2

flertalet personalkategorier. Samtliga personalförtecknade tjänster förnt-

sättes uppförda på en för skogsvårdsstyrelseorganisationen gemensam för­

teckning och fördelningen av tjänsterna på de skilda styrelserna skall an­

komma på skogsstyrelsen. Tjänstetillsättningsreglerna har utformats på i

huvudsak det sätt som angives i för statliga myndigheter utfärdade instruk­

tioner.

I propositionen förordas vidare att de båda skogsvårdsstyrelserna i Kal­

mar län per den 1 januari 1961 sammanföres till en förvaltningsenhet. Här­

igenom åstadkommes en omedelbar utgiftsminskning med ungefär 28 000 kro­

nor för år räknat. På längre sikt kan emellertid större besparingar beräk­

nas uppkomma.

Skogsvårdsstyrelsernas ej taxebelagda verksamhet föreslås utökad i fråga

om allmän upplysning och personlig rådgivning samt skoglig yrkesutbild-

ning. Samma är fallet beträffande arbetet med regional skogsvägplanering

och med upprättande av skogsbruksplaner. För budgetåret 1960/61 har an­

talet förrättningsdagar inom den inte taxebelagda sektorn beräknats till

cirka 83 000.

Frö- och plantproduktionen föreslås skola i finansiellt hänseende utbrytas

ur skogsvårdsstyrelsernas allmänna verksamhet och drivas helt affärsmäs­

sigt. Beträffande övriga verksamhetsgrenar förordas en sådan omläggning

av grunderna för finansieringen att ersättningarna för styrelsernas tjänste-

åtgärder skall — med frånräknande av eventuellt, i särskild ordning för ve­

derbörande åtgärd utgående statsbidrag — bestämmas med hänsyn till de

reella kostnaderna. Staten bör därvid ekonomiskt svara för den del av sty­

relsernas verksamhet, som avser lagövervakning eller andra uppgifter av

uppenbart offentlig natur eller yrkesutbildning och allmän rådgivning på

det skogliga området, dock ej den rådgivning som sker på begäran av en­

skild eller organisation.

I skogsvårdsstyrelsernas uppdragsverksamhet skall uttagas ersättning

jämlikt taxa, som utformas med utgångspunkt från självkostnadsprincipen.

Taxenedsättningar skall emellertid ske till belopp som motsvarar de skogs­

vårdsavgift- som inflyter till statskassan och som återgår till skogsvårds­

styrelserna över driftbudgetanslag. Rabattering vid sidan om den gängse for­

men med statsbidrag från för ändamålet särskilt anvisade anslag må före­

komma i viss begränsad utsträckning.

I syfte all stimulera den enskilda företagsamheten på frö- och plantpro-

duktionens område förordas att statlig kreditgaranti försöksvis införes för

lån som av enskild skogsägare upptages på allmänna marknaden för att

finansiera investeringar i mindre skogsplantskolor. Garantierna föreslås för

budgetåret 1960/61 skola uppgå till ett sammanlagt belopp av 1 000 000

kronor.

I anslutning till de framlagda förslagen rörande skogsvårdsstyrelsernas

organisation och verksamhet förordas vissa ändringar i fråga om skogs­

styrelsens ledande uppgifter.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

Förslag

till

förordning angående skogsvårdsstyrelser

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För varje län skall finnas en skogsvårdsstyrelse.

Skogsvårdsstyrelsen skall vara förlagd i länets residensstad, såvida Kungl.

Maj:t ej annorlunda förordnar.

Verksamhetsområdet för skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län skall om­

fatta jämväl Stockholms stad.

2 §>

Skogsvårdsstyrelse har till uppgift att främja och stödja den enskilda

skogshushållningen samt verka för att skogsvårdsarbetet på de enskilda sko­

garna inom styrelsens verksamhetsområde bedrives på ett planmässigt sätt,

så ock att utöva den uppsikt och vidtaga de åtgärder, som jämlikt gällande

skogsvårds-, naturskydds- och andra författningar ankomma på styrelsen.

Skogsvårdsstyrelse har att till fullgörande av sin uppgift

lämna sakkunnigt biträde vid planläggning av skogsbrukets drift samt

vid skogens vård och skötsel i övrigt;

verka för att sammanslutningar av skogsägare bildas ävensom bistå dy­

lika sammanslutningar i deras verksamhet för skogsvården;

medverka vid åtgärder i syfte att främja yttre rationalisering av skogbä­

rande fastigheter;

bevilja bidrag och lån till det enskilda skogsbrukets främjande;

svara för att inom verksamhetsområdet såvitt möjligt finnes tillräcklig

tillgång på skogsfrö och skogsplantor av fullvärdig, för orten lämplig be­

skaffenhet;

bedriva skoglig yrkesutbildning och upplysning ävensom verka för sam­

ordning med liknande verksamhet som anordnas av annan huvudman; samt

vidtaga åtgärder i övrigt ägnade att befordra en förbättrad skogshushåll-

nmg.

Skogsvårdsstyrelse skall fastställa visst stämpelmärke att användas vid

utsyningar och andra förrättningar, som verkställas av styrelsens personal,

och på lämpligt sätt bringa detta märke till allmän kännedom.

Skogsvårdsstyrelse äger att med tillämpning av de föreskrifter, skogssty­

relsen fastställer, bestämma de villkor, under vilka styrelsen lämnar biträ­

de vid planläggning av skogsbrukets drift eller vid skogens vård och sköt­

sel i övrigt.

Skogsvårdsstyrelse skall på begäran tillhandagå andra myndigheter med

de upplysningar och det biträde som styrelsen kan lämna. Av andra myn­

digheter äger styrelsen påkalla de upplysningar och det biträde som erford­

ras för dess ämbetsutövning och av myndigheterna kunna lämnas.

Har riksbanken, bankaktiebolag, sparbank, hypoteksförening, kassa för

jordbrukskredit, försäkringsbolag eller statlig myndighet lämnat lån mot

inteckning i fastighet med växande skog under villkor, att avverkning av

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

7 §•

Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse så ock skogsvårds-

styrelses tjänstemän äro i utövningen av sina befattningar underkastade

det ansvar och den påföljd, som i allmän lag stadgas om statens ämbets-

och tjänstemän. I fråga om åtal och disciplinär bestraffning skola föreskrif­

terna i 23—28 §§ allmänna verksstadgan den 7 januari 1955 (nr 3) äga mot­

svarande tillämpning, dock att de i 23 och 25 §§ meddelade bestämmelserna

icke skola gälla beträffande länsjägmästare.

8 §•

Den som icke åtnöjes med skogsvårdsstyrelses beslut äger, där ej annor­

lunda är stadgat, hos skogsstyrelsen söka ändring genom besvär, vilka skola

ingivas till skogsvårdsstyrelsen. Beträffande beslut om tjänstetillsättning

eller förslag därtill skall besvärstiden räknas från den dag, då beslutet till­

kännagavs genom anslag i skogsvårdsstyrelsens lokal.

9 §•

Kungl. Maj:t äger utfärda de närmare föreskrifter angående skogsvårds­

styrelse som erfordras utöver innehållet i denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960, då förordningen den

30 maj 1941 (nr 350) angående skogsvårdsstyrelser skall upphöra att gälla.

Beträffande Kalmar län skola i stället för stadgandena i 1 § första och

andra styckena samt 3 § nya förordningen bestämmelserna i 1 och 5 a §§

äldre förordningen tillämpas till den 1 januari 1961.

Då ledamot och suppleant i skogsvårdsstyrelse första gången utses enligt

nya förordningen skall tiden för uppdraget bestämmas till den 1 juli 1964.

Vad i äldre förordningen stadgas om revision av skogsvårdsstyrelses för­

valtning och redovisning samt om ersättning till revisorer skall tillämpas

beträffande räkenskaper, som upprättats för tiden till och med den 30 juni

1960.

Beträffande överklagande av beslut, som meddelats före nya förordning­

ens ikraftträdande, skola äldre bestämmelser tillämpas.

8

rarråd, hushållningssällskapens förvaltningsutskott, Hushållningssällska­

pens förbund, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsför­

bundet, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund, Tjänstemän­

nens centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska lantar-

betsgivareföreningen, Föreningen Skogsarbeten, Riksförbundet Landsbyg­

dens folk, Skogsindustriernas samarbetsutskott, Skogssällskapet, Skogs-

vårdsstyrelsernas förbund, Sveriges jägmästares och forstmästares riksför­

bund, Sveriges lantmätareförening, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund samt Värmlands och Västra Bergslagens

skogsarbetsgivareförening.

I ett den 4 november 1959 avlämnat betänkande rörande frågan om sam­

manslagning av de båda lantbruksnämnderna i Kalmar län, m. m. har den

enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 januari 1958 tillkallade sak­

kunnige, överdirektören H. C. B. Wetterhall, i enlighet med utredningsdi­

rektiven bl. a. upptagit frågan om sammanslagning av de båda skogsvårds-

styrelserna i Kalmar län. I remissyttrandena över betänkandet har här

ifrågavarande spörsmål närmare berörts företrädesvis av statskontoret, riks-

räkenskapsverket, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen samt lantbruksnämn­

derna, skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapen i Kalmar län.

I det följande torde fa lämnas en redogörelse för omförmälda utrednings­

förslag samt för innehållet i däröver avgivna yttranden. I anslutning här­

till torde även få anmälas följande av skogsstyrelsen i skilda sammanhang

gjorda framställningar, vilka har samband med de i skogsvårdsutredningens

förslag behandlade spörsmålen.

1. Skrivelse den 17 november 1958 angående medel från skogsvårdsfon-

den till åtgärder för återuppbyggnad av skogsbeståndet.

2. Skrivelse den 10 juni 1959 angående ersättning åt lärare för medverkan

vid vissa skogsbrukskurser.

Vidare har i förevarande sammanhang tagits i beaktande en av statens

skogsforskningsinstitut i betänkande den 12 november 1958 redovisad ut­

redning rörande skogstillståndet hos olika ägargrupper (SOU 1958:45).

I årets statsverksproposition (bil. 11

p.

1—4 och 26) har Kungl. Maj:t

på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposi­

tion i ämnet, för budgetåret 1960/61 under driftbudgeten beräkna

a) till Skogsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 837 200 kr.;

b) till Skogsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 166 500 kr.;

c) till Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Avlöningar ett förslagsanslag

av 14 217 000 kr.;

d) till Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Omkostnader ett reservations­

anslag av 4 983 000 kr.; samt

e) till Bidrag till vissa skogsbrukskurser m. m. ett förslagsanslag av

3 269 000 kr.

Jag toide nu få återkomma till dessa anslagsfrågor. Härvid kommer jag

även att behandla frågan om statlig kreditgaranti för lån avseende investe­

ringar i och drift av vissa plantskolor m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

yngringsmetoder bör till en del kunna ersätta sådd och plantering på dessa

inarker.

Beträffande beståndsvården visar röjningen den största eftersläpningen,

men den är enligt erfarenheterna inom domänverket tämligen lätt att in­

hämta jämfört med eftersläpningen i föryngringsåtgärderna. Under se­

nare tid har årligen inom domänverket röjts drygt en procent av skogsmarks-

arealen; eftersläpningen har redan inhämtats inom vissa delar av Norrland.

Betydligt allvarligare ställer det sig med gallringarna, emedan det inom

vissa områden i hög grad är ett avsättningsproblem, vilket även framhål­

lits av utredningen. Ett absolut villkor för genomförande av gallringspro-

grammet är att industrien utbygges till erforderlig kapacitet.

Vad beträffar skogsdikningen och de därmed förknippade problemen,

måste domänstyrelsen konstatera, att skogsforskningsinstitutets utredning

tyvärr icke ger någon uppfattning om vilka områden som lämpligen står

till förfogande för dylika förbättringsåtgärder.

Undersökningar inom domänverket ger vid handen, att på kronoskogar-

na finns endast omkring 25 000 ha, som kan betecknas som dikningsvärda,

vilket utgör omkring tio procent av motsvarande areal för allmänna skogar

enligt institutets utredning. Därav framgår, enligt styrelsens mening, att

arealen av dikningsvärda marker synes mångdubbelt överskattad. Mot vad

skogsvårdsutredningen anfört angående dikningsverksamheten har styrel­

sen dock intet att erinra.

I förevarande sammanhang uttalar Mellersta Västerbottens skogsägare­

förening och Skel efteortens skogsägareförening i särskilt yttrande, vilket

såsom bilaga fogats till länsstyrelsens i Västerbottens län utlåtande, föl­

jande.

Beträffande det i betänkandet angivna behovet av skogsvårdande åtgärder,

som skogsforskningsinstitutet anger, kan man dock anmärka, att framställ­

ningssättet i viss mån är missvisande, då det icke återger den dagsaktuella

situationen. Man har jämfört åtgärdernas omfattning under en tioårsperiod

före sista riksskogstaxeringens tre första år (åren 1953—1955) med en 20-

årsperiods åtgärdsbehov efter taxeringstillfä let. Genom detta framställnings­

sätt kommer den mycket starka utvecklingen av skogsvårdsåtgärdernas

omfattning under och efter tioårsperioden före taxeringen icke till synes.

Sålunda föreslår skogsforskningsinstitutet en sjudubbling av röjningsarea-

len inom region I från 0,1 till 0,7 procent av den produktiva skogsmarks-

arealen på bondeskogarna. Bondeskogarna inom Västerbottens län omfattar

ca 1,3 milj. ha och 0,7 procent härav är ca 9 100 ha. År 1957 röjdes emeller­

tid på detta läns bondeskogar 10 107 ha enligt den av skogsstyrelsen publi­

cerade statistiken, som för bondeskogarna ju endast omfattar de röjningar,

som kommit ti 1 skogsvårdsstyrelsens kännedom. Redan år 1957 röjdes såle­

des en något större areal än vad skogsforskningsinstitutet föreslagit årli­

gen skola röjas under 20-årsperioden efter taxeringstillfället, vilket står i

hjärt kontrast till den sjudubbling av omfattningen på röjningarna som

institutet rekommenderar. Även beträffande gallring och föryngringshugg-

ning torde motsvarande tendens föreligga.

Frågan om avvägningen mellan å ena sidan sådd och å andra sidan plan­

tering har föranlett uttalanden bl. a. av statens skogsforskningsinstitut samt

vissa skogsvårdsstgrelser. Skogsforskningsinstitutet anför bl. a. följande.

Utredningens ståndpunktstagande i fråga om fördelningen mellan sådd

och plantering, som främst dikterats av knappheten på frö, innebär i för­

18

Knngl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

genom rationaliseringen minskas antalet brukningsenheter under 15 ha

U?dei’ 10 h\!ker)’ medan en ökning av antalet medelstora

brukningsenheter ager rum. Man har därför anledning räkna med att även

a,^alet ^

dr

unVnS,ta sk°gsfastlgheterna minskar och att medelarealen

skog per tastighet okar.

rQ*f°rtåt I00,00® fyck5n Privatägda skogliga brukningsenheter — motsva-

ande en tredjedel av det totala antalet men endast 4,5 procent av arealen

25 a

5

rnSa

5

lond1annminudr^r ll\a' Arealmässigt betyder storleksgrupperna

2o oO, 50—100 och 100—200 ha mest med omkring 60 procent av hela

ar„eaifen- 1 areaIgrupperna over 200 ha återfinns 2,3 procent av antalet fas­

tigheter, men ej^mindre an ca en fjärdedel av skogsarealen. Denna grupp

stXfJ

ral0t, obestamda kategorien godsskogar men även av andra

storre skogstastigheter, som ej har godskaraktär.

Utredningen anför vidare, att förutsättningarna för skogsägarens egna

insatser i skogsbruket är beroende av brukningsenhetens storlek. På de

mindre privatskogarna är det naturligt att ägaren ensam eller med hjälp

av familjemedlemmar utför det mesta arbetet. Ju större skogsbruket eller

det kombinerade företaget jordbruk-skogsbruk är, desto mera blir ägaren

ledare och förvaltare, medan arbetet till allt större del utföres av anställ­

da. Men det finns även en annan skiljelinje. Medan flertalet skogsägare

bebor och brukar sina tastigheter och för sin försörjning är beroende av

sin skog, finns det åtskilliga skogsägare, som huvudsakligen sysslar med

annan verksamhet och för vilka skogsbruksarbetet endast är en bisyssla.

Många bebor ej ens sin fastighet. Möjligheterna att kontinuerligt och i de-

talj följa skogsbruket kan för sådana skogsägare vara mindre goda.

I fråga om självverksamheten inom privatskogsbruket anför utredning­

en, att denna icke kan ges ett entydigt innehåll för de skiftande ägarkate-

goiierna inom nämnda skogsbruk. När det gäller de mindre och medelstora

skogsfastigheterna är det naturligt, att självverksamheten tar sig uttryck i

ägarens och hans husfolks personliga arbete i skogen. Många gånger gäller

det därvid främst att överväga en omdisposition av arbetsinsatsen mellan

olika grenar av verksamheten på egendomen. Av naturliga skäl har jordbru­

ket av gammalt haft prioritetsrätt till arbetskraften. Med skogsbrukets ökade

betydelse för gårdarnas ekonomi bör följa en omprövning inom ramen för

tillgängliga resurser av förhållandet mellan jordbruket och skogsbruket i

fråga om såväl arbetsinsats som kapitalinsats. En sådan omprövning torde

ännu ej ha ägt rum på alla fastigheter.

Ju större en egendoms skogsproduktion är desto mindre betydelse rela­

tivt sett får skogsägarens personliga arbetsinsats vid skogsarbetenas di-

rekta utförande. Men i princip gäller även här, att ägaren bör se till att

tillräcklig arbetskraft och tillräckligt kapital dirigeras till skogsbruket,

så att skogens produktionsförmåga tillfredsställande utnyttjas. Detsamma

gäller skogsbruk, vars ägare har annan verksamhet som huvudsyssla, och

även de stora skogsarealer, som äges kollektivt och alltså helt förvaltas av

anställd personal, t. ex. skogar tillhöriga aktiebolag samt kommuner av

olika slag.

Utredningen finner därför att det krav, som alltjämt kan och bör ställas

20

produktionen genom en sådan samverkan, så torde den böra komma till

stånd även om de enskilda skogsägarnas självverksamhet därigenom i viss

grad inskränkes.

Utredningen behandlar därefter frågan om samarbete mellan skogsägar­

nas sammanslutningar och skogsvårdsstyrelserna samt anför härvid bl. a.

följ ande.

Det är naturligt att skogsägarnas sammanslutningar — därest de får en

viss storlek — kommer att anställa fullt kompetenta arbetsledare, i regel

med skogsskoleutbildning. Så har skett vid de skogsbruksområden, som bil­

dats inom skogsägareföreningarnas ram. I sådana fall torde de anställda

skogstjänstemännen komma att biträda skogsägarna ej blott med samord­

ning av avverkningar och skogsvårdsarbeten samt anskaffning av arbets­

kraft och maskiner utan även med planläggningsverksamhet och rådgiv-

ning på skogsvårdens område. Utredningen avser härmed stämpling eller

annan anvisning för avverkning, planläggning och ledning av återväxtarbe-

ten, plantröjning och annan tidig ungskogsvård, planläggning av vissa

skogsdiknings- och skogsvägbyggnadsföretag, allmän rådgivning om sko­

gens vård samt upprättande av skogsbruksplaner. På grund av skogsvårds-

styrelsernas allmänna ställning i skogsvårdsfrågor är det önskvärt att in­

tim kontakt hålles mellan sammanslutningarna och skogsvårdsstyrelserna

i vad avser skogsvårdens allmänna inriktning. Särskilt viktigt synes det

därvid vara, att verksamheten med planläggning av skogsvårdsarbetet å del­

ägarnas skogar, t. ex. genom upprättande av driftplaner, lägges upp och

genomföres i samarbete med skogsvårdsstyrelserna. Det önskvärda sam­

arbetet borde även kunna främjas genom att vederbörande skogsvårdssty-

relse konsulteras om de allmänna principerna för skogsvårdens bedrivande

inom det aktuella området samt genom skogsdagar och annan upplysnings­

verksamhet ordnad i samverkan mellan skogsvårdsstyrelsen och samman­

slutningarna. Utredningen utgår från att de senare vill åtaga sig att lämna

uPPgifter om sin verksamhet, så att skogsvårdsstyrelserna kontinuerligt

hålles ä jour med hur skogsvårdsarbetena fortskrider, varigenom styrelser­

nas tillsynsverksamhet kan underlättas.

Utredningen belyser avslutningsvis principerna för det allmännas insat­

ser till förbättrande av skogsvården på de enskilda skogarna och uttalar,

att som allmän huvudregel torde böra gälla, att staten bör sträva efter att

underlätta för de enskilda skogsägarna och deras sammanslutningar att be­

driva ett skogsbruk, som effektivt tillvaratager skogsmarkernas produk­

tionsmöjligheter och samtidigt fyller rimliga krav med avseende på de i

skogsbruket anställdas arbetsvillkor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

Yttrandena. Skogsvårdsutredningens uttalanden om de allmänna for­

merna för samarbete och samverkan samt principerna för samhällets och

organisationernas medverkan i skogsvårdsarbetet å de enskilda skogarna bi­

trädes av bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, domänstyrelsen, skogsstyrelsen,

Riksförbundet Landsbygdens folk och Skogsvårdsstyrelsernas förbund

ävensom i allmänhet av skogsvårdsstyrelserna. Vissa kompletterande syn­

punkter anföres dock i en del yttranden.

Skogsstyrelsen uttalar, att i den mån skogsägarnas samarbetssträvanden

21

vinner ökad terräng och samarbetsorganen utvecklas torde det bli nödvän­

digt med en viss bestämd gränsdragning i de olika länen mellan skogs-

vårdsstyrelsernas och skogsägaresammanslutningarnas arbetsuppgifter till

befordrande av planmässighet i arbetet och förhindrande av dubbelarbete.

Enahanda synpunkter framföres av skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län,

som vidare omtalar, att arbetsfördelningen inom Värmlands län mellan

skogsvårdsstyrelsen och skogsägareföreningarna utformats så, att förening­

arna begränsar sin stämplingsverksamhet till de marker, som ingår i skogs-

bruksområden eller för vilka tecknats förvaltningskontrakt. Stämpling på

rekvisition i öppna marknaden ombesörjes däremot normalt av skogsvårds­

styrelsen.

Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län framhåller, att den viktigaste de­

len av självverksamheten består i att skogsägaren självständigt planerar,

bestämmer och tager erforderliga initiativ inom sitt skogsbruk. Liknande

synpunkter framföres av Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och

Sydöstra Sveriges skogsägares förbund. Riksförbundet anför sålunda, att

den grundläggande principen vid utformningen av skogsägareföreningar­

nas serviceverksamhet — skogsbruksområden, arbetslag av olika slag o. s. v.

— varit att skogsägaren själv skall aktivt deltaga i planläggningen av ar­

betena och, om så är möjligt, även i utförandet av desamma. Sydöstra Sve­

riges skogsägares förbund anför med stöd av erfarenheterna från verksam­

heten inom de av förbundet organiserade skogsbruksområdena, att områ-

desmedlemmarnas intresse för skogsvård blivit större och att självverksam­

heten ökat. Riksförbundet understryker vidare vikten av att samarbetet mel­

lan skogsvårdsstyrelserna och skogsägareföreningarna utvecklas till att

omfatta ett ömsesidigt utbyte av för arbetet med skogsvården värdefulla

informationer.

Dalarnas, Västerbottens och Skellefteortens skogsägareföreningar finner

en av orsakerna till bristerna i privatskogsägarnas självverksamhet vara

att skogsvårdsstyrelsepersonalen tidigare icke alltid varit inriktad på att

uppmuntra självverksamhet utan i stället strävat efter att taga hand om

föreliggande arbetsuppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1060

IV. Åtgärder för att öka skogsägarnas självverksamhet

Skogsvårdsutredningen. Det viktigaste hjälpmedlet när det gäller att få

till stånd ökad självverksamhet bland skogsägarna är enligt utredningens

mening en på bred front insatt skoglig yrkesutbildning. Härom anför utred­

ningen bl. a. följande.

Om skogsägaren saknar kännedom om vad som behöver göras i skogen,

uppstår knappast något djupare intresse för skogsvården eller någon aktiv

självverksamhet. Utan tillräcklig kunskap och färdighet i skogsvårdsarbe-

nas utförande blir verksamheten famlande och osäker och ger dåliga resul­

tat, vilket ofta kan matta ett eljest livligt skogsvårdsintresse. Ä andra sidan

ger goda kunskaper och väl inövade färdigheter i de vanligare skogsarbetena

22

den säkerhet inför arbetsuppgifterna, som befrämjar aktiviteten. Detta gäl­

ler ej blott skogsägaren själv utan även den lejda arbetskraften. Av naturliga

skäl måste ju en avsevärd del av skogsarbetena utföras utan ständig tillsyn,

varför alla som arbetar i skogen bör vara kunniga i arbetenas rätta utfö­

rande.

Bland de förslag utredningen framlägger intar därför förslaget om en

kvantitativ och kvalitativ utbyggnad av den skogliga yrkesutbildningen en

framträdande plats.

Utredningen räknar emellertid med att under en rätt lång övergångstid

flertalet skogsägare och skogsarbetare ej kommer att ha erhållit ordentlig

utbildning. Även en väl utbyggd yrkesutbildning kommer för övrigt knap­

past att kunna nå alla, som sysslar med skogsbruk. För dem, som haft för­

månen att genomgå yrkesutbildningskurser, föreligger vidare behov av att

få kännedom om nya idéer, förfaringssätt och hjälpmedel inom skogsbru­

ket, kanske även behov av att med fackmän få diskutera uppkommande

problem. För alla dessa fall behövs komplement till den skol- eller kurs-

mässiga utbildningen. Det erfordras först och främst en omfattande allmän

skoglig upplysning genom föredrag, skogsdagar, demonstrationer, utställ­

ningar m. m. Av synnerligt värde är även en intensifierad personlig rådgiv-

ning, riktad direkt till skogsägarna. Båda dessa verksamhetsformer torde få

betraktas som led i de utbildningsmöjligheter, som det allmänna bör till­

handahålla skogens folk.

Lämpligt utformade lättfattliga skogsbruksplaner kan också verka sti­

mulerande på intresset för självverksamhet. Skogsägaren får genom skogs-

bruksplanen hjälp till en mera långsiktig planering av sitt skogliga hand­

lande, möjlighet att göra metodiska anteckningar om skogsarbetena och till­

fälle till kontroll av resultat vid återkommande revisioner av planen.

Utredningen har därför i sitt betänkande föreslagit åtgärder syftande

till dels en intensifiering av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet med allmän

skoglig upplysning och personlig rådgivning, dels en utökning av verksam­

heten med upprättande av skogsbruksplaner. Vidare har utredningen över­

vägt vissa andra åtgärder för att intensifiera skogsägarnas insatser i skogs­

vården, såsom införande av ett system med avgifter liknande de norska

skogskulturavgifterna och investeringsavgifterna för skogsprodukter samt

skapande av en med statsmedel bekostad premiering av välskötta, mindre

skogsbruk. Beträffande innebörden av det norska avgiftssystemet lämnar

utredningen följande redogörelse i betänkandet.

I 1932 års »Lov om skogvern» — den norska motsvarigheten till vår

skogsvårdslag — föreskrives att skogsägarna skall utge en skogskulturav-

gift om två procent av det avverkade virkets värde vid normal leverans­

plats. Avgiften inbetalas i regel av virkesköparen eller salgsforeningen

(skogsägareföreningen). Den insättes på ett för skogsägaren upplagt konto

hos herredsskogrådet. Efter anmälan om utförda skogsodlings- eller dik-

ningsarbeten får skogsägaren från sitt konto ut ett belopp motsvarande

kostnaden för det utförda arbetet, sedan arbetena kontrollerats av herreds-

skogmesteren. Om kulturarbete motsvarande kulturavgiften ej ulföres inom

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

brukets största svaghet är bristen på kapital och ägarens ofta tillfälliga in­

nehav av fastigheter, som ej uppmuntrar till långtidsinvesteringar. Mot

dessa synpunkter har inga vägande invändningar kunnat göras. Styrelsen

anför vidare.

Genomförandet av det norska systemet skulle förbättra förutsättningarna

för bondeskogsbruket. Det må erinras om att även bolagens investeringar i

skogen vissa tider starkt påverkats av företagens ekonomi och att staten

(domänverket) årligen avsätter en viss procent av bruttoinkomsten till en

särskild förnyelsefond för skogsodlingar och vägbyggnader m. m. Anord­

ningen torde för bondeskogsbruket också bli av värde i en ökad verksamhet

för skogsbruksområden. Utan att taga ställning till sättet för uttagande av

investeringsavgift eller storleken av denna får styrelsen tillstyrka att någon

form av sådan avgift införes för det enskilda skogsbruket, varom närmare

utredning torde böra göras.

Landsorganisationen anför till stöd för sitt ställningstagande bl. a. föl­

jande.

Man torde kunna förutsätta att skogsbrukets lönsamhet även i fortsätt­

ningen under alla förhållanden skall medge tillräckliga investeringar i

skogsvård. Det vore under sådana förhållanden inte orimligt att begära att

skogsägarna satte undan en del av dessa vinster för åtgärder ägnade att

trygga och bredda den framtida råvarubasen. Så sker, såsom också ut­

redningen framhållit, för närvarande i Norge. Utredningen har emellertid

enligt LO:s mening utan bärande skäl avvisat en sådan tanke. För att verk­

ligen få till stånd den förbättrade skogsvård på självverksamhetens grund

som utredningen syftar till är det såsom redan flera gånger framhållits utan

tvekan nödvändigt med betydligt starkare drivkrafter än utredningen tänkt

sig.

En god lösning av finansieringsproblemet finner Landsorganisationen va­

ra att viss del av likviderna för skogsprodukter avsättes på individuella kon­

ton för investeringar i skogen i linje med det norska systemet. Ifall man

verkligen vill uppnå en väsentlig förbättring av skogsvården på de en­

skilda skogarna torde nämligen de enda alternativen till en dylik obligatorisk

fondbildning för investeringsändamål vara en kraftig statlig bidragsgivning

eller en väsentlig skärpning av skogsvårdslagen.

Skogsstyrelsen anser, att ett system med obligatoriska skogskulturavgif-

ter onekligen ur åtskilliga synpunkter skulle vara till gagn för skogsvårds-

arbetet i landet. Emellertid finner styrelsen rent principiellt en tvångsan-

ordning av detta slag mindre tilltalande. Skogsstyrelsen har därför liksom

utredningen icke funnit sig böra förorda att en sådan form för avsättning

tillgripes. Själva tankegången i avsättningsidén synes emellertid böra tillva­

ratagas, men avsättningen bör bygga på frivillighetens grund. Skogsstyrelsen

föreslår därför en revidering av bestämmelserna rörande skogskonto syftan­

de till att tillgodose skogsvårdens intressen på ett bättre sätt än vad fallet

är med de nuvarande reglerna. Revisionen skulle närmast avse viss kom­

plettering av insättnings- och uttagningsreglerna enligt följande.

25

För att mindre skogsägare skall i vidgad utsträckning stimuleras till fon-

dering bör minimibeloppet för insättning — nu 2 000 kr. — sänkas. Reg­

lerna för uttag bör tillrättaläggas så, att en viss del av de insatta medlen för-

behålles sådana skogliga underhållsarbeten för vilka avdragsrätt föreligger

i beskattningshänseende. Till denna kategori torde få hänföras bl. a. hygges-

rensning, sådd, plantering, bränning, markberedning, dikesrensning och

övriga icke grundförbättrande arbeten, som ingår i den av skogsvårdslagen

reglerade reproduktionsplikten. Hit bör jämväl räknas sådana underhålls­

arbeten som tidig plantröjning och röjningsgallring i tätväxande, icke av-

sättningsbar ungskog, vilka f. n. icke lagligen kan avkrävas skogsägarna

men ändå är av den allra största betydelse för skogsproduktionens höjande.

I den mån sakkunnigt skogligt biträde anlitats för ledande av här ifråga­

varande arbeten torde kostnaderna härför få inkluderas i åtgärdskostnaden.

Bland de remissinstanser, som i likhet med utredningen vänt sig mot

systemet med obligatoriska skogskulturavgifter, har särskilt Sveriges skogs­

ägareföreningars riksförbund uttalat sin tillfredsställelse med att utred­

ningen tror på skogsägarnas vilja och förmåga att ekonomiskt fullfölja ett

önskvärt och ändamålsenligt skogsvårdsprogram utan lagstadgade avsätt­

ningar. Den på sina håll inom föreningsrörelsen med fördel tillämpade fri­

villiga avsättningen av medel för skogsvårdskostnader står givetvis alltjämt

i detta sammanhang att rekommendera.

Tidigare behandling av frågan om obligatoriska avsättningar inom det en­

skilda skogsbruket till skogsvårdande åtgärder. I två vid 1959 års riksdag

väckta motioner (1:378 och 11:431, likalydande) hemställdes, »att riks­

dagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att bestäm­

melser om obligatoriska avsättningar till skogsvårdande utgärder inom

det enskilda skogsbruket, i enlighet med de riktlinjer, som angivas i motio­

nen, måtte införas i vår skogsvårdslagstiftning». I överensstämmelse med

tredje lagutskottets hemställan (utlåtande nr 13) beslöt riksdagen att mo­

tionerna icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

V. Skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter

Nuvarande förhållanden. Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet regleras för-

fattningsmässigt främst genom skogsvårdslagen, förordningen den 30 maj

1941 (nr 350) angående skogsvårdsstyrelser samt reglementet för skogs-

vårdsstyrelserna den 28 juni 1946. Därutöver finns bestämmelser berörande

skogsvårdsstyrelsernas verksamhet meddelade i naturskyddslagstiftningen

och i författningarna rörande den statliga bidragsgivningen på skogsbrukets

område. Verksamheten bedrives till övervägande del genom fältförrättning­

ar. I följande sammanställning, som grundar sig på skogsvårdsstyrelsernas

förrättningsstatistik för år 1958, anges förrättningsdagarnas fördelning på

olika verksamhetsgrenar.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

Antal

Procent

dagar

av totala

antalet dagar

Kursverksamhet ..................................................................

42

428

16

4

Annan upplysning och propaganda ..............................

6

435

2,5

Beståndsvård och avverkning...........................................

88

833

34,4

Återväxt .................................................................................... 70 863

274

Betesfred ........................................................................... 394

q

2

^{Skogsdikning m. m.................................................................} 4

147

j g

Skogsvägbyggnad ..................................................................

3

919

1,5

^{Skogsindelning och skogsuppskattning.........................} 5 ⁰⁶⁸

2,0

^{Övervakandet av skogslagarnas efterlevnad................ 16} 535

6,3

^{Verksamheten i övrigt.........................................................} 19 ⁸⁸²

7,7

Summa 258 504

Under den i förrättningsstatistiken använda rubriken Kursverksamhet

redovisas skol- och kursmässig undervisning av olika slag i skogsvårdssty-

telsernas egna skolor samt i lantbrukets och de allmänna skolorna.

Under rubriken Annan upplysning och propaganda redovisas personlig

rådgivning till enskilda skogsägare och allmän upplysning genom skogsda-

gar, föredrag, demonstrationer, utställningar m. m.

Rubriken Beståndsvård och avverkning avser verksamhet med awerk-

ningsplanläggning i form av stämpling och — i mindre omfattning -— munt­

lig eller skriftlig anvisning.

Under rubriken Återväxt redovisas fröinsamling, fröklängning, plantskole-

verksamhet, hyggesvard, markberedning, bränning, sådd, plantering och

plantröjning.

Under rubriken Betesfred redovisas viss verksamhet i anslutning till bi-

dragsgivning från anslaget Åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland

in. in.

Under rubriken Skogsdikning m. m. redovisas verksamhet avseende plan­

läggning och avsyning av skogsutdikningsföretag samt underhållsbesiktning

av sådana företag.

Rubriken Skogsvägbyggnad avser verksamhet med upprättande av ut-

byggnudsplaner för skogsvägnätet samt planläggning, kontroll och avsyning

av enskilda skogsvägföretag.

Rubriken Skogsindelning och skogsuppskattning avser verksamhet med

upprättande av såväl enklare skogsvårdsplaner som fullständiga skogshus-

hållningsplaner samt stamräkningar, skogsvärderingar och liknande.

Rubriken Övervakandet av skogslagarnas efterlevnad innefattar skogs-

vårdsstyrelsernas verksamhet som tillsynsmyndigheter enligt skogsvårds­

lagen och lagen om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad

fastighet, medan rubriken Verksamheten i övrigt utgör samlingsrubrik för

diverse verksamhetsgrenar av mindre omfattning eller svårspecificerad art.

Utöver den i förrättningsstatistiken redovisade verksamheten bedrives vid

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

27

vissa skogsvårdsstyrelser serviceverksamhet genom tillhandahållande av

fasta arbetslag och maskiner för skogsvårdsarbeten.

Skogsvårdsutredningen. Utredningen anför inledningsvis, att en bedöm­

ning av skogsvårdsstyrelsernas framtida arbetsuppgifter icke gärna kan

avse någon längre tidrymd. Utredningen har därför nöjt sig med att ställa

en prognos för ett decennium framåt i tiden. Rörande sin bedömning av

utvecklingen inom de skilda verksamhetsgrenarna anför utredningen där­

efter följande.

Kursverksamhet samt annan upplysning och propaganda. Yrkesutbild­

ningen för skogsägare, skogsarbetare och skogsförmän står ännu endast i

början av sin utveckling. Att denna verksamhetsgren under den närmaste

tiden måste genomgå en mycket kraftig ökning är därför uppenbart. Ut­

redningen anser att utbildningsarbetet bör ledas och till väsentlig del om-

händerhas av skogsvårdsstyrelserna.

Jämsides med den skol- och kursmässiga utbildningsverksamheten be­

hövs även en ökad allmän upplysning genom föredrag, skogsdagar, rörlig

instruktionsverksamhet m. m.

Även den personliga rådgivningen till enskilda skogsägare och det all­

männa upplysningsarbetet i skogsvårdsfrågor bör intensifieras. Inte minst

kräver en önskvärd utveckling mot större självverksamhet hos skogsägar­

na, att dessa har tillfälle till kontakt med erfarna fackmän för diskussion

av aktuella problem. Även om en del av den personliga rådgivningen, ex­

empelvis inom skogsbruksområdena, kan komma att handhas av dessas

tjänstemän, torde skogsvårdsstyrelserna även i framtiden få bära huvud­

ansvaret för verksamheten som helhet. De arbetsuppgifter, som i statisti­

ken redovisas under förestående rubriker, torde sålunda komma att öka av­

sevärt.

Beståndsvård och avverkning. I den mån intensifierad yrkesutbildning

leder till ökad personlig insats av skogsägarna vid stämpling och liknande

arbeten, minskar behovet av stämplingsbiträde från skogsvårdsstyrelserna.

I samma riktning verkar tillkomsten av skogsbruksområden med anställda

fackmän. Att kvantitativt bedöma den förstnämnda faktorns inverkan är

knappast möjligt. Därest utredningens bedömning beträffande skogshruks-

områdenas utveckling under den närmaste tioårsperioden visar sig vara rik­

tig, skulle genom dessa en minskning av stämplingsverksamheten av stor­

leksordningen fem—tio procent vara att vänta.

Emellertid inverkar andra faktorer i annan riktning. Av skogsforsknings-

inslitutets awerkningsberäkningar framgår, att avverkningarna i landet

bör öka. På många håll är därvid en ökning av föryngringshuggningar och

kvalificerade gallringar i medelålders — äldre bestånd särskilt aktuell, och

det slaget av huggningar torde även vid en ökad självverksamhet i allmän­

het komma att stämplas eller på annat sätt planläggas av fackmän. Genom

pågående och väntad utbyggnad av skogsindustrien skapas också förutsätt­

ningar för dessa ökade avverkningar.

Om hänsyn tas till dessa i olika riktningar verkande faktorer torde man

knappast ha anledning räkna med att skogsvårdsstyrelsernas stämplings-

verksamhet under den närmast överskådliga tiden kommer att minska.

Återväxt. I de södra delarna av landet sköter skogsägarna redan i stor ut­

sträckning hyggesvården och skogsodlingsarbetet utan arbetsledning från

skogsvårdsstyrelserna. Så småningom kan kanske samma utveckling vän­

tas i landets övriga delar. Skogsbruksområdena kommer också att medföra

eu avlastning. Andra delar av återväxtarbetet, t. ex. frö- och plantanskaff-

28

ning samt plantröjning, kan a andra sidan komma att kräva ökade insat­

ser från styrelsernas sida. Totalt sett är nog ingen större ändring att vänta.

Skogsdikning m. m. Någon förändring av betydelse är ej att vänta under

normala konjunkturer.

Skogsvägbyggnad. Med de ökade medel, som ställts till förfogande för fai-

dragsgivning, kan en ökning av verksamheten förutses, som relativt sett

kan bli rätt betydande. Särskilt torde upprättande av ulbyggnadsplaner för

skogsvägnätet komma att ställa krav på insatser av kvalificerad personal.

Skogsindelning och skogsuppskattning. På detta område föreslår utred-

mngen åtgärder för en ytterligare intensifiering av planverksamheten. Det

är väl ännu osäkert i vilken utsträckning denna ökning kan åvägabringas

genom insatser från skogsägareföreningarna och privata skogsbyråer. Utred­

ningen håller emellertid före att under alla förhållanden skogsvårdsstyrel-

sernas befattningstagande med skogsbruksplaner m. in. måste öka kraftigt,

om sådana planer skall komma till stånd i önskvärd utsträckning.

Övervakandet av skogslagarnas efterlevnad. Denna gren har minskat

under de gångna åren. Med den ökade förståelsen för god skogsvård kan eu

tortsatt minskning vara möjlig i vissa avseenden, särskilt i fråga om av-

verkningskontrollen. Ä andra sidan är det troligt att övervakandet av åter-

växtskyldighetens fullgörande måste intensifieras inte minst när det gäller

efterbesiktningar av utförda skogskulturer. Totalt torde någon minskning

ej vara möjlig att genomföra om skogsvårdslagens krav skall kunna upp-

rättliållas.

Verksamheten i övrigt. En fortsatt ökning torde här kunna påräknas allt­

eftersom styrelserna mer och mer blir det allmännas skogliga länsorgan

med därav följande nya arbetsuppgifter, exempelvis i lantbrukets rationa-

liseringsverksamhet samt inom naturvården och den ekonomiska försvars-

beredskapen. Eftersom denna allmänna verksamhet till stor del fullgöres

genom avgivande av yttranden samt deltagande i utredningar och sam­

manträden, kommer den icke alltid fram i förrättningsstatistiken.

Den serviceverksamhet med arbetslag, uthyrning av skogsvårdsmaskiner

in. in., som styrelserna utövar, torde kunna successivt avvecklas allteftersom

skogsägarnas egna organ eller enskilda företagare kan tillgodose det före­

liggande behovet.

Sammanfattningsvis uttalar utredningen som sin mening, att skogsvårds-

styrelsernas totala verksamhet icke torde komma att minska under den

närmaste tidsperioden. Ett genomförande av utredningens förslag, främst

då förslagen rörande utökad och förbättrad yrkesutbildning, allmän upp­

lysning och personlig rådgivning samt intensifierad verksamhet med skogs­

bruksplaner, torde i stället komma att medföra, att omfattningen av sty­

relsernas verksamhet ökar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

Yttrandena. Skogsstyrelsen uttalar, att ämbetsverket finner den av skogs-

vårdsutredningen gjorda bedömningen av skogsvårdsstyrelsernas framtida

arbetsuppgifter realistisk. Styrelsen ansluter sig därför till fullo till de

prognoser och principförslag, som utredningen framlagt i sammanhanget.

Skogsindustriernas samarbetsutskott ävensom Dalarnas skogsägareför­

ening ansluter sig till den av utredningen angivna principen att skogsvårds­

styrelsernas uppgifter i allt större omfattning bör inriktas på upplysning

och undervisning i syfte att öka skogsägarnas självverksamhet och höja

29

yrkeskompetensen. Enligt samarbetsutskottets uppfattning bör emellertid

i konsekvens härmed styrelsernas serviceuppgifter rörande beståndsvård och

återväxt klart minska, vilket ur alla synpunkter synes önskvärt. Samarbets-

utskottet anför vidare.

Uppenbart är väl också att bl. a. skogsägareföreningarnas serviceverk­

samhet gentemot de enskilda skogsägarna kommer att i detta avseende av­

lasta skogsvårdsstyrelserna. Utredningen har emellertid icke ansett, att dessa

uppgifter kommer att minska under den tid, som utredningen söker över­

blicka. Detta kan vara riktigt, men det förefaller då som om ett ställnings­

tagande borde gjorts rörande vad som kan betraktas som en normal om­

fattning av serviceuppgifterna. Omfattningen av denna uppgift speciellt be­

träffande »beståndsvård och avverkning» varierar så starkt under olika år,

att det synes nödvändigt med en avvägning av den arbetsmängd, som bör

utföras av ordinarie befattningshavare och den som bör fullgöras av mera

tillfälligt anställd personal. En felavvägning kommer att starkt påverka

skogsvårdsstyrelsernas ekonomi.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund utgår från att en förskjut­

ning av skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter kommer att ske såsom en

följd av skogsägarnas allt mer omfattande självverksamhet, det allmänt

ökade skogliga intresset, den ökade frekventeringen av skolor och kurser

samt inte minst den ökning av antalet egna fackmän som följer med skogs-

bruksområdenas utbredning. Även vissa skogsvårdsstgrelser räknar med

en något ändrad inriktning av skogsvårdsstyrelseverksamheten, vilken

bl. a. skulle bestå i en ökning av rådgivnings- och upplysningsverksamheten

samt en viss minskning av serviceverksamheten. En minskad serviceverk­

samhet skulle emellertid troligen få till följd att tillsynsverksamheten mås­

te utökas.

Skogsvårdsstgrelsen i Norrbottens län instämmer i utredningens utta­

lande att skogsvårdsstyrelsernas totala verksamhet måste öka. Skogsvårds-

styrelsen framhåller emellertid, att stora olikheter råder inom skilda lands­

ändar. Geografiskt läge, tidigare skogslagar, klimat m. m. hör till de fak­

torer som gör att skogarnas tillstånd i Norrbottens län f. n. befinner sig

i ett annat utvecklingsskede än skogarna i sydligare delar av landet. Skogs-

vårdsstyrelsen anför härom vidare följande.

Skogsvårdsstyrelserna har under det senaste årtiondet arbetat med två

tredjedelar av den intensitet som 1944 års skogsvårdsstyrelseutredning an­

såg normal. För Norrbottens län har detta visat sig helt otillräckligt. Trots

personalens lovvärda ansträngningar har skogsvårdsåtgärdernas eftersläp­

ning enligt skogsforskningsinstitutet ökat och detta kommer med skogarnas

nuvarande tillstånd att fortsätta även för kommande tioårsperiod, om ej

skogsvårdsstyrclsens resurser ökas. Intresset för skogarnas skötsel har

väckts bland skogsägarna, men det stora flertalet av dem behöver fortfa­

rande all tänkbar hjälp med de av olika orsaker ofta mycket besvärliga skog­

liga problemen. Skogsbruket spelar i Norrbotten relativt sett större roll än

i övriga delar av landet. En förutsättning för denna livsviktiga näringsgrens

fortsatta dominans är att skogsmarkernas produktionsförmåga tillvarata-

ges effektivare än som tidigare skett och att avsättningsbetingelserna för­

bättras. Detta i sin tur förutsätter större arbetsinsats från skogsvårdssty-

relsens sida. Styrelsen väntar sig därför avsevärt utökad verksamhet inom

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

30

samtliga grenar av sitt arbete, möjligen med undantag av verksamheten

med övervakande av skogslagarnas efterlevnad.

Slutligen framhåller lantmäteristijrelsen betydelsen av det ingående sam­

arbete som äger rum mellan lantmäteriet och skogsvårdsstyrelserna såväl

vad beträffar skogsvägplaneringsärenden som ärenden rörande fastighets­

regleringar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

VI. Allmän upplysning och personlig rådgivning i skogsvårdsfrågor

Nuvarande förhållanden. Den allmänna upplysningen i skogsvårdsfrågor

bedrives främst genom föredrag, skogsdagar, demonstrationer, tävlingar, ut­

ställningar samt meddelanden i fackpressen. Budgetåret 1958/59 anord­

nade skogsvårdsstyrelserna — delvis i samarbete med skogsägareförening­

arna sammanlagt närmare 650 skogsdagar, exkursioner, tävlingar in. m.

med tillsammans ca 23 000 deltagare samt ca 350 föredrag, medan skogs­

ägareföreningarna år 1959 i egen regi anordnade sammanlagt närmare 250

skogsdagar med tillsammans ca 11 000 deltagare.

Den personliga rådgivningen har vanligen formen av besök hemma hos

skogsägarna. Under de senaste budgetåren har för skogsvårdsstyrelsernas

tjänstemän redovisats ca 2 000 förrättningsdagar ägnade åt personlig rådgiv­

ning. Även skogsägareföreningarnas tjänstemän meddelar personlig rådgiv-

ning åt skogsägarna, mindre dock i skogsvårdsfrågor än i avverknings- och

avsättningsfrågor.

Skogsvårdsutredningen. Utredningen framhåller, att den allmänna upp­

lysningsverksamheten har stor betydelse för kontakten mellan de skog­

liga organen och skogsägarna. Genom densamma kan nya rön inom skogs­

vården snabbt föras ut till stora grupper av i skogen verksamma. Vidare

kan skogsägarna stimuleras att utnyttja de utbildningskurser och service-

anordningar, som finns tillgängliga. En intensifiering av den allmänna upp­

lysningsverksamheten på skogsvårdens område får därför anses önskvärd.

Beträffande den personliga rådgivningen erinrar utredningen om att

denna utgör ett värdefullt komplement till kursverksamheten och den all­

männa upplysningsverksamheten samt anför vidare följande.

Alla skogsägare har ej möjlighet att genomgå de utbildningskurser, som

är önskvärda. Redan av detta skäl framstår klart behovet av personlig råd­

givning till den enskilde skogsägaren. Härtill kommer att även den, som

haft tillfälle att utnyttja den skogliga yrkesutbildningen, i mera krävande

uppgifter behöver stöd av en fackman. De särskilda skogsvårdsproblem,

som möter på en viss fastighet, har ej alltid kunnat behandlas under kur­

serna. På grund av de ofta från fastighet till fastighet växlande förutsätt­

ningar, som karakteriserar skogsbruket, kan stundom svårigheter vara för­

knippade med den praktiska tillämpningen på egen skog av de på kursen

inhämtade kunskaperna. Här utgör en på rätt sätt bedriven personlig råd­

givning det bästa komplementet till utbildningen. Genom handledning in­

för arbetsuppgifterna och tolerant kritik av utförda arbeten främjas en ak­

tiv inställning hos skogsägarna till skogsvårdsarbetet. Skogsbruksplaner för

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

31

de berörda fastigheterna utgör ett gott hjälpmedel vid denna personliga

handledning. En riktig tillämpning av planerna torde f. ö. i hög grad främ­

jas av att de förklaras av en fackman och lägges till grund för återkom­

mande samtal om skogsvården på fastigheterna.

Utredningen finner med anledning av det anförda önskvärt, att en inten­

sifiering av verksamheten med allmän upplysning och personlig rådgivning

i skogsvårdsfrågor kommer till stånd. En väsentlig del av den ökade arbets­

insats, som realiserandet av detta önskemål kommer att kräva, måste det

ankomma på skogsvårdsstyrelserna att svara för. Hos dessa är det främst

distriktslänsskogvaktarna, som handhar verksamheten med allmän upplys­

ning och personlig rådgivning. Följaktligen har utredningen funnit sig böra

föreslå en utökning av antalet tjänster för länsskogvaktare.

I fråga om finansieringen av rådgivningsverksamheten uttalar utredning­

en under hänvisning till att skogsvårdsstyrelserna f. n. äger rätt lämna en

var skogsägare en dag kostnadsfri rådgivning per år, att rådgivningsförrätt-

ningar som kommer till stånd på skogsvårdsstyrelses initiativ bör vara kost­

nadsfria, medan för övriga förrättningar bör utgå full ersättning.

Slutligen framhåller utredningen såsom önskvärt att skogsvårdsstyrelse-

personalen genom fortbildningskurser göres mera skickad att utöva upp­

lysnings- och rådgivningsverksamhet.

Yttrandena. De av skogsvårdsutredningen föreslagna åtgärderna för ut­

ökande av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet med allmän upplysning och

personlig rådgivning har i princip tillstyrkts av de remissorgan, som gjort

särskilda uttalanden i denna fråga. I några yttranden har dock ytterligare

åtgärder föreslagits eller framförts vissa andra erinringar. Sålunda finner

skogsvårdsstyrelsen i Kalmar läns norra område den av utredningen före­

slagna ökningen av antalet länsskogvaktartjänster alldeles för knapp för att

påtaglig förbättring av arbetsresultaten inom verksamhetsgrenen skall kun­

na förväntas. Även skogsvårdsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge, Hallands

och Älvsborgs län anser, att utredningen beräknat behovet av ytterligare

länsskogvaktartjänster för snävt.

I fråga om formerna för upplysnings- och rådgivningsverksamhetens ut­

övande föreslår skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län, att varje rådgivnings-

förrättning normalt skall kompletteras med en för markägaren avsedd pro­

memoria. Flera remissorgan understryker särskilt det värdefulla med råd­

givning som meddelas »byavis». Med fördel skulle enligt skogsvårdsstyrel­

sen i Västerbottens län den sockenvis meddelade rådgivningen kunna ges

formen av flerdagarskurser avseende i varje särskilt fall en viss gren inom

skogsvården, över huvud taget betyder den personliga rådgivningen spe­

ciellt mycket i Norrland, där markägarna med hänsyn till bl. a. de stora

avstånden har svårigheter att besöka längre utbildningskurser framhållcs av

skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län.

Utredningens förslag att rådgivningsförrättningar, som huvudsakligen

har undervisningskaraktär, bör vara kostnadsfria, medan däremot förrätt­

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

ningar av konsulterande natur skall vara avgiftsbelagda har föranlett ut­

talande av bl. a. skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län. Skogsvårdsstyrelsen

anser sålunda, att all personlig rådgivning bör vara kostnadsfri.

Beträffande möjligheterna att med hjälp av de av utredningen före­

slagna åtgärderna nå resultat bland de för skogsvården ointresserade är

Landsorganisationen i Sverige pessimistisk. Liknande syn på nämnda spörs­

mål har skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lön som förutser, att

ansträngningarna kommer att bli resultatlösa i sådana fall, där markägaren

har svag ekonomi och därför saknar intresse för långsiktiga investeringar i

skogen.

VII. Frö- och plantförsörjning

Nuvarande förhållanden. Enligt skogsvårdsstyrelseförordningen har skogs-

vårdsstyrelse att föranstalta om att inom verksamhetsområdet såvitt möj­

ligt finns tillräcklig tillgång på skogsfrö och plantor av fullvärdig, för

orten lämplig beskaffenhet. Denna sin uppgift har styrelserna löst huvud­

sakligen genom att i egen regi insamla och klänga frö, driva plantskolor

samt importera utländska eller i utlandet legoodlade plantor. Lokalt har

även mindre kvantiteter plantor framskaffats genom olika former av lego-

odling hos privatpersoner, ungdomsklubbar m. fl.

Fröproduktionen är av naturliga skäl mycket växlande. Egentliga fröår

uppträder endast med åtskilliga års mellanrum och dessemellan kan en­

dast mindre kvantiteter insamlas. Under åren 1953—1958 växlade granfrö­

produktionen mellan lägst 0,2 ton (fröinsamlingssäsongen 1956/57) och

högst 53 ton (fröinsamlingssäsongen 1954/55) samt tallfröproduktionen

mellan lägst 1,6 ton (år 1955) och högst 11,6 ton (år 1953). Import av frö

och ollon förekommer i viss utsträckning. Den genomsnittliga årsimporten

torde sålunda omfatta 3 ton barrträdsfrö, 0,5 ton lövträdsfrö och 10 ton bok-

och ekollon. Av det till förfogande stående fröet torde ca en tredjedel an­

vändas för sådd i plantskolor och återstoden för skogssådd.

För möjligheterna att tillvarataga och förvara fröårens rikliga skörd är

tillgången på fröklängningsanstalter och frökällare av avgörande betydelse.

Den inom landet disponibla klängningskapaciteten torde vara av storleks­

ordningen 150 000 hl kött per år. För att underlätta skogsvårdsstyrelsernas

finansiering av större fröanskaffning under år då frötillgången är god har

statsmakterna inrättat en utlåningsfond, benämnd lånefonden för insam­

ling av skogsfrö, varom bestämmelser meddelats i kungl. brev den 25 feb­

ruari 1949. Från fonden, vars kapital f. n. uppgår till 1,5 milj. kr., må

räntefria lån med en längsta löptid av tio år utlämnas till skogsvårdssty-

relserna för inköp, insamling och transport av kött, ollon och lövträdsfrö,

förvaring och klängning av kött samt lagring av frö och ollon. Lånen be­

viljas av skogsstyrelsen.

I fråga om plantproduktionen finns ingen fullständig statistik. Från

skogsvårdsstyrelsernas plantskolor, vilka uppgår till ca 100 stycken med

33

en sammanlagd areal av ca 720 ha, utlämnades emellertid år 1958 185 milj.

plantor, varav 115 milj. oomskolade barrplantor och 70 milj. omskolade

barrplantor. Plantproduktionen å skogsbolagens plantskolor i Norrland och

Dalarna uppgick år 1958 till ca 40 milj. plantor. Slutligen importerades år

1958 43 milj. plantor, av vilka ca 90 procent var granplantor.

Skogsvårdsutredningen. Utredningen erinrar till en början om att enligt

statens skogsforskningsinstituts beräkningar borde den årliga skogsodlings-

arealen, oberäknat igenplantering av åker och betesmark, öka från nuva­

rande 100 000 ha till 150 000 ha. Länsjägmästarnas bedömning av olika för-

yngringsmetoders tillämplighet tyder på att skogsodlingsarealen kanhända

borde öka även därutöver. Uppenbart är sålunda att skogsodlingsmaterial

måste framskaffas i betydligt ökad omfattning.

I fråga om fördelningen mellan sådd och plantering har olika meningar

gjort sig gällande. Skogsforskningsinstitutet anser sålunda, att viktiga skäl

föreligger som motiverar att sådd borde få ökad andel i jämförelse med

nuvarande praxis, medan de flesta av länsjägmästarna är av den uppfatt­

ningen att plantering bör utnyttjas i minst samma omfattning som f. n.

Praktiska skäl synes enligt utredningen tala för att skogsodlingarna -— i

varje fall under den närmast överskådliga tiden — i stor utsträckning bör

utföras genom plantering. Stora ansträngningar torde därför få göras för att

öka plantanskaffningen, men även fröanskaffningen måste intensifieras.

Rörande fröförsörjningen anför utredningen, att produktionen av frö i

s. k. skogsfröplantager i framtiden kan komma att underlätta fröanskaff­

ningen ej blott med avseende på frö av speciell kvalitet utan även av nor­

malt bruksfrö. För det närmaste decenniet torde fröplantagerna dock ej

komma att kvantitativt sett betyda så mycket. Den ökning av fröanskaff­

ningen, som är nödvändig, måste i stället åvägabringas genom ett bättre

utnyttjande av de fröskördar naturen ger samt genom en bättre förvaring

av fröet, så att detta behåller sin brukbarhet under längre tid.

Vad gäller skogsvårdsstyrelsernas nuvarande befattning med fröförsörj­

ningen erinrar utredningen om att styrelserna f. n. svarar för huvudparten

av fröanskaffningen till de enskilda skogarna. Fördelarna ur frökontroll-

synpunkt med denna ordning är så uppenbara, att någon större förändring

icke synes böra eftersträvas. Fröanskaffningen är jämte plantskolerörelsen

cn gren av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, som i princip skall vara

självbärande. I stort sett har detta också tillämpats under senare år. Dock

har ej ränta och amortering å investeringar i fröklängar och frökällare samt

andel i allmänna administrationskostnader påverkat fröpriserna. Utredning­

en anser emellertid att verksamheten med fröanskaffning liksom med plant-

produktion bör göras helt självbärande och drivas så långt möjligt efter

affärsmässiga principer.

Beträffande plantförsörjningen framhåller utredningen, att enligt eu av

skogsstyrelsen utförd undersökning skulle det enskilda skogsbrukets -—

cxkl. bolagens — nuvarande planlskolcnreal om ca 850 b a, av vilken så-

;j

Bihang till riksdagens protokoll 19G0. i samt. Nr 10G

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

34

som tidigare anförts ca 720 ha hänför sig till skogsvårdsstyrelsernas plant­

skolor, behöva utökas till ca 1 200 ha. Det ifrågavarande utvidgningsbeho-

vet består till icke ringa del däri, att stora arealer erfordras för att ersätta

plantimporten. Att i så stor utsträckning som nu sker lita till import som

en normal metod för plantanskaffning anses enligt utredningen av skilda

skäl olämpligt.

Med anledning av behovet av utökad plantproduktion har utredningen

ställt frågan, huruvida skogsvårdsstyrelserna även framdeles bör sörja för

plantanskaffningen huvudsakligen genom produktion i egen regi eller om

andra vägar kan beträdas. Härom anför utredningen i huvudsak följande.

Ur vissa synpunkter vore det onekligen till fördel om från skogsvårdssty­

relserna kunde avlastas en del av det direkta arbetet med plantproduktion

och försäljning. En sådan affärsdrift är ju på sitt sätt ganska främmande

för en offentlig institution, tillskapad för att främja en viss näringsgren.

Det medför komplikationer att förena administrativ verksamhet och affärs­

rörelse. En spridning av plantproduktionen på olika företag kunde kanske

verka stimulerande på utvecklingen av metoder och hjälpmedel och bidra

till att hålla priserna nere.

Å andra sidan lär det inte vara önskvärt att frånta styrelserna det ansvar

för plantanskaffningen, som finns utsagt i skogsvårdsstyrelseförordningen.

Detta är så intimt sammankopplat med och betingat av det ansvar, som en­

ligt skogsvårdslagen åvilar styrelserna i hela återväxtfrågan för de under

skogsvårdslagen lydande skogarna, att någon ändring knappast är möjlig

utan att styrelsernas ställning i lagövervakningsfrågan omprövas, obh där­

till torde skäl ej föreligga.

Om uran sålunda även fortsättningsvis vill ålägga skogsvårdsstyrelserna

ans\ aret för att skogsplantor i behövliga mängder och med godtagbar pro­

veniens finns tillgängliga, men samtidigt förutsätter att produktionen i stör­

re omfattning skulle omhänderhas av privata företagare, så uppstår en del

problem. De privata plantskolorna måste kontrolleras med avseende på frö-

och plantmaterialets ursprung. Skogsvårdsstyrelserna bleve troligen nödsa­

kade att teckna avtal om produktion av vissa kvantiteter, vilket i sin tur

kanske skulle leda till att producenterna krävde garanti för avsättning av

dessa mängder. Därest styrelserna ej har några garantier för att produktio­

nen hos privatföretagare uppnår vissa minimikvantiteter, så kan de komma

i besvärliga situationer, om någon företagare oförberett lägger ner sin plant-

skola. Om plantskolor dreves i skogsägareföreningarnas regi bleve dock ris­

kerna avsevärt mindre. Ur vissa synpunkter borde en affärsmässig rörelse

som plantskoledrift ligga väl till för skogsägareföreningarna.

Helt oavsett de ovan påtalade svårigheter, som kan bli följden av en mera

omfattande privat plantskoledrift, synes det emellertid orealistiskt att räk­

na med att den akuta plantbristen skall kunna snabbt fyllas genom nystar­

tade privata företag. För den nu brådskande och angelägna utbyggnaden

maste man nog räkna med att skogsvårdsstyrelserna får ta det huvudsakliga

ansvaret. Detta utesluter ej att man tacksamt bör ta emot och uppmuntra

privat verksamhet på området, om den bedrives i betryggande former Stv-

relserna bör bl. a. genom en sund prispolitik kunna främja en sådan ut­

veckling. I

I förevarande sammanhang föreslår utredningen vidare att frågan om

kontroll över handeln med skogsfrö och skogsplantor blir föremål för ut­

redning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

35

I fråga om finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet med frö-

och plant produktion föreslår utredningen, att nämnda verksamhetsgrenar

bör drivas affärsmässigt. I detta syfte bör grenarna brytas ut ur styrelsernas

allmänna verksamhet och behandlas som fristående företag för vilka sär­

skilt bokslut upprättas. Verksamhetsgrenarnas kapitalförsörjning föreslår

utredningen ordnad på det sättet att den nuvarande lånefonden för insam­

ling av skogsfrö ombildas till en lånefond för frö- och plantanskaffning med

ett kapital av 7 milj. kr. Den föreslagna fondens storlek har utredningen

beräknat sålunda.

Vid övergång till det nya systemet behöver alla skogsvårdsstyrelser låne-

vägen anskaffa drift- eller rörelsekapital. I genomsnitt torde en var styrelse

behöva 150 ä 200 000 kr. för detta ändamål. Härtill erfordras 4 å 5 milj. kr.

Då dessa lån bör amorteras inom högst tio år, kommer medlen rätt snart

åter till fonden. Vid en beräknad utbyggnad av plantskolearealen med ca 100

ha/år under de närmaste åren Pcb med en beräknad investeringskostnad

av 10 000 kr. per ha plantskola skulle investeringslån på omkring 1 milj.

kr. per år behöva utlämnas. Eftersom även viss ökning av lånebehovet

för fröinköp och anläggning av fröklängar och frökällare kan förutses,

hör fonden vid övergång till det nya systemet utöver sitt nuvarande belopp

å 1 milj. kr. tillföras 6 milj. kr. Under de närmaste åren därefter kan ytter­

ligare ett tillskott på 1/2—1 milj. kr. visa sig behövligt. Sedan sex—åtta år

förflutit bör fondens kapitalbelopp kunna minskas, emedan driftkapitallå­

nen då bör vara till stor del återbetalda och investeringslånen torde ha bör­

jat amorteras.

Yttrandena. Utredningens principförslag rörande utbyggnad av den in­

hemska skogsfrö- och skogsplantproduktionen i syfte att minska behovet

av import från utlandet tillstyrkes eller lämnas utan erinran av remissorga­

nen. Likaså tillstyrker så gott som alla remissinstanser förslaget att skogs­

vårdsstyrelsernas frö- och plantproduktionsverksamhet bör drivas affärs­

mässigt i form av en från den övriga verksamheten skild rörelse. I flera rc-

missuttalanden understrykes därvid särskilt vikten av att skogsvårdssty-

relserna och handelsplantskolorna får konkurrera på lika villkor.

Sålunda framhåller bl. a. Sveriges skogsägareförbund, att den starka sub-

ventionering med statsmedel, som tidigare präglat skogsvårdsstyrelsernas

frö- och plantanskaffningsverksamhet, har visat sig medföra, att praktiskt

taget all privat företagsamhet på området upphört med påföljd att frö- och

plantförsörjningen i vårt land kommit i ett prekärt bristläge. Endast täck

vare storskogsbrukets egna insatser och nödtvungen import från utlandet,

icke minst från enskilda plantskolor i Tyskland och Danmark, har bristen

på skogsplantor delvis kunnat täckas. Om den av utredningen efterlysta pri­

vata verksamheten beträffande frö- dch plantförsörjning skall komma till

stånd synes det förbundet dock erforderligt, att den av utredningen före­

slagna lånefonden för frö- och plantanskaffning även öppnas för enskilda

företagare. I annat fall kan det befaras, att verksamheten i privat regi icke

utvecklas i önskvärd omfattning. Mellersta Västerbottens och Skellefteor­

iens skogsägareföreningar uttalar emellertid för sin del farhågor för att eu

Kungl. Maj.ts proposition nr 10<> ur 1!)00

36

affärsmässigt bedriven plantskoleverksamhet hos skogsvårdsstyrelserna i

Västerbottens och Norrbottens län kommer att medföra mycket höga plant-

priser på grund av de ogynnsamma produktionsbetingelserna i övre Norr­

land.

Beträffande utredningens särskilda förslag i fråga om fröförsörjningen

understryker domänstyrelsen, skogsstyrelsen och statens skogsforskningsin-

stitut nödvändigheten av bättre anordningar för frölagring för att en jämn

tillförsel till skogsbruket av frömängder från påtagliga fröår skall kunna

ske. Däremot förklarar sig skogsstyrelsen icke övertygad om att en större

ökning av den totala klängningskapaciteten är omedelbart erforderlig.

Förslaget om en författningsmässig reglering av handeln med skogsfrö

och skogsplantor tillstyrkes i särskilda uttalanden bl. a. av domänstyrelsen,

skogsstyrelsen, skogsvårdsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands och Koppar­

bergs län, Skogsvårdsstyrelsernas förbund och Sveriges skogsägareförening­

ars riksförbund.

Det av utredningen föreslagna systemet för finansiering av skogsvårds­

styrelsernas frö- och plantproduktionsverksamhet tillstyrkes i princip av

flertalet remissorgan. Statskontoret avstyrker emellertid inrättandet av den

föreslagna lånefonden och uttalar därvid följande.

Vad först beträffar frågan om att verksamheten skall bli helt självbäran­

de, vill statskontoret ansluta sig till vad utredningen härvid anfört. Med

denna utgångspunkt har ämbetsverket icke kunnat finna sådana speciella

ska1 föreligga, som motiverar att staten skulle ställa kapital till förfogande

för ändamålet. Enligt statskontorets förmenande bör skogsvårdsstyrelserna

i stället kunna efter framställning till Kungl. Maj :t i varje särskilt fall med­

givas rätt att upptaga lån på den allmänna kreditmarknaden. I samband

härmed må erinras om att Kungl. Maj :t vid ett par tillfällen lämnat skogs-

vårdsstyrelse dylikt medgivande då det gällt att täcka behovet av tillfällig

rörelsekredit. Med detta sitt standpunktstagande anser ämbetsverket, att

den nuvarande lånefonden för insamling av skogsfrö bör avvecklas samt att

bidrag till frö- och plantproduktionen icke bör utgå från skogsvårdsstyrel­

sernas omkostnadsanslag.

Vidare motsätter sig skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Kris­

tianstads, Malmöhus och Västernorrlands län samt Älvborgs läns norra och

södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott att verksamheten med frö-

och plantproduktion brytes ut ur skogsvårdsstyrelsernas övriga verksam­

het och att särskilt bokslut upprättas.

Skogsstyrelsen samt skogsvårdsstyrelserna i Södermanlands och Krono­

bergs län föreslår, att bokföringen för frö- och plantproduktionsverksam-

heten lägges upp kalenderårsvis så att inkomster och utgifter hänförliga till

samma liandelsmaterial därigenom blir bokförda på samma redovisningsår.

Slutligen framför skogsstyrelsen förslag om att kostnaderna för skogs­

vårdsstyrelsernas fröplantager bör täckas av statsmedel. Styrelsen anför

härom följande.

Fröplantagernas betydelse i sammanhanget har endast flyktigt berörts av

utredningen. Denna behandling mera i förbigående må vara motiverad av

att några betydande skördar från plantagerna knappast kan påräknas un­

Kangl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

37

der de närmaste tio—tjugo åren. Därefter torde de i riksplanen för fröplan-

tager ingående anläggningarna kunna bidra till fröproduktionen med ca 15

å 20 ton frö per år. Emellertid torde den nu pågående anläggningen av frö-

plantagerna kräva betydande engångskostnader för anskaffning av mark,

inköp av ympar, viltstängsel m. m. Med hänsyn till dessa investeringars

långsiktiga natur och även i någon mån ovissheten angående den blivande

produktionens kvantitet, anser skogsstyrelsen att dessa kostnader bör täckas

av statsmedel och sålunda icke belasta den ifrågasatta nya lånefonden och

därmed själva frö- och plantförsörjningsrörelsen. Det bör med andra ord

ställas på framtiden i vad mån kapitalkostnader för fröplantager bör belasta

nämnda affärsrörelse.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

YIII. Skoglig yrkesutbildning

Nuvarande förhållanden. I det avsnitt av skogsvardsutredningens betän­

kande, vari utredningen behandlat yrkesutbildningen för skogsarbetare,

skogsbrukare och skogsförmän, lämnas inledningsvis en sammanfattande

redogörelse för den skogliga yrkesutbildning som bedrives av skogsvårdssty-

relserna, domänverket, större skogsbolag, vissa skogsägareföreningar samt

inom lantbrukets skolor. Av nämnda redogörelse samt föreliggande statistik

på området inhämtas bl. a. följande.

Inom den allmänna skolans ram förekommer såväl teoretisk som praktisk

yrkesorientering i skogsbruk inom de flesta län men i mycket växlande om­

fattning och utformning. Skogsvårdsstyrelser och större skogsföretag tar

emot enstaka elever eller elevgrupper, som antingen får följa de löpande

arbetena i skogen eller också tages om hand för mera kursmässig informa­

tion i skogsarbetets olika grenar. Någon närmare statistik över verksamhe­

tens omfattning synes ej vara tillgänglig.

Kvantitativt svarar de skogsbetonade fortsättningsskolorna för en väsent­

lig del av verksamheten på den skogliga upplysningens och yrkesutbildning­

ens område. Den undervisning, som meddelas vid dessa inom den allmänna

skolans ram anordnade kurser, har karaktären av mera fullständig praktisk

yrkesorientering jämte viss grundläggande yrkesutbildning. Kurserna har

en längd av sex—tolv veckor. Skogsvårdsstyrelserna och domänverket samt

skogsbolag, skogsägareföreningar, lantmannaskolor m. fl. svarar för lärar-

krafter, undervisningens anordnande ur skoglig synpunkt och anskaffande

av övningsobjekt samt ofta även för förläggnings- och undervisningslokaler.

Budgetåret 1958/59 ledde skogsvårdsstyrelserna 215 kurser med samman­

lagt 3 097 elever, domänverket 10 kurser med sammanlagt 145 elever samt

övriga ett 30-tal kurser med sammanlagt ca 300 elever.

Den grundläggande yrkesutbildningen bedrives främst i form av ungdoms­

kurser av åtta—tolv veckors längd och ettåriga lärlingskurser med omväx­

lande skolskedcn och praktikskeden. Budgetåret 1958/59 anordnade skogs­

vårdsstyrelserna 40 ungdomskurser och 32 lärlingskurser samt domänverket

och andra kursanordnare sammanlagt sju ungdomskurser och nio lärlings-

kurser. Sammanlagt undervisades i nämnda grundutbildningskurser ca

1 180 elever.

För redan yrkesverksamma anordnas vidareutbildning i skogsarbete

samt i skogsvård och skogshushållning främst genom kortare ämneskurser

men även genom något längre kurser, som omfattar flera ämnen. Skogsvårds-

styrelserna ordnade budgetåret 1958/59 278 kurser i skogsarbete med sam­

manlagt 3 048 elever samt 154 kurser i skogsvård, aptering in. fl. skogshus-

hållningsämnen med sammanlagt 2 037 elever. Vidareutbildning meddelades

dessutom av domänverket, bolag och skogsägareföreningar vid tillhopa 193

kurser.

Särskilt för skogsbrukare, som ej har möjlighet att för längre tid lämna

sina gårdar, ordnar skogsvårdsstyrelserna i samarbete med korrespondens­

instituten kurser med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning. Den

muntliga undervisningen sker under kvällslektioner och vid praktiska till-

lämpningsövningar under ett begränsat antal dagar under studietiden. Bud­

getåret 1958/59 anordnades 187 sådana kurser med sammanlagt 1 957 del­

tagare.

Skogsarbetare besökes på sina arbetsplatser av resande instruktörer och

får därvid handledning i verktygsvård, arbetsteknik och arbetarskydd.

Verktygsdemonstrationer och filmvisningar ordnas för grupper av arbetare

från närliggande arbetsplatser. Denna verksamhetsform brukar kallas rörlig

instruktionsverksamhet och bedrives såväl av skogsvårdsstyrelserna och do­

mänverket som av bolag och skogsägareföreningar.

Förmansutbildningen bedrives f. n. huvudsakligen i form av kortare spe­

cialkurser. Endast ett litet fåtal mera fullständiga och allsidiga förmanskur-

ser anordnas varje år.

Skogsundervisningen i lantbrukets skolor har rätt växlande karaktär. Där

förekommer korta orienteringskurser om några tiotal undervisningstimmar.

Vanligast är kurser på 50—150 timmar. Undervisningen ligger i vissa av­

seenden på grundutbildningens nivå, emedan eleverna vanligen ej haft till­

fälle att gå igenom grundutbildningskurser, men den får i andra avseenden,

t. ex. i fråga om avverkningsplanering, aptering och dylikt, ofta karaktär av

vidareutbildning. Skogsvårdsstyrelserna svarade budgetåret 1958/59 för un­

dervisningens uppläggning och tillhandahöll lärare vid 58 kurser. Några få

skolor har egna skogliga lärare anställda.

Sett ur administrativ synpunkt kan den skogliga yrkesutbildningsverksam-

heten uppdelas enligt följande.

1. Undervisningen inom den allmänna skolans ram omfattande praktisk

yrkesorientering, skogsbetonade fortsättningsskolor, yrkesundervisning i

klass 8 och försöksverksamhet i enhetsskolans linje 9 y sorterar administra­

tivt under skolmyndigheterna. De skogliga organen och företagen åtager sig

mot ersättning att tillhandahålla lärare, lokaler och undervisningsmateriel

samt att i förekommande fall ordna elevernas förläggning och bespisning.

Normalplaner fastställes av skolmyndigheterna men timplanerna detaljut-

formas i regel av de skogliga organen.

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

39

2. Skogsundervisningen i lantbrukets skolor sorterar administrativt under

skolornas lokalstyrelser och lantbruksstyrelsen. Skogsvårdsstyrelserna till­

handahåller lärare och har inom den i kursplanen angivna tidsramen stor

frihet att utforma kurserna. Ersättning utgår efter något växlande grunder.

3. Den frivilliga skogliga yrkesutbildningen, bortsett från den som bedri-

ves inom lantbrukets skolor och i företagens egen regi, omhänderhas av

skogsvårdsstyrelserna under skogsstyrelsens ledning. Till stöd vid verksam­

hetens planläggning och bedrivande ävensom för samordning av den skogliga

yrkesutbildningsverksamheten inom länen finns till skogsvårdsstyrelserna

knutna råd för undervisningsfrågor, i vilka ingår representanter för domän­

verket, det större enskilda skogsbruket, det mindre skogsbruket och skogs­

arbetarna.

I ett par fall bedriver skogsvårdsstyrelser yrkesutbildning i samarbete med

kommunala yrkesskolor. Vidare har en kommun i en kommunal yrkesskola

anordnat en skogslinje, vars utformning bestämmes av överstyrelsen för

yrkesutbildning efter samråd med skogsstyrelsen.

Som lärare utnyttjas skoglig personal med växlande kompetens. Kurs­

ledare vid skogsbetonade fortsättningsskolor är i allmänhet skogsskoleutbil-

dade befattningshavare och som instruktörer fungerar förmän. Skogsunder­

visningen vid lantbrukets skolor ombesörjes vanligen av jägmästare eller

forstmästare med biträde av skogsskoleutbildad personal. Undantagsvis är

skogsmästare huvudlärare vid dessa kurser. Grundutbildningskurserna för

ungdom brukar ledas av skogsmästare eller skogsskoleutbildade med biträde

av instruktörer. Detsamma gäller vidareutbildningskurser i tekniska ämnen,

medan motsvarande kurser i skogsvård m. m. ej sällan ledes av skogshög-

skoleutbildad personal. Skogsstyrelsen bedriver en rätt omfattande utbild­

ningsverksamhet avsedd för alla dessa slag av lärare och instruktörer.

De undervisnings- och förlägg ning slokaler samt övningsskogart som i

främsta rummet står till förfogande, är skogsvårdsstyrelsernas skogsvårds-

gårdar och skogsbruksskolor. Åtskilliga kurser förlägges dock till andra lo­

kaler, t. ex. lantmannaskolor eller av kommuner eller bolag tillhandahållna

förläggningar.

Kostnaderna för den statsunderstödda verksamheten bestrides i vad avser

löner och arvoden åt personal anställd hos skogsvårdsstyrelserna via styrel­

sernas avlöningsanslag (ordinarie och extra ordinarie personal) eller om-

kostnadsanslag (tillfällig personal). Till vissa av övriga kostnader utgår

statsbidrag enligt kungörelsen den 21 maj 1954 (nr 427) angående statsun­

derstödda skogsbrukskurser samt lokala bidrag, främst från landstingen

men även från skogsföretagen, skogsägareföreningarna, kommunerna m. fl.

Några författningsbestämmelser rörande statsbidrag till täckande av an­

läggningskostnaderna för skogsvårdsstyrelsernas skogsbruksskolor förelig­

ger ej. Under senare år har det emellertid varit vanligt, att staten lämnat bi­

drag med omkring eu tredjedel av byggnadskostnaderna medan resten täckts

genom anslag från landsting, länsstiftelser och enskilda bidragsgivare samt

genom ianspråktagandc av styrelsernas egna tillgångar och upptagande av

lån.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

40

Skogsvårdsutredningen. Enligt utredningens mening ger den kursmässigt

organiserade yrkesorienteringen de bästa möjligheterna till en samlad, syste­

matisk genomgång av skogsarbetets olika faser. Å andra sidan innebär denna

form av yrkesorientering vissa risker för att någon kontakt med arbetsplat­

serna och med de verksamma skogsarbetarna ej uppnås. Den risken är sär­

skilt stor, om yrkesorienteringskurs i sin helhet förlägges till en skogsbruks-

skola. En bättre avvägning anser utredningen skulle kunna uppnås om

praktiktiden uppdelades i två avsnitt. Det ena avsnittet skulle vara av mera

kursmässig karaktär, varunder eleverna gavs en allmän orientering om

skogsarbetena och skogsbruket över huvud taget samt fick demonstrerat

för sig eller pröva på en del viktiga arbeten, som de eljest ej skulle få be­

röring med. Under det andra avsnittet skulle de enskilt eller i mindre

grupper placeras ut på olika arbetsplatser i skogen för att där följa pågående

arbeten.

Den lämpligaste lösningen synes då vara, att den praktiska yrkesorien­

teringen omhänderhas av skogsföretagen, alltså domänverket, skogsbolag,

allmänningar och andra skogsförvaltningar, skogsägareföreningarnas skogs-

bruksomraden m. fl. Da dessa har tillgång till utbildade skogstjänstemän,

borde bade den allmänna orienteringen och den mera direkta yrkesprak­

tiken kunna skötas av dem. På många håll saknas emellertid möjligheter

att få hjälp från sådana företag. Därvid blir det naturligt att skogsvårds-

styrelserna åtager sig uppgiften.

Enligt utredningens mening bör skogsvårdsstyrelserna i erforderlig om­

fattning biträda skolmyndigheterna med att anskaffa värdar för den prak­

tiska yrkesorienteringen. Denna kommer att inom en snar framtid få stor

omfattning, varför det är viktigt att verksamheten planlägges väl. Ett in­

timt samarbete mellan skola och näringsliv blir nödvändigt, varvid för skogs­

brukets del skogsvårdsstyrelserna bör bli de sammanhållande organen. Sty­

relserna bör hålla skolmyndigheterna orienterade om vilka möjligheter för

praktisk yrkesorientering, som skogsbruket kan bjuda. Dessutom bör skogs­

vårdsstyrelserna i samarbete med domänverket samt bolag och skogsägare­

föreningar ge yrkesvalslärarna skoglig information.

Vid sin bedömning av utbildningsbehovet och utbyggnadstakten har ut­

redningen i fråga om grundutbildningen använt en speciell beräk­

ningsmetod beträffande vilken följande anföres i betänkandet.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i sin utredning om skogsbrukets arbets­

marknad (SOU 1956:36) räknat fram ett årligt arbetskraftsbehov av ca

41 milj. dagsverken. Man har därvid utgått från skogsforskningsinstitutets

awerkningsprognoser och tillämpat ett åtgångstal av 0,7 dagsverken per av­

verkad kubikmeter.

Antalet personer, som i folkräkningen bokförts som skogsarbetare, är ca

65 000. För helårsarbetande fasta skogsarbetare brukar man räkna med

240 effektiva arbetsdagar per år, varför ca 16 milj. dagsverken årligen kan

beräknas bli utförda av de som skogsarbetare redovisade personerna. Åter­

stoden, ca 25 milj. dagsverken, faller på ett mycket stort antal personer

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

41

med starkt växlande arbetsinsats. I yrkesutbildningssammanhang är det

knappast riktigt att räkna med sådana personer, som arbetar i skogen endast

några tiotal dagar. Räknar man med att ca 5 milj. dagsverken ntföres av

sådana (t. ex. 200 000 personer med i genomsnitt 25 dagar/år), skulle ca

20 milj. dagsverken återstå för den stora grupp av till privatskogsbruket

knutna personer, som arbetar förhållandevis mycket i skogen utan att

räknas som skogsarbetare. Med en antagen arbetstid av i genomsnitt 150

dagar per år skulle detta motsvara ca 135 000 personer. Tillsammans med

de 65 000 skogsarbetarna får man då en grupp på ca 200 000 personer som

beräkningsunderlag för yrkesutbildningsbehovet. Den utförda beräkningen

är naturligtvis endast en grov bedömning, som dock tills vidare torde få

godtas i brist på tillräcklig kunskap om skogsbrukets arbetsmarknad. Den

förutsätter, att några större förändringar ej kommer att ske t. ex. i rikt­

ning mot ökad heltidsanställning av skogsarbetare.

Utredningen anser, att man bör sikta mot att fullständig grundutbildning

skall kunna omkring år 1970 meddelas ca 80 elever per 10 000 yrkesverk­

samma, d. v. s. totalt 1 600 elever per år. Denna relation är något högre

än vad 1952 års yrkesutbildningssakkunniga räknat med för jordbruk m. m.

samt för industri och hantverk. Med hänsyn till den ogynnsamma åldersut-

vecklingen inom skogsarbetaryrket, vilken kräver stor nyrekrytering inom

en snar framtid, torde det dock vara nödvändigt att satta målet för den

skogliga yrkesutbildningens omfattning förhållandevis högt. Omkring 25 pro­

cent av det personaltillskott, som behövs för att möta avgången ur den i det

föregående beskrivna gruppen på 200 000 i skogen sysselsatta, skulle genom

de 1 600 elevplatserna kunna få en grundutbildning i yrket.

Man torde få räkna med att personer, som ämnar utbilda sig vid skogs-

skolor, skogsmästarskolan och vissa av lantbrukets skolor för arbetsledare

ävensom blivande skogsförmän, kommer att vilja genomgå skogliga grund-

utbiluningskurser. Uppskattningsvis torde ytterligare omkring 300 elevplat­

ser i grundutbildningskurserna bli erforderliga för att möta detta behov.

Som ett första etappmål bör sålunda uppsättas eu utökning av antalet elev­

platser till omkring 1 900.

Vidareutbildningen för redan yrkesverksamma an­

ses av utredningen böra utbyggas i minst samma takt som grundutbildning­

en. Vid denna utbyggnad torde utbildningen för skogsägarna i skogshushåll­

ningens olika frågor böra särskilt uppmärksammas. Denna gren synes un­

der de senare årens verksamhet för att skapa en arbetsteknislc och motor-

teknisk skogsutbildning kommit alt på grund av bristande resurser skjutas

något i bakgrunden. Resurser måste därför skapas för alt bägge utbildnings­

linjerna skall kunna i lika mån tillgodoses.

Att ställa upp någon närmare tidsplan för den takt i vilken utbyggnaden

bör ske synes ej lämpligt. Många förhållanden, bl. a. intresset från ungdo­

marnas och målsmännens sida att utnyttja förbättrade utbildningsmöjlig­

heter samt tillgången på kvalificerad lärar- och instruktörspersonal, inver­

kar bär. De ökande ungdomskullarna torde dock komma alt i allt högre grad

ställa krav på förbättrade utbildningsmöjligheter även inom skogsbruket.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

42

Utredningen förordar därför att statsmakterna fattar principbeslut dels

om en utbyggnad av den skogliga yrkesutbildningen så att senast omkring

år 1970 årligen minst 1 900 ungdomar kan få en fullgod grundläggande

skogsyrkesutbildning, dels om att kursverksamheten i skogsarbete och skogs­

vård m. m. för vidareutbildning av redan yrkesverksamma skall under tiden

fram till år 1970 tredubblas. Erforderliga resurser bör ställas till förfogande

för de organ, som får ansvaret för uppgiften, så att utbyggnaden kan ske i

den takt tillgången på lärare medger.

Vad gäller sättet för den skogliga yrkesutbildningens anordnande behand­

las i betänkandet först de frågor som sammanhänger med grundutbild­

ningen, varvid anföres i huvudsak följande.

Två huvudtyper av grundutbildningskurser har kristalliserat ut sig under

de gångna åren, nämligen ungdomskurser och lärlingskurser. Ungdomskurs

karakteriseras av att den under en sammanhängande kursperiod av tre må­

naders längd förmedlar såväl teoretisk och praktisk undervisning som viss

träning i skogsarbetenas utförande. Lektionerna på lärosalen brukar om­

fatta ca 20 procent av utbildningstiden samt övningar och praktiskt arbete

återstoden.

Lärlingskurserna får sin karaktär av den växelutbildning som sker å ena

sidan under s. k. skolskeden, i allmänhet tre eller fyra stycken av två—fem

veckors längd, å andra sidan vid praktiskt yrkesarbete under handledning

hos olika skogsarbetsgivare under tiderna mellan skolskedena. Under varje

skolskede studeras ett begränsat avsnitt av kursen, varefter kunskaperna

och färdigheterna befästes genom praktiskt yrkesarbete under ledning av-

särskilt utbildade handledare. Metoden ger avsevärt ökad rutin och säker­

het i de olika arbetenas utförande jämfört med vad som kan medhinnas un­

der en tre månaders ungdomskurs. Av många skäl kan man emellertid ej

satsa enbart på lärlingskurstypen. För att den skall lyckas fordras tillräck­

ligt många skogsförvaltningar, skogsägareföreningar eller andra, som är vil­

liga att ta emot eleverna under praktikskedena och att under dessa ge dem

arbeten, som passar in i utbildningsprogrammet. Det fordras tillgång till

utbildade handledare och möjlighet för praktikvärdarna att låta lämpliga

skogsarbetare eller förmän ägna tid åt handledarskapet. Slutligen kräves att

eleverna ad mänt är inställda på en så pass fullständig ordnad utbildning

som eu ettårig lärlingskurs innebär.

Med hänsyn till att de angivna förutsättningarna ännu ej kan sägas vara

för handen mera allmänt anser utredningen att båda kursformerna — ung­

domskurser och lärlingskurser — även i fortsättningen bör tillämpas men för­

utsätter, att lärlingskurserna skall vinna ökad terräng. Utredningen förordar

vidare, att där så visar sig möjligt med hänsyn till tillgången på lärare och

lokaler vissa av de nuvarande skogsyrkeskurserna för ungdom successivt ut-

bygges med allmänna ämnen. I första hand måste denna utbyggnad ske, där

det blir aktuellt alt skolplikten under nionde året (9 y) i sin helhet fullgöres

inom skogsyrkesskolan. Men även eljest är införandet av allmänbildande

ämnen mycket önskvärt.

För vidareutbildningen föreslår utredningen främst kortare spe­

cialkurser av en eller ett par veckors längd. Vissa tekniskt betonade kurser,

Kungl. Maj:is proposition nr 106 ur W60

43

t. ex. avseende traktortransport i skog, kan dock behöva omfatta längre tid.

På skogsvårds- och skogshusliållningssidan är det särskilt önskvärt att jäm­

sides med kortare specialkurser, t. ex. i skogskultur, plant- och ungskogs­

vård samt aptering, även allsidiga, relativt omfattande fortbildningskurser an­

ordnas, som ger skogsbrukare och blivande skogsbrukare undervisning om

de olika uppgifter, som möter vid driften av ett bondeskogsbruk.

Medan grundutbildningskurser och längre vidareutbildningskurser nor­

malt bör förläggas till skogsbruksskolor, kan det visa sig lämpligt att en

del av de kortare kurserna anordnas ute i bygderna. Skogsbrukets motsva­

righet till de vanliga yrkesskolornas deltidskurser, nämligen de kombinerade

kurserna, är också mycket lämpliga för vidareutbildning i begränsade äm-

nesavsnitt.

I fråga om förmansutbildningen anför utredningen, att man

numera inom ej obetydliga delar av skogsbruket synes anse, att en utbildad

förmanskår är behövlig både som biträde till den skogsskoleutbildade per­

sonalen och som arbetsledare vid vissa medelstora skogsbruk, som ej anses

kräva en högre utbildad kraft. Dessutom behöver skogsvårdsstyrelserna ett

ganska stort antal förmän. Vissa skogsbolag räknar t. o. m. med att minska

antalet skogsskoleutbildade och sälta in välutbildade förmän på specialupp­

gifter på skogvaktardistrikten.

I fråga om förmansutbildningens anordnande är man ej längre främman­

de för att skogsvårdsstyrelserna kan och bör svara för grundutbildningen,

medan företagen svarar för den mera instruktionsmässiga del, som avser

vederbörande företags särskilda förhållanden.

Beträffande undervisningens skolmässiga organisation erinrar utredning­

en om att den skogliga yrkesutbildningen under lång tid bedrivits i form av

en ganska fri kursverksamhet. Mera skolmässiga former har den antagit

först genom de senare årens utbyggnad av skogsvardsstyrelsernas kurs­

gårdar till skogsbruksskolor och inrättandet av några företagsskolor. Inför

den aktuella utbyggnaden av det skogliga yrkesutbildningsväsendet finner de

sakkunniga angeläget slå fast, att i varje fall grundutbildningen för ungdo­

mar måste få en fastare form, få mera karaktär av yrkesskola. Viktigt är att

inga grundutbildningkurser göres för korta och att huvudkurserna återkom­

mer på bestämda tider så att ungdomarna och deras föräldrar vet vilka skog­

liga utbildningsmöjligheter, som regelbundet står till buds i orten. Vidare

kräves en viss fasthet i kursprogrammet och kursernas schema för att ge

verksamheten en klarare ställning som yrkesskola vid sidan av andra

yrkesskolor, även om undervisningen till viss del är förlagd utanför skol-

ortcn. I fråga om behovet av skogliga yrkesskolor uttalar utredningen, att

det inom varje län bör finnas minst en av skogsvardsstyrelsen driven cen­

tral skogsbrukets yrkesskola och i de större skogslänen två eller ännu flera

sådana skolor. Inom mera utpräglade skogsbygder, där eu eller ett par kom­

muner ger tillräckligt underlag för en skogsyrkesskola eller en skogslinje

vid en lokal yrkesskola, kan del därjämte synas naturligt att söka inrätta nå­

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1060

44

gon form av lokal skogsyrkesskola. Därvid finns det anledning överväga om

det ej i många fall vore lämpligt att organisera dessa lokala skogslinjer så­

som avdelningar av den centrala skogsyrkesskolan. Skogsvårdsstyrelsen

skulle på så sätt få den fackligt-pedagogiska ledningen av den frivilliga

skogsutbildningen i länet, vilket skulle underlätta planeringen och möjlig­

göra enhetliga kurstyper, en bättre disposition av lärarkrafter in. in., medan

kommunerna skulle svara för lokaler, övningsskog, viss undervisningsmate­

riel och elevrekryteringen. Även för skogskurser, som helt ordnas av kom­

mun, bör den fackligt-pedagogiska tillsynen ligga hos skogsvårdsstyrelserna.

Organisationsformen med lokalt utplacerade avdelningar av en central yr­

kesskola förekommer redan i enstaka fall inom övrigt yrkesskolväsende."

Beträffande företagsskolorna framhåller utredningen, att det är synnerli­

gen önskvärt att sådant större skogsföretag, som har underlag för en egen

skola och möjlighet att organisera densamma, själv tillgodoser sina utbild­

ningsbehov. I många fall kommer det kanske att visa sig lämpligt att före­

tagen huvudsakligen inriktar sig på vidareutbildning och specialutbildning,

medan skogsvårdsstyrelserna svarar för grundutbildningen. Vid den senare

utbildningens organiserande kommer ju för övrigt företagen att i stor ut­

sträckning medverka genom att handha yrkespraktiken i lärlingskurserna.

Den skogsbetonade fortsättningsskolan är enligt utred­

ningen den skogliga utbildningsform som f. n. når det största antalet ung­

domar. Dess värde är allmänt omvittnat både från skogsbrukets och skolans

håll. Det är därför angeläget att under tiden fram till enhetsskolans fullstän­

diga genomförande vidmakthålla och om möjligt ytterligare sprida denna

kursform. Kursernas antal har alltifrån starten år 1944 fortlöpande ökats,

på senare år dock i något minskad takt. Möjligheterna för skogsbruket att

tillhandahålla lärare och instruktörer torde vara den viktigaste begränsande

faktorn. På grund av svårigheten att snabbt öka antalet lärare kan det bli

svårt att samtidigt som den egentliga yrkesutbildningen utbygges även öka

antalet skogsbetonade fortsättningsskolor i önskvärd omfattning. Det före­

faller därför mest ändamålsenligt att begränsa kurserna till att omfatta mi­

nimitiden sex veckor.

När det gäller skogsundervisningen under enhetsskolans nion­

de skolår (9 y) anser utredningen, att man ännu har mycket obetydlig

erfarenhet av vilka resultat denna kommer att ge och på vilken nivå den

kan bedrivas. Tjngdomarna kominer att vara ett år äldre än fortsältnings-

skoleeleverna och undervisningstiden är betydligt längre än även de långa

skogsbetonade fortsättningsskolornas. Den skogliga utbildningen bör därför

kunna ge betydligt bättre resultat i enhetsskolan än i fortsättningsskolan.

Å andra sidan blir eleverna i allmänhet ett å två år yngre än eleverna i de

frivilliga lärlings- och ungdomskurserna. Undervisningen i yrkesarbete tor­

de därför i regel ej kunna bedrivas med samma allvar och intensitet som

vid dessa. Trots att antalet yrkesundervisningstimmar i 9 y är större än i

nuvarande ungdomskurs och minst lika stort som i lärlingskursernas skol-

skeden måste man alltså räkna med att utbildningsnivån kommer att ligga

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

45

något lägre. Särskilt gäller detta vid jämförelse med lärlingskurserna, där

ju de långa praktikskedena inte bara ger eleverna en ökad säkerhet och ru­

tin utan även befordrar deras allmänna mognad. Utredningen anför vidare

bl. a. följande.

Uppenbarligen erfordras en påbyggnad ovanpå 9 y för att en någotsånär

fullgod grundutbildning skall uppnås. Lämpligast torde vara att ge denna

kompletterande utbildning i form av en förkortad lärlingskurs, varigenom

eleverna skulle få ökad yrkesträning och intimare kontakt med arbetslivet.

För sådana klart yrkesbestämda elever, som redan vid nionde skolårets

början vill binda sig för en utbildningsgång, som ger en fullständig grund­

utbildning, kan övervägas att inrätta en längre lärlingskurs på ca ett och

ett halvt år. I en sådan kurs borde det vara möjligt att sammansmälta 9 v-

kursens och lärlingskursens innehåll till en väl avvägd yrkesutbildning.

Sedan enhetsskolan utbyggts, skulle fristående ungdoms- och lärlingskur-

ser av ungefär nuvarande typ främst behövas för att ge skoglig utbildning

åt elever, som först velat skaffa sig en mera omfattande teoretisk utbild­

ning genom att gå a- eller g-linjen av nionde klassen. Bland dessa torde

återfinnas en hel del blivande skogsbrukare samt de som avser att gå ige­

nom skogsskola.

De fristående ungdoms- och lärlingskurserna kommer väl också att få

elever bland sådana, som genomgått annan förberedande yrkesutbildning i

9 y bl. a. de allmänpraktiska grenarna, men vid sitt egentliga yrkesval fin­

ner att de behöver skoglig utbildning.

I en framtid torde alltså olika kurstyper bli erforderliga för att möta de

växande behov, som kan väntas, då enhetsskolan blir mera allmän.

Den ovanstående skissen förutsätter sålunda följande kurstyper på grund-

utbildningsstadiet sedan enhetsskolan genomförts:

1. a) 9 y-skogslinje anordnad i enhetsskolans regi eventuellt förlagd till

skogsyrkesskola.

b) Inom skogsyrkesskolorna anordnade kurser, vilka godkänts såsom

9 y-kurser.

2. Påbyggnadskurs ovanpå nyssnämnda kurser.

3. En i skogsyrkesskolan inbyggd längre utbildningsgång på ca ett och ett

halvt år, som i sig inkluderar det nionde skolåret.

4. Fristående ungdoms- och lärlingskurser av ungefär nuvarande utform­

ning avsedda för elever från 9 a, eventuellt 9 g och andra 9 y-linjer. Troli­

gen bör denna inriktas på elever i 17-årsåldern, som nått större mognad.

Utredningen förutsätter, att ett intimt samarbete mellan skolmyndigheter

och skogsvårdsstyrelserna äger rum under försöksverksamheten med enhets-

skola. Styrelserna torde i egenskap av regionala huvudmän för den skogliga

yrkesutbildningen finna det angeläget att på allt sätt medverka till att finna

lämpliga former för skogsundervisningen i 9 y och för samordningen av

denna och den frivilliga skogliga yrkesutbildningen. Det borde också ligga

nära till hands att skogsvårdsstyrelserna blir de fackorgan till vilka läns-

skolnämnderna vänder sig, när det gäller planläggningen av den skogliga

utbildningen i den allmänna skolan. Nämnderna bör också kunna utnyttja

styrelserna för den fackligt-pedagogiska tillsynen över skogsundervisning­

en i de skolor, som sorterar under dem.

Utredningen konstaterar slutligen, att någon egentlig samordning av

skogsvårdsstyrelscrnas och 1 ant m a nnaskolornas s k o g 1 i g a u n-

Knngl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

dervisningsverksamhet knappast förekommit hittills. Genom att

skogsvårdsstyrelserna i de flesta fall tillhandahåller lärare för skogsunder-

visningen i lantbrukets skolor och har förhållandevis stor frihet vid under­

visningens utformning har emellertid en viss begränsad, ehuru otillräcklig

samordning varit möjlig i praktiken.

Utredningen anser, att när det gäller det skogliga området, lantbrukets

undervisningsanstalter främst bör ha till uppgift att meddela erforderlig

grundläggande skogsundervisning åt de ungdomar, som i första rummet

önskar sig en god jordbruksutbildning och för vilka behovet av skoglig ut­

bildning kommer i andra hand. Det är också önskvärt, att lantbrukets sko­

lor i sina kursplaner avspeglar jordbrukets resp. skogsbrukets betydelse

inom lantbruket i den bygd de tjänar. I skogsbygderna bör skogsämnena få

en mera framskjuten plats på skolornas schema än vad f. n. vanligen är fal­

let, även om detta måste ske på bekostnad av jordbruksundervisningens om­

fattning. Inom län med såväl utpräglade jordbruksbygder som mera skogs-

betonade områden bör om möjligt en skola göras skogsbetonad eller också

bör undervisningen uppdelas på jordbruks- resp. skogslinje.

I fråga om den skogliga yrkesutbildningens organisation och administra­

tion anför utredningen inledningsvis, att skogsvårdsstyrelserna under skogs­

styrelsens ledning väsentligen svarar för den statsunderstödda yrkesutbild-

ningsverksamheten på skogens område. I skogsvårdsstyrelseförordningen

tinns sedan år 1954 denna styrelsernas uppgift angiven. Frågan om den

skogliga yrkesutbildningens administration synes ändock vara aktuell. Or­

saken härtill är att de nya regionala organen på skolväsendets område, läns-

skolnämnderna, även fått befogenheter på yrkesutbildningens område och

ått frågan om yrkesutbildningens centrala ledning är under utredning. Ut­

redningen har därför funnit anledning redogöra för sina synpunkter på hit­

hörande frågor och anför därvid bl. a. följande.

Enligt utredningens mening bör man vid diskussion av den skogliga yr­

kesutbildningens organisationsformer börja på det lokala och regionala pla­

net. En logisk uppbyggnad av organisationen torde underlättas av ett sådant

tillvägagångssätt. Två alternativ står öppna när det gäller det lokala ansva­

ret för den skogliga yrkesutbildningen. Följer man principen om samman­

förande av all yrkesutbildning till särskilda organ, borde kommunerna stå

som huvudmän. Om man däremot bygger på principen yrkesutbildning i

lackorganens regi, kan något annat organ än skogsvårdsstyrelserna ej kom­

ma i fråga. Ställningstagandet beror bl. a. på vilken typ av skogliga yrkes­

skolor man anser mest ändamålsenlig. Om utbildningen anses böra ske hu­

vudsakligen i lokala, mindre yrkesskolor, t. ex. fristående kommunala skogs-

yrkesskolor eller skogslinjer vid kommunala yrkesskolor, så utgör detta

ett skäl för att kommunerna bör vara huvudmän för verksamheten. Håller

man däremot före, att den skogliga yrkesutbildningen är bäst betjänt av att

ett lämpligt antal centrala skogsbruksskolor i varje län tar hand om en av­

sevärd del av undervisningen, talar många skäl för att skogsvårdsstyrelser­

na även fortsättningsvis svarar för skogsulbildningen. Utredningen har tidi­

gare framfört sin åsikt, att sådana centrala skogsbruksskolor är nödvän­

diga som stomme i den skogliga yrkesutbildningsverksamheten, ävensom

Iuingl. Maj:ts proposition nr 106 ur 1960

47

att skogsyrkeskurser på andra lokaler, bl. a. vid kommunala yrkesskolor,

kan ordnas i form av avdelningar under den skogsbrukets centrala skogs-

yrkesskola, som skogsvårdsstyrelsernas samlade verksamhet på detta om­

råde administrativt sett bör bilda. De främsta skälen för skogsvårdsstyrel­

sernas huvudmannaskap är följande. Genom att styrelserna är länsorgan

för skogsbruket (exkl. krono- och kyrkoskogar) och har intim kontakt

med det praktiska skogsbruket och dess utövare bör dess personal kunna

ge en undervisning, som väl fyller näringens krav. Möjligheterna att ordna

den växelundervisning i lärlingskurser, som befunnits så lämplig inom

skogsbruket, underlättas av styrelsernas ställning inom länets skogsbruk.

Skogsvårdsstyrelserna och deras personal har erfarenhet av och rutin i

yrkesutbildningsarbete. Lärarna kan utnyttjas väl genom att både grund­

utbildning, vidareutbildning, personlig rådgivning och skogsvårdsarbete ad­

ministreras av samma myndighet. De kan meddela en levande undervis­

ning genom att de tillhör en kår av yrkesutövare i nära kontakt med det

dagliga arbetet i skogen. Om yrkesutbildningen skulle frånskiljas och skö­

tas av andra organ, skulle gränsdragningen bli besvärlig mot den under­

visningsverksamhet, som alltid måste ligga kvar hos styrelserna. Svårighe­

ter att ge lärarpersonalen full sysselsättning och andra problem kan be­

faras uppstå. Inom lantbruksutbildningsväsendet, där denna uppdelning

mellan fristående skolor och organ, som bedriver kursmässig undervisning

och upplysning, nu förefinns, söker man just att samordna dessa olika

grenar av yrkesutbildningen. Inom skogsbruket är de redan fast knutna

till varandra inom skogsvårdsstyrelseorganisationen och den fördelen bör

man söka bevara. Undervisningsarbetet har också blivit en alltmer integre­

rande del av styrelsernas verksamhet för skogshushållningens främjande.

Ett ytterligare skäl är, att de flesta skogsvårdsstyrelser nu disponerar en

eller flera skogsbruksskolor, som just genom kombinationen av olika slag

av utbildningskurser kan väl utnyttjas under årets olika delar. Som utred­

ningen redan tidigare framhållit behöver icke den här framlagda organisa­

tionsplanen med skogsvårdsstyrelserna som i princip ansvariga för den

skogliga yrkesutbildningen helt utesluta, att kommuner med särskilda för­

utsättningar härför ordnar egna skogsyrkesskolor eller skogslinjer inom

kommunens allmänna yrkesskola.

Om den lokala och regionala ledningen och ansvaret för den skogliga yr­

kesutbildningen skall ligga hos skogsvårdsstyrelserna, följer därav att den

centrala ledningen även i fortsättningen bör åvila skogsstyrelsen, som i

andra avseenden är skogsvårdsstyrelsernas tillsynsmyndighet. För skogssty­

relsen gäller liksom för skogsvårdsstyrelserna, att utbildning och upplysning

utgör en integrerande del av dess uppgift att verka för befrämjande av

skogshushållningen å enskilda skogar. Ett avskiljande av undervisnings­

verksamheten kunde därför komma att försvåra fullgörandet av denna sty­

relsens huvuduppgift. Fördelarna av att den skogliga utbildningen ledes av

ett organ med direkt förankring i skogsbruket torde vara större än dem som

skulle kunna uppnås genom att låta all yrkesutbildning administreras av

ett enda ämbetsverk.

Utredningen förutsätter, all skogsstyrelsen och överstyrelsen för yrkes­

utbildning kommer att samarbeta i pedagogiska och administrativa frågor

sä alt önskvärd enhetlighet i utbildningens uppläggning uppnås, liksom

att skogsstyrelsen såsom hittills kommer att samråda med andra organ,

statliga ochVnskilda, vilka har intresse av den skogliga yrkesutbildningen.

Om ä andra sidan den skogliga yrkesutbildningen på det lokala planet

anses böra bandbas av kommunerna, blir det naturligt, att länsskolnämn-

derna fungerar som regionala organ och alt den centrala ledningen förlag­

48

Kungl. Maj:is proposition nr 106 år 1960

ges till yrkesöverstyrelsen eller det organ, som kan komma att föreslås

av utredningen angående yrkesutbildningens centrala ledning. Därvid blir

det nödvändigt att dra upp något så när klara gränser mellan yrkesutbild­

ningen och den upplysnings- och undervisningsverksamhet, som under alla

förhållanden måste utövas av skogsvårdsstyrelserna och skogsstyrelsen.

Likaså måste kommunerna bygga upp en egen skoglig lärarkader. Av prak­

tiska och andra skäl torde det nämligen ej vara lämpligt, att en utbild­

ningsverksamhet administreras av ett organ, som helt eller till större delen

måste låna lärare från ett annat organ.

Som framgår av det tidigare anförda har utredningen funnit att den skog­

liga yrkesutbildningen bör i princip omhänderhas av de skogliga organen.

Inte minst de allmänt vitsordade goda resultaten av den nuvarande verksam­

heten talar för att någon genomgripande ändring ej är påkallad eller ens

önskvärd.

Om skogsvårdsstyrelserna skall kunna leda och på rätt sätt utveckla

skogsbrukets yrkesutbildning, är det enligt utredningens mening nödvän­

digt att göra vissa förändringar i skogsvårdsstgrelsernas personalorganisa­

tion. Hos varje styrelse bör sålunda finnas en välkvalificerad och för under­

visning intresserad tjänsteman i ansvarig ställning, som i egenskap av chef

för undervisningssektionen närmast under länsjägmästaren svarar för plan­

läggning och organisation av yrkesutbildningen inom styrelsens verksam­

hetsområde. I de större länen bör sektionschefen ha en biträdande jägmäs­

tare eller assistent såsom medhjälpare. I övrigt skulle sektionens personal

bestå av erforderligt antal yrkeslärare och instruktörer.

Vid sina beräkningar av det antal yrkeslärare och instruktörer som er­

fordras hos skogsvårdsstyrelserna för att genomföra det föreslagna utbild­

ningsprogrammet har utredningen utgått från att styrelserna skall svara

för samma andel av det totala utbildningsbehovet som hittills. Vidare har

utredningen förutsatt, att vid skogsbruksskola med utrymme för en kurs

i taget skall tjänstgöra en yrkeslärare och en instruktör och vid skola för

dubbelkurser två yrkeslärare och två instruktörer. Härtill har lagts behovet

av lärare för den kursverksamhet, som bedrives på annan plats än vid skogs­

bruksskola. Slutligen har det hela avstämts mot totalbehovet av lärare för

att meddela den planerade undervisningen räknat efter en yrkeslärare och

en instruktör per grupp om 16 elever och 240 undervisningsdagar per år.

Enligt beräkningarna skulle för budgetåret 1959/60 erfordras sammanlagt

96 yrkeslärare och 99 instruktörer. Därefter skulle personalen successivt

utökas i stort sett i förhållande till utbildningsvolymen.

Arbetsfördelningen mellan yrkeslärarna och instruktörerna bör enligt

utredningen normalt vara den, att yrkesläraren är kursledare samt svarar

för undervisningen i allmänna ämnen, skogsvård och avverkningsarbete,

medan instruktören handhar undervisningen i redskapslära och liknande

ämnen. Vid de praktiska övningarna och vid arbetena i skogen bör båda

medverka.

De undervisningsuppgifter som åvilar yresläraren torde kräva lägst det

kunskapsmått, som inhämtas vid skogsskolorna. Skogsmästarutbildning får

49

dock anses önskvärd för de yrkeslärare, som skall vara föreståndare för

större skogsbruksskola. Instruktörerna torde liksom hittills böra rekryteras

bland skickliga skogsförmän och skogsarbetare.

1 förevarande sammanhang understryker utredningen vikten av att stor

uppmärksamhet ägnas lärarpersonalens skolning i såväl fackämnen som pe­

dagogik.

Den pågående utvecklingen mot en mera skolmässigt stabil undervisnings­

verksamhet med bl. a. längre kurser för ungdom leder enligt utredningen

till att behovet av skolanläggningar ökar. Eftersom undervisningen till nära

tre fjärdedelar är av praktisk natur och bedrives ute i skogen, måste sko­

lorna förläggas i nära anslutning till övningsobjekten. Det naturliga blir

därför att de — om inte särskilda förhållanden inverkar — bygges på lands-

bvgden och utformas som internatskolor. Möjligheterna att få en ändamåls­

enlig uppläggning av undervisningen underlättas nämligen om eleverna utan

större tidsutdräkt kan förflyttas mellan förläggning, lektionssal, verkstads­

lokal och övningsskog. Å andra sidan måste man beakta de nackdelar, som

ett ensligt läge innebär i exempelvis personalrekryteringshänseende. Sko­

lorna bör alltså helst ligga ej alltför långt från ett samhälle. Av ekonomiska

skäl torde skolorna som regel böra byggas för dubbla kurser, d. v. s. med

lägst 30 elevplatser.

Med den av utredningen föreslagna utbyggnadstakten för den skogliga

yrkesutbildningen kommer under den närmaste tiden att årligen behöva ny­

byggas två å tre skolor samt ombyggas och utökas två skolor.

I betänkandet framhålles vidare att fasta regler för statsbidrag till byg­

gande och utrustning in. m. av skogsbruksskolor måste utformas och att bi-

dragsgivningen måste avvägas med hänsyn till vad som utgår inom andra

yrkesutbildningsgrenar. Först härigenom kan en planmässig utbyggnad av

lokaler för den skogliga yrkesutbildningen komma till stånd. Utredningen

föreslår för sin del att den statliga bidragsgivningen till skogsbruksskolor ut­

formas i huvudsaklig överensstämmelse med de regler, som enligt kungl.

kungörelsen 1957: 480 gäller beträffande centrala yrkesskolor. De uppgifter,

som enligt nyssnämnda kungörelse åvilar länsstyrelsen och överstyrelsen för

yrkesutbildning, bör när det gäller skogsbruksskolor tilläggas skogsstyrelsen.

Vidare bör bidrag kunna utgå även till sådana bostäder, som för varje sär­

skild skolanläggning prövas vara angelägna för undervisningsverksamhetens

rätta bedrivande.

Slutligen föreslår utredningen, att anslagsposterna till byggande och ut­

rustning in. in. av skogsbruksskolor utbrytes ur skogsvårdsstyrelsernas om-

kostnadsanslag och uppföres såsom särskilt anslag å driftbudgeten. Ansla­

get, som förslagsvis benämnts Bidrag till byggnadsarbeten in. in. vid skogs­

bruksskolor, har av utredningen beräknats till 1,9 milj. kr.

Yttrandena. Vad utredningen anfört och föreslagit angående yrkes­

orientering i skogsarbete bar i huvudsak biträtts av remissorga-

4

liihang till riksdagens protokoll V.HU). 1 sand. Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

nen. Skogsindustriernas samarbetsutskott, som beträffande utredningens

synpunkter i övrigt på den skogliga yrkesutbildningen har hänvisat till vad

skogsbrukets arbetsgivarorganisationer anfört, framhåller emellertid, att det

hade varit önskvärt att utredningen på grund av yrkesorienteringens stora

vikt hade framlagt mera konkreta förslag och uppgifter beträffande bl. a.

verksamhetens omfattning och finansiering.

Utredningens beräkningar av utbildningsbehovet och förslag i

fiåga om takten för utbyggnad av den skogliga yrkesut­

bildningen har godtagits av flertalet remissinstanser. I flera yttranden

framhålles emellertid att utredningens förslag är att betrakta såsom minimi-

förslag. En påskyndad utbyggnad av den skogliga yrkesutbildningen är,

framhåller Landsorganisationen i Sverige, påkallad bl. a. av det aktuella be­

hovet av yrkesutbildning för de stora årskullarna.

Erinran mot utredningens beräkningar har framförts av Sveriges industri­

förbund som anför.

Vilken omfattning av den skogliga yrkesutbildningen, som kan bli erfor­

derlig ar givetvis beroende bl. a. av behovet av yrkesutbildad arbetskraft inom

skogsbruket. Utredningen har gjort vissa approximativa kalkyler i detta av-

S^ul

^j- " ,t Pa basis av dessa beräkningar är det emellertid icke möjligt

att bedöma det aktuella arbetskraftsbehovet, då utredningen bl. a. icke tagit

hansyn till sadana omständigheter som t. ex. den förväntade produktions­

utvecklingen eller produktivitetsstegringen inom skogsnäringen. En mera

onifattande utbyggnad av den skogliga yrkesutbildningen bör därför icke

llrägakomma forran mera ingående undersökningar rörande det framtida

arbetskraftsbehovet verkställts. Allmänt sett torde det dock stå klart att en

väsentlig okmng av ifrågavarande yrkesutbildning behöver ske.

Föreningen Skogsarbeten och Värmlands och Västra Bergslagens skogs-

arbetsgivareförening uttalar i sitt gemensamt avgivna yttrande, till vilket

Sveriges skogsägareförbund hänvisar vad gäller utbildningsfrågorna, att det

av utredningen uppställda målet är otillfredsställande. Med tillvaratagande

av alla de möjligheter till anordnande av skoglig yrkesutbildning, som kan

stå till buds, bör det vara möjligt att komma betydligt längre på väg. Även

skogs vårdsstyrelsen i Södermanlands län räknar med att utbildningsvolv-

men i framtiden skall kunna bli större än den av utredningen angivna. Här­

om anför styrelsen följande.

Utredningen föreslår, att senast omkring år 1970 årligen minst 1 900 ung­

domar skall ges en fullgod ^^yrkesutbildning. Skogsvårdsstyrelsen utgår

från, att detta antal avser sadana, som genomgår den frivilliga yrkesutbild-

fln§*T-ijCl- 1Cke innefattar dem som kan komma att få viss förberedande vr-

kesutlHldnmg inom den blivande enhetsskolans ram. Genom enhetsskoian

f lo Ua erlt1.alIas ,ett eventuellt ytterligare tillskott i fråga om skogsyr-

kesutbildning utöver de nämnda 1 900 ungdomarna per år.

~

Statskontoret förklarar sig icke kunna tillstyrka att principbeslut nu fat­

tas rörande den skogliga yrkesutbildningens omfattning år 1970. Som mo­

tiv for sitt ställningstagande anför ämbetsverket i huvudsak följande.

flttEÄrdtla?e direktiv har 1955 års lantbruksundervisningskommitté

att behandla skoghga undervisningsfrågor, som faller inom lantbruksunder-

51

visningens ram. Statskontoret håller före, att en samordning av nu förelig­

gande förslag från 1955 års skogsvårdsutredning bör ske med de förslag, som

är att emotse från lantbruksundervisningskommittén i nyss angivet hän­

seende. Ytterligare må erinras, att frågan om yrkesutbildningens centrala

ledning är föremål för utredning av en särskild kommitté, vilken har att

förutsättningslöst pröva frågan om den centrala ledningen av hela (här un­

derstruket) yrkesutbildningen. Det svävande läge, i vilket den centrala or­

ganisationsfrågan befinner sig, föranleder i sin tur, att ovisshet får anses

råda om den framtida utformningen av den skogliga yrkesutbildningen även

regionalt sett. Ett överförande av den centrala ledningen från skogsstyrelsen

till överstyrelsen för yrkesutbildning kan nämligen ha till följd, att verk­

samheten "regionalt kommer att handhas av länsskolnämnderna i stället för

— såsom nu är fallet — av skogsvårdsstyrelserna. Utredningens organisa-

tionsförslag bygger visserligen på det förhållandet, att skogsstyrelsen skulle

utgöra den centrala tillsynsmyndigheten. Statskontoret förmenar likväl, att

under förhandenvarande förhållanden stor varsamhet bör iakttagas vid en

utbyggnad av den skogliga yrkesutbildningen, för att icke en eventuell om­

organisation av den centrala och regionala ledningen av verksamheten skall

försvåras.

Utredningens uttalanden angående den skogliga yrkesutbild­

ningens anordnande synes ha godtagits av de flesta remissinstan­

serna. Några av remissorganen, däribland Kronobergs, Skaraborgs och Norr­

bottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Älvsborgs läns södra

huhållningsällskaps förvaltningsutskott, Svenska lantarbetsgivareföreningen

samt Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, understryker särskilt be­

tydelsen av att en samordning kommer till stånd i fråga om utbildningen

vid jordbrukets och skogsbrukets skolor. Erfarenheten säger nämligen, att

tid och ekonomi ej medger ungdomar från bondehem att besöka mer än en

kurs, antingen vid lantmannaskola eller vid skogsbruksskola.

Skogsvårdsstgrelsen i Blekinge län samt Föreningen Skogsarbeten och

Värmlands och Västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening framhåller, att

man i första hand bör satsa på utbildning av ungdomen. För de äldre yrkes­

verksamma, som icke erhållit någon grundutbildning, bör ordnas kortare

kurser för att hjälpligt täcka bristerna i det skogliga kunnandet. Förening­

arna uttalar vidare, att de hyser starka betänkligheter mot utredningens för­

slag att skogsvårdsstyrelserna skall svara för förmännens grundutbildning

och bolagen för den mera instruktionsmässiga delen av utbildningen. Den

hittillsvarande förmansutbildningen har varit direkt inriktad på vederbö-

randes blivande arbetsfält och arbetsuppgifter, vilket visat sig vara till fördel

för såväl företagen som förmännen. Föreningarna avstyrker därför att en

allmän förmansutbildning nu införes i skogsvårdsstyrelsernas undervis­

ningsverksamhet, men föreslår alt frågan utredes ytterligare.

Mot utredningens förslag rörande undervisningens skolmäs­

siga organisation samt anknytningen till den all­

männa skolans yrkesundervisning riktas viss kritik från re­

missorganens sida. Sålunda anser hl. a. länsstyrelserna i Stockholms och

Gävleborgs län samt landstingens i Malmöhus och Skaraborgs läns för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

valtningsuiskott att man bör samordna den skogliga yrkesutbildningen med

den kommunalt bedrivna yrkesutbildningen. Liknande synpunkter framföres

av Föreningen Skogsarbeten och Värmlands och Västra Bergslagens skogs-

arbetsgivareförening som anför.

För att uppnå den erforderliga omfattningen av den skogliga yrkesutbild­

ningen framstår det såsom nödvändigt och även ur andra synpunkter ange­

läget att möjligheterna för införande av skogliga linjer vid av landsting och

kommuner upprättade centrala eller lokala yrkesskolor noga tillvaratages.

Det kan icke vara rimligt att sådana skolor drives i utpräglade skogslän

utan att yrkesutbildning inom ortens huvudnäring finns intagen i verksam­

heten. Denna kommer i annat fall att i väsentlig grad bli inriktad på ut­

bildning av ungdomen för »export» till andra delar av landet.

Vad gäller kommunernas engagemang i yrkesutbildningen, torde detta ha

ett starkt samband med samordningen av‘ den egentliga yrkesutbildningen

och den allmänna skolans yrkesundervisning i 9 y och med därav betingad

organisation och administration. Det torde med hänsyn till skogsbrukssko-

lornas begränsade kapacitet i förhållande till det framtida behovet av skog-

lig utbildning vara uteslutet att dessa skolor kan omhändertaga undervis­

ningen inom 9 y. Tankegångar i sådan riktning har framförts från skolhåll,

men torde vara helt orealistiska. Kommunernas ofrånkomliga primära an­

svar för undervisningen inom 9 y torde icke kunna fullgöras utan att skog­

liga linjer utbyggas vid kommunala yrkesskolor i skogsbygderna.

Tanken att yrkesbestämda elever med fördel bör kunna fullgöra 9 y så­

som ett led i en fullständig yrkesutbildning vid skogsbrukets yrkesskolor

synes riktig. Organisations- och finansieringsfrågor som i samband därmed

uppkommer torde emellertid tarva klarläggande.

Domänstyrelsen anser, att anknytningen av den skogliga yrkesutbild­

ningen till den allmänna skolans yrkesundervisning bör ske efter de grun­

der, som tillämpas inom andra näringsgrenar. På grund av skogsbrukets

speciella karaktär och med hänsyn till att en stor del av eleverna kommer

från glesbygderna, måste undervisningen i 9 y i många fall förläggas till

skogsbrukets yrkesskolor, varvid undervisningen i de allmänna ämnena

måste anpassa sig härefter. Detta förhållande bör beaktas i samband med

enhetsskolans utbyggnad. Inom utpräglade skogslän måste det även anses

som naturligt, att den skogliga yrkesutbildningen beredes utrymme vid av

landsting och kommuner upprättade yrkesskolor. Arbetsmarknadsstyrelsen

ifrågasätter för sin del om den förberedande yrkesutbildningen för enhets­

skolans 9 y bör organiseras av skogsvårdsstyrelserna och förläggas till skogs-

brnksskolor samt anför härom följande.

Med hänsyn till att förberedande yrkesutbildning troligen får relativt stor

omfattning för eleverna inom enlietsskolan förefaller det mera rationellt,

att denna utbildning organiseras av skolorna i samråd med skogsvårdssty­

relserna. Skogsvårdsstyrelsernas utbildningsverkamhet kunde därigenom

helt förbehållas något äldre ungdomar, som är mera klart inriktade på ar­

bete inom skogen och andra, som har behov av utbildning inom skogs­

bruket.

Med instämmande i utredningens uttalanden beträffande frågan huru­

vida skoglig yrkesutbildning bör anordnas inom enhetsskolans 9 y eller

53

om den under nionde skolåret bör förläggas till skogsbrukets yrkesskolor

anför skolöverstyrelsen bl. a. följande.

I vissa delar av landet torde intresset för och behovet av skoglig yrkes­

utbildning vara så stort, att det uppstår svårigheter att bereda alla intres­

serade elever plats i skogsyrkesskolorna. I dylika fall kan det bli nödvän­

digt att ordna utbildningen inom 9 y. Å andra sidan bör i sådana landsde­

lar flera skogsyrkesskolor inrättas, vilket motiveras även av önskvärdheten

att undvika inackordering av alla elever.

Till frågan hur den grundläggande skogsyrkesutbildningen för skolplik-

tiga elever och den därpå följande vidareutbildningen i detalj bör utformas

har skogsvårdsutredningen icke tagit ställning. Skolöverstyrelsen anser, i lik­

het med utredningen, att man under den återstående försöksverksamheten

med nioårig enhetsskola bör pröva, hur skogsundervisningen i 9 y hör läg­

gas upp och hur samordningen mellan 9 y och skogsyrkesskolan bör etable­

ras, och att härför ett intimt samarbete bör komma till stånd mellan skolans

myndigheter och myndigheterna på skogsbrukets område.

De av skogsvårdsutredningen framförda synpunkterna på frågan om den

s k o g 1 i g a yrkesutbildningens organisation och admi­

nistration delas i första hand av skogsstyrelsen och skogsvårdstyrel­

serna. Förstnämnda styrelse anför sålunda följande.

Skogsstyrelsen har i olika sammanhang framhållit värdet av att den skog­

liga yrkesutbildningen kan anförtros regionalt placerade skogliga organ.

Därigenom kan utformningen av utbildningen anpassas till de olika krav,

som skogsbruket ställer i skilda delar av landet. Skogsvårdsstyrelserna bör

vara väl skickade att åstadkomma en dylik anpassning av den skogliga yr­

kesutbildningen. Genom sin ställning har de goda förutsättningar och möj­

ligheter att följa skogsbrukets utveckling och upprätthålla den erforderliga

kontakten med skogsbruket i allmänhet inom sina verksamhetsområden.

Vad lärarna angår medför deras anställning hos skogsvårdsstyrelsen att ve­

derbörande på ett smidigt och naturligt sätt kan beredas tillfälle till prak­

tiskt skogligt arbete vid sidan av undervisningsverksamheten. Enligt skogs-

styrelsens mening talar tungt vägande skäl för att skogsvårdsstyrelserna

jämväl i fortsättningen skall handha den regionala ledningen av skogsyr­

kesutbildningen. Den centrala ledningen bör i anslutning härtill ligga hos

ämbetsverket, skogsvårdsstyrelsernas överordnade centralmyndighet.

Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län finner emellertid förutsättningarna

och villkoren för den obligatoriska yrkesutbildningen i dag alltför oklara

och svårbemästrade för alt ett definitivt ställningstagande skall kunna

ske. Skogsvårdsstyrelsen anför vidare.

Rent allmänt skall likväl framhållas, att skogsvårdsstyrelsen liksom ut­

redningen förutsätter ett intimt samarbete mellan skolmyndigheter och

skogsvårdsstyrelser. Skogsvårdsstyrelsen står härvidlag öppen för var je form

av samarbete eller medverkan. Som regional huvudman för den skogliga

yrkesutbildningen synes även skogsvårdsstyrelsen böra bli kinsskolnämn-

dens rådgivare och medhjälpare vid den skogliga utbildningen i den all­

männa skolan. — Skogsvårdsstyrelsen förutsätter, att skogsvårdsstyrelsen

ekonomiskt kompenseras för denna sin medverkan.

Bland övriga remissorgan som uttalat sig för att skogsvårdsstyrelserna

bör vara huvudmän för den skogliga yrkesutbildningen ma nämnas lands­

tingens i Uppsala, Jämtlands och Västerbottens län förvaltningsutskott, hus­

Knngl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

54

hållningssällskapens i Hallands och Västerbottens läns förvaltningsutskott,

Riksförbundet Landsbygdens folk samt Dalarnas skogsägareförening. Med

vissa förbehåll förklarar sig även Svenska landskommunernas förbund, Sven­

ska landstingsförbundet, Svenska lantarbetsgivareföreningen och Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund införstådda med att skogsvårdsstyrelser-

na, åtminstone tills vidare, skall utöva huvudmannaskapet vad gäller den

skogliga yrkesutbildningen.

I flera remissyttranden uttalas alt frågan om den regionala ledningen av

den skogliga yrkesutbildningen bör prövas i samband med prövningen av

de förslag som är att emotse från 1955 års lantbruksundervisningskommitté

och 1955 års sakkunniga för utredning rörande yrkesutbildningens centrala

ledning.

Några remissorgan föreslår att i stället för skogsvårdsstyrelserna läns-

skolnämnderna skall handha ledningen av den skogliga yrkesutbildningen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför sålunda följande.

Utiedningen, som utgått från det allmänt kända behovet av en förbätt­

rad yrkesutbildning inom skogsbruket, har med utgångspunkt från enhets-

skolans klass 9 y skisserat ett förslag till utbildningsverksamheten, som en­

ligt utredningen skulle handhas av skogsvårdsstyrelserna. Länsstyrelsen vill

* anledning ^ härav erinra om att yrkesutbildningen numera bedrives inom

många områden och att en alltför stark splittring i huvudmannaskapet för

denna utbildning kan vålla svårigheter. Det synes mot bakgrund härav bö­

ra övervägas huruvida icke yrkesutbildningen regionalt borde sortera under

länsskolnämnden, som därmed skulle få möjligheter att samordna denna

av såväl landsting som kommuner och andra huvudmän bedrivna utbild­

ning. Man kommer inte ifrån att en uppläggning av en dylik utbildning för

att tillgodose olika yrkeskategorier ställer sig kostsam och att det därför

är angeläget med den översikt, som erfordras för att onödiga dubbleringar

skall kunna undvikas och för att därmed också möjligheter skapas för ett

mera rationellt utnyttjande av lärarkrafterna. Detta borde icke utesluta

att skogsvårdsstyrelserna vid en sådan samordning svarade för den prak­

tiska delen av utbildningen. Härvid torde också behöva beaktas att skogs-

vårdsstyrelsernas primära uppgifter är att övervaka skogsvården inom de

enskilda skogarna och på olika sätt vägleda skogsägarna. Detta bör kunna

förenas med en medverkan i den praktiska utbildningen inom yrkesskolan

utan att det därför inkräktar alltför mycket på de primära uppgifterna.

Skulle däremot skogsvårdsstyrelserna helt svara för hela den undervisning

som här är fråga om, kan det komma att återverka allför hårt på deras

arbete i övrigt.

Liknande synpunkter framföres av landstingens i Malmöhus och Skara­

borgs län förvaltningsutskott.

Domänstyrelsen understryker vikten av att den skogliga yrkesutbildning­

en organiseras på ett sådant sätt att alla tillgängliga resurser blir utnyttja­

de på bästa sätt samt anför därvid följande.

Den skogliga yrkesutbildningen har under skogsvårdsstyrelsernas led-

ning under senare år rätt väsentligt förbättrats. Alltjämt återstår emeller­

tid ett stort uppbyggnadsarbete innan yrkesutbildningen blivit en lika fast

institution inom skogsbruket som inom andra näringar. Nya krav på skog-

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1060

55

lig yrkesutbildning i andra skolformer framställes undan för undan. Do­

mänstyrelsen kan därför ej ansluta sig till skogsvårdsutredningens stånd­

punkt, som innebär ett skiljande av den skogliga utbildningen från öv­

rig yrkesutbildning, vilket måste medföra att landstingens och kommuner­

nas omfattande utbildningsresurser icke helt kan utnyttjas av skogsbruket.

Alla praktiska och formella hinder för dylikt nyttiggörande bör undanrö­

jas. Därigenom kan den totala utbildningsvolymen ökas och kostnaderna

för yrkesutbildningen i sin helhet relativt sett sannolikt sänkas. Det torde

också vara av värde, att i hemorten befintliga utbildningsanstalter kan bju­

da ungdomen allsidiga möjligheter till yrkesval. Ett särskiljande av den

ungdom, som vill utbilda sig för skogsbruket, kan medföra praktiska och

psykologiska rekryteringssvåriglieter.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anför i fråga om den skogliga yrkes­

utbildningens anordnande och organisation följande.

Pin central punkt i det kapitel, där yrkesutbildningsfrågorna avhandlas,

ar den skogliga utbildningens anordnande och organisation. Enligt den nu

gällande ordningen för den skogliga undervisningen är denna praktiskt ta­

get helt skild från undervisningen inom andra näringsområden, möjligen

med undantag av jordbruket. Detta gäller såväl organisationen som utbild­

ningens utformning. Utredningen föreslår inte någon egentlig ändring i det­

ta hänseende. Utbildningen skall såsom tidigare sortera under skogsstyrel­

sen och skogsvårdsstyrelserna och bedrivas vid särskilda skogliga yrkessko­

lor, i regel helt fristående från det övriga yrkesskolväsendet.

överstyrelsen vill erinra om att den tidigare uttalat sig i ett med dessa

frågekomplex sammanhängande problem, nämligen då den hade att avgiva

utlåtande över av 1956 års skogsskoleutredning avgivet betänkande angåen­

de statens skogsskolor. I anledning av att skogsskoleutredningen föreslog

att till domänstyrelsen borde knytas ett råd för statens skogsskolor uttala­

de överstyrelsen följande: »Överstyrelsen vill ifrågasätta om man inte lämp­

ligen borde vidga detta råds möjligheter till utblickar genom att till det­

samma knyta någon företrädare för andra näringar än skogsindustrien. Det

är nämligen angeläget, att utvecklingen på arbetsmarknaden utanför de

egentliga skogsindustrierna må kunna vinna beaktande även vid utform­

ningen av den skogliga undervisningen.» Överstyrelsen vidhåller denna sin

ståndpunkt att det äV angeläget att utbildningen inom skogsbruket på det

ena eller andra sättet knyts närmare utbildningen inom andra näringsom­

råden.

Så länge frågan om den centrala ledningen av yrkesutbildningen är un­

der utredning, vill överstyrelsen avvakta att till närmare prövning upptaga

den samordning, som bör finnas mellan den skogliga utbildningen och an­

nan utbildning. I det följande inskränker sig därför överstyrelsen till att

närmare bedöma vissa frågor, som synes kunna lösas utan avvaktande av

det förslag som kommer att läggas fram i denna fråga.

Utredningen anger i betänkandet de stora dragen av ett yrkesskolsvstem

för den skogliga utbildningen. Enligt delta system borde i varje län finnas

minst en central skogsbruksyrkesskola; i de större skogslänen torde liera

dylika skolor bli nödvändiga. Dessutom syntes i mera utpräglade skogsbyg­

der böra inrättas »någon form av lokal skogsyrkesskola». Det borde över­

vägas, om det ej i många fall vore lämpligt att organisera lokala skogslinjer

som avdelningar av den centrala skogsbruksyrkesskolan. Dessa skulle ur

fackligt-pedagogisk synpunkt direkt sortera under skogsvårdsstyrelserna.

Detsamma skulle gälla för skogskurser, som helt ordnas av kommunen. Ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr iOti år 1960

56

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 är 1960

redningen uppger, att denna organisationsform med lokalt utplacerade av­

delningar av en central yrkesskola redan förekomme i enstaka fall inom

övrigt yrkesutbildningsväsende.

Enligt överstyrelsen är det ett synnerligen gott förslag att inom de kom­

munala yrkeskolorna anordna rent skogliga linjer. Elevernas anknytning

till hemorten kommer att stärkas genom att de även under utbildningsti­

den vistas i närheten av hemmet. Överstyrelsen anser, att man härvid inte

bör begränsa sig till det lokala planet utan att dylika anknytningar jämväl

bör kunna ske på det regionala planet genom att vid de centrala verkstads­

skolorna anordnas särskilda avdelningar för skoglig utbildning.

överstyrelsen kan emellertid inte dela utredningens uppfattning, att lo­

kalt utplacerade avdelningar av en central skogsbruksyrkesskola skulle sor­

tera under vederbörande skogsvårdsstyrelse. Det är knappast riktigt, som

utredningen anger, att en dylik ordning skulle gälla inom »övrigt yrkesut­

bildningsväsende», d. v. s. bl. a. inom det, som sorterar under överstyrel­

sen. Det är visserligen sant, att en dylik ordning förekommer i ett par fall,

men det har då förutsatts, alt denna ordning endast skall vara av proviso­

risk natur och avsedd att med något undantag inom kort tid avvecklas.

Främst praktiska skäl talar för att samtliga avdelningar vid en skola sor­

terar under skolans ledning.

Utredningen bemöter i betänkandet jämförelsevis utförligt en sådan an­

ordning som överstyrelsen har berört. Överstyrelsen kan emellertid inte fin­

na, att de skäl som utredningen framför är specifika för skogsbruket; i allt

väsentligt är de av generell innebörd; de kan sålunda tagas som motivering

för att varje näringsområde bör ha sitt eget fristående utbildningsväsende.

Varje näringsområde har sina problem. Det har, då det gällt de synnerli­

gen skiftande utbildningslinjer, som sorterar under överstyrelsen, inte fun­

nits några olösliga problem, då det gällt att nå kontakt med näringslivet och

anpassa yrkesutbildningen efter näringslivets krav. Tvärtom vill översty­

relsen framhålla, att samarbetet varit lätt och att anpassningen kunnat ge­

nomföras mycket smidigt.

Som ett motiv för den av utredningen förslagna ordningen anföres, att

lärarna vid de skogliga utbildningsanstalterna skulle kunna utnyttjas på

ett effektivare sätt genom att deras arbetskraft skulle kunna användas för

andra arbetsuppgifter, som faller under skogsvårdsstyrelserna. Överstyrel­

sen vill emellertid framhålla, att som yrkeslärare torde komma att tagas i

anspråk även andra personer än personal från skogsvårdsstyrelserna, näm­

ligen personal anställd inom domänverket, större skogsbolag etc.

Överstyrelsen vill avslutningsvis understryka de mycket besvärliga, hu­

vudsakligen administrativa och organisatoriska problem, som skulle upp­

komma, därest skilda skolmyndigheter skulle ha att handlägga ärenden rö­

rande samma skola. Den vill även erinra om den ställning, som Kungl. Maj :t

intog då det gällde att bevilja statsbidrag till uppförande av yrkesskolbygg-

nad för Orsa yrkesskola. Därvid föreskrev Kungl. Maj:t, att den vid den­

na skola anordnade skogliga utbildningen skulle sortera under Orsa yrkes­

skola. Det är självfallet, att därest en dylik anordning generellt genom­

föres, ett samarbete från såväl överstyrelsens som yrkesskolans håll kom­

mer att inledas med vederbörande skogliga myndigheter och företag på

samma sätt som skett exempelvis inom industrien ocli hantverket.

Utredningens förslag till ändringar i skogsvårdsstyrelsernas

personalorganisation i syfte att tillgodose de krav som följer

med den föreslagna utbyggnaden av yrkesutbildningsverksamheten har för­

anlett särskilda uttalanden endast i några få remissyttranden.

57

Skogsvårdsstyrelserna i Södermanlands och Norrbottens lön framhåller

önskvärdheten av att även icke högskoleutbildad personal måtte ifrågakom-

ma såsom chefer för de föreslagna undervisningssektionerna vid skogs-

vårdsstyrelserna. Hushållningssällskapets i Gävleborgs län förvaltningsut­

skott anser däremot att kompetenskraven bör skärpas och föreslår att fö­

reståndare för skogsbruksskolor bör vara skoghögskoleutbildad, yrkeslära-

re ha avlagt skogsmästarexamen samt instruktör ha skogsskoleutbildning.

En fördel med att skogsbruksskoleföreståndaren är högskoleutbildad är en­

ligt utskottet att han själv kan handha utbildningen i de allmänna skoläm­

nena.

Vad beträffar den grupp av yrkeslärare, som enligt utredningen avses sko­

la utses till föreståndare vid skogsbruksskolor med plats för dubbla kurser

eller till ledare för viss gren av skogsvårdsstyrelses undervisningsverksam­

het, framhåller Tjänstemännens centralorganisation nödvändigheten av att

denna grupps undervisande uppgifter ej får så stor omfattning att det ad­

ministrativa och konsulterande arbetet blir lidande härav. Centralorganisa­

tionen anför vidare.

Det kan därjämte ifrågasättas om inte titulaturen för skogsbruksskolor-

nas ifrågavarande personal lämpligen borde vara rektor, skolchef eller dy­

likt, åtminstone där det rör sig om större utbildningsenheter. Befattningen

som föreståndare för skogsbruksskola med dubbel kurs torde komma att

lägga en stor arbetsbörda och ett stort ansvar på befattningshavaren. Det

förefaller därför lämpligt att skogsbruksskola med därtill hörande övnings-

skog förestås av föreståndaren och att det löpande arbetet inom distrik­

tet skötes av en biträdande länsskogvaktare. Därjämte bör vid skola med

dubbel kurs finnas två yrkeslärare, vilka är kursledare för var sin kurs,

samt två vad utredningen kallar instruktörer. Vid en sådan organisation

blir förståndarens uppgifter främst att dels leda undervisningen och svara

för kontinuiteten i verksamheten, dels handha till skolan knutna upplys­

nings- och propagandauppgifter såsom studiebesök, skogsdagar, skolresor

m. in., dels vara arbetsledare för den till skolan knutna fasta personalen,

dels ansvara för till skolan hörande byggnader och redskap, dels ock an­

svara för och nyanskaffa undervisningsmateriel. Yrkeslärare skulle till­

komma att leda den teoretiska och praktiska undervisningen samt handha

rekognosceringen av övningsobjekt och biträda föreståndaren med skötseln

av övningsskog och distrikt. Den andra gruppen av lärare (instruktörerna)

skulle i huvudsak handha den praktiska undervisningen.

Vad utredningen anfört angående behovet av s kolan läggning-

a r samt den statliga bidragsgivningen vid byggande

0 c h utrustning m. in. av skogsbruksskolor har i huvud­

sak biträtts av remissorganen. Erinran mot utredningens förslag har emel­

lertid framförts av statskontoret som anför, att några avsteg från nu till-

lämpade bidragsgrunder icke bör ske med hänsyn till att skogsbruksskolor-

nas ställning i organisatoriskt avseende är oklar så länge frågan om led­

ningen av den skogliga yrkesutbildningen ej är definitivt löst. Länsstyrelsen

1 Skaraborgs län ifrågasätter om det i allmänhet kan bli nödvändigt att sko­

lor för skogsundervisning av det i betänkandet angivna slaget i någon stör­

re utsträckning nybygges och därvid utformas som internat. Ur besparings-

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

58

synpunkt synes motiverat att undersökning verkställes rörande möjlighe­

terna att för ändamålet ianspråktaga skollokaler, som i samband med den

allmänna skolorganisationens genomförande blir obehövliga, eller ock an­

ordna undervisningen i anslutning till befintliga i gång varande skolor.

Även Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps och hushållningssällska­

pets i Norrbottens län förvaltningsutskott anser, att försiktighet bör iakt­

tagas vid planeringen av ytterligare skogsbruksskolor. Utskotten framhål­

ler särskilt vikten av att möjligheterna att för skogsundervisning utnyttja

jordbrukets undervisningsanstalter noga undersökes.

Vad angår bidragsgivningen till skogsbruksskolor framför skogsstgrelsen

önskemålet att statsbidrag bör få utgå även till förvärv av fastighet (mark,

byggnader och övningsområde), medan Svenska landstingsförbundet anför

följande rörande landstingens medverkan vid finansieringen av skogsvårds-

styrelsernas skogsbruksskolor.

De föreslagna bidragsreglerna förutsätter emellertid, att landstingen är

villiga att liksom hittills stödja anläggandet av skogsbruksskolor. En så­

dan villighet torde också kunna påräknas, även om landstingens författ­

ningsenliga inflytande på verksamheten begränsas till det som kan utövas

av de två landstingsvalda ledamöterna av skogsvårdsstyrelsen. För att åstad­

komma en tillfredsställande kontakt mellan landstinget och skogsvårdssty­

relsen torde dock ytterligare åtgärder erfordras av den art kommittéleda­

moten herr Hansson berört i sin reservation.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

IX. Skogsvårdstyrelseorganisationen

A. Skogsvårdsstyrelsernas förvaltningsrättsliga ställning

Styrelsernas tillkomst och nuvarande ställning. Skogsvårdsstyrelserna har

tillkommit genom beslut av statsmakterna. Likaså har styrelsernas arbets-

llPP§ifter till väsentlig del fastställts av statsmakterna.

Ämbetsbefattningen är, sådan den angivits i skogsvårdsstyrelseförord-

ningen, principiellt sett tvåfaldig. Å ena sidan åligger det skogsvårdssty­

relserna att befrämja och understödja den enskilda skogshushållningen

samt verka för att skogsvårdsarbetet bedrives på ett planmässigt sätt. Å

andra sidan skall styrelserna utöva den uppsikt och vidtaga de åtgärder,

som jämlikt gällande skogsvårds-, naturskydds- och andra författningar

ankommer på styrelserna. Till detta kommer, att skogsvårdsstyrelserna bli­

vit anförtrodda alltmer omfattande arbetsuppgifter inom den skogliga yr-

kesutbildningsverksamheten.

Styrelsernas tjänstemän intar i avlönings-, pensions- och ansvarshänse-

ende en ställning, som i väsentliga delar överensstämmer med statstjänste-

männens.

I befogenhetshänseende är styrelserna förhållandevis fria, vilket bl. a.

avspeglar sig däri, att någon generell rätt att fullfölja talan mot styrelser­

nas beslut icke föreligger.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

59

Styrelsernas verksamhet finansieras genom anslag av statsmedel samt

driftinkomster på grund av bilrädesverksamhet, försäljning av frö och

plantor, avverkning i egna skogar in. m. Vidare utgår lokala bidrag från

landsting och vissa hushållningssällskap.

Skogsvårdsutredningen. Utredningen erinrar till en början om 1944 års

skogsvårdsstyrelseutrednings uttalande vid behandlingen av frågan om

skogsvårdsstyrelsernas administrativa ställning, i vilket anfördes att det

ur olika synpunkter kunde anses önskvärt att styrelsernas rättsliga ställ­

ning bringades i bättre överensstämmelse med vad som gällde för andra

likartade organ. De alternativ, som enligt skogsvårdsstyrelseutredningen

därvid kunde tänkas, vore att antingen förändra styrelserna till kommuna­

la organ eller att göra dem till rent statliga myndigheter. Emellertid stan­

nade utredningen, under hänvisning till att skogsvårdsstyrelserna i dittills-

varande form fungerat tillfredsställande, vid att förorda, att styrelsernas

offentligrättsliga ställning skulle förbli oförändrad. Statsmakterna beslöt

sedermera i enlighet med utredningens förslag.

Skogsvårdsutredningen konstaterar för sin del, att den speciella ställ­

ning i offentligrättsligt avseende, som skogsvårdsstyrelserna intar, i vissa

hänseenden medfört mindre tillfredsställande konsekvenser. Såsom exempel

härpå anföres, att det vid fastighetstaxering av styrelsernas skogsbruks-

skolor icke visat sig möjligt att med stöd av skattebestämmelserna från

skatteplikt undantaga ens sådana byggnader och anläggningar, som an­

vändes enbart för undervisningsändamål. Ytterligare nämnes att styrelser­

nas mellanställning mellan statliga, kommunala och enskilda organ lett

till att skogsvårdsstyrelsetjänstemännens förhandlingsrättsläge blivit

oklart. Å andra sidan synes erfarenheterna av styrelsernas verksamhet un­

der tiden efter genomförandet av 1946 års reform knappast i och för sig ge

anledning till en omprövning av styrelsernas allmänna ställning. Utred­

ningen stannar för att föreslå, att skogsvårdsstyrelsernas förvaltningsrätts-

liga ställning skall bli oförändrad.

Yttrandena. Frågan om skogsvårdsstyrelsernas förvaltningsrättsliga ställ­

ning har föranlett uttalanden endast i ett fåtal yttranden.

Skogsstyrelsen förklarar sig dela utredningens uppfattning alt skogs­

vårdsstyrelsernas ställning bör få bli i stort sett oförändrad, även om en­

ligt ämbetsverkets mening vissa skäl kan tala för att ställningen närmas

till vad som gäller för statliga organ.

Skogsvårdsstyrelserna i Jönköpings och Kronobergs län, Kopparbergs

och Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Riksförbun­

det Landsbygdens folk samt Skogsvårdsstyrelsernas förbund understryker

vikten av att skogsvårdsstyrelsernas nuvarande förvaltningsrättsliga ställ­

ning bibehålies.

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

B. Skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområden

Nuvarande bestämmelser. Bestämmelserna rörande inrättande av skogs-

vårdsstyrelser samt om verksamhetsområden för de särskilda styrelserna

är meddelade i 4 § skogsvårdslagen. Enligt denna skall för varje lands­

tingsområde — numera landstingskommun — eller, där Konungen så för­

ordnar, för annat område finnas en skogsvårdsstyrelse, som skall ha upp­

sikt över att skogsmark med därå växande skog skötes i enlighet med vad

i lagen stadgas. I fråga om skogsmark, belägen inom området för stad,

som icke tillhör landstingskommun, utövas uppsikten av den skogsvårds­

styrelse, vars verksamhetsområde i övrigt helt eller till större delen omger

staden.

F. n. sammanfaller samtliga skogsvårdsstyrelsers verksamhetsområden

med vederbörande landstingskommuners områden, varav följer att Kalmar

län har två skogsvårdsstyrelser och övriga län en skogsvårdsstyrelse.

Skogsvårds utredningen. Utredningen anser, att skogsvårdsstyrelsernas

verksamhetsområden även i fortsättningen bör ansluta till rikets indelning

i landstingskommuner och därmed -— utom vad gäller styrelserna i Kal­

mar län — till länsindelningen. Utredningen föreslår emellertid vissa för-

fattningstekniska ändringar och anför därvid bl. a., att de grundläggande

bestämmelserna om skogsvårdsstyrelser i skogsvårdslagen blivit relativt

komplicerade därigenom, att styrelsernas verksamhetsområden anknutits

till indelningen i landstingskommuner, ehuru styrelserna har att utöva

uppsikt även å skogar tillhörande städer, som icke tillhör landstingskom­

mun. Till saken hör vidare att styrelserna har sig arbetsuppgifter ålagda

jämväl enligt andra författningar än skogsvårdslagen.

Enligt utredningen synes det därför rationellast, att de grundläggande

bestämmelserna om skogsvårdsstyrelser meddelas i den inledande paragra­

fen i skogsvårdsstyrelseförordningen. Indelningen i skogsvårdsstyrelseoin-

råden bör därvid ske genom anknytning till länsindelningen, varigenom

tillika undcrstrykes styrelsernas ställning av länsorgan. För Kalmar läns

vidkommande bör liksom hittills gälla, att länet skall vara uppdelat på två

skogsvårdsstyrelseområden, sammanfallande med länets två landstingskom­

muner. Vidare bör i fråga om verksamhetsområdet för skogsvårdsstyreken

i Stockholms län föreskrivas, att området skall omfatta jämväl Stockholms

stad. Vid en lösning i enlighet med utredningens förestående förslag skulle

de nuvarande bestämmelserna i 4 § skogsvårdslagen om skogsvårdsstyrel­

se såsom tillsynsmyndighet kunna ersättas med en bestämmelse om att

uppsikt över att skogsmark med därå växande skog skötes i enlighet med

vad i skogsvårdslagen stadgas skall utövas av vederbörande skogsvårds­

styrelse.

61

Yttrandena över skogsvårdsutredningens betänkande. Av remissinstanser­

na är det endast Skogsindustriernas samarbetsutskott som behandlar frå­

gan om skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområden. Utskottet anför där­

vid bl. a. följande.

Redan av de i betänkandet redovisade organisationsplanerna för skogs-

vårdsstyrelser av olika storleksordning framgår, att i de medelstora och

större skogsvårdsstyrelsernas organisation ingår specialister i undervis­

ningsfrågor, skogsteknik och skogsvårdsfrågor. Det förefaller som en på så

sätt organiserad styrelse har betydligt större möjligheter att lämna den ur

allmän och enskild synpunkt eftersträvade servicen till skogsbrukets from­

ma. Framför allt med hänsyn härtill anser samarbetsutskottet för sin del,

att en sammanslagning av sådana slcogsvårdsstyrelser, vars förvaltnings­

områden omfattar skogsbruk av mindre relativ storleksordning, med när­

liggande styrelser borde närmare övervägas.

Utredningen rörande frågan om sammanslagning av de båda lantbruks­

nämnderna i Kalmar län, m. m. I det följande torde få lämnas en samman­

fattande redogörelse för utredningsmannens uttalanden och förslag i frågan

om en sammanslagning av skogsvårdsstyrelserna i Kalmar län. Beträffande

övriga i utredningsbetänkandet berörda frågor torde få hänvisas till den

särskilda propositionen angående vissa ändringar i lantbruksstyrelsens och

lantbruksnämndernas organisation, m. m.

Utredningsmannen lämnar inledningsvis en redogörelse för de båda skogs­

vårdsstyrelsernas nuvarande organisation och verksamhetsformer m. m.

samt övergår därefter till att redovisa vissa allmänna synpunkter på sam-

rnanslagningsfrågan. I betänkandet anföres därvid i huvudsak följande.

Enligt den senaste jordbruksråkningen utgjorde summan åkerjord inom

länet vid brukningsenhetcr med mera än 2 ha ca 173 000 ha. Antalet sådana

brukningsenheter uppgick för hela länet till ca 10 900, varav ca 5 500 en­

heter om 2—10 ha och ca 3 200 om 10—20 ha. Såväl summan bruknings­

enheter med mera än 2 ha som åkerarealen vid dylika enheter är i stort sett

ungefär dubbelt så stor inom södra som i norra länsdelen. Jordbrukets

tyngdpunkter inom länet ligger särskilt på de norra och södra möreslätter-

na samt på Öland. Den produktiva skogsmarksarealen under skogsvårdssty­

relsernas uppsikt utgör 612 000 ha. Härav ligger omkring hälften inom ett

vart av de båda styrelsernas verksamhetsområden, dock med någon över­

vikt för det norra området.

Strukturutvecklingen inom jordbruket mellan jordbruksräkningarna 1951

och 1956 utvisar, att inom länet en minskning av åkerarealen vid bruk­

ningsenheter med mera än 2 ha skett under denna tidsperiod med ungefär

2 600 ha. Antalet brukningsenheter av angiven storleksordning minskade

under samma period med 739 enheter. Resultatet av lokaliseringsutredning-

cns undersökning rörande väntade förändringar i jordbrukets struktur inom

länet tyder på att det är anledning alt räkna med en fortgående avsevärd

minskning av antalet brukningsenheter och samtidigt fortsatt nedläggning av

sämre jordbruksjord och därmed en viss ökning av skogsmarksarealen.

En jämförelse med förhållandena inom andra län i ovan berörda avse­

enden visar, alt enligt 1956 års jordbruksräkning summan åkearcal vid

jordbruk med mera än 2 ha åker är högre än i Kalmar län inom Malmöhus,

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

62

Kristianstads, Älvsborgs, Östergötlands och Skaraborgs län samt mindre

inom övriga län. Antalet brnkningsenheter av angiven storlek är större icke

blott i de nyss nämnda länen, med undantag av Östergötlands län, utan

också i Jönköpings, Kronobergs, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län. Arealen produktiv skogsmark under

skogsvårdsstyrelseuppsikt för hela länet, eller 612 000 ha, är den största i

södra Sverige. Närmast i storleksordning kommer Älvsborgs län med eu

areal av sådan skogsmark å 605 000 ha och Jönköpings län med en areal

å 603 500 ha. Inom Kalmar län är sålunda arealen produktiv skogsmark

under uppsikt av skogsvårdsstyrelse något större än i vartdera av sistnämn­

da två län.

De berörda faktorerna — jorden, skogen och arbetskraften, eller närmare

bestämt arealen jordbruksjord, arealen skogsmark i enskild ägo, antalet

företag i jordbruk och enskilt skogsbruk samt brukningsenheternas storlek

är grundläggande för omfattningen av de här ifrågavarande organens

verksamheter. Hushållningssällskapens verksamhet med dess inriktning på

upplysning och försök m. m. beror främst av antalet jordbrukare och jord­

bruksarealen, och för skogsvårdsstyrelserna med dessas uppgifter på skogs­

vårdens område bestämmes omfattningen främst av skogsmarksarealen i en­

skild ägo och antalet skogsägare. Lantbruksnämndernas verksamhet, inrik­

tad särskilt på strukturrationalisering i jord och skog, är beroende av såväl

antalet företagare som jordbruks- och skogsarealerna, och särskilt inverkar

bristerna i de nuvarande brukningsenheterna och behovet av förändringar

i avseende å storlek, sammansättning och arrondering i syfte att möjliggöra

ekonomiskt utnyttjande av produktionsmedlen.

Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, syftande till att främja god skogs­

vård, har i båda länsdelarna till mycket övervägande del utgjorts av stämp­

ling och planläggning av återväxtåtgärder m. in., d. v. s. arbeten på beställ­

ning av skogsägare. Självfallet har i samband härmed regelmässigt indivi­

duell rådgivning bedrivits. De båda skogsvårdsstyrelsernas insatser för all-

män upplysning i skogsvårdsfrågor har på senare år alltmer ökats. Det bör

här nämnas, att 1955 ars skogsvardsutredning föreslagit att verksamheten

med upplysning i skogsvårdsfrågor — såväl allmän upplysning som person­

lig rådgivning — skall intensifieras.

Det slår enligt utredningsmannens mening klart, att de produktiva area­

lerna samt antalet företagare i jord- och skogsbruk — även med beaktande

av de nyss berörda arbetsuppgifterna — inte i och för sig motiverar mer

än ett för länet gemensamt organ av varje slag (hushållningssällskap,

skogsvårdsstyrelse, lantbruksnämnd). Frågeställningen är därför, huruvida

de speciella förhållandena i länet bör föranleda att uppdelningen består.

länets invanare - och da huvudsakligen från norra länsdelen —

har i tidigare sammanhang och under den nu företagna utredningen uttalats

starka farhågor för att en sammanslagning av organen skulle medföra en

försvarad personlig kontakt mellan organens befattningshavare och befolk­

ningen samt en avsevärt försämrad service. Vidare har den synpunkten

lramkommit från företrädare för norra länsdelen, att efter en sammanslag-

inng de beslutande organen kunde komma att domineras av ledamöter, som

inte är så väl insatta i norra länsdelens förhållanden eller införstådda med

bygdens synpunkter.

I sådant sammanhang har med kraft framhållits att den norra länsdelen

i olika avseenden är i hög grad inriktad mot Östergötland. Frågan om eu

revision av länsgränserna har också väckts under senare år och en utred­

ning därom har tillstyrkts av länsstyrelsen i länet. Det har under utred­

ningen från olika håll i norra länsdelen framhållits att de nu aktuella sam-

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

63

manslagningsfrågorna borde slutligt övervägas först i samband med frågan

om ändrad länsindelning.

Den rådande administrativa tudelningen bär uppkommit till följd av lä­

nets oformliga geografiska kontur med stora avstånd och har synbarligen

särskilt föranletts av att kommunikationerna varit ytterligt bristfälliga.

Främst av denna anledning var frågan om delning av länet aktuell i mitten

på 1800-talet. Som en kompromiss inrättades i stället två landsting, och

dessa har följts av dubblerade organ på jordbrukets och skogsbrukets om­

råde. På senare årtionden inrättade organ i övrigt har däremot blivit ge­

mensamma för länet.

Vad kommunikationerna beträffar är järnvägsförbindelserna mellan nor­

ra och södra länsdelarna alltjämt otillfredsställande. Det torde inte kunna

förväntas att kontaktfrågan mellan länsdelarna i nämnvärd grad skall lö­

sas genom ändrade järnvägsförbindelser. Däremot har vägnätet avsevärt

förbättrats och den fortsatta omläggningen av riksväg nr 4 beräknas för­

korta avståndet mellan Kalmar och Västervik (Oskarshamn—Västervik)

med omkring 15 km. Vidare kommer den förbättrade standarden på vägen

att ytterligare förkorta tidsavståndet. Detta bör kunna medföra att kon­

takten och samhörigheten mellan länsdelarna, som på de senaste åren avse­

värt förbättrats, ytterligare stärkes. Å andra sidan kommer de långa avstån­

den till residensstaden alltjämt att innebära olägenheter för invånarna i den

nordligaste delen av länet. Det må nämnas att regelbundna direkta bussför­

bindelser mellan Västervik och Kalmar icke nu är inrättade.

Länsstyrelsen har på olika sätt sökt överbrygga den klyfta som avstån­

det m. m. skapat mellan länsdelarna. Sålunda tillämpas sedan en följd av

år att länsstyrelsen regelbundet håller överläggningar i Västervik.

Som en målsättning för de överväganden, som i det följande kommer att

göras, bör enligt utredningsmannens mening uppställas en organisation,

som har förutsättning att betjäna länets norra och södra delar i lika ut­

sträckning och som beaktar alla möjligheter till ett rationellt utnyttjande

av personella, ekonomiska och andra resurser. Inte minst får därvid intres­

set av goda kontaktmöjligheter i skilda hänseenden tillmätas betydelse.

Kontaktbehov finns i två avseenden: dels mellan vederbörande organ

och allmänheten, i första hand då de enskilda jordbrukarna och skogsägar­

na, dels mellan ledningarna av de olika organen sinsemellan och med andra

samverkande organ. Möjligheterna att hålla personlig kontakt och att ge

god service bör bedömas mot bakgrunden av arbetets fördelning och orga­

nisation inom de olika organen.

Det har genom den tekniska och ekonomiska utvecklingen uppkommit

ett ökande behov av specialister på olika grenar av jord- och skogsbruket.

Det är emellertid av olika skäl begränsade möjligheter att inom små verk­

samhetsområden på längre sikt hålla specialister av olika slag. Små enheter

har ofta alltför begränsade ekonomiska resurser. Det är inte heller förenligt

med god hushållning med de personella resurserna att låta befattnings­

havare med hög specialutbildning arbeta i små områden med arbetsuppgif­

ter, som i väsentlig utsträckning kunde skötas av icke specialutbildad per­

sonal. Utvecklingen går också i den riktningen, att den högskoleutbildade

expertisen får relativt stora verksamhetsområden — i eu del fall utöver

länsgränserna — och alt huvuddelen av de löpande arbetsuppgifterna läggs

pa allroundarbetande befattningshavare med lokalt mera begränsade arbets­

fält. Specialistens uppgift blir då alt följa utvecklingen inom sill fack, alt

bedriva viss allmän upplysning, alt förmedla kunskap och nyheter till de

lokala befattningshavarna, medverka till deras fortbildning samt härutöver

att ge sitt utlåtande i viktigare och mer svårbedömbara ärenden.

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

En så ordnad verksamhet på jordbrukets och skogsbrukets område inne­

bär att beställningsarbeten (planläggning av stämpling och skogsvårdsåt-

gärder, av jordförbättring och byggnader, uppläggande av driftplaner etc.)

samt den individuella rådgivningen ute på fältet i stort sett utföres av all-

roundarbetande personal, som inom sitt område bör kunna hålla god kon­

takt med sina klienter och med bygdens utveckling. Denna kontakt -— och

det blir givetvis huvuddelen av direktkontakten —• blir föga beroende av var

kansliorten för organet ligger.

Det kvarstår givetvis ett behov från befolkningens sida att i speciella

problem få personlig kontakt med den ene eller andre specialisten. Möjlig­

heterna härtill blir givetvis mindre om specialisterna får stora verksamhets­

områden och för bygder, som får långa avstånd till stationeringsorten för

specialisten. Detta är emellertid en följd av att man, såsom nyss sagts, är

nödsakad att hushålla med den specialutbildade personalen.

Det föreligger naturligtvis också ett behov för länets invånare att i en del

ärenden få rådgöra personligen med vederbörande chefstjänsteman. Möjlig­

heterna härtill kommer givetvis att begränsas vid en minskning av antalet

förvaltningsenheter och därmed också antalet chefstjänster. Detta förhål­

lande kan emellertid ej undvikas, då en god hushållning med den specialut­

bildade och högt kvalificerade arbetskraften skall göras samtidigt som all­

mänhetens krav på service tillgodoses. Frågan, som har många paralleller

inom andra förvaltningsområden, synes emellertid ej ha sådan storleksord­

ning, att den kan anses på ett mera avgörande sätt böra inverka på över­

vägandena om eventuell sammanslagning av här behandlade länsorgan.

Ur här berörda synpunkter ter sig ordningen vid skogsvårdsstyrelserna

på följande sätt.

I skogsvårdsstyrelsernas verksamhet är arbetsfördelningen grundad på in­

delning i länsskogvaktardistrikt. Det är främst länsskogvaktaren, som inom

sitt distrikt svarar för personlig rådgivning och allmän upplysning i skogs-

vårdsfrågor, och hans befogenheter omfattar bl. a. stämpling och åtgärds-

planläggning, som beställes av skogsägare. Den personliga rådgivningen

sker f. ö. i stor utsträckning i samband med sådana förrättningar ute på

fältet. De länsjägmästaren underställda jägmästarna har icke särskilda

distrikt utan torde arbeta som specialister särskilt inom den skogliga un­

dervisningens område.

En sammanslagning av de båda styrelserna torde inte böra medföra att

systemet med länsskogvaktardistrikt frångås. Kontakterna mellan allmän­

heten och länsskogvaktarorganisationen torde inte vara beroende av om

den administrativa ledningen utövas från en eller två kansliorter.

Det ligger i sakens natur att en sammanslagning av de ifrågavarande

institutionerna skulle komma alt medföra, att de beslutande församlingar­

nas nuvarande förankring i bygden i viss mån försvagades. Södra länsde­

lens företrädare skulle få medinflytande på avgörandet av frågor beröran­

de norra länsdelen liksom också norra länsdelens representanter få med­

inflytande i södra länsdelen. För att icke någon länsdel med fog skall kän­

na sig eftersatt är det av vikt att en för länet gemensam nämnd eller sty­

relse får en väl avvägd sammansättning från de båda länsdelarna.

Vid sammanslagna enheter av de skilda organen hör dessas styrelser, de­

legationer o. dyl. förlägga sammanträden m. m. icke blott till kansliorten

utan även till andra platser inom länet för att därigenom söka öka kon­

taktmöjligheterna och knyta länsdelarna närmare samman. Det bör här

vara goda möjligheter att bygga vidare på den tradition, som länsstyrelsen

utbildat med regelbundna mottagningar i Västervik en gång i månaden.

65

I den allmänna upplysningsverksamheten har såsom redan berörts så­

väl hushållningssällskap som skogsvårdsstyrelser fått betydelsefulla och

ökade arbetsuppgifter. Efter riksdagsbeslutet i år har lantbruksnämnderna

fått upplysning som ett delvis nytt medel i sin verksamhet. Upplysnings­

verksamheten kräver att en nära kontakt kan hållas mellan ledningarna

av de nämnda tre organen och även andra länsorgan, särskilt da lantmä-

teriet och länsarbetsnämnden. Lantmäteriets medverkan avser här givetvis

särskilt den yttre rationaliseringen. Länsarbetsnämndens medverkan är gi­

ven med hänsyn till den undervisning i arbetslöshetsbekämpande syfte och

den planläggning av arbetsobjekt för tider med ojämn sysselsättning, som

bedrives inom hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelse. Omskolningen

av arbetskraft, som tidigare kunnat få sin utkomst i lanthushållningen,

samt överföring till andra delar av näringslivet av sådan arbetskraft är

andra vägande motiv för länsarbetsnämndens medverkan.

En fortlöpande intim samverkan mellan lantbruksnämnd och lantmäteri

är nödvändig. I enlighet med statsmakternas direktiv utbygges samverkan

i organiserad form, som i avseende å skogsmark innefattar jämväl sko^gs-

vårdsstyrelserna. Sålunda gäller bl. a. att lantbruksnämnden skall samrada

med överlantmätaren i ärenden rörande fastighetsbildning och att överlant­

mätaren ävensom länsjägmästaren äger deltaga i nämndens överläggning­

ar i ärenden som rör deras verksamhetsområden. Samverkan på länspla-

net omfattar givetvis även andra myndigheter. En samordnande uppgift i

olika hänseenden åvilar länsstyrelserna i länen, som nu bl. a. fått till upp­

gift att genom utbyggda länsråd föra de olika verksamhetsgrenarna i ökad

kontakt med varandra. Eu samordning och ett samarbete försvåras i viss

mån genom den nuvarande organisatoriska splittringen inom Kalmar län

med vissa organ tudelade och delvis förlagda på annan ort än residenssta­

den.

Utredningsmannen övergår härefter till att beröra vissa för lantbruks­

nämnderna, hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna i Kalmar län

speciella spörsmål samt de besparingar, som skulle kunna vinnas genom

en sammanslagning av varje grupp av de olika organen. I fråga om skogs­

vårdsstyrelserna uttalar utredningsmannen därvid, afl den nuvarande eller

påräkneliga omfattningen av de båda skogsvårdsstyrelsernas verksamhet —

sedd även i förhållande till andra jämförbara län och med beaktande av ut­

vecklingen på serviceområdet — icke är eller torde få sådan omfattning, att

arbetsvolymen skulle utgöra hinder för sammanslagning av styrelserna.

Skogsvårdsstyrelsen i norra länsdelen har byggt upp eu betydande servi­

ceorganisation, betingad av de arbetsuppgifter, som skogsvårdsstyrelsen

funnit angelägna. Med hänsyn härtill och till de omfattande skogsbygderna

i norra länsdelen synes skäl föreligga att, om en sammanslagning till en ge­

mensam skogsvårdsstyrelse för länet genomföres, verksamhetsområdet nu

indelas i två distrikt, med ett distriktskontor å den ort, som inte blir kans­

liort för skogsvårdsstyrelsen. Någon anledning att frångå den nuvarande

organisationen beträffande länets indelning i länsskogvaktardistrikt före-

ligger ej.

I betänkandet lämnas därefter följande sammanställning rörande en tänk­

bar personalorganisation vid eu för länet gemensam skogsvårdsstyrelse.

5

liihang till riksdagens protokoll 1960. lsaml.Nr 10G

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

66

Sammanställningen utvisar även den nuvarande personalorganisationen vid

de båda skogsvårdsstyrelserna. Endast den ordinarie och extra ordinarie

personalen har medtagits. Beteckningarna C och D avser placering vid sty­

relsens kansli resp. vid det föreslagna distriktskontoret.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

Södra

Norra

1 C

1 G

^{16 D) 9 (1 C}—8

D)

6

D

1 C

1 C

1 C

1 C

1 C

1 D

9 (2 C—7 D)

9 D

1 G

1 C

3 C

En skogsvårds-

styrelse

Länsjägmästare ....................................

1

c

Biträdande länsjägmästare...................

1

C

Distriktsjägmästare................................

1

D

Förste assistent .................................... ....

Assistent................................................. 2 (1 C—1 D)

Förste länsskogvaktare........................

1

p>

Länsskogvaktare....................................

18

(2

C

Biträdande länsskogvaktare............... 15 D

Kamrerare .............................................

1

q

^{Kontorist.................................................} 1

p

Kanslibiträde.........................................

1

p>

Kontorsbiträde .................................... 3

^2

C-

1

D)

Personalförteckningen har, anför utredningsmannen —- utom vad avser

kontorsbiträdena — uppgjorts av utredningens skoglige expert med led­

ning av organisationen vid andra jämförbara skogsvårdsstyrelser i landet

och med hänsyn till de lokala förhållandena inom länet. En sammanslag­

ning av skogsvårdsstyrelserna skulle enligt förteckningen medföra en

minskning av personalen med en befattningshavare, nämligen en kamrera­

re. En lansjägmästare utgår. En biträdande länsjägmästare (tillika distrikts-

chef) och en distriktsjägmästare skulle tillkomma, medan de två förste as-

sistenttjansterna bortfaller. Genom att en assistent tillkommer, skulle an­

talet jägmästare bli samma som nu finns vid de båda styrelserna. En kansli-

biträdestjänst skulle ombildas till kontoristtjänst. Vad beträffar biträdes-

personalen på kontoret i övrigt har från skogsvårdsstyrelserna anförts att

man nu arbetar med en minimal personaluppsättning och i avsevärd ut­

sträckning får anlita extra kontorspersonal. En eventuell ökning av kon­

torspersonalen skulle sålunda vara betingad av nu föreliggande brist och

icke föranledas av en sammanslagning, som enligt erfarenheter från andra

sammanhang normalt bör medge viss rationalisering av arbetet. Mot bak­

grunden härav har kostnadsjämförelsen beträffande avlöningar gjorts utan

ändring av antalet kontorsbiträden.

Vad angår utgifterna för arvoden samt resekostnadsersättningar och

traktamenten till styrelseledamöter, revisorer m. fl. räknar utredningsman­

nen med att dessa kommer att minska vid en sammanslagning till en

skogsvårdsstyrelse. Däremot torde kostnaderna för reseersättningar till

personalen komma att öka något. Vid en distriktsindelning kommer resor­

na för den biträdande länsjägmästaren och för distriktsjägmästaren sanno­

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

67

likt icke att totalt sett föranleda några nämnvärda kostnadsändringar under

ifrågavarande utgiftstitel. Resekostnaderna för länsjägmästaren och den spe­

ciella expertis, som må bli gemensam för länet, torde däremot medföra en

ökning. Å andra sidan reduceras denna ökning, om skogsvårdsstyrelsen för-

lägges till Kalmar, genom att resekostnader icke uppkommer för länsjäg­

mästaren vid samverkan med myndigheter och institutioner i Kalmar.

Utgifterna för de allmänna förvaltningskostnaderna torde i vissa avse­

enden (såsom för inventarier, föreningsavgifter m. m.) bli lägre och i and­

ra högre (t. ex. för telefonkostnader). Vid en distriktsindelning blir kost­

naderna för tjänstelokaler troligen oförändrade. Ifrågavarande allmänna

förvaltningskostnader beräknas totalt sett icke påverkas i nämnvärd grad

av en sammanslagning.

De kostnadsförändringar i förhållande till de faktiska kostnaderna bud­

getåret 1958/59, som en sammanslagning av skogsvårdsstyrelserna vid

ovannämnda förutsättningar kan beräknas medföra, har av utredningsman­

nen beräknats till följande ungefärliga belopp.

Kostnadsslag

Ökning

eller

minskning

A. Avlöningar ............................................................................................. —

11 568

B. Arvoden till styrelseledamöter och revisorer m. fl................... —

2 400

C. Reseersättningar .................................................................................... -f-

3 900

D. Vissa förvaltningskostnader ............................................................. —

E. Övriga utgifter ........................................................................................ —

Summa — 10 068

I en avslutande sammanfattning uttalar utredningsmannen, att han anser

att storleken av Kalmar län i och för sig inte hindrar att administrationen

av en gemensam skogsvårdsstyrelse kunde handhas från en och samma kansli­

ort. Arealen skogsmark inom en skogsvårdsstyrelses verksamhetsområde

torde dock bli den största i södra Sverige. Med utgångspunkt från en oför­

ändrad indelning av länet i länsskogvaktardistrikt torde ett sammanföran­

de av själva administrationen till en plats icke medföra någon förändring av

betydelse vad angår skogsvårdsstyrelsernas enskilda rådgivnings- och upp­

lysningsverksamhet samt serviceverksamhet. En sammanslagning, begrän­

sad till att ställa förvaltningarna under en chef och göra den kamerala or­

ganisationen gemensam, synes icke medföra kostnadsförändringar av av­

görande betydelse. För en sammanslagning talar det alltmer framträdande

behovet av en ökad samverkan mellan länsorganen på jord- och skogsbrukets

område liksom också med länsförvaltningen i övrigt.

I fall en sammanslagning kommer till stånd, torde en distriktsindelning

nu böra anordnas med ett distriktskontor förlagt till den ort, som icke blir

kansliort. Som kansliort kan med hänsyn till skogsmarkens fördelning och

åtgärdsbehovet Västervik eller Kalmar ifrågakomma. Måhända skulle Väs­

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

tervik ur antydda synpunkter ha visst företräde. Om ledningen förlägges

till Kalmar, underlättas emellertid samverkan på länsplanet och ökas möj­

ligheterna att åstadkomma samlade insatser.

Den tidigare redovisade kostnadsjämförelsen belyser endast hur en sam­

manslagning av skogsvårdsstyrelserna till ett kansli under gemensam chef

men med fackutbildad personal (jägmästare m. fl.) till oförändrad nume­

rär och stationering skulle verka. Utredningsmannen har sålunda icke fun­

nit sig böra ingå på några överväganden rörande ändringar i organisationen

i övrigt.

Yttrandena över Kalmarlänsutredningens betänkande i vad avser skogs­

vårdsstyrelserna i Kalmar län. Av de remissorgan, som i sina yttranden be­

rört frågan om sammanslagning av de båda skogsvårdsstyrelserna, uttalar

sig statskontoret, riksräkenskapsverket, skogsstyrelsen och lantbruksnämn­

den i Kalmar läns södra område för en sammanslagning, medan övriga re­

missorgan, däribland lantbruksstyrelsen, länsstyrelsen i Kalmar län, lant­

bruksnämnden i Kalmar läns norra område, de båda skogsvårdsstyrelserna

och hushållningssällskapen samt Skogsvårdsstyrelsernas förbund, föreslår

att avgörandet i frågan uppskjutes tills vidare, varvid som motiv anföres

bl. a. att skogsvårdsstyrelseorganisationen är föremål för omprövning samt

att ändringar i den nuvarande länsindelningen är att förvänta relativt snart.

Beträffande de praktiska konsekvenserna av en sammanslagning utta­

lar skogsstyrelsen följande.

De administrativa och ekonomiska vinsterna av skogsvårdsstyrelsernas

ihopslagning torde, enligt vad utredningen visar, bli rätt obetydliga, om ut­

redningsmannens förslag att inrätta ett distriktslcontor i Västervik med

en personaluppsättning av inte mindre än fyra befattningshavare -— två

jägmästare och två biträden för kontorsgöromål ■— följs. Enligt skogssty­

relsens mening innebär förslaget en halvmesyr, som inte gärna kan god­

tas. De fördelar ur organisatorisk synpunkt, som en sammanslagning med

tillskapande av ett gemensamt kansli i residensstaden i och för sig skulle

föra med sig, synes nämligen gå helt förlorade genom inrättande av det

tilltänkta Västervikskontoret, som i åtskilliga stycken skulle komma att stå

liksom litet vid sidan om, med viss tungroddhet i förvaltningsförfarandet

och andra komplikationer i släptåg. Skall ett hopförande ske, synes detta

böra vara fullständigt, eljest torde den nuvarande anordningen böra bibe­

hållas såsom mera funktionsduglig än den föreslagna kompromissen. Vid

en fullständig hopslagning kan besparingarna beräknas bli större än vad

utredningen kalkylerat med. Den aktuella ekonomiska vinsten blir dock

relativt blygsam, genom att en omedelbar utbyggnad av resurserna på yr­

kesutbildningens område erfordras för den södra" länsdelens vidkommande.

Några minskningar av antalet befattningshavare, med undantag av en kam­

rer, eller sänkta lokalkostnader är därför icke att räkna med" vid en sam­

manslagning i nuläget. Kostnadsbesparingen i detta läge kan under angivna

förutsättning uppskattas till i runt tal totalt 18 000 kr."för år. På längre sikt

kan emellertid en större ekonomisk vinst beräknas uppkomma genom att

utbyggnaden kan hållas inom snävare ram än som skulle erfordras, om den

nuvarande ordningen med två styrelser bibehölles. Mot den i betänkandet

föreslagna personaluppsättningen, som är beräknad enligt nu tillämpade

69

grunder för personalberäkningar hos skogsvårdsstyrelserna, synes i nuva­

rande stund i princip intet vara att erinra.

Vad beträffar själva tidpunkten för en eventuell sammanslagning av

skogsvårdsstyrelserna förtjänar framhållas, att den nuvarande länsjägmäs-

taren i det södra området uppnår pensioneringsperiodens nedre gräns dén

1 december 1962 och periodens övre gräns den 1 december 1963. Kamrera­

ren i samma styrelse uppnår motsvarande gränser den 1 januari 1962 resp.

den 1 januari 1963. Med hänsyn till anförda förhållanden torde ett beslut

om sammanslagning lämpligen få träda i kraft den 1 juli 1962 eller den 1 ju­

li 1963. Intill dess torde åtskilliga med sammanläggningen sammanhängan­

de praktiska problem hinna närmare utredas.

Till stöd för sitt ställningstagande mot en omedelbar sammanslagning

anför skogsvårdsstyrelsen i Kalmar läns norra område med anknytande till

de av utredningsmannen anförda motiveringarna sammanfattningsvis föl­

jande.

1. Kostnadsbesparingar

Utredningen tillmäter de av densamma beräknade kostnadsbesparingarna

ingen avgörande betydelse.

Såsom styrelsen visat kan — om en försämring i en verksamhet ej skall

uppstå — icke beräknas uppkomma någon besparing alls. En fördyring är

av angivna skäl mera sannolik.

Kostnadsbesparing kan sålunda över huvud taget icke åberopas som skäl.

2. Personella, ekonomiska och andra resurser utnyttjas rationellare

Enligt vad styrelsen kunnat finna, har utredningen beträffande skogs­

vårdsstyrelserna icke kunnat påvisa några vinster av detta slag. Styrelsen

anser icke heller att några sådana, värda att nämna, kunna väntas upp­

komma.

3. Samverkan mellan länsorganen på jord- och skogsbrukets område lik­

som också med länsförvaltningen i övrigt underlättas

Det bör här först framhållas att detta givetvis kan angivas som skäl en­

dast med den uttryckliga förutsättningen att ett sammanslaget organs kansli

lorlägges till Kalmar.

Med" hänsyn till att skogsvårdsstyrelserna i sin verksamhet icke har nå­

got eller mycket obetydligt att göra med länsstyrelsen och de flesta andra

länsorgan utom lantbruksnämnd och lantmäteri (varvid lagarbetet med dem

är koncentrerat till norra länsdelen) men däremot i sin yrkesutbildning

behöver goda kontakter med norra landstinget, anser styrelsen med hän­

visning också till vad ovan anförts om kontakternas natur, att detta skäl

icke kan tillmätas närmelsevis den betydelse som utredningsmannen gjort.

Att döma av den ställning utredningsmannen tagit till punkterna 1 och 2

härovan måste han ha tillmätt punkt 3 en helt avgörande betydelse vid sitt

ståndpunkttagande i princip för en sammanslagning av skogsvårdsstyrel­

serna.

Styrelsen kan icke finna det vara rimligt att så svagt underbygga en åt­

gärd, som uppenbarligen skulle innebära en avsevärd försämring av skogs-

vårdsstyrelsernas verksamhet såväl för organen själva som — och icke

minst — för allmänheten och som mötts av ett så kompakt motstånd från

denna allmänhets sida. Härtill kommer att frågan, oavsett detta, icke bör

frikopplas från de förslag om andra lösningar, som framkommit, utan bör

anstå i avvaktan på att dessa blivit grundligt utredda. I annat fall kan ris­

keras att det tillskapas ett provisorium, som med tanke särskilt på eu even­

tuell ändring av länsindelningen, skulle vara bögsl olyckligt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

70

Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar läns södra område uttalar, att styrelsen,

sedan den fått taga del av utlåtandet från skogsvårdsstyrelsen i Kalmar läns

norra område, ansett sig icke ha anledning att närmare yttra sig om den

föreliggande utredningen utan vill till alla delar ansluta sig till det utlåtande,

som avgetts av skogsvårdsstyrelsen i det norra området.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

C. Skogsvårdsstyrelsernas sammansättning och arbetsformer

Nuvarande förhållanden. Skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norr­

bottens län samt i Älvsborgs län, där antalet hushållningssällskap är två, be­

står av fem ledamöter, medan styrelserna i övriga län består av tre ledamö­

ter. Styrelseledamöterna är utsedda för tre år i sänder, en såsom ordföran­

de av Kungl. Maj :t samt de övriga till halva antalet av vederbörande lands­

ting och halva antalet av vederbörande hushållningssällskap. För envar av

ordföranden och övriga ledamöter i styrelsen skall för samma tid och på ena­

handa sätt, som gäller i fråga om dessa, utses en suppleant.

För besluts fattande inom skogsvårdsstyrelse fordras, att denna är full­

talig. Såsom styrelsens beslut gäller den mening, varom de flesta förenar sig.

Vid lika röstetal gäller, utom i fall rörande åtal mot eller disciplinär bestraff­

ning av tjänsteman hos styrelsen, den mening som biträdes av ordföran­

den.

I den skogliga undervisningsverksamheten biträdes skogsvårdsstyrelse av

ett råd, bestående av länsjägmästaren samt fyra av styrelsen för tre år i

sänder särskilt utsedda personer, av vilka en skall företräda domänverket,

en det större enskilda skogsbruket, en det mindre skogsbruket och en skogs­

arbetarna. Råden inrättades år 1955.

Enligt reglementet för skogsvårdsstyrelserna äger de skogsskoleutbildade

ordinarie befattningshavarna vid skogsvårdsstyrelse utse en representant att

närvara vid skogsvårdsstyrelses sammanträden med rätt att deltaga i över-

läggningarna men ej i besluten. Nämnda bestämmelse tillkom år 1946.

Skogsvårdsutredningen. Utredningen förklarar, att den vid sina övervä­

ganden i fråga om skogsvårdsstyrelsernas sammansättning utgått från att

styrelserna skall ha god lokal förankring, vara representativa för det en­

skilda skogsbruket inom vederbörande skogsvårdsstyrelseområde samt äga

förutsättningar att arbeta effektivt. Utredningen har vidare tagit särskild

hänsyn till att styrelserna skall vara lämpade att taga ansvar i frågor rö­

rande den skogliga yrkesutbildningen.

Utredningen anför vidare.

Den lokala förankringen torde bäst säkerställas genom att till ledamot

av skogsvårdsstyrelse utses endast sådan inom styrelsens verksamhetsom­

råde boende person, som är med skogsförhållandena inom området väl för­

trogen. Villkoret att skogsvårdsstyrelse skall vara representativ för det en­

skilda skogsbruket inom sitt område samt lämpligt sammansatt för hand­

71

läggning av yrkesutbildningsfrågor bör enligt utredningen föranleda att

antalet ledamöter i styrelsen utökas. Normalt synes nämligen, i likhet med

vad f. n. gäller beträffande råden för undervisningsfrågor, i styrelsen böra

ingå bl. a. en företrädare för det större enskilda skogsbruket, eu för det

mindre skogsbruket och en för skogsarbetarna.

Vad beträffar kravet att styrelsen skall kunna arbeta effektivt kan det

nuvarande förhållandet att skogsvårdsstyrelses beslut i princip skall fattas

av styrelsen i plenum knappast anses tillfredsställande. I stället synes så­

dana bestämmelser rörande ärendenas handläggning inom skogsvårdssty-

relse böra utfärdas att beslut skall kunna träffas även i annan ordning än

av styrelsen i sin helhet. Genom dessa bestämmelser, vilka lämpligen bör

meddelas i ett med de moderna instruktionerna inom statsförvaltningen så­

som förebild omarbetat reglemente för skogsvårdsstyrelserna, torde bl. a.

böra fastställas, vilka ärenden som skall avgöras i plenum samt den ordning

i vilken beslut i övriga ärenden skall fattas.

Med beaktande av det anförda föreslår utredningen, att skogsvårdsstv-

relse skall bestå av ordförande och sex ledamöter. Ordföranden bör utses

av Kungl. Maj :t. Av ledamöterna bör tre utses av länsstyrelsen på så sätt

att två utses bland personer, som kan anses företräda det enskilda skogs­

bruket inom skogsvårdsstyrelseområdet, och en bland personer, som kan

anses företräda skogsarbetarna inom området. Utseendet av nämnda leda­

möter bör föregås av att de inom skogsvårdsstyrelsens verksamhetsområde

representativa skogsägare- resp. skogsarbetarorganisationerna beredes till­

fälle avge förslag. Av övriga ledamöter bör två utses av landstinget — var­

av den ene helst bör ha goda kontakter i yrkesutbildningsfrågor — och

den återstående utgöras av länsjägmästaren såsom självskriven. För samt­

liga ledamöter utom ordföranden och länsjägmästaren bör finnas supple­

anter, utsedda i enahanda ordning som ledamöterna. Vad gäller mandat­

tidens längd för de utsedda ledamöterna samt suppleanterna synes denna

av praktiska skäl böra fastställas till fyra år. Slutligen bör det få ankomma

på styrelsen att inom sig utse vice ordförande.

Vid en förstärkning av skogsvårdsstyrelserna i enlighet med utredning­

ens förslag bör enligt de sakkunnigas mening bestämmelserna i skogsvårds-

styrelseförordningen angående särskilda råd för undervisningsfrågor utgå.

De samordningsproblem av olika slag, som uppkommer i anslutning till den

skogliga yrkesutbildningsverksamheten, torde liksom när det gäller liknande

frågor inom övriga verksamhetsgrenar böra lösas av vederbörande styrelse

på sätt som med hänsyn till de lokala förhållandena bedömes lämpligast.

Jämväl den bestämmelse i reglementet för skogsvårdsstyrelserna som in­

nebär, att de skogsskoleutbildade ordinarie befattningshavarna vid skogs-

vårdsstyrelse äger utse en representant att närvara vid styrelsens samman­

träden med rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten synes

kunna utgå. Utredningen har nämligen funnit, alt den speciella sakkunskap

rörande de praktiska skogliga förhållandena, som besittes av befattnings­

havarna inom länsskogvaktarkategorien, skulle bättre än f. n. kunna nyt­

tiggöras av skogsvårdsstyrelsen, om denna vid förekommande behov till

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

sammanträde kallade just den befattningshavare, som i sin tjänst haft be­

röring med det till behandling föreliggande ärendet. Samtidigt uttalar sig

utredningen för att företagsnämnder inrättas vid skogsvårdsstyrelserna.

Vad slutligen beträffar villkoren för att skogsvårdsstyrelse skall vara be­

slutmässig finner utredningen, att närvaro bör krävas av, förutom ordfö­

randen, minst fyra ledamöter. Såsom styrelsens mening bör gälla den me­

ning, varom de flesta förenar sig. Vid lika röstetal bör ordföranden, utom

vad gäller ärenden, som avser åtal mot eller disciplinär bestraffning av

tjänsteman, ha utslagsröst.

I en reservation förordar ledamoten Hansson att skogsvårdsstyrelserna i

de mindre och medelstora skogsvårdsstyrelseområdena skall bestå av fem

ledamöter, nämligen en av Kungl. Maj :t förordnad ordförande, två av läns­

styrelsen utsedda ledamöter, en av landstinget utsedd ledamot samt läns-

jägmästaren. Reservanten motiverar sitt ställningstagande sålunda.

Utredningen föreslår att länsjägmästaren skall ingå som självskriven le­

damot i skogsvårdsstyrelse. Antalet ledamöter blir härigenom utökat utan

att styrelsen kan sägas ha växt. Visserligen torde någon praktisk erfarenhet,

krav från skogsvårdsstyrelsernas eller länsjägmästarnas sida knappast

kunna åberopas som stöd för länsjägmästarnas inplacering i styrelserna

men förslaget synes mig vara väl motiverat av en för allmänna institutioner

under senare år genomförd praxis och därmed av önskemålet att skapa

överensstämmelse med lantbruksnämnd, hushållningssällskap och andra

länsorgan, vilkas chefstjänsteman författningsenligt redan är styrelseleda­

mot.

Sämre underbyggt förefaller mig vara utredningens förslag att gå vidare

och generellt utöka antalet styrelseledamöter till sju, även om jag helt delar

utredningens uppfattning »att styrelserna skall ha god lokal förankring,

vara representativa för det enskilda skogsbruket inom vederbörande skogs-

yårdsstyrelseområde samt äga förutsättningar att arbeta effektivt». Min er­

farenhet föranleder mig också att oreserverat instämma när utredningen

understryker att »den lokala förankringen torde bäst säkerställas genom

att till ledamot av skogsvårdsstyrelse utses endast sådan inom styrelsens

verksamhetsområde boende person, som är med skogsförhållandena inom

området väl förtrogen». En skogsvårdsstyrelse torde emellertid arbeta mest

effektivt om den liksom hittills består av ett relativt begränsat antal för

uppgiften intresserade personer, som är förfarna i skogsbruk och väl för­

trogna med skogsförhållandena inom skogsvårdsstyrelsens verksamhetsom­

råde. Av den anledningen finner jag det omotiverat att genomgående utöka

antalet styrelseledamöter till sju. — En skogsvårdsstyrelse om fem perso­

ner betyder däremot ingen egentlig utökning därest, som utredningen före­

slår, länsjägmästaren ingår och vice ordföranden väljes inom styrelsen;

suppleant för ordföranden, som f. n. även utses av Kungl. Maj :t och utan

att äga rösträtt regelbundet deltager i styrelsens sammanträden, skulle

nämligen icke längre förordnas.

Landets 25 skogsvårdsstyrelseområden företer med hänsyn till storlek

och de enskilda skogarnas sammansättning de mest skiljaktiga förhål­

landen. Vissa av dem är utpräglade småbrukarområden med den enskilda

skogsmarken till 80—90 procent eller mer i bondehand medan inom and­

ra storskogsbruket närmast dominerar. Inom de förra är skogsägarna som

regel även skogsarbetare och kadern av egentliga skogsarbetare på de en­

skilda skogarna ofta ytterst begränsad. Däremot är skogsarbetarkåren

Kangl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

73

inom områden med stor andel gods- och bolagsskogar av betydande nume­

rär. Inom ett mindre skogsvårdsstyrelseområde erhålles ofta såväl geogra­

fiskt som kategorimässigt en bättre representation av det enskilda skogs­

bruket genom tre—fyra personer än i ett större genom sex personer. Eu

styrelse om sju ledamöter skulle vidare inom flera mindre områden i be­

traktande av antalet skogliga befattningshavare hos resp. skogsvårdsstyrel-

ser innebära en otymplighet, som ur ekonomisk synpunkt knappast hellei

kan försvaras.

Nu motiverar utredningen främst sitt förslag om till sju personer utöka­

de skogsvårdsstyrelser med en strävan att göra dessa lämpligt sammansatta

även tor handläggning av skogliga yrkesutbildningsfrågor. Härvidlag sy­

nes mig utredningen göra ett felslut. Yrkesutbildningen kommer nämligen

under alla förhållanden att kräva ett permanent samråds- eller samarbets-

organ, i vilket representanter för olika myndigheter, organisationer och

skogsägarekategorier, som inte kan tänkas ingå i skogsvårdsstyrelsen, bör

få göra sin mening gällande, t. ex. skolmyndigheter, domänverket, skogs­

arbetare på allmänna skogar, landstingets förvaltningsutskott m. fl. Vad

landstingets förvaltningsutskott beträffar måste en intim direkt kontakt

upprätthållas mellan detta såsom främste företrädare för yrkesutbildning­

en inom landstingsområdet och skogsvårdsstyrelsen — en kontakt som

kräver så speciell insikt i yrkesutbildningsfrågor och landstingsförvaltning

att den endast i undantagsfall kan förutsättas bli tillfredsställande upprätt­

hållen genom av landstinget i tänkt ordning valda ledamöter.

Troligen bör man emellertid förutsätta att i t. ex. de vidsträckta norr­

ländska skogsvårdsstyrelseområdena ett större antal än fem ledamöter kan

visa sig vara ett berättigat önskemål för att styrelsen skall erhålla en till­

fredsställande geografisk täckning av hela området. Antalet styrelseledamö­

ter synes lämpligen böra vara udda och därmed i dessa större områden

högst sju. Men inom de mindre och flertalet medelstora skogsvårdsstyrelse-

områdena finner jag en fördubbling av styrelsens numerär helt omotiverad,

då en styrelse om fem ledamöter — länsjägmästaren inräknad — kan förut­

sättas bli fullt representativ och äga de bästa förutsättningar för effektiv

verksamhet. I vart fall synes möjlighet böra lämnas för ett efter de lokala

förhållandena fritt val mellan fem eller sju styrelseledamöter. Vid utseende

av styrelseledamöter torde det vidare få anses vara av större vikt att välja

för uppgiften lämpade personer än att ovillkorligt göra valet inom till nume­

rären obetydliga kategorier med en ofta diffus avgränsning. Däremot bär

vid utseende av representanter i samarbetsorgan för yrkesutbildningsfrågor

stor vikt fästas vid att alla berörda parter blir företrädda.

I en av ledamoten Staxäng avgiven reservation förordas att anordningen

med en skogsskoleutbildad bisittare vid skogsvårdsstyrelses sammanträden

bibehålies. Som motiv för sitt ställningstagande anför herr Staxäng, att

skogsvårdsstyrelserna genom bisittarna erhåller ett värdefullt tillskott av

skoglig sakkunskap, stående i nära kontakt med skogsägarna i vederbö­

rande län.

Yttrandena. Utredningens förslag att ordförande i skogsvårdsstyrelse skal?

utses av Kungl. Maj:t tillstyrkes eller lämnas utan erinran av samtliga re­

missorgan som uttalat sig i frågan. Flertalet remissorgan tillstyrker vidare

att länsjägmästaren ingår som självskriven ledamot av skogsvårdsstyrelsen.

Mot sistnämnda förslag vänder sig emellertid bl. a. länsstyrelsen i Skara-

borgs lön, Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott, Älvsborgs läns

landstings förvaltningsutskott, skogsvårdsstgrelserna i Stockholms, Älvs­

borgs och Skaraborgs län, Svenska landstingsförbundet, Skogsindustriernas

samarbetsutskott samt Sveriges skogsägareföreningars riksförbund av vil­

kas uttalanden framgår, att länsjägmästaren anses böra inta en i förhål­

lande till styrelsen fristående ställning.

Beträffande skogsvårdsstyrelses sammansättning i övrigt är meningarna

bland remissinstanserna mycket delade. En rätt allmän uppfattning är

emellertid att hushållningssällskapen med hänsyn till det nära sambandet

mellan jordbruk och skogsbruk bör vara bibehållna vid rätten att utse en

ledamot av skogsvårdsstyrelsen. Flera remissorgan föreslår vidare, att an­

talet styrelseledamöter begränsas till färre än sju — det antal utredning­

en föreslagit — i de mindre och medelstora länen. I sistnämnda fall har

remissorganen i stor utsträckning anknutit till det av utredningsledamo-

ten Hansson reservationsvis framförda förslaget till styrelsesammansätt­

ning. Ett annat framfört alternativ är ordförande utsedd av Kungl. Maj:t,

en ledamot utsedd av länsstyrelsen, en av landstinget, en av hushållnings­

sällskapet samt länsjägmästaren självskriven ledamot. Ytterligare ett alter­

nativ är ordförande utsedd av Kungl. Maj :t, två ledamöter utsedda av läns­

styrelsen samt en ledamot utsedd av landstinget och en av hushållningssäll­

skapet.

Flertalet remissorgan och då framförallt skogsvårdsstyrelserna har med

tillstyrkande av utredningsledamoten Staxängs reservation föreslagit att bi-

sittarinstitutionen bibehålies. De s. k. undervisningsråden anses däremot

rätt allmänt böra ersättas med samrådsorgan av annat slag.

Utredningsförslaget tillstyrkes utan reservation främst av Landsorgani­

sationen i Sverige och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 106

är

1960

D. Fullföljd av talan mot skogsvårdsstyrelses beslut

Nuvarande bestämmelser m. m. Enligt 43 § 1 mom. skogsvårdslagen må

den som är missnöjd med beslut, som enligt lagen meddelats av skogsvårds-

styrelse, däröver anföra besvär hos skogsstyrelsen, dock att klagan icke må

föras mot beslut enligt 10 § (yttrande av skogsvårdsstyrelse huruvida viss

skog är att anse såsom utvecklingsbar eller huru avverkning bör företagas

utan att stadgandena i 6 och 7 §§ överträdes).

över skogsvårdsstyrelses beslut om tillsättande, entledigande eller disci­

plinär bestraffning av personal hos styrelsen samt om tillämpning av gäl­

lande avlöningsföreskrifter må enligt 2 § skogsvårdsstyrelseförordningen

klagan föras hos Kungl. Maj :t genom besvär.

Av skogsstyrelsens ärendestatistik framgår, att under åren 1948—1959

besvär anförts med stöd av skogsvårdsstyrelseförordningen i följande an­

tal fall.

Tillsättande av personal .................................................... 185

Entledigande av personal....................................................... 3

Tillämpning av gällande avlöningsföreskrifter............

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

75

Summa 190

Skogsvårdsutredningen. I en inledande redogörelse för tillkomsten av de

nu gällande besvärsbestämmelserna erinrar utredningen om att besvärs-

rätten enligt 1923 års skogsvårdslag var inskränkt till att gälla endast vissa

av skogsvårdsstyrelse meddelade slutliga beslut. 1948 års lag medger där­

emot klagorätt över alla av skogsvårdsstyrelse meddelade beslut enligt lagen

med undantag för beslut enligt 10 §. Utredningen anför vidare.

Enligt 2 § 1941 års skogsvårdsstyrelseförordning i dess ursprungliga ly­

delse kunde klagan föras hos Kungl. Maj:t över skogsvårdsstyrelses beslut

i fråga om tillsättande av befattning hos styrelsen. Genom de år 1946 ge­

nomförda ändringarna i förordningen utvidgades besvärsrätten till att om­

fatta skogsvårdsstyrelses beslut om tillsättande och entledigande av personal

hos styrelsen samt om tillämpning av gällande avlöningsföreskrifter. Yt­

terligare utvidgning av besvärsrätten genomfördes fr. o. m. den 1 juli 1957

då denna, i samband med att styrelserna erhöll disciplinär bestraffnings­

rätt, fastställdes till att omfatta jämväl skogsvårdsstyrelses beslut om disci­

plinär betraffning av personal hos styrelsen.

Vid 1941 års riksdag hade i motioner väckts förslag dels om att allmän

klagorätt över skogsvårdsstyrelses beslut skulle medges och dels om att läns-

skogvaktarna skulle medges klagorätt hos skogsstyrelsen resp. Kungl. Maj :t

i alla administrativa ärenden. Därvid framhölls bl. a., att det med hänsyn

till behovet av enhetlighet i de olika skogsvårdsstyrelsernas verksamhet var

synnerligen önskvärt att beslut av skogsvårdsstyrelse över huvud taget kun­

de överklagas antingen hos skogsstyrelsen eller hos Kungl. Maj :t.

Besvärsrätten för utomstående — d. v. s. annan än anställningshavare eller

anställningssökande hos skogsvårdsstyrelse — är såsom framgår av det an­

förda i princip begränsad till att avse skogsvårdsstyrelsebeslut, som grundar

sig på skogsvårdslagen. Följaktligen föreligger ingen besvärsrätt mot skogs­

vårdsstyrelsebeslut inom sådana sektorer av skogsvårdsstyrelseverksamheten

som exempelvis bidragsverksamheten, förrättningsverksamheten och under­

visningsverksamheten. För personalens vidkommande är besvärsrätten så­

som ovan anförts begränsad till beslut om tillsättande, entledigande, disci­

plinär bestraffning samt tillämpning av gällande avlöningsföreskrifter.

Utredningen förklarar sig ha funnit övervägande skäl tala för att rätten

att fullfölja talan mot skogsvårdsstyrelses beslut göres generell. Utredning­

en föreslår därför att, vid sidan av fullföljdsbestämmelserna i skogsvårds­

lagen, i skogsvårdstyrelseförordningen meddelas generella bestämmelser an­

gående rätt att anföra besvär över skogsvårdsstyrelses beslut. I likhet med

vad nu är fallet vid besvär över beslut enligt skogsvårdslagen bör skogssty­

relsen vara besvärsmyndighet i fråga om besvär, som anföres med stöd av

skogsvårdsstyrel seförordningen.

Yttrandena. Den av skogsvårdsutredningen förslagna utvidgningen av be­

svärsrätten lillstyrkes av skogsstyrelsen, skogsvårdsstgrelserna i Stock­

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

holms, Uppsala och Älvsborgs län samt Riksförbundet Landsbygdens folk.

Övriga remissorgan med undantag för skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs

län, som ifrågasätter nödvändigheten av att utvidga besvärsrätten, lämnar

förslaget utan erinran.

E. Granskningen av skogsvårdsstyrelsernas

förvaltning och redovisning

Nuvarande bestämmelser. Före oktober månads utgång varje år skall

skogsvårdsstyrelse till skogsstyrelsen avge redovisning för sin förvaltning

under näst föregående räkenskapsår (tiden 1 juli—30 juni). Vid denna re­

dovisning skall vara fogad en kortfattad framställning angående de under

skogsvårdsstyrelsens tillsyn stående skogarnas tillstånd och sköfsel.

Skogsvårdsstyrelses förvaltning och redovisning skall granskas av reviso­

rer, utsedda för ett räkenskapsår i sänder, en av Kungl. Maj :t och de övriga

till det antal och enligt de grunder, som om ledamöter i styrelsen är föreskri­

vet, dock att inom Västerbottens och Norrbottens län varje landsting och hus­

hållningssällskap äger utse endast en revisor. Revisorerna är följaktligen

fem inom Älvsborgs län och tre inom övriga län. De av Kungl. Maj :t förord­

nade revisorerna och revisorssuppleanterna är regelmässigt gemensamma för

två eller flera skogsvårdsstyrelser. För räkenskapsåret den 1 juli 1959—den

30 juni 1960 har sålunda uppdragen såsom revisorer fördelats bland sam­

manlagt åtta auktoriserade revisorer, och uppdragen såsom suppleanter likale­

des bland sammanlagt åtta auktoriserade revisorer. Såväl de av Kungl. Maj:t

utsedda revisorerna som de som utsetts av landsting och hushållningssällskap

åtnjuter årsarvode. För de förra är arvodet resp. 700, 800 och 900 kr., alltefter

revisionsuppdragets omfattning med hänsyn till den ekonomiska omsättningen

vid vederbörande skogsvårdsstyrelse, och för de senare resp. 200, 250, 300

och 350 kr.

Kontinuerlig siffergranskning utföres vid varje skogsvårdsstyrelse och

för detta uppdrag anlitas utomstående fackman, ofta anställningshavare

hos den av Kungl. Maj:t förordnade revisorn.

Vid fullgörande av sitt uppdrag skall revisorerna ställa sig till efterrät­

telse av skogsstyrelsen meddelade anvisningar. Revisionsberättelsen skall

inges till skogsstyrelsen före december månads utgång. Såväl revisionsbe­

rättelsen som redovisningen och därvid fogad framställning angående sko­

garnas tillstånd och skötsel skall för kännedom tillställas ledamöterna i

landstingets och vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

För den händelse revisionsberättelsen därtill ger anledning, ankommer det

på skogsstyrelsen att hos Kungl. Maj:t påkalla erforderliga åtgärder för

ernående av rättelse. Dylika åtgärder kan även påkallas av landstingets

och hushållningssällskapets förvaltningsutskott genom framställning, som

skall inges till skogsstyrelsen, vilken med eget utlåtande har att överlämna

ärendet till Kungl. Maj:t.

77

Skogsvårdsutredningen. I överensstämmelse med sitt förslag att hushåll­

ningssällskapen icke längre skall utse ledamöter i skogsvårdsstyrelserna

föreslår utredningen att den nuvarande ordningen för utseende av reviso­

rer hos skogsvårdsstyrelserna, innebärande att Kungl. Maj :t utser en revisor

samt vederbörande landsting och hushållningssällskap vardera en (i Älvs­

borgs län de bägge hushållningssällskapen vardera en och landstinget två)

ändras därhän, att Kungl. Maj :t utser en revisor och landstinget en. Antalet

revisorer skulle sålunda vid samtliga skogsvårdsstyrelser komma att bli två.

Yttrandena. Skogsvårdsutredningens förslag tillstyrkes av Gävleborgs läns

landstings förvaltningsutskott, skogsvårdsstyrelserna i Stockholms och Väst­

manlands län samt Riksförbundet Landsbygdens folk. Riksräkenskapsver-

ket tillstvrker minskningen av antalet revisorer från tre till två men för­

menar, att den f. n. av Kungl. Maj :t förordnade auktoriserade revisorn bör

utses av länsstyrelsen. Av övriga remissinstanser som uttalat sig i föreva­

rande fråga har Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott, hushåll­

ningssällskapens i Östergötlands, Hallands, Örebro och Västmanlands äns

förvaltningsutskott samt Sveriges skogsägareföreningars riksförbund i över­

ensstämmelse med sina förslag att hushållningssällskap skulle äga utse

ledamot av skogsvårdsstyrelse föreslagit, att hushållningssällskapen skall

vara bibehållna vid rätten att utse en revisor. Slutligen framför Kalmar läns

norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott förslaget att de av skogs­

vårdsutredningen föreslagna två revisorerna skall utses på så sätt att lands­

tinget utser en och hushållningssällskapet en.

Kungi. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

F. Skogsvårdskommittéer

Nuvarande bestämmelser. Enligt skogsvårdsstyrelseförordningen skall inom

kommun, som så önskar eller där skogsvårdsstyrelsen så påfordrar, till­

sättas en skogsvårdskoinmitté med uppgift att medverka vid utförandet av

de på skogsvårdsstyrelsen ankommande arbetsuppgifterna av mera allmän

natur. Skogsvårdskommitté skall bestå av minst tre personer. Av kommitté­

medlemmarna, för vilka mandattiden skall vara tre år, utses en av skogs­

vårdsstyrelsen och de övriga av kommunalfullmäktige. Skogsvårdskommitté

åligger att i enlighet med särskild av skogsvårdsstyrelsen fastställd instruk­

tion lämna styrelsen de meddelanden och uppgifter rörande skogsvården,

som styrelsen begär, ävensom att i övrigt inom kommunen tillhandagå sty­

relsen vid utövandet av dess verksamhet. Ersättning till ledamot i skogs­

vårdskommitté vid resor och förrättningar på skogsvårdsstyrelses uppdrag

utgår enligt klass C allmänna resereglementet.

Skogsvårdsutredningen. I betänkandet erinras om att skogsvårdskommit-

téerna enligt de ursprungliga bestämmelserna i 1903 års lag angående vård

av enskildas skogar och i förordningen samma år angående skogsvårdssly-

78

relser skulle ha till uppgift att biträda vid den verksamhet som ålåg veder­

börande skogsvårdsstyrelse. Genom tillsättande av skogsvårdskommittéer

antogs behovet av tjänstemän hos skogsvårdsstyrelserna kunna minskas.

Kommittéerna har sedermera huvudsakligen kommit att tjänstgöra såsom

kontaktorgan mellan skogsvårdsstyrelsen och ortens skogsägare. F. n. är

kommittéer utsedda endast inom skogsvårdsstyrelsernas i Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens läns områden.

Enligt utredningen synes med hänsyn till arten av de uppgifter varmed

skogsvårdskommittéerna numera sysslar anledning icke längre förefinnas

att i författningsväg meddela bestämmelser angående kommittéerna. Utred­

ningen föreslår därför, att bestämmelserna angående skogsvårdskommit­

téer utgår ur skogsvårdsstyrelseförordningen.

Yttrandena. Skogsstyrelsen ävensom skogsvårdsstyrelserna i Stockholms

och Västerbottens län samt i Kalmar läns norra område tillstyrker förslaget

att bestämmelserna angående skogsvårdskommittéer skall utgå ur skogs­

vårdsstyrelseförordningen. Skogsvårdsstyrelserna i Gävleborgs och Väster­

bottens län anser dock att möjlighet att inrätta skogsvårdskommittéer bör

iinnas även i fortsättningen. Bestämmelser härom synes enligt den sist­

nämnda styrelsen lämpligen böra meddelas i reglementet för skogsvårds­

styrelserna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

G. Skogsvårdstyrelsernas personal

Nuvarande förhållanden. Den vid skogsvårdsstyrelserna f. n. anställda

personalen kan indelas i följande huvudgrupper, nämligen löneplansanställ-

da tjänstemän, avtalsanställda förmän samt enligt kollektivavtal eller i an­

nan ordning anställda arbetare.

Vad först beträffar de löneplansanställda tjänstemännen må anföras föl­

jande.

Under anslaget Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Avlöningar står till

skogsvårdsstyrelsernas förfogande dels ordinarie tjänster, vilka fördelas på

de särskilda styrelserna genom att upptagas å av Kungl. Maj :t fastställda

personalförteckningar, dels extra ordinarie tjänster, vilka fördelas av skogs­

styrelsen. Budgetåret 1959/60 uppgår antalet tjänster, som bekostas med

medel från ifrågavarande avlöningsanslag, till 787. Av dessa tjänster är

589 ordinarie och 198 extra ordinarie. I följande tabell återges de av Kungl.

Maj :t för budgetåret 1959/60 fastställda personalförteckningarna över den

ordinarie personalen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

79

Skogsvårdsstyrelsen i ne-

dannämnda landstings­

kommuner

Läns-

äg-

mäs-

tare

• £

c «3

h

e

.t} sc

CQÄ

Ao 24

D

is

tr

ik

ts

-

g

jä

g

m

äs

ta

re

4-1

C

<v o

4-» 4->

co co

^rr 1/5

fe ce

Ao 21

V

^j U

3

23

co ti

eib

O

C/3 C

Ao 21

4->

fl

s

4-»

CO

*CO

CO

<

Ao 19

Kam-

rerare

1 ö)

52 £

C

tf

4->

—

X

® s

■M

>

CO do

£ °

Ä CO

Ao 15

1

sc

S

2

£ **

sS

•» OJ

-4

>

Ao 13

<U

i

U

S-2

»•ä

C

t®

ti °

po

^

H* CO

Ao 10

§^■K

an

sl

i-

S

sk

ri

v

ar

e

4->

CO

o

4->

fl

O

tf

Ao 9

£

K

an

sl

i-

^-ib

it

rä

d

e

>

K

o

n

to

rs

-

o^<b

it

rä

d

e

Bo 1 Ao 26

Ao 19 Ao 17

Stockholms

läns.........

i

i

1

8

3

1

1

Uppsala

Ö

..................

—

i

—

—

i

____

____

____

1

____

6

__

1

2

Södermanlands »

..................

—

i

____

____

i

1

i

7

1

1

2

Östergötlands

Ö

..................

—

i

i

—

____

i

____

1

9

3

__

____

1

i

Jönköpings

»

..................

i

—

i

1

—

—

2

1

____

i

16

5

____

i

1

i

Kronobergs

»

..................

i

—

i

1

—

____

1

____

1

i

11

3

1

1

Kalmar läns norra

..................

—

i

—

—

i

____

____

____

1

i

8

3

__

1

1

Kalmar läns södra

..................

—

i

—

—

i

____

____

____

1

8

2

1

Gotlands

läns

.................

—

i

—

—

i

__

__

__

1

i

3

1

1

1

Blekinge

»

..................

—

i

—

—

i

—

____

__

1

i

5

2

__

_

1

2

Kristianstads

» .........

—

i

—

—

i

__

__

__

1

__

9

2

_

1

2

Malmöhus

» .........

—

i

—

—

__

__

__

__

1

__

2

1

1

Hallands

» .........

—

i

—

—

i

__

__

__

1

i

6

2

1

1

Göteborgs o. Bohus läns

—

i

—

—

i

__

__

__

1

i

4

2

1

Älvsborgs

läns.........

i

—

i

1

—

—

2

1

18

6

_

i

2

Skaraborgs

»

..................

—

i

—

—

i

____

____

____

1

____

9

2

_

1

2

Värmlands

»

..................

i

—

i

1

—

____

2

1

____

i

13

4

_

i

1

1

Örebro

»

..................

—

i

—

—

i

____

1

7

1

Västmanlands

»

..................

—

i

—

—

i

____

____

____

1

_

7

3

_

1

i

Kopparbergs

»

..................

i

—

i

2

—

i

2

1

i

19

7

_

i

1

2

Gävleborgs

»

..................

i

—

i

1

i

i

2

1

____

i

13

4

_

i

1

1

Västernorrlands »

..................

i

—

i

2

—

i

2

1

____

i

18

6

_

i

1

1

Jämtlands

» ..................

i

—

i

4

____

i

2

1

____

i

25

8

_

i

1

2

Västerbottens

» ..................

i

—

i

5

i

i

6

1

____’

i

35

7

1

2

4

Norrbottens

» ..................

i

—

i

4

—

i

3

1

—

—

27

8

1

—

2

2

Summa

10

15

ii

22

15

6

25

0

16

14

293

85

2

7

26

33

De av skogsstyrelsen fastställda förteckningarna över den extra ordinarie

personalen upptager följande tjänster.

Lönegrad

1 assistent.............................................................................................högst Ae 19

17 assistenter........................................................................................ Ae 17—Ae 19

10 förste länsskogvaktare ........................................................................... Ae 15

20 länsskogvaktare ........................................................................................ Ae 13

3 vågmästare..................................................................................................... Ae 13

93 biträdande länsskogvaktare .................................................................. Ae 10

1 biträdande vågmästare ........................................................................... Ae 10

12 instruktörer ................................................................................................. Ae

8

1 husmor ........................................................................................................... Ae

7

2 vaktmästare ................................................................................................. Ae

7

38 kontorsbiträden............................................................................... Ae 3—Ae 5 I

I mån av behov och tillgång på medel må skogsvårdsstyrelserna vidare

anställa s. k. tillfälliga befattningshavare, för vilka avlöningskostnaderna

bestrides med driftmedel. De för nämnda personal inrättade tjänsterna är

enligt sakens natur extra tjänster — i undantagsfall arvodestjänster — pla­

cerade i de för motsvarande ordinarie och extra ordinarie tjänster gällande

lönegraderna. Den 1 januari 1960 uppgick antalet sådana tjänster till 268

enligt följande.

Antal

6

23

1

9

15

9

2

78

3

4

1

1

42

3

13

11

13

34

Summa 268

Enligt 1 § 1 mom. h) statens allmänna avlöningsreglemente (Saar) är

sagda reglemente tillämpligt beträffande tjänstemän vid skogsvårdsstyrel-

ser, i den mån de innehar tjänster upptagna å personalförteckning, som

Kungl. Maj:t fastställt med stöd av riksdagens beslut. Med andra ord är

Saar direkt tillämpligt endast beträffande den ordinarie personalen. I fråga

om den extra ordinarie personalen har Kungl. Maj :t i särskild ordning före­

skrivit, att bestämmelserna i Saar skall gälla i tillämpliga delar.

Vad angår tjänstetillsättning och kompetensfordringar, åtal och disci­

plinär bestraffning samt besvär gäller bl. a. följande.

Tillsättande av ledig ordinarie tjänst ävensom meddelande av vikariats-

löneförordnande å sådan tjänst skall föregås av ansökningsförfarande. Be­

slut om tillsättande av länsjägmästare skall underställas Kungl. Maj:ts

prövning. Ordinarie tjänst tillsätts medelst skriftligt kontrakt för viss tid,

högst sex år. Till länsjägmästare, biträdande länsjägmästare, distriktsjäg-

mästare, skogsteknisk ledare, förste assistent eller assistent må endast an­

tagas den som avlagt jägmästarexamen vid skogshögskolan. I särskilt fall

må dock kunna antagas den som avlagt forstmästarexamen vid skogshög­

skolan. Till förste länsskogvaktare, länsskogvaktare och biträdande läns-

skogvaktare må endast antagas den som avlagt examen vid statens skogs-

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

Förste assistenter lönegrad Ag 21 ..............

Assistenter lönegrad Ag 17—Ag 19..............

Tjänsteman lönegrad Ag 17 ...........................

Förste länsskogvaktare lönegrad Ag 15 ...

Länsskogvaktare lönegrad Ag 13..................

Vågmästare lönegrad Ag 13 ...........................

Betesinstruktörer lönegrad Ag 12 ................

Biträdande länsskogvaktare lönegrad Ag 10

Biträdande vågmästare lönegrad Ag 10 ...

Tjänstemän lönegrad Ag 10...........................

Kontorist lönegrad Ag 9....................................

Tjänsteman lönegrad Ag 9................................

Instruktörer lönegrad Ag 8 ...........................

Tjänstemän lönegrad Ag 8................................

Husmödrar lönegrad Ag 7................................

Kanslibiträden lönegrad Ag 7 .......................

Vaktmästare lönegrad Ag 7 ...........................

Kontorsbiträden lönegrad Ag 3—Ag 5 ...

81

skola eller annan likvärdig utbildningsanstalt. Skogsvårdsstyrelses tjänste­

män är i utövningen av sina befattningar underkastade det ansvar och den

påföljd, som i allmän lag stadgas om statens ämbets- och tjänstemän.

I fråga om åtal mot och disciplinär bestraffning av tjänsteman skall —

med viss särbestämmelse för länsjägmästare -— föreskrifterna i 23—28 §§

allmänna verksstadgan äga motsvarande tillämpning. Skogsvårdsstyrelses

beslut om avsättning av länsjägmästare skall underställas Kungl. Maj :ts

prövning.

I den i utgiftsstaterna för skogsvårdsstyrelserna angivna personalgrup­

pen tillfällig personal ingår förutom de ovan redovisade tillfälliga löneplans-

anställda tjänstemännen styrelsernas förmän. Antalet förmän och som

förmän anställda praktikanter uppgår till ca 1 200.

Av förmännen är endast relativt få årsanställda — hland kategorien

stämplingsförmän främst de som sysselsättes såsom instruktörer och bland

övriga förmän främst vissa plantskoleförmän — medan flertalet anställes

för en arbetssäsong eller ännu kortare tid i taget. Anställnings- och avlö­

ningsförhållandena för skogsvårdsstyrelseförmännen är enhetligt reglerade

genom en mellan skogsstyrelsen såsom företrädare för skogsvårdsstyrelserna

och vederbörande personalorganisation — Svenska skogs- och flottnings-

arbetareförbundet -— träffad överenskommelse.

Kategorin arbetare vid skogsvårdsstyrelserna utgöres främst av plant-

skolearbetare. Vidare torde dit få räknas vissa av hantlangarna i de s. k.

fasta hantlangarlagen samt gårdskarlar, skogsarbetare m. fl. på skogsvårds-

gårdar och andra skogsvårdsstyrelsernas fastigheter. Plantskolearbetarna

har i stor utsträckning sina anställningsvillkor reglerade genom kollektiv­

avtal.

Hos varje skogsvårdsstyrelse finns anställd en länsjägmästare med upp­

gift att leda den av styrelsen bedrivna verksamheten samt att vara föredra­

gande inför styrelsen och chef för dess övriga personal. Såsom närmaste man

till länsjägmästaren tjänstgör hos de elva större styrelserna en biträdande

länsjägmästare och hos övriga styrelser -— med undantag för skogsvårdssty-

relsen i Malmöhus län — en förste assistent. Vid skogsvårdsstyrelsen i Mal­

möhus län biträdes länsjägmästaren av en extra ordinarie assistent.

De större skogsvårdsstyrelseområdena är indelade i distrikt. Såsom

distriktsföreståndare tjänstgör i första hand distriktsjägmästare, vilka f. n.

finns till ett antal av 22. Vidare är flertalet av de biträdande länsjägmästar-

na föreståndare för skogsvårdsdistrikt. Slutligen förekommer i viss mindre

utsträckning att även andra tjänstemän än de nu nämnda, exempelvis förste

assistenter, förestår egna distrikt.

Vid de flesta av de styrelser, där distriktsindelning är genomförd, inne­

fattar personalorganisationen en och i vissa fall två specialistbefattningar,

vars innehavare skall ha skogshögskoleutbildning. Sålunda finns vid envar

av skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämt­

lands, Västerbottens och Norrbottens län en befattning som skogsteknisk

ledare (föreståndare för den skogstekniska sektionen), på vars innehavare

K

Dihang till riksdagens protokoll 1060. 1 saml. Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

ankommer att handlägga de mera krävande ärendena inom den av vederbö­

rande styrelse bedrivna verksamheten med skogsvägbyggnad, skogsdikning

och skogsindelning. Vidare har i samband med utbyggnaden av skogsvårds-

styrelsernas undervisningsverksamhet under de senaste åren — utöver den

tjänst som förste assistent (tidigare studierektor) vilken alltsedan budget­

året 1947/48 funnits vid skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län — inrättats ett

antal tjänster som extra förste assistenter, vars innehavare — i likhet med

den nyssnämnde studierektorn — i egenskap av utbildningsledare (förestån­

dare för undervisningssektionen) handhar ledningen av utbildningsverksam­

heten vid vederbörande skogsvårdsstyrelse. Antalet dylika extra tjänster, vil­

ka bekostas med driftmedel, uppgår f. n. till sex.

I personalgruppen skogshögskoleutbildade befattningshavare ingår slut­

ligen, förutom ovannämnda ordinarie förste assistenter, tillsammans 14

stycken, ytterligare en förste assistent samt 65 assistenter, varav 25 ordina­

rie, 17 extra ordinarie och 23 extra.

För fältarbetets bedrivande är samtliga skogsvårdsstyrelseområden inde­

lade i länsskogvaktarområden. Varje sådant område förestås normalt av en

länsskogvaktare, i vissa fall av en förste tänsskogvaktare. Vid indelningen

i länsskogvaktarområden har några för samtliga skogsvårdsstyrelser en­

hetliga normer icke tillämpats, utan envar styrelse har med beaktande

av de inom styrelsens område rådande förhållandena i fråga om skogsvår­

dens allmänna nivå, fördelningen av skogsägarekategorier samt skogsfastig-

heternas medelstorlek och antal byggt upp den fältorganisation, som styrel­

sen funnit lämpligast.

Såsom medhjälpare till länsskogvaktarområdenas föreståndare tjänstgör

till växlande antal allt efter den organisationsform, som vederbörande sty­

relse valt att arbeta med, biträdande länsskogvaktare och förmän. Hos vissa

styrelser är ett antal länsskogvaktarområden så pass små, att länsskogvak-

taren endast mera sporadiskt behöver arbetsbiträde. I de fall åter, där man

arbetar med medelstora områden, har länsskogvaktaren ofta till sitt förfo­

gande en på området fast stationerad biträdande länsskogvaktare samt en

eller flera förmän. Vid systemet med medelstora länsskogvaktarområden

förekommer även att en biträdande länsskogvaktare avdelas för växeltjänst­

göring på flera områden. Hos de skogsvårdsstyrelser slutligen, där fältorga­

nisationen är uppbyggd på stora länsskogvaktarområden, utgöres länsskog-

vaktarnas arbetshjälp främst av säsongvis anställda förmän.

Även länsskogvaktarpersonalen är i viss utsträckning inkopplad på spe-

cialuppgifter såsom planläggning av väg- och dikningsföretag, skogsindel-

ning, skötsel av plantskolor o. s. v. Vidare handhar för fälttjänstgöring av­

delad länsskogvaktarpersonal i icke obetydlig utsträckning undervisnings-

uppgifter, exempelvis som lärare vid skogsbetonade fortsättningsskolor och

vid s. k. kombinerade kurser.

Såsom arbetsbiträde inom verksamhetsgrenen skogsvägbyggnad tjänst­

gör vid de större skogsvårdsstyrelserna vågmästare och biträdande vägmäs-

83

tare. Vid skogsvårdsstyrelserna i Skaraborgs, Kopparbergs, Gävleborgs, Väs-

ternorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län är sålunda inne­

varande budgetår anställda sammanlagt tolv vågmästare och fyra biträdande

vågmästare.

Inom undervisningsverksamheten arbetar, förutom i det föregående an­

given personal såsom lärare sammanlagt ett sjuttiotal förste länsskog-

vaktare, länsskogvaktare och biträdande län sskogvaktare samt vidare ett

hundratal instruktörer. Av de senare är 54 stycken löneplansplacerade och

övriga anställda som förmän.

Den löneplansplacerade ekonomipersonalen vid skogsbruksskolorna ut-

göres av 14 husmödrar och 15 vaktmästare.

Såsom ledare för det kamerala arbetet tjänstgör vid varje skogsvårdssty-

relse en kamrerare. Närmast under sig har denne vid två skogsvårdsstyrel-

ser en kansliskrivare, vid sju styrelser en kontorist och vid återstående sex­

ton styrelser ett kanslibiträde. Biträdespersonalen i övrigt utgöres av kansli­

biträden och kontorsbiträden.

Skogsvårdsutredningen. I enlighet med de för utredningsuppdraget gäl­

lande direktiven har utredningen icke verkställt någon omprövning av löne-

ställningen för skogsvårdsstyrelsernas personal. Utredningen har icke heller

funnit sig böra företa någon allmän omprövning av tjänstebenämningama.

Beträffande en personalgrupp, nämligen jägmästarpersonalen, har de

sakkunniga dock ansett det av dem framlagda förslaget beträffande skogs­

vårdsstyrelsernas personalorganisation böra föranleda vissa ändringar av

de hittillsvarande tjänstebenämningama. Sålunda föreslås följande tjänste-

benämningar för jägmästarper sonalen.

Sluttjänster

Länsjägmästare

Biträdande länsjägmästare

Jägmästare (motsvaras i hittillsvarande organisation närmast av distrikts-

jägmästare)

Passagetjänst

Biträdande jägmästare (motsvaras i hittillsvarande organisation närmast

av förste assistent och skogsteknisk ledare)

Rekrgteringstjänst

Assistent

Förutom ovannämnda förslag till ändrade tjänstebenämningar föreslår

utredningen införandet av två i skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation

tidigare icke ingående tjänster, nämligen yrkeslärartjänster och kanslist-

tjänster.

I fråga om anställningsformerna har i betänkandet för all årsanställd

tjänstemannapersonal föreslagits ordinarie eller extra ordinarie anställning

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

84

Utredningen utgår sålunda från att årsanställda tjänstemän icke, såsom

f. n. är fallet, skall vara avlönade med driftmedel.

Såsom motiv för sina förslag beträffande jägmästarkadern vid skogs-

vårdsstyrelserna anför utredningen följande.

För alt möta det i takt med den för varje år vidgade verksamheten vid

skogsvårdsstyrelserna stigande behovet av skogshögskoleutbildad arbets­

kraft har styrelserna bl. a. genom rationaliseringsåtgärder sökt utnyttja

den tillgängliga arbetskraften på bästa sätt. Såsom ett led i denna verk­

samhet torde det förhållandet vara att bedöma, att 16 av de 22 distrikts-

jägmästarna numera är stationerade å vederbörande kansliort. Härigenom

har styrelserna erhållit ökade möjligheter att på distriktsjägmästarna läg­

ga arbetsuppgifter utöver dem som sammanhänger med distriktsförestån-

darskapet. Såsom ytterligare exempel på rationaliseringsåtgärder kan näm­

nas att vid flertalet av styrelserna inrättats en särskild undervisningssek-

tion, under ledning av en förste assistent eller assistent. Vid vissa styrelser

har särskilda avdelningar eller sektioner inrättats för skötseln även av så­

dana arbetsgrenar som återväxtverksamhet, vägverksamhet in. m.

Med hänsyn till nämnda tendens hos skogsvårdsstyrelserna alt inrätta

särskilda avdelningar eller sektioner för handhavandet av vissa verksam­

hetsgrenar har utredningen undersökt, huruvida icke personalorganisatio­

nen vid såväl skogsvårdsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Älvsborgs

och Värmlands län som de sex nordligaste styrelserna, vid vilka senare 50

procent av jägmästartjänsterna och 57 procent av sluttjänsterna för jäg­

mästare är placerade, kunde grundas på en mera konsekvent genomförd

sektionsindelning än vad f. n. är fallet. Vid underhandsförfrågningar har

emellertid framkommit, att skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län samt

skogsvårdsstyrelserna i norrlandslänen, med undantag för skogsvårdssty­

relsen i Gävleborgs län, önskar bibehålla systemet med distriktsindelning

och framfört skäl härför. Sistnämnda styrelse liksom övriga styrelser med

distriklsjägmästare synes däremot vara benägna att övergå till en mera

renodlad sektionsindelning än den hittills tillämpade.

I anledning härav har utredningen vid sina överväganden beträffande per­

sonalorganisationen utgått från att distriktsindelningssystemet tills vidare

skall bibehållas i stort sett oförändrat vid skogsvårdsstyrelserna i Koppar­

bergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län men

vid övriga styrelser, där endast en distriktsjägmästartjänst finns inrättad,

ersättas med ett system byggande på sektionsindelning.

I fråga om antalet tjänster i olika löneställningar har utredningen funnit

sig kunna i stora delar bygga på de nuvarande personalförteckningarna. Vid

varje skogsvårdsstyrelse skall sålunda finnas en länsjägmästare samt vid

skogsvårdsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Älvborgs,

Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Väster­

bottens och Norrbottens län en biträdande länsjägmästare. Vidare bör de 22

sluttjänsterna som distriktsjägmästare och de sex passagetjänsterna som

skogstekniska ledare bibehållas men med de ändrade tjänstebenämningar,

som inledningsvis angivits, nämligen jägmästare resp. biträdande jägmäs­

tare. Jämväl den vid skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län inrättade

tjänsten som förste assistent bör erhålla tjänstebenämningen biträdande

jägmästare. Beträffande två befattningar, nämligen dels befattningen som

utbildningsledare och dels befattningen som förste assistent vid skogsvårds-

styrelse, där tjänst som biträdande länsjägmästare icke finns inrättad, an­

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

85

ser utredningen emellertid en ombildning av vederbörande tjänster erfor­

derlig. Såsom tidigare framhållits är de med ledningen av utbildningssek­

tion förenade arbetsuppgifterna av sådan kvalificerad art att den för befatt­

ningen avsedda tjänsten vid de tio största styrelserna bör vara en jägmäs-

tartjänst och vid övriga styrelser, med undantag för skogsvårdsstyrelserna

i Gotlands och Malmöhus län, där någon särskild befattning som utbild­

ningsledare tills vidare icke torde behöva inrättas, en tjänst som biträdande

jägmästare. De med de ifrågavarande tjänsterna som förste assistent förena­

de arbetsuppgifterna synes med hänsyn till såväl svårighetsgrad som om­

fattning motivera en ombildning av tjänsterna till jägmästartjänster.

Med utgångspunkt från de anförda synpunkterna på skogsvårdsstyrelser-

nas personalorganisation har utredningen för envar skogsvårdsstyrelse

bl. a. skisserat organisationsplan för styrelsens uppbyggnad på huvudav­

delningar med angivande av behovet av ledande befattningar och tjänster

för assistenter. Sammanfattningsvis är det av utredningen sålunda fram-

räknade behovet av tjänster följande.

25 länsjägmästare

It biträdande länsjägmästare

40 jägmästare

25 biträdande jägmästare

16 ordinarie assistenter

17 extra ordinarie assistenter

Vid beräknandet av behovet av tjänster för den skogsmästar- och skogs-

skoleutbildade personalen har utredningen indelat denna i två huvudgrup­

per, nämligen länsskogvaktarpersonal (länsskogsvaktare och biträdande

länsskogvaktare) och undervisnings personal (yrkeslärare).

Vad gäller länsskogvaktarpersonalen föreslår utredningen en utökning av

antalet länsskogvaktartjänster från 301 till 343 och en ombildning till läns-

skogvaktartjänster av 14 tjänster som förste länsskogvaktare. Som motiv

för sina förslag anför utredningen i huvudsak följande.

Antalet länsskogvaktarområden uppgår f. n. till 309. Som områdesföre-

ståndare tjänstgör 13 ordinarie förste länsskogvaktare, 287 ordinarie och

två extra ordinarie länsskogvaktare samt sex ordinarie och en extra or­

dinarie biträdande länsskogvaktare. För att erhålla uppgift på i vilken

utsträckning planer eller önskemål föreligger hos skogsvårdsstyrelserna be­

träffande en utökning eller minskning av antalet länsskogvaktarområden

har utredningen genom skogsstyrelsen riktat en förfrågan i ämnet till sty­

relserna. Vid besvarandet av denna skulle styrelserna utgå från de för till­

fället rådande förhållandena beträffande länsskogvaktargöromålens art och

omfattning; dock med beaktande av sådana faktorer som å ena sidan skogs­

ägarnas och skogsägareorganisationernas allt aktivare medverkan i skogs-

vårdsarbetet och å andra sidan kravet på ytterligare arbetsinsats från läns-

skogvaktarnas sida inom verksamhetsgrenarna skoglig rådgivning och pro­

paganda. Enligt de inkomna svaren har 16 skogsvårdsstyrelser ansett sig

behöva utöka antalet områden, medan övriga styrelser önskat bibehålla det

nuvarande antalet. Den av styrelserna angivna ökningen uppgår till sam­

manlagt 50 områden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

Utredningens förslag innebär, att antalet områden bör ökas med samman­

lagt 17, fördelade på sammanlagt elva styrelser. Då utredningen utgått från

att länsskogvaktarområde skall förestås av ordinarie länsskogvaktare er­

fordras — under förutsättning att samtliga de 293 ordinarie länsskogvaktar-

tjänster som f. n. finns inrättade utnyttjas för områdesföreståndare —

på grund av utökningen av antalet områden ett nytillskott av tio läns-

skogvaktartjänster. Vidare behövs för de områdesföreståndare, som f. n.

är placerade på extra ordinarie länsskogvaktartjänst eller tjänst som bi­

trädande länsskogvaktare, sammanlagt nio länsskogvaktartjänster. Slut­

ligen synes samtliga de 14 tjänster som förste länsskogvaktare, vilka i

anslutning till 1946 års skogsvårdsstyrelsereform inrättades för befattnings­

havare, som skulle förestå skogsvårdsgård och i övrigt handha mera kvalifi­

cerade sysslor, särskilt i fråga om undervisning, vid ledigblivande böra om­

bildas till länsskogvaktartjänster. Med stöd av Kungl. Maj :ts beslut den 9

december 1949 har tjänsten som förste länsskogvaktare vid skogsvårdssty-

relsen i Hallands län alltsedan den 1 juli 1950 varit utbytt mot en länsskog­

vaktartjänst.

Det av utredningen framlagda förslaget angående intensifiering av verk­

samheten med upprättande av skogsbruksplaner innefattar ett ytterligare

behov av länsskogvaktartjänster. F. n. är ca 20 befattningshavare med skogs-

skole- eller skogsmästarutbildning kontinuerligt sysselsatta med s. k. skogs-

tekniska arbetsuppgifter. För dessa befattningshavare finns inrättade åtta

extra ordinarie länsskogvaktartjänster med avlöning från avlöningsansla-

get. Övriga befattningshavare är placerade på ordinarie länsskogvaktar­

tjänster eller anställda som extra tjänstemän med avlöning från driftmedel.

Det av utredningen beräknade behovet av tjänster för hithörande personal

omfattar 31 extra ordinarie länsskogvaktartjänster, d. v. s. en utökning av

det nuvarande antalet med 23.

Beträffande de för befattningshavare med fältarbete inrättade tjänsterna

som biträdande länsskogvaktare med avlöning från avlöningsanslaget —

85 ordinarie och 85 extra ordinarie tjänster — föreslår utredningen ingen

ändring i antalet.

Sammanfattningsvis innebär utredningsförslaget i fråga om länsskogvak­

tartjänster och tjänster som biträdande länsskogvaktare följande.

326 ordinarie länsskogvaktare (293 tjänster oförändrade; 19 nya

tjänster; ombildning av 14 tjänster som förste länsskogvak­

tare)

31 extra ordinarie länsskogvaktare (8 tjänster oförändrade; 23

nya tjänster)

85 ordinarie biträdande länsskogvaktare (oförändrat)

85 extra ordinarie biträdande länsskogvaktare (oförändrat)

Behovet av undervisningspersonal inom skogsvårdsstyrelsernas yrkesut-

bildningsverksamhet har utredningen beräknat till 96 yrkeslärare med

skogsskoleutbildning eller annan däremot svarande utbildning och 99 in­

struktörer. Av yrkeslärarna förutsättes de som skall vara föreståndare för

större skogsbrultsskolor placerade i högre tjänsteställning än styrelsernas

övriga yrkeslärare.

87

Förslaget i fråga om lärar- och instruktör stjänster innebär sålunda föl­

jande i förhållande till personalläget budgetåret 1959/60.

96 extra ordinarie yrkeslärare (66 nya tjänster; ombildning av 10 e. o.

tjänster som förste länsskogvaktare, 12 e. o. tjänster som länsskogvaktare

och 8 e. o. tjänster som biträdande länsskogvaktare),

99 extra ordinarie instruktörer (12 tjänster oförändrade; 87 nya tjänster).

Med beaktande av de erfarenheter i fråga om personalbehovet inom väg-

verksamheten, som från skogsvårdsstyrelsehåll delgivits utredningen sedan

verksamheten fr. o. m. budgetåret 1957/58 utökades, har utredningen beräk­

nat minimibehovet av vägmästartjänster vid styrelserna till 16. Utöver f. n.

inrättade extra ordinarie tjänster för vägmästarpersonal, nämligen tre vag-

mästartjänster och en tjänst såsom biträdande vågmästare, skulle sålunda

erfordras tolv tjänster.

Den vid skogsbruksskolorna anställda ekonomi- och vaktmästarpersonalen

utgöres vid de större skolorna vanligen av husmor, kokerska, ekonomi­

biträden och en vaktmästare samt vid de mindre skolorna av kokerska,

ekonomibiträde och gårdskarl. Sedan verksamheten vid skogsbruksskolorna

kommit att sträcka sig över så gott som hela året har vid flertalet av de

större skolorna inrättats löneplansplacerade tjänster för husmor och vakt­

mästare. Tjänst som vaktmästare har i ett par fall inrättats jämväl för be­

fattningshavare i expeditionstjänst eller därmed jämförlig tjänst.

Det av utredningen beräknade behovet av tjänster för skogsvardsstyrelser-

nas ekonomi- och vaktmästarpersonal, vilket bl. a. bygger på att vid varje

större skogsbruksskola normalt skall finnas en husmor och en vaktmästare,

omfattar 18 husmorstjänster och 16 vaktmästartjänster. Utredningen före­

slår därför att nuvarande antalet extra ordinarie husmorstjänster ökas

med 17 och antalet extra ordinarie vaktmästartjänster med 14.

Genom den förstärkning av personaluppsättningen å skogsvårdsstyrel-

sernas kanslier, som skedde vid omorganisationen år 1946, blev det möjligt

för styrelserna att genomföra en rationell arbetsfördelning mellan den skog-

ligt utbildade personalen och kanslipersonalen. Utvecklingen därefter har

vad gäller kansliarbetet inneburit en betydande ökning av arbetsuppgif­

terna, vilken dock genom fortlöpande rationaliseringsåtgärder kunnat be­

mästras utan nämnvärd utbyggnad av personalen. Däremot har på grund av

de ökade krav, som efter hand kommit att ställas på befattningshavarna, en

höjning av löneställningarna för vissa tjänster genomförts.

Enligt utredningens mening fordrar kansliorganisationen vid skogsvårds-

styrelserna inga mera genomgripande ändringar. En brist i densamma synes

dock vara frånvaron vid flertalet styrelser av lämpliga mellangradstjänster,

avsedda för kamrerarens närmaste man. De sakkunniga föreslår därför så­

dan förstärkning av skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation att vid

varje styrelse erhålles en mellangradstjänst, vars innehavare kan fungera

som kamrerarens ställföreträdare. Detta bör ske genom inrättande av kans­

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

88

listtjänster vid skogsvårdsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norr­

bottens län, ombildning till kansliskrivartjänster av kontoristtjänsterna vid

skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län,

ombildning till kontoristtjänster av kanslibiträdestjänsterna vid skogs­

vårdsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kal­

mar norra, Kalmar södra, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hal­

lands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro och Västmanlands län samt

inrättande av kontoristtjänst vid skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län.

Utredningen föreslår vidare en ökning av antalet ordinarie kanslibiträ-

destjänster med fyra för att därigenom det behov av dylika tjänster, som

undei senare ar uppkommit och i viss utsträckning fyllts genom inrättande

av extra tjänster med avlöning från driftmedel skall kunna tillgodoses.

Vad gäller kontorsbiträdespersonalen föreslås i betänkandet, att huvud­

parten av de till ett fyrtiotal uppgående biträdena å extra tjänster med av­

löning från driftmedel några beredes extra ordinarie anställning.

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag i fråga om kamerala

tjänster följande.

25 kamrerare (oförändrat)

3 kanslister (3 nya tjänster)

5 kansliskrivare (2 tjänster oförändrade; ombildning av 3 kontorist­

tjänster)

20 kontorister (4 tjänster oförändrade; 1 ny tjänst; ombildning av 15

kanslibiträdestjänster)

15 kanslibiträden (11 tjänster oförändrade; 2 nya tjänster; ombildning

av 2 e. o. kontorsbiträdestjänster)

33 ordinarie kontorsbiträden (oförändrat)

69 extra ordinarie kontorsbiträden (36 tjänster oförändrade; 33 nya

tjänster)

2 kassörer på övergångsstat (oförändrat).

De första lönegradsplacerade tjänsterna för anställningshavare tillhö­

rande förmanspersonalen inrättades fr. o. m. budgetåret 1954/55 och ut­

gjordes av sex extra instruktörstjänster. Utöver dessa tjänster, vilka

fr. o. m. budgetåret 1955/56 uppfördes på extra ordinarie stat med avlö­

ning från avlöningsanslaget, har efter hand tillkommit sex extra ordinarie

instruktörstjänster samt 42 extra instruktörstjänster med avlöning från

driftmedel. Vidare har i några fall förmän erhållit löneplansplacerade tjäns­

ter som biträdande plantskoleföreståndare, arbetsledare i plantskola eller

liknande. Beträffande möjligheterna för den förmansanställda personalen

att erhålla fast anställning anföres i betänkandet följande.

Vid genomförande av utredningens i det föregående under rubriken »Un-

dervisningspersonal» framlagda förslag rörande upptagande på personal­

förteckning av sammanlagt 99 extra ordinarie instruktörstjänster torde

samtliga de i instruktörsarbete kontinuerligt sysselsatta förmännen kunna

beredas fast anställning som tjänstemän. För de inom skogsvårdsstyrelser-

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

89

nas plantskoleverksamhet anställda förmännen torde möjligheterna att vin­

na fast anställning komma att ökas vid en omläggning av verksamheten till

affärsmässig drift på det sätt utredningen föreslagit. I samma mån som

övriga förmän får skogsvårdsstyrelseanställning såsom huvudsaklig arbets­

uppgift bör det vara angeläget för vederbörande styrelse att själv eller i sam­

arbete med virkesmätningsföreningar, skogsägareföreningar och andra söka

bereda anställningstagaren årsanställning. Enligt uppgifter från några av

skogsvårdsstyrelserna har sådan årsanställning sedan några år tillbaka

kunnat beredas vissa stämplingsförmän. Denna inriktning anser vi vara

eftersträvansvärd över huvud taget.

De av utredningen framlagda förslagen rörande skogsvårdsstyrelsernas

personalorganisation innebär, att personalförteckningarna över den ordi­

narie personalen skulle upptaga de i följande tabell angivna tjänsterna och

förteckningen över den extra ordinarie personalen vara den nedan åter­

givna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

Skogsvårdsstyrelsen i

nedannämnda landstings­

kommuner

L

än

sj

äg

-

m

äs

ta

re

1 Q)

52 ^

C ca

:c^tf 4->

i—t

(/>

:ctf

H £

+j CD

ml®,

Jä

g

m

äs

ta

re

B

it

r.

jä

g

m

äs

ta

re

A

ss

is

te

n

t

K

am

re

ra

re

L

än

ss

k

o

g

­

v

ak

ta

re

K

an

sl

i

­

sk

ri

v

ar

e

B

it

r.

lä

n

s

­

sk

o

g

v

ak

ta

re

K

o

n

to

ri

st

K

an

sl

ib

i

­

tr

äd

e

K

o

n

to

rs

-

b

it

rä

d

e

Stockholms

läns.........

1

1

1

1

8

3

1

_

1

Uppsala

»

................

1

—

1

1

—

1

6

—

—

1

—

2

Södermanlands

» ....................

1

—

1

1

—

1

■8

—

1

1

—

2

Östergötlands

»

................

1

1

—

1

—

1

10

—

3

1

—

1

Jönköpings

»

................

1

1

1

1

1

1

G9

—

5

1

1

1

Kronobergs

»

................

1

1

1

1

—

1

>15

—

3

1

1

1

Kalmar läns norra.........

1

—

1

1

—

1

>9

—

3

1

—

1

Kalmar läns södra .........

1

—

1

1

—

1

8

—

2

1

—

—

Gotlands

läns.........

1

—

1

—

—

1

'5

—

1

1

—

1

Blekinge

» ................

1

—

1

1

—

1

l7

—

2

1

—

2

Kristianstads

» ................

1

—

1

1

—

1

10

—

2

1

—

2

Malmöhus

» ................

1

—

—

1

—

1

2

—

1

1

—

—

Hallands

» ................

1

—

1

1

—

1

7

—

2

1

—

i

Göteb. o. Bohus

» ................

1

—

1

1

—

1

■5

—

2

1

—

—

Älvsborgs

» ................

1

1

1

1

1

1

18

—

6

1

1

2

Skaraborgs

» ................

1

—

1

1

—

1

9

—

2

1

—

2

Värmlands

» ................

1

1

2

1

—

1

>18

—

4

1

1

1

Örebro

» ................

1

—

1

1

—

1

8

—

—

1

—

—

Västmanlands

» ................

1

—

1

1

—

1

8

—

3

1

—

i

Kopparbergs

» ................

1

1

3

1

1

1

'22

1

7

—

2

2

Gävleborgs

» ................

1

1

2

1

2

1

'16

1

4

—

2

1

Västernorrlands

» ................

1

1

3

1

1

1

'20

1

6

—

2

1

Jämtlands

^» .......

1

1

4

1

3

1

*25

—

8

1

1

2

Västerbottens

^» .......

1

1

5

2

4

1

>36

1

7

—

2

4

Norrbottens

^» .......

1

1

5

1

3

1

27

1

8

—

2

2

Summa

25

11

40

25

16

25

326

5

86

20

15

33

1 1 tjänst övergångsvis inrättad som förste länsskogvaktartjänst.

17 assistenter

96 yrkeslärare

31 länsskogvaktare

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

16 vågmästare

3 kanslister

85 biträdande länsskogvaktare

99 instruktörer

18 husmödrar

16 vaktmästare

69 kontorsbiträden

Liksom f. n. är fallet bör hos skogsvårdsstyrelserna i Stockholms och

Örebro län övergångsvis finnas en kassörstjänst i lönegrad Ao 12 på över­

gångsstat. Vidare bör i fråga om förste länsskogvaktartjänst gälla, att så­

dan tjänst vid ledigblivande ej må återbesättas och vid vikariatsförordnande

å densamma skall betraktas som länsskogvaktartjänst. Fördelningen av de

extra ordinarie tjänsterna å de olika skogsvårdsstyrelserna bör, anser ut­

redningen, liksom hittills ankomma på skogsstyrelsen. Vid fördelningen

synes lämpligen böra följas av ämbetsverket fastställda grundplaner för de

skilda styrelsernas organisation.

Vad gäller de i reglementet för skogsvårdsstyrelserna fastställda kom­

petensföreskrifterna har de sakkunniga funnit vissa jämkningar böra vid­

tagas. I betänkandet föreslås sålunda att de för erhållande av s. k. jägmäs-

tar- resp. länsskogvaktartjänst uppställda formella kompetenskraven — av­

gångsexamen från skogshögskolans jägmästarkurs (motsvarande) eller

forstmästarkurs (motsvarande) resp. examen från skogsskola eller annan

likvärdig utbildningsanstalt — ändras enligt följande.

För erhållande av tjänst som länsjägmästare, biträdande länsjägmästare,

jägmästare eller biträdande jägmästare erfordras att ha avlagt jägmästar-

eller forstmästarexamen vid skogshögskolan.

För erhållande av ordinarie tjänst som länsskogvaktare eller biträdande

länsskogvaktare erfordras att ha avlagt examen vid statens skogsmästar-

skola, statens skogsskola eller annan likvärdig utbildningsanstalt. I

I fråga om kompetensreglerna beträffande lärartjänsterna har utredning­

en anfört följande.

Såsom kompetenskrav för yrkeslärarbefattning hos skogsvårdsstyrelse

bör uppställas följande: att ha genomgått skogsskola eller styrkt sig äga

motsvarande kunskaper och att ha genomgått sådan skoglig specialutbild­

ning och pedagogisk utbildning, som enligt skogsstyrelsens beslut medför

behörighet till yrkeslärartjänst, eller blivit av skogsstyrelsen förklarad be­

hörig att inneha sådan tjänst.

Som kompetenskrav för instruktörsbefattning hos skogsvårdsstyrelse bör

uppställas följande: att genom praktisk verksamhet ha styrkt sig vara

skicklig yrkesman samt äga sådana kunskaper och egenskaper som fordras

av en god arbetsledare och att ha genomgått sådan skoglig utbildning och

pedagogisk utbildning, som enligt skogsstyrelsens beslut medför behörighet

till instruktörstjänst, eller blivit av skogsstyrelsen förklarad behörig att

inneha sådan tjänst.

91

Yttrandena. De av utredningen framförda synpunkterna och förslagen

rörande skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation har blivit föremål för

närmare kommentarer endast i ett begränsat antal remissyttranden till vil­

ka är att räkna de yttranden som avgivits av statskontoret, riksräken-

skapsverket, skogsstyrelsen, statens lönenämnd, skogsvårdsstyrelserna,

Skogsvårdsstyrelsernas förbund, Sveriges jägmästares och forstmästares

riksförbund samt Tjänstemännens centralorganisation. Helt allmänt torde

kunna sägas att flertalet av de nämnda remissorganen i princip godtagit ut­

redningens förslag. Statskontoret och statens lönenämnd vänder sig emel­

lertid mot att utredningen till behandling upptagit lönegradsplaceringsfrå-

gor, ehuru dylika frågor enligt utredningsdirektiven icke skulle beröras av

de sakkunniga. Lönenämnden förklarar vidare, att nämnden med hänsyn

bl. a. till det knapphändiga material utredningen förebragt ansett sig icke

kunna taga någon ställning till de framlagda förslagen.

Vad angår detaljerna i utredningens förslag beträffande personalorgani­

sationen framhåller statskontoret i fråga om anställningsformer-

n a, att den extra anställningsformen bör kunna användas för tillfällig per­

sonal, även om den är årsanställd. Skogsstyrelsen uttalar, att man alltid

måste räkna med ett visst antal »bufferttjänster» vid skogsvårdsstyrelserna.

Dessa tjänster bör, med hänsyn till att finansieringen av dem till stor del

måste ske med hjälp av biträdesinkomster, alltjämt upptagas som tillfälliga

under omkostnadsanslaget.

Vad gäller utredningens bedömningar av personalbehovet och a n-

talet tjänster av olika slag inom de olika personal­

grupperna anser flertalet skogsvårdsstyrelser att utredningen beräk­

nat behovet av tjänster alltför snävt. Detta gäller framför allt tjänsterna

som jägmästare, länsskogvaktare och biträdande länsskogvaktare. Skogs­

vårdsstyrelsernas förbund föreslår för sin del, att såväl frågan om behovet

av tjänster för länsskogvaktarpersonal som frågan om beredande av fasta­

re anställningsförhållanden för skogsvårdsstyrelsernas förmanspersonal gö-

res till föremål för ytterligare utredning. Tjänstemännens centralorganisa­

tion anför vid behandlingen av förevarande avsnitt av betänkandet i huvud­

sak följande.

I fråga om personalorganisationen har utredningen förutsatt ett bibehål­

lande av distriktsjägmästarinstitutionen vid de större skogsvårdsstyrelser-

na. Benämningen av tjänsteinnehavarna skulle dock ändras till jägmästare.

TCO vill här biträda den uppfattning, Sveriges länsskogvaktareförbund de­

klarerat vid uppvaktning inför utredningen, att dessa tjänster principiellt

bör utgå ur organisationen. Befattningarnas inrättande synes nämligen in­

nebära en betydande överorganisation. Kontakten mellan skogsvårdsstyrel­

sernas chefspersonal och distriktspersonal kan ske fullt ut lika tillfreds­

ställande utan dessa mellanled. I viss begränsad utsträckning torde i stäl­

let för dessa tjänster böra inrättas specialistbefattningar till vars innehava­

re dislriktspersonalen vid behov kunde vända sig rörande skogliga special­

problem.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

92

Kurigl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

Utredningen har i samband med förslag om tillskapande av särskilda yr­

ke slärartjänster föreslagit ombildning av 14 tjänster som förste länsskog-

vaktare till länsskogvaktartjänster. Detta måste innebära en allvarlig för­

sämring av de redan nu ytterligt små befordringsmöjligbeterna för den

skogsskoleutbildade personalen. I stället för indragning av de få befintliga

befordringstjänsterna bör givetvis deras antal ökas, förslagsvis i den ut­

sträckning 1944 års skogsvårdsstyrelseutredning föreslog. TCO vill beteck­

na den nu aktuella utredningens förslag på denna punkt som beklagligt och

till stort men för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.

I och med genomförande av utredningens förslag om inrättande av sär­

skilda yrkeslärartjänster får man räkna med en uppspaltning av den nu­

varande länsskogvaktarkåren på två karriärer, en för distriktspersonalen

och en för lärarpersonalen. En yngre skogsman, som efter genomgången

skogsskola tagit anställning hos skogsvårdsstyrelse, torde därför relativt ti­

digt få bestämma sig för den ena eller andra vägen. Förutom intresseinrikt­

ning och fallenhet kommer givetvis vid ett sådant val lönesättningen och

befordringsmöjligbeterna att vara av väsentlig betydelse. Det synes TCO

därför nödvändigt att för distriktspersonalen skapas sådana förutsättningar

i detta hänseende, att rekryteringen blir fullt betryggande. Den direkta led­

ningen av det egentliga skogsvårdsarbetet, som åvilar distriktspersonalen

får sålunda inte sättas i efterhand. De båda karriärerna måste med andra

°rd ur materiell synpunkt te sig ungefär likvärdiga. För distriktspersonalen

bör förutom tjänster som förste länsskogvaktare finnas assistenttjänster,

vilket närmare beröres nedan i samband med frågan om kompetensford­

ringar. TCO vill med skärpa framhålla angelägenheten av att vederbörlig

hänsyn tas till vad här framhållits rörande distriktspersonalens villkor.

På grund av sina direktiv har utredningen ej kunnat föreslå lönegrads-

placeringar för de tilltänkta befattningarna som yrkeslärare. Ifrågavarande

lönesättning måste givetvis ändock förr eller senare fastställas. Enligt TCO:s

uppfattning skall ifrågavarande tjänster givetvis lönegradsplaceras i över­

ensstämmelse med vad som gäller för annan yrkeslärarpersonal. TCO för­

utsätter att förhandlingar härom kommer att upptagas i vanlig ordning.

I fråga om kompetensfordringar har utredningen föreslagit uppmjukning

så till vida, att även personer utan jägmästar- eller forstmästarexamen skall

kunna erhålla assistenttjänst. Detta förslag, som ligger väl i linje med de

nu aktuella strävandena att hushålla med högskoleutbildad arbetskraft häl­

sas med tillfredsställelse. För att förslaget skall få någon praktisk betydelse

erfordras emellertid, att det kompletteras med klara riktlinjer för utnytt­

jande av icke högskoleutbildad personal för ifrågavarande uppgifter. TCO

vill här hänvisa till att vid domänverket inrättats revirassistenttjänster i

A 16 för kronojägarpersonal. Principiellt bör i stort sett de nuvarande assi-

stenitjänsterna besättas med icke akademisk arbetskraft. För jägmästar-

personalen bör i assistentgraderna endast finnas nödigt antal rekryterings­

tjänster.

TCO vill i detta sammanhang beröra frågan om tjänstebenämning för di­

striktspersonalen, trots att utredningen inte ansett sig böra ta upp den­

samma. Länsskogvaktarkåren har dock under lång tid arbetat för att un­

danröja begreppet »vaktare» ur sin tjänstetitel. Denna benämning är nu­

mera olämplig, då den helt saknar täckning i arbetsåliggandena. Med hän­

syn till att verksamheten huvudsakligen är av konsulterande karaktär har

tidigare från länsskogvaktarhåll föreslagits tjänstetiteln skogsvårdskonsu-

lent. Denna benämning torde vara den bästa. Konsulenttiteln tillämpas nu­

mera bl. a. på hushållningssällskapens förutvarande fiskeriassistenter, vilka

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

93

benämnes fiskerikonsulenter. TCO vill således föreslå att tjänstetiteln läns-

skogvaktare utbytes mot skogsvårdskonsulent. Därest detta förslag av nå­

gon anledning ej skulle vinna gehör, vill TCO i andra hand framföra tjänste-

benämningen länsskogmästare.

När det gäller kanslipersonalen konstaterar TCO med tillfredsställelse att

utredningen föreslår en sådan förstärkning av skogsvårdsstyrelsernas per­

sonalorganisation, att vid varje styrelse erhålles en mellangradstjänst, vars

innehavare kan fungera som kamrerarens ställföreträdare. De önskemål,

som från skogsvårdsstyrelsehåll och av personalorganisationen vid skilda

tillfällen framhållits i fråga om sådana mellangradstjänster, har emellertid

ej helt tillfredsställande tillgodosetts i förslaget. För att söka vinna det

dubbla syftet att dels erhålla befattningshavare som kan fungera som kamre­

rarens ställföreträdare, dels kunna använda skogsvårdsstyrelsernas egen

personalkår som rekryteringsbas vid besättande av ledigblivna kamrerar-

tjänster, torde i varje fall hos skogsvårdsstyrelserna i Norrbottens, Väster­

bottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs, Kronobergs och Värmlands

län böra inrättas kanslisttjänster samt i Älvsborgs och Jönköpings län

kansliskrivartjänster. Kansliskrivartjänster bör dessutom finnas även i

Norrbotten och Västerbotten. Utredningens förslag om inrättande av konto­

rist- och kanslibiträdestjänster bör enligt TCO:s mening utökas i viss om­

fattning. TCO har emellertid i detta avseende ej ansett sig behöva fram­

föra några mer detaljerade förslag utan förutsätter, att denna fråga blir

föremål för överläggningar med vederbörande personalorganisationer.

Utredningens förslag att förstärka den kamerala delen av skogsvårdssty-

relseorganisationen med bl. a. kanslisttjänster avstyrkes av statskontoret

och riksräkenskapsverket. Det senare ämbetsverket anser att mellangrads-

tjänsterna bör utgöras av kansliskrivartjänster vid de större styrelserna och

kontoristtjänster vid övriga styrelser. Därutöver bör vid en var av skogs­

vårdsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län finnas en

kontoristtjänst.

Skogsstyrelsen upptager i sitt yttrande till behandling jämväl frågan om

tillsättning av tjänst hos skogsvårdsstyrelse och anför

därvid bl. a. följande.

Den utvidgning av skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter och ämbetsan-

svar, som utredningen förordar och vilken bl. a. markeras av dess förslag

om ändrad sammansättning av styrelserna med länsjägmästaren som själv­

skriven ledamot därav, talar enligt skogsstyrelsens mening för att de nuva­

rande formerna för tillsättning av länsjägmästare tas under omprövning.

Enligt styrelsens åsikt bör angivna förändring av styrelsernas uppgifter och

skärpning av deras ansvar som allmänna offentliga organ föranleda, att hins-

jägmästartjänsterna med hänsyn till deras vikt och betydelse tillsättes av

Kungl. Maj :t, varvid förutsättes att vederbörande skogsvårdsstyrelse efter

sedvanligt ansökningsförfarande har att avge förslag. Anställningshandling-

en torde i så fall lämpligen böra vara konstitutorial. För övriga ordinarie

tjänstemän synes den nuvarande kontraktsanställningen på sex år med

ömsesidig uppsägningsrätt vid kontraktstidens slut böra ändras därhän, att

vederbörande kontraktsanställes tills vidare. Viss uppsägningsrätt bör där­

vid finnas, men från skogsvårdsstyrelsens sida bör uppsägning icke få ske

med mindre tjänstemannen gjort sig skyldig till fel eller försummelse i

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

tjänsten eller ock befunnits icke kunna på ett tillfredsställande sätt sköta

denna. Genom den sålunda skisserade förändringen skulle dels de ordinarie

tjänstemännens fastare anknytning till organisationen i förhållande till de

extra ordinarie komma mera märkbart till synes än vad som är fallet vid nu

gällande kontraktsanställningsform, dels anslutning kunna uppnås till före-

nämnda förslag om formerna för utseende av länsjägmästare.

X. Finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet samt det statliga

stödet till det enskilda skogsbrukets främjande

Nuvarande förhållanden. Den av skogsvårdsstyrelserna bedrivna verk­

samheten finansieras så gott som helt med allmänna medel samt driftin­

komster, som till en betydande del har sin grund i tidigare gjorda dispo­

sitioner av medel av förenämnt slag. Dylika medel utgöres främst av stats­

bidrag samt i begränsad utsträckning av bidrag från landsting. Storleken av

de statliga bidragen har visst samband med uttaget av skogsvårdsavgifter.

De i riksstaten för budgetåret 1959/60 upptagna anslagen till skilda ut-

giftsändamål vid skogsvårdsstyrelserna och till vissa andra skogliga åtgär­

der, vari styrelserna direkt eller indirekt medverkar, är följande.

Bidrag till skogsvårdsstyrelserna:

Avlöningar .......................................................................... 12 920 400

Omkostnader ...................................................................... 7 960 000 20 880 400

Statens skogsförbättringsanslag1 ...................................... 3 600 000

Vägbyggnader å skogar i enskild ägo1 ............................. 7 700 000

Åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m.1

1 700 000

13 000 000

Bidrag till vissa skogsbrukskurser m. m........................ 2 718 000

36 598 400

Bidragsgivningen från landstingen avser främst den skogliga yrkesut­

bildningen och det totala bidragsbeloppet har för budgetåret 1959/60 be­

räknats till mellan en och två milj. kr. Vissa bidrag från hushållningssäll­

skap in. fl. torde även vara att påräkna.

Skogsvårdsstyrelsernas driftinkomster inflyter dels genom tillämpning av

en av skogsstyrelsen fastställd och för styrelsernas uppdragsverksamhet av­

sedd taxa, dels genom försäljning av skogsfröer och -plantor. I följande

sammanställning redovisas skogsvårdsstyrelsernas verkliga inkomster och

utgifter budgetåret 1958/59.

1 Bidrag ur dessa anslag utgår väsentligen direkt till bidragssökanden.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

95

Verkliga

inkomster

kronor

Ingående behållning.......................... 2 248 513

Egna inkomster

Utförda uppdrag

Biträdesersättningar................. 9 294 924

övrigt............................................... 896 340

Frö och plantor

Försäljning av frö, kött m. m. 1 362 957

»

» plantor m. m..

9 342 921

Fastigheter

Skogsvårdsgårdar....................... 1 730 948

Övriga fastigheter......................... 310 819

Kapital............................................. 48 584

Diverse.................................................. 168 785

Bidrag av statsmedel

Anslaget Bidrag till skogsvårds-

styrelserna: Avlöningar........... 12 336 441

Anslaget Bidrag till skogsvårds-

styrelserna: Omkostnader ....

7 095 307

Övriga statsmedel.............................. 443 483

Bidrag från landsting m. fl...........

925 810

Lån

Frölån............................................... 1 355 000

Övriga lån........................ .............. 1 279 508

Summa 48 840 340

Verkliga

utgifter

kronor

Utgifter

Avlöningar

Arvoden till styrelseledamöter m.

fl....................................................... 116 080

Avlöningar till ordinarie personal 9 939 382

Avlöningar till icke-ordinarie per­

sonal ............................................... 2 280 979

Avlöningar till tillfällig personal ..

8 915 951

Reseersättningar

Resekostnadsersättningar............

2 729 053

Traktamenten................................. 2 276 790

Sjukvård............................................... 29 751

Allmänna förvaltningskostnader

Tjänstelokaler o. expenser.........

1 706 560

Inventarier....................................... 474 750

Kursverksamhet............................. 153 580

Annan upplysning o. propaganda 137 819

Diverse.............................................. 150 969

Frö och plantor

Fröförsörjning................................. 1 949 458

Plantförsörjning.............................. 9 831 931

Fastigheter

Skogsvårdsgårdar........................... 4 420 636

Övriga fastigheter......................... 407 758

Kapital.................................................. 95 911

Lån

Frölån............................................... 295 500

Övriga lån....................................... 471 825

Utgående behållning.......... .............. 2 455 657

Summa 48 840 340

Skogsvårdsutredningen. Utredningen anför inledningsvis bl. a., att man

som mål bör uppställa, att skogsbruket i princip skall svara för sina skogs-

vårdskostnader. I denna riktning kan man säga att skogsägarnas strävan går,

när de genom självverksamhet och gemensam anställning av egna skogsfack-

män söker klara skogsvårdsuppgifterna utan biträde av skogsvårdsstyrel-

serna. Å andra sidan ligger det givetvis i samhällets intresse att på olika

sätt stimulera och stödja skogsbruket. Med de långsiktiga investeringar och

det stora kapitalbehov, som karakteriserar det intensiva skogsbruket, och de

mycket växlande förutsättningar under vilka detta drives är behovet av stöd

i vissa fall uppenbart. Det bör vara en statens angelägenhet att helt svara för

den del av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, som avser tillsyn av skogs­

vårdslagens efterlevnad, den skogliga upplysningen och yrkesutbildningen

samt andra offentliga arbetsuppgifter. Ekonomiskt stöd åt näringen hör lik­

som hittills lämnas i form av bidrag och lån till skogsägare från särskilda

skogsvårdsanslag.

Utredningen övergår härefter till att redogöra för sina förslag beträffande

finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.

I fråga om skogsvårdsavgiften anför utredningen under hänvisning till

att i utredningsuppdraget ingick att utreda skogsvårdsavgiftens storlek att

det synts utredningen nödvändigt söka närmare analysera skogsvårdsavgif­

tens karaktär. Utredningen konstaterar därvid till en början att avgiften

96

tillkommit för att möjliggöra uppbyggandet av skogsvårdsstyrelserna. Men

dessa har också alltid uppburit direkta statsbidrag till sin verksamhet. Skogs­

vårdsstyrelserna har mångskiftande arbetsuppgifter. De fullgör å ena sidan

åtskilliga offentliga åligganden såsom övervakande av skogsvårdslagens ef­

terlevnad, upplysning, undervisning och yrkesutbildning, handhavande av

allmänna anslag till skogsbrukets främjande och andra uppgifter som det

allmännas lokala skogsorgan. Å andra sidan är de i stor utsträckning organ

för service åt skogsägare, som har behov därav. För det biträde vid skogs-

skötseln som sålunda lämnas betalar skogsägaren ersättning till skogs-

vårdsstyrelsen med belopp, som visserligen under senare år kraftigt höjts

men dock vanligen understiger styrelsens självkostnad.

Några delade meningar finner utredningen knappast råda om att staten

bör med allmänna medel bestrida kostnaderna för den del av skogsvårdssty-

relsernas verksamhet, som kan anses vara av offentlig natur. Med denna

utgångspunkt blir det naturligt att i skogsvårdsavgifterna se ett skogsbru­

kets kollektiva bidrag till den del av styrelsernas verksamhet, som ej är av

statlig eller eljest allmän karaktär. Något offentligt redovisat försök att upp­

dela skogsvårdsstyrelsernas kostnader efter nyssnämnda grunder synes ej

ha gjorts tidigare. Utredningen håller emellertid före att även om det ej är

möjligt att göra en i alla detaljer invändningsfri sådan uppdelning är det

icke ogörligt att få en rätt god inblick i frågan. Som stöd för beräkningen

kan bl. a. användas den statistik över förrättningsdagar, som skogsvårds­

styrelserna årligen upprättar.

Som statliga eller eljest allmänna uppgifter synes man enligt utredningen

vid en analys av verksamheten böra betrakta följande:

1. tillsyn och andra uppgifter, som ålägges styrelserna genom skogsvårdsla­

gen och andra författningar,

2. arbetsuppgifter, som sammanhänger med styrelsernas ställning som all­

mänt skogliga länsorgan,

3. skoglig yrkesutbildning, annan undervisning och allmän upplysning i

skogliga frågor,

4. arbetsuppgifter i samband med förvaltningen av de särskilda skogsvårds-

anslagen.

Utredningen framhåller vidare följande.

Genom att skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän i så stor utsträckning an­

litas av skogsägarna för personlig rådgivning och ledande av skogsvårdsar-

beten minskas i väsentlig grad behovet av särskilda förrättningar för kon­

troll av att skogsvårdslagens bestämmelser följs. De flesta avverkningar, som

stämplats av styrelsernas personal, behöver ej särskilt besökas. Den viktiga

återyäxtkontrollen kan till stor del ske under förrättningar, som markägar­

na själva påkallat. Tjänstemännen får över huvud taget genom dessa betalda

förrättningsdagar en kontakt med vad som försiggår i skogarna, som eljest

skulle fordra många särskilda tillsynsresor. Dessutom ges under biträdes-

dagarna i många fall sådan personlig rådgivning i skogsfrågor, som eljest

skulle kräva särskilda förrättningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

97

På grundval av sina beräkningar finner utredningen, att man för budget­

året 1958/59 skulle kunnat räkna med att 43 procent av skogsvårdsstyrelse-

personalens förrättningsdagar varit att hänföra till den offentliga delen av

styrelsernas verksamhet och 57 procent till den till skogsägarna riktade ser­

viceverksamheten. De sålunda framräknade procenttalen har av utredningen

med vissa jämkningar använts som utgångspunkt för att fördela utgifterna

enligt den stat för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet under budgetåret

1958/59, som angavs i 1958 års statsverksproposition.

Rörande beräkningarna i övrigt samt de slutsatser, som utredningen dragit

av desamma, anför utredningen följande.

Mot den för skogsägarna beräknade andelen 14 900 000 kr. står först och

främst ersättningar för biträdeshjälp beräknade till 6 300 000 kr. Dessutom

kan av de ca 1 200 000 kr., vilka beräknats som inkomst av skogsvårdsgår-

dar, övriga fastigheter, kapital m. in., ett belopp av ca 1 000 000 kr. anses ut­

göra inkomst av sådana fastigheter m. in. som anskaffats med skogsvårds-

avgif t smedel. Avdrages dessa belopp återstår av skogsägarnas andel 7 600 000

kr. Eftersom skogsvårdsavgiften med den vid 1958 års riksdag beslutade

promillesalsen 1,25 beräknas ge 13 000 000 kr. framgår, att skogsägarna

skulle komma att få betala ca 5 400 000 kr. mera än vad som enligt den använ­

da beräkningsmetoden rätteligen bort ankomma på dem. Det erforderliga be­

loppet 7 600 000 kr. motsvarar en uttagning av drygt 0,7 promille. Utred­

ningen föreslår därför att skogsvårdsavgiften sänkes till nämnda nivå.

Även om skogsvårdsavgiften sänkes på sätt utredningen nu föreslagit,

kommer en i olika sammanhang påtalad orättvisa att kvarstå, nämligen att

avgiften uttages även av sådana skogsägare, som ej alls eller endast i en

liten omfattning utnyttjar skogsvårdsstyrelsernas tjänster. Det gäller fram­

för allt domänverket och övriga allmänna skogsförvaltningar, vilkas skogar

ej lyder under skogsvårdslagen, samt skogsbolagen och de större privata

skogsförvaltningarna. Med den väntade utvecklingen av skogsbruksområ-

dena inom det enskilda, mindre skogsbruket kommer även ett ökat antal

skogsägare av denna kategori att få betala skogsvårdsavgift, ehuru de på

samma sätt som de nyssnämnda till större delen löser de skogsvårdande

uppgifterna med fackmän anställda i skogsägareföreningarna. En ökad

självverksamhet får samma konsekvenser för många enskilda skogsägare.

Med hänsyn till det anförda och till det förhållandet att skogsvårdsavgif­

ten som sådan blivit alltmer omstridd synes det utredningen angeläget, att

man söker helt avveckla densamma och övergå till en ordning, varigenom

varje enskild skogsägare får bära kostnaderna för skogsvårdsarbetena på sin

skog. Det nuvarande systemet innebär, att biträdestaxan för dem, som anlitar

skogsvårdsstyrelserna, subventioneras genom avgifter inbetalade av skogs­

ägare, som ej utnyttjar styrelsernas tjänster.

^{‘ Om} den bortfallande skogsvårdsavgiften skall kompenseras genom ökade

ersättningar, måste mycket kraftiga taxehöjningar göras. Riskerna av en

sådan taxepolitik är uppenbara. Om taxehöjningarna genomföres alltför

snabbt, kan man befara att skogsvården ej kommer att förbättras i den

takt, som är önskvärd. Som utredningen visat, kan man ej vänta sig att

skogsägarna genom bildande av skogsbruksområden kommer att under det

närmaste decenniet kunna övertaga någon väsentlig del av skogsvårdssty­

relsernas biträdesverksamhet. Ej heller kan någon genomgripande höjning

över hela linjen av skogsägarnas egen förmåga på skogsområdet åstadkom­

mas på så kort tid. Det framstår därför som angeläget, att en avveckling av 7

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

7

II i hd rit/ till riksdagens protokoll 1960. I samt. Nr 106

98

skogsvårdsavgift!! med åtföljande taxehöjning sker i sådana former och i

sådant tempo, att man ej äventyrar skogsvårdsverksamhetens framsteg in­

om bondeskogsbruket. Å andra sidan bör uppmärksammas att ett fortsatt

uttagande under längre tid av denna avgift kan verka bromsande på ut­

vecklingen mot ökad självverksamhet samt på utbyggnaden av skogsbruks-

områden och annan skogsägarnas samverkan för bättre skogsvård.

Att nu definitivt bestämma, när denna omställning skall vara gjord, sy­

nes ej möjligt. Utredningen anser för sin del önskvärt, att den skall kunna

ske inom en tidrymd av tio år, men de praktiska möjligheterna får fälla

utslaget. Metoden skulle närmast vara att målmedvetet men med viss var­

samhet anpassa taxorna till de verkliga kostnaderna och i samma takt sän­

ka skogsvårdsavgiften. Viss försiktighet måste därvid iakttagas, när det

gäller ersättning för biträde vid sådana arbeten, som betalar sig först på

längre sikt eller i fråga om vilka det föreligger ett starkt samhällsintresse

av att de blir utförda. Taxan för stämpling av gagnvirke bör däremot kunna

höjas snabbare.

Ett genomförande av förslaget skulle medföra att de i riksstaten upp­

tagna anslagen till skogsvårdsstyrelserna i vad de avser den servicebetona-

de verksamheten kommer att sänkas.

Avslutningsvis anför utredningen, att det vid en höjning av taxorna kan

visa sig nödvändigt att medgiva vissa rabatter för skogsägare, som bedö-

mes vara i behov därav. Som motiv för rabattering torde bl. a. få räknas

svag ekonomi hos markägaren, en på grund av de naturliga förutsättning­

arna låg skogsproduktion eller låg värdeavkastning från skogen samt be­

svärliga driftförhållanden orsakade t. ex. av bristfällig arrondering.

Yttrandena. Det stora flertalet remissinstanser ansluter sig till skogs-

vårdsutredningens principuttalande att skogsbruket i princip skall svara

för sina skogsvårdskostnader, medan staten helt bör bekosta den del av

skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, som avser tillsyn av skogsvårdslagens

efterlevnad, den skogliga upplysningen och yrkesutbildningen samt andra

offentliga arbetsuppgifter.

Förslaget att skogsvårdsavgiften omedelbart skall sänkas till 0,7 pro­

mille och därefter successivt avvecklas tillstyrkes av flertalet remissinstan­

ser. Domänstyrelsen anser dock, att skogsvårdsavgiften för statsskogarnas

del bör avskaffas omedelbart. Sveriges skogägareförbund finner utredning­

ens motivering för en successiv avveckling av skogsvårdsavgiften icke håll­

bar och yrkar att avgiften avskaffas snarast. Riksräkenskapsverket före­

slår, att avgiften avvecklas successivt med lika stor del varje år, exempel­

vis med en tiondedel per år under en tioårsperiod. Skogsstyrelsen, som till­

styrker en omedelbar sänkning av skogsvårdsavgiften till 0,7 promille,

framhåller att den successiva minskningen av skogsvårdsavgiften bör ske

med stor försiktighet och att någon bestämd tid inom vilken avvecklingen

skall vara genomförd icke bör fixeras. Liknande synpunkter anföres av

skogsvårdsstyrelserna i Gotlands, Kristianstads och Gävleborgs län, läns­

styrelserna i Stockholms och Västmanlands län samt Älvsborgs läns södra

och Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

99

Mot förslaget att avveckla skogsvårdsavgift!! går statskontoret, skogs-

vårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län samt Gotlands läns­

förbund av Riksförbundet Landsbygdens folk. Statskontoret, som i sitt ut­

låtande erinrar om att i det åt skogsvårdsutredningen givna uppdraget över

huvud taget ej ingick att utreda frågan om skogsvårdsavgiftens eventuella

avskaffande, framhåller att avvägningen av skogsvårdsavgiftens storlek

även i fortsättningen bör ske enligt regeln att avgifterna skall motsvara

två tredjedelar av skogsvårdsstyrelsernas nettoomkostnader. Skogsvårds-

styrelsen i Västerbottens län anser att någon sänkning under 0,7 promille

icke bör ifrågakomma.

Landsorganisationen i Sverige tillstyrker avvecklingen av skogsvårdsav-

giften endast under förutsättning att andra incitament skapas för att vid­

makthålla och förbättra skogsvården inom privatskogsbruket. Den lämp­

ligaste formen torde därvid vara att viss del av likviderna för skogsproduk­

ter avsättes på individuella konton för investeringar i skogsbruket. Alter­

nativet till en dylik obligatorisk fondbildning synes vara en kraftig statlig

bidragsgivning eller en väsentlig skärpning av skogsvardslagen.

Mot förslaget att skogsvårdsstyrelsernas biträdestaxor successivt skall

anpassas till de verkliga kostnaderna samt att i speciella fall ett begränsat

rabattsystem må tillämpas har erinringar gjorts av några remissorgan.

Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län anser salunda att biträdestaxorna bör

vara oförändrade samt att rabattering icke skall förekomma med hänsyn

till svårigheterna för skogsvårdsstyrelserna att göra en rättvis avvägning

de enskilda markägarna emellan. Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens lan

föreslår oförändrade taxor men ökad rabattering inom områden med låg

skogsproduktion, låg värdeavkastning eller besvärliga drivningsförhållan-

den. I överensstämmelse med sitt förslag att skogsvårdsavgiften icke bör

avvecklas förslår skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län att taxorna om möj­

ligt bör sänkas. Vidare bör taxorna differentieras med hänsyn till de olik­

artade skogliga förhållandena i landet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1960

XI. Vissa av skogsstyrelsen väckta frågor

I det följande beröres dels ett av skogsstyrelsen i skrivelse den 17 novem­

ber 1958 framlagt förslag om utnyttjande av skogsvårdsfonden för bidrags­

givning enligt kungörelsen den 18 juni 1949 (nr 374) angående bidiag till

vissa åtgärder för återuppbyggnad av skogsbeståndet, dels en av styrelsen

i skrivelse den 10 juni 1959 gjord framställning om ändrade bestämmelser

rörande ersättning åt befattningshavare vid skogsvårdsstyrelserna för med­

verkan vid vissa skogsbrukskurser.

Medel från skogsvårdsfonden för bidragsgivning till vissa åtgärder för

återuppbyggnad av skogsbeståndet. Skogsstyrelsen anför inledningsvis, att

Kungl. Maj :t genom särskilda beslut av för skogsvardande ändamål xeser-

verade prisutjämningsavgiftsmedel ställt till skogsstyrelsens förfogande

100

sammanlagt 6 300 000 kr. för utlämnande av bidrag till vissa åtgärder för

återuppbyggnad av skogsbeståndet. Verksamheten, som påbörjades 1949, be­

drevs till en början försöksvis och var begränsad till Norrland. Tillämpnings­

området utsträcktes 1952 till att omfatta hela landet, ehuru det från början

stod klart, att verksamheten huvudsakligen skulle bli förlagd till Norrland

och Kopparbergs län. Den areal, som behandlats med stöd av bidragsmedlen,

uppgår till totalt omkring 55 000 ha., och bidrag har i genomsnitt utgått med

något över 100 kr. per ha.

Då de prisutjämningsavgiftsmedel, som på detta sätt kunnat utnyttjas för

bidragsverksamhet, numera förbrukats, har blickarna riktats mot den med

konjunkturutjämningsavgifter bildade skogsvårdsfonden. Enligt skogssty­

relsens uppfattning borde användning av skogsvårdsfonden för fortsättning

av den bidragsverksamhet, som hittills bedrivits med stöd av prisutjäm­

ningsavgiftsmedel, överensstämma med syftet för fondens uppläggning. Sty­

relsen förutsätter härvid, att verksamheten skulle komma att bedrivas efter

i stort sett samma grunder som hittills med hänsyn närmast till olika skogs-

ägarekategoriers möjligheter att erhålla bidrag.

Det är uppenbart, att en bidragsverksamhet, som riktar sig till skogs­

ägarna, icke kan hastigt avbrytas utan att olägenheter uppstår. Ansökningar

om bidrag kan inkomma till skogsvårdsstyrelserna långt efter det dessa

propagerat för verksamheten och ställt bidrag i utsikt. Med hänsyn härtill

är det ett önskemål, att en fortsatt verksamhet i ett sammanhang finansiellt

säkerställes för en icke alltför kort tidsperiod. Skogsstyrelsen, som be­

räknar den årliga medelsåtgången till 1 000 000 kr., har därför bedömt me­

delsbehovet för en femårsperiod till 5 000 000 kr.

Med hänvisning till det anförda hemställer skogsstyrelsen, att åtgärder

måtte vidtagas i syfte att utnyttja skogsvårdsfonden för fortsatt bidrags­

verksamhet med skogsbeståndets återuppbyggnad i huvudsaklig överens­

stämmelse med vad ämbetsverket andragit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

Ändrade bestämmelser rörande ersättning åt befattningshavare vid skogs­

vårdsstyrelserna för medverkan vid vissa skogsbrukskurser. Skogsstyrelsen

erinrar till en början om att bestämmelserna om ersättning åt befattnings­

havare vid skogsvårdsstyrelse, vilken tjänstgör såsom lärare vid av veder­

börande styrelse anordnad kombinerad muntlig och skriftlig undervisnings­

kurs eller studiecirkel, utformats i nära anslutning till de ersättningsregler,

som tillämpats inom hushållningssällskapens kursverksamhet. Fr. o. m. den

1 juli 1957 har emellertid utan att någon ändring skett av arvodet till skogs-

vårdsstyrelsernas befattningshavare motsvarande arvode till hushållnings­

sällskapens personal höjts från nio till tolv kr. per timme varvid föreskri­

vits att den högsta sammanlagda ersättningen för dag må utgöra 24 kr.

Styrelsen anför vidare följande.

Medan befattningshavare hos skogsvårdsstyrelse enligt nuvarande bestäm­

melser endast kan tillerkännas arvode för medverkan vid s. k. kombinerad

undervisning, synes — enligt vad ämbetsverket kunnat finna — motsva­

101

rande begränsning icke gälla i fråga om hushållningssällskapens personal

vid den av sällskapen bedrivna undervisningsverksamheten.

Enär i skogsvårdsstyrelsernas undervisningsverksamhet hittills i huvud­

sak endast kombinerade kurser förlagts till kvällstid, har skogsstyrelsen

förut ansett anledning saknas att för berörd lärarpersonal söka utverka

arvodesmedgivande av den generella innebörd som meddelats i fråga om hus-

hållningssällskapspersonalens undervisning å kvällstimmar. Numera har det

emellertid framkommit, att det skulle vara lämpligt att en del av de skog­

liga vidareutbildningskurser, som avses i 5 § kungörelsen nr 247/1958, i

viss utsträckning genomföres som kvällskurser, enär härigenom ökade möj­

ligheter skulle kunna beredas personer med förvärvsarbete att bevista un­

dervisningen. Det synes därför skogsstyrelsen skäligt, att befattningshavare

hos skogsvårdsstyrelse, som tjänstgör såsom lärare eller instruktörer vid

kurser å kvällstid må, oavsett kurstyp, beredas möjlighet till gottgörelse i

samma utsträckning som f. n. gäller för hushållningssällskapens befatt­

ningshavare. Motsvarande förmåner bör enligt ämbetsverkets förmenande

tillkomma jämväl befattningshavare hos skogsstyrelsen ävensom lärare vid

statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt, som av skogsvårdsstyrelse

anlitas för uppdrag av här ifrågavarande art. Därest förestående förslag

vinner Kungl. Maj :ts godkännande, torde i likhet med vad som gäller enligt

9 § under 3 sagda kungörelse statsbidrag böra utgå till det arvode, varom

här är fråga.

Yttrande. Statskontoret förklarar sig icke vilja motsätta sig bifall till

skogsstyrelsens framställning. Ämbetsverket förutsätter emellertid, att kurs­

verksamheten anordnas på sådant sätt, att undervisning å kvällstid i gör­

ligaste män undvikes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

XII. Skogsstyrelsens anslagsskrivelse för budgetåret 1960/61

Skogsstyrelsen: Avlöningar. För innevarande budgetår har under föreva­

rande anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 819 300 kr. Såsom inled­

ningsvis berörts har anslaget i årets statsverksproposition (IX ht 1960 s.

239) upptagits med ett beräknat belopp av 837 200 kr.

Yrkande. Skogsstyrelsen (skr. 26/8 1959) hemställer, att anslaget hö-

jes med 126 500 kr. på sätt framgår av denna uppställning.

Ökning

eller

minskning

1. Personalförstärkningar

a) 1 konsulent (pedagog) Ae 21......................................................... -j- 21 768

b) 1 konsulent (jägmästare) Ae 21 ................................................ 23 244

c) 1 amanuens Ae 15—Ae 19 ........................................................... +

17 064

d) 2 assistenter högst Ae 17.................................................................. 34 128 2

2. Löneregleringar m. m.

a) 1 byrådirektör Ao 24 i st. f. förste byråsekreterare Ao 23. . -j-

1 584

b) 1 förste byråsekreterare Ao 23 i st. f. Ae 21 ........................ -f-

2 202

c) 1 byråinspektör Ao 21 i st. f. revisor Ao 19............................ -j-

1 638

102

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

Ökning

eller

minskning

d) 1 konsulent Ae 23 i st. f. Ag 23 ............................................... —

e) 3 assistenter högst Ae 17 i st. f. 2 assistenter Ae 15 och

1 assistent Ag 15 ............................................................................... -j-

5 568

3. Omräkning m. m.

a) vakantsättning av 1 kontorsbiträdestjänst Ao 5 ....................... — 10 728

b) vikariatsersättningar ...................................................................... —

2 360

c) löneklassförändringar ...................................................................... 6 934

d) rörligt tillägg........................................................................................ +

14 758

e) kompensation för höjda folkpensionsavgifter.......................... _|_

10 700

+ 126 500

Motiv. Skogsstyrelsen anför inledningsvis bl. a. följande.

Enligt vad skogsstyrelsen i tidigare medelsäskanden framhållit har de på

ämbetsverket ankommande uppgifterna under årens lopp ökat väsentligt.

Detta gäller såväl rent skogliga som administrativt-ekonomiska och rent ju­

ridiska uppgifter. Endast i begränsad omfattning har personalförstärkningar

erhållits och personalförändringar medgivits på grund av de sålunda väx­

ande göromålen. En huvudanledning till att återhållsamhet med tilldelning

av nya tjänster och lönegradsförändringar iakttagits under senare år har va­

rit, att resultatet av 1955 års skogsvårdsutrednings arbete ansetts böra av­

vaktas, innan styrelsens personalbehov blev föremål för mera allmän om­

prövning.

Skogsvårdsutredningen har numera framlagt sitt slutbetänkande (SOU

1958: 30), vilket blivit föremål för remissbehandling. De av utredningen

framlagda förslagen, vilka innebär en betydande ökning och breddning av

skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter, påverkar jämväl skogsstyrelsens äm-

betsbefattning i olika hänseenden och vidgar göromålen högst avsevärt såväl

i skogligt som, kanske framför allt, i ekonomiskt-administrativt hänseende.

I yttrande över skogsvårdsutredningens betänkande den 10 november 1958

har skogsstyrelsen, med vissa förbehåll av mindre räckvidd, i allt väsentligt

tillstyrkt de av utredningen framlagda principförslagen. Ämbetsverkets i det

följande redovisade äskanden rörande skogsvårdsstyrelserna ansluter sig ock­

så i stort till de i förutnämnda yttrande framförda synpunkterna och försla­

gen, dock med beaktande av den utveckling som därefter skett och de er­

farenheter, som därunder vunnits. Skogsstyrelsen, som i förutnämnda sam­

manhang fann anledning fästa uppmärksamheten på den inverkan, som ut­

redningens förslag utövade på styrelsens ämbetsbefattning och personalbe­

hov, finner nu tidpunkten vara inne att, i samband med att vederbörliga

förslag rörande skogsvårdsstyrelsernas personal- och medelsbehov fram-

lägges på grundval av skogsvårdsutredningens förslag, jämväl framställa

yrkande om tillgodoseende av de behov, som för ämbetsverkets vidkomman­

de gör sig oundgängligen gällande. En del av de sålunda framlagda yrkan­

dena har ackumulerats från tidigare budgetår. Förslagen, som är baserade på

en ingående undersökning av verkets personalbehov i nuläget, berör samt­

liga tre ordinarie byråer inom styrelsen.

103

De förut omnämnda förslagen till personalförstärkningar, lönegradsför-

ändringar m. in. har skogsstyrelsen motiverat sålunda.

1 a) och 2 e). Styrelsen framhåller beträffande dessa förslag hl. a., att den

fortsatta utbyggnaden av den skogliga yrkesutbildningen har föranlett stats­

makterna att fr. o. in. innevarande budgetår medge viss förstärkning av per­

sonalen på styrelsens undervisningssektion samtidigt som ställningen för

sektionens chef höjts från förste byråsekreterare i Ae 23 till byrådirektör i

Ae 24. För budgetåret 1960/61 har ämbetsverket med hänsyn till de sålunda

medgivna personalförändringarna icke ansett sig böra i här förevarande

sammanhang föreslå någon egentlig utökning eller förändring av sektionens

personal, oaktat ett genomförande av skogsvårdsutredningens förslag helt

visst kommer att föranleda, att arbetsgöromålen på sektionen i viss ut­

sträckning ökar redan nästa budgetår. Däremot har ämbetsverket funnit

angeläget dels att löneställningen för de å sektionen placerade assistenterna

förbättras i anslutning till den lönegradsplacering, som förutsättes komma

till stånd för yrkeslärare hos skogsvårdsstyrelserna, dels att kostnaderna

för en å sektionen sedan den 1 juli 1958 placerad och med stöd huvudsakli­

gen av anslaget till vissa skogsbrukskurser in. in. anställd pedagogisk kon­

sulent överföres till ämbetsverkets avlöningsanslag och att i samband där­

med en fast tjänst för konsulenten inrättas.

Beträffande förslaget under punkt 1 a) anför skogsstyrelsen härefter bl. a.

följande.

Erfarenheterna av konsulentens verksamhet budgetåret 1958/59 visar

klart att anordningen varit både sakligt och ekonomiskt väl motiverad. Det

skulle icke ha varit möjligt att genomföra utbildningsprogrammet utan den­

na förstärkning på utbildningssektionen. Konsulenten fortsätter även under

innevarande år sin verksamhet. Då skogsstyrelsens lärarutbildning i fort­

sättningen avses komma att i stor utsträckning koncentreras till skogs-

vårdsstyrelsens i Södermanlands län nya skogsbruksskola Vallmotorp utan­

för Katrineholm, har styrelsen fr. o. m. den 1 augusti 1959 tilldelat konsu­

lenten skolan som tjänsteställe med sistnämnda ort som stationeringsort.

Jämväl en av assistenterna ämnar ämbetsverket att omkring den 1 oktober

1959 placera därstädes. Genom dessa åtgärder beräknas omkostnaderna för

lärarutbildningen, som hittills bedrivits vid skilda skogsbruksskolor i lan­

det allteftersom dessa varit disponibla, kunna avsevärt nedbringas och verk­

samheten effektiviseras.

Enär behovet av en pedagogiskt utbildad befattningshavare för styrelsens

lärarutbildning utan tvekan måste anses klart styrkt och är av stadigvaran­

de natur, finner styrelsen det motiverat, att medel för vederbörandes an­

ställande anvisas under styrelsens avlöningsanslag. Bidraget till lärarut­

bildning under anslaget till skogsbrukskurser torde därvid kunna reduceras

med det belopp, som eljest skulle ha utgått i lön till konsulenten.

Med beaktande av det anförda och då vederbörande tjänsteman bör kun­

na beredas extra ordinarie anställning föreslår skogsstyrelsen inrättande a\

eu tjänst i Ae 21.

I fråga om förslaget under punkt 2 e) anför skogsstyrelsen följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

104

_På skogsstyrelsens undervisningssektion är placerade två assistenter i Ae

15 och en assistent i Ag 15 (tidigare Ag 13). Assistenterna i fråga tjänstgör

såsom lärare vid ämbetsverkets kurser för utbildning av lärarpersonal vid

den skogliga yrkesutbildningen hos skogsvårdsstyrelserna samt biträder i

övrigt med olika förekommande löpande göromål inom undervisningssek-

tionen. Löneställningen för assistenterna har avpassats bl. a. med hänsyn

till lönegradsplaceringen för undervisningspersonal hos skogvårdsstyrel-

serna.

Då skogsstyrelsen förutsätter, att yrkeslärarna hos skogsvårdsstyrelserna

fr. o. m. budgetåret 1960/61 blir placerade i högst lönegraderna A 17 resp.

A 15 föreslår ämbetsverket i konsekvens härmed att de tre assistenttjänster­

na på undervisningssektionen uppflyttas till lönegrad A 17 samt att samt­

liga uppföres som extra ordinarie.

1 b) och 2 d). Efter att ha redogjort för arbetsuppgifterna på andra skogs­

byrån anför skogsstyrelsen bl. a. följande.

Frö- och plantförsörjningsfrågorna, den omfattande importhandeln med

utlandet inräknad, har under senare år medfört ett alltmer ökat arbete.

Alltjämt återstår inom detta område åtskillig verksamhet i syfte att nå

bättre balans mellan tillgång och behov, bättre regler och metoder beträf­

fande frötäkt och plantuppdragning samt bättre samordning mellan produ­

center såväl skogsvårdsstyrelserna inbördes som mellan dessa och privata

företagare. Det torde vara ofrånkomligt att anvisningar och regler för bättre

kontroll över hela detta område måste tas under övervägande, vilket i sin

tur förutsätter en vidgad tillsyns- och inspektionsverksamhet. Behovet av

en sadan utökning blir än större, om såsom är föreslaget skogsvårdsstyrel-

sernas frö- och plantförsörjningsverksamhet blir omlagd på en mera fri och

kommersiell bas. Även växtförädlingsarbetet och dess praktiska tillämpning

genom fröplantager har numera stigit i omfattning och kräver under en

följd av år ökade insatser.

Konsulentverksamheten kommer att avsevärt öka i omfattning redan vid

tillgodoseende av de angelägnaste behoven. Förutom den verksamhet, som

kan hänföras till det skötselmässiga och skogsvårdande området, tillkom­

mer i allt högre grad rådgivnings- och serviceverksamhet angående använd­

ningen av flygbilder. Dessa kommer bl. a. att underlätta upprättandet av

enklare skogsvårdsplaner.

Skogsstyrelsen har vidare ansett sig nödsakad att mera auktoritativt än

tidigare skaffa sig kännedom om tillståndet i nyanlagda återväxter. I sådant

syfte kominer i törsta hand statsunderstödda skogsodlingar att taxerings-

mässigt undersökas enligt en i samråd med statens skogsforskningsinstitut

utarbetad analysmetod. Detta arbete kräver tillsyn i fält och arbetskraft för

materialets bearbetning. Det senare kommer i huvudsak att ske i samråd

med forskningsinstitutet och med hjälp av dettas maskinutrustning.

Skogsstyrelsen föreslår sålunda, att en tjänst som konsulent (jägmäs­

tare) i Ae 21 nyinrättas samt vidare att tjänsten som konsulent i Ag 23,

av vilken behovet visat sig vara stadigvarande, ombildas till extra ordinarie

i Ae 23.

1 d). Beträffande motivet till detta förslag torde få hänvisas till föregå­

ende års medelsäskanden (IX ht 1959 s. 302 p. 1 b)). Till skillnad från det

under sistnämnda punkt framförda yrkandet föreslås nu tjänsternas place­

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

105

ring i liögst lönegrad Ae 17, d. v. s. samma placering som föreslagits för

assistenterna på undervisningssektionen.

2 a). Förslaget under denna punkt har framförts de tre senaste åren (IX

ht 1959 s. 302 p. 2 a)). För en reglering av tjänsten talar numera även det

förhållandet att, såsom tidigare anförts, sektionschef stjänsten å undervis­

ningssektionen fr. o. m. den 1 juli 1959 omhildats från förste byråsekrete­

rare i Ae 23 till byrådirektör i Ae 24.

1 c), 2 b) och 2 c). Skogsstyrelsen erinrar om att de på administrativa

byrån ankommande göromålen, särskilt de av utpräglat kvalificerad art,

under årens lopp ökat betydligt och ställt byrån inför besvärliga problem

med hänsyn till personaltillgången samt anför vidare.

För den juridiskt-administrativa sektionens vidkommande synes åtmins­

tone f. n. den nuvarande personaluppsättningen vara tillfyllest. De avlönings-

tekniska, ekonomiskt-administrativa, budgetmässiga och allmänt kamera­

la åliggandena har däremot, framför allt på grund av vidgningen av skogs-

vårdsstyrelseverksamheten på olika områden, svällt till den grad att det

icke vidare är möjligt att utan en viss personalförstärkning kunna på ett till­

fredsställande sätt lösa desamma. Icke minst har den utbyggnad, som ägt

rum på den skogliga yrkesutbildningens område, medfört en ökad arbets­

belastning för administrativa byrån och särskilt då dess avlöningstekniskt-

kamerala sektion. De förslag till intensifiering av skogsvårdsarbetet, som

framförts av 1955 års skogsvårdsutredning, kommer utan tvekan att, oav­

sett i vilken form de realiseras — vare sig helt eller blott delvis — med­

föra en ytterligare ökning av administrativa byråns uppgifter på det perso­

nalorganisatoriska, avlöningstekniska och administrativt-kamerala området.

Här kan bl. a. pekas på den ytterligare utbyggnad av den skogliga yrkesut­

bildningen och omläggning av plant- och fröförsörjningen till affärsmässig

drift, som föreslås. Alla dessa omständigheter i förening gör att en förstärk­

ning av den avlöningstekniskt-kamerala sektionen och en förbättring av lö-

neställningen för vissa av dess tjänstemän framstår som absolut nödvän­

dig. Det förtjänar anmärkas, att den förutnämnda ökningen av arbetsupp­

gifterna i mycket stor utsträckning hänför sig till sådana av utpräglat kva­

lificerad karaktär.

Styrelsen anser på grund av det anförda nödvändigt, atl personalen på

den avlöningstekniskt-kamerala sektionen utökas med en amanuens i reg­

lerad befordringsgång. Amanuensen skulle bl. a. handha utanordnings-

ärenden, svara för styrelsens blankettjänst i förhållande till skogsvårdssty-

relserna samt i övrigt biträda vid beredning och handläggning av ärenden

av löpande natur.

Beträffande förslaget under punkt 2 b) torde få hänvisas till tidigare me­

delsäskanden (IX ht 1959 s. 302 och 303 p. 2 c) och där lämnade hänvis­

ningar). Med hänsyn till att behovet av tjänsten är oomtvistligt, anser sty­

relsen alt denna bör uppföras som ordinarie i Ao 23.

I fråga om förslaget under punkt 2 c) anför skogsstyrelsen följande.

Den på avlöningstekniskt-kamerala sektionen placerade revisorn har till

huvuduppgift alt bereda och handlägga ärenden av övervägande ekonomisk,

budgelteknisk, bokföringsmässig och allmänt kameral natur. En väsentlig

del av hans arbetsbörda avser medverkan vid utarbetande av förslag till de

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1960

årliga medelsäskandena under skogsvårdsstyrelsernas omkostnadsanslag,

uppgörande och fastställande av stater för styrelserna, utarbetande av bud­

get-, bokförings- och kassaföreskrifter för dessa samt tillsyn och kontroll

av skogsvårdsstyrelsernas ekonomiska förvaltning över huvud taget. Sist­

nämnda arbete bedrivs i stor utsträckning genom besök hos de olika styrel­

serna. I befattningshavarens ämbetsåliggande ingår vidare att företa orga­

nisations- och arbetsrutinundersökningar vid styrelserna och på grundval

härav utarbeta för olika verksamhetsområden erforderliga organisations-

förslag och blanketter. Han har därjämte att biträda vid arbetet på rationali­

sering och effektivisering av skogsvårdsstyrelsernas kontorsarbete och vid

handläggning av ärenden över huvud taget av finansiell natur.

Styrelsen finner de anförda arbetsuppgifterna vara av den kvalificerade

art, att revisorstjänsten bör ombildas till byråinspektörstjänst i Ao 21.

3 a)—e). Förändringarna är av automatisk karaktär.

Skogsstyrelsen: Omkostnader. För innevarande budgetår har under denna

anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 161 800 kr. I årets statsverks-

proposition (IX ht 1960 s. 239 och 240) har anslaget, såsom förut anförts,

uppförts med ett beräknat belopp av 166 500 kr.

Yrkande. Skogsstyrelsen (skr. 26/8 1959) hemställer, att anslaget höjes

med 8 000 kr. ökningen har beräknats på följande sätt.

Utgifter

Anslag

Ökning

1957/58

1958/59

1959/60

1. Reseersättningar ............................

40 433

40141

44 500

+ 4 900

2, Övriga expenser ............................

43 892

45 399

47 000

+ 3100

+ 8 000

Motiv. 3. Av ökningen hänför sig 1 900 kr. till de fr. o. in. den 1 juli

1959 vidtagna höjningarna av traktamentena enligt allmänna resereglemen-

tet och 3 000 kr. till genomförandet av de vid behandlingen av avlönings-

anslaget under punkterna 1 b)—d) redovisade förslagen till personalför­

stärkningar.

2. Av de för innevarande budgetår till övriga expenser anvisade medlen

utgör 2 000 kr. engångsbelopp för inköp av möbler m. in. Samma belopp

beräknas erforderligt för inköp av möbler och annan utrustning till de av

styrelsen föreslagna nya befattningshavarna.

Det nya kollektivavtalet för städningspersonal hos statsmyndigheterna be­

räknas medföra en ökning av styrelsens städningskostnader med 200 kr. Vi­

dare erfordras en anslagsuppräkning med 500 kr. för att täcka de stegrade

utgifterna för stenciler.

I medelsäskandena för innevarande budgetår (IX ht 1959 s. 305 p. 2)

framhöll styrelsen bl. a., att styrelsens arkivutrymme borde omdisponeras

och hyllinredningen av trä ersättas med en sådan av metall. Styrelsen före­

slog därför en höjning av anslagsposten med 1 500 kr. Yrkandet, som ej

bifölls, upptages nu ånyo av ämbetsverket.

I syfte att rationalisera förfarandet vid adressering av kuvert föreslår sty­

107

relsen inköp av en för styrelsens behov lämpad adresseringsmaskin. Enligt

infordrad offert kostar en dylik maskin avsedd för manuell drift inklusive

erforderliga tillbehör ca 900 kr., vilket belopp äskas under posten avseende

övriga expenser.

Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Avlöningar. För innevarande budgetår

har under förevarande anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 12 920 400

kr. I årets statsverksproposition (IX ht 1960 s. 240) har anslaget, såsom för­

ut anförts, upptagits med ett beräknat belopp av 14 217 000 kr.

Yrkande. Skogsstyrelsen (skr. 26/8 1959) hemställer om en höjning

av anslaget med 4 591 000 kr. enligt följande beräkning.

Kungl. Maj:is proposition nr 106 år 1960

Ökning

eller

minskning

1. Personalförstärkningar

a) 13 biträdande jägmästare Ao 21 .................................................. + 288 000

b)

4 assistenter Ae 17—Ae 19 ......................................................... + 72 000

c)

9 länsskogvaktare Ao 13 ............................................................. +131 000

d) 27 länsskogvaktare Ae 13

........................................................... + 394 000

e) 25 föreståndare Ae 17 ...................................................................... + 453 000

f) 47 yrkeslärare Ae 15 ...................................................................... + 764 000

g) 35 instruktörer Ae 10...................................................................... + 436 000

h) 12 vågmästare Ae 13 ...................................................................... + 175 000

i) 16 husmödrar Ae 9........................................................................... + 188 000

j) 16 husmödrar Ae 7 ........................................................................... + 170 000

k) 17 vaktmästare Ae 7......................................................................... +181 000

l)

1

kontorist Ao 9........................................................................... + 12 000

m)

2 kanslibiträden Ao 7 ................................................................ + 20 000

n)

3 kanslister Ae 10—Ae 13 ........................................................ + 39 000

o) 22

kontorsbiträden Ae 3—Ae 5 .................................................... + 200 000 2

2. Löneregleringar m. m.

a) 40 jägmästare Ao 23 i st. f. 22 distriktsjägmästare Ao 23,

14 förste assistenter Ao 21 och 4 assistenter Ao 19 .... + 33 000

b) 12 biträdande jägmästare Ao 21 i st. f. 1 förste assistent

Ao 21, 6 skogstekniska ledare Ao 21 och 5 assistenter

Ao 19................................................................................................ 4~ 12 000

c)

1 assistent Ae 17—Ae 19 i st. f'. högst Ae 19......................... -—

d) 14 länsskogvaktare Ao 13 i st. f. förste länsskogvaktare

Ao 15 ................................................................................................. —

4 000

e) 24 yrkeslärare Ae 15 i st. f. 10 förste länsskogvaktare Ae

15, 6 länsskogvaktare Ae 13 och 8 biträdande länsskog­

vaktare Ae 10............................................................................... 4~ 07 000

f) 12 instruktörer Ae 10 i st. f. Ae 8 ................................................ + 15 000

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1960

Ökning

eller

minskning

g)

1 vägmästare Ae 13 i st. f. biträdande vägmästare Ae 10 . . -f-

2 000

h)

3 kansliskrivare Ao 10 i st. f. kontorister Ao 9 ................ +

2 000

i) 15 kontorister Ao 9 i st. f. kanslibiträden Ao 7 ...................... -)-

17 000

j)

2 kanslibiträden Ao 7 i st. f. kontorsbiträden Ae 3—Ae 5 +

2 000

3. Omräkning m. m.

a) 1959 års lönereglering...................................................................... _f_ 255 000

b) kompensation för höjda folkpensionsavgifter......................... -f- 194 000

c) arbetsgivaravgifter till sjuk- och moderskapsförsäkringen + 193 000

d) ATP-avgifter........................................................................................ + 280 000

+ 4 591 000

Motiv. Skogsstyrelsen anför inledningsvis bl. a., att den anser det vara

utomordentlig angeläget att förslag till upprustning av skogsvårdsstyrelse-

organisationen på grundval av 1955 års skogsvårdsutrednings betänkande fö-

retägges 1960 års riksdag. Styrelsen har vid framläggandet av sina anslags-

äskanden rörande skogsvårdsstyrelseverksamheten utgått från att så också

blir fallet samt bygger sina yrkanden i huvudsak på de ställningstaganden,

som ämbetsverket redovisat i sitt remissutlåtande över skogsvårdsutredning-

ens betänkande. Samtliga de av utredningen framlagda principförslagen an­

gående utbyggnad, upprustning och förstärkning av skogsvårdsstyrelsernas

arbetsmöjligheter och resurser har styrelsen funnit sig böra helhjärtat bi­

träda.

I enlighet med det anförda beräknar skogsstyrelsen dels under skogs­

vårdsstyrelsernas avlöningsanslag medel för avlöningar åt den personal av

egentlig tjänstemannakaraktär, som ämbetsverket funnit vara stadigvarande

behövlig, ävensom för arvoden till styrelseledamöter in. fl., dels under

skogsvårdsstyrelsernas omkostnadsanslag erforderliga driftmedel för verk­

samheten med undantag för frö- och plantförsörj ningen samt den skogliga

yrkesutbildningen, dels under särskilda anslag behövliga medel till de egent­

liga omkostnaderna för sistnämnda utbildning samt till bidrag till byggnads­

arbeten m. m. vid skogsbruksskolor, dels slutligen under särskilt anslag

medel till en lånefond för frö- och plantanskaffning.

I en allmän motivering till de under punkterna 1 och 2 angivna förslagen

uttalar skogsstyrelsen därefter, att styrelsen i likhet med skogsvårdsutred-

ningen räknat med att samtliga sådana tjänster, varav stadigvarande behov

under alla förhållanden föreligger, bör bekostas av avlöningsanslaget och

uppföras på ordinarie eller extra ordinarie stat. Detta innebär överförande

till avlöningsanslaget av huvudparten av de tjänster, för vilka avlönings-

kostnaderna bestrides med omkostnadsmedel. Mer eller mindre tillfälliga

behov av tjänstemän, även om de utsträcker sig över år, exempelvis för de

skogsbetonade fortsättningsskolorna, har ansetts böra liksom hittills till­