skott ur kyrkofonden skall grundas på en uppskattad normallönekostnad

för pastoratens präster och kyrkomusiker i stället för som nu sker på en

detalj granskning av pastoratens faktiska lönekostnader för befattnings­

havarna. Vidare föreslås den förenklingen beträffande fördelningen av kost­

naderna för pastoratsadjunkts avlöningsförmåner, att dessa kostnader helt

skall åvila kyrkofonden.

Mot bakgrunden av förordade rationaliseringsåtgärder framlägges för­

slag till ny personalorganisation vid stiftskanslierna, innebärande bland

annat, att ett antal juristtjänster föreslås utbytta mot kanslisttjänster.

Kammarkollegiet och statskontoret har på Kungl. Maj:ts uppdrag verk­

ställt av 1959 års riksdag begärd översyn av hittills tillämpade principer

för finansieringen av domkapitlens verksamhet. Ämbetsverkens utredning

föranleder inte nagot förslag om ändring i hittills tillämpade grunder för

finansieringen.

Anslaget på riksstaten till Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Av­

löningar föreslås för budgetåret 1960/61 bli uppfört med 1 115 300 kronor

och anslaget till Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Omkostnader

med 188 300 kronor.

I propositionens senare avsnitt behandlas frågor rörande vissa anslag

ur kyrkofonden. Arbetsgivaravgiften för prästernas allmänna tilläggspen­

sionering föreslås fa slutligen bestridas ur fonden. Vidare föreslås inrät­

tandet av ytterligare en stiftsadjunktstjänst, ändrade grunder för avlö-

ningsbidragen till sjömanspräster samt anslag till vissa nya ändamål, näm­

ligen konferenser med de svenska utlandskyrkoherdarna, bidrag till för­

samlingar med kyrkomusiker på äldre stat samt översättning av den

svenska evangelieboken till lulelapska, varjämte föreslås höjningar av vissa

nu utgående anslag. Kyrkofondsanslaget till extra utgifter föreslås erhålla

en något ändrad konstruktion.

Förslag framlägges om vissa ändringar i prästlönekostnadslagen, lagen

om kyrkomusiker samt lagen om kyrkofond.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960

Nuvarande lydelse:

2 mom. Av övriga församling s-

präst enligt prästlönereglementet till­

kommande avlöningsförmåner skall

pastoratet bestrida lön, vikariatser-

sättning, tjänstedubblering sarvode,

reseersättning, tjänstgöring strakta­

mente, källortstillägg, språktillägg

och arvode.

Belopp, som pastorat under visst

år jämlikt detta moment haft att ut­

giva,utgör pastoratets präst­

lönekostnad för året.

Föreslagen lydelse:

traktamente samt tjänstebostad

jämte bränslekostnadsgottgörelse

och ersättning för skatt eller allmän­

na avgifter, som innehavare av präst­

gård erlagt.

2 mom. Pastoratets utgifter un­

der visst år för avlöningsförmåner

som avses i 1 mom. 1) skola ligga

till grund för beräkningen av pas­

toratets prästlönekost­

nad för året. Närmare bestämmel­

ser om hur kostnaden skall beräknas

meddelar Konungen.

Kostnaderna för avlöningsförmå­

ner som avses i 1 mom. 2) skola

stanna å pastoratet.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­

nuari 1961.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404)

om kyrkofond

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

6

§.

Enligt vad---------- Luleå stift.

Ytterligare skola, utöver vad i

denna lag eljest stadgas, ur kyrko­

fonden utgöras:

1) Kostnad för — — — annan

ordning;

2) kostnad för pensionsförmåner

åt präster eller efterlevande till dem

enligt tjänste- och familjepensions-

reglementena för präster;

2 a) annan kostnad------------ av­

sedda präster;

2 b) kostnad för------------särskilt

stadgas;

3) bidrag, som-------------------- åt döv­

stumma;

4) kostnad, som-----------------äger till-

lä mpning;

5) kostnad, enligt-----------åt för­

samlingspräster;

6) anslag, som-------------kyrkliga

ärenden;

7) kostnad för--------------------till kyr­

kofonden;

8) belopp, som------------avlöning­

en bidraga;

Föreslagen lydelse:

6

§.

Enligt vad---------- Luleå stift.

Ytterligare skola, utöver vad i

denna lag eljest stadgas, ur kyrko­

fonden utgöras:

1) Kostnad för — — — annan

ordning;

2) kostnad för pensionsförmåner

åt präster eller efterlevande till dem

enligt statens allmänna tjänstepen-

sionsreglemente eller äldre bestäm­

melser samt avgift pastorat utgivit

till församlingsprästs försäkring för

allmän tilläggspension;

2 a) annan kostnad------------ av­

sedda präster;

2 b) kostnad för------------särskilt

stadgas;

3) bidrag, som----------- åt döv­

stumma;

4) kostnad, som---------- äger till-

lämpning;

5) kostnad, enligt---------- åt för­

samlingspräster;

6) anslag, som-------------kyrkliga

ärenden;

7) kostnad för----------- till kyr­

kofonden;

8) belopp, som------------avlöning­

en bidraga;

1 Senaste lydelse av 6 §, se 1959: 139.

delsförvaltning och diarier) samt skogsstyrelsen (stiftsnämnds årsberättelse)

yttrat sig.

Utredningens förslag, som är enhälliga, går i huvudsak ut på att förenkla

handläggningen av ett flertal grupper av ärenden på det kyrkligt-ekono-

miska området samt att i vissa fall omfördela de två stiftsmyndigheternas

kompetens och införa en smidigare beslutsordning hos dem, bland annat

genom att göra det möjligt att delegera beslutanderätten i mindre viktiga

ärenden. Den kamerala verksamheten har översetts och förenklats. Också

på det kontorstekniska området har betydelsefulla rationaliseringsförslag

lagts fram. De föreslagna åtgärderna medför enligt utredningens uppfatt­

ning, att personal med akademisk utbildning i viss utsträckning kan ersättas

med sådan som har lägre utbildning, samt att det totala behovet av arbets­

kraft minskas. En årlig besparing på något mer än 100 000 kronor beräknas

uppstå vid fullt genomförd omorganisation.

Remissyttrandena ger allmänt uttryck åt den uppfattningen att de fram­

lagda förslagen är ägnade att underlätta arbetet på stiftskanslierna samt

att skapa en smidigare organisation av myndigheternas förvaltning. De av

förslagen direkt berörda myndigheterna har dock så gott som enhälligt för­

klarat sig anse, att reformen inte medför något minskat behov av arbets­

kraft. Enstaka remissinstanser har motsatt sig vissa ändringsförslag på det

kyrkligt-ekonomiska området.

Jag anhåller nu att närmare få redogöra för ärendet. Innan så sker vill jag

upplysa om att kompetensutredningen den 27 mars 1958 till chefen för

civildepartementet avgivit ett betänkande (rotaprinttryck) med förslag att

kanslisttjänster skall inrättas vid domkapitlen. Även detta betänkande har

varit föremål för remissbehandling.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

II. Allmänna synpunkter

1. Nuvarande förhållanden

Som jag inledningsvis nämnde är den kollegialt utövade stiftsstyrelsen

uppdelad på två organ, domkapitel och stiftsnämnd. Domkapitlets sam­

mansättning och verksamhet regleras i främsta rummet genom lagen om

domkapitel den 13 november 1936 (nr 567) och instruktionen för domkapit­

len den 4 januari 1937 (nr 7). Enligt domkapitelslagen åligger det domka­

pitlet att taga noggrann kännedom om stiftets förhållanden samt verksamt

beflita sig om det kyrkliga livets vård och förkovran. Utöver de kyrkliga

uppgifterna omhänderhar domkapitlet även viss fondförvaltning.

Före 1932 års ecklesiastika boställsreform, som innebar att förvalt­

ningen av de ecklesiastika löneboställena decentraliserades till pasto­

12

ett flertal överväganden, som syftar till att åstadkomma en rationalisering

av arbetet på kanslierna. En av förutsättningarna för att den nya personal­

organisationen skall kunna genomföras är därför, anför utredningen, att de

förslag som framlägges om förenkling av arbetet på kanslierna i allt väsent­

ligt blir godtagna.

Utredningen uttalar att den vid sin allmänna översyn inte kunnat undgå

att beakta den inverkan, som själva organisationen av stifts­

myndigheterna har på arbetsförhållandena vid stiftskanslierna. Utred­

ningen finner det ligga i öppen dag, att den nuvarande anordningen med dom­

kapitel och stiftsnämnd som skilda myndigheter förorsakar åtskilligt dubbel­

arbete för såväl myndigheterna själva som stiftskansliet. Sålunda måste

exempelvis beslut fattas av båda myndigheterna i vissa ärenden. Dessa olä­

genheter bortfaller om stiftsstyrelsen i sin helhet tillkommer en enda myn­

dighet. En utväg vore i och för sig att låta stiftsnämndens åligganden över­

tagas av domkapitlet. Men utredningen finner inte en sådan genomgripande

omdaning möjlig utan att också domkapitlets sammansättning ändras. Utred­

ningen finner det ligga närmare till hands att sammanslå de båda organen

utan att göra någon större förändring i deras sammansättning. Härigenom

vinnes att de ärenden, som nu fordrar beslut av båda myndigheterna var för

sig, kan avgöras i ett sammanhang. Men också annan dubblering av arbetet

försvinner, bland annat vid diarieföring och annan registrering, medelsför­

valtning, bokföring samt redovisning.

Enligt utredningens mening torde en fullt rationell stiftskansliorganisation

inte kunna genomföras utan att stiftsmyndigheterna omorganiseras i den

riktning som utredningen sålunda berört. Utredningen anser emellertid att

spörsmålet om en sådan omorganisation ligger utanför dess uppdrag, och

den avstår därför från att framlägga något förslag. Utredningen uttalar

dock som sin mening, att frågan torde vara av den vikt, att den bör bli

föremål för särskild utredning.

Utredningen har sålunda med utgångspunkt från en oförändrad stiftsstyrel­

seorganisation undersökt olika åtgärder att ernå ändamålsenliga arbets­

former på kanslierna. Utredningen har därvid i främsta rummet riktat sin

uppmärksamhet på det i direktiven berörda spörsmålet om en enklare

beslutsordning hos stiftsmyndigheterna genom delegation av beslu­

tanderätten till ledamot eller befattningshavare.

Utredningen erinrar därvid till en början om att biskopen enligt gällande

bestämmelser äger att besluta på domkapitlets vägnar i ärenden, som är

av mindre vikt eller som kräver särskild skyndsamhet. För stiftsnämnds del

finns ingen motsvarighet till denna bestämmelse, men enligt vad utred­

ningen har sig bekant förekommer det i viss utsträckning, att beslut fattas

i en liknande ordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

14

Som en annan åtgärd för att rationalisera arbetet vid stiftskanslierna före­

slår utredningen en viss omfördelning av domkapitlets och

stiftsnämndens inbördes kompetens. I första hand tänker

sig utredningen att stiftsnämnds rätt att disponera över kyrkofondsmedel

i vissa avseenden skall överföras till domkapitlet. Enligt gällande bestäm­

melser skall domkapitel fastställa vissa avlöningsförmåner åt präst, vilka skall

bestridas ur kyrkofonden. Vidare fastställer domkapitlet visst bidrag för

kyrkomusikerlönekostnad, som pastorat kan erhålla ur kyrkofonden. Där­

emot utbetalas avlöningsförmånerna och bidragen av stiftsnämnden. Ären­

dena måste således handläggas av såväl domkapitlet som stiftsnämnden.

Utredningen föreslår att handläggningen av ärendena förenklas, så att dom­

kapitlet även får betala ut medlen.

Av ålder har det processuella representantskapet för den kyrkliga jorden

tillkommit Kungl. Maj:t, och det har utövats främst genom kammarkolle­

giet och länsstyrelserna. En central ställning härvidlag intar också dom­

kapitlen, vars uppgifter regleras i 26 kap. 5 § kyrkolagen och femte punkten

av prästerskapets privilegier. Ett processuellt representantskap tillkommer

därjämte i vissa fall pastorat eller församling. Stiftsnämnden däremot sak­

nar processuell behörighet att företräda den kyrkliga jorden, ehuru det i

viktiga avseenden just är stiftsnämnden, som har inseende och vård över

jorden.

Utredningen påpekar, att stiftsnämndernas skogliga personal skaffar sig

en ingående kännedom om den ecklesiastika jorden och därmed samman­

hängande frågor. Det torde därför i regel vara genom stiftsnämndens för­

medling som domkapitlet får sitt material, då det utövar sitt processuella

representantskap. Utredningen finner det därför innebära en förenkling, om

representantskapet överföres till stiftsnämnden.

I detta sammanhang tar utredningen även upp frågan om kontrollen av

pastorats prästlönefonder. Enligt prästlönekostnadslagen skall pastorat, som

vill placera prästlönefondsmedel på annat än stadgat sätt, inhämta dom­

kapitlets tillstånd till åtgärden. Utredningen föreslår, att det i stället får

ankomma på stiftsnämnden att lämna tillståndet.

I rationaliseringssyfte föreslår utredningen vidare förenklingar i

det administrativa arbetet. Förslag framlägges om ändringar

i stiftsmyndigheternas medelsförvaltning och därmed sammanhängan­

de åligganden. Sålunda synes det angeläget att komma till rätta med ett

inte oväsentligt dubbelarbete vid bokföringen. Utredningen finner det också

vara av betydelse, att medelsredovisningssystemen om möjligt är likfor­

migt uppbyggda. Vidare föreslår utredningen ett manuellt genomskrifts-

system liknande stiftsnämndens för domkapitlets redovisning. Den förordar

även, att stiftsnämndens medelsförvaltning koncentreras inom kansliorga­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 101 år 1960

16

avser i huvudsak att fastställa vad pastorat skall erlägga i allmän kyrko­

avgift till kyrkofonden samt, i förekommande fall, erhålla i tillskott ur

kyrkofonden för att täcka sina präst- och kyrkomusikerlönekostnader. Den

omfattar också vad pastorat skall inbetala till kyrkofonden av eventuella

överskottsmedel eller återfå av tidigare under den s. k. utjämningsperioden

inbetalade sådana medel.

Beloppen fastställes på grundval av bland annat pastoratens uppgifter

om avkastning från avlöningstillgångar och om utgifter, som fått bestridas

med sådan avkastning. Då man bestämmer tillskott ur kyrkofonden, upp­

tages avkastningen av avlöningstillgångarna i huvudsak till beräknade

belopp, men avlöningskostnaderna till verkliga belopp. Då det gäller att fast­

ställa kyrkofonden tillkommande överskottsmedel räknar man däremot med

verkliga belopp även i fråga om avkastningen. Innan tillskott och överskott

kan fastställas, måste pastoratets utgifter för avlöningskostnader och — i

vissa fall — uppgiven avkastning från avlöningstillgångar granskas av

stiftsmyndigheterna. Särskilt omständlig och tidsödande är granskningen

av pastoratens utgifter för avlönande av präster och kyrkomusiker.

I syfte att göra granskningen av präst- och kyrkomusikerlönekostnaderna

överflödig föreslår utredningen, att dessa skall upptagas med belopp, mot­

svarande en normallönekostnad, då man fastställer pastorats tillskott ur

kyrkofonden och fonden tillkommande överskottsmedel. Utredningen före­

slår vidare den förenklingen, att man årligen skall beräkna avkastningen

av pastorats prästlönefond på fondens kapitalbelopp vid den s. k. normal-

uppskattningsperiodens ingång i stället för som nu på ett successivt ökande

kapitalbelopp.

För att göra den ekonomiska regleringen lättare föreslår utredningen slut­

ligen, att kostnaderna för avlönande av pastoratsadjunkt, som förordnats

att uppehålla församlingsprästtjänst under så kort tid, att han inte får upp­

bära vikariatslön, skall — i motsats till nu — helt gäldas ur kyrkofonden.

Utredningen föreslår också ändrade regler om reseersättning åt försam­

lingspräst. Ersättningen regleras för närvarande genom ett system med

fasta och tillfälliga reseanslag. Utredningen erinrar om att 1949 års reseer-

sättningskommitté föreslagit, att ersättning åt församlingspräst skall utgå

efter samma normer, som användes inom statsförvaltningen — således mot

reseräkning. Utredningen avvisar av flera skäl en övergång till ett sådant

system samt föreslår i stället att domkapitlet årligen, efter förslag av kyrko­

rådet, fastställer en engångsersättning åt prästen för de resor han beräknas

företa inom pastoratet. Ett liknande system gäller redan för kyrkomu­

sikerna.

Enligt utredningens uppfattning kommer de framlagda förslagen att med­

föra arbetsbesparing. Utredningen räknar sålunda med att en inte oväsent­

lig lättnad följer av de förslag, som syftar till att förenkla avräkningen mel­

Kungl. May.ts proposition nr 101 år 1960

18

ningens förslag. Vidare framhåller domkapitlet i Göteborg, att frågan om en

sammanslagning skulle på obestämd tid uppskjuta den kansliorganisation,

som sedan länge är ett angeläget önskemål.

Utredningens förslag om delegation av beslutanderätten

har genomgående godtagits av remissinstanserna. Särskilt från stiftsmyn­

digheternas sida har starkt betonats angelägenheten av att myndigheterna

själva får så stor frihet som möjligt att bestämma omfattningen av delega­

tionen. Vid remissbehandlingen har ej heller framförts erinran mot att pleni-

ärenden i brådskande fall får handläggas av ordföranden efter föredragning

av tjänsteman.

Även den föreslagna regeln om stiftsnämnds beslutförhet

har mottagits gynnsamt av flertalet remissinstanser. Emellertid uttalar

SACO och ett flertal stifts jägmästare, att förslaget kan komma att med­

föra försämrade möjligheter för de jord- och skogsbrukssakkunniga leda­

möterna i nämnden att hävda sina tekniska och ekonomiska synpunkter.

Den av utredningen föreslagna omfördelningen av stift s-

myndigheternas kompetens har vunnit anslutning av flertalet

remissinstanser. Samtliga instanser — utom statskontoret och domkapitlet

i Växjö — tillstyrker att domkapitlet får rätt att betala ut medel i sådana

ärenden, där det ankommer på domkapitlet att fastställa ersättning eller

bidrag ur kyrkofonden. Förslaget att överflytta det processuella represen-

tantskapet för den kyrkliga jorden från domkapitlet till stiftsnämnden till-

styrkes också av flertalet av remissinstanserna, men mot detta förslag intar

rätt många en negativ hållning. En instans ifrågasätter om inte stiftsnämn­

den kunde vid sidan av domkapitlet erhålla processuell behörighet att före­

träda den kyrkliga jorden. Från ett annat håll föreslås att domkapitlet ges

möjlighet att delegera behörigheten till stiftsnämnden. Även i fråga om för­

slaget att stiftsnämnd i stället för domkapitel skall äga meddela tillstånd till

placering av prästlönefondsmedel går meningarna i sär.

Mot utredningens förslag till förenkling och förenhetligande av stifts­

myndigheternas medelsförvaltning samt registrering s-

och redovisningsarbete ävensom förenkling av det tekniska

arbetet med avräkningslängden har remissinstanserna i stort sett inte haft

något att erinra. Bland annat uttalar sig statens organisationsnämnd i till­

styrkande riktning härvidlag.

Förslaget att stiftsnämndens årsberättelse skall avskaffas har mottagits

olika; sålunda avstyrker kammarkollegiet, inemot hälften av stiftsmyndig­

heterna samt flertalet stifts jägmästare förslaget. Genomgående framhåller

man dock angelägenheten av att berättelserna standardiseras och begränsas

till innehållet. I sådan riktning uttalar sig även de remissinstanser, som i

första hand tillstyrkt förslaget. Skogsstyrelsen framhåller, att styrelsen får

vissa uppgifter om de ecklesiastika fastigheterna från årsberättelserna för

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

19

sin publikation Skogsstatistisk årsbok. Styrelsen motsätter sig dock inte

att årsberättelserna avskaffas om styrelsen bara erhåller uppgifterna i annan

ordning.

Utredningens förslag att förenkla handläggningen av vissa

ärenden har i allmänhet hälsats med tillfredsställelse. Sådana uttalanden har

särskilt föranletts av förslaget att förenkla regleringen av pastoratens och

kyrkofondens ekonomiska mellanhavanden. Flertalet remissinstanser anser

sig kunna i princip godtaga utredningens förslag till normallönekostnad.

Även förslaget att förenkla förfarandet vid försäljning av kyrklig jord

tillstyrkes av de flesta remissinstanserna. Detta förslag har dock avstyrkts

av kammarkollegiet samt domkapitlet och stiftsnämnden i Lund. Remiss­

instanser, som godtagit förslaget, har i allmänhet framhållit, att vinsten med

förslaget huvudsakligen ligger i en förkortning av handläggningstiden. Där­

emot betvivlar man ganska genomgående bland stiftsmyndigheterna, att

förslaget får till följd, att stiftskansliernas arbetsbörda minskar.

Det av utredningen framlagda förslaget till ändrade regler för bestäm­

mande av reseersättning åt församlingspräst avstyrkes så gott som genom­

gående av stiftsmyndigheterna. De förordar allmänt att nuvarande ordning

med fasta och tillfälliga reseanslag behålles. För att nedbringa antalet ansök­

ningar om tillfälligt reseanslag föreslår ett flertal stiftsstyrelser en höjning av

det fasta reseanslaget.

Utredningens uppfattning om vinsten av att förslagen genomföres delas

inte av stiftsmyndigheterna, som hävdar att vinsten inte blir av den omfatt­

ning utredningen förmodar. Vidare framhåller man, att utredningens slutsat­

ser i varje fall inte kan tagas till intäkt för en minskning av personalen. För­

slaget till personalorganisation har överhuvudtaget blivit före­

mål för kraftig kritik från flertalet stiftsmyndigheter, vilka särskilt vänt sig

mot att personalen minskas och att kansliskri var tjänsterna ändras till konto­

risttjänster. Däremot har förslaget att inrätta kanslisttjänster i princip god­

tagits av såväl stiftsmyndigheterna som övriga remissinstanser med undantag

av statskontoret och riksräkenskapsverket, som i stället föreslår andra mel-

langradstjänster.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 101 år 1960

4. Departementschefen

Stiftsstyrelsernas nuvarande organisation tillkom under 1930-talet i sam­

band med att den ecklesiastika boställsförvaltningen decentraliserades till

pastoraten. Vid sidan av domkapitlen inrättades stiftsnämnderna, som

skulle ha tillsyn över den ecklesiastika jorden. Den vid domkapitlen an­

ställda personalen blev gemensam för de båda stiftsmyndigheterna. Det

förutsattes att omfattningen av göromålen på stiftskanslierna inte skulle

20

bli nämnvärt större än tidigare. Tämligen snart visade det sig dock, att

arbetet ökade i inte ringa omfattning. Personalorganisationen blev därför

föremål för översyn och en ny organisation antogs av 1937 års riksdag.

Året innan hade riksdagen antagit ny domkapitelslag, genom vilken dom­

kapitlens sammansättning och arbetsuppgifter ändrades i viktiga av­

seenden.

När min företrädare i ämbetet år 1952 utverkade Kungl. Maj:ts bemyn­

digande att låta utreda organisationen av stiftskanslierna, framhöll han,

att arbetsuppgifterna undergått betydande förändringar under den långa

tid, som förflutit sedan kansliorganisationen i sin helhet översågs. Han

betonade också, att två omfattande reformer på det kyrkliga området,

nämligen kyrkomusikerreformen och prästlönereformen, föranlett stora för­

ändringar i arbetsförhållandena. Beträffande domkapitlens befattning med

skolväsendet erinrade han om att frågan om nya mellaninstanser på om­

rådet då utreddes. Sedermera har sådana myndigheter, länsskolnämnderna,

inrättats, vilka övertagit skolärendena från domkapitlen.

Stiftskansliutredningen har framlagt olika förslag, som syftar till att

förenkla och effektivisera arbetet på stiftskanslierna. Förslagen är utfor­

made efter huvudsakligen två riktlinjer: utredningen vill åstadkomma mera

ändamålsenliga arbetsformer hos stiftsmyndigheterna, och den vill förenkla,

handläggningsförfarandet i ärenden av tidskrävande art. Med utgångs­

punkt i rationaliseringsförslagen har utredningen framlagt förslag till ny

personalorganisation.

Utredningen säger sig ha funnit, att betydande olägenheter är förbundna

med att stiftsstyrelsen är uppdelad på två myndigheter. Enligt utredning­

ens åsikt är den i och för sig bästa utvägen att slå samman myndigheterna.

Utredningen vill dock inte lägga fram något förslag härom. Den söker i

stället undanröja olägenheterna genom att föreslå smidigare arbetsformer

för myndigheterna.

Även om vissa nackdelar är förenade med den nuvarande uppdelningen

på två stiftsmyndigheter, anser jag i likhet med utredningen det inte vara

påkallat att för närvarande göra någon mera genomgripande förändring

i själva stiftsstyrelsen. Enligt min mening torde nämligen olägenheterna

till väsentlig del försvinna, om utredningens förslag till förenklingar av

arbetsformerna genomföres. Denna åsikt delar också flera av remissinstan­

serna.

De olika förslag utredningen lägger fram anser jag i allt väsentligt vara

väl genomtänkta och ägnade att avsevärt underlätta arbetet för de be­

rörda myndigheterna. Förslagen har också fått ett gott mottagande vid

remissbehandlingen; mera vägande invändningar har varit sällsynta. Jag

finner mig därför redan nu kunna förorda, att förslagen i huvudsakliga

delar lägges till grund för en rationalisering av arbetet och en ny personal­

organisation för stiftskanslierna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

22

ningen åtgärder, som avser att bland annat förenkla medelsförvaltning,

diarieföring, annan registrering och protokollföring, varjämte ett ökat

utnyttjande av kontorstekniska hjälpmedel förordas. Jag finner mig i allt

väsentligt kunna biträda vad sålunda föreslagits. I likhet med utredningen

anser jag vidare, att tillräckligt bärande skäl inte föreligger att behålla

stiftsnämndernas årsberättelser.

Utredningen har förklarat sig anse, att enbart de föreslagna ändring­

arna av stiftskansliernas organisation och arbetsmetoder inte är tillräckliga

för att astadkomma en effektiv rationalisering. Utredningen har därför

även undersökt möjligheterna att förenkla handläggningen

av vissa ärenden, som är av mera invecklad eller eljest tidskrävande art.

Utredningens förslag i dessa avseenden inriktar sig främst på två om­

fattande arbetsuppgifter, nämligen stiftsnämndens befattning med ären­

den, som rör försäljning av kyrklig jord, och den årliga regleringen av

pastoratens och kyrkofondens ekonomiska mellanhavanden.

Vad först gäller fragan om ett förenklat förfarande vid försäljning av

kyrklig jord är jag inte övertygad om att utredningens förslag i och för

sig medför någon mera påtaglig vinst från arbetsbesparingssynpunkt. Ett

flertal remissinstanser har också givit uttryck åt en sådan uppfattning.

Vidare torde det av utredningen väckta spörsmålet inte kunna upptagas

till behandling, utan att man samtidigt löser vissa andra frågor, som angår

försäljningsförfarandet. Jag vill upplysa om att frågan om ändrade grun­

der för försäljning av kyrklig jord för närvarande är föremål för övervägan­

den inom ecklesiastikdepartementet. Innan förslag härom läggs fram, torde

inte heller reglerna för själva förfarandet böra ändras. Jag är till följd av

det anförda, inte beredd att nu tillstyrka utredningens förslag.

Såsom tidigare framhållits har den årliga regleringen av pastoratens och

kyrkofondens mellanhavanden efter prästlöne- och kyrkomusikerreformerna

medfört ökat arbete på stiftskanslierna. I likhet med utredningen anser

jag, att en påtaglig vinst skulle uppkomma, om man får till stånd en enk­

lare handläggning av dessa arbetsuppgifter. Enligt min mening har utred­

ningen därför tagit ett riktigt initiativ genom att lägga fram förslag i

sådant syfte. Jag finner också, att förslaget har stora fördelar, och jag

anser mig i huvudsak kunna biträda detsamma. Jag anhåller att få åter­

komma till frågan och under ett särskilt avsnitt mera utförligt motivera

min ståndpunkt.

Utredningen föreslår vidare, att pastoratsadjunktema skall avlönas helt

från kyrkofonden. Också detta förslag finner jag medföra väsentliga för­

enklingar, främst genom att löneuträkningen blir lättare och kostnadsför­

delningen mellan pastoraten och kyrkofonden försvinner. Jag avser att i

det följande lämna en mera utförlig redogörelse även för detta förslag.

Vad slutligen angår utredningens förslag om ändrade regler för rese­

Kungl. Maj ds proposition nr 101 år 1960

24

Om präst- och kyrkomusikerlönetillgångarna i ett pastorat lämnar så

stor avkastning, att det blir ett överskott, sedan man täckt lönekostna­

derna under året samt visst virkesbehov, skall pastoratet leverera in hälften

av överskottet till kyrkofonden.

I den mån lönekostnaderna inte blir täckta av avkastningen från avlö-

ningstillgångarna eller andra tillgängliga medel, får man tillgripa uttaxering

(församlingsavgift). Uttaxeringen skall motsvara en utdebitering för skatte­

krona av högst det öretal Kungl. Maj:t bestämmer. Förslår inte nu nämnda

inkomstkällor till att täcka lönekostnaderna, får pastoratet tillskott ur

kyrkofonden för det som erfordras ytterligare.

Kyrkofonden, som upplades den 1 januari 1914, skall användas för kyrk­

liga ändamål på sätt närmare framgår av lagen om kyrkofond. Fonden för­

valtas av statskontoret. Kyrkofondens inkomster består, förutom av den

årliga ersättningen från statsverket för prästerskapets indragna tionde

m. m. samt inkomster från vissa hemman och andra tillgångar, av tidigare

nämnda andelar i överskott på avkastningen av pastoratens lönetillgångar

samt — för närvarande till drygt fyra femtedelar — av den allmänna

kyrkoavgiften, som årligen erlägges till fonden av samtliga pastorat i för­

hållande till antalet skattekronor.

Bland kyrkofondens utgifter märkes bland annat tillskotten åt pastoraten

för deras lönekostnader samt vissa direkt ur fonden utgående avlönings-

och pensionskostnader.

Då Kungl. Maj:t bestämmer det öretal, som skall ligga till grund för

utdebiteringen av den allmänna kyrkoavgiften, tillses, att kyrkofondens

inkomster under året såvitt möjligt blir lika stora som dess utgifter.

Bestämmelserna om regleringen av kyrkofondens och pastoratens ekono­

miska mellanhavanden finns i ecklesiastika medelsförvaltningsreglementet.

Denna årliga reglering sker, som tidigare berörts, genom två särskilda för­

faranden, nämligen dels avräkning, dels fastställande av kyrkofonden till­

kommande överskottsmedel.

Regleringen avser sålunda i huvudsak att fastställa de belopp, som pas­

torat skall erlägga i allmän kyrkoavgift till kyrkofonden samt, i förekom­

mande fall, dels erhålla i tillskott ur kyrkofonden för att kunna bestrida sina

lönekostnader, dels betala in till kyrkofonden av överskottsmedel eller even­

tuellt få åter av tidigare inbetalade sådana medel. Beloppen fastställes på

grundval av bland annat redovisningar från pastoraten av avkastning från

avlöningstillgångar och av utgifter, som fått bestridas med avkastningen.

Då man bestämmer tillskott ur kyrkofonden upptages avkastningen i hu­

vudsak med beräknade belopp men lönekostnaderna med verkliga belopp.

Då det gäller att fastställa kyrkofonden tillkommande överskottsmedel

räknar man med verkliga belopp även i fråga om avkastningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

26

därför bygga på uppgifter från lokala organ — kyrkoråd och skolstyrelser.

En sådan ordning medför enligt utredningens uppfattning att man måste

både kontrollera, att uppgifterna kommer in i rätt tid, och infordra felande

uppgifter.

Vid sina överväganden av fördelar och nackdelar med en centralisering

ställer sig utredningen avvisande till metoden främst med hänsyn till att

den torde medföra ökat arbete på stiftskanslierna och inte, såsom avsetts,

bereda lättnader i arbetsbördan.

Utredningen föreslår i stället att tillskotten ur kyrkofonden samt över­

skottsmedlen skall beräknas på grundval av en uppskattad och helst oför­

änderlig normallönekostnad. Arbetet med granskningen av de verkliga löne­

kostnaderna skulle härigenom bortfalla.

Utredningen finner att det för avräkningens del inte innebär någon ny­

het att räkna med uppskattade i stället för med verkliga belopp. Sålunda

skall pastoratens inkomster redan nu i huvudsak ingå i avräkningen med

uppskattade belopp, bland annat avkastningen av löneboställe (lönebo-

ställes normalavkastning). Vidare skall avkastningen av pastorats präst­

lönefond beräknas till den procent av fondens kapital, som Kungl. Maj:t

bestämmer.

Då utredningen utformat sitt förslag till normallönekostnad, har den fun­

nit nödvändigt att begränsa antalet utgiftsposter, som skall ingå däri. Men

en utgångspunkt för förslaget har också varit att en övergång till normal­

lönekostnad inte får medföra någon större ändring av de enskilda pasto­

ratens tillskott ur kyrkofonden enligt gällande bestämmelser.

Utredningen begränsar urvalet av utgiftsposter till sådana, som är lätt

tillgängliga för stiftskanslipersonalen och utan nämnvärt arbete kan be­

stämmas till beloppet. I normallönekostnaden tar utredningen sålunda inte

med utgifter för ersättning åt vikarie — med undantag för vikariatslön åt

präst — och tjänstgöringstraktamente. Utredningen tar också undan kost­

nad för personlig lönefyllnad. Denna löneförmån förekommer sällan och i

regel uppgår den till mindre belopp. Utgifter, som inte ingår i normallöne­

kostnaden, kommer således att slutligt stanna på pastoratet, i den mån pas­

toratet inte kompenseras genom att normallönekostnaden överstiger pasto­

ratets verkliga lönekostnader.

I normallönekostnaden skall man enligt förslaget för varje prästerlig

tjänst taga med följande löneförmåner, nämligen lön, reseanslag, kallorts-

tillägg, provisoriskt extra tillägg samt språktillägg. Utgifter för dessa löne­

förmåner motsvarar pastoratets prästlönekostnad.

För varje kyrkomusikertjänst skall i normallönekostnaden ingå följande

löneförmåner, nämligen lön (respektive kantorstillägg och arvode), rese­

anslag, kallortstillägg, provisoriskt extra tillägg, pensionsavgift (med un­

dantag av engångsutgift för pensionering), ersättning för flyttningskostnad,

Kungl. Maj ds proposition nr 101 år 1960

28

fortsätter utredningen. Undersökningen utvisar sålunda, att i inte mindre

än 122 av de undersökta 140 pastoraten förändringen uppgått till högst 2

skatteören. Utredningen anser sig därför ha rätt draga den slutsatsen, att

ett normallönekostnadssystem i det stora flertalet fall medför en ringa för­

ändring, som på det hela taget måste anses sakna betydelse för pastoratens

ekonomi.

Enligt utredningens mening utgör undersökningsresultatet sålunda ett

belägg för att något hinder i ekonomiskt avseende inte föreligger att räkna

med en normallönekostnad i stället för med verkliga lönekostnader. Utred­

ningen räknar också med att pastoratens förluster till följd av att kostnader

för kortare vikariat inte medräknas kommer att på lång sikt uppvägas av

att de vanligen förekommande löneavdragen vid ledighet i sin tur inte från-

räknas.

Genomföres förslaget medför detta till en början att pastoratens redo­

visnings- och uppgiftsskyldighet minskas. Särskilt för pastorat med ett fler­

tal befattningshavare anser utredningen, att arbetsbesparingen blir inte

oväsentlig.

Men den ojämförligt största arbetsbesparande effekten får förslaget för

arbetet på stiftskanslierna, säger utredningen. Av arbetet med pastoratens

redovisningar bortfaller den mest omfattande delen, nämligen kontrollen av

lönekostnaderna. Däremot tillkommer som en ny arbetsuppgift att fast­

ställa normallönekostnaden. Utredningen betonar, att arbetet härmed blir

av väsentligt mindre omfattning än den nuvarande kontrollen av löne­

kostnaderna.

3. Remissyttranden

Principen att vid avräkningen och fastställandet av kyrkofonden till­

kommande överskottsmedel räkna med en normallönekostnad i

stället för med verkliga lönekostnader tillstyrkes eller lämnas utan erinran

av övervägande antalet remissinstanser. Också ett 80-tal hörda pastorat

intar samma ståndpunkt. Vissa remissinstanser betonar, att förslaget inne­

bär en behövlig förenkling av det nuvarande synnerligen invecklade avräk-

ningsförfarandet och att det kommer att medföra betydande lättnad i arbe­

tet för såväl stiftskanslierna som pastoraten. Sådana synpunkter framföres

av bland annat kammarkollegiet, statskontoret, statens organisations-

nämnd, länsstyrelsen i Västernorrlands län, domkapitlen i Skara och Göte­

borg samt stiftsnämnderna i Uppsala, Skara och Göteborg.

Riksräkenskapsverket, domkapitlen i Västerås, Härnösand och Luleå,

stiftsnamndema i Västerås, Växjö, Härnösand och Luleå samt Svenska

stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund avstyrker förslaget.

Flertalet av de avstyrkande remissinstanserna framhåller, att den nuva­

rande granskningen av pastoratens redovisningar innebär en garanti för

att präster och kyrkomusiker i stort sett får ut riktiga löner. En övergång

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 101 år 1960

30

måner ökas. I första hand föreslås, att kostnaderna för ersättning åt semes­

tervikarier inräknas i normallönekostnaden.

Domkapitlet i Linköping anser, att pastorat, som för vikariats- och trak-

tamentskostnader för präst måste vidkännas en uttaxering som med mer

än 2 öre överskrider den maximerade uttaxeringen för lönekostnaderna, bör

vara berättigat att erhålla bidrag för det överskjutande beloppet.

Statskontoret och Svenska pastoratens riksförbund framhåller, att viss

utjämning kan åstadkommas genom att man medtager kostnad för person­

lig lönefyllnad. Denna kan i vissa fall uppgå till ganska betydande belopp.

I stället för att öka antalet löneförmåner i normallönekostnaden har

några remissinstanser föreslagit att de begränsas. Sålunda föreslår stats­

kontoret och domkapitlet i Stockholm, att normallönekostnaden beträffande

kyrkomusiker inte skall omfatta ersättning för flyttnings- och sjukvårds­

kostnad samt begravningshjälp. Domkapitlet motiverar förslaget med att

prästs motsvarande förmåner utbetalas av kyrkofondsmedel. Det förefaller

domkapitlet oegentligt att göra åtskillnad. En ytterligare förenkling äger

rum, om förmånerna utgår direkt ur kyrkofonden även beträffande kyrko­

musikerna. För kyrkofondens del kan förslaget enligt domkapitlets mening

inte medföra nämnvärd belastning.

Sättet att beräkna utgiftsposterna i normallönekostnaden

beröres av några remissinstanser. Sålunda föreslår statskontoret såsom mera

praktiskt, att lön bör beräknas efter en viss för varje lönegrad bestämd löne-

klass och ej efter tjänsteinnehavarens löneklass den 1 juli avlöningsåret.

Statskontoret har en erinran också mot förslaget att i normallönekostnaden

inte upptaga lön för tid, då pastorat inte haft någon utgift därför. En sådan

regel bör träda i kraft, först sedan vakans eller ledighet varat tillhopa mer

än en månad av avlöningsåret. Även domkapitlet i Stockholm berör frågan

och anser, att man bör bortse från förhållandet, såvida tiden inte överstiger

förslagsvis 30 dagar av avlöningsåret.

Förslaget att normallönekostnaden skall anknytas till förhållandena den

1 juli avlöningsåret har väckt gensaga också såtillvida, att man anser,

att hänsyn bör tagas till eventuell ändring i tjänsteorganisationen under

året. Sålunda betonar kammarkollegiet, att en sådan ändring kan få rela­

tivt vittgående konsekvenser för pastoratet. Det synes ämbetsverket in-

konsekvent att inte beakta ändringen, eftersom man beaktar tjänste-

vakanser. Ofta inrättar man eller drar in en tjänst från och med årsskifte,

och då saknar spörsmålet betydelse, men i nästan samma utsträckning sker

en organisationsändring under löpande år, påpekar kollegiet.

Även Svenska pastoratens riksförbund har uppmärksammat följderna och

framhåller, att ett pastorat utan avräkningsmöjlighet kan få bära utgifter­

na för en eller flera präster hela fem månader. I motsatt fall kan pastorat

göra en vinst genom att uppbära oförminskat tillskott, fastän en tjänst

dragits in.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

32

tar med endast sådana utgiftsposter, som utan svårighet kan beräknas.

Självfallet ingår dock häri alla mera väsentliga avlöningsförmåner. Utred­

ningen har nämligen strävat efter att utforma förslaget så, att det inte

medför förändringar av betydelse för pastoratens ekonomi i jämförelse med

nuvarande system.

Utredningens förslag har vid remissbehandlingen fått ett övervägande

positivt mottagande. Allmänt har framhållits, att förslaget innebär en

behövlig förenkling, vilken medför lättnader i arbetet inte bara på stifts­

kanslierna utan också för pastoraten. De myndigheter, som ställer sig av­

visande till förslaget, har mestadels förordat någon av de två andra meto­

derna.

För egen del är jag ense med utredningen, att, om man vill åstadkomma

en mera väsentlig arbetsbesparing på stiftskanslierna, kan inte centralise­

ring av löneuträkning och löneutbetalning — eller ens bara löneuträkningen

— komma i fråga. Däremot torde inte någon erinran i och för sig kunna

göras mot ett förenklat kontrollförfarande, som innefattar stickprovsgransk-

ning av pastoratens löneredovisningar. En sådan metod tillämpas också

flerstädes inom förvaltningen. En förutsättning för dess praktiska använd­

barhet får dock anses vara, att materialet kan antagas vara i stort sett

riktigt och att felprocenten således är ringa. Hittar man ett flertal fel,

föranleder detta ytterligare kontrollarbete. Då det gäller att avgöra om

en dylik ordning är lämplig i förevarande sammanhang, kan man enligt

min mening inte bortse från de skäl utredningen anfört för sitt avstånds­

tagande. Jag är därför inte övertygad om att man vinner några egentliga

fördelar med denna metod.

Utredningens förslag att räkna med uppskattade i stället för verkliga

utgifter innebär däremot enligt min åsikt en betydande förenkling av arbe­

tet på stiftskanslierna med regleringen av kyrkofondens och pastoratens

mellanhavanden. Denna åsikt hyser också, som jag nyss nämnde, ett över­

vägande antal remissinstanser. Det omfattande kontrollarbetet försvinner

och i stället kommer en förhållandevis enkel metod att beräkna löneutgif­

terna. Jag vill också understryka utredningens uttalande, att förslaget inte

innebär någon nyhet; redan nu bygger avräkningen i väsentliga delar på

uppskattade belopp, nämligen i fråga om avkastningen av pastoratens löne-

boställen, prästlönefonder och kyrkomusikerlönetillgångar.

I likhet med utredningen finner jag, att en viktig förutsättning för att

man skall kunna genomföra förslaget är, att det inte medför några väsent­

liga förskjutningar i den nuvarande fördelningen av lönekostnaderna.

Framför allt får det inte föranleda, att pastoratens nuvarande lönebudget

förändras i nämnvärd utsträckning. Vid remissbehandlingen har också fram­

hållits att förenklingssträvandena ej får ha till följd att grunderna för den

nuvarande skatteu t jämningen över kyrkofonden sätts i fara. Enligt min

mening torde så ej bli fallet och jag finner farhågorna för att det förelig-

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

34

förlust. Att av hänsyn till dylika fall, vilka torde komma att utgöra en

engångsföreteelse för det enskilda pastoratet, förorda något undantag från

den av utredningen föreslagna regeln finner jag inte erforderligt.

Utredningen föreslår vidare, att till grund för beräkningen av årslön

(kantorstillägg, arvode) skall ligga tjänsteinnehavarens löneklass vid sam­

ma tidpunkt, den 1 juli. Jag är ense med utredningen att denna regel för­

enklar beräkningarna i de fall en tjänst under året bytt innehavare eller

innehavaren erhållit löneklassuppflyttning. Statskontoret har föreslagit, att

årslönen alltid skall beräknas efter en viss, för olika lönegrader bestämd

löneklass. Från förenklingssynpunkt innebär givetvis en sådan metod ytter­

ligare fördelar. Även utredningen har övervägt metoden men funnit, att den

skulle vidga skillnaden mellan den verkliga och beräknade lönen ytterligare.

För egen del vill jag ansluta mig till utredningens ståndpunkt. De ifråga­

varande uppgifterna, som skall ligga till grund för beräkningen, torde också

kunna förebringas utan större omgång.

I den förenklade beräkningsmetoden har utredningen i princip bortsett

från kostnadsförändringar på grund av vakans eller löneavdrag vid tjänst­

ledighet, såvida inte pastoratet helt och hållet sluppit ifrån kostnad för lön

för viss prästtjänst. Några remissinstanser har ansett, att ett sådant helt

kostnadsbortfall bör beaktas endast om vakans eller ledighet uppgår till

mer än en månad under året. Detta förslag — som i och för sig är till de

enskilda pastoratens förmån — medför enligt min åsikt ytterligare fördelar

från rationaliseringssynpunkt. Jag vill alltså förorda utredningens förslag

med den ändringen, att nu berörda undantagsregler skall tillämpas först

sedan vakans eller tjänstledighet med fullt löneavdrag på en och samma

tjänst varat mera än 30 dagar under avlöningsåret.

Som jag tidigare framhållit har utredningen sökt utforma normallöne­

kostnaden så, att pastoratens tillskott ur kyrkofonden kan antagas bli i

huvudsak lika stora som om de verkliga kostnaderna legat till grund för

avräkningen. Vissa avvikelser är emellertid, som jag också påpekat, ofrån­

komliga. Pastoratet kan således göra en vinst vid tillämpningen av normal-

lönekostnadsmetoden, vilket främst sammanhänger med att man inte be­

aktar vissa löneavdrag vid tjänstledighet och vakans. Å andra sidan kan en

förlust uppstå för pastoratet. Detta beror på att man vid kortare vikariat

inte medräknar kostnader för vikariatsersättning m. m.

Utredningen har undersökt hur förslaget utfaller i praktiken. Enligt min

åsikt visar denna undersökning förhållandevis obetydliga förändringar i de

undersökta pastoratens utdebitering. Då förslaget föranleder en höjning av

utdebiteringen, stannar denna i det alldeles övervägande antalet fall vid

högst två skatteören. Sänkningen av utdebiteringen ligger inom en något

vidare ram men också här stannar den i flesta fallen vid högst två skatte­

ören. Den största förändringen i skattehänseende motsvarar cirka sex

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

36

eller personligt ämbetsbiträde åt församlingspräst, fick denne i regel stå

för vikariatsersättningen samt också vissa andra löneförmåner.

Även sedan prästlönereformen trätt i kraft avlönas pastoratsadjunkt ur

kyrkofonden. Men skyldighet att avlöna adjunkt föreligger numera också

i vissa fall för pastoraten. Enligt prästlönekostnadslagen jämställes näm­

ligen i lönekostnadshänseende med församlingspräst en icke-ordinarie

präst, som är förordnad att såsom vikarie uppehålla församlingsprästtjänst

eller som fullgör tjänstgöring i pastoratet under tid, då en i pastoratet in­

rättad tjänst inte uppehälles av vare sig innehavare eller vikarie. Då pasto­

ratsadjunkt tjänstgör i ett pastorat under angivna förhållanden, skall alltså

pastoratet stå för hans avlöning.

Det kan vidare nämnas, att samma grunder gäller, då annan till präst­

ämbetets utövning behörig befattningshavare — lärare eller pensionerad

präst — förordnats såsom vikarie på församlingsprästtjänst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

2. Utredningen

Utredningen framhåller, att den nuvarande ordningen för pastoratsad-

junkts avlönande — med lön vissa tider från kyrkofonden och andra tider

från pastoraten — medfört ett omfattande administrativt arbete för stifts­

kanslierna. Sålunda måste man vid löneuträkningen till en början kontrol­

lera, om domkapitlet förordnat pastoratsadjunkten på församlingspräst­

tjänst. Är så inte fallet måste man undersöka, om pastoratsadjunkten ändå

skall anses såsom församlingspräst på grund av att sådan präst åtnjuter

ledighet. Under en och samma månad kan pastoratsadjunkten uppbära viss

del av lönen från kyrkofonden och återstoden från ett, stundom flera pas­

torat. I sådana fall åligger det domkapitlet att räkna ut, hur stora delar av

lönen som kyrkofonden och de olika pastoraten skall bestrida. Domkapitlet

skall därpå underrätta pastoratskyrkorådet om vad pastoratet skall betala

ut samt draga av i skatt. Utredningen understryker, att olägenheterna av

nuvarande ordning särskilt framträder under semestertid, då det ofta in­

träffar att en pastoratsadjunkt förordnas att under samma månad uppe­

hålla församlingsprästtjänster i flera pastorat.

I syfte att undanröja dessa olägenheter föreslår utredningen, att kostna­

derna för pastoratsadjunkts avlöning i princip alltid skall åvila kyrkofon­

den samt att den skall utbetalas genom stiftsmyndighets försorg. Detta in­

nebär en viss återgång till den tidigare ordningen; kyrkofonden bestred då

kostnaderna för pastoratsadjunkts kontanta löneförmåner utom vikariats-

ersättning. Utredningen förordar emellertid, att om pastoratsadjunkt inne­

har vikariatslöneförordnande på församlingsprästtjänst, skall kostnaderna

för hans avlöning som hittills gäldas av pastoratet.

För att man skall få enhetliga regler föreslår utredningen, att också annan

37

till prästämbetets utövning behörig befattningshavare, som förordnats till

vikarie på församlingsprästtjänst, skall avlönas från kyrkofonden. Utred­

ningen påpekar i sammanhanget, att kostnaderna för arvoden åt icke präst­

vigda tjänstebiträden redan nu bestrides ur kyrkofonden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

3. Remissyttranden

Utredningens förslag har i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av remissinstanserna. Flertalet av dem vitsordar de administrativa

olägenheterna av nuvarande ordning samt anser, att förslaget medför för­

enkling och arbetsbesparing. Sålunda är kammarkollegiet och statskontoret

positiva till förslaget, och riksräkenskapsverket finner, att det medför en på­

taglig förenkling i redovisningsarbetet. Enligt domkapitlet i Uppsala in­

nebär förslaget, att en oformlighet avskaffas, som är betungande för både

stiftskanslierna och pastoraten. Även Svenska pastoratens riksförbund —

som erinrar om att förslaget strider mot grundsatsen, att pastoraten skall

avlöna församlingsprästerna — anser att förslaget har betydande praktiska

fördelar.

Av domkapitlet och stiftsnämnden i Strängnäs betecknas anordningen

såsom en nödvändig följd av förslaget, att kostnaderna för vikariatsersätt-

ning, tjänstedubbleringsarvode och tjänstgöringstraktamente inte längre

skall vara avräkningsbara.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Lund påpekar, att förslaget innebär att

en förmån — minskad utdebitering för prästernas avlönande — bereds de

pastorat, som inte erhåller tillskott ur kyrkofonden. Ett avsteg göres alltså

från skat teutjämnings vägen, samtidigt som kyrkofondens utgifter ökas.

Myndigheterna framhåller, att förslaget på ett sätt också medför ökade

arbetsuppgifter med löneutbetalning för kanslipersonalen, eftersom flertalet

pastoratsadjunkter i Lunds stift för närvarande erhåller sina avlöningar

genom kyrkorådens försorg. Även domkapitlet och stiftsnämnden i Sträng­

näs anlägger en liknande synpunkt. 4

4. Departementschefen

Utredningen har funnit, att den gällande ordningen för pastoratsadjunk-

ternas avlönande medför betydande olägenheter i det administrativa arbe­

tet. Göromålen med löneuträkning och räkenskapsföring blir både omfat­

tande och invecklade, till följd av att kostnaderna tidvis åvilar kyrkofonden

och tidvis de enskilda pastoraten. Jag finner också för egen del att denna

växling medför betydande praktiska olägenheter. I likhet med utredningen

anser jag det därför angeläget, att förfarandet förenklas.

Det förslag utredningen lägger fram i sådant syfte innebiir, att kyrko-

38

fonden svarar för pastoratsadjunkternas lönekostnader, utom då adjunkt

genom att inneha vikariatslöneförordnande på en församlingsprästtjänst

är knuten längre tid till ett visst pastorat. Löneutbetalningen skall ombe­

sörjas av stiftskanslierna. Förslaget har fått ett i stort sett välvilligt mot­

tagande vid remissbehandlingen och man har allmänt framhållit dess prak­

tiska fördelar. I denna synpunkt vill jag för egen del instämma.

Såsom några stiftsmyndigheter framhållit medför förslaget ett visst mer-

arbete med löneutbetalningen. Detta förhållande kan enligt min mening

inte tillmätas nämnvärd betydelse i jämförelse med den påtagliga vinst,

förslaget för med sig i andra avseenden, främst en enklare löneuträkning.

Jag är ense med pastoratens riksförbund, att förslaget i och för sig inne­

bär ett avsteg från principen, att pastoraten skall själva avlöna sina för­

samlingspräster. Samtidigt vill jag dock understryka, att det är fråga om

präster, som tjänstgör tillfälligt i olika pastorat. Förslaget berör således inte

grunderna för det egentliga församlingsprästerskapets avlönande. Några

avgörande principiella betänkligheter synes därför knappast kunna anföras

mot förslaget.

Det förenklade avlöningssystemet medför en viss ökning av kyrkofondens

prästlönekostnader, vilken dock inte är av den omfattningen att den för­

anleder någon ökning av utdebiteringen för den allmänna kyrkoavgiften.

För pastoratens del torde den omedelbara effekten inskränka sig till, att

en del av de s. k. självförsörjande pastoraten får någon lättnad i sina präst­

lönekostnader.

Jag anser mig till följd av det anförda kunna förorda utredningens för­

slag, att kyrkofonden i fortsättningen står för avlönandet av pastorats-

adjunkterna, utom då dessa uppehåller vikariatslöneförordnande på för-

samlingspr ästt j änst.

Jag finner det vidare praktiskt, att även andra personer, som domkapit­

let kan förordna till vikarier på församlingsprästtjänst — lärare eller pen­

sionerade präster — blir avlönade från kyrkofonden och jag biträder därför

utredningens förslag också i denna del.

Av utredningens förslag följer, att kostnaderna för vikariernas resor inom

pastoratet skall ersättas av kyrkofonden. Som jag i ett tidigare samman­

hang berört är jag för närvarande inte beredd att lägga fram förslag till

ändrade grunder för församlingsprästernas resekostnader. I avbidan på

frågans lösning i ett sammanhang anser jag det därför vara lämpligt, att

den nya ordningen för pastoratsadjunkternas avlönande inte omfattar

kostnaderna för resor inom pastoratet. Dessa bör därför som hittills ersät­

tas av den ordinarie prästen, som i sin tur får gottgöra sig härför från sitt

fasta eller tillfälliga reseanslag.

Den av mig förordade ordningen för pastoratsadjunkternas avlönande

förutsätter en ändring i 1 § prästlönekostnadslagen. Inom ecklesiastikdepar­

tementet har därför upprättats förslag till ändrad lydelse av lagrummet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

39

V. Stiftskansliernas personalorganisation

1. Nuvarande förhållanden

Stiftskansliet är organisatoriskt knutet till domkapitlet men har till upp­

gift att betjäna såväl domkapitlet som stiftsnämnden. Befattningshavarna

vid kansliet är alltså anställda för stiftsmyndigheternas gemensamma behov.

Den nuvarande personalorganisationen hos domkapitlen tillkom år 1937

och gäller i sina grunddrag fortfarande. Efter sistnämnda år har nämligen

blott smärre ändringar skett i tjänsteorganisationen. För avhjälpande av

den merbelastning å stiftskanslierna, som genomförandet av kyrkomusiker-

reformen och prästlönereformen medfört, har emellertid riksdagen sedan

ett tiotal år tillbaka på förslag av Kungl. Maj:t ur kyrkofonden anvisat

medel för anställande av tillfällig arbetskraft hos domkapitlen.

Någon författningsmässig gränsdragning, innebärande att en befatt­

ningshavare på kansliet skall arbeta med domkapitelsgöromal och en annan

med stiftsnämndsgöromål, har inte gjorts. Beträffande beslutsordningen i

domkapitlet och stiftsnämnden gäller, som tidigare nämnts, att besluten

skall fattas i kollegial form. Bestämmelser om delegation av stiftsmyndig­

hets beslutanderätt till tjänsteman saknas således. Däremot medger 15 §

domkapitelslagen biskopen att, efter föredragning av stiftssekreteraren,

på domkapitlets vägnar avgöra vissa ärenden av mindre vikt. Någon analog

bestämmelse beträffande stiftsnämndsärenden finns emellertid ej.

Hos domkapitel skall en stiftssekreterare vara anställd. Denne är chef

för domkapitlets kansli och i regel föredragande i domkapitlet. Han är

även redogörare för domkapitlets och stiftsnämndens medelsförvaltning.

Vidare skall stiftssekreteraren stå biskopen till tjänst i hans ämbets­

utövning. Under stiftssekreteraren finns som föredragande stiftsnotarier

och amanuenser samt hos domkapitlet i Lund en stiftskamrerare. Där stifts-

kamrerare är anställd, skall denne vara redogörare för stiftsmyndigheternas

medelsförvaltning. Andra befattningshavare hos domkapitel år kansliskri­

vare, kontorister, kansli- och kontorsbiträden samt expeditionsvakter.

Vidare må omnämnas att stiftssekreterare, stiftskamrerare, förste stifts-

notarie och amanuens är skyldiga att mottaga uppdrag att vara ledamot

och sekreterare i stiftsnämnden eller ersättare för sådan ledamot.

Stiftssekreterare, stiftskamrerare, stiftsnotarier och amanuenser skall

ha avlagt examen medförande behörighet till domarbefattning. Iran detta

kompetenskrav har dock medgivits dispens i några fall.

Hos de särskilda domkapitlen den 1 oktober 1959 anställd, lönegrads-

placerad personal framgår av sammanställningen i tablå I.

Tablå 1. T id domkapitlen anställd, lönegradsplacerad personal den 1 oktober 1959

o

Domkapitel

Stifts­

sekre­

terare

Ao 26

Stifts-

kamre-

rare

Ao 23

Förste stifts-

notarie

Stifts-

notarie

Ao 19

Amanuens

Af 13—Ae 19

Kansli­

skrivare

Ao 10

Kontorist

Kanslibiträde

Expe-

ditions-

vakt

Ao 7

Kontors-

biträde

Ao 5T

Kontorsbi-

träde Af 1—

Ae (Ag) 5

Ao 23

Ao 21

heltidstj.

halvtidstj.

Ao 9

Ae 9

Ao 7

Ae 7

hel­

tidstj.

halv­

tidstj.

Uppsala ........

1

—

1

1

_

1

_

1

1

1

1

2»

Linköping ...

1

—

1

—

—

1

l1 * 3 * 5

6

1

—

_

_

1

1

1

23

Skara ............

1

—

—

1

—

1

—

1

—

—

—

1

1

1

2

—

Strängnäs ...

1

—

—

1

—

—

1

_

_

_

1

1

24

Västerås ....

1

—

—

2*

—

I3

—

1

—

—

1

_

1

_

3‘

_

Växjö ............

1

—

1

—

—

2

—

1

—

—

—

1

1

—

1

—

Lund ............

1

1

1

I2

—

3‘

—

1

—

_

2

1

1

1

2*

I3

Göteborg ....

1

—

1

—

—

1

1

1

—

—

_

2

1

2

Karlstad ....

1

—

—

1

—

1

—

1

—

—

—

1

1

—

_

Härnösand ..

1

—

—

1

—

1

—

1

_

_

_

1

1

1

1

Luleå ............

1

—

1

—

—

1

1

1

_

_

_

1

1

2

Visby ............

1

—

—

—

—

1

—

_

1

_

_

1

Stockholm ...

1

—

—

—

1

—

—

—

1

—

—

—

_0

—

_

1

Summa

13

1

6 1

8*

1

14

3

11

1

1

4

11

126

47

19

2

1 En tjänst & övergångsstat.

Tjänsten uppehälles för närvarande efter ordinarie innehavarens avgång endast av vikarie.

3 Avlönas helt från kyrkofondsanslaget till tillfällig personal vid domkapitlen.

' En befattningshavare avlönas helt från kyrkofondsanslaget till tillfällig personal vid domkapitlen.

5 Avlönas delvis från kyrkofondsanslaget till tillfällig personal vid domkapitlen.

“ Hos domkapitlet i Stockholm finns ett arvodesavlönat vaktmästarbiträde.

7 Åtta tjänster hålles för närvarande obesatta.

K

u

n

g ^l.

M

a

j

d

s

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

n ^r

1

0 ^{1 år}

19

6

0

42

i Strängnäs, Västerås, Karlstad, Härnösand och Luleå samt till grupp IV

stiftskanslierna i Visby och Stockholm.

Förslaget till personalorganisation innebär i första hand, att juristtjänster

i viss utsträckning skall utbytas mot kanslisttjänster. Detta förslag får ses

mot bakgrunden av utredningens uppfattning, att handläggningen av ären­

den inte skall uppdragas åt mera kvalificerad personal än som med hänsyn

till uppgiftens art och normala svårighetsgrad är erforderligt. Enligt utred­

ningens mening har denna regel inte alltid tillämpats hos stiftsmyndighe­

terna i den utsträckning, som torde ha varit möjlig.

Som exempel på arbetsuppgifter för kanslist nämner utredningen utfär­

dande av förordnanden för ecklesiastik boställsnämnd att förrätta ekono­

miska besiktningar, normaluppskattningar och syner. Erforderliga matriklar

och liggare torde även kunna föras under överinseende av kanslist och på

dennes ansvar. Vidare bör kanslist kunna föredraga ärenden angående fast­

ställande av kollektredovisningar samt angående rese-, traktaments-, sjuk­

vårds-, flyttnings- och andra ersättningar. Även ledningen av upprättandet

av avräkningslängden kan anförtros kanslist. Kanslist bör också leda och

övervaka arbetet med räkenskapsföringen samt efter anvisningar infordra

upplysningar och yttranden ävensom uppsätta förslag till skrivelser, reso­

lutioner, protokoll o. dyl. Utredningen framhåller, att kanslistpersonalen

hos länsstyrelserna sedan lång tid tillbaka handlägger arbetsuppgifter, som

torde kunna bedömas som likvärdiga med de exemplifierade.

Med avseende på lönesättningen föreslår utredningen, att kanslist redan

vid anställningens början skall kunna åtnjuta lön motsvarande högst löne­

grad 15, d.v. s. samma lönegrad som ordinarie landskanslister hos läns­

styrelse. Som skäl härför anföres, att kanslisterna skall fullgöra arbetsupp­

gifter, som nu till väsentlig del utföres av jurister. Ehuru vissa av dessa

uppgifter är av rutinmässig art, kommer det otvivelaktigt enligt utred­

ningens mening att av kanslisterna krävas, förutom kunnighet och omdöme,

även erfarenhet från administrativt arbete. Man måste sålunda ställa för­

hållandevis höga kompetenskrav på innehavare av sådan tjänst och därför

redan från början tillse, att tjänsten ges en häremot svarande lönesättning,

enär man eljest uppenbarligen riskerar att syftet med kanslist tjänsten

äventyras.

För de nya befattningshavarna föreslår utredningen tjänstebenämningen

stiftskanslister.

Utredningen föreslår vidare, att kanslist bör underkastas prövotid, för­

slagsvis ett år, innan han meddelas fastare anställning såsom antingen

ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman i lönegrad 15. Förutsättning för

sådan anställning bör också vara genomgången utbildning skurs av det slag

kompetensutredningen föreslagit, och vilken avses bestå av en allmän del

om 225 timmar samt en speciell del om 140 ä 150 timmar, direkt anpassad

efter stiftskansliernas särskilda behov.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

43

Utredningen räknar med ett behov av sammanlagt elva kanslisttjänster

hos domkapitlen.

Utredningen framhåller, att inrättandet av kanslisttjänster självfallet

kommer att medföra en minskning av behovet av juristtjänster hos stifts­

kanslierna. Denna minskning bör i första hand avse amanuenstjänster men

i några fall även förste stiftsnotarietjänster i lönegrad 21. Utbyte av

juristtjänst mot kanslisttjänst torde böra ske successivt allteftersom ledig­

het uppstår på juristtjänsterna.

Utredningen räknar med att minst två juristtjänster bör finnas vid varje

domkapitel. Enligt utredningens mening torde det nämligen inte ens vid de

mindre domkapitlen vara möjligt för stiftssekreteraren att ensam hand­

lägga samtliga ärenden av juridisk natur. Utredningen framhåller också, att

stiftsmyndigheterna vid förfall för stiftssekreteraren måste ha tillgång till

annat juridiskt biträde med erfarenhet från och kännedom om den eckle­

siastika lagstiftningen. Utifrån denna förutsättning samt med ledning av

från domkapitlen infordrade uppgifter rörande juristpersonalens arbets­

uppgifter har utredningen funnit, att man kan dra in inalles ungefär elva

heltidstjänster för jurister.

De högsta biträdestjänsterna hos domkapitlen utgöres för närvarande av

kansliskrivartjänster. Sådana tjänster finnes hos samtliga domkapitel med

undantag av domkapitlen i Visby och Stockholm. Utredningen föreslår nu,

att kansliskrivartjänsterna ersättes med kontoristtjänster. Som skäl härför

åberopas att de arbetsuppgifter, som nu fullgöres av kansliskrivare, är av

sådan art att de bör utföras av kontorister. Omändring av kansliskrivar-

tjänst till kontoristtjänst torde enligt utredningen kunna ske först i sam­

band med nuvarande innehavares avgång, eftersom kansliskri vartjänsterna

hos domkapitlen är ordinarie.

I sina överväganden rörande behovet av övrig biträdespersonal hos dom­

kapitlen — kansli- och kontorsbiträden — erinrar utredningen om att de

olika förslagen till förenkling av arbetet å stiftskanslierna beräknats kunna

medföra arbetsminskning även vad gäller sådan personal. Med beaktande

härav har utredningen beräknat behovet av kanslibiträdestjänster till in­

alles 13 samt behovet av kontorsbiträdestjänster i reglerad befordringsgång

till sammanlagt 22,5 tjänster, vilket enligt utredningen skulle innebära en

reducering av antalet tjänster med 2 respektive 2,5.

Vid avvägningen av behovet av kontorsbiträdespersonal har utredningen

i princip utgått ifrån att biträdeshjdlp åt biskop — för vilket ändamål för

närvarande utgår särskilt anslag ur kyrkofonden — i första hand bör kunna

tillgodoses genom domkapitlets personal. Utredningen räknar emellertid

med att så ej kan bli fallet hos domkapitlen i Strängnäs, Västerås, Härnö­

sand, Luleå och Stockholm, där behovet av biträdeshjälp åt biskop föreslås

tillgodoses genom anlitande av särskilt anslag.

Beträffande expeditionsvaktpersonalen föreslår utredningen, att expedi-

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960

tf*

tf*

Tablå II. Utredningens förslag till 'personalorganisation vid de särskilda domkapitlen

Förste

Amanuens

Kontorsbiträde

stiftsnotarie

Stifts-

Stifts-

Stifts-

lg 13—10

Kanslist

Konto-

Exp.-

Kansli-

lg 1 —5

sekreterare kamrerare

notarie

med hel- med halv-

rist

vakt

biträde

med hel-

med halv-

lg 26

lg 23

lg 23

lg 21

lg 19

tidstj.-

tidstj.-

lg 15

lg 9

lg 7

lg 7

tidstj.-

tidstj.-

goring

gönng

goring

goring

Uppsala ........

1

_

1

_

__

1

1

1

1

2

2

Linköping ...

1

—

1

—

—

—

1

1

1

1

1

2

_

Skara ............

1

—

—

1

—

1

—

1

1

1

1

3

—

Strängnäs ...

1

—

—

1

—

—

—

—

1

1

1

ls

Väster&s ....

1

—

—

1

—

—

—

1

1

1

1

V

_

Växjö ............

1

—

1

—

—

1

—

1

1

1

1

2

—

Lund ............

1

1

1

—

—

2

—

2

l

1

2

4

_

Göteborg___

1

—

1

—

—

1

—

1

1

1

1

3

__

Karlstad ....

1

—

—

1

—

—

—

1

1

1

1

1

—

Härnösand ..

1

—

—

1

—

—

—

1

»

1

1

1

ls

Luleå ............

1

—

1

—

—

—

1

1

1

1

1

1*

__

Visby ............

1

—

—

—

—

1

—

—

1

__

__

1

_

Stockholm ...

1

—

—

—

1

—

—

—

1

__1

—

i*

Summa

13

1

6

5 1

1

7

2

11

13 |

11

13

22

i

1 Medel för avlönande av vaktraästarbiträde skall tillgodoses inom ramen för av utredningen föreslaget särskilt anslag.

Medel för avlönande av biträdeshjälp åt biskop skall tillgodoses inom ramen för av utredningen föreslaget särskilt anslag.

K

u

n

g ^l.

M

a

j.t

s

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

n ^r

1

0 ^{1 år}

19

6

0

46

Kammarkollegiet anser sig inte kunna ta slutlig ställning till förslaget, då

man inte vet i vilken utsträckning utredningens rationaliseringsförslag blir

godtagna. Kollegiet anser emellertid, att utredningen anfört goda skäl för en

organisationsreform i angiven riktning. Av liknande skäl anser sig ej heller

domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö kunna ta ställning. Statens organi-

sationsnämnd saknar underlag för att närmare kunna bedöma personal­

behovet vid stiftskanslierna, medan statens sakrevision, som uttalar sig

delvis i liknande riktning, ifrågasätter huruvida inte ytterligare indragning

av jurist- och kanslisttjänster kan ske.

SACO anser sig inte heller ha möjlighet att bedöma om de redovisade

grunderna för fördelningen av arbetskraften på de olika stiftskanslierna är

godtagbara men uttalar följande.

Nedskärningen av antalet juristtjänster kommer att ske successivt vid

uppkommande vakanser. Det bör således efter hand ges tillfälle att om­

pröva frågan om stiftskansliernas personalorganisation. Det är emellertid

angeläget, att man redan nu har uppmärksamheten riktad på nödvändig­

heten att personalorganisationen får en sådan utformning att vikariefrågan

nöjaktigt kan lösas.

Förslaget om inrättande av kanslisttjänster har i stort

sett lämnats utan erinran eller tillstyrkts av samtliga remissinstanser utom

av statskontoret och riksräkenskapsverket, vilka myndigheter håller före,

att det är lämpligare att inrätta mellangradstjänster exempelvis i löne­

graderna 10 och 12.

Även vad utredningen uttalat rörande arbetsuppgifter för kans­

list har i stort sett lämnats utan erinran av remissinstanserna. Kompetens-

utredningen understryker dock, att de föreslagna kanslisterna liksom lands-

kanslisterna hos länsstyrelserna bör anförtros även relativt kvalificerade

kansliuppgifter. Fn överflyttning av enbart kamerala göromål kan enligt

kompetensutredningens mening inte anses tillfyllest.

I anledning av förslaget att kanslisttjänsten skall placeras i lönegrad

1 5 ifrågasätter statens sakrevision om tillräckliga skäl föreligger att frångå

kompetensutredningens förslag om reglerad befordringsgång för kanslister

(Af 9—Ae 13). Skulle emellertid så ske, framhåller sakrevisionen vikten av

en omsorgsfull rekrytering och lämpligheten av att vederbörande anställes

på prov i lägre lönegrad i ett eller annat år, innan inplacering sker i den

föreslagna lönegraden. Kompetensutredningen uttalar emellertid i sitt nu

avgivna yttrande, att den med hänsyn till de motiv stiftskansliutredningen

anfört för sin ståndpunkt och som i viss mån överensstämmer med kompe­

tensutredningens förslag beträffande den första uppsättningen av lands-

kanslister vid vägförvaltningen i och för sig inte vill göra någon invändning

emot den föreslagna placeringen. TCO biträder förslaget i så måtto, att

tjänsterna inplaceras i lönegrad Ao 15 hos de stiftskanslier, där endast en

sådan tjänst inrättas, samt tillägger, att det synes angeläget, att dessa

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

47

tjänster får en sådan lönegradsplacering, att syftet med den föreslagna

förändringen verkligen åstadkommes. Statens organisationsnämnd fram­

håller, att med hänsyn till bland annat önskemålet om kontinuitet på

mellangradstjänsterna dessa lönemässigt bör avvägas så, att de i flertalet

fall kommer att betraktas som sluttjänster.

Frågan om rekryteringen av kanslisttjänsterna beröres av ett

10-tal remissinstanser av vilka en del uttrycker farhågor för att det kan

bli svårt att rekrytera tjänsterna. Uttalanden i sådan riktning förekommer

i yttranden av domkapitlen i Växjö och Göteborg samt länsstyrelsen i Kro­

nobergs län, vilken stöder sitt antagande på att det inte kommer att finnas

några ytterligare befordringsmöjligheter inom stiftskansliorganisationen för

dugande kanslister i motsats till vad förhållandena exempelvis är för lands-

kanslister vid länsstyrelserna, särskilt landskontoren. Några remissinstanser

framhåller som lämpligt att kanslisterna rekryteras bland biträdespersona-

len hos domkapitlen. Sålunda hyses denna uppfattning av domkapitlet i

Uppsala, som även tillägger, att detta skulle stimulera rekryteringen av

domkapitlets övriga biträdespersonal. Domkapitlet och stiftsnä7?inden i

Härnösand anser, att kansliskrivartjänsterna bör bibehållas för att utgöra

lämpliga rekryteringstjänster till stiftskanslisttjänsterna.

Föreslagen minskning av antalet amanuenstjänster inger några

domkapitel farhågor för rekryteringen till de kvarvarande högre jurist­

tjänsterna. Sålunda anser domkapitlet i Karlstad, att basen för denna

rekrytering kommer att bli för snäv. Domkapitlet i Västerås hävdar, att

det redan nu föreligger svårigheter att till tjänster med självständigt ansvar

rekrytera tillräckligt kvalificerad arbetskraft. Genom den omfattande in­

dragningen av juristtjänster skulle befordringsmöjligheterna reduceras på

ett sätt, som utan tvivel kommer att medföra avsevärt försämrade beford-

ringsutsikter, vilket i sin tur inom en snar framtid med all sannolikhet

skulle försätta kyrkans administrativa regionala organ i en mycket prekär

situation.

I anledning av förslaget att amanuenstjänster med halvtidstjänstgöring

skall finnas hos vissa domkapitel, anför domkapitlet i Karlstad, att sådana

halvtidstjänster bör undvikas med hänsyn till svårigheten att få kvalifice­

rade sökande till tjänsterna. Domkapitlet i Linköping säger sig ha en

synnerligen nedslående erfarenhet av möjligheterna att återbesätta halv­

tidstjänst.

Utredningen har inte föreslagit någon ändring i de nuvarande kompe­

tenskraven för innehav av tjänst såsom stiftssekreterare, stiftskam-

rcrare, stiftsnotarie och amanuens. Förslag härom har dock vid remiss­

behandlingen framförts av, bland andra, kompetensutredningen, som anser

att ej endast juris kandidatexamen utan även juridisk-samhällsvetenskaplig

examen i dess utformning från och med den 1 juli 1958 skall grunda behö­

righet till sådana tjänster.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

48

Mot utredningens förslag att kansliskrivartjänsterna hos domkapitlen

skall ersättas med kontoristtjänster framföres erinringar från ett

flertal remissinstanser, och föreslagen minskning av kansli* och kon-

torsbiträdespersonal godtages ej av de myndigheter, som be­

rörs därav.

Utredningens förslag att omändra expeditions v akttjänsten

hos domkapitlet i Visby till kontorsbiträdestjänst i reglerad befordringsgång

kan TCO biträda endast under villkor att expeditionsvakttjänsten utbytes

mot en kanslibiträdestjänst.

Mot förslaget om successivt utbyte av juristtjäns­

ter mot kanslisttjänster, allteftersom juristerna lämnar sina

tjänster, har TCO intet att erinra men anför i detta sammanhang följande.

Det är dock önskvärt att erforderlig omorganisation kan genomföras utan

en alltför stark tidsutdräkt. Då antalet tjänstemän, som skulle bli över­

taliga, är lågt, borde inga större svårigheter uppstå för att överföra fri­

ställd personal till andra delar inom statsförvaltningen i likhet med vad

som skett i samband med vida större omorganisationer inom statliga myn­

digheter. TCO är dock mycket angelägen framhålla, att omorganisationen

bör ske med sådan varsamhet, att några problem inte uppstår för place­

ringen av befintlig personal.

Utredningens förslag att biträdes hjälp åt biskop i första

hand bör tillgodoses genom domkapitlets personal, har mött erinringar hos

några stiftsmyndigheter. Sålunda kan domkapitlet och stiftsnämnden i

Lund inte förorda förslaget, som innebär en påtaglig försämring för biskopen

vid jämförelse med nu rådande förhållanden. Domkapitlet i Linköping ut­

talar, att en för domkapitlets kansli och biskopen gemensam skrivbiträdes-

tjänst inte är önskvärd, särskilt med hänsyn till att biskopen kan behöva

biträdeshjälp på annan tid än den vanliga kontorstiden.

Det anslag å 60000 kronor, som enligt utredningen bör stäl­

las till domkapitlens förfogande bland annat för avlönande av tillfällig

personal, anser domkapitlet och stiftsnämnden iSkara böra väsentligt höjas.

TCO menar, att utredningens förslag om behov av sådant anslag synes

bekräfta, att personalramen är för snävt beräknad.

Som framgått av de refererade remissyttrandena har flertalet av stifts­

myndigheterna ansett att den av utredningen föreslagna personalorganisa­

tionen för domkapitlen är otillräcklig. De enskilda domkapitlens önskemål

med avseende å personaluppsättningen framgår av följande redogörelse.

I fråga om den kvalificerade personalen hos domkapitlen

motsätter sig domkapitlet i Uppsala indragning av en förste stiftsnotarie-

tjänst i lönegrad 21 och domkapitlet i Linköping indragning av amanuens­

tjänsten i reglerad befordringsgång med heltidstjänstgöring. Sistnämnda

domkapitel framhåller, att om någon juristtjänst skall indragas, vilket dom­

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960

49

kapitlet bestämt motsätter sig, kan det inte bli annan tjänst än den

som nu uppehälles av en amanuens i reglerad befordringsgång med deltids­

tjänstgöring. Vidare föreslår domkapitlet inrättande av en stiftskamrerar-

tjänst. Domkapitlet och stiftsnämnden i Lund motsätter sig indragning av

två juristtjänster samt vill i övrigt ha en annan sammansättning av jurist­

personalen än vad utredningen föreslagit. Sålunda föreslår domkapitlet, att

där bör finnas — förutom stiftssekreterare i lönegrad Bo 1 — en biträdande

stiftssekreterare i lönegrad 26, en förste stiftsnotarie i lönegrad 23, tre

förste stiftsnotarier i lönegrad 21 samt en amanuens i reglerad befordrings­

gång. Domkapitlet i Härnösand hemställer om ytterligare en juristtjänst

för innehavare med halvtidstjänstgöring. Domkapitlet i Visby yrkar, att

amanuenstjänsten i reglerad befordringsgång omändras till en ordinarie

stiftsnotarietjänst i lönegrad 19 och domkapitlet i Stockholm föreslår, att

där befintlig ordinarie stiftsnotarietjänst i lönegrad 19 omändras till en

förste stiftsnotarietjänst i lönegrad 21. Domkapitlet i Lulea uttalar, att om

domkapitlet nöjer sig med att behålla tjänsten som halvtidstjänstgörande

amanuens, är det under de bestämda förutsättningarna, att domkapitlet

kan påräkna att få tjänsten omändrad till heltidstjänst, om arbetsförhål­

landena skulle kräva det, ävensom att tjänsten kan hållas stadigvarande

besatt, vilket med hänsyn till dess karaktär av halvtidstjänst tidvis visat

sig svårt.

Beträffande den övriga personalen hemställer domkapitlet i

Strängnäs om en kanslisttjänst i stället för kontoristtjänst. Samtliga dom­

kapitel, där kansliskrivare nu finns anställd, med undantag av domkapitlet

i Karlstad, motsätter sig utbyte av kansliskrivartjänsterna mot kontorist­

tjänster. Domkapitlet i Stockholm yrkar omändring av kontoristtjänsten

till kansliskrivartjänst. Domkapitlet i Lund önskar behålla alla kansli­

bit i’ädestjänsterna. Domkapitlen i Uppsala, Strängnäs, Västeras, Härnö­

sand och Luleå motsätter sig indragning av kontorsbiträdestjänster hos

dem. Domkapitlet i Härnösand föreslår, att eu kontorsbiträdestjänst om­

ändras till kanslibiträdestjänst.

4. Departementschefen

Då stiftsnämnderna inrättades år 1932 erhöll de inte någon egen kansli­

personal. utan domkapitlens personal skulle få anlitas för utförande av

nämndernas kansligöromål. Någon förstärkning av stiftskansliernas perso­

nal ansågs ej heller erforderlig. Det visade sig dock snart, att stiftsnämn-

dernas tillkomst medförde en markant ökning av arbetet på kanslierna,

vilket ledde till att 1937 års riksdag antog en ny personalorganisation för

domkapitlen. Denna har senare underkastats endast smärre förändringar

och gäller fortfarande i sina huvuddrag. Frågan om en översyn av stifts­

kansliernas organisation blev emellertid åter aktuell genom riksdagens

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1900. 1 sand. Å r 101

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

50

beslut om en kvrkomusikerreform och en prästlönereform, varigenom stifts­

myndigheterna pålagts omfattande och delvis nya arbetsuppgifter. Då

domkapitlens kanslier inte var avpassade för handläggning av dessa upp­

gifter, blev det nödvändigt att företaga en allmän översyn av kansliorga­

nisationen.

I överensstämmelse med sina direktiv liar stiftskansliutredningen nu lagt

fram olika förslag, som syftar till att effektivisera arbetet vid stiftskans­

lierna. Däribland märkes främst förslaget om förenklad handläggning av

vissa ärenden genom delegation av beslutanderätten och vidare förslag om

en förenklad, förenhetligad och koncentrerad medelsförvaltning hos stifts­

myndigheterna samt förslag om förenklad protokollföring, diarieföring och

registrering. Utredningen föreslår också ökat utnyttjande av kontorstek-

niska hjälpmedel. Dessa förslag, som verkar i arbetsbesparande riktning,

har jag tidigare i huvudsak tillstyrkt.

Till grund för utredningens förslag till personalorganisation ligger en av

utredningen verkställd indelning av stiftskanslierna i olika grupper med

hänsyn till arbetsmängden. Denna indelning anser jag mig kunna godtaga.

Utredningens förslag till personalorganisation förutsätter, att utred­

ningens i det föregående berörda förslag om rationalisering av arbetsmeto­

der och handläggning av ärenden genomföres. Som jag tidigare nämnt,

avser jag att i ett senare sammanhang för Kungl. Maj:t anmäla vissa ytter­

ligare av utredningen avgivna förslag, som jag av förut anförda skäl inte

nu kan upptaga till behandling. Denna omständighet samt det förhållandet

att vissa av utredningens arbetsminskande åtgärder inte torde hinna få

avsedd verkan under budgetåret 1960/61 bör emellertid, som jag också tidi­

gare framhållit, inte hindra, att principbeslut redan nu fattas om nv perso­

nalorganisation vid domkapitlen.

Som framgått av det föregående har utredningen funnit, att juristperso­

nalen vid domkapitlen utför en mängd göromål, för vilka inte fordras

juridisk utbildning. Då flertalet av dessa arbetsuppgifter enligt utredningens

mening är likvärdiga med dem, som regelmässigt handläggs av landskanslis-

ter hos länsstyrelserna, föreslår utredningen, att för handläggning av sådana

uppgifter även vid domkapitlen inrättas kanslisttjänster. I likhet med ut­

redningen anser jag angeläget, att arbetsuppgifterna hos stiftsmyndighe­

terna, så långt det är möjligt utan att rättssäkerheten eftersättes, överföres

från akademiskt utbildad personal till personal med lägre kompetens. Jag

är också ense med utredningen att flertalet av de icke-juridiska arbetsupp­

gifter, som nu handläggs av juristpersonal hos domkapitlen, är av sådan

natur, att de bör läggas på en tjänst i mellangradskarriären. Här avsedda

arbetsuppgifter synes mig jämförbara med dem som hos länsstyrelserna

handläggs av landskanslister. Jag tillstyrker därför utredningens förslag om

inrättande av kanslisttjänster inom stiftsförvaltningen i utbyte mot jurist­

tjänster.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

51

Jag vill bär erinra om att kompetensutredningen den 27 mars 1958 till

ehefen för civildepartementet avgivit förslag i samma riktning i betänkan­

det »Kanslister vid domkapitlen». Kompetensutredningen räknar med ett

behov av sammanlagt ett tiotal kanslisttjänster vid domkapitlen och före­

slår, att de placeras i samma reglerade befordringsgång som landskanslist-

tjänsterna eller i lönegraderna Af 9—Ae 10—Ae 12—Ae 13. Stiftskansli­

utredningen har med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter, som av­

ses läggas på kanslisterna hos domkapitlen förordat att dessa redan vid

anställningens början erhåller lön, motsvarande högst lönegrad 15, d.v. s.

samma lönegrad som ordinarie landskanslist.

Chefen för civildepartementet har vid anmälan i årets statsverkspropo-

sition (Bilaga 2) av för flera huvudtitlar gemensamma frågor närmare redo­

gjort för frågan om kanslister i administrativ tjänst samt anslutit sig till

tanken på inrättandet av en dylik särskild mellangradskarriär. Beträffande

lönesättningen för de nya tjänsterna har han därvid förordat placering i

reglerad befordringsgång i överensstämmelse med kompetensutredningens

nyssnämnda förslag. Jag förordar, att nämnda reglerade befordringsgång

blir tillämplig även för kanslister vid domkapitlen. I fråga om inplaceringen

i befordringsgången och förutsättningarna för inrättandet framdeles av

ordinarie tjänster hänvisar jag till vad chefen för civildepartementet i nyss­

nämnda sammanhang uttalat.

Som villkor för erhållande av kanslisttjänst torde i princip böra krävas

genomgången särskild utbildningskurs för kanslister. En första dylik kurs

kommer innevarande vår att försöksvis anordnas.

Beteckningen för dessa nya befattningshavare vid domkapitlen bör vara

kanslist.

I likhet med stiftskansliutredningen anser jag, att antalet kanslisttjänster

vid stiftskanslierna bör beräknas till sammanlagt elva. Av dessa bör två

placeras vid domkapitlet i Lund samt en vid ettvart av övriga domkapitel

med undantag av domkapitlen i Strängnäs, Visby och Stockholm.

Inrättandet av kanslisttjänster medför ett minskat behov av juristper­

sonal hos domkapitlen. Vid sin bedömning av behovet av sådan personal

har utredningen utgått ifrån att hos varje domkapitel skall vara anställd,

förutom stiftssekreterare, ytterligare minst en jurist. Utifrån bland annat

denna förutsättning har utredningen funnit, att en minskning av juristper­

sonalen, motsvarande inalles ungefär elva heltidsanställda tjänstemän, kan

ske. Enligt utredningens förslag skulle således vid ettvart av domkapitlen i

Uppsala och Lund kunna indragas en förste stiftsnotarietjänst i lönegrad

Ao 21, vid ettvart av domkapitlen i Linköping, Växjö, Lund, Karlstad,

Härnösand och Luleå en amanuenstjänst med hel tidst jänstgöring, vid dom­

kapitlet i Skara en arvodesanställd extra amanuens med heltidstjänstgöring

samt vid domkapitlet i Göteborg en amanuenstjänst med halvtidstjänst­

göring. Vid domkapitlet i Västerås föreslås jurist personalen vidare minskad

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

52

till två befattningshavare, vilket skulle innebära ett bortfall av en förste

stiftsnotarietjänst i lönegrad Ao 21 — redan nu uppförd på övergångsstat

— samt en för närvarande anställd extra amanuens.

Jag ansluter mig till utredningens uppfattning att minimiantalet juridiskt

utbildade befattningshavare hos varje domkapitel bör vara två. Utred­

ningens beräkning av behovet av juristpersonal i övrigt hos de särskilda

domkapitlen kan jag också i huvudsak godtaga. Dock anser jag i likhet

med domkapitlet i Linköping, att där föreslagen amanuenstjänst för befatt­

ningshavare med halvtidstjänstgöring bör bytas ut mot en heltidstjänst.

Av domkapitlen i övrigt framförda förslag om utökning av juristpersonalen

kan jag inte biträda.

Den här föreslagna reduceringen av antalet lägre tjänster utan motsva­

rande minskning av de högre tjänsterna synes innebära avsevärt förbättrade

befordringsmöjligheter för juristpersonalen vid domkapitlen, vilket torde

komma att underlätta rekryteringen av kvalificerad personal. Om jag så­

lunda inte är beredd att tillstyrka någon utökning av denna personal, anser

jag mig däremot böra tillmötesgå krav på förbättrad löneställning för vissa

av tjänstemännen. Jag föreslår därför uppflyttning av förste stiftsnotarie-

tjänsterna vid domkapitlen i Skara, Karlstad och Härnösand från lönegrad

Ao 21 till Ao 23. Vidare förordar jag, att stiftsnotarietjänsten i Ao 19 vid

domkapitlet i Stockholm ändras till en förste stiftsnotarietjänst i Ao 21

samt amanuenstjänsten i reglerad befordringsgång vid domkapitlet i Visby

till en extra ordinarie förste stiftsnotarietjänst i Ae 21.

Sammanfattningsvis innebär mitt förslag, att antalet tjänster för juridiskt

utbildad personal hos domkapitlen vid en fullt genomförd organisation

kommer att uppgå till 34,5, varav 13 stiftssekreterartjänster, 1 stiftskamre-

rartjänst, 9 förste stiftsnotarietjänster i Ao 23, 3 förste stiftsnotarietjänster

i Ao 21 och 1 i Ae21, 7 amanuenstjänster i reglerad befordringsgång för

heltidsanställda befattningshavare samt en tjänst för halvtidsanställd ama­

nuens.

Kompetensutredningen har ansett, att ej endast juris kandidatexamen

utan även j uri disk-samhällsvetenskaplig examen i dess utformning sedan

den 1 juli 1958 bör medföra behörighet till de nu ifrågavarande befattning­

arna. Jag ansluter mig till denna uppfattning.

Stiftskansliutredningens förslag om utbyte av de nuvarande kansliskri-

vartjänsterna hos domkapitlen mot kontoristtjänster är jag inte beredd att

helt biträda. Jag finner sålunda starka skäl tala för att kansliskrivartjänsten

bibehålies vid domkapitlet i Strängnäs, där någon kanslisttjänst enligt vad

jag föreslagit inte skall finnas. Beträffande övriga domkapitel torde vid

uppkommande vakans å kansliskrivartjänst böra prövas huruvida tjänsten

efter den av mig förordade rationaliseringen av arbetet vid stiftskanslierna

bör bibehållas eller ändras till annan tjänst.

Kungl. Maj ds proposition nr 101 år 1960

53

Det sammanlagda behovet av kanslibiträdestjänster har utredningen be­

räknat till 13 tjänster, varav två vid ettvart av domkapitlen i Uppsala

och Lund samt en tjänst vid ettvart av övriga domkapitel med undantag

av Visby och Stockholm. Jag ansluter mig till detta förslag utom i fråga

om domkapitlet i Visby, där jag anser mig böra förorda, att expeditions-

vakttjänsten i Ao 7 utbytes mot en kanslibiträ destjänst i lönegrad Ae 7

i stället för — såsom utredningen föreslagit — en kontorsbiträdestjänst i

reglerad befordringsgång.

Behovet av kontorsbiträdestjänster beräknar utredningen till 22,5 tjäns­

ter. Av dessa avses fyra för domkapitlet i Lund, tre för vartdera av dom­

kapitlen i Skara och Göteborg, två för ettvart av domkapitlen i Uppsala,

Linköping och Växjö samt ett kontorsbiträde för ettvart av övriga dom­

kapitel utom Stockholm, där utredningen finner ett kontorsbiträde med

halvtidstjänstgöring såsom hittills vara tillräckligt. Med hänsyn till lokal­

förhållanden vid domkapitlet och stiftsnämnden i Härnösand anser jag mig

böra förorda den avvikelsen från utredningens förslag, att stiftskansliet däi

erhåller två kontorsbiträdesbefattningar. Med hänsyn till vad jag nyss

anfört i fråga om den av utredningen föreslagna kontorsbiträdestjänsten

hos domkapitlet i Visby, beräknar jag emellertid det sammanlagda behovet

av kontorsbiträdestjänster till av utredningen föreslaget antal eller 22,5.

Vid domkapitlen finns 12 ordinarie kontorsbiträdestjänster inrättade,

varav dock sju för närvarande hålles obesatta, så länge innehavarna uppe­

håller högre icke-ordinarie tjänst. Om riksdagen godkänner den av mig

föreslagna personalorganisationen vid domkapitlen torde, så länge ordinarie

tjänster inte uppehälles, motsvarande antal icke-ordinarie biträdestjänster

få vara inrättade.

Den av mig föreslagna personalorganisationen vid stiftskanslierna redo­

visas överskådligt i en som bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende

fogad tablå (bil. B).

Mot den lönegradsplacering av stiftskansliernas personal, som jag här

förordat, har vederbörande personalorganisationer inte någon erinran.

Den nya organisationen bör, såsom utredningen föreslagit, genomföras

successivt, allteftersom de tjänster, som är avsedda att utbytas, blir lediga.

Mot utredningens förslag att ett särskilt anslag ställes till domkapitlens

förfogande för tillgodoseende av uppkommande behov av tillfällig arbets­

kraft in. in., har jag i princip intet att erinra. För ändamålet torde lämp­

ligen en särskild anslagspost böra uppföras i avlöningsstaten för domkapit­

len. Utredningen har föreslagit ett belopp av 60 000 kronor, ur vilket också

medel skulle kunna anlitas för avlönande av särskild biträdeshjälp åt bis­

koparna i Strängnäs, Västerås, Härnösands, Luleå och Stockholms stift. I

övriga stift räknar utredningen med att biskoparnas behov av biträdeshjälp

kan tillgodoses genom anlitande av domkapitlets personal. Jag anser mig

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1060

54

kunna biträda utredningens förslag i denna del utom i vad avser domkapit­

let i Härnösand, där biskopens behov av biträdeshjälp torde kunna tillgodo­

ses inom ramen för den av mig förordade — i jämförelse med utredningens

förslag något utökade — biträdespersonalen vid stiftskansliet. Frågan om

biträdeshjälp till ärkebiskopen kommer jag att behandla särskilt i det föl­

jande.

Med hänsyn till att föreslagna arbetsminskande åtgärder inte hinner

få någon effekt under budgetåret 1960/61 torde det av utredningen för­

ordade särskilda anslaget för hithörande ändamål doek inte böra upptagas

i avlöningsstaten för nästa budgetår, utan jag förordar, att under budget­

året 1960/61 såsom hittills ur kyrkofonden får anvisas dels ett anslag till

fortsatt anställande av tillfällig personal vid domkapitlens och stiftsnämn-

demas kanslier, dels ett särskilt anslag till avlönande av skrivhjälp åt

biskoparna. Till storleken av dessa anslag återkommer jag i samband med

anslagsberäkningen.

\ ad utredningen i övrigt föreslagit med avseende på domkapitlens perso­

nalorganisation föranleder ingen erinran från min sida.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

VI. Finansieringen av domkapitlens verksamhet

I anledning av ett av riksdagens år 1958 församlade revisorer gjort ut­

talande (under ecklesiastikdepartementet, § 30) angående finansieringen

av domkapitlens verksamhet fann 1959 års riksdag (SU 87 p. 30; Rskr 235)

tidpunkten vara inne för en översyn av hittills tillämpade principer för

denna finansiering. Fn dylik omprövning borde ske genom försorg av

Kungl. Maj:t och resultatet därav redovisas för riksdagen i 1960 års stats-

verksproposit ion.

I denna har under åttonde huvudtiteln, punkten 38, anmälts att kam­

markollegiet och statskontoret på Ivungl. Maj:ts uppdrag verkställt den

begärda översynen och den 2 december 1959 inkommit med redogörelse

härför jämte förslag i ämnet. Resultatet av den gjorda översynen torde

lämpligen böra redovisas för riksdagen i detta sammanhang.

I den av kammarkollegiet och statskontoret avlämnade utredningen

redogöres inledningsvis för de hittillsvarande formerna för finansieringen

av domkapitlens verksamhet. Av denna redogörelse framgår i huvudsak

följande.

De under äldre tider till buds stående medlen för avlönande av dom­

kapitlens notarier, amanuenser och vaktbetjäning samt för kostnaderna

för skrivmateriel och expenser utgjordes dels av expeditionslösen och i

vissa, fall anslagna kronotionden, dels av vissa provisioner, kollekter, bidrag-

ur vissa kassor och fonder m. m. Då dessa på olika sätt hopbragta medel

med tiden blev otillräckliga fick staten träda hjälpande emellan. Alltifrån

55

år 1819 har staten lämnat bidrag i skilda, former till domkapitelsverksam-

heten. De olika anslagen härför sammanfördes år 1880 till ett anslag å

25 000 kronor å åttonde huvudtiteln med rubriken Domkapitlens expe­

ditioner.

Vid 1902 års riksdag framlade Knngl. Maj:t ett av statskontoret på

uppdrag av chefen för ecklesiastikdepartementet utarbetat förslag till löne­

reglering för domkapitelspersonalen. Sedan departementschefen vid anmä­

lan av denna fråga redogjort för domkapitlens arbetsuppgifter, framhöll

han, att det anförda syntes vara nog för att ådagalägga, att domkapitlen

»huvudsakligen äro statsinstitutioner med uppgift och plikt att vårda syn­

nerligen maktpåliggande allmänna angelägenheter. Staten borde väl ock

då tillhandahålla de för uppehållande av deras verksamhet erforderliga

medel».

I fråga om medel av expensnatur framhöll departementschefen, att stats­

kontorets förslag, att de ecklesiastika konsistorierna skulle få anlita åttonde

huvudtitelns förslagsanslag för skrivmaterialier in. in., syntes synnerligen

välbetänkt. Dock borde föreskrivas, att de bidrag till skrivmaterialier och

expenser in. in., som fortfarande skulle utgå från domkyrkorna och vissa

kassor, i första hand skulle användas för sitt ändamål. Den kostnad, stats­

verket skulle ikläda sig för uppehållande av verksamheten, kunde visser­

ligen förefalla ganska avsevärd, men vore enligt departementschefens för­

menande nödvändig, på det att det dittillsvarande ytterst olämpliga och

ingalunda med statens värdighet förenliga avlöningssättet måtte upphävas.

Kungl. Maj:ts förslag bifölls av riksdagen med vissa jämkningar i fråga

om de föreslagna avlöningsbeloppen m. m.

Sedan 1902 års reglering genomförts, synes några mera genomgripande

förändringar i principen, att kostnaderna för domkapitlens verksamhet

skulle gäldas huvudsakligen av statsmedel, ej på lång tid ha ifrågasatts.

Så skedde ej heller då 1932 års riksdag fattade beslut om inrättande av

stiftsnämnder, vilka skulle få anlita domkapitlens kansli för ärendenas be­

redning, uppsättning och expediering, men vilkas verksamhet skulle be­

kostas av kyrkofonden.

I ett av särskilt tillkallade sakkunniga avgivet betänkande med förslag

till lag om domkapitel in. in. (SOU 1935: 31) föreslogs att ersättningar till

domkapitlens ledamöter, samt vissa andra utgifter såsom resekostnads- och

traktamentsersättningar åt befattningshavare in. fl. skulle bestridas av

kyrkofonden, medan övriga utgifter för domkapitlens verksamhet borde

bestridas av statsmedel. I proposition nr 241 till 1930 års riksdag biträdde

Kungl. Maj:t de sakkunnigas förslag i dessa delar.

Riksdagen fann emellertid vid sin behandling av frågan, att en dylik

uppdelning av kostnaderna icke borde ske. Samtliga dessa kostnader vore

föranledda av domkapitlens verksamhet och det betonades, att någon in­

skränkning av domkapitlens dåvarande allmänna uppgifter icke vore av­

sedd med den av riksdagen beslutade omorganisationen av domkapitlen.

Anlitande av kyrkofondens medel för de av Kungl. Maj:t föreslagna ända­

målen skulle dessutom enligt riksdagens mening innebära en ur principiell

synpunkt väsentlig utvidgning av kyrkofondens utgifter. Skulle emellertid

någon väsentligare förändring i avseende på domkapitlens verksamhets­

område framdeles inträda, förutsatte riksdagen, att frågan om sättet för

bestridande av dessa kostnader finge bli föremål för ny omprövning. (SL1!:

1936: 7; Rskr 349).

Kungl. May.ts proposition nr 101 år 1960

56

I proposition nr 97 till 1937 års riksdag framlades förslag till grunder,

enligt vilka kyrkofonden borde bidraga till kostnaderna dels för den per­

sonal, som vid domkapitlens kanslier sysselsattes för stiftsnämndernas rak­

ning, dels för expenser. Förslaget innebar, att all den för vederbörande dom­

kapitel och stiftsnämnder erforderliga kanslipersonalen — den skogliga

personalen dock undantagen — skulle avlönas från det under åttonde

huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Domkapitlen: Avlöningar och

detta anslag beredas ersättning för de kostnader, som skäligen kunde anses

belöpa på stiftsnämnderna, genom omföring till anslaget av medel från

kyrkofonden. Ersåttningen borde beräknas till hälften av förslagsanslagets

slutbelopp, sedan detsamma minskats med kostnaderna för Stockholms

domkapitel, som vid sin sida ej hade någon stiftsnämnd, samt med kost­

naderna för arvoden och annan ersättning åt domkapitlens ledamöter.

Vidare föreslogs, att de för domkapitlen och stiftsnämnderna erforderliga

expensmedlen, i den män dessa icke avsåge kostnader för anskaffande av

lokaler till stiftsjägmästarna, skulle utgå från förslagsanslaget till Dom­

kapitlen: Omkostnader, och att detta anslag skulle beredas ersättning från

kyrkofonden med hälften av expensmedlens slutsumma, sedan densamma

minskats med för Stockholms domkapitel beräknade belopp. Riksdagen

biträdde förslaget i förevarande delar.

I samband med 1938 års lönereglering för ilen skogliga personalen hos

stiftsnämnderna skedde vissa förändringar med avseende å de nämnda

förslagsanslagen, innebärande att samtliga kostnader för domkapitlen och

stiftsnämnderna nu skulle redovisas över riksstaten. Någon ändring i fråga

om den slutliga fördelningen av dessa kostnader mellan statsverket och

kyrkofonden skedde icke.

Slutligen kan erinras om att frågan om gäldandet av kostnaderna för

domkapitlens verksamhet berördes av riksdagens år 1953 församlade revi­

sorer men då lades till handlingarna av riksdagen i avvaktan på resultatet

av 1951 års kyrkomöteskommittés arbete.

I utredningen lämnas därefter en redogörelse för kyrkofondens tillkomst

och användning, av vilken bland annat framgår följande.

Kyrkofonden bildades efter beslut av 1910 års riksdag genom vissa,

prästerskapet i territoriella församlingar anslagna avlöningsmedel och var

ursprungligen — frånsett ett mindre anslag till s. k. stifts- och kontrakts-

adjunkter helt avsedd för kostnader, som angick det territoriella präster­

skapets avlöning och pensionering. Sedermera har genom lieslut av stats­

makterna medgivits att fondens medel må tagas i anspråk även för andra

prästerliga lönekostnader, kyrkomusikernas avlönande och vissa andra

kostnader, sammanhängande med den kyrkliga verksamheten. Fonden har

också tillförts vissa ecklesiastika kapitaltillgångar utöver de ursprungliga.

Alltfort är emellertid fonden i främsta rummet en fond för utjämning mel­

lan pastoraten av deras kostnader för det territoriella prästerskapets av­

lönande. Den huvudsakliga delen av fondens utgifter avser kostnader för

nämnda prästerskap. Fondens kapitaltillgångar har under de senaste tio

budgetåren uppgått till i genomsnitt 83,7 miljoner kronor.

Under budgetåret 1958/59 var kyrkofondens inkomster 58 956 186 kro­

nor, därav allmän kyrkoavgift 48 144 291 kronor, och utgifterna 54 698 843

kronor, därav tillskott till pastoraten 31 863 176 kronor.

Kyrkofondens utgifter täckes numera således till huvudsaklig del av

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960

57

den allmänna kyrkoavgiften. Ett överförande av utgifter från statsbudgeten

till fonden innebär sålunda i realiteten ett utbyte av finansiering medelst

statsskatt mot finansiering medelst utdebitering efter kyrkligt kommunal

skattegrund.

Den ändring med avseende å domkapitlens verksamhetsområde, som

föranlett riksdagens revisorer och riksdagen att nu begära en översyn av hit­

tills gällande principer för finansieringen av domkapitelsverksamheten, är

den år 1958 genomförda skolstyrelsereformen, varigenom den regionala led­

ningen av skolväsendet anförtrotts åt länsskolnämnderna och domkapitlens

befattning med skolväsendet upphört.

För att belysa återverkningarna av denna reform på domkapitlens verk­

samhet åberopar utredningen en i 1951 års skolstyrelseutrednings betän­

kande (SOU 1955:31, s. 200 f.) lämnad redogörelse för omfattningen av

domkapitlens arbetsbörda med avseende å skolärendena. Det framgår bland

annat därav, att det genomsnittliga antalet arbetstimmar för vecka och

domkapitel, som personalen vid domkapitlen nedlagt på dessa ärenden,

under tioårsperioden 1937—1946 utgjorde 14,4, medan det för den föl­

jande femårsperioden sjunkit till 9,4 och för åren 1952—1954 till 6,9 tim­

mar. Stiftskansliutredningen har också uttalat, att den minskning i stifts­

kansliernas arbetsbelastning, som skolärendenas bortfall inneburit, varit

förhållandevis obetydlig.

I den av kammarkollegiet och statskontoret verkställda utredningen

redovisas också resultatet av en undersökning rörande den proportionella

fördelningen av stiftskanslipersonalens arbetsbörda på domkapitels- res­

pektive stiftsnämndsärenden. Undersökningen hade till syfte att utröna,

om någon sådan förskjutning av arbetsbördan inträffat, att det nu fanns

anledning att ändra den hittills tillämpade grunden för fördelning av dom­

kapitlens avlönings- och expenskostnader mellan statsverket och kyrko­

fonden med hälften å vardera, Undersökningen visar, att domkapitelsgöro-

målen upptager drygt 50 procent och i flertalet fall 60 procent eller mera

av den totala arbetsbördan. Endast vid ett domkapitel (Lund) uppgår dom-

kapitelsärendena till mindre än hälften (45 procent) av arbetsbördan.

Då kammarkollegiet och statskontoret mot bakgrunden av vad som här

refererats haft att taga ställning till frågan om anledning föreligger att

nu föreslå ändring i finansieringsprinciperna, har ämbetsverken stannat

i olika meningar.

Kammarkollegiet understryker, att det med hänsyn till det förhållande

mellan staten och kyrkan, som rått och råder i vårt land, måste betraktas

som naturligt, att statliga myndigheter även har kyrkliga uppgifter. Ut­

övandet av statens kyrkostyrelse, i vilken även domkapitlen får anses

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

58

taga del, lärer ej kunna betraktas på annat sätt än som en del av stats­

verksamheten. De kyrkliga uppgifter, som myndigheterna har att befatta

sig med, måste därför också betraktas som statliga.

Kammarkollegiet anför vidare i huvudsak följande.

Domkapitlen har tidigare varit statsorgan med såväl statligt-kyrkliga

som statligt-borgerliga uppgifter. Genom reformen i avseende å skolväsen-

dets lokala och regionala^ ledning har de statligt-borgerliga uppgifterna

frångått domkapitlen i sadan grad, att de statligt-kyrkliga uppgifterna

blivit dominerande. Detta kan emellertid ej anses ha förändrat domkapit­

lens karaktär av statliga myndigheter, eftersom även de kyrkliga upp­

gifter som domkapitlen har att fullgöra måste anses utgöra en del av

statens verksamhet. Framhallas ma också att på domkapitlen alltjämt an­

kommer arbetsuppgifter av väsentligen statligt-borgerlig karaktär, framför

allt inseendet över kyrkobokföringen.

Förutom domkapitlen finnes åtskilliga andra statliga myndigheter, som

har att fullgöra statligt-kyrkliga uppgifter, och vilkas kostnader bestridas

helt av statsmedel. Som exempel härpa kan nämnas ecklesiastikdeparte­

mentets kyrkobvrå, vars ärenden så gott som helt och hållet torde vara

av kyrklig art, samt kammarkollegiet och statskontoret. Det synes icke

föreligga någon särskild anledning att nu separat upptaga finansierings­

frågan beträffande domkapitlen.

Avkastningen av kyrkofondens kapital och fondens inkomster av över­

skott å lokala prästlönetillgångar utgör visserligen numera endast en mindre

del av fondens totala inkomster, vilka huvudsakligen härrör av allmänna

kyrkoavgiften. Enligt kollegiets mening är det emellertid det oaktat med

hänsyn till kyrkofondens tillkomst och rättsliga ställning angeläget att

icke utan starka skäl pålägga fonden nya utgifter av en art som principiellt

skiljer sig från de ändamål, för vilka fonden bildats och utbvggts. Det må

i detta sammanhang framhållas, att när kyrkofonden ålades att gälda

vissa kostnader för kyrkomusikers avlönande, detta skedde i samband med

en ändring av avlöningssystemet för kyrkomusikerna, som bland annat

innebar att de lokala avlöningstillgangarna för kyrkomusikertjänstema

sammanfördes med motsvarande prästlönetillgångar till en gemensam in­

komstkälla. Ifrågavarande utvidgning av kyrkofondens utgiftsändamål kan

med hänsyn härtill och då syftet med densamma varit att åstadkomma

utjämning av de lokala kostnaderna för avlöning av kyrkliga befattnings­

havare knappast sägas ha inneburit något väsentligt avsteg från den ur­

sprungliga principen. De nya utgifter som i övrigt ålagts kyrkofonden

har icke varit av den art och omfattning att de inverkat på fondens ställ­

ning såsom i huvudsak en löne- och pensionsfond för det territoriella präs­

terskapet.

Kammarkollegiet finner inte anledning föreligga att för närvarande ändra

principerna för finansiering av domkapitlens verksamhet genom att över­

föra kostnaderna för verksamheten på kyrkofonden. Av de återgivna upp­

gifterna rörande fördelningen av stiftskansliernas arbetsbörda synes framgå,

att hälftendelning av kostnaderna alltjämt är sakligt motiverad.

Kurigl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

59

Statskontoret förordar däremot för sin del, att kostnaderna för dom­

kapitlens verksamhet framdeles bestrides ur kyrkofonden och anför till

stöd för sin ståndpunkt i huvudsak följande.

Domkapitelsexpeditionernas uppgift under 1600- och 1700-talen torde

framförallt ha varit att tjänstgöra som stiftskansli för prästerskapets ange­

lägenheter och de rent kyrkliga ärendenas vård. Befattningen med skol- och

undervisningsärenden torde under denna tid ha varit av mera underordnad

betydelse. Varken av domkapitlens ställning, sättet för bestridande av deras

expeditionskostnader eller av notariernas avlönings- och anställningsför­

hållanden synes den slutsatsen kunna dragas, att dessa myndigheter ansetts

vara statsinstitutioner.

Den genom 1687 års domkapitelsförordning skapade organisationen kom

att bestå fram till år 1936, då den nuvarande domkapitelslagen trädde i

kraft. Under det att kapitlens sammansättning sålunda kvarstod oföränd­

rad under flera århundraden kom deras ställning och arbetsuppgifter att

småningom undergå en grundlig omvandling. Vad som här framförallt

inverkade, var de arbetsuppgifter på undervisningsväsendets område, vilka

under förra hälften av 1800-talet pålades kapitlen.

Den till följd därav ökade arbetsbördan kom givetvis att påverka dom­

kapitelsexpeditionernas och deras befattningshavares verksamhet. Slut­

giltig ställning till frågan om finansieringen av löner och övriga kostnader

för befattningshavarna vid dessa expeditioner togs emellertid icke under

1800-talet. Först genom beslut av 1902 års riksdag har statsmakterna under

trycket av de otidsenliga finansieringsmetoderna för domkapitlen sett sig

nödsakade att i princip åtaga sig det huvudsakliga ansvaret för kostna­

derna. Ej ens vid detta tillfälle var dock statsmakterna beredda att er­

känna kapitlen såsom helt statliga organ.

Efter år 1902 har domkapitlens arbetsuppgifter i viktiga hänseenden

förändrats. Sålunda har kapitlens befattning med skolväsendets administra­

tion alltmer minskats för att fr. o. m. den 1 juli 1958 helt upphöra. Vi­

dare har förändringar i domkapitlens verksamhet inträffat även på vissa

andra områden. I anslutning till 1932 års boställsreform inrättades sålunda

stiftsnämnderna, till vilka överfördes en stor del ärenden, som tidigare

hört under domkapitlen. Samtidigt bestämdes, att kostnaderna för dessa

myndigheter skulle bestridas av kyrkofonden. Någon principiell gräns­

linje mellan domkapitlen och stiftsnämnderna med avseende å deras karak­

tär och ställning inom statsförvaltningen uppdrogs dock härvid icke. Utan

hänsyn till den skillnad i finansieringshänseende, som föreligger mellan

domkapitel och stiftsnämnder, har således de båda organen och deras

tjänstemän betraktats och behandlats på enahanda sätt.

En granskning av de åligganden, som numera inrymmes i domkapitlens

verksamhet, utvisar, att dessa uppgifter väsentligen är att hänföra till

kapitlens ställning såsom kyrkliga stiftsstyrelser och vad därmed samman­

hänger. Endast ifråga om kyrkobokföringen torde vissa arbetsåligganden

av statlig karaktär alltjämt åvila kapitlen. Dessa ärenden utgör emellertid

en mycket obetydlig del — på sin höjd några procent — av den totala

verksamheten.

I detta läge, då domkapitlens arbetsuppgifter i allt väsentligt åter be­

gränsats till göromål av rent kyrklig art, måste statskontoret hävda, att

staten — liksom tidigare var fallet — ej längre bör svara för finansieringen

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

60

av domkapitlen. Till skillnad mot de förhållanden, som rådde då staten

1902 i princip trädde hjälpande emellan för finansiering av domkapitlens

verksamhet, finns nu möjligheter att tillgodose uppkommande medels­

behov i annan ordning, nämligen genom kyrkofonden.

Då nu fråga uppkommer att utvidga fondens användningsområde, bör

understrykas, att det är i viss mån missvisande att betona kyrkofondens

egenskap av kapitalfond. Härigenom framkallas det intrycket, att fondens

utgifter i mera väsentlig omfattning skulle täckas av avkastningen av dess

kapital eller att kapitalet skulle begagnas för att täcka utgifterna. Då sa

ej alls är fallet behöver enligt statskontorets mening hänsynen till fond­

kapitalets tillkomst och rättsliga ställning icke tillmätas den betydelse,

att man icke bör kunna pålägga fonden nya utgifter av en art, som skiljer

sig från de ändamål, för vilka fonden bildats.

Statsverkets nuvarande utgifter för domkapitlen beräknas uppgå till

1 200 000 kronor. En ökning av kyrkofondens utgifter med detta belopp

skulle motsvara en höjning av utdebiteringen i allmän kyrkoavgift med

endast omkring ett tredjedels öre.

För en finansiering av domkapitlen från kyrkofonden synas även andra

skäl kunna andragas. Så länge domkapitlens verksamhet bestrides av stats­

medel, deltager även den, som utträtt ur svenska kyrkan, via statsskatten

i finansieringen av kostnaderna för dessa numera helt kyrkliga organ.

Överföres däremot utgifterna på kyrkofonden, kommer dessa kostnader

till huvudsaklig del att täckas av allmänna kyrkoavgiften, som uttages

genom församlingarna med tillämpning av därvid stadgade regler för den.

som utträtt ur kyrkan.

Därest kostnaderna för domkapitlens finansiering i princip skulle gäldas

av kyrkofonden, skulle detta kunna ske genom att utgifterna direkt av­

föres å kyrkofonden. Emellertid förutsätter detta en närmare utredning

om konsekvenserna i olika avseenden. Statskontoret får i stället förorda,

att utgifterna liksom hittills bestridas från de under åttonde huvudtiteln

upptagna anslagen och att sammanlagda beloppet av de utbetalningar,

som verkställts från anslagen till domkapitlen och stiftsnämnderna m.m.

under ett budgetår, ersättes ur kyrkofonden.

Över vad kammarkollegiet och statskontoret sålunda anfört har utlå­

tanden avgivits av riksräkenskapsverket och justitiekanslersämbetet.

Riksräkenskapsverket — som inte tagit ställning till frågan om dom­

kapitlens kyrkliga uppgifter skall betraktas som statliga — har i och för

sig inte något att erinra mot statskontorets förslag att kostnaderna för

domkapitlens verksamhet framdeles bestrides ur kyrkofonden på sätt stat-

kontoret närmare angivit. Riksräkenskapsverket har därvid utgått från

att finansieringen över kyrkofonden är en form av specialdestination för

statskyrkliga ändamål.

Justitiekanslersämbetet anför i huvudsak följande.

Huruvida domkapitlens uppgifter är rent kyrkliga är ett spörsmål, som

synes vanskligt att med ledning av i ärendet föreliggande upplysningar

mera säkert besvara. Innebörden av begreppet kyrklig eller rent kyrklig

är långtifrån entydig; begreppet är i viss mån flytande och olika uppfatt­

ningar torde kunna göras gällande därom. Den i ärendet verkställda utred­

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1.960

(il

ningen har ej tagit sikte på att klargöra detta begrepp och till synes ej

heller att mera i detalj undersöka domkapitlens uppgifter och ur olika

synpunkter belysa arten därav. Om det alltså möter svårigheter att taga

mera bestämd ställning till förevarande spörsmål, synes likväl så mycket

kunna sägas, att så länge Sverige har en statskyrka, domkapitlens uppgifter

också har statlig karaktär, i vissa fall dominerande och i andra mindre

framträdande. Den administration, som erfordras för att upprätthålla den

svenska statskyrkan och genomföra den ordning som statsmakterna i olika

avseenden bestämt för dess verksamhet, fullgöres inom stiften av dom­

kapitlen och några andra uppgifter av betydelse synes i stort sett icke

ankomma å dem, frånsett deras uppsikt över och befattning i övrigt med

kyrkobokföringen. Domkapitlen torde i viss män kunna jämföras med

länsstyrelserna och den verksamhet dessa utövar. Båda myndigheterna

deltager i de olika landsdelarna i statsstyrelsen.

Det lärer ej med fog kunna göras gällande, att det finns en allmänt ve­

dertagen och generellt genomförd norm, enligt vilken kostnaderna för rent

kyrkliga uppgifters handhavande skall gäldas av andra medel än stats­

medel. Även om domkapitlens uppgifter anses vara rent kyrkliga, skulle

det alltså icke innebära något extra ordinärt, om deras verksamhet finan­

sierades med statsmedel.

Betydelsen för den som utträtt ur statskyrkan av att efter eu ändrad

finansiering av domkapitlens verksamhet enligt förslaget delvis slippa en

utgift för kyrkligt ändamål belyses av att en medborgare med en årlig

beskattningsbar inkomst av 15 000 respektive 30 000 kronor synes undgå

en utgift å 30 respektive 00 öre om året — detta under förutsättning att

såsom statskontoret meddelar den ifrågasatta ändringen av domkapitlens

finansiering skulle medföra en höjning av den allmänna kyrkoavgiften med

ett tredjedels öre per skattekrona. Hänsynen till dem som utträtt ur stats­

kyrkan kan alltså icke åberopas till stöd för berörda ändring.

' Därest betänkligheter mot att rubba den ordning, vilken bestått under

lång tid. icke anses böra tilläggas avgörande betydelse utan statsmakterna

det oaktat ur budgetsynpunkt eller av annan grund skulle önska företaga

den ifrågasatta ändringen, lärer något hinder däremot icke föreligga med

hänsyn till kyrkofondens tillkomst eller rättsliga ställning. Fondens avkast­

ning är så ringa, att den helt och hållet kan anses bli tagen i anspråk för

de ursprungliga ändamålen med fonden; i själva verket utgör ju avkast­

ningen blott en obetydlig del av de kostnader som erfordras för att till­

godose dessa ändamål. Om det är lämpligt att å kyrkofonden överföra ännu

en för fondens ursprungliga ändamål främmande utgift, uppgående till

det betydande beloppet av över 1 miljon kronor om aret, är däremot eu

annan fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

Departementschefen

Mot bakgrunden av vad utredningen visat beträffande storleken av

kyrkofondens kapital och arten av de medel, varmed huvudparten av fon­

dens löpande utgifter täckes, kan jag i likhet med statskontoret och justi-

tiekanslersämbetet inte finna, att hänsyn till fondkapitalets tillkomst och

rättsliga ställning i och för sig skulle utgöra något hinder för att låta också

kostnaderna för domkapitelsverksamheten bestridas från kyrkofonden.

62

Såsom motiv för en omprövning av hittillsvarande principer har emel­

lertid väsentligen åberopats 1958 års skolstyrelsereform, varigenom dom­

kapitlen befriades från befattning med skolärenden. Av utredningen fram­

går, att dessa ärendens andel i domkapitlens totala verksamhet redan vid

tidpunkten för 1936 års riksdagsbeslut angående domkapitelsorganisatio-

nen var av mindre betydelse och därefter ytterligare minskat så, att dessa

ärendens bortflyttande från domkapitlen inte kan anses nämnvärt ha på­

verkat omfattningen av domkapitlens arbetsuppgifter.

Någon väsentligare förändring med avseende å de allmänna uppgifter,

som enligt 1936 års bestämmelser ålagts domkapitlen, kan sålunda 1958

års reform inte anses ha medfört.

Såsom skäl för finansiering över kyrkofonden av kostnaderna för dom­

kapitlen har statskontoret även anfört, att de som inte tillhör svenska

kyrkan därigenom skulle befrias från skyldigheten att genom skatt bidraga

till ifrågavarande kostnader. Justitiekanslersämbetet har i sitt utlåtande

visat, att den lättnad i skatt, som skulle komma att beredas dessa personer,

är så ringa att åtgärden endast skulle kunna tillmätas principiell betydelse.

Avgörande för frågans bedömning synes mig under sådana förhållanden

vara, huruvida den omständigheten, att domkapitlen numera handlägger

så gott som uteslutande ärenden rörande den kyrkliga organisationen och

verksamheten — jag bortser här ifrån det fåtal ärenden, som berör folkbok­

föringen — bör få till följd, att domkapitlen inte vidare skall finansieras

med statsmedel. Så länge de nuvarande banden mellan svenska kyrkan och

staten består, synes det emellertid vara ofrånkomligt, att statliga myndig­

heter handlägger ärenden, som berör kyrkan och dess arbete. Den kyrkliga

verksamheten regleras av bestämmelser, som tillkommer genom statsmak­

ternas medverkan eller genom deras beslut, och det ankommer på Kungl.

Majrt att i sista instans avgöra frågor rörande dessa bestämmelsers till-

lämpning. Det kan då svårligen göras gällande, att domkapitlen, som när­

mast under Kungl. Maj:t har att vaka över den kyrkliga organisationen,

skulle bedriva en verksamhet av sådan natur, att kostnaderna härför icke

lämpligen borde bestridas av statsmedel utan överföras på kyrkofonden,

vilket skulle innebära en förändring från finansiering medelst statsskatt

till finansiering medelst utdebitering efter kyrkligt kommunal skattegrund.

Det kan enligt min mening knappast hävdas, att det sedan 1936 års

riksdagsbeslut inträffat några förändringar av så avgörande slag, att frågan

om finansieringen av domkapitelsverksamheten därigenom kan anses ha

kommit i ett nytt läge. Den verkställda utredningen synes mig inte heller

ge vid handen, att skäl skulle föreligga till ändring av gällande grunder

för kostnadernas fördelning mellan statsverket och kyrkofonden.

I avvaktan på resultatet av den pågående utredningen om förhållandet

mellan stat och kyrka är jag därför inte benägen att nu förorda en över­

flyttning av kostnaderna för domkapitlen på kyrkofonden.

Kungl. Majds proposition nr 101 år 1960

Kungl. Maj:tv proposition nr 101 år 1960

63

VII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1960/61

1. Domkapitlen och gtiftsnänindenia m. m.: Avlöningar

Anslag

Nettoutgift

1958/59 ........................................................ 1 028 800

930 470

1959/60 (statsliggaren s. 489) .................. 1 040 800

1960/61 (förslag) ........................................ 1 115 300

Ur detta anslag bestrides kostnaderna för dels avlöning åt den vid dom­

kapitlen och stiftsnämnderna anställda personalen dels arvoden och andra

ersättningar åt ledamöter i domkapitlen och stiftsnämnderna m. fl. dels

och avlöning åt kyrkoherdarna för döva. Enligt de principer för fördel­

ningen av kostnaderna mellan statsverket och kyrkofonden, för vilka redo­

görelse lämnats i det föregående, faller på statsverket alla utgifter för den

vid domkapitlet i Stockholm avlönade personalen ävensom utgifterna för

nämnda arvoden och andra ersättningar till den del de avser domkapitlen

samt på kyrkofonden alla utgifter för avlönande av den skogliga persona­

len hos stiftsnämnderna, för arvoden och andra ersättningar avseende stifts-

nämndema och för avlönande av kyrkoherdarna för döva. Kostnaderna för

kanslipersonalen vid andra domkapitel än domkapitlet i Stockholm delas

lika mellan statsverket och kyrkofonden.

Kyrkofondens bidrag till angivna ändamål upptages som särskilda upp-

bördsmedel i den för domkapitlen och stiftsnämnderna fastställda avlö-

ningsstaten. Nämnda bidrag utgör för innevarande budgetår 1 649 000

kronor.

Av domkapitlens anslagsäskanden rörande domkapitlen och stiftsnämn­

derna samt kyrkoherdarna för döva inhämtas huvudsakligen följande.

Vissa domkapitel förklarar sig — trots föreliggande behov av personal-

ökning och reglering av nuvarande tjänster — icke nu vilja, i avvaktan på

Kungl. Maj:ts prövning av den verkställda utredningen rörande stifts­

kansliernas omorganisation, framlägga förslag om inrättande av nya tjäns­

ter m. m. För anställande av erforderlig extra personal föreslås, att för

nästa budgetår, liksom tidigare, särskilda medel anvisas ur kyrkofonden.

Flertalet domkapitel gör dock framställning om förbättrade avlönings-

villkor för stiftssekreterarna och förordar därvid placering av deras tjänster

i lönegrad Bol. Härjämte föreslår domkapitlen i Stockholm, Linköping,

Skara, Strängnäs, Västerås och Göteborg utbyte av nuvarande tjänster

mot högre tjänster och inrättande av nya tjänster på sätt framgår av föl­

jande sammanställning.

f>4

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 101 år 1960

Domkapitel

Nuvarande tjänst

Föreslagen tjänst

Stockholm ................

stiftsnotarie i Ao 19

förste stiftsnotarie i Ao 21

kontorist i Ao 9

kansliskrivare i Ao 10

Linköping..................

stiftsjägmästarassistent i Ae 21

Skara ........................

förste stiftsnotarie i Ao 21

förste stiftsnotarie i Ao 23

Strängnäs ..................

förste stiftsnotarie i Ao 21

förste stiftsnotarie i Ao 23

e.o. kanslibiträde i Ae 7

kanslibiträde i Ao 7

e.o. kontorsbiträde i Ae 5

kontorsbiträde i Ao 5

e.o. kanslibiträde i Ae 7

Västerås ....................

förste stiftsnotarie i Ao 21

förste stiftsnotarie i Ao 23

expeditionsvakt i Ao 7

förste expeditionsvakt i Ao 8

e.o. kontorsbiträde i Ae 5

e.o. kanslibiträde i Ae 7

Göteborg ..................

e.o. kanslibiträde i Ae 7

kontorist i Ao 9

Domkapitlet i Uppsala anhåller om ökad medelsanvisning under anslags­

posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal för att möjliggöra

dels anställande under hela året av ett kontorsbiträde, som nu på grund av

bristande medel endast kan anställas under nio månader per år, dels ock

inrättande av en tjänst som skrivbiträde i reglerad befordringsgång med

halvtidstjänstgöring.

Domkapitlet i Skara föreslår därjämte att ledamot av stiftsnämnd skall i

likhet med vad nu gäller beträffande statstjänsteman, som är ledamot av

domkapitel, få åtnjuta ersättning för mistade löneförmåner vid tjänstledig­

het för fullgörande av sitt uppdrag.

Domkapitlen räknar i övrigt huvudsakligen endast med automatiska

förändringar av medelsbehovet.

I underdånig skrivelse den 29 september 1959 har ärkebiskopen upptagit

frågan om sekreterargöromålen hos ärkebiskopen och därvid anfört i hu­

vudsak följande.

För avlönande av biträde, som erfordras för handläggning av ärenden,

sammanhängande med de ärkebiskopen åvilande särskilda ämbetsförplik-

telserna, må ärkebiskopen enligt 29 § 7 mom. prästlönereglementet tilldelas

biträdesersättning med visst belopp för år. Storleken av denna ersättning,

som uppenbarligen avsetts skola bereda ärkebiskopen erforderligt skriv­

biträde, fastställdes år 1951 till 7 000 kronor för år och höjdes år 1954 —

efter framställning från kyrkomötet om bidrag till avlöning av biskops­

mötets sekreterare — till 8 500 kronor för år. Detta belopp har disponerats

så, att till biskopsmötets sekreterare utbetalats ett årligt arvode av 1 500

kronor, medan återstående medel helt åtgått till avlöning av ett skriv­

biträde men icke räckt till mer än ersättning för fyra arbetstimmar per dag.

Utan att för närvarande önska påyrka en utredning av det stora pro­

blemet om en omorganisation av ärkebiskopsämbetet anser jag tvingande

skäl föreligga för en förstärkning av de för ärkebiskopen tillgängliga per­

sonella resurserna. Vid en genomgång av de olika uppgifterna och göro-

Kungl. May.ts proposition nr 101 år 1960

05

målen har jag funnit en sådan förstärkning särskilt motiverad i följande

hänseenden.

Vad beträffar behovet av biträde för »handläggningen av ärenden, sam­

manhängande med de ärkebiskopen åvilande särskilda ämbetsförpliktelser-

na», må först erinras om att de centrala styrelser, i vilka ärkebiskopen är

ordförande, har sina egna kanslier, som ombesörjer förekommande expe­

ditioner, men att därigenom ärkebiskopen icke befrias från en ganska om­

fattande korrespondens på detta område. Vad återigen ordförandeskapet

i biskopsmötet beträffar, lämnar dess sekreterare värdefull hjälp vid de

omedelbara förberedelserna för biskopsmötets sammanträden liksom för

protokollföring och utsändning av skrivelser med anledning av fattade be­

slut. Däremot kan en sekreterare, som har detta uppdrag som bisyssla med

lågt arvode och därtill icke är direkt knuten till ett ärkebiskopens kansli,

icke i nämnvärd grad tagas i anspråk för biträde med det betydande arbete

med frågor, tillhörande biskopsmötet, som måste ske mellan dess samman­

träden. Vad slutligen beträffar ärkebiskopens engagemang i internationellt

och ekumeniskt sammanhang, är att märka, att han i viss utsträckning

kan erhålla hjälp från existerande organ, såsom Svenska ekumeniska nämn­

den, Nordiska ekumeniska institutet och svenska sektionen av Lutherska

världsförbundet, men att svenska kyrkan såsom sådan i många fall har

uppgifter och förbindelser, för vilka de nämnda institutionerna icke kan

stå till buds. Det må erinras om att 1948 års kyrkomöte ansett denna verk­

samhet så omfattande och viktig, att det gjorde framställning om inrät­

tande av en svenska kyrkans utrikesnämnd, sidoordnad med de centrala

kyrkliga styrelserna, en framställning, som icke föranlett någon Kungl.

Maj ds åtgärd. I avsaknad av ett sådant kyrkligt organ har ärkebiskopen

med eller utan biskopsmötets medverkan måste bära ansvaret för denna

verksamhet. De därmed förenade göromålen har undan för undan ökats,

så att de numera utgör en av de mest arbetskrävande uppgifterna. För kor­

respondensen i dessa angelägenheter, som upptar en mycket betydande del

av skrivarbetet, har ärkebiskopen för närvarande tillgång till kvinnligt

skrivbiträde med erforderliga språkkunskaper. Det begränsade antal ar­

betstimmar per dag, vartill avlöningsmedel finnes, är emellertid helt otill­

räckligt. Att i längden få behålla ett skrivbiträde med nuvarande avlö­

ningsförhållanden är otänkbart. Därutöver skulle det innebära en lättnad

för ärkebiskopen, om han i dessa och andra sammanhang hade tillgång till

kvalificerat biträde med införskaffande av material och uppsättande av

förslag till skrivelser och yttranden. Därtill skulle naturligtvis kunna an­

slutas uppgiften att svara för meddelanden till pressen, program för be­

sökare från utlandet in. in.

I fråga om biträde för handläggningen av ärenden, sammanhängande

med de biskopliga ämbetsuppgilterna i Uppsala stift, har ärkebiskopen fält

en välkommen möjlighet att i högre grad än vad som är fallet i övriga stift

använda sig av domprosten, men arbetsbördan för ärkebiskopen blir likväl

så stor, alt den behöver ytterligare minskas. Det borde närmast ske genom

ökad personlig hjälp med beredning av ärenden, förberedelser av program

och resor, tjänstgöring som notarie vid visitationer m. m. Biträde har i

vissa av dessa hänseenden kunnat lämnas mera tillfälligt av de stiftsad­

junkter, som för närvarande är anställda i stiltet. Dessa är emellertid sa

engagerade av sina egentliga uppgifter, att behovet av ökat biträde åt

ärkebiskopen personligen icke kan fyllas på denna väg.

5 — Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 101

66

Departementschefen. Den personalorganisation för domkapitlen, som jag

tidigare förordat i anslutning till stiftskansliutredningens förslag, bör i

princip träda i kraft från och med budgetåret 1960/61 och genomföras

successivt, allteftersom ledigheter uppstår på de tjänster, som skall in­

dragas eller ersättas med andra. De föreslagna förändringarna torde dock

inte i nämnvärd utsträckning komma att påverka medelsbehovet för nästa

budgetår. Jag har därför vid anslagsberäkningen ansett mig kunna utgå

ifrån medelsbehovet vid ett bibehållande i huvudsak av nuvarande perso­

nalorganisation. De ändringar jag räknat med är att utbyte från och med

den 1 juli 1960 sker av den nu med vikarie uppehållna förste stiftsnotarie-

tjänsten i Ao 21 vid domkapitlet i Lund mot en kanslisttjänst i reglerad

befordringsgång, att från och med samma tidpunkt en kanslisttjänst inrät­

tas vid domkapitlet i Skara samt att en viss omedelbar ökning av den

kontorsbiträdespersonal, som kommer att avlönas från riksstatsanslag, äger

rum. I övrigt har jag endast beaktat dels automatiska löneklassföränd-

ringar, dels de utgiftsförändringar, som föranledes av de av mig tidigare

föreslagna lönegradsuppflyttningarna för juristpersonalen samt vad jag i

det följande kommer att förorda. Jag förutsätter, att domkapitlen fram­

deles i sina anslagsäskanden uppmärksammar de förändringar i medelsbe­

hovet under olika anslagsposter, som den nya personalorganisationens suc­

cessiva genomförande kan föranleda.

Utöver de av mig tidigare föreslagna lönegradsförändringarna anser jag

mig inte i detta sammanhang kunna tillstyrka någon annan av domkapit­

len i deras anslagsäskanden begärd förändring, än att det extra ordinarie

kontorsbiträdet i Ae 5 vid domkapitlet i Strängnäs bör erhålla ordinarie

tjänst från och med den 1 juli 1960.

Av den av ärkebiskopen gjorda framställningen finner jag det klart

framgå, att frågan om biträde för skrivgöromål åt ärkebiskopen inte är

tillfredsställande löst genom den särskilda biträdesersättning, som nu ut­

går jämlikt prästlönereglementet. För att bereda ärkebiskopen tillgång till

fast anställd, kvalificerad skrivhjälp vill jag därför föreslå att en extra

ordinarie kontoristtjänst inrättas, för vilken medel torde få beräknas å av-

löningsstaten för domkapitlet i Uppsala, ehuru tjänstens innehavare helt

skall stå till ärkebiskopens disposition. Vid bifall till detta förslag och till

vad jag i det följande vid anmälan av frågan om vissa anslag ur kyrko­

fonden kommer att ytterligare förorda i anslutning till den av ärkebiskopen

gjorda framställningen, torde bestämmelsen i prästlönereglementet om

nämnda biträdesersättning kunna upphävas.

Förslaget om inrättande av en tjänst som stiftsjägmästarassistent i Lin­

köping kan jag inte biträda. Möjligheterna att tidvis utnyttja den vid

stiftsnämnden i Skara placerade stiftsjägmästarassistenten bör i första hand

prövas som en väg att lösa arbetskraftsbehovet vid stiftsnämnden i Lin­

köping.

5*

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

67

Såsom jag tidigare anfört, torde även under budgetåret 1960/61, i av­

vaktan på den föreslagna omläggningen av arbetet på domkapitelskanslier-

na, särskilda anslag ur kyrkofonden böra ställas till förfogande dels för

anställande i begränsad utsträckning av tillfällig personal vid domkapit­

lens och stiftsnämndernas kanslier, dels till avlönande av skrivhjälp åt

biskoparna. Till förstnämnda ändamål har för innevarande budgetår an­

visats 100 000 kronor. Genom beslut den 16 juli 1959 har Kungl. Maj:t

återkallat för ifrågavarande ändamål tidigare gjorda medelsanvisningar,

såvitt gällde anvisade, men vid utgången av juni månad 1959 ej rekvirera­

de belopp. Med hänsyn till det belopp, som härigenom står till Kungl.

Maj:ts förfogande, och till att domkapitlens behov av kontorspersonal blir

något bättre tillgodosett från riksstatsanslaget enligt förslaget till ny per­

sonalorganisation, beräknar jag, att den nya medelsanvisningen för ifråga­

varande ändamål skall kunna begränsas till 60 000 kronor.

Till skrivhjälp åt biskoparna torde liksom tidigare år ett belopp av 30 000

kronor böra anvisas ur kyrkofonden. Kungl. Maj:t torde få fördela såväl

detta belopp som det nyss angivna beloppet av 60 000 kronor.

Jag övergår härefter till beräkningen av medelsbehovet under de olika

avdelningarna i avlöningsstaten. Beträffande det till domkapitlet i Stock­

holm nu utgående avlöningsanslaget räknar jag med höjningar av ordinarie­

posten med 2 300 kronor samt anslagsposterna till rörligt tillägg med lika­

ledes 2 300 kronor och till kompensation för höjda folkpensionsavgifter med

1 000 kronor. Den totala medelsanvisningen skulle därigenom bli 92 800

kronor. Dessa kostnader bestrides helt av statsmedel.

I fråga om anslagsmedlen till kanslipersonal hos övriga domkapitel samt

stijtsnämnderna m. m. räknar jag med en minskning av ordinarieposten

med 2 400 kronor samt uppräkning av icke-ordinarieposten med 68 600 kro­

nor. Vidare bör höjning ske av anslagsposterna till rörligt tillägg med

50 100 kronor och till kompensation för höjda folkpensionsavgifter med

21 000 kronor. Under denna del av avlöningsstaten torde sålunda böra upp­

föras ett sammanlagt belopp av 1 999 000 kronor. Här berörda anslagspos­

ter fördelas lika mellan statsverket och kyrkofonden.

Under avdelningen skoglig personal hos stijtsnämnderna m. m. beräknar

jag sänkning av ordinarieposten med 4 200 kronor och av icke-ordinarie­

posten med 2 200 kronor samt höjning av anslagsposterna till rörligt tillägg

med 15 600 kronor och till kompensation för höjda folkpensionsavgifter

med 6 200 kronor. Förändringarna är helt av automatisk natur. Jag vill

härjämte förorda, att möjlighet beredes för statstjänsteman, som är leda­

mot av stiftsnämnd, att utfå ersättning för mistade löneförmåner vid tjänst­

ledighet, som föranledes av uppdraget. För detta ändamål erfordras en i

viss mån förändrad disposition av arvodesposten, vilken torde böra i sin

helhet betecknas förslagsvis. Jag räknar emellertid med oförändrad medels-

anvisning under denna post. Sammanlagt torde under denna avdelning böra

5* — llihang till riksdagens protokoll 19G0. 1 samt. Nr 101

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 101 år 1960

68

uppföras ett belopp av 620 600 kronor, vilket innebär en höjning med

15 400 kronor, som berör endast kyrkofonden.

Beträffande kyrkoherdar för döva torde en automatisk höjning av an­

slagsposterna till rörligt tillägg och till kompensation för höjda folkpen­

sionsavgifter böra ske med respektive 2 400 och 1 500 kronor. Under denna

avdelning bör således anvisas 11^0 200 kronor. Kostnaderna berör endast

kyrkofonden.

Avlöningsstatens utgiftssida slutar enligt de nu gjorda beräkningarna på

(92 800 + 1 999 000 + 620 600 + 140 200 =) 2 852 600 kronor, innebäran­

de en höjning med 162 800 kronor. Kyrkofondens bidrag, som nu är uppfört

med 1 649 000 kronor, bör enligt dessa beräkningar ökas med (69 000 -j-

—f- 15 400 -h 3 900 =) 88 300 kronor till 1 737 300 kronor. Anslaget å riks-

staten, som nu uppgår till 1 040 800 kronor, bör således för nästa budgetår

uppföras med (2 852 600 — 1 737 300 =) 1 115 300 kronor, vilket innebär en

höjning med 74 500 kronor.

Den sammanlagda medelsanvisningen, 2 852 600 kronor, bör fördelas på

olika avdelningar och poster på sätt framgår av avlöningsstaten i efterföl­

jande hemställan.

2. Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Omkostnader

Anslag

Nettoutgift

1958/59 ........................................................... 151 400

145 244

1959/60 (statsliggaren s. 494) ........................ 158 700

1960/61 (förslag) ............................................ 188 300

Ur detta anslag bestrides domkapitlens och stiftsnämndernas kostnader

för sjukvård m. m., reseersättningar, expenser, publikationstryck, hyreser-

sättningar och vissa kostnader enligt lagen angående användande i vissa

fall av prästlönefond m. m. samt vissa omkostnader för kyrkoherdarna för

döva. Ur kyrkofonden utgår enligt hittills tillämpade grunder bidrag med

belopp motsvarande hälften av de beräknade sjukvårds- och expenslcostna-

derna för samtliga domkapitel utom Stockholms samt hela den beräknade

kostnaden för stiftsnämndernas verksamhet och kyrkoherdarnas för döva

verksamhet. Återstoden av de beräknade kostnaderna bestrides med me­

del från riksstaten.

Kyrkofondens bidrag till angivna ändamål uppföres som särskilda upp-

bördsmedel i den för domkapitlen, stiftsnämnderna och kyrkoherdarna för

döva fastställda omkostnadsstaten. Nämnda bidrag utgör för innevarande

budgetår 280 500 kronor.

I domkapitlets anslagsäskanden för nästa budgetår föreslås en samman­

lagd ökning av medelstilldelningen med 27 700 kronor. Av anslagsäskande-

na inhämtas huvudsakligen följande.

Domkapitlet i Stockholm räknar med oförändrad medelstill­

delning, medan övriga domkapitel anhåller om en sammanlagd

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

69

höjning av den nuvarande medelstilldelningen för dessa domkapitels behov

med 13 250 kronor till 261 700 kronor. Sistnämnda medel föreslås fördelade

på de olika anslagsposterna med följande belopp: sjukvård m. m. 3 200

kronor (oförändrat belopp), reseersättningar 48 900 kronor (nu 40 500

kronor), expenser 192 100 kronor (nu 192 600 kronor) — varav för bränsle,

lyse och vatten 34 200 kronor och för övriga expenser 157 900 kronor — samt

publikationstryck 17 500 kronor (nu 12 150 kronor). För stiftsnämn-

d e r n a s del föreslås en ökning av den nuvarande medelsanvisningen med

1 runt tal 13 900 kronor, varav 100 kronor belöper å delposten till sjukvård

m. m. (nu 700 kronor) samt 13 800 kronor å delposten till reseersättningar

m. m. (nu 127 200 kronor). Beträffande kyrkoherdar för döva före­

slås en höjning med 600 kronor till 41 650 kronor. Höjningen fördelar sig med

400 kronor på delposten till reseersättningar m. m. (nu 36 600 kronor) och

med 200 kronor på delposten till expenser (nu 2 300 kronor).

Departementschefen. För domkapitlet i Stockholm beräknar jag under

förevarande anslag oförändrad medelstilldelning med 8 800 kronor nästa

budgetår.

Beträffande övriga domkapitel finner jag lämpligt att med hänsyn till

anslagsbelastningen föreslå en uppräkning av anslagsposten till reseer­

sättningar med 6 300 kronor och anslagsposten till publika­

tionstryck med 350 kronor. Höjningen beträffande dessa båda poster

faller helt på statsverket. Delposten till bränsle, lyse och vatten

bör minskas med 6 200 kronor, vilken minskning till lika delar faller på

statsverket och kyrkofonden. Vad beträffar delposten till övriga ex­

penser har denna för innevarande budgetår beräknats till 152 200 kro­

nor. Jag erinrar om att detta belopp avser att täcka inte blott löpande ut­

gifter utan också i viss mån förekommande behov av nyanskaffningar av

inventarier och utrustning. Med hänsyn till att jag i det följande kommer

att föreslå särskild medelsanvisning för dylika ändamål i samband med den

omläggning av arbetet på stiftskanslierna, som följer av de tidigare av mig

tillstyrkta rationaliseringsåtgärderna, är jag inte beredd att tillstyrka annan

höjning av förevarande delpost än den, som synes motiverad med hänsyn

till allmänna kostnadsstegringar, eller med ett belopp av 2 100 kronor.

Vid bifall till vad jag här föreslagit torde till omkostnader för domka­

pitlen — utom domkapitlet i Stockholm — för nästa budgetår böra anvisas

ett sammanlagt belopp av (3 200 + 46 800 -j- 188 500 + 12 500 =)

251 000 kronor, innebärande en höjning med 2 550 kronor.

Förändringarna i medelsanvisningen medför en ökad kostnad för stats­

verket med 4 600 kronor samt en minskad belastning på kyrkofonden med

2 050 kronor.

I fråga om anslagsmedlen till stiftsnämnderna föreslår jag en uppräkning

av anslagsposten till sjukvård m.m. med 100 kronor och till rese­

ersättningar m. m. med 8 000 kronor. Sammanlagt torde alltså till

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

70

omkostnader för stiftsnämnderna för nästa budgetår böra anvisas (800 +

+ 135 200 -f- 7 600 -j- 6 000 =) 1^9 600 kronor, vilket innebär en höjning

med 8 100 kronor, som helt faller på kyrkofonden.

Vad angår anslagsmedlen till kyrkoherdar för döva beräknar jag höjning

av anslagsposten till reseersättningar m.m. med 400 kronor och

till expenser med 200 kronor, vilken höjning faller helt på kyrkofonden.

Stiftskansliutredningen har i samband med sina förslag om rationalisering

av kontorsarbetet framhållit behovet av att förnya kontorsutrustningen

vid vissa kanslier och har uppskattat kostnaderna för tillgodoseende av

detta ändamål till omkring 50 000 kronor. För att möjliggöra de av mig

tillstyrkta rationaliseringsåtgärderna torde det, enligt min mening, vara

nödvändigt att förnya beståndet av kontorsmaskiner på en del stiftskans­

lier, och en översyn av kontorsutrustningen synes mig lämpligen böra ske

just i samband med den nu föreslagna omläggningen av arbetet på kanslier­

na. Jag vill därför föreslå, att ett engångsbelopp av 50 000 kronor ställes

till Kungl. Maj:ts disposition för budgetåret 1960/61, att av Kungl. Maj:t

fördelas med hänsyn till behovet av ny kontorsutrustning vid de olika

kanslierna. Anslagsbeloppet synes mig i likhet med som gäller beträffande

expensmedlen vid domkapitlen — utom vid domkapitlet i Stockholm —

böra bestridas till hälften av statsverket och till hälften av kyrkofonden.

Under omkostnadsanslaget redovisas för närvarande såsom särskilda upp-

bördsmedel dels kyrkofondens bidrag till omkostnaderna, för innevarande

budgetår 280 500 kronor, och dels hyra för vaktmästarbostad vid dom­

kapitlet i Linköping, för innevarande budgetår upptagen till 600 kronor.

Kyrkofondens bidrag skall enligt vad jag i det föregående anfört ökas med

(8 100 -f- 600 -|- 25 000 — 2 050 —) 31 650 kronor. Bidraget bör alltså för

nästa budgetår upptagas till (280 500 + 31 650 =) 312 150 kronor. Hyran

för vaktmästarbostaden i Linköping beräknar jag till oförändrat belopp

600 kronor. De sammanlagda uppbördsmedlen bör således beräknas till

812 750 kronor.

I enlighet med vad jag föreslagit bör för nästa budgetår till domkapitlen,

stiftsnämnderna och kyrkoherdarna för döva för omkostnader anvisas

(8 800 -f- 251 000 -j- 149 600 -(- 41 650 -j- 50 000 =) 501 050 kronor, inne­

bärande en höjning med 61 250 kronor. Jag föreslår således, att omkost­

nadsanslaget å riksstaten för nästa budgetår uppföres med (501 050 —

312 750 =) 188 800 kronor, vilket innebär en höjning med 29 600 kronor.

VIII. Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

1) godkänna av mig förordade riktlinjer för en förenk­

ling av stiftsmyndigheternas arbetsformer och handlägg­

ningen av arbetet på stiftskanslierna;

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

71

2) godkänna av mig förordade grunder för förenklat av­

räkningsförfarande mellan pastoraten och kyrkofonden

m. m. ävensom för avlönande av pastoratsadjunkter och

vissa andra icke-ordinarie präster;

3) antaga förutnämnda, inom ecklesiastikdepartementet

upprättade förslag till

lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1947

(nr 275) om kyrkomusiker;

lag om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § 1 och 2

mom. lagen den 29 juni 1951 (nr 570) angående pastorats

deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas avlö­

ning (prästlönekostnadslag);

4) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda i övrigt erforder­

liga bestämmelser, som föranledes av vad som föreslagits

under punkterna 1) och 2);

5) godkänna av mig framlagt förslag till personalorgani­

sation vid domkapitlen;

6) medgiva, att för fortsatt anställande av tillfällig per­

sonal vid domkapitlens och stiftsnämndemas kanslier må i

enlighet med Kungl. Maj:ts beprövande ur kyrkofonden

utgå ytterligare högst 60 000 kronor;

7) medgiva, att för biträdeshjälp åt biskoparna må i

enlighet med Kungl. Maj:ts beprövande ur kyrkofonden

utgå ytterligare högst 30 000 kronor;

8) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningen för domkapitlen, som föranledes av

vad jag i det föregående anfört;

9) godkänna följande avlöningsstat för domkapitlen,

stiftsnämnderna och kyrkoherdarna för döva, att tillämpas

tills vidare från och med budgetåret 1960/61:

Avlöningsstat

Utgifter

I. Domkapitlet i Stockholm

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­

slagsvis ............................................................ 65 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestäm­

da av Kungl. Maj:t, förslagsvis................... 3 300

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

8 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............................. 13 900

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgif­

ter, förslagsvis..................... 1 500

Summa kronor

92 800

72

II. Kanslipersonal hos övriga domkapitel

samt stiftsnämnderna m. m.

1

. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­

slagsvis ............................................................

1

019

200

2

. Arvoden och särskilda ersättningar, bestäm­

da av Kungl. Maj:t, förslagsvis.................. 46 200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 601 400

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............................ 299 800

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgif­

ter, förslagsvis ................................................ 32 400

Summa kronor

1

999

000

III. Skoglig personal hos stifts­

nämnderna m. m.

1

. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­

slagsvis ............................................................... 455 200

2

. Arvoden och särskilda ersättningar, bestäm­

da av Kungl. Maj:t, förslagsvis..................

39

200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

23 400

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.............................

93

200

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgif­

ter, förslagsvis................................................

9

600

Summa kronor

620 600

IV. Kyrkoherdar för döva

1

. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­

slagsvis ............................................................ 116 300

2

. Avlöningar till icke-ordinarie personal, för­

slagsvis ............................................................ 600

3. Rörligt tillägg, förslagsvis...........................

21

000

4. Kompensation för höjda folkpensionsavgif­

ter, förslagsvis................................................

2

300

Summa kronor

140

200

V. Sammanfattning

I. Domkapitlet i Stockholm ............................... 92 800

II. Kanslipersonal hos övriga domkapitel samt

stiftsnämnderna m. m...................................

1

999

000

III. Skoglig personal hos stiftsnämnderna m. m. 620 600

IV. Kyrkoherdar för döva................................ 140

200

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 101 år 1960

Summa kronor 2 852 600

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960

Särskilda uppbördsmedel

Bidrag från kyrkofonden.................................... 1 737 300

Nettoutgift kronor 1 115 300

10) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de författnings­

ändringar, som föranledes av vad som föreslagits under

punkt 9);

11) till Domkapitlen och stiftsnämndema ^to. m.: Avlö­

ningar för budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 1 115 300 kronor;

12) till Domkapitlen och stiftsnämndema m. m.: Om­

kostnader för budgetåret 1960/61 under åttonde huvud­

titeln anvisa ett förslagsanslag av 188 300 kronor.

B. Vissa anslag ur kyrkofonden m. m.

1. Arbetsgivaravgifter för församlingsprästernas försäkring

för allmän tilläggspension m. m.

Kostnaderna för pensionsförmåner åt präster eller efterlevande till dem

utgår enligt 6 § andra stycket 2) kyrkofondslagen ur kyrkofonden. Präst är

numera med avseende å såväl egenpension som familjepension underkastad

statens allmänna tjänstepensionsreglemente den 29 maj 1959 (nr 287).

Enligt lagen den 29 maj 1959 (nr 291) om försäkring för allmän tilläggs­

pension (ATP) skall arbetsgivare för varje år erlägga avgift till försäk­

ringen, beräknad å summan av de under året utgivna löneförmånerna till

arbetstagare. I enlighet härmed åligger det från och med den 1 januari 1960

vederbörande pastorat att svara för avgifterna för församlingsprästs till-

läggspension.

I skrivelse den 30 juni 1959 hemställer Svenska pastoratens riksförbund —

under erinran om att kostnaderna för prästerskapets pensionering hittills

åvilat kyrkofonden — att arbetsgivaravgifterna matte gäldas av kyrkofonden

i stället för av pastoraten, eller, om en sådan omläggning inte anses böra

komma till stånd, att avgifterna får ingå i den prästlönekostnad, som är av-

räkningsbar vid bestämmande av tillskott ur kyrkofonden.

Statskontoret förordar, att kyrkofonden får slutligt stå för avgifterna för

församlingsprästernas tilläggspension.

Härför talar, anför statskontoret, att kostnaderna för prästerskapets

tjänstc- och familjepension aldrig åvilat pastoraten, varför de nu fastställda

avgifterna kommer att medföra ökad ekonomisk belastning för pastoraten.

Avgifterna torde vidare kunna uppgå till inte oväsentliga belopp för pastorat

med ringa skattekraft. Från denna synpunkt är en kostnadsutjämning att

74

förorda och denna kan ske genom att avgifterna gäldas ur kyrkofonden. Den

allmänna tilläggspensioneringen innebär slutligen en avlastning för kyrkofon­

den. Denna avlastning blir större för varje år och medför efter 20 år troligen

att större delen av fondens utgifter på detta område försvinner. Den invänd­

ningen kan visserligen göras, att arbetsgivaravgifterna enligt sjukförsäkrings­

lagen och lagen om moderskapshjälp bestrids av vederbörande pastorat.

Dessa avgifter finner dock ämbetsverket till sin struktur inte jämförbara med

avgifterna för tilläggspensioneringen, eftersom pastoraten svarar för lönerna

men inte för pensionerna. I fråga om själva betalningen av pensionsavgifterna

förordar ämbetsverket, att pastoraten i första hand svarar för avgifterna och

sedan beredes ersättning ur fonden, lämpligen i samband med den årliga av­

räkningen mellan fonden och vederbörande pastorat. Systemet skulle visser­

ligen medföra, att pastoraten får ersättning först sedan avsevärd tid förflutit.

Avgiften för 1960 torde sålunda kunna tillgodoföras pastoraten först i januari

1963. Statskontoret finner dock inte, att nämnda förhållande kan vara till

nagon större nackdel för pastoraten, eftersom avgiftsuttaget blir relativt lågt

de första åren.

Kammarkollegiet yttrar i huvudsak följande.

Den omständigheten, att pastoraten inte förut haft att svara för försam­

lingsprästernas pensionering, synes inte i och för sig böra fritaga pastoraten

från att själva vidkännas de pensioneringskostnader, som pålagts varje ar­

betsgivare enligt den nya lagen. Att låta sådana kostnader beträffande för­

samlingsprästerna slutligt bäras av kyrkofonden, som före den nya lagens

ikraftträdande helt svarat för deras pensionering, torde därför böra ifråga-

komma endast^ om fondens nuvarande engagemang i detta hänseende kan

anses vila på sådana förutsättningar och åtaganden, att pensioneringsavgif-

terna för församlingsprästerna i sista hand bör bestridas av fonden. Såsom

skäl för att låta fonden vidkännas arbetsgivaravgifterna torde enligt kolle­

giet särskilt kunna aberopas vad som förekom i samband med nyregleringen

år 1941 av prästernas familjepensionsförhållanden. Vidare torde församlings­

prästernas slutliga inordnande i det statliga pensionssystemet samt den om­

ständigheten, att prästerna i inte ringa utsträckning fullgör statliga uppgifter,

ge vissa beröringspunkter i föreliggande fråga mellan församlingsprästerna

och sådana kommunala personalgrupper, för vilkas pensionering staten helt

eller delvis svarar.

I fråga om de ekonomiska konsekvenserna av en gottgörelse ur kyrkofon­

den för pastoratens arbetsgivaravgifter erinrar kammarkollegiet om att kost­

naden för prästerskapets pensionering, näst efter tillskotten till pastoraten,

utgör kyrkofondens största utgiftspost. Den uppgick för avlöningsåret 1958

till 13 miljoner kronor. I stället för kyrkofondens successivt bortfallande kost­

nader för denna pensionering skulle nu träda kostnaden för avgifterna för

prästerskapets tilläggspensionering. Enligt av statskontoret gjord beräkning

skulle denna kostnad för församlingsprästernas vidkommande efter fem år

troligen inte komma att understiga 3,5 miljoner kronor, vartill kommer av­

gifterna för de präster, vilkas avlöning sker direkt från fonden.

Kollegiet har i och för sig intet att erinra mot den av statskontoret före-

slagna anordningen, att pastoraten i samband med de årliga avräkningarna

med kyrkofonden gottskrives erlagda arbetsgivaravgifter för församlings­

prästernas pensionering. Anordningen förutsätter dock, att pastoraten i in­

ledningsskedet förskotterar avgifterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

75

Departementschefen. Jag vill inledningsvis erinra om att chefen för civil­

departementet vid anmälan i årets statsverksproposition (Bilaga 2) av för

flera huvudtitlar gemensamma frågor framhållit bland annat, att i de fall

staten nu svarar för eller bidrar till kostnaderna för pensionering av vissa

personalgrupper i kommunal eller eljest icke-statlig tjänst, kommer utgi­

vandet av ATP-avgifterna att medföra, att pensionsutgiften överföres på de

icke-statliga huvudmännen. Eftersom en sådan utveckling inte synes böra

följa av införandet av ATP, ansåg föredraganden att ATP-avgifterna inte

slutligt borde stanna på de icke-statliga arbetsgivarna. Han förordade där­

för att mot avgifterna svarande statsbidrag skulle medgivas i sådana fall.

För församlingsprästerna är pastoraten i förevarande sammanhang att anse

som arbetsgivare. De har alltså att utgiva stadgade arbetsgivaravgifter. Detta

medför att pensionsutgifter överföres från kyrkofonden till pastoraten. Med

utgångspunkt från vad jag nyss anfört, finner jag avgörande skäl tala för

att inte heller den bestående ordningen för församlingsprästernas pensions­

kostnader rubbas. Jag förordar därför, att ATP-avgifterna skall utgå ur

kyrkofonden.

I fråga om ordningen för hur avgifterna skall betalas, ansluter jag mig till

statskontorets förslag. Enligt detta erlägges avgifterna av pastoraten, som

sedan erhåller gottgörelse härför i samband med avräkningen mellan kyrko­

fonden och pastoraten. En annan ordning torde förutsätta att undantags­

regler införes i bestämmelserna om uppbörd av arbetsgivaravgifterna, något

som inte torde kunna ifrågakomma för en enskild personalgrupp. Den er­

sättning pastoraten enligt förslaget erhåller första gången år 1963 bör

självfallet avse hela avgiften för innevarande år.

Vad jag sålunda förordat föranleder ett tillägg till de i 6 § andra

stycket 2) lagen om kyrkofond upptagna bestämmelserna om gäldandet av

prästernas pensionskostnader. Inom ecklesiastikdepartementet har därför

uppgjorts förslag till lag om ändrad lydelse av detta lagrum. Samtidigt har

en ändring av redaktionell natur gjorts däri, vilken föranledes av att 1959

års allmänna tjänstepensionsreglemente blivit tillämpligt å prästerna.

I fråga om präster och andra befattningshavare, vars avlöning utgår

direkt ur kyrkofonden, torde även ATP-avgifterna — i likhet med vad som

sker beträffande arbetsgivarbidragen till den allmänna sjukförsäkringen

m. m. — böra bestridas ur kyrkofonden.

2. Stifts- och kontraktsadjunkterna

Enligt 3 § prästlönereglementet får stifts- och kontraktsadjunktstjänster

inrättas av Kungl. Maj:t högst till det antal, som riksdagen medgiver. Enligt

17 § samma reglemente är ifrågavarande tjänster placerade i lönegrad Ae 19.

Jämlikt 6 § andra stycket 1) lagen om kyrkofond skall kostnaderna för dessa

prästers avlöningsförmåner bestridas ur kyrkofonden.

Kungl. Maj:ts proposition, nr 101 år 1960

76

För närvarande finns sammanlagt 46 stifts- och kontraktsadjunktstjäns-

ter inrättade. En av de i Luleå stift placerade fyra kontraktsadjunkts-

tjänsterna skall dock, enligt beslut av 1959 års riksdag i samband med att

en tjänst som kyrkoherde för samer inrättades, från och med den 1 juli 1959

tills vidare hållas vakant. Tjänsterna har av Kungl. Maj:t för tiden den 1 juli

1957—den 30 juni 1960 fördelats sålunda, att Luleå stift — utöver nämnda

kontraktsadjunktstjänster — erhållit fem stiftsadjunktstjänster, Uppsala

stift fyra, Lunds stift fem, Visby stift en samt vart och ett av övriga stift

tre stiftsadjunktstjänster.

Hos Kungl. Maj:t har domkapitlen i Strängnäs, Västerås, Växjö och Lund

anhållit om utökning av stiftsadjunktsorganisationen inom respektive stift

med ytterligare en befattning. Domkapitlet i Strängnäs avser att lätta arbets­

bördan för den stiftsadjunkt, som är föreståndare för stiftsgården i Stjärn-

holm, genom att överföra denne stiftsadjunkts uppgifter som stiftsstudie-

ledare på den nye befattningshavaren, vilken även skulle biträda den i Sträng­

näs stationerade stiftsadjunkten i arbetet inom ungdomsvården. Domkapit­

let i Västerås önskar anställa en stiftsadjunkt för verksamhet bland arbetare

och tjänstemän inom industrin. Domkapitlet i Växjö vill åt en fjärde stifts­

adjunkt anförtro studiearbete, kontakten med folkrörelserna, kontakter inom

industrialiserade områden samt småkyrkoarbete, medan domkapitlet i Lund

önskar en sjätte stiftsadjunkt för att leda verksamheten vid stiftsgården i

Båstad. Vidare har ett antal domkapitel hemställt att få behålla oförändrat

antal stiftsadjunkter.

Kammarkollegiet avstyrker den av domkapitlen begärda utökningen av

antalet stiftsadjunkter och uttalar bland annat följande.

Åtskilligt av vad domkapitlen anfört till stöd för anställande av ytterligare

stiftsadjunkter synes med lika fog kunna åberopas av domkapitlen i övriga

stift. Ett bifall till framställningarna skulle därför skapa prejudikat, som kan

leda till en allmän ansvällning av hela stiftsadjunktsorganisationen i riket. En

dylik utveckling skulle emellertid stå i mindre god samklang med de principer

i fråga om den prästerliga organisationen, som enligt statsmakternas beslut

skall tillämpas vid den nu pågående allmänna pastoratsregleringen; enligt

dessa principer bör någon utökning av den församlingsprästerliga organisa­

tionen inte för närvarande företagas. Det nuvarande ekonomiska läget på­

kallar vidare största återhållsamhet i fråga om utgifterna för det allmänna.

Hänsyn torde också böra tagas till rådande prästbrist.

Departementschefen. I likhet med kammarkollegiet finner jag inte skäl

tillstyrka, att de av domkapitlen föreslagna nya stiftsadjunktstjänsterna in­

rättas. Jag räknar därför inte med någon förändring i nuvarande antal tjäns­

ter utöver vad som föranledes av vad jag i det följande ämnar föreslå för

Uppsala stift.

Jag har i samband med anmälan av anslagsbehovet till domkapitlens avlö­

ningar m. in. (s. 64) anmält en av ärkebiskopen i skrivelse den 29 september

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 101 år 1960

77

1959 gjord framställning beträffande sekreterargöromålen hos honom. I an­

slutning därtill har jag framlagt förslag om uppförande å Uppsala domkapi­

tels avlöningsstat av en kontoristtjänst, vars innehavare skall biträda ärke­

biskopen med skrivgöromål. Under hänvisning till vad ärkebiskopen i nämnda

skrivelse anfört vill jag i detta sammanhang upptaga frågan om behovet av

ytterligare biträde åt honom.

Ärkebiskopens arbetsförhållanden präglas i hög grad av att han inte bara

är stiftschef utan också ordförande i svenska kyrkans centrala styrelser och

kyrkans främste företrädare i rikskyrkliga och internationella sammanhang.

Ärkebiskopens arbetsgöromål i dessa senare sammanhang har under senare

år ökat betydligt i omfattning. För att bereda ärkebiskopen skälig lättnad i

arbetsbördan vill jag därför föreslå, att han till hjälp erhåller en kvalificerad

kraft, som kan biträda honom vid den förberedande handläggningen av ären­

den som är tidskrävande. En sådan befattningshavare skulle vidare kunna

biträda ärkebiskopen i stiftsarbetet, bland annat i samband med ärkebis­

kopens resor och visitationer. Han torde också böra tjänstgöra som sekrete­

rare i biskopsmötet. Med hänsyn till arbetsuppgifternas speciella art och den

förtrogenhet de torde kräva med såväl kyrkans arbetsformer i allmänhet som

förhållandena i stiftet synes det lämpligt, att de anförtros åt en präst. Denne

torde, i enlighet med vad ärkebiskopen i sin skrivelse hemställt, böra anställas

som stiftsadjunkt.

Den nu ur kyrkofonden utgående biträdesersättningen till ärkebiskopen,

som till ett belopp av 1 500 kronor avser arvode åt biskopsmötets sekreterare,

bör vid bifall till mina förslag inte längre utgå.

Under åberopande av det anförda föreslår jag, att Kungl. Maj:t inhämtar

riksdagens bemyndigande att från och med den 1 juli 1960 inrätta ytterligare

en stiftsadjunktstjänst. Tjänsten bör tilldelas Uppsala stift och dess inne­

havare ha att lämna ärkebiskopen erforderligt biträde i hans göromål samt

tjänstgöra som sekreterare i biskopsmötet. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj:t att meddela närmare bestämmelser om tjänstens tillsättande och om

de med tjänsten förenade arbetsgöromålen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

3. Avlöningsbidrag till sjömanspräster

Enligt 6 § andra stycket 4) lagen om kyrkofond skall ur kyrkofonden ut­

göras bland annat kostnad, som Kungl. Maj:t enligt av riksdagen godkända

grunder bestämmer för avlönande av präst, som är anställd i särskild präs­

terlig verksamhet utom riket och för vilken prästlönereglementet eller statens

allmänna avlöningsreglemente inte är tillämpligt.

Enligt av Kungl. Maj:t den 6 juni 1952 (Prop. 1952: 102 p. 3; L3U 16; Rskr

193) och den 22 maj 1953 (Prop. 1953: 96 p. 3; Motion II: 459; L3U 15; Rskr

181) utfärdade bestämmelser utgår bidrag ur kyrkofonden för avlönande av

6 — Bihang till riksdagens 'protokoll 1960. 1 sarnl. Nr 101

78

elva i sjömansvårdsstyrelsens tjänst i utlandet anställda präster. Av dessa

tjänstgör tio som sjömanspräster, en i Narvik, fem på europeiska fastlandet

utanför de nordiska länderna, tre i brittiska hamnar samt en i Melbourne.

I provinsen Misiones i Argentina är vidare en präst stationerad för kyrklig

verksamhet bland svenskar och svenskättlingar. De för arbetet på det euro­

peiska fastlandet och i brittiska hamnar avsedda avlöningsbidragen har av

sj ömans vårdsstyrelsen för budgetåret 1958/59 tilldelats sjömansprästerna

i Antwerpen, Dunkerque (delvis), Gent (delvis), Genua, Hull, London,

Middlesbrough, Rotterdam och Stettin. Avlöningsbidraget utgör alltsedan

den 1 juli 1958 16 800 kronor för befattningshavare och år (Prop. 1958: 54>

p. 1; L3U 10; Rskr 157). För åtnjutande av avlöningsbidragen har hittills gällt

vissa särskilda villkor, som givit bidragen karaktären av att vara en för

vederbörande sjömanspräster garanterad minimilön.

I skrivelse den 31 augusti 1959 har sjömansvårdsstyrelsen redogjort för sin

under budgetåret 1958/59 bedrivna verksamhet. Styrelsen har därvid, under

åberopande av att den under en följd av år avlönat sjömanspräster också

i bland annat Rio de Janeiro och San Francisco, anhållit att avlöningsbidrag

för budgetåret 1960/61 måtte få utgå till inalles tretton i styrelsens tjänst

anställda prästerliga befattningshavare. Utöver de tidigare nämnda skulle

bidragen således avse ytterligare en präst i Sydamerika samt en i Nord­

amerika. Alternativt har styrelsen hemställt, att bidraget fick utgå till sjö­

mansvårdsstyrelsen utan föreskrift om geografisk begränsning eller fixering

för att fördelas bland tretton sjömanspräster i skilda utländska hamnstäder

på sätt styrelsen finner motiverat och lämpligt.

Statskontoret anser avlöningsbidrag till den i San Francisco stationerade

sjömansprästen inte böra ifrågakomma, men finner skäl kunna andragas för

att bidrag lämnas för sjömansprästen i Rio de Janeiro. Statskontoret erinrar

om att ämbetsverket vid ett tidigare tillfälle tillstyrkt förslag, att bidragen

till sjömansprästerna fick utgå utan den begränsning till vissa orter och

geografiska områden som nu gäller. Statskontoret ifrågasätter, om inte en

sådan omläggning av reglerna för bidragsgivningen, som skulle ge sjömans­

vårdsstyrelsen möjlighet att utnyttja bidragen på ett friare sätt, skulle med­

föra att spörsmålet om bidrag till sjömansprästen i Rio de Janeiro kunde

lösas utan ökning av nuvarande antal med lönebidrag från kyrkofonden

anställda präster.

Kammarkollegiet anser, att det torde föreligga ett mera varaktigt behov av

svensk sjömanspräst i Rio de Janeiro, och finner det därför skäligt, att bidrag

ur kyrkofonden utgår till avlönande av ytterligare en sjömanspräst. Kolle­

giet hemställer att sjömansvårdsstyrelsen tilldelas anslag för avlönande av

tolv i dess tjänst i utlandet anställda präster tills vidare från och med den 1

juli 1960, varav nio sjömanspräster i Europa, en sjömanspräst i Australien

samt två präster, varav en sjömanspräst, i Sydamerika.

Kungl. May.ts proposition nr 101 år 1960

79

Departementschefen. Jag anser mig inte böra tillstyrka någon ökning av

antalet nu utgående avlöningsbidrag till sjömanspräster. Däremot synes det

mig lämpligt, att sjömans vårdsstyrelsen får möjlighet att disponera de nu

utgående elva bidragen till avlönande av präster i styrelsens tjänst i ut­

landet på sätt styrelsen finner lämpligt med hänsyn till verksamhetens skif­

tande behov. Bidragen bör således enligt min mening inte längre ha formen

av en avlöningsförmån knuten till vissa tjänster. De bör i stället utgå såsom

bidrag till täckande av sjömans vårdsstyrelsens avlöningskostnader. Som

enda villkor bör gälla, att styrelsen under året bedriver religiös och social

verksamhet genom i utlandet stationerade präster till minst det antal, som

svarar mot bidragen.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att med­

giva, att till svenska kyrkans sjömans vårdsstyrelse må enligt av mig för­

ordade grunder årligen från och med budgetåret 1960/61 tillsvidare utgå

elva bidrag ur kyrkofonden, ett vart om 16 800 kronor, för avlönande av

präster som är anställda i styrelsens tjänst i utlandet.

4. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen

av kyrkliga ärenden

Jämlikt 6 § andra stycket 6) lagen om kyrkofond i dess från och med den

1 juli 1959 gällande lydelse skall ur kyrkofonden utgå anslag, som Kungl.

Maj:t och riksdagen finner skäligt ställa till vederbörande statsdepartements

förfogande för anlitande av biträde vid handläggning av kyrkliga ärenden.

Anslaget utgår från och med den 1 juli 1959 tills vidare med högst 40 000

kronor för år.

Det har visat sig nödvändigt att i olika sammanhang anlita särskild exper­

tis för handläggningen inom ecklesiastikdepartementet av kyrkliga frågor av

större omfattning. Så sker under slutet av innevarande budgetår för bered­

ningen av de frågor, som har samband med pastoratsregleringen. Arbetet

härmed kan förväntas pågå inom departementet under hela nästa budgetår,

då sålunda behovet av expertis för detta ändamål kommer att bestå, medan

det samtidigt även för andra ärenden av vikt torde visa sig nödvändigt att

anlita biträde mot ersättning ur ifrågavarande anslag. Detta gör en ökning

av anslaget ofrånkomlig. Jag föreslår därför, att riksdagens medgivande in­

hämtas till en höjning av anslagsramen för nästa budgetår med 20 000 kronor

till 60 000 kronor.

5. Sammankomster för de svenska utlandskyrkoherdarna

I underdånig skrivelse den 19 september 1958 (nr 1) har 1958 års kyrko­

möte, under åberopande av första tillfälliga utskottets betänkande nr 1,

hemställt att anslag ur kyrkofonden måtte ställas till ärkebiskopens förfo­

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

80

gande för sammankallande av de svenska utlandskyrkoherdarna till regel­

bundna sammankomster för dryftande av gemensamma angelägenheter.

Statskontoret tillstyrker anslag ur kyrkofonden för ändamålet. Ämbets­

verket anser att konferenserna — i likhet med prästmötena — kan hållas

vart sjätte år, varvid deltagarna får uppbära oavkortad lön och erhålla ersätt­

ning för sina resekostnader ävensom traktamente under resor och högst tre

konferensdagar. För svenske kyrkoherden i Buenos Aires — som enligt gäl­

lande bestämmelser kan beviljas bidrag för semesterresa till Sverige en gång

vart tredje år — bör dock resa till konferens medgivas endast i anslutning till

sådan semesterresa. Kostnaderna för varje konferens uppskattas av ämbets­

verket till 6 000 kronor.

Kammarkollegiet tillstyrker likaledes bidrag ur kyrkofonden och ansluter

sig till statskontorets åsikt angående tidsintervallerna mellan sammanträ­

dena, den ersättning som bör utgå för resekostnader och traktamenten samt

den för kyrkoherden i Buenos Aires föreslagna begränsningen. Enligt kolle­

giet torde de direkta kostnaderna för en konferens knappast uppgå till mera

än 5 000 kronor.

Domkapitlet i Uppsala tillstyrker kyrkomötets hemställan. Konferenserna

kunde enligt domkapitlet lämpligen äga rum vid tidpunkt, då kyrkoherden i

Buenos Aires åtnjuter bidragsberättigad semester i Sverige. Kostnadssyn­

punkterna får dock inte vara avgörande härvidlag. Tänkbart är sålunda, att

en konferens kunde befinnas lämplig i samband med prästmöte i ärkestiftet.

De totala resekostnads- och traktamentsersättningarna för en konferens be­

räknar domkapitlet till omkring 12 500 kronor.

Departementschefen. Jag tillstyrker, att medel anvisas ur kyrkofonden för

sammankomster i Sverige med de svenska utlandskyrkoherdarna högst vart

sjätte år. Det torde få ankomma på ärkebiskopen att sammankalla sådant

möte. I fråga om kostnaderna förordar jag, att deltagande präst får uppbära

oavkortad lön samt erhålla ersättning för resekostnader och traktamente un­

der resor och högst tre konferensdagar. Den svenske kyrkoherden i Buenos

Aires bör erhålla tillstånd att deltaga i konferens endast i samband med

semesterresa till hemlandet, för vilken han är bidragsberättigad. Kostnaderna

för denne kyrkoherdes deltagande begränsas därvid till ersättning för resor

mellan semesterorten i Sverige och konferensorten ävensom till traktamente

under resorna och konferensdagarna. Med den föreslagna begränsningen be­

räknar jag för närvarande de totala kostnaderna för en konferens till cirka

5 000 kronor. Till frågan till vilken anslagspost kostnaden bör hänföras vid

medelsanvisningen ur kyrkofonden anhåller jag att få återkomma i det

följande.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestäm­

melser, som erfordras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

6. Bidrag till församlingar med kyrkomusiker på äldre stat

Den nya kyrkomusikerorganisationen har medfört att vissa församlingar,

vilkas kyrkomusiker efter reformen kvarstår på äldre stat, fått väsentligt

ökade lönekostnader för den kyrkomusikaliska verksamheten. Samtidigt som

församlingarna ensamma har att svara för dessa kyrkomusikers avlönande,

måste de vidkännas den stegring av den allmänna kyrkoavgiften, som blivit

en följd av reformen samt — om de tillhör ett flerförsamlingspastorat

deltaga i avlöningskostnaderna för de nyreglerade kyrkomusikertjänsterna

inom pastoratet.

Frågan om särskild ersättning bör utgå åt sådana församlingar har upp­

märksammats i olika sammanhang. Den upptogs sålunda till behandling av

1942 års kyrkomusikerutredning, vars betänkanden låg till grund för refor­

men. Utredningen ställde sig positiv till bidrag ur kyrkofonden men ansåg,

att man inte borde ta slutlig ställning till frågan, förrän omfattningen av

övergångsfallen kunde överblickas.

I propositionen 1950: 231 angående finansieringen av kostnaderna för den

nya kyrkomusikerorganisationen m. in. anslöt sig dåvarande departements­

chefen till utredningens ståndpunkt, under framhållande av att det inte var

möjligt att på förhand ta ställning till de svårigheter, som kunde uppkomma

i sammanhanget.

Vid propositionens behandling i riksdagen underströk första lagutskottet

(L'U 29), att ojämnheten i den ekonomiska belastningen kunde bli synner­

ligen kännbar för små församlingar med ringa skatteunderlag. Utskottet för­

utsatte därför, att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på frågan

och för riksdagen framlade de förslag, som kunde visa sig erforderliga.

Frågan aktualiserades av 1953 års kyrkomusikersakkunniga, vilka i betän­

kande den 1 mars 1956 uttalade en viss tvekan, huruvida lönekostnaden för

kyrkomusiker på äldre stat kunde anses ha sådan betydelse för församlingar­

nas ekonomi, att ett särskilt bidrag ur kyrkofonden var motiverat. De sak­

kunniga fann det dock lämpligt, att domkapitlen i sina remissutlåtanden

över betänkandet angav de församlingar, som berördes av frågan, och redo­

gjorde för hur deras ekonomiska ställning gestaltade sig. Därefter kunde ett

ställningstagande ske på grundval av den aktuella finansiella situationen.

I propositionen 1958: 102 angående vissa ändringar i kyrkomusikerorga­

nisationen uttalade sig min företrädare i ämbetet för en lösning av bidrags-

frågan. Han ansåg dock, att statsmakterna inte borde ta definitiv stånd­

punkt, förrän man närmare utrett, vilken betydelse ett bidrag kunde ha för

församlingarnas ekonomi samt vilken belastning bidragen kunde medföra på

kyrkofonden. Departementschefen förklarade sig ha för avsikt att i ett senare

sammanhang föreslå, att Kungl. Maj:t uppdrog åt kammarkollegiet att när­

mare utreda spörsmålet. Därvid borde de av 1953 års sakkunniga uppdragna

riktlinjerna tjäna som utgångspunkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

81

82

Sedan riksdagen godkänt vad departementschefen sålunda förordat (Rskr

197), fick kammarkollegiet den 25 april 1958 uppdrag att utreda frågan samt

inkomma med förslag.

Kammarkollegiet — som i ärendet inhämtat uppgifter från samtliga dom­

kapitel — har den 28 december 1959 framlagt den begärda utredningen med

förslag i ämnet.

Vid utredningen har kammarkollegiet i huvudsak följt de riktlinjer, som

uppdragits av 1953 års kyrkomusikersakkunniga. Kollegiet föreslår, att bi­

drag ur kyrkofonden bör utgå till församling, som för pastoratets präst-

och kyrkomusikerlönekostnader fått vidkännas en utdebitering för skatte­

krona av lägst det öretal, som bestämts jämlikt 7 § kyrkofondslagen.

De sakkunniga hade uppställt såsom villkor för bidrag, att utdebiteringen

skulle vara lägst 20 öre per skattekrona. Kollegiet framhåller, att eftersom

det fastställda öretalet under senast förflutna år regelmässigt varit 20 öre,

utgör kollegiets förslag inte någon avvikelse i praktisk mening från vad de

sakkunniga föreslagit.

Kammarkollegiet redovisar i tabellform bidragets ekonomiska betydelse

för vederbörande församlingar samt kyrkofondens årskostnad, grundad på

beräknade förhållanden den 1 januari åren 1959,1964,1969,1974,1979,1984

och 1989.

Undersökningen visar, att det sammanlagda antalet församlingar med

kyrkomusiker på äldre stat utgör 165. Av dessa skulle 92 enligt de av kollegiet

föreslagna principerna bli bidragsberättigade och en sänkning av utdebite­

ringen bli möjlig med 1—5 öre per skattekrona i 49 församlingar, med 6—10

öre i 31 församlingar, med 11—15 öre i 8 församlingar och med 16—20 öre i

2 församlingar. I ett fall skulle skattelindringen för församlingen utgöra 21

öre och i ett annat fall 41 öre.

Den beräknade genomsnittliga belastning på kyrkofonden per år skulle

den första femårsperioden (1959—1963) bli 125 000 kronor, den andra (1964

—1968) 80 000 kronor, den tredje (1969—1973) 50 000 kronor, den fjärde

(1974—1978) 30 000 kronor, den femte (1979—1983) 15 000 kronor samt

den sjätte och sista (1984—1988) 2 500 kronor. Beräkningarna är jämkade

till närmaste hela 5 000-tal kronor, frånsett den sista femårsperioden.

Kammarkollegiet framhåller, att man i detta sammanhang måste beakta

vissa faktorer, som kan medföra rubbningar i beräkningarna, såsom veder­

börande kyrkomusikers avgångsålder, förändringar i församlingens folk-

mängdstal och ortsgruppstillhörighet, i boställsräntans storlek eller i tjänste­

innehavarens lön. Vidare kan en ändrad utdebitering för pastoratets präst-

och kyrkomusikerlönekostnader påverka rätten till bidrag. Kyrkomusiker på

äldre stat kan komma att övergå på de nya avlöningsbestämmelserna. Slut­

ligen kommer antalet bidragsberättigade församlingar att öka, om det i 7 §

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 101 år 1960

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 101 år 1960

83

kyrkofondslagen nämnda öretalet bestämmes till lägre belopp än 20 öre per

skattekrona.

För att obilliga verkningar av den förordade bidragsregeln skall undvikas,

föreslår kollegiet, att bidrag skall kunna utgå — helt eller delvis — även när

utdebiteringen för pastoratets lönekostnader inte uppgår till det fastställda

öretalet, om Kungl. Maj:t finner särskilda skäl föreligga. Såsom exempel på

ett fall då bidrag kan vara berättigat, nämner kollegiet, att en församling

med en utdebitering av 20 öre får sitt skatteunderlag nagot ökat, sa att utde­

biteringen sänks till 19 öre. Bidraget till församlingen faller då bort, nagot

som kan medföra en rätt kännbar belastning på församlingens budget.

Kollegiets förslag innebär i övrigt bland annat följande. Bidragen får inte

överstiga belopp, motsvarande lönen i 12 löneklassen av löneplan A i veder­

börlig ortsgrupp för visst, med hänsyn till församlingens folkmängd bestämt

antal veckotimmar. Ansökningar om bidrag, vilka skall göras under januari

—mars året efter avlöningsåret, prövas av domkapitlen.

Statskontoret förordar, att en bidragsgivning av angiven art kommer till

stånd.

Ämbetsverket finner det emellertid tveksamt, huruvida regeln angående

rätt till bidrag bör utformas på det sätt kammarkollegiet föreslagit. Vad som

åsyftas med dessa bidrag är att lämna understöd åt församling, som därige­

nom kommit i ett sämre läge än som eljest skulle blivit fallet, därför att för­

samlingens kyrkomusiker kvarstått på äldre stat. Detta torde i första hand

inträffa för församling tillhörande pastorat, som uppbär tillskott ur kyrko­

fonden, antingen pastoratet består av en eller flera församlingar. I ett pasto­

rat utan rätt till tillskott och omfattande endast en församling har försam­

lingen samma ställning i ekonomiskt hänseende, oavsett om dess kyrkomusi­

ker kvarstår på äldre stat eller övergått på ny stat. Fn sådan församling bör

givetvis inte kunna erhålla bidrag. Så synes emellertid kunna bli fallet enligt

i förslaget angivna villkor. Visserligen har vid en undersökning kunnat kon­

stateras, att alla föreslagna bidragsberättigade församlingar erhållit tillskott

vid den slutliga avräkningen för år 1958. Detta läge kan emellertid i fram­

tiden förändras. Ämbetsverket anser därför, att rätten till bidrag bör bestäm­

mas, inte med hänsyn till utdebiteringen utan till om det pastorat, försam­

lingen tillhör, för bidragsåret vid den slutliga avräkningen mellan pastorat och

kyrkofond blivit berättigat uppbära tillskott från fonden. Därest förutsätt­

ningen för bidrag angives på detta sätt, bör bestämmelsen, att Kungl. Maj:t

skall kunna medgiva bidrag även om författningsmässiga förutsättningar

inte föreligger, utgå.

Departementschefen. Den av kammarkollegiet gjorda utredningen följer

de av 1958 års riksdag godkända riktlinjerna. Utredningen visar enligt min

mening övertygande, att det är av vikt för församlingar, som har kyrkomusi­

ker anställda på äldre stat, att kunna få bidrag till avlönande av sådana be­

fattningshavare. I likhet med kollegiet finner jag dock att en begränsning av

bidragsmöjligheterna bör ske, så att endast de mera skattetyngda försam­

lingarna blir berättigade till bidrag.

84

Kammarkollegiet har föreslagit en begränsningsregel, enligt vilken endast

sådana församlingar blir bidragsberättigade, som har en utdebitering för

präst- och kyrkomusikerlönekostnader av lägst det öretal, som utgör gräns

för pastorats rätt att erhålla tillskott ur kyrkofonden. Statskontoret har i

stället för en anknytning till utdebiteringen föreslagit, att bidrag skall utgå,

om pastoratet faktiskt fått tillskott från fonden. Som skäl härför har stats­

kontoret anfört, att församling, som utgör eget pastorat, i visst fall kan

komma i en ställning, som gör den berättigad erhålla bidrag, fastän skäl för

bidrag egentligen inte föreligger.

Med hänsyn till att endast 17 av de 92 församlingar, som enligt kammar­

kollegiets förslag skulle ifrågakomma för bidrag, för närvarande utgör egna

pastorat, och samtliga 92 församlingar för närvarande uppbär tillskott ur

kyrkofonden, kan jag inte tillmäta de av statskontoret gjorda erinringarna

mot kammarkollegiets förslag någon avgörande betydelse. Då dessutom

vissa av statskontoret självt påpekade olägenheter följer även med den av

statskontoret föreslagna begränsningsregeln, anser jag mig inte böra frångå

kammarkollegiets förslag.

Jag förordar alltså, att bidrag får utgå ur kyrkofonden för ändamålet i en­

lighet med vad kammarkollegiet föreslagit. Också i förevarande ärende an­

håller jag att i ett senare sammanhang få återkomma till frågan, till vilken

anslagspost bidraget bör hänföras. Bidragen bör för nästkommande budget­

år beräknas med utgångspunkt från församlingens lönekostnader för hela

år 1960.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser av

administrativ natur, som kan erfordras i ämnet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

7. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden

Jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond skall ur kyrkofonden

utgöras »anslag till extra utgifter med ett av Konungen och riksdagen

bestämt belopp för år, vilket efter Konungens bestämmande må användas

till bestridande av kostnad för härförut i denna paragraf icke särskilt an­

givet kyrkligt ändamål». Nämnda anslag utgör för det kyrkliga området

en motsvarighet till de anslag under riksstatens särskilda huvudtitlar, som

avser extra utgifter.

Ifrågavarande anslag har under de gångna åren använts till skiftande

ändamål av betydelse för kyrkan och den kyrkliga organisationen. Sålunda

har bidrag lämnats till bestridande av kostnader för konferenser och

möten av kyrklig natur, till reseunderstöd, vissa tryckningskostnader samt

kulturminnesvårdande åtgärder beträffande kyrkor m. m.

Anslaget höjdes från och med budgetåret 1949/50 med 25 000 kronor till

50 000 kronor. Med bifall till en i propositionen 1954: 57 gjord framställ­

85

ning medgav riksdagen, att anslaget för budgetåret 1954/55 tillfälligt höj­

des med 20 000 kronor för beviljande av ett bidrag å sistnämnda belopp till

Lutherska världsförbundets svenska sektion. Med bidraget skulle sektionen

bestrida medlemsavgiften till förbundet. I propositionen 1955: 61 hemställ­

des, att extrautgiftsanslaget med hänsyn till berörda bidrag från och med

budgetåret 1955/56 fick utgå med högst 70 000 kronor. Riksdagen biföll

denna hemställan. I enlighet med en i propositionen 1957: 23 gjord fram­

ställning medgav riksdagen, att anslaget för budgetåx-et 1957/58 höjdes

med 20 000 kronor till 90 000 kronor för att dels möjliggöra, att bidraget

till Lutherska världsförbundets svenska sektion höjdes med 10 000 kronor

till 30 000 kronor, dels täcka det större behovet av medel för resebidrag

samt anslag och understöd till olika former av kyrklig verksamhet, för

vilka andra medel inte stod till förfogande. Med bifall till hemställan i pro­

positionen 1959:42 medgav riksdagen, att anslaget för budgetåret 1959/60

tillfälligt höjdes till 105 000 kronor. Anslagshöjningen föranleddes av ett

bidrag till representation vid den evangelisk-lutherska Augustana-kyrkans

hundraårsjubileum i Förenta staterna.

I skrivelse den 19 augusti 1959 har Lutherska världsförbundets svenska

sektion anhållit att bidraget till sektionen höjes till 40 000 kronor för bestri­

dande av den svenska medlemsavgiften till förbundet och sektionens starkt

stegrade administrationskostnader. Till stöd härför anföres i skrivelsen

huvudsakligen följande.

Medlemsavgiften har de senaste åren undergått avsevärda höjningar. År

1954 uppgick avgiften till 61 383 kronor, år 1955 till 72 520 kronor, åren

1956—1958

till 80 290 kronor per år och år 1959 till över 100 000 kronor.

Då sektionen år 1958 anhöll om kyrkofondsbidrag, hade sektionen ännu ej

erfarit, att avgiften för år 1959 höjts, varför avgiften för sistnämnda år

uppgavs till 80 290 kronor i stället för till 100 000 kronor. Sektionen har

till direkt bestridande av denna utgift å svenska kyrkans vägnar utöver

bidrag från kyrkofonden endast att tillgå frivilliga bidrag av skilda slag.

Dessa bidrag har under sistförflutna verksamhetsår utgjort 19 560 kronor

och under de två föregående åren 18 745 och 18 140 kronor. För den höjda

medlemsavgiften och de starkt stegrade administrationskostnaderna har

använts andra insamlade medel, framför allt en beviljad rikskollekt.

Statskontoret vill med hänsyn till den höjda medlemsavgiften inte mot­

sätta sig en viss höjning av bidraget från kyrkofonden. Denna höjning bör

dock ske i förhållande till den höjning, som skett av medlemsavgiften i

dess helhet. Ämbetsverket förordar därför, att ökningen av bidraget be­

gränsas till 7 500 kronor, och att bidraget till sektionen från och med bud­

getåret 1960/61 utgår med 37 500 kronor.

I skrivelse den 25 november 1959 har domkapitlet i Luleå hemställt att

Kungl. Maj:t måtte ställa ett belopp av 5 000 kronor till domkapitlets för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

86

fogande såsom arvode åt förre komministern H. Grundström för översätt­

ning till lulelapska av den svenska evangelieboken.

Statskontoret tillstyrker en medelsanvisning för ändamålet med föresla­

get belopp att utgå ur kyrkofondens anslag till extra utgifter.

Departementschefen. Såsom framgår av det föregående föreligger ett inte

ringa behov av att kunna lämna stöd ur kyrkofonden åt skilda former av

kyrklig verksamhet. Till förfogande för dylika bidrag står dock i flertalet

fall inte andra medel än sådana som kan anvisas ur anslaget till extra ut­

gifter. Detta anslag belastas emellertid till stor del av några årligen åter­

kommande fasta utgifter. Bidrag till nya — vare sig tillfälliga eller mera

varaktiga — ändamål kan därför inte beviljas, utan att detta får återverk­

ningar på de redan nu utgående bidragen. Detta förhållande har fått till

följd att anslaget vid upprepade tillfällen fått uppräknas för att tillgodose

nytillkommande ändamål.

För att motverka att anslaget alltmera mister sin karaktär av anslag till

i verklig mening extra utgifter, för vilka anslagsramen inte synes böra

varieras år från år, vill jag föreslå en viss omläggning av medelsanvisningen

ur kyrkofonden till sådana ändamål, som är av mera varaktig natur och

som hittills, i avsaknad av annan utgiftstitel under 6 § kyrkofondslagen,

brukat tillgodoses genom anvisning från ifrågavarande anslag eller ock an­

visats av riksdagen ur kyrkofonden utan angivande av någon specifik ut­

giftstitel under paragrafen. Kostnaderna för ett av Kungl. Maj:t och riks­

dagen gemensamt antaget, i kyrkofondslagen inte särskilt angivet kyrkligt

ändamål bör sålunda enligt mitt förmenande i vissa fall kunna på grundval

av uttryckligt stadgande i lagtexten utgå ur kyrkofonden vid sidan av den

för extra utgifter jämlikt 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen bestämda

anslagsramen. Härvid torde som regel den årliga kostnaden för ändamålet

böra begränsas till ett av Kungl. Maj:t och riksdagen godkänt belopp.

Stundom kan det emellertid ställa sig svårt eller omöjligt att i förväg förut­

se, vilka kostnader ett visst ändamål kan medföra. Ett exempel härpå är

den under närmast föregående punkt behandlade frågan om bidrag till

församlingar med kyrkomusiker på äldre stat. I de fall, där sålunda visst

utgiftsbelopp inte kan fastställas på förhand, torde dock grunderna för

utgifternas utgående böra godkännas av riksdagen. För sådana ändamål av

varaktig natur, som jag nu berört, torde en särskild utgiftstitel böra angivas

i 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen. Under denna utgiftstitel torde

jämväl böra hänföras sådana kostnader, som avser av Kungl. Maj:t och

riksdagen godkända ändamål av mera tillfällig natur, men som är av sådan

storlek, att deras bestridande ur det för extra utgifter särskilt avsedda be­

loppet skulle påkalla variationer år från år av anslagsramen för dylika ut­

gifter. Exempel härpå utgör den under punkt 5 i det föregående förordade

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

87

medelsanvisningen för konferenser med utlandskyrkoherdarna liksom den

av fjolårets riksdag (Prop. 42; L3U 6; Rskr 88) medgivna ersättningen till

stiftsrepresentanter vid handläggning hos kammarkollegiet av ärenden rö­

rande pastoratsindelningen.

Till den kategori av kostnader, som jag här avhandlat, bör i samband

med erforderlig ändring av 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen hänföras

följande utgifter, nämligen den av mig i det föregående förordade medels­

anvisningen till extra arbetskraft vid stiftskanslierna och biträdeshjälp åt

biskoparna, den nyssnämnda ersättningen till vissa stiftsrepresentanter hos

kammarkollegiet, de under punkt 5 i det föregående avsedda kostnaderna

för konferenser med utlandskyrkoherdarna, det under punkt 6 förordade

bidraget till församlingar med kyrkomusiker på äldre stat, det årliga bidra­

get till Lutherska världsförbundets svenska sektion, beträffande vilket jag

förordar en höjning från och med nästa budgetår till 35 000 kronor, samt

i enlighet med föreliggande framställning ett engångsbelopp av 5 000 kro­

nor såsom ersättning för översättning av evangelieboken till lulelapska.

Härutöver föreslår jag, att, såsom hittills, ett anslag till extra utgifter

utgår med ett av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämt belopp för år, vilket

efter Kungl. Maj:ts bestämmande får användas till kyrkliga ändamål. Med

detta anslag torde täckas utgifter för sådana ändamål, som i mera egentlig

mening har karaktären av tillfälliga kostnader och som inte är av den

storlek, att ändringar behöver vidtagas år från år beträffande summan av

den sammanlagda medelsanvisning, som står till Kungl. Maj:ts disposition.

Vad gäller storleken av det årliga anslaget till extra utgifter från och

med nästa budgetår, torde en nedräkning böra ske med dels 15 000 kronor,

motsvarande en för innevarande budgetår medgiven engångsanvisning för

Sveriges representation vid Augustana-kyrkans hundraårsjubileum, dels

30 000 kronor, motsvarande det nuvarande bidraget till Lutherska världs­

förbundets svenska sektion. Anslagsbeloppet bör således minskas med sam­

manlagt 45 000 kronor till 60 000 kronor.

Inom ecklesiastikdepartementet har uppgjorts förslag till lag om ändrad

lydelse av 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond, som föranledes av vad

jag här förordat.

Kungl. Maj ds 'proposition nr 101 år 1960

8. Hemställan

Under åberopande av vad jag i detta avsnitt av min framställning under

punkterna 1—7 anfört och förordat hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels antaga förutnämnda inom ecklesiastikdepartementet

upprättade förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 §

lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond;

88

dels ock medgiva,

a) att från och med den 1 juli 1960 tills vidare erforder­

liga medel ur kyrkofonden må disponeras enligt av mig för­

ordade grunder för bestridande av arbetsgivaravgifter för

prästernas och vissa andra befattningshavares försäkring

för allmän tilläggspension;

b) att från och med den 1 juli 1960 tills vidare erforder­

liga medel ur kyrkofonden må disponeras för anställande

av ytterligare en stiftsadjunkt;

c) att till svenska kyrkans sjömans vårdsstyrelse må årli­

gen från och med budgetåret 1960/61 tills vidare utgå elva

bidrag om 16 800 kronor ur kyrkofonden för avlönande en­

ligt av mig förordade grunder av präster, som är anställda

i styrelsens tjänst i utlandet;

d) att för anlitande av biträde vid handläggningen inom

vederbörande statsdepartement av kyrkliga ärenden må för

budgetåret 1960/61, enligt Kungl. Maj:ts beprövande, ur

kyrkofonden utgå högst 60 000 kronor;

e) att för sammankallande högst vart sjätte år av kyr­

koherdarna i de svenska utlandsförsamlingarna till kon­

ferens i Sverige må från och med den 1 juli 1960 tills vidare

utgå medel ur kyrkofonden enligt av mig förordade grunder;

f) att ur kyrkofonden må tills vidare, räknat från och

med den 1 januari 1960, utgå bidrag enligt av mig förordade

grunder till avlöningskostnader, vilka församling har att

bestrida för kyrkomusiker, som är anställd på äldre stat;

g) att ur kyrkofonden må tills vidare från och med den

1 juli 1960 utgå ett årligt bidrag å 35 000 kronor till

Lutherska världsförbundets svenska sektion för bestridan­

de av dess medlemsavgift till världsförbundet;

h) att ur kyrkofonden må utgå ett arvode av 5 000

kronor till förre komministern H. Grundström för över­

sättning av den svenska evangelieboken till lulelapska; samt

i) att från och med den 1 juli 1960 tills vidare det i 6 §

andra stycket 9) lagen om kyrkofond omförmälda anslaget

till extra utgifter må utgå med 60 000 kronor för budgetår.

Vad departementschefen sålunda under avsnitten

A. VIII och B. 8 hemställt, däri statsrådets övriga le­

damöter instämmer, bifaller Hans Maj:t Konungen

samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas propo­

sition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

B. Assar sou

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

Bilaga A

Utkast

till

kungörelse om beräkning av pastorats präst- och

kyrkomusikerlönekostnad

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

Pastorats prästlönekostnad enligt prästlönekostnadslagen och kyrkomu­

sikerlönekostnad enligt kyrkomusikerlagen under visst avlöningsår skola

beräknas med beaktande av den 1 juli samma år

1) i pastoratet inrättade tjänster,

2) för tjänsterna gällande avlöningsbestämmelser samt

3) till tjänsteinnehavaren utgående kontanta löneförmåner,

allt såvida icke annat nedan angives.

Vad nu sagts skall i tillämpliga delar gälla även beträffande orgelspelare,

som avses i 2 § 4 mom. kyrkomusikerstadgan den 2 juni 1950.

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960

89

2

§.

Är församlingsprästtjänst vakant den 1 juli, upptages lönekostnaden till

belopp, vartill lön uppgår i den för tjänsten gällande lönegradens lägsta

löneklass eller, om vikariatslöneförordnande meddelats å tjänsten, i vika­

riens löneklass.

Har under längre tid än 30 dagar av avlöningsåret församlingsprästtjänst

varit vakant eller ock tjänstens innehavare åtnjutit ledighet med C-avdrag

å lönen, skall kostnad för lön icke upptagas för den överskjutande tiden,

såvida icke pastoratet bestritt kostnad för vikariatslön.

3 §.

Är tjänst som kyrkomusiker vakant den 1 juli, upptages lönekostnaden

till belopp, vartill lön (kantorstillägg, arvode) uppgår enligt den lägsta löne­

klass, som kan tillämpas för tjänsten.

4 §.

Tillfälligt reseanslag åt församlingspräst samt ersättning för resekostnad,

flyttningskostnad och sjukvårdskostnad åt kyrkomusiker ävensom begrav­

ningshjälp åt kyrkomusikers dödsbo upptages till belopp, varmed ersätt­

ning enligt beslut av domkapitlet skall utgå.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1961.

Bilaga B

o

o

Förslag till personalorganisation vid domkapitlen från och med den 1 juli 1960

Inom parentes anges förändringar i jämförelse med den 1 oktober 1959 anställd lönegradsplacerad

personal. Viss då befintlig arvodesanställd personal föreslås därjämte bortfalla.

Dom­

kapitel

Stifts­

sekre­

terare

Ao 26

Stifts-

kamre-

rare

Ao 23

Förste stiftsnotarie

Stifts-

Amanuens

Af13-Ae19

Kanslist

Af 9-Ae 13

Kansli­

skri­

vare

Ao 10

Kontorist

Kansli­

biträde

Exp.-

vakt

Ao 7

Kontorsbiträde

Af 1-Ae (Ao) 5

Ao 23

Ao 21

Ae 21

Ao 19

hel­

tidst j.

halv­

tidst j.

Ao 9

Ae 9

Ao 7

Ae 7

hel­

tidst j.

halv­

tidst j.

Uppsala ...

1

—

1

-(-1)

_

__

1

_

1( +

1)

1*

_

18(+ 1)

1

1

1

2

Linköping ..

1

—

1

-

—

—

1

-(-1)

1( +

1)

l2

—

—

—

1

1

2 (— 1) —

Skara..........

1

—

1(+ 1) -(- 1)

—

—

1

—

1( +

1)

l2

—

—

—

1

1

3

—

Strängnäs ..

1

—

—

1

—

—

-

—

—

1

—

—

—

1

1

16(— 1)

_

Västerås ...

1

—

—

1 (— l1)

—

—

-(- 1) —

K +

1)

l2

—

—

1

—

1

16(— 2) —

Växjö ........

1

—

1

—

—

K-i) —

1( +

1)

l2

—

—

—

1

1

2 (+ 1) —

Lund..........

1

1

1

-(- 1)

—

—

2(-l) —

2 (+

2)

l2

—

—

2

-(- 1) 1

4(+ 1) K- 1)

Göteborg ..

1

—

1

-

—

—

1

-(- 1)

1( +

1)

l2

—

—

—

K-1) 1

3(+ 1) —

Karlstad ...

1

—

1(+ 1) -(- 1)

—

—

-(- 1) —

1( +

1)

l2

—

—

—

l

1

K+l) —

Härnösand .

1

—

1(+ 1) -(- 1)

—

—

-(-1) —

K+

1)

l2

—

—

—

i

1

2

_

Luleå..........

1

—

1

-

—

—

-(- 1) 1

1( +

1)

l2

—

—

—

i

1

16(- 1) —

Visby..........

1

—

—

-

K+ 1)

—

-(- 1) —

—

—

—

1

—

K+l) -(- D —

—

Stockholm..

1

—

—

K+ r

—

-(- 1) -

—

—

—

1

—

—

-

_4

—

I5

13

1

9(+ 3) 3 (-5) 1(+ 1) -(- 1) 7 (-7)

1 (— 2)|

11 (+ 11)

11

1

2 (+ l)i

4

10 (-1)1 11 (-1)22(-1) 1(- 1)

1 Tjänsten är redan nu uppförd på övergångsstat.

2 Vid uppkommande vakans skall prövas huruvida tjänsten bör bibehållas eller ändras till annan tjänst.

3 Biträde åt ärkebiskopen.

* Medel för avlönande av vaktmästarbiträde skall tillgodoses inom ramen för särskilt anslag.

6 Medel för avlönande av biträdeshjälp åt biskop skall tillgodoses inom ramen för särskilt anslag.

K

u

n

g ^l.

M

a

j: ^ts

'proposition

n ^r

1

0 ¹

å ^r

19

6

0

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 101 år 1960

91

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Propositionens huvudsakliga innehåll............................................................ 1

Lagförslag .......................................................................................................

3

Lag om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § 1 och 2 mom. lagen den

29 juni 1951 angående pastorats deltagande i kostnaderna för försam­

lingsprästernas avlöning (prästlönekostnadslag) ......................................

3

Lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1947 om kyrkomusiker 5

Lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond 6

A. Stiftskansliernas organisation m.m............................................................ 8

I. Inledning ......................................................................................... 8

II. Allmänna synpunkter ..................................................................... 10

Nuvarande förhållanden ............................................................. 10

Utredningen.................................................................................

11

Remissyttranden..........................................................................

17

Departementschefen ...................................................................

19

III. Förenklat avräkningsförfarande mellan pastoraten och kyrkofon­

den m. m........................................................................................... 23

Gällande regler om finansiering av pastorats präst- och kyrko-

musikerlönekostnader m. m.......................................................... 23

Utredningen................................................................................. 25

Remissyttranden.......................................................................... 28

Departementschefen ...................................................................

31

IV. Avlönandet av pastoratsadjunkter och vissa andra icke-ordi-

narie präster ................................................................................... 35

Gällande bestämmelser............................................................... 35

Utredningen................................................................................. 36

Remissyttranden.......................................................................... 37

Departementschefen ................................................................... 37

V. Stiftskansliernas personalorganisation ...........................................

39

Nuvarande förhållanden .............................................................

39

Utredningen.................................................................................

41

Remissyttranden..........................................................................

45

Departementschefen ...................................................................

49

VI. Finansieringen av domkapitlens verksamhet................................ 54

Departementschefen ................................................................... 61

VII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1960/61 .................................. 63

Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Avlöningar ................ 63

Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Omkostnader ............ 68

VIII. Hemställan....................................................................................... 70

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

Sid.

B. Vissa anslag ur kyrkofonden m.m............................................................ 73

1. Arbetsgivaravgifter för församlingsprästernas försäkring för allmän

tilläggspension m. m............................................................................. 73

2. Stifts- och kontraktsadjunkterna............................................. 75

3. Avlöningsbidrag till sjömanspräster ................................................... 77

4. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga ären­

den ....................................................................................................... 79

5. Sammankomster för de svenska utlandskyrkoherdarna.................... 79

6. Bidrag till församlingar med kyrkomusiker på äldre stat................ 81

7. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden ......................................... 84

8. Hemställan .......................................................................................... 87

Bilagor

A. Utkast till kungörelse om beräkning av pastorats präst- och kyrko-

musikerlönekostnader.......................................................................... 89

B. Förslag till personalorganisation vid domkapitlen från och med den

1 juli 1960 ............................................................................................ 90

Ivar Haeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1960

600306