Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

3

för innevarande budgetår. Av kostnadsökningarna hänför sig i runt tal

700 000 kronor till civilförsvar sstyrelsen, som ansetts böra förstärkas redan

fr. o. in. nästa budgetår för att kunna planlägga och organisera uppbygg­

nadsarbetet. I övrigt föreslås den nya organisationen skola börja tillämpas

fr. o. m. budgetåret 1960/61.

6

Efter det civilförsvarsutredningen och utbildningsutredningen i gemen­

sam skrivelse hemställt, att utredning måtte ske beträffande lämpligaste

sättet för att tillgodose lokalbehovet för en fast statens civilförsvarsskola

samt kostnaderna härför, tillkallade chefen för inrikesdepartementet enligt

Kungl. Maj :ts bemyndigande den 31 juli 1956 ledamoten av riksdagens

första kammare, lantbrukaren Lars Eliasson att verkställa ifrågavarande ut­

redning. På därom av Eliasson gjord framställning entledigades han den 16

februari 1957 från detta uppdrag. Samtidigt uppdrog departementschefen

åt ledamoten av riksdagens andra kammare, numera lantbrukaren Einar

Gustafsson i Kårby att i Eliassons ställe vara utredningsman. Den sakkun­

nige har benämnt utredningen 1956 års civilförsvarsskoleutredning.

Civilförsvarsutredningen avgav i november 1955 ett delbetänkande (sten-

cilerat), vari de grundläggande frågorna om civilförsvarets inriktning och

fortsatta uppbyggnad behandlades. I huvudsak avsåg förslagen den fram­

tida utrymningsplanläggningen samt skyddsrummens betydelse och fortsatta

anordnande. Sedan betänkandet remissbehandlats, förelädes 1956 års riks­

dag förslag till principiellt ställningstagande i dessa frågor (prop. 185/1956).

Propositionen godkändes av riksdagen.

I februari 1958 avgav civilförsvarsutredningen sitt huvudbetänkande

(SOU 1958: 13) vilket innefattade dels förslag avseende omfattningen och

utformningen av civilförsvarsorganisationen i krig, dels förslag rörande

civilförsvarsstyrelsens organisation och dels principförslag angående den

fredstida civilförsvarsorganisationen i lånen. Slutligt förslag beträffande

sistnämnda fråga avlämnades i juni 1958. Därjämte har civilförsvarsutred­

ningen i ett slutbetänkande (stencilerat) den 21 januari 1959 avgivit förslag

angående civilförsvarets materielanskaffning och förrådshållning, skydds­

rum för civilförsvarets ledning och enheter, civilförsvarsinstruktörernas

arvoden samt frivillig civilförsvarsverksamhet.

Samtidigt med civilförsvarsutredningens huvudbetänkande avgav ut­

bildningsutredningen betänkande angående civilförsvar sutbildningen (SOU

1958: 12).

Resultatet av civilförsvarsskoleutredningens arbete redovisades i februari

1958 i en promemoria med utredning och förslag om tillgodoseende av lokal­

behov för en fast civilförsvarsskola m. m.

Över civilförsvarsutredningens huvudbetänkande och förslag rörande

civilförsvarets organisation i länen har yttranden efter remiss avgivits av

överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk för­

svarsberedskap, statskontoret, riksbrandinspektören, statspolisintendenten,

överståthållarämbetet, länstyrelserna i samtliga län, statens organisations-

nämnd, statens lönenämnd, 1954 års brandlagsrevision, svenska stadsför­

bundet, svenska landskommunernas förbund, civilförsvarets tjänstemanna­

förening, föreningen Sveriges landsfogdar, föreningen Sveriges landsfiska­

ler och föreningen Sveriges polismästare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

7

Dessutom har remissyttranden över huvudbetänkandet inkommit från

fortifikationsförvaltningen, försvarets forskningsanstalt, socialstyrelsen, ar­

betsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, veterinärstyrelsen, statens jord­

bruksnämnd, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, styrelsen för

statens polisskola, styrelsen för statens brandskola, telestyrelsen, järnvägs­

styrelsen, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, general-

poststyrelsen, sjöfartsstyrelsen, riksarkivet, riksbibliotekarien, riksantikva­

rieämbetet, statens historiska museum, nationalmuseum, 1957 års industri-

skyddskommitté, civilbefälhavarna i riket, svenska landstingsförbundet,

svenska röda korset, Sveriges industriförbund, svenska arbetsgivareföre­

ningen, landsorganisationen i Sverige, Sveriges civilförsvarsförbund, Indu­

striens verkskyddsinstitut AB, centralförbundet Folk och Försvar, svenska

brandskyddsföreningen, svenska hamnförbundet, svenska brandkårernas

riksförbund och statsverkens ingenjör sförbund.

över förslaget rörande civilförsvarets organisation i länen har — ut­

över vad förut nämnts — statstjänstemannaförbundet och Sveriges civil­

ingenjörers förbund yttrat sig.

Yttranden över utbildningsutrednimjens förslag har efter remiss avgivits

av överbefälhavaren, statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen, medicinal­

styrelsen, civilförsvarsstyrelsen, riksbrandinspektören, beredskapsnämn­

den för psykologiskt försvar, styrelsen för statens polisskola, styrelsen för

statens brandskola, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,

statens organisationsnämnd, statens lönenämnd, överståthållarämbetet, läns­

styrelserna i samtliga län, svenska röda korset, Sveriges industriförbund,

svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige, Sveriges

civilförsvarsförbund, centralförbundet Folk och Försvar samt civilför-

svarsinstruktörernas riksförbund.

Därjämte har genom remiss inhämtats yttranden över civilförsvarsskole-

utredningens förslag från följande myndigheter, nämligen överbefälha­

varen, fortifikationsförvaltningen, statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen,

civilförsvarsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen, lokaliserings-

utredningen och länsstyrelsen i Stockholms län.

över slutbetänkandet har yttranden efter remiss avgivits av överbefäl­

havaren, försvarets forskningsanstalt, civilförsvarsstyrelsen, riksbrand­

inspektören, statskontoret, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Kristianstads,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län, Sveriges civilför­

svarsförbund, överstyrelsen för svenska röda korset, riksförbundet Sveriges

lottakårer, Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund, civilförsvarsinstruktö-

rernas riksförbund, civilförsvarets tjänstemannaförening, Kungl. svenska

aeroklubben, Industriens verkskyddsinstitut AB, svenska brandkårernas

riksförbund och svenska brandskyddsföreningen.

I de väsentliga frågorna om civilförsvarets blivande organisation samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1959

9

rymningsberättigade i händelse av överraskande anfall. Den successiva

utrymningen inledes med beredskapsutrymning av barn, sjuka, åldringar

och andra icke arbetsföra samt vårdare, i allt omfattande ca 50 % av be­

folkningen i orten. I ansluLning till beredskapsutrymningen skall, åtmin­

stone i de största städerna, en omflyttning kunna ske av den kvarvaran­

de befolkningen så att de i varje fall under fritid vistas i städernas ytter­

områden. För särskilt utsatta orter och områden skall beredskapsutrym­

ningen kunna följas av en slutlig utrymning, omfattande alla som kan ut­

rymmas utan att för totalförsvaret oundgänglig verksamhet lamslås. En så­

lunda utformad utrymningsplanläggning avses skola möjliggöra en an­

passning av utrymningsåtgärderna, så att utrymningen inte ges större om­

fattning än situationen bedömes kräva.

I det hittillsvarande planläggningsarbetet enligt de här redovisade nya

riktlinjerna har snabbutrymningen givits prioritet framför den övriga ut-

rymningsplanläggningen. Sedan erforderliga anvisningar utfärdats har de

planläggande myndigheterna numera kunnat framföra planläggningsarbetet

så långt, att preliminära snabbutrymningsplaner föreligger för de flesta

av de berörda orterna.

Beträffande skyddsrumsbyggandet gäller sedan 1951 att det skall an­

ordnas dels allmänna skyddsrum för civilförsvarets personal och verksam­

het samt för civilbefolkningen inom vissa områden, dels enskilda skydds­

rum i vissa anläggningar och byggnader för dem som bor eller eljest vistas

där. 1956 års riktlinjer innebär, att i de mest utsatta orterna, i synnerhet

de där man måste räkna med risk för atomvapenanfall, skall för civilbe­

folkningen i innerområden och eljest särskilt riskfyllda delar endast all­

männa bergrum eller likvärdiga betongskyddsrum (befolkningsskyddsrum)

byggas. I övriga delar av dessa orter och i de mindre utsatta orterna inrättas

allmänna och enskilda skyddsrum såsom normalskyddsrum, dvs. så att de

erbjuder skäligt skydd mot andra verkningar av bomber och projektiler

än omedelbar träffverkan. Befolkningsskyddsrummen skall i första hand

förläggas och dimensioneras med hänsyn till den verksamhet, som under

krig skall fortgå i nämnda särskilt riskfyllda områden, och med beaktande

av att de skyddssökande måste kunna beredas liggplatser i skyddsrum­

men. I andra hand skall befolkningsskyddsrummen också kunna utgöra

tillfälligt katastrofskydd för utrymningsberättigade i väntan på utrym-

ningstransporter. Normalskyddsrum är i utrymningsorter främst att be­

trakta som sådant katastrofskydd. Inom de områden, som inte kan be­

traktas som anfallsmål, skall skyddsrum inte inrättas. Det ankommer på

Kungl. Maj :t att bestämma var befolkningsskyddsrum skall byggas och

på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, civilförsvars-

styrelsen att ange område eller plats, där enskilda skyddsrum skall in­

rättas.

Andra civilförsvarsåtgärder av förebyggande slag än utrymning och

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

17

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller i lik­

het med civilförsvarsstyrelsen nödvändigheten av att de ordinarie samhälls­

organens uppgifter med avseende på beredskaps- och krigsförhållanden

närmare prövas och motsvarande beredskap skapas, innan civilförsvarets

nuvarande ansvar avvecklas. Även samordningsproblemen anses kräva ökad

uppmärksamhet, om civilförsvarets verksamhetsområde begränsas på det

sätt utredningen föreslagit.

Sistnämnda problem är enligt länsstyrelsen i Västmanlands län relativt

lättlösta i den regionala instansen, där länsstyrelsen allmänt intar en ställ­

ning som samordnande försvarsmyndighet, men kräver på det lokala pla­

net särskilda åtgärder för att säkerställa behövlig samverkan mellan olika

organ. Enligt länsstyrelsens mening förtjänar övervägas, om inte civilför-

svarschefen borde äga direktivrätt gentemot kommunala socialvårdsmyn-

digheter och kommunaltekniska verk, när det gäller brådskande ingripan­

den för att avhjälpa skador till följd av krigshandlingar och länsstyrelsens

beslut inte kan avvaktas.

Enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län måste under alla förhållanden läns­

styrelserna bli ålagda tillsynsskyldighet över kommunernas planläggning av

åtgärderna i fråga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

Departementschefen

Den väsentligaste nyheten på krigföringens område, som det andra världs­

kriget uppvisade, var den hänsynslösa hemortsbekämpningen. Ett av dess

syften var att åstadkomma så stora förluster bland civilbefolkningen att

folkets motståndsvilja knäcktes. Med hänsyn till erfarenheterna från kri­

get måste det anses sannolikt att det på detta sätt är möjligt att betvinga

ett land utan att nedkämpa dess krigsmakt.

Vad som möjliggjorde den nya betvingelsemetoden var den oerhörda ut­

veckling som skett på luftkrigföringens område. Denna utveckling har med

oförminskad kraft fortsatt under tiden efter andra världskriget och som

resultat avsatt bl. a. så fruktansvärda förstörelseverktyg som vätebomberna

och så effektiva medel att föra dem till deras mål som de nya robottyperna.

Den senaste krigstekniska utvecklingen har sålunda framför allt varit in­

riktad på medel för hemortsbekämpning. Visserligen har försvarsmedlen

häremot också undergått en betydande utveckling — jag tänker särskilt

på radartekniken och försvarsrobotar — men det måste konstateras, att

enbart det aktiva luftförsvaret inte kan ge tillräckligt skydd. Man måste

sålunda räkna med att stridsmedlen kommer att kunna nå sina mål och

att skadeverkningarna på ett oförberett samhälle skulle bli katastrofala.

De undersökningar som gjorts utomlands och av civilförsvarsutredningen

ger emellertid otvetydigt vid handen, att ett väl förberett civilförsvar kan

avsevärt begränsa förlusterna i människoliv även vid anfall med de svåraste

nu kända stridsmedlen. Civilförsvaret är sålunda av väsentlig betydelse för

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. i samt. Nr 114

22

Mot att inordna polisväsendet i civilförsvaret under krig — i likhet med

vad som skett beträffande brandväsendet — talar enligt utredningen starka

skäl. En stor del av polisväsendets mångskiftande uppgifter äger icke något

samband med civilförsvarets verksamhet. Detta gäller främst kriminalpoli­

sens verksamhet men även åtskilliga andra polisuppgifter.

Om ansvaret för civilförsvarets nuvarande ordningsuppgifter i krig i stäl­

let lades på polisväsendet, skulle vissa av de förut anmärkta olägenheterna

med den nuvarande ordningen elimineras samt den ytterligare fördelen

vinnas, att ledningen av samhällets samtliga ordningsuppgifter i krig till­

kom den fredstida myndigheten, dvs. polischefen. Å andra sidan finner ut­

redningen även en sådan ordning vara förenad med vissa praktiska olägen­

heter. Sålunda kan ansvaret för förberedelsearbetet i fred för civilförsvarets

nuvarande ordningsuppgifter i krig icke lämpligen överföras på polisväsen­

det. Detta förberedelsearbete skulle nämligen i många fall medföra en vä­

sentlig extra belastning för polisorganen i fråga om administration, plan­

läggning, utbildning, anskaffande av utrustning och förrådshållning. Avsak­

naden av en central polisledning i riket synes emellertid utgöra det väsent­

ligaste skälet mot att överföra ansvaret för ifrågavarande förberedelsearbete

på polisväsendet.

Vid övervägande av skälen för och mot en ändrad organisation beträf­

fande civilförsvarets nuvarande ordningstjänst har utredningen sålunda för

sin del funnit tillräckliga skäl f. n. icke föreligga för en dylik omorgani­

sation.

Med samma motivering anser sig utredningen även böra avstyrka

att civilförsvarets nuvarande bevakningsuppgifter

överföres till polisväsendet.

Utredningen upptar i detta sammanhang även frågan om civilförsvaret kan

skiljas från bevakningsuppgifterna genom att dessa i stället lägges på krigs­

makten. Klart är nämligen enligt utredningen att rent militära bevaknings­

uppgifter alltjämt bör ankomma på krigsmakten. Med rent militära bevak­

ningsuppgifter förstår utredningen bevakning av krigsmakten tillhöriga eller

av krigsmakten nyttjade anläggningar eller byggnader. Utredningen finner

emellertid olika skäl tala mot att även de civila bevakningsuppgifterna läg­

ges på krigsmakten. Planläggningen av dessa uppgifter i fred skulle lokalt

komma att åvila försvarsområdesstaberna. I krig skulle ledningen av bevak­

ningen komma att växla mellan försvarsområdesbefälhavaren och andra

militära befattningshavare, beroende på läget. Utöver de allmänna nack­

delarna med denna bristande kontinuitet i ansvaret skulle komma, att be­

fattningshavare, som främst hade att lösa stridsuppgifter, belastades med

uppgifter rörande bevakningen, vilka de i kritiska skeden kunde bli nöd­

sakade att eftersätta. Inom civilförsvaret finns däremot en permanent re­

gional och lokal ledningsorganisation, förankrad hos länsstyrelser och ci-

vilförsvarschefer. Bevakningsuppgifterna är vidare till stor del av polisär

Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1959

23

natur, varför det organ, som bär ansvaret för uppgifterna måste ha tillgång

till polisiär sakkunskap. Från militärt håll har understrukits, att man inom

krigsmakten saknar tillräcklig sådan sakkunskap.

På i huvudsak nu anförda skäl finner utredningen sig inte böra föreslå

att civilförsvarets bevakningsuppgifter överföres på krigsmakten.

Utredningen har sålunda kommit till att av det allmänna utförda mark-

bevakningsuppgifter av civil karaktär alltjämt i princip skall åvila civilför­

svaret.

Beträffande säkerhetstjänsten synes det utredningen däremot

naturligt med hänsyn till att skydd mot spioneri och sabotage ingår som ett

led i den ordinarie polisverksamheten, att de delar av säkerhetstjänsten som

alltjämt åvilar civilförsvaret i stället överföres till polisväsendet. Befogenhet

att ålägga enskilda att vidtaga erforderliga åtgärder till skydd mot spioneri

och sabotage, bör alltjämt tillkomma länsstyrelserna, dock ej som civil-

försvarsmyndighet utan i egenskap av polismyndighet.

Utredningens förslag innebär sålunda, att civilförsvarets uppgifter beträf­

fande åtgärder till skydd mot spioneri och sabotage skall begränsas till mark­

bevakning.

Utredningen har i dessa sammanhang upptagit även vissa andra frågor,

som berör ordnings- och bevakningspersonalens ställning och uppgifter,

bl. a. civilförsvarspolisens utnyttjande som en all­

män polisreserv och för ordningsingripanden över huvud taget under

beredskap och krig.

Utredningen erinrar om att civilförsvarets ordningsuppgifter avser en­

dast uppgifter, som står i samband med civilförsvarsverksamheten men ej

ordningshållning därutöver. Utvecklingen kan emellertid ge anledning till

övervägande, huruvida inte skäl föreligger att i viss mån vidga civilförsvars­

polisens uppgifter utöver vad hittills gällt.

Inledningsvis framhåller utredningen, att de krav som ställs på utbild­

ning och kompetens för utövande av polistjänst i fred givetvis i görligaste

mån bör beaktas även under tid då beredskapstillstånd råder. Emellertid

inträffar ofta under sådana förhållanden nödsituationer, som motiverar att

fredsmässiga hänsyn får stå tillbaka. Betänkligheterna mot att ge civil-

försvarspersonal rätt att fullgöra polisuppgifter har därför icke samma

styrka under beredskap som då fråga är om polistjänstens utövande i fred.

Utredningen finner det uppenbart, att polisväsendet för sina vidgade ar­

betsuppgifter under beredskap och krig behöver personalförstärkning samt

att detta behov när det gäller stadigvarande uppgifter bör tillgodoses inom

ramen för sedvanlig rekrytering till polistjänsten. Förhållandena kan emel­

lertid ofta härutöver påkalla förstärkning av polispersonalen för polisupp­

gifter av speciell natur eller av tillfällig beskaffenhet.

För att polisväsendets behov av reservpersonal under högsta civilför-

svarsberedskap skall kunna tillgodoses föreslår utredningen, att civilför-

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1950

24

svarspolismän skall få tagas i anspråk även för ordningsuppgifter, som eljest

regelmässigt åligger polisväsendet, dock med undantag för ordningshåll-

ning vid arbetskonflikter. För personalens utnyttjande inom polisväsen­

det bör dock krävas medgivande av vederbörande civilförsvarschef. När­

mare anvisningar angående ianspråktagandet bör utfärdas av civilförsvars-

styrelsen i enlighet med föreskrifter, som kan komma att meddelas av

Konungen.

Remissyttrandena

Olika meningar gör sig gällande i frågan huruvida ordnings- och

bevakningsuppgifter alltjämt bör tillhöra civilförsvarets verk­

samhet eller om civilförsvaret bör skiljas från dessa uppgifter. Utredningens

förslag att någon ändring icke bör vidtagas under nu rådande förhållan­

den biträdes av överbefälhavaren, stats polisintendenten och det stora fler­

talet länsstyrelser. Även föreningen Sveriges landsfogdar och föreningen

Sveriges landsfiskaler biträder förslaget. Civilförsvarsstyrelsen, överståthål-

larämbetet och fem länsstyrelser uttalar sig för att verksamheten i fråga

överföres till polisväsendet. Samma uppfattning har landsorganisationen

och Sveriges civilförsvarsförbund.

Statspolisintendenten finner vissa skäl tala för att civilförsvarets ord­

ningstjänst liksom den bevaknings- och säkerhetstjänst, som utövas inom

denna organisation, organisatoriskt inlemmas i polisväsendet. Endast här­

igenom kan åstadkommas den enhetliga planläggning och ledning av polis­

verksamheten under civilförsvarsberedskap, som för närvarande saknas.

Visserligen utövas ledningen av såväl polis- som civilförsvarsverksamheten

regionalt av vederbörande länsstyrelse men polisverksamheten i krig är

av så speciell natur att den måste planläggas i stora sammanhang och

sammanhållas av ett centralt organ. Statspolisintendenten har därför den

uppfattningen att så länge en central polismyndighet saknas en överflytt­

ning av civilförsvarets ordningstjänst till polisväsendet icke bör komma

ifråga.

En liknande uppfattning har överbefälhavaren. På grund av att polisvä­

sendets organisation nu är föremål för särskild utredning och att frågan

om en central polisledning därunder sannolikt kommer att prövas, bör

alltför genomgripande förändringar f. n. icke ske i fråga om ordningens

och säkerhetens upprätthållande inom riket. Utredningens förslag i fråga

om civilförsvarets ordningsuppgifter är med hänsyn till rådande förutsätt­

ningar f. n. en lämplig lösning av de problem som är förknippade med ord­

ningens och säkerhetens upprätthållande. Skulle polisväsendet komma att

erhålla en central ledning bör det emellertid övervägas att överföra den ord­

nings- och bevakningstjänst som nu ankommer på civilförsvaret till polis­

väsendet. Utredningens uppfattning att de civila bevakningsuppgifterna

icke skall överföras till krigsmakten biträdes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

26

denna har samma skyldigheter och befogenheter beträffande rent polisiära

uppgifter, stridsuppgifter samt ordnings- och bevakningsuppgifter av civil-

försvarskaraktär. Huruvida polisen alltjämt bör i nuvarande omfattning

ingå i civilförsvaret eller vara sidoordnad därmed är mera tveksamt, över-

ståthållarämbetet anser emellertid, att starka skäl talar för att överföra

civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter till polisväsendet.

Länsstyrelsen i Jämtlands lön förklarar, att en klar gränsdragning mellan

civilförsvarets och polisväsendets ordningsuppgifter i krig icke kan upp­

rätthållas. Uppenbart är, att omfattningen av polisverksamheten under

beredskap och krig kommer att öka i hög grad, och lika uppenbart är, att

det behov av personalförstärkning, som uppstår därigenom, icke kan tillgodo­

ses inom ramen för sedvanlig rekrytering till polistjänsten. Den förstärk­

ning av polisväsendet, som erfordras vid beredskap och krig, kan icke

åstadkommas på annat sätt än genom utnyttjande av civilförsvarspolisen

såsom allmän polisreserv. I stort torde de allra flesta ordningsuppgifter vid

beredskap och krig få anses ha samband med civilförsvarets verksamhet.

Det kan därför icke finnas anledning att laborera med två typer av ordnings­

uppgifter, av vilka den ena typen skall kunna ombesörjas av civilförsvars-

polismän, och den andra typen endast av egentlig polispersonal. Civilför­

svarspolisen och polisväsendets personal måste vid beredskap och krig bilda

en enhet, som gemensamt har att lösa förekommande ordningsuppgifter.

I praktiken kommer sålunda ledningen av denna verksamhet att omhänder-

havas av polischefen och honom underställt polisbefäl. Det måste under

sådana förhållanden vara lämpligast, att civilförsvarspolisen vid beredskap

och krig organisatoriskt inordnas i polisväsendet, dock att förberedelse­

arbetet i fred, dvs. uttagning, inregistrering, utbildning och utrustning, allt­

jämt måste åvila civilförsvaret.

Utredningens förslag att uppgifter som har samband med

säkerhetstj änst icke längre skall ankomma på civilförsvaret till-

styrkes allmänt vid remissbehandlingen.

Vad utredningen föreslagit om skyldighet för civilförsvarspolismän att

under vissa förhållanden fullgöra polisiära uppgifter lämnas

i remissvaren utan erinran.

Kungi. Maj.ts proposition nr lik år 1959

Reparationsuppgifter, bombröjning m.m.

Gällande bestämmelser

I den hittillsvarande tekniska tjänstens uppgifter ingår enligt civilför-

svarskungörelsen förutom räddningsverksamhet bland annat även repara­

tioner av samfärdsleder, ledningar och lindrigt skadade byggnader samt

undanförande och oskadliggörande av icke exploderade bomber (bomb­

röjning).

Den reparationstjänst, som hittills organiserats i civilförsvaret såsom en

27

del av dess skadeavlijälpande organisation, har främst berört de kommu-

naltekniska verken, särskilt reparation av gas-, vatten- och elledningar.

Även för reparation av spårvägsledningar har särskilda enheter organise­

rats av civilförsvaret. För att trygga sambandet mellan civilförsvarets led­

ning och ledningen av de kommunaltekniska verken har sambandsmän från

verken ingått bland personalen i civilförsvarets ledningscentraler, varjämte

i vissa fall särskilda ledningscentraler iordningställts för att i händelse av

krig utnyttjas av vederbörande verk. För uppgiften att reparera lindrigt ska­

dade byggnader har en särskild byggnadstjänst varit avsedd. I dennas upp­

gifter ingår även att reparera skadade skyddsrum och andra byggnadsan-

ordningar av betydelse för allmänna civilförsvarets verksamhet, såsom

brandtorn, observationstorn, radiobunkers in. in. samt att tekniskt sköta

drift och underhåll av allmänna skyddsrum. I civilförsvarsstyrelsens nu

gällande riktlinjer för planläggningen anges även som en uppgift för tek­

niska tjänsten att utföra renhållningsarbete i vad avser allmänna civil­

försvarets anläggningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

Civilförsvarsutredningens förslag

Utredningen

I de framlagda förslagen förutsättes att den verksamhet, som f. n. ankom­

mer på tekniska tjänsten, i fortsättningen huvudsakligen inriktas på civil­

försvarets väsentligaste uppgift, nämligen att rädda människoliv. Benäm­

ningen teknisk tjänst ersätts därför av utredningen med benämningen

räddningstjänst.

I räddningstjänsten måste enligt utredningen ingå att vidtaga sådana

åtgärder, som erfordras för att räddningsarbetet över huvud taget skall

kunna påbörjas eller som eljest har direkt samband med dess utförande.

Hit hör t. ex. indikering för att fastställa eventuell förekomst av stridsgas

och radioaktivitet samt vissa röjningsuppgifter. Beträffande röjnings-

uppgifterna innebär den här angivna principiella uppfattningen, att

dylika uppgifter bör ingå i räddningstjänsten endast i den mån de är nöd­

vändiga för att räddningsarbetet skall kunna genomföras. Sådana röjnings­

uppgifter är exempelvis uppstöttning av byggnader och röjning av rasmassor

på skadeplatserna (skyddsrumsingångar etc.) samt röjning av samfärds-

leder för att frigöra tillfartsvägarna till skadeområdet och om möjligt ge­

nomfartsleder inom det i avsikt att möjliggöra insatser av bilhurna hjälp­

enheter eller enheter med tung utrustning. Utförandet av röjning i annan

mening, syftande till uppröjningsarbeten på längre sikt, anser utredningen

utgöra efteranfalls- eller efterkrigsuppgifter, som icke ankommer på civil­

försvaret.

Denna principiella begränsning i fråga om räddningstjänstens röjnings­

uppgifter bör enligt utredningens mening även äga tillämpning i fråga om

reparationsuppgifter. Vissa väsentliga reparationsuppgifter, som

32

tid, att befolkningen inom det väntade beläggningsområdet är i skydd redan

vid utfallets början. Därför måste åtgärder vidtagas för att på ett tidigt

stadium införskaffa de erforderliga uppgifterna för sammanställning av

prognoser, vilka kan tjäna till ledning för order och orienteringar. Ända­

målsenlig utrustning och organisation måste följaktligen tillskapas. Vidare

måste intensitetsmätningar kunna utföras, så alt det slutliga beläggnings-

områdets utbredning och intensitet kan bestämmas och därpå grundade

förhållningsorder ges. Dylika mätningar kan ske med hjälp av dels ett nät

av fasta mätställen, dels rörliga markpatruller. Även flygplan kan komma

till användning. Den rörliga indikeringen tillmätes på grund av begräns­

ningarna i det fasta mätsystemets möjligheter en i vissa fall avgörande be­

tydelse för ställningstagandena i fråga om utrymning och andra skydds­

åtgärder, insats av räddningsförband o. s. v.

Ansvaret för de olika åtgärderna anses i princip lämpligen kunna vara

följande.

Stommen i det fasta nätet av mätstationer anses kunna utgöras av de

militära luftbevakningsstationerna, kompletterade med mätställen som civil­

försvaret in. fl. organiserar vid städer och övriga tätorter. Den rörliga mark­

indikeringen avses främst vara en uppgift för civilförsvaret.

Verksamheten anser arbetsgruppen i stort sett kunna bedrivas på föl­

jande sätt.

Flygvapnet ansvarar för insamling, sammanställning och delgivning av

underrättelser beträffande detonationens plats, höjd och styrka samt inten­

sitet, allt i den utsträckning ifrågavarande värden uppmäts vid luftbevak­

ningsstationerna eller rapporteras till luftbevakningens centraler från

militära organ eller civilförsvarsorgan. Flygvapnet bör vidare bl. a. ansvara

lör insamling och delgivning i form av höjdvindprognoser av meteorologiskt

underlag för radiakprognosberäkning. Civilbefälhavare fattar efter samråd

med militärbefälhavare de erforderliga besluten angående skyddsåtgärder,

utrymning av befolkningen o. s. v. Länsstyrelser och civilförsvarschefer

vidtager slutligen i regional och lokal instans åtgärder för insamling, sam­

manställning och delgivning av underrättelser om detonationens plats, höjd

och styrka samt förekommande intensitet, allt i den utsträckning mätvär­

dena i fråga uppmäts vid civilförsvarets fasta och rörliga mätställen. Med­

delanden till allmänheten om befarad eller inträffad radiakbeläggning avses

kunna förmedlas genom luftförsvarsorientering (lufor) på radio och genom

sändningar via rundradion. Dessa metoder måste dock kompletteras, varvid

främst flyglarmsignaler utsänds på det sätt som tidigare avsetts för annat

slag av luftfara.

Även skydd mot stridsgaser och andra kemiska

stridsmedel ingår i civilförsvarets uppgifter. Gasskyddsåtgärderna

är dels förebyggande och dels skadeavhjälpande. De förebyggande åtgär­

derna avser alt förhindra, att människor direkt utsättes för stridsgaser och

omfattar anordningar för enskilt och kollektivt gasskydd, exempelvis gas­

masker och skyddsrum. Till dessa slag av åtgärder kan även räknas anvis­

ningar om metoder för att uppträda i gasbelagda områden. Till den skade­

avhjälpande verksamheten räknas indikering för att fastställa förekomsten

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1959

Remissyttrandena

Den av civilförsvarsutredningen föreslagna fördelningen av uppgifterna på

radiakskyddets område godtages i princip av civilförsvarssty-

relsen och överbefälhavaren.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller angelägenheten av att de fasta mät­

stationerna, som organiseras i anslutning till luftbevakningsnätet, kom­

pletteras med ett nyuppbyggt nät kring vissa sannolika anfallsmål samt

med rörlig indikering. Dessa ytterligare anordningar avses i första hand

betjäna civilförsvaret och torde därför böra organiseras av civilförsvaret.

Civilförsvarsstyrelsen behandlar även frågan om skyddsåtgärder på

landsbygden för att minska verkningarna av strålning från radiakbelägg-

ning. Det synes styrelsen nödvändigt att skapa bättre skyddsmöjligheter

för landsbygden och de mindre orterna än som förutsatts av utredningen.

Tekniska möjligheter härtill finns enligt styrelsen. I den mån den befint­

liga bebyggelsen har källare, kan dessa genom relativt billiga anordningar

ges ett godtagbart skyddsvärde. Även jordkällare kan på motsvarande sätt

förses med anordningar, varigenom ett acceptabelt skydd ernås. Saknas

källare helt borde enligt styrelsen friliggande skyddsrum iordningställas.

Styrelsen är för sin del fullt på det klara med att frågan om skydd för

landsbygdsbefolkningen och de mindre orterna är svårlöst och komplicerad.

Tekniska och ekonomiska faktorer måste vägas mot varandra och en lös­

ning eftersträvas som inom rimliga ekonomiska gränser ger ett tekniskt

godtagbart skydd. Det synes styrelsen klart, att åtgärderna ej helt kan få

anstå tills ett beredskapsläge inträder. Åtgärderna skulle då med all sanno­

likhet ej hinna genomföras. Å andra sidan får beredskapskravet ej ställas

så högt, att det får allvarliga fredsekonomiska verkningar. Sålunda kan det

diskuteras att under fred endast anskaffa monteringsbara delar eller annan

erforderlig materiel och lagerhålla denna decentraliserad i eller i närheten

av användningsorterna. En utredning av frågan har påbörjats. Styrelsen

understryker vikten av att den kostnadsram, som fastställes för civilförsva­

ret, göres så smidig att kostnaderna för dylika skyddsåtgärder kan inrym­

mas däri.

I fråga om skydd mot biologisk krigföring och smittbekämp­

ning under beredskap och krig har förslag framförts, att ökade uppgifter

läggs på civilförsvaret.

Medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd föreslår sålunda att rör­

liga sanitetsformationer upprättas inom civilförsvaret för avlusnings- och

smittreningsverksamhet, som kan behöva utövas i händelse av krigsför-

hållanden, särskilt vid biologisk krigföring men även som en följd av be­

folkningsomflyttningarna vid utrymning.

I en till Konungen ingiven framställning den 29 augusti 1958 utvecklar

sjukvårdsberedskapsnämnden ytterligare sina förslag, grundade på en av

statsepidemiologen den 19 maj samma år upprättad skrivelse i ärendet.

48

Kangl. Maj:ts proposition nr ll-l år 1959

avser andra på civilförsvaret ankommande åtgärder till skydd mot spioneri

och sabotage än markbevakning. Denna utredningens bedömning har bi­

trätts av de flesta remissinstanserna men i åtskilliga yttranden uttalar man

sig till förmån för civilförsvarsstyrelsens ståndpunkt.

För egen del skulle jag helst se att civilförsvaret kunde avlastas alla

ordnings- och bevakningsuppgifter. Därigenom skulle civilförsvaret bli en

rent humanitär organisation utan inslag av enheter med stridsuppgifter,

vilket vore fördelaktigt bl. a. från folkrättsliga synpunkter. Emellertid delar

jag utredningens och flertalet remissinstansers uppfattning att ett över­

förande till polisväsendet av ifrågavarande uppgifter i varje fall inte bör

ske så länge en central myndighet saknas, som skulle kunna leda det er­

forderliga förberedelsearbetet i fred. Ett ytterligare skäl för att inte nu

göra några förändringar i angiven riktning är att utredning just pågår

om polisväsendets framtida organisation. Ej heller bör i nuvarande läge

övervägas att överföra bevakningsuppgifterna till krigsmakten. Däremot

torde utredningens förslag att civilförsvarets uppgifter beträffande säker­

hetstjänsten skall övertagas av polisväsendet, vilket förslag inte mött någon

invändning under remissbehandlingen, böra genomföras nu.

Frågan om civilförsvarspolisens utnyttjande som allmän polisreserv synes

mig icke kräva någon särskild reglering. De ökade ordningsuppgifter, som

kan uppkomma under beredskap och krig, torde nämligen i regel ha sådan

karaktär att de utan vidare får anses falla inom civilförsvarspolisens verk­

samhetsområde.

Utredningens uppfattning att ansvaret för röjnings- och repar a-

tionsuppgifter inte bör åvila civilförsvaret annat än när sådana upp­

gifter ingår i räddningsarbetet anser jag riktig. Ståndpunkten överensstäm­

mer helt med den av mig tidigare berörda allmänt godtagna principiella in­

ställningen, att civilförsvaret inte skall belastas med uppgifter som i fred

fullgöres av andra samhällsorgan. De skador på samfärdsleder och ledningar

av olika slag, som uppkommer vid luftanfall, torde visserligen ofta ställa

vederbörande myndighet inför uppgifter av helt andra dimensioner än i

fred. Detta motiverar dock inte någon överflyttning av ansvaret för upp­

gifterna men väl att bistånd ges från andra samhällsorgan. Särskild be­

tydelse får härvid den militära organisationen för byggnads- och repara-

tionsberedskapen (BRB). Som jag tidigare framhållit bör även civilförsvaret

utan att övertaga ansvaret för verksamheten biträda med sina resurser så

långt det är möjligt utan att eftersätta sina egna uppgifter.

En följd av den sålunda förordade avgränsningen av civilförsvarets upp­

gifter är att de kommunala tekniska verken i krig måste få behålla sina

arbetsredskap och sin specialutbildade personal. Samtidigt måste emeller­

tid civilförsvaret ha möjlighet att tillfälligt taga dessa resurser i anspråk

för röjningsarbete i samband med räddningsverksamheten. En samordning

blir alltså nödvändig, och eftersom civilförsvarets verksamhet i detta fall

49

måste ges prioritet synes samordningen böra säkerställas genom att civil­

försvarets ledning erhåller direktivrätt gentemot de kommunala myndig­

heterna. Jag vill också i detta sammanhang framhålla vikten av att den

värnpliktiga personal, som erfordras för skötseln av arbetsredskapen, er­

håller uppskov från tjänstgöringen i krigsmakten.

Ansvaret för bombröjning bör enligt min mening helt vila på krigs­

makten, således även såvitt angår bombröjningsuppgifter, som hittills an­

kommit på civilförsvaret. Denna uppfattning har överbefälhavaren för­

klarat sig kunna biträda. Någon organisation för bombröjning behövs så­

ledes inte vidare inom civilförsvaret. Däremot skall detta givetvis när så är

möjligt biträda vid avspärrning och bevakning i samband med bombröjning.

Skyddet av civilbefolkningen mot krigsskador måste i fortsättningen även

avse åtgärder för att hindra att människor utsättes för skador av radioaktiv

strålning, vilka åtgärder jag i fortsättningen benämner radiakskydd.

Det är att märka att sådant skydd erfordras även om vårt land inte ut­

sättes för anfall, eftersom radioaktiva partiklar, som uppkommit vid atom-

bombsdetonation utomlands, kan föras med vinden långa sträckor och falla

ut över vårt land. De omfattande skador en radioaktiv beläggning kan med­

föra gör det utomordentligt viktigt att en organisation finns, som kan varna

och hjälpa allmänheten, samt att förberedelser för denna verksamhet vid­

tages under fredstid. Av särskild betydelse är härvid dels anskaffning av de

instrument, som erfordras för att man skall kunna konstatera om radioak­

tiv nedsmittning ägt rum, dels utbildning av personal för att handha dessa

instrument och dels utarbetandet av en metod som gör det möjligt att i tid

varna befolkningen för väntad nedsmittning. Ingen tvekan kan råda om att

civilförsvaret måste påtaga sig väsentliga uppgifter i detta sammanhang.

Genom det arbete, som på senaste tid utförts av försvarsstaben tillsammans

med bl. a. civilförsvarsstyrelsen, synes mig en god grund ha lagts för en ända­

målsenlig samverkan mellan krigsmakten och civilförsvaret på ifråga­

varande område. På civilförsvaret skulle därvid närmast ankomma att

upprätta fasta inätställen som komplement till de militära luftbevaknings-

stationerna, att verkställa indikering av radioaktivitet med rörliga enheter,

att varna och råda allmänheten inför befarad nedsmittning, alt biträda vid

utrymning och avspärrning av nedsmittat område samt att utföra sanering

av människor från sådana områden. En betydelsefull uppgift för civilför­

svaret i fred blir också att meddela upplysning till allmänheten rörande åt­

gärder, som samhället planerar i fråga om radiakskydd och som den en­

skilde själv kan vidtaga i samma syfte. De åtgärder civilförsvarsstyrelsen

ansett böra genomföras för alt öka möjligheterna till radiakskydd på lands­

bygden torde tills vidare böra begränsas till sådan upplysningsverksamhet,

varom jag nyss talat. Den enskilde fastighetsägaren bör sålunda få anvis­

ningar om vad han kan göra för att höja fastighetens radiakskyddande

egenskaper och vilka beredskapsåtgärder han bör vidtaga i detta syfte.

4 — Iiihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 1H

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

50

Ett naturligt samband förefinnes mellan radiakskydd och skydd in o t

stridsgaser. Skyddsåtgärderna är i mångt och mycket likartade. Så

är fallet med indikering och sanering. Utrymning och avspärrning ingår

också som ett led i verksamheten till skydd mot stridsgaser. Vidare ger gas­

masker och luftreningsanordningar i skyddsrum skydd mot båda slagen av

stridsmedel. Slutligen är det även beträffande gasskyddet väsentligt, att all­

mänheten upplyses om möjligheterna för den enskilde att skydda sig mot

skador. Det är alltså givet, att gasskyddet skall bibehållas som en uppgift

för civilförsvaret och nära samordnas med radiakskyddet.

Att vidtaga vissa åtgärder till skydd mot biologisk krigfö­

ring bör även i fortsättningen vara en civilförsvarsuppgift. Däremot synes

det mig tveksamt, om civilförsvarets sanitetsverksamhet bör utökas på det

sätt som föreslagits av medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd och

överbefälhavaren. Jag är medveten om att en förstärkning av beredskapen

på ifrågavarande område bör ske, men det förefaller mig naturligast att

söka åstadkomma detta inom ramen för det allmänt civila medicinalvä-

sendet. Frågan kräver sålunda enligt min mening ytterligare överväganden.

Vad beträffar undanf örsel av varuförråd, boskap, ma­

skiner m. in. samt åtgärder för förstöring av egendom är de

ansvariga myndigheterna inom olika grenar av totalförsvaret i viss mot­

sättning till utredningen av den uppfattningen, att ansvaret för planläggning

och verkställighet nu bör läggas på det ekonomiska försvaret. Även för mig

synes en sådan ordning naturlig. Jag förordar sålunda att civilförsvaret be­

frias från undanförsel- och förstöringsuppgifterna, vilket dock inte bör

hindra, att civilförsvaret i verkställighetsskedet medverkar genom att ställa

handräckningsmanskap och transportmedel till förfogande, i den mån så

kan ske utan att de egna uppgifterna eftersättes. Det sagda bör äga motsva­

rande tillämpning i fråga om åtgärder till skyddande av arkiv a-

1 i e r, samlingar in. in. Vad utredningen anfört om bildandet av ett

kulturskyddsråd, sammansatt av representanter för berörda verk och insti­

tutioner, synes mig beaktansvärt, men det är med den lösning jag här för­

ordat en fråga till vilken ställning får tagas i annat sammanhang.

Som jag förut framhållit har utvecklingen på vapenteknikens område lett

till att de förebyggande civilförsvarsåtgärderna fått allt större betydelse,

och bland dessa åtgärder har u t r y m n i n g e n kommit att framstå som

den viktigaste. Uppenbarligen bör utrymning även i fortsättningen planläg­

gas och genomföras i civilförsvarets regi. Frågan gäller här bara var gränsen

bör gå mellan civilförsvarets och övriga samhällsorgans uppgifter beträf­

fande omhändertagandet av de utrymda på inkvarteringsorten. I denna

fråga är jag för min del av den uppfattningen, att man inte bör gå så

långt i överflyttning av uppgifter från civilförsvaret som föreslagits av

civilförsvarsstyrelsen samt riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

och jordbruksnämnden. Jag anser nämligen i likhet med utredningen, att

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1959

52

grenar som skall vara företrädda inom området, antal och storlek av för­

band och avdelningar inom tjänstegrenarna, omfattningen av utrustning

och materiel, ledningscentraler, allmänna skyddsrum, mera betydande an­

ordningar i övrigt, som står i samband med det allmänna civilförsvarets

verksamhet, samt inom vilka områden skyldighet att organisera särskilt

civilförsvar skall föreligga. Av organisationsplanen skall vidare framgå vilka

anordningar som skall vidtagas av vederbörande kommun samt vilken ma­

teriel och annan egendom som kommunen är skyldig att ställa till all­

männa civilförsvarets förfogande. Förslag till organisationsplan upprättas

av civilförsvarschefen i samråd med den eller de civilförsvarsnämnder, som

finns inom civilförsvarsområdet. Sedan kommunernas beslutande organ

beretts tillfälle att yttra sig över förslaget, har länsstyrelsen att efter verk­

ställd granskning fastställa planen. I vissa delar skall den även underställas

civilförsvarsstyrelsens prövning.

Den yttre ramen för civilförsvarets personella och materiella omfatt­

ning bestämmes sålunda för närvarande av länsstyrelserna, varvid dessa

dock har ledning av anvisningar och riktlinjer, som meddelas av civilför-

svarsstyrelsen.

I fråga om de allmänna beredskapskraven på organisationen framgår av

förarbetena till de nuvarande bestämmelserna, att civilförsvarets bered­

skap i princip bör hållas på samma nivå som den militära beredskapen.

Denna princip har emellertid i praktiken icke kunnat följas, beroende på

att organisationen icke varit i materiellt och andra avseenden rustad här­

för. För närvarande ställes icke några i författning eller eljest av Kungl.

Maj :t bestämda krav på hur snabbt civilförsvaret skall kunna intaga sina

beredskapsgrader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1959

Civilförsvarsutredningens förslag

Utredningen

Fastän de förebyggande åtgärderna på grund av massförstörelsevapnens

utveckling kommit att spela en mer framträdande roll än tidigare, har den

skadeavhjälpande organisationen dock enligt utredningen alltjämt en

utomordentlig betydelse. Denna organisation, vars huvuduppgift är att ak­

tivt ingripa vid anfall för att rädda överlevande, krävs som en nödvändig

komplettering av de förebyggande åtgärderna, i all synnerhet som man ej

kan få garantier för att alla planerade utrymningsåtgärder hunnit genom­

föras före ett fientligt anfall.

Utredningen har i sitt förslag avvägt den skadeavhjälpande organisatio­

nen med hänsyn till omfattningen av de förebyggande

åtgärderna och den effekt, som kan förväntas därav. Beträffande

skyddsrummen har utredningen ansett sig kunna utgå från det läge, var­

till 1956 års riktlinjer på längre sikt leder. Vidare har utredningen som

en utgångspunkt vid bedömandet av den skadeavhjälpande organisatio­

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

Bestämmande för utredningens uppfattning om ramen för civilförsvarsor­

ganisationen har till sist även varit kostnaderna för att bygga upp den. Ut­

redningen har ansett det vara viktigare att åstadkomma en organisation,

som inom ramen för tillgängliga medel kan fullt godtagbart utrustas, utbil­

das och administreras för sina uppgifter, än att sikta till en större men från

många synpunkter bristfälligare organisation. Erfarenheterna har med all

tydlighet visat, att tilltron till organisationen och dess ändamålsenlighet

allvarligt rubbas, om den misstanken vinner insteg, att civilförsvaret är mer

en pappersorganisation än en organisation som personellt och materiellt

har ett verkligt innehåll.

Med hänsynstagande till alla här nämnda förhållanden föreslår utred­

ningen en civilförsvarsorganisation, som är personellt mindre än den hittills

tänkta men ändock förutsättes bli starkare.

Kvalitativt anses den nya organisationen bli starkare därigenom att den

grundas på ett mer begränsat och lämpligare personurval än tidigare och

att den genom att numerären hålles nere kan bättre utbildas, utrustas och

administreras. I detta sammanhang påpekar utredningen, att den tidigare

tänkta organisationen långt ifrån kunnat rekryteras i avsedd omfattning.

I verkligheten är därför den kvantitativa skillnaden mellan den tidigare orga­

nisationen och den av utredningen föreslagna icke så stor som jämförelse­

siffrorna enligt planerna ger vid handen.

För att trygga planmässigheten i uppbyggnadsarbetet finner utredningen

nödvändigt, att civilförsvarsorganisationens omfång för

riket i personellt och materiellt hänseende prövas och fastställes av

statsmakterna. Det bör därefter ankomma på civilförsvarsstyrelsen

att efter länsstyrelsernas hörande bestämma fördelningen av personal och

materiel mellan de olika länen.

En betydelsefull del av civilförsvarsorganisationen utgöres av de organ som

i fred skall handha planläggning och administration av civilförsvarets verk­

samhet. De förslag avseende administrationen, som utredningen

framlägger, grundar sig på undersökningar utförda av statens organisations-

nämnd. Av dem framgår, att den nuvarande organisationen varit otillräck­

lig samt att den måste rationaliseras och effektiviseras.

För att åstadkomma detta bör enligt organisationsnämndens och utred­

ningens uppfattning det hittillsvarande systemet med små lokala förvalt­

ningsenheter frångås och större administrationsenheter än de nuvarande

civilförsvarsområdena bildas. En förutsättning för bättre administrativa

förhållanden är även att civilförsvaret såväl centralt som regionalt till­

föres kvalificerad personal i erforderlig omfattning för arbetsuppgifterna.

Personalen bör beredas bättre anställningsformer än f. n. och ges en mot

arbetsuppgifterna svarande löneställning.

58

veterinärsiyrelsen, sjöfartsstyrelsen, riksarkivet, riksbibliotekarien, riksan­

tikvarieämbetet och statens historiska museum samt nationalmuseum.

Nödvändigheten av att arbetsuppgifterna för civilförsvarsorganisationen

och ansvarsfördelningen klart fixeras framhålles särskilt av statens organi­

sationsnamnet. Såvitt nämnden kunnat finna innebär utredningens förslag

en lämplig avvägning av arbetsuppgifterna och en klar gränsdragning av

ansvarsfördelningen mellan civilförsvaret och andra samhällsorgan. Organi-

sationsnämnden instämmer i utredningens förslag, att det för att trygga plan­

mässigheten i uppbyggnadsarbetet är nödvändigt, att civilförsvarsorganisa­

tionens omfång prövas och fastställes av statsmakterna.

Sistnämnda synpunkt understrykes också av överståthållarämbetet, som

finner den nuvarande civilförsvarsorganisationen i synnerligt behov av över­

syn. Sedan flera år har det för överståthållarämbetet varit uppenbart att inom

Stockholms civilförsvarsområde differensen mellan den enligt organisations­

planen avsedda och den för närvarande med befintliga personal-, materiel-

och förläggningstillgångar mobiliserbara skadeavhjälpande organisationen

är högst avsevärd. Beredskapsvärdet av organisationen har sålunda varit

betydligt lägre än vad organisationsplanen skulle kunna ge anledning att

förmoda. Sedan mobiliseringsplan numera färdigställts i de mest betydelse­

fulla avsnitten, nar ett exakt mått erhållits på nämnda differens mellan plan­

lagd och mobiliserbar organisation. Genomgång av materielläget har visat,

att behovet av en anskaffningsplan för civilförsvarets samlade materielbehov

är trängande. Överståthållarämbetet anser, att utredningens förslag att civil­

försvaret skall få en fast organisation med en av statsmakterna fastställd

ram i såväl personellt som materiellt hänseende utan tvekan bör genom­

föras. En dylik ram är nödvändig för att uppbyggnaden skall kunna ske på

ett rationellt sätt och under en bestämd tidsperiod. Det av utredningen an­

tagna utrymningsläget utgör en godtagbar grund för bedömandet av den

skadeavhjälpande organisationens uppgifter och omfattning. Det vore säker­

ligen verklighetsfrämmande, om civilförsvarets skadeavhjälpande enheter

dimensionerades under antagande av att de icke skulle behöva träda i verk­

samhet förrän slutlig utrymning kunnat genomföras.

Länsstyrelserna biträder i allmänhet utredningens principförslag rörande

den framtida civilförsvarsorganisationens huvuddrag och godtager utgångs­

punkterna för bedömningen av organisationens omfattning samt anser stats­

makternas prövning härav erforderlig. Allmänt anses att förslaget med vissa

justeringar kan läggas till grund för ett principbeslut om den blivande civil­

försvarsorganisationen.

Länsstyrelsen i Stockholms län är dock av den uppfattningen, att utred­

ningens förslag missgynnar landsbygden och mindre orter, där befolkningen

kan bli starkt ökad genom inkvartering i anledning av utrymning, men

där skyddsanordningar av skilda slag i allmänhet torde saknas. Ett bomb­

anfall där skulle därför kunna få förödande verkningar med betydande för­

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

59

luster av människoliv. Organisationen bör fördenskull göras flexibel med

tanke på de strukturförändringar, som kan ske inom samhället i krig på

grund av mera omfattande utrymning, risker för invasion och ockupation

etc. Vad gäller organisationens dimensionering och grunderna härför, anser

länsstyrelsen utredningens strävan att utnyttja tillgängliga resurser för att

skapa en visserligen personellt mindre men ändock i realiteten starkare civil­

försvarsorganisation realistisk.

Liknande uppfattning i sist berörda avseende har länsstyrelserna i Krono­

bergs, Kalmar, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Väs-

ternorrlands, Jämtlands och Södermanlands län. Sistnämnda länsstyrelse

har genom att i länet sedan år 1955 bedrivits försöksverksamhet med en

organisation ungefär motsvarande den av utredningen föreslagna på ett sär­

skilt sätt kunnat jämföra denna med eljest gällande civilförsvarsorganisation.

Betydelsen av att uppbyggnaden av civilförsvarsorganisationen grundas

på en långsiktig planering och ett målmedvetet uppbyggnadsarbete enligt

av statsmakterna fastställda grunder framhålles av länsstyrelsen i Upp­

sala län. Länsstyrelsen kan med hänsyn till budgetära synpunkter godta

den av utredningen föreslagna organisationen men endast som en bered-

skapsorganisation i fred, vilken kan utgöra stommen i en effektiv krigs­

organisation.

Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar som ett allmänt omdöme om

förslaget alt det utmärkes av en realistisk bedömning av förefintliga resur­

ser och en strävan att tillvarataga alla möjligheter till samverkan mellan

olika organ. Förslaget är därför väl ägnat att läggas till grund för uppbyg­

gandet av ett civilförsvar av god kvalitet. Länsstyrelsen anser emellertid

att stadsanalyserna alltför generellt lagts till grund för utredningens för­

slag. Stadsanalyserna utgör visserligen enligt länsstyrelsen en värdefull

utgångspunkt för teoretiska studier angående möjligheterna till skadebe-

kämpning men kan icke ensamma läggas till grund för ett beslut om den

skadeavhjälpande organisationens uppbyggnad. Innan olika alternativ när­

mare prövats vid spel och övningar kan det icke vara möjligt att säkert

bedöma den föreslagna organisationens lämplighet.

Även länsstyrelsen i Norrbottens län finner det tveksamt, om de hittills

utförda analyserna är tillfyllest för att ge civilförsvaret en definitiv per­

sonalram. Länsstyrelsen anser det också vara tvivelaktigt om man som ut­

redningen gjort kan utgå från genomförd beredskapsutrymning, då orga­

nisationens omfattning och uppgifter bedömes. Principiellt borde enligt läns­

styrelsens mening det svåraste läget, nämligen att någon utrymning icke

påbörjats, ha legat till grund för organisationsförslaget.

Sistnämnda tveksamhet delas av länsstyrelsen i Gävleborgs län. Läns­

styrelsen är medveten om att, relativt sett, den nuvarande organisationen

i vissa avsenden är alltför stor och administrativt svårbemästrad. Detta

beror emellertid till stor del på alt medel icke anvisats till en administration,

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

som motsvarar den anbefallda organisationen. Några avgörande svårigheter

att rekrytera personalen har icke funnits inom länet. Enligt länsstyrelsens

mening bör de synpunkter utredningen anlagt vara vägledande vid utform­

ningen av den nya organisationen men de får icke vara avgörande. Läns­

styrelsen är icke överens med utredningen om lämpligheten av att begränsa

organisationen i så stor utsträckning som föreslagits, när det gäller tätorter

med mindre än 5 000 invånare och landsbygd.

I samma riktning uttalar sig länsstyrelsen i Västerbottens län, som fram­

håller att tätorterna i de norrländska glesbygderna i regel är viktiga

produktions- och kommunikationscentra och därför aktuella mål vid hem-

ortsbekämpning.

De tider inom vilka olika bereds k apsgrader skall

vara intagna bör enligt civilförsvarsstyrelsen framgå av beredskaps-

bestämmelserna. Styrelsen erinrar om att i civilförsvarskungörelsen tidigare

ställts vissa krav härpå men att bestämmelsen i fråga borttagits. Detta är

enligt civilförsvarsstyrelsen otillfredsställande. Styrelsen anför vidare härom.

Vid uppbyggande av en organisation måste anges vilka krav som ställs

på den. Beredskapskraven har en grundläggande inverkan på hur organisa­

tionen skall utformas, i vilken utsträckning materiel bör anskaffas, utbild­

ning bedrivas med mera. Det är sålunda olämpligt att bygga upp en civil­

försvarsorganisation utan att ha fastställt kraven på hur snabbt olika bered-

skapsgrader skall kunna intagas. Omvänt är det också så, att i ett kritiskt

skede, inför en främmande makts hot om betvingelse från luften, stats­

makterna måste veta vilka krav de kan ställa på civilförsvaret och i vilken

mån civilförsvaret kan förväntas lösa de uppgifter, som ställs på det i ett

sådant läge.

Civilförsvarets beredskap i vad avser den skadeavhjälpande organisa­

tionen måste svara mot den övriga delen av vårt luftförsvar. En viss del

av detta hålls i ständig beredskap, medan man för övrig del eftersträvar

kortast möjliga mobiliseringstid. Genom lokal rekrytering, ändamålsenlig

förrådshållning och väl planlagda mobiliseringsförberedelser har det visat

sig, att det lokala militära markförsvaret kan hålla en beredskap på 24

timmar. Efter denna tidpunkt är det grupperat och stridsberett för att mot­

stå ett fientligt anfall. Även om det skulle finnas önskemål att hålla eu

högre beredskap på civilförsvarets skadeavhjälpande enheter, torde kanske

en beredskapstid på 24 timmar få anses vara tillfredsställande. Civilför­

svarets skadeavhjälpande organisation bör sålunda kunna verka till full

effekt 24 timmar efter order. Dess beredskap torde då bli jämförlig med den

militära beredskapen. För att uppfylla detta krav måste man satsa för­

hållandevis mera i de större orterna än i de mindre.

Civilförsvarets beredskap för att kunna genomföra en snabbutrymning

måste sättas så hög som möjligt. Hela utrymningsorganisationen bör kunna

verka i full kapacitet senast 4—6 timmar efter order. Viss del av verksam­

heten måste vara igång redan tidigare. Även en beredskapsutrymning måste

kunna påbörjas snabbt, främst ur psykologisk synpunkt och för att hindra

61

panik. Organisationen för detta slag av utrymning torde dock inte behöva

verka till full kapacitet förrän cirka 8 timmar efter order.-------------Krav

på hög beredskap måste också ställas ifråga om skyddsåtgärder mot radio­

aktiv beläggning, giftgas samt biologisk krigföring.

Civilförsvarsstyrelsen, som finner det vara ett allvarligt förbiseende av

civilförsvarsutredningen att inte bedöma vilka krav som måste ställas på

civilförsvarets organisation, utbildning in. m. med hänsyn till erforderlig

beredskap, föreslår att civilförsvarskungörelsens bestämmelser om bered-

skapsgraderna överses. Det bör därvid bl. a. övervägas, om inte en särskild

beredskapsgrad skall finnas, som medger omedelbart igångsättande av

snabbutrymning och beredskapsutrymning.

Liknande synpunkter i fråga om en närmare bestämning av beredskaps-

grader anföres av överbefälhavaren och Sveriges civilförsvarsförbund.

Beträffande utredningens förslag att civilförsvarsorganisationen på grund

av sin allmänna karaktär skall vara en i princip obeväpnad orga­

nisation har delade meningar anförts.

Enligt civilförsvarsstyrelsens mening bör civilförsvaret på grund av sin

allmänt humanitära karaktär vara en i princip civil och icke beväpnad

organisation. Den omständigheten att vårt civilförsvar inrymmer beväpnad

personal med stridsuppgifter inverkar utan tvekan försvårande på möjlig­

heterna att bereda det svenska civilförsvarets personal en skyddad ställ­

ning. I intet annat land än Sverige inrymmer civilförsvaret — såvitt styrel­

sen har sig bekant — beväpnad personal med stridsuppgifter.

Civilförsvarsstyrelsen har från dessa utgångspunkter för sin del icke

något att erinra mot den av utredningen föreslagna ändringen i kungörelsen

om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän, såvitt avser personal inom

det allmänna civilförsvaret. I fråga om hemvärnsmäns medverkan i verk­

skyddet anses däremot folkrättsliga hinder icke möta mot att hemvärns-

männen tjänstgör i civilförsvaret under tid, då de icke tages i ansprak för

militära uppgifter.

Bland de remissinstanser, som uttalat sig mot att låta beväpnade delar

ingå i civilförsvaret eller eljest förse civilförsvar spersonalen med vapen,

märks även länsstyrelsen i Kopparbergs län samt landsorganisationen, cen­

tralförbundet Folk och Försvar och Sveriges civilförsvarsförbund. Sistnämn­

da organisation anför beträffande argumenten för och emot utredningens

ställningstagande, såvitt avser de föreslagna undsättningskårernas beväp­

ning, följande.

Förbundet finner att avsaknaden av beväpning avsevärt kan fördröja

eller förhindra insats av understödskår. Några få man, beväpnade med

automatvapen, kan hejda en kårs förflyttning. Visserligen kan man i eu del

fall räkna med att hemvärn eller annan militär trupp ingriper efter någon

tidsfrist. Fördröjningen jämte eventuella förluster av personal och materiel

kan dock medföra alt styrkan inte med framgång kan sättas in i skadc-

bckämpningcn. Man måste också ha möjligheter all bevaka och iörsvara

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 1959

62

kårernas förläggningar. -— ------- Det måste betraktas som orimligt att det

militära försvaret, samtidigt som det avstår vapenutbildade värnpliktiga,

skulle nödgas avdela särskilda militära styrkor som skyddstrupp för av värn­

pliktiga sammansatta civilförsvarsstyrkor. Frågan har också en psykologisk

aspekt. Medvetandet hos personalen om riskerna för angrepp både i för­

läggningar och under förflyttning måste inverka nedsättande på motstånds-

anda och vilja till insats, därest den icke har ett vapen, i synnerhet som

det här är fråga om vapenutbildad personal.

För alternativet att icke beväpna kårerna talar folkrättens bestämmelser

att personal, som inte tillhör krigsmakten, icke äger rätt att med vapen

ingripa mot fientliga soldater. Förbundet har funnit detta argument så

starkt att förbundet stannat för att understödskårerna ■— därest de uifor-

mas som en civil organisation — icke skall vara beväpnade.

Överbefälhavaren avvisar utredningens förslag att kungörelsen om värn­

pliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän ändras så att den icke avser per­

sonal som erhållit uppskov för tjänstgöring i civilförsvaret. Även om ci­

vilförsvaret skall vara en i princip icke beväpnad organisation, har vi

enligt överbefälhavaren icke råd att avstå från uppskovsvärnpliktigas

tjänster som värnpliktiga hemvärns- eller driftvärnsmän. Värnpliktiga med

uppskov för tjänst i civilförsvaret bör jämföras med sådana, som har upp­

skov för tjänst i industrier e. d. Samma form för deras användning för

strid, dvs. placering i det värnpliktiga hemvärnet, är tillämpbar. Bak­

grunden för ifrågavarande kungörelse var en strävan att ge större omfatt­

ning åt hemortsförsvaret och möjliggöra för den enskilde att medverka

vid försvaret av sin arbetsplats. Man kan ej heller bortse från att folkets

värnkraft måste uttagas till det yttersta — detta icke minst inför möjlig­

heten av att ett yttre angrepp kombineras med inre kuppförsök. I samma

mån som civilförsvarets ledningsorgan m. in. icke själva kan ombesörja

eget skydd mot femtekolonnare, fallskärmshoppare osv. måste särskilda

militära styrkor avdelas härför. Detta överensstämmer inte med vad som

tillämpas vid verk, myndigheter, företag in. fl. vilka ombesörjer eget själv­

skydd. Det hör också beaktas att den militära sjukvårdspersonalen är ut­

rustad med självförsvarsvapen utan att detta anses bryta mot allmänna

konventioner.

Överbefälhavaren anser, att undsättningskårernas brist på beväpning ofta

torde komma att medföra, att de icke kan lösa sina uppgifter. Utvecklingen

går mot att det framtida kriget alltmera får formen av ett ytkrig. Detta

innebär, att undsättningskårerna under sin verksamhet mycket väl kan stöta

samman med fientliga avdelningar, även om de icke är grupperade i sådan

del av landet, som är särskilt utsatt för invasionshot. Tillgången på mili­

tära förband medger normalt icke att sådana avdelas för skydd och bistånd

åt kårerna. Som regel kan militära förband icke heller insättas så snabbt,

att en hejdad undsättningskår når sitt mål inom erforderlig tid. Överbefäl­

havaren påpekar också undsättningskårernas känslighet för flyganfall.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1959

63

Avsaknaden av varje slag av luftvärn gör kolonnerna under förflyttning

till oskyddade mål för det fientliga flyget, vilket kommer att medföra för­

luster. Överbefälhavaren anser det även från psykologisk synpunkt ytterst

olyckligt att icke förse den i undsättningskårerna ingående, till huvuddelen

vapenutbildade och vapenföra personalen med de vapen, som personalen

enligt överbefälhavarens uppfattning behöver för att kunna lösa sin upp­

gift. På grund av det anförda finner överbefälhavaren det nödvändigt att

undsättningskårerna beväpnas.

Civilbefälhavarna anför delvis samma synpunkter som överbefälhavaren

beträffande faran för menliga psykologiska återverkningar av att undsätt­

ningskårerna står obeväpnade i lägen, då försvar erfordras. Den manliga

personalen bör därför enligt civilbefälhavarna beväpnas och bestämmelserna

om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän bör tillämpas på kårernas

värnpliktiga uppskovspersonal. Om folkrättsliga regler anses utgöra be­

stämt hinder mot beväpning av undsättningskårerna, talar enligt civilbefäl­

havarnas mening starka skäl för att kårerna inordnas i krigsmakten, själv­

fallet med bibehållande av de av utredningen föreslagna uppgifterna. Även

i sådant fall anser civilbefälhavarna dock att kårerna skall organiseras och

utrustas samt personalen utbildas genom civilförsvarsmyndigheternas för­

sorg och vid krig stå till dessa myndigheters förfogande. Liknande uttalande

göres av länsstyrelsen i Malmöhus län.

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

Departementschefen

Enligt civilförsvarsutredningens förslag till organisation för civilförsva­

rets förebyggande och skadeavhjälpande verksamhet skall det alltjämt fin­

nas ett allmänt civilförsvar, uppbyggt på grundval av en indelning av riket

i civilförsvarsområden och med lokal anknytning till kommunerna. Denna

lokala organisation skall emellertid ges en betydligt mindre omfattning

än enligt hittillsvarande planer. Utredningen har funnit detta nödvändigt

bl. a. av det skälet, att personalen under beredskap och krig måste hållas

ständigt utryckningsberedd i en tidigare icke förutsedd utsträckning. En

grundtanke i utredningens förslag är därför, att i organisationen skall in­

skrivas endast sådan personal, som för att kunna fullgöra sina uppgifter

måste ha särskild utbildning i fred, samt att organisationen skall dimen­

sioneras blott för att tillgodose de väsentligaste behoven.

Utredningen är på det klara med att en på detta sätt uppbyggd lokal

organisation inte ensam kan bemästra alla uppkommande situationer utan

i sin skadeavhjälpande verksamhet är beroende av att kunna erhålla bi­

stånd. Sådant skall enligt utredningens förslag kunna lämnas dels av det

lokala civilförsvaret i angränsande civilförsvarsområden och dels av regio­

nala undsättningskårer, som upprättas inom det allmänna civilförsvaret.

Denna regionala organisation, som innebär den väsentligaste nyheten i för­

64

slaget, avses skola rekryteras så gott som uteslutande bland män i de

värnpliktiga åldrarna, vilka ges en grundlig utbildning och träning i rädd-

ningsverksamhet.

Vid sidan av det allmänna civilförsvaret skall enligt utredningen fort­

farande finnas en skadeavhjälpande organisation — verkskydd — avsedd för

särskilda anläggningar och byggnader. Även för denna organisation skall

den principen gälla, att endast sådan personal inskrives, som behöver ges

särskild utbildning i fred. Från denna utgångspunkt har utredningen funnit,

att verkskyddens personella omfattning kan begränsas. Vidare anser utred­

ningen, att någon hemskyddsorganisation inte längre erfordras. Utan in­

skrivning i hemskydd skall det dock åligga varje civilförsvarspliktig, som

inte tages i anspråk för särskilda uppgifter, att under beredskap och krig

deltaga i räddningsarbete var helst situationen så kräver.

Till de sålunda återgivna grunddragen i utredningens förslag till orga­

nisation för civilförsvaret kan jag ge min fulla anslutning. Särskilt värde­

fullt i förslaget anser jag vara, att organisationen begränsats så att rekry­

teringen av lämplig personal underlättas och denna kan ges god utbildning

och utrustning, samt att organisationen får en sådan uppbyggnad att dess

resurser kan utnyttjas effektivt.

Den närmare utformningen av civilförsvarsorganisationen avser jag att

behandla i följande avsnitt. I förevarande sammanhang skall jag blott upp­

taga vissa spörsmål av principiell betydelse för organisationen i dess helhet.

Först vill jag då anföra ytterligare några synpunkter beträffande orga­

nisationens omfattning.

Utredningen har föreslagit att den skadeavhjälpande organisationen skall

dimensioneras med utgångspunkt från att, när organisationen kan behöva

träda i verksamhet, beredskapsutrymning av de icke förvärvsarbetande

befolkningsgrupperna skett och planerad omflyttning genomförts av be­

folkningen i särskilt riskfyllda områden. Denna förutsättning för dimen­

sioneringen bär allmänt godtagits av remissinstanserna och för egen del

anser jag den realistisk. Med hänsyn till våra personella och materiella

resurser synes det icke möjligt att anpassa den skadeavhjälpande orga­

nisationen efter det svåraste läget, nämligen att någon utrymning inte hun­

nit påbörjas före anfallet. Å andra sidan skulle det innebära alltför stort

risktagande att utgå från att slutlig utrymning genomförts dessförinnan.

Jag finner sålunda den valda utgångspunkten innefatta en rimlig avväg­

ning mellan tänkbara behov och våra möjligheter att tillgodose dem.

För att säkerställa att uppbyggnaden av civilförsvarsorganisationen sker

planmässigt anser utredningen nödvändigt att organisationens omfång i

personellt och materiellt hänseende fastställes av statsmakterna. Denna

uppfattning, som delas av flertalet remissinstanser, vill jag biträda. Endast

på detta sätt synes det mig möjligt att få erforderlig fasthet i organisa­

tionen. En del remissinstanser har i detta sammanhang framhållit, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1959

65

organisationen inte bör genom statsmakternas beslut bindas så att en an­

passning till utvecklingen försvåras. Med anledning härav vill jag uttala,

att min avsikt blott är, att ramen för organisationen skall läggas fast och

allmänna riktlinjer uppdragas för organisationens uppbyggnad, varefter det

får ankomma på civilförsvarsmyndigheterna att inom den fastställda ra­

men och enligt de närmare föreskrifter som kan erfordras utforma orga­

nisationen på ändamålsenligaste sätt. En sådan ordning är särskilt nödvän­

dig nu, när de föreslagna organisatoriska nyheterna ännu icke blivit tillräck­

ligt prövade.

Under remissbehandlingen har överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen

och Sveriges civilförsvarsförbund anfört, att de tider, inom vilka

civilförsvaret skall kunna intaga olika beredskaps-

grader också bör fastställas. Det är enligt min mening en viktig fråga

som här tagits upp. I sakens natur ligger, att civilförsvarets mobiliserings-

beredskap bör svara mot beredskapen för vårt luftförsvar eller, när det gäl­

ler utrymningsorganisationen, vara ännu högre. Emellertid föreligger f. n.

icke tillräckligt underlag för en bedömning av vilka konsekvenser med

avseende på den nya organisationen som ett fastställande av mobiliserings-

beredskapen skulle få. Med hänsyn härtill torde det tills vidare få ankomma

på civilförsvarsstyrelsen att meddela föreskrifter rörande tider för orga­

nisering av olika slag av enheter. Strävan bör därvid givetvis vara att ernå

en så hög beredskap, som de vid varje tidpunkt förefintliga tillgångarna på

materiel och utbildad personal medger. Därest särskilda åtgärder anses er­

forderliga för att nöjaktiga beredskapstider skall kunna upprätthållas, torde

civilförsvarsstyrelsen ha att inge förslag härom i vanlig ordning.

Slutligen skall jag i detta sammanhang också upptaga frågan om civil­

försvarsorganisationens beväpning.

En del remissinstanser, framför allt överbefälhavaren och civilbefälha­

varna, har kritiserat utredningens ståndpunkt, att civilförsvaret bör vara

en obeväpnad organisation. Därvid har man särskilt framhållit, att civil­

försvarets enheter och i synnerhet undsättningskårerna ofta icke torde

kunna lösa sina uppgifter, om de icke beväpnas, eftersom militära styrkor

icke kan avdelas för att ombesörja skyddet av civilförsvarsenheterna mot

femtekolonnare och luftlandsatta fiender.

För egen del vill jag betona, att civilförsvaret är och alltjämt skall vara

en civil organisation, som så långt möjligt bör ges en rent humanitär in­

riktning. Man bör nämligen från folkrättsliga synpunkter söka undvika att

tilldela civilförsvarets enheter stridsuppgifter. I föregående avsnitt har jag

måst konstatera, att avsteg från denna princip tills vidare får göras, så­

vitt avser civilförsvarspolisen. Framför allt vid fullgörandet av bevaknings-

uppgifter måste nämligen denna kår vara beredd att upptaga strid. Civil-

försvarspolis skall enligt utredningens förslag också ingå i undsättnings-

kår för att bevaka dess depå och vid kårens förflyttning skydda den mot sa-

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 11 i

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 105!)

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1959

botage och mot anfall av enstaka fientliga soldater eller patruller. Enligt min

mening bör undsättningskårens övriga del inte ha någon stridsuppgift. Ut­

över vad jag nu anfört vill jag framhålla, att en beväpning av civilförsva­

ret — vilka vapen som skulle komma i fråga är oklart men överbefälha­

varen har i detta sammanhang t. o. in. nämnt luftvärn — skulle medföra

krav på utbildning och övning av personalen i vapnens bruk och skötsel,

vilket allt skulle inkräkta på den tid som står till förfogande för att göra

personalen skickad att lösa de egentliga civilförsvarsuppgifterna. Jag an­

ser alltså i likhet med utredningen, att civilförsvaret med förut angivna un­

dantag bör vara en obeväpnad organisation utan stridsuppgifter.

Av mitt nyssnämnda ställningstagande följer, att jag även delar utred­

ningens uppfattning att värnpliktiga som erhållit uppskov för tjänstgöring

i civilförsvaret icke under sådan tjänstgöring bör vara skyldiga att jämväl

tjänstgöra i hemvärnet. Dock synes hinder icke böra möta mot att verk­

skyddets personal jämväl tjänstgör som hemvärns- eller driftvärnsmän.

5. Det allmänna civilförsvaret

A. Lokalt civilförsvar

Nuvarande organisation

För den lokala ledningen av civilförsvaret indelas riket i civilförsvars­

områden. Den nuvarande indelningen grundar sig på den principiella upp­

fattningen, att ledningen bör utövas av polischeferna och att civilförsvars-

administrationen lokalt lämpligen anknytes till polischefsdistrikten. Också

med hänsyn till kommunernas medansvar i civilförsvaret har polischefs­

distrikten befunnits vara en i princip lämplig indelningsgrund.

Det lokala allmänna civilförsvaret omfattade enligt planerna den 1 juli

1956 i hela riket 440 696 personer. På de olika verksamhetsgrenarna för­

delade sig det allmänna civilförsvarets personal såsom framgår av följande

uppställning.

Ledningen............................................................... ......... 15 341

Ordnings- och bevakningstjänst .................. ......... 45 429

Observations- och förbindelsetjänst............. ......... 35 716

Brandtjänst .......................................................... ......... 70 618

Teknisk tjänst ...................................................... ......... 34 004

Gasskyddstjänst .................................................

19 237

Sjukvårdstjänst ................................................. ......... 51 545

^{Utrymnings- och socialtjänst...........................}

........ 90 no

Undanförsel- och förstöringstjänst ............. ......... 134

Block tjänst ............................. ............................. ......... 78 562

440 696

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

67

Civil försvar sut redningens förslag

Utredningen

Enligt utredningen talar olika skäl för en övergång till större civil­

försvarsområden än f. n. Framför allt måste numera förutses att

hemortsbekämpning med atomvapen och civilförsvarsåtgärderna däremot

kommer att beröra större sammanhängande områden än vad man tidigare

räknat med. Initiativ och ledning måste avse sådana större områden och

civilförsvarsenheterna förläggas på tillräckligt avstånd från befarade an-

fallscentra. Från dessa synpunkter anses de nuvarande civilförsvarsområ­

dena för små. Även planläggningen och genomförandet av utrymning en­

ligt de nya riktlinjerna synes kräva större territoriella handlingsområden

än vad de nuvarande civilförsvarsområdena erbjuder.

Här berörda förhållanden har medfört, att civilförsvarsområdena i stor

utsträckning sammanförts till kretsar. En lämplig princip anser utredningen

vara att i regel bilda civilförsvarsområden av de hittillsvarande civilför-

svarskretsarna. Det förslag utredningen framlägger innebär att antalet

civilförsvarsområden minskas från nuvarande 352 till 124.

Från administrationssynpunkt föreligger enligt utredningens mening icke

några hinder för att genomföra den föreslagna reformen. Av utredningen

och statens organisationsnämnd föreslagen regional administration av civil­

försvaret går väl att förena med övergången till större civilförsvarsområden.

Den från vissa synpunkter viktiga kontakten mellan civilförsvarschefer

och kommuner tryggas dels genom att civilförsvarsnämnd liksom hit­

tills skall handha kommuns uppgifter gentemot civilförsvaret, dels genom

att distriktschefer utses inom kommunerna för att biträda civilförsvars-

cheferna. Polischeferna skall, envar inom sitt polisdistrikt, bibehållas vid

den omedelbara ledningen av civilförsvarets ordnings- och bevakningstjänst.

Utredningens förslag till indelning i civilförsvarsområden anknyter jäm­

väl till hittillsvarande praxis att civilförsvarsområde icke skall omfatta delar

av skilda län. Endast beträffande Stockholms och Göteborgs civilförsvars­

områden samt i viss mindre omfattning Trollhättans civilförsvarsområde

har utredningen på grund av särskilda förhållanden ansett det påkallat

att göra undantag från denna allmänna regel. I fråga om de båda först­

nämnda civilförsvarsområdena anför utredningen i huvudsak följande.

Stockholms civilförsvarsområde omfattar f. n. Stockholms stad samt av

Stockholms län städerna Solna, Sundbyberg, Lidingö och Nacka ävensom

Saltsjöbadens köping. Vid de analyser, som utredningen låtit företaga be­

träffande Stockholms civilförsvarsområde i avsikt att få underlag för ett

bedömande av de sannolika följderna av luftanfall med moderna vapen

över stockholmsområdet, har skadeverkningarna, om de svåraste vapnen

kommer till användning, visat sig få utbredning långt utanför Stockholms

civilförsvarsområdes nuvarande gränser. En följd härav är att utrymnings-

planläggningen och skyddsrumsbyggandet för stockholmsområdet numera

68

avser såväl Stockholm som det område däromkring, som på ett ensartat

sätt beröres av anfallsverkningarna och skyddsåtgärderna mot dessa. Grän­

serna för detta område går 2 ä 3 mil från stadens centrum, dvs. det område

som vanligen går under benämningen Stor-Stockholm.

Av nu berörda förhållanden framgår klart, att civilförsvarets verksamhet

i fråga om såväl planläggning som verkställighetsåtgärder i största möjliga

utsträckning bör kunna ledas enhetligt inom hela det ifrågavarande området.

I enlighet härmed föreslår utredningen att Stockholms civilförsvarsområde

skall omfatta Stor-Stockholm, dvs. dels Stockholms stad, dels de till de

inre och yttre förortsområdena hörande kommunerna i Stockholms län.

Även beträffande Göteborgs civilförsvarsområde har frågan om en ut­

vidgning av området aktualiserats av liknande skäl som i Stockholm. Med

hänsyn härtill har utredningen funnit, att Göteborgs civilförsvarsområde

hör omfatta nuvarande Göteborgs och Kungälvs civilförsvarskretsar av Göte­

borgs och Bohus län, därvid även Tjörns civilförsvarsområde lämpligen till­

föres Göteborgsområdet, samt nuvarande Ale och Vättle civilförsvarsområ­

den av Älvsborgs län.

I de c i v i 1 f ö r s v a r s k å r er, i vilka det lokala civilförsvarets enheter

enligt utredningens förslag skall organiseras, utnyttjas i första hand det

civila samhällets fredsresurser, främst poliskårer och brandkårer. Vissa

civilförsvarskårer måste dock helt nyskapas, nämligen för räddningstjänst,

sjukvårdstjänst, utrymningstjänst och ledningstjänst, enär motsvarande

anknytning till fredsverksamhet saknas.

Ifråga om antalet kårer säger sig utredningen grunda sitt förslag på

vunna erfarenheter av den nuvarande organisationen, resultatet av gjorda

stadsanalyser samt inhämtade upplysningar om utländska krigserfaren­

heter. Så långt detta ansetts möjligt har kårernas antal begränsats i syfte

att skapa förutsättningar för ett allsidigt utnyttjande av den inskrivna per­

sonalen och därmed för personalbesparingar. Därigenom har utredningen

också kunnat tillgodose ett önskemål av utbildningsutredningen att orga­

nisationen utformas så, att behovet av antalet utbildningsplaner begränsas.

Från dessa utgångspunkter föreslår utredningen, att inom varje civilför-

svarsoinråde skall finnas sex civilförsvarskårer, nämligen bevakningskår,

beredskapsbrandkår, räddningskår, sjukuårdskår, utrymningskår och led-

ningskår.

Kårerna skall enligt utredningen uppbyggas på grundval av civilförsvars-

plikt. För att kårerna, så långt det är möjligt med utnyttjande av civilför-

svarsplikt, skall få kvalificerat högre befäl, särskilt inom ledningskåren,

föreslås en i jämförelse med nu gällande bestämmelser avsevärt ökad ut­

bildnings- och övningstid.

I syfte att ytterligare stärka krigsorganisationen och mobiliseringsbered-

skapen föreslår utredningen, att vissa befattningshavare i civilförsvarets

regionala fredsadministration krigsplaceras i kvalificerade befälsbefatt-

ningar i ledningskåren inom sådana civilförsvarsområden som innehåller

större städer (varmed utredningen i princip avser städer med minst 20 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 1959

69

invånare) och att administrationspersonal i sin yrkesutbildning göres

skickad för dessa uppgifter.

Genom sitt organisationsförslag avser utredningen att skapa likformighet

i kårernas uppbyggnad samtidigt som en smidig anpassning till olika

situationer åstadkommes. Varje kår uppbygges enligt förslaget i princip

på grundval av en fast indelningsenhet, gruppen. Någon generell form för

att sammanföra grupperna till större enheter under gemensam ledning eller

för att uppdela grupp i mindre enheter föreslås ej. Tillfällig indelning i

större eller mindre enheter än grupp förutsättes emellertid kunna bli på­

kallad i olika situationer. Det bör ankomma på den lokala civilförsvars­

ledningen att disponera grupperna på det sätt situationen kräver.

För att underlätta ett tillfälligt sammanförande av grupper under gemen­

sam ledning skall gruppcheferna enligt utbildningsutredningens förslag få

sådan utbildning, att de blir skickade att leda 2—4 grupper i skadeav-

hjälpande verksamhet. Möjligheten att sammanföra grupperna i större

enheter blir beroende av tillgången på befäl inom polis- och brandkårer

och på tekniskt utbildade arbetsledare, som genom sin yrkeskunnighet kan

vara skickade att leda större enheter. Tillgången på sådan personal växlar

i olika orter och kan därför icke utgöra underlag för en för riket enhetlig

indelningsgrund. I detta hänseende måste därför en anpassning ske till

lokala förhållanden.

Den föreslagna organisationen upptar ej biträdande eller ställföreträ­

dande gruppchefer och i regel ej heller ställföreträdare för annat civilför-

svarsbefäl. Det förutsättes att vid tillfälligt förfall för befäl dennes närmaste

man eller i förväg utsedd person tar ledningen. Hänsyn härtill har även

tagits av utbildningsutredningen i dess förslag, enligt vilket befäl skall

göras skickat att tillfälligt utöva närmast högre befäls funktioner. Grupp-

chefsfunklionerna har dock bedömts kunna tillfälligt utföras av manskap

utan särskild gruppchefsutbildning.

I princip hör enligt civilförsvarsutredningen personal inskrivas i fred

främst för sådana befattningar, som anses kräva särskild civilförsvarsut-

bildning. För att möjliggöra en snabb mobilisering måste dock inskrivning i

viss omfattning ske i fred även till befattningar, för vilka eivilförsvarsutbild-

ning icke ansetts erforderlig.

1 fråga om civilförsvarsorganisationens dimensione­

ring har utredningen som allmän princip utgått från att organisationen

skall anpassas efter de mest väsentliga arbetsuppgifterna för att vid bered­

skap eller krig allt efter omständigheterna utbyggas med personal för upp­

gifter av tillfällig eller enkel art, som icke kräver utbildning eller i fred

anskaffad materiel. Åtskilliga av de enkla och tillfälliga uppgifter, för vilka

inskrivning av personal i civilförsvaret hittills skett eller avsetts skola ske,

kan nämligen enligt utredningens bedömande lösas utan inskriven personal.

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

Det lokala civilförsvarets organisation inom civilförsvarsområde (principskiss)

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

Civilförsvars-

chef

Distrikts-

chefer

Beredskaps-

brandkår

Sjukvårdskår

Bevakningskår

Räddningskår

Ledningskår

Utrymningskår

Utrymningsgrupper

Inkvarteringsombud

Brandbefäl till förfogande

Brandgrupper

Fältorgan:

ledningschefer, depåer

Räddningsgrupper

Räddningsmän (för betjäning av tyngre

arbetsredskap)

Centrala ledningsorgan

(ledningscentraler):

ledningssektion, expertsektion, förvalt-

ningssektion

Polisbefäl till förfogande

Ordningsgrupper

Bevakningsgrupper

Förstärkningsstyrka

Förbandsstationer

Sorteringslag

Samaritgrupper

Förbandsplatser

Civilförsvarsambulanser

Bussambulanser

Läkarbilar

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 195!)

Tabell över de lokala civilförsvarskårernas personalbehov

71

Län

Lednings-

kårer

Bevak-

nings-

kårer

Bered-

skaps-

brand-

kårer

Rädd-

nings-

kårer

Sjuk-

vårds-

kårer

Utrym-

nings-

kårer

Summa

A.......................

2 200

5 000

2 600

5 600

4 100

2 200

21 700

B.......................

500

600

800

300

700

300

3 200

C.......................

600

800

800

600

900

400

4 100

D.......................

800

800

1 600

900

1 000

500

5 600

E.......................

1 100

1 500

2 200

1 400

1 800

800

8 800

F.......................

900

900

1 800

1 100

1 200

600

6 500

G.......................

600

500

1 100

400

500

300

3 400

H.......................

800

700

1 500

600

800

500

4 900

I.........................

200

200

300

200

100

200

1 200

K.......................

500

500

1 000

500

700

400

3 600

L.......................

800

800

1 700

700

1 000

600

5 600

M.......................

1 700

2 500

3 500

2 200

3 100

1 300

14 300

N.......................

600

700

1 000

500

600

400

3 800

0.......................

1 500

3 200

2 700

3 900

2 700

1 300

15 300

P.......................

1 200

1 600

2 100

1 300

1 500

800

8 500

R.......................

900

800

1 300

700

900

600

5 200

S.......................

1 000

1 400

1 900

1 100

1 000

700

7 100

T.......................

800

2 000

1 600

1 200

1 300

500

7 400

U.......................

700

1 100

1 700

1 000

1 200

500

6 200

W.......................

1 100

1 400

1 500

700

1 300

700

6 700

X.......................

1 100

1 500

1 700

800

1 500

700

7 300

Y.......................

1 000

2 000

1 600

700

1 400

700

7 400

Z.......................

600

1 500

1 000

300

600

400

4 400

AC.....................

900

1 400

1 300

400

700

700

5 400

BD.....................

1 000

1 600

1 600

600

1 000

700

6 500

Summa för riket

23 100

35 000

39 900

27 700

| 31 600

16 800

| 174 100

Som exempel namnes mottagandet av utrymd befolkning i inkvarterings-

kommunerna samt mindre kvalificerad expeditionstjänst.

Viss begränsning av organisationens omfattning anser utredningen också

möjlig att vinna om man bygger på principen, att organisationens olika

delar skall bistå varandra i den mån så erfordras. Sålunda kan förutsättas,

att icke endast utrymningskårens personal medverkar vid utrymning och

inkvartering utan även personal, särskilt befälspersonal, inom andra kårer.

Vad gäller beräkningen i övrigt av personalbehovet framhåller utred­

ningen, att en dubblering eller tredubbling av gruppernas numerär på grund

av indelning i arbetsskift icke längre bör förekomma. Med tanke på behovet

av reserv- och avlösningspersonal har utredningen dock i vissa fall för

att öka gruppens uthållighet och så långt möjligt bevara dess prestations­

förmåga vid verksamhet av längre varaktighet, beräknat mer personal för

gruppen än vad funktionen eljest ger anledning till. I förhållande till den

tidigare indelningen i arbetsskift är denna metod mindre personalkrävande.

I enlighet med nu angivna allmänna synpunkter och med stöd av vidtagna

undersökningar uppskattar utredningen behovet av civilförsvarspliktig

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

personal i civilförsvarskårerna till sammanlagt högst 175 000 personer. Här­

vid har hänsyn tagits till den inverkan, som de föreslagna regionala undsätt-

ningskårerna kan antagas få på dimensioneringen av den lokala kårorga­

nisationen.

Förslaget förutsätter, att civilförsvarskårer inom orter, som slutligt ut­

rymts, skall kunna förflyttas för verksamhet i andra civilförsvarsområden,

där förstärkning påkallas.

Det lokala civilförsvarets organisation enligt utredningens förslag åskåd-

liggöres av principskiss (sid. 70) och tabell (sid. 71) över det uppskattade

personalbehovet för länen och för riket.

Beträffande de olika kårernas organisation anför utred­

ningen följande.

Beuakningskårerna bildas av personal ur de kommunala ordningspolis­

kårerna (polisbefäl och polismän) samt civilförsvarspliktiga, vilka icke är

anställda inom polisväsendet (civilförsvarspolismän).

Då det gäller ordningsuppgifter anser utredningen det lämpligt att liksom

hittills anknyta personalberäkningarna till den fredsmässiga ordningshåll-

ningspersonalens numerär. Beträffande dimensioneringen av ifrågavarande

personal anför utredningen vidare.

Av lämplighetsskäl kan personal för ordningstjänst icke dimensioneras

så att den kan bemästra alla de ordningshållningsuppgifter, som vid särskilt

svåra tillfällen kan komma att belasta civilförsvaret. Vid toppbelastning

inom ett civilförsvarsområde bör det härav föranledda ökade personal­

behovet tillgodoses genom tillfälliga åtgärder. Dylika ågärder kan avse för­

stärkning från angränsande civilförsvarsområden, anlitande av civilför­

svarspolismän, vilka inskrivits för bevakningsuppgifter men som vid det

aktuella tillfället icke är bundna av vakttjänstgöring (reservpersonal, vakt-

fri personal), hjälp av militära förband (bl. a. hemvärn) eller av regionala

undsättningskårer samt anlitande av statspolispersonal och andra i civil­

försvaret ej inskrivna polismän.

För åtskilliga enkla ordningsuppgifter kan vidare anlitas befäl och man­

skap inom de övriga civilförsvarskårerna. Det må härvid erinras om ati

åtskilliga av de ordningsuppgifter, som åvilar civilförsvaret, är av sådan art,

att uppgifterna lämpligen kan ombesörjas av personal, för vilken polis­

mans skydd och befogenhet samt beväpning skäligen ej behöver påfordras

(exempelvis kontroll av efterlevnaden av mörkläggningsbestämmelser, enk­

lare avspärrningar, vägvisning och annan handledning vid skyddsrum,

gruppstationer och härbärgen in. in.).

Utredningen har ej räknat med att särskild personal skall behöva inskri­

vas för ordningshållning i allmänna skyddsrum. I befolkningsskyddsrum

förutsättes, att ordningshållning ombesörjes av där förlagda civilförsvars­

polismän eller annan civilförsvarspersonal.

Vid dimensioneringen av personal för ordningsuppgifter måste beaktas,

att de landsbygdskommuner, som enligt inkvarteringsplanläggningen har

att mottaga utrymd befolkning, därigenom kommer att få betydande folk­

ökning.

73

Med beaktande av sålunda angivna synpunkter och med stöd av under­

sökningar av rekryteringsunderlaget i länen föreslår utredningen, att sam­

manlagda antalet polismän och civilförsvarspolisnxän för civilförsvarets

ordningsuppgifter beräknas till två gånger det antal polismän i konstapels-

graden, som inom varje polisdistrikt skall finnas för ordningsuppgifter i

fred. Härutöver skall i bevakningskårerna ingå inom polisväsendet anställt

ordningspolisbefäl, som är avsett att tagas i anspråk av civilförsvaret. Vid

beräkningarna bortses från statspolispersonal och ordningspolismän, som

utför stadigvarande utredningsuppdrag avsett att pågå även under bered­

skap och krig.

Markbevakningen skall enligt utredningens förslag även i fortsättningen

vara uppdelad mellan krigsmakten och civilförsvaret. Enligt en av över­

befälhavaren år 1957 fastställd förteckning över skyddsföremål i riket är

personalbehovet i civilförsvaret för ifrågavarande uppgift 21 600 man,

erforderlig mobiliseringsreserv inräknad, dvs. en ökning med 2 900 jäm­

fört med tidigare behov. Utredningen har intet att erinra mot denna beräk­

ning av personalbehovet men framhåller att rekrytering av personal i plan­

mässig omfattning hittills icke kunnat ske. Fullgörandet för civilförsvarets

del av bevakningsuppgifter i den ökade omfattning, som 1957 års skydds-

föremålsförteckning medför, förutsätter därför enligt utredningen, att ytter­

ligare värnpliktig personal ställes till förfogande utöver de 6 000, vilka över­

befälhavaren medgivit få disponeras för ändamålet. Utredningen föreslår,

att civilförsvaret successivt övertager ifrågavarande bevakningsuppgifter

från krigsmakten i den utsträckning och i den takt tillgången på lämplig

personal medger. Intill dess ett sådant övertagande kan ske bör bevak­

ningen av berörda skyddsföremål utföras genom krigsmaktens försorg.

I bevakningskårerna ingår enligt utredningen följande personal:

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

kårinspektörer ............................................... 370

polisbefäl till förfogande ............................. 1 104

polismän (gruppchefer) ............................. 2 365

civilförsvarspolismän:

gruppchefer ............................................... 4 320

manskap ........................................................ 26 740

Summa för riket ca 35 000

Beredskapsbrandkårernas uppgift är att biträda i räddningsarbete och att

begränsa skador genom brand. Såsom hittills skall det sålunda ankomma på

civilförsvaret att ingripa mot brand och skada, som förorsakas av fientlig

verksamhet, samt att under krig och, i den mån Kungl. Maj :t förordnar

därom, vid krigsfara ingripa också mot brand eller skada som förorsakats

på annat sätt.

I civilförsvarsområden, som inrymmer tätort med minst 5 000 invånare,

74

Kungl. Maj:ts proposition nr llb år 1959

skall beredskapsbrandkår enligt utredningens förslag bestå av personal ur

de kommunala yrkes- och borgarbrandkårerna (brandbefäl och brandmän),

förstärkt med dels vapenfria värnpliktiga, som krigsplacerats i civilförsva­

ret (värnpliktiga brandmän), dels inskrivna civilförsvarspliktiga, vilka icke

är yrkesmän (civilförsvarsbrandmän). I övriga civilförsvarsområden ingår

i beredskapsbrandkåren enbart personal ur befintliga kommunala brand­

kårer eller motsvarande frivilliga brandkårer.

Vid personalberäkningarna har utredningen utgått från uppskattat behov-

av motorsprutor med en kapacitet av minst 800 l/min. samt för deras betjä­

nande erforderlig personal.

I beredskapsbrandkårerna ingår enligt utredningen följande personal:

Härtill kommer ca 5 550 vapenfria värnpliktiga, vilka utan att inskrivas

tilldelas civilförsvaret.

Antalet brandgrupper uppgår enligt utredningens förslag till 3 987. Vissa

grupper utrustas särskilt för att svara för vattenförsörjning. I övrigt förses

beredskapsbrandkårerna med specialutrustning (maskinstegar, skumaggre­

gat och rökdykarmateriel m. m.) beroende på fredsbrandförsvarets till­

gångar.

Räddning skår er na skall enligt utredningen organiseras för räddningsupp-

gifter samt för indikering av stridsgaser och radioaktiv strålning.

Vid bestämmandet av räddningsorganisationens storlek måste hänsyn ta­

gas till den tid inom vilken räddningsarbetet anses böra vara i huvudsak

genomfört (räddningstiden). Därvid bör beaktas att en snabb och effektiv-

insats är av utomordentlig betydelse för räddningsarbetet.

I sitt förslag rörande personalens dimensionering har utredningen vidare

utgått från att räddningsverksamheten till stor del kan underlättas genom

de civilförsvarspliktigas självskyddsverksamhet och genom att vissa före­

byggande brandskyddsåtgärder vidtagits av allmänheten, såsom vinds- och

gårdsröjning, anordnande av skydd mot antändning genom värmestrålning

(exempelvis genom vitmålning av fönster) etc. Utredningen har också ut­

gått från att den efter beredskapsutrymning kvarvarande befolkningen

hänvisats till byggnader av god kvalitet samt att de kvarvarande utgöres av

fullt arbetsföra personer.

Antalet räddningsgrupper föreslår utredningen skola bestämmas till två

grupper för varje tusental invånare, räknat på den befolkning som efter

verkställd beredskapsutrymning jämte i förekommande fall omflyttning

kårinspektörer ................

brandbefäl till förfogande

brandmän .........................

civilförsvarsbrandmän

5 359

18 627

15 693

370

Summa för riket ca 39 900

75

och mobilisering beräknas bo kvar i de delar av civilförsvarsområdet, där

enligt Kungl. Maj:ts särskilda beslut skyldighet att inrätta enskilda skydds­

rum föreligger eller befolkningsskyddsrum skall anordnas. I huvudsak inne­

bär detta, att räddningsgrupper organiseras för tätorter med ett invånar­

antal av mer än 5 000.

Räddningsgrupperna måste enligt utredningen i sin verksamhet kunna

understödjas av personal med maskinell utrustning, som är lämplig för

uppröjning i samband med räddningsarbete i katastrofområden. För dessa

röjningsuppgifter skall inskrivas personer, som i fred handhar skötsel och

drift av kommunägda eller andra för civilförsvaret tillgängliga och lämp­

liga tyngre arbetsredskap (exempelvis grävskopor, väghyvlar, kompresso­

rer med tryckluftaggregat, traktorer och lastbilar med kranar och andra last­

ningsanordningar etc.). För här nämnda uppgifter inskriven personal jämte

av civilförsvaret ianspråktagen maskinpark avses kunna vid beredskap och

krig utgångsgrupperas och utnyttjas så, att den — om läget medger detta

vid behov kan disponeras av de kommunala myndigheterna för dem åvi­

lande arbetsuppgifter.

I räddningskårerna ingår enligt förslaget följande personal:

kårinspektörer .............................................

gruppchefer ..................................................

räddningsmän:

i räddningsgrupper ...............................

för betjäning av tyngre arbetsredskap

Summa för riket ca 27 700

Antalet räddningsgrupper uppgår till 3 208.

Sjukvårdskårerna föreslås skola organiseras för sjukvårds- och räddnings-

uppgifter samt kontrollåtgärder för skydd mot radioaktiv strålning. A sjuk-

vårdskår skall även ankomma vissa civilförsvaret åvilande uppgifter med

avseende på skydd mot biologisk krigföring.

Den nuvarande sjukvårdsorganisationen är dimensionerad med hänsyn

till det antal invånare, som i fred finns inom respektive civilförsvarsom­

råde. Utredningen, som anser att det lokala civilförsvarets organisation bör

anpassas till förhållandena sedan beredskapsutrymning genomförts, har

särskilt studerat frågan om denna ändrade utgångspunkt kan medföra

minskning av antalet enheter i förhållande till den nuvarande sjukvårds­

organisationen. Resultatet av dessa studier innebär emellertid att på denna

grund någon reducering av antalet sjukvårdsenheter icke kan komma

ifråga. Den minskning av invånarantalet, som beredskapsutrymning med­

för, uppväges med avseende på behovet av sjukvårdsenheter av att anfall

med moderna vapen orsakar ett betydligt större antal skadade än vad man

tidigare haft anledning räkna med.

Kungl. Maj:ts proposition nr ili år 1959

306

3 208

22 456

1 745

76

Med vissa i det efterföljande nämnda undantag kan enligt utredningen

den nuvarande sjukvårdsorganisationen inom civilförsvaret i allt väsent-

■igt läggas till grund för sjukvårdskårernas organisation. Personellt innebär

emellertid utredningens förslag en icke obetydlig minskning, i huvudsak be­

roende på att utredningsförslaget icke innefattar personal för skiftsindel-

ning.

Utredningen framhåller, att även under förutsättning att omfattande ut­

rymningar vidtages av våra tätorter kommer tillgången på medicinalper-

sonal, sjukvårdsmateriel och transportmedel vid katastrof fall under krig

att starkt begränsa möjligheterna att omhänderta de skadade för indivi­

duell behandling. För att tillgängliga resurser skall komma till största

nytta krävs massbehandlingsmetoder, som bör bygga på redan i fredstid

utfärdade behandlingsföreskrifter. Hela sjukvårdsarbetets förlopp och där­

med även sjukvårdstjänstens uppgifter och organisation blir i hög grad

beroende av denna utgångspunkt.

Den civila sjukvårdsorganisationens utformning under krig med hän­

syn till skadeverkningarna vid anfall med moderna vapen mot tätorter, s. k.

ABC-krigföring (atomvapen, biologiska och kemiska stridsmedel), samt dess

uppgifter in. in. har studerats av medicinalstyrelsen, som härför tillsatt en

särskild katastrofsjukvårdskommitté. Med denna kommitté, vari civilför-

svarsöverläkaren ingår, har utredningen samrått i frågor rörande sjuk­

vårdstjänstens uppgifter och organisation. Katastrofsjukvårdskommittén

har därvid anfört bl. a.

Sjukvården måste ges sådan inriktning att största möjliga antal av de

skadade får en chans att överleva. Härvid måste beaktas att tidsödande

åtgärder för att bota de få minskar möjligheterna att bota de många. Detta

innebär bl. a., att sådana skadade som icke kan räddas utan tids- och ar-

betskrävande medicinsk behandling måste lämnas åsido och att lätt ska­

dade i största möjliga utsträckning måste behandlas av annan personal

än medicinalpersonal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

Tätorternas sjukvårdsorganisation måste främst vara uppbyggd för att

kunna möta en katastrofsituation. Den måste emellertid kunna anpassas

efter situationer som medger mera fredsmässiga behandlingsmetoder.

Sortering av de skadade efter skadornas svårighetsgrad och efter behovet

av snar behandling är av största betydelse vid katastrofsituationer. Sorte­

ringen är en fortlöpande procedur, som börjar på uppsamlingsplatsen och

avslutas i sjukhuset. Den första sorteringen på uppsamlingsplatsen torde

med hänsyn till där rådande förhållanden bli av summarisk natur och en­

dast syfta till att avlasta transport- och vårdapparaten från lätt skadade

personer och från skadade personer, vilka bedöms som hopplösa fall.

Enligt utländskt mönster kan de vid katastroffall skadade uppdelas i föl­

jande fyra huvudkategorier.

A. Lätt skadade, som icke oundgängligen behöver sjukhusmässig vård.

Dessa, som enligt fredsmässiga bedömningsgrunder till stor del skulle ha

intagits på sjukhus, bör vårdas i hemmen eller behandlas på polikliniker,

77

sedan de eventuellt erhållit viss första hjälpbehandling. Skadade tillhö­

rande denna kategori bör avskiljas på ett tidigt stadium.

B. Svårt skadade, som för att överleva måste erhålla sjukhusvård så snart

som möjligt. Sådana skadade bör ges prioritet i transport- oeh behand-

lingshänseende.

C. Skadade, som under de första dygnen endast behöver behandlas med

liten medicinsk insats för att livet skall kunna uppehållas, huvudsakligen

genom att tillföras värme, vätskenäring oeh punktmedicin (avvaktande

vård).

D. Dödligt skadade, som endast med komplicerade och tidsödande be­

handlingsmetoder kan räddas till livet. Dessa skadade bör transporteras och

behandlas först i sista hand.

Enligt utländska beräkningsgrunder, som bör godtagas, kan de skadades

fördelning på de olika huvudkategorierna beräknas till: kat. A 40 %, kat. B

20 %, kat. C 20 % och kat. D 20 %.

Till följd av bristen på läkare och sköterskor måste det första omhän­

dertagandet på skadeplatsen bygga på enskilda initiativ och medverkan av

sjukvårdsutbildade lekmän (samariter). Den kvalificerade medicinalperso-

nalen måste tas i anspråk på platser, där medicinsk behandling kan med­

delas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 i år 1959

Med hänyn till kravet på hög beredskap måste erforderlig medicinal-

personal mer än hittills fast knytas till civilförsvarsorganisationen. Till­

gången på medicinalpersonal medger emellertid icke, att sådan personal

hålles i beredskap enbart för sådant ändamål. Förbandsstationerna bör

därför utgångsgrupperas i direkt anslutning till lämpligt belägna annex

till beredskapssjukhus. Även efter ett anfall bör intimt samarbete etableras

mellan beredskapssjukhusen och förbandsstationerna, bl. a. på så sätt att

vissa förbandsstationer upprättas såsom mottagande avdelning i omedel­

bar anslutning till intakt beredskapssjukhus i skadeområdets närhet.

Vid utredningens samråd med katastrofsjukvårdskommittén har här­

utöver framkommit vissa synpunkter beträffande beredskapssj ukhusen av

intresse för civilförsvarets sjukvårdsorganisation. Med hänsyn till de be­

gränsade möjligheterna att utöka beredskapssjukhusen har en ny vård­

form ansetts böra skapas inom den allmänt civila hälso- och sjukvården

för avvaktande vård och för eftervård av skadade, som utskrivits från sjuk­

hus. Provisoriska annex, preliminärt benämnda sjukhärbärgen, har för

detta ändamål ansetts böra upprättas i anslutning till beredskapssjukhusen.

Civilförsvarets sjukvårdsverksamhet skall enligt utredningen bedrivas på

följande sätt.

På skadeplatserna skall sjukvårdskåren biträda räddningsenheterna i de­

ras livräddande verksamhet. På uppsamlingsstråken oeh sorteringsplat-

serna lämnas första hjälp (exempelvis blodstillning och förbandsläggning)

åt skadade, som är i omedelbart behov därav, i första hand tillhörande de

förut nämnda kategorierna B och C. Smärtstillande medel bör dessutom

kunna ges skadade i män av behov. Sortering av de skadade sker under led­

ning av läkare med iakttagande i tillämpliga delar av de riktlinjer, som

78

angivits av katastrofsjukvårdskommittén. Förberedande åtgärder vidtages

för skadades transport till förbandsstationer eller direkt till beredskaps-

sjukhus eller annan sjuk vårdsanstalt. Transporterna från sorteringsplat-

serna (uppsamlingsstråken) sker genom civilförsvarets försorg. Däremot

bör transport av skadade från ett beredskapssjukhus till ett annat ankomma

på det allmänt civila medicinalväsendet, som dock härför får utnyttja

de för civilförsvarsändamål uttagna och utrustade ambulanserna.

Vid förbandsstationer lämnas skadade, vilka ej kan föras direkt till sjuk­

hus från sorteringsplatserna, en fortsatt behandling utöver den första hjäl­

pen på sorteringsplatserna. Det medicinska arbetet på förbandsstationen

—■ bl. a. enklare operativa ingrepp och kompletterande sortering av ska­

dade — skall ledas av läkare från beredskapssjukhus. I detta arbete skall

civilförsvarets samariter biträda med mottagning av de skadade, viss liv­

räddande vård (främst chockbehandling och konstgjord andning), för-

bandsläggning samt fixation av frakturer, dvs. i stort sett i enlighet med

vad som nu gäller.

Med beaktande av här refererade synpunkter föreslår utredningen, att

följande enheter skall ingå i sjukvårdskårerna, nämligen 195 förbandssta­

tioner (samma antal som enligt nuvarande planläggning), 390 sorterings­

lag (nytillkomna för sortering av skadade vid uppsamlingsplatser och

uppsamlingsstråk), 303 samaritgrupper (antalet beräknat enligt normen

en grupp per 5 000 invånare efter beredskapsutrymning), 501 förbands­

platser (samma antal som i nuvarande organisation), 1 454 civilförsvars-

ambulanser, 1 106 bussambulanser samt 1 200 läkarbilar. Samaritgrupperna

ersätter samaritställena i hittillsvarande organisation och skall kunna vara

rörliga för att etableras på platser där behov uppkommer.

Den inskrivna personalen i sjukvårdskårerna utgöres enligt förslaget av:

Kungl. Maj.ts proposition nr

774

år 1959

kårinspektörer .......................................................................... 358

sysslomän (vid förbandsstationer) .................................. 195

gruppchefer ............................................................................... 3 061

samariter .................................................................................... 21 031

bårbärare (vid förbandsstationer och bussambulanser) 6 764

Summa för riket ca 31 600

Enligt utredningens förslag skall medicinalpersonal icke såsom tidigare

inskrivas i civilförsvaret. Förekommande tjänstgöring i civilförsvaret avses

uteslutande ske enligt av medicinalmyndigheten utfärdad krigsplacerings-

order och på grundval av tjänsteplikt för medicinalpersonal.

Vtrymningskårerna föreslås skola organiseras för uppgifter i samband

med utrymning och inkvartering samt för sanering och avgasning. Till kå­

rerna rekryteras i första hand civilförsvarspliktiga, som i kommunal eller

annan samhällsverksamhet förvärvat praktisk erfarenhet och insikter i be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

79

folknings-, bostads- och socialvårdsfrågor eller dylikt eller som har egen­

skaper och intressen, som gör dem lämpliga för arbetsuppgifter av här

avsett slag.

Vid verkställighet av utrymnings- och inkvarteringsåtgärder förutsättes

samtliga kårer i det allmänna civilförsvaret medverka i den utsträckning,

som prövas erforderlig. Ej minst gäller detta den i ledningsorganisationen

ingående ledningspersonalen samt bevakningskårernas personal. Hinder

häremot anses ej möta, då skadeavhjälpande verksamhet och utrymnings-

verksamhet antages icke behöva pågå samtidigt.

Enligt utredningen skall uttagning och inskrivning i fred av personal

till utrymningskårerna i princip ske endast för uppgifter, som under bered­

skap och krig kan beräknas bli av stadigvarande natur eller är av den art

att inskrivning eljest kan vara påkallad av beredskapsskäl. För tillfälliga

uppgifter anser utredningen böra vid sidan av personal i organisationen

anlitas även icke inskrivna civilförsvarspliktiga personer samt frivilliga

organisationer.

Utrymningsgrupper föreslås skola organiseras inom civilförsvarsområde

där utrymning planlägges. Gruppernas antal beräknas till en grupp per två­

tusen invånare, de värnpliktiga frånräknade. Utrymningsgruppernas huvud­

sakliga uppgift skall vara att biträda vid utrymning och vid omhänderta­

gandet av personer, som blivit hemlösa på grund av krigshandlingar. De

skall även biträda civilförsvarsledningen vid utspisning av hemlös och

evakuerad befolkning. Utredningen har funnit lämpligt att ålägga utrym-

ningsgrupperna även sanerings- och avgasningsuppgifter.

Inkvarteringsombud skall enligt utredningen uttagas inom varje kommun

där inkvartering av evakuerade planlägges. Ett inkvarteringsombud inskri-

ves för varje tusental evakuerade, som avses vid slutlig utrymning skola

inkvarteras inom kommunen. Vid uppskattningen av erforderligt antal in­

kvarteringsombud har utredningen utgått från en beläggningssiffra, gene­

rellt motsvarande en tredubbling av fredsbefolkningen. Utredningen fin­

ner ej erforderligt att för de evakuerades mottagning och första omhänder­

tagande i inkvarteringskommunerna inskrives särskild personal utöver

inkvarteringsombuden.

Den inskrivna personalen i utrymningskårerna utgöres enligt för­

slaget av:

Utredningen har funnit, att Svenska röda korsets hjälpstationer kan ut­

nyttjas i samband med utrymning som sker med landsvägstransporter. Den

kårinspektörer

gruppchefer .........

utrymningsbiträden

inkvarteringsombud

375

1 466

5 864

8 817

Summa för riket ca 16 800

80

ökade folkmängden i mindre orter och i landsbygdsområden efter utrym­

ning kommer att ställa ökade krav på sjukvårdstjänst. Med hänsyn till

hjälpstationernas betydelse för civilförsvarets verksamhet under krig före­

slår utredningen, att ett antal hjälpstationer organiseras med ekonomiskt

stöd från civilförsvaret.

Ledningskårerna skall enligt utredningen organiseras inom civilförsvars­

område för att vid beredskap och krig stå till civilförsvarschefens förfo­

gande för ledningen av civilförsvarets förebyggande och skadeavhjälpande

verksamhet samt för att i samband med ledningsverksamheten handha

observations-, sambands- och underhållsuppgifter.

Beträffande observations- och sambandstjänsten har utredningen funnit

att den hittills avsedda kontinuerliga bevakningen från särskilt anordnade

tornobservationsplatser icke längre är ändamålsenlig och ej heller möjlig

att uppehålla med hänsyn till de moderna vapnens skadeverkningar. I stäl­

let bör utnyttjas efter visst system utplacerade mätinstrument, som vid

atomvapenanfall utvisar detonationscentrum, detonationshöjd, bombstyrka

och radioaktivitet, jämte i förväg rekognoscerade eller tillfälliga utsikts­

punkter, från vilka observationer kan ske. Avläsning av instrumenten och

observationer i övrigt utföres av tillgänglig civilförsvarspersonal som för­

lagts i närheten av mätinstrument och utsiktspunkter. För verksamheten

viktiga observationer skall givetvis förmedlas även av personal, som utför

rekognoscering efter anfall.

Ledningskårerna skall enligt utredningen användas för taktisk och tek­

nisk ledning samt för förvaltning. Utredningen anför härom vidare i huvud­

sak följande.

Som taktisk ledning kan betecknas beslut om var och för vilka huvud­

uppgifter skadeavhjälpande enheter skall insättas i skadeområde, hur arbe­

tet enheterna emellan bör samordnas, hur arbetet hör inriktas med hänsyn

till angelägenhetsgrad, givna militära direktiv etc. Taktisk ledning kan

även ifrågakomma i samband med utrymningar. Den taktiska ledningen

inom ett civilförsvarsområde utövas dels centralt i huvudcentralen, dels

decentraliserat i distriktscentraler och av fältmässiga ledningsorgan.

Med teknisk ledning förstås sådan ledningsverksamhet, som berör frågor

om utnyttjandet av befintliga resurser tekniskt och fackmässigt för att före­

liggande uppgifter skall kunna lösas på lämpligt sätt.

Till förvaltning hänföres underhållsverksamheten, varmed förstås an­

skaffning, reparation och vård av materiel, förrådshållning, utspisning av

civilförsvarspersonal och vid utrymningar och katastrofskador även av civil­

befolkning, förläggning av civilförsvarspersonal, förekommande administra-

tionsuppgifter, hänförliga till underhållsverksamheten, samt tillförsel till

skadeområden av ersättningsmateriel, drivmedel o. dyl. Ledningen av för­

valtningen inom civilförsvarsområde under civilförsvarsberedskap uppde­

las på centrala och fältmässiga organ.

De fältmässiga organen för förvaltningen inom civilförsvarsområde un­

der civilförsvarsberedskap utgöres av depåer. Antalet depåer blir beroende

av civilförsvarskårernas storlek samt personalens utspridning på förlägg­

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 1959

81

ningar vid beredskap. För att få ett underlag för bedömande av behovet av

depåer har utredningen utgått från den f. n. planlagda förläggningen av

eivilförsvarspersonal i s. k. basstationer, gruppstationer och uppehållsplat-

ser inom länen. Den av utredningen föreslagna depåorganisationen är av­

sedd att betjäna civilförsvar spersonalen och underhålla denna i dess för­

läggning och verksamhet. Depåerna organiseras i enlighet härmed för för­

läggning, underhåll och förplägnad av de till varje depå anknutna civil­

försvar senheterna. Särskild personalorganisation för depåtjänst upprättas

i regel icke vid förläggning av mindre personalstyrka än femtio man. Mindre

enheter förutsättes nämligen själva kunna handha erforderliga underhålls-

uppgifter utan att härför inskrives särskild personal. I erforderlig omfatt­

ning bör närliggande depåer kunna anlitas för materielför sörj ning in. m.

Enligt utredningens beräkningar skall i civilförsvarets ledningskårer sam­

manlagt för riket inskrivas 23 100 personer, varav 124 civilförsvarschefer

och 913 distriktschefer.

Utredningen anser starka skäl tala för att polischeferna alltjämt regel­

mässigt förordnas till civilförsvarschefer i områden, där heltidsanställd

civilförsvarschef ej finns. Liksom hittills bör emellertid länsstyrelserna ha

frihet att förordna annan än polischef till civilförsvarschef. Förordnande

bör meddelas för viss tid i taget, förslagsvis sex år.

Civilförsvarsområdena föreslås indelade i civilförsvarsdistrikt på så sätt

att varje i civilförsvarsområde ingående kommun bildar ett civilförsvars­

distrikt. Denna indelningsgrund synes utredningen lämplig bl. a. med hänsyn

till civilförsvarsnämndernas verksamhet och kommunernas medverkan i

civilförsvaret. I varje civilförsvarsdistrikt utom där civilförsvarschefen har

sin uppehållsplats skall enligt utredningen förordnas en distriktschef, var­

till bör utses person med god kännedom om den kommunala förvaltningen,

företrädesvis kommunal förtroendeman eller tjänsteman. Distriktschef en är

civilförsvarschef ens ombud inom kommunen. Han fullgör i förekommande

fall de uppgifter som i nuvarande organisation ankommer på inkvarterings-

ledare samt utövar vid beredskap och krig de funktioner som civilförsvars­

chefen kan finna lämpligt att överlämna åt honom. Distriktschef, som icke

tillika är polischef, bör dock ej ges befogenhet att utöva ledning av bevak­

ningskårens verksamhet i distriktet. Inom varje polischefsdistrikt skall näm­

ligen polischefen närmast under civilförsvarschefen utöva den omedelbara

ledningen av denna verksamhet.

I fråga om civ ilförsvar sstyr k or nas gruppering och

förläggning framhåller utredningen, att enheterna i princip bör för­

läggas så att de kan beräknas undgå primärskador på grund av fientliga

anfall, som riktas mot tätorterna. Avståndet från tätorten till förläggnings-

platsen (skyddsavståndet) blir beroende av de beräknade skadeverkningar­

na av vapen, som bedömes som sannolika mot orten ifråga. Hänsyn måste

därvid även tagas till den radioaktiva närverkan, som uppkommer vid låg-

detonation av atomvapen. Skyddsavståndet blir särskilt i lråga om de större

städerna ofta stort.

(i — Iiihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 114

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 ur 1959

82

Alltjämt måste emellertid enligt utredningen vissa smärre civilförsvars-

enheter, i huvudsak de räddningsgrupper som avses för snabba hjälpinsat­

ser, förläggas inom eller i närheten av dem tilldelade räddningsområden.

En förläggning av civilförsvarspersonalen enligt vad sålunda föreslagits

medför enligt utredningen att det inte längre är möjligt att räkna med

att personalen i regel skall kunna fullgöra eget yrkesarbete vid sidan av

sin civilförsvar stjänst. Undantag göres dock för orter med mindre än 5 000

invånare och för landsbygden, där skäl anses i regel saknas att hålla per­

sonalen samlad i förläggning under anfallslösa perioder.

Remissyttrandena

Den av utredningen redovisade principiella utformningen av den lokala

civilförsvarsorganisationen tillstyrkes i allmänhet av remissinstanserna. En

allmän tendens i yttrandena är dock, att den föreslagna personalramen

anses knappt hållen, särskilt i fråga om bevakningskårerna, och att befäls-

organisationen måste förstärkas.

I fråga om indelningen i civilförsvarsområden anslu­

ter sig civilförsvarsstyrelsen till utredningens synpunkt att civilförsvars­

åtgärderna i åtskilliga avseenden kan beräknas framdeles komma att be­

röra större sammanhängande områden än tidigare, vilket medför behov av

större territoriella handlingsområden. Styrelsen biträder därför i princip

utredningens indelningsförslag. Emellertid anser styrelsen att den nu gäl­

lande indelningen i civilförsvarsområden lämpligen bör ligga till grund för

distriktsindelningen. Nuvarande civilförsvarsområden har utformats och

försetts med anordningar av skilda slag för att ledningen på lämpligt sätt

skall kunna utövas inom dessa. Personal har även registrerats och utbildats

härför. Utredningens förslag att en representant för civilförsvarschefen

skall utses inom varje kommun finner styrelsen riktigt. Han bör enligt

styrelsen i överensstämmelse med hittills använda benämningar i civilför­

svaret kallas civilförsvarsfogde.

Genom vissa av civilförsvarsstyrelsen föreslagna ändringar i utredning­

ens indelningsförslag skulle antalet civilförsvarsområden kunna begränsas

till 122. För riket i dess helhet skulle antalet huvudcentraler uppgå till 122,

distriktscentraler till 172 och civilförsvarsfogdarnas ledningsplatser till 752.

Även överbefälhavaren finner det lämpligt att man, såsom utredningen

förordat, övergår till större civilförsvarsområden.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län anser beträf­

fande omfattningen av Stockholms civilförsvarsområde,

att utredningens förslag icke bör läggas till grund för indelningen och anför

härom.

En ändrad civilförsvarsområdesindelning, som innebure en ökning av det

nuvarande Stockholms civilförsvarsområde, skulle — utan att innebära

några säkra fördelar — medföra åtskilliga nackdelar och i vissa, långt ifrån

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

83

osannolika, skadelägen kunna visa sig helt olämplig. Det synes överhuvud­

taget ej vara anledning att skapa alltför stora civilförsvarsområden. Redan

med Stockholms civilförsvarsområdes nuvarande utsträckning torde det

vara svårt att åstadkomma en enhetlig taktisk ledning för hela området.

Civilförsvarschefen i Stockholms civilförsvarsområde har i denna fråga

anmält en från överståthållarämbetet och länsstyrelsen avvikande mening

och anser en utvidgning av området att omfatta ungefärligen de kommu­

ner, som avses med begreppet Stor-Stoekholm, vara nödvändig för ett

effektivt civilförsvar i Stockholmstrakten.

Civilförsvarsstijrelsen å sin sida finner det från taktiska ledningssyn-

punkter ändamålsenligt, att Stor-Stockholm uppdelas i ett civilförsvars­

område norr och ett civilförsvarsområde söder, avgränsade sinsemellan av

Saltsjön—Mälaren och sammanförda till en krets. De sålunda föreslagna

områdena skulle omfatta Stockholms stad och län i dess helhet med undan­

tag av ett tredje område, benämnt Norrtälje civilförsvarsområde.

Statens organisationsnämnd ansluter sig till civilförsvarsutredningens

uppfattning samt håller före att den av överståthållarämbetet och läns­

styrelsen föreslagna indelningen blir mer personal- och materielkrävande

än den av utredningen föreslagna.

Beträffande personalramen för det lokala civilförsvaret fram­

håller civilförsvarsstyretsen, att den egentliga skillnaden mellan utred­

ningens förslag och de nuvarande planerna för organisationen är förhål­

landevis liten. Med hänsyn härtill finner sig styrelsen i huvudsak kunna

godta den föreslagna organisationen. Vissa modifikationer i utredningens

förslag anser civilförsvarsstyrelsen emellertid påkallade.

Ehuru styrelsen i flera avseenden, exempelvis i fråga om ordonnanser,

biträder utredningens förslag om att inskrivning i civilförsvaret icke skall

ske under fred anser styrelsen dock att följande personalkategorier bör

inskrivas, nämligen befälspersonal å sådana fartyg, som uttagits och ut­

rustats för brandsläckning, civilförsvarspolismän för upprätthållande av ord­

ning i allmänna skyddsrum och befolkningsskyddsrum, personal vid för-

bandsstation för skriv- och registreringsarbete, medicinalpersonal samt

observationspersonal.

Civilförsvarsstyrelsen finner det vidare från beredskapssynpunkt ange­

läget, att en mobiliseringsreserv inskrives. Detta framstår som ofrånkom­

ligt om, såsom utredningen föreslagit, den tidigare beräkningen av perso­

nal för tjänstgöring i skift bortfaller. Reserven bör enligt styrelsen vara

ca 10 %.

1 huvudsak de här redovisade modifikationerna och behovet av en viss

smidighet i organisationen hör enligt civilförsvarsstyrelsen leda till all

personalramen, därest utredningens förslag angående de uppgifter som skall

åvila civilförsvaret lägges till grund för beräkningarna, bestämmes till

högst 235 000 personer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

84

Länsstyrelserna i Malmöhus, Västmanlands och Gävleborgs län uttalar

sig i samma riktning som civilförsvarsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller vidare, att utredningens

förslag rörande den lokala civilförsvarsorganisationen endast bör betraktas

som ett alternativ bland flera tänkbara. Det är därför enligt länsstyrelsens

mening av vikt, att statsmakternas blivande ställningstagande till civil­

försvarsorganisationens omfattning icke kommer att innefatta bindande

beslut rörande dess närmare utformning. Länsstyrelsen anför till utveckling

av denna sin uppfattning följande.

Antalet i organisationen ingående enheter har så gott som genomgående

satts i relation till ortens befolkningstal. Någon gradering av orterna efter

anfallsrisk har icke skett. En sådan är dock enligt länsstyrelsens mening

ofrånkomlig. Därvid synes lämpligt att anknyta till den gradering som skett

till ledning för utrymningsplanläggningen och indela tätorterna i tre kate­

gorier: utrymningsorter av första och andra graden samt icke-utrymnings-

orter. Behovet av en differentiering framträder särskilt starkt med hänsyn

till att utredningen vid sin beräkning av organisationens storlek utgått från

antagandet att beredskapsutrymning hunnit verkställas vid den tid, då de

skadeavhjälpande enheterna behöva träda i funktion. Man har med andra

ord antagit, att utrymningsorternas folkmängd reducerats till omkring

40 % av den normala. Den begränsning av organisationens storlek, som

en avvägning mellan behov och resurser nödvändiggör, sker sålunda för

landets samtliga utrymningsorter likformigt i proportion till en antagen

folkmängdsminskning. För de orter, som icke skola utrymningsplaneras,

sker däremot ingen motsvarande begränsning. En tillämpning av utred­

ningens beräkningsmetod ger i vissa fall ett mycket otillfredsställande

resultat. Sålunda skulle exempelvis en stad med 25 000 invånare och så

hög anfallsrisk att snabbutrymning ansetts böra planläggas icke få större

skadeavhjälpande organisation än en stad med 10 000 invånare, för vilken

ingen utrymningsplanläggning ansetts erforderlig. Trots de föreslagna und-

sättningskårerna och de möjligheter till hjälp från annan ort, som i övrigt

kunna stå till buds, anser länsstyrelsen en förstärkning av den lokala organi­

sationen i mera riskfyllda orter ofrånkomlig även om den av utredningen

beräknade totala personalramen därigenom kommer att överskridas.

Beträffande utformningen av den lokala civilförsvars­

organisationen anföres i övrigt bl. a. följande.

Civilförsvarsstyrelsen finner att lednings- och befälspersonalen blivit allt­

för svagt dimensionerad, särskilt i de tätorter, där civilförsvarschefen icke

bar sin uppehållsplats. Den taktiska ledningen av de skadeavhjälpande

enheterna och genomförandet av utrymningsåtgärder kräver enligt styrel­

sen en förstärkning av ledningspersonalen. Vidare är det styrelsens bestämda

uppfattning att åtminstone för vissa av de föreslagna kårerna fordras mera

ordnade befälsförhållanden än vad utredningen tänkt sig. Avdelningar an­

ses sålunda böra sammanföras till högre enhet, av styrelsen kallad pluton.

Till denna måste knytas särskild befälspersonal samt erforderliga staber.

Anmärkningen berör främst brand- och räddningskårerna, men även i fråga

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

85

om bevakningskårernas ordningsdel anses en sammanföring av enheter

till pluton under särskilt befäl böra ske.

Överbefälhavaren, överståthållarämbetet och halva antalet länsstyrel­

ser gör liknande uttalanden. Överbefälhavaren anser sålunda, att den

föreslagna skadeavhjälpande organisationen icke fått den stadga som

erfordras i uppbyggnaden. Organisationen anges medge stor smidighet,

när det gäller att med utnyttjande av ledningskårernas befäl åstadkomma

eu efter läget lämpad indelning, men svårigheterna att snabbt göra denna

indelning synes vara betydande och möjligheterna att samordna verksam­

heten för flera olika grupper begränsade. Inom orter där ett större antal

grupper skall organiseras måste dessa enligt överbefälhavarens mening

organisatoriskt sammanföras i större enheter och erforderligt befäl i

»plutonchefsinstansen» tillkomma.

I fråga om de olika kårernas uppgifter och sammansättning göres vissa

invändningar mot utredningens förslag.

Civilförsvarsstyrelsen erinrar om att utredningen genom sammanslag­

ning av arbetsuppgifter kunnat minska antalet tjänstegrenar eller kårer.

Sålunda har bland annat de uppgifter rörande skyddet mot gas och

radioaktivitet, som f. n. åvilar gasskyddstjänsten, överförts till rädd­

nings- och utrymningskårerna. Det synes styrelsen riktigt, att på sätt ut­

redningen föreslagit, göra de framskjutna räddningsgrupperna skickade

att fullgöra sådan indikeringsverksamhet, som krävs för deras framträng­

ande till skyddsrum och rasplatser. Men i övrigt anser styrelsen utred­

ningens förslag komma att för räddningskårerna innebära splittring i arbets­

uppgifterna och ett utökat utbildningsbehov, vars lämplighet kan ifråga­

sättas av organisatoriska skäl. Utredningen har vidare enligt styrelsens me­

ning bortsett från de ökade arbetsuppgifter på radiakskyddets område, som

anses följa av den senaste utvecklingen. Det är sålunda att räkna med att

indikering och sanering behöver fullgöras i avsevärt större utsträckning än

utredningen synes ha tänkt sig. Tendensen pekar enligt civilförsvarsstyrel­

sen klart på behovet av särskilda enheter för att lösa de arbetsuppgifter,

som hör samman med gas- och radiakskyddet. Styrelsen har övervägt huru­

vida en särskild kår skulle behöva inrättas för detta ändamål, men tills

vidare stannat vid att man kan organisera de erforderliga enheterna inom

utrymningskåren.

Överbefälhavaren kan inte biträda förslaget att den lokala indikeringen

skall utföras av räddningsgrupperna. Det synes honom lämpligt att sär­

skild personal (indikcringsgrupper) avses för denna uppgift. Att i någon

större utsträckning räkna med användning av befintliga militära resurser

i målets närhet torde inte vara tillrådligt. Radioaktiv beläggning torde näm­

ligen vid militära förband oftast kräva skyddsåtgärder, såsom omgruppe­

ringar, vilka måste baseras på grundlig indikering inom områden som är

betydelsefulla från förbandens egen synpunkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11

4

år 1959

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 ^ år 1!)59

Länsstyrelserna i Östergötlands, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bo­

hus, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens

län uttalar sig för att en särskild gas- och radiakslcyddskår organiseras.

Utredningens förslag till dimensionering av ordningspersonalen innebär

enligt civilförsvarsstyrelsen betydande risker för att uppgifterna blir orga­

nisationen övermäktiga, bl. a. på grund av de stora befolkningsförflytt-

ningar som en utrymning medför. Styrelsen föreslår en uppräkning av in-

skrivningsbehovet för bevaknings k årer na med i runt tal 12 000

man till 47 000 man.

Länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristian­

stads, Malmöhus, Älvsborgs, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands

och Norrbottens län är också av den uppfattningen att bevakningskåren bör

utökas.

I fråga om brandverksamheten bör enligt civilförsvarsstyrel­

sen en avdelning, dvs. en av två grupper sammansatt enhet, utgöra den

minsta taktiska enheten. För att leda den taktiska insatsen vid eldsläck­

ning föreslår styrelsen därför särskilt inskrivna och utbildade avdelnings­

chefer. Snabbgrupper anser styrelsen böra ingå i brandkårerna och till unge­

fär en tredjedel stationeras i anslutning till framskjutet grupperade rädd­

ningsenheter. De av styrelsen föreslagna ändringarna angående civilförsva­

rets brandkårer innebär totalt en ökning med cirka 13 000 personer.

Civilförsvarsstyrelsen föreslår även vissa ändringar med avseende på

räddningskårerna. Förslaget att överföra snabbgrupperna till

brandkårerna medför att räddningsgrupperna befrias från brandsläcknings-

uppgifterna och att deras brandutrustning, bl. a. bärbara motorsprutor, ut­

går ur räddningskårernas organisation. Vidare bör såsom framgått av det

föregående gas- och radiakindikering av icke enbart tillfällig natur enligt

styrelsen överföras från räddningsgrupperna till särskilda enheter. I fråga

om tyngre maskiner och redskap behöver dessa enligt styrelsen mer eller

mindre permanent utnyttjas av kommunen och endast tillfälligtvis av civil­

försvaret i samband med anfall. Styrelsen föreslår, att dessa resurser icke

fråntages kommunerna på sätt utredningen föreslagit, utan att de under

krig och beredskap liksom i fred sorterar under kommunerna och deras

tekniska organ. I det fall civilförsvaret i samband med anfall har behov av

att använda dessa tunga maskiner i anslutning till räddningsverksamheten

bör de av kommunen ställas till civilförsvarschefens förfogande. Maskin­

parken med maskinskötare måste i gatuförvaltningens regi utnyttjas och

utgångsgrupperas på ett av civilförsvarschefen godtaget sätt, så att den

utan omgång kan disponeras av denne. Styrelsen anser att civilförsvars­

chefen för att erforderlig beredskap i detta hänseende skall kunna upprätt­

hållas bör ges rätt att lämna den kommunala förvaltningen direktiv an­

gående utgångsgrupperingen. För att säkerställa de uppgifter, varom här är

fråga, måste kommunen vidare ges möjligheter att erhålla uppskov för

87

maskinskötare i värnpliktsåldern. Ävenså måste kommunen tillhöriga

maskiner och redskap undantagas från uttagning för andra myndigheters

räkning. Räddningskårernas personal beräknas av civilförsvarsstyrelsen

till 30 100, dvs. 2 400 personer mer än vad utredningen föreslagit.

I fråga om sju k vårdskårerna är styrelsen i stort ense med ut­

redningen om utformningen av organisationen. Såsom framgått av det före­

gående har dock styrelsen avvikande mening beträffande inskrivning av

medieinalpersonal samt registreringspersonal vid förbandsstationerna. En­

ligt styrelsens förslag ökas sjukvårdskårerna med 7 800 personer. Av dessa

är hälften sådana som enligt utredningen skall finnas i organisationen men

icke inskrivas (medieinalpersonal och skrivbiträden vid förbandsstationer).

Återstoden av ökningen hänför sig till övervägande del till avlösningsperso-

nal (samariter) vid förbandsstationer. Det totala personalbehovet i sjuk­

vårdskårerna blir enligt styrelsen 42 900 personer.

Vad gäller utrymningskårerna framhåller civilförsvarsstyrel­

sen, att det vid den revidering av utrymningsplanläggningen, som sedan

början av år 1957 pågår inom civilförsvaret, framstått såsom alltmera klart,

att de väsentliga funktionerna vid verkställigheten utgöres av ledning, för­

bindelsetjänst samt ordningshållning och trafikreglering. Detta innebär att,

om den av utredningen föreslagna organisationen skall insättas för utrym-

ningsuppgifter, det främst blir ledningskåren, bevakningskåren och delar

av beredskapsbrand- och räddningskårerna som kommer att tagas i anspråk,

medan utrymningskåren kommer att få uppgifter av närmast komplette­

rande art vid omhändertagande av sådana utrymmande som av skilda an­

ledningar är i behov av bistånd. Enligt styrelsens uppfattning är därför

benämningen »utrymningskår» mindre lämplig. Med hänsyn till kårens upp­

gifter i samband med utrymning och inkvartering samt skadehjälp efter

anfall synes »socialtjänstkår» vara en mera adekvat benämning. Därest

emellertid kårens tilltänkta uppgifter i avseende på gas- och radiakskydd

väsentligt skall vidgas i förhållande till utredningens förslag — vilket styrel­

sen förordat — kan det enligt styrelsen övervägas att ge kåren ett namn

med anknytning till dessa uppgifter.

Föreliggande underlag beträffande utrymningsplanläggningen är enligt

styrelsen ännu icke så fullständigt, att styrelsen med bestämdhet kan av­

göra om den av utredningen föreslagna civilförsvarsorganisationen på snabb-

utrymningsorterna är tillräcklig eller icke.

I fråga om det första omhändertagandet i inkvarteringsområdena finner

styrelsen den av utiedningen föreslagna organisationen i dessa områden

mindre ändamålsenlig och föreslår vissa ändringar, bland annat utökning

av antalet inkvarteringsombud samt bibehållande av socialtjänstpersonal.

Överbefälhavaren bedömer det med hänsyn till risken att fientliga anfall

insättes under pågående utrymning nödvändigt, att det i varje fall i de

Kungl. Maj.ts proposition nr lli är 1959

88

största snabbutrymningsorterna finns särskilda ledningsorgan med huvud­

uppgift att leda utrymningarna.

Vad beträffar ledningskåre r na har civilförsvarsstyrelsen i huvud­

sak icke något att erinra mot utredningens förslag till organisation och

dimensionering, vilket förslag ungefärligen överensstämmer med vad som

provisoriskt tillämpats under de senaste åren. Styrelsen är dock inte beredd

att avstå från observatörer och observationsplatser inom större orter. Sty­

relsen anför härom i huvudsak följande.

Det lokala civilförsvaret är under den närmaste tiden efter anfall helt

beroende av observationer från mätstationer och utsiktsplatser. För ett

snabbt och ändamålsenligt insättande av civilförsvarets skadeavhjälpande

enheter är det av största betydelse att personal vid dessa stationer och

utsiktsplatser omedelbart efter anfall lämnar sin skyddade uppehållsplats

och verkställer erforderliga mätningar och observationer samt per radio

meddelar civilförsvarsledningen resultatet. Av de framlagda analysredo­

görelserna framgår med full tydlighet att denna första preliminära rapport

är av utomordentlig betydelse för räddningsresultatet. Enligt utredningens

mening skall här ifrågavarande avläsning av instrument och observationer

i övrigt utföras av tillgänglig civilförsvarspersonal som förlagts, i förekom­

mande fall i skyddsrum, i närheten av mätinstrument och utsiktspunkter.

Om utredningen som styrelsen förmodar med tillgänglig civilförsvars­

personal menar i det allmänna civilförsvaret för andra uppgifter inskriven

personal, kan enligt styrelsens uppfattning densamma ej utnyttjas för

ifrågavarande ändamål. Ifrågavarande avläsning av instrument, verkstäl­

lande av observationer och rapportering bör ske kontinuerligt under hela

räddningsperioden för att civilförsvarsledningen successivt skall kunna för­

bättra och med hänsyn till brändernas utbredning och radioaktivitetens för­

ändringar komplettera den första preliminära skadebilder.. Observations-

personal bör därför vara inskriven i ledningskåren. Personalstyrkan be­

räknas till 4 000.

Befattningen som ställföreträdande civilförsvarschef anser civilförsvars­

styrelsen böra vara en fast befattning även i fred. I och med att den tidigare

byråorganisationen med stadigvarande befattningshavare slopas, är det näm­

ligen ett beredskapskrav, att det alltid finnes tillgång till någon som auto­

matiskt med civilförsvarschefs befogenhet kan taga ledning av verksam­

heten. Ledningskårernas personalstyrka uppgår enhgt civilförsvarsstyrel-

sens förslag till 25 800.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att man i fråga om lednings­

kårens arbetssätt och därav följande organisation har att räkna med så

många okända faktorer, att det vore oklokt att på nuvarande stadium låsa

fast sig vid en bestämd uppfattning. I stället bör civilförsvarsstyrelsen be­

myndigas att bedriva en på bred bas upplagd försöksverksamhet, där olika

alternativ kan bedömas, allteftersom de praktiskt prövats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114- år 1959

89

B. Regionalt civilförsvar

Utländska förhållanden

Numera finns i ett flertal länder särskilda hjälporganisationer, avsedda

att vid katastrofskador förstärka det lokala civilförsvaret. Så är fallet i bl. a.

Belgien, Danmark, England, Holland, Norge och Schweiz. Hjälporganisatio­

nerna har utformats med hänsyn till varje lands speciella förhållanden men

har vissa principiella likheter. Sålunda är organisationen i samtliga fall

en rent statlig angelägenhet. Den står under central eller regional civil eller

militär myndighets ledning men träder vid verksamhet under lokal myndig­

hets befäl. Organisationen, som även skall kunna arbeta självständigt obe­

roende av andra ledningsorgan, avses kunna prestera ett effektivai e arbete

än vad det lokala civilförsvaret i regel kan åstadkomma. För att få perso­

nal i bästa möjliga fysiska kondition rekryteras de regionala hjälporgani­

sationerna i regel med värnpliktiga. Endast Norge rekryterar sin regionala

organisation med civilförsvarspliktiga på samma sätt som beträffande det

lokala civilförsvaret.

Civilförsvarsutredningens förslag

Utredningen

Utredningen framhåller att, oaktat det lokala civilförsvaret får en annan

och i flera hänseenden effektivare organisation än tidigare om utredningens

förslag antages, denna organisation likväl icke kan ges kapacitet för att

bemästra alla situationer. Särskilt vid katastroffall uppstår med all sanno­

likhet behov av hjälp från styrkor, vilka genom sin speciella rekrytering, ut­

bildning, övning och utrustning har större effektivitet än vad de lokala en­

heterna av praktiska och ekonomiska skäl kan få.

Med hänsyn härtill har utredningen ansett vägande skäl föreligga för att

regionala reserver av skadeavhjälpande enheter tillskapas, av utredningen

benämnda undsättning skårer. För att dessa regionala enheter skall få avsedd

effektivitet krävs att de i huvudsak rekryteras med ungt folk i god kondi­

tion. Utredningen finner det därför nödvändigt att även personal i de värn­

pliktiga åldrarna tillföres nämnda enheter.

Enligt utredningens uppfattning finns det skäl, som talar för att undsätt-

ningskårerna bör ingå i krigsmakten. Ett av skälen är att dessa kårer, sasom

nyss nämnts, i huvudsak hör rekryteras med värnpliktiga. Vidare anser utred­

ningen att viss del av den för värnpliktsutbildning eljest avsedda tiden skall

utnyttjas för civilförsvarsutbildning och övning. Krigsmakten förfogar över

erforderliga förläggningsutrymmen, förrådsutrymmen, vissa utbildnings­

möjligheter m. in. Ytterligare skulle ett av krigsmakten uttalat önskemål om

undsättningskårernas beväpning naturligt tillgodoses, om kårerna göres till

en militär organisation. Då undsättningskårerna icke avses att uppbyggas

med utnyttjande av kommunala resurser finns ej heller från denna synpunkt

några organisatoriska hinder.

Kungl. Maj.ts proposition nr ll'r år 1959

90

Emellertid har chefen för försvarsstaben vid samråd mellan honom och

utredningen anfört, att betydande nackdelar är förenade med att låta und-

sättningskårerna ingå i krigsmakten, och han har till belysning härav fram­

hållit följande. Det är vid all verksamhet väsentligt med klara och entydiga

ansvarsförhållanden och befälslinjer. Civilförsvaret ledes av inrikesdeparte­

mentet, civilförsvar sstyrelsen och regionala civila myndigheter. Därest und-

sättningskårerna inginge i krigsmakten, skulle ansvaret för civilförsvaret

icke odelat ligga på civilförsvarsmyndigheterna. Ansvarsförhållandena skulle

sålunda bli oklara, både beträffande förberedelser i fred och verksamheten i

krig. Inom samtliga militära försvarsgrenar finns vidare f. n. ett mycket stort

antal utbildningslinjer med krav på långt driven specialisering och på god

tillgång till utbildningsmateriel av olika slag. Försök pågår med nya vapen

och med ny materiel, vilkas införande i krigsorganisationen så småningom

kommer att medföra ytterligare krav på nya utbildningslinjer. Det skulle

därför utgöra en stor belastning för krigsmakten, om den genom att tillföras

undsättningskårerna skulle behöva införa ytterligare nya utbildningslinjer,

av vilka dessutom flera skulle vara av helt annan karaktär än de nuvarande.

Med hänsyn till de av chefen för försvarsstaben anförda synpunkterna

föreslår civilförsvarsutredningen, att kårerna skall vara en civil organisa­

tion.

Undsättningskårerna bör enligt utredningen i första hand avses för verk­

samhet inom särskilda undsättningsområden och där förläggas i depå så

att insättandet i räddningsverksamhet kan ske med tillräcklig skyndsamhet

i den viktigaste tätorten inom undsättningsområdet men samtidigt så cen­

tralt som möjligt i förhållande till andra betydelsefulla tätorter eller in­

dustridistrikt inom samma område. Det genomsnittliga avståndet från depå

till förutsedda skadeområden bör sålunda i genomsnitt ej uppgå till mer än

3—5 mil. I intet fall bör avståndet överstiga 10 mil.

Enligt utredningens mening bör undsättningskårernas verksamhet främst

avse eldsläcknings- och räddningsuppgifter. För att insatsen skall få väsent­

lig betydelse till stöd åt det lokala civilförsvaret anses en förstärkning i ka­

tastroffall med 30—40 % av befintliga lokala resurser för brand- och rädd­

ningsverksamhet erforderlig. Från dessa utgångspunkter föreslår utred­

ningen, att 22 undsättningskårer organiseras i riket med en sammanlagd

personalstyrka av 10 000 man.

Enligt förslaget skall kårerna fördelas på sätt som framgår av följande

tabell (sid. 91).

Beträffande organisationen av undsättningskår anför utredningen att

varje kår skall kunna utföra sitt arbete antingen självständigt eller samord­

nat med det lokala civilförsvaret. I sistnämnda fall skall kåren ledas av det

lokala civilförsvarets befäl. Undsättningskårernas organisation bör av detta

och även andra skäl utformas i nära överensstämmelse med det lokala

civilförsvarets organisation.

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 är 1959

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1959

91

Grupp av städer (undsättningsområden)

Antal undsätt-

ningskårer

1. Stockholm, Uppsala, Södertälje, Nynäshamn........................................

5

2. Göteborg, Borås, Alingsås, Kungälv, Uddevalla, Trollhättan, Varberg

3

3. Malmö, Hälsingborg, Kristianstad, Ystad, Trelleborg, Eslöv, Lund,

Landskrona, Ängelholm, Hässleholm, Halmstad....................................

3

4. Karlskrona, Karlshamn, Växjö, Kalmar..................................................

1

5. Jönköping-Huskvarna, Nässjö, Värnamo, Ulricehamn...........................

1

6. Trollhättan, Vänersborg, Skövde, Tidaholm, Falköping.........................

1

7. Norrköping, Linköping, Motala, Mjölby, Tranås, Finspång...................

2

8. Eskilstuna, Arboga, Södertälje, Nyköping, Katrineholm.......................

1

9. Örebro, Karlskoga, Hallsberg, Kristinehamn, Karlstad........................

1

10. Västerås, Köping, Fagersta, Avesta-Krylbo, Uppsala, Enköping.........

1

11. Gävle, Avesta-Krylbo, Ludvika, Borlänge, Falun..................................

1

12. Ljungaverk, Ånge, Sundsvall, Sollefteå, Härnösand, Östersund...........

1

13. Boden, Luleå, Piteå, Skellefteå.................................................................

1

Summa

22

I en undsättningskår föreslås skola ingå, förutom kårchef och biträdande

kårchef, tre undsättningsavdelningar samt depåorganisation. Varje avdel­

ning skall utgöras av åtta undsättningsgrupper och fem specialgrupper, de

sistnämnda utrustade för vattenförsörjning och försedda med tyngre rädd­

ningsutrustning. Härtill kommer lednings- och sambandspersonal samt

ambulans- och bevakningspersonal. För att ombesörja erforderliga bevak-

ningsuppgifter i undsättningskårernas depåer och för att vid kårs förflytt­

ning lämna skydd mot sabotageförsök eller anfall av fientliga mindre en­

heter (exempelvis luftlandsatta enstaka fientliga soldater eller patruller)

bör civilförsvarspolismän tilldelas undsättningskårerna. En avdelning an­

ses böra omfatta tillsammans 111 man. Depåorganisationen för en kår

anges kräva 51 man.

Undsättningskårernas personalbehov framgår närmare av en av utred­

ningen uppgjord tabell (se sid. 93).

Utredningen framhåller, att då undsättningskårernas verksamhet kan

förutsättas komma att utövas under särskilt svåra förhållanden undsätt­

ningskår bör förfoga över kvalificerad lednings- och befälspersonal, väl ut­

bildad och fysiskt fullgod brand- och räddningspersonal samt fullgod ut­

rustning, vari ingår fordon som medger förflyttning även på vägar av mindre

god kvalitet.

Behovet av värnpliktig personal i undsättningskårerna beräknar utred­

ningen till 9 500 man. övrig personal kan enligt förslaget utgöras av civil-

försvarspliktiga, som ej är i värnpliktsåldern.

Undsättningskårernas karaktär av civil organisation medför enligt utred­

ningen att personalen, frånsett de i kårerna ingående civilförsvarspolismän-

nen, skall vara obeväpnad. Av samma skäl som anförts beträffande det lokala

civilförsvaret bör undsättningskårernas personal enligt utredningen ej heller

få tagas i anspråk för tjänst i hemvärnet.

Enligt förslaget skall undsättningskår organiseras och administreras av

92

länsstyrelsen i det län, där kåren skall vara utgångsgrupperad. Utredningen

finner ej anledning föreslå att särskilda förläggningsutrymmen (kaserner

eller dylikt) anordnas i fred för undsättningskårerna såsom skett i Dan­

mark och Norge. Förläggning av kårerna vid civilförsvarsberedskap anser

utredningen i stället böra planläggas enligt samma principer som tilläm­

pas inom det lokala civilförsvaret, exempelvis i skolor, samlingslokaler eller

dylikt. Den fredsmässiga förrådshållningen bör då samordnas med det

lokala civilförsvaret.

I det regionala civilförsvaret ingår enligt utredningens förslag, förutom

undsättningskårer, även gasskijddslaboratorier.

Gasskyddslaboratorier organiseras f. n. genom civilförsvarsstyrelsens för­

sorg inom vissa län. Laboratorierna, som är fjorton till antalet, sorterar un­

der vederbörande länsstyrelse. De har till uppgift att inom fastställda verk­

samhetsområden (ett eller flera län) vara ett konsulterande organ för tek­

niska frågor avseende gasskydd samt för stridsgaskemi. Personalen uppgår

till inalles 700 personer. Organisationen bör enligt utredningen bibehållas,

dock med den ändringen att gasskyddslaboratorium bör organiseras av den

länsstyrelse, inom vars län det är beläget. Personalen anser utredningen böra

inskrivas så som sker med civilförsvarspersonal i övrigt.

Till det regionala civilförsvaret räknar utredningen slutligen också utnytt­

jandet av flygplan och helikoptrar, som ställes till civilförsvarets förfogande.

De skulle enligt utredningen främst vara av värde i samband med spanings-

uPP§ifter — för att civilförsvarsledningen vid mera utbredda skadeområden

skall få en tillräckligt snabb och tillförlitlig bild av skadeläget — trafikdiri­

gering in. m. vid utrymning, indikering av radioaktivitet, transport av perso­

ner och materiel samt rapportering särskilt vid katastroffall. För uppgifterna

anses såväl helikoptrar som konventionella flygplan kunna anlitas.

För att tillgodose ifrågavarande behov synes det utredningen nödvändigt,

att visst antal helikoptrar redan i fred reserveras för civilförsvaret. I första

hand anses därvid tillgången till helikopterflyg böra säkras för regional

användning med anknytning till Stockholm, Göteborg och Malmö. Beträf­

fande användningen av flygplan, varvid sportflygplan närmast kommer

i fråga, har utredningen i avvaktan på ytterligare klarlägganden av till­

gången på sådana plan ej ansett sig kunna framlägga något förslag om hur

en fastare anknytning av dylikt flyg till civilförsvaret skall ske.

Remissyttrandena

Utredningens förslag om att upprätta regionala undsättningskårer biträdes

allmänt av remissinstanserna. Olika synpunkter har dock framförts an­

gående kårernas omfattning och organisation.

I princip tillstyrkes sålunda förslaget av statskontoret, överbefälha­

varen, civilförsvarsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

statens organisationsnämnd, statens brandskola, civilbefälhavarna och läns-

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

93

Undsättningskårernas personalbehov

Personalbehov

Befattning

undsättnings-

avdelning

depå

sammanlagt

för 1 und-

sättningskår

(3 undsätt-

ningsavdeln.

jämte depå)

sammanlagt

för 22 und-

sättnings-

kårer

1

30

1

22

1

3

66

1

3

66

1

1

22

3

3

66

1

1

22

1

1

22

Gruppchefer:

8

24

528

5

15

330

1

3

66

2

•6

132

1

3

66

6

6

132

71

213

4 686

4

12

264

8

24

528

9

27

594

24

24

528

6

6

132

6

6

132

Förrådsarbetare...............................

3

3

66

Mobiliseringsreserv

111

51

386

8 500

1 500

Summa

10 000

styrelserna samt Sveriges civilförsvarsförbund, svenska brandskyddsför­

eningen och svenska brandkårernas riksförbund. Statskontoret framhåller

dock, att slutlig ställning till förslaget icke lär kunna tagas förrän frågan

om lämplig utbildningsanstalt för kårernas personal blivit utredd.

Beträffande undsättningskårernas uppgifter anför civil-

försvarsstyrelsen, att det vill synas som om utredningen avsåg att undsätt­

ningskårernas huvuduppgift borde vara att förstärka det lokala civilförsva­

rets brandtjänst samt att därutöver medverka i räddningstjänst. Styrelsen

erinrar om att den skadeavhjälpande verksamheten i första hand skall taga

sikte på att rädda människoliv, ej minst för att ge ökad kraft åt totalförsva­

ret. Undsättningskårernas huvuduppgift bör därför vara att rädda män­

niskoliv. Huruvida kårerna skall uppbyggas i första hand för eldsläcknings-

insats eller för räddningsinsats finner styrelsen svårbedömt. Det synes

styrelsen emellertid ej nödvändigt alt man redan nu tar ställning härtill. Med

all sannolikhet krävs det lång lid innan utbildnings- och utrustningsproble-

94

men blir så aktuella att ett val måste göras. Uppbyggandet av kårerna kan

således påbörjas och bestämmandet av deras inriktning ske senare. Härvid

torde med de först organiserade enheterna vissa försök och prov kunna

göras och på så sätt ett bättre underlag erhållas för det slutliga avgörandet

rörande deras utrustning och utbildning.

Med anledning av att utredningen särskilt framhållit undsättningskårer-

nas uppgifter i de större orterna påpekar civilförsvarsstyrelsen, att det efter

en omfattande beredskapsutrymning och framförallt efter en slutlig utrym­

ning kan uppstå stora skador bland den utrymda befolkningen vid anfall

med atomvapen mot inkvarteringsområdena. Emedan civilförsvarets skade-

avhjälpande organisation i inkvarteringsområdena icke torde kunna dimen­

sioneras för att möta atomkatastrofer kommer undsättningskårerna enligt

styrelsen att lå mycket stor betydelse som fjärrhjälp till sådana områden.

I fråga om undsättning skårernas antal, gruppering

och organisation har civilförsvarsstyrelsen och civilbefälhavarna i

vissa hänseenden annan uppfattning än utredningen.

Civilförsvarsstyrelsen tänker sig visserligen samma totala personalram för

undsättningskårerna som utredningen men anser att varje kår bör göras

större. Detta leder till att antalet kårer måste begränsas. Under hänsynsta­

gande till att undsättningskårerna i utgångsläget främst erfordras för de

större orterna samt under beaktande av att de bör kunna snabbt omgruppe­

ras i anslutning till utrymning föreslår styrelsen 16 undsättningskårer, grup­

perade enligt följande uppställning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

1.

Stockholmsgruppen .......................

Utredningens

förslag

...................... 5

Styrelsens

förslag

6

2.

Göteborgsgruppen

...................... 3

3

3.

Skånegruppen .................................... ...................... 3

3

4.

Blekingegruppen

...................... 1

__

5.

Smålandsgruppen ........................... ...................... 1

__

6.

Västgötagruppen

1

—

7.

östgötagruppen ............................... ...................... 2

1

8.

Sörmlandsgruppen

11

l1

9.

Närkegruppen

1}

10. Västmanlandsgruppen

...................... 1

1

11.

Gävle-Dalagruppen

...................... 1

1

12.

Västernorrlandsgruppen

1

—

13. Norrbottensgruppen .......................

1

—

22

16

1 Gruppering i utgångsläget för understöd av främst Örebro och Västerås.

Personalstyrkan i varje kår föreslår styrelsen skola uppgå till 565 man.

I varje undsättningskår (styrelsen använder uttrycket undsättningsbataljon)

skulle ingå tre undsättningskompanier, vart och ett bestående av tre plu­

toner. Styrelsens förslag innebär vidare, att ett färre antal grupper (4 grup-

Skiss över civilförsvarsstyrelsens förslag till undsättningsbataljons organisation

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

95

Summa personal: ca 565 man

ca 150 man

ca 150 man

ca 30 man

ca 30 man

Brandpluton

ca 35 man

Kompanistab

ordonnanser

sambandspersonal

rekognosceringspersonal

sorteringslag

ca 25 man

Undsättning spluton

3 räddngrp

1 tung räddngrp

ca 30 man

Undsättningsk ompani

ca 150 man

ca 50 man

Bataljonsstab

ordonnanser

sambandspersonal

rekognosceringspersonal

vattentrsptpluton

polispersonal

ca 65 man

per) sammanföres under enhetligi befäl jämfört med vad civilförsvars-

utredningen tänkt sig (17 grupper). För ledning av undsättningsbataljon

bör enligt förslaget dessutom finnas en mindre bataljonsstab (65 man),

omfattande ordonnanser, sambandspersonal och rekognoseringspersonal

samt vattentransportpluton och polispersonal. Även för ledning av undsätt-

ningskompani anses erfordras en mindre stab (25 man), bestående av ordon­

nanser, sambandspersonal och rekognosceringspersonal. Till sistnämnda stab

bör därjämte enligt styrelsen knytas ett sorteringslag med samma uppgif­

96

ter som tillkommer sorteringslagen i det lokala civilförsvaret. Sorterings­

laget skulle även svara för »fredsmässig» sjukvård inom kompaniet, varför

den av utredningen föreslagna ambulansen förutsattes kunna utgå ur organi­

sationen. För brandunderstödet åt räddningsarbetet inom skadeområde an­

ser styrelsen erfordras en brandpluton för varje undsättningskompani.

Civilförsvarsstyrelsens förslag till organisation av undsättningskår (und-

sättningsbataljon) framgår av skiss (sid. 95).

Civilbefälhavarna, som tillstyrker att undsättningskårer organiseras i hu­

vudsak enligt utredningens förslag, understryker, att det föreslagna antalet

kårer endast tillgodoser ett minimibehov. Vidare framhåller civilbefälha­

varna, att man får räkna med att kårerna under krig i många fall måste om­

grupperas till andra län än i utgångsläget. Med hänsyn härtill kan civilbe­

fälhavarna icke dela utredningens uppfattning att vederbörande länsstyrelse

i första hand skall äga förfoga över undsättningskår. Det bör i stället primärt

vara en civilbefälhavaruppgift att bestämma var kåren skall insättas, vilket

dock ej utesluter att beslutanderätten i vissa fall delegeras till länsstyrelse

eller t. o. m. till civilförsvarschef eller chef för undsättningskår för att öka

möjligheterna till snabba insatser. I samma riktning uttalar sig länsstyrel­

serna i Stockholms, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och

Bohus, Kopparbergs och Jämtlands län.

Utredningens förslag avseende gasskyddslaboratorierna har icke föranlett

några remisserinringar.

I fråga om möjligheterna att i civilförsvarets verksamhet utnyttja heli­

koptrar och flygplan framhåller överbefälhavaren, att den totala tillgången

på helikoptrar inom landet — försvarets planerade anskaffning inräknad —

ej torde bli så stor inom de närmaste fem åren, att totalförsvarets samlade

helikopterbehov tillnärmelsevis kan tillgodoses. Av denna anledning synes

det knappast vara rationellt att dela upp de relativt blygsamma resurserna

på ett flertal händer. Krigsmaktens och civilförsvarets intresseområden synes

sammanfalla i bl. a. Stockholms- och Göteborgsområdena. Därutöver kom­

mer krigsmakten att utgångsbasera helikoptrar även i anslutning till vissa

andra tätorter. Inom dessa områden är krigsmakten beredd att med sina

helikoptrar åtaga sig jämväl vissa civilförsvarsuppgifter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

C. Personalrekrytering

Gällande bestämmelser

Civilförsvarets personella behov tillgodoses f. n. i huvudsak genom en spe­

ciell form av tjänsteplikt, benämnd civilförsvarsplikt. Den innebär i stort

sett att varje i riket boende svensk medborgare mellan 16 och 65 år är skyl­

dig att fullgöra sådan tjänstgöring i civilförsvaret, som hans kroppskrafter

och hälsotillstånd medger. Civilförsvarsplikten kan i princip åberopas blott

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 i år 1959

97

för rena eivilförsvarsuppgifter och för tjänstgöring i civilförsvaret. Vissa

undantag härifrån finns emellertid, i det att civilförsvarspliktiga vid behov

kan tagas i anspråk även inom krigsmakten, dock endast för sådan tjänst­

göring som icke är förenad med egentliga stridsuppgifter, samt att personal

inom civilförsvarets ordnings- och bevakningstjänst är skyldig att, då riket

är i krig, i anslutning till de uppgifter som åligger denna tjänstegren utöva

jämväl sådan verksamhet för rikets försvar som eljest åvilar krigsmakten.

Civilförsvarsutredningens förslag

Utredningen

De skäl som föranledde införandet av civilförsvarsplikt består

enligt utredningen alltjämt och är erfarenhetsmässigt bekräftade under den

hittillsvarande civilförsvarsverksamheten. Utredningen har emellertid funnit

behov föreligga av en mindre utvidgning i fråga om möjligheterna att ut­

nyttja civilförsvarsplikten. F. n. har sålunda civilförsvarsplikt icke använts

för att tillgodose personalbehovet inom civilförsvarsstyrelsens och länssty­

relsernas krigsorganisationer. Utredningen anser visserligen, att detta per­

sonalbehov främst bör tillgodoses genom rekrytering bland den vid vederbö­

rande verk fast anställda personalen eller genom rekrytering från frivilliga

försvarsorganisationer. I den mån personalbehovet icke kan tillgodoses på

frivillig väg, måste dock möjlighet finnas att använda tvingande regler. Då

det gäller arbetsuppgifter av samma slag, som vanligen förekommer i det

civila yrkeslivet, bör därvid allmän tjänsteplikt tillgripas. Emellertid finns i

nämnda krigsorganisationer viss personal, som för att kunna fylla sin upp­

gift måste genomgå sådan övning, som krävs inom civilförsvaret för perso­

nal med motsvarande uppgifter. Här avses speciellt telefonister vid radio­

stationer, vilka utnyttjas i länsstyrelsernas krigsorganisation. Möjlighet bör

finnas att med tillämpning av civilförsvarsplikten i mån av behov uttaga

och öva sådan personal för tjänstgöring i nämnda myndigheters krigs­

organisation.

Om den av utredningen föreslagna nya civilförsvarsorganisationen anta-

ges, innebär detta enligt utredningen att en omprövning måste ske av nu

gällande inskrivningsbeslut. Bl. a. torde en mängd sådana beslut (berörande

omkring 600 000 inskrivna) få hävas. I vissa fall torde den nya organisa­

tionens skärpta krav på personalen å andra sidan komma att leda till att ny

personal med erforderliga förutsättningar måste inskrivas.

Utredningen har låtit undersöka åldersfördelningen bland de nu i civil­

försvaret inskrivna civilförsvarspliktiga. En i ett län gjord specialundersök­

ning, kompletterad med stickprovsundersökningar i vissa andra län, visar att

åldersgrupperna mellan 50 och 55 år är i särskilt hög grad företrädda hland

de inskrivna männen. De fysiska ansträngningar, som är förknippade med

civilförsvarets skadeavhjälpande verksamhet, särskilt räddningsverksam-

7 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 11b

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 1959

99

skilda krav på kunnighet och ledarförmåga. Kårchef skall vara personalchef

och ansvara för undsättningskårens beredskap och underhåll. Han skall

vidare, även under svåra förhållanden, kunna taktiskt leda undsättnings­

kårens verksamhet antingen under ledningschef i det lokala civilförsvaret

eller på eget ansvar. Han måste även vara så insatt i undsättningskårens be­

redskapsplanläggning att han kan leda och genomföra dess mobilisering.

För att kunna fylla dessa uppgifter måste kårcheferna enligt utredningens

mening bindas fastare vid civilförsvaret än vad som följer av inskrivnings-

förfarandet. En lösning av detta problem synes lämpligen kunna vinnas ge­

nom ett system som ansluter till förfaringssättet för anställning av reserv­

officerare vid krigsmakten. Sammanlagda behovet av kårchefer inom riket

beräknas till 30. Till övriga befälsbefattningar, för vilka värnpliktiga avses,

bör företrädesvis uttagas värnpliktiga med underofficers- eller underbefäls­

utbildning.

Utredningen föreslår, att rekrytering och utbildning av kårchefer ankny-

tes till den militära officersutbildningen på följande sätt.

Värnpliktig som uttagits för utbildning till värnpliktig officer och förkla­

rat sig villig att ingå i civilförsvaret som kårchef genomgår i vanlig ordning

militär befälsskola och pluton (tropp) chefsskola. I stället för därpå följande

kadettskola om sex månader fullgör den värnpliktige civilförsvarsutbild-

ning under motsvarande tid. Sedan denna avslutats antages värnpliktig som

visat sig lämplig för uppgiften till kårchef i civilförsvaret. Han fullgör där­

efter i fred civilförsvarstjänstgöring för egen utbildning och övning enligt

samma tjänstgöringsskyldighet som i fred åvilar reservofficer, dvs. 48

dagar per hel treårsperiod, t. o. in. det år han fyller 47 år. För kårchef bör

gälla samma bestämmelser i fråga om lön och pension och andra ekonomiska

förhållanden som gäller för reservofficer som avgår vid 47 års ålder.

Remissyttrandena

Utredningens synpunkter rörande rekryteringen av personal till civilför­

svaret biträdes allmänt av remissinstanserna. Man är således genomgående

av den uppfattningen att civilförsvarsplikten bör bibehållas såsom grund

för rekryteringen samt att män i värnpliktiga åldrar i betydande omfattning

hör tillföras civilförsvaret.

Förslaget att tillföra civilförsvaret värnpliktig personal behand­

las ingående av överbefälhavaren. Han erinrar till en början om att vårt lands

totala befolkningstillgångar befinner sig i tillväxt, varför det personella un­

derlaget för lokalförsvaret successivt kommer att förbättras. Till följd av de

stora variationerna i födelsetalen varierar emellertid den manliga befolk­

ningens fördelning på åldersklasser kraftigt. De årsklasser, som under

1960-talet lämnar värnpliktsåldern blir väsentligt större än vid normalt ål-

dersfördelad befolkning. Samtidigt är de årsklasser, som befinner sig inom

värnpliktsåldern, mindre. Vidare påpekar överbefälhavaren alt de årsklasser

som ligger under värnpliktsåldern är större än normalt. Efter hand som

100

Kungl. Maj.ts proposition nr ili år 1959

dessa senare inträder i värnpliktsåldern kommer tillgången på yngre värn­

pliktiga att öka, medan samtidigt tillgången på värnpliktiga i högre ålder

minskar.

Mot bakgrunden av denna prognos finner överbefälhavaren det icke möj­

ligt att nu medge en ökning av uppskovsramen för det lokala civilförsvaret

med 10 000 man. Rekryteringen till denna del av civilförsvaret bör enligt

överbefälhavaren således i första hand ske bland dem, som icke är tjänst-

göringsskyldiga vid krigsmakten. Han framhåller, att man genom att välja

personalen bland dem som utträtt ur värnpliktsåldern också ökar möjlig­

heterna att tillgodose behovet av yrkesskickligt folk.

Vad däremot beträffar personalen vid undsättningskårerna är överbefäl­

havaren ense med utredningen om att rekryteringen bör ske bland värnplik­

tiga, som fullgjort sin första tjänstgöring vid krigsmakten. Kraven på perso­

nalens fysiska spänst bör dock icke sättas högre än vid de militära rörliga

lokalförsvarsförbanden. Vid dessa krigsplaceras i regel värnpliktiga som

uppnått 35 år. Överbefälhavaren förordar sålunda, att ca 9 500 värnpliktiga

från 35 års ålder och med en kvarstående repetitionsövning ges uppskov

från tjänstgöring vid krigsmakten och ställes till civilförsvarets förfogande

för placering vid undsättningskårerna.

Riksbrandinspektören anser, att hittillsvarande bestämmelser om uppskov

för brandpersonal icke varit tillfredsställande. Reservofficerare och reserv-

underofficerare, som tillika är brandbefäl, bör krigsplaceras Aid civilför­

svaret och meddelas uppskov från tjänstgöring i krigsmakten.

Vid frågan om rekryteringen av befälet i civilförsvaret

uppehåller sig särskilt civilförsvarsstyrelsen och överbefälhavaren.

Civil[örsvarsstyrelsen föreslår, att inom civilförsvaret skapas en reserv-

befälskår, motsvarande den vid armén. Befälet i denna kår skall placeras som

ledningschefer och plutonbefäl i det lokala civilförsvaret och som befäl i und­

sättningskårerna. Härför erfordras ca 1 500 man. Enligt styrelsens förslag

skulle 800 redan färdiga reservofficerare, som står i tur att genomgå kurs

för befordran till kapten, beredas tillfälle att i stället övergå till civilför­

svaret. De beräknas då vara ca 35 år och ha kvar fyra repetitionsövningar,

som skulle utnyttjas för utbildning i civilförsvar och tjänstgöring hos civil-

försvarsmyndigheter. Återstående ca 700 man skulle enligt styrelsens för­

slag rekryteras bland yngre värnpliktiga, som undergått militär underoffi­

cersutbildning och ges reservofficers utbildning för civilförsvarstjänst. Re­

servbefälets skyldigheter och förmåner anser styrelsen böra överensstämma

med dem som gäller vid armén.

Överbefälhavaren, som haft samråd med civilförsvarsstyrelsen i denna

fråga, ansluter sig till styrelsens förslag att en särskild reservbefälsorgani-

sation bör bildas inom civilförsvaret och omfatta även annat befäl än che­

ferna för undsättningskårerna. överbefälhavaren menar emellertid, att det

räcker med 700 å 800 man i en fullt utbyggd reservbefälsorganisation, som

på sätt civilförsvarsstyrelsen föreslagit bör rekryteras med reservofficerare

över 35 år.

För sådana befälsbefattningar, vilka icke kan beklädas med reservbefäl,

dvs. övervägande antalet befattningar inom det lokala civilförsvaret,

anser överbefälhavaren förutvarande värnpliktiga officerare och underoffi­

cerare böra användas.

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1959

101

Departementschefen

Såsom framgår av vad jag anfört om huvuddragen av den nya civil­

försvarsorganisationen avses stommen i det allmänna civilförsvaret allt­

jämt skola utgöras av ett inom civilförsvarsområde organiserat lokalt civil­

försvar.

Utredningen har föreslagit en sådan ändring av rikets indelning

i civilförsvarsområden, att områdena blir betydligt större, var­

igenom antalet områden minskas avsevärt. Förslaget, som främst föran­

letts av att ledningen av civilförsvarsverksamheten med hänsyn till verk­

ningarna av de nya anfallsvapnen måste avse större områden än tidigare,

har i princip godtagits av remissinstanserna. För egen del finner jag av

nyss angivna skäl en indelningsändring i den föreslagna riktningen ofrån­

komlig. Liksom hittills torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att be­

stämma gränserna för de särskilda civilförsvarsområdena. Jag saknar där­

för anledning att här upptaga till bedömning de synpunkter, som utred­

ningen och en del remissinstanser anfört rörande omfattningen av vissa

särskilda civilförsvarsområden.

I den mån så befinnes lämpligt med hänsyn till ledningen av civilför­

svaret bör de nuvarande civilförsvarsområdena, såsom civilförsvarssty­

relsen föreslagit, kunna bilda civilförsvarsdistrikt med särskild ledning

under civilförsvarschefen. Jag ansluter mig också till utredningens tanke,

att i varje kommun, utom där civilförsvarschefen har sin uppehållsplats,

skall finnas ett ombud för honom med uppgift att svara för samverkan

mellan kommunen och civilförsvaret, biträda vid inkvartering o. dyl.

Av de nuvarande tj änstegrenarna inom civilförsvaret, nämligen

ordnings- och bevakningstjänst, observations- och förbindelsetjänst, brand­

tjänst, teknisk tjänst, gasskyddstjänst, sjukvårdstjänst, utrymnings- och

socialtjänst samt undanförsel- och förstöringstjänst, kommer med hänsyn

till vad jag tidigare anfört om civilförsvarets uppgifter endast den sist­

nämnda att helt utgå. Begränsningar i andra tjänstegrenar kan dock

göras genom att säkerhetstjänst inte skall ingå i ordnings- och bevaknings­

tjänsten, genom att bombröjning bortfaller från den tekniska tjänsten och

i denna ingående röjnings- och rcparationsverksamhet inskränkes till vad

som erfordras i samband med räddningsarbete samt genom att socialtjänst

i samband med utrymning delvis upphör.

103

påpekanden ytterligare personal böra i begränsad omfattning tillföras de

särskilda kårerna. Sålunda torde en förstärkning böra ske med ca 3 000

man inom gas- och radiakskyddet för indikering, med ett fåtal experter

på samma område i ledningsorganisationen samt med personal för obser-

vationstjänst, administrationstjänst, samarittjänst och socialtjänst. Där­

emot delar jag utredningens uppfattning, att medicinalpersonal inte skall

inskrivas i civilförsvaret utan att dess tjänstgöring där bör grundas på

krigsplacering av vederbörande medicinalmyndighet. Behovet av övning a\

denna personal kan, enligt de förslag avseende utbildnings- och övnings-

verksamheten som jag behandlar i det följande, tillgodoses utan inskriv­

ning i civilförsvaret. I detta sammanhang torde jag också få nämna något

om ett förslag till sjukhärbärgesorganisation, som jag berört i statsverks­

propositionen till innevarande års riksdag. Som jag där anfört synes det

av praktiska skäl ofrånkomligt att på civilförsvaret lägga uppgiften att

upprätta sådana härbärgen. Denna verksamhet torde böra samordnas med

de åtgärder, som vidtages för att upprätta härbärgen åt utbombade, och

ombesörjas av den härför avsedda personalen. En förstärkning av denna

personal kan från beredskapssynpunkt visa sig nödvändig men tills vidare

torde frågan härom få lämnas öppen.

Från de sålunda anförda utgångspunkterna har jag funnit att personal­

ramen för det lokala allmänna civilförsvaret kan sättas till ca 210 000 per­

soner. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa personalramen

för organisationen. Utbyggnadstakten får främst bestämmas av tillförseln

av materiel och utbildningsorganisationens kapacitet.

Viss kritik har slutligen också riktats mot den föreslagna lokala civil­

försvarsorganisationens befälsförhållanden. Kritiken har gått ut

på att en förstärkning är nödvändig, främst beträffande brand- och rädd-

ningskårerna. Som jag närmare utvecklar i det följande i samband med

frågor rörande personalrekryteringen för det allmänna civilförsvaret, anser

även jag en förstärkning av befälet i det lokala civilförsvaret erforderlig.

Den väsentligaste nyheten i det allmänna civilförsvarets organisation

utgör de föreslagna regionala undsättningskårerna. Jag anser att dessa

kårer kommer att innebära ett utomordentligt värdefullt tillskott till civil­

försvarsorganisationen. Meningen är att enheterna skall besta av vältränad

personal, som i beredskap och krig hålles ständigt utryckningsberedd, och

vars uppgift är att vid behov förstärka det lokala civilförsvaret inom viss

region. Enligt min mening bör undsättningskårerna huvudsakligen insättas

för räddningsverksamhet och utföra eldsläckning endast i den mån så er­

fordras för räddningsarbetet.

Vad beträffar undsättnings kårernas antal och storlek

har någon invändning inte gjorts mot utredningens förslag att personalstyi-

kan totalt i riket skall uppgå till 10 000 man. Däremot har civilförsvarsstyrel-

sen ansett, att varje kår bör omfatta ungefär 100 man mer än vad utred­

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1959

104

ningen beräknat, vilket medför att styrelsen begränsar antalet kårer till 16 i

stället för 22 enligt utredningens förslag. Styrelsen motiverar sitt ändrings­

förslag med att kårernas ledning måste förstärkas med särskilda stabsorgan.

För egen del finner jag den föreslagna personalramen för samtliga undsätt-

ningskårer, 10 000 man, lämplig. Utan att taga slutlig ställning till kårer­

nas organisation — härutinnan synes ytterligare överväganden och försöks­

verksamhet böra komma till stånd — vill jag ansluta mig till civilförsvars-

styrelsens ståndpunkt, att ledningsorganisationen bör förstärkas med stabs­

organ. Dock torde dessa organ böra ges mindre omfattning än vad styrelsen

tänkt sig. Enligt min mening skulle personalstyrkan för en undsättnings-

kår inberäknat mobiliseringsreserv, lämpligen kunna sättas till ca 500 man,

varigenom 20 kårer skulle kunna organiseras.

Som utredningen föreslagit bör undsättningskårerna inom

sina regioner grupperas så att de snabbt kan insättas i de huvud­

orter, för vilka kårerna i första hand är avsedda. Förläggningen torde

kunna ordnas i lokaler, som tages i anspråk vid beredskap.

Uppsättningen av undsättningskår bör ankomma på den länsstyrelse

inom vars län kåren grupperas. I den mån undsättningsområdet berör

flera län, bör övervägas att låta civilbefälhavarna i första hand förfoga

över kårerna.

I enlighet med utredningens förslag bör i det regionala civilförsvaret

bibehållas den nuvarande organisationen av gasskyddslaboratorier.

Det råder heller ingen tvekan om värdet av att kunna utnyttja heli­

koptrar och flygplan i civilförsvarets verksamhet, men hur organisationen

härför bör utformas torde få ytterligare övervägas.

Slutligen vill jag här upplaga vissa spörsmål angående personalrekryte­

ringen till det allmänna civilförsvaret.

Huvuddelen av de ca 210 000 personer, som enligt mina beräkningar

skulle inskrivas i det allmänna lokala civilförsvaret, måste

givetvis med stöd av civilförsvarsplikt rekryteras bland kvinnor och bland

män, som utträtt ur värnpliktsåldern. Emellertid är det väsentligt att per­

soner med särskilda för civilförsvarsuppgifterna nödvändiga yrkeskvalifi-

kationer kan tillföras organisationen, även om de är värnpliktiga. Behovet

härav framträder i synnerhet inom sådana tjänstegrenar som ordnings­

tjänst och brandtjänst men även beträffande räddningstjänsten är behovet

påtagligt. Vad jag nu anfört får särskild betydelse vid tillämpningen av

uppskovsbestämmelserna för värnpliktiga. Utredningen har funnit att för

en nöjaktig rekrytering av det lokala civilförsvaret skulle behövas ca

20 000 personer med uppskov. F. n. torde enligt vad jag inhämtat upp-

skovspersonalen uppgå till inemot 14 700. En ökning av uppskovsramen

för det lokala civilförsvaret bör alltså ske under beaktande att personalen

tillföres den del av totalförsvaret, där den bäst behövs.

När det gäller det regionala civilförsvaret, föreligger ingen

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

105

erinran mot utredningens förslag att 9 500 värnpliktiga skall tillföras und-

sättningskårerna. Däremot anser överbefälhavaren att personalen bör över­

föras till civilförsvaret först vid 35 års ålder med en kvarstående repetitions-

övning och inte som utredningen föreslagit vid 28 år med två kvarstående

sådana övningar. Enligt min mening är personalens ålder inom angivna

gränser icke av avgörande betydelse. Det väsentligaste synes vara att full­

god personal överföres till civilförsvaret, överföringen till civilförsvaret bör

dock om möjligt ske vid sådan tidpunkt att två repetitionsövningar kvar­

står, som kan utnyttjas för utbildning i civilförsvarstjänst, och senast vid

35 års ålder.

Av största intresse är de förslag rörande särskild befälsrekry-

tering till det allmänna civilförsvaret, som framkommit under remiss­

behandlingen. Sålunda har överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen i

samråd funnit, att en reservbefälskår bör bildas inom civilförsvaret, var­

ifrån skulle rekryteras befäl till såväl det lokala som det regionala all­

männa civilförsvaret. Vid ytterligare överläggningar i denna fråga har man

enats om att det lämpligaste vore att till civilförsvaret överföra dels 700 ä

800 reservofficerare i 35-årsåldern, vilka i stället för kaptenskurs genom­

går civilförsvarsutbildning, dels ungefär samma antal 35-åriga värnplik­

tiga som genomgått underofficersutbildning. Jag finner en befälskader av

nämnda storlek och sammansättning utgöra en utomordentlig tillgång för

civilförsvaret. Den torde kunna ge stadga åt såväl den lokala som den

regionala organisationen. Jag förordar alltså att civilförsvaret tillföres

nämnda reservofficers- och underofficersutbildade personal. De närmare

formerna härför torde få ytterligare utredas. 6

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1959

6. Enskilda civilförsvarsåtgärder

A. Verkskydd

Gällande bestämmelser

Utöver det allmänna civilförsvaret skall, i den mån så är påkallat med

hänsyn till bebyggelsens täthet eller eljest, finnas ett s. k. särskilt civilför­

svar till skydd för de särskilda anläggningarna och byggnaderna. Om skyd­

det är avsett för byggnad, som väsentligen användes för bostadsändamål,

benämnes det hemskydd och eljest verkskydd. Verkskydd skall enligt sär­

skilda anvisningar även finnas vid skolbyggnader. För vissa undantagsfall

medges, att verkskydd ej organiseras, nämligen då det befinnes uppenbart

att verkskyddet saknar betydelse för områdets civilförsvar. Som exempel på

anläggningar, som kan undantagas från planläggning, nämnes dels sten-

huggerier, mindre plåtslagerier eller hantverksmässigt drivna företag och

liknande, dels mindre förråd, kyrkor, samlingslokaler, folkparker, museer,

samlingar och dylikt.

I vissa fall organiseras gemensamt verkskydd för två eller flera närlig­

gande byggnader eller anläggningar, nämligen om verkskyddet eljest på

grund av bristande resurser eller av annan anledning skulle bli mindre effek­

tivt för någon av anläggningarna eller byggnaderna samt hinder mot sådant

gemensamt verkskydd icke möter. Kan överenskommelse om gemensamt

verkskydd ej träffas, när det gäller anläggningar eller byggnader med olika

ägare (innehavare), äger länsstyrelsen förordna, att dylikt verkskydd skall

organiseras samt bestämma de grunder, enligt vilka kostnaderna skall

fördelas.

De civilförsvarspliktiga, som har sin huvudsakliga sysselsättning eller sin

bostad i anläggning eller byggnad, där verkskydd organiseras, är skyldiga

att deltaga i verkskyddet.

Ägaren eller i vissa fall innehavaren av nyttjanderätt till anläggning eller

byggnad, för vilken verkskydd skall finnas, är skyldig att verkställa erfor­

derlig planläggning av verkskyddet, att anskaffa, förvara och underhålla

materiel, utrustning och andra förnödenheter, som erfordras för verkskyd­

dets verksamhet, att i mån av behov inrätta, utrusta och underhålla led­

ningscentral m. in., att sörja för utbildning av verkskyddspersonalen samt

att i övrigt vidtaga de särskilda anordningar och åtgärder, som är erfor­

derliga för verkskyddets verksamhet. Härtill kommer vissa skyldigheter

i fråga om skydd mot spioneri och sabotage m. in.

I civilförsvarsmyndigheternas skyldigheter ingår att bistå företagen med

råd och anvisningar rörande verkskyddsarbetets bedrivande. Dylik service

från myndigheternas sida i planläggnings- och utbildningsfrågor kan emel­

lertid f. n. på grund av bristande personalresurser endast lämnas i ringa

utsträckning. Uppgiften omhänderhaves i stället av vissa enskilda företag,

främst Industriens verkskyddsinstitut AB, samt av Sveriges civilförsvars­

förbund och dess underorganisationer inom länen.

I juli 1956 fanns enligt av överståthållarämbetet och länsstyrelserna läm­

nade uppgifter 4 801 organiserade verkskydd.

Beträffande verkskyddens fördelning efter storlek framgår av de lämnade

uppgifterna att endast 120 verkskydd i riket omfattar mer än 1 000 an­

ställda. Flertalet verkskydd hänför sig till mindre företag och anläggningar.

Sålunda uppgår antalet verkskydd vid företag med mellan 50 och 100 an­

ställda till 1 149 och vid företag med mindre än 50 anställda till 1 685,

dvs. tillsammans mer än hälften av samtliga verkskydd. De företag och

anläggningar, till vilka dessa mindre verkskydd hör, utgöres av 1 395 indu­

strier, 719 undervisningsanstalter, 182 sjukhus, vårdhem och andra liknan­

de anstalter samt 591 hotell, kontors- och förvaltningsbyggnader, ban­

ker m. m.

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

Kungi. Maj.ts proposition nr 111 år 1959

107

Civilförsvarsutredningens förslag

Utredningen

Civilförsvarsutredningen framhåller att verkskyddsorganisationen blivit

föremål för kritik från olika håll. Av särskilt intresse är de synpunkter på

verkskyddsorganisationen, som framförts av Sveriges industriförbund. För­

bundet har funnit, att intresset från industriledningarnas sida för verkskyd­

den i rätt stor utsträckning präglas av ljumhet och att verkskyddsorganisa­

tionen mer eller mindre endast existerar på papperet. Bland orsakerna här­

till har angivits, att personalorganisationen har fått för stor omfattning

och att svårigheter föreligger att på grund av omsättningen av anställda

vidmakthålla utbildade personalkadrar i verkskydden, att verkskyddspla-

nerna behöver förenklas, att utbildningsmetoderna icke är rationella, att

oklarhet föreligger beträffande utrustning som ovillkorligen erfordras och

att civilförsvarsmyndigheternas granskning av planerna icke medhunnits

inom önskvärd tid. Villrådighet rörande industriernas uppgifter i krigspro-

duktionen har också bidragit till att verkskyddsfrågorna skjutits i bak­

grunden.

Utredningen vitsordar för sin del riktigheten av vad sålunda anförts

angående verkskyddsorganisationens nuvarande tillstånd. Den nuvarande

verkskyddsorganisationen företer sålunda stor ojämnhet. De större före­

tagen synes ha kommit bättre till rätta med sina verkskydd än de mindre

företagen, vilka icke alltid haft personaltillgång, som svarar mot de av civil-

försvarsmyndigheterna uppställda kraven.

Utredningen framhåller, att med hänsyn till den krigstekniska utveck­

lingen ver k skydd alltjämt måste finnas och att åtgärder

måste vidtagas för att öka verkskyddens effektivitet.

Verkskyddsåtgärderna bör enligt utredningen väsentligen inriktas på

räddningsverksamhet, eldsläckning och samarittjänst. Den bevakningstjänst,

som man f. n. räknar med att verkskydden skall ombesörja, föreslår utred­

ningen skola utgå. Bevakningen ifråga anser utredningen helt böra utfö­

ras med anlitande av särskild vaktpersonal, som förordnas av polismyn­

dighet.

I regel föreligger enligt utredningen icke behov av särskild personal för

ordningshållning på arbetsplatsen under beredskap och krig. Skulle emel­

lertid ett företag omfatta större markområden som beröres av allmän tra­

fik eller dylikt och detta förhållande anses höra påkalla, att särskild per­

sonal med polismans skydd och befogenhet finns tillgänglig för ordnings-

uppgifter, hör detta behov tillgodoses på samma sätt som föreslagits be­

träffande bevakningspersonalen. Utredningen erinrar i detta sammanhang

även om de skyddsinöjligheter som står till buds genom att hemvärnsmän

utnyttjas för uppgifter i samband med skydd mot sabotage och, om så

skulle krävas, även för ordningshållning.

108

I enlighet med direktiven för sitt uppdrag har utredningen sökt bilda sig

en principiell uppfattning om vilka anläggningar och bygg­

nader som bör förses med verkskydd.

Utredningen erinrar till en början om att anordnandet av verkskydd är

förenat med icke ringa besvär och kostnader för de enskilda. Planer skall

upprättas och hållas aktuella, personal uttagas, inskrivas och utbildas,

materiel anskaffas samt skyddsrum och andra anordningar utföras. Utred­

ningen har med beaktande härav sökt få till stånd en rationalisering i syfte

att tillgodose de väsentliga behoven och anpassa organisationen till de all­

männa synpunkter och riktlinjer, som är vägledande för utformningen av

civilförsvaret i övrigt.

Utredningen föreslår sålunda att verkskydd i allmänhet endast skall före­

komma i orter med mer än 5 000 invånare. Undantagsvis kan det emeller­

tid vara motiverat att kräva verkskydd även i mindre orter än nyss sagts.

De särskilda motiven bör då för varje fall kunna klart redovisas. Sådant

motiv kan föreligga generellt för en ort på grund av dess belägenhet med

hänsyn till anfallsrisk och allmän betydelse eller vara begränsat till att avse

endast viss eller vissa anläggningar eller byggnader, där verksamheten är av

väsentlig betydelse för försvaret eller folkförsörjningen eller för hälso-

och sjukvården.

Verkskydd bör enligt utredningen främst komma i fråga vid industri­

anläggningar. Krav på verkskydd bör dock icke uppställas i andra fall än

då verkliga förutsättningar finns för en dylik organisation. Beträffande de

personella möjligheterna bör bedömandet ske med utgångspunkt från an­

talet i fred sysselsatta, såvida icke i det särskilda fallet helt klara besked

föreligger angående personalstorleken under krigsförhållanden. Från den­

na utgångspunkt har utredningen kommit till, att verkskydd regelmässigt

icke bör fordras vid företag med mindre än 100 anställda. För särskilda

fall kan det dock vara motiverat att frångå denna principiella gräns. Så kan

vara fallet med hänsyn till företagets belägenhet eller om verksamheten

vid företaget är av väsentlig betydelse för folkförsörjningen eller försvaret.

Om viss industrianläggning icke har det erforderliga personella underlaget

för effektiva insatser bör möjligheten att anordna gemensamt verkskydd

beaktas, t. ex. inom industriområden.

Även i fråga om andra anläggningar och byggnader än industrier anser

utredningen det i vissa fall vara motiverat att vidtaga särskilda civilför­

svarsåtgärder av sådan karaktär, att de fortfarande lämpligen bör anknytas

till verkskydd. Beträffande sjukhus och vårdanstalter bör med hänsyn till

deras allmänna betydelse verkskydd sålunda anordnas i den mån personella

och andra resurser medger det. I fråga om kontors- och förvaltningsbyggna-

der, affärshus, banker och dylikt skall verkskydd enligt utredningen före­

komma endast undantagsvis och då så är särskilt motiverat av verksam­

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

109

hetens omfattning och allmänna betydelse och personalen uppgår till 100

anställda. För undervisningsanstalter skall verkskydd i regel icke anordnas.

Utredningen framhåller att verkskyddsorganisationen måste anpassas

efter utrymningsplanläggningen och de principer denna följer, liksom till

industriplaneringen för krig. Det synes utredningen sålunda rätt klart, att

stor återhållsamhet bör iakttagas beträffande verkskydd i de områden,

vilka avses att under vissa förhållanden praktiskt taget helt utrymmas. Vid

anläggningar och byggnader, där verksamhet i krig uppenbarligen icke kom­

mer att pågå, skall verkskydd icke organiseras. Under en övergångstid kan

det dock enligt utredningen finnas skäl att i tveksamma fall upprätthålla

verkskyddsplanläggningen, även inom de förut nämnda utrymningsom-

rådena, till dess planeringen på det ekonomiska och administrativa området

in. in. fått fastare konturer.

De av utredningen föreslagna principerna för verkskyddsorganisationen

kräver för sin tillämpning betydligt klarare linjer och besked beträffande

industriplaneringen för krig än vad som hittills förelegat. Utredningen

förutsätter, att erforderliga undersökningar härom kommer till stånd genom

försörjningsmyndigheternas försorg och att ett motsvarande klarläggande

sker beträffande planeringen för statlig och kommunal administration i

krig.

Beträffande v er k skyddens organisation anför utredningen,

att en enhetlig grundorganisation bör finnas, som tar sikte på den väsent­

liga och inom samtliga verkskydd förekommande uppgiften, nämligen att

rädda människor och bekämpa bränder.

De funktioner, för vilka verkskydden skall uppbyggas, kan enligt utred­

ningen huvudsakligen hänföras till ledning, räddning, eldsläckning och sa­

marittjänst.

Inskrivning av personal i verkskydden kan enligt utredningen minskas

väsentligt utan att verkskyddens effektivitet nedsättes. Endast sådan perso­

nal bör inskrivas, som för sin uppgift inom verkskyddet skall ha obligato­

risk civilförsvarsutbildning. Ej blott inskriven personal utan alla civilför-

svarspliktiga, som har möjlighet därtill, är dock skyldiga att medverka i

räddningsarbetet så långt förhållandena medger.

Utredningen anser det önskvärt, att ledningsuppgiften anförtros åt äga­

ren eller den för företagets skötsel ansvarige (företagschefen). Om på grund

av planläggningens omfattning eller andra omständigheter företagschefen

icke kan påtaga sig ledningen, bör uppdraget i stället anförtros annan per­

son i förtroendeställning, t. ex. platschef. Förenklas verkskyddsplanerna

så som utredningen föreslår bör det enligt utredningen vara möjligt för

verkskyddschefen att i fredstid överblicka planläggningen och sätta sig in

i verkskyddets uppbyggnad, resurser och utnyttjande tillräckligt ingående

för att han i krigstid skall vara beredd att utöva ledningen. Till verkskydds-

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

in

digheterna. Utredningen har därför ej funnit skäl att föreslå några riktlinjer

beträffande organisationen för dessa uppgifter.

Hittills har inom verkskydden organiserats särskild gasskyddstjänst, om­

fattande indikering, avgasning och sanering. Utredningen föreslår att erfor­

derlig indikering avseende såväl stridsgaser som radioaktivitet skall utföras

av räddningsgrupperna. Avgasning och sanering skall ankomma på allmän­

na civilförsvaret. På grund härav föreslås icke någon särskild organisation

för gasskyddstjänst i verkskydden.

Innebörden av utredningens förslag till personalorganisation för verk­

skydden vid industrianläggningar och i tillämpliga delar vid anläggningar

eller byggnader av annat slag framgår av följande förteckning.

Kungl. Maj.ts proposition nr ilb år 1959

Befattning och enhet

Antal befattningar och enheter

Verkskyddschef

En för varje verkskydd

Verkskyddsassistenter

En, eller om antalet anställda vid företaget

överstiger 500, två för varje verkskydd

Räddningsgrupp

(gruppchef och sju man)

I princip en grupp per 100 anställda

Brandgrupp

En grupp för varje i organisationen ingående

(gruppchef och nio man)

motorspruta

Samariter

Tre per räddningsgrupp

Samariter vid förbandsställe, radiopersonal,

trådluforpersonal etc.

Må inskrivas i mån av behov

Med den sålunda föreslagna organisationen kan personalinskrivningen

enligt utredningens uppfattning i regel hållas vid ca 20 procent av antalet an­

ställda.

Verkskyddsorganisationens totala omfång i riket, därest de föreslagna

principerna antages, uppskattas av utredningen bli ca 1 420 verkskydd med

ett sammanlagt personalbehov av ca 86 000 inskrivna.

Utredningen upptar också frågan om ledningscentraler och

skyddsru m för verkskyddets personal. Behov av särskilda ledningscen­

traler synes utredningen i regel ej föreligga. Ett snabbare och mer effektivt

ingripande kan ske, om ledningen utövas direkt vid skadestället. Dylika cen­

traler kan dock erfordras undantagsvis, om verkskydden är avsedda för stora

industriområden, där erforderlig överblick och sammanhållning av rädd­

ningsarbetet väsentligt underlättas, om ledningen utövas från en fast och

särskilt inredd ledningscentral. I regel torde det enligt utredningen icke

heller vara erforderligt att anordna särskilda skyddsrum för verkskyddets

personal. Denna bör i allmänhet kunna uppehålla sig i skyddsrum, som är

gemensamt för de anställda vid företaget, varvid skyddsrummet om sa anses

erforderligt kan sektioneras. Utrustning, som icke kan uppställas i per­

113

anordnas för industrier och anläggningar vid sidan av det allmänna civil­

försvaret med rätt för civilförsvarsmyndigheten att taga verkskyddet i an­

språk utanför den anläggning eller det område, för vilket det närmast är

avsett. Utredningen förklarar, alt det dock i vissa fall och för vissa uppgifter

kan vara lämpligt att bilda gemensam organisation för all­

mänt civilförsvar och verkskydd.

Sålunda finns det industrisamhällen, där en enda industri dominerar sam­

hället och bebyggelsen i sin helhet har nära samband med industrin. Enligt

nuvarande bestämmelser organiseras i en sådan ort dels verkskydd för in­

dustrianläggningen och dels allmänt civilförsvar för tätorten i övrigt eller

civilförsvarsområdet i sin helhet. En icke rationell dubbelorganisation blir

ofta följden härav. Detta föranleder i sin tur betydande rekryteringssvårig-

heter, enär personalen till de båda organisationerna i huvudsak måste tagas

från en och samma källa, nämligen de i företaget anställda. En kombination

av verkskydd och allmänt civilförsvar skulle enligt utredningen i sådana

fall vara effektivare och även från kostnadssynpunkt mera rationell. Med

hänsyn till den dominans, som verkskyddsåtgärderna har i förhållande till

övriga civilförsvarsåtgärder inom berörda orter, är det härvid lämpligt att

civilförsvaret samordnas inom verkskyddets ram. Förutsättningen för en

samordning av nu antydd art är att överenskommelse träffas mellan före­

taget och civilförsvarsmyndigheten. Merkostnader som uppkommer för

vederbörande företag för erforderlig påbyggnad av verkskyddsorganisatio-

nen anser utredningen böra bestridas av statsmedel.

Utredningen behandlar även särskilt frågan om ver k skydd vid

h a in n a r och anför härvid.

I princip skall civilförsvarets resurser vara så utformade, att även hamnar­

na (vartill räknas lastageplatser) får ett skäligt skydd mot verkningarna av

luftanfall. Sålunda skall det civilförsvar, som organiseras av det allmänna,

vara avsett för hjälpaktioner även inom hamnarnas områden. Med hänsyn

till de betydande materiella värden, som finns investerade eller lagrade vid

hamnarna ävensom med tanke på hamnarnas betydelse för försörjningen

i krig, har det emellertid ansetts nödvändigt att härutöver kräva verkskydd

för hamnanläggningar i likhet med vad som skett för t. ex. industrianlägg­

ningar.

Utredningen finner övervägande skäl tala för att verkskydd liksom hittills

anordnas vid hamnanläggningar. Skyddet av den i hamnen arbetande perso­

nalen är därvid visserligen huvuduppgiften, men även skyddet av de mate­

riella värdena där är väsentligt. I de fall då det inom hamnområde finns sär­

skilda anläggningar och byggnader, för vilka skyldighet enligt de av utred­

ningen föreslagna principerna föreligger att anordna verkskydd, bör en för

hamnområdet och anläggningarna ifråga gemensam organisation finnas.

Frågan var verkskydd för hamnar skall finnas och vilken omfattning det

skall ha bör vara beroende av den trafikvolym och betydelse, som hamnen

beräknas ha under krigsförhållanden. Detta innebär bl. a. alt verkskydd

8 — Iiihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 114

Kungl. Maj.ts proposition nr 11A är 1959

dessas skötsel erforderliga personalen. Av liknande uppfattning är länssty­

relsen i Västmanlands län, som anser det önskvärt att alla för den direkta

skadebekämpningen nödvändiga åtgärder vid företagen organisatoriskt sam­

ordnas inom verkskyddets ram.

Bevakning till skydd mot spioneri och sabotage bör enligt civilförsvars-

styrelsens och överbefälhavarens uppfattning även i fortsättningen utföras

av verkskyddspersonal. Bevakningen bör organiseras i stort sett enligt nu

gällande principer. Av samma uppfattning är bl. a. Sveriges civilförsvars­

förbund samt fem länsstyrelser. Sveriges industriförbund och svenska ar­

betsgivareföreningen har i denna fråga anfört, att de icke finner några skäl

för att behandla ordnings- och bevakningstjänsten inom verkskydden på i

princip annat sätt än när det gäller det allmänna civilförsvaret. Det anses

icke heller lämpligt, att bevakningspersonalen lyder under polisen i stället

för under företagschefen-verkskyddschefen. På nu anförda skäl finner orga­

nisationerna ifråga, att ordnings- och bevakningstjänst alltjämt bör vara en

verkskyddsuppgift.

Mot utredningens förslag i fråga om var verkskydd skall fin­

nas har Sveriges civilförsvarsförbund anfört, att verkskyddsplanläggningen

för industriföretag bör göras oberoende av invånarantalet i den ort, där in­

dustrin är belägen, samt att gränsen för verkskyddsplikt normalt bör sättas

vid företag med 50 i produktionen verksamma personer. Av liknande uppfatt­

ning är Industriens verkskyddsinstitut AB.

Civilförsvarsstyrelsen påpekar, att medan utredningen i sina övriga för­

slag rörande civilförsvarets skadeavhjälpande organisation utgått från för­

hållandena, då beredskapsutrymning skett, så bygger utredningens förslag

i fråga om var verkskydd skall organiseras på den förutsättningen att

slutlig utrymning ägt rum. Styrelsen framhåller att verksamheten vid an­

läggningar och företag kan antagas fortgå under tiden mellan beredskaps­

utrymning och slutlig utrymning. Med hänsyn främst till risken för skador

under denna tid föreslår styrelsen att verkskydd i princip skall anordnas

vid alla anläggningar och företag med mer än 100 anställda inom orter med

mer än 5 000 invånare. I de större städernas inre områden, där enskilda

skyddsrum i fortsättningen ej skall anordnas, bör emellertid verkskydd

krävas endast vid de byggnader och anläggningar, vid vilka verksamhet

skall pågå även efter ett krigsutbrott.

I fråga om utredningens förslag angående de enskilda verkskyddens

organisation har olika synpunkter framkommit vid remissbehand­

lingen. I många fall går dessa synpunkter ut på, att den föreslagna orga­

nisationen är för knappt tilltagen. Civilförsvarsstyrelsen beräknar det

sammanlagda personalbehovet inom verkskydden till 150 000. Utred­

ningens förslag att i princip en räddningsgrupp skall finnas per 100 an­

ställda måste enligt styrelsens mening betraktas såsom ett minimum. Styrel­

sen anför vidare härom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

115

116

Enligt utredningens förslag skall hänsyn icke tas till skiftstjänstgöring.

Om en räddningsgrupp icke är fulltalig på arbetsplatsen skall, enligt utred­

ningens mening, dess funktionsduglighet kunna tryggas genom att annan ci-

vilförsvarspliktig personal tillfälligt tas i anspråk.-------------Den av utred­

ningen föreslagna ordningen är enligt styrelsens uppfattning synnerligen

otillfredsställande och långt ifrån ägnad att åstadkomma den effektiva verk-

skyddsorganisation, som utredningen säger sig eftersträva. För uppgifter inom

verkskyddet kan man icke i någon större utsträckning räkna med civilför-

svarspliktiga i allmänhet. Att dessa, så som utredningen menar, skulle kunna

utöva samma funktioner som specialutbildade räddningsmän, finner styrel­

sen helt uteslutet.

I övrigt föreslår styrelsen, att sjuktransportorgan skall organiseras i verk­

skydden samt att personal för observation, alarmering och förbindelsetjänst

liksom hittills skall inskrivas däri och utbildas för sina uppgifter. Styrelsen

förklarar i anslutning härtill, att verksamheten för observation, alarmering

och förbindelsetjänst inom verkskydd i krig icke kan, som utredningen synes

mena, bedrivas efter en för fredsmässiga förhållanden gällande invand ar­

betsrutin.

Vidare förordar styrelsen att inskrivning även i vissa fall sker av rädd­

nings-, brand-, sjukvårds- och bevakningsledare för att biträda verkskydds-

ledningen med verkskyddets uppbyggnad och med ledning vid skade­

platserna. De ingenjörer, tekniker, förmän och andra, som enligt utred­

ningens förslag skall biträda verkskyddschefen utan att vara inskrivna i

verkskyddsplanen, bör enligt styrelsen användas för rekrytering av de före­

slagna ledarbefattningarna.

Styrelsen kan icke heller dela utredningens uppfattning, att personal i

brandpatruller för betjäning av lättare materiel i fortsättningen icke behöver

uttagas och inskrivas i verkskyddet. Sådana patruller behövs enligt styrel­

sens mening dels vid alla anläggningar och byggnader, som kommer att sak­

na brandgrupper, dels även eljest för att snabbt kunna ingripa mot brand

innan denna vunnit större utbredning.

I de fall, då verkskydd organiseras vid företag med mindre antal anställda

än 100, kan enligt styrelsen lämpligen organiseras hjälpenheter, vilkas per­

sonal kan utföra såväl räddningsverksamhet och samarittjänst som eld­

släckning med lättare materiel. Särskilda specialenheter skulle sålunda

icke behöva förekomma i dessa fall.

Den verkskyddsorganisation, som civilförsvarsstyrelsen anser erforder­

lig, medför för varje enskilt verkskydd ett större inskrivningsbehov, än

det som utredningen räknat med. Styrelsen vill dock framhålla att försla­

get icke innebär någon utökning av den personal — inskriven och icke

inskriven — som enligt utredningen kan behöva engageras för de olika

uppgifter, som skall ankomma på verkskydden. Skillnaden hänför sig till

stor del till olika meningar om i vilken omfattning personal måste inskri­

vas och utbildas för uppgifterna i fredstid.

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

117

Överbefälhavaren och sex länsstyrelser samt civilförsvarschefen i Göte­

borg uttalar sig för en bätlre anpassning av verkskyddsorganisationen till

företagens skifttjänstgöring än vad utredningens förslag medger.

Civilförsvarsstyrelsen finner skäl icke föreligga att frångå nuvarande

bestämmelser om inrättande av ledningscentral för verk­

skyddet.

Utredningens förslag om sättet att genomföra verk-

skyddsper sonalens utbildning möter icke någon principiell

erinran. Sveriges civilförsvarsförbund finner av förslaget framgå, att visst

behov av serviceorgan skulle föreligga även i fortsättningen. Förbundet

omnämner, att överläggningar ägt rum mellan svenska brandkårernas riks­

förbund, svenska brandskyddsföreningen, svenska röda korset, Sveriges

civilförsvarsförbund och Sveriges industriförbund om lämpligheten av ett

samgående för att skapa ett serviceorgan, ägt av nämnda organisationer

och med uppgift att lämna verkskyddsservice. Organet skulle helt ha en

ideell inriktning och bedriva sin verksamhet utan vinstintresse. Slutligen

framhålles, att organisationerna vid sina överläggningar låtit sig vägleda

av de synpunkter på formerna in. in. för bedrivandet av verkskyddsservice,

som anförts av justitieombudsmannen i skrivelse till Konungen den 18

mars 1957.

Vad utredningen anfört angående samordning mellan verk-

skydd och allmänt civilförsvar på särskilt industribetonade

orter föranleder inget annat uttalande än att Sveriges industriförbund och

svenska arbetsgivareföreningen framhåller nödvändigheten av att prin­

ciperna för fördelningen av kostnaderna mellan det allmänna och industrin

klarlägges.

Mot utredningens förslag att verk skydd liksom hittills

skall ordnas i hamnar, där verksamhet skall bedrivas i krig,

göres invändningar främst av sjöfartsstyrelsen och svenska hamnför­

bundet. Enligt sjöfartsstyrelsens mening torde ett hamncivilförsvar, upp­

rättat enligt någon av de organisationsprinciper (allmänt civilförsvar,

verkskydd), som redovisats av utredningen, icke komma att motsvara de

krav, som bör ställas på ett sådant. Sjöfartsstyrelsen ifrågasätter därför

om icke en organisationsform borde tillämpas, som i princip bygger på

allmänt civilförsvar men där den sakkunskap som de ordinarie hamn­

organen besitter utnyttjas inom organisationen. Skulle en för hamnarna

speciell civilförsvarsorganisation ej anses möjlig att genomföra utan ut­

redningens förslag om hamnverkskydd följas, synes det sjöfartsstyrelsen

skäligt att statsbidrag av minst den omfattning, som föreslås av utred­

ningen, tillerkännes sådana hamnar som ålägges anordna hamnverkskydd.

Svenska hamnförbundet anser, att rörelsen i hamnar är av allmän

karaktär, som helt avviker från de förhållanden som kommer att råda

vid övriga verkskydd. Hamnförbundet föreslår, att civilförsvaret i ham­

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 11)59

narna i sin helhet föres till det allmänna civilförsvaret och att hamnverk-

skydd icke organiseras där.

Civilförsvarsstyrelsen har icke annat att erinra mot vad utredningen

föreslår i denna del än att styrelsen anser tillräckliga skäl för att lämna

statsbidrag till hamnarnas verkskydd icke föreligga. En statsbidragsgiv-

ning till verkskydd skulle sannolikt bli administrativt betungande. Styrel­

sen avstyrker därför bestämt att statsbidrag skall utgå för här avsedd

verksamhet.

118

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

B. Självskyddsåtgärder

Gällande bestämmelser om hemskydd

I hemskydden skall ingå genom de allmänna civilförsvarsorganens för­

sorg i fredstid inskrivna och utbildade hemskyddsledare samt den övriga

hemskyddspersonal, som anses erforderlig för bl. a. samarit-, eldsläck­

nings- och rapporteringsuppgifter och som för ändamålet utses vid civil-

försvarsberedskap. Det åligger ägare av byggnad, för vilken hemskydd

skall vara organiserat, att anskaffa, förvara och underhålla materiel och

utrustning, som erfordras för hemskyddets verksamhet.

Civilförsvarsatrednmgens förslag

Utredningen

Utredningen framhåller, att med hänsyn till de vittomfattande verk­

ningarna av moderna anfallsvapen, särskilt atomvapnen, det allmänna

civilförsvarets relativt fåtaliga styrkor endast i begränsad omfattning kan

förväntas komma de hjälpbehövande till direkt undsättning. Människorna

måste därför i första hand söka hjälpa sig själva och varandra (självskydds­

åtgärder). Det är enligt styrelsen synnerligen angeläget att de människor,

som vid tiden för anfallet befinner sig i antända eller skadade hus och

överlevt anfallet utan svårare skador, så snabbt som möjligt, utan att av­

vakta hjälp från civilförsvarets styrkor, söker begränsa skadegörelsen

och rädda dem som skadats.

Utredningen har icke funnit skäl att bibehålla och än mindre att utbygga

den nuvarande hemskyddsorganisationen. Det skydd för befolkningen, som

avsetts med nämnda organisation, bör enligt utredningens uppfattning i

stället åvägabringas efter principen, att varje enskild medborgare vid bered­

skap och krig skall vara skyldig att, när helst situationen så kräver, del­

taga i räddningsverksamhet utan att i förväg vara inskriven eller uttagen

för uppgiften. Detta innebär, att enskilda människors medverkan i rädd-

ningsverksamheten förutsättes kunna ske utan att en organisation härför

behöver uppbyggas i fredstid.

Utredningen föreslår, att civilförsvarschef vid civilförsvarsberedskap

skall kunna förordna, att personer genom fastighetsägarnas försorg skall

119

utses att leda självskyddsverksamheten i bostadshus samt byggnader och

anläggningar, för vilka verkskydd icke anordnats.

Vidare föreslår utredningen att den nuvarande allmänna skyldigheten

för fastighetsägare att anskaffa, förvara och underhålla viss utrustning

för fastighetens skydd under beredskap och krig bibehålies. Enligt utred­

ningen torde denna fråga praktiskt kunna lösas på det sättet, att i ut­

rustningen av enskilda skyddsrum skall ingå bl. a. brandskydds- och

förbandsmateriel i skälig omfattning. Härvid bör beaktas även skyldighet,

som jämlikt författningar på brandväsendets område kan gälla beträf­

fande utrustning av fastighet med eldsläckningsmateriel. Skyldigheterna en­

ligt brandlag och civilförsvarslag bör enligt utredningen i möjligaste mån

samordnas.

I syfte att förebygga panik bör enligt utredningen befolkningen bibringas

upplysning och kunskap om verkningarna av de vapen, som kan komma

till användning i ett krig och de risker som är förenade därmed, om åt­

gärder som planlagts och vidtagits av myndigheterna till skydd mot fient­

liga krigshandlingar samt om vad de enskilda kan göra för att skydda och

hjälpa sig själva och andra i olika situationer. Upplysningens primära syfte

bör vara att ge allmänheten kännedom om självskyddsåtgärder och att

skapa förtroende och förståelse för vidtagna skyddsåtgärder.

Remissyttrandena

Utredningens uppfattning att den nuvarande hemskydd s-

organisationen kan ersättas med självskyddsverk­

samhet i annan form delas i allmänhet av remissinstanserna. Sålunda

godtages förslaget uttryckligen av överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen,

beredskapsnämnden för psykologiskt försvar samt länsstyrelserna i Jön­

köpings, Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län.

En del remissinstanser uttalar dock betänkligheter mot att helt slopa

hemskyddet. Hit hör länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands och

Kopparbergs län samt landsorganisationen och Sveriges civilförsvars­

förbund.

Åtskilliga remissinstanser understryker vikten av att personer

utses för att leda självskyddsverksamheten men

delade meningar råder om när dessa bör utses.

Civilförsvarsstyrelsen finner det i princip ändamålsenligt att husombud

utses för att leda självskyddsverksamheten och understryker betydelsen

av att denna husombudsorganisation blir funktionsduglig inom minst

samma tid efter order som civilförsvarets skadeavhjälpande organisation.

De stora befolkningsomflyttningar, som vid beredskap förutsättes komma

till stånd, gör det emellertid svårt att i fredstid uppgöra en hållbar hus­

ombudsorganisation med redan under fred uttagen och utbildad personal.

Även med tanke på. att cn dylik omfattande organisation med sin kompli­

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

cerade planläggning i hög grad skulle komma att belasta den administra­

tiva civilförsvarsorganisationen anser styrelsen, att husombuden bör utses

först i ett beredskapsläge. Styrelsen har övervägt huruvida icke personalen

i de framskjutna räddningsgrupper, som skall stationeras i anslutning till

den efter utrymning i orten kvarvarande befolkningen, skall kunna taga

ansvaret för uppbyggnaden av husombudsorganisationen. Det kan ligga

nära till hands att denna personal, som primärt skall svara för att lämna

befolkningen understöd och hjälp i dess räddningsaktioner, även ålägges

detta organisationsansvar. Enär det emellertid är av största betydelse att

räddningskåren och i första hand den framskjutna delen av densamma

snabbt inmönstras och utrustas, skulle det enligt styrelsens mening med­

föra en allvarlig försämring i beredskapen om kåren i organisationsske-

det skulle påläggas nämnda uppgift. Ej heller annan personal i det all­

männa civilförsvaret kan komma ifråga härför. Det synes styrelsen där­

för nödvändigt att i fred uttages särskild personal, som skall ha till upp­

gift att vid beredskap utse husombud. Varje sådan självskyddsledare skall

svara för ett territoriellt område. Styrelsen har beräknat antalet själv­

skyddsledare till 4 000. Självskyddsledare anser styrelsen böra uttagas och

inskrivas i samtliga områden där skyldighet att anordna normalskyddsrum

föreligger.

Även överbefälhavaren anser att ett visst antal föregångsmän bör fin­

nas för att möjliggöra en effektiv självskyddsverksamhet. Föregångsmän

behövs icke endast för den skadeavhjälpande verksamheten utan även för

att genomföra snabbutrymning. Deras uppgifter torde härvid främst vara

att lämna den enskilde anvisningar om hur han skall uppträda och på

vilket sätt han skall utrymma. Föregångsmän torde enligt överbefälhava­

ren kunna rekryteras och utbildas på frivillighetens väg i civilförsvars­

förbundets regi.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anser att hemskyddsorga-

nisationen — åtminstone i de orter, från vilka utrymning planeras —

måste i viss utsträckning ersättas av någon annan organisation, som kan

biträda vid snabbutrymning. För detta ändamål föreslår beredskapsnämn­

den, att för varje fastighet eller för ett antal fastigheter gemensamt utses

utflyttningsombud. Dessa ombud, som bör utses bland personer, vilka kan

tjänstgöra såsom förtroendemän inom en fastighet, bör på lämpligt sätt

krigsplaceras i civilförsvaret i fred och behärska reglerna för utrymning.

De bör ha till uppgift att ge råd och anvisningar t. ex. vid anfall mot

orten innan utrymning genomförts samt i samband med utrymningen.

Det bör framförallt åligga ombudet att söka förhindra panikartade bort-

flyttningar sedan något slag av obligatorisk utrymning anbefallts. I många

fall kan utflyttningsombudet medfölja vid utflyttningen och kan på in­

kvarteringsorten ingå i inkvarteringsorganisationen. '

Sveriges civilförsvarsförbund förklarar att, om st tsmakterna godtar

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

121

kommitténs förslag att slopa den nuvarande hemskyddsorganisationen,

man måste söka att på frivillig väg rekrytera och utbilda något slags

självskyddsledare. Förbundet är berett att taga på sig denna uppgift.

I den hemskyddsledare- och blockchefskader, som nu finns, anser man

sig ha ett gott rekryteringsunderlag för sådant ändamål.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att civilförsvaret måste tillhanda­

hålla något slag av ledning för självskyddsverksamheten och av liknande

uppfattning är länsstyrelserna i Kronobergs, Kristianstads och Göteborgs

och Bohus län. Länsstyrelsen i Jönköpings län föreslår som ersättning för

nuvarande block och hemskydd en organisation med kvartersombud. Des­

sa bör utbildas för att kunna initiera och leda allmänhetens självskydds­

verksamhet samt vara civilförsvarschefens kontaktmän. I utrymnings­

orter kan de samtidigt vara tillsyningsmän för utrymda fastigheter. Även

länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller behovet för civilförsvar schef erna

att i någon form få organ för kontakt med civilbefolkningen. Länsstyrel­

sen i Kopparbergs län understryker vikten av att civilförsvarsarbetets

folkrörelseprägel bevaras. Hemskydds- och blockorganisationen har en­

ligt länsstyrelsen utan tvivel inneburit ett värdefullt instrument för kon­

takten mellan civilförsvaret och allmänheten. Ur civilförsvarets synpunkt

vore det olyckligt om denna kontakt försvinner. Enligt länsstyrelsens me­

ning bör det finnas något organ, som skall leda allmänhetens hjälpinsatser.

I fråga om skyldighet för fastighetsägare att anskaffa, förvara och

underhålla för själ v skydd sverks a in heten erforderlig

materiel biträdes i allt väsentligt utredningens förslag.

Betydelsen av att sådan materiel finns understrykes av bl. a. riksbrand-

inspektören och överbefälhavaren.

195h års brandlags revision erinrar om att det enligt brandlagstiftningen

kan föreligga skyldighet för fastighetsägare att hålla brandredskap av

samma slag som civilförsvarsutredningen föreslår för civilförsvarets själv­

skyddsverksamhet, nämligen handeldsläckningsredskap såsom pytssprutor,

handsprutor, vattenhinkar, mindre stegar, kemiska eldsläckare o. dvl.

Under civilförsvarsberedskap kan man icke räkna med att en brandkår

alltid står till förfogande i orter, där förekomsten av dylik brandkår an­

setts kunna under fred motivera befrielse från hållande av handeldsläck­

ningsredskap i alla fastigheter. I vissa fastigheter kan alltså uppstå den

situationen att fredsförhållandena ej kräver handeldsläckningsredskap, me­

dan sådana åter erfordras under civilförsvarsberedskap. Den praktiskt

enkla utvägen att helt anknyta behövlig materiel till fredsbrandförsvaret

är enligt brandlagsrevisionen därför icke genomförbar, därest man vill

strängt hålla på åtskillnaden mellan fredsbrandförsvar och civilförsvar på

denna punkt. I civilförsvarslagsliftningen erfordras i sådant fall allt­

jämt föreskrift om skyldighet för fastighetsägare att hålla dylik materiel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11A år 195!)

123

övertagas av särskild vaktpersonal, som förordnas av polismyndighet. Detta

förslag anser jag mig emellertid icke kunna biträda med hänsyn till att

under nuvarande ordning tillskapats en bevakningsberedskap vid enskilda

företag, som måste anses värdefull och som därför bör bibehållas. Däremot

delar jag utredningens uppfattning att ordningshållning i fortsättningen

icke bör vara en uppgift för verkskyddet. Behov av ordningshållning vid

särskilda anläggningar torde nämligen föreligga endast i sällsynta undan­

tagsfall. Verkskyddens uppgifter bör sålunda omfatta räddnings-, brand-,

samarit- och bevakningstjänst. Självfallet måste också ledningen av verk-

skydden organiseras i fred. Flertalet av dessa verkskyddsuppgifter har, åt­

minstone vid de större industrierna och anläggningarna, sin motsvarighet

även under fullt fredsmässiga förhållanden, vilket skapar en god grund för

verkskydden att bygga på.

I fråga om den närmare sammansättningen av ver k skyd­

den och formerna för deras verksamhet samt deras ut­

rustning ansluter jag mig i huvudsak till utredningens förslag, under fram­

hållande dock att personalen inom verkskydden måste bli något större än

utredningen föreslagit, eftersom bevakning alltjämt skall utgöra en verk-

skyddsuppgift. Därjämte bör, då så är påkallat, personalbehovet vid verk­

skydden bestämmas med beaktande av eventuell skiftgång. I enlighet med

utredningens förslag skall i verkskydden icke inskrivas annan personal

än den som måste erhålla särskild utbildning för att kunna utföra sina

uppgifter. Jag delar utredningens uppfattning att företagsledare eller an­

nan personal i företagsledningarna i större utsträckning än hittills bör

engageras för ledningen av verkskydden. Liksom utredningen anser jag

det icke påkallat att ledningscentraler för verkskydden alltid skall iord­

ningställas. Inrättandet av sådana bör i stället vara beroende av förhål­

landena i det enskilda fallet, såsom att företagets anläggningar är utspridda

över ett större område och liknande.

Vad beträffar den omfattning, vari verkskydd skall or­

ganiseras, föreslår utredningen att verkskydd i allmänhet skall an­

ordnas endast i orter med mer än 5 000 invånare och vid anläggningar, där

minst 100 anställda finnes. Förslaget innebär i stort att verkskydden kon­

centreras till de större anläggningarna på platser, där risken för anfall

måste anses vara mera påtaglig. Den föreslagna regeln synes mig väl ägnad

att läggas till grund för uttagningen av de anläggningar, vid vilka verk­

skydd skall anordnas. Med hänsyn till riskerna för ett krigsutbrott innan

slutlig utrymning hunnit genomföras anser jag att man på detta område —

liksom eljest vid bestämmandet av grunderna för uppbyggnaden av civilför­

svarets skadeavhjälpande organisation — bör utgå från förhållandena, då

beredskapsutrymning skett. Undantag från dessa regler bör emellertid

kunna göras, dels så att verkskydd icke organiseras i de större städernas

inre områden, dels så alt anläggningar på orter med mindre än 5 000 invå­

Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1959

125

utbildningsorganisation kunna påtaga sig utbildningen av verkskyddens

personal. Kostnaderna för denna utbildning, utom såvitt avser personalen i

högsta ledningen, bör emellertid liksom hittills bäras av de företag, verk­

skydden tillhör. Hinder bör med hänsyn till ansvaret för kostnaderna ej

föreligga för det enskilda företaget att självt anordna erforderlig utbildning

med anlitande av de enskilda organisationer, som kan vara beredda att åtaga

sig uppgiften. Från civilförsvarsmyndigheternas sida måste emellertid kon­

trolleras, att verkskyddspersonalens utbildning är tillfredsställande, liksom

kontroll av verkskyddens ändamålsenlighet i övrigt ej heller kan undvaras.

Kontrollen bör förenas med rådgivning i verkskyddsfrågor.

Vid den tid, då den nuvarande hemskyddsorganisationen tillskapades,

var det av stor betydelse att en organisation stod till förfogande för att till­

varataga de enskilda människornas möjligheter att göra en insats till skydd

mot hemortsbekämpningen. Karakteristiskt för det moderna krigets me­

toder för hemortsbekämpning är emellertid den blixtsnabba, totala förstö­

ringen av mycket stora områden och den samtidiga partiella skadegörelsen

i ännu större områden. Därjämte kan synnerligen omfattande områden be­

läggas med radioaktivt utfall, mot vilket envar måste i görligaste mån

skydda sig. I sådana lägen träder den enskildes förmåga att oberoende av

en organisation hjälpa sig själv och bispringa andra i förgrunden. Jag

anser det därför angeläget att förutsättningar skapas för en sådan själv­

skyddsverksamhet av de enskilda, men finner åtskilliga skäl tala emot att

en särskild organisation i fred uppbygges för denna verksamhet. Med hänsyn

till de omfattande befolkningsomflyttningar, som kommer att äga rum under

beredskap och krig, kan det icke antagas att en i fred upprättad organisa­

tion för självskyddet annat än i mycket begränsad omfattning skulle vara

funktionsduglig, då den skulle träda i verksamhet. Administrativt skulle

organisationen, som ju nödvändigtvis måste få en mycket stor omfattning,

bli synnerligen tungrodd och någon effektiv kontroll över den skulle knap­

past kunna äga rum. Härtill kommer att det alltid skulle vara i hög grad

tveksamt om de för organisationen uttagna personerna verkligen skulle visa

sig vara de för uppgifterna lämpligaste. Jag finner med hänsyn till det sagda,

att man icke bör i fred tillskapa eu organisation för självskyddet; själv­

skyddsverksamhet bör kunna förberedas och utövas utan att en stor och

otymplig organisation därför tillskapas. Däremot bör möjlighet finnas för

civilförsvarsmyndigheterna att under beredskap och krig låta utse ledare

för självskyddet inom de särskilda fastigheterna eller inom större enheter.

Det vore också värdefullt om de frivilliga organisationernas verksamhet

kunde leda till alt i fred en kader av självskyddsledare skapades.

Om sålunda någon självskyddsorganisation icke bör uppbyggas i fred

bör emellertid förutsättningar i fred skapas för självskyddsverksamheten

genom att tillgång till den nödvändigaste materielen för sådan verksam­

het tryggas och allmänheten bibringas elementära kunskaper om vad den

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 dr 1!)5!)

127

meddelats av civilförsvarsstyrelsen. De i civilförsvarslagen stadgade längsta

tiderna för utbildning och övning får dock icke överskridas.

I utbildningskungörelsen föreskrives vidare att civilförsvarspliktig kvinna

som har stadigvarande bosättning eller sysselsättning inom anläggning eller

byggnad, där särskilt civilförsvar skall vara organiserat, är pliktig att under­

gå sjukvårdsutbildning under högst 10 timmar under det år, då hon fyl­

ler 18 år.

Med stöd av bemyndigande i utbildningskungörelsen har civilförsvars­

styrelsen utfärdat närmare föreskrifter rörande tillämpningen av kun­

görelsen.

Utbildningsverksamheten bedrives dels i form av lokal utbildning, huvud­

sakligen kvällsutbildning anordnad inom de olika civilförsvarsområdena,

dels såsom regional utbildning, anordnad av länsstyrelserna i provisoriska

civilförsvarsskolor, dels som central utbildning, anordnad vid statens civil-

försvarsskola med utbildningsavdelningar provisoriskt förlagda till Gimo

och Runö. Utbildningen bedrives i enlighet med av civilförsvarsstyrel­

sen utfärdade utbildningsplaner och riktlinjer. För utbildningens bedri­

vande finns vid länsstyrelserna anställda särskilda befattningshavare, läns-

instruktörer, med uppgift att inom länen biträda vid uppläggningen, genom­

förandet och övervakningen av utbildningen.

Åren närmast efter krigsslutet fick civilförsvarsutbildningen endast obe­

tydlig omfattning. År 1948 lämnade emellertid riksdagen med hänsyn till

den dåvarande skärpningen av det utrikespolitiska läget sitt medgivande till

alt utbildningsprogrammet utvidgades, så att det kom att omfatta nyutbild­

ning, repetitionsutbildning och övning av befäl och manskap inom det all­

männa civilförsvaret och verkskyddet. Härjämte skulle befäl i hemskyddet

samt skolungdom och 18-åriga kvinnor utbildas.

I stort sett bedrives utbildningen i civilförsvaret alltjämt efter de år 1948

uppdragna allmänna riktlinjerna för verksamhetens omfattning. I vissa

hänseenden har dock utbildningsprogrammet icke kunnat fullföljas, bl. a.

beroende på att utbildningsresurserna varit otillräckliga. Fr. o. m. utbild-

ningsperioden 1955/56 har civilförsvarsstyrelsen med hänsyn till den be­

gränsade medelstilldelningen för utbildningsändamål infört viss angelägen-

hetsgradering av utbildningsuppgifterna. Enligt civilförsvarsstvrelsens an­

visningar till länsstyrelserna den 5 september 1955 skall utbildningen så­

lunda i första hand koncentreras till utbildning av befäl samt fackutbildning

av vissa manskapsgrupper med speciella arbetsuppgifter. Vid bedömandet

av i vilken omfattning repetitionsutbildning skall anordnas, har länsstyrel­

serna att beakta intresset av funktionsduglighet inom tjänstegrenarna på

så sätt, att åtminstone någon eller några enheter inom varje tjänstegren blir

funktionsdugliga. Inom block och hemskydd sker icke någon utbildning.

18-åriga kvinnor utbildas enligt tidigare gällande bestämmelser.

På framställning av 1953 års utredning om civilförsvarsutbildning före­

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

129

utbildning som ett led i ett nyordnat och i väsentliga avseenden upprustat

civilförsvar och därvid utgått från de ändrade förutsättningar för civilför­

svarsorganisationen, som angivits i civilförsvarsutredningens huvudbetän­

kande. De nya förutsättningarna medför enligt utbildningsutredningen ge­

nomgripande förändringar i utbildningsverksamheten såväl i fråga om dess

omfattning som med avseende på utbildningens innehåll.

Civilförsvar sutbildningens inriktning och innehåll

bör, framhåller utredningen, fortlöpande anpassas efter civilförsvarets verk­

samhetsformer och förutsättningarna för dessa. Utbildningen måste alltid ha

ett klart syfte och tillgodose angelägna behov. Den måste äga rum i fasta for­

mer men vara rörlig till sitt innehåll. Nödvändigheten av sådan rörlighet

framstår tydlig vid en återblick på de sista årens krigstekniska utveckling

och dennas återverkningar på civilförsvarets verksamhetsformer och därmed

också på civilförsvarsutbildningen.

Utbildningsutredningen är angelägen framhålla alt civilförsvarsutbild­

ningen i princip måste inriktas på kunskaper och färdigheter, vilka mer

allmänt kan komma till nytta vid ett krig, och att kunskaperna måste med­

delas i den omfattning, som erfordras för att civilförsvarspersonalen skall

få tillräcklig förtrogenhet med tilldelade uppgifter. De största kraven på för­

beredelser ställes härvid på den civilförsvarspersonal, som under beredskap

och krig främst skall bära ansvaret för de olika civilförsvarsåtgärdernas

genomförande, dvs. lednings- och befälspersonalen. Men även en del grup­

per menig civilförsvarspersonal kommer att få uppgifter, som för sin lös­

ning kräver fackkunskap och färdigheter av speciellt slag. Den individuella

färdighet, som förvärvas på utbildningsstadiet, måste intrimmas och ut­

vecklas under civilförsvarsspel och praktiska övningar. Utbildningen och

övningen måste vara obligatoriska.

Utbildningsutredningen har i anslutning till civilförsvarsutredningens

synpunk ter på frågan vilka personalgrupper som i fred måste

utbildas för sina uppgifter föreslagit utbildning av följande personal,

nämligen

a) i det lokala civilförsvarets ledningskårer: personalgrupper med led­

ningsuppgifter i huvudcentral eller distriktscentral eller på skadeområde,

sambandspersonal samt förvaltningspersonal;

h) i det lokala civilförsvarets kårer i övrigt: kårinspektörer, sysslomän

vid förbandsstationer och gruppchefer samt, bland manskapet, civilförsvars-

polismän, civilförsvarsbrandmän, räddningsmän och samariter;

c) i verkskgddet: verkskyddschefer, verkskyddsassistenter, brandgrupp-

chefer, räddningsgruppchefer, brandmän, räddningsmän och samariter;

samt

d) i det regionala civilförsvaret: undsättningskårernas personal.

Personalgrupperna inom verkskyddet får enligt förslaget i princip samma

utbildning som motsvarande personal i allmänna civilförsvaret.

9 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 11b

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

131

ningen. För att underlätta självstudier, bör till kursdeltagarnas förfogande

ställas en instruktiv handledning.

Utredningen föreslår att inskriven personal, som i fredstid skall genomgå

obligatorisk utbildning, erhåller undervisning i personligt skydd i samband

med denna utbildning. För övrig inskriven personal föreslår utredningen,

att instruktion i personligt skydd meddelas först när Kungl. Maj :t för­

ordnar därom.

Utredningen anser att tidigare erhållen civilförsvarsutbildning i princip bör

tillgodoräknas. Kunskaperna bör kunna vidmakthållas och ytterligare utveck­

las i samband med den praktiska övningsverksamhet, som föreslås skola äga

rum. Skyldighet att undergå utbildning bör ej heller åläggas personer, som

på grund av sin yrkesutövning eller på annat sätt förvärvat erforderliga kva­

lifikationer för den civilförsvarstjänst, vartill de uttagits. Som exempel

nämner utredningen personer, som utbildats till arbetsplalssamariter och

som i civilförsvaret tilldelats samarituppgifter.

I sina allmänna kommentarer till de föreslagna normalplanerna för ut­

bildningen framhåller utredningen, att dessa får betraktas såsom prelimi­

nära. Det bör ankomma på det centrala utbildningsorganet att överarbeta

och anpassa planerna efter vad som föranleds av ytterligare erfarenheter.

Vid utformningen av planerna har utredningen emellertid utnyttjat bl. a.

resultaten av de genom civilförsvarsutredningens försorg genomförda ana­

lyserna in. in. av civilförsvarets verksamhet och härigenom har utredning­

en fått möjlighet att i väsentliga delar bedöma utbildningsbehoven för

de olika personalgrupperna med större säkerhet än som eljest kunnat ske.

Planerna har konsekvent inriktats på att tillgodose de väsentligaste kun­

skaps- och färdighetskraven.

I fråga om utbildningen av de av civilförsvarsutredningen före­

slagna undsättnings kårerna anser utbildningsutredningen, att den

bör anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som upp-

dragits för den obligatoriska utbildningen av det lokala civilförsvarets per­

sonal. Manskapsutbildningen bör sålunda baseras på de utbildningsplaner

som föreslagits för utbildning av motsvarande personal i brand-, räddnings-

och sjukvårdskårerna. Gruppcheferna bör efter manskapsutbildningen ge­

nomgå särskild gruppchefsutbildning under 10 dagar. I övrigt ansluter sig

utbildningsutredningen till de synpunkter och förslag rörande utbildningen

av undsättningskårernas personal, som anföres i civilförsvarsutredningens

huvudbetänkande. Detta innebär bl. a. att den i kårerna ingående värn­

pliktiga personalen skall ha en fredstjänstgöringstid om sammanlagt 60

dagar (befäl 80 dagar), motsvarande den tid vederbörande eljest skulle ha

tjänstgjort i krigsmakten.

Ehuru den civilförsvarsutbildning, som meddelas i enlighet med normal­

planerna, i och för sig kan betecknas såsom tillräcklig, bör enligt utred­

ningen såväl vidareutbildning som fortbildning kunna

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 är 1959

133

(nr 384). Undervisningen omfattar 10 timmar och är förlagd till folkskolans

avslutningsklass eller fortsättningsskolan, i enhetsskolan till klass 8 och i

läroverken till klassen i motsvarande åldersstadium.

Skolornas undervisning i brandskydd och olycksfallsvård bör enligt ut­

redningen utformas så att även civilförsvarssynpunkter tillgodoses. Utred­

ningen har funnit, att den nuvarande undervisningen på dessa områden bör

något utvidgas för att bättre motsvara de kunskaps- och färdighetskrav,

som från civilförsvarssynpunkt ställs på medborgarna. I brandskyddsutbild-

ningen bör sålunda ytterligare 4 timmar anslås för övning av grund­

läggande eldsläckningsmoment. Undervisningen bör dessutom omfatta enkla

individuella skyddsåtgärder vid olyckshändelser av olika slag eller tillbud

till dylika. Med hänsyn till önskvärdheten av att alla vid vuxen ålder äger

minst de kunskaper i olycksfallsvård, som röda korsets grundkurs omfattar,

bör skolornas utbildning i olycksfallsvård i huvudsak motsvara det första

avsnittet om 16 timmar av denna grundkurs. I detta syfte bör timantalet

för undervisningen i olycksfallsvård utökas med 6 timmar. Skolornas under­

visning i brandskydd och olycksfallsvård bör följaktligen ökas från 10 till

20 timmar, av vilka 8 bör omfatta brandskydd och individuella skydds­

åtgärder och 12 olycksfallsvård. Undervisningen bör lämpligen fördelas på

två läsår.

Genom utvidgningen av kursen i olycksfallsvård blir den hittillsvarande

obligatoriska sju k vårdsutbildningen av 1 8-å riga kvin­

nor överflödig i vissa orter efter en kortare övergångsperiod. Den bör dock

bibehållas intill dess skolornas undervisning i olycksfallsvård meddelats

under så lång tid, att alla som uppnår 18 års ålder erhållit sådan under­

visning. I konsekvens med vad utredningen föreslagit i fråga om tim­

antalet för skolornas utbildning i olycksfallsvård bör sjukvårdsutbildningen

av 18-åriga kvinnor under övergångstiden utökas från 10 till 12 timmar.

Utredningen behandlar även frågan om allmänhetens behov av

vägledning i självskydd, dvs. sådana individuella skyddsåt­

gärder scm kan motverka eller minska personskadornas omfattning. En

sådan vägledning kan meddelas antingen i kursform eller genom tillhan­

dahållande av för självstudier lämplig broschyr eller annan tryckt hand­

ledning i ämnet. Med hänsyn till de praktiska svårigheter och betydande

kostnader, som är förenade med kurser, har utredningen förordat att väg­

ledning för allmänheten om skyddsåtgärder lämnas genom inassdistribu-

tion av en broschyr i ämnet.

1 fråga om ledningen av utbildningsverksamheten före­

slår utbildningsutredningen, att civilförsvarsstyrelsens hittillsvarande upp­

gifter och skyldigheter överföres till en för ändamålet inrättad utbildnings­

nämnd, vilken sålunda skulle svara för utbildningsverksamhetens admini­

stration, dess metodiska, pedagogiska och innehållsmässiga utformning samt

ut bildningskon trollen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

135

under återkommande inspektioner av utbildningen i länen. I samband här­

med försvinner de befattningar som länsinstruktörer, vilka varit knutna

till länsstyrelsernas civilförsvarssektioner. Kvar hos länsstyrelserna före­

slås i stort sett bli endast de administrativa angelägenheterna för utbild­

ningens anordnande och genomförande. Utredningen föreslår att gräns­

dragningen mellan den centrala instansens och länsstyrelsernas åligganden

i fråga om civilförsvarsutbildningen kommer till klart uttryck i vederbör­

liga instruktioner. Det bör sålunda icke få råda någon tvekan om, att det

centrala utbildningsorganet bär huvudansvaret för utbildningsverksam­

hetens rationella och effektiva utformning och utveckling samt för dess

anordnande och genomförande.

Utbildningsutredningen föreslår följande skolorganisation för

utbildningsverksamheten.

Den egentliga utbildningsverksamheten förlägges dels till en nyorganise-

rad statlig civilförsvarsskola med tillhörande fältavdelningar, dels till civil­

försvarsområdena. Lärarpersonalen vid civilförsvarsskolan och dess fält­

avdelningar utgöres av civilförsvarslärare, av vilka ett mindre antal med

heltidstjänstgöring beredes fast anställning. Lärarpersonalen i civilförsvars­

områdena utgöres av tillfälligt anlitade instruktörer, som utbildats vid

civilförsvarsskolan. Utbildningen utformas såsom heltidsundervisning (hel-

tidskurser) för ledningspersonal, befäl in. fl., och såsom deltidsundervisning

(deltidskurser) för manskap. Heltidskurserna förlägges till övervägande del

till civilförsvarsskolan, medan manskapsutbildningen liksom hittills an­

ordnas lokalt av länsstyrelserna.

Utredningen förutsätter, att delade meningar numera icke föreligger om

behovet av en permanent civilförsvarsskola. Den centrala

civilförsvarsutbildningen har, sedan civilförsvarsskolan 1951 utflyttats från

civilförsvarsstyrelsens ämbetslokaler i Stockholm, anordnats i provisoriska

skolförläggningar. Detta provisorium finner utredningen otillfredsställande.

De använda skolförläggningarna i Gimo och Österskär kan, trots ansträng­

ningar att göra dem mer ändamålsenliga för undervisning, icke godtagas.

Utredningen tilldelar civilförsvarsskolan en framträdande roll då det

gäller att i den nya organisationen ge utbildningsverksamheten erforderlig

stadga. Vid sitt ställningstagande till frågan om ledningen av verksamheten

ger utredningen sålunda civilförsvarsskolan ett starkare inflytande än hit­

tills på det egentliga utbildningsarbetet, dels genom att utbildningen av led­

nings- och befälspersonal in.fl. koncentreras till civilförsvarsskolan, dels

genom alt manskapsutbildningen i väsentliga avseenden ställs under skolans

tillsyn.

Civilförsvarsskolan har av utredningen dimensionerats för samtidig under­

visning av 60 elever, fördelade på två avdelningar. För alt öka kapaciteten

vid större tillströmning av elever förses skolan med fristående tältavdel­

ningar, som kan anpassas efter behoven. Utbildningsanordningarna vid

Kungl. Maj.ts proposition nr llh år 1959

137

varandra är allmän civilförsvarskunskap, taktisk ledning av civilförsvars-

verksamhet, bevakningstjänst, utrymningstjänst, gasskydd, brandtjänst och

räddningstjänst. Av dessa ämnen äger brandtjänsten och räddningstjänsten

ett sådant inbördes samband, att en kombination av dem synes given. Under

utrymning har bevakningstjänst och utrymningstjänst i varandra ingripande

uppgifter, varför en kombination av dessa ämnen kan anses motiverad.

Undervisningen i allmän civilförsvarskunskap ligger bäst till för den lärare,

som skall undervisa i taktisk ledning av civilförsvarsverksamheten, då denne

lärare i högre grad än de övriga inåste äga kunskaper om allt som rör det

krigsorganiserade civilförsvaret. Utredningen finner det lämpligt att gas-

skyddsutbildningen ingår i kombinationen bevaknings- och utrymnings­

tjänst.

Undervisningstiden per läsår för lärarna beräknas bli följande:

för läraren i allmän civilförsvarskunskap och taktisk ledning av

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

civilförsvarsverksamhet .......................................................................... 009 t.

för läraren i psykologi och pedagogik .................................................... 312 »

för läraren i bevakningstjänst, utrymningstjänst och gasskydd 1 123 »

för lärarna i brandtjänst och räddningstjänst...................................... 2 434 »

för läraren i sjukvårdstjänst ...................................................................... 494 »

för läraren i lufor-, tele- och observationstjänst.................................. 73 »

samt för lärare i övriga ämnen ................................................................. 772 »

Utredningen räknar med 25 veckotimmars genomsnittlig undervisnings-

skyldighet under 40 veckor, dvs. 1 000 undervisningstimmar per läsår och

lärare. De enskilda lärarnas undervisningsskyldighet måste från fall till

fall närmare regleras, bl. a. med hänsyn till ämnets särskilda krav på för­

beredelser av olika slag. Dessutom måste de arbetsinsatser, som kräves av

lärare vid sidan om undervisningen, uppskattas i tjänstgöringstid.

Enligt dessa grunder lämnar skolarbetet utrymme för heltidstjänster

i ämneskombinationerna bevakningstjänst—utrymningstjänst—gasskydd,

brandtjänst—räddningstjänst och psykologi—pedagogik.

Heltidstjänsterna i de två förstnämnda ämneskombinationerna motiveras

av det stora antalet undervisningstimmar. För heltidstjänst i den tredje

ämneskombinationen lämnar utredningen följande särskilda motivering.

För ämnet psykologi m. in. måste vid bedömningen av förutsättningarna

för inrättandet av heltidstjänst hänsyn icke blott tagas till behovet och om­

fattningen av schemabunden undervisning utan också till andra vid skolan

förekommande uppgifter, vilka bar en naturlig anknytning till ämnesom­

rådet. Om höga krav skall ställas på undervisningens kvalitet, bör antalet

undervisningstimmar per läsår för eu lärare inom ifrågavarande ämnesom­

råde icke överstiga 450. För civilförsvarsskolans lärare i psykologi in. in. bär

den beräkneliga undervisningsskyldigheten i det föregående angivits till om­

kring 300 undervisningstimmar, av vilka ungefär 2/.i faller på instruktörs-

utbildning och inkluderar de timmar, som åtgår för lärarens åhörande av

elev- och övningslektioner. Skolans övriga kursverksamhet förutsätter emel-

143

ring av tjänstgöringsskyldigheten anses påkallad av såväl allmänna ekono­

miska skäl som med hänsyn till instruktörernas egna intressen. En för sam­

hället kostsam och även från andra synpunkter olycklig överdimensionering

av instruktörsantalet, som orsakas av osäkerhet huruvida och i vilken om­

fattning utbildade instruktörer verkligen kommer att ställa sig till förfo­

gande i utbildningsarbetet, måste sålunda undvikas. För att på lämpligt sätt

binda instruktörerna vid en minimitjänstgöring bör tjänstgöringsavtal

träffas för en viss tidsperiod, exempelvis 3 år, med en genomsnittlig tjänst­

göringsskyldighet av 100 timmar per läsår.

Med utgångspunkt från det beräknade utbildningsbehovet och den före­

slagna omfattningen av instruktörernas undervisningsskyldighet samt med

beaktande av övriga på frågan inverkande faktorer beräknar utbildnings-

utredningen det erforderliga antalet instruktörer till 240. Härmed bör jäm­

föras en i civilförsvarsutredningens huvudbetänkande intagen uppgift om

antalet instruktörer år 1957, nämligen 2 704.

För att tillgodose instruktörsbehovet under uppbyggnadstiden föreslår

utredningen, att instruktörer som under de sista åren förvärvat instruktörs-

behörighet och bedömes vara lämpliga för uppgiften anlitas för fortsatt

tjänstgöring.

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

Remissyttrandena

Ulbildningsutredningens synpunkter i fråga om målet för utbild­

ningsverksamheten och inriktningen av densamma

lämnas i allmänhet utan erinran. Civilförsvarsstyrelsen anlägger till en bör­

jan vissa allmänna synpunkter på civilförsvarsutbildningens inriktning och

berör härvid även frågan om allmänhetens förståelse för utbildningen samt

kravet på beredskap. I huvudsak anför styrelsen i denna del.

Målet för civilförsvarsutbildningen måste vara att göra all civilförsvarets

personal fullt skickad att lösa de uppgifter den i ett krig är avsedd att full­

göra. Till vilken del detta mål kan uppnås är i stort sett beroende av hur

stora kostnader man vill lägga ned på utbildningen och hur stora bördor man

vill ålägga den enskilde. Med dessa faktorer sammanhänger frågan om det

krav på beredskap som bör ställas. Hur stora belopp som måste satsas på

utbildningen står även i viss mån i relation till hur stora kostnader som

nedläggs på inköp av olika tekniska hjälpmedel för civilförsvarsverksam-

heten (motorsprutor, radiostationer m. in.). Det kan nämligen icke vara

ekonomiskt försvarligt att anskaffa teknisk materiel utan att på samma

gång ge personalen tillräcklig utbildning i hur materielen skall brukas.

Tillkomsten av de moderna massförstörelsevapnen har medfört, att skyd­

det av civilbefolkningen och hemorten fått eu väl så viktig roll som det

militära försvaret. Det bör därför icke råda någon tvekan om att den, som

med civilförsvarsplikt uttagits för att tjänstgöra i det civila försvaret, måste

avstå skälig tid för att kunna bibringas sådana kunskaper, som är ound­

gängliga för att vederbörande i krig skall kunna fullgöra de uppgifter, för

vilka han uttagits. Å andra sidan är det självklart att utbildningen ej får

144

göras mera krävande än nödvändigt. Den bör ges en sådan utformning, att

deltagandet i utbildningen så långt möjligt underlättas för den enskilde

och ej fordrar onödiga uppoffringar. Eljest kan allmänhetens förståelse

för utbildningen icke vinnas. Erfarenheten visar att det är svårt att nå goda

utbildningsresultat vid lokala kvällskurser (deltidskurser). Det är också

helt naturligt, att det icke är möjligt att vinna någon större entusiasm för

en utbildning, som måste genomföras tvångsvis på en tid, då deltagarna är

uttröttade efter en hel dags arbete. Styrelsen har därför under de senaste

åren i allt större utsträckning sökt genomföra utbildningen såsom heltids-

kurser i internatförläggning. Det har visat sig, att man vid sådana kurser

icke haft några svårigheter att vinna förståelse för den utbildning som be­

drivits. Styrelsen tror sig därför kunna förutspå, att en utvidgad internat-

undervisning verksamt kommer att bidraga till att hos allmänheten skapa

vidgad förståelse för civilförsvaret. Såsom regel bör därför vid en och

samma kurs deltidsutbildning icke bedrivas under mer än sammanlagt ca

20 timmar.

I styrelsens utlåtande över 1953 års eivilförsvarsutrednings huvudbetän­

kande har belysts, vilka krav som måste ställas på beredskapen inom civil­

försvaret. Det framgår där, att såsom norm för beredskapen måste upp­

ställas, att den lokala civilförsvarsorganisationen skall kunna träda i funk­

tion efter 24 timmar eller samma norm, som gäller för de militära lokal-

försvarsförbanden. För vissa delar av civilförsvaret bl. a. ledningen och ut­

rymningskåren krävs snabbare mobiliseringsberedskap. Det av styrelsen

framförda kravet på beredskap medför, att civilförsvarsutbildningen måste

genomföras i fredstid. Någon tid för utbildning bör man sålunda icke räkna

med vid mobilisering. Givetvis skall emellertid utbildningsresurserna dispo­

neras så, att det går att genomföra en snabbutbildning av styrkorna under

den s. k. nådatiden. Härför krävs antingen att befälet är utbildat till in­

struktörer eller att tillräckligt antal i fred utbildade instruktörer finns att

tillgå inom de olika kårerna eller en kombination mellan båda dessa krav.

Styrelsen vill slutligen framhålla, att den tekniska och taktiska utveck­

lingen går så snabbt att snart nog genomgripande omprövningar ifråga om

utbildningen kan behöva göras. Detta medför att de som i dag får en modern

engångsutbildning kommer — om låt oss säga 10 år — att sakna erforder­

liga kunskaper och färdigheter med hänsyn till då rådande förhållanden.

Den repetitionsutbildning i form av övningar, som de avses skola genomgå,

kan ej bli tillräcklig. En mera omfattande repetionsutbildning eller t. o. in.

en helt ny »engångs»-utbildning kan bli nödvändig för att förebygga denna

olägenhet. Styrelsen har endast velat påpeka detta förhållande utan att

f. n. vilja framlägga några direkta förslag i ämnet.

De anförda synpunkterna ger styrelsen anledning att mot förslaget rikta

kritik av innehåll, att utredningen icke har givit utbildningen ett omfång,

som svarar mot de kostnader civilförsvarsutredningen föreslår skall läg­

gas ned på anskaffning av materiel, att för flera personalgrupper, som

måste besitta vissa oundgängliga kunskaper för att kunna lösa sina krigs-

uPPgifter, i vissa fall icke föreslås någon som helst utbildning, i andra fall

en otillräcklig sådan, att då all lokal utbildning föreslås skola ske i form

av kvällskurser svårigheter kommer att uppstå att vinna allmänhetens för­

ståelse för denna utbildning samt att kravet på beredskap inom civilför­

Knngl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

145

svaret icke, vad utbildningen beträffar, accentuerats på ett sätt, som styrel­

sen såsom ansvarig civilförsvarsmyndighet måste kräva.

Styrelsen är helt enig med utredningen att personalens yrkeskunskaper

skall tillvaratagas så långt detta låter sig göra. Styrelsen uttalar dock den

uppfattningen, att utredningen i vissa hänseenden övervärderat möjlig­

heterna att, med ledning av vederbörandes yrke vid inskrivningen, göra

sådan bedömning av personalen, att utbildningen därigenom väsentligt

skulle komma att underlättas. Erfarenheten visar nämligen att, med undan­

tag för vissa särskilda yrkeskategorier såsom brandpersonal, det i många

avseenden är mycket som skiljer den fredsmässiga yrkesutövningen från

motsvarande arbete under krig.

Rörande behovet av differentiering av undervisningen uppger styrelsen

att den — för att på den korta tid som hittills stått till förfogande kunna

åstadkomma en så god utbildning som möjligt och samtidigt tillmötesgå den

enskildes önskemål att icke tvingas undergå för hans krigsplacering onödig

utbildning — drivit differentieringen av utbildningen ganska långt. Styrel­

sen säger sig vara medveten om att en för långt driven differentiering i

vissa sammanhang kan öka behovet av personal, Å andra sidan råder icke

tvekan om, att en differentiering i många fall ger ett bättre utbildnings-

resultat på en kortare utbildningstid och därigenom förbilligar utbildningen.

Styrelsen föreslår därför viss differentiering.

Centralförbundet Folk och Försvar har i princip samma uppfattning om

civilförsvarsutbildningens betydelse som utbildningsutredningen givit ut­

tryck åt i sitt betänkande. Den erforderliga grundläggande utbildningen och

övningen av de civilförsvarsinskrivna måste enligt förbundet få obligatorisk

karaktär med frivillig utbildningsverksamhet som komplement. Beredskaps-

nämnden för psykologiskt försvar ansluter sig — såvitt angår frågor av den

art att de bör bedömas av nämnden — i princip till de riktlinjer för utbild­

ningens bedrivande som uppdrages i betänkandet. Länsstyrelsen i Västman­

lands län finner att vissa av utredningens förslag kan komma att stabilisera

och förbättra utbildningen inom civilförsvaret. Hit hör förslagen om en

permanent civilförsvarsskola, en förlängd utbildningstid för befäl i nyckel­

befattningar, likställighet i utbildning av personal inom allmänt civilförsvar

och verkskydd samt de civilförsvarspliktigas skyldighet att deltaga i övnings-

verksamhet. Värdet av de förslag som verkar i positiv riktning minskas

emellertid enligt länsstyrelsen väsentligt genom andra förslag som verkar

i motsatt riktning och som i åtskilliga hänseenden innebär en klar för­

sämring av nu rådande förhållanden inom utbildningen. Till sådana förslag

räknar länsstyrelsen bl. a. skiljandet av ansvaret för utbildningsverksam­

heten från de myndigheter, som i krig bär ansvaret för civilförsvarsorganisa­

tionens funktionsduglighet, nämligen civilförsvarsstyrelsen och länsstyrel­

serna, den ökade omfattningen av utbildning i deltidskurser samt det ringa

utnyttjandet av den nuvarande instruktörskadern.

10 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 11 i

Kungl. Maj.ts proposition nr llt är 1959