dessa förhållanden. Beträffande lokaler kan exempelvis en permanent institution ställa erforderliga utrymmen till förfogande; eller också kan en utvidgning av en befintlig institution samtidigt beslutas. Vidare kan såväl lokaler som personal och utrustning tillkomma på

grundval av donation, genom avtal med bransehintressenter eller en stiftelse eller genom bidrag från annat håll. I en eller annan form torde det berörda forskningsrådet bli inkopplat. Av vikt är emellertid, att dessa frågor klarlagts när tjänsten besättes.

Med hänsyn bl. a. till detta synes det ur administrativ synpunkt lämp— ligast, att tjänster av denna typ nyinrättas från den 1 januari i stället för från budgetårens början.

Mycket starka skäl talar enligt utredningens mening till förmån för denna nya typ av professurer. Därmed skulle det bli möjligt att inom universitets- och högskoleorganisationen i stort med större snabbhet och smidighet än nu tillvarataga framstående forskare och sätta in resurser inom ämnesområden, där en förstärkning framstår som särskilt angelägen. Samtidigt bör dessa befattningar genom sin blotta existens uppmuntra unga vetenskapsmän till specialisering och därigenom verksamt bidraga till den differentiering av vetenskapen som är en av drivfjädrarna i samhällsdyna- miken.

Utredningen föreslår, att fem rörliga professurer måtte inrättas från och med den 1 januari 1960 och att ytterligare minst fem tjänster inrättas under vart och ett av budgetåren 1960/61—1963/64. Även efter denna tidsperiod bör man räkna med en ökning av antalet dylika tjänster, men dennas stor- lek kan knappast nu bedömas.

(2) Förordnande—professurer. De ovan föreslagna rörliga professurerna är avsedda att förbättra möjligheterna till sluttjänster för internationellt sett framstående forskare, för vilka tjänster inom den permanenta organisa- tionen inte finns tillgängliga. Dessa professurer kan därför väntas bli placerade inom de ämnesområden, där vi har särskilt stor aktivitet och där den svenska forskningen ligger i den internationella forskningsfronten.

Om nya specialiteter uppkommer, är det vanligaste sättet för att snabbt få dessa representerade i landet att man stimulerar yngre forskare till att ägna sig åt området i fråga och ofta sker detta genom att vederbörande utsändes för ett eller ett par års arbete vid någon ledande utländsk institu- tion. En institution eller ett ämne kan även eljest behöva stimuleras genom direkt kontakt med forskningen utanför våra egna universitet eller hög- skolor. Våra möjligheter att hit förvärva framstående utländska forskare än nu synnerligen begränsade.

För att i fall av denna art möjliggöra att utländska forskare av utmärkt förtjänst eller framstående svenska forskare, som är verksamma utanför universitetsorganisationen, för längre eller kortare tid skall kunna knytas till denna, föreslår utredningen införandet av professurer av förordnande- karaktär. I fråga om förordnandetid och pensionsrätt synes gällande be- stämmelser i dessa hänseenden beträffande professurerna vid konsthög- skolan och musikhögskolan kunna vara vägledande.

Initiativ till förordnandets meddelande bör kunna tagas av antingen fakultet (motsvarande) eller forskningsråd och förordnande bör —— efter

yttrande av vederbörande akademiska myndigheter _— meddelas av Kungl. Maj :t. Även vid dessa förordnanden bör frågorna om institutionslokaler och basorganisation lösas samtidigt med att förordnande meddelas.

Innehavare av denna typ av befattning bör ha en något begränsad ställ- ning inom fakultet och konsistorium (motsvarande). Vederbörande bör sålunda icke äga rösträtt i befordringsärende.

Det är utredningens övertygelse att tillkomsten av befattningar av här föreslagen typ skulle innebära att man finge ett utomordentligt värdefullt medel till vetenskaplig förnyelse och förbättrad kontakt mellan de svenska universiteten och den internationella forskningen liksom mellan de högre läroanstalterna och forskningen vid forskningsinstituten, inom sjukvården, näringslivet och förvaltningen. Emellertid vill utredningen nu endast ifrågasätta en försöksverksamhet och anser att 10 dylika förordnande- professurer snarast möjligt borde kunna inrättas.

2. Lektor-at vid de tekniska högskolorna

I sitt första betänkande har universitetsutredningen lagt stark tonvikt vid Iektorernas undervisande uppgift och därmed angivit deras inplacering i den akademiska personalorganisationen.

I detta första betänkande föreslogs emellertid lektorat endast för de filosofiska fakulteterna, och i anslutning till årets riksdagsbeslut om upp- rustning av dessa fakulteters undervisningsresurser kan man nu räkna med att ett betydande antal universitetslektorat inrättas vid universiteten och Stockholms högskola.

I andra kapitlet har redovisats vissa allmänna synpunkter, som enligt utredningens mening talar till förmån för att de tekniska högskolornas lärarstaber i likhet med vad som redan skett beträffande de filosofiska fa— kulteternas bör kompletteras genom införande av lektorat. Särskilt har ut— redningen därvid framhållit, att lektorerna skulle kunna övertaga en del av professorers och laboratorers befattning med undervisningen för civil— ingenjörsexamen och därigenom möjliggöra för professorer och laboratorer att i ökad utsträckning meddela forskarhandledning och undervisning på högstadiet.

Undervisningen för civilingenjörsexamen är formellt uppdelad på före- läsningar och övningar. Professorerna handhar i allmänhet själva den huvudsakliga delen av den undervisning, som meddelas i form av föreläs- ningar. I vissa fall finns vid vederbörande institution förutom professuren även en laboratorsbefattning och en eller flera s. k. biträdande lärarbefatt- ningar. I övrigt biträdes professorn i undervisningen av förste assistenter och övningsassistenter. Förste assistenterna är anställda som extra tjänste— män och övningsassistenterna avlönade med arvode per timme. Assisten— terna är sålunda endast tillfälligt anställda och växlar ofta. Förste assi- stentbefattningarna är dessutom att anse som utbildningstjänster och för dem kan i allmänhet endast nyexaminerade civilingenjörer eller andra

med motsvarande kompetens förvärvas. Ofta lyckas man icke förvärva lärare ens med denna kompetens. Särskilt i läroämnen med stort antal studerande eller omfattande övningsundervisning blir på grund av nu nämnda förhållanden professorns arbete med instruktion och handledning av assistenter mycket tidskrävande. Med det stora antalet studerande vid de tekniska högskolorna blir även professorns examinationsbörda ofta be- tydande. Om lektorat inrättas, skulle professorerna få en verksam hjälp vid organisationen av undervisningen. En lektor skulle sålunda kunna övertaga en del av vederbörande professors uppgifter att instruera assis- tenter samt leda vissa speciellt kvalificerade övningar och övertaga en del kursmoment, som professorn för närvarande handhar. Även från ren under- visningssynpunkt skulle det, i huvudsak av samma skäl som utredningen anfört för sitt förslag att inrätta universitetslektorat vid de filosofiska fakul- teterna, vara värdefullt om en del av den undervisning, som nu meddelas av mera tillfälligt anlitade assistenter kunde övertagas av fast anställda lärare.

Båda de tekniska högskolornas kollegienäninder har för budgetåret 1959/60 hemställt om inrättande av ett antal dylika befattningar. Sålunda har kollegienämnden vid tekniska högskolan i Stockholm föreslagit ett lektorat i matematik I och ett lektorat i oorganisk kemi. Lektorn i mate- matik skulle enligt kollegienämndens förslag bl. a. handhava matematik- undervisningen för blivande arkitekter och lantmätare. (Studerande vid avdelningen för arkitektur läser en relativt begränsad kurs i matematik och studerande inom avdelningen för lantmäteri har en speciellt inriktad matematikundervisning.) Kollegienämnden har även understrukit att med tillkomsten av ett lektorat i matematik, lektorn skulle kunna instruera övningsassistenter i ämnet. Lektorn i oorganisk kemi skulle enligt kollegie- nämndens förslag meddela viss lektionsundervisning och även leda vissa övningar.

Av kollegienämnden vid Chalmers tekniska högskola har äskats lektorat i följande ämnen, nämligen två i matematik, två i mekanik och ett i elasticitets- och hållfasthetslära. Kollegienämnden har såsom motiv fram- hållit nödvändigheten av att undervisningsgruppernas storlek minskas. Härjämte har kollegienämnden särskilt understrukit de betydande fördelar i fråga om kontinuiteten och effektiviteten i undervisningen i ifrågavarande läroämnen, som är att förvänta om de äskade lektoraten inrättas.

Vad kollegienämnderna anfört belyser de olika slag av uppgifter, som bör anförtros innehavare av lektorat.

Under hänvisning till de refererade uttalandena och till vad ovan anförts rörande behovet av en komplettering av de tekniska högskolornas lärar- organisation vill utredningen föreslå, att universitetslektorat inrättas jäm— väl vid de tekniska högskolorna.

Beträffande de kompetensvillkor som bör gälla för dessa lektorat får

utredningen hänvisa till vad som i det första betänkandet härutinnan an— fördes i fråga om motsvarande befattningar vid universiteten och Stock— holms högskola. Vad utredningen sålunda anfört och föreslagit, har vunnit statsmakternas godkännande. Detta innebär att utredningen anser att av- lagt disputationsprov och styrkt pedagogisk skicklighet bör stadgas som kompetenskrav för dessa nya befattningar. Utredningen har klart för sig, att det särskilt för sådana ämnen vid de tekniska högskolorna, som ej finns företrädda vid universiteten, i varje fall till en början kommer att stöta på stora svårigheter att för befattningar av detta slag finna fullt kompetenta sökande, detta emedan antalet avlagda disputationsprov vid de tekniska högskolorna ännu är relativt lågt och man dessutom måste räkna med en mycket hård konkurrens från näringslivets sida då det gäller per- soner med doktorsgrad i dessa ämnen. Utredningen har emellertid med sitt förslag velat markera, att för de nu föreslagna befattningarna i princip bör fordras lika goda kvalifikationer som för de filosofiska fakulteternas uni— versitetslektorat. Även beträffande dessa senare befattningar har utred- ningen tänkt sig att en sådan någon gång måste efter dispens besättas med licentiat. Ett dylikt dispensförfarande torde komma att få tillämpas oftare för de nu föreslagna befattningarna, särskilt i den mån sådana inrät- tas inom de tekniska tillämpningsämnena. Därvid synes man också få tänka sig att dispensvägen ge behörighet för lektorat även åt civilingenjörer utan avlagd licentiatexamen, dock endast under förutsättning att den sökande förvärvat kvalificerade betyg i avgångsexamen i lektoratets huvudämnen eller däremot svarande ämnen, samt därjämte genom praktisk verksamhet. vetenskapliga studier eller vetenskapligt författarskap särskilt ådagalagt sin lämplighet för tjänsten. Vid bedömande av sökande till ett lektorat i ett tekniskt ämne bör dock självfallet alltid disputationsprov, liksom veten— skaplig verksamhet överhuvudtaget, väga tungt.

Beträffande lektors undervisningsskyldighet synes böra gälla vad som beslutats beträffande undervisningsskyldigheten för innehavare av lektorat vid universitet.

Befattningarna bör, liksom de nu beslutade universitetslektoraten, vara ordinarie tjänster och tillsättas av Kungl. Maj :t efter förslag av professors- nämnd, kollegienämnd och överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Löne- ställningen bör självklart vara densamma som för universitetens lektorer.

Vad slutligen tjänstebenämningen beträffar vill utredningen till en bör- jan framhålla, att de föreslagna kompetenskraven är desamma som för de beslutade universitetslektoraten och sålunda högre. än för lektorat vid all- mänbildande gymnasier. Med hänsyn härtill och då benämningen högskole- lektor synes mindre lämplig, vill utredningen även för de nu föreslagna befattningarna föreslå tjänstebenämningen universitetslektor, trots att denna benämning i detta sammanhang kan förefalla oegentlig. Den har dock accepterats beträffande universitetslektoraten vid Stockholms högskola.

Då det gäller att bedöma det erforderliga antalet lektorat vid de tekniska högskolorna, måste utgångspunkten vara det i de olika ämnena föreliggande behovet av forskarhandledning och undervisning på högstadiet, till vilket i detta sammanhang torde böra räknas även undervisning för de båda högsta betygsgraderna i civilingenjörsexamen, samt lågstadieundervis- ningens omfattning i skilda ämnen. Väl är antalet licentiander och dok- torander ännu relativt lågt i åtskilliga läroämnen, men en tendens till starkt ökad rekrytering av forskaradepter vid de tekniska högskolorna är redan nu märkbar, och en fortsatt ökning bör kunna förväntas, bl. a. som en följd av de åtgärder till stimulerande av forskarrekryteringen, som utred- ningen här föreslår. Man synes böra räkna med att en professor eller laborator vid teknisk högskola framdeles bör kunna ägna en betydande del av sin ordinarie undervisning åt forskarhandledning och högstadieundervisning. För att möjliggöra detta blir en successiv utbyggnad av antalet lektors- befattningar erforderlig.

! de mycket stora läroämnena torde redan nu ett uttalat behov av lektorat föreligga, detta så mycket mera som till följd av utredningens ovan fram— lagda förslag till ändrade tjänstgöringsvillkor för de tekniska högskolornas förste assistenter ett betydande antal undervisningstimmar, som hittills be- stritts av förste assistenter, nu bortfaller och måste ersättas antingen genom att ytterligare förste assistentbefattningar tillkommer eller på annat sätt. Med hänsyn härtill föreslår utredningen _ efter samråd med högskolornas rektorer och med representanter för överstyrelsen för de tekniska högsko- lorna — att lektorat redan från och med budgetåret 1959/60 inrättas i varje fall i följande ämnen vid vardera av de två tekniska högskolorna, nämligen matematik, tillämpad matematik, mekanik, matematisk fysik, fysik, håll- fasthetslära, teoretisk elektroteknik och byggnadsstatik.

Som framgår av det ovan sagda räknar utredningen med att ytterligare lektorat blir erforderliga. Sådana bör emellertid äskas av högskolorna efter utredning av varje enskilt läroämnes behov. Högskolorna bör därvid även ange om och i vilken utsträckning anslagen till avlöningar åt förste assi- stenter, övningsassistenter och biträdande lärare kan begränsas i samband med inrättande av begärda lektorsbefattningar.

Utredningen är slutligen angelägen understryka, att det här föreslagna införandet av lektorat vid de tekniska högskolorna på intet sätt får för- svaga motiveringen för ytterligare forskartjänster vid dessa högskolor.

FJÄRDE KAPITLET

Basorganisationen

I föregående kapitel har utredningen behandlat olika frågor rörande den forskande personalen vid universitets— och högskoleinstitutionerna. Utred- ningen övergår nu till institutionernas basorganisation. I detta begrepp sammanfattar då utredningen den biträdande personal och de materiel- anslag, som mera direkt och permanent ställes till institutionernas för- fogande. Utanför denna basorganisation finns möjligheter för forskare vid alla typer av institutioner att söka forskningsanslag hos för de olika forsk— ningsområdena ansvariga forskningsråden, hos privata svenska eller ut- ländska fonder eller hos industrier. Inom de medicinska och matematisk— naturvetenskapliga fakulteterna samt'de tekniska högskolorna förekom- mer i förhållande till basorganisationen betydande extra anslag eller medel från dessa olika källor till biträdespersonal och materiel. Inom den huma— nistiskt inriktade forskningen finns dylika anslag mera sparsamt.

Till den i basorganisationen ingående biträdande personalen räknar ut- redningen icke blott kansli— och laboratoriebiträden och motsvarande utan även sådan relativt högt kvalificerad personal, som har till uppgift att biträda i institutionens arbete, men i vars skyldighet icke ingår såsom någon huvudsaklig uppgift att självständigt undervisa eller självständigt forska. I basorganisationen innefattar utredningen sålunda även vissa be- fattningar, vilkas innehavare har akademisk examen, t. ex. förste kemist- tjänsterna vid de kemiska institutionerna och förste driftingenjörstjäns- terna vid de tekniska högskolorna. Till basorganisationen har däremot icke hänförts tjänster, vilkas innehavare har en hög vetenskaplig merite- ring, t. ex. förste museiintendentbefattningarna vid botaniska och zoologiska institutioner.

Utredningen anser att behovet av biträdande personal måste ses i för- hållande till den kvalificerade forskarpersonalens storlek. Sker en utökning av denna, måste ävenledes en utbyggnad av basorganisationen komma till stånd. Förhållandet är detsamma beträffande de materiella resursernas dimensionering, till vilka utredningen återkommer under avsnitt B i detta kapitel. Utredningen avser att i det följande först upptaga den personella basorganisationen till behandling och därvid bland annat betrakta för— hållandet mellan antalet kvalificerade forskare å ena sidan och storleken av den biträdande personalen å den andra, den ordinarie och extra ordi- narie såväl som den arvodesanställda.

A. Den personella basorganisationen

Det vetenskapliga arbetet har under de senaste årtiondena i allt högre grad kommit att bedrivas i samarbetande grupper. Forskaren måste vid sin sida ha vetenskapliga medarbetare och assistenter. I det föregående avsnittet har det därför varit angeläget att tillse, att den vetenskapliga personalorganisationen beräknas så, att den svarar inte blott mot under- visningens behov utan också tillgodoser forskningens krav.

Den effektiva forskargruppen är emellertid ingalunda komplett om den endast består av vetenskaplig personal av det slag, som utredningen be- handlat i tredje kapitlet. Forskningen har under de senaste årtiondena i allt högre grad blivit beroende av ett stort antal hjälpkrafter. Dessa kan med hänsyn till verksamhetens art helt allmänt uppdelas i trenne katego— rier, nämligen teknisk, administrativ och övrig biträdespersonal. Till den sistnämnda gruppen kan då den personal hänföras, som handhar skötseln av institutionslokaler, eldning och andra förekommande göromål av lik— nande art samt ekonomibiträden med städning och rengöring som arbets- uppgift. Gruppen ekonomibiträden avser utredningen att i det följande helt förbigå och har ej medtagit den vid beräkningarna för en utbyggd basorganisation.

Omfattningen av den erforderliga biträdespersonalen är i hög grad be— roende av forskningens arbetssätt. Inom de medicinska och matematisk- naturvetenskapliga fakulteterna liksom vid de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna kan forskningen sägas ha en huvudsakligen experi- mentell karaktär, och den är därför betydligt mera biträdeskrävande än forskningen inom de teologiska och juridiska samt huvuddelen av de humanistiska fakulteterna.

För alla vetenskapliga institutioner gäller emellertid, att de administra- tiva och kontorsmässiga göromålen ökat i takt med att själva forsknings- arbetet växt i omfattning. Särskilt vill utredningen härvidlag peka på den roll de internationella kontakterna spelar. Det är ett känt förhållande, att vetenskapens internationella karaktär kräver att en forskare eller forskar- grupp står i ständig kontakt med utländska forskare eller forskargrupper, som sysslar med liknande problem. Detta medför ofta en omfattande rapportskrivning och korrespondens, som måste skötas av kvalificerad sekreterarpersonal. Det är angeläget att den vetenskapliga personalen ej, till förfång för sina väsentliga åligganden, måste ägna sig åt arbetsupp- gifter, som med fördel skulle kunna anförtros en välkvalificerad institu- tionssekreterare. I övrigt kan i huvudsak följande arbetsuppgifter sägas åvila en institutionssekreterare: att förestå institutionens expedition, om- besörja utskrivning av uppsatser, avhandlingar och annat material, som kan underlätta undervisningen och göra den mer effektiv, att ombesörja den interna bokföringen, att upprätta lönelistor och utbetala löner till

institutionens extra personal och redovisa forskningsanslag samt att verk— ställa vissa inköp för institutionens räkning.

I det följande kommer utredningen att först framlägga ett förslag om särskild basorganisation knuten till docentbefattningarna. Utredningen övergår därefter till att behandla de rent humanistiskt inriktade ämnenas behov av biträdespersonal för att sedan upptaga den betydligt mer kompli— cerade frågan om de experimentellt inriktade ämnenas basorganisation. I anknytning härtill behandlas så de samhällsvetenskapliga ämnenas per— sonalbehov, och slutligen framlägges vissa synpunkter på bibliotekens roll i basorganisationen.

]. Särskild basorganisation knuten till docentbefattningarna

Den basorganisation, som tillkom under åren närmast efter kriget och som förutsattes även kunna betjäna de e.o. docenterna, har i stort sett för- blivit oförändrad, om man bortser från utbyggnader i samband med ökad intagning av studerande i vissa ämnen eller inrättandet av nya institu- tioner. Det har emellertid visat sig, att organisationen ej räckt till för de e.o. docenternas behov. Docenttjänstinnehavarna har huvudsakligen varit hänvisade till forskningsråden, då det gällt att erhålla teknisk hjälpkraft och anslag till för forskningsarbetet erforderlig materiel. Utredningen anser, att detta förhållande varken ur organisatorisk eller ekonomisk syn- punkt år rationellt och vill här behandla denna fråga särskilt.

En förbättring av situationen skulle givetvis kunna åstadkommas, genom att de enskilda institutionernas basorganisation utökas med hänsyn även till antalet docenttjänster, detta i enlighet med utredningens huvudprincip att hasorganisationens storlek bör ställas i direkt relation till antalet forskare vid en institution, men behovet av hjälpkrafter för innehavarna av de 5. k. rörliga docenttjänsterna och forskardocenttjänsterna kan icke fullständigt tillgodoses på detta sätt. En docentbefattning innehas maxi- malt i sex år av en och samma person. Det inträffar dessutom inte så sällan, att en docentbefattning vid vakans tillfälligt övergår till ett annat ämne. Även eljest kan förändringar inträffa i fråga om det slag av biträ- deshjälp, som befattningens innehavare behöver för sin forskning. Medan den ene innehavaren av en tjänst behöver en instrumentmakare, kan näm- ligen hans efterträdare ha behov av ett räknebiträde eller ett laboratorie- biträde.

Utredningen anser det vara nödvändigt att de e.o. docenterna lika väl som andra forskare vid universitet och högskolor tillförsäkras ett minimum av biträdeshjälp för sitt forskningsarbete. Med hänsyn till ovan berörda förhållanden är det emellertid beträffande denna forskarkategori mindre lämpligt att tillgodose behovet av biträdeshjälp inom ramen för de en- skilda institutionernas fasta personalorganisation. I stället föreslår utred— ningen, att universiteten och högskolorna erhåller särskilda anslagsmedel,

avsedda för biträdeshjälp åt samtliga innehavare av e.o. docent- och e.o. forskardocentbefattningar. Dessa anslag måste enligt utredningens mening beräknas så, att varje docenttjänstinnehavare i experimentella ämnen skall kunna anställa ett tekniskt biträde med den utbildning, som behövs för hans forskningsarbete. För docenter i icke-experimentellt arbetande veten- skaper är behovet av biträdeshjälp av väsentligt mindre omfattning. Utred- ningen föreslår, att anslagen för de olika läroanstalterna beräknas med 10000 kronor per befattning för docenter i experimentella ämnen och 2 000 kronor per befattning för docenter i övriga ämnen.

För en kostnadsberäkning är det nödvändigt att göra en uppdelning av docentbefattningarna på experimentella och icke-experimentella ämnen. En sådan uppdelning kan med hänsyn till att docentbefattningarna icke är helt fast knutna till vissa ämnen omöjligen göras exakt. Här har till de experimentella ämnena förts samtliga docentbefattningar inom de medi- cinska fakulteterna, 12 av befintliga 116 docentbefattningar inom de huma- nistiska fakulteterna (motsvarande hälften av de docentbefattningar, som med företrädesrätt är knutna till de samhällsvetenskapliga ämnena jämte ämnena pedagogik och psykologi) 52 av befintliga 67 docentbefattningar inom de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna (återstående 15 be- fattningar motsvarar i stort antalet befattningar med företräde för ämnen inom den matematiska ämnesgruppen), samt 11 av 13 befintliga docent- befattningar vid de tekniska högskolorna. Av befintliga 25 forskardocent- befattningar har 11 beräknats vara besatta med docenter i experimentella ämnen; den totala kostnaden för denna upprustning skulle enligt ovan angivna beräkningsprinciper för de budgetåret 1958/59 befintliga docent- och forskardocenttjänsterna fördela sig på de olika fakulteterna enligt följande:

. kostnad fakultet e. o. docentbefattningar kronor Teo]. fak. ........................ 14 a 2 000 kr. 28 000 Jur. fak. ......................... 15 a 2 000 » 30 000 Med. tak. ........................ 53 a 10 000 » 530 000 Hum. fak ......................... 104 år 2 000 » 208 000 12 a 10 000 » 120 000 328 000 Mat.—nat. tak. .................... 15 a 2 000 » 30 000 52 a 10 000 » 520 000 550 000 Tekn. högsk. ..................... 2 a 2 000 » 4 000 11 a 10 000 » 110 000 114 000 1 580 000

e. o. forskardocent- befattningar

14 ä 2000 kr. 28 000 11%: 10000 » 110000 138000

1 718 000 1 därav en befattning vid tekniska högskolan

Kostnadernas fördelning på olika läroanstalter framgår av följande sam- manställning:

Doc.- och forskardocenttjänster I" t d

.. .. ed ansla xos na

Larosate m g kronor

ä 2 000 kr. a 10 000 kr.

Uppsala univ. ....................... 54 36 468 000 Lunds univ. ......................... 53 34 446 000 Göteborgs univ ....................... 15 14 170 000 Karolinska institutet ................. —- 20 200 000 Stockholms högskola ................. 40 23 310 000 KTH ............................... 1 8 82 000 CTH ............................... 1 4 42 000 Summa 164 139 1 718 000

Utredningen föreslår, att anslagen till docent- och forskardocentbefatt— ningarnas basorganisation upptages under de olika universitetens och hög- skolornas anslag till övrig icke-ordinarie personal med en särskild delpost för detta ändamål, att fördelas mellan fakulteterna av Kungl. Maj:t. Ut- delandet av medlen föreslår utredningen ske på samma sätt som utred- ningen i sitt första betänkande föreslagit för anslaget till främjande av ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet.

Utredningen föreslår att anslag för ändamålet ställes till förfogande från och med den 1 januari 1960. Vid inrättandet av nya docent- och forskar- docentbefattningar bör ifrågavarande anslag samtidigt uppräknas enligt här angivna grunder.

2. De humanistiskt inriktade ämnenas basorganisation För de teologiska och juridiska fakulteterna gäller behovet av biträdes- hjälp så gott som uteslutande administrativ personal och sekreterarper- sonal. Detsamma gäller för huvuddelen av de humanistiska fakulteternas ämnen med undantag för de samhällsvetenskapliga ämnena och ämnena pedagogik och psykologi, vilka har behov av en större och mera diffe— rentierad biträdespersonal än de rent humanistiska disciplinerna. Redan nu finns inom de samhällsvetenskapliga och pedagogisk—psykologiska äm- nena en biträdesstab av en annan omfattning och sammansättning än inom övriga humanistiska ämnen. Pedagogik och psykologi bedrivs i Viss ut- sträckning som experimentell forskning och dessa ämnen liksom de sam- hällsvetenskapliga har behov av personal för databehandling av skiftande slag. Dessa ämnens behov av biträdeshjälp måste därför enligt utred- ningens mening bedömas efter andra grunder än övriga humanistiska ämnens. Utredningen har stannat för att i detta hänseende i huvudsak jämställa dem med de matematiska ämnena och redovisar därför sina beräkningar rörande de samhällsvetenskapliga och pedagogisk—psykologiska ämnenas biträdespersonal i ett senare avsnitt av detta kapitel.

I förevarande avsnitt behandlar utredningen sålunda uteslutande den rent humanistiskt inriktade forskningens — inklusive de teologiska och juridiska fakulteternas —— behov av biträdeshjälp. Härmed avser utred- ningen endast sekretariatspersonal, medan behovet av vaktmästarpersonal enligt utredningens mening måste bedömas från fall till fall och därför här lämnas åt sidan.

Den humanistiska forskningens sekretariatspersonal måste vara så di- mensionerad, att den är tillräcklig för både forskningens och undervis— ningens behov. Redan inledningsvis har utredningen understrukit betydel— sen av att kvalificerad sekreterarhjälp ställes till forskarnas förfogande icke blott för utskrivning av uppsatser och avhandlingar utan även för den ökande internationella korrespondensen. Därutöver kommer för många av de nu ifrågavarande ämnena det stora och ökande behovet av biträdes- hjälp för undervisningen och dess administration.

Den nu i anledning av universitetsutredningens förslag i det första be- tänkandet beslutade upprustningen av de filosofiska — och enkannerligen de humanistiska —— fakulteternas undervisningsresurser syftar till en in- tensifierad undervisning på magisterstadiet med bl. &. mindre undervis- ningsgrupper, flera övningsmoment och tentamensskrivnnigar. Denna un- dervisningsreform kan knappast få avsedd effekt utan en betydande för- stärkning av de humanistiska institutionernas kanslipersonal. Den beslu- tade upprustningen syftar även till att i högre grad än nu frigöra främst professorerna för forskning och forskarhandledning. Även härvidlag är en förstärkning av sekreterarpersonalen en förutsättning för att upprust- ningens syfte skall nås.

Utredningen anser sålunda, att det med hänsyn till såväl undervisning som forskning är utomordentligt angeläget att de humanistiskt inriktade ämnenas sekretariatspersonal nu ges en förstärkning och sedan ytterligare utbygges i takt med att ifrågavarande ämnens personal för forskning och undervisning utökas. Utredningen föreslår i detta syfte såsom en rikt— punkt för beräkningen av erforderlig personal, att sekreterarhjälp för de rent humanistiskt inriktade ämnena ställes till förfogande med en heltids- befattning per fyra ordinarie lärartjänster, till vilka av praktiska skäl även de nuvarande s. k. pedagogiska lektoraten bör föras, varjämte ytter- ligare en heltidsbefattning bör beräknas för varje större institution. Med »större» institutioner avser utredningen sådana, där undervisningens om- fattning för med sig ett betydande kansliarbete.

En beräkning av det antal tjänster, som med tillämpning av här angivna regel och med ifrågavarande institutioners nuvarande personaluppsätt- ning skulle behöva omedelbart inrättas redovisas i bilaga 3, varav också framgår vilka institutioner utredningen bedömt såsom >>större>> och där- med i angiven mening särskilt biträdeskrävande.

Under hänvisning till denna beräkning föreslår utredningen för nu ifrå-

gavarande fakulteter och ämnen inrättandet av 46 nya biträdestjänster med följande fördelning på lärosäten:

Uppsala Lunds Göteborgs Stockholms universitet universitet universitet högskola 16 10 8 12

Enligt utredningens mening bör denna nytillkommande personal för- delas på tjänster av olika valör i fråga om kvalifikationskrav och löne- gradsplacering. På vissa institutioner kan man ha behov av kontors- eller kanslibiträden, medan man på några institutioner behöver sekreterar- tjänster eller motsvarande med relativt höga kvalifikationskrav i fråga om t. ex. språkkunskaper. Utredningen har ansett det ogörligt att granska varje enskild institutions personalbehov och är därför också nödsakad att i kostnadsberäkningen arbeta med en antagen genomsnittslön för de nya tjänsterna. Med hänsyn till att behovet av högt kvalificerad personal synes vara av relativt sett mindre omfattning än behovet av t. ex. kontorsbiträ- den, har utredningen stannat för att beräkna kostnaderna efter en genom- snittslön i åttonde lönegraden, d.v.s. i runt tal 11 600 kronor per år och tjänst,1 vilket likväl bör ge utrymme för ett visst antal mer kvalificerade sekreterare.

De belopp, med vilka ifrågavarande avlöningsanslag bör höjas vid genom- förande av utredningens förslag beträffande de humanistiskt orienterade fakulteternas basorganisation, framgår av nedanstående sammanställning. Här liksom beträffande antalet nya assistent- och amanuensbefattningar bör framhållas, att för de juridiska fakulteternas del principbeslut föreligger rörande viss ytterligare personalförstärkning under budgetåren 1959/60— 1961/62. Någon reduktion med hänsyn härtill har icke gjorts i kostnadsbe- räkningen, som grundar sig på antalet under budgetåret 1958/59 befintliga ordinarie lärartjänster.

Kronor Uppsala universitet ........................................ 185 280 Lunds universitet .......................................... 115 800 Göteborgs universitet ...................................... 92 640 Stockholms högskola ...................................... 138 960

Summa kronor 532 680

Utredningen föreslår, att ovan angivna belopp upptages i vederbörande lärosätes avlöningsstat med en tredjedel av beloppet för vart och ett av budgetåren 1959/60—1961/62. Anslagen bör fördelas av kanslern efter för- slag från berörda fakulteter.

1 Då det ansetts önskvärt att använda en enhetlig metod för alla lönekostnadsberäkningar i fråga om lönegradsplacerad personal, har utredningen genomgående i detta betänkande räknat lönerna i ortsgrupp IV med en löneklassuppflyttning.

Beträffande de nya tjänsternas fördelning vill utredningen till en början understryka, att den beräkningsmetod som kommit till användning för bedömning av antalet behövliga nya tjänster är en schablonmetod, som är försvarlig endast om det gäller att beräkna en ram för en personalförstärk- ning. Förstärkningens fördelning mellan enskilda institutioner måste bygga på en detaljbedömning av föreliggande behov. Utredningen vill för sin de] endast konstatera, att vissa ämnen torde behöva mera sekreterarhjälp och andra ämnen mindre än vad som blir resultatet om utredningens beräk— ningsmetod tillämpas i det enskilda fallet. Utredningen vill även fram- hålla, att det måhända kan vara fördelaktigt att icke fördela samtliga nya tjänster på vissa uppräknade institutioner utan i stället — i varje fall till en början — behålla vissa tjänster som en central »reserv», ställd till förfogande för samtliga institutioner eller vissa grupper av sådana. Det väsentliga är givetvis, att samtliga institutioner och lärare tillförsäkras tillgång till adekvata resurser i avseende på sekreterarhjälp.

Utredningen vill slutligen påpeka, att den metod som kommit till an- vändning vid beräkningen av nu ifrågavarande personalförstärkning tar sikte på en viss relation mellan antalet ordinarie lärare (inkl. de nuva- rande s. k. pedagogiska lektoraten) å den ena sidan och storleken av sekreterarpersonalen å den andra. Anslagsberäkningen påverkas sålunda icke av det ovan framlagda förslaget om vissa särskilda anslag till biträdes- hjälp m. m. för innehavare av docent— och forskardocentbefattningar. En konsekvens av den använda beräkningsmetoden blir vidare, att de huma- nistiskt orienterade fakulteternas basorganisation bör förstärkas i den mån nya ordinarie lärarbefattningar tillkommer.

3. De experimentella och matematiska ämnena

Medan främst administrativ biträdespersonal behövs inom de humanistiskt inriktade ämnena, gäller behovet för de experimentellt inriktade ämnena även och kanske framför allt teknisk biträdespersonal av olika slag. Denna bör ha sådana kvalifikationer, att den vetenskapliga personalen befrias från en mängd tidsödande rutinarbete, och skall exempelvis kunna deltaga i framställning, drift och underhåll av den apparativa utrustningen. Utredningen är fullt medveten om att det ej är möjligt att draga en skarp gräns mellan de i forskningsarbete sysselsatta assistenterna och den hög- kvalificerade tekniska personalen. Denna gränsdragning blir så mycket svårare, som utvecklingens allmänna tendens är den, att man måste ställa allt högre kvalifikationskrav på den biträdande personalen. Detta sam— manhänger med en rad olika faktorer, vilka påverkat den vetenskapliga utvecklingen. Sålunda har den empiriska vetenskapen under de senaste årtiondena på ett markant sätt blivit beroende av teknisk utrustning i form av komplicerade och dyrbara maskiner och instrument. Denna utrustning

fordrar ofta för sitt rätta utnyttjande personal med hög teknisk utbildning. Inom allt flera områden är genomgånget tekniskt gymnasium eller akade- misk examen en förutsättning för att vederbörande skall kunna bistå vid det med hänsyn till apparaturen alltmer komplicerade forskningsarbetet. Denna utveckling har redan observerats och accepterats av statsmakterna. Som exempel kan anföras de förste kemisttjänster, som inrättats i ämnet analytisk kemi, och de vid de tekniska högskolorna befintliga förste drift- ingenjörs— och driftingenjörstjänsterna. Utredningen anser det uppenbart med hänsyn till det tekniskt alltmer komplicerade forskningsarbetet, att ett väsentligt och ökande behov av kvalificerad teknisk biträdespersonal föreligger vid många naturvetenskapliga och medicinska institutioner. Detta behov måste särskilt beaktas, då det gäller att avpassa den perso- nella basorganisationen vid här ifrågavarande institutioner och bör enligt utredningens mening föranleda en icke oväsentlig justering av biträdes— personalens sammansättning. Utredningen återkommer till denna fråga i det följ ande i samband med beräkningen av den för dessa institutioner erfor— derliga personalförstärkningen.

Då det gäller en kvantitativ bedömning av den för de experimentella och matematiska ämnena erforderliga personella basorganisationen, måste till en början beaktas, att personalbehovet är olika stort inom olika ämnes- grupper. I syfte att belysa detta och samtidigt erhålla en utgångspunkt för en bedömning av den fasta personalorganisationens erforderliga storlek har utredningen gjort en jämförelse för olika ämnesgrupper och läroanstal- ter, mellan å ena sidan de resurser, som stått till förfogande inom den fasta personalorganisationen och å den andra det totala behovet av biträdes- personal, sådant detta behov framträder genom förekomsten av arvodes- anställd extra biträdespersonal, avlönad genom anslag från forskningsråd, fonder och industrier. Material för beräkningen av denna sistnämnda per- sonalgrupps storlek har utredningen kunnat hämta från de olika institutio- nernas redovisningar till forskningsvolymsundersökningen, och jämförelsen gäller därför förhållandena på hösten 1955. Såväl antalet forskningsbiträ- den inom den fasta personalorganisationen som det totala antalet vid de olika institutionerna verksamma forskningsbiträden har satts i relation till antalet i den fasta personalorganisationen ingående kvalificerade forskare. Till gruppen kvalificerade forskare har därvid hänförts professorer, labora— torer (motsvarande), biträdande lärare samt e. o. docenter, dock _ av rent praktiska skäl — ej innehavare av rörliga eller forskardocentbefattningar, emedan dessa befattningar ej är fast knutna till visst ämne eller viss fakul— tet. Det kan synas tveksamt om gruppen biträdande lärare bort hänföras till kategorien kvalificerade forskare. Uppenbart är emellertid att såväl

biträdande lärare som assistenter för sitt forskningsarbete har behov av biträdeshjälp. Detta behov måste dock vara relativt skiftande. Därtill kom- mer att båda kategoriernas biträdesbehov till en del tillgodoses genom an— slaget till ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet. Med hänsyn till dessa förhållanden har assistentgruppen här uteslutits, medan de biträdande lärarna medtagits såsom representerande båda kategoriernas behov av bi- träden inom den fasta personalorganisationen.

För att jämförelsen mellan skilda lärosäten skulle bli likformig, uteslöts vid beräkningarna vissa ämnen, som ej finns vid samtliga lärosäten eller tillkommit under senare år. På så sätt erhölls vissa >>typgrupper» inom de olika ämnesgrupperna. Nedanstående uppställning visar vilka ämnen som medtagits.

Medicinska fakulteten,

teoretiska ämnen: anatomi bakteriologi, inkl. hygien farmakologi fysiologi histologi medicinsk kemi patologi, inkl. radiopatologi i Stockholm

kliniska ämnen: kirurgi medicin oftalmiatrik obstetrik och gynekologi pediatrik psykiatri röntgendiagnostik öron-, näs- och halssjukdomar

Matematisk-naturuelenskapliga fakulte- ten, matematiska ämnesgruppen: astronomi matematik teoretisk fysik med mekanik

fysisk-kemiska ämnesgruppen: fysik kemi

biologisk—geografiska ämnesgruppen: botanik geografi, inkl. kulturgeografi geologi, inkl. mineralogi zoologi, inkl. zoofysiologi

Resultatet av den gjorda jämförelsen framgår av tabell 5, som för olika lärosäten och ämnesgrupper visar relationen mellan å ena sidan antalet kvalificerade forskare och å andra sidan dels det totala antalet forsknings- biträden, dels antalet fast anställda forskningsbiträden. Det underliggande siffermaterialet redovisas i bilaga 4a.

Tabell 5. Jämförelse mellan den totala biträdestätheten (den arvodesanställda bilrädespersonalen inräknad) och den fasta personalorganisationens biträdestäthet för vissa kärnämnen inom de medicinska och matemalisk—naturvetenskapliga fakulteterna hösten 1955

Uppsala Lund Göteborg Stockholm Samtl. ;... m tot. bitr. tot. bitr. tot. bitr. tot. bitr. tot. bitr. aäåigääé p ant. på ant. på ant. pä ant. på ant. på bitr.] stat] bitr.] stat] bitr./ stat] bitr.] stat] bitr.] stat] fors- fors- fors- fors- fors— fors— fors- fors- fors- fors- kare kare kare kare kare kare kare kare kare kare Med. ]ak. Teor. ämnen 3,5 2,0 3,6 2,3 3,1 2,1 3,4 1,7 3,4 2,0 Klin. ämnen. . .. 2,7 1,2 2,9 0,9 2,1 1,2 14,6 1,2 3,3 1,1 Mat.-nat. fak. Matemat. grupp. 0,7 0,5 0,7 0,5 — —— 0,5 0,1 0,7 0,4 Fysisk—kemiska gruppen ...... 4,5 2,3 2,6 1,4 — _ 3,7 1,3 3,7 1,8 Biol.-geogr. gruppen ...... 2,1 1,3 2,3 1,1 — — 1,5 0,7 2,0 1,1

1 Ämnet obstetrik och gynekologi vid karolinska institutet innefattar kvinnokliniken vid institutet samt kvinnokliniken vid Sabbatsbergs sjukhus med isotop-, hormon-, smear- och sterilitetslaboratorier, vilka tillsammans redovisar 22 arvoderade biträden hösten 1955. Ämnet pediatrik (Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus) redovisar 13 biträden på skilda anslag. Om dessa ämnen horträknas, blir antalet forskare 13, biträden inom den fasta personalorganisationen 15 och arvoderade biträden 22,5, vilket ger 1,2 resp. 2,9 i biträdestäthet. För samtliga lärosäten blir då den totala biträdestätheten 2,7.

Av tabellen framgår, att den fasta biträdespersonalen vid ingen av läroanstalterna och inom ingen av ämnesgrupperna ensam var tillräcklig för den vid ifrågavarande institutioner bedrivna verksamheten. Överallt har man med hjälp av anslag från forskningsråden och från andra källor utanför universitets- och högskoleorganisationen anställt extra personal till ett antal som i vissa fall är väsentligt högre än antalet biträden av olika slag inom den fasta organisationen. Av tabellens högra del, som visar situationen inom de olika ämnesgrupperna totalt för samtliga läro- anstalter, framgår att den arvodesanställda personalen i allmänhet är lika stor som eller något större än den fasta organisationens biträdespersonal. För samtliga orter var —— som framgår av tabellen och anmärkningen _ differensen i biträdestäthet störst inom ämnena fysik och kemi med 1,9 enheter; därefter följde de medicinska fakulteternas kliniska ämnen med 1,6 och de teoretiska ämnena med 1,4, den biologisk-geografiska ämnes- gruppen med 0,9 och slutligen den matematiska ämnesgruppen med 0,3 enheter.

För vissa ämnesgrupper, närmast inom de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna, kan man konstatera rätt betydande skillnader mellan de olika läroanstalterna. Påfallande är, att den fasta personalorganisationen

inom samma ämnesgrupp vid olika läroanstalter visar rätt stora olikheter i avseende på relationen mellan antalet forskare och antalet forsknings- biträden.

Totalt redovisades i forskningsvolymsundersökningen i runt tal 600 forskningsbiträden såsom arvodesanställda vid de medicinska och mate- matisk-naturvetenskapliga fakulteternas-. olika institutioner. Budgetåret 1955/56 uppgick den i den fasta personalorganisationen ingående biträdes- personalen (ekonomibiträden oräknade) vid samma fakulteter till cirka 520 personer (tjänster). Den arvodesanställda biträdespersonalen var alltså vid dessa fakulteter något större än den fast anställda personalen. Av den arvodesanställda biträdespersonalen vid dessa fakulteter kan ungefär 200 beräknas ha varit avlönade genom anslag från de medicinska, naturveten- skapliga och tekniska forskningsråden samt atomkommittén. Anslagen till dessa råd har sedan denna tid ökat med ungefär 80 %. Personalökningen är möjligen icke fullt lika stor, detta dels till följd av inträffade föränd- ringar i lönenivån, dels emedan en viss tendens att öka anslagen till mate- riel och apparatur gjort sig gällande. En ökning med minst 60 a 70 procent synes dock vara trolig, och den genom anslag från dessa fyra forsk- ningsråd (motsvarande) extra-anställda biträdespersonalen torde sålunda under budgetåret 1958/59 uppgå till åtminstone 300 personer (tjänster). Samma budgetår uppgår den på ordinarie och extra ordinarie stat an- ställda biträdespersonalen (ekonomibiträden oräknade) vid de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna till i runt tal 735 perso- ner (tjänster). Den arvodesanställda extrapersonalen torde därför fort— farande vara minst lika stor som den fast anställda personalen, även om den extra personal, som avlönats med andra anslag än rådsmedel, ej skulle ha ökat — vilket den dock med säkerhet gjort. Troligen uppgår den arvo- desanställda extra-personalen vid dessa fakulteter sammanlagt till 750 år 800 personer. Totalt skulle hiträdespersonalen (den fast anställda och den arvodesanställda) vid de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna under budgetåret 1958/59 sålunda uppgå till cirka 1500 per- soner.

En beräkning för de tekniska högskolorna, motsvarande den i tabell 5 för de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna redovi- sas i nedanstående tablå. Till gruppen kvalificerade forskare har härvid räknats professorer, laboratorer (motsvarande) samt e. 0. docenter. De biträdande lärar- och speciallärartjänsterna vid de tekniska högskolorna har av praktiska skäl ej kunnat räknas med, liksom ej heller de medicinska fakulteternas biträdande lärare med föreläsningsarvoden medtagits vid beräkningarna bakom tabell 5. Till kategorien biträdespersonal har hän- förts samma kategorier som i dessa sistnämnda beräkningar; dock har vissa under budgetåret 1955/56 vid de tekniska högskolorna utgående an- slag till laboratoriebiträdeshjälp omräknats till heltidstjänster.

Tot. ant. Bitr. på

bitr./forsk. stat./torsk. Tekniska högskolan ......... 2,1 1,0 Chalmers tekniska högskola. . . 2,1 1,0

Likheterna de båda högskolorna emellan är här påfallande. Någon upp- delning på ämnesgrupper har ej gjorts här. Den faktiska biträdestätheten var för båda högskolorna totalt ungefär densamma som inom den biologisk— geografiska ämnesgruppen vid de matematisk-naturvetenskapliga fakulte- terna. Totalt redovisades i forskningsvolymsundersökningen drygt 130 per- soner såsom arvodesanställda forskningsbiträden vid de tekniska högsko- lornas olika institutioner, medan den fasta organisationens biträdespersonal budgetåret 1955/56 beräknats till 115 heltidsbefattningar. Även här var så- lunda de båda kategorierna ungefär lika stora men med någon övervikt för gruppen arvodesanställda. Av den arvodesanställda personalen hösten 1955 kan kanske ett 100-tal beräknas ha varit anställda genom rädsanslag. Även vid de tekniska högskolorna torde man kunna anta att denna personal- kategori ökat med ca 70 procent, varför utredningen uppskattar antalet ge— nom rådsanslag arvoderade biträdeskrafter till i runt tal 180 personer (tjänster) budgetåret 1958/59.

Till den nu lämnade redogörelsen för omfattningen av de experimentella ämnenas biträdespersonal under hösten 1955 och den i anslutning härtill. gjorda jämförelsen mellan den fasta och den arvodesanställda biträdes- personalens storleksförhållande inbördes och i relation till antalet inom dessa ämnens fasta organisation verksamma forskare skall nu fogas en översikt av den fasta personalorganisationens utveckling sedan upprust- ningsåret 1947/48. Denna översikt gäller såväl den forskande personalens som biträdespersonalens tillväxt och >>biträdestäthetens>> utveckling. Slut- ligen skall ges en närmare analys av dagens situation inom olika fakulteter och ämnesgrupper.

Budgetåret 1947/48 har valts som jämförelseår med hänsyn till den av 1946 och 1947 års riksdagar beslutade utbyggnaden av resurserna på detta område. Av praktiska skäl har det varit nödvändigt att inskränka jämförel- sen till Uppsala och Lunds universitet samt karolinska institutet. Jämfö- relsen gäller vidare endast de >>typgruppe1'», som redovisats ovan, 5. 112. Även i fråga om Vilka kategorier av befattningshavare som hänförts till de två grupperna »forskare» och »biträden» har samma normer tillämpats som vid den ovan lämnade redogörelsen för förhållandena under hösten 1955.

I tabell 6 redovisas totalt för de olika typgrupperna vid samtliga tre läro- anstalter antalet forskare och antalet biträden inom den fasta personal- organisationen under de två budgetåren 1947/48 och 1958/59. Vidare redo-

Tabell 6. Den fasta personalorganisationen budgetåren 1947/48 och 1958/59 inom vissa teoretisk-medicinska, klinisk-medicinska och matematisk-naturvetenskapliga äm- nen vid Uppsala och Lunds universitet samt karolinska institutet

Biträdestäthet Föränd- Antal forskare Antal biträden (= antal biträden rin ar i Fakultet/ämnesgrupp per forskare) biträdes- 47/48 58]59 47/48 58/59 47/48 58/59 tätheten Med. fak. Teor. ämnen .......... 74 94 125 204 1,7 2,2 + 0,5 Klin. ämnen .......... 33 53 33,5 77,5 1,0 1,5 + 0,5 Mat.-nat. fak. Matemat. gruppen . . . . 24 36 10 15,5 0,4 0,4 —— Fysisk-kemiska gruppen 33 42 43 81 1,3 1,9 + 0,6 Biologisk-geografiska gruppen .............. 43 63 46 73 1,1 1,2 + 0,1

visas biträdestätheten vid de två tidpunkterna och inträffade förändringar i denna. De underliggande beräkningarna för de skilda läroanstalterna redo— visas i bilaga 4 b.

I stort sett har, som framgår av tabellen, de medicinska och matematisk- naturvetenskapliga fakulteternas resurser i fråga om biträdespersonal inom den fasta personalorganisationen förblivit oförändrade, sedan bas- organisationen skapades i slutet av 1940-talet. Biträdespersonalen har för- stärkts i takt med den forskande personalens tillväxt, bl. a. i samband med tillkomsten av nya institutioner. En viss ytterligare utbyggnad av biträdes- personalen har också kommit de flesta av ämnesgrupperna till del, ofta i samband med beslut om ökad intagning av studerande, men någon egentlig ökning av de till forskningens förfogande ställda fasta resurserna har det uppenbarligen ej varit fråga om.

Vid de tekniska högskolorna har utvecklingen varit en annan. Genom be- slut av 1956 och 1957 års riksdagar har dessa högskolors personella bas- organisation nyligen givits en förhållandevis kraftig förstärkning. Att belysa detta genom en jämförelse mellan förhållandena budgetåren 1947/48 och 1958/59 har icke ansetts nödvändigt, helst som en dylik jämförelse är svår att genomföra och dessa högskolors biträdesresurser före 1956 års riks- dagsbeslut i realiteten synes ha varit dimensionerade uteslutande för un- dervisningens behov.

I tabell 7 ges slutligen en redogörelse för biträdestätheten inom den fasta personalorganisationen för de medicinska och matematisk-naturvetenskap- liga fakulteternas typgrupper samt för de tekniska högskolorna, vilkas äm- nen indelats i teoretiska och övriga ämnen. Det underliggande materialet redovisas i bilaga 40.

Tabell 7. Biträdestätheten inom den fasta personalorganisationen budgetåret 1958/59 vid universiteten, karolinska institutet och Stockholms högskola inom vissa teoretisk— medicinska, klinisk—medicinska och matematisk—naturvetenskapliga ämnen samt vid de tekniska högskolorna

Fakultet/ämnesgrupp Uppsala Lund Göteborg Siltåcä' Samtl.1

Med. fak.

Teoretiska ämnen ................. 2,2 2,2 2,6 2,1 2,3 Kliniska ämnen ................... 1,5 1,1 1,0 1,5 1,3 Mat.-nat. fak.

Matemat. gruppen ................ 0,4 0,4 — 0,2 0,4 Fysisk-kemiska gruppen ........... 2,4 1,5 —— 1,3 1,7 Biologisk—geografiska gruppen ...... 1,4 0,9 —— 1,0 1,1 Tekn. högsk.

Teoretiska ämnen2 ................ —— — 0,1 0,4 0,3 Övriga ämnen .................... —— — 2,2 2,4 2,3

1 Att talen i denna kolumn icke överensstämmer med talen i motsvarande kolumn i tabell 6 beror på att den sistnämnda tabellen endast redovisar förhållandena vid Uppsala och Lunds universitet samt karolinska institutet. 2 Till teoretiska ämnen har vid tekniska högskolan räknats matematik I och II, matematisk fysik, mekanik I och II samt tillämpad matematik. Vid Chalmers tekniska högskola har matema- tik, tillämpad matematik, mekanik och matematisk fysik räknats som teoretiska ämnen.

Totalt omfattar den i den fasta personalorganisationen ingående biträ— despersonalen (ekonomibiträden oräknade) budgetåret 1958/59 vid de me- dicinska fakulteterna i runt tal 480, vid de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna 250 och vid de tekniska högskolorna 285 personer (tjänster).

Vad som främst faller i ögonen vid ett studium av tabell 7 är de bety— dande olikheterna i fråga om fasta biträdesresurser, per forskare räknade, inom samma typgrupp vid olika läroanstalter. Detta gäller huvudsakligen de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna. Olikheterna sammanhänger icke med valet av typgrupper utan återkommer, om man räknar biträdestät- het för hela de ifrågavarande ämnesgrupperna.

Då utredningen nu mot bakgrund av det presenterade materialet övergår till att framlägga sina förslag rörande de experimentella vetenskapernas bi- trädesresurser, vill utredningen till en början hänvisa till naturvetenskap— liga forskningskommitténs uttalande (SOU 1945: 48, s. 138) beträffande av- vägningen av materielanslagens storlek, vilket uttalande måste anses gälla hela basorganisationen:

»Det är givetvis en utomordentligt ömtålig fråga att avväga vad som skall anses vara en skälig budget för en vetenskaplig institution . . . Med hänsyn till forsk- ningens rationella finansiering är det enligt kommitténs mening ej lämpligt eller möjligt att eftersträva en för alla forskare och institutioner lika förbättring i arbetsbetingelserna. Man kan å andra sidan givetvis ej nöja sig med att enbart

stödja topprestationer. Mycket inom naturforskningen, som, särskilt för den icke initierade, ter sig som mer eller mindre rutinarbete, är dock en för samhället nödvändig och nyttig verksamhet, väl värd dess stöd. Kommittén anser, att den bästa lösningen på detta problem är en relativt snäv, fast normalbudget för in- stitutionerna, vilken budget för speciella ändamål kompletteras med anslag från en central instans. Som sådan föreslär kommittén ett Naturvetenskapligt forsk- ningsråd.»

Liknande synpunkter framfördes även av »De medicinska högskolornas organisationskommitté» (SOU 1946: 76). Dessa principer godtogs av riks- dagen i samband med 1946/47 års upprustning.

Utredningen delar de ovan citerade synpunkterna och anser att det ut- över basorganisationen fordras en relativt betydande rörlig reserv för att tillgodose de behov, som uppstår i samband med speciella forskningspro— jekt. Här är medelsbehovet i hög grad beroende av den enskilde forskarens kapacitet och initiativkraft liksom av utvecklingen inom de olika vetenska- perna. Avvägningen mellan skilda forskningsprojekt och för deras rea- liserande erforderliga extra anslag sker nu kontinuerligt inom de olika forskningsråden mot bakgrunden av tillgängliga medel. Rådens roll härvid- lag beröres närmare i annat sammanhang.

Emellertid måste enligt utredningens mening inom ramen för den fasta organisationen finnas sådana personalresurser, att institutionen kan beteck- nas som forskningsmässigt funktionsduglig. Härvidlag vill utredningen sär- skilt framhålla, att endast en del av den tekniska biträdespersonalen på stat kan betraktas som tillgänglig för det egentliga forskningsarbetet. En bety- dande del av ifrågavarande personals arbetstid upptages av arbete för under- visningen och arbete för institutionens förvaltning. Vid de tekniska hög- skolorna torde endast den personal, som tillkom vid upprustningen 1956/57 och 1957/58, vara helt disponibel för forskning.

Proportionen ett biträde per forskare inom den fasta personalorganisa- tionen betyder sålunda icke att varje forskare har en teknisk kraft till för- fogande för sitt forskningsarbete. Däremot är praktiskt taget hela den per— sonal, som är anställd på rådsanslag eller andra extra anslag, uteslutande sysselsatt i forskningen. Detta betyder alltså, att forskningens tekniska per- sonal på kortfristiga anslag i genomsnitt är minst dubbelt så stor som den på motsvarande sätt sysselsatta personalen på stat. Då emellertid den extra personalen dessutom är mycket ojämnt fördelad på olika typer av institu- tioner, är dessa proportioner mycket skiftande på olika håll.

Basorganisationen skall sålunda dels betjäna den grundläggande under- visningen och forskarundervisningen, dels möta kraven från det egent- liga forskningsarbetet, som bedrives av kvalificerade forskare. Det senare kan under nuvarande förhållanden endast ske i mycket begränsad omfatt— ning. Utredningen vill fastslå, att en minimifordran i alla experimentella ämnen är, att varje graduerad forskare, som är uppförd på ett universitets

eller en högskolas stat, alltid skall kunna disponera en teknisk hjälpkraft för sitt forskningsarbete utöver vad som behövs för undervisning. Utredningen finner den basorganisation som hittills stått till de graduerade forskarnas förfogande vara otillräcklig och konstaterar ävenledes de olikheter som råder mellan skilda lärosäten inom samma ämnesgrupper. Det är utred- ningens uppfattning att en betydande förstärkning av den institutionella basorganisationen måste komma till stånd och att omotiverade olikheter mellan skilda lärosäten måste elimineras.

Riktmärket måste därvid bli, att den fasta personalorganisationen bör vara sådan, att den tillgodoser institutionernas permanenta biträdesbehov, medan forskningsrådens resurser bör reserveras för vad som kan beteck- nas som tillfälliga biträdesbehov. En tjänst som år efter år möjliggjorts genom anslag från forskningsråd och som bedömes tillgodose ett permanent behov, bör sålunda överföras till den fasta organisationen.

Basorganisationen

Då det nu gäller att ange riktlinjer för den förstärkning av den personella basorganisationen vid olika fakulteter och högskolor som utredningen an- ser erforderlig, vill utredningen först konstatera, att betydande skillnader föreligger och under hela efterkrigsperioden förelegat mellan olika läro- anstalter i avseende på personalorganisationens omfattning inom samma ämnesgrupp. På vissa håll har med andra ord forskningen arbetat under mera gynnsamma betingelser än på andra. Utredningen kan icke finna, att dessa olikheter är motiverade och föreslår därför, att den fasta personal- organisationen vid i detta hänseende mindre välutrustade institutioner och fakulteter måtte förstärkas. Som en riktpunkt för en sådan förstärkning föreslår utredningen att biträdesresurserna i förhållande till antalet fast anställda forskare bör bli lika goda vid de mindre välutrustade fakulte- terna som de nu är inom motsvarande ämnesgrupper och fakulteter vid de i detta avseende bäst utrustade läroanstalterna.

Innan vi kan göra en konkret beräkning av den personalförstärkning som blir nödvändig för att tillgodose detta syfte, måste hänsyn tagas till att ut- redningen redan i ett föregående avsnitt av detta kapitel föreslagit sär- skilda anslag avsedda att möjliggöra för innehavarna av e. o. docent- och forskardocentbefattningar att anställa viss för deras forskningsarbete er- forderlig biträdespersonal. De relationstal mellan antalet forskare och an- talet biträden inom den fasta personalorganisationen, vilka redovisats ovan (s. 117) i tabellen 7, måste sålunda justeras, så att de anger relationen mellan å ena sidan biträdespersonalens storlek och å den andra antalet forskarbefattningar efter avdrag för docent- och forskardocenttjänsterna.

Efter denna justering får vi följande relationstal budgetåret 1958/59 för de olika läroanstalternas typgrupper:

Fakultet/ämnesgrupp Uppsala Lund Göteborg Sååå- Samtliga

Med. fak.

Teoretiska ämnen ................. 3,1 2,8 3,1 3,1 3,0 Kliniska ämnen ................... 2,1 1,4 1,4 2,0 1,6 Mat.-nat. fak.

Matemat. ämnesgruppen .......... 0,5 0,6 — 0,3 0,5 Fysisk-kemiska gruppen ........... 3,3 1,9 — 1,8 2,4 Biol.-geogr. ämnesgruppen ......... 1,9 1,3 — 1,4 1,5 Tekn. högsk.

Teoretiska ämnen ................. -— — 0,1 0,4 0,3 Övriga ämnen .................... — —— 2,4 2,6 2,5

I anslutning till det ovan förda resonemanget vill utredningen nu före- slå att den biträdande forskningspersonalen inom de olika ämnesgrupperna förstärkes, så att personalresurserna blir lika goda som för den bäst ut- rustade typgruppen. Detta innebär sålunda, att »biträdestätheten» för samt- liga de medicinska fakulteternas teoretiska ämnesgrupper bör bli 3,1 (: bi- trädestätheten för motsvarande typgrupp i Uppsala och Göteborg) och för samma fakulteters kliniska ämnesgrupper 2,1 (: biträdestätheten för mot- svarande typgrupp i Uppsala). Riktpunkterna för de matematisk-natur- vetenskapliga fakulteternas ämnesgrupper blir 0,6 för den matematiska, 3,3 för den fysisk-kemiska och 1,9 för den biologisk-geografiska. Beträf— fande de tekniska högskolorna föreslår utredningen som riktpunkter för de teoretiska ämnena talet 0,6 eller samma som för den matematiska äm- nesgruppen och för övriga ämnen talet 3,3 eller samma tal som för den fysisk-kemiska ämnesgruppen vid fakulteterna.

De personalberäkningar, som utförts på basis av dessa antaganden, redo- visas i bilaga 4 e. Beräkningarna har givit till resultat att de olika fakulte- ternas och högskolornas biträdesresurser för att det angivna syftet skall kunna tillgodoses bör förstärkas med följande antal befattningar:

Fakultet/högskola Uppsala Lund Göteborg årslä— Samtliga Med. fak ........................... 6,5 25 15,5 4 51 Mat.-nat. fak ....................... 7 42 — 32 81 Tekn. högsk ........................ — —— 42 47 89

Sammanlagt skulle sålunda för här ifrågavarande fakulteter och högsko- lor erfordras 221 befattningar, varav så mycket som 67 vid Lunds uni- versitet.

Utredningen räknar med att denna standard i fråga om den personella basorganisationens omfattning inom olika ämnestyper, med forskningens nuvarande arbetsmetoder och förhållanden i övrigt vid våra universitet och högskolor anger en rimlig och på intet sätt överdimensionerad minimistan-_

dard för personalorganisationen inom institutioner för experimentell forsk- ning. Denna standard bör sålunda kunna användas vid planeringen av nya institutioner av detta slag, och det bör vara angeläget att tillse, att den an- givna relationen mellan den forskande och den i forskningen biträdande personalen vidmakthålles, då den forskande personalen i framtiden för- stärkes.

Å andra sidan är det uppenbart, att en betydande förstärkning av den personella basorganisationen icke kan genomföras omedelbart. Redan insti- tutionernas begränsade lokalutrymmen torde i vissa fall lägga hinder i vägen härför. Särskilt torde detta gälla beträffande den föreslagna förstärk- ningen av personalorganisationen vid Lunds universitet och vid Stockholms högskolas matematisk-naturvetenskapliga avdelning. Utredningen föreslår därför, att utbyggnaden sker successivt under loppet av fem budgetår med början budgetåret 1959/60. Vid universiteten i Uppsala och Göteborg samt vid karolinska institutet synes dock denna utbyggnad kunna företagas un- der tre år.

I inledningen till detta avsnitt har utredningen understrukit vikten av att tillgodose det stigande behovet av kvalificerade tekniska biträdeskrafter. Hela den biträdande personalen vid de medicinska och matematisk-natur- vetenskapliga fakulteterna utgöres budgetåret 1958/59 av omkring 735 per-' soner (tjänster). I detta antal ingår endast åtta, avsedda för högre kvali-» ficerad personal och placerade i lönegraderna 17—23. Räknad på hela bi- trädespersonalen vid de teoretisk-medicinska och matematisk-naturveten— skapliga institutionerna (de institutioner där tjänster av här avsett slag i första hand torde behövas) — sammanlagt cirka 530 tjänster _ utgör denna grupp endast 1,5 % av hela biträdeskadern vid dessa. Vid de två tekniska högskolorna är hela antalet forskningsbiträden för närvarande i. runt tal 285 personer (tjänster), av vilka de 13 förste driftingenjörs- och driftingenjörstjänsterna i lönegraderna 24 och 21 utgör 4,5 %.

Man kan visserligen konstatera, att de tekniska högskolorna är väsentli— gen bättre utrustade då det gäller högt kvalificerad personal, men utred- ningen vill samtidigt erinra om att forskningsvolymsundersökningen givit klart vid handen, att forskningen utanför universitet och högskolor till sitt förfogande har en betydligt större stab av högt kvalificerade biträden än den som står universitets- och högskoleforskningen till buds.1 Utredningen finner det utomordentligt angeläget att upprustningen av de högre läroan— stalternas personella basorganisation får formen icke blott av en utökning av personalens omfattning utan även av en höjning av personalens kvali- tativa sammansättning.

I detta syfte föreslår utredningen, att inom ramen för den här föreslagna upprustningen den kvalificerade biträdespersonalen vid de medicinska och

1 Jfr bihanget, s. 253 f.

matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna ökas med 50 tjänster i sjut- tonde t. 0. 111. tjugotredje lönegraderna. Utredningen föreslår att dessa tjänster inrättas huvudsakligen under treårsperioden 1959/60—1961/62. Därmed skulle efter den förstärkning av dessa fakulteters biträdespersonal, som föreslagits i det föregående, drygt 9 procent av biträdespersonalen vid de teoretisk-medicinska institutionerna och de matematisk-naturvetenskap— liga fakulteterna utgöras av högre kvalificerad biträdespersonal i angivna lönegrader.

En motsvarande beräkning för de tekniska högskolorna ger ett behov av ytterligare 21 kvalificerade biträdestjänster utöver redan befintliga 13 sådana tjänster (8 vid tekniska högskolan och 5 vid Chalmers tekniska hög- skola). Utredningen föreslår med hänsyn härtill att ytterligare 21 kvalifi— cerade biträdestjänster inrättas vid de tekniska högskolorna med en tredje- del under vart och ett av budgetåren 1959/60—1961/62.

Utredningen föreslår följande fördelning av de kvalificerade biträdes— tjänsterna inom de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakul- teterna samt vid de tekniska högskolorna:

.. Stock- Uppsala Lund Goteborg holm Summa Med. fak ........................... 6 7 6 6 25 Mat.—nat. fak ....................... 8 9 — 8 25 Tekn. högsk ........................ — — 9 12 21

Som ovan framhållits bör dessa drygt 70 tjänster för högt kvalificerad biträdande forskningspersonal inrättas inom ramen för den allmänna för- stärkning av den personella basorganisationen, som här föreslagits och som totalt skulle omfatta närmare 225 befattningar. Eftersom denna allmänna förstärkning i avseende på antalet forskningsbiträden i förhållande till antalet forskare tar sikte på den standard, som representeras av de för när- varande bäst utrustade läroanstalterna, innebär förslaget att den kvanti— tativa förstärkningen av personalorganisationen koncentreras till vissa fakulteter och ämnesgrupper, vilka nu är mindre väl utrustade i fråga om biträdespersonal. Däremot gäller förslaget 0111 en kvalitativ förstärkning av personalens sammansättning samtliga fakulteter. Förslaget innebär sålunda för vissa fakulteter och ämnesgrupper, att ett antal redan befintliga tjänster skulle ombildas till tjänster för högt kvalificerad biträdespersonal. Detta gäller t. ex. den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala.

Det här använda tillvägagångssättet för en beräkning av en förstärkning av de icke-humanistiskt inriktade ämnenas personella basorganisation kan förefalla schablonmässigt. Utredningen är emellertid angelägen under- stryka, att den härmed endast velat få fram en ram för utbyggnaden. Be-

träffande fördelningen av nya biträdestjänster på olika institutioner får utredningen hänvisa till vad som i föregående avsnitt anförts rörande för- delningen av motsvarande tjänster inom de humanistiskt orienterade fa— kulteterna.

Biträdespersonal för särskilda forskningsändamål

Att en förstärkning av de mindre välutrustade fakulteternas och ämnes- gruppernas personalorganisation är av behovet påkallad är den ena av de slutsatser, utredningen dragit av det i det föregående presenterade mate- rialet rörande den personella basorganisationens omfattning vid olika fa- kulteter och läroanstalter. En sådan förstärkning av den fasta organisatio- nen har till syfte att ge forskningen vid olika läroanstalter fullgoda resur— ser så att säga i utgångsläget. Samtidigt får man en norm som är användbar vid den fortsatta utbyggnaden av universitetens och högskolornas insti- tutioner.

En intensiv forskning inom de experimentella vetenskaperna fordrar emellertid en långt större biträdesstab än den som står till förfogande inom ramen för den fasta personalorganisationen även vid de i detta hänseende bäst utrustade fakulteterna.

Innan de statliga råden tillkom i slutet av 1940—talet, var forskarna vid universiteten och högskolorna för sina behov av extra biträdeshjälp och ma- teriella resurser huvudsakligen hänvisade till privata stiftelser eller orga- nisationer.

När det gällt bildandet av och stödet åt åtskilliga av de svenska forsk— ningsgrupper, som nu är internationellt mest framträdande, har exempel- vis Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse liksom även Rockefeller Founda- tion i många fall spelat en avgörande roll.

Under det senaste decenniet har de statliga forskningsråden bidragit med medel för motsvarande ändamål och i flera fall på ett lyckligt sätt samarbe- tat med de olika privata stiftelserna när det gällt projekt, som varit av så- -dan storleksordning, att det varit omöjligt för vederbörande råd att ensamt finansiera dem.

Då en forskningsinstitution eller forskargrupp, som bekostats av privata medel, visat sig få permanent karaktär, har kostnaderna i många fall över- tagits av staten. På motsvarande sätt bör enligt utredningens mening en med anslag från de statliga forskningsråden finansierad forskningsinstitution eller forskargrupp överföras till en permanent organisation, i den mån verk- samheten kan bedömas bli bestående.

Det är, som redan antytts, utredningens uppfattning, att forskningsråden även i fortsättningen bör ha betydande resurser att sätta in till förstärkan- de av den fasta organisationen i syfte att på så sätt möjliggöra genomföran- det av större, specificerade forskningsprojekt. I den mån däremot anslag från forskningsråden tillgodoser behov, som kan bedömas som konstanta,

bör den fasta personalorganisationen förstärkas. Institutionernas behov av stadga i organisationen för en långsiktig planering av forskningen och för t. ex. handhavandet av forskningsapparaturen eller fullgörandet av i forsk- ningen återkommande rutingöromål, sammanfaller härvidlag med persona- lens intresse av säkerhet i anställningen och vissa med ställningen som extra ordinarie tjänstemän förbundna förmåner.

De tjänster, som under en följd av år möjliggjorts genom rådsanslag och som bedömes tillgodose permanenta behov, är av olika slag. Ibland rör det sig om speciella mindre arbetsgrupper, ibland om en för flera institutioner gemensam service-organisation. Ett extremt fall representeras av Gustaf Werners institut för kärnkemi. Detta tillhör visserligen Uppsala universitet, men saknar fast personalorganisation och bortsett från ett i universitetets stat upptaget föreståndararvode är institutet för sin verksamhet helt och hållet beroende av rådsanslag och motsvarande, särskilt anslag från atom- kommittén.

I skrivelse till utredningen den 7 maj 1958 har atomkommittén hemställt, att utredningen måtte föreslå, att viss personalstat nu upprättas för insti- tutet. Kommittén hänvisar till att institutets verksamhet numera blivit av den arten, att det måste anses äga en permanent status i Uppsala universi- tets organisation.

Ovan har utredningen beräknat, att den arvodesanställda biträdesperso- nalen vid de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna samt de tekniska högskolorna under budgetåret 1958/59 uppgår till 950 år 1 000 personer, varav cirka 480 avlönade genom anslag från de medicinska, tekniska och naturvetenskapliga forskningsråden samt atomkommittén. Samtidigt uppgår personalen inom den fasta organisationen till i runt tal drygt 1 000 personer (tjänster). Denna torde alltså vara ungefärligen lika stor som den arvodesanställda personalen. Forskningsvolymsundersökningen har visat, att storleksrelationen mellan dessa båda personalkategorier var ungefär densamma hösten 1955. I det följande föreslår utredningen, att betydande ytterligare resurser ställes till forskningsrådens förfogande i syfte att göra det möjligt för dessa att understödja en intensifiering av den personalkrävande experimentella forskningen. Det blir i detta sammanhang nödvändigt att till de högre läroanstalternas fasta personalorganisation överföra ett betydande antal nu med rådsanslag bestridda arvodestjänster, som tillgodoser mera permanenta behov. En sådan överflyttning bör enligt utredningens mening ske så snart därtill finnes anledning, varför såväl forskningsråden som läroanstalterna i sina årliga anslagsäskanden bör pröva huruvida det finnes anledning att i avseende på något forsknings- projekt tillämpa principen att permanenta personalbehov bör tillgodoses inom ramen för den fasta personalorganisationen.

Med hänsyn till den omfattande forskning, som för närvarande bedrives med medel från forskningsråden, föreställer sig utredningen att en första

relativt omfattande dylik överflyttning (ombildning av arvodestjänster till tjänster inom den fasta personalorganisationen) snarast hör genomföras. Utredningen beräknar för sin del på grundval av upplysningar från de olika råden, att universitetens och högskolornas fasta personalorganisation efter förslag från forskningsråden under de närmaste åren bör förstärkas med ett antal tjänster motsvarande ungefär en tredjedel av antalet genom rådsanslag under budgetåret 1958/59 bestridda befattningar.

En dylik ram i fråga om antalet tjänster är avsedd som ett genomsnitt för alla ämnen. Utredningen anser sålunda icke att en tredjedel av antalet genom rådsanslag bekostade tjänster vid varje enskild institution, fakultet eller läroanstalt bör överföras på stat. Det kan sålunda vara motiverat att vid en institution överföra nästan hela den rådsarvoderade personalen men i stället vid en annan institution icke göra någon dylik överflyttning alls. Vilka tjänster som bör överflyttas, kan bestämmas först efter en detalj- prövning av personalbehovet vid varje enskild institution, en prövning som utredningen ansett ligga utanför sitt uppdrag.

För att skaffa sig en grov uppfattning rörande den troliga omfattningen av den här föreslagna överflyttningen vid olika läroanstalter och fakulteter, har utredningen för de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulte- terna gjort en beräkning på grundval av den i tabell 5 och bilaga 4 a redovi- sade jämförelsen för år 1955 mellan den faktiska biträdestätheten å ena si- dan och den fasta organisationens biträdestäthet å den andra. Denna beräk- ning vilar på antagandet att den föreslagna överflyttningen leder till att bi- trädestätheten inom den fasta personalorganisationen för varje enskild äm- nesgrupp vid de olika läroanstalterna höjes så att den blir något lägre än me- deltalet mellan den faktiska biträdestätheten och biträdestätheten på stat år 1955. Hänsyn har dessutom tagits till ovan framlagda förslag dels om särskild basorganisation för docent— och forskardocentbefattningarna, dels om särskild personalförstärkning för mindre välutrustade ämnesgrupper och fakulteter. Resultatet av denna beräkning blir, att den av utredningen uppskattade överflyttningen skulle få följande omfattning inom de medi- cinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna:1

Fakultet Uppsala Lund Göteborg ?gfå- Summa Med. fak ........................... 10 15 — 30 55 Mat.-nat. fak ....................... 30 10 -— -— 40

Vid de tekniska högskolorna har förhållandena i väsentliga hänseenden ändrats sedan år 1955, varför underlag saknas för en beräkning motsva-

- 1 Den här redovisade beräkningen gäller uteslutande sådana till vederbörande fakulteter höran-

Vde institutioner, som har en fast personalorganisation upptagen i läroanstaltens stat. Beräk- -_ningen omfattar sålunda icke t. ex. Gustaf Werners institut för kärnkemi.

rande den för de medicinska och matematislå-naturvetenskapliga fakulte- terna företagna. Även här synes emellertid en överflyttning av rådsarvode- rad personal till den fasta organisationen böra göras.

Omfattningen av den rådsarvoderade forskningsbiträdespersonalen vid dessa högskolor enligt ovan redovisade beräkning kan uppskattas till cirka 180 personer. Utredningen uppskattar för sin del, att en tredjedel därav eller 60 tjänster, som kan sägas tillgodose konstanta behov, bör överflyt- tas till högskolornas stater. Med ledning av den arvodesanställda biträdes- personalens fördelning år 1955 mellan de två tekniska högskolorna tänker sig utredningen att av dessa 60 tjänster ungefär 20 skulle komma att falla på Chalmers tekniska högskola och återstoden eller ungefär 40 tjänster på. tekniska högskolan i Stockholm.

Sammanfattning och kostnader Den förstärkning av de högre läroanstalternas personella basorganisation, som utredningen här skisserat, omfattar dels en utjämning av resurserna så att de för närvarande mindre välutrustade fakulteterna (motsvarande) kommer upp till en antagen minimistandard, som satts lika med den stan-» dard som statsmakterna redan accepterat för bäst utrustade fakultet (mot-» svarande), dels en överflyttning från rådsanslag till läroanstalternas fasta personalorganisation av ett antal biträdestjänster som tillgodoser konstanta behov.

Tillsammans innebär de båda förslagen, att de här ifrågavarande läro- anstalternas fasta personalorganisationer skulle tillföras cirka 380 tjänster,, vilket skulle innebära en utökning med drygt en tredjedel av den nuvarande organisationen. Om den skisserade överflyttningen till den fasta organisa- tionen av nu arvodesanställd personal skulle fördelas mellan läroanstalter och fakulteter på det sätt som framgår av den ovan mera som ett räkne— exempel redovisade beräkningen, bleve hela personalförstärkningens för- delning följande (beträffande basorganisationens förstärkning se tablån på s. 120):

Uppsala Lund Göteborg Stockholm Fakultet/ Bas- Ö Bas- Bas- Bas—

.. ver- Över— Över— Över— amnesgrupp (ååå: flytt- S:a ägg;— flytt- S:a 2252: flytt- S:a 211152: flytt- S:a

tion ning tion ning tion ning tioh ning Med. fak. . . . 6,5 10 16,5 25 15 40 15,5 — 15,5 4 30 34 Mat.-nat. fak. 7 138 48 42 10 52 —— —— —— 32 — 32 Tekn. högsk. _ — —— _ _— —— 42 20 62 47 40 87

1 Inkl. Gustaf Werners institut för kärnkemi.

Utredningen vill dock starkt understryka, att det uteslutande är de för minimistandarden erforderliga tjänsterna, som skall betraktas såsom till-—

hörande basorganisationen och som således även bör ökas till sitt antal i samband med att nya forskarbefattningar tillkommer inom den fasta perso- nalorganisationen. Den andra delen av utredningens plan, den del som gäller överflyttning till den fasta personalorganisationen av arvodesanställd personal, avser en speciell forskningsorganisation till följd av skilda institu- tioners och forskares vetenskapliga aktivitet.

Den första delen av planen innebär en kvantitativ utökning av perso- nalen med 221 tjänster. Bland dessa eller genom ombildning av befintliga tjänster skulle vidare tillkomma sammanlagt 71 tjänster avsedda för högt kvalificerad biträdande forskningspersonal och inplacerade i lönegraderna 17—23. Lönekostnaderna för denna sistnämnda grupp av tjänster bör enligt utredningens mening beräknas på grundval av en genomsnittlig lönegrads- placering i nittonde lönegraden. För övriga tillkommande biträdestjänster inom den egentliga basorganisationen beräknar utredningen _ liksom för de humanistiskt orienterade fakulteterna — kostnaderna på grundval av en genomsnittlig lönegradsplacering i åttonde lönegraden.

Kostnaderna för den föreslagna förstärkningen av den egentliga basorga- nisationen kan sålunda beräknas som följer:

59 tjänster för kvalificerad biträdespersonal .................................. 1 233 336 Kostnader för ombildning av 12 befintliga tjänster (6 inom den teoretisk-medicinska ämnesgruppen i Uppsala, 1 vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteten 1 Upp- sala, 3 vid medicinska fakulteten i Göteborg samt 2 vid karolinska institutet). . 111 888 162 tjänster för övrig biträdespersonal ...................................... 1 875 960

Summa kronor 3221 184

Den del av förstärkningen, som gäller nya tjänster för kvalificerad biträ- despersonal, skall enligt förslaget genomföras under loppet av tre budgetår. Den övriga personalförstärkningen skall enligt förslaget beträffande uni- versiteten i Uppsala och Göteborg samt karolinska institutet ävenledes ge- nomföras under loppet av tre budgetår, men för övriga läroanstalter där- emot under fem budgetår. De av förslagen föranledda ökningarna av ifråga- varande läroanstalters avlöningsanslag kan då fördelas på budgetåren 1959/60—1963/64 enligt följande sammanställning:

1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64

1. Avlöningskostnader för kvalificerad

biträdespersonal .................. 448 408 448 408 448 408 — — 2. Avlöningskostnader för övrig biträ— despersonal ...................... 404 528 404 528 404 528 331 188 331 188

Summa 852 936 852 936 852 936 331 188 331 188

I avrundade tal kan kostnadsökningen för denna del av förslaget sålunda beräknas till 850000 kronor under vart och ett av de tre budgetåren 1959/60—1961/62 och 330 000 kronor under vart och ett av de två därpå närmast följande budgetåren.

För den del av utredningens plan, som avser överförande till läroanstal- ternas personalorganisation av tjänster som nu möjliggöres genom råds- anslag, kan av naturliga skäl någon motsvarande kostnadsberäkning ej göras. Utredningen har räknat med att denna överflyttning skulle omfatta cirka 160 tjänster, således ett något lägre antal än det som erfordras för den föreslagna förstärkningen av den egentliga basorganisationen. Att döma av upplysningar som utredningen erhållit från de berörda forsknings— råden, får man emellertid räkna med att de tjänster som kommer att över- föras från råden till en förhållandevis större del består av tjänster för kvalificerad personal. Den genomsnittliga lönekostnaden torde därför vara högre än den som beräknats för de tjänster, som skulle tillföras basorganisa- tionen. Utredningen beräknar den i samband med den föreslagna överflytt- ningen erforderliga förstärkningen av läroanstalternas avlönings- och mate- rielanslag till genomsnittligen ungefär 18 000 kronor per tjänst. En överflytt- . ning av här beräknad omfattning skulle sålunda totalt fordra anslagsöverfö— ringar med 3 miljoner kronor. Om denna överflyttning uppdelas på tre bud- getår, skulle sålunda forskningsråden under vart och ett av budgetåren 1959/60—1961/62 avlastas kostnader med 1 miljon kronor, medan läroanstal- ternas avlönings- och materielanslag i stället skulle uppräknas med belopp, som tillsammantagna uppgår till motsvarande summa.

Utredningen föreslår, att de medicinska, naturvetenskapliga och tekniska forskningsråden samt atomkommittén måtte anmodas att i samråd med läroanstalterna och inom här angivna ramar framlägga preciserade förslag rörande överflyttning till den fasta personalorganisationen av genom anslag från dessa råd bestridda arvodestjänster, som bedömes tillgodose perma- nenta behov.

4. Biträdespersonal för de samhällsvetenskapliga ämnena samt pedagogik och psykologi

Beträffande de samhällsvetenskapliga ämnena samt pedagogik och psyko- logi har utredningen ovan (s. 107) framhållit att dessa ämnen har ett större och mera differentierat behov av biträdespersonal än de rent humanistiska ämnena. Behovet torde i stället närmast kunna jämföras med den matema- tiska ämnesgruppens men torde vara något större, varför utredningen be- räknat det erforderliga antalet biträden efter koefficienten 0,8 per forskare. Denna beräkning redovisas i bilaga 4f. Utredningen föreslår på grundval av denna beräkning inrättandet av 17 nya biträdestjänster enligt följande fördelning på olika lärosäten:

Uppsala Lund Göteborg Stockholm Summa 5 5 — 7 17

Även för de här föreslagna tjänsterna anser utredningen att en kostnads- beräkning med hänsyn till det varierande behovet av mer eller mindre kvali- ficerade biträdeskrafter bör grundas på ett antagande om en genomsnittlig

lönekostnad motsvarande lön i åttonde lönegraden. Utredningen föreslår, att följande belopp uppföres på vederbörande lärosätes avlöningsstat med en tredjedel av beloppet under vartdera av budgetåren 1959/60—1961/62.

Universitet/högskola kronor Uppsala universitet .................................. 57 900 Lunds universitet .................................... 57 900 Stockholms högskola ................................. 81 060

Summa kronor 196 860

5. Biblioteken i basorganisationen

Till forskningens och undervisningens basorganisation i dess vidaste be- märkelse hör även de till universiteten och högskolorna knutna biblioteken. Omfattande bibliotek och en smidigt arbetande biblioteksorganisation är av fundamental betydelse för forskning och vetenskaplig undervisning inom alla fält. Den i vid mening naturvetenskapliga forskningen, som befinner sig i snabb utveckling och som arbetar i fortlöpande kontakt med den internationella forskningen, ställer härvidlag särskilda krav på en effektivt arbetande bibliotekstjänst.

Inom den centrala biblioteksorganisationen har universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund nyligen varit föremål för översyn genom statens orga- nisationsnämnd. I anslutning härtill vill utredningen endast med kraft understryka, att bibliotekens personalorganisation inte får anses vara en gång för alla fastställd utan måste expandera i takt med antalet vid univer- siteten verksamma forskare, om biblioteken skall kunna på ett tillfreds- ställande sätt fullgöra sin viktiga service-uppgift.

Utvecklingen påverkar emellertid också kraven på institutionernas biblio- tek. Dessa bibliotek är nödvändiga instrument för både forskning och under- visning och ju flera forskare, som arbetar på institutionen, ju viktigare är det att biblioteken är väl skötta i fråga om t. ex. ackvisition och katalogise- ring. Institutionsbibliotekets omvårdnad måste i stor utsträckning handha- vas av institutionens egen personal. Den besitter en fackkunskap som ger den förutsättningar att följa den internationella och inhemska debatten och litteraturen och därigenom avgöra hur anskaffningen bör bedrivas. Men då det gäller att tillse, att den ofta för betydande belopp anskaffade facklitte- raturen kommer bäst till sin rätt och bäst utnyttjas av såväl institutionens egen personal som av andra forskare, krävs även biblioteksteknisk fack- kunskap. I fråga om utbyggnaden av denna del av basorganisationen, som måste vara knuten till universitetsbiblioteken, anser sig utredningen böra framföra vissa synpunkter. Härvid utgår utredningen från förslag och be- räkningar, vilka utförts av överbibliotekarierna T. Kleberg och K. Gierow och gäller institutionsbiblioteken i Uppsala och Lund.

Den följande tablån, som är utarbetad på grundval av upplysningar som lämnats från de olika institutionsbiblioteken, ger en uppfattning av antalet bibliotek, deras bokbeständ, årsaccession och budget under år 1957.

Antal Bokbestånd Årsaccessmn Budget blthtek (ungefärligt antal band) kronor

Uppsala universitet: Teol. fak ...................... 1 45 000 1 080 11 100 Jur. fak ....................... 2 16 000 380 10 200 Med. fak ...................... 19 36 000 1 200 70 000 Hum. fak ..................... 24 140 000 4 800 93 000 Mat.-nat. fak .................. 16 115 000 2 750 94 000 Summa 62 352 000 10 210 278 300

Lunds universitet:

Teol. fak ...................... 2 29 700 650 13 650 Jur. fak ....................... 1 12 500 350 9 800 Med. fak ...................... 21 31 700 990 57 750 Hum. fak ..................... 27 137 700 10 030 97 300 Mat.-nat. fak .................. 12 79 600 1 650 56 400 Summa 63 291 200 13 670 234 900

Det är givet att dessa seminarie- och institutionsbibliotek representerar för forskningen och undervisningen oumbärliga värden och att deras ända— målsenliga skötsel måste vara en angelägenhet av största vikt. För att denna ändamålsenliga skötsel skall bli en verklighet, kräves ett nära samarbete mellan institutionernas bibliotek och universitetens centrala huvudbibliotek. Det är endast de centrala huvudbiblioteken som kan rymma den för dessa spe- ciella uppgifter utbildade personalen. För att kunna sköta denna samarbets- uppgift, som kan sägas bestå däri att universitetsbiblioteken ansvarar för se- minarie- och institutionsbibliotekens katalogiseringsverksamhet, bindning och viss del av deras anskaffning anser de båda överbibliotekarierna, att den till universitetsbiblioteken knutna personalen måste utökas på följ ande sätt: I Uppsala med 6 % befattningar och i Lund med 8 1/2 befattningar. Av dessa bör en vid vartdera biblioteket vara av hiblioteksassistents grad; de övriga biblioteksbiträden.

Tjänsterna skulle fördelas på följande sätt:

Uppsala Lund Bokanskaffning .............................. 1/2 % Katalogisering ............................... 3 4 Bindning .................................... 3 4 6 1/2 8 1/2

Sedan de centrala biblioteken enligt detta förslag helt övertagit katalogi- seringen och bindningen samt ungefär hälften av det med anskaffningen förenade arbetet, skulle emellertid återstå en rad uppgifter av samarbets- karaktär, vilka icke på samma naturliga sätt låter sig infoga i universitets— bibliotekens arbetsprocess. Sådana gemensamma uppgifter är upprättandet och skötseln av universitetsinstitutionernas centralkatalog, depositioner i institutionsbiblioteken av delar av universitetsbibliotekens samlingar, revi-

sioner av dessa depositioner och lån till institutionerna och deras forskare, förhandlingar angående lämplig fördelning i fråga om inköp av böcker och tidskrifter, en önskvärd gemensam planläggning av bytesverksamheten, ut- bildning genom universitetsbibliotekets försorg av den personal vid institu- tionerna, som alltjämt skall utföra visst biblioteksarbete, rådgivning och teknisk hjälp åt institutionsbiblioteken m. m. Härtill kommer samman- förandet och införlivandet med institutionsbiblioteken av resultaten av det arbete, som enligt förslaget ovan skulle utföras inom universitetsbibliote- kens ram, dvs. katalogisering, bindning och vissa förslag till nyanskaffning. Dessa uppgifter bör enligt överbibliotekariernas mening anförtros åt en central instans, den centrala institutionstjänsten. För de medicinska institu- tionernas del skulle dock ett särskilt organ, det medicinska centralbibliote- ket inrättas. Slutligen utgör frågan om hur kurslitteratur bäst skall till- handahållas ett betydelsefullt problem inom alla fakulteter.

Vid Lunds universitet har man redan upprättat tre organ, nämligen den centrala institutionstjänsten, det medicinska centralbiblioteket och kurs- litteraturbiblioteket. Alla dessa fyller viktiga funktioner av basorganisa- tionskaraktär för universitetets forskning och undervisning. I fråga om det centrala medicinska biblioteket är förhållandena något olika i Uppsala och Lund. I Lund finnes inom universitetsbiblioteket en särskild nyuppförd lokal för den medicinska litteraturen. Denna fungerar i stort sett som en självständig enhet inom universitetsbiblioteket. Det medicinska centralbiblio- teket fyller därjämte de uppgifter, som den centrala institutionstjänsten har att fullgöra i fråga om universitetets övriga institutioner. I Uppsala har man, på grund av de lokala och byggnadstekniska förhållandena, ännu ej kunnat organisera ett medicinskt centralbibliotek efter mönster av det i Lund. Emellertid eftersträvar man att i samband med universitetsbibliote- kets ombyggnad sammanföra den medicinska litteraturen, så att den i största utsträckning göres bekvämt och direkt tillgänglig för forskarna i lätt åtkomliga magasin. Vidare avser man att inom Akademiska sjukhuset sammanföra de viktigaste kliniska tidskrifterna och där göra dem tillgäng- liga för forskare och lärare. Slutligen önskar man inom den medicinska fakulteten en förbättrad upplysnings— och serviceverksamhet, kombinerad med en medicinsk dokumentationsverksamhet. För att kunna lösa dessa uppgifter skulle erfordras en bibliotekarie med Specialträning.

Även för kurslitteraturbibliotek har Lunds universitetsbibliotek efter om- byggnaden kunnat tillhandahålla särskilda lokaler. Detta bibliotek är såle- des en ny avdelning inom universitetsbiblioteket, som på kortare tid utlå— nar kursböcker till studenterna enligt samma system som tillämpas vid folkbiblioteken, d. v. s. mot stämpling av lånekort. Den har alltså övertagit den utlåning av kurslitteratur, som den allmänna låneexpeditionen förut omhänderhade. I Uppsala finnes ej någon motsvarighet till denna verk- samhet, men man avser att i samband med ombyggnaden av universitets—

biblioteket upprätta ett sådant särskilt kurslitteraturbibliotek. I väntan härpå planlägger man vissa tillfälliga arrangemang för att kunna tillmötesgå studenternas krav på att snabbt kunna erhålla den ofta dyrbara och svår- åtkomliga kurslitteraturen. För att effektivt kunna fylla dessa för all under- visning och forskning nödvändiga basfunktioner behöves enligt över- bibliotekariernas beräkningar följande personal:

Uppsala Lund A. Gemensam ledning: En bibliotekarie En bibliotekarie En förste biblioteksassistent B. Centrala institutionstjänsten: En förste biblioteks- 1/2 biblioteksassistent assistent Ett biblioteksbiträde Ett biblioteksbiträde C. Medicinska centralbiblioteket: En biblioteksassistent En biblioteksassistent Tre biblioteksbiträden D. Kurslitteraturbiblioteket: Ett biblioteksbiträde % biblioteksassistent

Två biblioteksbiträden

Summa tjänster: Fem tjänster Tio tjänster

Totalt skulle sålunda den av de två överbibliotekarierna planerade bas- organisationen med avseende på institutions— och seminariebiblioteken för Uppsala universitets vidkommande innebära 11 1/2 tjänster och för Lunds universitets vidkommande 18 1/2 tjänster. Man torde dock få räkna med att behovet av tjänster i Uppsala konnner att stiga i och med att man beredes möjligheter att utbygga det medicinska servicebiblioteket och kurslitteratur- biblioteket.

Utredningen, som finner att de båda överbibliotekariernas förslag bör kunna läggas till grund för organisationen av bibliotekstjänsten i Uppsala och Lund, är medveten om att man även vid de andra universiteten och högskolorna är i behov av en utbyggnad av basorganisationen i fråga om bibliotekstjänsten. Förhållandena i Stockholm och Göteborg ligger helt annorlunda till än i Uppsala och Lund. Med hänsyn till angelägenheten av att biblioteksorganisationen ges en kapacitet som motsvarar den utbyggda forsknings- Och undervisningsorganisationen, synes pågående utredningar rörande biblioteksorganisationen för läroanstalterna i Stockholm och Gö- teborg snarast böra slutföras.

B. Basorganisationens materielanslag

Inledningsvis har universitetsutredningen framhållit, att syftet med en upprustning av universitets- och högskoleinstitutionernas forskningsresur- ser bör vara att tillförsäkra den vetenskapliga personalen vissa fasta resur- ser för dess forskningsarbete. I föregående avsnitt av detta kapitel har ut- redningen sökt att tillgodose detta syfte i avseende på behovet av biträdes- personal av olika slag. Utredningens förslag härutinnan innebär i huvud-

sak, att biträdespersonalens storlek bör anpassas till den forskande perso- nalens, en anpassning som därvid av naturliga skäl måste göras under hän- synstagande till olika vetenskapsgrenars arbetssätt och därmed olika be- hov av biträdeshjälp i forskningsarbetet.

Adekvata resurser för forskning och undervisning består emellertid icke blott av en tillräckligt dimensionerad biträdesstab. Forskningen behöver även materiella resurser i form av bland annat apparatur och förbruknings- materiel av olika slag. Dessa behov skall i allmänhet täckas av universitetens och högskolornas materielanslag, vilka av de överordnade akademiska myn— digheterna fördelas mellan de olika institutionerna.

Även i fråga om behovet av materielanslag råder helt naturligt stora olik- heter mellan institutioner av olika slag. I stort sett synes institutioner och ämnen, som är särskilt biträdeskrävande, också ha behov av stora materiel- anslag. Behovet av biträdeshjälp och behovet av materielanslag är helt en- kelt båda betingade av det vetenskapliga institutionsarbetets art: experi— mentellt arbetande ämnen har behov av flera arbetstimmar, mera apparatur

Diagram VI. Avlönings- och materielanslagens utveckling vid Uppsala universitet budgetåren 1947/48— 1958/59 (enhetligt penningvärde enligt konsumentprisindex mars 1958)

Milj kr 17

[6— / IS 14— V! nln on a

|?)— 12—

5_ Mgtgrielgns og

___—__ ___ 22_________ __.——————.

l | I | i l I | ? | 47/48 45749 4%50 50/51 'Ö'/52 52/55 55/54 54/55 55/56 57%? 57/55 55/59

och mera förbrukningsmateriel än humanistiskt orienterad undervisning och forskning.

I syfte att skaffa sig en allmän uppfattning om materielanslagens utveck- ling i förhållande till universitets- och högskoleorganisationens utveckling i stort har utredningen ur riksstaterna för perioden 1947—59 sammanställt uppgifter rörande dels avlöningsanslagens, dels materielanslagens storlek vid Uppsala och Lunds universitet, karolinska institutet, de tekniska hög- skolorna och tandläkarhögskolorna. Anslagen har med hjälp av konsument— prisindex omräknats till dagens penningvärde (mars 1958). Utvecklingen illustreras i diagram VI, i vilket det ansetts tillräckligt att endast medtaga Uppsala universitet. Utvecklingen vid de övriga läroanstalterna har varit i huvudsak densamma som i Uppsala, vilket framgår av det i bilaga 5 redovi- sade siffermaterialet.

Materielanslagens procentuella andel av löneanslagen under samma tids- period som ovan redovisas i nedanstående tabell.

Tabell 8. Förhållandet i procent mellan de totala avlöningsanslagen och materielanslagen vid Uppsala och Lunds universitet, karolinska institutet samt de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna budgetåren 1947/48—1958/59

Karol Tandläkarhögsk.z Budgetår Uppsala Lund inst ' KTHl CTH1

' Sthlm Malmö 1947/48 26,9 23,5 36,6 23,7 23,3 4,0 — 48/49 24.6 22,4 35,4 24,3 27,7 2,9 1,6 49/50 24,8 22,6 34,8 23,8 28,6 2,8 2,7 50/51 24,9 22,8 35,4 26,7 31,0 3,0 2,8 51/52 26,4 23,0 35,2 26,9 30,6 3,0 2,8 52/53 19,1 16,7 26,6 22,4 25,8 2,7 2,3 53/54 16,5 15,2 23,6 18,6 23,9 2,4 2,3 54/55 16,4 15,3 23,8 18,4 23,8 2,3 2,3 55/56 17,7 16,7 24,6 20,4 26,0 2,3 2,3 56/57 15,8 14,9 21,2 15,9 21,1 3,7 3,6 57/58 15,0 13,7 20,0 14,0 18,8 3,5 3,3 58/59 13,1 12,0 16,4 13,4 15,0 3,0 3,1

1 Fram till 1957/58 var materielanslagen vid de tekniska högskolorna uppdelade på anslag till 1) samlingar och laborationer 2) tekniska licentiatarbeten och 3) nyanskaffning av apparater m. m. samt 4) övrigt. Utredningen har vid ovanstående beräkningar medtagit 1) och 2). 2 Som materielanslag har vid tandläkarhögskolorna hänförts de under omkostnader punkt 5 redovisade utgifterna för b) undervisnings- och åskådningsmatericl c) högskolans vetenskapliga laboratorier samt (sedan 1956/57) (1) materiel för den prekliniska undervisningen m. m.

Utredningen vill understryka, att utvecklingen i verkligheten ingalunda varit fullt så ogynnsam som det kan synas vid ett studium av de här läm- nade uppgifterna och relationstalen. Under den här behandlade perioden har givetvis apparatanslagen och framförallt de ökade anslag, som ställts till forskningsrådens förfogande, i betydande utsträckning kommit insti— tutionerna till godo. Utredningen anser, att anslag till tyngre apparatur och i övrigt till mera omfattande materielanskaffningar i samband med sär—

skilda forskningsprojekt bör anvisas in casu (från apparatanslagen eller av forskningsråden) och sålunda ej bör belasta de ordinarie materielanslagen.

Även ur en annan synpunkt bör det konstateras, att utvecklingen icke varit fullt så ogynnsam för universiteten och högskolorna som tabellen och diagrammet antyder. Visserligen har i diagrammet hänsyn tagits till pen- ningvärdets förändringar, på så sätt nämligen att både avlöningsanslag och materielanslag för tidigare år med hjälp av konsumentprisindex uppräk- nats till dagens penningvärde, men i avlöningsanslagens utveckling ligger också en standardhöjning, såtillvida som statstjänstemännens löner tid efter annan justerats i syfte att ge reallöneförbättringar. En sådan standardhöj- ning får —— under i övrigt lika förhållanden _ till följd att materielansla- gens värde i förhållande till avlöningsanslagen sjunker, utan att materiel— anslagens värde för vederbörande institutioner samtidigt minskar.

Av praktiska skäl har det icke varit möjligt att i de beräkningar, som ligger till grund för översikterna i diagrammet och i tabell 8, taga hänsyn till detta förhållande. De mera specificerade beräkningar, som presenteras i det följande och som ligger till grund för utredningens förslag, har där- emot korrigerats med hänsyn till denna >>felkälla>>. Detta har då tillgått så, att materielanslagen för tidigare är med hjälp av konsumentprisindex beräknats i dagens penningvärde, medan lönekostnaderna för varje enskild tjänst även för tidigare år beräknats enligt 1958 års löneläge.

Även om — som ovan framhållits — diagram VI och tabell 8 ger en nå- got för ogynnsam bild av utvecklingen, torde få konstateras, att materiel- anslagen icke på långt när förstärkts i takt med förstärkningen av institu- tionernas fasta personalorganisation. Detta kan enligt utredningens upp- fattning icke vara rimligt. Tvärtom synes en allmän uppräkning av materiel- anslagen vara starkt motiverad.

Då det gällt att finna en metod för beräkningen av en dylik anslagsför- stärkning, har utredningen stannat för relationen avlöningsanslag-materiel- anslag. Som en allmän regel måste nämligen gälla, att en institutions ordi- narie materielanslag bör vara så avpassat, att det svarar mot de i den fasta personalorganisationen ingående forskarnas verksamhet. Det extra mate- rielbehov, som uppkommer då ytterligare forskare tillfälligt knytes till in— stitutionen, t. ex. genom rådsanslag, bör däremot tillgodoses i samband med att sådant mera tillfälligt anslag anvisas. Om däremot den fasta personal- organisationen utökas, uppkommer därigenom ett ökat materielbehov, som bör tillgodoses genom en uppräkning av institutionens fasta materielanslag.

Det förefaller vidare vara uppenbart, att en professur i allmänhet kräver mera materiel än t. ex. en assistentbefattning. Att tänka sig att olikheterna härutinnan de olika tjänstetyperna emellan i stort sett motsvarar löneskill- naderna, förefaller vara en rimlig arbetshypotes.

Som framhållits ovan, torde det vidare i allmänhet förhålla sig så, att särskilt biträdeskrävande ämnen också är särskilt materielkrävande, me-

dan ämnen som har mindre behov av biträdeshjälp också har mindre behov av materiel. Det har med hänsyn härtill synts utredningen mest praktiskt att ställa de olika ämnestypernas behov av anslag till materiel i relation till den totala lönekostnaden för all i den fasta personalorganisationen ingå- ende personal, såväl forskare som biträden.

Mot detta resonemang kan invändas, att biträdespersonal och materiel ej alltid kompletterar och ömsesidigt betingar varandra utan många gånger i stället är utbytbara mot varandra: Maskiner kan ersätta mänsklig arbets- kraft. Denna invändning må vara grundad på en generellt riktig tanke, men den har enligt utredningens mening i förevarande sammanhang myc- ket liten bärkraft. Man får nämligen icke glömma, att materielanslagen till allra största delen användes för inköp, som på intet sätt påverkar behovet av biträdespersonal, huvudsakligen inköp av böcker och förbrukningsmate- riel av olika slag. Sådan tyngre apparatur, som kan ersätta mänsklig ar- betskraft, varken bör eller kan inköpas med anlitande av medel från ma— terielanslaget. Härför fordras i stället särskilda anslag (från råden eller ur apparatanslaget).

Då utredningen sålunda stannat för att grunda sitt förslag till förstärk- ning av institutionernas ordinarie materielanslag på vissa relationer mel— lan dessa å ena sidan och å den andra lönekostnaderna för den fasta perso- nalorganisationen, är detta emellertid endast en metod för att få fram en rimlig ram för upprustningen. Inom denna ram bör man vid fördelningen av anslagsmedlen ha möjlighet att i skälig utsträckning taga hänsyn till olika institutioners skiftande behov av anslagsförstärkning.

Beräkningsmetoden måste avpassas med hänsyn till olika vetenskapers olika arbetssätt. Utredningen har därför till en början gjort en jämförelse mellan skilda år av relationen avlöningsanslag —— materielanslag inom olika ämnesgrupper. Som basår har valts budgetåret 1947/48, detta med samma motivering som ovan (5. 115) redovisats beträffande motsvarande beräkning för en förstärkning av biträdespersonalen i Vissa ämnen. Av skäl som sam- tidigt redovisats har denna jämförelse måst inskränkas till att omfatta en- dast universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet. Lönerna för budgetåret 1947/48 har för varje enskild tjänst beräknats enligt 1958 års löner, och materielanslagen har med hjälp av konsumentprisindex upp- räknats till dagens penningvärde (mars 1958). Då någon slutlig fördelning på de skilda ämnena ännu icke föreligger beträffande 1958/59 års materiel- anslag, har utredningen följt de preliminära fördelningar, som återfinnes i läroanstalternas petita för budgetåret 1959/60 (beträffande Lunds univer- sitet, där någon preliminär fördelning ej gjorts, har dock måst antagas, att varje enskilt anslag höjes med 8 % i förhållande till 1957/58 års anslag, vilket motsvarar den innevarande år företagna uppräkningen av universi- tetets totala materielanslag). Liksom vid beräkningen av »biträdestäthet» i föregående avsnitt av detta kapitel har vissa ämnen uteslutits, detta i syfte

Tabell 9. Förhållandet i procent mellan materielanslag (penningvärde mars 1958 ) och lönekostnader (1958 års löneläge) vid Uppsala och Lunds universitet samt karolinska institutet budgetåren 1947/48, 1955/56, 1957/58 och 1958/59

Differens Fakultet/ämnesgrupp 1947/48 1955/56 1957/58 1958/59 47/48— 58/59

Teol. fak ........................... 1,8 2,6 2,6 2,7 + 0,9 Jur. fak ............................ 1,2 2,6 2,3 2,8 + 1,6 Med. fak.:

teor. ämnen ...................... 21,0 17,2 16,5 15,6 — 5,4 klin. ämnen ...................... 34,3 31,9 23,4 21, — 12,5 Hum. tak.:

hist.-filosofiska gruppen1 ........... 7,7 7,7 6,3 6,2 _ 1,5 samhv. gruppen2 .................. 11,3 10,9 9,0 8,5 —- 2,8 språkv. gruppens .................. 2,6 3,5 3,0 3,1 + 0,5 Mat.—nat. tak.:

matemat. gruppen ................. 8,5 8,7 6,9 7,4 _ 1,1 ämnena fysik och kemi ............. 29,3 24,2 19,6 19,4 —— 9,9 biol.-geografiska gruppen ........... 20,5 16,9 15,1 14,5 _ 6,0

1 Omfattar ämnena teoretisk och praktisk filosofi, litteraturhistoria, konsthistoria, historia, klassisk fornkunskap och nordisk fornkunskap. b 2 Omfattar även ämnena psykologi och pedagogik. L 3 Omfattar samtliga språk jämte fonetik.

att få enhetliga jämförelsegrupper. Resultatet av den gjorda jämförelsen framgår av tabell 9.

Genom att lönekostnaderna för tidigare år för varje enskild tjänst be- räknats enligt 1958 års löner, har här den felkälla eliminerats, som ovan påtalats i kommentarerna till diagram VI och tabell 8. Man konstaterar, att materielanslagens värde för så gott som samtliga ämnesgrupper ligger betydligt lägre i dag i förhållande till den fasta personalorganisationens omfattning än för tio år sedan.

Som riktpunkt för en förstärkning av basorganisationens materielanslag måste man enligt utredningens mening välja förhållandet mellan materiel- anslag och den fasta personalorganisationens omfattning under »upprust- ningsåret» 1947/48. Med utgångspunkt i de förhållande-tal som redovisas i tabell 9, vänstra kolumnen, har utredningen därför för de olika ämnes- grupperna vid universiteten, karolinska institutet och Stockholms hög- skola beräknat de erforderliga materielanslagen. Som framgår av denna tabell har emellertid de teologiska och juridiska fakulteterna ävensom den språkvetenskapliga ämnesgruppen inom humanistiska fakulteten högre ge- nomsnittliga procenttal budgetåret 1958/59 än budgetåret 1947/48. Utred— ningen har därför lagt dessa till grund för beräkningen medan i övrigt för— hållandena 1947/48 fått vara vägledande. Inom de kliniskt-medicinska äm- nena var förhållandet materielanslag—avlöningskostnader 34,3 procent 1947/48. Denna procentsats anser utredningen dock vara något för hög med hänsyn till att materielanslagen detta år ökades mycket kraftigt i anslut- ning till ett förslag från de medicinska högskolornas organisationskom-

mitté (SOU 1946: 76). Anslagen torde då ha dimensionerats med sikte på att tillgodose behovet för en fullt utbyggd personalorganisation. Under bud- getåret 1947/48 torde materielanslagen inom de kliniskt-medicinska ämnena sålunda ha varit något överdimensionerat. Utredningen har därför stannat för att beräkna anslagen till de kliniskt-medicinska ämnena efter 30 pro- cent av beräknade avlöningskostnader. Vid beräkningen har sålunda föl- jande procenttal använts:

Med. tak. Hum. tak. Mat.—nat. fak. Teol. Jur. . . _ _ mate- fysisk- bio].- fak. tak. '_teor. "khn. hist.-fil. Sim-*V- språkv. mat. kemiska geogr. amnes- amnes- amnes- amnes— amnes- .. .. .. ruppen gruppen gruppen gruppen gruppen amnes— amnes- amnes- g gruppen gruppen gruppen 2,7 2,8 21,0 30,0 7,7 11,3 3,1 8,5 29,3 20,5

På grundval av dessa antagna procenttal har så en beräkning gjorts av erforderlig anslagsförstärkning för de olika fakulteternas och ämnesgrup- pernas institutioner. Härvid har samtliga ämnen medtagits, således icke blott de för olika är och läroanstalter gemensamma ämnen, vilka ingår i typgrupperna.

För de delar av läroanstalternas i riksstaten upptagna materielanslag, vilka icke kunnat hänföras till visst ämne, har beräknats en erforderlig an— slagsökning med 15 procent av nu utgående anslag. Huvuddelen av denna sistämnda anslagsökning räknar utredningen böra falla på de filosofiska fakulteternas fältarbets- och exkursionsanslag, vilka varit så gott som oför- ändrade under en följd av år, varunder såväl antalet studerande som an— talet licentiander och doktorander ökat mycket kraftigt.

De tekniska högskolornas behov av materielanslag har utredningen på samma sätt som under avsnitt A i detta kapitel (5. 120) jämställt med de matematiska och fysisk-kemiska ämnesgruppernas behov. Beträffande beräkningarna av avlöningsanslagen har utredningen ej medtagit kostna- derna för de så kallade övningsassistenterna.

Av tabell 8 framgår förhållandet mellan de totala avlönings— och mate- rielanslagen vid tandläkarhögskolorna. Budgetåret 1947/48 var detta 4 pro- cent vid tandläkarhögskolan i Stockholm mot 3 procent budgetåret 1958/59. Tandläkarhögskolan i Malmö var 1947/48 ännu ej helt utbyggd och har bud- getåret 1958/59 samma standard då det gäller materielanslag som tand- läkarhögskolan i Stockholm, 3,1 procent. Dessa procenttal kan synas för- hållandevis låga, om man jämför med t. ex. motsvarande tal för karolinska institutet. Därvid bör man emellertid hålla i minnet att i den totala avlö- ningskostnaden för tandläkarhögskolorna ingår också personal för den kli- niska verksamheten, vilken icke är upptagen på karolinska institutets stat utan under karolinska sjukhusets. Dessutom har det ej ansetts lämpligt att som materiel räkna »förbrukningsmateriel för högskolans praktiska

verksamhet». Utredningen har stannat inför att beräkna tandläkarhögsko- lornas materielanslag med 4 procent av de totala avlöningskostnaderna 1958/59.

Här nedan redovisas resultatet av den gjorda beräkningen av den erfor— derliga ökningen av materielanslagen för olika ämnesgrupper vid univer- siteten, karolinska institutet, Stockholms högskola, de tekniska högskolor- na och tandläkarhögskolorna.

Fakultet/ämnesgrupp Lund Göte— Stock— Högskola Uppsala Malmö borg holm Samtl.

Teol. fak .............................. 3 000 — — _— 3 000 Jur. fak ............................... ? 1 500 — _— 1 500 Med. tak.

teoretiska ämnen ..................... 121 000 94 000 77 000 158 500 450 500 kliniska ämnen ...................... 91 000 243 000 134 000 177 500 645 500 Hum. fak.

historisk-filosofiska gruppen ........... 23 000 _ 8 500 26 500 58 000 samhällsvetenskapliga gruppen ......... 28 000 32 000 7 500 47 500 115 000

språkvetenskapliga gruppen. .......... 3 000 —— — -— 3 000 Mat.-nat. fak.

matematiska gruppen ................. 17 000 500 3 500 i 21 000 fysisk—kemiska gruppen ............... 157 500 151 500 _ 67 000 376 000 biologisk—geografiska gruppen .......... 74 500 207 000 23 000 32 500 337 000 Allmänna ändamål ..................... 58 000 47 000 24 500 125 500 178 500

223 500

Tekn. högskola

teoretiska ämnen ..................... — — — 14 500 14 500 övriga ämnen ........................ — _ 384 000 763 000 1 147 000 Tandl.]iögsk ............................ — 28 500 — 49 000 77 500

1 Karolinska institutet. 2 Stockholms högskola.

På grundval av den gjorda beräkningen men utan att därmed vilja binda de anslagsfördelande myndigheterna, då det gäller anslagsförstärkningens fördelning mellan enskilda institutioner och ändamål föreslår utredningen att materielanslagen vid ifrågavarande universitet och högskolor uppräknas med följande belopp:

Uppsala universitet ................................. 576 000 Lunds universitet .................................. 776 500 Göteborgs universitet ............................... 278 000 Karolinska institutet ............................... 361 500 Stockholms högskola ................................ 197 000 Tekniska högskolan i Stockholm ..................... 777 500 Chalmers tekniska högskola .......................... 384 000 Tandläkarhögskolan i Stockholm ..................... 49 000 Tandläkarhögskolan i Malmö ........................ 28 500

Summa 3 428 000

Den föreslagna anslagsförstärkningen bör enligt utredningens mening uppdelas på de tre budgetåren 1959/60—1961/62 med en tredjedel av de föreslagna beloppen under vart och ett av dessa år.

Vid materielanslagens fördelning mellan enskilda institutioner bör hän- syn såvitt möjligt tagas till rörliga befattningars placering och därav föl- jande anslagsbehov.

FEMTE KAPITLET

F orskningsråden

A. F orskningsrådens roll inom den svenska forskningsorganisationen

1. Allmänna synpunkter I Naturvetenskapliga forskningskonnnitténs betänkande SOU 1945: 48 ges en redogörelse för forskningsrådens uppkomst och tidigaste utveckling. Där leds forskningsrådstanken tillbaka till en är 1909 av det brittiska parlamentet inrättad fond »The Development and Road Improvement Fund» som det första steget mot skapandet av ett instrument för statligt ekono— miskt stöd till forskning och dess tillämpningar i Storbritannien. Det defi- nitiva steget togs dock först år 1916 genom inrättandet av Storbritanniens kända vetenskapligt-tekniska forskningsråd The Departement of Scientific and Industrial Research, mest känt under förkortningen DSIR. Principen för denna organisation är, att en mindre grupp valda personer — huvud- sakligen aktiva forskare —— anförtros uppgiften att fördela den klump- summa, som årligen anvisas till naturvetenskaplig och teknisk forskning. DSIR utdelar numera på detta sätt mer än 100 miljoner kronor årligen. Motsvarande engelska rådsorganisationer finns dessutom för medicin, jord- bruk och atomforskning. Liknande eller jämförbara organ finns nu i de flesta länder, där forskning av någon omfattning bedrives. I vårt land tillkom det första organet av forskningsrådskaraktär år 1927 genom skapandet av humanistiska fonden med dess nämnd för utdelning av anslag. Det kan nu te sig svårförståeligt, att utvecklingen i vårt. land inte satte in över hela linjen förrän så sent som år 1942, då statens tekniska forskningsråd inrättades. Därefter följde emellertid i rask takt upprättandet av forskningsråd för medicin (statens medicinska forskningsråd 1945), jordbruk (jordbrukets forskningsråd 1945), atomforskning (atomkommit- tén 1945), naturvetenskap (statens naturvetenskapliga forskningsråd 1946) samt samhällsvetenskaper (statens samhällsvetenskapliga forskningsråd 1947, år 1954 ombildat till statens samhälls- och rättsvetenskapliga forsk- ningsråd). Från år 1947 fick humanistiska fonden årligen statsanslag, var— jämte ett nytt reglemente tillkom, som gav dess nämnd uppgifter och orga- nisation mera i överensstämmelse med vad som gäller för forskningsråden. Ytterligare ett antal organisationer med en karaktär, som i vissa avseenden liknar forskningsrådens, men inriktade på mer speciella uppgifter, tillkom

vid denna tid. Exempel på dylika är statens kommitté för byggnadsforsk- ning (1942), ombildad år 1953 till statens nämnd för byggnadsforskning, och statens flygmedicinska nämnd (1946), ombildad till statens nämnd för flyg- och navalmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet, även kallad flyg- och navalmedicinska nämnden (1948).

I sitt första betänkande, avgivet år 1942. angav utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande som det tekniska forsk- ningsrådets främsta uppgift att i stort följa den tekniska utvecklingen och hålla kontakt med den i landet pågående forskningen samt stödja och vid behov organisera frivilligt samarbete mellan forskningsintressenter, såväl industriföretag och andra enskilda forskniugsorganisationer som stat- liga myndigheter och institutioner, att stödja initiativ till för näringslivet betydelsefull forskning och vid behov självt taga initiativ till forskningens främjande — även i fråga om organisation av ny forskning _ samt att av- giva av Kungl. Maj:t infordrade utlåtanden såväl i frågor rörande organi- sation av statlig forskning på olika områden som ock rörande statsanslag och statsbidrag till forskningsverksamhet. Senare tillkomna råds uppgifter har definierats på liknande sätt.

Fortfarande kan man under dessa huvuduppgifter sammanfatta det mest väsentliga i rådens verksamhet, men det måste då samtidigt betonas, att med tiden denna verksamhet blivit allt vidare och mera differentierad och att råden inom ramen för dessa kommit att få alltmera vidsträckta funk- tioner. Detta är emellertid ingenting, som kan anses vara särskilt karak- täristiskt för vårt land. Snarare är det så att utvecklingen på denna punkt gått långsammare hos oss än i andra länder.

2. Forskningsrådens anslag år 1955

För att få en så fullständig bild som möjligt av omfattningen och arten av den forskning, som bedrivs med stöd av anslag från de statliga forskningsråden, begärde utredningen under år 1956 från vart och ett av dessa dels en kortfattad översikt av den hittillsvarande verksamheten, dels specificerade uppgifter om vart och ett av de under kalenderåret 1955 utdelade anslagen i enlighet med ett speciellt formulär.

Uppgifter om under år 1955 utdelade anslag begärdes och lämnades av följande råd och jämförliga institutioner: statens medicinska forskningsråd, statens natur- vetenskapliga forskningsråd, statens tekniska forskningsråd, statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd, flyg- och navalmedicinska nämnden, atom- kommittén, jordbrukets forskningsråd, humanistiska fonden samt riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande. Samtliga dessa, med undantag av riksför- eningen för kräftsjukdomarnas bekämpande, har ställning av statligt forsknings- råd. Riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande har formellt en annan ställning, men den utövar samma funktion som de statliga forskningsråden. Att den i motsats till andra icke—statliga föreningar och fonder medtogs i under- sökningen, berodde på att de medel, som föreningen förfogar över, till ungefär hälften är tillskjutna av staten.

Diagram VII. Summan av riksstatsanslagen (nominella belopp och belopp efter omräkning till en- hetligt penningvärde) till de statliga forskningsråden (humanistiska fondens nämnd, statens medi- cinska forskningsråd, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens samhälls- och rättsveten- skapliga forskningsråd, flyg- och naualmedieinska nämnden, atomkommittén, jordbrukets forsk— ningsråd samt statens tekniska forskningsråd) under budgetåren 1942/43—1958/59

Mujkr 20-

15

--.i

P—1_____ & "|__ __

0 h_f-T—l | | | _| | l l 1 l l 4 44 46 48 5 5 54 5 58 323 145 '47 45 51- 3%3 . /g5 7 'gS Anmärkning: Den streckade Iinj en anger anslagen i enhetligt penningvärde enligt konsument- prisindex med 1955 som basår.

[ l l l

Vid sidan av de medtagna råden finns dels ett stort antal privata fonder och stiftelser, dels ett antal riksföreningar för främjande av speciell vetenskaplig forskning. Ingen av dessa togs med i undersökningen, då de ej i någon väsentlig omfattning åtnjuter statsbidrag.

Resultaten av denna undersökning har sammanställts i en stencilerad prome- moria, vilken överlämnas till departementschefen samtidigt med detta betän- kande. Här skall endast en kort sammanfattning ges.

Utvecklingen av modelstilldelningen till samtliga råd har sammanställts i tabell 10 och (len årliga totalsumman är inritad i diagram VII. Den streckade linjen anger respektive årsanslag beräknat i enhetligt penningvärde på basis av kon- sumentprisindex med året 1955 som basår.

Diagram VIII. Rikssiatsanslagen till Uppsala universi- tet (med undantag för anslag till inredning och utrustning av nya lokaler) jämförda med riksstatsanslagen till de stat- liga forskningsråden under budgetåren 1945/46Ä1957/58

milj. 15

10

__J" &;l46'47148l49.50.51L52153'54'55'56l57j 1.6

0

Förklaring: I—l riksstatsanslag till Uppsala universitet.

| ——————— riksstatsanslag till de statliga forskningsråden.

Att observera är den stagnation och nedgång i realvärdet av rådsmedlen, som diagrammet visar för perioden 1946/47—1954/55. Med hänsyn till att 60—70 % av de större rådens anslag går till löner, har detta inneburit en mycket påtaglig minskning i forskningens resurser under dessa år.

Som jämförelse visas i diagram VIII anslagen till Uppsala universitet, där lö-'

Tabell 10. Riksstatsanslag till de statliga forskningsråden budgetåren 1942/43—1958/59

Riksstatsanslag (1 OOO-tal kronor)

Statligt forskningsråd 1942/ 1943/ 1944/ 1945/ 1946] 1947/ 1948/ 1949/ 1950/ 1951/ 1952/ 1953/ 1954/ 1955/ 1956/ 1957/ 1958/ 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59

Hum. fon— dens nämnd _ _ _ _ — 600,0 650,0 650,0 600,0 600,0 600,0 675,0 700,0 775,0 850,0 1025,0 1125,0

Samhälls- o. rättsveten- skapl. forsk- ningsrådet. _ _ _ _ _ 315,0 315,0 320,0 320,0 320,0 320,0 352,0 423,0 473,0 503,0 525,0 560,0

Stat. natur-

vetenskap]. forska-råd . _ _ _ _ 1 027,01340,0 1 355,01357,0 1 310,0 1 310,0 1 595,01828,0 1 829,0 2 234,0 2 741,5 3 255,3 3 862,3

Stat. tekn. forskn.-råd . 200,0 745,0 745,0 745,0 745,0 1 085,0 1095,0 1 097,0 1 098,0 1 098,0 1 311,7 1 467,8 1 467,23 1472,0 1 551,3 2 089,6 3 003,4

Atomkom- mittén. . . . . — _ _ _ 2 000,01900,01900,0 1 900,0 1 900,0 1 900,0 2 300,0 2 475,0 2 475,0 2 775,0 3 275,0 3 675,0 4 375,0

Stat. med. forska.—råd . _ _ _ 540,0 540,01050,0 1 050,0 1 191,0 1 193,01193,0 1 415,51602,51 603,0 2 109,1 2 613,0 3 253,3 4 065,5

Jordbr. forsk- ningsråd... — _ _ 137,5 234,5 290,0 240,0 292,0 292,5 292,5 347,4 405,13 404,33 GOG,7 810,1 1114,5 1168,5

Flyg— 0.na- valmedicin- skanämnd. _ _ _ — 390,0 181,6 220,0 220,0 270,0 295,0 335,6 425,0 432,0 462,0 532,0 550,7 641,3

S:a riksstats- anslag ..... 200,0 745,0 745,0 1 422,5 4 936,5 6 761,63 6 825,0 7 027,0 6 983,5 7 008,5 8 225,2 9 230,6 9 334,1 10 906,25 12 875,9 15 488,41 18 801,0

nerna dock utgör en något större andel, cirka 80 % av summan. Den markanta ökningen 1951—53 betingas så gott som enbart av lönestegringar utan någon nämnvärd ökning av tjänsternas antal eller av övriga anslagsposter.

Om en minskning av forskningsrådens bidrag till forskningen skall undvikas, då de statliga lönerna uppjusteras, måste med andra ord forskningsrådens anslag uppräknas i takt med övriga statliga löner _ i varje fall för den del av anslaget, som gäller löner.

De totala anslagen till specifika forskningsuppgifter under kalenderåret 1955 från samtliga de i tabell 10 medtagna råden uppgick till 11 312 000 kronor. Läggs härtill anslagen till naturvetenskaplig publiceringsverksamhet, stiger siffran till 11645000 kronor. Av de utdelade anslagen kommer närmare 3 miljoner på atomkommittén, ungefär 2 miljoner på vartdera av de medicinska, tekniska och naturvetenskapliga forskningsråden, ungefär 1 miljon på vardera humanistiska fonden och riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande. Jordbrukets forsk- ningsråd utdelade drygt 0,6 miljoner och samhälls- och rättsvetenskapliga forsk- ningsrådet hälften så mycket. Det bör observeras, att i de belopp, som i detta av- snitt anges för tekniska forskningsrådet även ingår de belopp, 179 000 kronor, som Kungl. Maj:t efter förslag av tekniska forskningsrådet detta år anvisade ur 1953 års fond för teknisk forskning.

Fördelningen enligt kontrakten på de skilda huvudtyperna av utgifter varierar kraftigt från forskningsråd till forskningsråd.

En sammanställning av hur anslagens fördelning på olika utgiftshuvudtyper gestaltar sig inom olika råd har gjorts i diagrammen IX och X (5. 291).

De mycket markanta skillnaderna mellan olika råd framträder klart. Medan exempelvis humanistiska fondens anslag till övervägande del går till akademi- kerlöner (31 %) och tryckningshidrag (50%), representerar det medicinska forskningsrådet den andra ytterligheten med endast 11 % av anslaget till akade- mikerlöner och inget tryckningsbidrag, medan löner till icke-akademiker repre- senterar 52 % och anslagen till materiel 34 %.

Det samhälls- och rättsvetenskapliga rådet intar en mellanställning mellan den humanistiska fonden och de på experimentell forskning inriktade råden; anslaget är tämligen jämnt fördelat på de olika utgiftsposterna.

Beträffande posten tryckningskostnader kan nämnas, att en viss förändring skett sedan år 1955, i det att det 5. k. lärdaverksanslaget nu fördelats på olika råd.

Den genomsnittliga procentuella fördelningen av samtliga rådsanslag uppde— lade enligt ovan blir som följer:

milj. kr. % milj. kr. % Löner till akademiker ........ 3,5 30 Löner till icke-akademiker. . . . 3,6 31 7,1 61 Materiel .................... 3,0 26 Tryckningsbidrag ............ 0,9 8 Resor etc ................... 0,5 4 4,4 38 Summa 11,5 100 11,5 100

Till löner förbrukades alltså cirka 7,1 miljoner kronor eller 61 % av den totala anslagssumman, medan anslagen till materiel tog 3 miljoner eller 26 % av an- slagssumman.

Om man för en jämförelse mellan rådsanslagen och anslaget till Uppsala uni- versitet delar upp det senare på löner och övriga anslagsposter, blir fördelningen enligt statsliggaren för budgetåret 1954/55:

milj. kr. milj. kr. %

Löner till akademiker ............... 9,9 Tekn. tjänster vid institutioner ...... 0,7 10,6 76

Materielanslag till institutioner ....... 1,7 Övrigt ............................ 1,7 3,4 24 Summa 14,0 14,0 100

I universitetsbudgeten dominerar lönekontot för akademiker mycket markantare än i rådsbudgeten. Största delen av universitetsanslagen går till universitets- avlönade akademiker, medan basorganisationens tekniker utgör en relativt liten post (7 %) jämfört med rådens genomsnittliga siffra (31 %).

Det har i detta sammanhang sitt speciella intresse att något närmare kommen- tera siffrorna över forskningsrådens anslag till löner åt hela året heltidsarbetande forskningsassistenter med eller utan akademiska examina. Enligt enkäten utgjorde de totala anslagen till hela året heltidsarbetande assistenter med akademisk utbildning närmare 2 miljoner kronor och till hela året heltidsarbetande andra forskningsassistenter och biträden drygt 2,5 miljoner kronor.

Antalet akademiker respektive andra, som (enligt kontrakten) under helt år varit heltidssysselsatta med hjälp av de utdelade anslagen framgår av siffrorna i föl- jande tablå:

Utdelande råd . Riks- _Sam- Med?" fören. f. Na- ; Tekn. Jord- halls- o. cmska .. turv. Atom- , Hum. .. kraft— , forsk- br. rattsv. forsk- . forsk- korn- . Samtl. fonden . sjukdo- . . , nmgs- forsk— forskn.- lungs— marnas nmgs- mitten rådet n- råd rådet rådet bekämp. rådet Antalet hela året hel- tidsarbetande forsk— ningsassistenter och biträden med akad. examen ........... 8 O 8 8 49 60 34 5 172 Utan akad. examen. . . —— 0 112 42 33 83 57 18 345

Enligt kontrakten har således 172 akademiker varit heltidssysselsatta helt år som forskningsassistenter på medel, som år 1955 utdelats från de statliga forsk- ningsråden och fonderna. Den övriga heltidssysselsatta biträdespersonalen har beräknats uppgå till cirka 350 personer.

Återstoden av lönekostnaderna (2,6 milj.) har gått till personal, som heltids- anställts för kortare tider än ett år eller haft deltidstjänstgöring.

Det har ett visst intresse att undersöka hur forskningsanslagen fördelar sig på forskarnas arbetsplats samt att ange hur stora anslag som på detta sätt givits till skilda institutioner (motsvarande).1

En dylik fördelning av de utdelade anslagen på fakulteter, fackhögskolor m. m., redovisas i tabell 11. Av de totalt utdelade anslagen kommer 5,7 miljoner på

1 I de fall då två eller flera forskare delat på ett anslag, har anslaget fördelats lika på de enskilda forskarna, såvida ej särskilt angivits hur stor del, som skulle gå till var och en av forskarna i »teamet». Ett fåtal mycket stora anslag har mer haft karaktären av anslag till en institution än till en enskild forskare. Anslagen har dock förts på kontraktsundertecknaren (i regel professor och institutionsföreståndare).

Tabell 11. Av de statliga forskningsråden år 1955 utdelade anslag till forskare för- delade på forskarnas verksamhetsområde (universitet, fakultet, fackhögskola, veten- skaplig inrättning m.m.)

Utdelade anslag Utdelade anslag Verksamhets- Antal Total- Procent Verksamhets- Antal Total- Procent område fors- belopp av område fors- belopp av km (1 000— total- kare (1 000- total- tal kr.) summan tal kr.) summan Uppsala univer- Bibliotek, museer sitet ......... 175 1 986,2 17,6 och arkiv ..... 67 340,7 3,0 Lunds universi- Andra statliga el. tet .......... 168 1 437,2 12,7 statsunderstödda .. . forskningsinrätt- Goxfåfåiå; ”*”" 41 366. 7 3 2 ningar ......... 132 875,4 7,7 Karolinska in- Läroverk OCh and— stitutet ...... 115 1392,s 12,3 ” sm” """" 25 673 05 _ Annan offentlig Siggigåågl; ..... 94 536,5 4,7 verksamhet ..... 15 90,7 0,8 Industrier och Summa fakulte- . andra prlvata ter .......... 593 5 719,4 50,6 företag ......... 40 33,4 2,9 därav . teol fak 8 20 9 0 2 Vetenskaphga jur .fak """ 23 63,5 0,6 samfund (andra . . ....... , , .. tatsunder— n d. fak ...... 224 26»10,6 23,3 ”l. 5 _ l'ufm. tak. .. . . 135 421,1 3,7 StOdda) """" 47 310,41 2'8 mat.—nat. fakl. 203 2 573,3 22,7 Varia ........... 9 41,0 0,4 Tekniska hög— Summa utanför skolorna ..... 128 3 176,9 28,1 universitet och Tandläkarhörf- högskolor ...... 335 2 063,8 18,2 5 skolorna Totalt 1 121 11 311,6 100 (endast i Malmö) 2 9,4 0,1 Jordbrukets högskolor (ej skogshög- skolan) ....... 55 309,4 2,7 Handelshög- skolorna ..... 7 31,5 0,3 G.C.I ........... 1 1,2 Summa fack- högskolor ..... 193 3 528,4 31,2 Summa univer- sitet och tack- högskolor .... 786 9 247,8 81,8

1 Inklusive naturvetenskapliga ämnen inom filosofiska fakulteten vid Göteborgs universitet.

Anm. De särskilda anslagen till naturvetenskaplig publiceringsverksamhet år ej inräknade i denna tabell.

forskare vid universiteten och 3,5 miljoner på forskare vid fackhögskolor. Sam- manlagt har således 9,2 miljoner eller drygt fyra femtedelar av samtliga anslag tilldelats forskare vid universitet och högskolor. Av de återstående knappa tjugo

procenten har huvuddelen (1,4 miljoner) gått till forskare vid andra offentliga forskningsinrättningar eller till personer anställda i annan offentlig verksamhet (inklusive bibliotek, museer och arkiv), medan 0,6 miljoner tilldelats personer med anställning i privat tjänst eller med egen rörelse.

Fördelningen av anslagen inom universiteten för varje råd för sig visar, att råden i mycket högre grad är obundna av de traditionella fakultetsgränserna och i stället låter inriktningen av det enskilda forskningsprojektet vara avgörande.

Som framgår av tabell 12 understöds forskningsprojekt inom de naturvetenskap- liga fakulteterna förutom av naturvetenskapliga rådet och atomkommittén även av de medicinska och tekniska forskningsråden samt jordbrukets forskningsråd liksom även av riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande. Omvänt stöder naturvetenskapliga rådet exempelvis arbeten vid de medicinska fakulte- terna liksom vid de tekniska högskolorna (ej medtagna i tabellen).

Tabell 12. Antalet forskare vid de fem fakulteterna som under år 1955 tilldelats forsk- ningsanslag från olika forskningsråd och de beviljade anslagens storlek

Utdelande råd Forskarens . Flyg- Riks- - fakultet Hum. Samh. Medli och fören. f. Nik Atom- Tekn. Jord- o. rattsv. cinska , .. . turv. kom- br. Samtl. fonden navalm. kraftSJ. . f. r. f. r. f. r. .. _ f. r. mittén f. r. nämnd. bek. Antal forskare Teol ........ 8 _ _ _ _ _ _ _ — 8 Jur ........ 1 18 _ — _— __ _ _ __ 19 Med ........ _ _ 148 5 51 15 _ _ _ 219 Nat ........ _ _ 4 _ 8 129 44 11 12 208 Hum ....... 73 65 _ _ _ _ _ _ 1 139 Samtl.. . ... 82 83 152 5 59 144 44 11 13 593 Belopp (1000—tal kronor)

Teol. ...... 20,9 _ _ _— _ _ _ _ __ 20,9 Jur ........ 6,5 51,7 _ _ _ __ __ _ _ 58,2 Med ........ _ _ 1 674,1 13,2 708,6 89,3 _ _ _ 2 485,2 Nat ........ _ — 27,8 _ 136,3 847,4 1 529,8 103,0 84,4 2 728,7 Hum ....... 238,1 183,3 _ _ _ _ _ _ 5,0 426,4 Samtl ...... 265,5 235,0 1 701,9 13,2 844,9 936,7 1 529,8l 103,0 89,4 5 719,4

För att ytterligare belysa rådens utdelningspolitik har sammanställningar gjorts över mottagarens akademiska examen/grad respektive tjänsteställning. Det fram- går bl. a. att två tredjedelar av antalet utdelade anslag och tre fjärdedelar av de utbetalade beloppen gått till forskare, som disputerat, medan största delen av återstoden gått till personer med licentiatexamen. Den helt övervägande delen av rådsanslagen utdelas sålunda till vetenskapligt högt kvalificerade personer.

Av samtliga professorer och laboratorer (motsvarande) i landet har cirka 40 % erhållit anslag från något forskningsråd under år 1955.1 En jämförelse mellan pro- fessorerna å ena sidan inom de juridiska, teologiska och humanistiska fakulte-

1 Det bör observeras, att man av det sagda ej utan vidare kan draga den slutsatsen, att en- dast 40 procent av professorer och laboratorer skulle bedriva forskning med stöd av anslag från statliga forskningsråd och fonder. En sådan slutsats vore riktig, endast under förutsättning att det kunde fastställas, att arbetet med varje enskild forskningsuppgift genomsnittligen tar en tid av ett år. Härom upplyser emellertid materialet till föreliggande undersökning ingenting.

terna och å andra sidan inom de medicinska och naturvetenskapliga fakulteterna och vid fackhögskolorna visar, att någon skillnad ej förelåg mellan dessa grup- per i här ifrågavarande avseende.

Enligt den gjorda undersökningen utdelades under kalenderåret 1955 forsk- ningsanslag med sammanlagt 12 435 000 kronor, vari då även inräknats anslag ur reservationsanslaget för främjande av medicinsk forskning. Om man fördelar dessa anslag på ämnesområden, får man den fördelning av de utdelade beloppen, som redovisas i följande tablå. Härvid har ospecificerade anslag förts till de ämnesområden, som respektive råd huvudsakligen representerar. Alla anslag från reservationsanslaget för främjande av medicinsk forskning har förts till de medi- cinska ämnena utom de anslag, som utdelats av veterinärhögskolan, vilka förts till ämnen inom jordbruksforskningen.

Utdelade anslag Ämnesområde Belopp (1 OOO-tal kronor) Procent Naturvetenskap och teknik ..................... 6 644,2 53,4 Medicin ...................................... 3 667,8 29,5 Jordbrukstorskning ............................ 744,8 6,0 Samhälls- och rättsvetenskap ................... 338,8 2,7 Humaniora och teologi ......................... 1 038,9 8,4 Totalt 12 434,5 100

Nio tiondelar av de anslag, som utdelades 1955, gick sålunda till forskning inom naturvetenskap, teknik och medicin. Samhällsvetenskap, humaniora och teologi fick en tiondel. Inom de experimentella vetenskapernas område låg tyngdpunk- ten på den naturvetenskapliga grundforskningen.

3. Rådens arbetsuppgifter och arbetsformer

Forskningsrådens arbetsformer är i sina detaljer något olika beroende på arbetsuppgifternas art. Följ ande är dock gemensamt för samtliga råd.

En av de viktigaste arbetsuppgifterna för samtliga råd är, som redan sagts, fördelningen av statsmedel till forskning. De flesta anslag beviljas efter ansökan från forskare vid universitet, högskolor, forskningsinstitut, sjukhus, industrilaboratorier m. m. Råden tar också, då så anses behövligt, själva initiativ till forskningsuppgifter och söker intressera lämpliga for- skare för dessas genomförande.

Sedan beslut om utdelande av ett anslag fattats, upprättas ett kontrakt mellan rådet och forskaren om medlens användning. I detta kontrakt stipu- leras bl. a. de löner, som får utgå. Dessa har i allmänhet karaktären av arvode motsvarande viss lönegrad och löneklass i det statliga lönesystemet. Anslagsmottagaren kan rekvirera förskott, som fylles på efter redovisning av redan havda utgifter. Vidare har anslagsinnehavaren skyldighet att in- komma med redogörelser, t. ex. varje år, samt när arbetet är färdigt en slutredogörelse. När slutredogörelse och slutredovisning fullgjorts, avföres anslaget. Genom kansliernas försorg sker sålunda en löpande kontroll av

medlens användning. Redogörelserna granskas av den rådets ledamot, som är mest sakkunnig på området i fråga och som därtill utsetts. Inköpt appa- ratur inventarieföres till en början hos rådet, men överföres därefter ofta till det universitet eller den statliga institution, där den placerats.

Medel beviljas för skiftande slag av utgifter i enlighet med bestämmel- ser i rådens reglementen. Det vanligaste är utgifter för löner och materiel, men också anslag för resor, lokalhyror, transporter, publicering o. s. v. förekommer ofta.

I de flesta fall bedrives forskningsarbetet på universitets-, högskole— och liknande institutioner, men i vissa fall har råden måst förse forsknings- grupper med lokaler, antingen särskilt uppförda för ändamålet, såsom kärnkemiska institutionen i Göteborg, eller förhyrda, såsom beträffande palynologiska laboratoriet i Stockholm.

En särskild typ av stöd till forskningen är gemensamma serviceorganisa- tioner, t. ex. elektronikverkstäder, som får utnyttjas av forskare inom en viss rayon. Sådana har nyligen inrättats för Lundaområdet och Uppsala- området av naturvetenskapliga rådet.

Här bör också nämnas Ingeniörsvetenskapsakademiens två försökssta- tioner i Stockholm, vilka har till uppgift att uthyra lokaler med service (verkstad, bibliotek etc.) för forskning, som behöver sådant utrymme, ofta under en relativt kort period och som icke har så stor omfattning, att den kan motivera en egen serviceorganisation. Lokalerna vid dessa försökssta- tioner har varit mycket efterfrågade och en tredje station är under pla— nering.

Vissa råd driver en särskild stipendieverksamhet för utbildning av for- skare. Sålunda har tekniska forskningsrådet ett tjugotal stipendiater an- ställda för en tid av högst tre år. Under denna tid får stipendiaterna arbeta under en erfaren forskares ledning och därvid erhålla en värdefull ut- bildning i forskningsmetodik. Rådet gör en skriftlig överenskommelse här- om med forskningsledaren, men ställer därvid inga krav på direkta forsk- ningsresultat. Härigenom kan utbildningen av forskare inom speciellt vik— tiga områden säkerställas och utbildningen kan ske hos den lämplige forsk— ningsledaren, oberoende av var denne är verksam.

Vidare har de naturvetenskapliga och tekniska råden överenskommit med motsvarande organ. i Storbritannien om stipendiatutbyte mellan de två länderna. Likaså har det medicinska rådet ett samarbete med motsvarande amerikanska organisation, som ställer ettåriga stipendier för forsknings— arbete i Förenta staterna till förfogande för svenska forskare, som utses efter förslag av statens medicinska forskningsråd.

Samarbetet med utländska systerorganisationer är livligt och av stor be- tydelse, och råden har över huvud taget en betydelsefull internationell verksamhet. Som exempel kan nämnas atomkommitténs funktion av svenskt kontaktorgan inom European Organization for Nuclear Research

(CERN) och för det nordiska institutet för teoretisk atomfysik i Köpen- hamn (Nordita). För det nordiska samarbetet inom teknisk-naturveten— skaplig forskning finns sedan flera år Nordiska forskningsdelegationen.

Anslag till publicering ges till tidskrifter, monografier, läro- och hand- böcker m. 111. De ges ibland till enskilda forskare, ibland också genom sär— skilda kontrakt till förlag som bidrag för utgivande av ett vetenskapligt verk, som icke är ekonomiskt självbärande.

Råden fördelar även i allmänhet statens anslag till tryckning av doktors- avhandlingar och till vetenskapliga tidskrifter.

Råden fungerar som remissinstanser för Kungl. Maj:t och olika stats- myndigheter i frågor inom vederbörande råds kompetensområde.

Vissa av råden har därjämte speciella, ibland ganska särpräglade upp- gifter, som delvis beröres i samband med genomgången av de enskilda råden.

Rådens instruktioner har efter rådens inrättande kompletterats på en viktig punkt, nämligen genom att råden fått möjlighet inrätta befatt- ningar med pensionering försäkringsvägen för kvalificerade forskare. Ett starkt behov av en pensioneringsmöjlighet finnes även för vissa andra grupper av befattningshavare, främst kvalificerad teknisk personal.

Några speciella frågekomplex av mera allmän betydelse kommer att be- röras nedan, medan för de olika råden mera speciella frågor behandlas i de särskilda avsnitten rörande respektive råd.

4. Forskarbefattningar hos råden

Förutsättningen för utvecklingen av ett lands forskningspotential är upp- spårandet och tillvaratagandet av forskningsbegåvningarna. På detta om— råde göres nu genomgripande insatser i de stora länderna. I ett litet land med få universitet och ett litet antal befattningar inom varje särskild forskningsdisciplin, måste man ha en effektiv mekanism, som ger möjlighet att tillvarataga goda forskarkrafter, som till följd av tillfälliga konjunkturer ej kan erhålla ordinarie tjänster. En fullt utbildad forskare har kostat landet så mycket, att det är ett oförsvarligt nationalekonomiskt slöseri att låta honom försvinna till utlandet eller till en verksamhet, där hans utbildning ej utnyttjas, enbart av den anledningen, att han ej kan erbjudas en befatt- ning, som ger honom och hans familj ett livsuppehålle.

När det gäller dessa forskare, kan kompetensnivån variera från nyblivna docenter till professorskompetenta forskare i högsta internationella klass.

Genom den utökning av antalet docent- och forskardocenttjänster, som utredningen i det föregående föreslagit, och genom de speciella forskar- tjänster, som råden i det följande föreslås få disponera (jfr nedan), kom- mer de flesta fall, som kan väntas bli aktuella, att gälla forskare med spe— ciell kompetens eller längre tjänstgöringstid än docenttjänstetidens sex år.

Råden har redan nu i vissa fall trätt till för att överbrygga en kortare tid, innan vederbörande kunnat få ordinarie befattning eller statsmak- terna fattat beslut om en personlig professur. I ett annat fall har en kom- munalt anställd överläkare genom ett årligt arvode motsvarande profes- sorslön kunnat odelat ägna sig åt lösande av ett viktigt medicinskt forsk- ningsproblem.

Dessa möjligheter finns alltså redan, fastän de på grund av rådens medels- tillgång i alltför ringa grad kunnat utnyttjas. Råden har dessutom _ som ovan nämnts — möjlighet att ordna pensionsförsäkring genom SPP efter tillstånd av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

En förutsättning i alla dessa fall är givetvis, att det gäller högklassigt forskningsarbete, som ej bör avbrytas, eller ett för landet väsentligt forsk- ningsprojekt, som skall sättas igång. Forskningsråden torde få anses ha särskild kompetens för denna uppgift genom den allsidiga överblick över forskningen inom såväl som utom landet, som de äger och som de genom sin verksamhet ständigt förnyar.

5. Särskilda forskarbefattningar Under budgetåret 1958/59 finnes femton s. k. forskningsläkartjänster upp— förda i riksstaten under rubriken Gemensamma universitetsändamål. De är e. o. tjänster med lön enligt lönegrad Ae 24, dvs. samma lönegrad som för docent- och forskardocenttjänsterna. Innan en dylik tjänst skall tillsättas, beslutar statens medicinska forskningsråd vilket ämnesområde tjänsten tills vidare skall omfatta. Tjänsterna tillsättes för en tid av tre år i sänder av universitetskanslern, antingen genom kallelse eller efter ansökan, i båda fallen efter förslag av rådet. Rådets förslag i anledning av inkomna ansökningar skall vara grundat på utlåtanden av två eller tre sakkunniga, av vilka endast en må vara ledamot av rådet. Som närmare utvecklats i annat sammanhang, ger dessa tjänster möj- ligheter för rådet att initiera viss speciell forskning. Tjänsterna kan pla— ceras även utanför universitets- och högskoleinstitutionerna, t. ex. vid kommunala sjukhus eller forskningsinrättningar av olika slag. Dessa tjäns- ter spelar dessutom rollen av en rörlig riksreserv av docenttjänster, som i viss mån kan jämna ut variationer i tillgången på lediga tjänster mellan olika läroanstalter. Utredningen anser i princip, att tjänster av detta slag bör finnas inom alla områden, där behov därav föreligger. I det följande föreslår utred- ningen, att dylika tjänster nu inrättas till främjande av naturvetenskaplig forskning, atomforskning och socialvetenskaplig forskning och att tjäns- terna ställes till vederbörande forskningsråds disposition på samma sätt som det medicinska rådet kan sägas disponera forskningsläkarbefatt- ningarna. Det må ankomma på vederbörande forskningsråd att sedermera och i mån av behov göra framställning rörande motsvarande tjänster inom övriga forskningsområden.

6. Anslagsbehov I det följande redovisar utredningen de synpunkter, som varit vägledande vid bedömningen av de olika forskningsrådens anslagsbehov. Utredningen vill härvidlag understryka, att den vid sin bedömning även beaktat den avlastning för råden, som uppstår vid genomförande av de i föregående kapitel framlagda förslagen om förstärkning av de experimentella och matematiska ämnenas egentliga basorganisation.

Upprättandet av forskningsgrupper För att en medicinskt, naturvetenskapligt eller tekniskt inriktad forskare skall kunna arbeta, fordras hj älpkrafter, apparatur och materiel i växlande utsträckning, men ofta till kostnader, som flerfaldigt överstiger vederbö- randes egen lön. Beslut om anställning av en forskare måste följaktligen även innefatta upprättande av en hel forskningsgrupp med lämpliga materiella resurser. Storleken och sammansättningen beror naturligtvis på karaktären av forskningsuppgiften.

Som ett genomsnitt torde man få räkna med att en grupp kring en for- skare i docentlönegrad inom de experimentella vetenskaperna bör bestå av ett åt två biträden, varav det ena med mera kvalificerad utbildning, och gruppen kring en laborator av en assistent och två biträden jämte apparatur och materielkostnader. I vissa fall kan dock behövas betydligt större grup- per. Normalkostnaderna kan beräknas till cirka 25 000 kronor för docent- gruppen (varvid docentens egen lön, som förutsättes utgå från särskilt anslag, icke medräknats) samt ca 100000 kronor för professors-labora— tors-gruppen (varvid även forskarens egen lön ingår). Upprättandet av arbetsgrupper av detta slag synes vara en för de berörda råden synnerligen väsentlig uppgift. För att möjliggöra dess genomförande i större skala krävs emellertid betydande tillskott av anslagsmedel.

En fråga, som uppställer sig i samband med att råden upprättar forsk— ningsgrupper, ledda av personer med de höga kvalifikationer, det här gäl- ler, är huruvida dessa skall ha rätt eller skyldighet att deltaga i arbe- tet inom universitetens och högskolornas olika organ, t. ex. i fakultetssam- inanträden. Enligt utredningens mening bör dessa personer adjungeras till vederbörande universitets- eller högskoleorgan, varigenom de får möj- lighet att deltaga vid behandling av ärenden, som berör deras egen eller deras assistenters och medarbetares verksamhet vid läroanstalten, liksom vid forskningsfrågornas behandling inom fakulteten (motsvarande). Det bör ankomma på läroanstalternas myndigheter att i samråd med råden söka ut- verka ordinariesättning av dessa forskningsgrupper, då detta bedömes angeläget.

Det är karaktäristiskt för modern vetenskap, att ständigt nya områden blir aktuella eller visar sig vara av sådan betydelse, att även i vårt land forskning inom ifrågavarande område bör initieras och stödjas. Forsk— ningsråden har här en stor uppgift att fylla. Det ter sig många gånger

naturligt och praktiskt, att forskning inom ett sådant område upptages inom en av ett forskningsråd bildad arbetsgrupp. Man kan då börja i liten skala och utan vidlyftiga organisatoriska anordningar. Visar det sig, att resultaten ej bedömes rättfärdiga insatsen, kan verksamheten lätt nedläg- gas. Utvecklar sig arbetet i stället på sådant sätt, att ett permanent behov uppenbarligen kommer att föreligga, kan forskningsråden framföra de för— slag till statsmakterna, som utvecklingen påkallar, t. ex. upprättandet av fasta befattningar eller institutioner vid universitet och högskolor. Ordina- riesättning kan då motiveras mot bakgrunden av den verksamhet, som be- drivits under några år och som också kan ge underlag för en realistisk be- dömning av behövliga resurser.

Vetenskapliga assistenter

En grupp av befattningshavare, som är av väsentlig betydelse för den av rå- den stödda forskningsverksamheten, är de vetenskapliga assistenterna och amanuenserna. Råden har sedan början av sin verksamhet ofta beviljat me- del till mera avancerade forskare, i första hand till professorer och laborato- rer, för anställande av studerande, vanligen sådana som avlagt grundexa- men eller licentiatexamen. Dessa befattningar har såsom framgår av be- nämningen till uppgift att förse självständiga forskare med hjälpkrafter, men de har även en mycket viktig funktion därigenom att de ger blivande forskare möjlighet till avancerad forskarutbildning under god ledning. Dessa assistentbefattningar är därför betydelsefulla för tillvaratagandet av forskarbegåvningarna och beredandet åt dessa av gynnsamma arbetsbeting— elser, vilket får anses vara en väsentlig uppgift för råden.

Råden har alltid följt de vid universitet och högskolor gällande löne- normerna. Forskningsassistenterna har vanligen enligt kontrakten forsk- ningsarbete som heltidssysselsättning.

Genom den utbyggnad av licentiand- och doktorandstipendierna, som ut- redningen föreslagit i sitt första betänkande, synes rådens insatser på detta område ej behöva utökas. Regleringen av antalet stipendier förutsättes fortsätta kontinuerligt med ledning av den nyinförda statistiken över dem, som bedriver högre vetenskapliga studier.

Tekniska hjälpkrafter Modern naturvetenskap och dess tillämpningar kräver för sitt effektiva bedrivande tillgång till specialutbildade tekniker i stor omfattning. Avlö- ningar till tekniker utgör en stor post i rådens budget. Genom tillkomsten av mycket stora apparaturer, såsom cyklotroner, Van de Graaff—maskiner, elektronmikroskop och elektronisk instrumentering överhuvudtaget har vissa institutioner kommit att få en nästan industribetonad prägel. Sköt- seln av dessa dyrbara och komplicerade apparater fordrar högkvalificerade tekniska hjälpkrafter av typen läroverksingenjör med specialutbildning. Dessa är mycket eftersökta inom bl. a. industrien och forskningsinstitutio-

nerna måste därför ha möjligheter att avlöna dessa på ett sådant sätt, att de stannar kvar även sedan de på institutionen fått sin specialutbildning (jfr basorganisationens tjänster sid. 121 f).

Medel för materiel och särskilt kostnadskrävande apparatur De medel, som de svenska forskningsråden hittills disponerat över, har med undantag för atomkommittén endast medgivit relativt små forsk— ningsanslag, i vilka anslagen till apparatur och materiel utgjort en förhål- landevis blygsam del. Naturvetenskaplig och medicinsk forskning tenderar inom så gott som samtliga områden snabbt att bli mycket kostnadskrävande. Främsta orsaken är den snabba utvecklingen av komplicerad och dyrbar apparatur, som möjliggör framträngandet på nya områden.

Många skäl tala för att råden nu ges ansvaret även för anskaffandet av den mera kostnadskrävande utrustningen.

Ett av dessa skäl är rådens möjligheter till snabb och smidig anslags- politik. Planeringen av inköp eller byggande av större apparatur kan där- igenom ske på mest ekonomiska sätt, ofta under loppet av några budgetår. Den kanske viktigaste omständigheten, som talar för att råden anförtros denna uppgift, är storleken av de anskaffnings- och driftskostnader, som ofta är förbundna med större vetenskaplig apparatur. Dylik apparatur kan därför ofta ej ses som utrustning endast för en enskild forskare och kan av ekonomiska skäl ej heller ingå i grundutrustningen för alla institutioner av viss typ.

Utnyttjandet representerar med andra ord ofta ett för områdets forskare gemensamt intresse, varför också anskaffande och drift bör planeras av den eller de ifrågavarande rådsorganisationerna, som då även till en början for- mellt blir ägare till apparaturen. Härigenom ges bästa möjliga garantier för ett rationellt utnyttjande.

Det må i detta sammanhang påpekas, att utvecklingen på flera natur- vetenskapliga områden nödvändiggjort ett internationellt samarbete, näm- ligen då enskilda mindre länder saknat tillräckliga ekonomiska eller perso- nella resurser att bygga upp och driva en viss typ av forskning. Som exem- pel må anföras det europeiska kärnforskningsinstitutet i Geneve och ett under planering varande gemensamt astronomiskt observatorium i Syd— afrika. Svenska kontaktorgan i dessa båda fall är atomkommittén respek- tive naturvetenskapliga rådet.

Mot bakgrunden av det ovan anförda vill utredningen föreslå, att råds- anslagen dimensioneras så, att råden inom sina respektive områden kan ansvara icke blott för anskaffandet av materiel och mindre apparatur för speciella forskningsprojekt utan även för anskaffandet av större forsk— ningsapparatur.

Den sedvanliga petitavägen skulle då endast behöva anlitas, när det gäller utrustning av nya institutionsbyggnader och proj ekt av likartad natur eller storleksordning, såsom atomreaktorer, observatorier etc. Vidare bör

givetvis denna väg anlitas, när det gäller internationella projekt eller engagement av större omfattning.

Vid behandlingen av förstnämnda slag av petitaframställningar torde emellertid vad beträffar forskningsutrustningen de myndigheter, som har att yttra sig över framställningarna (kanslersämbete eller utrustningskom- mitté) med fördel rådgöra med den sakkunniga rådsorganisationen.

Olika former för att öka rådens anslag kan diskuteras. En tänkbar möj- lighet skulle vara, att vid sidan av ordinarie forskningsanslag skulle fin- nas ett större anslag avsett för förbrukning under en längre period, t. ex. 3 eller 6 år. Tekniska forskningsrådet har en sådan fond, »1953 års fond för teknisk forskning», bildad av vissa clearingmedel. Svårigheten för råden att bevilja stora anslag har hittills legat däri, att rådens årsanslag varit så små, att ett enda apparatanslag på t. ex. 200 000 kronor åstadkommer alltför stora störningar. Denna svårighet har emellertid redan nu blivit mindre, sedan de flesta rådsanslagen blivit av storleksordningen 3 år 4 miljoner kronor per år. Eftersom utredningen förutsätter en avsevärd ök- ning av dessa forskningsanslag, får den nämnda invändningen än mindre relevans. Utredningen finner det därför mest praktiskt, att dylika kostnader för större apparatur liksom andra rådsanslag utgår från rådens ordinarie årsanslag. ,

I annat sammanhang har utredningen behandlat frågan om institutioner— nas materielanslag och föreslagit en viss ökning av dessa för ett successivt återställande av tidigare standard. Denna anslagsförstärkning är emellertid ingalunda avpassad för att möjliggöra inköp av större apparatur.

Slutligen må här tillfogas några rader beträffande de 5. k. apparatansla— gen, vilka utredningen i sitt första betänkande föreslog skulle uppräknas (SOU 1957: 24 s. 188). Utredningen skrev där, att den samlade effekten av de åtgärder, som utredningen föreslog i detta betänkande komme att bli, att behovet av apparater för undervisningen på såväl hög- som lågstadiet måste öka till följd av det växande antalet studerande och det stigande antalet akademiska lärare. Med hänsyn till det växande antalet forskare och stu- derande föreslog utredningen, att den ospecificerade delen av anslagen till nyanskaffning av apparater m. m. uttryckligen skulle ges karaktär av me- del avsedda såväl till ersättning och modernisering av apparaturen som till utökning av densamma.

Dessa anslag är alltså ej att betrakta som lokala forskningsfonder utan är avsedda att utgöra lokala medel för att fortlöpande ersätta och reparera försliten apparatur liksom i viss utsträckning nyanskaffa apparatur för un- dervisningen.

Med försliten apparatur avses närmast rutinapparatur tillhörande insti- tutionernas basutrustning och ej dyrbarare eller speciell sådan. Apparatur av det sistnämnda slaget förslites ej i samma utsträckning; den snarare föråldras och måste därför ersättas Vilket då bör ske genom anslag från

* råden. Vid en lämplig avvägning av apparatanslagens storlek skulle följ- aktligen särskilda framställningar om anslag till ersättning eller nyinköp av undervisningsapparatur ej behöva göras, utan varje lärosäte skulle lokalt kunna avgöra dessa frågor.

Lokala forskningsfonder utgör däremot de i enlighet med utredningens förslag i det första betänkandet till de olika fakulteternas förfogande ställda reservationsanslagen till främjande av ograduerade forskares (licentianders och doktoranders) arbete. Detta innebär emellertid ej någon dubblering, då de ograduerade forskarna huvudsakligen är hänvisade till dessa anslag, medan råden svarar för tillgodoseendet av de graduerade forskarnas behov (jfr SOU 1957:24, s. 184).

Serviceverksamhet

I vissa fall har det visat sig ändamålsenligt att skapa speciella servicegrup- per gemensamma för flera institutioner. Som exempel kan anföras den elektronikservice, som det naturvetenskapliga rådet upprättat i Lund och Uppsala och som är avsedd att utnyttjas av institutioner med elektronisk apparatur, men utan möjligheter att anställa egen elektronikman. Dessa serviceorgan utnyttjas ej blott av institutioner tillhörande universitetet, utan också av andra institutioner av jämförbar karaktär, t. ex. vid lant— brukshögskolan, forskningsinstitut och liknande. Dessa verksamheter har slagit mycket väl ut. Ett liknande arrangemang har gjorts i Lund för pro- grammering vid den där befintliga matematikmaskinen. Ett annat exempel är en teknisk redaktionstj änst, gemensam för flera tidskrifter, som likaledes upprättats av naturvetenskapliga rådet. Även andra liknande verksamheter torde med fördel kunna igångsättas på detta sätt.

Publiceringsfrågor

Publiceringsfrågorna spelar en stor roll i vissa råds verksamhet. Natur- vetenskapliga rådet var det första, som fick ett särskilt publiceringsanslag och en särskild publiceringsnämnd för dessa ärendens beredande. Det har emellertid visat sig lämpligare att sammanföra detta publiceringsanslag med forskningsanslaget till ett enda anslag, inom vilket Kungl. Maj:t fastställer en särskild delpost för puhliceringsverksamhet. Överhuvudtaget synes det utredningen vara lyckligast och mest i överensstämmelse med tankarna bakom rådens skapande, att de medel, som står till deras förfogande, icke är uppdelade mera än nödvändigt på delanslag eller delposter. Genom att medlen i största utsträckning är samlade i ett klumpanslag, vinnes större anpassbarhet till de växlande behoven.

Ekonomiska bemyndiganden

För de olika råden gäller, att Kungl. Maj:ts tillstånd måste inhämtas, då anslag till ett och samma ändamål överstiger ett för respektive råd gällande

maximibelopp. Enligt utredningens mening har utvecklingen motiverat, att dessa maximibelopp höjes till det dubbla mot nu gällande, utan att Kungl. Maj :t därigenom förlorar önskvärd överblick över större medelsanvisningar från råden.

A dministrationsanslag Råden har kanslier för administrationen av respektive anslag, för utred— ningar inom respektive råds verksamhetsområde m. in. Det är viktigt, att dessa kansliers organisation anpassas efter utvecklingen av rådens verk— samhet, så att de kan effektivt fullgöra sina uppgifter.

Utredningen föreslår vidare, att samtliga råds administrationsanslag sammanföres med respektive råds övriga anslag, varigenom det läggs i Kungl. Maj:ts hand att utfärda närmare bestämmelser för anslagens an— vändning.

Till de stora frågorna om forskningsrådens organisation och administra— tiva struktur avser utredningen att återkomma i samband med att utred- ningen behandlar motsvarande frågor för universitets- och högskoleorga— nisationen. Det synes nämligen rimligt att i detta sammanhang överväga

o

vissa former av samarbete mellan råden a ena sidan och de högre läro- anstalternas administration å den andra, detta närmast i avseende på utbetalning och redovisning av rådsanslag, som beviljats forskare knutna till dessa läroanstalter.

Samarbetet mellan råden

Redan år 1947 träffades en överenskommelse mellan råden, varigenom ett samarbetsorgan, forskningsrådens samarbetsdelegation, bildades. I detta ingår som ledamöter rådens ordförande och sekreterare. Ordförandeskapet inom delegationen cirkulerar. Delegationen har en särskild sekreterare, van- ligen någon av rådens sekreterare eller biträdande sekreterare. Kansliet är förlagt till det rådskansli, där sekreteraren har sin verksamhet. Kostnaden för verksamheten — som huvudsakligen rört sig om ett mindre sekreterar- arvode — har bestritts genom medel, som sammanskjutits av de deltagande råden. De råd, som f. n. är medlemmar i delegationen är atomkommittén, jordbrukets forskningsråd, statens medicinska forskningsråd, statens na- turvetenskapliga forskningsråd och statens tekniska forskningsråd. Delega— tionen har intet bemyndigande att besluta på rådens vägnar. Den utgör ett forum för överläggning om gemensamma frågor och avger rekommendatio— ner, som de enskilda råden sedan själva behandlar. I vissa fall har på dele— gationens förslag kommittéer för speciella utredningar och dylikt upprättats av råden och knutits till samarbetsdelegationen. Exempel härpå är forsk- ningsrådens kommitté för trafiksäkerhetsforskning och en tillfällig kom- mitté för utredning av hur den stora reaktorn vid AB Atomenergis anlägg- ning i Studsvik bäst skall kunna utnyttjas för forskningen.

Det bör nämnas, att ett omfattande samarbete även i andra former före- kommer mellan råden. Ofta ligger ett forskningsprojekt så på gränsen i mellan två eller flera råds verksamhet, att en ansökan 0111 anslag för pro— l jektets finansiering företages till en gemensam behandling, som ofta re- sulterar i att två eller flera råd gemensamt bidrager till kostnaderna. Även dessa former för samarbete har utvecklats på ett sätt, som är enkelt, smi- digt och effektivt, varför några särskilda åtgärder knappast synes vara påkallade.

Ledamotsantal, mandatperioder

Utredningen har funnit vissa justeringar erforderliga i fråga om de olika rådens ledamotsantal. Förslag i detta avseende framlägges nedan för varje råd för sig.

En fråga av väsentlig betydelse för rådens verksamhet är, hur en tillräck- lig cirkulation bland ledamöterna skall kunna åvägabringas, samtidigt som kraven på behövlig kontinuitet i arbetet tillgodoses. Nu gällande bestäm- melser och praxis är rätt olika för olika råd, men tiden torde nu vara inne för att åstadkomma en viss normalisering i detta avseende. Erfarenheten torde ha visat, att en lämplig kompromiss mellan de båda ovan antydda synpunkterna vinnes, om mandatperioden för valda ledamöter sättes till tre år med möjlighet till omval för en andra period. Efter en eller flera perioders frånvaro bör sedan nytt omval kunna komma i fråga.

Likaså bör såväl ämnes- som lokalrepresentation vara den bästa möj-

1 liga samtidigt som givetvis vederbörandes personliga egenskaper måste utgöra grundförutsättningen. Här torde i allmänhet bästa balans erhållas mellan olika synpunkter, om en del av medlemmarna väljes lokalt, medan de övriga utses av Kungl. Maj:t efter rådets hörande.

Det bör ankomma på råden att i samband med sina remissyttranden över föreliggande betänkande utforma preciserade förslag till ändringar av orda- lydelsen i för respektive råd gällande reglemente.

B. Statens medicinska forskningsråd

1. Inledning Initiativet till ett statligt medicinskt forskningsråd i Sverige togs genom ; en motion i riksdagen 1943 med förslag om utredning angående inrättande ! av ett sådant forskningsråd. I enlighet med riksdagens beslut tillkallades i ' november 1943 sakkunniga för att utreda frågan och redan i november 1944 framlades ett förslag i positiv anda (SOU 1944: 55). De sakkunniga fastslog att det förelåg ett stort behov av en ökning av den medicinska forskningens resurser och bl. a. borde ett statligt medicinskt forskningsråd upprättas. På grundval av dessa förslag framlade departementschefen proposition för 1945 års riksdag. Till medicinska forskningsrådets dispo- sition föreslogs ett reservationsanslag på 500 000 kronor för främjande av

medicinsk forskning jämte ett anslag på 40000 kronor för förvaltnings- kostnader. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen och statens medicinska forskningsråd inrättades den 9 november 1945. Rådet började sin verksamhet i december 1945.

Redan vid inrättandet av statens medicinska forskningsråd fastslogs att ett vägande skäl för rådets inrättande var den betydelse rådet kunde få för att främja försvarsmedieinsk forskning. För att särskilt bevaka detta medicinska forskningsområde föreslog rådet år 1948, efter en särskild utredning, inrättande av en särskild under rådet stående försvarsmedieinsk nämnd. Detta förslag bifölls av riksdagen och den 30 juni 1948 inrättades försvarsmedieinska nämnden.

Genom rådets initiativ har stödet av medicinsk forskning utvecklats vidare. Från och med budgetåret 1955/56 inrättades de 5. k. forsknings- läkartjänsterna (jfr s. 152) och från och med budgetåret 1957/58 har ett särskilt anslag stått till rådets förfogande för främjande av medicinsk och odontologisk publiceringsverksamhet. För att taga initiativ inom detta område och för att bereda ärenden rörande publiceringsanslag har inrättats en under rådet stående särskild publiceringsnämnd.

2. Rådets sammansättning och arbetsätt Rådet har för närvarande 16 ledamöter. Av dessa är 3 självskrivna, näm- ligen universitetskanslern, vilken tillika är rådets ordförande, generalläka- ren samt chefen för medicinalstyrelsen. Av övriga ledamöter utser Kungl. Maj:t en, vilken skall representera den naturvetenskapliga forskning, som gränsar till de medicinska områdena. Övriga utses genom val av de medi- cinska fakulteterna och lärarkollegierna vid karolinska institutet, tandlä- karhögskolorna och veterinärhögskolan samt av svenska läkaresällskapet (för forskningen utanför de medicinska lärosätena). För veterinärmedicin och Odontologi utses vardera en ledamot, medan de medicinska fakulteterna vardera utser två ledamöter och karolinska institutets lärarkollegium utser tre ledamöter. För att bevaka särskilda områden inom medicinsk forskning och för att taga initiativ inom dessa områden arbetar rådet med nämnder, arbetsutskott och kommittéer. Bland dessa märkes de redan nämnda, nämligen försvars- medicinska nämnden och (från och med budgetåret 1957/58) publicerings- nämnden. Förutom dessa har rådet en nämnd för alkoholforskning och en nämnd för odontologisk forskning.

Som icke-permanenta beredningsorgan för rådet arbetar kommittéerna. Dessa skapas för att utröna lämpligheten och möjligheterna av initiativ från rådets sida inom ett bestämt forskningsområde, rörande ett vetenskap- ligt problemkomplex eller i fråga om användandet av en viktig forsknings- teknik. Kommittéerna försöker skaffa sig överblick över frågeställningar- nas angelägenhet ur forskningens och landets synpunkt och att fastställa

tillgängliga personella och materiella resurser inom landet. De söker vidare bilda arbetsgrupper på olika institutioner för mer omfattande forsknings- uppgifter och försöker stimulera forskargrupper att var och en utföra en deluppgift inom ramen för större forskningsprojekt.

Bland de kommittéer som under 1940-talet var särskilt verksamma och som tog initiativ till betydelsefulla åtgärder från rådets och det allmännas sida kan nämnas kommittén för biologisk isotopforskning, som planerade den forskning som den då nya isotoptekniken gav möjlighet till; vidare kommittén för virusforskning, som bl. a. tog initiativ till inrättande av en institution för virusforskning vid statens bakteriologiska laboratorium med en professur i virologi vid karolinska institutet.

Under de första åren av 1950-talet inrättades en kommitté för psykiatri för att planera och stimulera till forskning inom det psykiatriska ämnes- området. Resultat har också framkommit: Ett flertal nya forskargrupper har kunnat etableras på de olika psykiatriska sjukhusen, och rådet har kraftigt ökat anslaget till det psykiatriska ämnesområdet. Vidare har kom- mittén för en gynekologisk-obstetrisk efterundersökning av legalt aborte- rade kvinnor lett speciella undersökningar och stimulerat till forskning inom detta område.

Bland de kommittéer, som för närvarande arbetar, kan nämnas kom- mittén för medicinsk genetik med uppdrag att utreda behovet av forskning inom den mänskliga ärftlighetens område, kommittén för geriatrisk forsk- ning, där även representanter för samhällsvetenskapen ingår, och kom- mittén för arbetsfysiologisk och arbetspsykologisk forskning. I samarbete med tekniska forskningsrådet har vidare inrättats en kommitté för behand- ling av frågan om åtgärder till främjande av den tekniska medicinen.

3. Rådets anslag och utdelande verksamhet

Det statliga anslaget till forskningsrådet är uppdelat på två poster, näm- ligen dels ett anslag till främjande av medicinsk (inkl. veterinärmedicinsk och odontologisk) forskning, dels ett anslag till förvaltningskostnader. Inom ramen för det förstnämnda anslaget fastställer Kungl. Maj:t efter förslag från rådet en särskild anslagspost för medicinsk och odontologisk publiceringsverksamhet. Även anslaget till förvaltningskostnader fördelas av Kungl. Maj:t på olika anslagsposter.

Anslagen har under de fem senaste budgetåren uppgått till följande belopp:

Främjande av medi- Förvaltnings-

Budgetår cinsk forskning kostnader kr kr 1954/55 .............................. 1 500 000 103 600 1955/56 .............................. 2 000 000 109 100 1956/57 .............................. 2 500 000 113 600 1957/58 .............................. 3 125 000 128 300 1958/59 .............................. 3 925 000 140 500

Särskilt anslag till medicinsk och odontologisk publiceringsverksamhet ingår i anslaget till främjande av medicinsk forskning först från och med budgetåret 1957/58, då detta anslag var 125 000 kronor.

Som ovan nämnts avdelar Kungl. Maj:t — efter förslag från rådet f en del av forskningsanslaget som en särskild anslagspost för medicinsk och odontologisk publiceringsverksamhet. I övrigt ankommer forskningsansla- gets fördelning enligt reglementet på rådet självt. Rådet ställer årligen en del av forskningsanslaget till försvarsmedieinska nämndens förfogande att av nämnden disponeras i enlighet med en av Kungl. Maj :t för nämnden fastställd instruktion och de närmare föreskrifter som rådet kan finna anledning meddela.

Nedanstående sammanställning visar de av rådet under budgetåret 1956/57 beviljade anslagens fördelning på olika ämnesområden.

Kronor

Anatomi och histologi .......................................... 210166 Medicinsk kemi .................................................. 568 584 Fysiologi ........................................................ 226 220 Patologi ........................................................ 50 772 Bakteriologi (human) och virologi ................................ 31 984 Farmakologi .................................................... 145 352 Internmedicin .................................................. 186 368 Kirurgi ........................................................ 67 455 Klinisk kemi och fysiologi ........................................ 55 719 Röntgenologi, radioterapi ........................................ 92 281 Neurologi ...................................................... 101 660 Obstetrik och gynekologi .......................................... 78 020 Oftalmologi .................................................... 2 000 Oto-rhino-laryngologi ............................................ 27 000 Pediatrik ...................................................... 29 400 Psykiatri ...................................................... 86 897 Socialmedicin och hygien ........................................ 17 700 Alkoholforskning (teoretisk och klinisk) .......................... 66 903 Odontologi ...................................................... 61 560 Veterinärmcdicin: teoretiska discipliner .......................... 121 850

kliniska discipliner ............................ 45 100 Diverse ........................................................ 8 000

Summa kronor 2 280 991

I tablån på sid. 163 visas så samma anslags fördelning på anslag till löner åt forskare, anslag till forskningsomkostnader och anslag till rese- stipendier åt svenskar respektive utlänningar. Anslag till forskare utanför de medicinska läroanstalterna, tandläkarhögskolorna och veterinärhög- skolan redovisas särskilt. Rådet har endast i ett fåtal fall beviljat anslag till konferenser, kongresser eller symposier.

Varken i sammanställningen ovan eller i tablån på sid. 163 är anslagen till försvarsmedieinsk forskning medtagna. Dessa uppgick budgetåret 1956/57 till 225 000 kronor.

Statens medicinska forskningsråd. Anslagsfördelning på olika anslagstyper budgetåret

1 95 6 / 5 7 . Resestipendier åt Därav anslag Alig??? än Omkostnads- Publicerings- 132532; till forskare forskare anslag anslag svenskar utlän— ansia utanför ningar g lärosätena 125 516:— 2045 973:—— 12 637:— 90 865:— 6000:— 2280 991:—— 188 516:—

En icke obetydlig del av de till medicinska forskningsrådets förfogande stående medlen utgår såsom anslag till biträdeshjälp, materiel m. m. åt innehavare av de s. k. forskningsläkartjänsterna. Dessa tjänster (nu i lönegrad Ae 24) inrättades, som redan nämnts (s. 160), från och med budgetåret 1955/56. De tillsättes av universitetskanslern efter förslag av medicinska forskningsrådet. Innan en forskningsläkartjänst ledigförkla- ras, ankommer det på rådet att bestämma, vilket kliniskt ämne ifråga- varande tjänst tills vidare skall omfatta. Avsikten med tjänsterna är att därigenom skall skapas forskningsgrupper inom olika fält av den kliniska medicinen. Rådet söker tillse, att lediga eller nya forskningsläkartjänster tilldelas sådana områden, inom vilka rådet anser en intensifierad forskning vara särskilt angelägen. Härigenom kan forskningsgrupper komma till stånd vid olika kliniska avdelningar, även utanför universitetsklinikerna, och andra läkare kommer att samarbeta med forskningsläkarna för lösningen av angränsande problem.

Till en början — budgetåret 1955/56 —— stod 5 forskningsläkartjänster till förfogande och antalet har sedan successivt ökats. Från och med den 1 juli 1958 finns 15 sådana tjänster. Tjänsterna har hittills fördelats inom följande ämnesområden:

Endokrinologi Experimentell fysikalisk diagnostik Klinisk alkoholforskning Klinisk blodforskning Klinisk ämnesomsättningsforskning Neuropsykiatri (2 tjänster) Neurotoxikologi

Socialmedicin Ämnesomsättningsforskning Cirkulationsforskning Neurokemi

Experimentell kirurgi Pediatrisk hämatologi Koagulationsforskning

Den största delen av de av rådet fördelade forskningsanslagen gäller olika av särskilda forskningsproj ekt föranledda förstärkningar av universitets- och högskoleinstitutioners resurser i fråga om biträdeshjälp, materiel och appa-

ratur. Därutöver söker rådet, efter utredning och förslag från de olika ovannämnda beredande kommittéerna, att självt upprätta forskargrupper, varvid rådet ensamt eller tillsammans med andra forskningsråd eller forsk- ningsfrämjande organ bekostar såväl forskarnas lön som andra med forsk- ningsarbetet förknippade kostnader.

Sålunda kunde docenten L. Leksell under budgetåret 1957/58 friställas från sin överläkartj änst med arvode motsvarande professorslön för att odelat kunna ägna sig åt utveckling av stereotaktiska operationsmetoder på cen- trala nervsystemet. Arvode motsvarande professorslön utgår till docenten B. Gustafsson, Lund, vilken leder en avdelning för forskning över djur i bakteriefri miljö. Denna avdelning bekostas i övrigt gemensamt av rådet, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och U. S. Public Health Service. En liknande ställning med arvode motsvarande laboratorslön har docenten C. von Euler (elektrofysiologisk hjärnforskning).

Arvoden motsvarande lön till e. o. docent utgår vidare till fyra docenter, vilka innehaft e. o. docentbefattningar under maximalt antal år, men för vilka forskardocentbefattningar ännu ej blivit tillgängliga.

4. Utredningens förslag Organisation Anordningen med endast av de olika läroanstalterna valda ledamöter har visat sig orsaka besvärliga situationer vid mandatperiodernas utgång. Inom medicinen finns ett stort antal ganska skilda forskningsfält, och det gäller att få en lämplig avvägning bland ledamöterna, så att de viktigaste av dessa områden alltid blir täckta. Svårigheter att åstadkomma denna avvägning har emellertid visat sig och har hittills kunnat bemästras endast genom ganska långtgående frivilliga begränsningar av valfriheten. Det torde emellertid vara riktigare att i framtiden inte ålägga de väljande organisationerna några restriktioner utan på annat sätt tillgodose behovet av en god fördel— ning på olika områden. Utredningen vill föreslå, att för medicinska rådet i princip införes samma anordning som för det naturvetenskapliga rådet, nämligen att endast en del av rådets ledamöter väljes av fakulteterna (motsvarande), medan en annan del utses av Kungl. Maj:t. I detta sammanhang bör även frågan om antalet ledamöter från olika läroanstalter upptas till behandling. Härvid är att märka att en ny läro- anstalt nu tillkommer, nämligen den medicinska högskolan i Umeå, vilken även bör bli representerad i rådet. Utredningen föreslår, att antalet råds- platser för de medicinska läroanstalterna höjes från nio till tio, vilket mot- svarar två platser för varje läroanstalt. Av dessa tio bör de fem fakulteterna och lärarkollegierna utse vardera en, medan de övriga fem bör utses av Kungl. Maj:t, som därvid givetvis icke bör vara bunden att utvälja en leda— mot för varje läroanstalt, även om bästa möjliga lokalrepresentation bör eftersträvas.

De övriga valda ledamöterna (för läkaresällskapet samt för de odonto- logiska och veterinärmedicinska utbildningsanstalterna) bör utses på sätt som nu sker.

Vidare bör i rådets reglemente införas den bestämmelsen, vilken hittills alltid följts i praxis, att en person icke mä väljas till ledamot för mer än två omedelbart på varandra följande perioder.

Anslag

Anslaget till främjande av medicinsk forskning har successivt ökats och uppgår under budgetåret 1958/59 till nära 4000 000 kronor. Förvaltnings- kostnaderna har hittills täckts från ett särskilt anslag, vilket av Kungl. Maj:t fördelats på olika delposter. Utredningen anser, att det för medi- cinska rådets del, i likhet med vad som gäller för humanistiska fondens nämnd och atomkommittén, bör ankomma på Kungl. Maj :t att besluta, hur stort belopp som rådet årligen får använda till förvaltningskostnader samt att utfärda bestämmelser härför.

Under budgetåret 1958/59 står till rådets förfogande 3925 000 kronor för medicinsk forskning och 140500 kronor till förvaltningskostnader, d. v. s. sammanlagt 4065 500 kronor. Som grundval för fortsatta beräk- ningar avrundas detta belopp till 4 000 000 kronor. Mot bakgrunden av de allmänna överväganden, som tidigare anförts om behovet av ett väsentligt forskningsstöd, vill utredningen föreslå, att anslaget till statens medi- cinska forskningsråd under en 3—årsperiod avsevärt förstärkes, En succes- siv utbyggnad av de medicinska läroanstalterna pågår för närvarande icke blott i Göteborg och Umeå utan även på övriga orter, emedan ut- byggnaden av den nya utbildningsorganisationen ännu ej är fullbordad. Härtill kommer, att även forskningsverksamheten vid tandläkarhögsko— lorna och veterinärhögskolan successivt intensifierats. Med hänsyn härtill beräknar utredningen, att anslaget till statens medicinska forskningsråd under alla förhållanden bör höjas med 400000 kronor eller cirka 10 % per år under vart och ett av de närmaste tre budgetåren.

De ytterligare anslagsbehov som kommer att göra sig gällande för medicinska forskningsrådet faller framför allt under rubrikerna kostnads- krävande apparatur, kostnader för nytillkomna forskningsläkares forsk- ning och kostnader för nya självständiga forskare, avlönade genom anslag från rådet.

Den försvarsmedieinska forskningens anslagsbehov har icke behandlats här, då utredningen anser, att denna fråga bör upptagas i annat samman- hang (jfr nedan s. 168).

Medel till särskilt kostnadskrävande apparatur

Den höjning, som utredningen i det föregående föreslagit i fråga om de medicinska institutionernas materielanslag, avser endast att täcka behoven

för den mera rutinbetonade forskningen och kan icke täcka stora utgifter för ny och ofta mycket dyrbar apparatur. Enligt den allmänna motivering, som tidigare givits, bör enligt utredningens mening anslagen till forsk- ningsråden avpassas med särskild hänsyn till att det skall bli möjligt att i större utsträckning än hittills genom rådsanslag tillgodose behov av för forskningen behövlig apparatur. Utredningen beräknar, att kostnaden un- der första året för detta ändamål blir 1 000 000 kronor, samt att den ökade forskningsverksamheten medför ett ökat anslagsbehov för detta ändamål, så att 2 000 000 kronor bör beräknas för andra året och 2 500 000 kronor för ett tredje år.

Kostnader för nytillkomna forskningsläkares forskning

I det följande (s. 167) föreslår utredningen inrättandet av ytterligare ett antal forskningsläkartjänster. För dessa nytillkommande tjänster erfordras även en förstärkning av forskningsrådets anslag. Denna anslagsförstärk— ning beräknar utredningen till 30 000 kronor per år och forskningsläkar- befattning. Då enligt utredningens förslag ytterligare fem dylika befatt— ningar skall tillkomma under vart och ett av de närmaste tre budgetåren, erfordras för detta ändamål en årlig anslagshöjning med 150 000 kronor.

Forskningsgrupper vid rådet

En av de viktigaste vägar, som rådet bör utnyttja i fortsättningen, är att genom uppsatta arbetsgrupper av större eller mindre omfattning intensi- fiera forskningsarbetet inom områden, som av olika skäl anses väsentliga, eller få igång arbete på fält som hittills inte bearbetats. Rådet har redan i sin verksamhet med framgång använt sig av sådana arbetsgrupper. I fram- tiden torde denna form av understöd behöva utökas, och man måste förutse att ledaren för sådana grupper kan vara på professors, laborators eller docents kompetensnivå. Arbetsuppgiftens omfattning kommer att göra det nödvändigt med sådana grupper av högst olika storleksordning. Med hänsyn till kostnaden för befintliga institutionsenheter av olika storlek torde det vara riktigt att för en dylik grupp räkna som normalkostnad ett belopp på drygt 100 000 kronor per år (i denna summa ingår även forsknings- ledarens lön). Utredningen beräknar, att det för det medicinska rådets del under de närmaste åren genomsnittligt kommer att behöva inrättas fem nya dylika grupper per år. Kostnaden härför beräknar utredningen sålunda till 600 000 kronor för budgetåret 1959/60, 1 200000 kronor för budgetåret 1960/61 och 1 800 000 kronor för budgetåret 1961/62.

De kostnader, som beräknats i det föregående, sammanställes i tablån på sid. 167.

I fjärde kapitlet har utredningen dels föreslagit särskilda anslag under universitetens och karolinska institutets avlöningsanslag, avsedda att möj- liggöra för e. o. docenter och forskardocenter att anställa viss biträdesper-

Budgetår 1959/60 1960/61 1961/62

Nuvarande anslag .................... 4 000 000: _ 4 000 000: _ 4 000 000; _ Allmän ökning av anslaget ............ 400 000: — 800 000: _ 1 200 000: — Anslag till större apparaturer .......... 1 000 000: _ 2 000 000; — 2 500 000: _ Kostnader för arbetsenheter (professors-

till docentnivå) .................... 600 000: _ 1 200 000: _ 1 800 000: _

Forskningsanslag till forskningsläkarna . 150 000: _ 300 000: _ 450 000: _

6 150 000: _ 8 300 000: _ 9 950 000: _

sonal, dels föreslagit en överflyttning till dessa läroanstalters fasta per- sonalorganisation av viss genom rådsanslag arvodesavlönad biträdesperso— nal. Ett genomförande av dessa båda förslag medför att forskningsrådens anslagsbehov i viss utsträckning minskar. Denna minskning beräknar ut- redningen till 400 000 kronor för budgetåret 1959/60, 800000 kronor för budgetåret 1960/61 och 1 050 000 kronor för budgetåret 1961/62.

Under hänvisning till ovan redovisade beräkningar föreslår utredningen, att till statens medicinska forskningsråds förfogande måtte ställas anslag (inklusive medel till täckande av rådets förvaltningskostnader) med följande belopp under de närmaste tre budgetåren

1959/60 1960/61 1961/62 5 750 000 kronor 7 500 000 kronor 8 900 000 kronor

Forskningsläkartjänster

De av rådet disponerade forskningsläkartjänsterna har visat sig mycket betydelsefulla för att stimulera den medicinska forskningen på skilda fält och väl lämpade att tjäna som instrument i samband med rådets initiativ på olika områden. Utredningen föreslår, att utbyggnaden av denna orga- nisation fortsätter i enlighet med vad rådet självt begärt. Utredningen fin— ner dock att den hittillsvarande begränsningen till kliniska forsknings- områden inte längre bör gälla. Det är för det första mycket svårt att be- stämt säga, var gränsen går mellan en klinisk och en teoretisk forsknings— uppgift inom medicinen. För det andra föreligger ett starkt behov av denna typ av tjänster även på de teoretiska ämnesområdena, där sådana forsk- ningsgrupper skulle kunna tjäna som underlag inom grundforskningen för senare tillämpning på det kliniska fältet. Utredningen föreslår därför, att i fortsättningen ifrågavarande tjänster benämnes endast forskningsläkar- tjänster och att åtminstone en viss del av dem efter rådets beslut även får utnyttjas för de teoretiska områdena av medicinen. Hittills har 15 forsk- ningsläkartjänster inrättats. Utredningen föreslår, att under vart och ett av budgetåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62 inrättas fem nya sådana befatt- ningar. Härigenom skulle det medicinska rådet år 1961/62 disponera 30 forskningsläkartjänster.

Försvarsmedicinsk forskning

I fråga om den försvarsmedicinska forskningen har statens medicinska forskningsråd i sin petitaskrivelse för budgetåret 1958/59 anfört, att orga— nisationen av understödet till denna forskning bör upptas till prövning av universitetsutredningen. Denna hemställan torde ha gjorts av rådet med tanke på den ökade betydelsen av den försvarsmedicinska forskningen och med hänsyn till olägenheten i att flera olika organisationer nu ur olika synvinklar behandlar dessa frågor. Det torde för närvarande vara oklart, hur samverkan mellan försvarsmedicinska nämnden, flyg— och navalmedi- cinska nämnden och försvarets forskningsanstalt i framtiden bör organise- ras. Utredningen har för sin del icke kunnat taga ställning till dessa i sina detaljer synnerligen invecklade frågor, vilka även berör flera departement. Utredningen föreslår, att en särskild kommitté snarast tillsättes med upp- drag att företa en förutsättningslös utredning av organisationen av den försvarsmedicinska forskningen.

C. Humanistiska fondens nämnd 1. Inledning Humanistiska fondens nämnd fungerar sedan 1947 som humanistiskt forsk- ningsråd. Från och med det året erhöll nämligen nämnden ett årligt stats- anslag å 600 000 kronor till främjande av humanistisk forskning. Till detta anslag skall dock läggas avkastningen av humanistiska fonden. Denna fond bildades i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut av den 22 oktober 1927. På initiativ av dåvarande kronprinsen Gustaf Adolf och dåvarande riksantikva- rien Sigurd Curman ingav Vitterhets-, Historie— och Antikvitetsakademien den 21 maj 1927 till Kungl. Maj:t en framställning i vilken man anhöll att de 5. k. överskottsmedlen på penninglotterierna skulle överlämnas till akademien för bildande av en fond, vars ränteavkastning skulle användas till främjande av svensk humanistisk forskning. Fonden skulle benämnas Humanistiska fonden. I denna framställning instämde rektorerna för Upp- sala och Lunds universitet, Göteborgs högskola och prorektor för Stock— holms högskola. Akademiens framställning bifölls.

Överskottsmedlens överlämnande till Humanistiska fonden upphörde emellertid sedan de av Kungl. Maj:t koncessionerade privata lotterierna upphört i och med inrättandet år 1938 av det statsägda Svenska penning- lotteriet. Vid denna tidpunkt hade fonden tillförts ett kapital å 6103 343 kronor. Detta kapital hade år 1947 stigit till 7 953 263 kronor. Sedan dess har fonden inte vuxit. Ränteavkastningen från fonden utgör nu årligen cirka 350 000 kronor. Denna avkastning jämte det särskilda statsanslaget utgör de av humanistiska fondens nämnd disponerade medlen. Ur dessa medel utgår från den 1 juli 1957 även anslag till stöd åt humanistiska och teologiska tidskrifter.

2. Nämndens sammansättning och arbetssätt

Nämndens verksamhet bestämmes genom ett den 30 juni 1947 utfärdat reglemente med ändringar av den 18 maj 1951 och den 4 juni 1954. Enligt det gällande reglementets & 6 består nämnden av ordförande och vice ordförande, förordnade av Kungl. Maj:t, samt av ytterligare åtta ledamöter av vilka akademiens båda klasser utser vardera en och akademien in pleno en. Humanistiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund utser vardera en medlem, filosofiska fakulteten vid universitetet i Göteborg en och den humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola en. Därjämte utser de teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund gemensamt en ledamot.

För samtliga ledamöter, utom ordföranden, utses personliga suppleanter, som inträder vid förfall för ordinarie ledamot. Ledamöterna och supplean- terna utses för en tid av fem år. Ledamot som innehaft mandat under två på varandra följande perioder må icke vid andra mandatperiodens utgång omedelbart återväljas. Avgår ledamot eller suppleant under mandatperio- den, utses ny ledamot eller suppleant för återstående del av densamma. För att största möjliga allsidighet i nämndens sammansättning skall upp- nås, bör de ovan angivna korporationerna samråda med varandra före valet av ledamöter i nämnden.

Enligt 5 12 äger nämnden tillkalla särskilda sakkunniga för att bereda ansökningsårenden. Denna beredning har i stor utsträckning skett genom särskilda granskningsnämnder, till vilka kallats sakkunniga både i och utom nämnden och akademien. Dessa granskningsnämnder har under år 1958 varit 14 till antalet, nämligen en i historia, en i modern och en i klassisk filologi, en i litteratur- och lärdomshistoria, en i nordisk och medeltidsarkeologi, en i lnedelhavsarkeologi, en i konsthistoria, en i etno- logi, kulturgeografi och folkminnesforskning, en i teologi, en i filosofi, psykologi och pedagogik, en i bibliografi, en i musikforskning, en i utom- europeisk arkeologi och etnografi samt en granskningsnämnd för anslag till tidskrifter. Dessutom har nämnden ett arbetsutskott.

3. Nämndens anslag och utdelande verksamhet

Det särskilda statsanslaget för främjande av humanistisk forskning har under de senaste sex budgetåren uppgått till följande belopp:

Budgetår Kronor 1952/53 .................. 600 000 1953/54 .................. 675 000 1954/55 .................. 700 000 1955/56 .................. 775 000 1956/57 .................. 850 000 1957/58 .................. 1 025 000 1958/59 .................. 1 125 000

I de två sista årens anslag ingår även anslaget till tryckning av perio- diska skrifter.

Till denna summa skall vidare läggas fondens ränteavkastning på 350 000 kronor.

Under denna period har storleken av de sökta anslagen hos fonden upp- gått till följande belopp:

Budgetår

1952/53 .................. 1953/54 .................. 1954/55 .................. 1955/56 .................. 1956/57 .................. 1957/58 ..................

Sökt belopp 2 180 900 1 952 990 1 773 974 1 868 179 1 849 063 1 934 680

Antal ansökningar

324 304 301 315 300 293

Den variation, som de sökta anslagen och antalet ansökningar visar, kan inte tillmätas någon större betydelse: Den kan bero på att man inte funnit det lönt att söka anslag. Möjligen kan även Konung Gustaf VI Adolfs 70-årsf0nd för svensk kultur ha spelat en viss roll: Många humanistiska forskare har erhållit understöd från denna fond.

De utdelade beloppen ha varit följande, fördelade på skilda ämnes- områden: 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 Ämne an- an- an- _ an- an- _ tal kronor tal kronor tal kl onor tal kronor tal kronor Historia .......... 43 283 250 36 253 440 50 278 375 38 237 489 36 248 350 Filologi A: nordiska språk 0. moderna språk. . 24 142 665 33 182 480 26 176 715 38 188 760 38 182 255 Filologi B: klassiska språk 0. allm. språkvet. . 8 27 025 6 19 115 17 55 635 12 48 620 9 24 270 Litteraturhist. och lärdomshist ....... 11 24 300 10 26 050 7 29 000 13 47 900 8 25 400 Nordisk o. medel- tidsarkeologi ...... 20 103 850 27 111 180 21 89 185 32 174 136 29 211 500 Medelhavsarkeologi 8 42 000 9 51 500 15 73 090 10 59 000 9 35 440 Konsthistoria, arki— tekturhist ......... 25 129 000 25 136 780 22 115 930 26 149 250 20 158 185 Etnologi, kultur- geografi, folkmin- nesforskning ...... 15 42 000 15 54 050 13 38 170 19 63 650 15 64 000 Teologi .......... 13 43 225 11 37 340 12 51 010 6 14 800 14 44 540 Filosofi, psykologi, pedagogik ........ 4 11 000 5 10 400 7 000 5 20 765 1 4 300 Bibliografi ........ 23 000 25 400 23 450 1 4 000 25 900 Musikforskning ... 2 10 000 4 11 700 15 600 5 15 140 18 600 Utomeuropeisk ar- keologi o. etnografi. 6 30 400 9 35 650 6 28 000 5 25 550 10 52 250 Summa 186| 911 715] 197] 955 085| 202| 981 160] 210|1 049 060| 197 1094 990

4. Utredningens förslag Organisation | Det organ som förvaltar det statliga anslaget till humanistisk forskning bör enligt utredningens mening, liksom de organ som förvaltar motsva- rande anslag till annan forskning, ha ställning som forskningsråd. Då det vidare icke synes vara motiverat att olika nämnder eller råd förvaltar medel som alla är avsedda för främjande av rent humanistisk forskning, föreslår utredningen, att humanistiska fondens nämnd ombildas till statens humanistiska forskningsråd med uppgift att förvalta både humanistiska fondens ränteavkastning och det statliga anslaget till främjande av huma- nistisk forskning. Inom detta råd bör enligt utredningens mening den humanistiska forsk- ningen vara representerad i hela sin bredd. Varje sektion av de humanis- tiska fakulteterna vid universiteten bör därför utse en ledamot av forsk- ningsrådet. I analogi härmed bör den odelade humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola utse två ledamöter, av vilka den ene bör företräda ett språkvetenskapligt ämne och den andre något av de historiskt-filosofiska sektionernas ämnen. De teologiska fakulteterna bör däremot alltjämt ge- mensamt utse en ledamot. I fråga om Vitterhets-, historie- och antikvitets— 1 akademiens representation i rådet vill utredningen ej föreslå annan änd— l ring än att en föreskrift bör intagas i rådets reglemente om att två av akade- j miens tre representanter skall företräda lärda verk (arkiv, bibliotek och j museer). Antalet valda ledamöter av det humanistiska forskningsrådet * skulle sålunda bli tolv, medan motsvarande antal är åtta i humanistiska fondens nämnd. Därtill kommer ordförande och vice ordförande, vilka, liksom i nämnden, bör utses av Kungl. Maj:t. För samtliga valda ledamöter bör utses personliga suppleanter att inträda vid förfall för ordinarie ledamot.

Utredningen anser vidare, att samtliga ledamöter av rådet bör utses för en tid av tre år. Vald ledamot, som innehaft mandat under två på var- andra följande treårsperioder, bör icke kunna omväljas för den därpå närmast följande treårsperioden.

Anslag

Det ställer sig ytterst svårt att beräkna den humanistiska forskningens expansion. I motsats till den naturvetenskapliga, medicinska, tekniska och delvis den samhällsvetenskapliga forskningen rör den sig ofta med ett » nationellt material och har en viss nationell begränsning. Det internationella * trycket är därför inte så starkt inom de humanistiska vetenskaperna och

man kan heller inte med samma framgång åberopa en internationell stan- dard som måttstock. Inte heller kan den humanistiska forskningens be- tydelse för samhället bevisas med samma klarhet som den medicinska och tekniska forskningens. Mycket allmänt kan man dock framhålla att , den standardförbättring, som de naturvetenskapliga och tekniska forsk- ningsresultaten möjliggör, måste te sig skäligen meningslös om de inte

utnyttjas både till en materiell och andlig standardhöjning. För en andlig standardhöjning spelar de humanistiska vetenskaperna en väsentlig roll.

Den humanistiska forskningen är i och för sig mindre kostnadskrävande än den naturvetenskapliga. Under förutsättning att bibliotek och arkiv finnes tillgängliga är ofta den enskilde forskarens arvode eller lön den enda större utgiften, som kan kräva anslag. En förutsättning är dock att forskaren har tillgång till källmaterial av olika slag. Därför blir den dyr- bara editions- och publiceringsverksamheten en betydande humanistisk uppgift, som kan kräva stora anslag. De publicerade källskrifterna kan inom de humanistiska vetenskaperna ses som en motsvarighet till den apparat- och laboratorieutrustning, som en naturvetenskapligt orienterad forskare kräver. Räknar man med en expansion inom de humanistiska vetenskaperna av den art att vi får flera forskare och eventuellt flera lärosäten, blir en dylik publiceringsverksamhet allt mer nödvändig. Kom- mer den inte till stånd måste forskare företaga dyra och tidsödande resor till bibliotek och arkiv och de riskerar ändå att gå i vägen för varandra.

Anslaget till främjande av humanistisk forskning bör enligt universitets- utredningens mening påverkas av bl. a. följande faktorer: 1. Genom den av utredningen föreslagna höjningen av anslaget till psykologisk och peda- gogisk forskning hör nämnden befrias från utgifter för denna typ av forskning. Tablån ovan visar dock, att anslagen för psykologi och peda- gogik raskt sjunkit. 2. Det av 1958 års riksdag beviljade anslaget för främjande av ograduerade forskares verksamhet med 285 000 kronor till de humanistiska och teologiska fakulteterna (häri inbegripes dock även ograduerade forskare inom de samhällsvetenskapliga disciplinerna) bör kunna befria nämnden från en del anslag. Hur stort anslaget till ogradue- rade humanistiska forskare kan bli, är svårt att bestämt säga, men man bör dock kunna räkna med att genom denna post cirka 150 000 kronor år- ligen tillföres humanistisk forskning. 3. Det i föregående kapitel framlagda förslaget om särskilda anslag till biträdeshjälp åt docenter innebär för den teologiska och humanistiska forskningens del en förstärkning av resur— serna med 220 000 kronor per år.

Å andra sidan räknar utredningen med att förverkligandet av dess för- slag i detta och föregående betänkande hör leda till ett ökat antal gradue— rade forskare. Detta bör i sin tur medföra större krav på forskningsanslag och ett ökat behov av publicering av både källor, avhandlingar och tid- skrifter.

Man bör ävenledes, vid en uppskattning av den humanistiska forsk— ningens anslagsbehov, taga medi beräkningen att den ovan omnämnda kungafonden för svensk kultur endast är av tillfällig natur och under 1960—talet torde vara förbrukad. Även detta medför nya krav på de av humanistiska fondens nämnd omhänderhavda medlen.

Betydande anslag utgår från humanistiska fonden till forskningsföretag, vilka är så upplagda och planerade, att de måste åtnjuta stöd under en

följd av år. Då det är fråga om publicering av källmaterial, uppslagsverk m. m., torde en sådan uppläggning vara nödvändig. Till denna kategori räknar utredningen Gustaf Adolfs akademiens dialektordbok, vilken detta budgetår erhållit 40 000 kronor, liksom även Diplomatariekommitténs ar— bete, för vilket nämnden under åtskilliga år sökt särskilt anslag med om- kring 90000 kronor. I senaste petita begär nämnden 35000 kronor för pensionering och löneförbättring åt medarbetare i detta utgivningsarbete. Vidare räknar utredningen till kategorien långsiktiga projekt det inter- skandinaviska företaget Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, för vilket nämnden beräknar ett årligt anslagsbehov av 50 000 kronor, verket Det medeltida Sverige, för vilket likaledes beräknas ett årligt anslagsbehov av 50 000 kronor, verket Sveriges kyrkor samt Svenska vitterhetssamfundets utgåva av klassiska svenska författares arbeten. För sistnämnda ändamål utgår årligen 5 000 kronor, men minst 15 000 kronor torde erfordras, om denna edition skall kunna utgivas i önskvärd takt.

Utredningen anser det angeläget att dessa arbeten slutföres. Emellertid anser utredningen det icke vara önskvärt att en alltför stor del av det statliga anslaget för främjande av humanistisk forskning bindes vid dessa stora permanenta forskningsföretag. Enligt utredningens mening bör där- för kostnaderna för vissa av dessa fasta projekt, nämligen diplomatarie— kommitténs arbete, dialektordboken samt verken Sveriges kyrkor och Det medeltida Sverige, för framtiden helt rymmas inom fondens ränteavkast- ning. För att möjliggöra detta och samtidigt öka resurserna för under- stöd åt annan forskning föreslår utredningen, att nu utgående stats- anslag, 1125 000 kronor, uppräknas med 200 000 kronor under vart och ett av de fem budgetåren 1959/60 1963/64, varigenom anslaget under bud— getåret 1963/64 kommer att uppgå till 2 125 000 kronor.

Vid avvägningen av detta förslag har utredningen tagit hänsyn å ena sidan till det ökande antalet humanistiska forskare, men å andra sidan även till att nämnden för framtiden som regel ej skall behöva lämna an- slag till pedagogisk och psykologisk forskning och att det nya anslaget till främjande av ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet samt de här föreslagna anslagen till biträdeshjälp åt docenter kommer att med- föra en i jämförelse med nuvarande förhållanden minskad belastning på nämndens anslag.

Vad särskilt beträffar förslaget att kostnaderna för vissa stora och lång- siktiga forskningsprojekt för framtiden bör rymmas inom fondens ränte- avkastning, vill utredningen erinra om att denna ränteavkastning kan be- räknas till 350 000 kronor per år och att den sålunda bör kunna möjliggöra en anslagsökning för dessa ändamål med i runt tal 50 000 kronor, så att årsanslagen skulle kunna utgå med t. ex. följande belopp:

Diplomatariekommittén 120000 (nu 106000) kronor; Dialektordboken 50 000 (nu 40 000) kronor;

Sveriges kyrkor 100 000 (nu 87 000) kronor; Det medeltida Sverige 50 000 (nu 40 500) kronor.

Med den angivna anslagsavvägningen skulle av den årliga ränteavkast- ningen återstå cirka 30 000 kronor, som kan fördelas bland andra sökande men som i princip även bör kunna användas till reglering av löner och pensioner åt forskare och biträdespersonal, knutna till de ifrågavarande fasta forskningsuppgifterna.

Under hänvisning till vad ovan anförts föreslår utredningen sålunda, att anslaget till humanistisk forskning och publiceringsverksamhet under de närmaste fem budgetåren uppräknas till följande belopp:

1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1 325 000 kronor 1 525 000 kronor 1 725 000 kronor 1 925 000 kronor 2 125 000 kronor

D. Samhällsvetenskap, rättsvetenskap, pedagogik och psykologi

1. Samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet Inledning Frågan om inrättande av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd var före- mål för utredning redan år 1943, då särskilda sakkunniga tillkallades. Sak- kunnigförslaget (SOU 1944: 19) föranledde ej någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida. Även socialvetenskapliga forskningskommittén, som tillsattes år 1945, behandlade frågan om inrättande av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd och föreslog (SOU 1946: 74), att samhällsvetenskaperna i likhet med andra områden borde ha ett centralt anslagsfördelande organ till sitt förfogande. Beträffande rådets verksamhetsområde hade kommit- tén kommit till den uppfattningen att ett för rätts- och samhällsvetenska- perna gemensamt forskningsråd borde inrättas. Proposition i ärendet fram- lades för 1947 års riksdag, som i enlighet med propositionen beslutade om inrättande av ett enbart samhällsvetenskapligt forskningsråd. Rådet in- rättades från och med den 1 december 1947.

Juristutbildningssakkunniga föreslog (SOU 1949: 52), att ett fristående rättsvetenskapligt forskningsråd skulle inrättas. I proposition till 1954 års riksdag föreslogs, att ett särskilt anslag skulle anvisas för rättsvetenskap- lig forskning. Departementschefen förordade därvid, att det samhälls- vetenskapliga forskningsrådet skulle ombildas till ett samhälls- och rätts- vetenskapligt forskningsråd. I enlighet härmed upprättades från och med den 1 juli 1954 statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd. En— ligt det av Kungl. Maj:t fastställda reglementet skulle rådet vara uppdelat på två sektioner, en samhällsvetenskaplig och en rättsvetenskaplig, med gemensam ordförande.

Sammansättning och arbetssätt

Den samhällsvetenskapliga sektionen består, förutom av ordföranden, av nio ledamöter, av vilka två utses av Kungl. Maj:t och sju representerar de

samhällsvetenskapliga ämnena. Envar av dessa sistnämnda väljes av en valgrupp bestående av samtliga professorer eller huvudexaminatorer inom ett ämne vid samtliga universitet och högskolor i riket. Därjämte ingår i valgruppen för statskunskap rektorerna vid socialinstituten, i valgruppen för statistik chefen för statistiska centralbyrån samt i valgruppen för socio— logi chefen för socialstyrelsen.

Vid val till den rättsvetenskapliga sektionen är valgrupperna i huvudsak lokala. De juridiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund väl- jer sålunda vardera en ledamot, medan en tredje väljes av stats— och rätts- vetenskapliga fakulteten vid Stockholms högskola jämte professorerna i rättsvetenskap vid handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg. Genom samråd mellan dessa tre valgrupper skall tillses, att intet ämne eller grupp av närbesläktade ämnen får mer än en representant i rådet. En fjärde leda- mot utses av Kungl. Maj:t. Den rättsvetenskapliga sektionen består sålunda, inklusive ordföranden, av fem ledamöter.

De båda sektionerna inom rådet har icke hittills hållit gemensamma sam- manträden. Samrådet mellan sektionerna har inskränkts till att ledamot i en sektion anmodats avgiva yttrande över ärende som behandlats i den andra. Inom vardera sektionen har sammanträden i regel endast hållits tre gånger om året, och i enlighet därmed har vissa terminer fastställts för ingivande av ansökningar. Rådet har endast undantagsvis tagit initiativ till undersökningar, eljest har initiativet helt legat hos dem som sökt anslag. Som sekreterare har fungerat en tjänsteman i ecklesiastikdepartementet.

Anslagens storlek

Anslagen till rådet framgår av nedanstående tablå. Ökningen av anslagen betingas delvis därav att rådet under senare år tillförts anslag för veten- skaplig publiceringsverksamhet. För budgetåret 1958/59 uppgår dessa an— slag till 50 000 kronor för samhällsvetenskap och till 35000 kronor för

Samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet. Anslag till forskning samt till tryck- ning av vetenskapliga arbeten budgetåren 1947/48—1958/59

Å Samhällsvetenskapliga sektionen Rättsvetenskapliga sektionen r

Anvisade medel Sökt belopp Anvisade medel Sökt belopp 1947/48 ............. 300 000 620 484 1948/49 ............. 300 000 531 256 1949/50 ............. 300 000 445 537 1950/51 ............. 300 000 634 016 1951/52 ............. 300 000 650 244 1952/53 ............. 300 000 645 527 1953/54 ............. 335 000 441 186 1954/55 ............. 335 000 530 109 65 000 246 035 1955/56 ............. 360 000 442 614 90 000 121 197 1956/57 ............. 360 000 790 590 120 000 175 547 1957/58 ............. 360 000 642 784 135 000 184 893 1958/59 ............. 385 000 145 000

rättsvetenskap. Bortser man från dessa publiceringsanslag, har anslaget till samhällsvetenskaplig forskning stigit med knappt 12 procent, sedan verksamheten påbörjades budgetåret 1947/48. Levnadskostnaderna har samtidigt stigit med omkring 50 procent, och realvärdet av anslaget för samhällsvetenskaplig forskning har sålunda sjunkit till omkring 70 procent av vad det var under rådets första verksamhetstid.

Såsom framgår av tablån har inom rådets båda sektioner de sökta ansla— gens sammanlagda belopp avsevärt överstigit de för respektive budgetår anvisade medlen. Det genomsnittliga anslagsbeloppet, publiceringsanslagen inräknade, har under de senaste åren legat så lågt som vid 3 800 kronor inom den samhällsvetenskapliga sektionen och 3 400 kronor inom den rätts— vetenskapliga. Ej heller anslagens genomsnittliga storlek har ökats såsom man kunnat vänta med hänsyn till penningvärdets fall. Endast i ett mindre antal fall har de individuella anslagen uppnått eller överstigit 10 000 kronor.

I nedanstående tablå har de av forskningsrådet under budgetåren 1947/48 —1956/57 beviljade anslagen fördelats på de skilda samhällsvetenskapliga respektive rättsvetenskapliga forskningsområdena.

Samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet. Fördelning på skilda ämnen av under budgetåren 1947/48—1953/54 samt 1954/55—1956/57 beviljade anslag

A. Samhällsvetenskapliga sektionen

Natio— Ekono— Före- . Stats- Sta- Kultur- . . naleko- misk tags— _ kunskap tistik geografi Socwlogi Summa nomi hist. ekonomi 1947/48— 1953/54 Antal anslag. . . 89 10 31 128 52 171 156 627 Totalbelopp . . . 277 968 28 270 164 750 365 170 161 131 460 266 656 584 2 085 869 Genomsnittligt anslag ...... 3 123 5 315 2 853 3 099 2 692 4 209 3 327 1954/55— 1956/57 Antal anslag. . . 23 33 19 70 29 80 60 314 Totalbelopp . . . 77 950 102 635 103 555 260 905 70 840 306 665 270 255 1 192 805 Genomsnittligt anslag ...... 3 389 3 110 5 450 3 727 2 442 3 833 4 504 3 798 B. Rättsvetenskapliga sektionen .. . Interna- Förvalt- gkmsi mems' Civilrätt tionell nings- Stim" ”99655— Summa istoria ratt .. .. ratt ratt ratt ratt 1954/55— 1956/57 Antal anslag. . . 12 7 34 10 8 11 17 99 Totalbelopp . . . 40 260 23 610 104 531 24 015 40 500 39 485 61 995 334 396 Genomsnittligt anslag 1954/57 3 355 3 372 3 074 2 401 5 062 3 589 3 646 3 377

I forskningsarbeten, som understötts av rådet, har ibland intervjuunder— sökningar ingått. Antalet sådana undersökningar tenderar att öka, särskilt inom ämnet statskunskap. Då intervjuundersökningarna i regel är mycket kostsamma, kan i nuvarande läge endast enstaka sådana undersökningar årligen understödjas av rådet. Jämväl ansökningarna om anslag till andra typer av fältundersökningar har ökat i antal, isynnerhet inom ämnena ekonomisk geografi och ekonomisk historia. Även dessa undersökningar fordrar relativt stora bidrag.

2. Statens psykologisk- pedagogiska institut Tillkomst, organisation och anslag Statens psykologisk-pedagogiska institut upprättades den 1 november 1944 efter beslut av 1944 års riksdag. Detta beslut hade föregåtts av ett fler- tal utredningar och yttranden. Behovet av ett särskilt institut för forskning och praktisk försöksverksamhet på skolans område hade redan år 1934 tagit sig uttryck i bildandet av »Föreningen för psykologisk—pedagogiska institu— tet». Denna förenings styrelse framställde år 1935 ett förslag till upprättande av en fast institution för pedagogisk-psykologisk forskning och försöks- verksamhet, vilket av Kungl. Maj:t överlämnades till 1936 års lärarutbild- ningssakkunniga. Dessa föreslog i sitt år 1938 avgivna betänkande, att insti— tutet skulle upprättas med anknytning dels till nyssnämnda förening, dels till skolöverstyrelsen. Institutet skulle vara enskilt men erhålla statsbidrag.

1940 års Skolutredning föreslog, att ett statligt psykologisk-pedagogiskt institut skulle inrättas från och med budgetåret 1944/45. Förslaget upptogs av Kungl. Maj:t i proposition 1942: 255, vilken emellertid i denna del icke bifölls av riksdagen.

I slutet av år 1943 väcktes institutfrågan på nytt av skolöverstyrelsen. som framhöll betydelsen av att institutet snarast måtte upprättas. Som ange— lägna arbetsuppgifter för institutet nämnde överstyrelsen psykologisk-peda— gogisk forskning, utarbetande av pedagogiska och psykologiska undersök— ningsmetoder samt kursverksamhet i psykologi, pedagogik, skolmedicin m. m. för lärare. Kungl. Maj:t (proposition 1944: 207) och riksdagen följ— de i huvudsak överstyrelsens förslag, vilket alltså ledde till institutets upp- rättande samma år.

För sitt första verksamhetsår, 1944/45, tilldelades institutet ett reserva— tionsanslag om 15500 kronor, varav 10000 kronor skulle disponeras för undersökningar och kurser. Under budgetåren 1945/46—1951/52 anvisades årligen 65 000 kronor för detta ändamål. Därefter har anslaget successivt höjts och utgick budgetåret 1956/57 med 160 000 kronor. Av dessa medel har institutet årligen utdelat 20 000 a 25 000 kronor i forskningsanslag för främjande av sådan vetenskaplig verksamhet på det psykologisk-pedago— giska området, som haft direkt inriktning på skolans behov.

I samband med beslutet om en pedagogisk forskningsinstitution vid den första lärarhögskolan kom psykologisk-pedagogiska institutets framtida utformning att bli föremål för nya utredningar. Sålunda föreslog psykolog- utredningen i betänkandet »Psykologisk utbildning och forskning» (SOU 1955: 11), att institutets forskningsverksamhet och kursverksamhet skulle överföras till lärarhögskolan. Dess uppgift att fördela forskningsanslag borde enligt utredningen överföras till ett föreslaget nyupprättat forsk— ningsråd för psykologi och pedagogik. Institutet skulle med andra ord nedläggas. I 1957 års statsverksproposition (åttonde huvudtiteln, s. 432— 434) föreslogs dock, att institutet tills vidare skulle bibehålla sin uppgift att fördela medel till enskilda forskare och forskningsinstitutioner.

Den 1 juli 1957 omorganiserades således institutet, varvid dess uppgift — utöver att vara huvudman för pedagogiska biblioteket _ kom att be— gränsas till fördelning av forskningsanslag för främjande av psykologisk och pedagogisk forskning i allmänhet. Till detta ändamål anvisades för budgetåret 1957/58 ett nytt reservationsanslag med benämningen Psykolo- gisk och pedagogisk forskning. Detta anslag upptages i riksstaten för bud- getåret 1958/59 med 180 000 kronor.

Enligt institutets reglemente utövas ledningen av institutet av en sty- relse bestående av sju ledamöter, nämligen

en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande; ytterligare fem av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter, av vilka två skall vara professorer vid universitet eller vid Stockholms högskola —— den ene i peda— gogik och pedagogisk psykologi och den andre i psykologi — och tre skall representera den psykologiska och pedagogiska forskningens viktigaste tillämpningsområden; samt

professorn i praktisk pedagogik vid lärarhögskolan i Stockholm. De två ledamöter, som skall vara professorer i pedagogik och pedagogisk psykologi respektive psykologi utses efter gemensamt förslag av professo- rerna i angivna ämnen vid universiteten och Stockholms högskola.

Mandattiden är för de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna begränsad till högst tre år.

Institutets förvaltningskostnader för dess forskningsrådsverksamhet om- fattar för närvarande endast arvode åt styrelsens ordförande samt ett be- lopp på 1 000 kronor till ersättning för särskilda utredningar. Sekretariatet skötes utan särskild ersättning av forskningssekreteraren vid lärarhögsko- lan med biträde av ett av högskolan avlönat kanslibiträde.

Förhållandet mellan sökta och utdelade anslag under de senaste åren re- dovisas i tablån på sid. 179.

1957 års ansökningsbelopp torde vara mycket lägre än det faktiskt före- liggande behovet av forskningsmedel. Man kan nämligen räkna med att institutets omorganisation under detta år, då dess uppgifter beträffande anslagsutdelning utökades till att omfatta psykologisk och pedagogisk

Utdelade anslag År Sokta anslag k r procent av sökta rono belopp 1950 ............................... 36 000 16 000 44 1051 ............................... 39 000 13 000 33 1952 ............................... 35 000 16 000 46 1953 ............................... 67 000 22 000 33 1954 ............................... 110 000 29 000 26 1955 ............................... 182 000 62 000 34 1956 ............................... 212 000 81 000 38 1957 ............................... 348 000 129 000 37

forskning i allmänhet, inte blivit tillräckligt beaktat av forskarna. Vidare synes kännedomen om de små medelsresurserna avskräcka många från att söka ett på en fullständig ekonomisk kalkyl grundat belopp. Detta fram- går vid genomläsning av ansökningshandlingarna, vilka ofta upptar endast delkostnader för en undersökning.

Arbetsuppgifter

Institutets styrelse har i skrivelse till universitetsutredningen sammanfat- tat sina synpunkter på det aktuella behovet av psykologisk och pedagogisk forskning på följande sätt:

Med den utveckling mot alltmer komplicerade förhållanden som samhället undergår har de mänskliga anpassningsproblemen fått ständigt ökad aktualitet. Om man i likhet med psykologutredningen ser psykologien som ett av de vikti- gaste hjälpmedlen att komma till rätta med dessa problem, måste man också betona det stora och ständigt ökande behovet av psykologisk och pedagogisk forskning.

Liksom inom övriga discipliner måste man på psykologiens område bedriva såväl grundforskning som målforskning för utvinnande av säkra och tillämpbara forskningsresultat. Den grundläggande forskningen, som alldeles självklart skall vara helt fri och obunden av krav på ett omedelbart nyttogörande av vunna resultat, bör i huvudsak ligga vid universitetens och högskolornas institutioner, under det att målforskningen borde kunna tillgodoses inom andra institutioner med speciell inriktning på olika tillämpningsområden. Emellertid måste man beträffande psykologien, som är mycket ung som självständig vetenskapsgren, framhålla, att denna uppdelning på olika forskningsarter är nästan omöjlig att genomföra i verkligheten. Många, för att inte säga nästan alla målforsknings- projekt av betydelse rymmer i sig ofta mycket komplicerade problem av grund- forskningskaraktär, vilka måste lösas för att projektet skall kunna genomföras på ett framgångsrikt sätt. Denna forskningens dubbelsidighet är avsevärt mera accentuerad inom psykologien och pedagogiken än inom äldre discipliner, där fundamentala problem lösts i större utsträckning.

Behovet av omfattande grundläggande forskningsverksamhet på psykologiens område är sålunda mycket stort redan av det skälet att behovet av tillämpbara forskningsresultat är ständigt ökande. Inom ramen för universitetsinstitutioner- nas nuvarande resurser kan varken det förra eller det senare behovet av forsk— ning tillfredsställas. Personalen är under terminerna nästan helt upptagen av

undervisning. Detta medför, att betydelsefulla men arbetskrävande forsknings- uppgifter helt enkelt inte kan utföras på grund av tidsbrist. Dessutom är många av psykologiens viktigare problemområden av sådan art, att framgångsrik forsk— ning inom desamma förutsätter kostnadskrävande, långsiktigt planerade under- sökningar, som tar flera år att genomföra. Ofta har problemen sådan räckvidd, att man inte kan lösa dem på annat sätt än med lagarbete, dvs. genom insatser av flera kvalificerade forskare under intimt samarbete. Med den arbetsbelastning som utbildningsinstitutionernas personal för närvarande har, kan man knappast räkna med någon väsentligt ökande forskningsinsats från deras sida, om inte forskarna kan få ekonomiskt stöd i den utsträckning att de odelat kan ägna sig

åt forskningsverksamhet. En insats från samhällets sida —— utöver de nuvarande anslagen till utbildningsinstitutionerna — är sålunda av den allra största be- tydelse.

Inledningsvis antyddes att samhällets behov av praktiskt verksamma psyko- loger är ständigt växande. Tillgången på mätinstrument och metoder för full- görande av de praktiskt psykologiska arbetsuppgifterna är redan i nuläget alltför knapp. Denna omständighet talar för en intensifierad forskning inom olika till- lämpningsområden med direkt inriktning på bl. a. utarbetande av för området speciella undersökningsmetoder och instrument. Utbildning av forskare för så- dana specialiserade uppgifter kan knappast ske i önskad omfattning med nuva- rande resurser. Det framstår därför som synnerligen angeläget att psykologisk- pedagogiska institutet i likhet med vissa nu arbetande forskningsråd hade möj- ligheter att t. ex. genom anställande av forskningsstipendiater kunna verka för en effektivare forskning och utbildning i detta sammanhang. Att forskningen och sålunda även forskarutbildningen har ett intimt samband med tillämpningen är i och för sig ett alltför självklart påpekande för att behöva göras, men det har inte så sällan visat sig, att denna synpunkt blivit obeaktad, när kravet på prak- tiskt verksamma psykologer blivit framfört. Skall psykologien få tillfälle att i ökad utsträckning göra de insatser, som man väntar sig och som den har förut- sättningar för, måste en väsentlig förstärkning av dess resurser krävas inte minst beträffande forskarutbildningen.

Vissa för psykologien specifika forskningsområden är, som redan tidigare fram— hållits, av den arten att synnerligen tids— och kostnadskrävande undersökningar måste företagas. Med nuvarande akademiska befordringspolitik, som ofta gynnar mångsidigheten mera än specialiseringen och som hittills i inte tillräcklig grad beaktat vetenskapligt lagarbete, synes många lovande forskare hellre vilja ägna sig åt studier som kan beräknas ge resultat inom en snar framtid t. ex. i form av en tryggad anställning än ta upp problem som kräver många års forskningar. Inom sådana områden borde psykologisk-pedagogiska institutet självt kunna ta initiativ till forskning genom att anslå medel för t. ex. täckande av löneförluster för en kvalificerad forskare under en viss tid och även garantera medel för till- räcklig biträdespersonal. I vissa fall torde samarbete med något forskningsråd som representerar angränsande discipliner kunna etableras. Gynnsam erfarenhet av sådan framstimulerad forskningsverksamhet finns på andra områden.

För att vunna forskningsresultat skall kunna utnyttjas eller tillämpas på ett rationellt sätt fordras bättre publiceringsmöjligheter än nu. Även på detta om- råde synes psykologisk-pedagogiska institutet kunna göra stora insatser, t. ex. i form av publiceringsanslag åt enskilda forskare eller stöd åt någon tidskrift med hög kvalitet och god spridning. Hittills har institutet endast undantagsvis kunnat bevilja medel för sådana ändamål.

Av skäl som tidigare redovisats har många för psykologien och pedagogiken

mycket angelägna forskningsuppgifter hittills inte beaktats i tillräcklig utsträck- ning. Här nedan har _ utan anspråk på fullständighet — angivits några exempel på väsentliga forskningsuppgifter, vilka nämnts vid diskussion med ledamöter och suppleanter av institutets styrelse.

Utvecklingsprocessen framför allt efter den obligatoriska skolåldern; konstruktion av instrument för kartläggning av anlag för olika yrken; yrkesanpassningsproblem; forskning inom gränsområdet fysiologi-psykologi-zoologi-medicin; forskning rörande lärostoff och undervisningsmetoder; historiska och sociala aspekter på skolväsendet i olika länder; psykologisk forskning rörande åldrandets problem; rekrytering och utbildning av ungdomsledare; lärarlämpligheten ; skolans differentieringsproblem; specialklassundervisningens effekt; kvarsittningsproblemet i skolan;

läroboksforskning; mognadsundersökningar;

psykologiska problem i anslutning till kortare arbetstid och ökad automatisering av produktionsprocessen.

Flertalet av nämnda forskningsuppgifter, av vilka en del hittills inte alls berörts av svensk psykologisk forskning, torde knappast kunna genomföras av enskilda forskare med anslag enligt institutets hittillsvarande utdelningspraxis. Därtill är de alltför långsiktiga, arbets- och kostnadskrävande.

3. Utredningens synpunkter och förslag Organisatoriska frågor I det följande föreslår utredningen en betydande ökning av insatserna för samhällsvetenskaplig, rättsvetenskaplig och psykologisk—pedagogisk forskning. Detta aktualiserar också vissa organisatoriska problem. För det första vill utredningen understryka behovet av samordning av rådsverksamheten inom hela det område, som här berörts. För en sådan samordning mellan samhällsvetenskap och rättsvetenskap är redan sörjt genom sektionsuppdelning inom ett råd under gemensam ordförande och med gemensamt sekretariat. Ett minst lika intimt samband föreligger emellertid mellan psykologisk—pedagogisk forskning å ena sidan och sam- hällsvetenskaplig forskning å den andra. Detta framgår klart av den lista på angelägna psykologisk-pedagogiska forskningsuppgifter som återgivits i det föregående. Flertalet av de frågor som där upptagits står på gränsen till olika samhällsvetenskaper, speciellt sociologi och statistik. Enligt ut- redningens uppfattning förutsätter därför en utvidgning av den med råds- medel finansierade forskningen att organisatoriska åtgärder vidtages för en samordning, som kan verka ömsesidigt befruktande på forskningen. För det andra uppstår, när verksamheten utvidgas, vissa frågor om rå- dens lämpliga sammansättning. De anslagsfördelande myndigheterna är, som framgår av det föregående, mycket olika sammansatta. Samhälls-

vetenskapen företrädes av en sektion med tio medlemmar, flertalet repre- senterande enskilda samhällsvetenskapliga ämnen och valda av samtliga representanter för motsvarande ämne i riket. Rättsvetenskapen represen- teras åter av en sektion med fem ledamöter, de flesta valda av lokala fakulteter med vissa garantier för spridning på olika juridiska ämnen. Psykologisk—pedagogiska institutets styrelse består av sex ledamöter av vilka flertalet utses av Kungl. Maj:t efter förslag av en akademisk valgrupp.

Den mest ändamålsenliga organisationsformen är enligt utredningens uppfattning, att psykologisk—pedagogiska institutet inordnas som en tredje sektion inom samma forskningsråd som nu behandlar samhälls- och rätts- vetenskap. Ordförande och sekretariat hör vara gemensamma för samtliga sektioner. Två eller tre av de i ett sådant utvidgat forskningsråd ingående sektionerna kan vid behov sammanträda gemensamt. Gränsärenden kan handläggas i den sektion, som ordföranden bestämmer och om så befinnes lämpligt i närvaro av ledamöter från annan sektion eller sedan ledamöter av denna avgivit yttrande.

Utredningen föreslår i angivet syfte, att samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet och styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet sam— manslås till ett forskningsråd, uppdelat på tre sektioner med gemensam ordförande och gemensamt sekretariat. Med hänsyn till att ämnena peda- gogik och psykologi icke brukar innefattas i den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen bör det nya forskningsrådet ges ett namn, som kan sägas täcka även dessa ämnen. Utredningen föreslår namnet statens råd för sam— hällsforskning. För att undvika sammanblandningar bör vidare den sam- hällsvetenskapliga sektionen benämnas den socialvetenskapliga sektionen. De övriga sektionerna bör benämnas den rättsvetenskapliga sektionen och sektionen för pedagogik och psykologi.

I samband med att styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet om- bildas till en sektion av statens råd för samhällsforskning synes det peda- gogiska biblioteket i Stockholm i enlighet med psykologutredningens för- slag böra överföras till Stockholms högskola.

Vid den föreslagna omorganisationen bör man vidare enligt utredningens mening eftersträva en något större likformighet i sektionernas samman- sättning, i den mån detta befrämjar en god kontakt med forskningen respektive underlättar en samordning av sektionernas verksamhet.

Särskilt bör uppmärksammas, att den nuvarande samhällsvetenskapliga sektionen torde vara alltför stor för att möjliggöra de tätare samman— träden, som en utvidgad och samordnad verksamhet förutsätter. Även från andra synpunkter torde en omläggning av sektionens sammansätt- ning vara ändamålsenlig. Det är visserligen en fördel att inom sektionen samtliga grenar av samhällsvetenskapen är företrädda. Men denna fördel begränsas i praktiken därav, att valgruppen för varje ämne erfarenhets- mässigt har hemfallit åt en relativt mekanisk rotationsprincip, enligt vilken

i tur och ordning olika lärosäten blir företrädda med sin ämnesrepresen- tant. Vid ett sådant förfarande kan man inte alltid räkna med att den valde intar en central ställning inom den aktuella forskningen. Ett effek— tivare valsystem synes vara, att varje universitets— och högskoleort utser en representant i sektionen, varvid genom samråd kan tillses att samma ämne ej blir representerat på olika orter. Antalet ledamöter kan därmed reduceras till sex jämte ordföranden. En relativt allsidig representation skulle kunna uppnås, om man tillsåge att de valda fördelades på exempel- vis statistik, statskunskap samt grupperna sociologi-kulturgeografi och nationalekon01ni-företagsekonomi-ekonomisk historia. Förutsättningen för att en sådan organisation skall bli effektiv är emellertid, att rådet bereds möjligheter att anlita sakkunniga specialister. Önskvärt är även att mera krävande ärenden kan beredas av särskilda kommittéer, representerande enskilda forskningsområden. Sådana kommittéer skulle samtidigt tillgodose behovet av samråd rörande aktuella forskningsuppgifter mellan ett visst ämnes företrädare på olika orter.

Under hänvisning till det ovan anförda föreslår utredningen att antalet ledamöter i den socialvetenskapliga sektionen minskas från nio till sex (ordföranden oräknad), av vilka två utses av Kungl. Maj:t, medan åter- stående fyra utses genom val på så sätt att de nuvarande valmännen jämte övriga ordinarie akademiska lärare i ifrågavarande ämnen vid universiteten, Stockholms högskola och handelshögskolorna bildar fyra lokala valgrupper, vilka vardera utser en ledamot av sektionen. I reglementet bör vidare in— ryckas föreskrift 0111 att val skall föregås av samråd mellan valgrupperna i syfte att tillgodose behovet av differentierad ämnesrepresentation.

Beträffande den rättsvetenskapliga sektionen föreslår utredningen endast den ändringen, att antalet av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter höjes från en till två (ordföranden oräknad).

I fråga om sektionen för pedagogik och psykologi föreslår utredningen följande sammansättning: Förutom ordföranden sex ledamöter, av vilka två utses av Kungl. Maj:t och de fyra återstående utses genom val på så sätt att de historisk—filosofiska sektionerna vid universiteten och den huma— nistiska avdelningen vid Stockholms högskola vardera utser en ledamot. Med hänsyn till att denna sektion endast omfattar två ämnesområden, synes särskild föreskrift om differentierad ämnesrepresentation vara obehövlig.

Samtliga ledamöter av de olika sektionerna bör utses för en tid av tre år. Den som varit ledamot av sektion under två omedelbart på varandra följande treårsperioder bör icke kunna utses till ledamot för den därpå närmast följande treårsperioden.

Anslag. Särskilda forskarbefattningar

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har under ett årtionde de anslag som genom forskningsrådet ställts till förfogande för samhälls—

vetenskaplig forskning endast obetydligt ökats till sitt nominella belopp; realvärdet har som en följd av den allmänna prisstegringen väsentligt reducerats. Några förändringar i denna forsknings uppgifter och allmänna villkor som motiverar en sådan nedgång har icke inträtt. Tvärtom har under det senaste årtiondet en allmän utbyggnad ägt rum av de akade- miska forskningsresurserna och forskningsbehoven på detta område. Sär- skilt må erinras om utvecklingen av de sociologiska institutionerna och den sociologiska forskningen samt om statistikens utveckling mot en större akademisk bredd. Som en minimifordran kan man därför uppställa att realvärdet av anslagen för samhällsvetenskap bör återställas till sin tidigare nivå. Utredningen uppskattar kostnaden för denna >>nollställning>> till omkring 100 000 kronor.

Utvecklingen inom samhällsvetenskapen kräver emellertid även en fort- löpande ökning av anslagen för forskning på detta område. Man måste sålunda räkna med en fortsatt tillväxt och differentiering av de samhälls- vetenskapliga ämnenas representation vid universitet och högskolor. Bland annat blir detta en följd därav att företagsekonomi nu införts som examens- ämne inom de filosofiska fakulteterna.

Hänsyn måste även tagas till att modern samhällsforskning i växande utsträckning inriktas på fältstudier, som blir relativt dyrbara. Stora stat- liga och privata anslag, långt större än rådsanslagen, utgår visserligen på andra vägar till samhällsvetenskaplig forskning. Här må sålunda erin- ras om den forskning som utföres av det statliga konjunkturinstitutet, av andra statliga verk med administrativa huvuduppgifter, samt av ut- redningsinstitut finansierade av det privata näringslivet. Men vid sidan härav finns behov av en obunden forskning vid de akademiska institu- tionerna med deras växande personella resurser. I viss utsträckning kom- mer väl även i fortsättningen mera kostnadskrävande undersökningar att bekostas med andra medel än de som står till forskningsrådets förfogande. Enligt utredningens uppfattning bör man därför tills vidare nöja sig med att öka forskningsrådets resurser i en omfattning som möjliggör en mera kontinuerlig utvidgning av verksamheten beträffande såväl antalet anslag som anslagens medelbelopp; utredningen föreslår att denna ökning under de närmaste tre åren anslås till 10 procent per är, samtidigt som anslagets ursprungliga realvärde återstålles. Skulle större behov av dyrbara fält- undersökningar anmäla sig, får man ta upp frågan om en snabbare ökning av anslagsramen.

Ett typiskt förhållande för samhällsvetenskapen är, att dess represen- tanter i växande utsträckning infogas i administrativa och utredande be- fattningar inom statlig och kommunal organisation. Genom sin praktiska verksamhet kan dessa personer antagas ha särskilt goda förutsättningar att utföra för samhället värdefull forskning. Sådana personer återfinns bland annat i de statistiska verken, i arbetsmarknadsorgan, bostadspoli-

tiska organ, regionala planeringsorgan och kommunala förvaltningar. Det framstår som ett angeläget samhällsintresse, att denna potentiella forskar- reserv skall kunna under viss tid frigöras för mera djupgående samhälls- forskning och under denna tid befrias från sina ordinarie tjänsteåliggan— den. Under sådana forskningsperioder kan även till ömsesidig båtnad kontakt knytas mellan den akademiska verksamheten och de för forskning friställda tjänstemännen. Forskningsbegävade samhällsvetare som kanske alltför tidigt avbrutit sin vetenskapliga verksamhet skulle därigenom kunna för en tid åter knytas till den akademiska forskningsverksamheten.

Utredningen räknar med att här antydda behov delvis kommer att kunna tillgodoses inom ramen för det förstärkta anslag utredningen föreslår för den socialvetenskapliga sektionen inom statens råd för samhällsforskning. Men utredningen vill därutöver föreslå att för detta ändamål inrättas ett antal samhällsforskartjänster av samma slag som de kliniska forsknings- läkarbefattningarna och sålunda avsedda att tillsättas av kanslern efter för- slag av forskningsrådet (jfr s. 163). Utredningen föreslår att som en försöks- anordning fem sådana samhällsforskartjänster inrättas under närmaste femårsperiod.

Med de sålunda föreslagna samhällsforskartjänsterna förenade utgifter för avlöningar och omkostnader bör, liksom beträffande forskningsläkar- tjänsterna, bestridas från ett särskilt anslag. Bestämmelser rörande tjäns— terna, deras tillsättande m. m. bör utformas i huvudsaklig överensstäm- melse med motsvarande bestämmelser rörande forskningsläkartjänsterna. Även anslagen till rättsvetenskaplig forskning behöver ökas i jämn takt för att svara mot växande arbetsuppgifter och forskningsresurser. Detta motiveras bland annat av den modernisering av den juridiska undervis- ningen som genomföres från och med läsåret 1958/59, och som kommer att öka fakulteternas personella forskningsresurser. Utredningen föreslår en ökning av den rättsvetenskapliga sektionens anslag med 10 % per år, under de närmaste tre budgetåren. '

Den psykologisk-pedagogiska forskningen befinner sig i ett skede av snabb utveckling. De aktuella forskningsuppgifterna, som berörts i det föregående, omspänner ett mycket stort teoretiskt och praktiskt område, och en betydande ökning av det anslag som står till psykologisk—pedago- giska institutets förfogande framstår som synnerligen angelägen. Psykolog- utredningen har uppskattat det årliga medelsbehovet för psykologisk- pedagogisk forskning till 600 000 kronor, att jämföra med 180 000 kronors anslag år 1958/59. En sådan utvidgning av forskningsverksamheten be- traktar universitetsutredningen som synnerligen angelägen. Den lär dock med hänsyn till tillgången på forskare kunna uppnås först under loppet av ett par år. Därefter bör en ytterligare utbyggnad komma till stånd.

Liksom på de medicinska och samhällsvetenskapliga områdena förelig- ger ett starkt behov att under viss tid för forskning friställa praktiskt

verksamma forskare. Härvidlag tänker utredningen bl. a. på pedagoger inom olika skolformer. I princip anser utredningen, att särskilda tjänster av samma slag som forskningsläkarbefattningarna och de ovan föreslagna tjänsterna för samhällsforskare är starkt motiverade även för det peda- gogisk-psykologiska ämnesområdet. Tills vidare synes emellertid det här antydda behovet kunna tillgodoses inom den utvidgade anslagsram, som utredningen här föreslår för forskningsrådets sektion för pedagogik och psykologi. Det bör sedan ankomma på forskningsrådet att eventuellt fram— lägga förslag rörande särskilda tjänster.

Utredningens förslag i fråga om anslag under de närmaste tre budget- åren till främjande av socialvetenskaplig, rättsvetenskaplig och pedagogisk- psykologisk forskning och publiceringsverksamhet framgår av följande sammanställning:

Anslag till forskning och publiceringsverksamhet inom Budgetår . . .. pedagogik- soc1a1vetenskap rättsvetenskap psykologi Summa 1958/59 ............. 385 000 145 000 180 000 710 000 1959/60 ............. 460 000 160 000 350 000 970 000 1960/61 ............. 540 000 175 000 550 000 1 265 000 1961/62 ............. 630 000 195 000 750 000 1 575 000

Härtill kommer behovet av anslag till det nya forskningsrådets förvalt- ningskostnader. Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd har för närvarande ett särskilt anslag för detta ändamål, i riksstaten för bud- getåret 1958/59 upptaget med 30 000 kronor. Utredningen föreslår beträf— fande statens råd för samhällsforskning liksom beträffande övriga forsk- ningsråd, att förvaltningskostnaderna bestrides från ett enda till rådets förfogande ställt anslag och att det må ankomma på Kungl. Maj:t att fast— ställa en särskild delpost för förvaltningskostnaderna och meddela erfor— derliga bestämmelser rörande dessa. Utredningen beräknar för detta ända- mål ett anslagsbehov med 50 000 kronor per år.

Till de ovan föreslagna förstärkta resurserna för främjande av social— vetenskaplig forskning bör läggas det särskilda anslag, som erfordras för de av utredningen föreslagna samhällsforskartjänsterna.

E. Statens naturvetenskapliga forskningsråd

1. Inledning I augusti 1944 tillsattes på riksdagens begäran den naturvetenskapliga forskningskommittén för att inom ecklesiastikdepartementet utreda den naturvetenskapliga grundforskningens behov. I november 1945 framlade kommittén sina förslag (SOU 1945: 48), vilka bl. a. innefattade upprät- tande av ett naturvetenskapligt forskningsråd med ett anslag på 1 000 000 kronor per år. På grundval av dessa förslag framlade departementschefen

proposition för 1946 års riksdag, vilken beslutade i enlighet med pro- positionen. Genom beslut av Kungl. Maj:t den 11 oktober 1946, inrätta- des sedan rådet från och med den 1 december 1946. Reglemente för rådet fastställdes den 31 januari 1947.

I sitt andra betänkande av den 15 november 1946 (SOU 1946: 77) före- slog naturvetenskapliga forskningskommittén, att ett särskilt anslag på 300000 kronor skulle beviljas för publicering av naturvetenskapliga ar- beten samt att en till rådet knuten publiceringsnämnd skulle inrättas för att bereda ansökningar om medel ur detta anslag samt för att på andra sätt befordra den naturvetenskapliga publiceringsverksamheten inom lan- det. Beslut i denna riktning fattades även av 1947 års riksdag. Reglemente för publiceringsnämnden samt därav föranledda mindre ändringar av rå- dets reglemente fastställdes den 9 januari 1948.

2. Rådets sammansättning och arbetssätt

Rådets sammansättning bestämmes i 5 4 i nu gällande reglemente. Denna paragraf har följande lydelse:

Rådet består av en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande samt åtta andra leda— möter, nämligen en av Kungl. Maj:t utsedd representant för den grundläggande vetenskapliga forskning, som bedrives utanför universiteten, Stockholms högskola och vetenskapsakademien, en av Kungl. Maj:t utsedd representant för den natur- vetenskapen angränsande medicinska forskningen, fyra genom val utsedda leda- möter, av vilka en väljes av envar av matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid Uppsala och Lunds universitet, matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola samt vetenskapsakademien, ävensom två av Kungl. Maj:t efter förslag, som skall av rådet framläggas sedan nyssnämnda val skett, utsedda ledamöter.

I den naturvetenskapliga forskningskommittén hade man den uppfatt- ningen att rådet borde ha en relativt liten numerär. I själva verket föreslog kommittén att rådet skulle bestå av endast fem medlemmar, ordföranden inräknad. Efter remissbehandlingen ökades emellertid rådets medlems- antal till sju, ordföranden inräknad. Av dessa ledamöter utsågs tre av Kungl. Maj:t, nämligen ordföranden, en representant för den grundläg— gande vetenskapliga forskning, som bedrives utanför universiteten, Stock— holms högskola och vetenskapsakademien samt en representant för den till naturvetenskapen gränsande medicinska forskningen. De fyra åter— stående ledamöterna utsågs genom val, nämligen av matematisk-natur— vetenskapliga sektionen vid Uppsala universitet, matematisk-naturveten- skapliga sektionen vid Lunds universitet, matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola samt vetenskapsakademien. Det kan påpekas att praxis blivit, att den ene av Kungl. Maj:t utsedde ledamoten kommit att representera antingen forskningen vid de tekniska högskolorna eller forskningen inom industrien.

Det visade sig emellertid i praktiken snart att ett råd på sju ledamöter var väl litet för att kunna medge representation av centrala vetenskapliga områden. Därtill kom en ytterligare faktor. Eftersom ledamöterna utsetts av ett antal skilda organ, var det inte alltid möjligt att så samordna dessa val, att samtidigt ämnesrepresentationen blev den bästa möjliga. Efter önskemål uttalat av rådet har därför de ursprungliga bestämmelserna ändrats på så sätt, att ytterligare två ledamöter har kommit till. Dessa två ledamöter utses av Kungl. Maj:t, men efter förslag av rådet. Detta rådets förslag avges efter det att Kungl. Maj:t och de väljande försam- lingarna utsett sina rådsmedlemmar.

I rådets reglemente är mandatperioder ej fastställda. I praxis har föl— jande mandatperioder använts: Ordföranden samt de av Kungl. Maj:t direkt utsedda två ledamöterna utses för en tid av fyra år. Övriga leda- möter utses för tre år. Omval har förekommit för en period. I princip har det ansetts att hinder ej bör möta mot förnyat omval efter en eller flera perioders frånvaro. Intet sådant fall har emellertid ännu inträffat.

Under slutet av våren, då huvudparten av ansökningarna behandlas, har arbetet sedan år 1957 av praktiska skäl måst uppdelas, så att för- beredande behandling av ansökningarna skett i två arbetsutskott —— ett för den fysisk-kemiska gruppen och ett för den biologiska. För att erhålla en mera adekvat representation av olika ämnen och högskolor har rådet i januari 1958 beslutat att med sig adjungera ytterligare tre sakkunniga. Rådet har därvid beaktat, att den naturvetenskapliga forskningen i Göte- borg blivit företrädd genom en forskare vid Chalmers tekniska högskola.

För att bevaka särskilda områden inom naturvetenskaplig forskning och för att göra utredningar och taga initiativ inom dessa områden ar- betar rådet —— förutom med den särskilda publiceringsnämnden — med en rad olika kommittéer.

3. Rådets anslag och utdelande verksamhet

Det statliga anslaget till forskningsrådet är uppdelat på ett anslag till förvaltningskostnader och ett anslag till främjande av naturvetenskaplig forskning. Inom ramen för det sistnämnda anslaget fastställer Kungl. Maj:t en särskild anslagspost för naturvetenskaplig publiceringsverksamhet.

Anslagen har fördelat sig på följande sätt under de. senaste fem budget— aren:

Stöd åt Publicerings- Förvaltnings— forskning verksamhet kostnader kronor kronor kronor 1954/55 . . . , ................... 1 400 000 365 000 64 000 1955/56 ........................ 1 800 000 365 000 69 000 1956/57 ........................ 2 250 000 405 000 86 500 1957/58 ....................... 2 750 000 405 000 100 300 1958/59 ........................ 3 340 000 415 000 107 300

Statens naturvetenskapliga forskningsråd. Fördelning på skilda ämnesområden av ur anslaget till främjande av naturvetenskaplig forskning under budgetåret 1956/ 57 beviljade medel

Forskningsanslag Reseanslag Summa kr. kr. kr. Astronomi .......................... 128 037 _ 128 037 Fysik: Experimentell fysik ................ 258 640 12 675 271 315 Matematisk fysik .................. 61 944 —— 61 944 Geofysik (utom meteorologi) .......... 166 806 940 167 746 Meteorologi ......................... 20 600 — 20 600 Biofysik ............................ 34 836 — 34 836 Geografi ........................... 4 230 16 938 21 168 Geologi och mineralogi ............... 117 197 13 607 130 804 Paleontologi ........................ 35 628 —- 35 628 Kemi: Oorganisk kemi ................... 120 999 769 121 768 Organisk kemi .................... 217 008 7 400 224 408 Biokemi .......................... 354 296 2 107 356 403 Fysikalisk kemi ................... 95 596 1 520 97 116 Zoologi: Systematisk zoologi ................ 44 698 5 050 49 748 Zoofysiologi ...................... 133 614 7 980 141 594 Mikrobiologi ........................ 6 353 — 6 353 Genetik ............................ 88 721 2 730 91 451 Limnologi .......................... 17 844 _— 17 844 Botanik: Morfologisk och systematisk botanik. 151 876 7 500 159 376 Fysiologisk och ekolog. botanik ..... 95 610 11 000 106 610 Allmänt ............................ 37 136 2 000 39 136 Summa 2 191 669 92 216 2 283 885

Tabell 13. Statens naturvetenskapliga forskningsråd. Fördelning av under budgetåret 1956/57 utdelade anslag på olika universitet och högskolor m. m.

Anslag Universitet, högskola in. in. Löner Materiel m.m. Resor Suliåma kr. kr. kr. '

Uppsala universitet ............... 372 928 92 222 70 414 535 564 Lunds universitet ................ 280 516 52 609 19 300 352 425 Göteborgs universitet ............. 39 668 11 472 — 51 140 Stockholms högskola .............. 311 281 76 792 40 537 428 610 Tekniska högskolan, Stockholm. . . . 180 523 16 216 2 650 199 389 Chalmers tekniska högskola ........ 22 812 _ 3 188 26 000 Karolinska institutet ............. 70 212 56 962 5 400 132 574 Veterinärhögskolan ............... 5 600 —- -— 5 600 Lantbrukshögskolan .............. 52 754 12 133 750 65 637 Statens skogsforskningsinstitut ..... 5 160 —— 2 000 7 160 Vetenskapsakademien ............. 36 967 30 000 _ 66 967 Ingeniörsvetenskapsakademien ..... 4 000 — »— 4 000 Naturhistoriska museet, Göteborg . . 1 200 —— 1 300 2 500 Riksmuseet ..................... 42 760 _— 300 43 060 Sveriges Geologiska undersökning . . 3 450 2 377 3 773 9 600 Rådets kommittéer ............... 146 408 46 476 4 000 196 884 Övriga forskare ................... 65 089 73 612 18 074 156 775 Summa 1 641 328 470 871 171 686 2 283 885

Tablån överst s. 189 ger för budgetåret 1956/57 en överblick över de ve- tenskapsområden, inom vilka rådet är verksamt, och den ger samtidigt en bild av hur anslagen fördelar sig på olika ämnesgrupper. Likaledes finner man i tablån reseanslagen särskilt redovisade. Dessa anslag gäller huvudsak- ligen forsknings- och studieresor. Rådet har praktiskt taget ej bevilj at medel till konferenser eller kongresser; i ett fåtal fall däremot till symposier.

Fördelningen av kostnaderna på löner och materiel och på olika läro— säten framgår av tabell 13 (s. 189). Som synes utgöres ca 72 % av anslagen ur forskningsanslaget av kostnader för personallöner.

De beviljade publiceringsanslagens fördelning på olika ämnen och efter typ av publikation (periodiska publikationer å ena sidan och å den andra monografier eller publikationsserier) under tioårsperioden 1/7 1947—30/6 1957 framgår av nedanstående tablå.

Summa publice- Därav anslag till Publiceringsanslag Ämne ringsanslag låg????" ellier i % av kr. p a? nsser er forskningsanslag 0 Astronomi .................. 11 000 63 2 Fysik ...................... 67 000 15 3 Kemi ...................... 314 000 1 8 Genetik .................... 63 000 17 11 Geofysik ................... 141 000 25 14 Matematik ................. 37 000 35 26 Geografi ................... 122 000 38 99 Geologi .................... 403 000 44 40 Zoologi .................... 800 000 71 56 Botanik .................... 920 000 55 56 Allmänt .................... 279 000 44 99

Som synes är ämnena fysik och kemi föga kostnadskrävande, när det gäller publicering. De stora kostnaderna faller på ämnena botanik, geologi och zoologi.

Som ovan nämnts bedriver naturvetenskapliga forskningsrådet i bety- dande utsträckning sin verksamhet genom olika kommittéer. I vissa fall lämnar rådet stöd åt från rådet fristående kommittéer.

Följande exempel på rådets verksamhet kan lämnas: Kommittén för kosmisk strålning bedriver med ekonomiskt stöd från rådet registrering av den kosmiska strålningen vid stationer i Stockholm, Uppsala och Kiruna, från fartyg och flygplan samt vidare vetenskaplig bearbetning av det hopbragta materialet. Denna verksamhet har bl. a. varit av betydelse som grundval för Sveriges deltagande i det s. k. tredje geofy- siska året.

Kommittén för seismologi arbetar på liknande sätt. Mätningarna görs vid stationer i Uppsala, Kiruna och Skalstugan, varjämte en mindre station är under utrustning i Göteborg.

Andra kommittéer inom rådet behandlar frågor rörande biologiska fält—

stationer samt forskning rörande våra naturresursers bevarande och ut- nyttjande.

Rådet deltager vidare i forskningsrådens kommitté för trafiksäkerhets- forskning liksom i den i inledningen till detta kapitel nämnda Studsviks— kommittén, vilken utarbetat och till Kungl. Maj:t ingivit ett förslag till ett forskningsrådens laboratorium i Studsvik.

En annan arbetsgrupp är sedan ett antal är verksam vid Palynologiska laboratoriet. Rådet förhyr för detta laboratorium särskilda lokaler i Solna och bekostar större delen av driften.

Tillsammans med Konung Gustaf VI Adolfs 70-årsfond för svensk kultur och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse bekostar rådet driften av den kvantkemiska gruppen i Uppsala.

Ytterligare arbetsgrupper av detta slag är en termokemisk grupp i Lund (bekostad tillsammans med tekniska forskningsrådet) samt en zoologisk grupp, likaledes i Lund.

Av en annan karaktär är vissa servicegrupper, som upprättats eller är under upprättande. Bland dessa har redan i inledningen till detta kapitel nämnts de elektronikgrupper för Uppsala— och Lundområdena, vilka är avsedda att bistå forskare vid institutioner som ej förfogar över egen elektronisk sakkunskap, programmeringsgruppen för matematikmaskinen i Lund samt den av naturvetenskapliga forskningsrådet upprättade redak- tionstjänsten, som står till förfogande för teknisk hjälp åt tidskrifter, som utges med ekonomiskt stöd från rådet.

För vissa av här nämnda forsknings- och servicegrupper och för deras ledning har rådet kunnat repliera på redan existerande institutionslokaler och befattningar vid universitet och högskolor. Överenskommelser har i dylika fall träffats med respektive lärosäten. I andra fall har rådet fått inrätta befattningar med pensionsförsäkring genom SPP i enlighet med särskilda bemyndiganden, som rådet fått i detta avseende.

Rådet deltager sedan ett par år i en utredning om skapande av ett astro- nomiskt storobservatorium för södra hemisfären genom europeiskt samar- bete. Ingående undersökningar över lämplig placering har genomförts i Sydafrika. Tillsammans med vissa andra länder bekostar rådet driften av ett mindre observatorium vid Bloemfontein i Sydafrika (Boydensta- tionen). Vidare lämnar rådet bidrag till driften av ett solobservatorium på Capri, liksom också till den internationella zoologiska stationen i Neapel.

Dessa speciella verksamheter har varit av stor betydelse, men den helt övervägande delen av de anslagsmedel, som står till rådets förfogande, har använts för att efter ansökan bevilja medel till forskare och institu- tioner för genomförandet av preciserade forskningsprogram (jfr tabell 13).

Rådets publiceringsnämnd bereder ärenden rörande publiceringsanslag, som är av mycket skiftande karaktär. En grupp för sig är anslag till bestridande av tryckningskostnader för doktorsavhandlingar inom natur-

vetenskapliga ämnesområden. En annan grupp är anslag till tidskrifter. Från och med 1957 har denna verksamhet utvidgats till att omfatta även vissa högt stående tidskrifter med populärvetenskapligt innehåll, läro- böcker, monografier o. (1. Dessa finansieras på olika sätt, men vanligt är att rådet träffar avtal med ett förlag om att kostnader och intäkter för ett visst verk delas mellan rådet och förlaget. Rådet har särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t att bedriva dylik verksamhet. Med hjälp av publiceringsanslagen bedriver rådet även viss allmän serviceverksamhet. Redaktionstjänsten här ovan nämnts. Vidare bestrider rådet lön för en översättare, som står forskarna till tjänst med översättning av rysk litteratur, då det visat sig, att ett stort behov av dylika översättningar föreligger.

I naturvetenskapliga forskningskommitténs betänkande påpekades bety- delsen av att kännedom om naturvetenskapens resultat spreds till vida kretsar. Kommittén tänkte sig närmast att för detta ändamål en särskild tidskrift skulle skapas. Rådet har tagit upp denna idé i den formen att den utger en årsbok med allmänt hållna översikter över naturvetenskaper- nas utveckling, särskilt med tanke på svenska förhållanden. Från och med 1957 har denna publikation namnet Svensk naturvetenskap.

4. Utredningens Förslag Organisation Utredningen finner det motiverat att antalet ledamöter i statens natur- vetenskapliga forskningsråd ökas från nuvarande nio till tolv. En sådan utökning innebär en bekräftelse av praxis. Utredningen föreslår, att en av dessa tre nytillkommande ledamöter väljes gemensamt av de två tekniska högskolornas lärarkollegier, medan ytterligare två ledamöter utses av Kungl. Maj:t efter förslag av rådet. Vidare bör i rådets reglemente intagas en bestämmelse om att en och samma person må utses till ledamot av rådet för högst två omedelbart på varandra följande treårsperioder.

Anslag

Vid rådets inrättande ställdes till dess förfogande ett forskningsanslag på 1 miljon kronor per år. Från och med budgetåret 1947/48 erhöll rådet vidare ett särskilt publiceringsanslag på 300 000 kronor per år. Dessa an- slag har sedermera efter framställningar från rådet successivt ökats. Från och med budgetåret 1957/58 har publicerings- och forskningsanslagen sam— manförts till ett anslag, som av Kungl. Maj :t uppdelas på två poster. Såsom redan förut framhållits, anser utredningen detta vara en praktisk och rik- tig utveckling, som synes böra fullföljas genom att även anslaget för förvalt- ningskostnader sammanföres med forskningsanslaget på det sätt, som hela tiden gällt för humanistiska fondens och atomkommitténs anslag. I likhet

med vad som gäller för dessa organ bör det ankomma på Kungl. Maj:t att besluta, hur stort belopp rådet må använda till förvaltningskostnader samt att utfärda bestämmelser härför.

För budgetåret 1958/59 står till rådets förfogande 3 755 000 kronor till naturvetenskaplig forskning och 107 300 kronor till förvaltningskostnader, d. v. s. sammanlagt 3 862300 kronor. Som grundval för fortsatta beräk- ningar avrundas detta belopp till 4 miljoner kronor.

Det ytterligare anslagsbehov, som kommer att göra sig gällande, kan liksom för medicinska forskningsrådets del framför allt beräknas falla inom posterna »lrostnadskrävande apparatur» och »kostnader för nya själv- ständiga forskare avlönade genom anslag från rådet». Utredningen har i det föregående föreslagit en viss höjning av läroanstalternas materielanslag. Delta når emellertid därigenom ingalunda den storleken, att det mäktar finansiera den kostnadskrävande apparatur, som numera allt oftare ford- ras vid naturvetenskaplig forskning. Utredningen finner det vidare nöd- vändigt att rådets anslag anpassas så, att innehavarna av nyinrättade tjänster vid universiteten kan erhålla anslag från rådet för sina forsk- ningsprojekt. Inte minst gäller detta för docenter, vilka ofta är veten- skapsmän i sin mest produktiva ålder. I enlighet med sina allmänna prin- ciper anser utredningen att råden skall ha möjligheter att taga initiativ till forskning inom nya områden. Detta måste för de naturvetenskapliga ämne- nas vidkommande i stor utsträckning ske genom att man skapar grupper, bestående av flera forskare. Typiska sådana grupper, som rådet redan har i verksamhet, är de redan nämnda forskargrupperna inom kvantkemi, palynologi och termokemi. I dessa fall bestrider rådet (ibland tillsammans med andra råd eller privata fonder) gruppens samtliga kostnader. I andra fall har gruppen kunnat knytas till laborator eller docent, vars lön utgår från läroanstaltens avlöningsanslag.

Typiska sådana fall är studiet av kosmisk strålning och seismologi. Rådet anser emellertid, att denna verksamhet bör väsentligt utvidgas, och ut- redningen delar denna uppfattning. Ledaren för en dylik grupp torde i allmänhet bör vara på laborators kompetensnivå, men både högre och lägre kompetens kan tänkas vara behövlig eller lämplig i vissa fall. Man är här starkt beroende av existensen av den lämpliga personen. Såsom angivits på sid. 153 räknar utredningen med en normalkostnad för en dylik grupp på ca 100 000 kronor per år (i denna summa ingår även forsknings- ledarens lön).

Utredningen räknar för naturvetenskapliga rådets del med ett behov av genomsnittligt tre nya dylika grupper per år.

Utom för de här ovan specificerade uppgifterna är medel erforderliga för fortsatt expansion av rådets redan pågående verksamhet på ungefär samma sätt som hittills. Det kan anföras, att rådet för budgetåret 1958/59 fick en ökning på 600 000 kronor i förhållande till vad som gällde 1957/58.

Denna ökning kan synas relativt betydande men redan i maj 1958 hade trots detta ansökningar inkommit till ett belopp överstigande vad som kan disponeras intill 1 juli 1959.

Man måste även räkna med ökad kostnad för studier och forskningar vid utländska laboratorier samt för deltagande i vetenskapliga symposier och konferenser. Det synes mycket behövligt, att rådet får möjlighet att göra en betydligt större insats i detta hänseende än den som nu är möjlig. Särskilt skulle docenter och yngre forskare behöva vidgade möjligheter i detta avseende.

Såsom anförts på sid. 190 går 72 % av rådets forskningsanslag under budgetåret 1956/57 till löner. Denna siffra synes hög, men rådet har självt anfört, att detta torde bero på att i nuvarande strama budgetläge en ton- dens föreligger att vara mera restriktiv beträffande materielanslag än när det gäller löner. Det synes i varje fall otvivelaktigt, att rådet behöver kunna bevilja mera medel för materiel av olika slag.

Med ökad forskningsvolym följer också ökat publiceringsbehov och ökade administrationskostnader.

Med hänsyn till vad ovan anförts och mot bakgrunden av den allmänna motivering som tidigare givits för ett väsentligt ökat stöd till forskningen skulle enligt utredningens mening det sammanslagna anslaget till statens naturvetenskapliga forskningsråd behöva uppräknas till följande belopp under de närmaste tre budgetåren: Budgetåret 1959/60 6,3, budgetåret 1960/61 8,0 och budgetåret 1961/62 10,0 miljoner kronor.

Som grund för denna anslagsberäkning har utredningen haft följande kalkyl:

Budgetår | 1959/60 1960/61 1961/62 Nuvarande anslag .................. 4 000 000 4 000000 4 000 000 För kostnadskrävande apparatur ..... 1 000 000 2 000 000 3 000 000

Kostnader för nya självständiga fors- kare avlönade genom anslag från rådet ............................ 300 000 600 000 900 000 Övrig ökning ....................... 1 000 000 1 400 000 2 100 000 Summa 6 300 000 8 000 000 10 000 000 |

Emellertid uppkommer en avlastning även för naturvetenskapliga forsk— ningsrådets del vid genomförande av utredningens i föregående kapitel framlagda förslag rörande dels särskilda anslag till biträdeshjälp åtdo- center och forskardocenter, dels viss överflyttning till läroanstalternas fasta personalorganisation av genom rådsanslag bestridda arvodeskostnader. Denna avlastning beräknar utredningen för statens naturvetenskapliga forskningsråds del till 400000 kronor för budgetåret 1959/60, 800000 kronor för budgetåret 1960/61 och 1 050 000 kronor för budgetåret 1961/62.

Under hänvisning härtill föreslår utredningen, att anslaget till statens

naturvetenskapliga forskningsråd höjes till följande belopp under de tre närmaste budgetåren:

1959/60 1960/61 1961/62 5 900 000 kronor 7 200 000 kronor 8 950 000 kronor

Särskilda forskarbefattningar

Utredningen föreslår att till naturvetenskapliga rådets förfogande måtte ställas forskarbefattningar av samma slag som de forskningsläkarbefatt— ningar, över vilken medicinska rådet förfogar. Dessa befattningar hör till- sättas av universitetskanslern efter förslag av naturvetenskapliga forsk- ningsrådet. Utredningen föreslår, att under vart och ett av budgetåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62 inrättas fem nya sådana befattningar. Rådet skulle sålunda budgetåret 1959/60 disponera fem, 1960/61 tio och 1961/62 femton dylika befattningar.

Med ifrågavarande tjänster förenade utgifter för avlöningar och omkost- nader bör, liksom i fråga om forskningsläkartjänsterna, bestridas från ett särskilt anslag. Bestämmelser rörande tjänsterna, deras tillsättande m. ni. bör utformas i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande bestäm- melser för forskningsläkartjänsterna.

F. Atomkommittén

1. Inledning Den 23 november 1945 bemyndigades chefen för ecklesiastikdepartementet att låta verkställa utredning rörande planläggningen av forskningsarbetet för atomenergiens frigörande. För detta ändamål tillsattes en kommitté, som antog namnet Atomkommittén. Kommittén var den 13 mars 1946 färdig med sitt första betänkande med rubriken »Betänkande rörande preliminära organisatoriska åtgärder för atomenergiforskningens främ- jande» (stencilerat). Som en följd av kommitténs framställning beviljade 1946 års riksdag ett anslag till atomenergiforskning med 2 miljoner kronor. I samband därmed uppdrog Kungl. Maj :t åt atomkommittén att tills vidare fungera som sammanhållande och rådgivande organ beträffande atom- energiforskningen. De anslagna medlen användes i första hand till en upp- rustning av de institutioner vid universitet och högskolor, som hade bety— delse för atomenergiarbetet. Speciell vikt lades till en början vid åtgärder som syftade till utbildning av kompetenta forskare och annan personal. I ett andra betänkande, »Betänkande med förslag till organisation av och ekonomiskt stöd åt atomenergiforskningen» (26 april 1947, stencilerat) föreslog kommittén, att själva konstruktionen av en eller flera reaktorer och de uppgifter _ vilka vore av övervägande teknisk och industriell natur — som sammanhänger därmed skulle anförtros åt ett särskilt halv-

statligt aktiebolag, AB Atomenergi. Detta förslag accepterades av regering och riksdag och på hösten 1947 (konstituerande sammanträde 8 november 1947) började AB Atomenergi sin verksamhet.

I det nämnda betänkandet av den 26 april 1947 föreslog atomkommittén även, att kommittén skulle ombildas till ett mera permanent organ. Något konkret förslag till hur en sådan ombildning skulle göras framlades emel— lertid ej och departementschefen (chefen för handelsdepartementet, emedan AB Atomenergi skulle sortera under detta departement) kunde därför ej omedelbart framlägga något förslag i denna riktning utan anförde endast, att denna fråga i avvaktan på ytterligare överväganden då icke borde upp- tagas till prövning. I stället vidtogs vissa andra åtgärder för att ge bättre stadga och smidighet åt kommitténs arbete. Från och med budgetåret 1948/49 utfärdades sålunda speciella bestämmelser för kommitténs arbete (kungl. brev till statskontoret angående vissa anslag för budgetåret 1948/49 under riksstatens åttonde huvudtitel m. In.), som gjorde det möjligt för kommittén att arbeta i samma former som andra statsorgan.

Kommittén ansåg emellertid dessa åtgärder ej till fyllest utan framlade den 22 augusti 1951 ett betänkande, »Betänkande rörande ombildning av Atomkommittén till Statens atomenerginämnd» (stencilerat). Dessa för- slag föranledde ej andra åtgärder än att i samband med behandlingen av anslag till kommittén i regering och riksdag ytterligare delåtgärder vid- togs, varigenom atomkommitténs funktioner preciserades.

Frågan om riktlinjerna för utvecklingsarbetet på atomenergiområdet be- handlades i proposition 1956: 176, i vilken förslag framlades om upprät- tande av en rådgivande delegation för atomenergifrågor. Delegationen skulle uppdraga riktlinjer för atomenergiverksamheten, avgiva yttranden i kon— cessions- och tillståndsärenden samt bereda frågor om det internationella och nordiska samarbetet på atomenergiområdet. Den skulle lyda direkt under Kungl. Maj:t och underställas handelsdepartementet. Så blev även riksdagens beslut. Beträffande atomkommitténs ställning hänvisades till proposition 1956:119, enligt vilken frågan om omorganisation av atom- kommittén skulle prövas av universitetsutredningen.

I brev av den 1 juni 1956 anbefalldes atomkommittén att inkomma med förslag till reglemente för kommittén. Sådant förslag avgavs också den '13 oktober 1956. Den 27 juni 1957 fastställde Kungl. Maj:t instruktion för atomkommittén.

2. Kommitténs sammansättning och arbetssätt

I det nu gällande reglementet för atomkommittén säges endast i 5 5: »Be- träffande kommitténs sammansättning gäller vad därom är eller må bliva särskilt stadgat.» Paragrafen fick denna formulering i avvaktan på univer— sitetsutredningens förslag i denna fråga. Hittills har dock följande ordning

iakttagits: Samtliga ledamöter har tillsatts av Kungl. Maj:t. Till ordförande har utsetts en administrativ kraft inom statsförvaltningen. Sex ledamöter har representerat för atomforskningen viktiga vetenskaper. En ledamot har representerat försvarets forskningsanstalt, en försvarsstaben. Fyra ledamöter representerar teknik och industri, statlig såväl som privat. Kom— mittén har genom särskilt bemyndigande rätt att tillkalla högst 15 experter. Med stöd härav har kommittén med sig adjungerat sin sekreterare samt ytterligare fyra ledamöter, varav två representanter för AB Atomenergi och ytterligare två representanter för berörda vetenskaper. Kommittén har sålunda i regel bestått av 17 ledamöter, varav åtta representerat vetenskap— liga discipliner.

Kommittén har sedan år 1946 ett arbetsutskott, till vilket delegerats vissa befogenheter. Anslagsärenden av större vikt bereds i speciella delega— tioner, en för kärnfysik, en för kärnkemi, en för strålningsbiologi, en för CERN-ärenden och en för ärenden rörande Nordiska institutet för teore- tisk atomfysik i Köpenhamn. I dessa delegationer ingår även experter som icke är ledamöter av kommittén.

Kommitténs delegation för strålningsbiologi har en speciell ställning, därigenom att den även har i uppdrag att stå övriga forskningsråd till tjänst med yttranden över ansökningar o. d. Därför utses vissa av dess ledamöter av dessa andra råd. Sålunda utses två ledamöter av statens medicinska forskningsråd, en vardera av AB Atomenergi, försvarets forsk- ningsanstalt, jordbrukets forskningsråd, Riksföreningen för kräftsjukdo— marnas bekämpande, statens naturvetenskapliga forskningsråd samt statens tekniska forskningsråd.

Kommittén har från begynnelsen understött forskning, som avser skyd- det mot joniserande strålning. Främst har detta skett genom anslag till forskningar vid radiofysiska institutionen vid karolinska sjukhuset och genom mätningar av strålningsnivån i atmosfären. Genom de fortsatta atombomhsproven och inför den förestående industriella utvecklingen har kommittén emellertid funnit det nödvändigt att göra en vidgad insats på olika strålningsbiologiska områden, bl. a. genom bildande av en arbets- grupp för genetiska frågor och genom anslag i samarbete med försvarets forskningsanstalt till undersökningar vid lantbrukshögskolan och veteri- närhögskolan rörande radioisotopers upptagande i djur och växter, eko— logiska problem i samband därmed, eventuella skyddsåtgärder m. m. Detta var bakgrunden till organiserandet av den strålningsbiologiska delegationen 1956, som sedermera efter önskemål framställda från övriga myndigheter och organ som arbetar inom detta och närliggande områden givits den nuvarande organisatoriska formen.

Inom kommittén har även upprättats ett antal tillfälliga eller halvperma- nenta kommittéer, ofta tillsammans med andra forskningsråd. En viktig dylik är den i inledningen till detta kapitel nämnda Studsvikskommittén,

som nyligen avgivit förslag rörande hur resurserna vid AB Atomenergis an- läggning i Studsvik bäst skall kunna utnyttjas för grundforskningen.

En annan form för planläggning av nya arbetsområden och befordrande av samarbete mellan forskare och forskningsgrupper är anordnandet av speciella expertkonferenser. Bland nyligen hållna dylika kan nämnas en i november 1957 rörande organiserandet av ett utvidgat nät av mätstationer rörande luftburen radioaktivitet samt en i april 1958 rörande planläggning av arbete i vårt land rörande termonukleära reaktioner.

3. Kommitténs anslag och utdelande verksamhet

Atomkommitténs främsta uppgift är att bevilja medel för atomforskning och därmed sammanhängande verksamhet. Tablån nedan ger en överblick över de vetenskapsområden, inom vilka kommittén är verksam och den ger samtidigt en bild av hur anslagen fördelar sig på olika ämnesgrupper.

Atomkommittén. Fördelning på olika ändamål av ur anslaget till atomenergiforskning under budgetåren 1953/54—1956/57 beviljade medel

Ändamål 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57

Experimentell kärnfysik (även synk- rotronbygget) .................. 1 270 600 1 152 121 1 267 446 1 367 673 CERN .......................... 199 000 _ — —— Teoretisk kärnfysik ............... 96 042 120 976 108 503 126 996 Strålningsfysik ................... 118 108 127 790 129 784 206 661 Strålningsbiologi ................. _ _ _ 206 000 Kärnkemi (även cyklotronen i Upp- sala) .......................... 794 056 883 728 1 018 582 1 123 563 Geologi ......................... 8 000 _ _ —— Geofysik ........................ _ _ 6 500 _ Studieresor ...................... 34 600 87 983 49 324 29 871 Konferensresor ................... 40 774 41 564 33 696 25 130 Konferenser i Sverige ............. 3 000 _ _ 7 000 Gästföreläsare .................... 14 057 6 301 15 611 6 583 Kurser .......................... _ _ 25 000 22 000 Allmänt ......................... 1 100 _ 1 450 4 726 Summa kronor 2 579 337 2 420 463 2 655 896 | 3 126 203

Fördelningen av kostnader på löner och materiel och på de olika läro- sätena framgår av tabell 14. Som synes utgöres ca 60 % av anslagen av kostnader för personallöner. Tabell 15 visar fördelningen på olika slag av befattningar och dessas fördelning på olika lärosäten.

Kommittén beviljar även anslag för studier utomlands samt för del- tagande i konferenser och symposier, en verksamhet som är av särskild betydelse för ett område med så snabb expansion som atomforskningen. Vidare beviljas medel till svenska konferenser i kärnfysik, kärnkemi och strålningsbiologi.

Tabell 14. Atomkommittén. Sammanfattning av anslag för materiel och personal budgetåret 1956/57

Anslag Universitet högskola m m -— - -' Antal ! ' - For materiel For personal Summa befattningar kr. kr. kr.

Uppsala universitet ............... 278 490 558 423 836 913 42 Lunds universitet ................ 59 050 173 808 232 858 15 Stockholms högskola .............. 176 800 66 816 243 616 4 Tekniska högskolan i Sthlm ....... 302 730 421 208 723 938 26 Chalmers tekniska högskola ........ 45 781 124 204 169 985 8 Karolinska institutet .............. 100 775 91 396 192 171 6

Vetenskapsakademiens forsknings- institut för exp. fysik ........... 121 300 260 208 381 508 19 Kärnkemiska institutionen,Göteborg 29 000 162 405 191 405 12 Försvarets forskningsanstalt ....... 45 000 _ 45 000 _ Tekniska museet, Stockholm ....... 1 200 _ 1 200 _ Professor L. Meitner, Stockholm . . . 1 700 10 600 12 300 1 Summa 1 161 826 1 869 068 3 030 894 133

Tabell 15. Atomkommittén. Fördelning av heltidsbefattningar på olika universitet och högskolor m.m. budgetåret 1956/67

U . .t h.. 1 Själv— ”dande Lab.- Instr. niver51 et, OgSkO a ständiga tekn. ASS' bitr. mak. Summa m. m. forskare hogre Am. m. m. m. m. an 12 lgr Uppsala universitet ....... 6 7 11 9 9 42 Lunds universitet ........ 1 2 6 2 4 15 Stockholms högskola ...... _ — 4 _ _ 4 Tekniska högskolan i Sthlm 3 3 9 3 8 26 Chalmers tekniska högskola — 3 2 1 3 9 Karolinska institutet ...... 1 1 _ _ 4 6 Vetenskapsakademiens forskningsinstitut för exp. fysik ............. 4 4 2 — 9 19 Kärnkemiska institutionen, Göteborg .............. 1 2 3 3 3 12 16 22 37 18 40 133

Medel har i viss utsträckning även beviljats för utbildnings- och under- visningsverksamhet. Till en början var detta för kommittén ett särskilt viktigt arbetsområde. Successivt har dessa uppgifter emellertid alltmera direkt övertagits av vederbörande universitet och högskolor. Fortfarande är dock kommitténs bidrag till avancerad utbildning och fortbildning av väsentlig betydelse. Bl. a. har bidrag givits till kurser för utbildning av reaktoringenjörer. Medel beviljas även för inbjudande av gästföreläsare.

Genom anslag från kommittén har institutionerna för kärnfysik och kärnkemi försetts med en omfattande apparativ utrustning. De två cyklo-

tronerna vid vetenskapsakademiens forskningsinstitut för fysik och synkro— cyklotronen vid Gustaf Werners institut för kärnkemi har visserligen byggts för andra medel, men kommittén har gjort det möjligt att utrusta dem i olika avseenden och även beviljat medel för ombyggnad och modernise- ring. Van de Graaff—generatorer i Göteborg och Lund, en betatron vid tek- niska högskolan i Stockholm, en synkrotron vid Lunds universitet och en högspänningsanläggning vid radiofysiska institutionen vid karolinska sjuk- huset är ytterligare exempel på kostnadskrävande apparatur som tillkom- mit genom atomkommitténs försorg. Även annan utrustning med masspek- trometrar, betaspektrometrar, isotopseparatorer m. ni. kan nämnas i detta sammanhang. Under uppbyggnad är en stor accelerator, en elektronsyu- krotron på 1,2 miljarder elektronvolt vid institutionen för fysik vid Lunds universitet.

Vid kommittén var, som framgår av tabell 15, under 1956/57 anställda en forskningspersonal på 133 personer, av vilka 53 akademiker eller jäm- förliga. Av akademikerna är 16 att betrakta som färdigutbildade, själv- ständiga forskare. Tre har som ledare av större forskningsavdelningar lön som laborator. Ytterligare fyra är ledare för särskilda forskningsavdel- ningar med lön som docent. Därtill kommer föreståndaren för atom- kommitténs kärnkemiska institution i Göteborg, som har docenttjänst vid Chalmers tekniska högskola men som enligt överenskommelse med hög- skolan mot ett särskilt arvode förestår kärnkemiska institutionen. 9 fors- kare, bland dem de tre laboratorerna och tre av de som docenter avlönade, är av kommittén pensionsförsäkrade genom SPP i enlighet med särskilda av Kungl. Maj:t givna bemyndiganden.

En speciell verksamhet är de mätningar av radioaktivitetsnivån i luften, som görs sedan år 1950 vid ett antal stationer inom olika delar av landet genom radiofysiska institutionen vid karolinska sjukhuset. Dessa mät- ningar är nödvändiga för att kunna följa och studera den luftburna radio- aktivitet, som uppkommer genom atombombsproven.

Kommittén driver i allmänhet icke forskning vid egna institutioner. Ett undantag är kärnkemiska institutionen i Göteborg. Byggnaden för denna institution har enligt beslut av Kungl. Maj:t den 21 maj 1954 upptagits till redovisning å byggnadsstyrelsens delfond av statens allmänna fastig- hetsfond. Kommittén bestrider vidare praktiskt taget hela kostnaden för personal och drift vid Gustaf Werners institut för kärnkemi i Uppsala, ehuru denna institution tillhör Uppsala universitet. Årets riksdag har an- visat medel till byggande av ett särskilt strålnings-genetiskt laboratorium på karolinska institutets tomt. Kostnaderna för utrustning och drift av detta laboratorium, som tillkommer på atomkommitténs initiativ, är av- sedda att bestridas av kommittén.

Kommittén äger vidare ett antal radiumberylliumpreparat, som utlånas genom förmedling av radiofysiska institutionen vid karolinska sjukhuset.

Kommittén är jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 11 mars 1955 svenskt kontaktorgan med den europeiska organisationen för kärnforskning (CERN).

Det svenska bidraget till denna organisation uppgår till cirka 5 % av total- kostnaden eller under byggnadsperioden, som beräknas vara avslutad år 1960, ungefär 15 miljoner kronor.

Sedan år 1953 har diskussioner ägt rum mellan atomkommittén och dess systerorganisationer i de övriga nordiska länderna i syfte att skapa ett gemensamt nordiskt institut för teoretisk atomfysik samt åstadkomma samverkan även i andra former inom detta forskningsfält. Dessa planer fördes år 1956 upp i Nordiska rådet och har efter rekommendation från rådet realiserats under år 1957. Institutet och den övriga samarbetsverk- samheten leds av en styrelse. Budgeten är för närvarande på 650 000 sv. kronor, varav på Sverige faller 240 000 kronor. Danska staten har förbundit sig att ställa tomt till förfogande och även att uppföra och bekosta bygg— nad för institutet. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 6 juni 1957 är atom— kommittén svenskt kontaktorgan för detta institut.

4. Utredningens förslag Organisation

Atomkommittén tillkom ursprungligen som en grupp sakkunniga, tillkal- lade inom ecklesiastikdepartementet och med uppgift att utreda och plan- lägga forskningsarbetet för atomenergiens tillgodogörande. Sedermera har kommittén kommit att fungera som ett statligt forskningsråd för den grundläggande atomenergiforskningen. Denna atomkommitténs ställning som ett forskningsråd har på senare tid blivit alltmera renodlad, bl. a. genom tillkomsten av delegationen för atomenergifrågor.

I detta läge synes man höra ställa frågan, huruvida det är riktigt att även för framtiden ur det stora matematisk-naturvetenskapliga forsknings- fältet bryta ut en del av fysiken och låta stödet till forskningen på detta område förvaltas av ett särskilt forskningsråd. Som ett alternativ till denna ordning kunde man t. ex. tänka sig att atomkommittén och statens natur- vetenskapliga forskningsråd ombildades till ett matematiskt—fysiskt och ett biologiskt forskningsråd.

Av de överläggningar utredningen fört med företrädare för forsknings- råden har utredningen emellertid dragit den slutsatsen, att övervägande skäl talar till förmån för ett bibehållande av den nuvarande ansvars- uppdelningen mellan de två organen. Det har under dessa överläggningar understrukits, att det forskningsområde, som atomkommittén har till upp— gift att bevaka, nämligen forskning över reaktioner mellan atomkärnor, innefattar de mest djupgående problemen inom den nuvarande naturveten- skapen. De forskningsprojekt, som atomkommittén har att bedöma, till-

hör ett visserligen relativt väl avgränsat men i stället mycket omfattande forskningsfält. Atomkommittén har bl. a. att taga ställning till förslag rörande apparatbyggen, som är mycket komplicerade och mycket kost— samma. Härtill kommer, att utvecklingen på detta område går mycket snabbt. Det fordras därför ett mycket intensivt arbete av dem som har att bedöma aktuella problem och projekt.

Med hänsyn härtill och till att atomforskningen sannolikt under över- skådlig tid kommer att kräva mycket betydande insatser har utredningen kommit till den övertygelsen, att det från såväl vetenskaplig som admi- nistrativ synpunkt är starkt motiverat att ha ett särskilt forskningsråd för främjande av denna forskningsgren.

Utredningen föreslår sålunda, att atomkommittén i princip bibehålles såsom ett permanent forskningsråd. Det är då önskvärt att kommittén till sin allmänna struktur kommer de övriga forskningsråden så nära som möjligt. Utredningen föreslår därför, att kommittén ombildas till statens råd för atomforskning.

Av stor vikt är vidare att ledamöterna av atomforskningsrådet liksom ledamöterna av övriga forskningsråd utses för begränsad tid. Därigenom får olika forskningsriktningar och synpunkter tillfälle att göra sig gällande inom rådet och påverkadettas programsättning och arbete. Utredningen föreslår, att statens råd för atomforskning skall bestå av tolv för tre år i sänder utsedda ledamöter. Av ledamöterna bör sex, inklusive ordförande och sekreterare, utses av Kungl. Maj:t, medan en utses av styrelsen för försvarets forskningsanstalt, en utses av styrelsen för AB Atomenergi och fyra utses genom val på så sätt att envar av de matematisk-naturveten— skapliga fakulteterna (motsvarande) vid universiteten och Stockholms högskola väljer en ledamot och de tekniska högskolornas lärarkollegier gemensamt väljer en ledamot. I syfte att trygga en allsidig vetenskaplig representation i rådet bör rådet framlägga förslag, innan Kungl. Maj:t fattar beslut rörande besättande av de fyra rådsplatser, som icke intages av ordföranden och sekreteraren.

Med undantag för ordföranden och sekreteraren bör den som varit leda- mot av rådet under två omedelbart på varandra följande treårsperioder icke kunna konnna i fråga för ledamotskap under den därpå närmast följande treårsperioden.

Anslag

Vid atomkommitténs tillkomst ställdes till dess förfogande ett anslag (budgetåret 1946/47) på 2 miljoner kronor per år. Under senare år har en successiv uppräkning av anslagets belopp skett. Under budgetåret 1958/59 utgår anslaget med 4 375 000 kronor. I detta anslag (benämning Atomforsk— ning, reservationsanslag) ingår också anslag till förvaltningskostnader med belopp, som fastställes av Kungl. Maj:t.

Till detta kommer ett anslag (förslagsanslag), Europeiskt samarbete inom kärnforskningen, som för budgetåret 1958/59 är beräknat till 2 700 000 kronor samt ytterligare ett förslagsanslag, Bidrag till nordiska institutet för teoretisk atomfysik, som för budgetåret 1958/59 beräknas till 240 000 kronor.

En bedömning av anslagsbehoven för statens råd för atomforskning innebär större osäkerheter än för de övriga råden. Framförallt beror detta på att utvecklingen inom ett område, den fredliga användningen av termo- nukleära reaktioner, är synnerligen svårbedömbar. Om det visar sig er- forderligt, att vårt land där under den närmaste tidsperioden gör mera väsentliga insatser, kan kostnaderna härför komma att uppgå till betydande belopp.

Till detta kommer ytterligare ett par faktorer, som kan utöva betydande verkan på rådets medelsbehov. Atomkommittén har i samarbete med övriga forskningsråd utarbetat förslag om hur AB Atomenergis anläggning i Studs- vik bäst skall utnyttjas för den naturvetenskapliga forskningen. Om inom Studsvik kommer att uppföras särskilda laboratorier, som till en början utrustas och drives med forskningsrådsmedel, innebär detta, särskilt för atomkommittén, en icke obetydlig kostnad.

Vidare föreligger frågan om en forskningsreaktor i Göteborg. Från den s. k. reaktorgruppen i Göteborg har önskemål framförts att en eventuell reaktor i Göteborg skulle, i varje fall formellt, drivas av atomkommittén. Om detta blir fallet, kommer atomforskningsrådet att belastas med ytter— ligare kostnader.

Utredningen har vid utformningen av sitt förslag rörande anslag till statens råd för atomforskning icke tagit hänsyn till eventuella verkligt avse- värda kostnader för termonukleära reaktioner och icke heller till särskilda kostnader för uppförande och drift av reaktor i Göteborg. För förstnämnda ändamål kommer dock under alla förhållanden vissa mera begränsade kost— nader att uppstå. Till dessa har i förslaget nedan hänsyn tagits.

Även för utveckling av forskning efter de linjer, som hittills varit aktuella, synes atomforskningsrådet liksom övriga forskningsråd behöva en icke obetydlig medelsökning. I sina senaste petita har kommittén pekat på flera faktorer, som kan väntas medföra medelsbehov. För närvarande för- siggår sålunda på grund av tillfälligheter i samband med besättandet av fysikprofessurer endast en obetydlig forskning i kärnfysik vid tekniska högskolan i Stockholm. Utan att föregripa resultaten av den kommitté, som tillsatts för utredning av undervisning m. m. inom olika atomforsknings- områden vid de tekniska högskolorna, måste här förväntas en avsevärd forskningsaktivitet, vilken kommer att ställa krav på medelsanvisning från rådet.

Man kan Vidare vänta en ytterligare betydande ökning av forsknings- arbetet inom den strålningsbiologiska sektorn. Ännu torde forskningen

inom detta område icke ha kommit upp till en volym, som svarar mot områdets vikt. Med den fördelning av verksamheten de olika råden emel- lan, som nu gäller, kan en avsevärd del av kostnaderna för strålnings— biologisk forskning väntas falla på atomforskningsrådet, men även andra forskningsråd, särskilt det medicinska, torde komma att bidraga. Det är därför av vikt att ett intimt samarbete äger rum mellan de organ, som stöder forskning inom de olika strålningsbiologiska delområdena. Då en tillräcklig kontakt synes skapad genom atomkommitténs delegation för strålningsbiologi (jfr sid. 197) synes för närvarande ingen särskild åtgärd för ytterligare koordinering vara påkallad.

Genom anslag från atomkommittén har utbildning av vetenskaplig per- sonal möjliggjorts. Denna har utnyttjats i AB Atomenergi och inom övrig industri, som i ett flertal fall nu bygger upp egna forskningsavdelningar; vidare inom försvarets forskningsanstalt, inom strålningsskyddet m. fl. verksamheter. Denna utbildning har varit en förutsättning för våra möjlig— heter att utbygga svensk atomverksamhet. Behovet av en undervisnings- organisation av mera permanent karaktär utredes för närvarande av en speciell kommitté. Forskningspersonalen inom detta område kan endast uppnå tillräckligt avancerad vetenskapligt-teknisk utbildning genom arbete på forskningsinstitutioner och därmed jämförliga anstalter. Vidare krävs vid universitet och högskolor en tillräcklig stab av mera permanenta fors- kare. Den undersökning av utvecklingen beträffande personal med docent- kompetens, som refererats på sid. 78, tyder på att de redan gjorda insat- serna beräknas ge utdelning under den närmaste treårsperioden i form av utbildade forskare. Dessa bör på bästa sätt utnyttjas för forskningen, vilket medför ett ökat medelsbehov för atomforskningsrådet.

I maj 1958 hade atomkommittén ur anslaget för budgetåret 1958/59 beviljat 3,8 miljoner kronor, varav i avrundade tal för kärnfysik 2,0 miljo- ner kronor, för kärnkemi 1,0 miljon kronor, för strålningsbiologi 0,5 miljon kronor, för teoretisk fysik 0,2 miljon kronor, för speciella projekt, resor o.d. 0,1 miljon kronor. För administrationskostnader under nämnda bud- getår beräknas 0,2 miljon kronor. Totalt kan man enligt upplysningar från atomkommittén vänta sig följande fördelning av hela anslaget för 1958/59:

milj. kr. Kärnfysik .............................................. 2,2 Kärnkemi .............................................. 1,1 Strålningsbiologi och radiofysik ........................... 0,5 Övrig forskning (bl. a. teoretisk fysik) ..................... 0,2 Studieresor, konferenser, kurser, administration m. m ........ 0,4 Summa 4 4

Kärnfysik Det framgår av det anförda, att kärnfysiken intar den dominerande platsen. Inom denna kan även för de närmaste åren den största ökningen väntas.

Även om man bortser från det fall att mycket stora investeringar för forsk- ning rörande termonukleära reaktioner måste göras, kan man vänta att denna forskningsgren under de närmast kommande åren kommer att ställa ökade krav på anslag. Vidare har ovan anförts andra skäl till att ökade be- hov inom kärnfysik kan väntas framkomma, t. ex. utökad forskning vid de tekniska högskolorna, påbörjad och utökad forskning vid forskningsreakto- rerna i Stockholm och Studsvik samt vid den stora elektronsynkrotronen i Lund.

Kärnkemi

Aven för kärnkemi och övrig kemi av betydelse för atomforskningen (bl. a. vissa delar av fysikalisk kemi och analytisk kemi) beräknas ett betydande behov av ökad medelstilldelning föreligga under den berörda perioden. I och med att den tidpunkt alltmer närmar sig, då landet får ett antal stora reak— torer i drift, blir utökad forskning rörande fissionsprodukternas kemi aktuell. Även reaktorernas materialproblem ställer ökade krav på ke- misterna.

Strålningsbiologi och radiofysik Beträffande strålningsbiologien föreligger ett speciellt behov av utvidgning, därigenom att forskning i större skala först under senare år kommit i gång i vårt land. Vi ha därför hittills haft en alltför liten kader av utbildad per- sonal. I och med att denna ökas, ökas möjligheterna att utvidga verksam- heten på detta område. Radiofysiken har som förut nämnts under längre tid erhållit medel från atomkommittén, men även här är det önskvärt med möj- lighet till viss expansion.

Övrig forskning

Under posten övrig forskning ingår främst teoretisk fysik. Denna vetenskap kräver visserligen inte så storapenningmedel, men dess funktion inom atomforskningen är central och den måste därför på allt sätt tillgodoses. Det är synnerligen önskvärt att kadern teoretiska fysiker med hög utbild- ning utökas väsentligt. I denna post innefattas också annan forskning, som ej direkt faller under någon av övriga rubriker, t. ex. industriellt utnytt- jande av radioisotoper.

Övriga anslagsbehov

I och med att flera forskare utbildas, växer behovet av medel att sända särskilt yngre vetenskapsmän för studier och forskningsarbete vid utländska forskningscentra. Detsamma gäller deltagandet i symposier och konferen- ser. Utökade anslag medför självfallet ökade kostnader för administration.

På grundval av ovan framförda överväganden har utredningen kommit fram till följande medelsbehov för den forskning, som sker med medel från anslaget till atomforskning: Budgetåret 1959/60 6,0 miljoner kronor, budgetåret 1960,'61 7,8 miljoner kronor och budgetåret 1961/62 8,8 miljoner kronor. Till grund för denna beräkning av anslagsbehoven har utredningen haft följande kalkyl:

1959/60 1960/61 1961/62 milj. kr. milj. kr. milj. kr. Nuvarande anslag .............................. 4 400 000 4 400 000 4 400 000 Kärnfysik ..................................... 500 000 1 500 000 2 000 000 Kärnkemi ..................................... 500 000 900 000 1 200 000 S_trålningsbiologi och radiofysik .................. 300 000 500 000 600 000 Övrig forskning (bl. a. teoretisk fysik) ............. 100 000 200 000 250 000 Studieresor, konferenser, kurser, administration m. m. 200 000 300 000 350 000 6 000 000 7 800 000 8 800 000

I föregående kapitel har utredningen föreslagit, att särskilda anslag upp— tages på läroanstalternas avlöningsstater för biträdeshjälp åt docenter och forskardocenter. Vidare har utredningen föreslagit överförande till läro— anstalternas stater av ett betydande antal nu genom rådsanslag bestridda arvoden till biträdespersonal av olika slag. Bl. a. gäller detta Gustaf Wer— ners institut för kärnkemi, vars drift nu till mycket stor del är beroende av anslag från atomkommittén. Vid genomförande av dessa förslag minskas i motsvarande mån det anslagsbehov för atomforskningsrådet, som utred— ningen ovan beräknat. Denna minskning uppskattar utredningen till 400000 kronor för budgetåret 1959/60, 800000 kronor för budgetåret 196061 och 1 050 000 kronor för budgetåret 1961/62.

Under hänvisning härtill föreslär utredningen, att anslaget till atom- forskning uppräknas till följande belopp för de närmaste tre budgetåren:

1959/60 1960/61 1961/62 5 600 000 kronor 7 000 000 kronor 7 750 000 kronor

Utredningen vill framhålla, att frågan om ytterligare överflyttningar av nu genom anslag från atomkommittén bestridda arvoden kan aktualiseras av den kommitté, som för närvarande utreder utbildningen inom atom- området vid de tekniska högskolorna. Detta skulle t. ex. kunna gälla den kärnkemiska institutionen vid Chalmers tekniska högskola.

Storleken av anslagen Europeiskt samarbete inom kärnforskningen samt Bidrag till nordiska institutet för teoretisk atomfysik fastställes i annan ordning, varför utredningen ej upptagit dessa till prövning.

Särskilda forskarbefattningar

Som framhållits i det inledande avsnittet av detta kapitel, bör enligt utredningens mening forskarbefattningar av samma slag som de nuvarande

forskningsläkartjänsterna införas även för andra vetenskapsområden än medicinen. Utredningen föreslår, att även atomforskningen ges det stöd, som existensen av dylika befattningar innebär. Beträffande det erforderliga an- talet forskarbefattningar har atomkommittén gjort förfrågan till de institu- tioner, som har anslag från kommittén angående behovet av dylika befatt- ningar under vart och ett av budgetåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62. I de svar, som inkommit, har behovet sammanlagt beräknats till 16, 21 respek- tive 24 stycken. Dessa siffror gäller personer, beträffande vilka institutions- föreståndarna haft anledning förutsätta, att vederbörande skulle komma att fortsätta med grundforskningsarbete vid universitet och högskolor.

Det föreligger sålunda ett stort behov av dylika befattningar. Om expan— sionen inom forskningsinstitut, industri etc. fortsätter, kan man dock räkna med att vissa av de angivna forskarna kommer att övergå till dylik verk- samhet. Likaså måste det uppgivna behovet ses mot bakgrunden av den ökning av antalet e. o. docenttjänster, som utredningen förslår. Utredningen föreslår därför, att fyra befattningar av ifrågavarande slag inrättas under budgetåret 1959/60 och ytterligare tre under vartdera av budgetåren 1960/61 och 1961/62. Utredningen utgår från att under de två därpå kommande budgetåren minst tre befattningar per är bör inrättas.

Med dessa forskarbefattningar förenade utgifter för avlöningar och om— kostnader bör, liksom i fråga om forskningsläkartjänsterna, bestridas från ett särskilt anslag. Bestämmelser rörande befattningarna, deras tillsättande m. ni. hör vidare utformas i huvudsaklig överensstämmelse med motsva— rande bestämmelser för forskningsläkartjänsterna.

G. Statens tekniska forskningsråd 1. Inledning I augusti 1940 tillkallade Kungl. Maj:t genom chefen för handelsdeparte— mentet sju sakkunniga för att utreda frågan om den tekniskt-vetenskap- liga forskningens ordnande i Sverige. Utredningen, till vars ordförande utsågs f. d. generaldirektören C. G. 0. Malm, antog namnet »Utredningen rörande den tekniskt vetenskapliga forskningens ordnande».

I sitt första betänkande, daterat den 23/2 1942, föreslog utredningen bl. a. inrättandet av ett tekniSkt—vetenskapligt forskningsråd med uppgift att a) i stort följa den tekniska utvecklingen och hålla kontakt med den i

landet pågående forskningen samt stödja och vid behov organisera fri- villigt samarbete mellan forskningsintressenter, såväl industriföretag och andra enskilda forskningsorganisationer som statliga myndigheter och institutioner,

b) att stödja initiativ till för näringslivet betydelsefull forskning samt vid behov själv taga initiativ till forskningens främjande även i fråga om organisation av ny forskning,

e) att avgiva av Kungl. Maj:t infordrade utlåtanden såväl i frågor rörande organisation av statlig forskning på olika områden som ock rörande statsanslag och statsbidrag till forskningsverksamhet,

d) att enligt Kungl. Maj:ts uppdrag ordna kontroll över att beviljade medel användes i enlighet med givna villkor och föreskrifter. Rådets vidare åligganden skulle i korthet innebära följande: Rådet skulle stödja forskning men ej låta utföra forskningsarbeten i egen regi; rådet skulle ej stödja direkt uppfinnarverksamhet ; rådet borde främja bekantgörandet av resultaten från undersökningarna; det borde anförtros åt rådet att utarbeta nödiga riktlinjer och tillse, att enhetliga principer följes vid tillkomsten av nya statliga forskningsorgan och även i övrigt då statligt stöd utgår till forskning; rådet skulle icke fungera som uppsamlings- och fördelningscentral för bi— drag från enskilda eller industrisammanslutningar; rådet borde däremot kunna mottaga och förvalta donationer.

1942 års riksdag fattade beslut om inrättande av statens tekniska forsk- ningsråd i enlighet med utredningens förslag. Samtidigt anvisades ett reservationsanslag på 200 000 kronor för tekniskt—vetenskaplig forskning. Till detta belopp lades dessutom en kvarstående reservation av 120000 kronor från ett anslag för utnyttjande av vissa inhemska råvarutillgångar. Reservationsanslaget har sedan successivt höjts och utgör för budgetåret 1958/59 2900 000 kronor. Forskningsbidrag från reservationsanslaget ut- delas av tekniska forskningsrådet; dock skall bidrag överstigande 50 000 kronor underställas Kungl. Maj:t för godkännande.

Rådets instruktion fastställdes den 31 december 1943 efter förslag av rådet. Någon ändring i instruktionen har sedermera icke ansetts erforderlig.

I kungl. brev den 5 juni 1953 föreskrevs bl. a., att av behållningen i den s. k. krigsriskkassan skulle avsättas 1200 000 kronor till en fond kallad »1953 års fond för teknisk forskning» att användas efter de bestämmelser Kungl. Maj:t framdeles, efter förslag av tekniska forskningsrådet, ville meddela. Dessutom har Kungl. Maj:t i brev av den 17 juni 1955 tillfört fonden 3 800 000 kronor ur den s. k. kolclearingkassans överskottsmedel.

Såsom komplement till reservationsanslaget för tekniskt-vetenskaplig forskning har således fondmedel om tillsammans 5 000 000 kronor stått till förfogande. Dessa fondmedel utdelas av Kungl. Maj:t efter framställning från tekniska forskningsrådet men har även i viss utsträckning utdelats, bl. a. som lån, utan någon åtgärd från rådets sida. Från fonden har även kunnat förskotteras större forskningsbidrag, som utdelats av atomkom- mittén, naturvetenskapliga forskningsrådet och tekniska forskningsrådet

gemensamt men där atomkommittén och naturvetenskapliga forsknings- rådet icke haft möjlighet att av aktuella budgetårs reservationsanslag göra erforderliga utbetalningar. Fondens disponibla behållning utgjorde den 1 april 1958 1 487 168 kronor, utlånade belopp inräknade.

2. Rådets sammansättning och arbetssätt

Det tekniska forskningsrådets reglemente är kortfattat. Däri föreskrives att rådet skall bestå av åtta av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter, bland vilka Kungl. Maj:t utser en ordförande. Förordnandena har i regel gällt för tre år i sänder men har ofta förlängts. Vidare föreskrives att hos rådet skall finnas anställd en sekreterare, vilken förordnas av Kungl. Maj:t.

Tekniska forskningsrådet har på senare år för speciella forskningsområ- den utsett tekniska nämnder, som förbereder rådsärendena inom sina om- råden och håller kontakten med forskarna. Som nämndordförande fungerar vanligen en rådsledamot. Sådana nämnder finns nu för elektronik, bio- teknik, vattenforskning och automatisering. Den sakliga prövningen av de enskilda ansökningarna sker inom nämnden, men beslutanderätten lig- ger hos rådet. Genom nänmdarbetet får rådet bättre möjligheter att dels principiellt bedöma och väga inkommande ansökningar, dels koncentrera rådets arbete till principiella frågor och till frågor av allmän karaktär. Därigenom kan rådet få bättre möjlighet att fylla den uppgift, som kanske är dess väsentligaste, nämligen att följa den tekniska utvecklingen och taga initiativ till dess främjande.

Genom nämnderna har rådet fått en större krets fackkunniga personer knuten till sig. Vid behov har någon eller flera av nämndernas ledamöter inkallats till rådssammanträden.

3. Rådets anslag och utdelande verksamhet

Riksstatsanslaget till främjande av teknisk forskning samt anslaget till rådets förvaltningskostnader har under budgetåren 1953/54—1958/59 utgått med följande belopp:

Riksstatsan—

slag till främ- Ansmg nu

Budgetår . förvaltnings- åfådåfsiäiåg kostnader 1953/54 1 395 000 72 800 1954/55 1 395 000 72 800 1955/56 1 395 000 77 700 1956/57 1 470 000 83 100 1957/58 2 000 000 89 600 1958/59 2 900 000 103 400

Det tekniska forskningsrådet har att tillgodose tekniska forskningsbehov med vanligen mer direkta ekonomiska aspekter än de övriga råden. Många av de projekt, som prövas av tekniska forskningsrådet, ligger nära den ekonomiskt betydelsefulla industriella tillämpningen. Därför är åtskilliga av dessa projekt också mera bundna vid ett fixerat mål och enbart på grund därav ibland mindre lämpade för behandling vid en fri högskola eller ett universitet, där forskning och undervisning skall gå hand i hand. Denna typ av forskning är lika krävande som annan forskning i fråga om materiella resurser och forskarkompetens. Inom den tekniska forskningen har den i andra sammanhang redan berörda utvecklingen mot större forsk- ningsgrupper med mera avancerade instrumentella hjälpmedel och mera kvalificerade hjälpkrafter gjort sig mycket starkt gällande.

Den tekniska forskningen bedrives ej bara vid tekniska högskolor och universitet, utan även vid branschforskningsinstitut och statliga forsknings- institut (t. ex. försvarets forskningsanstalt, flygtekniska försöksanstalten) samt vid de enskilda industriella forskningslaboratorierna.

Då forskningen är av speciell ekonomisk, teknisk eller annan betydelse har den alltså i flera fall organisatoriskt skilts från universitetet eller högskolan. Erfarenheten visar emellertid, att geografisk närhet och intimt samarbete med ett lärdomssäte är nödvändigt och stimulerande även i sådana fall.

Tekniska forskningsrådet har förutom att fördela anslag även till upp— gift att vara samordnande, taga initiativ till och stimulera teknisk forsk— ning. Denna funktion har under senare år blivit alltmera framträdande. Genom 1953 års fond för teknisk forskning fick tekniska forsknings- rådet möjligheter att bevilja större anslag för mera omfattande projekt och utrustningar, bland vilka kan nämnas anläggningar för bioteknisk forskning vid lantbrukshögskolan (201000 kronor) och vid tekniska hög- skolan i Stockholm (305000 kronor), lågtemperaturanläggning vid tek- niska högskolan (221 000 kronor), textilmekaniska vävnadsundersökningar vid Svenska textilforskningsinstitutet i Göteborg (263000 kronor) och utrustning för experiment i starka magnetfält vid tekniska högskolan (350000 kronor jämte lån till naturvetenskapliga forskningsrådet och atomkommittén för deras bidrag med sammanlagt 400 000 kronor). Rådet har också, tillsammans med Ingeniörsvetenskapsakademien, tagit upp frå— gan om utvidgad vattenforskning liksom andra projekt såsom medicinsk teknik, regleringsteknik och automatisering.

I några fall har tekniska forskningsrådet självt anställt forskare och även efter särskilt medgivande av Kungl. Maj:t ordnat pensionsförsäkring. Systemet har hittills av ekonomiska skäl tillämpats mycket restriktivt. I samtliga fall har det gällt forskare, vilka tidigare under en längre tid arbetat med stöd av anslag från rådet och vilka bedömts vara av sådan kapacitet, att de bör ges en mera tryggad anställning för att kunna full-

följa forskning inom områden, som bedömts vara av högt tekniskt värde. Arbetsplats för dessa forskare har beretts efter överenskommelse med veder- börande institutionschef. För närvarande har rådet tre sådana forskare. För att utöka antalet forskare inom de tekniska disciplinerna har tek- niska forskningsrådet sedan flera år haft forskningsstipendiater anställda. För närvarande har rådet ett tjugotal stipendiater. Över trettio stipendiater har tidigare utbildats för arbete i forskning vid högskolor, institut och industrier. Tekniska forskningsrådet räknar med att om tre år ha ytter- ligare 15—20 stipendiater anställda, vartill skulle komma ett antal stipen- diater för speciella ändamål, där forskartillgången hittills är ringa (t. ex. vattenforskning, bioteknik, regleringsteknik). I nedanstående tabell redo- visas fördelningen på skilda ämnesområden och ändamål av de av tekniska forskningsrådet under budgetåren 1954/55—1956/57 beviljade anslagen.

Tabell 16. Statens tekniska forskningsråd. Fördelning på skilda ämnesområden och ändamål av under budgetåren 1954/55—1956/57 beviljade medel ur anslaget till främ— jande av teknisk forskning samt ur 1953 års fond för teknisk forskning

1954/55 1955/56 1956/57 Ämnesområde/ändamål Res Res Res anslag Fonden anslag Fonden anslag Fonden

Fysik .................... 214 173 205 000 133 906 121 000 149 021 _ Matematik ............... 22 272 -— 2 000 — —- —- Elektronik ............... 224 766 _ 225 500 —— 309 620 —— Kemi ................... 413 337 45 300 526 513 693 700 535 926 80 000 Bergsvetenskap ........... 22 276 60 000 25 000 — _ — Maskinteknik ............. 85 899 32 132 57 425 — 84 450 — Väg— och vattenbyggnad . . . 150 000 — 124 912 213 000 188 590 —- Skeppsteknik ............. — — 1 542 — 20 000 — Övriga ämnesområden ..... 31 866 10 000 94 390 —— 106 150 7 000 Dokumentation, publikation 31 149 _ 90 495 — 28 900 —— Studieresor ............... 13 051 — 13 573 _ 40 070 — Stipendier ................ 168 590 — 120 008 77 069 240 217 83 399 Övriga ändamål ........... 31 472 — 14 597 —— 23 167 —

Summa 1 408 851 352 432 1 429 861 1 104 769 1 726 111 170 399

4. Utredningens förslag Organisation

I likhet med vad som redan gäller eller ovan föreslagits skola gälla för övriga forskningsråd bör enligt utredningens mening reglementet för sta— tens tekniska forskningsråd ändras, så att ledamot av rådet utses för en tid av tre år i sänder med den begränsningen att en och samma person ej bör vara ledamot av rådet under längre sammanhängande tid än sex år. En person som under sex på varandra följande år varit ledamot av rådet bör dock sedan efter tre år kunna på nytt utses till ledamot.

Vidare vill utredningen föreslå, att av rådets åtta ledamöter två utses genom val, nämligen på så sätt att vartdera av de två tekniska högskolor- nas lärarkollegier väljer en ledamot av rådet.

Anslag

Teknisk forskning är en livsuppgift för allt flera människor i vårt land, och dessa forskare behöver kontakter med varandra, konferenser om forsk- ningens organisation och administration, och andra förbindelser vid sidan om de rent fackliga. Forskaryrket behöver stimuleras, kårens rekrytering säkerställas, vilket kan ske endast genom lämpliga avancemangsmöjlig- heter även utanför högskolor och universitet, vilka vid sidan om forsk- ningen har den undervisande uppgiften. I andra länder, såsom USA och England, finns dessa avancemangsmöjligheter mellan olika institutioner i långt högre grad än hos oss. Befrämjande åtgärder, som dock kräver vissa omkostncder, skulle vara konferenser, studiebesök, forskarregister, rapport- register m. m.

Tekniska forskningsrådet behöver vidare förstärkta resurser för att skapa nya samarbetsgrupper, grundade på vissa tekniska utvecklingslinjer, eller på vissa specialinriktade forskare. Sådana grupper finns sedan flera år, för t. ex. termokemi (i samarbete med naturvetenskapliga forskningsrådet), talkommunikation, korrosion, radioaktivitetens industriella tillämpning (i samarbete med atomkommittén). I vissa fall kan sådana grupper vara början till ett forskningsinstitut. Under ett utvecklingsskede kan aktivt ekonomiskt stöd från det allmännas sida vara en kraftig stimulans och en nödvändighet för skapandet av lämpliga utvecklingsbetingelser, medan man kan tänka sig, att industriföretag i samarbete på ett senare stadium övertar en större del av kostnaderna.

När ett branschforskningsinstitut fått permanent karaktär genom åter- kommande årliga anslag från tekniska forskningsrådet och från industrien, är det rimligt, att institutet lösgöres och får en mera permanent budget. Så har skett med instituten för silikatforskning och optisk forskning, och tekniska forskningsrådet har hos Kungl. Maj:t gjort framställning om att så måtte ske även med Cement— och betonginstitutet.

Vissa större områden fordrar extra kraftiga insatser. Bland dessa kan nämnas vattenforskningen, som av Ingeniörsvetenskapsakademiens vatten- kommitté beräknats behöva ett årligt anslag av 1 miljon kronor förutom engångsanslag för uppförande av försöksanläggningar och anskaffning av utrustning. Viss del av detta torde dock kunna bekostas genom det sär- skilda anslag för vatten- och avloppsanläggningar, som tilldelats Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Den statliga vattenvärdskommittén behandlar vi- dare denna fråga, och förslag torde vara att vänta från denna kommitté. Vidare bör nämnas bränsleforskning, för vilken emellertid särskilda medel föreslagits i statlig utredning (SOU 1956: 46). Rådet har i sitt remiss-

yttrande över denna utredning förklarat sig berett att för bränsleforsk- ningen inrätta en särskild nämnd. Andra områden, som ännu är otillräck- ligt tillgodosedda, är träskyddsforskning, automatisering, teknisk medicin, trafikteknik, petrokemi, strålningskemi och bioteknik m. fl. Den tekniska publikations— och dokumentationsverksamheten är också i behov av ut- ökning.

För den tekniska forskningen likaväl som för den medicinska och natur- vetenskapliga spelar den kostnadskrävande apparaturen en stor roll. Tek- niska forskningsrådet har hittills kunnat använda 1953 års fond för teknisk forskning för sådana ändamål. Fonden beräknas emellertid vara tömd om ungefär ett år, och behovet av apparatur för igångsättning av större pro- jekt kan antagas komma att öka. Därför är ett kraftigt tillskott för detta ändamål behövligt. Den tekniska forskningen är i detta hänseende speciellt krävande, då den ofta fordrar uppbyggnad av halvstora tekniska anlägg- ningar vid sidan om den kostnadskrävande instrumentering, som teknisk och naturvetenskaplig forskning har samma behov av.

Den tekniska vetenskapens allt mer vidgade internationalisering medför större behov av anslag för resor och stipendievistelser vid utländska forsk- ningsinstitut för studium av nya grenar av tekniken. Det gäller för Sverige liksom för andra länder att utveckla sin forskningspotential så, att vi kan med framgång deltaga i ett växande internationellt samarbete på forsk- ningens olika områden.

De till statens tekniska forskningsråds förfogande ställda anslagsmedlen från driftbudgeten är nu uppdelade på två särskilda anslag, nämligen ett anslag till rådets förvaltningskostnader och ett anslag till tekniskt-veten- skaplig forskning. Utredningen föreslår, att dessa anslag sammanföres till ett anslag och att det må ankomma på Kungl. Maj:t att meddela bestäm- melser rörande rådets förvaltningskostnader. Härigenom torde det bli möjligt att bättre än hittills tillgodose rådets behov av en flexibel och effektiv sekretariatsorganisation.

Med hänsyn dels till vad ovan anförts rörande ökade anspråk på anslag till teknisk forskning, dels till att 1953 års fond beräknas bli förbrukad under budgetåret 1958/59 skulle enligt utredningens mening det sålunda sammanslagna anslaget till statens tekniska forskningsråd behöva upp- räknas till följande belopp under de närmaste tre budgetåren: Budgetåret 1959/60 5,7, budgetåret 1960/61 7,9 och budgetåret 1961/62 10,1 miljoner kronor.

Som grund för denna anslagsberäkning har utredningen haft den kalkyl, som återfinnes på sid. 214.

I kalkylen ingår ej de speciella kostnader, som kan bli behövliga för vattenforskning och för bränsleforskning.

Vid genomförande av utredningens i föregående kapitel framlagda för- slag rörande särskilda anslag för biträdeshjälp åt docenter och forskar-

1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 milj. kr. milj. kr. milj. kr. milj. kr. Nuvarande anslag ............... 3,0 3,0 3,0 3,0 Uttag ur 1953 års fond .......... 1,0 — — — Tillägg: För stöd åt nya samarbetsgrupper och branschforskning under ut- veckling ...................... 0,4 0,8 1,2 För nya forskningsområden ....... 0,5 0,8 1,1 För anställning av ytterligare fors— kare samt för hjälpkrafter till dessa ......................... 0,3 0,5 0,7 För speciellt kostnadskrävande ap— paratur ....................... 1,0 2,0 3,0 För ökning av det internationella samarbetet genom utbyte av fors- kare, resor, stipendiater och ex- perter utomlands etc ........... 0,5 0,8 1,1 Summa miljoner kronor 4,0 5,7 7,9 I 10,1

docenter och rörande viss överflyttning till läroanstalternas fasta personal— organisation av nu genom rådsanslag bestridda arvodeskostnader uppkom- mer däremot en avlastning även för det tekniska forskningsrådets del. Denna avlastning beräknar utredningen till 400 000 kronor för budgetåret 1959/60, 800000 kronor för budgetåret 1960/61 och 1 050000 kronor för budgetåret 1961/62.

Under hänvisning härtill föreslår utredningen, att anslaget till statens tekniska forskningsråd höjes till följande belopp under de tre närmaste budgetåren:

1959/60 1960/61 1961/62 5 300 000 kronor 7 100 000 kronor 9 050 000 kronor

Utredningen vill understryka, att den här föreslagna anslagsuppräkningen till en betydande del är betingad av behovet av ersättning för den nu snart förbrukade 1953 års fond för teknisk forskning.

Sammanfattning och kostnader

Detta universitetsutredningens andra förslagsbetänkande har till syfte att ange riktlinjerna för en väsentlig förstärkning av det allmännas insatser för forskning och forskarutbildning. Utredningen betraktar en intensifierad forskning och en breddad forskarrekrytering som förutsättningen för en fortsatt dynamisk samhällsutveckling och ser däri den bärande motiveringen för de kostnadsökningar som här föreslås.

Utredningens förslag har som sitt ena huvudsyfte att öka antalet forskare. Därvid tänker utredningen icke blott på det expanderande universitets- och högskoleväsendets behov av forskare och lärare utan även på de fri— stående forskningsinstitutens, näringslivets, undervisningsväsendets och förvaltningens allt större behov av forskningsutbildad personal. Det andra huvudsyftet är att åt forskningen, främst då forskningen vid universitet och högskolor, trygga tillräckliga hjälpresurser i form av personal, materiel och apparatur.

I enlighet med utredningsdirektivens anvisningar har förslaget formen av en flerårsplan för forskningsanslagens förstärkning. Denna plan gäller i vissa hänseenden fem år; i väsentliga delar dock endast tre år. En orsak härtill är att den medicinska, naturvetenskapliga och tekniska forskningens oerhört snabba utveckling och dess beroende av den internationella forsk- ningens inriktning och resultat gör att själva förutsättningarna för en mera långsiktig plan för resursernas dimensionering mycket snabbt kan för- ändras. Utredningen har därför ansett det ogörligt att i dessa hänseenden söka se längre än tre år framåt i tiden. I fråga om forskningsrådens anslags— behov vill utredningen trots detta beteckna beräkningarna som osäkra.

Som framgår av nedanstående sammanställning innebär utredningens förslag i detta betänkande kostnadsökningar för statsverket med mellan 15 och 20 miljoner kronor årligen under budgetåren 1959/60—1961/62. Dessa kostnader är betydande, men sedda i förhållande till samhällets ut- gifter för andra ändamål kan de ej rimligen avskräcka. Den årliga kostnads— ökningen motsvarar sålunda — för att välja ett exempel —— på ett ungefär vad som angivits som normalkostnaden för anläggandet av en mil motorväg.

De föreslagna utgiftsökningarna måste ävenledes ses mot bakgrunden av de totala statliga forskningsinsatsernas storlek och utveckling. I betänkan- dets första kapitel har utredningen redovisat vissa beräkningar, som ger vid handen att de statliga driftsanslagen till rena forskningsändamål under

budgetåret 1958/59 kan uppskattas till cirka 215 miljoner kronor, vilket utgör 1,93 % av de sammanlagda >>egentliga statsutgifterna» på drift- budgeten. Under budgetåren 1955/56——1958/59 har de totala statsanslagen till rena forskningsändamål, räknade i enhetligt penningvärde år från år stigit med respektive 10, 17, 16 och 26 procent, och anslagens andel av de totala »egentliga statsutgifterna» på driftbudgeten har under samma tid stigit med genomsnittligen 0,17 procentenheter per år.

Nu har emellertid de »egentliga statsutgifterna» på driftbudgeten under de senaste fyra åren stigit med i medeltal 525 miljoner kronor per år. Skulle statsutgifterna totalt sett stiga i samma takt under de närmaste tre budgetåren, utgör de här föreslagna ugiftsökningarna endast knappa 4 procent av de totala utgiftsökningarna. Om man antager, att bruttonational— produkten växer med 1 500 miljoner kronor på ett år, skulle utredningens här framlagda förslag innebära att drygt en procent av denna ökning tages i anspråk för forskningsändamål.

Å andra sidan gäller de här föreslagna anslagshöjningarna endast vissa av de forskningsändamål, vilkas sammanlagda driftsanslag under inne- varande budgetår uppgår till 215 miljoner kronor. Totalt har, som ovan framhållits, anslagen till rena forskningsändamål ökat sin andel av de totala statsutgifterna med genomsnittligen 0,17 procentenheter per år under de senaste fyra budgetåren. Om vi tänker oss, att både de totala statsutgif- terna och forskningsanslagens andel av dessa under de närmaste tre budget- åren stiger i samma takt som under de senaste fyra budgetåren, skulle det förutom de av utredningen här föreslagna utgiftsökningarna finnas utrymme för anslagshöjningar för andra forskningsändamål med 10 mil- joner kronor budgetåret 1959/60, 17 miljoner kronor budgetåret 1960/61 och 20 miljoner kronor budgetåret 1961/62.

Av dessa sifferexempel drager utredningen den slutsatsen, att de här föreslagna utgiftsökningarna för forskning och forskarutbildning är väl försvarliga under rimliga antaganden rörande budgetutvecklingen. Utrymme bör därutöver finnas för anslagshöjningar även till andra forskningsändamål än de av utredningen i föreliggande betänkande behandlade.

Uppenbart är, att väsentligen större insatser för forskningen än de som utredningen här föreslår, i och för sig skulle vara motiverade, om man ute- slutande kunde se till utgifternas lönsamhet på lång sikt. Utredningen har emellertid enligt sina direktiv haft att uppgöra sin plan för de nödvändiga forskningsbehovens tillgodoseende >>under beaktande av våra statsfinan- siella resurser», och den har dessutom haft att beakta att även de personella resurserna tills vidare är knappa. Utredningen har därför strävat att be— gränsa sitt program till det minimum, som är erforderligt om vi skall till- varataga forskarbegåvningarna och ge forskningen och forskarna resurser och arbetsbetingelser i övrigt, som garanterar fullgoda resultat.

Utredningen vill också understryka, att dess här framlagda förslag gäller

en standardhöjning för den akademiska forskningsorganisation, som vi nu har, och att det sålunda bör genomföras utan hänsyn till vilken uppfatt— ning man kan hysa rörande önskvärdheten eller möjligheten av organisatio- nens expansion genom upprättandet av nya fakulteter eller högskolor.

Sammanfattningsvis vill utredningen framhålla, att den med sitt nu fram- lagda betänkande velat föreslå samhället ett kostnadskrävande men nöd- vändigt krafttag för forskning och forskarutbildning i vårt land. Samtidigt vill utredningen dock hävda, att detta förslag är gjort med rimlig hänsyn tagen till våra begränsade personella och statsfinansiella resurser.

Utredningens förslag

Under hänvisning till vad som anförts i tredje kapitlet föreslår utred— ningen,

att vissa minimiresurser i avseende på assistent— och amanuenspersonal för forskningens och det allmänna institutionsarbetets behov tillförsäkras varje av professur eller laboratur (motsvarande) företrätt ämne inom de teologiska, juridiska, humanistiska och matematisk-naturvetenskap— liga fakulteterna, de medicinska fakulteternas teoretiska ämnesgrupp samt de tekniska högskolorna i enlighet med på sid. 63 f formulerade regler rörande dessa minimiresursers omfattning inom ämnen av olika slag;

att i anslutning till dessa regler assistent- och amanuenspersonalen vid universiteten, karolinska institutet och Stockholms högskola från och med den 1 juli 1959 förstärkes inom ramen för kostnader, motsvarande kostnaderna för sammanlagt 59,8 assistentbefattningar och med den för- delning mellan läroanstalter och ämnen, som anges på s. 65 och i bi— laga 2;

att förste assistenttjänsterna vid de tekniska högskolorna från och med den 1 juli 1959 ombildas till assistenttj änster av samma slag som univer— sitetens assistenttjänster och att antalet assistenttjänster i anslutning därtill omprövas med beaktande av på s. 68 f anförda synpunkter;

att en ny typ av extra ordinarie forskarrekryteringsbefattningar, benämnd forskarassistentbefattningar, inrättas;

att som kompetenskrav för forskaressistentbefattning stadgas avlagd licen- tiatexamen eller därmed jämförlig vetenskaplig kompetens;

att innehavare av forskarassistentbefattning efter ansökningsförfarande och förslag av vederbörande fakultet (motsvarande) förordnas för högst tre år i sänder av mindre konsistoriet (motsvarande);

att forskarassistentbefattningarna liksom universitetens assistentbefatt- ningar skall vara heltidsbefattningar med en del av arbetstiden uttagen i form av arbete för institutionens räkning och återstående tj änstgörings— tid reserverad för vederbörandes eget avhandlingsarbete;

att för forskarassistent den årliga tjänstgöringsskyldigheten i institutions- arbete fastställes till 800 tjänstgöringstimmar eller ett däremot svarande antal undervisningstimmar;

att forskarassistentbefattningarna inplaceras i lönegrad och att docent- kompetent innehavare av sådan befattning ges ett tilläggsarvode till lönen, så avpassat att avlöningen sammanlagt uppgår till samma belopp som tillkommer innehavare av e. o. docentbefattning ;

att från och med budgetåret 1959/60 inrättas 19 forskarassistentbefatt- ningar vid de medicinska fakulteterna, karolinska institutet och tand- läkarhögskolorna med den fördelning mellan läroanstalterna, som anges på s. 72, samt att därjämte de befintliga biträdande lärar-tjänsterna inom vissa teoretisk-medicinska ämnen ombildas till forskarassistentbefatt— ningar;

att 28 forskarassistentbefattningar inrättas vid de tekniska högskolorna med den fördelning mellan dessa, som anges på s. 73; därav med 10 befattningar från och med budgetåret 1959/60 och 9 befattningar från och med vart och ett av budgetåren 1960/61 och 1961/62;

att forskarassistentbefattningar inrättas jämväl för de matematisk-natur- vetenskapliga och samhällsvetenskapliga ämnena och att antalet befatt- ningar och deras placering överväges i samband med utarbetandet av organisationsplaner för undervisningen i dessa ämnen;

att e. o. docentbefattningar inrättas jämväl vid tandläkarhögskolorna;

att antalet e. o. docentbefattningar vid de teologiska, medicinska, humanis- tiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna (motsvarande) samt vad tandläkarhögskolorna och de tekniska högskolorna under bud- getåren 1959/60—1963/64 förstärkes med sammanlagt 165 befattningar, varav 49 från och med budgetåret 1959/60, 44 från och med budgetåret 1960/61 och 35 från och med budgetåret 1961/62 med den fördelning av de nya befattningarna mellan läroanstalter, fakulteter och budgetår, som anges på s. 79—85;

att under budgetåren 1959/60—1961/62 sammanlagt 32 nya e. o. forskar— docentbefattningar inrättas vid universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola och de tekniska högskolorna med den fördelning av de nya befattningarna mellan läroanstalter och budgetår, som anges i tablån på s. 87;

att

att

att

att

att

att

att

att

att

att

antalet sakkunniga för yttrande rörande behörighet till forskardocent- befattning höjes från två till tre och att sådana sakkunniga ges samma förmåner, som tillkommer sakkunniga, vilka har att yttra sig över väckt kallelseförslag;

gällande bestämmelser rörande e. o. forskardocenttjänster ändras på så sätt, att Kungl. Maj :t får möjlighet att då synnerligen starka skäl där- till föreligger och efter framställning från vederbörande akademiska myndigheter medge förlängt innehav av forskardocentbefattning med ytterligare högst tre år utöver den tid sådan befattning normalt kan innehas;

professorer och laboratorer (motsvarande) i anslutning till universi- tetsstatuternas stadgande i 5 51 mom. 2 rörande professorers undervis- ning och motsvarande stadganden rörande 1aboratorers (motsvarande) undervisning beredes möjlighet att enligt av kanslern i varje särskilt fall meddelade föreskrifter fullgöra dem åliggande undervisningsskyl- dighet i form av enskild handlednind;

gällande stadgar för tandläkarhögskolorna och de tekniska högskolorna överses i syfte att anpassa dessa stadgars bestämmelser rörande profes— sorers och laboratorers (motsvarande) kompetens, uppgifter och ställ- ning till motsvarande bestämmelser i universitetsstatuterna;

ett stadgande motsvarande universitetsstatuternas bestämmelser (55 52 och 54) rörande professorers och laboratorers (motsvarande) möjlighet till partiell tjänstebefrielse för vetenskapligt arbete införes i stadgarna för de tekniska högskolorna;

en ny typ av ordinarie professurer utan ämnesbundenhet och med be— nämningen rörliga professurer inrättas;

innehavare av rörlig professur utnämnes av Kungl. Maj:t efter förslag av kanslern, överstyrelsen för de tekniska högskolorna, högskolestyrelse eller forskningsråd;

förutom de nya ämnesbundna professurer och laboraturer (motsva- rande), som erfordras för en nödvändig komplettering och differentie— ring av de befintliga läroanstalternas lärarstaber årligen under vart och ett av budgetåren 1959/60—1963/64 fem rörliga professurer inrättas;

ytterligare en ny typ av professurer inrättas, nämligen icke-ordinarie professurer, vilka tillsättes genom förordnande för viss tid och vilka i avseende på förordnandetider och trygghetsförmåner för innehavarna konstrueras på i huvudsak samma sätt som professurerna vid musik- högskolan och konsthögskolan; universitetslektorat inrättas jämväl vid de tekniska högskolorna; samt

att från och med budgetåret 1959/60 vid envar av de tekniska högskolorna inrättas 8 universitetslektorat med den fördelning på ämnen, som anges på s. 102.

Under hänvisning till vad som anförts i fjärde kapitlet föreslår utred- ningen,

att särskilda anslag avsedda för bestridande av kostnader för biträdeshjälp åt innehavare av e. o. docent- och e. o. forskardocentbefattningar uppfö- res under de olika universitetens och högskolornas avlöningsanslag;

att dessa anslag ställes till förfogande från och med den 1 januari 1960 och beräknas med 10 000 kronor per år och befattning för experimentella ämnen och 2 000 kronor per år och befattning för övriga ämnen;

att dessa anslag av Kungl. Maj:t fördelas mellan fakulteterna och utdelas av dessa på det sätt som tillämpas vid utdelningen av medel ur ansla- gen till ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet;

att den övriga för forskning och undervisning erforderliga biträdesperso- nalens storlek anknytes till antalet i universitetens och högskolornas fasta personalorganisation ingående forskar— och lärarbefattningar (utom docentbefattningar) i enlighet med de riktlinjer, som formulerats på s. 108 beträffande de teologiska och juridiska fakulteterna samt de humanistiska fakulteternas rent humanistiskt inriktade ämnen, på s. 120 beträffande de medicinska och matematislå-naturvetenskapliga fa- kulteternas samt de tekniska högskolornas olika ämnesgrupper samt på s. 128 beträffande de samhällsvetenskapliga ämnena;

att i anslutning till dessa regler den personella basorganisationen vid här ifrågavarande läroanstalter förstärkes med sammanlagt 284 tjänster, fördelade mellan läroanstalter och fakulteter på sätt som anges i tablåer på s. 109, 120 och 128;

att denna personalförstärkning genomföres successivt _ beträffande de medicinska och matematislå-naturvetenskapliga fakulteterna vid Lunds universitet, den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stock- holms högskola samt de tekniska högskolorna med en femtedel av an- talet nya tjänster under vart och ett av budgetåren 1959/60—1963/64 och beträffande övriga fakulteter och läroanstalter med en tredjedel av de nya tjänsterna årligen under vart och ett av budgetåren 1959/60— 1961/62;

att inom ramen för den sålunda förstärkta personalorganisationen inrättas sammanlagt 71 tjänster i lönegraderna 17—23 med den fördelning mel- lan fakulteter och högskolor, som anges i tablån på s. 122, och med en tredjedel av antalet nya tjänster årligen under vart och ett av budget- åren 1959/60—1961/62;

att

de medicinska, naturvetenskapliga och tekniska forskningsråden samt atomkommittén anmodas att i samråd med respektive universitetsmyn- digheter framlägga preciserade förslag rörande överflyttning till läro- anstalternas fasta personalorganisation av genom anslag från dessa råd bestridda arvodestjänster, vilka bedömes tillgodose permanenta behov; samt

de till universitetens, karolinska institutets, Stockholms högskolas, tand- läkarhögskolornas och de tekniska högskolornas förfogande ställda materielanslagens storlek anknytes till omfattningen av den fasta per— sonalorganisationen på sätt som anges på s. 138 och innebär att ansla— gen vid nuvarande personalorganisation bör uppräknas med samman- lagt 3 428 000 kronor med den fördelning mellan läroanstalterna, som anges på s. 139, vilken förstärkning föreslås genomförd med en tredjedel av beloppen årligen under vart och ett av budgetåren 1959/60— 1961/62.

Under hänvisning till vad som anförts i femte kapitlet föreslår utred- ningen,

att

att

att

att

att

att

humanistiska fondens nämnd ombildas till statens humanistiska forsk— ningsråd med uppgift att förvalta såväl humanistiska fondens ränte- avkastning som det statliga anslaget till främjande av humanistisk forsk- ning och med den organisation, som skisseras på s. 171; statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd och styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet sammanslås till ett forsknings- råd, statens råd för samhällsforskning, uppdelat på tre sektioner, näm— ligen socialvetenskapliga sektionen, rättsvetenskapliga sektionen och sektionen för pedagogik och psykologi, samt med organisation i övrigt som skisseras på s. 182 f; i samband med denna omorganisation det pedagogiska biblioteket i Stockholm överföres till Stockholms högskola;

atomkommittén ombildas till statens råd för atomforskning med den organisation, som skisseras på s. 202; vissa ändringar göres i gällande organisatoriska bestämmelser även för statens medicinska forskningsråd, statens naturvetenskapliga forsk- ningsråd och statens tekniska forskningsråd i enlighet med förslag, som framlägges på s. 164 f, 192 och 211 f, och varigenom bl. a. ledamöter av samtliga här behandlade forskningsråd utses för en tid av tre år med viss begränsning av möjligheten till omedelbart omförordnande; i riksstaten upptagna särskilda anslag till vissa forskningsråds förvalt- ningskostnader sammanföres med respektive råds forskningsanslag

att

att

att

att

att

att

att

att

att

att

att

och att det därefter må ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa vilka belopp som inom den givna anslagsramen må användas till bestridande av respektive råds förvaltningskostnader ;

rådsanslagen dimensioneras på sådant sätt, att råden sättes i stånd att ansvara även för anskaffande av större apparatur för forskningen vid universitets- och högskoleinstitutionerna;

anslaget till främjande av medicinsk forskning (inkl. anslag till täc- kande av medicinska forskningsrådets förvaltningskostnader) under budgetåren 1959/60—1961/62 uppräknas på sätt som anges på s. 167; anslaget till främjande av humanistisk forskning (inkl. anslag till be— stridande av det humanistiska forskningsrådets förvaltningskostnader) under budgetåren 1959/60—1963/64 uppräknas på sätt som anges på s. 174;

anslag till främjande av socialvetenskaplig, rättsvetenskaplig, peda— gogisk och psykologisk forskning (inkl. anslag till förvaltningskostnader för statens råd för samhällsforskning) under budgetåren 1959/60— 1961/62 beräknas på sätt som anges på s. 186;

anslaget till främjande av naturvetenskaplig forskning (inkl. anslag till det naturvetenskapliga forskningsrådets förvaltningskostnader) under budgetåren 1959/60_1961/62 uppräknas på sätt som anges på s. 195; anslaget till atomforskning (inkl. anslag till förvaltningskostnader för statens råd för atomforskning) under budgetåren 1959/60—1961/62 upp- räknas på sätt som anges på s. 206;

anslaget till främjande av teknisk forskning (inkl. anslag till förvalt- ningskostnader för statens tekniska forskningsråd) under budgetåren 1959/60—1961/62 uppräknas på sätt som anges på s. 214;

en särskild utredning snarast verkställes rörande den försvarsmedi- cinska forskningens organisation;

de under anslagsrubriken Klinisk forskning i riksstaten upptagna tj äns- terna hädanefter benämnes forskningsläkartjänster, varigenom möj- lighet öppnas att låta dylik tjänst omfatta jämväl ämne inom den teore- tiska medicinen;

fem nya forskningsläkartjänster inrättas från och med vart och ett av budgetåren 1959/60—1961/62; samt

särskilda forskarbefattningar motsvarande forskningsläkartjänsterna inrättas även för främjande av forskning inom andra vetenskapsområ- den, nämligen

för socialvetenskaplig forskning med en ny tjänst från och med vart. och ett av budgetåren 1959/60—1963/64;

för naturvetenskaplig forskning med fem nya tjänster från och med vart och ett av budgetåren 1959/60——1961/62; för atomforskning med fyra tjänster från och med budgetåret 1959/60 och ytterligare tre nya tjänster från och med vart och ett av budget- åren 1960/61 och 1961/62.

Kostnader

Kostnadsökningarna för budgetåren 1959/60g1961/62 för de i detta be— tänkande framlagda förslagen framgår av nedanstående sammanställning.

Kostnadsökning fr. o. m. budgetåret

1959/60 1960/61 1961/62 Avlöningar till ytterligare assistent— och amanuensperso— nal vid universiteten, karolinska institutet och Stock— holms högskola .................................. 1 062 766 Avlöningar till beräknade ytterligare 90 assistenter vid de tekniska högskolorna ............................. 1 599 480

Avlöningar till sammanlagt 47 forskarassistenter vid de medicinska fakulteterna, tandläkarhögskolorna och de tekniska högskolorna ............................. 675 468 209 628 209 628

Avlöningar till innehavare av nya e. o. docentbefatt- ningar vid universiteten, karolinska institutet, Stock- holms högskola, tandläkarhögskolorna och de tekniska högskolorna ..................................... 1 341 228 1 204 368 958 020

Avlöningar till innehavare av nya e.o. forskardocentbe- fattningar vid universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola och de tekniska högskolorna. . . . 301 092 301 092 273 720 Avlöningar till innehavare av rörliga professurer (inrätta—

de f. 0.m. den 1 januari varje år) ................... 97 170 194 340 194 340 Avlöningar till lektorer vid de tekniska högskolorna . . . . 488 064

Anslag till bestridande av kostnader för biträdeshjälp åt innehavare av docentbefattningar (anslag förutsättes stå till förfogande fr. o. m. den 1 januari 1960) ....... 859 000 859 000

Anslag till förstärkning avden personella basorganisationen vid universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola och de tekniska högskolorna ............... 1 096 116 1 096 116 1 096 116

Förstärkning av materielanslagen vid universiteten, karo- linska institutet, Stockholms högskola, tandläkarhög- skolorna och de tekniska högskolorna ............... 1 142 667 1 142 667 1 142 666

Beräknad förstärkning av läroanstalternas avlönings- och materielanslag till följd av överflyttning av tjänster bestridda genom anslag från forskningsråden ........ 1 000 000 1 000 000 1 000 000 Nettoökning av anslaget till främjande av medicinsk

forskning m. m ................................... 1 750 000 1 750 000 1 400 000 Ökning av anslaget till främjande av humanistisk forsk—

ning m. m. ...................................... 200 000 200 000 200 000

Ökning av anslagen till främjande av socialvetenskaplig, rättsvetenskaplig, pedagogisk och psykologisk forsk- ning m. m. ...................................... 280 000 315 000 330 000

Nettoökning av anslaget till främjande av naturveten- skaplig forskning m. m ............................ 1 900 000 1 300 000 1 750 000

1959/60 1960/61 1961/62 Nettoökning av anslaget till främjande av atomforskning m. m ............................................ 1 200 000 1 400 000 750 000 Nettoökning av anslaget till främjande av teknisk forsk- ning m. m. (inkl. ersättning för 1953 års fond) ....... 2 300 000 1 800 000 1 950 000

Avlöningar till innehavare av särskilda forskarbefatt- ningar, ställda till förfogande för medicinska och natur- vetenskapliga forskningsråden samt forskningsråden för samhällsforskning och atomforskning ............ 410 580 383 208 383 208

Följdkostnader för rörliga professurer, nya docentbefatt- ningar samt förstärkt assistent- och biträdespersonal enligt detaljkalkyl som redovisas i bilaga 6 ........... 1 978 989 1 791 648 1 057 862

Summa kronor 19 682 620 14 947 067 12 695 560

Sammanställningen här ovan gäller de kostnadsökningar, som för budget- åren 1959/60—1961/62 följer av utredningens i detta betänkande framlagda förslag. I vissa delar gäller emellertid dessa förslag även kostnadsökningar, som uppkommer först under budgetåren 1962/63 och 1963/64. Detta är fallet med kostnaderna för föreslagna ytterligare 37 nya e. o. docentbefattningar vid de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna, kost— naderna för ytterligare 10 nya rörliga professurer, vissa delar av kostnaderna för förstärkning av den personella basorganisationen vid vissa fakulteter och högskolor, kostnaderna för föreslagen ytterligare ökning av anslaget till främjande av humanistisk forskning samt kostnaderna för ytterligare två föreslagna samhällsforskartjänster. Tillsammans innebär dessa förslag kostnadsökningar med 1 300 340 kronor för budgetåret 1962/63 och 1 218 224 kronor för budgetåret 1963/64, vartill kommer vissa följdkostnader vilka i bilaga 6 beräknas till 559 747 kronor för budgetåret 1962/63 och 523 382 kronor för budgetåret 1963/64. Tillsammans kan sålunda kostnadsökning- arna för dessa "två budgetår beräknas till 1860 087 kronor för budgetåret 1962/63 och 1 741 606 kronor för budgetåret 1963/64. Till följd av att de rörliga professurerna föreslås inrättade från och med den 1 januari, följer av utredningens förslag även vissa kostnadsökningar för budgetåret 1964/65, beräknade till 217 170 kronor.

BIHANG

Universitetsutredningens undersökning rörande forskningens omfatt-

ning och kostnader år 1955

I första kapitlet av föreliggande betänkande ges en sammanfattande redogörelse för resultaten av den statistiska undersökning rörande forskningens omfattning och kostnader under år 1955, som utredningen företagit. Här skall nu lämnas en närmare redovisning av de olika delundersökningarna.

Dessa delundersökningar har gällt dels forskningen vid universitet och hög- skolor, dels forskningen vid vissa statliga och statsunderstödda inrättningar utanför universitet Och högskolor, dels den naturvetenskapliga och tekniska forsk- ningen inom industrien samt dels forskningsverksamheten vid vissa andra insti- tutioner, bl. a. sjukhusen (utom undervisningsklinikerna). För var och en av dessa undersökningar skall här redovisas både den använda undersöknings- metodiken och de erhållna resultaten i fråga om antalet forskande akademiker, den biträdande forskningspersonalens storlek och storleken av för forsknings- ändamål förbrukade medel under år 1955.

Som framhållits i inledningsavsnittet till första kapitlet har definitionen av begreppet forskning erbjudit stora svårigheter vid undersökningars planlägg- ning. Beroende på att de olika undersökningarna avsett att kartlägga delvis olika typer av forskning vid delvis olika slag av institutioner, har avgränsningen av begreppet forskning ej kunnat bli helt likartad för de olika undersökningarna. En särskild svårighet i detta sammanhang har varit att uppgiftslämnarna ibland funnit det ogörligt att frånskilja den s. k. tillämpade forskningen och i sin redo- visning följa den i anvisningarna givna, mycket snävt formulerade definitionen av begreppet grundforskning.

Med hänsyn till bl. a. dessa metod- och redovisningsproblem är det icke möj- ligt att på basis av detta undersökningsmaterial göra mera detaljerade jämförel- ser mellan olika forskningsinrättningar beträffande forskningens omfattning och kostnader.

A. Forskningen vid universitet och högskolor

1. Undersökningens uppläggning och genomförande Då det gällde att söka få en uppfattning om forskningens omfattning och kost— nader vid universitet och högskolor, måste ställning först tagas till gräns- dragningen mellan å ena sidan forskning i egentlig mening och å den andra universitetens och högskolornas övriga verksamhet, främst undervisningen. En dylik gränsdragning måste i viss mening bli godtycklig eftersom universitetsunder- visningen och universitetsadministrationen givetvis är en del av universitetens vetenskapliga verksamhet, men om man vill ha ett mått på omfattningen av den rena forskningen vid universitet och högskolor, måste likafullt en dylik gräns- dragning göras. I de enkätformulär som våren 1956 utsändes till cheferna för

samtliga universitets- och högskoleinstitutioner lämnades därför följande anvis— ning: >>Forskningsarbete innefattar grundforskning samt teknisk eller annan tillämpad forskning. Som forskningsarbete räknas även handledning av stude- rande sysselsatta med licentiatarbete eller högre. Annan undervisning (föreläs- ningar, seminarieövningar m. m.), administration och arbete som huvudsakligen har karaktär av tjänster till allmänheten (t. ex. på en sjukhusklinik eller ett bibliotek) räknas ej som forskningsarbete».

För att kunna genomföra en dylik avgränsning måste i många fall _ det fram— hölls i skrivelserna till institutionsföreståndarna _ approximationer och bedö- manden göras, både beträffande antalet personer som forskade eller biträdde i forskningsarbetet och beträffande storleken av de belopp, som använts för forsk- ningsverksamheten.

I fråga om den forskande personalen skulle alla uppgifter avse förhållandena den 1 december 1955. Bland akademikerna skildes på å ena sidan sådana, som var sysselsatta helt eller delvis med forskning vid institutionen, kliniken eller mot- svarande, och å andra sidan sådana, som var sysselsatta helt eller delvis med forskningsarbete utanför institutionen (motsvarande), men vilkas arbete dock leddes eller övervakades av forskare vid institutionerna (motsvarande).1 Den här lämnade redogörelsen för forskningen vid universitet och högskolor omfattar uteslutande den förstnämnda av dessa två kategorier.

Beträffande den personal som (helt eller delvis) forskade vid institutionen begärdes uppgifter om vilken eller vilka av följande verksamheter som var den huvudsakliga: arbete med licentiat- eller doktorsavhandling, forskning i övrigt, undervisning, annan verksamhet. För dem som dessutom hade forskningsverk- samhet på annat håll begärdes vidare upplysning om var denna verksamhet bedrevs.

Med de nämnda avgränsningarna borde man, om uppgifter lämnades i full omfattning och på ett tillfredsställande sätt, få en uppskattning av totalantalet personer som bedrev forskning hösten 1955 och som i denna sin verksamhet hade någon kontakt med universitet eller högskolor. Genom att uppgifter jämväl begärdes om vederbörande hade annan forskningsverksamhet skulle man även kunna korrigera för dubbelräkningar dels i fråga om personer som bedrev forskning vid mer än en institution vid universitet och högskolor, dels i fråga om personer som jämväl bedrev forskning vid andra statliga eller statsunderstödda forskningsinrättningar eller inom industrien och vilka till följd därav även redo- visades i de inventeringar, som samtidigt gjordes för dessa områden.

Förutom den forskande personalen skulle undersökningen omfatta den personal, som den 1 december 1955 biträdde i forskningsarbetet vid institutionen (mot- svarande). Uppgifter begärdes om alla slag av tekniker, kanslipersonal, vakt- mästare, laboratoriebiträden, elever m. fl. som helt eller delvis tagits i anspråk för institutionens forskningsarbete. Dock skulle i denna undersökning ej medtas sådan personal, som utfört sitt ordinarie arbete vid industriföretag eller lik- nande, men för vilket arbete en till institutionen knuten forskare haft den veten- skapliga ledningen. Sådan personal redovisades nämligen i den samtidigt genom- förda inventeringen omfattande forskningen inom näringslivet. För att få en uppfattning om hur stor del av den biträdande personalens arbete som gällde forskning skulle uppgifter lämnas om huvudsakliga arbetsuppgifter: att biträda i forskningsarbete, att biträda i administrativt arbete eller annat. Vidare skulle uppgift lämnas om vederbörande jämväl var anställd vid annan institution.

1 Beträffande denna uppdelning, se universitetsutredningens första betänkande (SOU 1957:24), sid. 152.

I fråga om de för forskning förbrukade medlen skulle uppgifterna avse kalen- deråret 1955. Uppgifter begärdes om hela den utbetalade lönesumman för all personal vid institutionen (motsvarande) som avlönats med medel från riksstatens avlöningsanslag (den »fasta» personalen) och anslagen till licentiand- och doktorandstipendier, varvid dock särskilt skulle anges om innehavaren av en tjänst ej alls forskat eller biträtt i forskningsarbete under kalenderåret 1955.

De nu nämnda löneuppgifterna skulle samtliga lämnas på en särskild blankett. På en annan blankett skulle anges storleken av alla andra under är 1955 för forskningsändamål förbrukade medel. Dessa uppgifter skulle avse såväl medel för institutionens allmänna forskningsverksamhet som anslag till enskilda for- skare, knutna till institutionen. Förutom uppgift om hela det förbrukade anslaget skulle jämväl anges hur detsamma fördelats på löner, arvoden och stipendier till akademiker, löner och arvoden till personer utan akademisk examen samt övrigt, d. v. s. materiel, resor, bokinköp m. 111. Det underströks särskilt i anvisningarna för blankettens ifyllande, att uppgifterna skulle avse de medel som förbrukats för forskning, vilket innebar att t. ex. utgifter för materiel och utgifter för bok- inköp skulle upptagas blott i den mån de gjorts för forskningsändamål. I de belopp som skulle uppges skulle däremot ej inräknas kostnader för nybyggnader eller omkostnader av typen Sjukvård, bränsle, lyse, vatten, städning etc.

Varje särskilt anslag skulle specificeras efter »anslagsgivare» enligt följande gruppering:

1. Riksstatsanslag direkt till institutionen (motsvarande) eller till fakultet, högskola, universitet (även reservationsanslag till medicinsk forskning och anslag till fältarbeten).

2. Anslag från statliga forskningsråd och fonder (även atomkommittén och universitetens reservfonder).

3. Andra statliga anslag (även departementens och de affärsdrivande verkens anslag). . Andra offentliga anslag (kommuner, landsting, ej ovan redovisade reseanslag).

. Anslag från andra svenska fonder eller stiftelser än offentliga (även privata donations- fonder som universiteten och högskolorna förvaltar). . Anslag från utländska fonder. . Andra privata svenska anslag (även från industriföretag). . Andra privata utländska anslag. . Övriga anslag.

01%

13QO

Undersökningen omfattade _ förutom de egentliga universitets- och högskole- institutionerna —- även Wenner-Grens institut i Stockholm, vetenskapsakademien och de statsunderstödda branschforskningsinstituten.

Universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund, stadsbiblioteket i Göteborg samt kungliga biblioteket i Stockholm omfattades ej av undersökningen. Däremot inbe- greps i denna de humanistiska och socialvetenskapliga biblioteken vid Stock- holms högskola, emedan dessa bibliotek har samma funktion som institutions- biblioteken inom de humanistiska fakulteterna i Uppsala och Lund.

Formulären sändes i regel till institutionsföreståndarna, klinikcheferna eller motsvarande. Uppgifter skulle av dessa lämnas dels för den egentliga institutionen, dels också för till institutionen knutna forskningsstationer, försöksgårdar m. m. Om någon eller några forskare inom institutionen hade ur redovisningssynpunkt självständiga avdelningar, överläts åt institutionsföreståndaren att avgöra om dessa avdelningar skulle lämna särskilda uppgifter eller ej. För de teologiska och juridiska fakulteterna, inom vilka ej finns institutioner för varje ämne, över- sändes blanketterna till vederbörande fakultetskanslier, vilka centralt insamlade uppgifterna från ämnesrepresentanterna. I de fall där institutioner saknades inom de humanistiska fakulteterna, sändes formulären till vederbörande ämnes- representanter.

Svar inkom från det övervägande antalet tillfrågade. Blott ett ensiffrigt antal ämnesrepresentanter respektive institutionsföreståndare underlät att medverka i undersökningen.

I fråga om de lämnade uppgifternas tillförlitlighet kommer i det följande att göras vissa mera speciella påpekanden. Emellertid kan en del mer allmänna kom- mentarer vara på sin plats redan här.

Varje ifyllt formulär underkastades en noggrann kontroll och bedömning, innan dess uppgifter accepterades. Ett stort antal kontroller och kompletteringar fick göras per brev och framför allt per telefon, för att materialet skulle bli så tillförlitligt, som med hänsyn till tid och sekretariatets personella resurser ansågs möjligt. Alla kontroller och kompletteringar utfördes av personal med akademiska kvalifikationer.

Kontrollmöjligheterna låg främst däri, att det kunde bedömas, om den på per- sonalblanketterna upptagna personalen ungefär motsvarade den personal, för vilken utgifter för löner redovisats på anslagsblanketterna. Exakt överensstäm- melse mellan dessa uppgifter var dock ej att förvänta, då uppgifterna på personal- blanketterna hänförde sig till en tidpunkt (den 1 december 1955), medan upp— gifterna på anslagsblanketterna gällde en tidsperiod (kalenderåret 1955).

Till följd av att upplysningarna ej alltid lämnades (eller i en del fall ej kunde lämnas) om vederbörande forskare jämväl bedrev forskning vid annan institution, uppstod svårigheter att fastställa vilka individer som redovisats på mer än en institution. Det visade sig nödvändigt att göra ett kortregister upptagande samt- liga personer, som redovisats i någon av här ifrågavarande undersökningar, och att sedan med ledning av namn Och födelseår fastställa förekommande dubbel- redovisningar. Kortregistret kunde dock ej omfatta forskare inom industrien, emedan industriföretagen av sekretesskäl många gånger ej uppgivit namn utan blott nummer eller initialer. Dubbelräkningar mellan industrien och övriga forskningsinrättningar har därför kunnat konstateras endast med ledning av de relativt ofullständiga upplysningarna om vederbörande forskare varit knuten till mer än en forskningsinstitution.

När det gällde att fastställa var en forskare som var upptagen på mer än en blankett hade sin huvudsakliga forskningsuppgift, fanns inga tillförlitliga upplys- ningar. På denna punkt måste därför ett antal approximationer göras.1

Det största antalet dubbelföringar gällde personer, som hänförts till gruppen aktiva forskare på ett håll men samtidigt redovisats som mera löst knutna till en annan institution. Dessa personer har vid bearbetningen hänförts till de institu- tioner, som tagit upp deras namn bland de aktiva forskarna.

2. Antalet forskande akademiker

Vid universitets— och högskoleinstitutionerna fanns, sedan dubbelräknade elimi- nerats, sammanlagt 4 259 forskande akademiker.2 Av dessa angavs 3 949 ha forsk— ning som sin huvuduppgift eller som en av sina huvuduppgifter. Detta skall dock

1 Om t. ex. två personer upptagits av mer än en institution inom samma fakultet (ämnes- grupp) eller högskola, fördes han till den institution där han först anträffades. Om en person upptagits på en universitets— eller högskoleinstitutions blankett och även på blanketten för en statlig eller statsunderstödd forskningsinrättning utanför universitet eller högskola, fördes han till den senare. 2 Den här lämnade redogörelsen för forskningen vid universitet och högskolor omfattar ute— slutande sådana forskare, som varit sysselsatta vid universitets- och högskoleinstitutionerna, och gäller sålunda inte sådana forskare vilkas arbete varit förlagt utan/ör dessa, även om arbetet letts eller övervakats av forskare vid institutionerna (jfr sid. 226, även noten). Den sistnämnda kategorien omfattade sammanlagt 801 personer, av vilka 268 betecknades som doktorander och 440 som licentiander. Av de 801 var 235 lärare, 67 präster och 53 läkare.

ej tolkas så att de 3949 bedrev forskning under större delen av sin arbetstid. Professorerna och andra universitetslärarc uppgavs i flertalet fall ha forskning som en och undervisning eller administration som en annan huvuduppgift. Med hänsyn till att frågan huruvida forskning var en huvuduppgift eller ej visade sig vara mycket svår att besvara och till att svaren i många fall givits med tvekan, måste denna fördelning tas med reservation. I tabell 17 återges de 4 259 akademi— kernas fördelning på de två kategorierna för var och en av vissa grupper av institutioner. Man finner av tabellen, att det såväl absolut som relativt sett största antalet personer som icke hade forskning som en huvuduppgift återfinnes i gruppen »kliniskt—medicinska ämnen». Med hänsyn till dessa institutioners upp- gifter som sjukhuskliniker är det ej överraskande att så pass många av där redo— visade professorer och andra läkare uppgivits ha förhållandevis mycket liten tid till forskning. Det bör å andra sidan framhållas, att långtifrån alla läkare vid dessa sjukhuskliniker upptagits som forskare på blanketterna.

Tabell 17. Vid universitets— och högskoleinstitutioner (motsvarande) helt eller delvis forskande akademiker den 1 december 1955

Relativ för- Forsk- Elm—Ski .. deln. a_v ning en ning ej _ Darav grund— (am- Fakultet/högskola huvud- någon Samtliga bets-) exa- u ift huvud— mina 1950—54 ppg uppgift M. % Kv. % M. % Kv. % Teol. fak ........................ 113 3 116 97 3 99 1 Jur. fak ........................ 62 3 65 97 3 99 1 Med. fak ........................ 981 154 1 135 94 6 81 19 därav teor. ämnen ............. 491 24 515 93 7 _ — klin. ämnen ............. 490 130 620 94 6 -— —— Hum. fak ....................... 1 129 60 1 189 86 14 55 45 därav samhällsv. ämnen ........ 211 8 219 92 8 _ — Mat.-nat. fak .................... 698 18 716 89 11 77 23 Tandl.-högsk .................... 99 12 111 91 9 77 23 Farm. inst ...................... 16 3 19 .. . . 33 77 Handelshögsk ................... 75 8 83 98 2 96 4 Tekn. högsk ..................... 412 36 448 99 1 99 1 Jordbr. högsk ................... 210 10 220 95 5 99 1 G. G. I ......................... 5 — 5 . . . . 43 57 Wenner—Grens inst., vetensk.—ak., branschf.—inst .................. 149 3 152 . . . . Totalt 3 949 310 4 259 91 9 75 25

Anm.: Den relativa fördelningen av samtliga grundexamina är beräknad utifrån grundexamina inom resp. fakultet, t. ex. fil. kand.— och fil. mag.—examina inom de filosofiska fakulteterna, apotekar- och receptarieexamina vid farmaceutiska institutet. För de medicinska fakulteterna och tandläkarhögskolorna har dock enbart med. lic.- resp. tandläkarexamina legat till grund för beräkningen. .

Av samtliga redovisade aktiva forskare var 9 procent kvinnor. Huvuddelen av dessa kommer på de medicinska och de två filosofiska fakulteterna. Kvinnorna är starkast representerade bland forskare inom de humanistiska fakulteterna: 14 pro- cent av alla redovisade forskare. Inom den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen var dock kvinnorna förhållandevis färre än inom de »rent» humanistiska ämnena. Det är värt att framhålla, att antalet kvinnliga forskare utgjorde 9 procent av samt- liga inom ämnesgruppen matematik, astronomi, fysik, mekanik, kemi, meteorologi.

Vid fackhögskolorna, och särskilt vid de två tekniska högskolorna, är kvinnorna ytterligt få bland forskarna. I det senare fallet sammanhänger detta givetvis med att över huvud taget mycket få kvinnor hittills studerat vid de tekniska högsko— lorna. Detta framgår av högra delen av tabell 17, vari angivits den relativa fördelningen på kön av samtliga som inom respektive fakulteter avlagt grund- (eller ämbets-) examina under femårsperioden 1950—54. En jämförelse mellan procenttalen i de två delarna av tabellen visar i övrigt, att -— i de fakulteter där kvinnorna utgör någon nämnvärd del av samtliga —— kvinnorna i förhållandevis mindre utsträckning än sina manliga kolleger ägnar sig åt forskningsarbete vid universitets- eller högkoleinstitutionerna efter avlagd grundexamen.

Tabell 18 återger åldersfördelningen dels totalt bland de 4259 forskarna vid universitets— och högskoleinstitutionerna (motsvarande), dels bland forskarna vid de olika fakulteterna och vid de tekniska högskolorna.

Tabell 18. Totala antalet vid universitets- och högskoleinstitutioner helt eller delvis forsk- ande akademiker med relativ fördelning efter ålder

Därav Åldersklass Samtliga Teol. 0. Hum. Mat.— Med. fak. Med.- fak. Tekn. teor. ldm. .. Jur. fak. tak. nat. fak. .. .. hogsk. amnen amnen

Totalantal ....... 4 259 181 1 189 716 515 620 448 —24 6 2 5 7 20 1 5 25—29 22 14 22 29 29 5 36 30—34 22 20 20 24 20 26 21 35—39 17 22 16 13 11 30 11 40—44 10 11 10 8 8 17 6 45—49 8 9 10 4 3 10 6 50—54 5 7 5 4 3 5 3 55—59 3 4 3 2 1 2 4 60—64 3 6 3 2 2 2 3 65—69 1 1 2 2 1 1 2 70— 1 _ 1 2 — _ 1 obek. 2 4 3 3 2 1 2 Samtliga 100 100 100 100 100 100 100 Medianålder 35 38 35 32 30 38 32

Medianåldern för samtliga ligger som synes vid 35 år. Förhållandevis många forskare i de lägsta åldrarna återfinns inom de medicinska fakulteternas teore- tiska ämnesgrupp. De mycket unga forskarna är här medicine kandidater, som kommit in på forskningsuppgifter före —— ofta långt före _— fullföljandet av studierna till medicine licentiatexamen. Av de äldsta forskarna är en stor del pensionerade professorer. Det kan redan här påpekas, att bland de akademiker inom industrien, vilka hösten 1955 hade forskning som huvudsaklig arbetsupp- gift, medianåldern var 35 år, (1. v. s. densamma som gäller för samtliga forskare vid universitet och högskolor. Bland dessa industriens forskare var det mycket få, knappt 2 procent, som var under 25 år. Å andra sidan var åldersfördelningen bland industriens forskare mer koncentrerad till åldrarna 25—44 år än vad fallet är bland de forskande akademikerna vid universitet och högskolor. 78 pro- cent av forskarna inom industrien befann sig i detta tjugoårsintervall, medan vid universiteten och högskolorna motsvarande siffra var 71 procent.

I nedanstående tablå har de vid universitets- och högskoleinstitutionerna (motsvarande) verksamma forskarna fördelats på fakulteter och högskolor samt på graduerade å ena sidan och licentiander och doktorander å den andra.1

Därav , -- . Antal licentiander och Fakultet/högskola forskare graduerade doktorander antal % antal % Teol. tak. Jur. fak- % ........................... 181 77 42,5 90 49,7 Med. fak ............................. 1 135 354 31,2 261 22,9 Hum. tak ............................ 1 189 296 24,9 718 60,4 Mat.—nat. fak ....................... . . 716 179 25,0 411 57,4 Tekn. högsk .......................... 448 72 16,1 159 35,5 Jordbr. högsk ........................ 220 61 27,7 47 21,4 Handelshögsk ........................ 83 21 25,3 15 18,1 Övr. fackhögsk ....................... 135 33 24,4 15 11,1 Wenner-Grens inst., vetenskapsakad., branschf.-iust ....................... 152 34 22,4 — —— Totalt 4 259 1 127 26,5 1 716 40,3

Av de redovisade forskarna var 6 procent av utländsk nationalitet. Dessa ut- länningar innefattade två kategorier, nämligen dels sådana som hade stipendier från hemlandet och som kan beräknas senare ha återvänt till hemlandet, dels flyktingar som måhända kommer att kvarstanna i Sverige. Fördelningen på na- tionalitet (tabell 19) ger en viss, om än grov uppfattning om hur stor var och en av de två nämnda grupperna kan vara. Redan här må framhållas, att bland de forskande akademikerna inom industrien utlänningarna utgjorde ett betydligt

Tabell 19. Vid universitets— och högskoleinstitutioner (motsvarande)j helt eller delvis forskande akademiker den 1 december 1955 fördelade efter nationalitet

W'enner—

Grens

, Mat.- inst., Nationalitet Teal' J ur ' MQd' Hum" nat. Fink" vetensk. Totalt

tak. fak. fak. fak. f hogsk. ak. ak., bransch-

f.-inst. svensk ........ 109 65 1 068 1 142 653 819 121 3 977 norsk ........ 1 23 dansk eller. . .. 1 — 12 15 8 12 2 14 finsk ......... l 4 18 baltisk ........ -— — 1 7 8 6 1 23 tysk .......... 4 _ 13 3 7 12 6 45 annan europ. . . 1 _ 20 13 19 22 7 82 USA .......... 1 — 13 5 12 5 6 42 annan utom-

europ ........ —— —— 7 2 8 10 4 31 okänd ......... — —— 1 2 1 — —— 4 116 65 1 135 1 189 716 886 152 4 259

1 Rörande antalet licentiander och antalet doktorander 1955, se utredningens första betän- kande, SOU 1957:24, s. 154 f.

större antal, relativt sett, än vid universitet och högskolor. Inom industrien ut- gjorde utlänningarna 18 procent av alla forskare. Den största gruppen utgjordes vid universitet och högskolor, liksom inom industrien, av tyskar. Antalet från »andra europeiska länder», d. v. s. från länder utanför Skandinavien, de baltiska staterna och Tyskland, är vid universitet och högskolor en väsentligt mycket större del av samtliga utlänningar än inom industrien. Detsamma gäller antalet nordamerikaner. Detta torde kunna förklaras av att gruppen »tillfälliga» stipen- diater och motsvarande är mindre inom industrien än vid universitet och hög- skolor.

3. Biträdande forskningspersonal Uppgifter om antalet personer, som den 1 december 1955 biträdde i forsknings- arbetet vid universitets- och högskoleinstitutioner (motsvarande) inhämtades samtidigt med uppgifterna rörande den forskande personalen och lämnades av institutionscheferna på särskild blankett. För varje person som upptogs på denna blankett skulle uppgift lämnas om ålder, examen och befattning samt därjämte om huruvida vederbörande hade biträde i forskningsarbete som sin huvudupp- gift eller ej. Liksom beträffande de forskande akademikerna visade sig den senare frågan vara svår att besvara. Dock torde svårigheterna ha varit mindre när det gällde den icke-akademiska personalen, än när det gällde akademikerna. Sammanlagt har 2 419 personer redovisats vid universitetens och högskolornas institutioner eller motsvarande. Av dessa uppgavs 1 809 ha haft biträde i forsk— ning som sin huvuduppgift. Det må här framhållas, att den sålunda redovisade personalen omfattar icke blott den direkt statsavlönade personalen inom »bas- organisationen» utan även sådan för Särskilda forskningsuppgifter anställd per- sonal — även studerande utan avlagd grundexamen _ som avlönats på annat sätt. I tabellerna 20_22 har den i enkäten redovisade biträdande forskningspersona- len fördelats på grupper av institutioner respektive på utbildning och befattningar. Av hela den medtagna personalen har tre fjärdedelar uppgivits ha biträde i forskningsarbete som sin huvuduppgift. Denna andel är högre inom de medi- cinska fakulteterna och vid fackhögskolorna än vid de filosofiska fakulteterna.

Tabell 20. Biträdande forskningspersonal vid universitet och högskolor den 1 december 1955 med fördelning efter huvudsaklig verksamhet och arbetsplats

Därav med huvudsak]. arbetsupp— Fakultet/högskola Samtliga g1ft att bitrada 1 forskn.-arbete antal % Teol. och jur. fak ..................... 7 3 . . Med. fak.: teor. ämnen ................ 497 389 78 » » klin. ämnen ................ 266 226 85 Hum. tak.: hum. ämnen ............... 135 97 72 » » samh.-v. ämnen ............ 62 44 71 Mat.-nat. fak ............ . ............ 491 324 66 Tandl.-högsk ......................... 82 70 85 Farm. inst., G. C. I ................... 13 12 .. Tekn. högsk .......................... 359 280 78 Handelshögsk ........................ 36 23 . . Jordbr. högsk ........................ 265 201 76 Wenner-Grens inst., vetenskapsakad., branschforskningsinst ................ 206 140 68 Totalt 2 419 1 809 75

Tabell 2]. Biträdande forskningspersonal vid universitet och högskolor den 1 december 1955 med fördelning efter huvudsaklig verksamhet och utbildning

Därav med huvudsak]. arbets- Utbildning Samtliga uppgift att bitrada 1 forskn.-arbete

antal %

Universitets- och högskolestud .......... 170 131 77

Läroverks-, gymnasieingenjörsexamen . . 26 25 . .

Institutsingenjörsexamen .............. 247 234 95 Annan teknisk utbildning .............. 268 208 78 Enbart studentexamen ................ 282 218 77

Handelsgymnasium och motsvarande. . . 88 39 . .

Realexamen och motsvarande .......... 463 342 74 Folkskola med eller utan kortare

påbyggnad ........................ 492 354 72

Varia ....................... . ....... 92 75 . .

Uppgift saknas ....................... 291 183 63

Totalt 2 419 1 809 75

Av fördelningen efter utbildning (tabell 21) framgår, att 7—8 procent av biträ- despersonalen har utgjorts av studerande. Det är här bl. a. fråga om elever som vid sidan av studierna haft mer eller mindre tillfälliga, avlönade uppdrag av rutin- mässig karaktär. En påfallande liten del av den övriga biträdespersonalen har gedigen teknisk skolutbildning. Det fanns år 1955 inte mer än en handfull läro- verksingenjörer vid universitets- och högskoleinstitutionerna, och antalet insti- tutsingenjörer utgjorde en ganska ringa andel av samtliga tekniker.

Gruppen »med studentexamen» bland biträdespersonalen är ganska betydande. Det torde här i stor utsträckning röra sig om kvinnlig kanslipersonal.

Även ett antal universitets- och högskolestuderande torde vara förda till denna grupp. De som uppgivits ha realexamen eller motsvarande utbildning samt de med enbart grundskola med eller utan påbyggnad i form av yrkesskolekurser, folkhögskola m. m. utgjorde huvuddelen av den i forskningsarbete sysselsatta biträdespersonalen.

Det kan ha sitt intresse att jämföra den relativa storleken av vad man kan kalla den tekniska personalen å ena sidan i forskningsarbete vid universitets- och hög- skoleinstitutioner och å den andra i forskningsarbete inom industrien. Det är då lämpligt att för dessa jämförelser ur det nu redovisade materialet utvälja enbart de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna och de tekniska högskolorna, samt att av personalen vid dessa medtaga enbart den tekniska personal, som angivits ha forskning som huvuduppgift. *

Antalet dylika tekniker vid de matematisk-naturvetenskapligt fakulteterna och vid de tekniska högskolorna uppgick enligt tabell 22 till sammanlagt 397. I detta antal är då även inräknade de som rubricerats som amanuenser och assistenter men som ej haft akademisk examen. Totalantalet forskare som uppgivits ha forskning som en huvuduppgift uppgick samtidigt vid dessa fakulteter och hög- skolor till 1 110. Det gick således med detta sätt att räkna blott en tredjedels tekniker på varje akademiker. Inom de undersökta industriföretagen uppgick de forskande akademikerna till ett antal av 714 och deras tekniska biträden var 958 (se nedan, sid. 253 f.), d. v. 5. en och en tredjedels tekniker på varje akademiker. Olikheterna i »teknikerkoefficient» för de två grupperna torde vara ett uttryck i första hand för den olika inriktningen av forskningsverksamheten vid universi- tets- och högskoleinstitutionerna å ena sidan och vid industriföretagen å den

Därav Befattning Samtliga Antal % Teol. Med. och jur. fak fak. ' Amanuens, assistent m.m .................. 188 123 65 1 26 Forskningsbiträde, tekniker, ingenjör, instru- mentmakare m.m ....................... 1 194 1 101 92 _ 431 Kontorist, kansli-, kontors-, räknebiträde, sekreterare m.m ........................ 505 261 52 2 62 Hjälppersonal i övrigt, vaktmästare ......... 402 217 54 —— 69 Varia, utan uppgift ....................... 130 107 82 — 27 Totalt 2 419 1 809 75 3 615

andra. Om man jämför den tekniska personalens utbildning inom industri och vid högskoleinstitutionerna, finner man dock skillnader som ej enbart kan för— klaras med den olika inriktningen av forskningsverksamheten. Andelen med tek- nisk gymnasieutbildning var nämligen påfallande mycket större bland teknikerna inom industriföretagen än bland teknikerna vid de matematisk-naturvetenskap- liga fakulteternas och de tekniska högskolornas institutioner.

4. För forskningsändamål förbrukade medel under år 1955 Som tidigare nämnts inhämtades på särskilda formulär uppgifter om under 1955 för forskningsändamål förbrukade medel. Det ansågs från början uteslutet att få till stånd någon uppskattning av hur stor del av en tjänstemans lön som kunde anses vara ersättning för forskning och hur mycket som kunde anses vara ersättning för undervisning på lågstadiet, tjänster till allmänheten samt admini- stration. Därför begärdes uppgifter om hela löneanslaget på riksstat till »fast» anställda. Däremot ansågs det vara möjligt för institutionsföreståndarna att göra upp- skattningar av hur stor del av övriga anslag till institutionen, främst materiel- anslaget, som förbrukats för forskningsändamål. I många fall torde fördelningen av materielanslaget på forskning och annat ha gjorts mycket ungefärligt av upp- giftslämnarna. Ibland har hela materielanslaget uppgivits som forskningsanslag; i andra fall har ingen del av anslaget uppgivits gå till forskningsändamål, vilket kan vara riktigt men även kan tolkas som en (i en del fall) väl grov approxima- tion. Man bör därför för de enskilda institutionerna ta uppgifterna med stor för- siktighet på denna punkt, men vid summeringar för grupper av institutioner torde man våga antaga att intet systematiskt »fel» vidlåder materielanslagens och de övriga anslagens fördelning på forskning och annat. De särskilda anslagen (t. ex. från forskningsråden) till enskilda forskare torde i flertalet fall helt ha avsett forskning, varför något motsvarande problem ej torde föreligga beträf- fande dessa anslag. Uppgifterna skulle avse förbrukade (ej beviljade) medel, vilket vållat svårig— heter som dock i flertalet fall kunnat övervinnas efter kontakt från sekretariatet. Den största svagheten i materialet när det gäller storleken av anslagen till enskilda forskare vid institutionerna torde ligga på ett annat plan. Man måste

som huvudsaklig arbetsuppgift att biträda i forskningsarbete Fakultet/högskola NVenner- Hu1 [, k Mat.-nat. Tandl.- Farm. Tekn. Handels- Jordbr. &IZEkaåk, "' d ' tak. högsk. inst., GCI högsk. högsk. högsk. bransch, inst. 39 27 1 1 2 8 13 5 5 179 35 10 189 1 130 121 71 62 7 _ 23 8 25 3 1 32 27 _ 44 1 30 11 25 24 _ 1 22 5 3 _ 141 324 70 12 280 23 201 | 140

nämligen ställa frågan om alla medel redovisats. I några fall har uttryckligen angivits, att man ej kunnat (eller velat) ange hur mycket medel från privat håll som ställts till förfogande. I andra fall har det varit diskutabelt, om privata anslag bort medräknas, emedan vederbörande forskares insatser mera haft karaktären av konsultativ verksamhet än av vid den egna institutionen bedriven forskning. Det torde vidare förekomma, att industriföretag utan ersättning utlånar utrustning och apparater till högskoleinstitutioner. Någon uppskattning av värdet av dessa »depositioner» har sannolikt ej gjorts av berörda institutionschefer. De uppgifter, som i det följande ges rörande för forskning förbrukade medel och dessas för- delning på olika anslagsgivare, torde därför, både absolut och relativt sett, under- skatta betydelsen av de icke-offentliga anslagen. Uppgifterna om storleken av olika slag av offentliga medel, som anvisats för forskningsändamål, torde, i absoluta tal räknat, vara »sanna». Relativt sett torde däremot anslagen av offent- liga medel vara överskattade, detta som en följd av underskattningen av de privata medlens betydelse.

Ytterligare ett par påpekanden bör göras som bakgrund till de i det följande redovisade siffrorna över förbrukade medel och dessas fördelning på skilda anslagsgivare m. 111.

För de medicinsk-kliniska ämnena har det förelegat speciella svårigheter att redovisa utgifterna för löner och forskningsmateriel ur klinikernas allmänna anslag. Beroende på de för sjukhusen sinsemellan olika utformade avtalen mel- lan Kungl. Maj:t och de kommunala huvudmännen har inkomna uppgifter ej varit helt jämförbara. Detta medförde svårigheter vid fördelningen av anslagen till löner och materiel på utgifter för forskning och utgifter för övriga ändamål (sjukvård, undervisning).

I avsikt att erhålla en uppfattning om storleksordningen av dessa forsknings- utgifter har en uppskattning gjorts med utgångspunkt i de lämnade uppgifterna beträffande forskningspersonalen. I stort sett har beräkningen tillgått på så sätt att man, i likhet med för övriga delen av undersökningen (se därom s. 236, 240), antagit att en viss del av den totala lönesumman till »fast» anställda som i någon mån forskar utgör ersättning för deras forskningsarbete. Motsvarande statliga materielutgifter har sedan erhållits med hjälp av antagandet att dessa förhåller sig till löneutgifterna för forskning på samma sätt som de totala

materielutgifterna till de totala löneutgifterna. Det torde emellertid vara riktigt att som forskningsutgifter upptaga ytterligare en del av ifrågavarande klinikers totala materielanslag (utgifter för röntgenplåtar o. dyl.). Denna del antages för Uppsalas, Lunds och Göteborgs del vara kommunala bidrag till forskningen, medan för karolinska sjukhusets del även denna är statlig. Den antages för varje sjukhus vara lika stor som statens bidrag till forskningsmateriel enligt ovan gjorda beräkning.

Handelshögskolorna har både statsanslag och anslag från privat håll. Eftersom statsanslagen ej avsetts för någon speciell del av högskolornas utgifter har det ej varit möjligt att ange hur mycket av dessa anslag som gått till löner för de fast anställda, hur mycket till materiel m. 111. Här har förfarits så, att hela de utbe— talade lönesummorna till de fast anställda redovisats under posten riksstats- anslag, medan övrigt räknats som anslag från privat håll.1

Efter dessa reservationer och kommentarer redovisas i tabell 23 resultaten av undersökningen rörande storleken av för forskning förbrukade medel vid uni- versitet och högskolor. Medräknas hela lönebeloppen för de »fast» anställda (med undantag för sådana anställda, vilka uttryckligen angivits ej ha varit sysselsatta med forskningsarbete), blir summan av för forskning förbrukade medel vid universitet och högskolor 94,3 miljoner kronor.

I summan 94,3 miljoner kronor ingår sålunda hela utgiftsbeloppet för den direkt statsavlönade personal vid samtliga universitets- och högskoleinstitutioner, som under år 1955 i någon mån varit sysselsatt med forskningsarbete. Eftersom en betydande del av ifrågavarande befattningshavares arbete gällt annat än forskning (främst undervisning och administration), är det uppenbart att siff- ran 94,3 miljoner är en bruttosiffra, som måste reduceras, om man vill försöka renodla kostnaderna för enbart forskningen. Som ovan framhållits, ansågs det vara ogörligt att av de enskilda uppgiftslämnarna begära uppskattningar av hur stor del av varje enskild tjänstemans lön som kunde anses vara hänförlig till hans forskningsarbete, och man är därför hänvisad till att göra en generell skattning.

En dylik skattning kan göras på olika sätt. Man kan t. ex. gå igenom de olika befattningstyperna och bestämma en reduktionskoefficient för var och en av dessa; rimligen bör man nämligen till forskningen kunna hänföra en större del av lönen till en forskardocent än av lönen till en professor eller biträdande lärare. Man kan också tänka sig att bestämma olika reduktionskoefficienter för var och en av de olika fakulteterna, ämnesgrupperna eller t. o. m. de enskilda ämnena. En ännu mera förfinad metod vore att på något sätt kombinera de två här antydda Vägarna.

Efter ingående överväganden har emellertid utredningen kommit till den upp— fattningen, att den del av den direkt statsavlönade personalens (såväl forskares som forskningsbiträdens) löner, som år 1955 kan ha varit hänförlig till veder- börandes uppgifter för forskningen, som ett genomsnitt för samtliga universitet och högskolor torde utgöra något mellan hälften och en tredjedel. Då utred- ningen i det följande för alla universitets— och högskoleinstitutioner utom för undervisningsklinikerna räknar hälften av den fast anställda personalens löner till forskningsutgifterna, sker detta i medvetande om att detta kan innebära en överskattning av den insats, som vederbörande med de högre läroanstalternas

1 Utredningen är medveten om att även andra läroanstalter haft inkomster av annat än statsanslag. Särskilt gäller detta Stockholms högskola, för vilken i huvudstaten för budgetåret 1955/56 avkastningen av egna fonder och bidrag från Stockholms stad beräknades till 0,5 resp. 1,2 miljoner kronor av totalt 8,7 miljoner. Av praktiska skäl har i sammanställningarna i denna redogörelse hänsyn icke tagits till dessa inkomster, utan ifrågavarande läroanstalters utgifter för forskning har antagits helt härröra från statsanslag.

Tabell 23. Forskningsutgifterna vid universitet och högskolor år 1955, fördelade på fakulteter/högskolor samt på anslagstyper. Oreduce- rade löner

Pör forskning förbrukade anslag (1 OOO-tal kronor) erhållna från

Riksstatsanslag Andra Fakultet/högskola ”" ”*St' Statliga Andra summa anata Privata privata . offent- offent- fonder privata anslag råd och lida li & (sven- fonder anslag ansla (de fl offent- 5 g (utl.) (sven- g ' liga

Övriga fonder1 . anslag anslag anslag ska) ska) (utl.) privata) anslag

. Summa Andra Övr1ga icke Totalt

Löner till fast anställda

Teol.fak.................. 996 153 21 _ 1170 7 _ 1 _ _ 8 1178

Jur. fak. . . . . . . . . . . 1 167 132 25 22 1 346 63 _ 27 — _ 90 1 436

Med. tak., teor. amnen. . . . . 7 502 2 355 1 449 89 11 395 1 193 548 524 _ 36 2 301 13 696 5 » » klin. ämnen. ... . 16 100 3 300 502 1 514 21 416 846 _ 18 271 _ 1 135 22 551 Hum. fak.. . . . . . . . . . . . . . .. 8 001 1 646 451 443 10 541 82 15 170 _ 272 10 813

därav samhällsv. ämnen. . 1 860 388 213 97 2 558 45 _ 97 _ _ 142 2 700 Mat.-nat. tak.. . .. .... . .. 7 476 2 122 2 475 397 12 470 566 454 276 87 48 14 31 13 901 Tandl. högsk. . . . . . . . . .. ... 2 363 147 36 _ 2 546 7 _ 3 — _ 10 2 556 Farm. Inst 339 28 17 — 384 _ — _ _ _ 384 Tekn. högsk... . . . . . . . . . . .. 5 949 1 442 2 511 406 10 308 424 _ 1 086 64 106 1 680 11 988 Handelshögsk. . .. . . . . 828 31 47 152 1 058 31 11 641 _ _ 683 1 741 Lantbrukshögsk.. . . . . . . . . . 2 713 1 155 309 149 4 326 65 _ 161 _ 58 284 4 610 Veterinärhögsk.. . . . . . . . . .. 1 745 197 172 1 2 115 14 _ 65 1 29 109 2 224 Skogshögsk.. . . . . . . . . . . . . . 560 54 22 60 696 65 _ 98 _ _ 163 859 GCI 101 14 _ _ 115 98 _ _ _ _ 98 213 Wenner-Grens inst 165 43 118 — 326 388 13 100 _ _ 501 827 Vetenskapsak.. . . . . . . . . . .. 125 18 341 32 516 924 _ _ 14 _ 938 1 454 Branschforskn.-inst.. . . . . . . 606 813 278 301 1 998 797 40 835 _ 223 1 895 3 893

Totalt 56 736 13 650 8 774 3 566 82 726 5 570 1 099 4 258 166 505 11 598 94 324

1 Till »statliga råd och fonder» har räknats icke blott de statliga forskningsråden och humanistiska fonden, utan även andra organ som i här aktuellt hänseende är att jämställa med de statliga forskningsråden, t. ex. statens nämnd för byggnadsforskning, handels- och sjöfartsfonden etc.

Tabell 2.4. Forskningsutgifterna vid universitet och högskolor år 1955 med relativ fördelning på anslagsgivare samt på fakulteter och

högskolor

Totala löner medtagna

Med reduktion av lönerna till fast anställd personal1

Offentliga anslag

Fakultet/högskola

Offentliga anslag

Löner till fast anställda

Ö vriga anslag

Icke offent- liga medel

Summa

Offentliga anslag

Löner till fast anställda

Övriga anslag

Icke

offent-

liga

medel

Summa

till fast anställda

Icke offent- liga medel

Löner . Övrlga

anslag

Teol.fak.......................... 84,5 Jur.fak.......................... 81,3 Med. fak., teor. ämnen. . . . . . . . . . . . . 54,8

» » klin. ämnen. . . . . . . . . . 71,4 Hum. fak.. . . . . . . . 74,0

därav samhällsv. . . . . . . . . . 68,9 Mat.-nat.fak...................... 53,8 Tandl.högsk..................... 92,4 Farm.inst........................ 88,3 Tekn.högsk....................... 49,6 Handelshögsk... 47,6 Lantbrukshögsk 58,9 Veterinärhögsk. . 78,5 Skogshögsk.. . . . 65,2 G.C.I.......... 47,4 Wenner-Grens inst.. .. ..... 20,0 Vetenskapsak..................... 8,6 Branschforskn.-inst.. . . ... ... . . . . .. 15,5

14,8 12,4 28,4 23,6 23,5 25,9 35,9

7,2 11,7 36,4

onoaoxo'ouoco 1—1

H

txmoooqolmwr Q "(t' H

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

73,2 68,5 37,7 45,1 58,7 52,6 36,8 86,0 79,4 33,0 31,2 41,7 64,5 48,4 31,5 11,2

4,5 8,4

25,6 21,0 39,2 45,2 37,3 39,4 49,1 13,3 21,0 48,4 17,3 49,6 27,4 23,5

8,6 21,6 28,1 38,8

qq—r—qc—w Hommwoo—e—o HN H

anwaqnas oo—qoooooootxh HKD NCDUDCD

52,8

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

OOGDQN v—l hhqmoo 000005 HNMOOQ

HNH

'mFi 019 PC 01". 00 v—i

I N 0”

H 08. to 1—1

MVOOHWMHOOOv—t

LOQDODV'LOOMv—tm 'd'LDNOi—(OQOOC

Totalt 60,2

27,6

100

40,5

41,1 18,3

100

D HC v—4

100

O 0 H

1 Vid undervisningsklinikerna en tredjedel och vid övriga institutioner hälften av de totala löneanslagen.

i | i I

Tabell 25. De »reducerade» forskningsutgifterna vid universitet och högskolor år 1955 med fördelning på löner, materiel m. m.

F akultet/ hö gskola

1 OOO-tal kronor

Procent

Reduce- rade löner till fast anställda akade- miker

Övriga löner till akade- miker

Reduce— rade löner till fast anställda icke-aka— demiker

Övriga löner till icke-aka- demiker

Utgifter för mate- riel, appa— rater, resor m. m.

Totalt

Löner till aka- demiker

Löncr till icke-aka- demiker

Ö Vriga utgifter

Totalt

Teolfak................. Jur.fak.............. Med. tak.,teor. ämnen.

» » klin. ämnen. . Hum.fak............... ämnen.

därav samhällsv.

Mat.-nat. tak.. . . . Tandl. högsk. . . . . Farm. inst.. . . . . . Tekn. högsk.. . . .. Handelshögsk.. . . Lantbrukshögsk. . Veterinärhögsk. . . Skogshögsk.. . . . . G.C. I.

Wenner-Grens inst.. . Vetenskapsakad.. . . . . Branschforskn.-inst. . .

490 580

2 517 4 200 3 680 796 3 035 809 141 2 423 388 979 640 245 35 68 58 192 1 235 1 100 323 135 704 373 29 552 27 378 234 36 16 15

111

1 619 971 432 186 1 567 27 22 1 573 130 606 125 53

242 433 1 232

53 57 4 056 4 988 1 109 328 2 851 123 11 2 361 269 846 285 173 51 247 386 862

677 859

9 947 11 751 6 896 1 768 10 046 1 375 216 9 071 1 328 3 250 1 345 577 162 742 1 392 3 591

26,7 15,4 37,4

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

20 480

5 151 9 045

18 728 63 225

22,5

100

dåvarande resurser kunde göra i forskningen. Proportionen kan sålunda tänkas vara den önskvärda snarare än den vid ifrågavarande tidpunkt faktiska.

För personalen vid undervisningsklinikerna har det däremot ansetts motiverat att räkna med en mindre andel av den totala lönesumman som forskningsutgift än för övriga ämnen i undersökningen. Utredningen har här stannat för att betrakta en tredjedel av lönesumman som utgift för forskning. Detta motiveras delvis av att personalen vid här ifrågavarande kliniker förutom undervisning och forsk- ning har ansvar även för sjukvård.

Antages sålunda, att hälften (för undervisningsklinikerna en tredjedel) av det belopp som utbetalats till den »fast» anställda personalen utgöres av betalning för forskning, sjunker siffran 94,3 miljoner kronor till 63,2 miljoner kronor. Av hela beloppet utgöres 11,6 miljoner kronor av icke—offentliga medel. Ungefär hälften av detta belopp kommer från privata svenska fonder, medan drygt 1,2 miljoner kommer från utlandet (privata fonder eller andra källor). I tabell 24 redovisas den relativa fördelningen av de anvisade medlen. Därvid redovisas fördelningen på två sätt: dels med hela avlöningsanslaget till »fast» anställd personal inräknat, dels med endast hälften (för undervisningsklinikerna en tredjedel) av detta belopp inräknad.

Det kan vara av intresse att studera, hur de medel som förbrukats för forsk- ningsändamål fördelar sig på löner till akademiker, löner till biträdespersonalen och utgifter för materiel, apparater m. m. I tabell 25 ges en dylik fördelning. Därvid har dock blott medtagits hälften (för undervisningsklinikerna en tredjedel) av de belopp, som utbetalats av riksstatsanslag som löner till den fast anställda personalen, akademiker såväl som andra.

Ungefär hälften av hela utgiftssumman har gått till akademikerlöner, knappt en fjärdedel till löner till biträdespersonalen och drygt en fjärdedel till materiel, apparater m. m. Skillnaderna mellan de skilda fakultetsgruppcrna är emellertid mycket stora. Teologisk och juridisk forskning svarar för ena ytterligheten, med nio tiondelar av utgifterna i form av lönekostnader för forskarna själva och en tiondel materielkostnader. Den teoretisk—medicinska forskningen svarar för den andra ytterligheten, med tre tiondelar av utgifterna i form av löner till akade- miker och lika mycket till deras medhjälpare och fyra tiondelar till materiel m. rn. Naturvetenskaplig och teknisk forskning ligger närmare den sistnämnda och humaniora och samhällsvetenskap närmare den förstnämnda ytterligheten.

Det kan nämnas att forskningsutgifterna inom industrien (se nedan 5. 255) till ungefär tre tiondelar utgjordes av löner till akademiker, medan fyra tiondelar var löner till tekniker och annan hjälppersonal och tre tiondelar var utgifter för materiel m. m. Denna utgiftsfördelning är ganska lik den som uppgivits av de statsunderstödda branschforskningsinstituten, kVenner-Grens institut samt veten- skapsakademien.

B. Forskningen vid vissa statliga och statsunderstödda inrättningar utanför universitet och högskolor

l. Undersökningens uppläggning och genomförande

Parallellt med den i föregående avsnitt redovisade undersökningen rörande den vetenskapliga forskningens omfattning vid universitets— och högskoleinstitutio- nerna gjordes en liknande enkätundersökning bland statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner och motsvarande organ utanför universiteten och hög— skolorna. Även denna undersökning lades upp som en totalinventering. De i

undersöknigen använda enkätformulären hade i stort sett samma utformning som de i universitets- och högskoleenkäten använda.

Med ledning av statsliggaren gjordes en förteckning på ämbetsverk och andra statliga organ som kunde tänkas bedriva forskning. Sjukhusen undantogs dock från början och behandlades i en särskild undersökning. Däremot medtogs under år 1955 arbetande statliga utredningar och kommittéer. För att få en kontroll på att listan blev fullständig vände sig utredningen till statssekreterarna i skilda departement och hemställde om komplettering och korrigering av förteckningen över de medtagna organen.

De viktigaste av de i denna undersökning ingående institutionerna (med redo- visade forskningsanslag på mer än en miljon kronor år 1955) är följande (i den ordning de är upptagna i statsliggaren): Försvarets forskningsanstalt, statens nämnd för byggnadsforskning, Sveriges Utsädesförening, statens skogsforsknings- institut, flygtekniska försöksanstalten, AB Atomenergi, statens bakteriologiska laboratorium, statens institut för folkhälsan, telestyrelsen, vattenfallstyrelsen, försvarets fabriksstyrelse.

Svar inkom från det stora flertalet tillfrågade organ och inrättningar. Av de få som ej svarat synes, av andra uppgifter att döma, ingen ha någon mera omfat- tande forskningsverksamhet, varför det inkomna materialet torde omfatta prak- tiskt taget all den forskningsverksamhet som skulle komma i fråga.

Alla uppgifter underkastades en noggrann kontroll och granskning av personal med akademiska kvalifikationer och materialet torde efter de korrigeringar som gjordes, mestadels efter telefonkontakt, ha ungefär samma grad av tillförlitlighet som materialet för universiteten och högskolorna.

Även i denna undersökning vållade avgränsningsproblemet särskilda svårig- heter. Många av de verk och inrättningar, som omfattades av undersökningen, har forskning som en mycket begränsad del av sin verksamhet, medan andra har att rutinmässigt insamla statistiska data.

Följande anvisning för hur den naturvetenskapliga, tekniska och medicinska forskningsaktiviteten skulle avgränsas från annan verksamhet gavs:

»Med forskningsarbete avses här naturvetenskaplig, medicinsk eller teknisk grundforskning samt tillämpad forskning fram till det stadium då den nya pro— duktens eller metodens egenskaper i allt väsentligt blivit kända, så att det fort— satta konstruktions- eller utvecklingsarbetet innebär en reguljär teknisk arbets- gång, som i detalj kan planeras och dimensioneras».

I denna undersökning skulle även medtas juridisk, humanistisk och samhälls— vetenskaplig forskning av den art som bedrivs vid universitet och högskolor. Emellertid undantogs enligt anvisningarna sådan statistisk verksamhet som inne- bär regelbunden och rutinmässig uppgiftsinsamling och bearbetning. Det visade sig emellertid när det gällde den statistiska verksamheten, vara mycket svårt för de berörda verken att skilja mellan vad som kunde anses vara regelbunden och rutinmässig uppgiftsinsamling och bearbetning å ena sidan och metodiskt arbete av forskningskaraktär å den andra. Därför uteslöts helt ur undersökningen bl. a. statistiska centralbyrån, kommerskollegium, socialstyrelsen och konjunktur- institutet. Den forskning, som bedrives vid dessa institutioner, måste i stället göras till föremål för uppskattningar, vilka redovisas i avsnitt D nedan.

Utöver de nyss nämnda verken undantogs slutligen även universitetsbiblioteken, museer och arkiv. Visserligen tillställdes en del av dessa formulär, men det visade sig svårt för dem att lämna uppgifterna med de avgränsningar som gjordes. Även beträffande dessa institutioner måste sålunda göras uppskatt- ningar, som redovisas i det följande i avsnittet D.

I denna undersökning liksom i den i föregående avsnitt redovisade skulle alla personaluppgifter avse förhållandena den 1 december 1955. Uppgifter om de akademiker som vid denna tidpunkt var helt eller delvis sysselsatta med forsk— ning, skulle lämnas på särskild blankett, varvid förutom namn, födelseår, natio- nalitet, akademisk examen och befattning uppgifter jämväl skulle lämnas om huruvida forskning var den huvudsakliga verksamheten eller ej. Vidare skulle uppgifter lämnas om vederbörande hade forskningsbefattning på annat håll. I stort sett samma svårigheter förelåg att lämna uppgifterna om akademikerna i denna undersökning som i undersökningen av universitet och högskolor, varför här kan hänvisas till diskussionen i föregående avsnitt. Därutöver må blott påpekas, att det i denna undersökning synes ha varit lättare att ange vederbörandes huvudsak— liga verksamhet, varför man kan utnyttja uppgifterna på denna punkt med större säkerhet än i undersökningen rörande universiteten och högskolorna.

I fråga om biträdespersonalen inhämtades på särskild blankett samma upp- gifter från de statliga och statsunderstödda inrättningarna som från universiteten och högskolorna. Det visade sig i många fall vara svårt för de tillfrågade myndig- heterna att avgöra vilken personal, som skulle medtas på denna blankett. I många fall lämnades också blott summariska uppgifter för den personal som närmast skulle kunna kallas för »hjälppersonal», medan utförligare uppgifter lämnades för den tekniska och för den administrativa personalen. Materialet är därför användbart endast för relativt summariska sammanställningar rörande biträdes- personalens storlek på olika håll.

Även i föreliggande undersökning begärdes uppgifter om under år 1955 för forskning förbrukade medel med fördelning på löner och arvoden till akademiker, löner och arvoden till annan personal samt övriga utgifter, t. ex. för materiel, apparater m. m.

I fråga om löneutgifterna skulle i denna undersökning vederbörande inrättning göra en uppskattning hur stor del av de anställdas löner som kunde anses utgöra betalning för forskningsarbete. Denna metod skiljer sig från den som användes i undersökningen rörande universitet och högskolor. I denna sistnämnda undersök— ning visade det sig av praktiska skäl nödvändigt att begära uppgifter om hela det utbetalade lönebeloppet, varefter man för den fast anställda personalen fick göra en grov uppskattning av hur stor del av löneutgifterna som kunde anses vara utgifter för forskning. Vid jämförelser mellan utgifterna för forskning vid universitet och högskolor å den ena sidan och vid statliga och statsunderstödda inrättningar utanför dessa å den andra, måste följaktligen användas de reducerade löneutgifterna vid universitet och högskolor.

Utgifterna för forskning skulle fördelas på sex grupper av anslagstyper: riks- statsanslag direkt till inrättningen, anslag från statliga forskningsråd och fonder, andra offentliga anslag, anslag från privata svenska fonder, stiftelser eller före- tag, anslag från utländska fonder eller företag samt övriga anslag. Under denna sistnämnda anslagstyp kom i huvudsak de affärsdrivande verkens egna driftsmedel att redovisas.

2. Antalet forskande akademiker

Antalet akademiker, som redovisats i undersökningen, uppgår till sammanlagt 843, sedan dubbelräkningar eliminerats så gott sig göra låtit. Av dessa 843 har 693 uppgivits ha forskning som sin huvuduppgift.

I nedanstående tablå återges hur de redovisade akademikerna fördelar sig på huvudsaklig verksamhet och på typ av forskning.

Huvudsaklig verksamhet forskning annat samtliga naturvetenskaplig och teknisk forskning samt jordbruksforskning ............. 587 95 682 medicinsk och veterinär-medicinsk forsk- ning .............................. 73 45 118 humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning .......................... 33 10 43 Totalt 693 150 843

Med hänsyn till att, som ovan framhållits, arkiv, bibliotek och museer samt de ämbetsverk, som handhar den officiella statistiken, av tekniska skäl måst undan- tagas från denna undersökning, är de i nu ifrågavarande delundersökning fram- komna siffrorna för den humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningen ofullständiga såsom mått på framför allt den samhällsvetenskapliga forskningen vid statliga verk och institutioner utanför universitet och högskolor.

I tabellerna 26 och 27 återges den forskande personalens fördelning på ålders- klasser och efter examen.

Av tabell 26 framgår, att medianåldern bland dem som har forskning som sin huvuduppgift ligger fyra år lägre än medianåldern bland dem som deltar i forsk- ningsarbetet men ej har detta som sin huvuduppgift. Förklaringarna till olikhe- terna kan kanske sökas i två olika förhållanden. Dels kan rekryteringen till befatt- ningar med forskning som huvuduppgift ha varit speciellt stark under senare år, vilket kan ha verkat sänkaride på genomsnittsåldern bland forskarna. Dels kan även den förklaringen tänkas, att en stor del av de personer det här gäller efter några års tjänstgöring på rena forskningsbefattningar befordras till andra befatt- ningar, för vilka själva forskningsarbetet blir mindre väsentligt.

Det kan påpekas, att medianåldern 35 år även gäller både för forskarna inom industrien och för bruttoantalet forskare vid universitet och högskolor.

Uppgifter inhämtades även om forskarnas nationalitet. Antalet personer med utländsk nationalitet var mycket ringa. Blott 4 procent av dem med forskning som

Tabell 26. Åldersfördelningen bland akademiker med någon forskning vid vissa statliga och statsunderstödda inrättningar

Akademiker med forsk- . Åldersklass ning som huvuduppgift Övriga Totalantal ........... 693 150 —24 1 1 25—29 16 9 30—34 32 21 35—39 17 23 40—44 9 20 45—49 9 13 50—54 6 5 55—59 4 4 60—64 4 3 65—69 1 1 70— 1 _- Samtliga 100 100 Medianålder 35 39

sin huvuduppgift var utlänningar. Motsvarande siffra vid universiteten och hög- skolorna var 6 procent. Av de senare var dock en betydande del utländska stipen- diater, som tillfälligt forskade i Sverige. Inom industrien var, som framgår nedan (5. 251 f.), 18 procent av forskarna utlänningar.

Tabell 27. Den forskande personalen vid vissa statliga och statsunderstödda inrättningar utanför universitet och högskolor. Fördelning efter examen

Naturveten- skapl. och Med. och Hum. och Examen tekn.forskn. vet.-med. samhällsv. Totalt samt jordbr.- forskn. forskn. forskn. Juridisk ......................... 2 —— 4 6 Medicinsk ....................... 6 48 —- 54 Filosofisk ........................ 219 21 34 274 Teknisk ......................... 357 9 6 372 Annan akademisk examen ......... 93 40 4 137 Totalt 677 118 48 843 därav med forskning som huvud- uppgift ........................ 583 73 37 693

35 av forskarna (25 inom naturvetenskaplig och 10 inom medicinsk forskning) hade utländska examina.

3. Biträdande forskningspersonal Sammanlagt redovisades 2032 personer på de blanketter där uppgifter skulle lämnas om den personal som biträdde i forskningsarbetet. Av dessa var 2 000 eller 98 procent anställda på inrättningar för naturvetenskaplig, teknisk eller medicinsk forskning (inklusive jordbruksforskning). 1 335 eller 67 % av de 2 000 uppgavs ha forskning som sin huvuduppgift. Som framgår av tabell 27 var antalet akademiker med forskning som huvuduppgift inom samma forskningsområden 656. Relationen blir sålunda drygt två forskningsbiträden på en forskande akademiker inom natur- vetenskaplig, teknisk och medicinsk samt jordbruksforskning vid dessa statliga och statsunderstödda forskningsinrättningar utanför universitet och högskolor. Motsvarande siffror för universitets— och högskoleinstitutionerna inom samma forskningsområden var, som framgår av tabellerna 17 och 20, 2 570 akademiker med forskning som en huvuduppgift och 1 642 biträden med huvudsaklig arbets- uppgift att biträda i forskningsarbete. Relationen blir alltså här 0,6 biträden per forskare.

4. För forskningsändamål förbrukade medel under år 1955 De i denna delundersökning ingående statliga och statsunderstödda forsknings- inrättningarna utanför universitet och högskolor beräknade de för forsknings- ändamål under kalenderåret 1955 förbrukade medlen till sammanlagt 55,4 miljo— ner kronor. I tabellerna 28 och 29 redovisas, hur dessa medel fördelade sig på olika slag av forskning, på olika anslagstyper samt hur institutionerna och de medel de förbrukat fördelade sig på skilda huvudtitlar i riksstaten. Av tabell 28 framgår bl. a., att blott 1 miljon kronor gått till humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Det skall dock än en gång erinras om att det är en mycket ringa del av humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning som blivit medtagen i denna undersökning. Av samtliga förbrukade medel härrörde

Tabell 28. Vid vissa statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor under år 1955 för forsk— ningsändamål förbrukade medel, fördelade efter anslagstyp

Absoluta tal (1 OOO-tal kronor) Relativa tal

därav medel från därav medel från

anslag andra egna från sv. offent- drifts- privata liga medel fonder anslag m. m. och företag Totalt anslag förbru- riks- från kade statsan- statl. medel slag råd och fonder

andra utländ- Totalt offentl. ska priv. riksstat medel, anslag inkl.

driftsm.

Typ av forskning privata svenska och utl. medel

Naturvet. och tekn. forskn. samt

jordbruksforskn.. . . . . . . . . . . . . . . .. 49 980 33 251 1 797 1 066 10 371 3 492 — 100 66,5 - 26,3 Medicinsk och veterinärmed. forskn.. 4 319 4 104 86 »— — 118 11 100 95,0 2,3 Samhällsv. och humanistisk forskning I 078 989 _ 14 _ 78 — 100 91,5 1 3 4 1

Totalt 55 377 38 344 1 883 1 080 10 371 3 688 11 100 69,2 2 ,

Tabell 29. Vid vissa statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor under är 1955 för forsk- ningsändamål förbrukade medel, fördelade efter inrättningarnas departementstillhörighet

Absoluta tal (1 OOO-tal kronor) Relativa tal därav medel från därav medel från

Huvudtitel Totalt andra off. förbrukade medel, lnkl- privata Totalt andra off. medel riksstat egna driftsm. . medel riksstat medel, inkl.

och anslag egna driftsm.

från statl. råd

privata medel

Utrikesdep.. . . . . . . . . . . . . . . .. 128 70 14 44 0,2 0,2 0,1 Försvarsdep... . . . . . . . . . . . . . . 17 295 14180 3 110 4 31,2 37,0 23,3 Socialdcp.. . . . . 199 199 — — 0,4 0,5 _— — Kommunikationsdep. . . . . . . . . 1 372 1 353 17 2 2,5 3,5 0,1 . . Finansdep.................. 154 154 —— _ 0,3 Ecklesiastikdep.. . 826 14 30 1,6 Jordbruksdcp.. . . . . 10 068 6 003 1 203 2 861 18,2 1 Handelsdep.. . . . . . . . . . . . . . .. 13 810 10 599 2 535 677 24,9 2 Inrikesdep.................. 3804 3707 17 80 6,9 Civildep.................... — —— — Ej upptagna på driftsbudgetel 7 677 1 253 6 423 1 13,9 3,3 48,2 . .

Totalt 55 377 38 344 13 333 3 699 100 100 100 100

O F 00

ca 7 procent eller i absoluta tal räknat 3,7 miljoner kronor från privata källor. Det kan i sammanhanget erinras om att 11,6 miljoner kronor av de för forskning förbrukade medlen vid universitet och högskolor härrörde från privata källor.

Fördelningen av de offentliga medlen mellan riksstatsanslag och andra medel var, som även framgår av tabell 28 den att riksstatsanslagen uppgick till 38,3 miljoner kronor, anslagen från råd och fonder till 1,9 miljoner, andra offentliga medel till 1,1 miljon samt slutligen medel från driftsinkomster och dylikt 10,4 miljoner kronor.

Av tabell 29 framgår, att större delen av den forskning, som redovisas i denna undersökning, kommer på inrättningar som i anslagsavseende hör under försvars-, handels- samt jordbruksdepartementen. Av de statsunderstödda inrättningarna redovisas flertalet under jordbruksdepartementet.

Tabell 30. Vid vissa statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför univer— sitet och högskolor under år 1955 för forskningsändamål förbrukade medel med fördel— ning på forskningsområde och institutionens art

Absoluta tal (1 OOO-tal kronor) Procenttal Forskningsområde Forskningsområde Typ av Naturv. Naturv. inrättning och tekn. Med. Sam— och tekn. Med. Sam— forskn. och vet.— hällsv. Totalt forskn. och vet.- hällsv. Totalt samt med. och hum. samt med. och hum. jordbr.- forskn. forskn.1 jordbr.- forskn. forskn. forskn. forskn. Ämbetsverk. . . 1 741 163 353 2 257 3,1 0,3 0,6 4,1 Andra statliga organ ....... 43 982 4 142 318 48 442 79,4 7,5 0,6 87,5 Statsunder— stödda pri— vata inrätt— ningar ...... 4 257 14 128 4 399 7,7 — 0,2 7,9 Statliga utred- ningar. . . . . . -— —— 279 279 _ _— 0,4 0,5 Totalt 49 980 4 319 1 078 55 377 90,3 7,8 1,9 100

1 Häri ingår en utredning som haft teologisk inriktning.

I tabell 30 skiljs mellan fyra typer av inrättningar. Gränsen mellan å ena sidan ämbetsverk och andra statliga organ och å andra sidan statsunderstödda organ är naturligtvis ingalunda klar och entydig. Här har till de statliga organen förts sådana som av riksräkenskapsverket och senare statistiska centralbyrån medta— gits vid fastställandet av antalet statsanställda. Fördelningen av de statliga orga— nen mellan ämbetsverk och andra statliga organ har måst göras skönsmässigt, enär inga klara gränser finns. Till de senare har förutom de affärsdrivande verken förts även forskningsinrättningar av typen försvarets forskningsanstalt.

Fördelningen av de förbrukade medlen på löner till akademiker, löner till biträdespersonalen och utgifter till materiel m. m. framgår av följande tablå. Siffrorna avser endast naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk forskning.

Löner till Löner till Utgifter för akademiker biträdespersonal materiel m. m.

26 % 40 % 34 %

Om man slutligen ställer de totala utgifterna för forskning i relation till antalet akademiker som haft forskning som sin huvuduppgift finner man för de statliga och statsunderstödda forskningsinrättningarna siffran 82 000 kronor per forskande akademiker.

C. Naturvetenskaplig och teknisk forskning inom industrien

1. Undersökningens uppläggning och genomförande

Den tredje större undersökningen rörande den vetenskapliga forskningens omfatt- ning under år 1955 gällde industrien. Härvid begränsades uppgiften från början till att gälla naturvetenskaplig och teknisk forskning, detta i första hand därför att det visat sig mycket vanskligt att för statliga myndigheter och organ utanför universitet och högskolor på ett meningsfullt sätt avgränsa samhällsvetenskaplig, främst statistisk forskning från administrativ verksamhet.

Materialet till denna undersökning har på hemställan av universitetsutredningen insamlats och delvis även bearbetats av Ingeniörsvetenskapsakademien (IVA). Ut- gångsmaterialet utgjordes därvid av företag med forskningslaboratorier upptagna i ett företagsregister som upprättades år 1951 av Forskarnas kontaktorgan vid IVA och försvarets forskningsanstalt. Detta register hade upprättats med utgångspunkt från en enkät bland statliga organ och inrättningar samt privata företag med labo- ratorier av någon omfattning år 1951.1 I föreliggande undersökning medtogs ur detta register de icke-statliga eller statsunderstödda företag vilka enligt invente- ringen 1951 uppgivit att de vid sina laboratorier haft forskning som en av sina huvuduppgifter. (I inventeringen hade svar lämnats på en fråga vilka huvudupp- gifter laboratoriet hade: drift— och produktkontroll, forskning, klinik, tillverk- ning, undervisning.) Listan över dessa företag kompletterades, bland annat med ledning av Svensk industrikalender. Vidare medtogs i undersökningen de 26 hus- hållningssällskapen. Inget av dessa sällskap sade sig dock ha forskning av här avsedd typ. Bland de tillfrågade ingick även ett antal kommunala företag och or- gan. Blott från ett enda dylikt företag inkom svar att forskning av här avsett slag bedrevs. Sammanlagt 396 företag i ekonomisk mening (»firmor» i motsats till de lokalt avgränsade företagsenheterna »arbetsställen») samt hushållningssällskapen tillställdes frågeformulär. Formulären sändes till företagens tekniska direktörer (eller motsvarande). Svar erhölls från sammanlagt 365 företag. Enligt uppgifter, som lämnats av personer med kännedom om förekomsten av naturvetenskaplig och teknisk forskning inom näringslivet, torde endast 3 a 4 av de 31 företag, som ej svarade på enkäten ha haft någon nämnvärd forskning av här avsett slag vid un- dersökningstillfället.

Av de 365 företag, som besvarade enkäten, svarade 150 att de hade forskning i angiven mening. Samtliga dessa, med ett undantag, utgjordes av industriföretag eller privata branschforskningsinstitut och centrallaboratorier. (De statsunder- stödda branschforskningsinstituten ingår i den ovan redovisade inventeringen be- träffande forskningen vid universitet och högskolor.)

Vid utsändandet av frågeformulären, vilka utformades av IVA i samråd med universitetsutredningen, gavs följande anvisning beträffande vad som i under- sökningen skulle räknas som forskning: »Begreppet forskning avser naturveten- skaplig och teknisk forskning och skall tagas i inskränkt bemärkelse. Det skall således inte innesluta utvecklingsarbete i halvstor skala. Ej heller skall ingå arbete

1 En redogörelse för denna undersökning återfinns i IVA 24 (1953):5; »En inventering av Sveriges laboratorier» författad av David Dyrssen, Gregory Ljungberg och Lars Gunnar Sillén.

i laboratorier för ren driftkontroll, materialprovning, undervisning eller rationali- seringsarbete m. m. inom företagets administration, försäljningsavdelningar o. dyl.»

Inom industrien arbetar i många fall en och samma person med såväl forskning som utvecklingsarbete. Det är givetvis i många fall mycket vanskligt för att ej säga omöjligt att avgöra hur stor del av en persons arbete som är forskning och hur stor del som är utvecklingsarbete. I inventeringen skulle medtagas endast den personal vars huvudsakliga arbete utgjordes av forskning. Som framgick av skrivel- ser till företagen måste det i många fall bli fråga om en uppskattning av detta antal, ej ett exakt antal. Uppgifterna skulle därvid avse förhållandena den 1 december 1955. För personer med examen från universitetet eller högskola (»akademiker»), som den 1 december 1955 hade som sin huvudsakliga uppgift att arbeta med forsk— ning, begärdes uppgifter beträffande födelseår, nationalitet och examen samt upp- gift om huruvida vederbörande även hade forskningsarbete vid universitet eller högskola. För teknisk personal utan examen från universitet eller högskola (»tek— niker») med forskningsarbete som sin huvuduppgift den 1 december 1955 begärdes uppgifter om antalet individer av vartdera könet som hade a) examen från tekniskt gymnasium, b) från tekniskt institut eller motsvarande, c) hade flerårig verksam- het i forskningslaboratorium samt (1) övriga tekniker.

Förutom beträffande akademiker och tekniker skulle vissa uppgifter lämnas om andra anställda som den 1 december 1955 hade forskning som sin huvuduppgift (»hjälppersonal»). Bland annat avsågs personal vid hjälpavdelningar för forsk- ning.

Beträffande de medel som förbrukats för forskning skulle ävenidenna undersök- ning alla uppgifter avse hela kalenderåret 1955. Därvid skulle skiljas på löner (hela lönebeloppen) till akademiker, till tekniker och till hjälppersonal med forskning som sin huvuduppgift, utgifter för anskaffning av apparater och materiel samt för inredning och utrustning av lokaler (ej byggnadskostnader). Utgifter för uppvärm- ning och städning av lokalerna skulle dock ej medräknas, ej heller avskrivningar på byggnader, inredning m. 111.

Från de 215 företag (hushållningssällskapen undan—tagna), som svarade att de ej vid undersökningstillfällct hade personal för forskning av här avsett slag eller ut- gifter för dylik forskning erhölls en del uppgifter, som det för tolkningen av de i det följande framlagda siffrorna har ett visst värde att först redogöra för.

Av de 215 företagen svarade 38 att de ej haft personal som huvudsakligen sysslat med forskning i den betydelse som avsetts. Av dessa 38 har 8 företag alldeles säkert och flertalet av övriga sannolikt någon forskning av här avsett slag, dock ej av den omfattning att någon personal haft denna verksamhet som sin huvudsakliga arbets- uppgift. 17 andra företag svarade, att de själva ej bedrivit forskning av här avsett slag men att forskning för deras räkning eller med dem som avnämare bedrivits av centrala forskningslaboratorier m. m.; 6 av de 17 företagen uppgav att denna forskning bedrivits vid branschforskningsinstitut, 5 att den bedrivits vid univer- sitet eller högskolor samt 6 företag att forskningen bedrivits utomlands, antingen vid företagets moderföretag eller på annat håll.

Antalet företag som svarade att de bedrev forskning av här avsedd typ, 150 stycken, kan, trots vad som nyss sagts om de 215 företag som ej ingår i den följande redovisningen, synas överraskande litet. Det skall då till en början återigen poäng- teras att begreppet forskning här tas i en starkt inskränkt bemärkelse. Som fram- går av ovan i avsnitten A och B lämnade redogörelser utförs en betydande mängd forskning av här avsedd typ för industriens räkning vid statsunderstödda forsk- ningsinstitut samt vid de naturvetenskapliga, tekniska och medicinska institutio- nerna vid universitet och högskolor. Vidare bör det ihågkommas att begreppet

företag här (i flertalet fall) avser den ekonomiska enheten (firman). En och samma firma har i många fall mer än en industrianläggning på en eller flera orter.

Å andra sidan är det ej uteslutet att en del företag som bedrivit egen forskning av här avsedd typ ej kommit med i undersökningen trots de ansträngningar som gjordes av Ingeniörsvetenskapsakademien för att komplettera den förteckning som erhölls från 1951 års laboratorieinventering.

Allmänt kan sägas att uppgifterna om företagens utgifter för forskning under år 1955 bör tolkas med viss reservation. De torde dock ange den rätta storleksord- ningen. Uppgifterna om den 1 december 1955 sysselsatt personal med forskning som sin huvuduppgift torde trots de i många fall nödvändiga approximationerna beträffande de anställdas huvudsakliga arbetsuppgifter ge en god bild av omfatt— ningen och sammansättningen av den personal, som i slutet av år 1955 inom nä- ringslivet var sysselsatt med naturvetenskaplig och teknisk grundforskning och tillämpad forskning. I fråga om akademiker med forskning som sin huvuduppgift bör beaktas att det rör sig om den personal som direkt sysslar med forsknings- arbetet. I de stora företagen finns det sannolikt utöver den personal som redovi- sats ytterligare ett antal kvalificerade civilingenjörer och naturvetare i företagets ledning som med egen tidigare erfarenhet av forskning ägnar en betydande del av sin arbetsdag åt att på något längre sikt planera företagets forskningsinriktning i stora drag.

Under alla förhållanden är siffrorna i det följande minimisiffror, detta redan av den anledningen att några företag (?.—4 stycken) som med stor säkerhet bedri- ver forskning av här avsedd typ ej ingår i inventeringen.

2. Antalet akademiker med forskning som huvuduppgift

De 150 företag (firmor) som uppgav att de år 1955 bedrivit naturvetenskaplig eller teknisk forskning av den art som här åsyftas har redovisat att sammanlagt 714 hos dem verksamma akademiker haft forskning som sin huvuduppgift. Av dessa 714 akademiker hade enligt de lämnade upplysningarna 17 även forskningsupp- gifter vid universitets- eller högskoleinstitutioner. Med hänsyn till de företag som ej svarat kan totalantalet akademiker med forskning som sin huvuduppgift bland samtliga företag som berörs av enkäten kanske uppskattas till mellan 725 och 750.

Av samtliga 714 akademiker har 534 eller 75 % klassificerats som civilingenjö- rer (med eller utan ytterligare teknisk utbildning); 142 eller 20 % har klassifice- rats som examinerade från naturvetenskaplig fakultet och 33 eller 5 % som andra akademiker (medicinare, veterinärer, farmaceuter, agronomer). För fem saknades varje uppgift om examen. Av dem med svensk utbildning var 79 % civilingenjörer, 18 % naturvetare och 3 % andra.

I tabell 31 redovisas akademikerna efter utbildning i detalj inom var och en av skilda industribranscher. Fördelningen av företagen på bransch har skett enligt den indelning som används i den officiella industristatistiken. Det bör dock obser- veras att uppgifterna (i flertalet fall) lämnats för de ekonomiska enheterna (fir- morna) och ej för de 5. k. arbetsställen, som är industristatistikens räkneenheter. Firman är den större enheten. Inom en och samma firma — det gäller särskilt de mycket stora — förekommer ibland verksamheter av så skiftande art, att de olika arbe-tsställena i industristatistiken förs till olika industribranscher, medan de här förts till samma bransch.

I följande tablå har de 653 vid egentliga industriföretag forskande akademikerna fördelats procentuellt på industribranscher.1 I tablån har även angivits (len rela-

1 61 akademiker var verksamma vid branschforskningsinstitut och centrallaboratorier.

tiva fördelningen av hela förvaltningspersonalen år 1955 på motsvarande bran- scher. Dessa sistnämnda siffror har beräknats med ledning av uppgifter i »Industri 1955» (SOS 1957, tabell 8).

Forskande ak. 1955 ...... Förvaltningspersonalen 1955 .................

_, Livsm.-, G Metall— Tra—, dryckes- Kemisk- . ruv- och massa-, v _ och tekn Övrig Samtliga ind. verk- pappers— tobaks- ind ' ind. stadsind. ind. ind ' 4 51 7 7 27 4 100 1 50 9 7 6 27 100

Tabell 31. Antalet akademiker inom industri m. m. med forskning som huvuduppgift den 1 december 1955 med fördelning efter akademisk examen och företagets branschtill—

hörighet Bransch . .. Livsm.-, Akademisk Metall— Tra-, dryckes— Kemisk- . Bransch- Totalt examen Gruv- _ massa-, Övrig forskn. ind OCh Verk- pappers- V'-” tekn. ind inst och ' stadsind. . tobaks- ind. ' ' ind. . lab. md.

Fil.dr........ 2 5 1 8 8 3 2 29 Fil. lic ......... 1 1 _ 2 16 2 4 26 Fil. mag., kand. 5 11 _ 7 17 2 7 49 Tekn. dr ...... — 4 2 2 6 1 2 17 Tekn. lic ....... 3 14 5 3 10 2 3 40 Civilingex. o.

motsv ....... 11 240 32 8 66 7 37 401 Utländsk

naturv. el. tekn. ex.. . . . 4 55 7 3 36 5 4 114 Med. (lr ....... _ _ _ _ 2 _ _ 2 Med.]ic........ _ 1 _ _ 1 _ _ 2 Utl. medicinsk

utb ......... _ _ _ _ 4 _ _ 4 Agr. lic.,

agronom. . . . _ _ _ 5 4 _ _ 9 Utl. agronom-

utb ......... _ _ _ 4 _ 1 _ 5 Vet.ex.,

apotekarutb. _ _ _ 1 7 _ _ 8 Utl. apotekar—

utb ......... —— _ _ _ 1 _ _ 1 Annan utb.,

obek. utb.. . . 1 3 _ 1 _ — 2 7

Samtliga 27 334 47 44 178 23 61 714

därav svensk

lic. el. dr. . .. 6 25 8 16 43 8 11 117

Anm.: I gruppen »fil mag., kand.» ingår en och i gruppen »civilingenjörsex. och motsv.» en som den 1 dec. 1955 ännu ej avlagt examen. I gruppen »Annan utb., obek.» ingår 2 med civilingenjörs- examen. Det är dock ovisst om det är svenska eller utländska examina.

I gruppen »övrig industri» ingår jord- och stenindustrien, den grafiska industrien, läder-, hår- och gummivaruindustrierna samt textil- och sömnadsindustrien. Det mest påfallande i tablåns siffror är att gruppen »övrig industri» redovisar så få forskare med hänsyn till gruppens andel av hela förvaltningspersonalen inom industrien och att omvänt den kemisk-tekniska industrien redovisar så stor andel av de forskande akademikerna i jämförelse med denna industrigrupps andel av hela förvaltningspersonalen. Det är givet att man ej kunde förvänta sig att de två serierna i tablån skulle vara lika, men då väsentliga differenser mellan de två se- rierna endast återfinnes i de två nämnda grupperna, kan det vara anledning att observera förhållandet.

Av tabell 31 finner man vidare, att 18 procent av akademikerna1 hade utländsk examen. Av de 82 procenten med svensk examen finns ett mindre antal som dess- utom har en utländsk examen. Om en person haft både svensk och utländsk exa- men har han nämligen förts till gruppen med svensk examen, även om den ut- ländska examen skulle vara »högre» än den svenska. Vidare finner man, att 16 pro- cent av samtliga hade svensk licentiatexamen eller doktorsgrad. Antalet filosofie doktorer var högre än antalet teknologie doktorer, medan antalet teknologie licen- tiater var väsentligt högre än antalet filosofie licentiater.

110 personer eller 15 % av de 714 redovisade forskarna har uppgivits ha ut- ländsk nationalitet (år 1955). Detta är en påfallande hög siffra. Att utlänningarna torde vara förhållandevis fler i forskningsarbete än i annan verksamhet inom företagen kan kanske delvis förklaras av att språksvårigheterna betyder mindre i forskningsarbete än i mycket annat arbete inom företagen som handhas av aka- demiker. Den absolut sett största gruppen utlänningar utgöres av dem med tyskt medborgarskap (22 personer), tätt följd av grupperna finnar och norrmän (20 resp. 19 personer).

De 714 akademikernas fördelning efter ålder redovisas i nedanstående tablå.

Åldersklass

—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—64 65—69 70— obek. S:a

714 100

Antal ....... 12 143 203 138 73 40 39 30 21 2 Procent 2 20 28 19 10 6 6 4 3 .

HO) HN]

3. Biträdande forskningspersonal Totala antalet i forskning sysselsatta tekniker uppgick till 958 inom de 150 företag som inventeringen omfattar. Tas hänsyn till bortfallet i undersökningen, kan kanske totalsiffran för samtliga av inventeringen berörda företag uppskattas till omkring 1 000 personer. Av de 958 hade 339 eller drygt en tredjedel teknisk gymnasieutbildning. Huvud- delen av den tekniska personalen, 88 procent, var män. Förutom den tekniska personalen redovisade företagen även annan personal med forskning som en huvuduppgift (»hjälppersonal»). Sammanlagt 1 171 personer är redovisade under denna rubrik. Två av de 150 företagen som svarat har ej angivit om de haft någon dylik personal eller ej. Med hänsyn till dessa samt till bortfallet uppgår kanske totalantalet i denna kategori inom samtliga av inventeringen be- rörda företag till omkring 1 200. Det rör sig här om hjälppersonal av mycket olika slag (trädgårdsarbetare, djurskötare, vaktmästare, verktygsarbetare m. m.). 75 % av de 1 171 var män. I tabell 32 redovisas hur den tekniska personalen, hjälpper- 1 Beräkningen gäller de 653 vid egentliga industriföretag sysselsatta.

sonalen och även akademikerna fördelade sig på företag inom skilda branscher. Den relativa fördelningen av de olika kategorierna anställda på de olika bran- scherna var i stort sett lika även om vissa skillnader i fördelningen klart fram- träder.

Tabell 32. Med naturvetenskaplig och teknisk forskning inom industrien m. m. den 1 december 1955 sysselsatt personal med forskning som huvuduppgift. Fördelning efter bransch och utbildning

Bransch Metall- Trä- Livsm.-, Bransch- Utbildningsgrupper Gruv— vi?-lli- massa—, drylvckes- Kåäpåk- Övrig forskn.- Totalt . . , . . . ind. stads- pappers— tobaks- ind. ll'ld. inst. och . md. . lab. ind. ind.

Akademiker ......... 27 334 47 44 178 23 61 714

därav: tekn. ex ........... 17 297 45 15 100 14 47 535 filosofisk ex ........ 10 36 2 18 57 8 11 142

övriga ex .......... _ 1 _ 11 21 1 3 37 Teknikerutan akad. ex. 22 380 121 35 303 48 49 958

därav: ex. från tekn. gymn. 11 171 31 11 81 18 16 339 lägre tekn. utb.. . .. 2 120 31 13 113 16 17 312 övriga ............. 9 89 59 11 109 14 16 307 Annan personal i

forskn.arbete (hjälppers) ........ 68 504 126 44 310 69 50 1 171 Antal företag ........ 4 48 13 13 42 14 16 150

Den naturvetenskapliga och tekniska forskningen inom industrien sysselsatte vid slutet av år 1955, som vi ser, sammanlagt 2 843 personer (med forskningsarbete som huvuduppgift), varav 714 akademiker och 2129 forskningsbiträden av olika slag. Relationstalet mellan dessa båda huvudkategorier blir tre forskningsbiträden per forskare mot drygt två biträden per forskare inom de statliga och statsunder- stödda forskningsinrättningarna utanför universitet och högskolor och 0,6 biträ- den per forskare vid de medicinska, naturvetenskapliga och tekniska universitets- och högskoleinstitutionerna (inkl. institutioner för jordbruksforskning).

Inom kategorien biträdande forskningspersonal redovisas 651 tekniker med exa- men från tekniskt gymnasium eller tekniskt institut, varav drygt hälften gym- nasieingenjörer. Liksom vid de statliga och statsunderstödda forskningsinrätt- ningarna utanför universitet och högskolor var sålunda antalet biträden med hög- re teknisk utbildning ungefär lika stort som antalet forskande akademiker. Pro- portionerna mellan gymnasieingenjörer å ena sidan och institutsingenjörer å den andra var däremot helt olika: lika antal inom industriforskningen mot en gymnasie- ingenjör på tre institutsingenjörcr vid de statliga och statsunderstödda forsknings- inrättningarna. Som framgår av tabell 21 var vid samma tidpunkt endast 25 gym- nasieingenjörer och 234 institutsingenjörcr anställda med forskningsarbete som hu- vudsaklig arbetsuppgift vid landets samtliga universitets- och högskoleinstitutioner, d. v. s. en gymnasieingenjör på 9 institutsingenjörer.

Skillnaderna mellan industrien och de statliga och statsunderstödda inrätt- ningarna i fråga om kvalifikationer för denna tekniska personal och i fråga om totalantalet biträden per forskande akademiker kan kanske till stor del förklaras

av skillnader i fråga om forskningens art och inriktning. Tänkbart är dock. att skillnaderna i viss utsträckning även anger, att de forskande akademikerna inom industrien arbetar under gynnsammare villkor, när det gäller biträdespersonalen, än forskarna vid de statliga och statsunderstödda forskningsinrättniugarna.

Industriföretagen tillfrågades även om det totala antalet anställda inom företaget (firman) vid tidpunkten för enkäten. Det har sitt intresse att studera förekomsten av akademiker och tekniker i företag av olika storlek. Därvid är det dock nödvän- digt att utesluta branschforskningsinstituten och de centrala laboratorierna, då dessas personal så gott som uteslutande utgjordes av forskningspersonal. Vidare har det ansetts sakna intresse att här taga med hjälppersonalen, detta med hänsyn till gruppens mycket heterogena karaktär. I tabell 33 redovisas siffror över antalet akademiker och antalet tekniker i företag av olika storlek.

Först kan man av tabellen konstatera, att större delen av de företag som har forskning utgöres av mycket stora företag. I 1951 års företagsräkning, som Visser— ligen i detta avseende fördelar företagen efter arbetsställe och ej efter firma, ut- gjorde företag med mer än 500 anställda av samtliga företag med minst 11 anställda inte mer än 2 procent. I föreliggande undersökning utgör firmor med mer än 500 anställda 60 % av samtliga.

Tabell 33. Aled naturvetenskapligt och tekniskt forskningsarbete inom industrien den 1 december 1955 sysselsatta akademiker och tekniker. Fördelning efter företagsstorlek

Akademiker _ _ »Akademiker- Antal Akademiker per företag Tekniker 1 koefficient» Företagsstorlek företag med forskn. kol. 2 fOTSknmgS' kol. 2 (antal anställda) __k01_ 1 arbete k01_ 4 1 2 3 4 5 — 100 16 23 1,4 52 0,44 101— 500 37 93 2,5 165 0,57 501—1 000 20 91 4,6 118 0,77 1 001—2 500 34 171 5,0 223 0,77 2 501— 27 276 10,2 351 0,78 Samtliga 134 654 4,9 909 0,72

Forskningspersonalens fördelning på företag av olika storlek visar än mer än antalet företag en koncentration till gruppen mycket stora företag. Av akademi- kerna kommer 68 procent på företag med mer än 1 000 anställda. För teknikerna är motsvarande procentsiffra något lägre, 64 procent. Medelantalet forskande akademi- ker pcr företag ökar, som framgår av kolumn 3, från 1,4 i den minsta till drygt 10 i den största storleksgruppeu. I tabellen har även angivits relationen mellan antalet akademiker och antalet tekniker. Detta relationstal visar en positiv korre- lation med storleksgruppen upp till och med gruppen företag med mer än 500 an- ställda. I företag om 500 anställda eller fler utgör akademikerna knappt 80 pro- cent av teknikernas antal. I de minsta företagen är detta procenttal mindre än 50.

4. För forskningsändamål förbrukade medel under år 1955

147 av de 150 företag som svarat, att de bedriver egen forskning, har uppgivit sina totala utgifter för forskningsändamål under år 1955 till ett sammanlagt belopp av 60,36 miljoner kronor. Inget av de tre företag, som svarat att de haft forskning men ej lämnat svar om utgifternas storlek, är något mycket stort företag, varför de tre

ej påtagligt kan inverka på storleksordningen i den angivna siffran. I tabell 34 anges hur de 60 miljonerna fördelar sig dels på bransch, dels på utgifter för löner, för inredning av lokaler och för materiel.

Tabell 34. Utgifter för forskning inom industri m. m. är 1955

Bransch Metall— .. Livsm.-, Utgiftstyp m.m. och Tra—, dryckes- Kcmisk— . . Bransch— Totalt Gruv— _ massa-, _ Övrig forskn.- ind verk- pappers- V'" tekn. ind inst och ' stads- . tobaks— ind. ' ' . md. . lab. md. ind.

1 000—tal kronor Löner till akademiker. 830 9 153 1 122 1 293 4 886 667 1 417 18 968 Löner till tekn ........ 334 6 063 1 219 521 3 589 690 584 13 000 Löner till annan per- sonal .............. 683 4 807 880 401 1 689 500 482 9 442 Materiel, apparater, inredning och utrust- ning av lokaler ..... 1 356 11 707 712 445 3 289 753 690 18 952

Totalt 3 203 31 730 3 933 2 660 13 053 2 610 3 173 60 362

Procent % till löner .......... 58 63 82 83 75 71 78 69 % till materiel m.m.. . 42 37 18 17 25 29 22 31 1 OOO-tal kronor Totalutgift per företag 801 661 303 205 311 186 198 402 per forskande akade— miker ............. 119 95 84 59 73 113 52 85

Totalt sett har ungefär 70 procent av utgifterna för forskning gått till avlö— ningar åt personalen i forskningsarbete. Det föreligger dock stora variationer mellan företag inom skilda branscher. Inom metall- och verkstadsindustrien samt inom gruvindustrien utgjorde löneutgifterna inte mer än omkring 60 procent av totalutgifterna för forskning, medan inom övriga större industrigrupper och vid branschtorskningsinstituten löneutgifterna översteg 75 procent av totalutgifterna för forskning.

Det kan ha ett visst intresse att beräkna hur stora totalutgifterna för forsk- ningsändamål är dels per företag och dels per anställd akademiker, sysselsatt med forskning. Dylika beräkningar, branschvis, redovisas även i tabell 34.

För samtliga företag uppgick kostnaderna för forskning till ca 400 000 kronor per företag med variationer mellan branscherna från 800 000 kronor (gruvindu- strien) till mindre än 200 000 kronor (gruppen övrig industri, i vilken bl. a. tex- tilindustrien ingår).

För samtliga företag uppgick totalkostnaderna för forskning till 85 000 kronor per anställd forskande akademiker. I detta belopp ingår då givetvis även lönerna till akademikerna själva. Även härvidlag är skillnaderna betydande mellan före— tag inom olika branscher. »Dyrast» är forskningen inom den tunga industrien och gruppen »övrig industri» och »billigast» inom livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustrierna samt vid branschforskningsinstituten och de centrala labora- torierna.

Det skall än en gång påpekas, att de utgifter varom här är fråga endast är ut- gifterna för det löpande arbetet (driftskostnaderna med vissa undantag). Några beräknade utgifter för anläggningskostnaderna är ej inräknade i totalutgifterna.

Siffrorna för den kemisk-tekniska industrien i tabell 34 kan jämföras med vissa publicerade uppskattningar av forskningens omfattning inom kemisk industri (ett avsnitt i Elshult-Svennilson, Kemisk industri, Sthlm 1955). Utifrån en avgräns— ning av forskningen som »målinriktad produkt— eller processforskning» uppskat- tades i den nämnda utredningen att inom kemisk industri cirka 200 högskole- utbildade forskare-var sysselsatta med forskning. Det antogs att varje forskare kostade företaget 100 000 kronor inklusive löner för biträden, materiel- och admi- nistrationskostnader, varför den kemiska industrien i Sverige beräknades ned- lägga omkring 20 miljoner kronor årligen på forskning vid egna laboratorier.

Dessa siffror är såväl beträffande antalet forskande akademiker som totalkost- naderna högre än de i tabell 34 angivna för den kemisk-tekniska industrien. Om man bortser från eventuella skillnader i avgränsningen av branschen — det synes dock som om den kemiska industrien enligt Elshult-Svennilson är en mindre om- fattande grupp än vad som här räknats som kemisk-teknisk industri —, kan be- träffande antalet forskande akademiker följande sägas. Skillnaden mellan den citerade utredningen och föreliggande utredning på denna punkt — 200 mot 178 forskare —— kan delvis förklaras av att i föreliggande undersökning ett stort ke- miskt företag ej svarat; delvis, och det torde vara viktigare, torde förklaringen till skillnaden ligga i att begreppet forskning i föreliggande utredning är taget i en något snävare mening än i den citerade utredningen. Skillnaden i fråga om totalutgifterna — enligt den citerade utredningen 20 miljoner mot här 13 miljo- ner — torde förutom av det nyss sagda kunna förklaras jämväl av det förhållandet att i siffran 20 miljoner även ingår en beräknad avskrivningskostnad, vilken kost- nad saknar motsvarighet i de 13 miljonerna.

I ett föregående avsnitt (5. 251) jämfördes den relativa fördelningen på industri- branscher av de forskande akademikerna med motsvarande fördelning av hela förvaltningspersonalen. Det har ett ännu större intresse att jämföra utgifterna för forskning med något mått på den totala aktiviteten i företag inom skilda industri- branscher. I följande tablå har branschvis angivits dels salutillverkningsvärdet år 1955 enligt siffror i »Industri 1955» (SOS 1957, tabell 4), dels totalutgifterna för forskning är 1955 enligt tabell 34. I sista kolumnen har forskningsutgifterna uttryckts som promilletal av saluvärdet.

_. Utgifter för Promille forsk- Saluvarde 1955 forskning 1955 ningsutgifter - 2 Indusmbransm milj. kr milj. kr 1 000 - T 1 2 3 Gruvindustri ........................ 1 016,70 3,20 3,1 Metall-, verkstadsindustri ............. 13 635,40 31,73 2,3 Trä-, massa—, pappersindustri ......... 6 493,84 3,93 0,6 'Livsm.-, dryckesv.—, tobaksindustri. . . . 7 467,95 2,66 0,4 Kemisk-teknisk industri .............. 2 203,31 13,05 5,9 Övrig industri ....................... 7 473,58 2,61 0,3 Totalt 38 290,78 57,19 1,5

Utgifterna för industriföretagens egen forskning, såsom denna definierats i denna undersökning, skulle således motsvara en och en halv promille av industri-

produktionens hela saluvärde. Väsentliga olikheter branscherna emellan synes dock föreligga. Forskningsutgifterna synes vara förhållandevis störst, mätta på här redovisat sätt, inom den kemiska och minst inom livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustrierna samt inom gruppen övrig industri, som bland annat om— fattar textil- och sömnadsindustrien.

Man har utomlands gjort undersökningar av liknande slag som denna. Sålunda har en undersökning för Förenta staternas kemiska industri givit till resultat att utgifterna för forskning skulle uppgå till 2,4 % av saluvärdet, således ungefär fyra gånger så höga kostnader för forskning som de här redovisade för den svenska kemisk-tekniska industrien. Utan att gå in på en närmare jämförelse mellan den amerikanska undersökningen och den föreliggande torde man allmänt kunna hävda att begreppet forskning i den amerikanska undersökningen är taget i en betydligt vidare bemärkelse än som gjorts här. Å andra sidan finns det andra tecken som tyder på att man i Förenta staterna satsar mera på företagsforsk- ning än i Sverige. Det skall slutligen här ihågkommas, att de siffror som här givits för företagens forskning vid egna laboratorier ej anger vad företagen totalt satsar på forskning av här avsett slag. En betydande forskning, finansierad av industrien, bedrivs nämligen vid de centrala laboratorierna och branschforsk- ningsinstituten. Vidare bedrivs en icke oväsentlig del av forskningen vid fack- högskolorna och vid en del universitetsinstitutioner med medel, som tillskjutits av industrien.

5. Behovet av forskare 1960 och 1965

I frågeformuläret fanns även några frågor om det beräknade framtida behovet av akademiker med forskning som huvuduppgift. Företagarna (tekniska direktö- rerna el. motsvarande) ombads att ange hur många forskande akademiker de an- såg sig behöva dels är 1960, dels är 1965. Som framhållits i många svar är det givetvis svårt, för att ej säga omöjligt att närmare ange hur stort detta behov kan väntas vara om fyra respektive om nio år. En del företag har ansett det vara helt uteslutet att ange sitt behov vid någon av de två tidpunkterna, andra åter har svarat beträffande år 1960 men ej beträffande år 1965. Huvuddelen av dem som besvarat frågeformuläret har dock angivit sina behov vid båda tidpunkterna, om än i många fall med starka reservationer.

Det ansågs när det gällde denna enkät lämpligt att ej ange några som helst för- utsättningar för bedömningen vare sig i fråga om den framtida allmänna ekono- miska utvecklingen eller i fråga om den framtida allmänna tillgången på arbets- kraft.

De uppgifter man får genom frågor av detta slag kan sägas ange vad ett antal forskningschefer i landet var och en för sin verksamhets del skulle vilja se för- verkligat i framtiden. De säger givetvis ingenting om den sannolika utvecklingen av antalet forskande akademiker inom industrien. Denna utveckling är självfallet i hög grad beroende av faktorer som de tillfrågade företagscheferna inte har något eller i varje fall ganska ringa inflytande över. Men trots detta är svaren värdefulla nog. De ger en uppfattning om företagsledningarnas önskemål i fråga om forsk- ningens framtida omfattning inom industrien. Detta är en opinionsyttring, som i hög grad bör beaktas av dem, som har ansvaret för planeringen och dimensio- neringen av det högre undervisningsväsendet.

Av de 150 företag som lämnat uppgifter om antalet akademiker sysselsatta med forskning som sin huvuduppgift år 1955, lämnade 115 uppgifter om sitt behov av akademiker år 1960 och 102 om sitt behov av akademiker år 1965. Antalet

akademiker verksamma 1955 i de 150 företagen var som tidigare redovisats 714. De 115 företag som uppgivit sitt behov av akademiker år 1960 har angivit detta behov till sammanlagt 893, och de 102 företag som uppgivit sitt behov av akade- miker år 1965 har angivit detta behov till sammanlagt 1 009. Om man beräknar medelantalet akademiker åren 1955, 1960 och 1965 bland dem som lämnat upp- gifter för de tre åren får man följande siffror: 1955: 4,8, 1960 = 7,8 och 1965 = 9,9. Om man antar att industriforskning åren 1960 och 1965 bedrives endast av de 150 företag, som år 1955 redovisade forskning, och att vart och ett av dessa 150 företag önskar ha i medeltal lika många akademiker åren 1960 och 1965 som de 115 respektive 102 företag som uppgivit sina behov de två åren, finner man att behovet av akademiker för forskning de två åren skulle bli följande:

Procentuell År Antal Procent ökning mellan varje period

1 955 714 100 —— 1960 1 170 164 64 1965 1 485 208 27

Siffran 1 170 har således erhållits som 150 x 7,8 och siffran 1 485 50111 150 x 9,9.1 De 150 företagen skulle således vilja fördubbla sin forskarstab fram till år 1965. Intressant är att konstatera att ökningen procentuellt sett är större mellan 1955 och 1960 än mellan 1960 och 1965. Detta torde knappast bero på att före— tagens forskningsledare räknar med att takten i utbyggnaden av forskningsverk- samheten skulle minskas i början av 60-talet jämfört med ökningen under senare delen av innevarande decennium. Snarare torde det vara ett uttryck för att man inför den mera avlägsna framtiden känt sig särskilt osäker i sina bedömningar och därför varit mer försiktig än för den närmaste framtiden, vilken man i varje fall på papperet i många fall torde ha planerat för. Om man gör det tankeexpe- rimentet att uppskattningen av den önskade ökningen fram till år 1960 är ett acceptabelt uttryck för företagens behov av forskare fram till denna tidpunkt samt dessutom antar att detta behov för perioden från 1960 till år 1965 kommer att öka procentuellt sett lika mycket som mellan åren 1955 och 1960 skulle man få följande siffror:

1 Ur metodisk synpunkt synes följande resonemang vara av intresse. Den uppskattning som nu gjorts av det beräknade behovet åren 1960 och 1965 för alla de 150 företag som lämnat upp- gifter för år 1955 bygger på antagandet att det genomsnittliga antalet forskare åren 1960 och 1965 är detsamma bland de 150 företagen som bland de 115 respektive 102 som lämnat svar för de två åren. Man kan med fog invända, att detta beräkningssätt är vanskligt, om det förhåller sig så att de företag som ej lämnat uppgifter för åren 1960 och 1965 har en annan storleksordning (mätt medelst antalet anställda) än de som lämnat uppgifter. Som framgår av tabell 33, kolumn 3, är nämligen medelantalet anställda forskare starkt positivt korrelerat med totalantalet anställda i företaget. Man kan få en viss uppfattning om osäkerheten i uppskattningen, om man gör särskilda uppskattningar av antalet forskare inom företag av olika storleksordning (olika antal anställda). Fördelar man företagen på grupper efter företagsstorlek enligt tabell 33 och be— räknar det genomsnittliga antalet akademiker åren 1955, 1960 och 1965 för företagen inom var och en av dessa storleksgrupper samt därefter uppskattar antalet forskare åren 1960 och 1965 genom att multiplicera medelantalet forskare inom var och en av storleksgrupperna med total- antalet företag är 1955 inom dessa (d.v.s. företag som ingår i enkäten), finner man att det beräknade totala antalet forskare år 1960 skulle bli 1 185 och 1 474 år 1965. Dessa siffror stäm- mer väl med de i tablån ovan givna siffrorna enligt den enklare beräkningsmetoden. Från den här nämnda speciella synpunkten sett synes således de gjorda uppskattningarna ej vara särskilt osäkra.

1955 1960 1965 Antal .................. 714 1 170 1 919 Nettoökning ............ + 456 + 749 Procent ................ 100 164 269

De 150 företagen skulle enligt detta sätt att räkna behöva ett nettotillskott på 450 forskare fram till år 1960 och mellan åren 1960 och 1965 ytterligare 750 forskare, d. v. 5. ett lika stort nettotillskott som hela antalet i dag utgör. Med hänsyn till avgången på grund av ålder och dödlighet bland nu arbetande forskare blir behovet av nya forskare under dessa två perioder väsentligt större. Kanske ännu viktigare är att en del av dem som nu är verksamma som forskare med stor sannolikhet kommer att ges befattningar av annan karaktär inom företagen.

Sist må understrykas, att andra företag än de 150 här medtagna kan komma att inom en snar framtid inrätta egna forskningsavdelningar och anställa egna forskare. Sker en väsentlig breddning av företagsforskandet under den kommande tioårsperioden, kan det betyda att industrien (och angränsande verksamhet) kom- mer att efterfråga naturvetenskapsmän och civilingenjörer för forskningsuppgifter i en helt annan omfattning än hittills. Utvecklingen på andra håll i världen mot- säger inte en dylik förmodan.

För att återvända till de redovisade siffrorna över önskemålen för åren 1960 och 1965 kan nämnas, att företag inom metall- och verkstadsindustrien samt inom den kemisk-tekniska industrien uppgivit speciellt stora behov av forskare. För den första industrigruppen ligger önskemålen om antalet anställda forskare är 1965 så mycket som 231 % högre än år 1955. Motsvarande siffra för den ke- misk-tekniska industrien är 220 %. Dessa beräkningar är gjorda på samma sätt som beräkningarna i tablån på s. 258 (siffran 208).

Företagen ombads även att ange behovet åren 1960 och 1965 av forskare med olika utbildning: civilingenjörer, examinerade från naturvetenskaplig fakultet och andra akademiker. Beräkningar av behovet av personal tillhörande var och en av de tre kategorierna — gjorda på samma sätt som beräkningarna för samtliga akademiker enligt tablån ovan 5. 258 — visar att behovet är 1960 av civilingenjö- rer uppskattats till 32 procent högre än antalet anställda civilingenjörer år 1955, medan behovet av examinerade från matematisk—naturvetenskaplig fakultet år 1960 uppskattats till 69 procent högre än antalet anställda naturvetare år 1955. För gruppen övriga akademiker (läkare, veterinärer, agronomer m. fl.) uppskat- tades behovet är 1960 ligga så mycket som 137 % högre än antalet år 1955 verk- samma (detta senare antal var dock ej större än 28). Behovet år 1965 uppskatta- des till 85 respektive 111 och 158 % större än antalet verksamma år 1955 av de tre nämnda grupperna. Detta betyder, att företagen för perioden fram till 1960 sagt sig vilja öka sitt antal forskande civilingenjörer i betydligt långsammare takt än antalet naturvetenskapsmän och andra forskare, medan däremot under den där- på följande femårsperioden ökningen i första hand skulle komma på civilingen- jörer. Om dessa olikheter är uttryck för någon reell strävan inom företagen när det gäller relationen mellan forskare av olika slag, skulle man kunna uttrycka den på följande sätt: Man ser inom industrien för närvarande framför sig vissa upp- gifter för grundforskning som man vill ha lösta. För dylika uppgifter passar i allmänhet naturvetare bäst. Däremot är det svårare att nu uppskatta huruvida och i vad mån ytterligare grundläggande forskning kommer att behövas i framtiden. Därför har man angivit förhållandevis lägre naturvetartillskott för perioden efter år 1960. Civilingenjörer behövs för forskning dels under den första perioden men dessutom i ökad omfattning under den andra perioden, då det blir fråga om att

utnyttja och utveckla de grundläggande forskningsresultat som vunnits fram till år 1960.

D. Övriga undersökningar och beräkningar rörande omfattningen av forskning och därtill anknuten vetenskaplig verksamhet

I avsnitten A—C ovan har redogörelser lämnats för de tre större delundersök- ningarna rörande den vetenskapliga forskningens omfattning och kostnader under år 1955. Den första undersökningen gällde universitets- och högskoleinstitutioner- nas forskning. Härvid undantogs emellertid universitetsbiblioteken, kungliga bib- lioteket och stadsbiblioteket i Göteborg. Det andra avsnittet gällde forskningen vid statliga och statsunderstödda forskningsinrättningar utanför de egentliga uni— versitets- och högskoleinstitutionerna. Av olika skäl visade det sig även här nöd- vändigt att undantaga vissa verk och institutioner, främst då de ämbetsverk som insamlar och bearbetar den officiella statistiken samt museer, arkiv och —— även här — de vetenskapliga biblioteken. Ingen av de två nämnda undersökningarna omfattade vidare den medicinska forskning som bedrives vid sådana sjukhuskli— niker, som icke är undervisningskliniker. Den tredje undersökningen gällde na- turvetenskaplig och teknisk forskning inom industrien. Den täcker sålunda icke det privata näringslivets insatser för humanistisk och samhällsvetenskaplig forsk— ning. Slutligen har endast en obetydlig del av den vetenskapliga publikationsverk— samheten kunnat innefattas i de tre huvudundersökningarna.

1. Forskningen vid vissa sjukhus m. m.

Relativt betydande forskningsområden kvarstår följaktligen oredovisade. För ett par av dessa gjordes särskilda enkätundersökningar. Sålunda utarbetades ett sär- skilt frågeformulär som tillställdes andra sjukhuskliniker än undervisningsklini- kerna vid undervisningssjukhusen. De senare, dvs. de kliniker vid undervis- ningssjukhusen som fanns upptagna i universitets- och högskolekatalogerna, redo- visades nämligen som universitetsinstitutioner.

Utsändningen av dessa blanketter skedde till sjukhus upptagna i en av medi— cinalstyrelsen upprättad sjukhusförteckning (publicerad i »Allmän hälso- och sjukvård» år 1953). I undersökningen medtogs —— förutom icke-undervisningskli- nikerna vid undervisningssjukhusen — speciallasaretten och samtliga delade och odelade lasarett samt vissa ytterligare sjukhus av lasarettskaraktär, nämligen barn- sjukhus, anstalter för vanföra, pensionsstyrelsens fristående anstalter, reumatiker- sjukhus samt anstalter för led-, ben- och körteltuberkulos. Vidare medtogs för- utom samtliga sanatorier även vissa större epidemivärdanstalter, några större fristående förlossningsanstalter, några sinnessjukhus, anstalter för sinnesslöa, en anstalt för epileptiker samt ett skolhem för psykopatiska och nervösa barn. Sam- manlagt sändes blanketter till 177 sjukvårdsanstalter utanför undervisningssjuk— husen samt till 71 kliniker vid dessa senare.

Svar inkom från 200 av sammanlagt 248 tillfrågade, en svarsfrekvens sålunda på. drygt 80 %. Av de svarande redovisade 101 att forskning bedrevs vid ifråga- varande klinik eller sjukhus, medan 99 svarade att någon forskning ej bedrevs. Olika skäl angavs för att ingen forskning förekommit, främst tidsbrist och otill— räckliga resurser. Man har t. ex. svarat, att sjukvården tagit tjänstetiden och i många fall även stor del av tiden utanför denna i anspråk, samt att under den tid av tjänstledighet, som skulle erfordras för att kunna fullfölja ett forsknings-

projekt, man måst räkna med att helt avstå från löneförmåner. Den typ av forsk— ning, som det här i de allra flesta fall tycks vara fråga om, är klinisk forskning.

I det inkomna materialet har sammanlagt redovisats 399 personer med akade— misk examen som i någon mån sysslat med forskningsarbete. Av dessa har 49 redo- visats ha forskning som en huvuduppgift. Akademikerna fördelar sig på de olika grupperna på följande sätt:

Antal Därav med

Sjukhustyp akademiker forskning som

huvuduppgift Delade lasarett ............. 112 15 Odelade lasarett ............ 5 0 Övriga sjukhus (ej san.) . . . .. . 54 6 Sanatorier, lungtbc. ......... 18 O Kliniker vid underv.sj.h. . . . . . 210 28 Samtliga 399 49

Tar man hänsyn till bortfallet i undersökningen och dessutom beaktar att de sjukhus som ej lämnat uppgifter torde ha förhållandevis mindre forskning än de som uppgifter lämnats för, kan man kanske räkna med att totala antalet akade- miker som i någon utsträckning forskat vid de tillfrågade sjukhusen var 400—425 och att av dessa 55—60 skulle haft forskning som en huvuduppgift.

Det är ej enbart läkare som redovisats bland de 399 akademikerna. Av följande tablå framgår forskarnas fördelning på examen:

med forskning som huvud- övriga uppgift med. dr .................... 15 120 med. lic ............. . ....... 19 214 med. kand .................. 1 2 fil. lic., mag., kand ........... 7 4 civ.-ing ..................... 1 1 apotekare .................. _ 1 utl. ex ...................... 7 7 okänd ex ................... — 1 Summa 49 350

Filosoferna utgörs sannolikt till största delen av personer med psykologisk ut- bildning.

På blanketterna lämnades även uppgifter om antalet personer utan akademisk examen som biträtt i forskningsarbetet. Sammanlagt redovisades här 89 personer. Av dessa angavs 51, d. v. s. 60 %, ha som huvuduppgift att biträda i forsknings- arbete. 41 av de 51 angavs vara sköterskor och laboratoriebiträden och 10 skriv- och räknebiträden m. m.

För forskning förbrukade medel: I följande tablå sammanställs de lämnade uppgifterna om förbrukade medel.

Sjukhusgrupp Kliniker Anslagstyp Lasarett Övriga Sana- Vld Totalt . . underv.- Sjukhus torier s'ukhus delade odelade (ej san.) Lungtbc. ] 1 000-tal kronor riksstatsanslag direkt till sjukhuset (klin.) ......... —— _— 5 —— 64 69 anslag från statl. forskn.-råd och fonder .............. 27 — 22 6 61 116 anslag från kommuner och landsting ............... 35 —- 42 —— 53 130 anslag från privata sv. fon- der, stiftelser, företag. . . . 41 -— 37 21 364 463 anslag från utlandet ...... — — 1 —- 11 12 övrigt (främst egna medel) . 11 _ 13 1 3 28 totalt 114 — 120 28 556 | 818

Sammanlagt redovisades sålunda drygt 800 000 kronor som utgifter för forsk- ningsändamål.

Vad man här främst lägger märke till, är att vid de odelade sjukhusen ej redo- visats några som helst utgifter för forskning. Dessa hade ej heller någon hjälp- personal för forskning, och endast 6 läkare sysslade överhuvudtaget med forsk- ningsarbete utan att dock ha detta arbete som någon huvuduppgift.

Av riksstatsanslagen kommer nästan hela beloppet på klinikerna vid undervis- ningssjukhusen. Man får här komma ihåg, att gränsen är oskarp mellan de klini- ker som medtagits i universitets— och högskoleundersökningen och de som med- tagits i denna undersökning. Dessutom är karolinska sjukhuset i Stockholm ett s. k. rikssjukhus, där alla ordinarie läkare avlönas med statliga medel.

Anslagen från privata svenska fonder, stiftelser och företag utgörs till en stor del av bidrag från läkemedelsfabriker.

2. Viss samhällsvetenskaplig forskning

Som inledningsvis nämndes, befanns det nödvändigt att vid undersökningen av forskningen inom vissa statliga och statsunderstödda institutioner utesluta bl. a. vissa ämbetsverks arbete med den officiella statistiken. Detta arbete är från här anlagda synpunkter relativt likartat med den verksamhet som bedrives vid olika utredningsinstitut i privat regi och med arbetet inom t. ex. de stora arbetsgivare- och löntagarorganisationernas utredningsavdelningar. Uppenbart är, att en stor del av detta arbete är att betrakta som tillämpad samhällsvetenskaplig forskning, fullt jämförbar med den samhällsvetenskapliga forskning, som redovisats i tidigare avsnitt av denna redogörelse. Lika uppenbart är emellertid, att all den verksam— het som bedrives av här berörda myndigheter och organisationer icke går att inordna under den relativt trånga definition av begreppet forskning, som använts i denna undersökning, utan i stället mera är att betrakta som administration eller tjänster till allmänheten.

En provnndersökning, som företogs rörande vissa offentliga myndigheters ar- bete med den offentliga statistiken, har övertygat utredningen om att det icke är möjligt att renodla all sådan samhällsvetenskaplig forskning vid de här ifråga- varande institutionerna, som fullt skulle motsvara den definition av begreppet forskning, som utredningen i övrigt använt i sina undersökningar rörande forsk-

ningens omfattning och villkor. Utredningen har därför stannat för att välja ut vissa statliga och privata institutioner och redovisa hela den vid dessa sysselsatta personalen och samtliga för dessa institutioners verksamhet förbrukade medel. Urvalet av institutioner inom den offentliga respektive den privata sektorn och bland institutioner med olika slag av samhällsvetenskaplig forskning skulle göras så, att man rimligen kunde antaga, att summan av de utvalda institutionernas verk— samhet ungefär motsvarade summan av den i trängre mening vetenskapliga verk— samheten vid samtliga ifrågavarande institutioner. Eller, annorlunda uttryckt: urvalet skulle göras så att de delar av de utvalda institutionernas verksamhet (uttryckt i sysselsatt personal och förbrukade medel), som icke kan sägas vara forskning i trängre mening, ungefär motsvarade den rena forskningsverksam- heten vid de uteslutna institutionerna.

Ett dylikt urval måste givetvis göras på i viss utsträckning relativt subjektiva grunder, och utredningen är fullt medveten om att de resultat man kommer till med en dylik metod kan bli föremål för kritik. Utredningen är emellertid över- tygad om att dessa resultat ger en i stort sett rättvisande bild rörande storleks— ordningen av den vetenskapliga verksamhet som det här är fråga om.

Den officiella statistiken utarbetas av en rad offentliga myndigheter. Uppgifter inhämtades endast från de största statistiska avdelningarna inom förvaltningen och då enbart uppgifter om utbetalda löner samt om de uppskattade omkostnaderna för verksamheten. Därvid medräknades kostnader för blanketter och papper, tele- fonavgifter, maskinkostnader, tryckningskostnader, resor m. m. Däremot inräkna- des ej kostnader för städning och uppvärmning. Uppgifterna avsåg utgifter under budgetåret 1955/56. Följande verk och avdelningar togs med: statistiska central— byrån, socialstyrelsens statistiska byrå och dess utredningsbyrå, kommerskolle- giums statistiska byrå och dess monopolutredningsbyrå, bostadsstyrelsens plane— ringsbyrå, handels- och industrikommissionens statistiska avdelning samt jord- bruksnämndens utredningsbyrå och dess statistiksektion.

Åtskilliga andra centrala verk och myndigheter har även statistiska sektioner och avdelningar. Så har generalpoststyrelsen, generaltullstyrelsen, järnvägsstyrel— sen, arbetsmarknadsstyrelsen m. fl. egna statistikavdelningar. Ingen av dessa är dock medtagen här. Det kan dock nämnas att dessa icke medtagna statistiska av— delningar omkring årsskiftet 1955/56 tillsammans sysselsatte drygt 50 statistiker (amanuenser, aktuaricr eller byrådirektörer). Motsvarande siffra för de verk som medtagits var drygt 110.

Av ämbetsverk och andra centrala myndigheter som kan tänkas ha annan sam- hällsvetenskaplig forskning har här endast medtagits konjunkturinstitutet. Forsk- ning av motsvarande typ i privat regi har här ansetts bedrivas vid Industriens ut- redningsinstitut, Jordbrukets utredningsinstitut, Studieförbundet näringsliv och samhälle samt personaladministrativa rådet inom Svenska arbetsgivareföreningen.

För samtliga dessa institutioner redovisas i det följande uppgifter dels om anta- let anställda, dels om för verksamheten förbrukade medel år 1955 (med undan- tag av utgifter för städning och uppvärmning).

Det förekommer ett ganska omfattande statistiskt och nationalekonomiskt ut— redningsarbete även vid andra privata inrättningar än de ovan nämnda fyra in- stituten. Särskilt de stora arbetsgivar- och löntagarorganisationerna har omfat- tande statistisk verksamhet —— bl. a. insamling och bearbetning av primärmate- rial -— och nationalekonomiskt betonat utredningsarbete. Så är t. ex. den statis- tiska verksamheten betydande inom Svenska arbetsgivareföreningens statistiska byrå, liksom inom flera av de enskilda förbundens centrala organ. Den statistiska och nationalekonomiska utredningsverksamheten inom TCO och LO samt dessas

förbund är likaså av betydande och växande omfattning. Denna verksamhet finns sålunda icke redovisad i siffrorna här nedan. I stället innefattar dessa -— av skäl som tidigare angivits — hela aktiviteten vid konjunkturinstitutet och de fyra uppräknade privata utredningsinstituten.

Sammanlagt sysselsattes hösten 1955 vid de ämbetsverk och utredningsinstitut som sålunda medtagits i undersökningen 171 amanuenser, aktuarier, sekreterare, byråchefer och motsvarande. Ett mindre antal (20 personer) bland dessa hade vis- serligen ej akademisk examen men de innehade alla befattningar, för vilka som regel krävs akademiska kvalifikationer. Av dessa 171 akademiker hade 11 filosofie doktorsgrad, 18 var filosofie licentiater och 91 var filosofie magistrar, filosofie kandidater eller politices magistrar. Av återstående 51 var 7 juris kandidater, 9 civilekonomcr, 2 civilingenjörer, 3 agronomie licentiater, 7 agronomer och 3 aka— demiker med utländska examina.

De för här ifrågavarande verksamheter under år 1955 (resp. budgetåret 1955/56) förbrukade medlen uppgick till sammanlagt 9,24 miljoner kronor.1 Av detta be— lopp kommer 6,90 miljoner kronor på de 6 ämbetsverken mcd statistiskt arbete och 2,34 miljoner på de 5 utredningsinstituten (inkl. konjunkturinstitutet). Vid bedömningen av siffran över utgifterna för den officiella statistiken bör ihåg- kommas dels vad som ovan sagts om antalet verk som blivit medtagna i under- sökningen, dels och framför allt att här ej medtagits några utgifter för de stora »räkningar», som med längre eller kortare mellanrum görs: folkräkningar, före- tagsräkningar, jordbruksräkningar, bostadsräkningar, dyrortsundersökningar samt hushållsundersökningar. De sammanlagda utgifterna för dylika räkningar under en tioårsperiod är betydande och de sysselsätter, så länge de pågår, ett betydande antal personer, främst biträdespersonal, utöver den »ordinarie» personalen. Bud- getåret 1955/56 pågick ingen dylik större »räkning», varför detta år måste be- traktas som ett mellanår.

3. Museer, arkiv och vetenskapliga bibliotek

Endast vissa av de vetenskapliga museerna har kunnat lämna uppgifter som fullt motsvarar dem som för universitetsutredningens undersökning lämnats av t. ex. universitets- och högskoleinstitutionerna. Det gäller här Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien (inkl. riksantikvarieämbetet, statens historiska museum, ostasiatiska samlingarna, medelhavsmuseet och C-14 kommittén), naturhistoriska riksmuseet, nordiska museet och Skansen samt statens etnografiska museum.

Dessa institutioner har lämnat uppgifter om hur stor del av deras verksamhet som kan anses vara forskning samt (med undantag av statens etnografiska mu- seum) även uppgivit hur stor del av de förbrukade medlen som erhållits från andra än staten.

Sammanlagt 138 akademiker redovisades som verksamma vid dessa fyra insti- tutioner den 1 december 1955. Därav hade ej mindre än 51 personer eller drygt en tredjedel av samtliga filosofie doktorsgrad, medan 39 var filosofie licentiater och 30 hade lägre filosofisk examen. Av återstående 18 hade huvuddelen (11 personer) utländska examina.

1 Statistiska centralbyråns utredningsinstitut och maskinavdelningar är självförsörjande, varför inga statsutgifter angivits för dem. Enår dessa avdelningar även gör tjänster åt andra än offentliga statistiska organ, kan en de] av ersättningarna för dessa organs serviceverksamhet åt den offentliga statistiken tänkas komma att bäras av andra organ än de här medtagna. De med- tagna verkens utgifter i form av avgifter till de två nämnda serviceorganen (inklusive statistiska centralbyråns egna) är dock givetvis medtagna.

Vid här ifrågavarande museer redovisades såsom biträdande forsknings- personal sammanlagt 184 personer, varav 155 angavs ha biträde i forsknings- arbete såsom en huvuduppgift. Den biträdande forskningspersonalens fördel- ning efter utbildning var i stort sett densamma som motsvarande fördelning vid universitet och högskolor (tabell 21 s. 233); dock saknades helt gruppen läroverks- och institutsingenjörer. I fråga om biträdespersonalens arbetsuppgifter (jfr tabell 22 s. 234) kan nämnas, att en påfallande stor del även av den personal, som angi- vits ha biträde i forskningsarbetet som en huvuduppgift, faller in under rubriken »hjälppersonal» och vaktmästare (mer än en tredjedel av samtliga). Kansliper- sonalen utgör också en stor grupp, medan däremot gruppen forskningsbiträden med viss teknisk utbildning är relativt liten, om ock ej obetydlig (21 personer av 155).

De tre största institutionernas medelsförbrukning för forskningsändamål under kalenderåret 1955 har angivits till sammanlagt 4,9 miljoner kronor. Dessa medels fördelning på olika slag av anslagsgivare redovisas i följande tablå.

Belo p Anslagstyp (1 OOO-tallironor) Riksstatsanslag ............................. 2 746 Anslag från statliga forskningsråd och fonder (även atomkommittén) ..................... 375 Amira statliga anslag (även departementens och de affärsdrivande verkens anslag) ............ 186 Andra offentliga anslag ....................... 15 Anslag från priv. sv. fonder eller stiftelser ...... 482 Anslag från utländska fonder ................. — Andra privata svenska anslag ................. 35 Andra privata utländska anslag .............. . 13 Övriga anslag (främst driftsmedel) ............. 1 016 Summa 4 868

Statens etnografiska museum har ej kunnat lämna motsvarande uppgifter. Enligt statsliggaren var hela dess statsanslag budgetåret 1955/56 221 000 kronor.

Om man —— på samma sätt som för universitet och högskolor — för de i tablån medtagna inrättningarna halverar de belopp som upptagits av riksstatsmedel till löner åt »fast» anställda samt halverar hela beloppet från riksstaten till statens etnografiska museum och bortser från de medel som detta museum kan ha haft från andra håll än staten, skulle nettobeloppet för forskningsändamål uppgå till i runt tal 4,3 miljoner kronor.

För de offentliga arkiven (riksarkivet, krigsarkivet samt lands- och läns- arkiven) liksom för övriga vetenskapliga museer (armémuseum, nationalmuseum, statens sjöhistoriska museum och livrustkammaren) visade det sig vid prov- undersökningar vara omöjligt att erhålla i detta sammanhang fullt användbara specialuppgifter. Utredningen måste därför nöja sig med att här redovisa vissa relativt lätt åtkomliga data beträffande dessa institutioner.1

Från statistiska centralbyråns personalstatistik (avseende hösten 1955) har in- hämtats, att vid de ovan uppräknade museerna och arkiven var anställda samman- lagt 121 personer i amanuens- och högre befattningar. Enligt uppgifter i 1956 års

1 De uppräknade inrättningarna omfattar ej samtliga inrättningar av motsvarande slag som erhållit statsbidrag för sin verksamhet. Några mindre privata museer är nämligen utelämnade. Dessutom är en del större museer som ej har statsbidrag utelämnade, t. ex. Göteborgs museum, Norrköpings museum och hela raden av mindre stadsmuseer och motsvarande.

statskalender (som avser förhållandena hösten 1955) fanns det vid dessa inrätt- ningar anställda sammanlagt 31 filosofie doktorer och 36 filosofie licentiater. Dessa högt kvalificerade tjänstemän kan således beräknas utgöra ungefär 55 % av samtliga akademiker som varit verksamma som tjänstemän vid dessa inrätt— ningar.

För budgetåret 1955/56 beviljades sammanlagt 3,6 miljoner kronor till verksam- heten vid dessa museer och arkiv. Man kanske skulle kunna räkna med att 25—30 procent eller i runt tal 1 miljon kronor av dessa medel använts för forskning i här använd, mera inskränkt mening.

I redovisningen beträffande forskningen vid universitet och högskolor medtogs utgifter för biblioteksverksamheten endast i den utsträckning som de skilda institutionerna själva hade egna bibliotek. För att få jämförbarhet mellan siff- rorna för skilda universitetsorter medräknades emellertid även biblioteksverk— samheten vid humanistiska biblioteket och socialvetenskapliga biblioteket i Stockholm. Däremot medtogs inga uppgifter för universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund, kungliga biblioteket i Stockholm eller Göteborgs stadsbibliotek. Ej heller medtogs några uppgifter rörande utgifter för biblioteksarbete vid fack- högskolornas bibliotek. Förutom de nu nämnda biblioteken finns relativt stora vetenskapliga bibliotek vid akademierna, vid statistiska centralbyrån samt hos riksdagen. Uppgifter om utgifter och personal vid statistiska centralbyråns bibliotek är medtagna ovan (5. 264). För övriga av de nämnda biblioteken har utredningen fått lita till uppgifter om personal och beviljade medel för bok- inköp och bokbindning ur en sammanställning som gjorts i Statistisk årsbok för år 1956.

Enligt där givna uppgifter skulle vid de vetenskapliga biblioteken (med ovan nämnda undantag) år 1955 ha sysselsatts 138 bibliotekarier och amanuenser, 151 assistenter och biträden samt 117 andra (vaktmästare m. m.).1 Enligt en samman- ställning ur statskalendern för 1956 skulle det vid nämnda bibliotek finnas 30 personer med filosofie doktorsgrad och 68 med filosofie licentiatexamen. Av hela antalet bibliotekarier och amanuenser synes sålunda, av de nämnda siff- rorna att döma, ca 70 % ha minst filosofie licentiatexamen.

För bokinköp och bokbindning vid dessa bibliotek beviljades för 19551 2,27 miljoner kronor. Antar man att bibliotekarierna och amanuenserna i genomsnitt avlönats enligt dåvarande 27 (nuvarande 21) löneklassen, ortsgrupp 3, assisten- ter och biträden enligt 15 (10) löneklassen, ortsgrupp 3, samt övriga enligt 10 (7) löneklassen, ortsgrupp 3, samt antar att vikariatsersättningar m. m. uppgår till sam— manlagt en månadsutbetalning för respektive grupper, skulle lönekostnaderna för personalen vid de vetenskapliga biblioteken ha uppgått till ca 5,6 miljoner kronor. övriga utgifter (för uppvärmning, lyse, städning m. m.) är då ej medtagna. Antar man dessutom, att 90 procent av utgifterna för bokinköp och bokbindning samt 50 % av lönerna till personal kan betraktas som utgifter för forskning och hjälp åt forskare (övriga utgifter skulle då gälla undervisning och tjänster åt allmän- heten), skulle de totala utgifterna för forskningsändamål vid de här ifrågavarande vetenskapliga biblioteken år 1955 ha uppgått till i runt tal 5 miljoner kronor. Av dessa medel kan 3,8 miljoner eller 75 % uppskattas vara medel från den statliga driftbudgeten (beräkningen gjord med utgångspunkt från statsliggarens upp— gifter om anslag till bibliotek samt uppgifter om hur stor del av dessa som gått till löner). Återstoden, drygt en miljon kronor, skulle utgöras av kommunala bidrag (Göteborg) samt fondmedel (akademiernas fonder).

1 Uppgifterna avser för en del bibliotek 1954/ 55, för andra 1955/56. Uppgifterna om personalen synes avse heltidstjänster.

4. Den vetenskapliga publikationsverksamheten l undersökningarna av forskningsutgifter vid universitet och högskolor samt stat- liga och statsunderstödda forskningsinrättningar skulle uppgift medtagas om bidrag till enskilda forskare för tryckning av vetenskapliga arbeten. Vidare har i en del fall där inrättningen haft egen publikationsverksamhet utgifter för tryckning av vetenskapliga arbeten inkluderats i vederbörande inrättnings utgifter och finns därmed redovisade i avsnitten A och B av denna redogörelse. Emeller- tid täcker inte dessa uppgifter samtliga utgifter som gjorts för vetenskaplig publikationsverksamhet. En del av de bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar som utgått till doktorander knutna till institutionerna har sannolikt ej kommit med i institu- tionschefernas redovisningar, beroende på att dessa bidrag ej utbetalats till insti- tutionerna utan direkt till vederbörande avhandlingsförfattare och detta i många fall vid en tidpunkt då vederbörande avslutat sitt arbete vid institutionen. En del av dessa bidrag utgår vidare till personer, som ej varit verksamma vid institu- tionerna. Som i annat sammanhang visats1 torde ungefär en fjärdedel av samtliga disputander ha utfört sitt doktorsarbete parallellt med förvärvsarbete som lärare, ingenjörer m. m. utanför universitet och högskolor. De sammanlagda statliga bidragen till tryckning av doktorsavhandlingar uppgick budgetåret 1955/56 till 590 000 kronor. På basis av en bedömning av inkommet material har upp- skattats, att de under kalenderåret 1955 förbrukade och tidigare ej redovisade statliga bidragen till tryckning av doktorsavhandlingar uppgår till i runt tal 300 000 kronor. För att få en uppfattning om utgifterna under kalenderåret 1955 för veten- skapliga publikationer utöver de utgifter som redan redovisats av de skilda veten— skapliga inrättningarna själva inhämtades från redaktionerna för de vetenskapliga tidskrifterna och skriftserierna2 vissa uppgifter avseende personal samt utgifter och inkomster under kalenderåret 1955. För varje publikation begärdes uppgifter om hur kostnaderna under kalender- året 1955 fördelat sig på olika användningsomräden: löner till personer syssel- satta inom redaktionen, författararvoden samt pappers-, sättnings- och tryck- ningskostnader. Kostnader för lokalhyra, bränsle, lyse och städning skulle där- emot ej medtagas. Vidare begärdes uppgifter om hur kostnaderna täckts: riks- statsanslag, anslag från statliga råd och fonder, andra offentliga anslag, anslag från privata svenska respektive utländska fonder och stiftelser, försäljnings— intäkter, övrigt. Under »övrigt» skulle tas upp annonsintäkter, medlemsavgifter m. m. Avhandlingar vilka helt bekostats av författaren själv (med eller utan bi— drag från råd och dylikt) skulle ej medtagas. Ej heller skulle medtagas bidrag från förlag samt tryckningsbidrag till författare från forskningsråd eller dylikt. Av samtliga 175 tillskrivna tidskrifter och skriftserier-1 erhölls svar från 157. Svarsprocenten blev sålunda 90, vilket får anses vara tillfredsställande. Beträffande frågorna om personal, som var sysselsatt på tidskrifternas och skriftseriernas redaktioner, svarade nästan samtliga, att de akademiker som var verksamma på dessa redaktioner hade denna verksamhet som bisyssla. övrig personal var obetydlig till antalet.

1 Se utredningens första betänkande ( SOU 1957:24 ), s. 158 ff. 2 En förteckning över vetenskapliga publikationer finns i During, Current Swedish periodical publications in the fields of science and learning, Stockholm 1952. Uppgifterna i denna kom— pletterades på olika sätt för att göra förteckningen aktuell. 3 I skrivelserna till vederbörande redaktioner framhölls särskilt att om uppgifter om utgifter för vetenskaplig publikationsverksamhet tidigare var lämnad (denna inventering gjordes senare än övriga), skulle inga uppgifter ytterligare lämnas utan endast besked ges om att uppgifterna insänts i annat sammanhang.

De totalt redovisade utgifterna för kalenderåret 1955 för det vetenskapliga publikationstrycket uppgick till 4,1 miljoner kronor. Av dessa utgifter täcktes 2,5 miljoner av intäkter av försäljning, annonser och medlemsavgifter, medan återstoden täcktes genom riksstatsanslag, rådsmedel samt privata medel. De 2,5 miljonerna är jämförbara med sådana medel som i avsnitt B ovan redovisas som driftsinkomster.

I nedanstående tablå har utgifterna fördelats efter sättet för finansieringen, varvid publikationerna förts samman i grupper efter huvudsaklig inriktning.

Procentuell fördelning på Försälj— Tidskrifternas och Totalt nings- skriftseriernas ämnes— (1 000- Riks- Stat]. Andra Privata Utländ— intäkter, inriktning tal kr) stats— råd och offentl. svenska ska annonser anslag fonder anslag fonder fonder och medl.— avg. Teologi ................. 44 24 —— — 3 — 74 Humaniora ............. 613 13 10 5 19 1 50 Bibliografier, univ.-årsskr. 197 49 4 — 8 — 40 Samh. vetensk.. .. . . . . . . . 102 15 9 — 15 _ 60 Medicin ................ 1 043 3 _ — 1 _ 95 Odontologi ............. 191 4 — — 22 2 72 Farmaci ............... 0,1 — — — — _ — Biologi, geografi o. dyl. . . 241 8 43 — 19 — 29 Övrig naturvetenskap samt teknologi ........ 1 618 16 1 1 9 — 73 Jordbruk ............... 36 67 — — 8 —— 24 Ej klassificerat .......... 27 — »— — 100 — —— Totalt 4 113 13 5 1 10 — 70

För att göra framställningen om de totala utgifterna för vetenskaplig verksam- het än fullständigare har även begärts uppgifter från förlagen om kostnaderna under kalenderåret 1955 för utgivandet av vetenskaplig litteratur. Kostnaderna skulle avse trycknings-, sättnings-, pappers- och administrationskostnader för den litteratur som »förlagts» av förlagen, vidare förlagens bidrag till doktors- avhandlingar samt deras eventuella bidrag till vetenskapliga tidskrifter och skrift- serier. Av de förlag, som kunde komma i fråga för denna undersökning, svarade alla utom ett (ett i detta avseende »stort» förlag).

Svårigheter förelåg givetvis att avgöra vilka verk som skulle medtagas. Genom kontakter mellan förlagen och sekretariatet gjordes ett försök att få till stånd en enhetlig avgränsning. Som huvudregel därvid gällde att som vetenskapligt verk skulle räknas dels verk av tydligt vetenskaplig karaktär, i regel skrivna av aktiva forskare, dels böcker av handbokskaraktär, i första hand avsedda för studerande och forskare vid universitet och högskolor. Ordböcker inräknades dock ej.

De totala kostnaderna för den på detta sätt definierade vetenskapliga littera- turen uppgick under kalenderåret 1955 till 1,3 miljoner kronor. Det skall påpekas att inga kostnader för något stort uppslagsverk av typen Svensk uppslagsbok finns medtagna.

Uppgifter begärdes även om antalet personer med akademisk examen som huvudsakligen sysslade med utgivande av dessa vetenskapliga verk omkring den 1 december 1955. Blott fem personer redovisades. Däremot fanns det ett betydligt större antal akademiker som hade dylik verksamhet vid sidan av annan, t. ex. läro— och barnboksredigering.

BILAGA 1

Förteckning över riksstatsanslag medtagna vid beräkningen av de statliga forskningsinsatsernas utveckling under efterkrigstiden

Här nedan lämnas en fullständig förteckning över de riksstatsanslag under Egent- liga statsutgifter på driftbudgeten, vilka medtagits i den under avsnitt B i första kapitlet redovisade översikten. Anslagen redovisas i sammanlagt sju grupper allt- efter till vilken del de ansetts gå till forskning i den inskränkta bemärkelse, som använts i forskningsvolymsundersökningen, samt i den ordning de är upp- tagna i statsliggaren. I de fall då samtliga anslag under en gemensam huvud- rubrik medtagits, anges endast huvudrubriken.

Huvudtitel Anslagsrubrik

Grupp 1. Anslag till forskningsråd och motsvarande.

V Statens nämnd för byggnadsforskning V Byggnadsforskning

VI Kostnader för vetenskaplig trafiksäkerhetsforskning VIII Humanistisk forskning VIII Statens medicinska forskningsråd VIII Statens naturvetenskapliga forskningsråd VIII Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd VIII Psykologisk och pedagogisk forskning VIII Flyg- och navalmedicinska nämnden VIII Atomforskning IX Bidrag till skogs- och lantbruksakademien: Kostnader för jordbrukets forskningsråd m. m.

IX Främjande av forskning på jordbrukets område m. in. X Statens tekniska forskningsråd X Tekniskt-vetenskaplig forskning m. m. Grupp 2. Övriga anslag till rena forskningsinstitutioner eller forsk- ningsändamål. IV Försvarets forskningsanstalt V Utredning rörande koloxidförgiftningars uppkomst och förebyggande VI Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten inom väg- och vattenbyggnadsväsendet (1958/59 Utredningar) VI Geotekniska undersökningar i Götaälvdalen m. m. VII Statistiska centralbyrån VIII Ersättning åt sakkunniga i befordringsärenden vid universiteten m. m. VIII Bidrag till Sveriges förenade studentkårer för redigering av ett regis- ter över vissa licentiat- och doktorsavhandlingar VIII Understöd för utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker

270 Huvudtitel

VIII VIII

VIII VIII VIII VIII

VII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII

VIII VIII VIII VIII VIII

VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII

Anslagsrubrik

Bidrag till publicering av svenska djuphavsexpeditionens resultat Europeiskt samarbete inom kärnforskningen Bidrag till nordiska institutet för teoretisk atomfysik Bidrag till medicinska Nobelinstitutets avdelning för biokemi Sveriges deltagande i det s. k. tredje geofysiska året Statens växtskyddsanstalt Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader Statens skogsforskningsinstitut Ersättningar till sakkunniga i befordringsärenden m. m. Bidrag till Aktiebolaget Svensk torvförädling för torvforskning Bidrag till Aktiebolaget Ceaverken för vissa forskningsarbeten (t.o.m. 1955/56) Gemensamma ändamål vid handelshögskolorna: Stipendier för främ- jande av högre ekonomiska studier

Grupp 3. Anslag till akademierna.

Vetenskapsakademien

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan Musikaliska akademien med musikhögskolan Bidrag till skogs- och lantbruksakademien: Akademien Bidrag till Ingeniörsvetenskapsakademien

Grupp 4. Anslag till universitet och högskolor samt bidrag till vissa forskningsinstitutioner. Vissa kostnader för en internationell statistikkonferens i Sverige 1957 Uppsala universitet Lunds universitet Göteborgs universitet Karolinska mediko-kirurgiska institutet Medicinska högskolan i Umeå Vissa kostnader för läkarutbildningen Bidrag till Stockholms högskola (inkl. anslag till nyanskaffning av apparater och till ersättning för vissa lokaler) Förstärkningsanordningar vid universiteten m. m. Tandläkarhögskolan i Stockholm Tandläkarhögskolan i Malmö

Tandläkarhögskolorna

Gemensamma universitetsändamål (1958/59 inkl. anslag till Främjande av ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet och till Stipen- dier för främjande av högre vetenskapliga studier vid rikets univer— sitet och högskolor) Rasbiologiska institutet Farmacevtiska institutet Ortnamnskommissionen Bidrag till institutet för ortnamns- och dialektforskning i Göteborg Bidrag till institutet för folkminnesforskning i Göteborg Tekniska högskolan i Stockholm Chalmers tekniska högskola Gemensamma ändamål vid de tekniska högskolorna

Huvudtitel

VIII VIII VIII VIII

VIII

ENNNMMxMMRRR

VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII

XIV

NNN

27 1 Anslagsrubrik

Gymnastiska centralinstiutet Bidrag till Konung Gustaf V. 5 forskningsinstitut Bidrag till oceanografiska institutet Sveriges anslutning till vissa internationella vetenskapliga samman- slutningar Bidrag till bestridande av kostnader för vissa internationella kongres- ser i Sverige Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

Veterinärhögskolan Skogshögskolan

Bidrag till svenska träforskningsinstitutet Bidrag till svenska textilforskningsinstitutet Bidrag till metallografiska institutet Bidrag till institutet för konserveringsforskning Bidrag till institutet för optisk forskning Bidrag till svenska silikatforskningsinstitutet Bidrag till handelshögskolan i Stockholm Bidrag till handelshögskolan i Göteborg

Strälskyddsverksamhet m. rn. Grupp 5. Anslag till museer och arkiv samt Kungl. biblioteket och riksdagsbiblioteket.

Krigsarkivet

Armémuseum Riksarkivet Lands- och länsarkiven Kungl. biblioteket Stifts- och landsbiblioteken Nationalmuseet Livrustkammaren Naturhistoriska riksmuseet Statens etnografiska museum Medelhavsmuseet Bidrag till nordiska museet Bidrag till kulturhistoriska museet i Lund Bidrag till egyptiska museet (t.o.m. 1950/51) Bidrag till museal vård av Cypernexpeditionens fyndmaterial (t. o. m.

1950/51) Bidrag till musikhistoriska museet Bidrag till Drottningholms teatermuseum Bidrag till stiftelsen Thielska galleriet Bidrag till svenska skolmuseet Bidrag till stiftelsen Carl och Olga Milles” Lidingöhem Landsmålsarkiven Statens sjöhistoriska museum

Riksdagsbiblioteket

Grupp 6. Anslag till AB Atomenergi m. m. under X huvudtiteln. Delegationen för atomenergifrågor

Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget Atomenergi Internationellt atomenergisamarbete

Eåxwxxwwxxä RE RER

N 1-1

XI XI XI

Anslagsrubrik

Grupp 7. Anslag till institutioner och ämbetsverk med viss forskning. Militärpsykologiska institutet Socialstyrelsen: Avlöningar till viss personal för större statistiska specialundersökningar

Arbetskliniken i Stockholm

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut Bidrag till väderleksstationer i Nordatlanten och på Grönland, m. 111. Statens väginstitut Statens geotekniska institut

Konjunkturinstitutet

Bidrag till Ericastiftelsen Psykologisk-pedagogiska institutet Bidrag till nämnden för svensk språkvård Matematikmaskinnämnden Bidrag till internationella meteorologiska institutet i Stockholm Bidrag till svenska intitutet i Rom m. m. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut Statens veterinärmedicinska anstalt Veterinärinrättningen i Skara Befrämjande av fröodlingen m. m. (uppställning enl. statsliggaren 1957/58): Statens centrala frökontrollanstalt; Stödjande av odlingen av vissa kulturväxter; Bidrag till Sveriges utsädesförening; Särskilt bidrag till Sveriges utsädesförening för kvalitetsundersökning av lin m. m.; Understödjande av den praktiskt-vetenskapliga verksamheten å Weibullsholm Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt Bidrag till Föreningen för växtförädling av fruktträd Statens maskin- och redskapsprovningsanstalter (1958/59 Statens ma- skinprovningar) Bidrag till jordbrukstekniska institutet Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök: Omkostnader (endast söt— vattenslaboratoriet och havsfiskelaboratoriet) Rikets allmänna kartverk

Sveriges geologiska undersökning

Flygtekniska försöksanstalten Statens institut för konsumentfrågor Statens konsumentråd Konsumentvaruforskning och konsumentupplysning Bidrag till Hemmens forskningsinstitut (t.o.m. 1956/57) Bidrag till internationella hydrografiska byrån Statens skeppsprovningsanstalt Statens bakteriologiska laboratorium Inredning och utrustning av virusavdelning vid statens bakteriologiska laboratorium m. m. Inrättande av vissa bakteriologiska laboratorier i Norrland (1955/56 och 1956/57) Statens rättskemiska laboratorium Statens farmacevtiska laboratorium Statens institut för folkhälsan

BILAGA 2

Beräkning av för forskning erforderlig assistent- och amanuensperso- nal vid universiteten, karolinska institutet och Stockholms högskola

I tredje kapitlet har framlagts ett förslag till beräkningsgrund för den för forsk- ning erforderliga assistent- och amanuenspersonalens omfattning inom olika ty- per av ämnen. Detta förslag innebär, att omfattningen av erforderlig assistent- och amanuenspersonal anknytes till antalet professurer och laboraturer (motsva- rande) — ordinarie eller personliga — samt uttryckes i avlöningskostnad mot- svarande visst antal tjänstgöringstimmar för assistent.

Här nedan redovisas en beräkning av för forskning behövliga assistent- och amanuensresurser mot bakgrund av ifrågavarande personalkategoriers storlek budgetåret 1958/59 vid skilda institutioner. Assistent- och amanuenspersonalen har därvid uttryckts i tjänstgöringstimmar för assistent på så sätt, att förste amanuenstjänster, efter hänsynstagande till gällande lönesättning och tjänstgö- ringsnormer, beräknats motsvara 500 tjänstgöringstimmar för assistent, medan andre amanuenstjänster beräknats motsvara 300 och tredje amanuenstjänster 225 »assistenttimmar».

Uppsala Lund Assistenttimmar (1 OOO-tal) Assistenttimmar (1 OOO-tal) Fakultet/ätit”e befintliga .. . befintliga .. . budget- ”hänga brist för budget- ”hänga brist för året . forskning året , . forskning 1958/59 forskning 1958/59 forskning Teol. fak ................. 1,3 4,0 2,7 2,03 4,0 1,97 Jur. fak .................. 1,8 5,0 3,2 1,8 5,0 3,2 Med. fak. Teoretiska ämnen: anatomi ................ 4,95 2,0 — 6,9 2,0 -— bakteriologi ............ 2,95 2,0 — 2,95 2,0 — farmakologi ............ 4,45 2, — 3,45 2,0 — fysiologi ............... 4,68 2,0 — 7,35 3,0 —- histologi ............... 3,45 2,0 -— 3,95 2,0 -— hygien ................. (se bakteriologi) 1,5 1,0 —— med. kemi .............. 5,18 3,0 — 4,9 2,0 -— med. fysik ............. 0,5 — -— 0,5 — _— radiofysik .............. —- — — 1,0 1,0 -— patologi ................ 6,9 4,0 -— 6,9 4,0 — Hum. fak. H istorisk-filosofiska dm- nesgruppen: filosofi (teoretisk och prak- tisk) ................. 0,3 1,0 0,7 — 1,0 1,0 historia ................ 1,0 2,0 1,0 1,6 2,0 0,4

274 Uppsala Lund Assistenttimmar (1 OOO-tal) Assistenttimmar (1 OOO-tal) Fakulte't/ämne befintliga .. . befintliga .. . budget- behgg'rhga brist för budget- behållihga brist för 19ååiåe/t5 9 forskning forskning Hägg,/tåg forskning forskning klassisk fornkunskap ..... 0,73 0,5 — 0,5 1,0 0,5 konsthistoria ........... 1,5 0,5 _ 2,73 0,5 _ litteraturhistoria ........ 0,3 2,0 1,7 0,8 2,0 1,2 nordisk och jämf. fornkun- skap ................. 1,5 0,5 _ 3,0 0,5 _ nordisk och jämf. folklivs- forskning ............ 0,5 0,5 _ 1,73 0,5 _ egyptologi .............. 0,5 0,5 _ _ _ — idé- och lärdomshistoria. . _ 0,5 0,5 _ _ _ musikforskning ......... 0,73 0,5 _ _ — _ religionshistoria ......... _ 0,5 0,5 — — _ Samhällsvetenskapliga äm— nesgruppen.- ekonomisk historia ...... 1,3 1,0 _ 1,5 1,0 _ företagsekonomi ......... 1,0 1,0 _ 1,0 1,0 _ nationalekonomi ........ 0,8 1,0 0,2 0,8 1,0 0,2 pedagogik .............. 3,53 1,0 — psykologi .............. 2,03 1,0 _ ) 3,73 2'0 _ sociologi ............... 1,3 1,0 _ 0,3 1,0 0,7 statistik ............... 3,03 1,0 _ 3,53 1,0 _ statskunskap ........... 0,6 1,0 0,4 1,3 1,0 _ Språkvetenskapliga ämnes- gruppen: latin och grekiska ....... 0,3 1,0 0,7 0,3 1,0 0,7 nordiska språk .......... 0,8 2,5 1,7 0,73 2,0 1,27 engelska ............... 1,73 2,0 0,27 1,0 1,0 _ romanska språk ......... 2,5 1,0 _ 0,5 1,0 0,5 tyska .................. 0,5 1,0 0,5 0,8 1,0 0,2 slaviska språk .......... 2,3 0,5 _ 2,15 0,5 _ semitiska språk ......... 0,3 0,5 0,2 0,15 0,5 0,35 sanskrit/jämt. språkforsk— ning ................. _ O,5 0,5 _ 0,5 0,5 finsk- -ugriska språk ...... 0,3 0,5 0,2 _ _ _ fonetik. . . . . . . . 0,3 — _ 0,3 0,5 0,2 Mat.—nat. fak. Matematiska ämnesgrup- pen: astronomi .............. 2,73 3,0 0,27 2,23 2,0 _ matematik ............. 5,45 3,0 _ 4,23 4,0 _ teoretisk fysik .......... 3,73 1,0 _ 3,73 2,0 — Fysisk—kemiska ämnes- gruppen: fysik ................... 10,23 8,0 _ 8,95 8,0 — kemi .................. 26,9 12,0 _ 10,95 10,0 _ meteorologi ............. 7,45 2,0 _ _ _ _ ellära .................. _ 1,0 1,0 — _ _ biologisk-geografiska äm- nesgruppen: botanik ................ 5,95 3,0 — 12,7 3,0 -— geografi (natur— 0. kultur-) 4,4 2,0 _ 4,9 2,0 _ geologi ................. 5,95 3,0 _ 6,68 3,0 _

Uppsala Lund Assistenttimmar (1 OOO-tal) Assistenttimmar (1 OOO-tal) Fakultet/ämne befintliga .. . befintliga .. . budget- behgållga brist för budget- behagliga brist för året . forskning året . forskning 1958/59 forskning 1958/59 forskning växtbiologi ............. 2,03 1,0 _ (se botanik.) zoofysiologi ............. 3,5 1,0 _ 2,5 1,0 _ zoologi ................. 4,25 3,0 _ 7,8 3,0 _ genetik ................ 1,0 _ — 3,95 2,0 _ limnologi ............... 1,1 1,0 _ 2,95 1,0 _ S:a brist för forskning 16,24 12,89 Göteborg Stockholm Assistenttimmar (1 OOO-tal) Assistenttimmar (1 OOO-tal) Fakulttät/ämne befintliga .. . beflntliga .. . budget- behggrhga brist för budget- behgå'rhga brist för året . forskning året . forskning 1958/59 forskning 1958/59 forskning Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen ............ _ _ _ 1,8 5,5 3,7 Med. tak./Karolinska insti- tutet Teoretiska ämnen: anatomi ............... 5,45 2,0 _ 5,9 2,0 _ bakteriologi ............ 2,95 1,0 _ 1,95 2,0 0,05 farmakologi ............ 3,45 2,0 _ 3,45 2,0 _ fysiologi ............... 3,45 2,0 _ 7,13 3,0 _ histologi ............... 2,95 2, _ 3,95 2,0 _ hygien ................. (se bakteriologi) 1,73 1,0 _ med. kemi .............. 3,45 2,0 _ 7,13 3,0 _ med. fysik ............. 0,5 _ _ 1,5 1,0 _ radiofysik .............. 1,0 1,0 _ _ 2,0 2,0 patologi ................ 6,9 4,0 _ 7,68 7,0 _ teor. alkoholforskning. . . . _ _ _ _ 1,0 1,0 virusforskning .......... _ _ — 1,5 1,0 _ Fil. tak./Humanistiska avd. H istorisk-fitasofiska äm- nesgruppen: filosofi (teoretisk och prak- tisk) ................. 0,3 0,5 0,2 — 1,0 1,0 historia ................ 0,5 1,0 0,5 0,5 3,0 2,5 klassisk fornkunskap. . . . 0,5 0,5 _ 0,3 0,5 0,2 konsthistoria ........... 0,5 0,5 _ 1,6 1,0 _ litteraturhistoria. . . .. . .. 0,5 1,0 0,5 0,5 2,0 1,5 nordisk och jämt. forn- kunskap ............. _ — — 0,3 0,5 0,2 religionshistoria ......... _ — _ _ ' 0,5 0,5 teaterhistoria ........... — _ -— — 0,5 0,5

Göteborg Stockholm Assistenttimmar (1 OOO-tal) Assistenttimmar (1 OOO-tal) Fakultet/ämne befintliga .. . befintliga . . budget- behof'hga brist för budget- behöyhga brist för året f får. forskning året f får. forskning 1958/59 ors ning 1958/59 ors ning Samhällsvetenskapliga äm- nesgruppen: ekonomisk historia ...... 1,3 1,0 _ _ 1,0 1,0 nationalekonomi1 ....... 1,0 1,0 _ 1,3 3,0 1,7 pedagogik .............. 0,5 1,0 0,5 2,3 1,0 _ psykologi .............. 1,5 1,0 _ 3,53 1,0 _ sociologi ............... _ _ _ 1,3 1,0 _ statistik ................ 1,8 1,0 _ 3,3 1,0 _ statskunskap ........... 1,3 1,0 _ 0,3 1,5 1,2 Språkvetenskaptiga ämnes- gruppen: latin och grekiska ....... 0,5 1,0 0,5 0,3 0,5 0,2 nordiska språk .......... 0,5 1,0 0,5 0,5 2,0 1,5 engelska ............... 0,5 1,0 0,5 0,5 2,0 1,5 romanska språk ......... 0,5 1,0 0,5 0,5 1,0 0,5 tyska .................. 0,5 1,0 0,5 0,5 1,0 0,5 slaviska språk .......... 1,0 0,5 _ _ 0,5 0,5 semitiska språk ......... _ 0,5 0,5 _ _ _ jämförande språkforskn. . _ 0,5 0,5 _ _ _ Naturvetenskapliga ämnen inom fil. tak./Matematisk- naturvetenskapliga avd. Matematiska ämnesgrup- pen: matematik ............. 1,5 1,0 _ 7,23 3,0 _ teoretisk fysik .......... _ _ _ 3,23 1,0 _ matematisk statistik . . .. _ _ _ 1,5 1,0 _ Fysisk-kemiska ämnes- gruppen: fysik .................. _ _ _ 3,23 6,0 2,77 kemi .................. _ — — 14,75 8,0 _ Biologisk-geografiska äm- nesgruppen: botanik ................ 1,0 — — 4,48 2,0 _ geografi (natur- och kul- tur-) ................. 1,8 1,0 _ 4,25 2,0 _ geologi ................. _ _ _ 3,95 3,0 _ zoologi ................. _ _ _ 6,98 4,0 _ genetik ................ _ _ _ 3,03 1,0 _ marin botanik .......... 0,5 1,0 0,5 _ _ _ oceanografi ............. 0,5 1,0 0,5 _ _ _ S:a brist för forskning 6,20 24,52

1 Vid Stockholms högskola har även räknats den till stats- och rättsvetenskapliga avdel- ningen hörande professuren i nationalekonomi med finansrätt.

BILAGA 3

Beräkning av erforderlig sekretariatspersonal vid de teologiska och juridiska fakulteterna samt inom de humanistiskt inriktade ämnena

vid universiteten och Stockholms högskola

Uppsala Lund Fakultet/ämne ord. ant. ord. ant. be- bitr. erf. ant. erf. be— bitr. erf. ant. erf. f 1958] bitr.1 ökning 1958/ bitr. ökning attn. fattn. 59 59 Teol. fak .............. 8 1 1 +2 2 8 1 1 +2 Jur. tak ..... . ......... 10 1 1 +2,5 2,5 10 1 1 +2,5 2,5 Hum. fak. H istorisk-filosofiska ämnesgruppen: filosofi (teoretisk och praktisk) .......... 2 0,5 0,5 — 2 _ 0,5 0,5 historia ............. 2 0,5 1 +0,5 1,0 2 1 1 +0,5 0,5 klassiskt fornkunskap . 1 _ 0,25 0,25 2 — 0,5 0,5 konsthistoria ........ 1 30,5 1 + 0,25 0,75 1 1 1 + 0,25 0,25 litteraturhistoria ..... 3 0,5 1 +0,75 1,25 3 1 1 +0,75 0,75 nordisk ochjämf. forn- kunskap .......... 1 _ 0,25 0,25 1 1 0,25 _0,75 nordisk och jämt. folk- livsforskn .......... 1 _ 0,25 0,25 1 _ 0,25 _ 0,25 egyptologi ........... 1 _ 0,25 0,25 _ _ _ _ idé- och lärdomshist.. 1 _ 0,25 0,25 _ _ _ _ musikforskning ...... 1 _ 0,25 0,25 _ — _ _ religionshistoria ...... 1 _ 0,25 0,25 _ _ — — S pråkvetenskapt iga äm— nesgruppen: latin ................ 1 _ 0,25 0,25 1 _ 0,25 0,25 grekiska ............ 1 — 0,25 0,25 1 _ 0,25 0,25 nordiska språk ....... 5 1 1 +1,25 1,25 4 1 1 +1,0 1,0 engelska ............ 4 1 1 + 1,0 1,0 3 0,5 1 + 0,75 1,25 romanska språk ...... 3 _ 1 +0,75 1,75 2 1 1 +0,5 0,5 tyska ............... 2 _ 1 +0,5 1,5 2 0,5 1 +0,5 1,0 slaviska språk ....... 1 _ 0,25 0,25 1 _ 0,25 0,25 semitiska språk ...... 1 _ 0,25 0,25 1 0,25 0,25 sanskrit/jämt. språk- forskning .......... 1 _ 0,25 0,25 1 _ 0,25 0,25 finsk—ugriska språk. . . 1 _ 0,25 ,25 _ _ _ _ fonetik .............. _ _ _ _ 1 1 0,25 — 0,75 Summa 53 36,5 9 +13,25 15,75 47 411 9 +11,75 9,75

Ett biträde vid de större institutionerna + ett fjärdedels biträde per ordinarie lärartjänst. Gemensamt för institutionerna i Gustavianum. Därav ett kontorsbiträde för humanistiska fakulteten gemensamt. Därav ett kanslibiträde för humanistiska fakulteten gemensamt.

utan"

Göteborg Stockholm .. ant. ant. Fakultet/ämne Ogg; bitr. erf. ant. crf. 055: bitr. erf. ant. erf. f 1958/ bitr. ökning 1958] bitr. ökning attn. 59 fattn. 59 Stats- och rättsveten- skapliga avdelningen. . _ _ — _ 111 1 1 +2,75 2,75 Fil. tak./humanistiska avdelningen Historisk-filosofiska ämnesgruppen: filosofi (teoretisk och praktisk) .......... 1 _ 0,25 0,25 2 _ 0,5 0,5 historia ............. 1 1 1 +0,25 0,25 3 _ 1 +0,75 1,75 klassisk fornkunskap. . 1 _ 0,25 0,25 1 _ 0,25 0,25 konsthistoria ........ 1 _ 1 + 0,25 1,25 2 _ 1 + 0,5 1,5 litteraturhistoria ..... 2 0,5 1 +0,5 1,0 3 _ 1 +0,75 1,75 nordisk och jämf. forn- kunskap ............ _ _ _ — 1 — 0,25 0,25 religionshistoria ...... _ _ _ _ 1 _ 0,25 0,25 teaterhistoria ........ _ _ _ _ 1 _ 0,25 0,25 språkvetenskapliga äm- nesgruppen: latin ................ 1 _ 0,25 0,25 1 _ 0,25 0,25 grekiska ............ 1 21 0,25 _ 0,75 _ _ _ _ nordiska språk ....... 2 0,5 1 +0,5 1,0 3 _ 1 +0,75 1,75 engelska ............ 2 s1 1 +0,5 0,5 3 _ 1 +0,75 1,75 romanska språk ...... 2 _ 1 +0,5 1,5 1 _ 1 +0,25 1,25 tyska ............... 1 _ 1 +0,25 1,25 2 _ 1 +0,5 1,5 slaviska språk ....... 1 _ 0,25 0,25 1 _ 0,25 0,25 semitiska språk ...... 1 _ 0,25 0,25 _ _ _ _ jämförande språkforsk- ning med sankrit. . . 1 _ 0,25 0,25 _ _ _ _ Summa 18 4 7 +4,5 7,5 36 .5,5 8 +9,0 11,5

1 Professuren i nationalekonomi med finansvetenskap har förts till den samhällsvetenskap- liga ämnesgruppen. 5 Gemensamt för flera ämnen. = Gemensamt för de moderna språken. ' Därav fyra och ett halvt biträde gemensamt inom den centrala skrivbyrån vid högskolans kansli.

BILAGA 4

?ilaga 40. Den fasta personalorganisationen budgetåret 1955/56 inom de medicinska och mate- riatisk-naturvetenskapliga fakulteternas »typgrupper» samt arvodesanställd biträdespersonal enligt forskningsuolymsundersökningen hösten 1955

Uppsala Lund Göteborg Stockholm Famnet/ämnesgrupp fors- bitr. bitr. fors- bitr. bitr. fors- bitr. bitr. fors- bitr. bitr. kare stat arvod. kare stat arvod. kare stat arvod. kare stat arvod.

Med. tak.

Teor. ämnen ...... 24 47 36 23 52 31,5 120 42 19 33 55 56,5 Klin. ämnen ....... 9 11 13,5 15 14 29 111 13,5 9,5 17 21 57,5 Mat.-nat. fak.

Matemat. gruppen . 13 6,5 3 13 7 2,5 _ _ _ 8 1 3 Fysisk-kem. gruppen 20 46 44,5 16 22 19 _ — _ 12 16 28,5

Biologisk-geogra-

fiska gruppern ..... 26 34 19,5 26 29 32 — _ _ 19 13 15,5

1 Enligt uppgift från Göteborgs universitet var fem e.o. docentbefattningar år 1955 knutna till teoretiska .mnen, bortsett från docentbefattningen i medicinsk fysik, och en befattning knuten till kliniskt ämne. Dessa har nedtagits liksom samtliga e. o. docentbefattningar, som företrädesvis står till förfogande för medicinsk-kli- iiska ämnen, vid övriga läroanstalter. 2 Till forskare inom den biologisk-geografiska gruppen har vid Lunds universitet även räknats den per- onliga befattningen som lärare i ekonomisk och social geografi.

Bilaga 4 b. Den fasta personalorganisationen budgetåren 1947/48 och 1958/59 inom de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas »typgrupper» vid Uppsala och Lunds universitet samt karolinska institutet

Uppsala Lund Karolinska inst. Fakultet/ forskare biträden forskare biträden forskare biträden ämnesgrupp 47/48 58/59 47/48 58/59 47/48 58/59 47/48 58/59 47/48 58/59 47/48 58/59 Med. fak. Teor. ämnen .. 23 28 42 62,5 23 31 37 68 28 35 46 73,5 Klin. ämnen . .. 9 11 12 16,5 8 20 8 27 16 22 13,5 34 Mat.-nat. fak. Matemat. grup— pen ........... 12 18 5 7,5 12 18 5 8 _ _ _ _ Fysisk—kemiska gruppen ....... 18 22 29 52 15 20 14 29 _ _ _ _ Biologisk-geo- grafiskagruppen1 22 30 26 42 21 33 20 31 _ _ _ _

1 Till forskare inom den biologisk-geografiska gruppen har förutom den i anmärkning 2 till bilaga 4 a omnämnda befattningen vid Lunds universitet även räknats den vid Uppsala uni- versitet personliga befattningen som forskningsassistent vid zoofysiologiska institutionen.

Bilaga 4 c. Den fasta personalorganisationen budgetåret 1958/59 inom de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas »typgrupper» vid universiteten, karo- linska institutet, Stockholms högskola och de tekniska högskolorna

Uppsala Lund Göteborg Stockholm1 Fakultet/ämnesgrupp fors- biträ- fors— biträ- fors- biträ- fors- biträ- kare den kare den kare den kare den Med. tak. Teor. ämnen ................ 28 62,5 31 68 322 56,5 35 73,5 Klin. ämnen ................ 11 16,5 24 27 321 20,5 22 34 Mat.-nat. fak. Matemat. gruppen ........... 18 7,5 18 8 _ _ 11 2 Fysisk-kemiska gruppen ...... 22 52 20 29 _ _ 17 22 Biologisk—geografiska gruppen . 30 42 33 31 _ _ 26 25 Tekn. högsk/-1 Teor. ämnen ................ _ — _ _ 8 1 13 5 Övriga ämnen ............... _ _ _ _ 48 106 73 173

1 Härunder redovisas karolinska institutet och Stockholms högskola. 2 Av de vid tekniska högskolan befintliga åtta e.o. docentbefattningarna har en hänförts till teoretiska ämnen. Likaså har en e.o. docentbefattning vid Chalmers tekniska högskola av befintliga fem hänförts till teoretiska ämnen. ** Av de vid medicinska fakulteten i Göteborg befintliga elva e.o. docentbefattningarna har bortsett från docenturen i medicinsk fysik fyra befattningar räknats till de teoretiska ämnena och sex till de kliniska.

Bilaga 4 d. Den fasta personalorganisationen budgetåret 1958/59 inom de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas »typgrupper» vid universiteten, karo— linska institutet, Stockholms högskola och de tekniska högskolorna med reducering för befintliga e.o. docentbefattningar

Uppsala Lund Göteborg Stockholm1 Fakultet/ämnesgrupp fors- biträ- fors- biträ- fors- biträ- fors- biträ— kare den kare den kare den kare den Med. fak. Teor. ämnen ................ 20 62,5 24 68 18 56,5 24 73,5 Klin. ämnen ................ 8 16,5 20 27 15 20,5 17 34 Mat.-nat. fak. Matemat. gruppen ........... 14 7,5 14 8 _ _ 8 2 Fysisk-kemiska gruppen ...... 16 52 15 29 _ _ 12 22 Biologisk-geografiska gruppen . 22 42 24 31 _ _ 18 25 Tekn. högsk. Teor. ämnen ................ _ _ — — 7 1 12 5 Övriga ämnen ............... _ _ _ _ 44 106 66 173

1 Härunder redovisas karolinska institutet och Stockholms högskola.

Bilaga 4e. Beräkning för en utbyggd basorganisation vid de medicinska och matematisk—naturvetenskapliga fakulteterna vid uni- versiteten, karolinska institutet och Stockholms högskola samt vid de tekniska högskolorna på grundval av förhållandena budgetåret 1958/59. (E.o. docentbefattningarna ej medtagna.) Uppsala Lund Göteborg Stockholm1

Fakultet/ämnesgrupp _ erf. bef. _ erf. bef. _ erf. bef. erf. bef. får; ant. ant. ökn. kod-fe ant. ant. ökn. 105; ant. ant. ökn. $$$; ant. ant. ökn. bitr. bitr. bitr. bitr. bitr. bitr. bitr. bitr.

Med. fak. Tear. ämnen, antagen biträdes-

täthet 3,1 . . . . . . . . . . . . . . . .. 20 62 62,5 _ 25 78 71 7 20 62 59,5 2,5 229 90 86 4 Klin. ämnen, antagen biträ- destäthet 2,1 . . . . . . . . . . . . . . 16 34 27,5 6,5 32 67 49 18 24 50 37 13 38 80 88 _ Summa 36 96 90 6,5 57 145 120 25 44 112 96,5 15,5 67 170 174 4

Mat.—nat. tak. Matemat. gruppen, antagen bi- trädestäthet 0,6.. . . .. ...... 14 8 7,5 0,5 14 8 8 — _ _ _ _ 10 6 3 3 Fysisk-kemiska gruppen, an- tagen biträdestäthet 3,3s . . . . 21 69 62,5 6,5 15 50 29 21 _ _ _ _ 13 43 23 20 Biologisk-geografiska gruppen, antagen biträdestäthet 1,94 . . 25 48 50 _ 32 61 40 21 _ _ _ _ 20 38 29 9

Summa 60 125 120 7 61 119 77 42 _ _ _ _ 43 87 55 32

Tekn. högskolan Tear. ämnen, antagen biträ- destäthet0,6.............. _ _ _ _ _ _ _ _ 7 4 1 3 12 7 5 2 Övriga ämnen, antagen biträ- destäthet 3,3.............. _ — _ — — _ _ _ 44 145 106 39 66 218 173 45

Summa _ _ _ — — — _ _ 51 149 107 42 78 225 178 47

1 Härunder redovisas karolinska institutet och Stockholms högskola.

” Neurofysiologi och medicinsk cellforskning liksom medicinska Nobelinstitutets avdelning för biokemi ingår ej i dessa beräkningar.

3 Till forskare inom den fysisk-kemiska gruppen har vid Uppsala universitet även räknats två personliga befattningar som forskningsassi- stent knutna till institutet för högspänningsforskning.

' Till forskare inom den biologisk-geografiska gruppen har förutom de i anmärkning 2 till bilaga 4 a och anmärkning 1 till bilaga 4 b nämnda även räknats den vid Lunds universitet befintliga personliga befattningen som forskningsassistent vid genetiska institutionen.

Bilaga 4 f. Beräkning för en utbyggd basorganisation inom de samhällsvetenskapliga ämnena samt pedagogik och psykologi på grundval av förhållandena budgetåret 1958/ 59 och enligt en antagen biträdestäthet på 0,8

Erf. ant. Bef. ant.

Universitet] högskola Forskare bitr. bitr. Ökning Uppsala universitet .............. 18,5 15 10 5 Lunds universitet ................ 16,5 13 8,5 4,5 Göteborgs universitet ............. 9 7 8,5 _ Stockholms högskola1 ............. 20 16 9 7

Summa 64 51 36 16,5

1 Till forskare har vid Stockholms högskola även räknats den till stats- och rättsvetenskapliga avdelningen hörande professuren i nationalekonomi med finansrätt.

BILAGA 5

Avlönings— och materielanslagen vid Uppsala och Lunds universitet, karolinska institutet, tekniska högskolan i Stockholm samt Chalmers tekniska högskola budgetåren 1947/48—1958/59 (enhetligt penningvärde enligt konsumentprisindex mars 1958) Uppsala Lund Karolinska institutet Tekniska högskolan Chalmers tekn. högskola

Budgetår avlönings- materiel- avlönings- materiel- avlönings- materiel- avlönings- materiel- avlönings- materiel-

anslag anslag anslag anslag anslag anslag anslag anslag anslag anslag

1947/48 7 178 125 1 929 687 6 473 437 1 523 438 3 032 656 1 110 938 3 957 812 937 500 2 075 000 484 375 1948/49 7 595 454 1 871 212 6 760 000 1 515 151 3 040 909 1 077 273 4 013 636 977 273 2 163 636 598 485 1949/50 7 631 343 1 895 522 6 826 865 1 544 776 3 105 970 1 082 090 4 213 432 1 002 239 2 289 552 655 224 1950/51 7 162 500 1 784 722 6 462 500 1 472 222 2 940 277 1 041 666 4 019 444 1 072 222 2 259 722 700 000 1951/52 6 117 530 1 620 370 5 814 814 1 339 506 2 629 629 925 926 3 734 567 1 006 173 2 104 938 644 444 1952/53 10 038 095 1 915 476 9 511 904 1 583 928 4 044 047 1 073 810 5 285 714 1 184 524 2 965 476 764 286 1953/54 12 076 470 1 988 235 11 052 941 1 682 941 4 758 823 1 123 529 6 670 588 1 240 000 3 782 352 905 882 1954/55 12 160 910 1 988 505 10 954 022 1 678 735 4 794 597 1 143 678 6 712 643 1 235 632 3 821 839 908 046 1955/56 12 166 666 2 154 444 10 966 666 1 834 444 4 861 111 1 194 444 6 677 777 1 361 111 3 812 222 991 111 1956/57 13 196 800 2 082 978 12 372 340 1 840 425 5 938 510 1 260 638 8 202 127 1 303 191 4 829 787 1 021 277 1957/58 13 737 370 2 058 585 13 333 330 1 828 282 6 317 171 1 267 676 10 108 080 1 414 141 6 433 333 1 212 121 1958/59 16 669 000 2 188 000 16274 000 1 960 000 8 244 000 1 355 000 12 656 000 1 700 000 8 651 000 1 400 000

BILAGA 6

Överslagsberäkning rörande vissa följdkostnader vid inrättande av föreslagna forskar- och lärarbefattningar samt vid genomförande av föreslagen förstärkning av basorganisationen

I tredje och fjärde kapitlen av föreliggande betänkande har utredningen framlagt förslag, som bl. a. innebär att varje professor tillförsäkras ett visst minimum av assistent- eller amanuenshjälp för forskning och allmänt institutionsarbete, att innehavare av docentbefattningar får tillgång till vissa anslagsmedel för bestri- dande av kostnader för biträdeshjälp, att den fasta biträdespersonalen vid uni- versitets- och högskoleinstitutionerna dimensioneras efter den forskande perso— nalens storlek samt att läroanstalternas materielanslag förstärkes i takt med den fasta personalorganisationens utbyggande. I samtliga dessa hänseenden har utred- ningen differentierat sina regler och beräkningar med hänsyn till att skilda vetenskapsgrenar genom olikheter i arbetssätt har olika stort behov av personal och materiel.

De förslag till förstärkningar av assistent- och biträdespersonal samt materiel- anslag, som i anslutning till dessa regler och beräkningar framlägges i tredje och fjärde kapitlen är genomgående grundade på den fasta personalorganisationen enligt riksstaten för budgetåret 1958/59. I tredje och fjärde kapitlen föreslås emel- lertid dels inrättandet av ett antal professurer, docentbefattningar, forskar- assistenttjänster och universitetslektorat, dels en förstärkning av de högre läro- anstalternas assistent- och biträdespersonal. Ett genomförande av dessa förslag för med sig behov av ytterligare assistent- och biträdespersonal samt ytterligare materielanslag i enlighet med de regler som föreslagits beträffande dimensione- ringen av dessa hjälpresurser för olika ämnesgrupper. En beräkning av dessa följdkostnader måste av praktiska skäl delas upp i dels en beräkning av kostna— derna för de hjälpresurser som blir erforderliga i samband med inrättandet av de föreslagna forskar- och lärarbefattningarna, dels en beräkning av de ytterligare materielanslag, som blir erforderliga vid den föreslagna förstärkningen av assi- stent- och biträdespersonalen.

Följdkostnadet vid inrättande av nya forskar- och lärarbefattningar De av utredningen föreslagna nya forskarbefattningarna är av följande typer: Rörliga professurer, e. o. docent— och e. o. forskardocentbefattningar, lektorat vid de tekniska högskolorna samt forskarassistentbefattningar. För befattningarna av det sistnämnda slaget synes särskilda biträdes- och materielresurser icke behöva beräknas, då forskarassistenterna kan förutsättas få sitt behov av hjälpresurser tillgodosett genom anslagen till ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet.

För de övriga slagen av forskarbefattningar måste däremot beräknas kostnader för både biträdespersonal och materiel. Dessa kostnader är emellertid icke möj- liga att beräkna exakt, då de nya befattningarna i utredningens förslag ej bundits till vissa ämnesgrupper. Det blir därför nödvändigt att först redogöra för ifråga-

varande följdkostnaders storlek för de olika slagen av befattningar inom olika ämnesgrupper.

Med tillämpning av de regler och beräkningsgrunder, som anges på s. 63f beträffande omfattningen av för professurer inom olika ämnesgrupper erforderlig assistentpersonal, på s. 106 beträffande anslagen till biträdeshjälp åt innehavare av docentbefattningar, på s. 108 beträffande sekreterarhjälp åt ordinarie lärare i humanistiskt inriktade ämnen, på s. 120 beträffande biträdespersonalens storlek inom den matematiska ämnesgruppen samt inom olika typer av experimentellt arbetande vetenskaper, på s. 128 beträffande biträdespersonalens storlek för sam- hällsvetenskapliga ämnen samt på s. 138 beträffande matrielanslagens dimensio- nering för olika ämnesgrupper kan följdkostnaderna för professurer, docent- befattningar och lektorat beräknas för följande sju ämnesgrupper:

(1) Den humanistiska ämnesgruppen, omfattande de teologiska och juridiska fakulteterna samt de humanistiska fakulteternas rent humanistiskt inriktade ämnen. En rörlig professur inom denna ämnesgrupp kan beräknas fordra assi- stent- eller amanuenshjälp till en kostnad motsvarande lönekostnaden för en halv assistenttjänst samt sekreterarhjälp till en kostnad motsvarande lönekostnaden för ett fjärdedels biträde med lön enligt lönegrad 8. En docentbefattning inom denna ämnesgrupp fordrar anslag till biträdeshjälp med 2000 kronor per år. Materielanslag kan beräknas efter 3,5 % av den totala lönekostnaden.

(2) Den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen, omfattande även ämnena peda- gogik och psykologi. Här får assistent-kostnaden för en rörlig professur beräknas motsvara lönekostnaden för en hel assistenttjänst; sekreterarhjälp får beräknas till en kostnad motsvarande 80 % av lönen i lönegrad 8. Anslag till biträdeshjälp åt docenter inom denna ämnesgrupp kan beräknas till 6 000 kronor för år (för halva antalet befattningar 10 000 kronor och för återstoden 2 000 kronor) . Materiel— anslag får beräknas efter 11,3 % av den totala lönekostnaden.

(3) Den medicinska fakultetens teoretiska ämnen. Assistentkostnaderna be- räknas här på samma sätt som för professurer inom den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen. Biträdespersonal för varje professur beräknas med 3,1 tjänster med en antagen genomsnittslön i lönegrad 8. Anslag till biträdeshjälp åt docenter får beräknas med 10 000 kronor per befattning och år; materielanslag med 21 % av den totala lönekostnaden. '

(4) Den medicinska fakultetens kliniska ämnen. För dessa ämnen föreslås ingen särskild assistent- eller amanuenspersonal knuten till professurerna. Biträ- despersonal för varje professur får här beräknas med 2,1 tjänster med en antagen genomsnittslön i lönegrad 8. Anslag till biträdeshjälp åt docenter får beräknas med 10 000 kronor per år och befattning; materielanslag med 30 % av den totala lönekostnaden.

(5) Den matematiska ämnesgruppen, omfattande jämväl de teoretiska ämnena vid de tekniska högskolorna. Assistentkostnaderna beräknas här på samma sätt som för professurer inom den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen. Biträdes- hjälp får för varje professur och lektorat (vid de tekniska högskolorna) beräknas till en kostnad motsvarande 60 % av lönen i lönegrad 8. Anslag till biträdeshjälp åt docenter får beräknas med 2 000 kronor per år och befattning; materielanslag med 8,5 % av den totala lönekostnaden.

(6) Den fysisk-kemiska ämnesgruppen, omfattande jämväl de övriga ämnena vid de tekniska högskolorna. Assistentkostnaderna beräknas för denna ämnesgrupp på samma sätt som för professurer inom den samhällsvetenskapliga ämnesgrup— pen. För ämnena fysik och kemi kommer därtill kostnader motsvarande lönen för ytterligare en hel assistentbefattning. Biträdeshjälp för varje professur och lektorat (vid de tekniska högskolorna) beräknas med 3,3 tjänster med en antagen

genomsnittslön i lönegrad 8. Anslag till biträdeshjälp åt docenter får beräknas med 10000 kronor per befattning och år; materielanslag med 29,3 % av den totala lönekostnaden.

(7) Den biologisk-geografiska ämnesgruppen. Kostnaderna får här beräknas på samma sätt som för den fysisk-kemiska ämnesgruppen med den skillnaden att biträdeshjälp beräknas med 1,9 tjänster per professur och materielanslag beräk- nas med 20,5 % av den totala lönekostnaden.

Med här angivna beräkningsmetoder kan följdkostnaderna för professurer, docentbefattningar och lektorat inom de olika ämnesgrupperna beräknas på sätt som framgår av följande sammanställning:

. Fysisk- . Hum. Samh. $$$-' älg? Matem. kemiska åbogli: ' ' gruppen ' A. Följdkostnader för pro— fessur kostn. för ass.- eller aman.-personal ...... 8 886 17 772 17 772 — 17 772 17 772 17 772 kostn. för bitr.-personal 2 895 9 264 35 898 24 318 6 948 38 214 22 002 kostn. för materiel. . . . 1 773 7 447 19 433 18 956 5 405 27 792 16 122

Summa kronor 13 554 34 483 73 103 43 274 30 125 83 778 55 896

B. Följdkostnader för do—

centbefattningar anslag för bitr.—hjälp. . . 2 000 6 000 10 000 10 000 2 000 10 000 10 000 kostn. för materiel ..... 1 028 3 771 7 848 11 212 2 497 10 950 7 661

Summa kronor 3 028 9 771 17 848 21 212 4 497 20 950 17 661

C. Följdkostnader för lek— torat vid de tekniska niska högskolorna

kostn. för bitr.-personal — — — — 6 948 38 214 — kostn. för materiel ..... — — — — 3 183 20 134 — Summa kronor — — — — 10 131 58 348 ——

Följdkostnaderna för laboraturer blir desamma som för professurer med den skillnaden att kostnaderna för materiel får beräknas något lägre med hänsyn till den något lägre lönekostnaden.

Det kan synas tveksamt, om ett lektorat fordrar lika stor biträdespersonal som t. ex. en professur. Till följd av en lektors större undervisningsbörda får hans forskning beräknas bli mindre omfattande än en professors. Å andra sidan ställer även undervisningen krav på biträdespersonal och om undervisningen är så omfattande, att ett lektorat inrättas, fordras som regel också att en icke så liten del av institutionens biträdesresurser avdelas för göromål i samband med under- visningen. Därtill kommer, att lektoraten vid de tekniska högskolorna föreslås inrättade i syfte att ge professorer och laboratorer förbättrade möjligheter till forskarhandledning och forskning. Tillkomsten av dessa lektorat kan därför väntas även indirekt leda till en intensifierad forskningsverksamhet vid ifråga- varande institutioner. Med hänsyn härtill har det ansetts riktigast att vid beräk- ningen av följdkostnaderna använda samma beräkningssätt för de här föreslagna lektoraten som för övriga ordinarie lärartjänster.

Utredningen föreslår, att sammanlagt 25 rörliga professurer inrättas under de närmaste fem budgetåren, men utredningen har icke angivit ämnesområden för dessa professurer. Nu vet vi, att de budgetåret 1958/59 befintliga sammanlagt 437 professurerna (ordinarie och personliga) vid universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola och de tekniska högskolorna är fördelade mellan de sju här angivna ämnesgrupperna på följande sätt:

. . Fysisk— . Hum. Samh. grå." 2123 Matem. kemiska Tål; ' ' gruppen g g ' Antal .................. 122 27 46 75 24 111 32 % ..................... 28 e 11 17 6 25 7

För kostnadsberäkningens skull kan vi nu göra antagandet att de föreslagna 25 rörliga professurerna kommer att fördela sig på de olika ämnesgrupperna på samma sätt som de nu befintliga professurerna. Antalet rörliga professurer inom varje ämnesgrupp och de med dessa professurer förknippade följdkostnaderna skulle då bli följande:

. Fysisk- . Hum. Samh. Tämä 5123 Matem. kemiska 136151”; e ' ' gruppen g g ' Antaget antal professurer 7 2 3 4 1 6 2 Följdkostnader .......... 94 878 68 966 219 309 173 096 30 125 502 668 111 792

Sammanlagt skulle följdkostnaden för samtliga föreslagna 25 rörliga professurer sålunda kunna beräknas till 1 200 834 kronor, eller 240 000 kronor per år. Då be- fattningarna föreslås inrättade fr. o. m. den 1 januari blir kostnaderna för budget- året 1959/60 dock 120 000 kronor.

Vad så beträffar följdkostnaderna vid inrättande av de av utredningen före- slagna e. o. docentbefattningarna kan till en början konstateras, att dessa i försla- gen är fördelade på fakulteter och högskolor men icke på ämnesgrupper. De flesta av de nya befattningarna skall i varje fall till en början göras rörliga. Med ledning av nu gällande ämnesfördelning bland ämnesbundna docentbefattningar skulle man kunna antaga, att en femtedel av de humanistiska fakulteternas nya befattningar kommer att gå till docenter inom samhällsvetenskapliga ämnen, att hälften av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas nya befattningar kom- mer att gå till ämnen inom den biologisk-geografiska ämnesgruppen och en sjätte- del av befattningarna till ämnen inom den matematiska ämnesgruppen. Av nuva- rande docenthefattningar inom de medicinska fakulteterna är en tredjedel knutna till kliniska ämnen, men med hänsyn till att utredningen tänker sig att med sitt förslag särskilt tillgodose denna ämnesgrupp, synes det riktigast att antaga att hälften av de nya befattningarna kommer att innehavas av docenter i kliniska ämnen. De för de tekniska högskolorna föreslagna befattningarna kan antagas gå till dessa högskolors »övriga ämnen», medan följdkostnaderna för tandläkar- högskolornas docentbefattningar synes kunna beräknas efter samma grunder som för motsvarande ämnen inom den kliniska ämnesgruppen.

Med dessa antaganden kan följdkostnaderna för helt år för de föreslagna docent- befattningarna beräknas på följande sätt:

1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 Ämnesgr up p an- kostnad an- kostnad an— kostnad an- kostnad an- kostnad tal kr tal kr tal kr tal kr tal kr Hum. grp. (inkl. teol. tak.) ...... 14 42 392 9 27 252 9 27 252 7 21 196 6 18 168 Samh. grp ........ 3 29 313 2 19 542 2 19 542 1 9 771 2 19 542 Teor. med. grp. . . . 7 124 936 7 124 936 6 107 088 Klin. med. grp (inkl. tandl.-hög- skolan) ......... 9 190 908 9 190 908 6 127 272 Matem. grp ....... 2 8 994 3 13 491 2 8 994 2 8 994 1 4 497 Fysisk-kemiska grp (inkl. tekn. hög- skolorna) ....... 7 146 650 8 167 600 4 83 800 4 83 800 3 62 850 Biol.-geogr. grp . . . 7 123 627 6 105 966 6 105 966 6 105 966 5 88 305 Summa 49 666 820 44 649 695 35 479 914 20 229 727 17 193 362

Tablån anger kostnaderna för helt år. Summorna för de två första budgetåren avspeglar icke de kostnadsökningar, som faller på vart och ett av dessa. Utred- ningen föreslår nämligen, att anslag till biträdeshjälp åt docenter ställes till förfogande först från den 1 januari 1960. Om samma förfaringssätt tillämpas för den del av följdkostnaderna som gäller materielanslag, innebär detta, att följdkost- naderna för de befattningar, som föreslås inrättade från och med budgetåret 1959/60, för detta budgetår får beräknas med halverat belopp, medan en lika stor kostnadsökning kommer att falla på budgetåret 1960/61. Kostnadsökningen blir därför för budgetåret 1959/60 333 410 kronor, men för budgetåret 1960/61 i stället 918 105 kronor.

Då det gäller beräkningen av följdkostnaderna för av utredningen föreslagna 32 nya forskardocentbefattningar kan med ledning av de ämnesanknutna docent- befattningarnas nuvarande fördelning följande antaganden göras: Av föreslagna 16 befattningar för Uppsala och Lunds universitet kan 7 beräknas för huma- nistiska ämnen (inkl. de teologiska och juridiska fakulteterna), medan 2 tjänster kan beräknas för var och en av de teoretisk-medicinska, fysisk-kemiska och bio- logisk-geografiska ämnesgrupperna och en tjänst för var och en av övriga ämnes- grupper. Av föreslagna 4 befattningar för Göteborgs universitet kan 2 tjänster be- räknas för humanistiska ämnen och en tjänst för envar av de medicinska ämnes- grupperna. Av föreslagna 5 befattningar vid karolinska institutet kan 3 beräknas för den teoretiska och 2 för den kliniska ämnesgruppen. Av föreslagna 5 befatt- ningar vid Stockholms högskola kan 3 beräknas för humanistiska ämnen och en tjänst för envar av de fysisk-kemiska och biologisk-geografiska ämnesgrupperna. De 2 tjänsterna vid de tekniska högskolorna slutligen kan beräknas gå "till dessa högskolors »övriga ämnen» och sålunda i kostnadshänseende jämställas med den fysisk—kemiska ämnesgruppens docentbefattningar.

Med dessa antaganden kan följdkostnaderna för helt år för de föreslagna forskardocentbefattningarna beräknas sålunda:

1959/60 1960/61 1961/62 Amnesgrupp an- kostnad an- kostnad an- kostnad tal kr tal kr tal kr Hum. grp. (inkl. teol. o. jur. fak.) . 4 12 112 4 12112 4 12 112 Samh. grp ...................... 1 9 771 Teor. med. grp. ................. 2 35 696 2 35 696 2 35 696 Klin. med. grp .................. 2 42 424 2 42 424 Matem. grp ..................... 1 4 497 Fysisk-kemiska grp. (inkl. tekn. högsk.) ....................... 2 41 900 2 41 900 1 20 950 Biol.-geogr. grp ................. 1 17 661 1 17 661 1 17 661 Summa 11 149 793 11 149 793 10 100 687

Även här faller kostnadsökningen för de befattningar, som föreslås inrättade från och med budgetåret 1959/60 till hälften på detta budgetår Och till hälften på det följande. Kostnadsökningen blir följaktligen för budgetåret 1959/60 74 897 kronor, men för budgetåret 1960/61 i stället 224 689 kronor.

Av föreslagna 16 lektorat vid de tekniska högskolorna gäller 8 teoretiska och 8 övriga ämnen. Följdkostnaderna kan sålunda beräknas till (8x10131=) 81 048 + (8 )( 58 348 =) 466 784 kronor eller tillsammans 547 832 kronor, vilken kostnad helt gäller budgetåret 1959/60.

Ytterligare materielanslag vid förstärkning av assistent- och biträdespersonalen Enligt utredningens förslag bör materielanslagen beräknas i anslutning till de totala lönekostnaderna.

I tredje kapitlet föreslås förstärkning av assistent— och amanuenspersonalen vid fakulteterna till en beräknad lönekostnad av 1 062 766 kronor och vid de tek- niska högskolorna till en beräknad lönekostnad av 1 599 480 kronor. Den förra summan kan fördelas på ämnesgrupper med ledning av bilaga 2. Om vi antager, att de nya assistentbefattningarna vid de tekniska högskolorna fördelas i samma proportioner som högskolornas professurer och laboraturer är fördelade mellan de teoretiska ämnena (15 %) och övriga ämnen (85 %), kan vi fördela de sam— manlagda lönekostnaderna på ämnesgrupper och även — med hjälp av de på s. 285 f angivna relationstalen _ beräkna den erforderliga ökningen av materiel- anslagen: . Fysisk- . Hum. Samh. Teo; Khä' Matem. kemiska 11181”; Summa me . me . gruppen g g .

Lönekostnad fakulteter . . . . 815 025 104 855 53 316 — 4 798 67 000 17 772 1 062 766 tekn. högskolor _ —— _— — 239 922 1 359 558 — 1 599 480 Summa kr 815 025 104 855 53 316 — 244 720 1 426 558 17 772 2 662 246 Materielkostnad 28 526 11 849 11 196 — 20 801 417 981 3 643 493 996

Denna ökning av materielanslagen faller helt på budgetåret 1959/60. Kostnaderna för de olika delarna av den i fjärde kapitlet föreslagna förstärk— ningen av den personella basorganisationen (se s. 106, 109, 127 och 129) beräknar utredningen komma att fördela sig på ämnesgrupper och budgetår enligt följande sammanställning:

Ämnesgrupp 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64

Hum. grp ............ 309 560 309 560 177 560 —— — Samh. grp ........... 131 620 131 620 65 620 -— — Teor. med. grp ....... 321 740 321 740 131 740 — — Klin. med. grp ....... 215 028 215 028 115 028 41 688 41 688 Matem. grp .......... 49 308 49 308 30 308 14 475 14 475 Fysisk-kemiskagrp.. . . 643 990 643 990 463 990 226 181 226 181 Biol.-geogr. grp ....... 283 870 283 870 111 870 48 844 48 844 Summa kr 1 955 116 1 955 116 1 096 116 331 188 331 188

Då de föreslagna tjänsterna med placering i lönegraderna 17—23 icke i för- slaget fördelats på ämnesgrupper, har kostnaderna för förstärkning av de experi- mentella och matematiska ämnenas basorganisation fördelats mellan ämnesgrup- perna proportionellt efter det totalantal nya tjänster, som beräknas för var och en av dessa. Anslaget till biträdeshjälp åt innehavare av forskardocentbefattningar har fördelats mellan ämnesgrupperna i samma proportioner som nu gäller för de ämnesbundna docentbefattningarnas fördelning mellan dessa.

Med användande av de på s. 285 f angivna procenttalen för materielanslagens beräkning i anslutning till lönekostnaderna kan nu den erforderliga ökningen av materielanslagen beräknas enligt följande:

Ämnesgrupp 1959/60 1960/61 1961 /62 1962/63 1963/64

Hum. grp ............ 10 835 10 835 6 215 __ _ Samh. grp ........... 14 873 14 873 7 415 — _ Teor. med. grp ....... 67 565 67 565 27 665 — _ Klin. med. grp. . . . . . . 64 508 64 508 34 508 12 506 12 506 Matem. grp .......... 4 191 4 191 2 576 1 230 1 230 Fysisk-kemiska grp. . . . 188 689 188 689 135 949 66 271 66 271 Biol.—geogr. grp ...... 58 193 58 193 22 933 10 013 10 013 Summa kr 408 854 408 854 237 261 90 020 90 020

Sammanfattning

De här beräknade följdkostnaderna vid inrättande av föreslagna forskarbefatt- ningar samt vid genomförande av föreslagen förstärkning av assistent- och biträ- despersonalen sammanfattas för de olika budgetåren i följande tablå.

1959/60 1960/61 1961 /62 1962/63 1963/64

Följdkostnader för fö- reslagna rörliga pro- fessurer ........... 120 000 240 000 240 000 240 000 240 000

Följdkostnader för fö— reslagna e. o. docent- befattn ............ 333 410 918 105 479 914 229 727 193 362

Följdkostnader för fö- reslagna e.o. forskar-

docentbefattn ...... 74 897 224 689 100 687 — —— Följdkostnader för fö- reslagna lektorat. . . 547 832 —— — — —-

Materielanslag vid fö- reslagen förstärkning av ass.- o. bitr.-pers. 902 850 408 854 237 261 90 020 90 020

Summa kronor 1 978 989 1 791 648 1 057 862 559 747 523 382

iagram IX. Forskningsrådens anslagspolitik år 1955. Av räden beviljade anslag med fördelning efter huvud— damål. Absoluta belopp

K'kjl HF SoR AK SMF JF CaN ”flå-' 1' _ -1 7 ? f ; / 0.5 ? 10,5 / i I I 4 4 4 0 4 0

Diagram X. Forskningsrådens anslagspolitik är 1955. Av råden beviljade anslag med fördelning efter ha- vudändamål. Relativ fördelning för varje enskilt råd

% % 100 - .1w 50 - - 50

&XXXXXXXY &XXXXXXXW

Förklaring till diagrammen IX och X:

HF = Humanistiska fondens nämnd SoR = Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd SNF = Statens naturvetenskapliga forskningsråd

löner till akademiker

löner till icke-akademiker

IIIDZSDI

STF = Statens tekniska forskningsråd materielkostnader AK = Atomkommittén tryckningsbidrag >MF = Statens medielnska forskningsråd resebidrag

JF Jordbrukets forskningsråd CaN = Riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande (can— cernämnden)